Prop. 1991/92:100

med förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93

&

Regeringens proposition 1991/ 92: 100 té?!

_ . Prop. . med forslag t111 statsbudget for budgetåret .. 1991/92300

1992/93

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 december 1991 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

Pa regeringens vagnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det i 1992 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93 visar en omslutning av 489 457 milj. kr. Detta innebär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 8 258 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 70 783 milj. kr. Budgetsaldot i statsbudgeten för innevarande budgetår är ett underskott på 5 475 milj.kr. Detta beräknas nu komma att uppgå till 47 698 milj.kr.

l bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag inkomster och utgifter i statsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomjska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.

I Riksdagen I991/92. ] saml. Nr 100

_ Prop. 1991/92:100 Statsbudget för budgetåret 1992/93

Inkomster: . Skatter 366 314 146 000 Inkomster av statens verksamhet 42 306 797 000 Inkomster av försåld egendom 32 800 000 Återbetalning av län 8 772 335 000 Kalkylmässiga inkomster .1 248 100 000 Summa kr. 418 674 178 000. Underskott 70 782 836 000

Summa kr. 489 457 014 000

Utgiftsanslag:

Kungliga hov- och slottsstatema Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Kulturdepartementet Näringsdepartementet Civildepartementet Miljö— och naturresursdepartementet Rikdsdagen och dess myndigheter m.m. Räntor på statsskulden m.m. Oförutsedda utgifter

Minskning av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

60 250 000

17 849 379 000 17 359 847 000 36 754 756 000 135 498 518 000 17 547 664 000

71 531 873 000 60 972 417 000.

6 965 721 000 37 749 417 000 10 553 920 000

4 303 728 000

2 185 224 000 1 914 458 000

708 842 000 70 000 000 000 1 000 000

4 500 000 000 7 000 000 000

Summa kr.

491 957 014 000

4 500 000 000

- 7 000 000 000

489 457 014 000

Specifikation-av statsbudgetens inkomster 1992/93 PrOp.1991/92:100

1992 / 93 Tusental kronor

1000 Skatter: 1100 Skatt på inkomst:

1110 Fysiska personers inkomstskatt: 1111 Fysiska personers inkomst- skatt -4 7i5 000 -4 715 000 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomstskatt 25 176 000 1122 Avskattning av- företagens reserver 3 500 000 1123 Särskild skatt på tjänstegruppliv- försäkringar 950 000 29 626 000 1130 Ofördelbara inkomstskatter: 1131 Ofördelbara inkomstskatter 1 100 000 1 100 000 1140 Övriga inkomstskatten ' 1141 KupOngskatt' 435 000 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 0 1143 Bevillningsavgift . 5 000 _ . 1144 Lotteriskatt ' . 2 930 000 3 370 000 29 381 000 1200 Lagstadgade socialavgifter: 1211. Folkpensionsavgift 53 279 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto - 3 283 000 1231 Barnomsorgsavgift 15 108 000 1241 [_ltbildningsavgift 2 170 000 1251 Ovriga socialavgiftermetto 3 835 000

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbets- miljöinsitutets verksamhet 550 000 1281 Allmän löneavgift 231 000 1291 Särskild löneskatt 7 968 000 86 424 000 86 424 000

1300 Skatt på egendom: 1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter 429 000 1312 Fastighetsskatt 15 617 546 16 046 546 1320 F örmägenhetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 2 088 000 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 65 000 2 153 000

1330. Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt 1 180 000

." - Prop.]991/92:100

1992 / 93 - Tusental kronor 1332 Gåvoskatt 350 000 --1'530 000 1340 Övrig skatt på egendom: -- ' . 1341 Ståmpelskatt 9 100 000 9 100 000 28 829 546

1400 Skatt på varor och tjänster: 1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt 131 200 000 131 200 000 1420, 1430 Skatt på specifika varor: . ' 1421 Bensinskatt . - . 17 700 000 1422 Särskilda varuskatter 665 000 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1 660 000 1424 Tobaksskatt .6 177 000 . 1425 Skatt på spritdrycker 6 100 000 1426 Skatt på vin _ 3 160 000 1427 Skatt på malt- och läskedrycker 2 675 000 1428 Energiskatt 16 500 000 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 500 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kämkraftverk- 141 000 1432 Kassettskatt ' 106 000 1433 Skatt på videobandspelare 82 100 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 946 000 1435 Särskild skatt mot försurning - 87 000 "55 999 600 1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: - 1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade

överskott 150 000 ' 1442 Systembolaget AB:s inlevererade ' överskott " 200 000 350 000 1450 Skatt på tjänster: 1451 Reseskatt ' 370 000 " 1452 Skatt på annonser och reklam 1 018 000 1454 Skatt på spel . 100 000 I 488 000 1460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 4 100 000 1462 Kilometerskatt 3 235 000 7 335 000

1470 Skatt på import: - — — . . - ' 1471 Tullmedel 5 282 000 5 '282 000

I 480 Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Ovriga skatter på varor och tjänster 313 000 313 000 201 967 600

. . - Prop.1991/92:100 1992 / 93 Tusental kronor

1500. Avräkningsskatt: 1511 Avräkningsskatt: 19 712 000 19 712 000 19 712 000

Summa skatter 366 314 146 2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110. Afärsverkens inlevererade överskott: 2111 Postverkets inlevererade överskott 50 128 2112 Televerkets inlevererade överskott 1 119 000 2113 Statens jämvägars inlevererade

överskott 0 2114 Luftfartsverkets inlevererade

överskott 180 260 2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts

inlevererade utdelning 0 2118 Sjöfartsverkets inlevererade

överskott 50 920

2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till ' - statlig skatt 0 I 400 308

2120. Övriga myndigheters inlevererade överskott: 2123 lnlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning 212 000 2124 lnlevererat överskott av riksgälds- ' '

kontorets garantiverksamhet 118 000 330 000

2130 Riksbankens inlevererade överskott: ' 2131 Riksbankens inlevererade överskott 8 500 000 8 500 000

2150. Överskott från spelverksamhet: 2151 Tipsmedel 969 000 2152 Lotterimedel 995 657 I 964 657 12 194 965

2200 Överskott av statens'fastighets- förvaltning:

2210. Överskott av fastighets- förvalting: 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet 1 852 000 1 852 000- 1 852 000

- - Prop.1991/92:100 1992 / 93 - . Tusental kronor '

2300 Ränteinkomster: 2310, 2320Räntor på näringslån: 2311 Räntor på lokaliseringslån 116 100 2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri-

näringen - - 9 306 ' 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån ' 93 2318 Ränteinkomster på statens lån till

den mindre skeppsfarten '] 125 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 20 2322 Räntor på övriga näringslån,

Kammarkollegiet ' 88 991 2323 Räntor på övriga näringslån,

Statens jordbruksverk 1 000 2324 Räntor på televerkets statslån 0 2325 Räntor på postverkets statslån 50 060 266 695

2330. Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för

bostadsbyggande 5 200 000 2333 Ränteinkomster på lån för bostads- försörjning för mindre bemedlade bamrika familjer 100 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket 2 000 5 202 100

2340. Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande 140 - 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 18 500 18 640

2350. Räntor på energisparlån: "' 2351 Räntor på energisparlån 250 000 250 000

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till - folkpensionering 7 000 7 000

2370 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 585 786 '585 786 2380, 2390Övriga ränteinkomster: 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 0 2385 Ränteinkomster på lån för student- kårslokaler 80

. ' Prop.1991/92:100 1992 / 93 " - Tusental kronor

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 9 500 2389 Ränteinkomster på. lån för inventarier . .-

i vissa specialbostäder . 40 2391 Ränteinkomster pålmarkförvärv för '

jordbrukets rationalisering _ 1 100 . 2392 Räntor på intressemedel ' : 10 000 2394 Övriga ränteinkomster 70 000 2395 Räntor på särskilda räkningar _ '

i riksbanken ,. 425 000 2396 Ränteinkomster pådet av byggnads- '

styrelsen förvaltade kapitalet 0 515 720 6 845 941

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier: _ - 2411 Inkomster av statens'aktier 2 676 000 2 676 000 2. 676 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter ' 858 105 2522 Avgifter för granskning av filmer ' ' och videogram 6 000 2527 Avgifter för statskontroll av krigs- '- materieltillverkningen ' 1 2528 Avgifter vid bergsstaten 3 136 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet ' 7 555 2531 Avgifter för registrering i förenings m.fl. register 35 043 2532 Utsökningsavgifter ' -- 0 2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon . 196 816 2535 Avgifter för statliga garantier ' 147 639 2536 Lotteriavgifter " '- 1 260 2537 Miljöskyddsavgift 100 200 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel .. och handelsgödsel 181 877 2539 Täktavgift 25 000 2541 Avgifter vid tullverket 75 616 2542 Patientavgifter vid tandläkar- ' utbildningen 3 500 2543 Skatteutjämningsavgift 13 488 000 2545 Närradioavgifter 4 250

. ' - ' ' . Prop.1991/92:100 1992 / 93 - Tusental kronor

2547 Avgifter för statens telenämnds " verksamhet 5 638 2548 Avgifter för Finansinspektionens ' verksamhet . 107 000 . 2549 Avgifter för provning vid . riksprovplats 9 000 15 255 636 15 255 636

2600 Försäljningsinkomster: . 2611 Inkomster vid kriminlavården 225 000 2624 Inkomster av upphörd av fel- parkeringsavgifter 97 797 2625 Utförsäljning av bered- . skapslager 160 000

2626 Inkomster vid banverket 775 000 1 257 797 1 257 797 2700 Böter m.m.:

2711 R'estavgifter ' ' 438 819 2712 Bötesmedel . 350 173 - . . 2713 Vattenföroreningsavgift 68 789 060 789 060

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster. av statens - . - verksamhet . '1 435-398 1 435 398 1 435 398

Summa inkomster av statens verksamhet: 42 306 797

3000. Inkomster av försåld egendom: 3100 Inkomster av försålda byggnader och . maskiner: '

3110. Ajfärsverkens inko'mster av försålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens jämvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner 0 :0

3120. Statliga rnyndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda . . . datorer m.m. . ' 100 100 100

3200 Övriga inkomster av marklörsäljning:

3211 Övriga inkomster av mark- ' försäljning . . 1.000 1 000 1 000

.. Prop.1991/92:100

1992 / 93

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruv-

Tusental kronor

egendom 31 700 3312 Övriga inkomster av försåld egendom 0 31 700 31 700 Summa inkomster av försåld egendom: 32 800 4000 Återbetalning av lån: 4100 Återbetalning av näringslån: 41 10 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokal- iseringslån 165 000 165 000 4120 Återbetalning av jordbruksla'n: ' ' 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 31 699 31 699 4130 Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vatten— kraftslån 253 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 2 645 4135 Återbetalning av skogsväglån 50 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 92 728 4137 Återbetalning av övriga näringslån, - Statens jordbruksverk . 800 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 1 000 97 476 294 175 4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: 4212 Återbetalning av lån för bostads- byggande 5 600 000 4213 Återbetalning av lån för bostadsför- sörjningen för mindre bemedlade bamrika familjer 380 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket 1 900 5 602 280. 5 602 280

4300 Återbetalning av studielån:

4311. Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

110

.. Prop.1991/92:100

1992 / 93 Tusental kronor 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4 000 4313 Återbetalning av studiemedel 2 482 000 2 486 110

4400 Återbetalning av energisparlån: 441 1 Återbetalning av energisparlån 300 000 300 000 4500 Återbetalning av övriga län:

4514 Återbetalning av lån för studentkår- lokaler 180 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 7 000 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 7 000 4517 Återbetalning från Portugalfonden 5 500 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 0 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 90 4525 Återbetalning av lån för svenska F N-styrkor 40 000 4526 Återbetalning av övriga län 30 000 89 770

Summa återbetalning av lån: 5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110. Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar O 0

5130 Uppdragsmyndigheters komplement-

kostnader: 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komp- lementkostnader 90 000 90 000 5140 Övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 774 600 5144 Avskrivningar på förråds- anläggningar för civilt totalförsvar 30 000 804 600

5200. Statliga pensionsavgifter, netto: 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 302 000 302 000

2 486 110

300 000

89 770 8 772 335

894 600

302 000

' . Prop.1991/92:100 1992 / 93 Tusental kronor

5300. Statliga avgifter: 5311 Avgifter'för företagshälsovård 51 500 51500 ' 51 500 Summa kalkylmässiga inkomster: ' 1 248 100

STATSBUDGETENS TOI'ALA INKOMSTER: 418 674 178

Kungliga hov- och slottsstaten

Kungliga hovstaten

Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets

hovhållning, förslagsanslag - 23 500 000 23 500 000

Kungliga slottsstaten ' ' De Kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag 26 150 000 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag 10 600 000 ' " 36 750 000 Summa kr. 60 250 000

II.

ONUI-IÄUQND—l WN U'i-P—WN— AWNF—

_!

J ustitiedepartementet Justitiedepartementet m.m.

Statsrådsberedningen, förslagsanslag Justitiedepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m. , reservationsanslag

Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag

Polisväsendet

Rikspolisstyrelsen, ramanslag Säkerhetspolisen, förslagsanslag Polishögskolan, förslagsanslag

Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag Lokala polisorganisationen, ramanslag

Åklagarväsendet

Riksåklagaren, ramanslag Åklagarmyndighetema, ramanslag

Domstolsväsendet m.m.

Domstolsverket, ramanslag Domstolarna m.m., ramanslag Utrustning till domstolarna m.m., reservationsanslag

Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag Kriminalvårdsanstaltema, förslagsanslag Frivården, förslagsanslag

Maskin- och verktygsutrustning m.m., reservationsanslag Utrustning för kriminalvården, reservationsanslag Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag

Rättshjälp m.m.

Rättshjälpskostnader, förslagsanslag Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag

39 109 000 54 562 000 30 200 000

M

136-303 000

558 630 000 400 000 000 ' 1 000 38 923 000

M

10 254 081 000

23 015 000

M

529 590 000

'61 932 000 2 378 759 000

__2699m

2 466 691 000

97 680 000

2 699 511 000 401 318 000 25 000 000 57 428 000 M

3 312 272 000

649 400 000 10 714 000

Allmänna advokatbyråer: 3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 4 Driftbidrag, förslagsanslag 9 260 000 9 261 000 5 Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag 247 125 000 6 Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag 22 100 000

938 600 000 G Vissa tillsynsmyndigheter m.m. '

1 Justitiekanslern, förslagsanslag 6 571 000 Datainspektionen, förslagsanslag 1 000 Brottsförebyggande rådet: ' 3 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 14 361 000 4 Utvecklingskostnader, reservationsanslag 4 823 000 19 184 000 Brottsskadenämnden: . 5 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 5 441 000 6 Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag ' 25 000 000 30 441 000 56 197 000 H Diverse

1 Svensk författningssamling, förslagsanslag 9 037 000 2 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m., förslagsanslag 2 586 000 3 Stöd till politiska partier, förslagsanslag 140 272 000 4 Allmänna val, förslagsanslag 3 350 000 5 Bidrag till Stiftelsen för utveckling av god ' redovisningssed, förslagsanslag 400 000

155 645 000

Summa kr. 17 849 379 000

III. Utrikesdepartementet

A

Ul-QWNi—l

Omxlox

Amis)»—

Lil-B&N

NION

Utrikesdepartementet m.m.

Utrikesförvaltningen, förslagsanslag Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag Kursdifferenser, förslagsanslag Honorärkonsuler, förslagsanslag

Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag Nordiskt samarbete, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag Officiella besök m.m., förslagsanslag Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. , förslagsanslag

Bidrag till vissa internationella organisationer

Förenta nationerna, förslagsanslag Nordiska ministerrådet, förslagsanslag Europarådet, förslagsanslag Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag

Organisationen för internationell handel och- råvarusamarbete m.m. ,förslagsanslag Internationell råvarulagring, förslagsanslag Övriga internationella organisationer m.m. , förslagsanslag

Internationellt utvecklingssamarbete

Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag Andra biståndsprogram, reservationsanslag Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslagsanslag Nordisk afrikainstitutet, förslagsanslag Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag

' 1 425 327 '000 20 690 000

1 000

14 170 000

58 451 000 1 783 000 13 252 000 9 693 000

. 3 635 000

1 547 002 000

242 232 000 250 000 000 28 240 000

. 20 000 000

110 000 000

9 278 000 2 000 000

3 638 000 665 388 000

3 566 147 000 7 517 000 000 2 114 500 000

293 758 000

23 014 000 25 405 000 6 013 000

18 745 000

10

b)

Ul-lå

Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö, (Sandö U—Centrum), förslagsanslag

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), förslagsanslag

Information om Sverige i utlandet, m.m.

Svenska institutet, reservationsanslag Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet, reservationsanslag Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

Utrikeshandel och exportfrämjande

Kommerskollegium, ramanslag Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag Krigsmaterielinspektionen, m.m. , förslagsanslag Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet Bidrag till ett institut för Japanstudier, reservationsanslag

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området, reservationsanslag Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag

Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m., reservationsanslag Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings- institut (SIPRI), reservationsanslag ForskningsVerksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag

Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag

7 076 000

34 436 000

13 606 094 000

65 797 000

60 809 000

_3754 000

143 360 000 51 647 000 *259 815 000 1 000

100 000

2 250 000

3 000 000

316 813 000

5 529 000

10 000 000

23 982 000

21 310 000

15 840 000 10 028 000

86 689 000

(Q

Samarbete med Central- och Östeuropa

Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag 994 500 000 Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier för stöd till länderna i Central- och Östeuropa,

förslagsanslag 1 000

994 501 000 Summa kr. 17 359 847 000

IV. Försvarsdepartementet

A

1 2

WN

43th—

3

Försvarsdepartementet m.m.

Försvarsdepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m. , reservationsanslag

Arméförhand

Armeförband: Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag Anskaffning av materiel, förslagsanslag Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

Marinförband

Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag Anskaffning av materiel, förslagsanslag Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

Flygvapenförhand

Flygvapenförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag Anskaffning av materiel, förslagsanslag Anskaffning av anläggningar, fönrlagsanslag

Operativ ledning m.m.

Operativ ledning: Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag Anskaffning av materiel, förslagsanslag Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag Operativ ledning: Forskning och utveckling, fönslagsanslag

Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag Förwarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag Anskaffning av anläggning för gemensamma myndigheter,

förslagsanslag

4. Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag 5 Försvarets materielverk, förslagsanslag

* Beräknat belopp

*45 790 000 *6 585 000

52 375 000

*7 733 360 000 *3 467 970 000

*525 970 000

11 727 300 000

*2 674 910 000 *2 408 749 000

*176 215 000

5 259 874 000

*4 374 030 000 *6 051 913 000 M

10 683 433 000

*888 730 000 *143 925 000 *72 910 000 *73 695 000

1 179 260 000

*117 933 000 *40 256 000 *53 530 000

*1000 *1014 720 000

Hänvisningar till S4

6. Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt, förslagsanslag 7 Försvarets radioanstalt, förslagsanslag

8 Vämpliktsverket, förslagsanslag 9 Militärhögskolan, förslagsanslag 10 Försvarets förvaltningshögskola, förslagsanslag 11 Försvarets mediecenter, förslagsanslag 12 Krigsarkivet, förslagsanslag

13 Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag 14 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag 15 Försvarets datacenter, förslagsanslag

G Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten

Hänvisningar till S6

1. Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsanslag Försvarshögskolan, förslagsanslag

Kustbevakningen, förslagsanslag

Anskaffning av materiel för kustbevakningen, förslagsanslag Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret, förslagsanslag

Regleringar av prisstegringar, förslagsanslag

QUI-hb) N

x]

H Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning, förslagsanslag Investeringar för civil beredskap, reservationsanslag Signalskydd, reservationsanslag Civilbefälhavama: Förvaltningskostnader m.m., förslagsanslag Civilbefälhavama: Utbildning och övningsverksamhet,

förslagsanslag

(11th—

I Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag Anläggning för räddningsskoloma, m.m., förslagsanslag Skyddsrum, m.m. , fönvlagsanslag

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag 5 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. , förslagsanslag

#mrg—

* Beräknat belopp

*21 350 000 *328 251 000 *168 299 000

*67 940 000 *18 977 000

*1 000 *9 461 000 *21 596 000

*140 000 000 *1 000

2 002 316 000

*443 090 000

*20 254 000 *7 049 000 *272 990 000 *46 875 000

*8 994 000 *2 900 000 000

3 699 252 000

*52 758 000 *65 100 000

*7 020 000 *22 465 000

*7 475 000 154 818 000

*592 327 000 *26 088 000 *496 910 000 *5 000

*72 490 000

AMN»—

GUI-PWN

Vapenfristyrelsen, förslagsanslag

Psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag

Försörjning med industrivaror

Försörjning med industrivaror, förslagsanslag Industriella åtgärder, förslagsanslag Kapitalkostnader, förslagsanslag

Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag

Övrig verksamhet

Försvarets forskningsanstalt: lntäktsfmansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag Övervalmingskontingenten i Korea, förslagsanslag

*151 005 000

1 338 825 000

Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område,

förslagsanslag Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag

* Beräknat belopp

Summa kr.

*9 340 000

9 340 000

*74 260 000 *52 730 000 *184 500 000

*1 000 311 491 000

*1 000

*9 471 000 *41 922 000 *267 610 000 *5 290 000

*12 177 000

*1 000 336 472 000 36 754 756 000

U ooqoer-hwm— Ö

OOxlONCIIJåLle—l

9

Socialdepartementet

Socialdepartementet m.m.

Socialdepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Uppföljning, utvärdering m.m., reservationsanslag Internationell samverkan, fönrlagxanslag Socialvetenskapliga forskningsrådet, reserwrtionsanslag Insatser mot aids, reservationsanslag Avvecklingskostnader, förslagsanslag

Administration av socialförsäkring m.m.

Riksförsäkringsverket, fönrlagsanslag Allmänna försäkringskassor, fönrlagsanslag

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Allmänna barnbidrag, förslagsanslag Bostadsbidrag, föm'lagsanslag Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag Bidragsförskott, förslagsanslag Bampensioner, förslagsanslag Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, fönrlagsanslag

Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag Förtidspensioner, föns'lagsanslag Handikappersättningar, fins'lagsanslag Vissa yrkesskadeersättningar m.m., föns'lagsanslag Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag Ålderspensioner, fömlagsanslag Särskilt pensionstillägg, fönrlagsanslag Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag

Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag

47 862 000 30 905 000 25 870 000 39 162 000 79 175 000 192 720 000

M

450 694 000

442 684 000

643 880 000

1 086 564 000

17 645 000 000 2 300 000 000 *2 550 000 000 *870 000 000 3 085 000 000 278 000 000 8 250 000

22 000 000

26 758 250 000

5 767 000 000 13 920 000 000

905 000 000

3 200 000 3 000 000

52 880 000 000 *41 000 000

1 655 000 000 M

76 904 200 000

E Hälso- och sjukvård m.m.

1 Socialstyrelsen, förslagsanslag 205 744 000 2 Läkemedelsverket, fömlagsanslag 1 000 3 Rättsmedicinalverket, ramanslag 161 444 000 4 Hälso— och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagswulag 12 692 000 5 WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, förslagsanslag 2 479 000 6 Statens institut för psykosocial miljömedicin, förslagsanslag 5 741 000 Statens bakteriologiska laboratorium: 7 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 8 Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag 46 222 000 9 Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag 4 938 000 10 Utrustning, resermtionsanslag 2 584 000 53 745 000 11 Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag 16 036 000 12 Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, förslagsans'lag 30 375 000 13 Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag 3 495 682 000 14 Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag 30 443 000 15 Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig, reservatiom'anslag *55 190 000 16 Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag *69 470 000 17 Statens folkhälsoinstitut, reservationsanslag 106 883 000 18 Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti, reservationsanslag 250 000 000 19 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, reservatiwlsanslag 11 408 000

F Omsorg om barn och ungdom

Bidrag till barnomsorg, föns'lagsanslag Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan Bammiljörådet, _)?ins'lagsanslag Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag

ÄMN—

G Omsorg om äldre och handikappade

1 Bidrag till service och vård, förslagsanslag 2 Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag

3 Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,

resermtiansanslag 4 Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag 5 Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag 6 Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag

* Beräknat belopp

4 507 333 000

13 690 000 000 40 000 000 5 199 000

5 828 000

13 741 027 000

7 976 000 000 797 000 000

45 521 000 122 328 000 74 600 000

46 169 000

10 11 12

13 14 15 16

D)

Kostnad för viss verksamhet för handikappade, reservationsanslag Statens hundskola, förslagsanslag Statens handikappråd, förslagsanslag Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag Bilstöd till handikappade, reservationsamlag Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer, reservationsanslag Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m., reservationsanslag Bidrag till kommunerna för medicinskt färdigbehandlade Utvecklingsmedel m.m. , resen'ationsanslag Bostadsanpassningsbidrag m.m. , fönrlagsanslag

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, CAN, reservationsanslag Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, förslagsanslag Bidrag till organisationer, reservationsanslag Utvecklings— och försöksverksamhet, reservationsanslag

Summa kr.

56 260 000 1 000

5 955 000 129 248 000 206 000 000

400 000 000 200 000 000 700 000 000 11 946 000 263 700 000

11 034 728 000

7 964 000 950 000 000

28 755 000 29 003 000

1 015 722 000 135 498 518 000

VI.

AMN—-

Ul-Kåri—l

ON

Kommunikationsdepartementet

Kommunikationsdepartementet m.m.

Kommunikationsdepartementet, fömlagsanslag Utredningar m.m. , reservationsanslag

Viss internationell verksamhet, förslagsanslag Särskilda avvecklingskostnader, förslagsanslag

Vägväsende m.m.

Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m., förslagsanslag Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag Byggande av riksvägar, reservationsanslag Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar, reservationsanslag Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag F örsvarsuppgifter, resenrationsanslag

Trafiksäkerhet

Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant, förslagsanslag Bil- och körkortsregister m.m., förslagsanslag Kostnader för visst värderingsförfarande, förslagsanslag

Järnväg

Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, reservationsanslag

Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag

Jämvägsinspektionen, förslagsanslag Banverket: Försvarsuppgifter, resen'ationsanslag Ersättningar till SJ i samband med utdelning från AB SWEDCARRIER, förslagsanslag

* Beräknat belopp

707 300 000 *49 190 000

1 000 1 000

34 823 000 5 710 000 4 651 000

326 000

45 510 000

8 921 000

5 908 300 000 1 556 500 000 1 037 400 000 835 700 000

648 500 000

M 10 751 811 000

2 000

1 000 3 000

2 949 522 000 1 392 087 000

368 000 000 14 089 000 *33 950 000

1 000

4 757 649 000

E

]

cam-pwna

l

2

3

Sjöfart

Sjöfartsverket

Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, förslagsanslag

Övriga sjöfartsändamål

Transportstöd för Gotland, förslagsanslag Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag Ersättning till viss kanaltrafrk m.m., förslagsanslag Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

Luftfart

Luftfarsyerket: Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag

Kollektivtrafik m.m.

Riksfärdtjänst, förslagsanslag

Köp av interregional persontrafik på järnväg, reservationsanslag

Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag

Transportforskning

Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag Transportbrskningberedningen, reservationsanslag

Övriga ändamål

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, förslagsanslag

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, reservationsanslag Statens geotekniska institut, förslagsanslag

Prop. 1991/921100

76 656 000

140 000 000 1 000 1 000 78 000 000

M

494 658 000

*56 080 000 15 200 000 25 400 000

96 680 000

113 300 000

549 000 000

183 000 000

*4 780 000

850 080 000

1 000 61 129 000

44 006 000

105 136 000

1 000

128 036 000 1 000

4 Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag 14 376 000 5 Statens haverikommission, förslagsanslag 1 000 142 415 000 ,] Telekommunikation 1 Statens telenämnd, förslagsanslag *3 722 000 3 722 000

K Postväsende

1 Ersättning till postverket för rikstäckande betalnings- och kassasservice, reservationsanslag 300 000 000

303 722 000 Summa kr. 17 547 664 000

* Beräknat belopp 27

VII. Finansdepartementet

A Finansdepartementet m.m.

1 Finansdepartementet, förslagsanslag 121 037 000 2 Ekonomiska råd, förslagsanslag 4 302 000 3 Utredningar m.m., reservationsanslag 29 500 000 4 Utvecklingsarbete, reservationsanslag 40 000 000 "194 839 000 B Skatteförvaltningen och erekutionsväsendet

1 Riksskatteverket, förslagsanslag 995 439 000 2 Skattemyndighetema, förslagsanslag 3 508 878 000 3 Kronofogdemyndighetema, förslagsanslag 613 021 000 4 Stämpelkostnader, förslagsanslag 2 500 000 5 Fastighetstaxering, förslagsanslag 22 991 000 6 Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m., förslagsanslag 57 380 000

5 200 209 000 C Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning

1 Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag 1 000 2 Stabs— och servicemyndigheten, förslagsanslag 70 000 000 3 Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag 60 000 000 4 Fastighetsförvaltningsmyndigheten, förslagsanslag 1 000 5 Vissa investeringar m.m., reservationsanslag 1 000 130 003 000 D Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Riksgäldskontoret: 1 Förvaltningskostnader, ramanslag 72 355 000 2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag 554 880 000 3 Garantiverksamhet, förslagsanslag ] 000 4 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 627 237 000 627 237 000 E Vissa centrala myndigheter m.m. l Tullverket, förslagsanslag 1 173 912 000 2 Konjunkturinstitutet, ramanslag 24 733 000 3 Finansinspektionen, ramanslag 88 275 000 4 Riksrevisionsverket, ramanslag 166 240 000 5 Statskontoret, ramanslag 101 878 000 6 Regeringskansliets förvaltningskontor, förslagsanslag 420 437 000

00

10

ÄNN—

QUI

QUI-bwh)—

Nl

8 9 10 11

12

Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser, ramanslag Uppdragsverksamhet, fömlagsanslag Folk- och bostadsräkningar, resewationsanslag

435 033 000 1 000

Statliga arbetsgivarfrägor

Statens arbetsgivarverk, ramanslag Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag Statens arbetsmiljönämnd. förslagsanslag Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader, förslagsanslag Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag

Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m., förslagsanslag

Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag

Bostadsväsendet

Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag 144 787 000 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 Länsbostadsnämndema, ramanslag

Räntebidrag m.m. , förslagsarulag

lnvesteringsbidrag för bostadsbyggande, fömlagsanslag Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m.m. , förslagsanslag Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Statens bostadskreditnämnd, förslagsanslag Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag

Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag

35 000 000

435 034 000 1 576 000

2 447 085 000

60 448 000 1 000 2 992 000

1 000 23 274 000 345 280 000

1 200 000 000

61 738 000_ 1 693 734 000

144 788 000 126 066 000

29 310 000 000 6 600 000 000

220 000 000

25 000 000 1 000 000 1 000 000

1 000

1 000 2 000 000

36 429 856 000

1

ONUI-P—UJN

x)

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m., förslagsanslag

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag

Övriga ändamål

Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag

Exportkreditbidrag, förslagsanslag

Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag Bokföringsnämnden, förslagsanslag Stöd till idrotten, reservationsanslag Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken, förslagsanslag Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning,*förslagsanslag

Summa kr.

23 100 000 000

879 172 000

23 979 172 000

10 000 000 1 000

3 187 000 4 377 000 511 173 000

31 000 000

270 000 000

829 738 000 71 531 873 000

VIII. Utbildningsdepartementet

A

1 2 3

U:!

OOx'lONkIl-PWN—

9

Utbildningsdepatementet m.m.

Utbildningsdepartementet, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag

Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., fömlagsanslag

Det offentliga skolväsendet

Statens skolverk, fönrlagsanslag Statens institut för handikappfrågor i skolan, förslagsanslag Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag Stöd för utveckling av skolväsendet, förslagsanslag Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag Fortbildning m.m. , resermtionsanslag Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, förslagsanslag

Bidrag till driften av Särskolor m.m., förslagsanslag

10. Bidrag till driften av särvux, förslagsanslag 11

12 13 14

15 16 17 18

Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket, förslagsanslag

Sameskolor, förslagsanslag Specialskolor m.m., förslagsanslag

Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader. förslagsanslag Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag Utrustning för specialskolor m.m., reservationsanslag Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m., reservationsanslag

Folkbildning

Bidrag till folkbildningen, ramanslag Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, ramanslag Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag

* Beräknat belopp

43 622 000 18 962 000

M

84 904 000

229 954 000 90 615 000 17 454 000 40 822 000 24 812 000 *185 093 000

177 988 000

31 550 906 000 999 978 000 53 703 000

278 652 000 28 940 000 320 804 000

29 065 000

53 931 000 189 716 000 7 355 000

5 061 000

34 284 849 000

1 842 344 000

44 991 000 7 594 000

1 894 929 000

U.)

U]

NDOOQON

10

12

13

14

15

Fl

OOxIOtMAri—l

9

10 11 12

13

Grundläggande högskoleutbildning m.m.

Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan, reservationsanslag Servicemyndigheten, förslagsanslag Överklagandenämnden för högskolan, förslagsanslag Kostnader för universitets- och högskoleämbetet, forskningsrådsnämnden och utrustningsnänmden för universitets och högskolors avvecklingsorganisation, förslagsanslag

Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., reservationsanslag Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna, förslagsanslag Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken, reservationsa/ulag

Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag Utbildning för kultur- och informationsyrken, reservationsamlag

Lokala och individuella linjer samt fristående kurser, reservationsanslag Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m., reservationsanslag

Europeisk utbildningssamverkan, förslagsanslag

Forskning och forskarutbildning

Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag Teologiska fakulteterna, reservationsanslag Juridiska fakulteterna, reservationsanslag Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag Medicinska fakulteterna, reservationsanslag ' Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag Farmaceutiska fakulteterna, reservationsanslag Matematisk-naturvetenskapli ga fakulteterna m.m. , reservatiomanslag Tekniska fakulteterna, reservationsanslag Temaorienterad forskning, resen'atiormmslag Konstnärligt utvecklingsarbete m.m., reservationsanslag Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m., förslagsanslag

19 800 000 77 178 000 2 500 000

1 000

40 659 000 2 355 097 000 61 949 000 1 618 454 000 594 089 000 586 000 000 *1. 010 651 000 349 956 000 972 959 000

271 153 000

45 169 000

8 005 615 000

404 401 000 31 171 000 38 258 000 471 591 000 870 043 000 91 221 000 32 606 000

921 034 000 896 016 000 39 706 000 21 142 000 185 745 000

1 371 381 000

14 15

16 17 18 19 20

2 1 22 23 24 25 26

dam-ÄMN—

G

1

Viss tvärvetenskaplig forskning, reservationsanslag Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, resermtionsanslag Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag Naturvetenskapliga forskningsrådet, resen'ationsanslag Rymdforskning, reservationsanslag Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag Kungliga biblioteket, resermtionsanslag Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Insamlingsverksamhet m.m., reservationsanslag Institutet för rymdfysik, resermtionsanslag Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag Polarforskning, reservatiansanslag Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reserwztionsanslag

14 880 000 429 000

Studiestöd m.m.

Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag Studiehjälp m.m. , förslagsanslag

Studiemedel m.m. , förslagsanslag

Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag

Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar, fönvlagsanslag

Kulturverksamhet m.m.

Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenhetema m.m. , resermtionsanslag

Summa kr.

73 141 000

194 275 000 340 855 000 464 176 000 32 257 000 352 360 000 84 477 000

15 309 000 36 422 000 23 221 000 19 825 000

M

7 042 958 000

149 977 000 2 331 335 000 4 686 000 000 1 341 300 000 68 500 000 *102 650 000

M

8 801 162 000

M

858 000 000 60 972 417 000

IX.]ordbruksdepartementet

A Jordbruksdepartementet m.m.

Jordbruksdepartementet, förslagsanslag Lantbruksråd, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag

hourg—

B Jordbruk och trädgårdsnäring

1 Statens jordbruksverk, ramanslag 2 Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag 3 Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag Startstöd till jordbrukare, finrlagsanslag Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag

9 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag 10 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag

11 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag 12 Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m.m., fönrlagsanslag 13 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m., förslagsanslag

.P—

oexIOxm

C Skogsbruk

1 Skogwårdsorganisationen, förslagsanslag Skogwårdsorganisationen:

Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag Främjande av skogsvård m.m.. resem'ationsanslag 2 Myndighetsuppgifter, ramanslag 3 Frö- och plantverksarnhet, förslagsanslag 4 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag 5 6

* Beräknat belopp

310 080 000 1 000 142 492 000

30 482 000 5 521 000 9 313 000

33 000 000

78 316 000

127 045 000 14 842 000

1 000

19 928 000 10 000 000 30 000 000 435 000 000 *873 000 000 1 538 000

2 335 502 000 29 785 000 24 500 000

4 300 000

3 905 441 000

1 000

452 573 000 39 962 000 14 868 000

507 404 000

ONUl-IÄUÄND—

x]

2

3

4 5

6

43935.)—

Fiske

Fiskeriverket, förslagsanslag Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag

Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske, förslagsanslag

Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag

Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag

Rennäring m.m.

Främjande av rennäringen, reservationsanslag Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

Djurskydd och djurhälsovård

Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt. reservationsanslag

Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag

Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag Statens växtsortnämnd, ramanslag Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1991/921100

55 816 000 4 541 000 1 000

9 388 000 40 000 000

1 000 1 000

1 000 000 4 174 000

114 922 000

11 017 000 *33 000 000 *12 320 000

56 337 000

1 000 65 293 000

1 000 74 637 000

2 217 000

30 357 000 5 370 000

M

229 642 000

1 000 3 223 000 628 000

1 000 7 268 000

3 4

5

x!

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag Bekämpande av växtsjukdomar, fömlagsanslag

Livsmedel

Statens livsmedelsverk, ramanslag

Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m., förslagsanslag

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag

Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., fömlagsanslag

Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag Livsmedelsstatistik, förslagsanslag

Utbildning och forskning

Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, fömlagsanslag

Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag Skogs— och jordbrukets forskningsråd, reservationsans'lag Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag

Biobränslen

Bioenergiforskning, reservationmnsiag Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag

Summa kr.

* Beräknat belopp

32 900 000 2 429 000

46 450 000

88 486 000

1 000 3 646 000

*42 876 000 *223 077 000

179 000 000 1 000

M

550 316 000

627 275 000 295 336 000

33 700 000 169 680 000 101 200 000

772 000

1 227 963 000

48 930 000

M

248 930 000 6 965 721 000

N

NDOOxlONUl-P—b)

kWh-)—

Ui

. Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Internationellt samarbete, förslagsanslag Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

Arbetsmarknad m.m.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag AMU-gruppen:

Uppdragsverksamhet, fönrlagsanslag Investeringar, förslagsanslag Arbetsdomstolen, ramanslag Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag

Arhetslivsfrågor

Arbetarskyddsverket, ramanslag Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag Yrkesiririktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, fönrlagsarislag

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag Bidrag till Stiftelsen Samhall, förslagsanslag

Regional utveckling

Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag

* Beräknat belopp

1 000 1 000

32 100 000 19 036 000 25 015 000 6 170 000

82 321 000

2 810 242 000 19 606 575 000

2 000

13 212 000 1 534 000 77 000

1 000

5 500 000

22 437 143 000

384 259 000 172 252 000 764 153 000 506 470 000

1 000

6 208 318 000 *4 557 000 000

12 592 453 000

350 000 000 1 000 000 000

1 000

530 000 000 250 000 000

6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m., resermtionsanslag 180 500 000 7 Glesbygdsmyndigheten, reservalionsanslag 16 399 000 8 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU). reservationsanslag 6 100 000 9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag 4 200 000 10 Transportstöd, förslagsanslag 300 300 000

2 637 500 000 Summa kr. 37 749 417 000

XI'. Kulturdepartementet

A Kulturdepartementet m.m.

1 Kulturdepartementet, förslagsanslag 2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag 4 lntemationell samverkan inom ramen för flykting— och och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag .5 Åtgärder mot främligsfientlighet och rasism, reservationsanslag

B Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m. 1 Statens kulturråd, förslagsanslag Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagSanslag lx)

hu)

Ersättningar och bidrag till konstnärer Visningsersättning åt bild— och formkonstnärer Bidrag till konstnärer, resermtionsanslag Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag 9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

OOXIOXUI

Pater, dans och musik

10 Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag ll Bidrag till Operan, reservationsanslag 12 Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag 13 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag 14 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag 15 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag 16 Bidrag till regionala och lokala teater—, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag 17 Bidrag till fria teater—, dans— och musikgrupper m.m., reservationsanslag 18 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek 19 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

40 526 000 16 000 000 1 345 000

3 000 000

_JMMOQ

70 871 000

23 852 000

113 744 000 6 872 000 50 000 000

56 785 000 31 624 000 17 757 000

77 773 000 3 375 000

212 677 000 251 644 000 145 790 000

71 526 000

1 000 218 510 000

365 473 000

62 066 000 2 826 000

34 364 000

Bildkonst, konsthä'htverk m.m. 20 Statens konstråd, förslagsanslag 21 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag

22 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, fönvlagsanslag 23 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag 24 Bidrag till akademien för de fria konsterna 25 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag

Arkiv 26 Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag 27 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag 28 Svenskt biografiskt lexikon, fönvlagsanslag 29 Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m. , reservationsanslag

Kullunniliövård

30 Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 31 Kulturmiljövård, reservationsanslag 32 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 33 Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. , förslagsanslag

Museer och utställningar

34 Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 35 Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m., reservationsanslag 36 Bidrag till Skansen, _)?irslagsanslag 37 Bidrag till vissa museer 38 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag

39. Riksutställnirigar, reservationsanslag 40 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag"

Forskning 41 Forsknings— och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag

Lokalförsörjning m.m. 42 Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål, förslagsanslag

4 780 000 28 038 000

15 000 000 1 448 000 1 580 000 14 840 000

126 500 000

24 225 000 2 961 000

83 454 000 103 022 000 1 000

95 000 000

432 618 000

18 742 000 17 354 000 26 123 000 76 421 000 31 667 000

80 000

30 855 000

M

2 934 057 000

C

12 13 14 15

16 17 18

19 20 21

Massmedier m.m.

Film m.m.

Statens biografbyrå, ramanslag Filmstöd, reservationsanslag Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

Dagspress och tidskri er Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, förslagsanslag . Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen, förslagsanslag Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag Stöd till radio- och kassettidningar, förslagsanslag Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinforniation och litteratur, reservationsanslag

Litteratur Litteraturstöd, reservationsanslag Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag Stöd till bokhandel, reservationsanslag Lån för investeringar i bokhandel m.m., reservationsanslag Talboks- och punktskriftsbiblioteket: F örvaltningskostnader, förslagsanslag Produktionskostnader, reservationsanslag Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag

23 448 000 M

Radio och television Sveriges Radio m.m. Kabelnämnden: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 4 102 000 Stöd till lokal programverksamhet, reservationsanslag 1 250 000 Närradionämnden, förslagsanslag

22. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag

23. Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag

7 470 000 65 513 000 11 377 000

4 394 000 416 000 000 13 800 000

1 000 81 000 000 21 450 000 90 238 000

8 168 000

39 064 000 1 000

6 960 000 2 382 000

61 447 000

3 041 000

5 352 000 4 608 000

26 243 000

8 387 000 886 896 000

D Invandring m.m.

1 Statens invandrarverks förvaltningskostnader, förslagsanslag 444 329 000 2 Förläggningskostnader, förslagsanslag 1 603 100 000 3 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 22 426 000 4 Överföring av flyktingar m.m., förslagsanslag 22 500 000 5 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 4 426 000 000 6 Statsbidrag till stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag 15 589 000 7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.,

förslagsanslag ' 3 520 000 8 Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag 84 030 000 9 Utlänningsnämnden, förslagsanslag 34 000 000

6 655 494 000

E Jämställdhetsfrågor

1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag 6 046 000 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag 10 556 000 16 602 000

Summa kr. 10 553 920 000

XII. Näringsdepartementet

A Näringsdepartementet m.m.

1 Näringsdepartementet, förslagsanslag 2 Industriråd/industriattaché, förslagsanslag 3 Utredningar m.m., reservationsanslag 4 Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling, förslagsanslag

B Industri m.m.

Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag Åtgärder för att främja industridesign, reservationsanslag Stöd till turism, reservationsanslag Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd, förslagsanslag Småföretagsutveckling, reservationsanslag

6 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., förslagsanslag

&ri—

Ur

C Exportkrediter m.m.

1 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 2 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag 3 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag 4 Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige, reservationsanslag

D Mineralförsörjning m.m.

Sveriges Geologiska undersökning: 1 Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag 118 085 000 2 Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag 5 000 000

Statens gruvegendom: 3 Prospektering m.m., reservationsanslag 10 000 000 4 Egendomsförvaltning m.m. förslagsanslag 7 671 000

49 704 000 1 198 000 18 990 000

6 890 000 76 782 000

1 000 5 356 000 50 000 000

1 000 163 594 000

5 000 000 223 952 000

1 000

1 000

70 000 000

4 500 000 74 502 000

123 085 000

17 671 000 140 756 000

E Statsägda företag m.m.

1 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m., förslagsanslag 2 Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag 3 Infriande av pensionsgaranti för FFV AB, fönrlagsanslag

F Teknisk utveckling m.m.

] Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag 2 Materialteknisk forskning, resen'ationsanslag

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag

Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag

Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,

reservationsanslag

Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,

förslagsanslag 9 Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag Styrelsen för teknisk ackreditering:

b.)

xlOXU1-P-

00

10 Myndighetsverksamhet. reservationsanslag 11 870 000 11 Uppdragsverksamhet, _]??rslagsanslag 1 000 12 Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag ' 8 788 000 13 Bidrag till vissa internationella organisationer,

förslagsanslag 14 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 15 Bidrag till Standardiseringskommissionen

Patent- och registreringsverket: 16 Immaterialrätt m.m., förslagsanslag 1 000 17 Bolagsärenden, förslagsanslag 1 000 18 Patentbesvärsrätten, förslagsanslag 19 Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag 20 Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer, förslagsanslag

1 000 130 000 000

80 000 000

210 001 000

750 908 000 36 150 000

35 630 000 184 966 000 447 439 000

58 287 000 211 000 000

1 000 51 722 000

20 659 000

4 127 000 7 020 000 43 356 000 '

2 000 10 213 000

24 607 000

544 000

1 886 631 000

10

11

AMN»—

ÅwNi—t

övrig näringspolitik

Närings- och mknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Utredningar och information, reseriwionsanslag

Särskilda avvecklingskostnader för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk, förslagsanslag

Energi

Elsäkerhet m.m. , reservationsanslag

Statens elektriska inspektion, ramanslag Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag

Energiforskning, reservationsanslag

Drift av beredskapslager, förslagsanslag Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m., förslagsanslag

Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag Täckande av eventuella förluster i anledning av statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, reservationsanslag Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag

Marknads- och konkurrensfrågor

Marknadsdomstolen, förslagsanslag Konkurrensmyndighet, ramanslag Särskilda utvecklings- och omställningskostnader, förslagsanslag Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk, _]?irslagsanslag

Byggnadsforskning m.m.

Byggnadsforskning, reservationsanslag

Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag Bidrag till statens institut för byggnadsforskning, reservationsanslag

* Beräknat belopp

181. 625 '000 . &

' 207 195 000

1 000

207 196 000

1 000 14 421 000

1 000

280 764 000 *398 316 000 *7 636 000

*1 000 *32 360 000

1 000

150 000 000

M

1 053 501 000

5 270 000 61 000 000 1 500 000

1 000 67 771 000

178 200 000 10 000 000 1 000

53 625 000

Statens institut för byggnadsforsning: Utrustning, reservationsanslag 810 000 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag 100 000 000 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag 20 000 000

362 636 000

Summa kr. 4 303 728 000

XIII. Civildepartementet

A Civildepartementet m.m.

1 Civildepartementet, förslagsanslag 36 243 000 2 Utredningar m.m., reservationsanslag 18 950 000 55 193 000 B Länstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag 1 680 320 000 2 Kammarkollegiet, förslagsanslag 19 689 000

1 700 009 000 C Stöd till trossamfund m.m.

1 Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag _MO 72 007 000 D Konsumentfrågor 1 Konsumentverket, förslagsanslag 73 319 000 2 Allmänna reklainationsnämnden, förslagsanslag 12 489 000 3 Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag 2 080 000 4 Konsumentforskning, reservationsanslag 1 939 000 5 Bidrag till miljömärkning av produkter, reservationsanslag __M 92 827 000 E Ungdomsfrågor 1 Statens ungdomsråd, förslagsanslag 5 590 000 2 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag 102 008 000 3 Stöd till internationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag ___7w 114 810 000 F Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m. 1 Lotterinämnden, ramanslag 2 129 000 2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag 5 200 000 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag 105 000 000

4 Bidrag till folkrörelsema, reservationsanslag 34 617 000 5 Bidrag till kvinnoorganisationemas centrala verksamhet, reservationsanslag 3 432 000 150 378 000

Summa kr. 2 185 224 000

XIV. Miljö- och naturresursdepartementet A Miljö- och naturresursdepartementet m.m.

1 Miljö- och naturresursdepartementet, förslagsanslag 2 Utredningar m.m., reservationsanslag

B Miljövård

Statens naturvårdsverk, ramanslag Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag Investeringar på miljöområdet, reservationsanslag

Miljöforskning, reservationsanslag Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag

Kemikalieinspektionen, förslagsanslag

9 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag 10 Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond, förslagsanslag 11 Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag 12 Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag 13 Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering, reservationsanslag 14 Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter, resen'ationsanslag

QUI-bwh)!—

COQ

C Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

1 Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 2 Bidrag till Statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag Statens kämkraftsinspektion: Förvaltningskostnader, reservationsanslag Kämsäkerhetsforskning, förslagsanslag Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag

Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. , förslagsanslag

QUI-lib.)

D Fastighetsdataverksamheten

1 Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag

* Beräknat belopp

*1 000 *1 000

48 994 000 16 143 000

65 137 000

416 301 000 204 484 000 135 445 000 151 783 000 247 250 000

19 880 000 18 155 000 1 000

10 426 000 22 000 000 16 507 000 25 000 000 17 199 000

7 300 000

1 291 731 000

*1 000 *32 823 000

2 000 *1 000

M

52 400 000

95 155 000

95 155 000

ww»—

Lantmäteriet

Lantmäteriet, förslagsanslag Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag

Övriga ändamål

Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m., reservationsanslag Statens va-nämnd, ramanslag

Summa kr.

1 000 391 060 000

12 600 000

403 661 000

1 380 000 4 994 000

6 374 000 I 914 458 000

XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.

A

XDOOxIOXUI-P-UJNF

U!

båto—

Riksdagen

Ersättning till riksdagens ledamöter m.m., förslagsanslag Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag Bidrag till studieresor, förslagsanslag Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag Bidrag till partigrupper, förslagsanslag Riksdagen: Förvaltningskostnader, fönslagsanslag Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag Riksdagens byggnader, reservationsanslag Riksdagstryck, förslagsanslag

Riksdagens myndigheter

Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, ramanslag Riksdagens revisorer och deras kansli, reservationsanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli, fönslagsanslag

Nordiska rådets svenska deligation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag

Summa kr.

259 468 000 1 000 800 000 11 802 000 53 600 000 259 660 000 225 000 25 610 000

36 299 000

647 465 000

27 595 000 11 413 000

8 759 000

_IM

61 377 000 708 842 000

XVI.Räntor på statsskulden, m.m.

1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag 70 000 000 000

Prop. 1991/92:100 XVII. Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag 1 000 000

Prop. 1991/92:100 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Wibble, B. Westerberg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsråden Wibble, Davidsson, Hellsvik, Laurén, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask, Olsson, Hörnlund, P. Westerberg, Johansson, Thurdin

Proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93. Anförandena redovisas i underprotokollen för respektive departement. Det antecknades att statsrådet Friggebo föredragit anmälan till budgetpro- positionen 1991 såvitt avser kulturdepartementets område tidigare denna dag.

Statsrådet Wibble anför: Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud- get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under- protokollen jämte i förekommande fall översikter över förslagen skall

bifogas propositionen enligt följande:

Finansplanen

Kungliga hov— och slottsstatema (första huvudtiteln) Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln) Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln) Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln) Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Miljö- och naturresursdepartementet (fjortonde huvudtiteln)

Riksdagen och dess myndigheter m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln) Oförutsedda utgifter

(sjuttonde huvudtiteln) Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del Bilaga 19

Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7 Bilaga 8 Bilaga 9 Bilaga 10 Bilaga 11 Bilaga 12 Bilaga 13 Bilaga 14 Bilaga 15 Bilaga 16 Bilaga 17

Bilaga 18

golab 40436. Stockholm 1991

& ww

' Prop. Finansplanen 1991/92: 100 Bil. 1 Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammantråde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Wibble

Anmälan till budgetpropositionen 1992 såvitt avser finansplanen

Finansplan

1 Mål för en ny politik

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik är att bryta den ekono- miska stagnationen, pressa ner arbetslösheten och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagamation med en stark och växande ekonomi. Inflationen skall bekämpas, medborgarnas frihet och välfärd öka.

1.1 Bakgrund

Mycket talar för att 1990-talet kommer att räknas som ett av stora omvandlingsdecennierna. Näringslivet står mitt uppe i en dramatisk strukturomvandling efter en snabb teknologisk förnyelse under åttiotalet och en ökande intemationalisering av ekonomin. Samtidigt är den ekonomiska integrationen mellan stater, handelsområden och marknader både djupare och mer omfattande än i något tidigare historiskt skede.

I Västeuropa har den ekonomiska och politiska integrationen tagit ett nytt stort steg i och med överenskommelsen i Maastricht som också bereder marken för en ytterligare utvidgning av EG. I Öst- och Central- europa liksom i det f.d. Sovjetunionen ersätts nu de kommunistiska kommandoekonomierna med marknadshushållning, en process som öppnar nya möjligheter för hundratals miljoner invånare. Sammantaget innebär de senaste fem årens dramatiska förändringar i Europa nya förutsättningar för ekonomiskt framåtskridande.

l Riksdagen 1991/92. ! saml. Nr 100. Bilaga 1

På de amerikanska kontinenterna fortsätter avregleringen och liberali- seringen av handelsutbytet mellan länderna.

I Asien bidrar en rad nya tillväxtcentra till den ekonomiska expan— sionen.

Denna omvandlingsprocess innebär stora möjligheter för alla att tillgodogöra sig den internationella arbetsfördelningens vinster.

För Sverige innebär denna utveckling i grunden en mycket gynnsam förändring av villkoren. Sverige tillhör med sin öppna ekonomi de länder som skulle kunna gynnas mest av liberalisering och ekonomisk integra- tion. Det är i vårt närområde som en viktig del av åttiotalets och njttiotalets omvandling sker. Det gäller etableringen av EG:s inre marknad och det åtföljande EES-avtalet, utvidgningen av den Europeiska Gemenskapen och utvecklingen mot en Europeisk Union. Det gäller också den dynamiska utveckling som på sikt kan förutses i våra östra grannländer. Därtill kommer att flera av våra största företag är globalt verksamma.

Det är i detta perspektiv som den svenska omvandlingen med en omfattande strukturrationalisering i näringslivet och stora förändringar i den offentliga sektorn skall ses. Det är en dynamisk process där den som är mest flexibel och förmögen att växla in på nya spår lättast kan övervinna omställningsproblemen och bäst utnyttja de nya möjligheterna.

I detta omvandlingsperspektiv måste också våra inhemska problem betraktas. Den svenska stagnationen framstår som särskilt allvarlig när vi beaktar den dynamiska utvecklingen i vår omvärld.

Grunden för l970-talets och 1980-talets svårigheter är de välkända långsiktiga strukturproblemen i vår ekonomi. Balansbristema har förstärkts av upprepade ekonomisk-politiska missgrepp under perioden.

Misslyckandena har försenat och försvårat anpassningen till ändrade konkurrensförhållanden i vår omvärld. Överbryggningspolitiken i mitten av sjuttiotalet var ett försök att undvika konsekvenserna av oljeprissteg- ringarna och den åtföljande dramatiska förändringen av relativpriserna på varor och tjänster. I efterhand har det visat sig att denna politik minskade omvandlingstrycket i ekonomin och fördröjde en nödvändig strukturom- vandling.

Lndustristödspolitiken i slutet av sjuttiotalet liksom devalveringspolitiken var i detta hänseende även de misslyckade.

Näringslivets strukturomvandling sköts på framtiden och den anpass- ning som borde ha skett inom stat och kommun försenades eller uteblev helt. Sverige kom därigenom att fortsätta en politik med höga offentliga utgifter och höjda skatter som befäste strukturproblemen i vår ekonomi.

Utvecklingen i Sverige har under lång tid präglats av en politik som litat till kollektiva och storskaliga lösningar. Resultatet har blivit en ekonomi med regleringar och bristande konkurrens, stigande skatter och svag ekonomisk tillväxt. Sverige har halkat efter. Utrymmet för individens krav och behov har krympt. Det kollektiva och institutionella ägandet har ökat på bekostnad av det enskilda och spridda. Den offentliga sektorns verksamheter har slukat ökande resurser samtidigt som många människor inte har kunnat få den service och hjälp de har rätt till. *

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik under de kommande åren är att bryta den ekonomiska stagnationen, pressa ned arbetslösheten och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi. Att åstadkomma detta är en långsiktig uppgift som kräver åtskilliga år av omvandling och förnyelse.

Den ekonomiska politiken kan därför inte ses åtskild från de många och omfattande reformer på politikens övriga områden som regeringen har initierat och avser att föreslå under kommande år. Den ekonomiska politiken är således en del i en samlad strategi för att återställa tillväxt- kraften i svensk ekonomi.

Sverige behöver en ny, välståndsskapande politik. År av försummelser av de drivkrafter i ekonomin som skapar tillväxt skall efterträdas av stimulans av de välståndsbildande krafterna. Den tidigare nedvärderingen av företagsamhet skall bytas i sin motsats med tilltro till företagande och skapande. Den enskildes och familjens rörelsefrihet skall vidgas.

Syftet är att öka friheten och välfärden för medborgarna och ge Sverige en stark ekonomi. Genom en politik som erbjuder bättre förutsättningar för att skapa resurser läggs grunden för stigande sysselsättning och ökade inkomster. Större utrymme skapas därmed för stöd till de svagaste och socialt mest utsatta människorna i vårt land samt för egen Växtkraft i hela Sverige.

Regeringens ekonomisk-politiska strategi är en kombination av strategiska skattesänkningar för att gynna sparande, investeringar och företagande och av en stram finanspolitik som ger låg inflation och låg ränta.

Hög ekonomisk tillväxt innebär omedelbara välfärdsvinster för medborgarna. Fördelarna växer över tiden. I en ekonomi som växer motverkas spänningar och motsättningar mellan olika grupper. Samhället blir mera tolerant och öppet. Möjligheterna att skydda och förbättra miljön är beroende av varaktig tillväxt.

Sverige skall i slutet av 1990-talet vara en nation där medborgarna har stor individuell frihet, där det lönar sig att arbeta och spara. Resurstill- växten skapar utrymme för sociala reformer som ger ett mjukare och mer solidariskt samhälle. Dessutom ges möjligheter att bedriva en ansvarsfull miljöpolitik till gagn för kommande generationer. I dagens problem finns morgondagens möjligheter till. ökat välstånd.

1.2 Grundläggande utgångspunkter

Den ekonomiska politiken ställs under de kommande åren inför två uppgifter.

En första uppgift är att öka tillväxt- och utvecklingskraften i den svenska ekonomin.

En andra uppgift är att bedriva en långsiktig och trovärdig politik som lägger grunden för en god konkurrenskraft och en varaktigt låg inflations- takt. Denna inriktning bygger på en fast valutapolitik och en stram finanspolitik baserad på en mycket restriktiv prövning av de offentliga utgifterna.

Sverige måste under de närmaste åren klara den nödvändiga övergång- en från ett höginflationssamhälle till ett låginflationssamhälle utan att hamna i en situation med permanent hög arbetslöshet. Den snabba ökning av arbetslösheten som nu sker har sin grund i den tidigare förda politikens oförmåga att angripa de grundläggande strukturproblemen i svensk ekonomi. Arbetslöshet får aldrig bli ett medel i den ekonomiska politiken. Sverige skall deltaga i det europeiska samarbetet, vilket skärper kraven på låg inflation, mindre budgetunderskott och minskad statlig upplåning. Den ekonomiska politiken skall skapa förtroende och respekt för den fasta växelkursen och för möjligheterna att klara de krav, reella och formella, som ett medlemskap i EG medför.

Vårt välstånd bygger på öppenhet mot omvärlden. Att Sverige deltagit i en fri och internationell handel och i den internationella arbetsfördel- ningen har spelat och kommer i framtiden att spela — en helt avgörande roll för levnadsstandarden i vårt land. Ett svenskt medlemskap i den Europeiska Gemenskapen har stor betydelse i detta sammanhang. Medlemskap ger oss också bättre möjligheter att bidra till en fredlig utveckling, globala rniljöförbättringar och ökad samhörighetskänsla mellan människor. Den styrka medlemskap och internationellt samarbete ger, ökar våra möjligheter att bistå sämre lottade nationer och folk, såväl i de tidigare förtryckta länderna i Baltikum samt Öst- och Centraleuropa som i u-ländema.

Regeringens ekonomiska politik vilar på marknadsekonomins grund och präglas av socialt ansvar, god resurshushållning och god miljö. Mark- nadsekonomin sätter konsumenternas önskemål i centrum och bidrar till att skapa resurser och allmän välfärd. Regeringens politik syftar till att ge goda förutsättningar för näringsidkare i hela landet, men också till att föra en generell välfärdspolitik som ger medborgarna ett ekonomiskt grundskydd samt sätta upp ramar för att garantera en god miljö.

Privat ägande är en förutsättning för att marknadsekonomin skall fungera. Regeringen kommer därför att lägga fram förslag om att stärka äganderätten på olika områden. En parlamentarisk utredning har tillsatts med uppgift att föreslå ett grundlagsfäst skydd för äganderätten. Ett etiskt förhållningssätt hos ekonomins aktörer bör främjas. Hederlighet och rättssäkerhet har ekonomiskt gynnsamma effekter.

Regeringen avser att uppmuntra det privata sparandet. Därigenom ökar individernas oberoende. Ett Ökat privat sparande krävs också för att få ekonomisk tillväxt och innebär dessutom att inflatinsbekämpningen underlättas.

Det är inte politiska beslut utan enskilda människor som skapar resurser och välfärd. Regeringens politik bygger på denna grundläggande insikt. Politiska beslut kan skapa förutsättningar för utveckling och tillväxt men det är bara enskilda människors skapande som kan vända stagnation till framåtskridande. Denna insikt har stor betydelse också i synen på arbetslivet. Erfarenhet, kompetens och initiativkraft bland de anställda måste tillvaratas i växande utsträckning. Reformarbetet inom den offentliga sektorn måste ha detta som en viktig utgångspunkt.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

Den ekonomiska politiken skall främja en effektiv konkurrens. Stora förändringar krävs för att avskaffa konkurrenshinder, inom såväl det privata näringslivet som den offentliga sektorn. De offentliga monopolen skall brytas.

En valfrihetsrevolution skall genomföras inom välfärdspolitiken. Medborgarna skall få möjlighet att själva fatta viktiga beslut om vård, utbildning och omsorg. Stat och kommun skall koncentrera sig på de uppgifter som ingen annan kan sköta.

Välfärdspolitiken skall vara generell. Skattefmansiering av viktiga sociala tjänster skall kombineras med system där pengarna i stor utsträckning följer de val den enskilde själv träffar.

Sverige skall återupprättas som industrination och den ekonomiska stagnationen brytas. Tillväxt är nödvändig för att upprätthålla sysselsätt- ning och välfärd. Regeringens politik syftar till att skapa en tillväxt i nivå med jämförbara europeiska länders.

Bara en växande ekonomi skapar utrymme för att upprätthålla viktiga offentliga åtaganden. Inga omfördelningsåtgärder i en krympande eller" stagnerande ekonomi kan ge samma utbyte för människor med låga inkomster som god tillväxt. Utan tillväxt kan inte målet att hela Sverige skall leva uppnås. Med en varaktig tillväxt skapas de resurser som krävs för en effektiv miljöpolitik.

1.3 Samarbetet i Europa

Regeringens avsikt är att Sverige fullt ut skall deltaga i det europeiska samarbetet. Den ekonomiska politiken måste skapa förtroende och respekt för förmågan att klara de reella och formella krav som EG- samarbetet medför.

EES-avtalet medför sannolikt att Sverige redan 1993 blir en del av en europeisk marknad som omfattar 380 miljoner människor och som präglas av betydande öppenhet.

Processen mot europeisk integration fullföljs för svensk del genom ansökan om medlemskap i EG. Endast som medlem kan vi fullt ut få del av integrationens fördelar och samtidigt aktivt bidra till och påverka utvecklingen inom EG. Regeringens ambition är att Sverige skall bli medlem i EG 1995. De omfattande kontakter som regeringen har haft under hösten med EG-kommissionen och företrädare för medlemsländer- nas regeringar bekräftar att den svenska tidsplanen är realistisk.

Deltagandet i den europeiska integrationen ställer stora krav på den ekonomiska politiken. Finanspolitiken måste vara stram för att varaktigt säkra en låg inflation och en låg räntenivå. Som medlemsland i EG, deltagare i det europeiska monetära systemet, EMS, och i den framväx- ande ekonomiska och monetära unionen, EMU, kommer Sverige att få sin ekonomi granskad. Den svenska ekonomin nråste utvecklas i linje med de mest stabila ekonomierna inom EG för att Sverige skall kunna bli fullvärdig medlem i EMU, vilket är innebörden av de s.k. konvergens- kraven:

inflationstakten skall vara etablerad på en låg nivå och får inte vara

mer än 1,5 procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta inflationstakten

— de långa räntorna skall vara etablerade på en låg nivå och får inte vara mer än 2 procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta inflationstakten — den konsoliderade offentliga sektorns underskott får utgöra högst 3 % av BNP — den konsoliderade offentliga sektorns (brutto)skuldsättning får uppgå till högst 60 % av BNP. — växelkursen skall ha hållits stabil, inom ramen för normala fluk- tuationsmarginaler, under en period av minst 2 år

En viktig utgångspunkt för den ekonomiska politiken är att göra det möjligt för Sverige att inträda i EG-samarbetet utifrån en så stark position som möjligt. Den tidigare förda ekonomiska politiken ledde till en alltför hög inflation och höga räntor och motverkade därmed möjligheterna att uppfylla konvergensvillkoren. Även av detta skäl är en omläggning av politiken således nödvändig.

Det bästa sättet för Sverige att kunna tillgodogöra sig vinsterna av den fördjupade integrationen i Europa är att snabbt uppfylla de krav som den ekonomiska och monetära unionen ställer på den ekonomiska utveckling- en. Den dämpning av inflationen och det trendbrott i inflationsförvänt- ningarna som kommer att ske under året är centrala.

1.4 Det ekonomiska läget

Den svenska ekonomin har både starka och svaga sidor. Sverige har starka, internationellt framgångsrika företag, befolkningen är välutbildad och samhället fungerar i många avseenden väl. Men utvecklingskraften har försvagats genom många år med en felaktig politik en process som har förstärkts genom missriktade ekonomiska åtgärder.

Devalveringama av den svenska kronan i början av 1980-talet medförde, tillsammans med en ihållande internationell högkonjunktur, tillfälligt en period med hög tillväxt och sysselsättning. Devalveringspoli- tiken dolde emellertid de underliggande strukturella problemen och motverkade därmed långsiktigt nödvändiga förändringar. Den konkur- rensutsatta sektorn ökade inte tillräckligt för att ge balans i utrikesbetal- ningarna. Finanspolitiken var inte tillräckligt stram genom att de offentliga utgifterna inte hölls tillbaka. Avregleringen av kreditmarknaden kombinerades inte heller med nödvändiga skattesänkningar för det privata sparandet. Priser och löner ökade bl.a. därför betydligt snabbare än i omvärlden. Den regionala obalansen med överhettning i vissa områden bidrog till att driva upp inflationen och minskade konkurrenskraften. Vid ingången till 1990-talet uteblev tillväxten och den samlade produktionen av varor och tjänster t.o.m. minskade. De strukturella problemen blev åter fullt synliga.

Problemen har under 1990 och 1991 manifesterats inom alla delar av den svenska ekonomin. Industriproduktionen har under de senaste två åren minskat med omkring 7,5 % medan den i EG-området under samma

Prop.- 1991/92:100 Bil, l

period stigit med ca 1,5 % (se diagram 1). Ca 100 000 industrijobb har försvunnit, vilket är fler än som skapades under hela 1980-talet. Lönsamheten i näringslivet har försämrats kraftigt och investeringarna har rasat. Konkursema har ökat dramatiskt. Det är uppenbart att den konkurrensutsatta sektorn är alldeles för liten. Bytesbalansen visar underskott trots en svag inhemsk efterfrågan. Den öppna arbetslösheten har på ett år fördubblats.

Diagram 1.1 Industriproduktionen i Sverige och EG. Säsongrensad volymutveckling

mdex1985=100

:_ -----------------

85 ' ' 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Sammantaget kan konstateras att situationen i väsentliga avseenden är allvarligare i dag än hösten 1982. Den tredje vägens ekonomiska politik har, sett över en tioårsperiod, inneburit en allvarlig försvagning av svensk ekonomi. _

Denna utveckling skall nu brytas genom en omläggning av den ekonomiska politiken.

2 Den ekonomisk-politiska strategin

En framgångsrik politik måste angripa problemen i rätt ordning.

Sveriges problem är till stor del strukturella. Kortsiktiga åtgärder måste ligga i linje med den långsiktiga strategin. Det är viktigt att snabbt komma igång med nödvändiga förändringar. Detta gäller inte minst skattesänkningar och sanering av budgetens utgifter. Det gäller också reformer inom de stora offentliga utgiftssystemen. Därmed förstärks Sveriges möjligheter att få glädje av en framtida positiv internationell utveckling.

Tillväxten måste ledas av de konkurrensutsatta företagen. Det höga skattetrycket och den stora offentliga sektorn gör att utrymmet för kortsiktiga ekonornisk-politiska åtgärder har minskat. Regeringen awisar

därför tanken att stimulera verksamheten inom de sektorer av ekonomin som är skyddade från utländsk konkurrens. Det skulle förstärka dagens obalanser och försvåra en kommande, långsiktigt hållbar, tillväxtprocess.

Den ekonomiska politiken måste inriktas på att genomföra övergången från en höginflationsekonomi till en låginflationsekonomi. En bestående låg inflation är avgörande för levnadsstandarden i vid bemärkelse.

2.1 En långsiktig utgiftsstrategi

Det höga skattetrycket i Sverige bidrar till ekonomins försämrade utvecklingskraft. Höga skatter snedvrider användningen av resurser och försvagar motiven för arbete och sparande. Ett viktigt skäl till att sänka skatterna är att få ekonomin att fungera bättre. Ett annat är att den internationella ekonomiska integrationen och det eftersträvade medlem- skapet i EG gör det nödvändigt att sänka skattetrycket så att svenska företag och svenska produkter kan konkurrera. Ett lägre skattetryck kan också vidga den enskildes valmöjligheter.

Sveriges höga skattetryck är en viktig orsak till ekonomins försämrade utvecklingskraft. Politiken skall därför inriktas på en successiv sänkning av det totala skattetrycket. Sänkningama skall ske på ett sådant sätt att ekenomins utvecklingskraft och konkurrenskraft stärks. Preliminära bedömningar tyder på skattesänkningsbehov av i storleksordningen 10 miljarder kr. per år fram till mitten av 1990-talet.

Riksdagen har godkänt att en långsiktig strategi för de offentliga utgifterna läggs fast. För att detta skall kunna ske krävs:

1. Att den långsiktiga utgiftsutvecklingen bedöms.

2. Att det totala utgiftsutrymmet fastställs och fördelas dels över tiden, dels enligt politiska prioriteringar.

3. Att avstämningar görs varje år för att bestämma utgiftsutrymmet för en ny treårsperiod.

Det totala utgiftsutrymmet måste bestämmas mot bakgrund av vad som krävs för att uppnå en eftersträvad ekonomisk utveckling på längre sikt.

Utvecklingen under 1980-talet har tydligt demonstrerat de strukturella bristerna i de stora offentliga utgiftssystemen. Exempel på detta är arbetsskade- och sjukförsäkringama, där utgifterna ökat kraftigt utan att man kan hävda att riskerna i arbetslivet eller befolkningens hälsotillstånd samtidigt försämrats. Arbetslöshetsförsäkringen ger inte tillräckligt stöd till en ansvarsfylld lönebildning. Pensionssystemet är inte tillräckligt stabilt, eftersom det är starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. Den ekonomiska tillväxten och därmed den möjliga standardökningen är samtidigt beroende av ett förbättrat sparande medan de offentliga utgiftssystemen, och särskilt pensionssystemet, i dag inte är så utformade att de ger tillräcklig stimulans till det nödvändiga sparandet.

En reformering av socialförsäkringssystemen måste ske enligt samma huvudinriktning som gäller reformeringen av skattestrukturen. Det skall löna sig att arbeta och spara. Den nuvarande utformningen av reglerna innebär stora och växande utgifter samtidigt som den fördelningspolitiska

träffsäkerheten är otillfredsställande. Därför måste transfereringssystemen ändras så att arbetslinjen hävdas och motiven för sparande ökar.

I anslutning till långtidsbudgeten 1992 avser regeringen att återkomma med en precisering av den långsiktiga utgiftsstrategin för hela nästa treårsperiod. Det är emellertid redan nu uppenbart att den utgiftspolitik som måste föras för att klara tillväxtmålen kräver vissa konkreta beslut:

1. Direkta politiska beslut krävs för att minska de offentliga utgifterna som andel av BNP.

2. De skatte- och avgiftsfinansierade socialförsäkringssystemen måste reformeras för att stärka individernas motiv för arbete och sparande.

3. Fördelningen av de skattefrnansierade offentliga utgifterna måste prioritera investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning samt miljöförbättrande åtgärder.

4. De offentliga konsumtionsutgiftema måste begränsas och insatser prioriteras till viktiga men utgiftskrävande områden såsom vård, utbildning och omsorg. Verksamheten måste utsättas för konkurrens.

De förslag till strukturella förändringar som presenteras i det följande utgår från dessa principer för den långsiktiga utgiftsstrategin. De omfattar närmare 15 miljarder kr. under budgetåret 1992/93 jämfört med vad som följer av oförändrade regelsystem.

Regeringens sparmål var 10-15 "miljarder kr. för budgetåret 1992/93 på helår räknat. Det är regeringens bedömning att den långsiktiga utgiftsstra- tegin under mandatperioden kommer att kräva fortlöpande beslut om utgiftsminskningar i samma storleksordning.

2.2 Inflationsbekämpningen i förgrunden

Under det senaste året har det skett en markant dämpning av inflationen i den svenska ekonomin. Detta beror främst på den ekonomiska stagnationen. Den ekonomiska politiken måste nu inriktas på att långsiktigt och varaktigt säkra en låg inflation. En stram frnanspolitik baserad på en mycket restriktiv prövning av de offentliga utgifterna är avgörande för att inflationsbekämpningen skall bli långsiktigt framgångs- rik. Ett viktigt bidrag till inflationsbekämpningen utgörs också av det privata sparandets ökning, en utveckling som stimuleras av regeringens politik och gör svensk ekonomi mindre inflationsbenägen.

Under 1991 försämrades de offentliga fmansema kraftigt. Ungefär hälften av försämringen beror på den ekonomiska stagnationen. Utebliven tillväxt innebär både att statens inkomster försvagas och att statens utgifter ökar, bl.a. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshets- understöd. Därutöver sker en engångsvis försvagning av de offentliga finanserna när inflationen sjunker. Inkomsterna ökar då endast med den nya lägre inflationen, medan utgifterna ytterligare en tid växer i takt med den tidigare högre inflationen. Slutligen ligger en orsak till försvagningen i de strukturellt växande utgifterna i de olika transfereringssystemen. Sammantaget innebär utvecklingen under 1991 att den tidigare förda ekonomiska politiken helt misslyckats i fråga om budgetpolitik och

inflationsbekämpning. Svitema av en alltför expansiv utgiftspolitik skärper kraven på en konsekvent omläggning av den ekonomiska politiken.

En stram finanspolitik genom skattehöjningar är oacceptabel därför att detta skulle försämra förutsättningarna för tillväxten. Den strama finanspolitiken måste därför bygga på begränsningar i de offentliga utgifterna.

En konsekvent politik för att säkerställa låga prisökningar kräver inte bara en stram finanspolitik med minskade offentliga utgifter utan också betydande förändringar inom lönebildningen och konkurrenspolitiken. Förutsättningama för en väl fungerande lönebildning har blivit bättre genom låsningen av växelkursen till ecun. Förändringar förbereds också av de institutionella förutsättningama för lönebildningen, bl.a. utform- ningen av arbetslöshetsförsäkringen och bötesbeloppet vid s.k. vilda strejker. .

En väl fungerande konkurrens förbättrar möjligheterna till låga prisökningar. Regeringen kommer under våren att lägga fram förslag till skärpt konkurrenslagstiftning inom det privata näringslivet samt omfattande förändringar som möjliggör ökad konkurrens i produktionen av offentliga tjänster.

En stram inhemsk efterfrågan i syfte att bidra till låg inflation och investeringar i den konkurrensutsatta sektorn åstadkoms också genom en ökning av det privata sparandet.

En varaktigt låg inflation är därutöver starkt beroende av att produk— tiviteten i samhället ökar. De senaste decenniernas obalans mellan produktivitetsökning och lönekostnadsökning är en viktig orsak till alltför stora prisökningar. Den ekonomiska politiken måste därför angripa denna obalans från båda utgångspunkterna. Det är viktigt att både skapa förutsättningar för lägre lönekostnadsökningar och för en snabb produk- tivitetsökning. Motivet att öka produktiviteten genomsyrar regeringens ekonomisk-politiska åtgärder. Därmed skapas förutsättningar för framtida reallöneökningar.

2.3 Penningpolitik och kreditmarknad

Det råder bred politisk enighet i Sverige Om värdet av en fast växelkurs. Därmed är också förutsättningama för penningpolitiken givna. Penning- politikens, och därmed riksbankens, viktigaste uppgift är att upprätthålla och bidra till att skapa förtroende för den fasta växelkursen. Erfaren- heterna visar att denna uppgift kan bli krävande om finanspolitiken inte uppfattas som tillräckligt stram eller om möjligheterna att i riksdagen få gehör för en stram utgiftspolitik inte uppfattas som goda.

Den svenska kreditmarknaden år i det närmaste helt integrerad med omvärlden. Riksbankens penningpolitik har mot denna bakgrund alltmer inriktats på att balansera valutaflödena genom anpassningar i den inhemska räntenivån. Penningpolitiken kan därmed inte användas för att påverka den inhemska efterfrågan. Finans- och strukturpolitiken bär huvudansvaret för att skapa förutsättningar för låg inflation och stabil tillväxt.

Prop. 1991/92:100 Bil. ]

Normen att staten inte skall låna netto i utländsk valuta ligger fast. Under åren framöver kommer integrationen med EG att kräva en anpassning av den svenska ekonomiska politiken så att Sverige fullt ut kan delta i det framväxande monetära samarbetet. Knytningen av kronan ' till ecun i maj 1991 var ett viktigt första steg.

De beslut som fattades på EG-mötet i Maastricht i december 1991 innebär att medlemsländernas centralbanker i framtiden kommer att bli en del av det europeiska centralbankssystemet. I de tilläggsdirektiv till riksbanksutredningen som regeringen har beslutat om, betonas vikten av att riksbankslagen anpassas till vad som krävs av en framtida medverkan i en ekonomisk och monetär union.

Den svenska kreditmarknaden kännetecknas för närvarande av växande kreditförluster och en stramare utlåningspolitik från kreditinstituten.

1980-talets inflationistiska ekonomi, avregleringen av'kreditmarknaden som skedde före sänkningen av marginalskattema medförde en kraftig värdestegring av bl.a. fastigheter.

Mot slutet av decenniet försvagades ekonomin, valutaregleringen slopades och skattereformen genomfördes. Allt detta verkade dämpande på fastighetsvärdena.

I takt med att inflationsförväntningama dämpades, försvagades också utsikterna till framtida värdestegringar, vilket ytterligare förvärrade prisfallet på fastigheter.

För att undvika allvarliga störningar på den svenska kreditmarknaden bidrog staten under hösten 1991 till rekonstruktionen av Första Spar- banken.

Det svenska banksystemet är i grunden stabilt. Regeringen avser emellertid att föreslå att ett insättarskydd införs i syfte att säkra ett fortsatt högt förtroende hos allmänheten.

En balanserande faktor är att utlåningen till hushållen har avtagit markant, vilket speglar att stimulansema av hushållssparandet bl.a. genom lägre beskattning av sparandets avkastning nu börjar ge effekt. Regeringens politik syftar till att ytterligare stimulera det privata sparandet.

Regeringens omläggning av den ekonomiska politiken i syfte att varaktigt säkra en låg inflationstakt skapar också förutsättningar för lägre räntor i framtiden.

2.4 Arbetsmarknaden och lönebildningen

Den ekonomiska politiken måste bidra till att den nödvändiga omställ- ningen från skyddad till konkurrensutsatt produktion kommer till stånd. Produktionen i den offentliga sektorn kommer därför att dels hållas tillbaka, dels öppnas för konkurrens. '

För att den konkurrensutsatta sektorn skall kunna växa krävs både ett gott företagsklimat och en väl fungerande arbetsmarknad. I det första avseendet har regeringen lagt grunden genom höstens beslut om åtgärder. Arbetsmarknadens sätt att fungera beror i första hand på lönebildningen. Den måste fungera så att arbetsmarknadens omställning kan ske smidigt.

Bil. 1

Detta är i allt väsentligt ett ansvar som vilar på arbetsmarknadens parter. Lönebildningen skall ske i fria förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Statsmaktema skall inrikta sig på att skapa goda förutsättningar för en löneutveckling som är förenad med ekonomisk tillväxt och samhällsekonomisk balans. Detta innebär bl.a. åtgärder för att stärka parternas motiv för att sluta avtal som inte urholkar konkurrenskraften och därmed driver upp arbetslösheten. Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredning om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen som bl a utgår från detta.

En bättre fungerande arbetsmarknad leder i kombination med de åtgärder som vidtas för att öka konkurrensen också till att produktiviteten i den svenska ekonomin förbättras.

Erfarenheterna från andra länder som tidigare än Sverige pressat ner sin inflation visar att det finns risk för en kraftig uppgång i arbetslöshet- en. Inte minst utomlands har arbetslösheten dessutom haft en tendens att bita sig fast. En sådan utveckling är inte acceptabel. En aktiv arbetsmark- nadspolitik som bygger på arbetslinjen är därför nödvändig. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste ges en utformning så att den motverkar uppkomsten av långtidsarbetslöshet. De åtgärder som sätts in för att kortsiktigt motverka arbetslösheten måste också vara utformade med hänsyn till vad som är långsiktigt nödvändigt. Det innebär bl.a. att de inte får medverka till att arbetskraft låses in i skyddade sektorer.

3 Det första steget åtgärder hösten 1991

Regeringen lade under hösten 1991 fram en rad förslag som markerar en ny inriktning på den ekonomiska politiken. Förslagen har i allt väsenligt accepterats av riksdagen. De vägleds av en strävan att genom avregler— ing, konkurrens och sparande skapa förutsättningar för företagande och en väl fungerande marknadsekonomi.

Skattepolitiken har inriktats på en successiv sänkning av det totala skattetrycket. Skattesänkningarna sker på ett sådant sätt att ekonomins utvecklings- och konkurrenskraft stärks, och i enlighet med de krav som den ekonomiska integrationen och EG-medlemskapet ställer på de svenska skatterna. I propositionen om skattepolitik för tillväxt presentera- des de första delarna av denna strategi och konkreta förslag lades fram rörande framför allt kapitalbeskattningen.

Småföretagens förutsättningar att expandera och investera har förbättrats genom att förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffats samtidigt som förmögenhetsskatten i övrigt successivt avskaffas och arvsskatten sänks (prop.1991/92:60). I propositionen om småföretag (prop. 1991/92:51) framlades förslag om en ny näringspolitik för att främja ny- och srrråföretagandet. Parallellt med skattesänkningarna aviserades förslag om avveckling av många selektiva bransch- och företagsstöd (prop. 1991/92:38). En utförlig strategi för den statliga förmögenhetsförvaltningen redovisades.

Bil. ]

Mervärdeskatten på livsmedel, hotell-' och restaurangtiänster samt inrikes persantransporter sänks från årsskiftet 1991/92 (prop. 1991/92:50). För servicenäringama innebär dessa åtgärder en nödvändig förbättring av konkurrenskraften. Sänkningen av mervärdeskatten ökar köpkraften, inte minstför bamfamiljema. Därmed skapas utrymme för en nödvändig förändring av bostadsstödet.

I propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) lades förslag som sammantaget innebar minskade statliga utgifter. De föreslagna åtgärderna rörde barnbidrag och studiebidrag, arbetsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt branschstödet till bostadsbyggande.

I propositionen fastlades vidare riktlinjerna för en långsiktig utgifts- strategi med avsikten att nedbringa statens utgifter för budgetåret 1992/93 med 10-15 miljarder kr. i helårseffekt. Åtgärderna under följande år bör netto vara av samma storleksordning.

Åtgärder för att öka ägandespridningen och det enskilda sparandet presenterades i propositionerna om privatisering av statliga företag (prop. 1991/92:69), om avveckling av löntagarfonderna (prop. 1991/92:36) och om skattepolitik för tillväxt (prop. 1991/ 92:60). Den senare propositionen innehöll bl.a. förslag om sänkt skatt på sparande och kapital.

Förslag om långtgående avreglering av byggsektorn presenterades i propositionen om bostadsbyggandets finansiering (prop. 1991/92:56), där bl a markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten, produktions- kostnadsprövningen, konkurrensvillkoret och areagränsen för småhus avvecklas. Syftet med avregleringen är att pressa kostnaderna i byggpro- duktionen genom förenklingar och ökad konkurrens. Som ett led i denna avreglering har bostadsdepartementet avvecklats.

Propositionen om förvärvslagstiftningen (prop. 1991/92:71) innehöll förslag om att möjliggöra för utländska medborgare och företag att äga kommersiella fastigheter och företag. Förslag har också presenterats om förenklingar i existerande regelsystem för bankrörelser (prop. 1991/92:37), om skattetillägg m.m. (prop. 1991/92:43) samt om vissa justeringar i inkomstbeskattningen (prop. 1991/92:48).

Byggnadsstyrelsen och limen/”all görs mer marknadsanpassade i och med förslagen i bolagiseringspropositionema (prop. 1991/92:44 resp. 49).

Regeringen presenterade under hösten också åtgärder (prop. 1991/92:25 och prop. 1991/92:38) för att minska effekterna av den ökande arbetslösheten genom satsningar på infrastruktur och utbildning och genom att ge AMS ökade resurser. Infrastrukturinvesteringama utformas så att de stimulerar näringslivets tillväxt i hela landet.

Staten bidrog i egenskap av ägare till Nordbankens nyemission (prop. 1991/92:21) samt medverkade till en rekonstruktion av Första Spar- banken (prop. 1991/92:63) för att undvika allvarliga störningar på kreditmarknaden.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

4 Det andra steget - finansplanen 1992 4.1 Den ekonomiska politiken och förslaget till statsbudget 1992/93

För att varaktigt säkra en låg inflation måste utgiftspolitiken vara stram. Detta är nödvändigt för att på sikt värna sysselsättningen och välfärden. Underskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel är inte acceptabla. Detta bör vara en norm i den ekonomiska politiken, som inriktas på att avskaffa det strukturella underskottet. Den ekonomiska politiken skall bidra till den omställning från skyddad till utlandskonkur- rerande sektor som måste komma till stånd. Produktionen i den offentliga sektorn måste därför hållas tillbaka.

Sänkningar av skattetrycket skall finansieras genom minskade utgifter. Regeringen inledde under hösten arbetet med att lägga om den ekonomiska politiken i en rad avseenden som jag tidigare redovisat. Regeringen fortsätter nu detta arbete med utgångspunkt från de principer som präglar den långsiktiga utgiftsstrategin.

En första princip är att reformera socialförsäkringssystemen med utgångspunkt främst från önskemålet att uppmuntra arbete och sparande.

En andra princip är att prioritera åtgärder som stimulerar näringslivets tillväxt i hela landet. Det innebär att offentliga utgifterför investeringar i itfmrtrulrtur, utbildning och forskning samt miljo'färbättringarprioriter- as frany'ör offentlig konsumtion.

En tredje princip är att bland ofentliga konsumtionsutgifter prioritera utgifter för vård och omsorg.

De mest betydelsefulla förändringar som nu föreslås är:

— Två karensdagar i kombination med högkostnadsskydd kommer att införas från och med den 1 januari 1993. Eftersom sjuklön införts för de första fjorton sjukdagarna minskar detta primärt arbetgivamas kostnader. Detta kan återtas genom motsvarande höjning av arbetsgivaravgiften. Effekten beräknas till drygt 4,5 miljarder kr. på helår eller drygt 2 miljarder kr. budgetåret 1992/93. — Tändvårdsförsäkringen reformeras genom ändringar i ersättnings- bestämmelserna. Effekten på statsbudgeten blir en minskad belastning på ca 0,6 miljarder kr. Ett s.k. referensprissystem införs för läkemedel och egenavgifterna förändras så att viss avgift erläggs för varje läkemedel. Därigenom minskar statens utgifter med drygt 0,5 miljarder kr. -- Förslag kommer att läggas fram om enhetligare regler och admini- strativa förenklingar inom föräldraförsäkringen. Belastningen på statsbudgeten nrinskar därigenom med 0,3 miljarder kr. -— En utredning skall tillsättas om den framtida arbetslöshetsförsäkring- en. Denna bör utformas så att den omfattar alla och underlättar en ansvarsfull lönebildning. Egenavgiften i försäkringen kommer att tredubblas fr.o.m. januari 1993 i avvaktan på utredningens förslag. Detta påverkar inte statsbudgeten direkt, men väl indirekt genom att arbetsmarknadsfonden tillförs ytterligare medel, som annars skulle belasta budgeten.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

Arbetsskadeförsäkringen tillhör ett av de områden där utgifterna vuxit

mycket kraftigt under 1980-talet. Samtidigt har stark kritik riktats mot försäkringen inte minst vad gäller möjligheterna till rehabiliter- ing. En särskild utredare skall göra en översyn av arbetsskadeförsäk- ringen. Uppgiften är att åstadkomma en tydligare avgränsning mellan arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador. Utredaren skall vidare undersöka förutsättningama för en obligatorisk arbetsskadeför- säkring som tecknas i valfritt försäkringsinstitut. Syftet är att öka möjligheterna till rehabilitering och förbättra arbetsmiljön samtidigt som belastningen på statsbudgeten minskas. Regeringen avser att i en särskild proposition under våren 1992 föreslå att delpensionsförsäkringen skall avskaffas. Utgiftema för budgetåret 1992/93 påVerkas inte. En parlamentarisk arbetsgrupp har tillsatts för att lägga förslag till reformerat pensionssystem. Ett" viktigt mål för denna reformering är att pensionssystemet skall förändras så att arbete och långsiktigt sparande i ekonomin ökar. Det har länge stått klart att bostadsubventionemas tillväxt måste hejdas, och bostadsektoms totala belastning på statsbudgeten minska. En skyndsam översyn av det statliga bostadsfinansieringsstödet har därför inletts. En omläggning skall ske i flera steg med början 1993. Statens bostadssubventioner reduceras med ca 2 miljarder kr. den 1 januari 1993. Effekten på budgetåret 1992/93 är ca 1 miljard kr. Betoningen på den konkurrensutsatta sektorn i den övergripande ekonomisk-politiska strategin innebär att den kommunala expansionen hålls tillbaka. Statsbidraget: till kommunerna kommer att minska med 5-10 miljarder kr. för 1993. Beräkningsmässigt har antagits ca 7,5 miljarder kr. eller 3,8 miljarder kr. budgetåret 1992/93. Den närmare utformningen kommer att redovisas i en proposition som lämnas under vårriksdagen. Propositionen baseras på betänkanden från den kommunalekonomiska kommittén samt konkurrenskominit- tén, vilka för närvarande remissbehandlas. Statsbidragen avskaffas till företagshälsovården, statsbidragen till studieförbund, fackliga kurser mm. minskar. Kvaliteten i utbildningen betonas genom att förlängningen av de tvååriga yrkeslinjema och förändringarna av den studieföreberedande utbildningen i gymnasieskolan får genomföras i den takt kommunerna väl jer. Belastningen på statsbudgeten beräknas därmed bli lägre under det kommande budgetåret. Välbehövliga förstärkningar föreslås för den högre utbildningen. Utrymme har skapats för förstärkning av handikappolitiken. Förslag läggs om höjt vårdbidrag för familjer med handikappade barn. Utrymme har reserverats för fortsatta skattesänkningar som är strategiska för näringslivets utveckling. De konkreta förslagen som innefattar förbättringar för små och medelstora företag kommer senare att lämnas till riksdagen. Utrymme har vidare skapats för betydande ökningar av anslagen för infrastruktur, utbildning och miljö.

Bil. 1

-— Samtidigt läggs förslag om vissa fortsatta minskningar i det selektiva näringspolitiska stödet. Regionalpolitiken görs mera generell genom att den lägre nivån på arbetsgivaravgifterna i Norrlands inland kommer att omfatta flera näringar och utvidgas till att gälla ett större geografiskt område. —— Trots den hårda budgetprövningen har det varit möjligt att bereda utrymme för ökade insatser för fattiga länder, framför allt länderna i Baltikum samt Öst- och Centraleuropa.

Tabell 4.1 Åtgärder hösten 1991 samt i budgetpropositionen 1992 Miljarder kr.

Budgetåret 1992/93 Helår- 1993 Miljarder kr. Miljarder kr. Karensdagar 2,3 4,7 Tandvård 0,6 0,6 Läkemedel 0,7 0,9 Föräldraförsäkringen 0,3 0,4 Minskade statsbidrag till organisationer m.m. 0,8 0,8 Minskade bostadssubventioner 1,0 2,0 Minskade statsbidrag till kommunerna 3,8 7,5 Uppskjuten höjning av barn- och studiebidrag Avskaffande av statsbidrag till

_- .— |

företagshälsovård 0,6 1 ,2 Minskat branschstöd 0,7 1,1 Minskat investeringsbidrag 0,2 4,4 Ovrigt 0.4 02 Summa effekt på statsbudgeten 12,5 23,8 Arbetslöshetsförsäkringen 1.7 2,8 Delpension1 0,0 0,3 Totalt ca 14 ca 27

1Inglis ej i statsbudgeten

De struktur- och utgiftspåverkande åtgärder som blir följden av regeringens politik under hösten och i budgetpropositionen ligger således väl inom intervallet 10-15 miljarder kr. som ett led i den långsiktiga utgiftsstrategin. Vissa av dessa struktur- och utgiftspåverkande åtgärder ligger utanför statsbudgeten.

Trots de åtgärder som vidtas sker en viss försvagning av både statens budget och den offentliga sektorns finanser. Detta beror främst på att den ekonomiska stagnationen, dvs. sviterna av en tidigare misslyckad ekonomisk politik. försvagar statens inkomster.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

Tabell 4.2 Statsfinansernas utveckling. Prop. 1991/92:100 Miljarder kr. B11. 1 1990/91 1991/92 1992/93 Inkomster 403,5 433,5 418,7 Utgifter (exkl. statsskuldsräntor) 377,0 419,3 419,5 Statsskuldsränlor 61,0 61,9 70,0 Budgetsaldo - 34,5 - 47,7 -70,8 Underliggande budgetsaldo - 32,5 - 65,2 - 93,6

Effekten av den förda budgetpolitiken på samhällsekonomin kan bäst avläsas om staten och socialförsäkringssektom ses tillsammans. I tabell 4.3 visas förändringarna i statens och socialförsäkringssektoms samlade finansiella sparande mellan kalenderåren som det beräknas i nationalbud-

geten.

Tabell 4.3 Förändring av statens och socialförsäln'ingssektoms Gnansiella sparande 1991-1993. Miljarder kr, 1991 1992 1993 Total förändring - 75,6 — 17,9 - 12,8 därav konjunkturberoende - 35,4 - 21,2 ' - 9,0 konjunkturrensat - 40,2 3,3 - 3,8

Anm: Den konjunkturrensade förändringen beror främst av gällande regelsystem och direkta politiska beslut

Den dominerande delen av försämringen av de offentliga finanserna beror således av den ekonomiska stagnationen 1991 och 1992. Större delen av denna försämring inträffade under 1991. Den konjunkturrensade förändringen beror av gällande regelsystem (t.ex. för utbetalning av kommunalskatt) och direkta politiska beslut. Finanspolitiken skulle således kunna sägas ha varit expansiv under 1991, medan den 1992 och 1993, i jämförelse med den i tidigare nedgångar förda politiken, kan betraktas som stram.

Inom den statliga verksamheten sker i hög grad en omsvängning för att prioritera investeringarna. Som framgår av följande tablå sker redan 1992 betydande Ökningar av affärsverkens och myndigheternas investeringar medan den statliga konsumtionen hålls tillbaka. Här har inte tagits med de investeringar i infrastrukturen som kan finansieras till följd av försäljningar av statliga företag.

Konsumtion och investeringar i den statliga sektorn 1992-93 Procentuell volymförändring

1992 1993 Investeringar 15,9 8,5 Konsumtion -1,2 0,5

2 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 100. Bilaga I 17

4.2 Förändringsarbete

Regeringen har på en rad områden inlett ett viktigtförändringsarbete.

På forskningens område kommer universitet och högskolor-att ges större frihet när det gäller organisation, utbildningsutbud och antagning. Ett ökat ansvar för kvaliteten i verksamheten ställer ökade krav på uppföljning och utvärdering. En förbättrad utbildning höjer kompetensen hos de anställda.

Som ett led i strävan att avbyråkratisera kommer trettiotre myndigheter att avskaffas. Ett sekretariat kommer att ha huvudansvaret för den långsiktiga utvärderingen av högskolan. Men även från regering och högskolor fristående organ kommer att genomföra utvärderingar.

Konsekvenserna av en avreglering av inrikesflyget skall utredas. Avsikten är att inrikesflyget kommer att öppnas för konkurrens redan sommaren 1992, vilket ger möjlighet för andra bolag att trafikera inrikeslinjema. Även inom järnvägen kommer konkurrens att bli möjlig.

Regeringen har tidigare lagt förslag om privatisering av statliga bolag. Regeringen har begärt riksdagens bemyndigande att helt eller delvis försälja statens aktier i 35 angivna aktiebolag. Endast företag som bedriver kommersiell verksamhet och som arbetar på konkurrensutsatta marknader kommer att säljas. Tidpunkten för försäljning kommer att väljas med omsorg. Försäljningen kommer att ta sikte på att ge allmän- heten möjlighet att spara i aktier och bli delägare i dessa företag.

Förberedelserna för försäljningen kommer att skötas i samarbete med de enskilda företagens styrelser. Frågan om försäljning m.m. bereds i regeringskansliet och regeringen kommer att besluta i varje enskilt försäljningsärende. En särskild kommission tillkallas för att bidra till att tillgodose kravet på objektivitet och sakkunskap i fråga om försäljning av statlig egendom.

I takt med att statliga bolag säljs kan investeringar i infrastruktur såsom förbättrade vägar och järnvägar öka. Härigenom sker en förändring av statens förmögenhet från bolag inom sektorer där det inte finns särskilda motiv för offentligt ägd verksamhet till ägande av infrastruktur.

En hård konkurrens inom väsentliga delar av näringslivet har givit invånarna i Sverige stora välfärdsvinster. Det är viktigt att konkurrensen upprätthålls och vidgas till nya områden. Förslag framläggs under våren om att inrätta en ny myndighet den 1 juli 1992 som ersätter SPK och N O och som skall verka för ökad konkurrens inom såväl den privata som den offentliga sektorn.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen är föremål för översyn i syfte att föreslå förändringar som lyfter fram småföretagens särskilda problem.

5 Politiken på längre sikt

Den helt avgörande frågan för svensk ekonomi är att få till stånd en uthållig och långsiktig tillväxt. Huvuduppgiften lör den ekonomiska politiken är att skapa förutsättningar för en sådan tillväxt, dvs. att stärka förutsättningarna för en långsiktigt stabil produktivitetsökning.

Bil. 1

På kort sikt måste konkurrenskraften inom den traditionellt konkurrens- utsatta sektorn förbättras genom en dämpning av löne- och prisstegrings- takten. Arbetskraftsresurser får inte låsas in i den offentliga sektorn som har skett under de senaste decennierna. På lång sikt är en förbättrad produktivitetstillväxt avgörande för välståndsutvecklingen. Ekonomins utvecklingskraft måste stärkas.

På längre sikt kommer de förutsättningar som fastläggs genom EES— avtalet och ett medlemskap i EG att leda till ökad konkurrens också inom sektorer som i större eller mindre grad hittills varit skyddade. Det gäller t ex inom bygg- och livsmedelssektorema där de påbörjade förändringar- na minskar de internationellt sett höga svenska subventionerna till dessa branscher. Genom att företagen redan nu kan förbereda sig för den skärpta konkurrensen står de bättre rustade för- framtiden. De mest omfattande förändringarna för att åstadkomma konkurrens och avregler- ing måste dock ske inom den offentliga sektorn.

Den ekonomiska politiken skall medverka till att skapa förutsättningar för den konkurrensutsatta sektorn att växa. Genom att avreglera och avskaffa monopol förskjuts den traditionella gränsen mellan konkurrensut- satta och skyddade sektorer. Politiken syftar till att förbättra våra internationella konkurrensförutsättningar, stärka svenska företag och öka utländska investerares intresse att investera i Sverige.

5.1 Skattepolitiken

Huvuddragen i skattepolitiken bestäms inom ramen för den långsiktiga utgiftsstrategi som jag tidigare redovisat huvudlinjema för. Preliminära bedömningar tyder på ett skattesänkningsbehov av i storleksordningen 10 miljarder kr. per år fram till mitten av 1990-talet.

Skattereformen innebar stora förbättringar av det svenska skattesystem- et genom att skattesatserna sänktes och beskattningen gjordes väsentligt mera likformig. Även efter skattereformen är den totala beskattningen av en extra arbetsinsats fortfarande för hög i ett internationellt perspektiv. Kapitalbeskattningen måste också lindras med hänsyn till uttaget i omvärlden. Därför krävs successiva sänkningar av skattetrycket.

En betydande anpassning av kapitalbeskattningen sker redan nu genom slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital redan år 1991, sänkning av den maximala skattesatsen på arv och gåva från 60 % till 30 % fr.o.m. år 1992, sänkning av kapitalinkomstskattesatsen och därmed det skattemässiga värdet av ränteavdragen från 30 % till 25 % fr.o.m. 1993 samt genom slopande av hela förmögenhetsskatten från och med år 1994.

Ytterligare åtgärder kommer att aktualiseras för att göra Sverige mera konkurrenskraftigt för investeringar och företagande, att ytterligare stimulera det privata sparandet samt för att allmänt reducera samhällseko- nomiskt skadliga skatteuttag.

Redan genom EES-avtalet ökar rörelsefriheten mellan EG- och EFTA- länderna. När Sverige blir medlem i EG kommer den svenska mervärde- skatten samt en lång rad indirekta skatter inte att kunna avvika alltför mycket från nivåerna i andra EG-länder. Därtill kommer att högre

Bil. 1

löneskatter än omvärlden riskerar att slå ut företag och branscher i Sverige. Skatteuttaget måste således anpassas i riktning mot vad som är mera normalt i andra länder. Regeringen kommer att redovisa anpass- ningsbehoven med hänsyn till EG inom bl.a. dessa områden senare i vår.

Enskilda näringsidkares kapitalavkastning inom näringsverksamhet beskattas för närvarande hårdare än andra kapitalinkomster, samtidigt som enskilda näringsidkare, till skillnad från aktiebolag, inte har möjligheter att expandera med 30-procentigt beskattat kapital. Ett utredningsförslag som undanröjer dessa brister har lämnats och bör kunna utgöra underlaget för nya skatteregler för enskild näringsverksamhet från och med år 1993. En sådan förändring skulle avsevärt förbättra tillväxtmöjlighetema för många små och medelstora företag. Systemet för företagsbeskattning bör även i övrigt utvecklas så att det blir så enkelt, begripligt och överskådligt som möjligt. En annan viktig utgångspunkt är att förutsättningarna för skilda organisationsformer för näringsverksamhet som aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och enskild näringsverksamhet skall bli så lika som möjligt. Socialförsäkringsavgifter och förmåner kan knytas närmare samman så att avgifterna får allt mindre karaktär av skatt. Sådana sociala avgifter som i praktiken är skatter, dvs. saknar direkt koppling till en viss offentlig utgift kan avskaffas. Exempel på sådana är den nyligen slopade allmänna löneavgif- ten. Den sammanlagda beskattningen av en extra arbetsinsats kommer härigenom att reduceras.

5.2 Pensionerna

Efter sekelskiftet ökar andelen barn och gamla. Detta är en av den ekonomiska politikens största utmaningar. För att framgångsrikt möta den har sparandet och pensionssystemens utformning avgörande betydelse. De nuvarande pensionssystemen har allvarliga brister. Därför har regeringen inbjudit alla riksdagens partier till överläggningar om hur pensionssystemen skall utformas i framtiden. En första utgångspunkt för beslut rörande pensionssystemen bör vara att dessa är långsiktiga och stabila. Vidare bör det fortsatta reformarbetet på pensionsområdet vara inriktat på att öka det långsiktiga sparandet. Förändringarna skall också stimulera till ökat arbete och därmed till den ekonomiska tillväxt som är nödvändig bl.a. för att finansiera pensionerna. Det finns starka skäl att överväga en successiv återgång till den tidigare pensionsåldern på 67 år, eller en mera flexibel pensionsålder, vilket skulle öka arbetskraftsutbudet. Förändringarna bör slutligen förstärka sambandet mellan avgifter och förmåner, eftersom detta är ett sätt att lindra det faktiska skattetrycket och klara finansieringen av pensionsförmånema. Regeringen eftersträvar breda politiska lösningar och är öppen för olika förslag till hur pensions- sparandet och äldre människors ekonomiska trygghet skall kunna stärkas.

5.3 Miljöpolitiken

Att skydda och förbättra miljön är en framtidsutmaning i allas intresse. Ekonomisk tillväxt och teknisk utveckling skapar nödvändiga förutsätt-

Prop. 1991/921100 Bil. 1

ningar för omställningen till mindre resurskrävande och miljöbelastande produktions-, energi- och transportsystem. Miljöpolitiken skall bedrivas med så kostnadseffektiva medel som möjligt.

Det är viktigt att den ekonomiska politiken präglas av en totalsyn på ' människan och miljön. Förvaltning och utveckling av miljö, naturresur- ser, kunnande, mänsklig arbetskraft och materiella resurser måste ske så att en långsiktig utveckling av välfärden kan åstadkommas. Regeringen avser att ta fram särskilda natunesursräkenskaper. Redovisningen av traditionella ekonomiska data kompletteras med miljövärden.

Principen om förorenarens betalningsansvar skall hävdas. Det innebär att förorenaren själv skall bära den samhällsekonomiska kostnad som miljöförstöringen medför.

Därmed ökar förutsättningarna för en prissättning som respekterar de verkliga kostnaderna. Även nya former av ekonomiska styrmedel kommer att övervägas.

6 Effekter av politiken

Omläggningen av den ekonomiska politiken får genomgripande effekter. Detta är den enda vägen att skapa förutsättningar för en god och balanserad utveckling, med en tillväxt i paritet med de ekonomiskt ledande länderna i Europa.

6.1 Samhällsekonomin

Nedgången i den svenska ekonomin är djup. Behovet av förnyelse och omstrukturering av ekonomin är så stort och behovet av förändringar så omfattande att det kommer att ta tid innan omläggningen av politiken leder till påtagliga förbättringar i ekonomin. Svitema av tidigare misslyckanden kommer att vara kännbara för hushåll och företag även under 1992. Under loppet av 1993 sker emellertid märkbara förbätt- ringar.

Utvecklingen under 1970- och 1980-talen ger rikliga exempel på vilka problem Sverige skulle kunna hamna i om strukturpolitiken inte sätts i förgrunden eller om den ekonomiska politiken inte i övrigt ges en tillräckligt stram inriktning via minskade offentliga utgifter och om kampen mot inflationen inte blir framgångsrik. Situationen är emellertid nu i centrala avseenden annorlunda. Devalveringsvägen är stängd. Ett för högt kostnadsläge slår därmed obönhörligt på tillväxt och sysselsättning.

Den förbättring av företagsklimatet som omläggningen av den ekonomiska politiken medför kommer att stimulera nyetableringar och investeringar och därmed på sikt öka tillväxten. Inte minst skapar den nya Europapolitiken förutsättningar för ökade investeringar.

De finanspolitiska åtgär'dema är 1992 och 1993 åtstramande i jämförelse med finanspolitiken i tidigare avmattningar. Samtidigt skapas förbättrade incitament för arbete, sparande och risktagande. Detta ökar förutsättningarna för att gradvis eliminera underskotten i statsbudgeten och i bytesbalansen. I grunden kan detta bara ske genom en utbyggnad

av den konkurrensutsatta sektorn. De återkommande balansproblemen beror på att vi producerar för lite. Därför går vägen till balans via stimulans av ekonomins utbudssida och en ökande ekonomisk tillväxt.

I ett längre perspektiv blir effekterna av de föreslagna åtgärderna entydigt positiva. Sänkta skatter på arbetande kapital och på förmögen- heter kommer att leda till ökade investeringar i näringslivet, särskilt i småföretagen. Den sänkta skatten på kapitalinkomster och den därmed sammanhängande begränsningen i avdragsrätten för skuldräntor gynnar sparandet. En höjd sparkvot i den svenska ekonomin kommer att öka utrymmet för den konkurrensutsatta sektorn. Därmed kan de nödvändiga investeringarna finansieras med inhemska resurser och underskottet i bytesbalansen elimineras.

En successiv minskning av subventionerna till boendet förbättrar resursanvändningen i bostadsektom och ökar tillväxtutrymrnet för andra sektorer i ekonomin. Detsamma gäller åtgärderna för att öka effektivite- ten i kornmunema och för att begränsa deras skattetinansierade tillväxt.

Genom att politiken stimulerar den konkurrensutsatta sektorn och en modernisering av näringslivet kommer förutsättningarna för en god produktivitetsutveckling att öka. I samma riktning verkar de konkurrens- befrämjande åtgärder som genomförs och det ökade förändringsarbetet i kommunerna. Därmed ökar tillväxten och kostnadstrycket dämpas. Förutsättningar skapas för låg inflationstakt och därmed låga räntor.

Omläggningen av den ekonomiska politiken kommer på sikt att leda till högre tillväxt, lägre inflationstakt, sundare statsfmanser och bättre extern balans. Därmed kan arbetslösheten minska och välfärden bevaras och stärkas. Sverige kan därigenom som fullvärdig partner delta i integra- tionsarbetet i Europa.

6.2 Fördelningen av välfärd och inkomster

Regeringen lägger stor vikt vid en rättvis fördelning. Bara ekonomisk tillväxt gör deti längden möjligt att bedriva en effektiv fördelningspolitik. Sysselsättningen ökar inte i en stagnerande ekonomi och arbetslösheten växer. Men det beror också på att de stora socialförsäkringssystemen förutsätter ekonomisk tillväxt. Utan ett tillväxt på minst 2 % per år ställs ATP-systemet inför stora problem. När ekonomin krymper eller stagnerar skärps kampen om de tillgängliga resurserna. Erfarenheterna visar att de starkare grupperna på arbetsmarknaden då vinner på de lägre avlönades bekostnad. Utrymmet för insatser för särskilt utsatta grupper blir i praktiken mindre.

Regeringens politik för produktion och företagande skapar nya jobb. Det är en av de viktigaste förutsättningarna för en framgångsrik fördelningspolitik. Det största hotet mot en rättvis fördelning är hög och långvarig arbetslöshet. De arbetslösa drabbas av inkomstbortfall, kompetensförluster och ökade hälsoproblem. Arbetslösheten drabbar ofta grupper som redan i dag har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden: ungdomar, kvinnor, handikappade, invandrare och personer med kort utbildning.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

Erfarenheterna från de senaste decennierna visar att en hög inflation tillsammans med illa fungerande skatte- och transfereringswstem skapar ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen och brister i det gamla skattesystemet innebar en stor förmögenhetsomfördelning. Brister inom de sociala transfereringama bidrog till en utslagning av människor från arbetsmarknaden. Kraftigt ökade utgifter för transfereringar minskade resurserna för utbildning, vård och infrastruktur.

En uthållig och kraftfull politik mot inflationen är därför avgörande för en rättvis fördelningspolitik. Lika viktigt är att de sociala transfereringar- na ändras så att de motverkar utslagning och stimulerar till arbete och sparande.

Omläggningen av politiken och besparingarna inom de offentliga utgifterna är utformade så att uppoffringama skall bäras gemensamt av de som har fasta jobb och är friska. En högre självrisk i arbetslöshetsför- säkringen bärs av de som har arbete, inte av de arbetslösa. I förhållande till konsekvenserna av en fortsatt höjd arbetslöshet och sämre ekonomisk tillväxt, är följderna av de gemensamma uppoffringama både små och mera rättvist fördelade. Även i svåra tider måste utsatta och glömda grupper värnas. Det ställer stora krav på förmågan att prioritera. Ett viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt riktade insatser för grupper som har särskilda behov.

Trots den mycket strama utgiftspolitiken sker omedelbara förbättringar för särskilt utsatta hushåll, främst familjer med handikappade barn och ensamstående föräldrar med barn.

7 Den ekonomiska utvecklingen 1991—1993

Behovet av att förnya och modernisera Sverige är absolut. Att lyckas med detta är nödvändigt för att lägga grunden för en varaktigt hög tillväxt. Den svenska ekonomin är starkt beroende av utvecklingen i omvärlden. En snabb återhämtning i de för Sverige viktiga exportländema påskyndar förbättringen i den svenska ekonomin. Det räcker emellertid inte enbart med att konjunkturen utomlands förbättras. I frånvaro av andra åtgärder skulle en internationell uppgång snabbt leda fram till en ny period av alltför stora pris- och lönestegringar utan att tillväxten nådde nivåerna i omvärlden. Sverige skulle fortsätta att halka efter.

Regeringens strategi syftar till att Sverige i samband med nästa internationella uppsving skall kunna haka på uppgången samtidigt som en varaktigt lägre pris- och lönestegring säkerställs och en högre tillväxttakt uppnås.

7.1 Långsam internationell återhämtning

Tillväxten i världsekonomin avtog under 1990. Flera OECD-länder fick t.o.m. vidkännas en negativ tillväxt under sista kvartalet 1990 och första kvartalet 1991. I stora länder såsom Förenta staterna, Storbritannien och Kanada, tycks dock konjunkturen ha nått botten under första kvartalet

1991. Uppgången i den amerikanska ekonomin har emellertid hittills varit betydligt svagare än väntat. Samtidigt har tillväxten avmattats i vissa andra länder. Den ekonomiska tillväxten i OECD-ländema totalt sett stannar därför 1991 på strax över 1 %. Under 1992 väntas ändå återhämtningen i Förenta staterna komma igång, främst till följd av de låga räntor som nu råder. Samtidigt dämpas dock tillväxten i Tyskland och Japan. Sammantaget beräknas tillväxten i OECD-området bli ca 2 % % medan den 1993 uppskattas bli ca 3 %. Konjunkturuppgången är både försenad och försvagad jämfört med de bedömningar som gjordes så sent som hösten 1991. Trots återhämtningen bedöms den internationella inflationen 1992 bli något lägre än 1991, drygt 3,5 %. Detta sammanhänger med att produktionen växer långsammare än ekonomiemas tillväxtpotential. Med en fortsatt återhållsam penning- och finanspolitik finns förutsättningar för att inflationstakten skall kunna ligga kvar på samma nivå 1993. Det finns flera faktorer som kan leda till en svagare internationell utveckling under de närmaste åren. Uppgången i den amerikanska ekonomin kan dröja ytterligare om t.ex. konsumenter och företag blir mer pessimistiska och avvaktar med större inköp och investeringar. I Tyskland råder osäkerhet om inflationen och lönebildningen och därmed om räntenivån. Realräntan är redan hög i Tyskland och övriga Europa följer i stor utsträckning den tyska räntepolitiken — och en fortsatt hög räntenivå kan fördröja återhämtningen. Problemen i den finansiella sektorn i ett flertal länder kan också leda till stark återhållsamhet i kreditgivningen. Även om risken för en "credit crunch" inte skall överdrivas kan det inte uteslu: IS att oron på de finansiella marknaderna bidrar till att fördröja återhämningen.

7.2 Den svenska ekonomin

Produktionen i den svenska ekonomin minskade under 1991 med mer än 1 %. Minskningen var särskilt stor inom ekonomins konkurrensutsatta delar. Men nedgången var tydlig också inom t.ex. tjänsteproduktionen. Till detta kommer att den offentliga sektorns tillväxt till skillnad från vad som varit fallet vid tidigare konjunktumedgångar — har begränsats.

Trots avsaknad av tillväxt i ekonomin och vikande sysselsättning har arbetslösheten ökat i begränsad utsträckning. Det sammanhänger med ett lägre arbetskraftsutbud och betydande arbetsmarknadspolitiska insatser. Under 1991 beräknas arbetslösheten i genomsnitt ha uppgått till 2,7 %. I slutet av året låg den på drygt 3 %.

En effekt av stagnationen är att nedväxlingen av löne- och prissteg- ringstakten gått snabbt. Inflationsförväntningama hos hushåll och företag avtar nu dramatiskt. Sverige är på väg ned mot och troligen under den inflation som råder i våra konkurrentländer (diagram 2). En annan effekt av den låga inhemska aktiviteten är att importen fallit. Därmed har handelsbalansen förbättrats markant och underskottet i bytesbalansen

krympt.

Bil. 1

Diagram 7.1 Konsumentpriser. Årlig procentuell förändring

A:

15

12

,

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Ekonomin kommer också under 1992 att utvecklas mycket svagt. Kapacitetsutnyttjandet avtar ytterligare, vilket hämmar investeringarna och minskar efterfrågan på arbetskraft. Ett nedgång i de samlade investeringarna och särskilt i bostadsinvesteringarna ter sig sannolik. En motverkande faktor är emellertid de stora insatser som görs för att förbättra och bygga ut infrastrukturen.

Tabell 7.1 Försörjningsbalans

Miljarder Procentuell volymförändring kr. 1990

1990 1991 1992 1993 BNP ] 350,l 0,6 —l,3 -0,2 1,3 Import 403 ,3 l ,2 -6,0 1,2 3 ,O Tillgång 1 753,4 0,8 -2,6 0,2 1,7 Privat konsumtion 699,0 -O,2 0,3 0,5 0,7 Offentlig konsumtion 366,5 2,1 0,7 0,6 —0,1 Stat 104,9 3,4 -l,0 -l,2 -0,5 Kommuner 261,6 1,6 1,4 1,3 0,0 Bruttoinvesteringar 279,9 —0,9 -8 ,5 -7,5 - l ,6 Lagerinvesteringarl _1,2 0,1 -1,2 0,6 0,7 Export 409,2 2,0 —2,3 2,0 4,5 Användning ] 753,4 0,8 -2,6 0,2 1,7

1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och t'mansdepartementet.

Om den internationella konjunkturen förbättras bör exporten kunna öka något nästa år. Draghjälpen utifrån verkar dock bli svagare än vad som kunde förutses i höstas. En vändning i marknadsandelsutvecklingen är

Prop. 1991/922100 Bil. l '

emellertid att vänta. Förlusterna under de närmaste åren skulle sålunda kunna bli begränsade. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet sjunker 1992 och 1993 för första gången jämfört med konkurrentländer- na, vilket förbättrar konkurrenskraften. Dessutom kan lagren väntas minska i långsammare takt, vilket ger ett positivt bidrag till BNP. Hushållens köpkraft fortsätter sannolikt att stiga markant. En mycket osäker faktor är emellertid hushållens konsrimtionsvilja. Den rådande oron på finansmarknaden och osäkerheten om sysselsättningen kan medföra att konsumtionen ökar mycket långsamt. Av detta följer att hushållens sparande ökar. Sparkvoten beräknas öka till ca 4 %.

Tabell 7.2 Nyckeltal

1990 1991 1992 1993 Inflation, KPI dec.—dec. (%) 10,7 8,5 2,4 3,5 Disponibel inkomst (%) 3,2 4,1 2,1 0,5 Sparkvot (nivå, %) -l,l 2,6 4,2 4,0 lndustriproduktion (%) -2,0 -5,5 -0,5 3,0 Relativ enhetsarbetskostnad (%) 3,9 0,5 -1,9 —2,8 Arbetslöshet (nivå, %) 1,5 2,7 3,8 4,5 Handelsbalans (mdr. kr.) 14,8 31,3 37,8 49,3 Bytesbalans (mdr. kr.) -35,1 -18,9 -17,5 -9,4 Bytesbalans (% av BNP) -2,6 -1,3 -l,2 -0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdcpartementet.

Sammantaget väntas BNP fortsätta att falla 1992. Osäkerheten är emellertid betydande och risken stor att utvecklingen blir ännu sämre än vad som nu kan anses vara det mest sannolika utfallet. Vid sidan av den privata konsumtionen är investeringarna den mest svårbedömda kompo— nenten. Likaså utgör utvecklingen på det finansiella området ett 'orosmoment med fallande förmögenhetsvärden och omfattande kreditför- luster i bankväsendet.

Arbetslösheten fortsätter att stiga. Betydande arbetsmarknadspolitiska insatser väntas dock begränsa arbetslösheten till i genomsnitt drygt 4 %. Konsumentprisema beräknas stiga med endast 2 % % under loppet av året och timlöneökningama stanna på en nivå under 5 %. Underskottet i bytesbalansen krymper ytterligare.

För 1993 kan en viss tillväxt förväntas i den svenska ekonomin. En gynnsammare internationell utveckling bör, tillsammans med ett förmånligare kostnadsläge, ge bättre förutsättningar för företagsarnheten i Sverige och därmed främja exporten och näringslivets investeringar. Även en viss konsumtionstillväxt ter sig sannolik mot bakgrund av att hushållens ekonomiska ställning stärks genom den låga inflationstakten. Dessutom har inköpen varit nedpressade under flera år, vilket troligen har lett till uppdämda konsumtionsbehov. Däremot kommer bostadsinve- steringama troligen att fortsätta falla även 1993.

BNP-tillväxten kan väntas bli 1 % eller något däröver 1993, vilket inte är tillräckligt för att förhindra en ytterligare uppgång av arbetslösheten. En rad faktorer såsom marknadstillväxten, hushållens sparbeteende, lageranpassningen och utvecklingen på finansmarknaden gör bedömning- en av 1993 mycket osäker.

Bil. 1

Tabell 7.3 Sparande Procent av BNP i löpande priser

1990 1991 1992 1993 Bruttosparande 18,0 16,6 15,4 15,7 Investeringar inkl. lager 20,6 17,9 16,6 16,3 F'mansiellt sparande -2,6 -1,3 -1,2 -0,6 därav: Offentlig sektor 3,8 -l ,0 -l ,2 -2,5 Hushåll -0,8 1,5 3,1 2,9 Företag -5 ,7 - l ,7 -3 , 1 -1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den svaga ekonomiska utvecklingen under 1991-1993 innebär, tillsammans med den snabba nedväxlingen av löne- och prisstegringstak- ten, att statens finansiella sparande gradvis försämras. Den ekonomiska stagnationen leder till att skattebasema urholkas medan utgiftstrycket, bl.a. via kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och automatiken i transfereringssystemen, fortfarande är högt. När tillväxten etablerats på en högre nivå kommer statens och den konsoliderade offentliga sektorns finanser att förbättras.

8 Avslutning

Genom regeringens politik läggs grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling. Regeringen avser att göra det lönsamt att arbeta, spara och driva företag.

Regeringen kommer att aktivt arbeta för ett fortsatt integrationsarbete med den Europeiska Gemenskapen och genomföra de förändringar som underlättar ett fullt svenskt medlemskap i EG fr.o.m. 1995. En valfri- hetsrevolution skall genomföras inom välfärdspolitiken, en långsiktig utveckling för bättre miljö skall påbörjas.

Detta kräver en stabil ekonomisk tillväxt. Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik är att bryta den ekonomiska stagnationen, pressa ner arbetslösheten och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagar- nation med en stark och växande ekonomi. Inflationen skall bekämpas, medborgarnas frihet och välfärd öka. Varaktigt låg inflation är avgörande för att åstadkomma en ökning av levnadsstandarden och en rättvis fördelningspolitik.

För att kampen mot inflationen skall vara framgångsrik måste utgiftspolitiken vara stram.

De åtgärder som föreslås i denna budget är, tillsammas med den under hösten 1991 förda politiken, nödvändiga steg för att säkra och utveckla välfärden under resten av 1990-talet och in på nästa sekel.

Regeringens politik är en samlad och konsekvent strategi för en ny utveckling. Sammantaget lägger åtgärderna en grund för en återhämtning i ekonomin och en framtida stabil tillväxt. Det kommer att ta tid innan effekterna blir tydliga. Det finns ingen snabb väg men heller ingen annan väg till framgång.

Regeringens politik är den enda vägen.

Prop. 1991/92:100 Bil. ]

Statsbudgeten och särskilda frågor 1 Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93

1. 1 Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1991 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till gnmd för inkomst- bedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRst beräkningsförutsättningar.

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring

1991 1992 1993 RRV Föred ra- RRV Fö redra- RRV Föred ra- ganden ganden ganden Lönesumma 3,8 3,8 5,0 4,9 3,8 2,6 Konsumentpriser, årsgenomsnittl 9,4 9,5 3,0 3,2 3,4 3,5 Privat konsumtion, löpande priser 10,4 10,6 4,1 4,3 4,4 4,4

1Innefattar effekt av skattereformen 1991 , vilken höjer KPI med 3,7 procentenheter.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1991/92

RRst senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1991/92 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1991. Beräkning— arna av inkomsterna för budgetåret 1991/92 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1991/92 beräknat inkomsterna till 432 099 milj.kr.

Med anledning av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 963 milj.kr. Av samma skäl räknar jag ner inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 85 milj.kr.

Till följd av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag ner inkomsttiteln Folkpensionsavgiji med 18 milj.kr. Jag räknar vidare ner inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgiti, netto med 706 milj.kr. till följd av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt ny information.

Med anledning av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fastighetsskatt med 223 milj.kr. Jag gör en delvis annan bedömning angående utecklingen av inkomsterna av arvsskatt och räknar därför upp inkomsttiteln Arvsskatt med 305 milj.kr. Till följd av de förslag som presenterats i proposition 1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid statens vattenfallsverk till aktiebolagsform räknar jag upp inkomsttiteln Stämpelskatt med 1 000 milj.kr.

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck- ling i löpande priser räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 500 milj.kr. Jag räknar ner inkomsttiteln Energiskatt med 100 milj.kr. med anledning av regeringens beslut 1991-12-05 om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt. Slutligen räknar jag ner inkomsttiteln Televerkets inlevererade överskott med 680 milj.kr. med anledning av regeringsbeslut 1991-12-19.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkom- sterna med 1 402 milj.kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2.

Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92 Tusental kronor

RRVs Förändring beräkning enligt före- draganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt 17 000 + 963 1121 Juridiska personers inkomstskatt 27 390 - 85 1211 Folkpensionsavgift 49 331 - 18 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 10 570 - 706 1312 Fastighetsskatt 8 300 + 223 1331 Arvsskatt 1 125 + 305 1341 Stämpelskatt 6 800 + 1 000 1411 Mervärdeskatt 135 700 + 500 1428 Energiskatt 16 750 - 100 2112 Televerkets inlevererade överskott 8 093 680 Summa inkomster 432 099 Summa förändringar enligt föredraganden . + 1 402

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringama av RRV:s beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1991/92 till 433 501 milj.kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 470 108 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 482 739 milj.kr. Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget I, där utgifterna uppgick till 8 197 milj.kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden PI'OP- 1991/922100 m.m. till 63,4 miljarder kronor. Denna beräkning har utgått från den Bil. 1 räntenivå som observerades den 15 november 1991. I enlighet med tidigare år har en ny beräkning gjorts den 19 december 1991. Denna beräkning skulle emellertid bli missvisande för statsskuldväxlar eftersom räntenivån i december var beroende av speciella internationella omstän- digheter. Beräkningen av ränteutgifter för statsobligationer baseras på sedvanligt sätt på gällande räntenivå. Detta beräkningsförfarande har tillämpas för såväl innevarande budgetår som budgetåret 1992/93. Jag beräknar ränteutgifterna för budgetåret 1991/92 till 61,9 miljarder kr.

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag ned anslagen Reglering av prisstegringar under försvarsdepartementet med 475 milj.kr., Ålderspensionen med 158 milj.kr. och Studiemedel m.m. med 290 milj.kr med anledning av ny information. Med anledning av prop. 1991/92:81 Om kompensation till ensamföräldrar med anledning av slopad skattereduktion räknar jag upp anslaget Bidragsförskatt med 410 milj.kr. Vidare räknar jag upp anslagen Bidrag till sjulgcörsäkringen med 123 milj.kr. och Fönidspensioner med 50 milj.kr. med hänsyn tagen till ny information.

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1991/92 Miljarder kronor

Beräkning till Nuvarande grund för stats- beräkning budgeten Räntor på inhemska lån m.m. 55,5 55,5 Räntor på utländska lån 4,5 5,8 Valutalörluster, netto 0,0 0,6 1 9 Summa 60,0 6 ,

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reserva- tionsanslag under innevarande budgetår att öka med 5 168 milj.kr. och uppgå till 35 889 milj.kr. Med anledning av beslut om indragning av reservationsmedel, som följd av nettobudgetering av moms, beräknar jag anslagsbehållningama till 30,1 miljarder kr. vid utgången av budgetåret 1990/91 och till 35,3 miljarder kr. vid utgången av budgetåret 1991/92. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Tågellgg. Anslagsbebållningama vid utgången av budgetåren 1990/91 och 1 1/ Miljarder kronor

Huvudtitel 1990/91 1991/92 Utrikesdepartementet 8,0 7,7 Kommunikationsdepartementet 10,8 15 ,5 Arbetsmarknadsdepartementet 1 ,8 2,0 Näringsdepartementetl 5 ,6 5 ,0 Ovriga huvudtitlar 3,9 5,1 Summa 30,1 35,3

' Tidigare industridepartementet

Regeringen har genom utnyttjande av fmansfullmakt den 19 december 1991 beslutat om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med anledning av detta beslut räknar jag upp anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 1 300 milj.kr.

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 4 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 3 miljarder kr.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1991/92 till 481 199 milj. kr.

Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92 Milj.kr. Statsbudget RRV Föredraganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 402 608 420 507 421 467 Statsskuldräntor 60 000 63 400 61 900 Förändring i anslagsbehållningar 3 500 - 5 168 - 5 168 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 11 000 4 000 3 000 Summa 470 108 482 739 481 199 Finansfullmaktsutnyttjandc - - 1 300

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 403 353 milj.kr. för budgetåret 1992/93. De skillnader i antaganden om pris- och löne- utveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen och ny information samt en delvis annan bedömning om utvecklingen av beskat- tningsbara realisationsvinster räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 130 milj.kr. och upp inkomstttiteln Juridiska

Bil. 1

personers inkomstskatt med 293 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomst- titeln Folkpensionsavgift med 2 033 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling samt förslag om delpensionsfonden som statsrådet Könberg senare idag kommer att framföra. Jag räknar ner inkomsttiteln Barnomsorgsavgih med 24 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling. Jag räknar upp inkomsttiteln .S'J'ulgförsäkringsai'giji, netto med 1 071 milj.kr. med anledning av förslag om besparingar inom läkemedels- och tandvårdssubventionerna som statsrådet Könberg senare i dag kommer att framföra. Jag räknar dock ner samma inkomsttitel med 991 milj.kr. till följd av vad jag tidigare framfört om lönesummans utveckling samt ny information.

Med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att framföra och vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 8 376 milj.kr. Till följd av vad jag anfört om lönesummans utveckling samt förslag som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare idag kommer att framföra räknar jag upp inkomsttiteln Inkomster av arbets- gi varaigifter till arbetarskydds verket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 320 milj.kr.

Till följd av en delvis annan bedömning angående utvecklingen av inkomsterna av arvsskatt räknar jag upp inkomsttiteln Arvsskatt med 380 milj.kr. Med anledning av de förslag som presenterats i proposition 1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid statens vattenfallsverk till aktiebolagsforrn räknar jag upp inkomsttiteln Stämpel- skalt med 1 000 milj.kr. Med anledning av vad jag anfört beträffande den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärde- skatt med 800 milj.kr. I enlighet med regeringens beslut 1991-12-05 om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt räknar jag ner inkomsttiteln Energiskatt med 300 milj.kr.

Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Avgifter för finansinspektionens verksamhet med 107 milj.kr. till följd av förslag som statsrådet Lundgren kommer att framföra senare idag och inkomsttiteln Avgifter för provning vid rikspmiplats med 9 milj.kr. med anledning av vad chefen för näringsdepartementet kommer att framföra senare idag. Jag räknar även "upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 1 005 milj.kr. till följd av förslag som statsrådet Lundgren samt cheferna för jordbruksdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet kommer att framföra senare idag. Jag räknar upp inkomsttiteln Avskrivningar på ADB-utrustning med 300 milj.kr. i enlighet med förslag som jag senare idag kommer att framföra. Jag räknar upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgijter, netto med 1 123 milj.kr. med anledning av förslag som jag avser att framföra senare idag och slutligen räknar jag ner inkomst- titeln Avgifter för företagshälsovård med 51 milj.kr. med anledning av förslag som jag kommer att framföra senare idag.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en upp- skrivning av inkomsterna för budgetåret 1992/93 med 15 321 milj.kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1992/93 till 418 674 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 6.

-- . . .. . _' Prop. 1991/92:100 Tabell 6. Andrmgar [ RRVs beraknmgar av statsbudgetens inkomster Bil 1

budgetåret 1992/93 Tusental kronor

RRVs Förändring beräkning enligt före- draganden

Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt - 4 585 - 130 1121 Juridiska personers skatt 24 883 + 293 1211 Folkpensionsavgift 51 246 + 2 033 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 3 203 + 80 1231 Barnomsorgsavgift 15 132 - 24 1251 Ovriga socialavgifter, netto - 4 541 + 8 376 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till

arbetarskyddsverket och arbetsmiljö—

institutets verksamhet 230 + 320 133 1 Arvsskatt 800 + 3 80 1341 Stämpelskatt 8 100 + 1 000 1411 Mervärdeskatt 130 400 + 800 1428 Energiskatt 16 800 - 300 2548 Avgifter för finansinspektionens verksamhet - + 107 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats - + 9 2811 Ovriga inkomster av statens verksamhet 430 + 1 005 5143 Avskrivningar på ADB—utrustning 475 + 300 5211 Statliga pensionsavgifter, netto - 821 + 1 123 5311 Avgifter för företagshälsovård 103 - 51 Summa inkomster 403 353 Summa förändringar enligt föredraganden + 15 321

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget- året 1992/93 (tabell 7).

. . . . _ Prop. 1991/92:100 Tabell 7. Förslag till förändnngarruppställnmgen av statsbudgetens inkomster Bil 1

för budgetåret 1992/93

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag 1 144 Lotteriskntt Namnändring 1241 Utbildningsavgift Namnändring 1342 Skatt på värdepapper Upphör 1453 Totalisatorskatt Upphör 21 16 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning Namnändring 21 17 Domänverkets inlevererade överskott Upphör 2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av

motsvarigheten till statlig skatt Namnändring 2121 Vägverkets inlevererade överskott Upphör 2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån Upphör 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens

jordbruksverk Namnändring 2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslån Upphör 2381 Ränteinkomster på lån till personal inom

utrikesförvaltningen Upphör 2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markf'orvärv Upphör 2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning

inom skolväsendet Upphör 2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar Upphör 2548 Avgifter för fmansinspektionens verksamhet Ny inkomsttitel 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats Ny inkomsttitel 3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader

och maskiner Upphör 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader Upphör 4122 Återbetalning av statens avdikningslån Upphör 4137 Återbetalning av övriga näringslån,

Statens Jordbruksverk Namnändring 4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen Upphör 4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv Upphör 51 16 Statens vattenfallsverks amorteringar Upphör 5121 Avskrivningar på fastigheter Upphör 5141 Vägverkets avskrivningar Upphör Utgifter

I mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93 uppgår utgifterna sammanlagt till 489 457 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 421 957 milj.kr.

Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 4 500 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast- ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Denna beräknas bli negativ och uppgå till - 7 miljarder kr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93 Milj.kr.

Bil. 1

Förslag till

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor Förändring av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto Summa

statsbudget

421 957 70 000 4 500 - 7 000

489 457

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1991/92 och 1992/ 93

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till - 47,7 miljarder kronor för 1991/92 och till 70,8 miljarder kronor för 1992/93.

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1990/91-1992/93 Miljarder kronor

Inkomster Utgifter exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor

Saldo

1990/91 Utfall

403,5

377,0 61,0 -34,5

1991/92

Stats- Beräknat utfall

budget enligt RRV

464,6 432,1

410,1 419,3 60,0 63,4

- 5,5 - 50,6

enl igt föredra- ganden

433,5

419,3 61,9

- 47,7

1 992/ 93

Förslag till statsbudget

418,7

419,5 70.0

- 70,8

Tabell 10. Förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93

Inkomster:

Skatter

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster

366 314 146 000 42 306 797 000 32 800 000

8 772 335 000 1 248 100 000

Summa kr. 418 674 178 000

Underskott 70 782 836 000

Summa kr. 489 457 014 000

Utgiftsanslag:

Kungl.hov och slottsstaterna Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Kulturdepartementet Näringsdepartementet Civildepartementet

Miljö- och naturresursdepartementet Riksdagen och dess myndigheter Räntor på statsskulden, m.m. Oförutsedda utgifter Beräknad övrig medelsjörbrukning: Minskning av medelsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa kr.

60 250000

17 849 379 000 17 359 847 000 36 754 756 000 135 498 518 000 17 547 664 000 71531 873 000 60 972 417 000 6 965 721000 37 749 417 000 10 553 920 000 4 303 728 000 2 185 224 000 1914 458 000 708 842000 70000000000 1000000

4500000000

- 7 000000000 489 457 014 000

491 957 014 000

-2500000000

2. Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprincipema. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1992/93. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i ett tidigare.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i det enskilda fallet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extra- ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter — tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten inkomster från sjukförsäkringsfonden och delpensionsfonden

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån — kapitaltillskott till Nordbanken — engångsvisa besparingar

Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1990/91—1992/93.

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1990/91:1992/93 Miljarder kronor

1990/91 1991/92 1992/93 Underliggande budgetsaldo - 33,2 - 65,2 - 93,6 Som andel av BNP - 2,4% - 45% - 62%

Hänvisningar till S2

3. Budgetunderskott och statsskuld

Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldens förändring och storlek. Förhållandet är emellertid inte så enkelt som att statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunder- skottet under samma tidsperiod.

Statsskuldförändringen under en given tidsperiod år i stället lika med det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

effekterna av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder- skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut- giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverkets checkräkning i riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.

Avskattningen av företagens reserver i samband med att det nya skattesystemet trädde i kraft år 1991 skedde inledningsvis på ett sådant sätt att de inbetalade medlen inte påverkade budgetsaldot utan enbart lånebehovet. Från och med budgetåret 1991/92 sker dock inbetalningen till budgeten.

I och med att Vattenfall ombildas till ett aktiebolag omvandlas verkets statslån till ett lån i riksgäldskontoret. Detta sker genom att riksgälds- kontoret övertar Vattenfalls statslån på 15.5 miljarder kronor och avskriver detta lån. Riksgäldskontoret lämnar samtidigt ett lån på samma belopp till Vattenfall. Transaktionema netto påverkar varken budgetutfall eller lånebehov. .

Riksgäldkontoret har, förutom denna speciella långivning till Vattenfall, en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl lånebehovet.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster. Valutaomvårderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi- tionema. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot numera på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen för skulddispositionema innehåller enbart beräknade realiseringar av valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvär— deringskontot. De övriga skulddispositionema kan inte prognostiseras.

Tabell 12. Lånebehov och statsskuld Miljarder kronor

1990/91 1991/92 1992/93

Budgetunderskott 34,5 47,7 70,8 Kassamässiga korrigeringar -O,l - - AVSkattning av företagens

reserver -1,0 - - Avskrivning av vattenfalls statslån - -15,5 - Utlåning 10,5 30,0 8,0 Lånebehov 43,9 62,2 78,8 Skulddispositioner 0,3 -5,0 -0,4 Statsskuldförändring 44,2 57,2 78,4 Statsskuld vid utgången

av resp. budgetår 626,7 683,9 762,3

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

Hänvisningar till S3

4 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna

En samlad och långsiktig strategi krävs för att få till stånd en begräns- ning av de offentliga utgifterna. Den långsiktiga utgiftsstrategi för den offentliga sektorn som regeringen föreslog i höstens budgetproposition och som riksdagen godkänt (prop. 1991/92:38 FiUlO, 1skr.108) skapar nya förutsättningar för det fortsatta arbetet.

Det arbete som jag kommer att presentera syftar till att lägga fast en strategi för regeringens styrning av de verksamheter som skall fortsätta att bedrivas under ett statligt huvudmannaskap. En renodling skall ske av de verksamhetJonner i vilka statlig verksamhet bör bedrivas. Arbetet med att delegera ansvar och befogenheter till myndigheterna skall fortsätta. Regeringen skall styra verksamheterna genom att sätta upp mål för verksamheterna, ställa tydliga krav på resultat samt analysera och utvärdera de uppnådda resultaten. Delegering av ansvar kräver ett tydligt regelverk som anger myndigheternas handlingsutrymme. Förutsättningar skall skapas för myndigheterna att fatta rationella beslut. En sådan styrning ställer stora krav på myndigheternas redovisning och förutsätter en gåfektiv revision. Vidare måste myndighetsledningamas och styrelser- nas ansvar tydliggöras.

4.1. Verksamhetsformer i staten

En fråga som alltid skall prövas innan styrningen av en verksamhet läggs fast är om verksamheten är en statlig angelägenhet.

För statlig verksamhet bör myndighetsformen tillämpas oavsett om verksamheten genomförs av myndigheten själv eller på entreprenad. Enligt min mening uppnås stor handlingsfrihet för myndigheterna inom

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

ramen för myndighetsformen genom den delegering av finansiellt ansvar och den förändrade styrning som är under införande. Myndighetsformen bör tillämpas enligt väl definierade kriterier utifrån verksamhetens behov av styrning och finansieringsfonner. Jag kommer senare i dag att redogöra för arbetet med att sätta upp ett generellt regelverk för avgiftsfinansierad verksamhet i staten. Vad gäller konkurrensutsatt verksamhet uttalade den tidigare regeringen (prop. 1990/91:100, bil.1.) att sådan ej bör bedrivas i myndighetsform utan att i dessa fall bör bolagsformen övervägas. I samband med sådana överväganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Vidare framhölls att det i normalfallet inte är lämpligt med bolag under myndigheter. Riksrevisionsverket (RRV) fick i april 1991 ett uppdrag att utreda konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndighetema. Vidare uttalades i nämnda proposition en mycket restriktiv syn på statlig verksamhet i stiftelseform.

Jag delar den grundsyn som tidigare presenterats. Jag vill dock gå längre i arbetet med att klarlägga vilken verksamhet som staten bör bedriva. Med anledning av den syn på konkurrensutsatt verksamhet som regeringen redogjort för i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken, kommer regeringen att överväga att ge riksrevi- sionsverket tilläggsdirektiv. Konkurrensutsatt verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för detta, ej bedrivas i myndighetsform och i normalfallet ej av staten. Om riksrevisionsverkets utredning visar att kon- kurrensutsatt verksamhet bedrivs hos myndigheterna bör regeringen återkomma i nästa års budgetproposition med förslag till den fortsatta hanteringen av dessa verksamheter.

Vid ombildning av statliga affärsverk och myndigheter till statligt ägda aktiebolag är det angeläget att staten behåller den kompetens och den kunskap om dessa verksamheter som byggts upp inom RRV. Detta avser såväl redovisningsrevision som förvaltningsrevision. I dessa fall bör detta ske genom att ägaren staten i bolagsordningen föreskriver att RRV utses till revisor eller har rätt att utse revisor i bolagen. Även då staten medverkar vid stiftelsebildningar bör RRV utses som statens revisor.

I budgetförordningen anges vilket underlag myndigheterna skall lämna till regeringen inför budgetprövningen. I enlighet med den syn jag redovisat på verksamhetsformer i statsförvaltningen bör i normalfallet stiftelser eller andra juridiska personer, såsom partssammansatta organ och internationella organisationer, inte omfattas av budgetförordningen.

4.2. Mål- och resultatstyming 4.2.1 Den myndighetsinriktade mål- och resultatstyrningen Erfarenheterna från budgetcykel 1 och budgetcykel 2

I 1991 års budgetproposition anmälde dåvarande chefen för civildeparte- mentet sina erfarenheter av den fördjupade prövningen av myndigheterna i budgetcykel 1. Av de myndigheter som var föremål för fördjupad prövning fick endast omkring hälften av myndigheterna ett s.k. tre-

årsbeslut. Anledningen var att statsmakterna av andra skäl hade fattat beslut om översyn eller var i färd med att verkställa ett sådant beslut. Föredraganden pekade också på att många myndigheter haft svårigheter att redovisa verksamhetens resultat. Erfarenheterna visade att myndig- heternas redovisning samt det redovisningstekniska stödet borde vidareutvecklas och att arbetet med att fmna relevanta resultatmått inom vissa områden var mer tidskrävande än förutsett.

I budgetarbetet hösten 1991 har ca 40 myndigheter i budgetcykel 2 genomgått fördjupad prövning. I likhet med förra året kommer rege- ringen för nära hälften av myndigheterna att lägga förslag om verk- samhetens inriktning för en tre-års period. I likhet med förra året är den främsta anledningen till att regeringen ej fattar ett tre-års beslut att utredningar och särskilda översyner pågår. Även i övrigt är erfarenhe- terna likartade dem som anmäldes i föregående års budgetproposition.

Av de bedömningar jag kunnat göra så är en generell iakttagelse med ett par undantag - att de fördjupade anslagsframställningama i budget- cykel 2 inte håller en högre kvalitet än den nivå som präglade budget- cykel 1. Det saknas framförallt ett samband mellan analysen av de resultat som uppnåtts och de argument för nya resurser som myndighe- terna fört fram. Därmed har syftet med resultatstymingen inte uppnåtts.

I rapporter från både statskontoret och RRV förmedlas erfarenheter från arbetet med den nya budgetprocessen. Slutsatserna handlar dels om regeringskansliets sätt att göra beställningar mot myndigheterna och de direktiv och anvisningar som regeringen gett, dels om myndigheternas sätt att uppfatta dessa styrsignaler och de analyser som myndigheterna förmedlat till regeringen. Bl.a. har följande iakttagelser gjorts.

— Signalerna från regeringen har varit otydliga vad gäller den nya budgetprocessen. — Beställningarna i de myndighetsspecifrka direktiven från regeringen är många gånger otydligt _ uttryckta och för omfattande för att möjliggöra för myndigheterna att leva upp till ställda krav. — Det är svårt att få fram resultatmått och analyser av resultatet från myndigheterna. — Styrsignalema från regeringen vad gäller resultatmål och resultatkrav har inte blivit klart uttryckta i regleringsbreven.

Rapportema visar också att regeringskansliets roll och ansvar i förhål- lande till myndigheterna måste komma till uttryck på ett tydligare sätt.

De iakttagelser som gjorts överensstämmer med min uppfattning att en rad åtgärder måste vidtas så att målsättningarna för den nya budgetpro- cessen skall kunna fullföljas. I vissa hänseenden handlar det om insatser som enbart berör regeringskansliet. Jag skall i det följande närmare utveckla min syn på det fortsatta utvecklingsarbetet vad gäller resultat— styrning.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

Inriktning av det fortsatta arbetet

Jag anser det viktigt att markera att resultatstymingen är stommen i budgetprocessen. Men perspektivet på resultatstymingen måste vidgas. Enligt min uppfattning bör en ökad tonvikt läggas på sektorsövergripande analyser och utvärdering. Regeringen har ett ansvar för att sådana analyser fortlöpande kommer till stånd. På en sådan grund bör sedan den myndighetsorienterade resultatstymingen vila.

Resultatstymingen måste fungera i hela styrkedjan; från regeringens sätt att formulera mål för förvaltningen till styrningen inom den enskilda myndigheten med uppsatta resultatkrav för de egna arbetsenhetema. Arbetet har hittills varit försiktigt och pragmatiskt. Det finns nu, enligt min mening, anledning att sätta målen för arbetet högre och att skärpa de metodologiska kraven i resultatstymingen.

Det finns efter denna inledande period en rad positiva inslag i det pågående reformarbetet med den statliga budgetprocessen. Myndigheterna ser fördelar i den långsiktighet och de möjligheter till framförhållning som ett treårsperspektiv ger. Myndigheterna ser det också som en fördel att få tillfälle att visa att verksamheten ger resultat och är nyttig för samhället.

Hittillsvarande erfarenheter visar att det frnns såväl brister som svårigheter i sätten att formulera resultatmål och resultatmått.

Ökad metodologisk kompetens måste således utvecklas både i regeringskansliet och i myndigheterna. För regeringskansliets del handlar det om att utveckla mer sektorövergripande analysmetoder. Myndighe- terna bör för sitt vidkommande utveckla verksamhetsanpassade resultat- mått, utveckla sin resultatanalys och resultatredovisning samt stärka sin ekonorniadministrativa kompetens.

Inriktningen har hittills varit alltför starkt fokuserad på treårs-indel- ningen. På sikt bör cykelindelningen göras mer flexibel. Det är de verksamhetsmässiga förutsättningarna som bör vara avgörande för den planeringsperiod som myndigheterna skall verka inom. Dock kan ett treårsperspektiv för de flesta verksamheter vara en lämplig avstämnings- period. Detta behöver inte knytas till en fast administrativ indelning i budgetår. Vad som skall avgöra om och när ett dokument skall skrivas, dess innehåll och omfång bör uteslutande vara verksamhetsmässiga överväganden. De styr- och återrapporteringsdokument som har införts i budgetprocessen bör behållas.

Tyngdpunkten i regeringens prövning av verksamheterna bör vara bedömning av årsredovisning och löpande redovisning samt myndighetens resultatanalys. Jag anser vidare att samtliga revisionsberättelser skall överlämnas till regeringen för ställningstagande i samband med budget- beredningen. Särskilda utredningsrapporter, rapporter från förvaltningsre— visioner, översyner m.m. skall komplettera regeringens beslutsunderlag.

Jag vill också i detta sammanhang avisera att en översyn av budget- förordningen bör göras och att RRV bör få ett uppdrag att successivt revidera de Vägledningar som styrt inriktningen av den treåriga budget- processen. På sikt bör en ökad harmonisering uppnås mellan myndigheter

Bil. 1

inom försvarsdepartementets verksamhetsområden och övrig statsförvalt- ning. Vid en översyn av budgetförordningen bör därför möjligheten till en samlad budgetförordning prövas.

Regeringskansliet bör utveckla sin beställarkompetens i syfte att erhålla metoder för sektorsinriktad utvärdering och för ytterligare utveckling av metodiken i resultatstymingen. På motsvarande sätt bör myndigheterna utveckla sig egen metodologiska kompetens.

4.2.2. Budgetberedning med ramteknik

I regeringens proposition (1991/92:38, FiU 10, rskr. 108) redogjorde jag för behovet av en långsiktig utgiftsstrategi. En sådan strategi syftar till att åstadkomma en systematisk och långsiktig plan för de offentliga utgiftemas storlek samt användningsområden. Regeringens ambition är att minska de offentliga utgifterna som andel av BNP för att kunna sänka skattetrycket. Ett viktigt ställningstagande i denna långsiktiga strategi är att fastställa det totala utgiftsutrymmet och fördela detta över tiden samt att fördela utgiftsutrymmet på olika samhällssektorer i enlighet med regeringens politiska prioriteringar. Här inbegrips även utrymmet för kommunernas verksamhet. För att klara detta åtagande krävs, enligt min uppfattning, en förändrad budgetberedning i regeringskansliet.

Utgångspunkten är att skapa en besluts- och budgetprocess som är ägnad att säkerställa att målen för budgetpolitiken och den långsiktiga utgiftsstrategin uppnås. Budgetberedningen skall vara så uppbyggd att överordnade politiska och ekonomiska mål över sektorsområden och inom respektive sektorsområde får genomslag. Kort uttryckt handlar det om att lyfta upp budgetprocessen till relevant nivå i regeringen och att komma bort från marginalbudgetering.

Enligt min uppfattning är det viktigt att utveckla en budgetramsteknik i beredningen vilken kan bidra till att skapa en effektivare och mer kvalificerad budgetprocess. Ett viktigt inslag i en sådan budgetprocess är — mot bakgrund av vad jag tidigare anfört analyser av frågor av större ekonomisk och principiell räckvidd. Inom regeringskansliet kan ett större utrymme skapas för systematiska analyser av sådana större princiella frågor genom förändringar i fördelningen av budgetansvar, införande av budgetberedning på ramnivå och en ökad schablonisering av omräknings- metoder. Sådana åtgärder ger ett klarare uttryck för respektive departe- ments saudade ansvar, också det finansiella, för sina verksamheter.

Under innevarande budgetår pågår ett utvecklingsarbete med sikte på att införa budgetramar som omfattar hela statsbudgetens utgiftssida fr.o.m budgetåret 1993/94. En sådan övergång innebär att budgetarbetet i regeringskansliet under kalenderåret 1992 kommer att genomgå en väsentlig förändring.

4.2.3. Organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet

Jag kan konstatera att de förändringar jag nu skisserat — en övergång till mer systematiska budgetanalyser, en långsiktig utgiftstrategi och en övergång till en budgetramteknik tillsammans med omvärldsförändringar

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

i övrigt kommer att kräva en översyn av regeringskansliets organisa- tion, arbetsformer m.m.. Regeringen har för ailsikt att ge uppdrag till en särskild utredare att göra en sådan översyn.

4.2.4. Budgetpropositionsutredningen

En arbetgrupp bör tillsättas inom regeringskansliet för den fortsatta beredningen av förslagen från den s.k. budgetpropositionsutredningen (SOU 1990:83). Frågan om en tidmässig förskjutning av budgetperioden kan inte lösas förrän regering och riksdag har tagit ställning till en eventuell ändring av budgetåret till kalenderår. Denna fråga har väckts i samband med arbetet med att förbereda ett svenskt EG-medlemskap. Vissa delfrågor som utredningen har behandlat kommer jag dock att beröra redan nu. Jag återkommer till dessa frågeställningar när jag skall redogöra för en ny modell för lån till myndigheternas investeringar samt för ett regelverk för avgiftsfmansierad verksamhet. Till de frågor som behandlats av budgetpropositionsutredningen hör även chefens för socialdepartementet anmälan senare denna dag av det pågående arbetet med inriktning mot en bruttoredovisning av socialförsäkringens utgifter och inkomster.

En interdepartemental arbetgrupp bör få i uppdrag att hålla samman beredningen av utestående frågor så att regeringen kan återkomma till riksdagen och ge en samlad redovisning av regeringens bedömning av utredningen förslag.

Hänvisningar till S4-2-4

4.3. En effektiv medelshantering

Jag kommer i det följande att presentera ett antal förändringar som innebär att myndigheterna, inom ramen för de restriktioner som måste ' gälla för staten som helhet, ges en betydande frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor. Statsmaktsansvar och myndighetsansvar skall åtskiljas. Utvecklingsarbetet inom detta område är inriktat på att skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som möjligt inom den statliga verksamheten. Statliga särlösningar som inte är motiverade bör omprövas och så långt möjligt avvecklas. Förutsättningar bör skapas för myndigheternas ledning att fatta rationella belut om hur målen för verksamheten kan uppnås på mest effektivt sätt.

Det är vidare av stor vikt att få till stånd en tydligare redovisning än för närvarande av statens kostnader. Som ett led i detta arbete bör kostnader som idag förs upp gemensamt på statsbudgeten för samtliga myndigheter istället föras ned och redovisas i anslutning till respektive verksamhet.

Det ökade handlingsutrymmet för myndigheterna ställer höga krav på ekonomisk kompetens och skärpt ansvar vid myndigheterna. Redovis- ningskraven kommer därför att höjas avsevärt. Behovet av en väl fungerande ekonomistyrning för den samlade statsförvaltningen accen- tueras ytterligare. Jag kommer därför senare idag (bilaga 8) att föreslå åtgärder för att höja kvaliteten på myndigheternas redovisning och även att lägga fram förslag till hur stödet till regeringen och myndigheterna

skall organiseras inom detta område. Vidare måste, som jag tidigare berört, frågan om myndighetsledningamas och styrelsernas ansvar ses över. Regeringen har för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en sådan översyn.

Hänvisningar till S4-3

  • Prop. 1991/92:100: Avsnitt 4.6

4.3.1. Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader Bakgrund

I budgetpropositionen 1989 redovisade regeringen erfarenheter av den löneutgiftsram som tillämpats under 1988 (prop. 1988/89:100 bil.1). Samtidigt lämnade regeringen ett förslag till riksdagen om att en ny utgiftsram i enlighet med de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen ställt sig bakom — skulle läggas fast för 1989. I samband med riks- dagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition awisade dock riksdagen förslaget (FiU 1988/89:FiU20). Finansutskottet framhöll samtidigt att ett nytt system borde utvecklas som innebär att en ram för myndigheternas samlade förvaltningsutgifter läggs fast. Ett system utan i förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet förutsätter att myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffade kostnadsök- ningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsutvecklingen.

Utskottet anförde även, som en förutsättning för att kunna förändra styrningen av myndigheterna mot en minskad detaljreglering, att statsmakterna klart anger ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet. Därmed blir det också möjligt att ge myndigheterna ett ökat inflytande på bl.a. lönebildningen. De produktivitetsvinster som kan frigöras i verksamheten kan få disponeras av myndigheterna.

Frågan har anmälts i 1990 och 1991 års budgetpropositioner (bil. 1 s. 47 resp. 5. 52). Som en viktig utgångspunkt för en ram för förvaltnings- kostnader har därvid angetts att den måste utformas så att statsmakterna undviker att genom budgetpolitik (utgiftsstyrning) driva inkomstpolitik på det statliga området.

Jag anser att statlig inkomstpolitik och ingripanden i avtalsrörelsen måste undvikas. Det ankommer på arbetsmarknadens parter att själva finna formerna för en lönebildning som främjar ökad produktivitet, bättre konkurrenskraft och därmed höjd sysselsättning.

En mer marknadslik lönebildning i staten förutsätter dock att bl.a. frågor om konsekvenserna av en eventuell ytterligare decentralisering av rätten att teckna avtal och vidta konfliktåtgärder klarläggs ytterligare. Det bör även klarläggas hur ett system med ramar för förvaltningskostnader eventuellt behöver anpassas till innebörden i regeringsformen 9 kap. 11 5 om fmansutskottets överläggning i förhandlingsfrågor rörande anställningsvillkor.

Enligt min mening kan dock betydande incitament och ytterligare handlingsutrymme skapas genom modifieringar inom ramen för nuvaran- de styrningsformer, såväl den anslagsfmansierade som den avgiftsfinan- sierade statliga verksamheten.

Införande av ramar för förvaltningskostttader

Flertalet statliga myndigheters förvaltningskostnader finansieras huvud- sakligen genom utgiftsanslag på statsbudgeten. Från och med budgetåret 1993/94 kommer dessa myndigheter i normalfallet att anvisas medel över ramanslag. Jag skall i det följande beskriva hur jag anser att ramar för myndighetens förvaltningskostnader bör utformas för den anslagsfman- sierade verksamheten.

I ett framtida system med ramar skall ramanslaget vara ett uttryck för statsmakternas bedömning av vilka resurser som sammantaget står till buds för att de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under det aktuella budgetåret. Myndigheterna ges därmed information om vilket finansiellt handlingsutrymme som finns för att uppnå dessa mål.

Ramanslaget skall vara beräknat med beaktande av samtliga resursslag och förväntade prisökningar. Inom anslaget skall ett utrymme beräknas för lönekostnader, övriga förvaltningskostnader samt lokalkostnader. Anslagsnivån blir därmed ett uttryck för det likviditetsutrymme som myndigheterna har tillgång till under det löpande budgetåret. Merutgifter eller överskridanden för löneökningar kommer därmed inte, som i dagens system, att medges under budgetåret. För att kunna täcka denna typ av merkostnader under verksamhetsåret kan myndigheterna i stället utnyttja den möjlighet till anslagssparande eller anslagskredit som ramanslaget medger. Frågan om korrigering för olika typer av kostnadsökningar som inträffat under det aktuella budgetåret kommer att kunna prövas vid efterföljande budgetreglering.

Utrymmet som motsvarar anslaget för täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. som är uppfört under VII huvudtiteln kommer därmed att i samband med förslag till budgetreglering för budgetåret 1993/94 i stället att beräknas inom resp. myndighets ramanslag. Ett särskilt anslag för täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. kommer därmed inte behövas beräknas med hänsyn till dessa ändamål på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå hur nämnda uppräkning av ramanslaget - bl.a. avseende korrigeringen av lönebasen - skall ske. Utredarens huvuduppgift är dock att föreslå en modell för att fastställa delsektorer av övrig arbets— marknad, till vilka myndighetsområden naturligt kan relateras och vilkas löneutveckling regelmässigt bör beaktas i ett framtida system. Utredaren skall vidare överväga hur den avgiftsfinansierade verksamheten som nettoredovisas på statsbudgeten skall hanteras i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis kommer ett sådant system med ramar att innebära att myndighetens ramanslag motsvarar det likviditetsutrymme som myndigheten totalt har att disponera. Samtliga löne- och prisökningar skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet resp. anslagskrediten medger. Korrigering för kostnadsökningar inklusive löneökningar får prövas vid efterföljande budgetprövning.

En omläggning av detta slag medför en omfattande teknisk förändring som påverkar samtliga förvaltningsanslag. Regeringen bör därför inhämta

riksdagens godkännande innan omläggningen genomförs och förslag till budgetreglering avseende budgetåret 1993/94 föreläggs riksdagen.

Den särskilde utredaren bör redovisa sitt uppdrag under våren 1992. Förutsatt att riksdagen godkänner de riktlinjer som jag här redogjort för, är det regeringens ambition att detta system med ramar för myndigheter- nas förvaltningskostnader kan tillämpas från och med budgetåret 1993/94.

4.3.2 Övriga arbetsgivarfrågor

I det nuvarande systemet för finansiering av personalkostnader redovisas samtliga personalomkostnader exkl. lön som en schablon lönekostnads- pålägg. Lönekostnadspålägget omfattar både lagstadgade socialför- säkringsavgifter och avtalskostnader utöver lön. Samtliga personal- omkostnader avräknas kollektivt från en inkomsttitel för samtliga myndigheter.

Detta system innebär en särlösning för den statliga arbetsmarknaden i förhållande till övrig arbetsmarknad. Systemet medför att myndigheternas ledning i sin funktion som arbetsgivare inte ges något incitament att påverka sina personalomkostnader som inte avser löner.

Jag anser att inriktningen bör vara att personalomkostnader inte skall betalas som en schablon utan i stället avse de faktiska personalkost- nadema för varje anställd. Myndigheten/arbetsgivaren bör således i framtiden ges ett tydligare kostnadsansvar för samtliga personalomkost- nader.

Mot bakgrund av det jag nu anfört avser jag att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att studera förutsättningarna för att införa arbetsgivaravgifter även för statliga myndigheter. Syftet är både att sträva mot att göra statlig arbetsmarknad jämförbar med övrig arbets- marknad avseende personalomkostnader — och att tydliggöra kostnads- bilden för myndigheterna.

4.3.3 Statlig kassahållning Principer för statlig kassahållning

Regeringen har ett övergripande ansvar för den statliga kassahållningen. Vidare har riksgäldskontoret och riksrevisionsverket som särskilda uppgifter att främja god kassahållning.

Följande principer bör vara vägledande vid prövning av tidpunkter för in- och utbetalningar till staten.

In- och utbetalningstidpunkter bör väljas så att statens räntekostnader minimeras. Utbetalning bör ej ske före den tidpunkt då betalningsmet- tagaren skall erhålla medlen. Tidigareläggning av utbetalning för att minska det aktuella bidraget eller utbetalningen bör därför inte tillämpas, ej heller senareläggning av inbetalningar för att ge den betalningsskyldige kompensation för administration av statliga betalningar. Som exempel kan nämnas att RRV i en nyligen avslutad granskning konstaterat att det finns möjligheter till förkortning av kredittidema inom punktskatteområdet.

En översyn bör därför göras av nuvarande ut— och inbetalnings-

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

tidpunkter för de statliga betalningsflödena i syfte att pröva om nuva- rande tidpunkter år optimala för staten ur kassahållningssynpunkt.

Myndigheterna har vidare ett ansvar att bevaka att utbetalningar inte sker för tidigt och att inbetalningar inte sker för sent i förhållande till överenskomna betalningsvillkor.

Utredning om generell räntebeläggning av statliga medelsjlöden

Staten har kostnader för sin likviditet. Statens upplåningskostnader redovisas idag samlat vid riksgäldskontoret. Dessa kostnader är i de flesta fall inte kännbara för den myndighet som förbrukar statens medel. För att öka kostnadsmedvetandet på myndighetsnivån bör, som jag tidigare framhöll, kostnader som idag redovisas gemensamt på stats- budgeten istället redovisas i anslutning till respektive verksamhet.

I föregående års finansplan redogjorde min företrädare för behovet av att införa någon form av intemränta på de medel som myndigheterna hanterar. Ett sådant system ger incitament till en god kassahållning och likvitditetsplanering samt innebär att statens räntekostnader blir tydliga för myndigheterna. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen och föreslå att frågan om generell räntebeläggning skall utredas. Utrednings- arbetet bör leda fram till ett förslag till teknisk lösning för ett system med generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. En räntebeläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten bör införas fr.o.m den 1 juli 1993.

Förmedling av statliga betalningar

Jag kommer senare i dag (avsnitt 5) att lämna vissa förslag angående avveckling av postgirots ensamrätt till förmedlingen av de statliga

betalningarna.

Bevakning av myndighets fordran

Den effektivisering av statliga myndigheters fordringsbevakning som tidigare aviserats (prop. 1990/91:100, bil. 1.) bör nu genomföras.

Jag anser att myndigheterna bör ges ett ökat ansvar att själva bl.a. bevaka och driva in sina fordringar. Myndigheterna bör också ges möjlighet att överlämna fordringsindrivningen till ett inkassoföretag. RRV bör få i uppdrag att utfärda föreskrifter som reglerar förfarandet vid överlämnade av ärende för indrivning. Någon särskild statlig specialist- funktion, vilket tidigare övervägts, bör således inte tillskapas inom detta område. Jag kommer senare idag (bilaga 8) att beröra den fortsatta beredningen av frågor som rör myndigheternas behov av stöd inom olika områden. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till förordning om myndighets fordringsbevakning.

4.3.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar

Inledning

I prop. 1989/90:100, bil. 1, föreslogs att den typ av investeringar som enligt nuvarande ordning finansieras över myndigheternas förvaltnings- kostnadsanslag eller genom särskilda utrustningsanslag, på sikt skall finansieras genom att myndigheten får ta upp lån vid sidan av stats- budgeten på marknadsmässiga villkor. Som ett första steg föreslogs att vissa myndigheter på försök skulle få ta upp lån direkt i riksgälds- kontoret för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning. Denna försöksverksamhet inleddes 1990/91 med fem myndigheter och utökades 1991/92 med ytterligare två myndigheter.

Utökad tillämpning av lån för investeringar

Jag anser i likhet med budgetpropositionsutredningen (SOU 1990:83) att lån för finansiering av investeringar för förvaltningsändamål i princip bör kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter.

För att tillgodose myndigheternas och regeringens behov av uppföljning och prövning av investeringsverksamheten bör det krävas att myndig- heterna upprättar en fullständig tillgångsredovisning'och upprättar bokslut enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. 1 juli 1991. En samlad övergång till län i riksgäldskontoret redan nu för samtliga myndigheters investeringar är mot denna bakgrund inte lämplig, då flera myndigheter inte kommer att kunna uppfylla dessa krav budgetåret 1992/93.

Tiden är dock mogen för att införa investeringsmodellen generellt för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning för samtliga myndig- heter fr.o.m. bugetåret 1992/93. De myndigheter som inte uppfyller redovisningskraven får sina investeringsbehov i ADB- och kommunika- tionsutrustning tillgodosedda genom engångsanvisningar som görs amorterings- och räntebelagda genom justering av förvaltningsanslaget. Det innebär att inga nya medel kommer att påföras anslaget för anskaffning av ADB-utrustning fr.o.m. 1 juli 1992.

Några frågor återstår att ta ställning till inför ett generellt införande av investeringsmodellen bl.a. frågan om hur bemyndigandet mellan riksdag-regering och regering-myndighet bör utformas, liksom vilka krav som bör ställas på utformningen av det underlag som måste fmnas vid myndigheten för den egna planeringen samt krav på underlag för rege- ringens prövning. Jag har för avsikt att återkomma i nästa års budget- proposition och presentera en generell lånemodell för lån till investe- ringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar.

För att samla erfarenheter till grund för ett ställningstagande till slutlig utformning av investeringsmodellen inleds en ny försöksverksamhet, där vissa myndigheter fr.o.m budgetåret 1992/93 får uppta lån i riksgälds- kontoret för att finansiera samtliga investeringar i anläggningstillgångar av icke-infrastrukturen art. De myndigheter som bör ingå i försöksverk-

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

samheten är Skogsstyrelsen, lantmäteriverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens väg- och trafikinstitut, Sveriges geologiska undersökningar, strålskyddsinstitutet, finansinspektionen och centralnämnden för fastighetsdata. Återstående kapitalskulder för redan gjorda investeringar som dessa myndigheter finansierat genom lån via det generella ADB—anslaget resp. utmstningsanslag löses med lån i riksgälds- kontoret.

Bemyndiganden

Försöksmyndighetemas lånebehov för investeringar för budgetåret 1992/93 uppgår till 427 448 000 kr. Av detta belopp beräknas 258 309 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1991/92 samt avveckling av statskapital med realvärdeskydd för strålskyddsinstitutets räkning.

Det sammanlagda lånebehovet för övriga myndigheter som uppfyller kraven för lån till investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning för budgetåret 1992/93 uppgår till 517 227 000 kr. 349 039 000 kr. av detta belopp beräknas användas till att lösa återstående kapitalskuld till statsverket för ianspråktagna medel över anslaget Anskaffning av ADB- utrustning under trettonde huvudtiteln.

Det sammanlagda lånebehovet för budgetåret 1992/93 uppgår därmed till 944 675 000 kr. (exkl. eventuellt lånebehov för myndigheter inom försvarsdepartementets område vilka behandlas i kommande proposition). Hur lånebehovet är fördelat mellan myndigheterna framgår av resp. huvudtitelbilaga. Jag föreslår dock att regeringen begär riksdagens bemyndigande att för budgetåret 1992/93 uppta lån i för investeringar intill ett sammanlagt belopp av 990 milj.kr. samt att inom denna ram besluta om rätt för myndigheter att ta upp lån i riksgäldskontoret. Förslaget grundas på att det måste finnas en möjlighet att möta oförut- sedda behov. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet kommer jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgäldskontoret får i uppdrag att ombesörja upplåningen.

4.3.5 Tillämpning av leasing i statlig verksamhet

Den tidigare (prop. 1990/91:100, bil.1.) aviserade utredningen om leasing i statlig verksamhet har nyligen genomförts av RRV. Utredningen visar att regelverket för leasing inom staten är otydligt. Det finns ett stort behov av att sätta upp klara regler för myndigheter- nas tillämpning av sådana finansieringslösningar.

Enligt RRV är leasing ofta ett dyrt alternativ eftersom leasingav- gifterna )rutom avskrivning och ränta skall täcka administrativa kostnader, finansiella risker och vinst för leasingbolaget. Om myn- digheten har möjlighet att köpa utrustningen torde detta alternativ i de flesta fall vara billigare för myndigheten. RRV hänvisar här till införandet av lån i riksgäldskontoret och ramanslag.

Bil. 1

RRV menar dock att leasing kan vara en lämplig finansieringsform om verksamheten kräver en fortlöpande anpassning av utrustningen till modern teknik. Även när behovet av utrustning är begränsat i tiden kan leasingalternativet vara fördelaktigt.

En del remissinstanser anser att RRV:s analys i allt väsentligt är riktig medan andra har synpunkter bl.a. vad gäller kostnads- och redovisningsaspekterna.

Min bedöming är att leasing i statsförvaltningen bör ske under reglerade former. Inom ramen för den ökade frihet att göra finansiella avvägningar som delegeras till myndigheterna bör dessa kunna välja leasing som alternativ till köp. Myndigheterna har därvid ett ansvar för att pröva om leasing i det enskilda fallet ger en för myndigheterna och statsverket mindre kostsam lösning än om utrustningen anskaffats genom köp.

Följande principer för tillämpning av leasing i statsförvaltningen bör gälla.

Leasing bör i normalfallet endast användas när behovet av utrust- ning är begränsat i tiden. När den planerade användningstiden sammanfaller med hela den förväntade ekonomiska livslängden bör leasing i regel undvikas.

Användningen av s.k. sale-lease-back av lös egendom bör kräva regeringens medgivande. Detsamma bör gälla s.k. investor leasing. Leasing kontrakterad i utländsk valuta bör inte förekomma.

Leasing bör prövas i budgetprocessen på samma sätt som annan finansiering, för att riksdag och regerings krav på inflytande skall kunna tillgodoses. Vidare bör krav ställas på att myndigheterna skall ange omfattningen av leasingåtaganden och dess kostnader i balans- resp. resultaträkning

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till regler för leasing i statlig verksamhet. Det bör ankomma på RRV att utfärda närmare riktlinjer för myndigheternas tillämpning. Reglerna bör träda i kraft snarast.

4.3.6 Styrning av avgiftsfinansierad verlsamhet Inledning

Ett viktigt inslag i arbetet med att renodla utformningen och tillämp- ningen av de verksamhetsformer som används för statlig verksamhet är att lägga fäst riktlinjer och regelverk för avgiftsf'mansierad verksamhet.

Idag saknas heltäckande och tydliga riktlinjer och regler för hur denna verksamhet skall styras. De riktlinjer som finns på området har inte heller kommit att tillämpas på ett enhetligt sätt. Jag anser det därför angeläget att principer för styrningen av. olika former av avgiftsfinan- sierad verksamhet snarast slås fast. Detta bör ske inom ramen för ett samlat regelverk.

Ett tydliggörande av reglerna för avgiftsfinansierad verksamhet under- lättar också den prövning regeringen avser att göra av statens engage- mang i konkurrensutsatt verksamhet som bedrivs i statlig regi.

Bil. 1

Huvudprinciper för styrning av avgiftsfinansierad verksamhet

Följande huvudprinciper bör gälla som utgångspunkter för styrning av avgiftsfinansierad verksamhet.

Full kostnadstäckning bör i nomralfallet gälla som ekonomiskt mål. I regeringens proposition (1991/92:38 FiU 10, rskr. 108) om inrikt- ningen av den ekonomiska politiken anges att myndigheterna bör åsättas ett sådant avkastningskrav på det disponerade kapitalet att en rättvisande kostnadsbild erhålls. Avkastningskrav bör nu regelmässigt ställas och ingå i underlaget för beräkningen av avgiften. Vid en lånefmansiering motsvaras avkastningskravet av en räntekostnad som bör komma till uttryck i myndighetens redovisning.

Bruttoredovisning på statsbudgeten bör i normalfallet tillämpas för offentligrättsliga avgifter för reglerande verksamhet. Det ankommer på riksdagen att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksam- heten. Verksamheten bör budgeteras på sedvanligt sätt och tillföras medel över ramanslag. Avgifterna redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten. För annan avgiftsfinansierad verksamhet som är efterfrågestyrd bör netto- redovisning på statsbudgeten tillämpas. Detta överensstämmer med budgetpropositionsutredningens förslag (SOU 1990:83, s. 970.

En särskild styrforrn som kommit att utvecklas för myndigheter med avgiftsfinansierad verksamhet är den s.k. uppdragsmodellen. Denna tillämpas på myndigheter som i större omfattning bedriver avgifts- finansierad verksamhet vilken förs upp i statsbudgeten med ett formellt belopp (1000-kronorsanslag). Verksamheten redovisas endast i myndig- hetens resultaträkning. Uppdragsmodellen bör fortsättningsvis tillämpas endast på myndigheter som bedriver efterfrågestyrd verksamhet där stort behov av effektiv anpassning till rådande efterfrågan föreligger.

Regeringen beslutar enligt grunder i regeringsformen om införande av avgift för frivilligt efterfrågade varor och tjänster. Beslut om avgiftens storlek bör i dessa fall regelmässigt delegeras till myndigheterna. Beslut om att avgift får tas ut bör delegeras till myndigheterna endast när det är fråga om sådan försäljningsverksamhet o.d. i begränsad omfattning som sker inom ramen för myndighetens uppgifter. Riksdagen beslutar om införande av offentligrättsliga avgifter. Av praktiska skäl har riksdagen bemyndigat regeringen att besluta om storleken på de flesta av de offentligrättsliga avgifterna med möjlighet att efter riksdagens medgivande delegera denna rätt till myndigheterna. Denna ordning bör också gälla framgent, vilket är i enlighet med vad budgetpropositionsutredningen föreslår. Beslut om avgift skall föregås av samråd med RRV.

Den förändrade styrningen av myndigheterna ställer höga krav på upp- följning av den avgiftsfinansierade verksamhetens resultat. Redovis- ningskraven behöver skärpas så att resultatet i normalfallet i form av särredovisning av samtliga kostnader och intäkter som belastar resp. verksamhetsområde, framgår av myndigheternas redovisning. Den nya redovisningsmodellen som är under införande skapar bättre förutsätt- ningar för att myndigheterna skall kunna motsvara detta krav.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till en förordning som baseras på de huvudprinciper jag nu redogjort för. Förordningen bör utformas så att det är möjligt att genom särskilt beslut göra avsteg från dessa huvudprinciper då särskilda skäl talar för detta. Undantag bör t.ex. kunna göras från bruttoredovisningsprincipen för offentligrättslig verksamhet i de fall verksamhetsvolymen är så svår att bedöma i förhand att finansiering över anslag framstår som mindre ändamålsenlig.

I ersättningsförordningen (1991 :354) och expeditionskungörelsen (1964: 618) meddelas vissa generella regler för myndigheternas uttag av avgifter. Expeditionskungörelsen är för närvarande föremål för omarbet- ning i enlighet med de riktlinjer riksdagen beslutat (prop. 1989/90:138, FiU38, rskr. 289). För att åstadkomma ett samlat regelverk för all avgiftsfinansierad verksamhet bör dessa regelverk inarbetas i den aviserade förordningen. Det nya regelverket bör kunna tillämpas vid regeringens prövning av myndigheternas verksamhet inför budgetåret 1993/94.

4.3.7 Regelverk lör— myndigheters kapitalf'örsörjning

De regelverk som styr kapitalförsörjningen för såväl anslagsfinansierade som avgiftsfinansierade myndigheter är inte heltäckande.

RRV har nyligen överlämnat en promemoria till regeringen med förslag till regelverk för myndigheter med uppdragsmodell. Syftet har varit att lämna ett underlag för mer enhetliga regler för dessa myndigheters kapitalförsörjning. RRV föreslår att reglerna fastställs i en förordning. Verket har genom remissförfarande under arbetets gång inhämtat syn- punkter från berörda myndigheter. Myndigheterna har med få undantag ställt sig positiva till de förslag som framförs.

Förslagen innebär i korthet att myndigheter med uppdragsmodell ges tillgång till lån i riksgäldskontoret för investeringar och räntekonto med kredit för att tillgodose behovet av rörelsekapital. Myndigheterna föreslås också upp till en viss nivå självständigt kunna balansera ev. över- eller underskott till kommande år. RRV föreslår vidare att vissa myndigheter med stöd av förordningen bör kunna ges ansvar för att själva konsolidera det statskapital som diSponeras i verksamheten.

Genom att bestämma regler för olika kapitalförsörjningsmodeller för generell tillämpning på samtliga myndigheter med uppdragsmodell underlättas regeringens styrning av dessa myndigheter, samtidigt som det innebär att myndigheternas befogenheter och ansvar för finansieringen av verksamheten och dess resultat inskärps. RRV:s förslag förefaller vara väl motiverat. Jag anser därför att ett regelverk i linje med vad RRV föreslagit bör tillskapas. Det finns även behov av att fastställa övriga myndigheters tillgång till kapitalförsörjning vad gäller tex. lån i riksgäldskontoret, leasing, behov av rörelsekapital och möjligheter att balansera ev. över- eller underskott.

Införandet av ramanslag har enligt min mening redan på kort sikt gjort det möjligt att tillgodose även andra avgiftsfinansierade myndigheters behov av kapital. Behov av rörelsekapital och av att kunna hantera

Bil. 1

eventuella över- eller underskott bör även för dessa myndigheter, som tilldelas ramanslag, kunna tillgodoses över statsverkets checkräkning genom anslagstypens möjligheter till sparande och utnyttjande av kredit.

De nuvarande reglerna för beräkning av anslagskreditens storlek anmäldes i 1987 års finansplan. Där angavs att krediten får uppgå till högst fem procent av anslagsbeloppet men att den i normalfallet bör sättas lägre. Jag anser att detta sätt att beräkna kreditutrymmet i vissa fall begränsar möjligheterna att på ett flexibelt sätt kunna möta särskilda behov som kan uppstå i en enskild myndighets verksamhet. Bl.a. är tekniken inte anpassad till att ta hänsyn till eventuell avgiftsfinansierad verksamhets behov eftersom denna ofta nettoredovisas under anslaget. Mot denna bakgrund bör istället myndighetens totala beräknade utgifter kunna tillämpas som bas för beräkning av krediten. I normalfallet bör dock kreditens storlek uppgå till högst fem procent av anslagsbeloppet.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till generellt regelverk för myndigheters kapitalförsörjning.

4.3.8 Myndigheternas ansvar för sin lokalförsörjning

Riktlinjerna för den statliga lokalförsörjningen har lagts fast av riksdagen i anslutning till 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU26, rskr. 338). Innebörden är följande:

statsmaktema och myndigheterna bör lägga ökad vikt vid lokalkostna- dema och deras förändringar, — verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat, lokalförsörjning bör prövas långsiktigt, myndigheter bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar disponera resurser för lokaler, -— handläggningen av lokalförsörjningen bör i ökad utsträckning kunna delegeras till myndigheterna.

För att fullfölja dessa riktlinjer lade riksdagen fast i anslutning till 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. 1:1, FiU30, rskr. 386) att de lokalbrukande myndigheternas ansvar och befogenheter vidgas och att ges möjligheter att besluta om sin lokalförsörjning fullt ut. Detta har skett som ett led i arbetet med att överföra gällande restriktioner i fråga om dispositionen av statliga medel till myndigheterna i form av ett utökat handlingsutrymme.

Riksdagen lade vidare fast att byggnadsstyrelsens nuvarande monopol som lokalhållare för statsförvaltningen skulle upphöra. Myndigheterna bör genomgående vara lokalhållare för den egna verksamheten.

De lokalbrukande myndigheterna kommer successivt, fr.o.m. 1 juli 1992, att få befogenhet att besluta om sin egen lokalförsörjning.

Bil. ]

4.4 Redovisning, revision och ekonomiadministration, myndigheternas kompetens

Av den rapport över det ekonomiadministrativa läget och iakttagelser från årets revisionsarbete som RRV nyligen avlämnat till regeringen framgår att antalet revisionsberättelser med invändningar har minskat. Detta bör enligt RRV ses som ett uttryck för att antalet direkt otillfredsställande förhållanden minskat. Däremot är detta inte ett uttryck för en genom- gående förbättring av redovisningen. Enligt RRV har respekten för god redovisningssed snarare minskat.

Jag anser att standarden på myndigheternas redovisning måste höjas. De förändringar som nu införs innebär att myndigheterna måste ta ett ökat ansvar för sin ekonomi. Detta förutsätter en hög standard på myndigheternas redovisning. För att inte pågående arbete skall behöva avbrytas eller försenas har regeringen för avsikt att genom vissa åtgärder öka standarden på myndigheternas redovisning och ekonomiadministrativa kompetens.

Regeringen har i årets prövning av myndigheternas resurser, i det budgetförslag som lämnas till riksdagen, medgett att resurser som frigörs inom ramen för det rationaliseringskrav som regeringen ställer får disponeras av myndigheterna till förmån för åtgärder som kan öka myndigheternas redovisningsstandard och ekonomiadministrativa kompe- tens. Målet bör vara att samtliga myndigheter skall tillämpa den nya redovisningsmodellen, som är under införande, senast den 1 juli 1993. Jag kommer senare idag (bilaga 8) att föreslå att riksrevisionsverket får utökade resurser för att stödja myndigheterna i deras övergång till den nya redovisningsmodellen. Jag kommer också att föreslå vissa förstärk- ningar inom riksrevisionsverket vad gäller arbetet med att utforma redo- visningsföreskrifter och god redovisningssed i staten. Jag föreslår också en resursmässig förstärkning av redovisningsrevisionen för bl.a. gransk- ningen av de årliga resultatredovisningarna.

Dessa åtgärder är dock inte tillräckliga. Den ökade ekonomiska frihet som regeringen medger myndigheterna ställer krav på en kontinuerlig uppföljning av myndigheternas ekonorniadministrativa standard. Jag har därför för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att RRV får i uppdrag att utforma ett s.k. ratingsystem för de statliga myndigheterna. Ett sådant system skall bygga på ett antal väl definierade kriterier som anger nivån på myndigheternas ekonomiadministration.

Vissa av myndigheternas finansiella befogenheter bör vara direkt kopplade till skötseln av ekonomin. En myndighet som på grund av uppkomna brister inte uppfyller ratingkraven bör med automatik förlora vissa befogenheter. Det kan t.ex. gälla möjligheten att ta upp lån i riksgäldskontoret eller att utnyttja sitt räntekonto. I ett utvecklat system bör dessutom ett stopp för att dra ytterligare medel från statsverkets checkräkning kunna inträda vid grov misskötsel.

Systemet skall administreras av RRV som också skall göra den löpande prövningen av myndigheterna.

Prop. 1991/921100 Bil. 1

4.5 Stöd till regeringskansli och myndigheter

De förändringar jag föreslagit avseende styrningen av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna ställer krav på effektivt stöd åt regeringskansli och myndigheter. Jag kommer senare i dag (bilaga 8) att lämna vissa förslag vad gäller regeringskansliets och myndigheternas stödfunktioner.

Hänvisningar till PS15

5. Statliga betalningar och postgirot

Inledning

I prop.1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt aviserades en översyn av förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet. Denna är nu i princip slutförd och ett flertal områden har utretts. Resultatet av översynen presenteras i kommunikationsdepartementets bilaga. Jag kommer att belysa de i detta sammanhang relevanta delarna av översynen liksom resultatet av ett uppdrag som RRV har haft avseende alternativa former för ersättning till postgirot för förmedlingen av statliga betal- ningar.

Jag kommer i det följande att redogöra för några krav på det framtida betalningssystemet. Dessa krav innebär att postgirots kvarvarande ensamrätt till de statliga betalningarna skall avvecklas. Detta kan dock ej ske med omedelbar verkan då utveckling måste ske av statens betalnings- system så att betalningar från flera betalningsförmedlare kan hanteras på ett effektivt sätt. Vidare bör postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya förutsättningar som kommer att gälla under konkurrens.

För att möjliggöra en konkurrens om den statliga betalningsförmed— lingen föreslår jag i det följande ett antal konkreta åtgärder. Jag kommer att föreslå att RRV får i uppdrag att analysera hur det statliga betalnings- systemet skall vara utformat för att uppfylla de krav som jag nämner nedan. Uppdraget skall bedrivas skyndsamt. Vidare föreslår jag att RRV får i uppdrag att teckna ett tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal med postgirot för hanteringen av de statliga betalningarna. En förutsättning skall därvid vara att fördröjningen av statliga betalningar genom Cassa Nova skall minskas ned till högst en arbetsdag. Avtalet skall skapa bättre överrensstämmelse mellan prestation och avgifter för olika tjänster och betalningsslag inom den statliga betalningsförmedlingen. Postverket kommer att ersättas för upprätthållandet av rikstäckande betalnings- och kassaservice genom ett anslag på statsbudgeten. Jag föreslår vidare att postgirot skall ställas under tillsyn av fmansinspektionen senast vid en kommande bolagisering. Jag anmäler till slut att jag har för avsikt att återkomma till regeringen i frågan om vilka förutsättningar som säkerställer postgirots möjligheter att konkurrera på betalningsmarknaden.

Statliga betalningar bakgrund

Statliga myndigheter är skyldiga att anlita postgirot eller riksbanken som betalningsinstitut. Det krävs särskilt tillstånd av regeringen för att en myndighet i stället skall få göra sina betalningar via annan betalningsför— medlare.

Staten har ett koncemkontosystem i postgirot som kallas Cassa Nova. Huvuddelen av de statliga in- och utbetalningarna slussas via Cassa Nova till och från statens checkräkning i riksbanken. Interna betalningar mellan myndigheter sker i Cassa Nova. Anslutet till Cassa Nova finns ett koncemredovisningssystem som postgirot har utformat i samarbete med RRV.

De statliga betalningarna uppgick totalt till 3 000 miljarder kr. under budgetåret 1990/91, varav 1 800 miljarder kr. passerade postgirot. Statens betalningar utgör ca 36% av det totala flödet av likvider i postgirot och ca 13% av transaktionerna.

Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en följd av år. I prop. 1989/90:100 framhöll regeringen att, med vissa förbehåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så att det skapas valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja betalningsförmedlare. Service och konkurrensskäl ansågs tala för detta. Mot bakgrund av att postverket är ålagt att upprätthålla ett rikstäckande k38sanät, sågs en sådan förändring inte kunna genomföras utan att en mer genomgripande analys av postverkets ekonomi och verksamhet i stort gjordes. Därtill skulle bestämmelserna för postgirots verksamhet ses över för att tillse att förutsättningar för konkurrens på lika villkor mellan postgirot och bankerna tillskapas. En ytterligare förutsättning för en ökad medverkan från bankerna i den statliga betalningsförmedlingen ansågs vara att statens betalningsströmmar även framgent blir säkra och överblickbara samt att en vidareutveckling av statens samlade kassahåll- ning inte förhindrades eller fördröjdes.

Finansutskottet framhöll i sitt betänkande (1989/90:FiU24) att betalningssystemet skall vara kostnadseffektivt, passa statens redovis- ningssystem och tillgodose statens informationsbehov. Vidare sades att en ökad medverkan från bankernas och bankgirots sida i den statliga betalningsförmedlingen måste kombineras med vidgade verksamhetsramar för postgirot. Utskottet uttalade även att frågan om alternativa ersätt- ningsformer till den s.k. float som postgirot erhåller vid förmedlingen av statliga betalningar borde utredas närmare.

I prop.1990/91:150 återkom regeringen med förslag om ökade möjligheter för banker att delta i förmedlingen av statliga betalningar och föreslog dessutom ökad frihet för postgirot att bestämma om räntor på postgirokonton och tillstånd att bevilja krediter i samband med postgirots betalningsförmedling. Ytterligare förslag till undantag från postgirots ensamrätt att förmedla betalningar fick anstå till dess den översyn av förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet som aviserats i prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt var slutförd. Avslutningsvis orienterades riksdagen om ett uppdrag som regeringen hade för avsikt att

Bil. 1

ge RRV där alternativa former för ersättning till postgirot för förmedling- en av de statliga betalningarna skulle belysas.

Finansutskottet framförde i sitt betänkande (1990/91:FiU34) att strävan bör vara att utforma det statliga betalningssystemet så att betalningar till och från staten kan ske på ett för allmänheten och näringslivet rationellt sätt. Utskottet ansåg dock alltjämt att större förändringar i det statliga betalningssystemet inte kan företas förrän frågan om ersättningsformema till postverket för att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice har utretts närmare.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna har tidigare i ett antal olika motioner (bl.a. Fi701 (m) ooch Fi4l (fp)) framfört synpunkter i detta ämne. Moderaterna och folkpartiet har ansett att att postgirots gynnade ställning vid statliga betalningar bör upphävas. Denna typ av banktjänst bör kunna upphandlas på samma villkor som övriga tjänster inom statsförvaltningen, dvs med krav på affärsmässighet. Floaten genom Cassa Nova bör minskas då detta ger räntevinster åt staten. Att upprätthålla en betahrings-och kassatjänst i glesbygden, anses som viktigt men finansieringen av denna bör lösas på annat sätt. Man har också menat att bankverksamhet inom postgirot ej bör utvecklas. Först när postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna har upphört, borde postgirot få rätt att sätta räntan fritt på juridiska personers konton och i samband med betalningsförmedling lämna kredit.

Postgirot — bakgrund

Postgirot är en bankneutral och oberoende betalningsfönnedlare. Därtill erbjuder postgirot företagstjänster på betalningsmarknaden. Postgirot tar emot medel på egna konton och skiljer sig därmed från konkurrenten bankgirot, som enbart förmedlar betalningar mellan bankkonton. Postgirot får fritt bestämma ränta på medel på juridiska personers konton och till dessa bevilja kredit upp till 30 dagar i samband med betalningsförmedling. Privatpersoner får inte erbjudas ränta på innestå- ende medel och ej heller kredit. Postgirot står ej under finansinspektion- ens tillsyn. På marknaden för gireringar konkurrerar postgirot med bankerna och det av bankerna ägda bankgirot. Av antalet gireringar som genomförs via post- eller bankgiro, svarar postgirot i dag för ca 75 % av transaktioner- na och ca 50 % av volymen i kronor.

Postgirot använder tillsammans med affärsområdena brev och lättgods av det kontorsnät som affärsområdet bank & kassa ansvarar för. Postgirot använder sig också av lantbrevbäramätet för betalningstransaktioner. Bank & kassa köper lantbrevbäramätets produktion av betalnings— och banktjänster från en enhet inom affärsområdet brev som benämns postproduktion. Bank & kassas kostnader fördelas på postgirot och övriga affärsområden efter utnyttjandegrad.

Postverkets kontorsnät utnyttjas till att distribuera såväl betalningar som brev och paket. 1 den nu avslutade översynen av postverket konstateras att trots denna möjlighet till samordnad produktion av flera tjänster

Bil. 1

genomgår kontorsnätet en strukturkris då antalet transaktioner på kontoren minskar. Denna strukturkris beror på flera faktorer, som har medfört att nätet är överdimensionerat.

Kontorsnätet, framför allt i tätort, är utrustat för arbete med betalning- ar. Detta har krävt investeringar i säkerhetssystem och kassaterminaler som ökat kostnaden för kontorsnätet. Samtidigt söker sig affärsområdena brev och lättgods andra vägar i främst tätort för att minska sina kost- nader. För brev är det ofta mer rationellt att hantera post i enkla lokaler i anslutning till utdelningsområden. För lättgods gäller det att hitta den billigaste lösningen för postpaket (paket som lämnas in och hämtas ut på postkontor) eftersom dessa minskar i volym. Företagspaket distribueras dörr-till-dörr och passerar inte kontorsnätet. Företagspaket är den del av lättgods verksamhet som uppvisar tillväxt. På grund av att alla tre affärsområdena har minskat sitt utnyttjande av kontorsnätet måste bank & kassas kostnader fördelas på ett minskat antal transaktioner.

I nuvarande omfattning är kontorsnätets frnansiering mycket beroende av postgirots lönsamhet. Postgirot svarar för en tredjedel av fmansier— ingen.

Staten ersätter postgirot dels för skötseln av statens betalningar och dels för upprätthållandet, tillsammans med postverket, av en rikstäckande och daglig betalnings- och kassaservice. För närvarande utgår ersättningen genom direkt float, indirekt float och statliga anslag. Med float avses att betalningsförmedlaren kan tillgodogöra sig ränta på betalningsmedlen under viss tid. Direkt float förekommer i flertalet betalningstransaktioner. I Sverige är floattiden normalt en dag, både i postgirot och i bankerna. För inbetalningar till staten via postgirot är dock floattiden genom- snittligt drygt två dagar. Utbetalningar från staten via postgirot sker helt utan direkt float. Statliga utbetalningar via postgirot medför en indirekt float genom att mottagaren inte kan disponera medlen för betalning till tredje part utan att direkt float uppkommer i denna senare transaktion. Statliga inbetalningar som förmedlas av bankgirot passerar för närvarande postgirot innan dessa når statens checkräkning i riksbanken. Detta system skulle kunna förenklas genom att bankgirot redovisar betalningen direkt till riksbanken.

I RRVs redovisning av uppdraget att belysa alternativa ersättningsfor- mer för statliga betalningar ( 'Postverkets arbete med de statliga betalning- arna', 1991-10-31) framkommer att postgirots intäkter från de statliga betalningarna uppgick under 1990/91 vid 13% ränta till 1,5 miljarder kr. Den direkta floaten uppgick till 900 milj. kr, den indirekta till 300 milj. kr. och avgifterna till 300 milj. kr. RRV beräknar att om den direkta floaten genom postgirot för de statliga betalningarna minskas till en dag, vilket är det affärsmässigt brukliga, skulle de direkta floatintäktema minska med 500 milj. kr.

Om ersättningen till postgirot skulle vara helt transaktionskostnadsbase- rad, skulle den uppgå till 600 milj. kr. Detta belopp motsvarar vad staten skulle betala om kostnaden per transaktion för staten vore densamma som den genomsnittliga kostnaden per transaktion för postgirots samtliga betalningstransaktioner, inkl. viss vinst. Postverkets nettokostnad för att

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

upprätthålla en rikstäckande kassa- och betalningsservice har fastställts till ca 300 milj kr. Beloppet motsvarar vad det kostar postverket netto att tillhandahålla kassaservice på orter som saknar arman kassaservice (i bankkontor).

Postgirots intäkter till följd av ensamrätten till vissa statliga betalningar är betydande. Denna särställning stärker även i övrigt postgirots konkurrenskraft. Att betala till staten är i flera branscher ett starkt skäl till att även i övrigt använda postgirot.

Föredragandens överväganden

Enligt min mening bör följande krav ställas på det statliga betalnings- systemet.

— Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån ststens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall mirii- meras och fördröjningar inom betalningssystemet skall undvikas. Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis- ningssystem och statens samlade informationsbehov. Det måste vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den finansiella styrningen av myndigheter. — Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja den betalnings- förmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betalnings- mottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan olika betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten i betalningsförmedlingen.

Mina krav innebär att postgirots kvarvarande ensamrätt till de statliga betalningarna skall avvecklas. Bl.a. skall således inbetalning av skatt i framtiden kunna göras via bank på samma villkor som via postgirot. Awecklingen kan dock ej ske med omedelbar verkan då utveckling måste ske av statens betalningssystem så att betalningar från flera betalningsför- medlare kan hanteras på ett effektivt sätt. Vidare bör postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya förutsättningar som kommer att gälla under konkurrens. Det bör ankomma på regeringen att besluta i vilken takt avvecklingen bör ske.

I den följande föreslår jag konkreta åtgärder som kommer att lägga en grund för konkurrens om statliga betalningar.

Uppdrag till RRV att analysera hur det statliga betalningssystemet skall vara utformat

Regeringen bör ge RRV i uppdrag att analysera och lämna förslag till hur det statliga betalningssystemet skall vara utformat för att uppfylla de krav som jag ställer upp. Att staten har ett effektivt betalningssystem och en effektiv kassahållning är av stor vikt. Betalningar till och från staten skall ske utan onödiga fördröjningar eller omvägar för att inte förorsaka ränteförluster för staten. Det är samtidigt viktigt att informationen om statens betalningar kan hållas samman för att statens redovisning och

prognosverksamhet skall kunna utföras på ett effektivt sätt. Statens betalnings- och redovisningssystem måste därför kunna hantera betalning- ar och information från flera olika betalningsförmedlare. RRV bör pröva om systemen bör vara så uppbyggda att de kan hantera att information och betalningar går olika vägar.

Friheten att välja betalningsförmedlare får ej innebära att staten som koncern drar på sig ökade kostnader. RRV skall i sitt uppdrag belysa hur detta på bästa sätt skall undvikas. RRV bör vidare beakta det pågående arbetet med generell räntebeläggning av de medelsflöden som myndig- heterna hanterar. RRV skall under arbetet med uppdraget samråda med riksgäldskontoret och riksbanken". Arbetet skall bedrivas skyndsamt och avrapportering bör ske senast den 1 juli 1992.

Dispenser från förordningen (1974:591) om skyldighet för myndighet att anlita riksbanken eller postgirot skall beslutas av RRV

Regeringen prövar för närvarande frågor om dispens från förordningen (1974:591) om skyldighet för myndighet att anlita riksbanken eller postgirot vid betalningsförmedling. Jag anser att beslut i dessa frågor bör kunna överföras till RRV. RRV har uppgiften att företräda och kontrollera statsverkets checkräkning med anslutna postgirokonton och det statliga betalningssystemet i Sverige. Detta innebär att dispensärenden redan i dag tas av regeringen först efter att berörda myndigheter har samrått med RRV. Dispens skall inte lämnas om det försvårar hantering- en av statens betalnings- och redovisningssystem och ej heller tills vidare om det har stor betydelse för postgirots ekonomi.

Uppdrag till RRV att utarbeta ett förslag till ett tidsbegränsat avtal mellan staten och postgirot som reglerar ersättningen för att staten utnyttjar postgirots betalningstjänster Minskad floattid för betalningar till staten via postgirot

För att möjliggöra konkurrens på lika villkor om de statliga betalningarna måste postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisa- tioner till de nya förutsättningar som kommer att gälla under fri konkurrens.

En viktig åtgärd i denna anpassning är att förändra det sätt på vilket postgirot ersätts för arbetet med de statliga betalningarna och upprätt— hållandet av det rikstäckande betalnings- och kassanätet. För närvarande är kopplingen mellan den ersättning som postgirot erhåller och de kostnader som de statliga betalningarna förorsakar svag. Detta skapar felaktiga styreffekter. Dessa styreffekter och den överkompensation som ersättningen innebär gör att avgiftsstrukturen inom den statliga betal- ningsförmedlingen och inom postgirots betalningsförmedling som helhet blir skev. De små och transaktionsintensiva betalningarna subventioneras av de stora och floatintensiva betalningarna. Om avgiften för att genomföra en betalning oavsett belopp är låg eller obefintlig, samtidigt som det finns betydande kostnader för betalningsförmedlaren, försämras incitamenten för betalningsavsändare och betalningsmottagare att finna

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

nya former för sina betalningsmtiner och på så sätt effektivisera betalningsförmedlingen. Dessutom leder nuvarande ersättningsstruktur med all sannolikhet till att icke-statliga betalningar subventioneras, eftersom de statliga betalningama i genomsnitt är mindre transaktions- intensiva. Utan den höga ersättningen för statliga betalningar skulle andra betalningar sannolikt kosta mer att få utförda. Jag anser därför att en bättre överensstämmelse mellan avgift och kostnad är nödvändig för att postgirot bättre skall klara en avreglering av ensamrätten till de statliga betalningarna. En sådan förändring kan dessutom bidra till en bättre ersättningsstruktur på betalningsmarknaden i stort. Det nuvarande ersättningssättet orsakar dessutom högre kostnader för staten.

Jag föreslår att floattiden för inbetalningar till staten genom Cassa Nova skall minskas ned till högst en arbetsdag. Detta bör genomföras per den 1 juli 1992. Ersättningen till postverket för att de upprätthåller ett rikstäckande betalningsnät får utgå genom ett anslag på statsbudgeten. Regeringen bör, i avvaktan på avvecklingen av postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna, ge RRV i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal som reglerar ersättningen för att staten utnyttjar postgirots betalningstjänster. Avtalet skall skapa bättre överrensstämmelse mellan prestation och avgifter för olika tjänster och betalningsslag inom den statliga betalningsförmedlingen. RRV bör beakta möjligheten att använda olika avgiftsformer som exempelvis mottagar- avgifter och avgift för koncemkontotjänsten. Avtalet bör gälla fr.o.m. den ljuli 1992.

Postgirot bör ställas under tillsyn senast vid en bolagisering

Inom ramen för den översyn som genomförts har bl.a. den för postverket mest lämpade associationsforrnen utretts. Denna utredning kommer att fortsätta ännu ett tag inom kommunikationsdepartementet, men inriktning- en är en bolagisering av bl.a. postgirot. Frågan behandlas i kommunika- tionsdepartementets bilaga. Motivet för en bolagisering är den förändrade konkurrenssituationen för postverket. Postverket är konkurrensutsatt på alla sina marknader av aktörer som driver sin verksamhet i aktiebolags- form. Postverkets affärsområden är dock konkurrensutsatta i olika omfattning. I samband med en bolagisering är det därför viktigt att tydliga gränser skapas mellan affärsområdena brev, lättgods, bank & kassa samt postgiro. Postverkets struktur blir då ett moderbolag och förslagsvis fyra dotterbolag, varav Postgiro AB blir ett. Med denna struktur uppnås att postgirots affärsförutsättningar tydliggörs och att interna debiteringar ersätts av affärsmässiga förhandlingar. Vissa frågor kvarstår dock som måste utredas innan en bolagisering kan föreslås, bl.a. säkerställandet av regional och social service, frågan om postverkets pensionskuld och moms på brevtjänster.

Jag bedömer det vara en fördel att postgirot kan komma att drivas i bolagsform. Det gör det enklare att uppnå konkurrens på betalningsmark- naden.

Postgirot står i dag inte under finansinspektionens tillsyn. Postgirot bedriver dock verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs av företag som står under sådan tillsyn. Bl.a. tar postgirot emot medel på konto från allmänheten och äger rätt att betala ränta på juridiska personers postgirokonton. Det är annars i princip förbehållet banker att mottaga inlåning på konto. För postgirots del finns det dock ett undantag från denna princip i bankrörelselagen.

Postgirot äger också rätt att ge juridiska personer kredit upp till 30 dagar' 1 samband med betalningsförmedlingen. Även kreditgivningen är i princip förbehållen institut under finansinspektionens tillsyn när kreditgivningen utövas yrkesmässigt och sker till allmänheten.

Postverket förvaltar de medel som finns på postgirokonton. Förvalt- ningen sker enligt de regler som bestämts av regeringen i ett särskilt placeringsreglemente.

Jag anser att de likheter som finns mellan postgirots verksamhet och den verksamhet som bedrivs av institut som står under finansinspektion- ens tillsyn motiverar att även postgirots verksamhet ställs under sådan tillsyn. Detta skapar förutsättningar för att kraven på hur postgirot bedriver sin verksamhet kan likställas med kraven på andra finansiella institut i jämförbara delar. Det underlättar även regeringens arbete. Det är inte lämpligt att upprätthålla ett substitut för finansinspektionens tillsyn på så sätt att detaljerade regler för postgirots verksamhet upprättas inom regeringskansliet.

Med dagens förutsättningar, då postgirot är en del av postverket, kan frnansinspektionens tillsyn avse endast hur verksamheten bedrivs. Tillsynen blir därmed huvudsakligen funktionell till sin karaktär, vilket i sig betyder att särskilda överväganden angående tillsynens utformning måste göras. Vid en bolagisering av postgirot kan tillsynen göras mer fullständig och avse även exempelvis kapitalstyrka och relationerna till moderbolaget och systerbolagen. En bolagisering av postgirot underlättar därför tillsynen. Jag anser därför att postgirot bör ställas under tillsyn av finansinspektionen senast vid en bolagisering.

Postgirots verksamhetsomrdde

Enligt min mening har förekomsten av två konkurrerande betalnings- system, postgirot och bankema/bankgirot, genom den konkurrens som uppkommer i stor utsträckning bidragit till att det svenska betalnings- systemet är mycket effektivt med internationella mått mätt. Det är angeläget att denna konkurrens främjar utvecklingen av det svenska betalningssystemet även i framtiden. Postgirots konkurrensförutsättningar är därför av stor betydelse. En avreglering av den kvarvarande ensamrät- ten på statliga betalningar bör därför göras på ett sätt som säkerställer en sådan konkurrens.

Frågan om vilka förutsättningar som säkerställer postgirots möjligheter att konkurrera på betalningsmarknaden behöver beredas ytterligare och bli föremål för en samlad prövning. I detta sammanhang bör även utformningen av den framtida tillsynen av postgirot behandlas. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor inom kort.

Bil. 1

Jag vill understryka att postgirots affärsidé och verksamhetsområde även i framtiden skall bestå av effektiv betalningsförmedling. Det kommer således inte att bli aktuellt att postgirot skall fungera som en bank i ordets mer breda och allmängiltiga betydelse.

6 EES-avtal

Den 22 oktober 1991 framförhandlades ett EES-avtal mellan EFTA- länderna och EG. Avtalet innebär att en gemensam marknad skapas mellan EG och EFTA där varor, kapital, tjänster och personer fritt skall kunna röra sig över gränserna. Ett fastare strukturerat samarbete genom gemensamma institutioner och beslutsfattande och ett breddat samarbete på en rad områden, bl.a. forskning, miljö- och konsumentskydd innefattas också i avtalet. När den judiciella frågan lösts avser regeringen att under våren vända sig till riksdagen i fråga om avtalet.

EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Detta innebär att avtalet får budgetmässiga konsekvenser för budgetåret 1992/93.

Till de direkta utgiftsåtagandena hör kostnaderna för det ökade programsamarbetet, kostnaderna för gemensamma institutioner samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES. Till detta kommer indirekta kostnader på departement och myndigheter för kompetensutveckling m.m.

Totalt beräknas kostnaderna för Europa-samarbetet uppgå till drygt 930 milj.kr. under budgetåret 1992/93, vilket innebär en ökning med ca 575 milj.kr. jämfört med föregående år. Finansiering sker genom omprioriteringar inom statsbudgeten. Fördelningen av kostnaderna för integrationsarbetet redovisas i tabellen nedan. Samtliga poster redovisas förslagsvis. Beräkningarna är behäftade med vissa osäkerheter bl.a. på grund av att vissa poster är beroende av detaljutformning inom del- områden av avtalet (institutionerna och regionalfonden), andra av de belopp som senare kommer att fastställas i EG:s budget för aktiviteten i fråga.

Fördelning av kostnaderna för integrationsarbetet

1991/92 1992/93 Ökning Programsamarbete 219 451 +232 Administrativa kostnader 137 161 +24 Regional fonden -- 270 +27O Institutionerna -- 50 +50

Det största området inom programsamarbetet är forskning och utveckling (FoU). Totalt uppgår kostnaderna inom detta område till ca 360 milj.kr. under budgetåret 1992/93. De Ökade kostnaderna inom detta område till följd av EES-avtalet uppgår till ca 150 milj.kr. Program- samarbetet inom FoU omfattar program inom närings-, utbildnings-, jordbruks- och miljödepartementens områden. De programområden som

är aktuella under budgetåret 1992/93 är förtecknade i näringsdepartemen- tets bilaga. Samarbetet presenteras närmare i respektive departements bilaga till budgetpropositionen.

Programsamarbetet inom utbildningsområdet omfattande programmen Comett (samarbetsprogram för universitetet och näringsliv), Erasmus (studentutbytesprogrem) och Tempus (utbildningssamarbete med Östeuropa) uppgår 1992/93 till ca 45 milj. kr. Ökningen jämfört med innevarande år uppgår till 32 milj. kr.

Övriga programområden, t.e.x media, inforrnationsprogrammen SPRINT och IMPACI' samt ungdomsprogrammet Youth for Europe uppgår tillsammans till en kostnad om ca 46 milj.kr. Dessa program- områden presenteras i de berörda departementens bilagor i budget- propositionen.

Beräkningarna av kostnaderna för Sveriges deltagande i program- samarbetet utgår ifrån en modell som innebär att vi betalar en andel av programkostnadema enligt EG:s budget. Denna andel fastställs utifrån relationen mellan Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) och EG- ländemas samlade BNP. Denna s.k. proportionalitetsfaktor fastställs årligen. I beräkningarna antas den uppgå till 3,5 % år 1993.

De administrativa kostnaderna för myndigheter och departement förväntas öka med ca 24 milj.kr. Denna post avser även utredningar och information. Kostnaderna redovisas under respektive huvudtitel.

Uppbyggnaden av EES-institutionema medför ökade kostnader om 50 milj.kr. under anslaget BS. Europeiska frihandelssammanslutningen (EF TA) Anslaget behandlas senare i utrikesdepartementets bilaga. Förutom de gemensamma EES- institutionerna kommer ett särskilt EFTA- organ för övervakning att upprättas. Övervakningsorganets uppgifter' är övervakning inom områdena konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling, samt allmän övervakning av EES-avtalets efterlevnad. Vidare kommer utökade sekretariats— och understödsfunktioner för EES- institutionema att behövas.

Fonden för ekonomisk och social utjämning inom EES (EFTA Finan- cial Mechanism) utgör ett stöd från EFTA-länderna till EG:s mindre välutvecklade regioner. Stödet har formen av s.k. mjuka lån med räntesubventionering samt ett gåvoelement. Totalt omfattar fonden en lånefacilitet om 1,5 miljarder ecu samt 500 miljoner ecu i gåvodel. Båda åtagandena sträcker sig över fem år. För Sveriges del innebär detta ett årligt budgetåtagande om ca 270 milj.kr. under fem år.

Utbetalningen av de svenska bidragen till EG kommer att ske inom ramen för det statliga betalningssystemet i samråd med RRV.

Bil. 1

7. Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1990/91

RRV har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl. grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapporter till RRV. .

I det följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommen- tarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av garantiramama, garantistockens ställning per den 30 juni 1991. De redovisade utgifterna och inkomstema för verksamheten avser budgetåret 1990/91.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1991. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riksbankens garanti på elva miljarder kr för Världsbanken redovisas i år efter dollarkursen den 30 juni 1991.

Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i sin helhet under statens vattenfallsverk.

Gällande garantirarnar

Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1991, uppgår till 169 miljarder kr.

Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramarna för exportkreditnämndens garantier samt garantier till televerket och riksgäldskontoret. Ramen för s.k. normalgarantier sänktes från 29 till 20 miljarder kr. För s.k. LT-garantier höjdes ramen från 29 till 40 miljarder kr. En kraftig minskning har . skett ifråga om ramarna till statens järnvägar (SJ-invest).

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästeLser per den 30 juni 1991, uppgår till 138 miljarder kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramama, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel- sema inom garantiramama.

Större ökningar av utfästelsema kan noteras för exportkreditnämndens garantier. Ett stort antal skogindustriprojekt, maskinleveranser, transport- system, kommunikationsprojekt och anläggningsentreprenader ligger bakom denna uppgång. Minskningar i utfästelsema förekommer bland annat beträffande stöd till Forsmarks Kraftgrupp AB, varvsföretag (riksgäldskontoret) och Teleinvest.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1991, var 105 miljarder kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till

största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema. Den garanterade kapitalskulden har minskat med 3,0 miljarder kr. sedan den 30 juni 1990. Minskningen av garanterad kapitalskuld per sarnhällsområde har särskilt berört garantier till varv, energi och export. Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller stöd till varvsföretag, statens vattenfallsverk, televerket och lantbruksgarantier.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgiftema till följd av irfriade garantier under budgetåret 1990/91 uppgår till 1,0 miljard kr. Utgiftema härrör främst från exportkredit- nämndens garantier till Brasilien, Irak, Mexico och Egypten.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1990/91 uppgår till drygt 500 miljoner kr. lnkomstema genereras främst av exportkreditgaran- tiema. Garantiavgiftema har inte ökat sedan förra budgetåret. Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 1 miljard kr. Dessa inkomster härrör främst från stöd till varvsföretag och från exportkreditgarantierna. Betydande återbetalningar har gjorts inom varvssektom. Stora återbetalningar har även gjorts inom export- kreditsektom från bl.a. Egypten, Jugoslavien, Mexico, Argentina och Angola.

Resultatet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr. Detta är en förbättring av resultatet jämfört med föregående budgetår med ca 410 miljoner kr. eftersom verksamheten för budgetåret 1989/90 redo- visade ett nettoöverskott på ca 40 miljoner kr.

Bil. 1

Tabell 13. Statliga garantier per den 30 juni 1991 (garantiram per den 1 juli 1991). Miljoner kr.

Garantier utfärdade av Gällande Gjorda Garanterad Under budgetåret 1990/91 per den 30 juni 1991 garantiram garantiutfäs- kapitalskuld per den 1 juli telser per den per den 30 juli Utgifter till Inkomster Inkomster till 1991 30 juni 1991 1991 följd av infri- från garanti följd av åter-

ade garantier avgifter betalningar av tidigare infri- ade garantier

Riksgäldskontoret 53 354,7ab 36 050,231' 36 oso,2=*b 13 6 Televerket 16 01o.ob 12 26,0!) 12 263,ob o o Statens vattenfallsverk 13 637,0 8 827,0 ' 8 827,0 0 0 Sveriges Riksbank 11 271,9b 11 271,1'" 11 271,1b 3.3 0 o o o

_a 0. ON

.o

Lantbruksstyrelsen 3 825,0 2 309,33 2 309,3 Statens vägverk 5t>3,ob 2,4b o.d' Statens energiverk 337,3 56,8 56,8

Delsumma 99 428,1 72 807,1 70 777,4 13,6 172,2 768,6 Övriga 836,0 238.3 221,9 40,8 0,2 0,0 Delsumma 100 264,1 73 045,4 70 999,3 54.4 172.4 768,6 Exportkreditnämnden 69 204,0 64 655,0 34 291,0 998,8 331.4 238,7 Totalsumma 169 468,1 137 700,4 105 290,3 1 053,2 503,8 1 007,15 aVarav varvsgarantier 15 167.0 2 975 ,0 2 975,0 13,6 32,7 768,6 hVarav grundfondsförbindelse 61 679,13 55 539,1 55 539,1 0,0 99,8 0,0

8. Lönenivån i anslagsberäkningarna

Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra arbetstagare i offentligverksamhet bestäms genom förhandlingar mellan statens abetsgivarverk (SAV) och de fackliga organisationerna på det statliga avtalsområdet.

Den 15 mars 1991 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund och SACO samt den 27 mars 1991 med TCO-OF/A, TCO-OF/C och TCO— OF/F om slutlig reglering enligt ramavtal om löner för stats-tjänstemän m.fl. avseende åren 1989 och 1990 (RALS 1989-90) m.m.. Vid samma tillfälle träffade SAV ramavtal med ovan nämnda organisationer om löner m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1991-93).

Till grund för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen för civilt försvar under budgetåret 1992/93 har lagts de i nämnda kollektivavtal avtalade löner m.m., gällande fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp. den ljuli 1991.

I kompletteringspropositionen 1991 (prop.1990/92:150, FiU 30, rskr.386) anmälde min företrädare att regeringen avsåg att återkomma i frågan om konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av särskild löneskatt. Frågan var föranledd av att det som ett led i skatte- reformen, infördes en särskild löneskatt på förvärvsinkomster, som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkringsfönnåner (pensions- utbetalningar). Förslaget om införande av särskild löneskatt behandlades av riksdagen under våren 1991, varför effekterna av införandet av denna skatt inte kunde beaktas i samband med budgetregleringen av myndighe- temas förvaltningsanslag för budgetåret 1991/92. Utgiftema har därför övergångsvis belastat statsbudgetens inkomstsida. I anslagsberäkningen för myndigheternas förvaltningsanslag avseende budgetåret 1992/93 har utgifterna avseende den särskilda löneskatten beräknats inom resp. anslag genom att lönekostnadspålägget höjts från 39% till 41,5%. Höjningen avser kostnaden för inbetalning av den särskilda löneskatten.

I förhållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av lönekostnaderna i budgetpropositionen 1991 har beaktats höjningen av månadslönen med 1,2% fr.o.m. den 1 oktober 1990. Vidare har beräk- nats en kompensation om 0,5 % för ett icke nivähöjande utrymme (INU) som har getts för individuella löner som en generell höjning av månads- lönen fr.o.m. den 1 januari 1991.

Höjningama av chefslöner den 1 oktober 1990 och den 1 januari 1991 med motsvarande komponenter har beaktats. Därutöver har också beak- tats höjningen av månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1991 för anställda med månadslön under 14 201 kronor. I löneomräkningen har dessutom beak- tats de belopp som avsattes i RALS 1989-90 för löneåtgärder främst för marknadskänsliga grupper och för att trygga en långsiktig personalför- sörjning vid i första hand anslagsmyndigheter.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1

I budgetförslaget har de olika avtalskomponenternas kostnadseffekt PI'OP- 1991/921100 beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3) Fördelningseffekter (Bilaga 1.4) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (Bilaga 1.5)

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen deLr föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1992/93, i avvaktan på slutliga förslag i komplette- ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående,

a) beräkna statsbudgetens inkomster, b) beräkna förändringar i anslagsbehållningama, c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4. godkänna riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (aVSnitt 4. 3. 1),

5. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1992/93, genom riks- gäldskontoret ta upp lån för investeringar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 990 000 000 kr, (avsnitt 4.3.4),

6. godkänna att regeringen beslutar om avveckling av postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna (avsnitt 5),

7. godkänna riktlinjerna beträffande ekonomiska styrmedel i miljö- politiken (Bilaga 1.5)

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

8. styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna (avsnitt 4),

9. det statliga betalningssystemet och statliga betalningar, frnans- inspektionens tillsyn av postgirot och postgirots verksarnhetsområde (avsnitt 5),

10. utbetalning av de svenska bidragen till EG (avsnitt 6), 11. statliga garantier (avsnitt 7), 12. lönenivån i anslagsberäkningama (avsnitt 8).

Bil. 1

Hänvisningar till S8

  • Prop. 1991/92:100: Avsnitt 8

1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin utvecklas för närvarande mycket svagt. Efter- frågan viker inom de flesta sektorer och produktionen faller. Trots omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser ökar arbetslösheten succes- sivt till en för svenska förhållanden mycket hög nivå.

Tillbakagången orsakas av en kombination av konjunkturella och strukturella faktorer. Avmattningen i omvärlden har naturligtvis stor betydelse, särskilt när länder som är viktiga för Sverige — USA, Stor- britannien, Norge och Finland drabbats hårt av lågkonjunkturen. Den svenska expertens varusammansättning — med stark inriktning på bilar, investeringsvaror och skogsprodukter — är också oförmånlig i rådande fas av den internationella konjunkturen.

Till övervägande del förklaras tillbakagången för svensk ekonomi av inhemska faktorer. Att Sverige haft en sämre utveckling än omvärlden framgår av diagram 1. Efter devalveringama i början av 1980-talet växte industriproduktionen snabbt. Samtidigt skedde en gradvis urholkning av företagens konkurrenskraft. Lönekostnaderna ökade mer än i omvärlden, särskilt mot slutet av 1980—talet och under 1990. När produktivitetstill- växten stagnerade, bl.a. till följd av överhettningen i ekonomin, blev kostnadsläget allt oförmånligare och resulterade i fallande marknadsandel- ar och försämrade vinstmarginaler.

Diagram 1:1 Industriproduktionen i EG och i Sverige 1980-1991

Index 1985=1OO

120

115

110

85 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källor: OECD och statistiska centralbyrån.

Problemen accentueras också av den desinflationsprocess som ekonomin nu går igenom. 1980—talets inflatoriska klimat karaktäriserades av stigande förmögenhetsvärden. Finansiella transaktioner var ofta mer lönsamma för näringslivet än satsningar på utbyggd produktions- och distributionsapparat. Hushållen uppmuntrades till lånelinansierad

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

konsumtion. Stora obalanser och spänningar byggdes upp på olika tillgångsmarknader, där efterfrågan trissades upp av förväntningar om fortsatta prisstegringar.

Den låga aktivitetsnivån i ekonomin medför att konsumentprisema nu stiger mycket långsamt. En rad andra priser har fallit eller är på väg att börja göra det. Det tydligaste exemplet gäller kommersiella fastigheter, men även bostadspriserna har en svag utveckling. Många industriproduk- ter får också känna av fallande priser.

Desinflationsprocessen innebär att vissa aktörer med högt belånade tillgångar inte kan betala sina räntor. Stora kreditförluster uppstår hos finansbolag och banker, vilket skapar oro och svårigheter för en del låntagare att erhålla krediter. Vidare medför den låga inflationstakten i kombination med det nya skattesystemet att det blivit allt dyrare för hushållen att låna till konsumtionsändamål. Sparkvoten har stigit mycket kraftigt, vilket hållit tillbaka den privata konsumtionen.

Den speciella omställningsfas som den svenska ekonomin nu går igenom gör utvecklingen mycket svårbedömd. Efter att BNP preliminärt sjönk med drygt 1% 1991, bedöms nedgången i år stanna på 0,2%. Huvudförklaringen till att fallet bromsas upp är det omslag i lagercykeln som väntas ske. Under 1993 bör förbättrad internationell draghjälp och en viss återhämtning av den inhemska efterfrågan leda till en uppgång av BNP på drygt 1%. Arbetslösheten stiger gradvis under prognosperioden för att troligen nå en topp under 1993 på över 4 l/2%. Bytesbalansens underskott krymper de närmaste åren, främst beroende på en allt starkare handelsbalans.

Internationella förutsättningar

Konjunkturen inom OECD-området nådde sin botten i mitten av 1991. För de länder som ligger tidigast i cykeln — USA, Storbritannien och Canada har därefter en uppgång noterats. Återhämtningen har dock varit trög och fylld av bakslag. I dessa länder och i flertalet andra industriländer väntas dock tillväxten fortsätta att tillta under loppet av 1992 och 1993.

De tyska och japanska ekonomierna är nu på väg in i en lugnare fas. Efter en relativt kraftig avmattning under andra halvåret 1991 väntas en stabilisering av dessa ekonomier från och med senare delen av 1992. Den internationella återhämtningen blir dock sammantaget betydligt svagare än under tidigare uppgångsfaser. För hela OECD-området bedöms BNP- tillväxten stiga från 1% 1991 till ca 2 1/4% 1992 och till knappt 3% 1993. _

Den viktigaste faktorn bakom konjunkturuppgången är den lättnad i penningpolitiken som har genomförts i en rad länder, med Tyskland som ett viktigt undantag. Räntenedgången väntas leda till en stimulans av den privata konsumtionen och av investeringarna, främst inom bostadssek- tom. Ännu har dock inte de lägre räntorna gett de positiva effekter på ekonomierna som kunnat förväntas. Marginalerna mellan in— och utlåningsräntorna har vidgats, vilket medfört att hushåll och företag inte

till fullo fått de] av lättnadema. I takt med att konjunkturen stärks i de anglosaxiska länderna kan en viss åtstramning av penningpolitiken förväntas, medan det så småningom uppstår ett utrymme för lättnader i Tyskland och Japan.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

1990 1991 1992 1993 BNP i OECD, % 2,5 1 2 1/4 3 Konsumentpriser i OECD 4,9 4 1/4 3 1/2 3 1/2 (KPI årsgcnomsnitt), % Råoljepris, dollar per fat 23,6 20 21 21 Dollarkurs i kr. 5,93 6,07 5,94 5,94

Källor: OECD och finansdepartementet.

Finanspolitiken i OECD-området hade under 1991 en svagt expansiv inriktning, främst beroende på en kraftig ökning av de offentliga utgifterna i västra Tyskland. Konjunkturavmattningen medförde också att skattebasema urholkades och att utgifterna för arbetslöshetsunderstöd ökade i många länder, vilket försvagade statsfinanserna. En omläggning av fmanspolitiken i mindre expansiv riktning har inletts i Tyskland genom såväl höjningar av skatter och sociala avgifter som neddragningar av de offentliga utgifterna.

Den största osäkerheten i bedömningen gäller styrkan i den amerikan— ska konjunkturuppgången. För att tillväxten ska ta fart i USA krävs att konsumtionsefterfrågan expanderar och att investeringarna stärks. En fortsatt restriktiv kreditgivning från bankerna kan försvåra nyinvestering— ar för företagen. Vidare kan fortsatt osäkerhet om den framtida ekonomi- ska utvecklingen resultera i att företag och hushåll blir obenägna att öka sin skuldsättning ytterligare. Detta skulle kunna leda till att återhämtning-

en blir svagare än förutsatt. .

En annan osäkerhet är förknippad med den tyska utvecklingen. Om inflationstakten visar sig svår att bemästra kan penningpolitiken stramas åt ytterligare. 1 så fall tvingas alla de länder som har sina valutor nära kopplade till D-marken att följa med. En högre räntenivå i Europa skulle försena återhämtningen.

En negativ faktor för Sverige är den svaga utvecklingen i Norden. Den finska ekonomin har råkat ut för ett veritabelt ras, till stor del beroende på östhandelns kollaps. Importen av bearbetade varor till Finland beräknas preliminärt ha fallit med nära 20% 1991, vilket mycket starkt bidragit till att marknadstillväxten för svensk export praktiskt taget stagnerat. Även utvecklingen för den norska fastlandsekonomin har varit dämpad. En återhämtning verkar ändå vara på väg i Norden, eftersom anpassningen bort från de djupa obalanser som uppstått i ekonomierna nu hunnit en bit på väg.

Prop. 1991/921100 Bil. 1.1

Löner och konsumentpriser

Avmattningen i den svenska ekonomin medför en markant nedväxling av lönestegringstakten. Så gott som samtliga lönepåverkande faktorer verkar åt samma håll. Arbetslösheten stiger, inflationstakten avtar, vinsterna pressas, kapacitetsutnyttjandet faller. Ökningen av timlönerna mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991 blev ca 5,5 %, inklusive överhäng, löneglidning och kostnaderna för förlängd semester. Från 1991 till 1992 blir överhänget mindre, medan avtalen ligger på en högre nivå. Det svaga arbetsmarknadsläget reducerar löneglidningen ytterligare, varför den totala timlöneökningen för ekonomin väntas stanna på 4 1/2% 1 ar.

För merparten av 1993 finns ännu inga avtal, eftersom Rehnberg- överenskommelsen löper ut den 31 mars. Arbetslösheten väntas fortsätta att stiga, åtminstone under första halvåret, och aktiviteten i ekonomin förblir sannolikt relativt låg. Ekonometriska skattningar tyder på bestå- ende låga löneökningar. Timförtjänsten bedöms stiga med ca 4%. Det kan emellertid inte uteslutas att uppdämda lönekrav och spänningar mellan olika grupper på arbetsmarkanden leder till ett högre utfall.

Tabell 1:2 Löner och priser Årlig procentuell förändring

1990 1991 1992 1993 Timlön, kostnad 10,0 5,5 4,5 4,0 KPI dec.-dec. 10,7 8,5 2,4 3,5 NPl dec.-dec. 7,3 5,5 4,0 3,9 KPI årsgenomsnitt 10,4 9,5 3,2 3,5 NPI årsgcnomsnitt 6,6 5,6 5,4 3,9

ANM. : KPI = Konsumentprisindex NPI = Nettoprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Inflationstakten avtar snabbt i Sverige. Under loppet av 1991 steg konsumentpriserna med ca 8 1/2%, varav fmansieringen av skatterefor- men svarade för med 3,6 procentenheter. Under våren förutses prishöj- ningama dämpas till ca 3%. Det finns flera orsaker till den kraftiga nedgången. Viktiga förklaringar är lönenedväxlingen och en gynnsam- mare produktivitetsutveckling, som minskar kostnadstrycket. Dessutom sänktes mervärdeskatten på livsmedel, inrikes transporter m.m. vid årsskiftet 1991/92. Då faller också skattereformens effekter på priserna bort ur tolvmånaderstalen. Enligt de mätningar som görs har dessutom inflationsförväntningama radikalt dämpats, både hos hushåll och företag.

Konsumentprisema bedöms öka under loppet av året med 2,4% 1992 och 3,5% 1993. Den underliggande inflationstakten då effekterna av förändringar i de indirekta skatterna är borttagna faller från ca 5 1/2% 1991 till ca 4% 1992 och 1993.

Försörjningsbalans

BNP föll preliminärt med 1,3% förra året. Aktiviteten var svag i stort sett i alla delar av ekonomin. Nedgången var emellertid särskilt markerad för fasta investeringar och lagerinvesteringar. Att BNP inte utvecklades ännu sämre berodde på att importen föll kraftigt. Sannolikt sker- en tillbakagång för ekonomin även i år, mycket beroende på det svaga bostadsbyggandet som väntas ge ett negativt bidrag till BNP på nästan 1%. En viss tillväxt — drygt 1% — förutses för 1993, främst orsakad av en återhämtning av exporten. Tillväxten blir dock inte tillräcklig för att öka kapacitetsutnyttjandet i ekonomin.

Hushållens reala disponibla inkomster steg med ca 4% förra året, trots att lönerna ökade långsammare än priserna och att sysselsättningen föll. Den viktigaste förklaringen till inkomstökningen är den kraftiga sänk- ningen av de direkta skatterna till följd av skattereformen. Effekterna av sysselsättningsminskningen neutraliseras också i stor utsträckning av ökat arbetslöshetsunderstöd. Till detta kommer effekterna av det obligatoriska tillfälliga sparandet, som spätt på hushållens köpkraft ytterligare.

Skattereformen liksom avvecklingen av det tillfälliga sparandet får även i år vissa expansiva effekter på hushållens köpkraft, som dock stiger långsammare än i fjol. Under 1993 försvagas inkomstutvecklingen. Inkomstöverföringarna till hushållen stiger realt sett mindre än under de närmast föregående åren. Dessutom sker inga ytterligare återbetalningar av det tillfälliga sparandet, vilket leder till en negativ effekt när det gäller förändringen av köpkraften mellan 1992 och 1993.

Den privata konsumtionen steg obetydligt 1991. Efter en svag inledning av året förstärktes dock efterfrågan gradvis, vilket medförde en gynnsam utveckling för detaljhandeln. Därtill kom att fallet i bilförsäljningen upphörde. Sparkvoten fortsatte att stiga kraftigt.

Bedömningen av sparkvotens utveckling utgör en av de mest osäkra faktorerna i prognosen över svensk ekonomi för 1992 och 1993. Den kraftiga uppgång i hushållssparandet som inträffat under de senaste åren kan till en del ses som en normalisering efter den utveckling som följde under andra hälften av 1980—talet, efter avregleringen av kreditmarkna- den. Dessutom ändrades skattesystemet i sparstimulerande riktning och konjunkturläget försämrades. Oron på de finansiella marknaderna påverkar oclmå hushållens beteende, liksom krympande förmögenheter.

Även i år kan Sparkvoten förväntas stiga. Sannolikt avstannar upp- gången nästa år. I takt med att den ekonomiska utvecklingen gradvis blir något bättre bör hushållens framtidförväntningar bli mindre pessimistiska. ' Slutsatsen blir att den privata konsumtionen beräknas stiga med ca 1/2 % i år och något mer nästa år.

Den offentliga konsumtionen växte med drygt 1/2% 1991, beroende på utvecklingen i kommunerna. I år förutses en nedgång för staten, medan en större omfattning av sysselsättningsskapande åtgärder håller uppe aktiviteten i kommunsektorn. Besparingar inom staten och indragningar från kommunerna kan leda till stagnation eller tillbakagång under 1993.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Tabell 1:3 Försörjningsbalans . Prop. 1991/921100

Miljarder Procentuell volymlörändring Bll' 1'1

kr. 1990 ___——

1990 1991 1992 1993

BNP 1 350,1 0,6 -l,3 -0,2 1,3 Import 403 ,3 1,2 -6,0 1,2 3 ,0 Tillgång 1 753,4 0,8 -2,6 0,2 1,7 Privat konsumtion 699,0 -0,2 0,3 0,5 0,7 Offentlig konsumtion 366,5 2,1 0,7 0,6 -0,1 Stat 104,9 3,4 -l,O -1,2 -0,5 Kommuner 261,6 1,6 1,4 1,3 0,0 Bruttoinvesteringar 279,9 -0,9 -8,5 —7,5 -l ,6 Lagerinvesteringar.1 -l ,2 0,1 - l ,2 0,6 0,7 Export 409,2 2,0 -2,3 2,0 4,5 Användning 1 753,4 0,8 -2,6 0,2 1,7

1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den stora nedgången i bruttoinvesteringarna under fjolåret kan helt hänföras till näringslivet. Svag efterfrågan, försämrad lönsamhet och avtagande kapacitetsutnyttj ande gjorde att industriinvesteringarna föll med nästan 20%. Inom gruppen övrigt näringsliv rasade fastighetsinvestering- arna. Bostadsinvesteringama hölls däremot väl uppe p.g.a. eftersläpnings- effekter från den höga igångsättningen under senare delen av 1990 och av att ombyggnadsinvesteringama kom igång.

För bruttoinvesteringarna totalt förutses en nästan lika stor nedgång i år, knappt 8%, men med en delvis annan sammansättning. Övrigt näringsliv, exklusive de expansiva affärsverken, fortsätter att minska i nästan oförändrad takt, medan fallet för industrin dämpas. Däremot verkar nedgången för bostadssektorn bli mycket kraftig, trots att ombyggnadsverksamheten tilltar ytterligare. Nybyggnationen krymper med ca en tredjedel. Sjunkande efterfrågan, pressade priser och minskade subventioner till sektorn kommer att få en starkt hämmande inverkan på igångsättningen av nya bostäder.

Den vikande tendensen för bostadsinvesteringama väntas hålla i sig också under 1993. Fallet för industriinvesteringarna upphör troligen och förbyts till en liten uppgång. Nedgången för övrigt näringsliv bromsas upp. Sammantaget bedöms bruttoinvesteringarna minska något även nästa år.

Även om lagrens betydelse för konjunkturmönstret allmänt sett avtagit under det senaste decenniet, har ändå lagercykeln en central betydelse för den makroekonomiska utvecklingen under prognosperioden. Den starka lageravvecklingen under 1991 bidrog till att nedgången i BNP blev betydande. Både 1992 och 1993 kännetecknas av rekyleffekter av de stora lagerminskningama förra året. Trots fortsatta neddragningar ger lagren tämligen stora positiva bidrag till BNP, eftersom förändringen i Iagerinvesteringarna blir positiv efter de stora minustalen 1991.

Den försenade internationella konjunkturuppgången har fått betydande negativa återverkningar på den svenska exporten. Tunga branscher inom verkstads- och basindustrin har drabbats hårt. Läget har förvärrats av att

kostnadsnivån drevs upp under överhettningsåren, i förhållande till de utländska konkurrenterna. Svenska företag har fortsatt att tappa mark- nadsandelar. Under 1991 föll exporten preliminärt med drygt 2%.

Under 1992 och 1993 väntas marknadstillväxten gradvis stärkas. Dessutom förbättras det relativa kostnadsläget p.g.a. låga löneökningarna och en gynnsam produktivitetsutveckling. För svensk industri viktiga branscher som skog och transportmedel ligger normalt också tidigt i konjunkturcykeln. Därför bör en successiv återhämtning för exporten inträffa, även om ökningstalen blir lägre än under motsvarande uppgångs- faser under de senaste decennierna.

Det stora importfallet under fjolåret kan delvis förklaras av den mycket svaga inhemska efterfrågan. Inte minst den kraftiga lageravvecklingen och de fallande maskininvesteringama hade stor betydelse. En gradvis återhämtning av den inhemska efterfrågan leder till att importen börjar öka igen.

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

1990 1991 1992 1993 Privat konsumtion —0,1 0,2 0,3 0,4 Offentlig konsumtion 0,6 0,2 0,2 0,0 Bruttoinvestcringar —0,2 - l ,9 -l ,5 -O,3 Lagerinvesteringar 0,1 - l ,2 0,6 0,7 Nettoexport 0,3 1,5 0,3 0,5 BNP 0,6 -l,3 -0,2 1,3

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemcntet.

Sammantaget kan konstateras att konsumtionen och nettoexporten ger positiva bidrag till BNP-tillväxten under prognosperioden. Bruttoinvester- ingama har en negativ inverkan som dock avtar. Lagerinvesteringama har en stor inverkan på ekonomins utveckling.

Bytesbalans

Handelsbalansen visade under 1991 preliminärt ett överskott på drygt 31 miljarder kr., vilket var mer än dubbelt så mycket som 1990. Den vik- tigaste förklaringen till denna utveckling var den kraftigt fallande import- volymen. Eftersom exporten väntas stiga snabbare än importen framöver stärks handelsbalansen ytterligare. För 1993 beräknas överskottet uppgå till nära 50 miljarder kr. Det ökande överskottet i handelsbalansen ter sig naturligt mot bakgrund av att marknadstillväxten för svensk export är gynnsam samtidigt som den inhemska efterfrågan är fortsatt svag under hela perioden.

Underskottet i bytesbalansen krymper gradvis, mycket beroende på handelsbalansen. Den positiva utvecklingen för bytesbalansen beror också på att de svenska direktinvesteringama utomlands dämpas samtidigt som investeringarna från utlandet ökar. Den förutsedda förstärkningen av

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

näringslivets konkurrenskraft borde medföra en förbättring av företags- PI'OP- 1991/922100 klimatet och därmed ytterligare stimulera utländska investeringar i Bil- 1.1 Sverige. Detta förhållande gör att räntenettot blir mindre negativt. Bytesbalansens underskott väntas 1993 bli lägre än en procent av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

1990 1991 1992 1993 Disponibel inkomst (%) 3,2 4,1 2,1 0,4 Sparkvot (nivå, %) -l,l 2,6 4,2 4,0 Industriproduktion (%) —2,0 -5,5 -0,5 3,0 Relativ enhetsarbetskostnad (%) 3,9 0,5 -1,9 -2,8 Arbetslöshet (nivå, %) 1,5 2,7 3,8 4,5 Handelsbalans (mdr. kr.) 14,8 31,3 37,8 49,3 Bytesbalans (mdr. kr.) . -35,1 -18,9 -l7,5 -9,4 Bytesbalans (% av BNP) -2,6 -l,3 -1,2 -0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Arbetsmarknad

Arbetslösheten steg successivt under loppet av 1991. Uppgången begränsades dock av några olika faktorer. Dels sattes omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser in, dels dämpades utbudet genom att många personer lämnade arbetsmarknaden. Årsgenomsnittet blev preliminärt 2,7%, medan nivån i slutet av året stannade på ca 3 1/4%.

Det stora antalet varsel tyder på att arbetslösheten kommer att fortsätta att öka under den närmaste tiden. Dessutom utvecklas produktionen mycket svagt samtidigt som produktiviteten i ekonomin håller på att förstärkas. Efterfrågan på arbetskraft kommer därför sannolikt att avta. Den öppna arbetslösheten begränsas dock av arbetsmarknadspolitiska insatser och av att utbudet sannolikt faller ytterligare. Arbetslösheten väntas mot denna bakgrund hamna på knappt 4% i år och på ca 4 1/2% 1993, sett som årsgenomsnitt. En mycket osäker post i kalkylen är bedömningen av produktivitetsutvecklingen.

Finansiellt sparande

Bruttosparandet i ekonomin föll 1991 med motsvarande 1 1/2% av BNP. Det reala sparandet i form av investeringar i byggnader, maskiner och lager sjönk ännu mer. Därmed förbättrades det finansiella sparandet, vilket för hela ekonomin är identiskt med bytesbalansens saldo. För 1992 och 1993 väntas en fortsatt nedgång av investeringarnas andel av BNP, medan en återhämtning av bruttosparandet sker under 1993. Det frnan- siella sparandet stiger successivt och underskottet i bytesbalansen begränsas till drygt 1/2% av BNP 1993.

Sparandets fördelning på sektorer ändras radikalt under perioden. Hushållens och företagens sparande stiger medan det offentliga sparandet sjunker. I år väntas det privata sparandet bli positivt efter att ha visat underskott sedan 1987. Under perioden 1987-1990 hade den offentliga sektorn finansiella överskott samtidigt som bytesbalansen försämrades.

Bytesbalansen förbättras nu trots växande underskott i den offentliga Prop. 1991/921100 sektorn.

Den kraftiga försämringen av det offentliga sparandet 1991 beror till övervägande delen på konjunkturnedgången och nedväxlingen av löne- och prisstegringstakten. Även 1992 och 1993 drar den låga aktiviteten i ekonomin ned det offentliga sparandet.

Tabell 1:6 Sparande Procent av BNP i löpande priser

1990 1991 1992 1993 Bruttosparande 18,0 16,6 15,4 15,7 Investeringar inkl. lager 20,6 17,9 16,6 16,3 Finansiellt sparande -2,6 -1,3 -1,2 -0,6 därav: Offentlig sektor 3,8 -l,0 -1,2 -2,5 Hushåll -0,8 1,5 3,1 2,9 Företag —5,7 -l,7 -3,l -l,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Kapitalmarknad

Under större delen av 1991 föll de svenska räntorna förhållandevis kraftigt. Lägre omvärldsräntor, dämpade inflationsförväntningar och kronans knytning till den europeiska valutaenheten — ecu var huvudför- klaringama. Under slutet av året tvingades emellertid riksbanken att strama åt penningpolitiken efter de stora valutautflöden som uppkom i efterdyningarna av den finska devalveringen. Ränteuppgången visar att Sverige alltjämt behöver en viss räntemarginal gentemot utlandet för att säkerställa stabila valutaflöden.

Lågkonjunkturen i kombination med prisfall på fastighetsmarknaden medförde att kreditinstitutens kreditförluster ökade i fjol. Marginalerna mellan in- och utlåningsräntoma vidgades. De stora förlusterna har också medfört att kreditgivningen blivit betydligt mer restriktiv. Bankernas utlåningspolitik kännetecknas numera av noggrann prövning, där ökad vikt läggs vid säkerheter och låntagares betalningsförmåga. Samtidigt har också lågkonjunkturen medfört att efterfrågan på krediter minskat, både från företagen och från hushållen. Det kan inte uteslutas att utvecklingen på kreditmarknaden även fortsättningsvis får en negativ inverkan på aktiviteten i ekonomin.

Bil. 1.1

2 Den internationella utvecklingen

2.1. Allmän översikt

Avmattningen av produktionstillväxten inom OECD-området nådde sin botten i mitten av 1991. I de länder som ligger tidigast i konjunktur- cykeln och som i flera fall genomgått en regelrätt lågkonjunktur — USA, Storbritannien och Canada har produktionstillväxten därefter tilltagit. I dessa länder samt i flertalet övriga industriländer förväntas tillväxten fortsätta att stiga under loppet av 1992 och 1993. Den japanska och tyska ekonomin förutses komma in i en lugnare fas. Efter en relativt kraftig avmattning under andra halvåret 1991 väntas dessa ekonomier stabiliseras under senare delen av 1992. Sammantaget blir emellertid återhämtningen sannolikt förhållandevis svag jämfört med tidigare konjunkturcykler. För hela OECD-området förutses BNP-tillväxten öka från 1% 1991 till 2 1/4% 1992 och 3% 1993.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

Andel av 1990 1991 1992 1993 OECD- områdets totala

BNP i %1 De sju stora länderna Förenta staterna 37,0 1 - 3/4 2 3 1/2 Japan 15,4 5,6 4 1/2 2 1/2 2 3/4 Tyskland 10,1 4,5 3 1/4 2 1/4 2 Frankrike 8,4 2,8 1 1/2 2 1/2 2 3/4 Storbritannien 7 , 1 0,8 -2 2 3 Italien 5,9 2 1 1/4 2 1/4 2 1/2 Canada 3,6 0,5 -1 3 1/4 4 Norden Danmark 0,9 2,1 2 2 1/2 3 Finland 0,7 0,4 -5 O 3 Norge 0,8 1,8 2 3/4 2 1/2 2 1/4 Sverige 1,6 0,6 -1 1/4 - 1/4 1 1/4 Norden2 4,0 1,5 1/4 1 3/4 2 3/4 OECD-Europa 44,0 2,8 1 1/4 2 2 1/2 OECD-totalt 2,5 1 2 1/4 3 ' 1987 års BNP 2 Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdepartementet.

Återhämtningen av produktionstillväxten liksom den förväntade fortsatta uppgången kan till stor del tillskrivas den lättnad av penningpoli— tiken som genomförts i en rad industriländer, framför allt de anglo- saxiska. Även i Japan lättades penningpolitiken under senare delen av 1991. Det är endast i Tyskland som räntorna har förblivit höga. Räntenedgången väntas stimulera framför allt privat konsumtion samt i viss mån bostadsbyggandet. Effekterna begränsas dock av att de långa räntorna, som i hög grad påverkar företagens investeringar samt

Prop. 1991/921100 Bil. 1.1

bankernas krediträntor till hushållen inte gått ned i lika hög grad som penningmarknadsräntoma. Återhämtningen av privat konsumtion och bostadsbyggandet väntas tillsammans med förbättrad lönsamhet i näringslivet i ett senare skede leda till en återhämtning också av investeringarna. Förstärkningen av den inhemska efterfrågan i ett växande antal länder lägger grunden för en exportorienterad fortsatt gynnsam tillväxt under 1992 och 1993.

Finanspolitiken i OECD-området 1991 var, fortsatt, svagt expansiv, främst p.g.a. en kraftig ökning av de offentliga utgifterna i västra Tyskland. Budgetläget har dock försämrats i en rad länder, till följd av att den avtagande tillväxten resulterat i lägre skatteintäkter och ökade utgifter för bl.a. arbetslöshetsunderstöd.

I föreliggande bedömning förutsätts penningpolitiken även fortsättnings- vis inriktas på inflationsbekämpning. Sålunda kan en omläggning i mer åtstramande riktning så småningom förväntas i de anglosaxiska länderna, samtidigt som ett visst utrymme för en penningpolitisk lättnad väntas uppstå i Japan och Tyskland. Finanspolitiken förutses bli lätt restriktiv i OECD-området som helhet. I Tyskland förutses en markant reduktion av budgetunderskottet som ett resultat av redan genomförda och planerade skattehöjningar.

I USA passerade sannolikt ekonomin botten i konjunkturcykeln under våren 1991. Därefter pekade de flesta konjunktur-indikatorer uppåt, men under hösten gjorde sig ånyo svaghetstecken gällande i ökad utsträckning. Den amerikanska ekonomin befann sig sålunda under senare delen av 1991 i ett svagt och ostadigt skede i återhämtningen. Den uppmjukning av penningpolitiken som genomförts sedan våren 1989 väntas dock bidra till att tillväxten — som genereras av den privata inhemska efterfrågan ökar i styrka under 1992 och 1993. Återhämtningen väntas dock bli mycket beskedlig, jämfört med tidigare konjunkturvändningar. Tillväxten förutses uppgå till endast 2% 1992 och öka till ca 3 1/2% 1993.

I Japan och Tyskland —- som under de senaste åren fungerat som motor i den internationella konjunkturen —' har den långa expansionsfasen resulterat i ett ökat pris— och kostnadstryck. Den åtstramning av den ekonomiska politiken som har skett i dessa länder ledde till en dämpning av den inhemska efterfrågan, främst investeringarna, under större delen av 1991. Bägge länderna väntas dock undgå en regelrätt lågkonjunktur. Efter en svag utveckling under början av 1992 väntas dessa ekonomier under återstoden av prognosperioden återgå till en stabil icke-inflations- drivande tillväxt.

Den svaga återhämtningen av produktionstillväxten leder till att sysselsättningen ökar måttligt. Eftersom arbetskraften väntas växa i ungefär samma takt, förutses därför arbetslösheten för OECD-området totalt sett kvarstå på ca 7 procent under hela prognosperioden. I Västeuropa väntas den ligga kvar på drygt 9 procent.

Världrhandelns tillväxt ökade under loppet av 1991. Den främsta drivkraften bakom denna utveckling var en fortsatt stark importökning i Tyskland. Världsbandeln väntas fortsätta att utvecklas gynnsamt, i takt med att den ekonomiska aktiviteten i OECD—området tilltar.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Den förutsedda måttliga åtefhämtningen i produktionstillväxten väntas leda till att inflationen dämpas under större delen av prognosperioden. Till undantagen hör framför allt USA men även Storbritannien där inflationen åter kan dra sig uppåt under 1993. BNP-tillväxten inom OECD-området som helhet väntas inte nå upp till den potentiella tillväxten. I kombination med den lediga kapacitet som f.n. finns inom industrisektom och på arbetsmarknadema samt en förväntad begränsad uppgång av råvaru- och oljeprisema väntas detta resultera i en avtagande prisökningstakt. Lägre löneökningar till följd av den fortsatt relativt höga arbetslösheten tillsammans med ökad produktivitetstillväxt bör samtidigt resultera i en markant nedväxling av kostnadsutvecklingen. Sammantaget förutses inflationen inom OECD—området dämpas från 4 1/2% 1991 till drygt 3 1/2% både 1992 och 1993.

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

1990 1991 1992 1993 De sju stora länderna Förenta staterna 5,4 4 I/4 3 3/4 4 1/4 Japan 3,1 3 2 1/2 2 Tyskland 2,7 3 1/2 4 3 3/4 Frankrike 3,4 3 3 2 3/4 Storbritannien 9,5 6 3 1/4 3 1/2 Italien 6,1 6 1/2 5 1/2 5 Canada 4,8 5 1/2 3 3 Norden Danmark 2,7 3 3 3 1/2 Finland 6,1 4 5 1/2 6 Norge 4,1 3 1/2 3 3/4 3 l/4 Sverige 10,4 9 1/2 3 1/4 3 l/2 Nordenx 4,2 3 1/2 4 4 OECD-Europa 5,1 4 1/2 4 3 3/4 OECD-totalt ' '4,9 4 1/4 3 1/2 3 3/4

1 Exklusive Sverige Källor: OECD och flnansdepartementet

Det kanske största asäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till styrkan i den amerikanska återhämtningen. Den fortsatt svaga penning- mängdstillväxten och kreditökningen inger oro. Det bör dock noteras att minskningen i kreditgivningen i första hand verkar vara ett resultat av lägre efterfrågan på krediter till följd av lågkonjunkturen, snarare än en överdriven restriktivitet i utlåningen från bankernas sida. Ytterligare en faktor som kan försvaga återhämtningen är att hushållen och företagen som en följd av ökad osäkerhet om den framtida ekonomiska utveckling- en kan vara obenägna att öka sin skuldsättning ytterligare.

Å andra sidan kan det inte uteslutas att effekterna av de penningpoli- tiska lättnader som genomförts i de länder som ligger först i konjunktur- cykeln blir större än beräknat. I så fall kan tillväxten efter en tid bli betydligt starkare än prognosticerat med åtföljande konsekvenser för inflationen på ett par års sikt.

En annan risk gäller utvecklingen i Japan och Tyskland. Den förväntade mycket "mjuka landningen" av dessa ekonomier kan visa sig vara allt för optimistisk. Eventuellt har inte hela effekten av den penningpolitiska åtstramning som ägt rum tidigare ännu slagit igenom fullt ut med innebörden att den pågående avmattningen underskattats. Till detta kan fogas att den underliggande inflationen i främst Tyskland ligger kvar på hög nivå. Utrymmet för penningpolitiska lättnader bedöms därför vara begränsat med hänsyn till den höga prioritet som ges åt inflationsbekämp- ningen. Mot bakgrund av erfarenheterna av den oväntat djupa konjunk- tumedgången i de anglosaxiska länderna kan därför antagandet om en "mjuklandning" av de japanska och tyska ekonomiema visa sig vara alltför optimistiskt. En fortsatt stram penningpolitik i Tyskland tvingar sannolikt övriga länder anslutna till växelkurssamarbetet inom EMS att följa med i denna penningpolitiska inriktning, vilket skulle kunna leda till att återhämtningen i dessa länder blir svagare.

En utveckling med starkare tillväxt än förväntat i Förenta staterna och en svagare tillväxt i Japan ökar risken för att de externa obalansema, som under de senaste åren reducerats markant, äter tilltar. Detta skulle kunna resultera i ökad oro på de finansiella marknaderna samt ge ny näring till de handelspolitiska friktioner som växte fram under 1980- talet.

Hänvisningar till S2-1

2.2. Länderöversikter Förenta staterna

Vändpunkten i den amerikanska konjunkturen nåddes förra våren, då lägre räntor, oljepriser och en ljusare tro på framtiden skapade bättre tillväxtförutsättningar. Återhämtningen gick dock långsammare än vanligt efter en recession och under hösten 1991 befarade många att den helt kommit av sig. Det var framför allt den långsamma penningmängdstill- växten och den åter försämrade framtidstron hos konsumenterna som ingav oro. Sammantaget bedöms den totala produktionen ha fallit med ungefär 3/4% 1991. Den svaga efterfrågan tillsammans med de lägre oljeprisema innebar att inflationen dämpades till ca 4 1/4%.

Huvudscenariot i följande prognos är att svaghetstendensema under hösten var av tillfällig art och att återhämtningen fortsätter.

Den viktigaste faktorn bakom återhämtningen är den gradvisa lättnad av penningpolitiken som centralbanken genomfört sedan våren 1989 och framför allt sedan slutet av 1990. Det tar dock tid innan lägre räntor får effekt för investeringar samt konsumtion, och än så länge har de lägre räntorna inte lett till en uppgång i kredigivningen. Det har funnits farhågor för att detta skulle bero på att bankerna också tyngda av tidigare kreditförluster — har tvingats neka även kreditvärdiga företag och hushåll nya lån för att kunna leva upp till de nya och strängare kapital- täckningsreglema. Detta skulle kunna utgöra en broms för återhämtning— en. Troligare är dock att företagen och hushållen inte ansett framtidsut- sikterna tillräckligt goda för att vilja ta upp lån. Detta väntas dock ändras i år och därmed stimulera såväl investeringar som konsumtion.

Prop. 1991/925100

Bil. 1.1

Om penningpolitiken gradvis har lagt grunden för en återhämtning, gäller det motsatta för finanspolitiken. Den kraftiga ökningen av budgetunderskottet under 1980-talet har gjort att finanspolitiken i nuvarande skede inte kan användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Hösten 1990 slöt kongressen och presidenten en budgetuppgörelse som innebar att underskottet skulle vara utraderat i mitten av 1990-talet. Under förra och innevarande budgetår fortsätter underskottet att öka framför allt p.g.a. försämrade skatteintäkter, men från och med nästa budgetår väntas utgiftsnedskärningar samt ökade skatteintäkter till följd av konjunkturupp- gången leda till en minskning av underskottet. Ambitionen att uppnå budgetbalans i mitten av 1990-talet har dock övergivits. Finanspolitiken bedöms få en kontraktiv effekt på ekonomin både 1992 och 1993. Denna förutses dock inte vara tillräckligt kraftig för att utgöra ett hot mot återhämtningen i ekonomin.

Den viktigaste drivkraften bakom återhämtningen är den privata

konsumtionen, som står för hela 2/3 av totalefterfrågan. Uppgången i den privata konsumtionen möjliggörs av en ökad disponibelinkomst orsakad av såväl en bättre reallönetillväxt som högre sysselsättning. Investeringar- na framför allt i bostäder men även i maskiner och anläggningar väntas också ta fart. Även här gäller dock att uppsvinget inte blir lika kraftigt som efter tidigare recessioner. Tesen att lagercykeln skulle ha spelat ut sin roll är sannolikt felaktig. I motsats till förväntningarna var lageravvecklingen relativt kraftig under recessionen, vilket innebar att lagren var mycket låga i slutet av 1991. Den uppbyggnad av lagren som väntas ske både i år och nästa år ger betydande bidrag till efterfrågetillväxten.

Nettoexporten väntas dock dra ned tillväxten betydligt 1992 då den inhemska efterfrågetillväxten drar igång importen samtidigt som exporten fortsätter att utvecklas relativt blygsamt. Det är först 1993 - då återhämt- ningen i världsekonomin väntas ha kommit igång på allvar - som exporten kommer upp i samma expansionstakt som importen. Dollarn är i dagsläget mycket konkurrenskraftig och med nuvarande växelkurser vinner USA sannolikt marknadsandelar både 1992 och 1993.

Sammantaget väntas tillväxten uppgå till omkring 2% 1992 och 3 1/2% nästa år. Inflationen väntas dämpas till 3 3/4% i år för att nästa år åter öka till 4 1/4%.

Japan

Efter en inledningsvis mycket stark BNP-tillväxt, mattades aktiviteten markant under återstoden av 1991. Effekter av en relativt lång period av ekonomisk-politisk stramhet samt en restriktiv kreditgivning från bankerna resulterade i en avmattning av de privata investeringarna, främst bostadsinvesteringar, som föll under loppet av året. För helåret 1991 dämpades tillväxten till preliminärt 4 1/2% från 5,6% 1990. Den lägre ekonomiska aktiviteten väntas fortgå under större delen av 1992, och först under slutet av året väntas ekonomin återgå till en stabil icke- inflationsdrivande tillväxt på ca 3 1/2%.

Pris- och kostnadstrycket i ekonomin avtog i takt med att aktiviteten mattades. Även det tidigare ansträngda läget på arbetsmarknaden lättade något, med resultatet att löneutvecklingen dämpades. Den lugnare inhemska efterfrågetillväxten resulterade också i att handels— och bytesbalansöverskottet ökade kraftigt under loppet av 1991. Under senare delen av förra året stagnerade importen. Ytterligare bidragande orsaker till denna utveckling var en förbättring av bytesförhållandet samt stora vinsthemtagningar i början av året från japanska bolag i utlandet.

Penningpolitiken var fortsatt stram fram till mitten av 1991, då den avtagande produktionstillväxten och inflationstrycket skapade utrymme för en lättnad. Den dämpade tillväxten bidrar till en fortsatt avtagande prisökningstakt under loppet av 1992 och 1993. Förutsättningar skapas då för ytterligare lättnader av penningpolitiken, även om detta utrymme bedöms vara begränsat. Fortfarande är läget på arbetsmarknaden relativt stramt, varför en alltför kraftig penningpolitisk lättnad kan resultera i ett förnyat inflationstryck. Sänkta räntor kan vidare resultera i en försvag— ning av yenen och därmed ytterligare späda på det redan växande överskottet l utrikeshandeln, vilket ur ett handelspolitiskt perspektiv inte vore önskvärt för den japanska regeringen. Även inom finanspolitiken, som under de senaste åren varit inriktad på att konsolidera de statliga finansema, är utrymmet relativt begränsat att stimulera ekonomin.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer fortsätta att utvecklas svagt ytterligare en tid. Lönsamheten inom industrin försämrades påtagligt under senare delen av 1991, och inga större förbättringar väntas redan under innevarande år. Det tydliga sambandet i Japan mellan näringslivets investeringar och företagens vinstutveckling talar således för en fortsatt avmattning av investeringarna. Det försämrade vinstläget i industrin medför sannolikt också att de för löneutvecklingen så viktiga bonusutbetalningama kommer att reduceras. Detta i kombination med en lägre sysselsättningstillväxt talar för att också den privata konsumtionen, som står för ca 60 procent av totalefterfrågan, kommer att dämpas. Den samlade inhemska efterfrågan väntas därför utvecklas svagt under 1992.

Nettoexporten väntas bidra till BN P-tillväxten under hela prognosperio- den. Lägre inhemsk efterfrågan dämpar importtillväxten, samtidigt som exporten gynnas av den inledda återhämtningen i de anglosaxiska länderna samt en rad kontinentaleuropeiska länder. Under slutet av 1992 bör effekterna av redan genomförda och eventuellt ytterligare penning- politiska lättnader resultera i en svag återhämtning av den privata konsumtionen och investeringarna. Sammantaget innebär detta att BNP beräknas växa med ca 2 1/2% i år och 2 3/4% 1993. Inflationen väntas uppgå till 2 1/2% respektive 2% i år och nästa år.

Västeuropa

De flesta länder i Västeuropa — med undantag för Storbritannien, Finland och Sverige — har erfarit en relativt mild konjunkturavmattning främst beroende på en stark export till den tyska marknaden. Den positiva handelseffekten har dock till viss del motverkats av att de länder som är

Bil. 1.1

anslutna till växelkurssamarbetet inom EMS har tvingats ansluta sig till den tyska centralbankens restriktiva penningpolitik. Under 1992 och 1993 förutses tillväxten återhämtas i de flesta europeiska länder. Den tidigare starka draghjälpen från den tyska ekonomin minskar dock allt eftersom aktiviteten i den tyska ekonomin avtar, vilket innebär att återhämtningen blir relativt svag. För OECD-Europa förutses en BNP-tillväxt på drygt 2% 1992 och ca 2 1/2% 1993

Totalproduktionen i västra Tyskland beräknas ha ökat med drygt 3% 1991. Bakom den snabba tillväxten låg en kraftigt ökad efterfrågan från östra Tyskland. Som ett resultat av den starka inhemska efterfrågan ökade importen markant under året och tillsammans med en vikande exporttillväxt ledde detta till att bytesbalansen — för första gången sedan början av 1980-talet uppvisade ett underskott.

Inflationen ökade till närmare 4,5 % efter halvårsskiftet 1991 beroende på högre indirekta skatter, men även därför att den underliggande inflationen steg. Gällande löneava har inneburit genomsnittliga lönehöjningar på ca 7%. Kraven inför de förestående avtalsförhandlingar pekar mot fortsatt rätt betydande löneökningar.

Under sommarmånaderna och början av hösten 1991 visade allt fler konjunkturindikatorer på att en avmattning var på väg i Tyskland. Industriproduktionen växte långsammare och den inhemska orderingången dämpades radikalt. Enkätundersökningar -— som visar företagens förvänt- ningar om den framtida ekonomiska utvecklingen — signalerade pessi- mism. Exporten bromsades upp, framför allt p.g.a. konjunkturavmatt- ningen i Europa. Under de sista månaderna 1991 ökade emellertid orderingången till utlandet något.

I augusti 1991 höjde Bundesbank både diskontot och Lombardräntan. Centralbanken fastställde under förra året också en snävare tillväxtram för penningmängden (M3). Förra året uppgick statens nettoupplåning till ca 65 miljarder D—mark, men regeringen avser att minska upplånings- behovet till 50 miljarder D-mark 1992 och till 30 miljarder D-mark 1994. I syfte att minska budgetunderskottet och för att anpassa sig till övriga EG-länder har regeringen lagt fram förslag om att höja momsen från 14% till 15% den 1januari 1993.

Sammantaget väntas den ekonomiska tillväxten att dämpas till drygt 2 % både 1992 och 1993. Ekonomin kommer fortsatt att belastas hårt av kostnaderna för att bygga upp de östra delarna. Vidare får Tyskland inte samma draghjälp från utlandet som under den internationella konjunktur- uppgången i mitten av 1980-talet, beroende på att återhämtningen i omvärlden blir svagare och på att investeringarna inte väntas öka lika kraftigt som vid tidigare internationella konjunkturvändningar.

Inflationen beräknas att uppgå till ca 4% 1992 och 3 3/4% 1993. I takt med att konjunkturen dämpas är det troligt att lönutvecklingen kommer att lugna ner sig. Å andra sidan innebär den föreslagna momshöjningen 1993 en ökning av konsumentprisema med 3/4 procentenhet.

I östra Tyskland beräknas bottenläget nu vara nått, även om en bred återhämtning kan dröja. En faktor som skulle kunna försena återhämt- ningen är att lönerna inte har någon realistisk koppling till produktivitet-

2 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

en, vilket därmed försämrar konkurrenskraften. Detta kan försvåra omställningen av företagen och kommer sannolikt att öka arbetslösheten ytterligare.

Den franska ekonomin återhämtade sig gradvis under 1991 efter nedgången i samband med Gulf-krisen. Industriproduktionen har ökat sedan andra kvartalet i fjol. Den ekonomiska tillväxten väntas fortsätta att tillta under första hälften av 1992, varefter den förutses ha nått potentiell nivå. Återhämtningen leds av en stark nettoexport samt en ökad privat konsumtion. En fördelaktig utveckling av enhetsarbetskostnaden bidrog under 1991 till stora marknadsandelsvinster för den konkurrensut- satta sektorn och nettoexporten gav ett stort bidrag till BNP-tillväxten. Denna utveckling antas fortsätta under första hälften av 1992. I takt med att importefterfrågan i Tyskland avtar samtidigt som den inhemska efterfrågan i Frankrike ökar kan bidraget från nettoexporten till efter- frågetillväxten väntas avta. Den inhemska efterfrågan kommer att stimuleras av stigande realinkomster i hushållen, en återhämtning av sysselsättningen samt en uppgång av de privata investeringarna.

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken har även i lågkonjunkturen varit inflationsbekämpningen. Trots lågkonjunkturen minskade underskottet i de offentliga finanserna under fjolåret till ca 1,5% av BNP. Både budgetunderskottet och statsskulden i relation till BNP ligger under genomsnittet för OECD-ländema. Det penningpolitiska manöverutrymmet begränsas av deltagandet i ERM. Trots att förtroendet för den franska penningpolitiken ökat under senare år och inflationen är bland de lägsta inom EG, tvingades Frankrike följa den tyska räntehöj- ningen hösten 1991. Fortsatt höga realräntor utgör den viktigaste. hämmande faktorn för en återhämtning av de privata investeringarna. Fortfarande är den höga arbetslösheten det överskuggande problemet i fransk ekonomi. Konjunktumedgången ledde snabbt till en ökning av arbetslösheten från redan höga ca 9% till ca 10%. BNP väntas växa med ungefär 2 1/2% 1992 och knappt 3% 1993. Konsumentprisema antas stiga med knappt 3 % per år under prognosperioden.

I Storbritannien har nedgången i totalproduktionen, som inleddes andra halvåret 1990 och som fortsatte första halvåret 1991, planat ut. Den förväntade återhämtningen har dragit ut på tiden men mot slutet av 1991 kunde en svag ökning av produktionen noteras. En stor del av återhämt- ningen kan dock tillskrivas att oljeproduktionen efter en tids stag- nation åter börjat expandera. Sedan inträdet i ERM i oktober 1990 sänktes basräntan — det främsta penningpolitiska instrumentet i Storbritannien — successivt från 15 % till 10,5% hösten 1991. Nedgången skedde i takt med att inflationen dämpades. Penningpolitiken kan dock fortfarande anses vara stram. Realräntan ligger kvar på en historiskt sett hög nivå. En hög realränta i kombination med ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande i industrin samt en fortsatt strävan bland företagen att minska sin höga skuldsättning antas fortsätta att verka dämpande på de privata investeringarna. Dessa förutses sålunda falla ytterligare under första hälften av 1992 för att mot årets slut åter börja öka.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Återhämtningen av den ekonomiska tillväxten förutses vara ledd av den privata konsumtionen. Konsumtionen stimuleras av såväl en svag ökning av hushållens realinkomst som en viss nedgång av Sparkvoten. Under 1991 slöts löneavtal på successivt lägre nivåer inom alla sektorer i ekonomin framför allt beroende på den snabbt försämrade situationen på arbetsmarknaden samt den markanta dämpningen av inflationen. Också pundets inträde i ERM bidrog troligen till förväntningar om lägre framtida inflation. Löneökningarna väntas fortsätta dämpas 1992, dock inte i samma omfattning som inflationen varför en real löneökning förutses. Uppgången av hushållens reala inkomster begränsas emellertid av att sysselsättningen sannolikt fortsätter att minska.

Styrkan i den konsumtionsledda återhämtningen hänger samman med utvecklingen av hushållens sparkvot. Med en stabilisering av arbetsmark- nadsläget minskar ett av de osäkerhetsmoment som bidrog till uppgången i sparandet under perioden 1988—1991. Dessutom har räntenedgången minskat hushållens skuldbörda. Sammantaget innebär detta att en viss nedgång av Sparkvoten sannolikt inträffar under prognosperioden.

Under 1991 gav nettoexporten ett positivt bidrag till efterfrågetillväxten till följd av minskad import och svagt ökande export. I konjunkturåter- hämtningen förutses detta slå om till ett negativt bidrag. Ökningen av privat konsumtion består främst av en uppgång av konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror för vilka importbenägenheten är hög. Vidare torde den cykliska uppgången i varulager bidra till nettoimporten genom sitt stora importinnehåll. Sammantaget väntas BNP öka med knappt 2% 1992 och ca 3% 1993. Inflationen, mätt i detaljhandelsledet, förväntas uppgå till 3 - 3 1/2% under prognosperioden.

Norden

I de nordiska länderna är det utvecklingen i Finland som markant awiker från övriga OECD-området. Recessionen har blivit betydligt kraftigare än tidigare förutsett. Förra året föll BNP med ca 5 %. Under förutsättning att tillväxten i OECD-området vänder uppåt som förväntat och med beaktande av den devalvering av finska marken som har skett och de låga löneava som träffats kan en exportledd återhämtning av konjunkturen förutses i år och nästa år. I Danmark och Norge förutses en fortsatt gynnsam produktionstillväxt, till vilken inhemsk efterfrågan bidrar i ökande grad under prognosperioden.

I huvudsak ljusa utsikter gäller för den danska ekonomin fram till 1993. Efter flera år av fallande privat konsumtion och investeringar ökar nu den inhemska efterfrågan. Utrikeshandeln fortsätter att bidra till produktionsutvecklingen. Sammantaget väntas BNP växa med 2 1/2% 1992.

Industriinvesteringama väntas öka med drygt 6% i år och ännu mer 1993. Även den privata konsumtionen förutses öka de närmaste åren. Hushållssparandet faller och kan rent av bli negativt 1993. Det samlade privata sparandet sjunker däremot endast obetydligt.

Stora produktivitetsförbättringar medför att den ökande aktivitetsnivån

endast leder till en obetydlig ökning av sysselsättningen. Arbetslösheten i Danmark förutses därmed ligga kvar på ca 10% av arbetsstyrkan.

PrisutVecklingen har varit gynnsam de senaste åren, och konsument- prisema steg med endast 3 % 1991. Denna utveckling väntas bestå under prognosperioden och Danmark har fortsatt en av de lägsta inflationstak- tema i västvärlden. En viktig orsak till detta är låga lönekostnadsökning- ar, en stigande effektiv kronkurs och sänkta punktskatter. Resultatet är en fortsatt förbättring av den internationella konkurrenskraften.

Det budgetförslag som lagts fram för 1992 innebär en stram finanspoli- tik i syfte att minska budgetunderskottet, konsolidera överskottet i bytesbalansen och hålla kostnadsökningama lägre än i omvärlden. Såväl offentlig konsumtion som investeringar faller. Stor vikt fästs vid ansträngningarna att åstadkomma förändringar i arbetslöshetsersättningen, dagpengesystemet. Olika förslag finns för att genom reformer på detta område bidra till större flexibilitet på arbetsmarknaden. I nuläget bedöms inflationstakten börja stiga redan vid en arbetslöshet kring 8 %. Bl.a. som följd av den höga arbetslösheten uppvisar statsfinansema fortsatt ett underskott motsvarande 1% av BNP. Den samlade offentliga sektorns underskott avtar emellertid och väntas bli eliminerat 1993.

Externbalansen fortsätter att förbättras. Danmarks starka exportfram- gångar, framför allt på den tyska marknaden, ledde till att bytesbalansen 1990 uppvisade ett överskott för första gången sedan 1960-talet. Överskottet i handels- och bytesbalansen väntas stiga ytterligare under prognosperioden. Exporten förutses vinna marknadsandelar då konkur- renskraften stärks genom den låga kostnadsutvecklingen och produktivi- tetsförbättringar. Tillväxtbidraget från nettoexporten förutses dock minska eftersom även importen ökar.

Danmark bedöms få en BNP-tillväxt på 3% nästa är, huvudsakligen genererad av den inhemska efterfrågan. Arbetslösheten väntas börja avta tidigast 1993.

Den finska ekonomin har på kort tid gått in i en djup recession. Utvecklingen är en följd av den överhettning som rådde i slutet av 1980- talet då efterfrågan vida översteg produktionen, extembalansen försämra- des och räntenivån steg. Hela ekonomin drabbades av en rekyl efter den tidigare kraftiga högkonjunkturen och totalproduktionen började falla i slutet av 1990. Utöver urholkad konkurrenskraft har Finlands export dessutom kraftigt reducerats genom bortfallet av huvuddelen av sovjet- exporten. Detta har väsentligt förstärkt recessionen. Den dramatiska försämringen av det ekonomiska läget ledde under hösten 1991 — trots den tidigare knytningen av marken till ecu — till ett försvagat förtroende för den finska marken och stora valutautflöden. Den 15 november devalverades marken med 12,3 %. Därefter slöts ett inkomstpolitiskt avtal som innebar en frysning av de nominella lönerna under 1992.

Inhemsk efterfrågan minskade 1991 med över 6%, med dramatiska fall både för privat konsumtion och investeringar. Sammantaget gav detta ett fall i BNP på 5 %. Devalveringen och inkomstuppgörelsen stärker väsentligt Finlands konkurrenskraft. I år väntas de inhemska efterfråge- komponentema fortsätta att falla, men en kraftig förbättring av netto- exporten bidrar till att stoppa fallet i BNP.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Sysselsättningsläget har försämrats lika dramatiskt som produktionen. Minskningen har varit störst i tillverkningsindustrin och byggnadssektom. Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att falla även under 1992. Trots att utbudet av arbetskraft sjunker något beräknas antalet arbetslösa i år till i genomsnitt 250.000, motsvarande 10% av arbetskraften.

Regeringen Ahos ekonomiska politik riktas i stor utsträckning mot strukturella problem. Den konkurrensutsatta sektorn ska stärkas för att möta den europeiska integrationen. Effektiviteten på marknaderna ska förbättras genom ökad konkurrens och minskade regleringar.

Finanspolitiken för 1991 hade en expansiv effekt. Statslinansema har försämrats kraftigt och uppvisar stora underskott. Minskade skatteintäkter och ökade utgifter för bl.a. arbetslöshetsskydd väntas i år leda till ett nettofinansieringsbehov på 40 miljarder mark. För att begränsa budget- underskottet ingår ett stort antal besparingsförslag samtidigt som intäkterna ökas genom bl.a. höjning av miljöskatter och införande av reseskatt.

Den låga aktivitetsnivån har avsevärt dämpat inflationstrycket i den finska ekonomin. Att konsumentprisemas ökningstakt 1991 i genomsnitt nådde 4% beror till viss del på avgiftsökningar. Som en följd av framför allt höjda importpriser p.g.a. devalveringen väntas inflationstakten öka till 5,5% 1992.

Minskningen av östexporten samt en nedgång i efterfrågan på viktiga västmarknader medförde en volymnedgång på 8% för den finska exporten 1991. Kraftigt minskad inhemsk efterfrågan på investeringsvaror och varaktiga konsumtionsvaror har dock bidragit till ett ännu större fall i importen, varför handelsbalansen visar ett överskott. Väsentligt förbättrad konkurrenskraft i kombination med växande efterfrågan på västmarknadema väntas leda till att varuexportens volym stiger med 7 % 1992 samtidigt som importen fortsätter att falla.

1993 kommer förbättringen i konkurrenskraft att ge en exportledd BNP-tillväxt på 3 % . En viss förbättring av sysselsättningsläget kan väntas mot slutet av 1993.

Konjunkturen i Norge tog inte fart enligt förväntningarna. Visserligen ökade totala BNP med omkring 2 3/4% 1991, men det var exporten från och investeringar i olje- och skeppsnäringama som stod för merparten av tillväxten. Trots en kraftig ökning av hushållens disponibla inkomst stagnerade den privata konsumtionen. Hushållen använde pengarna till att betala av sina skulder i stället för att konsumera. Den främsta anledning- en till detta var troligen de försämrade avdragsmöjlighetema för ränteutgifter i och med genomförandet av skattereformen i år. Tillsam- mans med en svag investeringsefterfrågan ledde detta till att tillväxten i fastlandsekonomin stannade vid ca 3/4% 1991.

Förväntningarna är nu att tillväxten i fastlandsekonomin ska komma i fas med den i "off—shore" under 1992 och uppgå till ungefär 2 1/2%. Hushållens skuldkonsolidering väntas nu vara över och ökningen av disponibelinkomsten kan åter användas till konsumtion. Försöken att med hjälp av en kraftig expansion av finanspolitiken som inleddes 1989 — stimulera ekouomin förväntas slutligen få effekt. Den ekonomisk politiska

strategin har samtidigt lett till en kraftig ökning av budgetunderskottet, vilket förutses uppgå till 24,5 mdr norska kronor 1992.

Nästa år väntas fastlandsekonomin expandera snabbare än den totala BNP, 2 3/4% respektive 2 l/4%, beroende på en fortsatt hög privat konsumtion och stora investeringar.

Den långa perioden av dämpad efterfrågan i fastlandsekonomin har bidragit till en gradvis nedgång i inflationen. Förra året ökade konsu- mentprisema med ca 3 1/2%, vilket var mindre än för OECD-ländema i genomsnitt. Efter en marginell uppgång till 3 3/4% 1992 väntas inflationen åter sjunka till ca 3. 1/4% 1993.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Hänvisningar till S2-2

3 Utrikeshandel

Den internationella lågkonjunkturen under förra året var särskilt djup på några av Sveriges viktigaste exportmarknader. Detta bidrog till att den svenska varuexporten minskade 1991. Tunga branscher inom svensk verkstads- och basindustri har drabbats hårt. Industrins konkurrenskraft förbättras emellertid i år och 1993 enligt prognoserna, vilket tillsammans med en högre marknadstillväxt gör exportens framtidsutsikter ljusare. Den inhemska lågkonjunkturen har lett till att importen minskat betydligt kraftigare än exporten. Handelsbalansen har därmed förbättrats avsevärt. Detta har också lett till en markant förbättring i bytesbalansen.

3.1. Exporten Konkurrenskraft och marknadsandelar

Exportföretagens konkurrenskraft försämrades påtagligt under andra hälften av 1980-talet. Medan konkurrentländemas totala exportvolym för bearbetade varor steg med drygt 34% under perioden 1985-1989 uppgick motsvarande ökning för Sverige till knappt 20%. Exportpriset steg under samma period ca 9% mer på svenska än på konkurrentländemas produkter.

Marknadsandelsutvecklingen kan inte enbart förklaras av det relativa prisläget. Strukturella faktorer som sammanhänger med exportens produkt- och ländersammansättning inverkar också på utvecklingen. Jämfört med konkurrentländema har Sverige en större andel produkter från basindustrin i exporten, 23% jämfört med drygt 13% för OECD.

Tabell 3:1 Varuexportens produkt- och ländersammansättning 1991 Andelar av total varuexport i procent

Produktinriktning länderinriktning Skogsvaror 18,8 Norden 21,5 Mineralvaror 10,3 EG exkl. Danmark 48,8 Kemivaror 9,3 Osteuropa 2,2 Energivaror 3 ,7 Nordamerika 9,1 Verkstadsvaror 47,2 Latinamerika ] ,7 varav DAEs i Sydostasien 2,6 metallvaror 3,4 Japan 2,1 maskiner 16 ,4 Mellanöstern 3 ,1 elektroprodukter 10 ,7 Afrika | ,4 vägfordon 12,6 Ovriga länder 7,5 Ovriga varor 10,7

Anm.: Med Sydostasialiska DAEs avses här Hongkong, Singapore, Sydkorea och Taiwan. Källa: Statistiska centralbyrån.

Den allt svagare efterfrågan under de senaste åren i USA, Storbritan- nien och Norden har dragit ned den svenska exporten. Det faktum att en stor del av vår export går till Norden har missgynnat Sverige. Ett motsatt förhållande rådde åren 1985 och 1986 i samband med en relativt god efterfrågetillväxt i Norden.

Marknadsandelsutvecklingen kan schematiskt fördelas på de tre ovan nämnda faktorerna, dvs. bidraget från produkt- och länderinriktning samt konkurrensläge. Konkurrensfaktom kan beräknas som skillnaden mellan den faktiska marknadsandelsutvecklingen och en tänkt utveckling där både exportens länder- och produktinriktning varit lika med konkurrent- ländemas. "Konkurrensfaktorn" blir därmed en restpost, som .innehåller övriga faktorer som påverkar marknadsandelen, dvs. kostnadsläge, relativpriser, marknadsföring, produktutveckling, service m.m., men även faktorer som påverkar utbudet. Exempelvis bidrog den överhettning som uppstod i svensk ekonomi åren 1988 och 1989 till andelsförluster.

I diagram 3:1 sammanfattas Sveriges marknadsandelsutveckling under 1980—talet för tillverkningsindustrin på världsmarknaden. Marknadsan- delen är beräknad som den svenska exportens värdeandel av 18 OECD- länders exportvärde. Andelsförlustema 1988 förklaras främst av en ogynnsam marknadsinriktning, medan både produktinriktning och konkurrensfaktor gav ett positivt bidrag. 1989 bidrog samtliga faktorer till ökade marknadsandelsförluster, men konkurrensfaktorn spelar störst roll. Motsvarande beräkning för de följande åren saknas, men den ogynsamrna marknads- och produktinriktningen har fortsatt under innevarande lågkonjunktur. Det negativa bidraget från konkurrensfaktöm bör däremot ha avtagit eftersom relativprisökningen från 1984 upphörde 1990 och relativpriset väntas därefter minska ytterligare.

Diagram 3:1 Sveriges marknadsandel för tillverlmingsindustrin på världsmark- naden uppdelad på produkt- och länderinriktning samt övriga faktorer (konkurrensläge m.m.)

Procent

ll] marknadsandel

produktlnrlktnlng

D marknadalnr'lktn.

D övrigt

a— . __

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Källa: SINDCOM (Närings- och tcknikutvecklingsverkets databas).

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Finansdepartementets prognos över Sveriges export av bearbetade varor görs vanligtvis huvudsakligen utifrån uppgifter om importen av dessa varor till de 14 OECD-länder som är våra viktigaste marknader. Marknadstillväxten för bearbetade varor inom dessa 14 OECD-länder beräknas bli endast ca 1% 1991. 1992 bedöms ökningstakten bli knappt S% och 1993 drygt 6%, vilket kan sägas vara en relativt svag återhämt- ning. Under högkonjunkturen 1984-1986 växte marknaden i genomsnitt med drygt 10% per år.

Tabell 3:2 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring

1989 1990 199l 1992 1993

Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder 6,2 4,8 1,1 4,8 6,3 Totalt 7,0 5,1 1,5 5,1 6,8 Priser 14 OECD-länders importriser, SEK 3,9 2,7 l,7 2,7 3,0 Svenska exportpriser ' 6,1 2,0 2,4 2,4 2,9 Relativpris 2,1 -0,7 0,7 -O,3 -0,l Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder -5,2 -3,6 -4,3 -2,5 -1,?. Totalt -5,0 -4,1 -3,3 -2,5 -l,4 Exportvolym 14 OECD-länder 0,7 1,0 -3,2 2,2 5,0 Totalt 1,7 0,8 -1,9 2,6 5,4

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bcarbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdcpartementet.

Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om den internationella utvecklingen finns det skäl att befara att marknadstillväxten för svensk export kan bli betydligt lägre än prognosticerat. En sämre marknadstill- växt skulle innebära att återhämtningen i svensk ekonomi skulle gå långsammare, i synnerhet om uppgången i ekonomin väntas bli export- ledd. Om marknadstillväxten för bearbetade varor i år blir en procenten- het lägre än beräknat kan den totala varuexporten beräknas bli 0,6 procentenheter, varuimporten 0,3 procentenheter och BNP 0,2 procent- enheter lägre.

Marknadstillväxten kan också beräknas som förändringen i OECD- ländemas exportvolym för bearbetade varor till världsmarknaden. Om Sveriges totala export av bearbetade varor sätts i relation till detta marknadstillväxtmått erhålls ett alternativt mått på marknadsandelen, se tabell 313. Med detta sätt att räkna växte de svenska marknadsandelama på världsmarknaden snabbare under perioden 1982-1984. Världsmark- nadsandelsförlustema därefter var inte heller lika stora som förlusterna på OECD-marknaden fram till 1987. Därefter uppstod med undantag för 1991 större andelsförluster räknat på världsmarknaden totalt än på

OECD-marknaden. Det ser alltså ut som om Sveriges exportprodukter

från de största konkurrentländema. Andelsförlustema på OECD- marknaden 1991 var också betydande.

Tabell 3:3 Alternativ beräkning av exportmarknadstillväxt, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1993 Exportvolym totalt 14 OECD-länders export 8,0 4,9 1,9 6,0 7,5 Sveriges export 1,7 0,8 -1,9 2,6 5,4 Sveriges marknadsandel, volym Anch av 14 OECD:s export -5,8 -3,9 -3,7 -3,2 -2,0

Anm. ." Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av 14 OECD—länders exportökning för bearbetade varor totalt. Som vikter har använts ländernas betydelse som konkurrenter till svensk export. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Svensk varuexport

Prognosen över den svenska varuexporten utgår från metoden att beräkna marknadstillväxt, relativpriser, marknadsandelar och export enligt tabell 3:2. Den mycket svaga marknadstillväxten 199l medförde att svensk export av bearbetade varor minskade med nära 2% i volym. Marknads- andelsförlustema blev totalt sett emellertid inte lika stora som under 1990.

Under de närmast följ ande åren beräknas marknadsandelsförlustema för svensk exportindustri successivt avta. En viktig orsak till förbättringen är att den tidigare uppgången i Sveriges exportpris relativt konkurrentlän- dema under perioden 1984-1989 brutits. Förutom att exportindustrin pressade sina priser under 1990 gynnades den av att konkurrentländemas valutor effektivt apprecierades mot den svenska kronan med nära 2%, främst till följd av dollarns nedgång och D-markens uppgång. 1991 deprecierades kronan konkurrensvägt med knappt 1% (valutakursema är låsta rent tekniskt med genomsnittskursema för november 1991 under resten av prognosperioden). Genomsnittskurserna för bl.a. den kanaden- siska och amerikanska dollarn samt japanska yenen steg 1991 jämfört med 1990, medan ecu-relaterade valutor sjönk.

Från 1991 till 1992 beräknas Sveriges relativpris för bearbetade varor minska något. En låg kostnadsökning i industrin ger möjlighet till en återhållsam prisutveckling. Industrins vinstmarginal väntas ändå öka. Även 1993 bedöms exportpriset stiga relativt långsamt, i ungefär samma takt som för konkurrentländema. Vinstmarginalema beräknas öka något mer 1993 än 1992.

Den relativprissänkning som nu sker är betydligt mindre jämfört med den som möjliggjordes genom devalveringama i början av 1980-talet, då

Prop. 1991/92:100 fått allt svårare att hävda sig på världsmarknaden jämfört med exporten Bil. 1.1

det svenska exportpriset för bearbetade varor under åren 1982-1983 sänktes med sammanlagt drygt S% i förhållande till importpriset till 14 OECD-länder. Den kraftiga relativprissänkningen bidrog starkt till att exportindustrin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlustema till vinster. Industrins marknadsandelar på OECD-marknaden ökade med drygt 9% i volym under åren 1982-1983.

Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder

Index 1980=lOO

1 10 _] 100 95 90 85 80 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Hänvisningar till S3-1

  • Prop. 1991/92:100: Avsnitt 5.4

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Sveriges totala varuexport minskade med 1 1/2% 1991. I år beräknas varuexporten öka med knappt 2% och med nära 4 1/5% 1993. Förutom en ökad marknadstillväxt, beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och därmed avtagande marknadsandelsförluster.

Tabell 3:4 Export av varor

Mdr Volymutveckling Prisutveckling

kr. procent per år procent per år

1990 1991 1992 1993 1991 1992 1993 Bearbetade varor 283,9 -1 ,9 2,6 5,4 2,4 2,4 2,9 Fartyg 3,2 -26,2 10,5 2,8 7,7 7,6 8,4 Petroleumprodukter 9,1 5,0 7,0 0,0 2,8 1,5 1,7 Ovriga råvaror 43,6 0,0 -4,7 0,9 -9,5 4,0 9,7 Summa varor 339,8 -1,5 1,9 4,4 0,7 2,6 3,9 Allemativ uppdelning: ' Basindustriprodukter 81,6 0,7 1,3 2,7 —5 ,7 0,8 6,8 Verkstadsprodukter exkl. fartyg l70,0 —3,5 2,8 6,2 ,4 3,0 2,5 Ovriga varor 88,2 0,0 0,8 3,1 1,8 3,2 3,6

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massa- och pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Verkstadsindustrins export minskade kraftigt 1991, med ca 3 1/2% i volym. 1 år beräknas efterfrågan successivt förbättras och exportvolymen för dessa varor öka med drygt 2 1/2%. Nästa år beräknas den ta fart ordentligt i samband med den snabbare marknadstillväxten och förbättra- de konkurrenskraften, och öka med drygt 6%,

För basindustrin beräknas exportvolymen öka långsammare än för verkstadsindustrin. Från en volymökning med knappt 1% förra året, beräknas exporten stiga med drygt 1 % i år och med knappt 3% 1993.

3.2 Importen

Mot slutet av 1989 dämpades den svenska varuimporten. Nedgången förstärktes under 1990. Första halvåret 1991 minskade varuimporten med nära 8% i volym jämfört med motsvarande period 1990. En nedgång inträffade för i stort sett samtliga varukategorier, men särskilt för investerings- och insatsvaror samt personbilar. Undantag utgör importen av energivaror, dagligvaror samt fartyg, vilka ökade.

Importen av bearbetade varor föll 1991 betydligt kraftigare än vad den slutliga efterfrågan indikerar. Detta hänger delvis samman med att den kraftiga lageraweckling som gjordes under året höll tillbaka importen. Denna förklaring är dock inte tillräcklig. Inte heller den importvägda efterfrågan, med lagerförändringen inkluderad, tydde på att importfallet skulle bli så stort. En förklaring kan då vara att importandelen under överhettningsåren drevs upp till mycket höga nivåer genom de kapacitets- restriktioner som förelåg för den inhemska produktionen. När dessa restriktioner sedan bortföll i nedgångsfasen återgick importandelen till mer normala nivåer. I ett sådant skede skulle importen falla snabbare än den importvägda efterfrågan. Under 1992 och 1993 väntas lageromsla- get bli positivt och därmed istället bidra till en starkare importtillväxt.

Tabell 3:5 Import av varor

Mdr Volymutveckling

kr. procent per år

1990 1991 1992 1993 1991 Bearbetade varor 255,4 -7,2 1,2 3,7 0,4 Fartyg 3,8 43,0 -35,4 -5,8 3,5 Råolja 17,0 -l,5 3,7 0,0 -13,3 Eetroleumprodukter 10,9 -4,5 4,5 3,2 -2,5 Ovriga råvaror 36,6 -5,4 0,8 1,6 4,0 Summa varor 323,7 -5,7 1,0 2,9 -0,3 Alternativ uppdelning: Basindustriprodukter 38,8 -4,4 2,7 0,9 -7,3 Vcrkstadsprodukter exkl. fartyg l48,9 -9,1 1,0 3,4 -0,1 Ovriga varor l36,0 -2,9 0,4 3,3 2,0

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.1

Prisutveckling procent per år

1992 1993 1,7 2,4 6,6 8,7 2,8 0,0 4,0 1,7 4,1 5,2 1,9 2,9 4,1 5,5 1,9 2,3 1,5 2,5

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massa- och pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

För helåret 1991 föll varuimporten med nära 6%. För i år och 1993 Prop. 1991/922100 beräknas emellertid importen öka, med 1% resp. knappt 3%. Importen av varor från basindustrin minskade med ca 4 1/2% 1991, varor från verkstadsindustrin med ca 9% och från övrig industri med ca 3%. Importen av verkstadsprodukter beräknas öka med 1% i år och med - drygt 3 % nästa år, i samband med framför allt stigande produktion och export.

Importpriset för bearbetade varor steg svagt under 1991. Medan importprisema på papper och papp resp. järn- och stålvaror minskade låg importpriset för verkstadsprodukter i stort sett stilla. I år beräknas importpriset för bearbetade varor stiga med nära 2%. Till uppgången bidrar prishöjningar för så gott som samtliga bearbetade varor utom papper och papp, som bedöms ligga ungeEr stilla. Nästa år bedöms importprisema för bearbetade varor stiga med ca 2 1/2%.

3.3 Bytesbalansen

Handelsbalansen för basindustri- samt verkstadsprodukter har varit positiv under 1980-talet, medan den för övriga varor visat underskott. Basindu- strin har ökat sitt positiva bidrag medan verkstadsindustrins bidrag minskat. Förhållandet är annorlunda under prognosperioden 1992-1993, då främst verkstadsindustrin beräknas bidra till en förbättring i handels- balansen. Denna utveckling hör samman med basindustrins, inte minst skogsindustrins, fortsatta problem med överkapacitet och ökad konkur— rens.

Sveriges handelsbalans visade 1991 preliminärt ett överskott på drygt 31 miljarder kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som för 1990. Förbättringen hänför sig så gott som helt till volymutvecklingen. Den förbättrade handelsbalansen medförde att underskottet i bytesbalansen minskade från ca 35 miljarder kr. 1990 till knappt 19 miljarder kr. 1991.

Diagram 3:3 Sveriges handelsbalans uppdelad på bas- och verkstadsindustrins produkter smt övriga varor

Miljarder kr.

50

40 . Busmdusfrl

30 E] Vorkstodsind.

& Ovriga varor

20 10 O

1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Bil. 1.1

Utvecklingen i avkastningsnettot bidrog också starkt till en bättre utveckling i bytesbalansen. Kapitalavkastningen visar visserligen fortsatt stort underskott, men det beräknas växa i avsevärt lägre takt, vilket främst förklaras av utvecklingen i räntenettot. Detta försämrades med drygt 13 miljarder kr. 1990 mot omkring 6 miljarder kr. 1991: Under- skottet beräknas fortsätta att stiga under de närmaste åren, men i ännu lägre takt. Det hör framför allt samman med att den räntebärande skulden till utlandet inte ökar lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av att de svenska direktinvesteringama utomlands mattades betydligt under 1991. Visserligen beräknas räntenettot försämras ett par miljarder snabbare 1993 än 1992, men detta kan delvis förklaras av att en omläggning av lån skett till länder med högre räntenivå i samband med att kronan knöts till ecun. Investeringarna kan också väntas öka, och därmed ränteutgiftema, då konjunkturuppgången tar fart 1993.

Under första halvåret 1991 genererade de svenska direktinvesteringama inkl. återinvesterade vinstmedel ett utflöde på 35 miljarder kr. netto, varav hela 24 miljarder i januari. Under resten av året var utflödet mycket mindre. Dessutom gjordes stora desinvesteringar, dvs. vissa utländska dotterbolag eller produktionsenheter avyttrades och företagen omstrukturerades. Å andra sidan ökade de utländska direktinvesteringama i Sverige kraftigt, och uppgick till nära 35 miljarder kr. netto under första halvåret 1991, (vilket till stor del förklaras av Tetra Paks köp av Alfa-Laval). Det här innebär att de utländska direktinvesteringama i Sverige i stort sett balanserade det svenska direktinvesteringsutflödet. Mönstret under de senaste "åren då utlandsinvesteringarna genererade betydande underskott bröts alltså 1991. 1990 uppgick nettoutflödet för direktinvesteringama till ca 70 miljarder kr.

De lägre svenska direktinvesteringama utomlands kan förklaras av flera faktorer, som den kraftigt försämrade lönsamheten i framför allt industrin i Sverige, den internationella konjunktumedgången, ränteutvecklingen m.m. En betydligt lugnare investeringsfas tycks ha inletts globalt sett förra året. Utländska direktinvesteringar i Sverige kan ändå komma att öka de närmaste åren. Inflödet kan t.o.m. överstiga utflödet för direktinvesteringar under de närmaste åren. För detta talar bl.a. att det blir lättare för utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft 1 januari 1992. Den förutsedda förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft, genom lägre lönekost— nadsökningar och högre produktivitetstillväxt, borde vidare medföra en förbättring av näringsklimatet och därmed stimulera utländska investe- ringar i Sverige.

Tjänstebalansen bidrog också till att förbättra bytesbalansen 1991. Underskottet i resevalutanettot ökade inte lika mycket som tidigare, mycket p.g.a. den kraftiga nedgången i resandet i början av året i samband med kriget vid Persiska viken. Resandet har även generellt sett dämpats jämfört med tidigare. Det hör samman med den svaga privata konsumtionen och det växande sparandet, men sannolikt också med ökad återhållsamhet med resekostnaderna inom näringslivet. Resevalutainkoms— tema har minskat mycket kraftigt, vilket också hör samman med

Bil. 1.1

lågkonjunkturen, men också med relativprishöjningen på svenska turisttjänster. I år och nästa år beräknas underskottet i resevalutanettot försämras med knappt en miljard kr. per år. Underskottet i nettot för övriga tjänster minskar också jämfört med 1990. Importen av provisions- och försäljningstjänster samt entreprenader föll kraftigt 1991 i samband med den svaga inhemska efterfrågan. Med den något gynnsammare konjunkturen i år och 1993 väntas utgifterna åter öka och nettot för övriga tjänster försämras något.

Överskottet i handelsbalansen beräknas öka till drygt 49 miljarder kr. 1993. Förutom återhämtningen i varuexporten väntas en fortsatt relativt svag uppgång i inhemsk efterfrågan bidra till ett högre överskott. Underskottet i bytesbalansen minskar till drygt 9 miljarder kr. 1993, vilket motsvarar ca 0,5% av BNP.

Så sent som för ett år sedan visade prognosen över bytesbalansen för 1992 ett underskott uppgående till omkring 4% av BNP, dvs. omkring —60 miljarder kr. Då beräknades överskottet i handelsbalansen bli betydligt svagare, omkring 13 miljarder kr. Underskottet i tjänstebalansen beräknades bli ca 7 miljarder kr. djupare, främst p.g.a. ett större underskott i resevalutanettot. Avkastningsnettot beräknades bli drygt 12 miljarder kr. sämre. De stora prognosmissama var framför allt att den kraftiga dämpningen i importen, utlandsresandet samt direktinvesteringar- na utomlands inte förutsågs.

Tabell 3:6 Bytesbalans Miljarder kr. 1989 1990 1991 1992 1993

Bear-betade varor 26,2 ' 28,5 47,1 54,4 64,4 Båolja och petroleumprodukter -14,8 -18,8 -14,8 -15,8 -16,2 Ovriga råvaror 5,8 7,1 3,5 1,4 3,0 Fartyg -l,3 -0,6 -3,1 -0,9 -0,6 Korrigeringspost -1,3 -l ,3 -1,3 - l ,3 -1,3 Handelsbalans 14,6 14,8 31,3 37,8 49,3 Sjöfartsnetto 9,0 9,5 9,6 10,5 11,1 Ovriga transporter 2,4 1,6 3,6 3,0 3,4 Resevaluta -15,6 -18,8 -20,0 -20,8 -21,7 Ovriga tjänster _ -4,4 -5,5 -2,6 -4,7 -5,0 Tjänstebalans -8,7 -13,2 -9,4 -12,0 -12,3 Avkastning på kapital -l4,3 -23,2 -27,8 -28,0 -30,2 därav räntenetto -27 ,8 -4 l ,2 -47 , 1 -49,0 -52,9 återinvesterade vinstmedel 11,4 12,2 11,8 12,0 13,2 Transfereringar -13,2 -13,5 -13,0 -15,3 -l6,2 Bytesbalans -21,5 -3$,1 -18,9 -l7,5 -9,4 Andel av BNP -1,8 -2,6 -1,3 -l,2 -0,6

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

4 Industrin

Den ekonomiska återhämtningen i omvärlden är svag, vilket i hög grad drabbar industrin. Lagerawecklingen fortsätter i år och industriproduk- tionen, som minskade med 5 1/2% 1991, väntas börja ta fart först under andra halvåret i år. Lönsamheten i industrin nådde en bottennivå förra året och beräknas nu förbättras successivt i samband med relativt låga lönekostnadsökningar och stärkt produktivitet.

Industrins orderingång från exportmarknaden låg kvar på en låg nivå under andra halvåret 1991 och väntas öka relativt långsamt under första halvåret i år. Ännu syns ingen förbättring i orderingången från hemma- marknaden. Drygt 90% av industriföretagen angav senast i september 1991 efterfrågeläget som främsta hindret till ökad produktion.

Förutom med den svaga efterfrågan hör den låga produktionen samman med att industrin drar ned sina färdigvarulager. Drygt 40% av industri- företagen bedömde sina färdigvarulager som för stora i september 1991. Under första halvåret 1991 skedde en ofrivillig uppbyggnad av färdig- varulagren, men under tredje kvartalet drogs lagren ned. Lageravveck- lingen kommer senare än väntat, vilket också motverkar en uppgång i produktionen. Först under andra halvåret i år väntas efterfrågan från omvärlden leda till att produktionen tar fart. .

Industriproduktionen minskade med drygt 10% från den senaste toppnivån första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1991, enligt industristatistiken. Nedgången är inte riktigt lika kraftig enligt national- räkenskaperna, nära 9%. Prognoserna över industriproduktionen utgår från nationalräkenskapema, som är avstämda med beräkningar av BNP från efterfrågesidan. Industriproduktionen beräknas ha minskat med 5 1/2% 1991. Den förutses minska med l/2 % i år och öka med 3 % 1993.

Tabell 4:1 Industriproduktion Procentuell volymförändring

1989 1990 1991 1992 1993 Basindustri 0,2 -1,2 -2,5 0,1 2,5 Verkstadsindustri __exkl. varv 3,4 -2,3 -7,0 0,3 3,5 Ovrig industri 0,3 -l,9 -5,0 -1,6 2,7 Industrin totalt 1,7 -2,0 -5,5 -0,5 3,0

Anm.: Basindustri omfattar gruvor. sågverk, massaindustri, pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementct.

Efter devalveringama i början av 1980-talet och i samband med den därpå följande internationella konjunkturuppgången steg industrins kapacitetsutnyttjande från bottennivån på drygt 79 % 1982 till en toppnivå

första kvartalet 1989 på drygt 90%. Under samma period steg industri- produktionen med 26%. Det höga kapacitetsutnyttjandet mot slutet av perioden och den till slut mycket stora bristen på arbetskraft och produktionskapacitet ledde till överhettning- det gick inte längre att möta all efterfrågan med ökad produktion. Överhettningen ledde 1 sin tur till en snabbare lönekostnadsökning och prisutveckling" an för de viktigaste konkurrenterna i omvärlden, vilket till stor del förklarar industrins växande marknadsandelsförluster mot slutet av 1980-talet.

Industrins kapacitetsutnyttjande minskade med ca 6 procentenheter från toppnivån i början av 1989 till andra kvartalet 1991. Under den tidigare nedgångsfasen från början av 1979 till bottennivån 1982 var motsvarande nedgång ca 7 procentenheter. Industriproduktionen under samma period föll med 9% - lika mycket som hittills under nuvarande nedgångsfas. Den senaste nedgången i kapacitetsutnyttjandet ser alltså inte avvikande ut, men den sker från en högre nivå. Industrins kapacitetsutnyttjande andra kvartalet 1991 låg 5 procentenheter över bottennivån 1982.

Diagram 4:1 Industrins produktion och kapacitetsutnyttjande

Procent Index 1 kv 1980=1OO 100 - 130 Industri-reduktion 95 120 110 100 _ 90 70 11 111 rw— 1.1 111 111 111 lrnwm 111 1111 111 1111 rww— 1.1 80

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Anm.: Den vänstra skalan visar industrins kapacitetsutnyttjande och den högra industriproduktionen. Källor: Statistiskla centralbyrån och finansdepartementet

Fallet i kapacitetsutnyttjandet i verkstadsindustrin, som svarar för ca 45 % av förädlingsvärdet i hela tillverkningsindustrin, från början av 1989 har varit kraftigare jämfört med nedgången under 1980-1982. Då minskade kapacitetsutnyttjandet med 7 procentenheter, medan det minskat med 8,6 procentenheter från första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1991. Den kraftiga nedgången tyder på att verkstadsindustrin till stor de] valt att behålla ledig kapacitet för att utnyttja vid kommande konjunktur- uppgång. Någon omfattande nedläggning av kapacitet tycks alltså inte ha skett. Däremot har sysselsättningen inom verkstadsindustrin minskat

3 Riksdagen [ 991/92. I saml. Nr 100. Bilaga I.I.

Bil. 1.1

kraftigt under nuvarande lågkonjunktur. I år väntas produktiviteten i verkstadsindustrin öka, medan antalet anställda fortsätter att minska.

Sysselsättningen inom industrin beräknas ha minskat med sammanlagt hela 85 000 personer under åren 1990—1991. Nedgången fortsätter i år och nästa år, med sammanlagt 58 000 personer enligt prognosen. Samtidigt beräknas produktiviteten inom industrin öka med 3,6% resp. 4,5 % dessa år. Den förutsedda relativt svaga återhämtningen i efterfrågan och produktion, ger också industriföretagen möjlighet att anpassa sin kapacitet i takt med efterfrågetillväxten. Det starka sambandet mellan industriproduktion och industrins kapacitetsutnyttjande talar för att kapacitetsutnyttjandet kommer att följa med produktionen uppåt under de närmaste åren, och i ungefär samma relativt långsamma takt.

Återhämtningen i industrin kommer att underlättas av att industrins konkurrenskraft stärks. Under 1991 steg industrins lönekostnader (timlön inkl. sociala avgifter) med knappt 7% jämfört med drygt 10 1/2% året innan. Produktiviteten ökade med 1,1% 1991 jämfört med 0,8% 1990. Följaktligen höjdes arbetskostnadema per producerad enhet med 5,7% förra året. Motsvarande ökning i konkurrentländema 1991 uppgick till drygt 4%. Kronans effektiva depreciering med knappt 1% medförde att ökningen av enhetsarbetskostnadema räknat i gemensam valuta blev 0,5 procentenhet högre än för konkurrentländema.

Under 1992 beräknas industrins lönekostnader stiga med drygt 4%. Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har starkt bidragit till att bromsa löneökningstakten. Industrins produktivitet beräknas öka med drygt 3 1/2%, vilket sammantaget ger en uppgång i industrins enhetsarbetskostnader med knappt 1%, att jämföra med ca 2 1/2% i konkurrentländema. Även 1993 beräknas den relativa enhetsar- betskostnaden minska, framför allt genom att produktivitetsökningen beräknas bli över två procentenheter större än för konkurrentländema.

Tabell 4:2 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1993

Lönekostnad per timme 10,8 10,6 6,9 4,2 4,0 Produktivitet 3 ,2 0,8 1,1 3 ,6 4,5 Enhetsarbetskostnad, (ULC) 7,4 9,7 5,7 0,6 -O,5 ProduktiVitct, ll OECD—länder 3,5 2,6 1,6 2,3 2,3 11 OECD-länders ULC 1,7 3,8 4,3 2,6 2,4 11 OECD-länders ULC, SEK 1 2 5 6 5 2 2,6 2,4

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den finska devalveringen med drygt 12% i mitten av november 1991 bidrog starkt till att förbättra den finska industrins konkurrensläge. Som konkurrent till svensk industri på exportmarknaden väger Finland relativt lätt med en vikt på knappt 2%, enligt konjunkturinstitutet. Givet att det finska relativpriset för bearbetade varor minskar med 6% skulle det svenska exportpriset relativt konkurrentländema öka med endast 0,1 %, vägt med KI:s vikter. Det skulle följaktligen innebära små marknads-

Prop. 1991/922100 Bil. 1.1

andelsförluster totalt sett till ett värde på under en miljard kr. på kort sikt. Därmed får den finska devalveringen en liten effekt på svensk industris konkurrensläge som helhet. Däremot är effekten större på konkurrensläget för svensk massa- och pappersindustri, som har den finska skogsindustrin som största konkurrent, med en vikt på ca 17% för exporten av massa och papper till världsmarknaden. Den finska skogsindustrin väntas i viss mån följa med i den väntade prisuppgången för skogsprodukter för att förbättra sina pressade vinstmarginaler, men kan komma att öka sina marknadsandelar genom lägre relativpriser. Finlands Skogsindustri har emellertid tappat marknadsandelar i större utsträckning än Sveriges och det kan ta tid att återvinna dem.

Industrins vinstandel, dvs. driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, låg på omkring 30% under åren 1983-1989. Under andra halvåret 1989 började industriföretagens vinster falla. Industrins insats- och lönekostnader per producerad enhet steg snabbare än produktprisema redan fr.o.m. 1987, och marginalerna, dvs. produktpri- set dividerat med rörlig kostnad, pressades för att bromsa marknadsan- delsförlustema.

År 1990 steg lönekostnaderna per producerad enhet ännu snabbare än året innan, men uppgången i insatskostnadema mer än halverades. Försäljningsprisemas ökningstakt drogs ned kraftigt och marginalerna pressades ytterligare. År 1991 dämpades ökningstakten i både insats— och lönekostnaderna, men produktprisema steg ännu långsammare. Industrins vinstandel beräknas ha nått en botten 1991, ungefär i nivå med 1982.

Delårsresultaten 1991 för de 600 största industriföretagen visar att resultatet efter avskrivningar som andel av omsättningen försämrades med drygt 30% och kom ned på lika låg nivå som bottennoteringen under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Rörelsemarginalen för de större industriföretagen sjönk preliminärt med 1,5 procentenheter 1991. Motsvarande nedgång för hela industrin 1990 uppgick till 2,6 procenten- heter, vilket var lika mycket som för de största industriföretagen samma år.

Avkastningen på totalt kapital i industrin sjönk 1990 från 8 % till 7,5 %. Samtidigt steg den genomsnittliga skuldräntan från 5,6% 1989 till 6,1 % 1990. En liknande utveckling 1991 skulle innebära att avkastningen på totalt kapital och skuldräntan skulle närma sig ungefär samma nivå, omkring 7%. Senast avkastningen på totalt kapital understeg den genomsnittliga skuldräntan var 1981.

I år beräknas industrins vinstmarginal öka något och ytterligare förstärkas 1993. Medan uppgången av insats- och lönekostnaderna blir historiskt sett mycket låga bedöms ökningstakten i produktprisema åter stiga. Industrins vinstmarginal, dvs. produktpris dividerat med rörlig kostnad, beräknas därmed i år öka med en halv procentenhet och med ungefär det dubbla nästa år. Vinstandelen, dvs. driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, väntas 1993 ändå ligga under 1989 års nivå.

Tabell 4:31 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1993

Insatskostnad 7,6 2,8 1,6 2,2 3 ,6 Lönekostnadl 7,2 8,3 5,8 0,6 _o,5 Summa rörlig kostnad 7,6 4,4 2,9 1,7 2,3 Produktpris 7 ,4 3 ,6 1,8 2,2 3 ,5 Marginal -0,2 -0,7 -1,0 0,5 1,1 Bruttoöverskottsandelz 29,5 27 1 24,5 25,8 28,5

1 Lönekostnad per producerad enhet. 2 Som andel av förädlingsvärdet till producentpris. Anm. : Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffmaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Utvecklingen av industrins lönsamhet under 1980-talet har avsevärt skiljt sig åt mellan olika branscher. Efter en snabb uppgång i basindu- strins vinstandel åren 1982-1984 sjönk vinsterna 1985-1986 för att åter stiga under perioden 1987-1989, främst till följd av en kraftig vinstupp- gång för skogsindustrin. Basindustrins vinstandel började falla 1990 och väntas nå en bottennivå i år. Skogsindustrin har problem med överkapaci- tet för både massa och papper. Medan efterfrågan på massa och papper från exportmarknaden haft en tendens att öka, bidrog överkapaciteten till att exportprisema på massa sjönk 1991 med 22%. Vinstmarginalema minskade därmed mycket kraftigt. För järn-, stål- och metallverk föll exportpriserna också under 1991 samtidigt som efterfrågan minskade, både från hemma- och exportmarknaden. Den globala avmattningen för investeringarna försämrar utsikterna för dessa delbranscher. Den väntat gynnsammare lönekostnads- och produktivitetsutvecklingen kan möjligen bidra till en successiv ljusning.

Basindustrins lönekostnad per producerad enhet beräknas i år stiga med knappt 2% och de totala rörliga kostnaderna per producerad enhet med endast lite över 1 %. Produktpriset beräknas stiga ännu långsammare och Vinstmarginalen för basindustrin sjunker därför något även i år. Först nästa år väntas lönsamheten förbättras inom basindustrin, främst till följd av en markant uppgång i försäljningsprisema. Vinstmarginalen väntas stiga med omkring 2 1/2 procentenheter för basindustrin totalt och vinstandelen öka från ca 24% 1992 till omkring 31 % 1993.

För verkstadsindustrin föll produktionen med drygt 2% 1990 och med preliminärt 7% 1991. Medan produktionen steg för elektroindustrin var nedgången kraftig för maskin-, metallvaru- och transportmedelsindustrin. Den svaga efterfrågeutvecklingen för bilar och investeringsvaror har slagit hårt mot verkstadsindustrins export. Lönsamheten inom branschen försämrades kraftigt 1991. Enligt Verkstadsföreningens prognos minskade avkastningen på totalt kapital med tre procentenheter 1991 från föregåen- de år, till 3,1 % 1991. Rörelsemarginalen minskade-med 2,5 procentenhe- ter till 1,3 % , vilket kan jämföras med nedgången med 1,5 procentenheter för de 600 största industriföretagen enligt delårsresultaten för 1991.

Prop. 199l/922100 Bil. 1.1

Diagram 4:2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Anm.: Med "industrin" avses här industri exkl. pctroleumraffmaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Lönsamhetsnedgången inom verkstadsindustrin var förra året kraftigast för de mindre företagen. En hög skuldsättningsgrad och hög genomsnitt- lig skuldränta bidrog till att avkastningen på eget kapital var negativ för företag med upp till 75 anställda.

Trots den stora nedgången för verkstadsindustrin finns nu vissa positiva tecken. Exportorderingången till branschen som helhet tycks ha bottnat och vara på väg uppåt, om än långsamt. De relativt låga lönekostnads- ökningama, den ökade produktiviteten och den därmed stärkta konkur- renskraften bidrar till en lönsamhetsförbättring. De rörliga kostnaderna väntas stiga relativt långsamt, vilket ger utrymme för en viss uppgång i Vinstmarginalema, trots fortsatt pressade produktpriser. Vinstandelen för branschen som helhet väntas stiga i år, men kommer först nästa år upp över 1990 års nivå.

5 Arbetsmarknaden

Under 1990 avtog överhettningen på arbetsmarknaden. Efterfrågan och bristen på arbetskraft minskade och under hösten och vintern började arbetslösheten att stiga. Arbetsmarknadsläget fortsatte att försvagas i snabb takt under 1991. Arbetslösheten steg starkt framför allt under det första halvåret 1991 för att sedan kvarstå på drygt 3 %, vilket är samma nivå som under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Sysselsättningen föll däremot betydligt mer än i tidigare konjunktumedgångar. Det kan tyda på att företagen i mindre utsträckning än tidigare håller kvar arbetskraften i väntan på kommande konjunkturuppgång. Trycket på effektiviseringar är också starkare bl.a. beroende på de krav som ställs av närmandet till EG. Att även utbudet av arbetskraft sjönk starkare än i motsvarande tidigare konjunkturfaser bromsade uppgången i arbetslös- heten. Det minskade utbudet beror dels på att antalet personer i utbildning ökade, både i AMS regi och inom det reguljära utbildnings- väsendet. De som utbildar sig ingår per definition inte i arbetskraften. Dels anser sig allt fler, i takt med ett försämrat arbetsmarknadsläge, inte ha några utsikter att få ett arbete och avstår därför från att söka.

Diagram 5:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal

50000 45000 40000 35000 30000 25000 20000 - 15000 10000

5000

0 1980 1982 1984 1986 1988 1990

.r—rrr r—vrrrr—r—v—r—i—.r—r||||||||rr—r—r—H—'—|||||—rrr

Anm.: Sista kvartalet 1991 preliminärt, december prognosticerat. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetslösheten förutses fortsätta att stiga. Ett tecken på detta är det mycket stora antal varsel om uppsägningar som noterats fr.o.m. sista kvartalet 1990. Ett problem är dock att förutsäga hur många av varslen som verkligen verkställs. År 1992 beräknas arbetslösheten stiga med 1,1 procentenheter till 3,8 % som årsgenomsnitt. Det innebär en nivå på över 4,5% i början av 1993. Först under andra halvåret 1993 bedöms en mindre nedgång ske, eftersom arbetslösheten ligger sent i konjunktur- fasen. Detta ger ett årsgenomsnitt på 4,5 % 1993. Utbudet beräknas

Prop. 1991/922100 Bil. 1.1

fortsätta att minska 1992 och 1993 och därmed dämpa arbetslöshetsupp- gången. Det är således främst efterfrågan på arbetskraft som fortsätter att sjunka. År 1992 blir sysselsättningsnedgången lika stark somi fjol medan den bromsas upp betydligt 1993. Förbättringen av BNP-tillväxten 1992 och 1993 förutses således komma från en stigande produktivitet på i storleksordningen l,5% respektive 2%.

5.1. Sysselsättning

Efter den starka sysselsättningstillväxten under andra hälften av 1980- talet inträffade en stagnation under loppet av 1990. I början av 1991 inleddes en nedgång som har fortsatt i en accelererande takt. I genomsnitt under 1991 minskade antalet sysselsatta med 77 000 personer, eller med 1,7%, jämfört med 1990. Samtidigt minskade antalet arbetade timmar med 1,9%, vilket innebär att medelarbetstiden sjönk något. Det är dock främst en effekt av att antalet lagstadgade semesterdagar utökades med två dagar för stor del av de sysselsatta.

Sysselsättningsnedgången bestod i huvudsak av ett fortsatt fall inom den konkurrensutsatta sektorn i ekonomin. Inom de privata och offentliga konkurrensskyddade branscherna noterades en stagnation eller nedgång under loppet av 1991.

Tabell 5:1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå Förändring från föregående år

1990 1990 1991 1992 1993 Sysselsätming Jord- och skogsbruk 149 -10 -6 -6 -3 Industri 1000 -25 -60 -43 - 15 By ggnadsverksamhet 313 23 -1 -22 - 10 Privata tjänster 1638 26 -14 -20 0 Kommunal verksamhet 1199 16 -1 15 O Statlig verksamhet 203 10 5 -5 -8 Totalt 4508 42 -77 -81 -36 Arbetskraft, totalt 4577 50 —25 -3l -4 Arbetslösa 69 8 52 50 32

% av arbetskraften l,5 1,5 2,7 3,8 4,5

Källor: Statistiska ccntralbyrån (AKU) och finansdepartcmentet.

Den långsiktiga trenden mot minskad sysselsättning inom jord- och skogsbruk förutses fortsätta. Under 1991 sjönk antalet med 6 000 personer. År 1992 väntas antalet minska lika mycket, medan skogsbru- kets förväntade produktionsuppgång bromsar nedgången 1993.

Inom industrin, som svarat för den avgjort största sysselsättningsned- dragningen, fortsätter tillbakagången om än i något svagare takt. Jämfört med föregående lågkonjunktur blir raset betydligt starkare. Under 1990 och 1991 föll sysselsättningen med över 80 000 personer, vilket är ungefär lika mycket som under början av 1980-talet. Dessutom förutses

en ytterligare minskning med närmare 60 000 personer under åren 1992 och 1993. Produktiviteten ökar med 3,5% 1992 och med 4,5% 1993. Bakom denna utveckling ligger delvis motverkande krafter. Trycket på produktivitetsförbättrande åtgärder inom företagen ökar i takt med insikten att konkurrenskraften denna gång måste återställas utan hjälp av en devalvering. Denna insikt kommer bl.a. till uttryck i snabbare och kraftigare neddragning av sysselsättningen. Därmed försvinner dock i viss mån potentialen för snabba produktivitetsökningar när efterfrågan tar fart, dvs. sådana produktivitetsvinster man tidigare kunnat tillgodo— göra sig genom att ha en större arbetskraftsreserv. Detta synsätt avspeglas i att produktiviteten växer nästan lika snabbt 1992 Som 1993 trots en avsevärd skillnad i produktionsutveckling mellan åren.

Byggnadsverksamheten befinner sig sent i konjunkturfasen och sys- selsättningen började nrinska först mot slutet av 1991. Byggsysselsätt- ningen ligger nivåmässigt mycket högt i ett historiskt perspektiv, på ca 310 000 personer. Nedgången beräknas bli starkare än under förra lågkonjunkturen då sysselsättningen sjönk med 20 000 personer mellan 1981 och 1983. Bara under 1992 beräknas antalet falla med över 20 000 och med ytterligare ca 10 000 personer 1993. Denna nedgång är en effekt både av konjunkturen och oron på de finansiella marknaderna samt av en strukturell anpassning till högre boendekostnader och en mindre subventionering av byggandet.

Den allmänna försvagningen av det ekonomiska läget slår igenom också i den privata tjänstesektorn. Sysselsättningen avtog alltmer under loppet av 1991. Det är främst utvecklingen inom handeln som verkar neddragande. Under 1991 minskade antalet sysselsatta med i genomsnitt 0,9 % och produktionen med 1/2 %. Producenttjänstema som främst följer industri— och byggsektorernas utveckling dämpades betydligt mer än konsumenttjänstema som närmast styrs av den privata konsumtionen.

Konjunkturinstitutet publicerar sedan hösten 1990 en konjunkturbaro— meter också för delar av tjänstesektorn. Resultatet bör fortfarande tolkas med viss försiktighet tills längre tidsserier finns. Barometern omfattar detalj- och partihandel, åkerier och uppdragsverksamhet. Av september- mätningen framgår att aktiviteten dämpats på ett dramatiskt sätt och att lönsamheten har försämrats för samtliga delbranscher. Förväntningarna För det närmaste halvåret tyder på en fortsatt generell försvagning av konjunkturläget och inom alla delbranscher väntas antalet anställda minska.

De förväntningar som framkommer i tjänstebarometem tillsammans med bedömningen av industrins utveckling och den privata konsumtionen indikerar en fortsatt relativt svag utveckling för främst producenttjänster- na. För 1992 bedöms den totala produktionen stiga något, medan timsysselsättningen minskar med 1,5%. Utvecklingen inom den del av partihandeln som levererar till byggsektorn verkar neddragande. År 1993 beräknas produktionen stiga starkare, samtidigt som timsysselsättningen förutses vara oförändrad. Prognosen innebär en produktivitetsökning med ca 2% båda åren. Det bör dock betonas att mätningarna av produktivi- teten inom tjänstesektorn är ytterst osäkra. Produktivitetsdelegationens

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

slutsats är att produktivitetsökningen i delar av tjänstesektorn sannolikt underskattas p.g.a. att statistiken inte förmår fånga in kvalitetshöjningar.

En stagnation av sysselsättningen inom den kommunala sektorn inträffade under loppet av 1991. År 1992 förutses den kommunala sysselsättningen stiga med 15 000 personer. Att expansionen beräknas bli så pass stark beror på att antalet personer i beredskapsarbete och inskolningsplatser i kommunal regi förutses stiga markant.

Sysselsättningen inom staten har enligt AKU börjat falla. Genom- snittet för året steg ändå med ca 5 000 jämfört med 1990. Det beror dock på statistiska måtfel. Den troliga utvecklingen är en oförändrad nivå jämfört med 1990. Neddragningen av administrationen innebär att den statliga sysselsättningen förutses minska 1992 och 1993.

Hänvisningar till S5-1

Sammanfattningsvis fortsätter neddragningen av den totala sysselsätt- ningen under 1992 och 1993. I stort sett samtliga branscher berörs av tillbakagången. Nedgången bromsas under 1993, då en vändning i produktionen förutses. Totalt sett beräknas sysselsättningen minska med ca 80 000 personer 1992 och med ca 35 000 personer 1993. Nedgången är ett resultat av såväl konjunkturläget som av ett strukturellt omvand- lingstryck.

Tabell S:2 Produktion och sysselsättning i timmar Årlig procentuell förändring

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Näringslivet Produktion 3,4 2,7 2,8 0,6 -2,4 0,7 1,8 Sysselsättning 1,7 1,7 1,7 0,0 -2,8 -3 ,0 -0,8 Produktivitet 1,7 0,9 1,1 0,5 0,5 2,3 2,6 Industri Produktion 2,5 2,3 1,7 -2,1 -5,5 -O,5 3,0 Sysselsättning 1,6 0,5 -0,6 -2,8 -6,5 -4,0 -l,4 Produktivitet 0,8 1,9 2,3 0,8 1,1 3,6 4,5 Privata tjänster Produktion 5,0 3,8 2,6 2,2 -0,5 0,4 2,2 Sysselsättning 2,8 3,1 3,0 1,4 -l,l -1,5 0,1 Produktivitet 2,1 0,7 -O,4 0,8 0,6 2,0 2,0 Offentliga tjänster Produktion 0,8 0,7 2,1 1,3 0,2 1,1 0,0 Totalt . Produktion 2,6 2,3 2,4 1,1 -l ,3 -0,3 1,4 Sysselsättning 1,4 2,4 1,5 0,8 -l,9 -1,8 -O,6 Produktivitet 1,2 -O,l 0,9 0,3 0,6 1,6 2,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och frnansdepartementet.

Produktiviteten utvecklades svagt under 1990. Även 1991 var ett svagt år i detta hänseende då produktiviteten steg med ca o,5%. År 1992 förutses den öka med ca 1,5% och 1993 med ca 2%. Att utvecklingen ' är relativt blygsam i ett historiskt perspektiv hänger som tidigare nämnts samman med den starka sysselsätmingsanpassningen. Därmed skulle potentialen för ett uppsving i produktivitetennär produktionen väl kommer igång också vara mindre än vid motsvarande konjunkturlägen

bakåt i tiden. Dessutom väntas efterfrågetillväxten bli relativt blygsam framöver, vilket gör det svårare att frigöra en produktivitetspotential.

Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar sysselsättningen. Under 1991 sjönk medelarbetstiden, främst p.g.a. det utökade antalet semesterdagar. År 1992 beräknas medelarbetstiden vara oförändrad för att 1993 stiga något. Det svaga ekonomiska läget gör det svårt att realisera den ökning av medelarbetstidema som skattereformen uppmuntrar till på sikt. Ett ökat antal permitteringar med korttidsvecka inverkar också, liksom en växande tendens till kortare deltidsarbete. Utbildningsvikariatens införande verkar också neddragande i och med att den ordinarie personal som ersätts av personer omfattade av utbildnings- vikariat registreras som frånvarande. Det finns dock ett antal faktorer som verkar i andra riktningen. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen som införs fr.o.m. den 1 januari 1992, de ökade satsningarna på rehabilitering inom sjukförsäkringsområdet samt det aviserade införandet av två karensdagar den 1 januari 1993 är exempel på detta.

5.2 Utbud av arbetskraft

I takt med produktionsuppgången, och den därmed sammanhängande starka efterfrågan på arbetskraft under senare delen av 1980-talet, steg också antalet personer i arbetskraften markant. Under loppet av 1990 avtog ökningstakten och under 1991 inleddes en nedgång som gradvis accelererade. Befolkningen ökade med 26 000 personer enligt AKU, varför ett minskat arbetskraftsdeltagande svarade för hela nedgången. Bakom nedgången av arbetskraftsdeltagandet ligger ett markant fall bland de yngre åldersgruppema och särskilt då för unga kvinnor. Bland de äldsta i arbetskraften noterades däremot en svag uppgång. Det totala arbetskraftsutbudet dämpdes av flera skäl. Antalet personer i arbetsmark- nadsutbildning steg samtidigt som antalet platser i det reguljära utbild- ningsväsendet utökades. Därtill kommer ett minskat intresse för att aktivt söka arbete då utsikterna att få ett arbete är små. Utvecklingen av antalet latent arbetssökande enligt AKU bekräftar detta. Under 1991 nästan för- dubblades antalet till ca 65 000 personer, varav de flesta är ungdomar.

I och med att arbetsmarknadsläget fortsätter att försämras väntas också utbudet av arbetskraft minska, framförallt 1992, då också ökningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder verkar neddragande. År 1992 beräknas antalet personer i arbetskraften minska något mer än under 1991, med ca 30 000, medan en oförändrad nivå förutses 1993. År 1992 och 1993 beräknas befolkningen öka med ca 20 000 personer per år. Ett fortsatt fall i arbetskraftsdeltagandet orsakar således minskningen av antalet i arbetskraften. År 1993 beräknas det relativa arbetskraftstalet ha fallit till ca 82,5%. Det innebär en nedgång med över 2 procentenheter jämfört med 1989, då deltagandet var som högst. Att arbetskraftsdeltagandet överhuvudtaget sjunker, vilket det inte gjort i tidigare lågkonjunkturer, hänger troligen samman med den historiskt mycket höga nivå som upp- nåddes under föregående högkonjunktur. Dessutom har sannolikt trycket från ett ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnor avtagit i och med att kvinnornas arbetskraftsdeltagande närmat sig männens.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmedeltal 1990 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring från föregående år 1990 1988 1989 1990 1991 1992 1993

16-19 är, män 47,7 0,6 2,5 -0,4 -3,8 kvinnor 50,5 1,1 2,0 -0,8 -6,8 20-24 är, män 84,8 2,3 0,7 -0,2 -l,1 kvinnor 80,6 0,9 1,2 -l,4 -2,1 25-54 är, män 95,1 0,0 0,3 0,0 -0,4 kvinnor 91,3 0,4 0,1 0,3 -0,5 55-64 är, män 75,5 0,0 -0,2 0,7 0,2 kvinnor 66,3 0,6 -O,6 2,0 0,7 Totalt 84,8 0,6 0,5 0,3 -0,9 -0,9 -0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetslösheten söm började stiga under 1990, från en mycket låg överhettningsnivå på 1,3% under första kvartalet, fortsatte uppåt under första halvåret 1991. Under'det andra halvåret låg den öppna arbetslöshe- ten kvar på en i det närmaste oförändrad nivå, runt 3 %. Den genomsnitt- liga arbetslösheten för 1991 uppgick till 2,7% eller ca 120 000 personer. Det innebar en ökning med 1,2 procentenheter eller drygt 50 000 personer jämfört med 1990. Som tidigare nämnts bromsade nedgången i utbudet, ökade arbetsmarknadspolitiska insatser samt en minskad ' medelarbetstid uppgången i den öppna arbetslösheten.

De regionala skillnaderna i arbetslöshet minskade under föregående högkonjunktur jämfört med tidigare högkonjunkturer. Relativt sett har arbetslösheten stigit mer i storstadsområdena än i skogslänen under innevarande lågkonjunktur. Från den mycket överhettade arbetsmarkna- den mot slutet av 1990 fördubblades arbetslösheten i storstadslänen under senare delen av 1991 till 2,7%. I skogslänen var samtidigt arbetslösheten 4,1%. mot 2,4% året innan.

De som främst drabbades av arbetslösheten 1991 är de grupper som traditionellt har en relativt svag ställning på arbetsmarknaden; ungdomar, invandrare och arbetshandikappade. Jämfört med tidigare nedgångar berörs också tjänstemän i större utsträckning. Bland ungdomarna uppgick arbetslösheten till 7% hos 16 - 19-åringarna och till 6% i åldersgruppen 20 - 24 år.

Efter en kontinuerlig nedgång under andra hälften av 1980-talet började antalet långtidsarbetslösa att stiga i slutet av 1990. Uppgången fortsatte 1991 med en fördubbling jämfört med 1990 och uppgick därmed till ca 20 000 personer. Som mest var antalet långtidsarbetslösa under föregåen- de lågkonjunktur närmare 40 000 personer.

Antalet personer som skulle vilja arbeta mer än de gör började stiga redan under 1990. Uppgången har fortsatt under 1991 då närmare 250 000 personer, motsvarande över S% av de sysselsatta, uppgav att

de skulle vilja arbeta mer om arbetsmarknadsläget tillät det. Enligt AMS statistik över antalet deltidsarbetslösa består dessa till ca 80 % av kvinnor. En stor del av de deltidsarbetslösa finns inom hälso- och sjukvården.

Tabell S:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

16-19år 9,2 4,3 4,1 3,6 3,6 3,1 3,1 4,5 6,7 20-24 år 4,7 5,5 5,3 5,1 4,4 3,4 2,9 3,0 5,7 25-54 år 2,2 2,0 1,8 1,7 1,4 1,2 1,0 1,1 2,1 55-64 år 2,4 2,8 2,5 2,1 1,9 1,6 1,2 1,4 1,9 Totalt 2,9 2,6 2,4 2,2 1,9 1,6 1,4 1,5 2,7

Anm.: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 5:2 Arbetslösa och personeri konj unkturberoende arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder 1985-1993

1 OOO—tal

400

300

100

i - cet arbetslösa !

0 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Källor: Statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen och fmansdepartementet (prognos 1991 till 1993).

Den vikande sysselsättningen innebär att arbetslösheten bedöms fortsätta att stiga under 1992 för att kulminera under första halvåret 1993 och först därefter börja avta i långsam takt. Arbetslöshetsuppgången bromsas av att utbudet faller. Arbetslösheten beräknas uppgå till 3,8% i årsgenomsnitt 1992 och stiga ytterligare till 4,5 % 1993. Det innebär att arbetslösheten ökar med 50 000 personer 1992 till ca 170 000 personer. År 1993 stiger den med ytterligare ca 30 000 personer till totalt ca 200 000 arbetslösa. Jämfört med förra lågkonjunkturen innebär denna prognos att antalet arbetslösa stiger markant. Då uppgick andelen öppet arbetslösa plus andelen i konjunkturberoende åtgärder som mest till närmare S%. Det kan jämföras med de drygt 7,5% som förutses för 1993.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

De senaste åren har arbetsmarknadspolitiken fokuserats på åtgärder för att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden. Det innebär en prioritering av utbildnings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärk- ning av platsförmedlingen. Jämfört med 1984, då antalet personer i sysselsättningsskapande åtgärder var som högst, har antalet kraftigt reducerats samtidigt som antalet som befinner sig i utbildning varit relativt oförändrat. Under 1991 förstärktes utvecklingen genom att antalet personer i utbildning gick upp mycket starkt, medan antalet personer i sysselsättningsskapande åtgärder steg i betydligt mindre omfattning. I prognosen bedöms antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder öka med ca 50 000 personer 1992. Det totala antalet som befinner sig i konjunkturberoende åtgärder uppgår då till ca 140 000 personer, motsvarande drygt 3% av arbetskraften. För 1993 görs ett tekniskt antagande om oförändrad nivå av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental, genomsnitt per år

1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Sysselsättnings-

skapande åtgärder 93 67 53 41 31 19 15 24 beredskapsarbete 41 24 19 17 14 10 8 11 — ungdomslag1 /

särskild inskol- ningsplats 31 31 24 18 10 5 3 10 avtalad inskol-

ningsplats ] 2 l 2 2 — rekryteringsstöd 21 12 10 6 5 3 2 1 Arbetsmarknads— utbildning (AMU) 37 33 34 36 40 38 37 58 Utbildningsvikariat2 1 Företagsulbildning2 2 3 4 3 3 4 6 6 Åtg årder för arbets- handikappade3 68 72 79 82 84 86 88 88 Totalt 200 175 170 162 158 147 _ 146 177 Andel av arbets- matten4 3,1 2,4 2,1 1,8 1,7 1,4 1,3 2,0

1 Ungdomslagen avskaffandes den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskol- 2ningsplatser. åUtbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Z,Samhall lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutct (AMI) och offentligt skyddat arbete. 4Samtliga. åtgärder exkl. arbetshandikappade.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

6 Löner och konsumentpriser

Aktivitetsdämpningen i den svenska ekonomin har fört med sig en betydande nedväxling av löneökningstakten. Skillnaden jämfört med liknande tidigare konjunkturfaser är att i stort sett samtliga lönepåverkan- de faktorer denna gång strävar åt ett och samma håll. Prognosen för såväl innevarande år som för 1993 är att lönerna Ökar med mindre än S%. Detta medför att de svenska lönerna stiger långsammare än i våra viktigaste konkurrentländer.

Prisökningstakten i konsumentledet avtar. Under den kommande våren förutses prishöjningama under de senaste 12 månaderna ha avtagit till knappt 3 % , från att så sent som vid årsskiftet ha legat kring 8,5 %. Detta ligger också väl i linje med hushållens egna förväntningar. Prognosen för i år och nästa år innebär en ökning av konsumentprisema med ca 2,5 resp. 3,5 %. Den underliggande prisökningstakten faller från knappt 6% 1991 till ca 4% 1993.

6.1. Löner

Den snabba löneökningstakten 1990 medförde omfattande överhäng inpå 1991. Låga avtalsmässiga höjningar och en kraftigt dämpad löneglidning medförde ändå i det närmaste en halvering av löneökningstakten, från 10 till ca 5,5%, Det inkluderar också effekten av förlängd semester med 0,5%. De låga löneökningarna möjliggjordes genom en snabbt fallande aktivitetsnivå i den svenska ekonomin. Arbetslösheten steg kraftigt, vinster och priser föll och produktivitetsutvecklingen blev mycket blygsam. Lönebikosmadema höjde emellertid, till följd av skatterefor- men, arbetskraftskostnaden förra året med knappt 1,5 %.

De senaste årens forskning inom lönebildningen tyder på att lönerna är mycket känsliga för förändringar i framför allt arbetsmarknadsläget. Andra viktiga förklaringsfaktorer är t. ex. vinster, inflation, inflationsför- väntningar och produktivitet. I diagram 6:1 och tabell 6:2 illustreras hur några av dessa variabler har utvecklats kring några olika konjunkturbott- nar i den svenska ekonomin.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare Industriarbetare Avtal Löner Timför- Avtal Löne- Timför- Sociala Arbets- glid- tjänst glid— tjänst kost— krafts- ning ning nader kostnader

1980 7,8 1,7 9,5 6,1 3,2 9,3 0,8 10,2 1981 6,3 2,8 9,1 5,9 4,2 10,1 0,5 10,7 1982 4,6 1,7 6,3 4,1 3,5 7,6 0,2 7,8 1983 4,6 1,9 6,5 3,8 2,9 6,7 2,4 9,3 1984 5,6 2,3 7,9 6,2 4,1 10,3 -0,l 10,2 1985 4,1 3,4 7,5 3,8 3,7 7,5 0,2 7,7 1986 6,0 2,6 8,6 3,9 3,5 7,4 0,0 7,4 1987 3,5 2,9 6,4 6,4 0,6 7,0 1988 4,2 2,3 6,5 3,4 5,0 8,4 0,0 8,4 1989 6,3 3,7 10,0 4,5 5,6 10,1 0,6 10,8 1990 6,1 3,9 10,0 2,8 6,7 9,5 1,0 10,6 1991 2,8 2,7 5,5 2,3 2,9 5,2 1,6 6,9 1992 2,9 1,6 4,5 4,5 -0,3 4,2 1993 4,0 4,0 4,0

Anm. : Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning på avtal och löneglidning. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Det är slående hur förklaringsfaktorema i den nuvarande nedgången, jämfört med andra konjunktumedgångar, samverkar till att dämpa den nominella löneökningstakten. Detta gör att nedväxlingen sker snabbt. I absoluta tal har Sverige endast upplevt en lika kraftig förändring, mellan åren 1975 och 1976. Ett par saker bör speciellt uppmärksammas. Den avtagande produktivitetsökningen från mitten av 1970—talet medförde tillsammans med kraftigt höjda arbetsgivaravgifter en markant ökning av arbetskraftskostnaden, trots att löneökningstakten i sig avtog. Under i huvudsak samma period kom också oljeprischockerna. Resultatet blev snabbt stigande priser. Detta hindrade emellertid inte att vinsterna rasade i botten, eftersom reallönen (inkl. arbetsgivaravgifter) steg snabbare än produktiviteten. Prisökningama förblev höga fram till mitten av 1980— talet och produktivitetsutrymmet användes till stor del till att förbättra vinsterna. Konkurrenskraften stärktes under senare delen av 1970-talet

och under böjan av 1980-talet med hjälp av en serie devalveringar. Därmedförhindrades en kraftig uppgång i arbetslösheten men också en nedväxling av de nominella löneökningarna.

Diagram 6:1 Jämförelse av perioder med lågkonjunktur Prop 1991/92:100 Bilaga 1.1

7 Relativ arbetslöshet _ Vmstandel a Andel | %

1966-1969

1990—1993

1990—1993

1975—1978

1975—1978 1956-1959

7, Producentpriser 7; Produktivitet

1966-1969

1990—1993

Arbetsgivaravgifter lndustriarbetarlön 7. %

1990—1993

Anm.: Se tabell 6:2 för specificering av variablerna. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 6:2 Timlöner och dess viktigaste törklaringsvariabler Utveckling under perioder med lågkonjunktur

1966 1967 1968 1969 1971 1972 1973 1975 1976 1977 1978

Arbetslöshet 1,3 1,7 1,8 1,5 2,0 2,2 2,0 1,3 1,3 1,5 1,8 Vinstandel inom

industrin 29,1 29,1 29,6 30,8 25,6 24,8 26,7 26,7 19,5 14,6 14,9 KPI 6,4 4,3 1,9 2,7 7,4 6,0 6,7 9,8 10,3 11,4 10,0 NPI 5,0 3,7 0,5 2,9 2,8 6,5 6,1 9,2 10,1 10,6 11,2 PPI 2,1 0,0 1,0 4,0 2,7 4,4 11,8 8,5 8,4 8,3 6,2 Produktivitet inom industrin 4,2 8,9 10,5 7,7 7,5 5,3 7,5 -0,8 1,0 -1,7 3,9 Lagstadgade arbets- .. givaravgifter 7,8 9,2 9,6 11,1 13,3 13,5 15,6 24,3 28,3 32,1 31,0 Timlön

industriarbetare 8,7 8,1 6,7 9,2 10,5 11,8 8,1 18,0 13,3 7,2 8,0 industriarbetare exkl. arbetstidsförkortning 8,7 6,8 4,6 7,2 9,7 7,8 6,9 17,7 12,5 7,2 5,6 hela ekonomin 6,8 10,3 9,3 7,7 14,9 13,2 10,6 11,0

1980 1981 1982 1983 1985 1986 1987 1990 1991 1992 1993

Arbetslöshet 1,6 2,1 2,6 2,9 2,4 2,2 1,9 1,5 2,7 3,8 4,5 Vinstandel inom

industrin 22,0 19,6 25,3 29,5 30,6 32,3 30,9 28,4 25,8 27,1 29,8 KPI 13,7 12,1 8,6 8,9" 7,4 4,2 4,2 10,4 9,5 3,2 3,5 NPI 12,3 11,0 9,6 6,6 7,0 4,2 2,8 6,6 5,6 5,4 3,9 PPI 13,4 10,0 12,1 11,0 5,5 2,0 3,1 4,2 2,0 2,5 3,0 Produktivitet inom industrin 1,7 -1,0 3,9 6,2 1,1 1,7 0,8 0,8 1,1 3,6 4,5 Lagstadgade arbets- givaravgifter 32,4 32,8 33,1 36,3 36,5 36,4 37,1 39,0 38,0 34,8 - Timlön

industriarbetare 9,3 10,1 7,6 6,7 7,5 7,4 6,4 9,5 5,2 4,5 4,0 industriarbetare exkl. arbetstidsförkortning 9,3 10,1 7,6 6,6 7,5 7,4 6,3 9,5 4,4 4,5 4,0 hela ekonomin 9,5 9,1 6,3 6,5 7,5 8,6 6,4 10,0 5,5 4,5 4,0

Anm.: KPI är konsumentprisindex, NPl är nettoprisindex, PPl år producentprisindex. Arbetslöshetstalen är nivåjusterade bakåt i tiden för att överensstämma med dagens definition. Serien bör därför tolkas med viss försiktighet. Vinstandel är bruttoöverskottets andel av förädlingsvärdct. Skattereformen 1990 och 1991 medförde att underlaget för arbetsgivaravgifter breddades. År 1992 tog arbetsgivarna över ansvaret för sjukersättningen de två första veckorna, kostnadsökningen neutraliserades genom sänkt arbetsgivaravgift. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och frnansdepartementet.

Estimeringar av löneökningstakten indikerar en blygsam löneutveckling såväl i år som 1993, se diagram 6:2. Dämpningen förklaras främst av den kraftiga uppgången i den öppna arbetslösheten samt av den låga "prisökningstakten. Resultaten tyder också på att Rehnbergavtalet, med hjälp av konjunkturläget, lyckades få till stånd en något snabbare lönedämpning 1991 än vad som annars troligen hade blivit fallet. Samtidigt förefaller avtalet för 1992 ligga högt med avseende på det ekonomiska läget. '

Diagram 6:2 lndustriarbetarlön, utfall och skattning Årlig procentuell förändring

%

20

0 | | ', | | I | | | | |

1968 1971 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992

Anm. : Industriarbetarlön exkl. arbetstidsförkortning. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Det svenska kostnadsläget är sannolikt för högt i förhållande till produktiviteten, vilket bl.a. avspeglas i låga vinstnivåer. Företagen kan inte längre övervältra höga löneökningar på produktprisema utan att riskera ökade marknadsandelsförluster. Detta skapar en press nedåt på reallönema. Totalt bedöms lönerna i år och nästa år öka med 4,5 resp. 4%. Den allmänna löneavgiften slopades vid årsskiftet. Detta medför att de totala lönekostnaderna i år ökar med ca 0,3 % mindre än timförtjänst- en. Prognosen innebär att stora delar av produktivitetsutrymmet kommer att tas i anspråk till återuppbyggnad av företagens vinster. Reallönerna kommer ändå att kunna stiga både 1992 och 1993, såväl före som efter skatt.

Alltsedan 1983 har nominallönema stigit snabbare i Sverige än genomsnittet för industriländema. Huvudförklaringen torde ligga i skillnaderna i den förda ekonomiska politiken. I Sverige har full sysselsättning haft en högre och inflationsbekämpning i realiteten en lägre prioritet än i flertalet andra industriländer. Detta har manifesterats i flera devalveringar under de senaste 15 åren. En sänkning av Sveriges relativa kostnadsläge håller nu på att inträffa. Inom OECD-området ökade lönerna 1991 med 6%. Löneökningsåkten dämpas även internationellt och förväntas i år och nästa år bli 5 resp. knappt S%, vilket är något högre än i Sverige, se diagram 6:3. En god produktivitetsutveckling inom den svenska industrin medför att konkurrensläget avsevärt förbättras.

I början av nästa år löper de nuvarande avtalen på arbetsmarknaden ut. En sannolik utveckling av lönekostnaderna har beskrivits ovan. Det kan emellertid inte uteslutas att löneutvecklingen tar en annan bana. Det

Prop 1991/92:100 Bil. 1.1

kommer att finnas grupper med kompensationkrav för de låga nominella löneökningarna 1991-1992. Därtill kommer att arbetsmarknadens parter strävar åt olika håll vad gäller de framtida institutionella förutsättningarna för lönebildningen. Kombinationen av kompensationskrav och förändring- ar i den institutionella ramen kan medföra en besvärlig situation, som inte bara präglas av de ekonomiska förutsättningarna utan också av organisationspolitiska förhållanden.

Diagram 6:3 Nominell timlön inom industrin Årlig procentuell förändring, nationell valuta

%

12

2 o 'I _!— _'1 1 I _| I | | | | | 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

6.2. Konsumentpriser

Under loppet av 1991 ökade KPI med ca 8,5%. Skattereformen, som innebar en växling från direkt till indirekt beskattning, bidrog med 3,6 procentenheter. De underliggande prisema, NPI (konsumentprisindex exkl. indirekta skatter och subventioner), steg betydligt mindre, med ca 5,5 %.

Hushållen förväntar sig att priserna under 1992 kommer att utvecklas långsamt, se diagram 6:4. Förväntningarna om allt högre prisökningar bröts i början av 1991 och har sedan dess fortsatt att sjunka. Ett liknande mönster återfinns också hos industriföretagen, där omsvängningen emellertid kom tidigare, se diagram 6:5. Inflationsförväntningarnas utveckling är väsentlig för samhällsekonomin på kort sikt. Prisförvänt- ningarna styr då beteenden t.ex. vad gäller inköpsmönster och konsum- tionens fördelning över tiden, ränteutvecklingen på obligationsmarknaden och lönsamhetsbedömningar. Detta påverkar i sin tur investeringsbeteen-

det hos ekonomins aktörer. Förväntningarna påverkar också nominal- lönemas utveckling och därmed också kostnadstrycket. Sverige är nu inne i en desinflationsprocess, dvs. en period med avta-gande prisök- ningstakt. Inflationsförväntningama tycks vara knäckta och därmed finns också förutsättningar för en bestående nedgång i inflationstakten.

Diagram 6:4 Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månaderna

1986 1957 1988 1989 1990 1991

Källa: Konjunkturinstitutet

Diagram 6:5 Industrins prisförväntningar Förändring i planerade prisökningar på hemmamarknaden

V..—enheter

40

20

_40 . 1964 1967 1970 1973 1976 1979 l982 1985 1988 l991

Anm.. Befinner sig kurvan ovanför nollinjen stiger antalet företag som avser höja priserna i ökande (positiv lutning) eller avtagande (negativ lutning) takt. Det omvända gäller när kurvan befinner sig under nollinjen. Källa. Konjunkturinstitutet

Prop 1991/92:100 Bil. 1.1

Desinflationsprocessen ger upphov till en mängd effekter på den reala ekonomin. Under nedväxlingsfasen förutses höga realräntor, vilket skärper avkastningskraven. Oförändrade eller fallande priser på reala tillgångar, t.ex. kommersiella fastigheter, har orsakat kreditförluster vilket i sin tur leder till att kreditmarknaden stramas åt ytterligare. Lägre priser på t.ex. fastigheter medför också att kostnadsgapet mellan att köpa en befmtlig anläggning och nyinvestering krymper. Tillsammans leder detta till att investeringsutvecklingen hämmas och därmed också den samlade tillväxten, åtminstone på kort sikt.

De reala kostnaderna för att hålla t.ex. lager ökar också. Effekten av detta blir en svagare produktion. Ett mera utbrett prisfall kan förstärka effekterna på samhällsekonomin. Konsumtionsinköp och investeringar skjuts på framtiden i avvaktan på lägre priser. Den dämpade efterfrågan tenderar sedan i sig att förstärka ett eventuellt prisfall.

Tabell 6:3 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring

1991 1992 1993 KPI dec.-dec. 8,5 2,4 3,5 Nettoprisindex 5,5 4,0 3,9 Importpriser, totalt 0,0 1.9 2,8 Qljeprodukter —23 ,2 -0,6 5 ,5 Ovrigt 1,7 2,2 2,6 Bostäder, totalt 9,3 4,2 5,0 Flerfamiljshus 1 1,0 6,0 6,0 Egnahem 7,7 2,4 4,1 lndirekta skatter, bidrag i procentenheter 3,4 -1 .3 -0,1 Diverse taxor 8,0 8,0 7,0 Konkurrensutsatt svensk produktion 4,3 3,2 3,2 Arbetskraftskostnad i näringslivet 6,7 3,0 l,8 Vinstmarginal, bidrag i procentenheter -0,l 0,6 0,7 KPI årsgenomsnitt 9,5 3,2 3,5 Nettoprisindex 5,6 5,4 3,9 OECD 4,3 3,6 3,6 lmpl icitprisindex 10,3 3 ,8 3 ,7 Basbelopp 32 200 33 700 34 700

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m., TV—licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens- verk samt finansdepartementet.

Konsumentprisprognosen för i år och nästa år återfinns i tabell 6:3. Arbetskraftskostnaden, som är den enskilt viktigaste förklaringsvan'abeln, växer allt långsammare. Efter flera år av negativ utveckling förväntas Vinstmarginalema kunna öka måttligt, i samband med att konsumtionstill- växten åter blir positiv. Den första januari 1992 sänktes mervärdeskatten

för livsmedel, restaurang och hotell samt för inrikes persontransporter. Detta bidrar till att väsentligt dämpa inflationen i år. Nästa år avskaffas en rad olika punktskatter, på bl.a. läskedryck, konfektyr, kemisk- tekniska preparat, kassettband och videoapparater. Samtidigt försvinner den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten för småhus. Skattesatsen ökar från 1,2 till 1,5% av taxeringsvärdet. Vidare föreslås nu bl.a. en neddragning av subventionerna till läkemedel, tandvård och bostads- räntor. Detta motsvarar en höjning av konsumentprisnivån totalt med mindre än 1/2%, varav merparten infaller 1993. Den underliggande prisökningstakten, NPI, faller under prognosperioden.

Inom OECD—området avtar inflationstakten i år för att sedan stabilise- ras 1993. Den svenska nedväxlingen sker snabbare och redan i år förutses konsumentprisema i Sverige öka långsammare än i industrilän- dema i genomsnitt, se diagram 6:6.

Diagram 6:6 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda efter varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD, statistiska centralbyrån och tinansdepartementet

En implicit prisindex för privat konsumtion (IPI) framkommer ur nationalräkenskapemas redovisning av den privata konsumtionen. Viktema i IPI speglar den aktuella konsumtionssammansättningen, till skillnad från KPI som baseras på föregående års värden. Under såväl 1990 som 1991 resulterade skattereformen i omfattande relativprisföränd- ringar i konsumentledet, vilket påverkade hushållens konsumtionsval. I år differentieras mervärdeskattesatsen. Detta tillsammans med andra förskjutningar av konsumtionssammansättningen, t.ex. bilkonsumtionen, och differensen mellan prisutvecklingen för lägenhets- och egnahemsbo- ende i KPI förklarar de relativt stora skillnandema mellan IPI och KPI såväl 1990, 1991 som 1992.

Prop 1991/92:100 Bil. 1.1

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1 De senaste två åren ökade hushållens realt disponibla inkomster starkt, medan den privata konsumtionen stagnerade. Hushållens sparkvot steg med inte mindre' än 7 procentenheter mellan 1989 och 1991. Även 1992 beräknas hushållen få en relativt god inkomstutveckling trots sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet. Den privata konsumtionen förväntas utvecklas i måttlig takt de närmaste två åren. Efter en ytterligare uppgång av sparandet i år går Sparkvoten ned något 1993, då inkomstutvecklingen försvagas, se tabell 7:1. Tabell 7:1 Ilushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring 1990 1991 1992 l993 1990 1991 1992

Löpande priser Löner 599,0 621 ,9 652,1 669,3 12,9 3,8 4,9 Företagarinkomster 62,1 63, 2 63,9 66,l 8,1 1,7 1,1 Räntor och utdelningar, netto -31,1 3—1, 8 -30,4 -30,4 Inkomstöverföringar från offentlig sektor 277,1 318,5 327,l 345,0 10,8 14, 9 2,7 Ovriga inkomster, netto 88,8 108,7 118,4 122,3 -1,3 22, 4 8,9 Direkta skatter, avgifter m.m. 304,2 286,4 289,2 294,9 4,3 -5,9 1,0 Disponibel inkomst 691,7 794,2 841,9 877,3 13,2 14,8 6,0 Privat konsumtion 699,0 773,3 806,7 842,4 9,4 10,6 4,3 1985 års priser Disponibel inkonst 505,5 526,2 537,5 540,1 3,2 4,1 2,1 Privat konsumtion 510,9 512,4 515,0 518,6 -0,2 0,3 0,5 Sparkvot, nivå i % -l,l 2,6 4,2 4,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, och finansdepartementet.

7 . 1 Hushållens inkomster

Förra året steg de realt disponibla inkomsterna enligt preliminära beräkningar med ca 4% samtidigt som den reala lönesumman före skatt minskade med drygt S%. Bakom den kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak skattereformen. Sänkningen av inkomstskatten beräknas ge ett bidrag med nära 6, 5 procentenheter till hushållens reala inkomstökning 1991. Även transfereringama från offentliga sektorn hade en expansiv inverkan, eftersom det 1 skattereformen ingick höjningar av bam- och bostadsbidragen samt pensionstillskotten. Även för 1992 medför skattesänkningar och transfereringsökningar en relativt god inkomstut- veckling för hushållen. Nedväxlingen av inflationen är en starkt bidragande orsak till att de realt disponibla inkomsterna kan öka med ca 2% i år, trots att reallönesumman inte ökar alls.

Det aviserade införandet av karensdagar vid sjukdom försvagar inkomstutvecklingen 1993. Höjning av barnbidragen samt fortsatt positivt

WN wat

& ÅNWLII & N OWUI

bidrag från de direkta skatterna medför att de realt disponibla inkomster- PIOP- 1991/92:100 na ändå stiger med 0,5% 1993. Bil. 1.1 Att hushållen får en så positiv inkomtutveckling de närmaste åren, fast arbetsmarknaden försvagas under hela perioden, beror också på att bortfallet av löneinkomster till stor del kompenseras genom bidrag till personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa, se tabell 7:2. Det tillfälliga sparandet drog ned hushållens köpkraft 1989 och 1990. Vid redovisningen av disponibel inkomst i nationalräkenskaperna görs inget avdrag för det tillfälliga sparandet. Hushållssektom tillskrivs inte heller inkomster när sparandet återbetalas. Det tillfälliga sparandet under 1989 och 1990 ingår som en del av hushållens totala sparande och i den utsträckning som återbetalningama av sparandet konsumeras registreras det som ett minskat hushållssparande. Förra året steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsterna med 1,5 procentenheter, dels genom att det tillfälliga sparandet upphörde och dels genom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991. I februari 1992 återbetalas 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrar till att öka hushållens köpkraft med ytterligare 1/2 procentenhet. Nästa år minskar köpkraften totalt med ca l/2 % beroende på att jämförelsenivån 1992 innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet.

Tabell 7:2 Hushållens inkomster

Miljarder kr. Procentuell utveckling Procentuellt bidrag till Löpande priser 1985 års priser realinkomstutvecklingen

1990 1991 1992 1993 1991 1992 1993 Lönesumma exkl. sjuklön ”9,0 -5,2 -0,2 0,1 -4,5 -0,1 0,1 därav timlön -3,8 1,2 0,5 -3,4 0,9 0,4 sysselsättning -l ,4 - l ,3 -0,4 -1,2 - I ,1 -0,3 Inkomstöverföringar inkl. sjuklön 277,1 5,0 2,9 0,1 2,0 1,2 0,0 Pensioner från offentlig sektor 153,8 2,5 3,8 1,5 0,6 0,8 0,3 Sjukförsäkring m.m. inkl. sjuklön 60,4 -7,9 -3,6 -ll,2 -O,7 -O,3 -0,8 Arbetslöshetsbidrag m.m. 11,2 83,6 19,0 13,5 1,4 0,5 0,5 Ovriga transfereringar 5 l ,8 10,5 1,1 0,8 0,8 O,l O,l Övriga inkomster 119,8 2,3 1,6 -0,8 0,4 0,3 -0,1 Direkta skatter 304,2 -14,0 -2,2 -1,5 6,3 0,8 0,5 Disponibel inkomst 69l,7 4,1 2,1 0,5 4,1 2,1 0,5 Tillfälligt sparande -7,4 1,5 0,5 -0,9 Inkomster inkl. tillfälligt sparande 684,3 5,6 2,7 -0.4 5,6 2,7 -0,4

Anm. .' Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är dellaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är detlaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto". Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Som framgår av tabell 7:2 beräknas den reala timlönen före skatt stiga med drygt 1% i år och med 0,5 % nästa år. Den reala lönesumman stagnerar dock till följd av sjunkande sysselsättning. Den fr.o.m. 1992

införda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen innebär att arbetsgivaren övertar betalningarna för sjukersättningen under de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod. Denna ersättning registreras i tabell 7:1 som lön, vilket drar upp lönesumman i år med ca 11,5 miljarder kr. Införande av karensdagar 1993 beräknas dra ned lönesumman med ca 8 miljarder kr.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn minskar realt med 0,5 % i år. Om konsekvenserna av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen exkluderas (när arbetsgivaren betalar sjuklön), stiger dock inkomstöver- föringama realt med ca 3%. Nästa år beräknas inkomstöverföringarna öka med ca 2%. Utbetalningarna av bidrag till personer i arbetsmark- nadsutbildning och till arbetslösa stiger kraftigt både i år och nästa år till följd av det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget. Barnbidragen höjs med 1020 kr. per barn och år 1993, se tabell 7:3.

Över hälften av inkomstöverföringama utgörs av pensioner inkl. bostadstillägg. Pensionerna räknas upp med basbeloppet och stiger dessutom genom att nya pensionärer med höga ATP-poäng kommer in i systemet. Basbeloppet uppgår till 33 700 kr. i år och beräknas för 1993 till 34 700 kr. Nedväxlingen av inflationen medför att basbeloppet ökar realt med ca 1,5 % i år. Nästa år blir inflationen något högre än i år och basbeloppet minskar realt med 0,5 %. Volymökningen i pensionssystemen leder dock till en fortsatt real ökning av de totala pensionsutbetalningar- na.

Tabell 7:3 lnkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Procentuell förändring,

1992 3,8

|_- Ul

...g) 0059— Au)...

».

|| hh)

_ ;— u

N _.

v

».

Miljarder kr., löpande priser 1985 års priser

1990 1991 1992 1993 1991 Pensioner 153,8 172,6 184,9 194,3 2,5 Folkpension inkl. KBT och delpension 68,9 76,5 79,7 81,6 1,4 Allmän tilläggspension 77,4 87,8 96,2 103,0 3,6 Tjänstepensioner 7,5 8,3 9,0 9,7 0,6 Sjukförsäkring m.m. 60,4 60,8 49,2 50,1 -7,9 Sjukförsäkring 34,8 31,3 17,5 16,4 -l7,9 Föräldraförsäkring l5,7 18,1 18,7 19,3 4,9 Arbetsskadclörsäkring 9,8 11,5 13,0 14,4 6,7 Arbetslöshetsbidrag m.m. 11,2 22,4 27,6 32,4 83,6 AMU-bidrag 3,6 6,8 7,3 7,6 72,3 Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti 7,6 15,7 20,3 24,8 89,0 Övriga transfereringar 51,8 62,6 65,3 68,2 10,5 Barnbidrag 12,3 16,4 16,6 18,7 22,0 Studiebidrag m.m. 7,3 9,6 10,0 10,4 20,6 Bostadsbidrag 3 ,6 5 , l 5 ,3 5 ,5 28,7 Socialbidrag m.m. 6,4 8,1 8,5 8,8 15,5 Ovrigt 22,2 23,4 25,0 24,7 -3,7 Summa inkomstöverföringar 277,1 318,5 327,1 345,0 5,0

Anm.: Detlatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

= w——oNp— u. _:xe coun— mm— u- u-wxou-wu— u- No tot—axla undo tg w...—___.oo o o'u. coach: ou:—

F'l 4300—06 00

»

Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänktes från den 1 mars 1991 från 90% till 65 % de tre första dagarna av en sjukperiod och till 80% mellan 4 till 90 dagar. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänktes till 80% de första 14 dagarna per kalenderår. För 1992 medför den ovan nämnda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen sänkta utbetalningar från försäk— ringen med ca 11,5 miljarder kr. Dessa regeländringar och det försämra- de läget på arbetsmarknaden väntas medföra en en minskning av sjukfrånvaron de närmaste åren.

Skattereformen 1991 innebar en genomgripande förändring av skatte- systemet. Skatten på arbetsinkomster har sänkts kraftigt. Alla kapital- inkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 30%. Skattesmmgen finansieras delvis inom inkomst- skattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kaptitalbeskatt- ningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan. Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående år (mellan oktober och oktober) plus 2 procentenheter. Det innebär för 1992 att grundavdraget höjts med ca 4,5% och skiktgränsen med ca 9,5%. Arbetsinkomster som uppgår till högst ca 200 000 kr. slipper i stort sett statlig skatt. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneökning- arna och inflationen avtar. Med den förväntande utvecklingen av löner och priser i är blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr. Med real sänkning avses skattebortfallet vid en jämförelse med vad skatteintäkterna kan beräknas till om skatteskalan för i år istället justerats med 1992 års prisutveckling.

För 1992 har beslutats om vissa lindringar av kapitalbeskattningen och för 1993 sänks skattesatsen för kapitalinkomster till 25 %. Skattereduktio- nen för fackföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992. Sammantaget beräknas skatteändringama ge en skattesänkning för hushållen med ca 3 miljarder kr. jämfört med oförändrade regler.

7 .2 Hushållens sparande och privat konsumtion

Under 1980—talets första år föll hushållens reala inkomster p.g.a. den svaga ekonomiska utvecklingen. Hushållen drog ned sin konsumtion, men minskade också sparandet för att "överbrygga" inkomstbortfallet. År 1984 började realinkomstema åter att öka och konsumtionen och inkomsterna steg parallellt fram till kreditmarknadens avreglering hösten 1985 . Den bidrog till att hushållen kunde realisera en uppdämd konsum- tionsefterfrågan genom ökad upplåning. I genomsnitt expanderade konsumtionen med drygt 4% per år under perioden 1986 till 1988, delvis beroende på en cyklisk uppgång av bilförsäljningen som kulminerade 1988. Som en följd av att konsumtionen översteg hushållens disponibla inkomster under en följd av år ökade hushållens skulder med 60% och Sparkvoten (sparandet mått som andel av disponibelinkomst) föll med 7 procentenheter mellan 1985 och 1988.

År 1989 dämpades konsumtionstillväxten något och 1990 registrerades

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

t.o.m. en svag tillbakagång. En stor del av nedgången hänger samman Prop. 1991/922100 med det dramatiska fallet i bilinköpen som drog ned tillväxten med 0,7 1311- 1.1 procentenheter under 1990. Med en ökning av de disponibla inkomsterna på 3,2% förbättrades sparkvoten avsevärt under 1990. Trots den starka uppgången var sparkvoten fortfarande negativ (-1,1 %), vilket innebär att konsumtionsnivån fortsatte att överstiga inkomstnivån. Det tillfälliga sparandet räknas per definition in i hushållens spamade, vilket kan sägas överskatta hushållens egentliga egna sparande. "Tvångssparandet" bidrog till att öka hushållssparandet med ca 1/2 procentenhet per år under 1989 och 1990.

Mellan de första tre kvartalen 1990 och 1991 sjönk konsumtionen med 0,1%, vilket främst förklaras av fortsatt fallande bilinköp, ett minskat utlandsresande efter oroligheterna kring Persiska viken och en sjunkande efterfrågan på olika tjänster. Säsongrensat och jämfört med närmast föregående kvartal steg dock konsumtionen under loppet av 1991. I september-oktober ökade detaljhandelns försäljning volymmässigt med 4,5% jämfört med samma period föregående år. Hushållens bilinköp under oktober—november steg med 12%. För hela 1991 beräknas konsumtionen ha stigit svagt jämfört med 1990. Därmed förbättrades sparkvoten kraftigt och beräknas uppgå till 2,6% 1991.

Diagram 7:1 Hushållens nettosparkvot

Sparande i procent av disponibel inkomst

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1986 och 1989.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den dramatiska utvecklingen av sparkvoten under 1980-talets andra hälft fram till dags dato framgår av diagrammet 7: 1. En kraftig nedgång "i sparkvoten skedde under några år efter det att kreditmarknaden av- reglerades vid mitten av 1980-talet. Därefter följde en' snabb uppgång.

Fallet i hushållssparandet förklaras utöver, avreglering på kreditmarkna- den, av förmånliga avdragsmöjligheter i skattesystemet, relativt låga realräntor och optimistiska framtidsförväntningar. Under den ovanligt långa högkonjunkturen ökade tillgångar, såsom fastigheter och aktier, kontinuerligt i värde. Värdeökningarna utgjorde ett stigande belånings- underlag och kunde dessutom delvis ersätta eget sparande. Förbättringen i sparandet de senaste åren kan ses som en normalisering som sedan förstärktes av skattereformens effekter, oron på de finansiella marknader- na och ett försämrat konjunkturläge. En internationell jämförelse visar att de kraftiga svängningarna i sparkvoten inte är unika för Sverige, utan liknande förlopp har observerats i bl.a. våra nordiska grannländer, se diagram 7:2. Inte heller är det enbart i länder där en omfattande avreglering skett, som sparandet föll under högkonjunkturen i mitten på 1980-talet.

Diagram 7:2 Sparkvoten i de nordiska länderna

Sparande i procent av disponibel inkomst

10

*6 ...

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: För åren 1991-1992 (1993 i Danmark och Sveriges fall) svarar resp. finansdepartementet för prognosen. Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens totala sparande kan delas in i realt resp. finansiellt sparande. Den kraftiga förändringarna i sparkvoten tidigare förklaras i huvudsak av svängningar i det finansiella sparandet. De mest grundlägg- ande sparmotiven hos hushållen är att trygga sin ålderdom, förbättra sitt boende och ha en buffert för att klara oförutsedda händelser m.m. Ett enskilt hushålls val mellan konsumtion och sparande beror främst på dess förväntningar om den egna framtida inkomstutvecklingen, den ekono- miska utvecklingen i Sverige samt hur förmögenheten förändras. Skattesystemets konstruktion påverkar såväl sparandets nivå som vilken typ av sparande ett hushåll väljer att göra.

Bil. 1.1

Skattereformen, med sänkta marginalskatter och begränsade avdrags- möjligheter för ränteutgifter, bör under prognosperioden leda till ett ökat sparande. Den mest fördelaktiga placeringen många hushåll kan göra idag är att amortera av lån. Detta incitament förstärks av nedväxlingen i inflationstakten, vilket förutses medföra högre realräntor. Enl. riksbank- ens hushållsenkät har det dock inte skett någon nettoamortering under det första halvåret 1991, men kapitalmarknadsstatistiken pekar på en kraftig dämpning i nyutlåningstakten. Skattereformen medförde också att kostnaderna för boendet ökade relativt annan konsumtion, vilket torde missgynna det reala sparandet, som till stor del utgörs av investeringar i egna hem. Skattereformen för sålunda med sig en förändring av sparandets fördelning med ett ökat finansiellt sparande, medan det reala sparandet minskar.

Oroligheterna på de finansiella marknaderna — med stora kreditförlus- ter — förde med sig en mer restriktiv kreditpolitik. Skärpningen av kapitaltäckningsreglema från och med 1993 kan framtvinga en ytterligare begränsning av en del instituts utlåningsmöjligheter. Förmögenhets- effekterna vid 1990-talets början är de omvända mot 1980-talets slut. Börskurserna var vid Golårets slut ca 30% lägre än de som rådde vid 1990 års ingång. Det finns också en oro för relativt stora fall i bostads- priserna. När tillgångarna faller i värde krymper belåningsunderlaget samtidigt som hushållens sparande måste öka för att nettoförmögenheten inte skall minska.

Diagram 7:3 Hushållens förväntningar

Nettoondel

-80 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm. : Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring av den egna resp. Sveriges ekonomi och andelen som tror på en försämring de närmaste 12 månaderna, Säsongrensat. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementct.

En svagare ekonomisk utveckling med ökad arbetslöshet brukar leda till mer pessimistiska förväntningar hos hushållen. Enligt den senaste undersökningen (okt. 1991) över hushållens inköpsplaner (HIP) är förväntningsbilden inte så mörk som man kunde tro i nuvarande konjunkturläge. Det är ungefär lika många hushåll som tror på en förbättrad som de som tror på en försämrad utveckling av den egna ekonomin det närmaste året, se diagram 7:3.

Mot bakgrund av den rådande lågkonjunkturen med ett svagt arbets- marknadsläge och problem inom den finansiella sektorn bedöms hushållen främst använda inkomstökningarna nästa år till ett ökat sparande. En viss oro för pensionssystemets stabilitet kan också bidra till att nivåhöjningen i sparkvoten blir bestående. Sparkvoten har dock tidigare förändrats snabbt. År 1993 när tillväxten i ekonomin förbättras och arbetslösheten inte längre stiger lika snabbt kan motiven för ett högt hushållssparande avta, vilket kan hålla uppe konsumtionstillväxten, trots den svagare inkomstökningen.

En del faktorer verkar också för en viss uppgång i konsumtionen. När 1990 års tillfälliga sparande återbetalas i februari 1992 finns möjlighet för extra insättning i allemanssparandet med 5 000 kr. per person, men utbetalningarna förväntas ändå generera en viss konsumtionsökning. Den neddragande effekt som bilinköpen bidragit med på den totala konsumtion under senare år förutses upphöra fr.o.m. 1992. Ovanligt varma vintrar har medfört låga uppvärmningskostnader och en återgång till mer normal temperatur skulle öka konsumtionen.

Tabell 7:4 Privat konsumtion

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Miljader kr Procentuell förändring, 1985 års priser

löpande priser

1990 1985-88 1989 1990 1991 Summa varor, varav: 403,8 4,1 1,0 -0,8 0,6 -bila.r 20,0 19,5 -15,3 -28,2 -15,0 -sälla.nköpsvaror l3l,2 6,4 5,3 2,1 2,5 -dagligvaror l43,9 1,1 0,9 0,7 0,5 Summa tjänster,varav: 295,2 3,2 2,2 0,8 -0,2 -bostäder l40,3 1,1 0,9 0,9 1,5 -övriga tjänster 118,31 4,4 2,4 -2,3 -3,5 Total privat konsumtion 699,11 3,8 1,4 -0,2 0,3

1992 0,6

0,4

0,5

1993 0,6

0,8

0,7

Anm. : Indelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering av den privata konsumtionen. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Att konsumtionen steg under loppet av 1991 medför en positiv över- hängseffekt in i 1992. Återbetalning av det tillfälliga sparandet håller uppe konsumtionen under 1992 års första kvartal, men därefter bedöms att tillväxten mattas av under 1992, se diagram 7:4. Mellan årsgenom- snitten 1991 och 1992 beräknas konsumtionen stiga med 0,5 %. År 1993 när aktiviteten i ekonomin åter stärks påverkas också konsumtionen, som bedöms öka med 0,7 %. För prognosperioden bedöms att såväl varu- som tjänstekonsumtionen går upp, se tab 7:4. Sänkningen av mervärdeskatten för vissa tjänster torde medföra att tjänstekonsumtionen exkl. bostäder

åter ökar, efter den kraftiga nedgången under 1990 och 1991. Med en Prop. 1991/921100 uppgång av de disponibla inkomsterna med 2,1 % i år och 0,5 % nästa år Bil. 1.1 förbättras sparkvoten med knappt 1 1/2 procentenheter mellan 1991 och 1993. Sparkvoten har då nått en — för Sverige — hög nivå på 4%.

Diagram 7:4 Konsumtionsförlopp

1985 års priser, 1985 års priser, tillvöxt örstokt miljarder kr

140

135

130

125

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: Volymutvecklingen visar den procentuella förändringen mellan ett kvartal och samma period föregående år mätt i fasta priser. Diagrammet visar också konsumtio— nen per kvartal, Säsongrensat. Källor: Statistiska centralbyrån,,konjunkturinstitutet och finansdepartemcntet.

8 Investeringar

Efter den starka investeringstillväxten under senare hälften av 1980—talet kulminerade nivån under slutet av 1989. Investeringarna började därefter falla i samband med minskad ekonomisk aktivitet, sjunkande kapacitetsut- nyttjande samt ett högre ränteläge. Det tekniska överhänget från 1989 innebär dock att nedgången mellan årsgenomsnitten stannade vid knappt 1 % 1990. Under 1991 fortsatte nedgången, med ca 8,5 %. För det största fallet svarade näringslivet, som drog ned sina investeringar med ca 15 %. Bostadsinvesteringama utvecklades svagt positivt till följd av ett högt igångsättande av nyproduktion 1990 tillsammans med en ökad volym av ombyggnation. Även de offentliga investeringarna bidrog i positiv riktning. Inom kommunerna skedde troligen en förskjutning av investe- ringarna från 1990 till 1991 p.g.a. att mervärdeskatten då blev avdrags- gill.

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter produktionssektor

Miljarder Årl ig procentuell volymförändring

kr. 1990, ___—_- löpande 1990 1991 1992 1993 priser Näringsliv 172,5 -l ,7 -14,8 -7,0 2,6 Offentliga myndigheter 32,9 -3,2 3,5 6,8 1,4 Bostäder 74,6 3,0 4,0 -16,5 -15,5 Totalt 279,9 -0,9 -8,5 -7,5 -1,6 därav maskiner 119,0 -2 0 -12 5 -6 0 2,1 7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

År 1992 beräknas förloppet av investeringsnedgången vara betydligt lugnare än under 1991 genom att bl.a. fallet i näringslivet avtar. Genomsnittet för året blir dock endast marginellt högre än under 1991, -7,5%. År 1993 väntas endast en svag minskning, med ca 1,5%. Till skillnad från 1991 då maskininvesteringama föll mest förutses byggnads- investeringarna svara för större delen av nedgången 1992 och 1993. Nybyggandet av bostäder förutses avta starkt både till följd av strukturel- la faktorer och till följd av konjunkturläget. Nedgången, som 1992 beräk- nas till 30% och till 26,5 % 1993, kompenseras delvis av att ombyggan- det av bostäder stiger 1992 och kvarstår på en oförändrad nivå 1993. Inom näringslivet bromsas nedgången av att satsningarna på infrastruktur börjar ge utslag samt att fallet inom industrin avtar 1992 och vänds i en uppgång 1993. Infrastruktursatsningama verkar också uppdragande på de offentliga investeringarna, främst 1992. Detta kompenserar dock inte det allt svagare byggandet inom näringsliv och bostadssektor. Trots att en tillväxt förutses inom anläggnings-, ombyggnads- och underhållssektor— erna faller byggnadsinvesteringama med 9% i år och med S% 1993.

8.1. Näringslivets investeringar

Efter flera års stark expansion minskade näringslivets investeringar med närmare 2% 1990. År 1991 fortsatte fallet i snabb takt, med ca 15%. Nedgången i industriinvesteringarna var då särskilt markant.

Diagram 8:1 Näringslivets investeringar. Miljarder kr., 1985 års priser.

100

ovrigt ,, — näringsliv * ................ ;;.AÖ: --------------------- :=—:_'"'_'::

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1990, _ löpande 1990 1991 1992 1993 priser Industri 51,0 -4,0 - 19,0 —6,0 4,0 Basindustri 12,9 -7,5 -35,0 -23,0 2,0 Yerkstadsindustri 20,0 -2,1 -20,0 -1,0 6,0 "Ovrig industri 18,1 -3,5 -6,5 -2,4 2,8 Ovrigt näringsliv 121,4 -O,6 - 13,0 -7,3 2,0 Totalt . l72,5 -1,7 -14,8 -7,0 2,6 därav byggnader 61,7 —l,0 -14,9 -6,8 3,3 maskiner 109,9 -1,8 —14,9 -7,1 2,3

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Industriinvesteringarna minskade 1990 för första gången sedan 1982, med 4%. År 1991 blev fallet hela 19%. Dålig lönsamhet, lägre kapaci- tetsutnyttjande och produktion samt en kontinuerligt försämrad konkur- renskraft sedan mitten av 1980-talet medverkade till ett betydligt mer dämpat investeringsklimat. Nedgången var speciellt kraftig inom bas— och verkstadsindustri. Inom s.k. övrig industri bromsades nedgången av den positiva utvecklingen inom livsmedels- och petroleumindustrin. År 1992

5 Riksdagen 199l/92. I som/. Nr 100. Bilaga 1.1.

dämpas nedgången i industrins investeringar till 6%. Fallet inom basindustrin fortsätter medan minskningen inom verkstadsindustri avstannar till följd av transportmedelsindustrins markant stigande investeringar. Trots fallande industriinvesteringar tre år i rad överstiger nivån på de totala investeringarna 1992 med god marginal den nivå som rådde under föregående lågkonjunktur. När det gäller investeringskvoten, som Speglar investeringarnas nivå i förhållande till produktionen, är dock skillnaden mot föregående lågkonjunktur något mindre.

Diagram 8:2 Investeringskvot i industrin. Bruttoinvesteringar som andel av förädlingsvärde.

O1l—v—r—il—l—rfr—r—1—Fl—l—l—ålllr—l—l—i

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Investeringar inom övrigt näringsliv (exkl. affärsverken) följde industrins mönster och minskade med 2% 1990 och med 16% 1991. Samtliga branscher berördes av nedgången, men den var särskilt markant inom finans- och fastighetsförvaltning samt inom byggbranschen. Även 1992 beräknas fallet inom näringslivet bli nästan lika stort. Det strama kreditläget och förutsedda högre realräntor, vilka höjer avkastningskraven på fastigheter, medverkar starkt till detta förlopp. De områden som utvecklas gynnsamt relativt sett är varuhandel, hotell och restaurang samt elbranschen. De statliga affärsverken ingår definitionsmässigt i övrigt näringsliv. Till följd av satsningarna på infrastrukturinvesteringar förutses starkt stigande investeringar inom denna sektor samt en fortsatt expansion följande är, främst inom statens järnvägar och banverket. Det är också infrastrukturinvesteringama som drar upp de statliga investeringarna. Sammantaget förutses därmed investeringarna i övrigt näringsliv inkl. statliga affärsverk falla med 7% 1992 för att sedan stiga med ca 2% 1993. Näringslivets investeringar, sett som andel av BNP, beräknas därmed ligga ca 3 procentenheter lägre 1992 jämfört med den högsta nivån på 14,5 % som uppnåddes i slutet av 1980-talet.

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.1

Tabell 8:3 Offentliga investeringar

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1990, _

löpande 1990 1991 1992 1993

priser Statliga myndigheter 10,4 9,9 0,4 18,7 4,0 Statliga affärsverk 20,5 5,9 0,2 14,6 10,8 Staten 30,9 7,2 0,2 15,9 8,5 Kommunala myndigheter 22,4 -8,7 5,2 1,0 -0,0 Kommunala affärsverk 4,5 -l,1 -3,0 9,1 0,1 Kommunerna 27,0 -7,5 3,7 2,3 -0,0 Totalt 57,9 0,3 1,8 9,9 5,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.2. Bostadsinvesteringar

Bostadsinvesteringama har legat på en mycket hög nivå de senaste åren. Mellan 1986 och 1990 mer än fördubblades nybyggandet medan ombyggnadema minskades genom restriktioner. Även 1991 steg den totala investeringsvolymen, med ca 4%. Orsaken är främst den höga igångsättningen av nya lägenheter under 1990 som till viss del resulterade i investeringsaktivitet under 1991. Dessutom ökade ombyggnadema av bostäder till följd av att regeringen i stor utsträckning använde sig av möjligheten att av arbetsmarknadsskäl medge lägre s.k. garanterad ränta för enskilda projekt.

Nybyggandet av bostäder nådde 1990 en rekordnivå då 69 000 lägen- heter påbörjades. Nedgången av byggandet inom övriga sektorer bidrog till att bostadsproduktionen inte längre hindrades av brist på arbetskraft. Investeringsvolymen steg med närmare 12% 1990. År 1991 påbörjades ca 54 000 nya lägenheter, en minskning med över 20%. Tecken på en sjunkande bostadsefterfrågan har noterats, t.ex. steg antalet lediga lägenheter hos allmännyttiga bostadsföretag markant från ca 4 000 i september 1990 till ca 11 000 i september 1991. Boverket uppskattar det totala antalet lediga lägenheter till ca 20 000. Efterfrågan på bostäder minskade framförallt utanför storstadsområdena.

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

70000 - 60000 - ................................................................... . " . Poborjode W lö-enhete 50000 1 ................................................................................... -.. 40000 _ .............................................................................................................................. 50000 i 30000 _.......*.>._=: ............................ , _______ o th d * u yr 0 x 10000 ------------------------------------------------------- lägenheter --------- Xx::: ------------------------ 0 'r——v—— r— . . . . . —r —t—— . —. . :— 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 l990

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars resp. år t.o.m. 1990 samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1991. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

För de närmaste åren förutses en kraftig dämpning av nybyggandet av bostäder, med 30% 1992 och 26,5% 1993. Orsaken är dels de effekter konjunkturläget, med stigande arbetslöshet, får på efterfrågan och dels strukturella förändringar. Breddningen av mervärdeskatten, höjda fastighetsskatter, minskade räntebidrag, minskningen av ränteavdragens värde, sänkta investeringsbidrag och förväntningar om höjda realräntor innebär en relativprishöjning för boendet som dämpar efterfrågan. Dessutom tillkommer ett stramare kreditläge samt en allmän osäkerhet om hur stödet till bostadsproduktionen ska utformas efter 1992. Antalet påbörjade lägenheter förutses avta 1992 till 37 000 och minska ytterligare 1993 till knappt 30 000, vilket ligger i linje med boverkets senaste bedömningar.

Ombyggandet av bostäder minskade med hela 35% mellan åren 1987 och 1990, vilket var en effekt av de regleringar som infördes successivt från 1986 för att dämpa överhettningen på byggmarknaden. Under 1991 ökade ombyggnadsinvesteringama med i storleksordningen 6,5%. Låneansökningama har stigit i samband med att en lägre s.k. garanterad ränta medgivits, 3,4% mot tidigare 5,25%. Från den 1 januari 1992 permanentas den lägre nivån i samband med att vissa delar av ombyg- gnadsverksamheten jämställs med nyproduktion vad gäller kapitalkost— nadsregler. Samtidigt kommer dock en mindre andel av kostnaderna för ombyggnadema att berättiga till räntesubventioner. Detta är en av orsakerna till den starka uppgången av ansökningar under 1991. Investeringsuppgången beräknas fortsätta 1992, med ca 15 %, för att kvarstå på en oförändrad nivå 1993. Orsaken till uppgången är främst det uppdämda behov som finns bl.a. inom 1960- och 1970-talets s.k. miljonprogram.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar. Miljarder kr., 1985 års priser.

1970 1975 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammantaget är det totala bostadsbyggandet ovanligt svårförutsägbart. Det finns ett antal faktorer som verkar neddragande. Samtidigt utvecklas hushållens inkomster relativt gynnsamt, vilket dämpar fallet i efterfrågan och kan förhindra ett las. De totala bostadsinvesteringama förutses falla med 16,5% 1992 och med ytterligare 15,5% 1993. Bakom denna nedgång döljer sig en omfördelning av byggandet från nybyggnad till ombyggnad. Det föreligger sannolikt inte några större problem att överföra arbetskraft från den ena sektorn till den andra. Ombyggnadssek- torn anses vara mer arbetskraftsintensiv och sysselsätta en större andel hantverkare, vilket i någon mån motverkar uppgången i arbetslösheten.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder kr. 1990, löpande priser Nybyggnad 55 ,2 Flerbostadshus 30 ,4 Småhus 24,9 Ombyggnad 19 ,3 Flerbostadshus 15 ,8 Småhus 3 ,5 Totalt 74,6

Årlig procentuell volymförändring

1990 1991 1992 1993

11,6 3 ,0 -30,0 -26,5 16,9 7,0 -25 ,0 -24,0 5,7 -2,0 -36,8 -30,5 -13,0 6,5 15,0 0,0 -l3,8 -3,2 22,0 2,0 -9,5 50,2 -5,3 -7,5 3,0 4,0 -16,5 -15,5

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.3. Byggnadsverksamheten

Aktiviteten inom byggnadsverksamheten, som började visa tecken på avmattning under 1990, fortsatte att sjunka under 1991. Byggnads- investeringama började falla under andra halvåret 1990 och nedgången fortsatte 1991, med ca S%. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare uppnådde mot slutet av 1991 de nivåer som rådde under förra lågkon- junkturen, ca 9% av kassamedlemmama. Arbetslösheten steg mest bland personer utan yrkesutbildning. Det förefaller också vara svårigheter att överhuvudtaget få fäste på arbetsmarknaden bland de nyutbildade som ännu inte hunnit få någon yrkeserfarenhet. Det senare kan eventuellt vara en delförklaring till varför den dramatiska arbetslöshetsutvecklingen inte återspeglats tydligare i sysselsättningsutvecklingen inom byggbranschen eftersom de nyutexaminerade aldrig registreras som sysselsatta. I SCB:s statistik ingår också andra grupper inom byggsektorn än byggnadsar- betare, som tjänstemän och olika typer av hantverkare. Dessa har traditionellt en lägre arbetslöshet än byggnadsarbetare. Bristen på arbetskraft har på två är helt försvunnit enligt konjunkturinstititutets byggbarometer. Enligt denna räknar byggföretagen också med en fortsatt försvagning av konjunkturen. Orderstockarna väntas minska liksom sysselsättningen.

Byggnadsinvesteringama har reglerats i varierande grad sedan 1987 då ramar för s.k. övrigt byggande (allt byggande utom bostadsbyggande) och kvoter för ombyggnader av bostäder infördes. Syftet var att dämpa efterfråge— och kostnadstrycket på byggmarknaden samt att frigöra resurser till nybyggande av bostäder. Dessa regleringar avvecklades under 1990 och 1991. Åtgärderna som var riktade mot ombyggnadsverk- samheten medverkade till den kraftiga nedgång som inträffade t.o.m. 1990. Under 1991 noterades en uppgång som förutses fortsätta 1992 och plana ut 1993.

Effekterna av regleringarna mot övrigt byggande, som utökades med investeringsskatt år 1989 på s.k. oprioriterat byggande i storstäderna (byggande exklusive bostadsbyggande och byggande för industrins behov), är svårare att särskilja. Borttagandet av regleringarna väntas dock inte få någon expansiv effekt på investeringarna med tanke på det allmänt svaga efterfrågeläget i ekonomin. Inom särskilt industri, byggnadsindustri och övrig fastighetsförvaltning väntas en fortsatt minskning.

Sammanfattningsvis avstannade ökningen av byggnadsinvesteringama totalt sett 1990 efter att ha stigit med närmare 20% sedan 1986. Under andra hälften av 1990 började den nedgång som fortsatte 1991, då ett fall på ca 5 % noterades. Främst bidrog näringslivets investeringar till denna utveckling tillsammans med de kommunala investeringarna. Reparations- och underhållssektom utvecklades dock relativt starkt, med närmare 5 % , vilket bromsade nedgången i den totala byggnadsverksamheten till 2%. År 1992 och 1993 är det främst nybyggande av bostäder som faller, förutom näringslivets investeringar. Det finns dock även faktorer som verkar i positiv riktning. Hit hör ombyggnadsinvesteringamas expansion, uppgången inom statliga affärsverk och myndigheter till följd av sats-

Bil. 1.1

ningarna på infrastruktur samt en fortsatt tillväxt inom underhålls- sektorn. Tillväxten av byggandet förutses således främst ske inom anläggnings-, ombyggnads- och underhållssektorerna. Totalt faller bygg- nadsinvesteringama med ca 9% 1992 och med ca S% 1993. Inräknas också den expansiva reparations— och underhållssektom dämpas ned- gången av byggnadsverksamheten till ca 5 resp. ca 3%.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr. 1990, löpande 1990 1991 1992 1993 priser Byggnadsinvesteringar 160,1 0,4 -4,8 -8,8 -5 , l därav näringslivet 61,7 -l,O -l4,9 -6,8 3,3 myndigheter 23,8 -2,5 -2,2 8,8 1,7 bostäder 74,6 3,0 4,0 —16,5 -15,5 Reparationer och underhåll 59,3 1,8 4,6 3,0 1,0 Totalt 219,4 0,8 -2,0 -5,1 -3,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och frnansdepartementet.

8.4 Lagerinvesteringar

Hela 1980-talet kännetecknades av en kraftig och ihållande lageravveck- ling. Totalt sett minskades lagren med ca 55 miljarder kr (1985 års priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan- deln. Industrins lagerkvot, dvs. kvoten mellan lager och produktion, halverades i det närmaste under denna period. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spannmålslagren samt av lagren av oljor och bränsle.

Tabell 8:6 Lagervolymförändringar Miljarder kr.; 1985 års priser

1981-1990 1990 1991 1992 1993 Jord- och skogsbruk 0,2 -0,1 -0,5 -0,4 Industri —3 l ,l - l ,0 -6,2 -4,2 El- och vattenverk -4,5 0,1 -0,1 -0,2 Partihandel -20,4 -0,7 -3 ,5 -l ,5 Detalj handel 1,0 0 ,7 -2 ,5 -0,8 Totalt -54,9 -1,0 -12,8 -7,1 -0,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartcmentet.

I takt med den successiva avmattningen av industrikonjunkturen skedde en viss lageruppbyggnad i industrin. Sålunda ökade färdigvarulagren med ' närmare 5 miljarder från 1989 t.o.m. första halvåret 1991. Denna lageruppbyggnad var emellertid blygsam vid en jämförelse med motsvarande fas i tidigare konjunkturnedgångar. Produktionen anpassades

nu snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit fallet tidigare. Prop. 1991/ 92: 100 Både den strukturellt fallande lagerkvoten under 1980-talet samt det produktionsmönster som tillämpats i den innevarande konjunktur- nedgången illustrerar den nya syn på lager och lagerhållning som etablerats på senare år. Lagertrimning och vaksamhet mot onödig lagerhållning har sålunda fått hög prioritet. Samtidigt som industrilagren steg under 1989 och 1990 fortsatte handelslagren att minska. De totala lagerinvesteringama blev därmed negativa även dessa år. Härvidlag har nationalräkenskapema reviderats, eftersom det tidigare angavs att lagerinvesteringama 1990 var positiva för första gången sedan 1980.

Lagemeddragningama 1991 var mycket kraftiga. Under l:a halvåret 1991 var minskningen över 10 miljarder kr. vilket innebar ett negativt bidrag till BNP-utvecklingen med 2,2 procentenheter. Under andra halvåret synes lagrens BNP-påverkan i stort sett ha varit neutral. Därmed skulle bidraget under helåret 1991 ha varit 1,2 procentenheter, dvs. nästan lika stort som den totala BNP-nedgången. Handelslagren minskade kraftigt såväl inom parti— som detaljhandeln. För industrins del har stora lagemeddragningar skett av insatsvaror och varor i arbete.

Industriproduktionen föll 1991 kraftigare än den slutliga varuefterfrågan i ekonomin. Därmed borde förutsättningarna ha funnits för industrin att dra ner sina stora färdigvarulager. Under första halvåret 1991 fortsatte emellertid dessa lager att öka. Detta förhållande hänger samman med den kraftiga lagemeddragningen i handelsledet, vilken har fördröjt industrins lageraweckling av färdigvaror. Lageromdömen i bl. a. konjunkturinstitu- tets industribarometer tyder på att industrin även andra halvåret 1991 haft svårt att minska färdigvarulagren. Detta förhållande får viktiga konse- kvenser för utsikterna för en uppgång i industriproduktionen. Denna kan nu försenas då en tilltagande efterfrågan i första skedet kan mötas med lagerminskningar.

Lagemeddragningar är att vänta också under 1992. Industrin kan då börja avveckla sina fårdigvarulager i en betydande utsträckning. Vissa trimningar av lagren av insatsvaror och varor i arbete genomförs sannolikt. Lagerrörelsema inom handeln väntas i år bli betydligt svagare än under 1991. En viss ytterligare minskning sker dock såväl inom parti- som detaljhandel. Även om lagerminskningama blir tämligen omfattande även 1992 blir det positiva bidraget till BNP-tillväxten så stort som 0,6 procentenheter. 1993 bedöms lagren i huvudsak vara oförändrade. Enda undantaget gäller industrins färdigvarulager som i ett förbättrat efterfråge- läge fortsätter att sjunka. Det positiva BNP-bidraget blir även detta är betydande.

Lagrens betydelse för konjunkturmönstret har allmänt sett minskat den senaste tiden. Icke desto mindre har lagercykeln en central betydelse för den makroekonomiska bilden innevarande prognosperiod. Den starka lagerawecklingen under 1991 bidrog till att nedgången i BNP blev tämligen kraftig. Samtidigt fanns ett intimt samband mellan lagemeddrag- ningama och det stora importfallet. Detta i sin tur medförde betydande förbättringar i handels- och bytesbalansen. För 1992 och 1993 förutses rekyleffekter av de stora lagerminskningama förra året. Trots fortsatta

Bil. 1.1

neddragningar ger lagren tämligen kraftiga positiva bidrag till BNP- tillväxten beroende på att förändringen i lagerinvesteringama är positiv efter de stora nrinustalen 1991. Motsvarande rekyleffekt finns för importutvecklingen 1992. Lagercykeln gör att importen ökar betydligt snabbare i år än vad den slutliga efterfrågan indikerar. Detta är förklaringen till att exportnettots bidrag till BNP—tillväxten i år beräknas bli endast 0,2 procentenheter jämfört med 1,7 förra året trots att skillnaden i relativt konjunkturläge mellan Sverige och omvärlden snarare är större i år.

Diagram 8:S BNP-utveckling och lagerbidrag. Förändringar i procent av BNP föregående år, 1985 års priser.

#U'IOÄXI

(A

FJ.

. . _ , . IIIllllllllllIlll llllllllllllllllllll]

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

9. Den offentliga verksamheten

Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades med drygt 65 miljarder kr. 1991. Det finansiella sparandet visade ett underskott mot- svarande 1% av BNP, efter fyra år av överskott. Nedgången i sparandet fortsätter 1992 och 1993, men i måttlig takt. Det är statens finanser som försämras medan kommunernas ekonomi förbättras. Kalkyler av konjunk- _ turnedgångens effekter på statens finanser visar att även rensat för effekterna av tillbakagången i ekonomin föll sparandet 1991, vilket tyder på att finanspolitiken var expansiv. Detta kommer också till uttryck i förbättringen för kommuner och den starka inkomstökningen för hus- hållen. För 1992 och 1993 beräknas det statliga sparandet vara i stort sett oförändrat om man korrigerar för den onormalt låga BNP-tillväxten.

9.1. Den konsoliderade offentliga sektorn

Diagram 9:1 Skatter och offentliga utgifter 1980-1990 Andel av BNP

%

70

65 Ut_- iftsk_ot _3

45 40 ...................................................................................................................................

55 ...................................................................................................................................

30 f 1980 1981 l982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finans- departementet.

Den offentliga sektorns fmanser förbättrades markant under 1980- talet. Det finansiella sparandet gick från ett underskott motsvarande 4% av BNP 1980 till ett överskott 1990 på knappt 4%. Av denna förbättring på ca 8 procentenheter beror ca 7 procentenheter på en ökning av skattekvoten (skatterna och socialavgiftemas andel av BNP) medan utgiftkvoten minskade med knappt 1/2 procentenhet, se diagram 9:1. Jämfört med dess högsta värde 1982 har dock utgiftskvoten minskat med 5 procentenheter. Höga nominella löneökningar tillsammans med icke indexreglerade skatteskalor bidrog till att driva upp skattekvoten. Den reala resursförbrukningen inom den offentliga sektorn i form av

Prop. 199l/92:100

Bil. 1.1

konsumtion och investeringar sjönk med ca 4 procentenheter som andel av BNP mellan 1980 och 1990. Transfereringarnas andel steg under samma period med drygt 2 procentenheter och ränteutgiftemas andel ökade med 1,5 procentenheter.

Skattekvoten sjönk 1991 preliminärt med ca 2,5 procentenheter till 53,5 % av BNP. För 1992 och 1993 beräknas en successiv fortsatt nedgång av skattekvoten till drygt 52%, se tabell 9:1.

Skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas 1 förhållande till BNP, dels på förändringar 1 skatteuttagen. Även betalningsmtiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Mervärdeskatten på den kommunala sektorns inköp av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januari och på den statliga sektorns inköp fr.o.m. 1 juli 1991. Dessa avlyft bidrar till en minskning av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och ca 1/4 procentenhet 1992, efter beaktande av att även nominella BNP reduceras till följd av avlyften. Avskattningen av skatteskulder på företagens reserveringar bidrar till att höja skattekvoten med ca 1/4 procentenhet de närmaste åren.

Tabell 9:1 Skattekvoten Procentandel av BNP

1990 1991 1992 1993

Direkta skatter 23,7 20,3 21,0 20,6 Hushåll 21,6 19,1 18,7 18,2 Företag 2,1 1,1 2,2 2,4 lndirekta skatter exkl. arbetsgivaravg. 15,1 15,7 15,4 14,9 Mervärdeskatt 8 ,3 9 , 1 9,0 8 ,6 Ovrigt 6,8 6,7 6,4 6,2 Arbetsgivaravgifter 17,3 17,5 16,6 16,8 Socialförsäkringsavgifter 14,7 15,1 14,6 14,7 Ovriga arbetsgivarQVgiher 2,6 2,4 2,0 2,0 Skatter och avgifter 56,1 53,5 52,9 52,2

Källor: Konjunkturinstitutet. riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

En del större skatteändringar genomförs 1992 och 1993: - Skatten på vissa kapitalinkomster har sänkts i år och den generella skattesatsen på kapitalinkomster sänks 1993 till 25 %. — Skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992. — Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor samt på restaurang och hotell sänktes 1 januari 1992 från 25% till 18%. — Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5 procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3 procenten- heter en kompensation för arbetsgivarnas kostnad för den i år införda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. — Punktskatterna på en rad olika varor slopas fr.o.m. 1993.

De offentliga utgifternas andel av BNP steg preliminärt 1991 med ca 2 procentenheter till knappt 64%. Transfereringarna till hushåll ökade i samband med skattereformen men också genom det försvagade läget på arbetsmarknaden. Även transfereringama till näringlivet ökade kraftigt förra året, vilket avspeglar ökade räntesubventioner till bostäder, investeringsbidrag till bostadsbyggande och omställningsstöd till jordbruket, se tabell 9:2. Den i tabellen redovisade nedgången av den offentliga konsumtionens andel av BNP 1991 beror helt på det ovan- nämnda avlyftet av mervärdeskatt.

För 1992 och 1993 dämpas ökningen i transfereringama. Arbetsgivar— perioden i sjukförsäkringen bidrar till att dra ned utgiftskvoten (och skattekvoten) med knappt 1 procentenhet fr.o.m. 1992. Investeringsbidra— get till bostadsbyggandet sänktes i november 1991 från 9,3% till 3,1 % av byggnadskostnadema. Tidseftersläpning och övergångsregler gör att besparingseffekten blir liten under prognosperioden. Subventioneringen av läkemedel och tandvård dras ned. Kostnaderna för arbetsmarknads- politiken och satsningar på infrastrukturinvesteringar gör dock att utgiftskvoten fortsätter att stiga i år för att sedan vara i stort sett oförändrad 1993.

Tabell 9:2 De offentliga utgiftemas andel av BNP

1990 1991 1992 1993

Transfereringar till hushåll ' 20,5 22,1 22,2 22,3 därav arbetslöshetsbidrag m.m. 0,8 1,6 1,9 2,1 Subventioner m.m. 6,0 6,8 6,7 6,5 Ränteutgifter 5,6 5,6 5,7 5,8 Konsumtion 27 ,1 26 ,7 26,8 26,6 lnvesteringar 2 ,4 2 ,5 2 ,9 3 ,0 Totala utgifter 61,7 63,8 64,3 64,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Genom besparingar i den statliga administrationen och det kommunala skattestoppet begränsas den offentliga konsumtionens volymtillväxt de närmaste åren. Inkluderat ökning av sysselsättningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbilding beräknas konsumtionen öka med drygt 0,5% 1992 och sedan ligga kvar på oförändrad nivå 1993.

Skillnaden mellan skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektorns övriga inkomster, som till 1/3 består av AP—fondens ränte- inkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till -15 miljarder kr. Underskottet motsvarar 1% av BNP. I år blir nivån i stort sett oförändrad för att 1993 minska till nära 40 miljarder kr., motsvarande 2,5% av BNP, se tabell 9:3.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Bil_ 1.1 Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell förändring

1990 1991 1992 1993 1990 1991 1992 1993

Inkomster 884,5 902,7 932,5 953,1 9,9 2,1 3,3 2,2 Skatter 558,8 551,8 566,3 579,1 7,9 -1,2 2,6 2,3 Socialförsäkringsavgifter 198,7 217,6 214,9 228,0 12,9 9,5 -1,2 6,1 Ovriga inkomster 126,9 133,2 151,2 146,0 14,6 5,0 13,5 -3,4 Utgifter 832,5 917,7 949,6 991,8 13,2 10,2 3,5 4,4 Transfereringar till hushåll 277,1 318,5 327,1 345,0 10,8 14,9 2,7 5,5 Ränteutgifter 81,4 97,5 99,4 99,8 13 ,6 19,7 1,9 0,4 Ovriga transfereringar 75,3 81,0 84,7 89,1 13,8 7,5 4,6 5,2 Konsumtion 366,5 384,2 395,8 410,9 15,5 4,8 3,0 3,8 lnvesteringarl 32,2 36,5 42,7 47,1 6,3 13,4 17,0 10,3 Finansiellt sparande 52,0 -15,0 -17,1 -38,7

Procent av BNP Skatter och avgifter 56,1 53,5 52,9 52,2

Utgifter 61,7 63,8 64,3 64,2 Finansiellt sparande 3,8 —1,0 -l,2 -2,5

1 1 investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt ncttot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

9.2. Staten inkl. socialförsäkringssektoms frnanser

Staten inkl. socialförsäkringarna omfattar, förutom den statliga sektorn, även allmänna sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt allmänna tilläggspensioneringen (AP-fonden). Sektom är en konsolidering av nationalräkenskapssektorerna staten och socialförsäkringssektom, där transaktionerna mellan sektorerna eliminerats.

Tabell 9:4 Statens och socialförsälu'ingssektorns inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr., Procentuell förändring, 1990 1991 1992 1993 1991 1992 1993 Inkomster 648,5 637,1 627,8 633,9 -1,8 -1,5 1,0 Skatter exkl. arbetsgivaravgiftcr 318 ,7 285 ,0 266,9 266,1 -10,6 -6,3 -0,3 Arbetsgivaravgifter 234 ,0 251,8 244,9 259,0 7,6 -2,7 5 ,8 Ovriga inkomster 95,9 100,3 116,0 108,8 4,6 15,6 -6,2 Utgifter 588,1 652,3 660,9 679,7 10,9 1,3 2,8 Transfereringar till hushåll 251,6 290,0 297,5 314,6 15,3 2,6 5,7 Bidrag till kommuner1 82,1 83,1 78,5 68,1 1,3 -5,6 -l3,2 Ovriga transfereringar 67,6 82,1 83,9 84,1 21,5 2,1 0,2 Räntcutgifter 68,2 73,0 76,7 82,8 7,1 5,1 7,8 Konsumtion 104,9 109,5 107,1 110,7 4,3 -2,2 3,4 lnvesteringar 13,7 14,5 17,3 19,5 6,3 18,7 13,2 Finansiellt sparande 60,4 -15,2 -33,1 -45,8 därav staten 13 ,9 -59,7 -74 ,2 -83 ,6 AP-fonden 46,5 44,5 41,1 37,8

1 1 bidrag till kommuner är avräkningsskatten bortdragen. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementct.

Bakom försämringen av den offentliga sektorns finanser 1991 ligger en ännu kraftigare nedgång för statens finansiella sparande. Det minskade med nästan 74 miljarder kr. och gick därmed från ett överskott på ca 14 miljarder kr. 1990 till ett underskott på ca 60 miljarder kr. 1991. Statens finansiella spamade fortsätter att sjunka de närmaste två åren, men inte alls i samma takt som 1991. AP-fondens överskott beräknas krympa med ca 9 miljarder kr. mellan 1990 och 1993, se tabell 9:4.

Statens (inkl. socialförsäkringama) inkomster och utgifter påverkas av regelsystemen för t.ex. skatter och pensioner, konjunkturläget och av vidtagna politiska åtgärder. Regelsystemen och de politiska åtgärderna skulle kunna sägas utgöra finanspolitiken. För att kunna avgöra om ' finanspolitiken är expansiv eller kontraktiv måste man isolera konjunktur- ens inverkan på statens inkomster och utgifter. En indikator på finans- politikens inriktning erhålls genom att beräkna förändringen av det BNP- korrigerade finansiella sparandet för staten (inkl. socialförsäkringama). Indikatom syftar inte till att beräkna vilken effekt fmanspolitiken har på ekonomin.

Tabell 9:5 BNP-förändringens inverkan på staten och socialförsäln-ings- sektorns finansiella sparande. Miljarder kronor.

1990 1991 1992 1993

Finansieut sparande 60,4 -15,2 -33,1 -45,8 förändring -75,6 -17,9 -12,8 därav BNP-beroende -35,4 -21,2 -9,0 Inkomster -23,7 -16,1 -5,5 Utgifter 11,7 5 ,1 3,5 BNP—korrigerat -40,2 3,3 -3,8 Andel av BNP i procent Finansiellt sparande 4,5 -1,1 -2,2 -3,0 förändringl -5,3 -1,2 -0,8 därav BNP-beroende -2 ,5 -1,4 -0,6 Inkomster -l ,6 -l ,l -O,4 Utgifter 0,8 0,3 0,2 BNP-korrigerat -2,8 0,2 -0,2

1Beräknat på aktuellt års BNP-nivå. Källa: Finansdepartementet.

Beräkningarna av konjunkturens inverkan på statens (inkl. socialförsäk- ringama) sparande bygger på en metod som utarbetats inom OECD. Metoden är dock modifierad och anpassad efter svenska förhållanden. Kalkylen visar hur statens (inkl. socialförsäkringarna) inkomster och utgifter påverkas när den reala BNP—tillväxten awiker från 2%, vilket i stort sett motsvarar trenden under 1980-talet. Vidare bygger kalkylen .på att arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ligger kvar på föregående års nivå. Konjunkturens inverkan på löner och priser beaktas ej. 1 kalkylen justeras företagens skattebetalningar endast för det reala BNP-gapet. Detta medför att förändringen av det BNP-korrigerade

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

statliga sparandet överskattas vid variationer i företagens skattebetalning- ar, som inte beror på utvecklingen av den reala ekonomin. Tidseftersläp- ningar, extraordinära vinster och förluster m.m. gör att sambandet mellan företagens skattebetalningar och BNP-tillväxten är svagt.

Beräkningarna visar att för 1991 hade skatteinkomstema blivit ca 24 miljarder kr. större om BNP ökat med 2% i stället för att minska med 1,3%. Utgiftema för arbetsmarknadspolitiken och bidrag till arbetslösa hade blivit ca 12 miljarder kr. lägre om arbetslösheten legat kvar på 1990 års nivå. Då BNP-tillväxten även för åren 1992 och 1993 ligger under 2% och arbetslösheten stiger ger konjunkturen ett negativt bidrag till statens (inkl. socialförsäkringama) fmansiella sparande även de närmaste två åren, se tabell 95.

Det BNP-korrigerade finansiella sparandet minskar 1991 med ca 40 miljarder kr., motsvarande knappt 3 % av BNP. Detta tyder på finanspoli- tiken var expansiv förra året. För 1992 och 1993 visar beräkningarna att finanspolitiken är i stort sett neutral, eftersom det BNP-korrigerade sparandet är i det närmaste oförändrat.

Till nedgången av statens BNP-korrigerade spamade 1991 bidrog att företagens skattebetalningar sjönk med ca 17 miljarder kr, utöver vad som förklaras. av fallet i BNP. Då företagens skattebetalningar 1992 återgår till en mer normal nivå dras det BNP-korrigerade sparandet upp. Om företagens skattebetalningar legat på en för konjunkturen mer normal nivå 1991 hade förändringen av det BNP-korrigerade sparandet i stället blivit ca -23 miljarder kr. 1991, ca -8 miljarder kr. 1992 och ca -6 miljarder kr. 1993.

Som tidigare nämnts beaktas ej konjunkturens inverkan på löner och priser. Nedväxlingen av löneökningstakten (till 5,5 % 1991 från 10% 1989 och 1990) får, främst genom reglerna för utbetalningarna av kommunala skattemedel, en mycket kraftig effekt på statens sparande 1991 och 1992. Skatteutbetalningarna till kommunerna stiger kraftigt 1991 och 1992 till följd av löneökningarna två år tidigare, medan de totala skatteinkomstema ökar svagare. Medan de totala skatteinkomster- na BNP-justerat stiger med ca 4,5 % 1991 och 3,5% 1992 så ökar utbetalningarna av kommunalskatt (efter avdrag för avräkningskatt) med ca 10% 1991 och ca 12% 1992. Om kommunalskatteutbetalningama ökat i samma takt som de totala skatteinkomstema samma år hade statens sparande blivit ca 12 miljarder kr. bättre 1991 och ca 20 miljarder kr. bättre 1992. Å andra sidan hade nivån på statens sparande 1990 varit lägre om kommunalskatteutbetalningama följt de totala skatteinkomstema de år då inflationen tilltog.

Pensionsuibetalningama beror också, genom kopplingen till basbelop- pet, på den historiska inflationen. I samband med skattereformens båda steg 1990 och 1991 avräknades den del av prisuppgången, som var hän- förlig till reformen. Basbeloppet steg dock med ca 3 % mer än timlönen 1991. Om basbeloppet ökat som timlönen hade pensionsutbetalningama efter skatt blivit ca 3 miljarder kr. lägre 1991. För 1992 ökar basbeloppet i stort sett i samma takt som timlönen och 1993 något mindre.

Att den fortsatt kraftiga ökningen av kommunalskatteutbetalningarna 1992 inte får större genomslag på det BNP-korrigerade finansiella

sparandet beror på att det motverkas av andra faktorer: Företagsskattema stiger starkt efter fallet 1991. lnleveranser från statliga affärsverk ökar tillfälligt. En tidigare beslutad indragning från kommunerna bidrar också till att stärka statens finanser i år.

För 1993 aviseras dels ytterligare indragning från kommunerna, dels införande av karensdagar vid sjukdom. Dessa åtgärder beräknas sammantagna förstärka statens (inkl. socialförsäkringama) finansiella sparande med 10-15 miljarder kr.

Ovanstående diskussion, om bl.a. företagens skattebetalningar och samspelet mellan regelsystemen för kommunalskatter, pensioner och den ekonomiska utvecklingen i stort, visar på svårigheterna att renodla konjunkturutvecklingens resp. finanspolitikens roll för de offentliga finanserna. De beräkningar som redovisas i tabell 9:5 bör därför tolkas med försiktighet. Avsikten är att i anslutning till det framtida arbetet med nationalbudgetama vidareutveckla metodiken.

9.3. Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt kyrko- kommuner och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1990 hade sektorn ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

År 1991 förbättrades sektorns finanser och det finansiella sparandet beräknas vara i balans. Inkomsterna ökade starkt medan utgifterna bl.a. drogs ned av att kommunerna fr.o.m. förra året fick lyfta av mervärde- skatten på sina inköp. Nedan används ordet kommuner som en beteck- ning för hela sektorn.

För 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommunala ekono-rnin trots att kommunalskatten sänkts något och en tidigare beslutad indrag- ning på ca 3 miljarder kr. från kommunerna. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 16 miljarder kr. i år. För nästa år aviseras en indragning från kommunerna på mellan 5-10 miljarder kr. Med en indragning mitt i detta intervall minskar det finansiella överskottet till ca 7 miljarder kr. 1993, se tabell 9:6. Det ska understrykas att beräk- ningarna är osäkra med hänsyn till skattereformens och andra regel— ändringars effekter på kommunernas ekonomi.

Den förbättrade finansiella situationen är huvudsakligen en följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarandet vid utbetalningen av kommunalskattemedel. Skatteinkomstema 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt leder den förutsedda dämpningen av löneökningarna och inflationen till att de kommunala utgifterna de närmaste två åren inte växer i samma snabba takt.

Bidrag från staten och socialförsäkringssektom stod för ca 25% av kommunernas inkomster 1991. Statsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatteutjärrmingsbidraget uppgick till 10,5 miljarder kr. netto och de specialdestinerade bidragen till 63 miljarder kr.

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.1

1991. De specialdestinerade bidragen ökar med ca 10 miljarder kr. i år.

Den kraftiga höjningen beror bl.a. på bidrag i samband med äldrerefor- Bil. 1.1 men och vårdgarantin samt bidrag till upprustning av skolor, för sysselsättningsskapande åtgärder och ersättningar för mottagande av flyktingar. Nästa år dämpas ökningen av de specialdestinerade bidragen betydligt.

För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991 dels bidraget till kommunerna avseende garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräknings- skatt). Skatten baseras på kommunernas skatteunderlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991, ca 15,5 miljarder kr. 1992'och till ca 24 miljarder kr. 1993. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp.

Tabell 9z6 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser Miljarder kr. Procentuell utveckling 1990 1991 1992 1993 1990 1991 1992 Inkomster 328,4 360,8 399,9 404,8 11,6 9,9 10,8 Skatter 204,9 232,7 269,5 282,0 13,1 13,6 15,8 Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn 82,1 83,1 78,5 68,1 9,9 1,3 -5 ,6 Ovriga inkomster 41,4 45,0 51,9 54,7 7,7 8,6 15,5 Utgifter 336,8 360,6 383,9 397,7 12,7 7,0 6,5 Iransfereringar till hushåll 25,5 28,5 29,6 30,4 11,0 11,6 3,8 Ovriga transfereringar 31,3 35,4 40,2 39,5 11,3 13,1 13,7 Konsumtion 261,6 274,8 288,7 300,2 15,1 5,0 5,1 lnvesteringar 18,5 21,9 25 ,4 27,5 -9,5 18,7 15,9 Finansiellt sparande -8.5 0,2 16,0 7,1

Anm.1 investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdcpartcmcntct.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året steg konsumtionen knappt 1,5% i volym. Konsumtionen drogs upp av att inköpen av varor och tjänster ökade relativt starkt. Sysselsättningen i kommunerna stagnerade, trots en viss uppgång av sysselsättningsskapan- de åtgärder i kommunal regi.

[ år talar bl.a. äldrereformen och vårdgarantin, och därmed förknip- pade statsbidrag, för en viss ökning av den kommunala sysselsättningen. Däremot väntas inte kommunernas förbättrade ekonomi i sig leda till någon expansion av verksamheten. Förbättringen av kommunernas finanser är nämligen tillfällig och regeringen har deklarerat att det inte finns något samhällsekonomiskt utrymme för kommunal expansion. Mot denna bakgrund beräknas den underliggande ökningen av konsum- tionsvolymen begränsas till ca 1/4% i år. Växande antal i kommunala sysselsättningsskapande åtgärder drar dock upp konsumtionen, som totalt beräknas stiga med 1,3 %. Nästa år väntas konsumtionen vara oförändrad.

6 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr l00. Bilaga 1.1.

_- 0 0 b)

1 -._.

ooh—rom (.nu A—

lng wbliioä w ro

10 Kapitalmarknaden

Den fördröjda konjunkturåterhämtningen i världsekonomin återspeglades under 1991 på de finansiella marknaderna. Räntorna har i flertalet länder fallit betydligt efter bl.a. penningpolitiska lättnader. Intresset för köp av aktier, som under början på året var betydande, har successivt avtagit.

Även de svenska räntorna har under året som helhet fallit betydligt. Under slutet av året tvingades emellertid riksbanken att strama åt penningpolitiken efter att stora valutautflöden uppkom under november. Lågkonjunkturen i kombination med prisfall på fastighetsmarknaden medförde att kreditinstitutens kreditförluster ökade kraftigt för andra året i följd.

10.1 lntemationell ränte- och valutautveckling

Under 1991 har den internationella räntenivån fallit. Undantaget är Tyskland där räntorna hållits uppe av en stram penningpolitik. Räntened- gången har varit särskilt tydlig i Förenta staterna, Japan och Storbritann- ien. Sänkningen har föranletts av en svag konjunkturutveckling och lättnader i penningpolitiken.

Diagram 10:1 6-månaders euromarknadsräntor 1990-1991

Enkla örsröntor Procent

12

10

4 . . 1990 1991

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991. Källa: Finansdepartementet.

Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har fört en expansiv penningpolitik ända sedan slutet av år 1989. Räntan på sexmånaders placeringar har sedan årsskiftet 1989/90 fallit med ca 4 procentenheter. Effekterna på den reala ekonomin av de senaste årens räntesänkningar" förefaller ännu vara begränsade. En anledning är att den lättare penning-

politiken främst påverkat de korta räntorna medan de långa endast sjunkit något. Betydande kreditförluster i det amerikanska banksystemet medför också att bankerna inte i full utsträckning har anpassat utlåningsräntoma till de sänkta marknadsräntorna.

Under de senaste åren har priserna fallit på den amerikanska fastighets- marknaden. Andelen outhyrda lokaler är betydande i viktiga större städer. Kollapsen på fastighetsmarknaden i kombination med lågkonjunk- turen har ökat kreditförlustema i det amerikanska banksystemet. Den amerikanska bankstrukturen, med relativt små och regionalt inriktade banker, har förvärrat krisen. Generösa regler för inlåningsförsäkringen har vidare medfört att den federala regeringen har tvingats tillskjuta ansenliga mängder kapital. Kreditinstitutens restriktivare policy och knappheten på riskvilligt kapital medför att de högt belånade företagen och hushållen primärt söker minska skuldsättningen. De fortsatt höga utlåningsräntoma och osäkerhet över ekonomins utveckling medför därför att företag och konsumenter intar en avvaktande hållning. Konjunkturåter- hämtningen under 1992 beräknas bli förhållandevis svag. Detta talar för en förhållandevis låg räntenivå. En sådan politik underlättas av att inflationstrycket i ekonomin f.n. är lågt.

Allt tydligare tecken på en avmattning i den japanska ekonomiska aktiviteten har inneburit att centralbanken lättat på penningpolitiken under det andra halvåret 1991. Marknadsräntorna har sammantaget fallit med ca två procentenheter sedan årsskiftet 1990/91. Även i Japan har kreditförlusterna ökat väsentligt i spåren av fallande priser på fastighets- marknaden, kursfall på aktiebörsen och dämpad ekonomisk aktivitet. För att dämpa oron på de finansiella marknaderna samt påskynda en konjunkturåterhämtning beräknas de penningpolitiska låttnadema bestå även under 1992.

Under det senaste året har den tyska ekonomin präglats av hög aktivitet och stigande inflation i spåren av återföreningsprocessen. För att dämpa överhettningen har Bundesbank fört en restriktiv penningpolitik. Omfattande bidrag till de östra delstaterna medför att underskottet i den offentliga sektorn är betydande, vilket accentuerat behovet av en stram penningpolitik. Enligt de senaste prognoserna beräknas underskottet inom den offentliga sektorn under 1991 uppgå till 130 miljarder D-mark, eller 4,5 % av det enade Tysklands BNP. Vid tre tillfällen har Bundesbank höjt diskontot med sammanlagt 2 procentenheter till 8 %. Räntan på sexmåna- ders placeringar noterades i mitten på december till 9,6 %, vilket är något högre än vid årsskiftet 1990/91. Den tyska penningpolitiken beräknas förbli förhållandevis stram under prognosperioden. Den höga efterfrågan i de östra delarna av Tyskland och den överhettade arbetsmarknaden i de västra delarna har gett högre löne—och prisstegringstakt. Den nuvarande inflationstakten på drygt 4% är med tyska mått mätt hög. En markant reduktion av budgetunderskottet förutses som ett resultat av såväl höjningar av skatter och sociala avgifter som reduceringar av de offentliga utgifterna. Den offentliga sektorns lånebehov beräknas emellertid alltjämt bli betydande under de kommande åren. Sammantaget är utrymmet för lägre räntor, även-vid en avmattning i konjunkturen, begränsat.

Till skillnad från Tyskland har övriga Västeuropa en låg aktivitetsnivå. inflationstakten har fallit betydligt i flertalet EG-länder. Detta har möjligjort en viss nedgång av räntorna. I Storbritannien har de korta räntorna fallit med ca tre procentenheter medan nedgången i Frankrike, Italien och Danmark har begränsats till mellan en halv och en procenten- het. Den europeiska våxelkursmekanismen, ERM, innebär att de ingående valutomas förhållande till varandra endast får variera inom ett smalt band. I praktiken innebär detta att penningpolitiken måste inriktas på att klara den fasta växelkursen. Valutans ställning inom BRM-bandet är avgörande för huruvida det finns utrymme för en ändrad penningpoli- tik. Exempel på detta är Frankrike och Storbritannien, där önskemålet om en expansivare penningpolitik av inhemska skål under året kommit i konflikt med kravet på en stabil växelkurs. Mot slutet av 1991 steg de europeiska räntorna något bl.a. som en reaktion på den tyska räntehöj- ningen i mitten på december och att den allt starkare D-marken ökade spänningarna inom ERM. Sammantaget medför ränteutvecklingen i Västeuropa att räntenivåema i de skilda länderna närmat sig varandra ytterligare under året.

Diagram 10:2 Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen 1990-199l.

DEM per USD ' YEN per USD 2.2 160

150

LB

140

- 150

1.4 i 4— 120

1990 1991

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991. Källa: Finansdepartementet.

I samband med att avslutningen på Gulfkriget inleddes, under det första halvåret i fjol, stärktes dollarn betydligt på valutamarknadema. De allt lägre räntorna i Förenta Staterna innebar emellertid att intresset för placeringar i valutor med högre avkastning, främst D-marksplaceringar, steg. Skillnaden mellan amerikanska räntor å ena sidan och de tyska och japanska räntorna å andra sidan vidgades ytterligare under året. I mitten på december understeg de amerikanska räntorna de tyska med ca 5 procentenheter och de japanska med ca en procentenhet. Vid årsskiftet 1990/91 var motsvarande skillnader endast två respektive en halv

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

procentenhet. Den vidgade räntemarginalen bidrog till att dollarn åter försvagades under det andra halvåret, i synnerhet mot D-marken.

Under år 1990 föll de internationella aktiekurserna med i genomsnitt ca 20%. Kurserna på flertalet aktiebörser återhämtade sig under 1991. Fram till och med mitten på december hade kurserna i genomsnitt stigit med S%. Lägre räntor har framför allt gynnat kursutvecklingen på börserna i New York och London. Även kurserna på Frankfurtbörsen har stigit något. Köpintresset i Frankfurt har dock hållits tillbaka på grund av osäkerhet om återföreningens kostnader och den osäkra utvecklingen i Sovjetunionen. Aktiekurserna på Tokyobörsen fortsatte att sjunka under 1991 bl.a. mot bakgrund av fallande vinster i näringslivet.

Kursutvecklingen fluktuerade under året. Under det första halvåret var köpintresset stort bl.a. som ett resultat av den snabba upplösningen av konflikten vid Persiska viken samt förhoppningar om en snar konjunktur- återhämtning. Under de sista månaderna av 1991 föll kurserna då några påtagliga tecken på ett konjunkturomslag i världsekonomin ej kunde skönjas. Investerarna reviderade därmed ned vinstförväntningama på företagen. Kursnedgången blev särskilt påtaglig i New York och Tokyo.

Den finska ekonomin har under det senaste året kännetecknats av en djup recession där kollapsen av öststatshandeln och betydande prisfall på skogsprodukter varit särskilt kännbar. Förlusterna inom det finländska näringslivet var avsevärda under 1991 vilket bl.a. resulterade i betydande kursfall på Helsingforsbörsen. Den ekonomiska politiken försvårades av att regeringen saknade majoritet för viktiga frågor i den finska riksdagen samtidigt som diskussioner mellan arbetsmarknadens parter om ett lönesänkningsavtal drog ut på tiden. Under sommaren knöts den fmska marken till den europeiska valutaenheten, ecu. Efter en längre tids spekulation mot den fmska valutan med stora valutautflöden och höga räntor som följd valde den fmska centralbanken att devalvera marken med 12,3 % i mitten på november. Devalveringen i Finland demonstrerar att en ensidig deklaration om en ecuanknytning inte ger absolut trovärdig- het för den fasta växelkursen.

Den norska ekonomin har under de senaste åren genomgått en besvärlig anpassningsprocess. Antiinflationspolitiken och den fasta växelkurspolitiken har resulterat i betydande prisfall på fastighetsmarkna- den och en långvarig lågkonjunktur. Kreditförlusterna har under flera år varit betydande hos de norska utlåningsinstituten. Förlusterna slog nya rekord under 1991 då de ledande bankerna i praktiken urgröpt sitt egna kapital och därmed var ur stånd att uppfylla kravet på eget kapital. Regeringen tvingades till omfattande kapitalinjektioner för att restaurera kreditinstituten samtidigt som den norska riksbanken beviljade likviditets- stöd.

Sammanfättningsvis är bedömningen att de amerikanska och japanska räntorna fortsätter att ligga på en låg nivå under 1992. Detta skulle kunna möjliggöra även lägre räntor i Europa i takt med att överhettningen i Tyskland mattas av. Den nuvarande förhållandevis höga tyska inflations- takten begränsar emellertid utrymmet för räntesänkningar. Räntenedgång- en i Europa beräknas därför bli måttlig.

10.2. Räntor och valutaflöden i Sverige

Under större delen av 1991 föll de svenska räntorna förhållandevis kraftigt. Lägre omvärldsräntor, lägre inflationsförväntningar och kronans knytning till den europeiska valutaenheten, ecu, var huvudförklaringama. Ecu-anknytningen och ansökan om EG—medlemskap stärkte förtroendet för den fasta växelkurspolitiken. Det ökade förtroendet för växelkurspoli- tiken medförde att räntedifferensen gentemot omvärlden nedbringades väsentligt.

Diagram .10:3 Ränteutvecklingen 1990-1991

Enkla örsröntor Procent

16 ; . Slisskuldvöxlor

....." i

SlofslobAGfioner ',

Anm.: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991.

Källa: Finansdepartementet.

Räntenedgången koncentrerades kring tidpunkten för kronans knytning till ecun. Marknadsräntorna föll med mellan en och två procentenheter under maj och juni. Räntenedgången kan tolkas som att kronans koppling till den europeiska valutaenheten i mitten av maj, följt av ansökan om EG-medlemskap i juni, minskade växelkursrisken väsentligt. Intresset från utlandet för kronplaceringar var betydande under försommaren. Under maj och juni uppgick valutainflödet till närmare 30 miljarder kronor. Räntedifferensen, mätt på sex månaders placeringar mellan statsskuldväxlar och ecuräntan(den valutakorgsvägda korgräntan före den 17 maj), föll med ca två procentenheter till en procentenhet direkt efter kronans ecuknytning. Knytningen av kronan till ecun är visserligen endast baserad på ett ensidigt svenskt åtagande men utgör i kombination med ansökan om medlemskap i EG en tydlig signal att Sverige efter- strävar att anpassa svensk ekonomi till de krav som EG-medlemskapet ställer. Till dessa krav hör att sänka den svenska inflationstakten till europeisk nivå.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Ur teknisk synvinkel innebar ecukopplingen att kronan knöts till en ny valutakorg. Valutasammansättningen i ecu-korgen speglar, till skillnad från den gamla valutakorgen, inte valutafördelningen i Sveriges utrikes- handel. Dollam, som hade en stor vikt i den tidigare valutakorgen, ingår exempelvis inte i ecun. I ecun ingår EG-ländernas valutor med vikter som speglar ländernas ekonomiska betydelse. Den tyska D-marken har således den största vikten. Den nya växelkursregimen har medfört att kronan varierat betydligt mindre än tidigare i förhållande till varje enskild EG-valuta. Mot utanförstående valutor, exempelvis dollar, har svängning- arna i stället blivit större. Riktvärdet för kronans kurs gentemot ecu är ca 7,40 kronor. Variationer runt riktvärdet inom ett band på + /- 1,5 % tillåts. Det innebär att kronans kurs hålls mellan ca 7,29 och 7,51 kronor per ecu.

Diagram 10:41 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991

Miljarder kr Procentenheter 30

25 20

15

Jon Apr Jul Okt Jan Apr Jul Okt

Anm.: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista observationen avser 8-15 december 1991.

Källa: Riksbanken och finansdepartementet.

Under sommaren fortsatte räntenedgången trots ett registrerat valutaut- flöde på ca 23 miljarder kronor under perioden juli t.o.m. september, och i början på september noterades räntorna till drygt 10%. Någon motsvarande räntenedgång förekom inte i Europa varför räntedifferensen föll ytterligare, närmare bestämt till ca 0,5 procentenheter. Den allt lägre räntedifferensen medförde att svenskars intresse för lån i utländsk valuta minskade. Kronan försvagades successivt under sommaren. I början på oktober hejdades räntenedgången. Riksbanken höjde bankernas marginal- ränta vid upplåning i riksbanken med 0,5 procentenheter till 10,5% mot bakgrund av valutautflöden, den svagare kronan och för att bryta marknadens förväntningar om ett ytterligare räntefall. Räntedifferensen steg därmed åter till ca en procentenhet.

Under oktober och i början av november stabiliserades valutaflödena. Sexmånadersräntan noterades till strax under 11%. Fortsatt minskade inflationsförväntningar medförde emellertid att obligationsräntoma föll ytterligare. Räntan på femåriga statsobligationer noterades stundtals under 10%.

I mitten av november devalverades den finska marken. Detta förefaller ha skapat viss osäkerhet om den svenska växelkurspolitiken hos en del aktörer och resulterade i betydande valutautflöden. Under de sista tre veckorna av november och den första veckan av december registrerades ett valutautflöde på 31 miljarder kronor. Valutautflödet i slutet av november var även ett uttryck för osäkerhet om stramheten i den politik som skulle komma att presenteras i budgetpropositionen och budgetunder- skottets storlek samt osäkerhet över huruvida företagen skulle välja att förnya sina lån i utländsk valuta i samband med årsskiftet. Samtidigt steg de europeiska räntorna med ca 0,5 procentenheter varvid räntedifferensen åter hamnade under en procentenhet. Det stora valutautflödet visade att ränteskillnaden mot utlandet var för liten. I slutet av november och i början på december stramade riksbanken åt penningpolitiken vid två tillfällen genom att höja marginalräntan för bankernas upplåning i riksbanken. Vid det första tillfället höjdes marginalräntan från 10,5 till 11,5%. Fortsatta valutautflöden föranledde riksbanken att i början på december höja marginalräntan med ytterligare 6 procentenheter till 17,5 %. Räntehöjningen avspeglade nödvändigheten att tydligt klargöra att den svenska växelkurspolitiken ligger fast. Marknadsräntorna steg betydligt. Uppgången understöddes av riksbanken genom betydande försäljningar av statsskuldväxlar på penningmarknaden. Den penningpolitiska åtstramningen medförde sanrmantaget att räntan på sex månaders statsskuldväxlar steg med som" mest ca 4,5 procentenhe- ter till ca 15%. Räntedifferensen gentemot ecuräntan steg till ca 4,5 procentenheter. Vid denna höga räntenivå var köpintresset betydande. Under den andra veckan i december vände valutautflödet till ett inflöde motsvarande närmare 26 miljarder kronor. Det stora inflödet möjlig- gjorde för riksbanken i mitten på december att sänka marginalräntan för bankernas upplåning vid två tillfällen med 2,5 respektive en procentenhe- ter till 14%. Samtidigt föll marknadsräntoma betydligt och i mitten på december noterades räntan på sexmånaders statsskuldväxlar till 13, 3%.

Även räntorna på obligationsmarknaden steg i början på december, om än något mindre. I mitten på december noterades räntan på femåriga statsobligationer till 10,3%. Räntedifferensen mot utlandet noterades i mitten på december till ca 3 procentenheter gentemot ecuräntan och knappt 4 procentenheter gentemot D-marksräntan. Kronans kurs påverkades endast marginellt av räntehöjningen och noterades vid nänmda tidpunkt till 7,44 kronor per ecu.

Sammantaget under året, fram t.o.m. mitten på december har räntan på femåriga statsobligationer fallit med ca två procentenheter medan räntan på sex månaders statsskuldväxlar sjunkit med knappt en procenten- het.

Flödena in i och ut ur landet har under 1991 delvis ändrat karaktär.

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.1

Flödena ut ur landet i form av bytebalansunderskott, direktinvesteringar och köp av utländska aktier har minskat betydligt. Lågkonjunkturen och de ökade finansiella påfrestningarna för företagen medför att utrymmet för direktinvesteringar i utlandet har minskat. Vidare kan ansökan om medlemskap i EG ha medfört att svenska företags behov av anläggningar utomlands avtagit.

Tabell 10:1 Betalningsbalansen Miljarder kr. Helåret 12 mån t.o.m. Ackumulerat t.o.m. ' Okt Okt Okt Okt 1989 1990 1991 1990 1991 1990 Bytesbalans -21,2 -34.5 -18,6 -36,9 -14,2 -29,2 Direkta investeringar i utlandet -62,3 —83,9 -54,2 -94,1 -49,5 -79,2 i Sverige 9,8 13,8 46,2 11,5 42,4 10,1 Handel med aktier Svenska aktier -l ,9 1,2 10,9 0,6 10,5 0,7 Utländska aktier -27,9 —19,8 -12,7 -23,8 -12,1 -19,2 Lån/ob]. m.m. ikronor 38,2 69,5 57,7 57,9 38,8 50,5 Lån/obl.m.m.iutlvaluta 123,5 117,5 -4,3 142,2 —12,3 109,6 Övrigt inkl. restpost -36,3 -6,3 14,1 —27,0 14,6 -6,8 Kapitalbalaus exkl. staten 43,1 92,0 57,6 67,3 32,3 65,8 Valutaflöde 21,8 57,5 39,0 30,4 18,1 36,6 Statens län i utl. valuta -13,5 -13,4 -16,4 —17,0 -14,8 -11,8 Valutares.transförändringar 8,3 44,1 19,8 16,2 3,3 27,6 Källa: Riksbanken.

Utländska placerares intresse för svenska aktier och räntebärande kronpapper har varit betydande under 1991 som helhet. Betalningsbalan- sen redovisas med en viss eftersläpning medan utfallet för valutaflödena redovisas veckovis. De stora utflödena under november och i början på december ingår därför inte i nyss nämnda statistik. Fram till och med andra veckan av december redovisades ett valutainflöde på sammanlagt 13 miljarder kronor. Fram till och med oktober hade utländska placerare förvärvat svenska aktier och räntebärande kronpapper för 49 miljarder kronor. Handeln med aktier, såväl svenska som utländska, är i det närmaste i balans. Den totala värdepappershandeln, i aktier och räntebärande papper, gav under årets första tio månader upphov till ett inflöde på 36 miljarder kronor. Under motsvarande period år 1990 gav värdepappershandeln upphov till ett inflöde på drygt 8 miljarder kronor. En förklaring till det ökade utländska intresset är att ecuanknytningen och ansökan om medlemskap i EG har ökat förtroendet avseende Sveriges intentioner av ett närmande till Europa och för den fasta växelkurspolitik— en.

Den, fram t.o.m. oktober, allt lägre räntedifferensen gentemot utlandet innebar att svenska placerares intresse för lån i utländsk valuta minskade. Fram t.o.m. oktober minskade de utestående lånen med 12 miljarder kronor jämfört med en ökning på 110 miljarder kronor under motsvaran-

e period år 1990. Sammanfattningsvis uppvisade kapitalbalansen ett överskott på 32 miljarder kronor fram t.o.m. oktober. Underskottet i bytesbalansen har under samma period uppgått till 14 miljarder kronor varför valutainflödet uppgick till 18 miljarder kronor. Staten amorterade län i utländsk valuta för 15 miljarder kronor. ' Höstens ränteuppgång visar att Sverige alltjämt kan komma att behöva en viss räntemarginal för att säkerställa stabila valutaflöden. Ändringen i större placerares förmögenhetsportföljer mot en större andel tillgångar i utländsk valuta, som inleddes i samband med valutaavregleringen, är ännu inte avslutad. För att intressera utländska och svenska investerare för räntebärande kronpapper krävs ännu en viss marginal mot den genomsnittliga europeiska räntenivån.

10.3. Läget på kreditmarknaden

Under år 1991 steg kreditförlustema hos utlåningsinstituten och utlåningsexpansionen dämpades.

Orsaken till de ökade kreditförlustema är i huvudsak prisfallet på högbelånade fastigheter. En stor del av dessa förluster härrör från en omfattande utlåning från finansbolagen som skett med ofta otillräckliga säkerheter och bristfällig riskbedömning. Förlusterna sprider sig till bankerna som direkt eller indirekt har finansierat fmansbolagen eller deras ägare. Även bankernas egen utlåningsverksamhet kännetecknas emellertid av ökade kreditförluster. Bankerna påverkas av att lågkonjunk- turen blivit kännbar för deras låntagare, i synnerhet inom näringslivet. Antalet konkurser har ökat betydligt.

Kreditförlustema uppskattas f.n. öka från ca 11 miljarder kronor år 1990 till minst 25 miljarder kronor år 1991. Denna nivå motsvarar närmare tre procent av bankernas utlåning. Under perioden 1982-1989 uppgick kreditförlustema i procent av utlåningen till ca 0,5 %. Baukemas resultat före kreditförluster utvecklas alltjämt positivt vilket bidrar till att dämpa effekterna av kreditförlustema. Baukemas delårsrapporter indikerar att den saudade banksektoms vinster under 1991 hamnade runt noll. Utvecklingen avseende kreditförluster och vinster skiljer sig åt betydligt mellan olika banker.

Även bostadsinstitutens kreditförluster ökade under 1991. Dessa ligger emellertid alltjämt på en förhållandevis låg nivå. Det har dock inte hindrat att ränteskillnaden mellan stats-och bostadsobligationer under det andra halvåret har vidgats från ca 0,7 procentenheter till uppemot 1,5 procentenheter. Bostadsinstitutens rörelseresultat hålls uppe av vidgade marginaler mellan in-och utlåningsräntoma.

De stora kreditförlustema medför att kreditgivningen har blivit betydligt försiktigare. Bankernas utlåningspolicy kännetecknas numera av noggrann kreditprövning där ökad vikt läggs vid säkerheter och låntagarens betalningsförmåga.

Efter internationella överenskommelser kommer kreditinstituten från och med årsskiftet 1992/93 att åsättas ett kapitaltäckningskrav på 8%. I genomsnitt är bankernas kapitaltäckningssituation för närvarande

tillfredställande. Några bankkoncerner har dock under 1991 behövt förbättra sin kapitalbas. Emissionerna i Nordbanken och Östgöta Enskilda Bank samt den aviserade emissionen i GOTA liksom den statliga kreditgarantin till Första Sparbanken skall ses mot denna bakgrund. För vissa institut kan de skärpta kapitaltåckningskraven i kombination med osäkerhet om kreditförlustemas omfattning framtvinga en mer restriktiv kreditpolicy än under normala omständigheter.

Den snabba ökningen av bankernas kreditförluster är inte unik för Sverige utan i högsta grad en internationell företeelse. Utvecklingen har varit särskilt bekymmersam i de anglosaxiska länderna, Japan samt i Norden. Ett genomgående drag är att i samtliga dessa länder har mer eller mindre kraftiga prisfall på fastighetsnrarknaden gått hand i hand med en allmän konjunkturavmattning. Ur internationell synvinkel har de svenska bankerna under 1980—talet haft en relativt hög lönsamhet, bl.a. beroende på lägre kreditförluster. Under 1990 och 1991 har utvecklingen vänt. De svenska bankerna redovisar nu förhållandevis stora kreditförlus- ter samtidigt som vinsterna riskerar att helt utebli.

Bankernas verksamhet kännetecknas sålunda av en restriktiv utlåning. Samtidigt har efterfrågan på krediter minskat. Lågkonjunkturen ökar- osäkerheten hos företag och hushåll samtidigt som skattereformen har minskat ränteavdragens värde. Redan mot slutet av år 1989 märktes en dämpad utlåningsökning till hushållen. Under 1991 har även nyutlåningen till företagssektom fallit betydligt. Företagen har framförallt minskat sin efterfrågan på län 1 utländsk valuta.

Diagram 10:5 Utlåning till allmänheten 1986-1991

Procent 12 —mc'rnc1ders förändring

501 ____________________________________________________________________________________________________________________________________

_|;

198-6 1987 1988 1989 1990 1991

Källa: Riksbanken.

För banker och inte minst för finansbolagen är det t.o.m. fråga om en utlåningsminskning, dvs. att amorteringama överstiger nyutlåningen.

Bostadinstitutens nettoutlåning har, åtminstone fram till i dag, fortsatt att expandera i hög takt. Bakom den fortsatta ökningen ligger bl.a de senaste årens stora bostadsbyggande, hög omsättning på bostadsmarknaden samt att bostadsinstituten numera kan erbjuda krediter till rörlig ränta som ofta är lägre än de banker och finansbolag kan erbjuda.

Sammantaget har kreditexpansionen under det senaste året dämpats från mellan 20-30% i ökningstakt till under 10% i ökningstakt. Realt sett, dvs. med hänsyn till inflationen, är kreditvolymerna i det närmaste oförändrade. Det svaga konjunkturläget, hushållens osäkerhet över arbetsmarknadsläget, försämrade ränteavdrag från år 1993 i kombination med relativt höga utlåningsräntor talar för att kreditefterfrågan kommer att falla ytterligare.

Kreditförlustema kommer även under de närmaste åren att ligga på en hög nivå. Under andra halvåret 1991 förefaller industrikonjunkturen ha försämrats ytterligare med fallande vinster och försämrad finansiell ställning som följd. Marknaden för kommersiella fastigheter karaktärise- ras av fortsatt utbudsöverskott. Priserna på kommersiella fastigheter har under de senaste två åren fallit med mellan 20 och 50%. Ytterligare prisfall kan inte uteslutas. Sveriges fastighetsbestånd och byggsektor är förhållandevis stora. Detta har varit möjligt tack vare omfattande subventioner och regleringar. Lågkonjunkturen medför att efterfrågan på kommersiella lokaler, såsom kontors- och industrilokaler, minskar, vilket leder till att hyrorna faller. För detta talar också att den offentliga sektorns innehav av fastigheter kommer att effektiviseras genom ett ökat kostnadstänkande. Vakansgraden inom fastighetsbeståndet har stigit betydligt.

Vid bedömning av de framtida kreditförlustema utgör hushållen ett särskilt osäkerhetsmoment. En fortsatt svag ekonomisk aktivitet och stigande arbetslöshet talar för att kreditförlustema från hushållen kommer att öka. Relativt sett högre finansieringskostnader för kreditinstituten och vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor medför också att låntagare inte i full utsträckning får del av den räntenedgång som noteras på marknaden för räntebärande statspapper. Några mer omfattande och påtagliga prisfall på bostadsmarknaden har ännu inte registrerats. En dämpande faktor är att prisutvecklingen under 1980-talet jämfört med många andra länder har varit återhållsam. Det står dock klart att skattereformen i kombination med minskade bostadsubventioner gör boendet relativt sett dyrare varvid efterfrågan kommer att falla.

De totala kreditförlustema kommer att bli betydande även under de närmaste åren. Bedömningen är dock att det svenska kreditsystemet inte står inför så allvarliga problem som för närvarande kännetecknar Norge. De svenska kreditinstituten har i utgångsläget en starkare finansiell ställning.

10.4. Utvecklingen på aktiemarknaden

Under 1990 föll aktiekurserna på Stockholms fondbörs med i genomsnitt 30%. Under det första halvåret 1991 återhämtade aktiemarknaden en stor

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

del av denna nedgång bl.a. under intryck av stigande internationella börser och fallande räntor. Under det andra halvåret vände kursutveck- lingen då allt fler tecken tydde på att konjunkturutvecklingen hade försämrats och att en återhämtning skjutits på framtiden. Delårsrapporter- na under hösten var sämre än väntat och indikerade betydande vinstfall. Vinstförväntningama för 1992 har vidare reviderats ned. Under årets avslutande månader förstärktes kursnedgängen av fallande internationella börser samt stigande räntor. Sedan årsskiftet och fram till och med mitten av december hade aktiekurserna i genomsnitt stigit med 1 %. Kursutveck- lingen i Stockholm, såväl för 1990 som 1991, har därmed varit sämre än på flertalet internationella börser.

Diagram 10:6 Börsutvecklingen 1990-1991 Index uHuno 1989=1OO

5 X Frankfurt

1990 1991

Källa: Finansdepartementet.

En bidragande orsak till kursuppgången under första halvåret 1991 var att det utländska intresset för svenska aktier ökade under året. Under perioden januari t.o.m. oktober investerade utländska placerare i svenska aktier för 10,5 miljarder kronor. Utlandets intresse riktades främst mot de stora exportorienterade företagen. Detta kännetecknar kursutveckling- en i allmänhet. Index för småbolagen, det s.k. UFC-index föll med ca 30%. Kursutvecklingen har också varierat mellan olika branscher. Index för verkstad, skog samt kemi-och läkemedel har under året stigit mer än genomsnittet. Kursutvecklingen för de mer hemmaorienterade företagen har dock varit betydligt sämre. Index för tjänsteföretag, fastighet och bygg samt banker har fallit med mellan 20 och 30%.

Under perioden januari t.o.m. november uppgick börsomsättningen till ca lll miljarder kronor jämfört med 87 miljarder kronor för motsvaran- de period år 1990. En bidragande orsak till ökningen var att omsättnings- skatten på aktier halverades vid årsskiftet 1990/91. Den ökade omsätt- ningen kom dock främst de större bolagen tillgodo.

Den 1 december slopades omsättningsskatten på aktier helt. Förhopp— ningen är att lägre transaktionskostnader skall öka omsättningen på

börsen i sin helhet. En likvidare andrahandsmarknad är en förutsättning -

för att få till stånd en fungerande riskkapitalförsörjning till näringslivet. Särskilt för de mindre och medelstora företagen är detta av stor betydelse. En likvid marknad ökar möjligheterna att attrahera större placerare som är beroende av att snabbt kunna omsätta sina innehav.

Sammanfattning

Den internationella utvecklingen 2.1 Allmän översikt 2.2 Länderöversikter

Utrikeshandeln

3. 1 Exporten

3 . 2 Importen

3.3 Bytesbalansen

Industrin 4.1 Produktion och konkurrenskraft 4.2 Lönsamhet

Arbetsmarknaden

5. 1 Sysselsättning

5.2 Utbud av arbetskraft

5 .3 Arbetslöshet och arbetmarknadspolitiska åtgärder

Löner och konsumentpriser 6. 1 Löner 6.2 Konsumentpriser

Hushållens ekonomi och privat konsumtion 7.1 Hushållens inkomster 7.2 Hushållens sparande och privat konsumtion

Investeringar

8. 1 Näringslivets investeringar 8.2 Bostadsinvesteringar 8.3 Byggnadsverksamheten 8.4 Lagerinvesteringar

Den offentliga verksamheten 9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 9.2 Staten ink]. socialförsäkringssektoms finanser 9.3 Kommunernas finanser

Kapitalmarknaden

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling 10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige 10.3 Läget på kreditmarknaden 10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden

11 11 14

23 23 28 29

32 32 35

38 39 42 43

46 46 5 1

55 55 58

64 65 67 70 71

74 74 77 80

82 82 86 90 92

Tabeller

12] Internationella förutsättningar 1:2 Löner och priser 1 :3 Försörjningsbalans 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten 1:5 Nyckeltal l:6 Sparande 2:l Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 2:2 Konsumentprisemas utveckling i vissa OECD-länder 3:1 Varuexportens produkt- och ländersammansättning 1991 3:2 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor 3:3 Alternativ beräkning av exportmarknadstillväxt, mark- nadsandelar och export av bearbetade varor

3:4 Export av varor 3:5 Import av varor

3:6 Bytesbalans 4: 1 Industriproduktion 4:2 Nyckeltal för industrin 4:3 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per produ- cerad enhet samt bruttoöverskottsandel

5 : ] Arbetsmarknad 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgupper 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

515 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader 6:2 Timlöner och dess viktigaste förklaringsvariabler 6:3 Konsumentpriser 7:1 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande

7:2 Hushållens inkomster 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll 724 Privat konsumtion

8:1 Bruttoinvesteringar efter produktionssektor 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet 8:3 Offentliga investeringar 8:4 Bostadsinvesteringar 8:5 Byggnadsverksamhet 8:6 Lagervolymförändringar 9: ] Skattekvoten 9:2 De offentliga utgiftemas andel av BNP 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

9:4 Statens och socialförsäkringssektoms inkomster och utgifter

9:5 Konjunkturens inverkan på staten och socialförsäkrings—

sektoms finansiella sparande

OOxlUI-P—

9 10 11 13 23

25

26 27 28 31 32 34

36 39 41 43 44 45 47 49 53

55 56 57 62 64 65 67 69 71 71 75 76 77

77

78

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.1

9:6 10:1

Kommunernas inkomster och utgifter Betalningsbalansen

Diagram

1:1 3:1

3:2 3:3

4:1 4:2 5:1 5:2

6:1 6:2 6:3 6:4 6:5 6:6 7:1 7:2 7:3 7:4 8:1 8:2 8:3

8:4 8:5 9:1 10:1 10:2 10:3 10:4 10:5 10:6

Industriproduktionen i EG och i Sverige 1980-1991 Sveriges marknadsandel för tillverkningsindustrin på världsmarknaden uppdelad på produkt- och länderinrikt- ning samt övriga faktorer (konkurrensläge m.m.) Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder Sveriges handelsbalans uppdelad på bas- och verkstads- industrins produkter samt övriga varor Industrins produktion och kapacitetsutnyttjande Industrins bruttoöverskottsandel Antal varsel om uppsägningar per kvartal Arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmar- nadspolitiska åtgärder 1985-1993 Jämförelse av perioder med lågkonjunktur Industriarbetarlön, utfall och skattning Nominell timlön inom industrin Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månanderna Industrins prisförväntningar

Konsumentpriser Hushållens nettosparkvot

Sparkvoten i de nordiska länderna Hushållens förväntningar

Konsumtionsförlopp Näringslivets investeringar

Investeringskvot i industrin Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

Bostadsinvesteringar

BNP-utveckling och lagerbidrag Skatter och offentliga utgifter 1980-1990

6-månaders euromarknadsräntor 1990-1991 Våxelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen 1990—199l Ränteutvecklingen 1990-1991 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991 Utlåning till allmänheten 1986-1991

Börsutvecklingen 1990-1991

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

81. Prop. 1991/92:100 89 Bil. 1.1

24 27

29 33 37 38

44 48 50 51 52 52 54 59 60 61 63 65 66

68 69 73 74 82 84 86 87 91 93

Bilaga 1.2

Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Regeringen Finansdepartementet

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1992/93

Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege- ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret. avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetproposi- tionen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1992/93. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 199l/92. Underlag för beräk- ningarna har bl. a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatisti- ska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av bcräkningsresultaten. I den av RRV utgivna publikationen lnkömstberäkningen hösten 1991 redovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomst- titlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den prelimi- nära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalender- årsvis för åren 199l, 1992 och 1993.

Den av RRV utgivna lnkomstliggaren för budgetåret 199l/92 kan an- vändas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.

Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direk- tör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, byrådirektör Margareta Nöjd, revisor Peter Håkansson, revisor Jens Swahn och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Arons- son.

Stockholm den 17 december 1991

Arne Gadd

Birgitta Aronsson

! Riksdagen 1991/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

I. Sammanfattning

Förutsättningar

RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1992/93 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1991/92 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk politik. Förändringar av ekonomiskpolitisk karaktär har beaktats i de fall det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 22 november 1991. Till grund för beräkningen ligger följande propositioner:

1991/92:1 om Iotteriskatt m.m.

991/92: 25 med förslag om tilläggsbudget ] till statsbudgeten för bud--

getåret 1991/92 . — 1991/92: 34 om skatt på omsättning av vissa värdepapper — 1991/92: 38 Inriktningen av den ekonomiska politiken — 1991/92:40 om vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

1

— 199l/92:43 om vissa ändringar i bestämmelserna om skattetillägg, .

preliminär B-skatt m.m. _

1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av byggnadsstyrelsen, m.m. 199l/92:48 om justeringar i beskattningen i inkomstslaget tjänst, m.m. . . — 1991/92: 50 om sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjäns- ter, m.m. .

— 1991/92: 54 om reavinstbeskattning av bostadsrätter — 1991/92:60 Skattepolitik förtillväxt

— 1991/92:67 om skatten på etanol, m.m. .

— 1991/92: 69 om privatisering av statligt ägda företag, m.m. — 1991/92:72 om sänkt socialavgift till sjukförsäkringen

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutveckling— en betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedöm- ning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinstitutets höstrapport 1991 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakter med finansdepartementet under det där pågående arbetet med den preli- minära nationalbudgeten för år 1992. På grundval härav har RRV utgått från följande antaganden för beräkningarna:

1991 1992 1993 Utbetald lönesumma' 3.8 5.0 3.8 inkl. sjuklön fr.o. m. 1992 Konsumentprisindex.' årsmedeltal 9.4 3.0 3,4 Privat konsumtion. volym' 0.0 0.5 1.0 Privat konsumtion. pris' 10.4 4.1 4,4 Basbelopp. kr. 32 200 33 700 34 600 Bostadslåneränta. procent 13.9 11.2 10.1 Statens avkastningsränta.2 procent 12.25 12,18 — Driftöverskott. brutto' — 3.0 1.5 6.5 exkl. egna hem

' Procentuell förändring från föregående år. ! Avser budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Prop. 1991/92:1 Bi1.1.2 ' -

En av RRV genomförd enkätundersökning till nära 4000 svenska aktie- bolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäkningar av juridiska personers skatter. I denna enkät har det bl.a. framkommit att skatteunderlaget förjuridiska personer beräknas öka med ca 6% mellan åren 1990 och 1991.

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1991/92 och 1992/93 framgår av tabell 3.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1991/92 och 1992/93

Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92 till 432099 milj.kr. Det är 28612 milj. kr. eller 7,1 % mer än utfallet för budgetåret 1990/91.

STATSBUDGETENS INKOMSTER Budgetåret 1992/93

Socialavgifter . 19%

795

Mervärdeskatt , 32% f

755

17%

Övrig skatt på varor 18%

Totalt 403 miljarder kr.

För budgetåret 1992/93 beräknas statsbudgetens inkomster till 403 353 milj.kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1991/92 blir 28 746 milj.kr. vilket motsvarar 6,7%i minskningsstakt.

Utveckling av inkomsterna

De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på +28612 milj.kr. resp. -28 746 milj.kr. mellan resp. budgetår har delats upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna.

Tl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

Skatt på egendom

Skatt på inkomst

Ovriga inkomster

De största förändringarna avser fysiska personers inkomstskatt, social- försäkringsavgift, netto och mervärdeskatten. De beskrivs närmare i nästa avsnitt.

Tabell ]. förändringar mellan budgetåren 1990/91—1991/92 och l99l/92—1992/93 (milj. kr. )

lnkomstgrupp/ 1990/91 till 199l/92 till inkomsttitel 1991/92 1992/93 1 1 1 1 Fysiska personers inkomstskatt —39 732 —21 585 1121 Juridiska personers inkomstskatt + 6819 — 1 167 1 122 Avskattning av företagens reserver — + 3 500 1123 Beskattning av tjänstegruppliv + 1340 390 1 144 Lotterivinstskatt + 591 + 845 1211 Folkpensionsavgift + 2569 + 1915 1221 Sjukförsäkringsavgift.nctto + 14911 — 7367 1231 Barnomsorgsavgift + 866 + 569 1251 Ovriga socialavgifter. netto + 6483 _ 5124 1281 Allmän löneavgift 3471 — 1476- 1291 Särskild löneskatt + 2 239 + 5385 1312 Fastighetsskatt + 2316 + 7318- 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt— 1 729 + 19 1341 Stämpelskatt — 607 + 1 300 1342 Skatt på värdepapper —2895 — 2410 141 1 Mervärdeskatt + 12 270 5 300 1428 Energiskatt + 1 950 + 50 1471 Tullmedel + 2179 + 128 1511 Avräkningsskatt + 7803 + 8696 2000 lnkomster av statens verksamhet + 14053 — 12 676 3000 lnkomster av försåld egendom + 462 — 496 4000 Återbetalning av lån + 1305 _ 197 5000 lialkylmässiga inkomster — 2319 — 646 Ovrigt. netto + 1209 + 363 Summa förändringar +28 612 —28 746

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram

STATSBUDGETENS INKOMSTER Utveckling mellan åren

Procent 20

&

15

10

8

&

84185 85186 86187 87188 88189 89190 90191 91192 92193 kau- nav Budgetår

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.2

Av diagrammet framgår att förändringen av statsbudgetinkomsterna var relativt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Det höga utvecklingstalet för budgetåren 1983/84—1984/85 förklaras till en viss del av att en rad olika omläggningar fick positiva engångseffektcr som gynnade inkomstutvecklingen under denna period. Den svaga utveck- lingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 beror främst på skattere- formens effekter, t.ex. vad gäller fysiska personers inkomstskatt. Budget-. året 1991/92 är utvecklingen positiv och budgetåret 1992/93 negativ. Detta beror bl. a. på vissa periodiseringselfekter som uppstår vid införan- det av skattereformen.

[ det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 resp. 1991/92 och 1992/93.

[*)/siska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 39 732 milj. kr. mel- lan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Detta beror dels på skattereformen 1991 och dels på inflationsnedväxlingen.

För budgetåret 1992/93 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskat- ter till —4 585 milj. kr., vilket är en minskning med 21585 milj. kr.jämfört med 199l/92.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 6 819 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Budgetåret 1991/92 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 26050 milj. kr.

Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas titeln Juridiska perso- ners inkomstskatt minska med 1 167 milj. kr. Inkomsterna på titeln, främst i form av preliminärskatt, ökar med 4751 milj. kr. Ökningen beror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1992, beräknas bli ca 14,5% högre jämfört med inkomståret 1991. Ökningen kan hänföras till ökade inkomster från fastighetsskatt, skatt på avkastning från pensionsfonder, avskattning från företagens Obeskattade reserver och särskild löneskatt. Utgiftema på titeln ökar med 5 801 milj. kr. mellan budgetåren.

Budgetåret 1992/93 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 24883 milj. kr.

Lagstadgade socialavgifter

Budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter till 81 287 milj. kr. Det är en ökning med 23 700 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1990/91. I detta belopp ingår 12418 milj.kr. som överförs under budgetåret 1991/92 från sjukförsäkringsfonden och arbetsmark- nadsfonden till statsbudgeten. Vidare beräknas den del av utgifterna för sjukförsäkringen, som redovisas under inkomsttiteln Sjukförsäkringsav- gift. netto minska med 12203 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och

1991/92. Minskningen beror bl.a. på lägre sjukpenning och föräldrapen- ning från den 1 mars 1991 och att arbetsgivaren betalar sjuklön för de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperiod) från den 1 januari 1992.

För budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från de lagstadgade soci- alavgifterna till 75 639 milj. kr. vilket är en minskning med 5648 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1991/92. Under budgetåret 1992/93 överförs 3835 milj. kr. från arbetsmarknadsfonden till statsbudgeten. Inkomsterna från sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 1 1 364 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beror på den föreslagna sänkningen av avgiftssatsen från 10.10% till 7,8% av avgiftsunderlaget från den 1 januari 1992. På detta sätt kompenseras arbetsgivarna för att de svarar för kostnaderna för sjuklön under sjuklöneperioden.

Skatt på egendom

Fastighetsskatten för budgetåret 1991/92 beräknas till 8300 milj. kr., vilket är en ökning med 2316 milj.kr. jämfört med budgetåret 1990/91. Detta beror till stor del på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på ett höjt beräkningsunderlag för övriga fastigheter.

För budgetåret 1992/93 beräknas fastighetsskatten uppgå till 15618 milj.kr., vilket är en ökning med 7318 milj.kr. jämfört med 1991/92. Detta beror på den nya fastighetsbeskattning som trädde i kraft 1991.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på statsbudgeten, uppgick till 123430 milj.kr. budgetåret 1990/91. För bud- getåren 1991/92 och 1992/93 beräknas nu inkomsterna till 135 700 milj. kr. resp. 130400 milj. kr. Inkomstförändringarna beror bl. a. på breddning-av mervärdeskatteunderlaget till föjd av skattereformen. En tillfällig höjning av mervärdeskatten, från 23,460/0 till 25%, infördes den 1 juli 1990 och skall gälla till den 31 december 1991. Nu föreslås att denna höjning ska fortsätta att gälla. Samtidigt föreslås att skatten sänks till 18% på vissa varor och tjänster som t. ex. livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt personbefordran. Fr.o.m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip kompensation för all ingående mervärdeskatt, statliga myndigheter från den 1 juli 1991. vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer att öka.

Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be- skattningsunderlaget för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts utgår RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 10,4% år 1991, 4,1 % år 1992 och med 4,4% år 1993.

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 14800 milj. kr. budgetåret 1990/91. För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna till 16 750 milj. kr. resp. 16 800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 1 950 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna öka med 50 milj. kr. Ök-

Prop. 1991/921100 Bil. 1.2

ningarna mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen införs den 1 januari 1991.

A vräkningsskatt

Från den 1 januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkom- ma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommu- nerna. I annat fall skulle budgetelfekten av de sänkta statliga skattesatser— na belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna till 11016 milj. kr. resp. 19712 milj.kr.

Övriga inkomster

Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 14053 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt minska med 12676 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Enligt rskr. 1990/91:369 (prop. 1990/91:87) har beslut fattats om en förändrad associationsform för televerket fr. o. m. den 1 juli 1992. Solidi- tetskravet har fastställt till 30% fr.o.m. verksamhetsåret 1992. En sänkt soliditetsnivå medför att televerket kan leverera in ca 7 miljarder kr. extra på statsbudgeten budgetåret 1991/92. Televerket skall fr. o. m. 1991 även leverera in en motsvarighet till bolagsskatt. På inkomsttitel 21 12 Telever- kets inlevererade överskott beräknas televerket inleverera 8093 milj.kr. budgetåret 1991/92 och 1 119 milj.kr. budgetåret 1992/93. Inleverans av ränta på inkomsttitel 2324 Ränta på televerkets statslån beräknas för budgetåret 1991/92 till 401 milj.kr. Därefter kommer televerket inte att leverera någon ränta till statsbudgeten.

Statens vattenfallsverk blir, enligt rskr. 1990/91:358, aktiebolag den 1 januari 1992. Detta innebär att någon inleverans av överskott, skatte- motsvarighet, ränta på Statslånet samt amortering inte kommer att ske fr. 0. m. budgetåret 1992/93. Statens vattenfallsverk kommer efter aktiebo- lagsbildningen att inleverera aktieutdelning på inkomsttitel 2411 Inkoms- ter av statens aktier samt skatt på inkomsttitel 1121 Juridiska personers inkomstskatt. Statslånet förvaltas efter den 1 januari 1992 av riksgäldskon- toret.

Enligt rskr. 1990/91: 318 ombildas även domänverket till aktiebolag den 1 januari 1992. Beslutet innebär dessutom att en extra inleverans på 1 450 milj.kr. skall göras under budgetåret 1991/92. Domänverkets inleverans för budgetåret 1992/93 beräknas till 1 569 milj. kr. på inkomsttitel 2117 Domänverkets inlevererade överskott.

Byggnadsstyrelsens verksamhet föreslås enligt prop. 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga förvaltningen och ombildningen av byggnadssty— relsen m.m. huvudsakligen ombildas till aktiebolag den 1 juli 1992. För budgetåret 199l/92 beräknar byggnadsstyrelsen inleverera 620 milj. kr. på inkomsttitel 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet. Inleveran-.

scn avser överskottet för budgetåret 1989/90. Budgetåret 1992/93 beräk- nar byggnadsstyrelsen inleverera överskottet för såväl budgetåret 1990/91 som 1991/92. Inleveranserna beräknas till 1852 milj. kr.

Ränteinkomstcrna beräknas minska med 1 827 milj. kr. mellan budget- åren 1990/91 och 1991/92. Av denna minskning hänför sig 1 558 milj. kr. till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i riksbanken. Mellan bud- getåren 1991/92 och 1992/93 beräknas minskningen bli 6876 milj.kr. Av denna minskning hänför sig 2326 milj.kr. till räntor på statens vatten- fallverks statslån, 1 505 milj. kr. till ränteinkomster på det av byggnadssty- relsen förvaltade kapitalet, 1 700 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 835 milj.kr. till räntor på särskilda räkningar i riks- banken.

Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 4087 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt med 1 675 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Ökningarna avser främst in- komster från skatteutjämningsavgifter.

Inkomsthuvudgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1 305 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningen beror bl. a. på ökade återbetalningar, främst inlösen, av lån för bostadsbyggande. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsthuvudgruppen återbe- talningar av lån minska med 197 milj. kr.

Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas av- skrivningar oeh amorteringar minska med 34 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna minska med 1443 milj.kr. Statliga pensionsavgifter, netto beräknas minska med 2344 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Av minskningen hänför sig 1418 milj.kr. till särskild löneskatt på statens pensionskostnader. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas nettoinkomsterna på denna inkomsttitel minska med 797 milj.kr.

Känslighetskalkyl

Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresulta- ten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighets- kalkyl för vissa inkomsttitlar.

Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren 1992 och 1993 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i nedanstående tablå (miljarder kr.).

Statsbudgeten 1991/92 1992/93 Prognos . Prognos "Summa inkomster i 1.5 i 6,0

. Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 433,6 miljarder kr. för budgetåret 1991/92 och till 409,4 miljarder" kr. för budget-

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.2

året 1992/93 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd- Prop. 199l/92:100 ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1991/92 och Bil. 1.2 att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1992/93. Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunk- turbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa antaganden.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar. men med betydande belopp, redovisas även utgif— ter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en samman- ställning av bruttobeloppen budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93. 1 RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1992/93 beräk- nas uppgå till 1 048 604 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgiftema på inkomsttitlarna beräk- nas till 645 251 milj. kr. för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto— och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1 100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgiftema utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1 100 beräknas bruttoinkomster- na öka med 5,6% mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 12,5 %. Till följd härav minskar nettot på inkomsthuvudgruppen med 38,2 %.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav- gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudge- ten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATPsystemet och till olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgif- ternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas minska med 1.0% mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 7,0% mellan samma budgetår.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 315827 milj. kr. för budgetåret 1991/92 och bruttoutgifterna till 108767 milj.kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt och den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärde- skatt. Bruttoinkomsterna minskar med 1,4% mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 medan utgifterna beräknas öka med 1,1% under samma period.

Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar- Prop. 199l/922100 betsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100. Bil. 1.2 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.

Tabell 2. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1990/91—1992/93 (milj. kr.)

Inkomsthuvudgrupp Inkomster

1990/91

1991/92 1992/93 Utgifter

1990/91 1991/92 1992/93

Inkomst på statsbudgeten

1990/91 1991/92 1992/93

1000. Skaner 896308 varav 1100'Skattpåinkonmt 342758

1200'LagmadgadesodaMVgHter 240726

1400 Skatt på varor och tjänster 285 086 2000 Inkomster av statens verksamhet 39 809 3000 Inkomster av försåld egendom 67 4000 Återbetalning av lån 7 664 5000 Kalkylmässiga inkomster 23 751 varav 5200] Statliga pensionsavg netto 21 635

948956 347610 252961 315827 53861 529 8969 23095 20954 976277 367146 250502 311468 41185 33 8772 22337 21638

Summa 967599 1035410 [048604 ' Omföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.

543 203 266414 183 140

93 649 20 909 20 909

564112

580739 300298 171674 108 767

22 572 22572

603311

622 791 337928 174863 1 10000

22460 22460

645 251

353105 76344 57587 191437 39809

67 7664 2842

726 403 487

368217 47312 81287 207060 53861

529 8969 523

— 1 618

432 099

353486 29218 75639 201468 41 185

33 8772 — 123 —821

403 353

Bil. 1.

Prop. 199l/92

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.2

Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultatet For budgetåren 1991/92 och 1992/93 (tkr) 1990/91 1991/92 1991/92 1992/93" Förändring

Inkomsttitel 199l/92 1992/93 Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

1000 Skatter: 353104915 401234600 368 216998 353486146 14730 852 —4,00 1100 Skatt på inkomst: 76 344 077 57 148 000 47 311800 29 218000 — 18093 800 —38,24

I I 10 Ers-iska personers inkomstskatt: 56 731 5 92 21 232 000 17 000 000 — 4 585 000 — 21 585 000 126,97 llll Fysiska personers inkomstskatt 56731 592 21232000 17000000 —4 585000 —21585000—126.97 I 120 Juridiska personers inkomstskatt: 19 231 240 32 807 000 27390 000 29 333 000 1 943 000 7, 09 1121 Juridiska personers inkomstskatt 19 231 240 31007000 26 050000 24 883000 —1 167000 —4,48 1122 Avskattning av företagens

reserver 0 0 0 3 500 000 3 500 000 0,00 1123 Särskild skatt på tjänstegrupp- .

livförsäkring 0 1 800000 1 340000 950000 390000 100,00 1130 O_fördelbara itt/t'mnstskatter: — 1 441 5 97 1 100 000 405 000 1 100 000 695 000 171,60 1131 Ofördclbara inkomstskattcr —-1441 597 1 100000 405000 1 100000 695000 171,60 1 I 40 Övriga inkamstskatter: ! 822 842 2 009 000 2 516 800 3 3 70 000 853200 33. 90 1141 Kupongskatt 289194 445000 425000 - 435000 10000 2.35 1 142 Utskiftningsskatt och ersättnings—

skatt 36 918 35000 1 800 0 1 800 — 100,00 1143 Bcvillningsavgifl 3083 5 000 5 000 5000 _ 0 0,00 1144 Lotterivinstskatt 1 493647 1 524000 2085 000 2930000 845000 40.53 1200 Lagstadgade socialavgifter: 57 586 543 85 422 700 81 287 000 75 639 000 5 648 000 — 6.95 1211 Folkpensionsavgift 46 762 036 49 280000 49 331000 51 246 000 1 915 000 3,88 1221 Sjukförsäkringsavgift. netto —4 340705 9780700 10 570000 3203000 —7367000 1617,70 1231 Barnomsorgsavgift 13697172 14552000 14 563000 15132000 569000 3,91 1241 Vuxenutbildningsavgift 1627010 1726000 1729000 2170000 441000 25.51 1251 Ovriga socialavgifter,nctto —5900 138 -—545 000 583000 —4541000 —5124000 —26.06 1271 lnkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinsitutcts verksamhet 219 1 15 221000 221000 230000 9 000 4.07 1281 Allmän löneavgift 5178479 1878000 1 707000 231000 1 476 000 —86,47 1291 Särskild löneskatt 343 574 8 530000 2 583000 7 968 000 5 385 000 208,48 1300 Skatt på egendom: 24 524 613 23 809 400 21 542 698 27 449 546 5 906 848 27,42 13 IO Skatt påfart egendom: 6 407 440 9 005 400 8 728 698 16 046 546 731 7 848 83,84 1311 Skogsvårdsavgiftcr 423455 440000 429 000 429000 0 0,00 1312 Fastighetsskatt 5983985 8565 400 8299698 15617546 7317848 88.17 1320 F örmögynhmwkall: 3 873 222 3 004 000 2 129 000 2 15 3 000 24 000 1. 13 1321 Fysiska personers förmögenhets-

skatt 3 797 843 2924 000 2069 000 2 088000 19000 0,92 1322 Juridiska personers förmögen-

hetsskatt 75 379 80000 60000 65000 5 000 8,33 1330 Arvsskatt och gåvaskatt: 1532 832 1 35 0 000 1 4 75 000 1 150 000 — 325 000 22. 03 1331 Arvsskatt 1 139746 1000000' 1 125000 800000 —325000 —28,89 1332 G_åvoskatt 393 086 350000 350000 - 350000 0 0,00 1340 Övrig skatt på egendom: 12 711 119 10450 000 9210 000 8100000 —1 110000 —12.05 1341 Stämpelskatt 7 406 505 7 050 000 6 800000 8 100000 1 300000 19,12 1342 Skatt på värdepapper 5304614 3400000 2410000 0 —2410000—100.00 1400 Skatt på varor och tjänster: 19] 436 825 223 922 500 207 059 500 201 467 600 — 5 591 900 — 2.70 1410 Allmänna jörsäljningsskatter: 123 429 712 149800 000 135 700 000 130 400 000 — 5 300 000 3, 91 1411 Mervärdeskatt 123 429712 149 800000 135 700000 130400000 —5300000 —3,91 1420. 1430 Skatt på specinka varor: 54 339 783 5 7 942 500 56 450500 56 299600 — 150 900 0,27 1421 Bensinskatt 17209223 17600000 17600000 17 700000 100000 0,57 1422 Särskilda varuskatter 1 128113 1 160000 1 116000 665000 —451000 —40,41 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1 637970 1 630000 1 540000 1 660000 120000 7,79 12

1990/91 1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

Inkomsttitel 1991/92 —1992/93 Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

1424 Tobaksskatt 5619619 5926000 5928 000 6177-000 249000 4.20 1425 Skatt på spritdrycker 6244815 6400000' 6200000 6100000 — 100000 1,61 1426 Skatt på vin 3019111 3430000 3100000 3160000 60000 1,94 1427 Skatt på malt- och läskedrycker 2652 021 2664000 2685 000 2675 000 10000 —0.37 1428 Energiskatt 14800037 17600000 16750000 16800000 50000 0.30 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 442 ' 500 500 500 . 0 0.00 1431 Särskild skatt för oljeprodukter m.m. 579827 148000 145000 141000 —4000 —2.76 1432 Kassettskatt 200952 230000 180000 106000 -74000 —41,ll 1433 Skatt på videobandspelare 196 546 196000 155 000 82 100 — 72 900 —47,03 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 984 469 958000 965000 946000 —19000 - 1.97 1435 Särskild skatt mot försurning 66638 0 86 000 87000 1 000 ' 0.00 1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: 986 75 0 35 0 000 35 0 000 35 0 000 0 0. 00 1441 AB Vin- & Spritcentralens inleve- rerade överskott 386 750 150000 150000 150000 0 0.00 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott 600000 200000 200000 200000 0 0,00 [450 Skatt på tjänster: 2155 407 2 320 000 1812 000 1488 000 _— 324 000 - 17,88 1451 Reseskatt 355 650 390000 365000 370000 5000 1,37 1452 Skatt på annonser och reklam 1073 080 1 190000 992000 1018000 26000 2,62 1453 Totalisatorskatt 634116 650000 360000 0 —360000-100,00 1454 Skatt på spel 92 561 90000 95 000 100000 5 000 5.26 1460 Skatt på vägtra/ik: 7210194 7 010 000 7 300 000 7335 000 35 000 0, 48 1461 Fordonsskatt 4 050 304 4000 000 4 100000 4 100000 0 0.00 1462 Kilometerskatt 3 159 890 3010000 3200000 3235000 35000 1,09 14 70 Skatt på import: 2 974 852 5 200 000 5 154 000 5 282 000 128 000 2, 48 1471 Tullmedel 2974852 5200000 5154000 5282 000 128000 2.48 1480 Ovriga skatter på varor och ' tjänster: 34 0 12 7 1 300 000 293 000 313 000 20 000 6, 83 1481 Ovriga skatter på varor och tjänster 280272 1 300000 293000 313 000 20000 6.83 1482 Tillfällig regional investerings- skatt 59 855 0 0 0 0 0,00 1500 Avräkningsskatt 3212857 10932 000 11016000 19712000 8696000 78,94 1511 Avräkningsskatt 3212857 10932000 11016000 19712000 8696000 78,94 2000 Inkomster av statens verksamhet: 39808 771 54 795 776 53 861 354 41 185 399 — 12 675 955 — 23.53 2100 Rörelseöverskott: 11696 403 22 067 630 22 599024 12 194 965 — 10 404 059 —46,04 2110 Afiäm'verkens inlevererade , överskott: 2 I59 852 ”653436 12468 288 1 400308 — 11067980 —88. 77 21 l 1 Postverkets inlevererade överskott 46 748 49 670 61388 ,50128 —11260 — 18.34 21 12 Televerkets inlevererade överskott 139585 7412696 8093000 1 119000 —69740_00 —86,17 21 13 Statensjärnvägars inlevererade överskott - O 0 0 0 0 0.00 2114 Luftfartsverkcts inlevererade . överskott 290067 395 500 565390 180260 -385130 —68.12 2115 Aflärsverkct FFV'.s inlevererade ' . överskott 33 750 10 0 0 0 0.00 2116 Statens vattenfallsverks inlevere- rade utdelning 750000 1690000 1690000 0 —1690000—100.00

Prop. 199l/92:100 Bil. 1.2

- 1990/91 1991/92 1991/92 1992/93 Förändring Inkomsttitel 1991/92—1992/93

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2117 Domänverkets inlevererade överskott 132281 1616000 1 569 000 0 —1569000—100,00 21 18 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 47421 49570 49510 50920 1410 2.85 21 19 Statens vattenfallsverks inleve- rans av motsvarighet till statlig skatt 720000 440000 440000 0 440 000 — 100,00 2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott: 141607 215 000 553 331 330000 —223 331 —40.36 2121 Vägverkets inlevererade överskott 0 0 0 0 0 0.00 2123 lnlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning 141607 215000 190431 212000 21569 11,33 2124 lnlevererat överskott av riksgäldskontorets garanti- verksamhet 0 0 362 900 1 18 000 244 900 0.00 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 7 000 000 7 5 00 000 7500 000 8 5 00 000 1 000 000 I 3, 33 2131 Riksbankens inlevererade överskott 7 000000 7 500000 7 500000 8 500000 1000000 13.33 2150 Övervkoll från spel verksamhet: 2 394 944 2 699194 2 077405 1 964 65 7 -— 1 12 748 — 5.43 2151 Tipsmedel 1326036 [636970 1 105270 969000 — 136270 — 12,33 2152 Lotterimedel 1068 908 1062 224 972135 995657 23522 2,42 2200 Överskott av statens fastighets- förvaltning: 436 614 975 701 620 000 1 852 000 1 232 000 198.71 22 I 0 Överskott avjavtighetx- _/_(:)'rvalting: ' 436 614 975 701 620 000 1852 000 1232 000 198. 71 221 I Overskott av kriminalvårdssyrel- . sens fastighetsförvaltning 26 321 0 0 0 0 0,00 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet 410293 975 701 620000 1852000 1232000198,71 2300 Ränteinkomster: 15 549 040 14683 390 13 722 079 6 845 941 -—6 876138 —50.11 2310. 2320 Räntor på näringar/ån: 2 656 339 2 932 964 3042 525 266 695 — 2 775 830 91.23 2311 Räntor på lokaliseringslån 126098 130000 121000 1 16100 —4 900 —4.05 2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån 3 5 1 0 —1 —100.00 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 9188 9 546 10 585 9 306 —1279 12.08 2316 Ränteinkomster på vatten— kraftslan 145 132 103 93 — 10 —9,71 2317 Ränteinkomster på luftfartslån 10 0 0 0 0 0.00 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfanen 2 830 2000 1978 1 125 -853 —43.12 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 20 30 20 20 0 0.00 2322 Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet 123042 113 229 95 749 88991 —6758 —7,06 2323 Räntor på övriga näringslån. Lantbruksstyrelscn [ 952 2 165 1000 1000 0 0,00 2324 Räntor pa televerkets statslån 127 309 273 352 400686 0 —400 686 — 100,00 2325 Räntor på postverkets statslån 46934 50470 73976 50060 —23916 —32.33 2326 Räntor på affarverkets FFV:s statslån 0 0 11 362 0 1 1 362—100,00

1990/91 1991792 1991/92 1992/93 Förändring

Inkomsttitel 1991/92—1992/93 Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent 2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslån 2218808 2352035 2326 065 0 —2326065 —100,00 2330 Räntor på bostadslån: 74 7 7 801 7 781240 6 902 230 5 202100 —1 700 130 — 24.63 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 7 475 605 7 779 000 6 900000 5 200000 — 1 700000 — 24.64 2333 Ränteinkomster på lån för bostads försörjning för mindre bemedlade bamrika familjer 133 140 130 100 —30 —23,08 2334 Räntor på övriga bostadslån.

Boverket 2063 2100 2 100 2000 100 —4,76 2340 Räntor på studie/ån: 19310 5170 19140 18640 —500 2.61 2341 Ränteinkomster på statens lån för

universitetsstudier och garantilån ' för studerande 96 170 140 140 . 0 0.00

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 19214 5000 19000 18500 —500 —2,63 2350 Räntor på energisparlån: 333 82 7 430 000 300 000 25 0 000 50 000 — 16, 6 7 2351 Räntor på energisparlån 333 827 430000 300000 250000 50000 16.67 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 8 4 44 6 000 7 000 7 000 0 0. 00 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensioncring 8444 6000 7000 7000 0 0.00 2370 Räntor på beredskapslagring 597464 559 000 5 73 270 585 786 12 516 2, 18 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 597464 559000 573270 585786 12516 2,18 2380. 2390 Övriga ränteinkomster: 4 455 855 2 969016 2 877 914 515 720 2 362194 82. 08 2381 Ränteinkomster på lån till perso- nal inom utrikesförvaltningen m. m. 0 0 0 0 0 0.00 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 300 150 50 0 — 50 —100,00 2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv 1 1 24 24 0 24 100,00 2385 Ränteinkomster på lån för stu- '

dcntkårslokaler 108 30 90 80 ' — 10 — 1 1.11 2386 Ränteinkomster på lån för '

allmänna samlingslokaler 11 772 13000 10500 9500 —1000 -—9.52

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 65 111 50 40 10 —20,00 2391 Ränteinkomster på markförvärv förjordbrukets rationalisering 1 141 1200 1200 1 100 —100 —8,33 2392 R_äntor på intressemedel 12 919 2000 11000 10000 —1000 —9,09 2394 Ovriga ränteinkomster 107 087 35 820 90000 70000 — 20000 22.22 2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken 2818106 [300000 1260000 425000 —835000 -66.27 2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet 1 504 346 1616681 1 505000 0 —1505000—100,00 2400 Aktieutdelning: 453 137 1 290 072 1 076 000 2 676 000 1 600 000 148,70 2410 lnkomster av statens aktier: 453137 [290072 1 076 000 2 676 000 1600 000 148. 70 241 I lnkomster av statens aktier 453 137 1 290072 1076 000 2 676000 1 600000 148,70

Prop. 1991/922100 Bil. 1.2

1990/91 1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

Inkomsttitel 1991/92 —1992/93 Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent 2500 Olfentligrättsliga avgifter: 9 377 481 13 388 958 13 464 941 15 139 636 1 674 695 12.44 2511 Expeditionsavgifter 670035 851766 850455 858105 7 650 0.90 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram . 6403 6000 6200 6000 —200 —3.23 2523 Avgifter för särskild prövning oc

fyllnadsprövning inom -

skolväsendet 1 71 1 1 600 0 0 0 0.00 2527 Avgifter för statskontroll av krigs-

materieltillvcrkningen 232 1 l 1 0 0.00 2528 Avgifter vid bergsstaten . 2 910 3183 3183 3 136 —47 —1,48 2529 Avgifter vid patent- och

registreringsväsendet 8 541 8814 8814 7555 —1259 —14.28 2531 Avgifter för registrering i

förenings m. fl. register 31 301 36 043 35 043 35 043 0 0.00 2532 Utsökningsavgifter 163022 0 0 O 0 _ , 0,00 2534 Vissa avgifter för registrering av

körkort och motorfordon 179 571 184948 187238 196816 9578 5,12 2535 Avgifter för statliga garantier 177832 145703 - 155624 147639 —7985 —5,13 2536 Lotteriavgifter 1 261 1 205 1229 1260 31 ' 2.52 2537 Miljöskyddsavgift 96 89.1 85 200 97 200 100 200 3 000 3.09 2538 Miljöavgift på bekämpnings-

medel och handelsgödsel 179 930 272 300 271680 181 877 -— 89 803 .— 33.05 2539 Täktavgift 25 759 21000 25000 25 000 0 0,00 2541 Avgifter vid tullverket 72282 70000 72222 75616 3394 4,70 2542 Patientavgifter vid tandläkar-

utbildningen 3571 5100 3500 3500 0 0,00 2543 Skatteutjämningsavgift 7 726849 11688000 11738000 13488000 1750000 14,91 2544 Avgifter i ärenden om lokala

kabelsändningar 1 1493 0 0 0 0 0,00 2545 Närradioavgifter 4155 4250 4050 4250 200 4,94 2546 Avgifter vid registrering av

fritidsbåtar 8 660 0 0 0 0 0.00 2547 Avgifter för statens telenämnds

verksamhet 5 072 3 845 5 502 5 638 136 2,47 2600 Försäljningsinkomster: ] 176689 1 166 116 1 188948 1 257797 68849 5,79 261] lnkomster vid kriminlavården 201257 214000 214000 225000 11000 ' 5,14 2612 lnkomster vid statens rätts-

kemiska laboratorium 15 554 0 0 0 0 0.00 2619 lnkomster vid riksantikvarie-

ämbetet 300 0 0 O 0 0.00 2624 lnkomster av upphörd av _

felparkeringsavgifter 92 183 87 1 16 94 948 97 797 2 849 3.00 2625 Utförsäljning av beredskapslager 155 315 75000 160000 160000 0 0.00 2626 lnkomster vid banverket 712080 790000 720000 775000 55000 7,64 2700 Böter m. m.: 708 688 723 909 750 362 789 060 38 698 5,16 2711 Restavgifter 411 160 402364 419944 438819 18875 4,49 2712 Bötesmedel 297450 321500 330352 350173 19821 6,00 2713 Vattenförorcningsavgift 78 45 66 68 2 3.03 2800 Övriga inkomster av statens

samhet: 410 719 500 000 440 000 430 000 10 000 2.27 281 1 Övriga inkomster av statens

verksamhet 410719 500000 440000 430000 10000 —2,27

1990/91 1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

Inkomsttitel 1991/92-1992/93 Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent 3000 lnkomster av försåld egendom: 66 746 596 700 528 624 32 800 — 495 824 —93.80 3100 lnkomster av försålda byggnader och maskiner: 13 794 25 000 500 100 400 — 80,00

31 10 xtlfiirsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 0 0 0 ' 0 0 0,00 31 13 Statens järnvägars inkomster av - försålda fastigheter och maskiner 0 0 0 0 0 0.00 3120 Statliga myndigheters inkomster

avjärsålda byggnader och

maskiner: 13 794 25 000 5 00 100 — 400 80, 00 3121 Kriminalvårdsstyrelsens

inkoms försålda byggnader och maskiner 1 423 0 0 0 0 0,00 3122 Vägverkets inkomster av lörsålda

byggnader och maskiner 0 0 0 0 0 0.00 3124 Statskontorets inkomster av

försålda datorer m.m. 66 0 500 100 —400 0.00 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av

försålda byggnader 12 305 25 000 0 O O 0 3200 Övriga inkomster av mark-

försäljning: 25 222 1 000 1 000 1 000 0 0,00 321 1 Övriga inkomster av mark-

försäljning 25 222 1000 1000 1000 0 0,00 3300 Övriga inkomster av försåld

egendom: 27 730 570 700 527 124 31 700 ' —495 424 —93,99 331 l lnkomster av statens gruv- .

egendom 27 730 31 700 30 500 31 700 1 200 3,93 3312 Övriga inkomster av försåld

egendom 0 539000 496624 0 —496 624 0.00 4000 Återbetalning av län: 7 664163 7 108041 8 968 922 8 772 335 — 196 587 —2,19 4100 Återbetalning av näringslån: 1 289 603 473 393 307 862 294175 13687 —4,45 4110 Återbetalning av industri/ån: 183 993 125 000 175 000 165 000 — 10 000 '— 5, 71 4111 Återbetalning av lokaliseringslån 183993 125000 175000 165000 10000 —5.71 4120 Återbetalning av jordbrukslån: 24 3 78 29 038 30 106 31 699 1 593 5 . 29 4122 Återbetalning av statens

avdikningslån 3 2 1 0 — 1 —100,00 4123 Återbetalning av lån till

fiskerinäringen 24 375 29036 30105 31 699 1 594 5,29 4130 Återbetalning av övriga

näringslån: 1081 232 319355 102 756 97476 5 280 5.14 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 277 248 242 253 1 1 4,55 4132 Återbetalning av luftfartslån 206 0 0 0 0 0,00 4133 Återbetalning av statens lån till

den mindre skeppsfarten 10979 4200 8882 2645 —6237 —70.22 4135 Återbetalning av skogsväglån 54 57 50 50 0 0.00 4136 Återbetalning av övriga närings— _

lån, Kammarkollegiet 310332 102 600 91 782 92 728 946 1.03 4137 Återbetalning av övriga närings—

lån. Lantbruksstyrelsen 2 648 950 800 800 0 0,00

Prop. 199l/921100 Bil. 1.2

1990/91 1991/92 1991/92 1992/93 Förändring Inkomsttitel 1991/92—1992/93

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 756 736 211 300 1000 1000 0 0.00 4200 Återbetalning av bostadslån m. m.: 3 810 166 4008 467 5 952 500 5 602 280 —350 220 5,88 4212 Återbetalning av lån för bostads- byggande 3807 386 4000000 5950000 5600000 —350000 —5.88 4213 Återbetalning av lån för bostads- försörjningen för mindre bemed- lade barnrika familjer 429 507 400 380 —20 5.00 4214 Återbetalning av övriga bostads- lån. Boverket 2 351 7 960 2 100 1900 —200 9.52 4300 Återbetalning av studielån: 2 133 860 2 197 150 2 318 110 2 486110 168 000 7,25 4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 71 150 110 110 0 0,00 4312 Återbetalning av allmänna studielån 3853 5000 4000 4000 , 0 0,00 4313 Återbetalning av studiemedel 2129936 2192000 2314000 2482000 168000 7.26 4400 Återbetalning av energisparlån: 302 073 300 000 300 000 300 000 0 0,00 441 l Återbetalning av energisparlån 302073 300000 300000 300000 0 0.00 4500 Återbetalning av övriga lån: 128461 129 031 90 450 89 770 —680 —0,75 451 l Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m. 0 0 0 0 0 0.00 4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv 128 150 0 0 0 0,00 4514 Återbetalning av lån för studentkår lokaler 227 102 700 180 —520 —74.29 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 6699 6890 7000 7000 0 0.00 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 7113 9000 7000 7000 0 0.00 4517 Återbetalning från Portugal- fonden 5 671 100 5 500 5 500 0 0.00 4519 Återbetalning av statens

bosättningslån 1 406 200 150 0 150 100,00 4521 Återbetalning av lån för inventa-

rier i vissa specialbestäder 158 318 100 90 — 10 — 10.00 4525 Återbetalning av lån för svenska

FN-styrkor 39030 70000 40000 40000 0 0,00 4526 Återbetalning av övriga lån 68 029 42 271 30000 30000 0 0,00 5000 Kalkylmässiga inkomster: 2 841 998 897 300 523000 — 123 400 —646 400 — 123,59

5100 Avskrivningar och amorteringar: 2 071 670 1 963 300 2 038 000 594 600 1 443 400 — 70,82

51 10 .Märsverkens avskrivningar och

amorteringar: ! 231 350 1 035 000 1 035 000 0 — 1 035 000 — 100.00 5113 Statens järnvägars avskrivningar O 0 O 0 0 0,00 5115 Affärsverket FFV.s amorteringar 0 0 0 0 0 0,00 51 16 Statens vattenfallsverks

amorteringar 1231350 1035000 1035000 0 —1035000—100,00 5120 Avskrivningar på fastigheter: 356 4 72 361 000 455 000 0 — 455 000 - 100. 00 5121 Avskrivningar på fastigheter 356472 361000 455000 0 —455000-100,00 5 130 Uppdragsmyndigheters

komp/ementkostnader: 84 032 1 10 000 85 200 90 000 4 800 5.63

Inkomsttitel

5131 Uppdragsmyndighcters m.fl. komplementkostnader 5 I 40 Övriga äl".1'kl'fl'llirl_1.,'al'.' 5141 Vägverkets avskrivningar 5143 Avskrivningar på ADB-utrust ning 5144 Avskrivningar på förrådsanlägg- ningar för civilt totalförsvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto: 521 1 Statliga pensionsavgifter. netto 5300 Statliga avgifter:

5311 Avgifter för företagshälsovård SUMMA INKOMSTER

1990/91

Utfall

84032 399816 0

381071

18745 726006 726006

44322 44322 403486593

1991/92

Statsbudget

110000 457300 0

424 000

33 300

—1 169000 —1 169000 103000

103 000 464632 417

199l/92

Prognos

8 5 200 462 800 0

432 800

30000

—1 618000 1 618 000 103 000

. 103 000 432098 898

Prop.l99l/92:100 tiil 1.2

1 992/ 93 Förändring l99l/92—1992/93

Prognos Belopp Procent 90000 4 800 5,63 504 600 41800 9, 03

O 0 0.00

474 600 41 800 9,66 30000 0 0,00

—821000 797 000 —49,26 —821000 797000 —49,26 103 000 0 0,00

103 000 0 0.00 403 353 280 28 745 618 —6,65

Bilaga 1.3

Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen, m.m.

Riksdagen 199l/92. I saml. Nr 100. Bilaga 1.3.

Sibel] 1. Statsbudgetens utveckling 1970/71-1992/93 ilj.kr.

1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82

lnkomster 45637 51830 54513 61489 72490 93934 104360 112113 119664 132491 155287 167131 Utginer 48269 55497 60718 70881 83187 97658 114845 137292 l$&341 l&475 215238 235164 Anslagl 48653 55570 61 195 70928 82914 _ 97232 1 14739 136331 158605 181417 214783 236406 Rörliga krediter

(- = minskad disposition) -384 -73 -476 -47 +273 +426 + 106 +961 -264 + 1058 +455 - 1242 Saldo -2632 -3667 -6205 -9393 40698 -3724 40484 -25179 -38678 49984 -59951 -68033

1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89'1989/90 1990/91 1991/92 1991/92 1992/93 Stats- Ny be Förslag budget räkning

Inkomster 191280 221165 260596 275099 320105 332552 367707 401553 403487 464632 433501 418674 Utginer 277879 298265 329136 321901 335266 336669 349600 398140 437987 470107 481199 489457 Anslagl 277031 297882 330281 322241 334996 336856 349626 397891 - 462607 483367 491957 Förändring av anslage- behållning"2 7500 -2168 2500 Rörliga krediter

(- = minskad disposition) +848 +383 4144 -340 +270 -187 -26 +248 — - - Saldo -86599 -77100 48540 46802 45161 -4117 +18107 +3413 -34500 -5475 47698 4078

1Förändring av anslagsbehållningar har för utfallsåren beräknats i anslagen. 2Inkl. beräknat tillkommande utgihsbehov. netto.

Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1980/81-1990/91 Milj. kr.. löpande priser.

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91—

Inkomster 155 290 167 130 191 280 221 165 260 596 275 099 320 105 332 552 367 707 401 553 403 487

Direkta skatter 36 420 38 990 42 820 53 075 75 318 68 570 90 644 99 879 122 871 130 569 100 869 lndirekta skatter 98 400 101 480 116 610 134 627 146 797 164 516 183 400 193 472 201 023 223 534 249 023 Ovriga inkomster 20 470 26 660 31 850 33 463 38 481 42 013 46 061 39 201 43 813 47 450 53 595

Utgifter 215 240 235 160 277 880 298 265 329 137 321 901 335 267 336 669 349 600 398 140 437 987

Statlig verksamhet ' 56 160 60 820 65 450 70 883 71 667 74 769 82 128 84 721 88 039 104 503 115 740 Konsumtion 45 760 49 090 52 510 56 766 60 242 60 253 70 033 72 901 79 518 92 567 105 591 lnvesteringar 10 400 11 730 12 940 14 117 11 425 10 516 12 095 11 820 8 521 11 936 10 149

Transfereringar exkl. statsskuldräntor 120 330 134 670 147 120 152 905 168 5 71 176 129 183 884 192 799 204 725 226 273 259 261 Till hushåll inkl. socialförsäkrings- sektom 49 800 55 190 59 250 63 380 69 426 77 217 85 216 91 850 98 643 107 784 112 890 '_1_'ill kommuner 41 800 45 170 47 360 52 362 57 009 54 720 58 337 60 641 62 856 69 245 88 339 Ovriga 28 730 34 310 40 510 37 162 42 136 44 192 40 331 40 308 43 226 49 244 58 032

Statsskuldräntor 23 770 27 720 48 200 60 387 75 234 66 509 63 812 53 410 53 179 63 696 61 033 Räntor inom landet 18 440 19 140 34 050 40 442 46 206 47 156 50 157 40 704 42 044 51 110 51 830 Räntor utom landet 4 360 7 160 9 740 12 245 13 975 12 537 10 027 9 783 8 314 8 551 7 333

__ Valutaförluster 970 1 420 4 410 7 700 15 053 6 816 3 628 2 923 2 821 4 035 1 870

Ovriga utgifter (främst

flnansiella transaktioner ' '

och rörliga krediter) 14 980 11 950 17 110 I4 090 13 665 4 494 5 443 5 739 3 657 3 668 1 953

___________—_——_——_—__—————_——-————

Anm: Fr.o.m. 1980/81 har förändring av den realekonomiska indelningen gjorts. Detta gäller bl.a. fördelningen mellan direkta och indirekta skatter och transfereringar till hushåll.

Prop. 1991/92 Bil. 1.3

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

Tabell 3. Statskulden vid slutet av budgetåren 1979/80 - 1990/91 m.m. (Milj.kr.)

BudgetAr Stats- Därav skulden Räntrf Rilo;- 1öpande obliga- obliga— tioner tionslAn

Premie- obliga- tionslån

skuld-

förbin-

delser

Spar- obliga- tions- lån

[An hos statsin- stitu- tioner och fon- der m.m.

Alle- Riks- Stats— Skatt- Till— Konto— [Ani För— mans— gildsn skuld- kam- fälligt kredit ut- fallna sparan- konto växlar mar- sparande i riks— lindsk räntor de växlar bankenl valuta på. suu- skulden

Vid slutet av budgetåret

1979/80 192 088 108 385 1980/81 252 968 117 878 1981/82 319 686 170 047 1982/83 407 32.5 201 333 1983/84 482 636 189 318 1984/85 559 459 201 458 1985/86 596 015 193 899 1986/87 609 248 184 946 1987/88 597 621 169 939 1988/89 589 712 148 935 1989/90 582 456 136 852 1990/91 626 698 118 783

Förändring under budgetåret

1979/80 +53 002 + 19 360 1980/81 +60 880 + 9 493 1981/82 +66 718 + 52 169 1982/83 +87 639 + 31 286 1983/84 +75 311 - 12 015 +37 81) 1984/85 +76 87.3 + 12 140 — 1985/86 +36 556 - 7 559 +25 000 1986/87 +13 235 - 8 953 +16 000 1987/88 - 11 627 - 15 007 + 9 7(Xl 1988/89 - 7 909 - 21004 + 3 300 1989/90 - 7 256 - 12 083 + 6 345 1990/91 +44 241 - 18 068 +30 155

Illlgggg åååå sas;

åäååååäåååå' n—NNwNaN—WO +++++++"+-

2 513 1 263 1 263 333 328 328 320 320 310

10 419 15 347 18 767 24 084 26 747 31 866 31 682 35 562 34 024 29 084 22 886 14 441

+1915 +4 928 +3 420 +5 317 +2 663 +5 119 - 184 +:! 880 - 1537 -4 940 -6 198 - 8444

4 881 6 379 7 068 14 565 15 030 14 387 10 995 8 406 8 895 13 324 28 353 29 750 + 845 +1498 + 689 +7497 + 465 - 643 -3392 -2588 + 489 +4429 +15029 +1396 — 13 885 —— 44 155 -— 36 781 58 710 848 62 m 12 463

30219 1335 81660 1245 70500 14460

llllllllllä %

IIIIIIlIlIl %

Illllllllååg r—ioee _ _ _ ' man

134 175 :

N V "! N 2 O 0 W

—+10003 —+30 270

— - 7 374

+58 710 -35 933 + 4 090 +11615 +25 2(Il -12 463 - 7 781 + 3 315 + 1441 -12 070 + 7 770 -11160+13215 -18 136 +5591 44460 +7553 -6521 + 9633 +5 72 +9 363 -20 035 +48 451 +2 693 -7 946 —10 013 +17 229 +14 616 +15 814 +18 892 +21 520 +36 120 -18 578

åéäåååägåäå 111111111 lllllllll

+11820 +12973

-5834 +3474

+++++++"'++

Nunn

lllllllllll'å r'Q +

.— E 2 +

32 105 14 582 46 721 23 006 62 535 26 468 81 427 43 734 102 947 52 120

139 067 59 626 120 439 61 539 128 759 61 459 110 123 56 609 103 6022 53 372 ss 567 62 056 75 554 65 166

0 ... ..-

lNyuppläningen mot skattkammarväxlar i riksbanken har fr.o.m. 1989 ersatts av en kontokredit. 21.0.m. budgetåret 1987/88 bokfördes statsskulden i utländsk valuta till valutakurser vid uppläningstillfällena. Fr.o.m. 1988/89 omvärderas skulden till aktuella valutakurser. iridigare har bokfört: utlöpande nominellt belopp. Fr.o.m. 1988/89 bokförs nyemmiuerade växlar till inköpsvärdet.

Bil. 1.3 Prop. 1991/92

. .

Bilaga 1.4

Fördelningseffekter

I denna bilaga lämnas en redogörelse för de fördelningspolitiska effek- terna av den ekonomiska utvecklingen och de förslag regeringen lagt fram under hösten samt förslagen i budgetpropositionen.

l Utvecklingen under 1980—talet

En utförlig redovisning-av fördelningsutfallet under 1980-talet kommer inom kort att redovisas i en bilaga till långtidsutredningen. I det följande redovisas i några punkter de viktigaste förändringarna i inkomst- och förmögenhetsfördelningen under 1980-talet:

Inkomstspridningen och antalet fattiga ökade i många OECD-länder, bl. a. som följd av en högre arbetslöshet. Utvecklingen i Sverige liknar den 1 andra länder. — En betydande omfördelning har skett från yngre till äldre hushåll. — De familjetyper som hade den lägsta standarden vid början av 1980- talet har haft en svag utveckling, t. ex. ensamstående med barn, ung- domar och ensamstående pensionärer. Lönespridningen har ökat, särskilt tydligt bland privattjänstemän. Löneskillnadema mellan kvinnor och män har ökat. — Efter decennier av utjämning av de disponibla inkomsterna, ökade skillnaderna något under 1980—talet. Inkomsterna har ökat särskilt påtagligt i de översta inkomstskikten. — Trenden till en jämnare fördelning av förmögenhetema bröts och fördelningen har blivit något ojämnare.

Ännu saknas en samlad analys av orsakerna bakom de nya trenderna. Utvecklingen torde dock bero på många faktorer: förändringar inom lönebildningen och överhettningen på arbetsmarknaden, förmögenhets- uppbyggnaden via inflationen, skatteavdragen och uppgången på börsen, den minskade utjämningen genom skatter och sociala transfereringar m.m.

2 Den samhällsekonomiska utvecklingen

Den fördelningspolitiska diskussionen har under lång tid haft sin tyngd- punkt på verkningarna av skatter och transfereringar. Omfördelning genom dessa system har uppfattats som statsmakternas viktigaste verktyg för att åstadkomma en rättvis fördelning. Detta synsätt har emellertid visat sig vara alltför begränsat.

En mer fullständig analys av fördelningsfrågoma måste bygga på insikten att den samhällsekonomiska utvecklingen har en avgörande betydelse för fördelningen av inkomster och konsumtionsmöjligheter.

Den ekonomiska tillväxten bestämmer utrymmet för standardökningar. Men den makroekonomiska utvecklingen har också andra effekter.

i Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 100. Bilaga 1.4.

Prop. 1991/922100 Bil. 1.4

Obalanser i ekonomin, som medför inflation, ökad arbetslöshet och höga räntor, påverkar i hög grad hushållens ekonomiska "situation. Dessa effekter kan ha större betydelse för hushållen än konsekvenserna av ändrade skatte- och .bidragsregler. Nedan följer en diskussion om dessa makroekonomiska faktorers roll för hushållens ekonomiska standard och deras fördelningseffekter.

Den ekonomiska tillväxten

En god och varaktig ekonomisk tillväxt skapar resurser och utrymme för en aktiv fördelningspolitik. När samhällets resurser växer kan förbätt— ringar genomföras för utsatta grupper, utan att andra behöver få det sämre. I flera fall är en god ekonomisk tillväxt en inbyggd förutsättning för fördelningssystemens funktion, t.ex. för ATP. I andra fall sätter skattetrycket och den ekonomiska tillväxten gränser för omfattningen av sjukförsäkringen, det ekonomiska stödet till barnfamiljer osv. Erfarenheterna av utvecklingen i Sverige under 1980-talet visar hur viktig tillväxten är för hushållens ekonomiska standard. Den svaga eko— nomiska tillväxten har inneburit låga reallöneökningar för vanliga lön— tagare. I Sverige har de realt disponibla inkomsterna ökat med ca 19 '% åren 1982-1991. Sveriges BNP beräknas under denna period ha ökat med 18 %, medan genomsnittet för EG var 26 %. Om vi haft samma eko— nomiska tillväxt i Sverige som i EG, skulle de disponibla inkomsterna ha ökat betydligt mer under 1980-talet. Om man antar att ingen del av en ökad tillväxt av lönesumman går till skatt, kan de disponibla inkomsterna. i Sverige, med EGs tillväxt, beräknas ha varit nära sex procent högre efter perioden 1982—1991. Det motsvarar 9 600 kr. per hushåll i 1991 års penningvärde. Beräkningen bygger på att den offentliga konsumtionen inte ökas, att skattereglerna successivt anpassas och att produktivitets— ökningen hamnar på EGs nivå.

Om den ekonomiska tillväxten 1992-1996 i Sverige skulle bli 2,5 % per år i stället för en procent kommer, beräknat på samma sätt, hushål— lens disponibla inkomster att öka ytterligare, eller med närmare sju procent.

Den ekonomiska tillväxtens betydelse för hushållens köpkraft kan också illustreras på följande sätt. Den realt disponibla inkomsten för konsu- mentverkets olika typfamiljer, samtliga med två barn på fem resp. 13 år, beräknas ha ökat med 13-22 % under perioden 1983 till 1991 (tabell 1). Om Sverige i stället hade haft samma ekonömiska tillväxt som genomsnittet i EG skulle enligt den tidigare beräkningen hushållens disponibla inkomster ha ökat med ytterligare ca 6%.

Den större ökningen av disponibel inkomst för typfamiljer'" med högre inkomst beror på att skattereformens effekter endast beräknas efter marginalskattens sänkning, medan följderna av finansieringen, t.ex. beträffande basbreddningar, inte beaktas i konsumentverkets beräkningar.

Tabell 1 Disponibel inkomst i konsumentverkets typfall 1983-1991 1991 års priser

Typfall Disponibel inkomst

.,1983 1991 ökning % Kominunalanställd + industriarbetare 15 200 17 700 16 Industritjänsteman + industritjänsteman 17 200 21 000 22 Ensamstående kommunalanställd 12 400 14 000 13

Källa: Konsumentverket och finansdepartementet Inflationen

Inflationen påverkar hushållens ekonomiska standard och fördelningen av välfärden på flera olika sätt. En hög inflation hämmar den ekonomiska tillväxten och därigenom minskar utrymmet för standardökningar. Den viktigaste effekten är att en hög inflation efter hand medför ökad arbets— löshet, vilket indirekt påverkar fördelningen av välfärden. Inflationen påverkar dessutom direkt hushållens köpkraft genom de sociala förmåner- nas indexering, genom värdeförändringar av tillgångar m.m.

En hög inflation kan medföra omfattande omfördelningar av förmögen- heter. Effekten uppstår i ett samspel mellan-inflation, ränta och skattereg- ler. Under 1980—talet var inflationen hög, räntorna tidvis låga samtidigt som underskottsavdrag gav stora skattelättnader. I kombination med bl.a. uppgången av fastighets— och aktievärdena medförde detta en omfattande omfördelning från långivare till låntagare, från de som hyrde sina bo- städer till de som ägde sin bostad.-Hushållens inflationsvinster 1975- 1985 har beräknats till ca 185 miljarder kr.1 Förlusterna för sparare m.fl. var ca 90 miljarder kr. Olika" beräkningar som gjorts tyder på att infla- - tionen systematiskt missgynnar låginkomsttagare och gynnar dem med högre inkomster?” ' '

Det fåtal studier som gjorts av inflationens verkningar på fördelningen av disponibla inkomster tyder emellertid på en på kort sikt obetydlig inverkan.3 Hög inflation leder ofta till sänkta reallöner för många lön- tagare men de sociala förmånerna är i regel värdesäkrade.

lnflationens omfördelande verkningar är dock olika från tid till annan. Under de senaste åren har realräntan ökat och inflationen minskat. Genom skattereformen har värdet av underskottsavdragen sänkts. Det är svårare att låna till finansiella placeringar och bygga upp en förmögenhet via avdrag och inflationsvinster. Sänkt skatt på kapital gör det också mer lönsamt att spara i bank. lnflationens inverkan är dock fortfarande god- tycklig och nyckfull och bestäms bl.a. av om prisökningarna är förvänta— de eller inte.

] Spånt, R (1986). Ta chansen - pressa ned inflationen. LO-tidningen 7/2 1986. 2 Real beskattning. sou 1982:1 3 Se bl.a. Gustafsson, B (1987). Den offentliga sektorn - fördelningsaspekter: Bilaga 20 till LU87. Stockholm. Allmänna förlaget.

De ekonomiska bedömningarna i bilaga 1.1 visar att inflationen under de kommande två åren förväntas ligga på en för Sveriges del mycket låg nivå. Kapitalinkomstskattesatsen sänks till 25 % år 1993, vilket innebär minskade värden på underskottsavdrag. Det finns således goda förutsätt— ningar att inflationens godtyckliga och omfattande omfördelande göre/aer på inkomst- och fönnögenhety'ördelningen skall kunna minskas kraftigt.

Arbetslösheten

Arbetslöshetens effekter på fördelningen av ekonomiska resurser bestäms av ett komplicerat samspel mellan ett flertal faktorer. Arbetslösheten leder till direkta inkomstförluster, dels genom arbetslöshetsstödets regler för kompensationsnivå och maximal ersättningstid, dels genom att ganska många arbetslösa saknar rätt till ersättning. Ökade utgifter för arbetslös- het minskar indirekt de resurser som kan användas till stöd för andra grupper i behov av sociala insatser. En hög arbetslöshet kan å andra sidan pressa ned lönerna och bromsa snabba löneökningar för den mest attraktiva arbetskraften. Arbetslösheten påverkar också inflationen, vilket som nämnts kan ha betydelse för förmögenhetsfördelningen. Under perioder med hög arbetslöshet sjunker ofta företagens vinster, vilket får effekter bl.a. i högre inkomstskikt och för förmögenhetsfördelningen

Arbetslöshet medför en mycket kännbar försämring av den ekonomiska standarden för en vanlig familj. Inkomstförlusten för en industriarbetare som blir arbetslös i sex månader kan beräknas till ca 85 000 kr. (tabell 2). Om han har rätt till ersättning från arbetslöshetskassan utbetalas ungefär 70 500 kr. söm kompensation. Nettoförlusten efter skatt blir närmare 10 000 kr. För en arbetare som inte är kassamedlem kan kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) beviljas med ca 24 000 kr. efter skatt. Efter den maximala ersättningstiden, i regel 60 veckor för arbetslöshetskassa och 30 veckor för KAS, blir bortfallet ännu större.

Tabell 2 Typexempel på inkomstförlust vid sex månaders arbetslöshet för industriarbetare 1992 års skatteregler

Förutsättningar: _ . lndustriarbetare, årslön 170 000 Sjukvårdsbiträde, 80 % arbetstid, årslön 118 000 Kommunalskatt 3 1 ,04 Två barn 5 och 8 år

Villa, taxeringsvärde 700 000 Län med 13 % ränta 400 000 Resultat - Nu Arbetslöshet Lön 288 000 203 000 A-kasseersättning 70 500 Skatt -70 165 -65 230 Barnbidrag . 18 000 18 000 Disponibel inkomst 235 835 226 270 lnkomstförlust . -9 565

Anm: Vid beräkningen bortses från de tilläggsförsäkringar som kan förekomma.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.4

En ökad arbetslöshet medför flera direkta fördelningseffekter. Främst uppstår klyftor mellan arbetslösa och de som har arbeten. Inom gruppen arbetslösa uppstår stora skillnader på grund av olika nivåer på arbets- löshetsstödet. Möjligheten att återfå ett arbete varierar högst väsentligt mellan individer beroende på ålder, utbildning, yrke och arbetslivser— farenhet. Flera studier har visat att långvarig arbetslöshet leder till fram— tida lönesänkningar.4

AMS beräknar att arbetarna utgör ca 70 % av gruppen varslade arbets- tagare för 1991 (tabell 3). Detta är tämligen typiskt för hur varslen bru- kar vara fördelade mellan arbetare och tjänstemän i perioder av konjunk- turavmattning, även om arbetslösheten bland tjänstemän har ökat särskilt mycket under 1991. Vi vet också att andelen ungdomar utan arbete är betydligt högre än för genomsnittet av befolkningen. Risken att bli arbetslös är således ojämnt fördelad mellan arbetare och tjänstemän samt mellan olika åldersgrupper. Arbetslösheten är regionalt betingad med högre arbetslöshet i glesbygden än i storstadsområdena. Dessutom är arbetslösheten olika hög i skilda yrkesgrupper.

Tabell 3 Arbetslöshet och varsel fördelad efter kön och ålder

Andel av varsel Andel i arbetskraften Arbetare ' 68 % 50 % Tjänstemän 32 % 50 % Andel arbetslösa Män Kvinnor 16 - 19 år 2,8 2,4 20 - 24 år 7,8 5,1 - 25 - 54 år 3,3 2,1 55 - år 1,4 1,1 Högst grundskola ' 20 - 24 år 10,9 7,7

Källa: Beräkningar från AMS, månadsdata nov. 1991.

Anslutningen till arbetslöshetskassorna har ökat under en lång följd av år. Trots detta visar statistiken att ca 25 % av alla arbetslösa, som är anmälda till arbetsförmedlingen saknar rätt till ersättning. Bland arbets— lösa ungdomar under 19 år saknar närmare 84 % varje form av ersätt- ning. Generellt avtar andelen utan ersättning och andelen med KAS högre upp i åldersgrupperna, medan en högre andel blir berättigade till A- kassa. _

Flera ekonomiska studier av arbetslöshetens effekter på inkomstfördel- ningen har gjorts på tidsseriedata. Amerikanska, engelska och kanaden- siska undersökningar har tidigare visat att olikheterna i inkomster ökar när arbetslösheten växer. I en nyligen presenterad studie avseende Sverige har visats att en höjd arbetslöshet leder till en ojämnare

4Björklund, A. (1990) i Persson, 1. Generating Equality in the Welfare State. Norwegian University Press. Oslo.

fördelning av bruttoinkomstema.s För perioden 1975-1988 observerades emellertid inga fördelningseffekter av högre arbetslöshetstal på hushållens disponibla inkomster. Flera förklaringar kan finnas till att hushållens inkomster inte tycks påverkas. Hushållen kan kompensera arbetslöshet genom ökat arbete vid en annan tidpunkt eller för någon annan hushålls- medlem. Arbetslöshetsstödet ger därtill en ganska effektiv kompensation för för-lorad arbetsinkomst, särskilt efter skatt. Socialbidragen minskar inkomst-förlusten för ytterligare ett antal hushåll.

Det tycks också finnas ett samband mellan arbetslösheten och antalet människor som behöver socialbidrag. .] regeringens kartläggning av - socialbidragen från 1987 (Ds S 1986: 7) sammanställdesett flertal forsk- ningsresultat som påvisar detta samband.

Arbetslösheten medför välfärdsförluster på flera områden. En rad-

undersökningar på svenska och utländska data visar att arbetslöshet leder till ohälsa. I en nyligen presenterad-'doktorsavhandling har man försökt mäta människors kroppsliga reaktion på lång arbetslösheto. Studien visar att långvarig arbetslöshet ökar risken för hjärt- och .kärlsjukdomar. långtidsarbetslösa får också osundare levnadsvanor. De röker betydligt mer och motionerar mindre" an andra grupper, vilket förhöjer risken för sjukdomar.

Sedan 1989 har arbetslösheten ökat från _1,4 % till beräknat 2,8 % för år 1991. För år 1992 bedöms i bilaga 1.1 att arbetslösheten kan komma att nå 3,8 % som årsgenomsnitt. En kraftigt stigande arbetslöshet kom- mer att beröra ett stort antal hushåll varje år. En betydande del av den ökade arbetslösheten kommer att bestå av längre arbetslöshetstider. Allt fler arbetslösa riskerar att bli utförsäkrade. Både en högre arbetslöshets- nivå och längre arbetslöshetstider skulle kunna medföra att arbetslösheten får tydligare genomslag på inkomst- och förmögenhetsfördelningen än vad tidigare studier visat. Behovet av socialbidrag kan komma att öka betydligt.

Ränteläget

Ränteutvecklingen har under 1980-talet fått allt större betydelse för hus- hållens ekonomi. Andelen hushåll med skulder har ökat från 53 % år 1975 till 67 % år 1989 År 1975 var hushållens sammanlagda brutto- skulder ungefär lika stora som deras disponibla inkomster. År 1989 var skulderna ca 40 % större än de disponibla inkomsterna. Enbart under perioden 1983-1989 ökade hushållens nettoupplåning realt med ca 50 %. Den ökade skuldsättningen motsvarades visserligen 1 stor utsträckning av stigande värden på olika tillgångar. Avregleringen av kreditmarknaden innebar att även hushåll med måttliga inkomster kunde belåna nära 100 % av värdet vid bostadsköp. Även; tillgången på konsumtionskrediter

5 Björklund, A (1991). Unemployment and lneome Distribution. Time-Series Evidence from Sweden. Scand. J. of Economics 93 (3). 6.lanlert, U (1991)de Deprivation and Health. Karolinska institutet. Sundby- berg.

har ökat snabbt. Andelen med negativ förmögenhet har ökat från 15 % Pr0p- 1991/92:100 till 20 % under 1980-talet. Bil. 1.4 Efter skattereformen får hushållen svara för en ökad andel av ränte- utgiftema efter skatt. De direkta effekterna för hushållen av en långvarig räntehöng blir därför större. En barnfamilj beräknas använda cirka en sjättedel av sin disponibla inkomst till ränteutgifter. Ett förenklat exempel visar att för en vanlig familj med eget hem med ett taxeringsvärde på 700 000 kr. och ett rörligt lån på 400 000 kr. medför en långvarig ränte- ökning från 13 % till 18 % ökade utgifter efter skatt på 14 000 kr. under ett år, enbart för bostadslånen (tabell 4).

Tabell 4 Typexempel på inkomstförlust vid räntehöjning från 13 % till 18 % 1992 års skatteregler

Förutsättningar: (se tabell 2) Resultat Nu Räntehöjning Lön 288 000 288 000 Ränteökning —20 000 Skatt -70 165 -64 165 Barnbidrag 18 000 18 000 Disponibel inkomst 235 835 221 835 lnkomstförlust -14 000

De direkta fördelningseffekterna av ett högt räntelåge bestäms främst av hur nettoräntorna är fördelade på olika hushåll. Hög. ränta gynnar hushåll med banktillgångar men missgynnar hushåll med stora skulder. Nettoräntan efter skatt i andel av den disponibla inkomsten är positiv eller svagt negativ i de lägsta decilema (diagram 1). I decilema rangordnas hushållen med hänsyn till disponibel inkomst efter försörj- ningsbörda. Den första decilen innehåller den tiondel av hushållen som har de lägsta disponibla inkomsterna i förhållande till försörjningsbördan osv. Den använda beräkningen av konsumtiönsenheter bygger på social- styrelsens råd om socialbidrag. Genom denna s.k. 'ekvivalensskala omräknas de disponibla inkomsterna så att hänsyn tas till hushållens olika försörjningssituation. ' '

Barnfamiljer har högre nettoränteutgifteri förhållande till de disponibla inkomsterna än andra grupper. Gifta med barn har exempelvis i genom- snitt nettoränteutgifter som motsvarar 7-9 % av hushållens disponibla inkomster, medan ensamstående utan barn har nettoränteutgifter mot- svarande ca 3 % av inkomsten.

Den direkta effekten av en räntehöjning, om vi antar att fördelningen av bundna resp. rörliga lån är jämn mellan olika inkomstgrupper, blir därför att de disponibla inkomsterna sänks mest för familjer i mellan- inkomstlägen och för familjer med högre inkomster. Barnfamiljer träffas betydligt kraftigare än andra familjetyper. Likviditetsproblem kan uppstå ' för hushåll med höga ränteutgifter i förhållande till de disponibla inkomstema. I den hälft av hushållen som har de lägsta disponibla inkomsterna i förhållande till försörjningsbördan beräknas 1992 finnas nära 120 000 hushåll där ränteutgiftema utgör mer än 20 % av den disponibla inkomsten.

Diagram 1 Nettoränta (inkomstränta minus utgiftsränta efter skatt) i procent av disponibel inkomst. Deciler efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. 1992

Procent

l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Deciler

De indirekta effekterna av en räntehöng är svårare att förutse. Ett fåtal ekonomiska studier av dessa effekter har genomförts. Ett högt rånteläge kan leda till förluster för de mest förmögna hushållen, som förlorar på sänkta aktievärden och fastighetspriser.7 Sådana effekter har emellertid mindre betydelse om ränteförändringarna är kortvariga, även om högbelånade hushåll kan få betalningssvårigheter. Bestående ränte- höjningar bör långsiktigt gynna kapitalägare. Ett högre kapitalavkast- ningskrav minskar på sikt reallönema.

Ränteläget får också omfattande indirekta fördelningseffekter via den statliga budgeten och transfereringama. Hushållen är nettolåntagare. Höjda räntor torde leda till minskade skatteinkomster. En räntehöjning

leder dessutom till mer eller mindre automatiska ökningar av subvention- -

er och transfereringar till hushållen, t.ex. höjda basbelopp och pensioner och ökade räntesubventioner till bostäderna. På kort sikt kan detta leda till en ökad utjämning, då exempelvis transfereringama, med undantag av räntesubventionema, främst riktas till hushåll i lägre inkomstskikt.. Men statens utgifter för upplåning ökar. Genom försvagningen av de offentliga finanserna minskar möjligheterna att bistå ekonomiskt svaga hushåll.

Hushållen anpassar sig också hela tiden till ändrade förutsättningar, t.ex. till höjda räntor. Dessa effekter måste också beaktas. Utvecklingen under de senaste åren visar att sådana anpassningar kan bli omfattande. Sedan 1989 har stora förändringar i hushållens sparande och skuldsätt- ning inträffat, bl.a. som en följd av skattereformen och lågkonjunkturen.

7 Agell, J & Dillen, M (1988): Räntelägets fördelningseffekter. FIEF. Stockholm.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.4

'Nettoutlåningen till hushållen har minskat från 94 miljarder kr. 1988 till ca 15-20 miljarder kr. beräknat för 1991. Detta är främst en följd av att allt fler hushåll nu väljer att återbetala sina lån.

Enligt den ekonomiska bedömningen i bilaga 1.1 medför bl.a. den svenska kronans anknytning till ecun en stabilisering av ränteläget, men utvecklingen under det senaste året visar att risker för tillfälliga ränte- höjningar kvarstår. De sammanlagda direkta, indirekta och dynamiska effekterna av en räntehöjning påverkar inte fördelningen av den ekono- miska standarden på ett tydligt, systematiskt sätt. För många hushåll med stora ränteutgifter för egna hem bestäms dock den ekonomiska standard- utvecklingen de närmaste åren i hög grad av ränteutvecklingen. En kraf- tig räntehöjning som blir bestående får allvarliga följder för ett stort antal hushåll. '

3 Fördelningseffekter

Metoderna för fördelningsanalyser av ändrade skatter och transfereringar har utvecklats betydligt under de senaste fem åren. Nuvarande fördel- ningsberäkningar beskriver dock endast de direkta effekterna av ändrade regler. Vanligen jämförs hushållens ekonomiska standard, antingen genom typexempel eller i statistiska urval, enligt tidigare regler med vad som händer efter det att nya regler införs. Det underliggande antagandet vid sådana statiska analyser är att inga andra ändringar av hushållens beteende förväntas inträffa, oavsett om regler ändras eller inte. Man antar dessutom att den ekonomiska utvecklingen är oförändrad eller opåverkad av ändrade skatter eller transfereringar.

Detta är naturligtvis orealistiska antaganden. Normalt genomförs åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen just för att förändra hushållens ekonomiska beteende eller för att påverka den allmänna sam- ' hällsekonomiska utvecklingen. Skatteförändringar kan syfta till att t. ex. öka hushållens sparande och därmed till att förbättra samhällsekonomins jimktionssätt.

Vid en dynamisk fördelningsanalys av skatte— och transfereringsförslag skulle egentligen utgångsläget, dvs. förhållandena med nuvarande regler, beskrivas med hänsyn till de samlade direkta, indirekta och dynamiska effekterna på längre sikt av oförändrade regler. Konsekvenserna av ändrade regler skulle på samma sätt beskrivas med de samlade effekterna på längre sikt. Vilka förändringar kan då väntas inträffa beträffande hushållens beteenden, obalanser i ekonomin eller den ekonomiska till— växten och hur kan dessa förändringar, tillsammans med nya regler, väntas påverka fördelningen av den ekonomiska välfärden? Skillnaderna i utfall skulle då kunna visa de saudade direkta, indirekta och dynamiska fördelningseffektema av olika skatte- och bidragsregler.

Ännu finns det inte, såvitt känt, sådana komplexa modeller utvecklade, vare sig i Sverige eller i andra länder, eftersom kunskaperna om hur hushållen och samhällsekonomin anpassar sig till olika skatter och trans— fereringar ännu är bristfälliga.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.4

De förändringar av skatter och sociala transfereringar som nu är aktuella är relativt sett begränsade. De fördelningsmässiga effekterna av åtgärderna motverkar delvis varandra. Sammantaget bör åtgärderna således leda till mycket små förändringar i fördelningen av den ekono- miska välfärden. Särskilt gäller'det i förhållande till konsekvenserna av den samhällsekonomiska utvecklingen i stort.

I det följande redovisas en bedömning av fördelningseffekter av viktigare förändringar 1991-1993.

Effekter av olika förslag

De direkta fördelningseffektema av en sänkt skatt på kapitalinkomster beror på hur kapitalinkomstema är fördelade mellan olika hushåll. Net— toinkomster av kapital utgör en större del av inkomsten bland hushåll med låg disponibel inkomst resp. bland hushåll med högst inkomster jämfört med övriga grupper. Exempelvis finns det många pensionärer i lägre inkomstskikt som gynnas av en skattesänkning. Det betyder att den direkta fördelningseffekten blir ökade inkomster både för många ekono- miskt svaga hushåll och för hushåll med högsta inkomster (diagram 2).

Om hänsyn tas också till förslaget att sänka räntebidragen, vilket höjer bostadskostnadema, får alla deciler utom den högsta sänkta disponibla inkomster. .

Sänkningen av skatter på värdepappersfonder, kapitalförsäkringar, privata pensionsmedel m.m. gynnar främst företagare och höginkomst- tagare. Innehavet av dessa tillgångar är koncentrerat till de högsta inkomstskikten. Detsamma gäller sänkt förmägenhets-, arvs- och gåvoskatt.

Diagram 2 Sänkt kapitalskattesats från 30 % till 25 %. Förändring av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika deciler. Procent

Procent 0,8 ................................................................................................................................

0,6 _______________________________________________________________________________________________________________________

0,4 .......................................................................................................................

0,2 .........................................................................................................................

Somliga ; hushöH ;

l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Deciler

Även om vissa åtgärder gynnar ett fåtal hushåll med stora tillgångar, ' är det inte säkert att de samlade direkta effekterna på inkomstspridning- en, totalt sett, kommer att bli särskilt omfattande. Förmögenhetsskatt betalas av en ganska begränsad grupp. Skattebortfallet för hela förmögen- hetsskatten på under tre miljarder kr. pekar på att totaleffekten av ett borttagande blir relativt svag. Skatteanpassningama har dessutom varit betydande, bl.a. genom flyttning av förmögenheter till lågskatteländer och skatteplanering för att undgå arvs- och gåvoskatt osv. Om en sänkt förmögenhetsskatt leder till att färre förmögna hushåll flyttar ut, kan inkomstskatten från dessa hushåll delvis kompensera bortfallet av för— mögenhetsskatt. -

De indirekta effekterna är svårare att bedöma. Sänkta kapitalskattesat- ser medför högre räntekostnader för boendet. Tillsammans med andra ekonomiska faktorer kan detta innebära en ytterligare press nedåt på priserna på egna hem och bostadsrätter. Mer gynnsamma skatteregler för aktier m.m. kan leda till att värdet stiger på sådana tillgångar. För- - mögenhetsstrukturen bland hushållen kan innebära att nedskrivna värden på realkapital resp. ökade värden på aktier m.m. leder till förändringar i förmögenhetsfördelningen.

En bedömning av fördelningsqåelderna måste också inkludera de dynamiska qä'ekter man avser att uppnå med förslagen. Sänkningen av kapitalskatten syftar till att uppnå ett högre hushållssparande och en förbättrad kapitalförsörjning. Om detta sker förbättras förutsättningarna för en ökad ekonomisk tillväxt, fler arbeten, lägre inflation och stabilare räntor. Som visats tidigare har detta stor betydelse för hushållens eko- nomiska situation. Om nettosparandet ökar och vidgas till allt fler grup- per, kan åtgårdemas direkta effekter ytterligare motverkas. Låg kapital- beskattning gynnar fåtalet när kapitalinkomstema ar koncentrerade men gynnar flertalet om sparandet breddas till stora grupper.

En sänkt moms på mat m.m. ger följande fördelningseffekter, enligt de analyser som gjordes av kommittén för indirekta skatter.7 Sänkt moms på mat ger ungefär lika stort belopp till alla hushåll, oavsett inkomst. Sänkningen i procent är emellertid större för låginkomsttagare än för höginkomsttagare. Den största skillnaden uppstår mellan hushåll med resp. utan barn. Hushåll med barn tjänar betydligt mer på en sänkt moms på mat. Indirekta effekter kan uppstå om en prisanpassning sker, vilket innebär att hela sänkningen inte når hushållen.

Den föreslagna ändringen av fmansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäk- ringen innebär att arbetslöshetskassoma måste höja sina medlemsavgif- ter. Medlemsavgiftema torde knappast ha någon" stark fördelningsprof'rl. Nästan alla förvärvsarbetande (ca 80 %) är medlemmar i arbetslöshets- kassan. Årsavgiften varierar i de stora kollektiven från ca 180 kr./år till ca 350 kr. /år. Den direkta effekten av en höjd egenavgift på fördelningen av köpkraften kan väntas bli måttlig. Detsamma gäller effekten av slopad skattereduktion för fackföreningsavgift.

7 Reformerad mervärdeskatt m.m. SOU 198935.

Om de dynamiska effekterna blir att löneökningstakten och kostnadsut- vecklingen bromsas kan detta leda till högre tillväxt och minskad arbetslöshet. Om besparingarna dessutom används till arbetsmarknads- politiska insatser m.m. kan den samlade effekten förväntas bli positiv.

Tidigare undersökningar av RFV och SCB har pekat på att karensdagar kan missgynna bl.a. låginkomsttagare och kvinnor. Studier av korttids- frånvaron, som redovisas av produktivitetsdelegationen, tyder emellertid på att denna frånvaro är ganska jämnt fördelad i olika grupper.

Aktuella beräkningar tyder på att karensdagar får ganska svaga för- delningseffekter, RFV och SCB har jämfört karensdagar med reglerna före den sänkta kompensationsnivån till 65 % resp. 80 %, för individer

före skatt. Effekten torde bli avsevärt mindre när man jämför karens- _ dagar med den nu gällande erättningsnivån och beräknar den efter skatt (diagram 3). På hushållsnivå utjämnas effekten ytterligare bl.a. av att män och kvinnor har olika korttidsfrånvaro.

Ett införande av karensdagar kan förväntas få positiva dynamiska effekter genom att den omotiverade frånvaron minskar. Korttidsfrånvaron har stor betydelse för företagens kostnader och en minskning kan därmed ' bidra till en ekonomisk återhämtning.

Besparingar inom sjukförsäkringen kan missgynna individer som har yrken med hög sjukfrånvaro. Besparingar samordnas dock med insatser för att stärka incitamenten för förbättringar av arbetsmiljön. Genom arbetsgivarperiod och satsningar på rehabiliteringsersättning gynnas direkt de grupper som eventuellt drabbas av de statiska effekterna. Inkomstför- lusten för den enskilde kommer också att begränsas genom det högkost- nadsskydd som skall införas.

Diagram 3 Två karensdagar i sjukförsäkringen. Förändring av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika deciler

Procent

l 2 3 4 5 6 7 8 9 - 10 Deciler

När de olika förslagen till ändrade skatter och transfereringar läggs samman, blir effekten att hushållens disponibla inkomster per konsum- tionsenhet ökar med drygt 2% 1991-1993.

Sammanfattningsvis kan konstateras att sänkta arvs-, kapital- och förmögenhetsskattesatser på kort sikt ökar den ekonomiska standarden i det översta inkomstskiktet. Men även många hushåll med lägre ekono- misk standard får ökade inkomster. De direkta effekterna av hittills föreslagna eller aviserade åtgärder inom skatte- och transfererings- systemen kan bli en något ökad inkomstspridning. Efter hand som åtgärderna medför ytterligare ökat sparande, också bland hushåll i vanliga inkomstlägen, kan denna effekt komma att reduceras.

Men ökad arbetslöshet, mindre resurser till offentliga åtaganden m.m. träffar delvis samma grupper som minskade sociala transfereringar. En kraftigt ökad arbetslöshet kan väntas få långt större negativa verkningar för redan utsatta grupper än hittills diskuterade besparingar inom transfereringama.

Om därför åtgärderna ger effekter som lägre arbetslöshet, bättre tillväxt, lägre räntor och prisstabilitet kan det dynamiska samspelet mellan olika insatser, sett över några år, leda till både en jämnare fördelning och bättre villkor för utsatta grupper, jämfört med vad som skulle inträffa utan dessa åtgärder.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1991

Prop. 199l/92:100

Bil. 1.4

Ekonomiska styrmedel i milj öpolitiken

Ekonomiska styrmedel i milj öpolitiken

Miljöministem kommer senare denna dag att redogöra för den miljö- politiska strategin som bl.a. innehåller följande utgångspunkter:

Miljölagstiftningen skärps och sammanförs i en miljöbalk som tar sig uttryck i vad naturen långsiktigt tål. — Miljökonsekvenser skall redovisas före varje beslut som ger större miljöpåverkan. Ekonomiska styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen till ett bärkraftigt samhälle. Sverige skall även i internationella fora verka för en ökad användning och samordning av ekonomiska styrmedel. Principen är att den som förorenar miljön skall betala. Inriktningen skall vara att varje vara och verksamhet bär sina egna miljökost- nader. Företagens och den enskildes ansvarstagande skall underlättas genom miljömärkning, information och utbildning. Producentemas ansvar att ta fram varor, som i alla led är miljöan- passade, skall hävdas. Återanvändning och återvinning skall främjas.

Miljöpolitiken är en av de fyra stora uppgifterna för regeringsarbetet under mandatperioden. Ekonomiska styrmedel är ett viktigt instrument i en ambitiös och offensiv miljöpolitik. För att underlätta användningen av ekonomiska styrmedel anser regeringen det värdefullt att lägga fast ett antal grundläggande principer för dessa. I denna bilaga avgränsas diskussionen till principer för ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Utgångspunkten är att dessa i många fall bör användas i kombination med regleringar och andra åtgärder. Ett viktigt komplement till styrmed- len är information om sambanden mellan miljö och ekonomi. Mer information om miljöproblem och samverkan mellan miljö och'ekonomi kan underlätta den enskildes ansvarstagande. Därför redovisas i bilagan även åtgärder för att utveckla informationen.

1 Sambandet mellan miljö och ekonomi

Ett viktigt krav på den ekonomiska politiken är att den skall leda till en långsiktigt hållbar utveckling. En långsiktig hållbar utveckling kan beskrivas som en utveckling där framtida generationer får ta över en nationalförmögenhet (inkl. miljö- och naturresurser) som är minst lika stor som dagens. Det ekonomiska och sociala systemet måste således byggas så att det är förenligt med grundläggande ekologiska och naturvetenskapliga principer.

Produktion och konsumtion påverkar ofta miljön även för andra än de direkt inblandade, vare sig de är företag eller hushåll. Utsläpp och annan miljöförstöring orsakar samhällsekonomiska kostnader i form av sämre

[ Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 100. Bilaga 1.5.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.5

miljö för människor och sämre förutsättningar för olika typer av ekonomisk verksamhet. i

Om enskilda företag och hushåll inte bär ett tillräckligt kostnadsansvar för miljöeffekter de orsakar, leder detta till att konsekvenser för miljön i alltför liten utsträckning vägs in i de faktiska besluten. En teoretiskt ideal lösning är att varje företag och hushåll själva får bära kostnaderna för de miljöeffekter de orsakar på samma sätt som de får betala för de varor och tjänster de tar i anspråk. För att uppnå största möjliga välfärd behöver således prissystemet utvidgas och kompletteras så att det tar hänsyn även till miljökostnader. Detta kan ske genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter som motsvarar miljökostnadema. _ Andra metoder att minska/förhindra skadliga miljöeffekter är direkta ' förbud eller kvantitativa regleringar, information, utbildning eller andra typer av ekonomiska styrmedel som rniljösubventioner, pantsystem etc. I många fall kan det vara fördelaktigt att kombinera flera olika typer av styrmedel för att nå ett visst miljömål.

I praktiken är det emellertid inte så lätt att sätta ett pris på miljön. Den grundläggande naturvetenskapliga kunskapen är ofta bristfällig. Det kan finnas problem med att mäta både utsläpp och konsekvenser. Detta är något som komplicerar användningen av både ekonomiska styrmedel och regleringar. Effekter på inkomstfördelningen och den internationella konkurrenskraften liksom höga administrationskostnader måste beaktas i samband med nya styrmedel.

Skatt eller avgift

En avgift i statsrättslig mening föreligger i princip endast i de fall det utgår ett specificerat vederlag för den erlagda penningprestationen. En avgift föreligger även för det fall penningprestationen tas ut i närings- reglerande syfte och tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler. Exempel på sådana avgifter är de som tas ut som prisregleringsavgifter inom jordbruket och fisket samt den nyligen införda kväveoxidavgiften för större förbränningsanläggningar.

Det förekommer att beteckningen avgift används om en penningpålaga som rätteligen är en skatt, t.ex. ifråga om vissa arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringsområdet. När nya pålagor införs skall dock den statsrättligt korrekta beteckningen användas.

Internationella aspekter

Miljöproblemen kan i princip indelas i tre grupper efter dess geografiska spridning:

—— Globala miljöproblem, som exempelvis klimatförändringar, där miljöeffekterna är helt oberoende av var utsläppen sker. Regionala miljöproblem, där utsläppen i vissa länder påverkar miljö- situationen både i det egna landet samt i angränsande länder. I detta fall kan den marginella miljöskadan vara beroende av var utsläpps- källan är belägen. ' Lokala miljöproblem som exempelvis utsläpp i en sjö eller buller.

Det faktum att världens länder blir alltmer integrerade miljömässigt och ekonomiskt medför att de internationella aspekterna blir allt mer betydelsefulla även inom miljöpolitiken. Hur olika typer av miljöproblem påverkas av det ökande internationella beroendet är naturligtvis i sin tur beroende av om det rör sig om skadliga miljöeffekter på global—, regional- eller lokalnivå. . ' '

När det gäller utsläpp i ett land som ger miljöskadliga effekter 1 ett annat land f1nns dels utsläpp som exempelvis koldioxid och freon, där skadeverkningama för varje enskilt land bestäms av de globala utsläppen, dels utsläpp som exempelvis svavel och kväve som ger betydande regionala skadeverkningar.

lntemationell handel innebär att utsläpp av ett visst ämne i ett land ofta bestäms av konsumtionen av varor inom landet som kan innehålla detta ämne och inte av produktionen. I en del fall är det av praktiska skäl endast produktionen som kan beskattas. Får införandet av en skatt till effekt att produktionen flyttar till ett annat land medan utsläppen från konsumtionen av dessa varor i det egna landet blir oförändrad leder det inte till att den önskvärda reduktionen uppnås. _

Vidare sker produkt— och teknikutvecklingen 1 allt större utsträckning i internationella företagsnät p.g.a. den ökade intemationaliseringen av världsekonomin.

Skatter som baseras på nettotillskott av koldioxid eller på utsläpp av freon liksom allmänna olje- eller energiskatter som avser att minska förbrukningen blir långt mer effektiva om de införs parallellt i en stor del

av världsekonomin. Sverige bör därför ta miljöpolitiska initiativ och vara '

pådrivande i olika internationella sammanhang. Eftersom Sverige. ligger långt framme på miljöområdet kan vi bidra med värdefulla erfarenheter..

Hänvisningen till internationella aspekter och förhållanden. får emellertid inte motivera en allmänt passiv linje på det nationella området. Användning av ekonomiska styrmedel kan _i många .fall bidra till väsentliga rniljöförbättringar inom Sverige.

Sådana nationella effekter" ar dock mindre betydelsefulla då det gäller att vidtaga åtgärder mot globalt verkande miljöproblem, som exempelvis att begränsa utsläpp av freon eller nettotillskottet av koldioxid. Ett argument för ensidiga åtgärder, som dock måste prövas mycket noga i varje enskilt fall, kan vara demonstrationseffekten.

Valet och dimensioneringen av de nationella åtgärderna, när-det gäller globala och regionala miljöproblem, måste anpassas med hänsyn till internationella återverkningar. Sverige bör arbeta i internationella fora för att miljöskatter eller andra miljöpolitiska åtgärder genomförs i interna- tionellt samarbete. Därigenom förhindras att de miljöstörande aktiviteter- na omlokaliseras till andra länder. I så fall äventyras inte sysselsättning och produktion i Sverige samtidigt som miljön sammantaget förbättras.

Ett exempel på detta gäller energibeskattningen där förutom miljömäs- siga hänsyn även fördelningspolitiska och regionala konsekvenser måste beaktas. De energiintensiva industrierna är till stor del lokaliserade i Norrland och Bergslagen. Sverige har därför valt att särbehandla vissa konkurrensutsatta verksamheter vid energibeskattningen.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.5

Miljöskatter/avgifter eller regleringar

Miljöskatter är ofta ett lämpligt medel för att förmå hushåll och företag att beakta miljöeffekter. I en del fall kan dock miljöeffekten vara så skadlig att exempelvis en viss typ av utsläpp helt bör förbjudas. I andra fall kan en kvantitativ reglering vara att föredra på grund av att den kan vara förhållandevis enkel att kontrollera och administrera. I många fall kan dock miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel vara att föredra- som alternativ eller komplement till kvantitativa regleringar. Ekonomiska styrmedel gör det möjligt att motverka miljöskador på ett kostnadseffek— tivt sätt.

Principen om förorenarens betalningsansvar innebär att förorenaren själv skall bära den samhällsekononomiska kostnad som miljöförstöringen medför. En miljöskatt liksom förbud och kvantitativa regleringar skall enligt denna princip belasta företag och hushåll utan att särskilda kompensationer utgår.

Miljöskatter bör teoretiskt sett utformas så att de för t.ex. ett extra utsläpp motsvarar de samhällsekonomiska kostnaderna för utsläppet. Kostnader i form av miljöpåverkan beaktas då på samma sätt som övriga produktionskostnader. Därmed skapas ekonomiska motiv att undvika skadliga miljöeffekter vid val av produktionsinriktning och produktions— metod. Även köpare av de produkter som belagts med miljöskatter under tillverkningen får ekonomiska motiv att beakta miljökostnaderna eftersom skatten påverkar produktens pris. '

En fördel med miljöskatter jämfört med de flesta typer av kvantitativa regleringar är att miljöskattema verkar mera generellt. Om ett miljöskadé ligt utsläpp skattebeläggs skapar detta ekonomiska motiv för reduktion av utsläppet på alla möjliga sätt och inte bara på det eller de sätt som föreskrivs i en viss kvantitativ reglering. Företagen får således incitament att begränsa utsläppet bl.a. genom inställning och val av maskintyp, genom utveckling av ny teknik för produktion av varan samt genom att utveckla substitut till den aktuella varan. Om miljöskatter läggs på ett visst utsläpp bör det idealt sett omfatta alla sektorer, både nationella och internationella. Vid kvantitativa regleringar finns inga ekonomiska motiv för reduktion av utsläppet under den fastlagda nivån, vilket är fallet om man istället använder ekonomiska styrmedel.

Om man vill begränsa utsläppen, i en situation där tillämpningen av miljöskatter kan vara komplicerad, diskuteras handel med överlåtbara utsläppsrättigheter som ett alternativ till en direkt kvantitativ reglering. Tanken är i princip att man fastställer ett tak för utsläppen inom en viss region och att rättigheter ges ut som precis når upp till det tillåtna taket. Fördelningen av utsläppsrättigheter sköts sedan på en marknad. Det har i praktiken visat sig finnas informations- och administrationsproblem förknippade med utsläppsrättigheter. En av de grundläggande svårigheter- na är att frågan om hur rättigheterna initialt skall fördelas.

Svensk miljölagstiftning tillämpar inte utbytbarhet mellan emissionskäl- lor, utan krav och normer fastställs normalt för varje utsläppskälla. Miljöskyddskommittén (ME1989:04) arbetar med en översyn av

miljölagstiftningen. Kommittén har bl.a. i uppdrag att undersöka om det finns möjlighet att för ett visst område komplettera gällande villkor med riktvärden för miljökvalitet som kopplas till den totala utsläppsmängden för vissa förekommande ämnen och för alla miljöfarliga verksamheter inom området. Det är i detta sammanhang viktigt att kommitten belyser hur utbytbarhet mellan emissionskällor kan tillämpas inom svensk miljölagstiftning.

Inkomster från miljöskatter

En viktig del i regeringens ekonomisk-politiska strategi är att gradvis sänka skattetrycket. Inkomster från miljöskatter skall användas för att reducera skatter inom alla de områden där lägre skatter ger en bättre samhällsekonomisk resursanvändning. Skatteuttaget kan därmed i högre grad baseras på aktiviteter som bör dämpas, som skadliga miljöeffekter, och i mindre grad på verksamhet som bör uppmuntras, som arbete och sparande.

Detta gäller särskilt miljöskatter med ett varaktigt skatteunderlag, t. ex. koldioxidskatt. Andra miljöskatter har införts i syfte att på sikt eliminera den negativa miljöpåverkan varvid skatteintäktema endast blir temporära och därmed endast kan finansiera en temporär sänkning av andra skatter.

Administrativa kostnader och krav

Beskattning och ekonomiska styrmedel har i hittills i begränsad utsträck- ning använts inom miljöområdet. Det är naturligt att problem av praktisk

och administrativ art uppkommer när skatter införs på nya områden som ' nu på miljöområdet. För att miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel skall utgöra ett fungerande och framgångsrikt inslag i miljöpolitiken krävs för miljöskatter, liksom för alla andra skatter, att medlen kan administreras och kontrolleras av de administrerande myndigheterna samt uppfattas som rimliga.

En första förutsättning för en miljöskatt är att en lämplig grupp skattskyldiga kan preciseras. Av förenklingsskäl är det önskvärt med ett relativt begränsat antal skattskyldiga. Detta mål kan strida mot målet att skatten skall vara så nära relaterad till den miljöskadliga effekten som möjligt.

En andra förutsättning för en väl fungerande miljöskatt är att under- laget kan preciseras på ett entydigt och ändamålsenligt sätt.

En tredje förutsättning för en miljöskatt är att underlaget kan redovisas och kontrolleras på ett godtagbart sätt. Myndigheterna skall således, liksom vid kvantitativa regleringar, ha möjlighet att kontrollera de skattskyldigas uppgifter om t.ex. kvantiteter av aktuella utsläpp.

Miljöskatter kräver slutligen uppbördsregler som preciserar när_och hur skatterna skall betalas. Administrativa kostnader kan omöjliggöra många i övrigt adekvata miljöskatter och kan i andra fall leda till att rniljöskatten måste ges en utformning som framstår vara mindre effektiv om man bortser från administrationskostnaden.

Inför avskaffandet av gränshindren den 1 'januari 1993 har inom EG ett omfattande arbete bedrivits med att samordna och förenkla de indirekta skatterna. Samordningen omfattar Skattesystemets utformning såväl vad gäller skattebaser och nivåer som system för upphörd, kontroll m 111. Dessa regler för skatter inom EG måste utgöra utgångspunkten också för det svenska regelsystemets utformning inom bl.a. miljöområ- det.

2 Internationellt samarbete

Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat-med att minska miljöfarliga utsläpp. Successivt har allt hårdare miljöka ställts på nationell produktion och konsumtion. Miljöskatter har införts. Detta har resulterat i att, utsläpp i andra länder i vissa fall, är ett större problem för Sverige än de inhemska utsläppen.

Miljöpolitikens största utmaning är de regionala och globala gränsöver- skridande miljöproblemen. Dessa problem styrs till stor del" av tre "strömmar": vattenströmmar, luftströmmar och handelsströmmar. Det finns inga nationella gränser för vatten- och luftströmmar och målet är att reducera det som finns kvar av gränser beträffande handel.

Det bör i detta sammanhang särskilt noteras, att det inom intemationel- la fora som OECD, UN CI'AD och GA'I'I' pågår ett intensivt arbete med att utveckla tolkningen av den allmänna undantagsklausulen i frihandels- avtalet vad gäller skydd för yttre miljö och hälsa. Diskussionen syftar till att ge större handlingsutrymme för legitima miljöåtgärder som påverkar handelsflöden, samtidigt som dold protektionism i form av miljöka kan undvikas. Internationella miljöregler för handeln skall eftersträvas.

Integrationen av världsekonomin och miljöproblemens karaktär innebär att flera miljömål och medel i miljöpolitiken bäst utformas gemensamt med andra länder. Ökad internationell samordning av åtgärder är nödvändig för att finna kostnadseffektiva lösningar av miljöproblemen och medverka till att undvika konkurrenssnedvridningar inom intematio— nellt konkurrensutsatta näringar. En viktig uppgift i svensk miljöpolitik är därför att aktivt söka samarbeta med andra länder om en generellt hög skyddsnivå för miljön vad gäller såväl farliga ämnen i produkter som direkta utsläpp från produktion. I detta sammanhang erinras om regeringsförklaringens uttalande att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.

Principiellt om kostnadseffektiva internationella miljöavtal

Även om alla länder använder kostnadseffektiva styrmedel nationellt för att nå miljömålen leder inte detta nödvändigtvis till en internationellt kostnadseffektiv lösning. För att uppnå detta 'måste utsläppsreduktioner etc vara störst i de länder där kostnaderna för dessa är låga. Teoretiskt bör marginalkostnaderna för att reducera utsläpp med globalt verkande miljöeffekter (växthusgaser och ozonuttunnande substanser) vara lika i

.Prop. 1991/92:100_ Bil. 1.5

alla länder och motsvara den marginella miljöskadan. I praktiken torde dock detta vara svårt att uppnå.

Kostnaderna för att reducera miljöskadliga utsläpp varierar i mycket hög grad mellan olika länder. Detta gäller även länder på samma "utvecklingsnivå", t.ex. OECD—länderna. Sverige har, enligt OECD— studier, tillsammans med Norge och Schweiz, världens högsta marginal— kostnader för att reducera koldioxidutsläpp. Orsaken till skillnaden i marginalkostnader är, i detta fall, framför allt "att energisystemen och flexibiliteten inom/mellan dessa varierar men också att åtgärder redan genomförts i olika utstäckning. Det är ofta så att de länder som investerat mest i att reducera miljöskadliga utsläpp från t. ex. energisektorn, har de högsta marginalkostnaderna för framtiden.

Flera internationella miljöavtal Sverige ingått innebär att alla deltagan— de länder förpliktigar sig att reducera sina utsläpp procentuellt lika mycket i förhållande till utsläppen ett visst basår. Dessa avtal är oftast inte kostnadseffektiva dels på grund av att kostnader för utsläppsreduktio— ner varierar mellan olika länder, dels på grund av att miljövinstema är avhängiga av var utsläppsreduktioner sker d.v.s länder påverkas olika till följd av bl.a. luftströmmar samtidigt som naturen har olika kritiska belastningsgränser i skilda regioner. Målet med avtalen har varit att "komma igång" med åtgärder. När avtalen skall revideras och nya förhandlas fram är det viktigt att de leder till kostnadseffektiva och flexibla lösningar. Om så inte sker kan det bli problem för länder, med en utvecklad miljöpolitik, att kunna ratificera konventioner och andra internationella miljöavtal på grund av de höga kostnaderna.

Forskning och internationellt arbete inom bl.a. OECD har de senaste åren visat på möjligheter att åstadkomma mer kostnadseffektiva miljöav- tal. Studier har visat på en stor potential för kostnadsbesparingar, 'om ökat utrymme för marknadstänkande ges i miljöpolitiken. Det är nödvändigt att ge förorenaren större flexibilitet i valet mellan olika åtgärder för att nå miljökraven.

En särskild aktionsgrupp inom Helsingforskommissionen (HELCOM) upprättades av statsministrarna kring Östersjön vid ett möte i Ronneby i september 1990. Aktionsgruppen skall i april redovisa ett samlat åtgärdsprogram för att rena Östersjön. Gruppen kommer att identifiera de 100 värsta utsläppskälloma och komma med förslag om kostnadseffek- tiva lösningar. Sverige bör vid behandlingen av rapporten och i det fortsatta HELCOM—arbetet aktivt verka för att kostnadseffektiva styrmedel används.

EG och miljöpolitiska styrmedel-

Den nyligen genomförda skattereformen innebär att vissa av de punkt- skatter som inte är förenliga med EG-principema slopas. De återstående punktskattema som inte är förenliga med EG:s principer slopas i samband med ett medlemskap, med hänsyn till eventuella övergångsreg- ler. Utöver anpassningen till EG är huvudmotivet för detta en strävan att förenkla skattesystemet.

Prop. 1991/921100 Bil. 1.5

EG-kommissionen har utformat konkreta förslag till miljöpolitiska PI'OP- 1991/922100 styrmedel. Bil. 1.5

En viktig slutsats man kan dra av detta arbete är att man måste skilja på miljöskatter avseende produkter respektive miljöskatter på utsläpp.

Vidare innebär EG:s arbete att punktskatter får inte hindra det fria varuflödet eller innebära att skattemässiga gränser mellan länderna bibehålls. De punktskatter som förutsätts kunna behållas är endast sådana som är utformade så att de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt stör varuhandeln enligt EG:s regler. Utsläpp av föroreningar, liksom i viss utsträckning konsumtionsvaror, bör däremot kunna beskattas på nationell basis under förutsättning att det kan ske utan gränskontroller.

I överensstämmelse, med den ordning som lagts fast inom EG för de indirekta skatterna, bör för svensk del inriktningen på miljöområdet därför vara att inte införa sådana punktskatter på produkter som innebär att skatt debiteras vid import eller avlyfts vid export eller på annat sätt ger upphov till gränskontroller. Inriktningen bör istället vara en produktbeskattning harmoniserad med EG-reglema eller också att införa utsläppsrelaterade skatter eller avgifter, förutsatt att dessa ger avsedd effekt på miljön och är praktiskt genomförbara. Vid utformningen av utsläppsrelaterade punktskatter bör särskild hänsyn tas till internationellt konkurrensutsatta sektorer. Sverige skall spela en pådrivande roll i det europeiska miljövårdsarbetet.

3 Viktigare ekonomiska styrmedel i Sverige

En mer målmedveten miljöaktivitet på skatteområdet började på allvar under 1980-talet. Energiskatterna på olika energislag höjdes med hänsyn tagen till bl.a. miljöskadligheten.

1984 infördes vissa avgifter på gödselmedel och bekämpningsmedel- Syftet med dessa avgifter var delvis miljöbetingade.

1986 differentierades bensinskatten så att oblyad bensin fick en lägre skatt än blyad. Därigenom skapades motiv till att dels gå över till oblyad bensin för bilar som kan drivas med båda kvaliteterna, dels till att tidigare byta till bil som drivs med blyfri bensin.

För att uppmuntra till en förtida övergång till katalytisk avgasrening reducerades bilaccisen för nya bilar av 1987 och 1988 års modeller om dessa var försedda med katalytisk avgasrening. Från och med 1989 års modeller är katalytisk avgasrening obligatorisk. Detta är ett exempel på hur ett förbud kan kompletteras med ett ekonomiskt styrmedel i form av en subvention för att tidigarelägga och därmed förstärka effekten.

Sedan 1989 finns en miljöskatt på inrikes flygtrafik som utgår med 12 kr. per kg kväveoxider och kolväten. Skatten har bidragit till att Linjeflyg bytt brännkammare i Fokker F 28-motorema, vilket minskat kolväteutsläppen med ca 90 %. Utsläppen av koloxid har minskat med närmare 75 %.

I samband med skattereformen infördes mervärdeskatt på energi. Punktskattema sänktes med 50 % och ersattes delvis av koldioxidvkatt

och svavelskatt. Samtidigt beslutades om en differentiering av energiskat- ten på oljeprodukter i syfte att framför allt stimulera användningen av ur miljösynpunkt bättre dieselkvaliteter. Dessa miljöskatter infördes i huvudsak den 1 januari 1991. Koldioxidskatten tas ut på olja, kol, naturgas, gasol och bensin och motsvarar 25 öre per kg utsläppt koldioxid. En motsvarande skatt på koldioxid har integrerats i miljöskat- ten på flyg.

Svavelskatten tas ut med 30 kr. per kg svavel i kol och torv och med 27 kr per m3 olja för varje tiondels viktprocent svavel i oljan.

Den höjda energibeskattningen ökar intresset för olika typer av energi- sparande. Koldioxidskatten ger motiv för att gå över till energislag'med låga utsläpp av koldioxid. Svavelskatten leder till övergång från högsvavliga till mer lågsvavliga kvaliteter av olja och andra energislag liksom till reningsåtgärder. Det kan nämnas att sedan förslaget om svavelskatt presenterats har utbudet av lågsvavliga oljor ökat så att det nu också finns tjockolja i kvaliteter med mycket låga svavelhalter.

Riksdagen har också beslutat om en miljöatgift på utsläpp av kväve- oxider från större förbränningsanläggningar som infördes den 1 januari 1992. Samtliga dessa miljöskatter/avgifter har ett styrande syfte.

Den avgift på utsläpp av kväveoxider från energianläggningar som gäller från och med den 1 januari 1992 blir den första avgift i Sverige som baseras på mätning av de faktiska utsläppen. Eftersom installation av mätutrustning inte kan krävas för mindre energianläggningar är avgiften begränsad till de totalt ca 200 anläggningar som har en tillförd effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som överstiger 50 gigawattimmer per år. Avgiften uppgår till 40 kr. per kg utsläpp räknat som kvävedioxid. För att inte snedvrida konkurrensen återförs intäkterna från avgiften till kollektivet av betalningsskyldiga. Därmed missgynnas inte stora anläggningar, vilka ur miljösynpunkt oftast är att föredra då de är energieffektivare och klarar högre reningskrav. Återföringen sker på basis av producerad energimängd. Detta system ger incitament dels till en effektivisering av energiproduktionen, dels till en minimering av kväveoxidutsläppen.

Från och med 1993 års modeller kommer nya personbilar, lastbilar och bussar att indelas i tre miljöklasser. De personbilar som uppfyller särskilda miljökrav erhåller en rabatt på försäljningsskatten medan personbilar som enbart uppfyller baskraven får höjd försäljningsskatt. Avsikten är att på detta sätt stödja introduktionen av teknik som ger lägre avgasutsläpp. För tunga lastbilar och bussar införs försäljningsskatt, utom för de fordon som uppfyller kraven för den bästa miljöklassen.

För närvarande tas bensinskatt ut med 80 öre per liter för sådan etanol som är avsedd för motordrift. I syfte att möjliggöra försöksverksamhet i tillräckligt stor utstäckning framför allt etanoldrivna bussar i storstadstraiik har skatten slopats på oblandad etanol som används för drift av motorfordon.

Energiskatt tas idag inte ut för elproduktionsanläggningar med mindre än 100 kW installerad effekt såvida inte producenten yrkesmässigt distribuerar elkraften. Vindkraftverk producerar mindre elenergi än

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.5

vattenkraftverk med samma generatoreffekt. För att inte missgynna vindkraftproduktionen höjdes skattepliktsgränsen till 500 kW för vindkraftverk från 1 januari 1992.

4 Riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken

En långsiktigt hållbar utveckling är ett viktigt mål för regeringens politik. Miljöhänsyn måste prägla samhällets utveckling. Samtidigt är det nödvändigt att avväga miljöpolitikens faktiska inriktning och åtgärdemas utformning mot andra politiska mål.

Regeringen eftersträvar en politik som gör det möjligt att nå miljö- målen på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt.

De miljöskatter och avgifter som införts i Sverige har haft som syfte att bidra till långsiktiga förändringar för att förbättra miljön. Flera av styrmedlen har inriktats på de globala och gränsöverskridande förorening- arna, där Sverige ingått internationella avtal. Regeringen anser att ytterligare steg i förändringsprocessen bör ske genom att Sverige i kommande internationella förhandlingar aktivt skall verka för flexibla överenskommelser, baserade på kostnadseffektiva utsläppsbegränsningar globalt och regionalt. '

Genom skattereformen lades grunden till en mera miljöanpassad inriktning av skattesystemet. Skatteuttaget kom att i högre mån baseras på aktiviteter som man vill reducera, t.ex. skadliga miljöeffekter, i syfte att minska beskattningen av aktiviteter som bör främjas som arbete och sparande. Regeringen skall så långt det är möjligt ta vara på möjligheter- na att ytterligare ändra beskattningen i denna riktning.

Det är regeringens uppfattning att miljöräkenskapsutredningens arbete lagt en god grund för att vidareutveckla informationen om sambanden mellan miljö och ekonomi. Regeringen anser att förbättrad information bidrar till att förverkliga de miljöpolitiska målen och till att vidtagna åtgärder kan utvärderas på ett effektivt sätt.

Miljöskatter, andra ekonomiska styrmedel samt regleringar skall awägas så att företag och hushåll beaktar miljökostnadema på samma sätt som övriga kostnader. En utvärdering av redan införda ekonomiska styrmedel skall göras. Regeringen avser att återkomma i 1992 års kompletteringsproposition med en mer- preciserad helhetsstrategi avseende ekonomiska styrmedels praktiska användning i miljöpolitken.

Grundläggande principer

Användningen av ekonomiska styrmedel skall genomföras utifrån de principer som här diskuterats och som sammanfattningsvis innebär:

Den konkreta tillämpningen av miljöpolitiken och åtgärderna skall regelbundet utvärderas och omprövas utifrån förbättrad kunskap om bl.a. sambanden mellan miljö och ekonomi.