med förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93

Statsbudget för budgetåret 1992/93

Inkomster: Skatter

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster

366 314 146 000

42 306 797 000

32 800 000

8 772 335 000

1 248 100 000

Summa kr. 418 674 178 000

Underskott

70 782 836 000 Summa kr. 489 457 014 000

Utgiftsanslag:

Kungliga hov- och slottsstatema

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbmksdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Ku 1 tu rdepartemen tet

Näringsdepartementet

Civildepartementet

Miljö- och naturresursdepartementet

Rikdsdagen och dess myndigheter m.m.

Räntor på statsskulden m.m.

Ofömtsedda utgifter

60 250 000 17 849 379 000 17 359 847 000

36 754 756 000 135 498 518 000

17 547 664 000

71 531 873 000

60 972 417 000

6 965 721 000

37 749 417 000 10 553 920 000

4 303 728 000

2 185 224 000

1 914 458 000

708 842 000

70 000 000 000

1 000 000

491 957 014 000

Minskning av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

4 500 000 000 7 000 000 000

Summa kr. 489 457 014 000

specifikation av statsbudgetens inkomster 1992/93 Prop. 1991/92: lOO

1992 / 93

Tusental kronor

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst:

1110 Fysiska personers inkomstskatt:

1111 Fysiska personers inkomstskatt

1120 Juridiska personers inkomstskatt:

1121 Juridiska personers inkomstskatt

1122 Avskattning av företagens reserver

1123 Särskild skatt på tjänstegmppliv-försäkringar

1130 Ofördelbara inkomstskatter:

1131 Ofördelbara inkomstskatter

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsavgift

1144 Lotteriskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Baraomsorgsavgift 1241 Utbildningsavgift 1251 Övriga sociaIavgifter,netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbets-miljöinsitutets verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt

1300 Skatt på egendoni:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Fastighetsskatt

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

-4 715 000 -4 715 000

25 176 000 3 500 000

950 000 29 626 000

1 100 000 1 100 000

435 000 O 5 000 2 930 000 3 370 000 29 381 000

53 279 000

3 283 000

15 108 000

2 170 000

3 835 000

550 000 231 000 7 968 000 86 424 000 86 424 000

429 000 15 617 546 16 046 546

2 088 000

65 000 2 153 000

1 180 000

1992 / 93

Tusental kronor

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt

1420, 1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

1432 Kassettskatt

1433 Skatt på videobandspelare

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmqnopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott

1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam 1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

7470 Skatt på import: 1471 Tullmedei

1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och tjänster

350 000 L 530 000

9 100 000 9 100 000 28 829 546

131 200 000 7 J7 200 000

17 700 000 665 000

1 660 000 ,6 177 000

6 100 000 3 160 000

2 675 000 16 500 000

141 000 106 000

82 100 946 000

87 000 55 999 600

150 000

200 000 350 000

370 000 1 018 000 100 000 1488 000

4 100 000

3 235 000 7 335 000

5 282 000 5 -282 000

313 000

313 000 201 967 600

1992 / 93

Tusental kronor

1500 Avräkningsskatt:

1511 Avräkningsskatt:

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts inlevererade utdelning

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skatt

2720 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2123 Inlevererat överskott av uthyming av ADB-utmstning

2124 Inlevererat överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet

2750 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott

2750 Överskott från spel verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2270 Överskott av fastighets-förvalting:

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet

19 712 000 79 772 000 19 712 000

Summa skatter 366 314 146

50 128

1 119 000

180 260

50 920

7 400 308

212 000

118 000 330 000

8 500 000 8 500 000

969 000

995 657 7 964 657 12 194 965

1 852 000 1 852 000 1 852 000

1992 / 93 Tusental kronor

2300 Ränteinkomster:

2J70, 2320Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån 116 100

2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri näringen 9 306

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 93

2318 Ränteinkomster på statens lån till

den mindre skeppsfarten 1 125

2321 Ränteinkomster på skogsväglån 20

2322 Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet 88 991

2323 Räntor på övriga näringslån.

266 695

Statens jordbmksverk

1 000

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

50 060

2330 Räntor på bostadslän:

2332 Ränteinkomster på lån för

bostadsbyggande

5 200 000

2333 Ränteinkomster på lån för bostads-

försörjning för mindre bemedlade

bamrika femiljer

2334 Räntor på övriga bostadslån.

Boverket

2 000

_______ 5 202 100

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för

studerande 140

2342 Ränteinkomster på allmäima studielån 18 500 18 640

2350 Räntor på energisparlån: '—

2351 Räntor på energispariån 250 000 250 000

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till

folkpensionering 7 000 7 000

2370 Räntor på beredskapslagring:

231 \ Räntor på beredskapslagring och

forrådsanläggningar 585 786 585 786

2380, 2390Övriga ränteinkomster:

2383 Ränteinkomster på statens

bosättningslån O

2385 Ränteinkomster på lån för student kårslokaler 80

1992 / 93

Tusental kronor

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna

9 500

1 100 10 000 70 000

425 000

samlingslokaler 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier

i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkoinster på markförvärv för jordbmkets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

575 720 6 845 941

2393 Övriga ränteinkomster

2394 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken

2395 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statetis aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2 676 000 2 676 000 2 676 000

Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

858 105

2522 Avgifter för granskning av filmer

och videogram

6 000

2527 Avgifter för statskontroll av krigs-

materi el ti 11 verkningen

2528 Avgifter vid bergsstaten

3 136

2529 Avgifter vid patent- och

registreringsväsendet

7 555

2531 Avgifter för registrering

i förenings m.fl. register

35 043

2532 Utsökningsavgifter '-

2534 Vissa avgifter för registrering

av körkort och motorfordon

196 816

2535 Avgifter för statliga garantier

147 639

2536 Lotteriavgifter

1 260

2537 Miljöskyddsavgift

100 200

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel

och handelsgödsel

181 877

2539 Täktavgift

25 000

2541 Avgifter vid tullverket

75 616

2542 Patientavgifter vid tandläkar-

utbildningen

3 500

2543 Skatteutjämningsavgift

13 488 000

2545 Närradioavgifter

4 250

1992/93 Tusental kronor

5 638

107 000

9 000

75 255 636

15 255 636

225 000

97 797

160 000

775 000

1 257 797

438 819

350 173

789 060

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet

2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet

2549 Avgifter för provning vid riksprovplats

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminlavården

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av beredskapslager

2626 Inkomster vid banverket

2700 Böter m.m.:

2711 Restavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Vattenföroreningsavgift

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens

verksamhet 1435 398 1435 398 1 435 398

Sununa inkomster av statens verksamhet: 42 306 797

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:

5770 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av

försålda fastigheter och maskiner O O

5720 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda

datorer m.m. 100_______ 700 100

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av mark- försäljning , 1 000 7 000 1 000

1992 / 93 Tusental kronor

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gmv-

egendom 31 700

3312 Övriga inkomster av försåld

egendom O 57 700 31 700

Summa inkomster av försåld egendom: 32 800

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokal iseringslån 165 000 765 000

4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4123 Återbetalning av lån till

fiskerinäringen 31 699 31 699

4130 Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vatten-

kraftslån 253

4133 Återbetalning av statens lån till

2 645

92 728

den mindre skeppsfarten

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslåii. Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbmksverk

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 1 000 97 476 294 175

Återbetalning av bostadslån m.m.:

4212 Återbetalning av lån för bostads-

byggande

5600 000

4213 Återbetalning av lån för bostadsför-

sörjningen för mindre bemedlade

bamrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån,

Boverket

1 900

5 602 280

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för

universitetsstudier 110

10 Prop.1991/92:100

1992 / 93

TXisental kronor

300 000

5 500

40 000

30 000

89 770

4000 2 482 000 2 486110

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån 4500 Återbetalning av övriga lån:

4514 Återbetalning av lån för studentkårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag

4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens

bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

Summa återbetalning av lån:

2 486 110

300 000

89 770

8 772 335

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5143 Avskrivningar på ADB-utmstning

5144 Avskrivningar på förråds-anläggningar för civilt totalförsvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

90 000

774 600

894 600

30 000 804 600

302 000 302 000 302 000

11 Prop.1991/92:100

1992 / 93 1\isental kronor

5300 Statliga avgifter:

5311 Avgifter för företagshälsovård 51 500 57 500 51500

Summa kalkylmässiga inkomster: 1 248 100

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER: 418 674 178

12 Prop. 1991/92:100

I. Kungliga hov- och slottsstaten

A Kungliga hovstaten

1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets

hovhklhung, förslagsanslag ______ 23 500 000

23 500 000 B Kungliga slottsstaten

1 De Kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag 26 150 000

2 Kungliga husgerådskammaren,/örj7aja«j/ag ______ 10 600 000

36 750 000

Summa kr. 60 250 000

13 Prop. 1991/92:100 II. Justitiedepartementet A Justitiedepartementet m.m.

1 Statsrådsberedningen, yör.y/afjan.r/ag 39 109 000

2 Justitiedepartementet, förslagsanslag 54 562 000

3 Utredningar m.m., reservationsanslag 30 200 000

4 Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., rejervar/on.ya/ii'/a 12 432 000

136 303 000 B Polisväsendet

1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag 558 630 000

2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag 400 000 000

3 o\ish.ögsV.o\aa, förslagsanslag 1 000

4 Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag 38 923 000

5 Lokala polisorganisationen, ramanslag 9 256 527 000

10 254 081 000

C Åklagarväsendet

1 Riksåklagaren, ramanslag 23 015 000

2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag _____ 506 575 000

529 590 000 D Domstolsväsendet m.m.

1 Domstolsverket, ramanslag 61 932 000

2 Domstolama m.m., ramanslag 2 378 759 000

3 Utmstning till domstolarna m.m., reservationsanslag ______ 26 000 000

2 466 691 000 E Kriminalvården

1 Kriminalvårdsstyrelsen, _/or.y/ai'an.y/a 97 680 000

2 Kriminalvårdsanstaltema,/ör.y/ag*an.y/a 2 699 511000

3 Vrvwaråen, förslagsanslag 401318 000

4 Maskin- och verktygsutmstning m.m., reservationsanslag 25 000 000

5 Utmstning för kriminalvården, reservationsanslag 57 428 000

6 Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag 31 335 000

3 312 272 000 F Rättsl\jälp m.m.

1 Rättshjälpskostnader, förslagsanslag 649 400 000

2 Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag 10 714 000

14 Prop. 1991/92:100

Allmäima advokatbyråer:

3 Uppdragsverksamhet, ra/aja/w/ag 1 000

4 Driftbidrag,/öry/ajöf/w/a 9 260 000 9 261000

5 Vissa domstolskostnader m.m.,/ör.y/fljfl/jj/a 247 125 000

6 Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag 22 100 000

938 600 000

G Vissa tillsynsmyndigheter m.m.

1 Justitiekanslern,/örj/aia/tf/a 6 571000

2 Datainspektionen,/<5w/a.ya«j/a 1 000 Brottsförebyggande rådet:

3 Förvaltningskostnader,/ö"ry/ag.ya«j/a 14 361000

4 Utveckluigskostnader, reservationsanslag 4 823 000 19 184 000 Brottsskadenänmden:

5 Förvaltningskostnader,/öry/aja«.y/ag 5 441 000

6 Ersättning för skador på grund av brott,

förslagsanslag 25 000 000________ 30 441 000

56 197 000 H Diverse

1 Svensk författningssamling,/ör.y/aja«.y/a 9 037 000

2 Bidrag till vissa intemationella sammanslutningar m.m.,

förslagsanslag 2 586 000

3 Stöd till politiska partier, förslagsanslag 140 272 000

4 Mlmåana va.1, förslagsanslag 3 350 000

5 Bidrag till Stiftelsen för utveckling av god

redovisningssed, förslagsanslag 400 000

155 645 000

Summa kr. 17 849 379 000

15 Prop. 1991/92:100 III. Utrikesdepartementet A Utrikesdepartementet m.m.

1 UthkesfÖTvahrungen, förslagsanslag 1425 327 000

2 Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag 20 690 000

3 Kursdifferenser, jw/ajfl/jj/a 1 000

4 Honorärkonsuler,/öw/agi-an.y/a 14 170 000

5 Särskilda förhandlingar med aiman stat eller inom

intemationell organisation,/örjZagja«.yZag 58 451000

6 Nordiskt samarbete, förslagsanslag 1 783 000

7 Utredningar m.m., rejen'ar/o«5'a«.$'/a 13 252 000

8 Officiella besök m.m.,/örj/agjani/ag 9 693 000

9 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i

utlandet m.m., förslagsanslag _____ 3 635 000

1 547 002 000

B Bidrag till vissa internationella organisationer

1 Förenta nationema, förslagsanslag 242 232 000

2 Nordiska ministerrådet,/öra/agianj/ag 250 000 000

3 Europarådet, förslagsanslag 28 240 000

4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling (OECD), förslagsanslag 20 000 000

5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),

förslagsanslag 110 000 000

6 Organisationen för interaationell handel och

TkvamsavaThete m.m., förslagsanslag 9 278 000

7 Intemationell råvamlagring, förslagsanslag 2 000 000

8 Övriga intemationella organisationer m.m.,

förslagsanslag _______ 3 638 000

665 388 000 C Internationellt utvecklingssamarbete

1 Bidrag till intemationella biståndsprogram,

reservationsanslag 3 566 147 000

2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag 7 517 000 000

3 Andra biståndsprogram, reservationsanslag 2 114 500 000

4 Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA), ramanslag 293 758 000

5 Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centmm), ramanslag 23 014 000

6 Styrelsen för u-landsforskning (SARECj./öra/agjfl/ii/ag 25 405 000

7 Nordisk afTUcainstitutet, förslagsanslag 6 013 000

8 Beredningen för interaationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS), ramanslag 18 745 000

16 Prop. 1991/92:100

7 076 000

34 436 000

13 606 094 000

65 797 000

60 809 000

16 754 000

143 360 000

51 647 000

*259 815 000

1 000

100 000

2 250 000

3 000 000

316 813 000

9 Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö, (Sandö \J-Centmm), förslagsanslag

10 Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), förslagsanslag

D Information om Sverige i utlandet, m.m.

1 Svenska institutet, reservationsanslag

2 Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet, reservationsanslag

3 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

E Utrikeshandel och exportfrämjande

1 Kommerskollegium, ramanslag

2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag

3 Exportkieditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag

4 Krigsmaterielinspektionen, m.m., förslagsanslag

5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

6 Bidrag till ett institut för Japanstudier, reservationsanslag

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

1 Utredningar inom det nedmstnings- och säkerhetspolitiska området, reservationsanslag 5 529 000

2 Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag 10 000 000

3 Information, studier och forskning om freds- och nedrastningssträvanden m.m., reservationsanslag 23 982 000

4 Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-instimt (SIPRI), reservationsanslag 21 310 000

5 Forskningsverksamhet för mstningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag 15 840 000

6 Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag 10 028 000

86 689 000

* Beräknat belopp 17

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100

G Samarbete med Central- och Östeuropa

1 Samarbete med länderaa i Central- och Östeuropa,

reservationsanslag 994 500 000

2 Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier för stöd till länderaa i Central- och Östeuropa,

förslagsanslag __________ 1 000

994 501 000

Summa kr. 17 359 847 000

18 Prop. 1991/92:100 IV. Försvarsdepartementet A Försvarsdepartementet m.m.

1 Försvarsdepartementet, förslagsanslag *45 790 000

2 Utredningar m.m., reservationsanslag _______ *6 585 000

52 375 000 B Arméförband

Armeförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag *7 733 360 000

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag *3 467 970 000

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag *525 970 000

11 727 300 000 C Marinförband

Marinförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet,/ör5/ag.yart.y/ag *2 674 910 000

2 Anskaffiiing av materiel, förslagsanslag *2 408 749 000

3 Anskaffiiing av anläggningar, förslagsanslag *176 215 000

5 259 874 000 D Flygvapenförband

Flygvapenförband:

1 Ledning och förhandsverksamhet, förslagsanslag *4 374 030 000

2 Anskaffiiing av materiel, förslagsanslag *6 051 913 000

3 Anskaffiiing av anläggningar, förslagsanslag *257 490 000

10 683 433 000

E Operativ ledning m.m.

Operativ ledning:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag *888 730 000

2 Anskaffiiing av materiel, förslagsanslag *143 925 000

3 Anskaffning av anläggningar,/ör.y/ag.ya«j/ag *72 910 000

4 Operativ ledning: Forskning och utveckling, förslagsanslag ______ *73 695 000

1 179 260 000 F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

1 Försvarets civilförvaltning,/ör.y/ag.yanj/flg *117 933 000

2 Försvarets sjukykrdsstyrelse, förslagsanslag *40 256 000

3 Anskaffning av anläggning för gemensamma myndigheter,

förslagsanslag *53 530 000

4 Fortifikationsförvaltrungen, förslagsanslag *l 000

5 Försvarets imiteTielveTk, förslagsanslag *1 014 720 000

* Beräknat belopp 19

6 Anskaffiiing av anläggningar för försvarets

forskitingsanstält, förslagsanslag *21 350 000

7 Försvarets radioanstalt, förslagsanslag *328 251 000

8 Värapliktsverket, förslagsanslag *168 299 000

9 Militärhögskolan, förslagsanslag *67 940 000

10 Försvarets förvaltningshögskola,/örj/agja/w/flg *18 977 000

11 Försvarets mediecenter, förslagsanslag *1 000

12 K.Tigsarki\et, förslagsanslag *9 461 000

13 Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag *2I 596 000

14 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära

delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag *140 000 000

15 Försvarets datacenter, förslagsanslag *1 000

G Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten

2 002 316 000

1 Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag *443 090 000

2 Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut,

förslagsanslag *20 254 000

3 Försvarshögskolan, förslagsanslag *7 049 000

4 Kustbevakningen,/örs/agsani/ag *272 990 000

5 Anskaffiiing av materiel för kustbevakningen, förslagsanslag *46 875 000

6 Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret,

förslagsanslag *8 994 000

7 Regleringar av prisstegringar, förslagsanslag *2 900 000 000

3 699 252 000 H Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap:

*52 758 000

*65 100 000

*7 020 000

*22 465 000

*7 475 000

154 818 000

*592 327 000

*26 088 000

*496 910 000

*5 000

*72 490 000

1 Civil ledning och samordning, förslagsanslag

2 Investeringar för civil beredskap, reservationsanslag

3 Signalskydd, reservationsanslag

4 Civilbefälhavaraa: Förvaltningskostnader m.m.,/örj/ag.ya«.y/ag

5 Civilbefälhavaraa: Utbildning och övningsverksamhet, förslagsanslag

I Befolkningsskydd och räddningsänst m.m.

1 Befolkningsskydd oeh räddningstjänst, förslagsanslag

2 Anläggning för räddningsskoloraa, m.m., förslagsanslag

3 Skyddsmm, m.m., förslagsanslag

4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag

5 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag

* Beräknat belopp 20

6 Vapenfristyrelsen, förslagsanslag

J Iykologiskt försvar

1 Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag

K Försörjning med industrivaror

1 Försörjning med industxiwaxor, förslagsanslag

2 Industriella åtgärder, förslagsanslag

3 Kapitalkostnader, förslagsanslag

4 Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag

L Övrig verksamhet

1 Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag

2 Flygtekniska fÖTSöksanstiilten, förslagsanslag

3 Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag

4 FN-styrkors verksainhet utomlands, förslagsanslag

5 Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag

6 Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område, förslagsanslag

7 Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfmansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag

*151 005 000 1 338 825 000

*9 340 000

9 340 000

*74 260 000

*52 730 000

*184 500 000

*I 000 311 491 000

*1 000

*9 All 000

*41 922 000

*267 610 000

*5 290 000

*12 177 000

*1 000 336 472 000

Summa kr. 36 754 756 000

* Beräknat belopp

21 Prop. 1991/92:100 V. Socialdepartementet

A Socialdepartementet m.m.

1 Socialdepartementet, förslagsanslag 47 862 000

2 Utredningar m.m., reservationsanslag 30 905 000

3 Uppföljning, utvärdering m.m., reservationsanslag 25 870 000

4 Intemationell samverkan,/öri-iflgiö/w/ag 39 162 000

5 Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag 79 175 000

6 Insatser mot aids, reservationsanslag 192 720 000

7 Avvecklingskostnader, förslagsanslag ______ 35 000 000

450 694 000 B Administration av socialförsäkring m.m.

1 Riksförsäkringsverket, förslagsanslag 442 684 000

2 Allmänna försäkringskassor,/ör.y/agianZag 643 880 000

1 086 564 000 C Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

1 Allmänna hamhidrag, förslagsanslag 17 645 000 000

2 Bostadsbidrag, förslagsanslag 2 300 000 000

3 Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag *2 550 000 000

4 Vårdbidrag för handikappade bam, förslagsanslag *870 000 000

5 Bidragsförskott, förslagsanslag 3 085 000 000

6 Bampensioner, förslagsanslag 278 000 000

7 Särskilt bidrag för vissa adoptivbam,/ör5-/agi-an5/flg 8 250 000

8 Bidrag till kostnader för intemationella adoptioner,

förslagsanslag 22 000 000

26 758 250 000 D Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

1 Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag 5 767 000 000

2 Förtidspensioner,/ör.s/rtgja/i.y/ag 13 920 000 000

3 Handikappersättningar, förslagsanslag 905 000 000

4 Vissa yrkesskadeersättningar m.m.,/ör.y;flgjfl«.y/ag 3 200 000

5 Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag 3 000 000

6 Ålderspensioner, förslagsanslag 52 880 000 000

7 Särskilt pensionstillägg,/ö/-i'/ag.ya!«i'7ag *41 000 000

8 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,

förslagsanslag 1 655 000 000

9 Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag 1 730 000 000

76 904 200 000

* Beräknat belopp 22

E Hälso- och sjukvård m.m.

1 Socialstyrelsen, förslagsanslag 205 744 000

2 läkemedelsverket, förslagsanslag 1 000

3 Rättsmedicinalverket, ramanslag 161 444 000

4 Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd,/ö'ry/agja/u7ag 12 692 000

5 WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,

förslagsanslag 2 479 000

6 Statens institut för psykosocial miljömedicin,/örj/agiawj/flg 5 741000 Statens bakteriologiska laboratorium:

7 Uppdragsverksamhet,/ör.y/ag.ya«5'/flg 1 000

8 Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag 46 222 000

9 Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag 4 938 000

10 Utmstning, reservationsanslag 2 584 000 53 745 000

11 Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag 16 036 000

12 Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-

och rationaliseringsinstitut, förslagsanslag 30 375 000

13 Bidrag till allmän sjukvård m.m.,/ör.y/ag5an.y/ag 3 495 682 000

14 Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag 30 443 000

15 Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och

sjukvård i krig, reservationsanslag *55 190 000

16 Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag *69 470 000

17 Statens folkhälsoinstitut, reservationsanslag 106 883 000

18 Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti, reservationsanslag 250 000 000

19 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik,

reservationsanslag ______ 11 408 000

4 507 333 000 F Omsorg om barn och ungdom

1 Bidrag till bamomsorg, _/ory/flg.ya«.y/ag 13 690 000 000

2 Bidrag till invandrar- och flyktingbam i förskolan 40 000 000

3 Bammiljörkdet, förslagsanslag 5 199 000

4 Statens nämnd for intemationella adoptionsfrågor,

ramanslag 5 828 000

13 741 027 000 G Omsorg om äldre och handikappade

1 Bidrag till service och vård, förslagsanslag 1 976 000 000

2 Bidrag till färdtjänst, servicelmjer m.m., förslagsanslag 797 000 000

3 Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., reservationsanslag 45 521 000

4 Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag 122 328 000

5 Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag 74 600 000

6 Ersättning till postverket för befordran av

blindskriftsförsändelser, yora/agja/jj/ag 46 169 000

* Beräknat belopp 23

7 Kostnad för viss verksamhet för handikappade,

reservationsanslag 56 260 000

8 Statens hundskola, förslagsanslag 1 000

9 Statens handikapprkd, förslagsanslag 5 955 000

10 Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag 129 248 000

11 Bilstöd till handikappade, reservationsanslag 206 000 000

12 Bidrag till byggande av gmppbostäder och andra alteraativa

boendeformer, reservationsanslag 400 000 000

13 Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m.,

reservationsanslag 200 000 000

14 Bidrag till kommuneraa för medicinskt färdigbehandlade 700 000 000

15 Utvecklingsmedel m.m.,/-eervar/owja/w/ag 11946 000

16 Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag _____ 263 700 000

11 034 728 000

H Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

1 Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, CAN, reservationsanslag 1 964 000

2 Bidrag till missbmkarvård och ungdomsvård, förslagsanslag 950 000 000

3 Bidrag till organisationer, reservationsanslag 28 755 000

4 Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag 29 003 000

___________ 1 015 722 000

Summa kr. 135 498 518 000

24 Prop. 1991/92:100 VI. Kommunikationsdepartementet

A Kommunikationsdepartementet m.m.

1 Kommunikationsdepartementet, yörj/flgja/w/ag 34 823 000

2 Utredningar m.m., reservationsanslag 5 710 000

3 Viss interaationell verksainhet, yör.y/agja/i.y/ag 4 651000

4 Särskilda awecklingskostnader, förslagsanslag ________ 326 000

45 510 000 B Vägväsende m.m.

1 Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m., förslagsanslag 8 921 000

2 Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag 5 908 300 000

3 Byggande av riksvägar, reservationsanslag 1 556 500 000

4 Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag I 031 400 000

5 Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar,

reservationsanslag 835 700 000

6 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,

reservationsanslag 648 500 000

Vägverket:

7 Särskilda bärighetshöj ande åtgärder,

reservationsanslag 707 300 000

8 Försvarsuppgifter, reservationsanslag *49 190 000 756 490

10 751 811 000 C Trafiksäkerhet

Trafiksäkerhetsverket:

1 Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant, förslagsanslag 1 000

2 Bil-och körkortsregister m.m.,/örj/ag5an.y/flg 1 000 2 000

3 Kostnader för visst värderingsförferande,

förslagsanslag __________ 1 000

3 000 D Järnväg

2 949 522 000

1 392 087 000

368 000 000

14 089 000

*33 950 000

1 000

4 757 649 000

1 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, reservationsanslag

2 Nyinvesteringar i stomjäravägar, reservationsanslag

3 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag

4 Järavägsinspektionen, förslagsanslag

5 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

6 Ersättningar till SJ i samband med utdelning från AB SWEDCARRIER, förslagsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100 E Sjöfart

Sjöfartsverket

76 656 000

140 000 000

1 000

78 000 000

200 000 000

494 658 000

1 Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, förslagsanslag Övriga sjölärtsändamål

2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

3 Handelsflottans pensionsanstalt,/örj/agjart.y/ag

4 Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag

5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag

6 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

T Luftfart

*56 080 000

15 200 000

25 400 000

96 680 000

113 300 000

549 000 000

183 000 000

*4 780 000

850 080 000

1 000

61 129 000

44 006 000

105 136 000

1 Luftfersverket: Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag

2 Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag

3 Civil trafikflygarulbildning, reservationsanslag

G KoIIektivtraflk m.m.

1 Riksfärdtjänst,/ör5'/flgjanj/ag

2 Köp av interregional persontrafik på järaväg, reservationsanslag

3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag

4 Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag

H Transportforskning

1 Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag

2 Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag

3 Transportforskningberedningen, reservationsanslag

I Övriga ändamål

1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, förslagsanslag I 000

2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, reservationsanslag 128 036 000

3 Statens geotekniska institut, förslagsanslag 1 000

* Beräknat belopp 26

4 Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag 14 376 000

5 Statens haverikommission, förslagsanslag __________ 1 000

142 415 000

J Telekommunikation

1 Statens telenämnd, förslagsanslag ______ *3 722 000

3 722 000

K Postväsende

1 Ersättning till postverket för rikstäckande

betalnings- och kassasservice, reservationsanslag 300 000 000

303 722 000

Summa kr. 17 547 664 000

* Beräknat belopp 27

VII. Finansdepartementet

A Finansdepartementet m.m.

121 037 000

4 302 000

29 500 000

40 000 000

194 839 000

995 439 000

3 508 878 000

613 021 000

2 500 000

22 991 000

57 380 000

5 200 209 000

1 000

70 000 000

60 000 000

1 000

130 003 000

förvaltning

72 355 000

554 880 000

1 000

627 237 000

1 173 912 000

24 733 000

88 275 000

166 240 000

101 878 000

420 437 000

1 Finansdepartementet, förslagsanslag

2 Ekonomiska rkd, förslagsanslag

3 Utredningar m.m., reservationsanslag

4 Utvecklingsarbete, reservationsanslag

B Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

1 Riksskatteverket, förslagsanslag

2 Skattemyndigheteraa, förslagsanslag

3 Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag

4 Stämpelkostnader, förslagsanslag

5 Fastighetstaxering, förslagsanslag

6 Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m., förslagsanslag

C Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning

1 Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag

2 Stabs- och servicemyndigheten, förslagsanslag

3 Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag

4 Fastighetsförvaltningsmyndigheten, förslagsanslag

5 Vissa investeringar m.m., reservationsanslag

D Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Riksgäldskontoret:

1 Förvaltningskostnader, ramanslag

2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag

3 Garantiverksamhet, förslagsanslag

4 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

E Vissa centrala myndigheter m.m.

1 Tullverket, förslagsanslag

2 Konjunkturinstitutet, ramanslag

3 Finansinspektionen, ramanslag

4 Riksrevisionsverket, ramanslag

5 Statskontoret, ramanslag

6 Regeringskansliets förvaltningskontor, förslagsanslag

28 Prop. 1991/92:100

7 Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag 35 000 000 Statistiska centralbyrån:

8 Statistik, register och prognoser, ramanslag 435 033 000

9 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag ______ 1 000 435 034 000

10 Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag 1 576 000

2 447 085 000

F Statliga arbetsgivarfrågor

1 Statens arbetsgivarverk, ramanslag 60 448 000

2 Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag 1 000

3 Statens arbetsmiljönämnd,/örj7ag.ya/wZag 2 992 000

4 Statens institut för personalutveckling:

Avvecklingskostnader,/ör.y/ag.yfl«.y/ag I 000

5 Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag 23 274 000

6 Bidrag till Statshälsan,/ör5/ag.yan.y/ag 345 280 000

7 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,

förslagsanslag 1 200 000 000

8 Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag 61 738 000

1 693 734 000 G Bostadsväsendet

Boverket:

1 Förvaltningskostnader, ramanslag 144 787 000

2 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 144 788 000

3 Länsbostadsnämnderaa, ramanslag 126 066 000

4 Räntebidrag m.m.,/örs-/agja«j/flg 29 310 000 000

5 Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag 6 600 000 000

6 Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder

i hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag 220 000 000

7 Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda

lägenheter m.m., förslagsanslag 25 000 000

8 Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag 1 000 000

9 Vissa lån till hostadshyggande, förslagsanslag 1 000 000

10 Statens bostadskreditnämnd, förslagsanslag 1 000

11 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffiiingslån,

förslagsanslag 1 000

12 Bonusränta för ungdomsbosparande,/örj/agjfl/w/ag 2 000 000

36 429 856 000

29 Prop. 1991/92:100

H Bidrag och ersättningar till kommunerna

1 Skatteutjämningsbidrag till kommunema m.m.,

förslagsanslag 23 100 000 000

2 Bidrag till kommuneraa med anledning av avskaffandet av

den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag _____ 879 172 000

23 979 172 000 1 Övriga ändamål

1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,

förslagsanslag 10 000 000

2 Exportkreditbidrag,/öry/agja/i.yZag 1 000

3 Kostnader för vissa nämnder m.m.,/örs/agjanj/ag 3 187 000

4 Bokföringsnämnden, förslagsanslag 4 377 000

5 Stöd till idrotten, reservationsanslag 511 173 000

6 Höjning av gmndkapitalet i Nordiska investeringsbaiiken,/ör.y/flg.yaAij/ag 31 000 000

7 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social

utjämnings förslagsanslag 270 000 000

829 738 000

Summa kr. 71 531 873 000

30

VIII. Utbildningsdepartementet A Utbildningsdepatementet m.m.

1 Utbildningsdepartementet, förslagsanslag 43 622 000

2 Utrednmgar m.m., reservationsanslag 18 962 000

3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,

förslagsanslag 22 320 000

84 904 000 B Det offentliga skolväsendet

1 Statens skolverk, förslagsanslag 229 954 000

2 Statens mstitut för handikappfrågor i skolan,/ö'r.yZflgi'a«.y/ag 90 615 000

3 Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag 17 454 000

4 Stöd för utveckling av skolväsendet, förslagsanslag 40 822 000

5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag 24 812 000

6 Fortbildning m.m., reservationsanslag *185 093 000

7 Särskilda insatser på skolområdet,/örj/ögi-a/w/flg 177 988 000

8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet,

förslagsanslag 31 550 906 000

9 Bidrag till driften av särskolor m.m., förslagsanslag 999 978 000

10 Bidrag till driften av särvux,/öräZagsani/ag 53 703 000

11 Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket,

förslagsanslag 278 652 000

12 Sameskolor, förslagsanslag 28 940 000

13 Specialskolor m.m.,/örj/ag.yart5'/ag 320 804 000

14 Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader,

förslagsanslag 29 065 000

15 Bidrag till svensk undervisning i udandet m.m.,

förslagsanslag 53 931 000

16 Bidrag till driften av fristående skolor, yor.y/ag.ya«j/ag 189 716 000

17 Utmstning för specialskolor m.m., rejervafioKjfln5'/ag 7 355 000

18 Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m.,

reservationsanslag 5 061 000

34 284 849 000 C Folkbildning

1 Bidrag till folkbildningen, ramanslag 1 842 344 000

2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen,

ramanslag 44 991 000

3 Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag _______ 7 594 000

1 894 929 000

* Beräknat belopp 31

D Grundläggande högskoleutbildning m.m.

1 Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan,

reservationsanslag 19 800 000

2 Servicemyndigheten, förslagsanslag 11 178 000

3 Överklagandenämnden för högskolan,/öry/agja/w/flg 2 500 000

4 Kostnader för universitets- och högskoleämbetet, forskningsrådsnämnden och utmstningsnänmden för universitets och högskolors awecklingsoiganisation,

förslagsanslag 1 000

5 Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.,

reservationsanslag 40 659 000

6 Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheteraa,/ö'rj/ag.ya/i.y/ag 2 355 097 000

7 Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag 61 949 000

8 Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag 1 618 454 000

9 Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken, reservationsanslag 594 089 000

10 Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag 586 000 000

11 Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag *l 010 651 000

12 Utbildning för kultur- och informationsyrken,

reservationsanslag 349 956 000

13 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,

reservationsanslag 972 959 000

14 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,

reservationsanslag 271 153 000

15 Europeisk utbildningssamverkan,/ör.y/ag.ya/ij/ag ______ 45 169 000

8 005 615 000 E Forskning och forskarutbildning

1 Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag 404 401 000

2 Teologiska fakulteteraa, reservationsanslag 31 171 000

3 Juridiska fakulteteraa, reservationsanslag 38 258 000

4 Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag 411 591 000

5 Medicinska lakulteteraa, reservationsanslag 870 043 000

6 Odontologiska fakulteteraa, reservationsanslag 91 221 000

7 Farmaceutiska fakulteterna, reservationsanslag 32 606 000

8 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteteraa m.m.,

reservationsanslag 921 034 000

9 Tekniska fakulteteraa, reservationsanslag 896 016 000

10 Temaorienterad forskning, reservationsanslag 39 706 000

11 Konstnärligt utvecklingsarbete m.m., rcjerva//OMJa«.f/ag 21142 000

12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,

reservationsanslag 185 745 000

13 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m.,

förslagsanslag 1 371 381 000

* Beräknat belopp 32

14 Viss tvärvetenskaplig forskning, reservationsanslag 73 141 000

15 Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet,

reservationsanslag 194 275 000

16 Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag 340 855 000

17 Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag 464 176 000

18 Rymdforskning, reservationsanslag 32 257 000

19 Europeisk forskningssamverkan,/ör.y/ag5a«5'/ag 352 360 000

20 Kungliga biblioteket, reservationsanslag 84 477 000 Arkivet för ljud och bild:

21 Förvaltningskostnader,/örj/agjfl/ii'/ag 14 880 000

22 Insamlingsverksamhet m.m., reervarjo/jjfl/jj/ag 429 000 15 309 000

23 Institutet för rymdfysik, reservationsanslag 36 422 000

24 Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag 23 221 000

25 Polarforskning, reservationsanslag 19 825 000

26 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag ______ 32 325 000

7 042 958 000

F Studiestöd m.m.

1 Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag 149 977 000

2 Studiehjälp m.m., förslagsanslag 2 331 335 000

3 Studiemedel m.m., förslagsanslag 4 686 000 000

4 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 1 341 300 000

5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag 68 500 000

6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, yöraZagjawi-Zag * 102 650 000

7 Utbildningsarvoden till studerande vid vissa läramtbildningar,

förslagsanslag 121 400 000

8 801 162 000 G Kulturverksamhet m.m.

1 Inredning oeh utmstning av lokaler vid högskoleenhetema

m.m., reservationsanslag *858 000 000

858 000 000

Summa kr. 60 972 417 000

* Beräknat belopp 33

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100

IX. Jordbruksdepartementet A Jordbruksdepartementet m.m.

1 Jordbmksdepartementet, förslagsanslag

2 Lantbmksråd,/örj/ag.?flni'/ag

3 Utredningar m.m., reservationsanslag

4 Bidrag till vissa intemationella organisationer m.m. förslagsanslag

B Jordbruk och trädgårdsnäring

30 482 000 5 521 000 9 313 000

33 000 000

78 316 000

Statens jordbmksverk, ramanslag

Bidrag till jordbmkets rationalisering, m.m., förslagsanslag Markförvärv för jordbmkets rationalisering, reservationsanslag

Täckande av förluster på gmnd av statlig kreditgaranti, förslagsanslag

Stöd till skuldsatta jordbmkare,/o>.y/agjan5/flg Startstöd till iovdbrukare, förslagsanslag Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag Stöd till jordbmket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag

Stöd till innehavare av Qällägenheter m.m., reservationsanslag

10 11 12

13 Omställningsåtgärder i jordbmket m.m., förslagsanslag Rådgivning och utbildning, reservationsanslag Stöd till sockerbmken på Öland och Gotland m.m., förslagsanslag

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m., förslagsanslag

C Skogsbruk

ni 045 000 14 842 000

1 000

19 928 000

10 000 000

30 000 000

435 000 000

*873 000 000

1 538 000

2 335 502 000

29 785 000

24 500 000

4 300 000

3 905 441 000

1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen:

2 Myndighetsuppgifter, ramanslag

3 Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag

4 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag

5 Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag

6 Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag

310 080 000

1 000

142 492 000

1 000

452 573 000 39 962 000 14 868 000

507 404 000

Beräknat belopp

34 Prop. 1991/92:100 D Fiske

55 816 000

4 541 000

1 000

9 388 000

40 000 000

1 000

1 000 000

4 174 000

114 922 000

11 017 000

*33 000 000

*12 320 000

56 337 000

1 Fiskeriverket, förslagsanslag

2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag

3 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen,/örj/flgianZflg

4 Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag

5 Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag

6 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske, förslagsanslag

1 Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag

8 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag

9 Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag

E Rennäring m.m.

1 Främjande av rennäringen, reservationsanslag

2 Prisstöd till rennäringen,/ör5/ag.yan.y/ag

3 Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

F Djurskydd och djurhälsovård

1 000

65 293 000

1 000

74 637 000

2 217 000

30 357 000

5 370 000

51 766 000

229 642 000

1 000

3 223 000

628 000

7 268 000

1 Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

2 Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt, reservationsanslag

3 Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

4 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag

5 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag

6 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag

1 Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag 8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag

G Växtekydd och jordbrukets miljöfrågor

1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet,/örj/agrart.?/ag

2 Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag

3 Statens växtsortnämnd, ramanslag

4 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

5 Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag

* Beräknat belopp 35

6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 32 900 000

7 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag _______ 2 429 000

46 450 000

H Livsmedel

1 Statens livsmedelsverk, ramanslag 88 486 000

2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.,

förslagsanslag 1 000

3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag 3 646 000

4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring,

reservationsanslag *42 876 000

5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.,

förslagsanslag *223 077 000

6 Industrins råvamkostnadsutjämning, m.m.,/ör5/ag.jani/ag 179 000 000

7 Ersättningar på gmnd av radioaktivt nedfall, förslagsanslag 1 000

8 Livsmedelsstatistik,/ör.y/ag.ya«i-/ag *13 229 000

550 316 000 I Utbildning och forskning

1 Sveriges lantbmksuniversitet, reservationsanslag 627 275 000

2 Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbmksuniversitet,

förslagsanslag 295 336 000

3 Inredning och utmstning av lokaler vid Sveriges

lantbmksuniversitet m.m., reservationsanslag 33 700 000

4 Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag 169 680 000

5 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag 101 200 000

6 Bidrag till Skogs- och lantbmksakademien,yöry/ag.ya«j/ag ________ 772 000

1 227 963 000 J Biobränslen

1 Bioenergiforskning, reservationsanslag 48 930 000

2 Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag _____ 200 000 000

248 930 000

Summa kr. 6 965 721 000

* Beräknat belopp 36

Prop. 1991/92:100 X. Arbetsmarknadsdepartementet A Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

32 100 000

19 036 000

25 015 000

6 170 000

82 321 000

2 810 242 000

19 606 575 000

1 000

1 000 2 000

13 212 000

1 534 000

? 77 000

1 000

5 500 000

22 437 143 000

384 259 000

172 252 000

764 153 000

506 470 000

1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Intemationellt samarbete, förslagsanslag

4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

B Arbetsmarknad m.m.

1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag AMU-gmppen:

3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

4 Investeringar, förslagsanslag

5 Arbetsdomstolen, ramanslag

6 Statens förlikningsmannaexpedition,_/ör.y/agjfl/w/ag

7 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag

8 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag

9 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag

C Arbetslivsfrågor

1 Arbetarskyddsverket, ramanslag

2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag

3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

4 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, förslagsanslag

5 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

6 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 6 208 318 000

7 Bidrag till Stiftelsen Samhall,/öra/agjflrtj/ag *4 557 000 000

12 592 453 000 D Regional utveckling

1 Lokaliseringsbidrag m.m., rejervar/ortjfl/w/ag 350 000 000

2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag 1 000 000 000

3 Täckande av förluster på gmnd av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag 1 000

4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag 530 000 000

5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag 250 000 000

* Beräknat belopp 37

6 Särskilda regionalpolitiska infrastmkturåtgärder m.m.,

reservationsanslag 180 500 000

7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 16 399 000

8 Expertgmppen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag 6 100 000

9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,

förslagsanslag 4 200 000

10 Transportstöd, förslagsanslag 300 300 000

2 637 500 000

Summa kr. 37 749 417 000

38 Prop. 1991/92:100 XI. Kulturdepartementet A Kulturdepartementet m.m.

1 Kulturdepartementet, förslagsanslag 40 526 000

2 Utredningar m.m., reservationsanslag 16 000 000

3 Interaationellt samarbete m.m., reservationsanslag 1 345 000

4 Intemationell samverkan inom ramen för flykting- och

och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag 3 000 000

5 Åtgärder mot främligsfienflighet och rasism,

reservationsanslag 10 000 000

70 871 000 B Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

23 852 000

113 744 000

6 872 000

50 000 000

56 785 000

31 624 000

17 757 000

77 773 000

3 375 000

212 677 000

251 644 000

145 790 000

71 526 000

1 000

218 510 000

365 473 000

62 066 000

2 826 000

34 364 000

1 Statens kulturråd, förslagsanslag

2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag

3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag

Ersättningar och bidrag till konstnärer

5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

I Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag

8 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag

9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

Teater, dans och musik

10 Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag

II Bidrag till Operan, reservationsanslag

12 Bidrag till Dramatiska teatem, reservationsanslag

13 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag

14 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag

15 Bidrag till regional musikverksamhet,/örZagjan.y/ag

16 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag

17 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgmpper m.m., reservationsanslag

18 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek

19 Bidrag till regional biblioteksverksamhet,/ör.y/ag.ya«j/ag

39 Prop. 1991/92:100

Bildkonst, konsthantverk m.m.

20 Statens konstråd,/ör.y/ag.sflw.Wag 4 780 000

21 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag 28 038 000

22 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden,

förslagsanslag 15 000 000

23 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag 1 448 000

24 Bidrag till akademien för de fria konsterna 1 580 000

25 Främjande av hemslöjden,/ör5/agja«j7ag 14 840 000

Arkiv

26 Riksarkivet och landsarkiven, ybri'/agjart.j/ag

27 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag

28 Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag

29 Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m., reservationsanslag

126 500 000

24 225 000 2 961 000

5 689 000

Kulturmiljövård

30 Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader,

förslagsanslag

83 454 000

31 Kulturmiljövård, reservationsanslag

103 022 000

32 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

1 000

33 Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdeftill

bebyggelse m.m., förslagsanslag

95 000 000

Museer och utställningar

34 Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

432 618 000

35 Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och

samlingar m.m., reservationsanslag

18 742 000

36 Bidrag till Skansen, förslagsanslag

17 354 000

37 Bidrag till vissa museer

26 123 000

38 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag

76 421 000

39 Riksutstälhiingar, reservationsanslag

31 667 000

40 Inköp av vissa kulturföremål,/öry/agjanj/ag Forskning

80 000

41 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet.

reservationsanslag

30 855 000

Lokalförsörjning m.m. 42 Inredning och utmstning av lokaler för kulturändamål, förslagsanslag

47 000 000

2 934 057 000

40 Prop. 1991/92:100

C Massmedier m.m.

Film m.m.

1 Statens biografbyrå, ramanslag

2 Filmstöd, reservationsanslag

3 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

Dagspress och tidskrifter

4 Presstödsnänonden och taltidningsnämnden, r.j/ag.ya«.y/ag

5 Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag

6 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 1 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till

dagspressen, förslagsanslag

8 Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag

9 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag

10 Stöd till radio- och kassettidningar, förslagsanslag

11 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, reservationsanslag

Litteratur

12 Litteraturstöd, reservationsanslag

13 Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag

14 Stöd till bokhandel, reservationsanslag

15 Lån för investeringar i bokhandel m.m., reservationsanslag Talboks- och punktskriftsbiblioteket:

16 Förvaltningskostnader,/örj/ag.ya/jj/ag 23 448 000

17 Produktionskostnader, reservationsanslag 37 999 000

18 Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag

1 470 000

65 513 000

11 377 000

4 394 000

416 000 000

13 800 000

I 000

81 000 000

21 450 000

90 238 000

8 168 000

39 064 000

6 960 000

2 382 000

61 447 000

3 041 000

Radio och television Sveriges Radio m.m. Kabelnämnden:

19 Förvaltningskostnader,/örj/agjan.yZag 4 102 000

20 Stöd till lokal programverksamhet, reservationsanslag 1 250 000

21 Närradionämnden,/ör.y/agja/i.y/ag

5 352 000 4 608 000

22 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag

26 243 000

23 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag

8 387 000

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100

886 896 000

41 Prop. 1991/92:100

D Invandring m.m.

1 Statens invandrarverks förvaltningskostnader, förslagsanslag 444 329 000

2 Förläggningskostnader,/ör.y/ag.yanj/ag 1603 100 000

3 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 22 426 000

4 Överföring av flyktingar m.m., förslagsanslag 22 500 000

5 Ersättning till kommuneraa för åtgärder för flyktingar m.m.,

förslagsanslag 4 426 000 000

6 Statsbidrag till stiftelsen Invandrartidningen,

reservationsanslag 15 589 000

7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminermg m.m.,

förslagsanslag 3 520 000

8 Lån till hemutmstning för flyktingar m.fl.,/öri-/agja/i.y/ag 84 030 000

9 Utlänningsnämnden, förslagsanslag ______ 34 000 000

6 655 494 000 E Jämställdhetsfrågor

1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag 6 046 000

2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag ______ 10 556 000

16 602 000

Summa kr. 10 553 920 000

42

XII. Näringsdepartementet A Näringsdepartementet m.m.

1 Näringsdepartementet, förslagsanslag

2 Industriråd/industriattaché, förslagsanslag

3 Utredningar m.m., reservationsanslag

4 Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling, förslagsanslag

B Industri m.m.

1 Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag

2 Åtgärder för att främja industridesign, reservationsanslag

3 Stöd till turism, reservationsanslag

4 Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd, förslagsanslag

5 Småföretagsutveckling, reservationsanslag

6 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., förslagsanslag

C Exportkrediter m.m.

1 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

2 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fertyg m.m., förslagsanslag

3 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag

4 Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige, reservationsanslag

D Mineralförsörjning m.m.

Sveriges Geologiska undersökning:

1 Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,

ramanslag 118 085 000

2 Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag 5 000 000

49 704 000

1 198 000

18 990 000

6 890 000

76 782 000

1 000

5 356 000

50 000 000

1 000

163 594 000

5 000 000

223 952 000

1 000

70 000 000

4 500 000

74 502 000

123 085 000

Statens gmvegendom:

3 Prospektering m.m., reservationsanslag

4 Egendomsförvaltning m.m. förslagsanslag

10 000 000 7 671 000

17 671 000

140 756 000

43 Prop. 1991/92:100

E Statsägda företag m.m.

1 000

130 000 000

80 000 000

210 001 000

750 908 000

36 150 000

35 630 000

184 966 000

447 439 000

58 287 000

211 000 000

1 000

51 722 000

Kostnader för omstmkturering av vissa statligt ägda företag, m.m., förslagsanslag Räntestöd m.m. till varvsindustrin,/ör.y/agja/ii/ag Infriande av pensionsgaranti för FFV AB, förslagsanslag

F Teknisk utveckling m.m.

1 Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag

2 Materialteknisk forskning, reservationsanslag

3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag

4 Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag

5 Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag

6 Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag

I Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag

8 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

9 Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag Styrelsen för teknisk ackreditering:

10 Myndighetsverksamhet, reservationsanslag II 870 000

II Uppdragsverksamhet,/ör.y/agi'a«.y/ag 1 000

8 788 000

20 659 000

4 127 000

7 020 000

43 356 000

1 000

2 000

10 213 000

24 607 000

544 000

1 886 631 000

12 Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag

13 Bidrag till vissa intemationella organisationer, förslagsanslag

14 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

15 Bidrag till Standardiseringskommissionen Patent- och registreringsverket:

16 Immaterialrätt m.m., förslagsanslag

17 Bolagsärenden, förslagsanslag

18 Patentbesvärsrätten, förslagsanslag

19 Forskning för ett avfellssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag

20 Avgifter till vissa interaationella FoU-organisationer, förslagsanslag

44

G Övrig näringspolitik

Närings- och teknikutvecklingsverket:

1 Förvaltningskostnader,/örjZag.yanj/ag 181 625 000

2 Utredningar och information, reservationsanslag 25 570 000 207 195 000

3 Särskilda avvecklingskostnader för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och

statens energiverk, förslagsanslag __________ 1 000

207 196 000

H Energi

I 000

14 421 000

1 000

280 764 000

*398 316 000

*7 636 000

*1 000

*32 360 000

1 Elsäkerhet m.m., reservationsanslag

2 Statens elektriska inspektion, ramanslag

3 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag

4 Energiforskning, reservationsanslag

5 Drift av beredskapslager, förslagsanslag

6 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag

1 Särskilda kosbiader för lagring av olja, motorbensin m.m., förslagsanslag

8 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag

9 Täckande av evenhiella förluster i anledning av statens

vattenfellsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag I 000

150 000 000

170 000 000

1 053 501 000

5 270 000

61 000 000

1 500 000

1 000

67 771 000

178 200 000

10 000 000

1 000

53 625 000

10 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, reservationsanslag

11 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag

I Marknads- och konkurrensfrågor

1 Marknadsdomstolen, förslagsanslag

2 Konkurrensmyndighet, ramanslag

3 Särskilda utvecklings- och omställningskostnader, förslagsanslag

4 Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag

J Byggnadsforskning m.m,

1 Byggnadsforskning, reservationsanslag

2 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag

3 Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag

4 Bidrag till statens institut för byggnadsforskning, reservationsanslag

* Beräknat belopp 45

5 Statens institut för byggnadsforsning: Utrustning,

reservationsanslag 810 000

6 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag 100 000 000

7 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag 20 000 000

362 636 000

Summa kr. 4 303 728 000

46 Prop. 1991/92:100 XIII. Civildepartementet

A Civildepartementet m.m.

1 Civildepartementet,/ör.y/ag5a«jZag 36 243 000

2 Utredningar m.m., reservationsanslag ______ 18 950 000

55 193 000 B Länstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelseraa m.m., ramanslag 1 680 320 000

2 Kammarkollegiet, förslagsanslag ______ 19 689 000

1 700 009 000 C Stöd till trossamfund m.m.

1 Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag ______ 72 007 000

72 007 000 D Konsumentfrågor

1 Konsumentverket,/ör5'/agjan.y/ag 73 319 000

2 Allmänna reklamationsnämnden,/ör.y/agjflw.y/ag 12 489 000

3 Stöd till konsumentorganisationer,

reservationsanslag 2 080 000

4 Konsumentforskning, reservationsanslag I 939 000

5 Bidrag till miljömärkning av produkter,

reservationsanslag _______ 3 000 000

92 827 000 E Ungdomsfrågor

1 Statens ungdomsråd, förslagsanslag 5 590 000

2 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.,

reservationsanslag 102 008 000

3 Stöd till intemationellt ungdomssamarbete,

reservationsanslag _______ 7 212 000

114 810 000 F Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.

1 Lotterinämnden, ramanslag 2 129 000

2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag 5 200 000

3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.,/ör.y/ag.ya/u/ag 105 000 000

47

4 Bidrag till folkrörelseraa, reservationsanslag 34 617 000

5 Bidrag till kviimoorganisationeraas centrala verksamhet,

reservationsanslag _______ 3 432 000

______________ 150 378 000

Summa kr. 2 185 224 000

48 Prop. 1991/92:100

48 994 000

16 143 000

65 137 000

416 301 000

204 484 000

135 445 000

151 783 000

247 250 000

19 880 000

18 155 000

10 426 000

22 000 000

16 507 000

25 000 000

17 199 000

7 300 000

1 291 731 000

XIV. Miljö- och naturresursdepartementet A Miljö- och naturresursdepartementet m.m.

1 Miljö- och naturresursdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

B Miljövård

1 Statens naturvårdsverk, ramanslag

2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

3 Investeringar på miljöområdet, reservationsanslag

4 Miljöforskning, reservationsanslag

5 Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

6 Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag

7 Koncessionsnänmden för miljöskydd, ramanslag

8 Kemikalieinspektionen, förslagsanslag

9 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag

10 Bidrag till Förenta Nationeraas rmljöfond, förslagsanslag

11 Visst interaationellt miljösamarbete, förslagsanslag

12 Stockholms interaationella miljöinstitut, reservationsanslag

13 Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfellshantering, reservationsanslag

14 Inredning och utmstning av lokaler vid vissa myndigheter, reservationsanslag

C Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

*1 000

*32 823 000

*I000

*1000

2 000

*1000

*19 573 000

52 400 000

1 Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

2 Bidrag till Statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag Statens kärnkraftsinspektion:

3 Förvaltningskostnader, reservationsanslag

4 Kämsäkerhetsforskning, förslagsanslag

5 Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag

6 Visst interaationellt samarbete i fråga om kärasäkerhet m.m., förslagsanslag

D Fastighetsdataverksamheten

1 Centralnämnden för festighetsdata, förslagsanslag ______ 95 155 000

95 155 000

* Beräknat belopp 49

E Lantmäteriet

1 Lantmäteriet, förslagsanslag I 000

2 Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag 391 060 000

3 Bidrag enligt lantmäterilaxan, förslagsanslag ______ 12 600 000

403 661 000 F Övriga ändamål

1 Bidrag till interaationellt samarbete kring den

byggda miljön m.m., reservationsanslag 1 380 000

2 Statens va-nämnd, ramanslag 4 994 000

_ _____ 6 374 000

Summa kr. 1 914 458 000

50 Prop. 1991/92:100 XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.

A Riksdagen

1 Ersättning till riksdagens ledamöter m.m.,/örj/agia/w/flg 259 468 000

2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag I 000

3 Bidrag till studieresor, förslagsanslag 800 000

4 Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag 11 802 000

5 Bidrag till partigmpper, förslagsanslag 53 600 000

6 Riksdagen: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 259 660 000

7 Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag 225 000

8 Riksdagens byggnader, reservationsanslag 25 610 000

9 Riksdagstryck, förslagsanslag 36 299 000

647 465 000

B Riksdagens myndigheter

1 Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, ramanslag 27 595 000

2 Riksdagens revisorer och deras kansli, reervar/onjanj/ag 11413 000

3 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli,

förslagsanslag 8 759 000

4 Nordiska rådets svenska deligation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet,

förslagsanslag 13 610 000

61 377 000

Summa kr. 708 842 000

51 Prop. 1991/92:100 XVI. Rän tor på statsskulden, m.m. 1 Räntor på statsskulden m.m.,/öra/agjfl/u/ag 70 000 000 000

52 Prop. 1991/92:100 XVII. Oförutsedda utgifter

1 Ofömtsedda utgifter, förslagsanslag 1 000 000

53 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, och statsråden Wibble, B. Westerberg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsråden Wibble, Davidsson, Hellsvik, Laurén, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask, Olsson, Hömlund, P. Westerberg, Johansson, Thurdin

Proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93. Anförandena redovisas i underprotokollen för respektive departement. Det antecknades att statsrådet Friggebo föredragit anmälan till budgetpropositionen 1991 såvitt avser kulturdepartementets område tidigare denna dag.

Statsrådet Wibble anför:

Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbudget för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

i under- Prop. 1991/92:100

Igen skall

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

Bilaga 7

Bilaga 8

Bilaga 9

Bilaga 10

Bilaga 11

Bilaga 12

Bilaga 13

Bilaga 14

Bilaga 15

Bilaga 16

Bilaga 17

Bilaga 18

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas protokollen jämte i förekommande fell översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande:

Finansplanen

Kungliga hov- och slottsstatema

(första huvudtitehi)

Justitiedepartementet

(andra huvudtitehi)

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

Socialdepartementet

(femte huvudtiteln)

Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Finansdepartementet

(sjunde huvudtiteln)

Utbildningsdepartementet

(åttonde huvudtitehi)

Jordbmksdepartementet

(nionde huvudtiteln)

Arbetsmarknadsdepartementet

(tionde huvudtiteln)

Kulturdepartementet

(elfte huvudtiteln)

Näringsdepartementet

(tolfte huvudtiteln)

Civildepartementet

(trettonde huvudtiteln)

Miljö- och naturresursdepartementet

(fjortonde huvudtiteln)

Riksdagen och dess myndigheter m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Räntor på statsskulden, m.m.

(sextonde huvudtiteln)

Ofömtsedda utgifter

(sjuttonde huvudtiteln)

Beredskapsbudget för

totalförsvarets civila del Bilaga 19

gotab 40436, Stockholm 1991

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1992

Finansplanen

Prop.

1991/92:100 Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991 Föredragande: statsrådet Wibble

Anmälan till budgetpropositionen 1992 såvitt avser finansplanen

Finansplan

1 Mål för en ny politik

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik är att bryta den ekonomiska stagnationen, pressa ner arbetslösheten och åtempprätfe Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi. Inflationen skall bekämpas, medborgamas frihet och välfärd öka.

1.1 Bakgrund

Mycket talar för att 1990-talet kommer att räknas som ett av stora omvandlingsdecennieraa. Näringslivet står mitt uppe i en dramatisk strakturomvandling efter en snabb teknologisk förayelse under åttiotalet och en ökande internationalisering av ekonomin. Samtidigt är den ekonomiska integrationen mellan stater, handelsområden och marknader både djupare och mer omfettande än i något tidigare historiskt skede.

1 Västeuropa har den ekonomiska och politiska integrationen tagit ett nytt stort steg i och med överenskommelsen i Maastricht som också bereder marken för en ytterligare utvidgning av EG. 1 Öst- och Centraleuropa liksom i det f.d. Sovjetunionen ersätts nu de kommunistiska kommandoekonomiema med marknadshushållning, en process som öppnar nya möjligheter för hundratals miljoner invånare. Sammantaget innebär de senaste fem årens dramatiska förändringar i Europa nya fömtsättningar för ekonomiskt framåtskridande.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml Nr 100. Bilaga 1

På de amerikanska kontinenteraa fortsätter avregleringen och liberali- Prop. 1991/92:100 seringen av handelsutbytet mellan länderaa. Bil. 1

1 Asien bidrar en rad nya tillväxtcentra till den ekonomiska expansionen.

Denna omvandlingsprocess innebär stora möjligheter för alla att tillgodogöra sig den interaationella arbetsfördelningens vinster.

För Sverige innebär denna utveckling i gmnden en mycket gynnsam förändring av villkoren. Sverige tillhör med sin öppna ekonomi de länder som skulle kunna gynnas mest av liberalisering och ekonomisk integration. Det är i vårt närområde som en viktig del av åttiofelets och nittiofelets omvandling sker. Det gäller etableringen av EG:s inre marknad och det åtföljande EES-avtalet, utvidgningen av den Europeiska Gemenskapen och utvecklingen mot en Europeisk Union. Det gäller också den dynamiska utveckling som på sikt kan fömtses i våra östra grannländer. Därtill kommer att flera av våra största företag är globalt verksamma.

Det är i detfe perspektiv som den svenska omvandlingen med en omfettande stmkturrationalisering i näringslivet och stora förändringar i den offentliga sektora skall ses. Det är en dynamisk process där den som är mest flexibel och förmögen att växla in på nya spår lättast kan övervinna omställningsproblemen och bäst utnyttja de nya möjligheteraa.

I detta omvandlingsperspektiv måste också våra inhemska problem betraktas. Den svenska sfegnationen framstår som särskilt allvarlig när vi beaktar den dynamiska utvecklingen i vår omvärld.

Gmnden för 1970-felets och 1980-tolets svårigheter är de välkända långsiktiga stmkturproblemen i vår ekonomi. Balansbristeraa har förstärkts av upprepade ekonomisk-politiska missgrepp under perioden.

Misslyckandena har försenat och försvårat anpassningen till ändrade konkurrensförhållanden i vår omvärld. Överbryggningspolitiken i mitten av sjuttiotalet var ett försök att undvika konsekvenseraa av oljeprissteg-ringaraa och den åtföljande dramatiska förändringen av relativpriserna på varor och tjänster. I efterhand har det visat sig att denna politik minskade omvandlingstrycket i ekonomin och fördröjde en nödvändig strakturomvandling.

Industristödspolitiken i slutet av sjuttiotalet liksom devalveringspolitiken var i detta hänseende även de misslyckade.

Näringslivets stmkturoravandling sköts på framtiden och den anpassning som borde ha skett inom stat och kommun försenades eller uteblev helt. Sverige kom därigenom att fortsätta en politik med höga offentliga utgifter och höjda skatter som befäste strukturproblemen i vår ekonomi.

Utvecklingen i Sverige har under lång tid präglats av en politik som litat till kollektiva och storskaliga lösningar. Resultatet har blivit en ekonomi med regleringar och bristande konkurrens, stigande skatter och svag ekonomisk tillväxt. Sverige har halkat efter. Utrymmet för individens krav och behov har krympt. Det kollektiva och institutionella ägandet har ökat på bekostnad av det enskilda och spridda. Den offentliga sektoras verksamheter har slukat ökande resurser samtidigt som många människor inte har kunnat få den service och hjälp de har rätt till.

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik under de kommande Prop. 1991/92:100 åren är att bryta den ekonomiska stagnationen, pressa ned arbetslösheten Bil. 1 och åtempprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi. Att åstadkomma detta är en långsiktig uppgift som kräver åtskilliga år av omvandling och förayelse.

Den ekonomiska politiken kan därför inte ses åtskild från de många och omfettande reformer på politikens övriga områden som regeringen har initierat och avser att föreslå under kommande år. Den ekonomiska politiken är således en del i en samlad strategi för att återställa tillväxtkraften i svensk ekonomi.

Sverige behöver en ny, välståndsskapande politik. Ar av försummelser av de drivkrafter i ekonomin som skapar tillväxt skall efterträdas av stimulans av de välståndsbildande krafteraa. Den tidigare nedvärderingen av företagsamhet skall bytas i sin motsats med tilltro till företagande och skapande. Den enskildes och femiljens rörelsefrihet skall vidgas.

Syftet är att öka friheten och välfärden för medborgarna och ge Sverige en stark ekonomi. Genom en politik som erbjuder bättre fömtsättningar för att skapa resurser läggs grunden för stigande sysselsättning och ökade inkomster. Större utrymme skapas därmed för stöd till de svagaste och socialt mest utsatta människoraa i vårt land samt för egen växtkraft i hela Sverige.

Regeringens ekonomisk-politiska strategi är en kombination av strategiska skattesänkningar för att gynna sparande, investeringar och företagande och av en stram fmanspolitik som ger låg inflation och låg ränta.

Hög ekonomisk tillväxt innebär omedelbara välfärdsvinster för medhorgaraa. Fördelarna växer över tiden. I en ekonomi som växer motverkas spänningar och motsättningar mellan olika gmpper. Samhället blir mera tolerant och öppet. Möjligheteraa att skydda och förbättra miljön är beroende av varaktig tillväxt.

Sverige skall i slutet av 1990-talet vara ea nation där medborgarna har stor individuell frihet, där det lönar sig att arbeta och spara. Resurstillväxten skapar utrymme för sociala reformer som ger ett mjukare och mer solidariskt samhälle. Dessutom ges möjligheter att bedriva en ansvarsfull miljöpolitik till gagn för kommande generationer. 1 dagens problem finns morgondagens möjligheter till ökat välstånd.

1,2 Grundläggande utgångspunkter

Den ekonomiska politiken ställs under de kommande åren inför två uppgifter.

En första uppgift är att öka tillväxt- och utvecklingskraften i den svenska ekonomin.

En andra uppgift är att bedriva en långsiktig och trovärdig politik som lägger grunden för en god konkurrenskraft och en varaktigt låg inflationstakt. Denna inriktning bygger på en fest valutapolitik och en stram finanspolitik baserad på en mycket restriktiv prövning av de offentliga utgifteraa.

Sverige måste under de närmaste åren klara den nödvändiga övergång- Prop. 1991/92:100 en från ett höginflationssamhälle till ett låginflationssamhälle utan att Bil. 1 hamna i en situation med permanent hög arbetslöshet. Den snabba ökning av arbetslösheten som nu sker har sin gnmd i den tidigare förda politikens oförmåga att angripa de grundläggande strukturproblemen i svensk ekonomi. Arbetslöshet får aldrig bli ett medel i den ekonomiska politiken. Sverige skall deltaga i det europeiska samarbetet, vilket skärper kraven på låg inflation, mindre budgetunderskott och minskad statlig upplåning. Den ekonomiska politiken skall skapa förtroende och respekt för den festa växelkursen och för möjligheteraa att klara de krav, reella och formella, som ett medlemskap i EG medför.

Vårt välstånd bygger på öppenhet mot omvärlden. Att Sverige deltagit i en fri och interaationell handel och i den interaationella arbetsfördelningen har spelat — och kommer i framtiden att spela — en helt avgörande roll för levnadsstandarden i vårt land. Ett svenskt medlemskap i den Europeiska Gemenskapen har stor betydelse i detta sammanhang. Medlemskap ger oss också bättre möjligheter att bidra till en fredlig utveckling, globala miljöförbättringar och ökad samhörighetskänsla mellan människor. Den styrka medlemskap och interaationellt samarbete ger, ökar våra möjligheter att bistå sämre lottade nationer och folk, såväl i de tidigare förtryckta länderaa i Baltikum samt Öst- och Centraleuropa som i u-länderaa.

Regeringens ekonomiska politik vilar på marknadsekonomins grund och präglas av socialt ansvar, god resurshushålLaing och god miljö. Marknadsekonomin sätter konsumenteraas önskemål i centmm och bidrar till att skapa resurser och allmän välfärd. Regeringens politik syftar till att ge goda fömtsättningar för näringsidkare i hela landet, men också till att föra en generell välfärdspolitik som ger medborgama ett ekonomiskt gmndskydd samt sätta upp ramar för att garantera en god miljö.

Privat ägande är en fömtsättning för att marknadsekonomin skall fungera. Regeringen kommer därför att lägga fram förslag om att stärka äganderätten på olika områden. En parlamentarisk utredning har tillsatts med uppgift att föreslå ett gmndlagsfäst skydd för äganderätten. Ett etiskt förhållningssätt hos ekonomins aktörer bör främjas. Hederlighet och rättssäkerhet har ekonomiskt gynnsamma effekter.

Regeringen avser att uppmuntra det privata sparandet. Därigenom ökar individemas oberoende. Ett ökat privat sparande krävs också för att få ekonomisk tillväxt och innebär dessutom att inflatinsbekämpningen underlättas.

Det är inte politiska beslut utan enskilda människor som skapar resurser och välfärd. Regeringens politik bygger på denna grundläggande insikt. Politiska beslut kan skapa fömtsättningar för utveckling och tillväxt men det är bara enskilda människors skapande som kan vända stagnation till framåtskridande. Denna insikt har stor betydelse också i synen på arbetslivet. Erferenhet, kompetens och initiativkraft bland de anställda måste tillvaratas i växande utsträckning. Reformarbetet inom den offentliga sektom måste ha detta som en viktig utgångspunkt.

Den ekonomiska politiken skall främja en effektiv konkurrens. Stora Prop. 1991/92:100 förändringar krävs för att avskaffe konkurrenshinder, inom såväl det Bil. 1 privata näringslivet som den offentliga sektora. De offentliga monopolen skall brytas.

En valfrihetsrevolution skall genomföras inom välfärdspolitiken. Medborgarna skall få möjlighet att själva fetta viktiga heslut om vård, utbildning och omsorg. Stat och kommun skall koncentrera sig på de uppgifter som ingen annan kan sköta.

Välfärdspolitiken skall vara generell. Skattefinansiering av viktiga sociala tjänster skall kombineras med system där pengaraa i stor utsträckning följer de val den enskilde själv träffer.

Sverige skall åtempprättas som industrination och den ekonomiska stagnationen brytas. Tillväxt är nödvändig för att upprätthålla syssebätt-ning och välfärd. Regeringens politik syftar till att skapa en tillväxt i nivå med jämförbara europeiska länders.

Bara en växande ekonomi skapar utrymme för att upprätthålla viktiga offentliga åtaganden. Inga omfördelningsåtgärder i en krympande eller stagnerande ekonomi kan ge samma utbyte för människor med låga inkomster som god tillväxt. Utan tillväxt kan inte målet att hela Sverige skall leva uppnås. Med en varaktig tillväxt skapas de resurser som krävs för en effektiv miljöpolitik.

1.3 Samarbetet i Europa

Regeringens avsikt är att Sverige fullt ut skall deltaga i det europeiska samarbetet. Den ekonomiska politiken måste skapa förtroende och respekt för förmågan att klara de reella och formella krav som EG-samarbetet medför.

EES-avtalet medför sannolikt att Sverige redan 1993 blir en del av en europeisk marknad som omfettar 380 miljoner människor och som präglas av betydande öppenhet.

Processen mot europeisk integration fullföljs för svensk del genom ansökan om medlemskap i EG. Endast som medlem kan vi fullt utfå del av integrationens fördelar och samtidigt aktivt bidra till och påverka utvecklingen inom EG. Regeringens ambition är att Sverige skall bli medlem i EG 1995. De omfettande kontakter som regeringen har haft under hösten med EG-kommissionen och företrädare för medlemsländernas regeringar bekräftar att den svenska tidsplanen är realistisk.

Deltagandet i den europeiska integrationen ställer stora krav på den ekonomiska politiken. Finanspolitiken måste vara stram för att varaktigt säkra en låg inflation och en låg räntenivå. Som medlemsland i EG, deltagare i det europeiska monetära systemet, EMS, och i den framväxande ekonomiska och monetära unionen, EMU, kommer Sverige att få sin ekonomi granskad. Den svenska ekonomin måste utvecklas i linje med de mest stabila ekonomieraa inom EG för att Sverige skall kunna bli fullvärdig medlem i EMU, vilket är innebörden av de s.k. konvergenskraven:

— inflationstakten skall vara etablerad på en låg nivå och får inte vara

mer än 1,5 procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den Prop. 1991/92:100 lägsta inflationstakten Bil. 1

— de långa räntoraa skall vara etablerade på en låg nivå oeh får inte vara mer än 2 procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta inflationstakten

— den konsoliderade offentliga sektoras underskott får utgöra högst 3 % av BNP

— den konsoliderade offentliga sektoras (bmtto)skuldsättning får uppgå till högst 60 % av BNP

— växelkursen skall ha hållits stabil, inom ramen för normala fluktuationsmarginaler, under en period av minst 2 år

En viktig utgångspunkt för den ekonomiska politiken är att göra det möjligt för Sverige att inträda i EG-samarbetet utifrån en så stark position som möjligt. Den tidigare förda ekonomiska politiken ledde till en alltför hög inflation och höga räntor och motverkade därmed möjligheteraa att uppfylla konvergensvillkoren. Även av detta skäl är en omläggning av politiken således nödvändig.

Det bästa sättet för Sverige att kunna tillgodogöra sig vinsteraa av den fördjupade integrationen i Europa är att snabbt uppfylla de krav som den ekonomiska och monetära unionen ställer på den ekonomiska utvecklingen. Den dämpning av inflationen och det trendbrott i inflationsförvänt-ningaraa som kommer att ske under året är centrala.

1.4 Det ekonomiska läget

Den svenska ekonomin har både starka och svaga sidor. Sverige har starka, interaationellt framgångsrika företag, befolkningen är välutbildad och samhället fungerar i inånga avseenden väl. Men utvecklingskraften har försvagats genom många år med en felaktig politik — en process som har förstärkts genom missriktade ekonomiska åtgärder.

Devalveringama av den svenska kronan i början av 1980-talet medförde, tillsammans med en ihållande interaationell högkonjunktur, tillfälligt en period med hög tillväxt och sysselsättning. Devalveringspolitiken dolde emellertid de underliggande stmkturella problemen och motverkade därmed långsiktigt nödvändiga förändringar. Den konkurrensutsatta sektora ökade inte tillräckligt för att ge balans i utrikesbetal-ningaraa. Finanspolitiken var inte tillräckligt stram genom att de offentliga utgifteraa inte hölls tillbaka. Avregleringen av kreditmarknaden kombinerades inte heller med nödvändiga skattesänkningar för det privata sparandet. Priser och löner ökade bl.a. därför betydligt snabbare än i omvärlden. Den regionala obalansen med överhettning i vissa områden bidrog till att driva upp inflationen och minskade konkurrenskraften. Vid ingången till 1990-talet uteblev tillväxten och den samlade produktionen av varor och tjänster t.o.m. minskade. De strukturella problemen blev åter fullt synliga.

Problemen har under 1990 och 1991 manifesterats inom alla delar av den svenska ekonomin. Industriproduktionen har under de senaste två åren minskat med omkring 7,5 % medan den i EG-området under samma

period stigit med ca 1,5 % (se diagram 1). Ca 100 000 industrijobb har försvunnit, vilket är fler än som skapades imder hela 1980-talet. Lönsamheten i näringslivet har försämrats kraftigt och investeringama har rasat. Konkurseraa har ökat dramatiskt. Det är uppenbart att den konkurrensutsatta sektora är alldeles för liten. Bytesbalansen visar imderskott trots en svag inhemsk efterfrågan. Den öppna arbetslösheten har på ett år fördubblats.

Diagram 1.1 Industriproduktionen i Sverige och EG.

Säsongrensad volymutveckling

Index 1985=100 120

1980 1982

1986 1988 1990 1992

Sammantaget kan konstateras att situationen i väsentliga avseenden är allvarligare i dag än hösten 1982. Den tredje vägens ekonomiska politik har, sett över en tioårsperiod, inneburit en allvarlig försvagning av svensk ekonomi.

Denna utveckling skall nu brytas genom en omläggning av den ekonomiska politiken.

2 Den ekonomisk-politiska strategin

En framgångsrik politik måste angripa problemen i rätt ordning.

Sveriges problem är till stor del strakturella. Kortsiktiga åtgärder måste ligga i linje med den långsiktiga strategin. Det är viktigt att snabbt komma igång med nödvändiga forändringar. Detta gäller inte minst skattesänkningar och sanering av budgetens utgifter. Det gäller också reformer inom de stora offentliga utgiftssystemen. Därmed förstärks Sveriges möjligheter att få glädje av en framtida positiv intemationell utveckling.

Tillväxten måste ledas av de konkurrensutsatta företagen. Det höga skattetrycket och den stora offentliga sektom gör att utrymmet för kortsiktiga ekonomisk-politiska åtgärder har minskat. Regeringen avvisar

därför tanken att stimulera verksamheten inom de sektorer av ekonomin Prop. 1991/92:100 som är skyddade från utländsk konkurrens. Det skulle förstärka dagens Bil. 1 obalanser och försvåra en kommande, långsiktigt hållbar, tillväxtprocess. Den ekonomiska politiken måste inriktas pä att genomföra öveigången från en höginflationsekonomi till en låginflationsekonomi. En bestående låg inflation är avgörande för levnadsstandarden i vid bemärkelse.

2.1 En långsiktig utgiftsstrategi

Det höga skattetrycket i Sverige bidrar till ekonomins försämrade utvecklingskraft. Höga skatter snedvrider användningen av resurser och försvagar motiven för arbete och sparande. Ett viktigt skäl till att sänka skatteraa är att fa ekonomin att fimgera bättre. Ett annat är att den interaationella ekonomiska integrationen och det eftersträvade medlemskapet i EG gör det nödvändigt att sänka skattetrycket så att svenska företag och svenska produkter kan konkurrera. Ett lägre skattetryck kan också vidga den enskildes valmöjligheter.

Sveriges höga skattetryck är en viktig orsak till ekonomins försämrade utvecklingskraft. Politiken skall därför inriktas på en successiv sänkning av det totala skattetrycket. Sänkningaraa skall ske på ett sådant sätt att ekonomins utvecklingskraft och konkurrenskraft stärks. Preliminära bedömningar tyder på skattesänkningsbehov av i storleksordningen 10 miljarder kr. per år fram till mitten av 1990-talet.

Riksdagen har godkänt att en långsiktig strategi för de offentliga utgifteraa läggs fäst. För att detta skall kunna ske krävs:

1. Att den långsiktiga utgiftsutvecklingen bedöms.

2. Att det totala utgiftsutrymmet festställs och fördelas dels över tiden, dels enligt politiska prioriteringar.

3. Att avstämningar görs varje år för att bestämma utgiftsutrymmet för en ny treårsperiod.

Det totala utgiftsutrymmet måste bestämmas mot bakgrund av vad som krävs för att uppnå en eftersträvad ekonomisk utveckling på längre sikt.

Utvecklingen under 1980-talet har tydligt demonstrerat de stmkturella bristeraa i de stora offentliga utgiftssystemen. Exempel på detta är arbetsskade- och sjukförsäkringaraa, där utgifteraa ökat kraftigt utan att man kan hävda att riskeraa i arbetslivet eller befolkningens hälsotillstånd samtidigt försämrats. Arbetslöshetsförsäkringen ger inte tillräckligt stöd till en ansvarsfylld lönebildning. Pensionssystemet är inte tillräckligt stabilt, eftersom det är starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. Den ekonomiska tillväxten och därmed den möjliga standardökningen är samtidigt beroende av ett förbättrat sparande medan de offentliga utgiftssystemen, och särskilt pensionssystemet, i dag inte är så utformade att de ger tillräcklig stimulans till det nödvändiga sparandet.

En reformering av socialförsäkringssystemen måste ske enligt samma huvudinriktning som gäller reformeringen av skattestmkturen. Det skall löna sig att arbeta och spara. Den nuvarande utformningen av regleraa innebär stora och växande utgifter samtidigt som den fördelningspolitiska

träffeäkerheten är otillfredsställande. Därför måste transfereringssystemen Prop. 1991/92:100 ändras så att arbetslinjen hävdas och motiven för sparande ökar. Bil. 1

I anslutning till långtidsbudgeten 1992 avser regeringen att återkomma med en precisering av den långsiktiga utgiftsstrategin för hela nästa treårsperiod. Det är emellertid redan nu uppenbart att den utgiftspolitik som måste föras för att klara tillväxtmålen kräver vissa konkreta beslut:

1. Direkta politiska beslut krävs för att minska de offentliga utgifteraa som andel av BNP.

2. De skatte- och avgiftsfinansierade socialförsäkringssystemen måste reformeras för att stärka individeraas motiv för arbete och sparande.

3. Fördelningen av de skattefmansierade offentliga utgifteraa måste prioritera investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning samt miljöförbättrande åtgärder.

4. De offentliga konsumtionsutgifteraa måste begränsas och insatser prioriteras till viktiga men utgiftskrävande områden såsom vård, utbildning och omsorg. Verksamheten måste utsättas för konkurrens.

De förslag till stmkturella förändringar som presenteras i det följande utgår från dessa principer för den långsiktiga utgiftestrategin. De omfettar närmare 15 miljarder kr. under budgetåret 1992/93 jämfört med vad som följer av oförändrade regelsystem.

Regeringens sparmål var 10-15 miljarder kr. för budgetaret 1992/93 på helår räknat. Det är regeringens bedömning att den långsiktiga utgiftsstrategin under mandatperioden kommer att kräva fortlöpande beslut om utgiftsminskningar i samma storleksordning.

2.2 Inflationsbekämpningen i förgrunden

Under det senaste året har det skett en markant dämpning av inflationen i den svenska ekonomin. Detta beror främst på den ekonomiska stagnationen. Den ekonomiska politiken måste nu inriktas på att långsiktigt och varaktigt säkra en låg inflation. En stram finanspolitik baserad på en mycket restriktiv prövning av de offentliga utgifteraa är avgörande för att inflationsbekämpningen skall bli långsiktigt framgångsrik. Ett viktigt bidrag till inflationsbekämpningen utgörs också av det privata sparandets ökning, en utveckling som stimuleras av regeringens politik och gör svensk ekonomi mindre inflationsbenägen.

Under 1991 försämrades de offentliga finanseraa kraftigt. Ungefär hälften av försämringen beror på den ekonomiska stagnationen. Utebliven tillväxt innebär både att statens inkomster försvagas och att statens utgifter ökar, bl.a. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetsunderstöd. Dämtöver sker en engångsvis försvagning av de offentliga finanseraa när inflationen sjunker. Inkomsteraa ökar då endast med den nya lägre inflationen, medan utgifteraa ytterligare en tid växer i takt med den tidigare högre inflationen. Slutligen ligger en orsak till försvagningen i de strukturellt växande utgiftema i de olika transfereringssystemen. Sammantaget innebär utvecklingen under 1991 att den tidigare förda ekonomiska politiken helt misslyckats i fråga om budgetpolitik och

inflationsbekämpning. Sviteraa av en alltför expansiv utgiflspoUtik Prop. 1991/92:100

skärper kraven på en konsekvent omläggning av den ekonomiska Bil. 1

politiken.

En stram finanspolitik genom skattehöjningar är oacceptabel därför att detta skulle försämra fömtsättningama för tillväxten. Den strama finanspolitiken måste därför bygga på begränsningar i de offentliga utgifteraa.

En konsekvent politik för att säkerställa låga prisökningar kräver inte bara en stram fmanspolitik med minskade offentliga utgifter utan också betydande förändringar inom lönebildningen och konkurrenspolitiken. Fömtsättningaraa för en väl fungerande lönebildning har blivit bättre genom låsningen av växelkursen till ecun. Förändringar förbereds också av de institutionella fömtsättningaraa för lönebildningen, bl.a. utformningen av arbetslöshetsförsäkringen och bötesbeloppet vid s.k. vilda strejker.

En väl fungerande konkurrens förbättrar möjligheteraa till låga prisökningar. Regeringen kommer under våren att lägga fram förslag till skärpt konkurrenslagstiftning inom det privata näringslivet samt omfettande förändringar som möjliggör ökad konkurrens i produktionen av offentliga tjänster.

En stram inhemsk efterfrågan i syfte att bidra till låg inflation och investeringar i den konkurrensutsatta sektora åstadkoms också genom en ökning av det privata sparandet.

En varaktigt låg inflation är dämtöver starkt beroende av att produktiviteten i samhället ökar. De senaste decennieraas obalans mellan produktivitetsökning och lönekostnadsökning är en viktig orsak till alltför stora prisökningar. Den ekonomiska politiken måste därför angripa denna obalans från båda utgångspunktema. Det är viktigt att både skapa fömtsättningar för lägre lönekostnadsökningar och för en snabb produktivitetsökning. Motivet att öka produktiviteten genomsyrar regeringens ekonomisk-politiska åtgärder. Därmed skapas fömtsättningar för framtida reallöneökningar.

2.3 Penningpolitik och kreditmarknad

Det råder bred politisk enighet i Sverige om värdet av en fest växelkurs. Därmed är också fömtsättningaraa för penningpolitiken givna. Penningpolitikens, och därmed riksbankens, viktigaste uppgift är att upprätthålla och bidra till att skapa förtroende för den fasta växelkursen. Erferenhetema visar att denna uppgift kan bli krävande om finanspolitiken inte uppfettas som tillräckligt stram eller om möjligheteraa att i riksdagen få gehör för en stram utgiftspolitik inte uppfettas som goda.

Den svenska kreditmarknaden är i det närmaste helt integrerad med omvärlden. Riksbankens penningpolitik har mot denna bakgmnd alltmer inriktats på att balansera valutaflödena genom anpassningar i den inhemska räntenivån. Penningpolitiken kan därmed inte användas för att påverka den inhemska efterfrågan. Finans- och strukturpolitiken bär huvudansvaret för att skapa föratsättningar för låg inflation och stabil tillväxt.

10 Normen att staten inte skall låna netto i uUändsk valuta ligger fest. Prop. 1991/92:100

Under åren framöver kommer integrationen med EG att kräva en Bil. 1 anpassning av den svenska ekonomiska politiken så att Sverige fullt ut kan delta i det framväxande monetära samarbetet. Knytningen av kronan till ecun i maj 1991 var ett viktigt första steg.

De beslut som fettades på EG-mötet i Maastricht i december 1991 innebär att medlemsländeraas centralbanker i framtiden kommer att bli en del av det europeiska centralbankssystemet. 1 de tilläggsdirektiv till riksbanksutredningen som regeringen har beslutat om, betonas vikten av att riksbankslagen anpassas till vad som krävs av en framtida medverkan i en ekonomisk och monetär union.

Den svenska kreditmarknaden kännetecknas för närvarande av växande kreditförluster och en stramare utlåningspolitik från kreditinstituten.

1980-talets inflationistiska ekonomi, avregleringen aviseditmarknaden som skedde före sänkningen av marginalskatteraa medförde en kraftig värdestegring av bl.a. festigheter.

Mot slutet av decenniet försvagades ekonomin, valutaregleringen slopades och skattereformen genomfördes. Allt detta verkade dämpande pä fastighetsvärdena.

1 takt med att inflationsförväntningaraa dämpades, försvagades också utsikteraa till framtida värdestegringar, vilket ytterligare förvärrade prisfellet på festigheter.

För att undvika allvarliga störningar på den svenska kreditmarknaden bidrog staten under hösten 1991 till rekonstmktionen av Första Sparbanken.

Det svenska banksystemet är i granden stabilt. Regeringen avser emellertid att föreslå att ett insättarskydd införs i syfte att säkra ett fortsatt högt förtroende hos allmänheten.

En balanserande faktor är att utlåningen till hushållen har avtagit markant, vilket speglar att stimulanseraa av hushållssparandet bl.a. genom lägre beskattning av sparandets avkastning nu börjar ge effekt. Regeringens politik syftar till att ytterligare stimulera det privata sparandet.

Regeringens omläggning av den ekonomiska politiken i syfte att varaktigt säkra en låg inflationstakt skapar också föratsättningar för lägre räntor i framtiden.

2.4 Arbetsmarknaden och lönebildningen

Den ekonomiska politiken måste bidra till att den nödvändiga omställningen från skyddad till konkurrensutsatt produktion kommer till stånd. Produktionen i den offentliga sektora kommer därför att dels hållas tillbaka, dels öppnas för konkurrens.

För att den konkurrensutsatta sektora skall kunna växa krävs både ett gott företagsklimat och en väl fungerande arbetsmarknad. 1 det första avseendet har regeringen lagt grunden genom höstens beslut om åtgärder. Arbetsmarknadens sätt att fungera beror i första hand på lönebildningen. Den måste fungera så att arbetsmarknadens omställning kan ske smidigt.

11 Detta är i allt väsentligt ett ansvar som vilar på arbetsmarknadens parter. Prop. 1991/92:100

Lönebildningen skall ske i fria förhandlingar mellan arbetsmarknadens Bil. 1

parter. Statsmakteraa skall inrikta sig på att skapa goda föratsättningar

för en löneutveckling som är förenad med ekonomisk tillväxt och

samhällsekonomisk balans. Detta innebär bl.a. åtgärder för att stärka

parteraas motiv för att sluta avtal som inte urholkar konkurrenskraften

och därmed driver upp arbetslösheten. Regeringen kommer inom kort att

tillsätta en utredning om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen som

hl a utgår från detta.

En bättre fungerande arbetsmarknad leder i kombination med de åtgärder som vidtas för att öka konkurrensen också till att produktiviteten i den svenska ekonomin förbättras.

Erferenhetema frän andra länder som tidigare än Sverige pressat ner sin inflation visar att det finns risk för en kraftig uppgång i arbetslösheten. Inte minst utomlands har arbetslösheten dessutom haft en tendens att bita sig fest. En sådan utveckling är inte acceptabel. En aktiv arbetsmarknadspolitik som bygger på arbetslinjen är därför nödvändig. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste ges en utformning så att den motverkar uppkomsten av långtidsarbetslöshet. De åtgärder som sätts in för att kortsiktigt motverka arbetslösheten mäste också vara utformade med hänsyn till vad som är långsiktigt nödvändigt. Det innebär bl.a. att de inte får medverka till att arbetskraft låses in i skyddade sektorer.

3 Det första steget - åtgärder hösten 1991

Regeringen lade under hösten 1991 fram en rad förslag som markerar en ny inriktning på den ekonomiska politiken. Förslagen har i allt väsenligt accepterats av riksdagen. De vägleds av en strävan att genom avreglering, konkurrens och sparande skapa fömtsättningar för företagande och en väl fimgerande marknadsekonomi.

Skattepolitiken har inriktats på en successiv sänkning av det totala skattetrycket. Skattesänkningama sker på ett sådant sätt att ekonomins utvecklings- och konkurrenskraft stärks, och i enlighet med de krav som den ekonomiska integrationen och EG-medlemskapet staller på de svenska skatteraa. 1 propositionen om skattepolitik för tillväxt presenterades de första delaraa av denna strategi och konkreta förslag lades fram rörande framför allt kapitalbeskattningen.

Småföretagens fömtsättningar att expandera och investera har förbättrats genom att förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffets samtidigt som förmögenhetsskatten i övrigt successivt avskaffas och arvsskatten sänks (prop. 1991/92:60). 1 propositionen om småföretag (prop. 1991/92:51) framlades förslag om en ny näringspolitik för att främja ny- och småföretagandet. Parallellt med skattesänkningaraa aviserades förslag om avveckling av mänga selektiva bransch- och företagsstöd (prop. 1991/92:38). En utförlig strategi för den statliga förmögenhetsförvaltningen redovisades.

12 Mervärdeskatten på livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt Prop. 1991/92:100 inrikes persontransporter sänks från årsskiftet 1991/92 (prop. Bil. 1 1991/92:50). För servicenäringaraa innebär dessa åtgärder en nödvändig förbättring av konkurrenskraften. Sänkningen av mervärdeskatten ökar köpkraften, inte minst för barafemiljeraa. Därmed skapas utrymme för en nödvändig förändring av bostadsstödet.

I propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) lades förslag som sammantaget innebar minskade statliga utgifter. De föreslagna åtgärderaa rörde barabidrag och studiebidrag, arbetsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt branschstödet till bostadsbyggande.

I propositionen festlades vidare riktlinjema för en långsiktig utgiftsstrategi med avsikten att nedbringa statens utgifter för budgetåret 1992/93 med 10-15 miljarder kr. i helårseffekt. Åtgärderaa under följande är bör netto vara av samma storleksordning.

Åtgärder för att öka ägandespridningen och det enskilda sparandet presenterades i propositioneraa om privatisering av statliga företag (prop. 1991/92:69), om avveckling av löntagarfondema (prop. 1991/92:36) och om skattepolitik för tillväxt (prop. 1991 /92:60). Den senare propositionen innehöll bl.a. förslag om sänkt skatt på sparande och kapital.

Förslag om långtgående avreglering av byggsektorn presenterades i propositionen om bostadsbyggandets finansiering (prop. 1991/92:56), där bl a markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten, produktionskostnadsprövningen, konkurrensvillkoret och areagränsen för småhus avvecklas. Syftet med avregleringen är att pressa kostnaderaa i byggproduktionen genom förenklingar och ökad konkurrens. Som ett led i denna avreglering har bostadsdepartementet avvecklats.

Propositionen om förvärvslagstiftningen (prop. 1991/92:71) innehöll förslag om att möjliggöra för utländska medborgare och företag att äga kommersiella festigheter och företag. Förslag har också presenterats om förenklingar i existerande regelsystem för bankrörelser (prop. 1991/92:37), om skattetillägg m.m. (prop. 1991/92:43) samt om vissa justeringar i inkomstbeskattningen (prop. 1991/92:48).

Byggnadsstyreben och Mittenfall görs mer marknadsanpassade i och med förslagen i bolagiseringspropositioneraa (prop. 1991/92:44 resp. 49).

Regeringen presenterade under hösten också åtgärder (prop. 1991/92:25 och prop. 1991/92:38) för att minska effekteraa av den ökande arbetslösheten genom satsningar på infrastruktur och utbildning och genom att ge AMS ökade resurser. Infrastrukturinvesteringaraa utformas sä att de stimulerar näringslivets tillväxt i hela landet.

Staten bidrog i egenskap av ägare till Nordbankens nyemission (prop. 1991/92:21) samt medverkade till en rekonstmktion av Förste Sparbanken (prop. 1991/92:63) för att undvika allvarliga stömingar på kreditmarknaden.

4 Det andra steget - finansplanen 1992 Prop. 1991/92: lOO

Bil 1

4.1 Den ekonomiska politiken och förslaget till statsbudget 1992/93

För att varaktigt säkra en låg inflation måste utgiftspolitiken vara stram. Detta är nödvändigt för att på sikt väma sysselsättningen och välfärden. Underskott i de offentliga fmanseraa över en konjunkturcykel är inte acceptabla. Detta bör vara en norm i den ekonomiska politiken, som inriktas på att avskaffe det strukturella underskottet. Den ekonomiska politiken skall bidra till den ornställning frän skyddad till utlandskonkur-rerande sektor som måste komma till stånd. Produktionen i den offentliga sektom måste därför hållas tillbaka.

Sänkningar av skattetrycket skall fmansieras genom minskade utgifter.

Regeringen inledde under hösten arbetet med att lägga om den ekonomiska politiken i en rad avseenden som jag tidigare redovisat. Regeringen fortsätter nu detta arbete med utgångspunkt från de principer som präglar den långsiktiga utgiftsstrategin.

En första princip är att reformera socialförsäkringssystemen med utgångspunkt främst från önskemålet att uppmuntra arbete och sparande.

En artdra princip är att prioritera åtgärder som stimulerar näringslivets tillväxt i hela larulet Det innebär att offentliga utgifter för investeringar i infrastruktur, utbildning ochforskning samt miljöförbättringar prioriteras framför offentlig konsumtion.

En tredje princip är att bland offentliga konsumtionsutgifter prioritera utgifter för vård och omsorg.

De mest betydelsefulla förändringar som nu föreslås är:

— Två karensdagar i kombination med högkostnadsskydd kommer att införas från och med den I januari 1993. Eftersom sjuklön införts för de första porton sjukdagaraa minskar detta primärt arbetgivaraas kostnader. Detta kan ätertas genom motsvarande höjning av arbetsgivaravgiften. Effekten beräknas till drygt 4,5 miljarder kr. på helår eller drygt 2 miljarder kr. budgetåret 1992/93.

— Tandvårdsförsäkringen reformeras genom ändringar i ersättnings-bestämmelseraa. Effekten pä statsbudgeten blir en minskad belastning på ca 0,6 miljarder kr.

— Ett s.k. referensprissystem införs för läkemedel och egenavgiftema förändras så att viss avgift erläggs för varje läkemedel. Därigenom minskar statens utgifter med drygt 0,5 miljarder kr.

— Förslag kommer att läggas fram om enhetligare regler och administrativa förenklingar inom föräldraförsäkringen. Belastningen på statsbudgeten minskar därigenom med 0,3 miljarder kr.

— En utredning skall tillsättas om den framtida arbetslöshetsförsäkringen. Denna bör utformas så att den omfettar alla och underlätter en ansvarsfull lönebildning. Egenavgiften i försäkringen kommer att tredubblas fr.o.m. januari 1993 i avvaktan på utredningens förslag. Dette påverkar inte stetsbudgeten direkt, men väl indirekt genom att arbetsmarknadsfonden tillförs ytterligare medel, som annars skulle beläste budgeten.

14 Arbetsskadeförsäkringen tillhör ett av de omräden där utgifteraa vuxit Prop. 1991/92:100 mycket kraftigt under 1980-telet. Samtidigt har sterk kritik riktets Bil. 1 mot försäkringen inte minst vad gäller möjligheteraa till rehabilitering. En särskild utredare skall göra en översyn av arbetsskadeförsäkringen. Uppgiften är att åstadkomma en tydligare avgränsning mellan arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador. Utredaren skall vidare undersöka fömtsättningama för en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som tecknas i valfritt försäkringsinstitut. Syftet är att öka möjligheteraa till rehabilitering och förbättra arbetsmiljön samtidigt som belastningen på statsbudgeten minskas. Regeringen avser att i en särskild proposition imder våren 1992 föreslå att delpensionsförsäkringen skall avskaffes. Utgifteraa för budgetåret 1992/93 påverkas inte.

En parlamentarisk arbetsgrapp har tillsatts för att lägga förslag till reformerat pensionssystem. ÉRiktigt mål för denna reformering är att pensionssystemet skall förändras så att arbete och långsiktigt sparande i ekonomin ökar.

Det har länge stått klart att bostadsubventioneraas tillväxt måste hejdas, och bostadsektoras totala belastning på statsbudgeten minska. En skyndsam översyn av det statliga bostadsfinansieringsstödet har därför inletts. En omläggning skall ske i flera steg med början 1993.

Statens bostadssubventioner reduceras med ca 2 miljarder kr. den 1 januari 1993. Effekten på budgetåret 1992/93 är ca 1 miljard kr.

Betoningen på den konkurrensutsatta sektora i den övergripande ekonomisk-politiska strategin innebär att den kommunala expansionen hälls tillbaka.

Statsbidragen till kommunerna kommer att minska med 5-10 miljarder kr. för 1993. Beräkningsmässigt har antagits ca 7,5 miljarder kr. eller 3,8 miljarder kr. budgetaret 1992/93. Den närmare utformningen kommer att redovisas i en proposition som lämnas under vårriksdagen. Propositionen baseras pä betänkanden från den kommunalekonomiska kommittén samt konkurrenskommittén, vilka för närvarande remissbehandlas.

Statsbidragen avskaffes till företagshäbovården, statsbidragen till studieförbund, feckliga kurser mm. minskar.

Kvaliteten i utbildningen betonas genom att förlängningen av de tvååriga yrkeslinjeraa och förändringarna av den studieföreberedande utbildningen i gymnasieskolan fär genomföras i den takt kommuneraa väljer. Belastningen på stetsbudgeten beräknas därmed bli lägre under det kommande budgetåret. Välbehövliga förstärkningar föresläs för den högre utbildningen.

Utrymme har skapats för förstärkning av handikappolitiken. Förslag läggs om höjt vårdbidrag för femiljer med handikappade bam. Utrymme har reserverats för fortsatte skattesänkningar som är strategiska för näringslivets utveckling. De konkrete förslagen som innefetter förbättringar för små och medelstora företeg kommer senare att lämnas till riksdagen.

Utrymme har vidare skapats för betydande ökningar av anslagen för infrastmktur, utbildning och miljö.

— Samtidigt läggs förslag om vissa fortsatte minskningar i det selektiva Prop. 1991/92:100 näringspolitiska stödet. Regionalpolitiken görs mera generell genom Bil. 1

att den lägre nivån pä arbetsgivaravgifteraa i Norrlands inland kommer att omfette flera näringar och utvidgas till att gälla ett större geografiskt område.

— Trots den hårda budgetprövningen har det varit möjligt att bereda utrymme för ökade insatser för fettiga länder, framför allt länderaa i Baltikum samt Öst- och Centraleuropa.

Tabell 4.1 Åtgärder hösten 1991 samt i budgetpropositionen 1992

Miljarder kr.

Budgetåret 1992/93 Miljarder kr.

Helår 1993 Miljarder kr.

2,3 0,6 0,7 0,3

4,7 0,6 0,9 0,4

0,8 1,0 3,8

0,8 2,0

7,5

1,1

0,6 0,7 0,2 0,4

1,2 1.1 4,4 0,2

12,5 1,7 0,0

23,8 2,8 0,3

Karensdagar

Tandvård

Läkemedel

Föräldraförsäkringen

Minskade statsbidrag till

organisationer m.m.

Minskade bostadssubventioner

Minskade statsbidrag till kommunerna

Uppskjuten höjning av barn- och

studiebidrag

Avskaffande av statsbidrag till

företagshälsovård

Minskat branschstöd

Minskat investeringsbidrag

Övrigt

Summa effekt på statsbudgeten

Arbetslöshetsförsäkringen

Delpension

Totalt ca 14 ca 27

Ingår ej i statsbudgeten

De stmktur- och utgiftspåverkande åtgärder som blir följden av regeringens politik under hösten och i budgetpropositionen ligger således väl inom intervallet 10-15 miljarder kr. som ett led i den långsiktiga utgiftsstrategin. Vissa av dessa struktur- och utgiftspåverkande åtgärder ligger utanför stetsbudgeten.

Trots de åtgärder som vidtas sker en viss försvagning av både statens budget och den offentliga sektoras finanser. Detta beror främst på att den ekonomiska stagnationen, dvs. sviteraa av en tidigare misslyckad ekonomisk politik, försvagar statens inkomster.

16 TabeU 4.2 Statsfinansernas utveckling. Prop. 1991/92:100

Miljarder kr. p., .

1990/91

1991/92

1992/93

Inkomster Utgifter (exkl.

statsskuldsräntor) Statsskuldsräntor

403,5

377,0 61,0

433,5

419,3 61,9

418,7

419,5 70,0

Budgetsaldo

-34,5

-47,7

-70,8

Underliggande budgetsaldo

-32,5

-65,2

-93,6

Effekten av den förda budgetpolitiken på samhällsekonomin kan häst avläsas om staten och socialförsäkringssektorn ses tillsammans. 1 tabell 4.3 visas förändringama i statens och socialförsäkringssektoras samlade flnansiella sparande mellan kalenderåren som det beräknas i nationalbudgeten.

TabeU 4.3 Förändring av statens ocb socialförsäkringssektoras finansiella sparande 1991-1993. Miljarder kr,

1991 1992 1993

Total förändring - 75,6

därav konjunkturberoende - 35,4

konjunkturrensat - 40,2

17,9

- 12,8

21,2

-9,0

3,3

-3,8

Anm: Den konjunkturrensade förändringen beror främst av gällande regelsystem och direkta politiska beslut

Den dominerande delen av försämringen av de offentliga finanseraa beror således av den ekonomiska stagnationen I99I och 1992. Större delen av denna försämring inträffede under I99I. Den konjimkturrensade förändringen beror av gällande regelsystem (t.ex. för utbetalning av kommunalskatt) och direkta politiska beslut. Finanspolitiken skulle således kunna sägas ha varit expansiv under 1991, medan den 1992 och 1993, i jämförelse med den i tidigare nedgångar förda politiken, kan betraktas som stram.

Inom den statliga verksamheten sker i hög grad en omsvängning för att prioritera investeringama. Som framgår av följande tablå sker redan 1992 betydande ökningar av affärsverkens och myndigheteraas investeringar medan den statliga konsumtionen hälls tillbaka. Här har inte tagits med de mvesteringar i infrastrakturen som kan finansieras till följd av försäljningar av statliga företag.

Konsumtion och mvesteringar i den statliga sektora 1992-93 Procentuell volymförändring

1993 Investeringar

15,9

8,5

Konsumtion

-1,2

0,5

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1 17

4.2 Förändringsarbete Prop. 1991/92:100

Bil. 1 Regeringen har pä en rad områden inlett ett viktigt förändringsarbete.

På forskningens område kommer universitet och högskolor att ges större frihet när det gäller organisation, utbildningsutbud och antagning. Ett ökat ansvar för kvaliteten i verksamheten ställer ökade krav pä uppföljning och utvärdering. En förbättrad utbildning höjer kompetensen hos de anställda.

Som ett led i strävan att avbyråkratisera kommer trettiotre myndigheter att avskaffes. Ett sekretariat kommer att ha huvudansvaret för den långsiktiga utvärderingen av högskolan. Men även frän regering och högskolor fristående organ kommer att genomföra utvärderingar.

Konsekvenseraa av en avreglering av inrikesflyget skall utredas. Avsikten är att inrikesflyget kommer att öppnas för konkurrens redan sommaren 1992, vilket ger möjlighet för andra bolag att trafikera inrikeslinjeraa. Även inom järavägen kommer konkurrens att bli möjlig.

Regeringen har tidigare lagt förslag om privatisering av statliga bolag.

Regeringen har begärt riksdagens bemyndigande att helt eller delvis försälja statens aktier i 35 angivna aktiebolag. Endast företag so.m bedriver kommersiell verksamhet och som arbetar pä konkurrensutsatta marknader kommer att säljas. Tidpunkten för försäljning kommer att väljas med omsorg. Försäljningen kommer att ta sikte pä att ge allmänheten möjlighet att spara i aktier och bli delägare i dessa företeg.

Förberedelseraa för försäljningen kommer att skötes i samarbete med de enskilda företegens styrelser. Frägan om försäljning m.m. bereds i regeringskansliet och regeringen kommer att beslute i varje enskilt försäljningsärende. En särskild kommission tillkallas för att bidra till att tillgodose kravet på objektivitet och sakkunskap i fråga om försäljning av stetlig egendom.

I takt med att stetliga bolag säljs kan investeringar i infrastmktur såsom förbättrade vägar och järnvägar öka. Härigenom sker en förändring av statens förmögenhet från bolag inom sektorer där det inte finns särskilda motiv för offentligt ägd verksamhet till ägande av infrastruktur.

En härd konkurrens inom väsentliga delar av näringslivet har givit invänaraa i Sverige stora välfärdsvinster. Det är viktigt att konkurrensen upprätthålls och vidgas till nya områden. Förslag framläggs under våren om att inrätta en ny myndighet den 1 juli 1992 som ersätter SPK och NO och som skall verka för ökad konkurrens inom såväl den privata som den offentliga sektora.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen är föremål för översyn i syfte att föreslå förändringar som lyfter fram småföretagens särskilda problem.

5 Politiken på längre sikt

Den helt avgörande frågan för svensk ekonomi är att få till stånd en uthållig och långsiktig tillväxt. Huvuduppgiften iör den ekonomiska politiken är att skapa föratsättningar för en sädan tillväxt, dvs. att stärka föratsättningama för en långsiktigt stabil produktivitetsökning.

18 På kort sikt måste konkurrenskraften inom den traditionellt konkurrens- Prop. 1991/92:100 utsatta sektora förbättras genom en dämpning av löne- och prisstegrings- Bil. 1 takten. Arbetskraftsresurser fär inte låsas in i den offentliga sektora som har skett under de senaste decennieraa. Pä läng sikt är en förbättrad produktivitetstillväxt avgörande för välståndsutvecklingen. Ekonomins utvecklingskraft mäste stärkas.

På längre sikt kommer de fömtsättningar som festläggs genom EES-avtalet och ett medlemskap i EG att leda till ökad konkurrens också inom sektorer som i större eller mindre grad hittills varit skyddade. Det gäller t ex inom bygg- och livsmedelssektoreraa där de påbörjade förändringarna minskar de interaationellt sett höga svenska subventioneraa till dessa branscher. Genom att företagen redan nu kan förbereda sig för den skärpta konkurrensen står de bättre mstade för framtiden. De mest omfettande förändringama för att åstadkomma konkurrens och avreglering måste dock ske inom den offentliga sektora.

Den ekonomiska politiken skall medverka till att skapa fömtsättningar för den konkurrensutsatta sektora att växa. Genom att avreglera och avskaffe monopol förskjuts den traditionella gränsen mellan konkurrensutsatta och skyddade sektorer. Politiken syftar till att förbättra våra interaationella konkurrensfömtsättningar, stärka svenska företeg och öka utländska investerares intresse att investera i Sverige.

5.1 Skattepolitiken

Huvuddragen i skattepolitiken bestäms inom ramen för den långsiktiga utgiftsstrategi som jag tidigare redovisat huvudlinjeraa för. Preliminära bedömningar tyder pä ett skattesänkningshehov av i storleksordningen 10 miljarder kr. per är fram till mitten av 1990-telet.

Skattereformen innebar stora förbättringar av det svenska skattesystemet genom att skattesatseraa sänktes och beskattningen gjordes väsentligt mera likformig. Även efter skattereformen är den totela beskattningen av en extra arbetsinsats fortferande för hög i ett interaationellt perspektiv. Kapitelbeskattningen måste också lindras med hänsyn till utteget i omvärlden. Därför krävs successiva sänkningar av skattetrycket.

En betydande anpassning av kapitelbeskattningen sker redan nu genom slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapitel redan år 1991, sänkning av den maximala skattesatsen på arv och gåva från 60 % till 30 % fr.o.m. år 1992, sänkning av kapitelinkomstskattesatsen och därmed det skattemässiga värdet av ränteavdragen från 30 % till 25 % fr.o.m. 1993 samt genom slopande av hela förmögenhetsskatten från och med år 1994.

Ytterligare åtgärder kommer att aktualiseras för att göra Sverige mera konkurrenskraftigt för investeringar och företegande, att ytterligare stimulera det private sparandet samt för att allmänt reducera samhällsekonomiskt skadliga skatteutteg.

Redan genom EES-avtelet ökar rörelsefriheten mellan EG- och EFTA-länderaa. När Sverige blir medlem i EG kommer den svenska mervärdeskatten samt en läng rad indirekte skatter inte att kunna avvika alltför mycket från nivåeraa i andra EG-länder. Därtill kommer att högre

löneskatter än omvärlden riskerar att slå ut företeg och branscher i Prop. 1991/92:100 Sverige. Skatteutteget måste således anpassas i riktning mot vad som är Bil. 1 mera normalt i andra länder. Regeringen kommer att redovisa anpassningsbehoven med hänsyn till EG inom bl.a. dessa områden senare i vår. Enskilda näringsidkares kapitelavkastning inom näringsverksamhet beskattas för närvarande hårdare än andra kapitelinkomster, samtidigt som enskilda näringsidkare, till skillnad från aktiebolag, inte har möjligheter att expandera med 30-procentigt beskattet kapitel. Ett utredningsförslag som undamöjer dessa brister har lämnats och bör kunna utgöra underlaget för nya skatteregler för enskild näringsverksamhet från och med år 1993. En sädan förändring skulle avsevärt förbättra tillväxtmöj ligheteraa för många små och medelstora företeg. Systemet för företegsbeskattning bör även i övrigt utvecklas så att det blir så enkelt, begripligt och överskådligt som möjligt. En annan viktig utgångspunkt är att fömtsättningaraa för skilda organisationsformer för näringsverksamhet som aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och enskild näringsverksamhet skall bli sä lika som möjligt. Socialförsäkringsavgifter och förmåner kan knytes närmare samman sä att avgifteraa fär allt mindre karaktär av skatt. Sådana sociala avgifter som i praktiken är skatter, dvs. saknar direkt koppling till en viss offentlig utgift kan avskaffas. Exempel på sådana är den nyligen slopade allmänna löneavgiften. Den sammanlagda beskattningen av en extra arbetsinsats kommer härigenom att reduceras.

5.2 Pensionerna

Efter sekelskiftet ökar andelen bara och gamla. Dette är en av den ekonomiska politikens största utmaningar. För att framgångsrikt möta den har sparandet och pensionssystemens utformning avgörande betydelse.

De nuvarande pensionssystemen har allvarliga brister. Därför har regeringen inbjudit alla riksdagens partier till överläggningar om hur pensionssystemen skall utformas i framtiden. En första utgångspunkt för beslut rörande pensionssystemen bör vara att dessa är långsiktiga och stabila. Vidare bör det fortsatta reformarbetet på pensionsområdet vara inriktat på att öka det långsiktiga sparandet. Förändringama skall också stimulera till ökat arbete och därmed till den ekonomiska tillväxt som är nödvändig bl.a. för att finansiera pensioneraa. Det fiims starka skäl att överväga en successiv återgång till den tidigare pensionsäldera på 67 år, eller en mera flexibel pensionsålder, vilket skulle öka arbetskraftsutbudet. Förändringaraa bör slutligen förstärka sambandet mellan avgifter och förmåner, eftersom detta är ett sätt att lindra det faktiska skattetrycket och klara finansieringen av pensionsförmånema. Regeringen eftersträvar breda politiska lösningar och är öppen för olika förslag till hur pensionssparandet och äldre människors ekonomiska trygghet skall kunna stärkas.

5.3 Miljöpolitiken

Att skydda och förbättra miljön är en framtidsutmaning i allas intresse. Ekonomisk tillväxt och teknisk utveckling skapar nödvändiga föratsätt-

20

ningar för omställningen till mindre resurskrävande och miljöbelastande Prop. 1991/92:100 produktions-, energi- och transportsystem. Miljöpolitiken skall bedrivas Bil. 1 med så kostnadseffektiva medel som möjligt.

Det är viktigt att den ekonomiska politiken präglas av en totalsyn på människan och miljön. Förvaltning och utveckling av miljö, naturresurser, kunnande, mänsklig arbetskraft och materiella resurser mäste ske så att en långsiktig utveckling av välfärden kan åstadkommas. Regeringen avser att ta fram särskilda naturresursräkenskaper. Redovisningen av traditionella ekonomiska data kompletteras med miljövärden.

Principen om förorenarens betalningsansvar skall hävdas. Det innebär att förorenaren själv skall bära den samhällsekonomiska kostnad som miljöförstöringen medför.

Därmed ökar föratsättningaraa för en prissättning som respekterar de verkliga kostnaderaa. Även nya former av ekonomiska styrmedel kommer att övervägas.

6 Effekter av politiken

Omläggningen av den ekonomiska politiken får genomgripande effekter. Detta är den enda vägen att skapa fömtsättningar för en god och balanserad utveckling, med en tillväxt i paritet med de ekonomiskt ledande länderaa i Europa.

6.1 Samhällsekonomin

Nedgången i den svenska ekonomin är djup. Behovet av förayelse och omstmkturering av ekonomin är sä stort och behovet av förändringar sä omfettande att det kommer att ta tid innan omläggningen av politiken leder till påtagliga förbättringar i ekonomin. Sviteraa av tidigare misslyckanden kommer att vara kännbara för hushåll och företag även under 1992. Under loppet av 1993 sker emellertid märkbara förbättringar.

Utvecklingen under 1970- och 1980-talen ger rikliga exempel på vilka problem Sverige skulle kunna hamna i om strukturpolitiken inte sätts i förgrunden eller om den ekonomiska politiken inte i övrigt ges en tillräckligt stram inriktning via minskade offentliga utgifter och om kampen mot inflationen inte blir framgångsrik. Situationen är emellertid nu i centrala avseenden annorlunda. Devalveringsvägen är stängd. Ett för högt kostnadsläge slår därmed obönhörligt pä tillväxt och sysselsättning.

Den förbättring av företagsklimatet som omläggningen av den ekonomiska politiken medför kommer att stimulera nyetableringar och investeringar och därmed på sikt öka tillväxten. Inte minst skapar den nya Europapolitiken föratsättningar för ökade investeringar.

De finanspolitiska åtgärderaa är 1992 och 1993 åtstramande i jämförelse med finanspolitiken i tidigare avmattningar. Samtidigt skapas förbättrade incitament för arbete, sparande och risktagande. Detta ökar föratsättningaraa för att gradvis eliminera imderskotten i statsbudgeten och i bytesbalansen. I granden kan detta bara ske genom en utbyggnad

av den konkurrensutsatta sektora. De återkommande balansproblemen Prop. 1991/92:100 beror pä att vi producerar för lite. Därför går vägen till balans via Bil. 1 stimulans av ekonomins utbudssida och en ökande ekonomisk tillväxt.

I ett längre perspektiv blir effektema av de föreslagna åtgärderaa entydigt positiva. Sänkta skatter på arbetande kapital och på förmögenheter kommer att leda till ökade investeringar i näringslivet, särskilt i småföretagen. Den sänkta skatten på kapitalinkomster och den därmed sammanhängande begränsningen i avdragsrätten för skuldräntor gynnar sparandet. En höjd sparkvot i den svenska ekonomin kommer att öka utrymmet för den konkurrensutsatta sektora. Därmed kan de nödvändiga investeringarna finansieras med inhemska resurser och underskottet i bytesbalansen elimineras.

En successiv minskning av subventioneraa till boendet förbättrar resursanvändningen i bostadsektora och ökar tillväxtutrymmet för andra sektorer i ekonomin. Detsamma gäller åtgärderaa för att öka effektiviteten i kommunerna och för att begränsa deras skattefinansierade tillväxt.

Genom att politiken stimulerar den konkurrensutsatta sektom och en modernisering av näringslivet kommer föratsättningaraa för en god produktivitetsutveckling att öka. 1 samma riktning verkar de konkurrens-befrämjande åtgärder som genomförs och det ökade förändringsarbetet i kommuneraa. Därmed ökar tillväxten och kostnadstrycket dämpas. Fömtsättningar skapas för låg inflationstakt och därmed låga räntor.

Omläggningen av den ekonomiska politiken kommer på sikt att leda till högre tillväxt, lägre inflationstakt, sundare statsfinanser och bättre extem balans. Därmed kan arbetslösheten minska och välfärden bevaras och stärkas. Sverige kan därigenom som fullvärdig partner delte i integrationsarbetet i Europa.

6.2 Fördelningen av välfärd och inkomster

Regeringen ligger stor vikt vid en rättvis fördelning. Bara ekonomisk tillväxt gör det i längden möjligt att bedriva en effektiv fördelningspolitik. Sysselsättningen ökar inte i en stegnerande ekonomi och arbetslösheten växer. Men det beror också pä att de stora socialförsäkringssystemen fömtsätter ekonomisk tillväxt. Utan ett tillväxt på minst 2 % per år ställs ATP-systemet inför stora problem. När ekonomin krymper eller stegnerar skärps kampen om de tillgängliga resurseraa. Erferenheteraa visar att de sterkare gmpperaa på arbetsmarknaden då vinner på de lägre avlönades bekostnad. Utrymmet för insatser för särskilt utsatte gmpper blir i praktiken mindre.

Regeringens politik för produktion och företegande skapar nya jobb. Det är en av de viktigaste föratsättningaraa för en framgångsrik fördelningspolitik. Det störste hotet mot en rättvis fördelning är hög och långvarig arbetslöshet. De arbetslösa drabbas av inkomstbortfell, kompetensförluster och ökade hälsoproblem. Arbetslösheten drabbar ofta grapper som redan i dag har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden: ungdomar, kvinnor, handikappade, invandrare och personer med kort utbildning.

22

Erferenheteraa från de senaste decennieraa visar att en hög inflation Prop. 1991/92:100 tillsammans med illa fungerande skatte- och transfereringssystem skapar Bil. 1 ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen och brister i det gamla skattesystemet innebar en stor förmögenhetsomfördehiing. Brister inom de sociala transfereringama bidrog till en utslagning av människor från arbetsmarknaden. Kraftigt ökade utgifter för transfereringar minskade resurseraa för utbildning, vård och infrastruktur.

En uthållig och kraftfull politik mot inflationen är därför avgörande för en rättvis fördelningspolitik. Lika viktigt är att de sociala transfereringarna ändras så att de motverkar utslagning och stimulerar till arbete och sparande.

Omläggningen av politiken och besparingama inom de offentliga utgifteraa är utformade så att uppoffringaraa skall bäras gemensamt av de som har feste jobb och är friska. En högre självrisk i arbetslöshetsförsäkringen bärs av de som har arbete, inte av de arbetslösa. 1 förhållande till konsekvenseraa av en fortsatt höjd arbetslöshet och sämre ekonomisk tillväxt, är följderaa av de gemensamina uppoffringaraa både små och mera rättvist fördelade. Även i svåra tider måste utsatte och glömda grapper väraas. Det ställer stora krav pä förmågan att prioritera. Ett viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt riktede insatser för grapper som har särskilda behov.

Trots den mycket strama utgiftspolitiken sker omedelbara förbättringar for särskilt utsatte hushåll, främst femiljer med handikappade bara och ensamstaende föräldrar med bara.

7 Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993

Behovet av att föraya och modernisera Sverige är absolut. Att lyckas med dette är nödvändigt för att lägga grunden för en varaktigt hög tillväxt.

Den svenska ekonomin är sterkt beroende av utvecklingen i omvärlden. En snabb återhämtning i de för Sverige viktiga exportländeraa påskyndar förbättringen i den svenska ekonomin. Det räcker emellertid inte enbart med att konjunkturen utomlands förbättras. 1 frånvaro av andra åtgärder skulle en interaationell uppgång snabbt leda fram till en ny period av alltför stora pris- och lönestegringar utan att tillväxten nådde nivåeraa i omvärlden. Sverige skulle fortsatte att halka efter.

Regeringens strategi syftar till att Sverige i samband med näste interaationella uppsving skall kunna haka pä uppgången samtidigt som en varaktigt lägre pris- och lönestegring säkerställs och en högre tillväxttakt uppnås.

7.1 Långsam intemationell återhämtning

Tillväxten i världsekonomin avtog under 1990. Flera OECD-länder fick t.o.m. vidkännas en negativ tillväxt under siste kvartalet 1990 och förste kvartalet 1991. 1 stora länder såsom Förente steteraa, Storbritannien och Kanada, tycks dock konjunkturen ha nått botten under förste kvartalet

23

1991. Uppgången i den amerikanska ekonomin har emellertid hittills varit Prop. 1991/92:100 betydligt svagare än väntet. Samtidigt har tillväxten avmattets i vissa Bil. 1 andra länder. Den ekonomiska tillväxten i OECD-länderaa totelt sett stannar därför 1991 pä strax över 1 %.

Under 1992 väntes ändå återhämtningen i Förente steteraa koinma igång, fräinst till följd av de låga räntor som nu råder. Samtidigt dämpas dock tillväxten i Tyskland och Japan. Sammanteget beräknas tillväxten i OECD-området bli ca 2 '4 % medan den 1993 uppskattes bli ca 3 %. Konjunkturappgången är bäde försenad och försvagad jämfört med de bedömningar som gjordes så sent som hösten 1991.

Trots återhämtningen bedöms den interaationella inflationen 1992 bli något lägre än 1991, drygt 3,5 %. Detta sammanhänger med att produktionen växer långsammare än ekonomieraas tillväxtpotential. Med en fortsatt återhållsam penning- och fmanspolitik finns fömtsättningar för att inflationstakten skall kunna ligga kvar på samma nivå 1993.

Det finns flera faktorer som kan leda till en svagare interaationell utveckling imder de närmaste åren. Uppgången i den amerikanska ekonomin kan dröja ytterligare om t.ex. konsumenter och företeg blir mer pessimistiska och awakter med större inköp och investeringar. I Tyskland råder osäkerhet om inflationen och lönebildningen och därmed om räntenivån. Realräntan är redan hög i Tyskland — och övriga Europa följer i stor utsträckning den tyska räntepolitiken — och en fortsatt hög räntenivå kan fördröja återhämtningen. Problemen i den finansiella sektora i ett flertal länder kan också leda till sterk återhållsamhet i kreditgivningen. Även om risken för en "credit cmnch" inte skall överdrivas kan det inte uteslu: is att oron på de fmansiella marknadema bidrar till att fördröja återhämjiingen.

7.2 Den svenska ekonomin

Produktionen i den svenska ekonomin minskade under 1991 med mer än 1 %. Minskningen var särskilt stor inom ekonomins konkurrensutsatte delar. Men nedgången var tydlig också inom t.ex. tjänsteproduktionen. Till detta kommer att den offentliga sektoras tillväxt — till skillnad från vad som varit fellet vid tidigare konjunkturaedgångar — har begränsats.

Trots avsaknad av tillväxt i ekonomin och vikande sysselsättning har arbetslösheten ökat i begränsad utsträckning. Det sammanhänger med ett lägre arbetskraftsutbud och betydande arbetsmarknadspolitiska insatser. Under 1991 beräknas arbetslösheten i genomsnitt ha uppgått till 2,7 %. I slutet av året låg den på drygt 3 %.

En effekt av stagnationen är att nedväxlingen av löne- och prisstegringstakten gått snabbt. Inflationsförväntningaraa hos hushåll och företag avtar nu dramatiskt. Sverige är på väg ned mot och troligen imder den inflation som råder i våra konkurrentländer (diagram 2). En annan effekt av den låga inhemska aktiviteten är att importen fellit. Därmed har handelsbalansen förbättrats markant och underskottet i bytesbalansen krympt.

24 Diagram 7.1 Konsumentpriser.

Ärlig procentuell förändring

1980 1982

1984 1986 1988 1990 1992

Ekonomin kommer också under 1992 att utvecklas mycket svagt. Kapacitetsutnyttjandet avter ytterligare, vilket hämmar investeringama och minskar efterfrågan på arbetskraft. Ett nedgång i de samlade investeringama och särskilt i bostedsinvesteringama ter sig sannolik. En motverkande fektor är emellertid de stora insatser som görs för att förbättra och bygga ut infrastrukturen.

TabeU 7.1 Försörjningsbalans

Miljarder kr. 1990

Procentuell volymförändring

1993 BNP

1 350,1

0,6

-1,3

-0,2

1,3

Import

403,3

1,2

-6,0

1,2

3,0

TiUgång

1 753,4

0,8

-2,6

0,2

1,7

Privat konsumtion

699,0

-0,2

0,3

0,5

0,7

Offentlig konsumtion

366,5

2,1

0,7

0,6

-0,1

Stat

104,9

3,4

-1,0

-1.2

-0,5

Kommuner

261,6

1,6

1,4

1,3

0,0

Bruttoinvesteringar

279,9

-0,9

-8,5

-7,5

-1,6

Lagerinvesteringar

-1,2

0,1

-1,2

0,6

0,7

Export

409,2

-2,3

2,0

4,5

Användning

1 753,4

0,8

-2,6

0,2

1,7

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyréuii, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Om den interaationella konjunkturen förbättras bör exporten kunna öka nägot näste år. Draghjälpen utifrån verkar dock bli svagare än vad som kunde fömtses i höstes. En vändning i marknadsandelsutvecklingen är

emellertid att vänte. Förlusterna under de närmaste åren skulle sålunda Prop. 1991/92:100 kunna bli begränsade. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet Bil. 1 sjunker 1992 och 1993 för förste gången jämfört med konkurrentländerna, vilket förbättrar konkurrenskraften. Dessutom kan lagren väntas minska i långsammare takt, vilket ger ett positivt bidrag till BNP.

Hushållens köpkraft fortsätter sannolikt att stiga markant. En mycket osäker faktor är emellertid hushållens konsumtionsvilja. Den rådande oron på finansmarknaden och osäkerheten om sysselsättningen kan medföra att konsumtionen ökar mycket långsamt. Av dette följer att hushållens sparande ökar. Sparkvoten beräknas öka till ca 4 %.

TabeU 7.2 Nyckeltal

1993 Inflation, KPI dec.-dec. (%)

10,7

8,5

2,4

3,5

Disponibel inkomst (%)

3,2

4,1

2,1

0,5

Sparkvot (nivå. %)

-1,1

2,6

4,2

4.0 Industriproduktion (%)

-2,0

-5,5

-0.5

3,0

Relativ enhetsarbetskostnad (%)

-1,9

-2,8

Arbetslöshet (nivå, %)

1,5

4,5

Handelsbalans (mdr. kr.)

31,3

49,3

Bytesbalans (mdr. kr.)

-35,1

-18,9

-17.5

-9.4

Bytesbalans (% av BNP)

-2,6

-1,3

-1,2

-0,6

Kattor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Sammanteget väntes BNP fortsatte att fella 1992. Osäkerheten är emellertid betydande och risken stor att utvecklingen blir ännu sämre än vad som nu kan anses vara det mest sannolika utfellet. Vid sidan av den private konsumtionen är investeringama den mest svårbedömda komponenten. Likaså utgör utvecklingen på det finansiella området ett orosmoment med fellande förmögenhetsvärden och omfettande kreditförluster i bankväsendet.

Arbetslösheten fortsätter att stiga. Betydande arbetsmarknadspolitiska insatser väntes dock begränsa arbetslösheten till i genomsnitt drygt 4 %. Konsumentprisema beräknas stiga med endast 2 '/ % under loppet av året och timlöneökningaraa stanna på en nivå under 5 %. Underskottet i bytesbalansen krymper ytterligare.

För 1993 kan en viss tillväxt förväntes i den svenska ekonomin. En gynnsammare mtemationell utveckling bör, tillsammans med ett förmånligare kostnadsläge, ge bättre fömtsättningar för företegsamheten i Sverige och därmed främja exporten och näringslivets mvesteringar. Även en viss konsumtionstillväxt ter sig sannolik mot bakgmnd av att hushållens ekonomiska ställning stärks genom den låga inflationstakten. Dessutom har inköpen varit nedpressade under flera år, vilket troligen har lett till uppdämda konsumtionsbehov. Däremot kommer bostedsinvesteringama troligen att fortsatte fella även 1993.

BNP-tillväxten kan väntes bli I % eller något däröver 1993, vilket inte är tillräckligt för att förhindra en ytterligare uppgång av arbetslösheten. En rad faktorer såsom marknadstillväxten, hushållens sparbeteende, lageranpassningen och utvecklingen på finansmarknaden gör bedömningen av 1993 mycket osäker.

26 TabeU 7.3 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

1993 Bruttosparande Investeringar inkl. lager

FinansieUt sparande

därav: Offentlig sektor Hushåll Företag

18,0 20,6

-2,6

3,8 -0,8

-5,7

16,6 17,9

-1,3

-1.0

-1,7

15.4 16,6

-1,2

-1.2 3.1 -3.1

15.7 16,3

-0,6

-2,5 2,9 -1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den svaga ekonomiska utvecklingen under 1991-1993 innebär, tillsammans med den snabba nedväxlingen av löne- och prisstegringstakten, att stetens finansiella sparande gradvis försämras. Den ekonomiska stegnationen leder till att skattebasema urholkas medan utgiftstrycket, bl.a. via kostnaderaa för arbetsmarknadspolitiken och automatiken i transfereringssystemen, fortferande är högt. När tillväxten eteblerats pä en högre nivä kommer stetens och den konsoliderade offentliga sektoras finanser att förbättras.

8 Avslutning

Genom regeringens politik läggs granden för en ny period av tillväxt, företegande och utveckling. Regeringen avser att göra det lönsamt att arbete, spara och driva företeg.

Regeringen kommer att aktivt arbete för ett fortsatt integrationsarbete med den Europeiska Gemenskapen och genomföra de förändringar som underlätter ett fiillt svenskt medlemskap i EG fr.o.m. 1995. En valfrihetsrevolution skall genomföras inom välfärdspolitiken, en långsiktig utveckling för bättre miljö skall påbörjas.

Dette kräver en stebil ekonomisk tillväxt. Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik är att bryte den ekonomiska stagnationen, pressa ner arbetslösheten och åtempprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi. Inflationen skall bekämpas, medborgamas frihet och välfärd öka. Varaktigt låg inflation är avgörande för att åstadkomma en ökning av levnadsstandarden och en rättvis fördelningspolitik.

För att kampen mot inflationen skall vara framgångsrik måste utgiftspolitiken vara stram.

De åtgärder som föreslås i denna budget är, tillsammans med den under hösten 1991 förda politiken, nödvändiga steg för att säkra och utveckla välfärden under resten av 1990-talet och in på nästa sekel.

27

Regeringens politik är en samlad och konsekvent strategi för en ny Prop. 1991/92:100 utveckling. Sammantaget lägger åtgärderaa en grund för en återhämtning Bil. 1 i ekonomin och en framtida stabil tillväxt. Det kommer att ta tid innan effekteraa blir tydliga. Det finns ingen snabb väg — men heller ingen annan väg till framgång.

Regeringens politik är den enda vägen.

28

Statsbudgeten och särskilda frågor prop. 1991/92:100

Bil 1

1 Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93 1.1 Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1991 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfettning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomstbedömningen. Dessa återflnns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsfömtsättningar.

TabeU 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen

Procentuell förändring

1993 RRV

Föredraganden

RRV

Föredraganden

RRV

Föredraganden

Lönesumma

2.6 Konsumentpriser,

årsgenomsnitt'

3,0

3,5

Privat konsumtion.

löpande priser

10,4

10,6

4.4 Innefattar effekt av skattereformen 1991, vilken höjer KPI med 3,7 procentenheter.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1991/92

RRV:s senaste beräkning av budgetutfellet för budgetåret 1991/92 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1991. Beräkning-araa av inkomsteraa för budgetåret 1991/92 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster

1 sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1991/92 beräknat inkomsteraa till 432 099 milj.kr.

Med anledning av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 963 milj.kr. Av samma skäl räknar jag ner inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 85 milj.kr.

Till följd av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag ner inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 18 milj.kr. Jag räknar vidare ner inkomsttiteln Sjulförsäkringsavgift, netto med 706 milj.kr. till följd av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt ny information.

29 Med anledning av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fastighetsskatt med 223 milj.kr. Jag gör en delvis annan bedömning angående utecklingen av inkomsteraa av arvsskatt och räknar därför upp inkomsttiteln Arvsskatt med 305 milj.kr. Till följd av de förslag som presenterats i proposition 1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid statens vattenfellsverk till aktiebolagsform räknar jag upp inkomsttiteln Stämpebkatt med 1 000 milj.kr.

1 enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveckling i löpande priser räknar jag upp inkomsteraa på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 500 milj.kr. Jag räknar ner inkomsttiteln Energiskatt med 100 milj.kr. med anledning av regeringens beslut 1991-12-05 om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt. Slutligen räknar jag ner inkomsttiteln Televerkets inlevererade överskott med 680 milj.kr. med anledning av regeringsbeslut 1991-12-19.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkomsteraa med 1 402 milj.kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringaraa framgår av tabell 2.

Prop. Bil. 1

1991/92:100

TabeU 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92

Tusental kronor

RRVs

Förändring

beräkning

enligt föredraganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt

17 000

1121 Juridiska personers inkomstskatt

27 390

85

1211 Fblkpensionsavgift

49 331

18

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

10 570

1312 Fastighetsskatt

8 300

-1-

1331 Arvsskatt

1 125

1341 Stämpelskatt

6 800

1 000

1411 Mervärdeskatt

135 700

1428 Energiskatt

16 750

2112 Televerkets inlevererade överskott

8 093

680 Summa inkomster

432 099

Summa förändringar enligt föredraganden

1402

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida.

Sammantaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar att jag beräknar inkomsteraa för budgetåret 1991/92 till 433 501 milj.kr.

Utgifter

1 statsbudgeten för innevarande är uppgår utgifteraa till 470 108 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgiftema till 482 739 milj.kr. Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget 1, där utgifteraa uppgick till 8 197 milj.kr.

30

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 63,4 miljarder kronor. Denna beräkning har utgått frän den räntenivå som observerades den 15 november 1991. 1 enlighet med tidigare år har en ny beräkning gjorts den 19 december 1991. Denna beräkning skulle emellertid bli missvisande för statsskuldväxlar eftersom räntenivån i december var beroende av speciella interaationella omständigheter. Beräkningen av ränteutgifter för statsobligationer baseras på sedvanligt sätt på gällande räntenivå. Detta beräkningsförferande har tillämpas för såväl innevarande budgetar som budgetaret 1992/93. Jag beräknar ränteutgifteraa för budgetåret 1991/92 till 61,9 miljarder kr.

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag ned anslagen Reglering av prisstegringar under försvarsdepartementet med 475 milj.kr.. Ålderspensionen med 158 milj.kr. och Studiemedel m.m. med 290 milj.kr med anledning av ny information. Med anledning av prop. 1991/92:81 Om kompensation till ensamföräldrar med anledning av slopad skattereduktion räknar jag upp anslaget Bidragsförskott med 410 milj.kr. Vidare räknar jag upp anslagen Bidrag till sjukförsäkringen med 123 milj.kr. och Förtidspensioner med 50 milj.kr. med hänsyn tagen till ny information.

TabeU 3. Räntor pä statsskulden budgetåret 1991/92

Miljarder kronor

Beräkning till grund för statsbudgeten

Nuvarande beräkning

Räntor på inhemska lån m.m. Räntor på utländska lån Valutaförluster, netto

Summa

55,5 4,5 0,0

60,0

55.5 5,8 0,6

61,9

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetar att öka med 5 168 milj.kr. och uppgå till 35 889 milj.kr. Med anledning av beslut om indragning av reservationsmedel, som följd av nettobudgetering av moms, beräknar jag anslagsbehållningama till 30,1 miljarder kr. vid utgången av hudgetåret 1990/91 och till 35,3 miljarder kr. vid utgången av budgetaret 1991/92. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningama mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92.

31 Prop. 1991/92:100 TabeU 4. Anslagsbehållningama vid utgången av budgetåren 1990/91 och n-i i 1991/92 Bil. I

Miljarder kronor

Huvudtitel 1990/91 1991/92

8,0

7,7

10,8

15,5

1,8

2,0

5,0

3,9

5,1

Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Näringsdepartementet' Övriga huvudtitlar

Summa 30,1 35,3

' Tidigare industridepartementet

Regeringen har genom utnyttjande av finansftillmakt den 19 december 1991 beslutat om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med anledning av detta beslut räknar jag upp anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 1 300 milj.kr.

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 4 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 3 miljarder kr.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifteraa under budgetåret 1991/92 till 481 199 milj. kr.

TabeU 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92

Milj.kr.

Statsbudget RRV Förediagden

402 608 60 000

- 3 500 11 000

420 507

63 400

- 5 168

421 467

61 900

- 5 168

470 108

482 739

481 199

1 300

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring i anslagsbehållningar

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa

Finansfullmaktsutnyttjande

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 403 353 milj.kr. för budgetaret 1992/93. De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetar påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen och ny information samt en delvis annan bedömning om utvecklingen av beskattningsbara realisationsvinster räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 130 inilj.kr. och upp inkomstttiteln./«nrfwÅ:a

32

personers inkomstskatt med 293 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomst- Prop. 1991/92:100

titeln Folkpensionsavgift med 2 033 milj.kr. med anledning av vad jag Bil. 1

anfört om lönesummans utveckling samt förslag om delpensionsfonden

som statsrådet Könberg senare idag kommer att framföra. Jag räknar ner

inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 24 milj.kr. med anledning av vad

jag anfört om lönesummans utveckling. Jag räknar upp inkomsttiteln

Sjukförsäkringsavgift, netto med 1 071 milj.kr. med anledning av förslag

om besparingar inom läkemedels- och tandvårdssubventioneraa som

statsrådet Könberg senare i dag kommer att framföra. Jag räknar dock

ner samma inkomsttitel med 991 milj.kr. till följd av vad jag tidigare

framfört om lönesummans utveckling samt ny information.

Med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att framföra och vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 8 376 inilj.kr. Till följd av vad jag anfört om lönesummans utveckling samt förslag som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare idag kommer att framföra räknar jag upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskydds verket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 320 milj.kr.

Till följd av en delvis annan bedömning angående utvecklingen av inkomsteraa av arvsskatt räknar jag upp inkomsttiteln Arvsskatt med 380 milj.kr. Med anledning av de förslag som presenterats i proposition 1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid statens vattenfellsverk till aktiebolagsform räknar jag upp inkomsttiteln Stämpelskatt med 1 000 inilj.kr. Med anledning av vad jag anfört beträffende den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 800 milj.kr. 1 enlighet med regeringens beslut 1991-12-05 om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt räknar jag ner inkomsttiteln Energiskatt med 300 milj.kr.

Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Avgifter för finansinspektionens verksamhet med 107 milj.kr. till följd av förslag som statsrådet Lundgren kommer att framföra senare idag och inkomsttiteln Avgifter för provning vid riksprovplats med 9 milj.kr. med anledning av vad chefen för näringsdepartementet kommer att framföra senare idag. Jag räknar även upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 1 005 milj.kr. till följd av förslag som statsrådet Lundgren samt chefema för jordbmksdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet kommer att framföra senare idag. Jag räknar upp inkomsttiteln Avskrivningar på ADB-utrustning med 300 inilj.kr. i enlighet med förslag somjag senare idag kommer att framföra. Jag räknar upp inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 1 123 milj.kr. med anledning av förslag som jag avser att framföra senare idag och slutligen räknar jag ner inkomsttiteln Avgifter för företagshälsovård med 51 milj.kr. med anledning av förslag som jag kommer att framföra senare idag.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en uppskrivning av inkomsteraa för budgetaret 1992/93 med 15 321 inilj.kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetaret 1992/93 till 418 674 inilj.kr. Förändringaraa i förhållande till RRV:s beräkningar framgär av tabell 6.

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml Nr 100. Bilaga 1 33

TabeU 6. Andringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1992/93

Tusental kronor

RRVs

Förändring

beräkning

enl

igt före-

draganden

Inkomsttitel

1111 Fysiska personers inkomstskatt

- 4 585

1121 Juridiska personers skatt

24 883

1211 Folkpensionsavgift

51 246

-1-

2 033

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

3 203

-1-

1231 Barnomsorgsavgift

15 132

1251 Övriga socialavgifter, netto

- 4 541

8 376

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverket och arbetsmiljö-

institutets verksamhet

1331 Arvsskatt

-H

1341 Stämpelskatt

8 100

-1-

1 000

1411 Mervärdeskatt

130 400

-1-

1428 Energiskatt

16 800

2548 Avgifter för finansinspektionens verksamhet

2549 Avgifter för provning vid riksprovplats

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

-1-

1 005

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

1 123

5311 Avgifter för företagshälsovård

51 Summa inkomster

403 353

Summa förändringar enligt föredraganden

+15 321

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringaraa i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93 (tabell 7).

34 Tabell 7, Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1992/93

Prop. Bil. 1

1991/92:100

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/lnkomstgrupp

Förslag

1144 Lotteriskatt 1241 Utbildningsavgift 1342 Skatt på värdepapper 1453 Totalisatorskatt

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning

2117 Domänverkets inlevererade överskott 2119 Aflarsverket svenska kraftnäts inleverans av

motsvarigheten lill statlig skatt 2121 Vägverkets inlevererade överskott 2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens

jordbruksverk 2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslån 2381 Ränteinkomster på lån till personal inom

utrikesförvaltningen 2384 Ränteinkomster på lån for kommunala markförvärv 2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning

inom skolväsendet 2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar

2548 Avgifter för finansinspektionens verksamhet

2549 Avgifter för provning vid riksprovplats 3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader

och maskiner 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader 4122 Återbetalning av statens avdikningslån 4137 Återbetalning av övriga näringslån.

Statens Jordbruksverk 4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen 4513 Återbetalning av län för kommunala markförvärv 5116 Statens vattenfallsverks amorteringar 5121 Avskrivningar på fastigheter 5141 Vägverkets avskrivningar

Namnändring

Upphör

Namnändring

Upphör

Namnändring

Upphör

Namnändring Upphör

Upphör Upphör

Upphör Upphör Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel

Upphör Upphör Upphör

Namnändring

Upphör

Utgifter

I mitt förslag till statsbudget för budgetaret 1992/93 uppgår utgiftema sammanlagt till 489 457 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 421 957 milj.kr.

Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 4 500 milj.kr. under budgetaret 1992/93.

I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Denna beräknas bli negativ och uppgå till - 7 miljarder kr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat stalle i budgeten.

35 TabeU 8.

Milj.kr.

Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93

Förslag till statsbudget

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring av anslagsbehållningar

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Sununa

421 957

70 000

4 500

- 7000

489 457

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1991/92 och 1992/93

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfellet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetar och förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.

Sammanfettningsvis beräknas budgetunderskottet till - 47,7 miljarder kronor för 1991/92 och till 70,8 miljarder kronor för 1992/93.

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1990/91-1992/93

Miljarder kronor

1990/91

1991/92

1992/93

Utfall

StaU-budget

Beräknat utfall

enligt enligt RRV föredraganden

Förslag till statsbudget

Inkomster Utgifter exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor

Saldo

403,5

377,0 61,0

-34,5

464,6

410,1 60,0

-5,5

432,1

419.3 63,4

-50,6

419,3 61,9

-47,7

419,5 70.0

- 70,8

36 Prop. 1991/92:100 Bil. 1

rscoot»rj\oooTftTj-o\r(S'ooc

s

Ovav-vi-oor--tN>/Cv(ncn>oooo.— Tj-iovnovTTcrirvovnooo — OQ oonOvCvr»ncO'-Ovro

O

t~

t—r~vo— — QvotO'*-" — — m m-H c-VO m —

S„ e

g s is-

O "O

*-• CA

- -|"S S"S S-s

g «

s e c •i § S g c-S gtt

3 «

« s

o o

ii o ö

(HOS

Q, oj

|-|-sIi|-.eJ|

SC:i;ogn.o-P

« c - 3 «2 b

3 v-

* I? U *" - iS F- fll o ?* ni - iTZ

E « 2 j: "> iä S E g o a -

l-f S-g g- C 60 Jä , ea I- "

a.ES!2.-S2 g UiZUOAOiO

»v

VO t- o >r) o 00

■ Ov O r O r-

- t 00 cn - ,-1

■* VO rr

— O c*% t - t

cn cn t CN

o

ii

1 =

> u

OG

3 .a

os

3 1/1

> 00 00

Cl

.v

JO CO

O O fc-

.= S5££-

2 Underliggande budgetutveckling Prop. 1991/92: lOO

Bil I Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det

redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller

hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas

används de förhållanden som skall gälla för budgetaret 1992/93. Detta

innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte

kan jämföras med den i ett tidigare.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordmär effekt. Trots att avgränsningaraa i det enskilda fellet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effektema uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

— tillfålliga extra inleveranser från afiarsverk till statsbudgeten

— inkomster från sjukförsäkringsfonden och delpensionsfonden

Pä utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster/vinster som uppstar vid amortering av statens utlandslån

— kapitaltillskott till Nordbanken

— engångsvisa besparingar

Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden I990/9I-I992/93.

TabeU 11. UnderUggande budgetsaldo för budgetåren 1990/91:1992/93

Miljarder kronor

1990/91 1991/92 1992/93

Underliggande budgetsaldo - 33,2 - 65,2 - 93.6

Som andel av BNP - 2.4% - 4,5% - 6,2%

3 Budgetunderskott och statsskuld

Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldens förändring och storlek. Förhällandet är emellertid inte sä enkelt som att statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunderskottet under samma tidsperiod.

Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att fmansiera samt

effektema av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktar Prop. 1991/92:100 som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek. Bil. 1

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att iinansiera utgifter som beslutats av riksdagen och som inte tacks av statsinkomster. Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfellet baserat på inkomst/ut-giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i stallet dess kassamässiga motsvarighet som är utfellet på statsverkets checkräkning i riksbanken. 1 tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfell och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfelien är kända. 1 prognosperspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.

Avskattningen av företagens reserver i samhand med att det nya skattesystemet trädde i kraft år 1991 skedde inledningsvis på ett sådant sätt att de inbetalade medlen inte påverkade budgetsaldot utan enbart lånebehovet. Från och med budgetaret 1991/92 sker dock inbetalningen till budgeten.

1 och med att Vattenfell ombildas till ett aktiebolag omvandlas verkets statslån till ett lån i riksgäldskontoret. Detta sker genom att riksgäldskontoret övertar Vattenfells statslån på 15.5 miljarder kronor och avskriver detta lån. Riksgäldskontoret länmar samtidigt ett lån på samma belopp till Vattenfell. Transaktionerna netto påverkar varken budgetutfell eller lånebehov.

Riksgäldkontoret har, förutom denna speciella långivnmg till Vattenfell, en omfettande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl länebehovet.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispositiv karaktar som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster. Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddispositionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot numera på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen för skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringaraa pä valutaomvärderingskontot. De övriga skulddispositionerna kan inte prognostiseras.

39 TabeU 12. Länebehov och statsskuld Prop. 1991/92:100

Miljarder kronor p., ..

1990/91

1991/92

1992/93

Budgetunderskott

34,5

47,7

70,8

Kassamässiga korrigeringar

Avskattning av företagens

reserver

Avskrivning av vattenfalls

statslån

Utlåning

-0,1 -1,0

10,5

-15,5 30,0

8,0

Lånebehov

43,9

62,2

78,8

Skulddispositioner

0,3

-5,0

-0.4

Statsskuldförändring

44,2

57,2

78,4

Statsskuld vid utgången av resp. budgetår

626,7

683,9

762,3

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

4 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna

En samlad och långsiktig strategi krävs för att få till ständ en begränsning av de offentliga utgifteraa. Den långsiktiga utgiftsstrategi för den offentliga sektora som regeringen föreslog i höstens budgetproposition och som riksdagen godkänt (prop. 1991/92:38 FiUlO, rskr. 108) skapar nya föratsättningar för det fortsatte arbetet.

Det arbete som jag kommer att presentera syftar till att lägga fest en strategi för regeringens styrning av de verksamheter som skall fortsätta att bedrivas tmder ett statligt huvudmannaskap. En renodling skall ske av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bör bedrivas. Arbetet med att delegera ansvar och befogenheter till myndigheteraa skall fortsätta. Regeringen skall styra verksamheteraa genom att sätta upp mål för verksamheteraa, ställa tydliga krav på resultat samt analysera och utvärdera de uppnådda resultaten. Delegering av ansvar kräver ett tydligt regelverk som anger myndigheteraas handlingsutrymme. Förutsättningar skall skapas för myndigheteraa att fetta rationella beslut. En sådan styrning ställer stora krav på ntyndigheternas redovisning och förutsätter en effektiv revision. Vidare måste myndighetsledningaraas och styrelsernas ansvar tydliggöras.

4.1 Verksamhetsformer i staten

En fråga som alltid skall prövas innan styrningen av en verksamhet läggs fest är om verksamheten är en statlig angelägenhet.

För statlig verksamhet bör myndighetsformen tillämpas oavsett om verksambeten genomförs av myndigheten själv eller på entreprenad. Enligt min mening uppnäs stor handlingsfrihet för myndigheteraa inom

40

ramen för myndighetsformen genom den delegering av finansiellt ansvar Prop. 1991/92:1(X)

och den förändrade styrning som är under införande. Myndighetsformen Bil. 1

bör tillämpas enligt väl definierade kriterier utifrån verksamhetens behov

av styrning och finansieringsformer. Jag kommer senare i dag att

redogöra för arbetet med att sätta upp ett generellt regelverk för

avgiftsfinansierad verksamhet i staten. Vad gäller konkurrensutsatt

verksamhet uttalade den tidigare regeringen (prop. 1990/91:100, bil.l.)

att sädan ej bör bedrivas i myndighetsform utan att i dessa fell bör

bolagsformen övervägas. 1 samband med sådana överväganden bör alltid

prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Vidare framhölls att

det i normalfellet inte är lämpligt med bolag under myndigheter.

Riksrevisionsverket (RRV) fick i april 1991 ett uppdrag att utreda

konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheteraa. Vidare

uttalades i nämnda proposition en mycket restriktiv syn på statlig

verksamhet i stiftelseform.

Jag delar den grandsyn som tidigare presenterats. Jag vill dock gå längre i arbetet med att klarlägga vilken verksamhet som staten bör bedriva. Med anledning av den syn på konkurrensutsatt verksainhet som regeringen redogjort för i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken, kommer regeringen att överväga att ge riksrevisionsverket tilläggsdirektiv. Konkurrensutsatt verksainhet bör, om inte särskilda skäl talar för detta, ej bedrivas i myndighetsform och i normalfellet ej av staten. Om riksrevisionsverkets utredning visar att konkurrensutsatt verksamhet bedrivs hos myndigheteraa bör regeringen återkomma i nästa års budgetproposition med förslag till den fortsatta hanteringen av dessa verksamheter.

Vid ombildning av statliga affärsverk och myndigheter till statligt ägda aktiebolag är det angeläget att staten behåller den kompetens och den kunskap om dessa verksamheter som byggts upp inom RRV. Detta avser såväl redovisningsrevision som förvaltningsrevision. I dessa fell bör detta ske genom att ägaren staten i bolagsordningen föreskriver att RRV utses till revisor eller har rätt att utse revisor i bolagen. Även då staten medverkar vid stiftelsebildningar bör RRV utses som statens revisor.

I budgetförordningen anges vilket underlag myndigheteraa skall lämna till regeringen inför budgetprövningen. I enlighet med den syn jag redovisat pä verksamhetsformer i statsförvaltningen bör i normalfellet stiftelser eller andra juridiska personer, såsom partssammansatta organ och interaationella organisationer, inte omfettas av budgetförordningen.

4.2 Mål- och resultatstyming

4.2.1 Den myndighetsinriktade mål- och resultatstyrningen

Erfarenhetema från budgetcykel 1 och budgetcykel 2

1 1991 års budgetproposition anmälde dåvarande chefen för civildepartementet sina erferenheter av den fördjupade prövningen av myndigheteraa i budgeteykel 1. Av de myndigheter som var föremål for fördjupad prövning fick endast omkring hälften av myndigheteraa ett s.k. tre-

årsbeslut. Anledningen var att statsmakteraa av andra skäl hade fettat Prop. 1991/92:100 beslut om översyn eller var i färd med att verkstalla ett sådant beslut. Bil. 1 Föredraganden pekade också på att mänga myndigheter haft svårigheter att redovisa verksamhetens resultat. Erferenheteraa visade att myndigheteraas redovisning samt det redovisningstekniska stödet borde vidareutvecklas och att arbetet med att finna relevanta resultatmått inom vissa områden var mer tidskrävande än föratsett.

1 budgetarbetet hösten 1991 har ca 40 myndigheter i budgeteykel 2 genomgått fördjupad prövning. 1 likhet med förra året kommer regeringen för nära hälften av myndigheteraa att lägga förslag om verksamhetens inriktning för en tre-års period. I likhet med förra året är den främsta anledningen till att regeringen ej fettar ett tre-års beslut att utredningar och särskilda översyner pågår. Även i övrigt är erferenheteraa likartade dem som anmäldes i föregäende års budgetproposition.

Av de bedömningar jag kunnat göra sä är en generell iakttagelse - med ett par undantag - att de fördjupade anslagsframstallningaraa i budgetcykel 2 inte håller en högre kvalitet än den nivå som präglade budgetcykel 1. Det saknas framförallt ett samband mellan analysen av de resultat som uppnåtts och de argument för nya resurser som myndigheteraa fört fram. Därmed har syftet med resultatstyrningen inte uppnåtts.

1 rapporter frän både statskontoret och RRV förmedlas erferenheter från arbetet med den nya budgetprocessen. Slutsatseraa handlar dels om regeringskansliets sätt att göra bestallningar mot myndigheteraa och de direktiv och anvisningar som regeringen gett, dels om myndigheteraas sätt att uppfetta dessa styrsignaler och de analyser som myndigheteraa förmedlat till regeringen. Bl.a. har följande iakttagelser gjorts.

— Signalerna från regeringen har varit otydliga vad gäller den nya budgetprocessen.

— Bestallningaraa i de myndighetsspecifika direktiven frän regeringen är många gånger otydligt uttryckta och för omfettande för att möjliggöra för myndigheteraa att leva upp till stallda krav.

— Det är svårt att få fram resultatmått och analyser av resultetet från myndigheteraa.

— Styrsignalerna från regeringen vad gäller resultetmäl och resultatkrav har inte blivit klart uttryckta i regleringsbreven.

Rapporteraa visar också att regeringskansliets roll och ansvar i förhällande till myndigheteraa måste komma till uttryck på ett tydligare sätt.

De iakttagelser som gjorts överensstammer med min uppfettning att en rad åtgärder måste vidtas så att målsättningaraa för den nya budgetprocessen skall kunna fiillföljas. 1 vissa hänseenden handlar det om insatser som enbart berör regeringskansliet. Jag skall i det följande nännare utveckla min syn på det fortsatta utvecklingsarbetet vad gäller resultatstyrning.

42

Inriktning av det fortsatta arbetet Prop. 1991/92:100

Bil. I Jag anser det viktigt att markera att resultatstyrningen är stommen i

budgetprocessen. Men perspektivet på resultatstyrningen måste vidgas.

Enligt min uppfettning bör en ökad tonvikt läggas på sektorsövergripande

analyser och utvärdering. Regeringen har ett ansvar för att sådana

analyser fortlöpande kommer till stånd. På en sädan grund hör sedan den

myndighetsorienterade resultatstyrningen vila.

Resultatstyrningen måste fungera i hela styrkedjan; frän regeringens sätt att formulera mäl för förvaltningen till styrningen inom den enskilda myndigheten med uppsatta resultatkrav för de egna arbetsenheteraa. Arbetet har hittills varit försiktigt och pragmatiskt. Det fmns nu, enligt min mening, anledning att sätta mälen för arbetet högre och att skärpa de metodologiska kraven i resultatstyrningen.

Det finns efter denna inledande period en rad positiva inslag i det pågående reformarbetet med den statliga budgetprocessen. Myndigheteraa ser fördelar i den längsiktighet och de möjligheter till framförhållning som ett treärsperspektiv ger. Myndigheteraa ser det också som en fördel att fä tillfälle att visa att verksamheten ger resultet och är nyttig för samhället.

Hittillsvarande erferenheter visar att det finns såväl brister som svårigheter i sätten att formulera resultetmäl och resultetmått.

Ökad metodologisk kompetens måste således utvecklas bäde i regeringskansliet och i myndigheteraa. För regeringskansliets del handlar det om att utveckla mer sektorövergripande analysmetoder. Myndigheteraa bör för sitt vidkommande utveckla verksamhetsanpassade resultetmått, utveckla sin resultetanalys och resultatredovisning samt starka sin ekonomiadministrativa kompetens.

Inriktningen har hittills varit alltför starkt fokuserad på treårs-indel-ningen. På sikt bör cykelindelningen göras mer fiexibel. Det är de verksamhetsmässiga förutsättningaraa som bör vara avgörande för den planeringsperiod som myndigheteraa skall verka inom. Dock kan ett treårsperspektiv för de flesta verksamheter vara en lämplig avstamnings-period. Detta behöver inte knytas till en fest administrativ indelning i budgetar. Vad som skall avgöra om och när ett dokument skall skrivas, dess innehåll och omfång bör uteslutande vara verksamhetsmässiga överväganden. De styr- och återrapporteringsdokument som har införts i budgetprocessen bör behållas.

Tyngdpunkten i regeringens prövning av verksamheteraa bör vara bedömning av årsredovisning och löpande redovisning samt myndighetens resultetanalys. Jag anser vidare att samtliga revisionsberättelser skall överlämnas till regeringen för stallningstagande i samhand med budgetberedningen. Särskilda utredningsrapporter, rapporter från förvaltningsrevisioner, översyner m.m. skall komplettera regeringens beslutsunderlag.

Jag vill också i detta sammanhang avisera att en översyn av budget-förordningen bör göras och att RRV bör få ett uppdrag att successivt revidera de vägledningar som styrt inriktningen av den treåriga budgetprocessen. På sikt bör en ökad harmonisering uppnås mellan myndigheter

43

inom försvarsdepartementets verksamhetsområden och övrig stotsförvalt- Prop. 1991/92:100 ning. Vid en översyn av budgetförordningen bör därför möjligheten till Bil. 1 en samlad budgetförordning prövas.

Regeringskansliet bör utveckla sin bestallarkompetens i syfte att erhålla metoder för sektorsinriktad utvärdering och för ytterligare utveckling av metodiken i resultatstyrningen. På motsvarande sätt bör myndigheteraa utveckla sig egen metodologiska kompetens.

4.2.2 Budgetberedning med ramteknik

1 regeringens proposition (1991/92:38, FiU 10, rskr. 108) redogjorde jag för behovet av en långsiktig utgiftsstrategi. En sådan strategi syftar till att åstadkomma en systematisk och långsiktig plan för de offentliga utgifternas storlek samt användningsområden. Regeringens ambition är att minska de offentliga utgifteraa som andel av BNP för att kunna sänka skattetrycket. Ett viktigt ställningstagande i denna långsiktiga strategi är att feststalla det totala utgiftsutrymmet och fördela detta över tiden samt att fördela utgiftsutrymmet pä olika samhällssektorer i enlighet med regeringens politiska prioriteringar. Här inbegrips även utrymmet för kommuneraas verksamhet. För att klara detta åtagande krävs, enligt min uppfettning, en förändrad budgetberedning i regeringskansliet.

Utgångspunkten är att skapa en besluts- och budgetprocess som är ägnad att säkerställa att mälen för budgetpolitiken och den långsiktiga utgiftsstrategin uppnås. Budgetberedningen skall vara så uppbyggd att överordnade politiska och ekonomiska mål över sektorsomräden och inom respektive sektorsomräde får genomslag. Kort uttryckt handlar det om att lyfta upp budgetprocessen till relevant nivå i regeringen och att komma bort från marginalbudgetering.

Enligt min uppfettning är det viktigt att utveckla en budgetramsteknik i beredningen vilken kan bidra till att skapa en effektivare och mer kvalificerad budgetprocess. Ett viktigt inslag i en sådan budgetprocess är — mot bakgnmd av vad jag tidigare anfört — analyser av frågor av större ekonomisk och principiell räckvidd. Inom regeringskansliet kan ett större utrymme skapas för systematiska analyser av sådana större princiella frågor genom förändringar i fördelningen av budgetansvar, införande av budgetberedning på ramnivå och en ökad schablonisering av omräknings-metoder. Sådana åtgärder ger ett klarare uttryck för respektive departements samlade ansvar, också det finansiella, för sina verksamheter.

Under innevarande budgetar pågår ett utvecklingsarbete med sikte på att införa budgetramar som omfettar hela statsbudgetens utgiftssida fr.o.m budgetaret 1993/94. En sädan öveiång innebär att budgetarbetet i regeringskansliet under kalenderåret 1992 kommer att genomgå en väsentlig förändring.

4.2.3 Organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet

Jag kan konstatera att de förändringar jag nu skisserat — en övergäng till mer systematiska budgetanalyser, en långsiktig utgiftstrategi och en övergång till en budgetramteknik tillsammans med omvärldsförändringar

44

i övrigt — kommer att kräva en översyn av regeringskansliets organisa- Prop. 1991/92:100 tion, arbetsformer m.m.. Regeringen har för avsikt att ge uppdrag till en Bil. 1 särskild utredare att göra en sådan översyn.

4.2.4 Budgetpropositionsutredningen

En arbetgrupp bör tillsättas inom regeringskansliet för den fortsatta beredningen av förslagen frän den s.k. budgetpropositionsutredningen (SOU 1990:83). Frägan om en tidmässig förskjutning av budgetperioden kan inte lösas förrän regering och riksdag har tagit stallning till en eventuell ändring av budgetaret till kalenderår. Denna fråga har väckts i samband med arbetet med att förbereda ett svenskt EG-medlemskap. Vissa delfrågor som utredningen har behandlat kommer jag dock att beröra redan nu. Jag återkommer till dessa frägestallningar när jag skall redogöra för en ny modell för lån till myndigheteraas investeringar samt för ett regelverk för avgiftsfinansierad verksamhet. Till de frågor som behandlats av budgetpropositionsutredningen hör även chefens för socialdepartementet anmälan senare denna dag av det pågående arbetet med inriktning mot en brattoredovisning av socialförsäkringens utgifter och inkomster.

En interdepartemental arbetgrapp hör få i uppdrag att hålla samman beredningen av utestaende frågor så att regeringen kan återkomma till riksdagen och ge en samlad redovisning av regeringens bedömning av utredningen förslag.

4.3 En effektiv medelshantering

Jag kommer i det följande att presentera ett antal förändringar som innebär att myndigheteraa, inom ramen för de restriktioner som måste gälla för staten som helhet, ges en betydande frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor. Statsmaktsansvar och myndighetsansvar skall åtskiljas. Utvecklingsarbetet inom detta område är inriktat på att skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som möjligt inom den statliga verksamheten. Statliga särlösningar som inte är motiverade bör omprövas och så långt möjligt avvecklas. Föratsättningar bör skapas för myndigheteraas ledning att fetta rationella belut om hur målen för verksamheten kan uppnås pä mest effektivt sätt.

Det är vidare av stor vikt att fä till stånd en tydligare redovisning än för närvarande av statens kostnader. Som ett led i detta arbete bör kostnader som idag förs upp gemensamt på statsbudgeten för samtliga myndigheter istället föras ned och redovisas i anslutning till respektive verksamhet.

Det ökade handlingsutrymmet för myndigheteraa staller höga krav på ekonomisk kompetens och skärpt ansvar vid myndigheteraa. Redovisningskraven kommer därför att höjas avsevärt. Behovet av en väl fungerande ekonomistyrning för den samlade statsförvaltningen accentueras ytterligare. Jag kommer därför senare idag (bilaga 8) att föreslå åtgärder för att höja kvaliteten på myndighetemas redovisning och även att lägga fram förslag till hur stödet till regeringen och myndigheteraa

skall organiseras inom dette område. Vidare mäste, som jag tidigare Prop. 1991/92:100 berört, frågan om myndighetsledningaraas och styrelseraas ansvar ses Bil. 1 över. Regeringen har för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en sådan översyn.

4.3.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader

Bakgrund

1 budgetpropositionen 1989 redovisade regeringen erferenheter av den löneutgiftsram som tillämpats under 1988 (prop. 1988/89:100 bil.l). Samtidigt lämnade regeringen ett förslag till riksdagen om att en ny utgiftsram — i enlighet med de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen stallt sig bakom — skulle läggas fast för 1989. 1 samband med riksdagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition avvisade dock riksdagen förslaget (FiU 1988/89:FiU20). Finansutskottet framhöll samtidigt att ett nytt system borde utvecklas som innebär att en ram för myndighetemas samlade förvaltningsutgifter läggs fäst. Ett system utan i förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheteraas verksainhet föratsätter att myndigheteraa i efterhand ges kompensation för inträffede kostnadsökningar. Därmed saknas incitement att bringa ned kostnadsutvecklingen.

Utskottet anförde även, som en föratsättaing fSr att kunna förändra styrningen av myndigheteraa mot en minskad detelj reglering, att statsmakteraa klart anger ekonomiska ramar för myndigheteraas verksamhet. Därmed blir det också möjligt att ge myndigheteraa ett ökat inflytande på bl.a. lönebildningen. De produktivitetsvinster som kan frigöras i verksamheten kan få disponeras av myndigheteraa.

Frågan har anmälts i 1990 och 1991 ärs budgetpropositioner (bil. 1 s. 47 resp. s. 52). Som en viktig utgångspunkt för en ram för förvaltningskostnader har därvid angetts att den måste utformas sä att statsmakteraa undviker att genom budgetpolitik (utgiftsstyrning) driva inkomstpolitik på det statliga området.

Jag anser att statlig inkomstpolitik och ingripanden i avtalsrörelsen mäste undvikas. Det ankommer på arbetsmarknadens parter att själva finna formeraa för en lönebildning som främjar ökad produktivitet, bättre konkurrenskraft och därmed höjd sysselsättning.

En mer marknadslik lönebildning i staten föratsätter dock att bl.a. frågor om konsekvenseraa av en eventuell ytterligare decentralisering av rätten att teckna avtal och vidta konfliktatgärder klarläggs ytterligare. Det bör även klarläggas hur ett system med ramar för förvaltningskostnader eventuellt behöver anpassas till innebörden i regeringsformen 9 kap. 11 § om finansutskottets överläggning i förhandlingsfrågor rörande anstallningsvillkor.

Enligt min mening kan dock betydande incitament och ytterligare handlingsutrymme skapas genom modifieringar inom ramen för nuvarande styraingsformer, såväl den anslagsfinansierade som den avgiftsfman-sierade statliga verksamheten.

46 Införande av ramar för förvaltningskostnader Prop. 1991/92:1(X)

Bil. 1 Flertalet statliga myndigheters förvaltningskostnader finansieras huvudsakligen genom utgiftsanslag pä statsbudgeten. Från och med budgetaret 1993/94 kommer dessa myndigheter i normalfellet att anvisas medel över ramanslag. Jag skall i det följande beskriva hur jag anser att ramar för myndighetens förvaltningskostnader bör utformas för den anslagsfinansierade verksamheten.

1 ett framtida system med ramar skall ramanslaget vara ett uttryck för statsmakternas bedömning av vilka resurser som sammantaget star till buds för att de verksamhetsmässiga mälen skall kunna uppfyllas under det aktuella budgetaret. Myndigheteraa ges därmed information om vilket fmansiellt handlingsutrymme som finns för att uppnå dessa mäl.

Ramanslaget skall vara beräknat med beaktande av samtliga resursslag och förväntade prisökningar. Inom anslaget skall ett utrymme beräknas för lönekostnader, övriga förvaltningskostnader samt lokalkostnader. Anslagsnivån blir därmed ett uttryck för det likviditetsutrymme som myndigheteraa har tillgång till under det löpande budgetaret. Meratgifter eller överskridanden för löneökningar kommer därmed inte, som i dagens system, att medges under budgetaret. För att kunna tacka denna typ av merkostnader under verksamhetsåret kan myndigheteraa i stallet utnyttja den möjlighet till anslagssparande eller anslagskredit som ramanslaget medger. Frägan om korrigering för olika typer av kostnadsökningar som mträffet under det aktuella budgetaret kommer att kunna prövas vid efterföljande budgetreglering.

Utrymmet som motsvarar anslaget för tackning av merkostnader för löner och pensioner m.m. som är uppfört under VII huvudtiteln kommer därmed att i samband med förslag till budgetreglering för budgetaret 1993/94 i stallet att beräknas inom resp. myndighets ramanslag. Ett särskilt anslag för täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. kommer därmed inte behövas beräknas med hänsyn till dessa ändamål på statsbudgeten fr.o.m. budgetaret 1993/94.

Jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå hur nämnda uppräkning av ramanslaget - bl.a. avseende korrigeringen av lönebasen - skall ske. Utredarens huvuduppgift är dock att föreslå en modell för att feststalla delsektorer av övrig arbetsmarknad, till vilka myndighetsområden naturligt kan relateras och vilkas löneutveckling regelmässigt bör beaktas i ett framtida system. Utredaren skall vidare överväga hur den avgiftsfinansierade verksamheten som nettoredovisas på stetsbudgeten skall hanteras i dette sammanhang.

Sammanfettningsvis kommer ett sådant system med ramar att innebära att myndighetens ramanslag motsvarar det likviditetsutrymme som myndigheten totalt har att disponera. Samtliga löne- och prisökningar skall fmansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet resp. anslagskrediten medger. Korrigering för kostnadsökningar inklusive löneökningar far prövas vid efterföljande budgetprövning.

En omläggning av detta slag medför en omfettande teknisk förändring som påverkar samtliga förvaltningsanslag. Regeringen bör därför inhämta

47

riksdagens godkännande innan omläggningen genomförs och förslag till Prop. 1991/92:100 budgetreglering avseende budgetaret 1993/94 föreläggs riksdagen. Bil. 1

Den särskilde utredaren bör redovisa sitt uppdrag under våren 1992. Föratsatt att riksdagen godkänner de riktlinjer som jag här redogjort för, är det regeringens ambition att detta system med ramar för myndigheternas förvaltningskostnader kan tillämpas från och med budgetaret 1993/94.

4.3.2 Övriga arbetsgivarfrågor

I det nuvarande systemet för fmansiering av personalkostnader redovisas samtliga personalomkostnader exkl. lön som en schablon — lönekostnadspålägg. Lönekostnadspålägget omfettar både lagstadgade socialförsäkringsavgifter och avtelskostnader utöver lön. Samtliga personalomkostnader avräknas kollektivt från en inkomsttitel för samtliga myndigheter.

Detta system innebär en särlösning för den stetliga arbetsmarknaden i förhållande till övrig arbetsmarknad. Systemet medför att myndigheteraas ledning i sin funktion som arbetsgivare inte ges nägot incitement att påverka sina personalomkostnader som inte avser löner.

Jag anser att inriktningen bör vara att personalomkostnader inte skall betalas som en schablon utan i stallet avse de faktiska personalkost-naderaa för varje anstalld. Myndigheten/arbetsgivaren bör således i framtiden ges ett tydligare kostnadsansvar för samtliga personalomkost-nader.

Mot bakgnmd av det jag nu anfört avser jag att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att studera fömtsättningaraa för att införa arbetsgivaravgifter även för statliga myndigheter. Syftet är både att sträva mot att göra stetlig arbetsmarknad jämförbar med övrig arbetsmarknad — avseende personalomkostnader — och att tydliggöra kostnadsbilden för myndigheteraa.

4.3.3 Statlig kassahållning

Principer för statlig kassahållning

Regeringen har ett övergripande ansvar för den statliga kassahällningen. Vidare har riksgäldskontoret och riksrevisionsverket som särskilda uppgifter att främja god kassahållning.

Följande principer bör vara vägledande vid prövning av tidpunkter för in- och utbetalningar till staten.

In- och utbetalningstidpunkter bör väljas så att statens räntekostnader minimeras. Utbetalning bör ej ske före den tidpunkt då betelningsmot-tegaren skall erhålla medlen. Tidigareläggning av utbetelning för att minska det aktuella bidraget eller utbetalningen bör därför inte tillämpas, ej heller senareläggning av inbetalningar för att ge den betalningsskyldige kompensation för administration av statliga betelningar. Som exempel kan nämnas att RRV i en nyligen avsluted granskning konstaterat att det finns möjligheter till förkortning av kredittideraa inom punktskatteomrädet.

En översyn bör därför göras av nuvarande ut- och inbetalnings-

tidpunkter för de stetliga betalningsflödena i syfte att pröva om nuva- Prop. 1991/92:100 rande tidpunkter är optimala för staten ur kassahållningssynpunkt. Bil. 1

Myndighetema har vidare ett ansvar att bevaka att utbetalningar inte sker för tidigt och att inbetalningar inte sker för sent i förhållande till överenskomna betalningsvillkor.

Utredning om generell räntebeläggning av statliga medebfiöden

Staten har kostnader för sin likviditet. Statens upplåningskostnader redovisas idag samlat vid riksgäldskontoret. Dessa kostnader är i de fleste fell inte kännbara för den myndighet som förbrukar statens medel. För att öka kostnadsmedvetandet på myndighetsnivån bör, som jag tidigare framhöll, kostnader som idag redovisas gemensamt på stats-hudgeten istallet redovisas i anslutning till respektive verksamhet.

1 föregående års finansplan redogjorde min företrädare för behovet av att införa någon form av interaränta på de medel som myndigheteraa hanterar. Ett sådant system ger incitament till en god kassahållning och likvitditetsplanering samt iimebär att statens räntekostnader blir tydliga för myndigheteraa. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen och föreslå att frågan om generell räntebeläggning skall utredas. Utredningsarbetet bör leda fram till ett förslag till teknisk lösning för ett system med generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. En räntebeläggning av de medel som myndigheteraa disponerar i den egna verksamheten bör införas fr.o.m den 1 juli 1993.

Förmedling av statliga betalningar

Jag kommer senare i dag (avsnitt 5) att lämna vissa förslag angående avveckling av postgirots ensamrätt till förmedlingen av de stetliga betelningaraa.

Bevakning av myndighets fordran

Den effektivisering av stetliga myndigheters fordringsbevakning som tidigare aviserats (prop. 1990/91:100, bil.l.) bör nu genomföras.

Jag anser att myndigheteraa bör ges ett ökat ansvar att själva bl.a. bevaka och driva in sina fordringar. Myndigheteraa bör också ges möjlighet att överlämna fordringsindrivningen till ett inkassoföreteg. RRV bör fä i uppdrag att utfärda föreskrifter som reglerar förferandet vid överlämnade av ärende för indrivning. Någon särskild stetlig specialistfunktion, vilket tidigare övervägts, bör således inte tillskapas inom detta område. Jag kommer senare idag (bilaga 8) att beröra den fortsatta beredningen av frågor som rör myndigheteraas behov av stöd inom olika områden. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till förordning om myndighets fordringsbevakning.

4 Riksdagen 1991/92. 1 samt Nr 100. Bilaga I 49

4.3.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters Prop. 1991/92:100

anläggningstillgångar Bil. 1

Inledning

1 prop. 1989/90:100, bil. 1, föreslogs att den typ av investeringar som enligt nuvarande ordning finansieras över myndigheteraas förvaltnings-kostnadsanslag eller genom särskilda utrastningsanslag, på sikt skall finansieras genom att myndigheten fär ta upp lån vid sidan av statsbudgeten på marknadsmässiga villkor. Som ett första steg föreslogs att vissa myndigheter på försök skulle få ta upp lån direkt i riksgäldskontoret för investeringar i ADB- och kommunikationsutrastning. Denna försöksverksamhet inleddes 1990/91 med fem myndigheter och utökades 1991/92 med ytterligare två myndigheter.

Utökad tillämpning av lån för investeringar

Jag anser i likhet med budgetpropositionsutredningen (SOU 1990:83) att län för fmansiering av investeringar för förvaltningsändamål i princip bör kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter.

För att tillgodose myndigheteraas och regeringens behov av uppföljning och prövning av investeringsverksamheten bör det krävas att myndigheteraa upprättar en fullständig tillgängsredovisning och upprättar bokslut enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. 1 juli 1991. En samlad övergäng till län i riksgäldskontoret redan nu för samtliga myndigheters investeringar är mot denna bakgrand inte lämplig, dä flera myndigheter inte kommer att kunna uppfylla dessa krav budgetaret 1992/93.

Tiden är dock mogen för att införa investeringsmodellen generellt för investeringar i ADB- och kommunikationsutrastning för samtliga myndigheter fr.o.m. bugetaret 1992/93. De myndigheter som inte uppfyller redovisningskraven får sina investeringsbehov i ADB- och kommunikationsutrastning tillgodosedda genom engångsanvisningar som görs amorterings- och räntebelagda genom justering av förvaltningsanslaget. Det innebär att inga nya medel kommer att påföras anslaget för anskaffning av ADB-utrastning fr.o.m. 1 juli 1992.

Några frågor återstar att ta stallning till inför ett generellt införande av investeringsmodellen bl.a. frågan om hur bemyndigandet mellan riksdag-regering och regering-myndighet bör utformas, liksom vilka krav som bör stallas på utformningen av det underlag som måste finnas vid myndigheten för den egna planeringen samt krav pä underlag för regeringens prövning. Jag har för avsikt att återkomma i nästa års budgetproposition och presentera en generell lånemodell för län till investeringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar.

För att samla erferenheter till grand för ett stallningstagande till sluUig utformning av investeringsmodellen inleds en ny försöksverksamhet, där vissa myndigheter fr.o.m budgetaret 1992/93 fär uppta lån i riksgäldskontoret för att fmansiera samtliga investeringar i anläggningstillgångar av icke-infrastmkturell art. De myndigheter som bör ingå i försöksverk-

samheten är skogsstyrelsen, lantmäteriverket, Sveriges meteorologiska Prop. 1991/92:100 och hydrologiska institut, statens väg- och trafikinstitut, Sveriges Bil. 1 geologiska undersökningar, strålskyddsinstitutet, finansinspektionen och centralnämnden för festighetsdata. Återstaende kapitalskulder för redan gjorda investeringar som dessa myndigheter fmansierat genom län via det generella ADB-anslaget resp. utrastningsanslag löses med lån i riksgäldskontoret.

Bemyndiganden

Försöksmyndigheteraas lånebehov för investeringar för budgetaret

1992/93 uppgår till 427 448 000 kr. Av detta belopp beräknas

258 309 000 kr. användas för att lösa återstaende kapitelskulder till

statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetaret 1991/92 samt

awecklmg av statskapital med realvärdeskydd för strålskyddsinstitutets

räkning.

Det sammanlagda lånebehovet för övriga myndigheter som uppfyller kraven för lån till investeringar i ADB- och kommunikationsutrastning för budgetaret 1992/93 uppgår till 517 227 000 kr. 349 039 000 kr. av dette belopp beräknas användas till att lösa återstaende kapitalskuld fill statsverket för ianspråktagna medel över anslaget Anskaffning av ADB-utrastning under trettonde huvudtiteln.

Det sammanlagda länebehovet för budgetaret 1992/93 uppgår därmed till 944 675 000 kr. (exkl. eventuellt länebehov för myndigheter inom försvarsdepartementets område vilka behandlas i kommande proposition). Hur lånebehovet är fördelat mellan myndigheteraa framgår av resp. huvudtitelbilaga. Jag föreslår dock att regeringen begär riksdagens bemyndigande att för budgetaret 1992/93 uppta lån i för investeringar intill ett sammanlagt belopp av 990 inilj.kr. samt att mom denna ram besluta om rätt för myndigheter att te upp lån i riksgäldskontoret. Förslaget grandas på att det måste finnas en möjlighet att möte oföratsedda behov. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet kommer jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgäldskontoret får i uppdrag att ombesörja upplåningen.

4.3.5 Tillämpning av leasing i statlig verksamhet

Den tidigare (prop. 1990/91:100, bil.l.) aviserade utredningen om leasing i statlig verksamhet har nyligen genomförts av RRV. Utredningen visar att regelverket för leasing inom staten är otydligt. Det fiims ett stort behov av att sätte upp klara regler för myndigheternas tillämpning av sådana finansieringslösningar.

Enligt RRV är leasing ofta ett dyrt altemativ eftersom leasingav-giftema yrutom avskrivning ocb ränta skall täcka administrativa kostnader, finansiella risker och vinst för leasingbolaget. Om myndigheten har möjlighet att köpa utrustningen torde detta altemativ i de flesta fell vara billigare för myndigheten. RRV hänvisar här till införandet av lån i riksgäldskontoret och ramanslag.

51 RRV menar dock att leasing kan vara en lämplig finansieringsform Prop. 1991/92:100 om verksamheten kräver en fortlöpande anpassning av utrastningen Bil. 1 till modera teknik. Även när behovet av utrastning är begränsat i tiden kan leasingaltemativet vara fördelaktigt.

En del remissinstenser anser att RRV:s analys i allt väsentligt är riktig medan andra har synpunkter bl.a. vad gäller kostnads- och redovisningsaspektema.

Min bedöming är att leasing i statsförvaltningen bör ske under reglerade former. Inom ramen för den ökade frihet att göra finansiella avvägningar som delegeras till myndighetema bör dessa kunna välja leasing som altemativ till köp. Myndigheteraa har därvid ett ansvar för att pröva om leasing i det enskilda fellet ger en för myndighetema och statsverket mindre kostsam lösning än om utrastningen anskaffets genom köp.

Följande principer för tillämpning av leasing i statsförvaltningen bör gälla.

Leasing bör i normalfellet endast användas när behovet av utrastning är begränsat i tiden. När den planerade användningstiden sammanfeller med hela den förväntade ekonomiska livslängden bör leasing i regel undvikas.

Användningen av s.k. sale-lease-back av lös egendom bör kräva regeringens medgivande. Detsamma bör gälla s.k. investor leasing. Leasing kontrakterad i utländsk valuta bör inte förekomma.

Leasing bör prövas i budgetprocessen på samma sätt som annan finansiering, för att riksdag och regerings krav på inflytande skall kunna tillgodoses. Vidare bör krav ställas på att myndighetema skall ange omfettningen av leasingåtaganden och dess kostnader i balans-resp. resultaträkning

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till regler för leasing i statiig verksamhet. Det bör ankomma på RRV att utfärda närmare riktlinjer för myndighetemas tillämpning. Reglema bör träda i kraft snarast.

4.3.6 Styrning av avgiftsfinansierad verksamhet

Inledning

Ett viktigt inslag i arbetet med att renodla utformningen och tillämpningen av de verksamhetsformer som används för statlig verksamhet är att lägga fäst riktlinjer och regelverk för avgiftsfinansierad verksamhet.

Idag saknas hel tackande och tydliga riktlinjer och regler för hur denna verksamhet skall styras. De riktlinjer som finns på området har inte heller kommit att tillämpas på ett enhetligt sätt. Jag anser det därför angeläget att principer för styrningen av olika former av avgiftsfman-sierad verksamhet snarast slås fäst. Detta bör ske inom ramen för ett samlat regelverk.

Ett tydliggörande av regleraa för avgiftsfinansierad verksamhet underlättar också den prövning regeringen avser att göra av statens engagemang i konkurrensutsatt verksamhet som bedrivs i statlig regi.

52 Huvudprinciper för styrning av avgiftsfinansierad verksamhet Prop. 1991/92:100

Bil. 1 Följande huvudprinciper bör gälla som utgångspunkter för styrning av

avgiftsfinansierad verksamhet.

Full kostnadstackning bör i normalfellet gälla som ekonomiskt mål.

1 regeringens proposition (1991/92:38 FiU 10, rskr. 108) om mrikt-ningen av den ekonomiska politiken anges att myndigheteraa bör åsättas ett sådant avkastningskrav pä det disponerade kapitalet att en rättvisande kostnadsbild erhålls. Avkastningskrav bör nu regelmässigt stallas och ingå i underlaget för beräkningen av avgiften. Vid en lånefinansiering motsvaras avkastningskravet av en räntekostnad som bör komma till uttryck i myndighetens redovisning.

Brattoredovisning på statsbudgeten bör i normalfellet tillämpas för offentligrättsliga avgifter för reglerande verksamhet. Det ankommer pä riksdagen att ta stallning till omfettningen och inriktningen av verksamheten. Verksamheten bör budgeteras pä sedvanligt sätt och tillföras medel över ramanslag. Avgifteraa redovisas pä inkomsttitel pä statsbudgeten. För annan avgiftsfinansierad verksamhet som är efterfrågestyrd bör nettoredovisning på statsbudgeten tillämpas. Dette överensstammer med budgetpropositionsutredningens förslag (SOU 1990:83, s. 971).

En särskild styrform som kommit att utvecklas för myndigheter med avgiftsfinansierad verksamhet är den s.k. uppdragsmodellen. Denna tillämpas på myndigheter som i större omfettning bedriver avgiftsfinansierad verksainhet vilken förs upp i stetsbudgeten med ett formellt belopp (1000-kronorsanslag). Verksamheten redovisas endast i myndighetens resulteträkning. Uppdragsmodellen bör fortsättningsvis tillämpas endast på myndigheter som bedriver efterfrågestyrd verksamhet där stort behov av effektiv anpassning till rådande efterfrågan föreligger.

Regeringen besluter enligt grunder i regeringsformen om införande av avgift för frivilligt efterfrågade varor och tjänster. Beslut om avgiftens storlek bör i dessa fell regelmässigt delegeras till myndigheteraa. Beslut om att avgift fär tes ut bör delegeras till myndigheteraa endast när det är fråga om sådan försäljningsverksamhet o.d. i begränsad omfettning som sker inom ramen för myndighetens uppgifter.

Riksdagen beslutar om införande av offentligrättsliga avgifter. Av praktiska skäl har riksdagen bemyndigat regeringen att beslute om storleken pä de fleste av de offentligrättsliga avgifteraa med möjlighet att efter riksdagens medgivande delegera denna rätt till myndigheteraa. Denna ordning bör också gälla framgent, vilket är i enlighet med vad budgetpropositionsutredningen föreslår. Beslut om avgift skall föregås av samråd med RRV.

Den förändrade styrningen av myndigheteraa staller höga krav på uppföljning av den avgiftsfinansierade verksamhetens resultet. Redovisningskraven behöver skärpas så att resultetet i normalfellet i form av särredovisning av samtliga kostnader och intäkter som belastar resp. verksamhetsområde, framgår av myndigheteraas redovisning. Den nya redovisningsmodellen som är under införande skapar bättre föratsättningar för att myndigheteraa skall kunna motsvara dette krav.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1 53

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till en förordning Prop. 1991/92:100 som baseras på de huvudprinciper jag nu redogjort för. Förordningen bör Bil. 1 utformas sä att det är möjligt att genom särskilt beslut göra avsteg från dessa huvudprinciper då särskilda skäl telar för dette. Undanteg hör t.ex. kunna göras från brattoredovisningsprincipen för offentligrättslig verksamhet i de fell verksamhetsvolymen är så svår att bedöma i förhand att finansiering över anslag framstar som mindre ändamålsenlig.

1 ersättningsförordningen (1991:354) och expeditionskungörelsen (1964: 618) meddelas vissa generella regler för myndigheteraas utteg av avgifter. Expeditionskungörelsen är för närvarande föremål för omarbetning i enlighet med de riktlinjer riksdagen beslutet (prop. 1989/90:138, FiU38, rskr. 289). För att åstedkomma ett samlat regelverk för all avgiftsfinansierad verksamhet bör dessa regelverk inarbetas i den aviserade förordningen. Det nya regelverket bör kunna tillämpas vid regeringens prövning av myndigheteraas verksamhet inför budgetaret 1993/94.

4.3.7 Regelverk för myndigheters kapitalförsörjning

De regelverk som styr kapitalförsörjningen för såväl anslagsfmansierade som avgiftsfinansierade myndigheter är inte heltackande.

RRV har nyligen överlämnat en promemoria till regeringen med förslag till regelverk för myndigheter med uppdragsmodell. Syftet har varit att lämna ett underlag för mer enhetliga regler för dessa myndigheters kapitalförsörjning. RRV föreslår att regleraa feststalls i en förordning. Verket har genom remissförferande under arbetets gång inhämtat synpunkter från berörda myndigheter. Myndigheteraa har med fä undantag stallt sig positiva till de förslag som framförs.

Förslagen innebär i korthet att myndigheter med uppdragsmodell ges tillgäng till lån i riksgäldskontoret för investeringar och räntekonto med kredit för att tillgodose behovet av rörelsekapital. Myndigheteraa föreslås också upp till en viss nivå självständigt kunna balansera ev. över- eller underskott till konunande år. RRV föreslår vidare att vissa myndigheter med stöd av förordningen bör kunna ges ansvar för att själva konsolidera det statskapital som disponeras i verksamheten.

Genom att bestamma regler för olika kapitalförsörjningsmodeller för generell tillämpning på samtliga myndigheter med uppdragsmodell underlättas regeringens styrning av dessa myndigheter, samtidigt som det innebär att myndighetemas befogenheter och ansvar för finansieringen av verksamheten och dess resultat inskärps. RRV:s förslag förefeller vara väl motiverat. Jag anser därför att ett regelverk i linje med vad RRV föreslagit bör tillskapas. Det finns även behov av att feststalla övriga myndigheters tillgång till kapitalförsörjning vad gäller t.ex. län i riksgäldskontoret, leasing, behov av rörelsekapital och möjligheter att balansera ev. över- eller underskott.

Införandet av ramanslag har enligt min mening redan på kort sikt gjort det möjligt att tillgodose även andra avgiftsfinansierade myndigheters behov av kapital. Behov av rörelsekapital och av att kunna hantera

eventuella över- eller underskott bör även för dessa myndigheter, som Prop. 1991/92:100 tilldelas ramanslag, kunna tillgodoses över statsverkets checkräkning Bil. 1 genom anslagstypens möjligheter till sparande och utnyttjande av kredit.

De nuvarande reglema för beräkning av anslagskreditens storlek anmäldes i 1987 års finansplan. Där angavs att krediten får uppgå till högst fem procent av anslagsbeloppet men att den i normalfellet bör sättas lägre. Jag anser att detta sätt att beräkna kreditutrymmet i vissa fell begränsar möjligheteraa att på ett flexibelt sätt kunna möta särskilda behov som kan uppsta i en enskild myndighets verksamhet. Bl.a. är tekniken inte anpassad till att ta hänsyn till eventuell avgiftsfmansierad verksamhets behov eftersom denna ofta nettoredovisas under anslaget. Mot denna bakgrand bör istallet myndighetens totala beräknade utgifter kunna tillämpas som bas för beräkning av krediten. 1 normalfellet bör dock kreditens storlek uppgå till högst fem procent av anslagsbeloppet.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till generellt regelverk för myndigheters kapitalförsörjning.

4.3.8 Myndigheternas ansvar för sin lokalförsörjning

Riktlinjema för den statliga lokalförsörjningen har lagts fest av riksdagen i anslutning till 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU26, rskr. 338). Innebörden är följande:

— statsmakteraa och myndigheteraa bör lägga ökad vikt vid lokalkostna-deraa och deras förändringar,

— verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat,

— lokalförsörjning bör prövas långsiktigt,

— myndigheter bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar disponera resurser för lokaler,

— handläggningen av lokalförsörjningen bör i ökad utsträckning kunna delegeras till myndighetema.

För att filllfölja dessa riktlinjer lade riksdagen fäst i anslutning till 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. 1:1, FiU30, rskr. 386) att de lokalbrakande myndigheteraas ansvar och befogenheter vidgas och att ges möjligheter att besluta om sin lokalförsörjning fullt ut. Detta har skett som ett led i arbetet med att överfora gällande restriktioner i fråga om dispositionen av statliga medel till myndigheteraa i form av ett utökat handlingsutrymme.

Riksdagen lade vidare fäst att byggnadsstyrelsens nuvarande monopol som lokalhållare för statsförvaltningen skulle upphöra. Myndigheteraa bör genomgående vara lokalhållare för den egna verksamheten.

De lokalbrakande myndighetema kommer successivt, fr.o.m. I juli 1992, att få befogenhet att besluta om sin egen lokalförsörjning.

4.4 Redovisning, revision och ekonomiadministration, Prop. 1991/92:100

myndighetemas kompetens Bil. l

Av den rapport över det ekonomiadministrativa läget och iakttagelser från årets revisionsarbete som RRV nyligen avlämnat till regeringen framgär att antelet revisionsberättelser med invändningar har minskat. Dette bör enligt RRV ses som ett uttryck för att antelet direkt otillfredsstallande förhållanden minskat. Däremot är detta inte ett uttryck för en genomgående förbättring av redovisningen. Enligt RRV har respekten för god redovisningssed snarare minskat.

Jag anser att standarden på myndigheteraas redovisning mäste höjas. De förändringar som nu införs innebär att myndigheteraa måste ta ett ökat ansvar för sin ekonomi. Detta föratsätter en hög standard pä myndigheteraas redovisning. För att inte pågående arbete skall behöva avbrytas eller försenas har regeringen för avsikt att genom vissa åtgärder öka standarden pä myndigheteraas redovisning och ekonomiadministrativa kompetens.

Regeringen har i årets prövning av myndigheteraas resurser, i det budgetförslag som lämnas till riksdagen, medgett att resurser som frigörs inom ramen för det rationaliseringskrav som regeringen staller fär disponeras av myndigheteraa till förmån för åtgärder som kan öka myndigheteraas redovisningsstandard och ekonomiadministrativa kompetens. Målet bör vara att samtliga myndigheter skall tillämpa den nya redovisningsmodellen, som är under införande, senast den 1 juli 1993. Jag kommer senare idag (bilaga 8) att föreslå att riksrevisionsverket får utökade resurser för att stödja myndigheteraa i deras övergång till den nya redovisningsmodellen. Jag kommer också att föreslå vissa förstärkningar inom riksrevisionsverket vad gäller arbetet med att utforma redovisningsföreskrifter och god redovisningssed i staten. Jag föreslår också en resursmässig förstarkning av redovisningsrevisionen för bl.a. granskningen av de årliga resultatredovisningaraa.

Dessa åtgärder är dock inte tillräckliga. Den ökade ekonomiska frihet som regeringen medger myndigheteraa staller krav pä en kontinuerlig uppföljning av myndigheteraas ekonomiadministrativa standard. Jag har därför för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att RRV får i uppdrag att utforma ett s.k. ratingsystem för de statliga myndigheteraa. Ett sådant system skall bygga på ett antal väl definierade kriterier som anger nivån på myndigheteraas ekonomiadministration.

Vissa av myndigheteraas finansiella befogenheter bör vara direkt kopplade till skötseln av ekonomin. En myndighet som på grand av uppkomna brister inte uppfyller ratingkraven bör med automatik förlora vissa befogenheter. Det kan t.ex. gälla möjligheten att ta upp lån i riksgäldskontoret eller att utnyttja sitt räntekonto. 1 ett utvecklat system bör dessutom ett stopp för att dra ytterligare medel från stetsverkets checkräkning kunna inträda vid grov misskötsel.

Systemet skall administreras av RRV som också skall göra den löpande prövningen av myndigheteraa.

4.5 Stöd till regeringskansli och myndigheter Prop. 1991/92:100

Bil. 1 De förändringar jag föreslagit avseende styrningen av stetsförvaltningen

och de finansiella föratsättningaraa för myndigheteraa staller krav på

effektivt stöd åt regeringskansli och myndigheter. Jag kommer senare i

dag (bilaga 8) att lämna vissa förslag vad gäller regeringskansliets och

myndigheteraas stödfunktioner.

5 Statliga betalningar och postgirot

Inledning

I prop. 1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt aviserades en översyn av föratsättningaraa och formeraa för postverkets verksamhet. Denna är nu i princip slutförd och ett flertal omräden har utretts. Resultatet av översynen presenteras i kommunikationsdepartementets bilaga. Jag kommer att belysa de i detta sammanhang relevanta delaraa av översynen liksom resultatet av ett uppdrag som RRV har haft avseende alteraativa former för ersättning till postgirot för förmedlingen av statliga betolningar.

Jag kommer i det följande att redogöra för några krav pä det framtida betalningssystemet. Dessa krav innebär att postgirots kvarvarande ensamrätt till de statliga betalningaraa skall avvecklas. Detta kan dock ej ske med omedelbar verkan då utveckling måste ske av statens betalningssystem sä att betalningar från flera betolningsförmedlare kan hanteras på ett effektivt sätt. Vidare bör postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya föratsättningar som kommer att gälla under konkurrens.

För att möjliggöra en konkurrens om den statliga betolningsförmed-lingen föreslår jag i det följande ett antal konkreta åtgärder. Jag kommer att föreslå att RRV får i uppdrag att analysera hur det stetliga betalningssystemet skall vara utformat för att uppfylla de krav som jag nämner nedan. Uppdraget skall bedrivas skyndsamt. Vidare föreslår jag att RRV får i uppdrag att teckna ett tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal med postgirot för hanteringen av de statliga betalningaraa. En föratsättning skall därvid vara att fördröjningen av statliga betalningar genom Cassa Nova skall minskas ned till högst en arbetsdag. Avtelet skall skapa bättre överrensstämmelse mellan prestation och avgifter för olika tjänster och betalningsslag inom den stetliga betelningsförmedlingen. Postverket kommer att ersättas för upprätthållandet av rikstackande betahiings- och kassaservice genom ett anslag på statsbudgeten. Jag föreslår vidare att postgirot skall stallas under tillsyn av finansinspektionen senast vid en kommande bolagisering. Jag anmäler till slut att jag har för avsikt att återkomma till regeringen i frågan om vilka föratsättningar som säkerstaller postgirots möjligheter att konkurrera på betelningsmarknaden.

57 Statliga betalningar - bakgrund Prop. 1991/92:100

Bil. 1 Statliga myndigheter är skyldiga att anlita postgirot eller riksbanken som

betalningsinstitut. Det krävs särskilt tillstånd av regeringen för att en myndighet i stallet skall fä göra sina betalningar via annan betalningsförmedlare.

Staten har ett koncernkontosystem i postgirot som kallas Cassa Nova. Huvuddelen av de statliga in- och utbetalningaraa slussas via Cassa Nova till och från statens checkräkning i riksbanken. Interaa betalningar mellan myndigheter sker i Cassa Nova. Anslutet till Cassa Nova finns ett koncernredovisningssystem som postgirot har utformat i samarbete med RRV.

De statliga betalningaraa uppgick totalt till 3 000 miljarder kr. under budgetaret 1990/91, varav 1 800 miljarder kr. passerade postgirot. Statens betalningar utgör ca 36% av det totala flödet av likvider i postgirot och ca 13% av transaktioneraa.

Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en följd av är. I prop. 1989/90:100 framhöll regeringen att, med vissa förbehåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så att det skapas valfrihet för allmänheten och myndigheteraa att välja betolningsförmedlare. Service och konkurrensskäl ansågs tala för detta. Mot bakgrand av att postverket är ålagt att upprätthålla ett rikstackande kassanät, sågs en sådan förändring inte kunna genomforas utan att en mer genomgripande analys av postverkets ekonomi och verksamhet i stort gjordes. Därtill skulle bestämmelseraa för postgirots verksamhet ses över för att tillse att föratsättningar för konkurrens på lika villkor mellan postgirot och bankeraa tillskapas. En ytterligare föratsättning för en ökad medverkan frän bankeraa i den statliga betalningsförmedlingen ansågs vara att statens betalningsströmmar även framgent blir säkra och överblickbara samt att en vidareutveckling av statens samlade kassahållning inte förhindrades eller fördröjdes.

Finansutskottet framhöll i sitt betänkande (1989/90:FiU24) att betalningssystemet skall vara kostnadseffektivt, passa statens redovisningssystem och tillgodose statens informationsbehov. Vidare sades att en ökad medverkan från bankeraas och bankgirots sida i den statliga betalningsförmedlingen måste kombineras med vidgade verksamhetsramar för postgirot. Utskottet uttalade även att frågan om alteraativa ersättningsformer till den s.k. float som postgirot erhåller vid förmedlingen av statliga betalningar borde utredas närmare.

I prop. 1990/91:150 återkom regeringen med förslag om ökade möjligheter för banker att delta i förmedlingen av stetliga betelningar och föreslog dessutom ökad frihet för postgirot att bestämma om räntor på postgirokonton och tillstånd att bevilja krediter i samband med postgirots betelningsförmedling. Ytterligare förslag till undanteg från postgirots ensamrätt att förmedla betalningar fick ansta till dess den översyn av föratsättningaraa och formeraa för postverkets verksamhet som aviserats i prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt var slutförd. Avslutningsvis orienterades riksdagen om ett uppdrag som regeringen hade för avsikt att

ge RRV där alteraativa former för ersättning till postgirot för förmedling- Prop. 1991/92:100 en av de statliga betalningaraa skulle belysas. Bil. 1

Finansutskottet framförde i sitt betänkande (I990/91:FiU34) att strävan bör vara att utforma det statliga betalningssystemet så att betalningar till och frän staten kan ske på ett för allmänheten och näringslivet rationellt sätt. Utskottet ansåg dock alltjämt att större förändringar i det stetliga betehungssystemet inte kan företas förrän frågan om ersättningsformeraa till postverket för att tillhandahålla en rikstackande kassaservice har utretts närmare.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberaleraa har tidigare i ett antal olika motioner (bl.a. Fi701 (m) ooch Fi41 (fp)) framfört synpunkter i detta ämne. Moderateraa och folkpartiet har ansett att att postgirots gynnade ställning vid stetliga betelningar bör upphävas. Denna typ av banktjänst bör kunna upphandlas på samma villkor som övriga tjänster inom stetsförvaltningen, dvs med krav på affärsmässighet. Floaten genom Cassa Nova bör minskas dä dette ger räntevinster åt steten. Att upprätthålla en betelnings-och kassatjänst i glesbygden, anses som viktigt men finansieringen av denna bör lösas på annat sätt. Man har också menat att bankverksamhet inom postgirot ej bör utvecklas. Först när postgirots ensamrätt till de stetiiga betahiingaraa har upphört, borde postgirot få rätt att sätta räntan fritt pä juridiska personers konton och i samband med betalningsförmedling lämna kredit.

Postgirot — bakgrund

Postgirot är en bankneutral och oberoende betalningsförmedlare. Därtill erbjuder postgirot företagstjänster på betalningsmarknaden. Postgirot tar emot medel på egna konton och skiljer sig därmed från konkurrenten bankgirot, som enbart förmedlar betalningar mellan bankkonton.

Postgirot får fritt bestämma ränta på medel på juridiska personers konton och till dessa bevilja kredit upp till 30 dagar i samband med betalningsförmedling. Privatpersoner får inte erbjudas ränte på innesta-ende medel och ej heller kredit. Postgirot star ej under finansinspektionens tillsyn.

På marknaden för gireringar konkurrerar postgirot med bankeraa och det av bankeraa ägda bankgirot. Av antalet gireringar som genomförs via post- eller bankgiro, svarar postgirot i dag för ca 75 % av transaktionerna och ca 50 % av volymen i kronor.

Postgirot använder tillsammans med affärsområdena brev och lättgods av det kontorsnät som affärsområdet bank & kassa ansvarar för. Postgirot använder sig också av lantbrevbäraraätet för betalningstransaktioner. Bank & kassa köper lantbrevbäraraätets produktion av betalnings- och banktjänster från en enhet inom affärsområdet brev som benämns postproduktion. Bank & kassas kostnader fördelas på postgirot och övriga affärsområden efiter utnyttjandegrad.

Postverkets kontorsnät utnyttjas till att distribuera såväl betalningar som brev och paket. I den nu avslutade översynen av postverket konstateras att trots denna möjlighet till samordnad produktion av fiera tjänster

genomgår kontorsnätet en strukturkris då antalet transaktioner på Prop. 1991/92:100 kontoren minskar. Denna strukturkris beror på flera faktorer, som har Bil. 1 medfört att nätet är överdimensionerat.

Kontorsnätet, framför allt i tätort, är utrastat för arbete med betalningar. Detta har krävt investeringar i säkerhetssystem och kassaterminaler som ökat kostnaden för kontorsnätet. Samtidigt söker sig affärsområdena brev och lättgods andra vägar i fräinst tatort för att minska sina kostnader. För brev är det ofta mer rationellt att hantera post i enkla lokaler i anslutning till utdehiingsområden. För lättgods gäller det att hitta den billigaste lösningen för postpaket (paket som lämnas in och hämtas ut på postkontor) eftersom dessa minskar i volym. Företegspaket distribueras dörr-till-dörr och passerar inte kontorsnätet. Företegspaket är den del av lättgods verksamhet som uppvisar tillväxt. På grund av att alla tre affärsområdena har minskat sitt utnyttjande av kontorsnätet måste bank & kassas kostnader fördelas på ett minskat antel transaktioner.

I nuvarande omfettning är kontorsnätets finansiering mycket beroende av postgirots lönsamhet. Postgirot svarar för en tredjedel av finansieringen.

Steten ersätter postgirot dels för skötseln av stetens betalningar och dels för upprätthållandet, tillsammans med postverket, av en rikstackande och daglig betalnings- och kassaservice. För närvarande utgår ersättningen genom direkt float, indirekt float och stetliga anslag. Med float avses att betelningsförmedlaren kan tillgodogöra sig ränte på betalningsmedlen under viss tid. Direkt float förekommer i flertalet betalningstransaktioner. 1 Sverige är floattiden normalt en dag, både i postgirot och i bankeraa. För inbetalningar till staten via postgirot är dock floattiden genomsnittligt drygt två dagar. Utbetalningar frän staten via postgirot sker helt utan direkt float. Statliga utbetalningar via postgirot medför en indirekt float genom att mottagaren inte kan disponera medlen för betalning till tredje part utan att direkt float uppkommer i denna senare transaktion. Statliga inbetalningar som förmedlas av bankgirot passerar för närvarande postgirot innan dessa når statens checkräkning i riksbanken. Detta system skulle kunna förenklas genom att bankgirot redovisar betalningen direkt till riksbanken.

1 RRVs redovisning av uppdraget att belysa altemativa ersättningsformer för statliga betalningar ('Postverkets arbete med de statliga betalningaraa', 199I-I0-3I) framkommer att postgirots intäkter från de statliga betalningaraa uppgick under 1990/91 vid 13% ränta till 1,5 miljarder kr. Den direkta floaten uppgick till 900 milj. kr, den indirekta till 300 milj. kr. och avgifteraa till 300 milj. kr. RRV beräknar att om den direkta floaten genom postgirot för de statliga betahiingaraa minskas till en dag, vilket är det affärsmässigt brakliga, skulle de direkta floatintäkteraa minska med 500 milj. kr.

Om ersättningen till postgirot skulle vara helt transaktionskostnadsbase-rad, skulle den uppgå till 600 milj. kr. Detta belopp motsvarar vad staten skulle betala om kostnaden per transaktion för staten vore densamma som den genomsnittliga kostnaden per transaktion för postgirots samtliga betalningstransaktioner, inkl. viss vinst. Postverkets nettokostnad för att

upprätthålla en rikstäckande kassa- och betalningsservice har feststallts Prop. 1991/92:1(X) till ca 300 milj kr. Beloppet motsvarar vad det kostar postverket netto att Bil. 1 tillhandahälla kassaservice på orter som saknar annan kassaservice (i bankkontor).

Postgirots mtäkter till följd av ensamrätten till vissa statliga betaLoingar är betydande. Denna särstallning starker även i övrigt postgirots konkurrenskraft. Att betala till staten är i flera branscher ett sterkt skäl till att även i övrigt använda postgirot.

Föredragandens överväganden

Enligt min mening bör följande krav stallas på det statliga betalningssystemet.

— Förmedlingen av de statliga betalningaraa bör ske på ett utifrån ststens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall minimeras och fördröjningar inom betalningssystemet skall undvikas.

— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovisningssystem och statens samlade informationsbehov. Det måste vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den fmansiella styrningen av myndigheter.

— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas valfrihet för allmänheten och myndigheteraa att välja den betalningsförmedlare som bäst passar betahiingsavsändarens eller betelnings-mottegarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan olika betelningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten i betelningsförmedlingen.

Mina krav innebär att postgirots kvarvarande ensamrätt till de stetliga betelningaraa skall avvecklas. Bl.a. skall således inbetelning av skatt i framtiden kunna göras via bank på samma villkor som via postgirot. Avvecklingen kan dock ej ske med omedelbar verkan då utveckling måste ske av stetens betelningssystem så att betalningar frän flera betalningsförmedlare kan hanteras på ett effektivt sätt. Vidare hör postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya föratsättningar som kommer att gälla under konkurrens. Det bör ankomma på regeringen att besluta i vilken takt avvecklingen bör ske.

1 den följande föreslår jag konkreta åtgärder som kommer att lägga en grand för konkurrens om statliga betalningar.

Uppdrag till RRV att analysera hur det statliga betalningssystemet skall vara utformat

Regeringen bör ge RRV i uppdrag att analysera och lämna förslag till hur det statliga betalningssystemet skall vara utformat för att uppfylla de krav som jag staller upp. Att staten har ett effektivt betalningssystem och en effektiv kassahållning är av stor vikt. Betalningar till och från staten skall ske utan onödiga fördröjningar eller omvägar för att inte förorsaka ränteförluster för staten. Det är samtidigt viktigt att informationen om statens betalningar kan hållas samman för att statens redovisning och

6 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga I 61

prognosverksamhet skall kunna utföras på ett effektivt sätt. Statens Prop. 1991/92:1(X) betalnings- och redovisningssystem måste därför kunna hantera betahiing- Bil. I ar och information frän flera olika betalningsförmedlare. RRV bör pröva om systemen bör vara så uppbyggda att de kan hantera att information och betalningar går olika vägar.

Friheten att välja betalningsförmedlare fär ej innebära att staten som koncera drar på sig ökade kostnader. RRV skall i sitt uppdrag belysa hur detta på bästa sätt skall undvikas. RRV bör vidare beakta det pågående arbetet med generell räntebeläggning av de medelsflöden som myndigheteraa hanterar. RRV skall under arbetet med uppdraget samräda med riksgäldskontoret och riksbanken. Arbetet skall bedrivas skyndsamt och avrapportering bör ske senast den 1 juli 1992.

Dispenser från förordningen (1974:591) om skyldighet för myndighet att anlita riksbanken eller postgirot skall beslutas av RRV

Regeringen prövar för närvarande frågor om dispens från förordningen (1974:591) om skyldighet för myndighet att anlita riksbanken eller postgirot vid betalningsförmedling. Jag anser att beslut i dessa frågor bör kimna överföras till RRV. RRV har uppgiften att företräda och kontrollera statsverkets checkräkning med anslutna postgirokonton och det statliga betalningssystemet i Sverige. Detta innebär att dispensärenden redan i dag tas av regeringen först efter att berörda myndigheter har samrätt med RRV. Dispens skall inte lämnas om det försvårar hanteringen av statens betalnings- och redovisningssystem och ej heller tills vidare om det har stor betydelse för postgirots ekonomi.

Uppdrag till RRV att utarbeta ett förslag till ett tidsbegränsat avtal mellan staten och postgirot som reglerar ersättningen för att staten utnyttjar postgirots betalningstjänster Minskad fioattid för betalningar till staten via postgirot

För att möjliggöra konkurrens på lika villkor om de statliga betalningaraa måste postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya föratsättningar som kommer att gälla under fri konkurrens.

En viktig åtgärd i denna anpassning är att förändra det sätt på vilket postgirot ersätts för arbetet med de statliga betalningaraa och upprätthållandet av det rikstackande betalnings- och kassanätet. För närvarande är kopplingen mellan den ersättning som postgirot erhåller och de kostnader som de statliga betalningaraa förorsakar svag. Detta skapar felaktiga styreffekter. Dessa styreffekter och den överkompensation som ersättningen innebär gör att avgiftsstrakturen inom den statliga betalningsförmedlingen och inom postgirots betalningsförmedling som helhet blir skev. De små och transaktionsintensiva betalningaraa subventioneras av de stora och floatintensiva betalningaraa. Om avgiften för att genomföra en betalning oavsett belopp är låg eller obefmtlig, samtidigt som det finns betydande kostnader för betalningsförmedlaren, försämras incitamenten för betahiingsavsändare och betalningsmottagare att finna

nya former för sina betalningsratiner och på så sätt effektivisera Prop. I991/92:1(X) betalningsförmedlingen. Dessutom leder nuvarande ersättningsstraktur Bil. 1 med all sannolikhet till att icke-stetliga betelningar subventioneras, eftersom de statliga betalningaraa i genomsnitt är mindre transaktionsintensiva. Utan den höga ersättningen för statliga betalningar skulle andra betalningar sannolikt kosta mer att fä utförda. Jag anser därför att en bättre överensstammelse mellan avgift och kostnad är nödvändig för att postgirot bättre skall klara en avreglering av ensamrätten till de statliga betalningaraa. En sådan förändring kan dessutom bidra till en bättre ersättningsstrakmr på betalningsmarknaden i stort. Det nuvarande ersättningssättet orsakar dessutom högre kostnader för staten.

Jag föreslår att floattiden för inbetalningar till staten genom Cassa Nova skall minskas ned till högst en arbetsdag. Detta bör genomföras per den I juli 1992. Ersättningen till postverket för att de upprätthåller ett rikstackande betalningsnät får utgå genom ett anslag på statsbudgeten. Regeringen bör, i avvaktan på avvecklingen av postgirots ensamrätt till de statliga betalningaraa, ge RRV i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal som reglerar ersättningen för att staten utnyttjar postgirots betalningstjänster. Avtalet skall skapa bättre överrensstammelse mellan prestation och avgifter för olika tjänster och betalningsslag inom den statliga betalningsförmedlingen. RRV bör beakta möjligheten att använda olika avgiftsformer som exempelvis mottagaravgifter och avgift för koncernkontotjänsten. Avtalet bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1992.

Postgirot bör ställas under tillsyn senast vid en bolagisering

Inom ramen för den översyn som genomförts har bl.a. den för postverket mest lämpade associationsformen utretts. Denna utredning kommer att fortsätta ännu ett tag inom kommunikationsdepartementet, men inriktningen är en bolagisering av bl.a. postgirot. Frågan behandlas i kommunikationsdepartementets bilaga. Motivet for en bolagisering är den förändrade konkurrenssituationen för postverket. Postverket är konkurrensutsatt på alla sina marknader av aktörer som driver sin verksamhet i aktiebolagsform.

Postverkets affärsområden är dock konkurrensutsatta i olika omfettning. I samband med en bolagisering är det därför viktigt att tydliga gränser skapas mellan affärsområdena brev, lättgods, bank & kassa samt postgiro. Postverkets straktur blir då ett moderbolag och förslagsvis fyra dotterbolag, varav Postgiro AB blir ett. Med denna struktur uppnås att postgirots affärsföratsättningar tydliggörs och att interaa debiteringar ersätts av affärsmässiga förhandlingar. Vissa frågor kvarstar dock som måste utredas innan en bolagisering kan föreslås, bl.a. säkerstallandet av regional och social service, frågan om postverkets pensionskuld och moms på brevtjänster.

Jag bedömer det vara en fördel att postgirot kan komma att drivas i bolagsform. Det gör det enklare att uppnå konkurrens på betalningsmarknaden.

63 Postgirot star i dag inte under finansinspektionens tillsyn. Postgirot Prop. 1991/92:100 bedriver dock verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs Bil. 1 av företag som star under sådan tillsyn. Bl.a. tar postgirot emot medel pä konto frän allmänheten och äger rätt att betala ränta pä juridiska personers postgirokonton. Det är annars i princip förbehållet banker att mottaga inlåning på konto. För postgirots del finns det dock ett undantag från denna princip i bankrörelselagen.

Postgirot äger också rätt att ge juridiska personer kredit upp till 30 dagar i samband med betalningsförmedlingen. Även kreditgivningen är i princip förbehållen institut under finansinspektionens tillsyn när kreditgivningen utövas yrkesmässigt och sker till allmänheten.

Postverket förvaltar de medel som finns på postgirokonton. Förvaltningen sker enligt de regler som bestamts av regeringen i ett särskilt placeringsreglemente.

Jag anser att de likheter som finns mellan postgirots verksamhet och den verksamhet som bedrivs av institut som star under finansinspektionens tillsyn motiverar att även postgirots verksamhet stalls under sådan tillsyn. Detta skapar föratsättningar för att kraven på hur postgirot bedriver sin verksamhet kan likstallas med kraven pä andra fmansiella institut i jämförbara delar. Det underlättar även regeringens arbete. Det är inte lämpligt att upprätthälla ett substitut för finansinspektionens tillsyn på så sätt att detaljerade regler för postgirots verksamhet upprättas inom regeringskansliet.

Med dagens föratsättningar, då postgirot är en del av postverket, kan finansinspektionens tillsyn avse endast hur verksamheten bedrivs. Tillsynen blir därmed huvudsakligen funktionell till sin karaktar, vilket i sig betyder att särskilda överväganden angående tillsynens utformning måste göras. Vid en bolagisering av postgirot kan tillsynen göras mer fullständig oeh avse även exempelvis kapitalstyrka och relationema till moderbolaget och systerbolagen. En bolagisering av postgirot underlättar därför tillsynen. Jag anser därför att postgirot bör stallas under tillsyn av finansinspektionen senast vid en bolagisering.

Postgirots verksamhetsområde

Enligt min mening har förekomsten av två konkurrerande betalningssystem, postgirot och bankema/bankgirot, genom den konkurrens som uppkommer i stor utsträckning bidragit till att det svenska betalningssystemet är mycket effektivt med interaationella mått mätt. Det är angeläget att denna konkurrens främjar utvecklingen av det svenska betalningssystemet även i framtiden. Postgirots konkurrensföratsättningar är därför av stor betydelse. En avreglering av den kvarvarande ensamrätten på statliga betalningar bör därför göras pä ett sätt som säkerstaller en sådan konkurrens.

Frägan om vilka föratsättningar som säkerstaller postgirots möjligheter att konkurrera på betalningsmarknaden behöver beredas ytterligare och bli föremål för en samlad prövning. 1 detta sammanhang bör även utformningen av den framtida tillsynen av postgirot behandlas. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor inom kort.

64 Jag vill understryka att postgirots affärsidé och verksamhetsområde Prop. 1991/92:100 även i framtiden skall besta av effektiv betalningsförmedling. Det Bil. 1 kommer således inte att bli aktuellt att postgirot skall fungera som en bank i ordets mer breda och allmängiltiga betydelse.

6 EES-avtal

Den 22 oktober 1991 framförhandlades ett EES-avtal mellan EFTA-ländema och EG. Avtalet innebär att en gemensam marknad skapas mellan EG och EFTA där varor, kapital, tjänster och personer fritt skall kunna röra sig över gränseraa. Ett festare strukturerat samarbete genom gemensamma institutioner och beslutsfettande och ett breddat samarbete på en rad områden, bl.a. forskning, miljö- och konsumentskydd innefettas också i avtalet. När den judiciella frågan lösts avser regeringen att under våren vända sig till riksdagen i fråga om avtalet.

EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Detta innebär att avtalet får budgetmässiga konsekvenser för budgetaret 1992/93.

Till de direkta utgiftsåtagandena hör kostnaderaa för det ökade programsamarbetet, kostnaderaa för gemensamma institutioner samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES. Till detta kommer indirekta kostnader på departement och myndigheter för kompetensutveckling m.m.

Totolt beräknas kostnaderaa för Europa-samarbetet uppgå till drygt 930 milj.kr. under budgetaret 1992/93, vilket innebär en ökning med ca 575 inilj.kr. jämfört med föregående är. Finansiering sker genom omprioriteringar inom stotsbudgeten. Fördelningen av kostnaderaa för integrationsarbetet redovisas i tobellen nedan. Samtliga poster redovisas förslagsvis. Beräkningama är behäftade med vissa osäkerheter bl.a. på grund av att vissa poster är beroende av detoljutformning inom delområden av avtolet (institutioneraa och regionalfonden), andra av de belopp som senare kommer att feststallas i EG:s budget för aktiviteten i fråga.

Fördelning av kostnaderaa för integrationsarbetet

1991/92 1992/93 Ökning

Programsamarbete 219 451 +232

Administrativa

161 +24

270 +270

50 +50

kostnader 137

Regionalfonden

Institutionerna

Det största området inom programsamarbetet är forskning och utveckling (FoU). Totalt uppgår kostnaderaa inom detta område till ca 360 milj.kr. imder budgetaret 1992/93. De ökade kostnaderaa inom detta område till följd av EES-avtalet uppgår till ca 150 milj.kr. Program-samarbetet inom FoU omfettar program inom närings-, utbildnings-, jordbraks- och miljödepartementens områden. De programområden som

är aktuella under budgetaret 1992/93 är förtecknade i näringsdepartemen- Prop. 1991/92:100 tets bilaga. Samarbetet presenteras närmare i respektive departements Bil. 1 bilaga till budgetpropositionen.

Programsamarbetet inom utbildningsområdet omfettande programmen Comett (samarbetsprogram för universitetet och näringsliv), Erasmus (studentutbytesprogrem) och Tempus (utbildningssamarbete med Östeuropa) uppgår 1992/93 till ca 45 milj.kr. Ökningen jämfört med innevarande är uppgår till 32 milj.kr.

Övriga programområden, t.ex. media, informationsprogrammen SPRINT och IMPACT samt ungdomsprogrammet Youth for Europé uppgår tillsammans till en kostaad om ca 46 inilj.kr. Dessa programområden presenteras i de berörda departementens bilagor i budgetpropositionen.

Beräkningama av kostnadema för Sveriges deltagande i programsamarbetet utgår ifrån en modell som innebär att vi betalar en andel av programkostnaderaa enligt EG:s budget. Denna andel feststalls utifrån relationen mellan Sveriges brattonationalprodukt (BNP) och EG-länderaas samlade BNP. Denna s.k. proportionalitetsfäktor feststalls årligen. 1 beräkningaraa antas den uppgå till 3,5 % år 1993.

De administrativa kostnaderaa för myndigheter och departement förväntas öka med ca 24 inilj.kr. Denna post avser även utredningar och information. Kostaaderaa redovisas under respektive huvudtitel.

Uppbyggnaden av EES-instimtioneraa medför ökade kostnader om 50 milj.kr. under anslaget B5. Europeiska frihandebsammanslutningen (EFTA). Anslaget behandlas senare i utrikesdepartementets bilaga. Föratom de gemensamma EES-institutioneraa kommer ett särskilt EFTA-organ för övervakning att upprättes. Övervakningsorganets uppgifter är övervakning inom områdena konkurrens, stetsstöd och offentlig upphandling, samt allmän övervakning av EES-avtelets efterlevnad. Vidare kommer utökade sekreteriats- och understödsfiinktioner för EES-institutioneraa att behövas.

Fonden för ekonomisk och social utjämning inom EES (EFTA Financial Mechanism) utgör ett stöd frän EFTA-ländema till EG:s mindre välutvecklade regioner. Stödet har formen av s.k. mjuka lån med räntesubventionering samt ett gåvoelement. Totelt omfetter fonden en länefecilitet om 1,5 miljarder ecu samt 500 miljoner ecu i gävodel. Båda åtagandena sträcker sig över fem år. För Sveriges del innebär dette ett årligt budgetategande om ca 270 milj.kr. under fem år.

Utbetalningen av de svenska bidragen till EG kommer att ske inom ramen för det statliga betalningssystemet i samråd med RRV.

7 Redovisning av verksamheten med statliga op. 1991/92: lOO

garantier m.m. för budgetåret 1990/91 "-

RRV har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl. grundfondsförbindelser. Uppgifteraa bygger på myndigheteraas rapporter till RRV.

I det följande lämnas en sammanstallning av och kortfettade kommentarer till myndigheteraas uppgifter. Uppgifteraa avser, med undantag av garantiramaraa, garantistockens stallning per den 30 juni 1991. De redovisade utgifteraa och inkomsteraa för verksamheten avser budgetaret 1990/91.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1991. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riksbankens garanti på elva miljarder kr för Världsbanken redovisas i år efter dollarkursen den 30 juni 1991.

Garantier för Forsmarks Kraftgrapp AB redovisas i sin helhet under statens vattenfellsverk.

Gällande garantiramar

Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1991, uppgår till 169 miljarder kr.

Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramaraa för exportkreditnänmdens garantier samt garantier till televerket och riksgäldskontoret. Ramen för s.k. normalgarantier sänktes från 29 till 20 miljarder kr. För s.k. UT-garantier höjdes ramen från 29 till 40 miljarder kr. En kraftig minskning har skett ifråga om ramaraa till stetens järavägar (SJ-invest).

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästeber per den 30 juni 1991, uppgår till 138 miljarder kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fäststallda garantiramaraa, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-seraa inom garantiramaraa.

Större ökningar av utfästelserna kan noteras för exportkreditnämndens garantier. Ett stort antal skogindustriprojekt, maskinleveranser, transportsystem, kommunikationsprojekt och anläggningsentreprenader ligger bakom denna uppgång. Minskningar i utfästelserna förekommer bland annat beträffende stöd till Forsmarks Kraftgrapp AB, varvsföretag (riksgäldskontoret) och Teleinvest.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitabkulden per den 30 juni 1991, var 105 miljarder kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till

största delen på det fektiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema. Prop. 1991/92:100

Den garanterade kapitalskulden har minskat med 3,0 miljarder kr. Bil. 1

sedan den 30 juni 1990. Minskningen av garanterad kapitalskuld per

samhällsområde har särskilt berört garantier till varv, energi och export. Minskningar av den garanterade kapitelskulden gäller stöd till

varvsföreteg, stetens vattenfellsverk, televerket och lantbraksgarantier.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifteraa till följd av infriade garantier under budgetaret 1990/91 uppgår till 1,0 miljard kr. Utgifteraa härrör främst frän exportkredit-nämndens garantier till Brasilien, Irak, Mexico och Egypten.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetaret 1990/91 uppgår till drygt 500 miljoner kr. Inkomsteraa genereras främst av exportkreditgarantiema. Garantiavgiftema har inte ökat sedan förra budgetaret.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 1 miljard kr. Dessa inkomster härrör fräinst från stöd till varvsföretag och från exportkreditgarantieraa. Betydande återbetalningar har gjorts inom varvssektora. Stora återbetalningar har även gjorts inom export-kreditsektora från bl.a, Egypten, Jugoslavien, Mexico, Argentina och Angola.

Resultatet av verksamheten

Summan av inkomsteraa frän garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifteraa för infriade garantier resulterat i ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr. Detta är en förbättring av resultatet jämfört med föregående budgetar med ca 410 miljoner kr. eftersom verksamheten för budgetaret 1989/90 redovisade ett nettoöverskott pä ca 40 miljoner kr.

8!

= i ä .A v-

s"" a-- s

« ä .s « i e * 5 a ä

Qajo.olfeojo.q, vo_ o, . t « >oo_

oooooooo oo" o" oo' 00 t oo"o

VO VO VO n e VO

r- t~- r- ts o r~

h-

oooootsoo rJ Tf ts r~

u ä

O o o VO o o rs

O c cn o (*i Ov — mm

I

T)

3 .O

— ti: *

60—, o

•=• r; -n

voOOOOOO vO_ 00 _ 00 M vqO,

mocToooo" tn" cT Tf 00 fT md

— — - ö. >fi —

9v e

« « C

M 0_ 0_ —_ tn 0_ oo_

O cn" t-" —" ov" o" vo" VO VO t r O VO O ts 00 CN tn

t-"

r~

221,9 999,3

o

tn 1

VO OV r~ tn Ov lO

VO CN 00 - ts cn -

g

cn

S

cs>o ■o

- .2 o.—

cs_ o 0_- tn Tf 00 o" cn" t-" - Ov" cn" vo" VO votstO >o o noo ts tn

i

tn oo"

?!

O

o—_

>oov" c-tn ovio

vo tsoo — r<

tn » -

cn t-

3 s?

ts>o

•o .is c _ S" —

O 60&,-H

r-O O Os O O ro —t o O Ocn

3 oo t— Ov v« VO t~ TT —' VO

»o- (< r-ts o t* rJ r o 00 o vo

Ov », lO —I

8! 8

tn VO cn - tn >o — — —

o

S c

v o

H 2

8 Lönenivån i anslagsberäkningarna Prop. 1991/92: lOO

Bil I Löneraa för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra

arbetstegare i offentligverksamhet bestams genom förhandlingar mellan

statens abetsgivarverk (SAV) och de feckliga organisationeraa på det

statliga avtalsområdet.

Den 15 mars 1991 träffade SAV avtel med Stotsanstalldas förbund och SACO samt den 27 mars 1991 med TCO-OF/A, TCO-OF/C och TCO-OF/F om slutlig reglering enligt ramavtel om löner för stots-tjänstemän m.fl. avseende åren 1989 och 1990 (RÄLS 1989-90) m.m.. Vid samma tillfälle träffede SAV ramavtel med ovan nämnda organisationer om löner m.m. 1991-1993 för stotstjänstemän m.fl. (RÄLS 1991-93).

Till grand för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom för anslag inom utgiftsramen för militart försvar samt planeringsramen för civilt försvar under budgetaret 1992/93 har lagts de i nämnda kollektivavtel avtalade löner m.m., gällande fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp. den 1 juli 1991.

I kompletteringspropositionen 1991 (prop. 1990/92:150, FiU 30, rskr, 386) anmälde min företrädare att regeringen avsåg att återkomma i frågan om konsekvenser för de statliga myndigheteraa av införandet av särskild löneskatt. Frägan var föranledd av att det som ett led i skattereformen, infördes en särskild löneskatt på förvärvsinkomster, som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkringsförmåner (pensions-utbetalningar). Förslaget om införande av särskild löneskatt behandlades av riksdagen under våren 1991, varför effekteraa av införandet av denna skatt inte kunde beaktas i samband med budgetregleringen av myndigheteraas förvaltningsanslag för budgetaret 1991/92. Utgifteraa har därför övergångsvis belastat statsbudgetens inkomstsida. I anslagsberäkningen för myndigheteraas förvaltningsanslag avseende budgetaret 1992/93 har utgifteraa avseende den särskilda löneskatten beräknats inom resp. anslag genom att lönekostnadspålägget höjts frän 39% till 41,5%. Höjningen avser kostnaden för inbetalning av den särskilda löneskatten.

I förhällande till det löneläge som låg till grand för beräkningen av lönekostnaderaa i budgetpropositionen 1991 har beaktets höjningen av månadslönen med 1,2% fr.o.m. den 1 oktober 1990. Vidare har beräknats en kompensation om 0,5 % för ett icke nivåhöjande utrymme (INU) som har getts för individuella löner som en generell höjning av månadslönen fr.o.m. den Ijanuari 1991.

Höjningaraa av chefslöner den 1 oktober 1990 och den I januari 1991 med motsvarande komponenter har beaktets. Däratöver har också beaktets höjningen av månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1991 för anstallda med månadslön under 14 201 kronor. 1 löneomräkningen har dessutom beaktats de belopp som avsattes i RÄLS 1989-90 för löneåtgärder fräinst för marknadskänsliga grapper och för att trygga en långsiktig personalförsörjning vid i första hand anslagsmyndigheter.

70

1 budgetförslaget har de olika avtalskomponenteraas kostnadseffekt Prop. 1991/92:100 beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil. Bil. 1

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget (Bilaga I. I) Utdrag ur riksrevisionsverkets mkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3) Fördehiingseffekter (Bilaga 1.4) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (Bilaga 1.5)

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemstaller jag, att regeringen deb föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktiinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,

2. godkäima de allmänna riktiinjer för budgetregleringen somjag har förordat i det föregäende,

3. för budgetaret 1992/93, i avvaktan pä slutiiga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående,

a) beräkna statsbudgetens inkomster,

b) beräkna förändringar i anslagsbehällningaraa,

c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4. godkänna riktlinjema beträffande ramar för myndigheteraas förvaltningskostnader (avsnitt 4.3.1),

5. bemyndiga regeringen att för budgetaret 1992/93, genom riksgäldskontoret ta upp län för investeringar för förvaltningsändamål

intill ett sammanlagt belopp av 990 000 000 kr, (avsnitt 4.3.4),

6. godkänna att regeringen beslutar om avveckling av postgirots ensamrätt till de statliga betalningaraa (avsnitt 5),

7. godkänna riktlinjema beträffende ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (Bilaga 1.5)

deb bereder riksdagen tillfälle att te del av vad jag har anfört om

8. styming av stetsförvaltningen och de fmansiella föratsättningama för myndigheteraa (avsnitt 4),

9. det statliga betalningssystemet och statliga betahiingar, finansinspektionens tillsyn av postgirot och postgirots verksamhetsområde (avsnitt 5),

10. utbetalning av de svenska bidragen till EG (avsnitt 6),

11. statliga garantier (avsnitt 7),

12. lönenivån i anslagsberäkningaraa (avsnitt 8).

71 Innehåll Finansplanen

1 Mål för en ny politik 1

1.1 Bakgrand 1

1.2 Grandläggande utgångspunkter 3

1.3 Samarbetet i Europa 5

1.4 Det ekonomiska läget 6

2 Den ekonomisk-politiska strategin 7

2.1 En långsiktig utgiftsstrategi 8

2.2 Inflationsbekämpningen i förgrunden 9

2.3 Penningpolitik och kreditmarknad 10

2.4 Arbetsmarknaden och lönebildningen 11

3 Det första steget - åtgärder hösten 1991 12

4 Det andra steget - finansplanen 1992 14

4.1 Den ekonomiska politiken och förslaget till statsbudget 1992/93 14

4.2 Förändringsarbete 18

5 Politiken på längre sikt 18

5.1 Skattepolitiken 19

5.2 Pensioneraa 20

5.3 Miljöpolitiken 20

6 Effekter av politiken 21

6.1 Samhällsekonomin 21

6.2 Fördelningen av välfärd och inkomster 22

7 Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993 23

7.1 Långsam interaationell återhämtning 23

7.2 Den svenska ekonomin 24

8 Avslutning 27

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetaren 1991/92 och 1992/93 29 1.1 Beräkningsföratsättningar 29

l.l

Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetaret 1991/92 29 Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetaret 1992/93 32 Statsbudgetens saldo för budgetaren 1991/92

och 1992/93 36

2 Underliggande budgetutveckling 38

3 Budgetunderskott och statsskuld 38

4 Styming av statsförvaltningen och de fmansiella föratsättningaraa för myndighetema 40

4.1 Verksamhetsformer i staten 40

4.2 Mål- och resultatstyming 41

4.3 En effektiv medelshantering 45

72

4.4 Redovisning, revision och ekonomiadministration, Prop. 1991/92:100 myndighetemas kompetens 56 Bil. 1

4.5 Stöd till regeringskansli och myndigheter 57

5 Statliga betalningar och postgirot 57

6 EES-avtal 65

7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.

för budgetaret 1990/91 67

8 Lönenivån i anslagsberäkningaraa 70

Hemställan 71

Norstedts Tryckeri AB. Stockholm 1992 73

BUaga 1.1

Preliminär nationalbudget för 1992

Preliminär Nationalbudget

Förord

Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den interaationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1993.

Nationalbudgeten bygger på material frän feckdepartement och olika verk och institutioner. För bedömningen av den interaationella utvecklingen har material erhållits frän bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrån och på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutet publicerade den 12 december 1991. Vidare har en grapp bransch- resp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt finandepartementets ekonomiska avdelning.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är finansrådet Lars Heikensten. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmer. Kalkyleraa avslutades den 19 december I99I.

1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.1.

1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin utvecklas för närvarande mycket svagt. Efterfrågan viker inom de flesta sektorer och produktionen feller. Trots omfettande arbetsmarknadspolitiska insatser ökar arbetslösheten successivt till en för svenska förhållanden mycket hög nivå.

Tillbakagängen orsakas av en kombination av konjunkturella och strakturella faktorer. Avmattningen i omvärlden har naturligtvis stor betydelse, särskilt när länder som är viktiga för Sverige — USA, Storbritannien, Norge och Finland — drabbats hårt av lågkonjunkturen. Den svenska exportens varasammansättning — med stark inriktning pä bilar, investeringsvaror och skogsprodukter — är också oförmånlig i rådande fäs av den interaationella konjunkturen.

Till övervägande del förklaras tillbakagången för svensk ekonomi av inhemska fektorer. Att Sverige haft en sämre utveckling än omvärlden framgår av diagram 1. Efter devalveringama i början av 1980-talet växte industriproduktionen snabbt. Samtidigt skedde en gradvis urholkning av företagens konkurrenskraft. Lönekostnaderaa ökade mer än i omvärlden, särskilt mot slutet av 1980-talet och under 1990. När produktivitetstillväxten stagnerade, bl.a. till följd av överhettningen i ekonomin, blev kostnadsläget allt oförmånligare och resulterade i fellande marknadsandelar och försämrade vinstmarginaler.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 1:1 Industriproduktionen i EG och i Sverige 1980-1991

Index 1985=100

1992 Källor: OECD och statistiska centralbyrån.

Problemen accentueras också av den desinflationsprocess som ekonomin nu går igenom. 1980-talets inflatoriska klimat karaktariserades av stigande förmögenhetsvärden. Finansiella transaktioner var ofta mer lönsamma för näringslivet än satsningar på utbyggd produktions- och distributionsapparat. Hushållen uppmuntrades till lånefinansierad

konsumtion. Stora obalanser och spänningar byggdes upp pä olika Prop. 1991/92:1(X) tillgängsmarknader, där efterfrågan trissades upp av förväntningar om Bil. 1.1 fortsatta prisstegringar.

Den låga aktivitetsnivån i ekonomin medför att konsumentprisema nu stiger mycket långsamt. En rad andra priser har fellit eller är pä väg att börja göra det. Det tydligaste exemplet gäller kommersiella fastigheter, men även bostadsprisema har en svag utveckling. Många industriprodukter får också känna av fellande priser.

Desinflationsprocessen innebär att vissa aktörer med högt belånade tillgångar inte kan betala sina räntor. Stora kreditförluster uppstar hos finansbolag och banker, vilket skapar oro och svårigheter för en del låntagare att erhålla krediter. Vidare medför den låga inflationstakten i kombination med det nya skattesystemet att det blivit allt dyrare för hushållen att låna till konsumtionsändamål. Sparkvoten har stigit mycket kraftigt, vilket hållit tillbaka den privata konsumtionen.

Den speciella omstallningsfäs som den svenska ekonomin nu går igenom gör utvecklingen mycket svårbedömd. Efter att BNP preliminärt sjönk med drygt 1% 1991, bedöms nedgången i år stanna på 0,2%. Huvudförklaringen till att fellet bromsas upp är det omslag i lagercykehi som väntas ske. Under 1993 bör förbättrad interaationell draghjälp och en viss återhämtning av den inhemska efterfrågan leda till en uppgång av BNP pä drygt 1 %. Arbetslösheten stiger gradvis under prognosperioden för att troligen nå en topp under 1993 på över 4 1/2%. Bytesbalansens underskott krymper de närmaste åren, främst beroende på en allt starkare handelsbalans.

Internationella förutsättningar

Konjunkturen inom OECD-området nådde sin botten i mitten av 1991. För de länder som ligger tidigast i cykeln — USA, Storbritannien och Canada — har därefter en uppgång noterats. Återhämtningen har dock varit trög och fylld av bakslag. I dessa länder och i flertalet andra industriländer väntas dock tillväxten fortsätta att tillta under loppet av 1992 och 1993.

De tyska och japanska ekonomieraa är nu pä väg in i en lugnare fes. Efter en relativt kraftig avmattning under andra halvåret 1991 väntas en stabilisering av dessa ekonomier frän och med senare delen av 1992. Den interaationella återhämtningen blir dock sammantaget betydligt svagare än under tidigare uppgångsfeser. För hela OECD-området bedöms BNP-tillväxten stiga frän 1% 1991 till ca 2 1/4% 1992 och till knappt 3% 1993.

Den viktigaste fäktora bakom konjunkturappgången är den lättnad i penningpolitiken som har genomförts i en rad länder, med Tyskland som ett viktigt undantag. Räntenedgången väntas leda till en stimulans av den privata konsumtionen och av investeringaraa, främst inom bostadssek-tora. Ännu har dock inte de lägre räntoraa gett de positiva effekter pä ekonomierna som kunnat förväntas. Marginaleraa mellan in- och utlåningsräntoma har vidgats, vilket medfört att hushåll och företag inte

till fiillo fått del av lättnaderna. I takt med att konjunkhiren starks i de Prop. 1991/92:100 anglosaxiska länderaa kan en viss åtstramning av penningpolitiken Bil. 1.1 förväntas, medan det så småningom uppstar ett utrymme för lättnader i Tyskland och Japan.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

1990 1991 1992 1993

BNP i GECDi % 2,5 1 2 1/4 3

Konsumentpriser i OECD 4,9 4 1/4 3 1/2 3 1/2

(KPI årsgenomsnitt), %

Råoljepris, dollar per fat 23,6 20 21 21

Dollarkurs i kr. 5,93 6,07 5,94 5,94

Källor: OECD och fmansdepartementet.

Finanspolitiken i OECD-området hade under 1991 en svagt expansiv inriktning, främst beroende pä en kraftig ökning av de offentliga utgifteraa i västra Tyskland. Konjunkturavmattningen medförde också att skattebaseraa urholkades och att utgifteraa för arbetslöshetsunderstöd ökade i mänga länder, vilket försvagade statsfinansema. En omläggning av finanspolitiken i mindre expansiv riktning har inletts i Tyskland genom såväl höjningar av skatter och sociala avgifter som neddragningar av de offentliga utgifteraa.

Den största osäkerheten i bedömningen gäller styrkan i den amerikanska konjunkturappgången. För att tillväxten ska ta fert i USA krävs att konsumtionsefterfrägan expanderar och att investeringaraa starks. En fortsatt restriktiv kreditgivning frän bankeraa kan försvåra nyinvesteringar för företagen. Vidare kan fortsatt osäkerhet om den framtida ekonomiska utvecklingen resultera i att företag och hushåll blir obenägna att öka sin skuldsättning ytterligare. Dette skulle kunna leda till att återhämtningen blir svagare än föratsatt.

En annan osäkerhet är förknippad med den tyska utvecklingen. Om inflationstakten visar sig svår att bemästra kan penningpolitiken stramas ät ytterligare. I så fell tvingas alla de länder som har sina valutor nära kopplade till D-marken att följa med. En högre räntenivå i Europa skulle försena återhämtningen.

En negativ faktor för Sverige är den svaga utvecklingen i Norden. Den fmska ekonomin har råkat ut för ett veritebelt ras, till stor del beroende på östhandelns kollaps. Importen av bearbetede varor till Finland beräknas preliminärt ha fellit med nära 20% 1991, vilket mycket starkt bidragit till att marknadstillväxten för svensk export praktiskt taget stagnerat. Även utvecklingen för den norska festlandsekonomin har varit dämpad. En återhämtning verkar ändå vara pä väg i Norden, eftersom anpassningen bort frän de djupa obalanser som uppstatt i ekonomierna nu hunnit en bit på väg.

Löner och konsumentpriser Prop. 1991/92:100

Avmattningen i den svenska ekonomin medför en markant nedväxling av lönestegringstakten. Så gott som samtliga lönepåverkande faktorer verkar åt samma håll. Arbetslösheten stiger, inflationstakten avtar, vinsteraa pressas, kapacitetsutnyttjandet feller. Ökningen av timlönerna mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991 blev ca 5,5%, inklusive överhäng, löneglidning och kostnaderaa för förlängd semester. Från 1991 till 1992 blir överhänget mindre, medan avtalen ligger pä en högre nivå. Det svaga arbetsmarknadsläget reducerar löneglidningen ytterligare, varför den totala timlöneökningen för ekonomin väntas stanna på 4 1/2% i är.

För merparten av 1993 finns ännu inga avtel, eftersom Rehnberg-överenskommelsen löper ut den 31 mars. Arbetslösheten väntas fortsatte att stiga, åtminstone under förste halvåret, och aktiviteten i ekonomin förblir sannolikt relativt låg. Ekonometriska skattningar tyder på besta-ende låga löneökningar. Timförtjänsten bedöms stiga med ca 4%. Det kan emellertid inte uteslutas att uppdämda lönekrav och spänningar mellan olika grapper på arbetsmarkanden leder till ett högre utfell.

Tabell 1:2 Löner och priser

Årlig procentuell förändring

1993 Timlön, kostnad

10,0

5,5

4,5

4,0

KPI dec.-dec.

10,7

8,5

2,4

3,5

NPI dec.-dec.

7,3

5,5

4,0

3,9

KPI årsgenomsnitt

10,4

9,5

3,2

3,5

NPI årsgenomsnitt

6,6

5,6

5,4

3,9

ANM.: KPI = Konsumentprisindex

NPI = Nettoprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Inflationstakten avtar snabbt i Sverige. Under loppet av 1991 steg konsumentprisema med ca 8 1/2%, varav finansieringen av skattereformen svarade för med 3,6 procentenheter. Under våren föratses prishöj-ningaraa dämpas till ca 3%. Det finns flera orsaker till den kraftiga nedgången. Viktiga förklaringar är lönenedväxlingen och en gynnsammare produktivitetsutveckling, som minskar kostnadstrycket. Dessutom sänktes mervärdeskatten på livsmedel, inrikes transporter m.m. vid årsskiftet 1991/92. Då feller också skattereformens effekter pä prisema bort ur tolvmänaderstalen. Enligt de mätningar som görs har dessutom inflationsförväntningama radikalt dämpats, både hos hushåll och företeg.

Konsumentprisema bedöms öka under loppet av året med 2,4% 1992 och 3,5% 1993. Den underliggande inflationstakten — då effekteraa av förändringar i de indirekte skatteraa är borttagna — feller frän ca 5 1/2% 1991 till ca 4% 1992 och 1993.

Föreörjningsbalans Prop. 1991/92:100

BNP föll preliminärt med 1,3% förra året. Aktiviteten var svag i stort sett i alla delar av ekonomin. Nedgången var emellertid särskilt markerad för fästa investeringar och lagerinvesteringar. Att BNP inte utvecklades ännu sämre berodde på att importen föll kraftigt. Sannolikt sker en tillbakagäng för ekonomin även i år, mycket beroende på det svaga bostedsbyggandet som väntas ge ett negativt bidrag till BNP på nästan 1 %. En viss tillväxt — drygt 1 % — föratses för 1993, främst orsakad av en återhämtning av exporten. Tillväxten blir dock inte tillräcklig för att öka kapacitetsutnyttjandet i ekonomin.

Hushållens reala disponibla inkomster steg med ca 4% förra året, trots att löneraa ökade långsammare än priseraa och att sysselsättningen föll. Den viktigaste förklaringen till mkomstökningen är den kraftiga sänkningen av de direkte skatteraa till följd av skattereformen. Effekteraa av sysselsättningsminskningen neutraliseras också i stor utsträckning av ökat arbetslöshetsunderstöd. Till dette kommer effekteraa av det obligatoriska tillfälliga sparandet, som spätt på hushållens köpkraft ytterligare.

Skattereformen — liksom avvecklingen av det tillfälliga sparandet — får även i år vissa expansiva effekter på hushållens köpkraft, som dock stiger långsammare än i Qol. Under 1993 försvagas inkomstutvecklingen. Inkomstöverföringaraa till hushållen stiger realt sett mindre än under de närmast föregående åren. Dessutom sker inga ytterligare äterbetelningar av det tillfälliga sparandet, vilket leder till en negativ effekt när det gäller förändringen av köpkraften mellan 1992 och 1993.

Den privata konsumtionen steg obetydligt 1991. Efter en svag inledning av året förstarktes dock efterfrågan gradvis, vilket medförde en gynnsam utveckling för detaljhandeln. Därtill kom att fellet i bilförsäljningen upphörde. Sparkvoten fortsatte att stiga kraftigt.

Bedömningen av sparkvotens utvecklmg utgör en av de mest osäkra fäktorema i prognosen över svensk ekonomi för 1992 och 1993. Den kraftiga uppgång i hushållssparandet som inträffet under de senaste åren kan till en del ses som en normalisering efter den utveckling som följde under andra hälften av 1980-talet, efter avregleringen av kreditmarknaden. Dessutom ändrades skattesystemet i sparstimulerande riktning och konjunkturläget försämrades. Oron pä de finansiella marknadema påverkar också hushållens beteende, liksom krympande förmögenheten

Även i år kan sparkvoten förväntas stiga. Sannolikt avstannar uppgången nästa är. 1 takt med att den ekonomiska utvecklingen gradvis blir nägot bättre bör hushällens framtidförväntningar bli mindre pessimistiska. Slutsatsen blir att den privata konsumtionen beräknas stiga med ca 1/2 % i är och något mer nästa år.

Den offentiiga konsumtionen växte med drygt 1/2% 1991, beroende på utvecklingen i kommuneraa. 1 är föratses en nedgång för staten, medan en större omfettning av sysselsättningsskapande åtgärder håller uppe aktiviteten i kommunsektora. Besparingar inom staten och indragningar från kommuneraa kan leda till stagnation eller tillbakagäng under 1993.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

Miljarder kr. 1990

Procentuell volymförändring

1993 BNP

1 350,1

0,6

-1,3

-0,2

1,3

Import

403,3

1,2

-6,0

1,2

3,0

Tillgäng

1 753,4

0,8

-2,6

0,2

1,7

Privat konsumtion

699,0

-0,2

0,3

0,5

0,7

Offentlig konsumtion

366,5

2,1

0,7

0,6

-0,1

Stat

104,9

3,4

-1,0

-1,2

-0,5

Kommuner

261,6

1,6

1,4

1,3

0,0

Bruttoinvesteringar

279,9

-0,9

-8,5

-7,5

-1,6

Lagerinvesteringar'

-1,2

0,1

-1,2

0,6

0,7

Export

409,2

2,0

-2,3

2,0

4,5

Användning

1 753,4

0,8

-2,6

0,2

1,7

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Den stora nedgången i brattoinvesteringaraa under polaret kan helt hänföras till näringslivet. Svag efterfrågan, försämrad lönsamhet och avtagande kapacitetsutnyttjande gjorde att industriinvesteringama föll med nästan 20%. Inom grappen övrigt näringsliv rasade fästighetsinvestering-araa. Bostadsinvesteringaraa hölls däremot väl uppe p.g.a. eftersläpnings-effekter från den höga igångsättningen under senare delen av 1990 och av att ombyggnadsinvesteringaraa kom igång.

För brattoinvesteringaraa totalt föratses en nästan lika stor nedgång i är, knappt 8%, men med en delvis annan sammansättning. Övrigt näringsliv, exklusive de expansiva affärsverken, fortsätter att minska i nästan oförändrad takt, medan fellet för industrin dämpas. Däremot verkar nedgången för bostadssektora bli mycket kraftig, trots att ombyggnadsverksamheten tilltar ytterligare. Nybyggnationen krymper med ca en tredjedel. Sjunkande efterfrågan, pressade priser och minskade subventioner till sektora kommer att få en sterkt hämmande inverkan på igångsättningen av nya bostäder.

Den vikande tendensen för bostedsinvesteringaraa väntas hälla i sig också under 1993. Fallet för industriinvesteringaraa upphör troligen och förbyts till en liten uppgång. Nedgången för övrigt näringsliv bromsas upp. Sammanteget bedöms brattoinvesteringaraa minska nägot även näste är.

Även om lagrens betydelse för konjunkturmönstret allmänt sett avtegit under det senaste decenniet, har ändå lagercykeln en central betydelse för den makroekonomiska utvecklingen under prognosperioden. Den sterka lagerawecklingen under 1991 bidrog till att nedgången i BNP blev betydande. Både 1992 och 1993 kännetecknas av rekyleffekter av de stora lagerminskningaraa förra året. Trots fortsatte neddragningar ger lagren tamligen stora positiva bidrag till BNP, eftersom förändringen i lagerinvesteringaraa blir positiv efter de stora minustelen 1991.

Den försenade interaationella konjunkturappgången har fått betydande negativa återverkningar på den svenska exporten. 'I\mga branscher inom verksteds- och basindustrin har drabbats hårt. Läget har förvärrats av att

kostnadsnivån drevs upp under överhettningsåren, i förhållande till de Prop. 1991/92:100 utiändska konkurrenteraa. Svenska företeg har fortsatt att toppa mark- Bil. 1.1 nadsandelar. Under 1991 föll exporten preliminärt med drygt 2%.

Under 1992 och 1993 väntos marknadstillväxten gradvis starkas. Dessutom förbättras det relativa kostnadsläget p.g.a. låga löneökningaraa och en gynnsam produktivitetsutveckling. För svensk industri viktiga branscher som skog och transportmedel ligger normalt också tidigt i konjunkturcykeln. Därför bör en successiv återhämtning för exporten inträffe, även om ökningstalen blir lägre än under motsvarande uppgångsfeser under de senaste decenniema.

Det stora importfellet under Qoläret kan delvis förklaras av den mycket svaga inhemska efterfrågan. Inte minst den kraftiga lagerawecklingen och de fellande maskininvesteringaraa hade stor betydelse. En gradvis återhämtning av den inhemska efterfrågan leder till att importen börjar öka igen.

TabeU 1:4 Bidrag tiU BNP-tiUväxten

Procent av föregående års BNP

1993 Privat konsumtion Offentlig konsumtion

-0,1 0,6

0,2 0,2

0,3 0,2

0,4 0,0

Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Nettoexport

-0,2 0,1 0,3

-1,9

-1,2

1,5

-1,5 0,6 0,3

-0,3 0,7 0,5

BNP

0,6

-1,3

-0,2

1,3

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

Sammantaget kan konstateras att konsumtionen och nettoexporten ger positiva bidrag till BNP-tillväxten under prognosperioden. Brattoinvesteringaraa har en negativ inverkan som dock avtar. Lagerinvesteringaraa har en stor inverkan på ekonomins utveckling.

Bytesbalans

Handelsbalansen visade under 1991 preliminärt ett överskott på drygt 31 miljarder kr., vilket var mer än dubbelt sä mycket som 1990. Den viktigaste förklaringen till denna utveckling var den kraftigt fellande importvolymen. Eftersom exporten väntas stiga snabbare än importen framöver stärks handelsbalansen ytterligare. För 1993 beräknas överskottet uppgå till nära 50 miljarder kr. Det ökande överskottet i handelsbalansen ter sig naturligt mot bakgrand av att marknadstillväxten för svensk export är gynnsam samtidigt som den inhemska efterfrågan är fortsatt svag under hela perioden.

Underskottet i bytesbalansen krymper gradvis, mycket beroende pä handelsbalansen. Den positiva utvecklingen för bytesbalansen beror också pä att de svenska direktinvesteringaraa utomlands dämpas samtidigt som investeringaraa från utlandet ökar. Den föratsedda förstarkningen av

näringslivets konkurrenskraft borde medföra en förbättring av företegs- Prop. 1991/92:100 klimatet och därmed ytterligare stimulera utiändska investeringar i Bil. 1.1 Sverige. Detta förhållande gör att räntenettot blir mindre negativt. Bytesbalansens underskott väntas 1993 bli lägre än en procent av BNP.

TabeU 1:5 Nyckeltal

1993 Disponibel inkomst (%)

3,2

4,1

2,1

0,4

Sparkvot (nivå, %)

-1,1

2,6

4,2

4,0

Industriproduktion (%)

-2,0

-5,5

-0,5

3,0

Relativ enhetsarbetskostnad (%)

3,9

0,5

-1,9

-2,8

Arbetelöshet (nivå, %)

1,5

2,7

3,8

4,5

Handelsbalans (mdr. kr.)

14,8

31,3

37,8

49,3

Bytesbalans (mdr. kr.)

-35,1

-18,9

-17,5

-9,4

Bytesbalans (% av BNP)

-2,6

-1,3

-1,2

-0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt fmansdepartementet.

Arbetsmarknad

Arbetslösheten steg successivt under loppet av 1991. Uppgången begränsades dock av några olika faktorer. Dels sattes omfettande arbetsmarknadspolitiska insatser in, dels dämpades utbudet genom att många personer lämnade arbetsmarknaden. Årsgenomsnittet blev preliminärt 2,7%, medan nivån i slutet av året stannade på ca 3 1/4%. Det stora antalet varsel tyder pä att arbetslösheten kommer att fortsätta att öka under den närmaste tiden. Dessutom utvecklas produktionen mycket svagt samtidigt som produktiviteten i ekonomin håller på att förstarkas. Efterfrågan pä arbetskraft kommer därför sannolikt att avte. Den öppna arbetslösheten begränsas dock av arbetsmarknadspolitiska insatser och av att utbudet sannolikt feller ytterligare. Arbetslösheten väntes mot denna bakgrund hamna pä knappt 4% i år och pä ca 4 1/2% 1993, sett som årsgenomsnitt. En mycket osäker post i kalkylen är bedömningen av produktivitetsutvecklingen.

Finansiellt sparande

Brattosparandet i ekonomin föll 1991 med motsvarande 1 1/2% av BNP. Det reala sparandet i form av investeringar i byggnader, maskiner och lager sjönk ännu mer. Därmed förbättrades det finansiella sparandet, vilket för hela ekonomin är identiskt med bytesbalansens saldo. För 1992 och 1993 väntes en fortsatt nedgång av investeringamas andel av BNP, medan en återhämtning av brattosparandet sker under 1993. Det finansiella sparandet stiger successivt och underskottet i bytesbalansen begränsas till drygt 1/2% av BNP 1993.

Sparandets fördehiing på sektorer ändras radikalt under perioden. Hushållens och företegens sparande stiger medan det offentiiga sparandet sjunker. 1 år väntas det privata sparandet bli positivt efter att ha visat underskott sedan 1987. Under perioden 1987-1990 hade den offentliga sektora finansiella överskott samtidigt som bytesbalansen försämrades.

Bytesbalansen förbättras nu trots växande underskott i den offentliga Prop. 1991/92:100 sektora. Bil. 1.1

Den kraftiga försämringen av det offentliga sparandet 1991 beror till övervägande delen på konjunkturaedgången och nedväxlingen av löne-och prisstegringstakten. Även 1992 och 1993 drar den låga aktiviteten i ekonomin ned det offentliga sparandet.

TabeU 1:6 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

1993 Bruttosparande Investeringar inkl. lager

FinansieUt sparande

därav: Offentlig sektor Hushåll Företag

18,0 20,6

-2,6

3,8 -0,8

-5,7

16,6

17,9

-1,3

-1,0 1.5

-1,7

15,4 16,6

-1,2

-1,2 3.1 -3,1

15,7 16,3

-0,6

-2,5 2,9 -1.0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet

Kapitalmarknad

Under större delen av 1991 föll de svenska räntoraa förhållandevis kraftigt. Lägre omvärldsräntor, dämpade inflationsförväntningar och kronans knytning till den europeiska valutaenheten — ecu — var huvudför-klaringaraa. Under slutet av året tvingades emellertid riksbanken att strama åt penningpolitiken efter de stora valutautflöden som uppkom i efterdyningarna av den finska devalveringen. Ränteuppgången visar att Sverige alltjämt behöver en viss räntemarginal gentemot utlandet för att säkerstalla stabila valutaflöden.

Lågkonjunkturen i kombination med prisfell pä fastighetsmarknaden medförde att kreditinstitutens kreditförluster ökade i Qol. Marginaleraa mellan in- och utläningsräntoraa vidgades. De stora förlusteraa har också medfört att kreditgivningen blivit betydligt mer restriktiv. Bankeraas utiåningspolitik kännetecknas numera av noggrann prövning, där ökad vikt läggs vid säkerheter och låntagares betalningsförmåga. Samtidigt har också lågkonjunkturen medfört att efterfrågan på krediter minskat, både från företagen och från hushållen. Det kan inte uteslutas att utvecklingen på kreditmarknaden även fortsättningsvis fär en negativ inverkan pä aktiviteten i ekonomin.

2 Den internationella utvecklingen Prop- 1991/92: lOO

Bil. 1.1 2.1 Allmän översikt

Avmattningen av produktionstillväxten inom OECD-området nådde sin botten i mitten av 1991. 1 de länder som ligger tidigast i konjunkturcykeln och som i flera fell genomgått en regelrätt lågkonjunktur — USA, Storbritannien och Canada — har produktionstillväxten därefter tilltagit. 1 dessa länder samt i flertalet övriga industriländer förväntas tillväxten fortsätta att stiga under loppet av 1992 och 1993. Den japanska och tyska ekonomin föratses koinma in i en lugnare fäs. Efiter en relativt kraftig avmattning under andra halvåret 1991 väntas dessa ekonomier stabiliseras under senare delen av 1992. Sammanteget blir emellertid återhämtningen sannolikt förhållandevis svag jämfört med tidigare konjunkturcykler. För hela OECD-området föratses BNP-tillväxten öka frän 1% 1991 till 2 1/4% 1992 och 3% 1993.

TabeU 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Ärlig procentuell förändring

Andel av

1993 OECD-

områdets

totala

BNP i %>

De sju stora ländema

Förenta staterna

37,0

-3/4

3 1/2

Japan

15,4

5,6

4 1/2

2 1/2

2 3/4

Tyskland

10,1

4,5

3 1/4

2 1/4

2 Frankrike

8,4

2,8

1 1/2

2 1/2

2 3/4

Storbritannien

7,1

0,8

-2

3 Italien

5,9

1 1/4

2 1/4

2 1/2

Canada

3,6

0,5

-1

3 1/4

4 Norden

Danmark

0,9

2,1

2 1/2

3 Finland

0,7

0,4

-5

3 Norge

0,8

2 3/4

2 1/2

2 1/4

Sverige

1,6

0,6

-1 1/4

- 1/4

1 1/4

Norden

4,0

1,5

1/4

1 3/4

2 3/4

OECD-Europa

44,0

2,8

1 1/4

2 1/2

OECD-totalt

2,5

2 1/4

' 1987 års BNP

Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet.

Återhämtningen av produktionstillväxten liksom den förväntade fortsatte uppgången kan till stor del tillskrivas den lättnad av penningpolitiken som genomförts i en rad industriländer, framför allt de anglosaxiska. Även i Japan lättedes penningpolitiken under senare delen av 1991. Det är endast i Tyskland som räntoraa har förblivit höga. Räntenedgången väntas stimulera firamför allt privat konsumtion samt i viss mån bostedsbyggandet. Effekteraa begränsas dock av att de länga räntoraa, som i hög grad påverkar företagens investeringar samt

bankeraas krediträntor till hushållen inte gått ned i lika hög grad som Prop. 1991/92:100

penningmarknadsräntoraa. Återhämtningen av privat konsumtion och Bil. 1.1

bostedsbyggandet väntas tillsammans med förbättrad lönsamhet i

näringslivet i ett senare skede leda till en återhämtning också av

investeringaraa. Förstarkningen av den mhemska efterfrågan i ett

växande antel länder lägger granden för en exportorienterad fortsatt

gynnsam tillväxt under 1992 och 1993.

Finanspolitiken i OECD-området 1991 var, fortsatt, svagt expansiv, främst p.g.a. en kraftig ökning av de offentliga utgifteraa i västra Tyskland. Budgetläget har dock försämrats i en rad länder, till följd av att den avtegande tillväxten resulterat i lägre skatteintäkter och ökade utgifter för bl.a. arbetslöshetsunderstöd.

1 föreliggande bedömning föratsätts penningpolitiken även fortsättningsvis inriktes på inflationsbekämpning. Sålunda kan en omläggning i mer åtstramande riktning sä småningom förväntas i de anglosaxiska länderaa, samtidigt som ett visst utrymme för en penningpolitisk lättnad väntes uppsta i Japan och Tyskland. Finanspolitiken föratses bli lätt restriktiv i OECD-området som helhet. I Tyskland föratses en markant reduktion av budgetunderskottet som ett resultat av redan genomförda och planerade skattehöjningar.

1 USA passerade sannolikt ekonomin botten i konjunkturcykehi under våren 1991. Därefter pekade de flesta konjunkturindikatorer uppåt, men under hösten gjorde sig ånyo svaghetstecken gällande i ökad utsträckning. Den amerikanska ekonomin befann sig sålunda under senare delen av 1991 i ett svagt och ostadigt skede i återhämtningen. Den uppmjukning av penningpolitiken som genomförts sedan våren 1989 väntas dock bidra till att tillväxten — som genereras av den privata inhemska efterfrågan — ökar i styrka under 1992 och 1993. Återhämtningen väntas dock bli mycket beskedlig, jämfört med tidigare konjunkturvändningar. Tillväxten föratses uppgå till endast 2% 1992 och öka till ca 3 1/2% 1993.

I Japan och Tyskland — som under de senaste åren fiingerat som motor i den interaationella konjunkturen — har den länga expansionsfesen resulterat i ett ökat pris- och kostnadstryck. Den åtstramning av den ekonomiska politiken som har skett i dessa länder ledde till en dämpning av den inhemska efterfrågan, främst investeringaraa, under större delen av 1991. Bägge länderaa väntas dock undgå en regelrätt lågkonjunktur. Efter en svag utveckling under början av 1992 väntas dessa ekonomier under återstoden av prognosperioden återgå till en stabil icke-mflations-drivande tillväxt.

Den svaga återhämtningen av produktionstillväxten leder till att sysselsättningen ökar mättiigt. Eftersom arbetskraften väntes växa i ungefär samma takt, föratses därför arbetslösheten för OECD-området totelt sett kvarsta på ca 7 procent under hela prognosperioden. 1 Västeuropa väntos den ligga kvar på drygt 9 procent.

Världshandelns tillväxt ökade under loppet av 1991. Den främsto drivkraften bakom denna utveckling var en fortsatt stork importökning i Tyskland. Världshandeln väntos fortsätto att utvecklas gynnsamt, i takt med att den ekonomiska aktiviteten i OECD-området tilltor.

12 Den föratsedda måttliga återhämtningen i produktionstillväxten väntas Prop. 1991/92:100 leda till att inflationen dämpas under större delen av prognosperioden. Bil. 1.1 Till undantogen hör framför allt USA men även Storbritannien där inflationen åter kan dra sig uppåt under 1993. BNP-tillväxten inom OECD-området som helhet väntos inte nå upp till den potentiella tillväxten. I kombination med den lediga kapacitet som f.n. finns inom industrisektora och på arbetsmarknaderaa samt en förväntod begränsad uppgång av råvara- och oljepriseraa väntas detto resultera i en avtogande prisökningstakt. Lägre löneökningar till följd av den fortsatt relativt höga arbetslösheten tillsammans med ökad produktivitetstillväxt bör samtidigt resultera i en markant nedväxling av kostnadsutvecklingen. Sammantoget föratses inflationen inom OECD-området dämpas från 4 1/2% 1991 till drygt 3 1/2% både 1992 och 1993.

TabeU 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

1993 De sju stora ländema

Förenta staterna

4 1/4

3 3/4

4 1/4

Japan

2 1/2

2 Tyskland

3 1/2

3 3/4

Frankrike

3,4

2 3/4

Storbritannien

9,5

3 1/4

3 1/2

Italien

6,1

6 1/2

5 1/2

5 Canada

4,8

5 1/2

3 Norden

Danmark

2,7

3 1/2

Finland

6,1

5 1/2

6 Norge

4,1

3 1/2

3 3/4

3 1/4

Sverige

10,4

9 1/2

3 1/4

3 1/2

Norden'

4,2

3 1/2

4 OECD-Europa

5,1

4 1/2

3 3/4

OECD-totalt

4,9

4 1/4

3 1/2

3 3/4

' Exklusive Sverige

Källor: OECD och fmansdepartementet

Det kanske störsto osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till styrkan i den amerikanska återhämtningen. Den fortsatt svaga penningmängdstillväxten och kreditökningen inger oro. Det bör dock noteras att minskningen i kreditgivningen i försto hand verkar vara ett resultot av lägre efterfrågan på krediter till följd av lågkonjunkturen, snarare än en överdriven restriktivitet i utlåningen frän bankernas sida. Ytterligare en fektor som kan försvaga återhämtningen är att hushållen och företogen som en följd av ökad osäkerhet om den framtida ekonomiska utvecklingen kan vara obenägna att öka sin skuldsättning ytterligare.

Å andra sidan kan det inte uteslutos att effekteraa av de penningpoli-tiska lättnader som genomförts i de länder som ligger först i konjunkturcykeln blir större än beräknat. I sä fell kan tillväxten efter en tid bli betydligt starkare än prognosticerat — med åtföljande konsekvenser för inflationen på ett par års sikt.

13 En annan risk gäller utvecklingen i Japan och Tyskland. Den förväntede Prop. 1991/92:100 mycket "mjuka landningen" av dessa ekonomier kan visa sig vara allt för Bil. 1.1 optimistisk. Evenmellt har inte hela effekten av den penningpolitiska åtstramning som ägt ram tidigare ännu slagit igenom fullt ut med innebörden att den pågående avmattningen underskattets. Till dette kan fogas att den underliggande inflationen i främst Tyskland ligger kvar på hög nivå. Utrymmet för penningpolitiska lättnader bedöms därför vara begränsat med hänsyn till den höga prioritet som ges ät inflationsbekämpningen. Mot bakgrund av erferenheteraa av den oväntet djupa konjunkturaedgången i de anglosaxiska länderaa kan därför antegandet om en "mjuklandning" av de japanska och tyska ekonomieraa visa sig vara alltför optimistiskt. En fortsatt stram penningpolitik i Tyskland tvingar sannolikt övriga länder anslutna till växelkurssamarbetet inom EMS att följa med i denna penningpolitiska inriktning, vilket skulle kunna leda till att återhämtningen i dessa länder blir svagare.

En utveckling med sterkare tillväxt än förväntet i Förente steteraa och en svagare tillväxt i Japan ökar risken för att de exteraa obalanseraa, som under de senaste åren reducerats markant, åter tillter. Dette skulle kunna resultera i ökad oro på de finansiella marknadema samt ge ny näring till de handelspolitiska friktioner som växte fram under 1980-telet.

2.2 Länderöversikter

Förenta statema

Vändpunkten i den amerikanska konjunkturen nåddes förra våren, då lägre räntor, oljepriser och en ljusare tro på framtiden skapade bättre tillväxtföratsättningar. Återhämtningen gick dock långsammare än vanligt efter en recession och under hösten 1991 beferade många att den helt kommit av sig. Det var framför allt den långsamma penningmängdstillväxten och den åter försämrade framtidstron hos konsumentema som ingav oro. Sammanteget bedöms den totola produktionen ha fellit med ungefär 3/4% 1991. Den svaga efterfrågan tillsammans med de lägre oljepriseraa innebar att inflationen dämpades till ca 4 1/4%.

Huvudscenariot i följande prognos är att svaghetstendenseraa under hösten var av tillfällig art och att återhämtningen fortsätter.

Den viktigaste fäktora bakom återhämtningen är den gradvisa lättnad av penningpolitiken som centralbanken genomfört sedan våren 1989 och framför allt sedan slutet av 1990. Det tor dock tid innan lägre räntor fär effekt för investeringar samt konsumtion, och än så länge har de lägre räntoraa inte lett till en uppgång i kredigivningen. Det har funnits ferhågor för att detto skulle bero på att bankeraa — också tyngda av tidigare kreditförluster — har tvingats neka även kreditvärdiga företog och hushåll nya lån för att kunna leva upp till de nya och strängare kapitol-tackningsregleraa. Detto skulle kunna utgöra en broms för återhämtningen. Troligare är dock att företogen och hushällen inte ansett framtidsut-sikteraa tillräckligt goda för att vilja to upp lån. Detto väntas dock ändras i år och därmed stimulera såväl investeringar som konsumtion.

14 Om penningpolitiken gradvis har lagt grunden för en återhämtning, Prop. 1991/92:100 gäller det motsatto för finanspolitiken. Den kraftiga ökningen av Bil. 1.1 budgetunderskottet under 1980-tolet har gjort att finanspolitiken i nuvarande skede inte kan användas i stobiliseringspolitiskt syfte. Hösten

1990 slöt kongressen och presidenten en budgetuppgörelse som innebar att underskottet skulle vara utraderat i mitten av 1990-tolet. Under förra och innevarande budgetar fortsätter underskottet att öka framför allt p.g.a. försämrade skatteintäkter, men från och med nästo budgetar väntas utgiftsnedskämingar samt ökade skatteintäkter till följd av konjunkturapp gången leda till en minskning av underskottet. Ambitionen att uppnå budgetbalans i mitten av 1990-talet har dock övergivits. Finanspolitiken bedöms få en kontraktiv effekt på ekonomin både 1992 och 1993. Denna föratses dock inte vara tillräckligt kraftig för att utgöra ett hot mot återhämtningen i ekonomin.

Den viktigaste drivkraften bakom återhämtningen är den privata konsumtionen, som star för hela 2/3 av totalefterfrågan. Uppgången i den privato konsumtionen möjliggörs av en ökad disponibelinkomst orsakad av såväl en bättre reallönetillväxt som högre sysselsättning. Investeringarna framför allt i bostader men även i maskiner och anläggningar väntas också to fert. Även här gäller dock att uppsvinget inte blir lika kraftigt som efter tidigare recessioner.

Tesen att lagercykeln skulle ha spelat ut sin roll är sannolikt felaktig. I motsats till förväntningarna var lagerawecklingen relativt kraftig under recessionen, vilket innebar att lagren var mycket låga i slutet av 1991. Den uppbyggnad av lagren som väntas ske både i år och nästo år ger betydande bidrag till efterfrågetillväxten.

Nettoexporten väntos dock dra ned tillväxten betydligt 1992 då den inhemska efterfrågetillväxten drar igång importen samtidigt som exporten fortsätter att utvecklas relativt blygsamt. Det är först 1993 - då återhämtningen i världsekonomin väntos ha kommit igång pä allvar - som exporten kommer upp i samma expansionstakt som importen. Dollarn är i dagsläget mycket konkurrenskraftig och med nuvarande växelkurser vinner USA sannolikt marknadsandelar både 1992 och 1993.

Sammantoget väntos tillväxten uppgå till omkring 2% 1992 och 3 1/2% nästo är. Inflationen väntos dämpas till 3 3/4% i är för att näste är åter öka till 4 1/4%.

Japan

Efter en inledningsvis mycket stork BNP-tillväxt, mattodes aktiviteten markant under återstoden av 1991. Effekter av en relativt lång period av ekonomisk-politisk stramhet samt en restriktiv kreditgivning från bankeraa resulterade i en avmattning av de privato investeringaraa, främst bostodsinvesteringar, som föll under loppet av året. För helåret

1991 dämpades tillväxten till preliminärt 4 1/2% från 5,6% 1990. Den lägre ekonomiska aktiviteten väntos fortgå under större delen av 1992, och först under slutet av året väntas ekonomin återgå till en stobil icke- inflationsdrivande tillväxt på ca 3 1/2%.

15 Pris- och kostaadstrycket i ekonomin avtog i takt med att aktiviteten Prop. 1991/92:100 mattodes. Även det tidigare ansträngda läget på arbetsmarknaden lättode Bil. 1.1 något, med resultatet att löneutvecklingen dämpades. Den lugnare inhemska efterfrågetillväxten resulterade också i att handels- och bytesbalansöverskottet ökade kraftigt under loppet av 1991. Under senare delen av förra året stagnerade importen. Ytterligare bidragande orsaker till denna utveckling var en förbättring av bytesförhållandet samt stora vinsthemtagningar i början av året frän japanska bolag i utlandet.

Penningpolitiken var fortsatt stram fram till mitten av 1991, då den avtagande produktionstillväxten och inflationstrycket skapade utrymme för en lättnad. Den dämpade tillväxten bidrar till en fortsatt avtogande prisökningstakt under loppet av 1992 och 1993. Föratsättningar skapas då för ytterligare lättnader av penningpolitiken, även om detto utrymme bedöms vara begränsat. Fortferande är läget på arbetsmarknaden relativt stramt, varför en alltför kraftig penningpolitisk lättnad kan resultera i ett förayat inflationstryck. Sänkto räntor kan vidare resultera i en försvagning av yenen och därmed ytterligare späda på det redan växande överskottet i utrikeshandeln, vilket ur ett handelspolitiskt perspektiv inte vore önskvärt för den japanska regeringen. Även inom fmanspolitiken, som under de senaste åren varit inriktod på att konsolidera de statliga fmanseraa, är utrymmet relativt begränsat att stimulera ekonomin.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer fortsätta att utvecklas svagt ytterligare en tid. Lönsamheten inom industrin försämrades påtagligt under senare delen av 1991, och inga större förbättringar väntes redan under iimevarande år. Det tydliga sambandet i Japan mellan näringslivets investeringar och företegens vinstutveckling telar således för en fortsatt avmattning av investeringaraa. Det försämrade vinstläget i industrin medför sannolikt också att de för löneutvecklingen så viktiga bonusutbetelningaraa kommer att reduceras. Dette i kombination med en lägre sysselsättningstillväxt telar för att också den privata konsumtionen, som står för ca 60 procent av totalefterfrågan, kommer att dämpas. Den samlade inhemska efterfrågan väntas därför utvecklas svagt under 1992.

Nettoexporten väntas bidra till BNP-tillväxten under hela prognosperioden. Lägre inhemsk efterfrågan dämpar importtillväxten, samtidigt som exporten gynnas av den inledda återhämtningen i de anglosaxiska länderaa samt en rad kontinentaleuropeiska länder. Under slutet av 1992 bör effekteraa av redan genomförda och eventuellt ytterligare penningpolitiska lättnader resultera i en svag återhämtning av den privata konsumtionen och investeringaraa. Sammantaget innebär detta att BNP beräknas växa med ca 2 1/2% i år och 2 3/4% 1993. Inflationen väntas uppgå till 2 1/2% respektive 2% i år och näste år.

Västeuropa

De fleste länder i Västeuropa — med undanteg för Storbritannien, Finland och Sverige — har erferit en relativt mild konjunkturavmattning främst beroende på en stork export till den tyska marknaden. Den positiva handelseffekten har dock till viss del motverkats av att de länder som är

anslutna till växelkurssamarbetet inom EMS har tvingats anslute sig till Prop. 1991/92:100

den tyska centralbankens restriktiva penningpolitik. Under 1992 och 1993 Bil. 1.1

föratses tillväxten återhämtes i de fleste europeiska länder. Den tidigare

sterka draghjälpen från den tyska ekonomin minskar dock allt eftersom

aktiviteten i den tyska ekonomin avter, vilket innebär att återhämtningen

blir relativt svag. För OECD-Europa föratses en BNP-tillväxt på drygt

2% 1992 och ca 2 1/2% 1993

Totelproduktionen i västra Tyskland beräknas ha ökat med drygt 3% 1991. Bakom den snabba tillväxten låg en kraftigt ökad efterfrågan frän östra Tyskland. Som ett resultet av den sterka inhemska efterfrågan ökade importen markant under året och tillsammans med en vikande exporttillväxt ledde dette till att bytesbalansen — för förste gången sedan början av 1980-tolet — uppvisade ett underskott.

Inflationen ökade till nännare 4,5% efter halvårsskiftet 1991 beroende pä högre indirekte skatter, men även därför att den underliggande inflationen steg. Gällande löneavtel har inneburit genomsnittliga lönehöjningar på ca 7 %. Kraven inför de förestaende avtalsförhandlingar pekar mot fortsatt rätt betydande löneökningar.

Under sommarmånaderaa och början av hösten 1991 visade allt fler konjunkturindikatorer pä att en avmattning var på väg i Tyskland. Industriproduktionen växte långsammare och den inhemska orderingången dämpades radikalt. Enkätundersökningar — som visar företagens förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen — signalerade pessimism. Exporten bromsades upp, framför allt p.g.a. konjunkturavmattningen i Europa. Under de siste månaderna 1991 ökade emellertid orderingången till utlandet något.

I augusti 1991 höjde Bundesbank både diskontot och Lombardräntan. Centralbanken feststallde under förra året också en snävare tillväxtram för penningmängden (M3). Förra året uppgick statens nettouppläning till ca 65 miljarder D-mark, men regeringen avser att minska upplånings-behovet till 50 miljarder D-mark 1992 och till 30 miljarder D-mark 1994.

1 syfte att minska budgetunderskottet och för att anpassa sig till övriga EG-länder har regeringen lagt fram förslag om att höja momsen från 14% till 15% den 1 januari 1993.

Sammantaget väntas den ekonomiska tillväxten att dämpas till drygt 2% både 1992 och 1993. Ekonomin kommer fortsatt att belastas hårt av kostnaderaa för att bygga upp de östra delaraa. Vidare får Tyskland inte samma draghjälp från utlandet som under den interaationella konjunkturuppgången i mitten av 1980-talet, beroende på att återhämtningen i omvärlden blir svagare och på att investeringaraa inte väntas öka lika kraftigt som vid tidigare interaationella konjunkturvändningar.

Inflationen beräknas att uppgå till ca 4% 1992 och 3 3/4% 1993. 1 takt med att konjunkturen dämpas är det troligt att lönutvecklingen kommer att lugna ner sig. Å andra sidan innebär den föreslagna momshöjningen 1993 en ökning av konsumentprisema med 3/4 procentenhet.

1 östra Tyskland beräknas bottenläget nu vara nätt, även om en bred återhämtning kan dröja. En faktor som skulle kunna försena återhämtningen är att lönema inte har någon realistisk koppling till produktivitet-

2 Riksdagen 1991/92. i saml. Nr 100. Bilaga 1.1. 17

en, vilket därmed försämrar konkurrenskraften. Detta kan försvåra Prop. 1991/92:100 omstallningen av företagen och kommer sannolikt att öka arbetslösheten Bil. 1.1 ytterligare.

Den franska ekonomin återhämtade sig gradvis under 1991 efter nedgången i samband med Gulf-krisen. Industriproduktionen har ökat sedan andra kvartalet i Qol. Den ekonomiska tillväxten väntas fortsätta att tillta under första hälften av 1992, varefter den föratses ha nätt potentiell nivå. Återhämtningen leds av en stark nettoexport samt en ökad privat konsumtion. En fördelaktig utveckling av enhetsarbetskostnaden bidrog under 1991 till stora marknadsandelsvinster för den konkurrensutsatta sektora och nettoexporten gav ett stort bidrag till BNP-tillväxten. Denna utveckling antas fortsätta under första hälften av 1992. 1 takt med att importefterfrågan i Tyskland avtar samtidigt som den inhemska efterfrågan i Frankrike ökar kan bidraget frän nettoexporten till efterfrågetillväxten väntas avta. Den inhemska efterfrågan kommer att stimuleras av stigande realinkomster i hushållen, en återhämtning av sysselsättningen samt en uppgång av de privata investeringaraa.

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken har även i lågkonjunkmren varit inflationsbekämpningen. Trots lågkonjunkturen minskade underskottet i de offentliga finanseraa under polaret till ca 1,5% av BNP. Både budgetunderskottet och statsskulden i relation till BNP ligger under genomsnittet för OECD-länderaa. Det penningpolitiska manöveratrymmet begränsas av deltagandet i ERM. Trots att förtroendet för den franska penningpolitiken ökat under senare är och inflationen är bland de lägsta inom EG, tvingades Frankrike följa den tyska räntehöjningen hösten 1991. Fortsatt höga realräntor utgör den viktigaste hämmande fäktora för en återhämtning av de private investeringaraa. Fortferande är den höga arbetslösheten det överskuggande problemet i fransk ekonomi. Konjunkturaedgängen ledde snabbt till en ökning av arbetslösheten från redan höga ca 9% till ca 10%. BNP väntas växa med ungefär 2 1/2% 1992 och knappt 3% 1993. Konsumentprisema antas stiga med knappt 3 % per år under prognosperioden.

1 Storbritannien har nedgången i totalproduktionen, som inleddes andra halvåret 1990 och som fortsatte första halvåret 1991, planat ut. Den förväntade återhämtningen har dragit ut på tiden men mot slutet av 1991 kunde en svag ökning av produktionen noteras. En stor del av återhämtningen kan dock tillskrivas att oljeproduktionen — efter en tids stagnation — åter börjat expandera.

Sedan inträdet i ERM i oktober 1990 sänktes basräntan — det främsta penningpolitiska instramentet i Storbritannien — successivt från 15% till 10,5% hösten 1991. Nedgången skedde i takt med att inflationen dämpades. Penningpolitiken kan dock fortferande anses vara stram. Realräntan ligger kvar på en historiskt sett hög nivå. En hög realränta i kombination med ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande i industrin samt en fortsatt strävan bland företegen att minska sin höga skuldsättning antas fortsätta att verka dämpande på de privata investeringama. Dessa föratses sålunda fella ytterligare under försto hälften av 1992 för att mot årets slut åter börja öka.

18 Återhämtningen av den ekonomiska tillväxten föratses vara ledd av den Prop. 1991/92:100 privata konsumtionen. Konsumtionen stimuleras av såväl en svag ökning Bil. 1.1 av hushällens realinkomst som en viss nedgång av sparkvoten. Under

1991 slöts löneavtal på successivt lägre nivåer inom alla sektorer i ekonomin framför allt beroende på den snabbt försämrade situationen på arbetsmarknaden samt den markanta dämpningen av inflationen. Också pundets inträde i ERM bidrog troligen till förväntningar om lägre framtida inflation. Löneökningaraa väntas fortsätto dämpas 1992, dock inte i samma omfettning som inflationen varför en real löneökning föratses. Uppgången av hushållens reala inkomster begränsas emellertid av att sysselsättningen sannolikt fortsätter att minska.

Styrkan i den konsumtionsledda återhämtningen hänger samman med utvecklingen av hushållens sparkvot. Med en stobilisering av arbetsmarknadsläget minskar ett av de osäkerhetsmoment som bidrog till uppgången i sparandet under perioden 1988-1991. Dessutom har räntenedgången minskat hushållens skuldbörda. Sammantoget innebär detto att en viss nedgång av sparkvoten sannolikt inträffer under prognosperioden.

Under 1991 gav nettoexporten ett positivt bidrag till efterfrågetillväxten till följd av minskad import och svagt ökande export. I konjunkturäter-hämtningen föratses detto slå om till ett negativt bidrag. Ökningen av privat konsumtion bestar främst av en uppgång av konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror för vilka importbenägenheten är hög. Vidare torde den cykliska uppgången i varalager bidra till nettoimporten genom sitt stora importinnehåll. Sammantoget väntas BNP öka med knappt 2%

1992 och ca 3% 1993. Inflationen, mätt i detoljhandelsledet, förväntos uppgå till 3-3 1/2% under prognosperioden.

Norden

I de nordiska länderaa är det utyecklingen i Finland som markant avviker från övriga OECD-området. Recessionen har blivit betydligt kraftigare än tidigare föratsett. Förra året föll BNP med ca 5 %. Under föratsättning att tillväxten i OECD-området vänder uppåt som förväntot och med beaktande av den devalvering av finska marken som har skett och de låga löneavtol som träffets kan en exportledd återhämtning av konjunkturen föratses i år och nästo år. I Danmark och Norge föratses en fortsatt gynnsam produktionstillväxt, till vilken inhemsk efterfrågan bidrar i ökande grad under prognosperioden.

I huvudsak ljusa utsikter gäller för den danska ekonomin fram till 1993. Efter flera är av fellande privat konsumtion och investeringar ökar nu den inhemska efterfrågan. Utrikeshandeln fortsätter att bidra till produktionsutvecklingen. Sammantoget väntas BNP växa med 2 1/2% 1992.

Industriinvesteringaraa väntos öka med drygt 6% i år och ännu mer 1993. Även den privato konsumtionen föratses öka de närmaste åren. Hushållssparandet feller och kan rent av bli negativt 1993. Det samlade privato sparandet sjunker däremot endast obetydligt.

Stora produktivitetsförbättringar medför att den ökande aktivitetsnivån

endast leder till en obetydlig ökning av sysselsättningen. Arbetslösheten Prop. 1991/92:100 i Danmark föratses därmed ligga kvar på ca 10% av arbetsstyrkan. Bil. l.l

Prisutvecklingen har varit gynnsam de senaste åren, och konsumentprisema steg med endast 3 % 1991. Denna utveckling väntos besta under prognosperioden och Danmark har fortsatt en av de lägsta inflationstak-tema i västvärlden. En viktig orsak till detta är låga lönekostnadsökningar, en stigande effektiv kronkurs och sänkta punktskatter. Resultatet är en fortsatt förbättring av den interaationella konkurrenskraften.

Det budgetförslag som lagts fram för 1992 innebär en stram finanspolitik i syfte att minska budgetunderskottet, konsolidera överskottet i bytesbalansen och hålla kostnadsökningaraa lägre än i omvärlden. Såväl offentlig konsumtion som investeringar feller. Stor vikt fästs vid ansträngningarna att åstadkomma förändringar i arbetslöshetsersättningen, dagpengesystemet. Olika förslag finns för att genom reformer på detta område bidra till större flexibilitet på arbetsmarknaden. I nuläget bedöms inflationstakten börja stiga redan vid en arbetslöshet kring 8%. Bl.a. som följd av den höga arbetslösheten uppvisar statsfmansema fortsatt ett underskott motsvarande 1% av BNP. Den samlade offentliga sektoras underskott avtar emellertid och väntas bli eliminerat 1993.

Extembalansen fortsätter att förbättras. Danmarks starka exportframgångar, framför allt på den tyska marknaden, ledde till att bytesbalansen 1990 uppvisade ett Överskott för första gången sedan 1960-telet. Överskottet i handels- och bytesbalansen väntos stiga ytterligare under prognosperioden. Exporten föratses vinna marknadsandelar då konkurrenskraften starks genom den låga kostnadsutvecklingen och produktivitetsförbättringar. Tillväxtbidraget frän nettoexporten föratses dock minska eftersom även importen ökar.

Danmark bedöms få en BNP-tillväxt på 3% näste år, huvudsakligen genererad av den inhemska efterfrågan. Arbetslösheten väntes börja avte tidigast 1993.

Den finska ekonomin har på kort tid gått in i en djup recession. Utvecklingen är en följd av den överhettning som rådde i slutet av 1980-telet då efterfrågan vida översteg produktionen, exterabalansen försämrades och räntenivån steg. Hela ekonomin drabbades av en rekyl efter den tidigare kraftiga högkonjunkturen och totelproduktionen började fella i slutet av 1990. Utöver urholkad konkurrenskraft har Finlands export dessutom kraftigt reducerats genom bortfellet av huvuddelen av sovjetexporten. Dette har väsentligt förstarkt recessionen. Den dramatiska försämringen av det ekonomiska läget ledde under hösten 1991 — trots den tidigare knytningen av marken till ecu — till ett försvagat förtroende för den finska marken och stora valuteutflöden. Den 15 november devalverades marken med 12,3 %. Därefter slöts ett inkomstpolitiskt avtel som innebar en frysning av de nominella löneraa under 1992.

Inhemsk efterfrågan minskade 1991 med över 6%, med dramatiska fell bäde för privat konsumtion och investeringar. Sammanteget gav dette ett fell i BNP på 5%. Devalveringen och inkomstuppgörelsen starker väsentligt Finlands konkurrenskraft. I år väntas de inhemska efterfråge-komponenteraa fortsätta att fella, men en kraftig förbättring av nettoexporten bidrar till att stoppa fellet i BNP.

20 Sysselsäthiingsläget har försämrats lika dramatiskt som produktionen. Prop. 1991/92:100 Minskningen har varit störst i tillverkningsindustrin och byggnadssektora. Bil. 1.1 Efterfrågan pä arbetskraft fortsätter att fella även under 1992. Trots att utbudet av arbetskraft sjunker något beräknas antelet arbetslösa i år till i genomsnitt 250.000, motsvarande 10% av arbetskraften.

Regeringen Ahos ekonomiska politik riktas i stor utsträckning mot strukturella problem. Den konkurrensutsatte sektora ska starkas för att möte den europeiska integrationen. Effektiviteten på marknadema ska förbättras genom ökad konkurrens och minskade regleringar.

Finanspolitiken för 1991 hade en expansiv effekt. Stetsfinanseraa har försämrats kraftigt och uppvisar stora underskott. Minskade skatteintäkter och ökade utgifter för bl.a. arbetslöshetsskydd väntas i år leda till ett nettofinansieringsbehov på 40 miljarder mark. För att begränsa budgetunderskottet ingår ett stort antel besparingsförslag samtidigt som intäkteraa ökas genom bl.a. höjning av miljöskatter och införande av reseskatt.

Den låga aktivitetsnivån har avsevärt dämpat inflationstrycket i den finska ekonomin. Att konsumentpriseraas ökningstakt 1991 i genomsnitt nådde 4 % beror till viss del på avgiftsökningar. Som en följd av framför allt höjda importpriser p.g.a. devalveringen väntes inflationstakten öka till 5,5% 1992.

Minskningen av östexporten samt en nedgång i efterfrågan pä viktiga västmarknader medförde en volymnedgång på 8% för den finska exporten 1991. Kraftigt minskad inhemsk efterfrågan pä investeringsvaror och varaktiga konsumtionsvaror har dock bidragit till ett ännu större fell i importen, varför handelsbalansen visar ett överskott. Väsentligt förbättrad konkurrenskraft i kombination med växande efterfrågan på västmarknaderaa väntes leda till att varaexportens volym stiger med 7 % 1992 samtidigt som importen fortsätter att fella.

1993 kommer förbättringen i konkurrenskraft att ge en exportledd BNP-tillväxt på 3 %. En viss förbättring av sysselsättningsläget kan väntes mot slutet av 1993.

Konjunkturen i Norge tog inte fert enligt förväntningama. Visserligen ökade totela BNP med omkring 2 3/4% I99I, men det var exporten från och investeringar i olje- och skeppsnäringaraa som stod för merparten av tillväxten. Trots en kraftig ökning av hushållens disponibla inkomst stagnerade den private konsumtionen. Hushällen använde pengama till att betala av sina skulder i stallet för att konsumera. Den främsta anledningen till detta var troligen de försämrade avdragsmöjligheteraa för ränteutgifter i och med genomförandet av skattereformen i år. Tillsammans med en svag investeringsefterfrägan ledde dette till att tillväxten i festlandsekonomin stannade vid ca 3/4% 1991.

Förväntningama är nu att tillväxten i festiandsekonomin ska komma i fes med den i "off-shore" under 1992 och uppgå till ungefär 2 1/2%. Hushållens skuldkonsolidering väntas nu vara över och ökningen av disponibelinkomsten kan åter användas till konsumtion. Försöken att med hjälp av en kraftig expansion av finanspolitiken — som inleddes 1989 — stimulera ekonomin förväntas slutligen få effekt. Den ekonomisk politiska

strategin har samtidigt lett till en kraftig ökning av budgetunderskottet, Prop. 1991/92:100 vilket föratses uppgå till 24,5 mdr norska kronor 1992. Bil. 1.1

Nästa är väntas festlandsekonomin expandera snabbare än den totala BNP, 2 3/4% respektive 2 1/4%, beroende på en fortsatt hög privat konsumtion och stora investeringar.

Den långa perioden av dämpad efterfrågan i festlandsekonomin har bidragit till en gradvis nedgång i inflationen. Förra året ökade konsumentprisema med ca 3 1/2%, vilket var mindre än för OECD-ländema i genomsnitt. Efter en marginell uppgång till 3 3/4% 1992 väntas inflationen äter sjunka till ca 3 1/4% 1993.

22

3 Utrikeshandel Prop. 1991/92: lOO

Den interaationella lågkonjiinkmren under förra året var särskilt djup på några av Sveriges viktigaste exportmarknader. Detta bidrog till att den svenska varaexporten minskade 1991. Tunga branscher inom svensk verkstads- och basindustri har drabbats hårt. Industrins konkurrenskraft förbättras emellertid i år och 1993 enligt prognosema, vilket tillsammans med en högre marknadstillväxt gör exportens framtidsutsikter ljusare. Den inhemska lågkonjunkturen har lett till att importen minskat betydligt kraftigare än exporten. Handelsbalansen har därmed förbättrats avsevärt. Detta har också lett till en markant förbättring i bytesbalansen.

3.1 Exporten

Konkurrenskraft och marknadsandelar

Exportföretagens konkurrenskraft försämrades påtagligt under andra hälften av 1980-talet. Medan konkurrentländeraas totela exportvolym för bearbetade varor steg med drygt 34% under perioden 1985-1989 uppgick motsvarande ökning för Sverige till knappt 20%. Exportpriset steg under sainma period ca 9% mer pä svenska än på konkurrentländeraas produkter.

Marknadsandelsutvecklingen kan inte enbart förklaras av det relativa prisläget. Strukturella fektorer som sammanhänger med exportens produkt- och ländersammansättning inverkar också på utvecklingen. Jämfört med konkurrentländema har Sverige en större andel produkter från basindustrin i exporten, 23% jämfört med drygt 13% för OECD.

TabeU 3:1 Varuexportens produkt- och ländersammansättning 1991

Andelar av total varuexport i procent

Produktinriktning

Länderinriktning

Skogsvaror

18,8

Norden

21,5

Mineral varor

10,3

EG exkl. Danmark

48,8

Kem i varor

9,3

Östeuropa

2,2

Energivaror

3,7

Nordamerika

9.1 Verkstadsvaror

47,2

Latinamerika

1.7 varav

DAEs i Sydostasien

2.6 metallvaror

3,4

Japan

2,1

maskiner

16,4

Mellanöstern

3.1 elektroprodukter

10,7

Afrika

1.4 vägfordon

12,6

Övriga länder

7.5 Övriga varor

10,7

Anm.: Med Sydostasiatiska DAEs avses här Hongkong, Singapore, Sydkorea och

Taiwan.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Den allt svagare efterfrågan under de senaste åren i USA, Storbritannien och Norden har dragit ned den svenska exporten. Det faktum att en stor del av vår export går till Norden har missgynnat Sverige. Ett motsatt förhållande rådde åren 1985 och 1986 i samband med en relativt god efterfrågetillväxt i Norden.

23

Marknadsandelsutvecklingen kan schematiskt fördelas på de tre ovan nämnda fäktorema, dvs. bidraget från produkt- och länderinriktning samt konkurrensläge. Konkurrensfäktora kan beräknas som skillnaden mellan den faktiska marknadsandelsutvecklingen och en tänkt utveckling där både exportens länder- och produktinriktning varit lika med konkurrentländemas. "Konkurrensfektom" blir därmed en restpost, som innehåller övriga faktorer som påverkar marknadsandelen, dvs. kostnadsläge, relativpriser, marknadsföring, produktutvecklmg, service m.m., men även faktorer som påverkar utbudet. Exempelvis bidrog den överhettning som uppstod i svensk ekonomi åren 1988 och 1989 till andelsförluster.

I diagram 3:1 sammanfettas Sveriges marknadsandelsutvecklmg under 1980-talet för tillverkningsindustrin på världsmarknaden. Marknadsandelen är beräknad som den svenska exportens värdeandel av 18 OECD-länders exportvärde. Andelsförlustema 1988 förklaras främst av en ogynnsam marknadsinriktning, medan både produktmriktning och konkurrensfaktor gav ett positivt bidrag. 1989 bidrog samtiiga faktorer till ökade marknadsandelsförluster, men konkurrensfektom spelar störst roll. Motsvarande beräkning för de följande åren saknas, men den ogynsamma marknads- och produktinriktningen har fortsatt under innevarande lågkonjunkmr. Det negativa bidraget från konkurrensfäktora bör däremot ha avtegit eftersom relativprisökningen frän 1984 upphörde 1990 och relativpriset väntas därefter mmska ytterligare.

Diagram 3:1 Sveriges marknadsandel för tiUverkningsindustrin pä världsmarknaden uppdelad på produkt- och länderinriktning samt övriga faktorer (konkurrensläge m.m.)

Procerrt

Prop. Bil. 1

1991/92:100 .1

(D nnorknadsandal Q produktinriktning D marknadslnrlktn. D ävrigt

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Källa: SINDCOM (Närings- och teknikutvecklingsverkets databas).

24

Finansdepartementets prognos över Sveriges export av bearbetade varor Prop. 1991/92:100 görs vanligtvis huvudsakligen utifrån uppgifter om importen av dessa Bil. 1.1 varor till de 14 OECD-länder som är våra viktigaste marknader. Marknadstillväxten för bearbetade varor inom dessa 14 OECD-länder beräknas bli endast ca 1 % 1991. 1992 bedöms ökningstakten bli knappt 5% och 1993 drygt 6%, vilket kan sägas vara en relativt svag återhämtning. Under högkonjunkturen 1984-1986 växte marknaden i genomsnitt med drygt 10% per år.

TabeU 3:2 ExportmarknadstiUväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

1993 ExportmarknadstiUväxt

14 OECD-länder Totalt

6,2 7.0

4,8 5,1

1.1

4,8 5,1

6,3 6,8

Priser

14 OECD-länders importriser, SEK Svenska exportpriser Relativpris

3,9 6,1

2,7

-0,7

1.7 2.4 0.7

2,4

-0,3

3,0

2,9

-0,1

Marknadsandelar,

14 OECD-länder Totalt

volym

-5,2 -5.0

-3,6 -4,1

-4.3 -3.3

-2,5 -2,5

-1,2 -1.4

Exportvolym

14 OECD-länder Totalt

1,0 0,8

-3,2 -1.9

2,2 2,6

5,0 5.4

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om den interaationella utvecklingen finns det skäl att befera att marknadstillväxten för svensk export kan bli betydligt lägre än prognosticerat. En sämre marknadstillväxt skulle innebära att återhämtningen i svensk ekonomi skulle gå långsammare, i synnerhet om uppgången i ekonomin väntas bli exportledd. Om marknadstillväxten för bearbetede varor i år blir en procentenhet lägre än beräknat kan den totala varaexporten beräknas bli 0,6 procentenheter, varaimporten 0,3 procentenheter och BNP 0,2 procentenheter lägre.

Marknadstillväxten kan också beräknas som förändringen i OECD-ländemas exportvolym för bearbetade varor till världsmarknaden. Om Sveriges totala export av bearbetade varor sätts i relation till detta marknadstillväxtmått erhålls ett alternativt mätt på marknadsandelen, se tabell 3:3. Med detta sätt att räkna växte de svenska marknadsandelaraa på världsmarknaden snabbare under perioden 1982-1984. Världsmark-nadsandelsförlusteraa därefter var inte heller lika stora som förlusteraa på OECD-marknaden fram till 1987. Därefter uppstod med undantag för 1991 större andelsförluster räknat på världsmarknaden totelt än på

25 OECD-marknaden. Det ser alltså ut som om Sveriges exportprodukter Prop. 1991/92:100 fått allt svårare att hävda sig pä världsmarknaden jämfört med exporten Bil. 1.1 från de största konkurrentländerna. Andelsförlustema på OECD-marknaden 1991 var också betydande.

TabeU 3:3 Altemativ beräkning av exportmarknadstiUväxt, marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1993

Exportvolym totalt

14 OECD-länders export 8,0 4,9 1,9 6,0 7,5

Sveriges export 1,7 0,8 -1,9 2,6 5,4

Sveriges marknadsandel, volym

Andel av 14 OECD:s export -5,8 -3,9 -3,7 -3,2 -2,0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av 14 OECD-länders exportökning för bearbetade varor totalt. Som vikter har använts ländernas betydelse som konkurrenter till svensk export. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Svensk varuexport

Prognosen över den svenska varaexporten utgår från metoden att beräkna marknadstillväxt, relativpriser, marknadsandelar och export enligt tabell 3:2. Den mycket svaga marknadstillväxten 1991 medförde att svensk export av bearbetade varor minskade med nära 2% i volym. Marknads-andelsförlusteraa blev totalt sett emellertid inte lika stora som under 1990.

Under de närmast följande åren beräknas marknadsandelsförlustema för svensk exportindustri successivt avta. En viktig orsak till förbättringen är att den tidigare uppgången i Sveriges exportpris relativt konkurrentiän-deraa under perioden 1984-1989 bratits. Föratom att exportindustrin pressade sina priser under 1990 gynnades den av att konkurrentländeraas valutor effektivt apprecierades mot den svenska kronan med nära 2%, främst till följd av dollaras nedgång och D-markens uppgång. 1991 deprecierades kronan konkurrensvägt med knappt 1 % (valutakurseraa är lästa rent tekniskt med genomsnittskurseraa för november 1991 under resten av prognosperioden). Genomsnittskurseraa för bl.a. den kanadensiska och amerikanska dollara samt Japanska yenen steg 1991 jämfört med 1990, medan ecu-relaterade valutor sjönk.

Från 1991 till 1992 beräknas Sveriges relativpris för bearbetade varor minska något. En låg kostnadsökning i industrin ger möjlighet till en återhållsam prisutveckling. Industrins vinstmarginal väntas ändå öka. Även 1993 bedöms exportpriset stiga relativt långsamt, i ungefår samma takt som för konkurrentländeraa. Vinstmaiinaleraa beräknas öka något mer 1993 än 1992.

Den relativprissänkning som nu sker är betydligt mindre jämfört med den som möjliggjordes genom devalveringama i böijan av 1980-talet, dä

det svenska exportpriset för bearbetade varor under åren 1982-1983 sänktes med sammanlagt drygt 8 % i förhållande till importpriset till 14 OECD-länder. Den kraftiga relativprissänkningen bidrog starkt till att exportindustrin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlustema till vinster. Industrins marknadsandelar pä OECD-marknaden ökade med drygt 9% i volym under åren 1982-1983.

Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor tiU 14 OECD-länder

85 Index 1980=100 110

]|

L

ativpris

u

\

------------ .

--'

-_-

/'" \

"

] Marknadsandel

J

1980 1982 1984 1986 1988

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Sveriges totala varaexport minskade med 1 1/2% 1991. 1 år beräknas varaexporten öka med knappt 2% och med nära 4 1/5% 1993. Föratom en ökad marknadstillväxt, beror uppgången på starkt konkurrenskraft och därmed avtagande marknadsandelsförluster.

TabeU 3:4 Export av varor

Mdr

Volymutveckling

Prisutveckling

kr.

procent per år

1993 Bearbetade varor

283,9

-1,9

2,6

5,4

2,9

Fartyg

3,2

-26,2

10,5

2,8

7,7

7,6

8,4

Petroleumprodukter

5,0

7,0

0,0

2,8

1,7

Övriga råvaror

43,6

0,0

-4,7

0,9

-9,5

9,7

Summa varor

339,8

-1,5

1,9

4,4

0,7

2,6

3,9

Altemativ uppdelning:

Basindustriprodukter

81,6

0,7

1,3

-5.7

0,8

6,8

Verkstadsprodukter

exkl. fartyg

170,0

-3,5

2,8

6,2

3,4

3,0

2,5

Övriga varor

88,2

0,0

0,8

3,1

3,2

3.6 Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massa- och pappersindustri samtjärn-, stål- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

27 Verkstadsmdustrins export minskade kraftigt 1991, med ca 3 1/2% i volym. I år beräknas efterfrågan successivt förbättras och exportvolymen för dessa varor öka med drygt 2 1/2%. Nästa år beräknas den te fert ordentligt i samband med den snabbare marknadstillväxten och förbättrade konkurrenskraften, och öka med drygt 6%.

För basindustrin beräknas exportvolymen öka långsammare än för verkstadsindustrin. Frän en volymökning med knappt 1% förra året, beräknas exporten stiga med drygt 1 % i år och med knappt 3% 1993.

3.2 Importen

Mot slutet av 1989 dämpades den svenska varaimporten. Nedgången förstarktes under 1990. Första halvåret 1991 minskade varaimporten med nära 8% i volym jämfört med motsvarande period 1990. En nedgång inträffede för i stort sett samtliga varakategorier, men särskilt för investerings- och insatsvaror samt personbilar. Undantag utgör importen av energivaror, dagligvaror samt fertyg, vilka ökade.

Importen av bearbetade varor föll 1991 betydligt kraftigare än vad den slutliga efterfrågan indikerar. Detta hänger delvis samman med att den kraftiga lageraweckling som gjordes under året höll tillbaka importen. Denna förklaring är dock inte tillräcklig. Inte heller den importvägda efterfrågan, med lagerförändringen inkluderad, tydde pä att importfellet skulle bli sä stort. En förklaring kan då vara att importandelen under överhettningsåren drevs upp till mycket höga nivåer genom de kapacitetsrestriktioner som förelåg för den inhemska produktionen. När dessa restriktioner sedan bortföll i nedgängsfesen återgick importandelen till mer normala nivåer. 1 ett sådant skede skulle importen fella snabbare än den importvägda efterfrågan. Under 1992 och 1993 väntas lageromslaget bli positivt och därmed istallet bidra till en sterkare importtillväxt.

TabeU 3:5 Import av varor

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Mdr

Volymutveckling

Prisutveckling

kr.

procent per år

1993 Bearbetade varor

255,4

-7,2

1,2

3,7

0,4

2,4

Fartyg

3,8

43,0

-35,4

-5,8

3,5

6,6

8,7

Råolja

17,0

-1.5

3,7

0,0

-13,3

0,0

Petroleumprodukter

10,9

-4,5

3,2

-2,5

1.7 Övriga råvaror

36,6

-5,4

4,0

5.2 Summa varor

323,7

-5,7

1,0

2,9

-0,3

1,9

2,9

Alternativ uppdelning:

Basindustriprodukter

-4,4

0,9

-7,3

5.5 Verkstadsprodukter

exkl. fartyg

148,9

-9,1

1,0

-0,1

2.3 Övriga varor

136,0

-2,9

0,4

2,0

2.5 Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massa- och pappersindustri samtjärn-, stål- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

28 För helåret 1991 föll varaimporten med nära 6%. För i år och 1993 beräknas emellertid importen öka, med 1 % resp. knappt 3 %. Importen av varor från basindustrin minskade med ca 4 1/2% 1991, varor från verkstedsindustrin med ca 9% och från övrig mdustri med ca 3%. Importen av verkstedsprodukter beräknas öka med 1% i år och med drygt 3 % näste år, i samband med framför allt stigande produktion och export.

Importpriset for bearbetede varor steg svagt under 1991. Medan importprisema på papper och papp resp. jäm- och stalvaror minskade låg importpriset för verkstedsprodukter i stort sett stilla. I år beräknas importpriset för bearbetede varor stiga med nära 2%. Till uppgången bidrar prishöjningar för så gott som samtliga bearbetade varor utom papper och papp, som bedöms ligga ungefär stilla. Näste år bedöms importprisema för bearbetade varor stiga med ca 2 1/2%.

3.3 Bytesbalansen

Handelsbalansen för basindustri- samt verkstadsprodukter har varit positiv under 1980-talet, medan den för övriga varor visat underskott. Basindustrin har ökat sitt positiva bidrag medan verkstadsindustrins bidrag minskat. Förhållandet är annorlunda under prognosperioden 1992-1993, då fräinst verkstadsindustrin beräknas bidra till en förbättring i handelsbalansen. Denna utveckling hör samman med basindustrins, inte minst skogsindustrins, fortsatta problem med överkapacitet och ökad konkurrens.

Sveriges handelsbalans visade 1991 preliminärt ett överskott pä drygt 31 miljarder kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som för 1990. Förbättringen hänför sig så gott som helt till volymutvecklingen. Den förbättrade handelsbalansen medförde att underskottet i bytesbalansen minskade från ca 35 miljarder kr. 1990 till knappt 19 miljarder kr. 1991.

Diagram 3:3 Sveriges handelsbalans uppdelad pä bas- och verkstadsindustrins produkter samt övriga varor

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

1985 1986 1987 1988 1989 1990 199

Källor: Konjunkturinstitutet och fmansdepartementet

■ Basindustri Q Varkstcdslnd. H övriga varor

29 Utvecklingen i avkastningsnettot bidrog också starkt till en bättre Prop. 1991/92:100 utveckling i bytesbalansen. Kapitalavkastningen visar visserligen fortsatt Bil. 1.1 stort underskott, men det beräknas växa i avsevärt lägre takt, vilket fräinst förklaras av utvecklingen i räntenettot. Detta försämrades med drygt 13 miljarder kr. 1990 mot omkring 6 miljarder kr. 1991. Underskottet beräknas fortsätta att stiga under de närmaste åren, men i ännu lägre takt. Det hör framför allt samman med att den räntebärande skulden till utiandet inte ökar lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av att de svenska direktmvesteringaraa utomlands mattades betydligt under 1991. Visserligen beräknas räntenettot försämras ett par miljarder snabbare 1993 än 1992, men dette kan delvis förklaras av att en omläggning av lån skett till länder med högre räntenivå i samband med att kronan knöts till ecun. Investeringaraa kan också väntes öka, och därmed ränteutgifteraa, då konjunkturappgången ter fert 1993.

Under förste halvåret 1991 genererade de svenska direktinvesteringama mkl. återinvesterade vinstmedel ett utflöde på 35 miljarder kr. netto, varav hela 24 miljarder i januari. Under resten av året var utflödet mycket mindre. Dessutom gjordes stora desinvesteringar, dvs. vissa utiändska dotterbolag eller produktionsenheter avyttrades och företegen omstrakturerades. Å andra sidan ökade de utiändska direktinvesteringaraa i Sverige kraftigt, och uppgick till nära 35 miljarder kr. netto under förste halvåret 1991, (vilket till stor del förklaras av Tetra Paks köp av Alfe-Laval). Det bär innebär att de utländska direktinvesteringaraa i Sverige i stort sett balanserade det svenska direktinvesteringsutftödet. Mönstret under de senaste åren dä utlandsinvesteringaraa genererade betydande imderskott bröts alltså 1991. 1990 uppgick nettoutflödet för direktinvesteringaraa till ca 70 miljarder kr.

De lägre svenska direktinvesteringaraa utomlands kan förklaras av flera faktorer, som den kraftigt försämrade lönsamheten i framför allt industrin i Sverige, den interaationella konjunkturaedgängen, ränteutvecklingen m.m. En betydligt lugnare investeringsfås tycks ha inletts globalt sett förra året. Utländska direktinvesteringar i Sverige kan ändå komma att öka de närmaste åren. Inflödet kan t.o.m. överstiga utflödet för direktinvesteringar under de närmaste åren. För dette telar bl.a. att det blir lättere för utländska företeg att köpa svenska företeg sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft 1 januari 1992. Den föratsedda förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft, genom lägre lönekostnadsökningar och högre produktivitetstillväxt, borde vidare medföra en förbättring av näringsklimatet och därmed stimulera utiändska investeringar i Sverige.

Tjänstebalansen bidrog också till att förbättra bytesbalansen 1991. Underskottet i resevalutanettot ökade inte lika mycket som tidigare, mycket p.g.a. den kraftiga nedgången i resandet i början av året i samband med kriget vid Persiska viken. Resandet har även generellt sett dämpats jämfört med tidigare. Det hör samman med den svaga privata konsumtionen och det växande sparandet, men sannolikt också med ökad återhållsamhet med resekostnaderaa inom näringslivet. Resevalutainkomstema har minskat mycket kraftigt, vilket också hör samman med

30

lågkonjunkturen, men också med relativprishöjningen på svenska Prop. 1991/92:100 turisttjänster. I är och nästa år beräknas underskottet i resevalutanettot Bil. 1.1 försämras med knappt en miljard kr. per är. Underskottet i nettot för övriga tjänster minskar också jämfört med 1990. Importen av provisions-och försäljningstjänster samt entreprenader föll kraftigt 1991 i samband med den svaga inhemska efterfrågan. Med den något gynnsammare konjunkturen i år och 1993 väntas utgifteraa åter öka och nettot för övriga tjänster försämras nägot.

Överskottet i handelsbalansen beräknas öka till drygt 49 miljarder kr. 1993. Föratom återhämtningen i varaexporten väntas en fortsatt relativt svag uppgång i inhemsk efterfrågan bidra till ett högre överskott. Underskottet i bytesbalansen minskar till drygt 9 miljarder kr. 1993, vilket motsvarar ca 0,5 % av BNP.

Så sent som för ett år sedan visade prognosen över bytesbalansen för 1992 ett underskott uppgående till omkring 4% av BNP, dvs. omkring -60 miljarder kr. Dä beräknades överskottet i handelsbalansen bli betydligt svagare, omkring 13 miljarder kr. Underskottet i tjänstebalansen beräknades bli ca 7 miljarder kr. djupare, fräinst p.g.a. ett större underskott i resevalutanettot. Avkastningsnettot beräknades bli drygt 12 miljarder kr. sämre. De stora prognosmissama var framför allt att den kraftiga dämpningen i importen, utlandsresandet samt direktinvesteringarna utomlands inte föratsägs.

TabeU 3:6 Bytesbalans

Miljarder kr.

1993 Bearbetade varor

Råolja och petroleumprodukter

Övriga råvaror

Fartyg

Korrigeringspost

26,2

-14,8

5,8

-1.3

28,5

-18,8

-0,6

-1.3

47,1

-14,8

3,5

-3.1

-1.3

54,4

-15,8

-0,9

-1.3

64,4

-16,2

3,0

-0,6

-1.3

Handelsbalans

14,6

14,8

31,3

37,8

49,3

Sjöfartsnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster

2,4 -15,6

-4,4

1,6

-18,8

-5,5

3,6

-20,0

-2,6

10,5

3,0

-20,8

-4,7

-21,7

-5,0

Tjänstebalans

-8,7

-13,2

-9,4

-12,0

-12,3

Avkastning på kapital därav räntenetto återinvesterade vinstmedel

-14,3

-27,8

-23,2

-41,2

12,2

-27,8

-47,1

11,8

-28,0

-49,0

12,0

-30,2

-52,9

13,2

Transfereringar

-13,2

-13,5

-13,0

-15,3

-16,2

Bytesbalans

Andel av BNP

-21,5 -1.8

-35,1

-2,6

-18,9

-1.3

-17,5

-1.2

-9,4

-0,6

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Riksbanken, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

4 Industrin pp- 1991/92: lOO

Bil. 1.1 Den ekonomiska återhämtningen i omvärlden är svag, vilket i hög grad drabbar industrin. Lagerawecklingen fortsätter i är och industriproduktionen, som minskade med 5 1/2% 1991, väntas börja ta fert först under andra halvåret i är. Lönsamheten i industrin nådde en bottennivå förra året och beräknas nu förbättras successivt i samband med relativt låga lönekostnadsökningar och starkt produktivitet.

4.1 Produktion och konkurrenskraft

Industrins orderingång från exportmarknaden låg kvar pä en låg nivå under andra halvåret 1991 och väntas öka relativt långsamt under första halvåret i år. Ännu syns ingen förbättring i orderingången från hemmamarknaden. Drygt 90% av industriföretagen angav senast i september 1991 efterfrågeläget som främsta hindret till ökad produktion.

Föratom med den svaga efterfrågan hör den låga produktionen samman med att industrin drar ned sina färdigvaralager. Drygt 40% av industriföretagen bedömde sina fardigvaralager som för stora i september 1991. Under första halvåret 1991 skedde en ofrivillig uppbyggnad av färdig-varalagren, men under tredje kvartalet drogs lagren ned. Lagerawecklingen kommer senare än väntat, vilket också motverkar en uppgång i produktionen. Först under andra halvåret i är väntas efterfrågan från omvärlden leda till att produktionen tar fert.

Industriproduktionen minskade med drygt 10% från den senaste toppnivån första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1991, enligt industristatistiken. Nedgången är inte riktigt lika kraftig enligt nationalräkenskapema, nära 9%. Prognosema över industriproduktionen utgår från nationalräkenskaperaa, som är avstamda med beräkningar av BNP från efterfrågesidan. Industriproduktionen beräknas ha minskat med 5 1/2% 1991. Den föratses minska med 1/2 % i år och öka med 3 % 1993.

TabeU 4:1 Industriproduktion

Procentuell volymförändring

1993 Basindustri Verkstadsindustri ..exkl. varv Övrig industri

Industrin totalt

0,2

3,4 0.3

1,7

-1,2

-2.3 -1,9

-2,0

-2,5

-7,0 -5.0

-5,5

0,1

0,3 -1.6

-0,5

2,5

3,5 2.7

3,0

i4nm..' Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt

järn-, stål- och metallverk.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Efter devalveringama i början av 1980-talet och i samband med den därpå följande interaationella konjunkturappgången steg industrins kapacitetsutnyttjande frän bottennivän på drygt 79 % 1982 till en toppnivå

32

första kvartalet 1989 på drygt 90%. Under samma period steg industriproduktionen med 26%. Det höga kapacitetsutnyttjandet mot slutet av perioden och den till slut mycket stora bristen på arbetskraft och produktionskapacitet ledde till överhettning - det gick inte längre att möte all efterfrågan med ökad produktion. Överhettningen ledde i sin tur till en snabbare lönekostnadsökning och prisutveckling än för de viktigaste konkurrenteraa i omvärlden, vilket till stor del förklarar industrins växande marknadsandelsförluster mot slutet av 1980-telet.

Industrins kapacitetsutnyttjande minskade med ca 6 procentenheter från toppnivån i början av 1989 till andra kvartalet 1991. Under den tidigare nedgängsfesen från början av 1979 till bottennivän 1982 var motsvarande nedgång ca 7 procentenheter. Industriproduktionen under samma period föll med 9% - lika mycket som hittills under nuvarande nedgängsfes. Den senaste nedgången i kapacitetsutnyttjandet ser alltså inte avvikande ut, men den sker från en högre nivå. Industrins kapacitetsutnyttjande andra kvartalet 1991 låg 5 procentenheter över bottennivän 1982.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 4:1 Industrins produktion och kapacitetsutnyttjande

Procent Index 1 kv 1980=100

90 •

85 BO

1 Industriproduktion k

/\ 1 V'' \

/

/-

y

1 Kapacitetsutnyttjande \

\ t 1/

->r:x7....

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

1 10

90

80 Anm.: Den vänstra skalan visar industrins kapacitetsutnyttjande och den högra

industriproduktionen.

Källor: Statistiskla centralbyrån och finansdepartementet

Fallet i kapacitetsutnyttjandet i verkstedsindustrin, som svarar för ca 45% av förädlingsvärdet i hela tillverkningsindustrin, från början av 1989 har varit kraftigare jämfört med nedgången under 1980-1982. Då minskade kapacitetsutnyttjandet med 7 procentenheter, medan det minskat med 8,6 procentenheter från förste kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartelet 1991. Den kraftiga nedgången tyder på att verkstedsindustrin till stor del valt att behålla ledig kapacitet för att utnyttja vid kommande konjunkturuppgång. Någon omfettande nedläggning av kapacitet tycks alltså inte ha skett. Däremot har sysselsättningen inom verkstedsindustrin minskat

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml Nr 100. Bilaga 1.1.

33

kraftigt under nuvarande lågkonjunktur. 1 år väntes produktiviteten i Prop. 1991/92:100 verkstadsindustrin öka, medan antelet anstallda fortsätter att minska. Bil. 1.1

Sysselsättningen inom industrin beräknas ha minskat med sammanlagt hela 85 000 personer under åren 1990-1991. Nedgången fortsätter i år och näste år, med sammanlagt 58 000 personer enligt prognosen. Samtidigt beräknas produktiviteten inom industrin öka med 3,6% resp. 4,5% dessa år. Den föratsedda relativt svaga återhämtningen i efterfrågan och produktion, ger också industriföretegen möjlighet att anpassa sin kapacitet i takt med efterfrågetillväxten. Det sterka sambandet mellan industriproduktion och industrins kapacitetsutnyttjande telar för att kapacitetsutnyttjandet kommer att följa med produktionen uppåt under de närmaste åren, och i ungefär samma relativt långsamma takt.

Återhämtningen i industrin kommer att underlättes av att industrins konkurrenskraft stärks. Under 1991 steg industrins lönekostnader (timlön inkl. sociala avgifter) med knappt 7% jämfört med drygt 10 1/2% året innan. Produktiviteten ökade med 1,1% 1991 jämfört med 0,8% 1990. Följaktligen höjdes arbetskostnadema per producerad enhet med 5,7% förra året. Motsvarande ökning i konkurrentländeraa 1991 uppgick till drygt 4 %. Kronans effektiva depreciering med knappt 1 % medförde att ökningen av enhetsarbetskostnaderaa räknat i gemensam valute blev 0,5 procentenhet högre än för konkurrentländeraa.

Under 1992 beräknas industrins lönekostnader stiga med drygt 4%. Den svaga efterfrågan och det växande överskottet pä arbetskraft har starkt bidragit till att bromsa löneökningstakten. Industrins produktivitet beräknas öka med drygt 3 1/2%, vilket sammantaget ger en uppgång i industrins enhetsarbetskostnader med knappt 1 %, att jämföra med ca 2 1/2% i konkurrentländeraa. Även 1993 beräknas den relativa enhetsarbetskostnaden minska, framför allt genom att produktivitetsökningen beräknas bli över två procentenheter större än för konkurrentländema.

TabeU 4:2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

1993 Lönekostnad per timme

10,8

10,6

6,9

4,2

4.0 Produktivitet

3,2

0,8

3,6

4.5 Enhetsarbetskostnad, (ULC)

7,4

9,7

0,6

-0.5

Produktivitet, 11 OECI>-länder

3,5

2,6

1,6

2,3

11 OECD-länders ULC

3,8

4,3

2,6

2,4

11 OECD-länders ULC, SEK

5,6

5,2

2,6

2.4 Källor: Konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Den fmska devalveringen med drygt 12% i mitten av november 1991 bidrog starkt till att förbättra den fmska industrins konkurrensläge. Som konkurrent till svensk industri på exportmarknaden väger Finland relativt lätt med en vikt på knappt 2 %, enligt konjunkturinstitutet. Givet att det fmska relativpriset för bearbetede varor minskar med 6% skulle det svenska exportpriset relativt konkurrentländeraa öka med endast 0,1%, vägt med Kl:s vikter. Det skulle följaktligen innebära små marknads-

34

andelsföriuster totelt sett till ett värde på under en miljard kr. på kort Prop. 1991/92:100

sikt. Därmed fär den fmska devalveringen en liten effekt pä svensk Bil. 1.1

industris konkurrensläge som helhet. Däremot är effekten större pä

konkurrensläget för svensk massa- och pappersindustri, som har den

finska skogsindustrin som störste konkurrent, med en vikt på ca 17% för

exporten av massa och papper till världsmarknaden. Den fmska

skogsindustrin väntes i viss mån följa med i den väntede prisuppgängen

för skogsprodukter för att förbättra sma pressade vinstmaigmaler, men

kan komma att öka sina marknadsandelar genom lägre relativpriser.

Finlands skogsindustri har emellertid tappat marknadsandelar i större

utsträckning än Sveriges och det kan ta tid att återvinna dem.

4,2 Lönsamhet

Industrins vinstandel, dvs. driftsöverskottet bratto som andel av förädlingsvärdet, låg pä omkring 30% under åren 1983-1989. Under andra halvåret 1989 började industriföretagens vinster fella. Industrins insats- och lönekosmader per producerad enhet steg snabbare än produktpriseraa redan fr.o.m. 1987, och marginalerna, dvs. produktpriset dividerat med rörlig kostnad, pressades för att bromsa marknadsan-delsförlusteraa.

Ar 1990 steg lönekostnaderaa per producerad enhet ännu snabbare än året innan, men uppgången i insatskostnaderaa mer än halverades. Försälj ningspriseraas ökningstakt drogs ned kraftigt och marginaleraa pressades ytterligare. Ar 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och lönekostnaderaa, men produktpriserna steg ännu långsammare. Industrins vinstandel beräknas ha nått en botten 1991, ungefär i nivå med 1982.

Delårsresultaten 1991 för de 600 största industriföretagen visar att resultatet efter avskrivningar som andel av omsättningen försämrades med drygt 30% och kom ned på lika låg nivå som bottennoteringen under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Rörelsemarginalen för de större industriföretagen sjönk preliminärt med 1,5 procentenheter 1991. Motsvarande nedgång för hela industrin 1990 uppgick till 2,6 procentenheter, vilket var lika mycket som för de största industriföretagen sainma år.

Avkastningen på totalt kapital i industrin sjönk 1990 från 8 % till 7,5 %. Samtidigt steg den genomsnittiiga skuldräntan från 5,6% 1989 till 6,1 % 1990. En liknande utveckling 1991 skulle innebära att avkastningen pä totelt kapital och skuldräntan skulle närma sig ungefär samma nivå, omkring 7%. Senast avkastningen på totelt kapitel understeg den genomsnittliga skuldräntan var 1981.

I år beräknas industrins vinstmarginal öka något och ytterligare förstarkas 1993. Medan uppgången av insats- och lönekostnadema blir historiskt sett mycket låga bedöms ökningstakten i produktpriseraa åter stiga. Industrins vinstmarginal, dvs. produktpris dividerat med rörlig kostnad, beräknas därmed i år öka med en halv procentenhet och med ungefär det dubbla näste år. Vinstandelen, dvs. driftsöverskottet bratto som andel av förädlingsvärdet, väntas 1993 ändå ligga under 1989 ärs nivå.

TabeU 4:3 RörUga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bnittoöverskottsandel

Procentuell förändring

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

1993 Insatskostnad Lönekostnad' Summa rörlig kostnad Produktpris

7,6 7,2 7,6 7,4

2,8 8,3 4,4 3,6

1.6 5.8 2.9 1.8

2,2 0,6

1.7 2.2

3,6 -0,5

2,3 3.5

Marginal

-0,2

-0,7

-1,0

0,5

1,1

Bruttoöverskottsandel

29,5

27,1

24,5

25,8

28,5

' Lönekostnad per producerad enhet.

Som andel av förädlingsvärdet till producentpris. Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Utvecklingen av industrins lönsamhet under 1980-telet har avsevärt skiljt sig åt mellan olika branscher. Efter en snabb uppgång i basmdu-strins vinstandel åren 1982-1984 sjönk vinsteraa 1985-1986 för att åter stiga under perioden 1987-1989, främst till följd av en kraftig vmstupp-gång för skogsindustrin. Basindustrins vinstandel började fella 1990 och väntas nå en bottennivå i är. Skogsindustrin har problem med överkapacitet för både massa och papper. Medan efterfrågan på massa och papper frän exportmarknaden haft en tendens att öka, bidrog överkapaciteten till att exportpriseraa på massa sjönk 1991 med 22%. Vinstmargmaleraa minskade därmed mycket kraftigt. För jära-, stal- och metallverk föll exportpriseraa också under 1991 samtidigt som efterfrågan minskade, både från hemma- och exportmarknaden. Den globala avmattningen för investeringama försämrar utsiktema för dessa delbranscher. Den väntat gynnsammare lönekostnads- och produktivitetsutvecklingen kan möjligen bidra till en successiv ljusning.

Basindustrins lönekostiiad per producerad enhet beräknas i är stiga med knappt 2 % och de totala rörliga kostnaderaa per producerad enhet med endast lite över 1 %. Produktpriset beräknas stiga ännu långsammare och vinstmarginalen för basindustrin sjunker därför nägot även i år. Först näste är väntas lönsamheten förbättras mom basindustrin, främst till följd av en markant uppgång i försäljningspriseraa. Vinstmarginalen väntas stiga med omkring 2 1/2 procentenheter för basindustrin totelt och vinstandelen öka från ca 24% 1992 till omkring 31% 1993.

För verkstadsindustrin föll produktionen med drygt 2% 1990 och med preliminärt 7% 1991. Medan produktionen steg för elektroindustrin var nedgången kraftig för maskin-, metellvara- och transportmedelsindustrin. Den svaga efterfrågeutvecklingen för bilar och investeringsvaror har slagit hårt mot verkstadsindustrins export. Lönsamheten inom branschen försämrades kraftigt 1991. Enligt Verkstadsföreningens prognos minskade avkastningen på totalt kapital med tre procentenheter 1991 från föregäende år, till 3,1 % 1991. Rörelsemarginalen minskade med 2,5 procentenheter till 1,3%, vilket kan jämföras med nedgången med 1,5 procentenheter för de 600 största industriföretagen enligt delårsresultaten för 1991.

36 Diagram 4:2 Industrins bnittoöverskottsandel

Procent

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Anm.: Med "industrin" avses här industri exkl. petroleumraffmaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Lönsamhetsnedgången inom verkstadsindustrin var förra året kraftigast för de mindre företagen. En hög skuldsättningsgrad och hög genomsnittlig skuldränta bidrog till att avkastningen på eget kapital var negativ för företag med upp till 75 anstallda.

Trots den stora nedgången för verkstadsindustrin finns nu vissa positiva tecken. Exportorderingången till branschen som helhet tycks ha bottnat och vara på väg uppåt, om än långsamt. De relativt låga lönekostnads-ökningaraa, den ökade produktiviteten och den därmed starkta konkurrenskraften bidrar till en lönsamhetsförbättring. De rörliga kostnaderaa väntas stiga relativt långsamt, vilket ger utrymme för en viss uppgång i vinstmarginaleraa, trots fortsatt pressade produktpriser. Vinstandelen för branschen som helhet väntas stiga i år, men kommer först nästa år upp över 1990 års nivå.

37

5 Arbetsmarknaden

Under 1990 avtog överhettningen pä arbetsmarknaden. Efterfrågan och bristen pä arbetskraft minskade och under hösten och vintera började arbetslösheten att stiga. Arbetsmarknadsläget fortsatte att försvagas i snabb takt under 1991. Arbetslösheten steg starkt framför allt under det första halvåret 1991 för att sedan kvarsta på drygt 3%, vilket är samma nivå som under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Sysselsättningen föll däremot betydligt mer än i tidigare konjunkmraedgängar. Det kan tyda pä att företagen i mindre utsträckning än tidigare håller kvar arbetskraften i väntan pä kommande konjunkturappgång. Trycket på effektiviseringar är också sterkare bl.a. beroende på de krav som stalls av närmandet till EG. Att även utbudet av arbetskraft sjönk sterkare än i motsvarande tidigare konjunkturfeser bromsade uppgången i arbetslösheten. Det minskade utbudet beror dels på att antelet personer i utbildning ökade, både i AMS regi och inom det reguljära utbildningsväsendet. De som utbildar sig ingår per definition inte i arbetskraften. Dels anser sig allt fler, i takt med ett försämrat arbetsmarknadsläge, inte ha nägra utsikter att få ett arbete och avstar därför frän att söka.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 5:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal

1990 Anm.: Sista kvartalet 1991 preliminärt, december prognosticerat. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetslösheten föratses fortsätta att stiga. Ett tecken på detta är det mycket stora antal varsel om uppsägningar som noterats fr.o.m. siste kvartalet 1990. Ett problem är dock att föratsäga hur många av varslen som verkligen verkstalls. År 1992 beräknas arbetslösheten stiga med 1,1 procentenheter till 3,8% som årsgenomsnitt. Det iimebär en nivå på över 4,5% i början av 1993. Först under andra halvåret 1993 bedöms en mindre nedgång ske, eftersom arbetslösheten ligger sent i konjunktur-fesen. Detta ger ett årsgenomsnitt på 4,5% 1993. Utbudet beräknas

fortsätta att minska 1992 och 1993 och därmed dämpa arbetslöshetsupp- Prop. 1991/92:100

gängen. Det är således främst efterfrågan på arbetskraft som fortsätter att Bil. 1.1

sjunka. Ar 1992 blir sysselsättningsnedgången lika stark som i Qol medan

den bromsas upp betydligt 1993. Förbättringen av BNP-tillväxten 1992

och 1993 föratses således komma från en stigande produktivitet på i

storleksordningen 1,5% respektive 2%.

5.1 Sysselsättning

Efter den starka sysselsättningstillväxten under andra hälften av 1980-telet inträffede en stagnation under loppet av 1990. I början av 1991 inleddes en nedgång som har fortsatt i en accelererande takt. 1 genomsnitt under 1991 minskade antelet sysselsatta med 77 000 personer, eller med 1,7%, jämfört med 1990. Samtidigt minskade antalet arbetade timmar med 1,9%, vilket innebär att medelarbetstiden sjönk något. Det är dock främst en effekt av att antalet lagstadgade semesterdagar utökades med tvä dagar för stor del av de sysselsatta.

Sysselsättningsnedgången bestod i huvudsak av ett fortsatt fell inom den konkurrensutsatta sektora i ekonomin. Inom de privata och offentliga konkurrensskyddade branscheraa noterades en stegnation eller nedgång under loppet av 1991.

TabeU 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå 1990

Förändring

från föregående år

1993 Syssetsätming

Jord- och skogsbruk

-10

-6

-3

Industri

-25

-60

-43

-15

Byggnadsverksamhet

-1

-22

-10

Privata tjänster

-14

-20

0 Kommunal verksamhet

-1

0 StaUig verksamhet

-5

-8

Totalt

4508

-77

-81

-36

Arbetskraft, totalt

-25

-31

-4

Arbetslösa

% av arbetskraften

2,7

3,8

4,5

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och fmansdepartementet.

Den långsiktiga trenden mot minskad sysselsättning inom jord- och skogsbruk föratses fortsätto. Under 1991 sjönk antelet med 6 000 personer. Ar 1992 väntas antelet minska lika mycket, medan skogsbrakets förväntede produktionsuppgång bromsar nedgången 1993.

Inom industrin, som svarat för den avgjort störste sysselsättningsned-dragningen, fortsätter tillbakagången om än i något svagare takt. Jämfört med föregående lågkonjunktur blir raset betydligt sterkare. Under 1990 och 1991 föll sysselsättningen med över 80 000 personer, vilket är ungefär lika mycket som under början av 1980-telet. Dessutom föratses

en ytterligare minskning med närmare 60 000 personer under åren 1992 Prop. 1991/92:100 och 1993. Produktiviteten ökar med 3,5% 1992 och med 4,5% 1993. Bil. 1.1 Bakom denna utveckling ligger delvis motverkande krafter. Trycket på produktivitetsförbättrande åtgärder inom företegen ökar i takt med insikten att konkurrenskraften denna gång måste återställas utan hjälp av en devalvering. Denna insikt kommer bl.a. till uttryck i snabbare och kraftigare neddragning av sysselsättningen. Därmed försvinner dock i viss mån potentialen för snabba produktivitetsökningar när efterfrågan ter fert, dvs. sädana produktivitetsvinster man tidigare kunnat tillgodogöra sig genom att ha en större arbetskraftsreserv. Dette synsätt avspeglas i att produktiviteten växer nästan lika snabbt 1992 som 1993 trots en avsevärd skillnad i produktionsutveckling mellan åren.

Byggnadsverksamheten befinner sig sent i konjunkturfesen och sysselsättningen började minska först mot slutet av 1991. Byggsysselsättningen ligger nivåmässigt mycket högt i ett historiskt perspektiv, pä ca 310 000 personer. Nedgången beräknas bli sterkare än under förra lågkonjunkturen då sysselsättningen sjönk med 20 000 personer mellan 1981 och 1983. Bara under 1992 beräknas antelet fella med över 20 000 och med ytterligare ca 10 000 personer 1993. Denna nedgång är en effekt både av konjunkturen och oron på de finansiella marknaderaa samt av en strakturell anpassning till högre boendekostnader och en mindre subventionering av byggandet.

Den allmänna försvagningen av det ekonomiska läget slår igenom också i den privata tjänstesektorn. Sysselsättningen avtog alltmer under loppet av 1991. Det är främst utvecklingen inom handeln som verkar neddragande. Under 1991 minskade antelet sysselsatta med i genomsnitt 0,9 % och produktionen med 1/2 %. Producenttjänsteraa som främst följer industri- och byggsektoreraas utveckling dämpades betydligt mer än konsumenttjänsteraa som nämiast styrs av den privata konsumtionen.

Konjunkturinstimtet publicerar sedan hösten 1990 en konjunkturbarometer också för delar av tjänstesektom. Resultatet bör fortferande tolkas med viss försiktighet tills längre tidsserier finns. Barometem omfettar detalj- och partihandel, åkerier och uppdragsverksamhet. Av september-mätningen framgär att aktiviteten dämpats pä ett dramatiskt sätt och att lönsamheten har försämrats för samtliga delbranscher. Förväntningaraa för det närmaste halvåret tyder på en fortsatt generell försvagning av konjunkturläget och inom alla delbranscher väntas antalet anstallda minska.

De förväntningar som framkommer i tjänstebarometera tillsammans med bedömningen av industrins utveckling och den privata konsumtionen indikerar en fortsatt relativt svag utveckling för främst producenttjänsterna. För 1992 bedöms den totala produktionen stiga något, medan timsysselsättningen minskar med 1,5%. Utvecklingen inom den del av partihandeln som levererar till byggsektora verkar neddragande. Ar 1993 beräknas produktionen stiga starkare, samtidigt som timsysselsättningen föratses vara oförändrad. Prognosen innebär en produktivitetsökning med ca 2 % båda åren. Det bör dock betonas att mätningaraa av produktiviteten inom tjänstesektom är ytterst osäkra. Produktivitetsdelegationens

40

slutsats är att produktivitetsökningen i delar av tjänstesektom sannolikt underskattas p.g.a. att statistiken inte förmår fånga in kvalitetshöjningar.

En stagnation av sysselsättningen inom den kommunala sektorn inträffede under loppet av I99I. År 1992 föratses den kommunala sysselsättningen stiga med 15 000 personer. Att expansionen beräknas bli så pass stark beror på att antalet personer i beredskapsarbete och inskolningsplatser i kommunal regi föratses stiga markant.

Sysselsättningen inom staten har enligt AKU börjat fella. Genomsnittet för året steg ändå med ca 5 000 jämfört med 1990. Det beror dock på statistiska mätfel. Den troliga utvecklingen är en oförändrad nivå jämfört med 1990. Neddragningen av administrationen innebär att den statiiga sysselsättningen föratses minska 1992 och 1993.

Sammanfettningsvis fortsätter neddragningen av den totala sysselsättningen under 1992 och 1993. I stort sett samtliga branscher berörs av tillbakagängen. Nedgången bromsas under 1993, då en vändning i produktionen föratses. Totalt sett beräknas sysselsättningen minska med ca 80 000 personer 1992 och med ca 35 000 personer 1993. Nedgången är ett resultat av såväl konjunkturläget som av ett strukturellt omvandlingstryck.

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar

Ärlig procentuell förändring

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

1993 Näringslivet

Produktion

Sysselsättning

Produktivitet

3,4 1.7 1,7

2.7 1.7 0.9

2,8 1.7 1.1

0,6 0,0 0,5

-2,4 -2,8 0,5

0.7 -3,0

2,3

1,8 -0,8 2,6

Industri Produktion Sysselsättning Produktivitet

2.5 1.6 0,8

2,3 0,5 1.9

1.7 -0,6

2,3

-2,1 -2.8 0,8

-5,5

-6,5

-0,5 -4,0 3,6

3,0 -1,4 4.5

Privata tjänster Produktion Sysselsättning Produktivitet

5,0 2,8

2,1

3,8 3.1 0,7

2,6

3,0

-0,4

2.2 1.4 0.8

-0,5 -1.1 0.6

0,4 -1,5 2,0

2.2 0.1 2.0

Offentliga tjänster

Produktion

0,8

0,7

2,1

0,2

0,0

Totalt

Produktion

Sysselsättning

Produktivitet

2,6 1.4 1.2

2,3

2,4

-0,1

2,4 1.5 0.9

1.1 0.8 0,3

-1,3 -1,9 0,6

-0.3

-1.8

1.4 -0,6 2,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Produktiviteten utvecklades svagt under 1990. Även 1991 var ett svagt år i detta hänseende då produktiviteten steg med ca 0,5%. År 1992 föratses den öka med ca 1,5% och 1993 med ca 2%. Att utvecklingen är relativt blygsam i ett historiskt perspektiv hänger som tidigare nämnts samman med den starka sysselsättningsanpassningen. Därmed skulle potentialen för ett uppsving i produktivitetennär produktionen väl kommer igång också vara mindre än vid motsvarande konjunkturlägen

bakåt i tiden. Dessutom väntas efterfrågetillväxten bli relativt blygsam Prop. 1991/92:100 framöver, vilket gör det svårare att frigöra en produktivitetspotential. Bil. 1.1

Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar sysselsättningen. Under 1991 sjönk medelarbetstiden, främst p.g.a. det utökade antalet semesterdagar. År 1992 beräknas medelarbetstiden vara oförändrad för att 1993 stiga nägot. Det svaga ekonomiska läget gör det svårt att realisera den ökning av medelarbetstideraa som skattereformen uppmuntrar till på sikt. Ett ökat antal permitteringar med korttidsvecka inverkar också, liksom en växande tendens till kortare deltidsarbete. Utbildningsvikariatens införande verkar också neddragande i och med att den ordinarie personal som ersätts av personer omfettade av utbildningsvikariat registreras som frånvarande. Det finns dock ett antal fektorer som verkar i andra riktningen. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen som införs fr.o.m. den 1 januari 1992, de ökade satsningaraa på rehabilitering inom sjukförsäkringsomrädet samt det aviserade införandet av tvä karensdagar den 1 januari 1993 är exempel pä detta.

5.2 Utbud av arbetskraft

1 takt med produktionsuppgången, och den därmed sammanhängande starka efterfrågan pä arbetskraft under senare delen av 1980-talet, steg också antalet personer i arbetskraften markant. Under loppet av 1990 avtog ökningstakten och under 1991 inleddes en nedgång som gradvis accelererade. Befolkningen ökade med 26 000 personer enligt AKU, varför ett minskat arbetskraftsdeltagande svarade för hela nedgången. Bakom nedgången av arbetskraftsdeltagandet ligger ett markant fell bland de yngre åldersgrapperaa och särskilt då för unga kvinnor. Bland de äldsta i arbetskraften noterades däremot en svag uppgång. Det totela arbetskraftsutbudet dämpdes av ftera skäl. Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning steg samtidigt som antalet platser i det reguljära utbildningsväsendet utökades. Därtill kommer ett minskat intresse för att aktivt söka arbete då utsikteraa att få ett arbete är små. Utvecklingen av antalet latent arbetssökande enligt AKU bekräftar dette. Under 1991 nästan fördubblades antelet till ca 65 000 personer, varav de flesta är ungdomar.

1 och med att arbetsmarknadsläget fortsätter att försämras väntas också utbudet av arbetskraft minska, framförallt 1992, dä också ökningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder verkar neddragande. År 1992 beräknas antalet personer i arbetskraften minska något mer än under 1991, med ca 30 000, medan en oförändrad nivå föratses 1993. År 1992 och 1993 beräknas befolkningen öka med ca 20 000 personer per är. Ett fortsatt fell i arbetskraftsdeltagandet orsakar således minskningen av antalet i arbetskraften. År 1993 beräknas det relativa arbetskraftstalet ha fellit till ca 82,5%. Det innebär en nedgång med över 2 procentenheter jämfört med 1989, då deltagandet var som högst. Att arbetskraftsdeltagandet överhuvudtaget sjunker, vilket det inte gjort i tidigare lågkonjunkturer, hänger troligen samman med den historiskt mycket höga nivå som uppnåddes under föregäende högkonjunktur. Dessutom har sannolikt trycket frän ett ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnor avtagit i och med att kviimoraas arbetskraftsdeltagande närmat sig männens.

42

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Prop. 1991/92:100

Årsmedeltal 1990 och förändring i procentenheter p., , ,

Nivå 1990

Förändring från

1 föregående år

1988

1989

1990

1991

1992

1993

16-19 år.

män

47,7

0,6

2,5

-0,4

-3,8

kvinnor

50,5

1.1 2,0

-0,8

-6,8

20-24 år.

man

84,8

2,3

0,7

-0,2

-1.1

kvinnor

80,6

0,9

1.2 -1.4

-2,1

25-54 år.

man

95,1

0,0

0.3 0,0

-0,4

kvinnor

91,3

0,4

0,1

0,3

-0,5

55-64 år.

man

75,5

0,0

-0,2

0,7

0,2

kvinnor

66,3

0,6

-0,6

2,0

0,7

Totalt

84,8

0,6

0,5

0,3

-0,9

-0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och fmansdepartementet.

5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetslösheten söm började stiga under 1990, från en mycket låg överhettningsnivå på 1,3% under första kvartalet, fortsatte uppåt under första halvåret 1991. Under det andra halvåret låg den öppna arbetslösheten kvar på en i det närmaste oförändrad nivå, runt 3 %. Den genomsnittliga arbetslösheten för 1991 uppgick till 2,7% eller ca 120 000 personer. Det innebar en ökning med 1,2 procentenheter eller drygt 50 000 personer jämfört med 1990. Som tidigare nämnts bromsade nedgången i utbudet, ökade arbetsmarknadspolitiska insatser samt en minskad medelarbetstid uppgången i den öppna arbetslösheten.

De regionala skillnaderaa i arbetslöshet minskade under föregående högkonjunktur jämfört med tidigare högkonjunkturer. Relativt sett har arbetslösheten stigit mer i storstadsområdena än i skogslänen under iimevarande lågkonjunktur. Från den mycket överhettade arbetsmarknaden mot slutet av 1990 fördubblades arbetslösheten i storstadslänen under senare delen av 1991 till 2,7%. I skogslänen var samtidigt arbetslösheten 4,1%, mot 2,4% året innan.

De som främst drabbades av arbetslösheten 1991 är de grapper som traditionellt har en relativt svag stallning på arbetsmarknaden; ungdomar, invandrare och arbetshandikappade. Jämfört med tidigare nedgångar berörs också tjänstemän i större utsträckning. Bland ungdomaraa uppgick arbetslösheten till 7% hos 16 - I9-åringaraa och till 6% i åldersgrappen 20 - 24 år.

Efter en kontinuerlig nedgång under andra hälften av 1980-talet började antalet längtidsarbetslösa att stiga i slutet av 1990. Uppgången fortsatte 1991 med en fördubbling jämfört med 1990 och uppgick därmed till ca 20 000 personer. Som mest var antalet långtidsarbetslösa under föregående lågkonjunktur närmare 40 000 personer.

Antelet personer som skulle vilja arbete mer än de gör började stiga redan under 1990. Uppgången har fortsatt under 1991 då nännare 250 000 personer, motsvarande över 5% av de sysselsatta, uppgav att

43

de skulle vilja arbeta mer om arbetsmarknadsläget tillät det. Enligt AMS statistik över antalet deltidsarbetslösa bestar dessa till ca 80% av kvinnor. En stor del av de deltidsarbetslösa finns inom hälso- och sjukvården.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

16-19 år 20-24 år 25-54 år 55-64 år

Totalt

9,2 4,7 2,2 2.4

2,9

4.3 5.5 2,0 2.8

2,6

4.1 5.3 1,8 2,5

2,4

3,6 5.1 1,7 2,1

2,2

3.6 4.4 1.4 1,9

1,9

3.1 3.4 1.2 1.6

1,6

3.1 2,9 1.0

1.2 1,4

4.5 3.0 1.1 1.4

1,5

6,7 5.7 2,1 1.9

2,7

Anm.: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av

mätmetod i AKU.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 5:2 Arbetslösa och personer i koiyunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1985-1993

1 000-tal

300 ■

/"

/

Öppen arbetslöshet personer i åtgärder

D /'

200 ■ 100 •

—

/

y

0 -

1 öppet arbetslösa ||

1985 1986

1987 1988 1989 1990

1993 Källor: Statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen och fmansdepartementet (prognos 1991 till 1993).

Den vikande sysselsättningen innebär att arbetslösheten bedöms fortsätta att stiga under 1992 för att kulminera under första halvåret 1993 och först därefter börja avta i långsam takt. Arbetslöshetsuppgången bromsas av att utbudet feller. Arbetslösheten beräknas uppgå till 3,8% i årsgenomsnitt 1992 och stiga ytterligare till 4,5% 1993. Det innebär att arbetslösheten ökar med 50 000 personer 1992 till ca 170 000 personer. År 1993 stiger den med ytterligare ca 30 000 personer till totalt ca 200 000 arbetslösa. Jämfört med förra lågkonjunkturen innebär denna prognos att antalet arbetslösa stiger markant. Då uppgick andelen öppet arbetslösa plus andelen i konjunkturberoende åtgärder som mest till närmare 5%. Det kan jämföras med de drygt 7,5% som föratses för 1993.

44

De senaste åren har arbetsmarknadspolitiken fokuserats pä åtgärder för att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden. Det innebär en prioritering av utbildnings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstarkning av platsförmedlingen. Jämfört med 1984, då antalet personer i sysselsättningsskapande åtgärder var som högst, har antelet kraftigt reducerats samtidigt som antelet som befinner sig i utbildning varit relativt oförändrat. Under 1991 förstarktes utvecklmgen genom att antelet personer i utbildning gick upp mycket sterkt, medan antelet personer i sysselsättningsskapande åtgärder steg i betydligt mindre omfettning. I prognosen bedöms antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder öka med ca 50 000 personer 1992. Det totala antalet som befinner sig i konjunkmrberoende åtgärder uppgår då till ca 140 000 personer, motsvarande drygt 3% av arbetskraften. För 1993 görs ett tekniskt antagande om oförändrad nivå av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderaa.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

1991 Sysselsättnings-

skapande åtgärder

- beredskapsarbete

- ungdomslag'/

särskild inskol-

ningsplats

- avtalad inskol-

ningsplats

- rekryteringsstöd

1 Arbetsmarknads-

utbildning (AMU)

58 Utbildningsvikariat

1 Företagsutbildning

6 Åtgärder för arbets-

handikappade''

88 Totalt

200

175

170

162

158

147

146

177

Andel av arbets-

kraften*

2,4

2,0

' Ungdomslagen avskaffandes den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskolningsplatser. Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m.

Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete. "* Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

6 Löner och konsumentpriser °p 1991/92: lOO

Bil. 1.1 Aktivitetsdämpningen i den svenska ekonomin har fört med sig en betydande nedväxling av löneökningstakten. Skilhiaden jämfört med liknande tidigare konjunkturfeser är att i stort sett samtliga lönepåverkande faktorer denna gång strävar åt ett och samma håll. Prognosen för såväl innevarande år som för 1993 är att lönerna ökar med mindre än 5%. Detta medför att de svenska löneraa stiger långsammare än i våra viktigaste konkurrentländer.

Prisökningstakten i konsumentledet avtar. Under den kommande våren föratses prishöjningaraa under de senaste 12 månaderaa ha avtagit till knappt 3 %, från att så sent som vid årsskiftet ha legat kring 8,5 %. Detta ligger också väl i linje med hushållens egna förväntningar. Prognosen för i är och nästa år innebär en ökning av konsumentprisema med ca 2,5 resp. 3,5%. Den underliggande prisökningstakten feller frän knappt 6% 1991 till ca 4% 1993.

6.1 Löner

Den snabba löneökningstakten 1990 medförde omfettande överhäng inpå 1991. Låga avtalsmässiga höjningar och en kraftigt dämpad löneglidning medförde ändå i det närmaste en halvering av löneökningstakten, från 10 till ca 5,5%. Det inkluderar också effekten av förlängd semester med 0,5%. De låga löneökningaraa möjliggjordes genom en snabbt fellande aktivitetsnivå i den svenska ekonomin. Arbetslösheten steg kraftigt, vinster och priser föll och produktivitetsutvecklingen blev mycket blygsam. Lönebikostnaderaa höjde emellertid, till följd av skattereformen, arbetskraftskostnaden förra året med knappt 1,5%.

De senaste årens forskning inom lönebildningen tyder pä att löneraa är mycket känsliga för förändringar i framför allt arbetsmarknadsläget. Andra viktiga förklaringsfektorer är t. ex. vmster, mflation, inflationsförväntningar och produktivitet. I diagram 6:1 och tabell 6:2 illustreras hur några av dessa variabler har utvecklats kring nägra olika konjunkturbott-nar i den svenska ekonomin.

46 Prop 1991/92:100

Bil.

1.1 Tabell 6:1 lunlöner och arbetskraftskostnader

Ärlig 1

procentuell

förändring

Samtliga

löntagare

Industriarbetare

Avtal

Löne-

Timför-

Avtal

Löne-

Timför-

Sociala

Arbets-

glid-

tjänst

glid-

tjänst

kost-

krafts-

ning

nader

kostnader

7,8

9,5

6,1

0,8

10,2

6,3

9,1

5,9

10,1

0,5

10,7

4,6

6,3

4,1

7,6

0,2

7,8

4,6

6,7

2,4

9,3

5,6

2,3

6,2

10,3

-0,1

10,2

4,1

3,4

3,8

7,5

7,7

6,0

2,6

8,6

3,9

7,4

0,0

7,4

3,5

2,9

6,4

0,6

7,0

4,2

2,3

6,5

3,4

5,0

8,4

0,0

8,4

3,7

10,0

4,5

5,6

10,1

0,6

10,8

6,1

3,9

10,0

2,8

6,7

9,5

10,6

2,8

2,7

5,5

2,3

5,2

6,9

2,9

4,5

-0,3

4,2

4,0

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning på avtal och löneglidning. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Det är slående hur förklaringsfäktoreraa i den nuvarande nedgången, jämfört med andra konjunkturaedgångar, samverkar till att dämpa den nominella löneökningstakten. Detta gör att nedväxlingen sker snabbt. 1 absoluta tal har Sverige endast upplevt en lika kraftig förändring, mellan åren 1975 och 1976. Ett par saker bör speciellt uppmärksammas. Den avtegande produktivitetsökningen från mitten av 1970-talet medförde tillsammans med kraftigt höjda arbetsgivaravgifter en markant ökning av arbetskraftskostnaden, trots att löneökningstakten i sig avtog. Under i huvudsak samma period kom också oljeprischockeraa. Resultatet blev snabbt stigande priser. Detta hindrade emellertid inte att vinsteraa rasade i botten, eftersom reallönen (inkl. arbetsgivaravgifter) steg snabbare än produktiviteten. Prisökningaraa förblev höga fram till mitten av 1980-talet och produktivitetsutrymmet användes till stor del till att förbättra vinsteraa. Konkurrenskraften starktes under senare delen av 1970-talet och under bojan av 1980-telet med hjälp av en serie devalveringar. Därmed förhindrades en kraftig uppgång i arbetslösheten men också en nedväxling av de nominella löneökningaraa.

47 Diagram 6:1 Jämförelse av perioder med lägkoiyunktur

Prop 1991/92:100 Bilaga 1.1

Relativ arbetslöshet

Vinstandel

1990-1993

"1980-

-1983

1-'

,„,*<<':''..........

.....__

___

/

1975-1978

1966-

-1969

40

14 12 10 8 6 4 2 O

Producentpriser

1980-1985

1975-1978

Produktivitet

1966-1969.................

X ,„..••-•...

1980-1983

,..--

1990-1993 --------------------------------- "

y

~->.r--' '">c <

Arbetsgivaravgifter

Industriarbetarlön

1990-1993

-——

... V............ v...

1966-1969 \

19801983 ''=-'"''

1975-1978

Anm.: Se tabell 6:2 för specificering av variablerna.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

48 Prop 1991/92:100 Bil. 1.1 TabeU 6:2 Timlöner och dess viktigaste förklaringsvariabler

Utveckling under perioder med lågkonjunktur

1966

1967

1968

1969

1971

1972

1973

1975

1976

1977

1978

Arbetslöshet

1,3

1,7

1.8

1.5 2,0

2,2

2,0

1,3

1.5 1,8

Vinstandel inom

industrin

29,1

29,6

30,8

25,6

24,8

26,7

19,5

14,6

14,9

KPI

6,4

4,3

1.9 2,7

7.4 6,0

6,7

9,8

10,3

11.4 10,0

NPI

5,0

3,7

0.5 2,9

2.8 6,5

6.1 9,2

10,1

10,6

11.2 PPI

2,1

0,0

1.0 4,0

2,7

4.4 11,8

8,5

8,4

8,3

6.2 Produktivitet inom

industrin

4,2

8,9

10.5 7,7

7.5

5.3 7,5

-0,8

1.0 -1,7

3.9 Lagstadgade arbets-

givaravgifter

7,8

9,2

9.6 11,1

13,3

13,5

15,6

24,3

28,3

32,1

31,0

Tunlön

industriarbetare

8,7

8,1

6.7 9,2

10,5

11,8

8,1

18,0

13,3

7,2

8,0

industriarbetare exkl.

arbetstidsförkortning

8,7

6,8

4.6 7,2

9.7 7,8

6,9

17,7

12,5

7,2

5,6

hela ekonomin

6,8

10,3

9.3 7,7

14,9

13,2

10,6

11.0 1980

1981

1982

1983

1985

1986

1987

1990

1991

1992

1993

Arbetslöshet

1.6

2.1

2.6 2,9

2.4 2,2

1.9

1.5 2,7

3,8

4.5 Vinstandel inom

industrin

22,0

19,6

25,3

29,5

30,6

32,3

30,9

28,4

25,8

27,1

29,8

KPI

13,7

12.1 8,6

8,9

7,4

4,2

10,4

9,5

3.2 3,5

NPI

12,3

11,0

9,6

6,6

7,0

4.2 2,8

6,6

5,6

5.4 3,9

PPI

13,4

10,0

12,1

11,0

5,5

2.0 3,1

4,2

2,0

2,5

3,0

Produktivitet inom

industrin

1.7 -1,0

3,9

6,2

1.1

1.7 0,8

1.1 3,6

4,5

Lagstadgade arbets-

givaravgifter

32,4

32,8

33,1

36,3

36,5

36,4

37,1

39,0

38,0

34,8

Timlön

industriarbetare

9,3

10,1

7,6

6,7

7,5

7,4

6.4 9,5

5,2

4,5

4,0

industriarbetare exkl.

arbetstidsförkortning

9,3

10,1

7,6

6,6

7,5

7,4

6,3

9,5

4,4

4.5 4,0

hela ekonomin

9,5

9,1

6,3

6,5

7.5 8,6

6,4

10,0

5,5

4.5 4,0

Anm.: KPI är konsumentprisindex, NPI är nettoprisindex, PPI är producentprisindex. Arbetslöshetstalen är nivåjusterade bakåt i tiden för att överensstämma med dagens definition. Serien bör därför tolkas med viss försiktighet. Vinstandel är bruttoöverskottets andel av förädlingsvärdet. Skattereformen 1990 och 1991 medförde att underlaget för arbetsgivaravgifter breddades. Ar 1992 tog arbetsgivarna över ansvaret för sjukersättningen de två första veckorna, kostnadsökningen neutraliserades genom sänkt arbetsgivaravgift. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunlaurinstitutet och finansdepartementet.

Estimeringar av löneökningstakten indikerar en blygsam löneutveckling såväl i år som 1993, se diagram 6:2. Dämpningen förklaras främst av den kraftiga uppgången i den Öppna arbetslösheten samt av den låga prisökningstakten. Resulteten tyder också pä att Rehnbergavtelet, med hjälp av konjunkturläget, lyckades få till stånd en något snabbare lönedämpning 1991 än vad som aimars troligen hade blivit fellet. Samtidigt förefeller avtalet för 1992 ligga högt med avseende på det ekonomiska läget.

4 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1. 49

Diagram 6:2 Industriarbetarlön, utfall och skattning

Årlig procentuell förändring

%

Prop 1991/92:100 Bil. 1.1

1968 1971 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992

Artm.: Industriarbetarlön exkl. arbetstidsförkortning.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Det svenska kostnadsläget är sannolikt för högt i förhållande till produktiviteten, vilket bl.a. avspeglas i låga vinstnivåer. Företegen kan inte längre övervältra höga löneökningar på produktpriseraa utan att riskera ökade marknadsandelsförluster. Detta skapar en press nedåt på reallöneraa. Totalt bedöms löneraa i år och nästa år öka med 4,5 resp. 4%. Den allmänna löneavgiften slopades vid årsskiftet. Detta medför att de totala lönekostnaderaa i är ökar med ca 0,3 % mindre än timförtjänsten. Prognosen iimebär att stora delar av produktivitetsutrymmet kommer att tas i anspråk till återappbyggnad av företagens vinster. Reallöneraa kommer ändå att kunna stiga bäde 1992 och 1993, såväl före som efter skatt.

Alltsedan 1983 har nominallöneraa stigit snabbare i Sverige än genomsnittet för industriländema. Huvudförklaringen torde ligga i skillnadema i den förda ekonomiska politiken. 1 Sverige har full sysselsättning haft en högre och inflationsbekämpning i realiteten en lägre prioritet än i flertalet andra industriländer. Detta har manifesterats i flera devalveringar under de senaste 15 åren. En sänkning av Sveriges relativa kostnadsläge håller nu på att inträffe. Inom OECD-området ökade löneraa 1991 med 6%. Löneökningsfiikten dämpas även interaationellt och förväntas i år och nästa är bli 5 resp. knappt 5%, vilket är nägot högre än i Sverige, se diagram 6:3. En god produktivitetsutveckling inom den svenska industrin medför att konkurrensläget avsevärt förbättras.

I början av nästa år löper de nuvarande avtalen på arbetsmarknaden ut. En sannolik utveckling av lönekostnaderaa har beskrivits ovan. Det kan emellertid mte uteslutas att löneutvecklingen ter en annan bana. Det

kommer att finnas grapper med kompensationkiav för de låga nominella löneökningaraa 1991-1992. Därtill kommer att arbetsmarknadens parter strävar åt olika häll vad gäller de framtida institutionella föratsättningaraa för lönebildningen. Kombinationen av kompensationskrav och förändringar i den institutionella ramen kan medföra en besvärlig situation, som inte bara präglas av de ekonomiska föratsättningaraa utan också av organisationspolitiska förhållanden.

Diagram 6:3 Nominell timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

Prop 1991/92:100 Bil. 1.1

1992 Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent

till Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

6.2 Konsumentpriser

Under loppet av 1991 ökade KPI med ca 8,5%. Skattereformen, som innebar en växling från direkt till indirekt beskattning, bidrog med 3,6 procentenheter. De underliggande priseraa, NPI (konsumentprisindex exkl. indirekte skatter och subventioner), steg betydligt mindre, med ca 5,5%.

Hushållen förvänter sig att priseraa under 1992 kommer att utvecklas långsamt, se diagram 6:4. Förväntningaraa om allt högre prisökningar bröts i början av 1991 och har sedan dess fortsatt att sjunka. Ett liknande mönster återfinns också hos industriföretegen, där omsvängningen emellertid kom tidigare, se diagram 6:5. Inflationsförväntningaraas utveckling är väsentlig för samhällsekonomin på kort sikt. Prisförvänt-ningaraa styr då beteenden t.ex. vad gäller inköpsmönster och konsumtionens fördelning över tiden, ränteutvecklingen på obligationsmarknaden och lönsamhetsbedömningar. Dette påverkar i sin tur investeringsbeteen-

det hos ekonomins aktörer. Förväntningaraa påverkar också nominal- Prop 1991/92:100 löneraas utveckling och därmed också kostnadstrycket. Sverige är nu Bil. 1.1 inne i en desinflationsprocess, dvs. en period med avte-gande prisökningstakt. Inflationsförväntningaraa tycks vara knäckta och därmed finns också föratsättningar för en bestaende nedgång i inflationstakten.

Diagram 6:4 Hushällens prisförväntningar de kommande 12 mänadema

1991 Källa: Konjunkturinstitutet

Diagram 6:5 Industrins prisförväntningar

Förändring i planerade prisökningar på hemmamarknaden

1964 1967 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Anm.: Befinner sig kurvan ovanför nollinjen stiger antalet företag som avser höja priserna i ökande (positiv lutning) eller avtagande (negativ lutning) takt. Det omvända gäller när kurvan befinner sig under nollinjen. Källa: Konjunkturinstitutet

52 Desinflationsprocessen ger upphov till en mängd effekter pä den reala Prop 1991/92:100 ekonomin. Under nedväxlingsfesen föratses höga realräntor, vilket Bil. 1.1 skärper avkastningskraven. Oförändrade eller fellande priser på reala tillgångar, t.ex. kommersiella festigheter, har orsakat kreditförluster vilket i sin mr leder till att kreditmarknaden stramas åt ytterligare. Lägre priser på t.ex. festigheter medför också att kostaadsgapet mellan att köpa en befintiig anläggning och nyinvestering krymper. Tillsammans leder detta till att investeringsutvecklingen hämmas och därmed också den samlade tillväxten, åtminstone på kort sikt.

De reala koshiaderaa för att hålla t.ex. lager ökar också. Effekten av detta blir en svagare produktion. Ett mera utbrett prisfell kan förstarka effekteraa på samhällsekonomin. Konsumtionsinköp och investeringar skjuts på framtiden i avvaktan pä lägre priser. Den dämpade efterfrågan tenderar sedan i sig att förstarka ett eventuellt prisfell.

Tabell 6:3 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1993 KPI dec.-dec.

8,5

2,4

3,5

Nettoprisindex

5,5

4,0

3,9

Importpriser, totalt

0,0

2.8 Oljeprodukter

-23,2

-0,6

5,5

Övrigt

2,2

2,6

Bostäder, totalt

9,3

4,2

5.0 Flerfamiljshus

11,0

6,0

Egnahem

7,7

2,4

4,1

Indirekta skatter, bidrag i procentenheter

3,4

-1,3

-0,1

Diverse taxor

8,0

7,0

Konkurrensutsatt svensk produktion

4,3

3,2

Arbetskraftskostnad i i

näringslivet

6,7

3,0

1,8

Vinstmarginal, bidrag

i procentenheter

-0,1

0.7 KPI årsgenomsnitt

9,5

3,2

3,5

Nettoprisindex

5,6

5,4

3,9

OECD

4,3

3,6

Implicitprisindex

10,3

3,8

3,7

Basbelopp

32 200

33 700

34 700

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m., TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrensverk samt finansdepartementet.

Konsumentprisprognosen för i år och nästa år återfinns i tabell 6:3. Arbetskraftskostnaden, som är den enskilt viktigaste förklarmgsvariabeln, växer allt långsammare. Efter flera år av negativ utveckling förväntas vmstmarginaleraa kunna öka mättiigt, i samband med att konsumtionstillväxten åter blir positiv. Den första januari 1992 sänktes mervärdeskatten

för livsmedel, restaurang och hotell samt för inrikes persontransporter. Dette bidrar till att väsentligt dämpa inflationen i år. Nästa år avskaffes en rad olika punktskatter, pä bl.a. läskedryck, konfektyr, kemisk-tekniska preparat, kassettband och videoapparater. Samtidigt försvinner den tillfälliga sänkningen av festighetsskatten för småhus. Skattesatsen ökar från 1,2 till 1,5% av taxeringsvärdet. Vidare föreslås nu bl.a. en neddragning av subventioneraa till läkemedel, tandvård och bostads-räntor. Dette motsvarar en höjning av konsumentprisnivån totelt med mindre än 1/2%, varav merparten infeller 1993. Den underliggande prisökningstakten, NPI, feller under prognosperioden.

Inom OECD-området avter inflationstakten i år för att sedan stebilise-ras 1993. Den svenska nedväxlingen sker snabbare och redan i år föratses konsumentpriserna i Sverige öka långsammare än i industriländema i genomsnitt, se diagram 6:6.

Prop 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 6:6 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1992 Anm.: OECD-länderna är sammanvägda efter varje lands betydelse som konkurrent

till Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

En implicit prisindex för privat konsumtion (IPI) framkommer ur nationalräkenskapemas redovisning av den privata konsumtionen. Viktema i IPI speglar den aktuella konsumtionssammansättningen, till skillnad från KPI som baseras på föregäende års värden. Under såväl 1990 som 1991 resulterade skattereformen i omfettande relativprisförändringar i konsumentledet, vilket påverkade hushållens konsumtionsval. I är differentieras mervärdeskattesatsen. Detta tillsammans med andra förskjutningar av konsumtionssammansättningen, t.ex. bilkonsumtionen, och differensen mellan prisutvecklingen för lägenhets- och egnahemsbo-ende i KPI förklarar de relativt stora skillnanderaa mellan IPI och KPI såväl 1990, 1991 som 1992.

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

De senaste tvä åren ökade hushällens realt disponibla inkomster starkt, medan den privata konsumtionen stagnerade. Hushällens sparkvot steg med inte mindre än 7 procentenheter mellan 1989 och 1991. Även 1992 beräknas hushållen fä en relativt god inkomstutveckling trots sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet. Den private konsumtionen förväntes utvecklas i måttiig takt de närmaste tvä åren. Efter en ytterligare uppgång av sparandet i år går sparkvoten ned något 1993, då inkomstutvecklingen försvagas, se tebell 7:1.

Tabell 7:1 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Miljarder kr. 1990 1991

1993 Procentuell förändring

1993 Löpande priser

Löner

Företagarinkomster

Räntor och utdelningar, netto

Inkomstöverföringar från

offentlig sektor

Övriga inkomster, netto

Direkta skatter, avgifter m.m.

599,0 62,1 -31,1

277,1

88,8

304,2

621,9 63,2 -31,8

318,5 108,7 286,4

652,1 63,9 -30,4

327,1 118,4 289,2

669,3 66,1 -30,4

345,0 122,3 294,9

12,9 8,1

10,8 -1.3

3,8 1.7

14,9 22,4 -5.9

4,9

1,1

2,7 8,9 1.0

2,6 3,3

5,5 3,3 2,0

Disponibel inkomst

691,7

794,2

841,9

877,3

13,2

14,8

6,0

4,2

Privat konsumtion

699,0

773,3

806,7

842,4

9,4

10,6

4,3

4,4

1985 års priser

Disponibel inkomst

505,5

526,2

537,5

540,1

3,2

4,1

2,1

0,5

Privat konsumtion

510,9

512,4

515,0

518,6

-0,2

0,3

0,5

0,7

Sparkvot, nivå i %

-1,1

2,6

4,2

4,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, och finansdepartementet.

7.1 Hushållens inkomster

Förra året steg de realt disponibla inkomsteraa enligt preliminära beräkningar med ca 4% samtidigt som den reala lönesumman före skatt minskade med drygt 5 %. Bakom den kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak skattereformen. Sänkningen av inkomstskatten beräknas ge ett bidrag med nära 6,5 procentenheter till hushållens reala inkomstökning 1991. Även transfereringaraa från offentliga sektora hade en expansiv inverkan, eftersom det i skattereformen ingick höjningar av bara- och bostedsbidragen samt pensionstillskotten. Även för 1992 medför skattesänkningar och transfereringsökningar en relativt god inkomstutveckling för hushållen. Nedväxlingen av inflationen är en sterkt bidragande orsak till att de realt disponibla inkomstema kan öka med ca 2% i år, trots att reallönesumman inte ökar alls.

Det aviserade införandet av karensdagar vid sjukdom försvagar inkomstutvecklingen 1993. Höjning av bambidragen samt fortsatt positivt

bidrag frän de direkte skattema medför att de realt disponibla inkomsterna ändå stiger med 0,5% 1993.

Att hushällen fär en så positiv inkomtutveckling de närmaste åren, fäst arbetsmarknaden försvagas imder hela perioden, beror också på att bortfellet av löneinkomster till stor del kompenseras genom bidrag till personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa, se tebell 7:2.

Det tillfälliga sparandet drog ned hushållens köpkraft 1989 och 1990. Vid redovisningen av disponibel inkomst i nationalräkenskapema görs inget avdrag för det tillfälliga sparandet. Hushållssektom tillskrivs inte heller inkomster när sparandet återbetelas. Det tillfälliga sparandet under 1989 och 1990 ingår som en del av hushållens totela sparande och i den utsträckning som återbetelningama av sparandet konsumeras registreras det som ett minskat hushällssparande. Förra året steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsteraa med 1,5 procentenheter, dels genom att det tillfälliga sparandet upphörde och dels genom att 1989 ärs sparande återbetalades i maj 1991. 1 februari 1992 återbetalas 1990 ärs tillfälliga sparande, vilket bidrar till att öka hushällens köpkraft med ytterligare 1/2 procentenhet. Nästa år minskar köpkraften totalt med ca 1/2% beroende på att jämförelsenivån 1992 innefettar återbetalning av det tillfälliga sparandet.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Tabell 7:2 Hushällens inkomster

Miljarder kr. Löpande priser

1990 Procentuell utveckling 1985 års priser

Procentuellt bidri realinkomstutvecl

1991 1992

Ig till d ingen

1993 Lönesumma exkl. sjuklön

därav timlön

sysselsättning

599,0

-5,2 -3,8 -1,4

-0,2

1,2 -1.3

0,1

0,5 -0,4

-4,5 -3,4 -1.2

-0,1

0,9

-1.1

0,1

0,4 -0,3

Inkomstöverföringar inkl. uklön

Pensioner från offentlig sektor Sjukförsäkring m.m. inkl. sjuklön Arbetslöshetsbidrag m.m. Övriga transfereringar

277,1

153,8

60,4

11,2

51,8

5,0

2,5 -7,9 83,6 10,5

2,9

3.8 -3.6 19,0

0,1

-11.2

13,5

0,8

2,0

0,6

-0,7 1.4 0,8

1.2

0,8 -0,3 0,5 0,1

0,0

0,3 -0,8 0,5 0,1

Övriga inkomster

119,8

2,3

1,6

-0,8

0,4

0,3

-0,1

Direkta skatter

304,2

-14,0

-2,2

-1,5

6,3

0,8

0,5

Disponibel inkomst

691,7

4,1

2,1

0,5

4,1

2,1

0,5

Tillfälligt sparande

-7,4

0,5

-0,9

Inkomster inkl. tillfälligt sparande

684,3

5,6

2,7

-0,4

5,6

2,7

-0,4

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto". Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Som framgår av tabell 7:2 beräknas den reala timlönen före skatt stiga med drygt I % i år och med 0,5% nästa år. Den reala lönesumman stagnerar dock till följd av sjunkande sysselsättning. Den fr.o.m. 1992

mförda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen iimebär att arbetsgivaren övertar betalningaraa för sjukersättningen under de första 14 dagaraa av en sjukdomsperiod. Denna ersättning registreras i tabell 7:1 som lön, vilket drar upp lönesumman i år med ca 11,5 miljarder kr. Införande av karensdagar 1993 beräknas dra ned lönesumman med ca 8 miljarder kr.

Inkomstöverföringaraa frän den offentliga sektora minskar realt med 0,5% i är. Om konsekvenseraa av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen exkluderas (när arbetsgivaren betalar sjuklön), stiger dock inkomstöverföringaraa realt med ca 3%. Nästa år beräknas inkomstöverföringaraa öka med ca 2%. Utbetalningaraa av bidrag till personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa stiger kraftigt både i år och nästa år till följd av det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget. Barabidragen höjs med 1020 kr. per bara och år 1993, se tabell 7:3.

Över hälften av inkomstöverföringaraa utgörs av pensioner inkl. bostadstillägg. Pensioneraa räknas upp med basbeloppet och stiger dessutom genom att nya pensionärer med höga ATP-poäng kommer in i systemet. Basbeloppet uppgår till 33 700 kr. i år och beräknas för 1993 till 34 700 kr. Nedväxlingen av inflationen medför att basbeloppet ökar realt med ca 1,5 % i år. Nästa år blir inflationen något högre än i år och basbeloppet minskar realt med 0,5%. Volymökningen i pensionssystemen leder dock till en fortsatt real ökning av de totela pensionsutbetelningar-na.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Tabell 7:3 Inkomstöverföringar frän offentlig sektor till hushåll

Miljarder

kr.,

Procentuell förändring

;

löpande priser 1990 1991

1985 års

priser

1993 Pensioner

Folkpension inkl. KBT och delpension Allmän tilläggspension Tjänstepensioner

153,8

68,9

77.4 7.5

172,6

76,5

87,8

8,3

184,9

79,7

96,2

9,0

194,3

81,6

2,5

1.4 3,6 0,6

3,8

1,0 6,2 5,3

1,5

-1.1 3,5 4,0

Sjukförsäkring m.m.

Sjukförsäkring

Föräldraförsäkring

Arbetsskadeförsäkring

60,4

34,8

15,7

9,8

60,8

31,3 18,1 11,5

49,2

17,5 18,7 13,0

50,1

16.4 19,3 14,4

-7,9

-17,9 4,9 6,7

-21,6

-45,7 0,3 9,9

-1,7

-9,3

-0,4

6,8

Arbetslöshetsbidrag m.m.

AMU-bidrag Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti

11,2

3,6

7,6

22,4 6,8

15,7

27,6

7,3

20,3

32,4 7,6

24,8

83,6

72,3

89,0

19,0

4,2

25,5

13,5

18,0

övriga transfereringar

Barnbidrag Studiebidrag m.m. Bostadsbidrag Socialbidrag m.m. Övrigt

51,8

12,3 7,3 3,6 6,4

22,2

62,6

16,4 9,6 5,1 8.1

23,4

65,3 16,6 10,0 5,3 8,5 25,0

68,2

18,7

10,4

5,5

8,8

24,7

10,5

22,0 20,6 28,7 15,5 -3.7

1,1

-2,2 0,5 1.9 1.3 3,5

0,8

9,1 1.1 0,1 -0,1 -4,3

Summa inkomstöverföringar 277,1

318,5

327,1

345,0

5,0

-0,5

1,9

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

57 Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänktes från den 1 mars I99I från Prop. 1991/92:100 90% till 65% de tre förste dagaraa av en sjukperiod och till 80% mellan Bil. 1.1 4 till 90 dagar. Ersättningsnivån för vård av sjukt bam sänktes till 80% de förste 14 dagama per kalenderår. För 1992 medför den ovan nämnda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen sänkte utbetelningar från försäkringen med ca 11,5 miljarder kr. Dessa regeländringar och det försämrade läget på arbetsmarknaden väntes medföra en en minskning av sjukfrånvaron de närmaste åren.

Skattereformen 1991 innebar en genomgripande förändring av skattesystemet. Skatten på arbetsinkomster har sänkts kraftigt. Alla kapitelinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattes med en enhetlig statlig skatt om 30%. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kaptitalbeskatt-ningen. 1 skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan. Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregäende år (mellan oktober och oktober) plus 2 procentenheter. Det innebär för 1992 att grundavdraget höjts med ca 4,5% och skiktgränsen med ca 9,5%. Arbetsinkomster som uppgår till högst ca 200 000 kr. slipper i stort sett statlig skatt. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneökningaraa och inflationen avtar. Med den förväntande utvecklingen av löner och priser i är blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr. Med real sänkning avses skattebortfellet vid en jämförelse med vad skatteintäkteraa kan beräknas till om skatteskalan för i år istallet justerats med 1992 års prisutveckling.

För 1992 har beslutats om vissa lindringar av kapitelbeskattningen och för 1993 sänks skattesatsen för kapitalinkomster till 25%. Skattereduktionen för feckföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992. Sammanteget beräknas skatteändringaraa ge en skattesänkning för hushällen med ca 3 miljarder kr. jämfört med oförändrade regler.

7.2 Hushållens sparande och privat konsumtion

Under 1980-telets förste år föll hushållens reala inkomster p.g.a. den svaga ekonomiska utvecklingen. Hushållen drog ned sin konsumtion, men minskade också sparandet för att "överbrygga" inkomstbortfellet. År 1984 började realinkomsteraa åter att öka och konsumtionen och inkomsteraa steg parallellt fram till kreditmarknadens avreglering hösten 1985. Den bidrog till att hushällen kunde realisera en uppdämd konsumtionsefterfrågan genom ökad upplåning. I genomsnitt expanderade konsumtionen med drygt 4% per år under perioden 1986 till 1988, delvis beroende pä en cyklisk uppgång av bilförsäljningen som kulminerade 1988. Som en följd av att konsumtionen översteg hushållens disponibla inkomster imder en följd av är ökade hushållens skulder med 60% och sparkvoten (sparandet mätt som andel av disponibelinkomst) föll med 7 procentenheter mellan 1985 och 1988. Ar 1989 dämpades konsumtionstillväxten något och 1990 registrerades

t.o.m. en svag tillbakagång. En stor del av nedgången hänger samman med det dramatiska fellet i bilinköpen som drog ned tillväxten med 0,7 procentenheter under 1990. Med en ökning av de disponibla inkomsteraa på 3,2% förbättrades sparkvoten avsevärt under 1990. Trots den starka uppgången var sparkvoten fortferande negativ (-1,1 %), vilket innebär att konsumtionsnivän fortsatte att överstiga inkomstnivån. Det tillfälliga sparandet räknas per definition in i hushållens sparande, vilket kan sägas överskatta hushållens egentliga egna sparande. "Tvångssparandet" bidrog till att öka hushållssparandet med ca 1/2 procentenhet per år under 1989 och 1990.

Mellan de första tre kvartalen 1990 och 1991 sjönk konsumtionen med 0,1%, vilket främst förklaras av fortsatt fellande bilinköp, ett minskat utlandsresande efter oroligheteraa kring Persiska viken och en sjunkande efterfrågan pä olika tjänster. Säsongrensat och jämfört med närmast föregående kvartal steg dock konsumtionen under loppet av 1991. I september-oktober ökade detaljhandelns försäljning volymmässigt med 4,5% jämfört med samma period föregäende år. Hushållens bilinköp under oktober-november steg med 12%. För hela I99I beräknas konsumtionen ha stigit svagt jämfört med 1990. Därmed förbättrades sparkvoten kraftigt och beräknas uppgå till 2,6% 1991.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 7:1 Hushällens nettosparkvot

Sparande i procent ov disponibel inkomst 6

1992 Anm.: Den fmansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1986 och 1989.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den dramatiska utvecklingen av sparkvoten under 1980-talets andra hälft fram till dags dato framgår av diagrammet 7:1. En kraftig nedgång i sparkvoten skedde under några är efter det att kreditmarknaden avreglerades vid mitten av 1980-talet. Därefter följde en snabb uppgång.

59 Fallet i hushållssparandet förklaras utöver, avreglering pä kreditmarknaden, av förmånliga avdragsmöjligheter i skattesystemet, relativt låga realräntor och optimistiska framtidsförväntningar. Under den ovanligt långa högkonjunkturen ökade tillgångar, såsom fastigheter och aktier, kontinuerligt i värde. Värdeökningama utgjorde ett stigande belånings-underlag och kimde dessutom delvis ersätta eget sparande. Förbättringen i sparandet de senaste åren kan ses som en normalisering som sedan förstarktes av skattereformens effekter, oron pä de fmansiella marknaderna och ett försämrat konjunkturläge. En interaationell jämförelse visar att de kraftiga svängningaraa i sparkvoten inte är unika för Sverige, utan liknande förlopp har observerats i bl.a. våra nordiska grannländer, se diagram 7:2. Inte heller är det enbart i länder där en omfettande avreglering skett, som sparandet föll under högkonjunkturen i mitten på 1980-talet.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 7:2 Sparkvoten i de nordiska ländema

Sparande i procent av disponibel inkomst

-8

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: För åren 1991-1992 (1993 i Danmark och Sveriges fall) svarar resp. fmansdepartementet för prognosen.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushällens totala sparande kan delas in i realt resp. finansiellt sparande. Den kraftiga förändringaraa i sparkvoten tidigare förklaras i huvudsak av svängningar i det flnansiella sparandet. De mest gnmdläggande sparmotiven hos hushållen är att trygga sin ålderdom, förbättra sitt boende och ha en buffert för att klara oföratsedda händelser m.m. Ett enskilt hushålls val mellan konsumtion och sparande beror främst på dess förväntningar om den egna framtida inkomsmtvecklingen, den ekonomiska utvecklingen i Sverige samt hur förmögenheten förändras. Skattesystemets konstraktion påverkar såväl sparandets nivå som vilken typ av sparande ett hushåll väljer att göra.

60

Skattereformen, med sänkta marginalskatter och begränsade avdragsmöjligheter för ränteutgifter, bör under prognosperioden leda till ett ökat sparande. Den mest fördelaktiga placeringen många hushåll kan göra idag är att amortera av län. Detta incitament förstarks av nedväxlingen i inflationstakten, vilket föratses medföra högre realräntor. Enl. riksbankens hushållsenkät har det dock inte skett nägon nettoamortering under det första halvåret 1991, men kapitalmarknadsstatistiken pekar på en kraftig dämpning i nyutläningstakten. Skattereformen medförde också att kostnaderaa för boendet ökade relativt annan konsumtion, vilket torde missgynna det reala sparandet, som till stor del utgörs av investeringar i egna hem. Skattereformen för sålunda med sig en förändring av sparandets fördelning med ett ökat fmansiellt sparande, medan det reala sparandet minskar.

Oroligheteraa på de flnansiella marknaderaa — med stora kreditförluster — förde med sig en mer restriktiv kreditpolitik. Skärpningen av kapitaltackningsreglema frän och med 1993 kan framtvinga en ytterligare begränsning av en del instituts utiåningsmöjligheter. Förmögenhets-effekteraa vid 1990-talets början är de omvända mot 1980-talets slut. Börskurseraa var vid polarets slut ca 30% lägre än de som rådde vid 1990 års ingång. Det finns också en oro för relativt stora fell i bostadsprisema. När tillgångaraa feller i värde krymper belåningsunderlaget samtidigt som hushällens sparande måste öka för att nettoförmögenheten inte skall minska.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 7:3 Hushällens förväntningar

Nettoandel

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm.: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror pä en förbättring av den egna resp. Sveriges ekonomi och andelen som tror på en försämring de närmaste 12 månaderna, säsongrensat.

Källor: Statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

61 En svagare ekonomisk utveckling med ökad arbetslöshet brukar leda till mer pessimistiska förväntningar hos hushållen. Enligt den senaste undersökningen (okt. 1991) över hushållens inköpsplaner (HIP) är förväntningsbilden inte så mörk som man kunde tro i nuvarande konjunkturläge. Det är ungefar lika många hushåll som tror på en förbättrad som de som tror på en försämrad utveckling av den egna ekonomin det närmaste året, se diagram 7:3.

Mot bakgrund av den rådande lågkonjunkturen med ett svagt arbetsmarknadsläge och problem inom den finansiella sektora bedöms hushållen fräinst använda inkomstökningaraa nästa år till ett ökat sparande. En viss oro för pensionssystemets stabilitet kan också bidra till att nivåhöjningen i sparkvoten blir bestaende. Sparkvoten har dock tidigare förändrats snabbt. Ar 1993 när tillväxten i ekonomin förbättras och arbetslösheten inte längre stiger lika snabbt kan motiven för ett högt hushållssparande avta, vilket kan hålla uppe konsumtionstillväxten, trots den svagare inkomstökningen.

En del faktorer verkar också för en viss uppgång i konsumtionen. När 1990 års tillfälliga sparande återbetalas i februari 1992 finns möjlighet för extra insättning i allemanssparandet med 5 000 kr. per person, men utbetalningaraa förväntas ändå generera en viss konsumtionsökning. Den neddragande effekt som bilinköpen bidragit med på den totela konsumtion under senare är föratses upphöra fr.o.m. 1992. Ovanligt varma vintrar har medfört låga uppvärmningskostnader och en återgång till mer normal temperatur skulle öka konsumtionen.

Tabell 7:4 Privat konsumtion

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

62 Miljadet löpande

■kr

Procentuell förändring, 1985 års priser

1985-88

1993 Summa varor, varav:

403,8

4,1

1,0

-0,8

0,6

-bilar

20,0

19,5

-15,3

-28,2

-15,0

-sällanköpsvaror

131,2

6,4

5,3

2,1

2,5

-dagligvaror

143,9

0,9

0,7

0,5

Summa tjänster,varav:

295,2

3,2

2,2

0,8

-0,2

0,4

0,8

-bostäder

140,3

0,9

-övriga tjänster

118,3

2,4

-2,3

-3.5

Total privat konsumtion

699,0

3,8

1,4

-0,2

0,3

0,5

0,7

Anm.: Indelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering av den privata konsumtionen. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Att konsumtionen steg under loppet av 1991 medför en positiv över-hängseffekt in i 1992. Återbetelning av det tillfälliga sparandet häller uppe konsumtionen under 1992 års förste kvartal, men därefter bedöms att tillväxten mattas av under 1992, se diagram 7:4. Mellan årsgenomsnitten 1991 och 1992 beräknas konsumtionen stiga med 0,5%. Ar 1993 när aktiviteten i ekonomin åter starks påverkas också konsumtionen, som bedöms öka med 0,7 %. För prognosperioden bedöms att såväl vara- som tjänstekonsumtionen går upp, se tab 7:4. Sänkningen av mervärdeskatten för vissa tjänster torde medföra att tjänstekonsumtionen exkl. bostader

åter ökar, efter den kraftiga nedgången under 1990 och 1991. Med en Prop. 1991/92:100 uppgång av de disponibla inkomsteraa med 2,1 % i år och 0,5% nästa är Bil. 1.1 förbättras sparkvoten med knappt 1 1/2 procentenheter mellan 1991 och 1993. Sparkvoten har dä nått en — för Sverige — hög nivå pä 4%.

Diagram 7:4 Konsumtionsförlopp

1985 års priser, tillväxt årstakt

1985 års priser, miljarder kr

7 ■

K

t

Säsongrensad konsumtion

6 •

1 \ i\

1 \ /i ; \ / i ; w i

b ■ 4 ■

\ \

1 l 1 \

i-

X/~

3 ■

1 hJ

1 /V/

1

--i--fr..........

1 i\

\ 1 \ i\ \i \ 1 \

A / \

\ A.

\ / \

2 ■

.... TS""

1 \ j \

I /

I 1 \ n

II ( \ / i Il ( 1

\ I

\ 1 \ \ \

-

) ij 1

2._____

A

\ 1

1 -

1 Volymi

jtvecklir

'l /

2 -

->

1 1 1

1 /

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: Volymutvecklingen visar den procentuella förändringen mellan ett kvartal och samma period föregående år mätt i fasta priser. Diagrammet visar också konsumtionen per kvartal, säsongrensat.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

8 Investeringar Prop. 1991/92: lOO

Bil. 1.1 Efter den starka investeringstillväxten under senare hälften av 1980-talet kulminerade nivån under slutet av 1989. Investeringaraa började därefter fella i samband med minskad ekonomisk aktivitet, sjunkande kapacitetsutnyttjande samt ett högre ränteläge. Det tekniska överhänget från 1989 innebär dock att nedgången mellan årsgenomsnitten stannade vid knappt 1 % 1990. Under 1991 fortsatte nedgången, med ca 8,5%. För det största fellet svarade näringslivet, som drog ned sina investeringar med ca 15 %. Bostadsinvesteringaraa utvecklades svagt positivt till följd av ett högt igångsättande av nyproduktion 1990 tillsammans med en ökad volym av ombyggnation. Även de offentliga investeringaraa bidrog i positiv riktning. Inom kommunerna skedde troligen en förskjutning av investeringaraa från 1990 till 1991 p.g.a. att mervärdeskatten då blev avdragsgill.

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter produktionssektor

Miljarder Ärlig procentuell volymförändring

kr. 1990,

löpande 1990 1991 1992 1993

priser

Näringsliv 172,5 -1,7 -14,8 -7,0 2,6

OffenUiga myndigheter 32,9 -3,2 3,5 6,8 1,4

Bostäder 74,6 3,0 4,0 -16,5 -15,5

Totalt 279,9 -0,9 -8,5 -7,5 -1,6

därav maskiner 119,0 -2,0 -12,5 -6,0 2,1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

År 1992 beräknas förloppet av investeringsnedgången vara betydligt lugnare än imder 1991 genom att bl.a. fellet i näringslivet avtar. Genomsnittet för året blir dock endast niai;ginellt högre än imder 1991, -7,5%. Ar 1993 väntas endast en svag minskning, med ca 1,5%. Till skillnad från 1991 då maskininvesteringaraa föll mest föratses byggnadsinvesteringama svara för större delen av nedgången 1992 och 1993. Nybyggandet av bostader föratses avta starkt både till följd av strukturella faktorer och till följd av konjunkturläget. Nedgången, som 1992 beräknas till 30% och till 26,5% 1993, kompenseras delvis av att ombyggandet av bostader stiger 1992 och kvarstar på en oförändrad nivå 1993. Inom näringslivet bromsas nedgången av att satsningaraa på infrastruktur börjar ge utslag samt att fellet inom industrin avtar 1992 och vänds i en uppgång 1993. Infrastraktursatsningaraa verkar också uppdragande pä de offentiiga investeringama, främst 1992. Detta kompenserar dock inte det allt svagare byggandet inom näringsliv och bostadssektor. Trots att en tillväxt föratses inom anläggnings-, ombyggnads- och underhållssektor-eraa feller byggnadsinvesteringaraa med 9% i år och med 5% 1993.

8.1 Näringslivets investeringar

Efter flera års stark expansion minskade näringslivets investeringar med närmare 2% 1990. År 1991 fortsatte fellet i snabb takt, med ca 15%. Nedgången i industriinvesteringaraa var då särskilt markant.

Diagram 8:1 Näringslivets investeringar.

Miljarder kr., 1985 års priser.

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

1

övrigt näringsliv

\..... ;;;;;:-.................... -:--

.-„,.•■

Industri j

---"X/

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder kr. 1990,

Ärlig

procentuell

volymförändring

löpande

priser

Industri Basindustri Verkstadsindustri Övrig industri

Övrigt näringsliv

51,0 12,9 20,0 18,1 121,4

-4,0 -7,5 -2,1 -3,5 -0,6

-19,0 -35,0 -20,0 -6,5 -13,0

-6,0

-23,0

-1,0

-2,4 -7,3

4,0 2,0 6,0

2,8 2,0

Totalt

därav byggnader maskiner

172,5

61,7

109,9

-1,7 -1.0 -1.8

-14,8

-14,9 -14,9

-7,0 -6,8

-7,1

2,6

3,3 2.3

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

Industriinvesteringarna minskade 1990 för första gången sedan 1982, med 4%. År 1991 blev fellet hela 19%. Dålig lönsamhet, lägre kapacitetsutnyttjande och produktion samt en kontinuerligt försämrad konkurrenskraft sedan mitten av 1980-talet medverkade till ett betydligt mer dämpat investeringsklimat. Nedgången var speciellt kraftig inom bas- och verkstadsindustri. Inom s.k. övrig industri bromsades nedgången av den positiva utvecklingen inom livsmedels- och petroleumindustrin. År 1992

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml Nr 100. Bilaga 1.1.

dämpas nedgången i industrins investeringar till 6%. Fallet inom basindustrin fortsätter medan minskningen inom verkstadsindustri avstannar till följd av transportmedelsindustrins markant stigande investeringar. Trots fellande industriinvesteringar tre är i rad överstiger nivån på de totala investeringama 1992 med god marginal den nivå som rådde under föregående lågkonjunktur. När det gäller investeringskvoten, som speglar investeringamas nivå i förhållande till produktionen, är dock skillnaden mot föregäende lågkonjunktur något mindre.

Diagram 8:2 Investeringskvot i industrin.

Bruttoinvesteringar som andel av förädlingsvärde.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

0,25

0,2

0,15

0,1

0,05

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Investeringar inom övrigt näringsliv (exkl. affärsverken) följde industrins mönster och minskade med 2% 1990 och med 16% 1991. Samtliga branscher berördes av nedgången, men den var särskilt markant inom finans- och festighetsförvaltning samt inom byggbranschen. Även 1992 beräknas fellet inom näringslivet bli nästan lika stort. Det strama kreditläget och föratsedda högre realräntor, vilka höjer avkastningskraven pä festigheter, medverkar starkt till detta förlopp. De områden som utvecklas gynnsamt relativt sett är varahandel, hotell och restaurang samt elbranschen. De stetliga affärsverken ingår definitionsmässigt i övrigt näringsliv. Till följd av satsningaraa pä infrastrakturinvesteringar föratses sterkt stigande investeringar inom denna sektor samt en fortsatt expansion följande år, främst inom stetens järavägar och banverket. Det är också infrastrakturinvesteringaraa som drar upp de stetliga investeringaraa. Sammanteget föratses därmed investeringaraa i övrigt näringsliv inkl. stetliga affärsverk fella med 7% 1992 för att sedan stiga med ca 2% 1993. Näringslivets investeringar, sett som andel av BNP, beräknas därmed ligga ca 3 procentenheter lägre 1992 jämfört med den högste nivån på 14,5% som uppnåddes i slutet av 1980-telet.

1993 Tabell 8:3 Offentliga investeringar

Miljarder kr. 1990, löpande priser

Årlig procentuell volymförändring

1990 Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Statliga myndigheter 10,4 9,9 0,4 18,7 4,0

Stadiga affärsverk 20,5 5,9 0,2 14,6 10,8

Staten 30,9 7,2 0,2 15,9 8,5

Kommunala myndigheter 22,4 -8,7 5,2 1,0 -0,0

Kommunala affärsverk 4,5 -1,1 -3,0 9,1 0,1

Kommunema 27,0 -7,5 3,7 2,3 -0,0

Totah 57,9 0,3 1,8 9,9 5,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

8.2 Bostadsinvesteringar

Bostedsinvesteringaraa har legat på en mycket hög nivå de senaste åren. Mellan 1986 och 1990 mer än fördubblades nybyggandet medan ombyggnadema minskades genom restriktioner. Även 1991 steg den totela investeringsvolymen, med ca 4%. Orsaken är främst den höga igångsättningen av nya lägenheter under 1990 som till viss del resulterade i investeringsaktivitet under 1991. Dessutom ökade ombyggnadema av bostader till följd av att regeringen i stor utsträckning använde sig av möjligheten att av arbetsmarknadsskäl medge lägre s.k. garanterad ränta för enskilda projekt.

Nybyggandet av bostader nådde 1990 en rekordnivå då 69 000 lägenheter påbörjades. Nedgången av byggandet inom övriga sektorer bidrog till att bostadsproduktionen inte längre hindrades av brist på arbetskraft. Investeringsvolymen steg med närmare 12% 1990. År 1991 påbörjades ca 54 000 nya lägenheter, en minskning med över 20%. Tecken på en sjunkande bostadsefterfrågan har noterats, t.ex. steg antalet lediga lägenheter hos allmännyttiga bostadsföretag markant från ca 4 000 i september 1990 till ca 11 000 i september 1991. Boverket uppskattar det totala antalet lediga lägenheter till ca 20 000. Efterfrågan pä bostader minskade framförallt utanför storstadsområdena.

70000 60000 50000 40000 30000

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

20000 -

1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars resp. år t.o.m. 1990 samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1991. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

För de närmaste åren föratses en kraftig dämpning av nybyggandet av bostader, med 30% 1992 och 26,5% 1993. Orsaken är dels de effekter konjunkturläget, med stigande arbetslöshet, får på efterfrågan och dels strakturella förändringar. Breddningen av mervärdeskatten, höjda festighetsskatter, minskade räntebidrag, minskningen av ränteavdragens värde, sänkta investeringsbidrag och förväntningar om höjda realräntor innebär en relativprishöjning för boendet som dämpar efterfrågan. Dessutom tillkommer ett stramare kreditläge samt en allmän osäkerhet om hur stödet till bostadsproduktionen ska utformas efter 1992. Antalet påbörjade lägenheter förutses avte 1992 till 37 000 och minska ytterligare 1993 till knappt 30 000, vilket ligger i Imje med boverkets senaste bedömningar.

Ombyggandet av bostader minskade med hela 35% mellan åren 1987 och 1990, vilket var en effekt av de regleringar som infördes successivt från 1986 för att dämpa överhettningen på byggmarknaden. Under 1991 ökade ombyggnadsinvesteringaraa med i storleksordningen 6,5%. Låneansökningaraa har stigit i samband med att en lägre s.k. garanterad ränta medgivits, 3,4% mot tidigare 5,25%. Från den 1 januari 1992 permanentas den lägre nivån i samband med att vissa delar av ombyggnadsverksamheten jämstalls med nyproduktion vad gäller kapitalkostnadsregler. Samtidigt kommer dock en mindre andel av kostnadema för ombyggnadema att berättiga till räntesubventioner. Detta är en av orsakema till den starka uppgången av ansökningar under 1991. Investeringsuppgången beräknas fortsätta 1992, med ca 15%, för att kvarsta pä en oförändrad nivä 1993. Orsaken till uppgången är främst det uppdämda behov som finns bl.a. inom 1960- och 1970-talets s.k. miljonprogram.

68 Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar.

Miljarder kr., 1985 års priser.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammantaget är det totala bostadsbyggandet ovanligt svärföratsägbart. Det finns ett antel faktorer som verkar neddragande. Samtidigt utvecklas hushållens inkomster relativt gynnsamt, vilket dämpar fellet i efterfrågan och kan förhindra ett ras. De totela bostadsinvesteringaraa föratses fella med 16,5% 1992 och med ytteriigare 15,5% 1993. Bakom denna nedgång döljer sig en omfördelning av byggandet från nybyggnad till ombyggnad. Det föreligger sannolikt inte några större problem att överföra arbetskraft från den ena sektora till den andra. Ombyggnadssek-tora anses vara mer arbetskraftsintensiv och sysselsätta en större andel hantverkare, vilket i någon mån motverkar uppgången i arbetslösheten.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder kr. 1990, löpande priser

Årlig

procentuell

volymförändring

1993 Nybyggnad Flerbostadshus Småhus

55,2 30,4 24,9

11,6

16,9

5,7

3,0 7,0 -2,0

-30,0 -25,0 -36,8

-26,5 -24,0 -30,5

Ombyggnad Flerbostadshus Småhus

19,3

15,8

3,5

-13,0

-13,8

-9,5

6,5 -3,2 50,2

15,0 22,0 -5,3

0,0 2,0

-7,5

Totalt

74,6

3,0

4,0

-16,5

-15,5

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

8.3 Byggnadsverksamheten Prop. 1991/92:100

............................... Bil. 1.1

Aktiviteten mom byggnadsverksamheten, som började visa tecken på

avmattning under 1990, fortsatte att sjunka under 1991. Byggnadsinvesteringaraa började fella under andra halvåret 1990 och nedgången fortsatte 1991, med ca 5%. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare uppnådde mot slutet av 1991 de nivåer som rådde under förra lågkonjunkturen, ca 9% av kassamedlemmaraa. Arbetslösheten steg mest bland personer utan yrkesutbildning. Det förefeller också vara svårigheter att överhuvudtaget få fäste på arbetsmarknaden bland de nyutbildade som ännu inte hunnit fä någon yrkeserferenhet. Det senare kan eventuellt vara en delförklaring till varför den dramatiska arbetslöshetsutvecklingen inte återspeglats tydligare i sysselsättningsutvecklingen inom byggbranschen eftersom de nyutexaminerade aldrig registreras som sysselsatte. 1 SCB:s stetistik ingår också andra grapper inom byggsektora än byggnadsarbetare, som tjänstemän och olika typer av hantverkare. Dessa har traditionellt en lägre arbetslöshet än byggnadsarbetare. Bristen pä arbetskraft har på två år helt försvunnit enligt konjunkturinstititutets byggbarometer. Enligt denna räknar byggföretagen också med en fortsatt försvagning av konjunkturen. Orderstockaraa väntas minska liksom sysselsättningen.

Byggnadsinvesteringaraa har reglerats i varierande grad sedan 1987 då ramar för s.k. övrigt byggande (allt byggande utom bostadsbyggande) och kvoter för ombyggnader av bostader infördes. Syftet var att dämpa efterfräge- och kostnadstrycket på byggmarknaden samt att frigöra resurser till nybyggande av bostader. Dessa regleringar avvecklades under 1990 och 1991. Åtgärderaa som var riktade mot ombyggnadsverksamheten medverkade till den kraftiga nedgång som inträffede t.o.m. 1990. Under 1991 noterades en uppgång som föratses fortsätta 1992 och plana ut 1993.

Effekteraa av regleringaraa mot övrigt byggande, som utökades med investeringsskatt år 1989 på s.k. oprioriterat byggande i storstaderaa (byggande exklusive bostadsbyggande och byggande för industrins behov), är svårare att särskilja. Borttagandet av regleringaraa väntas dock mte fä nägon expansiv effekt på investeringaraa med tanke på det allmänt svaga efterfrågeläget i ekonomin. Inom särskilt industri, byggnadsindustri och övrig fastighetsförvaltning väntas en fortsatt minskning.

Sammanfettningsvis avstannade ökningen av byggnadsinvesteringaraa totalt sett 1990 efter att ha stigit med närmare 20% sedan 1986. Under andra hälften av 1990 började den nedgång som fortsatte 1991, då ett fell pä ca 5 % noterades. Främst bidrog näringslivets investeringar till denna utveckling tillsammans med de kommunala investeringaraa. Reparations-och underhållssektora utvecklades dock relativt starkt, med nännare 5 %, vilket bromsade nedgången i den totala byggnadsverksamheten till 2%. År 1992 och 1993 är det fräinst nybyggande av bostader som feller, föratom näringslivets investeringar. Det finns dock även fektorer som verkar i positiv riktning. Hit hör ombyggnadsinvesteringaraas expansion, uppgången inom statliga affärsverk och myndigheter till följd av sats-

70

ningaraa pä infrastruktur samt en fortsatt tillväxt inom underhålls- Prop. 1991/92:100 sektora. Tillväxten av byggandet föratses således främst ske inom Bil. 1.1 anläggnings-, ombyggnads- och underhällssektoreraa. Totalt feller byggnadsinvesteringaraa med ca 9% 1992 och med ca 5% 1993. Inräknas också den expansiva reparations- och underhållssektora dämpas nedgången av byggnadsverksamheten till ca 5 resp. ca 3%.

TabeU 8:5 Byggnadsverksamhet

Miljarder kr. 1990,

Ärlig procentuell

volymförändring

löpande

priser

Byggnadsinvesteringar därav näringslivet myndigheter bostäder

160,1 61,7 23,8 74,6

0,4 -1.0 -2,5

3,0

-4,8 -14,9

-2,2 4,0

-8,8

-6,8

8,8

-16,5

-5,1

3,3

1,7

-15,5

Reparationer och underhåll

59,3

1,8

4,6

3,0

1,0

Totalt

219,4

0,8

-2,0

-5,1

-3,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.4 Lagerinvesteringar

Hela 1980-talet kännetecknades av en kraftig och ihållande lageraweckling. Totalt sett minskades lagren med ca 55 miljarder kr (1985 års priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihandeln. Industrins lagerkvot, dvs. kvoten mellan lager och produktion, halverades i det närmaste under denna period. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spannmålslagren samt av lagren av oljor och bränsle.

TabeU 8:6 Lagervolymförändringar

Miljarder kr.; 1985 års priser

1981-1990

1993 Jord- och skogsbruk

Industri

El- och vattenverk

Partihandel

Detaljhandel

Totalt

0,2

-31,1

-4,5

-20,4

-54,9

-0,1 -1.0

0,1 -0,7

0,7

-1,0

-0,5 -6,2 -0,1

-3.5 -2,5

-12,8

-0.4 -4.2 -0,2 -1.5 -0,8

-7,1

-0,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

1 takt med den successiva avmattningen av industrikonjunkturen skedde en viss lagerappbyggnad i industrin. Sålunda ökade färdigvaralagren med närmare 5 miljarder från 1989 t.o.m. första halvåret 1991. Denna lagerappbyggnad var emellertid blygsam vid en jämförelse med motsvarande fås i tidigare konjunkturaedgångar. Produktionen anpassades

nu snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit fellet tidigare. Prop. 1991/92:100 Både den strakmrellt fellande lagerkvoten under 1980-telet samt det Bil. 1.1 produktionsmönster som tillämpats i den innevarande konjunkturnedgången illustrerar den nya syn pä lager och lagerhållning som eteblerats på senare år. Lagertrimning och vaksamhet mot onödig lagerhållning har sålunda fått hög prioritet. Samtidigt som industrilagren steg under 1989 och 1990 fortsatte handelslagren att minska. De totela lagerinvesteringaraa blev därmed negativa även dessa är. Härvidlag har nationalräkenskaperaa reviderats, eftersom det tidigare angavs att lagerinvesteringaraa 1990 var positiva för förste gången sedan 1980.

Lageraeddragningaraa 1991 var mycket kraftiga. Under I:a halvåret 1991 var minskningen över 10 miljarder kr. vilket innebar ett negativt bidrag till BNP-utvecklingen med 2,2 procentenheter. Under andra halvåret synes lagrens BNP-päverkan i stort sett ha varit neutral. Därmed skulle bidraget under helåret 1991 ha varit 1,2 procentenheter, dvs. nästan lika stort som den totela BNP-nedgången. Handelslagren minskade kraftigt såväl inom parti- som deteljhandeln. För industrins del har stora lageraeddragningar skett av insatsvaror och varor i arbete.

Industriproduktionen föll 1991 kraftigare än den slutiiga varaefterfrågan i ekonomin. Därmed borde föratsättningama ha fiinnits för industrin att dra ner sina stora färdigvaralager. Under förste halvåret 1991 fortsatte emellertid dessa lager att öka. Dette förhållande hänger samman med den kraftiga lageraeddragningen i handelsledet, vilken har fördröjt industrins lageraweckling av färdigvaror. Lageromdömen i bl. a. konjunkturinstitutets industribarometer tyder på att mdustrin även andra halvåret 1991 haft svårt att minska färdigvaralagren. Dette förhållande fär viktiga konsekvenser för utsikteraa för en uppgång i industriproduktionen. Denna kan nu försenas då en tilltegande efterfrågan i förste skedet kan mötas med lagerminskningar.

Lageraeddragningar är att vänte också under 1992. Industrin kan då börja avveckla sina färdigvaralager i en betydande utsträckning. Vissa trimningar av lagren av insatsvaror och varor i arbete genomförs sannolikt. Lagerrörelseraa inom handeln väntas i är bli betydligt svagare än under 1991. En viss ytterligare minskning sker dock såväl inom parti-som deteljhandel. Även om lagerminskningaraa blir tämligen omfettande även 1992 blir det positiva bidraget till BNP-tillväxten så stort som 0,6 procentenheter. 1993 bedöms lagren i huvudsak vara oförändrade. Enda undantaget gäller industrins fardigvaralager som i ett förbättrat efterfrågeläge fortsätter att sjunka. Det positiva BNP-bidraget blir även detta år betydande.

Lagrens betydelse för konjunkturmönstret har allmänt sett minskat den senaste tiden. Icke desto mindre har lagercykeln en central betydelse för den makroekonomiska bilden innevarande prognosperiod. Den starka lagerawecklingen under 1991 bidrog till att nedgången i BNP blev tämligen kraftig. Samtidigt fanns ett intimt samband mellan lageraeddragningaraa och det stora importfellet. Detta i sin tur medförde betydande förbättringar i handels- och bytesbalansen. För 1992 och 1993 föratses rekyleffekter av de stora lagerminskningaraa förra året. Trots fortsatta

72

neddragningar ger lagren tamligen kraftiga positiva bidrag till BNP-tillväxten beroende på att förändringen i lagerinvesteringaraa är positiv efter de stora minustalen 1991. Motsvarande rekyleffekt finns för importutvecklingen 1992. Lagercykeln gör att importen ökar betydligt snabbare i år än vad den slutliga efterfrågan indikerar. Detta är förklaringen till att exportnettots bidrag till BNP-tillväxten i år beräknas bli endast 0,2 procentenheter jämfört med 1,7 förra året trots att skillnaden i relativt konjunkturläge mellan Sverige och omvärlden snarare är större i år.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag.

Förändringar i procent av BNP föregående år, 1985 års priser.

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Källor: Statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

73

9 Den offentliga verksamheten

Den offentliga sektoras fmansiella sparande försämrades med dtygt 65 miljarder kr. 1991. Det finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 1 % av BNP, efter fyra är av överskott. Nedgången i sparandet fortsätter 1992 och 1993, men i måttlig takt. Det är statens finanser som försämras medan kommuneraas ekonomi förbättras. Kalkyler av konjunk-turaedgångens effekter på statens finanser visar att även rensat för effekteraa av tillbakagången i ekonomin föll sparandet 1991, vilket tyder pä att finanspolitiken var expansiv. Detta kommer också till uttryck i förbättringen för kommuner och den starka inkomstökningen för hushällen. För 1992 och 1993 beräknas det statliga sparandet vara i stort sett oförändrat om man korrigerar för den onormalt låga BNP-tillväxten.

9.1 Den konsoliderade offentliga sektom

Diagram 9:1 Skatter och offentliga utgifter 1980-1990

Andel av BNP

%

70 65 60 55 50 45 40 35 30

-I Utglftskvön ■

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Den offentliga sektoras finanser förbättrades markant under 1980-talet. Det finansiella sparandet gick från ett underskott motsvarande 4% av BNP 1980 till ett överskott 1990 på knappt 4%. Av denna förbättring på ca 8 procentenheter beror ca 7 procentenheter pä en ökning av skattekvoten (skatteraa och socialavgifteraas andel av BNP) medan utgiftkvoten minskade med knappt 1/2 procentenhet, se diagram 9:1. Jämfört med dess högsta värde 1982 har dock utgiftskvoten minskat med 5 procentenheter. Höga nominella löneökningar tillsammans med icke indexreglerade skatteskalor bidrog till att driva upp skattekvoten. Den reala resursförbrukningen inom den offentliga sektora i form av

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

74

konsumtion och investeringar sjönk med ca 4 procentenheter som andel Prop. 1991/92:100 av BNP mellan 1980 och 1990. Transfereringaraas andel steg under Bil. 1.1 samma period med drygt 2 procentenheter och ränteutgifteraas andel ökade med 1,5 procentenheter.

Skattekvoten sjönk 1991 preliminärt med ca 2,5 procentenheter till 53,5% av BNP. För 1992 och 1993 beräknas en successiv fortsatt nedgång av skattekvoten till drygt 52%, se tabell 9:1.

Skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels pä förändringar i skatteuttagen. Även betalningsratiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Mervärdeskatten på den kommunala sektoras inköp av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. I januari och pä den stetliga sektoras inköp fr.o.m. 1 juli 1991. Dessa avlyft bidrar till en minskning av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och ca 1/4 procentenhet 1992, efter beaktande av att även nominella BNP reduceras till följd av avlyften. Avskattningen av skatteskulder pä företegens reserveringar bidrar till att höja skattekvoten med ca 1/4 procentenhet de närmaste åren.

TabeU 9:1 Skattekvoten

Procentandel av BNP

1993 Direkta skatter Hushåll Företag

23,7

21,6

2,1

20,3

19,1

21,0

18,7

2,2

20,6

18,2

2,4

Indirekta skatter

exkl. arbetsgivaravg. Mervärdeskatt Övrigt

15,1 8,3 6,8

15.7 9.1 6,7

15,4 9,0

6,4

14,9 8,6 6,2

Arbetsgivaravgifter Social försäkringsavgifter Övriga arbetsgivaravgifter

17,3

14,7

2,6

2.4.

16,6

14,6

2,0

16,8

14,7

2,0

Skatter och avgifter

56,1

53,5

52,9

52,2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och fmansdepartementet

En del större skatteändringar genomförs 1992 och 1993:

— Skatten på vissa kapitelinkomster har sänkts i är och den generella skattesatsen på kapitalinkomster sänks 1993 till 25%.

— Skattereduktionen för feckföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992.

— Mervärdeskattesatsen på livsmedel, mrikes resor samt på restaurang och hotell sänktes 1 januari 1992 från 25% till 18%.

— Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes I januari 1992 med ca 2,5 procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3 procentenheter en kompensation för arbetsgivaraas kostnad för den i är införda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen.

— Punktskatteraa på en rad olika varor slopas fr.o.m. 1993.

75 De offentliga utgiftemas andel av BNP steg preliminärt 1991 med ca Prop. 1991/92:100 2 procentenheter till knappt 64%. Transfereringaraa till hushåll ökade i Bil. 1.1 samband med skattereformen men också genom det försvagade läget på arbetsmarknaden. Även transfereringaraa till näringlivet ökade kraftigt förra året, vilket avspeglar ökade räntesubventioner till bostader, investeringsbidrag till bostadsbyggande och omstallningsstöd till jordbraket, se tabell 9:2. Den i tabellen redovisade nedgången av den offentiiga konsumtionens andel av BNP 1991 beror helt pä det ovannämnda avlyftet av mervärdeskatt.

För 1992 och 1993 dämpas ökningen i transfereringaraa. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen bidrar till att dra ned utgiftskvoten (och skattekvoten) med knappt 1 procentenhet fr.o.m. 1992. Investeringsbidraget till bostadsbyggandet sänktes i november 1991 frän 9,3% till 3,1% av byggnadskostnaderaa. Tidseftersläpning och övergångsregler gör att besparingseffekten blir liten under prognosperioden. Subventioneringen av läkemedel och tandvård dras ned. Kostnaderaa för arbetsmarknadspolitiken och satsningar på infrastrakturinvesteringar gör dock att utgiftskvoten fortsätter att stiga i år för att sedan vara i stort sett oförändrad 1993.

TabeU 9:2 De offentUga utgifternas andel av BNP

1993 Transfereringar till hushåll därav arbetslöshetsbidrag m.m.

20,5 0,8

22,1 1.6

22,2 1.9

22,3 2,1

Subventioner m.m.

6,0

6,5

Ränteutgifter

5,6

5,7

5,8

Konsumtion

27,1

26,7

26,8

26,6

Investeringar

2,4

2,5

2,9

3,0

Totala utgifter

61,7

63,8

64,3

64,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Genom besparingar i den statliga administrationen och det kommunala skattestoppet begränsas den offentliga konsumtionens volymtillväxt de närmaste åren. Inkluderat ökning av sysselsättningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbilding beräknas konsumtionen öka med drygt 0,5% 1992 och sedan ligga kvar på oförändrad nivå 1993.

Skillnaden mellan skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektoras övriga inkomster, som till 1/3 bestar av AP-fondens ränteinkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till -15 miljarder kr. Underskottet motsvarar 1 % av BNP. I är blir nivån i stort sett oförändrad for att 1993 minska till nära 40 miljarder kr., motsvarande 2,5% av BNP, se tabell 9:3.

76 TabeU 9:3 Den offentUga sektoms inkomster och utgifter

Löpande priser

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Miljarder kr. 1990 1991

1993 Procentuell förändring

1993 Inkomster

Skatter

Soc ial försäkr ingsavg ifter

Övriga inkomster

884,5 558,8 198,7 126,9

902,7

551,8 217,6 133,2

932,5

566,3 214,9 151,2

953,1

579,1 228,0 146,0

9,9

7,9 12,9 14,6

2,1

-1.2 9.5 5,0

3,3

2,6 -1.2 13,5

2,2

2,3 6,1 -3,4

Utgifter

Transfereringar till hushåll

Ränteutgifter

Övriga transfereringar

Konsumtion

Investeringar'

832,5

277,1 81,4 75,3

366,5 32,2

917,7

318,5

97,5

81,0

384,2

36,5

949,6

327,1 99,4 84,7

395,8 42,7

991,8

345,0 99,8 89,1

410,9

47,1

13,2

10,8 13,6 13,8 15,5 6,3

10,2

14,9

19,7

7,5

4,8

13,4

3,5 2,7 1.9 4.6 3,0 17,0

4,4

5,5 0,4 5,2 3,8 10,3

FinansieUt sparande

52,0

-15,0

-17,1

-38,7

Procent av BNP Skatter och avgifter Utgifter Finansiellt sparande

56,1

61,7

3,8

53,5 63,8 -1.0

52,9 64,3 -1.2

52,2 64,2 -2,5

I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och fmansdepartementet.

9.2 Staten inkl. socialförsäkringssektorns finanser

Staten inkl. socialförsäkringaraa omfettar, föratom den statiiga sektora, även allmänna sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt allmänna tilläggspensioneringen (AP-fonden). Sektora är en konsolidering av nationalräkenskapssektoreraa staten och socialförsäkringssektora, där transaktioneraa mellan sektoreraa eliminerats.

TabeU 9:4 Statens ocb socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder

kr..

Procentuell

1 förändring

■'

1993 Inkomster

648,5

637,1

627,8

633,9

-1,8

-1,5

1,0

Skatter exkl.

arbetsgivaravgifter

318,7

285,0

266,9

266,1

-10,6

-6,3

-0,3

Arbetsgivaravgifter

234,0

251,8

244,9

259,0

7,6

-2,7

5,8

Övriga inkomster

95,9

100,3

116,0

108,8

4,6

15,6

-6,2

Utgifter

588,1

652,3

660,9

679,7

10,9

1.3 2,8

Transfereringar till hushåll

251,6

290,0

297,5

314,6

15,3

5.7 Bidrag till kommuner'

82,1

83,1

78,5

68,1

1,3

-5,6

-13,2

Övriga transfereringar

67,6

82,1

83,9

84,1

21,5

2,1

0,2

Ränteutgifter

68,2

73,0

76,7

82,8

7,1

7,8

Konsumtion

104,9

109,5

107,1

110,7

4,3

-2,2

3,4

Investeringar

13,7

14,5

17,3

19,5

6,3

18,7

13,2

FinansieUt sparande

60,4

-15,2

-33,1

-45,8

därav

staten

13,9

-59,7

-74,2

-83,6

AP-fonden

46,5

44,5

41,1

37,8

' I bidrag till kommuner är avräkningsskatten bortdragen.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

77

Bakom försämringen av den offentliga sektoras finanser 1991 ligger en Prop. 1991/92:100 ännu kraftigare nedgång för statens finansiella sparande. Det minskade Bil. 1.1 med nästan 74 miljarder kr. och gick därmed frän ett överskott på ca 14 miljarder kr. 1990 till ett underskott på ca 60 miljarder kr. 1991. Stetens finansiella sparande fortsätter att sjunka de närmaste två åren, men inte alls i samma takt som 1991. AP-fondens överskott beräknas krympa med ca 9 miljarder kr. mellan 1990 och 1993, se tebell 9:4.

Stetens (inkl. socialförsäkringaraa) inkomster och utgifter påverkas av regelsystemen för t.ex. skatter och pensioner, konjunkmriäget och av vidtegna politiska åtgärder. Regelsystemen och de politiska åtgärderaa skulle kunna sägas utgöra finanspolitiken. För att kunna avgöra om fmanspolitiken är expansiv eller kontraktiv måste man isolera konjunkturens inverkan på stetens inkomster och utgifter. En indikator på fmans-politikens inriktning erhålls genom att beräknaförändringen av det BNP-korrigerade finansiella sparandet för steten (inkl. socialförsäkringaraa). Indikatorn syftar inte till att beräkna vilken effekt fmanspolitiken har pä ekonomin.

TabeU 9:5 BNF-förändringens inverkan på staten och socialförsäkrings-sektoms finansieUa sparande.

Miljarder kronor.

1993 FinansieUt sparande

60,4

-15,2

-33,1

-45,8

förändring

-75,6

-17,9

-12,8

därav

BNP-beroende

-35,4

-21,2

-9,0

Inkomster

-23,7

-16,1

-5.5

Utgifter

3.5 BNP-korrigerat

-40,2

3,3

-3,8

Andel av BNP i procent

Finansiellt sparande

4,5

-1.1

-2,2

-3.0

förändring'

-5,3

-1,2

-0,8

därav

BNP-beroende

-2,5

-1,4

-0,6

Inkomster

-1,6

-1.1

-0,4

Utgifter

0,8

0,2

BNP-korrigerat

-2,8

0,2

-0,2

'Beräknat pä aktuellt års BNP-nivå. Källa: Finansdepartementet.

Beräkningaraa av konjunkturens inverkan på stetens (inkl. socialförsäkringaraa) sparande bygger på en metod som uterbetets inom OECD. Metoden är dock modifierad och anpassad efter svenska förhållanden. Kalkylen visar hur statens (inkl. socialförsäkringaraa) inkomster och utgifter påverkas när den reala BNP-tillväxten avviker från 2 %, vilket i stort sett motsvarar trenden under 1980-talet. Vidare bygger kalkylen på att arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ligger kvar på föregående års nivå. Konjunkturens inverkan på löner och priser beaktas ej. 1 kalkylen justeras företagens skattebetalningar endast för det reala BNP-gapet. Detta medför att förändringen av det BNP-korrigerade

statliga sparandet överskattas vid variationer i företegens skattebetelning- Prop. 1991/92:100 ar, som inte beror på utvecklingen av den reala ekonomin. Tidseftersläp- Bil. 1.1 ningar, extraordinära vinster och förluster m.m. gör att sambandet mellan företegens skattebetelningar och BNP-tillväxten är svagt.

Beräkningaraa visar att för 1991 hade skatteinkomsteraa blivit ca 24 miljarder kr. större om BNP ökat med 2 % i stallet för att minska med 1,3%. Utgifteraa för arbetsmarknadspolitiken och bidrag till arbetslösa hade blivit ca 12 miljarder kr. lägre om arbetslösheten legat kvar pä 1990 års nivå. Då BNP-tillväxten även för åren 1992 och 1993 ligger under 2% och arbetslösheten stiger ger konjunkturen ett negativt bidrag till statens (inkl. socialförsäkringaraa) fmansiella sparande även de närmaste två åren, se tebell 9:5.

Det BNP-korrigerade finansiella sparandet minskar 1991 med ca 40 miljarder kr., motsvarande knappt 3 % av BNP. Detta tyder på finanspolitiken var expansiv förra året. För 1992 och 1993 visar beräkningaraa att finanspolitiken är i stort sett neutral, eftersom det BNP-korrigerade sparandet är i det närmaste oförändrat.

Till nedgången av statens BNP-korrigerade sparande 1991 bidrog att företagens skattebetalningar sjönk med ca 17 miljarder kr, utöver vad som förklaras av fellet i BNP. Då företagens skattebetalningar 1992 återgår till en mer normal nivä dras det BNP-korrigerade sparandet upp. Om företagens skattebetelningar legat på en för konjunkturen mer normal nivå 1991 hade förändringen av det BNP-korrigerade sparandet i stallet blivit ca -23 miljarder kr. 1991, ca -8 miljarder kr. 1992 och ca -6 miljarder kr. 1993.

Som tidigare nämnts beaktas ej konjunkturens mverkan på löner och priser. Nedväxlingen av löneökningstakten (till 5,5% 1991 frän 10% 1989 och 1990) får, främst genom reglema för utbetalningaraa av kommunala skattemedel, en mycket kraftig effekt pä statens sparande 1991 och 1992. Skatteutbetalningarna till kommunerna stiger kraftigt

1991 och 1992 till följd av löneökningaraa tvä år tidigare, medan de totala skatteinkomsteraa ökar svagare. Medan de totela skatteinkomster na BNP-justerat stiger med ca 4,5% 1991 och 3,5% 1992 så ökar utbetelningama av kommunalskatt (efter avdrag för avräkningskatt) med ca 10% 1991 och ca 12% 1992. Om kommunalskatteutbetelnmgaraa ökat i samma takt som de totela skatteinkomsteraa samma är hade statens sparande blivit ca 12 miljarder kr. bättre 1991 och ca 20 miljarder kr. bättre 1992. Å andra sidan hade nivån på statens sparande 1990 varit lägre om kommunalskatteutbetalningaraa följt de totela skatteinkomstema de år då inflationen tilltog.

Pensionsutbetalningarna beror också, genom kopplingen till basbeloppet, pä den historiska inflationen. I samband med skattereformens båda steg 1990 och 1991 avräknades den del av prisuppgängen, som var hänförlig till reformen. Basbeloppet steg dock med ca 3 % mer än timlönen 1991. Om basbeloppet ökat som timlönen hade pensionsutbetelningama efter skatt blivit ca 3 miljarder kr. lägre 1991. För 1992 ökar basbeloppet i stort sett i samma takt som timlönen och 1993 något mindre.

Att den fortsatt kraftiga ökningen av kommunalskatteutbetelningama

1992 inte får större genomslag på det BNP-korrigerade fmansiella

sparandet beror på att det motverkas av andra faktorer: Företegsskatteraa Prop. 1991/92:100 stiger sterkt efter fellet 1991. Inleveranser från stetliga affärsverk ökar Bil. 1.1 tillfälligt. En tidigare besluted indragning från kommuneraa bidrar också till att stärka stetens finanser i år.

För 1993 aviseras dels ytterligare indragning från kommuneraa, dels införande av karensdagar vid sjukdom. Dessa åtgärder beräknas sammantegna förstarka statens (inkl. socialförsäkringaraa) finansiella sparande med 10-15 miljarder kr.

Ovanstaende diskussion, om bl.a. företagens skattebetahiingar och samspelet mellan regelsystemen för kommunalskatter, pensioner och den ekonomiska utvecklingen i stort, visar på svårighetema att renodla konjunkturatvecklingens resp. finanspolitikens roll för de offentliga finanseraa. De beräkningar som redovisas i tabell 9:5 bör därför tolkas med försiktighet. Avsikten är att i anslutning till det framtida arbetet med nationalbudgetaraa vidareutveckla metodiken.

9.3 Kommunemas finanser

Den kommunala sektora bestar av kommuner och landsting samt kyrkokommuner och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1990 hade sektora ett negativt finansiellt sparande. Inkomsteraa tackte de löpande utgifteraa medan en del av investeringaraa finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

År 1991 förbättrades sektoras finanser och det finansiella sparandet beräknas vara i balans. Inkomsteraa ökade starkt medan utgifteraa bl.a. drogs ned av att kommuneraa fr.o.m. förra året fick lyfta av mervärdeskatten på sina inköp. Nedan används ordet kommuner som en beteckning för hela sektora.

För 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommunala ekono-min trots att kommunalskatten sänkts något och en tidigare beslutad indragning pä ca 3 miljarder kr. frän kommuneraa. Det fmansiella sparandet beräknas uppgå till 16 miljarder kr. i år. För nästa år aviseras en indragning frän kommuneraa pä mellan 5-10 miljarder kr. Med en indragning mitt i detta intervall minskar det finansiella överskottet till ca 7 miljarder kr. 1993, se tabell 9:6. Det ska understrykas att beräkningaraa är osäkra med hänsyn till skattereformens och andra regeländringars effekter pä kommunernas ekonomi.

Den förbättrade fmansiella situationen är huvudsakligen en följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförferandet vid utbetalningen av kommunalskattemedel. Skatteinkomsteraa 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd av de höga löneökningaraa tvä är tidigare. Samtidigt leder den föratsedda dämpningen av löneökningaraa och inflationen till att de kommunala utgiftema de närmaste två åren inte växer i samma snabba takt.

Bidrag från staten och social försäkringssektora stod för ca 25% av kommunernas inkomster 1991. Statsbidragen bestar av allmänna och speeialdestinerade bidrag. Skatteutjämningsbidraget uppgick till 10,5 miljarder kr. netto och de speeialdestinerade bidragen till 63 miljarder kr.

1991. De speeialdestinerade bidragen ökar med ca 10 miljarder kr. i år. Den kraftiga höjningen beror bl.a. pä bidrag i samband med äldrereformen och vårdgarantin samt bidrag till upprastning av skolor, för sysselsättningsskapande åtgärder och ersättningar för mottagande av flyktingar. Nästa år dämpas ökningen av de speeialdestinerade bidragen betydligt.

För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991 dels bidraget till kommuneraa avseende garantibeskattningen avskaffets, dels en särskild skatt införts (avräkningsskatt). Skatten baseras på kommuneraas skatteunderlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991, ca 15,5 miljarder kr. 1992 och till ca 24 miljarder kr. 1993. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp.

TabeU 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Prop. Bil. 1

1991/92:100 1

Miljardc 1990

sr kr. 1991

1993 Procentuell utveckling

1993 Inkomster

Skatter

Bidrag från staten och

socialförsäkringssektorn

Övriga inkomster

328,4 204,9

82,1 41,4

360,8

232,7

83,1 45,0

399,9

269,5

78,5 51,9

404,8

282,0

68,1 54,7

11,6

13,1

9,9

7,7

9,9

13,6

1.3 8,6

10,8

15,8

-5,6 15,5

1,2

4,7

-13,2

(5,3

Utgifter

Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar Konsumtion Investeringar

336,8

25,5

31,3

261,6

18,5

360,6

28,5

35,4

274,8

21,9

383,9

29,6

40,2

288,7

25,4

397,7 30,4 39,5

300,2 27,5

12,7 11.0 11,3 15,1 -9,5

7,0

11,6

13,1

5,0

18,7

6,5

3,8 13,7

5,1 15,9

3,6

2,9

-1,7

4,0

8,3

FinansieUt sparande

-8,5

0,2

16,0

7,1

Anm.l investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och fmansdepartementet.

De kommunala utgifteraa bestar till 3/4 av konsumtion. Förra året steg konsumtionen knappt 1,5% i volym. Konsumtionen drogs upp av att inköpen av varor och tjänster ökade relativt starkt. Sysselsättningen i kommuneraa stagnerade, trots en viss uppgång av sysselsättningsskapande åtgärder i kommunal regi.

I år talar bl.a. äldrereformen och vårdgarantin, och därmed förknippade statsbidrag, för en viss ökning av den kommunala sysselsättningen. Däremot väntas inte kommuneraas förbättrade ekonomi i sig leda till nägon expansion av verksamheten. Förbättringen av kommunemas finanser är nämligen tillfällig och regeringen har deklarerat att det inte finns något samhällsekonomiskt utrymme för kommunal expansion. Mot denna bakgrand beräknas den underliggande ökningen av konsumtionsvolymen begränsas till ca 1/4% i år. Växande antal i kommunala sysselsättningsskapande åtgärder drar dock upp konsumtionen, som totalt beräknas stiga med 1,3 %. Nästa är väntas konsumtionen vara oförändrad.

6 Riksdagen 1991/92. 1 samt Nr 100. Bilaga 1.1.

10 Kapitalmarknaden

Den fördröjda konjunkturäterhämtningen i världsekonomin återspeglades under 1991 pä de finansiella marknaderaa. Räntoraa har i flertalet länder fellit betydligt efter bl.a. penningpolitiska lättnader. Intresset för köp av aktier, som under början på året var betydande, har successivt avtagit.

Även de svenska räntoraa har under året som helhet fellit betydligt. Under slutet av året tvingades emellertid riksbanken att strama åt penningpolitiken efter att stora valutautflöden uppkom under november. Lågkonjunkturen i kombination med prisfell på festighetsmarknaden medförde att kieditinstimtens kreditförluster ökade kraftigt för andra året i följd.

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling

Under 1991 har den interaationella räntenivån fellit. Undantaget är Tyskland där räntoma hållits uppe av en stram penningpolitik. Räntenedgången har varit särskilt tydlig i Förenta statema. Japan och Storbritannien. Sänkningen har föranletts av en svag konjunkturatveckling och lättnader i penningpolitiken.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 10:1 6-mäQaders euromarknadsräntor 1990-1991

Enkla årsräntor Procent

1991 Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991. Källa: Finansdepartementet.

Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har fört en expansiv penningpolitik ända sedan slutet av år 1989. Räntan på sexmånaders placeringar har sedan årsskiftet 1989/90 fellit med ca 4 procentenheter. Effekteraa på den reala ekonomin av de senaste årens räntesänkningar förefeller ännu vara begränsade. En anledning är att den lättare penning-

82

politiken främst påverkat de korta räntoraa medan de länga endast sjunkit Prop. 1991/92:100 något. Betydande kreditförluster i det amerikanska banksystemet medför Bil. 1.1 också att bankema inte i full utsträckning har anpassat utlåningsräntoma till de sänkta marknadsräntoma.

Under de senaste åren har priseraa fellit på den amerikanska festighetsmarknaden. Andelen outhyrda lokaler är betydande i viktiga större stader. Kollapsen på festighetsmarknaden i kombination med lågkonjunkturen har ökat kreditförlustema i det amerikanska banksystemet. Den amerikanska bankstrakturen, med relativt små och regionalt inriktade banker, har förvärrat krisen. Generösa regler för inlåningsförsäkringen har vidare medfört att den federala regeringen har tvingats tillskjuta ansenliga mängder kapital. Kreditinstitutens restriktivare policy och knappheten på riskvilligt kapital medför att de högt belånade företagen och hushällen primärt söker minska skuldsättningen. De fortsatt höga utläningsräntoraa och osäkerhet över ekonomins utveckling medför därför att företag och konsumenter intar en avvaktande hållning. Konjunkturäterhämtningen under 1992 beräknas bli förhållandevis svag. Detta talar för en förhållandevis låg räntenivå. En sådan politik underlättas av att inflationstrycket i ekonomin f.n. är lågt.

Allt tydligare tecken på en avmattning i den japanska ekonomiska aktiviteten har iimeburit att centralbanken lättat på penningpolitiken under det andra halvåret 1991. Marknadsräntoma har sammantaget fellit med ca två procentenheter sedan årsskiftet 1990/91. Även i Japan har kreditförlustema ökat väsentligt i spåren av fellande priser pä festighetsmarknaden, kursfell pä aktiebörsen och dämpad ekonomisk aktivitet. För att dämpa oron på de finansiella marknaderna samt påskynda en konjunkturåterhämtning beräknas de penningpolitiska lättnaderaa besta även under 1992.

Under det senaste året har den tyska ekonomin präglats av hög aktivitet och stigande inflation i spåren av återföreningsprocessen. För att dämpa överhettningen har Bundesbank fört en restriktiv penningpolitik. Omfettande bidrag till de östra delstaterna medför att underskottet i den offentliga sektora är betydande, vilket accenmerat behovet av en stram penningpolitik. Enligt de senaste prognosema beräknas underskottet inom den offentiiga sektom under 1991 uppgå till 130 miljarder D-mark, eller 4,5% av det enade Tysklands BNP. Vid tre tillfällen har Bundesbank höjt diskontot med sammanlagt 2 procentenheter till 8 %. Räntan pä sexmånaders placeringar noterades i mitten på december till 9,6%, vilket är nägot högre än vid årsskiftet 1990/91. Den tyska penningpolitiken beräknas förbli förhållandevis stram under prognosperioden. Den höga efterfrågan i de östra delaraa av Tyskland och den överhettade arbetsmarknaden i de västra delaraa har gett högre löne-och prisstegringstakt. Den nuvarande inflationstakten på drygt 4% är med tyska mått mätt hög. En markant reduktion av budgetunderskottet föratses som ett resultat av såväl höjningar av skatter och sociala avgifter som reduceringar av de offentliga utgifteraa. Den offentliga sektoras länebehov beräknas emellertid alltjämt bli betydande under de kommande åren. Sammantaget är utrymmet för lägre räntor, även vid en avmattning i konjunkturen, begränsat.

83 Till skilhiad från Tyskland har övriga Västeuropa en låg aktivitetsnivå. Inflationstakten har fellit betydligt i flertalet EG-länder. Detta har möjligjort en viss nedgång av räntoraa. 1 Storbritannien har de korte räntoraa fellit med ca tre procentenheter medan nedgången i Frankrike, Italien och Danmark har begränsats till mellan en halv och en procentenhet. Den europeiska växelkursmekanismen, ERM, innebär att de ingående valutoraas förhällande till varandra endast fär variera mom ett smalt band. I praktiken iimebär detta att penningpolitiken måste inriktas på att klara den festa växelkursen. Valutans stallning inom ERM-bandet är avgörande för huravida det fmns utrymme för en ändrad penningpolitik. Exempel på detta är Frankrike och Storbritannien, där önskemålet om en expansivare penningpolitik av inhemska skäl under året kommit i konflikt med kravet på en stabil växelkurs. Mot slutet av 1991 steg de europeiska räntoraa något bl.a. som en reaktion pä den tyska räntehöjningen i mitten på december och att den allt starkare D-marken ökade spännmgaraa inom ERM. Sammantaget medför ränteutvecklingen i Västeuropa att ränteniväeraa i de skilda länderaa närmat sig varandra ytterligare under året.

Prop. Bil. 1

1991/92:100

1 Diagram 10:2 Växelkursen för USA-doUar i D-mark och Yen 1990-1991.

DEM per USD 2.2

YEN per USD 160

140 J- 130

120 Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991. Källa: Finansdepartementet.

I samband med att avslubiingen på Gulfkriget inleddes, under det första halvåret i Qol, starktes dollara betydligt på valutemarknaderaa. De allt lägre räntoraa i Förenta stateraa mnebar emellertid att intresset för placeringar i valutor med högre avkastning, främst D-marksplaceringar, steg. Skilhiaden mellan amerikanska räntor å ena sidan och de tyska och japanska räntoraa ä andra sidan vidgades ytterligare under året. 1 mitten på december understeg de amerikanska räntoraa de tyska med ca 5 procentenheter och de japanska med ca en procentenhet. Vid årsskiftet 1990/91 var motsvarande skillnader endast två respektive en halv

procentenhet. Den vidgade räntemarginalen bidrog till att dollam åter Prop. 1991/92:100 försvagades under det andra halvåret, i synnerhet mot D-marken. Bil. 1.1

Under år 1990 föll de interaationella aktiekurseraa med i genomsnitt ca 20%. Kurseraa på flertalet aktiebörser återhämtade sig under 1991. Fram till och med mitten på december hade kurseraa i genomsnitt stigit med 5%. Lägre räntor har framför allt gynnat kursutvecklingen pä börseraa i New York och London. Även kurseraa på Frankfiirtbörsen har stigit något. Köpintresset i Frankfurt har dock hållits tillbaka på grund av osäkerhet om återföreningens kostnader och den osäkra utvecklingen i Sovjetunionen. Aktiekurseraa pä Tokyobörsen fortsatte att sjunka under 1991 bl.a. mot bakgrund av fellande vinster i näringslivet.

Kursutvecklingen fluktuerade under året. Under det första halvåret var köpintresset stort bl.a. som ett resultat av den snabba upplösningen av konflikten vid Persiska viken samt förhoppningar om en snar konjunktur-återhämtning. Under de sista månaderaa av 1991 föll kurseraa dä nägra påtagliga tecken på ett konjunkturomslag i världsekonomin ej kunde skönjas. Investeraraa reviderade därmed ned vinstförväntningaraa på företagen. Kursnedgången blev särskilt påtaglig i New York och Tokyo.

Den finska ekonomin har under det senaste året käimetecknats av en djup recession där kollapsen av öststatshandeln och betydande prisfell pä skogsprodukter varit särskilt kännbar. Förlusteraa inom det finländska näringslivet var avsevärda under 1991 vilket bl.a. resulterade i betydande kursfell pä Helsingforsbörsen. Den ekonomiska politiken försvårades av att regeringen saknade majoritet för viktiga frågor i den finska riksdagen samtidigt som diskussioner mellan arbetsmarknadens parter om ett lönesänkningsavtal drog ut på tiden. Under sommaren knöts den finska marken till den europeiska valutaenheten, ecu. Efter en längre tids spekulation mot den finska valutan med stora valutautflöden och höga räntor som följd valde den finska centralbanken att devalvera marken med 12,3% i mitten på november. Devalveringen i Finland demonstrerar att en ensidig deklaration om en ecuanknytning inte ger absolut trovärdighet för den festa växelkursen.

Den norska ekonomin har under de senaste åren genomgått en besvärlig anpassningsprocess. Antiinflationspolitiken och den festa växelkurspolitiken har resulterat i betydande prisfell på fastighetsmarknaden och en långvarig lågkonjunktur. Kreditförlustema har under flera år varit betydande hos de norska utlåningsinstituten. Förlusteraa slog nya rekord under 1991 dä de ledande bankeraa i praktiken urgröpt sitt egna kapital och därmed var ur stånd att uppfylla kravet på eget kapital. Regeringen tvingades till omfettande kapitalinjektioner för att restaurera kreditinstituten samtidigt som den norska riksbanken beviljade likviditetsstöd.

Sammanfettningsvis är bedömningen att de amerikanska och japanska räntoraa fortsätter att ligga på en låg nivå under 1992. Detta skulle kunna möjliggöra även lägre räntor i Europa i takt med att överhettningen i Tyskland mattas av. Den nuvarande förhållandevis höga tyska inflationstakten begränsar emellertid utrymmet för räntesänkningar. Räntenedgången i Europa beräknas därför bli måttlig.

7 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1. 85

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige

Under större delen av 1991 föll de svenska räntoraa förhållandevis kraftigt. Lägre omvärldsräntor, lägre inflationsförväntningar och kronans knytning till den europeiska valutaenheten, ecu, var huvudförklaringaraa. Ecu-anknytningen och ansökan om EG-medlemskap stärkte förtroendet för den fästa växelkurspolitiken. Det ökade förtroendet för växelkurspolitiken medförde att räntedifferensen gentemot omvärlden nedbringades väsentligt.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 10:3 RänteutveckUngen 1990-1991

Enkla årsräntor Procent

1990 Anm.: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991. Källa: Finansdepartementet.

Räntenedgången koncentrerades kring tidpunkten för kronans knytning till ecun. Marknadsräntoma föll med mellan en och två procentenheter under maj och juni. Räntenedgången kan tolkas som att kronans koppling till den europeiska valutaenheten i mitten av maj, följt av ansökan om EG-medlemskap i juni, minskade växelkursrisken väsentiigt. Intresset från utlandet för kronplaceringar var betydande under försommaren. Under maj och juni uppgick valutainflödet till närmare 30 miljarder kronor. Räntedifferensen, mätt på sex månaders placeringar mellan statsskuldväxlar och ecuräntan(den valutakoigsvägda koigräntan före den 17 maj), föll med ca två procentenheter till en procentenhet direkt efter kronans ecuknytning. Knytningen av kronan till ecun är visserligen endast baserad på ett ensidigt svenskt åtagande men utgör i kombination med ansökan om medlemskap i EG en tydlig signal att Sverige eftersträvar att anpassa svensk ekonomi till de krav som EG-medlemskapet staller. Till dessa krav hör att sänka den svenska inflationstakten till europeisk nivå.

86 Ur teknisk synvinkel innebar ecukopplingen att kronan knöts till en ny valutakorg. Valutasammansättningen i ecu-korgen speglar, till skillnad från den gamla valutakorgen, inte valutafördelningen i Sveriges utrikeshandel. Dollara, som hade en stor vikt i den tidigare valutakorgen, ingår exempelvis inte i ecun. I ecun ingår EG-länderaas valutor med vikter som speglar länderaas ekonomiska betydelse. Den tyska D-marken har således den största vikten. Den nya växelkursregimen har medfört att kronan varierat betydligt mindre än tidigare i förhållande till varje enskild EG-valuta. Mot utanförstaende valutor, exempelvis dollar, har svängningaraa i stallet blivit större.

Riktvärdet för kronans kurs gentemot ecu är ca 7,40 kronor. Variationer runt riktvärdet inom ett band på -I- /- 1,5 % tillåts. Det innebär att kronans kurs hålls mellan ca 7,29 och 7,51 kronor per ecu.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991

Miljarder kr Procentenheter 30 n........................................................................................................... r9

25 20 15 10 5 O

-5-'

■10

-15

Jan Apr Jul Okt Jan Apr Jul Okt

Anm.: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista observationen avser 8-15 december 1991.

Källa: Riksbanken och fmansdepartementet.

Under sommaren fortsatte räntenedgången trots ett registrerat valutautflöde pä ca 23 miljarder kronor under perioden juli t.o.m. september, och i början pä september noterades räntoraa till drygt 10%. Någon motsvarande räntenedgäng förekom inte i Europa varför räntedifferensen föll ytterligare, nännare bestämt till ca 0,5 procentenheter. Den allt lägre räntedifferensen medförde att svenskars intresse för län i utiändsk valuta minskade. Kronan försvagades successivt under sommaren. 1 början på oktober hejdades räntenedgängen. Riksbanken höjde bankeraas marginal-ränta vid upplåning i riksbanken med 0,5 procentenheter till 10,5 % mot bakgrund av valutautflöden, den svagare kronan och för att bryta marknadens förväntningar om ett ytterligare räntefell. Räntedifferensen steg därmed åter till ca en procentenhet.

87 Under oktober och i början av november stabiliserades valutaflödena. Prop. 1991/92:100 Sexmånadersräntan noterades till strax under 11%. Fortsatt minskade Bil. 1.1 inflationsförväntningar medförde emellertid att obligationsräntoma föll ytterligare. Räntan pä femåriga statsobligationer noterades stundtals under 10%.

I mitten av november devalverades den finska marken. Detta förefeller ha skapat viss osäkerhet om den svenska växelkurspolitiken hos en del aktörer och resulterade i betydande valutautflöden. Under de sista tre veckoma av november och den första veckan av december registrerades ett valutautflöde på 31 miljarder kronor. Valutautflödet i slutet av november var även ett uttryck för osäkerhet om stramheten i den politik som skulle komma att presenteras i budgetpropositionen och budgetunderskottets storlek samt osäkerhet över huravida företagen skulle välja att föraya sina lån i utländsk valuta i samband med årsskiftet. Samtidigt steg de europeiska räntoraa med ca 0,5 procentenheter varvid räntedifferensen äter hamnade under en procentenhet.

Det stora valutautflödet visade att ränteskillnaden mot utlandet var för liten. I slutet av november och i början på december stramade riksbanken åt penningpolitiken vid två tillfällen genom att höja maiginalräntan för bankeraas upplåning i riksbanken. Vid det första tillfället höjdes maiginalräntan frän 10,5 till 11,5%. Fortsatta valutautflöden föranledde riksbanken att i början på december höja maiginalräntan med ytterligare 6 procentenheter till 17,5%. Räntehöjningen avspeglade nödvändigheten att tydligt klargöra att den svenska växelkurspolitiken ligger fest. Marknadsräntoma steg betydligt. Uppgången understöddes av riksbanken genom betydande försäljningar av statsskuldväxlar på penningmarknaden. Den penningpolitiska åtstramningen medförde sammantaget att räntan på sex månaders statsskuldväxlar steg med som'mest ca 4,5 procentenheter till ca 15%. Räntedifferensen gentemot ecuräntan steg till ca 4,5 procentenheter. Vid denna höga räntenivå var köpintresset betydande. Under den andra veckan i december vände valutautflödet till ett inflöde motsvarande närmare 26 miljarder kronor. Det stora inflödet möjliggjorde för riksbanken i mitten pä december att sänka marginalräntan för bankernas upplåning vid tvä tillfällen med 2,5 respektive en procentenheter till 14%. Samtidigt föll marknadsräntoma betydligt och i mitten pä december noterades räntan på sexmånaders statsskuldväxlar till 13,3%. Även räntoraa på obligationsmarknaden steg i början på december, om än något mindre. I mitten på december noterades räntan pä femåriga statsobligationer till 10,3%. Räntedifferensen mot utiandet noterades i mitten på december till ca 3 procentenheter gentemot ecuräntan och knappt 4 procentenheter gentemot D-marksräntan. Kronans kurs påverkades endast marginellt av räntehöjningen och noterades vid nämnda tidpunkt till 7,44 kronor per ecu.

Sammantaget under året, fram t.o.m. mitten på december har räntan på femåriga statsobligationer fellit med ca två procentenheter medan räntan på sex månaders statsskuldväxlar sjunkit med knappt en procentenhet.

Flödena in i och ut ur landet har under 1991 delvis ändrat karaktär.

88 Flödena ut ur landet i form av bytebalansunderskott, direktinvesteringar Prop. 1991/92:100

och köp av utländska aktier har minskat betydligt. Lågkonjunkturen och Bil. 1.1

de ökade finansiella påfrestningaraa för företagen medför att utrymmet

för direktinvesteringar i utlandet har minskat. Vidare kan ansökan om

medlemskap i EG ha medfört att svenska företags behov av anläggningar

utomlands avtagit.

TabeU 10:1 Betalningsbalansen

Miljarder kr.

Helåret

12 mån t.o.m.

Ackumulerat t.o.m.

Okt

1990 Bytesbalans

-21,2

-34,5

-18,6

-36,9

-14,2

-29,2

Direkta investeringar

i utlandet

-62,3

-83,9

-54,2

-94,1

-49,5

-79,2

i Sverige

9,8

13,8

46,2

11,5

42,4

10,1

Handel med aktier

Svenska aktier

-1,9

1,2

10,9

0,6

10,5

0.7 Utländska aktier

-27,9

-19,8

-12,7

-23,8

-12,1

-19,2

Lån/obl. m.m. i kronor

38,2

69,5

57,7

57,9

38,8

50,5

Lån/obl. m.m. i uti valuta

123,5

117,5

-4,3

142,2

-12,3

109,6

Övrigt inkl. restpost

-36,3

-6,3

14,1

-27,0

14,6

-6,8

Kapitalbalans exkl. staten

43,1

92,0

57,6

67,3

32,3

65,8

Valutaflöde

21,8

57,5

39,0

30,4

18,1

36,6

Statens lån i uti. valuta

-13,5

-13,4

-16,4

-17,0

-14,8

-11,8

Valutares. transförändringar

8,3

44,1

19,8

16,2

3,3

27,6

Källa: Riksbanken.

Utländska placerares intresse för svenska aktier och räntebärande kronpapper har varit betydande under 1991 som helhet. Betahiingsbalan-sen redovisas med en viss eftersläpning medan utfellet för valutaflödena redovisas veckovis. De stora utflödena under november och i början på december ingår därför inte i nyss nänmda statistik. Fram till och med andra veckan av december redovisades ett valutainflöde på sammanlagt 13 miljarder kronor. Fram till och med oktober hade utländska placerare förvärvat svenska aktier och räntebärande kronpapper för 49 miljarder kronor. Handeln med aktier, såväl svenska som utländska, är i det närmaste i balans. Den totala värdepappershandeln, i aktier och räntebärande papper, gav under årets första tio månader upphov till ett inflöde på 36 miljarder kronor. Under motsvarande period år 1990 gav värdepappershandeln upphov till ett inflöde på drygt 8 miljarder kronor. En förklaring till det ökade utländska intresset är att ecuanknytningen och ansökan om medlemskap i EG har ökat förtroendet avseende Sveriges intentioner av ett närmande till Europa och för den fästa växelkurspolitiken.

Den, fram t.o.m. oktober, allt lägre räntedifferensen gentemot utiandet innebar att svenska placerares intresse för lån i utiändsk valuta minskade. Fram t.o.m. oktober minskade de utestaende lånen med 12 miljarder kronor jämfört med en ökning på 110 miljarder kronor under motsvaran-

e period år 1990. Sammanfettningsvis uppvisade kapitalbalansen ett Prop. 1991/92:100

överskott pä 32 miljarder kronor fram t.o.m. oktober. Underskottet i Bil. 1.1

bytesbalansen har under samma period uppgått till 14 miljarder kronor

varför valutainflödet uppgick till 18 miljarder kronor. Staten amorterade

lån i utiändsk valuta för 15 miljarder kronor.

Höstens ränteuppgång visar att Sverige alltjämt kan komma att behöva

en viss räntemarginal för att säkerstalla stabila valutaflöden. Ändringen

i större placerares förmögenhetsportföljer mot en större andel tillgångar

i utländsk valuta, som inleddes i samband med valutaavregleringen, är

ännu inte avslutad. För att intressera utiändska och svenska investerare

för räntebärande kronpapper krävs ännu en viss marginal mot den

genomsnittliga europeiska räntenivån.

10.3 Läget på kreditmarknaden

Under år 1991 steg kreditförlusteraa hos utlåningsinstituten och utlåningsexpansionen dämpades.

Orsaken till de ökade kreditförlusteraa är i huvudsak prisfellet på högbelånade festigheter. En stor del av dessa förluster härrör från en omfettande utlåning från finansbolagen som skett med ofta otillräckliga säkerheter och bristfällig riskbedömning. Förlusteraa sprider sig till bankeraa som direkt eller indirekt har finansierat finansbolagen eller deras ägare. Även bankeraas egen utlåningsverksamhet kännetecknas emellertid av ökade kreditförluster. Bankeraa påverkas av att lågkonjunkturen blivit kännbar för deras låntagare, i synnerhet inom näringslivet. Antalet konkurser har ökat betydligt.

Kreditförlustema uppskattas f.n. öka frän ca 11 miljarder kronor år 1990 till minst 25 miljarder kronor år 1991. Denna nivå motsvarar nännare tre procent av bankeraas utlåning. Under perioden 1982-1989 uppgick kreditförlusterna i procent av utlåningen till ca 0,5%. Bankemas resultat före kreditförluster utvecklas alltjämt positivt vilket bidrar till att dämpa effekteraa av kreditförlustema. Bankeraas delårsrapporter indikerar att den samlade banksektoras vinster under 1991 hamnade runt noll. Utvecklingen avseende kreditförluster och vinster skiljer sig åt betydligt mellan olika banker.

Även bostadsinstitutens kreditförluster ökade under 1991. Dessa ligger emellertid alltjämt på en förhållandevis låg nivä. Det har dock inte hindrat att ränteskillnaden mellan stats-och bostadsobligationer under det andra halvåret har vidgats frän ca 0,7 procentenheter till uppemot 1,5 procentenheter. Bostadsinstitutens rörelseresultat hälls uppe av vidgade marginaler mellan in-och utläningsräntoraa.

De stora kreditförlusteraa medför att kreditgivningen har blivit betydligt försiktigare. Bankeraas utlåningspolicy kännetecknas numera av noggrann kreditprövning där ökad vikt läggs vid säkerheter och låntagarens betalningsförmåga.

Efter interaationella överenskommelser kommer kreditinstituten från och med årsskiftet 1992/93 att åsättas ett kapitaltackningskrav pä 8%. I genomsnitt är bankeraas kapitaltackningssituation för närvarande

tillfredstallande. Några bankkonceraer har dock under 1991 behövt förbättra sin kapitalbas. Emissioneraa i Nordbanken och Ostgöta Enskilda Bank samt den aviserade emissionen i GÖTA liksom den statliga kreditgarantin till Första Sparbanken skall ses mot denna bakgrund. För vissa instimt kan de skärpta kapitaltackningskiaven i kombmation med osäkerhet om kreditförlusteraas omfettaing framtvinga en mer restriktiv kreditpolicy än under normala omständigheter.

Den snabba ökningen av bankeraas kreditförluster är inte unik för Sverige utan i högsta grad en interaationell företeelse. Utvecklingen har varit särskilt bekymmersam i de anglosaxiska länderaa. Japan samt i Norden. Ett genomgående drag är att i samtliga dessa länder har mer eller mindre kraftiga prisfell pä fastighetsmarknaden gått hand i hand med en allmän konjunkturavmattning. Ur mteraationell synvinkel har de svenska bankeraa under 1980-talet haft en relativt hög lönsamhet, bl.a. beroende på lägre kreditförluster. Under 1990 och 1991 har utvecklingen vänt. De svenska bankeraa redovisar nu förhållandevis stora kreditförluster samtidigt som vinsteraa riskerar att helt utebli.

Bankeraas verksamhet kännetecknas sålunda av en restriktiv utiåning. Samtidigt har efterfrågan pä krediter minskat. Lågkonjunkturen ökar osäkerheten hos företag och hushåll samtidigt som skattereformen har minskat ränteavdragens värde. Redan mot slutet av är 1989 märktes en dämpad utläningsökning till hushållen. Under 1991 har även nyutiåningen till företagssektora fellit betydligt. Företagen har framförallt minskat sin efterfrågan på län i utländsk valuta.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 10:5 Utlåning tiU aUmänheten 1986-1991

Procent

12-månaders förändring

SOt........................................................................

Källa: Riksbanken.

För banker och inte minst för finansbolagen är det t.o.m. fråga om en utlåningsminskning, dvs. att amorteringaraa överstiger nyutiåningen.

91 Bostadinstihitens nettoutlåning har, åtmmstone fram till i dag, fortsatt att Prop. 1991/92:100 expandera i hög takt. Bakom den fortsatta ökningen ligger bl.a de senaste Bil. 1.1 årens stora bostadsbyggande, hög omsättning på bostadsmarknaden samt att bostadsinstituten numera kan erbjuda krediter till rörlig ränta som ofta är lägre än de banker och finansbolag kan erbjuda.

Sammantaget har kreditexpansionen under det senaste året dämpats från mellan 20-30% i ökningstakt till under 10% i ökningstakt. Realt sett, dvs. med hänsyn till inflationen, är kreditvolymeraa i det närmaste oförändrade. Det svaga konjunkturläget, hushällens osäkerhet över arbetsmarknadsläget, försämrade ränteavdrag frän är 1993 i kombination med relativt höga utläningsräntor talar för att kreditefterfrägan kommer att fella ytterligare.

Kreditförlusteraa kommer även under de närmaste åren att ligga pä en hög nivå. Under andra halvåret 1991 förefeller industrikonjunkturen ha försämrats ytterligare med fellande vinster och försämrad finansiell stallning som följd. Marknaden för kommersiella festigheter karaktarise-ras av fortsatt utbudsöverskott. Priseraa pä kommersiella fastigheter har under de senaste två åren fellit med mellan 20 och 50%. Ytterligare prisfell kan inte uteslutas. Sveriges fastighetsbestånd och byggsektor är förhållandevis stora. Detta har varit möjligt tack vare omfettande subventioner och regleringar. Lågkonjunkturen medför att efterfrågan på kommersiella lokaler, såsom kontors- och industrilokaler, minskar, vilket leder till att hyroraa feller. För detta talar också att den offentliga sektoras innehav av fastigheter kommer att effektiviseras genom ett ökat kostaadstänkande. Vakansgraden inom fastighetsbeståndet har stigit betydligt.

Vid bedömning av de framtida kreditförlusteraa utgör hushållen ett särskilt osäkerhetsmoment. En fortsatt svag ekonomisk aktivitet och stigande arbetslöshet talar för att kreditförlusteraa från hushållen kommer att öka. Relativt sett högre finansieringskostnader för kreditinstituten och vidgade marginaler mellan in- och utläningsräntor medför också att låntagare inte i full utsträckning får del av den räntenedgäng som noteras på marknaden för räntebärande statspapper. Några mer omfettande och påtagliga prisfell pä bostadsmarknaden har ännu inte registrerats. En dämpande faktor är att prisutvecklingen under 1980-talet jämfört med mänga andra länder har varit återhållsam. Det star dock klart att skattereformen i kombination med minskade bostadsubventioner gör boendet relativt sett dyrare varvid efterfrågan kommer att fella.

De totela kreditförlusteraa kommer att bli betydande även under de närmaste åren. Bedömningen är dock att det svenska kreditsystemet inte star inför så allvarliga problem som för närvarande kännetecknar Norge. De svenska kreditinstituten har i utgångsläget en starkare fmansiell stallning.

10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden

Under 1990 föll aktiekurseraa på Stockholms fondbörs med i genomsnitt 30%. Under det första halvåret 1991 återhämtade aktiemarknaden en stor

del av denna nedgång bl.a. under intryck av stigande interaationella börser och fellande räntor. Under det andra halvåret vände kursutvecklingen då allt fler tecken tydde på att konjunkturatvecklingen hade försämrats och att en återhämtning skjutits på framtiden. Delårsrapporterna under hösten var sämre än väntat och indikerade betydande vinstfell. Vinstförväntningaraa för 1992 har vidare reviderats ned. Under årets avslutande månader förstarktes kursnedgången av fellande interaationella börser samt stigande räntor. Sedan årsskiftet och fram till och med mitten av december hade aktiekurseraa i genomsnitt stigit med 1 %. Kursutvecklingen i Stockholm, såväl för 1990 som 1991, har därmed varit sämre än pä flertalet interaationella börser.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1

Diagram 10:6 Börsutvecklingen 1990-1991

Index ultimo 1989=100 120

j New Yorki

Källa: Finansdepartementet.

En bidragande orsak till kursuppgången under första halvåret 1991 var att det utländska intresset för svenska aktier ökade under året. Under perioden januari t.o.m. oktober investerade utländska placerare i svenska aktier för 10,5 miljarder kronor. Utlandets intresse riktades fräinst mot de stora exportorienterade företagen. Detta kännetecknar kursutvecklingen i allmänhet. Index för småbolagen, det s.k. OTC-index föll med ca 30%. Kursutvecklingen har också varierat mellan olika branscher. Index för verkstad, skog samt kemi-och läkemedel har under året stigit mer än genomsnittet. Kursutvecklingen för de mer hemmaorienterade företagen har dock varit betydligt sämre. Index för tjänsteföretag, festighet och bygg samt banker har fellit med mellan 20 och 30%.

Under perioden januari t.o.m. november uppgick börsomsättningen till ca 111 miljarder kronor jämfört med 87 miljarder kronor för motsvarande period år 1990. En bidragande orsak till ökningen var att omsättningsskatten på aktier halverades vid årsskiftet 1990/91. Den ökade omsättningen kom dock fräinst de större bolagen tillgodo.

93 Den 1 december slopades omsättningsskatten på aktier helt. Förhopp- Prop. 1991/92:100 ningen är att lägre transaktionskostnader skall öka omsättningen på Bil. 1.1 börsen i sin helhet. En likvidare andrahandsmarknad är en föratsättning för att få till ständ en fungerande riskkapitalförsöijning till näringslivet. Särskilt för de mindre och medelstora företagen är detta av stor betydelse. En likvid marknad ökar möjligheteraa att attrahera större placerare som är beroende av att snabbt kunna omsätta sina innehav.

94 Innehåll Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

1 Sammanfattning 2

2 Den intemationella utvecklingen 11

2.1 Allmän översikt 11

2.2 Länderöversikter 14

3 Utrikeshandeln 23

3.1 Exporten 23

3.2 Importen 28

3.3 Bytesbalansen 29

4 Industrin 32

4.1 Produktion och konkurrenskraft 32

4.2 Lönsamhet 35

5 Arbetsmarknaden 38

5.1 Sysselsättning 39

5.2 Utbud av arbetskraft 42

5.3 Arbetslöshet och arbetmarknadspolitiska åtgärder 43

6 Löner och konsumentpriser 46

6.1 Löner 46

6.2 Konsumentpriser 51

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 55

7.1 Hushållens inkomster 55

7.2 Hushållens sparande och privat konsumtion 58

8 Investeringar 64

8.1 Näringslivets investeringar 65

8.2 Bostadsinvesteringar 67

8.3 Byggnadsverksamheten 70

8.4 Lagerinvesteringar 71

9 Den offentliga verksamheten 74

9.1 Den konsoliderade offentliga sektom 74

9.2 Staten inkl. socialförsäkringssektoras finanser 77

9.3 Kommunemas finanser 80

10 Kapitalmarknaden 82

10.1 Intemationell ränte- och valutautveckling 82

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige 86

10.3 Läget pä kreditmarknaden 90

10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 92

95 Tabeller Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

1:1 Interaationella föratsättningar 4

1:2 Löner och priser 5

1:3 Försörjningsbalans 7

1:4 Bidrag till BNP-tillväxten 8

1:5 Nyckeltal 9

1:6 Sparande 10

2:1 Brattonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 11

2:2 Konsumentpriseraas utveckling i vissa OECD-länder 13

3:1 Varaexportens produkt-och ländersammansättning 1991 23 3:2 ExportmarknadstiUväxt, relativa priser, marknadsandelar

och export av bearbetade varor 25 3:3 Alteraativ beräkning av exportmarknadstillväxt, mark nadsandelar och export av bearbetade varor 26 3:4 Export av varor 27 3:5 Import av varor 28 3:6 Bytesbalans 31 4:1 Industriproduktion 32 4:2 Nyckeltal för industrin 34 4:3 Rörliga kostaader, produktpriser, marginaler per produ cerad enhet samt brattoöverskottsandel 36 5:1 Arbetsmarknad 39 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar 41 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika äldersgupper 43 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar 44 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 45 6:1 Timlöner och arbetskraftskostaader 47 6:2 Timlöner och dess viktigaste förklaringsvariabler 49 6:3 Konsumentpriser 53 7:1 Hushållssektoras disponibla inkomster, konsumtion och

sparande 55

7:2 Hushällens inkomster 56

7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll 57

7:4 Privat konsumtion 62

8:1 Brattoinvesteringar efter produktionssektor 64

8:2 Brattoinvesteringar i näringslivet 65

8:3 Offentliga investeringar 67

8:4 Bostadsinvesteringar 69

8:5 Byggnadsverksamhet 71

8:6 Lagervolymförändringar 71

9:1 Skattekvoten 75

9:2 De offentliga utgifteraas andel av BNP 76

9:3 Den offentliga sektoras inkomster och utgifter 77 9:4 Statens och socialförsäkringssektoras inkomster och

utgifter 77 9:5 Konjunkturens inverkan på staten och socialförsäkrings sektoras finansiella sparande 78

9:6 Kommuneraas inkomster och utgifter 81 Prop. 1991/92:100

10:1 Betahiingsbalansen 89 Bil. 1.1

Diagram

1:1 Industriproduktionen i EG och i Sverige 1980-1991 2 3:1 Sveriges marknadsandel för tillverkningsindustrin på

världsmarknaden uppdelad på produkt- och länderinrikt ning samt övriga fektorer (konkurrensläge m.m.) 24 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av

bearbetade varor till 14 OECD-länder 27 3:3 Sveriges handelsbalans uppdelad pä bas- och verkstads industrins produkter samt övriga varor 29 4:1 Industrins produktion och kapacitetsutayttjande 33 4:2 Industrins brattoöverskottsandel 37 5:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal 38 5:2 Arbetslösa och personer i konjunktarberoende arbetsmar-

nadspolitiska åtgärder 1985-1993 44

6:1 Jämförelse av perioder med lågkonjunktur 48

6:2 Industriarbetarlön, utfell och skattning 50

6:3 Nominell timlön inom industrin 51 6:4 Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månanderaa 52

6:5 Industrins prisförväntningar 52

6:6 Konsumentpriser 54

7:1 Hushållens nettosparkvot 59

7:2 Sparkvoten i de nordiska länderaa 60

7:3 Hushållens förväntningar 61

7:4 Konsumtionsförlopp 63

8:1 Näringslivets investeringar 65

8:2 Investeringskvot i industrin 66 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade

lägenheter 68

8:4 Bostadsinvesteringar 69

8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag 73

9:1 Skatter och offentiiga utgifter 1980-1990 74

10:1 6-inänaders euromarknadsräntor 1990-1991 82

10:2 Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen 1990-1991 84

10:3 Ränteutvecklingen 1990-1991 86

10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991 87

10:5 Utlåning till allmänheten 1986-1991 91

10:6 Börsutvecklingen 1990-1991 93

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 97

BUaga 1.2

Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Regeringen Prop. 1991/92:100

Finansdepartementet Bil. 1.2

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1992/93

Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instraktion skall RRV varje år till regeringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underiag för inkomstberäkning i budgetpropositionen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1992/93. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. 1 anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 1991/92. Underlag för beräkningarna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatistiska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1991 redovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1991, 1992 och 1993.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1991/92 kan användas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.

Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, byrådirektör Margareta Nöjd, revisor Peter Håkansson, revisor Jens Swahn och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Aronsson.

Stockholm den 17 december 1991

Arne Gadd

Birgitta Aronsson

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

I. Sammanfattning

Förutsättningar

RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1992/93 och den nu gjorda prognosen äv inkomsterna under budgetåret 1991/92 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk politik. Förändringar av ekonomiskpolitisk karaktär har beaktats i de fall det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 22 november 1991. Till grund för beräkningen ligger följande propositioner:

- 1991/92:1 om lotteriskan m. m.

- 991/92:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud-

getåret 1991/92

- 1991/92:34 om skatt på omsättning av vissa värdepapper

- 1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politiken

- 1991/92:40 om vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

- 1991/92:43 om vissa ändringar i bestämmelserna om skattetillägg,

preliminär B-skatt m. m.

- 1991/92:44 om riktiinjer för den statliga fastighetsförvahningen och

ombildningen av byggnadsstyrelsen, m. m.

- 1991/92:48 om justeringar i beskattningen i inkomstslaget tjänst,

m.m.

- 1991/92:50 om sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjäns-

ter, m.m.

- 1991/92:54 om reavinstbeskattning av bostadsrätter

- 1991/92:60 Skattepolitik för tillväxt

- 1991/92:67 om skatten på etanol, m. m.

- 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag, m.m.

- 1991/92:72 om sänkt socialavgift till sjukförsäkringen

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinstitutets höstrapport 1991 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakter med finansdepartementet under det där pågående arbetet med den preliminära nationalbudgeten för år 1992. På grundval härav har RRV utgått från följande antaganden för beräkningarna:

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

1993 Utbetald lönesumma'

3,8

5,0

3,8

inkl. sjuklön fr.o.m. 1992

Konsumentprisindex.' årsmedeltal

3,0

3,4

Privat konsumtion, volym'

0,5

1,0

Privat konsumtion, pris'

10,4

4,1

4,4

Basbelopp, kr.

32 200

33 700

34600 Bostadsiåneränta, procent

10,1

Statens avkastningsränta.- procent

12,25

12,18

Driftöverskott, brutto'

- 3,0

1,5

6,5

exkl. egna hem

' Procentuell förändring från föregående år. = Avser budgetåren 1991/92 och 1992/93.

En av RRV genomförd enkätundersökning till nära 4000 svenska aktie- Prop. 1991/92:100 bolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa Bil. 1.2 referensberäkningar av juridiska personers skatter. 1 denna enkät har det bl. a. framkommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka med ca 6% mellan åren 1990 och 1991.

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1991/92 och 1992/93 framgår av tabell 3.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1991/92 och 1992/93

Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92 till 432099 milj.kr. Det är 28612 milj.kr. eller 7,1 % mer än utfallet för budgetåret 1990/91.

STATSBUDGETENS INKOMSTER Budgetåret 1992/93

Socialavgifter

Skatt på egendom 7%

Skatt på inkomst Mervärdeskatt H-'-. V:«äiillB 7%

32%

Övriga inkomster 17%

Övrig skatt på varor 18%

Totalt 403 miljarder kr.

För budgetåret 1992/93 beräknas statsbudgetens inkomster till 403 353 milj.kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1991/92 blir 28 746 milj.kr. vilket motsvarar 6,7% i minskningsstakt.

Utveckling av inkomsterna

De beräknade förändringarna av inkomstema på statsbudgeten på -(-28612 milj.kr. resp. -28 746 milj.kr. mellan resp. budgetår har delats upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna.

fl Riksdagen 1991/92. 1 saml Nr 100. Bilaga 1.2

De största förändringarna avser fysiska personers inkomstskatt, socialförsäkringsavgift, netto och mervärdeskatten. De beskrivs närmare i nästa avsnitt.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1990/91-(mllj.kr.)

1991/92 och 1991/92-1992/93

Inkomstgrupp/

1990/91 till

1991/92 till

Inkomsttitel

1991/92

1992/93

Illl

Fysiska personers inkomstskatt

-39732

-21585

1121 Juridiska personers inkomstskatt

+ 6819

- 1 167

1122 Avskattning av företagens reserver

_

+ 3 500

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

+ 1340

- 390

1144 Lotterivinstskatt

+ 591

+ 845

1211 Folkpensionsavgift

+ 2 569

+ 1915

1221 Sjukförsäkringsavgift,netto

+ 14911

- 7 367

1231 Barnomsorgsavgift

+ 866

+ 569

1251 Övriga socialavgifter, netto

+ 6483

- 5124

1281 Allmän löneavgift

- 3471

- 1476

1291 Särskild löneskatt

+ 2 239

+ 5 385

1312 Fastighetsskatt

+ 2316

+ 7318

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt - 1 729

+ 19

1341 Stämpelskatt

- 607

+ 1300

1342 Skatt på värdepapper

- 2 895

- 2410

1411 Mervärdeskau

+ 12270

- 5300

1428 Energiskatt

+ 1950

+ 50

1471 Tullmedel

+ 2179

+ 128

1511 Avräkningsskatt

+ 7803

+ 8 696

2000 Inkomster av statens verksamhet

+ 14053

-12676

3000 Inkomster av försåld egendom

+ 462

- 496

4000 Återbetalning av lån

+ 1305

- 197

5000 Kalkylmässiga inkomster

- 2319

- 646

Övrigt, netto

+ 1209

+ 363

Summa förändringar

+ 28612

-28746

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram

STATSBUDGETENS INKOMSTER Utveckling mellan åren

Procent

84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93

Källa RRV Budgetår

Av diagrammet framgåratt förändringen av statsbudgetinkomsterna var Prop. 1991/92:100 relativt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bil. 1.2 Det höga utvecklingstalet för budgetåren 1983/84-1984/85 förklaras till en viss del av att en rad olika omläggningar fick positiva engångseffekter som gynnade inkomstutvecklingen under denna period. Den svaga utvecklingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 beror främst på skattereformens effekter, t. ex. vad gäller fysiska personers inkomstskatt. Budgetr året 1991/92 är utvecklingen positiv och budgetåret 1992/93 negativ. Detta beror bl.a. på vissa periodiseringseffekter som uppstår vid införandet av skattereformen.

1 det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 resp. 1991/92 och 1992/93.

Fysiska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 39732 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Detta beror dels på skattereformen 1991 och dels på inflationsnedväxlingen.

För budgetåret 1992/93 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter till -4585 milj.kr., vilket aren minskning med 21 585 milj.kr. jämfört med 1991/92.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 6819 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Budgetåret 1991/92 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 26050 milj.kr.

Mellan budgetåren 1991 /92 och 1992/93 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt minska med I 167 milj. kr. Inkomsterna på titeln, främst i form av preliminärskatt, ökar med 4 751 milj. kr. Ökningen beror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1992, beräknas bli ca 14,5% högre jämfört med inkomståret 1991. Ökningen kan hänföras till ökade inkomster från fastighetsskatt, skatt på avkastning från pensionsfonder, avskattning från företagens obeskattade reserver och särskild löneskatt. Utgifterna på titeln ökar med 5 801 milj. kr. mellan budgetåren.

Budgetåret 1992/93 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 24883 milj.kr.

Lagstadgade socialavgifter

Budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter till 81 287 milj. kr. Det är en ökning med 23 700 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1990/91. I detta belopp ingår 12418 milj.kr. som överförs under budgetåret 1991/92 från sjukförsäkringsfonden och arbetsmarknadsfonden till statsbudgeten. Vidare beräknas den del av utgifterna för sjukförsäkringen, som redovisas under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto minska med 12203 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och

1991/92. Minskningen beror bl.a. på lägre sjukpenning och föräldrapen- Prop. 1991/92:100 ning från den I mars 1991 och att arbetsgivaren betalar sjuklön för de Bil. 1.2 första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperiod) från den I januari 1992.

För budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna till 75 639 milj.kr. vilket aren minskning med 5648 milj.kr. i förhållande till budgetåret 1991/92. Under budgetåret 1992/93 överförs 3 835 milj.kr. från arbetsmarknadsfonden till statsbudgeten. Inkomsterna från sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 11 364 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beror på den föreslagna sänkningen av avgiftssatsen från 10,10% till 7,8% av avgiftsunderlaget från den 1 januari 1992. På detta sätt kompenseras arbetsgivarna för att de svarar för kostnaderna för sjuklön under sjuklöneperioden.

Skatt på egendom

Fastighetsskatten för budgetåret 1991/92 beräknas till 8 300 milj. kr., vilket är en ökning med 2 316 milj.kr. jämfört med budgetåret 1990/91. Detta beror till stor del på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på ett höjt beräkningsunderlag för övriga fastigheter.

För budgetåret 1992/93 beräknas fastighetsskatten uppgå till 15 618 milj.kr., vilket är en ökning med 7 318 milj.kr. jämfört med 1991/92. Detta beror på den nya fastighetsbeskattning som trädde i kraft 1991.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på statsbudgeten, uppgick till 123430 milj.kr. budgetåret 1990/91. För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas nu inkomsterna till 135 700 milj. kr. resp. 130400 milj.kr. Inkomstförändringarna beror bl.a. på breddning av mervärdeskatteunderlaget till föjd av skattereformen. En tillfällig höjning av mervärdeskatten, från 23,46% till 25%, infördes den 1 juli 1990 och skall gälla till den 31 december 1991. Nu föreslås att denna höjning ska fortsätta att gälla. Samtidigt föreslås att skatten sänks till 18% på vissa varor och tjänster som t. ex. livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt personbefordran. Fr.o.m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip kompensation för all ingående mervärdeskatt, statliga myndigheter från den I juli 1991, vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer att öka.

Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också beskattningsunderlaget för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts utgår RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 10,4% år 1991, 4,1% år 1992 och med 4,4% år 1993.

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 14800 milj. kr. budgetåret 1990/91. För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna till 16750 milj. kr. resp. 16 800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 1950 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna öka med 50 milj. kr. Ök-

ningarna mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen Prop. 1991/92:100 införs den Ijanuari 1991. Bil. 1.2

Avräkningsskatt

Från den 1 januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkomma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommunerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna till 11 016 milj.kr. resp. 19 712 milj.kr.

Övriga inkomster

Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 14053 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt minska med 12676 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Enligt rskr. 1990/91:369 (prop. 1990/91:87) har beslut fattats om en förändrad associationsform för televerket fr.o.m. den 1 juli 1992. Solidi-tetskravet har fastställt till 30% fr.o.m. verksamhetsåret 1992. En sänkt soliditetsnivå medför att televerket kan leverera in ca 7 miljarder kr. extra på statsbudgeten budgetåret 1991/92. Televerket skall fr.o.m. 1991 även leverera in en motsvarighet till bolagsskatt. På inkomsttitel 2112 Televerkets inlevererade överskott beräknas televerket inleverera 8093 milj.kr. budgetåret 1991/92 och 1 119 milj.kr. budgetåret 1992/93. Inleverans av ränta på inkomsttitel 2324 Ränta på televerkets statslån beräknas för budgetåret 1991/92 till 401 milj.kr. Därefter kommer televerket inte att leverera någon ränta till statsbudgeten.

Statens vattenfallsverk blir, enligt rskr. 1990/91:358, aktiebolag den I januari 1992. Detta innebär att någon inleverans av överskott, skattemotsvarighet, ränta på statslånet samt amortering inte kommer att ske fr.o.m. budgetåret 1992/93. Statens vattenfallsverk kommer efter aktiebolagsbildningen att inleverera aktieutdelning på inkomsttitel 2411 Inkomster av statens aktier samt skatt på inkomsttitel 1121 Juridiska personers inkomstskatt. Statslånet förvaltas efter den I januari 1992 av riksgäldskontoret.

Enligt rskr. 1990/91:318 ombildas även domänverket till aktiebolag den I januari 1992. Beslutet innebär dessutom att en extra inleverans på 1 450 milj.kr. skall göras under budgetåret 1991/92. Domänverkets inleverans för budgetåret 1992/93 beräknas till I 569 milj. kr. på inkomsttitel 2117 Domänverkets inlevererade överskott.

Byggnadsstyrelsens verksamhet föreslås enligt prop. 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga förvaltningen och ombildningen av byggnadssty relsen m.m. huvudsakligen ombildas till aktiebolag den I juli 1992. För budgetåret 1991/92 beräknar byggnadsstyrelsen inleverera 620 milj. kr. på inkomsttitel 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet. Inleveran-

sen avser överskottet för budgetåret 1989/90. Budgetåret 1992/93 beräk- Prop. 1991/92:100 nar byggnadsstyrelsen inleverera överskottet för såväl budgetåret 1990/91 Bil. 1.2 som 1991/92. Inleveranserna beräknas till 1 852 milj.kr.

Ränteinkomsterna beräknas minska med I 827 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Av denna minskning hänför sig I 558 milj. kr. till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i riksbanken. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas minskningen bli 6 876 milj.kr. Av denna minskning hänför sig 2 326 milj.kr. till räntor på statens vattenfallverks statslån, 1 505 milj. kr. till ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet, 1 700 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 835 milj.kr. till räntor på särskilda räkningar i riksbanken.

Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 4087 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt med I 675 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Ökningarna avser främst inkomster från skatteutjämningsavgifter.

Inkomsthuvudgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1 305 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningen beror bl.a. på ökade återbetalningar, främst inlösen, av lån för bostadsbyggande. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsthuvudgruppen återbetalningar av lån minska med 197 milj. kr.

Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar och amorteringar minska med 34 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna minska med 1443 milj.kr. Statliga pensionsavgifter, netto beräknas minska med 2 344 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Av minskningen hänför sig 1418 milj.kr. till särskild löneskatt på statens pensionskostnader. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas nettoinkomsterna på denna inkomsttitel minska med 797 milj.kr.

Känslighetskalkyl

Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighetskalkyl för vissa inkomsttitlar.

Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren 1992 och 1993 kommer inkomstema på statsbudgeten att utvecklas som i nedanstående tablå (miljarder kr.).

Statsbudgeten 1991/92 1992/93

Prognos Prognos

Summa inkomster ±1,5 ±6,0

Inkomstema kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 433,6 miljarder kr. för budgetåret 1991/92 och till 409,4 miljarder kr. för budget-

året 1992/93 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd- Prop. 1991/92:100 ringstalattendast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1991/92 och Bil. 1.2 att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1992/93.

Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunkturbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa antaganden.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93. I RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.

Av tabell 2 framgåratt bruttoinkomsterna för budgetåret 1992/93 beräknas uppgå till 1 048 604 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 645 251 milj. kr. för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bmttoinkomster-na öka med 5,6% mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 12,5 %. Till följd härav minskar nettot på inkomsthuvudgruppen med 38,2%.

Inkomsterna pä huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbiidge-ten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATPsystemet och till olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas minska med 1,0% mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 7,0% mellan samma budgetår.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 315 827 milj. kr.för budgetåret 1991/92 och bruttoutgifterna till 108 767 milj.kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt och den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärdeskatt. Bruttoinkomsterna minskar med 1,4% mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 medan utgifterna beräknas öka med 1,1% under samma period.

Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar- Prop. 1991/92:100 betsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna IIOO, Bil. 1.2 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.

I I :2

OOONOOi/ifNr-i —

oo-mvooornr-r(N

Tf (N vo Tj- —i r«-) On — —

•/ fN r O TT

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

i(Nr--o — ONONmoo 0\

— — OOvOvOfNNOfS— o\

»/0\mvO o

oor-—r-m oo — fN

vo Tf 00 O wi I f

in-r-r-ONr-TTfNo r-

OTTOOfOvOvOTffN 00

— f*WOO vOOOt Tt

mvor-ON r-rsi fj

ir> r «r m o

I I I

I I

I I I

ov

— 00 r O ON

OV OV

— vo rn — —

ON oo rr r-- m 0\ c o r (N r

5 O O —' oo oo O r- O

O

m TT o ON

O — Tj- -

*N TT — VO

ov

< NO ( m

Tf NO 00 ON

in (N —

OO —

ND NO in

ON On rs

O O

ON ON *

O O -

r-vo/rn(Nroo

r-rtOvooomimr* O

(N — v-jTf— tmvo so

vor-o — ' oo(N— 00

r-.\oin- (N

Ov rn ©

voo — 1-'rr o

tnorvOfNNO»' wt

vOOnOOOOi/OvOOn

oor~(N oomo m

TfTfv—lin CNitN fl

Ov rn rNi m o

OOOOvONOOvtTf— t/-) 0

0«/rooONONO>nm Os mr--rOoo NOtvo in NotNOvOv rm— r«-

ONTfTfOOm (N*NNO

oo m (N (N 0\

B

•9 S .A

D. &

3 u OO

•o

lavgifte tjänstei ksamh( ndom

vg nett<

„.2j= B äo 3 S

t på inkoms tadgade soc på varor oc av statens v av försåld e ing av lån siga inkoms iga pension;

Skat

Lags

;katt

ster

:taln

mäs

Stat]

SööSii«l-o

åiium

ca

§2 8888S

E g

o « o o o o p:

3 —. > M f<1 -Jt U-) >

IZl

so

•o

3 <2

E O

II

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultatet iör budgetåren 1991/92 och 1992/93 (tkr)

Inkomsttitel

1990/91

1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

1991/92-1992/93

Utfall

Statsbudget Prognos Prognos Belopp

Procent

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst:

1110 Fysiska personers inkomslskall:

1111 Fysiska personers inkomstskatt

1120Juridiska personers inkomslskall:

1121 Juridiska personers inkomstskaU

1122 Avskattning av företagens reserver

1123 Särskild skatt på tjänstegrupplivförsäkring

lliO Ofördelbara inkomslskaller: 1131 Ofördelbara inkomstskatter

1140Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsavgift

1144 Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1231 Barnomsorgsavgift

1241 Vuxenutbildningsavgift

1251 Övriga socialavgifter.netto

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter

till arbetarskyddsverkets och

arbetsmiljöinsitutets

verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt

1300 Skatt pä egendom:

1310Skall på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Fastighetsskatt

1320Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330,4rrs.skatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

1342 Skatt pä värdepapper

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt

1420.1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt pä motorfordon

353104915 401234600 368216998 353486146 -14730852 -4,00 76344077 57148000 47311800 29218000 -18093800 -38,24

-4585000

-21585 000-

-126.97

-4 585000

-21585000-

-126,97

7,09

19 231240

-1 167000

-4,48

3 500000

0,00

1 800000

1 340000

-390000

100,00

-1441597

/100000

405 000

171,60

-1441597

1 100000

171,60

33,90

2,35

-1800-

-100,00

0,00

1 524000

40,53

57586543

85422700

81287000

75639000

-5648000

-6,95

49 280000

49 331000

3,88

-4 340705

9 780700

10 570000

3 203000

-7 367000

1617,70

13697 172

14 552000

14 563000

15 132000

3,91

1 726000

1 729000

25,51

-5900138

-545000

-4 541000

-5 124000

-26,06

4,07

5 178479

-1476000

-86,47

343 574

8 530000

2 583000

7 968000

5 385 000

208,48

24524613

23809400

21542698

27449546

5906848

27,42

8 728698

83,84

0,00

8 565 400

8 299698

88,17

1,13

3797 843

0,92

75 379

8,33

-325 000

-22,03

1 139746

-325000

-28,89

0,00

-1IIOOOO

-12.05

7406 505

8 100000

1 300000

19,12

-2410000-

-100,00

191436825

223922500

207059500

201467600

-5591900

-2,70

135 700000

-5300000

-3,91

135 700000

-5300000

-3,91

54339 783

-150900

-0,27

17 209223

17 700000

0,57

1 160000

1 116000

-451000

-40,41

1 540000

1 660000

7,79 12

Bil. 1.2

1990/91

1991/92

1992/93

Förändring

Inkomsttitel

Utfall

Statsbudget

Prognos

1991/92-1992/93

Belopp

Procent

1424TobaksskaU

5 926000

5 928000

4,20

1425 Skatt på spritdrycker

6 100000

-100000

-1,61

1426 Skatt pä vin

1,94

1427 Skatt pä malt- och läskedrycker

2 664000

2675 000

-10000

-0,37

1428 Energiskatt

17 600000

16 750000

0,30

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt

bränsle

0,00

1431 Särskildskatt för oljeprodukter

mm.

-4000

-2,76

1432 Kassettskatt

-74000

-41,11

1433 Skatt på videobandspelare

196 546

82 100

-72 900

-47,03

1434 SkaU pä viss elektrisk kraft

-19000

-1,97

1435 Särskild skatt mot försurning

0,00

1440 Överskott vid försäljning av varor

med statsmonopol:

986 750

0,00

1441 AB Vin-& Spritcentralens inleve-

rerade överskott

386 750

0,00

1442 Systembolaget AB:s inlevererade

överskott

0,00

1450 Skatt på tjänster:

2/55407

-324000

-17.88

1451 Reseskatt

355 650

1,37

1452 Skatt pä annonser och reklam

1 190000

2,62

1453 TotalisatorskaU

-360000-

-100,00

1454 Skatt pä spel

5,26

1460 Skatt på vägtrafik:

0,48

1461 Fordonsskatt

4 100000

0,00

1462 Kilometerskatt

3 159890

1,09

1470 Skatt på import:

2 974852

2,48

1471 Tullmedel

5 200000

5 282000

2,48

1480 Övriga .skatter på varor och

tjänster:

6,83

1481 Övriga skatter pä varor och

tjänster

1 300000

6,83

1482 Tillfällig regional investerings-

skatt

59 855

0,00

1500 Avräkningsskatt

3212857

10932000

11016000

19712000

8696000

78,94

1511 Avräkningsskatt

78,94

2000 Inkomster av statens verksamhet:

39808771

54795776

53861354

41185399

-12675955

-23,53

2100 Rörelseöverskott:

11696403

22067630

22599024

12194965

-10404059

-46,04

2110 Affärsverkens inlevererade

överskon:

-11067980

-88,77

2111 Postverkets inlevererade

överskott

-11260

-18,34

2112 Televerkets inlevererade

överskott

139 585

1 119000

-6974000

-86,17

2113 Statens järnvägars inlevererade

överskott

0,00

2114 Luftfartsverkets inlevererade

,

överskott

395 500

-385130

-68,12

2115 Arärsverket FFV:s inlevererade

överskott

33 750

0,00

2116 Statens vattcnfallsverks inlevere-

rade utdelning

-1690000-

100,00

13

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

Inkomsttitel

1990/91

1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

1991/92-1992/93

Utfall

Statsbudget Prognos Prognos Belopp

Procent

2117Domänverkets inlevererade överskott

2118Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2119Statens vattenfallsverks inleverans av motsvarighet till statlig skatt

2120Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121 Vägverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet

2130Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2150Överskott från spel verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152Lotterimedel

2200 överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210Överskoll av fastighels-lörvalling:

2211 Överskott av kriminalvårdssyrel-sens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån: 2311 Räntor pä lokaliseringslän

2313Ränteinkomster pä statens avdikningslån

2314Ränteinkomster pä lån till fiskerinäringen

2316Ränteinkomster pä vattenkraftslän

2317Ränteinkomster pä luftfartslån

2318Ränteinkomster pä statens lån till den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster pä skogsväglän

2322Räntor på övriga näringslän. Kammarkollegiet

2323Räntor pä övriga näringslän. Lantbruksstyrelsen

2324Räntor pä televerkets statslän

2325Räntor pä postverkets statslän

2326Räntor pä affarverkets FFV:s statslån

-1569000-

-100,00

49 570

2,85

-440000-

-100,00

215 000

-223331

-40,36

0,00

11,33

362 900

-244 900

0,00

13,33

7000000 2394 944 1326036 1068908

7 500000 2699194 1636970 1062224

7 500000

1 105 270

972 135

995 657

-112 748

-136270

13,33

-5,43

-12,33

2,42

436614

975701

620000

1852000

1232000

198,71

975 701

198,71

26 321

0,00

975 701

1232000198,71

15549040

14683390

13722079

6845941

-6876138

-50,11

2656339 126098

2932 964 130000

3042525 121000

266695 116100

-2 775830 -4900

-91,23 -4,05

-1-

-100,00

9 546

-1279

-12,08

145 10

132 0

103 0

93 0

-10 0

-9,71 0,00

2 830 20

2000 30

1978 20

1 125 20

-853 0

-43,12 0,00

95 749

-6758

-7,06

1952 127 309 46934

2 165

273 352

73 976

0 -400686--23916

0,00 -100,00 -32,33

-11362-

-100,00

14

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

Inkomsttitel

1990/91

1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

1991/92-1992/93

Utfall

Statsbudget Prognos Prognos Belopp

Procent

2327 Räntor pä statens vaUenfallsverks

statslän

2 352035

2 326065

2330 Räntor på bostadslån:

2332 Ränteinkomster på län för

bostadsbyggande

7475 605

7 779000

5 200000

2333 Ränteinkomster på län för

bostads försörjning för

mindre bemedlade

barnrika familjer

2334 Räntor pä övriga bostadslän.

Boverket

2 100

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens län för

universitetsstudier och garantilän

för studerande

2342 Ränteinkomster på allmänna

studielän

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån

2360 Räntor på medel avsatta till

pensioner:

6 000

2361 Räntor pä medel avsatta till

folkpensionering

2370 Räntor på beredskapslagring:

585 786

2371 Räntor på beredskapslagring och

förrådsanläggningar

imiQ

2380.2390 Övriga ränteinkomster:

2 969016

515 720

2381 Ränteinkomster pä län till perso-

nal inom utrikesförvaltningen

m.m.

2383 Ränteinkomster pä statens

bosättningslån

2384 Ränteinkomster pä lån för

kommunala markförvärv

2385 Ränteinkomster på län för stu-

dentkärslokaler

2386 Ränteinkomster pä lån för

allmänna samlingslokaler

9 500

2389 Ränteinkomster på län för

inventarier i vissa

specialbostäder

65 III

2391 Ränteinkomster pä markförvärv

för jordbrukets rationalisering

1 141

1 100

2392 Räntor pä intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

35 820

2395 Räntor på särskilda räkningar i

riksbanken

1 260000

2396 Ränteinkomster pä det av

byggnadsstyrelsen förvaltade

kapitalet

1290072 1076000 2676000

2400 Aktieutdelning: 453137

1290072 I 290072

1076 000 1076000

2676000 2 676000

2410Inkomster av statens aktier: 453137

2411 Inkomster av statens aktier 453 137

-2326065-100,00 -1700130 -24,63

-1700000 -24,64

-30 -23,08

-4,76 -2.61

-100 -500

O 0,00

-500 -2,63

-50000 -16,67

O 0.00

0,00 2,18

O 12516

12516 2,18 -2362194 -82.08

O 0,00

-50-100,00

-24-100,00

-10 -11,11

-1000 -9,52

-10 -20,00

-100 -8,33

-1000 -9,09

-20000 -22,22

-835000 -66,27

-1505000-100,00

1600000 148,70

1600000 148.70 1600000 148,70

15

Bil. 1.2

1990/91

1991/92

1992/93

Förändring

Inkomsttitel

Utfall ;

Statsbudget 1

Prognos 1

Prognos

1991/92-1992/93

Belopp 1

Procent

2500 Offentligrättsliga avgifter:

9377481

13388958

13464941

15139636

1674695

12,44

2511 Expeditionsavgifter

858 105

7 650

0,90

2522 Avgifter för granskning av filmer

och videogram

-200

-3,23

2523 Avgifter för särskild prövning och

fyllnadsprövning inom

skolväsendet

0,00

2527 Avgifter för statskontroll av krigs-

materieltillverkningen

0,00

2528 Avgifter vid bergsstaten

-47

-1,48

2529 Avgifter vid patent- och

registreringsväsendet

8 541

-1259

-14,28

2531 Avgifter för registrering i

förenings m.fl, register

0,00

2532 Utsökningsavgifter

, 0,00

2534 Vissa avgifter för registrering av

körkort och motorfordon

179 571

5,12

2535 Avgifter för statliga garantier

177 832

145 703

-7985

-5,13

2536 Lotteriavgifter

■ 2,52

2537 Miljöskyddsavgift

96 891

97 200

3,09

2538 Miljöavgift på bekämpnings-

medel och handelsgödsel

179 930

272 300

-89 803

-33,05

2539 Täktavgift

25 759

0,00

2541 Avgifter vid tullverket

72 282

72 222

4,70

2542 Patientavgifter vid tandläkar-

utbildningen

3 500

0,00

2543 Skatteutjämningsavgift

7 726849

1 750000

14,91

2544 Avgifter i ärenden om lokala

kabelsändningar

0,00

2545 Närradioavgifter

4 250

4,94

2546 Avgifter vid registrering av

fritidsbåtar

0,00

2547 Avgifter för statens telenämnds

verksamhet

3 845

5 502

2,47

2600 Försäljningsinkomster:

1176689

1166116

1188948

1257797

68849

5,79

2611 Inkomster vid kriminlavården

5,14

2612 Inkomster vid statens rätts-

kemiska laboratorium

15 554

0,00

2619 Inkomster vid riksantikvarie-

ämbetet

0,00

2624 Inkomster av uppbörd av

felparkeringsavgifter

87 116

97 797

2 849

3,00

2625 Utförsäljning av beredskapslager

0,00

2626 Inkomster vid banverket

7,64

2700 Böter m.m.:

708688

723909

750362

789060

38698

5,16

2711 Restavgifter

411 160

402 364

4,49

2712 Bötesmedel

6,00

2713 Vattenföroreningsavgift

3,03

2800 övriga inkomster av statens

samhet:

410719

500000

440000

430000

-10000

-2,27

2811 Övriga inkomster av statens

verksamhet

- lOOOO

-2,27 16

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

Inkomsttitel

1990/91

1991/92

1991/92 1992/93 Förändring

1991/92-1992/93

Utfall

Statsbudget

Prognos

Belopp

Procent

3000 Inkomster av försåld egendom:

66746

596700

528624

32800

-495824

-93,80

3100 Inkomster av Törsålda byggnader

och maskiner:

13794

25000

500

100 -400

-80,00

3110 Affärsverkens inkomster av

försålda fastigheter och

maskiner:

0

0,00

3113 Statens järnvägars inkomster av

försålda fastigheter och maskiner

0

0,00

3120 Statliga myndigheters inkomster

av försålda byggnader och

maskiner:

13 794

-400

-80,00

3121 Kriminalvårdsstyrelsens

inkoms försålda byggnader

och maskiner

0

0,00

3122 Vägverkets inkomster av försålda

byggnader och maskiner

0

0,00

3124 Statskontorets inkomster av

försålda datorer m. m.

-400

0,00

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av

försålda byggnader

12 305

0

3200 Övriga inkomster av mark-

iörsäljning:

25222

1000

0 0,00

3211 Övriga inkomster av mark-

försäljning

25 222

0

0,00

3300 övriga inkomster av försåld

egendom:

27730

570700

527124

31700

-495424

-93,99

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312Övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av län:

4100 Återbetalning av näringslän:

4110Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslän 4120 Återbetalning av jordbrukslån:

4122Återbetalning av statens avdikningslån

4123Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4130Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4132Återbetalning av luftfartslån

4133Återbetalning av statens län till den mindre skeppsfarten

4135Återbetalning av skogsväglån

4136Återbetalning av övriga närings län. Kammarkollegiet

4137Återbetalning av övriga näringslän. Lantbruksstyrelsen

3,93

27 730

-496624

0,00

7664163

7 108041

8968922

8772335

-196587

-2,19

1289603

473393

307862

294175

-13687

-4,45

125 000

165 000

-10000

-5.71

-5,71

-1-

-100,00

5,29

1081232 277 206

102 756

-5280 II 0

-5,14 4,55 0,00

8882 50

2645 50

-6237 0

-70,22 0,00

92 728

1,03

2 648

0,00

17

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

Inkomsttitel

1990/91

1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

1991/92-1992/93

Utfall

Statsbudget Prognos Prognos Belopp

Procent

3810166

2351 2133860

71

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslän m.m.:

4212Återbetalning av län för bostadsbyggande

4213Återbetalning av län för bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer

4214Återbetalning av övriga bostadslån. Boverket

4300 Återbetalning av studielän:

4311 Återbetalning av statens län för universitetsstudier

4312Återbetalning av allmänna studielån

4313Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån

4500 Återbetalning av övriga län:

4511 Återbetalning av län till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

4513Återbetalning av län för kommunala markförvärv

4514Återbetalning av lån för studentkär lokaler

4515Återbetalning av län för allmänna

samlingslokaler

4516Återbetalning av utgivna startlän och bidrag

4517Återbetalning frän Portugalfonden

4519 Återbetalning av statens bosättningslän

4521 Återbetalning av län för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska

FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga län

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110 Afärsverkens avskrivningar och

amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar

5115Affärsverket FFV.s amorteringar

5116Statens vattcnfallsverks amorteringar

5120Avskrivningar på fastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter 5130 Uppdragsmyndighelers

komplementkostnader:

211300 4008467

1000 5952500

1000 5602280

O 0,00 -350220 -5,88

3807386 4000000 5950000 5600000 -350000 -5,88

1900 2486110

2 100 2318110

-20

-200 168000

-5,00

-9,52 7,25

0,00

7 960 2197150

3853 2 129936

5000 2 192000

4000 2314000

4000 2482000

. 0 168000

0,00

7,26

302073

300000

0 0,00

128461

129031

90450

89770

-680

-0,75

0,00

-520

-74,29

0,00

5 500

0,00

-150-

-100,00

-10

-10,00

39030 68029

70000 42271

40000 30000

0 0

0,00 0,00

2841998

897300

523000

-123400

-646400-

-123,59

2071670

1963300

2038000

594600

-1443400

-70,82

1231350 0 0

1035 000 0 0

1035000 0 0

0 0 0

-1035000-0 0

■100,00 0,00 0,00

1231350 356472 356472

1035000 361000 361000

1035000 455000 455000

0 0 0

-1035000--455000--455000-

-100,00 ■100.00 -100,00

84032 IIOOOO

85 200

5.63 18

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.2

Inkomsttitel

1990/91

1991/92

1992/93

Förändring 1991/92-1992/93

Utfall

Statsbudget Prognos Prognos

Belopp

Procent

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi. komplementkoslnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Vägverkets avskrivningar

5143Avskrivningar på ADB-utrust ning

5144Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto;

5211 Statliga pensionsavgifter, netto 5300 Statliga avgifter: 5311 Avgifter för företagshälsovård SUMMA INKOMSTER

84032 IIOOOO

399816 457300

O O

85 200 90000

462800 504600

O O

4800 5,63

41800 9,03

18 745 726006 726006

44322

44 322

O 0,00

33 300

-1169000

-1 169000

103000

432 800

-1618000

103000

103 000

-821000

103000

9,66

41800 O 0,00

797000 -49,26

O 0,00

o 0,00

403486593 464632417 432098898 403353280 -28745618 -6,65

19 Bilaga 1.3

Vissa tabeller

rörande den statsfinansiella

utvecklingen, m.m.

r)f»» <9

822 Prop. 1991/92:100 BU. 1.3

fcaem

mviyt

»Nfs ri

St 3 a Ov CO .e

2'

JsP

itö;

Sin o»

5»N

S

11 « o>

+ ¥

St* r~

iS;

4 Ov

m C- —

sss

S

v« v«00 N«S

t»*v m

3 i,

9 II S

J'a's'= II s

I Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.3.

t: OKwn t~- o —Ov >~i

ao voriov K ■vovTT vs

ooo>n * t~ WT- CM

tr\ Q Ov o t~ inwO Ov

o 0-yr\ ffi —o— lo

OOvCStoOcOO fl

Ov cn cn Jo

oocnoOootoeo Ov

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.3

» Ov TT O

>n vor> >o

•n >n>o t

»M om t~

© m (S Tt

e m r-vo

O vo tn

w Wl vo Ov

fl —'

K

cs

vo cs cs

■* m ■* vp o —I vo 00 TT t Ov rt >o cn t~ cs cs "O rt >o o

r- Ov Ov to 00 t O vo ■* *o >o

S— n fn r- fS — r* 00 o 00

I* r< •-• tn ve »

SOv 00 — tn — o>o

9v 00 Ov 00 TT 00 t- CO

cs

cn vo vo pv ■* 'T rt vo cstv 5 rt ri vo 00 cs •-. o cn 00

M OvcN—i 0\ —.—o

Wl r~r~o ve csocs

ft 00 Tj-cs 1* r~aKoo

r» Ov tn Ov v* «»• cs—

fO ov Ov cn CO 00 r*-

Ov ©rtooOjrtncn

tv oo3S>t-t~Sv

s;

rtoofnoovcs Ov* •<»• >o •*

I

lo ■* o- r- oocnio

O o fo vo »o r o cs r oo- fTi oo r--

00 vo r- cs r- r* 00 rt (O cn "5 vo cs r< csen cn 00 rt o vo

>o 00 o rn o O cn 00 vo - vo vo »-

■*<20

5* O cn o n »o

lO 00 ■* cs rt t» vo vO ■* M

t~ o ri S>v vo r~ vo rt r) Ov<3 voen rt csr- —"o rt vo 00 r- ■* ■* vo r- cs vo

P- >0 •* VÖ Tt rt

vo

»n

Ov 9\

90 O

>

<« 00 c-rt (., ccsvo r-<

t-, "o

o\ rt o\ 00 CO votes "

m cnt~t * 'O cs ■*

e lovooo o\ rtQrt

ve i~tcn M r~®rt

r» rt

§

•o "O r-cn m cnvor~

>e t~ rt vo ve 00 vo—

rt o vo t «s 00 r~ rt

COtCO 00 ovo-<*

cs »otntn o, t--vo—-

cs — »s

ooo o ooo

cs rt vo 00 vo rt •*

00 vo 00 00 -«t vo ov

cs vo rt r~ vo cscs

- rt cn t vo vo rt

— cs

e o < ve cs <

r 00 <

s?=

00 rt VO lo

cno CS CO

rt fS

vo Ov vo > >o cn cs ö cntn o t~ vo ■* O rt cs csov o

Ovr- csjp voco vo

vo <0 t tv f rt rt

Ocs cstv csvo Q 00 vo vo 00 Tf ■4' o

to cn rt tn Tt CS r-cn cs r~ O o cs r-

VO vo cn vo rf rt

OQ OO oo o

vo « rt o vo TT rt

cs tn vo ts o r- ■«»• ov t- O 00 •>»■ Ov •>»■ vo - t en

OO o - tn tv -rt -

vo vo t tv Ov c* rt

vo TT cn es rt

I

os

2 o

•a

5 c

o

,:t

■Ä

"«

v

C

tJ

u

a>

3 o

Ä-o

a

s

5 a<

w

J2

.£1

h2

ooo cs o r-

to

cs

«s rt r- ■*

in vo 00 o in vo

rt N

JJ O-g;

1 = 11

il

& Q

g > intis: u,v2=:

S.2P

■°.

«j.i

\-6

■a ■«

13 M

I

U. .5 '£ Q. vi

- -as

0 "0 3

r4»n 00 (n ' ' + +

moo«r* oor* -

oritnr»:3-«oo>or4Qvo>n

rvOoooon — »nr-—tnoo r-tnoo — vooor-oo-ooo

+ + + + + +'+' ' ■

I I I I I I I I i:£R

I I

I i l!S

vn rv Ov e * t + -(• '

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.3

Pi3 8-

»■3 c?

oi äji

.i-Sö

0..0 o « o wS

I, T) .B B

1-äe-S

I I I I I I I I I ig

»n 00

00 tn 00 vo I M' 2 I I I 00 — r-00 toM-* fO »o r< — *

I I I O Q Q CT» O Q* * »o

1111111111$

i I

IOC0f5OO(f>0vt*» cn»op»rtO

— OOOtOCÄ cS PT* v0»n<0

00 r-M 00 tnc

J?»

— vooo-foeoOtSoooo 0»nooO'-i-«A5ffvtS'*

I I I I I I I I I is;

OQf>orr>

— m .m"—— , — — — ++ '+'+'+'

I I I—cRöooSoNCvn + + + ' + ' + + +

I I I I I 1 I I I I 1$

+

S3 m r

00 Ov 00

+ + ' +

I I i 1!;!:»$ + + + +

»nopOvt->ofiCw

Sc w ov »o Ov 00 vö SÖ cnw-i

+ + + +

r- Q 00 ■* (n 5 »n* —

— »o 00

+ + + + + ' • •

»nooQttoOv-Q

— ClCN — >0 — 00»

OvOv-vcn*—'—-oo

— ■* tn »n n »n t*i + +++ + + • +

ggi|«ri

u;r e

££i O OS

ils

S»88S«$3;8S8

JwtnmMintrt-*

f-(nO«0'-'r-t*iovnM r»(S(Soo(SO>r4 —»nov

+ + + ++ + +' ' + '

I I I ISSSSiSS I I I 1818888?

«««(nv5ov v© O O r-t«i rt—

r* »nvo ovcn voo

-I- -(--I- + + + +

, -o i -S

1 i »"s

»n 00 r- t* 00 00

O 9 *ri CA

O» # (f> r>>n 00 00 Ov Ov Ov 00 r-

oor*o—Ov—'o-ooovooo O—rQoogovoovorfn —

ooeovpvn\oOv»noo — (SvOco ooÄHmvn — -n —»nov

gtNOvr-fo(tCr'*Q »n-"Oeo«n(QOvoooo(N — Hcnvnvnvnvnvnvo

00 00 00 oO OÖ 00 cd 00 00 M OvQ—'((■»AVOt-oOOvO

Sov 00 00 00 00 00 00 00 00 00 s

Stftvp>nQOfnr-5fnoo Ovoo — 9vn»nOQoo4

tn'*r—(SO—'»AOvOOOO

+ + + + <+''..■•

§gooov—cnvo«nr-»vo-< Ä—m—Hincnriövn oot-vortoo»nrl\o*Ncs

vn« vö 00 r-r* tn — —

+ + + + + +++ . • ' +

aooeoooMooMooooooe so-rlm»nvS?5Sc

-OOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

ovOvovOvovOvcoac

Norstedts Tryckeri AB, Stocktiolm 1992

Fördelningseffekter

BUaga 1.4

Fördelningseffekter prop. 1991/92:100

Bil. 1.4 1 denna bilaga lämnas en redogörelse för de fördelningspolitiska effekterna av den ekonomiska utvecklingen och de förslag regeringen lagt fram under hösten samt förslagen i budgetpropositionen.

1 Utvecklingen under 1980-talet

En utförlig redovisning av fördelningsutfållet imder 1980-talet konmier inom kort att redovisas i en bilaga till långtidsutredningen. I det följande redovisas i några punkter de viktigaste förändringama i inkomst- och förmögenhetsfördelningen under 1980-talet:

— Inkomstspridningen och antalet fättiga ökade i många OECD-länder, bl.a. som följd av en högre arbetslöshet. Utvecklingen i Sverige liknar den i andra länder.

— En betydande omfördelning har skett från yngre till äldre hushåll.

— De familjetyper som hade den lägsta standarden vid början av 1980-talet har haft en svag utveckling, t.ex. ensamstående med bam, ungdomar och ensamstående pensionärer.

— Lönespridningen har ökat, särskilt tydligt bland privattjänstemän. Löneskillnadema mellan kvirmor och män har ökat.

— Efter decennier av utjämning av de disponibla inkomstema, ökade skillnadema något under 1980-talet. Inkomsteraa har ökat särskilt påtagligt i de översta inkomstskikten.

— Trenden till en jämnare fördelning av förmögenhetema bröts och fördelningen har blivit något ojämnare.

Ännu saknas en samlad analys av orsakema bakom de nya trendema. Utvecklingen torde dock bero på många faktorer: förändringar inom lönebildningen och överhettningen på arbetsmarknaden, förmögenhets-uppbyggnaden via inflationen, skatteavdragen och uppgången pä börsen, den minskade utjämningen genom skatter och sociala transfereringar m.m.

2 Den samhällsekonomiska utvecklingen

Den fördelningspolitiska diskussionen har under lång tid haft sin tyngdpunkt på verkningama av skatter och transfereringar. Omfördelning genom dessa system har uppfattats som statsmaktemas viktigaste verktyg för att åstadkonuna en rättvis fördelning. Detta synsätt har emellertid visat sig vara alltför begränsat.

En mer fullständig analys av fördelningsfrågoraa måste bygga på insikten att den samhällsekonomiska utvecklingen har en avgörande betydelse för fördelningen av inkomster och konsumtionsmöjligheter.

Den ekonomiska tillväxten bestämmer utrymmet för standardökningar. Men den makroekonomiska utvecklingen har också andra effekter.

I Riksdagen 1991/92. 1 samt Nr 100. Bilaga 1.4.

Obalanser i ekonomin, som medför inflation, ökad arbetslöshet och höga Prop. 1991/92:100 räntor, påverkar i hög grad hushållens ekonomiska situation. Dessa Bil. 1.4 effekter kan ha större betydelse för hushållen än konsekvensema av ändrade skatte- och bidragsregler. Nedan följer en diskussion om dessa makroekonomiska faktorers roll för hushållens ekonomiska standard och deras fördelningseffekter.

Den ekonomiska tillväxten

En god och varaktig ekonomisk tillväxt skapar resurser och utrymme för en aktiv fördelningspolitik. När samhällets resurser växer kan förbättringar genomföras för utsatta grupper, utan att andra behöver få det sämre. I flera fåll är en god ekonomisk tillväxt en inbyggd förutsättning för fördelningssystemens funktion, t.ex. för ATP. I andra fåll sätter skattetrycket och den ekonomiska tillväxten gränser för omfattningen av sjukförsäkringen, det ekonomiska stödet till bamfamiljer osv.

Erfarenhetema av utvecklingen i Sverige under 1980-talet visar hur viktig tillväxten är för hushållens ekonomiska standard. Den svaga ekonomiska tillväxten har inneburit låga reallöneökningar för vanliga löntagare. I Sverige har de realt disponibla inkomstema ökat med ca 19 % åren 1982-1991. Sveriges BNP beräknas under denna period ha ökat med 18 %, medan genomsnittet för EG var 26 %. Om vi haft samma ekonomiska tillväxt i Sverige som i EG, skulle de disponibla inkomsteraa ha ökat betydligt mer under 1980-talet. Om man antar att ingen del av en ökad tillväxt av lönesumman går till skatt, kan de disponibla inkomsteraa i Sverige, med EGs tillväxt, beräknas ha varit nära sex procent högre efter perioden 1982-1991. Det motsvarar 9 600 kr. per hushåll i 1991 års penningvärde. Beräkningen bygger på att den offentliga konsumtionen inte ökas, att skattereglema successivt anpassas och att produktivitetsökningen hamnar på EGs nivå.

Om den ekonomiska tillväxten 1992-1996 i Sverige skulle bli 2,5 % per år i stället för en procent kommer, beräknat på samma sätt, hushållens disponibla inkomster att öka ytterligare, eller med närmare sju procent.

Den ekonomiska tillväxtens betydelse för hushållens köpkraft kan också illustreras på följande sätt. Den realt disponibla inkomsten for konsumentverkets olika typ&miljer, samtliga med två bam på fem resp. 13 år, beräknas ha ökat med 13-22 % under perioden 1983 till 1991 (tabell 1). Om Sverige i stället hade haft samma ekonomiska tillväxt som genomsnittet i EG skulle enligt den tidigare beräkningen hushållens disponibla inkomster ha ökat med ytterligare ca 6%.

Den större ökningen av disponibel inkomst för typfåmiljer med högre inkomst beror på att skattereformens effekter endast beräknas efter marginalskattens sänkning, medan följderaa av finansieringen, t.ex. beträffande basbreddningar, inte beaktas i konsumentverkets beräkningar.

TabeU 1 Disponibel inkomst i konsumentverkets typfaU 1983-1991 Prop. 1991/92:100

1991 års priser Bil 1 4

Typfall

Disponibel

inkomst

1983

1991

Ökning %

Kommunalanställd + industriarbetare

15 200

17 700

16 Industritjänsteman + industritjänsteman

17 200

21 000

22 Ensamstående kommunalanställd

12 400

14 000

13

Källa: Konsumentverket och finansdepartementet

Inflationen

Inflationen påverkar hushållens ekonomiska standard och fördelningen av välfärden på flera olika sätt. En hög inflation hänmiar den ekonomiska tillväxten och därigenom minskar utrymmet för standardökningar. Den viktigaste effekten är att en hög inflation efter hand medför ökad arbetslöshet, vilket indirekt påverkar fördelningen av välfärden. Inflationen påverkar dessutom direkt hushällens köpkraft genom de sociala förmånernas indexering, genom värdeförändringar av tillgångar m.m.

En hög inflation kan medföra omfattande omfördelningar av förmögenheter. Effekten uppstår i ett samspel mellan inflation, ränta och skatteregler. Under 1980-talet var inflationen hög, räntoma tidvis låga samtidigt som imderskottsavdrag gav stora skattelättnader. I kombination med bl.a. uppgången av festighets- och aktievärdena medförde detta en omfattande omfördelning från långivare till låntagare, från de som hyrde sina bostäder till de som ägde sin bostad. Hushållens inflationsvinster 1975-1985 har beräknats till ca 185 miljarder kr.' Förlusteraa för sparare m.fl. var ca 90 miljarder kr. Olika beräkningar som gjorts tyder på att inflationen systematiskt missgynnar låginkomsttagare och gynnar dem med högre inkomster.

Det fåtal studier som gjorts av inflationens verkningar på fördelningen av disponibla inkomster tyder emellertid på en på kort sikt obetydlig inverkan. Hög inflation leder ofta till sänkta reallöner för många löntagare men de sociala förmånema är i regel värdesäkrade.

Inflationens omfördelande verkningar är dock olika från tid till annan. Under de senaste åren har realräntan ökat och inflationen minskat. Genom skattereformen har värdet av imderskottsavdragen sänkts. Det är svårare att låna till fmansiella placeringar och bygga upp en förmögenhet via avdrag och inflationsvinster. Sänkt skatt på kapital gör det också mer lönsamt att spara i bank. Inflationens inverkan är dock fortfarande godtycklig och nyckfull och bestäms bl.a. av om prisökningaraa är förväntade eller inte.

Spant, R (1986). Ta chansen - pressa ned inflationen. LO-tidningen 7/2 1986. Real beskattning. SOU 1982:1

' Se bl.a. Gustafsson, B (1987). Den offentliga sektorn - fördelningsaspekter: Bilaga 20 till LU87. Stockholm. Allmänna förlaget.

De ekonomiska bedömningaraa i bilaga 1.1 visar att inflationen under Prop. 1991/92:100 de kommande två åren förväntas ligga på en för Sveriges del mycket låg Bil. 1.4 nivå. Kapitalinkomstskattesatsen sänks till 25 % år 1993, vilket innebär minskade värden på imderskottsavdrag. Det finns således goda förutsättningar att inflationens godtyckliga och omfattaiuie omfördelande effekter på inkomst- och förmögenhetsfördelningen skall kunna minskas kraftigt.

Arbetslösheten

Arbetslöshetens effekter på fördelningen av ekonomiska resurser bestäms av ett komplicerat samspel mellan ett flertal faktorer. Arbetslösheten leder till direkta inkomstförluster, dels genom arbetslöshetsstödets regler för kompensationsnivå och maximal ersättningstid, dels genom att ganska många arbetslösa saknar rätt till ersättning. Ökade utgifter för arbetslöshet minskar indirekt de resurser som kan användas till stöd för andra gmpper i behov av sociala insatser. En hög arbetslöshet kan å andra sidan pressa ned löneraa och bromsa snabba löneökningar för den mest attraktiva arbetskraften. Arbetslösheten påverkar också inflationen, vilket som nämnts kan ha betydelse för förmögenhetsfördelningen. Under perioder med hög arbetslöshet sjunker ofta företagens vinster, vilket fär effekter bl.a. i högre inkomstskikt och för förmögenhetsfördelningen

Arbetslöshet medför en mycket kännbar försämring av den ekonomiska standarden för en vanlig femilj. Inkomstförlusten för en industriarbetare som blir arbetslös i sex månader kan beräknas till ca 85 000 kr. (tabell 2). Om han har rätt till ersättning från arbetslöshetskassan utbetalas ungefär 70 500 kr. som konensation. Nettoförlusten efter skatt blir närmare 10 000 kr. För en arbetare som inte är kassamedlem kan kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) beviljas med ca 24 000 kr. efter skatt. Efter den maximala ersättningstiden, i regel 60 veckor för arbetslöshetskassa och 30 veckor för KAS, blir bortfellet ännu större.

Tabell 2 Typexempel på inkomstförlust vid sex månaders arbetslöshet för industriarbetare

1992 års skatteregler

Förutsättningar: Industriarbetare, årslön

170 000

Sjukvårdsbiträde, 80 % arbetstid, årslön

Kommunalskatt

Två barn 5 och 8 år

118000 31,04

Villa, taxeringsvärde Lån med 13 % ränta

700 000 400 000

Resultat

Arbetslöshet

Lön

288 000

203 000

A-kasseersättning Skatt

-70 165

70 500 -65 230

Barnbidrag

18 000

Disponibel inkomst Inkomstförlust

235 835

226 270 -9 565

Anm: Vid beräkningen bortses från de tilläggsförsäkringar som kan förekomma.

En ökad arbetslöshet medför flera direkta fördelningseffekter. Främst uppstår klyftor mellan arbetslösa och de som har arbeten. Inom gruppen arbetslösa uppstår stora skillnader på gnmd av olika nivåer på arbetslöshetsstödet. Möjligheten att återfå ett arbete varierar högst väsentligt mellan individer beroende på ålder, utbildning, yrke och arbetslivser-ferenhet. Flera studier har visat att långvarig arbetslöshet leder till framtida lönesänkningar.

AMS beräknar att arbetama utgör ca 70 % av gmppen varslade arbetstagare för 1991 (tabell 3). Detta är tämligen typiskt för hur varslen bmkar vara fördelade mellan arbetare och tjänstemän i perioder av konjimk-turavmattning, även om arbetslösheten bland tjänstemän har ökat särskilt mycket under 1991. Vi vet också att andelen imgdomar utan arbete är betydligt högre än för genomsnittet av befolkningen. Risken att bli arbetslös är således ojämnt fördelad mellan arbetare och tjänstemän samt mellan olika åldersgrupper. Arbetslösheten är regionalt betingad med högre arbetslöshet i glesbygden än i storsfedsområdena. Dessutom är arbetslösheten olika hög i skilda yrkesgmpper.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.4

Tabell 3 Arbetslöshet och varsel fördelad efter kön och ålder

Andel av varsel

Andel i arbetskraften

Arbetare

68 %

50 %

Tjänstemän

32 %

50 %

Andet arbetslösa

Män

Kvinnor

16-

■ 19 år

2,8

2,4

20-

■24 år

7,8

5,1

25-

•54 år

3,3

2,1

55-

■ år

1,4

1,1

Högst grundskola

20-

■24 år

10,9

7,7

Källa: Beräkningar från AMS, månadsdata nov. 1991.

Anslutningen till arbetslöshetskassoma har ökat imder en lång följd av år. Trots detta visar statistiken att ca 25 % av alla arbetslösa, som är anmälda till arbetsförmedlingen saknar rätt till ersättning. Bland arbetslösa ungdomar under 19 år saknar närmare 84 % varje form av ersättning. Generellt avtar andelen utan ersättning och andelen med KAS högre upp i åldersgrapperaa, medan en högre andel blir berättigade till A-kassa.

Flera ekonomiska studier av arbetslöshetens effekter på inkomstfördelningen har gjorts på tidsseriedata. Amerikanska, engelska och kanadensiska undersökningar har tidigare visat att olikheteraa i inkomster ökar när arbetslösheten växer. I en nyligen presenterad studie avseende Sverige har visats att en höjd arbetslöshet leder till en ojämnare

Björklund, A. (1990) i Persson, I. Generating Equality in the Welfare State. Norwegian University Press. Oslo.

fördehiing av brattoinkomsteraa. För perioden 1975-1988 observerades Prop. 1991/92:100 emellertid inga fördelningseffekter av högre arbetslöshetstal på hushållens Bil. 1.4 disponibla inkomster. Flera förklaringar kan finnas till att hushållens inkomster inte tycks påverkas. Hushållen kan kompensera arbetslöshet genom ökat arbete vid en annan tidpunkt eller för någon annan hushållsmedlem. Arbetslöshetsstödet ger därtill en ganska effektiv kompensation för for-lorad arbetsinkomst, särskilt efter skatt. Socialbidragen minskar inkomst-förlusten för ytterligare ett antal hushåll.

Det tycks också fiimas ett samband mellan arbetslösheten och antalet människor som behöver socialbidrag. 1 regeringens kartläggning av socialbidragen från 1987 (Ds S 1986:7) sanmianställdes ett flertal forskningsresultat som påvisar detta samband.

Arbetslösheten medför välfärdsförluster på flera områden. En rad undersökningar på svenska och utländska data visar att arbetslöshet leder till ohälsa. I en nyligen presenterad doktorsavhandling har man försökt mäta människors kroppsliga reaktion på lång arbetslöshet'. Studien visar att långvarig arbetslöshet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Långtidsarbetslösa får också osundare levnadsvanor. De röker betydligt mer och motionerar mindre än andra gmpper, vilket förhöjer risken för sjukdomar.

Sedan 1989 har arbetslösheten ökat från 1,4 % till beräknat 2,8 % för år 1991. För år 1992 bedöms i bilaga 1.1 att arbetslösheten kan komma att nå 3,8 % som årsgenomsnitt. En kraftigt stigande arbetslöshet kommer att beröra ett stort antal hushåll varje år. En betydande del av den ökade arbetslösheten kommer att bestå av längre arbetslöshetstider. Allt fler arbetslösa riskerar att bli utförsäkrade. Både en högre arbetslöshetsnivå och längre arbetslöshetstider skulle kunna medföra att arbetslösheten får tydligare genomslag på inkomst- och förmögenhetsfördelningen än vad tidigare studier visat. Behovet av socialbidrag kan koinma att öka betydligt.

Ränteläget

Ränteutvecklingen har under 1980-talet fått allt större betydelse för hushållens ekonomi. Andelen hushåll med skulder har ökat från 53 % år 1975 till 67 % år 1989. År 1975 var hushållens sammanlagda brattoskulder ungefär lika stora som deras disponibla inkomster. År 1989 var skulderaa ca 40 % större än de disponibla inkomsteraa. Enbart under perioden 1983-1989 ökade hushållens nettoupplåning realt med ca 50 %. Den ökade skuldsättningen motsvarades visserligen i stor utsträckning av stigande värden pä olika tillgångar. Avregleringen av kreditmarknaden innebar att även hushåll med måttliga inkomster kunde belåna nära 100 % av värdet vid bostadsköp. Även tillgången på konsumtionskrediter

Björklund, A (1991). Unemployment and Income Distribution: Time-Series Evidence from Sweden. Scand. J. of Economies 93 (3). *Janlert,U (1991). Work Deprivation and Health. Karolinska institutet. Sundbyberg.

har ökat snabbt. Andelen med negativ förmögenhet har ökat från 15 % Prop. 1991/92:100 till 20 % under 1980-talet. Bil. 1.4

Efter skattereformen får hushållen svara för en ökad andel av ränteutgifteraa efbr skatt. De direkta effekteraa för hushållen av en långvarig räntehöjning blir därför större. En barafemilj beräknas använda cirka en sjättedel av sin disponibla inkomst till ränteutgifter. Ett förenklat exempel visar att för en vanlig femilj med eget hem med ett taxeringsvärde på 700 000 kr. och ett rörligt lån på 400 000 kr. medför en långvarig ränteökning från 13 % till 18 % ökade utgifter efter skatt på 14 000 kr. under ett år, enbart för bostadslånen (tabell 4).

Tabell 4 Typexempel på inkomstförlust vid räntehöjning från 13 % till 18 %

1992 års skatteregler

Förutsättningar: (se tabell 2j

Nu 288 000

-70 165 18 000

Räntehöjning

288 000

-20 000

-64 165

18 000

235 835

221 835 -14 000

Resultat

Lön

Ränteökning

Skatt

Barnbidrag

Disponibel inkomst Inkomstförlust

De direkta fördelningseffekteraa av ett högt ränteläge bestäms främst av hur nettoräntoraa är fördelade på olika hushåll. Hög ränta gynnar hushåll med banktillgångar men missgynnar bushåll med stora skulder. Nettoräntan efter skatt i andel av den disponibla inkomsten är positiv eller svagt negativ i de lägsta decilerna (diagram 1). I decilema rangordnas hushållen med hänsyn till disponibel inkomst efter försörjningsbörda. Den första decilen innehåller den tiondel av hushållen som har de lägsta disponibla inkomsteraa i förhållande till försörjningsbördan osv. Den använda beräkningen av konsumtionsenheter bygger på socialstyrelsens råd om socialbidrag. Genom denna s.k. ekvivalensskala omräknas de disponibla inkomsteraa så att hänsyn tas till hushållens olika försörjningssituation.

Barafemiljer har högre nettoränteutgifter i förhållande till de disponibla inkomsteraa än andra grupper. Gifta med bara har exempelvis i genomsnitt nettoränteutgifter som motsvarar 7-9 % av hushållens disponibla inkomster, medan ensamstående utan bara har nettoränteutgifter motsvarande ca 3 % av inkomsten.

Den direkta effekten av en räntehöjning, om vi antar att fördelningen av bundna resp. rörliga lån är jämn mellan olika inkomstgmpper, blir därför att de disponibla inkomstema sänks mest för femiljer i mellan-inkomstlägen och för femiljer med högre inkomster. Barafemiljer träffas betydligt kraftigare än andra femiljetyper. Likviditetsproblem kan uppstå för hushåll med höga ränteutgifter i förhållande till de disponibla inkomsteraa. I den hälft av hushållen som har de lägsfe disponibla inkomsteraa i förhållande till försörjningsbördan beräknas 1992 finnas nära 120 000 hushåll där ränteutgifteraa utgör mer än 20 % av den disponibla inkomsten.

Diagram 1 Nettoränta (inkomstränta minus utgiftsränta efter skatt) i procent av disponibel inkomst. Deciler efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. 1992

Procent

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.4

Samtliga hushåll

Tzr

-1--3--4 -5

10 Deciler

De indirekta effektema av en räntehöjning är svårare att föratse. Ett fåfel ekonomiska studier av dessa effekter har genomförts. Ett högt ränteläge kan leda till förluster för de mest förmögna hushållen, som förlorar på sänkta aktievärden och fastighetspriser. Sådana effekter har emellertid mindre betydelse om ränteförändringama är kortvariga, även om högbelånade hushåll kan fä befelningssvårigheter. Bestående räntehöjningar bör långsiktigt gynna kapitalägare. Ett högre kapitalavkastningskrav minskar på sikt reallöneraa.

Ränteläget får också omfettande indirekfe fördelningseffekter via den sfetliga budgeten och transfereringaraa. Hushållen är nettolånfegare. Höjda räntor torde leda till minskade skatteinkomster. En räntehöjning leder dessutom till mer eller mindre automatiska ökningar av subventioner och transfereringar till hushållen, t.ex. höjda basbelopp och pensioner och ökade räntesubventioner till bostäderaa. På kort sikt kan detfe leda till en ökad utjämning, dä exempelvis transfereringarna, med undanfeg av räntesubventioneraa, främst riktas till hushåll i lägre inkomstskikt. Men sfetens utgifter för upplåning ökar. Genom försvagningen av de offentliga finanseraa minskar möjligheteraa att bistå ekonomiskt svaga hushåll.

Hushållen anpassar sig också hela tiden till ändrade föratsättningar, t.ex. till höjda räntor. Dessa effekter måste också beakfes. Utvecklingen under de senaste åren visar att sådana anpassningar kan bli omfettande. Sedan 1989 har stora förändringar i hushållens sparande och skuldsättning inträffet, bl.a. som en följd av skattereformen och lågkonjunkturen.

' Agell, J & Dillen, M (1988): RäntelägeU fördelningseffekter. FIEF. Stockholm.

Nettoutlåningen till hushållen har minskat från 94 miljarder kr. 1988 till Prop. 1991/92:100 ca 15-20 miljarder kr. beräknat för 1991. Detfe är främst en följd av att Bil. 1.4 allt fler hushåll nu väljer att återbefela sina lån.

Enligt den ekonomiska bedömningen i bilaga 1.1 medför bl.a. den svenska kronans anknytning till ecim en sfebilisering av ränteläget, men utvecklingen under det senaste året visar att risker för tillfälliga räntehöjningar kvarstår. De sammanlagda direkfe, indirekfe och dynamiska effekteraa av en räntehöjning påverkar inte fördelningen av den ekonomiska standarden på ett tydligt, systematiskt sätt. För många hushåll med stora ränteutgifter för egna hem bestäms dock den ekonomiska standardutvecklingen de närmaste åren i hög grad av ränteutvecklingen. En kraftig räntehöjning som blir bestående får allvarliga följder för ett stort antal hushåll.

3 Fördelningseffekter

Metoderaa för fördelningsanalyser av ändrade skatter och transfereringar har utvecklats betydligt under de senaste fem åren. Nuvarande fördelningsberäkningar beskriver dock endast de direkfe effekteraa av ändrade regler. Vanligen jämförs hushållens ekonomiska standard, antingen genom typexempel eller i sfetistiska urval, enligt tidigare regler med vad som händer efter det att nya regler införs. Det underliggande anfegandet vid sådana sfetiska analyser är att inga andra ändringar av hushållens beteende förväntas inträffe, oavsett om regler ändras eller inte. Man anfer dessutom att den ekonomiska utvecklingen är oförändrad eller opåverkad av ändrade skatter eller transfereringar.

Detfe är naturligtvis orealistiska anfeganden. Normalt genomförs åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen just för att förändra hushällens ekonomiska beteende eller för att påverka den allmänna sam-hälbekonomiska utvecklingen. Skatteförändringar kan syfta till att t.ex. öka hushållens sparande och därmed till att förbättra samhälbekonomins funktionssätt.

Vid en dynamisk fördelningsanalys av skatte- och transfereringsförslag skulle egentligen utgångsläget, dvs. förhållandena med nuvarande regler, beskrivas med hänsyn till de samlade direkfe, indirekfe och dynamiska effekteraa på längre sikt av oförändrade regler. Konsekvenseraa av ändrade regler skulle på samma sätt beskrivas med de samlade effektema på längre sikt. Vilka förändringar kan då väntas inträffe beträffande hushållens beteenden, obalanser i ekonomin eller den ekonomiska tillväxten och hur kan dessa förändringar, tillsanunans med nya regler, väntas påverka fördelningen av den ekonomiska välfärden? Skillnadema i utfell skulle då kunna visa de samlade direkfe, indirekfe och dynamiska fördelningseffekteraa av olika skatte- och bidragsregler.

Ännu fmns det inte, såvitt känt, sådana komplexa modeller utvecklade, vare sig i Sverige eller i andra länder, eftersom kunskaperaa om hur hushållen och samhällsekonomin anpassar sig till olika skatter och transfereringar ännu är bristfälliga.

De förändringar av skatter och sociala transfereringar som nu är aktuella är relativt sett begränsade. De fördelningsmässiga effekteraa av åtgärderaa motverkar delvis varandra. Sanunanfeget bör åtgärderaa således leda till mycket små förändringar i fördelningen av den ekonomiska välfärden. Särskilt gäller det i förhållande till konsekvensema av den samhällsekonomiska utvecklingen i stort.

I det följande redovisas en bedömning av fördelningseffekter av viktigare förändringar 1991-1993.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.4

EiTekter av olika förslag

De direkfe fördelningseffekteraa av en sänkt skatt på kapitalinkomster beror på hur kapifelinkomsteraa är fördelade mellan olika hushåll. Nettoinkomster av kapifel utgör en större del av inkomsten bland hushåll med låg disponibel inkomst resp. bland hushåll med högst inkomster jämfört med övriga gmpper. Exempelvis fiims det många pensionärer i lägre inkomstskikt som gynnas av en skattesänkning. Det betyder att den direkfe fördelningseffekten blir ökade inkomster både för många ekonomiskt svaga hushåll och för hushåll med högsfe inkomster (diagram 2).

Om hänsyn tos också till förslaget att sänka räntebidragen, vilket höjer bostodskostnaderaa, får alla deciler utom den högsto sänkto disponibla inkomster.

Sänkningen av skatter på värdepappersfonder, kapitalförsäkringar, privata pensionsmedel m.m. gynnar främst företogare och höginkomst-togare. Innehavet av dessa tillgångar är koncentrerat till de högsto inkomstskikten. Detsamma gäller sänkt förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt.

Diagram 2 Sänkt kapitalskattesats från 30 % till 25 %. Förändring av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika deciler. Procent

Procent 0,i

0,6

0.4 -

0,2

AJLA

AY A

Samtliga 11 hushåll J

-0,2

v XV XV

1 23456789 10 Deciler

10 Även om vissa åtgärder gynnar ett fåfel hushåll med stora tillgångar, Prop. 1991/92:100 är det inte säkert att de samlade direkfe effekteraa på inkomstspridning- Bil. 1.4 en, tofelt sett, kommer att bli särskilt omfettande. Förmögenhetsskatt betolas av en ganska begränsad grapp. Skattebortfellet för hela förmögenhetsskatten på under tre miljarder kr. pekar på att totoleffekten av ett borttogande blir relativt svag. Skatteanpassningama har dessutom varit betydande, bl.a. genom flyttning av förmögenheter till lågskatteländer och skatteplanering för att undgå arvs- och gåvoskatt osv. Om en sänkt förmögenhetsskatt leder till att färre förmögna hushåll flyttor ut, kan inkomstskatten från dessa hushåll delvis kompensera bortfellet av förmögenhetsskatt.

De indirekfe effekteraa är svårare att bedöma. Sänkto kapitolskattesat-ser medför högre räntekostnader för boendet. Tillsammans med andra ekonomiska faktorer kan detto iimebära en ytterligare press nedåt på priseraa på egna hem och bostodsrätter. Mer gynnsamma skatteregler för aktier m.m. kan leda till att värdet stiger på sådana tillgångar. För-mögenhetsstmkturen bland hushållen kan innebära att nedskrivna värden på realkapifel resp. ökade värden på aktier m.m. leder till förändringar i förmögenhetsfördelningen.

En bedömning av fördelningseffekterna måste också inkludera de dynamiska effekter man avser att uppnå medförslagen. Sänkningen av kapitabkatten syftar till att uppnå ett högre hushålbsparande och en förbättrad kapitalförsörjning. Om detta sker förbättras förutsätt ningama för en ökad ekonomisk tillväxt, fler arbeten, lägre inflation och stabilare räntor. Som visats tidigare har detto stor betydelse for hushållens ekonomiska situation. Om nettosparandet ökar och vidgas till allt fler gmpper, kan åtgärderaas direkto effekter ytterligare motverkas. Låg kapitol-beskattning gynnar fåtolet när kapitolinkomsteraa är koncentrerade men gynnar flertalet om sparandet breddas till stora grapper.

En sänkt moms på mat m.m. ger följande fördelningseffekter, enligt de analyser som gjordes av kommittén för indirekto skatter. Sänkt moms på mat ger ungefär lika stort belopp till alla hushåll, oavsett inkomst. Sänkningen i procent är emellertid större för låginkomsttogare än för höginkomsttogare. Den störsto skillnaden uppstår mellan hushåll med resp. utan bam. Hushåll med bam tjänar betydligt mer pk en sänkt moms på mat. Indirekto effekter kan uppstå om en prisanpassning sker, vilket innebär att hela sänkningen inte når hushållen.

Den föreslagna ändringen av finansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäkringen iimebär att arbetslöshetskassoraa måste höja sina medlemsavgifter. Medlemsavgifteraa torde knappast ha någon stork fördelningsprofil. Nästan alla förvärvsarbetande (ca 80 %) är medlemmar i arbetslöshetskassan. Årsavgiften varierar i de stora kollektiven från ca 180 kr./år till ca 350 kr./år. Den direkto effekten av en höjd egenavgift på fördelningen av köpkraften kan väntas bli måttlig. Detsamma gäller effekten av slopad skattereduktion för feckföreningsavgift.

' Reformerad mervärdeskatt m.m. SOU 1989:35.

11 Om de dynamiska effekteraa blir att löneökningstakten och kostnadsutvecklingen bromsas kan detfe leda till högre tillväxt och minskad arbetslöshet. Om besparingaraa dessutom används till arbetsmarknadspolitiska insatser m.m. kan den samlade effekten förväntas bli positiv.

Tidigare undersökningar av RFV och SCB har pekat på att karensdagar kan missgynna bl.a. låginkomsttogare och kvinnor. Studier av korttids-frånvaron, som redovisas av produktivitetsdelegationen, tyder emellertid på att denna frånvaro är ganska jämnt fördelad i olika gmpper.

Aktuella beräkningar tyder på att karensdagar fär ganska svaga fördelningseffekter. RFV och SCB har jämfört karensdagar med regleraa före den sänkto kompensationsnivån till 65 % resp. 80 %, för individer före skatt. Effekten torde bli avsevärt mindre när man jämför karensdagar med den nu gällande erättningsnivån och beräknar den efter skatt (diagram 3). På hushållsnivå utjänmas effekten ytterligare bl.a. av att män och kvinnor har olika korttidsfrånvaro.

Ett införande av karensdagar kan förväntas få positiva dynamiska effekter genom att den omotiverade frånvaron minskar. Korttidsfrånvaron har stor betydelse för företogens kostnader och en minskning kan därmed bidra till en ekonomisk återhämtning.

Besparingar inom sjukförsäkringen kan missgynna individer som har yrken med hög sjukfrånvaro. Besparingar samordnas dock med insatser för att stärka incitomenten för förbättringar av arbetsmiljön. Genom arbetsgivarperiod och satsningar på rehabiliteringsersättning gynnas direkt de grapper som eventuellt drabbas av de stotiska effekteraa. Inkomstförlusten för den enskilde kommer också att begränsas genom det högkostnadsskydd som skall införas.

Prop. 1991/92:100 Bil. 1.4

Diagram 3 Två karensdagar i ukförsäkringen. Förändring av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika deciler

Procent O

17-

"y~

-0,2 -

-0,4

-0,6

-0,8 -

Samtliga hushåll

10 Deciler

12 När de olika förslagen till ändrade skatter och transfereringar läggs Prop. 1991/92:100 samman, blir effekten att hushållens disponibla inkomster per konsum- Bil. 1.4 tionsenhet ökar med drygt 2% 1991-1993.

Sanunanfettningsvis kan konsfeteras att sänkto arvs-, kapifel- och förmögenhetsskattesatser på kort sikt ökar den ekonomiska standarden i det översto inkomstskiktet. Men även många hushåll med lägre ekonomisk standard får ökade inkomster. De direkto effektema av hittills föreslagna eller aviserade åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen kan bli en något ökad inkomstspridning. Efter hand som åtgärdema medför ytterligare ökat sparande, också bland hushåll i vanliga inkomstlägen, kan denna effekt komma att reduceras.

Men ökad arbetslöshet, mindre resurser till offentliga åtoganden m.m. träffer delvis samma gmpper som minskade sociala transfereringar. En kraftigt ökad arbetslöshet kan väntas få långt större negativa verkningar för redan utsatto gmpper än hittills diskuterade besparingar inom transfereringaraa.

Om därför åtgärderaa ger effekter som lägre arbetslöshet, bättre tillväxt, lägre räntor och prisstobilitet kan det dynamiska samspelet mellan olika insatser, sett över några år, leda till både en jämnare fördelning och bättre villkor för utsatto grapper, jämfört med vad som skulle inträffe utan dessa åtgärder.

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1991 13

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

Bilaga 1.5

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken J'-'

Miljöministera kommer senare denna dag att redogöra för den miljöpolitiska strategin som bl.a. innehåller följande utgångspunkter:

— Miljölagstiftningen skärps och sammanförs i en miljöbalk som tar sig uttryck i vad naturen långsiktigt tål.

— Miljökonsekvenser skall redovisas före varje beslut som ger större miljöpåverkan.

— Ekonomiska styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen till ett bärkraftigt samhälle. Sverige skall även i interaationella fora verka för en ökad användning och samordning av ekonomiska styrmedel.

— Principen är att den som förorenar miljön skall betola. Inriktningen skall vara att varje vara och verksamhet bär sina egna miljökostnader.

— Företogens och den enskildes ansvarsfegande skall underlättas genom miljömärkning, information och utbildning.

— Producenteraas ansvar att fe fram varor, som i alla led är miljöanpassade, skall hävdas.

— Återanvändning och återvinning skall främjas.

Miljöpolitiken är en av de fyra stora uppgifteraa för regeringsarbetet under mandatperioden. Ekonomiska styrmedel är ett viktigt instmment i en ambitiös och offensiv miljöpolitik. För att underlätto användningen av ekonomiska styrmedel anser regeringen det värdefiillt att lägga fast ett antal grundläggande principer för dessa. I denna bilaga avgränsas diskussionen till principer för ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Utgångspunkten är att dessa i många fell bör användas i kombination med regleringar och andra åtgärder. Ett viktigt komplement till styrmedlen är information om sambanden mellan miljö och ekonomi. Mer information om miljöproblem och samverkan mellan miljö och ekonomi kan underlätto den enskildes ansvarsfegande. Därför redovisas i bilagan även åtgärder för att utveckla informationen.

1 Sambandet mellan miljö och ekonomi

Ett viktigt krav på den ekonomiska politiken är att den skall leda till en långsiktigt hållbar utveckling. En långsiktig hållbar utveckling kan beskrivas som en utveckling där framtida generationer far to över en nationalförmögenhet (inkl. miljö- och naturresurser) som är minst lika stor som dagens. Det ekonomiska och sociala systemet måste således byggas så att det är förenligt med gmndläggande ekologiska och naturvetenskapliga principer.

Produktion och konsumtion påverkar ofto miljön även för andra än de direkt inblandade, vare sig de är företog eller hushåll. Utsläpp och annan miljöförstöring orsakar samhällsekonomiska kostnader i form av sämre

Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga 1.5.

miljö för människor och sämre föratsättningar för olika typer av Prop. 1991/92:100 ekonomisk verksamhet. Bil. 1.5

Om enskilda företog och hushåll inte bär ett tillräckligt kostnadsansvar för miljöeffekter de orsakar, leder detfe till att konsekvenser för miljön i alltför liten utsträckning vägs in i de faktiska besluten. En teoretiskt ideal lösning är att varje företog och hushåll själva får bära kostnaderaa för de miljöeffekter de orsakar på samma sätt som de får betola för de varor och tjänster de tor i anspråk. För att uppnå störsto möjliga välfärd behöver således prissystemet utvidgas och kompletteras så att det tor hänsyn även till miljökostnader. Detto kan ske genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter som motsvarar miljökostnaderaa. Andra metoder att minska/förhindra skadliga miljöeffekter är direkto förbud eller kvantitotiva regleringar, information, utbildning eller andra typer av ekonomiska styrmedel som miljösubventioner, pantsystem eto. I många fell kan det vara fördelaktigt att kombinera flera olika typer av styrmedel för att nå ett visst miljömål.

I praktiken är det emellertid inte så lätt att sätto ett pris på miljön. Den grundläggande naturvetenskapliga kunskapen är ofto bristfällig. Det kan finnas problem med att mäto bäde utsläpp och konsekvenser. Detto är något som komplicerar användningen av både ekonomiska styrmedel och regleringar. Effekter på inkomstfördelningen och den interaationella konkurrenskraften liksom höga administrationskostnader måste beaktas i samband med nya styrmedel.

Skatt eller avgift

En avgift i stotsrättslig mening föreligger i princip endast i de fell det utgår ett specificerat vederlag för den erlagda penningpresfetionen. En avgift föreligger även för det fell penningpresfetionen tes ut i närings-reglerande syfte och tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler. Exempel på sådana avgifter är de som tas ut som prisregleringsavgifter inom jordbruket och fisket samt den nyligen införda kväveoxidavgiften för större förbränningsanläggningar.

Det förekommer att beteckningen avgift används om ea penningpålaga som rätteligen är en skatt, t.ex. ifråga om vissa arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringsområdet. När nya pålagor införs skall dock den stetsrättligt korrekte beteckningen användas.

Intemationella aspekter

Miljöproblemen kan i princip indelas i tre gmpper efter dess geografiska spridning:

— Globala miljöproblem, som exempelvis klimatförändringar, där miljöeffekteraa är helt oberoende av var utsläppen sker.

— Regionala miljöproblem, där utsläppen i vissa länder påverkar miljösituationen både i det egna landet samt i angränsande länder. I detfe fell kan den marginella miljöskadan vara beroende av var utsläppskällan är belägen.

— Lokala miljöproblem som exempelvis utsläpp i en sjö eller buller.

Det faktum att världens länder blir alltmer integrerade miljömässigt och Prop. 1991/92:100 ekonomiskt medför att de interaationella aspekteraa blir allt mer Bil. 1.5 betydelsefulla även inom miljöpolitiken. Hur olika typer av miljöproblem påverkas av det ökande interaationella beroendet är naturligtvis i sin tur beroende av om det rör sig om skadliga miljöeffekter på global-, regional- eller lokalnivå.

När det gäller utsläpp i ett land som ger miljöskadliga effekter i ett annat land finns dels utsläpp som exempelvis koldioxid och freon, där skadeverkningaraa för varje enskilt land bestäms av de globala utsläppen, dels utsläpp som exempelvis svavel och kväve som ger betydande regionala skadeverkningar.

Interaationell handel innebär att utsläpp av ett visst ämne i ett land ofta bestäms av konsumtionen av varor inom landet som kan innehålla dette ämne och inte av produktionen. I en del fell är det av praktiska skäl endast produktionen som kan beskattas. Får införandet av en skatt till effekt att produktionen flytter till ett annat land medan utsläppen från konsumtionen av dessa varor i det egna landet blir oförändrad leder det inte till att den önskvärda reduktionen uppnås.

Vidare sker produkt- och teknikutvecklingen i allt större utsträckning i interaationella förefegsnät p.g.a. den ökade interaationaliseringen av världsekonomin.

Skatter som baseras på nettotillskott av koldioxid eHer på utsläpp av freon liksom allmänna olje- eller energiskatter som avser att minska förbrukningen blir långt mer effektiva om de införs parallellt i en stor del av världsekonomin. Sverige bör därför te miljöpolitiska initiativ och vara pådrivande i olika interaationella .sammanhang. Eftersom Sverige ligger långt framme på miljöområdet kan vi bidra med värdefiilla erferenheter.

Hänvisningen till intemationella aspekter och förhållanden får emellertid inte motivera en allmänt passiv linje på det nationella området. Användning av ekonomiska styrmedel kan i många fell bidra till väsentliga miljöförbättringar inom Sverige.

Sådana nationella effekter är dock mindre betydelsefulla då det gäller att vidfega åtgärder mot globalt verkande miljöproblem, som exempelvis att begränsa utsläpp av freon eller nettotillskottet av koldioxid. Ett argument för ensidiga åtgärder, som dock måste prövas mycket noga i varje enskilt fåll, kan vara demonstrationseffekten.

Valet och dimensioneringen av de nationella åtgärderaa, när det gäller globala och regionala miljöproblem, måste anpassas med hänsyn till interaationella återverkningar. Sverige bör arbete i interaationella fbra för att miljöskatter eller andra miljöpolitiska åtgärder genomförs i interaationellt samarbete. Därigenom förhindras att de miljöstörande aktiviteterna omlokaliseras till andra länder. 1 så fell äventyras inte sysselsättning och produktion i Sverige samtidigt som miljön sammanteget förbättras.

Ett exempel pä dette gäller energibeskattningen där fömtom miljömässiga hänsyn även fördelningspolitiska och regionala konsekvenser måste beaktas. De eneigiintensiva industriema är till stor del lokaliserade i Norrland och Bergslagen. Sverige har därför valt att särbehandla vissa konkurrensutsatte verksamheter vid energibeskattningen.

MtUöskatter/avgifter eller regleringar Prop. 1991/92:100

Miljöskatter är ofta ett lämpligt medel för att förmå hushåll och företag att beakte miljöeffekter. I en del fell kan dock miljöeffekten vara så skadlig att exempelvis en viss typ av utsläpp helt bör förbjudas. I andra fell kan en kvantitetiv reglering vara att föredra på grund av att den kan vara förhållandevis enkel att kontrollera och administrera. 1 många fell kan dock miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel vara att föredra som altemativ eller komplement till kvantitotiva regleringar. Ekonomiska styrmedel gör det möjligt att motverka miljöskador på ett kostnadseffektivt sätt.

Principen om förorenarens betolningsansvar innebär att förorenaren själv skall bära den samhällsekononomiska kostnad som miljöförstöringen medför. En miljöskatt liksom förbud och kvantitotiva regleringar skall enligt denna princip belasto företog och hushåll utan att särskilda kompensationer utgår.

Miljöskatter bör teoretiskt sett utformas så att de för t.ex. ett extra utsläpp motsvarar de samhällsekonomiska kostnaderaa för utsläppet. Kostnader i form av miljöpåverkan beaktas då på samma sätt som övriga produktionskostnader. Därmed skapas ekonomiska motiv att undvika skadliga miljöeffekter vid val av produktionsinriktning och produktionsmetod. Även köpare av de produkter som belagts med miljöskatter under tillverkningen får ekonomiska motiv att beakto miljökostnaderaa eftersom skatten påverkar produktens pris.

En fördel med miljöskatter jämfört med de flesto typer av kvantitotiva regleringar är att miljöskatteraa verkar mera generellt. Om ett miljöskad-ligt utsläpp skattebeläggs skapar detto ekonomiska motiv för reduktion av utsläppet på alla möjliga sätt och inte bära på det eller de sätt som föreskrivs i en viss kvantitotiv reglering. Företogen fär således incitoment att begränsa utsläppet bl.a. genom inställning och val av maskintyp, genom utveckling av ny teknik för produktion av varan samt genom att utveckla substitut till den aktuella varan. Om miljöskatter läggs på ett visst utsläpp bör det idealt sett omfetto alla sektorer, både nationella och interaationella. Vid kvantitotiva regleringar finns inga ekonomiska motiv för reduktion av utsläppet under den fastlagda nivån, vilket är fellet om man istället använder ekonomiska styrmedel.

Om man vill begränsa utsläppen, i en situation där tillämpningen av miljöskatter kan vara komplicerad, diskuteras handel med överlåtbara utsläppsrättigheter som ett altemativ till en direkt kvantitotiv reglering. Tanken är i princip att man festställer ett tak för utsläppen inom en viss region och att rättigheter ges ut som precis når upp till det tillåtna taket. Fördelningen av utsläppsrättigheter sköts sedan på en marknad. Det har i praktiken visat sig finnas informations- och administrationsproblem förknippade med utsläppsrättigheter. En av de grundläggande svårigheterna är att frågan om hur rättigheteraa initialt skall fördelas.

Svensk miljölagstiftning tillämpar inte utbytbarhet mellan emissionskällor, utan krav och normer fastställs normalt för varje utsläppskälla. Miljöskyddskommittén (ME1989:04) arbetor med en översyn av

miljölagstiftningen. Kommittén har bl.a. i uppdrag att dersöka om det Prop. 1991/92:1(X)

finns möjlighet att för ett visst onuide komplettera gällande villkor med Bil. 1.5

riktvärden för miljökvalitet som kopplas till den totala utsläppsmängden

för vissa förekonunande ämnen och för alla miljöferliga verksamheter

inom området. Det är i detfe sammanhang viktigt att kommitten belyser

hur utbytbarhet mellan emissionskällor kan tillämpas inom svensk

miljölagstiftning.

Inkomster frän miljöskatter

En viktig del i regeringens ekonomisk-politiska strategi är att gradvis sänka skattetrycket. Inkomster från miljöskatter skall användas för att reducera skatter inom alla de områden där lägre skatter ger en bättre samhällsekonomisk resursanvändning. Skatteutfeget kan därmed i högre grad baseras på aktiviteter som bör dämpas, som skadliga miljöeffekter, och i mindre grad på verksamhet som bör uppmuntras, som arbete och sparande.

Detto gäller särskilt miljöskatter med ett varaktigt skatteunderlag, t. ex. koldioxidskatt. Andra miljöskatter har införts i syfte att på sikt eliminera den negativa miljöpåverkan varvid skatteintäkteraa endast blir temporära och därmed endast kan finansiera en temporär sänkning av andra skatter.

Administrativa kostnader och krav

Beskattning och ekonomiska styrmedel har i hittills i begränsad utsträckning använts inom miljöområdet. Det är naturligt att problem av praktisk och administrativ art uppkonuner när skatter införs på nya områden som nu på miljöområdet. För att miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel skall utgöra ett fimgerande och framgångsrikt inslag i miljöpolitiken krävs för miljöskatter, liksom för alla andra skatter, att medlen kan administreras och kontrolleras av de administrerande myndigheteraa samt uppfettas som rimliga.

En försto föratsättning för en miljöskatt är att en lämplig grapp skattskyldiga kan preciseras. Av förenklingsskäl är det önskvärt med ett relativt begränsat antol skattskyldiga. Detfe mål kan strida mot målet att skatten skall vara så nära relaterad till den miljöskadliga effekten som möjligt.

En andra föratsättning för en väl fimgerande miljöskatt är att underlaget kan preciseras på ett entydigt och ändamålsenligt sätt.

En tredje fömtsättning för en miljöskatt är att underlaget kan redovisas och kontrolleras på ett godtogbart sätt. Myndighetema skall således, liksom vid kvantitotiva regleringar, ha möjlighet att kontrollera de skattskyldigas uppgifter om t.ex. kvantiteter av aktuella utsläpp.

Miljöskatter kräver slutligen uppbördsregler som preciserar när och hur skatterna skall betalas. Administrativa kostnader kan omöjliggöra många i övrigt adekvato miljöskatter och kan i andra fell leda till att miljöskatten måste ges en utformning som framstår vara mindre effektiv om man bortser från administrationskostnaden.

Inför avskaffandet av gränshindren den 1 januari 1993 har inom EG Prop. 1991/92:100 ett omfettande arbete bedrivits med att samordna och förenkla de Bil. 1.5 indirekfe skatteraa. Samordningen omfetfer skattesystemets utformning såväl vad gäller skattebaser och nivåer som system för uppbörd, kontroll m m. Dessa regler för skatter inom EG måste utgöra utgångspunkten också för det svenska regelsystemets utformning inom bl.a. miljöonu-å-det.

2 Internationellt samarbete

Sverige har sedan lång tid tillbaka arbefet med att minska miljöferliga utsläpp. Successivt har allt hårdare miljökrav ställts på nationell produktion och konsumtion. Miljöskatter har införts. Detfe har resulterat i att, utsläpp i andra länder i vissa fell, är ett större problem för Sverige än de inhemska utsläppen.

Miljöpolitikens störsto utmaning är de regionala och globala gränsöverskridande miljöproblemen. Dessa problem styrs till stor del av tre "strömmar": vattenströmmar, luftströmmar och handelsströmmar. Det finns inga nationella gränser för vatten- och luftströmmar och målet är att reducera det som finns kvar av gränser beträffande handel.

Det bör i detto sammanhang särskilt noteras, att det inom interaationella fora som OECD, UNCTAD och GATT pågår ett intensivt arbete med att utveckla tolkningen av den allmänna undantogsklausulen i frihandels-avtolet vad gäller skydd för yttre miljö och hälsa. Diskussionen syftar till att ge större handlingsutrymme för legitima miljöåtgärder som påverkar handelsflöden, samtidigt som dold protektionism i form av miljökrav kan undvikas. Interaationella miljöregler för handeln skall eftersträvas.

Integrationen av världsekonomin och miljöproblemens karaktär innebär att flera miljömål och medel i miljöpolitiken bäst utformas gemensamt med andra länder. Ökad interaationell samordning av åtgärder är nödvändig för att finna kostnadseffektiva lösningar av miljöproblemen och medverka till att undvika konkurrenssnedvridningar inom interaationellt konkurrensutsatto näringar. En viktig uppgift i svensk miljöpolitik är därför att aktivt söka samarbeto med andra länder om en generellt hög skyddsnivå för miljön vad gäller såväl ferliga ämnen i produkter som direkfe utsläpp från produktion. I detto sammanhang erinras om regeringsförklaringens uttolande att högsto tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.

Principiellt om kostnadsektiya internationella miljöavtal

Även om alla länder använder kostnadseffektiva styrmedel nationellt för att nå miljömålen leder inte detfe nödvändigtvis till en intemationellt kostnadseffektiv lösning. För att uppnå detto måste utsläppsreduktioner eto vara störst i de länder där kostnaderaa för dessa är låga. Teoretiskt bör maiginalkostnaderaa för att reducera utsläpp med globalt verkande miljöeffekter (växthusgaser och ozonuttunnande substanser) vara lika i

alla länder och motsvara den marginella miljöskadan. I praktiken torde Prop. 1991/92:100 dock detto våra svårt att uppnå. Bil. 1.5

Kostnadema för att reducera miljöskadliga utsläpp varierar i mycket hög grad mellan olika länder. Detfe gäller även länder pä samma "utvecklingsnivå", t.ex. OECD-länderaa. Sverige har, enligt OECD-studier, tillsammans med Norge och Schweiz, världens högsfe marginalkostnader för att reducera koldioxidutsläpp. Orsaken till skillnaden i marginalkostnader är, i dette fell, framför allt att energisystemen och flexibiliteten inom/mellan dessa varierar men också att åtgärder redan genomförts i olika utstäckning. Det är ofta så att de länder som investerat mest i att reducera miljöskadliga utsläpp från t. ex. eneigisektora, har de högste maiginalkostnaderaa för framtiden.

Flera interaationella miljöavtel Sverige ingått innebär att alla deltegande länder förpliktigar sig att reducera sina utsläpp procentuellt lika mycket i förhållande till utsläppen ett visst basår. Dessa avtel är oftast inte kostnadseffektiva dels på grund av att kostnader för utsläppsreduktioner varierar mellan olika länder, dels på grund av att miljövinstema är avhängiga av var utsläppsieduktioner sker d.v.s länder påverkas olika till följd av bl.a. luftströmmar samtidigt som naturen har olika kritiska belastningsgränser i skilda regioner. Målet med avtelen har varit att "komma igång" med åtgärder. När avtelen skall revideras och nya förhandlas fram är det viktigt att de leder till kostnadseffektiva och flexibla lösningar. Om så inte sker kan det bli problem för länder, med en utvecklad miljöpolitik, att kunna ratificera konventioner och andra intemationella miljöavtel på grund av de höga kostnaderaa.

Forskning och interaationellt arbete inom bl.a. OECD har de senaste åren visat på möjligheter att åstedkomma mer kostnadseffektiva miljöavtel. Studier har visat på en stor potential för kostnadsbesparingar, om ökat utrymme för marknadstänkande ges i miljöpolitiken. Det är nödvändigt att ge förorenaren större flexibilitet i valet mellan olika åtgärder för att nå miljökraven.

En särskild aktionsgmpp inom Helsingforskommissionen (HELCOM) upprättedes av stetsministraraa kring Östersjön vid ett möte i Ronneby i september 1990. Aktionsgmppen skall i april redovisa ett samlat åtgärdsprogram för att rena Östersjön. Grappen kommer att identifiera de 100 värste utsläppskälloraa och komina med förslag om kostnadseffektiva lösningar. Sverige bör vid behandlingen av rapporten och i det fortsatte HELCOM-arbetet aktivt verka för att kostnadseffektiva styrmedel används.

EG och miljöpolitiska styrmedel

Den nyligen genomförda skattereformen innebär att vissa av de punktskatter som inte är förenliga med EG-principeraa slopas. De återstående punktskatteraa som inte är förenliga med EG:s principer slopas i samband med ett medlemskap, med hänsyn till eventuella övergångsregler. Utöver anpassningen till EG är huvudmotivet för dette en strävan att förenkla skattesystemet.

EG-kommissionen har utformat konkrete förslag till miljöpolitiska Prop. 1991/92:100 styrmedel. Bil. 1.5

En viktig slutsats man kan dra av dette arbete är att man måste skilja på miljöskatter avseende produkter respektive miljöskatter på utsläpp.

Vidare innebär EG:s arbete att punktskatter fär inte hindra det fria vamflödet eller innebära att skattemässiga gränser mellan ländema bibehålls. De punktskatter som fömtsätts kunna behållas är endast sådana som är utformade så att de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt stör varuhandeln enligt EG:s regler. Utsläpp av föroreningar, liksom i viss utsträckning konsumtionsvaror, bör däremot kunna beskattas på nationell basis under föratsättning att det kan ske utan gränskontroller.

I överensstämmelse, med den ordning som lagts fäst inom EG för de indirekte skatteraa, bör för svensk del inriktningen på miljöområdet därför vara att inte införa sådana punktskatter på produkter som innebär att skatt debiteras vid import eller avlyfts vid export eller på annat sätt ger upphov till gränskontroller. Inriktningen bör istället vara en produktbeskattning harmoniserad med EG-regleraa eller också att införa utsläppsrelaterade skatter eller avgifter, fömtsatt att dessa ger avsedd effekt på miljön och är praktiskt genomförbara. Vid utformningen av utsläppsrelaterade punktskatter bör särskild hänsyn tas till interaationellt konkurrensutsatte sektorer. Sverige skall spela en pådrivande roll i det europeiska miljövårdsarbetet.

3 Viktigare ekonomiska styrmedel i Sverige

En mer målmedveten miljöaktivitet på skatteområdet började på allvar under 1980-tolet. Energiskatterna på olika eneigislag höjdes med hänsyn tegen till bl.a. miljöskadligheten.

1984 infördes vissa avgifter på gödselmedel och bekämpningsmedel. Syftet med dessa avgifter var delvis miljötietingade.

1986 differentierades bensinskatten så att oblyad bensin fick en lägre skatt än blyad. Därigenom skapades motiv till att dels gå över till oblyad bensin för bilar som kan drivas med båda kvaliteteraa, dels till att tidigare byte till bil som drivs med blyfri bensin.

För att uppmuntra till en förtida övergång till katelytisk avgasrening reducerades bilaccisen för nya bilar av 1987 och 1988 års modeller om dessa var försedda med katelytisk avgasrening. Från och med 1989 års modeller är katelytisk avgasrening obligatorisk. Dette är ett exempel på hur ett förbud kan kompletteras med ett ekonomiskt styrmedel i form av en subvention för att tidigarelägga och därmed förstärka effekten.

Sedan 1989 finns en miljöskatt på inrikes flygtrafik som utgår med 12 kr. per kg kväveoxider och kolväten. Skatten har bidragit till att Linjeflyg bytt brännkammare i Fokker F 28-motorema, vilket minskat kolväteutsläppen med ca 90 %. Utsläppen av koloxid har minskat med närmare 75 %.

I samband med skattereformen infördes mervärdeskatt på eneigi. Punktskatteraa sänktes med 50 % och ersattes delvis av koldioxidskatt

och svavebkatt. Samtidigt beslutades omen differentiering av energiskat- Prop. 1991/92:1(X) ten på oljeprodukter i syfte att framför allt stimulera användningen av ur Bil. 1.5 miljösynpunkt bättre dieselkvaliteter. Dessa miljöskatter infördes i huvudsak den 1 januari 1991. Koldioxidskatten tas ut på olja, kol, naturgas, gasol och bensin och motsvarar 25 öre per kg utsläppt koldioxid. En motsvarande skatt på koldioxid har integrerats i miljöskatten på flyg.

Svavebkatten tas ut med 30 kr. per kg svavel i kol och torv och med 27 kr per m' olja för varje tiondels viktprocent svavel i oljan.

Den höjda energibeskattningen ökar intresset för olika typer av energi-sparande. Koldioxidskatten ger motiv för att gå över till eneigislag med låga utsläpp av koldioxid. Svavelskatten leder till övergång från högsvavliga till mer lågsvavliga kvaliteter av olja och andra energislag liksom till reningsåtgärder. Det kan nämnas att sedan förslaget om svavelskatt presenterats har utbudet av lågsvavliga oljor ökat så att det nu också finns tjockolja i kvaliteter med mycket låga svavelhalter.

Riksdagen har också beslutet om en miljöavgift på utsläpp av kväveoxider från större förbränningsanläggningar som infördes den 1 januari 1992. Samtliga dessa miljöskatter/avgifter har ett styrande syfte.

Den avgift på utsläpp av kväveoxider från eneigianläggningar som gäller från och med den 1 januari 1992 blir den förste avgift i Sverige som baseras på mätning av de fektiska utsläppen. Eftersom instellation av mätutmstning inte kan krävas för mindre eneigianläggningar är avgiften begränsad till de totalt ca 200 anläggningar som har en tillförd effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som överstiger 50 gigawattimmer per år. Avgiften uppgår till 40 kr. per kg utsläpp räknat som kvävedioxid. För att inte snedvrida konkurrensen återförs intäktema från avgiften till kollektivet av betelningsskyldiga. Därmed missgynnas inte stora anläggningar, vilka ur miljösynpunkt oftast är att föredra då de är energieffektivare och klarar högre reningskrav. Återföringen sker på basis av producerad eneigimängd. Detto system ger incitement dels till en effektivisering av energiproduktionen, dels till en minimering av kväveoxidutsläppen.

Från och med 1993 års modeller kommer nya personbilar, lastbilar och bussar att indelas i tre miljöklasser. De personbilar som uppfyller särskilda miljökrav erhåller en rabatt på försäljningsskatten medan personbilar som enbart uppfyller baskraven fär höjd försäljningsskatt. Avsikten är att på dette sätt stödja introduktionen av teknik som ger lägre avgasutsläpp. För tunga lastbilar och bussar införs försäljningsskatt, utom för de fordon som uppfyller kraven för den bäste miljöklassen.

För närvarande tas bensinskatt ut med 80 öre per liter för sådan etanol som är avsedd för motordrift. I syfte att möjliggöra försöksverksamhet i tillräckligt stor utstäckning — framför allt etanoldrivna bussar i storstedstrafik — har skatten slopats på oblandad etanol som används för drift av motorfordon.

Energiskatt tas idag inte ut för elproduktionsanläggningar med mindre än 100 kW instollerad effekt såvida inte producenten yrkesmässigt distribuerar elkraften. Vindkrafiverk producerar mindre eleneigi än

vattenkraftverk med samma generatoreffekt. För att inte missgynna Prop. 1991/92:100 vindkraftproduktionen höjdes skattepliktsgränsen till 500 kW för Bil. 1.5 vindkraftverk från 1 januari 1992.

4 Riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken

En långsiktigt hållbar utveckling är ett viktigt mål för regeringens politik. Miljöhänsyn måste prägla samhällets utveckling. Samtidigt är det nödvändigt att avväga miljöpolitikens faktiska inriktning och åtgärderaas utformning mot andra politiska mål.

Regeringen eftersträvar en politik som gör det möjligt att nå miljömålen på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt.

De miljöskatter och avgifter som införts i Sverige har haft som syfte att bidra till långsiktiga förändringar för att förbättra miljön. Flera av styrmedlen har inriktots på de globala och gränsöverskridande förorening-araa, där Sverige ingått interaationella avtal. Regeringen anser att ytterligare steg i förändringsprocessen bör ske genom att Sverige i kommande interaationella förhandlingar aktivt skall verka för flexibla överenskommelser, baserade på kostnadseffektiva utsläppsbegränsningar globalt och regionalt.

Genom skattereformen lades gnmden till en mera miljöanpassad inriktning av skattesystemet. Skatteuttoget kom att i högre mån baseras på aktiviteter som man vill reducera, t.ex. skadliga miljöeffekter, i syfte att minska beskattningen av aktiviteter som bör främjas som arbete och sparande. Regeringen skall så långt det är möjligt to vara på möjligheterna att ytterligare ändra beskattningen i denna riktning.

Det är regeringens uppfettning att miljöräkenskapsutredningens arbete lagt en god grund för att vidareutveckla informationen om sambanden mellan miljö och ekonomi. Regeringen anser att förbättrad information bidrar till att förverkliga de miljöpolitiska målen och till att vidtogna åtgärder kan utvärderas på ett effektivt sätt.

Miljöskatter, andra ekonomiska styrmedel samt regleringar skall avvägas så att företog och hushåll beaktor miljökostnaderaa på samma sätt som övriga kostnader. En utvärdering av redan införda ekonomiska styrmedel skall göras. Regeringen avser att återkomma i 1992 års kompletteringsproposition med en mer preciserad helhetsstrategi avseende ekonomiska styrmedels praktiska användning i miljöpolitken.

Grundläggande principer

Användningen av ekonomiska styrmedel skall genomföras utifrån de principer som här diskuterats och som sammanfettningsvis innebär:

— Den konkrete tillämpningen av miljöpolitiken och åtgärdema skall regelbundet utvärderas och omprövas utifrån förbättrad kunskap om bl.a. sambanden mellan miljö och ekonomi.

— 1 den utsträckning som miljöskatter medför ökade inkomster till Prop. 1991/92:100 stoten, skall detto ske inom ramen för ett sänkt skattetryck. Bil. 1.5

— Sverige bör engagera sig aktivt i det interaationella miljösamarbetet och fortsätto att vara pådrivande vad gäller införandet av effektiva styrmedel i syfte att motverka utsläpp som leder till globala och regionala miljöproblem. Sverige bör vidare verka för att de interaationella avtelen ges en sådan utformmng att åtgärder genomförs där de är mest kostnadseffektiva.

Bland de åtgärder som regeringen avser att vidto kan nämnas följande:

Miljöräkenskaper

Under 1990 tillsattes miljöräkenskapsutredningen (MIR) för att undersöka möjligheteraa att komplettera nationalräkenskapema med miljö- och naturresursräkenskaper. Utredningen redovisades i maj 1991 och förslagen gäller i huvudsak:

— Fysiska räkenskaper. Uppdrag till stotistiska centralbyrån (SCB) att utveckla fysiska räkenskaper, samt att förbättra och komplettera miljöstotistiken.

— Monetära räkenskaper. Uppdrag till konjunkturinstitutet (Kl) att redovisa de viktigaste sambanden mellan miljö och ekonomi, samt att ansvara för forskning och utveckling kring monetära räkenskaper.

Utredningen har fatt synpunkter från ett femtiotol remissinstanser, varav de flesto har en positiv syn på utredningens analys och grundläggande förslag. Flera instanser vill dock utvidga räkenskaperaa till fler områden än de utredningen föreslagit. Nägra instanser är tveksamma till de monetära räkenskaperaa.

Regeringen avser att ge konjunkturinstitutet uppdraget att utveckla metoder och modeller för att redovisa de viktigaste sambanden mellan miljö och ekonomi. En särskild samarbetsgrapp bör bildas med uppgift att stödja och påverka arbetet. Stotistiska centralbyrån bör få ansvar för att utveckla miljöräkenskaper, samt att förbättra och komplettera miljöstotistiken.

Möjligheter till ytterligare ekonomiska styrmedel inom ayfalbområdet

Det är angeläget att utforma effektiva styrmedel för att minska avfells-volymeraa och avfellets miljöferliga innehåll. Samtidigt bör principen om förorenarens ansvar starkas.

En särskild arbetsgrapp kommer att klarlägga effekteraa av en införd avfellsskatt och därvid pröva dess lämplighet som kostnadseffektivt styrmedel för att minska avfellsvolymeraa och främja avfellssortering.

Arbetsgrappen skall beakfe de åtgärder som redan har genomförts eller kommer att genomföras i kommuneraa. Regeringen kommer under våren att behandla förslagen från förpackningsutredningen (SOU 1991:76). Även detfe skall beaktas.

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1991 11

Innehållsförteckning

1

2 3 4 5

6

7 8

låll

splanen

Bil. 1

Mål för en ny politik

1 Den ekonomisk-politiska strategin

7 Det försto steget - åtgärder hösten 1991

12 Det andra steget - finansplanen 1992

14 Politiken på längre sikt

18 Effekter av politiken

21 Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993

23 Avslutning

27 Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93 29

2 Underliggande budgetutveckling 38

3 Budgetunderskott och stotsskuld 38

4 Styrning av stetsförvaltningen och de finansiella förutsättningama för myndighetema 40

5 sfetliga betolningar och postgirot 57

6 EES-avtol 65

7 Redovisning av verksamheten med stolliga garantier m.m.

för budgetåret 1990/91 67

8 Lönenivån i anslagsberäkningaraa ?0

Hemställan

71 Bilagor

Bilaga 1.1 Bilaga 1.2 1.3

Bilaga 1.4 " 1.5

Preliminär nationalbudget

Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Vissa tobeller rörande den stotsfinansiella

utvecklingen m.m.

Fördelningseffekter

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. Innehåll

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1992

m

Kungliga hov- och slottsstaterna

(första huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100 Bil. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991 Föredragande: statsrådet Davidson

Anmälan till budgetpropositionen 1992

A. Kungliga hovstaten

A 1. Hans Maj :t Konungens och det Kungliga Husets hovhåll-

ning

18 475000 20 450 000 23 500000

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas ca 45 anställda inom hovförvaltningen.

Utöver det på statsbudgeten upptagna anslagsbeloppet har regeringen i regleringsbrev medgivit att anslaget får överskridas med 3 milj.kr. under budgetåret 1991/92 med hänsyn till den planerade omfattningen av statsbesök m.m.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 23,5 milj.kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Hans Maj:t Konungens och del Kungliga Husets hovhållning för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 23 500 000 kr.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

B. Kungliga slottsstaten Prop. 1991/92: lOO

Bil. 2 B 1. De Kungliga slotten: Driftkostnader

1990/91 Utgift 29268000

1991/92 Anslag 23 212000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 23179000

1992/93 Förslag 26150000

De kungliga slotten räknas till Sveriges förnämsta kulturminnesobjekt.

Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler och kontor. 1 Stockholms slott finns bl.a. riksmarskalksämbetet, ståthållarämbetet, husgerådskammaren och Bertiadottebiblioteket. Vissa delar av slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms sloll används av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden men har även öppnats för allmänheten och används för utställningar. 1 anslutning till slottet finns en utställningslokal för drottning Kristinas kröningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett skulpturmuseum. Haga slott används av regeringen som bostad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott visas för allmänheten. För användningen av hela Strömsholms kronoegendom finns en samarbetsgrupp, tillkallad av länsstyrelsen i Västmanlands län med representanter för bl.a. byggnadsstyrelsen, domänverket, kommunen och landstinget samt Ridfrämjandet. Rosersbergsslott disporieras till större delen av statens räddningsverk. De tvä övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Tullgarns slott är upplåtet för visning.

Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och trädgårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.

Riksmarskalksämbetet har — i anslutning till en framställning från ståthållarämbetet - hemställt att 28 325 000 kr. anvisas för driften av de kungliga slotten under nästa budgetår. Installation och underhåll av larmanläggningar liksom skyddet av den kungliga familjen medför ökade kostnader. Även i övrigt ökar kostnaderna för verksamheten. Ståthållarämbetet anser det rimligt att detta anslag budgeteras på ett sätt som motsvarar faktiska behov och faktisk förbrukning.

Riksrevisionsverket (RRV) har under året lämnat synpunkter på redovisningen av verksamheten inom stäthållarämbetets verksamhetsområde. Ståthållarämbetet avser att under innevarande budgetår ta initiativ till en mera samlad redovisning i linje med de synpunkter som RRV lämnat.

Sammanställning

Prop.1991/92:100 Bil. 2

1991/92

exkl.

mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader Summa utgifter

Avgår:

Uppbördsmedel Summa anslag

(18 700000)

3 183000

1335000 23179000

+ 2 971000 ( + 2721000)

+ 2971000

Föredragandens överväganden

Mitt förslag till medelsberäkning framgår av sammanställningen. Den innebär att jag har gjort en pris- och löneomräkning av anslaget. Vidare har jag räknat upp anslaget med 2 milj.kr. med hänsyn till att ståthållarämbetet från byggnadsstyrelsen tar över kostnadsansvaret för verksamhetsanknutna lokalåtgärder m.m. samt för vissa säkerhetshöjande åtgärder. Jag har också med tillfredsställelse noterat stäthållarämbetets initiativ med anledning av RRV:s synpunkter. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till De Kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 26 150 000 kr.

B 2. Kungliga husgerådskammaren

1990/91 Utgift 8 847000

1991/92 Anslag 9059000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 9049000

1992/93 Förslag 10600000

Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta samlingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar husgerådskammaren dé Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bernadottebiblioteket. Slutligen hjälper husgerådskammaren till vid tillfällig möblering för representation o.dyl.

Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.

I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 lade husgerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden 1989-1999, som skulle ge kammaren möjlighet att hålla en godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter tillförts ökade resurser för detta ändamål.

I anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 begär nu husgerådskammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursförstärkningar. Vidare föreslår husgerådskammaren att särskilda medel anvisas för nyanskaffning av möbler, textilier m.m. samt för förbättrade vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk.

Riksmarskalksämbetet tillstyrker husgerådskammarens framställning om ett anslag för budgetåret 1992/93 på 13 189 000 kr., varav 900 000 kr. i engångsanslag.

Prop. 1991/92:100 Bil. 2

Sammanställning

1991/92 Beräknad ändring exkl. 1992/93 mervärdesskatt ----------------------

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

Avgår:

Uppbördsmedel Summa anslag

9145000 (8051000)

96000 9049000

+ 1551000 (+1451000)

+ 1551000

Föredragandens överväganden

Min bedömning av medelsbehovet framgår av sammanställningen i det föregående. Utöver pris- och löneomräkning beräknar jag en ökning av anslaget med 0,8 milj.kr. Det får ankomma på husgerådskammaren att närmare avgöra hur de ökade resurserna bäst skall användas. När det gäller vården av de Bernadotteska familjestiftelsernas samlingar är jag inte beredd att föreslå några ändrade finansieringsformer. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 10 600 000 kr.

Anslag kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 2

A. Kungliga hovstaten

1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning

23500000 B. Kungliga slottsstaten

2. De Kungliga slotten: Driftkostnader

3. Kungliga husgerådskammaren

26150000 10600000 36750000

Totalt för Kungliga hov- och slottsstaterna

60250000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 3 till budgetpropositionen 1992

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100 Bilaga 3

ÖVERSIKT

Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärenden på många områden. Den I december 1991 överfördes hyreslagstiftningen till justitiedepartementet från det dåvarande bostadsdepartementet.

Till justitiedepartementet hör huvudparten av domstolsväsendet samt åklagarväsendet, rättshjälpen, de allmäima advokatbyråerna och kriminalvården. Sedan den I december 1991 hör även polisen till departementets verksamhetsområde. Inom departementets område fäller också den verksamhet som utövas av justitiekanslern, datainspektionen, brottsförebyggande rådet och brottsskadenämnden. Bokföringsnämnden är också en myndighet som hör till justitiedepartementets område, men frågor om anslag till nämnden redovisas numera under VII:e huvudtiteln (fmansdepartementet).

Utgiftema inom justitiedepartementets område beräknas under budgetåret 1992/93 komma att öka med 2 024,1 milj.kr. till 17 849,4 milj. kr.

Utvecklingen inom rättsväsendet

Huvuddelen av verksamheten på justitiedepartementets område avser uppgifter som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning. Domstolama och myndighetema har begränsade möjligheter att själva påverka verksamhetens omfattning.

Den verksamhet som avser samhällets åtgärder mot brott och som tar en betydande del av rättsväsendets resurser i anspråk bestäms till stor del av brottsutvecklingen och inom de olika delområdena av sådana fektorer som antalet anmälda brott, mängden mål och deras svårighetsgrad samt

1 Riksdagen 1991/92. 1 sand. Nr 100. Bilaga 3

inom kriminalvården av antalet utdömda frihetsstraff och strafftidemas Prop. 1991/92:100 längd. Arbetet inom rättsväsendet hänger på detta område mycket intimt Bilaga 3 samman. I huvudsak kan det sägas gå en rak linje när det gäller åtgärder mot brott från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård. Brottsutvecklingen är stigande och arbetsbelastningen ökar. Motsvarande gäller för domstolamas del mål och ärenden från de många områden som feller utanför lagföringen av brott.

Domstolsväsendet

Domstolsverket har under år 1991 gett in fördjupad anslagsframställning avseende budgetperioden 1992/93 - 1994/95. Med hänsyn till förväntade förändringar i domstolsverksamheten, bl.a. till följd av domstolsutredningens arbete, får domstolsväsendet nu en endast tvåårig budgetram. Domstolsväsendet tillförs medel som kompensation för vissa ofinansierade kostnader och för volymförändringar.

Åklagarväsendet

Åklagarväsendet går in i det andra året i den pågående treåriga budgetperioden. Ytterligare medel tillförs som kompensation för ofmansierade kostnader.

Polisen

En mål- och resultatorienterad styming införs successivt för polisens del. Intagningen av aspiranter på polishögskolan ökas.

Kriminalvården

Rationaliseringar inom kriminalvården beräknas uppgå till drygt 31 milj. kr. Omkring 20 milj. kr. återförs till kriminalvården för effekti vetetsbefrämj ande åtgärder inom ekonomiadministrationen och utbyggnad av behandlingsprogram för narkotikamissbmkare på kriminalvårdsanstaltema. Det återförda beloppet skall vidare tas i anspråk för en utvidgning av försöket med samhällstjänst till hela landet och för frivårdens arbete med kontraktsvård.

Rättshjälpen

Åtgärder aviseras för att begränsa rättshjälpskostnadema.

Sammanfattning

Förändringama inom justitiedepartementets område i förhållande till budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i milj. kr.

Anvisat'

Förslag

Förändr,

1991/92

1992/93

Andra huvudtiteln

A. Justitiedepartementet m.m.

124,2

136,3

12,1

B. Polisväsendet

8 938,2

10 254,1

1 315,9

C. Åklagarväsendet

496,4

529,6

33,2

D. Domstolsväsendet

2 229,3

2 466,7

237,4

E. Kriminalvården

2 941,8'

3 312,3

370,5

F. Rättshjälp m.m.

772,5

938,6

166,1

G. Övriga myndigheter

50,9

56,2

5,3

H. Diverse

272,0

155,6

- 116,4

Summa för justitiedepar-

15 85,3

17 849,4

2 024,1

tementet

'Beloppen i denna kolumn är momsreducerade.

Beloppet avser anslag till polisväsendet under XlU:e huvudtiteln (civildepartementet). Beloppet innfattar inte vad som har anvisats pä tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92.

Beloppet innefattar inte vad som har anvisats på tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Hellsvik och, såvitt avser frågoraa under punktema 3 och 4, statsrådet Laurén.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

1 Allmänt

1.1 Mål för verksamheten

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Rättssamhället skall befastas och stärkas ytterligare.

- Genom olika åtgärder på kortare och längre sikt skall det skapas förutsättningar för en effektivare verksamhet vid domstolama och åklagarmyndigheterna.

- Utvecklingen mot allt fler brott skall brytas.

- Polisens verksamhet skall i ökad utsträckning inriktas på förebyggande av brott, och i brottsbekämpningen skall våldsbrott och narkotikabrott prioriteras.

- Kriminalvårdsanstalter skall ha hög säkerhet. Anstaltsvistelser skall utnyttjas för att förbereda ett lagenligt liv ute i samhället. Narkotikamissbmk på anstalter skall bekämpas.

- Arbetet med att rationalisera och effektivisera verksamheten hos myndighetema inom justitiedepartementets område skall fortsätta.

- Brottsoffrens ställning skall stärkas.

Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden. Först och främst bör gmndlagama nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgamas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagamas verksamhet samt reglema om förfarandet vid våra domstolar. Ett armat betydelsefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.

Till justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsendet, åklagarväsendet, polisen och kriininalvården.

Verksamheten på justitiedepartementets område har central betydelse för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är samhällets uppgift att tillgodose den enskildes rättmätiga krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och personlig egendom. För att det skall kunna ske krävs ett effektivt rättsväsende som har stöd för sitt arbete i en fungerande

lagstiftning. Prop. 1991/92:100

Domstolama utgör i det sammanhanget en särskilt viktig faktor. Ett fritt Bilaga 3 och självständigt domstolsväsende är rättssamhällets gmndval. Det är viktigt att på olika sätt verka för att rättssamhället ytterligare befästs och stärks. Frågan om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjligheter till domstolskontroll av beslut fettade inom den statliga förvaltningen är här av särskilt intresse.

Det är av yttersta vikt att vi har domare och åklagare som tillgodoser högt ställda krav. Domstolarnas och åklagarmyndighetemas arbetsläge är ansträngt, och arbetsvillkoren måste förbättras. Bl.a. i detta syfte har tillsatts två utredningar, domstolsutredningen och åklagamtredningen -90, för att se över bl.a. uppgifter och arbetssätt inom respektive verksamhetsområde.

Det är angeläget att man tar till vara alla möjligheter att rationalisera och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet samtidigt som rättssäkerheten och medborgamas anspråk på hjälp från de rättsvårdande myndighetema tryggas. Inom justitiedepartementets område granskas domstolama och förvaltningsmyndighetema successivt med sikte på att öka effektiviteten i deras verksamhet.

Polisen har väsentliga uppgifter inom rättsväsendet. Målen för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Som ett uttryck för detta bör det ske en ökad inriktning mot förebyggande polisverksamhet. Till arbetet med att minska brottsligheten och öka tryggheten hör självfellet också polisens brottsutredande verksamhet.

Inom polisen pågår ett omfattande reformarbete med syfte att göra verksamheten effektivare. Bl.a. har regeringen nyligen förelagt riksdagen en proposition (prop. 1991/92:52) med förslag till en enhetlig regional ledningsorganisation som bygger på den s.k. länspolismästarmodellen. Nu föreslås en fömyelse av polisens budgetsystem där mål- och resultatstyming samt en långt gående delegering av ekonomiansvaret utgör viktiga inslag. Såväl den regionala reformen som budgetreformen avses träda i kraft den 1 juli 1992. Också när det gäller polisens arbetsmetoder pågår det en betydelsefull utveckling.

Verksamheten inom kriminalvårdsanstaltema skall bedrivas med hög säkerhet, samtidigt som anstaltstiden bör utnyttjas för att på bästa sätt förbereda den dömde till lagenligt liv ute i samhället. Arbetet på att bekämpa narkotikamissbmket på anstaltema tillmäts ökad vikt.

Genom en övergång till resultatorienterad styming beräknas statsmaktema få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda resultat. En resultatinriktad styming, med mindre inslag av detalj- och regelstyming, ger samtidigt utrymme för betydande delegering till regional och lokal nivå och uppmuntrar och underlättar initiativ till effektivisering och rationalisering på dessa nivåer. De centrala myndighetemas storlek och uppgift måste anpassas till denna utveckling.

Att bryta utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas trygghet i samhället. Brottsligheten måste bekämpas med kraft. Brottsbekämpning är en central uppgift för rättsväsendet men också för

andra myndigheter. Till de grundläggande målen hör tryggheten för liv, hälsa, integritet och personlig egendom. All brottsbekämpning har stor betydelse, men kampen mot vålds- och narkotikabrott måste tillmätas högsta prioritet. Kampen mot den ekonomiska brottsligheten står också i förgmnden. Det finns i sammanhanget anledning att också erinra om att en långsiktigt framgångsrik kriminalpolitik måste bygga på ett väl utvecklat brottsförebyggande arbete.

För rättsväsendet viktiga uppgifter utförs även av bl.a. socialtjänsten och den psykiatriska vården. Föreningslivet och frivilliga sammanslutningar uträttar också ett värdefullt arbete. Frågor på dessa områden ankommer huvudsakligen på andra ledamöter av regeringen.

Av särskild betydelse är vidare att stärka brottsoffrens ställning. Arbete med derma fråga sker i en nyligen tillsatt arbetsgmpp i departementet.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

1.2 Internationellt samarbete

Några huvudpunkter:

- Rättssystemet förändras inför EES- och EG-samarbete.

- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa på det rättsliga området.

- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN m.fl. internationella organ fortsätter.

Utvecklingen på det intemationella området har under senare år fått en allt större betydelse för svenskt rättsväsende och svensk lagstiftning. En huvuduppgift under den närmaste framtiden är att fullfölja det arbete som pågått för att göra de förändringar i vårt rättssystem som föranleds av förhandlingama mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Också de förändringar som kan föranledas av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG har stor aktualitet på gmnd av Sveriges ansökan om ett sådant. Bl.a. arbetar sedan någon tid den parlamenferiskt sammansatta utredningen (Ju 1991:03) om grundlagsfrågor inför EG med att utreda behovet av gmndlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG samt att föreslå sådana ändringar.

Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utvecklingen i Central- och Östeuropa. Inom justitiedepartementets område har svenska bidrag till utvecklingen i dessa delar av Europa kurmat lämnas framför allt genom att man från svensk sida kunnat redovisa erfarenheter av olika rättsliga regelsystem. Dessa erfarenheter har sedan kurmat ingå i det underlag som olika länder i Central- och Östeuropa har behövt för att själva kunna ta ställning till uppbyggnaden av de nya rättsliga system som den politiska och ekonomiska utvecklingen i dessa länder gjort nödvändig.

Samverkan av detfe slag har framför allt ägt rum med de baltiska

sfetema. I och med deras självständighet har möjlighetema till svenskt Prop. 1991/92:100

bistånd på det rättsliga området fått en ny dimension. Bl.a. har rege- Bilaga 3

ringen givit domstolsverket i uppdrag att ingå en överenskommelse med

justitiedepartementet i Republiken Estland gällande stöd till det estniska

rättsväsendet. En sådan överen.skommelse har nu ingåtts. Den avser

bistånd i form av praktiktjänstgöring för estniska domare i svenska

domstolar, undervisning av nyckelpersonal i Estland och medverkan i det

estniska lagstiftningsarbetet. Vidare förbereds i nordiskt samarbete en

aktion för att lämna bistånd med juridisk litteratur till de baltiska

sfetema.

Det samarbete inom Europa som för vår del fått nya dimensioner genom EES och ett eventuellt EG-medlemskap samt utvecklingen i Central- och Östeuropa skall inte undanskymma betydelsen av fortsatt intemationell samverkan på det rättsliga området också i mera hävdvunna sammanhang.

Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom femiljeräiten och på det köp- och avtalsrättsliga området, har tillkommit i nordiskt samarbete. Detfe har resulterat i att vi på flera områden har överensstämmande lagregler i de nordiska ländema. Derma rättslikhet är enligt min uppfettning av stort värde. Det firms därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.

Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande på flera områden, t.ex. beträffende femiljerätt, immaterialrätt och transporträtt. Nyligen har också överläggningar som syftar till ändringar i den sainnordiska verkställighetslagstiftningen inletts. Ändringama är bl.a. föranledda av den s.k. Luganokonventionen som de nordiska ländema avser att tillträda inom kort (jfr avsnitt 2.2).

På samma sätt som det nordiska lagstiftningssamarbetet har kommit att bli ett naturligt och självklart inslag i beredningen av lagstiftningsärenden inom justitiedepartementets ansvarsområde har Sveriges medverkan i andra former av intemationellt lagstiftningssamarbete fått en ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet inom Europarådet utan även det arbete på att åsfedkomma enhetlig lagstiftning som sker inom olika organisationer inom FN-systemet, exempelvis lAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant samarbete sker vidare i stor omfattning inom andra mel-lansfetliga organisationer, såsom Haagkonferensen för intemationell privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit (civilrätt).

Det intemationella samarbete som nu har nänmts har framför allt avsett civilrättsliga frågor. Men också i fråga om straffrätten har det internationella samarbetet varit intensivt under de senaste åren. Under år 1991 har Sverige bl.a. delfegit i en arbetsgmpp med uppgift att lägga fram ett förslag till ändrade former för och en ny inriktning av FNs arbete på det kriminalpolitiska området. Avsikten har bl.a. varit att stärka medlemsländemas ansvar för och roll i arbetet samt att ge arbetet en mer konkret och praktisk inriktning. Arbetsgmppens förslag har under hösten 1991 behandlats av ett ministermöte i Paris som i allt väsentligt ställt sig bakom förslaget. Även inom Europarådet har Sverige delfegit aktivt bl.a.

när det gäller arbete angående altemativ till frihetsstraff, principer för Prop.1991/92:100 påföljdsbestämning och skyddet för bam och kvinnor mot sexuellt Bilaga 3 utnyttjande.

2 Domstolsväsendet och processrätten

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

2.1 Domstolsväsendet

Några huvudpunkter:

- Domstolarnas organisation ses över utifrån ett brett perspektiv.

- Domstolsverkets roll övervägs bl.a. mot bakgmnd av resulfetet av översynen av domstolsorganisationen.

- Försäkringsrättema läggs ner den 1 juli 1992.

- Utvärderingen av den reformerade domarbanan visar att reformen haft effekt.

- Domstolsväsendet ges en tvåårig budgetram.

Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätfe med domstolamas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och tilltagande personalförsörjningsproblem. Som nämnts i 1990 års budgetproposition påbörjades inom ramen för justitiedepartementets verksamhetsplanering under år 1988 en fömtsättningslös och framtidsinrikfed diskussion om domstolsväsendet. Som ett led i diskussionen uferbefedes och remissbehandlades promemorian (Ds 1989:2) Domstolama i framtiden - en idéskiss. Diskussionen utmynnade i att en parlamenferiskt sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över domstolamas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som anfegit namnet domstolsutredningen (Ju 1989:06), avslufer sitt arbete i dagaraa och redovisar sitt uppdrag inom ett par veckor.

Genom regeringsbeslut den 7 november 1991 återkallade regeringen domstolsutredningens uppdrag såvitt avser överväganden rörande domstolamas organisation. Dessa frågor bearbetas nu i stället inom justitiedepartementet. Arbetet bedrivs utifrån ett brett perspektiv och med delvis andra utgångspunkter än som följde av domstolsutredningens direktiv. Bl.a. tas frågan om specialdomstolama upp på ett mera direkt sätt. Målet är ett effektivt och slagkraftigt organiserat domstolsväsende.

Nära samband med domstolsutredningens arbete och övervägandena rörande domstolamas organisation har frågan om domstolsverkets framtida ställning och arbetsuppgifter. Verket redovisade under våren 1991 resulfetet av vissa överväganden som gjorts inom verket angående dess roll, arbetsuppgifter och organisation i framtiden. Av redovisningen framgick bl.a. att det finns fömtsättningar att successivt ytterligare decentralisera personal- och ekonomiadministrativa uppgifter inom domstolsväsendet. Verket fick därefter i uppdrag att till hösten 1991 komma med förslag om hur besparingar vid verket i storleksordningen 15 milj. kr. skall kunna åsfedkommas genom åtgärder av bl.a. detta slag. Verket har i sin redovisning av uppdraget i oktober 1991 beskrivit hur

besparingar på 13,9 milj. kr skulle kunna ske fr.o.m. den 1 juli 1994. Ett Prop. 1991/92:100

ställningsfegande till domstolsverkets framtida uppgifter och organisation Bilaga 3

bör anstå till dess att man tar ställning till frågan om domstolamas

framtida organisation. Frågan om verkets framtid bereds nu inom

departementet i samma ordning som organisationsfrågoma för

domstol sväsendet.

Ett armat ämne som har samband med de nämnda frågoma gäller den administrativa beslutsprocessen i domstolama. Även denna fråga tas upp i anslutning till övervägandena om domstolamas organisation.

Efter förslag av regeringen (prop. 1990/91:80) beslöt riksdagen under våren 1991 att tillskapa en ny instansordning för rättskipningen i socialförsäkringsmål (JuU 18, rskr. 216). Den nya ordningen trädde i kraft den 1 juli 1991. Den irmebär att en allmän försäkringskassas eller riksförsäkringsverkets beslut i ärenden om socialförsäkring numera överklagas till länsrätten och att länsrättens avgörande överklagas till kammarrätten. Försäkringsöverdomstolen finns kvar som högsfe domstolsinstans för socialförsäkringsmål. De tre försäkringsrättema firms övergångsvis kvar för att avgöra inneliggande mål enligt den äldre ordningen. Avsikten är att försäkringsrättema skall läggas ner den I juli 1992.

Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr. 193). Den nya ordningen, som började tillämpas den 1 juli 1990, iimebär bl.a. att alla ordinarie domartjänster skall tillsätfes efter en skicklighetsbedömning och att domamtbildningen skall koncentreras och fullgöras i ett sammanhang. Reformen har utvärderats av domstolsverket under år 1991.

Utvärderingen visar att i ungefär hälften av fellen en till tjänsteåren yngre sökande har utnämnts därför att denne ansetts vara skickligare än en äldre sökande. Det nya meritvärderingssystemet har alltså inneburit stora förändringar jämfört med den tidigare gällande s.k. börjedagsprincipen, som byggde på en tjänsteårsberäkning. För en mera definitiv bedömning av det nya- meritvärderingssystemet krävs dock en längre tids erfarenheter.

När det gäller domamtbildningen visar domstolsverkets rapport att domstolama lyckats relativt väl med att förkorfe utbildningstiden. Målet som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgöringstiden, räknat från börjedag i överrätt till assessorsförordnande, inte skulle vara längre än tre år. Överrättema har nu, med ett par undanfeg, en genomströmningstid som ligger mellan tre och fyra år. Detta är mycket glädjande. Systemet fömtsätter att underrättema, särskilt de större, ställer fiskalsplatser till förfogande. Här ligger ett särskilt ansvar på de större domstolama. Det krävs också att domstolama fer ansvar för och hänsyn till utbildningsinslaget i de yngre domamas tjänstgöring.

Domstolsväsendet är nu inne på tredje året i ett system med treåriga budgetramar. Härigenom har möjlighetema till långsiktig planering och smidigare användning av anslagsmedlen ökat, något som är särskilt betydelsefullt med hänsyn till den växande arbetsbördan. Tanken var att

domstolsväsendet fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle gå in i en ny treårig budgetperiod. Med hänsyn till de forändringar som kan förväntas till följd av bl.a. domstolsutredningens arbete bör emellertid nu, som jag strax återkommer till, ställningstagandet till domstolsväsendets medelsbehov inskränkas till de två närmaste budgetåren.

Prop.1991/92:100 Bilasa 3

2.2 Rättegångsförfarandet

Några huvudpunkter:

- Arbetet med att renodla domstolamas arbetsuppgifter fortsätter.

- Rättshjälpens effektivitet ses över.

- Möjlighetema att införa regler om gmpptalan i svensk rätt utreds.

Reglema i rättegångsbalken (RB) om förferandet vid de allmänna domstolama har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande reformarbete. Bestämmelsema om rättegången vid tingsrät-teraa har moderaiserats och effektiviserats genom en reform som trädde i kraft den I januari 1988. Under år 1989 reviderades reglema för högsfe domstolens verksamhet varigenom högsta domstolens roll som prejudikatinsfens har stärkts. Vidare genomfördes under år 1989 en hel del ändringar i förfarandereglema för hovrättema. Ytterligare ändringar i det processuella regelsystemet främst för de allmänna domstolama gjordes under år 1990.

Ett viktigt steg mot en renodling av domstolama togs på försommaren 1990 när riksdagen beslutade att den summariska processen skall flyttas över från tingsrättema till kronofogdemyndighetema. Reformen träder som planerat i kraft den I januari 1992.

En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till dornstobutredningen. En av dess huvuduppgifter är att se till att domstolsverksamheten renodlas och koncentreras på de dömande uppgiftema. En viktig uppgift för den utredningen har också varit att se över förvaltningsprocesslagen (1971:291) som styr förferandet vid förvaltningsdomstolama. Vidare har utredningen sett över de förfaranderegler för de allmänna domstolama som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrätteraas del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för hovrättemas och högsfe domstolens del reglema i RB om besvär. Också frågor om hur överrättemas resurser bättre skall kunna inrikfes på de mera svårbedömda målen har övervägts av utredningen.

En viktig del i reformarbetet beträffande domstolama är strävandena mot en renodling av domarrollen. Olika författningsändringar har därför gjorts under årens lopp för att öka möjlighetema att delegera arbets-

uppgifter från domarpersonal till annan personal. För närvarande pågår Prop. 1991 /92:100 två försöksprojekt i domstolama, ett i tingsrätt och ett i hovrätt, och Bilaga 3 domstolsverket har aviserat att verket under iimevarande budgetår avser att sferte ett projekt om en utvidgad försöksverksamhet. Förslag till nya delegeringsbara uppgifter har också i olika sammanhang framförts till justitiedepartementet.

Ett av dessa är ett förslag av domstolsverket att beslufenderätten i vissa mål om äktenskapsskillnad och om vårdnad om bam skall kunna delegeras till biträdespersonal. Förslaget har remissbehandlats och fått ett övervägande negativt motfegande. Enligt min mening ställer de nu aktuella måltypema sådana krav på juridisk kompetens hos beslutsfetferen att det inte är lämpligt att genomföra verkets förslag i denna del. Verket har också föreslagit delegering av vissa femiljerättsliga ärenden som hör till boupptecknings- och avhandlingsprotokollen. I likhet med flerfelet remissinsfenser delar jag i och för sig bedörrmingen att sådana ärenden kan handläggas av icke lagfaren personal. Mycket felar emellertid för att domstolsutredningen kommer att föreslå att handläggningen av dessa ärenden inte längre skall ankomma på domstol. Det är därför inte lämpligt att nu utvidga behörigheten i den delen. Sedan en samlad bedömning av domstolsutredningens förslag har gjorts bör en naturlig följd vara att generellt ta ställning till fördelningen av göromålen i domstolama.

Betydelsefiill i detfe sammanhang är frågan om ansvaret för delegerade arbetsuppgifter. Frågan har utretts av domstolsverket med anledning av en skrivelse från riksdagens ombudsmän (JO). Domstolsverket fenn i försfe hand att det inte var motiverat med en förfettningsändring för att reglera ansvarsfördelningen mellan domarna och annan personal beträffende delegerade uppgifter. Domstolsverkets utredning har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser delar verkets bedömning. Ingen av dem har uppfattningen att domarens ansvar för delegerade arbetsuppgifter skall utvidgas i förhållande till vad som gäller redan i dag. Jag delar den uppfattningen.

Delegering av arbetsuppgifter i domstol sker genom förordnanden till enskilda personer i enlighet med domstolsinstraktionemas bestämmelser. Den enskilde blir härigenom behörig att på eget ansvar utföra vissa göromål. Men detfe innebär inte att det ansvar som kan åvila andra för att göromålen fullgörs på rätt sätt upphör helt. Den som förordnar, normalt domstolschefen, måste förvissa sig om att personen i fråga har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att klara arbetsuppgiften. Rotelinnehavaren har att ge underställd personal tydliga instmktioner, att i lämplig omfattning följa upp givna förordnanden och att ingripa om någon inte fiillgör sina uppgifter tillfredsställande. Vad som kan krävas av rotelinnehavaren för att denne skall undgå ansvar för felaktigheter som begåtts av annan personal varierar avsevärt mellan olika situationer. Att heltäckande reglera rotelinnehavarens övergripande ansvar får därför mycket vaga bestämmelser till resulfet. En förfettningsreglering skulle alltså inte komma att klargöra var gränsen mellan domarens ansvar och annan personals ansvar går. Som flerfelet remissinsfenser delar jag därför

domstolsverkets bedömning. Liksom remissinstansema är jag inte heller Prop. 1991/92:100 beredd att utvidga rotelinnehavarens ansvar för delegerade Bilaga 3 arbetsuppgifter. Enligt min mening ligger det i sakens natur att ansvar i försfe hand måste kunna utkrävas av den som utför göromålen och därigenom ibland också står för myndighetsutövningen. I annat fell förfelas tanken bakom renodlingen av domarrollen. Om göromål och ansvar inte följs åt är det snarast ett tecken på att göromålen inte är lämpliga att delegera.

Viktiga frågor med processuell anknytning övervägs av åklagarutredningen -90. Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten åfelsunderlåtelse, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om fömndersökningens bedrivande, särskilt med inriktning på att förenkla mtiner m.m. så att tiden mellan brott och åfelsbeslut kan förkorfes. En annan central fråga är den om fömndersökningsledningen.

Europadomstolen har nyligen meddelat dom i tre mål mot Sverige som gällde rätten till tnuntlig förhandling i hovrätt. I ett av målen, som gällde ett enskilt åfel för förfel, ansåg Europadomstolen att Sverige hade bmtit mot Europakonventionens artikel 6 genom att målet hade avgjorts ufen muntlig förhandling. Europadomstolen konsfeterade därvid bl.a. att det förelåg motstridiga uppfettningar om de omständigheter som var föremål för hovrättens bedömning och att kärandens yrkesmässiga anseende och karriär stod på spel, varför hovrätten hade bort hålla muntlig förhandling i målet. I de två övriga målen ansågs någon kränkning inte föreligga.

Europadomstolen gör i de tre domama bl.a. det principiella uttalandet att artikel 6 i Europakonventionen inte kan tolkas så att en muntlig förhandling alltid måste hållas oavsett målets karaktär. De omständigheter som skall beakfes vid valet av handläggningsform är enligt Europadomstolen bl.a. vad slags frågor som är uppe till bedömning i hovrätten, brottets svårhetsgrad och om det råder förbud mot s.k. reformatio in pejus eller inte. Dessa tre avgöranden kan, liksom Europadomstolens avgörande i Ekbatanimålet (jfr NJA 1988 s. 572), tjäna som vägledning för hovrättema i deras framtida tolkning och tillämpning av regeln om parts rätt till muntlig förhandling i 51 kap. 21 § RB. Av denna bestämmelse framgår numera bl.a. att en huvudförhandling skall hållas om en part har begärt det och det inte är uppenbart obehövligt. Denna regel lades till genom en lagändring som trädde i kraft den I juli 1984, dvs. efter det att hovrätten hade meddelat dom i det mål som enligt Europadomstolen borde ha förefegits till muntlig förhandling. En skärpning av kravet på muntlig förhandling har alltså redan skett. De principer som Europadomstolens domar ger uttryck för kan beakfes inom ramen för den gällande lydelsen av 51 kap. 21 § RB och någon ytterligare ändring av lagmmmet behövs därför inte.

När det galler rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfetfende förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt mm de senaste åren. Betydelsefulla materiella förändringar gjordes den 1 juli 1988 på grandval av prop. 1987/88:73 om förbättringar inom rättshjälpssystemet. Och i organisatoriskt hänseende trädde en helt ny organisation

av rättshjälpsadministrationen i funktion den 1 januari 1991. Prop. 1991/92:100

Många av de lagändringar som har genomförts sedan rättshjälpsrefor- Bilaga 3 men trädde i kraft har syftat till att nedbringa sfetens kostnader för rättshjälpen. Reformema har också varit kostnadsdämpande, framför allt när det gäller den allmänna rättshjälpen. Däremot har kostnadema för offentlig försvarare och offentligt biträde ökat. Reformema har inte på något avgörande sätt kurmat bromsa ökningama av statens kostnader för rättshjälpen i stort. Mot denna bakgmnd har justitiedepartementet, såsom aviserades i 1991 års budgetproposition, uppdragit åt riksrevisionsverket att analysera kostnadsutvecklingen och fastställa dess orsaker. En gmndläggande fråga är därvid om de allmärma medel som satsas på rättshjälpen hamnar rätt och rikfes mot de fell där behovet av rättsligt bistånd är störst. I uppdraget ingår även att utvärdera 1988 års reform av rättshjälpslagstiftningen och de organisatoriska förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1991. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1992. Jag återkommer i anslutning till att jag behandlar frågan om anslag till rättshjälpen till frågan hur utvecklingen i fråga om rättshjälpskostnadema skall kunna bryfes.

I 1991 års budgetproposition konsfeterades att det för närvarande inte behövdes några lagändringar när det gäller rättshjälp vid bodelning efter äktenskapsskillnad, sedan en sfebilisering av rätt.spraxis syntes ha ägt mm. Justitiedepartementet bevakar fortlöpande utvecklingen. I avbidan på riksrevisionsverkets utredning är några initiativ i änmet inte påkallade.

Det bör i detfe sammanhang också nämnas att frågan om rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts utomlands övervägs inom justitiedepartementet (se härom vidare i avsnitt 5.7).

Diskrimineringsombudsmarmen har i en framställning hos justitiedepartementet begärt vissa ändringar när det gäller rättshjälp för invandrare. Bl.a. föreslås att beslutanderätten om rättshjälp i invandrarärenden skall flyttas från statens invandrarverk till rättshjälpsmyndigheten och att reglema om allmän rättshjälp i vissa hänseenden skall göras generösare för utlänningar. Förslagen har remissbehandlats. Remissinstansema är till övervägande delen negativa till förslagen. Bl.a. anförs från flera remissinsfenser att de utvidgningar i den allmänna rättshjälp)en som föreslås redan ryms inom gällande bestämmelser. Mot den bakgmnden avser jag inte att initiera några lagstiftningsåtgärder med anledning av diskrimineringsombudsmannens framställan.

Jag kan i detta sammanhang nämna att offentliga biträden har fått bättre möjligheter att få förskott i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) genom en ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938) som trädde i kraft den 1 augusti 1991.

Den förra regeringens beslut att per den 1 januari 1991 tills vidare dra in bemyndigandet för domstolsverket att festställa vissa taxor har modifierats på så att regeringen hösten 1991 har bemyndigat domstolsverket att festställa fexoma enligt rättshjälpsförordningen (1979:938) och konkursförordningen (1987:916) på gmndval av en timkostnadsnorm som beslufes av regeringen.

Jag återkommer till rättshjälpsfrågoma när jag behandlar frågan om

14

anslag till rättshjälpen. Prop. 1991/92:100

Den fortsatfe behandlingen av lagstiftningsärendet rörande begräns- Bilaga 3 ningar i målsäganderätten som anmälts i tidigare budgetpropositioner liksom problematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade rättegångar bör anstå i avbidan på ytterligare erferenheter från vissa pågående rättegångar.

Av samma skäl har något slutligt ställningsfegande ännu inte fegits till frågan om - och i så fell hur - hemlig teknisk avlyssning skall lagregleras, liksom vilka regler som skall gälla vid användning av övervakningskamera i den brottsutredande verksamheten. SÄPO-kommitténs förslag till lagstiftning i slutbetänkandet (SOU 1990:51) fick ett blandat mottagande under remissbehandlingen och kräver ytterligare överväganden.

Reglema i 28 kap. 5 § RB om polismans rätt att på egen hand besluta om husrannsakan ändrades som nämndes i förra årets budgetproposition den 1 juli 1990 på så sätt att beslutsbefogenheten inskränktes till sådana fell då det är fera i dröjsmål. De nya reglema har nu utvärderats. Av utvärderingen framgår att den nya beslutsordningen har orsakat en del problem, framför allt när det gäller kontaktema mellan polismannen på fältet och beslutsfattaren. De synpunkter som har framförts av riksåklagaren och rikspolisstyrelsen ger mig dock inte tillräcklig anledning att nu överväga en återgång till de regler som gällde före den 1 juli 1990. Det kan dock firmas anledning för justitiedepartementet att se närmare på vissa av de problem som påfelats.

Justitiedepartementet har under hösten 1991 remitterat en departementspromemoria med förslag till ändringar i reglema om kroppsvisitation och kroppsbesiktiung (Ds 1991:56). Syftet är bl.a. att klargöra vilka åtgärder som får företas med stöd av de centrala reglema om kroppsvisitation resp. kroppsbesiktning i RB. I promemorian behandlas också frågan om kroppsvisifetion för att söka efter klottemtmstning (jfr avsnitt 5.2).

I 1991 års budgetproposition aviserades en utredning om möjlighetema att införa grupptalan i svensk rätt. En särskild utredare har nu fått i uppdrag att utreda frågan (Ju 1991:04; dir. 1991:59). Syftet med utredningen är att förbättra möjlighetema att i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likarfede för en större gmpp människor. Enligt direktiven skall frågan om ett förbättrat rättsskydd i dessa hänseenden särskilt övervägas för konsument- och miljörättsområdena, men det står utredaren fritt att föreslå en reglering som omfatfer även andra rättsområden. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar också under våren 1991 och den har aktualiserats inom Nordiska rådet.

Från den intemationella processrättens område kan nämnas att frågan om ett svenskt tillträde till 1988 års EG/EFTA-konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område - den s.k. Luganokonventionen - har fegits upp i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds 1991:54) som under hösten 1991 varit föremål för remissbehandling. En proposition i ämnet planeras till våren 1992.

Från det intemationella fältet kan också erinras om att riksdagen under våren 1991 efter förslag i prop. 1990/91:131 beslufet vissa lagändringar

som innebär att svenska myndigheter skall efterkomma villkor som en främmande sfet ställer upp när det gäller hur överlämnad information och överlämnat bevismaterial får användas i Sverige. Genom de nya regleraa - som fegits in i en ny lag (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsomrädet - förbättras Sveriges möjligheter att delfe i det intemationella samarbetet som gäller inbördes rättshjälp i brottmål. Riksdagen har vidare under hösten 1991 behandlat regeringens förslag i prop. 1991/92:46 med regler som skall göra det möjligt för Sverige att bistå utländska brottsutredande myndigheter genom att överföra frihetsberövade personer till främmande sfet för vittnesförhör m.m. i samband med brottsutredning eller rättegång, liksom att Sverige på motsvarande sätt skall kunna få bistånd från främmande sfet. Regeringens förslag i dessa delar är ett led i en översyn av den svenska lagstiftningen om intemationella straffprocessuella frågor. Översynen syftar till en mer enhetlig och modem lagstiftning som bättre svarar mot de krav som det interaationella samarbetet ställer i dag.

Jag vill också nämna att lagen (1929:145) om skiljemän kommer att ses över bl.a. på grundval av en framställning från Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

2.3 Konkursrätt och utsökningsrätt

Några huvudpunkter:

- Frågan om skuldsanering övervägs.

- Insolvensutredningen utreder frågor om rekonstmktion av företag i kris.

- Utsökningsbalken ses över.

Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i vårt land införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Förslaget har remissbehandlats och övervägs i justitiedepartementet.

Insolven.sutredningen har nu gripit sig an vad som fräinst rör rekonstmktion av förefeg som råkat i kris. Utredningsuppdraget har genom tilläggsdirektiv (dir. 1990:74 och dir. 1991:93) dels avgränsats bl.a. gentemot en av industriministem tillkallad kommitté som skall undersöka möjlighetema att förebygga konkurser på ett mer allmänt plan dels kompletterats såvitt gäller utredningens arbete med reglema om sfetlig lönegaranti vid konkurs. Insolvensutredningens arbete skall vara avslufet under hösten 1992. Vissa frågor på konkursrätfens område som har intemationell anknytning övervägs av en särskild utredare. Det arbetet skall vara slutfört vid halvårsskiftet 1992.

16 Utsökningsbalken ses för närvarande över genom riksskatteverkets Prop. 1991/92:100 försorg. En första delrapport har föranlett vissa lagändringar (se prop. Bilaga 3 1990/91:126). En andra delrapport har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. En slutrapport, som bl.a. kommer att behandla reglema om löneexekution, vänfes i början av år 1992. Efter en framställning från riksskatteverket har riksdagen på gmndval av prop. 1991/92:24 beslufet att redan nu, från den 1 januari 1992, höja förbehållsbeloppen vid införsel.

2 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

3 Offentlig rätt

3.1 Grundlagsfrågor m.m.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Några huvudpunkter;

- Den nya yttrandefrihetsgmndlagen träder i kraft den I januari 1992.

- Frågan om en s.k. parallellinstmktion som komplement till tryckfrihetsförordningen och den nya yttrandefrihetsgmndlagen bereds.

- Utredningsarbetet beträffande behovet av gmndlagsändringar inför EG fortsätter.

- En parlamentarisk kommitté skall utreda frågan om utvidgat skydd för gmndläggande fri- och rättigheter samt ökade möjligheter till domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut.

- Frågoma om ökat inslag av personval i valsystemet och den fria nomineringsrätten skall övervägas av en parlamentarisk kommitté.

Riksdagen har nyligen fattat ett andra beslut om en yttrandefrihetsgrandlag (prop. 1990/91:64, KU21, rskr. 254, I99l/92:KU1, rskr. 2, SFS 1991:1469). Den träder i kraft den I januari 1992. Den nya grandlagen reglerar skyddet för yttrandefriheten i radio, television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. och bygger på samma grandsatser som tryckfrihetsförordningen (TF). Det innebär bl.a. att principeraa om censurförbud och etableringsfrihet blir gällande för hela det moderaa massmedieområdet. Enighet har dock rått om att det begränsade frekvensutrymmet för etersänd radio och TV inte tillåter någon etableringsfrihet för dessa medieformer utan att det behövs någon form av tillståndssystem för att fördela frekvenserna. Detfe framgår nu uttryckligen av yttrandefrihetsgmndlagen. Däremot lämnas det öppet hur ett sådant system skall utformas genom vanlig lag, men det markeras att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenseraa tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrande- och informationsfrihet. Vidare kan förhandsgranskning av filmer och videogram som skall visas offentligt förekomma även i fortsättningen. 1 övrigt genomförs de tryckfrihetsrättsliga principema om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjlighetema till kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury.

Samtidigt har beslut fattats om vissa förtydliganden av TFs föreskrifter om anonymitetskydd och en förstärkning av skyddet för dem som

meddelar eller anskaffar uppgifter för offentliggörande i skrifter som Prop. 1991/92:100 trycks utomlands. Bilaga 3

I TF finns en bestämmelse om det förhållningssätt som domstolar skall inta vid tillämpningen av TF, den s.k. instmktionen. Riksdagen har beslutat att en liknande bestämmelse skall tas in i yttrandefrihetsgmndlagen när det gäller tillämpningen av den nya gmndlagen. 1 samband med den försfe riksdagsbehandlingen av förslaget till yttrandefrihetsgrandlag diskuterades utförligt frågan om att utvidga tillämpningsområdet för instraktionen till att även gälla ufenför grandlagaraa (1990/91:KU21). Riksdagen gav i det sammanhanget regeringen till känna att det borde övervägas att införa bestämmelser i brottsbalken till stöd för yttrandefrihetsintressena i vanliga brottmål. Ett sådant arbete pågår för närvarande inom justitiedepartementet. En departementspromemoria har nyligen remitterats (se avsnitt 5.4).

1 samband med behandlingen av förslaget till yttrandefrihetsgrandlag har riksdagen anfegit regeringens förslag till följdlagstiftning till yttran-defrihetsgrandlagen (prop. 1990/91:179, I99l/92:KU7, rskr. 37, SFS 1991:1559). Förslaget innebär att ansvarighetslagaraa på det radiorättsliga området upphävs och att följdlagstiftningen ersätter vissa andra lagar.

Riksdagen har nyligen också fatfet ett andra beslut om ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om sådana allmänna handlingar som utgörs av ADB-upptagningar (prop. 1990/91:60, KUll, rskr. 160, 1991/92:KU2, rskr. 3, SFS 1991:1500). 1 samma proposition behandlade förslag till ändringar i sekretesslagen och datalagen antogs av riksdagen våren 1991. Förslagen behandlas under avsnitt 3.2. och 3.3.

Riksdagen har slutligen tagit ett andra beslut om ytterligare två ändringar i RF. Den ena irmebär att det uttryckligen skall framgå av lagtexten att som ledamot i HD och regeringsrätten kan tjänstgöra inte bara den som är ufen också den som har varit ordinarie domare i domstolen (prop. 1990/91:66, KU23, rskr. 178, 1991/92:KU2, rskr. 3, SFS 1991:1502). Den andra innebär att begreppet "lagen om svenska kyrkan" skall utmönstras i övergångsbestämmelsema till RF (prop. 1990/91:67, KU24, rskr. 117, 199l/92:KU2, rskr. 3, SFS 1991:1503).

Riksdagen fattade under våren 1991 ett försfe beslut om ändring i regeringsformen med anledning av EES. Andringen innebar att en ny paragraf om s.k. tolkningsbesked skulle fes in i grandlagen (prop. 1990/91:65, KU22, rskr. 180). Sedan regeringen hos riksdagen anmält ändrade föratsättningar beträffande grandlagsändringen därför att förhandlingaraa om EES-avtalet gett vid handen att någon gmndlagsändring inte längre behövdes (skr. 1991/92:58), har riksdagen förkastat gmndlagsförslaget (1991/92:KU 13, rskr. 66).

Samerättsutredningen, som bl.a. föreslagit att sameraas särskilda ställning skall markeras i regeringsformen, behandlas i avsnitt 3.4.

Den 7 mars 1991 tillsattes vallagsutredningen (Dir. 1991:13) med uppdrag att se över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt. Utredningens arbete beräknas vara slutfört den 1 juli 1993.

Sedan i juni 1991 arbefer en parlamenferisk kommitté med att utreda

behovet av gmndlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG (se Dir. 1991:24). Kommittén (Ju 1991:03) har anfegit namnet Grand-lagsutredningen inför EG och beräknas kunna slutföra sitt arbete under hösten 1992.

Regeringen har i dag tillkallat en parlamenferiskt sanmiansatt kommitté för att utreda frågan om grandlagsskydd för bl.a. äganderätten, närings-och yrkesfriheten samt den negativa föreningsrätten. Kommittén skall också överväga frågor om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut. Avsikten är att förslagen om grandlagsskydd för äganderätten m.m. skall läggas fram i sådan tid att riksdagen ges möjlighet att fatfe ett första beslut om grandlagsändringama under innevarande mandatperiod.

Regeringen har i dag också tillkallat en kommitté med uppdrag att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen och kommunala beslutande församlingar. Den skall också se över den fria nomineringsrätten. Även denna kommitté skall vara parlamenferiskt sammansatt.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

3.2 Offentlighet och sekretess

Andringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om tjänstetillsättningsärenden och bams tillgång till uppgifter om biologiska föräldrar.

Nära samband med yttrandefriheten har principen om allmänna handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från justitiedepartementets sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under år 1991. Bl.a. har vissa ändringar gjorts i sekretesslagen för att möjliggöra att uppgifter om bara och ungdomar samt missbrakare skall kunna lämnas mellan olika vårdmyndigheter, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd.

Med anledning av bl.a. riksdagens begäran (1990/91:KU10, rskr. 30) utarbetas för närvarande inom justitiedepartementet en promemoria om sekretess för uppgifter i anmälan till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). I promemorian kommer också vissa andra frågor att behandlas, bl.a. frågan om sekretess i tjänstetillsättningsärenden. Vidare behandlas frågor om bams tillgång till sekretessbelagt material rörande

20

biologiska föräldrar (l989/90:KU8y, l989/90:SoU28och 1990/91:KU10 Prop. 1991/92:100 p. 11) och om konkursförvalferes rätt att få ta del av revisionspromemo- Bilaga 3 rior som upprättats inom skatteförvaltningen beträffande konkurs-gäldenärer. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under vintern och att en remiss skall överlänmas till lagrådet våren 1992.

Med anledning av bl.a. uttalanden om sekretessfrågor i anslutning till riksdagens behandling av frågan om en ny kommunallag (1990/91:KU38) övervägs inom regeringskansliet för närvarande vissa ytterligare utredningsinsatser.

I sitt försfe delbetänkande (SOU 1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället 1. behandlade data- och offentlighetskommittén (DOK) bl.a. frågan om tillgängligheten till patientuppgifter i olika ADB-register inom hälso- och sjukvården. Denna fråga har nu reglerats genom bl.a. en ändring i sekretesslagen som trätt i kraft den I juli 1991 som avser uppgiftslämnandet mellan olika vårdmyndigheter för forskning, sfetistik och administration.

Offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar har under senare år gett upphov till en del såväl teoretiska som praktiska problem som utretts av DOK. Riksdagen har somjag nämnt mot den bakgranden nyligen fattat ett andra beslut om ändringar i TF som innebär att rätten att ta del av ADB-upptagningar preciseras till att avse de handlingar som myndigheten kan framställa med datoratrastning som myndigheten själv utnyttjar. Det skall inte längre vara möjligt för den enskilde att ställa datorkapacitet till en myndighets förfogande och begära bearbetningar med hjälp av denna under åberopande av offentlighetsprincipen. Inte heller skall en enskild på motsvarande sätt kurma begära att ett eget datorprogram används av myndigheten. En aiman ändring i TF innebär att den s.k. biblioteksregeln ändras så att det klarare framgår att den omfettar även ADB-uppfegningar i register som en myndighet har tillgång till genom avfel med enskild.

Våren 1991 antog riksdagen i samma proposition lämnade förslag till ändringar i sekretesslagen. Ändringaraa irmebär preciseringar av det krav på "god offentlighetsstmktur" som gäller myndigheteraas ADB-verksam-het. Ändringaraa i TF och sekretesslagen träder i kraft den I januari 1992 (SFS 1991:187-188).

Jag återkommer i avsnitt 3.3 till andra förslag i propositionen som riksdagen antagit våren 1991.

3.3 Datalagsfrågor m.m.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Datalagsutredningens arbete fortsätter under parlamentarisk medverkan. Bl.a. skall frågan om EG-anpassning behandlas.

Riksdagen har som tidigare nämnts antagit de förslag i prop. 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB som avser ändringar i datolagen. Ändringarna innebär att vissa förtydliganden görs i datalagen vilka syffer till en uppstramning av myndigheteraas försäljning av personuppgifter. Det slås fast att myndigheter inte får sälja personuppgifter uton stöd i lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen. Vissa ändringar görs också för att underlätta allmänhetens möjligheter att få information om när myndigheter får sälja uppgifter ur personregister. Vidare ändras i datolagen i syfte att reglera och begränsa användningen av personnummer. Lagändringaraa träder i kraft den I januari 1992 (SFS 1991:187).

År 1989 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet efter regeringens bemyndigande en särskild utredare för att göra en översyn av datolagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (dir. 1989:26). Utredningen, som har antogit namnet datalagsutredningen (Ju 1989:02), avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn ~ huvuddragen i en reformerad datolag. 1 detto har redovisats vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida datolag. Avsikten med betänkandet var att redovisningen skall kunna tjäna som riktlinjer för det fortsätto arbetet i senare etopper. Våren 1991 avlämnade utredningen delbelänkandet (SOU 1991:21) Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena. Ytterligare ett delbetänkande (SOU 1991:62) Vissa särskilda frågor beträffande integritetsskyddet på ADB-området överlämnades i oktober 1991. De två förstnämnda betänkandena har remissbehandlats, det sistnämnda är för närvarande ute på remiss. Utredningen fortsätter nu sitt arbete med att i en avslutonde efepp utorbefe och redovisa ett förslag till en ny datolag. En fråga som därvid är aktuell är anpassning till eventuellt kommande EG-direktiv i ämnet. Detto arbete sker under parlamentorisk medverkan med sikte på att bli slutfört under år 1992.

22

3.4 Förvaltningsrätt

Prop.1991/92:100 Bilaea 3

Några huvudpunkter:

- Rätt.sprövningslagen ses över av den kommitté som skall utreda frågan om utvidgat skydd för grandläggande fri- och rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut.

- JKs arbetsuppgifter ses över med inriktning på konflikter som kan uppstå mellan de olika arbetsuppgiftema.

Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr 189). Genom lagen har regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En föratsättning är att den rättstillämpning som ligger till grand för beslutet strider mot gällande rättsregler.

I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den skulle ursprangligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni 1988 — den 31 december 1991. Riksdagen har emellertid nyligen antagit ett förslag (prop. 1990/91:176) om att lagen - med samma tillämpningsområde som i dag - skall fortsätto att gälla under ytterligare tre år i avvakton på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förfarandet i regeringsrätten (I99l/92:KU12, rskr 51). Enligt propositionen är det nu för tidigt att definitivt to ställning till om lagen i dess nuvarande form skall permanentas eftersom Europadomstolen ärmu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detto kommer att departementens arbete, under samordning av statsrådsberedningen, med översynen av instonsordningen i de ärendegrapper lagen omfattor ännu inte är avslutat. Det kan här också nämnas att en övergång till domstolsprövning i flera ärendegrapper kan komma att aktualiseras också för att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv. Som jag redan nämnt ingår frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut bland de frågor som skall utredas.

Riksdagen har i skrivelse (1989/90:KU15, rskr. 109) som sin mening gett regeringen till känna att en översyn av JK-ämbetet bör ske i den form regeringen finner lämplig. Enligt riksdagens beslut bör översynen vara inriktod särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JKs olika arbetsuppgifter och även innefetfe en renodling av verksamheten. Frågan om en översyn av JK-ämbetet har beretts inom justitiedepartementet. Den 5 december 1991 beslufede regeringen att tillkalla en särskild utredare för en sådan översyn.

23

Samerättsutredningen överlämnade på försommaren 1989 sitt huvud- Prop. 1991/92:100 betänkande (SOU 1989:41) Samerätt och sameting. I betänkandet föreslås Bilaga 3 bl.a. att sameraas särskilda ställning som etnisk minoritet och urbefolkning skall markeras i regeringsformen. Vidare föreslås en särskild samelag som innebär bl.a. att ett folkvalt samiskt organ, ett sameting, skall inrättos. Utredningen lade också fram vissa förslag för att stärka rennäringens rättsliga ställning. Ett tidigare betänkande (SOU 1986:36) Sameraas folkrättsliga ställning har utgjort underlag för utredningens Ställningstoganden. Utredningens förslag i huvudbetänkandet om stärkande av rennäringens rättsliga ställning lades tillsammans med annat utredningsmaterial till grand för regeringens propositioner om skogsbraket i Qällnära skogar (prop. 1990/91:3) och om ändringar i rennäringslagen (1971:437), m.m. (prop. 1990/91:4). Riksdagen beslöt den 28 november 1990 att avslå den sistnämnda propositionen och gav regeringen till känna det angelägna i att regeringen så snart det är möjligt återkommer till riksdagen med ett samlat förslag angående samefrågoraa.

Utredningen avlämnade den 21 november 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk. Betänkandet har remissbehandlats.

Chefen för utbildningsdepartementet är inom regeringen ansvarig för samordningen av samefrågor Justitiedepartementet har överlämnat flertolet av utredningens förslag till utbildningsdepartementet.

24

4 Civilrätt 4.1 Familjerätt

Några huvudpunkter:

- Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu på den interaationellt privaträttsliga regleringen.

- Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter.

- Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fortsatta reformarbetet.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Det omfattonde reformarbete som sedan länge har pågått på familjerättens område börjar nu närma sig sitt slut såvitt gäller den nationella lagstiftningen.

I fråga om äktenskaps- och arvsrätt har reformarbetet resulterat i en äktenskapsbalk, viktiga ändringar i ärvdabalken beträffande makars och bröstarvingars arvsrätt och en lag om sambors gemensamma hem.

På förmynderskapsrättens område trädde en reform i kraft den 1 januari 1989. Institutet omyndigförklaring avskaffades då och ersattes av en utbyggd form av godmanskap som kallas förvaltorskap. Det fortsatfe reformarbetet på detto område avser reglema om förvaltning av omyndigas egendom. Ett av förmynderskapsutredningen avlämnat betänkande (SOU 1988:40) i denna fråga har remissbehandlats och saken övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

Den 1 mars 1991 trädde ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge i kraft. De nya regleraa syffer bl.a. till att förebygga och lindra konflikter mellan föräldrar i frågor rörande baraet samt ökar möjligheteraa att låto föräldraraa få gemensam vårdnad om baraet.

Också regleraa om adoption har setts öven Det arbetet har utförts av förmynderskapsutredningen som i början av år 1990 lade fram ett betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu i justitiedepartementet.

Den I januari 1992 träder nya regler om förverkande av rätt att to arv m.m. i kraft. De nya regleraa innebär att rätten att to arv eller testomente förverkas, inte som tidigare bara för den som uppsåtligen har dödat arvlåtoren, utan även för den som armars har gjort sig skyldig till ett allvarligt våldsbrott mot arvlåtaren, om detta har lett till arvlåtarens död. Det tidigare undantaget från förverkanderegeln i fråga om psykiskt störda gäraingsmän har inskränkts. Ändringaraa gäller på motsvarande sätt även i fråga om rätt till försäkringsersättning.

I en departementspromemoria som kommer ut inom kort läggs fram förslag till regler som gör det möjligt att åsfedkomma enskild egendom

25

genom ett förmånsfegarförordnande i försäkring.

Under våren 1991 tillsattes en parlamenferisk kommitté (din 1991:6) med uppdrag att dels utvärdera lagen om homosexuella sambor, dels överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap.

Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den interaationellt privaträttsliga regleringen.

En ny lag om vissa interaationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Interaationella familjerättsfrågor som också innehåller förslag om nya interaationellt privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående delar av detta betänkande övervägs nu i justitiedepartementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya interaationellt privaträttsliga regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). 1 sammanhanget behandlas också vissa interaationella adoptions- och vårdnadsfrågor som tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslutning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete rörande en översyn av den interaordiska regleringen av äktenskap, vårdnad, adoption och förmynderskap.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

4.2 Konsumenträtt

Några huvudpunkter:

- Förslag om en ny konsumentkreditlag kommer att läggas fram.

- Hemförsäljningslagen anpassas till EG:s regelverk.

- Ny lagstiftning om konsumentskydd vid s.k. paketresor (sällskapsresor) förbereds.

- Översyn av fastighetsmäklarlagen pågår.

Flera viktiga områden av betydelse för konsumentema regleras genom särskild lagstiftning. Som exempel kan nämnas marknadsföringslagen, lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, konsumentköplagen, konsumentkreditlagen, konsumentförsäkringslagen, hemförsäljningslagen och konsumenttjänstlagen. På fiera av dessa områden är det nu aktuellt med lagändringar i syfte att förbättra konsumentemas ställning.

En ny konsumentköplag trädde i kraft den 1 januari 1991. Genom den nya lagen förstärktes konsumentskyddet vid köp, bl.a. genom nya regler om påföljder vid säljarens kontraktsbrott. Samtidigt har det gjorts ändringar i konsumenttjänstlagen. Dessa har syffet till att bl.a. ge ett bättre konsumentskydd vid småhusentreprenaden Också när det gäller förvärv av nyproducerade småhus har konsumentskyddet förstärkts genom ändringar i jordabalken som trädde i kraft den I januari 1991.

En proposition om en ny konsumentkreditlag kommer att överlämnas till riksdagen inom kort. Syftet med förslaget är att anpassa den svenska lagstiftningen på detfe område till motsvarande regler inom EG och att

stärka konsumentskyddet.

Även på andra områden anpassas de svenska regleraa till EG-rätten. Departementspromemorian (Ds 1991:68) Den svenska hemförsäljnings-lagens anpassning till EG:s regelverk skickades ut på remiss i oktober 1991. I promemorian föreslås bl.a. att hemförsäljningslagens tillämpningsområde utvidgas till de flesfe slag av konsumenttjänsten Vidare förbereds i justitiedepartementet lagstiftning som motsvarar EGs direktiv om konsumentskydd vid paketresor

I september 1990 anordnade justitiedepartementet en hearing angående lagen om fastighetsmäklare. Syftet med hearingen var att berörda myndigheter och organisationer skulle få tillfälle att lämna synpunkter på hur lagen fungerar och reformbehovet. Inom justitiedepartementet pågår nu arbete med en översyn av lagen på grandval av vad som kom fram vid hearingen.

Prop. 1991/92:100 Bilaga 3

4.3 Kommersiell kontraktsrätt

Ett par huvudpunkter:

- Ny lag om handelsagentur träder i kraft den 1 januari 1992.

- Översyn av kreditupplysningslagen har inletts.

På den allmärma köprättens område har sedan länge bedrivits ett omfettande nordiskt lagstiftningssamarbete. Detfe arbete har nu avsatt resulfet. I Finland har en köplag trätt i kraft den I januari 1988, och i Norge har en ny köplag trätt i kraft den 1 januari 1989. I Sverige trädde en ny köplag i kraft den I januari 1991. Även i Danmark pågår arbete på en ny köplag. I samtliga dessa nordiska länder finns numera också särskilda lagar om interaationella köp. I Sverige trädde en sådan lag i kraft den I januari 1989.

En ny lag om handelsagentur träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen, som är förenlig med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med lagen är att förstärka agentens ställning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslags-kommittén (SOU 1984:85). Ett slutbetänkande av kommittén (se SOU 1988:63) om bl.a. frågor om kommissionärsbolag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

En annan utredning överväger frågor om leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 4.6).

Slutligen kan här nämnas att en särskild utredare tillkallades hösten 1991 för att se över kreditupplysningslagen (Din 1991:69). Utredarens huvuduppgifter är att klarlägga dels hur intresset av en effektiv kreditupplysning kan främjas ufen att kravet på personlig integritet och sekretess träds för när, dels hur den svenska lagstiftningen skall anpassas till EGs regler och däratöver i vilken utsträckning som utländska företag

27

bör ges möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige. Utredaren skall också undersöka i vad mån utvecklingen i fråga om dato- och informationsteknik påkallar ändringar i kreditupplysningslagen. Uppdraget skall vara slutfört före den 1 juli 1993.

4.4 Ersättningsrätt

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Frågor om ersättning för s.k. ideell skada utreds. Ett delförslag kommer våren 1992.

- Svensk produktansvarsrätt anpassas till EGs regelverk.

- Regleraa om det allmännas skadeståndsansvar ses över.

- Ansvaret för atomskador skärps.

På det skadeståndsrättsliga området går utvecklingen i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, din 1988:76) möjligheteraa till att förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår att diskutera bl.a. ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Kommittén avser att under våren 1992 lägga fram ett delförslag om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller armat integritetskränkande brott.

En produktansvarslag skall enligt beslut av riksdagen träda i kraft den 1 januari 1993. Den nya lagen bygger på ett EG-direktiv om pro-duktonsvar och innebär att tillverkare och importörer får ett strikt ansvar för produktskador.

Sedan hösten 1989 arbetor en parlamentorisk kommitté med uppgift att göra en allmän översyn av reglema om det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03, din 1989:52).

Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods delfer Sverige i det intemationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfettning. Arbetet har lett till bl.a. att en konvention om ansvar för skador i samband med transport av ferligt gods på väg, järaväg och inre vattenvägar har uferbetots inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Frågan om ett svenskt tillträde till konventionen bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

Inom FNs sjöfertsorganisation, IMO, bedrivs för närvarande ett arbete på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av ferligt gods.

När det gäller ansvar för atomskador har riksdagen nyligen beslufet att Sverige skall ratificera det 1988 inom FNs atomenergiorgan lAEA upprättode s.k. gemensamma protokollet rörande tillämpningen av Wien-och Pariskonventioneraa. Protokollet länkar samman de båda konventionssystemen och innebär för svensk del en ökad möjlighet för svenska skadelidande att få ersättning i händelse av en atomolycka i en stot som

har tillträtt Wienkonventionen och protokollet. Riksdagen har samtidigt beslufet att höja det högsfe ansvarsbeloppet för en innehavare av en atomanläggning till 1200 milj. kn

Under våren 1989 anordnade justitiedepartementet en hearing för att göra en allmän utvärdering av trafikskadelagen. De synpunkter som framfördes vid hearingen övervägs nu inom departementet. Samtidigt undersöks om några lagstiftningsåtgärder behöver vidtos för att de svenska regleraa skall överensstämma med de EG-direktiv som finns på trafikskadeområdet.

På försäkringsrättens område pågår sedan länge ett omfettonde nordiskt reformarbete. Till grand för arbetet i Sverige ligger försäkringsrätts-kommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Även på detto område finns EG-regler som måste beakfes.

Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåfer övervägs i justitiedepartementet. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

4.5 Transporträtt

Två huvudpunkter:

- En sjölagsreform förbereds i nordiskt samarbete.

- Det interaationella arbetet rörande en översyn av reglema om oljeskador till sjöss fortsätter.

Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utredningen avlämnade i febraari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om godsbefordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet remissbehandlades under hösten 1990 och lagstiftningsfrågan bereds nu inom justitiedepartementet i nordiskt samarbete.

På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige 1990 undertecknade den år 1989 anfegna nya konventionen om bärgning. Inom justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen. Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonven-tion om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändringsprotokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränseraa i konventionen. Inom justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete frågan om ett eventuellt tillträde till ändringsprotokollet. Arbetet med dessa instrament på transporträttens område har bedrivits inom FNs sjöfartsorganisation, IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods fortsätten

29 En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss. Som har nämnts i 1989 års budgetproposition har i justitiedepartementet pågått ett arbete på en departementspromemoria med förslag till den lagstiftning som kunde föranledas av ett tillträde till 1984 års ändringsprotokoll till det intemationella ersättningssystemet på området. Protokollet innebär bl.a. en höjning av det högsfe ersättningsbeloppet. Frågan har nu kommit i ett delvis annat läge. Avgörande för om denna lagstiftning borde genomföras var att protokollen i fråga kunde förvänfes träda i kraft. Som bestämmelsema i protokollen om ikraftträdande har utformats var ett tillträde av USA i princip en föratsättning för att så skulle ske. Under år 1990 beslöt emellertid USA att inte tillträda det interaationella ansvarighetssystemet för oljeskador En arbetsgrapp bland medlemsstoteraa inom den interaationella oljeskadefonden har under 1991 arbetot fram ett nytt förslag som bl.a. tor upp frågan hur det högsto ersättningsbeloppet skall kunna höjas. Frågan kommer att behandlas vid en diplomatkonferens år 1992.

De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr 3 och nr 4 har ärmu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sättas i kraft i sin helhet.

Jag vill vidare nämna att ansträngningaraa på att få till stånd ett särskilt försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring för flygtrafik fortsätten

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

4.6 Fastighetsrätt

Några huvudpunkter:

- Utlänningar får rätt att förvärva fastigheter i Sverige.

- Tomträttshavare likställs med fastighetsägare i grarmelagsrätts-liga förhållanden.

- Ett förslag till lagstiftning om fastighetsleasing remissbehandlas för närvarande.

Sveriges närmande till EG föranleder en omfattonde avreglering av utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. En inom justitiedepartementet upprättod departementspromemoria (Ds 1991:76) med förslag till lagändringar i ämnet remissbehandlas för närvarande. Sedan lång tid pågår ett omfattonde reformarbete på festighets-bildningsområdet. Lagstiftningen har reformerats i flera steg, senast genom nya regler om fastighetsbildning för landsbygdens behov, vilka trädde i kraft den 1 januari 1991. Återstående frågor behandlas i en lagrådsremiss, som inom kort överlämnas till lagrådet. 1 remissen fes främst upp frågor som berörts i departementspromemorian (Ds Ju 1988:41) Ersättning vid fastighetsreglering samt lantmäteriverkets rap-

30

port (1988:28) Markåtkomst och ersättning. I lagrådsremissen behandlas även festighetsbildningsutredningens förslag om plangenomförande genom förrättning (SOU 1984:72).

Småhusköpsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1988:66) behandlat bl.a. frågor om överlåtelseförbud som köpevillkor vid festig-hetsköp och om rättsverkningaraa av att köpeskillingen har angetts felaktigt i köpehandlingen. En lagrådsremiss på grandval av kommitténs betänkande i dessa delar har nyligen lagts fram.

Frågan om ett registerpantsystem för byggnader på annans mark (SOU 1984:22) övervägs alltjämt i justitiedepartementet.

Inom justitiedepartementet har uferbetots en departementspromemoria om tomträttshavares ställning i grannelagsrättsliga förhållanden (Ds 1991:69). Promemorian är för närvarande föremål för remissbehandling.

Inom finansmarknaden har utvecklats en avtolstyp som kallas fastighetsleasing eller fastighetsrenting. Denna avtolstyp, som brakar karakteriseras som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett delbetänkande som nyligen har avlämnats av leasingutredningen (jfr avsnitt 4.3). Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Arrendekommittén har nyligen avlämnat ett delbetänkande (SOU 1991:85) med förslag till regler som ger en arrendator vid s.k. historiskt arrende rätt att friköpa arrendestället. Kommittén arbetor nu vidare med uppgiften att utarbeto förslag till regler om skydd för en jordbraksarrendators investeringar på arrendestället.

År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om det finns skäl att införa ett nytt panträttssystem på festighetsrättens område (Ju 1990:05, din 1990:35). Om så är fallet skall utredaren uferbefe förslag till utformning av det nya systemet. Detto skulle innebära att pantbreven avskaffas, att panträtten uppkommer genom en registrering i inskrivningsregistret och att registrering av inteckning och panträtt normalt kan utföras av banker och andra kreditinstitut. Avsikten är att utredaren skall ha slutfört sin uppgift under hösten 1992.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

4.7 Bolagsrätt och annan associationsrätt

Några huvudpunkter:

- Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EGs regelverk.

- En lagrådsremiss med förslag till lagstiftning om stiftelser läggs fram under våren 1992.

- Redovisningslagstiftningen ses över.

Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973-1978. De nordiska lagama har därefter ändrats vid olika tillfällen.

31 Som ett led i de europeiska integrationssträvandena har ändringar i Prop. 1991/92:100 aktiebolagslagen genomförts som innebär att det inte längre krävs svenskt Bilaga 3 medborgarskap för styrelseledamöter m.fl. funktionärer i aktiebolag. Även kraven på bosättning i Sverige i fråga om styrelseledamöter m.fl. har mjukats upp. Motsvarande lagändringar har skett när det gäller andra företogsformen Dessa lagändringar trädde i kraft den 1 januari 1991.

Riksdagen har nyligen på gmndval av en proposition, prop. 1990/91:198, beslutat om vissa ändringar i aktiebolagslagen. Ändringama innebär skärpningar av aktiebolagslagens regler om upprätfende av kontrollbalansräkning i likvidationssituationen De innehåller också att en styrelseledamot eller verkställande direktör som har försummat sin skyldighet att inge årsredovisningshandlingar till patent- och registreringsverket i vissa fall skall kunna bli personligen befelningsansvarig för förpliktelser som uppkommer för bolaget.

Under hösten 1990 tillsattes en kommitté som i samråd med motsvarande kommittéer i Finland och Noie skall se över aktiebolagslager.. Kommittén skall föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt överväga frågor som rör aktiebolagets kapifel och finansiella instrament, aktiebolagets organisation och aktieägamas minoritetsskydd. Kommittén behandlar frågan om en anpassning av den svenska lagstiftningen på aktiebolagsrättens område till EGs regelverk med förtur och planerar att under våren 1992 lämna ett delbetänkande om detto. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktien Däremot skall kommittén enligt de direktiv som nu gäller för dess verksamhet inte syssla med frågan om s.k. ansvarsgenombrott.

I justitiedepartementet övervägs vidare ett förslag om vissa restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (riksskatteverkets rapport 1987:8).

Riksdagen antog redan år 1989 en lagstiftning om papperslös kontobaserad hantering av aktier och vissa skuldförbindelsen Under våren 1991 antog riksdagen vidare lagen (1991:195) om penningmarknadskonton, vilken ännu inte har trätt i krafif. Lagen möjliggör en papperslös kontobaserad hantering av vissa skuldförbindelser på framför allt penningmarknaden. Sedan de organisatoriska fömtsättningar som låg till grand för lagen i viss mån ändrats kommer justitie- och finansdepartementen att på nytt överväga vilka lagstiftningsåtgärder m.m. som behövs för att möjliggöra en kontobaserad hantering av skuldförbindelser på penningmarknaden.

På handelsbolagsrättens område övervägs i justitiedepartementet gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag samt frågan om en ändrad defmition av handelsbolaget så att en enskild person ges möjlighet att bilda och driva handelsbolag (se SOU 1989:34, prop. 1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshandelsbolag).

En lagrådsremiss med förslag till en lag öm stiftelser läggs fram under våren 1992. En proposition i ämnet kommer att avlämnas senare under året.

32

En kommitté (Ju 1991:07, din 1991:71) har nyligen tillkallats för att göra en allmän översyn av redovisningslagstiftningen. I uppdraget ingår att överväga om det finns anledning att ompröva sambandet mellan redovisning och beskattning. Kommittén skall också överväga bl.a. vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker genom rekonunendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet. Inom kort kommer kommittén också att få tilläggsdirektiv som innebär att kommittén skall utreda frågan om bokföringsnämndens ställning med inriktning på att avveckla nämnden.

Prop. 1991/92:100 Bilaga 3

4.8 Immaterialrätt

Ett par huvudpunkter:

- Svensk immaterialrätt anpassas till EGs regelverk.

- Förslag från genteknikberedningen läggs fram 1992.

Det blivande EES-avtolet mellan EFTA och EG innehåller bestämmelser om immaterialrätt. Till en början innebär avtolet att Sverige förpliktor sig att anfe de rättsregler på detfe område som är en följd av tillämpningen av artiklama 30-36 i Rom-fördraget. Det gäller främst frågan om konsumtion av bl.a. patent där Sverige får övergå från s.k. nationell konsumtion till EEA-vid komsumtion. Vidare förpliktor sig Sverige att överto reglema i de EG-direktiv som gäller skydd för kretsmönster i halvledare, varamärken och datorprogram. När det gäller avtolet om gemenskapspatent åtor sig Sverige att när detfe trätt i kraft förhandla om deltogande i det. EFTA-ländema åtor sig vidare i EES-avtalet att inom viss tid ansluta sig till vissa centrala intemationella överenskommelser på immaterialrättens område. Sverige har redan tillträtt alla dessa överenskommelser utom 1989 års Madrid-protokoll om intemationell registrering av varamärken. Inom justitiedepartementet förbereds en departementspromemoria med förslag till de lagändringar som EES-avtalet kan föranleda. Promemorian kommer att remitteras inom kort.

EES-avtalet innebär att framtida EG-lagstiftning kan komma att bli gällande även för Sverige. Detfe kommer att bli föremål för övervägande och förhandlingar från fall till fall. För närvarande pågår arbete i EG på olika lagstiftningsprojekt inom bl.a. upphovsrätten och mönsterrätten.

Upphovsrättsutredningen har under år 1990 avlämnat sitt slutbetänkande. I detfe behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i upphovsrätten och lämnas ett förslag om fotografirättens integration i upphovsrättslagen. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom justitiedepartementet. Arbetet bedrivs i nordiskt samarbete.

Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pågår sedan flera år arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort

3 Riksdagen 1991192. I saml. Nr 100. BiUigii 3

33

antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffe skillna- Prop. 1991/92:100 deraa i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En inledande diplo- Bilaga 3 matkonferens för att to ställning till ett konventionsförslag i ämnet hölls sommaren 1991.

Det intemationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätfe med piratåtgärder med bl.a. upphovs- och varamärkesrättsligt skyddade produkter har också under år 1991 varit omfettonde. Sverige har fegit aktiv del i de överläggningar i ämnet och om andra immaterialrättsliga frågor som under hösten 1991 har hållits inom ramen för GATT-förhandlingama (Umguayrandan).

Hösten 1989 tillsattes en utredning (Ju 1990:01, din 1989:62) med uppgift att undersöka behovet av att införa ett immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer (ett s.k. braksmönsterskydd). Utredningen avslutode våren 1991 sitt arbete med att anmäla att den bedömde att det för närvarande inte fanns behov av ett braksmönsterskydd i Sverige.

Inom justitiedepartementet övervägs möjlighetema att skapa effektivare och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd. En departementspromemoria i ämnet kommer att färdigställas under 1992.

Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion, djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens tillämpning betänkligheter bl.a. från etisk synpunkt. För att få ett antol frågor med anknytning till gentekniken belysto tillsattes år 1990 en parlamentorisk beredning för frågor rörande användning av gentekniken (Ju 1990:03, din 1990:16). Översynen skall främst omfatto riskvärdering, etiska aspekter, kontrollåtgärder och övergripande immaterialrättsliga frågon Beredningen skall enligt direktiven ha slutfört sitt arbete före utgången av mars 1992.

1 mars 1991 antogs en reviderad text till den intemationella växtför-ädlarrättskonventionen. Inom justitiedepartementet övervägs för närvarande vilka lagstiftningsåtgärder som en ratifikation av den nya texten kommer att kräva. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frågor om immaterialrättsligt skydd för biotekniska uppfinningar intogit en framträdande roll. Också i andra interaationella organisationer i vilka Sverige är medlem diskuteras dessa spörsmål, bl.a. i arbetet på en blivande FN-konvention om biologisk mångfald. Nordiska ministerrådet har tillsatt en arbetsgrapp som bland sina uppgifter har att söka samordna de nordiska länderaas ståndpunkter inför de pågående interaationella förhandlingama.

Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891 års Madridöverenskommelse om interaationell registrering av varamärken bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

34

5 Brott och påföljder

5.1 Brottsutveckling och brottsbekämpning

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Nägra huvudpunkter:

- Utvecklingen mot allt fler brott skall brytas.

- Ett brett spektmm av åtgärder krävs på såväl lång som kort sikt.

- Ökad satsning på brottsförebyggande åtgärder.

- All brottsbekämpning har stor betydelse.

- Åtgärder mot våldsbrott och narkotikabrott prioriteras särskilt.

Under lång tid har antalet polisanmälda brott ökat mycket kraftigt. Sedan år 1950 har antolet mer än femdubblats och uppgår nu till långt mer än en miljon brott varje ån Härtill kommer ett mycket stort antol brott som aldrig kommer till polisens kännedom. Även grovt våld anmäls endast i knappt ett av tre fall och egendomsbrott anmäls bara i drygt hälften av samtliga fall. Samtidigt har också andelen uppklarade brott minskat väsentligt.

Den omfattonde brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av olika former av skador och förmögenhetsförlusten Men även för dem som inte själva utsatts för brott skapar den ofto otrygghet och rädsla. Det är därför nu nödvändigt att bekämpa brottsligheten med kraft. Att bryto utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas trygghet i samhället.

Samtidigt är det nödvändigt att inse att detto inte är någon lätt uppgift. För att lyckas kommer det att krävas ett brett spektmm av åtgärder på såväl kort som lång sikt.

Brottsutvecklingen beror inte endast på hur vi utformar de traditionella kriminalpolitiska åtgärdema inom rättsväsendets ram. Dessa består främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. I en mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den grandläggande ambitionen att förebygga och förhindra brott. Den förebyggande effekten av ett straffsystem som är fast och konsekvent utformat och tillämpat skall visserligen inte undervärderas. Av avgörande betydelse för att motverka brottslighet är emellertid också att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstogande. Särskilt viktigt är detto när det gäller bam och ungdomar Att stärka familjens ställning och fe tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när det gäller att på sikt motverka brottslighet.

Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärden Även när det gäller detfe område är det nödvändigt att fe tillvara enskilda människors engagemang och delfegande. Centrala direktiv kan aldrig ersätfe insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala

35

miljön. På många håll bedrivs det på den granden ett värdefullt lokalt Prop. 1991/92:100 brottsförebyggande arbete. Sfetsmaktema har ett ansvar för att skapa Bilaga 3 goda föratsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.

Men också insatser inom rättsväsendets ram är nödvändiga och viktiga i arbetet med att vända brortsutvecklingen. Vi måste, utan att ge avkall på kraven på rättssäkerhet och humanitet, vara beredda att med kraft och tydlighet hävda de normer för samlevnad i vårt samhälle som kommer till uttryck i strafflagstiftningen. En av sfetsmakteraas mest grandläggande och viktiga uppgifter är att upprätthålla och främja respekten för andras liv och egendom. Regeringen kommer därför att tillmäto all brottsbekämpning stor betydelse.

Av särskild vikt är det med ökade insatser mot vålds- och narkotikabrottsligheten. Trygghet till liv och hälsa är av avgörande betydelse för varje civiliserat samhälle. Tendenser till ökat och grövre våld måste därför ses med särskilt allvan Narkotikan leder inte bara till personliga och sociala tragedier för dem som fastnar i missbrak och deras femiljen Missbraket är också en viktig drivkraft för en omfetfende brottslighet av annat slag.

Även annan brottslighet måste dock ses med stort allvan Det gäller inte minst olika former av ekonomisk brottslighet. Dess omfattning inger oro och utgör ett hot mot spelregleraa för en fri konkurrens och fungerande marknadsekonomi. Många gånger drabbar den också oersättliga värden i vår gemensamma miljö och våra levnadsbetingelser i övrigt.

Viktiga insatser mot brottsligheten har under senare år blivit åsidosatto. Problemen har sin bakgrand i dels vissa brister i lagstiftningens utformning, dels att otillräckliga resurser ställts till rättsväsendets förfogande. Resursema måste byggas ut så att myndighetema inom rättsväsendet kan leva upp till de krav som lagstiftningen utgår från. Bristeraa är särskilt tydliga inom polisväsendet. Antogningen till polishögskolan utökas därför Även domstolaraa och åklagarväsendet måste tillförsäkras tillräckliga resursen En förayelse av rättsväsendet måste dock ske successivt. Inte minst mot bakgrand av det allmärma samhällsekonomiska läget är det också nödvändigt att pröva olika vägar för en rationalisering och omprioritering av olika uppgifter inom rättsväsendets ram.

5.2 Brottsförebyggande arbete

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Kunskaper om och erfarenheter av brottsförebyggande arbete skall utvecklas och spridas.

- Polisens arbete inrikfes i ökad utsträckning på brottsförebyggande arbete.

- En arbetsgrapp inom regeringskansliet har till uppgift att främja det lokala brottsförebyggande arbetet.

- Uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder mot bilbrottsligheten har getts.

Den centrala kriminalpolitiska uppgiften är att förebygga brott. Brottslighetens omfattning och former sammanhänger emellertid mindre med de omedelbara kriminalpolitiska åtgärderaa än med samhällsutvecklingen i stort. Familj, skola, arbete, boende och andra sociala förhållanden är av stor betydelse för brottsutvecklingen liksom olika former av drogmissbrak. Av särskild betydelse är femiljen. Familjens roll för baras och ungas utveckling till mogna och ansvarstogande samhällsmedborgare kan aldrig ersättos. En politik som bygger på stöd till och förtroende för de enskilda femiljeraas förmåga att to ansvar för och utveckla sina egna föratsättningar är därför nödvändig även när det gäller att motverka brottslighet och andra former av sociala problem.

Vid sidan av samhällspolitiska insatser med ett mer allmänt syfte är det emellertid också nödvändigt att vi utvecklar och stöder insatser som har ett mer omedelbart brottsförebyggande syfte. Det är dock viktigt att vi inser att även sådana insatser kan sträcka sig över olika områden. De kräver därför ofta en nära samverkan mellan enskilda och olika myndigheter och organisationen

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete fömtsätter att kunskaper och erfarenheter på området utvecklas och sprids. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har för närvarande viktiga uppgifter i det sammanhanget. Rådet tillfördes ökade resurser till följd av 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90). Inom rådet bedrivs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. BRÅ är också en kunskapsbank bl.a. när det gäller intemationella frågon BRÅ utnyttjas vidare när det gäller att följa upp och utvärdera olika lagstiftningsåtgärden

Också andra centrala myndigheter utför viktiga uppgifter på detfe område av det brottsförebyggande arbetet. Dit hör kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Ufenför rättsväsendets område kan nämnas socialstyrelsen. Minst lika betydelsefullt är det arbete med att förebygga brott som bedrivs på det lokala planet av olika frivilliga organisationer och berörda myndigheten

En central roll i det sammanhanget har de lokala polismyndigheteraa. Inom polisen har det sedan lång tid bedrivits ett omfatfende brotts-

37

förebyggande arbete. Sedan hösten 1990 gäller, enligt vad riksdagen Prop. 1991/92:100 beslufet, att polisens arbete i ökad utsträckning skall inrikfes på brotts- Bilaga 3 förebyggande och brottsförhindrande åtgärder (se prop. 1989/90:150, 1990/91 :JuU, rsknl, prop. 1990/91:100 bil. 15, JuU23, rskr. 219). Detta kommer jag att beröra ytterligare under avsnitt 5.9.

En särskild form av brottslighet som under senare år tilldragit sig stor uppmärksamhet är skadegörelse i form av s.k. klotter Bl.a. har derma fråga uppmärksammats i ett lagstiftningsärende om förverkande vid skadegörelse (prop. 1987/88:143, l988/89:JuU13, rskn 145). Somjag tidigare redovisat har den av justitieutskottet i det sammanhanget uppmärksammade frågan om kroppsvisifetion för att söka efter klotter-utrastning tagits upp i en nyligen remissbehandlad departementspromemoria. Utskottet tog emellertid också upp frågan om andra åtgärder i syfte att förebygga klotter Utvecklingen av sådana åtgärder har under hösten tagits upp i en särskild hearing som jag kallat till. Vid hearingen deltog företrädare för berörda myndigheter och organisationen Allmänt sett förefeller problemen ha minskat något under senare år även om vissa delfegare ansåg att det nu finns tecken på att problemen kunde öka. Från många håll redovisades olika ambitiösa förebyggande åtgärder som vidtagits av såväl myndigheter som förefeg och andra som varit särskilt utsatta för klotten Med hänsyn till vad som framkom vid hearingen anser jag för egen del att det på just detta område för närvarande inte finns anledning till ytterligare särskilda åtgärder från regeringens sida.

Däremot är det angeläget att allmänt söka främja och utveckla det brottsförebyggande arbetet i samhället. Genom ett särskilt regeringsbeslut har en arbetsgrapp som har detta syfte tillkallats. Gmppen leds av statssekreteraren i justitiedepartementet och består vidare av företrädare för statsrådsberedningen, justitie-, social- och civildepartementen, BRÅ, rikspolisstyrelsen (RPS) och socialstyrelsen.

Uppgifteraa för arbetsgrappen är att

- genom ett antal samordande åtgärder inspirera det lokala brottsförebyggande arbetet och främja utvecklingen av passande metoder för den utvecklingen,

- inventera och skapa överblick över skilda centralt initierade insatser som har brottsförebyggande betydelse,

- studera och presentera remissvaren på våldskommissionens betänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer,

- överväga om och hur man i Sverige kan tillgodogöra sig erfarenheter från andra länder som framgångsrikt arbefer med lokal brottsförebyggande verksamhet,

- lämna en preliminär utvärdering av de lokala pilotprojekt som bedrivs under medverkan av BRA och RPS.

På fem orter - Stockholm, Malmö, Linköping, Karlskoga och Östersund

- stödjer sålunda BRÅ och RPS i projektform bildandet av lokala brottsförebyggande organ. BRÅ tillhandahåller utbildning främst om hur man på orteraa skall kartlägga problem och resurser, med vilka metoder man kan angripa problemen samt hur man utvärderar effekten av sina insatser och eventuellt korrigerar metoderna. Syftet med dessa s.k.

38

pilotprojekt är att erfarenheteraa sedan skall kunna användas i resten av landet.

BRÅ har vidare fått i uppdrag att efter samråd med RPS kartlägga och analysera bilbrottsligheten och föreslå förebyggande åtgärder mot den. Resultatet skall redovisas för regeringen före utgången av april 1992. Därvid skall förslag lämnas på hur resultatet av arbetet skall kunna tillgodogöras hela landet.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

5.3 Våldskommissionen

Våldskommissionens förslag korruner att behandlas i de olika sammanhang där frågoma hör hemma.

Våldskommissionen hade främst i uppdrag att samordna och intensifiera arbetet mot våldsbrotten och förbättra stödet åt brottsoffren. En huvuduppgift för kommissionen var att fånga upp och stötta det breda engagemanget mot våldet och för brottsoffren. En viktig uppgift var att sprida kärmedom om och stimulera lokala initiativ och uppslag.

Inom ramen för sitt uppdrag deltog våldskommissionen i olika konferenser och andra sammankomster där kommissionens arbete kunde presenteras. Kommissionen tog också själv initiativ till möten på olika platser i landet. Vid mötena har bl.a. kommissionen presenterat sitt arbete. Vidare har kommissionen deltagit i olika ungdomsaktiviteten Företrädare för myndigheter och organisationer och föreningar som kommissionen har sammanträffat med har presenterat sin verksamhet i frågor om våld och brottsoffen Kommissionen har också sammanträffat med olika försäkringsbolags brottsförebyggande enheten

1 sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer presenterar våldskommissionen ett stort antal förslag och överväganden. Till betänkandet är också fogat promemorior om alkohol och gatuvåld samt om ungdomar och brott. Kommissionens förslag och överväganden spänner över flera samhällsområden och angår även frågor som handläggs inom andra departement än justitiedepartementet. Jag har i sådana frågor samrått med andra berörda statsråd.

Förslagen och övervägandena fer sikte på några huvudområden som på olika sätt berör bam och ungdomar, frågor om lokalt brottsförebyggande verksamhet och vissa särskilt brottsförebyggande åtgärden Kommissionen har vidare fegit upp frågor som gäller påföljder, stöd till brottsofferjourer samt ett par ytterligare frågon

Betänkandet och remissbehandlingen har gett underlag för vissa bedömningar och ställningstaganden. Jag avser att nu redovisa behandlingen av frågoraa. När det gäller brottsofferfrågor vill jag dock hänvisa till avsnitt 5.7.

39 Barn och ungdomar Prop. 1991 /92:100

Bilaga 3 Kommissionen har föreslagit att 6 kap. 2 § föräldrabalken skall ändras så att det klarare framgår att det är föräldramas ansvar att skydda och stödja sina bara. Ändringsförslaget syftar inte till någon ändring i sak. Sådana ändringar kan enligt min mening generellt sägas vara av mindre värde. Frågan har emellertid sakligt samband med ett annat lagstiftningsärende inom justitiedepartementet och statsrådet Laurén avser att i det sammanhanget ta ställning till om det finns skäl för en ändring i enlighet med förslaget.

Kommissionen har vidare uttalat sig för införande av en sådan utvidgning av vårdnadshavares skadeståndsansvar som en arbetsgrapp inom BRÅ har föreslagit. Detfe förslag har remissbehandlats och är nu föremål för beredning inom justitiedepartementet. Statsrådet Laurén avser att fe ställning till denna fråga senare.

Kommissionen har vidare föreslagit att polislagen kompletteras med en bestämmelse som ger polisen befogenhet att lämna information till vårdnadshavare om deras bara vistas i olämpliga miljöer samt att vårdnadshavare alltid skall underrättas av domstolen när brottmålsförhandling rörande en omyndig skall äga ram. Bägge de berörda frågoma är av det slaget att de ryms inom ramen för direktiven till ungdoms-brottskommittén (din 1990:53, Ju 1990:07). Det kan därför finnas anledning att återkomma till dem i samband med beredningen av kommitténs kommande betänkande.

Kommissionen har vidare tagit upp frågan om de särskilda ungdomshemmen som tidigare benämndes § 12-hem och föreslagit att det skall infattas ett centralt hem med hela landet som upptagningsområde. Denna fråga övervägs av den tillsatta utredningen (S 1991:09) om institutioner inom ungdomsvården och missbrakarvården (dir 1991:55). Chefen för socialdepartement kommer därför att återkomma till denna fråga. Kommissionen föreslår vidare att intagning i ett sådant hem skall beslutas av allmän domstol. I denna fråga ankommer det på den tidigare nämnda ungdomsbrottskommittén att lämna förslag. Jag återkommer därför till denna fråga.

Socialtjänsten bör enligt våldskommissionen inrätta ett bamombud. Frågan bereds i regeringskansliet inom ramen för betänkandet (SOU 1991:70) Ombudsman för bam och ungdomar Betänkandet remissbehandlas för närvarande och chefen för socialdepartementet återkommer därför till denna fråga.

Lokalt brottsförebyggande arbete m.m.

Kommissionens förslag om lokala brottsförebyggande organ under polisens ledning ligger väl i linje med de tankegångar som allmänt uppfettas som mest givande för att förebygga brott. Som jag tidigare nämnt pågår ett antal projekt på lokal nivå i syfte att kartlägga och utvärdera effekter av lokala brottsförebyggande insatser i syfte att senare allmänt sprida kunskap om fraktbara tillvägagångssätt. Arbetet med

40

projekten följs av regeringen genom den särskilda arbetsgrappen för Prop. 1991/92:1(X) brottsförebyggande åtgärden Frågan är således redan föremål för Bilaga 3 överväganden. Efter en första utvärdering av dessa projekt avser jag att närmare överväga på vilket sätt resultatet från projekten kan tillgodogöras hela landet.

I samband med remissbehandlingen av kommissionens betänkande ombads remissinstanseraa också att redovisa exempel på lokalt brottsförebyggande arbete. De inkomna redovisningama har genom den nyss nämnda arbetsgrappen sammanställts i en departementspromemoria som kommer att spridas till olika kommuner, myndigheter och organisationer som arbetor med dessa frågon

Alkohol och gatuvåld

I syfte att förebygga brott i anslutning till lokaler som serverar alkohol föreslår kommissionen att den som har ett tillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker skall svara för att ordning råder i och utanför serveringslokalen. Denna fråga övervägs i samband med ett förslag till en ny ordningslag som jag planerar föreslå regeringen att förelägga riksdagen under innevarande riksmöte.

Kommissionen föreslår att det av straffbestämmelsen i 16 kap. 16 § brottsbalken om förargelseväckande beteende tydligare skall framgå att störande yttringar till följd av alkoholförtäring i form av skrän eller antastande av okända faller inom brottsbeskrivningen. Denna fråga kräver enligt min mening ytterligare överväganden vilka jag räknar med kan ske inom ramen för en departementspromemoria om regleringen av ringa narkotikabrott som bör kunna remitteras inom en nära framtid.

Straff- och processrättsliga fiågor

Kommissionen har föreslagit ändringar i brottsbalken när det gäller övergrepp i rättssak och påföljd för misshandel. Dessa frågor avser jag att återkomma till i samband med ett förslag om vissa straffskalor

Vidare har kommissionen förespråkat längre fängelsestraff vid återfall i grov våldsbrottslighet. Kommissionen har också - inom ramen för villkorlig frigivning - förordat ett system med successiv frigivning från anstalt. - Dessa frågor kommer att beredas vidare inom en planerad utredning som bl.a. kommer att få till uppgift att överväga hur regleringen vid återfall i brott skall utformas. Jag får därför anledning att senare återkomma till denna fråga.

Invandrares kriminalitet m.m.

Kommissionen anser det angeläget med förbättrad statistik om invandrares kriminalitet och forskning om orsakema till invandrares kriminalitet. - BRÅ bedriver i samarbete med Centram för invandrarforskning ett projekt om invandrares kriminalitet. Projektet skall avslutas år 1995 och resultatet av detta bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas.

41 När det gäller kommissionens förslag om en översyn av utlänningslagen Prop. 1991/92:100 och möjligheten att upphäva svenskt medborgarskap som erhållits på Bilaga 3 felska uppgifter har dessa frågor redan tagits upp av riksdagen genom 1990/91: SfU14, rskn 336 och 1990/9l:SfU3, rskn 25

5.4 Strafflagstiftningen

Några huvudpunkter:

- Höga krav skall ställas på strafflagstiftningens klarhet, tydlighet och konsekvens.

- Skärpt lagstiftning mot tvätt av svarta pengar.

- Förslag om strängare regler för ringa narkotikabrott.

- Snabb utredning om strängare regler för grova rattfylleribrott.

- Förslag läggs fram om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Straffbestämmelsema och deras utformning är frågor som är av grandläggande betydelse för varje rättsstat. Hänsynen till de enskildas rättssäkerhet gör att det måste ställas höga krav på klarhet, tydlighet och konsekvens. Det är också viktigt att undvika överkriminalisering. Endast förfaranden som innefattar klara kränkningar av viktiga enskilda eller allmänna intressen bör omfattas av kriminalisering. Det är när det bestäms vad som skall vara straffbart och hur stränga straff som skall kunna följa på olika brott som de grandläggande kriminalpolitiska prioriteringaraa görs. Det är en viktig uppgift att kontinuerligt arbeta för att anpassa strafflagstiftningen till nutida värderingar i dessa avseenden.

Kampen mot narkotikabrottsligheten är en av de mest angelägna kriminalpolitiska uppgifteraa. Vid en av FN anordnad diplomatkonferens i Wien antogs i december 1988 en ny konvention mot illegal narkotikahantering. Konventionen innehåller viktiga bestämmelser om bl.a. straff för befattning med tillgångar som härrör från narkotikahandel, s.k. tvättning av svarta pengar, och om intemationellt samarbete när det gäller förverkande av vinning av narkotikabrott.

Sedan riksdagen beslutat om ny lagstiftning (prop. 1990/91:127, JuU32, rskn 323) som trädde i kraft den 1 juli 1991 har Sverige ratificerat konventionen. Den ändrade lagstiftningen innebär bl.a. att häleribestämmelsema i brottsbalken kompletterats på ett sådant sätt att de också omfettar olika former av befattning med tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. De nya bestämmelsema är inte begränsade till viiming av narkotikabrott utan gäller alla former av brottslig verksamhet.

Inom Europarådet har en konvention utarbetats som bl.a. gäller förverkande av vinning av brott. Frågan om lagändring med anledning av konventionen bereds för närvarande.

42

Det är viktigt att vi har effekfiva bestämmelser som riktar sig mot Prop. 1991/92:100 narkotikahandelns profitörer och fmansiärer Det är också nödvändigt att Bilaga 3 vi genom strafflagstiftningen tydligt markerar att användning av narkotika inte accepteras i vårt samhälle. För närvarande gäller vid ringa narkotikabrott en särskild lägre straffskala för br-ott som endast består av eget brak av narkotika. Bl.a. mot den bakgmnden har regeringen i regeringsförklaringen utlovat förslag om att straffskalan för ringa narkotikabrott skall skärpas. Syftet med en sådan ändring är att förbättra möjlighetema att stoppa missbraket på ett tidigt stadium och att nå missbrakare med behandlingsinsatsen Jag räknar med att inom kort kunna remittera en departementspromemoria där de frågor somjag nu berört kommer att fes upp.

Personer som har särskilda svårigheter att värja sig bör ha ett speciellt sferkt straffrättsligt skydd. Detta har kommit till uttryck bl.a. i reglema om sexualbrott som såsom ett grandläggande syfte har att skydda bam och ungdomar mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang. Behovet av skydd gör sig naturligtvis särskilt gällande beträffande mindre bam. I en proposition som under hösten 1991 överlämnats till riksdagen (prop. 1991/92:35) har regeringen föreslagit olika ändringar av bestämmelsema om sexualbrott som syftar till att ytterligare markera det allvar med vilket man måste se på sexuella övergrepp mot bam. Propositionen behandlas för närvarande i riksdagen.

En liknande problematik finns när det gäller olika former av brott som har sin bakgrand i rasistiska motiv. Även här finns det ett särskilt behov av att markera samhällets avståndstagande. Problem som rör denna typ av brottslighet har behandlas i delbetänkandet Organiserad rasism (SOU 1991:75) som lämnats av utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1990 ändrades bestämmelsema om trafiknykterhetsbrott. Bl.a. sänktes straffbar-hetsgränsen från 0,5 till 0,2 promille. 1 samband med lagändringama uttalade sig regering och riksdag för ändrade principer för påföljdsval vid grovt rattfylleri. Lagändringaraa har bl.a. fått till följd att andelen fängelsedomar minskat samtidigt som antalet villkorliga domar ökat kraftigt. I den delen har reformen mött en kraftig kritik. Bl.a. mot bakgrand härav har regeringen i dag beslutat att tillkalla en parlamenferiskt sarrunansatt utredning med uppgift att snabbt se över reglema om grovt rattfylleri med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpfe straff samt en ökad enhetlighet i tillämpningen.

Den vanligaste formen av brott i vårt samhälle är egendomsbrott och då särskilt stöldbrott. En föratsättning för en stor del av stöldbrottsligheten är att det går att omsätfe stöldgodset. Den som köper eller fer befettning med stöldgods gör sig skyldig till häleri. Ett problem med häleribrottsligheten har emellertid varit att det många gånger varit svårt att bevisa brott eftersom egendomen inte kunnat bindas vid ett visst förbrott. Mot den bakgranden infördes det år 1980 en kriminalisering av den som vid utövning av näringsverksamhet eller som ett led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller aimars i större omfattning

43

förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan Prop. 1991/92:100

genom brott. För dessa fell eftergavs med andra ord kravet på styrkt Bilaga 3

förbrott. Samtidigt som häleribesfemmelsema utvidgades för olika former

av tvättning av svarta pengar slopades kravet på styrkt förbrott

beträffande alla former av förvärv och mottagande av misstänkt

stöldgods. En samtidig ändring i stöldgodslagen (1974:1065) innebär att

den som förvärvat eller mottagit sådant gods inte får behålla egendomen.

Utvecklingen av vårt samhälle har medfört ökande problem med s.k. ekonomisk brottslighet. Denna kriminalitet rör ofta stora ekonomiska värden och motverkar en sådan fri och lika konkurrens som är en föratsättning för en sund marknadsekonomisk utveckling. Det råder en stor politisk enighet om vikten av att motverka den ekonomiska brottsligheten även om uppfettningama skiffet om hur detfe lämpligen bör ske. Trots de betydande satsningar som gjorts mot den ekonomiska brottsligheten är det emellertid uppenbart att dessa inte förmått att motsvara de förväntningar som ställts på dem. Mot den bakgranden har RPS och RÄ fått i uppdrag att i samråd kartlägga problemen och föreslå åtgärder på kort och lång sikt. Jag räknar med att kartläggningen och förslagen till åtgärder kommer att överlämnas till regeringen inom kort.

Narkotikabrottsligheten och trafiknykterhetsbrotten hör till de dominerande kriminalpolitiska problemen. Trots detfe finns straffbestämmelsema på dessa områden inte i brottsbalken utan i den s.k. specialstraffrättsliga lagstiftningen. Över huvud taget har samhällsutvecklingen medfört att specialstraffrätten fått allt större praktisk betydelse i förhållande till brottsbalken. Liksom narkotika- och trafiknykterhetsbrottsligheten är även t.ex. miljöbrotten och den modema ekonomiska kriminaliteten till stor del nya fenomen som regleras ufenför den centrala strafflagen.

Mot bakgrand av specialstraffrättens växande betydelse finns det anledning att från generella utgångspunkter överväga både förhållandet mellan brottsbalken och specialstraffrätten och grandema och principema för utformningen av den specialstraffrättsliga lagstiftningen. Systematiska skäl felar för att sådana brott som har högt straffvärde eller som är vanligt förekommande skall vara samlade i brottsbalken. En sådan ordning skulle också bl.a. vara ägnad att göra relationen mellan straffbestämmelsema och mellan de olika brottens straffvärden tydligare vilket i sin tur skulle kunna erbjuda fördelar både från lagteknisk synpunkt och för rättstillämpningen. På vissa områden kan det dock finnas mera praktiskt betingade motskäl som givetvis också måste beaktas. Även i sådana fell bör det emellertid i många fell övervägas om det inte är möjligt att uppnå en bättre systematik.

Problem av de slag somjag nu berört är på intet sätt unika för Sverige. Tvärtom torde de utgöra en väsentlig orsak till att det i flera länder, bl.a. Finland och Norge, pågår omfattande strafflagprojekt. För svenskt vidkommande finns knappt behov att påbörja arbete med en total strafflagsreform. Det får emellertid anses angeläget att de problem som jag nu har antytt beakfes inom ramen för både det fortlöpande reformarbetet och den mera långsiktiga planeringen.

Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har

44

behandlats i fängelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvan Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom specialstraffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglema om ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda bestämmelser om samtycke och rättsvillferelse skall tos in i lagstiftningen samt att tillämpningsområdet för bestämmelsen om nöd skall utvidgas. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

En fråga som har ett nära samband med de frågor som behandlas i betänkandet är möjlighetema att i vanliga brottmål beakta yttrandefrihetsrättsliga intressen. En tanke som här förts fram är att efter mönster från tryckfrihetsförordningen och den nya yttrandefrihetsgmndlagen införa en särskild s.k. parallellinstraktion enligt vilken dessa intressen skall beaktas även i vanliga brottmål. Frågan har som redan nämnts (avsnitt 3.1) behandlats i en nyligen remitterad departementspromemoria (Ds 1991:78) Parallellinstmktion. Sedan remissbehandlingen är avslutad är det min avsikt att fe ställning i den frågan i samband med att jag fer upp förslagen i betänkandet till behandling.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

5.5 Påföljdssystemet

Några huvudpunkter:

- Ordningen med obligatorisk halvtidsfrigivning avskaffas.

- Samhällstjänst införs i hela landet.

- En fltredning tillsätts om påföljdssystemets uppbyggnad med uppgifter bl.a. att utveckla altemativa påföljder.

Debatten om det straffrättsliga påföljdssystemet har under senare år dominerats av en fråga - den villkorliga frigivningen. År 1983 ändrades reglema om villkorlig frigivning på så sätt att obligatorisk halvtidsfrigivning infördes för den stora majoriteten av de infegna som omfattas av regleraa. Redan i samband med att reformen genomfördes restes från många håll kritiska röster mot reformen. Bl.a. framfördes farhågor för att den stora skillnaden mellan utmätt straff och faktisk anstaltstid skulle vara svårbegriplig för allmänheten och därmed rabba förtroendet för rättsväsendet. Farhågoma har besannats och det finns nu en bred politisk enighet om att systemet bör avskaffas.

Frågan om den framtida utformningen av den villkorliga frigivningen har behandlats i fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:13-15) Påföljd för brott. Kommittén föreslog där en övergång till obligatorisk frigivning efter två tredjedelar av avtjänad strafftid. Förslaget kombinerades med förslag om sänkta straffskalor i syfte att motverka att

de ändrade reglema skulle leda till generellt längre anstaltstider för de Prop. 1991/92:100 dömda. Bilaga 3

Enligt min mening är kommitténs förslag inte ägnade att läggas till grand för en långsiktig och varaktig lösning av den villkorliga frigivningen. De föreslagna straffskaleändringaraa har mött en betydande kritik under remissförferandet och är uppbyggda på ett sådant sätt att jag bedömer att ett genomförande av förslagen skulle medföra en betydande risk för en oenhetlig och inkonsekvent tillämpning. Härtill kommer att det finns starka skäl som talar för att ett system med villkorlig frigivning, såsom är fallet i näsfen alla andra länder, bör innehålla fakulfetiva moment som gör det möjligt att fe hänsyn till olika fektorer, som exempelvis skötsamhet under ansfeltsvistelsen, vid bestämmande av frigivningstidpunkten. Kommitténs förslag ger inte underlag för en bedömning av hur ett sådant system lämpligen bör utformas. Jag vill här tillägga att jag för egen del kan ha förståelse för dem som hävdar att man långsiktigt bör sträva efter att avskaffe den villkorliga frigivningen så att den utdömda strafftiden i princip alltid skall avtjänas i sin helhet.

Mot denna bakgrand är det min avsikt att inom kort föreslå regeringen att en utredning skall tillkallas som bl.a. skall ha till uppgift att ta fram underlag för och lämna förslag till hur frågan om den villkorliga frigivningen bör lösas på sikt.

Det är emellertid samtidigt min bestämda uppfettning att det inte är möjligt att bibehålla de nuvarande regleraa i awakfen på utredningens förslag och beredningen av dessa. Det är därför min avsikt att redan under våren 1992 lägga fram förslag som i princip innebär en återgång till den reglering som gällde irman halvtidsreformen genomfördes år 1983. Reglema var då fekultativa och för de flesta intagna var riktpunkten för villkorlig frigivning att frigivning inte medgavs innan två tredjedelar av den utmätta strafftiden hade avtjänats i anstalt.

Regeringen har i regeringsförklaringen utlovat att alteraativa påföljder såsom samhällstjänst och kontraktsvård skall utvecklas ytterligare. När det gäller samhällstjänst räknar jag med att inom kort kunna lämna förslag att den nuvarande lokalt begränsade försöksverksamheten skall utvidgas till att omfatta hela landet. Frågan om hur samhällstjänsten på sikt bör utformas och avgränsas och inpassas i brottsbalkens påföljdssystem bör emellertid bli föremål för ytterligare överväganden. Den uppgiften bör ankomma på den utredning som jag nyss nämnt i samband med den villkorliga frigivningen. Utredningen bör också få till uppgift att lämna förslag till hur kontraktsvården och andra altemativa påföljder lämpligen kan utvecklas. Det finns här en rad olika tänkbara altemativ som förtjänar att övervägas närmare. Ett, som bl.a. diskuterats i BRÅ-rapporten (1977:7) Nytt straffsystem, är någon form av intensivövervakning. Den tekniska utvecklingen har här inneburit aft möjligheter för ett genomförande av en sådan öppnats som inte var aktuella när frågan diskuterats tidigare.

Allmänt sett är jag av den uppfettningen att det är en fördel om det finns ett rikt urval av altemativ inom ramen för det straffrättsliga sanktionssystemet så att påföljdens innehåll kan anpassas efter förhållan-

dena i de särskilda fellen. Samtidigt är det angeläget att påföljdssystemet Prop. 1991/92:100 är klart och överskådligt uppbyggt. En tanke värd att pröva i det Bilaga 3 sammanhanget är att begränsa påföljdema till böter, fängelse och villkorligt fängelse. Ett sådant system skulle i så fell föratsätfe att de inte frihetsberövande påföljdsaltemativen, utom böter, inordnades under påföljden villkorligt fängelse.

Vid årsskiftet träder ny lagstiftning i kraft på två viktiga områden av det straffrättsliga påföljdssystemet. Det gäller bötesstraffet och behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare.

När det gäller bötesstraffet är det fråga om en allmän uppstramning av påföljden och en förändrad gränsdragning mellan penningböter och dagsböter Maximum för penningböter höjs från 1 000 kr till 2 000 kn Samtidigt höjs lägsfe anfelet dagsböter från en till 30 och det lägsfe dags-botsbeloppet från 10 kr till 30 kn Det blir vidare möjligt att bestämma straffet till permingböter även om endast böter är föreskrivet i straffskalan. Föratsättningen är att brottet bör föranleda ett lägre straff än 30 dagsböter

Frågan om behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare har länge varit föremål för debatt. Sferk kritik har riktats mot hur det nuvarande systemet har fungerat i praktiken. Den ändrade ordning som träder i kraft vid årsskiftet bör i vissa hänseenden kunna bidra till en bättre ordning. Principema för reformen har emellertid varit föremål för kritik samtidigt som farhågor uttryckts för att det nya systemet inte kommer att motsvara de förväntningar som ligger bakom lagstiftningen. Jag kommer därför att noga följa utvecklingen på området och vid behov te de initiativ som den kan ge anledning till.

Slutligen vill jag nämna att riksdagen nyligen beslutat om en ny lag om särskild personutredning i brottmål (prop. 1991/92:2, JuU4, rskn 24). Den nya lagen, som kommer att träda i kraft den 1 juli 1992, syftar till att åstadkomma ett mer flexibelt förfarande för att inhämta personutredning i brottmål. De nuvarande personundersökningama ersätts med yttranden från frivårdsmyndigheten. Avsikten är att yttrandena på ett bättre sätt än de nuvarande undersökningama skall kunna anpassas efter behoven i varje särskilt fell. Inte minst när det gäller rattfyllerimål bör den nya ordningen kunna bidra till att det skapas bättre föratsättningar för en praxis som är anpassad till de principer för påföljdsvalet som lagstiftaren ställt sig bakom.

47

5.6 De unga lagöverträdarna

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Ungdomsbrottskommittén fortsätter arbetet med sin översyn av ingripanden mot unga lagöverträdare i vilken bl.a. samordningen mellan socialtjänsten och rättsväsendet är en huvudfråga.

1 dagens samhälle är det en självklarhet att det allmänna, vid sidan av det ansvar som åvilar föräldrar och femiljer i övrigt, aktivt bör verka för att bara och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Sålunda bör socialtjänsten, skolan och andra berörda myndigheter i samarbete med hemmen sörja för att de unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd som de behoven Bara och unga som har gjort sig skyldiga till brott tillhör offe den grapp som har ett särskilt behov av stöd och hjälp. Samtidigt är det viktigt att även gentemot unga upprätthålla och hävda de grandläggande värden som skyddas genom straffrättsliga regien Det allmänna har således en dubbel uppgift när det gäller de unga lagöverträdaraa. När det gäller unga lagöverträdare finns det ett särskilj behov av samordning mellan socialtjänsten och de olika myndighetema inom rättsväsendet.

Den 1 januari 1982 trädde socialtjänstlagen (1980:620) i kraft. Huvudprincipen i socialtjänstlagen är att socialtjänstens insatser skall vara Frivilliga. Detta gäller också vården av bam och unga. Genom lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, som den 1 juli 1990 ersattes med en ny lag (1990:52) med samma namn, har emellertid undantag från frivillighetsprincipen gjorts under vissa föratsättningan

Även om det alltså också efter socialtjänstreformen firms utrymme för tvångsingripanden mot unga som har begått brott, är det uppenbart att reformen har iimeburit en viktig förskjutning av den avvägning mellan det allmännas och den enskildes intressen som regleringen i bamavårdsla-gen utgick ifrån. De ändringar av den socialrättsliga vårdlagstiftningen som därefter skett, bl.a. införandet av det s.k. öppenvårdstvånget år 1985 och de möjligheter att ingripa tidigare i de s.k. beteendefallen som infördes år 1990, mbbar inte de grandläggande principer som lades fest genom socialtjänstreformen.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskn 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades möjlighetema till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga lagöverträdarna. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samarbetsformer mellan myndighetema i ärenden som rör unga lagöverträdare (SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av BRÅ.

Även efter dessa ändringar har det emellertid varit uppenbart att det

48

finns behov av en bred och föratsättningslös genomgång av hur reaktionssystemet bör vara utformat i fråga om brott av unga. Det är en uppgift som nu ankommer på ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07, din 1990:53). Kommittén har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträdare och att i samband med detta också föratsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheter kan förbättras.

Kommittén kommer i det sammanhanget bl.a. att inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner och bedöma i vad mån dessa kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt brottslighet. Bland de reaktioner som diskuterats i detta sammanhang kan bl.a. nämnas s. k.veckoslutsfängelse, medling och förbud att vid vissa tidpunkter vistas på vissa platsen

Kommittén kommer också att fe upp frågan om särskilda regler bör gälla för handläggningen av ungdomsbrottmål. Diskussionen har här bl.a. gällt behovet och lämpligheten av någon form av särskilda jour-eller ungdomsdomstolan

Andra frågor som kommittén kommer att behandla är bl.a. frågan om behovet av särskilda regler för akufe omhändertaganden av imga och allmän domstols befettning med den form av frihelsberövanden som i dag sker med stöd av socialtjänstlagstiftningen.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

5.7 Brottsoffren

Några huvudpunkter:

- Brottsoffrens ställning skall stärkas.

- Brottsofferfrågoma bereds inom en arbetsgrapp i j usti tiedepartementet.

- Regleraa om rättsligt bistånd vid brott som begåtts utomlands ses över.

- En försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor förbereds.

Uppföljningen av 1988 års särskilda program för att stärka brottsoffrens ställning har fortsatt under år 1991 (jfr prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 32 f, prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 36 f och prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 35 f). Brottsofferfrågorna kommer att beredas vidare i en nyligen tillsatt arbetsgrapp i departementet.

När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts för brott utvidgades från den 1 januari 1991 möjlighetema att få målsägandebiträde. Ändringama iimebär att rätt till målsägandebiträde

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

i princip alltid skall finnas i mål om sexualbrott samtidigt som reglema Prop. 1991/92:100 blivit mer generösa också vid andra brott där målsägandebiträde kan Bilaga 3 komma i fråga. Riksdagen gav under våren 1991 (1990/91 :JuU21, rskn 217) regeringen i uppdrag att göra fömyade överväganden när det gäller en utvidgad rätt till målsägandebiträde och att i samband därmed fe upp också frågan om målsägandebiträdets processuella ställning och ansvarsfördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i fråga om skadeståndsfelan. Frågoma kommer att behandlas i en departementspromemoria som för närvarande uferbefes i justitiedepartementet.

I 1991 års budgetproposition anmäldes attjustitiedepartementet hållit en hearing angående behovet av och möjlighetema till rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts utomlands. I november 1990 gav riksdagen med bifell till en reservation (m, fp, c och v) regeringen i uppdrag att utreda situationen för offer för grova våldsbrott utomlands för att de i görligaste mån skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid svensk domstol (1990/91:JuU4, rskn 16). Det gäller bl.a. ersättning för egen inställelse vid domstol utomlands och advokathjälp eller annat stöd vid den utländska rättegången, liksom rättshjälp för en målsägande som för talan utomlands. Våren 1991 beslutade riksdagen ge regeringen tillkänna att hittills vidtagna mått och steg såvitt gäller frågor om stöd till offer för våldsbrott utomlands inte är tillräckliga och att det är nödvändigt att fortsatta åtgärder vidtas utan dröjsmål (1990/91 :JuU27, rskn 260). Frågan har beretts vidare inom justitiedepartementet under år 1991 i samarbete med andra departement bl.a. genom en inventering vid de svenska utlandsmyndighetema. Resultatet bör kunna redovisas i en departementspromemoria inom kort.

Lagen (1988:688) om besöksförbud, som trädde i kraft den 1 juli 1988, har inneburit ett förbättrat skydd för kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft den I april 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud skärpts till fängelse högst ett ån BRÅ har fått i uppdrag att göra en studie av besöksförbudslagen. Studien, som skall göras inom ramen för ett inom rådet pågående projekt om femiljevåld, skall bl.a. innehålla en utvärdering av 1990 års straffskärpning.

I 1991 års budgetproposition (bil. 15) beräknades tofelt 5 milj. kr för anskaffning av larm m.m. för akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatfe kvinnor RPSs arbete med att fe fram sådan skyddsutmstning har resulterat i att specialutrasfede väskor med mobiltelefon, skrikanordning m.m. har gjorts i ordning. Dessa specialväskor kommer att finnas i samtliga län i början av år 1992. I sammanhanget bör också nämnas att en försöksverksamhet med livvakt för hofede kvinnor förbereds inom regeringskansliet.

Riksdagen har bifellit den proposition (1990/91:58) med bl.a. förslag till en lag om rättspsykiatrisk vård som nämndes i 1990 års budgetproposition. Lagen träder i kraft den I januari 1992 och innebär att skyddsaspekterna blir bättre tillgodosedda än hittills bl.a. genom att åklagare skall medverka i förferandet vid utevistelse och utskrivning av personer som bedöms som ferliga. Åklagaren ges också möjlighet att

överklaga vissa sådana beslut. Brottsoffret får också möjlighet till Prop. 1991/92:100 information från sjukhuset om när lagöverträdaren ges tillstånd till Bilaga 3 utevistelse eller skrivs ut. Enligt förslag i prop. 1991/92:59 skall brottsoffret underrätfes om lagöverträdaren rymmer från en rättspsykiatrisk klinik eller inte kommer tillbaka från en permission.

Nya bestänunelser som syftar till att förhindra att uppgifter ifolkbolfö-ringen används för att leta rätt på personer i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier trädde i kraft den 1 juli 1991.

Domstolsverket har i en framställning till justitiedepartementet aktualiserat frågan om bättre sekretesskydd för uppgifter om offentligt anställda.Frågan kommer att behandlas i en departementspromemoria som för närvarande uferbetas inom departementet. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under vintern och att en remiss skall överlämnas till lagrådet våren 1992.

Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3) hade våldskommissionen i uppdrag att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren. I kommissionens uppdrag låg bl.a. att utvärdera de hittills vidtagna åtgärdema inom ramen för brottsofferprogrammet och inventera vad som ytterligare kan göras. Det kan i detfe sammanhang nämnas att kommissionen anser att det fortsatfe arbetet för brottsoffer bör följa de linjer som redan har lagts fest och föreslår att polisens, socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser utvecklas ytterligare.

Kommissionen uppmärksammar särskilt de kvinnojourer och brottsofferjourer som växt fram under senare år som ett komplement till samhällets åtgärder och som drivs på frivillig och ideell basis. Det är uppenbart, menar kommissionen, att de fyller ett stort och viktigt behov. Kommissionen föreslår att jourema skall få stöd genom bidrag av sfeten och att primärkommuner och landstingskommuner skall stödja jourema genom ekonomiska bidrag och genom hjälp med t.ex. lokal- och bosfedsanskaff-ning. Det kan nämnas att kvinnojouremas riksförbund och invandrarorganisationer som stöder misshandlade kvinnor genom förra årets budgetproposition fick ett organisationsbidrag av regeringen på 2 milj. kn Stödet till kvirmojourema bör emellertid stärkas ytterligare. Chefen för socialdepartementet kommer senare i dag att föreslå ytterligare medel för stödinsatser i kvinnojouremas lokala arbete.

Frågan om brottsofferjourer har uppmärksammats också på andra sätt. Rikspolisstyrelsens rapport (RPS rapport 1989:1) Brottsofferjourer - En handledning för polisens medverkan i brottsofferverksamhet, har uferbefets i syfte att främja tillkomsten av brottsofferjouren För närvarande finns ett femtiofel brottsofferjourer rant om i landet. Ett tjugofel nya jourer växer fram varje ån Målet är att det skall finnas en brottsofferjour i varje polisdistrikt, dvs. 117 stycken. Regeringen beslufede i augusti 1991 om ett bidrag på 1 milj. kn till Brottsoffer-jouremas Riksförbund. Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsofferjouren Jag återkommer till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till brottsskadenämnden.

Som redovisades i 1991 års budgetproposition har våldskommissionen

också uppmärksammat frågan om hot mot parter och vittnen i samband Prop. 1991/92:100 med rättegångar m.m. liksom frågan om samhällets stöd till barn som Bilaga 3 utsätts för övergrepp.

Arbetsgrappen för frågor om våld mot kvinnor, med företrädare för justitie-, social- och civildepartementen, avlämnade i februari 1991 en rapport med förslag till åtgärden Av rapporten framgår bl.a. att de anmälda fellen av våldsbrott mot kvinnor ökat och att det dolda våldet torde vara omfettande. 1 prop. 1990/91:113 (Au 17, rskr. 288) om en ny jämställdhetslag, m.m. redovisas förslag fill åtgärder som syffer fill att motverka våld mot kvinnor Rikspolisstyrelsen har i september 1991 fått i uppdrag att tillsammans med socialstyrelsen, domstolsverket och riksåklagaren genomföra fortbildning av berörda yrkesgrapper inom rättsväsendet liksom inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Syftet med fortbildningen är att genom ökad kunskap om våldet, dess effekter och orsaker förbättra stödet till de kvirmor som utsätts för våldsbrott och få till stånd mer effektiva förandersökningar m.m. på området. Arbetet med att se över handboken "Misshandel och övergrepp mot kvinnor och bam", som rikfer sig främst till dem som i sitt arbete kommer i kontakt med offer för misshandels- och sexualbrott, är numera klart. Socialstyrelsen har fått 5 milj. kr för att bedriva utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnor Avsikten är att få fram metoder och modeller för ett förbättrat samarbete mellan myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården liksom mellan dessa myndigheter och frivilliga organisationen I enlighet med arbetsgmppens förslag har regeringen givit justitiekanslern i uppdrag att se över reglema om s.k. våldspomografi i 16 kap 10 b § brottsbalken. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juli 1992.

När det gäller skadestånd till dem som utsatts för brott bör erinras om att kommittén om ideell skada (se avsnitt 4.4) enligt sina direktiv skall se över reglema om ersättning för ideell skada i samband med personskada m.m. Huvuduppgifteraa är att överväga om den nuvarande ersättningsnivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas och hur normer för att bestämma ersättningen bör festställas. Enligt tilläggsdirektiv (Din 1990:66) skall utredningen också överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen. Kommittén beräknas under våren 1992 lägga fram ett delbetänkande om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott.

I en promemoria från BRÅ, Bamens brott och föräldramas ansvar (BRÅ-PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen införs en regel som utvidgar föräldrars skadeståndsansvar Den föreslagna regeln innebär att föräldrar och andra som har vårdnaden om en underårig ansvarar för skador som den underårige vallan Ansvaret är begränsat till högst en femtedel av basbeloppet och gäller vid sidan av den underåriges eget skadeståndsansvar Promemorian har remiss-

behandlats och förslaget övervägs för närvarande i justitiedepartementet. Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

5.8 Brottsregistreringen

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda till andra påföljder än enbart böten För registret gäller bestämmelseraa i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen). RPS och polismyndigheteraa ute i landet för olika slag av polisregister För dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen).

År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från kriminalvårdsstyrelsen till RPS. 1 samband med överföringen fördes kriminalregistret samman med det centrala personregister som RPS då förde och som innehöll såväl uppgifter om påföljder som missfenkar om brott. Det samordnade registret, som förs med hjälp av ADB, kallas person- och belastningsregistret (PBR). För de olika delaraa av PBR gäller skilda regelkomplex. Innehållet i den del som gäller kriminalregistret regleras av kriminalregisterlagen. För PBR i övrigt gäller polisregisterlagen.

PBR ingår som ett delsystem i BROTTSRI som i sin tur utgör en del av rättsväsendets informationssystem. Rättsväsendets informationssystem består inte av en dafebank på en och samma anläggning ufen en rad från varandra fristående men begreppsmässigt och tekniskt samordnade ratiner på olika anläggningar Syftet med rättsväsendets informationssystem är bl.a. att förenkla och förbättra informationsutbytet mellan myndighetema i rättsväsendet. Projektet leds av samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI).

1 BROTTSRI ingår system med mtiner i brottsmålsförferandet i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolama samt system för förferandet inom kriminalvården. Föratom PBR omfattar BROTTSRI bl.a. system för ordningsbot och för strafföreläggande och för register över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor

Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och fxjlisregister-lagama m.m. 1 propositionen konstaterades att det nuvarande PBR var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande förändringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR. Vid en teknisk översyn borde man enligt propositionen i första hand överväga en lösning som innebär att belastnings- och misstankeuppgifter skall finnas i skilda register Ett nytt system borde också vara mer flexibelt än det nuvarande så att ändringar i fråga om registerinnehåll och registerutdrag kan göras utan stora kostnader Enligt propositionen borde vidare registreringen av påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med den registrering som för närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden godtogs under riksdagsbehandlingen (JuU 1987/88:34, rskn 283).

I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 (jfr SARI rapport 1989:2) har SARI föreslagit att den registrering som för närvarande görs

i PBR och registret över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor Prop. 1991/92:100 i framtiden skall göras i två olika register 1 det ena registret - av SARI Bilaga 3 kallat kriminalregistret - skall antecknas sådana påföljdsuppgifter som gäller bl.a. domar och slutliga beslut i brottinål, godkända ordningsförelägganden och strafförelägganden, regeringsbeslut om nåd och påföljder av betydelse för körkortsfrågon I det andra registret - av SARI kallat misstankeregistret - bör antecknas kortfetfede uppgifter om bl.a. brottsanmälningar, åklagarinträde, delgivning av misstanke om brott och beslut att väcka åfel. De båda registren bör enligt SARI regleras i skilda förfettningar För andra register inom polisen, såväl ADB-register som manuella register, bör det enligt SARI fortferande fmnas en polisregisterlag. Både kriminalregistret och missfenkeregistret bör enligt SARI:s skrivelse förläggas till RPSs enhet i Kirana.

Vid anmälan av dafelagsfrågor m.m. i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 16 - 17) tog föredragande departementschefen upp frågan om den framtida utformningen av brottsregistreringen. Departementschefen sade sig i stort ansluta sig till SARIs förslag till förändring av lagstiftningen om brottsregister samt att det fortsatta tekniska utvecklingsarbetet på brottsregistreringen borde ske efter de riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen anmälde samtidigt att en promemoria med förslag till ny brottsregisterlagstiftning var under uferbefende i justitiedepartementet.

Även jag kan ansluta mig till de överväganden som tidigare har gjorts i ärendet. Uppbyggnaden av brottsregistreringen bör således utformas efter de linjer SARI har föreslagit. I justitiedepartementet pågår arbetet med utformningen av förslag till ny brottsregisterlagstiftning. Utgångspunkten för det arbetet är de förslag till kriminal- och misstankeregister som SARI har lagt fram. Vad gäller innehållet är inriktningen att de nya registren i huvudsak bör motsvara vad som i dag registreras i PBR och registret över påföljder som har betydelse i körkortsfrågor Förslagen kommer att skickas ut på remiss inom kort.

RÄ och RPS utvecklar nu nya ratiner för strafföreläggande resp. ordningsföreläggande med sikte på att de skall kunna tas i brak under år 1992. RPSs enhet i Kirana skall ombesörja viss databehandling i de nya ratineraa men också ha självständiga uppgifter när det gäller uppbörd av böter i ordningsföreläggande och strafföreläggande och maskinell framställning av olika meddelanden. Enheten i Kirana avses få nu aktuella uppgifter redan när de nya ratinema för ordningsföreläggande och strafföreläggande tas i brak.

SARI har utrett två altemativ för en uppbyggnad av misstankeregistret och kriminalregistret vid enheten i Kirana (se SARI rapport 1989:2). På uppdrag av SARI gör nu statskontoret en utredning av säkerhetsfrågor m.m. vid datakommunikation mellan rättsväsendets myndigheter och enheten. De riktlinjer för lagstiftningen om brottsregistreringen som jag nu har dragit upp gör det möjligt att utvidga det tekniska arbetet för misstankeregistret och kriminalregistret och inleda konstraktionsfesen för de bägge registren. Alteraativen behöver dock defeljstuderas, det gäller i synnerhet hur och när PBR och registret över påföljder som har

betydelse i körkortsfrågor kan avvecklas. Alteraativen måste vidare tidsplaneras och kostnadsberäknas. I arbetet bör också utredas om inte kriminalregistret kan byggas upp successivt av de uppgifter i de nya ratinema för strafföreläggande och ordningsföreläggande som skall antecknas i det nya kriminalregistret. Detsamma gäller uppgifter ur den nya ratinen för domar i brottmål som domstolsverket utvecklar En sådan uppbyggnad bör kunna kombineras med att motsvarande delar i PBR och i registret över påföljder som har betydelse i körkortsfrågor därefter inte förs. De bägge registren skulle därmed kunna avvecklas successivt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

fe del av vad jag har anfört om riktlinjema för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

5.9 Pblisen

Några huvudpunkter:

- Polisens arbete inriktas i ökad utsträckning mot förebyggande verksamhet.

- Kampen mot våldsbrott och narkotikabrott prioriteras.

- Ramstyraing med en ny anslagsstraktur införs för polisen.

- En försöksverksamhet inleds med liwaktsskydd för hotade kvinnor.

- Polisbristen bör vara avhjälpt år 1995.

Polisen har huvudansvaret för att bekämpa brottsligheten och att skapa ett tryggare samhälle från kriminalpolitisk synpunkt. Mot bakgrand härav har polisens möjligheter att utföra sitt arbete på ett effektivt och rättssäkert sätt tilldragit sig ett ökande intresse från statsmakteraa sida.

Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet på grandval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.

År 1990 förelade den dåvarande regeringen riksdagen en proposition om fömyelse inom polisen (prop. 1989/90:155). Propositionen innehöll riktlinjer för det fortsatta reformarbetet på polisens område. Bl.a. behandlades frågor om införande av mål- och resultatstyming samt en ökad inriktning mot förebyggande polisarbete. Riksdagen hade ingen erinran mot de redovisade riktlinjema (1990/91:JuU 1, rskr 1).

Sedan den 1 december 1991 hör polisen åter till justitiedepartementets område efter att ha hört under civildepartementet sedan den 1 januari

55

1989. Prop. 1991/92:100

Ett förslag till förändringar i fråga om polisens regionala organisation Bilaga 3 förelades nyligen riksdagen i proposition 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen. Förslaget innebär att den s.k. länspolismästarmodellen införs generellt den 1 juli 1992. Reformen innebär ingen ändring av länsstyrelsens ställning som högsta polisorgan i länet.

Efter framställning från länsstyrelsen i Stockholms län har regeringen beslutat om att polismyndigheten i Danderyd den 1 januari 1992 skall gå upp i polismyndigheten i Täby. Sammanslagningen gör det möjligt att rationalisera verksamheten och att frigöra polismän för egentligt polisarbete.

Det organisatoriska reformarbetet inom polisen går nu vidare. Det finns goda skäl att fullfölja den översyn av polisens organisationsstmktur, som bedrivits inom civildepartementet (jfr prop. 1990/91:100, bil. 15, s. 63) och som legat till grand för den nyss nämnda propositionen om regional ledningsorganisation. Närmast på tur för en översyn bör enligt min mening vara den centrala polisorganisationen. Ett mål bör därvid vara att så långt det är möjligt delegera ansvar och uppgifter till lokal och regional nivå, samtidigt som rikspolisstyrelsen ges bättre organisatoriska föratsättningar att lösa de uppgifter i fråga om utvecklingsarbete, intemationellt polissamarbete m.m., som av olika skäl bör ligga centralt inom polisväsendet. Också det organisatoriska sambandet mellan RPS och statens kriminaltekniska laboratorium hör till det som bör ses öven Jag avser att återkomma till regeringen beträffande formema för den fortsatta översynen.

Som redan framgått har riksdagen godtagit riktlinjer för polisen som bl.a. innebär en ökad inriktning mot förebyggande polisarbete (prop. 1989/90:155, 1990/91: JuU 1, rskr l;prop. 1990/91:100 bil. 15, JuU23, rskr 214). Ett arbete med att utveckla polisarbetet i den angivna riktningen pågår nu på många håll inom polisorganisationen. Arbetet är i huvudsak lokalt förankrat och går bl.a. ut på ett nära samarbete mellan å ena sidan polisen och å andra sidan skola, socialtjänst och andra myndigheter, företeg, ideella organisationer, sammanslutningar av boende, osv. Också organ på central nivå, fräinst RPS och BRA, har en roll exempelvis när det gäller utvärdering och förmedling av erferenheter av det nya arbetssättet.

Som ett led i det brottsförebyggande arbetet har RPS år 1991 utgivit ett manifest benämnt "Rakt på brottsligheten". Där framhålls vikten av en förändrad polisroll. Den går bl.a. ut på att orsakema fill kriminaliteten åtgärdas innan symtomen börjar märkas. Det gäller för polisen att mer än hittills förebygga brott och ordningsstömingan Att föratse, förebygga och förhindra brott blir därmed, i enlighet med vad som anförs i manifestet, en mycket viktig uppgift för svensk polis i framtiden.

Som tidigare nämnts finns sedan en tid tillbaka inom regeringskansliet en arbetsgrapp under ordförandeskap av sfetssekreteraren i justitiedepartementet med uppgift att samordna utvecklingsarbetet när det gäller brottsförebyggande arbete på fem orter i landet, nämligen

56 Stockholm, Malmö, Linköping, Karlskoga och Östersund. Avsikten är att Prop. 1991/92:100 stimulera metodutvecklingsarbetet på dessa orter så att erferenhetema Bilaga 3 skall komma till nytte i det brottsförebyggande arbetet i övriga delar av landet (jfr avsnitt 5.2).

Som redan anförts förbereds inom regeringskansliet en försöksverksamhet med liwaktsskydd för hotade kvirmon

En utveckling pågår mot en mer allmänt inrikted polisiär yrkesroll som bl.a. innebär att skillnaderaa mellan ordningspolis, kriminalpolis osv. minskan Därigenom kan polisen användas på ett mera flexibelt sätt, allt efter hur behoven skiften Det är ägnat att öka effektiviteten hos den samlade polisverksamheten. 1 linje med denna utveckling har polismyndighetema sedan den 1 juli 1990 befogenhet att bestämma om sin egen organisation. Detfe har exempelvis vid några myndigheter lett till att ordningsavdelningen och kriminalavdelningen har förts samman till en operativ avdelning.

Den nu skisserade utvecklingen när det gäller arbetsmetoder, organisation och yrkesroller påverkar givetvis kraven på polisutbildningen. Inom rikspolisstyrelsen pågår mot denna bakgrand en översyn av utbildningen inom polisväsendet. I den mån arbetet leder fram till mera genomgripande reformförslag krävs för genomförande ändringar i förordningen (1985:751) om utbildning och forskning inom polisväsendet.

Anfegningen av polisaspiranter ökar redan innevarande budgetår Jag räknar med att polisbristen skall vara avhjälpt senast år 1995.

I sammanhanget kan nämnas att tjänsten som professor i polisforskning vid polishögskolan under år 1991 har fått sin försfe innehavare.

Under år 1991 har två utredningar inom kommittéväsendets ram tillsatts på polisens område. Den ena. Trafikpolisutredningen, ser över arbetsmetoder och organisation beträffande polisens trafikövervakning med syfte att göra denna mer effektiv. Särskild utredare är f.d. landshövdingen Göte Fridh. Utredningens arbete skall redovisas före utgången av september 1992. Den andra utredningen skall se över sjöpolisens organisation och uppgifter (jfr bet. 1990/91 :JuU23). Utredningen arbefer under namnet Sjöpolisutredningen och skall redovisa sitt arbete före utgången av juni 1992. Särskild utredare är f.d. överdirektören Ulf Waldau.

SÄPO kommitténs slutbetänkande (SOU 1990:51) bereds inom justitiedepartementet med sikte på att uferbefe en lagrådsremiss om personalkontroll.

Ett omfetfende förberedelsearbete har bedrivits främst inom RPS inför en förändring av polisens budgetsystem. Arbetet har redovisats bl.a. i en särskild rapport i april 1992 och i den fördjupade anslagsframställningen för polisväsendet inför budgetåren 1992/93 - 1994/95. Det nya budgetsystemet bygger bl.a. på mål- och resulfetstyming och på att huvuddelen av medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är stärkfe krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Det innebär att den regionala och lokala nivån inom polisorganisationen ges ett ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende. Genom den reform i

fråga om polisens regionala ledningsorganisation, som nyss berörts, skapas de organisatoriska föratsättningama för en sådan decentralisering av befogenheter och ansvar

I det följande föreslås att polisen inledningsvis tilldelas en ettårig budgetram. Som ett övergripande mål för polisverksamheten bör anges att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Brottsbekämpningen bör i ökad utsträckning inrikfes mot våldsbrott och narkotikabrottslighet.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

5.10 Åklagarväsendet

Några huvudpunkter:

- Åklagarväsendets uppgifter, arbetssätt och organisation ses över av åklagaratredningen-90

- Åklagarväsendet får nu medel för det andra året i den pågående treåriga budgetperioden.

Arbetsbördan inom åklagarväsendet har ökat kontinuerligt de senaste åren. Det har tidvis varit svårt att rekrytera och behålla främst yngre jurister För närvarande råder emellertid inga särskilda rekryteringssvårigheten

Efter mönster av det framstidsinrikfede arbete som pågår beträffende domstolsväsendet har också på åklagarväsendets område tillkallats en parlamentariskt sammansatt kommitté med ett sektorsövergripande uppdrag, nämligen åklagaratredningen-90 (Ju 1990:04). Utredningens uppgift är att se över åklagarverksamheten och reglema om förandersökning. Utredningen skall överväga möjlighetema att ytterligare renodla åklagamas arbetsuppgifter, bl.a. genom att åklagarna befrias från uppgifter som kan skötes av annan personal eller andra myndigheter Andra viktiga frågor rör ett effektivare förandersökningsförfarande och utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande samt frågor om avkriminalisering. Även organisatoriska frågor omfattas av utredningens uppdrag, som skall vara slutfört före utgången av juni 1992.

RÅ har ijuni 1991 fått i uppdrag att senast den 1 april 1992 redovisa hur arbetet med decentralisering av beslutsbefogenheter och budgetensvar bedrivs och vad man räknar med att kunna åstedkomma under en treårsperiod. RÅ har vidare fått i uppdrag att till hösten 1991 komma med förslag till hur besparingar om 1 milj. kn skall kunna uppnås inom den centrala administrationen genom decentralisering av personal- och ekonomiadministrativa uppgiften RÅ har i sin redovisning av uppdraget i oktober 1991 föreslagit vissa åtgärder i dette avseende. Förslagen bör vidare utvecklas av RÅ inom ramen för det fortsatta förnyelsearbetet.

Åklagarväsendet går budgetåret 1992/93 in i andra året i den pågående

treåriga budgetperioden. Systemet med treåriga budgetramar ökar möjlighetema till långsiktig planering och bidrar till ett smidigare utnyttjande av anslagsmedlen.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

5.11 Kriminalvården

Ett par huvudpunkter:

- 1974 års kriminalvårdsreform utvärderas av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Därvid skall bl.a. den s.k. närhetsprincipen och differentieringsbehoven övervägas.

- Behovet av anstaltsplatser vid en övergång till tvåtredjedelsfrigivning övervägs i särskild ordning.

5.11.1 1974 års kriminalvårdsreform

Arbetet inom kriminalvården består i att verkställa fängelsestraffen och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna samt för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fest genom 1974 års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differientiering, underlätta de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga följderaa av frihetsberövandet.

I reformen betonades att kriminalvårdens tjänstemän skall ha en nära samverkan med andra samhällsorgan på den dömdes hemort och verka för att han får del av samhällets resurser och service på samma sätt som andra medborgare. Enligt denna tonke, som brakar kallas normaliseringsprincipen, skall kriminalvården inte bygga upp egna resurser i konkurrens med andra samhällsorgan. Kriminalvården skall i stället verka för att den dömde kommer i åtnjutande av den samhällsservice som han enligt de generella regler som gäller är berättigad fill.

Normaliseringsprincipen hänger nära samman med en annan princip som låg till grand för nämnda reform, nämligen den s.k närhetsprincipen. Denna princip innebär att den dömde, så långt det är möjligt, skall undergå fängelse i eller i närheten av sin hemort för att kunna hålla nära kontakter med personer och myndigheter på den ort där han kommer att vistas efter frigivningen. Närhetsprincipen är således en praktisk föratsättning för att normaliseringsprincipen skall kunna tillämpas så bra som möjligt. Syftet är att underlätta den intagnes anpassning i samhället efter anstaltsvistelsen.

Genom reformen antogs också riktlinjer i fråga om utformningen av kriminalvårdens anstalter Det fortsatta ansteltsbyggandet skulle inriktes på uppförande av mindre lokalanstalter som främst skulle utnyttjas för utslussning av intagna i samhällslivet i enlighet med principema om normalisering och närhet. År 1980 antog riksdagen ett principprogram

för det framtida anstaltssystemet, som i allt väsentligt byggde på Prop. 1991/92:100 principema i kriminalvårdsreformen. Totalt 21 lokalanstelter har Bilaga 3 tillkommit på grundval av programmet. Principprogrammet har i betydande utsträckning kunnat genomföras.

5.11.2 Utwcklingen på kriminalvårdsanstalterna

Närheten till den dömdes hemort skall således enligt nu gällande lagstiftning så långt möjligt bilda en utgångspunkt för lokalansteltsplace-ringen. Riksanstaltema har emellertid hela landet som upptagningsområde. Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad specialisering inom anstaltsorganisafionen när det gäller verksamhetens inriktning. Den kan emellertid av helt naturliga skäl försvåra tillämpningen av närhetsprincipen och därmed också av normaliseringsprincipen. Specialiseringen har hittills främst inriktats på narkotikamissbrakaraa. Det finns numera särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom särskilda avdelningar för infegna som inte missbrakar narkotika vid ett 25-fel riks- och lokalanstalten Tidigare har sådana avdelningar, på något undantag när, saknats vid lokalanstaltema. Inom kriminalvården bedrivs vidare verksamhet vid några anstalter i syfte att finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott. Även i övrigt är strävan att anpassa verksamheten vid riks- och lokalanstaltema för olika kategorier av intagna. Bl.a. bedrivs s.k. rattfälle-verksamhet vid ett tiotal anstalten Inom Stockholmsregionen finns numera en lokalanstalt som används enbart för kvinnliga intagna. Vidare har kriminalvårdsmyndighetema i ökad utsträckning koncentrerat placeringen av kvinnliga intagna till en viss eller vissa lokalanstalter även inom andra regioner än Stockholmsregionen.

Till grand för denna utveckling ligger bl.a. de krav på en ökad differentiering av de integna som stetsmaktema uttelat under senare år Riksdagen har vid flera tillfällen erinrat om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara bl.a. att integna uten narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbrak inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under ansteltsvistelsen, att missbrakare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstaltema och ute i samhället.

Våren 1991 gav riksdagen regeringen till känna att den verksamhet med behandling av personer, dömda för sexualbrott och våldsbrott, som bedrivs inom kriminalvården bör utökas och intensifieras ytterligare. Målet måste enligt riksdagen vara att de intagna som vill och har behov av det skall kunna erhålla en sådan behandling.

Vad gäller kvitmor på lokalanstalt har riksdagen upprepade gånger uttalat det angelägna i dels att alla kvinnor som så önskar kan genomföra sin anstaltsvistelse skilda från manliga intagna, dels att integna kvinnors behov kan tillgodoses också på anstelter med både manliga och kvinnliga integna.

Jag anser att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt ut-

veckling inom ansteltema när det gäller verksamhetens inriktning. Som Prop. 1991/92:100

framhålls i regeringsförklaringen bör kriminalvårdens brottsförebyggande Bilaga 3

och sociala aspekter tillmätes ökad betydelse liksom arbetet med att

bekämpa narkotikamissbruket på ansteltema. I dette ingår bl.a. att öka

antelet anstalter och avdelningar på anstelter som arbeter med särskilda

motivations- och behandlingsprogram för narkotikamissbmkare.

5.11.3 Kriminalvårdsreformen bör nu utvärderas

Innehållet i en ansteltsvistelse bör naturligtvis vara så bra som möjligt. Det är självfellet viktigt att det under ansfeltsvistelsen finns föratsättningar för den integne att ha nära kontakter med de personer och myndigheter som kan underlätte hans övergång till ett liv i frihet. Samtidigt framstår det som ofrånkomligt att utvecklingen mot en ökad specialisering av verksamheten på kriminalvårdsansteltema kan komma att medföra placeringar av integna i strid med närhetsprincipen. Jag anser dock att intresset att hindra spridningen av narkotikamissbraket och att kunna erbjuda möjligheter till rehabilitering även på lokalansteltema väger så tungt att det kan motivera att den dömde placeras på en annan anstelt än den som ligger närmast hemorten. Avståndet till hemorten bör emellertid inte vara längre än att det går att upprätthålla de kontakter som jag tidigare nämnt på ett rimligt sätt.

Det har i huvudsak rått politisk enighet om att Sverige skall slå vakt om den kriminalpolitik som kriminalvårdsreformen var ett uttryck för Utvecklingen i samhället har emellertid varit en annan än vad det fenns anledning att föratse i början av 1970-felet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte minst narkotikaproblemen har kommit att försvåra genomförandet av en del av ambitionerna i reformen. En genomgripande utvärdering av kriminalvårdsreformen bör därför äga ram. Jag kommer att föreslå regeringen att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas med uppgift att överväga om de hittillsvarande målen i alla avseenden skall gälla och om de medel som står till förfogande är de riktiga. I det sammanhanget bör bl.a. övervägas om den s.k. närhetsprincipen skall ha samma styrande effekt vid placeringen i ansfelt som i dag. Vidare bör utredningen överväga formema för att i större utsträckning än i dag differentiera olika kategorier av infegna på olika avdelningar resp. anstelter, bl.a. med hänsyn till behoven av olika former av stöd och behandling under och efter ansteltsvistelsen. 1 det sammanhanget bör övervägas vilka regler som bör finnas för placeringar på slutna resp. öppna riks- och lokalanstelter, bl.a. med avseende på dels de dömdas behov, dels krav på säkerhet m.m. Därvid finns det också anledning att gå in på om den nuvarande kategoriuppdelningen i riks- och lokalanstelter är ändamålsenlig.

5.11.4 Behovet av anstaltsplatser Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 En arbetsgrapp inom regeringskansliet gör för närvarande en översyn av hur det framtida ansteltsbyggandet bör ske. Därvid är det en viktig uppgift att på grandval av en analys av effektema av en reform av den villkorliga frigivningen (avsnitt 5.5) undersöka i vilken utsträckning behov av ytterligare ansteltsplatser kan tillgodoses genom den typ av kompletteringar av den nuvarande ansteltsorganisationen som jag redovisar under littera E, rabriken Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.

6 Den nya budgetprocessen

Den nya budgetprocessen bygger på redovisning av resultet av den stetliga verksamheten. Omkring en tredjedel av myndighetema och verksamhetema skall genomgå en fördjupad verksamhetsprövning vart tredje år, då medelsramar och inriktningsbeslut normalt skall omfetfe en kommande treårsperiod. Såväl åklagarväsendet som domstolsväsendet har ingått i den försöksverksamhet som påbörjades 1985. Den generella övergången till en förändrad budgetprocess påbörjades för justitiedepartementets del genom att en fördjupad verksamhetsprövning av åklagarväsendet skedde inför budgetåret 1991/92. Inför budgetåret 1992/93, då ytterligare en grapp myndigheter introduceras i systemet, var avsikten att bl.a. domstolsväsendet och polisväsendet skulle genomgå en fördjupad prövning. För domstolsväsendets del har det emellertid, med fenke på de stora förändringar av verksamheten som förestår, endast varit möjligt att nu göra en fördjupad prövning för två år framåt i tiden. För polisväsendet har det ej varit möjligt att genomföra en fördjupad prövning. Regeringen avser därför att beslufe om myndighetsspecifika direktiv för polisväsendet.

Den sisfe grappen av myndigheter tillhörande justitiedepartementet slussas in i systemet med treårsprövning budgetåret 1993/94. Det gäller t.ex. kriminalvårdsstyrelsen, justitiekanslem och datainspektionen. Dessa myndigheter har under våren 1991 fått särskilda direktiv från regeringen angående arbetet med och utformningen av den fördjupade anslagsframställningen.

Bokföringsnämnden är också en myndighet som hör till justitiedepartementets område men frågor om anslag till nämnden redovisas numera under VIl:e huvudtiteln (finansdepartementet).

7 Lokairörsörj ningen Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Riksdagens beslut om riktlinjer for den statliga lokalförsörjningen (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr 386) innebär att myndighetemas ansvar och befogenheter i fråga om lokalförsörjningen successivt kommer att vidgas och att de ges möjligheter att besluta om sin egen lokalförsörjning. Myndighetema kommer således att överfe byggnadsstyrelsens nuvarande uppgift att svara för lokalförsörjningen. Förändringen innebär att myndighetens helhetsansvar för verksamheten också innefatfer ett krav på att lokalförsörjningsfrågoma hanteras på ett effektivt och ekonomiskt sätt.

Myndighetema inom justitiedepartementets område disponerar knappt två miljoner kvadratmeter, varav

Kvadratmeter

Milj,

Polisväsendet

993 000

776 Åklagarväsendet

48 800

54 Domstolsväsendet

och rättshjälpen

365 000

354 Kriminalvärden

490 000

225 Övriga

3 700

63 A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M. Prop. 1991/92:lOO

Bilaga 3 A 1. Statsrådsberedningen

1990/91 Utgift

34 991 230

1991/92 Anslag

33 363 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

32 502 000

1992/93 Förslag

39 109 000

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

Summa

-1- 14

Ansttg

Förvaltningskostnader 31 919 000 -I- 7 190 000

(därav lönekostnader) (28 766 000) (-1- 7 190 000)

Summa 31919 000 +7 190 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 39 109 000 kn

Vid medelsberäkningen har jag beakfet att uppgifter som gäller samordning av forskningsfrågor m.m. har överförts från statsrådsberedningen till utbildningsdepartementet. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 39 109 000 kn

64 A 2. Justitiedepartementet

1990/91 Utgift 47 082 495

1991/92 An.slag 51649 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskau 50 365 000

1992/93 Förslag 54 562 000

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

Summa

+ 9

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

52 416 000 (+ 46 240 000)

-I- 2 146 000 (+ 2 146 000)

Summa

52 416 000

-H 2 146 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 54 562 000 kr Vid medelsberäkningen har jag beaktat att uppgifter som gäller polisväsendet och fastighetsrätt har överförts från civildepartementet resp. bostadsdepartementet. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Justitiedepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 54 562 000 kr.

5 Riksdagen 1991192. I saml. Nr 100. Bilaga 3

65 A 3. Utredningar m.m. Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift 24 864 241 Reservation 7 810 583'

1991/92 Anslag 30 287 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 28 904 000

1992/93 Förslag 30 200 000

'exkl. mervärdeskatt

Elva nya kommittéer har tillsatts under år 1991, nämligen kommittén om registrerat partnerskap, vallagsutredningen, gmndlagsutredningen inför EG, grapptalanutredningen, utredningen med uppdrag att göra en översyn av den rättsliga regleringen av polisens befogenheter, utredningen om översyn av kreditupplysningslagen, kommittén om översyn av redovisningslagstiftningen, utredningen om översyn av justitiekanslerns arbetsuppgifter, utredningen om översyn av bestämmelsema om rattfylleri och sjöfylleri, utredningen om utvidgat skydd för grandläggande fri- och rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut och utredningen om ökat inslag av personval m.m..

Två kommittéer har överförts från civildepartementet, nämligen utredningen om översyn av polisens trafikövervakning och utredningen om sjöpolisens verksamhet.

Två kommittéer har överförts från bostadsdepartementet, nämligen kommittén för översyn av hyreslagstiftningen och kommittén för utveckling av försöksverksamheten med kooperativ hyresrätt.

Under år 1991 har tre kommittéer avslutat sina uppdrag, nämligen våldskommissionen, braksmönsteratredningen och påföljdsutredningen.

Under budgetåret 1992/93 har utöver medel för befintliga kommittéer beräknats medel för bl.a. utredningar om frivårdspåföljder och kriminalvården.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 30 200 000 kn under nästa budgetår

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 30 200 000 kr

66 A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift 11728 000 Reservation O

1991/92 Anslag 12 432 000

1992/93 Förslag 12 432 000

Från anslaget betalas bidrag till den verksamhet som bedrivs av Stiftelsen Institutet för framtidsstudien Stiftelsen, vars styrelse är utsedd av regeringen, skall enligt sina stadgar bl.a. i egen regi eller i samarbete med andra bedriva framtidsstudier samt långsiktig analys och därmed sammanhängande verksamhet för att stimulera till en öppen och bred diskussion om framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen. Stiftelsens verksamhet leds under styrelsen av en chef. 2 milj kr har tidigare avsatts som stiftelsekapital.

Institutets forskning har sedan dess verksamheten började i oktober 1987 varit koncentrerad fill tvärvetenskapliga problemområden. De hittills igångsatta forskningsprojekten berör ämnesområdena miljö och hälsa, svenskt arbete och liv samt intemationell och global utveckling. Under budgetåret 1989/90 har två nya projekt initierats, nämligen "Vår framtida kulturhistoria" och "Den private sektom i de nya nätverkens samhälle". Dessutom har ett preliminärt projekterbete "Den offentliga sektom i de nya nätverkens samhälle" pågått. Institutet har därmed initierat samtliga de projekt som föratsägs bli igångsatte under perioden 1988-1990 enligt den forskningsplan som bestämdes i maj 1988.

Enligt institutets forskningsplan kommer flera av de nu pågående projekten att sträcka sig fram till år 1994. Dette medför att endast fyra nya projekt kan påbörjas under den kommande treårsperioden. Bland dessa projekt ingår bl.a. "Differentieringens, segregationens och diskrimineringens Sverige" samt "Rörlighet, femiljestraktur och social kontroll".

Jag förordar att anslaget för budgetåret 1992/93 bör vara oförändrat.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 12 432 000 kn

67 B. POLISVÄSENDET Prop. 1991/92: lOO

Bilaga 3

1. Polisens uppgifter och organisation

Polisens verksamhet syfter till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp (1 § polislagen, 1984:387). En huvuduppgift för polisen är att bekämpa brottsligheten.

Polisens brottsbekämpande arbete sker främst genom övervakning, spaning och utredning. En central uppgift inom brottsbekämpningen är att förebygga och förhindra att brott begås. En viktig uppgift för polisen är också att säkra grandvalaraa för ett demokratiskt samhälle.

Den lokala polisorganisationen utgör basen i polisväsendet. Sedan polismyndigheten i Danderyd den 1 januari 1992 gått upp i polismyndigheten i Täby ingår 117 polismyndigheter i den lokala polisorganisationen. Antelet tjänster är totelt ca 24 000, varav omkring 16 700 polistjänster

Länsstyrelsen är högste polisorgan i länet. Den ansvarar för polisverksamheten där och har tillsyn över den verksamhet som bedrivs av de lokala polismyndighetema. Länsstyrelsen förfogar inte över egna operativa polisresurser men kan i speciella situationer te över ledningen av polisverksamheten i länet. Regional polischef är en länspolischef eller, i vissa län, en länspolismästere. I proposifion 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen har regeringen föreslagit övergång till en organisation med länspolismästere i alla län fro.m. den 1 juli 1992.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som sådan svarar myndigheten för personal- och ekonomiadministration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till rikspolisstyrelsen hör polishögskolan. Säkerhetspolisen och rikskriminalpolisen är operativa polisenheter knutna till rikspolisstyrelsen.

Till polisväsendet hör stetens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgift är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt främst polis- och åklagarmyndigheter samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.

2. Bakgrund

rksamhetens resultat

I den fördjupade anslagsframställningen har rikspolisstyrelsen redovisat utvecklingen under de senaste fem åren av ett antel faktorer som är av intresse när det gäller att bedöma resultetet av polisens arbete. Viktigast i dette sammanhang är enligt rikspolisstyrelsen den fortgående ökningen av brottsligheten, som innebär att efterfrågan på polisiär verksamhet ökar Jag har behandlat brottsutvecklingen i samhället närmare i det föregående.

Antelet inkomna utredningsärenden har under femårsperioden ökat enligt följande:

ekonomiska brott

28 %

narkotikabrott

6 %

våldsbrott

24 %

tillgreppsbrott

11 %

bedrägeribrott

6 %

övriga kriminalbrott

8 %

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Den lokala polisorganisationens resurser har, i ekonomiska termer, ökat med 6 % i fäste priser under femårsperioden. Personal resursema har dock minskat med 3 %, vilket skall ses mot bakgrand av bl.a. vakansläget när det gäller polismän. Dette har föranlett omfördelningar mellan olika aktiviteten Sålunda har kvarterspolisverksamheten minskat med 22 % och fotpatralleringen med 43 %, till förmån för den resurskrävande utryckningsverksamheten som ökat med 6 %.

På det hela teget synes polisens mätbara prestetioner ha gått ned under femårsperioden. Antelet ingripanden och utryckningar har visserligen ökat (5 %), men inte i proportion till brottsutvecklingen. Antelet gripna har minskat med 11 %. 1 förhållande till antelet inkomna ärenden har andelen ärenden som redovisats till åklagare minskat enligt följande.

Ärendekategori

Redovisat

Skillnad

1986 %

1990 %

Ekonomiska brott

51

35 - 16

Narkotikabrott

88

80 - 8

Våldsbrott

54

53 - 1

Tillgreppsbrott

13

12 - 1

Bedrägeribrott

68

67 - 1

Övriga kriminalbrott

21

16 - 5

Däremot har produktiviteten ökat genom att antelet till åklagare redovisade ärenden i förhållande till antelet nedlagda arbetstimmar har blivit högre.

Stetens kriminaltekniska laboratorium har ökat sin produktivitet. Med en resursökning på 6 % har laboratoriet under perioden mött en ökning av antelet inkomna ärenden på 44 %. En utveckling av tekniken på DNA-området har inletts vid laboratoriet.

Under de senaste åren har ett tämligen omfettande arbete bedrivits inom polisen när det gäller att rationalisera verksamheten. Till en del har arbetet samband med det rationaliseringsavtel som slöts på polisområdet i 1989-90 års avtalsrörelse. Genom effektiviseringama har polismän i ökad utsträckning kunnat tes i anspråk för egentligt polisarbete. Rikspolisstyrelsen har på grandval av de uppgifter som myndighetema

redovisat beräknat att de sammantegna vinstema motsvarar omkring 900 Prop. 1991/92:100 årsarbetskrafter för polismän. Bilaga 3

Personalsituationen

Polisverksamheten är personalintensiv. För bara några år sedan fenns ett överskott på färdigutbildade polisen Under de senaste åren har det dock inte varit möjligt att besatte alla fesfe polistjänster, med följd att vakanserna ökat.

En av orsakeraa till utvecklingen i fråga om vakanser har varit den låga infegningen av polisaspiranter på polishögskolan under några år under 1980-felet. Aspirantinfegningen har nu emellertid ökats. I samband med förra årets budgetbehandling bestämdes att 600 polisaspiranter skulle fes in under budgetåret 1991/92. Efter regeringsskiftet hösten 1991 beslufedes att ytterligare 100 polisaspiranter skulle anfes till polishögskolan under innevarande budgetår Anfelet polisaspiranter som fes in under budgetåret 1991/92 är därmed tofelt 700.

Det fer omkring tre år innan en ökning av aspirantintegningen kan ge utslag i form av färdigutbildade polisen Det betyder att vakansläget inom polisen fortfarande är bekymmersamt. För närvarande uppgår antelet vakanser till ca 900.

Asylutredningar

Antelet asylsökande ökade dramatiskt under 1980-talet. Budgetåret 1989/90 uppgick antalet till drygt 38 000. Därefter minskade antalet asylsökande till ca 20 800 under budgetåret 1990/91. Från och med juli 1991 ökade antalet asylsökande återigen kraftigt, sannolikt till följd av händelsema i Europa. Den mest markanta ökningen har skett i antalet asylsökande från Jugoslavien. Polisen och andra berörda myndigheter har gjort stora ansträngningar för att hantera det ökande antelet asylansökningar på ett tillfredsställande sätt.

Regeringen uppdrog i maj 1991 åt stetens invandrarverk att i samråd med rikspolisstyrelsen och berörda polismyndigheter genomföra en överföring av utredningsansvaret i asylärenden från polismyndighetema till invandrarverket per den 1 juli 1992. Polisen skall dock fortfarande göra en s.k. grandutredning i direkt samband med att en utlänning begär asyl. Uppdraget omfetter också överföring av ansvaret för förvarslokaler vid utredningsslussama. Uppdraget skall genomföras med utgångspunkt i stetskontorets rapport (1990:23) Utredningar i asylärenden.

I regleringsbrevet för polisväsendet avseende innevarande budgetår har regeringen framhållit vikten av att handläggningen av asylutredningar hos polismyndighetema måste bedrivas i sådan takt att samhällets kostnader för flyktingsverksamheten så långt möjligt begränsas och att de asylsökandes berättigade krav på snabb handläggning av en asylansökan tillgodoses. Som riktmärke för utredningsverksamheten hos polisen vid utredningsslussama har regeringen angett att en fullständig asylutredning skall kunna genomföras inom högst två veckor från ansökningsfillfället.

70

I regleringsbrevet har också slagife fest att det i fråga om övriga Prop. 1991/92:100 polismyndigheter finns ett sferkt intresse av att handläggningstiden i Bilaga 3 asylärenden inte överstiger två veckor

Som utgångspunkt för den nya ordningen i asylutredningsärenden har regeringen utfelat att balansema av asylärenden hos polismyndighetema den 30 juni 1992 bör vara sådana att de står i överensstämmelse med målet att en asylutredning normalt skall genomföras inom två veckor från ansökan.

Flygplatssäkerhet

Under senare år har den intemationella och nationella flygtrafikens expansion i förening med utvecklingen av den interaationella terrorismen ställt ökande krav på säkerhetsåtgärder, såväl kvantifetivt som i fråga om åtgärdemas tillförlitlighet. I 1990 års budgetproposition utfelades att polisens alltmer ökade resursbehov för säkerhetskontroller på flygplatser i framtiden knappast kan tillgodoses via sfetsbudgeten. Det var därför nödvändigt att undersöka alteraativa möjligheter för att tillgodose resursbehovet, och då närmast särskilda avgifter från flygplatshuvudmännen. Riksdagen hade ingen erinran mot vad som sålunda anförts.

Mot bakgrand av dessa utfelanden i budgetpropositionen har frågan om verksamhets- och kostnadsansvaret för flygplatskontrollen beretts vidare av rikspolisstyrelsen och luftfartsverket.

Efter slutfört utredningsarbete har rikspolisstyrelsen och luftfertsverket förelagt regeringen ett förslag till lösning i form av en mellan myndighetema träffed överenskommelse den 7 december 1990 rörande verksamhetsansvar och därtill kopplat kostnads- och fmansieringsansvar för förebyggande av brott mot den civila luftfertens säkerhet. Regeringen beslöt den 27 juli 1991 att godkänna överenskommelsen och uppdrog åt myndighetema att inom sina resp. ansvarsområden vidfe de åtgärder som är nödvändiga för överenskommelsens genomförande senast den 1 april 1992. Lösningen innebär att flygplatshållare får ett ökat ansvar för denna verksamhet och att därmed förbundna kostnader i större utsträckning än hittills får bäras av luftferten.

Polisen skall också i det nya systemet svara för hotbildsvärdering och ledning av flygplatskontrollanter i enlighet med vad som föreskrivs i lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats.

3. Rikspolisstyrelsens yrkanden Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Rikspolisstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen yrkat medel fÖr polisväsendet med 10 527 641 000 kn för budgetåret 1992/93. För budgetperioden 1992/93 - 1994/95 har rikspolisstyrelsen föreslagit en budgetram om tofelt 33 312 487 000 kr I yrkandet för budgetåret 1992/93 ligger deb en omräkning av nuvarande anslag mot bakgrand av verksamhetens fektiska omfettning och den av sfetsmaktema beslufede organisationen, dels yrkanden om sammanlagt ca 200 milj. kr. för särskilda satsningar De särskilda satsningama avser bl.a, en ökning av anfelet polisaspiranter, inrättande av s.k. fmanspolis, fri uniform, satsning på EG-arbete, stöd till kriminalpolitiskt utvecklingsarbete inom polisen samt personalförstärkningar till datebyrån. I den föreslagna budgetramen ligger en uppräkning av anslagen med 4 % per år fno.m. budgetåret 1993/94 med hänsyn till brottsutvecklingen.

Inför övergången till ett budgetsystem grandat på mål- och resul-tetstyming har rikspolisstyrelsen redovisat ett förslag till ny anslagsstraktur för polisväsendet. Förslaget bygger på att medel för polisväsendet anvisas över ramanslag. Förslagsanslag bör dock, enligt rikspolisstyrelsen, tillämpas när det gäller medel för brottsutredningskostnaden

I en särskild rapport har rikspolisstyrelsen redovisat förslag till ett planerings- och uppföljningssystem för polisväsendet som bygger på mål-och resultetstyming.

När det gäller den allmänna inriktningen av polisverksamheten har rikspolisstyrelsen förordat en ökad satsning på förebyggande polisverksamhet.

Häratöver har rikspolisstyrelsen redovisat förslag om vissa lagändringar m.m., som får behandlas i ett annat sammanhang.

4. Allmänna överväganden

4.1 Bedömning av verksamhetens resultat

Polisens verksamhet spänner över stora områden. Kraven på polisen grandas väsentligen på fektorer som polisen själv har begränsade möjligheter att påverka. Hit hör bl.a. brottslighetens omfettning och karaktär Också utvecklingen när det gäller vägtrafiken och antelet asylsökande som kommer till Sverige är viktiga faktorer i sammanhanget.

Under en lång följd av år har polisen haft att arbeto mot en ökande brottslighet. Brottsutvecklingen är inte unik för Sverige utan har sin mots\'arighet i åtskilliga andra jämförbara länder

Under de senaste åren har personalsituationen inom polisen varit bekymmersam. Det beror bl.a. på att infegningen av polisaspiranter till polishögskolan har varit alltför låg. En annan omständighet av betydelse är att anfelet polismän som lämnat sin tjänst för att gå över till annan verksamhet har varit högre än vad som beräknats, bl.a. beroende på den överhettade arbetsmarknadssituation som då rådde. Det stora antalet polisvakanser har naturligtvis minskat polisens möjligheter att möfe den

72

ökande brottsligheten på ett effektivt sätt och att ge allmänheten den Prop.1991/92:100 service som efterfrågas. Även om personalsitimtionen inom polisen nu Bilaga 3 synes vara på väg att bli bättre, är anfelet vakanfe polistjänster fortfarande oacceptebelt.

Mitt intryck är att polisen har en hög ambition när det gäller att lösa sina viktiga uppgiften Såväl utbildningsmässigt som när det gäller utrastningen står den svenska polisen på en hög nivå. Trots dette är resultetet av de senaste årens polisverksamhet inte alltigenom tillfredsställande. Det beror emellertid väsentligen på sådana fektorer som nyss berörts och som ligger utanför polisens egen kontroll.

Den allvarligaste bristen när det gäller polisverksamheten är enligt min mening att polisen inte i tillräckligt hög grad är synlig ute bland människor På detfe område har polisbristen slagit hårt mot sådana inslag i polisverksamheten som fotpatrallering och kvarterspolisverksamhet. Detfe minskar polisens möjlighet att verka brottsförebyggande och leder också till att människor känner sig otrygga på gator och torg. Också när det gäller den brottsutredande verksamheten har polisen haft svårt att hålla jämna steg med brottsutvecklingen.

Däremot har polisen genom bl.a. omprioriteringar lyckats upprätthålla en allmänt sett god utryckningsberedskap.

Också trafikövervakningen synes fungera väl med hänsyn till de föratsättningar som nu gällen Det finns dock skäl att avvakfe resultetet av den översyn av polisens trafikövervakning, som för närvarande görs inom ramen för kommittéväsendet, innan trafikpolisens arbete blir föremål för en utvärdering från regeringens sida.

Stetens kriminaltekniska laboratorium har lyckats öka sin produktivitet på ett mycket tillfredsställande sätt och har därigenom kunnat upprätthålla en god service i förhållande till polismyndighetema.

Rikspolisstyrelsen har i ökad omfettning koncentrerat verksamheten på utvecklingsfrågor såsom polisverksamhetens inriktning och den framtida polisutbildningen. Detta är enligt min mening en riktig satsning.

De ekonomiadministrativa systemen inom polisen har uppvisat bristen Bristema gäller såväl planering som uppföljning. En förayelse på detta område har dock inletts inför övergången till nytt budgetsystem.

Läget när det gäller polisens utrastning får generellt sett anses vara gott. Polisens verksamhet är personalintensiv (ca 80 % av de totela kostnadema för polisverksamheten utgörs av löner och andra personalkostnader) och det behövs en hel del utrastning för att verksamheten skall kunna bedrivas rättssäkert och effektivt. Det handlar om fordon, ADB-utrustning, sambandsutrastning, skyddsutrastning m.m., för att inte nämna inventerier till polisens lokalen Utrastningen förnyas fortlöpande. För närvarande pågår exempelvis en modernisering av radiosystemen, varigenom det i huvuddelen av landet använda radiosystem 70 får en betydligt bättre användbarhet än tidigare. ADB-stödet byggs ut efter hand. Nyligen har sålunda den datoriserade anmälningsratinen RAR efter ett omfettande förberedelsearbete tegits i drift vid polismyndigheten i Huddinge. En utbyggnad för resten av landet är planerad.

73

4.2 Polisverksamheten i framtiden Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Utgångspunkter

Att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället hör till rättsstetens viktigaste uppgiften

Brottsligheten befinner sig i dag på en nivå som inte kan accepteras. Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot brott måste därför vara ett huvudmål för kriminalpolitiken.

Det behövs naturligtvis åtgärder på många områden för att åstedkomma dette. Föratom kriminalpolitiken i snäv mening berörs bl.a. socialpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Det är emellertid ingen tvekan om att polisen inter en särställning i kampen mot brottsligheten. Ett målmedvetet och effektivt arbete från polisens sida är en föratsättning för att komma till rätte med brottsligheten.

Av vad jag anfört i det föregående framgår att polisen i dag inte fiillt ut förmår förhindra och ingripa mot brott i den utsträckning som vore önskvärd. En viktig fektor i det sammanhanget är att antelet polismän är för litet, bl.a. till följd av ett bekymmersamt vakansläge. Det finns också ett behov av fömyelse i fråga om viss utrastning, särskilt ADB-utrastning.

Rikspolisstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen begärt medel för bl.a. vissa ambitionshöjande åtgärder Det är emellertid en utgångspunkt för regeringens budgetförslag att reformer mäste finansieras inom befintliga ekonomiska ramar Dette måste i huvudsak gälla också inom polisens område. Det stetsfinansiella läget gör det nödvändigt att även för polisens del tillämpa en relativt stram budget.

Det irmebär att polisen i princip själv måste skapa ett utrymme för en fömyelse av verksamheten genom omprioriteringar, rationaliseringar och effektiviseringar Sådana åtgärder måste också genomföras för att åstadkomma besparingar inom polisens område på samma sätt som inom andra delar av den offentliga verksamheten. Besparingama får självfallet inte leda till att polisens möjlighet att upprätthålla allmän ordning och säkerhet försämras.

Som framgått har polisen redan genomfört rationaliseringar av olika slag, bl.a. inom ramen för det rationaliseringsavtal som slöts på polisens område i 1989-90 års avtalsrörelse. Av de medel som tillskjuts från arbetsgivaren enligt avtalet skall hälften finansieras av polisorganisationen inom det utrymme som skapats genom rationaliseringama. En särskild medelsuppräkning för rafionaliseringsavtalet i enlighet med vad rikspolisstyrelsen begärt bör därför inte ske.

Vid beräkning av medel skall också beaktes riksdagens beslut i anledning av 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150, Del II, s. 111) om besparingar inom polisen på 130 milj. kn Besparingama bör tes ut successivt under en treårsperiod.

Övergången till mål- och resultatstyming kommer att ge polisen de organisatoriska föratsättningama för att ytterligare effektivisera och i andra avseenden utveckla sin verksamhet. De nya styrformema bör

74

införas efter hand i enlighet med vad jag kommer att utveckla i det Prop. 1991/92:100 följande (avsnitt 6). Bilaga 3

Personalförstärkning

Ett gott resultat av polisverksamheten föratsätter att det råder balans mellan olika slag av resurser, såsom personal med eller utan polisutbildning samt utrastning för tekniskt stöd. På personalsidan är det viktigt att polismän kan frigöras för egentligt polisarbete genom att avlastas arbete av annan, stödjande personal. I dag råder en obalans mellan olika slag av resurser i det avseendet att antelet polismän är för litet till följd av att antelet vakante polistjänster har ökat under ett antel år

Det är angeläget att polisbristen i landet snarast blir avhjälpt. Därigenom skapas möjlighet att i ökad utsträckning satsa på kvarters- eller områdespolisverksamhet och andra förebyggande och trygghetsskapande åtgärden Att öka antelet utbildade polismän är en föratsättning för att polisen skall kunna uppfylla de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

Övergången till en mål- och resultetorienterad styming inom polisen innebär att regering och riksdag inte längre bör detaljreglera antalet polistjänster eller intagningen av aspiranter på polishögskolan. Jag kommer att behandla dessa frågor i det följande (avsnitt 6). Redan nu vill jag dock säga att jag anser att regeringen bör sätta som mål att antalet utbildade polismän i landet senast år 1995 bör motsvara nuvarande antal fasta polistjänster, eller ca 16 700.

Förebyggande polisverksamhet

Erferenhetema både från Sverige och från andra länder visar på svårigheter när det gäller att påverka brottsligheten på ett avgörande sätt med enbart polisarbete av traditionellt slag. Det är naturligtvis mycket viktigt att polisen patrallerar på gator och torg, rycker ut vid larm och utreder brott. Man skall emellertid inte förvänta sig att man ens med en betydande resursförstärkning till denna traditionella polisverksamhet skulle kunna uppnå kriminalpolitiska framgångar som står i proportion till resurstillskottet.

Mot denna bakgrand finns det skäl att uppmärksamma delvis nya former för den brottsförebyggande polisverksamheten, som har börjat prövas i ett antal polisdistrikt under de senaste åren. Arbetsmetoden, som också benämns problemorienterad polisverksamhet, går bl.a. ut på att den brottsförebyggande verksamheten inriktas på personer, miljöer och företeelser som utgör särskilda problem från kriminalpolitisk synpunkt. Arbetet bedrivs i nära samverkan med andra berörda myndigheter och institutioner och innefattar en bred kontaktskapande verksamhet gentemot allmänheten. I många fall tar polisen initiativ till brottsförebyggande åtgärder bland allmänheten eller andra som kan beröras av kriminalitet, exempelvis genom att organisera grannsamverkan till förebyggande av bostadsinbrott. Brottsförebyggande arbete av detfe slag kombineras på

flera håll med att övervakningsverksamheten i ökad utsträckning inrikfes Prop. 1991/92:100 på fotpatrallering och kvarterspolisverksamhet. Bilaga 3

Den nu redovisade formen av brottsförebyggande polisverksamhet befinner sig ännu i början av sin utveckling. Redan nu kan emellertid konstateras att metoden inger goda förhoppningar när det gäller att angripa brottsutvecklingen på ett verksamt sätt. Goda resulfet har rapporterats, låt vara än så länge på ett lokalt plan och beträffende avgränsade typer av kriminalitet och ordningsstömingan

Riksdagen har år 1990 festställt riktlinjer för polisverksamheten som innebär att en ökad vikt läggs vid det förebyggande arbetet (prop. 1989/90:155, 1990/91:JuUl, rskn 1). Enligt min mening bör denna linje fullföljas med ökad kraft. Också på central nivå bör ett brottsförebyggande arbete med problemorienterad inriktning kunna bedrivas genom rikspolisstyrelsens försorg. Exempelvis bör rikspolisstyrelsen i lämpliga former kunna verka för att branschratiner och standardavtalsvillkor utformas så att de försvårar eller i varje fall inte inbjuder till brott.

5. Riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet

I den av riksdagen antagna propositionen om polisens arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och rekrytering har föratsätts att regering och riksdag i samband med budgetbehandlingen lägger fast riktlinjer för resursanvändning och resursfördelning inom polisorganisationen (prop. 1984/85:81, JuU18, rskn 164). Det successiva införandet av en ny form av styming, som nu föreslås, innebär ett ytterligare steg mot en målstyming av polisverksamheten från regeringens och riksdagens sida.

Mot bakgrand av de allmänna överväganden som redovisats i det föregående anser jag att följande mål och riktlinjer bör gälla för polisen under budgetåret 1992/93.

Kriminalpolitiska mål

Målen för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.

Polisverksamhet i allmänhet

Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inrikfes mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande polisverksamhet). 1 polisens metodutvecklingsarbete skall utvecklandet av den brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats. En viktig del i detfe arbete bör vara att integrera brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet, såsom övervakningsverksamhet, kvarters- och områdespolisverksamhet och vissa former av brottsutredningsverksamhet. I detfe ligger också att fotpatralleringen bör öka och att polisen måste bli mera synlig i samhället.

1 den förebyggande polisverksamheten bör särskild uppmärksamhet Prop. 1991/92:100 ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt Bilaga 3 åt vaneförbryfere och andra som svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten.

Det som nu anförts utgör inte något avsteg från principen om att det är en av huvuduppgifterna för polisen att utreda brott som hör under allmänt åfel. Det är självfellet nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Den ökade betoningen av den förebyggande polisverksamheten bör dock förenas med en utveckling av arbetsmetoder och samarbetsformer när det gäller brottsutredningar Det är angeläget att alla möjligheter fes till vara när det gäller att effektivisera utredningsverksamheten och därigenom öka andelen uppklarade brott.

Samarbetet mellan polis och åklagare när det gäller förandersökningar bör utvecklas med syfte att utnyttja myndighetemas samlade resurser effektivare i utredningsarbetet.

När det gäller inriktning mot olika slag av brottslighet är det i försfe hand en uppgift för polismyndighetema att själva göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffekalor och andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala förhållanden. En ökad inriktning bör dock göras mot våldsbrott och narkotikabrott med hänsyn till den stora betydelsen för den enskilde som dessa brottstyper han

Brottsoffer

De enskilda personer som utsätts för brott skall sättas i centram för polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör utvecklas.

Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av akut skydd för utsatfe kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid särskilt beakfes. Som redan anförts kommer regeringen att fe initiativ till en försöksverksamhet med livvaktsskydd för hofede kvinnor

Trafiken

Huvudmålet för trafikövervakningen skall vara att öka trafiksäkerheten. Därvid skall kontrollen av trafiknykterheten och fordonshastigheten ges en framskjuten plats.

Europaintegrationen

Sveriges närmande till EG kommer att ställa delvis nya krav när det gäller intemationellt polissamarbete och andra metodfrågon Parallellt härmed kan den interaationella brottsligheten med anknytning till andra delav av Europa anfes komma att öka. Detfe måste uppmärksammas i det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen.

77

Rekrytering m.m. Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 När det gäller anfelet polismän och rekrytering av polisaspiranter finns riktlinjer i avsnitt 6.

Ett väl fungerande samspel mellan polisen och allmänheten är av stor betydelse för framgången i polisarbetet. En målmedveten satsning bör göras på att rekrytera fler personer med invandrarbakgrand till polisyrket.

Effektivisering

Myndigheter på alla nivåer inom polisväsendet skall bedriva ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett nära samarbete över polisdistriktsgränsema och länsgränsema för att tillvarafe polisväsendets samlade resurser bättre. Också samarbete med myndigheter och institutioner utanför polisväsendet är viktigt. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas på ett önskvärt sätt.

Utvecklandet av metoder för styming och uppföljning och andra ratiner inom ramen för det nya budgetsystemet skall också ges en framträdande plats i utvecklingsarbetet inom polisen.

6. En förändrad styrning

Inom polisen pågår sedan ett par år ett omfattande arbete med att förbereda övergången till en ny form för styraing i likhet med vad som efter hand införs vid flertalet andra myndigheter inom statsförvaltningen. Detta styrsystem bygger bl.a. på mål- och resultatstyraing och på att medel för verksamheten anvisas över ramanslag. Enligt de planer som regering och riksdag har lagt fest skall nya styrformer införas för polisens del fno.m. budgetåret 1992/93 (se prop. 1989/90:155 s. 61).

En sådan förändring av budgetprocessen inom polisen kommer att öka polisens möjligheter att bedriva en effektiv polisverksamhet till rimliga kostnader Polismyndighetema kommer att kurma planera sin verksamhet och göra egna resursprioriteringar på ett helt annat sätt än i dag. Möjlighetema ökar också att anpassa verksamheten efter skiffende lokala förhållande. Genom den flexibilitet som ligger i det nya systemet underlättas också den ökade inriktning mot förebyggande polisverksamhet, som förordats i det föregående.

Den förestående budgetreformen avser inte säkerhetspolisen. Föratsättningaraa för dess verksamhet skiljer sig alltför mycket från vad som gäller i fråga om polisverksamhet i allmänhet för att en reform av budgetsystemet skall kunna genomföras i detta sammanhang.

78 Grunder för anslagskonstruktionen Prop. 1991 /92:100

Bilaga 3 En utgångspunkt för anslagskonstraktionen bör vara att de medel som statsmakteraa anvisar för den lokala polisorganisationens behov i så stor utsträckning som är möjligt skall ställas till de lokala polismyndigheternas förfogande.

Samtidigt är det klart att vissa medel även i fortsättningen måste hanteras på central eller regional nivå inom organisationen, även om de ytterst är avsedda för den lokala organisationens behov. Sålunda bör rikspolisstyrelsen även i fortsättningen svara för större investeringar, t.ex. när det gäller centrala polisregister eller fesfe radioinsfellationer samt disponera medel för vissa andra gemensamma behov, såsom oföratsedda händelsen Också på regional nivå kan det finnas behov av medel för gemensamma behov inom länets polisorganisation.

Anslagskonstraktionen för polisväsendet måste alltså utformas med hänsyn bl.a. till de särskilda föratsättningama för polisens verksamhet. Det innebär exempelvis att polisen måste ha möjligheter att bemästra oföratsedda händelser och andra situationer som kräver extraordinära polisinsatser eller som av annan anledning inte kan beakfes i verksamhetsplaneringen.

Den möjlighet som myndighetema själva har att inom ett ramanslag använda anslagskredit eller anslagssparande skapar enligt min mening goda föratsättningar för polisen att bemästra fillfälliga variationer i arbetsbelastningen. Inom länets ram bör länsstyrelsen kunna utjämna variationer i fråga om myndighetemas belastning exempelvis genom att använda medel som hålls i reserv inom länet eller, i sisfe hand, genom att omfördela medlen mellan myndighetema. Vissa medel bör också kunna disponeras centralt av rikspolisstyrelsen för oföratsedda händelser o.d.

Uppgifter och befogenheter

En utgångspunkt bör alltså vara att uppgifter och befogenheter i det nya budgetsystemet bör decentraliseras så långt som möjligt. Det är också viktigt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar följs åt. Detfe är en av grandprincipema i det nya statliga budgetsystemet. Därigenom skapas bättre föratsättningar för att bedriva verksamheten på ett effektivt sätt och med en god hushållning i fråga om resursema.

På det organisatoriska planet skapas delvis nya föratsättningar genom den reform i fråga om den regionala polisorganisationen, som föreslås i regeringens proposition (1991/92:52) Regional ledningsorganisation inom polisen. Reformen innebär, om den godtas av riksdagen, att det i varje län kommer att finnas en länspolismästare som på länsstyrelsens vägnar utövar uppgifteraa som regional polischef i länet. Organisatoriska föratsättningar skapas genom reformen för att förbättra samordningen av polisverksamheten inom länen och för att länsstyrelsen, i första hand genom försorg av länspolismästaren, skall kunna fullgöra sina uppgifter

som högsfe polisorgan i länet också inom ramen för det nya budgetsyste- Prop. 1991/92: ICX) met. Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992. Bilaga 3

Som jag framhållit redan i propositionen om den regionala ledningsorganisationen bör tyngdpunkten i polisverksamheten också i fortsättningen ligga på lokal nivå. Förstärkningen av den regionala organisationen gör det dock möjligt att delegera uppgifter från sfetsmaktema och rikspolisstyrelsen till fräinst länsnivå. Detfe är ett viktigt steg i den decentralisering av uppgifter och befogenheter inom polisen, som inleddes genom polisreformen i mitten av 1980-telet. I sammanhanget kan nämnas att rikspolisstyrelsen nyligen har tegit initiativ till en vidareutveckling av den ekonomiadministrativa kompetensen på regional nivå inom polisen. Rikspolisstyrelsen kommer också att ge de regionala polischeferna det stöd i ekonomiadministrativa frågor som behövs, särskilt under budgetsystemets igångsättningsskede.

Den nya organisationen gör det möjligt att förena verksamhetsansvar och ekonomiansvar på regional nivå inom polisorganisationen och därmed också ge den regionala chefen ansvar för uppföljning och utvärdering. Länsstyrelsen har redan i dag det ytterste ansvaret för polisverksamheten i länet (jfr 6 § polislagen, 1984:387). I fortsättningen bör länsstyrelsen också ha ett motsvarande ansvar för de medel med vilka polisverksamheten i länet bedrivs. Det bör sålunda vara länsstyrelsen som fördelar medel till polismyndighetema och som bestämmer i vad mån medel skall hanteras regionalt för gemensamma behov inom länet.

På det lokala planet inom polisen sammanfaller verlcsamhetsansvar och ekonomiansvar till viss del redan i dag. Ekonomiansvaret är dock i praktiken kringskuret i olika avseenden. Bl.a. är det regeringen som bestämmer antelet polistjänster vid varje polismyndighet och därigenom indirekt kostnaderaa för polismanslöner m.m. vid myndigheten. I fortsättningen bör polismyndighetema få en ökad frihet att bestämma hur de använder de medel som de tilldelats. Det gäller bl.a. fördelningen av medel på olika slag av resurser, såsom polismän, annan personal och utrastning.

Det bör också i fortsättningen vara en sak för den lokala polismyndigheten att bestämma om sin egen verksamhet. Som jag framhållit i propositionen om den regionala ledningsorganisationen bör länsstyrelsen normalt inte utfärda bestämmelser om sådant som det ankommer på polismyndighetema att själva bestämma om. Däremot skall, som anförs i propositionen, länspolismästaren på länsstyrelsens vägnar verka för samordning av polisverksamheten inom länet och mellan länen samt utöva tillsyn över verksamheten.

Länspolismästeren kommer också att ha uppgifter inom ramen för det system för planering och uppföljning, som behandlas närmare i det följande.

Rikspolisstyrelsen bör i det nya budgetsystemet ha åtskilliga viktiga uppgiften Som en av de viktigaste framstår att följa upp och utvärdera polisverksamheten i länen och att ge regering och riksdag underlag och förslag till de åtgärder som utvärderingen kan föranleda. Det bör vara rikspolisstyrelsens uppgift att svara för anslagsfraniställningen för

80

polisväsendet. Nära sammanhängande med uppföljningen av polis- Prop. 1991/92:100 verksamheten är rikspolisstyrelsens uppgift som central tillsynsmyndig- Bilaga 3 het (se 7 § polislagen och 2 a § förordningen, 1988:762, med instraktion för rikspolisstyrelsen).

Givetvis bör rikspolisstyrelsen också i fortsättningen utfärda de föreskrifter för ekonomiadministrationen inom polisväsendet, som kan behövas. Som redan anförts bör rikspolisstyrelsen också disponera centrala medel inom polisväsendet för bl.a. större investeringar

Ramstyrning

Rikspolisstyrelsen har föreslagit att polisväsendet tilldelas en treårig budgetram. Enligt min mening är det emellertid nödvändigt att ta fram ytterligare underlag för en fördjupad prövning inför en flerårig budgetperiod. Redan nu bör dock polisen tilldelas medel över ramanslag. Syftet är att åstadkomma att ansvar för verksamhet och resursprioriteringar följs åt och att dämpa kostnadsutvecklingen. Jag vill särskild understryka att ramanslag är avsedda att inte överskridas och att det är myndighetemas ansvar att prioritera resurser inom de givna ramama.

Med hänsyn härtill anser jag inte att polisen nu bör tilldelas en flerårig budgetram. Fastän ramen är ettårig bör s.k. anslagskredit kunna tillämpas. Jag avser att senare återkomma till regeringen med direktiv till rikspolisstyrelsen i fråga om den fördjupade prövningen inför en längre budgetperiod.

Inrättande av polistjänster m.m.

För statsförvaltningen i allmänhet gäller numera att myndighetema själva, med vissa undantog, bestämmer vilka tjänster som skall fmnas vid myndigheten (se inrättondeförordningen 1991:1749). För polisväsendet gäller detto endast i fråga om andra tjänster än polistjänster Polistjänster inrättos däremot av regeringen, som också bestämmer hur många polistjänster i olika grader som skall finnas vid varje polismyndighet, s.k. toblåtjänster (2 kap. 5 och 7 §§ polisförordningen 1984:730). Antolet polistjänster är för närvarande 16 678. Däratöver finns ett antol polismän som ännu inte erhållit tablåtjänst. Antalet sådana polismän (s.k. extra polisassistenter) och antalet polisaspiranter följer av regeringens och riksdagens beslut om aspirantutbildningens volym.

Den nuvarande ordningen när det gäller att inrätta polistjänster kan knappast behållas utan förändringar i ett system med ramanslag för polisväsendet. Det är uppenbart att polismyndighetemas möjlighet att själva bestämma om hur medlen inom ramanslaget skall användas skulle bli mycket begränsad i praktiken, om anfelet polismän vid resp. myndighet också i fortsättningen skulle bestämmas av regeringen. Det firms dock, med hänsyn till polisverksamhetens särskilda beskaffenhet, skäl för regering och riksdag att på ett övergripande plan behålla kontrollen över poliskårens storlek.

6 Riksdagen 1991/92. 1 suml. Nr 100. Bilaga 3

Enligt min mening bör polismyndighetema i fortsättningen själva Prop. 1991/92:100 bestämma hur många polistjänster det skall finnas vid resp. myndighet. Bilaga 3 Det innebär att en polismyndighet i princip själv får inrätta eller dra in en polistjänst eller hålla tjänsten vakant under en tid. Detta medför bl.a. att uppdelningen i tablåtjänster och tjänster som extra polisassistent försvinner Befogenheten att inrätt polistjänster bör inte gälla i fråga om tjänster i polischefskarriären.

Antalet polistjänster i landet som helhet bör regleras genom målstyming från regeringens och riksdagens sida. En lämplig ordning bör kunna vara att i samband med budgetprocessen fastställa en övre och en nedre gräns för antalet utbildade polismän i riket. Det bör sedan vara en uppgift för rikspolisstyrelsen att följa utvecklingen och jämföra den med det uppställda målet samt redovisa resultatet för regeringen i den årliga resultatredovisningen för polisväsendet. Om antalet polismän utvecklas på ett sätt som inte är önskvärt, bör rikspolisstyrelsen i första hand söka åstadkomma rättelse genom att tillse att länsstyrelsema förmår polismyndighetema att öka eller minska antalet polistjänster I sista hand kan givetvis regeringen gripa in och besluta om de förändringar i fråga om polisorganisationens storlek som kan behövas.

För det korrunande budgetåret bör gälla att antalet polistjänster (exklusive polisaspiranter) inte överstiger det nuvarande antalet fasta polistjänster eller ca 16 700. Någon nedre gräns för antalet polistjänster bör dock inte läggas fast för det kommande budgetåret. I stället bör den nuvarande polisbristen avhjälpas genom att regeringen uppställer ett mål i fråga om ökning av antalet utbildade polismän i enlighet med vad jag redovisar närmare i det följande.

Polisaspiranter

I dag tillämpas ett system som innebär att statsmaktema årligen i budgetprocessen tar direkt ställning till hur många polisaspiranter som skall antas. Denna ordning medför att en långsiktig planering av personalförsörjningen försvåras, dels genom att polismyndighetema i princip får ändrade planeringsföratsättningar varje år, dels genom att besluten styrs inte bara av verksamhetens behov utan även av politiska och statsfinansiella bedömningar

För framtiden bör istället väljas ett system som underlättar en långsiktig planering av polisresurseraa. Det nya systemet bör i princip bygga på att det är de lokala polismyndigheteraas efterfrågan på nya polisaspiranter som styr rekryteringen. På grandval av polismyndighetemas behovsanmälan bör länsstyrelsen beställa utbildningsplatser vid polishögskolan. Det bör vara länsstyrelsen som, i egenskap av högsta polisorgan i länet, har det slutliga ansvaret för hur många aspiranter som beställs. Beställningarna bör ske med utgångspunkt från fleråriga planeringsperioden

Polishögskolan planerar och genomför utbildningen med utgångspunkt från givna beställningar En viss omfördelning mellan åren av det beställda aspirantantalet bör kurma göras om det är nödvändigt för att

82

undvika en alltför ojämn belastning på skolan. Efter godkänd utbildning Prop. 1991/92:100 placeras polismarmen vid den myndighet som rekryterat honom. Bilaga 3

Aspirantutbildningen bör fmansieras genom att de beställande länsstyrelsema betalar kostnadema för löner m.m. för aspirantema samt en utbildningsavgift till polishögskolan från länsramen. För att undvika en ojämn kostnadsbelastning skall länsstyrelsema särskilt beakta utgiftema för aspirantutbildningen när länsstyrelsen fördelar medelsramaraa inom länet.

Det nya systemet för aspirantförsörjning bör träda i kraft först inför budgetåret 1993/94. För budgetåret 1992/93 har rekryteringsarbetet inför intagningen till polishögskolan hösten 1992 redan startat samtidigt som tiden fram till budgetårets början är alltför kort för polisväsendet att fastställa behovet av aspiranter redan till detta budgetår Övergångsvis bör därför antalet aspiranter till polishögskolan för budgetåret 1992/93 fastställas, som hitills, av statsmaktema.

Jag tar i detta sammanhang också upp frågan om dimensioneringen av aspirantutbildningen under de närmaste åren. Med hänsyn till intresset av en långsiktig planering tar def jag nu anför sikte på hela perioden 1992/93 - 1994/95, trots att polisen - enligt vad jag tidigare förordat -erhåller en budgetram endast för budgetåret 1992/93. Som jag redan har framhållit är det angeläget att den nuvarande polisbristen snarast blir avhjälpt. I ett system med mål- och resultatstyrning inom polisen bör detta ske med utgångspunkt från ett mål i fråga om antolet utbildade polismän, som slås fast av regering och riksdag.

Med hänsyn härtill föreslår jag att som mål skall gälla, att antalet utbildade polismän senast år 1995 bör motsvara nuvarande antal festa polistjänster, eller ca 16 700.

För att möjliggöra detta bör antalet polisaspiranter som tas in på polishögskolan under budgetåret 1992/93 vara 700.

Från och med budgetåret 1993/94 är det en uppgift för polisorganisationen att själva bestärmna antalet polisaspiranter i enlighet med den ordning för personalförsörjning som jag nyss har förordat. Myndighetema skall därvid planera sin personalförsörjning med utgångspunkt från det uppställda målet i fråga om antalet utbildade polismän. Det är en uppgift för rikspolisstyrelsen att verka för och följa upp att detta mål - liksom andra mål för polisen - uppfylls.

Planerings- och uppföljningssystem

Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till nytt planeringssystem för polisväsendet.

En tyngdpunkt i det arbete som rikspolisstyrelsen utfört har varit att skapa ett nytt system för resultatanalys och resultatredovisning för polisväsendet. Enligt rikspolisstyrelsens förslag skall styrelsen, så snart som möjligt efter det att regeringens budgetproposition har offentliggjorts, besluta om en preliminär fördelning av medel mellan länen och meddela de direktiv för budgetarbetet som i övrigt kan behövas. Därefter beslutar länsstyrelsen om direktiv för polismyndighetemas planerings-

83

arbete. Direktiven bör utformas efter samråd med polismyndighetema Prop. 1991/92:100 och med regionåklagarmyndigheten. Bilaga 3

Polismyndigheten har vid sin planering att beakta dels de direktiv som rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen har utfärdat, dels de lokala förhållanden som kan påverka planeringen. Planeringen skall bygga på målstyrning och inte, som i det gamla planeringssystemet, på en detaljreglering av de personalresurser som skall avsättas för olika aktiviteter Visserligen bör initialt göras en bedömning av vilka resurser som behövs för att uppnå målen, men derma bedömning måste kunna ändras med hänsyn till förändrade föratsättningar

Planeringen bör enligt rikspolisstyrelsens förslag omfatta budgetår Den skall göras dels varje år i ettårsperspektiv, dels i treårsperspektiv. Samråd skall ske med åklagarmyndigheten. Verksamhetsplanen bör fastställas av polisstyrelsen. Den ges in till länsstyrelsen men inte till rikspolisstyrelsen.

Liksom hittills bör, enligt förslaget, planeringssystemet innehålla en aktivitetsindelning som en "stomme" för planering och uppföljning. Därigenom blir det också möjligt att bygga vidare på det redan välutvecklade system för statistikproduktion som finns inom polisväsendet. Den nuvarande aktivitetsindelningen bör dock förenklas och föras i närmare överensstämmelse med den målbeskrivning för polisverksamheten som ligger i polislagens beskrivning av polisens uppgifter

Regeringen har i planeringsdirektiv för rikspolisstyrelsen den 31 oktober 1991 beslutat att styrelsen skall svara för att ett nytt system för planering och uppföljning införs i huvudsaklig överensstämmelse med det nu redovisade förslaget. När det gäller frågan om fördelning av medel mellan länen bör dock väljas en ordning som innebär att regeringen, och inte rikspolisstyrelsen, beslutar om fördelning av medel (se under anslaget B 5 i det följande).

7. Tidsbegränsade chefsförordnanden

Riksdagen har i samband med dess behandling av propositionen (prop. 1989/90:155, 1990/91:JuUl, rskr 1) om fömyelse inom polisen tagit del av de överväganden som där redovisades i fråga om att införa tidsbegränsade chefsförordnanden för högre chefer inom polisen. För ett införande av tidbegränsade chefsförordnanden talar, enlig vad som anförs i propositionen, det väsentligt utökade chefsansvar som följer med införande av det nya budgetsystemet inom polisen och de vidgade krav på myndighetemas förmåga att genom olika ledningsåtgärder öka effektiviteten inom olika verksamhetsområden. Det anförda bygger på principer om ökad chefsrörlighet som lades fest i samband med behandlingen av verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr 226).

I sammanhanget bör också uppmärksammas att sfetens arbetsgivarverk och TCO-S i anslutning till 1989-90 års avfelsrörelse träffat ett särskilt rationaliseringsavtal för polisväsendet. Som en av flera generellt verkande åtgärder enligt avtalet överenskom partema om ett partsuttalande till stöd

för att visstidsförordnanden införs i någon form för myndighetschefer och Prop. 1991/92:100 viss annan polischefspersonal. Bilaga 3

Mot bakgrand av det nu anförda har inom civildepartementet, till vilket polisen då hörde, utarbetats en promemoria med förslag till en ordning med tidsbegränsade chefsförordnanden inom polisväsendet. I promemorian föreslås att systemet skall omfetta polisöverintendenter, polismästare, biträdande länspolismästare och länspolismästare samt vissa befattningshavare inom rikspolisstyrelsen.

Förslaget bygger på att de berörda tjänstemännen skall ha tillsvidareanställning med placering för en begränsad tid i en viss chefsbefettning. Före utgången av förordnandetiden i chefsfunktionen prövas om förordnandet skall förlängas eller om chefskapet skall upphöra. Det kan ske t.ex. genom att tjänstemannen placeras på en annan chefsbefattning, placeras i en stabsfunktion eller får andra kvalificerade uppgiften Tiden för placering i en viss chefsfunktion bör enligt förslaget vara sex år eller, särskilt vid omförordnande, kortare tid, exempelvis tre år

Huvudsyftet med det föreslagna systemet är att stimulera till och underlätta ökad rörlighet i chefsbefattningan Den prövning som skall ske vid förordnandetidens utgång skall göras med hänsyn både till behovet av chefskompetens i verksamheten och till tjänstemannens utvecklingsbehov och önskemål.

Promemorian har remitterats till berörda fackliga organisationer för yttrande. Organisationeraa har i princip anslutit sig till förslagen.

I den under hösten 1991 avlämnade propositionen (prop. 1991/92:52) Regional ledningsorganisation inom polisen, redovisas regeringens överväganden i denna fråga vad avser tjänsteraa som länspolismästare och biträdande länspolismästare. Jag anförde i det samma.nhanget att tidsbegränsade chefsförordnanden bör införas för dessa tjänster, vilket innebär att länspolismästare och biträdande länspolismästare kommer att förordnas tills vidare på sin tjänst med placering för viss tid i chefsfunktionen. Tidsbegränsningen kommer alltså att avse själva chefsfunktionen, dvs. utövandet av de befogenheter som ankommer på en länspolismästore resp. en biträdande länspolismästore enligt polisförordningen eller andra bestämmelser

Mot bakgrand av de överväganden som härefter gjorts har jag fiinnit att en lösning med tidsbegränsade chefsförordnanden även för chefema för de lokala polismyndighetema - polismästoma - skulle verka utvecklande och vitoliserande för såväl verksamhet som de enskilda cheferaa. De stora förändringar som polisväsendet står inför den 1 juli 1992 innebär också ett väsentligt utökat ansvar för dessa chefen

Jag har därför furmit att det i samband med införandet av en enhetlig regional ledningsorganisation inom polisen och införandet av nytt budgetsystem bör införas ett system med tidsbegränsade chefsförordnanden även för polismästoma.

Ett sådant system bör, för att uppnå den eftersträvade rörligheten, bygga på föratsättningen att den som förordnas ges en "grandtjänst" i polisorganisationen. Tjänsten bör vara inrättod vid den polismyndighet där länspolismästoren är chef och med utgångspunkt från den tjänsten bör

tjänstemarmen ges ett förordnande för viss tid som chef för någon av de Prop. 1991/92:100 lokala polismyndigheteraa i länet. Bilaga 3

Vad jag nu anfört bör i princip även gälla i fråga om tjänster som polisöverintendent. För dessa, som i de flesto fall är chefer för avdelning vid de tre största polismyndighetema, erfordras emellertid inte att regeringen bestämmer om placering för viss tid i chefsfunktionen. I stället bör det vara en sak för polismyndigheten att se till att det förekommer en lämplig rotation bland de polisöverintendenter som finns vid myndigheten. En lämplig ordning bör i många fall kunna vara att myndigheten placerar vederbörande för viss tid i en viss chefsfunktion.

8. Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m.

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Många av de byggnader som polisen disponerar tas i anspråk också av åklagarväsendet. Lokalbeståndet uppgår till ca 1 milj. m. Polisväsendet och åklagarväsendet disponerar för innevarande budgetår ca 800 milj. kr för lokalkostnaden Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde redovisas i form av en rallande treårsplan (prop. 1987/88:100, bil.

9, FiU 26, rskr 338). Inom ramen för treårsplanen beslutar regeringen om genomförande av enskilda byggnadsprojekt.

För närvarande pågår två större nybyggnadsprojekt, nämligen nybyggnad av förvaltningsbyggnad i Malmö, etapp I samt nybyggnad av förvaltningsbyggnad i Karlskrona. Lokalema i Malmö är avsedda för polismyndigheten, tingsrätten och häktet och beräknas vara färdigställda i oktober 1993. Förvaltningsbyggnaden i Karlskrona beräknas vara färdigställd i april 1992. Nybyggnaden är avsedd för polismyndigheten, åklagarmyndigheten och häktet.

I tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25, FiU06, rskr 105) har medel beräknats för följande objekt.

Gällivare

Nybyggnad av förvaltningsbyggnad i kvarteret Alkan i Gällivare. Lokalema är avsedda för polismyndigheten. Kostnadema har beräknats till 56 milj. kn i prisläget den I januari 1991. Byggstarten är planerad till slutet av mars 1992 och byggtiden är beräknad till 18 månaden

\étlanda

Nybyggnad av förvaltningsbyggnad i kvarteret Balder i Vetlanda. Kostnadema har beräknats till 24 milj. kn i prisläget den 1 januari 1991. Byggstarten sker nu i början på år 1992 och byggtiden beräknas till 11 månaden

Medel för följande projekt har tidigare tillförts treårsplanen, men byggnadsuppdrag har ännu inte lämnats av regeringen.

86 Huddinge Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Lokalema är avsedda för polismyndigheten, åklagarmyndigheten och häktet. Mot bakgrand av kraftigt förändrade planeringsföratsättningar beträffende både häktet och polisen avser byggnadsstyrelsen att under våren 1992 redovisa ett reviderat byggnadsprogram till regeringen (prop. 1988/89:100 bil. 9, FiU26, rskn 245 och bil. 15, JuU15, rskr 187; prop. 1989/90:100 bil. 9, FiU26, rskn 266 och bil. 15, JuU27, rskn 211; prop. 1990/91:100 bil. 9, FiU26, rskr 239 och bil. 15, JuU23, rskn 214).

Solna

Ursprangligen avsåg projektet en om- och tillbyggnad av det befintliga polishuset i kvarteret Charlottenburg. Lokaleraa är avsedda för polismyndigheten. Utredning pågår om ny lokalisering till kvarteret Tegen. Byggnadsstyrelsen avser att under budgetåret 1991/92 redovisa projektet för regeringen (prop. 1988/89:100 bil. 9, FiU26, rskr 245 och bil. 15, JuUl5, rskr 187; prop. 1989/90:100 bil. 9, FiU26, rskr 266 och bil. 15, JuU27, rskr 211; prop. 1990/91:100 bil. 9, FiU26, rskr 239 och bil. 15, JuU23, rskn 214).

Örebro

Byggnadsstyrelsen har till regeringen den 12 november 1985 redovisat byggnadsprogram avseende om- och tillbyggnad i kvarteret Repslagaren i Örebro. Lokalema är avsedda för polismyndigheten, åklagarmyndigheten och häktet. En alteraativ lösning av lokalbehovet, genom en nybyggnad i kvarteret Lantmätaren, har utretts av byggnadsstyrelsen. Styrelsen har till regeringen i mitten på december 1991 redovisat systemhandlingar och hemställt om bygguppdrag. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen om genomförande av projektet. Kostnaden beräknas till 172 milj. kn i prisläget de I januari 1991 (prop. 1989/90:100 bil. 9, FiU26, rskr 266 och bil. 15, JuU27, rskr 211; prop. 1990/91:100 bil. 9, FiU26, rskr 239 och bil. 15, JuU23, rskn 214).

Byggnadsstyrelsen har tillsammans med rikspolisstyrelsen redovisat en lokalförsörjningsplan för polis- och åklagarväsendet för den kommande treårsperioden. Enligt rikspolisstyrelsen är en ombyggnad av polishögskolan i Solna, etapp II och 111 det mest angelägna projektet. Vidare prioriterar rikspolisstyrelsen större byggnadsprojekt för de närmaste åren i följande ordning: Vetlanda, Uddevalla, Halmstad, Vänersborg, Gällivare, ett s.k. teknikhus i kvarteret Kronoberg samt vissa projekt för polismyndigheteraa i Stockholm och Göteborg.

Byggnadsstyrelsen har i sin anslagsframställning redovisat bl.a. följande projekt som mest angelägna och med en planerad byggstart under budgetåren 1991/92 - 1994/95, nämligen ombyggnad av polishögskolan i Solna avseende etapp II och III, två mindre projekt inom kvarteret

87 Kronoberg i Stockholm, nämligen en ny transformatorstation och Prop. 1991/92:100 ombyggnad av entré vid Bergsgatan 52, en nybyggnad för polisområde 3 Bilaga 3 vid polismyndigheten i Stockholm samt nybyggnad av förvaltningsbyggnader för polismyndigheteraa i Vetlanda och Uddevalla. Byggnadsstyrelsen har i detta sammanhang även tagit upp förvaltningsbyggnad i Solna. 1 övrigt hänvisas till anslagsframställningen.

Beträffande förvaltningsbyggnaden i Solna får jag hänvisa till vad som nyss sagts och vad beträffar förvaltningsbyggnaderaa i Gällivare och Vetlanda får jag hänvisa till tilläggsbudget I (prop. 1991/92:25) samt även till vad som nyss sagts.

Uddevalla

Chefen för finansdepartementet kommer senare i dag att föreslå att en ny förvaltningsbyggnad i Uddevalla för polis, åklagare och häkte kommer till utförande under den kommande treårsperioden.

Polishögskolan

Byggnadsstyrelsen har till regeringen under hösten 1991 redovisat ett reviderat byggnadsprogram för polishögskolan avseende en om- och tillbyggnad för fysisk träning. Detfe projekt utgör en del av efepp II. Lokaleraa för fysisk träning har på grand av ett intensivt utnyttjande blivit hårt slitna. Lokalema är också otillräckliga och av så låg teknisk standard att det medför stora problem att genomföra undervisningen på ett tillfredsställande sätt. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Solna har funnit lokalema klart undermåliga. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att projektet, som skall utföras i etapper, kan börja byggas under hösten 1992. Kostnaden har beräknats till 33,4 milj. kr i prisläget den 1 januari 1991.

Kvarteret Kronoberg

På grand av ökad datorisering och komplettering av elnäten inom kvarteret Kronoberg måste elförsörjningssystemen bytas och för att bl.a. säkra elförsörjningen till Stockholms tingsrätt i kvarteret Fraktkorgen måste en ny transformatorstation uppföras. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen om genomförande av projektet nu under våren 1992. Kostnaden har beräknats till 13,6 milj. kr i prisläget den 1 januari 1991.

Medel för dessa investeringar beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.

B 1. Rikspolisstyrelsen Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 1990/91 Utgift 857 860 723'

1991/92 Anslag 906 214 OOO''

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 882 239 508'-

1992/93 Förslag 558 630 000

' Trettonde huvudtiteln, anslaget E 1. Rikspolisstyrelsen.

- Därutöver har 19 000 000 kr. anvisats genom tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25, bet. JuUll, rskr. 55).

Rikspol issty relsen

1. Rikspolisstyrelsen föreslår att anslaget räknas upp med ca 17 milj .kr för kompensation av hittillsvarande underbudgeteringar av anslagsmedlen avseende datorbearbetning samt att ytterligare medel för sju nya tjänster vid databyrån tillförs styrelsen.

2. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel för uppbyggnad av en s.k. finanspolis vid rikskriminalpolisen tillförs styrelsen.

3. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel för polisiära sambandsmän i ytterligare fyra länder tillförs styrelsen.

4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.

Föredraganden

Under anslaget har beräknats medel för rikspolisstyrelsen i dess funktion som central förvaltningsmyndighet samt för dess operativa verksamhet vid rikskriminalpolisen. Hit hör kostnaderaa för personal av olika kategorier, utrastning, investeringar, lokaler m.m. Under anslaget har också beräknats lönekostnader för polismän som tjänstgör vid rikspolisstyrelsen (utom säkerhetspolisen) eller har kommenderats från lokal polismyndighet för tjänstgöring vid styrelsen.

För rikskriminalpolisens del har en särskild rampost beräknats för de kostnader i form av löner, utrastning, investeringar, lokaler m.m. som belastar den verksamheten.

För ytterligare investering i ADB-projektet om rationell brottsanmälan (RAR), i kommunikationsnätutbyggnad och i investeringar för ersättningar och kompletteringar av centrala utslitna system har beräknats 80 milj. kr engångsvis inom ramanslaget med en finansiering motsvarande de låneformer som anvisas via riksgäldskontoret. Engångsanvisningen kommer att ersättas med lån i riksgäldskontoret det budgetår rikspolisstyrelsen tillgodoser redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fro.m. den 1 juli 1991.

Under anslaget har medel beräknats för den gemensamma kontorsdriften m.m. inom kvarteret Kronoberg. Kostnadema skall liksom tidigare betalas av de olika lokalnyttjama. Verksamheten blir härigenom en egen resultatenhet inom anslaget.

89 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 558 630 000 kr

B 2. Säkerhetspolisen

1991/92 Anslag 360 000 OOO'

1992/93 Förslag 400 000 000

' Trettonde huvudtiteln, anslaget E 2. Säkerhetspolisen.

Rikspolisstyrelsen föreslår att anslaget förs upp med 439 005 000 kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Säkerhetspolisen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 400 000 000 kn

B 3. Polishögskolan'

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag 1 000

Anslaget är nytt. Se vidare vad som redovisats under avsnitt 6.

Ri kspol issty relsen

Rikspolisstyrelsen yrkar medel dels för en intagning till polishögskolan av 800 polisaspiranter per år för de tre år anslagsframställningen avser, dels medel för ytterligare investeringar och för utvidgad forskningsverksamhet vid skolan. För övriga yrkanden hänvisas till rikspolisstyrelsens anslagsframställning.

Föredraganden

Under anslaget har medel beräknats för polishögskolans verksamhet såsom löner till lärare, instraktörer och arman personal, andra förvaltningskostnader, lokalkostnader, forskningsverksamhet m.m. Medlen tillförs anslaget på det sätt som redovisats i avsnitt 6. Anslaget förs upp i statsbudgeten med ett formellt belopp av 1 000 kn Anslagskonstrak-

tionen innebär att all utbildning, både grandutbildning och vidareutbild- Prop. 1991/92:100 ning, blir efterfrågestyrd och betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala Bilaga 3 polisorganisationen. Detta möjliggör att skolan framdeles kan verka som en avgränsad resultatenhet inom rikspolisstyrelsen med efterfrågestyraing och intäktsfmansiering. För forskningsverksamheten tillförs medel från centrala medel under anslaget B 5.

Antalet polisaspiranter budgetåret 1992/93 avses bli 700 enligt överväganden under avsnitt 6. Polishögskolan bör få ta upp en rörlig kredit i riksgäldskontoret med ett belopp på 8 milj. kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Polishögskolan för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kn

B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium

1990/91 Utgift 36 916 774'

1991/92 Anslag 34 244 OOO' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 33 240 683'

1992/93 Förslag 38 923 000

' Trettonde huvudtiteln, anslaget E 3. Statens kriminaltekniska laboratorium.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen yrkar att statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) inom ett treårigt ramanslag dels anvisas medel för kompensation av hittillsvarande underbudgetering dels medel för bl.a. forskning och nya tjänster

För övriga yrkanden hänvisas till rikspolisstyrelsens anslagsframställning.

Föredraganden

SKL har en central roll inom polisens verksamhet. Det är viktigt att verksamheten, trots det ansträngda statsfinansiella läget, kan drivas och utvecklas utan inskränkningar i fråga om kvalitet eller omfattning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 38 923 000 kr

91 B 5. Lokala polisorganisationen Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 1990/91 Utgift 8 248 936 757'

1991/92 Anslag 7 381 700 OOO'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 7 320 145 726' 992/93 Förslag 9 256 527 000

' Trettonde huvudtiteln, anslaget E 6. Lokala polisorganisationen.

Anslaget är ombildat i huvudsak genom en sammanslagning av följande anslag under trettonde huvudtiteln. E 1. Rikspolisstyrelsen, anslagspost 3, Löner och utrustning till poli-saspiranter m.fl., E 4. Lokala polisorganisationen, E 5. Utrustning m.m. för polisväsendet, E 6. Underhäll och drift av motorfordon m.m. och E 8. Diverse utgifter.

Rikspolisstyrelsen

1. Medel bör enligt rikspolisstyrelsen anvisas motsvarande lönekostnadema för den av regering och riksdag beslutade polisorganisationen, 16 678 polistjänster De medel som motsvarar obesatta tjänster, ca 679 milj. kn, bör användas för nyinvesteringar i ADB-utrastning, för administrativa resurser och kompetens samt för teknik och kommunikation.

2. Rikspolisstyrelsen begär att brottsutredningskostnader även fortsättningsvis skall beräknas på ett förslagsanslag. Vidare begärs en uppräkning av medel motsvarande de faktiska förvaltningskostnaderaa och kostnadema för passformulär

3. För ett fortsatt utvecklingsarbete inom områden för bekämpning av narkotika, yrkeskriminalitet, ungdomskriminalitet och på det brottsförebyggande området begärs 25 milj kr

4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.

Föredraganden

Under anslaget har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksamheten vid polismyndighetema. Hit hör bl.a. medel för sådan verksamhet som i dag feller under anslaget E 4. Lokala polisorganisationen, såsom lönekostnader för polispersonal, andra förvaltningskostnader, lokalkostnader, ersättningar till sakkunniga, vissa kostnader för förandersökning, förpassning, passformulär m.m. samt bidrag till kostnader för gemensam kontorsdrift i kvarteret Kronoberg. Under anslaget faller också huvuddelen av medlen under de tidigare anslagen E 5. Utrastning m.m. för polisväsendet, E 6. Underhåll och drift av motorfordon m.m. samt E 8. Diverse utgiften

För att möjliggöra en önskad effektivitetshöjning föreslår jag vissa besparingar och omfördelningar av medel inom anslagen för poli.sväsen-det. Det gäller framför allt på anslaget för den lokala polisorganisationen.

92 De medel som därmed frigörs omfördelas i huvudsak inom detta anslag Prop. 1991/92:100 för angelägna satsningar inom det ekonomiadministrativa området. Bilaga 3

Huvuddelen av medlen under anslaget föratsätts av regeringen fördelas på 24 anslagsposter ("länsramar"), som hanteras av länsstyrelseraa. Vid sidan därav föratsätts rikspolisstyrelsen disponera centrala medel inom anslaget för gemensamma behov inom polisorganisationen.

De regionala ramarna

Medel har beräknats för det antal polismän som kommer att finnas inom polisorganisationen under budgetåret 1992/93.

Mot bakgrand av arbetsbelastningen och personalsituationen inom polisväsendet har regeringen för innevarande budgetår beslutat att polismyndighetema får ta i anspråk vissa lönemedel för de polistjänster som är vakanta för att anställa personal som frigör polismän för egentligt polisarbete. Jag har beräknat medel under ramanslaget med hänsyn till att det kommer att finnas behov av sådan förstärkningspersonal också under nästa budgetår

Kostnader för löner har tidigare varit svåra att beräkna. Vid en övergång till ramanslag är det av väsentlig betydelse att lönebelastningen beräknas korrekt. Rikspolisstyrelsen har därför på regeringens uppdrag genomfört en ny sådan beräkning. Den utgör tillsammans med övriga överväganden grand för beräkningen av lönekostnadema.

Jag har under länsstyrelsemas ramposter beräknat medel för 16 nya länspolismästartjänster samt medel för överförande av vissa polisuppgifter och administrativa uppgifter från länspolischefsexpeditionema till resp. berörd polismyndighet.

Under rampostema har jag beräknat medel för ekonomiadministrativ kompetensökning. Vidare har 10 milj. kr beräknats för en försöksverksamhet med livvakt åt hotade kvinnor

Jag har under ramposterna beräknat medel för anskaffendet av bl.a. motorfordon, persondatoratrastning, inventarier och för lokalkostnader Vidare har beräknats medel för underhåll av motorfordon.

Som redovisats under anslaget B 3. Polishögskolan har medel beräknats under nu förevarande anslag för polisaspirantutbildning och all övrig utbildning för personal inom den lokala polisorganisationen. Vidare har medel beräknats för löner till polisaspiranteraa.

Större investeringar m.m.

Centrala medel under anslaget bör användas för större investeringar såsom radiosystem och infrastrakturella åtgärder samt utrastning som endast finns på ett fåtal platser och lämpligen inte kan anskaffes på annat sätt. Rikspolisstyrelsen bör också disponera medel som kan användas som reserv, för särskilda satsningar o.d. Jag har i detfe hänseende bl.a. beräknat 10 milj. kr för att ytterligare förstärka insatsema på narkotikaområdet och möjliggöra en fortsatt offensiv mot bl.a. nyrekrytering av narkotikamissbmkare. Medel har här också beräknats för den forsknings-

verksamhet som bedrivs vid polishögskolan och som lämpligen inte kan Prop. 1991/92:100 ingå i det system för efterfrågestyraing som i övrigt föreslås för Bilaga 3 polishögskolans del (se avsnitt 6).

Brottsutredningskostnader tn. m.

Rikspolisstyrelsen har föreslagit att medel för brottsutredningskostnader m.m. skall anvisas över ett särskilt förslag.sanslag med hänsyn till att polismyndighetema i princip saknar möjlighet att bestämma över storleken av dessa kostnader Hit hör vissa förandersökningskostnader, tolkarvoden, förpassningar m.m.

Jag instämmer i att polismyndighetema måste förfoga över medel för detta ändamål ufen den begränsning som följer av en för den enskilda myndigheten bestämd kostnadsram. Jag förordar dock att medel för ändamålet beräknas på en särskild rampost under ramanslaget för den lokala polisorganisationen. Medlen bör disponera av rikspolisstyrelsen på så sätt att de direkt kan användas av polismyndighetema. Genom en sådan budgetteknik kan man bemästra variationer i fråga om belastningen för den enskilda myndigheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 9 256 527 000 kr

c. ÅKLAGARVÄSENDET Prop. 1991/92: lOO

Bilaga 3

Somjag nämnde i inledningen (avsnitt 5.10) arbetar för närvarande en parlamentariskt sammansatt kommitté, åklagaratredningen -90, med en översyn av åklagarverksamheten och förandersökningsreglema. Det är ett omfattande arbete som bedrivs och det finns enligt min uppfattning anledning att ha stora förväntningar på resultotet av kommitténs arbete.

I inledningen redogjorde jag också för det uppdrag som riksåklagaren fått rörande decentralisering av beslutsbefogenheter och budgetonsvar

Jag vill även här nämna att riksåklagaren i oktober 1991 redovisat ett uppdrag angående decentralisering av personal- och ekonomiadministrativa uppgifter Enligt min mening bör förslagen vidareutvecklas av riksåklagaren inom ramen för det fortsätto förayelsearbetet. Det är i detta sammanhang viktigt att understryka att en utgångspunkt i det fortsatta arbetet måste vara att verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar följs åt. Åklagarväsendets framtida organisation är också en fråga som måste beaktos.

Åklagarväsendet har sedan budgetåret 1991/92 en ny treårig budgetram. Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast för budgetperioden 1991/92 - 1993/94. Beslutet om resurstilldelning bör nu omprövas för att undvika att underskott uppstår i verksamheten.

För hela statsförvaltningen gäller i princip ett generellt rationaliseringskrav på 1,5 % av en myndighets anslag. Som ett uttolat produktivitetskrav på verksamheten skall 0,5 % av anslaget dras in till stotskassan som en besparing. Resterande belopp får återläggas för åtgärder i syfte att höja effektiviteten och produktiviteten på olika sätt. Med hänsyn till verksamhetens art bör ett modifierat rationaliseringskrav komma i fråga när det gäller åklagarväsendet.

C 1. Riksåklagaren

1990/91 Utgift 20 410 287

1991/92 Anslag 22 378 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 22 095 000

1992/93 Förslag 23 015 000

Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagarverksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är organiserat på två byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Häratöver finns personal för riksåklagarens åklagarverksamhet i högsto domstolen.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Personal

Summa

51 Änsing

Förvaltningsko.stnader 18 476 000 (därav lönekostnader) (14 974 000) Lokalkostnader 3 619 000

+ 724 000

(+ 620 000)

-I- 196 000

Summa

22 095 000

920 000

Riksåklagaren

Riksåklagaren begär att ramen förstärks med 100 000 kn för kostnader som föranleds av åklagarväsendets ökade interaationella samarbete.

Föredragandens överväganden

Den resultatorienterade stymingen ställer stora krav på de centrala förvaltningsmyndighetema. Riksåklagaren måste därför ha en pådrivande roll i det fortsatta förayelsearbetet. Jag ser det som ytterst angeläget att ett kraftfullt och målinriktot arbete bedrivs i detto avseende. Det gäller t.ex. arbetet med decentralisering av beslutsbefogenheter och budgetansvar, ADB-utbyggnaden och chefsutvecklingen.

Mot bakgrand av det jag tidigare sagt föreslår jag att ett modifierat rationaliseringskrav - 170 000 kr - tillämpas på riksåklagaren. Samtidigt är det angeläget att satsningar görs för att höja verksamhetens ekonomiadministrativa standard. Av den anledningen återförs 115 000 kr till anslaget. Häratöver bör anslaget tillföras 55 000 kr med anledning av det ökade intemationella informationsutbytet.

Under återstoden av den treåriga budgetperioden innebär detta - med utgångspunkt från anslaget exkl. mervärdeskatt för budgetåret 1991/92 -att anslaget bör uppgå till följande.

96 Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 23 015 000 kr. 23 015 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksåklagaren för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 23 015 000 kn

C 2. Åklagarmyndigheterna

1990/91 Utgift 478 781 543

1991/92 Anslag 475 863 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 474 352 000

1992/93 Förslag 506 575 000

För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regionen Vid de regionala myndighetema, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.

Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndigheterna och leds av chefsåklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala åklagarorganisationen. Överåklagama i dessa tre distrikt fiillgör i princip samma uppgifter som överåklagama vid regionåklagarmyndighetema.

Häratöver finns en sfetsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en överåklagare. Åklagama vid den myndigheten handlägger mål i hela riket, i försfe hand särskilt omfetfende mål eller mål som berör flera regionen

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Personal

Summa

1 215

Ansfeg

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader

415 695 000

(386 085 000)

46 696 000

-t- 28 860 000

(+ 25 472 000)

+ 3 363 000

Summa

474 352 000

-1- 32 223 000

Riksåklagaren

Riksåklagaren begär att ramen räknas upp med sammanlagt 18 milj. kn avseende kostnadskonsekvenser av löneavfel, noferielöner, utbildningskostnader samt smärre ADB-investeringar m.m.

Föredragandens överväganden

Arbetsbelastningen vid åklagarmyndighetema har fortsatt att öka. Någon lättnad i arbetsbördan torde inte kunna förväntas under de närmaste åren. Samtidigt har det visat sig föreligga en bristande överensstämmelse mellan resurseraa enligt den nuvarande ramen och det fektiska kostnadsläget. Dette har huvudsakligen sin grand i faktorer som åklagarväsendet inte kunnat påverka. För att ramen inte skall urholkas ser jag det därför som nödvändigt att anslaget förstärks med drygt 10 milj. kr Härigenom skapas åter ett sådant handlingsutrymme som systemet med treåriga budgetramar föratsätter

1 enlighet med vad jag sagt inledningsvis föreslår jag att ett rationaliseringskrav tillämpas även på åklagarmyndighetema. Rationaliseringskravet bör dock med hänsyn till verksamhetens art begränsas till 1,5 milj. kn Samtidigt är det ytterst angeläget att satsningar görs på ADB-området. Jag föreslår därför att 1 milj. kr återförs till anslaget för detfe ändamål.

Under återstoden av den treåriga budgetperioden innebär detfe - med utgångspunkt från anslaget exkl. mervärdeskatt för budgetåret 1991/92 -

att anslaget bör uppgå till följande. Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94

506 575 000 kr. 506 575 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 506 575 000 kn

99 D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M. Prop. 1991/92:lOO

Bilaga 3

Pågående reformarbete

Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 2.1) har en parlamenferiskt sammansatt kommitté, dornstobutredningen, under de senaste två åren gjort en översyn av domstolamas uppgifter och arbetssätt med inriktning på att åsfedkomma ett effektivare domstolsväsende.

I direktiven för domstolsutredningen (din 1989:56) utfelade min företrädare (s. 6 ff) att domstolama framför allt under senare år har utsatts för stora påfrestningar Ett väsentligt skäl är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mera komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ned erforderlig tid och omsorg på varje arbetsuppgift har man, trots ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation som med fog kan beskrivas som besvärlig.

Det står av flera skäl klart att det krävs även andra åtgärder än tillskott av resurser för att svårighetema skall kunna undanröjas. Mot den bakghmden har det varit en huvuduppgift för domstolsutredningen att se till att domstolama i princip tilldelas enbart sådana arbetsuppgifter som verkligen kräver domstolsprövning. Med andra ord bör verksamheten i domstolama renodlas. I linje med det har det varit en annan huvuduppgift för utredningen att se till att måltypema är ändamålsenligt fördelade mellan olika domstolskategorier Kommittén har också sett över instansordningen i skilda hänseenden. Vägledande här är att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i försfe instans. Ock förfarandereglerna ses i vissa hänseenden över av utredningen.

I domstolsutredningens uppdrag ingick ursprangligen även att se över domstolsväsendets organisation. Genom regeringsbeslut den 7 november 1991 återkallade regeringen emellertid uppdraget såvitt avser den frågan. Den övervägs nu i stället inom justitiedepartementet. Arbetet bedrivs utifrån ett brett perspektiv och med delvis andra utgångspunkter än som följde av domstolsutredningens direktiv. Bl.a. ingår nu i arbetet även frågan om i vad mån specialdomstolar av olika slag skall finnas kvar i framtiden. Målet för översynen är ett effektivt och slagkraftigt organiserat domstolsväsende.

En viktig fråga för domstolsväsendet är hur de administrativa beslutsbefogenhetema bör vara fördelade mellan central och lokal nivå. Den frågan är beroende av vilken organisation man har, och den får alltså övervägas mot bakgrand av vad man kommer fram till när det gäller domstolsorganisationen. Det medför i sin tur att frågan om vilken roll domstolsverket skall spela i framtiden - en fråga som aktualiserats bl.a. genom utredningar som orfe av verket på eget initiativ och efter uppdrag av regeringen - bör lösas i nära samband med organisationsfrågan.

Detsamma gäller frågan om den intema beslutsprocessen i administ-

rativa frågor vid domstolarna. I samband med att den dåvarande Prop. 1991/92:100

regeringen våren 1991 beslufede om en ny organisation för Stockholms Bilaga 3

tingsrätt avskaffedes plenum och kollegium som beslutande organ i

administrativa frågor vid tingsrätten. Reformen innebär att lagmannen

själv fetter beslut i de administrativa frågor som tidigare avgjordes i

plenum eller kollegium. Frågan gäller nu om man bör gå vidare på denna

väg eller om man bör behålla - eller kanske tvärtom förstärka - de

kollegiala organens roll i beslutsprocessen. Även denna fråga är föremål

för överväganden i justitiedepartementet.

Den reform av rättskipningen pä socialförsäkringsområdet som nämnts i 1990 och 1991 års budgetpropositioner är nu på väg att slutföras. Sedan den 1 juli 1991 gäller en ny instansordning för socialförsäkringsmål, som innebär att förvaltningsbeslut i socialförsäkringsärenden inte längre överklagas till försäkringsrätten uten till länsrätten. Länsrättens beslut kan överklagas till kammarrätten och vidare till försäkringsöverdomstolen. Försäkringsrättema finns övergångsvis kvar för att avarbete inneliggande målbalansen Avsikten är att försäkringsrättema skall upphöra den 1 juli 1992 och att återstående mål då skall överföras till kammarrätteraa.

När det gäller delegering av arbetsuppgifter från domare till annan personal går reformarbetet vidare. Flera försöksprojekt pågår för närvarande, och domstolsverket har nyligen inlett ett större projekt om ändrade arbetsformer i underrätt och överrätt, där en väsentlig fråga är just möjlighetema att delegera arbetsuppgifter från domarpersonal.

En tvåårig budgetram

Domstolsväsendet har ingått i en försöksverksamhet med treåriga budgetramar avseende budgetperioden 1989/90 - 1991/92. Domstolsverket avgav hösten 1991 en fördjupad anslagsframställning avseende budgetperioden 1992/93 - 1994/95. Med hänsyn till de förändringar i fråga om domstolsverksamhetens innehåll och domstolsorganisationen som kan förväntas som ett resultet av det pågående översynsarbete som jag redovisat i det föregående bedömer jag det som olämpligt att nu te ställning till domstolsväsendets medelsbehov för hela treårsperioden. I stället förordar jag att medelsbehovet för domstolsväsendet i princip nu läggs fest för den kommande tvåårsperioden, dvs. för budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet

Byggnadsstyrelsen är fram till den 1 juli 1992 lokalhållare för domstolsväsendet och rättshjälpsmyndigheten. Lokalytorna uppgår för närvarande till ca 365 000 kvadratmeter Under innevarande budgetår disponeras ca 354 milj. kn för lokalkostnaden

101 D 1. Domstolsverket Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift 62 338 700

1991/92 Anslag 60 875 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 58 061 000

1992/93 Förslag 61 932 000

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolama, de allmänna förvaltningsdomstolama, bosfedsdomstolen, arrende-och hyresnämnderna, försäkringsdomstolama, rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har också till uppgift att på det allmännas vägnar föra felan mot beslut i rättshjälpsfrå-gon

Chef för domstolsverket är en generaldirektör Inom verket finns en organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhel och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekreferiat och en personalansvarsnämnd.

Från anslaget befelas också kostnadema för verksamheten vid noferie-nämnden och tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

Summa

144'

Anslag

Förvaltningskostnader

58 061 000

-1- 3 871 000

(därav lönekostnader)

(33 658 000)

(-t- 1 353 000)

Summa

58 061 000

+ 3 871 000

'ÄrsarbeUkrafter

102 Domstolsverket Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1992/93 skall minskas med 1,6 milj. kr. i forhållande till föregående budgetår Enligt verket bör bl.a. medel föras från anslaget till domstolama for att ge dessa möjlighet att välja mellan att själva utföra vissa administrativa uppgifter, som domstolsverket i dag utför åt dem ufen kostnad för domstolama, och att köpa administrativa tjänster av domstolsverket.

Domstolsverket yrkar i förhållande till det anslag som begärs för budgetåret 1992/93 att anslaget skall reduceras med 5 milj. kn för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Domstolsverkets framtida roll och arbetsuppgifter har behandlats i flera olika sammanhang under innevarande budgetår Bl.a. har domstolsverket på eget initiativ och med anlitande av extem konsulthjälp sett över sina arbetsuppgifter och sin organisation (DV-rapport 1991:5). Senast belystes denna fråga av domstolsverket i en redovisning av ett regeringsuppdrag angående omställning och minskning av den sfetliga administrationen inom domstolsväsendet (DV-rapport 1991:9). En gemensam utgångspunkt i de båda rapporteraa har varit att söka lösningar som gör det möjligt att minska kostnadema för de löpande administrativa uppgifter som domstolsverket utför åt domstolama. Utifrån denna målsättning har domstolsverket föreslagit att medel skall föras över från verkets anslag till domstolama för att ge dessa möjlighet att välja mellan att själva fe över vissa adminstrativa arbetsuppgifter eller att köpa motsvarande administrativa tjänster av domstolsverket. Av domstolsverkets redovisning av nämnda regeringsuppdrag framgår det att en sådan decentralisering kräver betydande investeringar Bl.a. behöver ett nät för dafekom-munikation mellan domstolama och verket byggas upp. Vidare måste domstolamas administrativa kompetens förbättras och ADB-stödet vid domstolama byggas ut. I detfe sammanhang vill jag framhålla att det är viktigt att domstolama i den utsträckning det är praktiskt lämpligt ges möjlighet att själva fe ansvar för driften och utvecklingen av det lokala ADB-stödet.

Frågan om domstolsverkets framtida roll och organisation är naturligtvis i högsfe grad förknippad med vilken domstolsorganisation vi har i framtiden. Som jag nämnt inledningsvis är domstolamas organisation föremål för överväganden inom justitiedepartementet. Mot denna bakgrand anser jag att mera omfettande förändringar av domstolsverkets och domstolamas arbetsuppgifter i adminstrativt hänseende bör prövas först i samband med att man fer ställning till domstolsorganisationen. Någon överföring av medel från domstolsverkets anslag till domstolama bör därför inte ske under den tvåriga budgetperioden. Under denna period bör dock domstolsverket inrikto sin verksamhet på att göra det möjligt för de stora och medelstora domstolama att under budgetåret 1994/95 te över ansvaret för de löpande personal- och

ekonomiadminstrativa uppgifter som i dag handhas av verket. Vidare bör Prop. 1991/92:1(X) domstolsverket fullfölja sina planer att successivt föra ut budgetansvaret Bilaga 3 till allt fler domstolar

Jag föreslår att anslaget skall beräknas med utgångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret 1991/92. Vid min beräkning av anslaget har jag beaktet att det skall vara möjligt för domstolsverket att lämna ett visst bidrag till kostnadema för att bygga upp ett domstolsväsendets informa-tionscentram i Jönköping.

Liksom föregående år bör ett rationaliseringskrav tillämpas på domstolsverket. Rationaliseringskravet uppgår till 1,5 % av anslaget. Av dette bör 0,5 % dras in till stetskassan. Resterande belopp bör återläggas till anslaget och i huvudsak användas för att höja verksamhetens ekonomiadministrativa standard.

Med hänsyn till det anförda bör anslaget under den tvååriga budgetperioden uppgå till följande.

Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94

61 932 000 kr. 61 932 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Domstolsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 61 932 000 kr

D 2. Domstolarna m.m.

1990/91 Utgift 2 157 570 555

1991/92 Anslag 2 164 214 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 2 145 611 000

1992/93 Förslag 2 378 759 000

Allmänna domstolar är tingsrättema, hovrättema och högste domstolen. Tingsrätterna är allmäima underrätten Det finns 97 tingsrätten Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrättema. Det finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdehiingar, varav 13 för allmänna mål och 2 för vatten- och festighetsmål), Göte hovrätt (4 avdelningar), hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar), hovrätten för Västra Sverige (6 avdelningar), hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och hovrätten for Övre Norrland (2 avdelningar).

Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrättema. Domstolen är indelad i tre avdelningar 1 domstolen finns 24 justitieråd. tre av dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För högste domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna.

104 Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrättema, kammarrätterna och Prop. 1991/92:100 regeringsrätten. Bilaga 3

Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar-rättema. Det finns 24 länsrätter.

Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från länsrättema. Det finns fyra kammarrätter: kammarrätten i Stockholm (7 avdelningar), kammarrätten i Göteborg (7 avdelningar), kammarrätten i Sundsvall (4 avdelningar) och kammarrätten i Jönköping (4 avdelningar, varav en extra avdelning).

Regeringsrätten är högste allmänna förvaltningsdomstol. Regeringsrätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrätterna. Regeringsrätten avgör mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Domstolen är indelad i tre avdelningar I domstolen finns 20 regeringsråd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket regeringsrättssekreterare är knutna.

Försäkringsdomstolar är försäkringsrättema och försäkringsöverdomstolen.

Försäkringsrätterna är tre, en för Mellansverige (hittills 6 avdelningar, varav en extra avdelning), en för Södra Sverige (5 avdelningar) och en för Norra Sverige (2 avdelningar). Försäkringsrättema prövar överklagade ärenden från försäkringskassoma som gäller socialförsäkringen. Försäkringsrätten för Mellansverige prövar dessutom vissa ärenden från riksförsäkringsverket. Som tidigare nämnts är försäkringsrättemas verksamhet under avveckling, och deras funktion övertes av länsrättema och kammarrätterna.

Försäkringsöverdomstolen prövar mål som överklagas från försäkringsrättema - fno.m. den 1 juli 1991 även försäkringsmål som överklagas från kammarrätteraa - och arbetsmarknadsstyrelsen eller som styrelsen underställer domstolens prövning. Domstolen har 11 lagfama och 10 andra ledamöten

Hyresnämnderna har bl.a. till uppgift att medla och vara skiljenämnd i hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvisten Arrendenämnderna har motsvarande uppgift i arrendetvisten Flertelet av nämndema har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämndema har gemensamt kansli med arrendenämndema. Sådana kanslier finns på 12 orten

Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av hyresnämnderna.

Från anslaget betelas också kostnadema för de kansligöromål för statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Piersonal

Summa

5 878'

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader

1 791 151000

(1 631 248 000)

354 460 000

+ 158 590 000

(+ 137 480 000)

+ 74 558 000

Summa

2 145 611 000

+ 233 148 000

'Årsarbetskrafter Domstolsverket

Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1992/93 - i förhållande till vad som tidigare har anvisats och med beaktande av de personalförändringar som blir följden av att den summariska processen fno.m. årsskiftet 1991/92 flyttes från tingsrättema till kronofogdemyndighetema - räknas upp med sammanlagt 66 milj. kr Ökningen avser främst ökade lönekostnader med anledning av den nya domarbanan och med anledning av vissa centralt träffede löneavfel, personalförstärkningar med anledning av inträffade volymförändringar i verksamheten, ökade utbildnings- och ADB-kostnader, upprastning av domstolaraas lokaler, andra lokalkostnader samt portokostnaden Också de nytillkomna målen om psykiatrisk tvångsvård ligger till grand för domstolsverkets yrkande.

När det gäller ADB-investeringar yrkar domstolsverket att en investeringsram om 60 milj. kn läggs fest för den kommande treårsperioden.

Föredragandens överväganden

De allmänna domstolarna m.m.

Under de senaste åren har arbetsläget vid de allmätma domstolama varit pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål och ärenden. I synnerhet har detfe gällt hovrättema och de större

tingsrättema. Prop. 1991/92:100

Antelet inkomna brottmål i tingsrätterna (exklusive noferiemål) ökade Bilaga 3 med 3,3 % mellan år 1989 och 1990. Ökningen innebär att trenden från tidigare år håller i sig, och det finns inget som pekar på att något trendbrott kan förväntes under de närmaste åren. Även när det gäller tvistemålen (exklusive mål angående gemensam ansökan om äktenskapsskillnad) har en markant ökning av antelet inkomna mål skett mellan år 1989 och 1990. Ökningen har uppgått till 8,6 %.

För konkurser har en fortsatt kraftig ökning skett, en ökning som självfallet i hög grad påverkats av kostnadsutvecklingen och den vikande konjunkturen. Sammanteget har antelet inkomna konkursärenden förste halvåret 1991 jämfört med motsvarande period år 1990 ökat med 150 %. Det finns inga tecken till avmattning i den höga tillströmningstekten.

När det gäller inskrivnings- och bouppteckningsärenden är situationen alltjämt mycket besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetidema för att få sådana ärenden handlagda oacceptebelt långa. Dette innebär självfellet nackdelar inte bara för enskilda personer ufen också för myndigheter och kreditinrättningar

Jag vill erinra om den reform av den summariska processen som riksdagen beslutede våren 1990 och som träder i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1989/90:85, JuU31, rskn 311). Den medför att medel bör överföras från domstolsväsendet till exekutionsväsendet för budgetåret 1992/93.

Antelet mål i ho\rätterna har ökat kraftigt de senaste åren. Ökningen uppgick mellan åren 1989 och 1990 till 2,7 %. Det skall nämnas att den totela ökningen mellan åren 1986 och 1990 uppgick till 19,6 %. Hovrättema har under den sistnämnda perioden ökat sin målawerkning med 16,7 %, men målbalansema har ändå ökat med ca 50 %.

I början av år 1991 uppdrog den dåvarande regeringen åt stetskontoret att göra en organisatorisk översyn av Svea hovrätt. Uppdraget skall vara slutfört senast den 30 juni 1992. En av tenkama bakom uppdraget var att Svea hovrätt borde få en lättnad i arbetsbördan och att statskontoret skulle överväga om detta kunde ske genom en förändring av hovrättemas domkretsindelning. Enligt min mening talar flera skäl för att man snarast genomför en justering av domkretsindelningen så att Örebro län, som nu hör under Svea hovrätt, förs över till Göta hovrätt. Jag är närmast inne på att en sådan omreglering bör ske redan per den 1 juli 1992 och avser därför att så snart som möjligt återkomma till regeringen i denna fråga.

I högsta domstolen har arbetsläget förbättrats under senare år och får nu anses vara tillfredsställande. Det bör därför vara möjligt att på sikt minska antalet justitieråd (se även prop. 1990/91:66). I högsta domstolen har skett en kraftfull satsning på ADB-stöd som inom kort kommer att vara fiillt genomförd. Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen nyligen beslutat införa tidsbegränsade förordnanden för föredragandena i de båda högsta domstolsinstansema. Den ordningen ligger väl i linje med de nya principer för meritvärdering och domaratbildning som infördes den 1 juli 1990 och bör bidra till en effektivisering av resursutnyttjandet vid dessa domstolars kanslier

Antalet ärenden i hyresnämnderna fortsätter att öka. Under år 1989 var

ökningen - om man bortser från ärenden enligt hyresförhandlingslagen - Prop. 1991/92:100 knappt 5 .,% jämfört med år 1988. För bostadsdomstolen har den Bilaga 3 minskning av antalet inkonma mål som skedde under år 1989 fortsatt under år 1990.

De allmänna förvaltningsdomstolarna

Jämfört med år 1989 har antalet inkomna skattemål i länsrätterna ökat något under år 1990. Över en femårsperiod har dock antelet inkomna skattemål minskat. Minskningen beror delvis på ändrade skatteregler men också på en ändrad inriktning av texeringsarbetet. De mål som fellit bort har i allmänhet varit de mindre komplicerade. Samtidigt har nya tyngre mål tillkommit. Under senare tid har det bl.a. varit de s.k. skal-bolagsmålen som kommit i blickpunkten.

De avgjorda skattemålens genomsnittliga omloppstid låg år 1990 på cirka 20 månaden

Samtidigt som skattemålen antelsmässigt har minskat har andra måltyper ökat. Under förste delen av 1980-telet kom det in i genomsnitt drygt 30 000 körkortsmål om året. Sedan år 1986 har denna måltyp ökat successivt. År 1990 kom det in cirka 48 000 körkortsmål till länsrättema.

Den nya texeringslagen (1990:324) tillämpades förste gången vid 1991 års texering. Lagen irmebär omfettande förändringar och förenklingar i fexeringsförferandet. Det nya fexeringsförferandet kan på sikt leda till att anfelet skattemål i länsrättema minskar ytterligare men de närmare effektema är osäkra.

En ny insfensordning för rättskipning i socialförsäkringsmäl och i mål om psykiatriskt tvångsvård trädde i kraft den 1 juli 1991 resp. träder i kraft den 1 januari 1992. Målen handläggs enligt den nya ordningen i de allmänna förvaltningsdomstolama med länsrätten som försfe insfens, kammarrätten som andra instans och försäkringsöverdomstolen resp. regeringsrätten som sisfe insfens. Reformema påverkar givetvis måltillströmningen och arbetsbelastningen i samtliga nämnda instansen

Arbetssituationen i kammarrätterna är fortferande besvärlig. Anfelet inkomna mål minskade fram till år 1990. Under detfe år inträffede en ökning av anfelet inkomna mål med drygt 10 %. I samband med reformeringen av rättskipningen i socialförsäkringsmålen tog min företrädare upp frågan om en förändring av domkretsindelningen för kammarrätteraa i Göteborg och Jönköping (prop. 1990/91:80 s. 56 f). Jag avser att under våren 1992 föreslå regeringen en ändring av förordningen om kammarrättemas domkretsar så att Skaraborgs län, som nu hör under kammarrätten i Göteborg, kan föras över till kammarrätten i Jönköping.

Arbetssituationen i regeringsrätten är i stort sett tillfredsställande. Anfelet inkomna mål ökade något under år 1990, samtidigt som anfelet avgjorda mål understeg anfelet inkomna. Detfe medförde en ökning av målbalansen under år 1990.

108 Försäkringsdomstolarna

Som jag nämnt i det föregående har en ny instansordning för rättskipningen i socialförsäkringsmål införts fno.m. den 1 juli 1991. Den har medfört att några nya mål inte inkommit till försäkringsrättema sedan dess. Den avarbetning av målbalanser som nu sker i försäkringsrättema under den kvarstående tiden av deras verksamhet har hittills gett ett gott resulfet. Balansema har mellan den 1 juli och 1 december 1991 minskat från ca 14.800 mål till ca 11.300 mål. Det kan emellertid anfes att awerkningsfekten kommer att minska under våren 1992, eftersom en stor del av personalen i försäkringsrättema då konuner att tillträda nya tjänster Domstolsverket har beräknat att antelet kvarstående mål den 1 juli 1992 kommer att uppgå till ca 7.500. Dessa mål kommer att överflyttes till kammarrätterna.

Måltillströmningen till försäkringsöverdomstolen fortsätter att öa. Dette har för hösten 1991 delvis sin förklaring i att antelet mål som avgjorts i försäkringsrättema varit större än tidigare. Den nya instens-ordningens effekt på flödet av mål till domstolen kan ännu inte utläsas.

Medebtilldeltiing

Överflyttningen av den summariska processen från tingsrättema till kronofogdemyndighetema bör föranleda att medelstilldelningen för budgetåret 1992/93 minskar med 60 milj. kn 1 detfe belopp ingår även medel för portokostnaden

För att täcka portokostnadema för verksamheten i övrigt behöver anslaget förstärkas med 14 milj. kn

De allmänna förvaltningsdomstolama har under budgetåret 1991/92 tillförts 13 milj. kn för de nya målen om psykiatrisk tvångsvård. För omräkning av denna anslagsförstärkning till helår erfordras ytterligare 15 milj. kn fno.m. budgetåret 1992/93.

Den under lång tid successivt ökande mål- och ärendetillströmningen till i försfe hand hovrättema och tingsrättema måste - i awakfen på resultetet av domstolsutredningens arbete - möfes med en tillfällig förstärkning av personalresurserna i dessa domstolar Anslaget bör därför tillföras ett engångsbelopp på 29 milj. kr för vart och ett av budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Domstolamas löneanslag har urholkats på grand av fektorer som domstolsväsendet inte kunnat påverka. En viss anpassning av organisationen med hänsyn härtill har redan skett. För att ytterligare personalminskningar skall kunna undvikas i ett ansträngt arbetsläge måste anslaget tillföras ytterligare medel. Det bör ske dels i form av en engångsanvisning om 41 milj. kr, dels genom en permanent förstärkning av anslaget med 18 milj. kn fno.m. 1992/93.

För investeringar i ADB-utrastning har jag beräknat 20 milj. kn

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

engångsvis för budgetåret 1992/93. Engångsanvisningen kommer att Prop. 1991/92:100 ersattes med lån i riksgäldskontoret det budgetår domstolama tillgodoser Bilaga 3 redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fno.m. den 1 juli 1991.

Jag anser att ett rationaliseringskrav bör tillämpas även på domstolamas verksainhet. Med hänsyn till verksamhetens art och det ansträngda arbetsläget är det dock nödvändigt att modifiera det generella rationaliseringskravet. Det bör ske på så sätt att att rationaliseringskravet om 1,5 % beräknas på en femtedel av anslaget. Av det sålunda framräknade beloppet (6 437 000 kn) skall 1 % (4 291 000 kn) återföras till anslaget och användas för effektivitetshöjande åtgärden

Mot bakgrand av vad jag nu har anfört bör anslaget under den tvååriga budgetperioden uppgå till följande.

Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94

2 378 759 000 kr. 2 337 759 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 2 378 759 000 kr

D 3. Utrustning till domstolar m.m.

1990/91 Utgift 25 019 164 Reservationsanslag 7 852 059'

1991/92 Anslag 29 000 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 25 669 000

1992/93 Förslag 26 000 000

'exkl. mervärdeskatt.

Från anslaget betelas kostnader för inköp av utrastning och inventerier för myndighetema inom domstolsverkets förvaltningsområde (med undanteg av de allmänna advokatbyråema) och konsultkostnader i samband med sådana inköp samt kostnader för flyttning.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 52 milj. kr

110 Föredragandens överväganden Prop. 1991 /92:100

Bilaga 3 Jag anser att anslagsbehovet bör beräknas till 26 milj. kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utrustning till domstolar m.m. för budgetaret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 26 000 000 kn

111 E. KRIMINALVÅRDEN Prop. 1991/92:lOO

■'■' Bilaga 3

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstaltema samt för kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndighetema och frivårdsmyndighetema. Kriminalvårdsstyrelsen svarar dock för drift och löpande underhåll av anstaltema. Kriminalvårdens lokalbestånd uppgår till 490 100 kvadratmeter Under innevarande budgetår disponeras ca 225,1 milj. kr för lokalkostnaden

Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.

1 gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar om 368,4 milj. kr beräknats för pågående och redan beslutede objekt.

I budgetproposition 1991 och i tilläggsbudget I för innevarande budgetår har medel beräknats för följande byggnadsobjekt: en ny lokalanstelt i Vänersborg, om- och tillbyggnad vid kriminalvårdsanstelten Skogome (sjuk- och psykiatriska vårdplatser, ytterligare bostedsram, kök, matsal och centralvakt), ombyggnad av kriminalvårdsanstelten Hämösand (renovering av bostedavdelningar), allmän upprastning av kriminalvårds-anstalten Roxtuna, tillbyggnad av paviljonger med vardera ca 25 platser vid kriminalvårdsansteltema Karlskoga, Storboda och Gävle, uppförande av en ny mekanisk verksted vid kriminalvårdsanstelten Mäshult, säkerhetshöjande åtgärder vid bl.a. kriminalvårdsansteltema Tidaholm, Hällby och Norrtälje samt ombyggnad vid häktet i Hämösand.

Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsplan för ansfelts- och häktesorganisationen omfettar, föratom nämnda redan beslutede objekt, ombyggnadsåtgärder vid kriminalvårdsansteltema Hall och Haparanda.

Styrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge (120 platser), Örebro (57 platser), Uddevalla (40 platser), Halmsted (40 platser) och Helsingborg (80 platser). Om- och tillbyggnader föreslås vid häktena i Hämösand, Jönköping, Norrköping, Umeå och Östersund.

För projekt med kostnadsramar upp till 10 milj. kr yrkar kriminalvårdsstyrelsen 35 milj. kr för näste budgetår

Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsplan uppfer samtliga byggnadsobjekt som kriminalvårdsstyrelsen för fram. De planerade häktena i Halmsfed och Helsingborg ingår inte bland de projekt som har prioriterats under planeringsperioden.

I enlighet med ett forslag av kriminalvårdsstyrelsen bör kriminalvårds-ansfelten Hudiksvall med 25 platser, som togs i brak år 1869, läggas ned. Bortfallet av ansfeltsplatser kompenseras genom den i tilläggsbudgeten planerade tillbyggnaden vid kriminalvårdsansfelten Gävle. Genom lokalbytet kan dritftkostnaderaa sänkas betydligt.

Enligt riksdagens beslut med anledning av 1991 års budgetproposition skall kriminalvårdsansfeltema Härianda och Karlskrona läggas ned. Skäl att göra ändringar i dessa beslut finns för närvarande inte enligt min mening.

112 Chefen för finansdepartementet kommer senare i dag att föreslå att en Prop. 1991/92:100 ny förvaltningsbyggnad i Uddevalla för polis, åklagare och häkte kommer Bilaga 3 till utförande under den kommande treårsperioden.

Frågan om hur det framtida ansfeltsbyggandet skall ske behandlas av en arbetsgrapp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen. Arbetsgrappen skall också överväga hur man skall kuima möfe behov av ytterligare anstaltsplatser till följd av den aviserade ändringen av reglema för villkorlig frigivning.

För byggnadsobjekt inom anstalts- och häktesorganisationen med kostnadsramar om högst 10 milj. kr har jag för budgetåret 1992/93 beräknat 30 milj. kr

Styrning av ekonomi och resursutnyttjande

Kriminalvårdsverket fick en ny organisation den I januari 1991. Ansvar och befogenheter, bl.a. för den klientinriktade verksamheten, har förts ut till de nya regionmyndighetema och till de lokala myndighetema. Som ett led i förayelsearbetet har även systemet med ettåriga s.k. rambudgetar för förvaltningskostnader prövats inom frivården och vid vissa andra myndigheter Erfarenheteraa av försöksverksamheten är goda. Den 1 juli 1991 har styrelsen infört rambudgetar vid samtliga myndigheter inom kriminalvårdsverket.

Inom kriminalvårdsstyrelsen pågår vidare ett utvecklingsarbete i syfte att åtstadkomma en mer effektiv styraing, uppföljning och kostnadskontroll av ekonomi och resursutnyttjande inom verket. I detta arbete deltar riksrevisionsverket på begäran av kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvårdsverket tillhör de myndigheter som skall lämna en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94 - 1995/96. Regeringen beslutade i juni 1991 om de särskilda direktiv som skall gälla för kriminalvårdsstyrelsen i arbetet med och utformningen av den fördjupade anslagsframställningen.

Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket

I 1991 års budgetproposition (bil. 4, s. 69) föreslogs att en rationalise-ringsplan skulle läggas fest för kriminalvårdsverket för budgetåren 1991/92 - 1995/96. Förslaget i budgetpropositionen följdes upp med ett särskilt regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 24 januari 1991. I det regeringsbeslutet angavs de närmare riktlinjema för rationaliseringsarbetet. Av budgetpropositionen och regeringsbeslutet framgår bl.a. att rationaliseringen årligen bör uppgå till minst 1,5 % räknat på förvaltningskostnader och administrativa lokalkostnader Av de medel som frigörs skall 1/3 dras in till sfetskassan som besparing medan 2/3 skall kurma användas inom den egna verksamheten för att höja kvalitet eller minska kostnader i framtiden. Riksdagen hade inga erinringar mot förslaget i budgetpropositionen (JuU 17, rskr 154).

8 Riksdagen 1991/92. I .saml. Nr 100. Bihiga 3

Kriminalvårdsstyrelsens organisation och kriminalvårdsverkets Prop. 1991/92:100 transportorganisation omfattas inte av den ovan beskrivna rationalise- Bilaga 3 ringsplanen. Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn av transportorganisationen i enlighet med ett regeringsbeslut i maj 1991. Uppdraget redovisades den 2 december 1991. Vidare föreslogs en särskild rationaliseringplan för kriminalvårdsstyrelsen i 1991 års kompletteringspropositon (regeringens proposition 1990/91:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetaret 1991/92, m.m. del II, s. 16). Där framgår att kriminalvårdsstyrelsen bör lämna förslag till besparingar på minst 10 milj. kr under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåren 1991/92 - 1993/94. Riksdagen hade inga erinringar mot förslaget (FiU 37, rskn 390). Riksdagsbeslutet följdes upp med ett regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 20 juni 1991.

Jag anser att rationaliseringsarbetet bör fiillföljas i enlighet med förslagen i 1991 års budgetproposition och 1991 års kompletteringsproposition.

Rationaliseringen under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1992/93 bör uppgå till 1,3 milj. kr

Den sammanlagda rationaliseringen inom kriminalvårdsverket i övrigt bör uppgå till drygt 30 milj. kr under budgetåret 1992/93. Jag förordar att besparingama görs under anslagen E 2. Kriminalvårdsanstaltema, E 3. Frivården och E 6. Utbildning av personal m.fl. Av de resurser som frigörs genom rationaliseringen under det nu aktuella budgetåret bör enligt min mening 2/3 återföras till kriminalvården för åtgärder för att höja verkets ekonomiadministrativa standard samt för effektivitetsfrämjande åtgärder på anstaltema och inom frivården. Jag förordar att anslagen E 2, E 3 och E 6 tillförs sammanlagt omkring 20 milj. kn Jag redogör närmare under anslagen för hur rationaliseringama har beräknats och hur de medel som kan återföras bör användas.

E 1. Kriminalvårdsstyrelsen

1990/91 Utgift 116 054 899

1991/92 Anslag 109 286 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 108 342 000

1992/93 Förslag 97 680 000

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminalvårdsanstaltema, häktena och frivårdsmyndighetema. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämndema.

Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör Vid kriminalvårdsstyrelsen fmns också en styrelse. Inom kriminalvårdsstyrelsen finns ett planeringssekretariat och fem enheten Styrelsen bestämmer vilka

uppgifter som enheteraa skall ha.

Från anslaget betalas kostnadema för kriminalvårdsnämndens verksamhet.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

240 Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader Lokalkostnader

96 651 000

(71 258 000)

11 691 000

- 10 971 000

(-(- 2 809 000)

+ 309 000

Summa

108 342 000

10 662 000

Kriminalvårdsstyrelsen

För insatser mot AIDS har under anslaget anvisats 14 milj. kr för innevarande budgetan Styrelsen yrkar ett oförändrat belopp för budgetåret 1992/93 och föreslår att medlen anvisas under E 2- och E 3-anslagen. Ytterligare medel begärs för klientelundersökningar (+ 1 500 000 kr), omväridsanalyser (+ 1 500 000 kr) samt åtgärder för förbättring av arbetsmiljön (-1- 3 000 000 kr).

Föredragandens överväganden

Kritninalvåidsstyrebens organisation

Kriminalvårdsverket fick en ny organisation den 1 januari 1991. De förändrade arbetsuppgifter som jag tidigare redogjort för medför att behovet av personal vid kriminalvårdsstyrelsen minskar Under budgetåret 1990/91 minskades antalet tjänster vid styrelsen från omkring 320 till omkring 230. I 1991 års kompletteringsproposition föreslogs att anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen skulle minskas med ytterligare minst 10 milj. kr under budgetåren 1991/92 - 1993/94. Riksdagen hade inga erinringar mot förslaget.

Regeringen uppdrog i juni 1991 till kriminalvårdsstyrelsen att i anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 redovisa förslag till besparingar på minst 10 milj. kr under ovan nämnda anslag för treårsperioden.

115 Av kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning framgår att styrelsen Prop. 1991/92:100 har påbörjat ett arbete med att forma en ny organisation för den centrala Bilaga 3 administrationen där resursema skall minskas med 10 milj. kr. under den aktuella treårsperioden. Omorganisationen kommer att genomföras i sina huvuddrag under budgetåret 1992/93 men kommer enligt styrelsen inte att ge full ekonomisk effekt förrän år tre, dvs. budgetåret 1993/94. Jag beräknar, i likhet med kriminalvårdsstyrelsen, den samlade besparingen under anslaget till 1,3 milj. kn under budgetåret 1992/93.

Insatser mot AIDS

Sedan budgetåret 1986/87 har särskilda medel anvisats för bekämpningen av AIDS, bl.a. för åtgärder inom kriminalvården för att begränsa smittspridningen bland narkotikamissbmkare. Medlen disponerades av socialdepartementet t.o.m. budgetåret 1989/90. Fno.m. budgetåret 1990/91 har 14 milj. kn för insatser inom kriminalvården beräknats under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen. Särskilda medel för att bl.a. förbättra samarbetet mellan socialtjänst och kriminalvård har från samma tidpunkt tilldelats socialstyrelsen. För att insatseraa inom kriminalvården skall bli så effektiva som möjligt utformas dessa i samarbete med socialstyrelsen.

Även för budgetåret 1992/93 har jag beräknat 14 milj. kn för fortsatta insatser mot aids inom kriminalvården. Dessa medel bör emellertid fno.m. nästa budgetår föras över till anslagen E 2. Kriminalvårdsanstaltema resp. E 3. Frivården. Jag förordar att 10 milj. kn beräknas under anslaget E 2. och 4 milj. kn under anslaget E 3. Insatsema kommer dock att ha samma inriktning som under innevarande budgetån

Jag beräknar anslaget till 97 680 000 kr

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 97 680 000 kr

2 597 588 313 2 479 803 000

2 438 384 000 2 699 511 000

E 2. Kriminalvårdsanstaltema

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Den 1 oktober 1991 fanns inom kriminalvården 19 riksanstalter med 1 339 slutna och 561 öppna platser, 61 lokalanstalter med I 352 slutna och 1 076 öppna platser samt 29 häkten med I 344 platser Riksanstaltema, lokalanstaltema, häktena och frivårdsdistrikten är organiserade i sju regionen I ledningen för varje regionmyndighet finns en kriminal-vårdsdirektön

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

5 812

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

Lokalkostnader

Gemensamma funktioner i kvarteret Kronoberg

Vårdkostnader

Arbets- och studieersättningar

Råvaror m.fl. utgifter för sysselsättning av de intagna

Utbildning av intagna

Diverse utgifter

1 651 388 000

(1 564 742 000)

295 482 000

8 922 000 254 757 000

63 160 000

122 482 000

38 662 000

3 531 000

-I- 102 154 000

(H- 59 111000)

-I- 69 811000

-I- 374 000

-I- 73 758 000

+ 4 541000

-f 8 034 000 + 2 148 000 -f 307 000

Sununa

2 438 384 000

-I- 261 127 000

Genom den rationalisering som föreslås kommer ett antal tjänster, som inte nu kan redovisas, att dras in.

Intäkter inom arbetsdriften redovisas pä statsbudgetens inkomstsida under Försäljningsinkomster, Inkomster vid kriminalvården.

117 Kriminalvårdsstyrelsen Prop. 1991 /92:100

Bilaga 3 För insatser mot AIDS har under anslaget anvisats 14 milj. kr för innevarande budgetår Styrelsen föreslår ett oförändrat belopp för budgetåret 1992/93, varav 10 milj. kn beräknas under förevarande anslag och 4 milj. kr under E 3-anslaget. Ytterligare medel begärs för utveckling av klientverksamhet (+1 500 000 kr), åtgärder för förbättring av arbetsmiljön (+3 000 000 kr) samt för information (-1-2 200 000 kr). För drift och utveckling av ADB-system beräknas ytterligare 8 830 000 kr En uppräkning yrkas av anslagsposten Vårdkostnader med hänsyn till utgiftsutvecklingen, främst för transporter och § 34-verksamhet (-1- 65 000 000 kn).

Föredragandens överväganden

Utnyttjandet av anstalts- och häktesorganisationen m.m.

Antalet fängelsedömda som togs in i anstalt var under åren 1986-1990 14 188, 14 980, 16 098, 15 467 resp 15 883.

Åren 1987 och 1988 ökade beläggningen vid kriminalvårdsanstaltema med sammanlagt 13 % och vid häktena med sammanlagt 25 %. Därefter har beläggningsnivån vid anstalter och häkten varit i stort sett oförändrad. Beläggningen på de slutna riksanstaltema har under senare år legat högt. Antalet långtidsdömda ökar stadigt sedan slutet av 1970-talet. Av de intagna den 1 mars åren 1987-1991 var 435, 406, 420, 470 resp. 528 dömda till fängelse fem år eller men För övriga anstaltstyper är situationen tillfredsställande.

Beläggningsläget vid de slutna lokalanstaltema har under de senaste åren varit lägre än för övriga anstaltstypen Nya slutna lokalanstalter har under år 1990 tagits i brak i Halmstad och Göteborg. Den tidigare slutna riksanstalten Roxtuna, som under en tid har använts som öppen riksanstalt, kommer att omvandlas till sluten lokalanstalt. Även efter en nedläggning av kriminalvårdsanstalten Karlskrona bedömer jag att tillgången på slutna lokalansteltsplatser är god.

Rationaliseringskrav

I det föregående har jag förordat att den rationaliseringplan som riksdagen lade fast för kriminalvårdsverket efter förslag från den förra regeringen i 1991 års budgetproposition fullföljs. De närmare riktlinjema för rationaliseringsarbetet angavs i ett regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 24 januari 1991.

Rationaliseringskravet under anslaget E 2. Kriminalvårdsansteltema för budgetåret 1992/93 uppgår till 28,3 milj. kn Rationaliseringen har beräknats på förvaltningskostnader och kostnader för administrativa lokalen

Kostnader för personal vid häkten Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Justitieutskottet har i sitt betänkande (JuU 1984/85:37) om vissa kostnader för häktede m.m. med anledning av vissa förslag från riksdagens revisorer anfört att det finns goda skäl att förete en mera fördjupad analys och förbättrad uppföljning av utvecklingen beträffande personalkostnadema vid häktena. Enligt utskottets mening finns det ett intresse för riksdagen att få fe del av uppföljningsarbetet på området. Riksdagen har givit regeringen till känna vad utskottet har anfört i dette hänseende (rskr 1984/85:343).

Kriminalvårdsstyrelsen har ålagts att minska kostnadema inom anstalts-och häktesorganisationen med sammanlagt omkring 150 milj. kn under femårsperioden 1991/92 - 1995/96. En rationalisering av denna omfattning föratsätter, som kriminalvårdsstyrelsen har framfört i sin anslagsframställning, att olika delar av organisationen blir föremål för en mer genomgripande översyn och analys. Styrelsen utarbetar för närvarande nyckeltal och principer som skall ligga till grand för den framtida fördelningen av personal till anstalter och häkten. En utgångspunkt är därvid att de ojämnheter som kan fmnas i fråga om lönekostnader mellan t.ex. olika häkten, och som inte beror på skillnader i storlek, byggnads-mässig utformning etc. skall rättas till i samband med rationaliseringsarbetet i enlighet med riksdagens önskemål.

Klientinriktad verksamhet

Kriminalvårdsstyrelsen fick år 1989 i uppdrag av regeringen att ta initiativ till att samtliga kriminalvårdsanstalter skulle upprätta och genomföra handling.splaner för verksamhetens irmehåll. Enligt riktlinjeraa för uppdraget skulle varje anstalt utforma mål och metoder anpassade till anstaltens särskilda föratsättningar, bl.a. i fråga om klientel och andra lokala föratsättningan På anstalter med en hög andel narkotika-missbrakare skulle inriktningen vara att upprätta och genomföra lokala handlingsplaner mot narkotika.

Uppdraget har redovisats i delrapporter i augusti 1989 och 1990 och i en slutrapport i september 1991.

Av redovisningaraa framgår bl.a. att lokala handlingsprogram har upprättats vid de flesta anstalten Föratom olika åtgärder för att förhindra införsel av narkotika försöker man på olika sätt motivera narkotika-missbrakare till behandling. På de flesta anstalter förekommer t.ex. informationsinsatser i form av temadagar och liknande. Vid ett tiotal anstalter pågår olika drogkurser efter en pedagogisk modell som inspirerats av de s.k. rattfällekurseraa.

Vid omkring 25 anstalter har inrättats motivationsavdelningar som arbetar med särskilda påverkansprogram. Ytterligare anstaltsplatser med denna inriktning planeras.

En föratsättning för alt de åtgärder som påbörjas under anstaltstiden skall kunna fortsätta efter frigivningen är ett väl utvecklat samarbete med

utomstående myndigheter och organisationer Handlingsprogrammen Prop. 1991/92:100 poängterar också vikten av att dette samarbete utvecklas och effektivi- Bilaga 3 seras. Av särskild betydelse är ett väl fungerande samarbete mellan kriminalvården och socialtjänsten samt behandlingshemmen. Av stor vikt är också de insatser som arbetsförmedling och AMU gör för kriminalvårdens klienter Kriminalvårdsverket och arbetsmarknadsverket har i början av år 1990 enats om ett gemensamt handlingsprogram i syfte att förbättra samverkan mellan de båda myndigheteraa.

Det är enligt min mening viktigt att utöka och effektivisera de insatser som syfter till att få narkotikamissbrakare att påbörja en adekvat behandling under den tid de avtjänar fängelsestraff. Som ett led i dette bör antelet platser vid anstelter som arbeter med särskilda motivations-och behandlingsprogram för narkotikamissbrakare utökas. Dette kan till stor del ske inom ramen för tillgängliga medel. Jag förordar dock att kriminalvårdsverket tillförs 3 milj. kr för att underlätte och påskynda utbyggnaden av sådana program. Insatsema fmansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården.

Transportorganisationen

Kriminalvården utför ett stort antel transporter Dessa sker såväl för den egna verksamheten som för vissa andra myndigheters verksamhet. Polismyndigheten ansvarar t.ex. för verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden, men förpassningen ombesörjs oftast av kriminalvårdsverket. En liknande uppgiftsfördelning gäller när polismyndigheten skall lämna handräckning vid transporter som genomförs med stöd av bl.a. lagen (1988:870) om vård av missbrakare i vissa fall (LVM), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV). Kriminalvårdsverket har i allmänhet kostnadsansvaret även i fråga om de transporter som utförs åt andra samhällsorgan. Verkets möjligheter att styra planeringen av dessa transporter är emellertid begränsade.

Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn av kriminalvårdsverkets transportorganisation. Uppdraget redovisades till regeringen den 2 december 1991. I uppdraget har ingått att bedöma om nuvarande organisation är ändamålsenlig samt om administrationen, stymingen, samordningen och uppföljningen är tillräckligt effektiv. Vidare har i uppdraget ingått att överväga om föratsättningaraa för kriminalvårdsverkets huvudmannaskap för de transporter som utförs åt andra samhällsorgan bör omprövas.

Av RRVs rapport (Fu 1991:10) framgår bl.a. att kostnaden för kriminalvårdsverkets transportverksamhet uppgick till drygt 223 milj. kn budgetåret 1990/91. Dette är en ökning av kostnaderaa med 114 % i fäste priser från budgetåret 1985/86. Närmare hälften av kriminalvårds-verkets transportkostnader avser utlandstransporter Vid utlandstransporter genom kriminalvårdens försorg har antalet transporterade personer ökat från ca 3 100 budgetåret 1987/88 till ca 10 200 budgetåret

1990/91. Prognosen för budgetåret 1992/93 är att mellan 15 000 och Prop. 1991/92:100 18 000 personer kommer att transporteras till utlandet genom kriminal- Bilaga 3 vårdsverkets transportorganisation.

RRV har i granskningen av transportverksamheten fiinnit problem bl.a. i fråga om ansvarsfördelningen mellan kriminalvårdsverket och andra myndigheten Detta hänger samman med att verksamhets- och kostnadsansvar är delat, vilket medför bristande kostnadseffektivitet. Det gäller bl.a. transporter som sker med stöd av utlänningslagen (1989:529) samt transporter som sker med stöd av LVM, LVU och LSPV. RRV anser att det bör övervägas om kriminalvårdsverket fortsättningsvis skall utföra sådana transporter som sker med stöd av nämnda lagar på grand av de negativa konsekvenser som transporteraa medför för vård- och behandlingsarbetet inom kriminalvården. Vidare lämnas en rad förslag till åtgärder som kan förbättra statsmakteraas styming av verksamheten inom ramen för ett oförändat huvudmannaskap för transportverksamheten.

RRVs rapport skall remissbehandlas. Jag återkommer till frågan om hur transportverksamheten kan organiseras i framtiden i 1993 års budgetproposition.

ADB-stöd för klientadmirUstrationen (KLAS)

Inom kriminalvårdsverket pågår sedan budgetåret 1991/92 en utveckling av ett delsystem för ett nytt klientadministrativt system (KLAS) på så sätt som angetts i 1990 års budgetproposition (bil. 4, s. 97 f). Delssystemet skall ersätta ADB-stödet i det föråldrade KUM/SÖK-systemet och utformas så att det kan utgöra en förste fristående etepp av KLAS. Fullt utbyggt omfetter det planerade systemet flera delsystem som saknar motsvarighet i nuvarande system, bl.a. platsbokningssystem, system för häkten samt vissa ratiner inom anstelts- och frivårdsverksamheten.

Medel har beräknats för budgetåret 1992/93 i enlighet med planen. För investeringar i ADB-utrustning har jag beräknat 24 milj. kr engångsvis för detta budgetår Vidare har av medel som frigörs genom rationalisering beräknats 5 milj. kr för att täcka ytterligare kostnader för KLAS samt för en viss allmän ADB-utbyggnad vid kriminalvårdsanstaltema i samband med utvecklingen av KLAS, i första hand för att de ekonomiadministrativa systemen inom verket skall kunna förbättras.

Ö\riga frågor

Jag har räknat upp anslagsposten Vårdkostnader med 40 milj. kn med hänsyn till utgiftsutvecklingen för s.k. § 34-verksamhet, hälso- och sjukvård m.m. I avvaktan på regeringens slutliga ställning till hur transportorganisationen skall utformas i framtiden har jag vid uppräkningen av posten inte beaktat kostnadsökningen för transportverksamheten. Jag beräknar anslaget till 2 699 511 000 kn

121 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 699 511 000 kn

Prop. 1991/92:100 Bilaga 3

E 3. Frivården

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärde.skatt 1992/93 Förslag

336 792 437 324 368 000

322 616 000 401 318 000

Från anslaget betalas kostnadema för 60 frivårdsmyndigheter och 30 övervakningsnämnder samt ersättningar till övervakare.

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

748 + 16

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader

Ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämnderna

Lokalkostnader

Vårdkostnader

Bidrag till enskild frivårds-verksamhet

Summa

227 648 000 (210 771 000)

4 710 000 31 120 000 44 487 000

14 651 000

322 616 000

-I- 54 943 000 (-)- 46 722 000)

-I- 146 000 + 7 689 000 -I- 15 338 000

-I- 586 000

+ 78 702 000

Kriminalvårdsstyrelsen

För insatser mot AIDS har under anslaget anvisats 14 milj. kr för innevarande budgetår Styrelsen föreslår ett oförändrat belopp för budgetåret 1992/93, varav 4 milj. kr beräknas under förevarande anslag

och 10 milj. kn under E 2-anslaget. En uppräkning yrkas av anslags- Prop. 1991/92:100 posten Vårdkostnader med hänsyn till utgiftsutvecklingen för kontrakts- Bilaga 3 vård (-1-20 000 000 kr). Ytteriigare medel begärs för bidrag till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (+115 000 kr).

Föredragandens överväganden

Översyn av frivårdens arbetsformer och resurser

Sedan hösten 1989 har innehållet i verkställigheten av frivårdspåföljden setts öven Översynen har bedrivits av en arbetsgrapp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen. Arbetsgrappen avlämnade våren 1991 promemorian (Ds 1991:10) Fri vårdens arbetsformer och resurser, vilken har remissbehandlats.

En sammanställning av remissyttrandena har gjorts och finns tillgänglig i justitiedepartementet (dnr 89-2553). Promemorian har fått ett övervägande positivt mottagande. Flera remissinstanser påtalar dock svårighetema att tillämpa normaliseringsprincipen och är mot den bakgranden kritiska till förslag om att aveckla ett frivårdshotell och två inackorderingshem.

Jag behandlar i det följande några av de frågor som arbetsgrappen tar upp i promemorian.

I likhet med arbetsgrappen och flertalet remissinstanser anser jag att det saknas anledning att nu förorda några grandläggande förändringar beträffande frivårdens arbetsuppgifter Frivården bör även i fortsättningen ha den dubbla uppgiften att kontrollera och stödja den dömde.

Jag delar också arbetsgrappens uppfattning att det är angeläget att formeraa för verkställigheten av skyddstillsyn stramas upp i olika avseenden och att övervakningen får en fesfere straktur än vad den nu har i normalfallet, bl.a. i syfte att öka effektiviteten hos och därmed tilltron till påföljden. Det pågående arbetet med att utveckla olika former av strakturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan bör således fortsätta och intensifieras.

En sådan inriktning ligger också i linje med den tidigare nämnda personundersökningsreformen som träder i kraft den 1 juli 1992. Reformen innebär bl.a. att de nuvarande personundersökningama ersätts med yttranden från frivårdsmyndigheten. Avsikten är att yttrandena på ett bättre sätt än de nuvarande undersökningama skall kunna anpassas efter behoven i varje särskilt fall. Därmed kan frivårdsmyndighetema redan på utredningsstadiet planera vilka åtgärder som kan genomföras under övervakningstiden och meddela detta till domstolen. Reformen innebär en ökad arbetsbelastning för frivården. För att frivården skall klara av de nya arbetsuppgiftema bör de medel som i dag avsätts för personundersökningar föras över från domstolsverket till kriminalvården. Jag har beräknat närmare 29 milj. kn för ändamålet under anslaget.

År 1983 feststallde riksdagen en norm som innebär att frivårds-

resursema skall beräknas med utgångspunkt från att varje frivårdshand- Prop. 1991/92:100

läggare bör ha högst 30 övervakningsärenden. I den budgetproposition Bilaga 3

(1982/83:100, bil. 4) som låg till grand för riksdagens ställningstagande

sägs att normen är en mättstock som kan användas för dimensioneringen

av det totala antalet tjänster inom frivården. Ärendenormen är således en

"riksnorm" som tillkom för att resursema inom frivården successivt

skulle kunna anpassas till förändringar i ärendetillströmningen.

I likhet med arbetsgrappen anser jag att det är angeläget att kurma tillämpa den nuvarande ärendenormen. Så länge den ligger fast ger den uttryck för principen att frivården bör få kompensation om ärendetillströmningen ökar totalt sett, vilket i sin tur är en garanti för att kvaliteten i frivårdsarbetet kan upprätthållas. I konsekvens med detta bör således resurseraa på motsvarande sätt minskas om ärendetillströmningen minskar Antalet klienter inom frivården har ökat från 12 500 till 13 000, vilket medfört att normen överskridits. För att återställa norrrmivån krävs att frivården tillförs medel motsvarande ytterligare 16 tjänster Jag har beräknat medel för detta under anslaget. Åtgärden har delfinansierats med medel som frigörs genom nedläggningar av frivårdsinstitutioneraa Ekbacken och Luthagsgården, som det inom frivården inte längre finns något behov av.

Jag vill i sammanhanget erinra om att arbetsgrappen framhåller att avsikten inte har varit att ärendenormen skulle ligga till grand för resursfördelningen pä regional och lokal nivå. Arbetsgrappen förordar ett mer flexibelt system för fördelningen av resurseraa inom regionerna och frivårdsdistrikten. Även jag vill understryka vikten av att resurseraa inom frivården används så effektivt som möjligt. Det är angeläget att utveckla mer ändamålsenliga principer för resursfördelningen inom regionema och frivårdsdistrikten. Bl.a. finns det särskilt i storstadsregionema behov av att utveckla distriktsövergripande åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med andra samhällsorgan. Detta föratsätter att det finns ett utrymme för en viss specialisering inom frivården och att resurser för genomförandet av programmen kan avsättas inom ramen för tillgängliga medel för löner och utvecklingsarbete.

I det föregående har jag framhållit att resursema för handläggartjänster bör anpassas till den s.k. 30-normen i syfte att upprätthålla kvaliteten i övervakningsarbetet. Frivården bör emellertid inte helt undantas från rationaliseringskrav. Rationaliseringen under anslaget bör beräknas till 1,5 milj. kn under budgetåret 1992/93. Jag förordar i likhet med kriminalvårdsstyrelsen att rationaliseringsarbetet inriktas på administrationen inom frivården.

Flera av de förslag till utvecklingsarbete i syfte att effektivisera frivårdspåföljden som arbetsgrappen förordar kräver ytterligare resurstillskott. Jag delar arbetsgrappens bedömning. Frivården disponerar under innevarande budgetår närmare 6 milj. kn för behandlings- och stödåtgärder Anslaget används i stor utsträckning till olika former av utvecklingsarbete men också för andra ändamål, t.ex. för vissa verkställighetskostnader och till stöd till enskilda klienter Jag anser att utvecklingsarbetet inom frivården bör ges en något högre prioritet i

fortsättningen när dessa medel fördelas. Enligt min mening bör 5 milj. Prop. 1991/92:100

kn av de medel som beräknats för behandlings- och stödåtgärder Bilaga 3

användas för det ändamålet under nästa budgetån För att underlätta

tillämpningen av normaliseringsprincipen bör utvecklingsarbetet inriktas

på åtgärder som förbättrar samarbetet med utomstående myndigheter och

organisationer Syftet bör vara att få till stånd särskilda åtgärdsprogram

för vissa klientgrapper, exempelvis s.k. Kr Ami-verksamhet samt olika

former av drogkurser och andra brottsrelaterade program. I enlighet med

arbetsgrappens förslag bör det också enligt min mening utvecklas nya

metoder för lekmannaövervakaraas medverkan i frivårdsarbetet. Jag delar

vidare arbetsgrappens uppfattning att det är viktigt att utvecklingsprojekt

straktureras på ett bra sätt samt att verksamheten följs upp och utvärderas

i lämpliga former så att resultaten kan bedömas och nyttiggöras.

Arbetsgrappens förslag om en översyn av verksamheten vid frivårdens behandlingscentral i Stockholm har resulterat i ett regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 12 december 1991. Enligt uppdraget skall kriminalvårdsstyrelsen i samråd med Stockholms läns landsting och berörda kommuner undersöka föratsättningama för ett utvecklat samarbete i syfte att effektivisera behandlingsinsatsema för psykiskt störda personer som står under övervakning inom frivården.

Samhällstjänst och kontraktsvåld

En försöksverksamhet med samhällstjänst bedrivs sedan den I januari 1990 på fem platser i landet. Anfelet domar där samhällstjänst ålagts har fram till den 1 april 1991 varit 107. De åtta frivårdsdistrikt som omfattas av försöket har under innevarande budgetår tillförts medel för projektledare m.m. för genomförandet av försöksverksamheten. Somjag tidigare nämnt har regeringen i regeringsförklaringen utlovat att alteraativa påföljder som samhällstjänst och kontraktsvård skall utvecklas ytterligare. När det gäller samhällstjänst räknar jag med att inom kort kurma föreslå att den nuvarande försöksverksamheten skall utvidgas till hela landet fno.m. den 1 januari 1993. Jag har mot den bakgranden beräknat ytterligare 8 milj. kn under anslaget för budgetåret 1992/93. Anslagsförstärkningen finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården.

Frågan om hur samhällstjänsten på sikt bör utformas och inpassas i brottsbalkens påföljdssystem bör ankomma på den utredning som jag tidigare redogjort fön Den utredningen bör också fä till uppgift att lämna förslag till hur kontraktsvården och andra alteraativa påföljder lämpligen kan utvecklas.

Möjligheten att döma till kontraktsvård infördes den 1 januari 1988. Sedan påföljdsvarianten infördes har omkring 370 personer årligen dömts till kontraktsvård. Frivården har tidigare inte tillförts några resurser för arbetet med kontraktsvårdsutredningar och uppföljningen av de personer som dömts till kontraktsvård. Jag anser att frivården nu bör tillföras medel i syfte att få till stånd en vidgad användning av påföljden och har

beräknat 2 milj. kn för ändamålet. Anslagsförstärkningen finansieras med Prop. 1991/92:100 medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården. Jag har Bilaga 3 vidare räknat upp vårdkostnadsposten med 10 milj. kn med hänsyn till utgiftema för kontraktsvård.

Jag beräknar anslaget till 401 318 000 kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Frivården för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 401 318 000 kn

E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m.

1990/91 Utgift 18 881 661 Reservation 1 175 909'

1991 /92 Anslag 20 000 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 20 000 000

1992/93 Förslag 25 000 000

exkl. mervärdeskatt.

Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 26 000 000 kr

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 25 000 000 kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Maskin- och verktygsutrustiung m.rn. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 25 000 000 kn

126 E 5. Utrustning för kriminalvården Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 1990/91 Utgift 31 153 762' Reservation 629 809'

1991/92 Anslag 28 300 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 24 928 000

1992/93 Förslag 57 428 000

'Anslaget Engångsanskaffning av inventarier m.m. Reservation exkl. mervärdeskatt. Dessutom har 6 milj. kr. anvisats på tilläggsbudget 1 för budgetåret 1991/92.

Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 33 000 000 kn

Föredragandens överväganden

Anslaget bör vara dimensionerat så att utrastningsbehov för en byggnadsverksamhet i normal omfettning kan täckas ufen att ytterligare medel skall behöva tillföras anslaget för varje objekt.

På tilläggsbudget I till sfetsbudgeten för budgetåret 1991/92 har anvisats 6 milj. kn för bevakningsteknisk utrastning och inredning till en säkerhetsanläggning vid kriminalvårdsansfelten Kumla. Hela kostnaden för utrastningen uppgår till 11 milj. kn Jag har av medel som frigjorts genom rationaliseringar under innevarande budgetår beräknat 5 milj. kr för den återstående kostnaden för projektet.

I budgetpropositionen 1991 och i tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 har beslut fegits om en ombyggnad vid kriminalvårdsansfelten Skogome samt utbyggnad med paviljonger vid lokalansfeltema Storboda och Karlskoga och vid den planerade lokalansfelten i Vänersborg. Genom den beslufede nedläggningen av kriminalvårdsansfelten Härianda kan bl.a. byggnads- och utrastningskostnader för dessa objekt finansieras. För utgifter för utrastning har jag under förevarande anslag beräknat 18,5 milj. kr

Jag beräknar anslaget till 57 428 000 kr

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utrusttung för krinunalvården för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 57 428 000 kr

127 E 6. Utbildning av personal m.fl. Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Reservation 1 203 894'

1990/91 Utgift

25,207 931

1991/92 Anslag

30 245 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärde.skatt

27 482 000

1992/93 Förslag

31 335 000

'exkl. mervärdeskatt.

Från anslaget betalas vissa utgifter för utbildning av kriminalvårdsverkets personal, personundersökare och övervakare samt utgifter för praktikcentra för studerande vid högskoleenhet.

Kriminalvårdsstyrelsen

Ytterligare medel yrkas för chefsutbildning och chefsutveckling (+ 1 000 000 kr), för utbildningsinsatser med hänsyn till att vård- och tillsynspersonalens arbetsuppgifter förändras (-1-3 000 000 kr) samt för genomförandet av det planerade utvecklings- och rationaliseringsarbetet (-1- 1 000 000 kn).

Föredragandens överväganden

Förnyelsearbetet inom kriminalvården är, som framgått av vad jag tidigare har sagt omfattande. Väsentliga förändringar genomförs successivt i fråga om decentralisering och delegering, styming av ekonomi och resursutnyttjande, behandlingsmetoder i klientarbetet m.m.

Under de två senaste budgetåren har en rad utbildningsinsatser genomförts i syfte att ge personalen kunskaper och kompetens att arbeta och fijngera i en förändrad organisation och i nya rollen Detta har möjliggjorts genom de höjningar av anslaget som föreslogs i 1990 och 1991 års budgetpropositionen

I sammanhanget vill jag erinra om att kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att analysera personalutbildningen inom verket i de särskilda direktiven för den fördjupade anslagsframställningen för budgetperioden 1993/94 - 1995/96. Styrelsen skall bl.a. redovisa en bedömning av hur arbetet med personalförsörjning och kompetensutveckling bör bedrivas mot bakgrand av den pågående decentraliseringen inom kriminalvården. Härvid bör styrelsen göra en bedömning av utbildnings- och utvecklingsbehoven i framtiden samt hur dessa kan tillgodoses inom ramen för tillgängliga resurser Uppdraget skall redovisas i anslagsframställningen nästa ån Jag får således anledning att återkomma fill frågan om resurstilldelningen för personalutbildning i 1993 års budgetproposition. I avvaktan på det underlag som skall ligga till grand för den fördjupade prövningen av anslagsnivån inför budgetåren 1993/94 - 1995/96 förordar

jag en mindre uppräkning av anslaget under nästa budgetår Prop. 1991/92:100

Efter förslag i 1990 års budgetproposition anvisades 1,5 milj. kr för Bilaga 3 utbildning med anledning av kriminalvårdsverkets omorganisation budgetåret 1990/91 resp. 1991/92. Jag förordar att anslaget räknas ned med motsvarande belopp för budgetåret 1992/93. Jag anser vidare att det är motiverat att nu ställa krav på rationaliseringar i fråga om utbildningsverksamheten. Rationaliseringen under anslaget bör uppgå till drygt 400 000 kr eller 1,5 % av anslaget.

Jag har vidare beräknat drygt 1,8 milj. kr för utbildning inom ramen för den tidigare beslutade utbyggnaden av ADB-systemen för arbetsdriften och klientsystemet (KLAS).

De nya former för styraing av ekonomi och resursutnyttjande, som bl.a. innefattar rambudgetering på regional och lokal nivå och som har införts inom kriminalvårdsverket, kräver omfatfende utbildningsinsatser på olika nivåer i organisationen. Det gäller också övergången till treårsbudgetering. I 1991 års budgetproposition beräknades drygt 1,1 milj. kn för här avsedd utbildning för chefer inom verket. Enligt min mening krävs det ytterligare utbildningsinsatser för att höja den administrativa kompetensen och förbättra de ekonomiadministrativa systemen inom verket. Jag har beräknat 2 milj. kn för ändamålet. Åtgärden finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården.

Jag beräknar anslaget till 31 335 000 kn

Hemstiillan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utbildning av personal m.fi. för budgetaret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 31 335 000 kn

y Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

129 F. RÄTTSHJÄLP M.M. Prop. 1991/92:lOO

Bilaga 3

F 1. Rättshjälpskostnader

1990/91 Utgift 671 938 414

1991/92 Anslag 645 000 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 520 000 000

1992/93 Förslag 649 400 000

Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfatfer allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgetåret 1992/93 uppgår till 689 400 000 kr I beloppet ingår medel som statens invandrarverk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529).

Föredragandens överväganden

Allmän rättshjälp

Rättshjälpslagen (1972:429), som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägenheter (prop. 1972:4, JuU 12, rskr 205). Den reform som rättshjälpslagen innebar var ett led i arbetet att skapa ökad jämlikhet mellan medborgama. Två grandläggande krav ställdes upp för rättshjälpen. Det ena var att rättshjälp skulle utgå i varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger, vare sig det gällde ett ärende som behandlades av domstol eller av förvaltningsmyndighet eller fråga var om rådgivning eller biträde i övrigt. Det andra kravet var att rättshjälp skulle ges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att fe till vara sina rättsliga intressen, men den rättssökande skulle i allmänhet bidra till kostnaderaa efter förmåga.

Under den tid som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gången Under försfe hälften av 1980-felet vidtogs en rad lagändringar som hade det gemensamma syftet att minska sfetens kostnader för rättshjälpen. Ändringama ledde också till kostnadsminskningar för den allmärma rättshjälpen som inte var obetydliga. Besparingama ledde emellertid samtidigt till att den allmänna rättshjälpen kom att urholkas på

ett olyckligt sätt. Prop. 1991/92:100

Den 1 juli 1988 trädde omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft Bilaga 3 (prop. 1987/88:73, JuU 21, rskr 193). Ändringama innebar bl.a. aft möjlighetema att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgrän-sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgifteraa, dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjlighetema att få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrapper, bl.a. sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde tillgodoses med försäkringar

Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostnaderaa för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnadsneutral, och de grandläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp skulle stå fest. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds för statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst behövs.

Kostnaderaa för den allmänna rättshjälpen har ökat under de tre senaste budgetåren. Till en del förklaras den ökningen av att äldre ärenden - som sedan den I juli 1988 är borttagna från rätt.shjälpsområdet - har avslutats under dessa år samtidigt som det har tillkommit nya, mindre kostnadskrävande ärenden, som både har hunnit påbörjas och avslutas.

Det är dock inte möjligt att av tillgänglig statistik dra några säkra slutsatser om kostnadseffektema av 1988 års reform. Bl.a. mot den bakgranden gav den förra regeringen i maj 1991 riksrevisionsverket i uppdrag att utvärdera reformens effekten I uppdraget ingår inte bara att analysera kostnadsutvecklingen utan också att göra en utvärdering av hur reformens syfte - att förbättra den enskildes möjligheter att få tillgång till juridisk hjälp i rättsliga frågor - har uppfyllts. Uppdraget omfattar vidare att analysera möjligheteraa att nedbringa samhällets kostnader för rättshjälpen. Uppdraget skall redovisas i mars 1992.

Rättshjälpskostnadema har nu stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation inte ter sig försvarlig. För att få till stånd en minskning av kostnaderaa avser jag att efter årsskiftet snarast föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag till sänkning av den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. Genom att koncentrera rättshjälpsresursema till lägre inkomstskikt bör antalet rättshjälpsfall kunna minskas utan att rättshjälpens grandläggande syften går förlorade.

En ytterligare fråga somjag avser att aktualisera med skyndsamhet är om den enskilde rättssökande kan bära en större andel av kostnadema för rättshjälpen. Här gäller det också att hitta ett system som kan bidra till en ökad kostnadsmedvetenhet hos den enskilde rättssökande. I denna del bör riksrevisionsverkets analys kunna ge värdefiilla uppslag.

Övriga rättshjälpsformer

Kostnadema för ojfentlig försvarare styrs främst av brottsutvecklingen. Också dessa kostnader har ökat något de senaste två budgetåren. Detfe kan till en del förklaras av de nya reglema om anhållande och häktning

som trädde i kraft i april 1988 och som bl.a. har medfört ett ökat anfel Prop.1991/92:100 häktningsförhandlingar Bilaga 3

Även kostnadema för offentligt biträde har ökat under budgetaret 1989/90. Främst beror det på ett ökat anfel asylsökande under derma period.

Mål om psykiatrisk tvångsvård skall fno.m. den 1 januari 1992 handläggas vid de allmänna förvaltningsdomstolama, med länsrätteraa som försfe domstolsinstans, i stället för som nu vid utskriv-ningsnämnderaa. Kostnadema för offentligt biträde kan förväntas öka som en följd av den reformen.

Taxor inom rättshjälpsområdet

I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) föratsätts att ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skall regleras med hjälp av taxor För närvarande finns två taxor: en taxa för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1991:17 resp. 18). Enligt den förstnämnda taxan bestäms ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd. Ersättningen enligt den senare taxan beräknas i huvudsak efter en i taxan angiven summa för allt arbete i målet. Fno.m. år 1988 baseras de båda taxorna på en gemensam timkostnadsnorm (se prop. 1987/88:73 s. 45).

Timkostnadsnormen grandas på självkostnaden vid de allmänna advokatbyråeraa. I rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av biträdesersättningen inom rättshjälpsområdet.

Regeringen beslutade i november 1990 att återta domstolsverkets beslutanderätt beträffande vissa rättshjälpstaxon Anledningen var, såsom redovisades i föregående års budgetproposition, att regeringen i det då rådande samhällsekonomiska läget inte ville vara befegen möjligheten att kontrollera den del av statens utgifter som består i ersättning till bl.a. biträden i ärenden med allmän rättshjälp och offentliga försvarare. Dessa förhållanden kvarstår alltjämt, men regeringens medverkan har när det gäller 1992 års taxor ansetts kunna koncentreras till den för det ekonomiska utfallet viktigaste komponenten i fexesystemet, nämligen timkostnadsnormen. Genom ändringar i rättshjälpsförordningen (1979:938) och konkursförordningen (1987:916) bemyndigade regeringen under hösten 1991 därför domstolsverket att fastställa fexor enligt de nyss nämnda förordningarna på grandval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. I beslut den 21 november 1991 bestämde regeringen härefter timkostnadsnormen till 712 kronor exkl. mervärdeskatt (890 kronor inkl. mervärdeskatt) för år 1992.

Det ingår även i riksrevisionsverkets uppdrag att analysera orsakeraa till kostnadsutvecklingen för biträdesersättningen i rättshjälpssystemet. Denna fråga bör angripas snarast. Målsättningen bör vara att skapa en bättre ordning för att bestämma advokattaxoraa och att hitta ett

effektivare system för att undvika s.k. taxeglidning. Jag avser att efter Prop. 1991/92:100 årsskiftet ta initiativ till överläggningar med Sveriges Advokatsamfund Bilaga 3 i denna fråga.

Medelsbehovet

Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för budgetaret 1992/93 till 689 400 000 kr Enligt min mening bör, med hänsyn till de besparingar som kan följa av de åtgärder i fråga om inkomstgränser vid allmän rättshjälp, rättshjälpsavgifter och taxor somjag har redovisat i det föregående, anslaget minskas med 40 000 000 kr i förhållande till domstolsverkets beräkningar

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättshjälpskostnader för budgetaret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 649 400 000 kr.

F 2. Rättshjälpsmyndigheten

1990/91 Utgift 15 149 908

1991/92 Anslag 10 453 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 10 219 000

1992/93 Förslag 10 714 000

Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Från anslaget betalas även kostnadema för verksamheten vid rättshjälpsnämnden.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt Föredraganden

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Personal

Summa 24'

Anslag

Förvaltningkostnader 10 219 000 495 000

(därav lönekostnader) (7 455 000) (+ 344 000)

Summa 10 219 000 495 000

'Antal anställda

Domstolsverket

Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1992/93 - i förhållande till vad som har anvisats för budgetåret 1991/92 - skall räknas upp med 0,5 milj. kr för att göra det möjligt att utveckla en ADB-baserad uppföljnings- och utvärderingsrutin för kostnadema inom rättshjälpsområdet.

För budgetåret 1993/94 yrkar domstolsverket att anslaget skall bestämmas med utgångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Rättshjälpsmyndigheten inledde sin verksamhet den 1 januari 1991 och övertog då de fyra rättshjälpsnämnderaas arbetsuppgifter samt vissa uppgifter som utfördes i domstolama. Målsättningen för den omorganisation av rättshjälpsadministrationen som ledde fram till bildandet av rättshjälpsmyndigheten var att få till stånd en mer rationell hantering av rättshjälpsärendena. Praktiskt taget all verksamhet vid rättshjälpsmyndigheten sker därför med hjälp av datorstöd och den intema administrationen har minimerats. Som ett mått på den nya myndighetens produktivitet bör nämnas att antalet anställda inom rättshjälpsorganisationen har kurmat reduceras till hälften.

Regeringen har för budgetåret 1990/91 givit rättshjälpsmyndigheten rätt att överskrida sitt anslag med 3 milj. kr Med beaktande av detta

resurstillskott anser jag att kostnaden för att utveckla den ovan angivna ADB-ratinen bör rymmas inom ramen för givna resurser Jag föreslår därför att anslaget för vart och ett av budgetåren 1992/93 och 1993/94 bör beräknas med utgångspunkt från vad som har anvisats för budgetaret 1991/92. Det är lämpligt att rättshjälpsmyndigheten nu tilldelas medel i form av ett ramanslag.

Även för rättshjälpsmyndighetens del bör ett rationaliseringskrav om 1,5 % av anslaget tillämpas. Ett belopp som svarar mot 1 % av anslaget bör återläggas för att höja verksamhetens ekonomiadminstrativa standard.

Under den tvåriga budgetperioden bör anslaget uppgå till följande.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Budgetåret 1992/93 10 714 000

Budgetåret 1993/94 10 714 000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 10 714 000 kr

F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

0 1 000 1 000

1990/91 Utfall

1991/92 Beräknat

1992/93

Domstolsverket

Föredraganden

Resultat

Intäkter

96 600 000 116 100 000 116 000 000

Kostnader 91 200 000 105 500 000 105 500 000

Resultat

5 400 000 10 600 000 10 500 000

Driftbidrag 4 105 000 5 580 000 9 260 000

116 000 000

105 500 000

10 500 000

9 260 000

135 Prop.1991/92:100

De allmänna advokatbyråeraas främsta uppgift är att lämna biträde och Bilaga 3 rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråema även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter 1 princip skall de allmänna advokatbyråema vara självbärande och konkurrera på lika villkor med enskilda advokatbyråer Varje byrå utgör en självständig resultatenhet. Verksamheten vid Norra allmänna advokatbyrån i Stockholm har på grand av bristande lönsamhet avvecklats per den 31 december 1990 (jfr prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 86).

Regeringen gav den 8 maj 1991 domstolsverket i uppdrag att göra en uppföljning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråeraa. Uppdraget gavs bl.a. mot bakgrand av att flera byråer fortfarande har lönsamhetsproblem. Domstolsverket skall bl.a. redovisa vilka byråer som är olönsamma, som är kraftigt skuldsatta eller som har ekonomiska problem av annat slag samt beskriva vari problemen ligger för varje sådan byrå. Domstolsverket skall vidare utvärdera hur de ökade befogenheterna för byråema har påverkat verksamheten samt vidfe eller föreslå åtgärder för att fullfölja fenkama på ett fullständigt ansvar för byråeraa för den egna verksamheten. Uppdraget skall redovisas före utgången av mars 1992.

Det finns 28 byråer, varav en har ett filialkontor på annan ort. Budgetåret 1990/91 var det totala antalet årsarbetskrafter vid byråeraa i genomsnitt 189, varav 109 jurister och 80 sekreterare. 1 jämförelse med budgetåret 1989/90 innebär det en minskning med en jurist och åtta sekreterare.

Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslagsanslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten förfogar de allmärma advokatbyråema över en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Fro.m. den 1 juli 1991 omfattas de allmänna advokatbyråema av ratinen räntekonto med rörlig kredit. Kreditgränsen är oförändrad mot tidigare, dvs. 26 milj.kr

Domstolsverket

De allmänna advokatbyråema har sammantagna sedan budgetåret 1987/88 haft en god resultatutveckling med full kostnadstäckning och uppfyllande av självfinansieringsmålet. För budgetåret 1990/91 blev den totala kostnadstäckningen 109 % mot 107 % budgetåret 1989/90. De senaste årens goda resultat beror enligt domstolsverket bl.a. på att byråemas verksamhet har anpassats till marknaden genom nedläggningar och rekonstraktioner samt på det bonuslönesystem som infördes för några år sedan. Domstolsverket pekar också på att den förändrade beslutsbefogenheten för chefema vid byråema och satsningen på chefsutveckling har bidragit till den förbättrade lönsamheten.

136 Antalet inkomna ärenden har ökat något under budgetåret 1990/91 i Prop. 1991/92:100 jämförelse med 1989/90. Ärendegrappen offentligt biträde har ökat med Bilaga 3 ca 40 %. Uppdrag som likvidator, god man eller liknade enligt 3 § instraktionen (1980:548) för de allmänna advokatbyråeraa har ökat med ca 90 %. Antalet rådgivningar och uppdrag som offentlig försvarare har däremot minskat.

ADB utnyttjas vid byråema dels för ärenderedovisning, dels för ordbehandling. Ett ärenderedovisningssystem firms numera installerat vid samtliga byråer 75 % av byråema har ADB-stöd för sin ordbehandling.

Domstolsverket bedömer att den hittillsvarande goda lönsamhetstrenden för byråema kommer att bestå även under den kommande treårsperioden och beräknar kostnadstäckningsgraden under perioden till ca 110 %.

Föredragandens överväganden

Jag ser det som nödvändigt och angeläget att de allmänna advokatbyråema i princip drivs på samma villkor som enskilda advokatbyråer Mot bakgrand av att lönsamheten vid de allmänna advokatbyråema sammantagna har förbättrats under de senaste åren och med hänsyn till det uppdrag som domstolsverket arbetar med är jag för närvarande inte beredd att ta initiativ till någon mer genomgripande förändring av systemet med allmänna advokatbyråen Detta hindrar självklart inte att byråer som saknar föratsättningar att drivas vidare kan komma att läggas ned. Samtidigt är det viktigt att minska byråemas behov av den rörliga krediten i riksgäldskontoret. Byråema bör kunna uppnå en sådan lönsamhet och likviditet så att detta behov kan minimeras.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr

F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag

1990/91 Utgift 10 922 178

1991/92 Anslag 5 580 000

1992/93 Förslag 9 260 000

Från anslaget utgår driftbidrag till de allmärma advokatbyråema, framför allt för vissa prestationer som byråema utför av sociala skäl.

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetaret 1992/93 till 9 260 000 kr Den ökade belastningen är bl.a. en följd av den kraftiga

tillströmningen av uppdrag som likvidaton Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Bilaga 3

att till Allmärma advokatbyråer: Driftbidrag för budgetaret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 9 260 000 kr.

F 5. Vissa domstolskostnader m.m.

1990/91 Utgift 246 769 177

1991 /92 Anslag 228 830 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 213 377 000

1992/93 Forslag 247 125 000

Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de allmänna domstolama, bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämndema, de allmänna förvaltningsdomstolama och försäkringsöverdomstolen. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och ersättning till nämndemän, vittnen, sakkuimiga, målsägande, tolkar, personundersökare och konkursförvaltare.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 273 600 000 kr

Föredragandens överväganden

Enligt regeringens proposition 1991/92:2 om lag om särskild personutredning i brottmål, m.m. skall personutredning fro.m. den Ijuli 1992 utföras inom frivårdsmyndigheten. De medel som disponeras av domstolaraa för ersättning till personundersökare (28 900 000 kr) bör därför föras över till kriminalvården, anslaget E 3. Frivården fro.m. budgetåret 1992/93. I övrigt godtar jag i huvudsak domstolsverkets medelsberäkning.

När det gäller ersättning till nämndemän vill jag i det här sammanhanget nämna att regeringen i november 1991 gav domstolsverket i uppdrag att se över ersättningsnormema för nämndemän. Översynen skall redovisas senast den 1 juni 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa domstobkostiiader m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 247 125 000 kr

138 F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift 22 092 018

1991 /92 Anslag 24 200 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 23 327 000

1992/93 Förslag 22 100 000

Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall befelas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 22 100 000 kr

139 G. ÖVRIGA MYNDIGHETER

Anslagen till Justitiekanslem och Datainspektionen som innevarande budgetår redovisas under littera B, upptas nu under littera G. Tidigare anslag under G har samtidigt numrerats om. Anslaget till Bokföringsnämnden har utgått. Verksamheten skall finansieras från ansiau under VII:e huvudtiteln.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

G 1. Jtistitiekanslern'

1990/91 Utgift 1991/92 An.sl.n>;

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt Förslag

1992/93

5 712 666

6 085 000

6 002 000 6 571 000

Tidigare anslaget B 1. Justitiekanslern

Justitiekanslern (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundiagen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

I'ersoiinl

Summa

Anslag

11 Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

Lokalkostnader

Summa

5 024 000

(4 711 000) 978 000

6 002 000

-f 466 000

(+ 454 000) -t- 103 000 -h 569 000

140 JK Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Antalet inkomna ärenden till JK ökade under år 1990 i förhållande till år 1989. Balansläget bedöms som tillfredsställande. Arbetet med att förenkla och effektivisera myndighetens handläggning av vissa ärendetyper och ratiner har fortsatt. Av stor betydelse är därvid det datorstöd i verksamheten som byggts upp under de senaste budgetåren.

JKs arbetsuppgifter är till övervägande del bestämda i författning. Omfattningen av JKs arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv. Detta i förening med myndighetens ringa storlek gör att JK bedömer att någon real anslagsminskning för budgetåret 1992/93 inte bör genomföras. JK begär för nästa budgetår ett reellt resurstillskott på sammanlagt 243 000 kn varav 100 000 kn för inspektionsverksamhet.

För att bl.a. uppnå en naturligare personalstraktur bör, enligt JK, en av byråchefstjänstema bytas ut mot en tjänst som föredragande. JK föreslår att det friställda löneutrymmet får behållas.

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till JKs balansläge m.m. och det fortgående rationaliseringsarbetet bör medelsbehovet för JK för budgetåret 1992/93 beräknas med utgångspunkt från en resurstilldelning som realt motsvarar 99,5 % av föregående års anslag exkl. mervärdeskatt. Jag delar JKs uppfattning om den ändrade personalstrakturen. Anslaget bör dock reduceras med ett belopp som motsvarar lönedifferensen.

Som tidigare nämnts har regeringen beslutat tillkalla en särskild utre-dåre med uppdrag att göra en översyn av JKs uppgifter (Dinl991:ll0). Resultatet av översynen kan komma att ha betydelse för den framtida resurstilldelningen till JK.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Justitiekanslern för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 6 571 000 kn

141 G 2. Datainspektionen Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Tidigare anslag B 2. Datainspektionen

1990/91

Utgift

1 000

1991/92

Anslag

1 000

1992/93

Förslag

1 000

Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. In.spek-tionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision m.m.

Inspektionen skall verka för att automatisk databehandling av personuppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.

Chef för inspektionen är en generaldirektön Inom inspektionen fmns två sakenheten Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om enskild verksainhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ enhet.

1990/91 1991/92 Beräknad ändring

Utfall 1992/93

Föredraganden

Personal

Summa

Anslag

34 36

Kosmader

Kostnader för

datainspektionens

verksamhet 19 844 000 19 164 000 -t-1148 000

Intäkter Inkomster vid datainspek tionen -20 394 000 -19 163 000 -1148 000

Nettoutgift O 1 000 O

142 Datainspektionen Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Datainspektionen fastställde år 1989 en verksamhetsplan för budgetåren 1989/90-1991/92. Verksamheten under planens två första budgetår har präglats av en ökad ärendetillströmning som mötts med olika rationaliseringsåtgärder Inspektionen har kunnat öka antalet behandlade tillstånds-ärenden, bl.a. genom ett förenklat prövningsförfarande i vissa fall. Trots detta ökar antalet oavgjorda ärenden. Inspektionen har hittills inte lyckats med att nå upp till planens mål för tillsynsverksamheten. Informationsverksamheten har hållits på en planerad nivå. Inspektionens regel-givningsarbete har ökat och inspektionens verksamhetsmål med full kostnadstäckning av hela verksamheten har hittills uppfyllts.

Inspektionen har fastställt en ny verksamhetsplan för budgetåren 1992/93 - 1993/94. I denna utgår inspektionen från att datalagstiftningen under den tid som planen omfettar kommer att vara oförändrad och att tillståndsärendena kommer att öka. Inspektionens arbete med att fe fram förenklade ratiner för tillståndsärenden skall ges hög prioritet. ADB-teknikens utveckling och användning av denna teknik kommer även i fortsättningen att ställa ökade krav på inspektionen.

Inspektionen har hemställt att få använda medel motsvarande det generella besparingskrav om 1,5 % som gäller för budgetåret 1992/93 för ett fortsatt arbete med att rationalisera handläggningen av vissa tillståndsärenden enligt datalagen. Vidare föreslår inspektionen att utgiftsramen för budgetåret 1992/93 höjs med 1 230 000 kr avseende i huvudsak kostnader för tre handläggare och för lokalen

Föredragandeas överväganden

En förändring av datainspektionens verksamhet i framtiden kan förväntas bl.a. som en följd av vad som kan komma att föreslås av datalagsutredningen (Ju 1989:02). Med hänsyn till det generella kravet på återhållsamhet med nya utgiftsåtaganden samt till det förändringsarbete i fråga om inriktningen av datainspektionens arbete som sålunda pågår och som kan väntas finns det inte tillräckligt starka skäl att nu ge utrymme för att inrätta några nya tjänster vid in.spektionen. Utgiftsramen för inspektionen bör beräknas med utgångspunkt i en resurstilldelning som realt motsvarar 99,5 % av föregående års utgiftsram.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Datain.spektionen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kn

143 G 3. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader

13 485 878

13 005 000

12 844 000

14 361 000

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

Prop.1991/92:100 Bilaea 3

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten samt att verka för en samordning av samhällets och enskildas insatser mot brott.

BRÅ leds av en överdirektön Vid rådet finns också en styrelse. Under överdirektören ansvarar byråchefer för forskning, utredning och information. Till rådet är knutna tre rådgivande organ: en samverkansdelegation, en vetenskaplig delegation och en informationsdelegation.

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

19 Anslag

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader

10 615 000 (8 638 000) 2 229 000

-I- 885 000 (-1- 925 000) -f 632 000

Suninia

12 844 000

+ 1 517 000

Brottsförebyggande rådet

Anslaget förslår inte för att täcka utgifteraa för den nuvarande personalorganisationen och verksamhetsnivån. Ytterligare medel begärs för löner (-h 600 000 kn) samt för frankering, inventarier m.m. (-1- 400 000 kn).

Medel yrkas för kompetensutveckling (-1- 100 000 kn) och administrativa kostnader för samverkanprojekt med andra myndigheter {-h 100 000 kn). Tre professurer föreslås bli inrättade vid rådet.

144 Föredragandens överväganden Prop. 1991 /92:100

Bilaga 3 Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete föratsätter att kunskaper och erferenheter på området kan utvecklas och spridas. BRÅ har för närvarande viktiga uppgifter i det sammanhanget. Inom rådet bedrivs ett omfettande forsknings- och utvecklingsarbete. BRÅ är också en kunskapsbank, bl.a. när det gäller intemationella kriminalpolitiska frågor, och utnyttjas vidare när det gäller att följa upp och utvärdera olika lagstiftningsåtgärden Rådet tillfördes ökade resurser till följd av 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90.90)). I forskningspropositionen gavs också riktlinjer för BRÅs arbete under treårsperioden 1990/91-1992/93.

BRÅ tillhör de myndigheter som skall lämna en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94 - 1995/96. Regeringen beslutade i juni 1991 om de särskilda direktiv som skall gälla för rådet i arbetet med och utformningen av anslagsframställningen. Denna anslagsframställning kommer att utgöra ett av regeringens underlag bl.a. i fråga om vilka prioriteringar som bör göras under den aktuella treårsperioden.

Som ett led i förberedelseraa inför 1993 års forskningsproposition kommer inom regeringskansliet att analyseras bl.a. hur de resurser för forskning som nu disponeras av BRÅ bäst kan utnyttjas för en verksamhet av hög vetenskaplig kvalitet. En utgångspunkt för det beredningsarbetet är att behovet av kriminologisk och kriminalpolitisk forskning bör ses i ett övergripande nationellt perspektiv och irmefetfe såväl den forskning som bedrivs vid BRÅ, kriminalvårdsstyrelsen och polishögskolan liksom den forskning som bedrivs vid universiteten med resurser som fördelas av forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. En avsikt med översynen är att belysa hur den aktuella forskningen kan förstärkas, bl.a. genom en bättre samordning.

Jag har av medel som frigörs genom rationaliseringar under anslaget beräknat vissa medel för ekonomiadministrativa åtgärden

Jag beräknar anslaget till 14 361 000 kr

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 14 361 000 kn

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

145 G 4. Brottsförebyggande

rådet: Utvecklingskostnader

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

1990/91 Utgift

3 235 267 Reservation 866 321'

1991/92 Anslag

4 825 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

4 578 000

1992/93 Förslag

4 823 000

'exkl. mervärdeskatt.

Från anslaget befelas kostnader för utrednings- och utvecklingsarbete samt för information.

Brottsförebyggande rådet

Ytterligare medel yrkas för forsknings- och utvecklingsprojekt (-1- 3 974 000 kn), bidrag till enskilda forskare (-1- 1 200 000 kr) samt besök av gästforskare (-1- 500 000 kn). Medel begärs dessutom för fortsatt ADB-utveckling (-1- 480 000 kn) och för översättningar av BRÅ-rapporter (-1- 300 000 kn).

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 4 823 000 kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 4 823 000 kr

G 5. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader

1990/91 Utgift

4 846 776

1991/92 Anslag

4 580 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

4 529 000

1992/93 Förslag

5 441 000

Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt brotts-skadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grand av brott. Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöten Nämnden biträds av ett kansli.

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Prop. 1991/92:100 Bilaga 3

Personal

13 Anslag

Förvaltningskostnader

4 035 000

+ 368 000

(därav lönekostnader)

(3 106 000)

(-1- 590 000)

Lokalkostnader

494 000

-t- 544 000

Summa

4 529 000

+ 912 000

Brottsskadenämnden

Ytterligare medel begärs för arvoden, frankering, telefon m.m. (-1- 110 000 kn).

Föredragandens överväganden

Jag har av medel som frigörs genom rationaliseringar under anslaget beräknat vissa medel för ekonomiadministrativa åtgärder. Jag beräknar anslaget till 5 441 000 kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 441 000 kr

147 G 6. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund Prop. 1991/92:100 av brott Bilaga 3

1990/91 Utgift

21 234 437

1991/92 Anslag

19 000 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

19 000 000

1992/93 Förslag

25 000 000

Från anslaget befelas ersättning av sfetsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på grand av brott. Dessutom har från anslaget utgått bidrag till Brottsofferjouremas riksförbund för innevarande budgetår med 1 milj. kn Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 6 milj. kn

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till utgiftsutvecklingen under budgetåret 1990/91 beräknar jag anslaget till 25 000 000 kn I beloppet ingår 1 milj. kn till Brottsofferjouremas riksförbund.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsskadenämnden: Ersättningför skador på grund av brott för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr.

148 H. DIVERSE Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 H 1. Svensk författningssamling

1990/91 Utgift 10 631 641

1991/92 Anslag 11 304 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 9 037 000

1992/93 Förslag 9 037 000

Från anslaget befelas kostnadema för bl.a. tryckning och distribution av Svensk förfettningssamling.

Med hänsyn till den beräknade anslagsbelastningen under budgetaret 1991/92 bör anslagsbeloppet för näsfe budgetår vara oförändrat. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Svensk författningssamling för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 9 037 000 kn

H 2. Bidrag till vissa intemationella sammanslutningar m.m.

1990/91 Utgift 2 060 879 1991/92 Anslag 2 586 000 1992/93 Förslag 2 586 000

Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till intemationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till permanenfe byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt.

Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnadema för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra intemationella sammanslutningar med anknytning till justitiedepartementets ansvarsområde.

Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa intemationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kn

149 H 3. Stöd till politiska partier Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 1990/91 Utgift 132 107 316 1991/92 Anslag 132 200 000 1992/93 Förslag 140 272 000

Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partien

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till politiska partier för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 140 272 000 kn

H 4. Allmänna val

1990/91 Utgift 40 450 000 1991/92 Anslag 127 813 000 1992/93 Förslag 3 350 000

Från anslaget betalas statsverkets kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val.

Budgetåret 1992/93 utgör ett s.k. mellanvalsår, vilket innebär att anslaget i huvudsak belastas med kostnader för upprättande av röstlängder, lagerhållning av valmaterial och övriga kostnader för att upprätthålla erforderlig beredskap inför extraval.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna val för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 350 000 kn

H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed

1990/91 Utgift 400 000 1991/92 Anslag 400 000 1992/93 Förslag 400 000

Från anslaget befelas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed. Stiftelsen bildades under hösten 1989 gemensamt av sfeten genom bokföringsnämnden (jfr under anslaget G 3. Bokföringsnämnden), Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Stiftelsekapifelet uppgår till 150 000 kn och har befelats med en tredjedel av varje stiffere. Stiftelsen har till ändamål att främja god redovisningssed. Stiftelsens styrelse, som bestar av representanter för de tre stifferaa, har utsett ordförande och åtfe övriga ledamöter i ett

särskilt råd (redovisningsrådet). Rådet utgör ett expertorgan med Prop. 1991/92:100 huvudsaklig uppgift att uferbeta och utfärda rekommendationer om god Bilaga 3 redovisningssed i börsföretag och andra större bolag, s.k. publika företag.

Redovisningsrådet började sin egentliga verksamhet först i mars 1990. Rådet har organiserat sig i olika projektgrapper med extern experthjälp och arbetar nu med flera stora redovisningsrekommendationer Den mest omfattande behandlar konceraredovisning och rådet har under hösten 1991 utarbetat en rekommendation för sådan redovisning. Rådet arbetar också med rekommendationer för redovisning av varalager, materiella anläggningstillgångar, aktier och andelar, leasing, värdering av fordringar och skulder med hänsyn till räntevillkoren och pensionskostnaden

Det statliga bidraget bör för budgetåret 1992/93 beräknas till oförändrat belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redo\isningssed för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 400 000 kr

151 Underbilaga 3.1

Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom polisväsendet, åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården m.m.

Prop. 1991/92:100 Bilaga 3

1 Brottsutvecklingen

Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom har ökat under hela efterkrigstiden. År 1980 uppgick antalet brott mot brottsbalken till nära 761 000 medan antalet år 1990 uppgick till drygt 1 076 000, d.v.s. en ökning med 41 procent under tioårsperioden. Antalet anmälda brott mot arman lagstiftning har också ökat under större delen av denna tid. Av brotten år 1990 mot annan lagstiftning svarar trafikbrotten för 52 procent och narkotikabrotten för 20 procent. De registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1990 uppgick till 102 000.

Antal anmälda brolt (i miljoner)

1,2-

■

0,8-

0,6-

0,4

0,2

1980 1981 1982 1983 1984 1986 1986 1987 1988 1989 1990 1991

I I Brottsbalksbrott \SS\ Brott mot annan lagstiftning I

' Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1991

Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,5 procent per år medan brott mot annan lagstiftning ökade

i början av tioårsperioden för att därefter minska från ett högsta antal på Prop. 1991/92:100 drygt 178 000 år 1982 till drygt 142 000 år 1990. För 1991 tycks det Bilaga 3 antalet sjunka ytterligare till omkring 130 000. För antalet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken kan således mycket starka variationer iakttas mellan olika år

I följande tabell ges en översikt av den genomsnittliga årliga förändringen i antalet anmälda brott mot brottsbalken under periodema 1980 -1985 resp. 1986 - 1990.

Årlig förändring i genomsnitt

1980-

1986-

1990 Våldsbrou

-1-

5,0 %

-1- 6,2 %

därav misshandel

-1-

5,3 %

-1- 5,5 %

därav rån

-H

2,4 %

+ 11,9 %

våldtäkt

-t-

3,2 %

-t- 7,8 %

Tillgreppsbrott

-1-

3,4 %

-1- 2,6 %

därav bostadsinbrott

-1-

3,6 %

- 0,8 %

därav inbrott i vind, källare

-1-

4,6 %

- 4,6 %

därav biltillgrepp

-1-

5,5 %

-1- 6,6 %

BedrägeribroU

-

0,1 %

-1- 0,9 %

Övriga brottsbalksbrott

+

4,7 %

+ 4,4 %

därav skadegörelsebrott

+

4,6 %

+ 4,9 %

BRÅ utarbetar årligen en rapport över brottsutvecklingen. 1 denna rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under senare år i fråga om olika brott som har kommit till polisens kännedom. Rapporten innehåller däremot inte några prognoser över antalet brott som kan väntas komma till polisens kärmedom under de närmaste åren. Hänsyn har tagits till BRÅ-rapport 1991:6 i den följande redogörelsen.

Sekretariatet för analys- och resultatutvärdering (SAR) inom justitiedepartementet följer utvecklingstendensema vad gäller brottmålsprocessen i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställningen.

I det följande kommenteras utvecklingen för olika grapper av brott, bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1980 och senare. Siffroraa för perioden 1980 - 1990 är tagna direkt ur statistiska centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år 1991 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden januari - oktober 1991.

1.1 Våldsbrott

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Totalt antal anmälda våldsbrott (i tusental)

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Är

Rän Misshandel

Våldtäkt

Mord och dråp samt miss-

handel med dödlig utgång

3 427

24 668

3 228

24 313

3 530

28 197

3 473

29 218

3 681

30 784

3 851

31 995

1 035

3 806

32 805

1 046

3 939

34 757

1 114

4 177

1 332

5 211

39 641

1 462

5 967

40 690

1 410

1991'

6 020

38 833

1 255

128 Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1991

154 Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, ftillbordade Prop. 1991/92:100 mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp. Bilaga 3 bamadråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt.

Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under åren 1980 till 1990. År 1990 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade brottsbalksbrotten.

Särskilt om rän

Antalet anmälda rånbrott 1990 var närmare 6 000 och det är en ökning med 15 % sedan 1989. Av rånbrotten är de flesta rån mot person (86 %). Gaturån är den dominerande formen av rån.

Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under 1990 var dessa 222. De förorsakar ofta mycket stora förluster och är även i övrigt allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjutvapen.

Särskilt om misshandel

Antalet misshandelsbrott har ökat under 1980-talet. Sedan år 1980 uppgår den genomsnittliga ökningen till ungefär 5 procent per ån

De vanligaste formema för misshandel är våld inom femiljen, våld inom grapper av kriminellt aktiva och missbrakare samt våld i samband med nöjeslivsaktiviteten

Antalet fall av misshandel utomhus där offret inte tidigare har träffet eller på armat sätt känt den som utförde misshandeln har ökat kraftigt under senare ån Den övervägande delen av våld mellan främlingar sker i nöjeslivet.

Anfelet fall av misshandel utomhus där gämingsmannen är okänd för offret är högst i storstadsregionema Stockholm, Göteborg och Malmö.

Särskilt otn våldtäkt

Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt under åren 1975 -1990. Det är till största delen de anmälda fullbordade våldtäktema inomhus som styrt den ökningen.

Under samma period var antalet våldtäkter utomhus konstant med undanfeg för en kraftig ökning de tre senaste åren 1987 - 1990.

1.2 Tillgreppsbrott

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Totalt antal anmälda tillgreppsbrott (I tusental)

800-

600-

400-

0-'-'-r

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Är

Inbrotts-

Därav

Biltillgrepp

Stöld ur

stöld

Inbrott i lägenhet eller villa

Inbrou i vind eller källare

(fullbordat)

motorfordon

139 944

20 385

22 516

24 398

100 588

137 168

20 012

22 845

22 979

93 970

139 168

21 063

25 096

25 182

101 305

139 789

23 865

22 931

24 858

100 925

142 555

24 647

25 716

27 209

112 859

144 571

24 298

28 129

31 823

125 231

151 881

23 260

27 625

39 541

152 221

142 331

20 351

28 443

41 580

156 972

130 923

20 155

23 938

42 387

149 172

137 195

21 329

22 267

47 781

155 091

154 030

22 446

22 911

51 064

157 626

1991'

152 602

21 125

23 245

48 653

145 079

' Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1991

156 Tillgreppsbrotten utgör näsfen 70 procent av samtliga polisanmälda Prop. 1991/92:100 brottsbalksbrott. Föratom de i tabellen redovisade brottsgrappema ingår Bilaga 3 en mängd olika former av stöldbrott som inte rabriceras som inbrott, t.ex. snatteri.

Särskilt om inbrott

Inbrotten uppgår till knappt en sjundedel av samtliga registrerade brottsbalksbrott. Föratom villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor m.m.

Under 1970-felet uppvisade anfelet inbrottsstölder stora svängningar men har under åren 1980 - 1990 legat på en nivå rant 140 000, men ökade markant till 154 000 år 1990.

Särskilt om motorfoidonstillgrepp

I febellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp.

Anfelet fullbordade bilstölder var 1990 109 % fler än år 1980. Den markanfe ökningen tog sin fert under andra halvan av 1980-felet. Under perioden 1980-1985 sfels i genomsnitt 26 000 bilar per ån Perioden 1986 - 1990 var motsvarande siffra drygt 44 000 per år

1.3 Bedrägeri brott

Totalt antal anmälda bedrägeribrott (I tusental)

lOfr

40-

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

' Värdena för 1991 har beräknats pä grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1991

157 Av bedrägeribrotten svarar checkbedrägeriema idag för omkring 15 Prop. 1991/92:100 procent. Bilaga 3

Under 1980-talet tilldrog sig bedrägerier som begås med hjälp av konto- och kreditkort särskilt intresse. Fro.m. år 1979 särredovisas dessa i statistiken. Dessa bedrägeribrott tredubblades från år 1979 till år 1982 och utgör numera den störsfe enskilda grappen bland bedrägeribrotten (20 procent). Anfelet kredit- och kontokortsbedrägerier år 1990 var 16 699. Det är en minskning med 15 %. Den preliminära siffran för 1991 pekar på en ytterligare minskning i anfelet anmälda bedrägeribrott.

Check-

Konto- och

bedrägeri

kreditkort

10 867

16 089

10 685

18 721

10 117

21 638

n 680

16 721

13 369

13 960

13 036

22 246

15 195

22 057

15 757

19 681

17 063

20 312

12 794

19 678

14 760

16 699

1991'

11 530

13 146

' Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1991

1.4 Övriga brottsbalksbrott

Antal anmälda övriga brottsbalksbrott (i tusental)

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

160-

120-

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

□ Skadegörelsebrott EIIl Övriga BrB-brott I

'Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1991

Till övriga brottsbalksbrott räknas föratom skadegörelsebrott ett stort anfel olika grapper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon av de tidigare berörda kategoriema.

Särskilt om skadegörelse

Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som föratom rån, uppvisar den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbalksbrott. Under 1980-talets senare hälft har skadegörelsebrotten ökat markant. Jämfört med 1985 var de 31 % fler under 1990. En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar

Av skadegörelsebrotten avser 36 % skadegörelse på motorfordon och 14 % drabbar stat, landsting och kommunen Denna form av skadegörelser orsakar samhället betydande kostnaden

1.5 Narkotikabrott

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Totalt antal anmälda narkotikabrott (i tusental)

1980 1931 1982 1983 1984 1985 198S 1987 1988 1989 1990 1991

Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1991

Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och narkotikabrott enligt varasmugglingslagen (1960:418).

Antalet anmälda narkotikabrott låg på en relativt stabil nivå under hela 1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. Enligt BRÅ tycks riksåklagarens anvisningar för användning av åtalsunderlåtelser vid narkotikabrott samt den ökade serieuppklaringen (anfel brott per misstänkt) vara de faktorer som spelat en avgörande roll för derma ökning. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982. Enligt BRÅ betyder den starka ökningen av anfelet anmälda brott mellan åren 1980 och 1982 knappast att narkotikasituationen förvärrades.

Anfelet personer som lagförts för narkotikabrott har dock varit i stort sätt oförändrat under 1980-talet.

Antal personer som lagförts för narkotikabrott.

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 8196 8173 7074 6149 6067 6401 6208 6850 7014 7349

1.6 Tranknykterhetsbrott

Följande diagram avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafdcbrott (TBL).

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Totalt antal anmälda trafiknykterhetsbrott (i tusental)

20-

10-

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

' Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m oktober 1991. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.

Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagrammet i det följande görs en jämförelse mellan anfelet domar avseende grovt rattfylleri under försfe halvåret 1990 och första halvåret 1991 (4 § 1 mom TBL i dess lydelse före den 1 juli 1990 och 4 a § nu gällande TBL). Siffroraa till diagrammet har under hösten 1991 hämtats ur körkortsregistrets belastningsdel (KKBEL).

11 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 3

161 Antal (i tusental)

Domar avseende grovt rattfylleri

Prop. 1991/92:100 Bilaga 3

1,6

1,2

0,8

0,4

N h 1-

,:=,

N H ri

n 1 ;a hatvårel -90 S 1 :a halvåret -91

1.7 Modem brottslighet

SCB har i promemorian (1990:6) Modera brottslighet och specialstraffrätt i ljuset av kriminalistiken beskrivit den modema brottslighetens utveckling under 1980-talet.

En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga förfettningar som redovisas i brottsstatistiken under 1980-talet visar enligt SCB att antalet anmälda brott i flertalet fell minskan Den utvecklingen star enligt SCB i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den traditionella brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshandelsbrott.

Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgrapper har endast narkotikabrotten och brott mot vapenlagenZ-förordningen ökat under 1980-felet. De övriga brottsgrappemas trender är stabila eller sjunkande. Däremot ökar antalet registrerade brott mot brottsbalkens 9:e, 10:e, 1 l:e och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring m m, broM mot borgenärer samt förfelskningsbrott. Dessa straffbestämmelser avser till viss del brott som kan betecknas som modema ekonomiska brott.

BRÅ har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter, nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ forskning 1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning 1988:3) samt Den brottslige företagaren. Myt eller sanning (BRÅ rapport 1990:2).

2 Verksamheten inom rättsväsendet Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 Arbetet inom rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt samman. I huvudsak går det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.

Brott och uppklaring

Antalet brott som anmäls till polisen är som tidigare nämnts drygt 1,1 milj. per ån Den siffran omfettar inte brott för vilka polisen direkt utfärdar ordningsförelägganden. Antalet sådana förelägganden utgjorde 202 648 år 1990 (208 570 år 1989).

Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. År 1990 blev drygt 360 000 brott uppklarade. För dessa fell svarade knappt 101 000 misstänkta personen De allra flesta uppklarade brotten (omkring 90 procent) hade begåtts av en gärningsman. Andelen uppklarade brott varierar med olika brottstyper Uppklaringen växlar även mellan skilda delar av landet.

För misshandel och andra våldsbrott uppgår andelen uppklarade fell till knappt 50 procent, medan mindre än 10 procent av inbrottsstölderaa klaras upp. År 1990 klarades 19 procent upp av det årets anmälda rån. Av bedrägeribrotten blev 58 procent uppklarade. Ungefär vart femte rån och tre av fem bedrägeribrott blir uppklarade.

Antalet uppklarade brottsbalksbrott har ökat från drygt 213 000 år 1980 till över 244 000 år 1990 (245 000 år 1989). Antalet uppklarade brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat från rant 250 000 år 1986 till över 360 000 år 1990. Det är en ökning med 44 procent.

Beslut av åklagare

Åklagama fetfer beslut om åtal mot cirka 80 000 personer åriigen. Till detta kommer nästan 90 000 strafförelägganden per ån Åklagama beslutar om åtalsunderlåtelser i cirka 20 000 fell per ån Antalet avskrivna och nedlagda mål är omkring 50 000 per ån

Skyddstillsyn, \illkorlig dom och böter

År 1990 dömdes omkring 6 700 personer till skyddstillsyn. För 687 eller 10 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff.

Nära 12 300 personer dömdes till villkorlig dom år 1990. Under samma år har totalt 110 452 personer bötfällts. 30 653 har dömts till böter och 79 801 har godkänt strafförelägganden.

Fängebe

Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 ökade antalet personer som dömdes till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde

bröfe år 1986 då anfelet personer som dömdes till fängelse åter började öka.

Är 1990 dömdes 15 527 (1989 dömdes 16 635) personer till fängelse som huvudpåföljd och anfelet fängelsedömda har därmed ökat med sammanlagt knappt 1 600 personer sedan år 1985. Hälften av fängelse-domaraa omfetfer högst två månaden

Andelen frihetsstraff varierar sferkt mellan olika brottstyper Ungefär hälften av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brottsbalken. Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar är rattfylleri.

4 procent av dem som under 1990 dömdes till fängelse ådömdes en strafftid på två år eller längre. Av dessa dominerar de som dömdes för narkotikabrottslighet.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

2.1 Polisväsendet

Anfelet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av sfetistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). Den utgör ett komplement till siffrorna för antalet anmälda brott när det gäller att bedöma arbetsbelastningen inom polisväsendet, och då främst inom övervakningsverksamheten. IM utfärdas så snart ett polisingripande sken Hur antalet ingripanden och gripna har utvecklafe sedan år 1980 framgår av följande diagram.

Antal (i miljoner)

1,4-1,2-1-0,8 0,6 0,4 0,2

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

C] Ingripandemed. S Gripna I

2.2 Åklagarväsendet

Arbetsbelastningen vid åklagarmyndighetema och de allmänna domstolama påverkas av anfelet anmälda brott och andelen därav som klaras upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetegrad och förändringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagama anges i följande febell anfelet misstänkfe personer i mål hos åklagare under de senaste åren. Anfelet mål i utgående balans har ökat sfedigt sedan år 1985.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Period

Antal personer

i

Antal mål i utgående balans

Mål om brott

Övriga

Totalt

Därav mål om

på vilket

mål

brou på vil-

fängelse

ket fängelse

kan följa

1982

172 100

118000

64 600

48 600

1983

169 800

114 400

59 400

43 700

1984

167 498

101 700

35 208

28 087

1985

170 699

96 200

53 082

41 027

1986

172 938

90 700

55 943

43 129

1987

170 538

92 800

56 931

44 222

1988

177 032

92 108

58 659

47 047

1989

179 348

91 884

62 707

49 958

1990

192 702

89 651

64 581

53 978

Som ytterliggare belysning av arbetebelastningen vid åklagarmyndighetema anges i följande tabell användningen av tvångsmedel.

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bihiga 3

165 Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Är

Tvångsmedel

Anhållna

Häktningsframställningar

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

30 368 28 747 26 388

25 448

26 177 26 648

26 264 25 943

27 221

9 918 9 455 8 855 8 720

8 401

9 275 11 546

11 959

12 135

2.3 Domstolsväsendet

2.3.1 Domstolarnas arbetsläge

1988

1989

1990

90-01-01 -06-30

91-01-01 -06-30

Allmänna domstolarna

Högsta domstolen

Inkomna mål' 3 736

Avgjorda mål 3 833

Utgående balans 1 272

Hovrättema

Inkomna mål 19 269

Avgjorda mäl 18 211

Utgående balans 7 528

3 410

3 687

1 921

2 100

3 748

3 544

1 879

1 920

918 1044

956

1 224

20 168

20 705

10 791

11 290

18 967

20 421

10 519

11 443

8 695

8 989

9 024

8 678

'Inkl. skrifter Utan ksriftcr

166 Prop.1991/92:100 Bilaga 3

1988 1989 1990 90-01-01 91-01-01

-06-30 -06-30

Tingsrättema

138 243

143 192

72 190

81 671

136 075

139 900

72 222

76 664

63 596

65 321

64 993

69 710

7 103

7 229

3 381

7 655

8 245

4 259

2 563

5 309

4 154

4 512

2 253

111 893

125 077

56 077

74 563

Inkomna tvistemål och brottmål 135 645

Avgjorda tvistemål och broUinål 133 856

Utgående balans tvistemål och brottmål 60 932

Inkomna fastig- helsmål 7 587

Avgjorda fastig- hevsmål 7 871

Utgående balans fastighetsmål 5 809

Inkomna mål om lagsökning 115 277

Inkomna mål om bctalningsföre- läggande 447 071 490 811 520 422 244 364 304 892

Inkomna domstols ärenden 22 199 23 547 23 123 11754 12 226

Avgjorda domstols ärenden 21198 23 227 22 062 11833 12 785

Utgående balans domstolsärenden 14 035 14 276 15 082 14 254 14 231

Inskrivnings ärenden 2 139 133 2 206 343 1 984 350 903 778 1 108 750

Gravations- och äganderätts- bevis 493 627 468 195 393 676 179 569 179 997

167 Prop.1991/92:100 Bilaga 3

90-01-01 -06-30

91-01-01 -06-30

Allmiinnn förvaltningsdomstolarna

Regeringsrätten

Inkomna mål 5 703

Avgjorda mål 6 302

Utgående balans 3 650

Kainmarrälierna

Inkomna mål 25 650

Avgjorda mäl 26 378

Utgående balans 20 305

Länsrätterna

Inkomna mål 124 783

Avgjorda mål 139 811

Utgående balans 128 786

5 226

5 437

2 908

3 076

5 289

4 088 .

2 837

2 756

3 692

4 088

3 720

4 398

23 650

26 299

13 867

14 317

25 034

27 736

14 490

14 726

18 975

17 571

18 374

17 159

135 354

136 287

87 064

101 415

135 638

135 698

71 653

69 415

127 895

128 221

143 147

160 284

90-01-01 —06-30

91-01-01 —06-30

Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m.

Bosiadsdomsiolen

Inkomna mål 754

Avgjorda mål 761

Utgående balans 342

Hyresnämnderna Inkomna ärenden 43 597 Avgjorda ärenden 42 958 Utgående balans 12 464

Arrendenämnderna Inkomna ärenden 1 681 Avgjorda ärenden 1 426 Utgående balans 684

50 577

51 185

29 095

29 554

43 043

54 779

22 064

23 582

19 999

16 300

27 030

22 272

1 680

2 567

1 938

1 025

1 535

2 598

1 821

168 Prop.1991/92:100 Bilaga 3

90-01-01 —06-30

91-01-01 —06-30

Förs.äkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna

Försäkringsöverdomstolen Inkomna mål 2 158

Avgjorda mäl 2 222

Utgående balans 3 199

Försäkringsrätterna Inkomna mäl 7 825

Avgjorda mål 7 735

Utgående balans 9 273

2 728

2 940

1 483

1 747

2 231

2 800

1 114

1 349

3 696

3 836

4 065

4 230

9 503

10 376

5 154

6 196

7 924

8 035

4 042

4 514

10 843

13 176

11 955

14 850

2.3.2 Särskilt om brottmålen

Period

Tingsrätterna

Antal brott-

Inkomna

därav mål som

mål i balans

brottmål

får handläggas av notarie

23 951

72 702

12 450

23 976

68 700

10 212

25 456

69 847

11 118

24 679

67 856

10 203

24 984

70 798

10 113

25 604

72 370

10 396

24 535

72 969

8 937

1990 första

24 937

37 329

5 014

1991 halvåret

24 968

39 837

4 834

Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrättema fortsätter att öka. Sfetistiken för försfe halvåret 1991 tyder på en forteatt ökning. Antalet brottmål som fijllföljs till hovrätt minskade under åren 1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988. Under år 1989 minskade antalet mål något, men år 1990 steg åter anfelet. En

knapp nedgång kan noteras för försfe halvåret 1991.

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Hovrätterna

Antal broumål i

Inkomna brottmål

balans

7 103

2 541

6 838

2 520

6 690

2 491

7 326

2 904

7 745

3 145

7 465

3 390

7 952

3 671

1990 första

4 413

3 866

1991 halvåret

4 129

3 727

2.4 Kriminalvärden

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Krim inal vårdsanstalter

Häkten

Frivård

Högsta beläggning

Antal klienter

Ny intagna

Högsta

den 1 okt.

under året

beläggning

13 835

3 783

1 108

17 767

15 177

4 137

1 102

14 092

14 647

3 669

12 200

13 535

3 655

11 677

14 188

3 655

1 026

11 933

14 980

3 744

1 086

12 334

16 098

4 049

1 200

12 369

15 467

3 904

1 131

12 642

15 833

3 878

1 213

12 369

3 867

1 198

13 033

Antelet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att därefter plana ut på en högre nivå år 1983. När det gäller antalet klienter i frivården har en stabilisering skett under senare delen av 1980-talet.

Av de 15 833 personer som togs in i fängelse under år 1990 var 4 425 dömda för rattfylleri, 3 704 för tillgreppsbrott och 3 650 för våldsbrott.

Under tiden den 1 oktober 1990 - den 1 oktober 1991 har andelen inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader minskat med 5,3 procentenheter, medan andelen med strafftid på två år eller mer

har ökat med 3,6 procentenheten

Prop. 1991/92:100 Bilaga 3

Strafftider

Antal ny- Absolut Procentuell

intagna förändring förändring

1990 1989-1990 1989-1990

Tvä månader eller mindre

8 088

14 - 0,2

Mer än tvä tom sex månader

3 677 -H93 +5,5

Mer än sex tom tolv månader

2 259 -1-83 + 3,8

Mer än tolv månader

Summa

1809 -1-104 +7.0

15 833 +366 + 2,4

Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt framgår av följande tabell.

Genomsnittlig vistelsetid 1965 1970 1975 1980 1985 1990 i månader 4.9 4,5 3,7 3,5 3,2 3,0

Belastningen på anstalte- och häktesorganisationen framgår av förändringar i medelbeläggningen.

171 Budgetår

Anstalter

Häkten

medelbeläggning %

medeibcläggni

ing %

årets tio tyngst

belastade månader

1984/85

3 264

80.2

818

67 1985/86

3 259

82.4

817

67 1986/87

3 367

84.8

866

72 1987/88

3 573

90.0

995

82 1988/89

3 677

90.6

1 046

84 1989/90

3 666

87.9

1 050

84 1990/91

3 727

88,8

1 106

84

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

I slutet av 1970-felet och början av 1980-tolet ökade medelbeläggningen på anstaltema med några hundra per år Den 1 juli 1983 genomfördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av medelbeläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84 jämfört med föregående budgetån Därefter har medelbeläggningen ökat till samma nivå som före halvtidsreformen.

Under budgetåret 1990/91 har medelantalet övervakade klienter varit 13 293 vilket är 160 fler än budgetåret 1989/90. Av dessa övervakade klienter var i medeltal 7 915 dömda till skyddstillsyn, 3 994 var villkorligt frigivna och 1 384 i ansfelt med övervakare.

Under budgetåret 1990/91 dömdes 89 personer till s.k. samhällstjänst.

3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott Prop. 1991/92:100

Bilaga 3 3.1 Olika typer av åtgärder

Samhällete åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resursema fördelas mellan olika ändamål kan en grappering göras på följande sätt.

Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för rättsväsendete åtgärder på grand av brott. Det är här fråga även om sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i förebyggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra än rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och arbetsmarknadsmyndigheteraa.

Övervakning av regelefterleMiaden. Den syftar till att dels förhindra brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet. Grappen omfattar även exempelvis tull- och beskattningsmyndighetemas kontroll av att straffsanklionerade bestämmelser inom deras resp. verksamhetsområden efterlevs.

Bivttsutredning och andra åtgäider i brottmålsförfarandet som krävs för att fatta beslut om reaktion mot brott.

\krkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga om böten

Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att ge personer som har begått brott bättre föratsättningar för anpassning i samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndigheteraa och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsområdena.

Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör åtgärder mot brott.

Samhället satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock inte möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnadema för åtgärder av detta slag. Föratom inom justitiedepartementets område satsas stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisväsendet, kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet.

Kostnaderaa för åtgärder mot brott inom rättsväsendet, dvs. i första hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolama och kriminalvården, har emellertid kunnat beräknas.

De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgrappema. 1 vissa fell har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert.

All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led i samhällete åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendete och kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets verksamhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till exkl. moms 10,5 miljarder

kn för budgetåret 1991/92. 1 figuren är detfe belopp fördelat på åtgärds-grapper Beloppet omfettar inte medel som förbrukas inom departementet och statliga kommittéer eller anslag för byggnadsverksamhet.

Som framgår av figuren uppgår kostnadema för förebyggande åtgärder till cirka 99 milj. kn Största posten utgör kostnadema för polisens undervisning i skolorna i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRÅ:s verksamhet utom den rena forskningen och utvecklingen. I detfe sammanhang bör framhållas att kostnadema för brotteskadenämnden inte till någon del har medräknats.

Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverksamhet och beräknas kosfe 3 942 milj. kn

Det redovisade beloppet för brotteutredning och andra åtgärder i brott-målsförferandet omfettar åtgärder inom polis- och åklagarväsendet samt domstolama. Av beloppet 3 568 milj. kn feller 2 230 milj. kr på polisväsendet, 475 milj. kn på åklagarväsendet och 863 milj. kr på domstolsväsendet, inklusive rättshjälpskostnaden

Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisate som verkställandet av påföljder Denna grapp av kostnader beräknas till 2 868 milj. kn

Det utvecklingsarbete inom departementete område som fer sikte på åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 25 milj. kr, varav omkring 16 milj. kr avser anslag till BRÅ:s verksamhet. I beloppet ingår inte den forskning eller annat utvecklingsarbete som bedrivs i departementete kommittéer

I jämförelse med föregående budgetår har kostnadema för rättsväsendete åtgärder mot brott ökat med 16 procent.

Kostnader för åtgärder mot brott

Inom justitiedepartementets område (milj. kr)

övervakning

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Förebyggande åtgärder 99

Brottsutredning m m

3568

Utvecklingsarbete

25 budgetåret 1991/92

Verttstaiiighet m m

174 Prop.1991/92:100 3.2 Personalresurserna Bilaga 3

Anfelet tjänster inom polisväsendet är tofelt ca 24 000. Av detfe anfel är omkring 16 700 polistjänsten

Anfelet tjänster inom åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca 650 är åklagartjänsten

När det gäller de allmänna domstolaraa saknas en löpande redovisning som visar hur stor del av personalresurserna som fes i anspråk för brottmålen. Stickprovsundersökningar har emellertid lett fram till att denna andel är omkring 35 procent. Även om uppgifter saknas om hur andelen har förändrats under de senaste tio åren är det sannolikt att variationerna inte har varit särskilt stora. Anfelet anställda (inklusive deltidsanställda) vid de allmänna domstolama är nu omkring 5 000, varav omkring 670 ordinarie domare.

Kriminalvården har nu drygt 6 000 tjänsten Av dessa är näsfen 5 000 placerade vid kriminalvårdsanstaltema och drygt 760 inom frivården. Anfelet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till omkring 5 000.

175 Register Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Sid.

1 Översikt

ANDRA HUVUDTITELN

1 Allmänt

1.1 Mål för verksamheten

1.2 Internationellt samarbete

2 Domstols\'äsendet och processrätten

2.1 Domstolsväsendet

2.2 Rättegångsförfarandet

2.3 Konkursrätt och utsökning

3 Offentlig

rätt

3.1 Grandlagsfrågor m.m.

3.2 Offentlighet och sekretess

3.3 Datalagsfrågor m.m.

3.4 Förvaltningsrätt

4 Civilrätt

4.1 Familjerätt

4.2 Konsumenträtt

4.3 Kommersiell kontraktsrätt

4.4 Ersättningsrätt

4.5 Transporträtt

4.6 Fastighetsrätt

4.7 Bolagsrätt och annan associationsrätt

4.8 Immaterialrätt

5 Brott och

påföljder

5.1 Brottsutveckling och brottsbekämpning

5.2 Brottsförebyggande arbete

5.3 Våldskommissionen

5.4 Strafflagstiftningen

5.5 Påföljdssystemet

5.6 De unga lagöverträdarna

5.7 Brotteoffren

5.8 Brottsregistreringen

5.9 Polisen

5.10 Åklagarväsendet

5.11 Kriminalvården

6 Den nya 1

budgetprocessen

7 Lokalförsörjningen

Anslag

176 Prop.1991/92:100

64 A. Justitiedepartementet m.m. Bilaga 3

Al Sfetsrådsberedningen 39 109 000

A2 Justitiedepartementet 54 562 000

A3 Utredningar m.m. 30 200 000

A4 Framstudier, långsiktig analys m.m. 12 432 000

Summa 136 303 000

68 B.

Polisväsendet

1 Polisens uppgifter och organisation

2 Bakgrand

3 Rikspolisstyrelsens yrkanden

4 Allmänna överväganden

5 Riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet

6 En förändrad styming

7 Tidsbegränsade chefsförordnanden

8 Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m.

Rikspolisstyrelsen 558 630 000

Säkerhetspolisen 400 000 000

Polishögskolan 1 000

Sfetens kriminaltekniska laboratorium 38 923 000

Lokala polisorganisation 9 256 527 000

Summa 10 254 081 000

95 C. Åklagarväsendet

Cl Riksåklagaren 23 015 000

C2 Åklagarmyndighetema 506 575 000

Summa 529 590 000

100 D. Domstolsväsendet m.m.

100 101 101

Pågående reformarbete En tvåårig budgetram Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet

Prop.1991/92:100 Bilaga 3

Dl D2 D3

Domstolsverket Domstolama m.m. Utrastning till domstolar m.m.

61 932 000

2 378 759 000

26 000 000

Summa 2 466 691 000

112 E. Kriminalvärden

112 113

113 Lokalförsörjningen inom kriminalvården Styraing av ekonomi och resursutnyttjande

Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket

El Kriminalvårdsstyrelsen 97 680 000

E2 Kriminalvårdsanstalteraa 2 699 511000

E3 Frivården 401 318 000

E4 Maskin- och verktygsutrastning m.m. 25 000 000

E5 Utrastning för kriminalvården 57 428 000

E6 Utbildning av personal m.fl. 31 335 000

130 F. Rättshjälp m.m.

Summa 3 312 272 000

Fl F2 F3

F4 F5 F6

Rättshjälpskostnader Rättshjälpsmyndigheten Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet

Driftbidrag

Vissa domstolskostnader m.m. Diverse kostnader för rättsväsendet

649 400 000 10 714 000

1 000

9 260 000

247 125 000

22 100 000

Summa

938 600 000

140 G. Övriga myndigheter

Prop. 1991/92:100 Bilaga 3

Justitiekansliem

Datainspektionen

Brotteförebyggande rådet:

Förvaltningskostnader

Utvecklingskostnader

Brotteskadenämnden:

Förvaltningskostnader

Ersättning för skador

på grand av brott

Summa

6 571 000 1 000

14 361 000

4 823 000

5 441 000 25 000 000 56 197 000

149 H. Diverse

Svensk författningssamling

9 037 000

Bidrag till vissa interaationella

sammanslutningar m.m.

2 586 000

Stöd till politiska partier

140 272 000

Allmärma val

3 350 000

Bidrag till stiftelsen för utvecklande av

god redovisningssed

400 000

Summa

155 645 000

Summa för justitiedepartementet 17 849 379 000

Underbilasa 3.1

Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom polisväsendet, åklagarväsendet, domstolaraa och kriminalvården

gotab .10432, Stockholm 1931

Regeringens proposition 1991/92: 100 Bilaga 4

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Bilaga 4 till budgetpropositionen 1992

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100 Bil. 4

Översikt

Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar ärenden som rör förhållandet till och överenskommelser med andra stater, utrikeshandel och exportfrämjande, Sveriges deltagande i Förenta nationema (FN) och andra intemationella organisationer, svenska insatser i det intemationella utvecklingssamarbetet, nedrastningsfrågor, nordiskt samarbete, kontroll av tillverkning och utförsel av krigsmateriel, information om Sverige i utlandet, kulturatbyte samt skydd av svenska medborgares intressen i främmande länder. Dessa ärenden spänner över ämnesområden av allmänpolitisk, handelspolitisk, biståndspolitisk, ekonomisk, kommersiell, rättslig, social, humanitär, kulturell och ekologisk natur.

Till utrikesdepartementet hör utrikesrepresentationen med 118 lönade utlandsmyndigheter, s.k. karriärmyndigheter med Wien-konventionens terminologi (ambassader, delegationer och konsulat) och 425 honorärkon-sulat. Under departementet sorterar bl. a. styrelsen för intemationell utveckling (SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), Swedfund Intemational AB, Sandö U-centram, nordiska afrikainstitutet, kommerskollegium (KK), exportkreditnämnden (EKN), Sveriges exportråd och handelssekreterarna, Svenska institutet (SI) samt en mindre del av verksamheten vid försvarets forskningsanstalt (FOA). Statsunderstödda organ såsom Stockholms intemationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet (UI) erhåller också anslag under tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet) liksom Sveriges Radio AB för sin programverksamhet i utlandet.

Utrikespolitik m. m.

De senaste årens genomgripande omvälvningar har lett till ett i granden förändrat säkerhetspolitiskt läge i Europa. En ny europeisk säkerhetsordning håller på att byggas upp. Sverige har ett starkt nationellt intresse av att delta i detta arbete. Genom det kalla krigets slut har nya föratsättningar skapats, inte bara för Europas utveckling, utan också för intemationell politik i stort. De dramatiska världspolitiska förändringama under de senaste åren gör

det nödvändigt att anpassa vår utrikes-och säkerhetspolitik till de nya Prop. 1991/92:100 europeiska realitetema. Bil. 4

Tre slutsatser kan i det sammanhanget dras.

För det första är det uppenbart att termen "neutralitetspolitik" inte längre kan användas som en adekvat övergripande beskrivning av den utrikes- och säkerhetspolitik vi önskar föra inom den europeiska ramen. Sverige skall föra en politik med en klar europeisk identitet.

Den andra slutsatsen är att Sverige har ett lika stort intresse som andra europeiska nationer av att en ny säkerhetsstraktur byggs upp i Europa för att hantera, bemästra och lösa de säkerhetspolitiska hot och spänningar som vi med all sannolikhet kommer att möta i framtiden. Sverige är redo att delta i en konstraktiv dialog om hur vi kan medverka till detta.

Den tredje slutsatsen är att detta inte i något avseende befriar oss från vårt ansvar för att på egen hand försvara vårt stora luftram och vårt vidsträckta land- och sjöterritorium med dess strategiska läge mellan Nordatlanten och nordvästra Ryssland. För att säkerställa detta avser regeringen att realt höja försvarsutgiftema under den kommande femåriga försvarsbeslutsperioden.

Den svenska utrikespolitiken skall vara en klar röst för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati i alla världens delar. Omsorgen om dessa principer är en integrerad del av vår utrikespolitik. Samarbetet med såväl Central- och Östeuropa som utvecklingsländeraa inriktas på ett starkare stöd för demokrati och marknadsekonomi.

Upplösningen av straktureraa i Central- och Östeuropa sammanfaller med allt starkare integrationssträvanden i Västeuropa. För att den reformprocess som inletts i öst skall bli framgångsrik måste de nya demokratierna inlemmas i det europeiska samarbetet. Endast härigenom kan föratsättningar skapas för en varaktig stabilitet och säkerhet i hela Europa.

I den europeiska säkerhetsstraktur som nu växer fram spelar den Europeiska Gemenskapen (EG) den centrala rollen som politisk aktör och stabiliserande faktor. Konferensen om Säkerhet och Samarbete i Europa (ESK) söker eflfektivisera och bygga ut sina mekanismer på säkerhets- och samarbetsområdet. NATO består, men dess militära uppgifter omformuleras och den politiska dimensionen förstärks.

Det misslyckade kuppförsöket i Moskva i augusti 1991 utgjorde slutpunkten för mer än 70 års kommunistiskt styre i Sovjetunionen. Estland, Lettland och Litauen har återvunnit sin självständighet och snabbt fått ett brett internationellt erkännande. Omedelbart efter självständigheten upprättade Sverige ambassader i vart och ett av de tre ländema. Sverige erkände den 19 december 1991 Ryssland, Ukraina och Vitryssland som självständiga stater. Den snabba utveckling som pågår innehåller många krisartade och oroväckande drag, men skapar samtidigt möjligheter till demokratiska framsteg och ekonomisk utveckling.

Även om risken för ett storkrig i Europa av det slag man fraktade under det kalla kriget i dag framstår som mycket begränsad finns, som t. ex. Jugo slavienkrisen visar, en betydande risk för lokala konflikter. De intematio nella ansträngningarna att lösa konflikten i Jugoslavien har letts av EG med stöd av ESK, främst genom medlingsverksamhet och observatörer

med bl. a. svensk medverkan. Även FN agerar nu för att söka nå en lösning Prop. 1991/92:100 på konflikten. Bil. 4

Sverige kommer att kraftigt bygga ut sitt samarbete med hela Central-och Östeuropa. Föratom den bilaterjala hjälpen till Estland, Lettland och Litauen genomförs och planeras också insatser i det ryska närområdet och Polen. Stödet till reformarbetet i denna region är av betydande svenskt utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse. Detsamma gäller vår strävan att bidra till ett konkret och praktiskt inriktat samarbete mellan ländema kring Östersjön.

Integrationen i Västeuropa fortsätter. Den Europeiska Gemenskapen spelar en nyckelroll i utformningen av Europas framtida arkitektur.

Genom EGs beslut i Maastricht att upprätta en ekonomisk och monetär union liksom en politisk union, har viktiga steg tagits mot att förverkliga Gemenskapens mål att skapa ett ständigt allt närmare förbund mellan Europas länder och folk.

Regeringen verkar med kraft för att Sverige snarast möjligt skall bli fullvärdig medlem av EG. Ansträngningaraa att underlätta medlemskapsprocessen kommer att ställa starkt ökade krav på utrikesförvaltningen och dess personal. En gradvis anpassning till EGs samarbetsformer kommer också att äga ram.

Uppgörelsen mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet), som träflFades i oktober förra året, utgör för oss ett betydelsefullt steg på vägen till medlemskap.

Europarådet har blivit en viktig mötesplats för länderaa i Västeuropa och de nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Organisationen har, bl.a. under svenskt ordförandeskap, ökat sin mångskiftande verksamhet i syfte att främja demokratiska principer och respekt för mänskliga rättigheter, inte minst i Central- och Östeuropa.

Det nordiska samarbetet förblir angeläget fön Sverige och det kommer att ges nya impulser. Samarbetsformema måste omprövas och stärkas mot bakgrand av de nya föratsättningar som de senaste årens utveckling i Europa skapat.

Det intemationella nedrastningsarbetet bedrivs i en ny atmosfär. Verklig nedrastning har inletts på områden där utsikterna till framgång endast för några år sedan tedde sig små. Det är i denna förändrade miljö som den svenska nedrastningspolitiken nu skall verka. Den ställs inför nya frågor och nya utmaningar. Det ställer höga krav på kunskaper och analys. Jag har mot denna bakgrand tillsatt en expertgrapp inom utrikesdepartementet som skall granska nedrastningspolitiken och utforma rekommendationer för resten av 1990-talet.

Irak-Kuwaitkriget kom att sätta icke-spridningsfrågan i fokus när det gäller nukleära och konventionella massförstörelsevapen. I det sönderfallande Sovjetunionen är det av yttersta vikt att såväl strategiska som taktiska kärnvapen förblir under tillfredsställande kontroll.

Förenta nationema förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken.

Sverige arbetar tillsammans med de andra nordiska ländema för att ytterligare utveckla FNs fredsskapande och fredsbevarande verksamhet. Sverige kandiderar också för en plats i säkerhetsrådet under mandatperio- 5

den 1993-94.

Den ökande efterfrågan på fredsbevarande och fredsskapande insatser, Prop. 1991/92:100 särskilt inom FNs ram, motiverar ökad svensk beredskap för deltagande i Bil. 4 sådana aktioner.

Mänskligheten står inför problem och utmaningar som inte kan bemästras av varje land för sig utan måste angripas globalt. På miljöns område framstår det ömsesidiga beroendet särskilt tydligt. FNs konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 utgör därför ett viktigt foram, där frågor av avgörande betydelse för vår överlevnad kommer att diskuteras.

Sverige verkar kraftfullt i interaationella fora och bilaterala kontakter för att respekten för de mänskliga rättighetema skall upprätthållas och kränkningar av dessa påtalas.

Kampen mot miljöförstöring, terrorism och narkotikahandel samt mig-rationsfrågan är andra områden där Sverige kommer att verka för ett vidgat internationellt samarbete.

Gulfkonflikten har fått omfattande politiska, ekonomiska och humanitära återverkningar i Mellanöstem. I dess spår har förhoppningarna om en fredlig lösning av Mellanöstemkonflikten ökat. Av Förenta Stateraa initierade fredssamtal inleddes i Madrid i november 1991.

Sydafrikas omvandling utgör en dynamisk och i sina huvuddrag löftesrik process. Den har hittills lett till att apartheidsystemets grandläggande rasåtskiljande lagar har avskaflfats. Även om den konstitution som förvägrar befolkningsmajoriteten rösträtt fortfarande är i kraft, kan utvecklingen leda till en förändring av Sveriges hittillsvarande politik. Regeringen har beslutat sända en parlamentarikerdelegation till Sydafrika för att undersöka föratsättningama härför.

Sverige följer noga utvecklingen av konflikter som i Kambodja, Afghanistan, Västra Sahara, Afrikas Hora, södra Afrika, Centralamerika, på Cypem och på Östra Timor. Genom insatser från FNs sida har i flera av dessa fall framsteg gjorts mot en lösning.

En grandläggande föratsättning för att Sverige skall kunna slå vakt om sina intressen och bedriva en eflFektiv utrikespolitik är att vi har en utrikesförvaltning med goda kunskaper om den intemationella utvecklingen, analytisk kapacitet samt hög diplomatisk kompetens. Breddningen av vår intemationella kontaktyta och den tilltagande globaliseringen av politiska och ekonomiska frågor har starkt ökat kraven i detta hänseende.

Handelspolitik

Den 1 juli 1991 ansökte Sverige om medlemskap i EG. I oktober framför-handlades det s. k. EES-avtalet mellan EG och EFTA-ländema.

Avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i allt väsentligt kommer att kunna åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer som gäller inom EG.

Så snart återstående judiciella problem färdigförhandlats avses, under våren 1992 en proposition föreläggas riksdagen om EES-avtalet. Detta avses träda i kraft den 1 januari 1993 samtidigt som EGs s.k. inre mark nad. 6

Även om ett EES-avtal ger Sverige stora vinster kan det inte ersätta ett

svenskt medlemskap i EG. Regeringen kommer därför med all kraft att Prop. 1991/92: 100 verka för att Sverige snarast möjligt blir fullvärdig medlem av den Europé- Bil. 4 iska Gemenskapen.

Förändringarna i Central- och Östeuropa skapar nya föratsättningar för ett utökat ekonomiskt samarbete mellan Sverige och dessa länder. Undanröjandet av handelshinder spelar en viktig roll för att få till stånd en positiv utveckling i denna del av Europa. Sveriges beslut att avveckla de kvantitativa restriktionema mot importen från bl. a. dessa länder av tekovaror den 1 augusti 1991 och skor den 1 januari 1992 är exempel på detta.

Regeringen kommer att fortsätta att aktivt verka för en fri väridshandel. Ett huvudmål för år 1992 är att de pågående multilaterala handelsförhandlingarna inom GATT, den s. k. Uraguay-randan, framgångsrikt avslutas. Ett lyckat slutresultat skulle innebära en värdefull stimulans för världsekonomin.

Som angavs i prop. 1991/92:38 om inriktningen i den ekonomiska politiken kommer statens bidrag att väsentligt minskas inom det exportfrämjande området. En proposition härom kommer att föreläggas vårriksdagen.

Samarbetet med Central- och Östeuropa

Det är endast genom en fortsatt reformprocess i Central- och Östeuropa som en varaktig stabilitet och säkerhet i hela Europa kan åstadkommas. Det är av ett betydande utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse för Sverige att det i vår omgivning finns länder som präglas av stabil demokrati, marknadsekonomi samt socialt och miljömässigt ansvar. Sverige kommer därför att kraftigt förstärka samarbetet med regionen och aktivt försöka främja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i denna.

Stödet och samarbetet skall i första hand riktas mot Estland, Lettland och Litauen, men även mot Polen och det ryska närområdet. Där har Sverige, liksom övriga nordiska länder, av geografiska och historiska skäl en särskild roll att spela. Målet är att genom främst kunskapsöverföring bistå de baltiska länderna att bygga demokratiska institutioner och att utveckla marknadsekonomiska strakturer. För övriga länder i Central- och Östeuropa kommer det svenska stödet huvudsakligen att ges multilateralt.

Behovet av intemationella stödinsatser är mycket stort. Regeringen föreslår därför att ett nytt treårsprogram om totalt tre miljarder kronor upprättas för samarbetet med Central- och Östeuropa. För detta samarbete inrättas ett särskilt anslag.

Utrikesförvaltningen

Inom utrikesförvaltningen pågår ett översynsarbete i syfte dels att frigöra medel för nya utrikespolitiska satsningar, dels möta de krav som ställs på besparingar inom den statliga förvaltningen, dels att kunna genomföra nödvändiga investeringar på kommunikations- och ADB-området.

Fyra lönade utlandsmyndigheter kommer att läggas ned under budget året 1992/93, nämligen ambassaden i Quito och ambassadkansliet i Muscat 7

samt karriärkonsulaten i Las Palmas och Marseille. Som aviserades i Prop. 1991/92:100 föregående års budgetproposition omvandlades de lönade konsulaten i Bil. 4 Vancouver och Rio de Janeiro under våren 1991 till honorärkonsulat. Vidare har informationsverksamheten i Förenta Statema setts över. Från och med den I juli 1992 kommer informationskontoret för Nordamerika (SIS) att inordnas i generalkonsulatet i New York. Omorganisationen innebär neddragningar vid SIS, generalkonsulatet i New York, generalkonsulatet i Los Angeles samt ambassaden i Washington.

För närvarande undersöks hur berörda utlandsmyndigheters befattning med kvarlåtenskapsärenden bäst kan avvecklas. Målet är att en avveckling skall kunna ske per den 1 mars 1992. Generalkonsulatet i New York har tidigare i stor utsträckning berörts av denna typ av ärenden.

För att möta de behov som finns av ytterligare besparingar och möjliggöra nya omprioriteringar finns beredskap att stänga ytterligare tre-fyra uUandsmyndigheter under budgetåret 1993/94.

Nya ambassader har upprättats i Tallinn, Riga och Vilnius. Dessutom har beslut fattats om att Sveriges ambassadör vid Den Heliga Stolen permanent skall placeras i Rom. Vidare har under året ett generalkonsulat öppnats i Jerasalem.

Ambassaderna i Bagdad och Kinshasa är tills vidare obemannade.

Sverige-information och kulturutbyte

För information om Sverige i utlandet och för kulturatbyte anvisas medel för verksamhet som bedrivs av utrikesdepartementet. Svenska institutet och Sveriges Riksradios utlandssändningar (Radio Sweden).

Internationellt utvecklingssamarbete

Biståndsramen föreslås uppgå till en procent av den för kalenderåret 1992 beräknade brattonationalinkomsten (BNI). De senaste åren har finansiering skett av annan verksamhet än bistånd till u-ländema inom 1 %-ra-men. Genom att samarbetet med Central- och Östeuropa finanseras över ett särskilt anslag utanför biståndsramen och avräkningen för asylkostnader minskas, ökar biståndet till u-ländema avsevärt.

De ekonomiska klyftoma ökar på många håll i världen liksom antalet mycket fattiga människor. Resursflödet till u-ländema har minskat under 1980-talet och för de fattigaste u-ländema är biståndet den viktigaste källan till utländskt kapital. För kommande budgetår föreslås stöd för ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder få en ökad medels tilldelning. Som en betydelsefull hjälp till självhjälp prioriteras sådana åtgärder som stimulerar den marknadsekonomiska tillväxten. Det svenska biståndet vid sidan av de statliga organen bör som ett led i denna strävan mer inriktas till organisationer och institutioner utanför den offentliga sektom i mottagarländema. I linje med detta föreslås stödet till det bi ståndsarbete som utförs av olika enskilda organisationer, kyrkor och mis sioner ökas väsentligt. Omsorgen om miljön och bamens utsatta situation är andra prioriterade områden för biståndsinsatser. 8

Beredskapen för effektivt ingripande vid katastrofer bör stärkas och Prop. 1991/92:100 ökad medelstilldelning föreslås. FN måste snabbt och effektivt kunna Bil. 4 ingripa vid katastrofer, däribland sådana som orsakats av krig och konflikter. Stöd för FN och de multilaterala utvecklingsorganisationema är ett centralt inslag i det svenska utvecklingssamarbetet.

Ännu tydligare än hittills inriktas det svenska biståndet på åtgärder som främjar utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter. Anslagna medel för detta föreslås öka betydligt. I beräkningen av landramama till Sveriges programländer har stor vikt fästs vid respekt för mänskliga rättigheter och hur strävan till demokratisering ter sig i olika länder. Sammanlagt föreslås en minskning av landramama.

SIDA och BITS har inför årets budgetarbete utfört fördjupade analyser av sin verksamhet. Båda myndighetema föreslås få treåriga ramanslag för sina administrationskostnader.

Sammanställning

Förändringama inom utrikesdepartementets verksamhetsområde i förhållande till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning. Beloppen har avrandats och anges i milj. kr.

Anvisat 1991/92

Förslag 1992/93

Förändring

A. Utrikesdepartementet m.

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

ra. 1 431,3 492,0

1 547,0 665,4

+ 115,7 + 173,4

C. Internationellt ut- 12 965,0 (1) 13 606,1 (1) + 641,1 vecklingssamarbete

D. Information om Sverige 133,0 143,3 + 10,3 i utlandet m. m.

E. Utrikeshandel och 325,6 316,8 — 8,8 exportfrärajande

F. Nedrustnings- och 80,5 86,7 + 6,2 säkerhetspolitiska

frågor m. m.

G. Samarbete med — 994,5 + 994,5 Central- och Östeuropa

Totalt för utrikes- 15 427,4 17 359,8 +1 932,4 departementet

(1) Exkl. avräkningar 906,0 milj.kr. för budgetåret 1991/92 och 853,9 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.

Utrikesdepartementet Prop. 1991/92: lOO

Bil. 4 Utdrag ur protokoll vid regenngssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet af Ugglas i frågoma under littera A punktema 1 - 5, 7 - 9, B punktema 1, 3, och 8, D, F och G; statsrådet Johansson i frågor under littera A punkt 6 och B punkt 2;

statsrådet Svensson i frågor under littera C; statsrådet Dinkelspiel i frågor under littera B punktema 4-7 och E.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Statsrådet af Ugglas anför

Utrikespolitik

De senaste årens genomgripande omvälvningar har lett till ett i granden förändrat säkerhetspolitiskt läge i Europa. En ny europeisk säkerhetsordning håller på att byggas upp. Sverige har ett starkt nationellt intresse av att delta i detta arbete. Genom att utvecklingen inte längre domineras av ideologiska och säkerhetspolitiska motsättningar mellan två rivaliserande maktblock har nya föratsättningar skapats inte bara för Europas utveckling utan också för intemationell politik i stort.

De dramatiska världspolitiska förändringama under de senaste åren gör det nödvändigt att anpassa vår utrikes- och säkerhetspolitik till de nya europeiska realitetema.

Tre slutsatser kan i det sammanhanget dras.

Den svenska utrikespolitiken skall vara en klar röst för mänskliga rättig heter, frihet och demokrati i alla världens delar. Omsorgen om dessa 10

principer är en integrerad del av vår utrikespolitik. Samarbetet med såväl Prop. 1991/92:100 Central- och Östeuropa som utvecklingsländeraa inriktas på ett starkare Bil. 4 stöd för demokrati och marknadsekonomi.

1 den europeiska säkerhetsstraktur som nu växer fram spelar den Europeiska Gemenskapen (EG) en central roll som politisk aktör och stabiliserande faktor. Konferensen om Säkerhet och Samarbete i Europa (ESK) söker effektivisera och bygga ut sina mekanismer på säkerhets- och samarbetsområdet. NATO består, men dess militära uppgifter omformuleras och den politiska dimensionen förstärks.

Det misslyckade kuppförsöket i Moskva i augusti 1991 utgjorde slutpunkten för mer än 70 års kommunistiskt styre i Sovjetunionen. Statsbildningen har upplösts. Sverige erkände den 19 december 1991 Ryssland, Ukraina och Vitryssland som självständiga stater. Den snabba utveckling som pågår innehåller många krisartade och oroväckande drag, men skapar samtidigt möjligheter till demokratiska framsteg och ekonomisk utveckling.

De föratvarande Warszawapaktsmedlemmama har blivit ett antal alliansfria stater utan närmare definierad säkerhetspolitisk förankring. Genom att bygga upp ett nätverk av förbindelser på alla plan försöker de nu inlemma sig i den västeuropeiska och transatlantiska gemenskapen. Genom tillkomsten av det nordatlantiska samarbetsrådet (NACC) har länken till NATO konkretiserats och institutionaliserats, men det är ännu oklart vilken effekt detta kommer att få på Europas säkerhetspolitiska strakturer.

Den europeiska integrationen fortskrider, och flera tidigare förtryckta stater i Central- och Östeuropa är nu, med återvunnen frihet, inbegripna i denna process. Samtidigt gör sig tydliga splittringstendenser gällande. Etniska motsättningar har åter kommit i dagen, ibland med väpnad konflikt i sina spår.

Även om risken för ett storkrig i Europa av det slag man fraktade under det kalla kriget i dag framstår som mycket begränsad finns, som t. ex. Jugoslavienkrisen visar, en betydande risk för lokala konflikter. På grand av de starka etniska motsättningarna har efterkrigstidens federala statsbildning i Jugoslavien i praktiken upplösts. Försöken att lösa dessa med våld har lett till stort mänskligt lidande och omfattande materiell förstörelse. Kriget har även fått verkningar utanför landets gränser. Regeringen kommer den 15 januari 1992 att erkänna Slovenien och Kroatien som självständiga stater. Regeringen förväntar sig att de båda republikerna före denna tidpunkt har tillkännagivit sin avsikt att respektera ESK-kraven i Helsingfors- och Parisdokumenten.

De intemationella ansträngningarna att lösa konflikten i Jugoslavien har letts av EG med stöd av ESK, främst genom medlingsverksamhet och observatörer med bl. a. svensk medverkan. FNs säkerhetsråd har beslutat om ett intemationellt vapenembargo mot landet i sin helhet och verkar för 11

att få ett slut på stridighetema. 1 likhet med EGs medlemsländer har Prop. 1991/92:100 Sverige vidtagit ekonomiska åtgärder mot Jugoslavien i syfte att förmå Bil. 4 partema att uppnå en fredlig lösning som kan accepteras av alla inblandade.

Estland, Lettland och Litauen har återvunnit sin självständighet och blivit upptagna som medlemmar i bl.a. FN och ESK. Omedelbart efter självständigheten upprättade Sverige ambassader i vart och ett av de tre ländema. De baltiska ländema har inlett ett intensivt reformarbete i syfte att bygga upp en modem demokrati och marknadsekonomi efter ett halvt sekels ofrihet. Det finns en utbredd vilja i vårt land att hjälpa dem i detta arbete.

Sverige kommer att kraftigt bygga ut sitt samarbete med hela Central-och Östeuropa. Föratom den bilaterala hjälpen till Estland, Lettland och Litauen genomförs och planeras också insatser i det ryska närområdet och Polen. Stödet till reformarbetet i denna region är av betydande svenskt utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse. Detsamma gäller vår strävan att bidra till ett konkret och praktiskt inriktat samarbete mellan ländema kring Östersjön.

Integrationen i Västeuropa fortsätter. Den Europeiska Gemenskapen spelar en nyckelroll i utformningen av Europas framtida arkitektur.

Genom EGs beslut i Maastricht att upprätta en ekonomisk och monetär union liksom en politisk union har viktiga steg tagits mot att förverkliga Gemenskapens mål att skapa ett ständigt aUt närmare förbund mellan Europas länder och folk.

EGs ekonomiska samordning utvidgas och en gemensam valuta kommer på sikt att införas. Även det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet utökas och steg tas mot ett försvarspolitiskt samarbete med ett gemensamt försvar som långsiktigt mål. Den västeuropeiska unionen (VEU) kommer att vara kopplad både till NATO och den politiska unionen och får till uppgift att genomföra EG-beslut med försvarspolitiska implikationer. 1 Maastricht-överenskommelsen framhålls bl. a. att särskild hänsyn kommer att tas till den speciella karaktären hos medlemsstatemas försvarspolitik, vilket syftar på t. ex. Irlands alliansfrihet.

Det ligger en särskild dynamik i EGs fortsatta integrationsprocess. En ny regeringskonferens skall enligt planema genomföras under senare delen av nittiotalet.

Regeringen verkar med kraft för att Sverige snarast möjligt skall bli fullvärdig medlem av den Europeiska Gemenskapen. Efter riksdagens beslut i frågan i december 1990 inlämnades vår ansökan i juli förra året. Vårt mål är att Sverige upptas i den Europeiska Gemenskapen fr. o. m. år 1995. Ett brett stöd i riksdagen är av stor betydelse för de förestående medlemskapsförhandlingama. Ansträngningaraa att underlätta medlemskapsprocessen kommer att ställa starkt ökade krav på utrikesförvaltning-, en och dess personal.

Uppgörelsen mellan EITA och EG om ett europeiskt ekonomiskt sam arbetsområde (EES-avtalet), som träffades i oktober 1991, utgör för oss ett betydelsefullt steg på vägen till medlemskap. Därmed tillförsäkras vi i allt väsentligt fullt tillträde till EGs inre marknad och angränsande områden 12

såsom forskning, utbildning, miljöpolitik och sociala frågor.

På det utrikespolitiska området kommer en gradvis anpassning till EGs Prop. 1991/92:100 samarbetsformer att äga ram. Detta hindrar inte Sverige från att fortsätta Bil. 4 att driva för vårt land angelägna frågor i FN och andra intemationella fora. En ökad samordning med EG-ländema kommer att äga ram.

EG kommer att spela en huvudroll i utformningen av Europas nya frihets- och samarbetsordning. Sverige önskar delta aktivt i detta arbete. Våra möjligheter att påverka den fortsatta politiska, sociala och ekonomiska utvecklingen i Europa kommer att avsevärt förbättras genom medlemskap i Gemenskapen.

Samtidigt som vi söker medlemskap i EG fortsätter vi att arbeta för ett enat Europa med samarbetsordningar som också inkluderar demokratierna i Central- och Östeuropa. Vi vill verka för ett Europa som är öppet mot omvärlden och som kan fungera som en motor i det interaationella arbetet.

Europarådet har blivit en viktig mötesplats för ländema i Västeuropa och de nya demokratieraa i Central- och Östeuropa. Sverige har under sex månader år 1991 innehaft ordförandeskapet i organisationen. Under denna period har den ökat sin mångskiftande verksamhet i syfte att främja demokratiska principer och respekt för mänskliga rättigheter i Central-och Östeuropa.

Betoningen av den europeiska identiteten i Sveriges utrikespolitik innebär inte att det nordiska samarbetet blir mindre angeläget. Tvärtom kommer detta att ges nya impulser. Samarbetsformema måste omprövas och stärkas mot bakgmnd av de nya föratsättningar som de senaste årens utveckling i Europa skapat.

ESK är också ett centralt foram för diskussionerna om Europas framtida säkerhets- och samarbetsstraktur. Genom "Parisstadgan för ett nytt Europa", som ESK antog i november 1990, bekräftades den alleuropeiska värdegemenskapen som en stabil grand för det framtida samarbetet. För närvarande pågår inom organisationen ett intensivt arbete för att utveckla de olika förtroende- och säkerhetsskapande regimer som tidigare framför-handlats. Sverige deltar aktivt i dessa ansträngningar.

Efter kalla krigets slut bedrivs det interaationella nedrastningsarbetet i en ny atmosfär. Verklig nedrastning har inletts på områden där utsiktema till framgång endast för några år sedan tedde sig små. START-avtalet mellan Sovjetunionen och Förenta Statema om betydande reduktioner i de strategiska arsenalerna, liksom genombrottet i förhandlingama om kemiska vapen, kan tjäna som exempel på utvecklingen i olika förhand-lingsfora under år 1991. Genom avtalet om konventionella rastningsbe-gränsningar i Europa (CFE-avtalet), som ingicks i november 1990, kommer också de offensiva konventionella stridskrafteraa att kraftigt begränsas. Till detta skall läggas de omfattande unilaterala åtgärder som presidenterna Bush och Gorbatjov tillkännagav i höstas. De innebär bl. a. att de landbaserade taktiska kärnvapnen på sikt kommer att försvinna från Europa.

Det är i denna förändrade miljö som den svenska nedrastningspolitiken nu skall verka. Den ställs inför nya frågor och nya utmaningar. Det ställer höga krav på kunskaper och analys. Förslag och åtgärder måste värderas 3

mot svenska säkerhetspolitiska intressen, mot utvecklingen i vårt närom- Prop. 1991/92:100 rade och mot den europeiska integrationsprocessen. Bil. 4

I intemationella fora har frågor om icke-spridning av vapen och vapensystem kommit i förgranden. Sverige kommer att arbeta för en förlängning och ett stärkande av icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT), för en effektivisering av kontrollsystemet inom det Intemationella atomenergiorganet (lAEA) och för ett totalförbud för kemiska vapen inom ramen för nedmstningskonferensen i Geneve. I andra organ deltar vi också i ansträngningaraa att etablera en intemationell kontroll av handeln med högteknologiska vapen.

Irak-Kuwaitkriget kom att sätta icke-spridningsfrågan i fokus både när det gäller nukleära och konventionella massförstörelsevapen. I det sönderfallande Sovjetunionen finns ett stort antal strategiska och taktiska kärnvapen spridda till flera republiker. Det är av yttersta vikt att dessa kärnvapen förblir under tillfredsställande kontroll.

Inom ramen för ESK-förhandlingama har betydande framsteg gjorts i fråga om nedrastning av konventionella stridskrafter. Sverige fäster stor vikt vid att avtalet om konventionella rastningsbegränsningar i Europa (CFE-avtalet) från år 1990 omgående ratificeras. Konsultationer pågår för närvarande om ett mandat för en sammanhållen militärförhandling rörande förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder efter ESKs uppföljningsmöte i Helsingfors år 1992, som skall vara öppen för samtliga medlemstater.

Den svenska nedrastningspolitiken bedrivs i ett systematiskt samråd mellan olika myndigheter. Vid de interaationella nedrastningsförhand-lingaraa stödjer sig utrikesdepartementet i stor utsträckning på expertis från försvarets forskningsanstalt (FOA).

Mot bakgrand av den snabba utvecklingen i världen och i vår region har jag tillsatt en expertgrapp inom utrikesdepartementet för att granska nedrastningspolitiken och utforma rekommendationer inför resten av 1990-talet. Grappen skall presentera sina slutsatser i mitten av januari 1992.

Förenta nationeraa förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken.

På grand av att blockbildningen upphört har FN fått större möjlighet att upprätthålla intemationell fred och säkerhet samt att handskas med mera långsiktiga globala frågor, som miljövård, utvecklingsbistånd och nedrastning.

Säkerhetsrådets beslutsamma uppträdande under kriget vid Persiska viken inger förhoppningar om att både folkrätten och FNs förmåga att hantera politiska kriser har stärkts. Verksamheten i FNs säkerhetsråd har präglats av en samarbetsanda, som gjort det möjligt för FN att verksamt bidra till att lösa ett antal långvariga regionala konflikter. Sverige kandiderar för en plats i säkerhetsrådet under mandatperioden 1993 - 94.

Sverige arbetar tillsammans med de andra nordiska länderaa för att ytterligare utveckla FNs fredsskapande och fredsbevarande verksamhet. Under den gångna hösten presenterade de nordiska länderaa i generalför samlingen konkreta förslag på detta område, med tonvikt på förebyggande åtgärder i syfte att förhindra att väpnade konflikter bi7ter ut. '

Den ökande efterfrågan på fredsbevarande och fredsskapande insatser, Prop. 1991/92:100 särskilt inom FNs ram, motiverar ökad svensk beredskap för deltagande i Bil. 4 sådana aktioner.

1980-taiet innebar ett allvarligt bakslag för de allra fattigaste ländema. Mer än en miljard människor lever för närvarade i absolut fattigdom. De växande flyktingströmmarna i världen har ofta komplexa orsaker. Det är vår strävan att stödja en utveckling i en demokratisk och marknadsekonomisk riktning i de fattigaste ländema.

Mänskligheten står inför problem och utmaningar som inte kan bemästras av varje land för sig utan måste angripas globalt. Mot denna bakgrand har Förenta nationeraa med sitt världsvida medlemskap en central uppgift att styra utvecklingen i positiv riktning.

På miljöns område framstår det ömsesidiga beroendet särskilt tydligt. Lokala, regionala och globala miljöproblem måste lösas i mellanstatligt samarbete. FNs konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 utgör därför ett viktigt foram, där frågor av avgörande betydelse för vår överlevnad kommer att diskuteras.

Sverige verkar kraftfullt i internationella fora och bilaterala kontakter för att respekten för de mänskliga rättighetema skall upprätthållas och kränkningar av dessa påtalas.

Narkotikahandelns allt vidare spridning och förödande konsekvenser har under de senaste åren tilldragit sig växande uppmärksamhet. Sverige var en av initiativtagarna till FNs globala handlingsprogram mot narkotika och är en av de största bidragsgivarna till FNs program för narkotikakontroll.

Kampen mot terrorism är ett annat område, där Sverige kommer att verka för ett vidgat internationellt samarbete.

Gulfkonflikten har fått omfattande politiska, ekonomiska och humanitära återverkningar i Mellanöstem. 1 dess spår har förhoppningarna om en fredlig lösning av Mellanöstemkonflikten ökat. Av Förenta Statema initierade fredssamtal inleddes i Madrid i november 1991. En lång och svår förhandlingsprocess ligger framför partema.

Utan en lösning av den palestinska frågan med beaktande av alla parters legitima intressen och av relevanta FN-beslut kommer oron och instabiliteten att bestå i detta område med intemationella följdverkningar. Den israeliska bosättningspolitiken i de ockuperade områdena utgör ett allvarligt hinder på vägen mot fred i området. Även den arabiska handelsbojkotten mot Israel är ett hinder för den fredliga utvecklingen i regionen.

Sydafrikas omvandling utgör en dynamisk och i sina huvuddrag löftesrik process. Den har hittills lett till att apartheidsystemets grandläggande rasåtskiljande lagar har avskaffats. Emellertid är den konstitution som förvägrar befolkningsmajoriteten rösträtt fortfarande i kraft. De krav på djupgående och oåterkalleliga förändringar som FN ställt har sålunda ännu inte uppfyllts. Överläggningar om en ny, demokratisk författning för Sydafrika inleddes i december 1991. Ett allvarligt hinder för den sydafrikanska reformprocessen utgör det utbredda våldet, som under år 1991 krävde tusentals offer.

Sverige fortsätter att följa utvecklingen noga. I det syftet har regeringen 15

beslutat sända en parlamentarikerdelegation till Sydafrika med uppgift att Prop. 1991/92:100 ge regeringen ett fördjupat underlag för bedömningen av om och när Bil. 4 förändringar av den svenska Sydafrikapolitiken kan och bör göras. Efter sitt besök i Sydafrika kommer delegationen att avge en rapport till regeringen med rekommendationer om lämpliga åtgärder.

För ländema på Afrikas Hora har det gångna året inneburit historiska omvälvningar. Efter trettio års inbördeskrig råder fred i Etiopien och Eritrea. Ett massivt intemationellt stöd är nödvändigt för att ländema på Afrikas Hom skall kunna övervinna den akuta nöden och vända utvecklingen i en demokratisk riktning.

De omfattande intemationella och regionala ansträngningarna att nå en fredlig lösning på konflikten i Kambodja har rönt viss framgång. I höstas undertecknades en fredsöverenskommelse mellan partema varefter ett nationellt råd installerades i den kambodjanska huvudstaden. FN spelar en viktig roll i det fortsatta arbetet för att skapa fred och demokrati i Kambodja.

Sverige följer även noga utvecklingen av andra konflikter som t. ex. i Afghanistan, Västra Sahara, Centralamerika, på Cypem och på Östra Timor. Genom insatser från FNs sida har i flera av dessa fall framsteg gjorts mot en lösning. Det förbättrade intemationella klimatet har ökat förhoppningarna om att även de mest långdragna av dessa konflikter skall kunna avvecklas på fredlig väg.

En grandläggande föratsättning för att Sverige skall kunna slå vakt om sina intressen och bedriva en effektiv utrikespolitik är att vi har en utrikesförvaltning med goda kunskaper om den interaationella utvecklingen, analytisk kapacitet samt hög diplomatisk kompetens. Breddningen av vår interaationella kontaktyta och den tilltagande globaliseringen av politiska och ekonomiska frågor har starkt ökat kraven i detta hänseende.

Rättsfrågor

Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, somjag redan betonat, skyddet för de mänskliga rättighetema. Sverige arbetar i olika intemationella fora för att förstärka det intemationella skyddet för mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett viktigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av intemationella normer för individens skydd.

Det fmns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande övervakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den senaste är konventionen om bamets rättigheter. En konvention om migrerande arbetares rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu inte trätt i kraft. Vidare bör nämnas den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättighetema och de grandläggande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter, samt Europarådets konvention mot tortyr.

Andra viktiga folkrättsliga ämnen är havsrätten med tillhörande av- gränsningsfrågor. De intemationella miljörättsliga frågoraa har kommit '

att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Rättsliga Prop. 1991/92:100 frågor med anknytning till polarområdena och rymden är ytterligare exem- Bil. 4 pel. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder är ett viktigt inslag i verksamheten. Från och med den 1 juli 1989 har departementet medel för stipendier för folkrättslig forskning av särskild relevans för utrikesförvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För närvarande står medel till förfogande för stipendier till fyra doktorander i fyra år. Den vid rättsavdelningen placerade folkrättsrådgivaren fungerar som en länk mellan utrikesdepartementet och universiteten.

Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och intemationella konventioner med främmande makter. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamheten pågår en datorisering av departementets traktatregister.

Inom ramen för det intemationella samarbetet på det straffrättsliga området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelsestraff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. underhållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlandet. Ärenden som rör bortförda bam är en annan viktig arbetsuppgift.

Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer utomlands, t. ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihelsberövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska medborgare numera i större utsträckning förlägger sina utlandsresor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott. Det kan föratses att utrikesförvaltningen under det närmaste året kommer att tilldelas ett ökat ansvar för bistånd även till svenska brottsoffer utomlands.

Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande. Utlandsmyndighetemas befattning med sådana ärenden under åren 1987—1990 framgår av följande uppställning:

Uppehålls- och År arbetstillstånd Viseringar

1987 27 000 145 000

1988 30 000 180 000

1989 47 000 236 000

1990 60 000 275 000

Ökningen av viseringsärenden har under år 1991 varit särskilt påtaglig i de bakiska statema och f.d. Sovjetunionen. Ett tilltagande antal utlandsmyn digheter i tredje världens flyktinggenererande regioner har samtidigt ut satts för stadigt växande arbetsbelastning genom anhopning av ärenden som gäller anknytningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att för bättra handläggningsratinema. Behovet av ytterligare resurser kan likväl väntas bestå. Fjolårets delegering till utlandsmyndighetema av beslutande- j y

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

rätt i vissa ärenden om arbets-och uppehållstillstånd har bidragit till Prop. 1991/92:100 effektivisering av verksamheten. Bil. 4

Statsrådet Dinkelspiel anför

Handelspolitik

Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Fri handel med omvärlden är för ett litet land en föratsättning för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden.

Europa

Europa är i stark förändring. Historien accelererar och det är vår skyldighet att ta till vara de nya möjligheter som utvecklingen skapar.

De första efterkrigsårtiondenas integrationsarbete i Västeuropa syftade till att säkra freden i ett Europa som sargats av två världskrig. Integrationen har utvecklats till ett alltmer framgångsrikt och fördjupat samarbete för att säkra frihet, demokrati och ekonomiska framsteg i allt större delar av Europa.

Sammanbrottet för de socialistiska diktaturema och planekonomierna i Central- och Östeuropa innebär en historisk möjlighet att etablera en europeisk frihets- och samarbetsordning som säkrar fred och utveckling under generationer framöver.

I detta arbete är den Europeiska Gemenskapen den självskrivna käraan. Men också arbete inom Europarådet och inom ramen för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen spelar en viktig roll.

Det föreligger bred enighet i riksdagen om den strävan efter medlemskap som kom till uttryck i Sveriges ansökan till den Europeiska Gemenskapen. Regeringen avser under de kommande åren att bygga vidare på denna breda enighet — och söka ett så brett samförstånd som möjligt kring Sveriges politik i denna fråga.

EES-avtalet

Avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i allt väsentligt kommer att kunna åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet för varor (utom jordbrak), tjänster, kapital och personer (de "fyra friheterna") som kommer att gälla inom EG när den inre marknaden fullbordas. Föratom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat samarbete inom de s. k. angränsande politikområdena (bolagsrätt, sociala frågor, miljö, konsumentskydd, forskning och utveckling, utbildning, små och medelstora företag, turism, medborgamas Europa, räddningstjänst, statistik samt ekonomisk och social utjämning mellan regioner). Avtalet innebär vidare gemensamma, skärpta regler på konkurrensområdet. Samarbetet bygger på ett gemensamt beslutsfattande i ett gemensamt EES-or-

gan (EES-kommittén) som även förvaltar avtalet. Häratöver inrättas ett Prop. 1991/92:100

gemensamt EES-råd på ministeraivå. Det är alltjämt oklart hur den judici- Bil. 4

ella mekanismen skall utformas mot bakgrand av EG-domstolens negativa

yttrande i fråga om en EES-domstol. EGs ministerråd har dock bekräftat

att EES-avtalet skall undertecknas före utgången av febraari 1992 för att

träda i kraft den 1 januari 1993.

Arbetet med den västeuropeiska integrationen har under flera år bedrivits inom såväl myndigheter som regeringskansli. Under budgetåret 1991/92 avsattes för detta ändamål ca 356 milj. kr. i statsbudgeten. Dessa resurser avsåg bl.a. bilateralt deltagande i vissa EG-program på projektnivå, förhandlingar och olika administrativa kostnader för integrationsarbetet.

EES-avtalet innebär att samarbetet utvidgas ytterligare och institutiona-liseras. Utvidgningen avser både områden där vi redan i dag har visst samarbete och områden där vi hittills inte kunnat delta.

Totalt beräknas kostnadema inom statsbudgeten för den västeuropeiska integrationen uppgå till drygt 930 milj.kr. budgetåret 1992/93. Det utvidgade samarbetet medför för budgetåret 1992/93 ökade kostnader över statsbudgeten uppgående till ca 575 milj. kr. Av denna ökning (575 milj. kr.) svarar samarbetet inom EGs program inom de s. k. angränsande områdena och administrativa kostnader inom myndigheter och regeringskansli för ca 256 milj. kr. Dessa två poster ökar därmed från 356 milj. kr. till ca 612 milj.kr. budgetåret 1992/93. EFTA-fonden för ekonomisk och social utjämning inom EES svarar för ca 270 milj.kr. Ökningen för EES-och EFTA-institutionema uppgår till ca 50 milj.kr. (tillsammans med resurser avsatta för EFTA-sekretariatet innevarande budgetår uppgår kostnadema till totalt 110 milj. kr.).

Samtliga poster redovisas förslagsvis. Beräkningama är behäftade med vissa osäkerheter bl. a. på grand av att vissa poster är beroende av detaljutformning inom delområden av avtalet (institutioneraa och regionalfonden), andra av de belopp som senare kommer att fastställas i EGs budget för aktiviteten i fråga (programsamarbetet). De budgetmässiga konsekvenseraa av EES-avtalet beskrivs i budgetpropositionens avsnitt om särskilda frågor.

Det största området inom programsamarbetet är forskning och utveckling (FoU). Totalt uppgår kostnadema inom detta område till ca 360 milj.kr. under budgetåret 1992/93. De ökade kostnadema till följd av EES-avtalet uppgår till 150 milj.kr. Samarbetet presenteras närmare i resp. departements (närings-, utbildnings-, jordbraks- samt miljö- och resursdepartementen) bilaga till budgetpropositionen.

Programsamarbetet inom utbildningsområdet uppgår budgetåret 1992/93 till ca 45 milj. kr. Ökningen jämfört med innevarande år uppgår till 45 milj. kr.

Övriga programområden, t.ex. media, information och ungdomsprogram uppgår tillsammans till ca 47 milj.kr. Dessa programområden presenteras i social-, utbildnings-, finans- och civildepartementens bilagor till budgetpropositionen.

19 De administrativa kostnadema för myndigheter och departement för- Prop. 1991/92:100 väntas öka med ca 24 milj.kr. Denna post avser även utredningar och Bil. 4 information. Kostnadema redovisas under resp. huvudtitel.

Uppbyggnaden av EES-institutioneraa medför ökade kostnader om 50 milj.kr. under tredje huvudtitelns anslag B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). Föratom EES-institutionerna kommer ett särskilt EFTA-organ för övervakning att upprättas. Övervakningsorganets uppgifter är övervakning inom områdena konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling samt allmän övervakning av EES-avtalets efterlevnad. Vidare kommer utökade sekretariats- och understödsfunktioner för EES-insti-tutionema att behövas.

Fonden för ekonomisk och social utjämning mellan regioner inom EES utgör ett stöd från EFTA-ländema till EGs mindre välutvecklade regioner. Stödet har formen av s. k. mjuka lån med gåvoelement. Totalt omfattar fonden en lånefacilitet om 1,5 miljarder ecu över fem år samt 500 milj. ecu i gåvodel. För Sveriges del innebär detta ett årligt budgetåtagande om 270 milj. kr. under fem år. Kostnadema för fonden redovisas av finansministern.

EES-avtalet beräknas träda i kraft den Ijanuari 1993. Under våren 1992 avses en proposition att föreläggas riksdagen. Inom regeringskansliet har berörda departement påbörjat det lagstiftningsarbete som krävs för avtalets genomförande.

Integrationsarbetet kommer att ställa stora krav på den svenska statsförvaltningen. Regeringen har ansvaret för ett svenskt deltagande i berednings- och beslutsprocessen i EES och senare i ett EG-medlemskap. Kravet på ett samlat svenskt uppträdande föranleder en utvidgning och anpassning av delegationen i Bryssel. Betydelsefulla insatser inte bara från departementens utan också från myndigheternas sida kommer att krävas. Tjänstemän vid myndigheterna kommer att — inom sina resp. områden — medverka som experter eller representanter i ett mycket stort antal kommittéer och arbetsgrapper. Beredningsarbetet måste börja redan nu, dvs. under den interimistiska fasen som sträcker sig från EES-avtalets undertecknande fram till dess ikraftträdande.

Myndigheternas medverkan krävs också när det gäller regelgivning på myndighetsnivå i samband med att EES-avtalet skall införlivas i svensk rätt. Efter avtalets ikraftträdande ankommer det på myndighetema att svara för en stor del av regeltillämpningen. Det föratsätts att myndigheterna organiserar och planerar sitt arbete så att dessa krav kan mötas.

Behovet av åtgärder i form av kompetensutveckling, utbildning och information kommer att öka. Detta gäller inte minst kunskaper om EES och EGs regelverk på olika områden, förhandlingsvana och förstärkta språkkunskaper.

Myndigheterna måste själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompetens, både när det gäller tillämpningen av de nya reglema och deltagandet i beslutsprocessen. Detta måste ske inom ramen för tillgängliga resurser. För att uppfylla detta ansvar kan omprioriteringar bli nödvändiga.

20

Förberedelser för ett svenskt EG-medlemskap Prop. 1991 /92:100

Även om ett EES-avtal ger Sverige stora vinster, kan det inte ersätta ett svenskt medlemskap i EG. Efter Sveriges EG-ansökan år 1991 förbereder EG-kommissionen nu på sedvanligt sätt ett utlåtande om föratsättningarna och möjligheteraa för Sverige att påta sig de förpliktelser som följer av ett medlemskap. Detta utlåtande kommer att ligga till grand för ett rådsbeslut om att inleda förhandlingar med Sverige.

Föratom de områden som omfattas av EES tillkommer vid medlemskapsförhandlingama områden som gemensam handelspolitik, tullunion, ekonomisk och monetär union (EMU), skatter, kol- och stålunionen, EURATOM, biståndssamarbete, jordbrak och fiske och den politiska unionen (EPU) samt budgetära och institutionella frågor. 1 fråga om EMU och EPU påverkas förhandlingaraa av de resultat som uppnåddes vid EGs regeringskonferenser i Maastricht den 9—10 december 1991.

Innebörden av medlemskapsförhandlingama är att Sverige tar över EGs regelverk med möjlighet till tekniska övergångsperioder på vissa områden. Innan ett svenskt medlemskap är möjligt förestår, föratom själva förhandlingama, parlamentarisk behandling och folkomröstning i frågan.

En av de stora uppgifter som kommer att dominera regeringens arbete är att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom förhandlingarna om medlemskap i EG. Ansökan om medlemskap grandas på insikten att Sverige måste ansluta sig till alla delar av samarbetet och godta de förändringar som följer av regeringskonferenserna om EPU och EMU.

Många myndigheter berörs av EES-avtalet och ett EG-medlemskap. På det handelspolitiska området har kommerskollegium en central roll, vilket redovisas närmare under anslaget E 1.

Ett EG-medlemskap medför att den stickprovsmässiga gränskontrollen mer eller mindre kommer att försvinna. I stället inriktas kontrollen vid intemtrafik på högriskobjekt, dvs. misstänkta personer och transportmedel. Regeringen avser tillsätta en särskild utredning för att analysera hur nödvändiga kontrollfunktioner skall hanteras i en situation där gränskontrollen gentemot EG-länderaa försvinner.

GATT/Uruguay-rundan och övriga multilaterala handelsfrågor

Regeringen kommer att fortsätta att aktivt verka för en fri världshandel. Som ett litet och starkt utrikeshandelsberoende land har Sverige ett stort behov av internationella regler som styr världshandeln och undanröjer de handelshinder som finns eller uppstår. Ett fungerande och respekterat multilateralt regelsystem är nödvändigt för att motverka de protektionistiska krafterna.

De globala handelsförhandlingarna i GATT, den s. k. Uraguay-randan, har efter diverse avbrott åter kommit igång och väntas avslutas under första hälften av år 1992.

Rundan har tre övergripande mål: att ytterligare liberalisera världshandeln för både jordbraks- och industrivaror, att utvidga det Allmänna Tull-och Handelsavtalet (GATT) med regler på nya områden som immaterialrätt, investeringar och handeln med tjänster samt att stärka GATTs regelsystem och dess efterievnad. Regeringen kommer att på alla sätt försöka

bidra till att dessa mål realiseras. En framgång för Uraguay-randan skulle Prop. 1991/92:100 innebära en värdefull stimulans för världsekonomin. Bil. 4

OECD har en mycket stor betydelse som samrådsorgan mellan de utvecklade marknadsekonomierna i världen. Särskilt viktiga under de kommande åren är ansträngningaraa att åstadkomma en fortsatt avreglering på jordbrakets område och att minska de snedvridande effekter på handeln som kan uppstå på grand av subventionerade exportkrediter och bundna u-krediter. År 1991 träffades en ny viktig överenskommelse inom ramen för den s. k. consensus-överenskommelsen. Den innebär att subventionerade räntor endast tillåts vid export till de fattigaste ländema. Även denna subvention kan komma att avskaffas om några år. Vidare skärptes reglema för bundna u-krediter, där vissa typer i princip blir förbjudna.

UNCTAD kommer att hålla sin åttonde konferens (UNCTAD VIII) i Cartagena de Indias, Colombia, den 8-25 febraari 1992. Huvudämnen för konferensen blir resurser för utveckling, intemationell handel, teknologi, tjänster och råvaror. Stort intresse knyts till frågan om UNCTADs framtid, dess arbetsuppgifter och arbetsformer.

Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas i såväl GATT som OECD och UNCTAD. Regeringen avser att fortsatt verka för en bred diskussion om intemationella miljöregler för handeln.

Det intemationella samarbetet på det för u-ländema centrala råvaraområdet har under senare år förskjutits från prisstabiliserande avtal mot andra samarbetsformer såsom studiegrapper. Sverige bör stödja en utveckling i huvudsaklig riktning bort från försök att reglera råvaramarknadema.

Bilaterala handelsförbindelser

Regeringen strävar efter att fördjupa och utöka handelskontakterna också med utomeuropeiska länder. Detta gäller inte minst USA och Japan, våra två viktigaste handelspartners utanför Europa.

I Nordamerika utvecklas planenligt frihandelsavtalet mellan USA och Canada. Förhandlingar om ett utvidgat frihandelsavtal innefattande även Mexico pågår och beräknas slutföras under år 1992. Härmed skapas i den nordamerikanska hemisfaren ett frihandelsområde som i storlek motsvarar det västeuropeiska frihandelsområdet.

De mest expansiva marknaderaa finns för närvarande i Ostasien. Japan, Sydkorea, Taiwan och Thailand har under senare år väsentligt ökat sina andelar av den svenska utrikeshandeln.

Exportfrämjande

Jag avser föreslå regeringen att i febraari 1992 förelägga riksdagen en särskild proposition med förslag om hur statens roll i exportfrämjandet genom Sveriges exportråd skall utformas. Förslagen kommer att baseras bl. a. på Exportfrämjandeutredningens betänkande (SOU 1991:3) Statens roll vid främjande av export. Ett reviderat avtal mellan de två huvudmännen för rådet kommer att presenteras liksom anslagsmedel för det kommande budgetåret.

Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom garantier skydda 22

företagen mot vissa typer av förlustrisker i samband med exportaffärer. En närmare redovisning av nämndens verksamhet lämnas under anslaget E 3.

Avveckling av handelsregleringar Prop. 1991/92:100

Den 1 januari 1992 kommer exportrestriktionerna för kopparskrot att av- "' • vecklas. Sverige kommer därmed att ha uppfyht avvecklingen av export-restriktionema för icke jämhaltigt metallskrot som inleddes den 1 januari 1990 enligt överenskommelse mellan EFTA-ländema och EG.

Regeringen uttalade i proposition 1988/89:47 bl.a. att en fullständig avveckling av de kvantitativa restriktionema på beklädnadsområdet borde genomföras. Riksdagen ställde sig bakom detta (1988/89:FiUlO, rskr. 94). Avvecklingen har nu genomförts. Från och med den 1 augusti 1991 gäller inte några begränsningar av tekoimporten. Även licenskravet för import av tekovaror har avvecklats. Förändringama berör inte tullsatseraa vid import av tekoprodukter.

Den I januari 1992 avvecklas även återstående kvantitativa restriktioner mot importen av skor från ett antal länder i främst Central-och Östeuropa, ett år tidigare än vad som ursprangligen planerades.

Sanktioner

En kommitté med uppgift att utreda tjänstehandeln mellan Sverige och Sydafrika framlade sitt betänkande (SOU 1990:6) i mars 1990. Däri föreslogs att förbudet mot varahandel med Sydafrika skulle omfatta även handel med vissa tjänster. Mot bakgrand av den positiva utvecklingen i Sydafrika har ingen åtgärd hittills föreslagits med anledning av utredningen. Som utrikesministern påpekat kan dock utvecklingen i Sydafrika medföra att sanktionema stegvis upphävs.

Genom förordningen (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak och Kuwait, som trädde i kraft den 7 augusti 1990, var Sverige ett av de första ländema som införde ekonomiska sanktioner mot Irak och det ockuperade Kuwait. Sedan Kuwait befriats har ändringar i de svenska föreskrifteraa vidtagits enligt FNs resolutioner. Kravet på särskilt beslut om dispens för läkemedels- och livsmedelsleveranser till Irak samt för varor för humanitära ändamål har senare tagits bort. Utförsel av dessa varaslag från Sverige kräver emellertid fortfarande exportlicens. Vidare måste FNs sanktionskommitté i förtid aviseras om sådana leveranser till Irak.

Regeringen beslutade i november 1991 om vissa ekonomiska åtgärder mot Jugoslavien med anledning av den nuvarande krisen. Åtgärdema omfattade uppsägning av handelsavtal, avtal om ekonomiskt samarbete och upphävande av tullfrihetsförmåner. I ljuset av utvecklingen har senare vissa lättnader beslutats.

Krigsmateriel- och annan exportkontroll

Jag avser föreslå regeringen att under år 1992 förelägga riksdagen förslag om en ny lag rörande krigsmateriel. I detta förslag kommer betänkandena (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet och (SOU 1989:66) Begreppet krigsmateriel att behandlas.

Genom lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfle m.m., som trädde i kraft den 23

1 juli 1991, regleras utförsel av missilteknologiprodukter, utrastning som Prop. 1991/92:100 kan användas för tillverkning av biologiska eller kemiska stridsmedel samt Bil. 4 kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel (kemiska prekursorer).

Regeringen har efter lagens ikraftträdande beslutat om svensk anslutning till den internationella kontrollregimen på missilteknologiområdet (MTCR) samt till Australien-grappen för intemationellt samarbete mot spridning av kemiska och biologiska stridsmedel m. m.

Från USA och ett antal med USA samverkande länders sida är exporten av högteknologi föremål för kontroll av säkerhetspolitiska skäl och för att motverka sådan export som kan bidra till spridningen av käm- och andra massförstörelsevapen. Denna kontroll har under år 1991 koncentrerats till ett antal särskilt känsliga varor. Vi har intresse av att Sverige inte utnyttjas för att kringgå andra länders exportbestämmelser. För detta ändamål och för att underlätta den fortsatta svenska importen av högteknologi från USA och med USA samverkande länder, avser regeringen att år 1992 besluta om vissa ändringar av gällande svenska bestämmelser.

Statsrådet Johansson anför

Nordiskt samarbete

Det nordiska samarbetet inriktas för närvarande främst på framtida utvecklingsfrågor, särskilt i relation till den västeuropeiska integrationen.

Vid de nordiska statsministramas möte i Mariehamn i november 1991 antogs en deklaration om det framtida nordiska samarbetet. Statsministrarna tillsatte en grapp av personliga representanter som ska göra en ny värdering av det nordiska samarbetet mot bakgrand av utvecklingen i Norden och omvärlden. De bör bl. a. studera hur det nordiska samarbetet kan utvecklas i en situation där flera eller samtliga av de nordiska länderaa blivit medlemmar i EG. Statsministrarna skall sedan hålla en konferens om frågan under år 1992.

Nordiska ministerrådet kommer att till Nordiska rådets session år 1992 lägga fram ett program för det nordiska samarbetet efter år 1992. Det kommer att behandla dels konsekvenseraa av EES-avtalet, dels ge riktlinjer för en förenklad organisation av samarbetet. Programmet kommer också att utgöra ett underlag för den grapp som statsministrarna har tillsatt.

Statsrådet af Ugglas anför

Samarbetet med Central- och Östeuropa

De senaste årens omvälvningar i Central- och Östeuropa har kännetecknats av att folken förkastat det kommunistiska enpartisystemet. Demokratiska val har genomförts. Folkvalda ledare har börjat riva ned de gamla straktureraa och bygga upp nya samhällen grandade på demokrati, mark-

nadsekonomi och respekt för mänskliga rättigheter. De tre baltiska stater- Prop. 1991/92:100 na har lämnat en lång period av ofrihet bakom sig och återvunnit sin Bil. 4 Suveränitet.

Erfarenheten av demokratiska strakturer är dock begränsad i alla de central- och östeuropeiska ländema. Kunskap saknas om hur ett marknadsekonomiskt system fungerar. Den inledda ekonomiska reformprocessen är både tidskrävande och mödosam. De yttre spåren från den kommunistiska tiden är också förskräckande, inte minst vad gäller miljön. Produktionen kännetecknas av slöseri och ineffektivitet.

I den rådande situationen finns en risk att känslor av apati och hopplöshet kan breda ut sig, något som i sin tur kan leda till politisk och social instabilitet.

Det är av ett betydande utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse för Sverige att det i vår omgivning finns länder som präglas av stabil demokrati, marknadsekonomi, socialt och miljömässigt ansvar. Härav följer att stödet till och samarbetet med ländema i Central- och Östeuropa har en särskild karaktär.

Därför menar jag att det är ytterst angeläget att Sverige försöker främja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Central- och Östeuropa. Vi måste sikta på att i första hand genom kunskapsöverföring stödja skapandet av demokratiska institutioner och införandet av marknadsekonomi, upprättandet av rättssystem, väl fungerande förvaltningar, utbildningssystem och annat som utmärker ett demokratiskt samhällsbygge i vår tid. Dessutom bör stödet utformas så att det leder till att dessa samhällen kan utvecklas av egen kraft. För att underlätta en sådan kunskapsöverföring avser regeringen avdela en stor del av anslaget att utnyttjas såsom en kunskapsfond. För att på ett snabbt sätt omsätta regeringens intentioner på detta område kommer en särskild beredning att inrättas inom regeringskansliet. Allt detta måste kompletteras med materiellt bistånd.

Vi skall i samarbetet ge prioritet åt i första hand våra baltiska grannländer och i andra hand Polen och det ryska närområdet. Där har vi, liksom övriga nordiska länder, av geografiska och historiska skäl, en särskild roll att spela. Vi skall därvid ta tillvara det breda folkliga engagemang som finns i Sverige för kontakter med folken på andra sidan Östersjön. När det gäller mer avlägsna länder kommer samarbetet i huvudsak att ske genom de multilaterala kanalerna.

Samhandel och investeringar spelar också en central roll i förändrings-processen. Det är därför viktigt att undanröja kvarvarande handelshinder för att förbättra tillträdet till de västeuropeiska marknadema. Sverige arbetar aktivt för detta inom bl. a. EFTAs ram. Avvecklingen av de kvantitativa importrestriktionema för teko och skor är exempel på bilaterala åtgärder som är till fördel för dessa länder.

Frihandelsarrangemang med ländema i Central- och Östeuropa bidrar också till ett vidgat marknadstillträde. Med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern har EFTA framförhandlat frihandelsavtal, som förväntas kunna undertecknas inom kort. Med Bulgarien och Rumänien liksom med de tre baltiska statema kunde EFTA i december 1991 underteckna samarbets- 25

deklarationer. 1 dessa deklarationer finns en klausul som föratskickar

kommande förhandlingar om frihandelsarrangemang också med dessa Prop. 1991/92:100 länder. Överläggningar om bilaterala frihandelsavtal med de tre baltiska Bil. 4 stateraa kommer att upptas inom kort.

Investeringar i de central- och östeuropeiska ländema kan också spela en central roll i reformprocessen. I syfte att främja svenska investeringar har Sverige tecknat bilaterala investeringsskyddsavtal med Polen, Ungem och Tjeckoslovakien. Förhandlingar pågår med Bulgarien och Rumänien och förväntas inom kort också kunna inledas med de tre baltiska stateraa.

Den föratvarande regeringen anslog en miljard kronor, fördelat på tre år, för stöd till Central-och Östeuropa. Den nuvarande regeringen har tidigare förklarat att biståndet till Central- och Östeuropa skall ökas. För nästa budgetår föreslår jag att ett nytt treårsprogram för samarbete med Central- och Östeuropa utarbetas. Programmet redovisas under ett nytt littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa. Jag föreslår att totalt en miljard kronor satsas under budgetåret 1992/93. Belopp av motsvarande storlek föratses även för budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Utrikesförvaltningen

Som framgår av vad jag nyss sagt kommer utrikesförvaltningens resurser bl. a. att tas i anspråk för att följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde, för att vidareutveckla kontaktema med Baltikum och för det fortsatta arbetet i samband med ikraftträdandet av EES-avtalet samt förhandlingar om svenskt EG-medlemskap. Den fortsatta utvecklingen i Central- och Östeuropa fordrar ökad uppmärksamhet, liksom arbetet inom ESK och FN.

För att möta de krav som ställs på besparingar inom den statliga förvaltningen och för att motsvara de behov av ökade resurser som uppstått till följd av utvecklingen i Central- och Östeuropa kommer, som aviserades i kompletteringspropositionen (prop 1990/91:150, bil 11:2, FiU 37, rskr. 390) fyra lönade utlandsmyndigheter att behöva läggas ned under budgetåret 1992/93. Jag föreslår därför att ambassaden i Quito och ambassadkansliet i Muscat stängs. Avsikten är att honorärkonsulat skall upprättas på dessa platser. Karriärkonsulaten i Las Palmas och Marseille kommer att omvandlas till honorärkonsulat. Som ett ytterligare led i besparingsprogrammet har Sveriges informationsverksamhet i Förenta Statema setts över. Informationskontoret för Nordamerika (SIS) kommer från den 1 juli 1992 att inordnas i generalkonsulatet i New York. I samband därmed kommer sammanlagt sju heltidstjänster, varav fyra utsända, att dras in. De myndigheter som berörs av neddragningama är SIS och generalkonsulatet i New York, generalkonsulatet i Los Angeles samt ambassaden i Washington.

En ärendekategori som tidigare i stor utsträckning berört generalkonsu latet i New York är kvarlåtenskapsärendena. Som nämndes i 1991 års kompletteringsproposition (s. 20) står det klart att sådana ärenden i framti den bör kunna skötas utan departementets medverkan. För närvarande undersöks hur berörda utlandsmyndigheters befattning med kvarlåten skapsärendena lämpligen bör avvecklas. Målsättningen är därvid att detta 2"

skall kunna ske per den 1 mars 1992. Inga nya ärenden skulle således tas Prop. 1991/92:100

emot av utrikesförvaltningen efter denna tidpunkt om inte annat beslutas Bil. 4

av departementet i enskilda fall. Tillsammans med de besparingar som jag

senare i dag kommer att redovisa avseende Svenska institutet och de

rationaliseringar i biståndsadministrationen som statsrådet Svensson

kommer att redogöra för har departementet uppfyllt de åtaganden som

gjorts för budgetåret 1992/93 med anledning av regeringens program för

omställning och minskning av den statliga administrationen.

Som förutskickades i 1990/91 års budgetproposition (propp. 1990/91:100 bil. 5, UUM, rskr. 163) har regeringen tillsaft en utredning för att ta fram underlag för en vidare omprioritering och anpassning av utrikesförvaltningens verksamhet. Utredningen har särskilt att beakta vad som anförs i kompletteringspropositionen (s. 18—19) om altemativa former för utrikesrepresentationen. Utredningen skall också studera rationaliseringsmöjligheter vid några större och medelstora utlandsmyndigheter. Vidare bör den analysera frågor rörande debitering av vissa tjänster i utrikesrepresentationen. Utredningsarbetet skall vara slutfört hösten 1992.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att altemativa former för utrikesrepresentationen redan i dag förekommer. Genom ett ökat utnyttjande och utveckling av sådana former bör dock en ytterligare minskning av kostnaderna kunna ske. För en kort redogörelse av vad som hittills gjorts på detta område får jag hänvisa till kompletteringspropositionen (s. 18 — 19).

Besparingsarbetet, liksom behovet av omprioritering av utrikesförvaltningens resurser, nödvändiggör beredskap för nedläggning av ytterligare tre till fyra utlandsmyndigheter under budgetåret 1993/94.

Under året har statskontorets tjänster utnyttjats för att bl.a. se över departementets verksamhetsplanering avseende utlandsmyndigheterna. Statskontoret har överiämnat en första delrapport efter att ha besökt ambassaderna i Belgrad, Bonn och Dar es Salaam. Rapporten, som nyligen har remissbehandlats, innehåller ett antal konkreta förslag. Samarbetet med statskontoret förutsätts fortsätta. Jag har bl.a. gett statskontoret i uppdrag att genomföra studier av ytterligare tre utlandsmyndigheter, nämligen de båda delegationerna i Geneve och generalkonsulatet i Hamburg. Statskontoret har därmed studerat en stor västambassad av stort bilateralt intresse, en ambassad med integrerat biståndskontor där betoningen av arbetet ligger på biståndsfrågor, en ambassad i Centraleuropa med omfattande konsulära uppgifter och stor viseringsverksamhet, två delegationer med multilateralt arbete av olika karaktär samt ett konsulat med stort inslag av konsulär verksamhet. Avrapportering från de två senare besöken skall ske successivt under våren 1992, dock senast den Ijuni 1992.

Utrikesdepartementet avser att i samråd med, övriga berörda departement planera en samordnad och successiv anpassning av delegationen i Bryssel. Arbetet inom EES, och kommande förhandlingar om EG-medlemskap accentuerar kravet på ett samlat svenskt uppträdande gentemot EGs institutioner.

27 Med hän visning till riksdagens beslut (1989/90: UUM, rskr. 191) vill jag Prop. 1991/92:100 meddela att miljöattachéerna har förordnats vid EG-delegationen i Bryssel Bil. 4 och vid ambassaden i Bonn. Vidare har en översyn inletts av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet. Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga.

Den under år 1990 gjorda översynen av UD-makarnas situation följs nu upp. 1 enlighet med utredningens förslag har, genom omprioritering, en särskild tjänst för handläggning av medföljandefrågor tillsatts. Vidare har arbetet med att få till stånd bilaterala diskussioner om arbetstillstånd för UD-makar intensifierats. Andra förslag kräver emellertid ytterligare beredning.

En arbetsgrupp bestående av representanter för utrikesdepartementet, kulturdepartementet och invandrarverket kommer under våren 1992 att se över styrning och kostnadsansvar för utlänningsärendena vid utlandsmyndigheterna.

Sverige-information och kulturutbyte

De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället. Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga impulser utifrån för att inte stagnera. Det faktum att Sverige tillhör ett litet språkområde och geografiskt är beläget i Europas utkant skapar emellertid särskilda svårigheter. Staten kan dock med olika medel främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kulturer. Detta utbyte anser jag emellertid måste ske i enlighet med de deltagandes egna prioriteringar och önskemål. Jag menar därför att de statliga insatserna i huvudsak bör inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling och praktiskt bistånd.

Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Det är också ett utrikespolitiskt intresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör i utlandet. Informationen om Sverige i utlandet kan därutöver ha betydelse för våra ekonomiska förbindelser och främja såväl export som turism.

Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att förmedla en tillrättalagd och glättad bild av vårt land. Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av faktiska förhållanden. Men den inter nationella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast enstaka hän delser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför, enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt belysa utvecklingen inom sektorer av det svenska samhället som annars kanske skulle hamna i skymundan — högteknologisk industri, forskning och ut veckling, miljösatsningar, arbetsmarknadspolitiska lösningar, det mångfa- setterade kulturlivet m. m. En avveckling av statens engagemang i turistrå det kan komma att medföra en förändring av Svenska institutets uppgifter. Jag förutsätter att frågan bereds särskilt. Därvid bör en föratsättning vara att de statliga insatserna skall ge en samlad presentation av Sverige som 28

omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska, ekonomiska som turistaspek-

ter. Jag avser senare presentera ett förslag, baserat på beredningsarbetet, Prop. 1991/92:100 om inriktningen och omfattningen av Svenska institutets verksamhet vad Bil. 4 gäller turistfrämjandet. Därvid kan ytterligare resurser komma att tillföras.

Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna avseende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i Europa att detta område prioriteras och får utökade resurser, medan insatser i övriga delar av världen huvudsakligen bör bibehållas på nuvarande nivå. De regeringsbeslut som fattats under år 1990 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa medför ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med denna del av Europa med särskild prioritering av utbytet med Baltikum, Ryssland, Polen, Ungern och Tjeckoslovakien. Mot bakgrund av Sveriges ansökan under år 1991 om medlemskap i EG finner jag det vidare angeläget att intensifiera informationen om det svenska samhället i ett antal av EGs nuvarande medlemsländer. Utrikesdepartementet ökar samtidigt informationen om EG i Sverige.

Statsrådet Svensson anför

Internationellt utvecklingssamarbete

U-landsbiståndet har under de gångna åren uppvisat både positiva och negativa resultat. De biståndspolitiska målen ligger fast. Erfarenheterna och insikten om vad som är framgångsrik utvecklingspolitik och därmed hur biståndsmålen bäst kan främjas har ökat. Detta börjar nu i ett internationellt perspektiv ge resultat i form av återupprättad tillväxt och växande inkomster i många u-länder.

Trots detta är behovet av fortsatt utvecklingsbistånd mycket stort i ett flertal länder. De ekonomiska klyftorna ökar på många håll i världen liksom antalet mycket fattiga människor. Resursflödet till u-länderna har också minskat under 1980-talet. Den skuldkris som drabbat ett flertal u-länder har ökat behovet av internationellt bistånd. För de fattigaste u-länderna är biståndet den viktigaste källan till utländskt kapital.

Ett av de största orosmomenten i världen är risken för att klyftan mellan nord och syd, mellan de rika i-Iänderna och de fattiga u-länderna, vidgas och fördjupas. Man kan inte räkna med att en majoritet av jordens befolkning hur länge som helst ska acceptera att minoriteten blir allt rikare, medan de egna villkoren utarmas. För allas skull måste i-länderna bidra till att kraftfullt bekämpa fattigdomen i u-länderna. Den utgör ett problem med omfattande konsekvenser. Misslyckas kampen mot fattigdomen kommer vi alla, och våra barn, att få betaia ett högt pris.

Ett annat stort orosmoment är flyktingsituationen i världen. Det finns för närvarande ca 17 milj. flyktingar, de flesta av dem i redan hårt ansträngda länder. Till detta kommer omkring 24 milj. internflyktingar. Många av dessa människor lever under olidliga förhållanden, och deras situation avspeglar samtidigt svåra olösta konflikter, som kräver internationella insatser för att lösas.

29 Jag avser att tydligare än hittills inrikta det svenska biståndet på åtgär- Prop. 1991/92: 100 der, som främjar utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter. För Bil. 4 att betona denna inriktning av biståndet kommer under budgetåret 1992/93 ett symposium om mänskliga rättigheter, med deltagande från samarbetsländerna och annan internationell expertis, att anordnas. En betydande uppräkning föreslås av medlen för demokratinsatser.

En viktig utgångspunkt för det svenska biståndsarbetet är övertygelsen om alla människors lika värde och varje persons unika värde. Biståndet måste som mål ha de enskilda människomas förbättrade levnadsstandard på alla plan. Den demokrati, som vi önskar stimulera genom våra stödinsatser, ska ses som mer än en styrelseform. Den är snarare en princip, som i alla sammanhang syftar till att slå vakt om den enskilda människans värde, möjligheter och rättigheter oberoende av ras, kön, ålder, religion, handikapp eller andra särskiljande faktorer.

Denna inriktning innebär att biståndets omfattning kommer att påverkas i de fall där samarbetsländer inte visar tydlig vilja till demokratisering eller där påtagliga framsteg i sådan riktning uteblir. Samtidigt som ingen tvekan skall råda om denna princip kommer dock hänsyn att tas till de olika ekonomiska, politiska och sociala faktorer, som kan utgöra svårbemästrade men temporära hinder för framväxten av ett trovärdigt demokratiskt samhällsskick.

Som ett annat vägledande synsätt i det svenska biståndet kan subsidiari-tetsprincipen ses. Enligt denna skall de mindre enheter i samhället, som kan fungera självständigt utan statlig inblandning, också tillåtas göra det. Det innebär att det svenska biståndet vid sidan av de statliga organen också skall riktas till organisationer och institutioner utanför den offentliga sektorn i mottagarländema. Kooperationer, fackföreningsrörelser, kvinnoorganisationer, hjälporganisationer och kyrkor är exempel på sådana samhällsenheter som verksamt kan bidra till att främja den demokratiska processen och som också genom sin nära kontakt med människornas situation på den lokala nivån på ett effektivt och förtroendeskapande sätt kan förmedla viktigt utvecklingsbistånd. Som en betydelsefull hjälp till självhjälp skall också sådana åtgärder prioriteras som stimulerar den marknadsekonomiska tillväxten.

1 linje med dessa insatser ligger en ökning av stödet till det biståndsarbete som utförs av olika enskilda organisationer, kyrkor och missioner. Det hjälparbete som dessa organisationer utför är dokumenterat väl fungerande och har varit en föregångare till det statliga biståndet. Dessa organisationer arbetar i nära kontakt med u-ländemas fattigaste människor och har lång erfarenhet av levnadsvillkor liksom av religiösa och kulturella traditioner i olika delar av världen. Organisationerna arbetar oftast på ideell basis och med stort personligt engagemang, vilket gör deras biståndsinsatser adekvata och kostnadseffektiva. Genom sin förankring i en kristen och/eller humanistisk människosyn bidrar de också till att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och skapa en grogrand för en demokratisk samhällsutveckling.

Vid fördelningen av biståndsmedel har vikt fästs vid mottagarländernas satsning på militäratgifter i förhållande till utgiftema för hälsa och utbild- 30

ning. Ökade satsningar på utbildning och hälsa skall ses som investeringar Prop. 1991/92:100 i en bättre framtid för människorna och därmed i en mer positiv social och Bil. 4 ekonomisk utveckling. Militäratgifter tär på resurser men ges ändå ofta större utrymme än många länders säkerhetssituation rimligen kan motivera.

Barnens situation i världen måste mer än hittills ställas i fokus. Sverige har aktivt engagerat sig för att FNs barnkonvention skall bli allmänt ratificerad och tillämpad. Särskilda åtgärder för att ge världens 30 milj. gatubarn en människovärdig framtid skall prioriteras för stöd.

Det kalla krigets upphörande och framväxten av förbättrade relationer mellan öst och väst har stärkt FNs inflytande. Dessa förändringar har också ökat FNs möjligheter till insatser på det ekonomiska och sociala området. Samtidigt har FNs splittrade organisationsstmktur och bristen på koordinering mellan olika FN-organ gjort det svårare för FN att spela en ledande utvecklingspolitisk roll. Sverige skall verka för att effektivisera FNs verksamhet. FN måste också genomgå organisatoriska förändringar för att snabbare och effektivare kunna ingripa vid katastrofer, däribland sådana som orsakats av krig och konflikter. FN och de multilaterala utvecklingsorganisationerna är och förblir centrala delar i det svenska utvecklingssamarbetet.

Fler och fler frågor kräver i dag ett effektivt internationellt samarbete. Omsorgen om miljön föratsätter samverkan mellan alla länder. U-länderna måste få stöd för att lösa sina ofta fattigdomsrelaterade miljöproblem. För att de skall förmås delta i aktioner för att avvärja hotande globala miljökatastrofer behövs särskilda bidrag.

1 enlighet med regeringsförklaringen föreslås biståndsramen till en procent av den beräknade bruttonationalinkomsten. De senaste åren har finansiering skett av annan verksamhet än bistånd till u-länderna inom 1 %-ramen. Genom att samarbetet med Central- och Östeuropa finansieras över ett särskilt anslag utanför biståndsramen och genom att avräkningen för asylkostnader minskas innebär förslaget en kraftig ökning av biståndet till u-länderna. En i huvudsak oförändrad andel mellan de stora verksamhetsanslagen inom biståndet föreslås. Relativt omfattande förändringar föreslås dock inom anslagen.

1 beräkningen av landramarna har stor vikt fästs vid respekt för mänskliga rättigheter och hur strävanden till demokratisering ter sig i olika länder. Behoven och effektiviteten i användningen av biståndet har också självfallet varit viktiga faktorer. Sammanlagt förslås en minskning av landramarna.

Inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA görs stora uppräkningar enligt prioriteringarna ovan av postema för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd samt för bidrag genom enskilda organisationer Riskerna för oro och katastrofer fortsätter att vara stora och katastrofmedlen har räknats upp ytterligare.

Inom anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram förstärks profilen mot fattigdomsbekämpning, både vad gäller bidragen till intema tionella finansiella organisationer och FNs biståndsorgan. Befolkningsfrå gor, katastrof och flyktingbistånd ges de största ökningarna. 31

Anslaget C 3. Andra biståndsprogram upptar bl.a. medel för BITS, Prop. 1991/92:100 SARECs och SWEDECORPs verksamhet. SWEDECORP som efter orga- Bil. 4 nisationsbildningen är berett att utöka verksamheten föreslås få en relativt kraftig uppräkning av sitt sakanslag. En betydande ökning föreslås även av medlen för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder.

SIDA och BITS har inför årets budgetarbete inkommit med fördjupade anslagsframställningar. Såväl SIDA som BITS föreslås få treåriga ramanslag för administrationen.

En fråga som har prioriterats i behandlingen av anslaget till SIDA är informationen i Sverige om förhållandena i u-länderna. Den bör förbättras och intensifieras för att öka förståelsen för främmande länder och kulturer, för att motverka tendenser till växande rasism och för att öka engagemanget för u-landsbiståndet.

32

A. Utrikesdepartementet m. m. A 1. Utrikesförvaltningen

Prop. 1991/92:100 Bil. 4

1990/91

Utgift

1 262 976 966

1991/92

Anslag

1 321 450 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

1 311 386 000

1992/93

Förslag

1 425 327 000(1)

(1) Varav engångsanvisning för ADB- och kommunikationsinvestering 20 000 000 kr.

Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stock-holmsbaserade ambassadöreraa redovisas i förteckning som bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 4.2.

Föredragandens överväganden

1991/92

Beräknad

exkl.

mervärde-

ändring 1992/93

skatt

Föredraganden

Årsarbetskrafter

- 16

Anslag

Förvaltningskostnader

1 176

+106

294 000

(varav

— lönekostnader

(524

000)

(+ 38

574 000)

— kansli lokaler och

chefsbostäder)

(214

000)

(+ 18

200 000)

Personal bostäder

+ 7

647 000

Summa

1 311

+113

941 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 1 425 327 000 kr.

UDs förvaltningsanslag belastades under budgetåret 1990/91 med direkta merkostnader till följd av Mellanöstem-krisen på mer än 5 milj.kr., varav den största enskilda delposten avsåg investeringar i beredskapsutmstning. Summan inkluderar inte de kostnader som uppstått efter krisen i form av nyinvesteringar vid ambassaderna i Kuwait och Bagdad för kommunikationsutrastning, inventarier, fordon och kontorsmaskiner, eller för ommålning, reparationer m. m. 1 enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:100 bil. 5; UUM, rskr. 163) har under budgetåret 2,5 milj.kr. omfördelats från anslaget A 4. Honorärkonsuler till anslaget A 1. Utrikesförvaltningen för att täcka delar av dessa kostnader. Åtgärden har bl. a. medfört att servicen och informationen till honorärkonsuleraa begränsats och att antalet konsulskonferenser under året minskats.

1 likhet med föregående år föreslås att utrikesförvaltningen ges möjlighet att vid behov omdisponera 5 milj. kr. mellan anslagen A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens representation, A 4. Honorärkonsuler samt D 3. Övrig information om Sverige i utlandet.

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

33

Utrikesförvaltningens organisation Prop. 1991/92:100

Som aviserades i föregående års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil.5, UUM, rskr. 163) omvandlades de lönade konsulaten i Vancouver och i Rio de Janeiro under våren 1991 till honorärkonsulat. 1 Rio de Janeiro delar det nya honorärkonsulatet lokaler med Norges lönade konsulat och med Finlands honorärkonsulat.

Nya ambassader har upprättats i Tallinn, Riga och Vilnius. Den Stock-holmsbaserade ambassadören vid Den Heliga Stolen har sedan år 1989 försöksvis haft sin verksamhet förlagd till Rom. En utvärdering av verksamheten har gjorts och slutsatsen blir att Vatikanambassaden permanent skall placeras i Rom. Ett lönat generalkonsulat har öppnats i Jerasalem.

Ambassaderna i Bagdad och Kinshasa kommer tills vidare att vara obemannade.

Per den 1 januari 1992 har utrikesdepartementets handelsavdelning omorganiserats. Integrationssekretariatet har gått upp i enhet 1 (Europaenheten). Enheterna 3 och 4 har slagits samman (Exportfrämjande m. m. samt bilaterala handelsförbindelser med länder i Asien, Afrika och Latinamerika). Transportsektionen inom enhet 5 har lagts ned. Departementets handläggning av intemationella transportärenden fördelas på de berörda handelsenheterna. Planerings- och rättssekretariatet har delats upp på ett rättssekretariat och ett administrativt sekretariat. Vidare föratses enligt vad som redovisas under anslaget E1. Kommerskollegium, en viss omfördelning av resurser mellan handelsavdelningen och kommerskollegium.

Arbete pågår även med en omorganisation av den politiska avdelningen i syfte att bl.a. stärka ledningskapaciteten, öka flexibiliteten och anpassa organisationen till det förändrade världspolitiska läget.

En särskild analysgrapp bestående av tre tjänstemän har inrättats och knutits till mitt kansli. Vidare har jag utsett en tjänsteman att ha ansvar för samarbetet med Central- och Östeuropa. Denne har till sitt förfogande ett stabsorgan för samordning av detta samarbete (ÖSEK).

På viseringssidan medför den omfattande flyktinginvandringen en fortsatt hög arbetsbelastning främst i form av besöksviseringar eller invandring av anhöriga till dem som fått uppehållstillstånd. Även lättnaderaa för medborgarna i Sovjetunionen och de baltiska stateraa att resa utomlands avspeglas i en fortsatt ökning av viseringsansökningar i dessa länder. För att inte låta väntetiderna för erhållande av viseringar bli oacceptabelt långa föreslår jag personalförstärkningar vid ett antal utlandsmyndigheter.

Informationshantering och rationalisering

Den snabba tekniska utvecklingen har inneburit att radio-, telex-, telefax-och kryptoteknik alltmer integrerats med ADB-tekniken. Följaktligen måste framtida tekniklösningar för UD bygga på en helhetssyn på ADB och kommunikation. Så kommer också att ske i samband med att den snart 20-åriga radioutrastningen på utlandsmyndigheteraa successivt byts ut. Den nya utrastningen innebär att ett helt nytt kommunikationssystem installeras, med större automation och effektivitet. Det nya kommunikationssystemet kommer, föratom radioutrastning, att innehålla enheter

34

som kan utföra merparten av det arbete som i dag utförs av operatörer Prop. 1991/92:100 inklusive att välja alteraativa sambandsvägar till radiokommunikation. Bil. 4

Allteftersom det nya systemet installeras räknar jag med att kostnadema minskar för underhåll och reparationer samt för förmedling av meddelanden. Däratöver bör en minskning av antalet operatörer kunna genomföras.

För att få full effekt bör övergången till ett nytt kommunikationssystem ske samtidigt med en fortsatt datorisering av utlandsmyndigheteraa. Denna bör ske så skyndsamt som möjligt men är, i likhet med radio- och kommunikationsinvesteringen, avhängig av finansiering. Detsamma gäller utbytet av äldre datoratrastning hemma och vid de utlandsmyndigheter som i dag är datoriserade.

Av utrikesförvaltningens 118 utlandsmyndigheter har, med några få undantag, samtliga utrastats med minst en persondator, att användas bl. a. för datoriserad redovisning. Sammanlagt har hittills ca 760 arbetsplatser utomlands och 710 i Stockholm försetts med persondatorer och minidatorer.

Som framgått av vad jag nu sagt står departementet inför avsevärda investeringar. Under den senaste åttaårsperioden har UD sammanlagt satsat omkring 160 milj. kr. på ADB-investeringar. Driftskostnaderaa har under samma period uppgått till ca 30 milj. kr. Satsningen har helt och hållet finansierats över departementets förvaltningsanslag. Eftersom detta inte är möjligt i framtiden anser jag att departementet för budgetåret 1992/93 bör tillföras en engångsanvisning. Denna bör omvandlas till lån i riksgäldskontoret så snart kravet på tillgångsredovisning i UD tillgodosetts. Målsättningen är att under perioden 1993/94 — 96/97 finansiera ADB- och kommunikationsinvesteringar genom lån i riksgäldskontoret.

Lokalförsörjning

Lokalförsörjningen på det statliga området omfattar i huvudsak utrikes-och biståndsförvaltningama. Investeringar m. m. redovisas fr. o. m budgetåret 1988/89 i form av en treårsplan. Medel för investeringar beräknas under avsnittet Investeringar m.m. under sjunde huvudtiteln (finansdepartementet).

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för utrikesförvaltningen. Lokalbeståndet uppgår till ca 310 000 m bostads- och lokalarea.

Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 350 milj.kr. för lokalkostnader i utlandet, varav ca 135 milj.kr. utgör kostnader för personalbostäder. Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under trettonde huvudtiteln (civildepartementet).

Som tidigare meddelats riksdagen (prop. 1990/91:100, s. 27) ingår kostnaden för kanslier och chefsbostäder fr. o. m. budgetåret 1991/92 i utrikesdepartementets förvaltningsanslag.

Under föregående respektive innevarande budgetår har inköp gjorts av chefsbostäder i Lusaka och Singapore samt personalbostäder i Washing ton, Canberra, Wellington och Lusaka. En tomt har köpts i Seoul i syfte att bebyggas med en chefsbostad. 1 Kapstaden har en bostadsrätt upphand lats. 35

För kommande treårsperiod har medel avsatts för inköp av och nybygg- Prop. 1991/92:100 nad av kansli i Washington samt för byggnation av kansli och chefsbostad i Bil. 4 Tallinn i den byggnad som nyligen förhyrts av Estland på minst 60 år. En chefsbostad behöver snarast införskaffas i Riga.

En utredning om nybyggnad av ett samnordiskt kansliprojekt pågår i New York. Ett kanslibygge i Dar es Salaam bereds. 1 Bryssel har Sverige köpt en centralt belägen kontorsfastighet som skall byggas om för att rymma kansli för EG-delegation och ambassad. 1 Moskva utreds föratsättningama att bygga ett ytterligare bostadshus inom en utökad anläggning. 1 Prag pågår förhandlingar att köpa ambassadfastigheten som för närvarande hyrs med långtidskontrakt.

En arbetsgrapp som haft i uppdrag att utreda den framtida svenska diplomatiska och konsulära representationen i det enade Tyskland har år 1991 avgett sin rapport. I denna konstateras bl. a. att införskaffande av lämpliga fastigheter för en framtida svensk ambassad respektive chefsbostad måste ges synnerligen hög prioritet under de närmaste åren.

För andra mindre objekt finns vissa medel disponibla under avsnittet Investeringar m. m. under sjunde huvudtiteln (finansdepartementet).

De redovisade projekten representerar en fortsatt ambition att genom ökat statligt ägande finna mer rationella och på längre sikt mer stabila och mindre kostnadskrävande former för utrikesrepresentationens lokalförsörjning utomlands.

Statlig kreditgaranti

1 enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bil.5, UU8, rskr. 168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 milj. kr. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med omstationering.

Till och med budgetåret 1990/91 har ca 11,7 milj. kr. tagits i anspråk av engagemangsramen. Under året har inga förluster uppkommit.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna möjlighetema till omdisponering av medel mellan anslagen A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens representation, A 4. Honorärkonsuler och D 3. Övrig information om Sverige i utlandet,

2. till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 425 327 000 kr.

36 A 2. Utlandstjänstemännens representation Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1990/91

Utgift

18 444 547

Reservation

2 643 932

1991/92

Anslag

19 778 000

1992/93

Förslag

20 690 000

Anslaget påverkas inte av förändringaraa i det statliga mervärdeskattesystemet.

Från anslaget betalas kostnaderna för den kontaktskapande verksamhet, som bedrivs av utomlands stationerade tjänstemän i utrikesförvaltningen och av tjänstemän i utrikesdepartementet som, utan att omstationeras, tas i anspråk för tjänstgöring utomlands.

Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 20 690 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utlandstjänstemännens representation för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 20 690 000 kr.

A 3. Kursdifferenser

1990/91

Utgift

4 110 590

1991/92

Anslag

1 000

1992/93

Förslag

1 000

1 samband med utlandsmyndighetemas valutaförsörjning uppkommer kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kursdifferenser för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

A 4. Honorärkonsuler

1990/91

Utgift

9 996 283

1991/92

Anslag

13 806 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

13 586 000

1992/93

Förslag

14 170 000

Anslaget används för s. k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsuler samt för anskaffning av utrastning som enligt författningar och praxis skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även tjänsteutgifter som honorärkonsuleraa har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostnader för konsulskonferenser. Anslaget bör räknas upp med 584 000 kr.

37

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Honorärkonsuler för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 14 170 000 kr.

A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation

1990/91 Utgift 65 005 741

1991/92 Anslag 50 448 000

1991/92 Anslag exkl. 50 389 000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 58 451 000

Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra stater och svenskt deltagande i intemationella konferenser och möten. Anslaget administreras och disponeras av utrikesdepartementet för hela regeringskansliets räkning. Jag har beräknat en ökning av anslaget med 8 062 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda förhandlingar med annan stal eller inom internationell organisation för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 58 451 000 kr.

A 6. Nordiskt samarbete

1990/91 Utgift 1 463 089

1991/92 Anslag 1 792 000

1991/92 Anslag exkl. 1 783 000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 1 783 000

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrama) och Nordiska ministerrådets ställföreträdarkommitté m. fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensknorska samarbetet. Jag föreslår att anslaget blir oförändrat under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 783 000 kr.

38

A 7. Utredningar m. m. Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Reservation 2 055 898(1)

1990/91

Utgift

9 138 337

1991/92

Anslag

9 955 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

9 773 000

1992/93

Förslag

13 252 000

1) Exkl. mervärdeskatt

Medel anvisas över anslaget för en ny beredning för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 13 252 000 kr. under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 13 252 000 kr.

A 8. Officiella besök m.m.

1990/91

Utgift

10 159 067

1991/92

Anslag

10 388 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

8 975 000

1992/93

Förslag

9 693 000

Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i samband med representation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar utomlands. Jag föreslår att anslaget ökas med 718 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Officiella besök m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 9 693 000 kr.

A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

1990/91

Utgift

6 106 149

1991/92

Anslag

3 740 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

3 735 000

1992/93

Förslag

3 635 000

Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i utlan det, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Däratöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt 39

ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för bistånd i brottmål och kostna- Prop. 1991/92:100 der vid dödsfall. Bil. 4

I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr. för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka.

Från anslaget betalas också kostnader för expertgrappen för identifiering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.

Anslaget minskas med 100 000 kr. som en del av besparingen i de statliga utgiftema.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 635 000 kr.

40

D r.-j *-ii • • .. *• 11 • *• Prop. 1991/92:100

B. Bidrag till vissa internationella organisationer gjj B 1. Förenta nationema

1990/91

Utgift

80 768 173

1991/92

Anslag

122 608 000

1992/93

Förslag

242 232 000

Anslaget påverkas inte av förändringama i det statliga mervärdeskattesystemet.

Förenta nationemas reguljära budget för tvåårsperioden 1990—91 uppgick, efter revidering, till ca 2 134 072 100 dollar. Sveriges bidrag uppgick till62,5 milj.kr. kalenderåret 1991 - budgetåret 1990/91. Generalsekreteraren har för tvåårsperioden 1992 — 93 lagt fram ett budgetförslag på sammanlagt 2 362 977 700 dollar. Med utgångspunkt från föreliggande förslag och med en svensk bidragsandel om 1,21 % kan det svenska bidraget för kalenderåret 1992 - budgetåret 1991/92 - uppgå till 88,6 milj.kr., med reservation för framtida revideringar. För kalenderåret 1993 — budgetåret 1992/93 — kan det svenska bidraget beräknas uppgå till samma belopp, dvs. 88,6 milj.kr.

Kostnaderna för den vaktstyrka (UNDOF) på Golanhöjderna mellan Israel och Syrien, som FNs säkerhetsråd beslutade upprätta år 1974, har för kalenderåret 1992 preliminärt beräknats till 43 milj. dollar. Under föratsättning att styrkans mandat fortsätter att förlängas och Sveriges bidragsandel på 1,21 % förblir oförändrad kan Sveriges bidrag för budgetåret 1992/93 beräknas till ca 3 milj. kr.

År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända en fredsstyrka till södra Libanon (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1992 uppskattas till 159 milj. dollar. Under samma föratsättningar som nämnts tidigare kan det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1992/93 beräknas till 12 milj.kr.

Säkerhetsrådet beslutade år 1989 att upprätta en observatörsstyrka för Centralamerika (Onuca), vars budget för år 1992 beräknas till 29 milj. dollar. Under föratsättning av förlängt mandat och oförändrad svensk bidragsandel kan en kostnad på ca 2 milj.kr. under budgetåret 1992/93 föratses.

Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras FN-styrkan på Cypem (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska bidrag från medlemsstatema utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emellertid visat sig otillräckliga, och trappbidragarländeraa har därför fått bära en oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Försök att ändra finansieringsformen har hittills stupat på motstånd från vissa av säkerhetsrådets ständiga medlemmar. För budgetåret 1992/93 föratses ett oförändrat svenskt frivilligt bidrag på 0,45 milj. dollar, motsvarande ca 3 milj. kr. Bidraget avräknas mot Sveriges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kontingentens medverkan i Unficyp.

Under år 1991 inleddes tre nya fredsbevarande FN-operationer.

- 1 april, efter kriget vid Persiska viken, beslöt säkerhetsrådet att upprätta en militär observatörsstyrka på gränsen mellan Irak och Kuwait 41

(Unikom). Kostnaden för Unikom under kalenderåret 1992 beräknas till Prop. 1991/92:100 ca 80 milj. dollar. Under föratsättning av förlängt mandat och oförändrad Bil. 4 svensk bidragsandel kan en kostnad på 6 milj. kr. föratses budgetåret 1992/93.

— I maj upprättades, likaledes genom beslut av säkerhetsrådet, en blandad militär-civil styrka i Angola (Unavem II) med uppgift att bl. a. övervaka efterlevnaden av överenskommelsen om vapenvila i inbördeskri get mellan regeringsarmén och Unita-gerillan. Enligt planerna skall denna FN-operation avslutas i samband med att allmänna val hålls i Angola i slutet av år 1992. Kostnaden för Unavem II under perioden 1 januari — 31 oktober 1992 beräknas till 63 milj. dollar. För budgetåret 1992/93 för utses ett svenskt bidrag på ca 2 milj. kr.

— I maj upprättades också en huvudsakligen civil observatörsstyrka i El Salvador (Onusal), vars uppgift till en början är att övervaka efterlevnaden av det avtal om mänskliga rättigheter, som ingåtts mellan landets regering och FMLN-gerillan. Ytterligare uppgifter kan tillkomma senare; den totala kostnaden för kalenderåret 1992 kan därmed komma att bli 40 milj. dollar. Sveriges obligatoriska bidrag till Onusal för budgetåret 1992/93 kan, under föratsättning av förlängt mandat och oförändrad svensk bi dragsandel, beräknas till ca 3 milj. kr.

Inom FN pågår planläggning för en stor fredsbevarande operation i Kambodja, som har arbetsnamnet UNTAC (United Nations Transitional Authority in Cambodia). Dess huvudsyfte är att förbereda och genomföra fria och rättvisa val i Kambodja. UNTAC kommer att bestå av såväl militär som civil personal. Storlek och kostnader för UNTAC kan ännu inte anges. En preliminär uppskattning tyder på att ett belopp på ca 50 milj. kr. bör reserveras för Sveriges obligatoriska bidrag under budgetåret 1992/93.

De senaste årens gynnsamma politiska utveckling i världen har öppnat möjligheter för FN att på ett konkret sätt medverka till biläggandet av ett antal långvariga regionala konflikter. De starkt ökande anspråken på FNs fredsskapande och fredsbevarande insatser har föranlett Sverige att hålla en budgetär beredskap avseende obligatoriska bidrag till finansieringen av nya sådana operationer. Det föreslås att, liksom under föregående budgetår, ett belopp på 12 milj. kr. avsätts för detta ändamål. Från detta belopp finansieras även undantagsvis kostnaderaa för fortsatt svenskt deltagande med militära observatörer i Unavem 11 under perioden 1 juli — 31 oktober 1992 (ca 2,5 milj. kr.)

För budgetåret 1992/93 utgör 60 milj. kr. av anslaget stöd till u-ländema för att bidraga till att möjliggöra åtaganden från deras sida till följd av FNs konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992.

Från och med budgetåret 1984/85 har inom anslaget avsatts en medelsram att användas för värdefulla insatser till stöd för det allmänna FN-arbe-te, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m. fl. Dessa insatser kan gälla områden som det intemationella miljösamarbetet, mänskliga rättighetsfrågor i ett FN-perspektiv, nationella förberedelser och bidrag till

genomförande av seminarier, utredningar m. m.

42 Mot bakgrand av vad som ovan anförts föreslås att en medelsram om Prop. 1991/92:100 632 000 kr. avsätts för nämnda verksamhet. I denna ram ingår 87 000 kr. Bil. 4 för täckande av resekostnader för stipendiater från Sverige som utses av Förenta nationeraa i Geneve och New York.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förenta nationerna för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 242 232 000 kr.

B 2. Nordiska ministerrådet

1990/91

Utgift

257 332 416

1991/92

Anslag

250 000 000

1992/93

Förslag

250 000 000

Anslaget påverkas inte av förändringama i det statliga mervärdeskattesystemet.

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.

Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.

Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i november 1991 Nordiska ministerrådets budget för år 1992. Budgeten uppgår till totalt 701 483 000 danska kronor. Häratöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 37 603 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1992 beräknas till 37,7% enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Den svenska andelen av 1992 års budget uppgår till ca 248 000 000 kr. Till detta kommer det svenska bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca 14 500 000 kr.

Nordiska ministerrådets budget för år 1993 kommer att fastställas först i november 1992.

Bland annat mot bakgrand av den beräknade anslagsbelastningen för verksamhetsåret 1992 föreslår jag ett oförändrat anslag nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 250 000 000 kr.

B 3. Europarådet

1990/91

Utgift

20 178 727

1991/92

Anslag

26 045 000

1992/93

Förslag

28 240 000

Anslaget påverkas inte av förändringama i det statliga mervärdeskattesys temet. 43

Det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget kan beräknas Prop. 1991/92: 100 till ca 21,5 milj. kr. för budgetåret 1992/93. Sveriges andel av den ordina- Bil. 4 rie budgeten är 2,88%.

Föratom bidrag till Europarådets ordinarie budget tillkommer kostnader på ca 6,7 milj.kr. för pensionsbudgeten, amortering av byggnadslån, obligatoriska och frivilliga bidrag till europeiska ungdomsfonden, det europeiska farmakopésamarbetet (i bidraget till detta samarbete ingår ett obligatoriskt engångsbelopp på ca 1,5 milj. kr. för nya lokaler), administrativa kostnader för Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, årligen löpande kostnader för deltagande i fonden för social utveckling, deltagande i kommissionen för demokrati genom lag samt för bidrag till den s. k. Pompidougrappen för narkotikabekämpning.

Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 28 240 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Europarådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 28 240 000 kr.

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)

1990/91

Utgift

16 206 801

1991/92

Anslag

17 300 000

1992/93

Förslag

20 000 000

Anslaget påverkas inte av förändringaraa i det statliga mervärdeskattesystemet.

Bland väsentliga nytillkomna uppgifter på handelsområdet för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) kan nämnas det kraftigt utökade och komplexa samarbetet med Central- och Östeuropa, de senaste årens dialog med de s. k. dynamiska asiatiska ekonomiema (DAE) och ett intensifierat arbete med olika miljöfrågor, bl. a. handel och miljö. Denna gradvisa utvidgning av OECDs verksamhet får givetvis konsekvenser för organisationens arbete samt budget, som till största delen bygger på medlemsländemas bidrag.

Huvuddelen av OECDs budget avser kostnadema för sekretariatet och verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk politik, handelskommittén, miljökommittén, industrikommittén och jordbrakskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upp rättade centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Eco nomies in Transition, CCEET) samt för det särskilda programmet "Part ners in Transition" (PIT) som antagits för vissa länder i Östeuropa. Dess utom tillkommer kostnader för regelbundna möten med de s. k. DAEs. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen av denna del efter en skala framräknad på basis av bl. a. BNP under föregående treårsperiod. 44

OECDs budgetår löper per kalenderår, och för år 1991 var den svenska Prop. 1991/92:100 andelen 1,43%. Bil. 4

Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till OECD anslutna samarbetsorgan såsom det intemationella energiorganet (lEA), OECDs utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergiorganet (NEA) samt dess programbibliotek och centram för sammanställning av neutrondata; centret för utbildningsforskning (CERl), europeiska transportministerkonferensen (ECMT) samt vissa program, såsom det speciella programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, programmet för lokala sysselsättningsinitiativ, vägforskningsprogrammet samt den år 1991 inrättade Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF). Beroende bl.a. på antalet deltagande länder, varierade Sveriges andel av bidragen till dessa organ under år 1991 mellan 1,42% och 3,15%.

Sveriges totala bidrag under budgetåret 1991/92 har beräknats till 17,3 milj. kr. Då budgeten för OECDs verksamhetsår 1993 fastställs först i december 1992, är beräkningsgranden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret 1992/93. Med ledning av tillgängligt underlag torde anslaget beräknas till 20 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Organisationen Jor ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 20 000 000 kr.

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)

1990/91 Utgift 33 660 129

1991/92 Anslag 60 000 000

1992/93 Förslag 110 000 000

Anslaget påverkas inte av förändringaraa i det statliga mervärdeskattesystemet.

Sveriges bidrag till EFTAs budget under innevarande år har enligt EFTAs huvudbudget och tilläggsbudget fastställts till 11 957 864 schweiziska francs (ca 50 milj.kr.). Detta motsvarar en svensk andel på 25,09% för perioden juli-augusti 1991 (innan Liechtenstein blev medlem i EFTA den 1 september 1991) respektive 24,94% för perioden september 1991-juni 1992. Ett EES-avtal kommer att medföra att ytterligare en tilläggsbudget kommer att presenteras. Den totala omslutningen för EFTA budgetåret 1991/92 beräknas därför bli strax under 60 miljoner schweiziska francs, vilket innebär en svensk andel på ca 60 milj. kr.

EFTA-sekretariatet lägger fram sitt budgetförslag för budgetåret 1992/93 i april 1992. Enligt sekretariatets preliminära beräkningar kom mer kostnaderna för nästa budgetår att uppgå till ca 113 miljoner schwei ziska francs. Fastställandet av budgeten sker i juni 1992. Beräkningsunder laget baseras på de ekonomiska konsekvenser som det avtal som framför- 45

handlats mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt ekonomiskt Prop. 1991/92:100 samarbetsområde (EES) medför samt att avtalet träder i kraft den 1 janua- Bil. 4 ri 1993. Med anledning av detta finner jag att anslaget för budgetåret 1992/93 bör räknas upp med 50 milj. kr. till 110 milj. kr.

Inför kommande implementering av EES-avtalet är det nödvändigt att ytterligare förstärka EFTA-organisationen. Utökade understödsfunktioner behövs för de gemensamma EES-institutioneraa. EFTA-sekretariatet behöver därför nya resurser främst inom de områden där EFTA tidigare saknat kompetens, som t.ex. personers rörlighet, tjänstesektorn, flankerande områden, m. m. Inom EES-ramen tillkommer även kostnadema för EFTAs gemensamma och fristående övervakningsorgan, vars tyngsta arbetsområde kommer att vara konkurrensområdet men som även kommer att avse statsstöd, offentlig upphandling och allmän övervakning av till-lämpningen av EES-avtalet.

Föratom de utökade arbetsuppgifter som EES-avtalet medför, föratses även EFTA-tredjelandssamarbetet öka i omfattning. EFTA har i december 1991 undertecknat ett frihandelsavtal med Turkiet. Med Polen, Ungem och Tjeckoslovakien väntas frihandelsavtal undertecknas kring årsskiftet och med Israel pågår förhandlingar om frihandelsavtal. Samarbetsdeklara-tioner med Bulgarien och Rumänien har i december 1991 undertecknats, vilka på sikt kan leda till frihandelsavtal. Deklarationer om samarbete har likaså undertecknats med de baltiska staterna, med vilka utökat samarbete föratses på olika områden. Sonderande samtal med GCC förestår om inledande av frihandelsförhandlingar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 110 000 000 kr.

B 6. Organisationer för intemationell handel och råvarusamarbete m. m.

1990/91

Utgift

8 140 105

1991/92

Anslag

9 253 000

1992/93

Förslag

9 278 000

Anslaget påverkas inte av förändringama i det statliga mervärdeskattesystemet.

Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella organ. För budgetåret 1992/93 torde medel beräknas enligt följande.

1991/92

Beräknad ändring

1992/93 Bil. 4

1. GATT-organisationen

2. Internationella rådet för saraarbete på tullområdet

3. Internationella tulltariffbyrån

4. Internationella kaffeorganisationen (ICO) (prop. 1982/83:142)

5. Internationella kakaoorganisationen (ICCO) (prop. 1986/87:41)

6. Internationella juteorganisationen (IJO) (prop. 1990/91:13)

7. Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO) (prop. 1983/84:121)

8. Internationella naturgumrai-organisationen (INRO) (prop. 1988/89:19)

9. Internationella rådgivande bomullskommittén (ICAC) (prop. 1951:47)

10. Internationella gummistudiegruppen (IRSG) (prop. 1966:1 bil.12 S.168)

11. Internationella bly- och zinkstudiegruppen (ILZSG) (prop. 1960:1 bil.12 s.284)

12. Internationella nickelstudiegruppen (INSG) (prop. 1985/86:100 bil.5 S.31)

13. Internationella kopparstudiegruppen (ICSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 S.34)

14. Internationella tennstudiegruppen (ITSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34)

15. Internationella byrån i Paris för utställningar (prop. 1947:1 bil.12 s.156)

16. Övrigt Surama

7 000 000 635 000

220 000 460 000

86 000

20 000

128 000

30 000

77 000

115 000

135 000

130 000

80 000

70 000

57 000

10 000 9 253 000

-I- 5 000

+20 000 of

+25 000

GATT (Allmänna tull- och handelsavtalet) är ett regelverk för den internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforam. Den åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen den s. k. Uraguay-randan, som pågått sedan år 1986, beräknas kunna slutföras under första halvåret 1992.

47

Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av Prop. 1991/92:100 regelverket t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner Bil. 4 och tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs även en granskning av enskilda länders handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM).

Tunga poster i GATTs budget är, föratom sekretariatskostnader och Uraguay-randan, bidraget till Intemational Trade Centre UNCTAD/ GATT (ITC) samt TPRM. När Uraguay-randan är klar och man etablerat stabila former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett behov av permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT bygger på medlemsländemas andel av världshandeln under de senaste tre åren. För år 1992 beräknas Sveriges andel till 1,83%.

De intemationella prisstabiliserande avtalen på råvaraområdet har, utom för naturgummi, fungerat mindre väl och de ekonomiska klausulerna i såväl kaffe- som kakaoavtalet har försatts ur kraft. Intresset har i stället riktats mot utvecklingsavtal och studiegrapper utan prisstabiliserande funktioner. Dessa former för multilateralt samarbete har, icke desto mindre, en betydelse för de råvaraberoende utvecklingsländeraa.

Våren 1991 ratificerade Sverige 1989 års intemationella avtal om jute och juteprodukter. Liksom avtalet för tropiskt timmer är detta ett utvecklingsavtal. Genom organisationens arbete fyller det tropiska timmeravtalet ytterligare en funktion, nämligen i kampen mot förstörelsen av de tropiska regnskogarna.

I budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:100) anmäldes preliminärt att studiegrapper skulle kunna komma att upprättas för tenn resp. koppar. Förhandlingama om mandaten för dessa studiegrapper fullföljdes under budgetåret 1988/89. Ännu har inte tillräckligt många länder anslutit sig för att studiegrapperaa skall kunna träda i kraft. Förhoppningsvis kan så ske under år 1992. Svenskt deltagande övervägs i båda studiegrapperaa.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 9 278 000 kr.

B 7. Intemationell råvamlagring

1990/91 Utgift O

1991/92 Anslag 2 000 000 1992/93 Förslag 2 000 000

Anslaget påverkas inte av förändringama i det statliga mervärdeskattesys-temtet.

Kostnader avseende råvaralagring under 1987 års interaationella natur- gummiavtal belastar anslaget. 48

Det första naturgummiavtalet, 1979 års internationella naturgummiav- Prop. 1991/92:100 tal, skulle ha löpt ut år 1985, men förlängdes med två år till oktober 1987. Bil. 4

Ett nytt avtal, 1987 års internationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19, NU4, rskr. 72), framförhandlades inom UNCTADs ram våren 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har Sverige bidragit med ca 9 milj.kr. till buffertlagerkontot enligt 1979 års och 1987 års avtal, varav 420 000 kr. som initialbidrag till det sistnämnda. På grand av prisutvecklingen för naturgummi kunde buffertlagret under en följd av år dras ner och den övervägande delen av medlemsländernas bidrag återbetalas. För Sverige har detta hittills inneburit omkring 8 milj. kr. i återbetalade medel under de två avtalen.

Våren 1990 uppmanades medlemsländema på nytt att bidra med medel för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel uppgick till 737 750 kr. vilket belastade anslaget för budgetåret 1989/90. Om prisutvecklingen ger anledning härtill kan ytterligare bidragsinbetalningar till avtalets buffertlager komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandel för budgetåret 1992/93 kan beräknas uppgå till 2 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationell råvarulagring för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 000 000 kr.

B 8. Övriga intemationella organisationer m. m.

1990/91

Utgift

4 665 891

1991/92

Anslag

4 795 000

1992/93

Förslag

3 638 000

Anslaget påverkas inte av förändringama i det statliga mervärdeskattesystemet.

Under detta anslag beräknas bidrag till verksamheter och organisationer av delvis helt olika karaktär.

Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänskliga rättighetema, såsom det internationella institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin) och den intemationella juristkommissionen i Geneve. Från detta anslag lämnas också bidrag till den verksamhet som bedrivs av FNs tortyrkommitté och FNs rasdiskrimineringskommitté (CERD). Medel — 1 622 000 kr. — anslås också till Raoul Wallenberg-institutet i Lund. Ramen för övriga bidrag till organisationer och institutioner föreslås öka med 112 000 kr. för budgetåret 1992/93 varför det totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisationer och institutioner beräknas uppgå till 2 681 000 kr.

Häratöver beräknas bidrag till den Permanenta skiljedomstolens inter nationella byrå i Haag och Haag-akademien för interaationell rätt samt det intemationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag kan beräknas till 97 000 kr. '

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att Prop. 1991/92:100 användas för ekonomiskt stöd till vissa intemationella, icke-statliga orga- Bil. 4 nisationer (NGO) samt forsknings- och studiegrapper m. m. (jfr prop. 1976/77:100 bil. 6, s. 14). Stödet går i första hand till enskilda organisationer och rörelser som företrädesvis verkar för mänskliga rättigheter, fred, nedrastning och andra humanitära frågor. Jag förordar en ökning av medelsramen med 27 000 kr. till 706 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s. k. koordinerade organisationema (t. ex. OECD, Europarådet). Normerna för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättningslandet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för budgetåret 1992/93 beräknas uppgå till 154 000 kr.

Anslagsposterna för Cost och Eureka redovisas från och med budgetåret 1992/93 över näringsdepartementets huvudtitel.

Jag har beräknat en minskning av anslaget med 1 157 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Övriga internationella organisationer m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 638 000 kr.

, • ,, , ,• . Prop. 1991/92:100

C. Internationellt utvecklingssamarbete gii 4

U-länderna i världen

Av världens befolkning lever 80% i u-länder. Över en miljard människor, var femte individ, lever i djup fattigdom. 180 miljoner bam lider av undernäring. En och en halv miljard människor saknar tillgång till den enklaste hälso- och sjukvård. De utvecklingsproblem som u-ländema står inför är en krävande utmaning för hela världen. Sett över en längre period har ändå betydande ekonomiska och sociala framsteg gjorts i många länder. Den förväntade livslängden i u-ländema har ökat från 46 år, år 1960, till 63 år, år 1990. Andelen läskunniga har ökat från 43% år 1970 till 60% år 1985. Flera u-länder har fördubblat sin BNP/capita under en period av 10—15 år. Ur ett historiskt perspektiv är detta en mycket snabb utveckling. Möjlighetema att genom ökat internationellt samarbete ta itu med de stora utvecklingsfrågoraa ter sig idag större än någonsin. Avspänningen och de politiska omvälvningarna har skapat nya föratsättningar för att på allvar börja angripa fattigdomsproblemen.

Stora skillnader har präglat den ekonomiska utvecklingen i enskilda länder och regioner under det senaste decenniet. I Asien har många länder haft en stark tillväxt och kommit att spela en allt mer betydelsefull roll i världsekonomin. Stora delar av Afrika och Latinamerika arbetar fortfarande med att ta sig ur den djupa ekonomiska kris som dessa länder gick in i under 1980-talet. Krisen har sitt ursprang främst i den förda ekonomiska politiken men också i en försämrad ekonomisk omgivning med höjda realräntor och sjunkande råvarapriser. Den tunga skuldbördan i många länder utgör ett allvarligt hinder för återhämtning. Den ekonomiska krisen har inneburit ytterligare påfrestningar för de fattiga befolkningsmajorite-tema genom att inkomstema drastiskt minskat och tillgången till hälsovård och utbildning har försämrats. Fattigdomen medför stora påfrestningar på miljön.

På de flesta håll i världen pågår en omprövning av tidigare utvecklingspolitik. Omfattande ekonomiska återhämtningsprogram och strakturella reformer genomförs i en lång rad länder. Erfarenhetema och insikterna om vad som är en hållbar utvecklingspolitik har ökat. Detta innebär bl.a. en omprövning av statens roll. Allt större insikt råder om behovet av att klarare avgränsa statens roll till att skapa den för en fungerande marknadsekonomi så viktiga fysiska, legala och sociala infrastrakturen. Inte minst omfattar det statens ansvar för investeringar i människors utbildning och hälsa.

De ekonomiska reformema börjar nu visa resultat i form av återapprät- tad tillväxt och växande inkomster. Även på det politiska planet märks stora förändringar. På många håll har det skett en utveckling i riktning mot demokrati och flerpartisystem. De rådande politiska straktureraa, som ofta etablerades i samband med självständigheten, har visat sig oförmögna att finna vägar ur den ekonomiska krisen. För en framgångsrik utveck lingspolitik krävs politisk pluralism och ett målmedvetet arbete för att slå vakt om de mänskliga rättigheterna samt ett brett deltagande i utvecklings- 5

processen.

Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Världsekonomin

Den intemationella ekonomiska omgivningen har stor betydelse för u-län-deraas utsikter till ekonomisk utveckling. 1-ländemas ekonomiska politik och tillväxt påverkar u-länderaas möjligheter att dra nytta av världshandeln och de intemationella finansiella flödena. Den långa perioden av stadig tillväxt i i-ländema under 1980-talet och den snabba utvecklingen av världshandeln har varit gynnsam även för många u-länder. Samtidigt innebär u-ländemas ökade integration i världsekonomin att känsligheten för stömingar ökar. Krisen vid Persiska viken fick kännbara ekonomiska effekter för ett antal u-länder.

Efter 1980-talets långa period av hög tillväxt i i-ländema ägde en avmattning i världsekonomin ram under åren 1990 och 1991. Flera stora industriländer gick in i en lågkonjunktur. Tillväxten i världshandeln avtog. Realräntoma är fortsatt höga trots en viss nedgång under senare delen av år 1991. Detta utgör ett problem för många u-länder, särskilt för vissa skuldtyngda medelinkomstländer som har stora skulder till rörlig ränta. En bidragande orsak till denna situation har varit den ekonomiska politik som vissa större i-länder fört för att möta egna ekonomiska svårigheter orsakade bl. a. av ett lågt sparande. Särskilt gäller detta Förenta Statema som inte kommit till rätta med de stora budget- och bytesbalansunderskotten. För u-länderna är det viktigt att i-länderaa för en rationell och samordnad ekonomisk politik för balans och tillväxt.

U-ländernas möjligheter att delta i världshandeln har avgörande betydelse för deras förmåga att skapa egna resurser för sin utveckling och för att komma ur den ekonomiska krisen. Protektionismen på vissa områden utgör ett allvarligt hinder för u-ländemas exportansträngningar. Av särskild betydelse för u-ländema är därför att man når framgång i de pågående förhandlingarna inom ramen för GATT om ytterligare liberalisering av världshandeln. U-länderaa har en stor potential för tillväxt och ett ökat deltagande i den interaationella handeln skulle leda till välståndsökningar i såväl i- som u-länder.

Asien

Den ekonomiska utvecklingen i Asien har under en längre tid varit dynamisk. Den genomsnittliga tillväxten har även under åren 1990 och 1991 varit relativt hög, trots att krisen vid Persiska viken innebar stora påfrestningar för ett antal asiatiska länder. Samtidigt lever en majoritet av världens fattiga i Asien och inkomstfördelningen är på sina håll mycket ojämn. Sociala och politiska spänningar har vuxit i flera länder och skapat en grogrund för konflikter. Miljöproblemen är på sina håll överhängande.

En hög investeringsnivå och snabbt ökad industrivaraexport i framför allt Öst- och Sydostasien har bidragit till en hög tillväxttakt. Den ekono miska politiken har inriktats på att åstadkomma makroekonomisk stabili sering, integrera ekonomieraa med omvärlden och skapa ett gynnsamt klimat för privata investeringar. Japans växande import och investeringar 52

har utgjort en drivkraft för utvecklingen i regionen. Republiken Korea, Prop. 1991/92:100 Malaysia och Thailand har under flera år nått tillväxttal på omkring 10% Bil. 4 per år. I Indonesien har det ekonomiska reformprogrammet lett till en kraftig ökning av de privata investeringaraa och ökad tillväxt. Filippinerna, vars ekonomi präglas av strakturella obalanser inledde under år 1991 ett nytt ekonomiskt stabiliseringsprogram.

Även flera av de folkrika låginkomstländeraa i Sydasien har under ett antal år haft en tillväxt i ekonomin som överstigit befolkningstillväxten. Särskilt Indien har under 1980-talet haft en god tillväxt, som möjliggjort förbättrade levnadsvillkor för en del av de fattiga grapperaa. En försämrad ekonomisk situation under år 1990 och år 1991 har lett till att Indien inlett ett ekonomiskt reformprogram, som bl.a. öppnat landet för utländsk konkurrens.

Kinas snabba utveckling under 1980-talet var resultatet av en genomgripande reformering av landets ekonomiska politik och ett öppnande mot omvärlden. Bl. a. har omfattande privatiseringar skett i jordbraket. Landets BNP per capita fördubblades mellan åren 1977 och 1987. Den ekonomiska isolering som drabbade Kina, efter att kraven på demokrati bratalt slagits ned under försommaren 1989, börjar nu brytas. Någon ljusning har dock inte skett när det gäller den politiska situationen.

1 Vietnam har ekonomiska reformer lett till ökad tillväxt under senare år. Även på det politiska planet märks en viss öppenhet. Västvärldens intresse för landet har ökat och allt fler givarländer inleder eller återapptar ett biståndssamarbete med landet. Ett EG-bistånd är under uppbyggnad och flera länder, däribland Finland, Australien och Danmark, förbereder ett återapptagande av biståndssamarbetet.

Den snabba tillväxten i många asiatiska länder, särskilt i Öst- och Sydostasien, har inneburit förbättrad levnadsstandard för en stor del av befolkningen. En viktig orsak har varit satsningen på en sysselsättningsintensiv exportledd tillväxt. I flera länder har betydande satsningar gjorts på hälsovård och utbildning. Stora framsteg har uppnåtts när det gäller minskad spädbarnsdödlighet, höjd medellivslängd och läskunnighet. Samtidigt lever en stor del av befolkningen i Asien i djup fattigdom. Särskilt i Sydasien är inkomstskillnaderna stora och den genomsnittliga läskunnigheten är där endast 42%. Stora skillnader i social utveckling förekommer mellan länder på ungefär samma inkomstnivå. Vissa länder, t. ex. Pakistan, har trots god tillväxt under 1980-talet endast åstadkommit marginella sociala framsteg, medan andra, t.ex. Sri Länka, har haft en påtaglig social utveckling.

1 många länder är kvinnomas situation särskilt utsatt. Ett uttryck för detta är den högre dödligheten för flickor jämfört med pojkar i delar av Asien, främst i Sydasien och i Kina. UNDP uppskattar att andelen kvinnor i befolkningen är ca 12% lägre än vad som borde ha varit fallet om flickor och pojkar hade fått samma omvårdnad och möjligheter från födseln. Endast i Kina innebär detta att ca 44 miljoner kvinnor "saknas".

Stora ansträngningar kommer att krävas av de asiatiska ländema för att den ekonomiska utvecklingen skall komma det stora flertalet människor till godo. 53

Afrika Prop. 1991/92: 100

Många afrikanska länder har gjort stora ansträngningar att ta sig ur "'*• '* 1980-talets djupa kris. Den nödvändiga omläggningen av den ekonomiska politiken har börjat ge resultat. Flera länder kan nu se tillbaka på ett antal år med en ekonomisk tillväxt i nivå med eller överstigande befolkningstillväxten, i många fall efter mer än ett decennium av snabbt fallande per capitainkomster. Detta är ett resuhat både av omprövning av tidigare utvecklingspolitik och av ett ökat och samordnat intemationelk bistånd. Gamla politiska strakturer ifrågasätts efter år av ekonomisk stagnation, oförmåga att finna vägar ur krisen och utbredd korraption. Trots förändringama är Afrikas situation fortsatt svår. 1 flera länder fortgår det ekonomiska sönderfallet på grand av intema konflikter. Den utbredda fattigdomen bidrar till stora påfrestningar på miljön.

Krisen i de afrikanska ländemas utveckling innebar snabbt sjunkande inkomster från slutet av 1970-talet. BNP per capita beräknas idag vara 15% lägre än vid decenniets början. De fattigas antal har ökat och uppgår idag till närmare 300 miljoner, två tredjedelar av de ca 480 miljoner invånarna i de afrikanska länderna söder om Sahara. 100 miljoner människor uppskattas vara arbetslösa. Vart femte barn dör före fem års ålder. Den ekonomiska krisen och den snabba befolkningsutvecklingen har inneburit att tillgången till undervisning, hälsovård och andra sociala tjänster allvarligt försämrats. Samtidigt har spridningen av AIDS medfört nya stora hälsoproblem med vittgående sociala och ekonomiska konsekvenser. Särskilt drabbade är flera länder i Central- och Östafrika, där ca 10-20% av den vuxna befolkningen uppskattas vara smittad. Inbördes konflikter och svältkatastrofer har lett till att miljoner människor befinner sig på flykt. De långsiktiga konsekvenseraa av detta för Afrikas utveckling hotar att bli djupgående.

54 De flesta afrikanska länder har mött krisen med omfattande ekonomiska återhämtningsprogram. Dessa s. k. strakturanpassningsprogram är oftast utformade med stöd av Interaationella Valutafonden och Världsbanken. Programmen syftar till att minska budgetunderskotten och genom olika reformer skapa föratsättningar för tillväxt i ekonomin. Viktiga inslag är privatisering av jordbraket, avskaffande av statlig priskontroll samt stimulans för småföretagarverksamhet. Till stöd för programmen har det internationella biståndet till Afrika ökat. Inom ramen för det av Världsbanken samordnade särskilda programmet för Afrika (SPA - Special Programme of Assistance) har ett extraordinärt stöd kunnat mobiliseras från givarlän-dema till ett tjugotal av de fattigaste ländema. Genom betalningsbalansstöd, varabistånd och skuldlättnadsåtgärder, har de flesta av dessa länder kunnat tillförsäkras en importnivå som möjliggjort en återhämtning av den ekonomiska tillväxten. Det tjugotal länder som ingår i SPA-samarbe-tet har haft en genomsnittlig tillväxt på över 4% per år under åren 1988 — 90. Export volymen har under perioden vuxit med ca 6% per år, en fördubbling jämfört med åren 1985 — 87. I de länder som står utanför SPA-samarbetet växte BNP med endast 1,5% under åren 1988-90. SPA har också blivit ett viktigt foram för bredare diskussioner om bl. a. fattigdomsbekämpning och mottagarländeraas budgetpolitik.

De afrikanska länderaas ansträngningar försvåras av en ogynnsam ex- Prop. 1991/92:100 tern miljö. De flesta länders export utgörs i mycket hög grad av ett fåtal Bil. 4 råvaror. Många råvarapriser har under en längre period sjunkit till rekordlåga nivåer. Utlandsskulden, som uppgår till mer än tre gånger den årliga exporten, fortsätter att utgöra ett allvariigt hinder för Afrikas återhämtning och tillväxt.

För att den begynnande återhämtningen skall bestå och leda till förbättrade levnadsförhållanden för de fattiga krävs att en fortsatt strakturan-passning inkluderande bl. a. privatisering av jordbraket och stimulering av småföretagarverksamhet kombineras med långsiktiga satsningar på en rad områden: investeringar i infrastraktur, ökat sparande, satsningar på grandläggande utbildning och hälsovård, på miljöförbättringar och på att stärka kvinnans ställning. Inte minst viktigt är att utveckla de afrikanska länderaas förvaltningar och samhällsinstitutioner för att dessa skall vara i stånd att ta itu med de stora utmaningaraa. Löner långt under existensminimum för de offentligt anställda har lett till ineffektivitet och omfattande korraption. Förvaltningaraa försvagas också av att ett relativt stort antal högutbildade afrikaner har lämnat kontinenten.

Hur de stora utvecklingsproblemen hanteras är avgörande för om återhämtningen skall bli bestående och komma de fattiga till godo. Den ökade politiska pluralismen i många afrikanska länder har skapat föratsättningar för ett bredare deltagande i utvecklingsprocessen.

Latinamerika

Ett antal latinamerikanska länder har under senare år inlett genomgripande ekonomiska reformer för att ta sig ur den djupa ekonomiska kris som kännetecknat 1980-talet. Krisen har lett till att regionens BNP per capita idag är 10% lägre än år 1980 och har inneburit stora påfrestningar för Latinamerikas många fattiga. Att ta sig ur denna situation är en svår utmaning för länder där demokratin fått fäste först under de allra senaste åren.

Tillväxten har varit svag trots att regionens exportinkomster nått rekordnivåer. Många länder har haft svårt att omvandla det stora handelsöverskottet i ökad nationalinkomst. De stora räntebetalningaraa på utlandsskulden har tagit en stor del av exportöverskottet i anspråk. Vidare har den ekonomiska politiken varit svag i många länder och saknat trovärdighet. Inhemskt sparande har därför inte kunnat mobiliseras i tillräckligt hög utsträckning och kapitalflykten har fortsatt. Denna situation har lett till att investeringarna har legat på en alltför låg nivå för att bereda vägen för ekonomisk återhämtning och tillväxt. Stora budgetunderskott har lett till mycket hög inflation, negativa realräntor och en betungande inhemsk statsskuld.

Samtidigt tyder flera rapporter på att länderaa i Latinamerika står inför en positivare ekonomisk och social utveckling under 1990-talet. En rad länder har under ett antal år genomfört långtgående ekonomiska reform program, bland dem Bolivia, Chile, Costa Rica, Ecuador, Jamaica, Mexi co och Venezuela. 1 dessa länder är utsikteraa idag avsevärt bättre. Även i 55

Argentina har betydande framsteg gjorts vad gäller ekonomisk stabilise- Prop. 1991/92:100 ring. I Brasilien, Nicaragua och Pera, vars ekonomier präglas av stora Bil. 4 obalanser och djupgående strakturella problem, har också omfattande ekonomiska reformer inletts. Det råder idag en utbredd enighet om behovet av denna typ av reformer.

Flera länder har haft fördel av betydelsefulla skuldlättnadsåtgärder, bland dem Mexico, Venezuela, Uraguay och Costa Rica. Utländskt riskkapital har börjat vända åter och flera länder har delvis lyckats återapprätta kreditvärdigheten på de interaationella kapitalmarknadema. För att återhämtningsprogrammen skall lyckas är det viktigt att ytterligare skuldlättnad kommer till stånd, framför alh avseende skulder till de privata bankerna.

Reformarbetet äger emellertid ram mot en bakgrand av svikna sociala förväntningar. Inkomstfördelningen är därtill mycket skev, vilket skapar stora fickor av prekär fattigdom. På landsbygden och i de växande slumområdena lever många människor i svår fattigdom och i en omgivning där miljöproblemen ofta är stora. Andelen latinamerikaner som klassificeras som fattiga har ökat från 41 % år 1980 till 44% år 1989. Vid sidan av de marknadsekonomiska reformprogrammen krävs åtgärder för att stärka och bredda det sociala skyddsnätet. Den illegala narkotikaproduktionen och den växande narkotikakonsumtionen har alarmerande sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser för den demokratiska samhällsutvecklingen.

Av största betydelse för Latinamerikas möjligheter att möta de svåra utvecklingspolitiska utmaningaraa är det demokratiska genombrott som ägt ram i nästan samtliga latinamerikanska länder. Särskilt under 1980-ta-lets sista år skedde demokratiska förändringar i en lång rad länder. Val har hållits och respekten för de mänskliga rättigheteraa har stärkts i de flesta länderna.

Med ett förstärkt reformarbete, med ett ökat interaationellt stöd i form av bl.a. skuldlättnad och ett fortsatt stöd för att främja demokratin, är latinamerikas utsikter för 1990-talet avsevärt ljusare.

Resurser för utveckling

Efter ett decennium av stagnerande resursflöden till u-ländema kan man nu se tecken på att trenden har vänt. Med ett bättre samarbetsklimat mellan världens länder och omprövad utvecklingspolitik i många u-länder har föratsättningar skapats för ett ökat resursflöde till u-länderaa. Samtidigt ökar resursbehoven. Reformprocessen i Central- och Östeuropa har lett till krav på ökade resursflöden till dessa länder, inte minst i form av gåvobistånd. Resursbehoven har också ökat i många u-länder till följd av katastrofer, inhemska och regionala konflikter och ökad migration. I flera länder ställer lösningar på långa konflikter krav på omfattande resurser för återappbyggnad. Samtidigt finns en risk att avmattningen i världsekonomin skapar en mindre gynnsam ekonomisk omgivning för u-ländema.

För att 1990-talet skall bli ett årtionde av tillväxt i u-länderaa krävs en mer utvecklingsfrämjande politik i dessa länder. Politisk pluralism och 56

marknadsekonomi, i kombinafion med förbättrade exportmöjligheter, för- Prop. 1991/92: 100 bättrar u-länderaas möjligheter att mobilisera egna resurser. Denna politik Bil. 4 bör stödjas med ett ökat intemationellt bistånd.

Handel och råvarupriser

Den snabba ökningstakten i världshandelns volym under större delen av 1980-talet avtog under år 1990 till ca 5 %. U-länderaas export volym växte dock snabbare än världshandeln och särskilt stark var exportutvecklingen i de industrivaruexporterande asiatiska medelinkomstländema. Sett över en längre period har u-ländema som grapp avsevärt stärkt sin position på världsmarknaden. Deras andel av världshandeln har ökat, liksom andelen industrivaror i deras export.

De fattiga afrikanska ländema blev under 1980-talet emellertid allt svagare på världsmarknaden. Afrikas exportvolym sjönk med i genomsnitt 0,3% per år under perioden 1980—89. Ett skäl till fallande exportandelar i Afrika söder om Sahara är att den ekonomiska politiken i flertalet länder under lång tid missgynnat exporten. Vändpunkten i denna trend av fallande export ser emellertid ut att vara nådd. Både under år 1989 och år 1990 ökade Afrika söder om Sahara sin exportvolym mer än världsgenomsnittet. Den återhämtning i exporten som inletts tyder på att de ekonomiska återhämtningsprogram som genomförs i många krisdrabbade u-länder nu börjar ge resultat.

De fattigaste ländemas svårigheter är också ett resultat av deras beroende av ett fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarapriser har fallit under 1980-talet samtidigt som prisema fluktuerat kraftigt från år till år. Under år 1990 sjönk de reala priseraa på andra råvaror än olja med i genomsnitt 12%. Även prisema på metaller och mineraler, som återhämtat sig under de senaste åren, har åter sjunkit. Tillsammans med de kraftigt ökade oljepriserna under krisen vid Persiska viken, har detta skapat stora svårigheter för de icke oljeproducerande u-ländemas återhämtning.

Utrikeshandeln är u-ländernas viktigaste resurskälla och dess betydelse för tillväxt, investeringar och teknologiöverföring är stor. De flesta u-län der har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen handelspolitik. Samtidigt skapar i-ländemas handelshinder på vissa områden stora svårig heter för u-länderna. Under 1980-talet har uppmärksamheten vuxit kring problemen med andra handelshinder än tullar. Världsbanken har uppskat tat att u-ländernas uteblivna exportinkomster till följd av i-länderaas protektionism uppgår till mer än 100 miljarder US dollar per år, vilket är nästan dubbelt så mycket som det totala intemationella biståndet. Därför har de pågående förhandlingarna i GATT om liberalisering av den interna tionella handeln, den s. k. Uraguay-randan, stor betydelse. Särskih stora vinster för u-länderna finns att göra på jordbraks- och textilområdena, men även andra frågor av betydelse för u-länderaa, bl. a. tjänstehandel och immaterialrätt, diskuteras. Enligt en studie som gjorts på området skulle u-ländernas export av textil- och jordbraksprodukter i det närmaste kunna fördubblas om OECD-länderna avskaffade sina importrestriktioner. Svå righeter att nå enighet i bl. a. jordbraksfrågan har emellertid lett till att 57 GATT-förhandlingama har dragit ut på tiden.

Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder Prop. 1991/92:100

Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk och social utveckling. För att u-länderaa skall ta sig ur skuldkrisen och förbättra tillväxten krävs en kraftfull reformpolitik och stöd för införandet av marknadsekonomi. De länder som inlett en sådan omvandling bör stödjas genom olika typer av skuldlättnadsåtgärder. Jag anser det dock ytterst angeläget att tydliga krav ställs på de länder som får skuldlättnader.

U-länderaas totala utlandsskuld beräknades uppgå till ca 1 340 miljarder US dollar i slutet av år 1990, vilket är en fördubbling i nominella termer sedan år 1980.1 analyser av skuldsituation och resursflöden skiljer man vanligtvis på medelinkomstländer (huvudsakligen latinamerikanska länder) och låginkomstländer (huvudsakligen afrikanska länder). Skuldsättningen och resursflödet ser olika ut i dessa länderkategorier.

Större delen av 1980-talet kännetecknades av fallande eller stagnerande resursflöden till u-länderaa. Det är främst de privata bankeraas utlåning som minskat kraftigt till följd av skuldkrisen. Detta har framför allt drabbat medelinkomstländeraa, för vilka privat utlåning är den främsta kapitalkällan. De samlade nettotransfereringama till dessa länder — långfristig offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och utländska direktinvesteringar minus räntebetalningar och hemtagna vinster på utländskt kapital

— har varit kraftigt negativa sedan början av 1980-talet. Låginkomstlän- dernas främsta resurskällor är bistånd och offentlig utlåning på mjuka villkor. De samlade nettotransfereringama till denna ländergrapp har varit positiva under hela 1980-talet. Dock utgör begränsad tillgång till kommersiella externa resurser och det i många fall kraftiga biståndsbero endet ett allvarligt problem, inte minst för de skuldtyngda fattigaste län derna.

Skuldkrisen och de privata bankemas kraftigt minskade utlåning har inneburit att beroendet av utlåning från offentliga institutioner, ofta på mjuka villkor, i vissa fall har ökat. T.ex. har ett antal låg- och lägre medelinkomstländer som tidigare haft för god kreditvärdighet för att få tillgång till IDA-lån, Världsbankens utlåning på mjuka villkor, nu blivit behöriga för dessa krediter.

Det finns nu tecken på att trenden av minskade resursflöden till u-ländema har vänt. Det samlade långfristiga nettoresursflödet till u-länderaa

— offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och direktinvesteringar — uppskattades enligt Världsbanken ha ökat till ca 71 miljarder US dollar år 1990 från som lägst 46 miljarder US dollar år 1987. Detta är främst eft resultat av ökat gåvobistånd och ökad offentlig, främst multilateral utlå ning. Denna positiva utveckling gäller även om hänsyn tas till återflödet av räntor och vinster på utländska investeringar. De samlade nettotransfere ringama till u-länderna var år 1990 positiva för första gången sedan år 1983 och beräknades uppgå till ca 9 miljarder US dollar.

Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komple ment till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderaa. På lång sikt kan, som en aspekt av flera, skuldavskrivningar ha en katalytisk effekt på ,„

tillgången till kommersiella kapitalflöden. För att ett ökat resursflöde skall

åstadkommas på kort sikt föratsätts emellertid att skuldminskningen inte Prop. 1991/92:100 finansieras med resurser som ändå skulle ha kommit u-ländema till godo. Bil. 4 Avgörande för om skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till en bestående återhämtning är att de samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer. Detta är nödvändigt för att makroekonomiska och strakturella obalanser skall kunna avhjälpas och en grand skapas för en bärkraftig utveckling. Skuldlättnadsåtgärder bör därför ges i kombination med att de skuldtyngda länderaa genomför ekonomiska återhämtningsprogram.

De svårt skuldsatta medelinkomsländeraa hade vid utgången av år 1990 en utestående skuld på ca 588 miljarder US dollar, huvudsakligen till kommersiella banker i utlandet. För de privata fordringaraa finns en andrahandsmarknad där fordringar köps och säljs. De ofta låga andra-handsvärdena ger en uppfattning om ländemas svårigheter att klara skuldtjänsten. Under år 1990 minskade de skuldtyngda medelinkomstländemas skuldtjänst i förhållande till exporten till ca 26% från nivåer kring 35 — 40% under större delen av 1980-talet. En orsak till denna positiva utveckling är de genombrott som uppnåtts vad gäller skuldlättnadsåtgärder för denna ländergrapp. Nya metoder har utvecklats som innebär att frivilliga överenskommelser om skuld- eller skuldtjänstminskning ingås mellan länderna och banker. Interaationella valutafonden. Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken sätter av särskilda resurser för att stödja sådana operationer. Även enskilda givarländer, främst Japan, har bidragit. Omförhandlingar med de kommersiella bankeraa på grandval av denna strategi har hittills genomförts av Mexico, Filippineraa, Costa Rica, Venezuela och Uraguay. Ekonomiska reformer och skuldlättnader har lett till att ett växande antal latinamerikanska länder åter blivit kreditvärdiga.

Ett antal svårt skuldtyngda s. k. lägre medelinkomstländer har även en betungande skuld till offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, huvudsakligen statsgaranterade exportkrediter, omförhandlas i den s. k. Parisklubben. 1 september 1990 kom Parisklubben överens om längre återbetalningsperioder vid skuldomförhandlingar med de lägre medelinkomstländerna. Under våren 1991 beslutade Parisklubben om långtgående skuldminskning för Polen och Egypten. Överenskommelsen, som innebär en skuldminskning med 50% i nuvärdestermer, var den mest långtgående skuldminskningen som Parisklubben dittills beviljat något land. För andra medelinkomstländer finns också behov av långtgående skuldlättnader.

De svårt skuldtyngda låginkomstländeraa, främst afrikanska länder, hade vid utgången av år 1990 en utlandsskuld på ca 116 miljarder US dollar. Sammansättningen av skulden skiljer sig från medelinkomstländernas genom att andelen skulder till offentliga fordringsägare är hög. 1 förhållande till u-länderaas totala utlandsskuld ter sig skulden liten, men i förhållande till dessa länders betalningsförmåga är den betungande. Detta illustreras av att skulden överstiger dessa länders samlade BNP och uppgår i genomsnitt till ca fem gånger värdet av dessa länders årliga export. Medan ländema har en kontraktsenlig skuldtjänst på mer än 50% av exporten är de faktiska betalningarna i genomsnitt mindre än hälften.

För det fattigaste ländema har ett antal skuldlättnadsinitiativ tagits under de senaste åren. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. Redan år 1978 skrev Sverige av biståndskreditema till dessa länder. Sverige har

också verkat för mjukare villkor vid dessa länders omförhandlingar i Prop. 1991/92: 100 Parisklubben bl.a. genom förslag om betydande utvidgning av de konces- Bil. 4 sionella omförhandlingsvillkor som tillämpas sedan år 1988, de s.k. To-rontovillkoren. Hösten 1990 inledde Parisklubben en översyn av de fattigaste ländemas omförhandlingsvillkor på basis av ett brittiskt initiativ vid Commonwealth-mötet på Trinidad och Tobago i september 1990. Förslaget syftade till 2/3 avskrivning av de fattigaste ländemas skulder till bilaterala långivare. Sverige har i detta sammanhang föreslagit skuldavskrivningar på upp till 80% för de allra fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Den provisoriska lösning som Parisklubben nyligen börjat till-lämpa, innebärande 50% skuldminskning, är mindre långtgående men utgör ett steg på vägen.

Även när det gäller de fattigaste ländemas skuld till kommersiella långivare har framsteg gjorts, framför allt genom s. k. skuldåterköp, som innebär att andrahandsmarknadens låga värdering av fordringar utnyttjas. Genom ett svenskt förslag har också en viss skuldlättnad åstadkommits när det gäller de fattigaste ländemas skulder till Världsbanken.

Innan de krisdrabbade länderna har återvunnit sin kreditvärdighet är det de multilaterala organisationeraa och biståndsgivaraa som är de fattiga ländernas huvudsakliga källa till nya resurser. Ett ökat samordnat intemationelk bistånd är av stor betydelse för dessa länders utveckling.

Det internationella biståndet

Det minskade totala resursflödet till u-länderna har inneburit att biståndet kommit att utgöra en allt större andel, närmare hälften av det totala flödet år 1990, jämfört med en tredjedel tio år tidigare. För låginkomstländeraa är andelen bistånd i resursflödet ännu högre, ca två tredjedelar. Världens bistånd till u-länderna stagnerade i reala termer under 1980-talet. Biståndet till u-länderaa ökade enligt OECD under år 1990 till ca 64 miljarder US dollar från ca 54 miljarder US dollar år 1989. En viktig förklaring till ökningen är att dollams depreciering under år 1990 ökade biståndets värde i andra valutor. 1 reala termer ökade biståndet ändå med ca 6 %. En förklaring är den kraftiga ökningen i arabländemas bistånd i samband med krisen vid Persiska viken.

Biståndet från de länder som är medlemmar i OECDs biståndskommitté (Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1990 till 54 miljarder US dollar från 47 miljarder US dollar år 1989, en real ökning med 4 %. Biståndet i proportion till DAC-medlemmamas BNI steg från 0,34% år 1989 till i genomsnitt 0,35% av BNI år 1990. Under det gångna årtiondet har nivån legat kring 0,35 %.

År 1970 antogs i samband med deklarationen om FNs andra utvecklingsårtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde detta redan år 1974. Ännu idag har endast tre andra OECD-länder — Norge, Nederiändema och Danmark — uppnått målet. De svenska biståndsutbetalningarna uppgick år 1990 till 0,90% av BNI.

60 Tabell 1. Biståndsutbetalningar år

1990

Bil. 4

Biståndets

andel a\

' BNI ( %)

storlek (milj. USD)

(1990)

(1989)

(1990)

DAC-länder totalt (1)

0,35

0,34

54 077 (3)

Norge

1,17

1,05

1 207

Danmark

0,93

1 171

Nederländerna

0,93

0,94

2 580

Sverige

0,90

0,96

2 007

Finland

0,64

0,63

846 Frankrike (2)

0,52

0,54

6 277

Belgien

0,45

0,46

891 Canada

0,44

2 470

Tyskland

0,42

0,41

6 320

Australien

0,34

0,38

955 Italien

0,32

0,42

3 395

Japan

0,31

9 054

Schweiz

0,31

0,30

750 Storbritannien

0,27

0,31

2 639

Österrike

0,25

0,23

389 Nya Zeeland

0,22

93 Förenta Staterna

(3)

0,19

0,15

10 166

Irland

0,16

0,17

57 Övriga OECD-länder

-

990 Arabiska länder

-

6 312

Andra u-länder

-

495 Sovjetunionen och Östeurc

)pa

2 150

Världens totala bistånd

64 024

(1) DAC (Development Assistance Committee) är OECDs biståndskommitté. Medlemsländerna är de som anges i tabellen samt fr. o. m. december 1991 Spanien och Portugal.

(2) Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför landets gränser (s. k. DOM/TOM). Det biståndet på 2 810 milj. US dollar ingår dock i totalbeloppet för DAC-länderna.

(3) Från Förenta Staternas bistånd har exkluderats 1 200 milj. US dollar i avskrivning av militära krediter.

(Källa: OECDs biståndskommitté DAC 1990)

Ökningen av DAC-ländemas biståndsvolym under år 1990 beror främst på ökat bistånd från Förenta Statema, Japan och Frankrike. Förenta Statemas bistånd ökade från 0,15% av BNI år 1989 till 0,19% av BNI år 1990. I ökningen ingår inte Förenta Statemas avskrivningar av militära krediter. Förenta Statema blev återigen världens största biståndsgivare med drygt 10 miljarder US dollar i bistånd. Japan, som under 1980-talet har ökat sina biståndsansträngningar, har kommit att bli en allt viktigare partner i det intemationella utvecklingssamarbetet. Föratom ökad volym, har Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk spridning. Bland de länder som minskade sitt bistånd i procent av BNI märks Australien, Italien och Storbritannien. Spanien, som nyligen

blivit medlem av DAC, har ökat sitt bistånd väsenfligt under de två Prop. 1991/92:100 senaste åren. Bil. 4

En generell regel för DACs biståndsstatistik är att gåvobistånd eller mjuka krediter för militära ändamål inte får räknas som bistånd. 1 DAC pågår för närvarande en diskussion om avskrivningar av militära krediter skall kunna inkluderas i biståndsstatistiken, föranledd av att Förenta Staterna rapporterat avskrivning av militära krediter till Egypten som bistånd. Andra länder, däribland de nordiska ländema och Japan, har bestämt motsatt sig detta. Mot denna bakgrand gör DAC en översyn av hur skuldlättnader relaterade till såväl militäratgifter som exportkrediter skall rapporteras. 1 ovanstående tabell ingår inte avskrivningar av militära krediter eller exportkrediter.

Biståndet från andra länder än OECD-ländema har under 1980-talet genomgått stora förändringar. De arabiska ländema minskade sitt bistånd avsevärt under hela 1980-talet. År 1990 skedde dock en markant ökning i biståndet, framför allt från Saudiarabien, Kuwait och Förenade Arabemiraten. Huvudförklaringen är de extraordinära behov som orsakades av krisen vid Persiska viken. Egypten utgjorde den största mottagaren av det arabiska biståndet. Några tidigare u-länder, däribland Republiken Korea och Taiwan ökade sitt bistånd väsentligt under år 1990. De nyindustriali-serade ländemas bistånd kan förväntas få växande betydelse under 1990-talet.

Omvälvningarna i Sovjetunionen och de central- och östeuropeiska ländema innebär stora förändringar i det bistånd som dessa länder har givit. Biståndet minskade markant under år 1990 och kan förväntas fortsätta att minska. För vissa mottagarländer, särskilt de som fått ett betydande sovjetiskt stöd, har minskningen av biståndet blivit kännbar. Samtidigt torde biståndet med dess ofta ideologiska och säkerhetspolitiska inriktning ha haft en begränsad utvecklingseffekt. Kvaliteten i det sovjetiska biståndet bedöms i allmänhet ha varit låg. Valet av mottagare har huvudsakligen styrts av ideologiska faktorer och dominerats av militärt bistånd, preferensarrangemang för handeln och stöd till tung industri.

Nya krav och fbrutsättningar för det intemationella samarbetet

Ömsesidigt beroende och intemationellt samarbete

Ett av de största hindren för en fredlig utveckling är fattigdomen i världen och klyftan mellan nord och syd. Avsaknaden av ekonomisk tillväxt förstärker problemen.

Begreppet nord och syd kan visserligen ifrågasättas. Både nord och syd består av sinsemellan olika regioner och länder, där avståndet mellan medlemmar i den egna grappen kan vara väl så stort som mellan vissa länder i vardera kretsen. Denna tendens har också förstärkts under senare år. Likväl kan termen nord och syd alltjämt användas som samlande benämning på skillnader som handlar om människors grandläggande livs- 62

villkor.

Världens länder har blivit alltmer beroende av varandra. Handeln har Prop. 1991/92:100 vuxit som andel av världens samlade produktion. Finansiella strömmar Bil. 4 rör sig aUt snabbare mellan olika länder och världsdelar. Informationsflödet har genom ny teknologi blivit snabbare och allt mer universellt och momentant. Kunskapen om andra länders situation har skapat en gemensam referensram. De globala miljöhoten är kanske det påtagligaste uttrycket för de gemensamma utmaningaraa. Narkotika och AIDS är också tydliga exempel på problem inget land kan klara på egen hand. Allt detta kräver intemationellt samarbete.

Samtidigt som utvecklingen fört länderaa alltmer samman, riskerar de svåra bakslagen i de fattigaste länderaas utveckling under 1980-talet att leda till att dessa länder alltmer marginaliseras. 1 många länder riskerar dessutom de fattigaste människoraa att bli alltmer fångade i fattigdomens onda cirklar. Ju längre detta får fortsätta, desto svårare blir det att knyta gemensamma band och upprätta en hållbar utveckling. Den rika världen kommer inte heller att bli opåverkad. Migration och flyktingkriser har ökat den ekonomiska och politiska spänningen i många regioner.

De globala problemen gäller i hög grad relationen mellan nord och syd. Därför kommer spänningen mellan nord och syd att framstå som det stora, ännu olösta politiska frågekomplexet i vår tid. Ännu är den hanterlig. Ännu kan nord och syd mötas utan våld.

Redan i dag framstår dock nord-syd-dramat tydligare genom ett ökat tryck av flyktingar. Flykten från krig, förtryck och fattigdom kommer att tillta i takt med att levnadsvillkoren inte förbättras tillräckligt snabbt eller att de t. o. m. försämras i flyktingamas hemländer. Det är därför angeläget att biståndet bidrar till att undanröja orsaker till att människor tvingas fly. tvingas fly.

Misslyckas kampen mot fattigdomen, så blir priset högt och något som vi alla — och våra bam — får betala. Obalansen föder mänskliga tragedier i form av misär och flyktingproblem, och miljöförstöring i form av skövlade skogar, sinande grandvatten och utarmade jordar — allt mänskligt oacceptabelt, moraliskt förkastligt och politiskt farligt. Risken finns att växande problem föder frastration. Konflikter kan underblåsas och våldet öka.

Samtidigt som de nya öst/västrelationema möjliggjort att flera konflikter i syd minskar och att en hoppingivande fredsprocess inletts har regionala och nationella, tidigare undertryckta konflikter lyfts fram. Europa har under året sett exempel på detta, bl. a. i Jugoslavien. Det kurdiska flyktingdramat i Gulfkrigets spår är ytterligare en sådan företeelse. Mellanöstern är alltjämt fyllt av spänningar.

Längre bort från vårt närområde är skeendena i Liberia, Zaire, på Afrikas Horn, i södra Afrika, Afghanistan och Kambodja påminnelser om att vi alltjämt lever i en värld i oro.

Det går att möta dessa hot mot framtiden. 1 ett läge när militäratgifteraa skärs ner, kan resurser frigöras. Dessa kan användas till fredliga ändamål. Beräkningar har visat att en nedskärning av i-ländernas försvarsutgifter med 20% skulle frigöra USD 90 miljarder. Om länder med en högre rastningsnivå än det globala genomsnittet på 4,5% av BNP skar ner den

till medeltalet, skulle USD 140 miljarder finnas att tillgå. Detta illustrerar Prop. 1991/92:100

den potential för fredlig utveckling som ligger i en omfördelning av mili- Bil. 4

täratgifter. Siffroraa skall ställas mot det totala biståndet i världen på USD

60 miljarder. En slutsats av detta är att Sverige i alla relevanta fora bör

verka för en sådan, nu möjlig omläggning av resurseraa. Det bör starkt

understrykas att rastningsnivån i många u-länder ligger på en alUför hög

nivå. En viktig del i en utvecklingsfrämjande politik måste därför vara att

sänka dessa utgifter till förmån för bl.a. investeringar, utbildning och

hälsovård.

Med den omfattning dagens ömsesidiga beroenden har kan global säkerhet, ekonomisk stabilitet och hållbar utveckling bara uppnås genom hela världens aktiva deltagande. Det är min uppfattning att det verkligt gemensamma intresse i en ny samarbetsordning som finns bör motivera nationer att bygga ett starkare system av globalt samarbete.

De internationella organisationeraa, bland dem särskilt FN-organisatio-nema och de finansiella institutioneraa, har fått allt större uppgifter. I-ländemas gemensamma organisationer och ekonomiska samarbete har också avsevärt förstärkts. Likaså har regionalt samarbete i övriga delar av världen fördjupats. Globaliseringen och ett allt mer komplext ömsesidigt beroende fordrar emellertid ett samarbete som fullt ut svarar upp mot de nya utmaningaraa.

Förenta Nationema intar här en särställning. Sverige, Norden och en lång rad andra länder har med stigande oro noterat tendenser till försvagning av FNs möjligheter och förmåga att spela en central roll i globala ekonomiska och sociala frågor. För biståndets vidkommande är reformer i FNs arbete på det ekonomiska och sociala området särskilt angelägna. Uppföljningen av det Nordiska FN-projektet drivs kraftfuUt av de nordiska ländema.

Jag kan dock härtill konstatera att glädjande nog en samsyn håller på att växa fram interaationellt på utvecklingsområdet. Grandelementen i en hållbar och utvecklingsinriktad ekonomisk politik är allmänt erkända. Samtidigt blir även uppslutningen kring de sociala sektoreraas viktiga roll i utvecklingsprocessen allt större. De människonära behoven, som utbildning, hälsovård, rent vatten och en dräglig bostad, är nu erkända som centrala. Ekonomisk tillväxt föratsätter att analfabetismen trängs tillbaka, att det finns rimligt fungerande skolor och universitet och att hälsovården når alla. Insikten om detta gör det nu möjligt att lyfta fram den sociala dimensionen i utvecklingen såsom en av de viktigare faktoreraa för förändring av u-ländernas situation ekonomiskt, politiskt och socialt. Det som förr sågs som en värdering företrädd av några är nu en utvecklingssanning accepterad av alla. I Valutafonden och Världsbanken, som tidigare anklagats för att ställa krav utan hänsyn till sociala konsekvenser, ägnas nu stor uppmärksamhet såväl åt fattigdomsbekämpning som åt behov av ekonomiska och administrativa reformer.

64 Från katastrof till utveckling Prop. 1991/92:100

Bil. 4 I spåren av de politiska omvälvningaraa ökar antalet katastrofer. De

drabbade människoma behöver snabb, humanitär hjälp för att överleva. Katastroferaa har emellertid ändrat karaktär. Det ligger nära till hands att främst tänka på stora och ödeläggande naturkatastrofer, som jordbävningar och översvämningar. Denna typ av katastrofer, som i sig är svåra nog att bemästra, uppträder med viss regelbundenhet. Att antalet katastrofer på jorden ökar beror emellertid främst på människan. Fattigdom och underutveckling leder i sig människor att tära för hårt på befintliga resurser, med dramatiska konsekvenser såsom svält, sociala spänningar och konflikter. Därtill kommer att politiska och militära konflikter inklusive förtryck driver människor på flykt för att överleva. Ofta tvingas de kvar under längre tid i primitiva flyktingläger. Bland offren finns svaga grapper, kvinnor och bara. Det är vår moraliska skyldighet att bistå i sådana situationer, för att rädda liv.

Det som särskilt kännetecknat de senaste årens stora katastrofer, som de i Mellanöstera, Afrikas Hom, Kambodja, Afghanistan och Liberia är att dessa krävt stora och snabba hjälpinsatser samt att de är politiskt känsliga och har skapat svåra och i vissa fall långvariga flyktingsituationer. Även i Central- och Östeuropa har katastrofliknande förhållanden uppstått på flera håll. Storleken på hjälpinsatserna i kombination med att dessa varit politiskt känsliga har lett till att FNs roll som samordnare av biståndet kommit i fokus. FN-systemet har, trots förtjänstfulla insatser av dess personal under svåra och ofta farliga förhållanden, inte helt kunnat leva upp till de krav världssamfundet haft anledning att ställa. Frågan om organisationen av FNs katastrofbistånd har därför stått i fokus i olika FN-fora under året, inte minst under höstens generalförsamling. Sverige har vid dessa tillfällen spelat en ledande roll i arbetet med att förbättra FNs och dess biståndsorgans möjligheter att agera. Detta arbete är också ett viktigt element för att förbättra vår egen beredskap att bistå. Jag avser fortsatt driva dessa frågor i interaationella sammanhang.

I dag är det flyktingsituationen i världen som inger störst oro. Man räknar fn. med att 17 miljoner människor tvingats fly från sina hemlän der. Merparten av dessa finns i fattiga länder, som Pakistan, Iran, Thai land, Malawi, ländema på Afrikas Hora, Liberias grannländer. De redan hårt ansträngda ekonomierna i flera länder gör att de inte har tllräckliga resurser för att integrera flyktingar eller återvändande. Kraven på FNs flyktingkommissarie (UNHCR) har ökat. De stora grupper av flyktingar som det här gäller gör också att det ställs ökade krav på internationellt samordnade insatser. Till detta kommer den stora mängden interaflyk- tingar som ökat mycket hastigt de senaste åren. Dessa människor lever som flyktingar i sitt eget land, exempelvis på Afrikas Hom, i Mozambique, Angola, Irak, Afghanistan, Liberia. Denna grapp beräknas idag uppgå till ca 24 miljoner människor. De omfattas inte av gällande konventioner om flyktingar och åtnjuter således inte interaationeUt skydd. FN måste här spela en särskild roll. FNs flyktingkommissarie, UNHCR, vars mandat inte omfattar denna grapp, söker finna särskilda lösningar som tillgodoser 65

5 Rihdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

intemflyktingamas behov av att få sina mänskliga rättigheter respektera- Prop. 1991/92:100 de. FNs utvecklingsprogram, UNDP, har ett självklart ansvar i arbetet Bil. 4 med integreringen av dessa grapper. Jag avser att noga följa utvecklingen av det internationella samfundets arbete med att finna vägar att bistå också dessa grapper.

Den bild jag gett ovan av det växande antalet katastrofer och dessas politiska orsaker pekar också på vikten av att söka finna politiska lösningar som förhindrar människomas fortsatta Hdanden. Jag finner det självklart att regeringama har ett huvudansvar för sina medborgares välfärd och skydd. När människor flyr, antingen inom sitt land eller från det, är det ofta ett tecken på att staten misslyckats i sin uppgift. Katastroföistånd, som syftar till människors omedelbara överlevnad i situationer som orsakats av krig och konflikter, måste också kompletteras med insatser som riktas mot att undanröja orsakema till katastroferna. Dessa frågor får därmed ett nära samband med frågoma kring demokrati och mänskliga rättigheter. Jag återkommer mer utförligt till dessa frågor. Jag vill dock här peka på att riskeraa för krig och konflikter, som leder till behov av katastroföistånd, är mindre mellan och inom demokratier. Samtidigt har nödvändiga liberaliseringar i länder med auktoritära regimer visat sig kunna utlösa etniska konflikter, som kan leda till behov av stora humanitära insatser.

Det är ett väl känt faktum att det i krissituationer alltid är de fattigaste människoma som drabbas värst. Dessa människors marginaler för överlevnad är så knappa att varje rabbning av livsbetingelsema utgör ett allvarligt hot. Det är insikten om de bakomliggande faktoremas påverkan på fattigdomens konsekvenser som i hög grad styrt och fortsättningsvis bör styra vårt bistånd. För att angripa fattigdomens käma bör man också se katastrofbistånd som tillfällig stödåtgärd som kompletterar det reguljära utvecklingssamarbetet med våra samarbetsländer. I länder som drabbats av långvariga katastrofsituationer eller som befinner sig i riskzonen för upprepade naturkatastrofer är det angeläget att bygga upp en nationell kapacitet för att kunna agera. Där finns ett nära samband mellan katastrofbistånd och utvecklingssamarbete. 1 hela vårt bistånd bör en beredskap finnas att stötta samarbetsländers egna strävanden att höja beredskapen för katastrofer och att förebygga katastrofer. På så sätt kan mottagarländernas sårbarhet vid naturkatastrofer och behov av akut nödhjälp minska.

1 vissa länder och områden, som Kambodja, Etiopien och Västra Sahara, har utvecklingen lett till att hopp nu finns om att utdragna konflikt- och flyktingsituationer skall kunna gå mot en lösning. Arbetet med återappbyggnad är mödosamt och tidskrävande, men utomordentligt angeläget, inte minst för att ge drabbade människor förayat hopp och framtidstro. Endast med den enskilda människans aktiva medverkan kan återappbygg-nadsarbetet lyckas. 1 sådana situationer spelar FN återigen en central roll. Sverige bör ha en hög beredskap för deltagande i sådana interaationellt samordnade insatser. Särskilda medel beräknas för detta i budgetförslaget under anslaget C 1. Bidrag till intemationella biståndsprogram.

Katastrofanslaget har under budgetåret 1990/91 kommit att utnyttjas fullt ut för i första hand akut nödhjälp i områden som Afrikas Hom och 66

Mellanöstem. Omfördelning från andra anslag har varit nödvändig, vartill Prop. 1991/92:100 kommer att riksdagen tog initiativ till extra insatser våren 1991. Utrym- Bil. 4 met inom anslaget för insatser av mer katastroflförebyggande karaktär eller för katastroföeredskapsåtgärder har av uppenbara skäl varit mycket begränsat. Som jag redovisat ovan ser jag det som angeläget att anslaget används på ett brett sätt och att Sverige även i fortsättningen engagerar sig för de katastrofdrabbade. Detta föratsätter ökande medel till akut nödhjälp, till förebyggande katastrofinsatser och till återappbyggnadsin-satser.

Demokrati och mänskliga rättigheter

1 många u-länder har fattigdomen kombinerats med omfattande förtryck av mänskliga rättigheter. En stark drivkraft i regeringens engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter i de fattiga ländema är oro över de övergrepp som förekommer och brister på demokratisk utveckling på många håll. På senare år har bilden ljusnat i en del länder bl. a. i Latinamerika och Afrika. Men bristerna är ändå i åtskilliga fall överväldigande.

Demokratimålet har en central roll i utvecklingssamarbetet. Att väma om de mänskliga rättighetema är att vägledas av principen om människors lika värde och om varje människas inneboende värdighet, och det alldeles oavsett ras, kön, språk eller religion. Svenskt bistånd lämnas som ett uttryck för vårt åtagande om att bidra till det världsomspännande "framtidsmålet med fria människor, som åtnjuter medborgerliga och politiska rättigheter samt frihet från fraktan och nöd" (1966 års konventioner om mänskliga rättigheter).

De interaationella FN-normeraa om de mänskliga rättigheteraa utgör en grandval för vårt åtagande att bistå fattiga människor i fattiga länder. Utvecklingssamarbetets överordnade mål om att höja de fattiga folkens levnadsnivå är ett ställningstagande för de ekonomiska, sociala och kulturella rättighetema.

Respekt för de mänskliga rättighetema är viktigt för fred och utveckling. FN stadgan — granddokumentet kring vilket världens stater anslutit sig vad gäller intemationellt samarbete fastslår vikten av samarbete för fred, utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. Den synen är också en utgångspunkt för svensk biståndsverksamhet. Frågan om ett lands utveckling kan inte skiljas från den om människors åtnjutande av sina mänskliga rättigheter. Förtryck och djupa orättvisor tenderar att bilda en våldets spiral och föröda ett lands utveckling. Bristande skydd för bl.a. ägande- och avtalsrätt utgör allvarliga hinder för en ekonomisk utveckling i många länder. En fredlig samlevnad mellan världens folk föratsätter i längden att de stora klyftoraa mellan rika och fattiga länder övervinns.

Demokratimålet syftar mer uttalat till att stödja människors ansträng ningar i fattiga länder att fritt och utan fraktan få forma sitt samhälle. Den bärande idén om varje människas rätt att utan varje form av repressalier kunna påverka det egna samhället är tillämplig oavsett utvecklingsnivå. De mänskliga rättighetema har tillkommit för att skydda den enskilde i förhållande till statsmakten. 67

Att åberopa ett lands fattigdom som hinder för de politiska rättigheteraa Prop. 1991/92:100 riskerar i praktiken att bli en förevändning för förtryck av oliktänkande Bil. 4 och åtgärder mot dem som har det sämre ställt och som vill sluta sig samman och göra sina röster hörda. Rätten att påverka sin livsmiljö, säga sin mening och kräva sin rätt att i allmänna och fria val utse sina makthavare kan aldrig vara en lyx. Särskilt för de fattigaste grapperaa som inte kan få sina krav uppmärksammade genom ekonomisk makt eller speciella kontakter är denna frihet en central fråga. Det bör starkt understrykas att idéeraa om rättsstaten, yttrandefrihet och politisk pluralism inklusive flerpartisystem är allmängiltiga. De är lika relevanta i fattiga som rika länder.

De intemationella normema avseende politiska och medborgerliga rättigheter anger de grandläggande regler som skall gälla i varje samhälle oavsett vilken politik landet i övrigt bedriver. Ett demokratiskt styrelseskick föratsätter att statsmakten respekterar grandläggande politiska och civila rättigheter.

Erfarenheteraa visar att bristande respekt för grandläggande fri- och rättigheter tenderar att återverka på samhället i stort. Att bannlysa oberoende media är att undanröja granskning av ett lands förvaltning. Brak av tortyr och bristfälliga rättegångar underminerar respekten för rättsväsendet och fräter sönder samhället.

Att fritt välja sitt lands styresmän tillhör de rättigheter som främjar ett ansvarsfullt utövande av statsmakten. Genom allmänna val ges medhorgaraa tillfälle att hålla sin regering ansvarig för landets politik. Med allmänna val skaffar sig regeringar den legitimitet som ofta är nödvändig för att genomföra krävande ekonomiska reformer. Möjligheten att sittande makthavare kan tvingas avgå efter att ha förlorat i fria val är ett viktigt korrektiv mot maktmissbrak och utvecklingspolitiska misslyckanden. En dålig regering skall kunna avsättas. Det kräver en fri press. Det kräver också rätt att bilda partier som kan konkurrera med det som är statsbärande. Mot den bakgranden vill jag understryka vikten av att Sverige med de metoder som står oss till buds aktivt verkar för flerpartisystem i de länder som ännu inte har infört detta.

Avveckling av förstelnade enpartisystem är visserligen inte en tillräcklig föratsättning för att en livskraftig demokrati skall kunna utvecklas. 1 grunden handlar denna process om långt mer komplicerade samband — inte minst att centrala demokratiska värden som tolerans och rättsstat får en bred förankring i samhället. Men där rätten att bilda konkurrerande partier förvägras människor kan ingen demokrati värd namnet fungera. På denna punkt får ingen tvekan råda.

Den kraftiga betoningen på att väraa de mänskliga rättigheteraa vilar inte endast på en principiell syn på utveckling. Den återspeglar också det faktum att krav om politiska friheter och demokrati nu höjs i många u-länder, varav flera ingår i kretsen av svenska programländer. Det kan idag med fog hävdas att den ideologiska skiljelinjen i världen går mellan diktatur och demokrati.

En ny förändringens vind märks rantom i Afrika. Den afrikanska socia lismen har urholkats. Demokrati och pluralism sprider sig. Apartheidpoli- ""

tikens gradvisa sammanbrott i Sydafrika är ett faktum. Nu väntar den Prop. 1991/92:100 mödosamma vägen mot ett demokratiskt samhälle. I det självständiga Bil. 4 Namibia styr en demokratiskt vald regering utifrån en författning med långtgående rättighetsgarantier. Botswana har upprätthållit politisk pluralism alksedan dess självständighet. I Etiopien skedde under år 1991 ett militärt avgörande och den politiska process som därefter vidtagit inger hopp om fred och ett mer öppet politiskt klimat. Kap Verde och Sao Tomé e Principe har avskaffat enpartistyre och hållit allmänna val. Båda länderna styrs idag av nya ledare. De första valen i Zambia på tjugo år hölls i oktober 1991 och ledde till ett maktskifte. Trots ett förödande krig har Mogambique tagit viktiga steg mot flerpartisystem och grandlagsfästa rättigheter. I Angola har en politisk liberalisering ägt ram och allmänna val skall hållas som ett led i den pågående fredsprocessen.

I andra afrikanska länder, med vilka Sverige bedriver biståndssamarbete, kan man skönja demokratiska strävanden. Guinea Bissaus styrande parti har aviserat reformer mot ökad politisk pluralism. Zimbabwes regering valde inte såsom många befarade ett enpartisystem. I Uganda söker ledningen en folklig förankring kring en ny författning. I Tanzania har presidenten till följd av krav på flerpartisystem inlett ett omfattande rådslag om befolkningens syn på dessa frågor. Läget i Kenya har inneburit att det intemationella givarsamfundet öppet uttryckt sin oro genom krav på politiska och ekonomiska reformer. Alltfler röster inom landet har ifrågasatt enpartistyret och riktat kritik mot korraption. Landets ledning har fått ge vika för kritiken och accepterat kraven på politisk pluralism, bl. a. genom att tillåta politiska partier och aviserandet av allmänna val.

Även i kretsen av programländer utanför Afrika har demokratiska val hållits. Violeta Chamorro leder i Nicaragua en koalitionsregering efter valsegera år 1990.1 Asien styrs Indien sedan länge av en demokratiskt vald regering. Våld och konflikter har dock lett till att läget för mänskliga rättigheter i delar av landet är oroväckande. I Sri Länka präglas situationen av grava problem i fråga om rättssäkerhet och statens förmåga att beskydda människors liv. Oppositionens framgångar i de senaste valen i Bangladesh har gjutit nytt liv i landets parlament. I Vietnam och Laos har reformer i riktning mot ökad marknadsekonomi inletts. Detta kan främja ökad öppenhet och pluralism. Alltjämt saknas dock tydliga tecken på en politisk demokratisering.

Självfallet är en omvandling av dessa länders politiska system fylld av svårigheter och endast i begränsad utsträckning möjlig att påverka med bistånd. Reformer och politiska system måste förankras i egna erfarenhe ter och traditioner för att bli legitima och hållbara. Men de möjligheter som otvivelaktigt finns måste beslutsamt tas tillvara. Sverige bör som biståndsgivare föra en aktiv dialog om demokratifrågoraa med våra sam arbetsländer. Det är angeläget att denna process rymmer klara budskap och tydliga signaler. Biståndsdialogen måste bli ett mer verkningsfullt instrament för att främja pluralism, flerpartisystem och mänskliga rättig heter. Det bör stå klart för samarbetsländer som inte visar en tydlig vilja att driva demokratiseringsprocessen framåt att detta påverkar bistånds samarbetets framtida omfattning och inriktning. Den dialog som förs med 69

våra mottagarländer bör som utgångspunkt ha den utvecklingspotential Prop. 1991/92:100 som ökad demokratisk frihet medför på alla plan i samhället. Bil. 4

Mot den bakgrand som här redovisats är det enligt min mening angeläget att svenskt utvecklingssamarbete mer aktivt än hittills understödjer vad som nu görs för att befästa demokratins landvinningar och för att på andra håll vinna demokratiska genombrott. Demokrati växer fram underifrån genom medborgarnas politiska engagemang, utifrån insikten om människovärdets okränkbarhet och varje lands särskilda föratsättningar. Bistånd kan inte i sig skapa utveckling. Dess uppgift blir att stödja processer mot demokrati.

Politiska och medborgerliga rättigheter definierar den enskildes rätt och skydd gentemot statsmakten. Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter anvisar å sin sida normer för hur ett samhälles resurser bör komma den enskilde till del. Efterlevnaden av denna senare kategori rättigheter blir därför av nödvändighet delvis beroende av tillgängliga resurser. Ett lands utvecklingsnivå spelar givetvis en viktig roll härvidlag liksom vad som erbjuds genom interaationellt samarbete. Biståndsmålen syftar till att främja såväl politiska och medborgerliga rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Dessa två kategorier av rättigheter är olika till sin karaktär. Det går inte att rangordna deras betydelse. Det är en falsk föreställning att rätten till hälsa och utbildning måste sättas före rätten att sluta sig samman och uttrycka sin åsikt. Omvänt är det svårt att hävda att bistånd bör inskränkas till att endast främja ekonomiska och sociala rättigheter för de människor som har förmånen att leva i en demokrati.

Brott mot de mänskliga rättighetema och brist på demokrati kan däremot utgöra tydliga hinder för att biståndet skall kunna uppfylla sina mål. Möjligheteraa att framgångsrikt bedriva bistånd i en miljö präglad av politisk ofrihet är begränsade varför frågor måste ställas om föratsättningar finns att nå avsedda syften med biståndsinsatsen.

Det finns här särskild anledning att uppmärksamma de insatser som visar på givarens förtroende för en mottagarregerings politik. Beslut om sådana insatser, till vilka hör programbistånd i olika former som importstöd och betalningsbalansstöd och även i viss mån u-krediter, fattas utifrån en bedömning av i vad mån mottagarlandet för en "utvecklingsfrämjande politik". Det är min uppfattning att man vid sådana huvudsakligen ekonomiska bedömningar även bör ta hänsyn till mottagarregeringens demokratiska förankring och visade respekt för mänskliga rättigheter. Moraliska skäl talar för detta men också det faktum att legitimitet och demokratisk förankring är viktigt för långsiktig framgång även med ekonomiska reformprogram. Dessa aspekter får sägas ingå i frågeställningen huravida ett land bedriver en utvecklingsfrämjande politik.

Jag vill i anslutning till detta peka på några faktorer som bör beaktas när läget avseende de mänskliga rättighetema bedöms. Det åvilar statsmakten att upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheteraa och att stå till svars inför det intemationella samfundet när kränkningar av de mänskliga rättigheteraa påtalas. Särskilt i länder i vilka väpnade konflikter pågår kan det vara svårt att avgöra statsmaktens grad av inblandning i de övergrepp '"

som förövas. Det kan gälla i vad mån övergrepp mot civila är en av Prop. 1991/92:100 statsledningen sanktionerad politik eller mer ett resultat av en svårkontrol- Bil. 4 lerbar våldskultur i samhället.

Av särskild betydelse är vilken politisk tendens som kan urskiljas. Vidtar statsmakten genuina ansträngningar för att stävja allvarliga brott mot de mänskliga rättigheteraa, kan ett riktat bistånd väl fylla funktionen av att stödja sådana strävanden. Visar statsmakten ringa intresse för att komma till rätta med allvarliga kränkningar, måste bistånd av "förtroendekaraktär" ifrågasättas. Här krävs att bedömningar görs i varje enskilt fall.

Den ökade betoningen av biståndets demokratimål sammanfaller med ett växande intresse för mänskliga rättigheter i allt fler länder. Inom flera områden som exempelvis valfrågor, insyn och möjlighet till granskning av statsförvaltning, ett samhälles rättsgarantier, har likartade erfarenheter vuxit fram i våra samarbetsländer. Det är angeläget att fånga upp och understödja detta intresse. Jag finner det önskvärt att också bredda dialogen och ge möjlighet till åsikts- och erfarenhetsutbyte mellan tongivande aktörer i våra samarbetsländer. Mot bl. a. den bakgranden avser jag att ordna ett symposium om mänskliga rättigheter att hållas i Sverige under kommande budgetår. Inrättandet av ett MR-institut bör på sikt övervägas. Demokratifrågoraa inom biståndet skall präglas av en aktiv och konstraktiv hållning såväl i samarbetet med enskilda länder som i multilaterala fora. Varje biståndsmyndighet skall fortlöpande pröva hur demokratimålet kan främjas inom ramen för myndighetens mandat. Det svenska agerandet inom det intemationella samarbetet skall vara aktivt i syfte att lyfta fram FNs egna normer om de mänskliga rättighetema. Frågan om biståndets roll för att bidra till efterlevnaden av dessa normer, t ex konventionen om bamets rättigheter, bör särskilt uppmärksammas.

Barnen är vår framtid. Och ändå blir bara ofta de som drabbas värst när våld och orättvisor sätter sin prägel på ett samhälle. Fattigdom och sociala missförhållanden tvingar miljontals bam att bli självförsörjande i tidig ålder. Många söker sin utkomst som gatuförsäljare eller i prostitution. Som sådana möts de ofta av samhällets förakt och utsätts för myndigheters förföljelse. Rapporter om hur så kallade "utrotningsgrapper" i Brasiliens och andra länders storstäder mördar bara och ungdomar, reser frågor om myndigheters och aflfarsidkares inblandning. Sociala problem bekämpas med rasism och människoförakt i stället för med ansvarsfulla humana åtgärder.

FNs konvention om baraets rättigheter har givit världssamfundet vikti ga normer för att säkerställa baraets rätt till försörjning, skydd och delta gande i samhället. Att samhället — och däri inbegrips såväl stat, grannskap som föräldrar — har särskilda förpliktelser gentemot de minsta och att dessa regleras i interaationell rätt har i sig en radikal innebörd. Men det räcker inte med att påtala missförhållanden. Det intemationella samfun det har även ett ansvar att bistå länder i deras ansträngningar att förbättra barns villkor. Konventionen anvisar härvidlag vägar till konstraktivt för farande. Jag anser det angeläget att frågan om baraets rättigheter inbegrips i demokratimålet och jag avser att aktivt följa och stödja vad som görs för

att följa upp konventionens övervakning med praktiska insatser.

UNDP och Världsbanken har i sina rapporter påtalat sambandet mellan Prop. 1991 /92:100 utveckling och mänskliga rättigheter. En slutsats är att ett öppet samhälle Bil. 4 är mer benäget att genomföra ekonomiska strakturreformer än totalitära samhällen vilka domineras av intressen att bibehålla en befintlig ordning. Världsbanken och UNDP vill inom sina mandat främja vad som benämns "good goveraance" — d. v.s. gott ledarskap och god förvaltning. Vad som här görs för att uppmärksamma dessa frågor, inklusive metodutveckling, förtjänar ett aktivt svenskt stöd.

Inom ramen för det utvecklingssamarbete Sverige bedriver med pro-gamländema ges rikliga tillfällen att i konstraktiv anda uppmärksamma frågor rörande demokrati och rättssäkerhet. En rad insatser har gjorts och kontakter har nyttjats för samtal kring demokratifrågor. Jag vill understryka vikten av att gå vidare i detta arbete och föratser en fördjupad dialog kring de mänskliga rättigheteraa.

Flera länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete har anslutit sig till de interaationella konventioneraa om politiska och medborgerliga rättigheter respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Jag avser att inom ramen för de instraktioner som tas fram inför förhandlingar om nya samarbetsavtal initiera en diskussion om vad som görs för att följa upp dessa konventioners efterlevnad. I de fall ratificering ej skett, bör samtal föras om angelägenheten av att ratifice-ringsprocessen fullföljs.

Det direkt demokratiuppbyggande biståndet måste få kraftigt ökat utrymme — både inom landramaraa och med stöd av det särskilda demokratianslaget. Specifika demokratiinsatser måste kunna ske även utanför programlandskretsen då detta bedöms möjligt.

I Afrika och annorstädes växer behovet av stöd för utveckling av samhällsinstitutioner nödvändiga för rättsstatens upprätthållande och därmed för att den enskildes medborgerliga rättigheter ska garanteras. Insatser inom landprogrammen för långsiktigt stöd till rättsvårdande myndigheter skall ytterligare utvecklas.

Den särskilda anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd som inrättades under budgetåret 1991/92 har hög utnyttjandegrad och har stimulerat till nya typer av insatser. Bl. a. har man från svensk sida kunnat tillmötesgå en stor efterfrågan på stöd i samband med allmänna val.

Behovet av intemationell opartisk valövervakning gör sig alltmer gällande. Medan intresset är stort kan det konstateras att den institutionella kompetensen på området är relativt begränsad. FN har en naturlig roll när val ingår som ett led i en mer övergripande fredsprocess. Vid övervakning mer allmänt av medlemsstaters interaa val kan FN:s roll vara tveksam eftersom organisationen kan stå inför att ta ställning i komplicerade inrikespolitiska skeenden. Flera skäl talar för att pröva möjligheten att stärka oberoende interaationella institutioner vilka kan påta sig att övervaka länders efterlevnad av demokratiska regler och principer, särskilt i samband med val. Denna fråga utreds för närvarande inom utrikesdepartementet.

72 Mångfald hör till demokratins väsen. Detta återspeglas i den bredd som Prop. 1991/92:100 demokratibiståndet uppvisar. SIDA, BITS och SAREC är alla engagerade i Bil. 4 en rad insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. De särskilda programmen för kvinnor, kultur och massmedia är dessutom viktiga ur demokratisynpunkt. De svenska enskilda organisationema gör omfattande insatser på området. Regeringen avser att med kraft driva arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter framåt på alla dessa områden och i samverkan med andra multilaterala organ. Sverige bör vidare i ökad utsträckning välja kanaler för biståndet som inte har anknytning till mottagarländemas myndigheter och regeringar. Jag anser att frågan om statens roll i u-ländema, särskilt i de afrikanska krisländeraa, har central betydelse i det förändringsarbete som måste bedrivas i biståndet under de närmaste åren. Jag avser därför att ta initiativ till ett utvecklingsarbete pådetta område, där kompletterande kanaler för biståndet övervägs. Regeringen avser att ge demokratimålet en central roll i de kommande årens förändringsarbete inom det svenska u-landsbiståndet. Jag vill starkt understryka denna inriktning.

Biståndssamarbete via stiftelser och liknande organ knutna till politiska partier förekommer i viss utsträckning i svenskt bistånd. Det fmns skäl att närmare studera om denna biståndsform skulle kunna utvecklas ytterligare bl.a. med tanke på den demokratisering som nu sker på många håll i u-länderaa. Förslag i denna riktning har också under flera år väckts i riksdagen. Jag avser att ta initiativ till en snabb översyn av denna fråga.

Det är angeläget att debatten i dessa frågor grandas på fakta om situationen i de berörda länderaa. Mot den bakgranden avser regeringen att i fortsättningen mer utförligt än hittills redovisa läget beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i de länder som tar emot svenskt utvecklingsbistånd. Möjligheteraa att avge en särskild rapport om detta övervägs. Demokratins innebörd är att makten inte uteslutande och permanent tillkommer ett privilegierat fåtal.

Därför är det också naturligt att det svenska biståndet har en koppling till demokratiseringssträvandena i samarbetsländeraa. Vårt bidrag till den demokratiska utvecklingen i dessa länder kan ges inte bara genom vår samverkan med regeringar och myndigheter utan också genom ökat stöd till folkrörelser och enskilda organisationer, som med sin lokalt förankrade verksamhet kan bidra till en fördjupad demokratisk utveckling.

Miljö och utveckling

Miljöförstöring i enskilda u-länder kan, föratom att vara förödande för de direkt drabbade människoraa, leda till dramatiska konsekvenser regionalt och globalt. Det finns allt fler exempel på de potentiellt katastrofala samband som råder mellan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och social och politisk oro. Det är därför av ömsesidigt intresse både för i- och u-länder att u-länderaa bedriver en politik som främjar en långsik tigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och minskar påfrestningar na på miljön. 73

Ijuni 1991 presenterade SIDA en utredning om miljö och fattigdom. De Prop. 1991/92:100 riktlinjer som ges i denna utredning har sedermera slagits fast och blivit Bil. 4 vägledande för det bilaterala biståndet genom SIDA. Tankaraa har även sammanfattats i en rapport som överlämnats till sekretariatet för FNs konferens om miljö och utveckling och delgivits samtliga länder som deltar i förberedelseraa inför konferensen.

Utredningen visar att miljöförstöringen i betydande omfattning medverkar till att öka fattigdomen i u-länderaa genom att den bidrar till minskad produktivitet hos mark och vattenresurser. Jorderosion, avskog-ning, överbetning, marin miljöförstöring, artutrotning, förorening av mark, vatten och luft, etc, är alla exempel på miljöproblem som begränsar produktionspotentialen hos de naturresurser som de fattiga oftast är direkt beroende av. Fattigdomen bidrar direkt till miljöförstöringen genom att mycket fattiga människor helt enkelt inte har, eller kan avstå, de resuser som ofta krävs för att skydda miljön. Fattigdomen bidrar indirekt till miljöförstöringen genom att fattigdomen tenderar att föra med sig en rad andra problem, såsom begränsad kunskap, brist på mark, höga födelsetal samt en förstärkt tendens till kortsiktigt tänkande.

Utredningen visar emellertid att ett undanröjande av fattigdomen i sig inte är ett tillräckligt villkor för att lösa miljöproblem. Fattigdomen samverkar med en rad andra faktorer i skapandet av den miljöförstöring vi observerar i u-ländema. Dessa faktorer innefattar framför allt:

- Den höga befolkningstillväxten

- Brister i ägande- och utnyttjanderätter till naturresurser

- Felaktig ekonomisk politik

- Bristande kunskap

- Frånvaro av demokratiska kontrollinstrament

Det är endast genom omorienteringar av politiken i u-länderaa som miljöförstöringen i dessa länder kan hejdas. Det är de enskilda länderaa som måste föra en politik som på ett medvetet sätt angriper fattigdomen och de därmed sammanhängande andra orsakeraa. Därigenom kan miljöförstöringen hejdas och en framsynt utveckling främjas. Biståndet kan härvid spela en viktig katalytisk roll i att bidra till kunskap och till att bygga upp institutioner i u-länderaa så att de får ökade möjligheter att föra en framsynt politik för skydd av miljön och för hushållning med naturresurser.

Det ömsesidiga beroendet mellan världens länder på miljöområdet har lett till att det interaationella miljöarbetet intensifierats aUtmer. I-länder och u-länder har ett gemensamt ansvar och intresse av att väraa den globala miljön.

Sverige har inom ramen för det multilaterala biståndet aktivt verkat för att de interaationella organisationeraa, FN-systemet och de intemationel la utvecklingsbankerna i ökad utsträckning beaktar miljöaspekter i sin verksamhet. De flesta FN-organisationer och intemationella utvecklings banker har fattat formella beslut om ett integrerat miljöhänsynstagande och arbetar nu med att genomföra detta i konkret handling. Världsbanken har under senare år väsentligt förstärkt sin kompetens på miljöområdet. Alla projektförslag som kan ha betydande negativa effekter på miljön '

måste genomgå miljökonsekvensbedömningar innan de kan komma ifråga Prop. 1991/92:100 för finansiering genom banken. Banken har vidare bidragit till utarbetan- Bil. 4 det av nationella miljöplaner i flera u-länder som fastställer nationella prioriteringar vad gäller miljö och naturresurshållning.

Den globala miljöfonden (GEF) påbörjade sin verksamhet den 1 juli 1991. Fonden som är ett samarbete mellan FNs utvecklingsprogram. Världsbanken och FNs miljöprogram uppgår under en treårig försöksperiod till drygt en miljard US dollar. Från fonden finansieras projekt som på grand av sin globala karaktär inte kan finansieras genom existerande institutioner. GEF har goda föratsättningar att utvecklas till en sammanhållen multilateral mekanism för kostnadseffektiva insatser mot miljöproblem i u-länderaa med global räckvidd.

Inför FNs konferens om miljö och utveckling verkar Sverige för konkreta beslut om ett ökat interaationellt samarbete mellan u-länder och i-länder för att åtgärda de stora miljöproblem som direkt hotar den bas som u-länderaas utveckling måste vila på. Detta föratsätter bl. a. att alla i-länder tar sitt ansvar och når upp till en biståndsvolym som åtminstone motsvarar FNs 0,7-procentmål.

Huvuddelen av källorna när det gäller vissa globala miljöproblem som t.ex. uttunningen av ozonlagret och växthuseffekten finns i i-länderaa. I-länderaa har därför ett särskilt ansvar för att åtgärda dessa problem.

Enligt svensk mening kommer det att krävas ökade resursöverföringar för miljöinsatser i u-länder av åtminstone två slag, principiellt åtskilda, men ömsesidigt förstärkande:

—För det första måste ett ökat samarbete ske med u-länderaa för att bistå dem att lösa de direkt fattigdomsrelaterade miljöproblemen.

—För det andra måste ett ökat samarbete ske med u-länderaa för att de skall kunna delta i globala miljöåtgärder, t ex åtgärder mot klimatförändringar och åtgärder mot uttunning av ozonskiktet.

1 båda fallen måste samarbetet integreras med den övergripande utvecklingspolitiken i de enskilda u-länderaa för att bli verknihgsfulh.

Befolkningsfrågor

Världens befolkning uppgår i dag till närmare 5,4 miljarder människor. Den ökar med en takt som saknar motstycke i historien och kommer att vara uppe i 6,4 miljarder om tio år. Ca 90% av ökningen sker i u-länderaa, särskilt de fattigaste. Befolkningsökningen kan emellertid inte betraktas som en separat företeelse utan måste ses i samband med andra globala utvecklingsfrågor såsom fattigdom, miljö, för låg satsning på social utveckling, utbildning och hälsovård samt låg tillgång på livsmedel och energi. Kulturella faktorer har också betydelse.

Den växande befolkningen ökar trycket på de redan hårt ansträngda naturresurserna. Miljöförstöringen som drabbar mark, skog och vatten på grand av alltför intensiva och skoningslösa brakningsmetoder försämrar hälsa och utkomstmöjligheter för de drabbade människoraa. Många och täta graviditeter tär hårt på kvinnomas hälsa samtidigt som möjligheteraa minskar att sörja för bamens överlevnad. 5

Bristen på ekonomisk utveckling, på utbildning för kvinnor och bristan- Prop. 1991/92:100 de tillgång till mödra- och bamavård är faktorer som håller födelsetalet Bil. 4 uppe på en oacceptabelt hög nivå. Utbildning och läskunnighet för kvinnor har mycket starka samband med minskat baraafödande och sänkt baraadödlighet. Baraafödandet är också lägre i länder där ekonomin förbättrats mer stadigvarande.

Sverige har ända sedan sextiotalet i intemationella fora hävdat betydelsen av befolkningsfrågoma i biståndet. Perspektivet var då att utifrån ett tekniskt-medicinskt synsätt stödja insatser för att begränsa befolkningstillväxten genom familjeplaneringsinsatser.

Insikten om att befolkningsfrågan måste ses utifrån ett brett perspektiv och utifrån individens behov har vuxit sig aht starkare under senare år. Svenskt bistånd bör därför fortsätta att lämnas som en integrerad del av insatser som syftar till att bidra till en balans mellan befolkning och resurser. Detta bör ske genom en aktiv dialog med mottagarländeraa kring befolkningsfrågans betydelse. Även specifika familjeplaneringsinsatser bör givetvis genomföras där det bedöms vara effektivt. Regeringens avsikt är att höja ambitionen i fråga om bistånd på befolkningsområdet.

Behovet av att stödja intemationell metodutveckling, kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte har under det gångna året uppmärksammats i hög grad. Detta arbete bör drivas vidare.

De enskilda organisationemas unika möjligheter att inom detta område göra insatser bör understrykas. Insatser för familjeplanering bör, liksom i andra sammanhang, integreras med stöd till utbildning, mödra- och bamavård. Jag avser därför att ytterligare stödja och förstärka svenska och lokala enskilda organisationers verksamhet på befolkningsområdet.

Stöd till svensk och interaationell forskning är en mycket viktig del av vårt bistånd på befolkningsområdet. En tvärvetenskaplig ansats är central för att nå ökad kunskap beträffande de komplexa samband som styr befolkningsutvecklingen. Den svårbedömda frågan om AIDS påverkan på befolkningsökningen bör särskilt uppmärksammas.

De intemationella organisationeraas roll som stöd till nationella insatser för att bygga upp en egen kapacitet på befolkningsområdet har stor betydelse. FNs befolkningsfond är den viktigaste aktören som samordnare av övriga organisationers verksamhet inom samma och relaterade intressesfärer. Jag anser att FN:s barafond UNICEF och Världshälsoorganisationen bör samverka med UNFPA för att nå ett gott resultat. Frågor som rör flyktingar och den höga urbaniseringstakten har också ett nära samband med befolkningsområdet. Både Världsbanken och de regionala utveck-lingsbankeraa har börjat integrera insatser för att begränsa befolkningstillväxten i sina hälsoprojekt och program. Frågoraa behandlas också i de landstrategier som bankeraa utarbetar för sina låntagarländer.

Tjugo år efter FN:s första befolkningskonferens kommer 1994 en tredje intemationell befolkningskonferens att hållas. Syftet är att granska och följa upp de tidigare konferensema samt att ytterligare förstärka åtgärder på befolkningsområdet. Konferensen skall också anta rekommendationer för det kommande decenniet samt verka för en ökad resursmobilisering.

De interaationella organisationeraa och främst FN:s befolkningsfond 6

UNFPA kommer att få en betydelsefull roll inför konferensen och för att Prop. 1991/92:100 genomföra dess beslut. Sverige fäster stort avseende vid att förberedelser- Bil. 4 na för konferensen genomförs på ett tillfredsställande sätt, både interaationellt, regionalt och nationellt. Jag kommer därför att aktivt bidra till förberedelsearbetet och därvid särskilt främja ett brett u-landsdeltagande. De svenska förberedelseraa för konferensen kommer att inriktas på att få till stånd en bred dialog inför svenska ställningstaganden med företrädare för parlamentariker, enskilda organisationer, forskare och myndigheter.

En ny roll för FN

De dramatiska förändringaraa i de interaationella relationema och då särskilt de förbättrade öst/väst-relationeraa har stärkt FNs roll på det säkerhetspolitiska området. Dessa förändringar har även ökat FNs möjligheter att gripa sig an de globala utmaningar på det ekonomiska och sociala området som bara kan lösas genom nära intemationell samverkan. Det innebär också en ny roll för FN i 1990-talets världsordning. I tidigare avsnitt har jag visat att stabil fred och säkerhet bara uppnås om det internationella samarbetet mer kraftfullt griper sig an världens fattigdomsfrågor, den globala miljöförstöringen, mänskliga rättighets- och demokratifrågor. Samtidigt kan konstateras att senare decenniers ökande ömsesidiga internationella beroenden inte sammanfallit med en motsvarande förstärkning av de multilaterala institutionerna. Tvärtom har Sverige, Norden och en lång rad andra länder med stigande oro noterat tendenser till försvagning av FNs möjligheter och förmåga att spela en central roll i globala ekonomiska och sociala frågor.

Nya möjligheter och nya krav på Världsorganisationen ställer samtidigt krav på reformer av FN-systemet. Klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som påläggs FN och de resurser som ställs till dess förfogande måste minska. Den splittrade organisationsstrakturen har lett till växande svårigheter för medlemmama att styra FN-systemet och medfört svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande effektivitet.

Världsbanken och regionalbankeraa har kommit att spela en allt viktigare roll i utvecklingsarbetet, såväl när det gäller policyskapande som projektutförande. Utvecklingsbankerna är idag inte bara de största multilaterala källorna för kapitalbistånd utan även för tekniskt bistånd. Detta reser viktiga frågor om rollfördelning och relationer mellan utvecklingsbankerna och FN-systemet.

1990-talet kommer att ställa krav på större finansiella resurser för multilateral verksamhet. Det gäller inte minst på områden jag tidigare berört: på katastrof, flykting-, miljö- och befolkningsområdena. Ett starkare och mer effektivt FN måste i högre grad än nu bygga på ett gemensamt finansiellt ansvarstagande. Det är angeläget att nå fram till en ökad samsyn om vilka principer som skall styra bidragsfördelningen i framtiden. Medvetenheten måste också stärkas om att det är ett gemensamt givar- och mottagarintres-se att tillgängliga resurser utnyttjas mer effektivt.

Idag kanaliseras mer än två tredjedelar av FNs årliga resurser om ca 5 miljarder US dollar till bistånd. FNs organisation på detta område har 77

växt fram som resultat av successivt identifierade behov. Den splittrade Prop. 1991/92:100 organisationsstrakturen, överlappning av många pN-organs mandat och Bil. 4 bristen på koordinering har på många områden lett till att FN saknar kritisk massa för att kraftfullt kunna spela en ledande utvecklingspolitisk roll. Samtidigt med denna inre försvagning av FN-systemet påläggs organisationen utifrån hela tiden nya och vidgade uppgifter utan en samtidig förstärkning av dess politiska auktoritet och finansiella resurser.

Glädjande nog finns en växande insikt i det interaationella samfundet om behovet av reformer inom FN, särskilt på de ekonomiska och sociala områdena. Inte på decennier har reformfrågorna i FN stått så i fokus som nu. Även om problemen i FN är många är således en hoppfull utveckling på väg. Sveriges och Nordens strävan är att skapa en så bred förankring som möjligt bland medlemsländema för konstraktiva reformer så att FN bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem. Jag återkommer i ett senare avsnitt till detta reformarbete.

Kvinnoinriktat bistånd

Fattigdomens bördor fördelas mycket ojämnt i tredje världen. Detta gäller inte bara mellan olika länder, regioner och samhällsklasser, utan i hög grad också mellan kvinnor och män. Kvinnans situation är i många fattiga länder väsentligt mer utsatt än mannens.

Kvinnans roll i utvecklingen är inte endast en fråga om jämställdhet och rättvisa. Det finns t.ex. ett faststäUt samband mellan kvinnors utbildning och befolkningstillväxt - bättre utbildade kvinnor föder ofta färre bam. Vidare är kvinnor i minst lika hög utsträckning som män delaktiga i produktionen. Ofta rör sig emellertid kvinnors arbete om produktion för självhushåll eller den informella marknaden, vilket bidrar till att göra detta mindre synligt än mäns. Betydelsen är dock inte alls mindre. Tvärtom är denna typ av produktion avgörande för fattiga hushålls försörjning och möjligheter att förbättra sin situation.

Uppmärksamheten i dessa frågor har på senare år fokuserats på den afrikanska kvinnans situation. Detta är naturligt givet den svåra situation som råder generellt i Afrika, och att den tyngsta bördan otvivelaktigt faller på kvinnan. Den ökade insikten hos många biståndsgivare, och även afrikanska regeringar, har bidragit till att öka medvetenheten om kvinnornas roll i utvecklingsprocessen inom biståndsarbetet.

Situationen i Asien ter sig något annorlunda, men inte nödvändigtvis bättre för kvinnoma. Trots ekonomiska framsteg visar undersökningar att ojämlikheten inom hushållen på många håll tilltar. Det faktum att den förväntade livslängden på många håll i Asien är väsentligt lägre för kvinnor än för män har uppmärksammats upprörande lite såväl i berörda länder som intemationellt. Beräkningar visar att det skulle finnas ungefar 100 miljoner kvinnor mer i Asien om kvinnor kunde leva lika väl som män.

Biståndet kan spela en viktig roll för att förbättra de asiatiska kvinnornas situation, både genom särskilt riktade insatser och genom att bidra till en attitydförändring. I sina asiatiska samarbetsländer bör de svenska bi-ståndsmyndighetema därför öka ansträngningarna för att även kvinnor

skall få lika tillgång till utbildning och på annat sätt bli delaktiga i den Prop. 1991/92: 100 ekonomiska utvecklingen. Denna strävan bör självfallet prägla hela det Bil. 4 svenska utvecklingssamarbetet.

SIDA har aktivt arbetat för att synliggöra kvinnors roll i utvecklingen. Ansträngningarna har medvetet varit koncentrerade mot att integrera kvinnofrågor i hela det bistånd som ges till programländerna. 1 detta arbete har kvinnoenheten och kvinnohandläggaraa på biståndskontoren en initierande och drivande roll. Frågan om kvinnohandläggaraa skall vara lokalanställd eller utsänd personal har tagits upp av riksdagen (UU 15, rskr 242). Jag vill i detta sammanhang peka på de goda resultat som uppnåtts med nuvarande förfarande. Det är dock SlDAs uppgift att, i samråd med respektive mottagarland, avgöra prioriteringar av detta slag.

Sverige kommer också i fortsättningen att aktivt verka för att kvinnofrågorna skall uppmärksammas interaationellt. Detta gäller inte minst i det multilaterala arbetet inom FN. Även om mycket återstår att göra kan på senare år noteras en ökad medvetenhet hos flera FN-organ om betydelsen av att främja kvinnors roll i hela utvecklingsprocessen. Världsbanken har t. ex. på nordiskt initiativ avsevärt ökat sina ansträngningar i detta avseende.

FNs generalförsamling har beslutat att en ny världskvinnokonferens skall äga ram år 1995. Detta innebär en viktig markering av kvinnofrågornas betydelse inom FN-systemet och för FNs medlemsländer. Vid konferensen skall en handlingsplan antas om bl. a. kvinnor i utvecklingsländer. Formerna för det svenska förberedelsearbetet inför kvinnokonferensen bereds inom regeringskansliet.

U-lands- och biståndsinformation

Biståndsmyndigheter, folkrörelser och enskilda organisationer som arbetar med biståndsverksamhet ägnar sig samtliga aktivt åt information och opinionsbildning i Sverige. Informationsarbetet bidrar till att skapa förståelse och engagemang i Sverige för u-länderaas situation och det svenska utvecklingssamarbetet.

Omvälvningaraa i Central- och Östeuropa, kriget vid Persiska viken samt fokuseringen på EG i samband med EES-avtalet och ett eventuellt svenskt medlemskap är omvälvande interaationella skeenden som natur ligen kommit i fokus för massmedias och allmänhetens intresse. Intresset för u-länderaa och utvecklingssamarbete har kommit i skymundan. Frå gorna kring nyttan med biståndet ställs också alltmer. Inte sällan förmed las negativa stämningar. Hungerkatastrofer, ökade flyktingströmmar och u-ländemas skuldproblem har fått mindre uppmärksamhet i massmedia och lett till att problemen lätt glöms bort. Men problemen finns där alltjämt och i många länder och regioner är situationen till och med värre. Mot denna bakgrand är det desto viktigare att öka satsningaraa på infor mationsverksamhet och söka ge en så bred bild som möjligt av situationen i u-länderna och resultaten av svenskt bistånd och utvecklingssamarbete. Information om förhållandena i u-länderaa och ansträngningaraa som görs där för att förbättra människoraas situation kan bidra till att öka 79

förståelsen för problem och sammanhang och därmed kanske också till att Prop. 1991/92:100 minska tendenser till främlingsfientlighet i det svenska samhället. Ett Bil. 4 viktigt syfte bör vara att främja ett konstraktivt samtal i det svenska samhället som grandar sig på fakta och kan bidra till att biståndet förändras så att det i ännu högre grad kan förbättra livsvillkoren för världens fattiga.

Under 1987 gav riksdagen regeringen i uppdrag att göra en översyn av den statligt finansierade informationen om u-länder och utvecklingssamarbete. Regeringen tillsatte en utredning som överlämnade sitt betänkande "U-lands- och biståndsinformation" (SOU 1988:19) i april 1988. Utredningen underströk betydelsen av informations- och opinionsarbetet i biståndssamarbetet för att möjliggöra ett fortsatt stort och ändamålsenligt bistånd. Det är ytterst angeläget att dessa ansträngningar ökas. Biståndsmyndigheter, folkrörelser samt enskilda organisationer bör därmed ges utökade resurser. Under anslagsposteraa Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer samt Information genom SIDA har jag redovisat mina överväganden vad gäller målsättning och medelstilldelning rörande informationsverksamheten.

Utrikesdepartementet, biståndsmyndigheteraa, folkbildningsorgan, folkrörelser och enskilda organisationer som bedriver biståndsverksamhet bör också ansvara för information och utbildning om denna verksamhet. För att få en så heltäckande och effektiv information som möjligt bör samtliga aktörer på informationsområdet utbyta erfarenheter och fortlöpande samråda om sina respektive informationsverksamheter.

Informationssatsningar av det slag som informations- och debattdagarna Biståndet Behövs utgör finner jag mycket angelägna och medel för detta ändamål bör finnas tillgängliga. Denna typ av arrangemang bör vara ett kontinuerligt inslag vartannat år för att samla myndigheter, folkrörelser, enskilda organisationer, näringsliv, skolor och andra intresserade som är engagerade i biståndsverksamhet. Biståndsmässan är också ett utmärkt tillfälle att nå ut till en bred allmänhet.

Mottagarländernas ansvar — givarnas stöd

Ansvaret för utvecklingen i ett land måste alltid ligga på landet självt, dess regering och folk. Biståndet har likväl en viktig uppgift att i samverkan med ländema skapa föratsättningar för långsiktig utveckling. Framgång är nödvändig om levnadsvillkoren skall förbättras för de fattiga befolknings-majoriteteraa. 1 detta arbete finns inga enkla lösningar. Ekonomisk tillväxt och en rättvisare inkomstfördelning föratsätter en utvecklingspolitik som i högre grad än hittills bygger på deltagande och inflytande från den breda befolkningsmajoriteten.

Stora förväntningar ställs härvid på u-länderaa. Den egna befolkningen kräver mer inflytande och att regeringen kan främja socialt och ekono miskt välbefinnande. Biståndsgivaraa vill se resuUat av de satsningar som görs inom olika områden och kraven på mottagarländeraas regeringar skärps. Frågor om samhällets organisation lyfts fram. Möjligheter för privata initiativ, deltagande och inflytande på samhällsutvecklingen måste 80

skapas och frågor om ansvarstagande och effektivitet i ledarskapet kräver Prop. 1991/92:100 svar. Bil. 4

Särskilt för länder som under lång tid befunnit sig i ekonomisk kris ställer dessa ökade krav och förväntningar de politiska problemen i fokus. Inflytande, rättvisa och långsiktig hållbarhet kräver en helhetssyn i utvecklingspolitiken, en utveckling som integrerar tillväxt och välfärd och som tar tillvara och vidgar möjlighetema för enskilda och grapper att utnyttja sina resurser.

Svårigheteraa med att åstadkomma en sådan utveckling, som också blir märkbar, har rabbat tillförsikten och minskat förtroendet för den politiska ledningen i många länder. Brister i ekonomiskt och politiskt ansvarstagande har lett till ökad ineffektivitet i olika sektorer av ekonomin och inte sällan korraption. Fallande levnadsstandard, arbetslöshet och ökad inflation har skapat missnöje.

Många länder behöver en bättre utvecklingspolitik, vilket främst innebär ekonomisk-politiska reformer för att skapa en mer stabil och gynnsam miljö för produktion och större inflytande och delaktighet i besluten. Samma regimer, som med starkt folkligt stöd förde koloniema till självständighet, har förlorat sin legitimitet. I takt med att oförmågan att effektivt ta itu med de nu uppenbara ekonomiska problemen tilltar missnöjet.

Mottagarlandets ansvar måste åtempprättas. Ansvaret gentemot den egna befolkningen måste bli tydligt och rollfördelningen mellan biståndsgivarna och mottagarländema måste klarläggas.

Erfarenhetema från det senaste decenniets insatser visar att endast en utveckling som är väl förankrad i inhemska förhållanden och politik har möjligheter att lyckas. Omvärldens bidrag till förändringar är viktiga. Avgörande är ändå inhemskt initierade förändringar. Därför måste ansvar utkrävas och förändringar genomföras inom länderaa. Demokratisering, respekt för mänskliga rättigheter och social mobilisering framstår allt tydligare som föratsättningar för en hållbar politik.

Det svenska biståndet har anpassats till de förändrade föratsättningarna. Riksdagen antog år 1989 riktlinjer för biståndet till Afrika på l990-ta-let. Ett omfattande analysarbete låg till grand för detta beslut. Huvudfrågan gällde hur inriktning, organisation och arbetssätt inom biståndet kunde utvecklas och effektiviseras för att ta tillvara möjligheter i utvecklingssamarbetet och möta nya krav. Riksdagen fastslog att huvudmålet för svenskt utvecklingssamarbete med Afrika under 1990-talet är att främja en långsiktig utveckling som förmår höja de fattiga folkens levnadsnivå. Biståndet skall främja en politik för en mer öppen och decentraliserad ekonomi kombinerat med ett stärkt socialt ansvar. Stöd till bättre hushållning med naturresurseraa, rehabilitering av infrastrakturen och kunskapsutveckling och institutionell kapacitetsförstärkning är andra centrala element.

SIDA följde upp dessa riktlinjer med att klargöra rollerna gentemot mottagarna i det praktiska biståndsarbetet. Mottagarländernas ökade an svar för insatseraa poängteras liksom vikten av koncentration i SIDAs stöd. Andra viktiga slutsatser gäller fortsatt utveckling av SIDAs roller inom upphandling, styrning och uppföljning. Till detta förändrade arbets- °

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

sätt hör också ambitionen att få en bättre och effektivare samordning med Prop. 1991/92:100 andra givare i mottagarlandet. Regering och riksdag ställde sig bakom de Bil. 4 föreslagna förändringaraa.

Jag menar att detta reformarbete med klargörande av rollfördelning och med kapacitetsbyggande måste fortsätta. Det skall baseras på en realistisk analys av de faktiska föratsättningaraa i de enskilda ländema för en ny rollfördelning. Riskeraa för korraption och ineffektivt utnyttjande av biståndet måste minimeras. I många länder behövs en bättre utvecklingspolitik. Framför allt i de fattigaste ländema kan biståndet spela en viktig roll i denna process. Ekonomisk återhämtning kräver resurser. Investeringar inom undervisning, hälsovård och vattenförsörjning är avgörande för de fattigas levnadsvillkor. Det är framför allt viktigt för att de fattiga själva skall kunna driva utvecklingen framåt. Att stärka kvinnomas ställning är en föratsättning för att nå varaktiva resultat i kampen mot fattigdomen.

Hållbara lösningar på dessa utvecklingsfrågor är enligt min mening beroende av en demokratisk samhällsutveckling. Den politiska utvecklingen i länderna är central liksom mer folkligt förankrade och demokratiska styrformer. Många länder försöker nu utforma en effektivare och rättvisare utvecklingspolitik. För detta krävs fungerande marknadsekonomi, effektiva sociala och politiska institutioner, investeringar i infrastraktur och anpassad teknologi. Kraven på ansvar och öppenhet ställs av givaraa. Ännu viktigare är att de framförs med växande styrka från länderaas egen befolkning. Biståndet har en viktig roll att spela i denna process. Inte minst folkrörelseraa och enskilda organisationer kan genom att stärka en pluralistisk samhällsutveckling verka pådrivande.

Som biståndsgivare skall vi kunna samarbeta med regeringar som på ett ansvarsfullt och brett sätt representerar sitt lands befolkning. Om vi tar detta på allvar innebär det att krav också gentemot givarna på anpassning av biståndet måste accepteras. Det är viktigt att biståndet utformas så att det underlättar en mobilisering av landets egna resurser. Det gäller såväl finansiella resurser som teknisk och mänsklig kapacitet. Biståndets huvudsyfte måste vara hjälp till självhjälp, att så långt det är möjligt främja det produktiva utnyttjandet och utvecklingen av de resurser som redan finns i mottagarländeraa, exempelvis stöd till familjejordbrak, privatisering av statliga kreditinstitut, avskaffande av priskontroll, etc. På så sätt byggs den solida bas upp som är en föratsättning för den sociala välfärden.

För hållbara lösningar på de ekonomiska och sociala problemen måste givarna i sitt bistånd till de fattigaste länderaa undvika att genom för många och för stora projekt som kräver stora resurser för genomförande och drift snedvrida resursallokeringen. Syftet måste i första hand vara att främja en verksamhet som höjer produktiviteten i ett bredare perspektiv.

För att skapa förutsättningar för en ökad produktion med ett brett deltagande är den makroekonomiska politiken central. Framför allt måste produktiviteten i jordbraket höjas inte minst för de länder som befinner sig i kris. Jordbraket är ryggraden i de flesta fattiga länderaas ekonomier och av central betydelse för de fattigas försörjning. Bönder och andra småföretagare behöver inte bara få en skälig ersättning för sina produkter. De behöver också tillgång till krediter och investeringsvaror om de skall 2

kunna höja sin produktivitet. Avsättning för produktema måste säkerstäl- Prop. 1991/92: 100 las genom skapande av fungerande marknader baserad på normala mark- Bil. 4 nadsekonomiska principer.

Därför måste ländema på ett bättre sätt hushålla med sina resurser och satsa tillgängliga medel på områden som ger hållbara resultat som kommer folkflertalet tillgodo. Man kan inte fortsätta att av knappa resurser subventionera olönsamma företag. Det medför bl. a. att man tar viktiga resurser från områden som skulle ge bättre resultat. Inte sällan har ett givarstyrt, projektinriktat bistånd främjat sådana prioriteringar som resulterat i en snedvriden investeringspolitik.

Viljan och ansträngningaraa i u-landssamhällena själva är avgörande för om en utveckling mot en mer öppen och dencentraliserad ekonomi och ett starkare socialt ansvar skall komma till stånd. Det gäller inte bara behoven av en gynnsam ekonomisk politik utan också av investeringar i infrastraktur och sociala sektorer. Det innefattar behovet av en ansvarsfull offentlig sektor som ges klara mandat för sin verksamhet. Sammantaget utgör detta viktiga föratsättningar för att människors kunskaper och förmåga skall komma till sin rätt.

Biståndet har en viktig roll att spela för de fattigare länderaas möjligheter att genomföra en sådan politik. Jag vill betona vikten av övergång till marknadsekonomi. Marknaden är en viktig utvecklingskraft men den är ensam inte lösningen på u-ländemas problem. Ansvarsfulla satsningar på social utveckling är också betydelsefulla liksom utveckling och uppbyggnad av samhälleliga institutioner som sätter ramar och fastställer spelregler. Rättsstaten måste vämas. Jag anser att vi bör bidra till att skapa en utvecklingsfrämjande miljö för produktion och som kan se till att den fattige får del av utvecklingen.

Bekämpande av fattigdomen måste inta en central plats i biståndet. Det k.'ävs fördjupade satsningar på utbildning och hälsovård. Det är framför allt viktigt att främja kvinnomas deltagande i utvecklingsprocessen. Det gäller inte bara utbildning och mödravård utan också frågor som lagstiftning, tillgång till produktiva resurser och möjligheter att delta i de politiska processema.

Attityder, regler och institutionella förhållanden inom ett land utgör avgörande föratsättningar för utvecklingen. Förvaltnings- och institutionsutveckling måste därför även i fortsättningen ha en central plats i biståndet. Det gäller såväl utveckling av människornas egna resurser genom utbildning och hälsa som att bönder och mindre företagare skall ges reella möjligheter att öka sin produktivitet, inte bara genom ekonomiska incitament utan också genom att nödvändig lagstiftning och infrastraktur byggs upp.

Ett allvarligt problem som på senare tid rönt allt större uppmärksamhet gäller effekterna på mottagarländeraa av ett omfattande projektbistånd. Administrationen blir i sådana fall hårt ansträngd, vilket måste uppmärk sammas mera. Jag vill i detta sammanhang framhålla programbiståndets betydelse. Programstöd ges som ett generellt stöd till ett mottagarland för att underlätta genomförandet av ett reformprogram för ekonomin som helhet eller inom en viss sektor. Oftast, men inte alltid, antar det formen -

av snabbutbetalbart importstöd. Programbistånd på makro- och sektor- Prop. 1991/92:100 nivå kopplat med tekniskt bistånd till kapacitetsuppbyggnad av nyckel- Bil. 4 funktioner kan i vissa fall vara ett medel för att stärka mottagarlandets förmåga att föra en utvecklingsfrämjande politik.

Programbistånd föratsätter dock att mottagaren har vilja, kapacitet och förmåga att fördela de ekonomiska resursema på ett effektivt och utvecklingsfrämjande sätt. I de flesta fall föratsätts ett strakturanpassningsprogram med stöd av Världsbanken, Interaationella Valutafonden och givarsamfundet. Med dessa föratsättningar uppfyllda, anser jag att programbistånd är en effektiv biståndsform för långsiktig utveckling. Det kan bidra till att utländsk valuta finns tillgängligt genom banksystemet för en verkstadsägare, en jordbrakare eller en skola som behöver bättre utrastning för produktion och utbildning. Programbiståndet kan möjliggöra såväl import av nödvändiga varor för konsumtion som för inhemska aktörers investeringar. Båda dessa komponenter är vitala för att uppnå tillväxt och en hållbar utveckling.

Biståndsgivaraa kan tillsammans med mottagaraa skapa och utveckla sådana institutioner och processer som främjar den önskvärda utvecklingen. Jag anser att dessa frågor måste ha en central plats i dialogen med mottagarna. Det kan röra mycket konkreta frågor om hur landet prioriterar sina offentliga resurser, subventionering av verksamhet som har ringa betydelse för utvecklingen, satsningar på utbildning och hälsovård. Den globala avspänningen och den intemationella nedrastningen bör också få konsekvenser i u-länderaas militära budgetar. Jag menar att biståndsgivaren har ett berättigat intresse av att närmare kunna diskutera sådana avvägningar med mottagaren. Inom ramen för SPA har analyser av och en dialog mellan mottagarlandet och givaraa om utgifts- och budgetpolitik inletts. Jag välkomnar detta initiativ som kan bidra till ett mer förtroendefullt samarbete mellan givare och mottagare byggt på ömsesidig respekt och ansvar. Speciella krav och administrativa ratiner för uppföljning av givarnas stöd kan bli ett stort problem för mottagarlandets finansdepartement, som har ansvaret att göra en realistisk budget och att föra en ansvarsfull utvecklingspolitik. I arbetet med budgetanalyser är det därför också väsentligt att givaraas betydelse på gott och ont belyses.

I vissa länder och situationer kommer det även fortsättningsvis att krävas satsningar på större projekt. Det viktiga, som jag vill betona, är att biståndet sätts in i sitt rätta sammanhang och svarar mot klart uttalade behov hos en ansvarsfull mottagare. Verksamheten måste vara förankrad i mottagarsamhället. Insatseraa måste vara utformade så att de tillför länderaa kunskap och hjälp till institutionsbyggande och så att de inhemska resurseraa mobiliseras på ett effektivare sätt. För att detta skall lyckas krävs inte bara ansvarsfulla mottagare utan också ansvarsfulla givare. Endast så kan biståndet bli den hjälp till självhjälp som är dess yttersta syfte.

Detta innebär också att rollfördelningen mellan olika aktörer måste kartläggas och att effektiva beslutsprocesser utformas. Inom det svenska biståndet har frågor om hur biståndet skall kunna administreras och bedrivas på ett effektivt sätt belysts i offentliga utredningar. Det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer behandlades av riksdagen i sam-

band med ställningstagande fill förra årets proposition. I vissa fall finns Prop. 1991/92:100 dock behov av en klarare fördelning av ansvar mellan SIDA och övriga Bil. 4 biståndsmyndigheter samt mellan myndigheteraa och regeringskansliet. Jag avser därför att genom fortsatt översyn av styraings- och samverkans-formeraa ytterligare effektivisera utvecklingssamarbetet. Slutsatser rörande det multilaterala biståndet presenteras för riksdagens ställningstagande i årets proposition.

Som jag tidigare visat spelar beslutsprocessen hos givaraa en roll och det är viktigt att vår förmåga att föratse och ta hänsyn till olika faktorer förbättras. Utvärderingar av satsningar på projekt- och sektomivå genomförs kontinuerligt inom alla biståndsmyndigheteraa. Såväl SIDA som BITS har inkommit med sina fördjupade anslagsframställningar som mer utförligt diskuterar och redovisar resultaten i biståndet. Angreppssätten med redovisningar av teman och delprogram ger värdefull information. De mer översiktliga redovisningaraa visar också på att underlaget i form av utvärderingar och resultattänkande är ojämnt. Ett arbete för att främja ökad systematik i myndighetemas utvärderingar och lärande behövs. Bl. a. behöver kostnadseffektiviteten behandlas mer systematiskt i utvärdering-araa. Jag återkommer även till förslaget om att inrätta ett särskilt sekretariat för mer övergripande utvärderingar och resultatanalys i bistånds- och u-landspolitiska frågor.

Utvärderingssekretariatet

Ett analysarbete om effektiviteten i det svenska biståndet resulterade i rapporten Bra beslut. Ds 1990:63. Utredningen finner bl.a. att det finns brister i det beslutsunderlag som lämnas till departement, regering och riksdag. Viss kritik framförs för att denna inte tillräckligt belyst behov av kompetensuppbyggnad inom nuvarande organisationer.

Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget om att inrätta ett fristående sekretariat för utvärdering. SIDA framhåller vikten av att ett sådant sekretariat får uppgifter som kompletterar den utvärderingsverksamhet som redan existerar inom biståndet. BITS ser en sådan funktion som viktig för ett fortsatt tillvaratagande av erfarenhetema från biståndet och utvecklingsprocessen. SAREC instämmer i behovet av en självständig organisation för utvärderingar men menar att utredningen inte ger något bra underlag för att överväga altemativa former att förstärka utvärderingsverksamheten. Statskontoret anser att behovet av övergripande utvärderingar borde kunna tillgodoses inom det befintliga utredningsväsendet. Även RRV anmäler tveksamhet till förslaget att inrätta en särskild utvärderingsorganisation.

Frågan om inrättandet av ett separat utvärderingssekretariat diskutera des i utrikesutskottet på grandval av regeringens proposition 1990/91:100 Bilaga 5 och en särskild motion i frågan. Utskottet konstaterade att det kan finnas fördelar med en fristående utvärderingsfunktion för att komplettera det arbete som görs inom de enskilda biståndsorganen, i enlighet med förslaget i utredningen och uttalade sig intresserat av att få ta del av 85

kommande förslag. Regeringen återkom i kompletteringspropositionen Prop. 1991/92:100 1990/91:150 med förslag om att ett sekretariat skall inrättas. Förslaget fick Bil. 4 en positiv behandling i riksdagen.

1 enlighet med riksdagens beslut avser regeringen inrätta en tidsbegränsad försöksverksamhet med ett sekretariat för utvecklingspolitiska utredningar. Uppgiften är att ta fram analyser och utvärderingar gällande bistånd och utvecklingsfrågor och intemationellt utvecklingssamarbete i syfte att ge regeringen ett bättre underlag för effektiviseringen av det svenska utvecklingssamarbetet. Sekretariatet bör organiseras som en kommitté under utrikesdepartementet med ett tvåårigt mandat. Därefter bör organisationsformen prövas på nytt. Sekretariatet skall lägga ut, hålla samman och i viss utsträckning självt delta i olika studier. Sekretariatet skall presentera sina slutsatser till utrikesdepartementet och samarbeta med biståndsmyndigheteraa i utvärderingsfrågor. Kostnadema för den nya organisationen beräknas första året uppgå till 5 milj. kr. Finansiering sker genom resurser som finns avsatta inom biståndsramen för utredningar m.m.

Försöksverksamheten med ett utvärderingssekretariat ersätter dock inte behovet av att i högre grad och i mer systematiska former integrera resultatbedömningar och utvärderingar i myndighetemas och utrikesdepartementets/regeringens löpande arbete, såsom påpekats i rapporten.

Biståndet och EG

Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Det svenska biståndet kommer inte att på något generellt sätt beröras av Sveriges närmande till EG genom avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Med ansökan om ett medlemskap i EG har även biståndet blivit en fråga inom Europapolitiken.

EG är i sig själv en stor och viktig biståndsgivare. Som medlem i EG kommer Sverige att bidra till ett relativt omfattande bistånd som går till de flesta av världens u-länder med tyngdpunkten i Afrika. En annan frågeställning som biståndet ställs inför är huravida ett medlemskap i EG innebär åtaganden som påverkar det bistånd Sverige redan bedriver.

Under våren 1991 bildades inom utrikesdepartementet en arbetsgrapp med uppgift att söka klarlägga vilka konsekvenser och frågeställningar utsikten om ett medlemskap i EG ställer biståndet inför. 1 arbetsgrappen har berörda delar av regeringskansliet och företrädare för biståndsmyndigheteraa deltagit. Till arbetet har också en referensgrapp varit knuten, med en bred representation från folkrörelser, forskning, näringsliv och annan expertis på utvecklingsområdet. Under hösten 1991 har utrikesdepartementet färdigstäUt informationsskrifter om biståndet inför en EG-anslutning i serierna "Fakta Europa" och "Aktuellt i biståndspolitiken".

Bistånd har funnits med som en del av EGs politik ända sedan gemen skapens tillkomst 1957. Till en början var biståndet begränsat till olika former av stöd och samarbete med 18 av de ursprangliga EEC-statemas f. d. kolonier. Biståndsverksamheten har sedan dess kommit att utsträckas °"

till flertalet utvecklingsländer i tredje världen och biståndet är idag en Prop. 1991/92:100 integrerad del av gemenskapens utrikes- och handelspolitik. Idag kanalise- Bil. 4 ras 14 % av medlemsländemas samlade bistånd genom EG-kommissionen.

Den största och viktigaste delen av EGs bistånd ges inom den s.k. Lomé-konventionen. Denna är ett vitt omspännande avtal mellan EGs medlemsstater och 69 länder i Afrika (samtliga söder om Sahara utom Sydafrika), Karibien och Stillahavsområdet. Den nu gällande Lomé IV reglerar handel, bistånd och krediter under perioden 1990-2000. För de fem första åren har EG förbundit sig att ställa sammanlagt 12 miljarder ECU till förfogande för bistånd (90%) och krediter (10%).

Inte minst Storbritanniens och senare Portugals och Spaniens inträden föranledde gemenskapen att inleda biståndssamarbete även med andra delar av världen. Idag mottar de flesta ländema i Latinamerika och Asien bistånd från kommissionen, i former som är flexiblare än för Lomé-länder-na. Målsättning och biståndsform kan variera från land till land, beroende på bl. a. utvecklingsnivå och EGs egna intressen i samarbetet.

När det gäller katastrofinsatser har EG-kommissionen de senaste åren tagit på sig en allt viktigare koordinerande roll, vilket visades bl. a. vid översvämningskatastrofen i Bangladesh 1991 och efter kurdemas flykt i norra Irak samma år. Vidare har EG-kommissionen också tagit ett flertal initiativ för bistånd till Central- och Östeuropa och leder givarkoordineringen inom den s. k. G-24 grappen. På dessa områden har EG-kommissionen visat en avsevärd snabbhet och flexibilitet, och till viss del kommit att ersätta medlemsländemas bilaterala insatser.

En fråga av central betydelse är till vilken grad de svenska biståndsmålen överensstämmer med inriktningen av EGs biståndsprogram. Det är min bedömning att det inte finns några avgörande skillnader mellan EGs biståndspolitik och den svenska. Den största delen av EGs bistånd går till de fattigaste ländema, särskilt de afrikanska inom Lomé-konventionen. Inriktningen mot fattigdomsbekämpning är tydlig även i samarbetet med andra länder.

Med åtagandet att vara med och finansiera EGs bistånd följer naturligen vissa möjligheter att påverka dess mål och inriktning. För biständsfrågor bildar Danmark, Nederiändema, Storbritannien och Tyskland en samrådsgrapp som möts på flera nivåer, inklusive ministeraivå inför rådets möten. Denna grapp har ett avgörande inflytande på beslutsfattandet i biståndsfrågor. Då Sverige i allmänhet har en betydande samsyn med en del av dessa länder i biståndsfrågor verkar det troligt att Sverige vid ett medlemskap kan samarbeta med denna grapp.

När det gäller det bilaterala biståndet är EGs inflytande på medlemsländernas agerande relativt begränsat. Det enda fall där EGs beslut har direkt inflytande över medlemsländeraa är vid beslut om bindande sanktioner mot tredje land. Detta skedde t.ex. under en period mot Kina efter händelserna på Himmelska Fridens Torg i juni 1989. Detta vapen har dock används mycket sparsamt. Sverige har på egen hand fattat liknande beslut i dessa fall.

Det är alltså min bedömning att en anslutning till EG inte kommer att föranleda någon omläggning av kursen för den svenska biståndspolitiken. 87

Att kanalisera en del av biståndet genom EG är förenligt med Sveriges Prop. 1991/92:100 nuvarande mål på biståndsområdet, och i hög grad jämförbart med det Bil. 4 multilaterala bistånd vi idag medverkar i. Det övriga svenska biståndet kommer, som EG ser ut idag, att påverkas endast i mindre grad.

En viss anpassning i biståndsbudgeten kommer att bli nödvändig. Givet enprocentmålet kommer i den svenska biståndsbudgeten plats att få beredas för ca 1 miljard SEK eller ca 7% av den totala budgeten. Detta behöver dock inte betyda en minskad svensk biståndsinsats. Aktörer som idag bidrar till svenskt bistånds genomförande kommer genom ett medlemskap att ges nya möjligheter att verka inom EGs bistånd.

I det perspektivet är det angeläget att aktörer inom det svenska biståndet på olika sätt förbereder sig för ett medlemskap. EES-avtalet erbjuder redan en möjlighet för svensk u-landsforskning att deltaga i EGs program Science and Technology for Development (STD). Jag finner det önskvärt att även andra möjligheter till samverkan med EG på biståndsområdet redan före ett medlemsskap tas tillvara.

Ett medlemskap kan ge det svenska biståndet nya möjligheter. EG har stor betydelse för u-ländema, inte minst för Afrika, och har relativt sett mer utvecklade ekonomiska förbindelser med u-länderaa än Sverige. Att vara med och forma EGs handels- och biståndpolitik kan innebära att den samlade betydelsen av Sveriges politik gentemot u-ländema ökar.

Aktuella utredningar m.m.

Översyn av det muhilaterala biståndet

Regeringen tillsatte 1989 en parlamentariskt sammansatt kommitté för en översyn av svenskt multilateralt utvecklingssamarbete. Kommitténs betänkande Bistånd genom Intemationella Organisationer (SOU 1991:48) framlades i juni 1991 och har remitterats till ett stort antal myndigheter och organisationer.'

Betänkandet

Betänkandet är övervägande beskrivande till sin natur och innehåller en mycket grandlig översyn av Sveriges engagemang i FN-systemets och de internationella finansieringsorganens utvecklingsverksamhet. Kommittén gör också en genomgång av de enskilda organisationeraas roll och multibi-biståndet. I ett särskilt avsnitt berörs stöd till strakturanpassning och de ekonomiska anpassningsprogrammen som en viktig del av det muhilaterala biståndet. Effektivitet och utvärderingssystem behandlas relativt utförligt liksom några strakturproblem inom det multilaterala biståndssyste-

' Utredningens ordförande var f.d. vice riksbankschefen Hans Lundström. Övriga kommittéledamöter var riksdagsledamöterna Karl-Göran Biörsmark, Birgitta Hambraeus, Evert Svensson och Kristina Svensson. En sammanställning av re missvar på kommitténs betänkande finns tillgänglig på avdelningen för intematio nellt utvecklingssamarbete och mänskliga rättigheter. 88

met. Slufligen diskuteras frågor som gäller de svenska beredningsresurser- Prop. 1991/92:100 na för multilateralt bistånd. Bil. 4

Ur kommitténs översyn av de interaationella organisationema är följande särskilt värt att notera:

Världsbanken/IDA är den viktigaste kanalen för både det totala och det svenska multilaterala biståndet och har även en betydande roll som koordinator för bilateralt bistånd. Världsbanken har anseende som en av de effektivaste biståndsgivande organisationema. Det hindrar inte att felbedömningar förekommit. Dessa skiljer sig inte nämnvärt från andra biståndsgivares. Konsekvensema av en felbedömning från Världsbankens sida förstoras emellertid genom omfattningen av bankens verksamhet och den centrala roll som banken spelar"i den intemationella biståndsgivning-en. Detta understryker vikten av att länder som låter en stor del av sitt multilaterala bistånd gå genom IDA - och dit hör Sverige - ger hög prioritet åt styming och uppföljning av Världsbankens policy och verksamhet.

De regionala utvecklingsbankerna och -fonderaa utvecklas i en från svensk biståndspolitisk synpunkt positiv riktning. Denna utveckling är väsentlig vid en bedömning av regionalbankeraa och deras potential. Kommittén har en i princip positiv inställning till dessa banker och till förslag som är ägnade att stärka dem och deras verksamhet. Kommittén ser regionalbankeraa inte bara som ett komplement utan också som ett i vissa avseenden värdefullt alteraativ till Världsbanken. I förhållande till denna har de fördelen av en stark regional förankring. Möjligen kan en kompetensförstärkning främjas genom viss arbetsfördelning och specialisering. Ökat erfarenhetsutbyte och samarbete regionalbankeraa emellan bör understödjas. Regionalbankeraas möjligheter att i vissa fall fungera som brobyggare mellan Bretton Woods-institutionema och låntagarlän-derna bör också utnyttjas och utvecklas. Det är också väsentligt att främja svenska företags möjligheter att medverka i projekt som finansieras av utvecklingsbankeraa.

UNDPs roll som FNs centrala organ för biståndskoordinering har undergrävts av bristande resurser. Även trepartssamarbetet (UNDP, mottagarlandet, genomförande organisation) har inneburit begränsningar. Verksamheten har inte kunnat hållas samman. UNDPs breda mandat, utbyggda fältorganisation och centrala roll vid samordningen av multilateralt bistånd på länderaivå är emellertid tillgångar som motiverar en diskussion av möjligheteraa att stärka UNDP. Kommittén delar helt Nordiska FN-projektets uppfattning vad gäller effektivare strakturer och styrformer för UNDP liksom genereUt för FN-systemets biståndsverksamhet. Ett antal synpunkter lämnas på områden där UNDPs verksamhet bör förstärkas, bl. a. att UNDP bör förses med en exekutivstyrelse som kan styra och följa verksamheten och att UNDP bör koncentrera sin verksamhet till tekniskt bistånd för utveckling av mänskliga resurser. Nya modeller för bidragsgivningen liknande dem som används i utvecklingsbankerna bör också prövas.

UNlCEFs, FNs barnfonds, verksamhet och målsättning överensstäm mer mycket väl med de svenska biståndspolitiska målen. UNlCEFs fattig- 89

domsinriktning kommer till uttryck i fördelningen både mellan ländema Prop. 1991/92:100 och inom länderaa. Satsningen på de sociala sektoreraa och på de svaga Bil. 4 grapperaa kvinnor och bara ligger helt i linje med de svenska biståndsmålen. Sverige har genom åren lyckats väl med att påverka UNICEF i flera angelägna frågor. Storleken av de svenska bidragen (för närvarande mer än 10% av samtliga länders bidrag) och det samlade nordiska bidraget (för närvarande 30%) har givetvis förstärkt Sveriges och Nordens inflytande i UNICEF. Den aktiva svenska UNlCEF-politiken bör enligt kommitténs uppfattning ge Sverige goda möjligheter att även fortsättningsvis påverka UNlCEFs verksamhet.

Flyktingorganisationema spelar en allt viktigare roll mot bakgrand av den förvärrade flyktingsituationen i världen. Flykting- och migrations-problemen kommer av allt att döma att höra till de stora utmaningar som det intemationella samfundet ställs inför under 1990-talet. Vad FN-orga-nisationeraa kan uppnå med sina flyktinginsatser måste ses i förhållande till de resurser som står till deras förfogande. UNHCR bistår direkt drygt sju miljoner flyktingar med resurser motsvarande ungefar 1,17 kr. per flykting och dag. Motsvarande resurser uppskattas för WFP till ca 40 öre och för UNRWA till ca 1,55 kr. per flykting och dag. FN-organens insatser på flyktingområdet överensstämmer väl med de svenska biståndspolitiska målen. Målgrappen utgörs av fattiga människor som flyr undan konflikter och förtryck. Mellan 80% och 90% är kvinnor och bam. Biståndet är inriktat på att tillfredsställa basbehov och att förbättra de grandläggande levnadsvillkoren. Kommittén lämnar en rad rekommendationer för det fortsatta svenska arbetet på flyktingområdet.

Beträffande FNs jordbraks- och livsmedelsorgan konstaterar kommittén att de brottas med problem som Sverige bör aktivt verka för att lösa i linje med Nordiska FN-projektets rekommendationer. Det gäller främst att åstadkomma en bättre ansvarsfördelning och samordning mellan organen, skapa en bättre styraing av och insyn i deras verksamhet och att tydliggöra deras respektive roller.

Interaationella handelscentrets (ITCs) relationer till moderorganen GATT och UNCTAD, till givarländeraa och till UNDP bör också ses över med sikte på väsentligt tydligare mål- och strategiformuleringar samt mer preciserade prioriteringar.

Samarbetet mellan multilaterala biståndsgivande organisationer och en skilda organisationer ökar, speciellt där det kan stimulera och stödja folkligt deltagande i olika projekt och i utvecklingsprocessen. Kommittén välkomnar denna utveckling. Den delar uppfattningen att ekonomisk och social utveckling föratsätter ett brett folkligt engagemang och att de enskil da organisationeraa här har en viktig roll att fylla. De svenska enskilda organisationema har ett stort kunnande om förhållandena i många u-län der och har en betydande förmåga att nå och aktivera de människor vilkas behov det ytterst gäller och vilkas engagemang är en avgörande föratsätt ning för utveckling. Organisationeraa står dessutom i nära förbindelse med de människor och rörelser som i Sverige till stor del bär upp bistånds opinionen. Det är därför viktigt både att det multilaterala biståndet kan dra nytta av enskilda organisationers kunnande och erfarenhet och att 0

dessa organisationer får goda möjligheter att påverka det multilaterala Prop. 1991/92:100 biståndet. Mot denna bakgrand skulle kommittén gäraa se att åtminstone Bil. 4 de större svenska enskilda organisationema engagerade sig i en samverkan med och påverkan av de multilaterala organisationeraa. De svenska enskilda organisationemas något reserverade inställning härvidlag kan delvis bero på brister i information och administrativa resurser. Kommittén utgår från att berörda myndigheter gör vad de kan för att vara organisationema behjälpliga i dessa avseenden.

Multibi-biståndet är det bistånd som kanaliseras genom multilaterala organisationer för ett visst ändamål och på basis av ett särskilt avtal mellan en bilateral givare och en multilateral organisation. Detta är en relativt ouppmärksammad del av det multilaterala samarbetet och är både internationellt som nationellt otillfredsställande redovisat. Kommitténs undersökningar tyder på att ca 30% av det multilaterala biståndet finansieras" genom olika former av särarrangemang av multibi-karaktär. Såväl intemationellt som för svensk del är det önskvärt att sådana arrangemang minskar till förmån för reguljära bidrag till de multilaterala organisationema. Floran av villkor inom multibi-biståndet medför nämligen betydande olägenheter, speciellt för möjligheteraa att styra och prioritera inom de multilaterala organisationeraas arbete. Kommittén lämnar en rad rekommendationer som är avsedda att begränsa omfattningen av muhibi-bi-stånd och olägenheteraa med vissa typer av sådant bistånd.

Strakturanpassning och anpassningsprogram har under senare år spelat en allt viktigare roll i det multilaterala biståndet och i samordningen av multilateralt och bilateralt bistånd. Behovet av strakturanpassning understryks allmänt både av givarländer och mottagarländer. Det betyder inte att kritiken av de av Världsbanken och Valutafonden stödda programmen varit obefogad. Programmen tog till en början alltför liten hänsyn till kortsiktiga sociala effekter, underskattade ofta politiska problem i genomförandet och tenderade att ha en dogmatisk syn på den offentliga sektoms roll. Kommittén noterar att både institutioner och länder dragit lärdom av kritik och erfarenheter. Programmen har gradvis breddats och integrerats i en långsiktig utvecklingsstrategi, samtidigt som den sociala dimensionen blivit mer framträdande. Denna utveckling bör enligt kommitténs uppfattning drivas vidare. Särskilt angeläget är det att största möjliga hänsyn tas till anpassningspolitikens effekter på de mest utsatta befolkningsgrapperaa och att sådana hänsynstaganden byggs in i programmen. Vad gäller anpassningsprogrammens långsiktiga effekter har kommittén noterat att länder som under en längre period genomfört sådana program har fått se sin export, bytesbalans och ekonomiska tillväxt förbättrad, medan investeringaraa till en början försvagats.

Vad gäller det multilaterala biståndets effektivitet bör vi, enligt kommit téns uppfattning, från svensk sida mer aktivt delta i det arbete som bedrivs, både i många givarländer och multilateralt i syfte att förstärka utvärderingsverksamheten och samarbetet kring denna. I detta arbete är det angeläget att samverkan sker med mottagarländeraa och att deras egen utvärderingskapacitet förstärks. Ett mer aktivt deltagande i den multilate rala utvärderingsverksamheten torde föratsätta en viss förstärkning av de '

personalresurser som disponeras för detta ändamåk Här bör det föreslagna Prop. 1991/92:100 utvärderingssekretariatet för biståndsfrågor kunna spela en viktig roll. Bil. 4

Kommittén konstaterar i ett av sina slutliga kapitel att "de resurser som är disponibla för beredning av multilaterala biståndsärenden och multilateral biståndspolitik är hårt ansträngda. Redan i nuläget verkar en viss förstärkning motiverad. Behovet av en sådan förstärkning ökar i den mån man vill ytterligare höja ambitionsnivån när det gäller de svenska insatserna på detta område. En förstärkning av de multilaterala beredningsresur-seraa kan ske både genom ett effektivare utnyttjande av befintliga resurser och genom en utökning av dem".

Sammanfattning av kommitténs överväganden

I kommitténs överväganden dras ett antal slutsatser med avseende på de centrala frågor som direktiven innehåller.

Måluppjyllebe

Det konstateras allmänt att "det multilaterala biståndet står sig väl ur måluppfyllelsesynpunkt". Det konstateras också att vart och ett av de fem biståndspolitiska målen, om inte formellt så i realiteten, faller inom ramen för en eller flera av de multilaterala biståndsorganisationemas verksamhet. Den utvecklingsstrategi som de stora multilaterala biståndsgivarna följer, såsom UNDP, UNICEF och Världsbanken, stämmer överens både med det överordnade målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå och med de värderingar som ligger bakom de fem delmålen.

Effektivitet

Komfhitténs allmänna slutsats är att "det multilaterala biståndet inte är underlägset det bilaterala från effektivitetssynpunkt". Slutsatsen baseras på ett stort antal utvärderingsstudier, främst Robert Cassen's "Does Aid Work", som samtliga konstaterar att det inte finns nägon väsentlig och genomgående skillnad ur effektivitetshänseende mellan multilateralt och bilateralt bistånd. Något försök att från effektivitetssynpunkt jämföra multilateralt bistånd med svenskt bilateralt bistånd har kommittén inte gjort.

Inflytande

Kommittén delar den uppfattning som framförs i det Nordiska FN-projek tet att "det kan finnas utrymme för ett längre gående utnyttjande av Nordens inflytandemöjligheter i FN-organen — och i det multilaterala systemet överhuvudtaget". Den nordiska brobyggarrollen är en viktig fak tor när det gäller möjligheteraa att utöva inflytande. Man kan möjligen invända att det svenska inflytandet — även det nordiska — aldrig kan bli annat än marginellt i stora multilaterala organisationer som röstmässigt eller i praktiken domineras av ett fåtal tunga givarländer med USA i 92

spetsen. Detta må vara riktigt, men även marginella förändringar kan vara Prop. 1991 /92:100 av stor betydelse i organisationer med en så omfattande biståndsgivning Bil. 4 som t. ex. Världsbanken/IDA och UNDP. Just denna potentiella "multi-plikatoreffekt" är ett viktigt argument för en förstärkt nordisk aktivitet i de multilaterala organisationema.

Kapacitet

En förstärkt aktivitet kräver ökad kapacitet när det gäller att bereda, formulera och driva svensk multilateral biståndspolitik. Kommitténs bedömning är att kapacitetsproblemet är av avgörande betydelse vid en diskussion av många av de frågor som direktiven ställer. Särskilt gäller detta frågor rörande måluppfyllelse, effektivitet och inflytande. Kommitténs allmänna intryck är att "de resurser som i departement och biståndsorgan disponeras för frågor rörande multilateralt bistånd och multilaterala biståndsorganisationer är små i förhållande till det svenska multilaterala biståndets omfattning". Det gäller givetvis i än högre grad om vår ambitionsnivå på detta område skulle höjas, såsom kommittén föreslår. "En kapacitetsförstärkning på det multilaterala området framstår alltså som önskvärd". Den torde vara en föratsättning för att det svenska multilaterala biståndets "policy-potential", inte minst när det gäller att förstärka FN-systemet, skall kunna utnyttjas till fullo.

Det multilaterala biståndets storlek

Sedan mitten av 1970-talet uppgår det svenska multilaterala biståndet till en tredjedel av det totala svenska biståndet. Kommittén har noterat att det multilaterala biståndets andel av det totala biståndet ligger omkring 40% i våra nordiska grannländer. "Frågan om detta skulle vara en lämplig riktpunkt för det svenska multilaterala biståndets utveckling kräver överväganden som ligger utanför kommitténs uppdrag. Avvägningen mellan multilateralt och bilateralt bistånd måste dessutom bli beroende av utvecklingen av biståndsbehoven och av olika biståndsformers och organisationers lämplighet och förmåga när det gäller att möta dessa behov."

Det multilaterala biståndets Jordelning

Avslutningsvis berör kommittén fördelningen av det svenska multilaterala biståndet mellan olika interaationella organisationer på grandval av de tre viktigaste kriterierna måluppfyllelse, effektivitet och inflytande. De organisationer som särskilt nämns med beaktande av dessa kriterier och som man följaktligen anser mest intressanta ur svensk synpunkt av olika skäl är IDA, UNDP, UNICEF, UNHCR och UNFPA. Samtidigt konstateras att Sveriges bidragsandel redan är hög i UNDP och UNICEF, medan UNFPA, UNHCR och IDA har svenska bidragsandelar under 10%, vilket också bör beaktas vid en bedömning av de svenska insatseraa.

Kommittén konkluderar "att det i kretsen av multilaterala organisatio ner finns tillräckligt många och goda biståndsförmedlare för att det multi- 93

laterala biståndet skall kunna ökas väsentligt. Att en sådan ökning är Prop. 1991/92:100 motiverad är enligt kommitténs uppfattning uppenbart". Den pågående Bil. 4 utvecklingen ställer det intemationella samfundet inför utmaningar som inte kan mötas utan växande multilaterala insatser.

Remissinstanserna

Remissinstanseraas allmänna uppfattning är att multibiståndskommitténs betänkande innehåller en värdefull redovisning av de multilaterala organisationeraa och det muhilaterala biståndet och en diskussion om dessas relevans i förhållande till de svenska biståndspolitiska målen. På grand av ämnets bredd och svårighetsgrad har inte alla frågeställningar kunnat besvaras eller analyseras. Betänkandet utgör dock ett mycket intressant underlag för fortsatta bedömningar.

De allmänna kommentareraa om det multilaterala biståndet gäller främst måluppfyllelse och effektivitet samt Sveriges inflytande och behovet av förstärkt kapacitet för att öka detta inflytande i det multilaterala samarbetet.

Flertalet remissinstanser anser att måluppfyllelse och effektivitet hör nära samman i det multilaterala biståndet och att det är mycket svårt att mäta, om ens meningsfullt och möjligt, när det gäller multibiståndet i allmänhet. Effektiv måluppfyllelse kan bara bedömas organisation för organisation. Man konstaterar därför att insatsema måste öka för att utvärdera multilateral verksamhet, dels i organisationeraa själva, dels genom svenska utvärderingar främst i organisationer där vi spelar en viktig roll och dit vi lämnar betydande bidrag. SIDA m. fl. påpekar att deras erfarenheter bättre bör tas tillvara i denna utvärdering.

En genomgående uppfattning är att delar av FN-systemet, inkl. UNDP, har brister, ibland stora, som måste undanröjas för att det muhilaterala systemet skall fungera effektivt. En stor och svår fråga är också samordningen av FN-organens verksamhet och deras rollfördelning. Flera remissinstanser nämner särskih FNs katastroföistånd och jordbraks- och livsme-delssektora som två akuta problemområden. Sveriges insatser, bl. a. baserade på det Nordiska FN-projektet på t.ex. katastrofområdet, förväntas medföra en förbättring. Både Genéve-delegationen och Rom-ambassaden m. fl. pekar på behovet av rationalisering av organisationerna på jord-braks- och livsmedelsområdet. Man anser att Sverige bör engagera sig aktivt i det förändringsarbete som går in på rollfördelningen i FN-systemet främst genom fördjupade konsultationer i huvudstäderna världen över.

Vad gäller utvecklingsbankerna noteras allmänt att de förstärkt sin roll och att närmare samarbete äger ram främst mellan Världsbanken och biståndsmyndigheteraa. SIDAs uppfattning är att denna "dialog" mellan det multilaterala och bilaterala biståndet helt förbisetts i kommitténs bedömning av det multilaterala biståndets måluppfyllelse och effektivitet. Denna dialog begränsar sig inte till enbart IBRD/IDA men den har varit särskilt betydelsefull i takt med att de makroekonomiska problemen i flertalet svenska mottagarländer fördjupats. De enskilda organisationema ser genomgående kritiskt på Världsbankens alltför mäktiga ställning och °

bristen på insyn i dess verksamhet. SIDA och övriga biståndsmyndigheter Prop. 1991/92:100 instämmer i kommitténs förslag om att intensifiera samarbetet med de Bil. 4 regionala utvecklingsbankeraa, vilka börjat spela en allt viktigare roll som utvecklingsinstrament. BITS påpekar speciellt vikten av att utnyttja svenska experter för att överföra svenskt kunnande och svenska erfarenheter till internationella organ och mottagarländer. SWEDECORP anser att kommittén inte i tillräcklig utsträckning berört betydelsen av näringslivsbistånd inkl. den del av Världsbanken, IFC, som är och bör vara ett centraU organ för utveckling av den privata sektom i u-ländema.

Remissinstansema framhåller genomgående liksom kommittén behovet av att förstärka Sveriges och Nordens inflytande i de interaationella organisationerna främst genom ökad styraing av organisationeraas policy och verksamhetsinriktning. OECD-delegationen konstaterar i sammanhanget att det hade varit intressant om utredningen diskuterat var det svensk/nordiska inflytandet har störst genomslag, i FN-systemet med en stat-en röst eller i organisationer som utvecklingsbankeraa med vägda röstetal.

En höjd ambitionsnivå föratsätter enligt flera remissinstanser en förstärkning av de multilaterala beredningsresurserna. Detta bör främst ske genom förbättrade samordningsförfaranden, ökat utnyttjande av SIDAs och andra svenska biståndsorgans erfarenheter, förstärkning av personal-resurseraa på u-avdelningen och genom utnyttjande av ett utvärderingssekretariat på biståndsområdet. Det väsentliga är att resurseraa utnyttjas så att mer tid skapas för framåtblickande, analyserande och utvärderande arbete vid sidan av det omfattande löpande arbetet med de normativa och operativa multilaterala frågoma.

Sammanfattningsvis är det flera remissinstansers uppfattning att kommittén för alltför allmänna resonemang om fördelar med muUilateralt bistånd utan en närmare analys av den faktiska verkligheten och utan en jämförande analys av det multilaterala resp. det bilaterala biståndets fördelar och deras kompletterande roller. Det betonas också att Sverige i det internationella samarbetet bör verka för höjda bidrag från andra bidragsgivare.

Föredragandens överväganden

Det multilaterala biståndet spelar traditionellt en viktig roll i den svenska bistånds- och utrikespolitiken. De internationella organisationer genom vilka det multilaterala biståndet kanaliseras är en integrerad del av det multilaterala systemet. Dess uppgifter sträcker sig vida utöver de ekono miska och sociala u-landsproblem som utvecklingsbiståndet är inriktat på. Det har blivit alltmer uppenbart att dessa problem betingar — och beting as av — många av de utmaningar av global räckvidd som nu världssamfun det står inför. Det utgör också en del av vårt totala utvecklingsbistånd. Det multilaterala biståndet ges i princip i obunden form. Det är emellertid väsentligt att på lämpligt sätt främja svenska företags möjligheter att på lika villkor medverka i projekt som finansieras av de multilaterala bi ståndsorganen. Jag föratser en fortsatt hög muUilateral andel av det svens ka biståndet och ett aktivt svenskt engagemang i det multilaterala samar- 95 betet.

Det ökande ömsesidiga beroendet i världen, somjag berört i inlednings- Prop. 1991/92:100 avsnittet, ökar behovet av nya samarbetsformer och interaationell samver- Bil. 4 kan. Problem av global karaktär, såsom den växande ekologiska krisen, ökande flyktingströmmar, narkotikaproblemen och AIDS-spridningen kräver internationella lösningar. Intemationell samverkan är också nödvändigt när det gäller katastroföistånd, inte minst ur samordningssynpunkt. Det fortsatta behovet av ekonomisk-politiska reformer i u-länderna och omstraktureringen av de östeuropeiska ländemas ekonomier är så omfattande att det kräver intemationell resursmobilisering och nära samverkan för att kunna hanteras. Detsamma gäher de akuta skuldproblemen i många länder. De multilaterala organen bör också spela en viktig roll i främjandet av mänskliga rättigheter och en demokratisk utveckling inom ramen för sina respektive mandat. Det multilaterala systemets komparativa fördelar bör utnyttjas effektivt på dessa och andra näraliggande områden.

Samtidigt som behoven av multilaterala insatser ökat har föratsättningama ökat för ett närmare och mer konstraktivt samarbete mellan multilaterala organisationer och bilaterala givare. De erfarenheter som dragits av lång tids biståndsverksamhet har lett till en interaationell samsyn på de utvecklingsprioriteringar som bör gälla i biståndet. Denna interaationella samsyn tar sig speciellt tydligt uttryck i de senaste årens rapporter från UNDP och Världsbanken som drar i stort sett enstämmiga slutsatser om behovet av en mer integrerad utvecklingsstrategi, där hörastenaraa är ekonomisk tillväxt med en rättvisare fördelning och fattigdomsbekämpning, en rimlig balans mellan en ansvarstagande offentlig sektor och en effektivt fungerande dynamisk privat sektor samt en miljömässigt sund utvecklingspolitik. Denna intemationella utvecklingsstrategi har vunnit starkt gehör samtidigt som ett allt närmare operationellt samarbete har börjat växa fram mellan t.ex. SIDA och Världsbanken, där man drar på varandras erfarenheter. Jag delar muUibiståndskommitténs uppfattning att en närmare samordning och samverkan bör ske mellan det svenska multilaterala och bilaterala biståndsarbetet, mellan UD och biståndsmyndigheteraa. I detta sammanhang är det också viktigt att analysera det bilaterala och multilaterala biståndets för- och nackdelar samt deras kompletterande roller.

Sammantaget motiverar den interaationella utveckling som äger ram och de ökade integrations- och samarbetssträvandena ett fortsatt starkt stöd för ett multilateralt synsätt och ett effektivt fungerande multilateralt system, där FN fortsatt bör spela en central roll. Kopplingen mellan ett omfattande och effektivt FN-bistånd och ett starkt fredsarbete inom FN bör särskilt understrykas.

MuUibiståndskommittén har liksom det Nordiska FN-projektet, vilket redovisas i ett särskilt avsnitt nedan, konstaterat att det finns brister och strakturella problem i det multilaterala systemet. Detta gör att dess poten tial inte realiseras till fullo. Speciellt FN-systemet har utvecklats till ett fragmenterat system med en flora av olika, delvis duplicerande mindre organ som är svåra att överblicka. Flera av remissinstansema pekar också på att FN-organen har ett tungrott, centraliserat och administrativt kost- 96

samt arbetssätt och en bristande förmåga att utveckla en klart definierad Prop. 1991/92:100 strategisk roll. Sverige bör, enligt min uppfattning, aktivt verka för att Bil. 4 genomföra förbättringar och reformer i syfte att uppnå ett effektivt fungerande mukilateralt system. Både muUibiståndskommitténs betänkande och det Nordiska FN-projektets slutrapport med dess förslag utgör ett viktigt underlag för Sveriges fortsatta agerande på detta område.

Inom FN-systemet, genom vilket ca 2/3 av det svenska multilaterala biståndet kanaliseras, krävs en tydligare ansvarsfördelning och bättre prioritering, effektivisering av administrationerna, bättre styrformer och ett effektivt fungerande budget- och finansieringssystem. Ett starkare och mer effektivt FN måste i högre grad än nu bygga på ett gemensamt finansiellt ansvarstagande. De stora givarländeraa måste söka uppnå en ökad samsyn om vilka principer som skall gälla för bidragsfördelningen i framtidfen. Reformbehoven beskrivs närmare i det härpå följande avsnittet om Nordiska FN-projektet.

De multilaterala utvecklingsbankeraa — Världsbanken/IDA och de regionala utvecklingsbankerna — genom vilka ca 1/3 av det multilaterala svenska biståndet kanaliseras fungerar administrativt bättre och har en mer strategiskt utvecklad målinriktad verksamhet. Utvecklingsbankeraa har därmed kommit att spela en allt viktigare roll inte bara resursmässigt — de kanaliserar ca 3/4 av DAC-länderaas multilaterala bistånd — utan också på det normativa området och i förmedlingen av tekniskt bistånd och s. k. policyrådgivning, som blivit en allt viktigare del av deras verksamhet. De förmedlar därmed en kombination av kapital och kunskap. Bl. a. genom brister i FN-systemet har Världsbanken kommit att få spela en dominerande roll och ta på sig alltför många uppgifter, vilket skapat en skev ansvarsfördelning i det multilaterala systemet. Som kommittén och flera remissinstanser påpekar har de regionala utvecklingsbankeraa fått allt större betydelse på grand av att de förstärkt sin kompetens på utvecklingsområdet. Jag välkomnar denna utveckling. Vi bör från svensk sida fortsätta väraa om en hög svensk och nordisk profil i utvecklingsbankeraa, där Sverige trots sina relativt sett små bidragsandelar fått gehör för svenska utvecklingspolitiska prioriteringar. Vi bör fortsätta ge hög prioritet åt styrning och uppföljning av bankeraas policy och verksamhet och aktivt verka för en integrerad utvecklingssyn i dessa finansinstitutioner med ökad hänsyn till de sociala aspekteraa av utveckling.

Vad gäller kommitténs speciella överväganden och förslag vill jag anföra följande:

Måluppfyllelsen i det multilaterala biståndet som helhet är mycket svårbedömd och uppvisar stora variationer från organisation till organisation, från verksamhet till verksamhet. Det underlag som utredningen lämnar är, enligt min mening, inte tillräckligt för att det ska vara möjligt att dra några generella slutsatser. Däremot förefaller det utan tvekan vara så att två av de största mottagarna av svenskt multilateralt bistånd, UNICEF och IDA, är organisationer som i sin målinriktning och verksamhet i stort överensstämmer väl med de svenska biståndspolitiska målen. Ett fortsatt starkt svenskt stöd och engagemang i dessa organisationer är därför naturligt.

Effektiviteten i det multilaterala biståndet är också svår att bedöma i 97

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

generella termer. Multilateralt bistånd innehåller liksom bilateralt bistånd Prop. 1991/92:100 stora skillnader i kvalitet. Jag ser det dock som angeläget att vi från svensk Bil. 4 sida förstärker våra insatser för att höja effektiviteten i det multilaterala biståndet, dels genom att arbeta aktivare för en effektivare ansvarsfördelning i systemet som helhet och en förstärkning av organisationeraas inre effektivitet i administration och styrformer, dels genom att arbeta för bättre kvalitet och effektivitet i själva projekt- och programverksamheten. Detta kan, somjag ser det, bäst ske på tre olika sätt: 1) genom att verka för förstärkta utvärderingsfunktioner i organisationema och ta bättre del av deras resuhat, 2) genom att bättre utnyttja intemationella utvärderingar av multilateral verksamhet, 3) genom att verkställa egna utvärderingar av olika organisationer där även SIDAs falterfarenheter tas tillvara. Det föreslagna utvärderingssekretariatet för biståndsfrågor, som jag tidigare omnämnt, bör kunna spela en viktig roll på detta område.

Inflytande är av avgörande betydelse för ett meningsfullt deltagande i det multilaterala samarbetet. Jag delar helt kommitténs och flertalet remissinstansers uppfattning, att det finns utrymme för ett bättre utnyttjande av Sveriges och Nordens inflytandemöjligheter i FN-organen och i det multilaterala systemet överhuvudtaget. UDs u-avdelnings primära roll är att tillhandahålla basbudgetstöd till organisationema och att på basis av detta aktivt delta i styraing av policy- och verksamhetsinriktning. Den strategiskt inriktade och policyformulerande delen av verksamheten bör prioriteras och förstärkas. Sverige har hittills agerat relativt framgångsrikt på normativa områden, såsom att betona fattigdoms- och miljöfrågoraa och kvinnans roll i utvecklingsprocessen. Vi bör också aktivera oss i styraingen av den operationella verksamhetens policy och inriktning. Jag vill särskilt understryka betydelsen av ett nära och konstraktivt nordiskt samarbete för att stärka vårt inflytande.

Ett förstärkt inflytande kräver förstärkt kapacitet för formulering och drivande av multilateral svensk biståndspolitik. Detta bör framför allt ske genom prioritering och en effektivare samordning med SIDA och övriga biståndsmyndigheter, eventuell förstärkning av personalresurseraa på u-avdelningen samt genom utnyttjande av ett utvärderingssekretariat på biståndsområdet. Kommittén har enligt min mening bidragit med ett värdefullt underlag för en närmare översyn av beredningsresursema och ev. behov av förstärkning, vilket jag avser att ta närmare ställning till.

Kommittén berör även frågan om ansvarsfördelningen för Världsbanksfrågor mellan finansdepartementet och utrikesdepartementet. Denna fråga kommer att beredas.

Det multilaterala biståndets storlek och fördelning berörs i kommitténs avslutande överväganden dock utan att några klara slutsatser dras. Jag konstaterar att Sverige har ett starkt intresse av att aktivt delta i och påverka det multilaterala samarbetet och därför bör bidra med en fortsatt stor andel av sitt bistånd multilateralt. Fördelningen bör ske på de organisationer och verksamheter som ger bäst utvecklingseffekt och där verksamheten utvecklas i en enligt svensk uppfattning önskad riktning. Det

multilaterala biståndet ges i princip i obunden form. Det är emellertid

väsentligt att på lämpligt sätt främja svenska företags möjligheter att p Prop. 1991/92:100 lika villkor medverka i projekt som finansieras av de multilaterala bi- Bil. 4 ståndsorganen.

Jag önskar avslutningsvis beröra några mer specifika frågor i kommitténs betänkande som är av väsentlig betydelse i det svenska multilaterala biståndet.

Multibi-biståndet utgör en mycket stor del, ca 30%, av det totala multilaterala biståndet. Den generella uppfattningen både i kommittén och hos flera remissinstanser är att denna form av bistånd bör minska till förmån för basbudgetstöd. Floran av villkor och särarrangemang inom multibi-biståndet medför problem speciellt för möjlighetema styra inriktningen av de multilaterala organisationeraas verksamhet. En bättre redovisning och översyn av multibi-biståndet krävs både på svensk sida och i organisationema. De administrativa fördelama med multibi-bistånd som ofta framhävs kan ifrågasättas. Kommittén har lämnat en rad viktiga rekommendationer avsedda att begränsa omfattningen av multibi-biståndet och dess problem. Jag avser att på basis av dessa rekommendationer och i samråd med biståndsmyndigheteraa se över multibi-biståndets omfattning och inriktning.

Kommittén förordar en ökad samverkan mellan de enskilda organisationeraa i Sverige och de multilaterala organen. Jag noterar samtidigt den reserverade och tidvis kritiska inställning till bl. a. Världsbanken som flera enskilda organisationer givit uttryck för i sina remissvar. Detta trots att Världsbanken, bl. a. på grand av svensk och nordisk påverkan, förändrats i en riktning som stämmer väl med svenska utvecklingspolitiska prioriteringar. Jag önskar stimulera en bättre samverkan med enskilda organisationer på det multilaterala området och förstärka våra informationsinsatser för att bredda insynen i och dialogen med de multilaterala organens verksamhet. Jag vill slutligen understryka vikten av en breddad information överhuvudtaget om det multilaterala biståndet. Multibiståndskommitténs betänkande i sig utgör ett mycket värdefullt underlag, som bör utnyttjas aktivt för faktaspridning och diskussion.

Jag har ovan redovisat mina principiella synpunkter på kommitténs betänkande. Ett flertal synpunkter och förslag som framkommit i betänkandet är av en sådan karaktär att de kräver en närmare bearbetning och analys som underlag för mer specifika ställningstaganden. Jag avser därför att återkomma till dessa frågor i nästa års budgetproposition.

Nordiska FN-projektet

Det Nordiska FN-projektet har bedrivits av ett sekretariat i Stockholm under ledning av en styrgrapp bestående av statssekreterarna för bistånd i de nordiska länderaa. Projektet har fmansierats genom en särskild nordisk projektbudget. En kontaktgrapp på tjänstemannanivå från de nordiska utrikesdepartementen har samordnat arbetet. I Sverige knöts en referens grapp till projektet med riksdagsledamöter från flera partier, representan ter från Utrikespolitiska institutet, den akademiska världen, etc. 99

Nordiska FN-projektets syfte var att formulera förslag till förändringar Prop. 1991/92:100 som kan stärka och effektivisera FNs verksamhet på utvecklings- och Bil. 4 katastrofområdet. Som underlag för statssekreteraraas överväganden har sekretariatet tagit fram ett omfattande analytiskt bakgrandsmaterial i form av ett 20-tal expertstudier om reformer av FN. Dessa studier har givits en mycket bred intemationell spridning.

De inledande konsultstudieraa värderade FN-systemets insatser och brister på faltet i form av fallstudier i åtta u-länder som visar mottagarländemas syn på biståndet från FN. På denna grand har projektet därefter fokuserat på olika systemfrågor i FN, med studier av bl. a. fackorganens roll inom FN-systemet, nya finansieringslösningar för att nå högre resursvolym, stabilare bidrag och jämnare bördefördelning mellan givarna. En särskild studie har granskat FNs bristande samordning av katastroföi-ståndet. Vidare har studier genomförts om globala framtidsfrågor baserade på intemationella framtidsstudier, FNs roll på området kvinnor och utveckling, nordiskt inflytande i FN, relationema mellan FN och Bretton Woods-institutionema, FN-systemets roll för bärkraftig utveckling m. fl. Inom projektets ram har vidare en rad seminarier och konferenser arrangerats med inriktning på FNs roll i utvecklingsarbetet, inklusive katastroffrågor.

1 maj 1991 överlämnades till FNs generalsekreterare slutrapporten från projektet, "The United Nations in Development: Reform Issues in the Economic and Social Fields, A Nordic Perspective, Final Report by the Nordic UN Project".

Slutsatserna av Nordiska FN-projektet

1 slutrapporten från Nordiska FN-projektet sammanfattas förslag på reformåtgärder som befunnits vara av hög politisk relevans och prioritet; bl. a. medlemsländemas förmåga och möjligheter till styraing av FN-systemet genom ett nytt Intemational Development Council och mindre exekutivstyrelser. Jag delar det synsätt som redovisas i slutrapporten.

Nordiska FN-projektets förslag tar fasta på den grandläggande skillnad som råder mellan FNs funktion som viktig "politisk mötesplats" och dess funktion som stor multilateral biståndsorganisation. Denna skillnad har konsekvenser för de tillämpade formema för styming, ledarskap och finansiering. Inget organ inom FN, inklusive generalförsamlingen och det ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) förmår idag på ett tillfredsställande sätt ge dessa olika aktiviteter sammanhållna och entydiga riktlinjer. Det sker istället isolerat, organisation för organisation, inom särskilda kommittéer etc.

Förslaget om att upprätta ett intemationellt utvecklingsråd (IDC) syftar till att årligen samla alla medlemsstaters ministrar för utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjema för FNs biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast. Detta kan eventuellt bli en del av ett reformerat ECOSOC.

100 Som komplement till detta utvecklingsråd förslås inrättande av mindre Prop. 1991/92:100 styrelser för vart och ett av FNs olika biståndsorganisationer. Dessa exeku- Bil. 4 tiva organ skall löpande styra organisationemas verksamhet utifrån utvecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall förena universalitet och representativitet med effektivitet. Detta kan t.ex. uppnås genom att medlemsstatema inom valgrapper utser representanter till dessa exekutiva organ.

FN-projektet konstaterar vidare att stymingen av och effektiviteten i FNs operationella aktiviteter är nära sammanvävda med finansieringsfrågorna. Som det nu är fmansieras FNs biståndsaktiviteter till helt övervägande del av frivilliga bidrag. Det sker vanligtvis vid årliga bidragsmöten. I förhållande till de uppgifter FN påläggs av medlemsstatema är systemet underfinansierat. Resurstillförseln på årlig basis ger även bristande stabilitet och föratsägbarhet för en verksamhet som kräver mer långsiktig planering och långsiktiga åtaganden. Det här bidragssystemet har även lett till en alltmer ojämn fördelning av bidragsbördan mellan de stora givaraa. De nordiska länderaa har i många FN-organisationer kommit att bli mycket dominerande bidragsgivare. Av de totala bidragen till organisationer som FNs utvecklingsprogram UNDP och barafonden UNICEF står Norden för upp till 30%. En sådan koncentration av bidrag från ett fåtal givare tenderar att undergräva dessa organs multilaterala karaktär.

I slutrapporten från FN-projektet presenteras förslag till ett nytt finansieringssystem med en kombination av tre former av bidrag till FNs biståndsverksamhet. Den första formen utgörs av reguljära bidrag från alla medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske efter betalningsförmåga och blir därmed mycket begränsad för fattigare länder. Dessa bidrag skall främst betraktas som en form av medlemsavgift och understryka principen om att alla medlemmar har både skyldigheter och rättigheter. Idag finns en tendens till "klientförhållande" hos många mottagare snarare än ett gemensamt ansvarstagande.

Den andra formen av bidrag skall ske i form av förhandlade bidrag. Dessa skall svara för den huvudsakliga finansieringen av verksamheten. Tanken är att varje organisations aktiviteter över en viss tidsperiod skall kostnadsbestämmas i förhållande till specificerade behov. Givaraa får därigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bidragsvolymen som krävs under de kommande åren och hur den skall finansieras, dvs. hur bidragsbördan skall fördelas mellan givaraa. Denna form av bidrag har drag av de påfyllnadsförhandlingar som sker för utvecklingsfon-deraa inom Världsbanken och regionalbankeraa. Syftet är främst att komma ifrån det nuvarande sk. "fripassagerar-problemet", dvs. att vissa bidragsgivare åker snålskjuts på andra mer bidragsvilliga givare. Förhandlade bidrag skulle också understryka principen om ett gemensamt ansvarstagande bland givarna för FN-organens verksamhet.

Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag på

toppen av de två föregående bidragsformeraa. Ett bidragssystem av det

slag som föreslås skulle också ha större möjlighet dra till sig additionella

resurser.

101 FN-projektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av Prop. 1991/92:100 systemkaraktär. Det gäller fackorganens roll och ställning i systemet, fram- Bil. 4 för allt en förstärkning av deras fackkompetens i syfte att stärka dessas "centre of excellence"-funktion i det globala systemet. Detta bör prioriteras snarare än att förstärka deras biståndsroll.

En annan fråga gäller katastrofområdet, där FN genom organisatoriska förändringar måste stärkas för att snabbare och bättre koordinerat kunna gripa sig an det växande antalet katastrofer och då särskilt katastrofer orsakade av krig och konflikter. De senaste årens stora katastrofer har bidragit till att en gemensam grandsyn på behovet av reformer växt fram bland FNs medlemsländer. Katastroffrågoraa och FNs katastroforganisation har därför behandlats under 1991 års sommar-ECOSOC och därefter i generalförsamlingen. En viktig process har därmed kommit igång. Sverige har en ledande roll i detta arbete.

Det är också angeläget att se på FNs personalfrågor, inklusive löner och andra förmåner, med inriktning på att generellt stärka kompetensen bland personalen.

Sammanfattningsvis finner jag att slutsatserna i det Nordiska FN-projektet har hög relevans för arbetet på de ekonomiska och sociala områdena i FN. Projektets förslag får därför stor betydelse för det svenska agerandet i FN på dessa områden.

Det fortsatta reformarbetet

Det Nordiska FN-projektet har planenligt upplösts sedan själva utredningsfasen är över. Det är angeläget att de principiella slutsatseraa som dras i det Nordiska FN-projektet operationaliseras på alla nivåer i det multilaterala arbetet. Därför har en aktiv uppföljningsfas inletts. Samtidigt har en viss temporär personell förstärkning skett inom de nordiska utrikesdepartementen för att ansvara för reformfrågoraa.

FN kan reformeras endast genom dess medlemsländers aktiva medverkan. Nordiska ambassader har därför vid särskild uppvaktning presenterat och överlämnat slutrapporten till sina värdländers regeringar. Vid ett möte i Stockholm i mitten på september 1991 deltog regeringsrepresentanter på hög nivå från ett drygt 20-tal i- och u-länder. Dessa representerade länder som på olika sätt visat särskilt intresse för FNs reformfrågor på det ekonomiska och sociala området. Strävan från de nordiska länderaa var vidare att få en god regional sammansättning av intresserade länder. Detta möte blev det första tillfället att på ett samlat sätt diskutera de nordiska reformtankama och ledde till en bred enighet och uppslutning kring slutrapportens analys och diagnos av FN-systemets brister på det ekonomiska och sociala området. Däremot förelåg olika uppfattningar om slutrapportens konkreta förslag angående ändrade styr- och finansieringsformer. De nordiska ländema uppmanades att snabbt och kraftfullt följa upp reformfrågoraa i FN på grandval av slutrapportens analys och riktlinjer, dels i olika FN-fora och dels genom informella konsultationer i huvudstäder,

kontakter med olika regionala grapper m. m.

102 I flera anföranden under höstens generalförsamling har de nordiska Prop. 1991/92:100 länderna enskilt eller gemensamt tagit upp reformfrågoraa på det ekono- Bil. 4 miska och sociala området. Vidare tog generalförsamlingen på nordiskt initiativ beslut om att en fördjupad substansbehandling skall ske av dessa frågor vid det ekonomiska och sociala rådets möte (ECOSOC) i juli 1992. Detta beslut innehåller också en uppmaning till Generalsekreteraren att förbereda en rapport till ECOSOCs möte där olika reforminitiativ sammanfattas, inklusive det nordiska.

Parallellt med uppföljningsarbetet i olika FN-fora bedrivs för närvarande bilaterala konsultationer i olika huvudstäder samt med regionala grapper.

Samtidigt med uppföljningen av de reformfrågor som belysts av Nordiska FN-projektet har särskilt under det senaste året en rad andra reformfrågor aktualiserats i FN, bl. a. FN-sekretariatets organisationsstraktur.

Relationeraa mellan generalförsamlingen och ECOSOC samt i synnerhet ECOSOCs roll är en annan fråga som för närvarande är under behandling i FN, vid bl.a. en extra session med generalförsamlingen våren 1991. En rad länder har pekat på ECOSOCs oförmåga att koordinera FNs aktiviteter inom det ekonomiska och sociala området. Besluten innebär bl.a. reformering av utskottens arbete och ämnesinriktade högnivåmöten. De syftar till att vitalisera ECOSOC. Denna reformprocess avser framför allt FNs normativa arbete och synes på detta stadium inte innebära att former skapats för den typ av styming som ett Interaational Development Council skulle kunna ge, men innebär ändå ett viktigt steg i rätt riktning. Det är angeläget att fortsatt följa och stödja denna process.

Inom en rad operativa organ diskuteras och förhandlas sedan en tid olika reformer. Även här står styr- och finansieringsformer i fokus. Exempel på FN-organ där reformfrågor initierats, ofta på svenskt/nordiskt initiativ, är följande:

— FNs flyktingkommissariat (UNHCR)

— UNCTAD/GATTs Interaationella handelscentram (ITC)

— Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

— Interaationella Jordbraksutvecklingsfonden (IFAD)

— FNs nyligen sammanslagna narkotikaprogram (UNDCP)

FNs konferens i juni 1992 om miljö och utveckling (UNCED) väntas i många avseenden bli ett test på FN-systemets förmåga att kraftfullt gripa sig an högt prioriterade frågor. I de intensiva förberedelseraa har, i ett multilateralt systemperspektiv, koordinationen inom FN och samarbetet med utvecklingsbankerna samt olika finansieringslösningar fått stor uppmärksamhet.

I FNs utvecklingsprogram (UNDP), som är FNs centrala organ för utvecklingsfrågor, har reformfrågor hittills ägnats mer marginellt intresse. UNDPs centrala roll motiverar att reformfrågoraa ges en helt annan uppmärksamhet.

Sammantaget kan sägas att reformfrågoraa i FN inte på decennier stått så i fokus som nu. Jag avser att med kraft driva dessa frågor i relevanta fora.

103 Kreditbiståndsutredningen Prop. 1991/92:100

Utredningen överlämnade sitt betänkande under hösten 1991. Betänkandet kommer att remissbehandlas under vintera.

Statistikprojektet

Under budgetåret 1990/91 inleddes ett projekt för utveckling och förbättring av svensk biståndsstatistik och för förbättring av tillgängligheten till interaationell bistånds- och u-landsstatistik. Statistiska centralbyrån, SCB, står som projektledare. Projektet sker i samarbete med samtliga biståndsmyndigheter och utrikesdepartementets avdelning för intemationellt utvecklingssamarbete. Till projektet är också knutet en referensgrapp. I projektarbetet ingår bl.a. att utarbeta en biståndsstatistisk årsbok och bygga upp en biståndsstatistisk databas med svensk och interaationell statistik på området. Projektet löper på tre år.

Åtgärder med anledning av regeringens program för omställning och minskning av den statliga administrationen

Nedan redovisas en uppföljning av de riktlinjer som angavs i regeringens program för omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91: 150 del II, Fiu37, rskr.390).

Tillskapandet av den nya myndigheten för näringshvsutveckling har möjligjort viss rationalisering av administration. I kompletteringspropositionen beräknades rationaliseringen till totalt 10% över en treårsperiod eller 3 — 5 milj.kr. Enligt planeraa kunde halva rationaliseringen verkställas i samband med att myndigheten bildades. Resterande skall fördelas på budgetåren 1992/93 och 1993/94 med 1,5% resp 3,5%. Dessutom har en ny byrå för förvaltningsbistånd inrättats på SIDA. Genom rationaliseringar har medel frigjorts av redan befintliga administrativa resurser och omdisponerats för byråns bildande.

En annan möjlig rationalisering som togs upp i kopletteringsproposi-tionen var samlokalisering av vissa biståndsmyndigheter genom skapandet av "Biståndets hus". Enligt regeringsbeslut av 1991-06-06 har statskontoret fått uppdraget att i samråd och samarbete med BITS, SIDA, SAREC och SWEDECORP pröva möjligheten till samlokalisering och uppskatta vilka vinster som kan uppnås. Resultatet skall redovisas till regeringen senast 1 mars 1992.

104 Biståndsanslagen m. m. Prop-1991/92: lOO

Bil. 4 Jag föreslår att biståndsramen för budgetåret 1992/93 fastställs till 14 460 milj.kr., vilket motsvarar en procent av den beräknade brattonationalinkomsten för kalenderåret 1992. Beloppet utgör en ökning med 589 milj. kr., i jämförelse med innevarande budgetår. Ökningen hänför sig dels till beräknad tillväxt av BNI till marknadspris dels till att BNI beräknats på ett nytt sätt, där hänsyn tas till icke hemtagen avkastning på svenska företags direktinvesteringar i utlandet.

Ökningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika anslagen. Rationaliseringsuttag har gjorts pä samtliga myndigheter samtidigt som vissa angelägna reformer medgetts.

De multilaterala bidragen under anslaget C I. Bidrag till interaationella biståndsprogram föreslås öka med 247 milj. kr. och uppgå till totalt 3 566 milj.kr. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom stora bidrag till intemationella organisationer även ges från de andra anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilaterala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen.

Inom anslaget används ökningen främst för multilaterala organisationer med stark fattigdomsinriktning, såsom IDA (Intemationella utvecklingsfonden) och UNICEF samt med inriktning på flykting- och katastroffrågor, såsom UNHCR och WFP/IEFR. Vidare beräknas en större ökning av medel för miljö- och befolkningsfrågor.

Av outbetalda medel på 4,6 miljarder kronor under anslaget C 1. Bidrag till interaationella biståndsprogram utgör drygt 4,4 miljarder kr. skuld sedlar deponerade i Sveriges Riksbank för täckande av Sveriges åtaganden gentemot interaationella organisationer och utvecklingsbanker. Av den ingående reservationen på ca 200 milj.kr. har ca 35 milj.kr. reserverats för fördröjda inbetalningar och påfyllnader av utfästa belopp till intema tionella organisationer. Ca 50 milj. kr. har budgeterats för att främja en effektivare verksamhet i linje med de svenska biståndspolitiska målen inom UNDP. Inom stödet till de regionala utvecklingsbankeraa finns outnyttjade medel om ca 20 milj.kr. för förinvesteringsstudier, expertfi nansiering m. m. Inom delposten för miljöinsatser finns reserverade medel avsedda bl.a. för ett utökat engagemang och som uppföljning av FNs konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Av medlen som SIDA disponerar under anslaget C 1. Bidrag till interaationella bi ståndsprogram utestår knappt 80 milj.kr. i reservationer. Dessa medel är redan utlasta för bl a livsmedelsbistånd via interaationella organisationer, stöd till FNs familjeplaneringsfederation, och interaationella sjöfartsuni versitetet. Förslag presenteras i propositionen om att ointecknade reserva tioner under anslagsposten 10. Andra multilaterala bidrag, delposten B. Övriga insatser skall göras tillgängliga för bidrag till finansiering av civila insatser i samband med FN-aktioner för fred och återappbyggnad. Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som utfärdats för IDAs räkning men ännu ej utbetalats har regeringen under budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125 milj.kr. för muhilate rala insatser i Central- och Östeuropa samt 220 milj.kr. för katastrofin- 105

satser, utan att Sveriges åtaganden gentemot IDA inskränkts. Av medlen Prop. 1991/92:100 som disponerats på detta sätt har 260 milj. kr. utbetalats. Bil. 4

Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 7 517 milj.kr. vilket aren ökning med 217 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår.

I regeringsdeklarationen anges prioriteringar för biståndets fördelning på olika anslagsposter. Dessa återspeglas i att anslagsposterna för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd samt för bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer höjs väsentligt. För anslagsposten katastrofer och återappbyggnad m.m. föreslås en ökning mot bakgrand av de förväntat stora behoven av katastrof- och flykting-hjälp. Medel för civila insatser i samband med FN-aktioner för fred och återappbyggnad har beräknats under anslaget C 1. Bidrag till interaationella biståndsprogram, anslagsposten 10. Andra muhilaterala bidrag, delposten B. Övriga insatser.

De outbetalade medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA uppgår till ca 1,6 miljarder kr. Hela denna totala reservation utom ca 50 milj. kr. är intecknad genom utfästelser och avtal för olika projekt och program. Av reservationeraa hänförs ca 1,3 miljarder till landramama och regionala stöd (inkl humanitärt bistånd). För dessa anslagsposter medges en rätt att utlasta belopp på upp till tre gånger anslagna medel för ett år. Denna budgeteringsteknik skapar föratsättningar för långsiktighet i landsamarbetet och för att utbetalningaraa skall kunna verkställas i takt med att medel behövs för genomförande av olika projekt och program. Reservationerna under landprogrammen motsvarar drygt ett kvartals förskjutning mellan det att medlen blir tillgängliga och till att de utbetalas. Detta får anses tillfredsställande.

Inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram är det framförallt medel för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder som har räknats upp. För budgetåret 1992/93 beräknas 700 milj.kr. för särskilda insatser i skuldtyngda u-länder, en ökning med 200 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår. Inom anslaget beräknas vidare ökningar för forskningsprogram genom SAREC, stöd till näringslivsutveckling genom SWEDECORP samt tekniskt samarbete och u-krediter genom BITS. Till anslagsposten för stöd till näringslivsutveckling genom SWEDECORP har medel för industribistånd överförts från landramama för Mocambique, Tanzania, Zambia och Indien under anslaget C. 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA. Anslagsposten projektbistånd till vissa länder har minskats genom att bistånd till Central- och Östeuropa redovisas under ett särskilt anslag. Under anslagsposten har för budgetåret 1992/93 medel beräknats bl.a för utveckling av samarbete i nya former med programländema Botswana, Namibia oöh Zimbabwe. Landramama för dessa länder har anpassats i motsvarande mån. Totalt ökar anslaget C 3. Andra biståndsprogram med 141,5 milj. kr. till 2 114,5 milj. kr.

Den totala reservationen under C 3. Andra biståndsprogram uppgår till knappt 1,6 miljarder kr. U-landsforskningen via SAREC uppvisar en reservation på ca 120 milj. kr. där alk utom knappt 40 milj. kr. är utfast för olika projekt och program. Reservationeraa för BITS uppgår till drygt 100 '6

milj. kr för det tekniska samarbetet (allt är intecknat) och ca 460 milj.kr. Prop. 1991/92:100 för u-krediter (med ca. 300 milj. kr. redan intecknat). Jag anser att den Bil. 4 ointecknade reservationen för u-krediter är rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen. Under anslaget projektbistånd till vissa länder anslogs under budgetåret medel för det bilaterala stödet till Central- och Östeuropa. Reservationeraa under denna anslagspost är drygt 100 milj. kr. och allting är intecknat. Den största reservationen uppvisar anslagsposten 7. Särskilda insatser i skuldtyngda länder. Av reservationeraa på ca 700 milj. kr. är dock ca 550 milj. kr. utlasta som betalningsbalansstöd och skuldlättnader. Takten i medelsutnyttjandet under denna anslagspost är särskilt svår att föratse då utfästelser görs i samband med interaationellt samordnade aktioner för länder som genomför ekonomiska reform- och återhämtningsprogram. Behovet av insatser i fattiga skuldtyngda länder är fortsatt mycket stort och det är angeläget att en beredskap för ökat stöd finns.

Följande förändringar av anslagsteknisk natur för budgetåret 1992/93 föreslås: Medel för Sveriges bidrag till NDF (Nordic Development Fund), som tidigare redovisats under anslaget C 1. Bidrag till interaationeUa biståndsprogram, anslagsposten 10. Andra multilaterala bidrag, delposten B, Övriga insatser, redovisas nu i anslutning till övriga interaationella finansieringsorgan under anslagsposten 5. Regionala utvecklingsbanker, som en ny delpost. Under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås anslagsposterna Katastrofer m.m. och Stöd till återappbyggnad sammanföras till en anslagspost under namnet Katastrofer, stöd till återappbyggnad m.m. Under samma anslag föreslås anslagsposten Regionala insatser i Centralamerika i forsättningen heta Utvecklingssamarbete med Centralamerika och anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika heta Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Under anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppdelas anslagsposten 9. Styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) till en anslagspost med namnet näringslivsbistånd och en anslagspost med namnet Swedefund Interaational AB. Samtidigt inrättas ett nytt anslag C 10. Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) där förvaltningskostnaderaa anslås.

Vissa utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra anslag än biståndsanslagen bör liksom tidigare budgetår räknas av mot biståndsramen. Kommande budgetår görs även avräkningar mot anslaget för samarbete med Central- och Östeuropa av administrationskostnader som redovisas under BITS förvaltningsanslag. För budgetåret 1992/93 uppgår nettot av dessa avräkningar till 854 milj.kr. varav 665 milj.kr. hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader. 1 jämförelse med innevarande budgetår har asylavräkningaraa minskats med 35 milj. kr.

Planeringsramarna för utvecklingssamarbete under budgetåren 1993/94 och 1994/95 bör i förhållande till budgetåret 1992/93 utgöra oförändrade andelar av brattonationalinkomsten.

Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande tabell.

107 Tabell 2 Biståndsanslagen 1989/90-1992/93 (milj.kr.)

Anvisat Anvisat Anvisat Förslag Förändring 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1991/92-

-1992/93

Prop. 1991/92:100 Bil. 4

c 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA

c 3. Andra biståndsprogram

C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) (1)

c 5. Styrelsen för

u-landsutbildning i

Sandö

(Sandö U-centrum) (1)

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) (1)

C 7. Nordiska afrikainstitutet

C 8. Beredningen för internationellt teknisk-ekonomiskt saraarbete (BITS) (1)

c 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

ClO. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) (2)

Biståndskostnader som finansieras över andra huvudtitlar eller anslag

Avräkning för vissa asylkostnader

3 333,5 3 566,2 3 319,4 3 566,1 246,7

6 190,0 6 787,0 7 300,0 7 517,0 217,0

1 647,3 2 117,0 1 973,0 2 114,5 141,5

222,0 246,0 269,6 293,8 24,2

21,8

54,9

23,0

31,9

49,9

4,4

21,0

25,4

11,1

15,4

4,4

5,7

6,0

0,3

5,0

6,7

4,1

14,6

18,7

6,8

0,3

7,1

34,4

10,8

193,7

206,0

188,9

17,1

700,0

665,0

35,0

202,6

TOTALT:

11 660,9 13 000,0 13 871,0 14 460,0 589,0

(1) Enligt nytt beräkningssätt redovisas anslagen exklusive moms från och med budgetåret 1992/93. För budgetåret 1991/92 är däremot anslagen redovisade Inklusive moms

(2) Medel under detta nya anslag har för budgetåret 1991/92 anslagits under C 3. Andra biståndsprogram.

108 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna vad jag förordat under rabriken Biståndsanslagen m.m.

C 1. Bidrag till intemationella biståndsprogram

1990/91

Utgift

Utestående

skuldsedlar

3 766 740 830

4 433 354 136

Reservation

243 598 645

1991/92

Anslag

3 319 379 000

1992/93

Förslag

3 566 147 000

Behoven av Internationell resursmobilisering och samverkan ökar

Granden för utveckling ligger i en god nationell ekonomisk politik och intera resursmobilisering. Om detta råder allmän enighet. Biståndet spelar härvid en kompletterande roll. Inte minst viktig är intemationell resursmobilisering för att lösa problem som är av sådan karaktär att de inte enbart kan hanteras nationellt. Den fortsatta reformprocessen i u-ländema och omstraktureringen i Östeuropa, miljöförstöringen och de växande flyktingproblemen, bekämpningen av narkotika och AIDS liksom det ökade behovet av katastrofinsatser är exempel på områden där interaationell samordning är en föratsättning för att nå goda resultat. Åtgärder för att hantera skuldproblemen måste baseras på interaationella överenskommelser och kräver också betydande multilaterala insatser. Därtill kommer ett ökat behov av multilateralt bistånd på mjuka villkor på grand av att ett antal tidigare medelinkomstländers ekonomiska situation försämrats så att de nu kvalificerar sig för lån från Världsbankens fond för räntefria lån (IDA). Förhandlingaraa om en ny påfyllnad av IDAs resurser, som nyligen inletts, är en viktig del av den intemationella resursmobiliseringen.

Samtidigt som behoven av multilateralt stöd växer har förutsättningarna för ett mer effektivt intemationellt biståndssamarbete ökat. En interaationell samsyn om vilken utvecklingsstrategi och vilka utvecklingsprioriteringar som bör gälla på 90-talet har vuxit fram och fått ett brett gehör både på det multilaterala området och bland de bilaterala givarna. Samarbetet mellan multilaterala institutioner och bilaterala givare har förstärkts och samordning av multilateralt och bilateralt bistånd blir allt vanligare och effektivare.

Allt detta ställer krav på ett väl fungerande multilateralt system med en klar och rationell ansvarsfördelning både inom det multilaterala systemet och mellan det multilaterala och bilaterala biståndet. Det ställer också krav på prioriteringar i institutioner och givarländer. Mot denna bakgrand är de båda utredningar som företagits om det multilaterala biståndet, multibiståndskommittén (SOU 1991:48) och Nordiska FN-projektet, som närmare beskrivs och kommenteras under avsnittet. Aktuella utredningar m. m., av speciellt värde. Utredningaraas förslag och synsätt utgör viktigt underlag för ett förstärkt svenskt agerande på det multilaterala området.

109 Multilaterala biståndet i förhållande till det tofela biståndet Prop. 1991 /92:100

Det totala biståndsflödet från OECD-länderaa för 1990 beräknades av ''- OECD:s biståndskommitté (DAC) till 54 miljarder US dollar. Av detta belopp gick drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs. drygt 28% av det totala biståndet från OECD-ländema. OECD-ländemas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett oförändrad. De nordiska ländema bidrar tillsammans med ca 13% av det muhilaterala biståndet.

Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under anslaget C 1. Bidrag till interaationella biståndsprogram. Däratöver utgår bidrag till FNs verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FNs humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till intemationella forskningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala systemet ca en tredjedel av det totala biståndet. Anslagsnivån för C 1. Bidrag till interaationella biståndsprogram föreslås öka med 246,7 milj. kr.

Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1991/92 och 1992/93 fördelat på organisationer (milj.kr.)

Anvisat

Förslag

Föränd-

1991/92

1992/93

ring

FNs OPERATIVA VERKSAMHET

FNs utvecklingsprogram (UNDP)

varav

- ordinarie bidrag

650,0

670,0

20,0

- FN:s kapitalutvecklingsfond

(UNCDF)

55,0

0 FNs befolkningsfond (UNFPA)

135,0

145,0

10,0

FNs barnfond (UNICEF) 370,0 395,0 25,0

1 210,0 1 265,0 55,0

INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN

Världsbanksgruppen varav

- Internationella utvecklingsfonden (IDA) 432,0 515,0 83,0

- Internationella finansieringsbolaget (IFC) 15,0 16,0 1,0

Regionala utvecklingsbanker varav

15,0

- 15,0

289,2

270,0

- 19,2

160,0

90,0

- 70,0

15,0

11,0

- 4,0

62,0

62,0(1)

- Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)

- Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)

- Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)

- Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)

- Interamerikanska utvecklingsbanken (IDE)

- Nordiska utvecklingsfonden 110

(NDF)

926,2 964,0 37,8

122,0

127,0

5,0

55,0

50,0

- 5,0

95,0

105,0

10,0

INTERNATIONELLT LIVSMEDELSBISTÅND OCH JORDBRUKSUTVECKLING

Internationellt livsmedelsbistånd varav

- Varldslivsraedelsprograramet (WFP)

- Livsmedelshjälpskonventionen (FAC)

- Internationella katastroflagret för livsmedel (lEFR/PRO)

Jordbruksutveckling - Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

36,0

60,0

24,0

308,0

342,0

34,0

FLYKTINGBISTÅND

Flyktingbistånd genom FN varav

- FNs hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)

- FNs flyktingkomraissarie (UNHCR)

140,0 215,0

146,0 235,0

6,0 20,0

355,0

381,0

26,0

ÖVRIGT

Övriga organisationer varav

- Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

- UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

- FNs narkotikaprograra (UNDCP) och annan narkotikabekämpning

- Internationella sjöfartsuniversitetet

90,0

96,0

6,0

22,0

23,0

1,0

55,0

58,0

3,0

18,0

19,0

1,0

Andra multilaterala bidrag

varav

- Miljöinsatser

125,0

155,0

30,0

- Övriga insatser

153,1

201.1(2)

48,0(1)

- Multilaterala

biträdande experter m.ra.

57,0

62,0

5,0

520,1

614,1

94,0

SUMMA

3 319,3

3 566,1

246,8

(1) Bidrag till Nordic Development Fund (NDF), som tidigare

redovisats under anslagsposten. Andra multilaterala bidrag, delposten, övriga insatser, utgör fr. o. ra. 1992/93 en egen delpost under anslagsposten Regionala utvecklingsbanker.

(2) Inom denna post jämte ingående ointecknade reservationer kan medel intill ett belopp om 150 milj. kr. disponeras för civila insatser i saraband raed FN-aktioner för fred och återuppbyggnad

111 FNs utvecklingsprogram (UNDP) Prop. 1991 /92:100

Budgetåret 1991/92 705 000 000 Bil. 4

Budgetåret 1992/93 725 000 000

varav

Ordinarie bidrag till UNDP 670 000 000

FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) 55 000 000

FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd. Eftersom de UNDP-finansierade projekten för närvarande i huvudsak utförs av FNs fackorgan, är samarbetet mellan dem, UNDP och mottagarlandet ytterst väsentligt. UNDP har ett världsomfattande program i omkring 150 länder och territorier. Dess resurser är emellertid blygsamma jämfört med många andra biståndsorgans. De ursprangliga intentionerna med UNDP som samordnare av FN-systemets tekniska bistånd har därför inte kunnat infrias. En annan orsak är att en stor del av detta bistånd inte finansieras av UNDP utan direkt genom fackorganen.

UNDP har dock en viktig och central roll i FNs biståndsverksamhet. UNDP ger u-länderaa råd och kan finansiera insatser inom alla utvecklingssektorer. UNDP prioriterar också i allt högre utsträckning de fattigaste u-ländema. 87% av landprogramresursema är under den femte programperioden 1992-97 reserverade för länder med en BNP per capita på högst 750 US dollar.

UNDP behöver en solid resursbas för att fullgöra sina uppgifter. Den bör byggas upp genom ökade bidrag från allt fler givarländer. De nordiska ländema svarar för närvarande för en tredjedel av bidragen till UNDP. 1990 var Sverige UNDPs näst största givare totalt sett. Det behövs en rimligare bördefördelning. Jag kommer därför att fortsätta att verka för ett större och bredare ansvarstagande bland givaraa för tilldelning av resurser till UNDP.

Världsbanken/IDA har kommit att spela en framträdande roll på det utvecklingsstrategiska och biståndspolitiska området och som samordnare av såväl multilateralt som bilateralt bistånd. Kommittén för översyn av svenskt multilateralt utvecklingssamarbete uppmärksammar detta i sitt betänkande. Jag vill särskilt betona vikten av att en klarare ansvarsuppdel ning görs mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. UNDPs analytiska roll bör renodlas och i högre utsträckning stödja kapacitets utveckling i utvecklingsländeraa. Jag delar också kommitténs uppfattning att det krävs en reformering inte bara av UNDP utan också av andra delar av FN-strakturen inom biståndsområdet. Kommittén pekar på de förslag som Nordiska FN-projektet presenterat och somjag tidigare har redovisat. Kommittén pekar särskilt på vikten att UNDPs styrelseform förbättras för att medlemsländema skall kunna följa och styra verksamheten effektivare. Kommittén uppmärksammar också UNDPs årsrapport om mänsklig uveckling (Human Development Report) och menar att rapporten kan utgöra en viktig grand för den framtida inriktningen av UNDPs arbete. Inom UNDP pågår diskussioner om att initiera insatser i Central- och Östeuropa. Här bör dock UNDP spela en rådgivande roll och koncentrera sina insatser på att stödja ländema till en ökad kapacitetsutveckling. 112

Frågor om att reformera UNDP har hittills ägnats begränsat intresse. Prop. 1991/92:100 UNDPs centrala roll motiverar att reformfrågor ges en helt annan upp- Bil. 4 märksamhet. Detta kräver dock ett betydande och omfattande förarbete. Jag avser att i samarbete med främst övriga nordiska länder aktivt arbeta för att fä till stånd en nödvändig reformering av UNDP.

En nödvändig ökning av UNDPs resurser bör i första hand ske genom ökade anslag från allt fler givarländer. Den vikt Sverige tillskriver UNDP motiverar dock en viss höjning av det svenska bidraget.

Jag förordar att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1992/93 ökar med 20 milj.kr. till 670 milj.kr.

FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade ländema. Fondens verksamhet har visat sig vara ett värdefullt komplement till UNDPs tekniska bistånd och till de större projekt som utvecklingsbankeraa stödjer. Sverige är för närvarande fondens största bidragsgivare. Fonden stödjer i första hand småskaliga projekt som till stor del är inriktade på att stödja utveckling av kvinnors situation. Verksamheten är också inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling. Jag beräknar ett oförändrat bidrag om 55 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

FNs befolkningsfond (UNFPA)

Budgetåret 1991/92 135 000 000

Budgetåret 1992/93 145 000 000

Världens befolkning uppgår idag till ca 5,4 miljarder människor. Den ökar med ca 90 miljoner årligen. Ökningstakten är framför allt hög i många av de fattigaste u-länderaa som finner det allt svårare att nå en balans mellan befolkning och resurser. Utbredd fattigdom och överexploaterad miljö är uttryck för en sådan obalans. Insatser för utbildning och hälsa försvåras. Ökande migration från landsbygd till stad och mellan länder är människors utväg att söka nya möjligheter.

Demografiska data som är grandläggande i utvecklingsplanering är bristfälliga i många länder. Tillgången på service för modem familjeplanering motsvarar inte enskilda människors efterfrågan. Ett antal länder har nu utformat riktlinjer för att arbeta på befolkningsområdet.

Jag anser att Sverige bör fortsätta att verka för ökade insatser på området. Det svenska biståndet bör fortsätta att lämnas dels som en integrerad del av bilaterala hälso- och förvaltningsprogram, dels genom multilaterala program som FNs befolkningsfond (UNFPA). Enskilda organisationers verksamhet inom detta område utgör, enligt min mening, också en mycket väsentlig del av vårt bistånd inom befolkningsområdet. Intemationella familjeplaneringsfederationen, IPPF, (se nedan) är den största representanten för detta bistånd.

UNFPA har en central uppgift som finansieringsorgan och global koor dinator för insatser inom ramen för FNs utvecklingssamarbete på befolk ningsområdet. UNFPAs roll är att stödja ländemas ansträngningar att bygga upp sin egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. 113

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

En tredje interaationell befolkningskonferens kommer att äga ram 1994. Prop. 1991/92:100 UNFPA:s exekutivdirektör har utsetts till generalsekreterare för konferen- Bil. 4 sen. UNFPA har dessutom i beslutet om konferensen givits en särskild roll med tanke på dess mandat inom FN-systemet. Både regionala konferenser och expertmöten kommer att anordnas som en förberedelse för konferensen. Jag fäster stor vikt vid förberedelsearbetet på såväl nationell som internationell basis och kommer att verka för att detta bedrivs så brett som möjligt.

Jag föreslår att bidraget tiU UNFPA ökar med 10 milj.kr. fill 145 milj.kr. Däratöver föratser jag under annat anslag beredskap för förberedelsearbetet inför konferensen.

FNs barnfond (UNICEF)

Budgetåret 1991/92 370 000 000

Budgetåret 1992/93 395 000 000

Enligt UNICEF lever 45 % av baraen under fem år i u-länderaa i absolut fattigdom (Kina undantaget). I dag finns det kunskap och enkla och billiga medel för att förhindra den höga dödligheten och funktionsnedsättningar- . na hos barn. 1 UNlCEFs verksamhet ingår både att föra fram detta budskap och att praktiskt arbeta för att kunskap och medel görs tillgängliga och kommer alla bara tillgodo. UNlCEFs mandat och verksamhetsområde är brett.

UNlCEFs information om baras situation och om nödvändiga och möjliga insatser för att åstadkomma en positiv förändring har stor genomslagskraft. Den har inspirerat såväl andra organisationer som enskilda länder att intensifiera sitt arbete inom områden som har betydelse för baras överlevnad, skydd och utveckling. För att stimulera dessa processer och fästa uppmärksamheten på effekter för baras villkor av politiska beslut var Sverige en av de sex initiativtagaraa till ett toppmöte om bam, där UNICEF fick i uppdrag att fungera som sekretariat.

UNICEF har en särskild funktion som katalysator för regeringamas egna insatser i de 128 länder som fonden samarbetar med. Inte minst i arbetet med att länder skall kunna uppfylla bestämmelsema i FNs bara-konvention, som antogs år 1989, samt målsättningen i deklarationen från barntoppmötet, föratser jag en betydande roll för UNlCEFs arbete för gatubarn, flyktingbara, baraprostituerade och andra särskilt utsatta bara-grapper. UNICEF ger också på det makro-ekonomiska planet underlag till den interaationella debatten om sociala effekter av ekonomisk strakturanpassning, resursfördelning m. m. De politiska och ekonomiska förändringaraa i Central- och Östeuropa har gjort oss uppmärksamma på baraens stora umbäranden i regionen. UNICEF har under året, på ad hoc basis, stött enstaka program i regionen. Här anser jag dock att UNICEF med sin kompetens främst bör fylla en rådgivande roll som kan leda till förbättringar av baraens situation. En däratöver utvidgad verksamhet bör finansieras med extra medel som inte belastar ordinarie verksamhet i u-länder.

UNlCEFs programverksamhet är mest omfattande i de länder där fat- .,,

tigdomen är mest utbredd, där det föds flest bara och där bamadödlighe-

ten är högst. Flera av dessa länder är utsatta för väpnade konflikter. Prop. 1991/92:100 Fleråriga landprogram omfattar främst hälso- och sjukvård, nutrition, vat- Bil. 4 tenförsöijning och utbildning. Programmen bygger på en omfattande analys av kvinnors och baras situation i det land eller område där verksamheten bedrivs. Insatseraa omfattar ofta flera sektorer. Utbildnings- och fa-miljeplaneringsinsatseraa avses att ökas. Effektema av HIV-infektion och AIDS drabbar baraen allt hårdare. Deras hälsa undermineras. Möjlighetema att hitta nya vårdnadshavare när den traditionella familjen är borta minskar. Jag välkomnar att UNlCEFs insatser på detta område kommer att intensifieras.

Bamfondens landprogram kompletteras av projekt finansierade med särskilda bidrag. UNICEF deltar aktivt i gemensamma FN-insatser i katastrofsituationer, för rehabilitering och återappbyggnad i katastrofers och väpnade konflikters spår, t.ex. i Afrikas Hora och i samband med den kurdiska flyktingvågen. Sverige bidrog, genom SIDA, förra året med ca 264 milj. kr. till UNlCEFs tilläggsfmansierade projekt.

Det är min förhoppning att den uppmärksamhet som frågor om bam under året rönt även skall ge andra länder anledning att öka sina bidrag till UNICEF. Sveriges sammanlagda bidrag utgör ca 10% av organisationens budget. De svenska statliga bidragen är de största från ett enskilt land. Mot bakgrand av det goda resultat UNlCEFs insatser medfört för världens bara och för det förtroende vi hyser för organisationens arbete beräknar jag en höjning av anslaget med 25 milj. kr. till 395 milj. kr. för 1992/93.

Världsbanksgruppen

Budgetåret 1991/92 447 000 000

Budgetåret 1992/93 531 000 000

varav

Internationella utvecklings fonden (IDA) 515 000 000

Internationella finansierings bolaget (IFC) 16 000 000

Världsbanken (IBRD)

Världsbanksgrappen har under lång tid utgjort en av de viktigaste finansie-ringskälloraa för u-länderaa. 1 grappen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Interaationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA). Som en följd bl. a. av skuldkrisen på 1980-talet och u-länderaas växande svårigheter att få kommersiella lån har grappens betydelse förstärkts ytterligare. Den utökade verksamheten utgörs dels av långivning; dels av omfattande rådgivning i anslutning till ekonomiska reformer i låntagarländeraa. Dessa uppgifter i kombination med bankens centrala roll för mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har lett till nära samarbete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika.

IBRDs utlåning finansieras huvudsakligen genom upplåning på de inter nationella kapitalmarknaderaa med medlemsländemas kapitalinsatser 115

som säkerhet. Banken har mycket god kreditvärdighet och kan låna på Prop. 1991/92:100 fördelaktiga villkor. Utlåningen kan i sin tur ske till lägre ränta än vad Bil. 4 låntagarländeraa själva skulle kunnat få. IBRD ger långfristiga lån till medelinkomstländer som t. ex. Indonesien, Mexico och Turkiet, men också till kreditvärdiga låginkomstländer som Indien. IBRD erhåller sitt grandkapital genom att samtliga medlemsländer tecknar andelar i banken i förhållande till sin ekonomiska styrka. Efter en allmän kapitalhöjning 1988 kan bankens kapital maximalt uppgå till 171,4 miljarder US dollar, det s. k. auktoriserade kapitalet. Av detta hade medlemsländeraa tecknat knappt 140 miljarder US dollar per den 30 juni 1991. Sveriges kapitalinsats i banken uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket för närvarade motsvarar en röstandel på 1,30%. Av den senaste kaptialhöjningen inbetalas endast 3 %, medan resten har formen av garantiåtaganden för bankens förpliktelser gentemot sina kreditorer. I Sverige är det riksbanken som står för kapitalinsatsen i IBRD. Regeringen har lämnat riksbanken garanti för täckning av förluster som kan uppkomma på kapitalinsatsen.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

IDA är Världsbanksgrappens fond för utlåning på särskilt förmånliga villkor till de fattigaste u-ländema. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång återbetalningstid. Budgetåret 1990/91 uppgick IDAs nya utlåningsåtaganden till ett belopp motsvarande 6,3 miljarder US dollar.

Av IDAs utlåning går ungefar 85% till de aUra fattigaste ländema, dvs. länder med högst 580 US dollar i BNP per invånare. Utlåningen är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnyttjande (s. k. strakturanpassningsprogram). Med sin betoning på de fattigaste länderaa samt på social utveckling och fattigdomsbegränsning överensstämmer IDA-utlåningen väl med de svenska biståndspolitiska målen.

Utlåningen via IDA finansieras genom bidrag från medlemsländeraa, vilka i förhandlingar normalt vart tredje år beslutar om förstärkning av IDAs resurser. Den nionde s. k. påfyllnaden (IDA 9) slutfördes år 1989 och omfattade ca 15 miljarder US dollar. Förhandlingar om en tionde påfyllnad pågår och avses bli slutförda före utgången av år 1992. En av huvud-frågoraa blir att ta ställning till hur man skall hantera den kraftigt ökade efterfrågan på IDAs resurser som har sin grand i att BNP per invånare sjunkit i ett antal medlemsländer till en nivå som ger möjlighet till IDA-lån.

Sveriges andel av den senaste påfyllnaden är 2,62 %. Detta innebär ett bidrag motsvarande 2 528 milj.kr över tre år. I enlighet med önskemål från IDA har Sverige åtagit sig att betala 25% av varje årsbidrag kontant och erlägga resten som skuldsedlar vilka deponeras i riksbanken.

Från och med budgetåret 1991/92 har systemet för anslagsgivning till IDA ändrats. Det tidigare systemet för budgetering av de svenska bidragen innebar att det i budgeten för varje år anslogs en summa motsvarande det på skuldsedeln angivna svenska årsbidraget. IDAs dragningar från skuld sedlar sker emellertid i takt med att fonden behöver resurser för utbetal- ' °

ningar tiU godkända projekt vilket kan sträckas ut över en betydligt längre Prop. 1991/92:100 tid, upp till tio år. Detta system fick till konsekvens att relativt stora Bil. 4 outnyttjade medel samlades under denna anslagspost.

Det nya budgeteringssystemet innebär att man i stället anslår summan av kontantbidraget och IDAs beräknade dragningar från skuldsedlaraa under det aktuella året. Detta system har den grandläggande fördelen att inga nya reserver byggs upp. Samtidigt minskar outnyttjade medel i takt med att dragningarna från tidigare fondpåfyllnader fortsätter. Dessutom ger det en sannare bild av den faktiska resursöverföringen till u-länderaa, och ligger därmed i linje med den allmänna strävan att inom biståndet avpassa tilldelningen av medel till behov och utnyttjande.

Det är viktigt att understryka att man med detta system, vilket alltså innebär ett oförändrat svenskt åtagande, fördelar anslagen till IDA 9 över ett större antal år. Medel till påfyllnaden måste därför anslås under ett antal år efter det att själva påfyllnadsperioden är avslutad, dvs. så länge som IDA:s dragningar pågår (ca 7 år efter avslutad period). Vid beslut om svenskt deltagande i framtida påfyllnader kommer man därigenom att behöva anslå medel för utbetalningar från flera påfyllnader samtidigt.

Under budgetåret 1991/92 förväntas dragningar på skuldsedeln uppgå till minst 205 milj.kr. Kontantinsatsen är 210,7 milj.kr. För budgetåret 1992/93 beräknas medelsbehovet till 515 milj. kr. — förväntade dragningar om 288,0 milj.kr. och 210,7 milj.kr. i kontantinsats samt erforderlig reserv. Regeringen föreslår att ett särskilt anslag inrättas för bistånd till Central- och Östeuropa. Därmed blir det inte aktuellt att för Central- och Östeuropa ta i anspråk några medel från de belopp som reserverats för att täcka skuldsedlar under budgetåret 1992/93.

Internationella ftnansieringsbolaget (IFC)

IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att.understödja privata investeringar.

Ökad betoning av de privata investeringamas roll för länders utveckling har lett till att IFCs verksamhet expanderat betydligt. En ny kapitalökning med 1 mrd US dollar till totalt 2,3 mrd US dollar beslöts i juni 1991. Med en oförändrad svensk kapitalandel om 1,26 % kommer ett svenskt bidrag till kapitalhöjningen att uppgå till 12,6 milj. US dollar att inbetalas under 5 år. Jag beräknar således medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 16 milj.kr.

117 Regionala utvecklingsbanker Prop. 1991/92:100

000 0

000 Budgetåret 1991/92 479 200 000 Bil. 4

Budgetåret 1992/93

varav

Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) Interamerikanska utvecklingsbanken/Fonden för särskild verksamhet (IDB/FSO) Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

De regionala utvecklingsbankeraa i Afrika, Asien och Latinamerika, och de till dessa banker knutna utvecklingsfonderaa, svarar för en betydande del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regioner, och har kommit att spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet överhuvudtaget. Detta har tagit sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad gäller rådgivning till stöd för ekonomiska reformer i låntagarländeraa. Vidare kan man konstatera att den breddning av bankemas verksamhet som ägt ram under senare år, vilken inneburit en ökad satsning inom sådana områden som fattigdomsbekämpning, miljö, kvinnan i utvecklingsprocessen, utbildning och hälsovård, har förstärkt bankemas karaktär av utvecklingsinstitutioner i förhållande till den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. Därmed har deras verksamhet i hög grad kommit att ligga i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar.

Sverige deltar aktivt i det arbete som syftar till att ytterligare förstärka dessa bankers institutionella och operationella kapacitet. Detta sker framför allt genom den svenska representationen i bankemas styrelser och under de förhandlingar som förs i samband med kapitalhöjningar och påfyllnader av resurser i utvecklingsfondema.

Budgetåret 1989/90 avsattes 25 milj.kr. för svenskt finansiellt stöd till utvecklingsbankerna utöver det stöd som ges till kapitalhöjningar och fondpåfyllnader i dessa institutioner. Av de för detta ändamål avsatta medlen har 10 milj.kr. använts för upprättandet av en av BITS hanterad konsultfond i AfDB. Vidare har medel under innevarande budgetår tagits i anspråk för finansiering av svensk expertis i AfDB och för bidrag till en av AfDB initierad studie av föratsättningaraa för ekonomisk integration i södra Afrika. Under budgetåret 1992/93 förväntas ytterligare medel användas för kapacitetsförstärkningar i utvecklingsbankerna inkl. Världsbanken.

Fyra allmänna kapitalökningar har genomförts i den Afrikanska utveck lingsbanken (AfDB) sedan den grandades 1963. Överenskommelsen om den senaste trädde i kraft i juni 1987 och innebar att bankens kapital under femårsperioden 1987 - 1991 ökades kraftigt. Idag uppgår kapitalet till ca 21 miljarder US dollar. Av dessa resurser har ca 2,5 miljarder US dollar inbetalats av medlemsländeraa, medan återstoden utgör garantiåtagan den. Sveriges andel av bankens totala kapital är 1,4%. Erläggandet av Sveriges andel av den fjärde kapitalökningen skedde i form av fem årsvisa inbetalningar budgetåren 1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till 118

71,2 milj.kr. För ändamålet anslogs under perioden totah 75 milj.kr., där Prop. 1991/92:100 differensen mellan anslagna och utbetalda medel har utgjorts av en säker- Bil. 4 hetsmarginal för växelkursförändringar. De på detta sätt skapade reservationeraa, liksom de reservationer som härrör från under tidigare budgetår anvisade generella bidrag till AfDB, kommer i första hand att användas för åtgärder syftande till kapacitetsuppbyggnad i banken. För budgetåret 1992/93 föreligger inget medelsbehov under denna delpost.

Förhandlingaraa om en sjätte påfyllnad av resurser i den Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) slutfördes i febraari 1991. Påfyllnaden, vilken avses täcka fondens resursbehov under treårsperioden 1991 — 93, uppgår till 3,5 miljarder US dollar. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel om 4,5% av den totala påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag på 880,2 milj.kr. under treårsperioden. Såsom redovisades i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92 skall detta omfattande stöd till fondens verksamhet ses mot bakgrand av en från svensk sida positiv bedömning av utlåningens kvalitet och allmänna inriktning. Sålunda utmynnade påfyll-nadsförhandlingaraa i en stark betoning av fattigdomsbekämpningens fundamentala betydelse i fondens hela utlåningsverksamhet samt betydelsen av insatser i de sociala sektorema och på miljöområdet. Speciell uppmärksamhet ägnades också åt fondens roll vad gäller främjande av "good goveraance", dvs gott ledarskap och sund förvaltning, på alla samhällsnivåer. Det svenska bidraget till fondpåfyllnaden fördelas över tre årsbidrag, varav det första lämnades budgetåret 1991/92. För budgetåret 1992/93 är årsbidraget 290,5 milj.kr. Mot bakgrand av att den slutliga fondpåfyllnaden blev mindre än vad som kunde föratses i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92, och att därmed anslagna medel översteg det slutliga svenska bidraget för det året, beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 270 milj.kr.

Den tredje, och senaste, kapitalökningen i Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), genomfördes under perioden 1983—1987. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 23 miljarder US dollar, varav 2,8 miljarder US dollar har inbetalats av bankens medlemmar och återstoden utgör garantiåtaganden. Sveriges andel av bankens kapital var ursprangligen 0,41%, men denna andel sjönk senare till 0,15 % då Sverige inte deltog i den första kapitalökningen år 1971. I syfte att höja den svenska kapitalandelen till den ursprangliga nivån beslöts i september 1988 om en särskild svensk kapitalökning på omkring 28 milj. kr. Avsättningar för den särskilda kapitalökningen gjordes budgetåren 1983/84 och 1989/90 med 10,3 resp. 17,7 milj. kr. Utbetalningen av dessa medel beräknas kunna verkställas under 1992. Förhandlingar om en ny allmän kapitalökning i AsDB förväntas påbörjas under 1992. Det är emellertid inte troligt att dessa kommer att vara avslutade vid en sådan tidpunkt att behov av medel under budgetåret 1992/93 uppstår.

Förhandlingama om en femte påfyllnad av resurser i den Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) påbörjades under 1990 och slutfördes i decem ber 1991. Påfyllnaden avsågs ursprangligen täcka fondens resursbehov för perioden 1991 —94, men då det under förhandlingaraas gång framkom att fondens tillgängliga medel var större än beräknat ändrades påfyllnadspe- ''"

noden till att omfatta åren 1992-95. Såsom angavs i budgetpropositionen Prop. 1991/92:100 för budgetåret 1991/92 har man i den förhandlingsprocess som förts inför Bil. 4 påfyllnaden överenskommit om riktlinjer för användning av fondmedlen som väl överensstämmer med svenska biståndspolitiska prioriteringar. Fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll i utvecklingsprocessen samt befolkningsfrågor har därvid betonats som särskilt viktiga områden för fondens verksamhet. Mot denna bakgrand anser jag det vara motiverat att höja den förhållandevis låga svenska andelen från 1,37% till 2%. Med en total påfyllnadsvolym uppgående till 4,2 miljarder US dollar kommer det svenska bidraget att uppgå till 477 milj.kr. under fyraårsperioden 1992-95. Det första årsbidraget beräknas erläggas under år 1992, för vilket ändamål 160 milj.kr. avsattes i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92. Då den slutliga påfyllnaden blev avsevärt mindre än vad som kunde föratses i början av förhandlingsprocessen kan delar av de för det första årsbidraget avsatta medlen användas för det andra årsbidraget. Jag beräknar därför att ett belopp om 90 milj.kr. behöver anvisas för budgetåret 1992/93.

De förhandlingar om en sjunde allmän kapitalökning i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDE) som påbörjades år 1986 kunde slutföras i mars 1989. Överenskommelse nåddes därmed om en ökning av bankens kapital till totalt 61 miljarder US dollar. Samtidigt träffades en överenskommelse om påfyllnad av resurser i fonden för särskild utlåning på mjukare villkor (FSO) uppgående till 200 milj. US dollar. Sveriges andel av kapitalhöjningen, är 0,17%, vilket motsvarar ca 43 milj. US dollar. Av denna summa skall 2,5%, eller ca 1,1 milj. US dollar, betalas in under fyraårsperioden 1990-93. De första två årsinbetalningama gjordes budgetåren 1990/91 och 1991/92. Sveriges bidrag tin FSO uppgår till något mindre än 8 milj.kr under motsvarande period. Även detta bidrag erläggs i form av fyra årsvisa inbetalningar, varav den första skedde budgetåret 1990/91. Då IDB/FSO under senare tid valt att senarelägga tidtabellen för utnyttjandet av de svenska bidragen har en mindre reservation under denna delpost kommit att byggas upp. Denna föratses emellertid till största delen tas i anspråk för inbetalningar under innevarande budgetår. På grandval av tidigare gjorda åtaganden gentemot banken och fonden i samband med den sjätte kapitalökningen, och med hänsyn till ovan redovisade bidrag till den sjunde kapitalökningen beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1992/93 under denna delpost till 11 milj. kr.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

NDF är en samnordisk biståndsinstitution som påbörjade sin verksamhet 1988. Fonden ger lån i samfinansiering med andra intemationella institutioner på förmånliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt som främjar ekonomisk och social utveckling. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intresse.

Sveriges åtagande i fonden uppgår till ca 310 milj. kr. under fem år. Den första inbetalningen om ca 62 milj.kr. till fonden gjordes budgetåret *"

1988/89. Medel har hittills anvisats under delposten Andra multilaterala Prop. 1991/92:100 bidrag men ges från och med budgetåret 1992/93 under egen delpost. Jag Bil. 4 beräknar ett bidrag om 62 milj. kr. under budgetåret 1992/93.

Nordiska ministerrådet har under 1991 låtit genomföra en utvärdering av NDF. Utvärderingen rekommenderar att fondens verksamhet fortsätter efter den femåriga försöksperiodens utgång. Nordiska ministerrådet avser att lägga fram förslag om NDFs fortsatta verksamhet vid Nordiska Rådets 40:e session i mars 1992. Jag ser positivt på att verksamheten fortsätter och utvecklas.

Internationellt livsmedelsbistånd

Budgetåret 1991/92 272 000 000

Budgetåret 1992/93 282 000 000

varav

Världslivsmedelsprograraraet (WFP) 127 000 000

Livsmedelshjälpskonventionen (FAC) 50 000 000

Internationella katastroflagret för livsmedel (lEFR) och utdragna flyktingsituationer (PRO) 105 000 000

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i internationella hjälpprogram. Under 1990 fick drygt 50 miljoner människor livsmedelsbistånd genom WFPs försorg. Ca 35 miljoner människor fick det i samband med utvecklingsprojekt och 8 miljoner i anslutning till katastroföistånd. Av världens 17 miljoner flyktingar fick omkring 9 miljoner livsmedelsbistånd från WFP. Ca 80% av det totala stödet går till de fattigaste u-ländema.

Sverige verkar för att en ökad andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningaraa av katastrofer av olika slag. Två tredjedelar av Sveriges ordinarie bidrag till WFP är bundet till upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Den övriga tredjedelen utgör ett stadgeenligt kontantbidrag till transportkostnader, administration och arbetskapital. Utöver det ordinarie bidraget kanaliserar Sverige även extraordinärt livsmedelsbistånd till flyktingar och katastrofhjälp genom WFP.

WFPs har för tvåårsperioderaa 1991-1992 respekfive för 1993-94 redovisat ett medelsbehov av 1 500 milj. US dollar för respektive period.

WFPs mottagariänder skall normalt svara för kostnader för lagring, transporter och övrig utrastning i anslutning till projektverksamheten. Enligt WFPs regler får dessa kostnader inte finansieras med reguljära bidrag. Om mottagarlandet inte kan möta dessa kostnader måste WFP föriita sig på särskilda bidrag. Sverige har sedan budgetåret 1982/83 anslagit medel tor dessa ändamål. De har huvudsakligen använts till inköp av transportmedel i en del av de fattigaste ländema.

Jag föreslår ett totalt bidrag till WFP om 127 milj.kr., varav 121

105 milj.kr. som bidrag till WFPs ordinarie resurser för utvecklingsinsat- Prop. 1991/92:100 ser och 22 milj. kr. som ett särskilt bidrag för lagring, transporter och övrig Bil. 4 utrastning.

Konventionen for livsmedelshjälp (FAC)

Inom ramen för 1986 års konvention för livsmedelshjälp har medlemsländeraa åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Konventionen är treårig. Det svenska årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete.

I enlighet med gällande FAC-regler, kan dessa medel användas för utvecklingsinsatser, katastrofhjälp eller flyktingbistånd, beroende på behoven under året.

Det svenska bidraget är beräknat till 50 milj. kr för budgetåret 1992/93 och föreslås liksom tidigare lämnas genom WFP. Beloppet innefattar även frakt- och administrationskostnader.

Internationella katastroflagret jor livsmedel (International Emergency Food Reserve, lEFR) och långvariga flyktingprogram (Protracted Refugee Operations. PRO)

Det Interaationella katastroflagret för livsmedel (lEFR) skapades för att snabbt och effektivt kunna ge bistånd i samband med akuta katastrofsituationer. Sverige har bidragit till lagret, som administreras av WFP, alltsedan dess tillkomst år 1975. lEFR-lagret används för att tillhandahålla livsmedel till särskilt utsatta grapper. Vidare har en särskild fond (PRO) upprättats för långvariga flyktingsituationer inom WFP:s reguljära program fr. o. m. år 1990.

De bidrag som ges inom ramen för FAC, lEFR och WFPs nya fond för långvariga flyktingsituationer kräver största möjliga finansiella flexibilitet för att möjliggöra den mest tids- och kostnadseffektiva upphandlingen. Det svenska bidraget kan av detta skäl användas för upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Det avgörande kriteriet skall vara kostnadseffektivitet. Sverige ger WFP ersättning även för fraktkostnader.

Jag avser att särskilt följa utvecklingen av den verksamhet som avses finansieras från WFPs särskilda fond för långvariga flyktingsituationer. Jag föreslår att 105 milj.kr. anslås för lEFR/PRO. Det svenska bidraget motsvarar ca 50 000 ton spannmål och 3 500 ton vegetabilisk olja.

122 Jordbruksutveckling Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Budgetåret 1991/92

36 000 000

Budgetåret 1992/93

60 000 000

varav

Internationella jordbruks-

utvecklingsfonden (IFAD)

60 000 000

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

IFAD erhåller sina finansiella resurser dels i form av påfyhnad till det reguljära programmet, dels i form av frivilliga bidrag till särskilda program, t. ex. Afrikaprogrammet. Överenskommmelse om en tredje påfyllnad av fonden för perioden 1990-1992 nåddes i juni 1989. Påfyllnaden uppgår tih 562 milj. US dollar varav OECD-ländema svarar för 375 milj., OPEC-ländema för 124 milj. och u-länderaa för 63 milj. US dollar. Uppgörelsen bygger dels på bördefördelning mellan OECD- och OPEC-länder-na med 60% respektive 40%, dels på ett nytt element där OECD-ländema också förbundit sig att tillskjuta tre gånger det belopp som u-länderaa bidrar med. Om man därtiU lägger de frivilliga bidragen, som huvudsakligen kommer från i-länderaa, har den ursprangliga bördefördelningen mellan OECD- och OPEC-länderaa avsevärt förändrats. Vissa omfördelningar av bidragen inom OECD-kretsen har medfört att Sveriges andel, som uppgår till 140 milj. kr., har ökat till 3,9% av den totala påfyllnaden.

Under våren 1992 beräknas förhandlingar inledas om en fjärde finansi-eU påfyllnad för perioden 1992-1994. Då diskussioner samtidigt skall föras om IFADs framtida organisation och finansiella straktur är det svårt att föratse när påfyllnadsförhandlingama skall vara avslutade. Med utgångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i påfyllnaden, beräknar jag ett belopp om 60 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Flyktingbistånd genom FN

Budgetåret 1991/92 355 000 000

Budgetåret 1992/93 381 000 000

varav

FN:s hjälporganisation

för palestinaflyktingar (UNRWA) 146 000 000

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 235 000 000

FNs hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNR WA)

"Intifadan", dvs. det palestinska upproret på de ockuperade områdena, går nu in på sitt Qärde år. Den ekonomiska aktiviteten i de ockuperade områdena har sedan intifadans början gått kraftigt tillbaka och medfört en allt svårare ekonomisk situation för befolkningen. Allt färre palestinier får möjlighet att arbeta i Israel. Alltfler palestinier som tidigare varit självför sörjande har nu tvingats att söka bistånd från UNRWA. Situationen har ytterligare förvärrats av krisen i Mellanöstera och de minskade pen- ningöverföringama från palestinier som arbetat i Kuwait och Irak. Ett stort antal palestinier, som tidigare varit bosatta i Kuwait, har under det 123

senaste året tvingats återvända till regionen. En del av dessa tvingas förlita Prop. 1991/92:100 sig på hjälp genom UNRWA. Sammanlagt bistår UNRWA 2,5 miljoner Bil. 4 palestinier.

Denna situation ställer ökade krav på UNRWA i dess arbete för de palestinska flyktingama i regionen. UNRWA beräknar medelsbehovet för verksamhetsåret 1992 till 277 milj. US dollar för det reguljära programmet, vilket skall jämföras med 1991 års budget på 254 milj. US dollar.

Ökad belastning på UNRWAs hälso-, sjukvårds- och socialhjälpsprogram, behov av fler skolor, UNRWAs insatser för strandsatta personer i Jordanien samt allmänna kostnadsökningar har medfört att UNRWAs totala utgifter och behov av ytterligare resurser ökat.

Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNRWA höjs med 6 milj.kr. till 146 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

FNs flyktingkommissarie (UNHCR)

UNHCR har till uppgift att lämna rättsligt skydd och materiellt bistånd till flyktingar. Under sina 40 år har organisationen bistått ca 28 miljoner flyktingar. Under den senaste 10-årsperioden har antalet flyktingar i världen fördubblats från 8,5 miljoner till 17 miljoner.

UNHCRs bidrag har normak legat på drygt 500 milj. US dollar per år. 1 slutet av 1989 drabbades UNHCR av en finansiell kris, som samtidigt var en förtroendekris, vilket ledde till den dåvarande flyktingkommissariens avgång. Förtroendet har därefter återställts efter ett intensivt arbete inom exekutivkommittén. Detta arbete har inneburit en effektivisering av verksamheten genom organisationsförändringar och nerskämingar av personal. Under det senaste året, präglat av flyktingkatastrofer i världen, har behoven av UNHCRs verksamhet kommit att utökas dramatiskt. Bidragen för 1991 uppgår till ca 850 milj. US dollar.

Sverige har aktivt medverkat i UNHCRs exekutivkommitté i syfte att förbättra organisationens möjlighet att utveckla det intemationella flyktingarbetet och bl. a. verkat för en breddning av bidragsgivningen. Sverige har särskilt bevakat de intemationella skyddsfrågoma och frågan om en bättre samordning av interaationella flyktinginsatser. När det gäller att stärka UNHCRs katastrofteredskap, har ett långsiktigt samarbete inletts med Sverige genom Statens Räddningsverk.

Numerärt sett är den afganska flyktingsituationen i Pakistan och Iran fortfarande den mest omfattande trots att en lösning skymtas genom repatriering och lokal integrering. Under den senaste tiden har flyktingka tastroferna i Afrikas Hora blivit alltmer akuta. Nya flyktingar har behov av hjälp samtidigt som ett stort antal återvändande får hjälp. Framtiden för liberianska flyktingar i angränsande länder är oviss. Lösningar på en del långvariga flyktingsituationer kan komma att ske genom omfattande repatrieringar under de närmaste åren. I Afrika gäller det Sydafrika, Mo zambique och Angola. 1 Asien, föratom Afganistan, öppnar sig möjlighe terna i Vietnam, Laos och Kambodja. Liksom vad gäller centralameri kanska flyktingar kommer stödet för återvändande flyktingar att ges inom ramen för ett utvecklingsinriktat bistånd. Detta kommer att kräva stora 124

insatser.

UNHCRs budget för 1992 års reguljära program uppgår till Prop. 1991/92:100 372 milj. US dollar. Däratöver kommer kostnaden för särskilda flykting- Bil. 4 program som kommer att ligga på samma nivå som under 1991.

Budgetåret 1991/92 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR till 215 milj.kr. Under 1991 har dessutom sammanlagt 172 milj.kr. från andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser i bl. a. Afrikas Hora och Mellersta Östera. Sverige är den tredje största bidragsgivande nation till UNHCR, efter USA och Japan.

Med hänsyn till att UNHCRs verksamhet har utökats väsentligt under det senaste året är det angeläget att det svenska bidraget höjs. Det reguljära bidraget bör kunna användas flexibelt av UNHCR för att täcka både reguljära programkostnader och särskilda program.

Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNHCR höjs med 20 milj. kr. till 235 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

övriga organisationer

Budgetåret 1991/92 185 000 000

Budgetåret 1992/93 196 000 000

varav

Internationella farailjeplanerings- federationen (IPPF) 96 000 000 UNCTAD/GATTs internationella

handelscentrum (ITC) 23 000 000

FN:s narkotikaprograra (UNDCP) och annan narkotikabekämpning 58 000 000 Internationella sjöfarts universitetet 19 000 000

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Jag har i tidigare avsnitt pekat på den vikt jag fäster vid insatser på befolkningsområdet. Av särskild betydelse är det arbete som utförs av enskilda organisationer. Internationella familjeplaneringsfederationen IPPF är en sådan global organisation bestående av nationella familjeplaneringsorganisationer. Detta innebär bl.a. att federationens biståndsprogram genomförs med aktivt lokalt deltagande. Efterfrågan på IPPFs medverkan i det interaationella utvecklingssamarbetet på befolkningsområdet är stor. IPPF samarbetar också aktivt med FNs befolkningsfond UNFPA. Sveriges bidrag till IPPF är det näst största av elva nationers bidrag och utgör ca 20% av IPPFs totala inkomster under året. Användningen av det svenska bidraget, som i år uppgår till 90 milj. kr., regleras genom avtal mellan SIDA och IPPF. Jag föreslår att Sveriges bidrag till IPPF höjs med 6 milj. kr. till 96 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

UNCTAD/GATTs internationella handelscenlrum (ITC)

nc är FN-systemets centrala organ för handelsfrämjande åtgärder och har

som huvuduppgift att stödja u-länderna på utrikeshandelns område. Det 125

erhåller sina finansiella resurser dels från UNCTAD och GATT för den Prop. 1991/92:100 administrativa budgeten, dels från UNDP och enskilda bidragsgivare som Bil. 4 i huvudsak öronmärkt sina bidrag för särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den störste enskilde bidragsgivaren till ITC. Under innevarande budgetår uppgår det svenska bidraget till 22 milj. kr. varav 2 milj.kr. för ITCs råvaraprogram. Styrelsen för interaationeUt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de projektmedel som Sverige årligen ställer till ITCs förfogande. Däratöver lämnar SIDA särskilt stöd till ITC-projekt i svenska programländer.

För att stärka verksamheten och minska andelen öronmärkta bidrag pågår en diskussion inom ITC om dess framtida straktur och organisation. Ett svenskt förslag om inrättandet av en rådgivande kommitté för bättre styraing av verksamheten och etablerandet av en global bidragsfond har behandlats i en särskild arbetsgrapp, som i princip kunnat enas om en rekommendation till ITCs beslutande organ att inrätta en fond och en kommitté.

För budgetåret 1992/93 föreslår jag ett bidrag till ITC om 23 milj. kr.

FNs program Jor kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och annan narkotikabekämpning

UNDCP är ett nytt narkotikaprogram under FNs generalsekreterare, som integrerar narkotikakommissionens sekretariatsfunktioner, forskning samt hela den operativa verksamheten (tidigare UNFDAC). Programmet bedriver sin verksamhet i narkotikaproducerande länder, främst i Asien samt Latinamerika och Karibien, men även i Afrika och Mellanöstera. I samarbete med dessa länders regeringar söker programmet bekämpa den illegala odlingen, produktionen, handeln och konsumtionen av narkotiska och psykotropa droger. Bl.a. söker man åstadkomma en övergång från odling av narkotiska växter som kokabuskar och opiumvallmo till andra grödor. Föratom bistånd till landsbygdsutvecklingsprojekt lämnar UNDCP stöd till förebyggande verksamhet, vård av missbrakare och till uppbyggnad av rättsväsendet. UNDCP spelar däratöver en aktiv roll i det europeiska samarbetet på narkotikaområdet i syfte att komma till rätta med narkotikatrafiken genom "Balkanvägen". Samarbetet är inriktat på en förbättring av gränsövervakningen mellan de berörda länderaa.

Det normbildande arbetet inom programmet finansieras genom FNs reguljära budget. Den operativa verksamheten finansieras på frivillig väg. Sverige tillhör idag UNDCPs största bidragsgivare. De svenska bidragen har främst avsett integrerad landsbygdsutveckling, med möjligheter till nya inkomstbringande aktiviteter samt förebyggande insatser och vård av missbrakare.

Budgetåret 1991/92 avsattes 55 milj.kr. till UNDCPs operativa verksamhet i utvecklingsländer.

På grand av den aUt allvarligare narkotikasituationen i världen, föreslår jag ett bidrag till den interaationella narkotikabekämpningen för budget året 1992/93 på 58 milj.kr för insatser i utvecklingsländer. Bidraget till 126

UNDCP bör vara på samma nivå som för innevarande budgetår. Samti- Prop. 1991/92:100 digt bör det finnas möjlighet att ge ett stöd till WHOs globala program mot Bil. 4 alkohol och droger.

Internationella sjöfartsuniversitetet

Intemationella sjöfartsuniversitetet, som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet tih personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter kännetecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling.

Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad u-länder. Hittills har ca 500 studeranden utexaminerats. Sverige är en av universitetets största bidragsgivare. För budgetåret 1992/93 föreslår jag ett svenskt bidrag om 19 milj. kr.

Andra multilaterala bidrag

Budgetåret 1991/92 335 179 000

Budgetåret 1992/93 418 147 000

varav

Miljöinsatser 155 000 000

Övriga insatser 201 147 000

Multilaterala biträdande experter 62 000 000

Miljöinsatser

U-länderaas naturresurser är tillräckliga för att ge tredje världens befolkningar en tryggad försörjning. Genom fattigdom och därav följande misshushållning hotas emellertid många u-länders naturresursbas och miljö av utarmning och förstörelse. Det är angeläget att kraftfulla insatser sätts in för att avvärja dessa hot som på sikt riskerar själva granden för u-ländernas utveckling. En förbättring av miljösituationen och naturresurshållningen i u-länderaa måste främst komma till stånd inom ramen för en nationell politik som främjar ekonomisk utveckling och bekämpar fattigdomen. En sådan politik i u-ländema bör stödjas genom ett utökat utvecklingssamarbete med i-ländema.

Sverige verkar aktivt för att beslut om ett ökat utvecklingssamarbete med u-länderaa blir en central del i det handlingsprogram som FNs konferens om miljö och utveckling skall anta ijuni 1992. Sverige har beredskap att delta i intemationella insatser med rimlig bördefördelning på miljöområdet som konferensen kan komma att besluta eller rekommendera.

Föratom stöd från i-länderaa för att bidra till en allmän ekonomisk utveckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dessutom olika riktade stödinsatser. Det behövs särskilt bistånd för att u-ländema skall kunna delta i globala åtgärdsprogram. Vidare behövs riktade biståndsinsatser inom sådana enskilda miljöområden som u-ländema särskilt prioriterar.

De interaationella förhandlingaraa om en avveckling av produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet, 127

avslutades under 1990. En fond för att finansiera u-länderaas deltagande i Prop. 1991/92:100 avvecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget tih denna Bil. 4 fond uppgår för 1992/93 till ca 6,5 milj. kr. och lämnas via denna anslagspost.

Under 1992 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet. Fonden finansierar insatser inom Världsbanken, UNDP och UNEP med syfte att angripa globala miljöproblem. Det svenska bidraget till fonden uppgår för 1992/93 till ca 65 milj.kr. och lämnas via denna anslagspost.

SIDA bereder under budgetåret 1991/92 inom ramen för detta anslag insatser om totalt 42 milj. kr. för stöd till olika interaationella organisationers miljöarbete i u-ländema, bl.a. stödet till Mekongkommittén. Jag föratser även under 1992/93 beredning av en del av anslaget på detta sätt.

För att möta de ovan redovisade behoven av insatser inom multilateralt bistånd och mot bakgrand av att en särskild beredskap bör finnas för att regeringen skall kunna verka för och delta i det utvidgade och förstärkta intemationella samarbetet med u-länderaa som FNs konferens om miljö och utveckling bör leda till, föreslår jag att anslaget för särskilda multilaterala miljöinsatser höjs från 125 milj.kr. till 155 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Övriga insatser

Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra intemationella aktiviteter som främjar interaationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom interaationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslagspost medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om storlek och tidpunkt för ett eventuellt kommande svenska bidrag. I sådana fah kan delposten Övriga insatser utnyttjas.

På senare tid har FNs fredsbevarande operationer haft ökade inslag av återappbyggnadsåtgärder och insatser för att få igång civil förvaltning och demokratisering. Dessa civila insatser i samband med FNs arbete för fred och återappbyggnad spelar en avgörande roll för att möjliggöra långsiktig utveckling. För budgetåret 1992/93 beräknar jag att medel inklusive ingående ointecknad reservation intill ett belopp om 150 milj.kr. skall kunna utnyttjas för sådana insatser.

Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1992/93 räknar jag med bidrag till bl. a. följande organisationer.

Internationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer som nedlagts i Genéve-konventioneraa. ICRCs arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, efterforskning av saknade personer, förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning 128

om Genéve-konventioneraa och numera också materiellt bistånd till nöd- Prop. 1991/92:100 lidande. För budgetåret 1991/92 utgår ett organisationsstöd om 8 milj. kr. Bil. 4

Genom FNs boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i u-länder. Verksamheten skall medverka till förbättrad mobilisering av u-länderaas egna resurser till boende- och bebyggelseåtgärder och till främjande av en allmän förbättring av boendemiljön. HABITAT har mandat att beakta den urbana dimensionen i det allmänna miljöarbetet med särskild inriktning på FNs konferens om miljö och utveckling. Arbetet koncentrerar sig till att möta behoven för de mest utsatta grapperaa i storstadsområden. 1 ljuset av den snabbt tilltagande urbaniseringen i utvecklingsländeraa är det angeläget att förstärka insatseraa på boendeområdet, med en fortsatt inriktning på de fattigas boendemiljö i urbana slumområden. Under budgetåret 1991/92 uppgick det svenska stödet till HABlTATs tekniska biståndsverksamhet till 5 milj.kr. Jag föratser fortsatt svenskt stöd.

FNs utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) syftar tih att stärka kvinnors delaktighet i utvecklingsprocessen genom att särskilt stärka kvinnors tillgång till utbildning, krediter, marknader, information och teknologi. Budgetåret 1991/92 uppgick det svenska bidraget till UNIFEM till 4 milj. kr. Organisationens viktiga roll och framgångsrika arbete motiverar ett fortsatt stöd till fonden.

Budgetåret 1991/92 gavs ett bidrag om 500 000 kr. till Interaationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling (INSTRAW). Sverige bör bibehålla sitt stöd på ungefar samma nivå under budgetåret 1992/93.

IPDC är UNESCOs biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-ländema främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Jag räknar med fortsatt stöd.

I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla. Jag räknar fortsatt med bidrag för vissa punktinsatser i det uppföljningsarbete som inletts världen över för att initiera arbetet med att nå det uppsatta målet: att utrota analfabetismen fram tiU sekelskiftet.

För budgetåret 1992/93 beräknas även behov av medel för intemationellt handikappbistånd. SIDA har under det gångna året ansvarat för beredning och uppföljning av vissa multilaterala handikappinsatser. Jag föratser ett liknande förfarande för att förstärka särskilda handikappinsatser. Övriga multilaterala insatser bör integreras i den reguljära budgeten för respektive organisation.

Som jag pekade på ovan bör det finnas utrymme under denna anslagspost för ett svenskt stöd till förberedelsearbetet inför FNs befolkningskonferens 1994. Ett sådant stöd bör bl. a. innefatta insatser för att säkerställa u-landsdeltagande i förberedelsearbetet.

Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades redan 1980, men trädde i kraft först 1989. Fonden är uppbyggd av två s.k. konton, varav det första skall finansiera lagerhållning inom ramen för interaationella råvaraavtal och det andra finansiera åtgärder för att för bättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelseraa för de en- '29

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

skilda råvaroraa, genom t ex forskning och utveckling, produktivitetsför- Prop. 1991/92:100 bättringar, marknadsföring och vidareförädling. Fondens sekretariat är Bil. 4 förlagt till Amsterdam.

För det första kontot var Sveriges reguljära bidrag ca 15 milj. kr. Dessa medel har utbetalats i tre delposter.

För det andra kontot föreslår jag för budgetåret 1992/93 ett bidrag om 8 milj. kr.

Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-länderaas deltagande i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uraguayrandan inom GATT, underlättats. Vissa organisationer arbetar med att stödja u-länderaas ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion. Dessa och vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar delposten.

Extra bidrag till studier och utredningar som bedrivs i intemationella organisationer och som bedöms som angelägna finansieras över delposten. Stöd till olika organisationer och fonder som verkar för förbättrat intemationellt samarbete anslås också under denna delpost. Bl. a. lämnas bidrag till Society for Intemational Development (SID), stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond och Europarådets nord/sydcenter.

Nordiska afrikainstitutet fortsätter sitt arbete med särskilda forskningsprogram avseende Afrika med inriktning på bl. a. Södra Afrika, utveckling och förändring av Afrikas landsbygd samt människors situation och överlevnadsmöjligheter i områden som drabbats av torkkatastrofer. Programmen har fått ökat stöd från övriga nordiska länder. Det svenska bidraget finansieras under denna delpost. Även medel för del av de gemensamt nordiskt finansierade tjänsterna belastar delposten. Jag har också beräknat medel för delar av institutets verksamhet såsom publikationsverksamhet, seminarier och resestipendieprogram. Institutets förvaltningskostander finansieras med medel under anslaget C 7. Nordiska afrikainstitutet.

Svenska institutet kommer under delposten att erhålla medel för personal- och administrationskostnader i samband med att FN-stipendiater tas emot i Sverige.

Från delposten kommer även bidrag att ges till svenska FN-förbundets information om det multilaterala utvecklingssamarbetet.

Bidrag för erforderliga uppföljningsinsatser till Nordiska FN-projektet belastar delposten.

Den statliga stiftelsen Svenska UNlCEF-kommittén finansierar sin verksamhet till största delen genom försäljning av UNICEF-produkter men behöver statligt stöd för att säkerställa bas och kontinuitet i arbetet. Kommittén bedriver informationsverksamhet och medverkar i det svenska stödet till och samarbetet med UNICEF. Kommittén är engagerad i den svenska uppföljningen av barakonventionen och av den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för bam.

1 november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken, UNDP, Afrikanska utvecklingsbanken och bilaterala givare om att upprät ta en fond för kapacitetsbyggande i Afrika. Sverige har en representant i fondens styrelse. Syftet med fondens verksamhet är att förstärka de afri kanska ländernas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomisk- politiskt ledarskap. Detta ska främst ske genom uppbyggnad av selektivt '30

utvalda nationella och regionala institutioner samt genom stöd till de Prop. 1991/92:100 myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Sverige har Bil. 4 utfast ett bidrag tih fonden med 33 milj. kr. att inbetalas under budgetåren 1991/92-94/95. Den andra inbetalningen om 8,25 milj.kr. kommer att verkställas under budgetåret 1992/93.

Mot bakgrand av vad jag ovan redovisat samt med hänsyn tagen till ingående ointecknad reservation beräknar jag medelsbehovet under delposten Övriga insatser fill 201,147 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Muhilaterala biträdande experter m. m.

Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av ca 100 biträdande experter och Junior Professional Officers (JPOs) inom interaationella organisationer, främst FN-systemet. Tjänstgöringen kan ske såväl i falt som vid huvudkontor. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FN:s volontärprogram (UNV). Möjlighet ges också för kortare tids anställning av återvändande experter för att ge möjlighet till återföring av deras erfarenheter till svenska biståndsorgan.

De som rekryteras erbjuds möjlighet till arbete i en interaationell organisation under två till fyra år. Fördelningen av tjänster på organisation och geografiskt område fastställs i samråd mellan UD och SIDA.

Biträdande experter och volontärer utgör en viktig resurs för biståndet. De har efter sin intemationella tjänstgöring en djupare förståelse för utvecklingsfrågor och den multilaterala rollen och dess arbetsformer. Ett antal av dessa personer har, efter sin tjänstgöringstid, rekryterats till arbete inom FN eller inom annan biståndsverksamhet.

Vidare föreslår jag att vissa FN-organ ges möjligheten att rekrytera biträdande experter, JPOs och volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även u-länder på detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas.

En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrågor förknippade med det multilaterala samarbetet.

Under en försöksperiod bör en förstärkning av SIDAs kapacitet för rekrytering av svenskar till tjänstgöring i intemationella organisationer medges.

Jag förordar att 62 milj. kr. avsätts för anslagsposten Multilaterala biträdande experter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för mukilateralt utvecklingssamarbete, som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de gjorda utfästelser somjag angivit i det föregående,

3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som jag häratöver har föreslagit i det föregående,

4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 131 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 3 566 147 000 kr.

Bilateralt utvecklingssamarbete Prop. 1991/92: ioo

Bil. 4 Det svenska bilaterala biståndet har nått en betydande omfattning och mångfald. Det har kommit att omfatta alk fler länder, ändamål och samarbetsformer. Den del av biståndet som går utanför landramaraa har vuxit snabbt. SIDA anger i sin anslagsframställning att andelen landramspro-grammerat bistånd sjönk mellan budgetåren 1983/84 och 1990/91 från 73 % till 53 % av C 2-anslaget. Det totala svenska biståndet till programländerna är avsevärt större än landramaraa. En allt större del av biståndet lämnas som katastroföistånd, regionala insatser, demokratifrämjande och humanitärt bistånd eller som stöd genom enskilda organisationer. Särskilt stöd utgår också till skuldlättnader och strakturanpassning. BITS, SAREC och SWEDECORP förstärker bredden och mångfalden i biståndet. Denna utveckling ställer allt högre krav på helhetssyn, samordning och klar rollfördelning mellan de olika aktöreraa.

Utredningen om organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet (SOU 1990:17), som presenterades år 1990, har angivit förslag till hur biståndet skall kunna administreras och bedrivas på ett effektivt sätt. Regeringens slutsatser presenterades för riksdagen i förra årets budgetproposition. Riksdagen fastslog därvid att huvuddelen av de svenska biståndsinsatserna även i fortsättningen koncentreras till ett begränsat antal fattiga samarbetsländer, men att Sverige även bör vara verksamt i en vidare krets av länder.

Forskning samt näringsliv och handel är så speciella till sin karaktär och så viktiga i utvecklingen att särskilda samarbetsorgan, SAREC och SWEDECORP, finns inrättade på dessa områden. Biståndet genom SIDA gäller långsiktigt utvecklingssamarbete inom programländema och djupgående och långsiktigt engagemang i en vidare krets av främst fattiga u-länder. Vidare omfattar det stöd genom enskilda organisationer, katastroföistånd, regionalt stöd, demokratistöd och humanitärt bistånd samt medverkan i genomförandet av särskilda miljöinsatser och särskilda program.

BITS särskilda roll är att främja samarbete med medelinkomstländer och låginkomstländer som nått en viss industrialiseringsnivå, genom att göra kompetens och teknologi i det svenska samhället tillgänglig för dessa länders utvecklingsansträngningar. BITS arbetssätt är avpassat tiU mottagarländer som i större utsträckning än de fattigaste länderaa har egen kompetens och egna resurser för samhällsuppbyggnaden. Insatser och projekt som stöds av BITS är därför utformade som ett samarbete mellan parter i samarbetslandet och kompetenta och konkurrenskraftiga svenska institutioner och företag.

Den arbetsfördelning mellan SIDA och BITS som blivit följden genom att SIDAs arbetssätt är mer inriktat på att svara mot behoven i de fattigas te ländema och BITS i en något vidare krets länder, hindrar inte att det för specifika ändamål i ett enskilt land, kan finnas anledning för båda myndig heterna att vara verksamma. I vissa av de fattiga länderaa kan det finnas en efterfrågan på begränsad men strategisk kunskapsöverföring från Sveri ge som kan tillgodoses genom BITS arbetssätt. BITS bör kunna verka med 132

det tekniska samarbetet i programländer där goda föratsättningar för Prop. 1991/92:100 strategisk kunskapsöverföring från Sverige finns. Sådana insatser genom Bil. 4 BITS bör emellertid komma ifråga inom andra områden och för andra ändamål än de som omfattas av SIDAs landramsbistånd. BITS-stödda insatser i vissa programländer bör bl. a. ta sikte på samverkan med multilaterala finansieringsinstitutioner för uppföljningsinvesteringar

Det svenska samarbetet med enskilda länder kan således omfatta många olika typer av bistånd och föratsättningar finns i biståndsorganisationerna för att på ett flexibelt sätt möta olika typer av krav och behov. Ansvarsfördelningen mellan SIDA och övriga biståndsmyndigheter samt mellan myndigheteraa och regeringskansliet kan i vissa fall behöva förändras eller klargöras. Jag avser därför att genom fortsatt översyn bl. a. av styraings-och samverkansformeraa ytterligare effektivisera utvecklingssamarbetet.

Landramar som programmeringsmetod bör också i fortsättningen vara det centrala planeringsinstramentet i de fattigaste u-länderaa, där biståndet svarar för en betydande del av resurseraa för utveckling och där behovet av långsiktighet och samordning av biståndet är särskilt uttalat. En allt större andel av biståndet har kommit att ligga utanför landramama. Likväl har sådant stöd i betydande utsträckning kommit att beredas i landprogramliknande former i den bemärkelsen att det sätts in i ett helhetssammanhang efter nära dialog med mottagaren. Detta gäller inte minst katastrofinsatser i länder som befinner sig i mer permanent kristillstånd samt betalningsbalansstöd och skuldlättnader som alltid är avhängiga av att ekonomiska strakturanpassningsprogram genomförs.

Tabell 4. Utbetalningar till de 10 största icke-prograraländerna budgetåret 1990/91

Land

Belopp

Typ av bistånd

(milj. kr.)

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11 12

Kina

203,8

X

Chile

101,8

X

Sudan

91,5

X

Jordanien

80,0

X

Afghanistan

1)

76,1

X

Costa Rica

64,7

X

Bolivia

54,5

X

X X

Thailand

53,7

X

Tunisien

50,9

X

Pakistan

47,4

X

Summa

824,4

l)Inkluderar insatser för afghanska flyktingar utanför Afghanistan

Typ av bistånd

1 Katastrofbistånd

2 Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer

3 Särskilda program och regionala insatser

4 Humanitärt bistånd

5 Livsmedelsbistånd

6 Forskningsbistånd genora SAREC

7 Tekniskt samarbete genora BITS

8 U-krediter genora BITS

9 IMPODs bistånd

10 Swedfunds bistånd 133

11 Skuldlättnadsåtgärder

12 Projektbistånd till vissa u—länder

Tabell 4 visar på utbetalningar till de största icke-programländema för Prop. 1991/92:100 budgetåret 1990/91. Vissa av dessa ligger således högre i totalvolym än Bil. 4 landramama för några länder. Det finns behov av en mer samlad syn på biståndet till de största mottagaraa av svenskt bistånd utanför program-landskresten. Arbetet med sådana översyner, s. k. landprofiler, vilket anmäldes i föregående års proposition, pågår för olika länder. Sådana profiler har hittills utarbetats för Chile, Costa Rica, Bolivia och Filippinerna. Andra aktuella länder är Kambodja, Sydafrika och Tunisien. Arbetet syftar till att klargöra lämplig framtida inriktning och omfattning av samarbetet samt rollfördelning mellan myndighetema.

Den här redovisade utvecklingen innebär också att skillnadema i biståndet till programländer och andra större mottagare av svenskt bistånd i huvudsak blir en fråga om verksamhets- och avtalsformer samt inriktning. För vissa landramsländer finns skäl att särskilt främja ett samarbete i andra former. Med ökad mångfald i biståndet, förändringar i dess sammansättning och med en förbättrad, eller utsikter till förbättrad ekonomi i vissa mottagarländer finns behov av att också anpassa samarbetsformema. 1 sådana länder kan gåvobiståndet genom SIDA gradvis minska och successivt ersättas med bistånd förmedlat genom de andra myndighetema. Inom utrikesdepartementet pågår ett utvecklingsarbete för att klarlägga hur man i sådana specifika fall kan hantera övergångar från landramsstöd till mer projektbaserat samarbete.

Mångfalden är betydelsefull i biståndet. Folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig roll att spela i utformning och genomförande av biståndet. Organisationema svarar för ett betydelsefullt arbete genom sina egna utvecklingsprojekt och som kanaler för särskilda stödinsatser t. ex. i katastrofsituationer. De fungerar också som viktiga opinionsbildare för bistånd till fattiga länder. Organisationema har genom nära kontakter med behövande människor gjort stora insatser för att främja social och ekonomisk utveckling. De är också viktiga instrament för främjandet av en demokratisk samhällsutveckling.

Tekniskt samarbetet genom konsuker och institutionssamarbeten bidrar också till att bredda kontaktytoraa mellan länder. Inom svenska företag och inom den svenska resursbasen i övrigt finns mycket av det kunnande som behövs för att bygga upp näringsliv och infrastraktur i u-länder.

Afrika

1990-talet har för Afrikas del inletts med att flera hoppingivande tendenser kan skönjas.

Demokratiska val har genomförts i flera länder och förberedelser för sådana pågår i andra. I ett flertal regionala fora och samarbetsorganisationer diskuteras och förhandlas om gemensamma åtgärder för att främja ökad pluralism och folkligt inflytande. Avgörande fredsansträngningar pågår i länder som under årtionden varit hemsökta av krigshandlingar. I Sydafrika har påtagliga steg mot en avveckling av apartheid genomförts.

134 Trots dessa ljuspunkter måste konstateras att fattigdomen består och i Prop. 1991/92:100 många fall fördjupas. Många länder fortsätter och intensifierar ansträng- Bil. 4 ningaraa att komma över den ekonomiska krisen med långtgående ekonomiska reformprogram. Kriseraa på Afrikas Hora och i andra områden som präglas av politiskt kaos och inbördesstrider är djupa och människor drabbas hårt.

Kraftigt nationellt såväl som intemationellt stöd är nödvändigt både för att lindra nöd och för långsiktig utveckling. I syfte att bistå i den ömtåliga men nödvändiga ekonomiska reformprocessen och medverka i utvecklingen mot demokrati är det väsentligt att bibehålla ett omfattande svenskt utvecklingssamarbete i Afrika.

Det svenska bilaterala stödet omfattar framför allt ländema i södra Afrika. Det är emellertid glädjande att utvecklingssamarbetet med det fransktalande Afrika kunnat vidareutvecklas. Detta arbete kommer att fortsätta under de kommande åren.

Angola

Närmare trettio år av väpnad konflikt har förorsakat oerhörda umbäranden för befolkningen i Angola. Inbördeskriget, som under lång tid understöddes av utländska krafter, beräknas ha dödat eller lemlästat hundratusentalet människor och tvingat över en miljon angolaner på flykt. Närmare vart tredje barn dör före fem års ålder. Den materiella förödelsen har lamslagit jordbrak, transporter och hälsovård. Situationen i landet har förvärrats av ekonomisk vanskötsel och ett i långa stycken korramperat politiskt styre.

Angola befinner sig i en politisk brytningsperiod. Fredsöverenskommelsen i maj 1991 mellan landets regering och motståndsrörelsen Unita har skapat hopp om nationell försoning, återappbyggnad och nya möjligheter för näringslivet. Avtalen föreskriver demobilisering av soldater, en sammanslagning av styrkor på ömse sidor till en nationell armé och att allmänna val hålls senast november 1992. Sverige bidrar med observatörer och civila polismän tiU den FN styrka som av säkerhetsrådet fått mandat att övervaka fredsprocessen.

Redan före fredsavtalet hade öppenheten och pluralismen i Angola stegvis ökat. Den nya författningen har avskaffat MPLA:s roll som statsbärande parti, bildandet av nya partier tillåts och domstolsväsendet har erhållit en mer oberoende stäkning. Allmänna val skall hållas nästa år som ett led i fredsprocessen. Den ekonomiska politiken kan alltjämt betecknas som utvecklingshämmande. Förklaringen är att söka i bristande kompetens och politisk vilja att förändra. Intemationella valutafondens och Världsbankens nyligen inledda program för att bygga upp en makroekonomisk kompetens inom statsförvaltningen kan få stor betydelse för landets förmåga att inleda och genomföra nödvändiga reformer.

Mot denna bakgrand är det min uppfattning att biståndssamarbetet med Angola står inför nya möjligheter samtidigt som påtagliga restriktioner föreligger på det ekonomiska området och en betydande politisk osäkerhet kan förväntas råda i landet under det närmaste året. '

Biståndet till Angola är enligt min mening ett långsiktigt åtagande vars Prop. 1991/92:100 motiv är den grandläggande tanken om att stödja människors strävan ut ur Bil. 4 fattigdom och social misär. Utvecklingssamarbetets syfte under kommande år blir att stödja en påbörjad samhällsomdaning i demokratisk riktning för nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling.

Fredsavtalen har givit föratsättningar för att möta landets stora behov av återappbyggnad. För dessa ändamål bör landets egna inkomster från olja komma till användning, vilket understryker vikten av ekonomiska reformer. Ett stort behov av insatser från omvärlden är likväl påkallat. Betydande medel ur landramen inklusive utgående reservation 1990/91 bör därför även fortsättningsvis kunna utnyttjas för insatser av återapp-byggnadskaraktär. Utbredd social misär gör det angeläget att stärka insatserna inom hälsoområdet.

Föratsättningar för bistånd till produktiva sektorer är starkt begränsade så länge ekonomiska reformer uteblir. Detta gav som resultat att varabiståndet upphörde under år 1991. Stödet till exempelvis hantverksfisket bör begränsas. Ett fortsatt institutionellt stöd till telesektora görs vid avtalets utgång avhängig förverkligandet av aviserade reformer inom sektorn. Åtgärderna att i ökad utsträckning anställa angolansk personal vid fiskeskolan Cefopescas bör innebära att vid avtalets utgång år 1994 en ansenlig nedtrappning av denna insats kan ske.

Möjligheter att stödja rättsväsendet och uppbyggande av juridisk kunskap bör undersökas aktivt liksom andra insatser avsedda att främja mänskliga rättigheter. Inom ramen fören intemationellt samordnad insats kan svenskt valtekniskt bistånd bli aktuellt.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 154,8 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 49,7 milj. kr. Reservationen har uppstått på grand av att importstödet upphört. Utrymmet kommer att användas för katastrof- och återappbyggnadsinsatser.

Med hänsyn till ökade möjligheter att stödja landets återappbyggnad samt ökad räckvidd för hälsobiståndet, föreslår jag en ökning av landramen med 10 milj.kr. tik 210 milj.kr. för 1992/93.

Botswana

Botswanas beroende av Sydafrika har utgjort huvudmotivet till utvecklingssamarbetet. Det faktum att landet trots det stora beroendet har kunnat föra en fast politik visavi Sydafrika, är delvis en följd av det kraftiga internationella stöd landet åtnjutit bl.a. från Sverige. Liksom för många andra av frontstatema är föratsättningama för den framtida utvecklingen i hög grad beroende av förändringsprocessen i Sydafrika.

Botswana bedriver en positiv utvecklingspolitik, upprätthåller sin de mokratiska tradition med flerpartisystem, lokal demokrati och rättssäker het. Pragmatism och marknadsanpassning är ledstjäraor i den ekonomiska politiken. Den ekonomiska utvecklingen är positiv, även om försämringen senaste året och budgetunderskottet påvisar att ekonomin är sårbar. Den allt skevare inkomstfördelningen och ökande arbetslöshet är andra pro blem som kräver krafttag. 136

Erfarenheteraa från biståndsarbetet är goda. Vattenprogrammet har Prop. 1991/92:100 gynnat främst kvinnor och bam och hälsotillståndet har sannolikt förbätt- Bil. 4 råts för hushåll som fått tillgång till vatten. Undervisningsstödet har inriktats mer på kunskaps- och institutionsbyggande. Landets tämligen goda ekonomiska situation utgör en viktig föratsättning för att biståndets effekter skall upprätthållas.

Utöver att bidra till att göra landet mindre sårbart för sydafrikanska aktioner syftar biståndssamarbetet till ekonomisk och social utveckling med tonvikt på landsbygden. Landramsbiståndet kommer att koncentreras på insatser inom distriktsutveckling och undervisning, medan investeringar i dricksvattenförsörjning fasas ut. Planerade insatser inom miljöområdet, bl. a. miljöutbildning, är positivt och lovvärt. Dessa bör ges ökad prioritet liksom insatser för att förbättra kvinnors situation.

Mot bakgrand av den positiva ekonomiska utvecklingen och i överensstämmelse med SIDA:s förslag bör det traditionella landramssamarbetet kompletteras med insatser genom SWEDECORP och BITS. Landramen bör följaktligen reduceras med 5 milj. kr. och ett motsvarande belopp görs tillgängligt på anslagsposten C.3., Projektbistånd tik vissa länder. BITS och SWEDECORP föratses bedriva samarbete med Botswana i enlighet med respektive myndighets principer för den reguljära verksamheten.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 89,1 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 14,9 milj.kr.

Med bakgrand av de prioriteringar jag angivit och avsikten att bredda samarbetet med Botswana avsätts 90 milj.kr. som landramsmedel genom SIDA och 5 milj. kr. förs till C 3, Projektbistånd till vissa länder.

Etiopien

I och med Mengistu-regimens fall i slutet av år 1991 har ett nytt skede inletts i Etiopiens historia. Landet styrs nu av en övergångsregering. Ett nationellt råd har inrättats för att verka som landets högsta beslutande organ och dess lagstiftande församling. Rådet har även till uppgift att utarbeta ett förslag till ny konstitution samt förbereda allmänna val till en nationalförsamling.

Sedan kriget avgjordes militärt har krigshandlingaraa praktiskt taget avslutats i hela landet. Men oroshärdar finns bland annat i de östra och södra delama.

Det långvariga inbördeskriget har lämnat efter sig en söndertrasad ekonomi, som det kommer att ta mycket lång tid att rekonstraera. Ett ekonomiskt reformprogram innebärande liberalisering och avreglering har redan antagits. Det kommer att följas upp med ytterligare reformer genom det strakturanpassningsprogram, som nu förbereds i samarbete med Världsbanken. Bristen på utländsk valuta är emellertid akut och utan ett omfattande inflöde av kapital kan ekonomin knappast komma igång.

Det svenska biståndssamarbetet med Etiopien har de senaste åren an passats till den besvärliga politiska situationen och krigsläget och avtal utformats så att största möjliga flexibilitet erhållits. Det ettåriga samar betsavtalet löpte ut vid budgetårsskiftet i år och något nytt samarbetsavtal 137

har inte ingåtts med den nya övergångsregeringen. Av landramsmedlen Prop. 1991/92:100 har ca en tredjedel tagits i anspråk för olika katastrofinsatser bl. a. genom Bil. 4 etiopiska Röda Korset och WFP. Ett betydande katastroföistånd inklusive livsmedelsbistånd ges även utanför landramen.

Det svenska biståndet har försvårats av kriget och av den tidigare förda etiopiska utvecklingspolitiken. Projekt framför allt inom jordbrakssektora har avbratits. Stödet till undervisningssektora har bidragit tik att en tredjedel av de etiopiska barnen idag går i primärskolan. Underhållet av investeringar i skolbyggnader är dock eftersatt. Utbildade skogstekniker inom skogsprogrammet väntas få nyckelroller i den etiopiska skogsbraks-politiken. Exempel på lyckosamma institutionssamarbeten är samarbetet mellan det etiopiska kartverket och Lantmäteriverket i Sverige. Utvärdering visar att det svenska stödet utnyttjats väl och att man byggt upp ett av de mest effektiva kartverken i Afrika.

Den nya regeringens uttalade ambitioner att utveckla landet i demokratisk riktning innebär enligt min mening att samarbetet kommit in i ett nytt, positivt skede. Den förändrade ekonomiska politiken med inriktning på ökad öppenhet och marknadsekonomi bör uppmuntras. Fred och politisk stabilitet innebär också att inte endast katastrof- och återappbyggnadsinsatser utan även att insatser av mer långsiktig karaktär kan inledas. Ett nytt, utvidgat och flerårigt samarbetsprogram, som tar hänsyn till de mest angelägna utvecklingsbehoven på olika områden och som är fattig-domsinriktat, kommer att behöva förberedas. Mot bakgrand av att Etiopien är ett av väridens fattigaste länder måste stora resurser till för att få till stånd en bärkraftig ekonomisk utveckling. Dessa stora behov, som måste täckas genom bl. a. bistånd, kräver interaationell samordning. Där kan FN spela en viktig roll. Dessutom kommer även i fortsättningen stora katastrofinsatser att behövas för att bistå interaflyktingar och återvändande och för att bidra till att underiätta det fortsatt mycket besvärliga försörjningsläget. För att komma ifrån det närmast permanenta underskottet i livsmedelsproduktionen krävs bl.a. insatser för att bevara marken för framtida jordbraksproduktion.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 115,4 milj. kr. Den utgående reservationen uppgick till 44 milj. kr. Svårigheter att bedriva bistånd i Etiopien medförde att reservationen ökade under året. Reservationen blev mycket störte än beräknat beroende på att i princip all verksamhet avstannade i landet under de kritiska veckoraa vid budgetårets slut.

Jag föreslår en ökning av medelsramen med 50 milj. kr. till 150 milj. kr.

Relationeraa mellan Etiopien och Eritrea regleras i ett dokument, "Principles of Coopération between the Transitional Govemment of Ethiopia and the Provisional Goverament of Eritrea", vilket antogs av den nationella konferensen ijuli 1991.1 detta fastslås det eritreanska folkets rätt att självt besluta om sin framtid i en folkomröstning. För att möjliggöra stabilitet under den förestående återappbyggnads- och försoningsprocessen uppsköts dock denna folkomröstning i två år.

Sveriges förbindelser med Eritrea grandar sig på samma principer. Det är angeläget att svenskt bistånd under interimsperioden lämnas till Eritrea.

138 Detta bör dock tills vidare kanaliseras genom enskilda organisationer samt Prop. 1991/92:100 genom FN-systemet. Till skillnad från vad som hittiks gäkt, bör de enskil- Bil. 4 da organisationema nu kunna engagera sig i utvecklingsinriktade projekt och inte endast förmedla humanitärt bistånd.

Guinea-Bissau

Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste och mest skuldtyngda länder. Utvecklingen sedan självständigheten har inom flera sektorer gått långsamt och landet är i hög grad beroende av utländskt bistånd. År 1987 antogs ett ekonomiskt strakturanpassningsprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Programmet har delvis varit framgångsrikt men makroekonomiska obalanser består. De största problemen hänger samman med regeringens expansiva och okontrollerade kreditgivningspolitik. Tillväxten sjönk under år 1990 från 5% till 3,5%.

Enpartisystemet har avskaffats i Guinea-Bissau och en ny konstitution är under utarbetande. Ett flertal rättighetskränkande lagar har avskaffats, bl. a. angående yttrande- och tryckfrihet. Svenskt stöd till rättsutvecklingen har inletts och jag ser med tillförsikt fram mot en fortsatt demokratisk utveckling i landet.

Det är viktigt att Guinea-Bissaus regering tar ansvar för att biståndsmedlen allokeras i enlighet med väl grandade prioriteringar i den guinean-ska budgeten. För att möjliggöra detta krävs att landets ekonomiska politik stramas upp.

Resultaten av det svenska biståndet visar att insatseraa i flertalet fall uppnått produktionsmålen men med begränsad utvecklingseffekt. I t.ex. undervisningsstödet pekar utvärderingar på en gedigen svensk insats i en produktionskedja, där andra länkar förblir svaga. Programmet för landsbygdsutveckling visar att man når produktionsmålen men till höga kostnader. För att effektivisera insatseraa inom fiskesektorn måste de kommersi-eka aktiviteteraa privatiseras och biståndet koncentreras tik utbildning och institutionellt stöd.

Resultaten av de svenska biståndsinsatseraa är således avhängiga en gynnsam makroekonomisk utveckling. Sverige bör därför i lämplig form fortsätta att stödja Guinea-Bissaus ansträngningar att genomföra straktur-anpassningsprogrammet. Det bör samtidigt koordineras bättre med övriga givare. Ett fortsatt stöd till de sociala sektorema, särskilt utbildning, är av stor betydelse. Biståndet måste nå ut till de fattiga grapperaa. Sverige bör också stödja uppbyggnad och förstärkning av den inhemska kompetensen inom olika offentliga förvaltningsorgan och institutioner. En motsvarande inriktning av samarbetet inom de kommersiella sektoreraa är lämplig i syfte att skapa goda institutionella föratsättningar för näringslivets anpassning till marknadsekonomi.

Under budgetåret 1990/91 utbetalades inom landramen 63,7 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick tik 39,4 milj.kr. och bestod till 75% av medel för vilka utbetalningsplaner saknats.

139 Totalt utbetalades under budgetåret 93,5 milj.kr. Utöver landramen Prop. 1991/92:100 lämnade Sverige stöd via enskilda organisationer, SAREC och SWED- Bil. 4 FUND samt i form av skuldlättnadsåtgärder.

Med hänvisning till reservationen och med hänsyn till behovet av en mer målinriktad inhemsk reform vilja förslår jag en sänkning av medelsramen med 10 milj. kr. till 85 milj.

Kap Verde

Under år 1991 hölls för första gången demokratiska parlaments- och presidentval i Kap Verde. Resultatet blev i båda fallen att oppositionspartiet MPD med en övertygande majoritet besegrade det tidigare enda tillåtna partiet PAICV. Sverige lämnade finansiellt stöd till valprocessema. Den nya regeringen betonar sin avsikt att främja demokrati, frihet, rättvisa och utveckling. En omfattande liberalisering av landets ekonomi och handel har inletts.

En mycket svag resursbas med brist på naturtillgångar och jordbrakspo-tential begränsar Kap Verdes utvecklingsmöjligheter. För sin försörjning är landet därför starkt beroende av utländskt bistånd. Importen består till stor del av livsmedel och kostnaderaa täcks endast till ringa del av export-inkomstema. En svag produktiv bas har i kombination med befolkningstillväxten lett till en omfattande undersysselsättning. Kap Verdes ekonomi är dock att betrakta som välskött och den genererade tillväxten har tillåtit ökade satsningar inom de sociala sektorema.

Inom landramen utbetalades under budgetåret 1990/91 48,4 milj.kr., merparten i form av importstöd. Den utgående reservationen om 63,4 milj.kr. förklaras av att Kap Verde planerar sin upphandling efter kalenderår. Utvärdering visar att importstödet kommer till god användning för de ändamål man kommit överens om. Det finns dock behov av att höja kompetensen i Kap Verde inom upphandlingsområdet. Ett sådant utbildningsprogram har påbörjats.

Totalt utbetalades under budgetåret 57 milj.kr. Utöver landramen lämnades stöd via enskilda organisationer, SAREC och SWEDFUND samt i form av förvaltningsbistånd och en miljöinsats.

Kap Verde kommer under de närmaste åren att behöva interaationellt stöd för omläggningsprocessen från plan- till marknadsekonomi. Tonvikten i det svenska biståndet föreslås även fortsättningsvis ligga vid ett obundet importstöd med komplettering av en mindre personal- och konsultfond. Importstödet syftar till att på ett effektivt och flexibelt sätt stödja regeringens ekonomiska reformpolitik. Personal- och konsultfonden bör, eventuellt i kombination med ett utökat förvaltningsstöd, kunna användas för att bygga upp och höja kompetensen inom de ekonomiska institutioner och förvaltningsorgan som främst berörs av det ekonomiska och politiska systemskiftet.

Det svenska stödet har god utvecklingseffekt och Kap Verdes förmåga att tillgodogöra sig och effektivt allokera det svenska importstödet är god.

Jag föreslår därför en ökning av medelsramen med 5 milj.kr. till 80 milj. kr. '40

Kenya Prop. 1991/92:100

Kenya tillhör med en BNP/capita om 360 US dollar grappen minst utvecklade länder. Landet genomför sedan flera år ett strakturanpassningsprogram med stöd av Interaationella Valutafonden och Världsbanken. Anpassningsåtgärderaa har inkluderat liberalisering av marknader och priser, begränsning av kreditgivningen, minskning av budgetunderskott, gradvisa devalveringar, exportdiversifiering och ökade incitament för småbönder. Aviserade reformer av offentlig förvaltning och rationalisering av statliga företag har däremot dröjt. Befolkningsökningen har minskat något från över 4 till 3,5% men är fortsatt hög. Dess konsekvenser för sysselsättning och miljö framstår som ett centralt utvecklingsproblem i Kenya. Ett stort bekymmer är korraption i förvaltningen som undergräver reformpolitik och samhällsmoral samt utländskt förtroende för regeringens utvecklingsansträngningar.

Tillväxten i den kenyanska ekonomin har de senaste åren varit god. Den årliga BNP-tillväxten har uppgått till 5% under andra hälften av 1980-taiet, vilket möjliggjort en ökning av inkomsten per invånare. Samtidigt har dock betalningsbalansen försämrats de senaste åren, bl.a. på grand av lägre kaffepriser. Trots en stor skuldbörda med en skuldtjänstkvot på 30% har Kenya hittills skött sina skuldtjänstbetalningar.

Situationen vad avser mänskliga rättigheter har under senare år givit anledning till oro. Bristande tolerans mot politiskt oliktänkande har kännetecknat det politiska livet. Arresteringar på politiska grander förekommer och myndighetsövergrepp rapporteras. Den offentliga debatten om de politiska reformbehoven och kraven på flerpartisystem har lett till ökade motsättningar och bemötts med maktspråk från president och regering. Mot bakgrand av växande kritik mot missförhållanden beslöt landets ledning i december 1991 att avskaffa enpartistyret. I den mån Kenya framöver går mot politisk pluralism, bör demokratiinriktat stöd utöver landramen övervägas.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya koncentreras på att förbättra förhållandena för den fattiga landsbygdsbefolkningen. SIDA beslöt hösten 1991 att inställa utbetalningar och ompröva fortsatt stöd till en landsbygdsutvecklingsfond, sedan ekonomiska missförhållanden inom fonden påvisats. Biståndet har en tydlig fattigdomsinriktning och innefattar ett stort element av kunskapsuppbyggnad, självhjälp och folkligt deltagande. Miljö-, fördelnings- och kvinnofrågor ges prioritet. Jag anser att biståndet även i fortsättningen bör ha en tydlig fattigdomsinriktning med betoning på miljö- och markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Samarbetet har i dessa delar varit i linje med landets utvecklingspolitik och goda resuhat har redovisats.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 126,7 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 26,4 milj.kr.

Jag föreslår en sänkning av medelsramen med 20 milj.kr. till 115 milj.kr.

141 Lesotho Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Genom sitt geografiska läge är Lesotho i hög grad beroende av utvecklingen i Sydafrika. Reformarbetet där får således en avgörande betydelse även för Lesotho.

Landets militärregering har utfast sig att genomföra fria val under 1992 och lämna över makten till en civil regering och ett folkvalt parlament. Politiska partier tillåts numera verka i landet. Svenskt stöd har utlovats till valförberedelser. Jag finner det angeläget att inom biståndet ha beredskap för ytterligare stöd till demokratiseringsprocessen i Lesotho.

Lesotho har betydande ekonomiska problem. Migrantarbetare tvingas återvända till Lesotho från Sydafrika. Föratom att landets redan stora arbetslöshet ökar, blir effekten därav minskade statsinkomster samt sociala spänningar. Det strakturanpassningsprogram, som inleddes för ett par år sedan, har varit framgångsrikt och resulterat i ett minskat budgetunderskott. Samtidigt har levnadsstandarden sjunkit till följd av att lönema inte följt prisutvecklingen. Hälsovård och undervisning är i kris.

Det svenska biståndet syftar till att minska landets beroende av Sydafrika samt stödja ekonomisk tillväxt. Insatsema inriktar sig på förbättrad markvård för att öka produktionsförmågan inom jordbraket, arbetsintensiva metoder inom vägbygge samt metoder för att effektivisera förvaltningen. Verksamhetens inriktning gör att effekter kan skönjas först på längre sikt. Uppställda mål har nåtts, men bristen på kvalificerad lokal personal har försenat genomförandet. Kunskapsuppbyggnad och institutionsbyggande ges numera hög prioritet.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 36,1 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 3,4 milj. kr.

Mot bakgrand av det osäkra inrikespolitiska läget och förändringama i Sydafrika, föratser jag inte några större förändringar av pågående biståndssamarbete. En oförändrad medelsram om 35 milj. kr. bör därför anslås. Föratsättningaraa för biståndssamarbetet med Lesotho när Sydafrika får ett majoritetsstyre avser jag få återkomma till när så blir aktuellt.

Mo(;ambique

Mozambique är enligt Världsbankens beräkningar världens fattigaste land, med en brattonationalinkomst per invånare som motsvarar 500 kronor per år. Mogambique har under tio år härjats av krig och terror, med ofattbara lidanden för civilbefolkningen som följd. Rebellrörelsen Renamos härjningar har medfört att hälften av landsbygdens skolor och mer än en tredjdel av dess sjukstugor förstörts. FN:s barafond, UNICEF, beräknar att vart tredje barn dör före fem års ålder. Miljoner människor lever som flyktingar inom och utanför landets gränser.

Under dessa svåra omständigheter genomför Mozambique sedan fem år ett ekonomiskt reformprogram, med inriktning på marknadsekonomi. Även om tillväxten i ekonomin är måtflig och ännu inte håller jämna steg med befolkningsökningen, härden negativa trenden i ekonomin i viss mån brutits. Reformprogrammet, som genomförs i samarbete med Världsbanken, har fått omfattande internationellt stöd.

142 Trots att en process mot ökad politisk öppenhet och rättssäkerhet har Prop. 1991/92:100 inletts finns fortfarande oroande tecken på bristande respekt för mänskliga Bil. 4 fri- och rättigheter. Det är positivt att en ny konstitution garanterar införandet av flerpartisystem, allmänna och hemliga val till nationalförsamling och presidentämbete samt att mänskliga rättigheter fått en grandlags-fast ställning. Rättsväsendet har också reformerats och dödsstraffet avskaffats. Men från svensk sida är det angeläget att följa tillämpningen av dessa reformer.

Fredsförhandlingar mellan Mozambiques regering och Renamo pågår sedan sommaren 1989, men framstegen har hittills varit begränsade. Ett stopp på den väpnade konflikten och kraftigt minskade militäratgifter är en föratsättning för bärkraftig utveckling i Mozambique.

Sverige är den största bilaterala givaren i Mozambique. Mozambiques svåra kris har försvårat genomförandet av svenska biståndsinsatser. Den samnordiska satsningen på lantbrakssektom (MONAP) visar att de stora investeringar som gjorts inte resulterat i förväntad ekonomisk avkastning. Stödet till insatser för industrirehabilitering är under utfasning. Stödet till undervisningssektora har delvis koncentrerats tik produktion och distribution av läroböcker till primärskolan. Det svenska biståndet har kontinuerligt anpassats till landets besvärliga läge, bland annat genom att vissa katastrofinsatser finansieras inom landramen, och kompletteras av särskilt katastroföistånd, främst via FN och enskilda organisationer. Totalt erhöll Mozambique över 250 milj.kr. under 1990/91 för katastroflindrande insatser. Mozambiques svåra kris medför att landets exportintäkter är ytterst begränsade. För att bidra till landets försörjning av insatsvaror tik bland annat jordbrak och industri, men även sociala sektorer som undervisning och hälsovård ger Sverige ett obundet importstöd, vilket under 1990/91 totalt uppgick till 215 milj. kr. Vidare lämnas särskilt betalningsbalansstöd och särskilda skuldlättnadsåtgärder. Detta stöd ges för att bistå landet i den ekonomiska strakturanpassningsprocessen.

Under det gångna året har ett flertal rapporter inkommit om tilltagande korraption i förvaltningen och ekonomiska oegentligheter inom det internationella biståndssamarbetet. Detta har bidragit till att ökad tonvikt måste läggas vid revision och uppföljning av det svenska biståndet till Mozambique. Detta gäller inte minst importstödet. Det svenska biståndet till Mozambique bör utgöra en kombination av insatser för att lindra den akuta krisen och främja långsiktiga utvecklingsinsatser. Detta kan ske genom stöd till det ekonomiska reformprogrammet och genom stöd till kapacitetsuppbyggnad inom undervisning, förvaltning, lantbrak, energi och småskalig infrastraktur. Industrisamarbetet rörande bl. a. småindustri och företagaratbildning förs från SIDA till SWEDECORP. Fortsatt särskild uppmärksamhet bör ges åt de sociala konsekvenserna för de allra fattigaste av den ekonomiska krisen och ornställningama som reformprogrammet leder till.

Totalt utbetalades budgetåret 1990/91 485,7 milj.kr. Den utgående re servationen uppgick till 29,3 milj.kr. och beror på fördröjningar i det administrativa systemet för uppköp och utbetalningar i varabiståndet från föregående år. 143

Jag finner att Mozambiques svåra kris motiverar ett fortsatt omfattande Prop. 1991/92:100 bistånd. Med hänsyn till den ökande osäkerheten om Mozambiques möj- Bil. 4 lighet att genomföra den fastlagda utvecklingspolitiken samt till att industrisamarbetet förs tik anslaget C 3, föreslår jag en landram om 395 milj. kr. Häratöver bör finnas beredskap för katastrof- och återappbyggnadsbistånd, skuldlättnadsåtgärder och demokratiinsatser.

Namibia

Nationellt såväl som intemationellt var förhoppningama stora när den tidigare befrielserörelsen SWAPO efter flerpartival år 1990 bildade det självständiga Namibias första regering.

Jag noterar med tillfredsställelse att förhoppningama i betydande utsträckning har infriats. Regeringen för en pragmatisk politik med en klar strävan till nationell försoning.

Strävan efter att upprätthålla ett demokratiskt samhällsskick och respekt för de mänskliga rättighetema genomsyrar den politiska verksamheten och återspeglas i landets konstitution. Svenska biståndsmedel används direkt i syfte att till befolkningen föra ut kunskap om konstitutionen.

De historiska banden och den geografiska närheten medför att Namibia står i ett beroendeförhållande till Sydafrika. Förändringarna i Sydafrika kommer därför att i hög utsträckning påverka utvecklingen i Namibia. Det bör dock påpekas att biståndssamarbetet utformats så att det inte påverkas negativt av politiska förändringar i Sydafrika.

Den ekonomiska politiken präglas av marknadsekonomisk inriktning med socialt ansvar, samtidigt som betydande försiktighet beträffande budgetbalansen tillämpas.

Det självständiga Namibia fick ärva svåra straktureka problem, bl. a. en mycket ojämn inkomstfördelning, skev jorduppdelning och hög arbetslöshet. Kraven och förväntningama från befolkningen är stora på att befrielsen nu skall bära frakt.

För att kunna genomföra de förändringar som är nödvändiga för att skapa social och ekonomisk utveckling spelar det interaationella biståndet en viktig roll.

Biståndssamarbetet mellan Namibia och Sverige syftar tik att stödja Namibias strävanden att uppnå ökad social och ekonomisk utjämning, minskad nationell sårbarhet och stärkande av den demokratiska utvecklingen i landet. Verksamheten inriktas på stöd till undervisning, kommunikationer och förvaltning. Efter ett år är det ännu för tidigt att bedöma biståndets resultat.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 44,1 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick tik 55,9 milj. kr.

Mot bakgrand av att Namibia tillhör de programländer som har en tämligen god ekonomisk bas bör också ett samarbete i andra former med bredare inriktning främjas. Ett sådant samarbete innebär att andra myn digheter bör spela en mer aktiv roll. Jag föreslår en oförändrad landram om 110 milj.kr. men avsätter däratöver 5 milj.kr. till anslaget C 3. Projektbistånd till vissa länder, att användas av BITS och SWEDECORP i ' 44

samarbetet med Namibia.

Tanzania Prop. 1991/92:100

Tanzania är ett av världens absolut fattigaste länder, med den tredje lägsta brattonationalprodukten per invånare, 130 US dollar för år 1989. Den ekonomiska krisen blev mer och mer uttalad under början av 1980-talet och kännetecknades av stagnerande produktion, nedsliten infrastraktur och en försämring av den sociala servicen. För att komma tik rätta med den makroekonomiska obalansen och stimulera en ökad produktion och effektivisering av samtliga sektorer i ekonomin påbörjades år 1986 ett ekonomiskt strakturanpassningsprogram med stöd av Intemationella Valutafonden, Världsbanken och givarsamfundet. Reformema har hittills varit koncentrerade till det makroekonomiska planet med kraftiga devalveringar, avskaffande av subventioner, liberalisering av utrikes- och inrikeshandeln och kreditåtstramning. Ekonomin har utvecklats mer positivt de senaste fem åren, bl. a. har BNP ökat med drygt 4% årligen, vilket inneburit att inkomsten per invånare ökat.

De planerade reformema mot marknadsekonomi omfattar fortsatt liberalisering och effektivisering av den finansiella sektom samt effektivisering och omstmkturering inklusive privatisering av statliga företag, upprastning av infrastraktur och social service. Själva implementeringen av dessa reformer går dock långsamt. Ett fortsatt omfattande interaationellt bistånd, som också inkluderar skuldlättnader, är nödvändigt för att strak-turanpassningsprogrammet skall kunna fullföljas och en stabil ekonomisk tillväxt uppnås.

Tanzania är en enpartistat som präglas av politisk stabilitet, med en regering som för en socialt inriktad utvecklingspolitik. Läget beträffande mänskliga rättigheter är jämförelsevis gott. Utrymmet för den politiska oppositionen att komma till tals har dock varit begränsat. Regeringen har det senaste året tillsatt en kommission för att studera enparti-kontra flerpartisystem som skall avge en rekommendation för Tanzanias framtida politiska system i mars 1992. I samband härmed har debatten avseende politiska förändringar blivit öppnare. Nya oberoende tidningar och tidskrifter har etablerats.

Det är angeläget att Tanzania ges stöd till det pågående ekonomiska reformprogrammet, som är en föratsättning för en positiv ekonomisk utveckling i landet. Jag anser att ett fortsatt omfattande importstöd till Tanzania är nödvändigt för att intensifiera och fullfölja de ekonomiska reformerna och därmed förstärka den ekonomiska tillväxten. Importstödet har huvudsakligen använts för att importera olja och nödvändiga insatsvaror i industrin samt reservdelar.

Utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av de problem som sammanhänger med att mottagaren befinner sig i ekonomisk kris. Den administrativa mottagarkapaciteten i Tanzania är svag. Dessa svagheter har varit tydligast inom industristödet och hälsostödet. Stödet till industrisektora har ofta uppvisat låg kostnadseffektivitet, och genomförandet av hälsoinsatser är trögt. Det relativt omfattande svenska stödet till undervisningssektora fyller en viktig funktion genom att upprätthåka social service, främst tik de svaga grapperaa i samhället. Även detta stöd , som omfattar

10 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga 4

läromedelsförsörjning, läraratbildning och institutionekt stöd, har mött Prop. 1991/92:100 problem, t.ex. när det gäller distribution av läromedel. Insatsema inom Bil. 4 sektoreraa vatten, sanitet och hälsa i det integrerade landsbygdsutvecklingsprogrammet bidrar, föratom till förbättrad vattenförsörjning, aktivt till kunskapsuppbyggnad, decentralisering och ett folkligt deltagande. Programmet bygger på enkel teknik, aktiv medverkan av användaraa och lokal finansiering av driftskostnader.

Utöver landramen lämnades under budgetåret 1990/91 ett betalningsbalansstöd om 100 milj.kr. till Tanzania för att dels underlätta landets skuldtjänstbetalningar till Världsbanken och dels bidra till finansiering av nödvändig import. Sverige har vidare, genom demokratianslaget, finansierat ett seminarium om flerpartisystem i Tanzania och flera tanzanska besök i Sverige för att upprätthålla en dialog om demokratisering och pluralism. Inom ramen för regionala insatser tilldelades Tanzania 57 milj.kr. för budgetåret 1990/91 för upprastning av Tazarajämvägen och hamnen i Dar es Salaam. Sverige är den störste biståndsgivaren till Tanzania och landramen har successivt växt till att bli Sveriges största.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 533,7 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 82,5 milj. kr.

Jag föreslår en landram om 530 milj.kr. bl.a. med hänsyn tik överföringen av industrisamarbetet till anslaget C 3. Däratöver är det av största vikt att såväl fortsatt betalningsbalansstöd som fortsatt stöd för att främja en demokratisk utveckling lämnas.

Uganda

Femton års krig och terror förstörde stora delar av Ugandas sociala infra struktur och ekonomi. Den nuvarande regeringen har satt nationell förso ning och återappbyggnad i förgranden för sitt arbete. Idag råder stabilitet i större delen av landet men oroligheter och brott mot mänskliga rättigheter förekommer alltjämt i vissa områden. Uganda genomför sedan år 1987 ett ekonomiskt anpassningsprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Trots att det låga världsmarknadspriset på kaffe har slagit mycket hårt mot landet har tikväxten de senaste åren varit god. Flera framgångar har noterats i strävandena att uppnå inre och yttre balans i ekonomin. Ugan das stora utlandsskuld, underskotten i statsbudgeten med höga försvarsut gifter samt tilltagande korraption inom förvaltningen verkar hämmande på utvecklingen. Den dramatiska ökningen av HIV-smittade personer, främst bland unga, ställer landet inför mycket svåra problem i framtiden. Regeringen visar intresse av att stävja brott mot mänskliga rättigheter och komma till rätta med bristande rättssäkerhet. Rapporter om tillgrepp har i huvudsak kommit från de delar av landet där väpnad konflikt alltjämt fortgår, bl. a. har Amnesty Interaational påtalat svåra övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheteraa. En långsamt fungerande civil rättsapparat och militärens ovilja att underordna sig densamma bidrar till problemen. Trots att regeringen infört en sträng uppförandekod för armén uppträder denna ofta odisciplinerat. Regeringen arbetar med att återapp- bygga den civila rättsapparaten och poliskåren för att återta civila funktio- '46

ner som idag utförs av armén. Ett förhållandevis stort mått av yttrande- Prop. 1991/92:100 och pressfrihet råder i Uganda. En kommission har tillsatts för att utarbeta. Bil. 4 ett förslag till ny konstitution, vars syfte blir att lägga granden för ett demokratiskt samhällssystem. Jag avser att noga följa utvecklingen av de mänskliga fri- och rättighetema i Uganda.

Riksdagen beslutade våren 1991 att ge Uganda en egen anslagspost med en landram om 110 milj.kr. Det svenska samarbetet med Uganda syftar till att stödja en långsiktig ekonomisk och demokratisk utveckling. Biståndet kanaliseras främst genom enskilda och intemationella organisationer och är inriktat på rehabilitering och återappbyggnad av de sociala sektorerna och infrastrakturen, stöd till kooperationen, demokrati- och mänskliga rättigheter samt betalningsbalansstöd.

Genom det svenska stödet har bl.a. vattenförsörjningen förbättrats för 600 000 människor i sydvästra Uganda. Underhållssystem baserat på lokalt ansvar har byggts upp och hälsovårdsprogram har utvecklats. Inom programmet för bekämpning av AIDS har bra resultat åstadkommits med utbildning av hälsoupplysare. Nya kursplaner och läroböcker har utarbetats och de används nu över hela landet. Programmet, som drivs genom UNICEF, skulle enligt utvärderingar kunna utgöra en modell för andra hälsoprogram i Afrika. Utvecklingen i Uganda och de fortsatta erfarenhetema från programsamarbetet kommer att ligga till grand för den fortsatta inriktningen av det svenska biståndet. Under innevarande budgetår skall stödet till kooperationen utvärderas. Några nya större insatser är för närvarande inte under beredning.

Jag föreslår en medelsram på 110 milj. kr.

Zambia

Zambia är ett av världens mest skuldtyngda länder i relation till folkmängd och BNP. En stor del av skulden är till multilaterala institutioner och kan ej avskrivas eller omförhandlas. Skuldtyngdheten tillsammans med det faktum att kopparintäkteraa står för 85% av exportinkomsteraa är de viktigaste externa orsakeraa till den ekonomiska krisen. Mot bakgrand av ovanstående påbörjades år 1990 ett strakturanpassningsprogram med stöd av Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken och givarsamfundet. Reformerna har hittills inkluderat devalvering av valutan, avreglering av alla priser utom de för majsmjöl, som utgör basfödan samt en minskning av budgetunderskott och penningmängdstillväxt. Fortsatta reformer för att uppnå makroekonomisk balans och en effektiv ekonomisk straktur är nödvändiga. Planeraa för framtiden innebär fortsatta steg mot marknadsekonomi och inkluderar avreglering av majspriser, privatisering av de flesta statliga företag, diversifiering bort från kopparberoendet genom ökad satsning på intensifiering och effektivisering av jordbraket och ökad satsning på sociala sektorer. För att kunna intensifiera och utvidga anpassningsprogrammet krävs dock extraordinära insatser från det internationella givarsamfundet inklusive skuldlättnadsåtgärder.

Läget avseende mänskliga rättigheter i Zambia är förhållandevis gott. Den demokratiska utvecklingen de senaste åren har varit mycket snabb. I 147

takt med de ekonomiska reformema kom under år 1990 ökade krav på Prop. 1991/92:100 politiska reformer. I slutet av år 1990 återinfördes flerpartisystem efter Bil. 4 arton år av enpartistyre. Den 31 oktober 1991 genomfördes fria presidents- och parlamentsval. Valen som genomfördes på ett lugnt och värdigt sätt resulterade i en jordskredsseger för oppositionspartiet MMD och dess ledare Frederick Chiluba. Den fredliga demokratiska övergången i Zambia får nu tjäna som ett exempel för grannländer som fortfarande har enpartisystem och planerar en övergång till flerpartisystem.

Utvärderingar visar att det svenska biståndet är relevant och värdefukt. De problem som kännetecknat Zambias ekonomiska politik har påverkat biståndet negativt, inte minst inom jordbrakssektora. Senare års koncentration av stödet har dock medfört god måluppfyllelse. Även resultaten inom hälso- och undervisningsstöden har bedömts positiva. Kostnadseffektiviteten i hälsoprogrammet anses vara relativt hög. Avgörande för möjligheteraa att upprätthålla social service är den ekonomiska utvecklingen och de prioriteringar som den nya regeringen måste vidta.

Den nuvarande inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet på jordbrak, hälsa och undervisning bör bibehållas. Tyngdpunkten bör även fortsättningsvis ligga på jordbraket med hänsyn till den huvudroll för Zambias framtida utveckling och ekonomiska diversifiering som sektom spelar. Det svenska jordbraksstödet har bl. a. bidragit till en ökad jordbraksproduktion och till att Zambia idag har en fungerande produktion av högkvalitativt utsäde. För framtiden behövs svenska insatser inom marknadsföring, distribution, institutionsbyggande samt jordbraksforskning. Sektorstöden till undervisning och hälsa bör fortsätta att inriktas på att skydda de svaga grapperaa i samhället. Jag anser att ett fortsatt omfattande importstöd är nödvändigt för att bistå Zambia att genomföra den nödvändiga strakturanpassningen som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Vikkoret för att ett fritt och obundet importstöd kan ges är att Zambia genomför de reformer som överenskommits med IMF, Världsbanken och givarsamfundet. Det svenska förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning och stöd till centralbanken är centralt för att stödja Zambias ekonomiska reformer.

Zambia erhöll under 1990/91 100 milj.kr. i betalningsbalansstöd utanför landramen för att dels underlätta landets skuldtjänstbetalningar till Världsbanken och dels bidra till finansiering av nödvändig import, framför allt olja. Under år 1991 har 5 milj.kr. ur demokratianslaget tilldelats Zambia för valövervakning och tekniskt valstöd. Ett omfattande besöksutbyte och livlig dialog har förts under perioden som ledde fram till valen om vikten av ökad pluralism och fria, demokratiska val.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 362,3 milj. kr. Den utgående reservationen uppgick till 8,8 milj.kr.

Jag föreslår en höjning av medelsramen med 15 milj. kr. till 275 milj. kr. Stöd till industrisamarbete förs tik anslaget C 3. Vid ett fortsatt genomförande av det ekonomiska anpassningsprogrammet bör betalningsbalansstöd utanför landramen komma i fråga. Däratöver bör beredskap finnas för additionellt stöd för att främja demokratin i landet.

148 Zimbabwe Prop. 1991/92:100

Det inrikespolitiska läget i Zimbabwe har under 1990/91 genomgått stora ''''• 4 förändringar. Regeringspartiet har i handling ställt sig bakom en genomgripande liberalisering av ekonomin. Tanken på införande av enpartistat har avförts från dagordningen, det 25 år gamla undantagstillståndet har upphävts, rättssäkerheten och MR-situationen har förbättrats. Zimbabwe eftersträvar intera stabilitet och det intemationella engagemanget har ökat.

Det ekonomiska reformprogram Zimbabwe antog i mars 1991 bygger på avreglering och ökad marknadsorientering. Produktionsapparaten är försliten och tyngdpunkten i reformprogrammet ligger på ökade investeringar i produktiv verksamhet medan kostnader för försvar, offentlig förvaltning och sociala sektorer hålls tillbaka. Budgetunderskottet skall nedbringas, bl.a. genom avveckling av subventioner till statliga företag, minskning av antalet statstjänstemän och höjda skolavgifter. Den utländska valutan skall fördelas genom ett nytt system med öppna importlicenser.

Regeringspartiet har beslutat att inte lägga fram förslag om införande av enpartistat. Därmed förbättras föratsättningaraa för en pluralistisk samhällsutveckling. Upphävandet av undantagstillståndet bör enligt min mening skapa föratsättningar för ett öppnare samhällsklimat med färre övergrepp mot oppositionella som artikulerar folkligt missnöje mot allvarliga problem som arbetslöshet och korraption.

Sveriges bistånd till Zimbabwe har sedan självständigheten en tydlig social profil och är riktat mot landsbygden. Demokratimålet har varit centralt för landprogrammets utformning. Avsikten är att nå de mest eftersatta grapperaa på landsbygden genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Bidrag ges genom förvaltningsutbildning bl.a. till stärkande av kommunal kompetens. Varabistånd och betalningsbalansstöd ges för att medverka till ekonomisk tillväxt i anslutning till strakturanpassningsprogrammet. De svenska insatseraa inom utbildning och hälsovård har bidragit bl. a. till höjd läskunnighet och kraftigt sänkt baraadödlighet.

Zimbabwe tikhör den grapp av programländer som har föratsättningar att utveckla ett samarbete med Sverige i andra former varför jag föratsätter att möjligheterna härtill utnyttjas.

Utanför landramen utgår stöd för kvinnoinsatser, miljö, kultur och demokrati/MR. 1 Zimbabwe verkar tjugotalet enskilda svenska organisationer, flera med volontärer. Svenska bidrag till regionala insatser genom SADCC på transport- och teleområdet kommer Zimbabwe till del. Gåvobiståndet genom SIDA kompletteras med stöd för utveckling av Zimbabwes näringsliv genom att BITS, SWEDECORP, SUKAB och NOR-SAD-fonden är verksamma i landet.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 151,4 milj. kr. Den utgående reservationen uppgick till 79,7 milj. kr. Reservationen beror på fördröjningar i det administrativa systemet för uppköp och utbetalningar i varabiståndet.

Jag föreslår en oförändrad landram om 220 milj. kr. men avsätter därat-

över 10 milj.kr. till anslaget C 3, anslagsposten Projektbistånd till vissa Prop. 1991/92:100

länder, att användas av BITS och SWEDECORP i samarbetet med Zim- Bil. 4

babwe.

Regionala insatser i Afrika

Anslagsposten används för stöd till samarbetsorganisationen i södra Afrika, Southern Africa Development Coordination Conference (SADCC), för Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och för samarbetsorganisationen på Afrikas Hom, Intergoveramental Authority on Drought and Development (IGADD).

Under det gångna året har osäkerheten om SADCCs framtida roll i ett södra Afrika efter apartheid tilltagit. En viktig grand för tillkomsten av, och verksamheten inom, SADCC har varit sammanhåkningen mot apartheid och sydafrikansk destabilisering. I ljuset av de snabba politiska förändringaraa i Sydafrika har frågan om organisationens framtida roll kommit att bli allt mer central. Det återstår att se om ett demokratiskt Sydafrika blir motorn i regionens utveckling, och i så fall vilken roll SADCC som organisation kommer att spela.

En väl fungerande handel och intensifierat ekonomiskt samarbete inom SADCC är behäftat med stora svårigheter genom ländemas olika ekonomiska straktur och inbördes konkurrens. För en regional integration krävs bestämda åtaganden från medlemsstaterna att samordna ekonomisk politik t.ex. tullar, valutor och skatter. Hittills har resultaten inom detta område varit begränsade.

Det svenska biståndet är koncentrerat till transporter, kommunikationer och energiförsörjning. Jag finner det riktigt att upprustning, drift och underhåll ges försteg framför större nyinvesteringar. Fortsatta krav måste ställas på att SADCC-projekt följs upp på ett bättre sätt och integreras med utbildningsinsatser och med nationellt ansvarstagande för effektiv ledning.

Inom det bredare ekonomiska och kulturella samarbetet mellan Norden och SADCC ställer jag mig bakom krav på koncentration och på effektiva samarbetsformer. Ett handlingsprogram för perioden 1991—95 fastslogs i samband med SADCCs rådgivande konferens i Windhoek i januari/febra-ari 1991.

Samarbetet mellan näringslivet i Sverige och i södra Afrika finner jag värdefullt och väl värt fortsatt stöd. Ett meningsfullt bredare samarbete kräver för att ge långsiktiga resultat att icke-statliga aktörer finner gemensamma intressen och samverkansformer. Detta gäller näringslivets organisationer likväl som folkrörelser inom kulturområdet.

Avtalade insatser uppgår till ca 650 milj. kr. Genom den femåriga planeringsramen finns utrymme för ytterligare åtaganden. Jag finner i likhet med SIDA att även en oförändrad ram för SADCC ger utrymme för angelägna uppföljningsinsatser och nya projekt som t.ex. kan komma den nya medlemmen Namibia till del.

Östafrikanska utvecklingsbanken, EADB, har under nära 15 år erhållit stöd från Sverige. För perioden 1990/91 -1991/92 gäller ett avtal omfat- '50

tände 40 milj. kr. Ett eventuekt fortsatt stöd till EADB är avhängigt en Prop. 1991/92:100

utvärdering som planeras genomföras under år 1992. Sverige stödjer sedan Bil. 4

1987/88 organisationen för naturresursfrågor i nordöstra Afrika, IGADD.

Organisationen har betydelse för det regionala samarbetet på Afrikas

Horn.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 252,7 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 251,5 milj.kr. Den stora reservationen beror på fördröjningar i genomförandet av infrastrakturinvesteringar inom SADCC samt långsam utbetalningstakt av krediter inom EADB.

Med hänsyn till att medel för NORSAD-fonden och handelsfrämjande verksamhet överförs till anslaget C 3, föreslår jag en medelsram för regionala insatser i Afrika uppgående till 165 milj. kr., varav 140 milj. kr. avser regionala insatser inom SADCC.

Reguljärt samarbete genom BITS, SAREC eller SWEDECORP bedrivs med följande länder i Afrika och Mellanöstera:

Algeriet, Botswana, Egypten, Etiopien, Ghana, Jordanien, Guinea-Bissau, Kap Verde, Kenya, Mauritius, Mocambique, Namibia, Tanzania, Tunisien, Uganda, Zimbabwe

Asien

Många av Asiens länder genomgår en snabb och dynamisk utveckling. Ekonomisk tillväxt och ökad demokrati i flera länder utgör viktiga förändringar. I Laos, Vietnam och Kambodja sker en successiv omläggning av den ekonomiska politiken. Man söker sig bort från planhushållning och centralstyrning för att övergå till mer marknadsekonomiska system. Utvecklingen i flera av de asiatiska länderaa har nått en sådan nivå att det finns föratsättningar för ett samarbete med Sverige i andra former vid sidan av det traditionella biståndet.

Trots den positiva utvecklingen, har det totala antalet fattiga människor i regionen ökat. Även om trenden tycks peka på förbättringar, medför regionala obalanser och en ökning av klyftan mellan fattiga och rika att det i många länder framför allt i Sydasien finns skäl att fortsätta med det fattigdomsinriktade stödet. Jag anser vidare att insatser inom miljöområdet lämpar sig väl för ett ökat svenskt stöd.

Ett analysarbete rörande utvecklingssamarbetet i Asien under 1990-talet har påbörjats. Arbetet går ut på att dra lärdomar från utvecklingen i olika delar av Asien och skapa en grand för ett fortsatt strategiskt arbete i regionen, omfattande såväl bilateralt som multilateralt samarbete. Detta översiktliga arbete kan därvid också kopplas till det fortlöpande, landspecifika arbetet med s. k. landprofiler.

Det svenska stödet till Asien karakteriseras av mångfald såväl vad gäller innehåll som form. Jag föratser även fortsättningsvis ett betydande bistånd till regionen.

151 Bangladesh Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Bangladesh är ett tätbefolkat land med många fattiga och en skev inkomstfördelning. Mer än hälften av befolkningen lever under den s.k. fattigdomsgränsen. Landet drabbas av återkommande översvämmningar och cykloner, vilka vanligtvis leder till många döda och skadade och omfattande materiell förödelse. Jordbraket står för 50% av BNP och 60% av sysselsättningen. Omkring 90% av befolkningen bor på landsbygden.

Bangladesh påbörjade år 1990 ett ekonomiskt reformprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Den under 1991 valda regeringen aviserade vid sitt tillträde att man ämnade ta krafttag för att vända landets ekonomiska utveckling till det bättre genom att bekämpa korraptionen, minska handels- och valutaregleringaraa och införa en mer effektiv administration. Ännu har inte mycket skett. Det krävs stora insatser för att åstadkomma en varaktig och konstraktiv förändring av landets ekonomiska straktur.

Beroendet av bistånd är mycket stort. Mellan 50 och 70% av brattoinvesteringaraa i landet finansieras av utländska bidrag och lån. Den nationella resursmobiliseringen och därmed inhemska delfinansieringen av utvecklingsprojekt är ofta mycket liten. Många givare, däribland Sverige, har krävt större nationellt ansvarstagande.

Regeringen med president Ershad tvingades avgå år 1990. Allmänna demonstrationer, s. k hartaler, samt generalstrejker är vanliga medel för att visa sitt missnöje med regeringspolitiken. Oppositionen verkar öppet och aktivt. Detta ledde till en återgång till parlamentarisk demokrati baserad på fria val.

Det svenska biståndet inriktas främst på att genom sysselsättningsskapande och medvetandegörande projekt förbättra levnadsförhållandena för fattiga på landsbygden. Svårigheten att nå målgrappema är dock betydande och den svaga inhemska resursmobiliseringen bidrar till ett lågt utnyttjande av de intemationella biståndsmedel som står tik buds. För Sveriges del innebär detta att innestående medel ackumuleras inom landramen. Det svenska biståndet omfattar föratom landsbygdsutveckling även häl-sostöd och stöd tik undervisningssektora. Varabiståndet har avvecklats.

Flera svenska insatser har trots problemen varit framgångsrika. Särskilt gäller detta stödet till Grameen Banks tränings- och kreditverksamhet för 800 000 av de fattigaste, till övervägande del kvinnor. Det nationella immuniseringsprogrammet, där Sverige är en viktig bidragsgivare, har resulterat i att 80% av alla bara har vaccinerats mot de vanligaste bara-sjukdomaraa. Programmet är, enligt UNICEF, det mest kostnadseffektiva i Sydasien. Att öka den lokala resursmobiliseringen och skapa effektivare system för drift och underhåll är de stora problem som Bangladesh måste finna långsiktiga lösningar på.

Samarbetet med enskilda organisationer ger ett gott resultat. Då denna typ av samarbete bedöms som effektivt bör det prioriteras högt i samarbetet med Bangladesh. Vidare bör landramsmedel kunna användas flexibelt vid katastrofsituationer.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 85,6 milj.kr. Den utgåen-

de reservationen uppgick tik 90,7 milj.kr. Den stora reservationen beror Prop. 1991/92:100 främst på stor politisk orolighet i landet under året samt svag inhemsk Bil. 4 delfinansiering. Jag föreslår en medelsram om 140 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Indien

Åttiotalet har ekonomiskt varit framgångsrikt för Indien. Tillväxten har i genomsnitt uppgått till 5% per år. Tillväxten har varit starkast i industrin och den offentliga sektom. Indien är självförsörjande på livsmedel, men klyftoma är stora i landet och en stor del av befolkningen svälter eller lider av underaäring.

Åttiotalets ekonomiska framgångar har dock uppnåtts genom en ohållbar ekonomisk politik. Den har delvis finansierats genom ökad upplåning utomlands och allt större underskott i budgeten. Den utländska skuldbördan uppgår idag tik drygt 70 miljarder USD och skuldtjänstkvoten till nära 30%. Dessa obalanser har förstärkts under de senaste årens svaga regeringar och av kriget i Persiska viken. Valutareserven var under 1991 nere på bottennivåer, motsvarande två veckors import. Indien har fått se sin kreditvärdighet sjunka och tillgången till kommersiella krediter är låg. Även om det ekonomiska läget under samma tid har stabiliserats något så är den indiska ekonomin fortfarande sårbar.

Landets stora resurser fördelas ojämnt. Enligt officiella uppgifter har antalet fattiga ökat, samtidigt som deras andel av befolkningen sjunkit. Fortfarande beräknas över en tredjedel av världens absolut fattigaste bo i Indien.

Indien är en demokrati som ger utrymme för fri debatt vilket dock inte hindrar att de fattigas medborgerliga rättigheter ofta kränks. Lokala konflikter grandade på etniska eller religiösa skäl förekommer över hela landet. Andelen kvinnor i förhållande tik män av befolkningen är 929/1000.

Det svenska biståndet till Indien inriktas sedan flera år tillbaka på skogsbrak med mark- och miljövård, hälsovård, dricksvatten på landsbygden och energi.

Det svenska stödet för byars vattenförsörjning, för hälsovård och för skogsplantering har givit påtagliga resultat. Det integrerade vatten- och hälsoprogrammet i Rajastan har kommit att stå som förebild även för det nationella programmet. Inom hälsosektora får bl.a. mer än en miljon leprasjuka behandling genom det svenska stödet. Programmet har skapat en större allmän medvetenhet och kunskap om sjukdomen, vilket underlättar social och ekonomisk utveckling för tidigare leprapatienter. Skogsprogrammen har fäst uppmärksamheten på ägarförhållanden och andra institutionella frågor som måste lösas. Insatseraa har bidragit till att påtagligt stärka den indiska medvetenheten om den tilltagande nedslitningen av naturresurser som skog, mark och vatten.

Fattigdomsinriktningen av landramsbiståndet bör fortsätta. Undervis ning bör få en ökad rok i det framtida samarbetet. Miljöstödet bör kon centreras till mark- och skogsvård, medan de mer industriellt betonade miljöinsatseraa bör gå via BITS och Swedecorp. Stödet till vattenkraft- '53

projektet Uri har medfört att den tidigare stora reservationen inom landra- Prop. 1991/92:100 men tagits i anspråk. Stödet tik Uri över landramen beräknas under de Bil. 4 närmast följande budgetåren uppgå till ca 50 milj. kr. per år.

En stor del av det svenska biståndet till Indien går utanför landramen. Indien är en stor mottagare av svenska u-krediter, och tillhör de länder där BITS bör kunna verka även med tekniskt samarbete. SAREC stöder forskningssamarbete och några enskilda organisationer är etablerade.

Jag anser att planeringen av det framtida landramsbiståndet till Indien främst skall inriktas på insatser som syftar till att stärka de fattigas ställning.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 315 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick tik 108,9 milj.kr. vilket är en följd dels av att verksamheten i Uri försenats av oroligheteraa i området, dels av förseningar av övriga program och dels av en devalvering av rapien.

Jag föreslår en ökning av medelsramen med 15 milj. kr. till 415 milj. kr. Industrisamarbetet förs till anslaget C 3.

Laos

I Laos har den ekonomiska politiken under senare hälften av 1980-talet förändrats i riktning mot marknadsekonomi. Åtgärderaa har lett till en realistisk växelkurs, fri prissättning och liberalisering av handeln. Avskaffande av statliga subventioner, privatisering av den statliga produktions-sektora och en skattereform är andra positiva förändringar. En tydligare rollfördelning mellan staten och det privata näringslivet är andra förändringar.

Den nya konstitutionen stadfäster den marknadsekonomiska inriktningen och vikten av privata initiativ. På det politiska området går ansträngningarna mot pluralism och demokrati endast långsamt, även om en ökad öppenhet och tolerans gentemot oliktänkande har konstaterats under senare år. Landet är dock fortfarande en enpartistat, där det laotiska folkets revolutionära parti är käraan. Läget beträffande de mänskliga rättigheterna har förbättrats, även om den samlade bilden alltjämt är svårtolkad och stundtals motsägelsefull.

Utvecklingssamarbetet med Laos är koncentrerat till skogs-, transport-och elkraftssektoreraa. Utvärdering av biståndet inom skogssektora visade bl.a. på svagheter i institutions- och kunskapsuppbyggnad liksom i kostnadseffektivitet. Stödet till skogsskötsel har i huvudsak uppnått uppsatta mål och här föreslås utvidgningar. Vägstödet har haft tekniska brister. Kunskapsutveckling och institutionsuppbyggnad genomsyrar det svenska biståndet, vars inriktning ligger väl i linje med den förda reformpolitiken. Då landet har brist på personer med kunskaper om ekonomisk politik och företagsledning, föreslår jag att större vikt läggs vid kunskapsöverföring på dessa områden.

Samarbete är under uppbyggnad inom kukur-,massmedia- och förvalt ningsområdena. Vad beträffar stödet till skogssektora, anser jag att detta även fortsättningsvis bör koncentreras till miljöinsatser. Jag föratser fort satt stöd till hälsovården, FNs narkotikaprogram (UNDCP) för bekämp- '54

ning av opiumproduktion och till särskilda insatser till förmån för de Prop. 1991/92:100 laotiska kvinnoraa. Bil. 4

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 103,7 milj. kr. Den utgående reservationen uppgick till 6,8 milj. kr.

Jag föreslår en oförändrad medelsram om 110 milj. kr.

Sri Länka

Sri Länka är en demokrati med högt utvecklad social service. Landet rankas högt i UNDP:s rapport om mänsklig utveckling (Human Development Report). Läskunnigheten uppgår till 87 % och den förväntade livslängden är 71 år. Utvecklingsnivån varierar dock för olika delar av landet och kostnaderaa för inbördeskriget har medfört en urholkning av satsningama på sociala sektorer. De inbördes striderna har satt djupa spår. Under den väpnade konflikten mellan tamilska separatister och regeringsstyrkor förekommer bratalt våld och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Dessa kränkningar utförs av bägge sidor i konflikten. Samhällslivet har lamslagits i vissa delar av landet. Omkring en miljon människor beräknas ha flytt från sina hem - till flyktingläger i landet eller till södra Indien. Med ökad stabilitet i landets södra delar har den ekonomiska utvecklingen vänts i positiv riktning. Turismen återkommer och teexpor-ten har varit god. Strakturanpassningsprogrammet under IMF implementeras programenligt.

Det svenska biståndet utgör en kombination av insatser för att främja långsiktig utveckling inom undervisning, landsbygdsutveckling och hälsovård och insatser för att lindra krigets verkningar. Biståndet vänder sig främst till de fattigaste och mest utsatta grapperaa. Reservationen är hög som följd av den intema konflikten och åtföljande svårigheter att genomföra planerade insatser.

Satsningen på de sociala sektoreraa har givit positiva resultat. Svenskt stöd till korrespondensstudier för läraraa har gett hög måluppfyllelse och genomförts med mycket god kostnadseffektivitet. Vaccineringar av barn mot de vanliga barasjukdomama har resulterat i mätbara minskningar av dödligheten. Utvärdering av Kotmalekraftverket konstaterar att kraftverket är av mycket god kvalitet. 1 ekonomiska termer ger kraftverket en positiv avkastning, men den är låg i förhållande tik investerat kapital, bl. a. beroende på brister i planeringen.

Jag menar att det långsiktiga fattigdomsinriktade biståndet bör fortsätta och att Sverige bör öka sitt engagemang för att stödja de människor som på olika sätt drabbas av den intema konflikten. Detta kan ske på olika sätt, bl. a. genom humanitärt stöd, genom långsiktiga insatser inom landsbygdsutveckling och genom demokratifrämjande insatser. Av de tillgängliga medlen bör en betydande del användas för speciellt akuta humanitära behov och som stöd till intemationellt samordnade aktioner för särskilt utsatta grapper. Sådant stöd kan med fördel lämnas via FN och enskilda organisationer.

Ännu kan man inte se lösningar på den interaa konflikten. Det svenska biståndet bör därför ha stor flexibilitet. Landet har stora föratsättningar '55

att fortsätta sin färd mot att bli en utvecklad, marknadsekonomisk demo- Prop. 1991/92:100 krati. Bil. 4

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 69,3 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 94,8 milj.kr. Den stora reservationen beror på svårigheter att genomföra projekt i landet på grand av kriget.

Jag föreslår en medelstilldelning om 35 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Vietnam

1 Vietnam har under de senaste åren skett en förändring i riktning mot ett alltmer öppet ekonomiskt system med ett växande utrymme för enskilda initiativ. Den politiska reformprocessen fortgår dock dessvärre endast långsamt och kommunistpartiet sitter säkert i sadeln. Utvecklingen i Östeuropa har dock påverkat och det råder nu ett friare diskussionsklimat inom partiet och en ökad öppenhet inom massmedia och kulturliv. Situationen är emellertid klart otikfredställande vad beträffar de mänskliga rättigheteraa och ett stort antal människor håks för närvarande fängslade för sina politiska åsikter. Ett par av dem, som utgjorde särskilt omnämnda fall, har dock på senare tid frigivits efter vädjanden från bl. a. Sverige.

På det ekonomiska området har omläggningen av politiken bidragit bl.a. till en sänkning av inflationen och en växelkursstabilisering. Systemet med prisregleringar är i stort sett avvecklat. De ökade satsningaraa på privat jordbrak har inneburit en kraftigt växande produktivitet inom jordbrakssektora. Vietnam är likväl ett av världens fattigaste länder.

Trots tillbakadragandet i september 1989 av de vietnamesiska trapperaa från Kambodja har en fortsatt amerikansk blockering försvårat den nödvändiga normaliseringen av Vietnams ekonomiska förhållanden. Detta gäker bl. a. landets relationer till IMF. Nödvändiga förberedelser har gjorts för att få till stånd en normalisering, men en överenskommelse har omöjliggjorts huvudsakligen p.g. a av USAs motstånd. En rad västländer, däribland Sverige, verkar i olika fora för att blockeringen av Vietnam hävs. Dessa länder är beredda att delta i en interaationell stödinsats för reformering av den vietnamesiska ekonomin. Det tidigare så stora biståndet från östblocket har nu praktiskt taget upphört.

Genombrottet i Kambodjafrågan innebär att processen mot en normalisering av de amerikansk-vietnamesiska relationeraa är på väg. Härigenom synes i det medellånga tidsperspektivet reella föratsättningar kunna skapas för normala handels- och biståndsrelationer med OECD-ländergrappen och för ett aktivt engagemang i Vietnams utveckling från utvecklingsban-keraas sida.

Det svenska biståndssamarbetet syftar till att stödja demokratifrämjande politiska och ekonomiska reformer. För närvarande görs kunskapsutvecklande insatser inom skogsindustri, makro- och företagsekonomi, hälsovård, rättsväsende och skatteförvaltning m. m.

Hälsoprogrammet har uppnått avsevärda resultat i form av upprastade sjukhus, hälsokliniker och utbildning. Det har också resulterat i tydliga förbättringar i diagnos och behandlingsmetoder. Bai-Bang projektet har avslutats. Målet, att färdigställa en pappersmassefabrik, är uppfyllt, men ' 56

med mycket låg kostnadseffektivitet. Skogsprojektet har inriktats på stöd Prop. 1991/92:100 till enskilda skogsbrakare. Bil. 4

Det ekonomiska reformprogrammet bör hälsas med tillfredsställelse. Det kräver intemationellt stöd. Landramsmedel bör säkerställas för att kunna genomföra långsiktig projektverksamhet. Beredskap bör finnas för att ge stöd till insatser som har direkt betydelse för den pågående reformprocessen.

Totalt utbetalades under budgetåret 354,8 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 82,4 milj.kr. Den utgående reservationen hänför sig huvudsakligen till importstöd och till hälsovårdsprogrammet, där anslagna medel inte fullt har kunnat utnyttjas.

Mot bakgrand av den tveksamhet man på vietnamesisk sida fortfarande visat vad beträffar demokratifrämjande politiska reformer samt det klart otillfredställandet läget vad beträffar de mänskliga rättighetema i landet, föreslår jag en sänkning av landramen med 100 milj. kr. tik 225 milj. kr.

Filippinerna

President Aquino har satt ambitiösa mål för den filippinska utvecklingspolitiken. För att hjälpa den tredjedel av landets befolkning som lever i djup fattigdom krävs bl.a. jordreformer och förbättrad social service. Problemen att genomföra sådana reformer är många.

President Aquinos tillträde år 1986 medförde stora förväntningar på en förbättring av läget för de mänskliga rättighetema. Vissa förbättringar har också skett, men förväntningama är långt ifrån infriade. Den förbättring i ekonomin som noterades i slutet av 1980-talet har förbytts i en konjunkturnedgång som ännu inte har nått botten. Inflationen och arbetslösheten fortsätter att stiga och i år beräknas nolltikväxt i ekonomin. Tillsammans med IMF och Världsbanken genomför Filippineraa ett ekonomiskt stabiliseringsprogram.

Jag förutser ett ökat stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning. Redan nu kanaliseras en betydande del av det svenska biståndet via folkrörelser. Ökade insatser av detta slag föratses, både för utveckling och skydd av utsatta befolkningsgrapper, och för katastrofhjälp. Svenska folkrörelser uträttar ett värdefullt och uppskattat arbete i Filippinerna.

BITS ger tekniskt bistånd inom en rad sektorer angelägna för landets utveckling: energi, miljö, inklusive fysisk planering och skogsvård. Detta bistånd föratsätts öka väsentligt. SWEDECORPS exportfrämjande verksamhet fortsätter.

Det samlade biståndet uppgick 1989/90 till 8,6 milj.kr. och 1990/91 tik nära 22 milj. kr.

Jag avser att noga följa utvecklingen i Filippineraa för att undersöka möjligheteraa att tillgodose olika behov, när institutionella och demokra tiska förhållanden medger ett effektivt bistånd. Demokratin i landet för blir bräcklig. De pågående konflikterna med insats av militär inger oro, liksom de stora klyftoma mellan å ena sidan rikedom och inflytande, å andra sidan fattigdom och utsatthet. 157

Afghanistan Prop. 1991/92:100

Konfliktema i det splittrade Afghanistan och de stora flyktingskarorna i ' ' angränsande länder fortfar att prägla situationen. Svenska Afghanistankommittén har kanaliserat ett omfattande bistånd till nödlidande grapper innefattande bl. a. utbildning. Det är angeläget att Svenska Afghanistankommitténs (SAK) kompetens utnyttjas även av andra givare. Regeringen har givit SIDA i uppdrag att utreda framtida svenskt bistånd till Afghanistan. Detta sker i ljuset av SAKs beslut om sin framtida roll, den stora vikt Sverige tillmäter FN-systemet i bistånd till Afghanistan samt att regeringen f n inte planerar en bilateralisering av svenskt Afghanistanbistånd. Sverige verkar också, tillsammans med andra givare, för en effektivisering av FN-biståndet tik landet, bl. a genom stöd tik bättre samordning. Även här kan SAKs kompetens spela en viktig roll.

Kambodja

Efter gångna decenniers stormaktspel om Kambodja, Pol-pottidens folkmord, vietnamesisk ockupation och intemationell isolering, har nu en internationell fredsöverenskommelse nåtts, enligt vilken FN i en gigantisk och komplicerad insats skall leda landet fram mot akmänna val år 1993. Under FN skall i ett högsta nationekt råd (SNC) de fyra hittiks inbördes stridande partema under prins Sihanouks ledning söka samarbeta.

Det socialistiska statsskicket har nu officiellt avskaffats och redan innan fredsavtalet undertecknats hade Phnom Penh-regimen kungjort att landet snarast möjligt skulle omvandlas till en liberal marknadsekonomisk demokrati. Ett ekonomiskt reformprogram har med viss framgång drivits under senare år, vilket å ena sidan lett till en uppblomstrande privat företagsamhet, men där avigsidor som smuggling och vidgade sociala klyftor har blivit allt tydligare.

Kambodja står nu inför stora akuta problem. Ett sådant rör repatrieringen av det stora antal flyktingar, som finns såväl inom som utanför landets gränser — ca 350 000 i Thailand samt uppemot 200 000 s. k. interaflyktingar, vilka pga det uppblossande inbördeskriget efter vietnameseraas militära reträtt år 1989 har tvingats till en flyktingliknande tillvaro inne i landet. En närrelaterad fråga rör minröjning, som är en föratsättning för den planerade repatrieringen. Dessutom krävs omedelbara och resoluta åtgärder för att genomföra FN-planens aviserade avväpning och sociala återanpassning av ca 100 000 soldater.

Mänskliga lidanden, och den omfattande ödeläggelsen av landets infrastraktur innebär stora biståndsbehov.

Behov och möjligheter inom olika samhällssektorer har studerats av FN. För att effektivt genomföra föreslagna insatser måste åtgärder snabbt vidtagas för att höja den extremt låga mottagningskapaciteten på kam- bodjansk sida. En annan fråga av hög prioritet blir hur man bäst hanterar samordningen i det interaationella hjälparbetet. Jag föratser ett kraftigt ökat svenskt stöd till Kambodja, främst i form av humanitära insatser, men också avseende rehabilitering av infrastrakturen i landet samt tik 158

kapacitetshöjande insatser inom den kambodjanska förvahningen. Detta Prop. 1991/92:100 stöd kommer att lämnas i första hand genom FN, bl. a. inom ramen för Bil. 4 FN:s Kambodja-operation UNTAC (United Nations Transitional Authority in Cambodia), samt genom enskilda organisationer.

Regionala insatser i Asien

Sveriges stöd till Mekongkommittén omfattar främst miljövårdsinsatser. Gällande avtal löper väl. Kambodjafrägan, som nu är på väg att lösas, kommer att aktualisera ett ökat stöd till Mekongkommittén. Behovet av insatser är stort i Kambodja, som nu är på väg att återappta sitt medlemskap i organisationen. Miljörelaterat stöd till Mekongkommittén lämnas från anslaget C 1, andra multilaterala bidrag. Miljöinsatser. Fortsatt stöd till Asian Institute of Technology lämnas också via C 1-anslaget. Annat stöd till Mekongkommittén och övrigt regionalt samarbete inklusive stöd tik utveckling av hantverksfisket i Bengaliska bukten lämnas från C 2-anslaget.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 16,1 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 31 milj. kr. beroende på planering för insatser i Kambodja som ej kunnat genomföras. Med hänsyn till den stora reservationen föreslår jag ingen ytterligare medelstikdelning till denna anslagspost för budgetåret 1992/93.

Reguljärt samarbete genom BITS, SAREC eller SWEDECORP bedrivs

med följande länder i Asien:

Filippineraa, Indien, Malaysia, Pakistan, Sri Länka, Thailand

Latinamerika

Efter mer än ett årtionde av ekonomisk, social och politisk kris tycks flertalet av de 25 länderaa i Syd- och Mellanamerika samt Karibien stå inför en gynnsammare utveckling under 90-talet. På det politiska planet uppfattas demokratiseringen som en föratsättning för framsteg också på de ekonomiska och sociala områdena. Skuldkrisen fortsätter dock att prägla situationen för ett stort antal länder i Latinamerika, liksom en ojämn inkomstfördelning mellan och inom länderaa.

Det svenska biståndet tik Latinamerika har ökat snabbt under senare år och omfattar föratom projekt och programsamarbete även tekniskt bistånd och forskningssamarbete. Det bistånd som förmedlas genom enskilda organisationer är relativt sett mer omfattande i Latinamerika än på andra kontinenter. Det svenska biståndet har visat sig ändamålsenligt i det skede av stora förändringar som åttiotalet inneburit i Latinamerika. Beräknade utbetalningar till insatser i Latinamerika budgetåret 1991/92 kommer att uppgå till drygt 830 milj. kr.

159 Utvecklingssamarbete med Sydamerika Prop. 1991/92:100

Utvecklingen i Sydamerika i början av 1990-talet känntecknas av de ambitiösa program som flera länder inlett för att nå balans i ekonomin och modernisera en tungrodd statsförvaltning. Dessa reformer mot en mer öppen marknadsekonomi äger ram mot bakgrand av 1980-talets ekonomiska stagnation och skuldproblem. Reformprogrammen kan förhoppningsvis lägga grand tik en utveckling av länderaa och innebära att den trend bryts som fört regionen ut i periferin av den intemationella ekonomin.

Stora sociala uppoffringar följer i krisens och reformemas spår, vilka skall bemästras samtidigt som länderaa har att försöka fullgöra sina skuldbetalningar till omvärlden. Förmågan att fullfölja dessa reformsträvanden kommer att avgöra i vad mån demokratin kan befästas i de sydamerikanska länderaa.

Utvecklingssamarbetet med Sydamerika syftar till att stödja demokratiska regeringars ansträngningar att upprätthålla en social rättvisepolitik i ett skede av ekonomiska reformer. Socialt inriktade insatser tik stöd för utsatta grapper utgör här en viktig komponent i biståndet. Flera sydamerikanska länder har under de allra senaste åren visat prov på att vilja ompröva statens roll i näringslivet och ge ökad uppmärksamhet åt sociala frågor.

Insatser för att motverka ekologisk ödeläggelse är ett annat prioriterat område.

Verksamheten baseras på de erfarenheter och resultat som vuxit fram genom det humanitära biståndet vad gäller att stödja projekt, där planering och utförande åvilar mottagaren. Insatserna har ofta karaktären av att främja lokala organisationer hos grapper som erfar politisk maktlöshet. Biståndsformen är till sin karaktär flexibel. Bolivia, som sedan flera år bedriver en målmedveten och nydanande utvecklingspolitik, ges prioritet inom anslagsposten.

Stödet till sociala sektorer i Chile lämnas under en övergångsperiod och enligt särskilda riktlinjer för utvecklingssamarbetet med Chile. Inga nya åtaganden inom den sociala sektorn föratses utöver redan ingångna avtal. Det fortsatta stödet till Chile inriktas på kultur och kvinnofrämjande insatser.

Jag föratser även att väl avgränsade insatser i andra länder, exempelvis Paraguay, liksom insatser av regional karaktär kan bli aktuella.

Med hänsyn tik förslag på annan plats om att medel för insatser i Costa Rica förs över tik anslagsposten Utvecklingssamarbete med Centralamerika, föreslår jag att anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika uppgår tik 135 milj.kr.

Bil. 4

Utvecklingssamarbete med Centralamerika

Freds- och demokratiseringsprocessen i Centralamerika fortsätter att ut vecklas positivt. Övergreppen i Guatemala och El Salvador avseende de mänskliga rättigheteraa utgör dock betydande hinder för fredsprocesserna 160

i båda dessa länder. Länderaa själva liksom omvärlden står inför uppgif- Prop. 1991/92:100 ten att befästa freden med sådana ekonomiska och sociala reformer som Bil. 4 samtidigt främjar övergången tik fred och demokrati och undanröjer de underliggande konfliktorsakeraa. Regionens presidenter och ett antal äm-betsmannakommittéer möts regelbundet för att utveckla det regionala samarbetet. De flesta av de sju länderna i Centralamerika är mellanin-komstländer. Den sociala och ekonomiska situationen har dock försämrats till följd av våldet under 1980-talet och svårigheteraa på världsmarknaden för landets traditionella exportprodukter som kaffe, socker och bananer. Ett hinder mot det eftersträvade samarbetet i regionen är att länderaa kommit olika långt ifråga om ekonomiska anpassningsåtgärder och integration i världshandeln.

De svenska insatseraa i Centralamerika syftar till att stödja integrationen. Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från Panama i söder till Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och bilaterala insatser med relevans för den regionala utvecklingen. Det svenska biståndet till Centralamerika, som sammanlagt uppgår till omkring 600 milj.kr., anknyter väl till de för latinamerikabiståndet anvisade riktlinjerna. Det syftar å ena sidan till att främja fredssträvanden, demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter. Detta sker bland annat genom folkligt förankrade utvecklingsprojekt, institutionsuppbyggnad, flyktingbistånd, demobilisering av soldater samt kukur- och massmediastöd. Å andra sidan stöds insatser med inriktning på ekonomisk återhämtning och samarbetet mellan länderna i regionen. Detta sker främst genom ökat utbyte och kunskapsutveckling inom viktiga samhällsområden som hälsa-och vattenförsörjning, energi, kooperation och stöd till småföretag, bostäder, miljövård, utbildning och offentlig förvaltning. Insatsernas måluppfyllelse och eventuella varaktiga effekter är till stor del beroende av den centralamerikanska freds- och demokratiseringsprocessens fortsatta utveckling. Dock kan sägas att de svenska insatsema, genom incitament till ökade kontakter och samarbete, bör ha lämnat ett positivt bidrag till fredsprocessen. Katastrofiförebyggande insatser, stöd till utbildning och forskning, hälsoinsatser, nutritionsinsatser, vattenförsörjning och stöd till kooperativa insatser har utvärderats. Resultaten är gynnsamma. Resultaten av dessa utvärderingar, andra erfarenheter och ökade kunskaper ger goda föratsättningar för en fortsatt utveckling av det svenska stödet till regionen. Medelsutnyttjandet är högt.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 67,5 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 27,2 milj. kr. Reservationen beror på att anslaget är relativt nytt och har ökat kraftigt. En del stora avtal undertecknades under budgetårets senare del varför även utbetalningama försenats. Planeringsutrymmet är väl intecknat.

För att följa upp redan gjorda åtaganden genom den nuvarande anslagsposten Regionala insatser i Centralamerika och för att ge utrymme för fortsatta flyktinginsatser samt insatser med anknytning till pågående fredsprocesser, anser jag det motiverat med en ökning av anslagsposten med 55 milj kr.

11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Däratöver finner jag det mest ändamålsenligt att överföra 40 milj.kr. Prop. 1991/92:100 till denna anslagspost för de insatser i Costa Rica som för närvarande Bil. 4 belastar anslagsposten Projektbistånd i Latinamerika och jag föreslår i anslutning därtill att anslagsposten Regionala insatser i Centralamerika fortsättningsvis benämns Utvecklingssamarbete med Centralamerika.

Jag föreslår att anslagsposten Utvecklingssamarbete med Centralamerika skall uppgå till 165 milj. kr.

Nicaragua

Den nya regeringen i Nicaragua under president Violetta Chamorro har konsoliderat sin ställning. Den ekonomiska krisen är djup och statsbudgeten uppvisar ett kraftigt underskott. Utlandsskulden är den största i Latinamerika. Därtill kommer en stor och växande arbetslöshet, försämrad hälsovård och undervisning. Trots en bräcklig regeringskoalition och tidvis mycket hårda motsättningar har såväl regering som opposition lyckats utveckla en samförståndspolitik på det ekonomiska området.

Den långvariga handelsblockaden och isoleringen har upphört. Nicaragua har nu integrerats i det regionala samarbetet. Relationeraa till Världsbanken, Internationella valutafonden och Interamerikanska utvecklingsbanken har normaliserats och en överenskommelse har träffats om ett ekonomiskt reformprogram. Allt fler länder har engagerat sig i det bilaterala biståndet. Inflationen har dämpats avsevärt, valutan har stabiliserats, handeln har liberaliserats och näringslivet privatiserats. Valutan är emellertid fortfarande övervärderad och nya devalveringar synes ofrånkomliga. Yttrandefriheten och respekten för de mänskliga rättigheterna har stärkts. Markfrågan förblir dock en konfliktpunkt och atlantkusten är aktjämt en eftersatt region. Contras har demobiliserats och armén har reducerats med tre fjärdedelar.

Flera utvärderingar pekar på att det svenska biståndet har hög relevans utifrån de riktlinjer som antagits för det svenska samarbetet med Latinamerika. Konsultstudier av varabiståndet visar en hög grad av måluppfyllelse vad gäller ambitionen att genom krediter tik exportindustrin förse den med utländsk valuta för insatsvaror. Fortsatta insatser inom skogsbruk och energiproduktion och annan infrastraktur bedöms angelägna. Möjligheten till stöd för import av angelägna insatsvaror bör enligt min mening även i fortsättningen vara ett av instramenten för de svenska ansträngningaraa att stödja den ekonomiska reformprocessen. Det är vidare angeläget med insatser för att mildra de sociala konsekvenserna av åtstramningarna genom sysselsättningsskapande program och stöd till särskilt utsatta grapper.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 218,6 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 41 milj.kr. Reservationen har uppstått till följd av tillfälliga osäkerheter om reformprogrammets genomförande och periodisering av utbetalningar av importstödet.

Till följd av tillfälligt begränsad mottagningskapacitet för att genomföra ett sektorinriktat programbistånd och att genomförandet av planerade energiinsatser försenats, föreslår jag en oförändrad landram om '62

280 milj. kr.

Bolivia Prop. 1991/92:100

Bolivia, som är ett av Latinamerikas fattigaste länder, har under senare år bedrivit en långtgående ekonomisk reformpolitik. Landet har lyckats uppnå makroekonomisk stabilitet och igångsatt en rad betydelsefulla strakturreformer inom bl.a. offentlig förvaltning och finans-och kreditväsende. Regeringen har betonat vikten av sociala satsningar. Svenskt samarbete syftar till att bistå Bolivia att fullfölja sin utvecklingsstrategi i ett skede när landets demokratiska institutioner behöver stärkas. Att lindra människors sociala umbäranden blir dels ett mål i sig, dels ett bidrag till en politisk och ekonomisk omdaning av samhället. Svenska bidrag har lämnats till den sociala investeringsfonden och dess föregångare, vilka givit prov på innovativa insatser för att mildra sociala effekter av reformprogrammet. Via FN:s narkotikaprogram stöder Sverige ansträngningaraa att finna altemativa utkomster till kokainodlingar. Regeringen beslutade i oktober 1991 om särskilda riktlinjer vad avser utvecklingssamarbete med Bolivia. Jag anser det angeläget att svenskt bistånd på ett brett och integrerat sätt kan stödja Bolivias lovvärda utvecklingspolitik. Ett sådant stöd som inlemmas i Bolivias utvecklingspolitik understryker vikten av att stödet planeras och följs upp på ett grannlaga sätt. Det svenska stödet inriktas på sociala sektorer och miljösektom.

Chile

1 Chile hänger demokratins befastande samman med landets förmåga att förbättra villkoren för den stora grapp chilenare gentemot vilka diktaturen ådrog sig en "social skuld". Sverige lämnar under en övergångsperiod ett omfattande stöd till landets sociala sektorer. Chiles relativt höga BNP/capita innebär att landet framöver har förmåga att utifrån egna resurser bidra till en social rättvisepolitik. Sveriges bidrag i något längre perspektiv blir därför av mer kvalitativt än kvantitativt slag. En satsning på kunskapsöverförande insatser förmedlade genom BITS och SAREC föratses ske inom ramen för i huvudsak chilensk-finansierade reformer. Det mångåriga och vittförgrenade humanitära stödet har av många i Chile omvittnats som betydelsefullt för de demokratiska strävandena i landet. Med demokratins införande i Chile avslutas det humanitära biståndet i och med 1991/92.

Reguljärt samarbete genom BITS, SAREC eller SWEDECORP bedrivs med följande länder i Latinamerika:

Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Costa Rica, Cuba*, Dominikanska republiken, Ecuador, Jamaica, Mexico, Nicaragua, Pera, Uraguay

* Samarbetet genom BITS och SAREC är under avveckling.

c 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1990/91 Utgift 6 597 171 662 Reservation 1 640 475 959 1991/92 Anslag 7 300 000 000 1992/93 Förslag 7 517 000 000

SIDA

SIDA har lämnat sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1992/93—1994/95. Utöver anslagsframställningen med verksamhetsberättelsen för 1990/91 redovisar SIDA verksamheten på ett övergripande plan samt anslag för anslag.

1 framställningens resultatanalysdel granskas erfarenheteraa av snart 30 års bistånd. Under denna period har uppfattningarna om hur man åstadkommer bra och framgångsrikt bistånd växlat. Den rådande tidsandan och de dominerande idéströmningarna har givetvis påverkat utformningen av biståndet.

1 framställningen redovisas erfarenheter av biståndet och effektiviteten i biståndsadministrationen. SIDA visar också hur man lär sig av erfarenheterna. Sektoratvärderingar systematiseras till sektorstrategier, erfarenheter av metoder samlas systematiskt i handböcker, kunskaper sprids genom kurser och seminarier.

Biståndet har anpassats efter ändrade föratsättningar. SIDA framhåller det landprogrammerade biståndets betydelse. Det landramsbundna biståndet innefattar en väl utvecklad arbetsmetodik som är anpassad för bistånd till fattigare länder.

För stödet till enskilda organisationer avser SIDA ytterligare effektivisera administrationen genom att låta en växande del av anslagsposten utgå som rambidrag. Tonvikten förskjuts från granskning av enskilda projekt till kapacitetsstudier av organisationer och till uppföljning. SIDA påpekar att ökat bistånd till områden som mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling föratsätter Ökad samverkan med enskilda organisationer.

Kunskap och kompetens hos mottagaren är viktiga föratsättningar för att bistånd skall resultera i varaktiga förbättringar. Genom etablerandet av en ny byrå för förvaltningsbistånd har SIDA bättre möjligheter att förstärka arbetet med kunskapsutveckling och institutionsbyggande.

1 enlighet med riksdagens beslut och regeringens direktiv arbetar SIDA huvudsakligen i de fattigaste u-länderaa. SIDA anger därvid följande prioriteringar i verksamheten: fortsatt stöd till ekonomiska strakturreformer, stöd till bekämpande av fattigdomen genom social utveckling och större satsningar på familjeplanering, insatser för att främja utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, kompetens- och institutionsbyggande, miljösatsningar, öka kvinnors deltagande i utvecklingsprocessen. För att fullgöra detta kommer tyngdpunkten i SIDAs arbete att ligga mer på analys, planering, styraing, uppföljning och utvärdering.

I anslagsframställningen diskuteras frågor om effektivitet i biståndet och svårigheter att mäta resultat av biståndsverksamheten. SIDA pekar på svårigheteraa att mäta i vilken utsträckning man når de övergripande biståndspolitiska målen. För att mäta måluppfykelsen i en verksamhet 164

som utvecklingsbiståndet, krävs ofta ett långsiktigt perspektiv. Man kan Prop. 1991/92:100 visa att biståndet går till rätt saker. På projekt och programnivå menar Bil. 4 SIDA att biståndet når sina mål.

De metodfrågor man ser som viktiga i det fortsatta arbetet gäller bl. a. rollfördelningen. Här poängteras mottagarländeraas ökade ansvar för insatserna liksom vikten av koncentration i SIDA-stödet samt att SIDAs roller gentemot olika uppdragstagare klarare definieras och begränsas till upphandling, styrning och uppföljning. Mottagarländemas kapacitet att själva upphandla såväl konsulter som varor måste stärkas. 1 dialogen med mottagarländema kommer SIDA att sträva efter att uppnå en klarare rollfördelning i bägge parters intresse. Till detta förändrade arbetssätt hör också ambitionen att få en bättre och effektivare samordning med andra givare i mottagarlandet.

Kunskapsutveckling är ett annat nyckelområde som prioriteras. Det är ett villkor för att säkerställa att resultatet av biståndet blir varaktigt. För varabistånd pågår en utredning som kommer att ge underlag för SIDAs riktlinjer inom området.

I sin framtidsanalys belyser SIDA u-ländernas situation ur olika perspektiv som aka har inre samband: politisk förändring, ekonomi, fattigdom, befolkningsökning och ekologi. En öppen handel för u-världen, radikal skuldavskrivning och ökat bistånd anges som utomordentligt angelägna åtgärder.

SIDA framhåller att en av de viktigaste uppgifteraa som måste lösas för att få till stånd en varaktig förbättring i u-länderaa är att kunna förena politisk demokrati med ekonomisk tillväxt och social rättvisa. Biståndsgivarna har ett stort ansvar genom att aktivt verka för att frågor rörande demokrati lyfts fram i biståndet och i dialogen med de länder som erhåller bistånd. Miljön är en annan framtidsfråga som under de kommande åren får en alltmer framträdande plats.

Inför utarbetandet av den fördjupade anslagsframställningen har SIDA också sammanställt ett antal särskilda rapporter som behandlar dessa för världssamfundet så avgörande frågor. Här kan nämnas "Miljö och fattigdom", "Befolkningsfrågan" och "I krisens spår — förändrat bistånd till de fattigaste länderna i Afrika"

Under den period anslagsframställningen avser kan ett svenskt medlemskap i EG komma att aktualiseras. SIDA konstaterar att EGs biståndspolitik överensstämmer i huvudsak med Sveriges vad gäller mål och inriktning. Medlemsländeraa fastställer tillsammans EGs gemensamma biståndspolitik, samtidigt som medlemsländeraa kan behålla mycket stor självständighet avseende sitt eget bilaterala bistånd.

En ständigt föränderlig värld ställer kontinuerliga krav på anpassning av biståndet. En fortsatt koncentration av biståndet tik Afrika söder om Sahara föratses. Studien om biståndet till de fattigaste länderaa i Afrika ligger till grand för SIDAs strategi för bistånd till de krisdrabbade länder na. Den tar framför allt upp frågan om rokfördelning mellan givare och mottagare. Utifrån målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå satsas mer specifikt på fattigdomsbekämpning, demokratiseringsinsatser, effektivise ring av den offentliga sektorn och genomförandet av ekonomiska straktur- ' 65 reformer och skuldlättnader.

1 den fördjupade anslagsframställningens resursanalysdel redogör SIDA Prop. 1991/92:100 för biståndsanslagens utveckling under 1980-talet. Antalet mottagarländer Bil. 4 ökade kraftigt under denna tid. Totalt beräknar SIDA att utbetalningama budgetåret 1989/90 till programländema uppgick till nära 70% av det totalt utbetalda bilaterala biståndet, administrerat av SIDA.

SIDA har beräknat sina äskanden enligt preliminära prognoser om BNl-utvecklingen vid tidpunkten för anslagsframställningens överlämnande till regeringen. En procent av BNI motsvarade då 14 637 milj. kr. SIDA har i sin fördjupade anslagframställning räknat med att BNI för budgetåren 1993/94 och 1994/95 kommer att öka med 3% årligen i nominella termer. Myndigheten avser återkomma i de förenklade anslagsframställningarna med mer preciserade äskanden för dessa två budgetår.

SIDA anser att den av riksdagen beslutade finansieringen av vissa flyktingskostnader liksom det framtida stödet till den politiska och ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa inte bör belasta biståndsramen.

SIDA föreslår att biståndsanslaget C 2 för budgetåret 1992/93 ökar till sammantaget 8 100 milj. kr. Därtill föreslås en ökning av särskilda insatser i skuldtyngda länder till 700 milj.kr. och övriga av SIDA administrerade poster på anslagen C 1 och C 3 till 198 milj. kr.

För flertalet länder och områden föreslås en real försiktig uppskrivning av anslagsramarna. En fortsatt koncentration föreslås för Afrika, liksom fortsatt stöd till ekonomiska och politiska reformprogram. Föratom landprogrammen föreslås ökade medel till framför allt katastrofinsatser, demokratifrämjande verksamhet, stöd till enskilda organisationer och miljö. Inom anslagsposten "Särskilda program" föreslås en kraftfull satsning på befolkningsfrågorna.

SIDA föreslår i sin anslagsframställning olika åtgärder för ökad effektivisering av biståndshandläggningen. Medel för katastrofinsatser och återappbyggnad återförs till en anslagspost. Erfarenheten har visat att det är svårt att göra en adekvat fördelning mellan anslagsposterna och det budgetmässiga åtskiljandet skapar onödig administration. Man anhåller vidare om rättigheten att inom C 2-anslaget överskrida enskilda anslagsposter med maximalt 5%, så länge det totala utnyttjandet ryms inom anslaget. Eventuella överskridanden av enskilda anslagsposter regleras mot motsvarande anslagspost nästföljande år.

SIDA anhåller vidare om bemyndigande att besluta om insatsavtal inom ramen för ett av regeringen ingånget samarbetsavtal. På basis av riktlinjer i regleringsbrevet föreslår SIDA att myndigheten bemyndigas att besluta om insatser inom anslagsposteraa för särskilda program, särskilda miljöinsatser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

SIDA föreslår att SADCC-samarbetets inriktning och omfattning anges i särskild skrivelse och att SIDA, baserat på denna skrivelse, i regleringsbrevet bemyndigas fatta beslut om föreslagna insatser inom ett angivet högsta belopp.

„. . ..... j Prop. 1991/92:100

Föredragandens överväganden r>-, a

rJil. 4

SIDAs resultatredovisning är inte fullständig för biståndets alla delar utan har skett genom ett urval ur verksamheten. 1 bedömningen av biståndets resultat gör SIDA ett urval av tre typer av insatser i olika länder och visar hur man kan dra slutsatser vad gäller relevans, måluppfyllelse, kostnadseffektivitet och varaktiga effekter. Man följer härvid den modell som utvecklades under förra året. Redovisningen ger en inblick i hur SIDA arbetar med olika mål och den ger också underlag för att kunna bedöma om biståndet går till rätt saker. För landavsnitten är redovisningen ojämn. För vissa länder sker redovisning enligt ovan, men i övriga fall redovisas endast resultat av enskilda insatser.

Kvaliteten bör successivt kunna höjas och göras jämnare genom att mål-och resultatstyrningen ges fullt genomslag i verksamheten generellt. När det gäller redovisning av resultat i olika länder, och slutsatser som kan dras för den fortsatta verksamheten, föratsätts detta ske mer fullständigt i samband med att nya samarbetsprogram behandlas. Dessa redovisningar skall ligga till grand för regeringens speciella direktiv beträffande biståndet till enskilda länder.

1 likhet med erfarenheteraa från den tidigare utredningen om effektivitet, som presenterades för riksdagen förra året, visar SIDAs FAF att kostnadseffektiviteten ägnas mycket liten uppmärksamhet. Frågan om kostnadseffektivitet måste uppmärksammas mer systematiskt än vad som skett i det hittillsvarande biståndsarbetet. Jag anser att sådana bedömningar skall ingå i den resultatanalys som skall utgöra beslutsunderlag för regeringen. SIDA bör därför utveckla metoder för en bättre redovisning på detta område.

Det är angeläget att SIDAs arbete med att förtydliga rolleraa i biståndsprocessen fortsätter, men att hänsyn därvid tas till de faktiska föratsättningarna i olika länder. Jag anser vidare att arbetet med att utveckla sambanden mellan utvärderingar och ökad effektivitet skak drivas med kraft. Strävan till ökad koncentration i biståndet innebär också att SIDA måste arbeta mer aktivt med frågor om hur man avslutar insatser och verksamheter.

De prioriteringar som görs i SIDAs anslagsframställning ligger enligt min mening väl i linje med riksdagens och regeringens direktiv. 1 regeringsdeklarationen poängteras vikten av ökat stöd till demokratifrämjande verksamhet och till insatser som främjar utvecklingen av fungerande marknadsekonomier. Dessa frågor har en framträdande plats i SIDAs anslagsframställning. Ökade satsningar på ekonomiska strakturreformer för att bygga upp fungerande marknadsekonomier, främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning, kunskaps- och institutionsuppbyggnad, miljösatsningar och kvinnors deltagande i utvecklingsprocessen är centrala delar i biståndet. Det är väsentligt att biståndet, så långt det är möjligt, främjar tillkomsten av en miljö som tar tillvara och uppmuntrar inhemska initiativ till ökad produktion. Fortsatta satsningar på infrastraktur spelar därvid en betydelsefull roll.

Jag har i tidigare avsnitt betonat mottagarländemas ansvar att föra en 167

utvecklingsfrämjande politik, där ekonomiska reformer för marknadseko- Prop. 1991/92:100 nomi, respekten för mänskliga rättigheter och demokratisering utgör cen- Bil. 4 trala element. De särskilda anslagen för skuldlättnader och för demokratifrämjande insatser utgör viktiga instrament för att ännu starkare kunna påskynda de positiva förändringar som pågår inte minst i våra större samarbetsländer.

För ett effektivt genomförande krävs också ansvarsfulla givare. Det är väsentligt att biståndet utformas så att de resurser som finns hos mottagare och givare i form av kapital, teknik och kunnande uttnyttjas på mest effektiva sätt och så att biståndet når fram till dem man vill hjälpa. Jag välkomnar SIDAs fortsatta arbete med dessa frågor. Satsningar på kunskaps- och kompetensutveckling är viktiga föratsättningar för att biståndet skall resultera i varaktiga förbättringar. Jag vill i det sammanhanget poängtera vikten av att förbättra system och ratiner för att så långt det är möjligt säkerställa att biståndsmedel används för avsedda ändamål och att institutioner och system som kan motverka korraption i enskilda länder utvecklas.

Jag delar SIDAs uppfattning om vikten av att biståndet i större utsträckning inriktas på fattigdomsbekämpning i bred mening. Fattigdomsinriktningen och prioriteringen av demokratisk utveckling, miljö och sociala sektorer utgör tyngdpunkten i SIDAs verksamhet. Fördjupad satsning på utbildning och hälsovård är väsentligt liksom insatser för att främja kvinnors deltagande i utvecklingsprocessen. Frivikigorganisationeraa spelar en viktig roll i detta arbete.

Jag menar att SIDAs informatörsroll i biståndet är av mycket stor betydelse. Informationen om förhållandena i de fattiga länderna, biståndets villkor och resuhat är ett centrah instrament för att kunna fördjupa engagemanget för Sveriges intemationella solidaritetspolitik. Skolan är härvid en särskilt viktig målgmpp. Medier och materialproduktion är viktiga redskap.

Jag vill särskilt framhålla det personliga engagemangets betydelse i biståndet. Det gäller både det opinionsbildande arbetet i Sverige och biståndets genomförande ute i fält. Insatser för att bekämpa invandringsfientlighet är en integrerad del i detta arbete.

SIDA samverkar såväl inom landsamarbetet som i andra program med olika multilaterala organ såsom Väridsbanken, UNICEF, UNHCR m. fl. Det sker bl. a. inom hälso-, utbildning- och jordbrakssektora samt inom katastroföiståndet. Sådant s.k. muhibi-bistånd diskuteras av multibi ståndskommittén, vars betänkande redovisas i inledningen under rabriken utredningar m m. Denna typ av samverkan torde vara till ömsesidig nytta men kan i vissa fall medföra problem, nämligen när multibi-insatseraa blir av en sådan storleksordning i ett FN-organ att de generella styrmekanis- meraa i organet i fråga sätts ur spel. SIDA har därför ett ansvar för att den del av biståndet genom SIDA som går till FN-organisationema inte får sådana konsekvenser. Det skall poängteras att SIDA genom denna typ av samverkan förvärvat betydelsefuka erfarenheter av de multilaterala orga nens verksamhet. Det är angeläget att dessa erfarenheter på ett mer syste matiskt sätt förs in i beredningen av det multilaterala utvecklingsbistån- '"°

det. Beredning av s.k. multibi-bistånd som skett på avdelningen för inter- Prop. 1991/92:100 nationellt utvecklingssamarbete, har under senare år i allt väsentligt kun- Bil. 4 nat föras över till SIDA. Jag avser fullfölja denna utveckling.

För vissa programländer finns skäl att särskilt främja ett samarbete där fler biståndsmyndigheter får en ökad roll. Med ökad mångfald i biståndet, förändringar i dess sammansättning och med en förbättrad, eller utsikter till förbättrad ekonomi i vissa mottagarländer finns behov av att också anpassa samarbetsformerna. Särskilda medel har anslagits inom anslaget C 3, anslagsposten projektbistånd till vissa länder, för att främja samarbete i andra former.

Det tillgängliga utrymmet för nya biståndsinsatser genom SIDA blir mindre än det som ligger till grand för SIDAs beräkningar. Krishärdarna i världen, men också möjligheter till återappbyggnad i t.ex. Kambodja, kräver fortsatt hög beredskap och resurser för sådana insatser. Regeringens tonvikt på stöd till demokrati och marknadsekonomi återspeglas också i mina förslag till prioriteringar i enskilda anslagsposter. Ökade resurser ges till demokratifrämjande verksamhet och till stöd för ekonomiska reformer, miljö och skuldlättnader.

En grandläggande föratsättning för långsiktig utveckling är att de resurser som finns satsas på angelägna projekt inom ramen för en utvecklingsfrämjande ekonomisk politik. Lösningen ligger inte alltid i mer resurser utan framför allt i att de används på ett ansvarsfukt sätt. Jag har i bedömningen av olika anslagsramar försökt säkerställa att redan gjorda utfästelser inom det långsiktiga samarbetet med enskilda länder skall kunna genomföras som planerat. Vissa industriinsatser i Indien, Mozambique, Tanzania och Zambia kommer att överföras till SWEDECORP för att genomföras enligt den nya organisationens mandat och arbetssätt. Landramarna har anpassats för sådan omläggningar. Jag vill i detta sammanhang påpeka att många programländer erhåller betydande bidrag utanför landramaraa.

Jag tillstyrker SIDAs förslag till delegering av beslutanderätt då det ligger i linje med syftet med resultatstyraing. Jag föreslår att SIDA bemyndigas besluta om insatser inom ramen för ett av regeringen ingånget samarbetsavtal, i vilket anges inriktningen för biståndet och fördelningen på sektorer. I regeringsskrivelse avseende sådant samarbetsavtal skall en samlad redovisning ske av resultaten i biståndet samt slutsatser för den fortsatta verksamheten. I fråga om särskilda program, särskilda miljöinsatser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd samt det regionala SADCC-samarbetet har SIDA att i en särskild regeringsskrivelse klargöra inriktning och omfattning av verksamheten inför utformandet av riktlinjer i regleringsbrevet. Ovanstående förslags genomförande förväntas effektivisera handläggningen av ärenden inom av regeringen fastlagda prioriteringar.

Uppdelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA framgår av tabell 5.

169 Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1991/92- Prop. 1991/92:100 1992/93 (milj.kr.) Bil. 4

Anvisat Förslag Förändring 1991/92 1992/93

AFRIKA

Angola

10 Botswana

5 (1)

Etiopien

50 Guinea Bissau

10 Kap Verde

5 Kenya

20 Lesotho

35 Mogambique

80 (2)

Namibia

<1)

Tanzania

55 (2)

Uganda

110 Zambia

-1-

15 (2)

Zimbabwe

(1)

Regionala insatser

i Afrika

40 (3)

ASIEN

Bangladesh

5 Indien

15 (2)

Laos

110 Sri Länka

35 (4)

Vietnam

100 Regionala insatser

i Asien

15 (5)

LATINAMERIKA

Nicaragua

280 Utvecklingssamar

•bete

med Centralameri

55 (6)

Utvecklingssamar

•bete

med Sydamerika

20 (6)

4 240

4 075

-165

ÖVRIGT

Demokrati.mänskliga rättigheter och humani tärt bist. 550 Katastrofer mm. 1 060 Stöd till återuppbyggnad Bistånd genom folk rörelser o. vissa andra organisationer Särskilda miljöinsatser Särskilda program Rekrytering o. utbildning av fältpersonal Vissa landprogramkostn. Information genom SIDA

700 1 115

+ 150

+ 55 (7)

+ 125

+ 15

+ 30

+ 6 (8)

- 8 (9)

+ 9

3 060

3 442

+382

SUMMA; 7 300

7 517

+217

(1) För Botswana och Namibia avsätts därutöver 5 milj. kr. vardera till anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten. Projektbisténd till länder. För Zimbabwe avsätts 10 milj. kr. till samma anslagspost.

(2) Medel för industriutveckling har överförts till anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten. Näringslivsutveckling

(3) Medel för NORSAD-fonden och handelsfrämjande verksamhet överförs till C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Näringslivsutveckling

(4) Budgetåret 1991/92 anvisades inga nya medel p. g. a. den stora reservationen.

170 Bilateralt utvecklingssamarbete utöver landprogrammen Prop. 1991 /92:100

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

Målet att främja mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling ges en central ställning i utvecklingssamarbetet. Anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ger möjligheter till att specifikt stödja demokratimålet.

Demokratimålet syftar till att stödja människors ansträngningar i fattiga länder att utan fraktan fritt få forma sitt samhälle. Ett viktigt arbete gäller att stödja framväxten av samhällsinstitutioner, som är avgörande för rättsstatens upprätthållande och därmed för att den enskildes medborgerliga rättigheter ska garanteras.

Biståndet skall främja samhällsprocesser som kan leda fram till ett demokratiskt styrelseskick. Vikten av erfarenhetsutbyte mellan olika samhällsaktörer och möjlighet tik dialog kring demokratifrågor skall inte underskattas. Goda erfarenheter har vunnits när stöd lämnats till bland annat afrikanska seminarier för diskussion om politisk pluralism och rättsäkerhet. Stöd till olika former av kommissionsarbete och annan verksamhet, vilka syftar till att stärka rättsordning och demokrati kan också bli aktuekt. Jag föratser fler initiativ och ökade insatser inom dessa områden.

Allmänna val utgör ofta ett kritiskt inslag i övergången från diktatur till demokrati. Jag menar att föratsättningar måste skapas så att val kan hållas i ordnade former och på hederlig väg. Till ett av de viktigare demokratibe-främjande insatserna hör därför att genom olika arrangemang bidra till att möta den ökade efterfrågan på valteknisk assistans.

Det hittillsvarande humanitära biståndet till Södra Afrika kan förväntas minska till följd av pågående förändringar i Sydafrika. Däremot kommer ett ökat stöd för processen mot demokratisering i landet att bli aktuellt. En fortsatt markant satsning för södra Afrika och Sydafrika är därför berättigad.

Sammantaget förutser jag att en stor del av anslagsposten används till att stödja redan igångsatta processer mot demokrati och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna".

Fortsatta och utökade insatser bör göras för att väraa respekt för grandläggande rättigheter i lägen där väpnade interna konflikter eller politiskt förtryck hotar att allvarligt åsidosätta människors frihet, personliga säkerhet och integritet. Det kan gälla länder där regeringar valt att tillgripa våld

(5) Miljörelaterade insatser inom Mekong—kommittén finansieras över anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten Andra multilaterala bidrag. Delposten. Miljöinsatser. Reservationen täcker övriga budgeterade insatser.

(6) Medel för Costa Rica om 40 milj. kr. överförs från anslagsposten Utvecklingssamarbete raed Sydamerika (för 1991/92 benämnt Projektbiständ till Latinamerika) till anslaget Utvecklingssamarbete med Centralamerika.

7) Civila insatser i saraband raed FNs arbete för fred och återuppbyggnad finansieras från anslaget Cl. Bidrag till internationella biståndsprogram , anslagsposten Andra multilaterala bidrag, delposten övriga insatser.

(8) Multilaterala biträdande experter finansieras från anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten. Andra multilaterala

bidrag, delposten. Multilaterala biträdande experter. 171

(9) Vissa administrativa kostnader har överförts till anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

för att tiktvinga sig tystnad eller fall där statsmakten inte förmår att Prop. 1991/92:100

fullgöra sina åtaganden att upprätthålla respekten för mänskliga rättighe- Bil. 4

ter.

Jag vill i detta sammanhang särskilt fasta uppmärksamheten på det djupt bekymmersamma läget i en rad asiatiska länder inklusive flera demokratier. Det är angeläget med en aktiv hållning kring frågan hur stöd kan lämnas till väm för mänskliga rättigheter i denna del av världen. Trots demokratiska landvinningar i Latinamerika gör bristande respekt för mänskliga rättigheter det motiverat med fortsatta och utökade insatser i den andinska regionen. I Centralamerika kommer det humanitära biståndet även fortsättningsvis att ha en viktig roll för att främja och befästa den pågående freds- och demokratiseringsprocessen. På andra håll i Latinamerika avslutas ett mångårigt humanitärt bistånd i och med budgetåret 1991/92.

Humanitärt bistånd och stöd till människorättsorganisationer är påkallat för att lindra palestiniers svåra situation inom de av Israel ockuperade områdena. Sådana insatser motiveras utifrån en omsorg om den enskildes väl.'

Ett angeläget område för insatser utgör stöd till fristående intemationella och regionala organisationer verksamma för mänskliga rättigheter. Dessa organisationer spelar en viktig roll för att övervaka respekten av mänskliga rättigheter samt bidra till ökad kunskap och förståelese för denna del av folkrätten. Ett utökat stöd kan föratses till FNs tekniska rådgivning för mänskliga rättigheter i takt med att nya riktlinjer för verksamheten börjar tillämpas.

Från anslagsposten kan stöd lämnas till väl avgränsade, målinriktade förhandlingar mellan parter inblandade i konflikter med allvarliga humanitära konsekvenser. En föratsättning är att Sverige har ett humanitärt engagemang i området och att FN ej ålagts att övervaka fredsprocessen.

I en lång rad av våra samarbetsländer har likartade erfarenheter vuxit fram vad avser frågor om valförfarande, insyn och granskning av statsförvaltning och rättsgarantier. Jag anser det angeläget att fånga upp dessa erfarenheter och ge möjlighet till ett åsikts- och erfarenhetsutbyte mellan nyckelaktörer i våra samarbetsländer. Mot bl a den bakgranden avser jag att ordna ett symposium för mänskliga rättigheter i Sverige under kommande budgetår. Medel för denna konferens bör ställas till regeringens disposition och belasta anslaget C2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Betydelsen av demokratibefrämjande insater låter sig inte alltid lätt bedömas. Vad man vid en tillbakablick kan konstatera är att det humanitära biståndet till Latinamerika och södra Afrika vunnit erkännande som ett väsentligt bidrag till demokratiska krafters förmåga att överleva under perioder av politiskt mörker. På samma vis är det min mening att en kraftfull och initiativrik användning av anslagsposten kan visa sig bli betydelsefull för att vinna genomslag med kraven om mänskliga rättigheter.

Jag förordar en medelsram om 700 milj. kr. för anslagsposten Demokra ti, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. ' 2

Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m. Prop. 1991 /92:100

Katastroföistånd lämnas i första hand som hjälp till människor i u-länder som drabbats av naturkatastrofer eller väpnade och politiska konflikter. Ett tredje användningsområde utgörs av olika förebyggande åtgärder i syfte att förbättra katastroföeredskapen. Stöd till återappbyggnad kan sägas vara ett fjärde användningsområde. Behoven av bistånd för rehabilitering är mycket stora i samband med de fredsprocesser som nu inletts i många länder i södra Afrika, i Afghanistan, Kambodja och Afrikas Hora.

Under det gångna året har den politiska händelseutvecklingen i världen medfört att katastrofanslaget alltmer kommit att utnyttjas för insatser inriktade på att underlätta situationen för människor som flytt från krigsområden och från övergrepp och terror. En relativt stor andel av katastrofmedlen har tagits i anspråk för insatser föranledda av Irak-konflikten. Den närmast kroniskt svåra försörjningssituationen i Afrikas Hom har förvärrats av de inbördes stridigheteraa i Somalia, och många människor har tvingats på flykt i sökandet efter mat eller för att undkomma oroligheter. Stora flyktinggrapper finns i gränsområdena mot Sudan och Kenya. I Etiopien verkar läget ha förbättrats i och med det nya fredsavtalet. Bidrag behövs dock för att underiätta för internflyktingama att återvända till sina hembyar. Ett annat problem i samband med att fred återstäks i land efter land är det stora antalet soldater, som måste få hjälp med att integreras i samhället. Det blir i dessa fall närmast fråga om särskilda insatser för återappbyggnad och rehabilitering. Betydande svenska insatser föratses för den nyligen inledda FN-operationen i Kambodja samt för den samordnade FN-insatsen i Afrikas Hora (UN Special Emergency Programme för the Horn of Africa, SEPHA). Hundratusentals flyktingar förväntas återvända till Kambodja från läger i Thailand. Situationen i Afghanistan kräver fortsatta katastrofinsatser.

Katastroföistånd lämnas dels direkt till drabbade länder, dels som bidrag till enskilda organisationers insatser och som svar på olika FN-organi-sationers appeller. Under det gångna året har bidragen till de sistnämnda ökat. Medel för civila insatser i anslutning till särskilda FN-aktioner för fred och återappbyggnad budgeteras under anslaget 111 Cl, Bidrag till Internationella biståndsprogram, medan de humanitära insatsema belastar katastrofanslaget.

Jag har i inledningsavsnittet konstaterat att en löftesrik utveckling mot fredliga lösningar på politiska konflikter inletts i många länder. FN spelar i dessa sammanhang en avgörande roll för att föra fredsarbetet framåt. Betydande och internationellt samordnade biståndsinsatser för akut hjälp, katastrofförebyggande åtgärder och återappbyggnad behövs för att i dessa länder skapa en ekonomisk bas att bygga fredsarbetet på. 1 det biståndsarbete som inryms i utvecklingsprocessen från krig till fred, återfinns således insatser av skiftande karaktär. Jag finner mot denna bakgrand och i linje med vad SIDA föreslagit det inte längre motiverat att ha en särskild anslagspost för återappbyggnad och föreslår att denna post slås samman med anslagsposten Katastrofer m. m.

173 Jag föreslår att anslagsposten Katastrofer, stöd till återappbyggnad m.m. ökar med 55 milj.kr till 1 115 milj.kr

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer Prop. 1991/92: 100

Omkring 20% av det totala biståndet genom SIDA avser insatser med anknytning till enskilda organisationer såsom kyrkor, folkrörelser och hjälporganisationer. Organisationernas kompetens är väl dokumenterad genom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök och andra former av systematisk uppföljning. Många människor i Sverige engageras genom de enskilda organisationerna aktivt i utvecklingssamarbetet. Effektiva biståndsinsatser genomförs till förmån för de fattigaste och mest sårbara grapperaa i mottagarländema. Genom verksamhetemas uppläggning stöds framväxten av folkliga rörelser varigenom även mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling främjas. De enskilda organisationeraa utgör därför en betydelsefull bas för det svenska biståndet och de kommer att spela en fortsatt viktig roll inom biståndsverksamheten. Jämsides med ett ökat intemationelk samarbete mellan regeringar och inom näringsliv behövs uppbyggnaden av ett fungerande intemationellt kontaktnät mellan enskilda organisationer från olika länder. Svenska folkrörelser har i detta sammanhang en viktig uppgift.

Totalt utbetalades från denna anslagspost under budgetåret 1990/91 698,4 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 16,1 milj.kr. Medelsutnyttjandet är fortsatt mycket högt. Genom fortsatta ökningar av denna anslagspost skapas föratsättningar för att i planerade former tillmötesgå möjligheterna till expansion inom såväl projekt- som informationsverksamheterna. Ett system med ramavtal och andra administrativa förenklingar genomförs successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på resultatanalys och utvärderingar samt kapacitetsstudier.

Utöver denna anslagspost ansvarar enskilda organisationer för betydande medel från anslagen för katastrofer och humanitära insatser. Enskilda organisationer har vidare en huvudroll i det särskilda bistånd som ges för att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Sammanlagt ansvarar de enskilda organisationerna på detta sätt för hanteringen av omkring 1,4 miljarder kronor, av det totala biståndet via SIDA. Kyrkornas och folkrörelsemas folkbildningsinsatser i Sverige med anknytning till biståndet understryks.

Jag föreslår att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer höjs med 125 milj.kr., till 875 milj.kr. Medel avseende samordning, information och erfarenhetsutbyte i anslutning till organisationemas biståndsinsatser skall bestridas från anslagsposten, lik som kostnaderaa för organisationeraas del av mer omfattande informa tionskampanjer. Hänsyn bör tas till organisationeraas behov av plane ringstrygghet och framförhållning i såväl projekt- som informationsverk samheten. Genom ökat stöd till innovativa insatser på bl. a. folkbildnings området kan en fördjupad kontakt mellan kulturer och befolkningsgrapper också i vårt svenska samhälle främjas. Därvidlag skall ungdomens särskil da roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör miljö, överlevnad och utveckling tas till vara. Ungdomens intresse och delaktig het utgör i sin förlängning en föratsättning för en fortsatt bred och engage rad uppslutning kring biståndet. _.

Särskilda miljöinsatser Prop. 1991 /92: 100

Sambandet mellan miljöförstöring och fattigdom i u-länderaa blir allt mer uppenbart och miljöfrågorna kommer att få ökad uppmärksamhet genom 1992 års FN-konferens om miljön. Miljömålet har fått en allt viktigare rok som komplement och förstärkning i förhållande till de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet. Miljöaspekteraa måste integreras i allt utvecklingssamarbete som påverkar miljön och miljöhänsyn måste beredas betydande utrymme inom det landprogrammerade utvecklingssamarbetet. Möjligheterna ett bedöma mottagarländernas behov och lämpliga former för miljöinsatser ökar successivt genom de miljöprofiler som utarbetas för vart och ett av länderna.

Insatser med en klar fattigdomsinriktning inom markvårds- och byskogsområdet bör även fortsättningsvis ges hög prioritet, liksom hushållningen med vattenresurseraa och skyddet av den biologiska mångfalden. Ökad uppmärksamhet bör ägnas den moderna sektorns miljöproblem, såsom industriell avloppsrening, spilloljehantering samt användnings-kontrok av freoner och bekämpningsmedel.

Det särskilda miljöbiståndet bör användas strategiskt och koncentreras till lämpliga problemområden för att kunna hanteras inom ramen för begränsade administrativa resurser. De största miljöinsatseraa bör göras inom ramen för landprogrammen. Då miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör möjligheter till regionala insatser tillvaratas.

1 de flesta u-länder krävs förstärkning av kapacitet att planera och genomföra insatsema och effektivare utnyttja knappa resurser. För att stärka miljömedvetande och miljökunnande krävs såväl stöd till forskning och utbildning som förbättrad information. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av nära samarbete mellan regeringen, SIDA, BITS och SAREC, inte minst när det gäller insatser genom interaationella organisationer.

Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska beslutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. 1 detta arbete kan ökade satsningar på miljöundervisning och miljöutbildning spela en viktig roll, liksom enskilda organisationers arbete för att stärka miljöopinionen i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökad utsträckning engagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser och enskilda organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Däratöver beviljas medel till intemationella organisationer och i några fall även direkt till vissa organisationer i våra huvudmottagarländer.

Jag vill också framhålla vikten av att utnyttja kompetens och kapacitet på miljöteknikområdet inom den svenska resursbasen.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 198 milj.kr. Den utgående reservationen uppgick till 66,6 milj.kr. främst beroende på förseningar i industriella miljöinsatser.

Formerna för verksamheten inom den relativt nya anslagsposten gör den till ett värdefullt komplement till övrigt bistånd. Resultaten av flera insat ser tyder på att dessa är väl valda. Jag föreslår därför att anslaget till Särskilda miljöinsatser höjs med 15 milj. kr. till 250 milj. kr. _,

Särskilda program Prop. 1991 /92:100

Anslagsposten Särskilda program är avsedd att vara ett komplement till i 'l- första hand det övriga biståndet genom SIDA. Syftet är dels att särskih uppmärksamma ämnesområden där initiativ och utökade insatser är speciellt angelägna, dels att främja metodutveckling för biståndsverksamheten. Från anslagsposten finaniseras även insatsförberedelser och resultatvärdering. Medlen bör kunna användas för särskilda initiativ såväl i enskilda länder som i regioner och i interaationella sammanhang.

Följande områden ingår i Särskilda program: energi, hälsovård, handikapp, AIDS-bekämpning, befolkningsfrågor, kvinnofrågor, kultur och massmedia, försöksverksamhet och metodutveckling samt insatsförberedelser och resultatvärdering. Verksamheten inom de ämnesinriktade delposterna bör omfatta insatser med anknytning till det långsiktiga utvecklingssamarbetet, såväl bilateralt som mukilateralt.

Världen över växer insikten om att befolkningsökningen utgör ett stort hinder för de fattigaste länderaas utveckling. På många håk i tredje världen blir följden överbelastning på miljö och naturresurser. De närmaste decennieraa kommer att innebära ytteriigare befolkningstillväxt med tilltagande följdverkningar.

Eftersom hög befolkningsökning både är orsak till och resultat av fattigdom måste problemet angripas både som en integrerad del i olika utvecklingssatsningar och genom särskilda insatser. En tredubbling av anslagstilldelningen till delposten befolkningsfrågor har möjliggjort en rad nya insatser. För budgetåret 1992/93 föreslår jag att beloppet höjs ytterligare.

HIV-AIDS håller i vissa delar av Afrika på att utveckla sig till det största hindret för utveckling. Det oerhörda mänskliga lidandet växer, detta i länder som redan är hårt provade av fattigdom och krig. SIDA har under en följd av år givit högsta prioritet åt AIDS-bekämpning. Stöd ges på flera olika nivåer och genom en mängd olika kanaler. Under Särskilda program finaniseras en rad insatser, från forskning för att förbättra testmetoder till enskilda organisationers sociala arbete i drabbade regioner. Stödet till Världshälsoorganisationens (WHO) globala AIDS-program är den största enskilda insatsen under Särskilda program.

Under rabriken hälsovård finansieras olika insatser i samarbete med svenska och interaationella organisationer. Även här pågår viktiga samarbeten med WHO, bl. a. stödjer SIDA de särskilda programmen för primärhälsovård och läromedelsproduktion.

Att handikapp getts en egen rabrik är ett led i en strävan att synliggöra behovet av särskilda insatser för handikappade i tredje världen. Beräkningar finns om att 350 miljoner människor i tredje världen lever med någon slags handikapp. Endast ca 2 % av dessa kommer i åtnjutande av rehabilitering i någon form. Under Särskilda program ges sedan 1980 stöd till WHO:s omfattande program för bybaserad rehabilitering. Över försöksverksamhet och metodutveckling ges också stöd till specialundervisning av handikappade.

176 I världens fattiga länder är det ofta kvinnoraa som bär den tyngsta bördan. SIDA:s strävan är att hänsyn till kvinnoraas situation skall finnas med i hela det landprogrammerade biståndet.

Delposten Försöksverksamhet och metodutveckling möjliggör projekt Prop. 1991/92: 100 av mer experimentell karaktär. Målsättningen är att identifiera, utveckla Bil. 4 och sprida kunskap om lämpliga metoder och tekniker inom olika sektorer som prioriteras inom det svenska biståndet. Stöd bör i första hand ges för insatser i SIDA;s programländer.

Jag välkomnar den rationalisering av verksamheten som SIDA eftersträvar bl. a. genom att koncentrera verksamheten till större sammanhållna program. Ett nära samarbete med SAREC och BITS är av största vikt eftersom insatserna gränsar till både forskning och utbildning.

Ett betydande antal av pågående projekt genomförs i samarbete med olika FN-organ. Mot bakgrand av Sveriges aktiva engagemang för förbättringar av de interaationella organisationeraas verksamhet inom och utom FN-systemet finner jag det motiverat att insatser genom olika FN-organ bedöms även i detta perspektiv. Denna aspekt bör bevakas i samråd med utrikesdepartementet.

Jag beräknar medelsbehovet under Särskilda program till 380 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Rekrytering och utbildning av fdltpersonal

Antalet kontraktsanställda genom SIDA föratses minska. Personalbistånd har i ökad utsträckning kommit att bedrivas av personal i av SIDA upphandlade konsultföretag, myndigheter etc. Vid sidan av dessa kategorier finns bl.a. bilaterala - och multilaterala biträdande experter samt korttidsanställd personal. Över 200 studenter vid ett 30-tal institutioner har inom ramen för det särskilda resursbasprogrammet fått möjlighet att utföra projektarbeten i u-länder. SIDA arbetar för att förstärka mottagarländernas resurser att själv handla upp och anställa utländsk personal. Avtal har ingåtts med Botswana. Namibia och Zimbabwe är andra länder där denna modell kan prövas.

Personalbiståndet fortsätter att vara en viktig resurs i utvecklingssamarbetet. Jag anser det angeläget att erfarenheteraa från de olika personalkategorieras arbete i u-länderna systematiskt återförs i utvecklingssamarbetet. Utveckling och stärkande av mottagarländemas egen rekryteringsverksamhet och insatser för att föryngra biståndsarbetarkären är andra angelägna områden.

Riksrevisionsverket (RRV) har på utrikesdepartementets uppdrag granskat ekonomi och arbetsfördelning mellan SIDAs förberedande utbildning av biståndspersonal och utbildningen vid Sandö U-centram. Utredningen konstaterar att SIDA måste klargöra sin roll i förberedelseutbildningen tydligare. SIDA bör enligt utredningen koncentrera sig på att genomföra strategiskt väsentliga delar och i övrigt utveckla sin kompetens som beställare av biståndsutbildning. RRV påpekar att den ekonomiska redovisningen och uppföljningen måste förbättras. Utredningen har skickats på remiss för synpunkter från en vidare krets.

Rapporten och synpunkter från remissförfarandet förväntas ge underlag för ett mer samlat ställningstagande tik utbildningsfrågoraa inom bistån det. Ett ställningstagande till SlDA:s förslag om att aka utbildningskostna- 177

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

der för personal skak redovisas under ett anslag snarare än under olika Prop. 1991/92:100 projekt får därför också anstå. Bil. 4

Jag förordar att 45 milj.kr. avsätts för anslagsposten Rekrytering och utbildning av fältpersonal. Rekrytering och ulbildning inom multilaterala området redovisas under anslaget C 1. Bidrag till interaationeka biståndsprogram.

Vissa landprogramkostnader

Denna anslagspost upptar bl a skatter och sociala avgifter för fältpersonal som erläggs i Sverige samt vissa övriga kostnader för faltpersonal. Kostnader för tidsbegränsad handläggning av säkerhetsfrågor (konsukarvoden och en temporär förstärkning för södra Afrika) får även finansieras från anslagsposten. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m. m. bestridas från anslagsposten intill ett belopp om 500 000 kr. Det totala medelsbehovet för budgetåret 1992/93 beräknas därmed till 52 milj. kr.

Information genom SIDA

För att skapa förståelse och engagemang för u-länderaas situation krävs att en bred och omfattande u-lands- och biståndsinformation bedrivs. Det av riksdagen angivna målet för u-landsinformationen om "att utveckla människors kunskaper om och intresse för u-länderaas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges intemationella solidaritetspolitik fördjupas" ligger fast. Inte minst är det viktigt att idag nå ut med u-landsinfor-mation när Sveriges ekonomi präglas av problem och intresset för omvärlden i hög grad koncentreras till de omvälvande händelsema i Europa liksom till den europeiska integrationen. SIDA har en huvuduppgift att informera om de insatser som görs på biståndsområdet men också att söka förstärka förståelsen för u-länderaa och deras situation. De övriga biståndsmyndigheteraa, SAREC, BITS och SWEDECORP har också en viktig uppgift att fylla i defta avseende, inte minst när det gäller information om deras egen verksamhet. Nordiska afrikainstitutet har särskilt mandat att forska och sprida kunskap om Afrika. Sandö U-centram fullgör en viktig utbildningsinsats inom biståndet. Även folkrörelser och enskilda organisationer har centrala roller i informationsarbetet på u-lands- och biståndsområdet. Information om andra länder och kulturer är också ett verksamt medel mot tendenser till främlingsfientlighet och rasism i vårt samhälle.

Vad gäller SIDAs informationsverksamhet bör den främst avse informa tion om SIDAs utvecklingssamarbete men också om förhållandena i u-län derna. Den inriktning av informationsarbetet som SIDA presenterar i sin fördjupade anslagsframställning för treårsperioden finner jag riktig. Sko lorna är en unik möjlighet att få ut det internationella budskapet och få ett tidigt engagemang för utvecklingsfrågor. Jag välkomnar därför SIDAs initiativ till en treårig försöksverksamhet med åtta regionansvariga för internationaliseringen av undervisningen. Men jag vill också understryka vikten av att söka sprida intresset även till andra grapper i samhället och 178

öka deras u-landsintresse och grandlägga ett kanske livslångt u-landsenga- Prop. 1991/92:100 gemang. Jag vill därför understryka SIDAs strävan att med olika typer av Bil. 4 insatser också nå ut till dessa grapper som t ex jouraalister, lärare, biblioteksfolk m. fl. Det är också angeläget att SIDA i sin informationsverksamhet anpassar metoderaa till de förändringar som sker i sättet att nå ut med budskap i ett samhälle där konkurrensen om uppmärksamhet, engagemang och tid blir allt starkare.

Jag finner det värdefukt att SIDA, övriga biståndsmyndigheter, folkrörelser och enskilda organisationer fortlöpande samråder och utbyter erfarenheter om informationsverksamheten. Under anslagsposten för stöd tik folkrörelser och andra enskilda organisationer har jag redovisat mina överväganden vad gäller medelstilldelning och målsättning för dessa organisationer.

Jag förordar att 25 milj. kr. avsätts för anslagsposten Information genom SIDA varav 5 milj.kr. avsätts till regeringens disposition för särskilda informationssatsningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete genom SIDA somjag förordat i det föregående.

2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden somjag föreslagit i det föregående,

3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 7 517000000 kr.

C 3. Andra biståndsprogram

1990/91

Utgift

1 793 014 784

Reservation

1 560 500 000

1991/92

Anslag

1 973 000 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

1 972 350 000

1992/93

Förslag

2 114 500 000

Under anslaget anvisas medel för u-landsforskning genom styrelsen för u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), gäststipendie- och utbytesprogram genom Svenska institutet, stöd till näringslivsutveckling genom SWEDECORP och Swedfund Interaational AB, projektbistånd till vissa länder, särskilda insatser i skuldtyngda u-länder samt utredningar m. m.

179 Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1991/92-1992/93 (milj.kr.) Prop. 1991/92:100 -------------------------------------------------------------------------------------------- Bil. 4

Anvisat Förslag Förändring 1991/92 1992/93 1992/93

U-landsforskning 395,0 425,0 30,0

BITS verksamhet, därav

Tekniskt samarbete

315,0

324,5

9,5

U-krediter

400,0

420,0

20,0

Gäststipendie- och utbytes-

program genom Svenska

Instituet

5,5

10,0

4,5

Näringslivsbistånd

49,5

160,0

110,5

Swedfund International AB

100,0

25,0

-75,0

Projektbistånd till vissa

länder

30,0

40,0

10,0

Central- och Östeuropa

170,0

-170,0

Stöd till ekonomiska reform-

program och skuldlättnads-

åtgärder

500,0

700,0

200,0

Utredningar m. m.

8,0

10,0

2,0

Summa

1 973,0

2 114,5

141,5

1) expertutbytet om 4,5 milj. kr. har tidigare anvisats under delposten för tekniskt samarbete genora BITS

2) inkluderar även medel för bistånd för näringslivsutveckling sora tidigare finansierats under anslaget III C 2. Utvecklingsbistånd genom SIDA inom såväl landramar som inom anslagsposten för regionala insatser i Afrika. Dessutom har medel som tidigare anvisats under delposten tekniskt saraarbete genom BITS beräknats under denna anslagspost.

U-landsforskning

SAREC

SARECs verksamhet innefattar stöd till forskning i och forskarsamarbete med länder i Afrika, Asien och Latinamerika, bidrag tik interaationella forskningsprogram samt stöd till svensk u-landsforskning. SAREC föreslår att 480 milj.kr. anvisas för verksamheten budgetåret 1992/93.

Efter att ha ökat snabbt under ett antal år växte SAREC:s anslag endast måttligt budgetåret 1991/92. SAREC söker innevarande budgetår konsoli dera verksamheten och i detta syfte genomförs bl. a. en intera omorganisa tion. 1 forskningsprogrammet ger SAREC fortsatt prioritet åt det bilaterala forskningsstödet. Denna samarbetsform är nu något större än stödet till internationella forskningsprogram, som dock även i fortsättningen kom mer att spela en viktig roll i forskningen om utvecklingsproblem. Sedan ett antal år utgör stödet tik svensk u-landsforskning knappt 10% av SAREC:s 180

budget. SAREC anser att en god balans mellan dé olika stödformeraa Prop. 1991/92:100 råder. Bil. 4

Den viktigaste målsättningen vid utformningen av det bilaterala forskningssamarbetet är utveckling av nationell forskningskapacitet i mottagarländerna. 1 detta arbete engageras i hög utsträckning svenska institutioner vid universitet och högskolor. SAREC:s erfarenheter från denna typ av samarbete är i huvudsak goda, och antalet samarbetsavtal mellan svenska forskningsinstitutioner och u-landsinstitutioner uppgår nu till drygt 140. Som ett led i strävan att rationalisera verksamheten avser SAREC att något minska antalet enskilda insatser.

Stödet till interaationella forskningsprogram avser främst stöd till forskning inom områdena hälsa och jordbrak. Våren 1991 fattade regeringen beslut om fortsatt stöd i tre år till Väridshälsoorganisationens (WHO) tre program för forskning om tropiska sjukdomar, mänsklig reproduktion och primärhälsovård. Vidare stödjer SAREC genom den konsultativa grappen för jordbraksforskning (CGIAR) ett tiotal forskningsinstitut på jordbraks-området.

SAREC ser det som en viktig uppgift att samordna och skapa en lämplig balans mellan de olika stödformerna tik svensk u-landsforskning. SAREC fortsätter att ge projektstöd och stöd till forskningsmiljöer. SAREC har även arbetat vidare med tiksättningen av de högre forskartjänsterna vid de svenska universiteten. Fyra professurer och två forskartjänster har tillsatts inom miljöområdet, utvecklingsekonomi och statskunskap.

Som ett komplement tik det ordinarie intemationella och bilaterala stödet tillfördes SAREC 60 milj. kr. till ett särskilt program för forskning om HIV/AIDS för treårsperioden 1988/89-1990/91. Riksdagen beslutade våren 1991 att ge programmet en fortsättning på två år och anslog till detta ändamål ytterligare 30 milj.kr. Inom programmet har uppmärksammade resultat presenterats bl.a. rörande vaccin mot HIV-2. Föratom det särskilda programmet, som främst är inriktat mot att nå snabba forskningsresultat, ingår forskning om HIV/AIDS och dess följder i flera av SAREC:s bilaterala forskningsprogram.

Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från andra utvecklingsinsatser. I det strategidokument för landsbygdsutveckling och miljö som SAREC utarbetat utgör denna koppling också ett grandtema. Vidare har SAREC nyligen inrättat en forskarsekreterartjänst med övergripande ansvar för miljöforskning. Ett antal av SAREC:s insatser är också speciellt riktade mot forskning om en miljömässigt bärkraftig utveckling. Stora delar av det femåriga särskilda skog- och miljöprogrammet som avslutades 1990/91 är numera integrerat i SARECs ordinarie verksamhet.

SAREC finner det angeläget att stimulera forskningspluralism för att ge utrymme för skilda vetenskapliga synsätt och för att understödja en vetenskaplig och samhällelig debatt. Därför har man utanför de ordinarie bilaterala samarbetsprogrammen utformat särskilda stödformer för samhällsvetenskaplig forskning i Latinamerika och Afrika. Tonvikten ligger främst på nationalekonomiska och statsvetenskapliga frågor, med anknytning till strakturanpassning och skuldkris respektive demokratiseringsprocesser.

SAREC fortsätter att prioritera det svenska forskningsstödet till Afrika '8'

söder om Sahara. Detta motiveras av fortsatt stora behov. Den ekonomis- Prop. 1991/92:100 ka krisen drabbar länderaa hårt och lämnar litet utrymme för nationek Bil. 4 finansiering av forskning. Stöd till institutionsuppbyggnad utgör ett viktigt mål i stödet till Afrika. Samarbete med den nyblivna självständiga staten Namibia har tett sig naturiigt för SAREC. Ett brett samarbete är sedan länge etablerat med de övriga länderaa i regionen. SAREC har även gett stöd till "post apartheid-forskning" tik sydafrikanska forskare i exil. Under de senaste åren har vissa av dessa forskare kunnat återvända till Sydafrika för att fortsätta sin verksamhet.

Sedan sommaren år 1988 har SAREC ett regionkontor för södra Afrika i Harare. Under våren 1991 fattade regeringen beslut om att kontoret skall vara inrättat tills vidare.

Stödet till Latinamerika, som vuxit snabbt de senaste åren, har en något annorlunda inriktning. Flera av samarbetsländeraa är s. k. medelinkomstländer. Prioritet ges till projekt av mer allmänt u-landsintresse och till områden där Sverige kan erbjuda särskild kompetens. SAREC bedriver även forskningssamarbete med flera asiatiska länder, främst inom områdena hälsa och näring samt landsbygdsutveckling och miljö.

SAREC lägger stor vikt vid metodfrågor och resultatutvärdering av forskningsbiståndet. Att inriktningen mot att bygga upp nationell forskningskapacitet är mycket långsiktig innebär ingen motsättning tik högt ställda krav på synliga resultat. SAREC publicerar regelbundet resultatutvärderingar som en del av informationsverksamheten. Arbetet med den fördjupade anslagsframställningen 1993/94—1995/96 kommer också att föranleda ytterligare ansträngningar på detta område.

Föredragandens överväganden

Forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet är av stor betydelse för u-ländemas möjligheter att lösa grandläggande utvecklingsproblem. En central uppgift för SAREC är att bidra till att bygga upp och stärka forskningskapaciteten i enskilda u-länder, vilket sker bl. a. genom samarbete mellan forskningsinstitutioner i Sverige och institutioner i u-länder. Genom att bidra till att stärka forskningsmiljöer och högre utbildning i u-länderaa kan forskarflykt motverkas.

SARECs verksamhet är desto viktigare då den ekonomiska krisen har drabbat forskningen hårt i många u-länder. Akuta problem har i många fall tvingat länder att koncentrera sina begränsade resurser på mera omedelbara behov, vilket fört med sig att forskningens bas har försvagats. Forskningens och universitetens kapacitetskris är särskilt framträdande i Afrika. Det är därför naturligt att SAREC, liksom övriga biståndsmyndigheter, ger Afrika fortsatt hög prioritet i sin verksamhet.

Det är regeringens strävan att biståndet i ökad utsträckning skall bidra till en demokratisk samhällsutveckling och ökad respekt för mänskliga rättigheter. SAREC har sedan flera år väl fungerande program för sam hällsvetenskaplig forskning i både Afrika och Latinamerika. Resultaten av programmen synes vara goda. Inte minst Latinamerikaprogrammet har visat vilken betydelse kompetens inom samhällsvetenskapliga vetenskaper 182

har för och vid en övergång till demokrati.

Sannolikt står nu stora delar av Afrika inför djupgående förändringar Prop. 1991/92:100 mot demokrati och ökad pluralism. Nationekt kunnande på de juridiska, Bil. 4 statsvetenskapliga och ekonomiska områdena kommer för dessa länder att vara av stor betydelse. SAREC bör utnyttja sina föratsättningar för att stödja denna förändringsprocess och jag vill därför framhålla betydelsen av att SAREC ger ökad prioritet för forskning relaterad till demokrati och mänskliga rättigheter.

Personutbyte med u-länder inom högre utbildning och forskning är ett viktigt inslag i strävandena att stärka forskningskapacitet i u-länder. Även personutbyte kan vara ett instrament för att främja demokrati och stärka ömsesidig förståelse.

Frågor rörande miljöförstöring, avskogning och ökenspridning är komplicerade. Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från andra utvecklingsinsatser. Därför är det av stor vikt att denna aspekt beaktas i hela SARECs program.

Jag noterar med tillfredsställelse SIDAs och SARECs växande samarbete avseende forskning och övrigt utvecklingssamarbete. Stödet till svensk u-landsforskning bör fortsätta i syfte att genom forskning i Sverige bidra till förståelsen av u-länderaas problem och för Sveriges roll i ett interaationellt utbyte. U-landsforskningen i Sverige är även viktig för utvecklingen av resursbasen för utvecklingssamarbetet.

Vid ingången av budgetåret 1991/92 fanns en ointecknad reservation på knappt 38 milj. kr, varav 20 milj. kr. hänförde sig till de särskilda programmen för forskning om AIDS samt skog och miljö. För budgetåret 1992/93 föreslår jag att 425 milj. kr. anvisas för u-landsforskning.

Medel för SARECs förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

Tekniskt samarbete och u-krediter

BITS

BITS har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för budgetperioden 1992/93-1994/95.

Resultatanalysen avser, i enlighet med direktiven, väsentligen det tekniska samarbetet och den interaationella kursverksamheten.

Insatser inom det tekniska samarbetet föratsätter en begäran från samarbetslandet och en poskiv bedömning av insatsens förväntade bidrag till mottagarlandets utvecklingsansträngningar. BITS roll är att som kontraktsfinansiär av sådana projekt bidra tik kunskapsöverföring och kompetensutveckling. Det tekniska samarbetet är ett stöd till en verksamhet som samarbetslandet själv svarar för. Stor vikt läggs vid att insatsen är prioriterad och kopplad till lokala ansträngningar. BITS strävan är att nå så stor kostnadseffektivitet som möjligt i de insatser man finansierar.

BITS anser att kontraktsfinansieringen visat sig ändamålsenlig när det gäller att säkerställa kostnadseffektivitet i beslutade insatser och konkre tion i de åtgärder som skall vidtas för att uppnå angivna resultat. BITS krav på kostnadsdelning har ibland i länder med svag betalningsförmåga 183

ansetts betungande. Erfarenheten är dock att kravet på kostnadsdelning Prop. 1991/92:100 inte generellt verkar återhållande på ansökningar till högprioriterade pro- Bil. 4 jekt eller inom sakområden där svenskt kunnande är känt, respekterat och eftertraktat.

BITS konstaterar att samarbetets effektivitet måste ses i förhållande till kostnader, kvalitet och samhällsnytta. Vägledande för BITS projektgranskning är att insatsema skall kunna härledas tik användbara resultat. Mer komplicerade insatser uppdelas därför i prestationsangivna etapper. BITS anser att denna metod stimulerar den lokale partens engagemang och leder till ökad kvalitet och kostnadsbesparingar. Metoden utgör ett hjälpmedel för att bedöma det tekniska samarbetets inre effektivitet - dvs. att insatserna görs på rätt sätt.

När det gäller den yttre effektiviteten - dvs. att rätt insatser görs -vägleds verksamheten av delmål. Dessa är — institutionsuppbyggnad, — förbättrat investerings- och beslutsunderlag, - metod och systemutveckling, — höjd teknikkompetens, effektivisering av produktionsprocesser.

Inom det tekniska samarbetet är det lätt att ange omedelbara resultat av en insats. Avsedda resultat finns inskrivna i de kontrakt man finansierar (ett antal personer skall utbildas, en studie skall genomföras etc). När slutbetalning görs har, i princip, insatsen utfallit till kundens belåtenhet.

Betydligt svårare att värdera är insatsens bidrag till uppfyllandet av de biståndspolitiska målen. Verksamhetens karaktär av kunskapsöverföring gör att det är först när kunskapen omsätts i utvecklingsinriktad handling som effektiviteten kan mätas. BITS har i sin utvärdering av stöd till exempelvis Jamaica och Ecuador kunnat konstatera att utvecklingseffekten ofta uppkommer lång tid efter insatsens genomförande. Andra fall har visat att även insatser med hög kostnadseffektivitet och tekniskt hög standard kan ha tveksam utvecklingseffekt.

BITS redovisar en successiv ökning av antalet sektorer för tekniskt samarbete. BITS strävar efter att beakta miljöaspekter i alla insatser där så är befogat. Omkring 10% av det tekniska samarbetet går till insatser vars huvudmål är att tillgodose miljöintressen. Tunisien utgör exempel på ett land där miljösamarbetet givits stor tonvikt. Programmet har utvärderats under sommaren 1990. Utvärderingen visade på ett positivt resultat av programmet och utmynnade i en rekommendation om fortsatt engagemang inom sektorn.

Föratom genom det prestationsstyrda betalningsförfarandet sker BITS uppföljning av insatseraas effektivitet vid regelbundna genomgångar med samarbetsländeraa och genom särskilda utvärderingar. Under 1990/91 gjordes en översyn av samarbetet med Jamaica, Ecuador, Dominikanska Republiken, Costa Rica och Mauritius.

Under budgetåret 1990/91 har sju större utvärderingar genomförts. Ut- värderingaraa har tjänat som underlag för utformningen av framtida stöd inom respektive verksamhet eller sektor. Utvärderingaraa har ibland re sulterat i att mottagarparten gjort vissa omprioriteringar av den egna verksamheten. 1 något fall har resukatet blivit att BITS har avbratit samarbetet då man funnit att föratsättningar saknats för att stödet skulle få önskade utvecklingseffekter. BITS framhåller att utvärderingarna är ett ' 4

viktigt verktyg för myndighetens lärande och därför ingår som en naturlig Prop. 1991/92:100 del i verksamheten. Bil. 4

BITS menar att ett effektivt utvecklingssamarbete måste bygga på ansvarsfördelning och kostnadsdelning. Särskih viktigt är det att samarbetslandet har en plan för hur erforderligt investeringskapital kan mobiliseras för att vidta de åtgärder som föranleds t ex av en utredning inom det tekniska samarbetet. Erfarenheteraa är goda i detta avseende.

BITS redovisar inom samtliga verksamhetsgrenar ett utökat samarbete med intemationella organisationer. Särskilt omfattande är samarbetet med Världsbanken. Flera fall redovisas där finansieringsunderlag framtaget inom BITS tekniska samarbete legat till grand för världsbankslån. BITS föratser ett fördjupat samarbete med Världsbanken när det gäker kopplingen mellan tekniskt samarbete och uppföljningsfinansiering. Inom det tekniska samarbetet har BITS en konsultfond på 25 milj.kr. i Världsbanken. Sammanlagt 117 insatser med svenska experter har finansierats genom fonden. Världsbanken har med få undantag uttryckt uppskattning av de svenska insatserna. BITS bedömning är att konsultfonden väl fyller sitt syfte och har lett till värdefulla kontakter och konkreta projektsamarbeten.

1 januari 1990 ingick BITS och Världsbanken en överenskommelse om en miljökonsultfond på 32 milj. kr. Per den 30 juni 1991 hade 12 insatser finansierats med medel ur denna fond. Sedan hösten 1990 förvaltar BITS också en konsultfond för Öst- och Centraleuropa hos Världsbanken. Konsultfonder finns också i IFC och Afrikanska utvecklingsbanken. BITS redovisar goda erfarenheter inte minst från samarbetet med IFC.

BITS intemationella kursverksamhet inriktades tik en början nästan enbart mot tekniska områden men har successivt utvidgats till att omfatta andra biståndsmål än resurstikväxt. BITS har låtit genomföra en utvärdering av sin internationella kursverksamhet för att bedöma dess effektivitet som metod för kunskapsöverföring, kunskapens nytta, kurseraas kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet i förhållande till de biståndspolitiska målen. Utvärderingen drar slutsatsen att kurserna varit kostnadseffektiva samtidigt som de fungerat väl som instrament för kunskapsöverföring. Flera exempel ges på att kursdeltagare kunnat omsätta erfarenheter från kurserna i reformer i hemlandet.

BITS äskar för det tekniska samarbetet (exkl. interaationella kurser, stöd till Swedfundprojekt och expertutbytesprogrammet) 230 milj.kr. alternativt 250 milj. kr. Det lägre alternativet innebär en i stort sett oförändrad omfattning på verksamheten i redan etablerade samarbetsländer medan det högre alternativet ger utrymme för en breddning av länderkretsen. 1 det senare alternativet skulle samarbetet desutom kunna utvecklas till nya sektorer och fördjupas framförallt inom miljöområdet.

BITS föreslår att ansvaret för och dispositionen av medel för det s. k. expertutbytesprogrammet överförs till Svenska Institutet.

För den intemationella kursverksamheten (exklusive expertutbytespro grammet) föreslår BITS 93 milj.kr. aheraativt 100 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Det lägre alternativet skulle skapa utrymme för en ökning med 1 — 2 kurser per år medan det högre alteraativet innebär en ökning med 2 — '

4 kurser per år samtidigt som utrymmet för bidrag till seminarier och Prop. 1991/92:100 stipendier ökar. Bil. 4

Den föreslagna ökningen av medelsramen för tekniskt samarbete och den intemationella kursverksamheten motiveras med att BITS föratser en fortsatt hög efterfrågan samtidigt som kraven på att tillgodose andra mål än tillväxtmålet ökar och miljöhänsyn integreras i biståndet.

1 Asien förväntas ett utökat samarbete med Thailand, Filippineraa och Pakistan. Om politiska föratsättningar finns anser BITS att samarbetet med Indonesien kan öka på miljöområdet. I Afrika räknar man med en ökning av samarbetet i Egypten, Tunisien och Ghana. Nya samarbetsländer är Senegal och Marocko. Samtidigt föratses en utfasning av det begränsade samarbetet med Sudan och Somalia. 1 Latinamerika räknar man med ökade insatser i Chile och Ecuador medan samarbetet med Cuba avslutas.

U-kreditgivningen har i hög grad inriktats på projekt för att utveckla u-länderaas infrastraktur. Flertalet projekt har genomförts utan nämnvärda problem och anläggningaraa har tagits i drift inom rimlig tid. Framförallt inom industrisektora har vissa projekt dock stött på svårigheter.

För u-kreditgivningen föreslår BITS att 500 milj. kr. alteraativt 550 milj.kr. anvisas för budgetåret 1992/93. Anslagsutnyttjandet har för de tre senaste åren överstigit anslagna medel. Den utestående reservationen har därmed minskat från I 022 milj.kr. den Ijuli 1988 tik 461 milj.kr. den 1 juli 1991. Av dessa medel har utfästelser gjorts om krediter med ett sammanlagt belopp på 293 milj.kr. BITS anser att reservationen har en lämplig storlek för att tjäna som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen. BITS motiverar den föreslagna anslagshöjningen med att efterfrågan på förmånlig finansiering för uppbyggande av infrastrakturen i u-länderaa kommer att vara fortsatt hög. Därtill kommer efterfrågan på miljöinvesteringar att öka. BITS utgår i sitt förslag från att u-krediter skall kunna komma i fråga för Kina samt föreslår viss kreditgivning till Indonesien. Det högre alteraativet skulle dessutom möjliggöra ett utvidgat samarbete med interaationella samfinansieringsorgan samt möjliggöra kreditgivning till angelägna projekt i betalningssvaga länder som genomför målinriktade reformer inom ramen för interaationellt stödda strakturanpassningsprogram.

Under årens lopp har BITS beviljat u-krediter till sammanlagt 30 länder. Drygt 60% av den totala kreditgivningen har beviljats till låginkomstländer.

BITS har sedan budgetåret 1989/90 haft möjlighet att lämna u-krediter till utvecklingsbanker i u-länder. Hittills har sådana krediter lämnats eller erbjudits till fem länder.

Genom s. k. biståndsgarantier försäkras u-krediter mot eventuella för luster när låntagare eller köpare inte fullgör sina förpliktelser. En säker hetsreserv har byggts upp genom särskilda avsättningar från biståndsan slagen och erlagda premier. Säkerhetsreserven ökade under budgetåret 1990/91 med 65 milj.kr. tik totalt 436 milj.kr. Detta motsvarade 7% av utestående garantiengagemang. Skadefallen i u-kreditsystemet har varit förhållandevis begränsade. BITS anser därför inte att det finns något behov av att under budgetåret 1992/93 överföra medel från u-kreditansla- '

get till skadereserven. BITS totala engagemang i form av garantiåtgärder Prop. 1991/92:100 uppgick 1991-06-30 tik 6 246 milj. kr. Indien, Kina och Algeriet står för Bil. 4 de största beloppen med 2 282 milj. kr., 1 304 milj. kr. respektive 653 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Förslag

Verksamhetens inriktning:

Det tekniska samarbetet och u-kreditgivningen genom BITS bör också framgent vara i huvudsak efterfrågestyrda samtidigt som en breddning av verksamheten skall eftersträvas för att tillgodose också andra biståndsmål än tillväxtmålet. Miljöaspekter skall beaktas i alla insatser där så är befogat. I avvaktan på nya riktlinjer som en följd av kreditbiståndsutredningen och överenskommelsen i OECD om bundna u-krediter bör BITS vara återhållsam med u-krediter inom industrisektorn.

Resurser m. m.:

Anslag 1992/93:

Tekniskt samarbete 324 500 000 kr. U-krediter 420 000 000 kr.

Ansvaret för och dispositionen av medel för expertutbytesprogrammet skall överföras tik Svenska Institutet.

BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och i länder i Central-och Östeuropa samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag.

Det tekniska samarbetet genom BITS är ett flexibelt instrament som möjliggör insatser i olika former anpassade efter mottagarländemas behov och utvecklingsnivå. I kretsen av samarbetsländer ingår främst länder med vilka Sverige ingått samarbetsavtal, men också några tidigare programländer för SIDA och andra länder som av statsmaktema bedömts som lämpliga för samarbete genom BITS. Mer reguljärt samarbete i olika former genom BITS har omfattat bl. a. Algeriet, Bolivia, Costa Rica, Chile, Cuba, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, Filippineraa, Ghana, Jamaica, Jordanien, Kina, Malaysia, Mauritius, Mexico, Nigeria, Pakistan, Pera, Thailand, Tunisien och Uraguay. Under innevarande budgetår har beslut fattats om att avsluta biståndssamarbetet med Cuba. BITS kan besluta om enstaka insatser i andra länder än de som omfattas av det reguljära samarbetet.

BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för Överföring av svenskt kunnande till u-ländema. Medelstilldelningen till denna anslagspost har ökat kraftigt under de senaste åren. Under innevarande budgetår uppgår

anslagsposten tik 315 milj.kr. (inkl. 20 milj.kr. för det s.k. utbildnings- Prop. 1991/92:100 och rådgivningsstödet i Swedfundprojekt samt 4 milj.kr. för expertutby- Bil. 4 tesprogrammet genom Svenska institutet).

Jag föratser en fortsatt ökad efterfrågan på BITS tekniska samarbete. Ökningen beror dels på att verksamheten kontinuerligt breddas för att tillgodose också andra mål än tikväxtmålet, dels på tillkomsten av nya samarbetsländer. Samtidigt innebär målsättningen att minska det finansiella stödets omfattning till förmån för ren kunskapsöverföring en viss dämpning i volymtillväxten. För budgetåret 1992/93 föreslår jag att 325 milj.kr. anvisas för BITS tekniska samarbetet. 1 beloppet ingår ej medel för utbildnings- och rådgivningsstöd i Swedfund projekt och ej heller medel för expertutbytesprogrammet genom Svenska institutet. 1 enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utlasta två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete (prop. 1987/88:100, bil.5, UU 20, rskr. 226) Insatser i Central- och Östeuropa redovisas under ett nytt reservationsanslag G 2. Samarbete med länderaa i Central- och Östeuropa.

Inom ramen för det tekniska samarbetet har t. o. m. innevarande budgetår inkluderats medel för expertutbyte genom Svenska institutet. BITS föreslår att ansvaret för och dispositionen av medel för expertutbytesprogrammet överförs direkt till Svenska institutet. Jag delar BITS uppfattning härvidlag och föreslår att 4,5 milj. kr. anvisas för budetåret 1992/93.

Jag noterar att BITS i samband med arbetet med den fördjupade anslagsframställning lagt ned stora resurser på en analys av genomförda insatser. Det är väsentligt att metoder för fortlöpande utvärdering och analys skapas. Samtidigt behöver utrymme skapas för planering, metodutveckling och analys på ett mer övergripande plan av verksamhetens utveckling, inriktning och relevans för uppfykandet av de biståndspolitiska målen. BITS behöver också i ökad omfattning delta i samråd om det svenska stödet till olika länder och koordinering med andra givare. Detta gäller inte minst stödet till Central- och Östeuropa. BITS planer på att inrätta en särskild planeringsenhet skulle därvid fylla en viktig funktion.

Inom BITS interaationella kursverksamhet har antalet kurser under senare hälften av åttiotalet ökat från 23 till 37. Den interaationella kursverksamheten har visat sig vara ett värdefullt instrament för kunskapsöverföring. Jag välkomnar den breddning av kursutbudet utanför industri-och infrastrakturområdet som skett och noterar de positiva resultat som uppnåtts när kursinnehållet omsatts i praktisk handling i mottagarlandet. Jag vill särskilt betona att dessa kurser kan spela en viktig rok i det demokratifrämjande biståndet. Sådana kurser bör därför anordnas i ökad utsträckning.

Genom u-krediter överförs finansiella resurser på förmånliga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som prioriteras av låntagarlandet och som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet. Projektgranskning ligger tik grand för beslut om utfästelse om u-kredit. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i intematio-

nek konkurrens.

188 Omfattningen och inriktningen på BITS kreditgivning är i hög grad Prop. 1991/92:100 efterfrågestyrd. Omkring 3/4 av den totala kreditvolymen har gått till Bil. 4 energi-, telekommunikation och energisektoreraa, medan 15 % avsett tillverkningsindustrin. Min bedömning är att infrastrakturinvesteringar också i framtiden kommer att dominera efterfrågan på u-krediter. Inte minst mot bakgrand av behoven i u-ländema anser jag att det är rimligt att tyngdpunkten fortsätter att ligga på dessa sektorer. Jag välkomnar BITS strävan att öka andelen miljörelaterade projekt. Beträffande krediter till industrisektom visar BITS resultatanalys att sådana projekt uppvisat sämre resultat än projekt inom andra sektorer. Detta tillsammans med den nyligen träffade intemationella överenskommelsen om en strängare disciplin för koncessionen finansiering av kommersiellt bärkraftiga projekt gör att jag anser att u-kreditgivningen tik industrisektom bör begränsas. Vägledande för det svenska biståndssamarbetet inom näringslivsområdet bör vara att insatser på företagsnivå skall ges i former som är förenliga med den kommersiella verklighet företagen skall verka i. Subventioner direkt till företag skall i princip undvikas.

BITS framhåller att nya länder kan bli aktuella för kreditgivning under planeringsperioden. Man anser t. ex. att u-krediter bör kunna lämnas i viss utsträckning till Indonesien. Jag delar BITS bedömning att nya samarbetsländer kan aktualiseras men anser inte att det under den närmaste tiden är aktuellt att bevilja Indonesien någon u-kredit.

Anslagsbelastningen för u-krediter uppvisar stora variationer kring en stigande tendens. Detta gör att det är svårt att programmera och föratse medelsbehoven för enskilda år. En reservation som buffert mot variationer i anslagsbelastningen är därför nödvändig. Anslagsutnyttjandet för de tre senaste åren har överstigit anslagna medel. Den utgående reservationen under u-kreditanslaget uppgick den 30 juni 1991 fik 461 milj. kr. Av totalt tillgängliga 861 milj.kr. per den 1 juli 1991 var 293 milj.kr. intecknade för utestående utfästelser. Jag anser att reservationens storlek är rimlig. Min bedömning är att efterfrågan på u-krediter kommer att fortsätta att stiga och att anslaget därför bör höjas i förhållande till innevarande budgetår.

Jag föreslår att 420 milj. kr. anvisas för gåvoelementet i u-krediter under budgetåret 1992/93.

Jag delar BITS bedömning att det inte finns behov av att under budgetåret 1992/93 avsätta medel från u-kreditsanslaget till säkerhetsreserven.

Somjag tidigare redovisat har utredningen om kreditinstramentets roll i biståndet överlämnat sitt betänkande (SOU 1991:74). Betänkandet är föremål för remissbehandling. Jag avser föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med eventuella förslag om ändringar av det nuvarande u-kreditsystemet.

Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete.

189 Gäststipendier och utbytesprogram Prop. 1991/92:100

Den del av Svenska institutets gäststipendier som rör stipendiater från "•'■ u-länderaa finansieras med medel från detta anslag. För innevarande budgetår har över biståndsbudgeten 5,5 milj. kr. anvisats för dessa stipendier.

Jag föreslår att gäststipendieprogrammet anvisas oförändrat 5,5 milj. kr. under budgetåret 1992/93. Vidare föreslår jag att 4,5 milj. kr. som Svenska Institutet tidigare fått stöd för från BITS anslag för expertutbytesprogram för u-länder direkt anvisas Svenska Institutet.

Svenska institutets verksamhet behandlas i sin helhet under anslaget D 1. Svenska institutet.

Näringslivsbistånd genom Styrelsen Jor internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB

Styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd bildades den Ijuli 1991, samtidigt som Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) samt SIDAs industribyrå upphörde och Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDEFUND) omvandlades från självständig stiftelse till aktiebolag.

Styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) föreslår att 200 milj.kr. anvisas för myndighetens verksamhet under budgetåret 1992/93. SWEDECORP begär bemyndigande att få utfästa medel motsvarande tre gånger tillgängliga anslagsmedel samt att utfästelserna för IMPOD garantin höjs till 6 milj.kr. SWEDECORP föreslår vidare att Swedfund Intemational AB tikförs 100 milj.kr. varav 50 milj.kr. för insatser i Central- och Östeuropa samt att ansvar och medelstilldelning för metod och försöksverksamhet inom näringslivssektom för industriell miljö och för näringslivsinriktade insatser inom SADCC-regionen överförs från SIDA till SWEDECORP.

SWEDECORP skall inom ramen för de biståndspolitiska målen bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länderna. Genom kunskapsöverföring till företag och näringslivsorganisationer skall verksamheten bidra till att skapa gynnsamma föratsättningar för investeringar och företagande i mottagarländema. SWEDECORP skall också främja mottagarländeraas handel, svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden samt i samverkan med Swedfund Interaational AB bidra till utveckling av bärkraftiga företag i mottagarländema genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv. SWEDECORP skak inom sitt verksamhetsområde främja framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.

Föredragandens överväganden

Bildandet av styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd innebär ökade möjligheter för Sverige att erbjuda ett effektivt biståndssamarbete inom näringslivsområdet. SWEDECORPs verksamhet kommer att präglas av en 190

avvägning mellan kontinuitet och fömyelse. Verksamheter som tidigare Prop. 1991/92:100 låg på IMPOD och SWEDFUND kommer, liksom en del av de insatser Bil. 4 som genomfördes av SIDAs industribyrå, att drivas av SWEDECORP. Samtidigt skapas föratsättningar för en breddning och fördjupning av samarbetet för kunskapsöverföring och teknikutveckling på företagsnivå och tik direkt näringslivsstödjande institutioner. På handelsområdet har verksamheten breddats till att omfatta marknadsföring och exportfrämjande ur ett generellt u-landsperspektiv i tillägg till IMPODs roll som främjare av import av u-landsprodukter till den svenska marknaden.

Såväl SWEDFUND som IMPOD har mött en ökad efterfrågan på samarbete under åttiotalets senare år. Jag bedömer att denna tendens kommer att förstärkas i SWEDECORPs verksamhet genom den ökade slagkraft som samordningen av de olika biståndsorganisationerna förväntas ge det svenska näringslivsbiståndet. Vid fastställandet av anslag bör hänsyn dock tas till att verksamheten bör byggas upp succesivt i takt med erfarenheteraa och inriktas på kunskapsöverföring som kan främja inhemsk resursmobilisering och kommersiellt tänkande. Stora resurskrävande program bör undvikas.

För budgetåret 1992/93 föreslår jag aU 160 milj.kr. anvisas för SWEDECORPs verksamhet. Ansvaret för metod och försöksverksamhet inom näringslivssektora för industriell miljö och näringslivsinriktade insatser inom SADCC-regionen (inkl. insatser inom det s.k. Norden/SADCC-initiativet) överförs från SIDA till SWEDECORP. Vidare föreslår jag att SWEDECORP bemyndigas att göra utfästelser om två gånger budgetårets anslag och att garantier för marknadsföringsinsatser genom den s. k. IM-POD-garantin höjs till 6 milj. kr. Medel kan komma att tillföras SWEDECORP även för kunskapsöverföring till Central- och Östeuropa från anslaget G 1. Samarbete med länderaa i Central- och Östeuropa.

Swedfund International AB

Stiftelsen SWEDEFUND (Fonden för industriekt samarbete med u-länder) ombildades år 1991 till Swedfund Interaational AB. Bolagets huvuduppgifter är att på industriområdet förmedla kontakter mellan svenska företag och intressenter i u-länder och Central- och Östeuropa, bidra till förinvesteringsstudier samt medverka i etableringen av samägda företag, s. k. joint-ventures genom insatser i form av aktiekapital, lån- och garantigivning.

Under budgetåret 1990/91 bedrevs verksamheten i stiftelseform. Fondens grundkapital uppgick till 250 milj. kr. Fonden hade dessutom ett bemyndigande att med statsgarati låna upp medel inom en ram motsvarande högst tre gånger det inbetalda kapitalet.

Under budgetåret 1990/91 fattade fonden styrelsebeslut om åtaganden till ett belopp om 59,5 milj.kr. i tretton nya projekt. (Motsvarande siffror för budgetåret 1989/90 var 38,7 milj. kr. i sex nya projekt.) Sex av de nya projekten återfinns i Afrika, fyra i Asien och tre i Latinamerika. I länder- kretsen inkluderades därmed fyra nya samarbetsländer Benin, Ghana, Malaysia och Uraguay. 191

Fonden uppvisade ett rörelseresultat för budgetåret 1990/91 på minus Prop. 1991/92:100 2 milj. kr. vilket var en försämring med 5,3 milj. kr. jämfört med föregåen- Bil. 4 de budgetår. Till viss del förklaras resultatförsämringen av extraordinära kostnader för flyttning m. m. i samband med omorganisationen och bolagsbildningen. Efter av- och nedskrivningar visade årsbokslutet en förlust på 18,7 milj.kr. jämfört med 3,9 milj.kr. budgetåret 1989/90.

Föredragandens överväganden

Beträffande SWEDFUNDs verksamhet noterar jag med tillfredsställelse att fondens verksamhetsvolym ökade under budgetåret 1989/90 samt att omsättning och resultat i företag i drift förbättrades avsevärt. Mindre tillfredsställande är att den volym- och resultatmässiga uppgången i företag i drift åtföljdes av en resultatförsämring för SWEDFUND. Till viss del förklaras denna av kostnader av extraordinära slag i samband med organisationsförändringen samt en stor nedskrivning av ett relativt stort enskilt projekt. Jag vill ändå understryka betydelsen av att fondens projektdeltagande skak ske på affärsmässiga grander vilket bl.a. innebär att målet bör vara att nå så hög grad av kostnadstäckning som möjligt i verksamheten. Jag förväntar mig att de stora nedskrivningar som företogs i Swedfunds investeringsportfölj under budgetåret 1990/91 medför att behovet av nedskrivningar under kommande budgetår väsentligt reduceras.

För budgetåret 1992/93 föratser jag en fortsatt hög nivå på samarbetet i u-länder och en kraftigt ökad efterfrågan på Swedfundinsatser från länder i Central- och Östeuropa. Jag anser att Swedfund Interaational ABs eget kapital bör ökas successivt i enlighet med intentionerna i föregående års budgetproposition. Jag föreslår ett kapitaltillskott på 85 milj.kr. varav 60 milj.kr. för insatser i Central- och Östeuropa. De senare medlen bör finansieras från det särskilda anslaget för samarbete med denna region.

Projektbistånd till vissa länder

Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100,bil.5, UU 20, rskr. 226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa u-länder. Avsikten med anslagsposten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl definierade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt biståndssamarbete med landet. Från anslagsposten har insatser finansierats i Costa Rica, Chile, Uganda, Filippineraa, Bolivia, Ecuador, Polen och övriga Central-och Östeuropa. Sedan budgetåret 1991/92 finansieras biståndet till Uganda, Bolivia, Chile och Costa Rica över myndighetemas ordinarie anslag. Från och med kommande budgetår finansieras stödet till Polen och övriga Central- och Östeuropa under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.

Inom ramen för det svenska biståndssamarbetet med Filippineraa fort sätter biståndsinsatser att finansieras med medel från denna anslagspost. 192 Projekt som främjar en demokratisk utveckling och god miljö prioriteras.

Insatser har gjorts inom områdena skog, miljö, energi, gravor, offentlig Prop. 1991/92:100

förvaltning samt utbytes- och stipendieprogram. Bl.a. har BITS, i samar- Bil. 4

bete med Världsbanken, lämnat stöd till en omfattande insats avseende

kartering av naturresurser och miljöpåverkan. Jag föratser ett fortsatt och

ökat stöd finansierat över denna anslagspost bl. a. genom det uppdrag som

SWEDECORP och BITS har att bereda insatser i Filippineraa.

Inom anslagsposten fmns viss beredskap för oföratsedda insatser i andra länder. Jag finner det lämpligt att över anslagsposten även ge möjlighet åt andra myndigheter än SIDA till samarbete i nya former med några av de mer utvecklade programländeraa. I enlighet med detta har landramama för Botswana och Namibia minskats med 5 milj.kr. vardera samt för Zimbabwe med 10 milj.kr. Samtidigt har 20 milj.kr. tillförts denna anslagspost för att bl a BITS och SWEDECORP skall kunna utveckla ett samarbete i nya former med dessa länder.

Mot bakgrand av vad jag ovan anfört föreslår jag att 40 milj. kr. beräknas för Projektbistånd till vissa länder under budgetåret 1992/93. En del av insatseraa som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet.

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

Föredragandens överväganden

Tunga skuldbördor har sedan början av 1980-talet undergrävt den ekonomiska och sociala utvecklingen i många u-länder. Skuldkrisen utgör ett allvarligt hinder för länderaas möjligheter att mobilisera de resurser som behövs för att de skall kunna åstadkomma ekonomisk och social återhämtning och lägga granden för en långsiktigt hållbar utveckling. Särskilt utsatta är de fattigaste, skuldtyngda länderaa i Afrika. För många medelinkomstländer, främst i Latinamerika, utgör skuldkrisen också ett allvarligt utvecklingshinder.

För att de skuldtyngda u-länderaa skall kunna återapprätta tillväxten och komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ekonomiska reformprogram genomförs. Dessa s. k. strakturanpassningsprogram syftar tik att skapa en grand för en stabil tillväxt genom att åstadkomma makro ekonomisk balans och en tillväxtvänlig miljö. I många u-länder hämmas tillväxten av bl. a. ineffektiva regleringar, övervärderade växelkurser, väx ande budgetunderskott och en felaktig jordbrakspolitik. Programmen om fattar reformer i marknadsekonomisk riktning såsom avregleringar av priser och handel, mer realistiska växelkurser och räntor, institutioneUa förändringar och åtgärder för att minska budgetunderskotten. För att anpassningen skall bli framgångsrik krävs dock att den åtföljs av såväl särskilda åtgärder för skuldlättnad som ökade resursflöden. Ansträngning arna att öka biståndsflödet till de fattigaste länderaa är därför en viktig del av skuldstrategin. För att skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till att ländema på sikt återvinner kreditvärdighet krävs att de utformas med hänsyn till situationen i olika länder och tik att olika typer av skuld måste 193

13 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga 4

behandlas olika. En rimlig bördefördelning bör åstadkommas mellan de Prop. 1991/92:100 inblandade parteraa. Bil. 4

Under de senaste åren har framsteg gjorts med att åstadkomma sådana skuldlättnadsåtgärder. Sverige kommer även fortsättningsvis att spela en aktiv roll i att driva dessa frågor vad gäller de fattigaste och mest skuldtyngda länderaa. Genom att särskilda medel avsätts i biståndsbudgeten kan Sverige bidra till att samordnade aktioner kommer till stånd. Sådana insatser har varit ett betydelsefullt stöd för u-länderaas ansträngningar, men ytterligare åtgärder kommer att bli nödvändiga under många år framöver.

Innan ett betalningsbalansstöd infördes under budgetåret 1985/86 hade Sverige redan år 1978, i enlighet med en resolution i UNCTAD, avskrivit de minst utvecklade ländemas skulder till Sverige, vilka härrörde från det tidigare systemet med biståndskrediter. År 1986 gjordes motsvarande för Zambia. Totalt har på detta sätt fordringar på närmare 1,2 miljarder kronor omvandlats till gåvor. Under de senaste åren har flera andra i-länder beslutat att vidta liknande åtgärder.

Under loppet av 1980-talet har biståndet till de skuldkrisdrabbade länderna kontinuerligt förändrats i syfte att utgöra ett stöd till ekonomisk anpassning och strakturella reformer. Biståndet genom landramaraa — importstödet liksom sektor- och projektstöden — har anpassats till de förändrade behoven i programländeraa. Betalningsbalansstöd utgör ett viktigt komplement.

Anslaget Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder används i internationellt samordnade aktioner till stöd för länder som tillhör de fattigaste och mest skuldtyngda och som genomför ekonomiska reform- och återhämtningsprogram. De särskilda insatsema består antingen av ett resurstillskott, oftast i form av obundet importstöd, eller av mer direkta skuldlättnadsåtgärder.

Stöd tik återhämtningsprogram, huvudsakligen i form av importstöd, har varit den viktigaste formen för betalningsbalansstöd. Världsbanken har kommit att spela en viktig roll i att stödja utformningen och finansieringen av många skuldtyngda länders ekonomiska återhämtningsprogram. Under slutet av år 1987 tog Världsbanken initiativ till att öka och förbättra biståndsflödet till stöd för de fattigaste afrikanska länderaas strakturanpassning. Det resukerade i det s.k. särskilda programmet för Afrika (SPA), som utvecklats till en mycket betydelsefull multilateral insats. Programmets syfte är att mobilisera ökade resursflöden för att hjälpa länderaa uppnå den nödvändiga importökning som är en föratsättning för varaktig tillväxt. Programmet omfattar ökade resurser från Världsbanken, bilaterala givare och Interaationeka valutafonden (IMF), samt olika typer av skuldlättnad. Därvid läggs stor vikt vid biståndssamordning och att de bilaterala givaraa ökar sitt betalningsbalansstöd, minskar bindningsgraden i biståndet och åstadkommer tidiga utbetalningar.

Sverige har i denna samordnade interaationeka aktion bidragit med såväl importstöd inom landramaraa som särskilda insatser under den nu behandlade anslagsposten. Från anslaget har bidrag lämnats under de fyra senaste budgetåren: under budgetåret 1987/88 med 150 milj.kr., 1988/89 '94

med225 milj.kr., 1989/90med365 milj.kr.och 1990/91 med400milj.kr. Prop. 1991/92:100

Medlen har använts till stöd för de berörda länderaas ekonomiska åter- Bil. 4

hämtning, samt som bidrag till återbetalning av viss Världsbanksskuld. De

afrikanska länder som t. o. m. budgetåret 1990/91 på detta sätt fått stöd är

Tanzania, Mozambique, Uganda, Guinea-Bissau, Ghana, Kenya, Zambia,

Madagaskar, Senegal och Säo Tomé och Principe.

Under hösten 1990 träffades en överenskommelse om ett nytt SPA-sam-arbete för treårsperioden 1991 — 1993. Erfarenhetema visar att samarbetet inneburit betydande additionell finansiering för de länder som omfattas av SPA. Strakturanpassningsprogrammen i de länder som omfattas av SPA är i det närmaste fullt finansierade, tack vare att givaraa har mobiliserat snabbt stöd och medgivit skuldlättnader. SPA har ökat förståelsen för betalningsbalansstöd i givarländeraa, minskat bindningsgraden och lett till förbättrad givarsamordning. För vissa länder har dock utbetalningstakten för samfinansieringsprogrammen varit låg.

Under det gångna året har behovet av extraordinära insatser varit stort i flera lägre medelinkomstländer. Kriget vid Persiska viken fick allvarliga ekonomiska följder för flera länder i regionen. För att mildra effektema lämnades, inom ramen för en intemationelk samordnad aktion, ett bidrag på 120 milj. kr. från anslaget för insatser i Egypten och Jordanien i samfinansiering med Världsbanken. Turkiet fick en tidigare beviljad, men aldrig utnyttjad, biståndskredit omvandlad tik gåva. Beloppet om 20 milj. kr. belastar inte anslaget.

Utöver nya resurser krävs ofta olika former av skuldlättnad för att hjälpa de skuldtyngda ländema. Tik skillnad från andra skulder kan skulderna till de interaationella finansiella institutioneraa inte omförhandlas. Deras ställning som prioriterade fordringsägare är en föratsättning för att utlåningsverksamheten på sikt skall kunna upprätthållas. Ett annat viktigt skäl till att dessa skulder måste honoreras är att förluster för institutionerna går ut över andra medlemsländer. När ett u-land inte förmår sköta sina betalningar till t. ex. Världsbanken och IMF stoppas enligt stadgaraa utbetalningama under alla nya lån. Det är därför angeläget för u-ländema att löpande kunna betala räntor och amorteringar på dessa lån. För att underlätta de fattiga ländemas återbetalning av viss Världsbanksskuld tog Sverige under år 1987 ett särskilt initiativ i Världsbanken. Det gäller den ofta betungande skuld som de länder som i dag endast kan låna till Världsbankens mjuka villkor, s. k. IDA-vikkor, har som en följd av tidigare lån på Världsbankens marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-villkor. Under år 1988 fattade Världsbanken beslut om att använda en del av IDAs resurser för att underlätta betalningen av dessa länders IBRD-lån. Dessa resurser räcker emellertid inte till för att klara denna skuldbörda. För de afrikanska länderna har Sverige därför bidragit med särskilda insatser inom ramen för det ovan redovisade SPA-programmet. Bidrag har även lämnats för samma ändamål för Nicaragua och med mindre belopp för Bolivia, Sri Länka och Bangladesh.

Interaationella valutafonden spelar en huvudroll när det gäller utfor mandet av de makroekonomiska delama av strakturanpassningsprogram men. Fondens ordinarie resurser består av medel som inräknas i medlems- '

ländernas valutareserver och som därför kan användas enbart för tempo- Prop. 1991/92:100

rart betalningsbalansstöd. För att kunna hjälpa de fattigaste länderaa på Bil. 4

mjukare villkor än annars vore möjligt inrättades år 1987 den särskilda

s. k. utvidgade fonden Jor strukturanpassning (ESAF). Denna specialfond

finansieras i huvudsak genom gåvobidrag och lån på förmånliga villkor

från medlemsländema. Sverige har bidragit med 150 milj. kr. per år under

perioden 1988—1991 för subventioner av kreditvillkoren. Medlen har inte

utnyttjats i den takt som förväntades.

Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Världsbanken eller de regionala utvecklingsbankeraa, vilket utestänger dem från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som är beredda att samarbeta med institutionerna för sitt återhämtningsprogram. Genom att bilda en s.k. stödgrapp kan nödvändigt finansiellt stöd för reformprogrammen mobiliseras. Sverige deltog i en första stödgrapp för Guyana under år 1989 och har utfast ett bidrag inom ramen för en stödgrapp för Pera. För att hjälpa länder med exceptionellt stora betalningseftersläpningar utvecklades, bl. a. med hjälp av nordiskt engagemang ett nytt sätt att försöka lösa denna typ av problem. Denna metod, som prövas för Zambia och Pera, innebär att länderaa under ett IMF-överva-kat program återapptar de löpande återbetalningaraa till IMF och samtidigt intjänar rättigheter att utnyttja IMFs resurser när väl betalningsefter-släpningaraa avvecklats. Den ackumulerade skulden regleras med hjälp av ett s. k. överbryggningslån. Samtidigt mobiliseras ett ökat stöd från bilaterala givare. Även Världsbanken har infört en motsvarighet. De betalningseftersläpningar som Zambia ånyo har till de internationella fmansiella institutionerna visar dock på svårigheten att varaktigt hjälpa de fattiga länder som har en stor skuldbörda till de mukilaterala institutioneraa.

De fattigaste länderaa har en betydande andel skulder tik bilaterala långivare. 1 den s. k. Parisklubben omförhandlas u-landsskulder som är offentliga eller offentligt garanterade i långivarländeraa, främst bistånds- och exportkrediter. Sedan Sverige skrivit av de tidigare biståndskreditema till de fattigaste ländema är det i dag för svensk del huvudsakligen export krediter på kommersiella villkor och u-krediter som kommer upp tik omförhandling. Dessa krediter har garanterats av exportkreditnämnden (EKN) respektive BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de tidigare bi- ståndskrediteraa är att biståndskreditema i sin helhet var anslagsfinansie rade medan u-kreditema består dels av en anslagsfinansierad gåva, dels av en kredit från marknaden. Betalningsbalansstöd har tidigare använts för att betala kapital- och ränteförfall på Sveriges offentligt garanterade ford ringar på ett antal av de fattigaste länderaa. Den totala skuldlättnaden som på detta sätt åstadkoms uppgick till ca 500 milj. kr. Ett viktigt genombrott uppnåddes i skuldstrategin för de fattigaste ländema i Afrika sedan samtli ga långivarländer i Parisklubben underår 1988 accepterat att ge koncessio- nella konsolideringsvillkor. Även dessa mjukare villkor är emellertid allt för betungande för de fattigaste skuldtyngda ländema. Jag finner därför den översyn av omförhandlingsvillkoren som nu görs i Parisklubben yt terst angelägen. Diskussioner förs utifrån ett brittiskt förslag att avskriva två tredjedelar av de fattigaste skuldtyngda ländemas skulder till bilaterala ' 9"

kreditorer. 1 vissa fall kan det vara nödvändigt att gå ännu längre och ge Prop. 1991/92:100

skuldlättnader upp till 80%. Sverige driver aktivt denna fråga. Min för- Bil. 4

hoppning är att den provisoriska lösning som nyligen börjat tillämpas —

som visserligen är mindre långtgående, men som utgör ett viktigt steg

framåt — skall följas av en generell uppgörelse om mer realistiska villkor

inom en snar framtid.

Sverige har drivit skuldlättnadsfrågor också när det gäller de fattigaste u-ländernas skulder till privata kreditorer, s. k. kommersiell skuld. Sådana fordringar säljs idag på andrahandsmarknader till priser långt under skuldernas nomineka värden. Olika metoder prövas nu för att hjälpa u-länderna att tillgodogöra sig marknadens nedskrivning av skulderaas värde. Det handlar om olika former av återköp och byten av fordringar ("debt buy-backs" och "debt swaps"). På längre sikt kan sådana operationer underlätta återapprättandet av normala relationer mellan låntagare och kommersiella långivare, vilket är särskilt betydelsefullt för u-ländernas handel. Sverige stöder sådan marknadsbaserad skuldlättnad och har i en internationell insats avseende Bolivia bidragit med sammanlagt 20 milj. kr., vilket lett tik att landets statsskuld till privata långivare kraftigt minskats till en kostnad av cirka en tiondel av skuldemas nominella värde. Liknande åtgärder förbereds också för andra länder. På bl.a. svenskt initiativ har en möjlighet inrättats inom SPA för bilaterala givare att samfinansiera sådana skuldåterköp.

Sverige har i olika intemationella sammanhang understrakit skuldkrisens akvar och sökt främja intemationellt samordnade aktioner för de fattigaste ländema. Sverige bör fortsätta att spela en aktiv roll i detta arbete. Våra möjligheter att själva utfästa bidrag är viktiga för att få sådana aktioner till stånd. 1 dag har formeraa för det interaationella samarbetet utvecklats, liksom möjlighetema att utnyttja de medel som anvisats för betalningsbalansstöd. Användningen av medlen är beroende av hur reformprogrammen i länderna utvecklas samt av hur det interaationella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs.

Alltfler skuldtyngda fattiga länder genomför marknadsekonomiska reformer. Jag finner det angeläget att dessa länder får det nödvändiga stödet i sina ansträngningar. Mot bakgrand av att de tidigare relativt stora reservationerna under anslaget minskats kraftigt och att behovet av insatser vuxit bedömer jag att anslaget bör höjas för budgetåret 1992/93.

Jag föreslår att 700 milj. kr. anslås för budgetåret 1992/93 för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder.

Utredningar m. m.

Föredragandens överväganden

För utredningar m.m. beräknar jag 10 milj.kr. under bugetaret 1992/93. Av dessa medel beräknar jag 1 milj.kr. för fortsatt utvecklande av ett statistikprogram på biståndsområdet. Arbetet sker i samarbete med statis tiska centralbyrån (SCB), biståndsmyndigheteraa och avdelningen för in ternationellt utvecklingssamarbete. Från posten skall även det nya utvär deringssekretariatet finansieras. 197

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer och bidrag jag förordat i det föregående under rabriken Andra biståndsprogram,

2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag föreslagit i det föregående,

3. tik andra biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 2 114 500 000 kr.

Prop.1991/92:100 Bil. 4

C 4. Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA)

1990/91 1991/92 1991/92

1992/93

Utgift Anslag Anslag exkl. mervärdeskatt Förslag

280 819 632 269 588 000 265 756 000

293 758 000

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Ramanslag

265 756 000

+ 28 002 000 1)

1) varav merutgift 5 000 000 kr.

SIDA framhåller i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1992/93—1994/95 att många och ökande krav har ställts och kommer att ställas på SIDA. Biståndet blir alltmer komplext med nya krav både vad gäller kvalitet och kvantitet.

Betoning på ökad medverkan i det multilaterala samarbetet, ökade insatser på makro-strakturella problemområden, ökat behov av kontinuerlig dialog med Världsbanken, liksom samarbete med nya länder är några exempel på områden som tillkommit. Ett annat och för SIDA akt viktigare samarbetsområde är institutionsuppbyggnad och kunskapsutveckling. Detta ställer krav på delvis annan kompetens, speciellt som SIDA i allt samarbete understryker mottagarländeraas ansvar och arbetar för att förstärka deras kapacitet. Till de verksamheter, som under den kommande treårsperioden ställer ökade resurs- och kunskapskrav hör även områdena miljö och befolkningstillväxt, demokrati och mänskliga rättigheter, barnens förhållanden samt bekämpning av AIDS.

Med hänvisning tik detta begär SIDA i sin anslagsframställning 10 milj. kr. i engångsanvisning för att utveckla personalens kompetens.

SIDA aviserar också att planeringssystemet och kunskapsutvecklingen inom det administrativa området skall ägnas större uppmärksamhet. Uppföljning av planer och budgetar kommer att göras mer systematiskt och kopplingen mellan verksamhetens inriktning och administrativa kostnader skall klargöras. Ersättningsinvesteringar i SIDAs datorsystem kommer att aktualiseras.

1 regleringsbrevet finns vissa medel avsatta under anslaget C 2. Utveck- Prop. 1991/92:100 I ingssamarbete genom SIDA som avser administrationskostnader. En del Bil. 4 av dessa har kommit att avse fortlöpande verksamhet. Myndigheten föreslår att dessa medel överförs till förvaltningsanslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

SIDA aviserar också behov av medel (i form av engångsanvisningar) för att rasta upp kanslilokaler och biståndskontorstjänstemännens bostäder.

SIDA bedömer det möjligt att fullfölja nu planerad verksamhet med i stort oförändrade administrativa resurser under föratsättning att äskade engångsanvisningar beviljas.

Föredraganden

Förslag

Övergripande mål:

SIDA skall:

— med tilldelning av medel på en nivå som i huvudsak är oförändrad från budgetåret 1990/91 genomföra ett bistånd i enlighet med den övergripande inriktning på länder och verksamheter som riksdagen fastställer och de rikflinjer som anges nedan.

— förbättra metoder och system för redovisning av resultat mot uppställda mål på program-, sektor- och projektnivå vad avser biståndets alla verksamheter. Framför allt skall metoder att utvärdera kostnadseffektivitet förbättras.

— upprätta metoder och system för att kunna redovisa administrationskostnader i en mer systematiserad form för olika typer av insatser och verksamhetsgrenar.

— utveckla personalens och organisationens kompetens för att motsvara de krav på arbetssätt som följer bl. a. av SIDAs egen utredning om myndighetens roll i förhällande till såväl mottagarland som uppdragstagare.

— förbättra system och ratiner för att säkerställa att biståndsmedlen används för avsedda ändamål och så att möjligheter till korraption motverkas.

Resurser m. m.:

Ramanslag 1992/93 293 758 000 kr.'

' varav merutgift på 5 000 000 kr. för kompetensutveckling och ADB- och kommunikationsinvesteringar

Övrigt

SIDA disponerar medel för sin verksamhet huvudsakligen under anslag C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA men även under anslagen C 1. Bidrag till intemationella biståndsprogram och C 3. Andra biståndsprogram.

199 Planeringsram: Prop. 1991/92:100

Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 beräknas tik'''- 846 061 000 kr.

Resultatbedömning och Fördjupad prövning:

Min bedömning av SIDAs verksamhet redovisas under anslaget III C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Där konstateras, liksom i studien om effektiviteten i biståndet (Bra beslut), problemen med att utvärdera resultatet på en övergripande nivå. Resultatbedömningar kan och bör dock göras fortlöpande på program-, sektor- och projektnivå.

SIDA har redan nu ett etablerat system för fördelning av administrativa resurser utifrån verksamhetens behov och krav. Man har dessutom visat prov på rationaliseringar av både arbetssätt och intera organisation. I samband med utarbetandet av den fördjupade anslagsframställningen har SIDA påvisat en potential att vidareutveckla systemet för planering och uppföljning. Redovisningen av administrativ resursåtgång för olika typer av insatser är otillräcklig och utgör inte ett effektivt hjälpmedel vid resultatuppföljning.

Det finns utrymme för vidareutveckling och förbättring av utvärderingsverksamheten i systematiserad form så att resultat kan analyseras löpande med avseende på att rätt saker görs och kostnadseffektivitet uppnås.

Nya arbetsområden har tillkommit och SIDA har ställts inför behov av kompetens för att motsvara de ändrade krav som ställs i biståndet. Personalens åldersstraktur i kombination med låg extem rörlighet utgör dock hämmande faktorer för att på ett flexibelt sätt kunna anpassa kompetensprofilen efter de nya behoven. Min uppfattning är att det behövs ett arbete med kompetensutveckling inom SIDA.

Slutsatser

Kvaliteten på resultatanalysen av biståndet är ojämn. Jag menar att redovisningen av resultaten i olika länder och slutsatser som kan dras för det framtida biståndet tik det aktuella landet bör göras mer fullständig i samband med att nya samarbetsprogram behandlas. På samma sätt bör en förbättrad resultatredovisning ligga till grand för regeringens speciella direktiv beträffande övriga delprogram inom biståndet genom SIDA. En utveckling av utvärderingsverksamheten behövs så att resultat kan analyseras löpande i syfte att kunna bedöma att rätt saker görs och kostnadseffektivitet uppnås. Att förbättra redovisning och analys av kostnadseffektiviteten är ett led i strävandena att uppnå ett effektivare bistånd.

SIDA skall vidare upprätta metoder och system för att tydligare kunna redovisa användningen av administrationsmedel för olika typer av insatser och verksamhetsgrenar i en mer systematiserad form än vad som sker idag.

Jag menar liksom SIDA att kompetensutveckling är angeläget för myn digheten och avsätter för budgetåret 1992/93 via en engångsanvisning om 200

3 000 000 kr. medel för detta ändamål. SIDA skall före den 1 juli 1992 Prop. 1991/92:100 inkomma med en plan för hur medlen skak användas. Personalutveckling- Bil. 4 en bör inriktas till att motsvara de krav på arbetssätt som följer av SIDAs egna utredningar om sin roll i förhållande till såväl mottagarlandet som uppdragstagaren. Ett särskilt område för kompetensutveckling är i enlighet med ovan att utveckla metoder för en kvalitativ förbättring av utvärderingsverksamheten inom hela organisationen, framför allt avseende kostnadseffektiviteten. Den bör också utformas för att stimulera till en ökad extera rörlighet så att även en viss nyrekrytering kan ske. Jag avser återkomma i nästa budgetproposition med eventuell förlängning av de särskilda åtgärderna för kompetensutveckling.

1 beräkningen av ramanslaget har medel för finansiering av vissa tjänster med uppgift att arbeta med SADCC och vissa tjänster vid myndigheten SIDA som handlägger säkerhetsfrågor överförts från sakanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA till förvaltningsanslaget C 4. Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA). Utvecklingen har inneburit att behovet av dessa tjänster har permanentats. Endast tjänster eller kostnader som är av tillfällig natur och avser särskilda avgränsade uppgifter skall kunna sakanslagfinansieras. Beträffande sakanslagsfinansierade tjänster vid SIDAs kursgård skall ställningstagande ske i samband med översynen av utbildningsverksamheten i biståndet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Styrelsen för interaationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 293 758 000 kr.

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

1990/91 1991/92 1991/92

1992/93

Utgift Anslag Anslag exkl. mervärdeskatt Förslag

47 658 715 54 906 000

53 172 000 23 014 000

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Ramanslag

53 172 000 (1)

- 30 158 000

(l)lnkl. 32 442 000 kr. merutgift för om- och tillbyggnad av Sandö U-centrums förläggningslokaler

Sandö U-centrum

1 sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1992/93 aviserar

Sandö U-centram en hyreshöjning som en följd av den pågående om- och 201

tillbyggnaden av Sandös förläggningslokaler.

Föredraganden Prop. 1991/92:100

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra

övergripande

mål

som

gäller treårsperioden

1991/92-1993/94.

Resurser-

Ramanslag 1992/93

23 014 000 kr.

Slutsatser:

I förra årets budgetproposition föreslog föredragande statsråd att en granskning skulle göras av Sandö U-centrams och SIDAs roller inom förberedelseutbildningen samt finansierings- och debiteringsfrågoraa. Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat sitt uppdrag till regeringen. RRV rekommenderar bl.a. att Sandö U-centram bör satsa mer på att utveckla konsultrollen inom språkutbildning och u-landskunskap. Den huvudsakliga inriktningen av arbetet vid Sandö U-centram fastställdes i förra årets budgetproposition; att tillhandahålla utbildning som efterfrågas av olika personalkategorier i utvecklingssamarbetet. Rapporten har sänts ut till myndigheter/organisationer för yttrande. Efter avslutad remissomgång avser regeringen ta ställning till olika frågor om hur utbildningsbehoven i biståndet skak kunna tillgodoses.

Sandö U-centrams målsättning för avgiftsbelagd utbildning inom språk och u-landkunskap är, för perioden 1991/92—1993/94, att höja självkost-nadstäckningsgraden med 3 procentenheter, från 75% till 78%. Bokslutet för budgetåret 1990/91 visaren täckningsgrad på 97%. Den stora differensen i täckningsgrad beror på att SIDA anlitade Sandö för en tvåterminers kurs för deltagare från ANC. Däratöver noterades en viss ökning av språkutbildningen, totalt 100 elevdagar. Innevarande budgetårs resultat torde visa på ett resultat enligt fastställt mål. Sandö U-centrams redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Styreben Jör u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 23 014 000 kr.

c 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

1990/91

Utgift

19 271 141

1991/92

Anslag

21 027 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

20 481 000

1992/93

Förslag

25 405 000

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

exkl. mervärdeskatt

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

15 244 000

+ 4 087 000

(varav 1

lönekostnader)

(9 881 000)

(+ 1 942 000)

Lokalkostnader

5 037 000

-I- 937 000

Engångsanvisning

200 000

100 000

20 481 000

+ 4 924 000

SAREC

Den kraftiga expansion som forskningsbiståndet haft har medfört behov av förändring och anpassning av SARECs verksamhetsformer och organisation. SAREC har under innevarande budgetår inrättat sektorschefstjänster, i syfte att uppnå ökad delegering och klarare ansvarsfördelning. SAREC framhåller att ambitionen finns att fortsätta rationalisera och effektivisera förvaltningen.

SAREC har sedan 1988 ett regionkontor i Harare. En utvärdering av kontorets verksamhet underströk behovet av en stark fältrepresentation. Regeringen beslutade våren 1991 att kontoret skall vara inrättat tills vidare. Vidare vill SAREC finna en lösning med SIDA om formema för att reglera de tjänster från SIDAs biståndskontor som utnyttjas av SAREC.

Regeringen har lämnat särskilda direktiv inför SARECs arbete med den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1993/94—1995/96. I direktiven ombeds SAREC bl a att presentera förslag på fördjupad resultatuppföljning av verksamheten.

För budgetåret 1992/93 har SAREC äskat medel under förvaltningsanslaget för att finansiera en informationstjänst som hitintiUs finansierats över sakanslaget.

Föredragandens överväganden

SAREC har under den snabba ökningen av forskningsbiståndet successivt ökat organisationens effektivitet. Förvaltningsanslaget har därmed inte behövt höjas i samma takt som sakanslaget. För SAREC, liksom för den övriga statsförvaltningen, är det dock nödvändigt att ytterligare söka rationalisera verksamheten. Jag välkomnar de åtgärder och avsikter som myndigheten redovisat i detta syfte.

Jag föreslår att SAREC tillförs 25 405 000 kr. för ökade lönekostnader och övriga förvaltningskostnader. Av ökningen avser 231 000 kr. en över-

föring från anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten U-lands- Prop. 1991/92:100 forskning för finansiering av en tjänst som informatör. Vidare har en Bil. 4 omföring med 2 250 000 kr. gjorts från samma anslagspost för finansiering av SARECs regionkontor i Harare och för tjänsteresor. 1 samband med ett nytt system för intemdebitering mellan SIDA och SAREC för biståndskontorens tjänster har en överföring från anslaget C 4. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete utförts. Dessutom avsätter jag 100 000 kr. i engångsanvisning för SARECs kompetensutveckling.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Styrelsen Jor u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 25 405 000 kr.

C 7. Nordiska afrikainstitutet

1990/91 1991/92 1992/93

utgift Anslag Förslag

5 730 956

5 739 000

6 013 000

igskostnader lekostnader) lader 'isning

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltnir (varav lör Lokalkostr Engångsanv

5 125 000 (3 002 000) 514 000 100 000

5 739 000

+ 212 000

(+ 140 000)

+ 62 000

+ 274 000

Institutet

Nordiska afrikainstitutet har de senaste åren kunnat konstatera ett ökande nordiskt intresse och stöd för verksamheten. Institutets administration finansieras dock av svenska medel, och institutet framhåller vikten av att man bereds möjlighet att möta den ökande efterfrågan för institutets tjänster. Institutet har äskat medel för två nya halvtidstjänster, en assistenttjänst vid kansliet samt en ny bibliotekarietjänst. Institutet tilldelades för innevarande budgetår 100 000 kr. för stöldmärkning och datorisering av biblioteket. Institutet äskar för budgetåret 1992/93 ytterligare 100 000 kr. för att fullfölja satsningen.

Föredragandens överväganden

Institutet har de senaste åren befäst sin ställning som ett nordiskt centram för forskning och dokumentation om Afrika. Då Afrika fortsätter att stå i

fokus för det nordiska biståndet fyller institutet här en för biståndet viktig Prop. 1991/92:100 funktion. Forskningsprogrammen, seminarieverksamheten och informa- Bil. 4 tionsverksamheten har samtliga hög relevans för biståndet. Biblioteket hör till Europas största när det gäller samlingar av litteratur om Afrika.

Jag föreslår att Nordiska afrikainstitutet tillförs 100 000 kr. som en engångsanvisning för stöldmärkning av böcker och för datorisering.

Jag har under anslaget C 1. Bidrag till intemationella biståndsprogram, anslagsposten Andra multilaterala bidrag beräknat medel för Sveriges bidrag till den gemensamt nordiskt finansierade program- och forskningsverksamheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag om 6 013 000 kr.

C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

1990/91 1991/92 1991/92

1992/93

Utgift Anslag Anslag exkl. mervärdeskatt Förslag

11 688 455 14 600 000

14 071 000 18 745 000

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Ramanslag

14 071 000

+ 4 674 000 1)

1) varav merutgift 1 000 000 kr.

BITS verksamhet har under åttiotalet ökat kraftigt och blivit alltmer diversifierad. Sedan budgetåret 1990/91 har Central- och Östeuropa tillkommit som arbetsområde.

BITS har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för budgetperioden 1992/93-1994/95. Förslag avseende verksamhetens omfattning och inriktning redovisas under anslaget III C 3. Andra biståndsprogram.

Enligt BITS är de administrativa resurseraa ej tillräckliga för att klara verksamheten på ett tillfredställande sätt. BITS engagemang i Central- och Östeuropa har kraftigt ökat kraven på BITS personella resurser. Efterfrågan från allmänhetens sida på information om och insyn i verksamheten har ökat samtidigt som ett växande nätverk nationellt och interaationellt medfört ökade krav på deltagande från BITS sida i samordning och överläggningar av skilda slag. Utredningar, metod- och systemutvecklingsfrågor, interaationella kontakter, avtal om och uppföljning av samfinansie-

ringar, fördjupat landkunnande samt kompetenshöjande insatser för per- Prop. 1991/92:100 sonalen är områden där BITS ej anser sig ha kunnat svara mot behoven. Bil. 4 BITS föreslår att en budget- och planeringsenhet inrättas för att stärka organisationen. BITS äskar för budgetåret 1991/92 20,1 milj.kr. för täckande av förvaltningskostnader. För treårsperioden 1992/93-1994/95 föreslås en budgetram på 64,3 milj. kr.

Föredraganden

Förslag:

Verksamhetens inriktning:

BITS bör under treårsperioden 1992/93-1994/95 utveckla sin organisation. Kapacitet för planering, uppföljning och utvärdering bör byggas upp samtidigt som arbetsmetoden också fortsättningsvis bör vara kontraktsfinansiering.

BITS bör som hittills främst vara en efterfrågestyrd organisation men skall också i större utsträckning delta i prioriteringsarbete vad gäller landstöd, koordinering med andra givare etc. Med bibehållen inriktning på kostnadsdelning och krav på kostnadseffektivitet bör BITS söka förenklingar i samverkansformer med parter i det svenska samhället bl. a. så att dessa ges möjlighet att ta på sig ett större ansvar.

Inom u-kredit verksamheten behövs fortlöpande kontakt med andra parter för bedömning av projekt, intemationell samordning och metodutveckling.

Resurser m. m.:

Ramanslag 1992/93 18 745 000 kr.'

' varav merutgift på 1 000 000 kr för kompetensutveckling

Övrigt

BITS disponerar medel för sin verksamhet under anslaget C 3. Andra biståndsprogram

Planeringsram:

Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 har beräknats till 51 993 000 kr.

Resultatbedömning:

Min bedömning av BITS verksamhet redovisas under anslaget III C 3. Andra biståndsprogram. 1 denna konstaterar jag att BITS verksamhet på

ett värdefukt sätt har bidragit till att uppfylla de svenska biståndspolitiska Prop. 1991/92:100 målen. Arbetsmetoden som kontraktsfinansiär erbjuder en flexibilitet i Bil. 4 samarbetet samtidigt som principen om kostnadsdelning med mottagarlandet bidrar tik hög kostnadseffektivitet och till att endast av mottagarlandet prioriterade insatser finansieras.

De till såväl volym som innehåll växande arbetsuppgiftema har inneburit att BITS ursprangliga karaktär av beredning för enstaka insatser är otillräcklig.

Fördjupad prövning

De resukat som BITS redovisat beträffande beredning, uppföljning, utvärdering och administration av sin verksamhet visar att beredningen behöver vidareutveckla sina arbetsformer. Det arbete på metodutveckling, utvärdering etc som lagts ned inom ramen för den fördjupade anslagsframställningen utgör en god grand för en utveckling av BITS organisation. BITS bör under treårsperioden utveckla resultat- och effektivitets-mått för beredning och utvärdering inom det tekniska samarbetet. Beträffande administrationen av u-kreditgivningen avser jag att under våren 1992 återkomma till riksdagen med förslag med anledning av den nyligen genomförda kreditbiståndsutredningen (SOU 1991: 74). Utredningen är för närvarande föremål för remissbehandling.

Jag bedömer att efterfrågan på BITS tekniska samarbete och u-krediter kommer att vara fortsatt hög under budgetperioden 1992/93 - 1994/95.

Slutsatser

BITS behöver under den kommande treårsperioden utveckla sin organisation. BITS bör som hittills främst vara en efterfrågestyrd organisation men bör också i större utsträckning delta i prioriteringsarbete vad gäller landstöd, koordinering med andra givare etc. BITS planer på att inrätta en särskild planeringsenhet skulle därvid fylla en viktig funktion. Jag har beräknat medel för en förstärkning av BITS organisation. En större flex-ibiltet bör utvecklas i samverkansformeraa med den svenska resursbasen. För att förstärka BITS arbete med att utveckla metoder och kompetens föreslår jag för budgetåret 1992/93 en engångsanvisning om 1 000 000 kr. BITS bör i samråd med Styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd utveckla formerna för finansiellt stöd till industriutveckling.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Beredningen Jor tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanlag på 18 745 000 kr.

c 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö Prop. 1991/92:100

(Sandö U-centrum) Bil. 4

1991/92 Anslag 6 804 000 1992/93 Förslag 7 076 000

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag 6 804 000 + 272 000

Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för terminskursens deltagare enligt gängse värapliktsförmåner.

Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels ut-bildningskostnaderaa för kursdeltagare från frivilligorganisationer berättigade till volontärbidrag från SIDA.

Föredragandens överväganden

Jag har för budgetåret 1992/93 räknat upp anslaget med gällande bidragsprocent.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till styrelsen Jor u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.

C 10. Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)

1991/92 Anslag 32 740 000 (1) 1992/93 Förslag 34 436 000

(1) Anvisat under anslagsposterna III C 3.5, III C 3.9 samt III C 3.4

SWEDECORP inledde sin verksamhet den 1 juli 1991. Under innevarande år har medel för täckande av SWEDECORPs förvaltningskostnader anvisats under anslaget 111 C 3. Andra biståndsprogram och anslaget 111 C4. Styrelsen för interaationell utveckling.

Enligt SWEDECORP har verksamheten under de inledande månaderaa visat på en obalans mellan handläggande och operativ personal. SWEDE CORP anser att den administrativa sidan behöver förstärkas och anmäler samtidigt att det finns skäl att se över behovet av fäkorganisation i syfte att kunna upprätta kontor under budgetåret 1992/93. För att uppfylla de rationaliseringskrav som ställdes på SWEDECORP i samband med dess bildande räknar SWEDECORP med en rationalisering på 1,5 % på förvalt- 208

ningsanslaget under budgetåret 1992/93. SWEDECORP anser att den Prop. 1991/92:100 enda möjligheten att med beaktande av rationaliseringskravet uppnå en Bil. 4 bättre balans mellan administrativ- och operativ personal är en minskning med en handläggartjänst på den operativa sidan.

SWEDECORPs anslagsframställning baserades på erfarenheter under myndighetens första verksamhetsmånad. 1 november 1991 har SWEDECORP i skrivelse till regeringen inkommit med en begäran om tilläggsanslag för 1991/92 och 1992/93. SWEDECORP begär för innevarande budgetår en tilläggsanvisning på 1 123 000 kr. För budgetåret 1992/93 beräknar man medelsbehovet till 38 360 000 kr. Det ökade medelsbehovet motiveras med en mycket stor arbetsbelastning vad gäller samarbetet med Central- och Östeuropa.

Föredraganden

SWEDECORP skall genom kunskapsöverföring till företag och näringslivsorganisationer bidra till utvecklingen av näringslivet i mottagarländerna. Verksamheten sker på gåvobasis. För att särskilja den gåvofinansiera-de verksamheten från de kommersiellt baserade riskkapitalsatsningarna förvaltas de senare i Swedfund Intemational AB som är ett helägt statligt bolag utan egen personal. Handläggningen av riskkapitalsatsningarna utförs av SWEDECORP i enlighet med ett uppdragsavtal mellan myndigheten och bolaget.

Såväl IMPOD som SWEDFUND har upplevt en ökad efterfrågan på samarbete under åttiotalets senare år. Jag bedömer att denna tendens kommer att fortsätta. Samtidigt har uppgiften att för Swedfund International ABs räkning förvalta riskkapitalsatsningar i Central- och Östeuropa inneburit att kretsen av samarbetsländer utvidgats i förhållande till den verksamhet som tidigare bedrevs av de enheter som fördes samman till SWEDECORP. Vid bedömningen av behov av administrativ kapacitet bör även hänsyn tas tik att verksamheten bör byggas upp successivt i takt med att nya erfarenheter vinns.

Vid beräkningen av anslagsbehovet har hänsyn ej tagits till den ökade arbetsbelastning som är att vänta med anledning av att Swedfund Interna tional AB föreslås anvisas ytterligare 60 milj. kr. för insatser i Central- och Östeuropa. För detta finns dock möjligheten att utnyttja avkastningen på kapitalet (inledningsvis ränta på likviditet) för att täcka förvaltningskost nader. System och arbetsmetoder behöver vidareutvecklas för att effektivi sera handläggningen av olika insatser. Den nuvarande associationsrättsli ga uppdelningen mellan riskkapital- och gåvodelen har visat sig medföra många praktiska problem. Jag avser att under innevarande budgetår analy sera altemativa associationformer för verksamheten i syfte att finna en organisatorisk lösning som på ett bättre sätt svarar mot intentionerna med skapandet av en ny organisation för stöd för näringslivsutveckling och som löser de problem som SWEDECORP idag möter. Jag kommer att pröva förutsättningama för att i aktiebolagsform bedriva samtliga SWEDE CORPs och Swedfund Intemational ABs verksamheter. Jag avser att åter komma till riksdagen med förslag i denna fråga. 209

14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

att tik Styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 34 436 000 kr.

210 Prop.1991/92:100

D. Information om Sverige i utlandet Bil. 4

D I. Svenska institutet

1990/91 Utgift 56 561 713 Reservation 1 235 679 1991/92 Anslag 64 439 000 1992/93 Förslag 65 797 000

Medel till Svenska institutet är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Anslaget har minskats med 400 000 kr. till följd av besparingar i de statliga utgifteraa. Anslaget har vidare beräknats med utgångspunkt i ett rationaliseringskrav motsvarande 0,5%.

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, att förmedla kunskap om svenskt samhälls- och kulturliv genom informationsverksamhet i utlandet samt att svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris (Centre Culturel Suédois).

Institutet bidrar till informationen om det svenska samhället genom publikationer, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst och besöksservice i Sverige. Kulturatbytet främjas genom publikationer, filmvisningar, utställningar, seminarier och personutbyte. Studier och forskning stöds genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Institutet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för program som syftar till att öka kontakteraa mellan det svenska samhället och ländema i tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturatbyte.

Institutets verksamhet ingår i regeringens program för omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150, del II, FiU37, rskr. 390). Sammanlagt uppgår besparingen för Svenska institutet till 3,7 milj.kr., fördelade med 0,75, 1,5 resp. 1,45 milj.kr. under treårsperioden. För budgetåret 1991/92 har omställningen inneburit att en ändring av utställningsverksamhetens omfattning och inriktning påbörjats, såtillvida att medel för informationsutstäkningar minskat. Däratöver har den allmänna uppräkningen av medel för övriga delområden av institutets verksamhet varit låg, samtidigt som uppkomna vakanser inte återbesatts.

För budgetåret 1992/93 räknar Svenska institutet med att utställningsverksamheten kommer att reduceras ytterligare. Minskningen omfattar både verksamhetsmedel och administrativa resurser. För året kommer även de centrala administrativa resurseraa att reduceras, samtidigt som pensionsavgångar och vakanser inte kommer att återbesättas.

1991/92

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Prop.1991/92:100 Bil. 4

Personal (1)

Anslag

Förvaltningskostnader (2)

(därav lönekostnader)

Lokalkostnader

Ej di.sponibla medel

Summa

varav disponibelt

55 123 000 + 1 590 000

19 764 000 (+ 1 172 000)

8 566 000 + 518 000 750 000

2 108 000

64 439 000 63 689 000

(1) Inkluderar även anställda vid det svenska kulturhuset i Paris

(2) Inklusive informationsverksamhet

Svenska institutet

Svenska institutet begär under anslaget D 1. för budgetåret 1992/93 ett anslag på 68 689 000kr. (+ 5 000 000) exklusive pris-och löneomräkning.

Däratöver begärs 6 843 000 kr. under littera C. Intemationellt utvecklingssamarbete samt 28 637 000 kr. under åttonde huvudtiteln (utbildningsdepartementet).

Institutet begär följande höjningar under anslaget Dl.:

1. ökade insatser i Europa, Sverigeinformation

2. Ökade insater i Europa, Internationellt utbildnings- och forskningsutbyte

3. Ökade medel till svenskundervisning

3 500 000 1 000 000

500 000

Föredragandens överväganden

Avspänningen mellan öst och väst, förstärkningen av Europa-samarbetet liksom Sveriges ansökan om medlemskap i EG har lett till ett starkt ökat intresse i Sverige för Europa i dess helhet. 1 syfte att tillvarata de möjligheter som erbjuds i de europeiska ländema anser jag i likhet med Svenska institutet att detta bör föranleda en särskild satsning på Europa. Denna bör dock ske genom omprioriteringar inom SIs anslag. Vad gäller insatser i Central- och Östeuropa vill jag hänvisa till inrättandet av ett särskik anslag för detta ändamål under littera G. SI föratsätts även i fortsättningen vara en viktig kanal för förmedling av stöd till länderaa i Central- och Östeuropa.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Svenska institutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 65 797 000 kr.

22 130 540

D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet

1990/91

Utgift

47 610 210 Reservation

1991/92

Anslag

59 022 000 (1) (2)

1992/93

Förslag

60 809 000 (3)

(1) Inkl. tilläggsbudget på 6 772 000 kr. för fortsatta sändningar pä baltiska språk samt kompensation för mervärdeskatt.

(2) Varav engångsanslag 2 000 000 kr.

(3) Varav engångsanslag 6 500 000 kr.

Medel till Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

En minskning av anslaget har skett med 2,3 milj.kr. till följd av besparingar i de statliga utgifteraa.

Radio Sweden (f d. Utlandsprogrammet) är den enhet inom Sveriges Riksradio AB som svarar för programverksamheten för utlandet. Radio Sweden skall enligt avtalet mellan staten och Sveriges Riksradio AB sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. Programmen skall ge utländsk publik och särskilt utlandssvenskar möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Radions sändningar tik utlandet sker för närvarande på åtta språk och riktar sig tik alla världsdelar.

1991/92 (1)

Beräknad ändring 1992/93 (2) Föredraganden

Radio Swedens

verksamhet

varav engångsanslag

59 022 000

- 8 772 000

50 250 000

+10 559 000 (3)

(1) Avser kalenderåret 1992.

(2) Avser kalenderåret 1993. För Sveriges Radio-koncernen sammanfaller räkenskapsår med kalenderår.

(3) Varav engångsanslag 6 500 000 kr.

Sveriges Radio AB

Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1993 att anslaget för Radio Swedens verksamhet utökas med 3 milj.kr. till 39 226 000 kr. i 1991 års prisnivå. Sveriges Radio AB hemställer vidare om att Radio Sweden bör erhålla kostnadskompensation på samma sätt som övriga delar av Sveriges Radio-konceraen. För programinsamling och programutsändning begär Sveriges Radio AB att Radio Sweden ersätts med 23 735 000 kr. Av beloppet utgör 14 024 000 kr. sändningskostnader, 6 500 000 kr. engångsanslag avsett att användas för kostnader i samband med inköp av de tre nya sändare, som enligt beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, UUM, rskr. 191) skall installeras under åren 1991 - 1994 samt 3 211 000 kr. kostnader för ingående mervärdeskatt på programinsamlings- och programdistributionstjänster.

213 De begärda ökningaraa i förhållande tik kalenderåret 1992 avser följan- Prop. 1991/92: 100 de. Bil. 4

Sverige Radio AB

1. Fortsatta sändningar 3 000 000 på baltiska språk

2. Ingående mervärdeskatt för program- 3 211 000 insamling och programutsändning

3. Kostnader i samband med 6 500 000 (1)(2) sändarbyten m.m.

(1) Engångsanvisning

(2) Preliminärt beräknat belopp

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslöt så sent som våren 1991 att Radio Sweden skulle få ett reservationsanslag med sedvanlig pris- och löneomräkning. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå Sveriges Radios begäran om en återgång till ett reservationsanslag med indexreglering. Radio Sweden preciserade i en skrivelse den 8 juli 1991 medelsbehovet för baltiska sändningar under år

1992 till 1 105 000 kr. Sistnämnda belopp togs upp i höstens tilläggsbudget (prop. 1991/92:25, bil. 2) vad avser Radio Swedens verksamhet under kalenderåret 1992. Genom att Radio Sweden i tilläggsbudget erhållit det anslag man begärt för år 1992 torde goda möjligheter finnas att genom omprioriteringar inom verksamheten och rationaliseringar bl.a. genom ökat samarbete med andra redaktioner inom Sveriges Radio-koncemen, inrymma de baltiska sändningarna inom det ordinarie anslaget under år

1993 och framöver. Jag är av den anledningen inte beredd att förorda en ökning av Radio Swedens anslag med 3 milj.kr.

I budgetproposkionen 1990 (prop. 1989/90:100bil. 5, UUH, rskr. 191) redovisades att kostnaderaa för utbyte av kortvågssändaren i Karlsborg och de båda sändaraa i Hörby borde belasta förevarande anslag. Enligt de ursprangliga planeraa skall utbytet av sändaraa äga ram åren 1991—94. Finansiering sker interat genom televerkets försorg. Kostnaderaa, 45 milj.kr. i 1991 års priser, beräknas belasta statsbudgeten under sammanlagt tolv år motsvarande budgetåren 1990/91 - 2001/02. För förberedande investeringar anslogs budgetåret 1990/91 1 milj.kr. för ändamålet och under budgetåret 1991/92 2 milj. kr.

Nuvarande avtal mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen löper ut den 31 december 1992. 1 en proposition om radio-och TV-frågor våren 1991 redovisade chefen för utbildningsdepartementet riktlinjer för Sveriges Radio-koncernens uppdrag, organisation och finansiering under en ny avtalsperiod omfattande åren 1992—1998. Vidare aviserades att mer detaljerade förslag tik villkor för verksamheten under denna period skulle föreläggas riksdagen våren 1992 (prop. 1990/91:149, KU39, rskr. 370).

Chefen för kulturdepartementet avser att senare föreslå regeringen att 214

för riksdagen vid 1991/92 års riksmöte lägga fram en särskild proposition Prop. 1991/92:100 om Sveriges Radio-koncernens verksamhet m. m. Bland annat kommer Bil. 4 frågan om bildandet av ett särskilt bolag för programinsamling och programutsändning för radio och TV att behandlas i propositionen (jfr. prop. 1990/91:149, s. 182—186). De ekonomiska relationema mellan programföretagen och sändamätet måste därvid fastställas.

1 den mån förslagen i den särskilda propositionen får ytterligare konsekvenser för Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet avser jag anmäla dessa där. Jag har i denna fråga samrått med chefen för kulturdepartementet.

Mot denna bakgrand har anslaget till Radio Sweden och dess sändningsverksamhet för år 1993 begärts enbart av Sveriges Radio AB. 1 avvaktan på en särskild proposition om Sveriges Radio-konceraens verksamhet m. m. bör Sveriges Radio AB anvisas samtliga medel för verksamheten. Beträffande investeringen i de nya kortvågssändaraa kan det emellertid finnas goda skäl att särskilja detta belopp från sändningskostnäderaa. Det belopp som behövs för att säkerställa investeringen i nya kortvågssändare bör därför, liksom hittiks skett, särredovisas som engångsanvisning. Radio Sweden undgår därmed också att behöva betala investeringen med medel avsedda för driftskostnader. För budgetåret 1992/93 beräknas investeringsbeloppet uppgå till 6,5 milj. kr. (inkl. moms).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna riktlinjema för investeringaraa i nya kortvågssändare under budgetåren 1990/91 - 2001 /02,

2. till Sveriges Riksradios programverksamhet Jor utlandet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 60 809 000 kr.

D 3. Övrig information om Sverige i utlandet

Reservation 1 812 668(1)

1990/91

Utgift

15 001

1991/92

Anslag

16 274

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

15 775

1992/93

Förslag

16 754

(1) Exkl.

mervärdeskatt

Anslaget har minskats med 200 000 kr. till följd av besparingar i de statliga utgiftema.

Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som samordnas av utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt bidrag till Svensk-intemationeka Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsve tenskapsakademien (IVA). 215

1991/92 Beräknad ändring exkl. mer- 1992/93 värdeskatt Föredraganden

1. Samordnad informationsverksamhet

2. Bidrag till Svenskinternationella Pressbyrån

3. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

Summa

11 742 000

2 445 000

1 588 000

15 775 000

-I- 872 000

+ 80 000

+ 27 000

+ 979 000

Från anslaget finansieras informationsinsatser och kulturatbyte via de svenska utlandsmyndigheteraa. Medlen används för personutbyte, seminarier, lokala kostnader i samband med film- och utställningsverksamhet m.m., utländska jouraalistbesök, informations-och kulturinsatser i anslutning till konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) samt tidskriftsstöd. Medel ställs även till Svenska institutets förfogande för särskilda uppdrag av intresse för utrikesdepartementet. Departementets press- och informationsenhet svarar häratöver för information i utrikespolitiska frågor genom trycksaker, föredrag m. m.

SIP distribuerar nyhetsbulletiner till ca 7 000 mottagare inom massme-diesektora i 150 länder. Bulletineraa innehåller dels nyheter inom de industriella, tekniska och vetenskapliga sektoreraa i Sverige, dels nyheter om svenska politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Vidare produceras särskilt material på engelska och tyska för specialiserad fackpress, forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret 1992/93 ett bidrag på 2 625 000 kr.

IVA begär ett bidrag på 1 975 000 kr. för avtalsbundet teknisk-vetenskapligt samarbete, främst forskaratbyte, mellan IVA och teknisk-vetenskapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl. a. tik att initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och institutioner. Avtalet med Sovjetunionen administreras gemensamt av IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).

Föredragandens överväganden

Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela Europa. Informationsverksamhet och kulturatbyte har därvid en väsentlig roll att spela. Jag förordar att särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom person- och jouraalistinbjudningar samt seminarieserier.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 16 754 000 kr.

216 E 1. Kommerskollegium Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1990/91

Utgift

49 518 292

1991/92

Anslag

50 487 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

49 339 118

1992/93

Förslag

51 647 000

Inkomster vid kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 milj.kr. för budgetåret 1992/93 (1990/91 ca 11,3 milj.kr.).

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i samband med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets generaldirektör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse. Kommerskollegium har ca 130 anställda.

Det övergripande målet för kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är att med frihandel som grandprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. På det näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde upprätthålla erforderliga regler och normer.

Kommerskollegium har inför budgetåret 1992/93 lämnat en förenklad anslagsframställning. Inga förändringar föreslås i förhållande till den tre-årsram som har beslutats för kollegiets verksamhet under perioden 1991/92-1993/94.

Föredraganden

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller treårsperioden 1991 /92 -1993/94.

Resurser:

Ramanslag 1992/93 51 647 000 kr.

Slutsatser:

Den inriktning av kollegiets verksamhet som fastställts för verksamheten för perioden 1991/92-1993/94 bör gälla i sina huvuddrag.

Jag anser dock att förändringar i omvärlden, både vad gäller den inter nationella bilden och förhållandena i Sverige, ger anledning att klarare precisera kollegiets roll och uppgifter. Enligt min mening leder dessa förändringar dels till slutsatsen att kollegiet bör renodlas som handelspoli tisk myndighet, dels att arbetsformerna och arbetsfördelningen mellan kollegiet och utrikesdepartementets handelsavdelning bör ses över på vissa 217

områden. Samtidigt bör noteras att kokegiets roll och ställning givetvis i Prop. 1991/92:100 hög grad kommer att förändras vid ett medlemskap i EG. Jag avser att Bil. 4 återkomma till denna fråga inför kommande budgetpropositioner.

En av kommerskollegiets huvuduppgifter är att förse utrikesdepartementet och regeringen med beslutsunderlag och utredningar på det handelspolitiska området. Kollegiet har under lång tid spelat en viktig roll i detta avseende genom sin expertis och genom sin kontinuitet i kompetenshänseende. 1 intemationella handelspolitiska förhandlingar är tillgång till den kompetens som finns hos kollegiet i frågor rörande det interaationella handelspolitiska regelverket oundgänglig. För regeringskansliet kommer även i fortsättningen stödet från handelspolitiska specialister vid en oberoende instans som kollegiet att vara av stor betydelse inför handelspoUtiska beslut och förhandlingar. Av särskild betydelse är kollegiets roll vad gäller att inhämta och väga samman synpunkter från näringslivet i handelspolitiska frågor.

Enligt min mening bör kollegiets resurser vad gäller interaationell handelspolitik under de närmaste åren koncentreras på tillämpningen av ett EES-avtal, utvecklingen av den inre marknaden, stöd i medlemskapsförhandlingarna, utvecklingen av EGs handelspolitik, samarbetet och utvecklingen inom EFTA, EFTAs relationer till tredje land, samt till frågor rörande GATT och det multilaterala handelssystemets utveckling och framtid. På området europeisk ekonomisk integration har kollegiet centrala uppgifter när det gäker övervakningen av den västeuropeiska inre marknaden inom sådana områden som handelshinder i allmänhet, tekniska handelshinder, statsstöd och offentlig upphandling, liksom när det gäker ursprangsregler och gränskontroller.

På några av dessa områden finns viktiga beröringspunkter med verksamheten inom den nya konkurrensmyndighet, vilken chefen för näringsdepartementet föreslår skall inrättas den I juli 1992. Det är därför angeläget att nödvändig samordning kommer tik stånd genom ett mer ingående samrådsförfarande.

Kollegiets kompetens vad gäller EGs tredjelandspolitik är av särskild betydelse i förberedelseraa och genomförandet av förhandlingaraa om medlemskap i EG. Därmed är det också väsentligt att kollegiet upprätthåller och utvecklar kompetensen när det gäller det multilaterala handelspolitiska regelverket inom GATT och när det gäller handelsrelationema mellan de stora aktörema i världsekonomin. Mot denna bakgrand är det också viktigt att kollegiet nära följer utvecklingen av amerikansk och japansk handelspolitik samt utvecklingen mot regionala frihandelsarrangemang på många håll i väriden.

Kollegiet har också en viktig roll att spela när det gäller mer långsiktiga och problemorienterade utredningar i interaationella handelspolitiska frågor.

Inom kollegiet finns sedan våren 1991 en särskild enhet för Europa-in formationsfrågor. Enligt min mening bör kollegiet vara en instans till vilken myndigheter, organisationer och enskilda kan vända sig för att få information om EG-regelverket och tillhörande frågor, eker hänvisning till var dylik information kan erhållas. I uppdraget till kokegiet på detta '

område ingår givetvis att vidmakthålla, uppdatera och systematisera infor- Prop. 1991/92:100 mationen och att ha ansvar för nödvändigt översättningsarbete. Enligt min Bil. 4 mening bör kollegiet därmed utvecklas till ett "Europa-informationscent-ram".

Under perioden fram till ett medlemskap i EG föratser jag inga förändringar i kollegiets mer specifika myndighetsroll på utrikeshandelsområdet (dumpningsundersökningar, import- och exportregleringar, beredskapsfrågor).

Inom kollegiet behandlas en rad bilaterala frågor. Dessa arbetsuppgifter är delvis av annan karaktär än de handelspolitiska uppgiftema inom EG/EFTA och GATT-området. Landkompetens och landanalysfunktion finns idag till viss del både inom kollegiet och inom utrikesdepartementets handelsavdelning. Dessutom har enhetens arbetsuppgifter påverkats av förändringar i Sveriges officiella ekonomiska relationer med flera av de aktueka länderaa.

Jag anser mot denna bakgrand att det vore ändamålsenligt att koncentrera resurseraa på vissa av de aktuella områdena till utrikesdepartementets handelsavdelning och avser under våren ta stäkning till en klarare uppdelning av resurserna, inkl. omföring av medel.

1 linje med vad jag tidigare har framhåkit om önskvärdheten att renodla kollegiet som handelspolitisk myndighet avser jag också undersöka möjligheterna att överföra de uppgifter som kommerskollegium nu har på det näringsrättsliga området tik andra myndigheter.

Anslaget:

Anslaget har beräknats i enlighet med den fastlagda treårsplanen. Efter pris- och löneomräkning med 2 823 000 kr. har anslaget reducerats med 1 %, dvs. 515 000 kr. Däratöver bör anslaget således reduceras, och anslaget A 1. Utrikesförvaltningen räknas upp, med ett belopp motsvarande en eventuell nedragning av den bilaterala verksamheten inom kokegiet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Kommerskollegium för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 51 647 000 kr.

E 2. Exportfrämjande verksamhet

1 statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrabrik anvisats ett reservationsanslag på 259 815 000 kr.

Jag avser föreslå regeringen att i en särskild proposition våren 1992 redovisa förslag tik åtgärder inom det exportfrämjande området. Anslaget bör i avvaktan på en sådan proposition föras upp med oförändrat belopp.

219 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1992/93 till Exportfrämjande verksamhet beräkna ett reservationsanslag på 259 815 000 kr.

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar

1990/91

Utgift

370 789 851(1)

1991/92

Anslag

1 000

1992/93

Förslag

1 000

(1) 116 008 424 kr. hänför sig till utgifter under budgetåret 1989/90. 110 013 000 kr. som avser budgetåret 1990/91 kommer att belasta anslaget budgetåret 1991/92. Av tidigare ianspråktagna medel återbetalade Exportkreditnämnden 469 000 kr. under budgetåret 1990/91.

Exportkreditnämden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. EKNs garanti utgör en försäkring som skyddar svenska företag mot vissa förluster vid exportaffärer och i samband med investeringar i utlandet. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisys-teni) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av garantigivningen.

EKNs skrivelse om verksamheten m. m.

EKN har med skrivelse den 10 oktober 1991 inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning. Skrivelsen innehåller även en redogörelse för det europeiska integrationsarbetets och EES-avtalets möjliga konsekvenser för EKN.

Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till 70 000 milj. kr., varav 25 000 milj. kr. har reserverats för n-garanti-er och 45 000 milj.kr. för LT-garantier. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1991 till ca 12 300 milj.kr. för n-garantier och ca 24 900 milj.kr. för LT-garantier. EKN bedömer att rambeloppet och fördelningen mellan systemen kommer att täcka verksamhetens behov t.o.m. budgetåret 1992/93. Av rambeloppet föreslår EKN att regeringen, i likhet med innevarande budgetår, bemyndigar nämnden att disponera 20 000 milj. kr. för n-garantier och 40 000 milj.kr. för LT-garantier. Utöver ram för exportkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier som också föreslås förbli oförändrad, dvs. 2 000 milj. kr.

För garantigivningen före den 1 juli 1990 föreslås att 1 160 milj.kr. av nuvarande upplåning löses in genom en anvisning budgetåret 1992/93 över anslaget E 3. Exportkreditnämnden, med anledning av överenskom melse i Parisklubben om skuldlättnader för Polen och Egypten. EKN föreslår vidare att nämnden får räntekompensation för hela upplåningsbe hovet för garantigivningen före den I juli 1990, för att nämnden inte ska 220

behöva frångå den av statsmaktema godkända principen för EKNs pre- Prop. 1991/92:100 miesättning. Detta skulle medföra räntekompensation för verksamhets- Bil. 4 året 1991/92 för en upplåning av upp till 3 700 milj. kr. och för budgetåret 1992/93 upp tik 2 700 milj.kr., under föratsättning att I 160 milj.kr. av EKNs upplåning i riksgäldskontoret löses in.

De av statsmakteraa fastställda regleraa för finansiering av EKNs verksamhet har resulterat i att verksamheten i finansiellt hänseende delats upp i garantigivning före den 1 juli 1990 (de gamla systemen) och garantigivning efter den 30 juni 1990 (de nya systemen). Som en följd därav föreslås EKN få separata kreditramar i riksgäldskontoret för respektive garantigivning. Beslutar statsmakteraa enligt de redovisade förslagen bedöms EKNs behov av rörlig kredit i riksgäldskontoret för upplåning i svenska kronor för verksamhetsåret 1991/92 uppgå till 4 000 milj.kr. varav 200 milj.kr. för garantigivningen efter den 30 juni 1990. För verksamhetsåret 1992/93 skulle under de angivna föratsättningaraa behovet minska till 3 000 milj.kr. varav 200 milj.kr. för garantigivningen efter den 30 juni 1990. EKNs behov av ram för upplåning i utländsk valuta bedöms för perioden t.o.m. verksamhetsåret 1992/93 uppgå fik motvärdet av 1 000 milj.kr. varav 200 milj. kr. för de nya systemen.

Under budgetåret 1990/91 resulterade EKNs verksamhet i ett totalt underskott om 427 milj. kr. varav de gamla systemen gav ett underskott av 479 milj. kr. och de nya systemen ett överskott av 52 milj. kr. Det ackumulerade kassamässiga underskottet av de gamla systemen uppgick den 30 juni 1991 till3021 milj.kr. Det slutliga resultatet av denna verksamhet kan fastställas först när de gamla garantieraa och fordringaraa har slutreg-lerats, vilket dröjer många år. EKN beräknar detta resultat till en slutlig förlust om knappt 2 000 milj.kr., men påpekar samtidigt att beräkningen är grandad på mycket osäkra bedömningar av såväl fordringaraas värde som förlustrisker i utestående engagemang.

De gamla systemen beräknas enligt normalprognosen ge upphov till kassamässiga underskott om totalt ca 550 milj.kr. för budgetåret 1991/92 och ca 200 milj. kr. för budgetåret 1992/93 liksom för budgetåret 1993/94. Osäkerheten om utfallet är dock stor, bl.a. på grund av risken för nya skadefall på länder där EKN har betydande engagemang. Detta illustreras av att underskotten enligt ett av EKN redovisat pessimistiskt alteraativ skulle öka kraftigt, till ca 1 700 milj. kr. för innevarande år och till ca 2 450 resp. ca 2 050 milj.kr. för de två följande åren. Ett optimistiskt alternativ pekar däremot att det totala underskottet stannar vid ca 250 milj.kr. för budgetåret 1991/92 och därefter vänds till överskott om ca 200-400 milj. kr. för budgetåren 1992/93 och 1993/94. EKN har vid sina beräkningar antagit att nämnden kommer att erhålla räntekompensation för hela sin upplåning i riksgäldskontoret för de gamla systemen.

För de nya systemen föratses enligt såväl normalprognosen som det optimistiska alternativet kassamässiga överskott (inklusive räntor) om ca 150—200 milj.kr. för vart och ett av de tre närmaste åren. Det pessi mistiska alternativet, som utgår från en skadefrekvens för nya åtaganden av liknande omfattning som 1980-talets, medför överskott om ca 150 milj.kr. budgetåret 1991/92, ungefärlig balans budgetåret 1992/93 221

samt underskott om ca 150-200 milj.kr. budgetåret 1993/94.

De svenska företagens exportkontrakt omfattar i ökande utsträckning Prop. 1991/92:100 både svenska och utländska leveranser. En översyn som gjorts av EKN har Bil. 4 givit vid handen att de svenska företagens behov av täckning för utländska andelar i exportkontrakt är stort och växande. EKNs nuvarande möjligheter att täcka utländska andelar är relativt goda när det gäller medel- och långfristiga exportaffärer. Möjligheteraa att täcka utländska andelar i framför allt kortfristiga affärer är däremot begränsade. Därmed försvåras en växande andel av den svenska exporten liksom EKNs möjligheter att medverka till en ökad export från Sverige. En intemationell jämförelse visar att EKN har sämre möjligheter än flera andra europeiska institut att täcka utländska andelar i exportförsäljningen särskilt vid försäljning på kort kredittid.

En ändring av reglema för garantitäckning av utländska varor och tjänster är enligt EKNs uppfattning nödvändig för att anpassa garantigivningen till de förändringar som skett i exportens sammansättning. Detta gäller speciellt för den korta garantigivningen. Enligt förordningen (1990:113) om exportkreditgaranti krävs för närvarande särskilda skäl för att bevilja garanti i såväl n-systemet som LT-systemet för varor och tjänster som inte är svenska. EKN hemställer om regeringens medgivande att i garantigivningen i n-systemet kunna ge garanti för varor och tjänster som inte är svenska men som ingår i svenska exportafiarer, även om särskilda skäl inte föreligger. EKN föreslår att nämndens riskbedömning i stället ska vara avgörande för hur stora utländska andelar som kan täckas i enskilda affärer. För garantigivningen i LT-systemet föreslås ingen ändring. Anpassningen till förändringama i exportmönstren kan åstadkommas inom ramen för nuvarande bestämmelser.

Den 1 maj 1990 införde EKN ett nytt rembursgarantisystem. EKN föreslår en ändring i förordningen om exportkreditgarantier så att nämnden ges möjlighet att täcka remburser med en kredittid upp till tolv månader i stället för sex månader som gäller i dag. Den totala risktiden föreslås bli oförändrad, dvs. 18 månader.

Inom Parisklubben — de offentliga kreditorernas foram för omförhandlingar av gäldenärsländeraas skulder — har under senare år skuldlättnader genomförts, dels för de fattigaste och mest skuldtyngda länderaa, dels för Polen och Egypten. En förändring av villkoren för de allra fattigaste och mest skuldtyngda länderaa diskuteras för närvarande i Parisklubben, då de nuvarande villkoren inte visat sig vara tillräckliga för att åstadkomma den åsyftade lättnaden i ländemas betalningsbörda. Ett troligt resultat av pågående diskussioner är att kreditorema för denna kategori av länder kommer överens om skuldlättnader som uppgår till mellan 50 och 80% av deras skuldstock enligt bedömning från fall för fall.

EKNs utestående fordringar på de fattigaste och mest skuldtyngda länderaa uppgår per den 30juni 1991 tik ca 850 milj.kr. En eventuell avskrivning skulle för EKNs del med ovan angivna utgångspunkter ligga i in-tervaket 425 — 675 milj. kr. Till detta kan komma ytterligare avskrivningsbehov tik följd av ännu inte förfallna betalningar.

Under våren 1991 har överenskommelser slutits med Polen och Egypten om 50-procentig skuldlättnad, räknat i nuvärdestermer i relation till hela 222

den utestående skuldstocken. Skuldnedskrivningaraa kommer att genom- Prop. 1991/92:100 föras i två respektive tre steg, där de senare stegen är vikkorade av att Bil. 4 länderna följer de med IMF överenskomna strakturanpassningsprogrammen.

För EKNs del berörs fordringar på ca 3 000 milj. kr. när det gäller Polen och ca 700 milj. kr. när det gäller Egypten. En fullt genomförd skuldlättnad innebär med andra ord att EKN måste efterge ca 1 500 resp. ca 350 milj. kr. på dessa länder.

I riktlinjeraa för EKNs verksamhet anges att garantivillkoren — inom ramen för de begränsningar som uppställts för garantigivningen — så långt som möjligt bör anpassas tik vad som erbjuds i viktigare konkurrentländer. Den jämförelse mellan EKNs och nio andra garantiinstituts premier och andra villkor som EKN genomförde förra året ledde till slutsatsen att EKN sammantaget inte kunde anses erbjuda sämre villkor än vad andra institut genomsnittligt erbjöd sina kunder.

De förändringar som genomförts under det senaste året i andra länders premiesystem, t.ex. i Storbritannien, Japan och Österrike, har inneburit ytterligare anpassningar till bedömda risknivåer. Samtidigt förekommer emellertid fortfarande från vissa länder en politisk betingad garantigivning med kreditramar och enstaka krediter till vissa länder med för mottagaraa mycket förmånliga premier, som EKN inte anser sig kunna erbjuda, inom ramen för de av statsmakterna fastställda riktlinjema för verksamheten.

Premiefrågan har med aktiv svensk medverkan tagits upp inom OECD, dels i förhandlingaraa om förstärkning av den s. k. consensus-överenskommelsen, dels i OECDs särskilda grapp för exportkrediter. Denna grapp har initierat en detaljerad studie av medlemsländemas premier för medellånga och långa garantier. EKN har därför inte gjort någon egen studie i år.

Arbetet inom EG med att utjämna konkurrensföratsättningaraa mellan medlemsländeraa och därvid ta bort eventuellt förekommande öppna och dolda subventioner på exportkredit- och garantiområdet kan förväntas leda till förbättrad konkurrensneutralitet också vad gäller EKNs medellånga och långa garantigivning. EGs harmoniseringsarbete på detta område avses leda till resukat under budgetåret 1992/93.

Skillnad görs inom EG mellan å ena sidan den verksamhet som drivs i konkurrens med privata kreditförsäkrare inom främst den korta garantigivningen och å den andra sidan den medellånga och långa garantigivningen där konkurrens från den privata marknaden saknas.

Inom EG diskuteras nu införande av regler som förbjuder medlemsstaterna att t. ex. återförsäkra försäkringar inom det konkurrensutsatta området eller att staten på annat sätt garanterar sådana åtaganden. Vidare diskuteras att låta försäkringsdirektiven bli giltiga för den konkurrensutsatta verksamheten för att därigenom försäkra sig om att samma regler skall gälla såväl för statligt ägda som för privata kreditförsäkrare. EES-avtalet innebär att EGs eventuella riktlinjer på detta område också kan komma att aktualiseras för hela EFTA-området.

Flertalet institut inom EG har genomfört ändringar eller fattat beslut som leder till att den konkurrensutsatta korta verksamheten i huvudsak kommer att drivas på samma villkor som gäller för de privata kreditförsäk- 223

ringsföretagen.

Samtidigt behålls möjligheter för garantiinstituten i samtliga länder att Prop. 1991/92:100 även i fortsättningen lämna garantier å statens vägnar för affärer som i Bil. 4 princip ligger inom det konkurrensutsatta området men som ändå inte kan återförsäkras på den privata marknaden.

Inom den icke-konkurrensutsatta garantigivningen pågår diskussioner om att minska eventuellt statligt stöd och att harmonisera premier och andra villkor mellan garantiinstituten inom EG. Diskussionen gäller även införande av regler som förbjuder subventioner av räntor på krediter. Eventuella regler avses gälla såväl den interaa EG-handeln som tredjelands-exporten. Genom EES-avtalet kan dessa eventuella framtida regler komma att gälla även EKN.

EKN analyserar därför för närvarande konsekvenseraa för nämnden av utvecklingen inom EG och kommer utifrån denna analys att utarbeta förslag till ändringar i verksamheten. Nämnden kommer för regeringen att redovisa resultatet av detta arbete.

Föredragandens överväganden

Riktlinjeraa för EKNs verksamhet förändrades den 1 juli 1990 genom riksdagens godkännande i maj 1990 av propositionen (prop. 1989/90:44, NU 19, rskr. 153) om statlig medverkan av finansiering av export m. m. En precisering av riktlinjerna gjordes då riksdagen godkände kompletterings-proposifionen för budgetåret 1990/91 (prop. 1990/91:150 Del 1 bil. 1:2, FiU30, rskr. 386). Härigenom har en grand lagts för garantiverksamheten och dess finansiering.

Jag delar EKNs bedömning att de av riksdagen fastställda ramaraa för exportgaranti- och investeringsgarantiverksamheten bör vara oförändrade. Under föratsättning att riksdagen godkänner ramama bör EKN av regeringen medges rätt att disponera 60 000 milj. kr. av exportkreditgarantiramen, varav 40 000 milj. kr. för LT-garantier.

Med anledning av överenskommelse i Parisklubben om en 50-procentig skuldlättnad för Polen och Egypten avser regeringen under innevarande budgetår att över anslaget E 3. bevilja EKN 464 milj. kr., vilket är förenligt med de vikkor som riksdagen tidigare har uppställt för utnyttjande av anslaget. Vad beträffar Egypten anser jag att EKN under budgetåret 1992/93 bör beviljas 63 milj.kr. under anslaget E 3. Detta föratsätter att riksdagen godkänner att anslaget E 3. fr.o.m. budgetåret 1992/93 får användas för beviljande av ersättning till EKN med anledning av skuld lättnader som har överenskommits i Parisklubben även för sådan garanti givning som ej i särskild ordning har bemyndigats av regeringen. Såsom hittills bör anslaget också kunna användas för att EKN skall kunna fullgöra de förpliktelser som nämnden iklätt sig på statens vägnar och för att medge EKN räntekompensation för upplåning i riksgäldskontoret. De medel regeringen avser bevilja EKN med anledning av nedskrivningar av ford ringar på Polen och Egypten avses användas för amortering av EKNs rörliga kredit i riksgäldskontoret. Beloppen är beräknade utifrån den upp låning i riksgäldskontoret som hänför sig till EKNs fordringar på Polen respektive Egypten. För Polen går upplåningen entydigt att fastställa. För 224

Egypten har en schablonmetod använts. Vidare har medlen beräknats Prop. 1991/92:100 utifrån det första steget i Polen-nedskrivningen och de två första stegen i Bil. 4 Egypten-nedskrivningen. EKN bör beviljas medel för de återstående stegen när dessa genomförs, vilket planeras ske under budgetåret 1993/94.

Beträffande nämndens hemställan om räntekompensation för hela upplåningsbehovet i riksgäldskontoret för de gamla systemen under budgetåren 1991/92 och 1992/93 anser jag att nivån på kompensationen bör utgå ifrån EKNs likviditetsbehov inom dessa system. 1 likhet med vad som var fallet under budgetåret 1990/91 bör regeringen vid lämplig tidpunkt besluta om räntekompensation under anslaget E 3.

Under nyss nämnda föratsättningar rörande amorteringar i riksgäldskontoret och räntekompensation för upplåning hänförlig till de gamla systemen kan ramen för EKNs rörliga kredit i riksgäldskontoret fastställas till 3 700 milj. kr. budgetåret 1992/93 för de gamla systemen och till 200 milj. kr. för de nya systemen. Jag delar EKNs bedömning om behovet av upplåning i utländsk valuta. Vad beträffar ramen för den rörliga krediten i riksgäldskontoret för budgetåret 1991/92, bedömer jag att den nuvarande ramen är tillräcklig mot bakgrand av de medel EKN kommer att beviljas för skuldlättnaden för Polen.

Genom att EKN tillförs medel för avskrivningen av fordringaraa på Polen och Egypten så kan nämndens skuldsättning i riksgäldskontoret amorteras ned. Därmed minskar behovet av åriiga anslag till EKN för kompensation av nämndens räntekostnader.

Jag vill också understryka att de medel till EKN för skuldnedskrivningarna på Polen och Egypten som jag har föreslagit inte återspeglar dessa fordringars marknadsvärde.

Det slutliga resultatet av de gamla systemen är inte möjligt att fastställa förrän de härtill hörande garantieraa och fordringaraa har slutreglerats. Jag vill emellertid fasta riksdagens uppmärksamhet på att detta resultat sannolikt kommer att innebära en betydande förlust.

Vad beträffar de nya systemen vill jag i detta sammanhang ånyo understryka vikten av att garantiverksamheten inom n-systemet skak vara självbärande och inom LT-systemet självbärande på sikt.

1 propositionen om statlig medverkan vid finansiering av export m. m., vilken jag tidigare nämnde, ansåg föredraganden att EKN direkt skulle kunna garantera utländska underleveranser om garanti bedömdes som nödvändig för att leveransen skulle komma till stånd och om det med beaktande av riskbilden bedömdes vara ett samhällsintresse att så skedde. Riksdagen delade denna uppfattning. Den omfattande och ökande inter nationaliseringen av svenska företag och förändrade mönster i interaatio nell handel har föranlett EKN att se över principeraa och regleraa för garantitäckning av utländska varor och tjänster. EKN har därvid funnit att en ändring av reglerna är nödvändiga för att anpassa garantigivningen till de förändringar som skett i exportens sammansättning. Jag delar EKNs uppfattning. Under föratsättning att riksdagen inte har några invändning ar, avser regeringen bifalla EKNs hemställan att i garantigivningen i n-sys temet kunna ge garanti för varor och tjänster som inte är svenska men som ingår i svenska exportaffarer, även om särskilda skäl inte föreligger. 225

15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Nämndens riskbedömning bör istället vara avgörande för hur stora ut- Prop. 1991/92: 100 ländska andelar som kan täckas i enskilda affärer. Bil. 4

Regeringen har nyligen fattat beslut om den av EKN föreslagna ändringen av rembursgarantisystemet. En ändring i förordningen (1990:113) om exportkreditgaranti träder i kraft den 1 febraari 1992.

I enlighet med riksdagens önskemål har Sverige inom OECDs ram aktivt arbetat för att åstadkomma ökad transparens och harmonisering vad gäller exportkreditgarantigivningen i syfte att reducera de snedvridningar som för närvarande kan uppstå tik följd av vissa garantiinstituts premiepolitik. Arbetet har givit följande resultat. I samband med den nyligen ingångna överenskommelsen om en skärpning av regleraa i den s. k. consensus-överenskommelsen har ett avsnitt om premier införts, vilket avspeglar innehållet i GATTs subventionskod. Vidare har OECDs exportkreditgrapp beslutat genomföra en analys av berörda garantiinstituts politik för premiesättning m.m. Analysen avses vara färdig under våren 1992. Sveriges ambition är att analysen skall följas av upprättande av gemensamma normer för premiesättning och andra garanti vikkor.

Som framgått av vad jag anfört om EKNs skrivelse pågår en motsvarande diskussion inom EG, vilken kan komma att leda till större konkurrensneutralitet mellan garantiinstituten i EG- och EFTA-länderaa. Det är mycket angeläget att EKN noga följer utvecklingen i EG vad beträffar exportkrediter och exportkreditgarantier. När nämnden har redovisat sin analys av utvecklingen inom EG och föreslagit eventuella ändringar i nämndens verksamhet avser jag återkomma till riksdagen härom.

Jag vill framhålla att det för närvarande inte alltid är möjligt för EKN att både erbjuda svenska företag villkor som motsvarar garantiinstitutens i våra viktigaste konkurrentländer och få garantiverksamheten att gå ihop. Denna målkonflikt bör dock kunna försvinna om det interaationella arbetet och EGs diskussioner leder till en harmonisering av garantivillkoren.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr. för n-ga rantier och till 45 000 000 000 kr. för LT-garantier,

2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsga ranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst

2 000 000 000 kr.,

3. godkänna att den rörliga kredit som ställts till EKNs förfogande budgetåret 1992/93 hos riksgäldskontoret får uppgå till

3 700 000 000 kr. för de gamla systemen och till 200 000 000 kr. för de nya systemen,

4. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret 1992/93 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde av högst 1 000 000 000 kr., varav 200 000 000 kr. för de nya systemen,

5. till Exportkreditnämnden, täckandeav vissa utgifter Jor skadeer- Prop. 1991/92:100 sättningar under budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på Bil. 4

I 000 kr enligt de riktlinjer jag förordat,

6. ta del av vad jag anfört om garantigivning i n-systemet för varor och tjänster som inte är svenska, men som ingår i svenska exportaf farer.

E 4. Krigsmaterielinspektionen m. m.

1990/91

Utgift

4 163 657(1)

1991/92

Anslag

96 000

1992/93

Förslag

100 000

(1) Av utgifterna hänför sig 64 379 kr. frän KMIs nämnder.

Krigsmaterielinspektionen

Krigsmaterielinspektionen (KMl) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export och viss import av sådan materiel. Inspektionen handlägger även ärenden rörande tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfle m. m.

Vid årsskiftet 1990/91 hade 150 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel.

Underår 1991 har ca 1 500 ansökningar om utförsel behandlats. Värdet av de under året beviljade utförseltikstånden, som i vissa fall också avser export under flera följande år, uppgick till ca 2 600 milj. kr., jämfört med ca 3 000 milj. kr. år 1990.

Kostnaderna för krigsmaterielinspektionens organisation och verksamhet som kontrollmyndighet bestrids dels genom avgifter från tillverkare av krigsmateriel, dels av expeditionsavgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel från riket.

En översyn av existerande datasystem pågår.

Beräknad ändring 1991/92 1992/93

Föredraganden

Förvaltnings kostnader 3 632 000 + 181 000 (därav löne kostnader) (2 827 000) (+ 124 000) Lokalkostnader 311 000 + 19 000

Summa 3 943 000 + 200 000

227 Krigsmaterielinspektionens nämnder Prop. 1991/92:100

Anslaget används för att betala kostnaderaa för det tekniskt-vetenskapliga ' " rådet samt den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor.

Det tekniskt-vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om avgränsning mekan civil och militär materiel, tillsattes av regeringen år 1984.

Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor tillsattes av riksdagen år 1984 för att öka insynen och samrådet i frågor som rör krigsmaterielexport.

Beräknad ändring 1991/92 1992/93

Föredraganden

KMIs nämnder 96 000 -t- 4 000

Anslaget har pris- och löneomräknats i vanlig ordning.

Heinställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 100 000 kr.

E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

1990/91

Utgifter

2 080 000

1991/92

Anslag

2 163 000

1992/93

Förslag

2 250 000

Stiftelsen östekonomiska Institutet

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades den 15 juni 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållandena i Sovjetunionen och övriga Östeuropa. Verksamheten vid Stiftelsen Östekonomiska Institutet igångsattes hösten 1989.

I samband med att Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades godkände regeringen upplösning av den tidigare Stiftelsen Öst Ekonomiska Byrån. Det tidigare avtalet mellan staten och Stiftelsen Öst Ekonomiska Byrån har därför upphört att gälla från utgången av juni 1989.

Föredragandens överväganden

Genom det nämnda avtalet åtar sig staten och övriga stiftare att under en

femårsperiod lämna årliga bidrag till täckande av stiftelsens kostnader. 228

Därmed ges garanti för stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidra- Prop. 1991/92:100 gen skak uppgå till 2 milj.kr. årligen från vardera staten å ena sidan och Bil. 4 övriga intressenter (näringslivet) å den andra sidan. Beloppen skall räknas upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen.

Jag föreslår att statens andel av utgifteraa för Östekonomiska Institutets verksamhet i enlighet med avtalet för budgetåret 1992/93 räknas upp med 4%, vilket motsvarar det av regeringen fastställda omräkningstalet för bidragsuppräkning. I enlighet med avtalet mellan staten och övriga intressenter skall därvid näringslivets bidrag räknas upp med samma omräkningstal.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 2 250 000 kr.

E 6. Bidrag till ett institut för Japanstudier

1991/92 Anslag 3 000 000 Reservation 3 000 000 1992/93 Förslag 3 000 000

Medlen disponeras av utrikesdepartementet enligt de riktlinjer som finns angivna i prop. 1989/90:90 om forskning, avsnitt 12.3.2 (s. 118-119).

Villkoren enligt riktlinjeraa är dels att 50 milj.kr. kan samlas in från svensk sida, dels att staten och övriga bidragsgivare gör bedömningen, att de japanska bidrag, som en fondering om 100 milj. kr. föratsätter, kan komma till stånd.

Föredragandens överväganden

På svensk sida är insamlingsmålet i princip uppnått. Insamlingen i Japan i regi av en kommitté under ordförandeskap av förre utrikesministem Okita har nått goda resultat. Gjorda och utlovade donationer uppskattas vid månadsskiftet november/december 1991 tik närmare 500 miljoner yen vilket motsvarar ca 23 milj.kr. Över hundra japanska företag har utlovat stöd vilket tyder på att projektet mottagits väl och att ett svenskt Japan-institut skulle ha tillgång till ett betydande nätverk. Även den ja panska staten stöder projektet genom att ha beviljat avdragsrätt vid be skattning för gåvor. För uppnående av insamlingsmålet krävs att den japanska kommittén aktivt upprätthåller det insamlingsarbete som speci ellt under senhösten 1991 burit frakt. Då det är utomordentligt angeläget att bygga upp en god kompetens för att bl.a. kunna hävda svenska intres sen i världens mest expansiva region, är det av stor vikt att detta institut kommer tik stånd. Under föratsättning att insamlingsarbetet i Japan fort sätter att inbringa erforderliga belopp, kan det bli möjligt att inleda verk samheten under budgetåret 1992/93. 229

Hemställan Prop. 1991/92: 100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till ett institut Jor Japanstudier för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000 kr.

230 T j • , , , ,• • , O Prop. 1991/92: 100

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor bh. 4

m.m.

F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området

Reservation 441 274(1)

1990/91

Utgift

3 226 927

1991/92

Anslag

5 358 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

5 316 000

1992/93

Förslag

5 529 000

1) Exkl. mervärdeskatt

Anslaget används för att betala utredningar och andra insatser på nedrast-ningsområdet bl.a. inom FN, forskningsverksamhet av särskild utrikes-och säkerhetspolitisk betydelse samt kostnader för nedrastningsdelega-tionen och för beredningsgrappen för information om freds- och nedrastningssträvanden.

Under budgetåret 1990/91 beviljades bidrag till försvaretc forskningsanstalt (FOA) för intemationellt seismiskt datasamarbete inom FN syftande tik att verifiera kärnvapenprov. Medel anslogs också till en FN-studie om marin nedrastning genom Unidir, FNs institut för nedrastningsforsk-ning. Ytterligare bidrag till FN utgick för FNs nedrastningskampanj, för tidskriften Disarmament Times och för kostnader vid besök av FNs ned-rastningsstipendiater. Däratöver erhöll institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet bidrag för en kunskapsbank rörande omställning från militär till civil produktion och Stockholms interaationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) fick bidrag för en studie om europeisk säkerhet.

Ungefär en tredjedel av anslaget avser forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk relevans. Medel har anslagits bl.a. för forskning om säkerhetsfrågor i Norden/Baltikum, om legala frågor rörande Antarktis, försvar i Europa, Norden och det nya Europa samt massmedias bevakning av svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Nya initiativ till studier på det nedrastnings- och säkerhetspolitiska området beräknas aktualiseras med anledning av de senaste årens dramatiska politiska förändringar, inte minst vad avser relationema mellan Förenta Stateraa och det forna Sovjetunionen samt förändringaraa i östra Europa. Ingående analyser krävs av konsekvenseraa av dessa förändringar bl.a. som en fördjupning av den översyn av svensk nedrastningspolitik som avses färdigställas i början av år 1992. De studier som torde bli aktuella kan bl.a. komma att innebära forskningssamarbete med Utrikespolitiska Institutet, FOA, SIPRI och universitetsvärlden.

Anslag kommer också att krävas för nationella åtaganden i samband med den konvention om kemiska vapen som förväntas antas år 1992.

Jag har beräknat anslaget till 5 529 000 kr.

231 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 529 000 kr.

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)

1990/91

Utgift

7 957 689

1991/92

Anslag

5 950 000(1)

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

5 875 000(1)

1992/93

Förslag

10 000 000

(1) Inkl.

tilläggsbudget på

2 200 000 kr.

Den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensens förhandlingar har alltsedan Slutaktens tillkomst år 1975 bedrivits i form av uppföljningsmöten och expertmöten på olika områden. Nästa förhandlingsomgång som avser hela ESKs verksamhetsområde, inleds i Helsingfors i mars 1992 och beräknas pågå i tre månader.

Genom den i november 1990 antagna Parisstadgan för ett nytt Europa beslöts för första gången att inrätta permanenta strakturer inom ESK-området, såväl i form av tre sekretariat i Prag, Wien och Warszawa som regelbundna toppmöten, utrikesministermöten, och ämbetsmannamöten inom ESKs ram. Beslut om en utökning av de institutionella resurseraa kan förväntas under år 1992.

Anslaget används för att betala Sveriges obligatoriska bidrag till ESKs mötesverksamhet och institutioner, inklusive ESKs kommunikationssystem.

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 10 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 10 000 000 kr.

F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m.

Reservation 567 556(1)

1990/91

Utgift

25 473 174

1991/92

Anslag

26 000 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

25 982 000

1992/93

Förslag

23 982 000

1) Exkl. mervärdeskatt

Anslaget har minskats med 2 milj. kr. med anledning av regeringens beslut

att minska de statliga utgifteraa. 232

Utrikesdepartementet beviljar från detta anslag dels grandbidrag till Prop. 1991/92:100 enskilda svenska organisationer som bedriver informationsverksamhet Bil. 4 och opinionsbildning i utrikespolitiska frågor, dels projektbidrag för informationsverksamhet, studier och forskning om freds- och nedrastningssträvanden.

Projektstödet är avsett för folkrörelser, andra ideella organisationer och stiftelser.

Regeringen fattar beslut om fördelning av grandbidragen. Prövningen av ansökningar avseende projektstöd gällande information, studier och forskning sker inom en särskild beredningsgrapp där representanter från såväl folkrörelser som utrikesdepartementet ingår.

Föredragandens överväganden

En välinformerad opinion spelar en betydelsefull roll i kontakter mellan länder och folkgrapper. Ett brett intresse för interaationella frågor är en viktig bas för en väl förankrad svensk utrikespolitik.

De senaste årens utveckling i Europa och i Sovjetunionen har förändrat föratsättningaraa för säkerhets- och nedrastningspolitiken. Utvecklingen ger anledning till nya överväganden också vad avser fredsbefrämjande insatser.

Regeringens översyn av nedrastningspolitiken omfattar bl. a. en preliminär bedömning av F 3-anslagets utnyttjande och en diskussion om principer för anslagsfördelning och redovisning vad avser erhåkna bidrag.

Regeringen avser i vår fatta beslut om fördelningen av grandbidragen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag om 23 982 000 kr.

F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)

1990/91 Utgift 18 266 000 Reservation — 1991/92 Anslag 20 692 000(1) 1992/93 Förslag 21 310 000

1) Varav 733 000 kr. i engångsanvisning.

Medel till Stockholms interaationeka fredsforskningsinstitut (SIPRI) är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) upprättades som en stiftelse år 1966. Stiftelsen har till ändamål att i enlighet med de grander för bidrag som riksdagen godkänt (prop. 1966:76, SU88, rskr. 203, prop. 1979/80:106, UU21, SKU48, rskr. 304) bedriva forskning i 233

konflikt-och samarbetsfrågor av betydelse för interaationell fred och sä- Prop. 1991/92:100 kerhet. Bil. 4

En utredning om SIPRIs verksamhet företogs budgetåret 1979/80 och resulterade bl. a. i att en stadga för institutet fastställdes av regeringen den 12 juni 1980.

Våren 1990 tillsatte regeringen en ny SIPRI-utredning med uppgift att pröva institutets finansiella och administrativa villkor.

Utredningens betänkande SIPRI 90 — om SIPRIs finansiering och arbetsformer (SOU 1990:69), som presenterades i augusti 1990, gav en värdefull redovisning av institutets villkor.

Utredningsmannen förordade en breddning av SIPRIs verksamhet så att den också skulle täcka bl. a. konfliktorsaker i tredje världen och nationella motsättningar i Central- och Östeuropa. För att möjliggöra en sådan ambitionshöjning föreslogs att anslaget tik SIPRI borde höjas med 3,5 milj. kr.

1 en efterföljande remissomgång stödde flera remissinstanser förslaget om en anslagshöjning för SIPRI. Många, särskilt universiteten, förordade dock att SIPRI i ökad utsträckning också borde söka extera finansiering för enskilda delar av verksamheten bl.a. för att få en uppfattning om omvärldens värdering av institutets forskning.

Delvis som uppföljning till utredningen utfärdade regeringen sommaren 1991 direktiv om bl.a. SIPRIs finansiering med anledning av institutets fördjupade anslagsframställning för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.

Beträffande SIPRIs administrativa villkor presenterade utredningen en värdefull analys av bl. a. styrelsens och det vetenskapliga rådets roll. Utredningsmannen kommenterar också posten som biträdande direktör som hittills innehafts av svenska medborgare.

Utredningsmannen föreslår att styrelsen utvidgas från sex till åtta ledamöter utöver ordföranden och direktören i syfte att få en ökad geografisk och politisk representation i styrelsen. Enligt SIPRIs stadgar fattar regeringen beslut om tillsättning av biträdande direktör. Utredningsmannen föreslår en stadgeändring som innebär att beslutsrätten härom förs över på SIPRIs styrelse.

SIPRIs stadga reglerar bl.a. sammansättning och mötesfrekvens för det vetenskapliga rådet. Utredningsmannen föreslår att föreskrifter om det vetenskapliga rådet utgår ur stadgan.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)

I sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 har SIPRI begärt 22 960 446 kr. vilket beräknas medge en bibehållen ambitionsnivå. Beloppet är baserat på budgetutfallet för budgetåret 1990/91.

SIPRI hemställer i sin anslagsbegäran om 1 milj. kr. för inköp av datorer som skulle medge en effektivare databas och en förenklad hantering av biblioteket som nu omfattar ca 15 000 volymer. En modernisering av SIPRIs utrastning skulle också medge bättre lay-out-möjligheter för institutets omfattande publikationsverksamhet.

SIPRI påpekar att institutet behöver ökade anslag för att bredda sin 234

verksamhet till att studera stabilitet och instabilitet i Central- och Östeuropa och för att ägna ökad forskning åt säkerhet i Mellanöstera.

SIPRI framhåller i sin anslagsframstäkning bl. a. att fundamentala förändringar i världspolitiken avsevärt ökat möjligheteraa för och behoven av forskning på nedrastningsområdet. Vidare framhålls att institutet bör säkras en solid, inflationsskyddad basfinansiering då mycket tid och resurser krävs för att söka annan finansiering från bl. a. utländska källor. SIPRI betonar att institutet drabbas av väsentliga merkostnader till följd av att det är beroende av den interaationella löneutvecklingen för forskare.

Föredragandens överväganden

1991/92 Beräknad ändring inkl. 1992/93

mervärdeskatt Föredraganden

Lönekostnader Administrativa och andra institutionella kostnader

Summa

12 947 000 + 618 000

7 745 000 O

20 692 000(1) + 618 000

1) Varav 733 000 kr. i engångsanvisning.

Jag stäker mig bakom utredningsmannens förslag vad avser en utvidgning av styrelsen, beslut avseende tiksättande av biträdande direktören och föreskrifter rörande det vetenskapliga rådet för SIPRI. Jag förordar att SIPRIs stadgar ändras i enlighet härmed. För nästa budgetår beräknar jag anslaget till 21310 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 21 310 000 kr.

F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning

1990/91

Utgift

22 439 374

1991/92

Anslag

16 016 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

15 026 000

1992/93

Förslag

15 840 000

Anslaget har beräknats med utgångspunkt i ett rationaliseringskrav motsvarande 0,5%.

Anslaget bekostar ett verksamhetsprogram vid försvarets forskningsanstalt (FOA) som syftar till att stödja utrikesdepartementets deltagande i

internationella förhandlingar om rastningsbegränsning och nedrastning. Prop. 1991/92: 100

Av följande tabell framgår fördelning av anslaget på olika programdelar Bil. 4 för budgetåret 1991/92.

1. Kärnvapenområdet

varav

1.1 Seismologisk multipelstation och internationell datacentral

1.2 Insamling och analys av luftburen radioaktivitet

1.3 Kärnvapen och kärnteknik

2. B- och C-vapenområdet

3. Europeisk säkerhet

4. Rymdområdet Summa

10 800 000

8 300 000

1 700 000

800 000

1 826 000

1 735 000

665 000

15 026 000

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt, FOA, erhåller via anslaget 15 026 000 kr. under budgetåret 1991/92 för forskning rörande nedrastning och rast-ningskontroll. 1 sin framställning för budgetåret 1992/93 ansöker FOA om 16 826 000 kr.

Anslagsframställningen avser en oförändrad ambitionsnivå med täckande av kostnader för avskrivningar för inköp av utrastning, främst för seismiska mätningar och datautbyte inom ramen för ett interaationellt samarbete som avser att verifiera provstopps- och icke-spridningsavtal.

UD finansierar ca 3% av FOAs verksamhet. Detta innebär kostnadstäckning för 22 personår av vilka ca 15 inriktas på kärnvapenområdet.

För budgetåret 1992/93 föreslår FOA i sin anslagsframstäkning att anbefallda nedskärningar tas inom den seismiska verksamheten.

Forskningssamarbetet mellan UD och FOA faller i huvudsak inom fyra delområden.

1. Under rabriken kärnvapenområdet, och då huvudsakligen inom del området provstoppsövervakning, föreslås fortsatt stöd för att analysera och förmedla seismiska data från Hagfors-stationen. Vidare begärs stöd för fortsatt begränsad verksamhet vid den central som under de senaste fem åren byggts upp till en kostnad av drygt 20 milj. kr.

Liknande centraler har byggts upp i Förenta Staterna, Sovjetunionen och Australien. Tillsammans utgör dessa viktiga länkar i ett globalt seis-mologiskt övervakningssystem. En diskussion pågår om att ersätta de fyra centralerna med en enda.

Totalt ansöker FOA om 8 075 000 kr. för seismisk provstoppsövervakning. Under huvudrabriken kärnvapen begärs också 1 700 000 kr. för analys av luftburen radioaktivitet och 800 000 kr. för övervakning rörande icke-spridning av kämvapen, exportkontrollfrågor m. m.

2. Under rabriken B- och C-vapenområdet ansöker FOA om 236

1 826 000 kr. för bl.a. verifikation av kemisk produktion och bidrag för Prop. 1991/92:100 förbättrade undersökningsmetoder vid påstådd C-vapenanvändning. Bil. 4

3. Under rabriken europeisk säkerhet föreslås fortsatta forskningsinsatser kring en europeisk verifikationsregim för konventionella rastningsbegränsningar till en kostnad av 1 735 000 kr. Forskningen avses också omfatta ett långsiktigt projekt om marin rastningskontroll samt studier av den militära utvecklingen i Europa.

4. Rymdområdet föreslås bl. a. inriktas på att upprätta en databas omfattande satellitscener från Landsat och SPÖT. Vidare föreslås en fortsatt verksamhet kring satellitverifikation. Kostnaderaa uppskattas till 665 000 kr.

5. Under rabriken allmänt underhäll av utrustning föreslås anslag om 1 800 000 kr. för att medge nyanskaffning och modernisering av mätut-rastning och datorer för den seismiska verksamheten och för analys av luftburen radioaktivitet. FOA ansöker vidare om 225 000 kr. för att analysera kopplingen mellan olika nedrastningsåtgärder och framtida behov av teknisk-vetenskaplig kompetens för nedrastning och rastningskontroll.

Föredragandens överväganden

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredragande

Förvaltningskostnader Lokalkostnader

Summa

12 959 000 2 067 000

15 026 000

+ 690 000 + 124 000

+ 814 000

En dialog mellan UD och FOA om forskningssamarbetets innehåk pågår sedan en längre tid. 1 denna diskuteras bl. a. i vad mån politiska förändringar på det nedrastnings- och säkerhetspolitiska området under senare år i Europa, det forna Sovjetunionen och mellan käravapenmaktema föranleder omprövningar av forskningssamarbetet.

Regeringen utfärdade i juni 1991 direktiv för FOAs fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96, i vilka efterfrågades förslag och alternativa nivåer beträffande berörda forskningsprogram.

Jag anser att det bör finnas utrymme för omprioriteringar inom anslaget under löpande budgetår. Anslagen för delprogrammen kämvapen, B- och C-vapen etc. skall därför endast ses som indikativa.

Verksamheten inom FOAs program ger tillgång till en kvalificerad teknisk kompetens för UD och utgör ett viktigt underlag för det svenska förhandlingsarbetet på nedrastningsområdet. För svensk nedrastningspolitik är det därför angeläget att FOA kan vidmakthålla och utveckla ett kvalificerat kunnande.

Sverige har uttryckt intresse för att aktivt delta i utvecklingsarbetet kring seismiska kontrollmetoder i nedrastningskonferensen i Geneve, bl. a. genom en svensk datacentral.

237 Ett avtal om fullständigt provstopp ter sig för närvarande tämligen Prop. 1991/92:100 avlägset. Om ett sådant avtal skuke komma till stånd stäks emellertid Bil. 4 ytterligare krav på seismisk verifikation.

Jag föreslår tills vidare, som indikativ siffra för den seismiska prov-stoppsövervakningen 7 575 000 kr.

Verksamheten inom området luftburen radioaktivitet innebär att koncentrationen av aerosolbundna radionukiider följs kontinuerligt inom det svenska stationsnätet och att våra möjligheteratt detektera brott mot 1963 års provstoppsavtal upprätthåks.

Verifikation rörande förekomst av luftburen radioaktivitet har intresse långt utanför käravapenområdet eftersom den även kan avslöja radioaktivitet som förekommer på grand av kämkraftsolyckor.

Jag föreslår att 1 700 000 kr. anslås för analysarbetet och 814 000 kr. för andra insatser rörande kämvapen och kärateknik.

Förhandlingaraa i nedrastningskonferensen i Geneve har nu kommit så långt att ett avtal om en konvention mot kemiska vapen synes vara inom räckhåll år 1992, även om viktiga frågor särskilt på verifikationsområdet kvarstår att lösa. En fortsatt aktiv svensk medverkan kräver bl. a. tekniskt underlag och experthjälp vid förhandlingarna, särskilt vad avser verifikation. Fortsatt utveckling bör ske av kemisk-analytiska metoder för påvis-ning av eventuell användning av kemiska vapen. Sverige bör också vara berett att liksom år 1991 ställa experter tik förfogande för FNs specialkommission för Irak.

Jag föreslår ett indikativt anslag om 1 826 000 kr. totalt för både B- och C-vapenfrågor.

Jag finner det vidare angeläget att FOA fortsätter sin forskning kring en europeisk verifikationsregim för konventionella rastningsbegränsningar, liksom kring marin rastningskontroll och den militära utvecklingen i Europa. Under år 1992 kommer också nya militära förhandlingar om nedrastning och förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder att igångsättas i Wien med Sverige som deltagare. Detta ställer stora krav på målinriktad utredningsverksamhet för att förbereda och underbygga svenska förslag.

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet under rabriken europeisk säkerhet till 1 735 000 kr.

Inom rymdområdet anser jag det särskilt angeläget att stödja analysarbetet kring satellitbilder.

Inom rymdområdet förordar jag totak 665 000 kr.

Jag finner det motiverat att bevilja anslag till FOA för underhåll av mätutrastning m.m. Mot bakgrand av att beslut ännu inte fattats om omfattningen på den framtida seismiska verksamheten bör större inköp inte göras på detta område. Kostnaden för underhåll och vissa inköp bör därmed kunna begränsas till 800 000 kr.

För att ge ett bredare underlag för de diskussioner som nu pågår om forskningssamarbetets allmänna inriktning är det angeläget att FOA gör den analys som föreslås i anslagsframställningen om de olika nedrastnings åtgärder och den tekniskt-vetenskapliga kompetens som krävs för förhand lingar om nedrastning och rastningskontroll. För att genomföra sådana analyser föreslår jag ett anslag om 725 000 kr. 238

FOA

1992/93

Seismisk provstoppsöver-

Begärt

Föredragande

8 075

7 575 000

vakning

Luftburen radioaktivitet

1 700

1 700 000

Kärnteknik

814 000

B- och C-vapen

1 826

1 826 000

Europeisk säkerhet

1 735

1 735 000

Rymden

665 000

Mätutrustning

1 800

800 000

Övergripande analys

725 000

Summa 16 826 000 15 840 000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Forskningsverksamhet Jor rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 15 840 000 kr.

F 6. Utrikespolitiska Institutet (UI)

1990/91 Utgift 7 932 000 Reservation

1991/92 Anslag 8 719 000(1)

1992/93 Förslag 10 028 000

1) Varav 470 000 kr. engångsanvisning.

Anslaget är budgeterat inkl. mervärdeskatt.

Utrikespolitiska Institutet (Ul), som drivs av Utrikespolitiska samfundet, har enligt stadgaraa till uppgift att främja intresset för internationella frågor samt att vidga kunskapema och stödja forskning om sådana frågor. Detta sker genom att UI publicerar tidskrifter, böcker, skrifter och broschyrer om aktueka utrikespolitiska frågor, anordnar seminarier och föreläsningar samt förser massmedia med information och dokumentation.

Vidare bedriver Ul kvalificerad forskning i intemationell politik. Inom forskningen, som utförs av fast anställda forskare med docent- eller professorskompetens samt ett varierande antal av UI oavlönade gästforskare, prioriteras bl.a. det europeiska närområdet.

Utrikespolitiska Institutet vänder sig tik en vid målgrapp, från specialis ter till allmänhet. Publikationer och programverksamhet sprids via biblio tek, universitet och vetenskapliga institutioner, skolor, tidningar, bild ningsförbund samt enskilda prenumeranter. I nära anslutning till forsk ningsverksamheten arbetar studiegrapper med att genomföra kortsiktiga projekt kring avgränsade temata. Seminarie- och konferensverksamheten spelar en viktig roll inom UIs forskningsverksamhet. Den samordnas också med den övriga program- och föreläsningsverksamheten. Institutet bedriver vidare en omfattande interaationell kontaktverksamhet. 239

Regeringen utfärdade i juni 1991 direktiv för UIs fördjupade anslags- Prop. 1991/92:100 framställning för de tre budgetåren 1993/94 - 1995/96. Med anledning av Bil. 4 detta meddelar Ul i sin framstäkning för budgetåret 1992/93 att institutet avser göra en utredning om verksamheten.

Genom föredrag, seminarier och konferenser och genom sin centrala belägenhet i Gamla stan, kan institutet ofta utnyttjas i anslutning till utländska besök vid bl. a. utrikesdepartementet, riksdagen och SIDA.

UI har under hela 1980-talet tvingats till rationaliseringar för att med realt minskade anslag fortsätta att bedriva en verksamhet av god kvalitet.

Således har UI under 1980-talet minskat sin personal från 40 till 30 personer.

UI har under de senaste åren fått kraftigt höjda hyreskostnader. Hyran tar i dag i anspråk ungefar 30% av UIs totala utgifter.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen till riksmötet budgetåret 1990/91 sin avsikt att utreda frågan om UIs hyreskostnader i syfte att åstadkomma en mer långsiktig lösning på lokalfrågan. I avvaktan på denna utredning medgavs UI ett engångsanslag budgetåret 1991/92 för att täcka extra hyreshöjningar under innevarande budgetår.

Den utredning som företagits under år 1991 av utrikesdepartementet i samarbete med byggnadsstyrelsen visar att det är svårt att finna lämpliga lokaler eftersom Institutet bör vara beläget i Stockholms centrala delar där lokalema kan utnyttjas både för representation, biblioteksverksamhet, föredrag och forskning.

Utrikespolitiska Institutet

Utrikespolitiska Institutet (UI) har begärt totak 10 140 000 kr. Äskandet innefattar kostnadsuppräkningar för löner och inköp till biblioteket (4%) och lokalhyra (6 %).

Framställningen innebär en ambitionshöjning genom att UI söker medel för en och en halv forskartjänst som förstärkning till de nu tre och en halv fasta forskartjänsterna. Ul framhåller dock att en av dessa tjänster innebär återställande av tidigare forskningskapacitet. De forskartjänster UI söker medel för skall inriktas på de nya statsbildningarna i det forna Sovjetunionen/Östeuropa och Västeuropa.

Ul söker vidare extra anslag om 200 000 kr. för inköp av ny datautrast-ning (desk-top m. m.).

Föredragandens överväganden

Utrikespolitiska Institutets verksamhet är av stor vikt både vad avser kort- och långsiktig forskning om utrikes- och säkerhetspolitik och informationsverksamhet med en bred intressentkrets.

Mot bakgrand av behovet av fördjupad analys av förändringama i Europa och Sovjetunionen förordas en anslagshöjning som medger en breddning av denna forskning och en moderaisering av UIs datautrast-ning.

Jag förordar att UI beviljas en anslagshöjning med I 309 000 kr. för 2"

budgetåret 1992/93. Vidare föreslås att UIs anslag i fortsättningen beräk- Prop. 1991/92:100 nas enligt de regler som gäller för forskningsmyndigheter. Totalt föreslår Bil. 4 jag att Ul för budgetåret 1992/93 erhåller 10 028 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag om 10 028 000 kr.

241 16 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga 4

G. Samarbete med Central- och Östeuropa Prop-1991/92: lOO

Bil. 4 G 1. Samarbete med ländema i Central- och Östeuropa

1992/93 Nytt anslag (förslag) 994 500 000

För samarbetet med ländema i Central- och Östeuropa föreslås att ett nytt anslag inrättas. Under detta anslag kommer insatser av olika karaktär att finansieras. Detta utesluter inte att Östeuropa-orienterad verksamhet kan komma att finansieras även över andra anslag. Så är fallet t. ex. vad gäker bidrag till stiftelsen Östekonomiska Institutet som redovisas under anslaget E 5. Administrationen av Central- och Östeuropasamarbetet belastar anslagen A 1. Utrikesförvaltningen respektive A 7. Utredningar m.m. Erfarenhetema av samarbete med länderaa i Central- och Östeuropa är hittills begränsade såväl vad avser samarbetets innehåk som vad avser vilka kanaler som kan utnyttjas mest effektivt. Det är därför angeläget att bibehålla en viss flexibilitet vad avser anslagets utnyttjande. Förändringar i omvärlden och uppkomsten av icke föratsedda behov måste finnas med i planeringen.

östsamarbetets karaktär

Samarbetet med länderaa i Central- och Östeuropa har en särskild karaktär. Syftet är att stödja dessa länder att bygga demokratiska institutioner och att utveckla marknadsekonomiska strakturer, för de baltiska staterna även att bistå dessa att befasta sin nationella suveränitet. Samtidigt finns betydande svenska utrikes- och säkerhetspolitiska, näringspolitiska och kommersiella intressen att tillgodose. De offentligt finansierade insatseraa kommer att utformas i detta perspektiv.

Redan i dag finns omfattande kontakter mellan myndigheter, organisationer, kommuner och företag i Sverige å ena sidan och länderaa i Central-och Östeuropa å den andra sidan. Dessa kontakter har kunnat etableras såväl med som utan särskild finansiering med offentliga medel. Vid utformningen av de offentligt finansierade insatseraa, skall de kontakter som redan finns tas till vara och nya instrament vara sådana att det breda samhällsintresset kan utnyttjas.

Länderfordelning '

Stödet till Central- och Östeuropa bör även i fortsättningen vara öppet för samtliga länder i regionen. Vårt närområde med tonvikt på Baltikum bör prioriteras i det bilaterala samarbetet.

Därmed sker en anslutning till det mönster som håller på att utvecklas för samarbetet med Central- och Östeuropa, varvid de västeuropeiska länderna i sitt bilaterala stöd i första hand engagerar sig i det egna närområdet och/eller i de central- och östeuropeiska stater med vilka man har de tätaste kontaktema. Med mottagarländer längre bort löper samarbetet till största delen via multilaterala kanaler.

Denna uppläggning bidrar till att ett brett stöd kan erbjudas samtliga 242

central- och östeuropeiska länder, vilket har en positiv effekt även på det Prop. 1991/92:100 säkerhetspolitiska läget i regionen. Bil. 4

För svenskt vidkommande innebär denna fördelningsprincip att de största bilaterala satsningaraa i första hand görs på de baltiska länderaa, i andra hand på det ryska närområdet samt Polen. Stödet till de två återstående reformstateraa Tjeckoslovakien och Ungem samt till Bulgarien, Rumänien och Albanien bör i huvudsak vara av multilateral natur. Visst bilateralt samarbete även med dessa länder är dock motiverat, bl. a. mot bakgrand av ett växande intresse från det svenska näringslivet. Albanien är också Europas utan jämförelse fattigaste stat. Ett eventuellt stöd till Jugoslaviens regioner måste göras avhängigt den fortsatta händelseutvecklingen i dessa.

Samarbetsformer

Kunskapsöverföring på i stort sett alla områden är den stödform som under många år framöver kommer att ges högsta prioritet i Baltikum och i övrigt i närområdet. Kunskapsöverföring kan och bör ske inom samtliga samhällsområden, på många olika nivåer och i många olika former, t.ex.

- konsultinsatser för förinvesteringsstudier

—rådgivning och förvaltningsstöd

—institutionssamarbete

- besök, kontakter, dialog, stipendier

Verksamheten kan avse utbildningsområdet, hälso- och sjukvårdssektorn, jordbraksområdet, miljöområdet, kulturområdet, rättsväsendet, näringslivet, administrationen, den kommunala demokratin och förvaltningen m.m.

1 anslutning till det tekniska samarbetet kan stöd utgå även för finansiering av viktiga insatsvaror, teknisk utrastning m. m.

Med stöd av statligt riskkapital i s. k. joint ventures eller samriskföretag kan svenska företag stimuleras att satsa egna resurser i ett långsiktigt samarbete med länderaa i Central- och Östeuropa.

Multilaterala stödformer kommer även fortsättningsvis att spela en cen tral roll. Det är uppenbart att behoven av kapital för investeringar i industri, infrastraktur och miljöförbättringar i Central- och Östeuropa framöver kommer att vara mycket stora. Kapitalbehoven för sådana inves teringar måste framför allt tillgodoses genom de interaationella och regio nala finansiella institutionerna och genom privata investerare. Sveriges roll måste i första hand vara att på olika sätt underlätta för dessa institutio ner att snarast möjligt engagera sig i bl. a. de baltiska statema. Härför kan det krävas initiativ till och bidrag till särskilda tekniska biståndsfonder i dessa institutioner och/eller bidrag till för ändamålet öronmärkt aktiekapi tal. Tekniska biståndsfonder har redan etablerats hos bl.a. Väridsbanken och den Europeiska utvecklingsbanken. Multilateralt stöd kommer gene rellt sett att ges hög prioritet, inte minst för att främja en effektiv samord ning av stödet till Central- och Östeuropa. När det gäller kunskapsöverfö ring finns det anledning att i viss utsträckning koppla bilaterala insatser till multilaterala program. 243

För de baltiska statema kan föratses behov av extraordinära finansiella Prop. 1991/92:100 insatser under åren 1992 och 1993. Att exakt uppskatta behoven är omöj- Bil. 4 ligt av hänsyn till den oklarhet som råder vad gäller ett antal centrala faktorer såsom t. ex. villkoren för och omfattningen av det framtida handelsutbytet med republikeraa i Sovjetunionen. Sverige kan självfallet inte svara för mer än en del av dessa finansiella behov, men bör spela en pådrivande roll i ansträngningaraa att mobilisera erforderliga resurser. Ett svenskt stöd bör således ges dels i form av ett betalningsbalansstöd som ett led i internationella åtaganden under G24 (motsvarande den tilläggsfinansiering som Tjeckoslovakien, Ungem, Bulgarien och Rumänien erhåkit under år 1991), dels som ett rent valutastöd med syfte att underlätta införandet av egna baltiska valutor, som är åtminstone partiellt konvertibla (motsvarande den stabiliseringsfond för Polen, som etablerades år 1990). Nya utfästelser om fortsatt betalningsbalansstöd till några av de övriga länderaa i Central- och Östeuropa kan också föratses.

Med hänsyn till den utomordentligt prekära ekonomiska situationen i flera länder och regioner i Central- och Östeuropa är det angeläget med hög beredskap för humanitära insatser och katastroföistånd.

Kanaler för samarbetet

Av hänsyn till den särskilda karaktären i östsamarbetet är erfarenheteraa från biståndsarbetet i u-länder relevant endast till viss del. För vissa typer av insatser finns dock myndigheter med huvudsaklig inriktning på u-land, som kan utnyttjas även i samarbetet med länderaa i Central- och Östeuropa. Detta gäller i första hand BITS, SWEDECORP och SIDA (den senare vad avser stöd via enskilda organisationer och katastroföistånd). Dessa myndigheter har redan engagerats i samarbetet och den erfarenhet de därvid byggt upp bör tas tillvara. Till samma kategori hör Svenska institutet, vars verksamhet i Central- och Östeuropa delvis finansierats via BITS. Samtliga dessa myndigheter har äskat nya medel för sin verksamhet. Kompetens- och ärendefördelningen mellan myndigheterna kommer ytterligare att utredas.

Regeringskansliet och de centrala myndigheteraa bör också spela en viktig roll i samarbetet med länderaa i Central- och Östeuropa. Några av dessa myndigheter har redan tidigare varit engagerade i samarbetet och har äskat medel för ytteriigare insatser. Min avsikt är att engagera myndigheter med relevanta erfarenheter i samarbetet med Central- och Östeuropa.

Ett mål i samarbetet med Central- och Östeuropa är att engagera hela det svenska samhället. Föratsättningama att i direkta kontakter mellan organisationer, företag, utbildningsförbund etc. överföra kunskap är mycket goda. För att skapa en effektiv ordning för detta bör en särskild fond för kunskapsöverföring inrättas. En motsvarande fond finns i Storbritannien.

244 Föredraganden Prop. 1991/92:100

Program för Central- och Östeuropa "'-

Förslag 1992/93 Föredraganden

Till regeringens disposition 430 000 000(1)

Multilateralt stöd 45 000 000

SWEDECORP (joint ventures) 60 000 000

Polsk stabiliseringsfond 65 000 000

Valutastöd Baltikum 300 000 000

Katastrofbistånd, m.m. 50 000 000 Förlustrisker

Betalningsbalansstöd 50 000 000

1 000 000 000(1)

1) Från programmet avräknas 5 500 000 kr. för administration av samarbetet.

Vissa myndigheter med huvudsaklig inriktning på u-land har tidigare engagerats i östsamarbetet. Således har för kunskapsöverföring genom BITS för treårsperioden 1990/91-1992/93 anslagits 420 milj.kr. inom ramen för det av riksdagen år 1990 beslutade s. k. miljardprogrammet. För budgetåret 1992/93 återstår 120 milj.kr. att budgetera. BITS har däratöver äskat 300 milj. kr. per år under tre år med början budgetåret 1992/93 samt begärt administrativ förstärkning. SIDA ansvarar för stödet till insatser genom folkrörelser och enskilda organisationer samt vissa insatser på kulturområdet. Totak 90 milj. kr. har i miljardprogrammet avsatts för dessa ändamål. Därav återstår 20 milj.kr. att budgetera för budgetåret 1992/93. SIDA har äskat ytteriigare 15 milj.kr. Svenska institutet (SI) har hittills via BITS och SIDA fått medel för studiebesök, stipendier och kultursamarbete. SI har begärt att de 3 milj.kr. som föratsetts för budgetåret 1992/93 ställs till institutets disposition, samt äskat ytterligare 0,5 milj. kr. för svenskundervisning i Östeuropa.

En mycket viktig del av det svenska stödet till Central- och Östeuropa måste utgöras av kunskapsöverföring. På många olika samhällsområden har de nya demokratieraa behov att tillgodogöra sig sådan kunskap som finns inom olika delar av det svenska samhället. Således avses inte bara tekniskt kunnande utan t. ex. även kunskap inom bl. a. handel, vetenskap, undervisningsväsende, förvaltning, rättskipning, hälsovård och miljövård. För att underlätta en sådan kunskapsöverföring avser regeringen avdela en stor del av anslaget att nyttjas såsom en kunskapsfond. Denna kunskapsfond skall stödja verksamhet i hela regionen men prioritet bör ges till stöd inom vårt närområde, dvs Estland, Lettland, Litauen, Polen och de näraliggande delaraa av Ryssland.

För att på ett snabbt sätt kunna omsätta regeringens intentioner om inriktning och utformning av stödet tik kunskapsöverföring kommer en särskild beredning att inrättas inom regeringskansliet. De närmare former na för denna kunskapsöverföring är föremål för överväganden inom rege ringskansliet. Därvid prövas såväl hur den kompetens som finns vid bl. a. 245

BITS kan utnyttjas som de erfarenheter som finns av motsvarande ärran- Prop. 1991/92:100 gemang i andra länder. Bil. 4

Till regeringens disposition för kunskapsöverföring m. m. förordar jag att 430 milj. kr. anslås. Jag avser återkomma med förslag om fördelning av dessa medel mellan de olika slag av insatser som redovisats ovan. De medel som av den föratvarande regeringen utfasts för kunskapsöverföring genom BITS och för stöd till enskilda organisationer m. m. genom SIDA under budgetåret 1992/93, 120 resp. 20 milj.kr., bör dock redan nu reserveras för dessa myndigheters medelsbehov.

Ett viktigt element i det svenska östsamarbetet är uppbyggandet av demokratiska institutioner. Därvid är en väl fungerande administration av grandläggande betydelse. De medel som engångsvis anvisats budgetåret 1991/92 för kontakter med Central-och Östeuropa (anslaget E 7.) har verksamt bidragit till en ökning och fördjupning av kontaktema mellan förvaltningarna i Sverige och Central- och Östeuropa och därmed utgjort ett viktigt första steg för utvecklingen av fortsatt samarbete på en rad olika områden. Vid sidan av den allmänna kontaktverksamheten föratser jag att medel också skall kunna anslås genom olika departement för särskilda projekt inom respektive fackområde. Sådana projekt kan effektivt bidra till kunskapsuppbyggnaden i länderaa i Central- och Östeuropa. Hit hör t. ex. särskilda insatser för stödordningar genom de interaationella finansiella institutioneraa.

Multilaterala organ som FNs fackorgan, OECD, EFTA, Europarådet m.fl. har inom sina respektive kompetensområden under senaste året utvecklat verksamheter och program med särskild inriktning på de central-och östeuropeiska ländernas behov. 1 vissa fall kan det vara angeläget att Sverige genom öronmärkta bidrag till dessa organisationer kan fungera som katalysator och därmed främja ett fördjupat interaationellt engagemang i t. ex. de baltiska stateraa eller inom fackområden som har särskild betydelse för reformprocessen i Central- och Östeuropa. Ett av flera exempel på sådana områden är regional och lokal förvaltning, där svenska organ kan bidra med relevant sakkunskap och erfarenhet. I andra fall kan multilaterala bidrag göra det möjligt för Sverige att på viktiga områden delta i stöd till länder i Central- och Östeuropa med vilka vi inte utvecklat ett bilateralt samarbete. Jag förordar att 45 milj.kr. ställs till regeringens förfogande för insatser i Central- och Östeuropa genom dessa multilaterala kanaler.

Swedfund Interaational AB har under budgetåret 1991/92 fått 50 milj. kr. som tillskott till sitt kapital för satsningar i Central- och Östeuropa. Styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd, SWEDECORP, har dels äskat ytterligare 75 milj.kr. som kapitaltillskott, dels medel för "främjandeinsatser" (utveckling av näringslivsinstitutioner, handelsfrämjande, utbildning och rådgivning). Efterfrågan på medel för riskkapitalsatsningar är mycket stor. Jag förordar en ökning med 60 milj. kr. av Swedfunds kapital.

För att stödja Polens ekonomiska reformprogram och stabiliseringen av den polska valutan skapades år 1990 en särskild stabiliseringsfond. Denna finansieras med lån eller gåvobistånd från ett stort antal OECD-länder och 246

G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga Prop. 1991/92:100 garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Bil. 4

Osteuropa

1992/93 Nytt anslag (förslag) 1 000 kr.

OECD-länderaa samverkar i den s. k. G24-grappen för att ge finansiellt och annat stöd till länder i Central- och Östeuropa. Finansiellt stöd genom garantiåtaganden för krediter har under år 1991 lämnats i anslutning till överenskommelser om reformprogram mellan de berörda ländema och Intemationella valutafonden.

Riksdagen har i juni 1991 beslutat medge att staten ikläder sig betalningsansvar bl. a. för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa tik ett belopp av högst 800 milj. kr. Större delen av detta belopp har intecknats genom regeringsbeslut som avser finansiellt stöd till Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien.

Inom ramen för G24 har diskuterats behovet av fortsatt exceptionell finansiering. De länder som för närvarande föratses kunna bli föremål för sådan finansiering under år 1992 är Bulgarien, Rumänien, Albanien och de baltiska stateraa. 1 linje med Sveriges åtaganden inom G24 bör finnas en beredskap att delta även i kommande betalningsbalanslån. Med hänsyn till det särskilda svenska intresset att stödja de baltiska stateraa kan en högre svensk andel än hittills bli aktuell i stödet för dessa länder. Det är svårt att bedöma exakt vilka åtaganden som kan bli aktuella under budgetåret 1992/93. Den uppskattning som nu kan göras innebär ett totalbelopp för svensk del om 800 milj. kr. utöver de 300 milj. kr. som under anslaget G 1. avsatts för valutastöd till de baltiska stateraa.

För de statliga garantiåtagandena föreslås för budgetåret 1992/93 en ram om ytteriigare 800 milj. kr. Eventuella skadefall som överstiger det belopp som avsätts inom anslaget G 1. för täckning av förlustrisker vid statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa (50 milj. kr. budgetåret 1992/93) skall finansieras genom omfördelning inom statsbudgeten. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsgaranti för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 800 000 000 kr. under budgetåret 1992/93,

2. till Täckande av eventuella Jorluster i anledning av statliga garantier för finansieUt stöd till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

administreras av IMF. Sverige har bidragit med 65 milj.kr., vilka lånats Prop. 1991/92: 100 från det bilaterala anslaget för samarbete med Polen under miljardpro- Bil. 4 grammet. Fonden var ursprangligen ettårig, men har förlängts för år 1991. Polen har nu begärt att fonden skall förlängas ytterligare ett år. Begäran har mött ett brett stöd från bidragsgivaraa. Sverige har anslutit sig till förlängningen. För detta ändamål bör 65 milj. kr. anslås under budgetåret 1992/93. Medlen skall enligt överenskommelsen om förlängningen återbetalas i januari 1993, såvida inte ytterligare förlängning av stabiliseringsfonden blir aktuell.

För de baltiska stateraa kommer under åren 1992 och 1993 att uppstå behov av extraordinära finansiella insatser. Att exakt uppskatta behoven är omöjligt av hänsyn till den oklarhet som råder vad gäller ett antal centrala faktorer såsom villkoren för och omfattningen av det framtida handelsutbytet med republikerna i Sovjetunionen, kommande skuldtjänst-förpliktelser på grand av övertagande av andel i Sovjetunionens utlandsskuld, principer för valutaomräkning etc. Ett svenskt stöd bör ske dels i form av ett betalningsbalansstöd som ett led i interaationella åtaganden under G24 (redovisas under G 2), dels som ett rent valutastöd vilket också bör lämnas inom ramen för en interaationell aktion. Valutastödet skall syfta till att underlätta införandet av egna baltiska valutor, som är åtminstone partiellt konvertibla (motsvarande den stabiliseringsfond för Polen, som etablerades år 1990). Jag förordar att 300 milj.kr. anslås för detta ändamål.

Med hänsyn till den utomordentligt prekära ekonomiska situationen i flera länder och regioner i Central- och Östeuropa bör hög beredskap finnas för humanitära insatser och katastroföistånd. Jag förordar att 50 milj. kr. anslås för detta ändamål.

Med stöd av riksdagens medgivande (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr. 386) har regeringen beslutat om lån till Tjeckoslovakien, Ungem, Bulgarien och Rumänien. Under anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att ikläda staten ett betalningsansvar i form av ytterligare statsgaranti för utlåning till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 800 milj. kr. Jag förordar att för täckning av eventuella förluster i samband härmed 50 milj. kr. anslås för budgetåret 1992/93.

En del av insatseraa som finansieras inom anslaget är av flerårig karaktär. Jag föreslår därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra utfästelser om högst tre gånger anslagsbeloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för samarbetet med Central- och Östeuropa som jag förordat i det föregående,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 få göra utfästelser intill ett belopp om högst 2 900 000 000 kr.,

3. till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för bud- 247 getåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 994 500 000 kr.

Bilaga till

Regeringens proposition 1991/92:100 Bilaga 4

Utrikesdepartementet

Fakta om Sveriges bistånd - 1990/91

17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

FAKTA OM SVERIGES BISTÅND

- Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd

- Interaationella utvecklingsprogram

- Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA

- Andra biståndsprogram

- Nordiskt biståndssamarbete

- Biståndet fördelat på enskilda länder

- Vissa förkortningar

18 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Prop. 1991/92: lOO

Bil. 4

Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd

UD:s avdelning för interaationellt utvecklingssamarbete .................. . 255

Styrelsen för interaationell utveckling (SIDA)........................................ . 255

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)................................................. 255

Beredningen för interaationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete

(BITS)............................................................................................................ . 256

Styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) ... 256

Swedfund Interaational AB ..................................................................... 257

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centram) ............. 257

Nordiska afrikainstitutet .......................................................................... . 258

Internationella utvecklingsprogram

Bistånd genom det multilaterala systemet

FNs biståndsverksamhet

FNs utvecklingsprogram (UNDP) .......................................................... 261

FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF)..................................................... 264

FNs befolkningsfond (UNFPA) ............................................................. 265

FNs fackorgan (ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO) ........................ 266

FNs barnfond (UNICEF)............................................................................. 269

Internationella finansieringsorgan

Världsbanksgrappen och de regionala utvecklingsbankeraa i Afrika

och Asien ................................................................................................... 272

Interaationella finansieringsbolaget (IFC)............................................... 280

Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) ........................... 281

Nordic Development Fund (NDF)............................................................. 282

Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling

FN:s världslivsmedelsprogram (WFP) inkl. Interaationella bered skapslagret av livsmedel för katastrofinsatser (lEFR) ......................... 283

1986 års livsmedelshjälpskonvention (FAC) ......................................... 285

Interaationella jordbraksutvecklingsfonden (IFAD) ........................... 286

Flyktingbistånd

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) ........................................................ 289

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA).................... 290

Övriga organisationer

252 FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 292

Interaationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) ........................... 293 Prop. 1991/92; 100

UNCTAD/GATT:s interaationella handelscentram (ITC)..................... 294 Bil. 4

Globala Miljöfonden (GEF)........................................................................ 295

Mekongkommittén ................................................................................... 296

Montrealprotokollets interimsfond för u-länder .................................. 296

Bilateralt utvecklingssamarbete

Biståndet till enskilda programländer

Angola.......................................................................................................... 298

Bangladesh ................................................................................................ 303

Botswana...................................................................................................... 307

Etiopien ...................................................................................................... 311

Guinea Bissau ............................................................................................. 315

Indien ........................................................................................................... 320

Kap Verde..................................................................................................... . 325

Kenya ........................................................................................................... . 329

Laos ............................................................................................................ 333

Lesotho......................................................................................................... 337

Mogambique................................................................................................ 341

Namibia ...................................................................................................... 346

Nicaragua ................................................................................................... 351

Sri Länka....................................................................................................... 357

Tanzania........................................................................................................ 361

Uganda ........................................................................................................ 366

Vietnam ...................................................................................................... 371

Zambia ......................................................................................................... 376

Zimbabwe..................................................................................................... 381

Bilateralt bistånd till icke-programländer

Afrika .......................................................................................................... 387

Asien............................................................................................................. 393

Latinamerika................................................................................................. 398

Andra anslagsposter

Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC).................... 403

Regionala insatser i Asien ...................................................................... 404

Regionala insatser i Centralamerika.......................................................... 405

Humanitärt bistånd till södra Afrika ...................................................... 406

Humanitärt bistånd i Latinamerika ......................................................... 407

Katastroföistånd m. m................................................................................. 408

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer........... 411

Särskilda program m. m............................................................................... 414 253

Andra biståndsprogram Prop. 1991/92: lOO

Bil. 4

U-landsforskning......................................................................................... 419

Tekniskt samarbete och u-krediter ......................................................... . 420

Swedfund Interaational AB ..................................................................... 423

Styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd .................................... . 424

Projektbistånd tik vissa länder................................................................... 424

Särskilda insatser i skuldtyngda länder................................................... . 427

Nordiskt biståndssamarbete...................................................................... . 434

Biståndet fordelat på enskilda länder....................................................... 435

Vissa förkortningar..................................................................................... . 442

254 STATLIGA MYNDIGHETER OCH ORGAN Prop. 1991/92: lOO

FÖR SVERIGES BISTÅND " "

UD:s avdelning för intemationellt utvecklingssamarbete

Utrikesdepartementets avdelning för interaationellt utvecklingssamarbete, i dagligt tal "u-avdelningen", ansvarar inom regeringskansliet för det svenska utvecklingssamarbetet.

Avdelningen är organiserad på tre enheter (första enheten ansvarar för det multilaterala biståndet, andra enheten för det bilaterala biståndet och tredje enheten ansvarar för budgetfrågor, allmän u-landsekonomiska frågor, handläggning av bistånd till Central-och Östeuropa samt andra biståndsprogram). Avdelningen har totalt omkring 60 tjänstemän och leds av ett statsråd och en statssekreterare.

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

SIDA, som inrättades år 1965, är ett centralt ämbetsverk under regeringen. SIDA har till uppgift att planera, genomföra och administrera det direkta utvecklingssamarbetet med u-ländema. Detta bistånd omfattar dels samarbetet med 19 programländer, dels andra typer av bistånd, t. ex. katastrofinsatser, bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda svenska organisationer, bistånd till flyktingar och befrielserörelser, miljöinsatser samt humanitärt bistånd och insatser för demokrati.

SIDA leds av en styrelse, som utses av regeringen. Den består av SlDA:s generaldirektör, som är ordförande, och elva andra ledamöter, varav fem representerar riksdagspartier.

SIDA är organiserat på fyra avdelningar med regionalt ansvar, en avdelning för sektorbyråema och en administrativ avdelning. Däratöver finns ett planeringssekretariat och ett informationssekretariat som är direkt underställda verksledningen. SIDA har biståndskontor, som är knutna till den svenska ambassaden, i 17 mottagarländer. På SIDA finns ca 560 anställda, varav drygt 95 vid biståndskontoren.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

Beredningen för u-landsforskning som inrättades år 1975 ombildades år 1979 till en självständig myndighet — styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

SAREC har till uppgift att främja forskning som kan underlätta för u-länderaa att utvecklas mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. Det åligger SAREC att

— främja forskning och bevaka forskningsfrågor inom områden som är betydelsefulla för u-ländema och för utvecklingssamarbetet,

— handlägga frågor rörande samarbete med och biståndsfinansierat stöd till u-ländema på forskningens område samt stöd till u-landsinriktade intemationella forskningsprogram,

— fördela anslag för u-landsforskning i Sverige, och ,--

— ta initiativ till forskningsinsatser inom områden för u-landsforskning. Prop. 1991/92:100 SAREC administrerar fr.o.m. budgetåret 1988/89 ett särskilt stöd till Bil. 4

forskning om AIDS och tropiska sjukdomar. Vid SAREC:s kansli arbetar ett 40-tal anställda.

Beredningen för intemationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

Beredningen för interaationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) inrättades år 1975 under namnet utbildningsberedningen och fick år 1979 ställning som självständig myndighet under utrikesdepartementet.

Beredningen har som uppgift att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i enskilda utvecklingsländer samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag. BITS medverkar i planering och finansiering av olika projekt. Verksamheten omfattar tekniskt samarbete, genom bl. a. konsukinsatser och interaationella kurser i Sverige samt u-krediter.

Det tekniska samarbetet skall huvudsakligen ske med u-länder utanför kretsen av programländer för det bilaterala biståndet. Det syftar i första hand till teknologiöverföring inom områden där Sverige har särskilda föratsättningar i fråga om kunnande och kapacitet. Sedan budgetåret 1989/90 har BITS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa.

U-krediter kan beviljas kreditvärdiga länder bland programländema för svenskt bilateralt bistånd, u-länder med vilka Sverige bedriver tekniskt samarbete eller andra länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målen.

U-kreditema används till finansiering av svenska varor och tjänster i projekt som har utvecklingsfrämjande effekt i u-ländema.

BITS leds av en styrelse som utses av regeringen. Bland dess 11 ledamöter ingår bl. a. två företrädare för riksdagspartier.

Vid BITS finns ca 25 anställda.

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)

Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd bildades år 1991 samtidigt som importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) och SIDAs industribyrå upphörde i sina dåvarande former.

SWEDECORP skall, inom ramen för de generella målen för det svenska biståndet, bidra till en utveckling av näringslivet i u-länder. Genom kun skapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer skall SWEDECORP verka för att gynnsamma föratsättningar skapas för inves teringar och företagande i mottagarländeraa samt främja dessa länders handel bl. a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om av sättningsmöjligheter på den svenska marknaden. Genom samverkan med 256

Swedfund Interaational AB skall SWEDECORP bidra till utvecklingen av Prop. 1991/92:100 bärkraftiga företag i mottagarländeraa. Bih 4

SWEDECORP har till uppgift att vara svensk kontaktpunkt för UNCTAD/GATT:s intemationella handelscentram (ITC) i konkreta frågor som bl. a. rör avsättning av u-landsprodukter på den svenska marknaden.

SWEDECORP leds av en styrelse, som utses av regeringen. Kontoret har ca 50 anställda.

Swedfund Intemational AB

Swedfund Interaational AB tillkom år 1991 genom en ombildning av stiftelsen SWEDFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder). Bolagets huvuduppgifter är att på industriområdet förmedla kontakter mellan svenska företag och intressenter i u-länder och Central- och Östeuropa, bidra till förinvesteringsstudier samt medverka i etablering av samägda företag, s. k. joint ventures, genom insatser i form av aktiekapital, lån- och garantigivning.

Bolaget är ett helägt statlig aktiebolag utan egen personal. Handläggningen av bolagets projektportfölj sköts, i enlighet med ett uppdragsavtal, av styrelsen för interaationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP).

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick sin nuvarande inriktning i juli 1987. Sandö U-centram har till huvuduppgift — att vid Sandöskolan i Kramfors bedriva utbildning i språk och u-landsutbildning som förberedelse för uppdrag i u-land. Styrelsen skak bl. a. samarbeta med myndigheter, organisationer och företag när det gäller förberedelseutbildning för u-landsuppdrag. Styrelsen skall

—anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap,

—ge förberedelseutbildning för fredskårsdeltagare,

—anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder,

—anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk,

—i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i u-länder, samt

—upprätta register över personer som vid Sandö-skolan genomgått den akmänna utbildningen för uppdrag i u-länder. Enterminskursen som Sandö U-centram erbjuder är avgiftsfri. Övrig

utbildning är avgiftsbelagd.

Sandö U-centram gick fr. o. m. budgetåret 1991/92 in i det första året av den treåriga budgetcykeln. Under perioden skall målsättningen för avgiftsbelagd utbildning inom språk och u-landskunskap vara att höja självkost-nadstäckningsgraden med 3 procentenheter, från 75% till 78%.

RRV har på regeringens uppdrag granskat Sandö U-centrams och 257

SIDAs roller inom förberedelseutbildningen samt finansierings- och debi- Prop. 1991/92:100 teringsfrågor. Översynen kommer att remissbehandlas. Bil. 4

Sandö U-centram leds av en styrelse, som utses av regeringen.

En rektor är chef för skolan som har drygt 60 anställda.

Nordiska afrikainstitutet

Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet. Institutet är beläget i Uppsala.

Institutet har till uppgift att i Norden främja studier av och information om afrikanska förhållanden genom att:

—främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika,

—främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare,

—utgöra ett dokumentationscentram för forskning och studier om Afrika,

—informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden. Verksamheten leds av en styrelse samt ett program- och forskningsråd,

som utses av regeringen. 1 program- och forskningsrådet ingår representanter för de övriga nordiska länderaa. Vid institutet finns ett trettiotal anställda, varav 13 tjänster finansieras över förvaltningsanslag inom biståndsramen.

258 INTERNATIONELLA P- 'i: lOO

UTVECKLINGSPROGRAM

Bistånd genom det multilaterala systemet

Det multilaterala systememt består dels av FN-systemet, dels av några fristående interaationella finansieringsorgan.

FN-systemet innefattar ett stort antal institutioner med varierande status och skilda verksamhetsområden. På det ekonomiska och sociala området som behandlas i denna faktabilaga förekommer både en betydande förhandlingsverksamhet och ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bistånd som förhandlingsverksamheten (den normativa verksamheten) behandlas i FN:s ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, samt i FN-systemets centrala organ, generalförsamlingen.

FN:s olika organ och övriga organisationer inom FN-systemet bedriver en omfattande biståndsverksamhet. Denna finansieras från organisationernas reguljära budgetar, UNDP, Världsbanken samt medlemsländeraas frivilliga direkta bidrag. För Sveriges del härrör de frivilliga direkta bidragen dels från UD:s anslag, dels från styrelsen för interaationell utveckling (SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), BITS och Swedecorp.

Inom FN:s biståndsverksamhet har UNDP en central ställning som samordnare och kanal för en stor del av FN:s tekniska bistånd. I samarbete med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på mellan tre och fem år. På faltet genomförs biståndsprojekten i ökande utsträckning av mottagarländeraas regeringar men — än så länge — oftast av olika fack- eller specialorgan. En av FN utsedd lokal samordnare — oftast UNDP:s representant — ansvarar för sammanhållningen av FN-biståndet. Varje organ opererar dock självständigt inom sitt mandat. De organ som har en större verksamhet har i akmänhet egen fältrepresentation.

De interaationella finansieringsorganen, som behandlas i ett särskilt avsnitt i faktabilagan, är de största förmedlaraa av krediter i det multilaterala biståndssystemet. Till finansieringsorganen hör Världsbanksgrappen och de regionala utvecklingsbankeraa. Dessa organ svarar för ca 60% av det totala multilaterala biståndet, varav Världsbanken ca 40%. Dessa siffror anger enbart den koncessionella "mjuka" utlåningen (dvs på mycket lång tid och till mycket låg kostnad), som finansieras av bidrag av gåvokaraktär från medlemsländeraa. Om man därtill lägger den bankmässiga utlåningen blir deras ställning som utvecklingsfinansiärer än viktigare. Ca tre fjärdedelar av de medel som DAC-länderaa under 70- och 80-talen inbetalat till multilaterala biståndsgivande institutioner har gått till utvecklingsbankeraa och deras fonder. Världsbanken har formellt status som expertorgan inom FN-familjen medan regionalbankeraa inte har någon koppling till FN-systemet.

Vidstående organogram ger en översiktlig bild av FN-systemet, inkl. Världsbanken och IMF. De organ som i större omfattning är verksamma på biståndsområdet är markerade med asterisk.

259 Prop. 1991/92:100 Bil. 4

FN-SYSTEMET

Huvudkommittéer

Permanenta kommittéer

Andra

biträdande

organ

Regionala

kommissioner'

Ämbets-

kommissioner

Andra

kommittéer

UNRWA* #

UNCTAD UNICEF' UNHCR' WFP' UNITAR UNDP' UNEP' UNU FN:s specialfonder' Världslivsmedelsrådet HABITAT' UNFPA'

\ FNs huvudorgan

Andra FN-organ

Specialorgan och andra självständiga organisationer inom systemet

O lAEA'

—O ILO* —O FAO * —O UNESCO' —O WHO'

—O IMF

[—O IDA*

O IBRD

-O IFC*

—O ICAO

—O UPU

—O ITU

—O WMO

—O IMO

—O WIPO

—O IFAD *

}—O UNIDO I

•--O GATT

260 FN:s biståndsverksamhet P; 'i: lOO

Bil. 4 Till FN:s frivilligt finansierade operativa verksamhet räknas i första hand UNDP, UNFPA, UNICEF, WFP och IFAD. Nedan redovisas först FN:s samordnande organ inom tekniskt bistånd, UNDP samt UNCDF och UNFPA, vilka formellt är fonder inom UNDP. Därefter redovisas de fackorgan som alltjämt oftast genomför UNDP:s program, samt UNICEF (FN:s barnfond). I separata avsnitt längre fram redovisas några av de större frivilligt finansierade FN-organen såsom WFP och UNHCR samt vissa bidrag inom bl. a. befolknings- och miljöområdet.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som bildades 1966 då två mindre biståndsfonder slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala fond för finansiering av tekniskt bistånd. Hittills har projekten genomförts främst av FN:s fackorgan (ILO, WHO, FAO m. fl.) men avsikten är att u-länderna i ökande utsträckning själva skall ta över genomförandet (s. k. national execution) och att fackorganen skall få en rådgivande roll. UNDP har också ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan med mottagarländeraa.

Verksamhet

UNDP:s uppgift är att främja mottagarländernas utveckling genom olika former av kunskapsöverföring och förinvesteringsstudier. Detta s. k. tekniska bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgivning, stipendier, mindre utrastningsleveranser och konsulttjänster. Expertbiståndet dominerar. Verksamheten omfattar för närvarande omkring 5 900 projekt i 156 länder och områden.

UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogrammering. Denna innebär att man för varje mottagarland fastställer hur mycket bistånd från UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. I samarbete mellan mottagarlandet och UNDP:s fältkontorschef utarbetas sedan ett landprogram för hur medlen skall utnyttjas. Detta program fastställs av UNDP:s styrelse.

Storleken på varje mottagarlands program bestäms främst av brattonationalinkomsten per capita och befolkningens storlek. Vart femte år fastställs fördelningen för nästkommande programperiod ("femårsplan").

De fattigaste u-länderaa — med en brattonationalinkomst per capita på högst 750 dollar i 1983 års siffror - fick under programperioden 1987- 91 80% av UNDP:s länderfördelade resurser. 261

Under den femte programperioden 1992-96 kommer denna politik att Prop. 1991/92: 100 fortsätta och förstärkas. 87% av UNDP:s länderfördelade resurser skall då Bil. 4 gå till länder med en per capita —inkomst under 750 dollar i 1989 års siffror och 13% till övriga länder. 55% av de länderfördelade resursema skak tikfaka de minst utvecklade länderaa. Biståndet till u-länder med relativt hög BNP/capita trappas gradvis av för att helt upphöra efter en per capita inkomst över 6 000 dollar.

UNDP har sedan 1972 ett särskilt program för de minst utvecklade länderaa. Under 1990 uppgick bidragen till detta särskilda program till 12,8 milj. dollar. Fr. o. m. 1991 kommer dessa bidrag i stort sett att upphöra. Bidragsgivarna anser att man når bättre de minst utvecklade ländema genom UNDP:s allmänna resurser än genom denna relativt begränsade fond. Utbetalningama från UNDP:s allmänna resurser till de 42 minst utvecklade länderaa var 1990 ca 340 milj. dollar. Som nämnts ovan kommer 55% av UNDP:s länderfördelade resurser att tillfalla dessa länder fr.o.m. 1992.

1990 presenterade UNDP för första gången Human Development Report, som väckt uppmärksamhet genom sitt nya sätt att mäta mänsklig och social utveckling. 1 Human Development Report 1990 presenterades ett utvecklingsindex (Human Development Index) som komplement till BNP/capita för att mäta länders utvecklingsnivå. Indexet beräknades genom att väga samman varje lands statistik för förväntad levnadslängd, alfabetiseringsgrad och köpkraft per capita. I Human Development Report för 1991 kompletteras detta index med ett mått på medborgaraas frihet i respektive land (Freedom Development Index). Beräkningen sker genom att respekten för 40 olika individuella fri- och rättigheter studeras. UNDP understryker i sin analys av materialet att detta visar att politisk vilja mer än ekonomisk utvecklingsnivå är avgörande för sociala framsteg.

Introducerandet av ett "frihetsindex" i Human Development Report har kritiserats starkt av många u-länder för att vara ett uttryck för västerländska värderingar. Viss kritik har vidare riktats mot det statistiska underlaget, som anses bristfälligt. Sverige har, i likhet med andra i- och vissa u-länder, välkomnat att UNDP med Human Development Report lagt granden för ett analysinstrament som på ett flerdimensionellt sätt kan mäta begreppet utveckling. Sverige har också bidragit till finansieringen av Human Development Report med 1,4 milj. kr.

Organisation

UNDP:s högsta beslutande organ är styrelsen (Goveming Council), som har 48 medlemmar. Av dessa representerar 27 u-länder, 17 västliga i-länder och 4 östeuropeiska länder. Sverige var senast medlem i styrelsen 1989 — 91 och kommer enligt nordisk rotationsordning att söka inträde på nytt under perioden 1993 — 96. Styrelsen bestämmer bl.a. fördelningen av UNDP:s resurser och fastställer landprogrammen.

UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets teknis ka biståndsprogram (Department of Technical Coopération for Develop ment, DTCD), FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolkningsfond, FN:s 262

Sahel-kontor (UNSO), FN:s kvinnofond, FN:s fond för vetenskap och Prop. 1991/92:100 teknik, FN:s naturresursfond samt en rad andra specialfonder. Bil. 4

UNDP:s sekretariat ligger i New York och har för närvarande omkring 610 fast anställda. Det leds av administratom Wikiam H. Dräper III från USA.

Under 1970-talet ägde en omfattande decentralisering av UNDP:s verksamhet ram. Tyngdpunkten i arbetet med att förbereda och genomföra landprogrammen förlades till 115 — nu 113 — fältkontor med för närvarande omkring 3 500 anställda. Fältkontoren leds av s. k. "resident representatives" (fältkontorschefer), som även har till uppgift att samordna andra FN-organs biståndsverksamhet i landet. De är oftast också FN:s fasta representant i respektive land och fungerar som FN:s "ambassadör" i landet.

Finansiering

UNDP:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. De uppgick 1972 till 268 milj. dollar och 1980 till 693 milj. dollar. Ökningen var således ganska snabb. För programperioden 1982—1986 föratsattes UNDP:s också öka med 14% per år och sammanlagt nå upp fill 6,7 miljarder dollar. Resurserna minskade emellertid under början av åttiotalet så att det blev nödvändigt att skära ner verksamheten till 55% av den ursprangligen planerade. Denna utveckling svängde under 1980-talets senare hälft. Under 1990 var bidragen till UNDP ca 1049 milj dollar mot ca 650 milj. dollar 1984. Under programperioderna 1987 — 91 och 1992 — 96 räknar man med en åriig tillväxt av bidragen på 8% i stället för 14% som tidigare.

UNDP:s verksamhet försvåras av att programmet i praktiken gör femåriga biståndsutfastelser gentemot mottagarländeraa medan givarländerna, med få undantag, endast lämnar ettåriga bidragsutfästelser. Sverige har därför sedan länge verkat för att alla bidragsgivare, liksom Sverige, skall lämna fleråriga utfästelser.

De största enskilda bidragsgivarna till UNDP är för närvarande USA, Sverige, Danmark, Japan och Nederländeraa. Norge och Tyskland ger också stora bidrag. De fyra nordiska länderaa svarade 1990 gemensamt för ca 33% av de ordinarie bidragen till UNDP.

Sverige har kalenderåret 1991 lämnat ett ordinarie bidrag på 600 milj. kr. till UNDP. Ytterligare 50 milj. kr. har avsatts särskilt för insatser som syftar till att ytterligare främja en effektiv verksamhet inom UNDP i linje med de svenska biståndspolitiska målen. Det svenska bidraget utgjorde ca 10% av UNDP:s resurser.

Vidare har Sverige för kalenderåret 1991 lämnat ett bidrag på 25 milj. kr. till FN:s Sahel-kontor (UNSO). UNSO, som tikkom 1974 som en fond under UNDP, har till uppgift att hindra markförstöring och förbättra naturresurshushållningen i torrområden i Sahel. UNSO har en budget på ca 25 milj. US dollar. Den svenska andelen av budgeten motsvarar 16%.

263 Reformplaner inom FN:s biståndsverksamhet Prop. 1991/92:100

FN:s biståndsverksamhet och arbetsfördelningen mellan dess olika aktörer ' ' har diskuterats åtskilligt de senaste åren. Tiden är mogen för reformer. Det råder enighet om att UNDP inte har kunnat spela den roll som central finansiär och samordnare av FN-systemets tekniska bistånd som tanken var när riktlinjema för det nuvarande systemet drogs upp 1970. Från att ha finansierat knappt två tredjedelar av FN-systemets tekniska bistånd i början av 1970-talet svarar UNDP numera endast för cirka en tredjedel. Världsbanken dominerar, inte bara när det gäller investeringar utan även beträffande tekniskt bistånd. Kunskapsöverföring med hjälp av långtidsexperter är inte längre relevant för de flesta u-länder. De bör själva ta över ansvaret för projektgenomförande och samordning av biståndet (s. k. "national execution"). FN-biståndets uppgift bör vara att bistå ländema att bygga upp förmågan att göra detta. Fackorganens roll bör vara rådgivande snarare än projektgenomförande. De bör tillhandahålla kvalificerad teknisk expertis under korta perioder. Projektbistånd bör ersättas av programbistånd.

På sikt måste FN-systemets biståndsverksamhet reformeras på detta sätt för att ha relevans för u-ländema. UNDP har börjat på förändringens väg genom att införa ett nytt system att betala fackorganen och andra projekt-genomförare. Enligt det nuvarande systemet som gäker t.o. m. 1991 betalar UNDP 13% av projektkostnaderaa i avgift till dem som utför UNDP-projekten, vare sig kostnaderaa är högre eller lägre. I det nya systemet skall ansvaret för projektgenomförande gradvis skall övergå till mottagarländema ("national execution") och fackorganens uppgifter blir mer tekniska än administrativa.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)

FN:s kapitalutvecklingsfond tillkom 1966 med uppgift att ge gåvobistånd eller lån på förmånliga villkor till småskaliga investeringsprojekt i u-länderna.

Hösten 1973 beslöt generalförsamlingen att kapkalutvecklingsfonden i fortsättningen endast skulle finansiera projekt i de minst utvecklade u-länderna, inriktade på folkflertalets basbehov (bostad, kläder, mat, undervisning och grandläggande hälsovård). 1985 bestämdes att fonden skulle börja använda sina möjligheter att ge lån på förmånliga villkor, en möjlighet som dittills inte utnyttjats.

Verksamhet

Fondens projekt skall enligt målsättningen nå de fattigaste människorna i

de fattigaste u-länderaa. Fonden arbetar också i några få länder utöver de 264

minst utvecklade länderaa. Projekten skall utformas så att befolkningen Prop. 1991/92:100

aktivt deltar i deras genomförande. Fonden kan ta hand om projekt som Bil. 4

andra givare bedömer vara för små. Den har ett tak på 5 milj. dollar för

enskilda projekt. Fonden finansierar för närvarande omkring 240 projekt i

47 länder till ett värde av 445 milj. dollar. Under fondens 20 första

verksamhetsår har de viktigaste områdena varit jordbrak, vatten och

transporter, men man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och

sjukvård, energi, bostäder och utbildning.

Organisation

Fonden är underställd UNDP:s styrelse och arbetar i huvudsak genom UNDP:s fältorganisation. Ny chef 1991 är tysken R. Helmke.

Finansiering

Fonden finansieras genom frivilliga bidrag. Bidragen för 1990 beräknas tik ca 40,8 milj. dollar jämfört med drygt 28 milj. dollar under år 1980. De största bidragsgivaraa är några mindre industriländer, men 27 av de 40 länder som bidrog 1989 var u-länder. Sveriges bidrag under kalenderåret 1991 uppgick till 55 milj.kr, vilket innebär en andel om ca 21 %. Sverige och Nederiändema är de största bidragsgivaraa.

FN:s befolkningsfond (UNFPA)

Efter beslut av generalförsamlingen inrättades år 1967 en särskild fond för FN:s insatser på befolkningsområdet. Fondens operativa verksamhet har pågått sedan år 1969.

Verksamhet

Fondens funktion är finansiek och rådgivande. Sedan år 1973 är fondens övergripande uppgift att leda och samordna FN-systemets insatser på befolkningsområdet. Fonden sammankallar även tik intemationella befolkningskonferenser som t.ex. Interaational Foram on Population i Amsterdam hösten 1989. FN:s generalsekreterare har utnämnt fondens exekutiv direktör till generalsekreterare för en FN-konferens om befolkningsfrågor 1994, en uppföljning av befolkningskonferenseraa 1974 och 1984.

Fondens verksamhetsområden är familjeplanering, befolkningsstatistik, folkbokföringssystem, utbildning, forskning och information. Fonden samarbetar t. ex. med WHO:s globala AIDS-program och liknande pro gram. En växande andel av projekten genomförs av mottagariänderaa själva med stöd av fonden. 265

Ca 75% av programresurserna avsattes år 1990 för projekt i 56 priorite- Prop. 1991/92:100 rade länder. Av dessa länder ligger 31 i Afrika. Familjeplaneringsinsatser Bil. 4 fortsätter att vara fondens mest centrala område. Fonden samarbetar med givarsamfundet, inklusive det amerikanska biståndsorganet US-AID, för att öka och säkerställa tillgången på familjeplaneringsservice i u-länderaa. Befolkningsfrågoraas direkta samband med miljöfrågoraa präglar fondens policy och verksamhetsprofil. Kvinnors villkor, status och delaktighet i samhällslivet genomsyrar likaledes fondens arbete.

Organisation

Fonden är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga arbetsprogrammet, budget och finansplan samt landprogram. Chef för UNFPA är sedan april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens huvudkontor ligger i New York. På ett femtiotal av UNDP:s landkontor leds UNFPA-arbetet av en fältrepresentant för fonden. Ca en tredjedel av personalen är verksam vid fäkkontoren.

Finansiering

UNFPA:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. För år 1990 uppgick regeringsbidragen från ett 100-tal länder till 205,8 milj. US dollar, en ökning med drygt 26 miljoner från föregående år. De sju största bidragsgivaraa var Japan, Nederländeraa, Tyskland, Norge, Sverige, Finland och Danmark. USA, som tidigare bidrog med ca en fjärdedel av UNFPA:s inkomster, har sedan år 1986 hek dragit in sitt bidrag med hänvisning till fondens insatser i Kina, vilka USA uppfattar som stöd tik abort som påtvingat preventivmedel. Dock samarbetar UNFPA och det amerikanska biståndsorganet US-AID, som har en större budget för befolkningsinsatser än fonden.

UNFPA har kritiserats av FN:s revisorer för onödigt omfattande reservationer. Från 1989 har projektanslagen ökat och en större del av reserverade medel kunnat tas i brak. Projektanslagen uppgick 1990 till totalt 210,9 milj. US dollar, medan inkomstema för samma år uppgick enligt preliminära beräkningar till 212,4 milj. US dollar.

Det svenska bidraget under budgetåret 1990/91 var 125 milj.kr., en ökning om 10 milj.kr. sedan budgetåret 1989/90. Det svenska bidraget utgör därmed drygt 9 % av UNFPAs budget.

FN:s fackorgan

Grandprincipen för FN:s tekniska bistånd och kunskapsöverföring är att detta skall samlas till och samordnas av UNDP, som också ska stå för faltnärvaron och garantera att u-ländemas egna prioriteringar sätts i främ sta rammet. Hittills har gällt att UNDP främst bör utnyttja olika fackor gan som genomförare av projekt inom sina kompetensområden. Samtidigt lämnas även tekniskt bistånd i fackorganens egen regi. Fackorganen är ju självständiga FN-organ inom sina ansvarsområden med egna styrelser, 266

årskonferenser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom FN-systemet Prop. 1991/92: 100 oklar. Enligt beslut i UNDP 1990 och 1991 skall dess tekniska bistånd i allt Bil. 4 högre utsträckning användas av mottagarländeraa som på ett friare sätt skall bestämma hur UNDP-fmansierat bistånd skall genomföras (s. k. "national execution"). Vidare skall fackorganen i högre grad bistå med expertis och i mindre utsträckning engagera sig i förvaltningen av hela biståndsprojekt. Det nordiska FN-projektet har studerat frågeställningen och lämnat värdefuka bidrag till att effektivisera FN:s tekniska bistånd. Därigenom skulle fackorganens roll av "center of excekence" betonas. Hur ett sådant system skall se ut är ännu inte faststäkt i detalj. Fackorganens reguljära budget finansieras genom medlemsavgifter. Däratöver har flertalet fackorgan en frivikigt finansierad budget till vilken givaraa ger öronmärkta bidrag. I vissa fall är den frivilligt finansierade budgeten större än den reguljära.

1 tabell 1 redovisas de svenska frivikiga bidragen till FN-organ, vilka inte behandlas på annat stäke under anslaget C 1.

Interaationella arbetsorganisationen (ILO)

ILO, som är en av de äldsta medlemmaraa i FN-familjen, har som övergripande målsättning att verka för varaktig fred grandad på social rättvisa. ILO skiljer sig från övriga FN-organ genom sin trepartsstraktur — såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare är representerade. ILO har 150 medlemmar. ILO:s generaldirektör är sedan mars 1989 belgaren Michel Hansenne. ILO:s biståndsverksamhet är i huvudsak inriktad på utveckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Sverige ger föratom ett reguljärt bidrag även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand koncentrerade till två regionala projekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande inriktning, projektet "Se om Ditt företag", ett av Sveriges Arbetsgivareförening utarbetat utbildningspaket samt några sysselsättningsinsatser på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmarknadsdepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges medlemskap i ILO.

FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kukur (UNESCO)

UNESCO bildades år 1945 och bidrar till fred och säkerhet genom att främja samarbete mellan nationeraa på de kulturella, utbildningsmässiga och vetenskapliga områdena. Respekten för mänskliga rättigheter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras, kön, språk eller religion är viktiga målsättningar. En annan är att utrota analfabetismen fram till sekelskiftet. Det svenska biståndet till UNESCO består dels av ett reguljärt bidrag, dels av frivilliga bidrag. UNESCO genomgick en förtroendekris i början av 1980-talet, som bl.a. ledde till att USA och Storbritannien lämnade organisationen. UNESCO:s generaldirektör är sedan år 1987 spanjoren Frederico Mayor. Utbildningsdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNESCO, som har 158 medlemmar.

19 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga 4

FN:s livsmedels- och jordbraksorganisation (FAO) Prop. 1991/92:100

FAO, FN:s livsmedels- och jordbraksorganisation, bildades år 1945 och är FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det interaationella samarbetet inom jordbraks-, skogsbraks- och fiskesektoreraa. Inom organisationen finns en omfattande statistik- och databas. Det bör noteras att Sovjetunionen och några andra öststater inte tillhör de 158 medlemmarna av FAO. Generaldirektören för FAO är sedan år 1976 libanesen Edouard Saouma.

FAO har utöver sitt reguljära program ett faltprogram finansierat genom UNDP och frivilliga bidrag, som huvudsakligen är förlagt till u-länderaa. Det reguljära programmet uppgår idag tik något mindre än hälften av den totala budgeten. Fältprogrammet syftar framför akt till att genom tekniskt bistånd förbättra föratsättningaraa för livsmedelsproduktionen inom u-länderna. Sverige har gett visst stöd till faltprogrammet genom SIDA, främst då det gäller projekt av försöks- och metodutvecklingskaraktär. Under senare år har Sverige och flera andra länder riktat omfattande kritik mot FAO:s ledning och styrformer samtidigt som organisationens tekniska kompetens delvis ifrågasatts. Jordbraksdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i FAO.

Världshälsoorganisationen (WHO)

WHO grandades år 1946. Idag är 166 länder medlemmar. Generalsekreterare är sedan år 1988 japanen Nakajima. Organisationens huvudmålsättning är att genom normativt arbete och bistånd förbättra hälsotillståndet.

Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor inom ett brett spektram från hälsoupplysning till sofistikerad diagnostik och behandling.

WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhälsovård. Strategin för att genom främst primärhälsovården uppnå målet hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ata år 1978.

Sverige har genom åren initierat och varit en av de största bidragsgivarna till WHO:s centrala program som står de svenska biståndspolitiska målen nära.

Socialdepartementet har huvudansvaret för det svenska medlemskapet i WHO. SIDA, SAREC och UD samarbetar nära med WHO i biståndsfrågor.

FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO)

År 1967 påbörjades UNIDO:s verksamhet efter beslut av FN:s generalförsamling. 1986 fick UNIDO stäkning som självständigt fackorgan. 150 länder är medlemmar. Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., Filippinerna.

UNIDO:s uppgift är att genom tekniskt bistånd, kurser, seminarier, studier och hjälp tik finansiering främja u-ländemas industrialisering.

Särskild vikt fästs vid strakturomvandlings-, rehabiliterings-och utbild- -,.

ningsfrågor. Inom ramen för ett system med branschkonsultationer möts Prop. 1991/92:100 företrädare för regeringar och näringsliv. Bil. 4

UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet bekostas till stor del av UNDP och faltrepresentationen tillhör UNDP-kontoren. Från svensk sida ges föratom det reguljära bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand inriktade på miljöområdet.

Industridepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i UNIDO.

Tabell 1: Bidrag år 1990 till vissa FN-organs biståndsbudget enligt FNrs statistik (miljoner US dollar)

Samtliga 1

än-

Sveriges fri-

ders frivi

lliga

vill

iga bidrag

bidrag

ILO

51,3

2,9

UNIDO

52,4

1,1

UNESCO

29,9

1,8

WHO

161,9

29,4

Samtliga länders

Sveriges bidrag

bidrag via

den

via 1

den regul-

reguljära

budgeten

jära

budgeten

ILO

177,7

2,0

UNIDO

89,1

1,0

UNESCO

141,7

3,1

WHO

335,6

3,7

FN:s frivilliga fonder

*" • I c •

FN:s barnfond (UNICEF)

UNICEF upprättades av FN:s generalförsamling år 1946. Fondens uppgift var då att lämna katastrofhjälp till bara och mödrar i det krigshärjade Europa. Mandatet ändrades senare till att främst omfatta långsiktig ut vecklingshjälp till bara och mödrar i u-länder. UNICEF samarbetar idag med över 120 länder, främst genom fleråriga landprogram för utveckling. Programnivån och inriktningen styrs av dödligheten bland bara under fem år, baratäthet och antal födda bam samt BNP per capita. UNICEF arbetar för att sociala indikatorer skall tas med som komplement till de ekonomis ka och vara vägledande för uppföljning av utvecklingen. 269

Verksamhet Prop. 1991/92:100

UNICEF bygger sin verksamhet på en stark fältorganisation och politisk ""• ■*

mobilisering till aktivt dekagande. Ett resultat av denna målsättning var

barntoppmötet 1990 vars syfte var att föra upp bamens situation på såväl

de nationella som internationella politiska dagordningarna. De långsiktiga

landprogrammen har ökat UNICEF:s engagemang i utvecklingsfrågor som

t ex strakturanpassning, utbildning, vattenförsörjning, kvinnors situation

och AIDS-epidemins sociala och ekonomiska effekter på bara. UNICEF

fortsätter att förstärka sin kapacitet i Afrika och att öka insatseraa i t.ex.

Latinamerikas slumområden. UNICEF ansvarar dessutom för betydande

insatser i katastrofsammanhang.

Fonden samarbetar med andra FN-organ samt med frivilligorganisationer; med världshälsoorganisationen, WHO, för att bygga ut primärhälsovården, med UNESCO för särskik flickors och kvinnors läskunnighet, med UNFPA inom familjeplanering etc. Inom ramen för FN:s samordnade katastrofinsatser ansvarar UNICEF tillsammans med t.ex. WHO ofta för hälsovård och vattenförsörjning.

En viktig uppgift för UNICEF är att finna nya vägar för att tillgängliga resurser skall komma nödlidande bara rant om i världen till godo. Ett arbetssätt är att föra fram enkla och billiga metoder för att radikalt minska dödligheten i barasjukdomar och diarréer. Målet är att halvera baraadödligheten och därmed också på sikt medverka till en begränsning av födelsetalen. De långsiktiga insatsema inom hälso- och sjukvård, vattenförsörjning, utbildning, kvinnors delaktighet i utvecklingsarbetet, nutrition och familjeplanering kompletteras med kampanjer. Hjälp till bam i särskilt svåra omständigheter; bam i väpnade konflikter särskilt i Mellanöstem och södra Afrika, bam som utsätts för övergrepp och gatubara är en växande verksamhet. FN-konventionen om baraets rätt kommer att innebära ökade krav på UNICEF för att göra det möjligt för u-länder att leva upp till konventionen. Den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn innebär också åtaganden för bams överlevnad och utveckling som u-länder kommer att söka UNlCEF:s stöd till.

Organisation

UNlCEF:s styrelse (Executive Board) består av representanter för 41 stater med en majoritet för u-länder. Styrelsen sammanträder årligen. Den granskar och drar upp riktlinjer för verksamheten och fördelar medel till fondens program.

James Grant, USA, är utsedd tik exekutivdirektör för en tredje ämbets-period till år 1995. UNlCEF:s huvudkontor är föriagt till New York. Dessutom finns ett Europa-kontor i Geneve samt UNICEF:s leverans-central, UNIPAC, i Köpenhamn. Närmare 80% av personalen arbetar i fält, fördelade på drygt 200 platser.

270 Finansiering Prop. 1991 /92:100

UNlCEF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag, huvudsakligen från regeringar. De sammanlagda inkomsteraa uppgick år 1989 till 667 milj. US dokar, 1990 tik 821 milj. US dollar och beräknas 1991 öka tik 858 milj. US dollar. Regeringsbidragen utgjorde år 1989 ca 75% av fondens resurser. Nationalkommittéer och andra enskilda bidragsgivare svarar för återstoden. Bidragen från nationalkommittéer finansieras främst genom försäljningen av UNlCEF-kort. Den reguljära landprogramverksamheten (ca 63%) finansieras av ordinarie bidrag. UNICEF:s särskilda insatser, både katastrofhjälp och vissa långsiktiga projekt, finansieras genom tilläggsbidrag.

Det svenska ordinarie bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår tik 340 milj. kr. Via SIDA lämnas däratöver bidrag för särskilda insatser och katastrofhjälp, ca 335 milj.kr. under verksamhetsåret 1990/91. Sverige är den största enskilda givaren när man slår ihop såväl ordinarie som särskilda bidrag. Andra stora bidragsgivare är USA, Italien, Norge och Canada.

271 Internationella finansieringsorgan

,: WOHLJ) BAMK ||

Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika

De internationella utvecklingsbankeraa och -fonderaa lämnar finansiellt bistånd främst i form av förmånliga lån. Dessutom lämnar de tekniskt bistånd. Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken (IBRD), som även utgjort modell för uppbyggnaden av övriga utvecklingsbanker. Medan Världsbanken är verksam i alla världsdelar arbetar den Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) i Afrika inkl. Nordafrika, Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) i Asien och Oceanien och Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) i Latinamerika och Karibien. Totalt uppgår utlåningen från utvecklingsbankeraa och deras fonder till drygt 30 miljarder US dollar per år.

Tabell 2: Fakta om de internationella utvecklingsbankerna och -fonderna

Tillkom år

Antal medlemsländer

Antal anställda

Huvudkontor

Världsbanken (IBRD)

1946

155

6 597

Washington

Internationella

utvecklingsfonden

(IDA)

1960

139 Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)

1963

76

1 030

Abidjan

Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)

1972

26 Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)

1966

52

1 668

Manila

Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)

1974

52

272 Tillkom år

Antal medlemsländer

Antal anställda

Huvudkontor

Interamerikanska

utvecklingsbanken

(IDB)

1959

44

1 742

Washington

Fonden för särskild verksamhet (FSO)

1959

44

Utvecklingsbankeraa fungerar som ett mellanled mellan den interaationella kapitalmarknaden och u-ländema. Bankeraa lånar upp och vidareför-medlar lån på villkor som är förmånligare än vad de allra flesta u-länder på andra sätt skuke kunna få. Detta beror på att medlemsländeraa fungerar som garanter för utvecklingsbankeraas eget kapital.

Många av de fattigare u-länderaa saknar emellertid den nödvändiga återbetalningsförmågan även när det gäller utvecklingsbankeraas relativt förmånliga lån. För att kunna bistå också dessa länder har som ett komplement till banklånen krediter från utvecklingsfondema tillkommit. Fonderna lämnar lån på mycket förmånliga villkor. Kreditema från IDA, AfDF och AsDF löper utan ränta och har en lång löptid med en avsevärd amorteringsfri period. I IDB/FSO tas en ränta ut uppgående till 1-4%, men även där är vikkoren i övrigt mycket gynnsamma. Gåvoelementet i fondemas långivning blir härigenom ca 75%.

Organisation

Bankemas/fonderaas högsta beslutande organ är guveraörsstyrelsen (Board of Goveraors). Den är sammansatt av regeringsrepresentanter för samtliga medlemsländer. Styrelsen möts en gång per år. Däremellan handhas det löpande arbetet av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som möts en eller flera gånger i veckan (i AfDB en gång i månaden). Eftersom antalet medlemsländer överstiger antalet platser i direktörsstyrelsen ingår de flesta länder i röstgrapper. En direktör representerar således i regel flera länder.

De nordiska ländema ingår i samtliga banker i samma röstgrapp (Island är dock inte medlem i de regionala utvecklingsbankeraa). De bildar i väridsbanksgrappen en egen röstgrapp men är i AfDB/AfDF sammanförda med Schweiz och Indien, i AsDB/AsDF med Canada och Nederländerna och i IDB/FSO med Belgien, Italien, Nederiändema, Storbritannien och Tyskland.

1 världsbanksgrappen är för närvarande den nordiske direktören från Norge. Vid hans kontor tjänstgör en svensk som rådgivare. I AfDB/AfDF företräds röstgrappen för närvarande av Norge, med en svensk som biträ dande direktör. Röstgrappen i AsDB/AsDF företräds av en kanadensisk direktör och en norsk biträdande direktör. I IDB/FSO är en italienare och en holländska för närvarande röstgrappens representanter i styrelsen. 273

Rösträtten är i princip vägd i förhållande till andel tecknat kapital resp. Prop. 1991/92: 100 lämnade bidrag. För att ge de många små och fattiga ländema ett större Bil. 4 inflytande tikdelas varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoende av landets kapital- och bidragsandelar. Det senare gäller dock inte IDB/FSO. De svenska andelama framgår av tabellema 4 och 5.

U-länderna har störst röststyrka i Afrikabanken och -fonden med 63% resp. 50% av röststyrkan. 1 IDB/FSO är siffran 54%. 1 IBRD/IDA och AsDB/AsDF ligger motsvarande siffra för u-länderaa i intervallet 37-45%.

Enligt en mer eller mindre uttalad regel har chefskapet i Världsbanken alltid tillfallit en amerikan, i AsDB alltid en japan, i AfDB en afrikan och i IDB en latinamerikan. Lewis T. Preston är nyutnämnd chef för Världsbanken, Babacar N'Diaye från Senegal är AfDB:s president sedan 1985 och Kimimasa Taramizu tilkrädde chefsposten i AsDB i november 1989. Uraguayanen Enrique Iglesias är president i IDB sedan 1988.

Finansiering och lånevillkor

Utvecklingsbankemas utlåningsverksamhet sker till helt övervägande del med medel upplånade på den interaationella kapitalmarknaden. Av medlemsländeraas kapitalinsatser inbetalas endast en mindre del medan resterande andel utställs som garanti för utvecklingsbankemas upplåning. Utvecklingsbankeraas ufiåningsvillkor bestäms i huvudsak av de upplåningsvillkor de kan uppnå.

Tabell 3: Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor

Bank Löptid Ränta per 1 juni 1990

IBRD 15-20 år 7,73 % 1)

AfDB 12-20 år 7,93 %

AsDB 10-30 år 6,50 %

IDB 15-30 år 7,69 %

1) Avser per den 30 juni 1991

Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på olikheter beträffande låntagar-länderaas utvecklingsnivå och/eller projektets karaktär.

274 Tabell 4: Utvecklingsbankernas tecknade kapital och utestående upplåning Prop. 1991/92:100 per den 31 december 1990 Bil. 4

IBRD (1)

AfDB

AsDB

IDB

Tecknat kapital

(miljoner US dollar)

139 120

21 246

22 884

40 994

Inbetalt kapital

9 393

2 503

2 763

2 836

Utestående

upplåning

(miljoner US dollar)

84 797

5 064

8 215

17 273

Sveriges andel av

tecknade kapitalet

(procent)

1,30

1,38

0,15

0,16

Sveriges röstandel

(procent)

1,28

1,41

0,53

0,17

1) Avser per den 30 juni 1991.

Till skillnad från bankeraa finansieras fonderaas verksamhet genom gåvobidrag från i första hand i-ländemas regeringar. Sedan mitten av 1970-ta-let har också vissa OPEC-länder och andra rikare u-länder tillkommit som bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs för en period av tre till fyra år i taget i samband med s. k. påfyllnadsförhandlingar där även ingående diskussioner kring fondemas policyinriktning och användning av medel äger ram. IDA har vidare under en rad år tillförts en del av IBRD:s nettoinkomst. AfDB lämnar bidrag till AfDF i samband med resurspåfyllnader.

Utlåningen från fonderaa sker på mycket förmånliga villkor. IDA lämnar utvecklingskrediter med en löptid på 35 eller 40 år. IDA:s krediter är räntefria med en administrationsavgift på 0,75%. AfDF lämnar räntefria utvecklingskrediter och med en löptid på 50 år med en administrationsavgift på 0,75 %. AsDF:s räntefria utvecklingskrediter löper på 40 år med en avgift på 1 % för de länder som enbart lånar från fonden. För de länder som får låna både från AsDB och AsDF gäller 35 år. De tio första åren är amorteringsfria vid lån från IDA, AfDF och AsDF. Vid utlåning från IDB:s fond för särskild verksamhet gäller en ränta på 1 —4%, en administrationsavgift på 0,5%, 20-40 års löptid och en amorteringsfri period på 5-10 år.

275 TabeU 5: Inbetalda bidrag till utvecklingsfonderna per den 31 december Prop. 1991/92:100 1990 Bil. 4

IDA (1) AfDF AsDF FSO

Ackumulerade totala bi- 68 861 7 872 13 865 8 702 drag (miljoner US dollar)

Ackumulerade svenska bidrag 1 911 389 136 31 (miljoner US dollar)

Sveriges bidragsandel under

innevarande påfyllnadsperiod 2,62 4,5 1,37 0,35

(procent)

Sveriges röstandel under

innevarande påfyllnadsperiod 2,05 2,56 0,53 0,17

(procent)

1) Avser per den 30 juni 1991.

Utlåningsvolym

Storleken på det tecknade kapitalet i respektive utvecklingsbank och på bidragen tik respektive utvecklingsfond avspeglar deras utlåningskapacitet.

Tabell 6: Utvecklingsbankernas och -fondernas utlåningsvolym

Total ackumulerad

utlåning t.

0. m.

Utlåning år 1990

31 december

(miljoner US dollar)

(miljoner US

; dollar)

IBRD

203 054(1)

392(2)

IDA

64 515(1)

293(2)

IBRD/IDA

267 569(1)

685(2)

AfDB

11 613

158 AfDF

7 050

093 AfDB/AfDF

18 663

251 AsDB

21 507

492 AsDF

11 062

480 AsDB/AsDF

32 569

972 IDB

35 021

315 FSO

10 475

517 IDB/FSO

45 496

1) Avser per den 30 juni 1991.

2) Avser 1 juli 1990-30 juni 1991

Fördelning av utlåningen pä länder

Utvecklingsbankeraa och -fonderaa riktar sig till mottagarländer som be finner sig på olika utvecklingsnivåer och har varierande kreditvärdighet. Det finns dock en strävan vilken särskilt utmärker utvecklingsfonderaa att bistå de fattigare länderaa, dvs. de med en lägre brattonationalinkomst per 276

capita. Sålunda går ca 85% av IDA:s utlåning till länder med en BNI per Prop. 1991/92:100 capita under 580 US dollar (1989 års penningvärde). Även IBRD:s utlå- Bil. 4 ning till denna grapp har blivit relativt sett större under det senaste årtiondet.

För att förstärka resursbasen för världsbanksgrappens utlåning till de fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara upprättades under perioden 1985 — 1987 Världsbankens särskilda Afrikafacilitet. Till denna fond, som administrerats av IDA, bidrog ett antal givarländer med totalt 1,5 miljarder US dollar (motsvarande omkring 10 miljarder kronor). Sverige utläste ett bidrag på 440 milj.kr. Hösten 1987 tog Världsbanken initiativ tik ett särskilt handlingsprogram för vilket man sökt givamas stöd för de strakturanpassningsprogram som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtyngda länder i Afrika söder om Sahara. Sverige lämnar bidrag till detta program.

Även i regionalbankeraa och -fondema finns en stark strävan att bistå de fattigaste medlemsländema och gynna låginkomstgrapper. Längst i detta avseende har IDB kommit. Man har i denna bank en fastlagd målsättning att minst 50% av bankens resurser skak inriktas på projekt som särskilt gynnar fattiga befolkningsgrapper. De fem största låntagar-ländernas andel av bankernas och fonderaas totala utlåning t. o. m. år 1990 (som framgår i tabek 6) redovisas i tabell 7:

Tabell 7: Utvecklingsbankernas och -fondernas fem största låntagarländer per den 31 december 1990 (miljoner US dollar)

Dessa länders procentuella andel av totala utlåningen

IBRD(l)

IDA( 1)

AfDB

AfDF

AsDB

Indien

15 589

Mexico

14 389

Indonesien

14 087

Brasilien

12 711

Turkiet

8 821

Indien

18 056

Bangladesh

5 697

Kina

5 169

Pakistan

3 470

Ghana

1 983

Marocko

1 300

Nigeria

1 027

Elfenbenskusten

941 Tunisien

813 Zaire

798 Etiopien

558 Zaire

409 Mali

332 Sudan

304 Tanzania

269 Indonesien

6 027

Filippinerna

3 423

Pakistan

2 682

Indien

2 361

Sydkorea

2 320

46 %

52 %

42 %

27 %

78 %

277 Dessa länders procentuella andel av totala utlåningen

AsDF

IDB

FSO

Pakistan

3 161

Bangladesh

3 143

Sri Länka

1 093

Nepal

981 Filippinerna

679 Brasilien

6 078

Mexico

5 843

Argentina

3 847

Chile

3 771

Colombia

3 714

Brasilien

1 229

Ecuador

919 Bolivia

847 Honduras

712 Colombia

696

82 %

66 %

42 %

1) Avser per den 30 juni 1991.

Fördelning av utlåningen på sektorer

Utvecklingsbankemas och -fondemas totala utlåning fördelad på olika sektorer framgår av tabell 8, Även här kan konstateras att utvecklingsfondema har en klarare fattigdomsinriktad profil på sin utlåning. De har strävat efter att låta utlåningen i första hand gå till sådana samhällssektorer där resursema mera direkt kommer de fattigaste befolkningsgrapperaa till godo. Detta har skett genom satsning på jordbraks- och landsbygdsutveckling samt sociak inriktade projekt inom utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling och vattenförsörining.

Satsningen på jordbraks- och landsbygdsutveckling och på socialt inriktade projekt grandas på insikten om dessa sektorers betydelse för utvecklingen och att det inte föreligger en motsättning mellan satsningen på basbehov, som i hög grad tillfredställs genom sociala projekt, och ekonomisk tikväxt.

För en allsidig utveckling krävs emellertid även en satsning på ekonomisk och samhällelig infrastraktur såsom energi, transport, kommunikation och industri. Utvecklingsbankeraas utlåning har koncentrerats tik dessa sektorer.

Traditionellt har den helt övervägande delen av utvecklingbankeraas och -fonderaas utlåning inriktats på enskilda projekt. För att bistå u-länder vid genomförandet av nödvändiga ekonomisk-politiska reformprogram har såväl IBRD som IDA under de senaste åren dock starkt ökat långivningen till s. k. straktur- och sektoranpassning. Anpassningslånen svarade under verksamhetsåret 1990/91 för 25% av IBRD:s/IDA:s totala långivning. Även i AfDB/AfDF uppgick denna typ av utlåning under året till ca 25% medan den i AsDB/AsDF begränsades tik under 15%. Fr o m 1990 har även IDB börjat ge sektoranpassningslån. Denna utlåning får högst uppgå till 25% av den åriiga utlåningen. Straktur- och sektoranpassningslån är inte knutna till specifika projekt utan utformas så att de kan stödja

låntagarlandets ekonomisk-politiska åtgärder inom ramen för ett avtalat Prop. 1991/92:100 ekonomiskt program som syftar till att åstadkomma ekonomisk återhämt- Bil. 4 ning och tillväxt.

Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat miljöfrågor en allt större uppmärksamhet. Bankeraa försöker i sitt forskningsarbete utarbeta analyser och förslag på miljöområdet parallellt med att ansträngningarna att integrera miljöfrågoraa i det löpande arbetet fortsätter. Avsikten är att samtliga lån som förväntas ha effekter på miljön — även strakturanpassningslån — skall behandlas av bankeraas miljöavdelningar innan förslagen föreläggs respektive styrelse. Inom Världsbanken används nu omkring tio procent av den totala arbetsinsatsen för miljörelaterade frågor.

Världsbanken har spelat en central roll för att, i samråd med enskilda u-länder, upprätta grapper för biståndssamverkan, s.k. konsortier och konsultativa grapper. Det finns för närvarande ett tjugotal sådana grapper under ordförandeskap av representanter för Världsbanken. Sverige är medlem i de grapper som berör länder som mottar svenskt bilateralt bistånd. (Jfr ovan UNDP:s randabordsmöten). Världsbanken leder också den konsultativa grappen för intemationell jordbraksforskning (CGIAR).

Tabell 8: Procentuella fördelningen av utvecklingsbankernas och -fondernas ackumulerade utlåning på sektorer per den den 31 december 1990

Sektor IBRD(l) IDA(l)

Jordbruks- och 19 35

landsbygdsutveckling

Sociala sektorer(2) 15 21

Ekonomisk infrastruktur (Energi, transporter, tele inkl. turism och

tekniskt bistånd)

38

25 Industri och nationella

20

8 utvecklingsbolag

Icke projektbundna

8

11 Totalt

100 1) Avser per den 30 juni 1991.

2) Avser här utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling, vattenförsörjning och offentlig sektor.

279 Sektor

AfDB

AfDF AsDB AsDF IDB/FSO

Jordbruk

22

35

19

49 Utbildning, hälsovård

5

16

6

7 Transport

16

21

20

10 Offentliga nyttigheter

27

16

37

21 (inkl vattenförsörjning.

energi och tele-

kommunikationer)

Industri

21

4 Övrigt

9

8

14

9 Totalt

100

21 14 13 32

100 Internationella finansieringsbolaget (IFC)

Internationella finansieringsbolaget, som upprättades år 1956, är medlem i Världsbanksgrappen. lFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och främjande av produktiva privata investeringar i u-länder.

För medlemskap i IFC krävs att man är medlem i Världsbanken (IBRD). IFC har 142 medlemsländer. Guveraörs- och direktörsstyrelseraa är organiserade på samma sätt för IFC som för Världsbanken. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i lFC:s direktörsstyrelse. Verksamheten leds av en verkställande vice-president, för närvarande engelsmannen Sir William Ryrie. Antalet anställda uppgår till nära 650. Rösträtten är liksom i Världsbanken vägd i förhållande till andelen tecknat kapital.

lFC:s kapital uppgår för närvarande tik 1,3 miljarder US dollar. Sveriges kapitalandel utgör 1,33% och uppgår till 15,2 miljoner US dollar. Föratom av kapitalet finansieras IFC:s verksamhet genom ackumulerade vinster och genom lån från IBRD. lFC:s styrelse beslöt i juni 1991 att rekommendera en ökning av IFC:s kapital tik 2,3 miljarder US dollar. Ökningen väntas bli effektiv före utgången av 1991.

IFC:s investeringar sker i allmänhet i form av en kombination av aktieteckning och långfristiga lån. Investeringsobjekt skall enligt stadgan vara privata företag. Statligt delägande utesluts inte men företaget skall drivas afiarsmässigt och inte vara regeringskontrokerat. Varje investering måste uppfylla de två grandläggande kraven att bidra tik utvecklingen av ekonomin i mottagarlandet samt med hög sannolikhet vara vinstgivande.

280 Under 1990/91 godkände IFC sammanlagt 152 investeringar i 46 länder, Prop. 1991/92:100 till ett värde av 2,8 miljarder US dollar. De totala kostnaderaa för de Bil. 4 investeringar i vilka IFC dekog uppgick till 10,7 miljarder US dollar, varav de resterande medlen kom från andra finansieringskällor, i första hand privata banker.

Under budgetåret 1990/91 har Östeuropa framträtt som ett område av allt större betydelse i IFC:s aktiviteter, men tyngdpunkten i investeringsvolymen ligger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala volymen utgör investeringar i låginkomstländer 53%. Investeringsobjekten återfinns inom snart sagt alla produktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt med att söka uppnå en hög grad av diversifiering såväl vad gäker land- som sektorfördelning.

Någon motsvarighet till IFC finns inte i Afrikanska resp. Asiatiska utvecklingsbankeraa. AsDB kan emellertid i begränsad omfattning medverka i investeringar med riskvilligt kapital inom ramen för den ordinarie utlåningen. Föratom denna verksamhet för att stödja den privata sektora inom bankens ram ingår AsDB som större aktieägare i Asian Finance and Investment Corporation (AFIC) som upprättades i september 1989. AFIC ägs i övrigt av ett konsortium av privata affärsbanker från Japan, Korea, Taiwan, USA, Frankrike, Nederländerna m.fl. I AfDB har nyligen en speciell enhet för privatsektorstöd upprättats, men verksamheten är ännu av begränsad omfattning.

Inom ramen för IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corporation (IIC) efter mönster av IFC. Tillsammans med privat kapital ska IIC medverka till etablering, expansion och modernisering av privata företag, bl a genom tillskjutande av aktiekapital. Man ska också bistå företag med teknisk och administrativ rådgivning. IIC ingår i lDB:s straktur men är ett självständigt organ med separat kapitaltäckning och administration. De nordiska ländema är inte medlemmar i IIC.

Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)

Det multilaterala investeringsorganet (MIGA) inledde sin verksamhet under år 1988. MIGA är medlem i världsbanksgrappen. Guveraörs-och direktörsstyrelserna är organiserade på samma sätt för MIGA som för Väridsbanken och IDA. Väridsbankens chef fungerar som ordförande också i MIGA:s styrelse. För närvarande är den svenska röstandelen 1,45%.

MIGA:s totala aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar. Den svenska kapitalandelen är 11,35 miljoner US dollar, motsvarande en kapitalandel om 1,05%, varav enligt stadgaraa 10% har inbetalats och 10% lagts i ett skuldbevis utfärdat av riksgäldskontoret på MIGA. Återsto den av kapitalandelen är en garantidel som utbetalas endast om så behövs för att MIGA skall kunna uppfylla sina förpliktelser. 281

MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker Prop. 1991/92:100 för investering i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för Bil. 4 produktiva ändamål till dessa länder.

N:aF

Nordic Development Fund (NDF)

NDF, som inledde sin verksamhet i febraari 1989, är ett nordiskt organ för finansiering av angelägna utvecklingsprojekt i u-länder. Fonden ger krediter i samfinansiering med andra interaationeka finansieringsorgan tik projekt som bidrar till social och ekonomisk utveckling i mottagarlandet. Projekten skall vara av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter.

NDF finansieras helt genom bidrag från de fem nordiska länderna. Fonden har ett grandkapital på 100 milj. SDR. Utlåningen sker på mycket förmånliga villkor. Krediteraa är räntefria och har en löptid på 40 år med en administrationsavgift på 0,75%. Utlåningsvillkoren motsvarar de som erbjuds av IDA.

NDF prioriterar långivning tik fattigare länder och ger endast undantagsvis lån till andra än låg- och lägre medelinkomstländer. Vid utgången av år 1990 hade NDF undertecknat kreditavtal till ett sammanlagt belopp om 20,9 milj. SDR. Kreditema, vars storlek varierar mellan 0,8 och 4,4 milj. SDR avsåg Mozambique, Uganda, Botswana, Mauritius, Zimbabve och Indonesien.

NDF är lokaliserat till Helsingfors och har en stab på sex personer under ledning av svensken Carl-Ivar Öhman.

282 Internationellt livsmedelsbistånd och Pp. 1991/92: lOO

jordbruksutveckling ' ■

FN:s världslivsmedelsprogram (WFP)

Efter andra världskriget använde vissa länder, främst USA, sina stora spannmålsöverskott för bilateral livsmedelshjälp i vida större omfattning än för närvarande. Efterhand växte krav fram på ett intemationellt komplement till den bilaterala hjälpen. År 1963 inrättades WFP som en multilateral kanal för livsmedelshjälp, underställd FN och FAO, med högkvarter i Rom. 1 fält är UNDP-representanten även WFPs representant.

Verksamhet

Genom åren har WFP:s verksamhet växt betydligt och omfattar nu ca 20% av all livsmedelshjälp; för vissa produkter närmare 40 procent. Verksamhetsvolymen, inklusive WFP:s hantering av bilateral livsmedelshjälp, har gjort WFP till det största av alla FN-organ. I takt därmed har behovet av en diskussion om livsmedelsbiståndets framtid och om organisationens rok och samarbete med andra utvecklingsorgan, t.ex. UNDP, ökat betydligt. Sverige deltar aktivt i denna dialog.

Under 1990/91 arbetade styrelsen, Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA), med förändringar i stadgarna. De delar av WFP-pro-grammet som låg direkt under ansvaret för FAO:s generaldirektör — vissa finansiella frågor och katastroföeslut — underställs CFA:s ansvar. De nya stadgarna träder i kraft 1 januari 1992.1 och med att styrelsen får ett ökat ansvar, så ökas även antalet u-länder som är medlemmar i styrelsen.

WFP bedriver dels utvecklingsbistånd, dels katastrof- och flyktingbistånd.

Utvecklingsbistånd

WFP lämnar bistånd i form av livsmedel, där matransoner delas ut till de anställda vid anläggningsarbeten, s.k. Food-for-Work-projekt. WFP ger också hjälp till från näringssynpunkt särskilt behövande grapper, t.ex. kvinnor, spädbarn och skolbarn. 1 vissa fall säljs livsmedlen på den lokala marknaden för att med inkomsteraa finansiera kommunitära projekt. Verksamheten är inriktad på de allra fattigaste u-länderaa, som mottar drygt 80% av WFP:s utvecklingshjälp.

WFP förmedlar också alltmer livsmedelshjälp från bilaterala givare. År 1990 förmedlade WFP ca 900 000 ton bilateral livsmedelshjälp till ett värde av över 200 milj. US dollar. WFP utnyttjas också i s. k. triangelaffä rer. WFP bidrar i dessa fall med livsmedel till ett u-land i utbyte mot överskottsproduktion av en annan vara, som sedan ges som bistånd till ett 283

tredje land. 20 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Katastrof- och flyktingbistånd Prop. 1991/92:100

Inom ramen för WFP:s verksamhet skapades 1976 en mekanism för att ha tillgång till livsmedel vid katastrofsituationer: Interaationella beredskapslagret för katastrofinsatser (lEFR). Vidare, fr.o.m. 1990 etablerades en liknande mekanism för långvariga flyktingsituationer (PRO).

Omkring hälften av WFP:s totala resursmobilisering under 1990 och 1991 gäller katastroföistånd och flyktingar, en starkt ökande andel i förhållande till utvecklingsbistånd. WFP har utvecklat ett mycket nära samarbete med UNHCR, efter förslag från styrelsema i respektive organisation. Ett samarbetsavtal har underställts givaraa och träder i kraft fr.o.m. 1 januari 1992 om det godkänns av WFP:s styrelse i december 1991. Det skulle innebära att WFP tar ansvar för att från givare söka de nödvändiga resursema och för att leverera livsmedelsbiståndet ända fram till flyktingamas vistelseort.

Givarna till WFP:s lEFR har senaste åren ökat varabindningens andel till över 70%. Det har fört med sig stora svårigheter för livsmedelsbiståndet att nå fram i tid. Skall WFP kunna agera snabbt krävs vid katastrofsituationer en rad åtgärder, såsom minskad bindning av bidragen till livsmedel och finansiella reserver som obundet kan användas för lokala/regionala uppköp samt transport- och leveransrelaterade kostnader. Sverige deltar aktivt i debatten i denna fråga. Det svenska bidraget kan användas för uppköp i Sverige eller i u-länder med exportproduktion.

Organisation

WFP:s styrande organ Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA) består fr.o.m. Ijanuari 1992 av 42 medlemsländer, varav 62% från u-länder. Kommittén sammanträder två gånger per år i Rom, där WFP har sitt högkvarter. CFA skall, utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara ett foram för debatt och ge rekommendationer om biståndsmetoder och biståndspolitik på livsmedelsområdet. 1 82 mottagarländer finns omkring 200 WFP-handläggare och drygt 800 lokalt anställda. Vid huvudkontoret i Rom arbetar 160 handläggare och 250 övrig personal. Chef för programmet är James C. Ingram, Australien, vars mandatperiod löper ut i mars 1992.

Finansiering

WFP finansieras med frivilliga bidrag, dels i form av livsmedel, dels i form av kontantbidrag avsedda att täcka kostnader för administration, frakter och försäkringar. Enligt stadgaraa skall en tredjedel av reguljära bidragen ges i kontanta medel för att finansiera den administrativa budgeten. Ge nomsnittliga andelen av bidrag i kontanta medel ligger dock på drygt 20%, vilket har medfört underskott i likvida medel under en rad år. Huvuddelen av den reguljära budgeten används för transportkostnader. WFP:s admini stration utgör 6 % av totala omslutningen. WFP har sedan år 1982 årligen levererat ca 2 miljoner ton livsmedel, »„.

dvs. mellan 20 och 25% av den globala livsmedelshjälpen. År 1988 omfat- Prop. 1991/92:100 tade dock WFP:s totala leveranser 3,1 miljoner ton, en ökning med 28% Bil. 4 jämfört med år 1987, som också var ett rekordår. Av dessa 3,1 miljoner ton gick omkring 2,3 miljoner ton till utvecklingsbistånd. Resterande 0,8 miljoner ton gick till katastrofinsatser, vilket i stort sett var oförändrat jämfört med år 1987. Under 1989 och 1990 har totala värdet legat oförändrat i förhållande tik 1988, men katastrof- och flyktingbiståndets andel har däremot ökat i förhållande till resurser för utvecklingsbistånd. Det utgör nu närmare hälften av totala resursmobiliseringen.

År 1991 och 1992 beräknas kontantbidragen uppgå till drygt 200 miljoner US dollar. Huvuddelen av dessa medel, sjuttio procent, används för transportkostnader.

Under budgetåren 1989/90 och 1990/91 har Sverige lämnat ett åriigt reguljärt bidrag på 100 milj.kr, varav en tredjedel för den administrativa budgeten. Utöver det reguljära bidraget har Sverige under de senaste budgetåren stäkt medel till WFP:s förfogande - 22 milj.kr. budgetåret 1990/91 — för att täcka vissa andra kostnader i samband med WFP-projekt. Dessa bidrag har till största delen använts för upphandling av transportmedel och lagerhåkningsutrastning.

Därtill kommer bidragen till beredskapslagret (lEFR) och för långvariga flyktingoperationer (PRO) som kalenderåret 1991 uppgår tik 95 milj.kr. Det svenska åtagandet under 1986 års livsmedelskonvention (FAC), beräknat till 55 milj.kr. för 1991/92, kanaliseras heh genom WFP och får användas för utvecklings-, katastrof- eller flyktinginsatser.

Bidragsmålet för WFP:s reguljära resurser för utvecklingsinsatser är 1,5 miljarder US dollar för tvåårsperioden 1991 -1992. Den totala resursmobiliseringen, som även inkluderar katastrof- och flyktinginsatser, kommer under 1992 att uppgå till ca 1,2 miljarder US dollar. De största bidragsgivaraa är USA, Canada och EG-kommissionen. Den svenska andelen av WFP-medlen uppgår till ca 3%.

WFP har även fått en framträdande roll vid större katastrofsituationer där FN utkommit med samordnade appeller om bistånd. Vid dessa situationer, såsom Gulfen, Afrikas Hora, Västafrika, Angola, har Sverige bidragit med ytterligare medel från katastrofanslaget.

Livsmedelshjälpskonvention (FAC)

Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid Convention (FAC) är en del av det gällande intemationella veteavtalet. Konventionen tillkom för att komplettera detta avtal med ett bidrag till u-ländemas livsmedelstrygghet genom en särskild biståndskonvention med åtaganden om livsme delshjälp. 285

Den tidigare överenskommelsen från år 1980 förlängdes i flera omgång- Prop. 1991/92:100 ar, men har nu ersatts av 1986 års konvention som efter senaste förläng- Bil. 4 ningen ijuni 1991 löper fram tik juni 1993.

Syftet med 1986 års konvention är liksom tidigare att bidra till att nå det mål på 10 miljoner ton spannmålsbistånd per år, som uppställdes av 1974 års världslivsmedelskonferens.

Finansiering

De 11 medlemmama, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års konvention göra utfästelser motsvarande minst 7,5 miljoner ton per år. De största andelama faker på USA, EG, Canada, Australien och Japan vilka tillsammans svarar för nära tre fiärdedelar av de totala åtagandena. Sverige har utfast ett årligt bidrag motsvarande 40 000 ton, uppskattat till ett värde av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92, inklusive transportkostnader.

Bidragen utgår i form av livsmedelsleveranser, främst spannmål eker kontantbidrag, omräknade efter världsmarknadspris. Leveransema sker som gåva eller med förmånliga lånevillkor, bilateralt eker multilateralt enligt givarens bestämmande.

Det svenska bidraget kanaliseras i sin helhet genom WFP (som även får fraktbidrag) enligt samma principer som för lEFR enligt ovan, det vik säga kontantbidrag för uppköp företrädesvis i u-länder med exportproduktion.

Styrande organ

Det Interaationella veterådets sekretariat och en under konventionen upprättad kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid Committee) är ansvariga för konventionens tillämpning. Alla elva medlemmar/givare ingår i kommittén.

JL

INTERNATIONAL FUND FOR AGRICULTURAL DEVELOPMENT

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Den interaationeka jordbraksutvecklingsfonden (IFAD) är ett FN-organ och upprättades år 1977 efter en rekommendation antagen av världslivs-medelskonferensen år 1974. lFAD:s uppgift är att stödja projekt och utvecklingsprogram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i u-länderaa. 1 synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-länderaa med livsmedelsbrist och u-länder med goda föratsättningar att öka livsmedelsproduktionen. Särskild vikt skall läggas vid näringsstandard och livsvillkor för de fattigaste befolkningsgrapperaa.

Verksamhet

Under åren 1978-1988 beviljade IFAD 245 lån tik 91 länder på samman lagt omkring 2 238 miljoner SDR (Special Drawing Rights). Av dessa lån 286

gavs64%påsynnerligenmjuka villkor tik de fattigaste u-länderaa. Räntan Prop. 1991/92:100 på dessa lån är 1 % och amorteringstiden femtio år, varav de första tio åren Bil. 4 är amorteringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma villkoren har huvuddelen gått till länder med en per capita-inkomst på 300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37% av IFAD:s resurser gick till kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resurserna har ungefär 39% gått till asiatiska u-länder, 30% till afrikanska, 14% till latinamerikanska länder och 17% till länder i Mellanöstera och Nordafrika. Under det särskilda Afrikaprogrammet, som inleddes år 1986, har IFAD hittills beviljat lån och bidrag om sammanlagt 120 milj. SDR till 16 länder. Utöver lån lämnar IFAD även tekniskt bistånd som hittills uppgått tik ca 115 milj. SDR. Av IFAD:s projekt har 61% utarbetats av fonden, medan övriga utarbetats i samarbete med andra interaationella utvecklingsorgan, främst Interaationaka utvecklingsfonden IDA.

Organisation

IFAD:s medlemsländer — för närvarande 143 — är indelade i tre kategorier: OECD-länder, OPEC-länder och mottagarländer. Samtliga länder ingår i en styrande församling. Varje kategori har 600 röster. Inom de bidragsgivande kategorieraa fördelas rösträtten i huvudsak i relation till bidragsandel.

lFAD:s styrelse består av 18 medlemmar, sex från varje kategori. Styrelsen väljs för tre år. Norge är fr. o. m. år 1990 ordinarie styrelsemedlem för de nordiska länderaa med Sverige som suppleant. Sekretariatet, som har knappt 200 anställda, leds sedan år 1984 av algerien Idriss Jazairy.

Finansiering

Fonden hade för sin första verksamhetsperiod (1977—1981) 1 061 miljoner US dollar tik sitt förfogande, varav 57% kom från OECD-länderaa och 43 % från OPEC-länderaa. Sveriges bidrag under perioden uppgick till sammanlagt 115 milj.kr. Detta utgjorde 2,5% av den totala summan.

Den första påfyllnaden om 1 100 miljoner US dollar omfattade treårsperioden 1981-1983. OECD-länderaas bidrag under påfyllnaden var 620 miljoner US dollar, OPEC-länderaas 450 miljoner US dollar medan övriga u-länder på frivillig basis svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige bidrog under perioden med 148,3 milj.kr. vilket var 3,1% av det totala påfyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den första påfyllnaden gick långsammare än väntat och IFAD tvingades därför att skära ned utlåningen.

Den andra påfyllnaden för perioden 1985-1987 innebar att bördefördelningen förändrades mellan de båda bidragsgivande kategorieraa från 58-42% till 60-40%.

Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt program för länder i Afrika söder om Sahara, vilka drabbats av torka och ökenutbredning. Programmet syftar till att förbättra jordbraks- produktionen genom att främja traditionella grödor, förbättra småskaliga bevattningsanläggningar och vidta miljövårdande åtgärder. Drygt 300 mil- 287

joner US dollar inbetalades för perioden 1986-1988. Sveriges bidrag Prop. 1991/92:100 uppgick till 131,7 milj.kr. för hela perioden. Bil. 4

Överenskommelse om den tredje påfyllnaden av IFAD:s finansiella resurser för tvåårsperioden 1990—1992 nåddes i juni 1989. Den uppgår till 562 miljoner US dokar varav OECD-ländema svarar för 375 miljoner US dokar, OPEC-ländema för endast 124 miljoner US dollar och, som en nyhet denna gång, u-Iändema för 63 miljoner US dollar. Därmed har bördefördelningen mellan de två traditioneka givarkategoriema i praktiken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyknadema. De svåra påfyknadsförhandlingama om IFAD:s finansiering har lett till att diskussioner påbörjats om vilken finansieringsmodell som bäst kan tikföra IFAD medel.

Sveriges andel har ökat till 3,9% av den totala påfyllnaden. Den uppgår därmed tik 143,9 milj.kr.

288 Flyktingbistånd Prop-1991/92: lOO

Bil. 4

W

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Syfte och verksamhet

FN:s flyktingkommissarie inledde sin verksamhet år 1951. UNHCR:s uppgift är att ge rättsligt skydd och bistånd åt flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention av 1951 och 1967 års tilläggsprotokoll. Definitionen av flyktingar har breddats i Afrika och Centralamerika tik att omfatta de som flyr på grand av konflikter som inte nödvändigtvis är riktade mot enskilda personer. En viktig del av UNHCR:s arbete är inriktat på att genom internationella avtal och nationek lagstiftning främja flyktingars rättigheter, samt övervaka att dessa tillämpas av de enskilda stateraa. Enligt FN:s uppgifter finns idag ca 17 miljoner flyktingar utöver 2,3 miljoner under mandatet för FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA). Detta innebar en snabb ökning från början av 1980-talet, då antalet flyktingar beräknades till 8,5 miljoner.

Som en följd av kraftigt ökade flyktingströmmar, i synnerhet mellan u-länder, sedan mitten av 1970-talet har UNHCR:s verksamhet haft en mycket snabb tillväxt och kommit att domineras av stora biståndsprogram.

I en akut massflyktingsituation söker UNHCR i första hand tillhandahålla hjälp för överlevnad. Hjälpen kan omfatta i första hand livsmedel, i nära samarbete med WFP, vattenförsörjning, hälsovård, utbildning och bostäder. Redan på ett tidigt stadium söker UNHCR finna varaktiga lösningar för flyktingarna. Frivillig repatriering tik hemlandet är den bästa lösningen. Alternativt kan lokal integration i regionen eller omplacering i tredje land komma ifråga. Utöver sitt reguljära program bistår UNHCR, på generalförsamlingens uppdrag, flyktingar efter återkomsten till hemlandet.

Organisation

UNHCR:s verksamhet granskas av en rådgivande kommitté, den s.k. exekutivkommittén. Kommittén har 45 medlemmar. Sverige är medlem sedan år 1958.

Kommittén sammanträder en gång per år i Geneve där flyktingkommissarien har sitt säte. Däratöver äger informella möten med den rådgivande kommittén ram två gånger per år. Fr.o.m. år 1991 är Sadako Ogata, Japan, flyktingkommissarie.

289 Finansiering Prop. 1991/92:100

Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilliga bidrag. Endast ca 4 — 5% av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget.

UNHCR:s budget för 1990 års reguljära program uppgår till 379 milj. US dollar. Inklusive de särskilda programmen beräknas de totala bidragen för 1991 överstiga 850 milj. US dollar. Detta ska jämföras med nettoinkomsten för 1990, 583 milj. US dollar, vilket varUNHCR:s dittills

högsta.

De största bidragsgivaraa år 1990 var USA, Japan, EG, Sverige, Tyskland, och Storbritannien. Sveriges reguljära bidrag under budgetåret 1990/91 uppgick till 190 milj.kr. Däratöver gavs extra bidrag från bl.a. anslagsposten Katastrofer, stöd till återappbyggnad, m.m. Sveriges reguljära bidrag för budgetåret 1991/92 (verksamhetsåret 1991) uppgår till 215 milj.kr.

FN:s hjälporganisation fbr palestinaflyktingar (UNRWA)

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar inledde sin verksamhet år 1950. UNRWA bistår de flyktingar som år 1948 lämnade Palestina vid staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget år 1967. I dag är ca 2,3 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA i Jordanien, Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och på Västbanken. Ungefär en tredjedel av dessa befinner sig i läger.

Verksamhet

Programmet för palestinaflyktingar omfattar utbildning, hälsovård och livsmedelshjälp. Genom utbildningsprogrammet, vilket omfattar drygt hälften av budgeten, utbildas drygt 350 000 palestinska bara i 635 skolor. Omkring 10 000 lärare, nästan samtliga palestinska flyktingar, arbetar inom utbildningsprogrammet. På grand av den försämrade säkerhetssituationen på Västbanken/Gaza har UNRWA även kommit att utveckla en skyddsfunktion för flyktingama. Krisen i Persiska Viken har på olika sätt inneburit påfrestningar på verksamheten, bl. a. genom en omfattande palestinsk invandring från Kuwait.

Organisation

UNRWA;s chef, med titel generalkommissarie, rapporterar till generalför samlingen om organisationens verksamhet. I början av 1991 tillträdde liter Tiirkmen från Turkiet som generalkommissarie. En rådgivande kom- 290

mitte bestående av tio medlemsländer finns för planering av organisatio- Prop. 1991/92:100 nens verksamhet. Bil. 4

Finansiering

1991 års utgifter beräknas tik ca 254 milj. US dollar. År 1986 införde UNRWA ett nytt budgetsystem med rallande treårsplanering som innebär att det belopp som budgeteras är ett absolut minimum för genomförande av planerade insatser. Nedskärningar i denna budget skuke leda till allvarliga konsekvenser för UNRWA:s program och flyktingamas undervisning, hälsovård m.m.

De största bidragsgivaraa till UNRWA är USA, EG, Sverige, Italien och Norge. Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 (verksamhetsåret 1991) uppgick till 130 milj.kr, vilket innebären andel om ca 8%.

övrigt

Utöver biståndet till UNHCR och UNRWA, så bidrar Sverige till flyktinginsatser genom FNs livsmedelsprogram, WFP. Dessa bidrag redovisas under avsnittet "Intemationellt livsmedelsbistånd och jordbraksutveck-ling".

övriga organisationer p°p- 1991/92: lOO

FN:s program for kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP)

Under våren 1991 tillkom FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP), som utgör en sammanslagning av de tre narkotikaberörda FN-sekretariaten DND, INCB:s sekretariat, och UNFDAC (FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel). Det nya narkotikaprogrammet har ytterligare befäst FN-systemets centrala och samordnande roll i den interaationella narkotikabekämpningen. Sverige har sedan 1977 stött insatser mot de växande narkotikaproblemen genom stöd till UNFDACs verksamhet. Bakgranden var den kraftiga ökningen av narko-tikamissbrak i världen i slutet av 1960-talet.

Verksamheten

Målet för narkotikaprogrammets verksamhet är att angripa narkotikaproblemet genom att minska både tillgången och efterfrågan på illegal narkotika samt att bekämpa den illegala handeln. De viktigaste arbetsområdena är: bistånd till alteraativ odling eller annan inkomstbringande verksamhet som avser ersätta odling av narkotikagrödor, behandling, rehabilitering och social återanpassning av missbrakare, utbildning och information om de skadliga verkningarna av narkotikamissbrak, utbildning i tillämpning av narkotikalagar, laboratorieutbildning för narkotikaanalyser, forskning samt stöd till kontrollinsatser.

Fram till början av 1980-talet arbetade UNFDAC med s. k. pilotprojekt, som syftade till att tjäna som katalysatorer för framtida projekt i större skala. Sedan år 1982 arbetar organisationen med övergripande land och regionprogram som söker att integrera alla aspekter av narkotikaproblematiken i landet respektive regionen. Narkotikaprogrammets projekt genomförs av UNDP, FN:s narkotikadivision, fackorgan som FAO, WHO, ILO och UNESCO, av enskilda organisationer samt av mottagarländeraa själva.

På initiativ av statsminister Ingvar Carlsson föreslog Sverige hösten 1989 att Förenta Nationeraa skulle ta initiativ till ett globalt handlingsprogram mot narkotikan. Vid den extra genaralförsamling som hölls i febraari 1990 antogs ett globalt aktionsprogram som rekommenderar gemensamma aktioner genom FN. FN:s ledande roll i den interaationeka narkotikabekämpningen har därmed ytterligare förstärkts.

Organisation

1 det nya narkotikaprogrammet har man slagit samman sekretariatsfunk tioner, forskning, legala och normgivande funktioner samt hela den opera- 292

tiva verksamheten under ledningen av undergeneralsekreterare Giorgio Prop. 1991/92:100 Giacomeki, Italien. Denne har ett övergripande ansvar för programmet Bil. 4 och är direkt underställd FN:s generalsekreterare. UNDCP har ingen styrelse. De största givarländeraa, dit Sverige hör, samlas två gånger årligen tillsammans med ledningen för programmet tik informella möten för diskussioner kring verksamheten, nya projekt etc. Sverige driver mycket aktivt behovet av att tillsätta en styrelse som mer löpande kan följa organisationens verksamhet.

Finansiering

Sekretariatsfunktioneraa finansieras genom FN:s reguljära budget. UNDCP:s operativa verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. Bidrag har lämnats av ett 50-tal länder. Programverksamhet pågår i 67 länder. Fonden har år 1991 en budget på ca 70 milj. US dokar. Budgetåret 1991/92 utbetalade Sverige 55 milj.kr. tik programmets operativa verksamhet. Sverige finansierar därmed drygt 12 % av den operativa verksamheten.

Kl

mm

Intemationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Familjeplanering har i många länder startats genom initiativ av frivilliga organisationer. IPPF, den interaationella familjeplaneringsfederationen bildades 1952. Föreningen i Sverige hörde till federationens grandare. IPPF länkar nu samman lokala organisationer i över 150 länder. IPPF har konsultativ status i ECOSOC och har ett formaliserat samarbete med FN:s befolkningsfond, UNFPA.

Verksamhet

Det övergripande målet för IPPF:s verksamhet är att främja familjeplane ring och ansvarsfullt föräldraskap, dvs. att människor själva skall kunna besluta om när de vill ha och kan ta hand om ett bam. Federationen verkar för att öka medvetenheten om befolkningsfrågomas betydelse i nationell och intemationek utvecklingsplanering och för att utveckla och förbättra tillgången tik familjeplaneringsservice. Särskilda ansträngningar görs för att förändra attityderaa till familjeplanering hos männen. Genom att vidga samarbetet med andra enskilda och mellanstatliga organisationer, söker IPPF bredda och intensifiera sin verksamhet. Federationen samar betar nära med WHO och UNFPA i frågor som rör sexualundervisning, nutrition och familjeplaneringsservice, och med UNICEF i program som länkar familjeplanering till UNICEF:s bamöverlevnadsprogram. Safe 293

Motherhood-initiativet, i vilket federationen engagerar sig tillsammans Prop. 1991/92:100 med dessa organ och Världsbanken är ytterligare ett exempel på insatser Bil. 4 för kvinnors och baras hälsa och utveckling. Efterfrågan på IPPF:s insatser ökar.

Organisation

I federationen finns 107 organisationer. Representanter för samtliga medlemsorganisationer sammankallas vart tredje år till medlemsförsamlingen för att bl a fastställa den tre-åriga arbetsplanen. Verksamheten leds i övrigt av styrelsen. Central Council, som består av representanter för medlems-organisationeraa, s. k. volontärer, valda på regional basis. Representanter för bidragsgivande länder deltar i årliga överläggningar med sekretariatet. Samarbetet mellan bidragsgivare och styrelsen i bl. a. budgeteringsfrågor behöver utvecklas.

Generalsekreterare är sedan april 1989 dansken Halfdan Mahler, tidigare generaldirektör för WHO. Federationens sekretariat finns i London.

Finansiering

lPPF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag från regeringar (93 %), organisationer och privata bidragsgivare. Därtill kommer s. k. lokala inkomster från medlemsavgifter, försäljning av preventivmedel och bidrag från statliga och privata källor vilka direkt tillfaller medlemsorgani-sationeraa. Federationen har ett litet antal bidragsgivare och inkomsteraa ökar endast marginellt. År 1989 var den totala inkomsten 68,4 milj. US dollar, år 1990 74,8 milj. US dollar och prognosen för år 1991 är 76,5 milj. US dollar.

Japan, Sverige, Storbritannien, Norge och Canada är största bidragsgivare och svarar tillsammans för ca 80% av federationens inkomster. USA beslöt år 1985 att inte ge fortsatt stadigt bidrag till IPPF. Den amerikanska uppfattningen är att federationen förespråkar aborter som en familjeplaneringsmetod. IPPF har å sin sida beslutat att medlemsorganisationeraa själva avgör möjlighetema att stödja laglig abortrelaterad verksamhet. USA:s familjeplaneringsförening ingår i federationens medlemskrets och federationen har ett regionalt kontor i New York.

Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till 85 milj. kr. Det motsvarar ca 20% av organisationens totala inkomster.

UNCTAD/GATT:s intemationella handelscentmm (ITC)

ITC bildades år 1964 med syfte att bl.a. främja u-länderaas export genom medverkan i marknadsundersökningar, utveckling av nya produkter, marknadsföring och uppbyggnad av nya institutioner för export. Även 294

importrelaterade projekt förekommer. I enlighet med nordiska rekom- Prop. 1991/92:100 mendationer har ITC i högre grad uppmärksammat de minst utvecklade Bil. 4 länderaa, SADCC-regionen samt råvarasektom.

Organisation

Riktlinjeraa för ITC:s verksamhet fastställs av de beslutande organen i UNCTAD och GATT på grandval av rekommendationer från en rådgivande grapp "Joint Adyisory Group on ITC", i vilken alla FN:s och GATT:s medlemsländer kan delta.

För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca 250 anställda, vartill kommer ca 800 expertkonsultuppdrag i ITC:s samarbetsländer. Sedan maj 1981 är svensken Göran Engblom exekutivdirektör för ITC.

Finansiering

ITC:s omsättning fortsatte att stiga under år 1990 till drygt 35 milj. US dollar (en ökning med 20% jämfört med år 1987). ITC:s tekniska samarbetsprogram finansieras genom UNDP-bidrag och frivilliga bidrag. Sverige är den störste enskilde bidragsgivaren. Det svenska bidraget uppgår budgetåret 1991/92 till 22 milj.kr., varav 2 milj.kr. till lTC:s råvaraprogram. Dessutom samarbetar Sverige med ITC inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Ett svenskt förslag om förändrade former för finansiering och styming av biståndet inom ITC har varit föremål för konsultationer i en särskilt tillsatt arbetsgrapp.

Globala miljöfonden (GEF)

Den globala miljöfonden (GEF) inledde sin verksamhet under 1991 och administreras i samarbete mellan FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och Världsbanken.

Verksamhet

Fonden har etablerats för en treårig försöksperiod och syftar till att finansiera insatser inom sådana miljöområden som har påtaglig global karaktär. Den är inriktad på insatser i u-länderna för att upprätthåka biologisk artrikedom, begränsa utsläpp av klimatpåverkande gaser och minska havsföroreningar.

Organisation

Miljöfondens verksamhet granskas av en rådgivande kommitté bestående av samtliga bidragsgivare till fonden. Den rådgivande kommittén sammanträder två gånger per år. Den närmare utformningen av berednings-och beslutsmekanismen kommer att utformas under 1992.

295 Finansiering Prop. 1991 /92:100

Fonden har hittills fått bidrag om drygt 1 miljard US dollar från 21 länder, varav 7 u-länder. Det svenska bidraget för treårsperioden 1991—93 motsvarar 24,5 milj. US dokar. Den svenska andelen motsvarar 2,62%.

Mekongkommittén

Mekongkommittén (The Committee for Coordination of investigalions of the Lower Mekong Basin) etablerades 1957 av FN med Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam som medlemmar.

Organisation

I väntan på kambodjafrågans lösning har kommittén en interimsstyrelse bestående av Laos, Thailand och Vietnam. Kommitténs verksamhet leds av kanadensaren Chuck Lankester, som har titeln exekutivagent.

Verksamhet

Mekongkommittén har som uppgift att få till stånd ett uthålligt utnyttjande av vatten och andra relaterade resurser i de lägre delaraa av Mekongs vattenområde. Kommittén arbetar speciellt med områdena vattenkraft, bevattning, flodkontroll och strandskydd, jordbrak, skog, fiske, skötsel av flodens upprinningsområden samt flodtransporter.

Finansiering

Mekongkommittén hade under 1990 totala bidrag på drygt 12 milj. US dollar. Det svenska bidraget motsvarade 1,9 milj. US dollar.

Montrealprotokollets interimsfond för u-länder

Montrealprotokollet om ozonnedbrytande ämnen är ett intemationellt avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av användningen av ozonnedbrytande ämnen. De i-länder som är anslutna till protokollet har att avveckla sin användning före år 2000 medan u-landspartema åtar sig att göra en utfasning före år 2010. För att underlätta avvecklingen i u-länderaa har en s. k. interimsfond upprättats inom ramen för FN.

Verksamhet

Interimsfonden skall huvudsakligen användas för att täcka sådana merkostnader som uppkommer i u-länderaa i samband med övergång till teknik som inte baseras på användning av ozonnedbrytande ämnen.

296 Organisation Prop. 1991 /92:100

Montrealprotokollets parter har etablerat en exekutivkommitté för att ' " överse och besluta om medelanvändningen inom interimsfonden. Kommittén består av representanter från sju i-länder och sju u-länder. Merparten av fondmedlen kommer att användas för investeringar i ny teknik i u-länderaa och verkställas av Världsbanken efter beslut i exekutivkommittén. Exekutivkommittén har ett litet sekreteriat av beredande karaktär, lokaliserat till Montreal.

Finansiering

Interimsfonden finansieras genom bidrag från i-landspartema i Montrealprotokollet enligt en framförhandlad skala. Under 1991 omfattade de totala bidragen 53,3 milj. US dokar. Det svenska bidraget till fonden för 1991 motsvarade ca 760000 US dollar.

297 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Biståndet till enskilda programländer '

ANGOLA

r\-

omm

..'---1

L --.i

.Ull-.': .

<äS"»

, • .■•""

M»*'

\-

j

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

9,7 milj. kr. (1989) 3 % (1980-89)

610 US dollar (1989)

93 kr 24 kr

(1989) (1989)

298 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1991/92:100

Bil. 4 En utbredd och djup social misär präglar livet i Angola. Trots rika naturtillgångar och betydande oljeinkomster uppvisar landet i socialt hänseende alarmerande siff"ror.

Närmare vart tredje bam dör före fem års ålder. De allra flesta angolaner, särskilt de bosatta på landsbygden, saknar dricksvatten och tillgång till hälsovård. Av tio angolaner saknar sex förmåga att läsa och skriva.

Ett långvarigt krig har dödat eller lemlästat hundratusentalet människor och tvingat över en miljon personer på flykt. Materiell förödelse har lamslagit jordbrak, transporter och hälsovård. Omkring en Qärdedel av landets alla kliniker och sjukhus beräknas ha förstörts.

Angola har under sin tid av självständighet inte förmått att avhända sig ett betungande kolonialt arv. Landets huvudsakliga inkomstkälla - oljan -har tik stor del använts till krigsutgifter, täckande av en improdukfiv och okontrollerad statsbudget och import av konsumtionsvaror. Sedan regeringen misslyckats att honorera sina åtaganden inom ramen för Parisklubben är landet i praktiken stängt för utländska krediter.

Ekonomin präglas av vanskötsel och förvridna prisstrakturer, vilket lett till framväxten av en stor parallellmarknad. I flödet mellan den oificiella ekonomin och parallellmarknaden ges otaliga tillfällen till spekulation och korraption.

Under det senaste året har vissa försök gjorts att komma till rätta med ekonomins problem. Sedan landet inträtt som medlem i Interaationella valutafonden och Världsbanken har åtgärder vidtagits i samarbete med dessa organ för att stärka kompetens och kapacitet inom vitala delar av statsförvaltningen. Ett uppenbart bekymmer är avsaknaden av statistiska uppgifter, vilka i långa stycken omöjliggjort en sund finans- och penningpolitik.

Sammantaget har den ekonomiska politiken varit utvecklingshämmande. Förklaringen är att söka dels i bristande kompetens dels i politisk tröghet att vilja förändra.

Politisk utveckling

Angola befinner sig nu i en politisk brytningsperiod. En överenskommelse om fred undertecknades i maj 1991 mellan regeringen och UNITA. Därmed synes ett slut vara nått på de inbördes strider som, med stöd av ufiandet, pågått alltsedan landet vann sin självständighet år 1975.

Avtalen, som förhandlats fram under medling av Portugal med USA och Sovjets aktiva stöd, föreskriver vapenvila, en sammanslagning av UNITA:s och regeringens väpnade styrkor till en nationell armé samt att allmänna val skall hållas senast i oktober 1992. Partsammansatta kommissioner har bildats för att överenskomma pm åtgärder för avtalens efterievnad.

FN:s säkerhetsråd beslöt att ge FNs övervakningsgrapp, U N Angolan Verification Mission, UNAVEM, förlängt mandat för att på plats överva- 299

21 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 4

ka vapenvilan och demobiliseringen av uppemot 100000 soldater. Sverige Prop. 1991/92:100 har bidragit med 15 observatörer och sju civilpoliser till FN styrkan. Bil. 4

UNAVEM bildades i december 1988 som ett led i överenskommelsen om ett fritt Namibia och med uppgift att övervaka att kubanska soldater lämnade Angola. Det kubanska hemtagandet rapporterades vara slutfört i maj 1991.

Jämsides med fredsprocessen fortsatte Angolas regering en linje av ökad politisk pluralism och öppenhet i samhället. En ny författning är under utarbetande med radikala ändringar till följd. I april 1991 beslöt folkförsamlingen om införande av flerpartisystem och om att MPLA ska upphöra som statsbärande parti. Flera nya partier är också på väg att bildas. Olika politiska uppfattningar torgförs numera i landet och en ökad kritisk nyhetsrapportering kan konstateras. 1 juni 1991 hök UNITA sin första politiska manifestation i Luanda.

MPLAs partiväsende har reformerats och partiet betecknar sig numera som "oberoende progressivt". Större osäkerhet råder om UNITAs styrelsesätt.

Fredsavtalen har skapat föratsättningar för ökad respekt för mänskliga rättigheter och humanitär rätt, vilka länge har varit undergrävda till följd av den väpnade konflikten. Folkförsamlingen har under senaste året fattat beslut ägnade att skapa ökat rättskydd och givit rättsväsendet en mer fristående ställning gentemot den verkställande makten. Vad som finns av rättsligt godtycke kan till en del förklaras av brist på kvalificerad personal inom polis och domstolsväsende.

Politiska fangslanden har i huvudsak drabbat misstänkta UNITA-sym-patisörer. Den amnestilag som infördes på två år bekräftades ånyo i samband med fredsavtalet och frigivningar är att vänta av de hundratals personer som rapporteras hällas fängslade av regeringen. Den internationella Rödakorskommittén har träffat avtal med regeringen om insyn i fängelserna.

Som ett led i revideringen av landets författning diskuteras för närvarande ett avskaffande av dödsstraffet.

Trovärdiga uppgifter har lämnats om att UNITA höll tusentals människor fångna. Fångarnas levdnadsförhållanden är oklara liksom vad fredsavtalet kan komma att innebära för dem. Anklagelser har framförts också om att UNITAs ledning tillgrep politiska mord för att undanröja oliktänkande inom sina led.

Sveriges bistånd

Målet för Sveriges utvecklingssamarbete med Angola är att stödja en påbörjad samhällsomdaning i demokratisk riktning för nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling. Samarbetet bedrivs inom ramen för ett 1-årigt avtal om 200 milj.kr., vilket löper ut den 30 juni 1992.

Viktiga och traditionella områden för samarbetet är hälsa och fiske. 1 juni 1991 nåddes vidare överenskommelse om ett långsiktigt stöd tik institutions- och kompetensuppbyggande inom telesektora. Medel avsat- 0

tes också inom ramen för SADCC-samarbetet i syfte att rehabilitera lokala Prop. 1991 /92:100 telenät i Benguela och Lobito. Bil. 4

Betydande medel har avsatts inom gällande landram för att möta de behov av återappbyggnad som följer på fredsöverenskommelsen. Dessa insatser genomförs i samarbete med multilaterala organ.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.)

1990/91

1991/92

Landram

200 Ingående reservation

4,5

49,9

Summa

204,5

249,9

Fördelning

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

Fiskeriundersökningar inkl koordinator

19,2

17,8

Fiskeskola

19,4

18,2

Ha Isostöd

35,8

51,0

Importstöd

31,5

12,3

Importutbildning (ITC)

0,3

0,0

Telesektorn

9,1

24,0

Personal- och konsultfond

10,1

12,0

Fältarbetarbostäder

11,8

2,4

Eldistribution

2,4

16,5

Gasturbiner

0,0

2,8

Fordonsrehabi1 i tering

0,0

24,0

Katastrofplan och återuppbyggnad

15,0

45,0

Summa

154,6

226,0

Utgående reservation

49,9

23,9

Importstöd

Ett mångårigt importstöd avslutades i juni 1991. Ett fömyat importstöd kan bli aktuellt först i samband med genuina ekonomiska reformer.

Personalbistånd

Bristen på utbildad angolansk personal har lett till ett stort svenskt personalbistånd. SIDA finansierar direkt eller indirekt ett drygt hundratal svenska personer i Angola.

Katastrojbistånd

Vid sidan av landramen har ett omfattande katastroföistånd lämnats för att bl. a. lindra den nöd som följt på torka och krig i de centrala och södra delarna av Angola. Sådant bistånd lämnades bland annat inom ramen för en samordnad FN-insats.

Hälsovård

Stödet till hälsosektora består av tio delprogram med inriktning på pri-

märvård. Det innefattar mödravård, vaccinationer, hälsoupplysning och Prop. 1991/92:100 bekämpning av tuberkulos, malaria och sömnsjuka. Programmet regleras i Bil. 4 ett avtal över fyra år tik ett totalt belopp om 160 milj. kr.

Fiskenäringen

Bistånd till fiskenäringen lämnas i syfte att bidra till ökad produktion och ökat nationellt oberoende. Fisket har under åren av krig vuxit fram som en viktig näringskälla vid sidan av jordbraket.

Huvuddelen av stödet till sektora går till fiskeskolan CEFOPESCAS där utbildning sker av angolansk personal för den modema fiskeflottan. Utbildningen har under senare år även kompletterats med kortkurser för att nå yrkeskategorier redan verksamma inom näringen. Stödet regleras genom att avtal om 3 1/2 år till ett totalt belopp av 60 milj. kr.

Stöd lämnas även till det kustnära fisket norr om Luanda. Det omfattar bl.a. utbildning, inköp av båtar och utstrastning tik fiskeföreningar. Det kustnära fisket tillhör en näringsgren där regeringen lämnat ökat utrymme för privata initiativ.

Stöd lämnas även till ett fiskeundersökningsprogram, för att förbättra kunskapema om fisketillgången i Angolas vatten. Stödet är koncentrerat till ett forskningsfartyg Goa.

Katastrojbistånd

Inför hotet av hungersnöd i södra och centrala delama av Angola, lanserade FN en särskild vädjan om katastrofhjälp till landet. Sverige beslöt att bidra med 40 milj.kr., varav 20 milj.kr. ur landramen. Stödet lämnades huvudsakligen genom FN:s barnfond, UNICEF och FN:s livsmedelsprogram, WFP. Svenskt katastroföistånd utgick även som svar på andra appeller från intemationella och svenska enskilda organisationer. Afrika-grappemas Rekryteringsorganisation (ARO) erhöll ca 20 milj.kr. för sin verksamhet i Angola. Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 225,1 milj. kr. tik Angola.

302 BANGLADESH

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invänare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

- Sverige

111 milj. (1989) 2,6 % (1980-89)

180 US dollar (1989)

104 kr. (1989) 1,95 kr. (1989)

303 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1991/92:100

Bil. 4 Bangladesh är ett jordbraksberoende land. Jordbraket svarar för drygt

hälften av BNP, mer än tre fiärdedelar av sysselsättningen och en dominerande andel av exporten.

Orkaner, översvämningar och andra naturkatastrofer drabbar nästan varje år landet med stor förödelse som följd. Ett ständigt ökande befolkningstryck skapar allt större krav på livsmedelsproduktion, arbetstikfäken och samhällsservice. Jordfördelningen i landet är mycket skev.

Industrin svarar för omkring 10% av BNP. Föratom den stora exportprodukten jute är konfektion och skaldjur viktiga exportprodukter.

Fattigdomen är omfattande. Ca 60% av befolkningen lever under den s.k. fattigdomsgränsen och nära hälften av denna grapp kan betecknas som "absolut fattiga". Befolkningstillväxten är omkring 2,7%. Spädbaras-dödligheten är mycket hög och läskunnigheten stagnerar.

Kritiken av Bangladeshs ekonomiska politik, bl.a. från Världsbanken och IMF, har lett till en omläggning av landets ekonomi. Devalveringar och åtstramningar syftar till en höjd tillväxt. En BNP-ökning med 5,2% per år under de närmaste 5 åren kan enligt prognosema bli möjlig om Bangladesh tar krafttag med sin ekonomi.

Kriget i Persiska viken resulterade för Bangladeshs del i höjda oljenotor, minskade exportinkomster och transfereringar och en ström av hemvändande bangladeshiska gästarbetare vilka saknar försörjningsmöjligheter i hemlandet. Akt detta innebar påfrestningar på en redan komplicerad ekonomisk situation.

Politisk utveckling

1 febraari 1991 hölls parlamentsval i Bangladesh, efter det att president Ershad och hans regering tvingats avgå. Trots inslag av våld hölls valen på ett korrekt sätt enligt samstämmiga observatörer. Valen vanns med knapp marginal av Bangladesh National Party (BNP), ledd av Begum Khaleda Zia, änka efter den mördade presidenten Ziaur Rahman. Valutgången innebär att landets parlament för första gången på länge kan komma att inta en mer oberoende ställning gentemot presidenten.

Bangladesh är en demokrati med ett antal oppositionspartier. En svag administration har dock svårt att kontrollera att de lagar efterföljs som ger skydd åt mänskliga rättigheter. Flera oberoende organisationer för mänskliga rättigheter är verksamma i landet. Rättsäkerheten är bristfällig och gör sig särskilt påmind för det fattiga flertalet som saknar vägar till inflytande.

Minoritetsfolk i Chittagong Hill Träets liksom garo-folket i norra Bangladesh är i ständig konflikt med myndighetema. Brott mot de mänskliga rättighetema rapporteras från dessa områden liksom från andra delar av landet.

304 Sveriges bistånd Prop 1991/92:100

Bil. 4 Sveriges utvecklingssamarbete med Bangladesh regleras av ett tvåårigt samarbetsavtal för budgetåren 1991/92—1992/93, omfattande 145 milj. kr. per år. Sedan det svenska biståndssamarbetet med Bangladesh inleddes år 1971 har ca 2,4 miljarder kronor utbetalats.

Bangladesh mottar omfattande intemationellt bistånd. De största givarna är Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följda av USA och Canada. Biståndsmedel står för ca 10% av landets BNP. Sveriges andel av det totala biståndet tik landet är endast 1 %.

Det svenska biståndet är numera helt koncentrerat till landsbygdsutveckling med delkomponentema sysselsättning, undervisning och hälsa.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.)

1990/91 1991/92

Landram

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Landsbygdsutveckling Hälsovård Utbildning Importstöd, obundet Konsultfond

Summa

145

31

95

176

240 Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

41

124

17

51

9

17

13

0

1

81

193 Utgående reservation 95 47

Biståndet är inriktat på att förbättra livsvillkoren för fattiga människor. Den låga inhemska resursmobiliseringen bidrar dock till ett lågt utnyttjande av biståndsmedlen. Samverkan med såväl svenska som bangladeshiska enskilda organisationer förekommer inom och utom landramsbiståndet.

Landsbygdsutveckling

Det mest kända och framgångsrika projektet inom landsbygdsutvecklingen i Bangladesh är Grameen Bank, som stöds av Sverige, Norge, Canada och Interaationeka fonden för jordbraksutveckling (IFAD). Grameen Bank ger krediter till fattiga människor. Av en dryg halv miljon låntagare är 80% kvinnor. Projektet har bidragit till att låntagaraa fått säkrare inkomster, bättre hälsostandard och ett förbättrat inflytande över sin levnadssituation och sin framtid. Grameen Bank har rönt stort intresse interaationellt och andra u-länder är intresserade att starta liknande projekt.

Sverige stöder vidare satsningar på infrastraktur, vattenregleringar, in-vakningar av risfalt och sysselsättningsskapande aktiviteter.

305 Hälsovård Prop. 1991 /92:100

Svenskt bistånd lämnas tik ett UNICEF-samordnat immuniseringspro- '■ gram och satsningar på försörjning av basläkemedel till primärhälsovården. Sverige stöder även en klinik för familjeplanering.

Undervisning

Sverige stöder i samfinansiering med Världsbanken ett projekt för att öka intagningen till och höja kvaliteten på primärskolan med särskild inriktning på att öka flickoraas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts under föratsättningen att Bangladesh kontinuerligt ökar den egna medelstilldelningen till primärskolan.

Bistånd utanJÖr landramen

Utanför landramen stöds ett antal svenska och bangladeshiska enskilda organisationer, vilka bedriver fattigdomsbekämpande insatser och kvinnoprogram. Totalt rör det sig om drygt 30 milj. kr. Bland de största svenska organisationeraa verksamma i Bangladesh kan nämnas Diakonia, Svalorna, Pingstmissionen, Lutherhjälpen och Rädda Baraen.

SWEDFUND bedriver viss verksamhet i landet avseende tändstickspro-duktion. Aktiekapitalet uppgick 1989/90 1,2 milj.kr.

Totalt utbetaldes under budgetåret 1990/91 ca 148,7 milj. kr. tik Bangladesh.

306 BOTSWANA

mmiik

-"is::

.«-XvS«'**'"..,

'•X

"k-i

/-

■-" '-...

\.

\

n

v

' 1

5 .-

NAMMA

Katrfiarrojmen BOTSWANA

K

/K

GABORO

Kanyé'

SraAfltixlNSiCA

iPRETOfilA

/•■ —Våg '- „.-„ mindre väg - järnvåg

Befolkning

Befolkningstillväxt/är

BNP/invånare

1.2 milj. (1989) 3,4 % (1980-89)

1600 US dollar (1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer) 858 kr. (1989)

- Sverige 103 kr (1989)

307 Ekonomisk och social utveckling °P- 991/92:100

Bil. 4 Botswana har en gynnsam ekonomisk utveckling präglad av hög real tillväxt. Denna baseras framför allt på stora mineraltillgångar och ekonomisk måttfullhet. Under år 1990 skedde dock en viss försämring i ekonomin. Exportintäkteraa gick ned, som en följd av minskad diamantexport.

Vattenbrist, överbetning, snabb befolkningstillväxt och det ensidiga beroendet av diamantexporten utgör långsiktiga problem för en fortsatt positiv utveckling av ekonomin. Den botswanska ekonomin är nära knuten till Sydafrika, inte minst inom gravindustrin och transportsektom. Händelseutvecklingen i Sydafrika kommer således att vara central för Botswanas framtida ekonomiska utveckling.

Politisk stabilitet har präglat Botswana alltsedan självständigheten år 1966. Landet är en pluralistisk demokrati med en fri press och obereonde domstolar. Fria och hemliga val hålls vart femte år. Några påtagliga religiösa eller etniska motsättningar finns inte. Det parlamentariska systemet synes vara väl förankrat i landet. De senaste åren har förhållandet till Sydafrika präglats av avspänning. Förbindelsema med Namibia byggs nu ut i snabb takt.

De största bilaterala biståndsgivaraa är USA, Norge och Sverige.

Sveriges bistånd

Sedan biståndssamarbetet inleddes år 1966 har 1 150 milj kronor utbetalats. Samarbetsavtalet för budgetåren 1988/89 och 1989/90 har föriängts två gånger och gäller t. o. m. juni 1991.

Det svenska biståndet syftar främst till att minska Botswanas beroende av Sydafrika samt till ekonomisk och social utveckling och utjämning. Det är koncentrerat på landsbygdens behov och omfattar insatser för dricksvattenförsörining, utbildning och distriktsutveckling. Personalbiståndet omfattar för närvarande ett fyrtiotal personer. Ett avtal för direktrekrytering undertecknades i september 1990. Direktsamarbete mellan botswanska och svenska institutioner och organisationer har vuxit fram samtidigt som samarbetsrelationeraa har breddats utanför gåvobiståndets ram.

Det svenska biståndet är inriktat på kunskaps- och kompetensutveckling. Särskilda ansträngningar görs på miljöområdet och för att nå kvinnor.

308 Medelsfördelningen framgår av följande tabek (milj. kr.): Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1990/91

1991/92

95

9

104

95

7

102 Utbetalt 1990/91

Planerat 1991/92

Disponibelt

Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

16

15

26

20

26

25

4

97

90 Undervisning Vattenförsörjning Distriktsutveckling Personal- och konsultfond Järnväg

Summa

Utgående reservation 7 12

Undervisning

Huvudmålet för svenskt stöd till sektom är att ge basutbildning för bam och vuxna. Stödet utformas så att det når särskilt utsatta grapper. Ett fyraårigt avtal ingicks år 1988 med inriktning på att höja kvalitén i undervisningen. Detta sker genom kunskapsutveckling och institutionsuppbyggnad. Stöd för byggnation avvecklades under 1990/91. Utbildningsradion och Folkens museum deltar i samarbetet. En undersökning pågår om möjligheten att öka deltagandet i primärskoleutbildningen till att omfatta alla bam. Ett försöksprogram för utbildning av fattiga kvinnor i grönsaksodling har givit goda resultat. Grandläggande arbetsmarknadsutbildning ingår även i programmet, liksom fortsatt stöd till alfabetiseringsprogrammet.

Vattenjorsörjning

Det svenska biståndet har bidragit till att ett stort antal byar har fått tillgång till rinnande vatten på ett rimligt gångavstånd. Vattenanlägg-ningama fungerar bra. En undersökning av de underjordiska vattenresurseraa görs inom ramen för en "National Water Master Plan". I programmet ingår ett stort personalbistånd och bundet bistånd till ett värde av minst 10 milj.kr. per år. Sektorstödet kommer fasas ut 1992/93. Tik dess inriktas stödet på drift och underhåll av existerande vattenanläggningar, hygienutbildning och sanitet.

DistriktsutveckUng

Programmet avser stärka de kommunala myndigheteraas kompetens och kapacitet att överta ett större ansvar från centrala instanser. Stödet är i första hand inriktat på utbildning av tjänstemän på olika nivåer. Program met har medverkat till att höja kompetensnivån hos tjänstemän. Andra 309

dehnsatser är stöd till arbetsintensiva verksamheter på landsbygden och Prop. 1991/92:100 uppbyggnad av underhållsenheter för vattenanläggningar i distrikten. En Bil. 4 insats avser stöd till fysisk planering på distriktsnivå. Ett avtal ingicks i juli 1990 om fortsatt stöd under tre år med 75 milj. kr.

Personal- och konsultfonden

Personalbiståndet omfattar för närvarande ca 20 kontraktsanställda, ca 10 personer anställda av Botswana, samt ca tio botswaner som får fortbildning. Konsultfonden har vidare använts bl.a. för fortsatt stöd till ett trafiksäkerhetsprogram, ett järavägsprojekt, en studie av flygledning och till insatser som kan bana väg för ett bredare samarbete. Ett avtal för direktrekrytering slöts hösten 1990, där Botswana självt svarar för rekrytering av personal. Fonden kommer att utnyttjas för olika initiativ och insatser i syfte att bredda samarbetet.

Bistånd utanJÖr landramen

Utanför landramen utgår svenska bidrag till regionalt samarbete inom SADCC för att modernisera järnvägens signal- och telesystem. 20 milj.kr. har reserverats från katastrofanslaget som delfinansiering av reparationer av vägen till Zambia.

SAREC utvidgar samarbetet på forskningsområdet till att bl. a. omfatta forskamtbildning inom miljö- och vattenområdena. Stöd utgår även till enskilda organisationer, flyktingar, kvinnor och kultursamarbete. Inom miljö- och markvårdsområdet bidrar Sverige tik studier i fysisk planering för Gaborone-regionen och Ngamiland. Förslaget till en nationell naturvårdsstrategi, har utarbetats med svenskt stöd genom Intemationella naturvårdsunionen (lUCN).

Totalt utbetaldes under budgetåret 1990/91 116,7 milj. kr. till Botswana.

310 ETIOPIEN

Befolkning Befolkningstillväxt BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

49,5 milj. (1989) 3,0 % (1980-89)

120 US dollar (1989)

(1989) (1989)

92 kr. 6,5 kr.

311 Ekonomisk och politisk utveckling Prop. 1991/92:100

Bil. 4 Läget i Etiopien har under år 1991 undergått en dramatisk förändring. 1

slutet av maj flydde president Mengistu landet och en ny provisorisk regering under ledarskap av EPRDF tog makten. Den grandläggande deklaration, som antogs vid den etiopiska folkkonferensen i juli, innehåller de demokratiska riktlinjer som den nuvarande övergångsregeringen har att följa fram till dess allmänna val hålls i landet inom två år efter folkkonferensen. Deklarationen fastslår att fri- och rättigheter samt självbestämmande för alla etiopiska folkslag skall utgöra rättesnöret för övergångsregeringens politik. Respekten för mänskliga rättigheter skall således utgöra en av hörapelama för den nya regeringens politik. Många års inbördeskrig skapar stora problem, som det kan ta tid att överkomma. Ett antal före detta partimedlemmar och andra representanter hålls fortfarande fängslade i avvaktan på åtal. Merparten av de drygt 200 000 soldater, som hållits samlade i olika läger är på väg att repatrieras till sina hembyar. Även om kriget är slut förekommer enskilda oroligheter. Eritreas framtid skall avgöras vid en folkomröstning inom två år. För närvarande styrs regionen av den EPLF-ledda provisoriska regeringen.

Med en BNP per invånare på 120 US dollar tillhör Etiopien ett av världens fattigaste länder. De militära utgiftema har under lång tid svarat för över hälften av statsbudgeten och därmed undergrävt möjlighetema att ge stöd till de produktiva sektorema såsom jordbrakssektora, som drabbats hårt av krig och naturkatastrofer. Skuldbördan är mycket stor och bristen på utländsk valuta akut. Landet har dessutom fått vidkännas ett avbrott av de subventionerade oljeleveransema från Sovjetunionen. Konstant varabrist och lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin har resulterat i kraftiga prisökningar. Det reformprogram som inleddes år 1990 och som syftar till en liberalisering av ekonomin har haft viss, om än begränsad, framgång i jordbrakssektora. Den nya regeringen har förklarat att man kommer att fullfölja reformprogrammet med förhöjd energi. Syftet är att införa biandekonomi och ett ökat privat ägande.

Etiopien tillhör de u-länder som mottar ett begränsat intemationellt bistånd. Största bilaterala givare är Italien och Sverige. Världsbanken är störste multilaterala givare av utvecklingsbistånd. Totalt, inklusive katastroföistånd, är EG störst.

Sveriges bistånd

Sedan Sverige inledde utvecklingssamarbete med Etiopien på 1950-talet har t.o.m. budgetåret 1989/90 ca 2,7 miljarder kr. betalats ut. En fjärdedel därav har utgått i form av katastroföistånd. Över 100 milj. kr. har gått tik enskilda organisationers utvecklingsprojekt. Biståndet har starkt påverkats av den instabila politiska situationen i landet. Trots de problem som biståndet varit förknippat med har det fungerat väl.

Utvecklingssamarbetet med Etiopien regleras efter den 31 juni 1991 genom insatsavtal på sammanlagt 40 milj.kr. Något samarbetsavtal har inte ingåtts med övergångsregeringen. En ytterligare förlängning av insats- 312

avtalen till den 1 juli 1992 planeras till ett sammanlagt belopp av 60 milj. kr. Inför ett nytt samarbetsavtal kommer ett mer omfattande beredningsarbete att inledas. Det kommer att anpassas till de stora behoven av rehabiliterande insatser, som finns inom infrastraktur och jordbrak. Även framöver förväntas katastroföehoven vara stora. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Prop.1991/92:100 BiL4

Disponibelt

Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Undervisning Hälsovård Vattenförsörjning Skog

Övrigt (personal och konsultfond mm)

Bistånd via enskilda organisationer

Summa

Utgående reservation

1990/91

1991/92

145

100

14

43

159

143 Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

32

47

12

18

3

10

8

11

17

50

116

100

43

Undervisning

Genom det svenska stödet tik undervisningssektora har sedan starten byggts 7 500 primärskolor, som bidragit till att en tredjedel av barnen idag går i primärskolan. Ett skolbokstryckeri har byggts och utrastats. Under-håksaspekteraa har hittills släpat efter men annars anses stödet vara bra. Stödet till vuxenutbildning bör fortsätta. I insatsen ingår även samarbete mellan universitet.

Hälsa

Utbildning är den viktigaste komponenten inom hälsostödet. Utrastning ges också i begränsad omfattning. I övrigt omfattar hälsostödet mödra- och barnavård, omgivningshygien och ett stöd till Etiopiens AIDS-program.

Skog

Inom skogsprogrammet har ca 600 skogstekniker utbildats.

Vattenjorsörjning

Stödet till vattenförsörjning motiveras i första hand ur katastrofsynpunkt och utgår i de områden som drabbats härdats av långvarig torka.

övrigt Prop. 1991/92:100

Personal- och konsukfonden har omfattat många insatser men skall nu ""• koncentreras tik stipendiering, stöd till den etiopiska statistikmyndigheten samt till en fond för konsultstudier.

Bistånd utanför landramen

Katastroföistånd och bistånd via enskilda organisationer skall ses som delar av det totala biståndet till Etiopien. Dessa insatser kommer framöver att behövas för rehabiliteringsinsatser inom transportområdet och för förebyggande insatser via enskilda organisationer inom livsmedelsförsörjningen. Under 1990/91 har för olika humanitära insatser utbetalats 43,5 milj.kr.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 365 milj. kr. till Etiopien.

314 GUINEA-BISSAU

GUmEA

\

vi-»

i-

"

'v.

' /

k (

8 \J(I

Karta: Stig SoéeHind, «StOA

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

0,96 milj. (1989)

1,9 % (1980-1989)

180 US dollar (1989)

(1989) (1989)

633 kr. 75 kr.

22 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

315 Ekonomisk och social utveckling °P 1991/92:100

Guinea-Bissau är med en BNP på 180 US dollar per capita ett av världens fattigaste länder. Jordbrakssektora svarar för drygt hälften av BNP och för 90% av sysselsättningen. En stor del av befolkningen lever på självhushållning. Ägarfördelningen av jorden är jämn, vilket medför att inkomstskillnaderna på landsbygden inte är särskilt stora.

Den sociala situationen i landet är otillfredsställande. Analfabetismen uppskattas till 84 % och medellivslängden är endast 39 år, en av de lägsta i världen.

Efter en lång period av ekonomisk stagnation slöt Guinea-Bissau år 1987 avtal om strakturanpassningsprogram med IMF och Världsbanken. Sedan dess har den ekonomiska politiken gått mot ökad liberalisering, vilket fått vissa positiva resultat. Bl. a. har fria valutakurser införts och prisregleringar till stor del avskaffats. Detaljhandelns privatisering och en friare prissättning har gjort att varautbudet ökat. Den ekonomiska tillväxten har sedan år 1987 varit i genomsnitt 5% per år, under år 1990 endast 3,5%.

Den ekonomiska tillväxten har emellertid inte lett till att landets skuldsituation förbättrats. Långsiktiga investeringar i produktiva sektorer har varit blygsamma medan framförallt en generös och okontrollerad kreditgivning gett landet stora problem i form av bl.a. hög inflation och en övervärderad valuta följda av underskott i budget och bytesbalans. Under 1980-talets början växte utlandsskulden mycket snabbt och uppgår idag till drygt 530 miljoner US dollar (eller ca 300% av BNP). Skuldtjänsten före och efter omförhandling beräknas till 180% respektive 35% av exportvärdet. Landet klarar inte att betala ens en bråkdel av skulden. För atf Guinea-Bissau skak kunna få kontroll över sin ekonomi i framtiden krävs därför avsevärda skuldlättnader.

Strakturanpassningsprogrammet har bl.a. som mål att öka tillväxten i ekonomin, att minska inflationen och att nedbringa underskottet i betalningsbalansen tik en acceptabel nivå. Sverige har, utanför landramen, via SPA (Världsbankens särskilda program för Afrika) stött programmet med 20 milj.kr., och vidare lämnat 20 milj.kr. tik Världsbankens sociala och infrastrakturella biståndsprogram (SIRP), vars målsättning är att tikföra landet resurser för att möta de negativa sociala effekteraa av strakturanpassningen.

Kraven på Guinea-Bissau att vidta kraftigare åtgärder för att komma till rätta med landets ekonomiska obalanser har skärpts från Världsbankens och IMF:s sida. Nya utbetalningar av strakturanpassningslån har därför blockerats.

Politisk utveckling

Vid PAIGC:s (Partido Africano da Independencia da Guiné e Cabo Ver de) extra partikongress i början av år 1991 fattades beslut om att revidera konstitutionen. I maj avskaffade nationalförsamlingen den lag som tillför säkrat PAIGC rollen som enda statsbärande parti, och 4 — 5 politiska 316 grapperingar håller nu på att organisera sig som partier.

Val tik nationalförsamlingen med möjlighet för flera partier att delta Prop. 1991/92:100 samt till presidentposten skall hållas senast i januari 1993. En stärkt roll Bil. 4 för premiärministera föratses. Nationalförsamlingen fattade vidare i oktober beslut om införande av bl. a. press-, yttrande- och föreningsfrihet.

Guinea-Bissau har lagstadgad religionsfrihet, och toleransen är förhållandevis stor mellan landets olika etniska grapper. Dödsstraff i fredstid avskaffades i maj 1991.

Sveriges bistånd

Guinea-Bissau erhåller ett omfattande intemationellt bistånd. År 1989 uppgick det till ca 100 miljoner US dollar, av vilket 30% var krediter och resten gåvor. Denna siffra kan jämföras med exporten som år 1989 uppgick till 20 milj. US dollar. Sverige svarar ensamt för ca 30% av det bilaterala biståndet och ca 15 % av det totala biståndet till Guinea-Bissau. IDA och Afrikanska Utvecklingsbanken är tillsammans med Sverige, Taiwan och Nederiändema landets största biståndsgivare.

Sedan utvecklingssamarbetet inleddes år 1975 har 957 milj.kr. utbetalats t. o. m. juli 1990. Det nuvarande samarbetsavtalet avser kalenderåren 1992 och 1993. Det svenska biståndet lämnas huvudsakligen till landsbygdsutveckling, fiske, undervisning, industri, en personal- och konsultfond samt i form av importstöd.

Målsättningen för det svenska biståndet är främst att söka bidra till att ge landet en bättre resurstillväxt, både vad gäller ekonomisk utveckling och materiella och mänskliga resurser. Tyngdpunkten i det svenska biståndet har sedan slutet av 1980-taiet förskjutits från stöd till produktiva verksamheter till strategiska insatser för kompetensutveckling och institutionsuppbyggnad.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj.kr.):

Disponibelt 1990/91 1991/92

90,0

95,0

13,1

39,6

103,1

134,6

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

21,8

20,4

0 2,3

0 4,0

4,4

7,8

7,6

18,0

9,7

13,0

0,3

9,1

12,0

4,1

9,7

4,2

6,0

2,3

2,7

63,5

95,9

Anslag

Ingående reservation

Summa

Förde1n i ng

Landsbygdsutveckling

Jordbruksskola

Jordbruksforskning

Hantverksfiske

Industri

Undervisning

Hälsovårdslab.

Iroportstöd

Imp. stöd hälsa

Pk-fond

Övrigt

Suirana

Utgående reservation 39,6 38,7

(• Beroende på resultatet av utvärderingen.)

317 Landsbygdsutveckling Prop. 1991 /92:100

Det svenska stödet syftar till att utveckla och skapa tillväxt inom lantbraket. Under 1980-talet avsattes ca 180 milj.kr. av landramsmedel för ett landsbygdsutvecklingsprojekt i landets norra delar. Programmet har omfattat bl. a. försöksodling, vattenförsörjning, rådgivningsverksamhet, bashälsovård och krediter för inköp av redskap. Idag är stödet omformat till ett nationellt program fokuserat på institutionella förhållanden samt råd-och kreditgivning.

SCB och jordbraksministeriets planeringsenhet, GAPLA, samarbetar kring framtagande av tillförlitlig jordbraksstatistik. Två ytterligare nationella program, en lantbraksskola och ett för forskning och försöksverksamhet, planeras.

Småindustri

Industrisamarbetet har gradvis inriktats på åtgärder som syftar till att förbättra de allmänna föratsättningaraa för industriell utveckling, i form av utbildning av företagsledare och inrättandet av en industrifond. I övrigt är stödet inriktat på att konsolidera vissa pågående insatser avseende statliga industriföretag. Produktion och lönsamhet vid reparationsvarvet Guinave, gjuteriet Fundicao och vid ett tegelbrak har utvecklats i positiv riktning. Stödet till enskilda industrier är under avveckling, och kommer att ersättas med en utvecklingsfond administrerad av Swedecorp.

Hantverksftske

Hantverksfiskeprojektet i Bijagos-arkipelagen har pågått i drygt tio år. Områdets fiskare levererar ungefär ett tusen ton fisk per år till huvudstaden. De statligt reglerade priseraa på hantverksfisk som tidigare varit ett hinder för den kommersiella delen av projektet avskaffades under år 1991. Fiskestödet har omformats och inriktas nu mer mot stärkande av hant-verksfiskemyndigheten DGFPA, utbildning, rådgivning och viss småskalig kreditgivning.

Importstöd

Importstödet, syftar till att förstärka Guinea-Bissaus strakturanpassningsprogram och bidra till en ökad produktion. Stödet medför vissa krav på landets ekonomiska politik. Det utgörs huvudsakligen av insats- och incitamentsvaror för landsbygdsbefolkningen. En utvärdering genomförs under 1992.

Undervisning

Stödet till undervisningssektora är under utbyggnad. Under de senaste fem åren har det främst syftat till att höja kvaliteten på undervisningen i primärskolan genom stöd till skolmaterial, produktion av läromedel, lärar- ~.

fortutbildning och undervisningsforskning. En viktig målsättning är också Prop. 1991/92:100 att öka antalet utexaminerade elever. Undervisningsstödet kommer även Bil. 4 framledes att omfatta t. ex. decentralisering av skoladministrationen.

Övrigt

Hälsosektora stöds bl. a. genom ett vaccinationsprogram och ett hälsolabo-ratorium som diagnostiserar och kartlägger främst tropiska sjukdomar. Varabiståndet till hälsosektora administreras av UNICEF/WHO, och omfattar import av läkemedel och sjukvårdsmaterial. Ett pågående basläkemedelsprogram utvärderas under år 1991. Personal-och konsultfonden finansierar experter som staten rekryterar till sin förvaltning. Via särskilda program stöds landets AIDS-program.

Bistånd utanJÖr landramen

Under en treårsperiod 1987-1989 beviljades landet 3x20 milj. kr. i betalningsbalansstöd. 16 milj. kr. har ännu ej utbetalats, och under 1990/91 lämnades inget ytterligare stöd. 1,4 milj. kr. i biståndsmedel användes under budgetåret 1990/91 för betalning av vissa skulder garanterade av EKN.

Sex personer har under perioden 1986 till 1991 deltagit i BITS interaationella kurser.

Under år 1991 inleddes ett direkt stöd till kvinnor i form av inköp av arbets- och tidsbesparande jordbraksredskap.

SWEDEFUND har haft ett joint-venture, FOLBl, för tillverkning av fanér och plywood, och SAREC har stött en forskningsinstitution.

En insats för stöd till utveckling av rättsväsendet och mänskliga rättigheter i Guinea-Bissau är under utredning.

Afrikagrappernas rekryteringsorganisation, ARO, har gjort insatser inom bl.a. utbildning och hälsovård. Rädda Baraen stöder ett program med tonvikt på baraens rätt där ett nationellt mödra- och baraavårdspro-gram även ingår. Varbergs Guinea-Bissauförening har stött tillkomsten av ett daghem.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 ca. 96,1 milj.kr. tik Guinea-Bissau.

319 INDIEN

./•-<■

mwmm

/' \. 40ELHI < utoi",';*. «l'''l'iBättffÄ*p"j*V*' i'.*

V-': ; »Bar fjEPÄl .. *W",CäS?%5 ' ■ .-> J ■

INDIEN

>«

i \ .. ■■••". ;it.. >,, . • ,.'11,, >-\. i-.i.'.--ji* \ ;..Me«li«(»ya «- ■•= I/.--'' V-;-------------- «*«' /f DHAKA.4..-L.;/Ma„l»ur

5 A y-. "pya

Arabiska

«Sal»rashtra

Bombay -

»Pune .../

.....i"' f •Hydeiabad

BURMA

RAteoON (,

J. å Bengaluka, bukten "

ladras

2m 4m em ms los»

km .1

l.\/)l\h.l

ftmiaiB.inciKii mHa Nicoliaretna

SRI LÄNKA

(J(I:.l\h.V

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

832 milj.

2,1 %

340 US dollar

(1989) (1980-89) 1989

Offentligt nettobistånd/person

- totalt 15 kr. (1989)

- Sverige 1,30 kr. (1989)

320 Ekonomisk och social utveckling 1.°; 191/92:100

Bil. 4

Under det gångna året har Indiens ekonomiska läge allvarligt förvärrats. Den instabila politiska situationen och de svaga centralregeringaraa har bidragit till att de redan tidigare märkbara obalansema i ekonomin ytterligare ökat. Höjningama av oljepriset och förlusten av remissor från indiska gästarbetare i samband med kriget i Persiska viken fick allvarliga följder för Indiens skuldsituation. Inflationstakten är tvåsiffrig, valutareserven sjönk som lägst till ett värde motsvarande 2 veckors import och budgetunderskottet låg 1989/90 på 9.1 % av BNP. För 1991/92 är regeringens mål att få ned budgetunderskottet till 6.5% av BNP. UUandsskulden uppgår till omkring 71 miljarder US dollar och skuldtjänstkvoten ligger kring 30% av BNP. Landets kortfristiga skulder har beräknats uppgå till 5 miljarder dollar i mitten av år 1991. När dessa skulder förfaller utgör de en stor påfrestning på landets betalningsbalans.

Indien upptog för första gången på 10 år ett IMF-lån omfattande ca 10 miljarder kronor i början av år 1991. Ytterligare lån torde bli nödvändiga under året och man kommer troligen att anta ett strakturanpassningsprogram inom ramen för IMF. Den nya regeringen har vidtagit genomgripande åtgärder för att få bukt med landets prekära ekonomiska situation och den ekonomiska politiken innebär en klar brytning med den tidigare förda.

Indien är en regional stormakt med hög teknologisk kompetens, samtidigt som man har en stor grapp mycket fattiga. Jordbraket är den dominerande sektora i ekonomin med omkring 60% av sysselsättningen, men bara 30% av BNP. Den kraftiga befolkningsökningen utgör på sina håll ett hårt tryck på naturresurseraa och leder till allvarliga miljöproblem.

Industrisektom som svarar för 30% av BNP har expanderat kraftigt på senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kunna ge sysselsättning åt den snabbt växande arbetskraften. Resursema fördelas dessutom ojämnt. Regeringen söker genom liberalisering och infrastrak-tursatsningar stimulera industri och jordbrak. Under den senaste tiden har kraftiga liberaliseringar på handels- och exportområdet skett.

Politisk utveckling

Allmänna val hölls i juni 1991 efter en valkampanj med många våldsinslag under vilken ledaren för Kongresspartiet, Rajiv Gandhi, föll offer för ett attentat. Valen ledde till att Kongresspartiet formade en minoritetsregering. Andra viktiga partier är Janatha Dal och det hinduiska Bharatiya Janatur-partiet. Dessutom förekommer flera andra partier vilka mer utpräglat företräder olika särintressen. Inom ramen för landets demokrati råder yttrandefrihet och möjlighet till politisk organisering.

Indien är en kontinent präglad av en mängd konflikter mellan olika etniska, religiösa och politiska grapper. Trots domstolsväsendets oberoen de är rättssäkerheten i flera avseenden urgröpt. Med stöd av speciella säkerhetslagar mot bl. a. terrorism, hölls tiotusentals människor fängslade av politiska skäl. Omfattande fangslanden, tortyr och våldsamma sam manstötningar rapporterades bl. a. från Jammu och Kashmir. I denna och '

andra delstater hade direktstyre av centralregeringen införts sedan del- Prop. 1991/92:100 statsförsamlingaraa upplösts. Bil. 4

En oroväckande utveckling mot alltfler brott mot mänskliga rättigheter kan noteras under de senaste åren. Det sker mot bakgrand av ökade separationssträvanden ofta knutna till terrorism i vissa delstater, samt skärpta motsättningar på grandval av främst religion och kasttillhörighet.

Det djupt rotade kastsystemet bidrar till att göra Indien tik ett hierarkiskt samhälle. Till detta kommer att kvinnans ställning är svag, bl. a. har Indien en överdödlighet bland kvinnor.

Sveriges bistånd

Indien får förhållandevis lite utvecklingsbistånd per invånare trots att landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multilaterala organisationerna är de största givaraa. Sverige står för en ringa del av Indiens bistånd, och i reala termer har det svenska biståndet minskat under 1980-talet.

Sveriges utvecklingssamarbete med Indien regleras av ett treårigt samarbetsavtal för budgetåren 1989/90-1991/92. Landramen uppgår till 400 mkr. per år. Biståndssamarbetet inleddes år 1953 och år 1972 tillkom det första samarbetsavtalet. Till och med budgetåret 1990/91 häromkring 6 313 milj. kr. betalats ut.

Det svenska samarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grapper, genom hälso- och utbildningsprojekt, skogs- och markvård och miljösatsningar. Dessutom finns det ett samarbete på energiområdet. Indien är ett mycket stort land med stark men tung byråkrati. Projekt tar därför lång tid att bereda, men de blir å andra sidan väl genomarbetade och genomförda.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Disponibelt 1990/91 1991/92

400

24

113

424

513 Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

97

169

123

89

60

75

0

3

11

62

10

0

6

30

4

311

432 Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Skogsbruk med markvård Hälsovård Dricksvatten Föroreningskontrol1 Energisamarbete Exportfrärajande Undervisning Konsul tfond

Suinraa

Utgående reservation 113 81

Reservationen för 1990/91 uppgår till 109 milj. kr. vilket främst är en följd 322

av att verksamheten i Uri försenats av oroligheteraa i området.

Skogs- och markvård Prop. 1991/92:100

Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd till byskogsbrak i delstateraa Bihar, Orissa och Tamil Nadu. Under året påbörjas även en insats i Rajasthan. Arbetsintensiva former av plantering och skogsbrak är en del av stödet och ansträngningar görs för att få ökat kvinnligt deltagande i projektet.

Miljö

Föratom insatser av miljö- och markvårdskaraktär inom skogs- och dricksvattenprogrammen har en insats avtalats avseende industriella luft-och vattenföroreningar med inriktning på utbildning av miljöinspektörer.

Häba

Inom hälsosektora stöds immuniseringsprogram för mödrar och bam via UNICEF och WHO, samt de nationella lepra- och tuberkulosprogrammen.

UNICEF leder även dricksvattenprojekt, vilka stöds av Sverige. Det rör dels ett nationellt program för dricksvatten med omgivningshygien, dels ett integrerat projekt (SWACH) i Rajastan med betoning på vattenbuma sjukdomar.

Undervisning

Undervisning stöds genom ett innovativt primäratbildningsprojekt med inslag av informell undervisning i stamområdena i Rajasthan. Undervisning avses få ökad betydelse i det framtida samarbetet och ett nytt stort program avseende primäratbildningen i hela Rajasthan är under beredning.

Energisamarbetet

Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashmir, vilket avtalades hösten 1989. Föratom 715 milj.kr. av landramsmedel ingår SEK- och BlTS-krediter på 1 300 resp 1 400 milj. kr. samt en kredit från nordiska investeringsbanken och brittiskt bistånd. Vattenkraftverket som planeras få en installerad effekt på 480 MW och beräknas kosta ca 6 miljarder kronor genomföres under svensk ledning av ett konsortium. Störningar i genomförandet på grand av säkerhetsproblem har uppträtt under våren och sommaren 1991. Arbetet nedlades då två svenska ingenjörer knutna till projektet kidnappades under våren 1991 och återapptas inte förrän byggkonsortiet ansett sig ha nått en tillfredsställande lösning av säkerhetsfrågoraa i samarbete med de indiska myndighetema.

Stöd till kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och energisparande utgör de övriga delama i energisamarbetet.

Utanför landramen får svenska enskilda organisationer SIDA-bidrag om

Bil. 4

ca 20 milj.kr. per år. Ett fyrtiotal indiska organisationer som driver pro- Prop. 1991/92:100 gram för utveckling av kvinnomas situation erhåller direktstöd om totalt Bil. 4 ca 5 milj. kr. per år. Direktstöd utgår också till ett antal indiska organisationer för landramsanknutna insatser avseende byskogsbrak, dricksvatten och miljöaktiviteter.

Indien är dessutom en av de största mottagaraa av u-krediter.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 388,9 milj.kr. tik Indien.

324 KAP VERDE

Prop.1991/92:100 BiL4

mioAäX&»

f 4» Vietattte

$

fArottear

B8*»,«ef'"»'

K,..

\fS4»?«B«!obi»

t-

B»a Vfetty )

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

0,36 milj. (1989) 2,5 % (1980-89)

780 US dollar (1989)

(1989) (1989)

1219 kr. 120 kr.

325 Ekonomisk och social utveckling iJP- 1991/92:100

Under de senaste tio åren har Kap Verde periodvis drabbats av allvariig torka och självförsörjningsgraden för jordbraksprodukter har sjunkit tik 5-10%. För sin överievnad är landet starkt beroende av livsmedelsimport. Skördaraa skulle inte ens under de mest gynnsamma väderieksförhållanden kunna täcka mer än ca 40% av befolkningens behov eftersom landets jordbrakspotential är synneriigen begränsad.

Landets egen produktion svarar för drygt hälften av de samlade ekonomiska resurserna, och täcker i princip utgiftema för offentlig och privat konsumtion. Investeringar finansieras till en tredjedel med emigrantremis-sor och till två tredjedelar med intemationella lån och gåvobistånd. Trots en svag resursbas och ett stort utlandsberoende uppgår tillväxten till ca 5 % åriigen, och i enlighet med Världsbankens normer klassas Kap Verde, med en BNP per capita på ca 780 US dollar, inte längre som ett av världens fattigaste länder.

Skuldtjänstkvoten uppgick år 1989 till ca 12%.

Den nya regeringen prioriterar investeringar inom fiske, turism, tjänstesektom och industrin. Varaexporten består främst av bananer, fisk och skaldjur, och importen av livsmedel, drivmedel, maskiner och verkstadsprodukter.

Ett stort problem för landet är bristen på sysselsättning. Endast hälften av den arbetsföra befolkningen är fukt eller delvis sysselsatt, medan de övriga helt saknar arbete. De är för sitt upphäke beroende av stöd från familjemedlemmar, hemma eller i utlandet. Kvinnoraa drabbas hårdast av undersysselsättningen.

Trots att ca 15 % av befolkningen, som idag uppgår till 360 000, har utvandrat under de senaste 20 åren är befolkningstillväxten för närvarande 2,7%. Regeringen planerar att söka reducera tikväxten till 1,7% år 2000. UNFPA har inlett ett omfattande befolkningsprogram i landet.

Politisk utveckling

Kap Verde höll i januari 1991 sina första demokratiska parlaments- och presidentval sedan självständigheten år 1975. Oppositionspartiet MPD (Movimento para a democracia) vann en förkrossande seger över PAICV (Partido Africano de Independencia de Cabo Verde), det tidigare enda tillåtna partiet. Till ny president valdes Antonio Mascarenhas Monteiros. Regeringsskiftet innebar en stegrad utveckling mot ökad liberalisering och privatisering av näringslivet. Vikten av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter betonas.

Sveriges bistånd

Det interaationella biståndet till Kap Verde är av största vikt för landets överlevnad. Det interaationella biståndet uppgick år 1989 tik 77 milj. US dollar. Sverige svarar för ca 20% av det bilaterala biståndet. EG och dess medlemsstater, främst Holland, Italien och Tyskland, spelar en avgörande 326

rok vad gäker biståndet inom jordbrakssektora. Andra givare, som USA Prop. 1991/92:100 och Japan, stödjer enskilda investeringar. FN-organ, Världsbanksgrappen, Bil. 4 och Afrikanska utvecklingsbanken ger också betydande bistånd. Livsmedelbiståndet utgör nära en fjärdedel av det totala biståndet.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde inleddes år 1975. Fram t.o.m. budgetåret 1990/91 hade totak 605 milj.kr. utbetalats. För närvarande gäller ett treårsavtal för åren 1992 till 1994. Samarbetet är inriktat på insatser för att trygga den kapverdiska befolkningens överlevnad samt att i övrigt bredda basen för produktiv verksamhet och därigenom på sikt öka möjlighetema till självförsörjning. 90% av det svenska stödet utgår i form av importstöd. Något sektorstöd administrerat av SIDA förekommer inte och verksamheten följs direkt från Stockholm. Samarbetet fungerar mycket bra.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Disponibelt

Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

1990/91

1991/92

70,0

41,8

111,8

75,0

63,4

138,4

Utbetalt 1990/91

Planerat 1991/92

Importstöd 35,6 128,4

Personal- och konsultfond 12,8 10,0

Summa 48,4 138,4

Utgående reservation 63,4

Importstöd

Importstödet består huvudsakligen av basförnödenheter, insatsvaror, fordon och reservdelar. Från och med år 1991 lämnas stödet obundet. I kunskapsöverförande syfte sköts upphandlingen i allt större utsträckning av kapverdiska myndigheter med endast en begränsad inblandning från SIDA:s inköpsbyrå. De varor som köps upp används främst för sysselsättningsskapande beredskapsarbeten såsom vägbyggen, markvårdsprogram etc, vilka bedrivs i kapverdisk regi.

Personal- och konsultfonden

Fonden finansierar främst rekrytering av utländsk expertis och vissa projekteringsarbeten. Ett flertal insatser har syftat till att stärka förvaltningen och de statliga företagens kompetens. Vidare har bl.a. studier om tillverkning av matolja, konstbevattning samt kursplaner för lantmäteri-tekniker bekostats ur fonden.

327 Bistånd utanjor landramen Prop. 1991 /92:100

I samarbete med ett brasilianskt konsultföretag har SIDA stött regionala " • "* förvaltningskurser för de portgisisktalande länderaa i Afrika. Fem kurser har genomförts och programmet väntas fortsätta.

Direktstöd har givits till en kvinnoorgnaisation för alfabetisering och daghem. Kursdeltagandet har varit omfattande och resultatet gott. Ett kvinnocentram på ön Maio har också uppförts.

De enskilda organisationeraas arbete på Kap Verde utgör en viktig del i biståndssamarbetet och kommer även framledes att uppmuntras. Afrika-grapperaas rekryteringsorganisation (ARO) och Rädda Baraen är verksamma i landet. Rädda Baraen bedriver sedan år 1977 bl. a. ett mödra- och barnavårdsprojekt, med familjeplanering som ett viktigt inslag. Detta projekt kommer att lämnas över till lokal organisation under år 1992. Ett tiotal fältarbetare från ARO arbetar inom bl. a. sjukvård, undervisning och stadsplanering. ARO:s slumsaneringsinsats på ön Mindelo betraktas som ett pilotprojekt.

SWEDFUND har tillsammans med kapverdisk och svensk medverkan grandat ett företag (Metalcave) som tillverkar hushållsutrastning.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 57,1 milj.kr. till Kap Verde.

328 KENYA

SUIIIW

äfOfi';-,.*

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

— Sverige

23,5 milj. (1989) 3,9 % (1980-89)

360 US dollar (1989)

(1989) (1989)

295 kr. 9 kr.

329 Ekonomisk och social utveckling 1°; 1991/92:100

Bil. 4 Kenyas makroekonomiska politik har varit relativt framgångsrik och styrs av ett strakturanpassningsprogram i enlighet med de riktlinjer som förordas av Väridsbanken och Interaationella Valutafonden (IMF). Anpassningsåtgärderaa har inkluderat exportdiversifiering, begränsad kreditgivning, minskat budgetunderskott, kberalisering av den finansiella marknaden, en fortsatt marknadsanpassning av valutan och ökade incitament för småbönderaa.

Resultatet har varit en årlig BNP tillväxt på 5 % under andra hälften av 1980-talet. Samtidigt har den höga befolkningstillväxten minskat från över 4 till 3,6%, vilket resulterat i en ökning av per capita inkomsten under samma period. Ansträngningar med att diversifiera exporten har lett till att det ensidiga beroendet av kaffe har minskat. De största exportinkomsteraa kommer numera från turism och te. Kraftigt sänkta kaffepriser har dock inneburit att bytesbalansen utvecklats negativt under senare år. Gulfkriget förvärrade under några månader situationen ytterligare, genom höjda oljepriser och minskad turism. Oroande är också att inflationen ökat på senare år.

Trots att skuldbördan växte under 1980-talet har Kenya skött sina ränte-och återbetalningar på utlandslånen. I ljuset av en fortsatt försämrad betalningsbalans är Kenya beroende av fortsatt omfattande bistånd för att klara skuldtjänstbetalningaraa och utvidga reformprogrammet.

Kenyas största problem på sikt utgörs av den höga befolkningsökningen och påfrestningama på miljön som följer av denna. 80% av befolkningen lever av jordbrak trots att endast 18% av landets yta är odlingsbar. Arbetslösheten är hög. Den kenyanska inkomstfördelningen liksom jordfördelningen är skev. 80-talets goda tillväxt synes dock ha medfört en viss omfördelning till de fattigare grapperaas fördel.

Politisk utveckling

Kenya är sedan år 1982 en enpartistat. Under senare år har den politiska makten alltmer koncentrerats till presidentämbetet. Toleransen mot politiskt oliktänkande är fortsatt begränsad. Regeringen har möjlighet att fängsla personer på obestämd tid utan rättegång och dom. Under senare tid har de politiska motsättningama skärpts. Krav på ökad demokrati har bemötts med arresteringar och trakasserier. Flera politiskt oppositionella har dömts för högförräderi och uppvigling. Samtidigt har andra politiska fångar släppts under det gångna året. Anklagelser har riktats mot regeringen om tortyr och missförhållanden i fängelser.

Till de positiva inslagen hör att presidenten tillsatte en kommission som utredde de politiska reformbehoven hösten 1990. Kommissionsarbetet ledde till att det tidigare kritiserade kösystemet vid nominering tik lokala val avskaffades och valhemligheten återinfördes. Högsta domstolens ställ ning har förstärkts genom återinförandet av domares oavsättlighet. Ytt rande- och mediafriheten är, med vissa begränsningar, förhållandevis om fattande i Kenya. 330

Sveriges bistånd Prop. 1991/92:100

Bil. 4 De största biståndsgivarna till Kenya är Världsbanken, Japan, USA, Storbritannien, Tyskland och Nederiändema. Det svenska biståndet utgör numera drygt 3 % av det totala biståndet.

Utvecklingssamarbetet med Kenya regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1990/91 och 1991/92 omfattande totalt 285 milj. kr. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1965 har ca 2,1 miljarder kronor utbetalats.

Samarbetet är koncentrerat till landsbygdsutveckling inom sektorema markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Däratöver har stöd lämnats till en landsbygdsutvecklingsfond, till landsbygdsvägar och till en personal- och konsultfond. Miljö- och fördelningsfrågor samt en tonvikt på kvinnans situation prioriteras i biståndet till Kenya.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

150

135 Ingående reservation

3

27 Summa

153

162 Fördelning

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

Hälsovård och familjeplanering

48

46 Markvård/jordbruk

21

28 Vattenförsörjning

22

21 Landsbygdsvägar

9

23 Landsbygdsutvecklingsfond

11

21 Personal- och konsultfond

8

10 Övrigt

7 Summa

126

156 Utgående reservation

27

6

Markvård

Jordbraket är Kenyas viktigaste ekonomiska sektor och försörjer huvuddelen av befolkningen. Den snabba befolkningsökningen har lett till att utnyttjandet av odlingsbar jord och betesmark ökat markant. Allt intensivare jordbrak samt uppodling av erosionskänsliga sluttningar och marginellajordar ökar risken för jordförstöring. Det är därför av största vikt att värna om föratsättningarna för en växande och långsiktigt uthållig jordbruksproduktion.

Sverige har stött det nationella markvårdsprogrammet sedan år 1974. Idag är stödet landsomfattande och väl fungerande. Huvuddelen av mark vårdsinsatserna genomförs av bönderna själva. Uppskattningsvis har drygt 800 000 småbrakare, motsvarande 1/4 av landets småbrak, nu ge nomfört markvårdsåtgärder på sina gårdar. Insatsen bygger på rådgivning och kunskapsuppbyggande om markvårdsåtgärder, t.ex. terassodling, av- ledningsdiken, växeljordbrak och förbättrad jordbraksteknik. Resultatet av insatsema är t. ex. att majsskördama ökat med 30% medan avkastning- 331

23 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

en på produktion av fodergräs och fraktträd ökat med 50%. En utvidgning Prop. 1991/92:100 av projektet till de torra och halvtorra delaraa av landet sker nu. Föratom Bil. 4 stöd till jordbraksministeriets markvårdsenhet ges också stöd till KENGO (Kenya Energy and Environment Non-Goveramental Organisation) för trädplantering, stöd till framställning av utbildnings- och rådgivningsmaterial, samt stöd till försöksverksamhet inom mark- och vattenvård.

Vattenförsörjning

Stödet till landsbygdens vattenförsörjning bygger på uppbyggnad av lokal kunskap och kapacitet, folkligt deltagande och enkel teknik. Syftet är att underlätta förhållanden för kvinnor och bam. Det svenska si.det är inriktat på drift och underhåll samt upprastning av befintliga a.feggningar.

Hälsovård

Målet med det svenska stödet till hälsosektora är en förbättrad folkhälsa hos den fattiga landsbygdsbefolkningen. Stödet är inriktat på utbildning och kunskapsutveckling med betoning på förebyggande hälsovård och familjeplanering.

Landsbygdsvägar och landsbygdsutvecklingsfond

Det svenska stödet till landsbygdsvägar omfattar underhåll och ombyggnad av mindre vägar i de tättbefolkade jordbraksområdena. Insatseraa baseras på en hög andel manuell arbetskraft. Genom stödet till landsbygdsutvecklingsfonden har projekt finaniserats för självhjälp och sysselsättning på by- eller distriktsnivå.

Personal- och konsultfond

Personal- och konsultfonden används till största delen för stöd till datorisering i centralbanken. Andra exempel på användning av fonden är personalbistånd för bl. a. skuldhantering.

Bistånd utanjor landramen

Flera enskilda organisationer är verksamma i Kenya, främst inom kooperation, hälsovård och skog.

Sverige har genom BITS stäkt tre u-krediter om sammanlagt 428 milj. kr. till Kenyas förfogande. Krediteraa har främst gått till kraftsektora. Totalt har drygt hundra kenyaner deltagit i BITS' intemationella kurser.

IMPOD har genomfört en studie av potentiella exportföretag, huvudsakligen inom livsmedels-, textil-, konfektions- och hantverksområdena. Ett visst stöd har även givits tik inköpsresor och marknadsföring av hantverksprodukter.

SAREC ger stöd tik högre utbildning i markvård vid universitetet i Nairobi.

Totah utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 169,2 milj.kr. till Ke- 332

nya.

LAOS

Prop. 1991/92:100 Bil 4

Befolkning Befolkningstillväxt BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- Totalt (exklusive östländer)

— Sverige

4,1 milj. (1989) 2,7 % (1980-89) 180 US dollar (1989)

(1989) (1989)

225 kr. 20 kr.

333 Ekonomisk och social utveckling °P; 1991/92:100

Bil. 4

Laos är ett litet, kustlöst och glesbefolkat land med en av de lägsta inkomsterna i världen per invånare. Den helt övervägande delen av befolkningen är sysselsatt i självhushåkningsjordbrak. Landets modema sektor är liten, förvaltningen svag och bristen på utbildad arbetskraft stor. De besvärliga kommunikationerna isolerar landets olika delar från varandra. De naturliga förbindelserna går ofta till Thailand. Laos har efter hand anpassat sin politik efter dessa faktorer.

Svedjebrak är alltjämt vanligt, inte bara i avlägsna bergstrakter utan över hela landet. Svedjebrak är det stora miljöhotet i Laos. Det är emellertid nära förbundet med levnadssättet, särskilt för minoritetsfolken. Detta gör det svårt att snabbt minska omfattningen.

Den sedan år 1986 påbörjade liberaliseringen av ekonomin fortsätter. Det reformprogram som genomförs är omfattande och innebär bl. a. privatisering av statliga företag, beskattning av inkomster, avskaffande av statliga subventioner, fri prissättning, liberalisering av handeln, moderaisering av bankväsendet, införande av marknadsmässiga växelkurser samt uppmuntrande av privat företagsamhet. Flera påtagliga resultat har uppnåtts, men bristande kapacietet i förvaltningen och avsaknaden av företagsledare med erfarenhet av marknadsekonomiska förhållanden utgör flaskhalsar i processen.

För att attrahera utländskt kapital antogs år 1988 en lag om utländska investeringar. På grand av otillräcklig lagstiftning, svagt utvecklad infrastraktur och långa avstånd till andra marknader har emellertid det utländska intresset hittills varit relativt begränsat och koncentrerat till thailändska företag.

Tillväxten i ekonomin har under de gångna två åren varit god, framför allt beroende på stora risskördar. BNP har ökat med 8 — 9% per år. Tack vare en fortsatt åtstramning av kreditgivningen och en stabil växelkurs beräknas inflationen i år uppgå till högst 20%. Utrikeshandeln fortsätter att uppvisa en kraftig och växande negativ balans. Ökningen av den officiella exporten sedan reformprogrammet inleddes har varit mycket blygsam; från 45 tik 63 milj. US dokar mellan år 1986 och år 1990. Importen har däremot fortsatt att öka i snabb takt; från 116 till 185 milj. US dollar under samma period.

Biståndet finansierar detta stora och växande importöverskott. Som en följd härav har utlandsskulden ökat och uppgår i dag tik över 500 milj. US dollar. Merparten utgörs av mjuka lån varför skuldtjänstkvoten är låg, ca 15%.

Medan biståndet från öststateraa, främst Sovjet, dominerade under 1980-talet, tycks det nu som om biståndet från västliga länder och de interaationella kreditinstitutionema kommer att dominera under 1990-ta-let. De västliga givarna svarar redan i dag för merparten av det samlade biståndet. De sex största är Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken. Japan, Sverige, UNDP och Australien.

334 Politisk utveckling Prop. 1991 /92:100

Bil. 4 De starka banden med Vietnam består, även om antalet militära och civila

rådgivare minskat kraftigt under andra hälften av 1980-talet. Relationerna

med Kina har påtagligt förbättrats de senaste åren. Kontakteraa med

Thailand upprätthålls på hög civil och militär nivå och relationema är i

dag mycket goda, även om vissa spänningar kvarstår

Den ekonomiska liberaliseringen har bidragit till att det politiska klimatet förbättrats. Flyktingströmmen till Thailand har minskat. Tillkomsten av landets första författning år 1991 och andra legala reformer ger föratsättningar för ökad rättsäkerhet, vilket har betydelse för fullföljandet av ekonomiska reformer. I författningen finns dock enpartiväsendet bibehållet och inga särskilda garantier för yttrandefrihet finns inkluderade.

Fortfarande finns över 60 000 laotiska flyktingar i läger i Thailand. Det antal som repatrieras i UNHCRs regi tycks nu öka för varje år. En spontan återflyttning till Laos äger dessutom ram.

Intresset är stort för fortsatta och utökade kontakter med västliga länder. Förtroendet för Sverige är mycket stort och delegationer inom olika områden har besökt Sverige. Diskussioner har också förts med Laos om särskilda insatser från svensk sida för att stödja det pågående reformprogrammet

Sveriges bistånd

Utvecklingssamarbetet med Laos regleras i ett samarbetsavtal för budgetåren 1991/92-1992/93. Samarbetet med Laos inleddes i mitten av 1970-talet. År 1977 blev Laos programland. Till och med budgetåret 1990/91 har ca 900 milj. kr. utbetalats Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Disponibelt 1990/91 1991/92

100,0

110,0

11,0

11,2

111,0

121,2

utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

18,3

30,0

27,7

50,0

3,0

0,0

42,1

14,0

2,6

3,0

1,6

4,0

4,5

5,0

3,0

1,0

99,8

110,0

11,2

Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Skogssektorn

Vägsektorn

Verkstad Km 14

Xeset m. m.

Stöd till EdL

Hälsosektorn

Konsultfond

Förvaltningsbistånd

Kultursamarbete

Summa

Utgående reservation

335 Kunskapsutveckling och institutionsuppbyggnad genomsyrar det svens- Prop. 1991/92:100 ka biståndet vars inriktning ligger väl i linje med den förda reformpoliti- Bil. 4 ken. Två långsiktiga mål för samarbetet är att bygga upp och konsolidera institutioner och företag som skall utveckla skog och markvård samt rasta upp och underhålla vägar. Stödet till hälsosektora inklusive dricksvattenförsörjning skall expandera och utgör en viktig komponent för att göra samarbetet mer fattigdomsorienterat. Stödet till vattenkraftverket Xeset upphör i år.

Skogssektorn

Stödet till skogssektora är inriktat på kunskaps- och institutionsuppbyggnad inom områden som skogsinventering, utbildning och skogsskötsel. I det fortsatta samarbetet planeras ett ökat stöd till miljö- och markvård, uppbyggnad av en skoglig fältorganisation samt rådgivning till jordbraks-och skogsministeriet för planering och genomförande av ett skogsbrak inriktat på ett uthålligt utnyttjande av naturresurser.

Vägsektorn

Vägsektorstödet syftar till att öka Laos kapacietet att planera, bygga och underhålla vägar. Vägunderhåll ges särskild tyngd i det fortsatta stödet. Föratom upprastning av landets riksväg på en sträcka om 17 mil ingår i den svenska insatsen en omfattande utbildning av personal samt rådgivning till transportministeriet.

Hälsosektorn

Stödet till hälsosektora är under uppbyggnad. Föratom fortsatt och utökat stöd till mödra- och baraavård i samarbete med UNICEF, planeras en insats på dricksvattenområdet jämte förvaltningsstöd tik hälsoministeriet.

1 utvecklingssamarbetet ingår också en rådgivningsinsats till elkraftsmyndigheten, en konsultfond, miljö- och förvakningsbistånd samt kultursamarbete. Sedan 1989/90 utgår också direktstöd till den laotiska kvinnoorganisationen.

Landramen för Laos är väl intecknad. Ett fortsatt högt landramsutnytt-jande föratses. Den utgående reservationen från 1990/91 uppgick till 6,8 milj.kr.

Totah utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 114,4 milj. kr. till Laos.

336 LESOTHO

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

1,7 milj. (1989) 2,7 % (1980-89)

470 US dollars (1989)

(1989) (1989)

442 kr. 34 kr.

337 Ekonomisk och social utveckling !'°P; 1991/92:100

Bil. 4

Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Landet är därför i de flesta avseenden mycket beroende av den mäktige grannen. Inkomster från tukunionen med Sydafrika utgör den största inkomstkällan. Praktiskt taget all import kommer från Sydafrika. Arbetslöshet och undersysselsättning utgör stora problem. Hälften av alla lönearbetande män arbetar i Sydafrika. Bl.a. som följd av migrantarbete är jordbraket mycket eftersatt och lågproduktivt. Den odlingsbara arealen är liten och minskar bl.a. genom en omfattande jorderosion.

Den nuvarande regimen för en politik där politiska motsättningar gentemot Sydafrika tonas ned och gemensamma intressen lyfts fram. Sedan år 1988 genomför Lesotho i samråd med IMF och Världsbanken ett strakturanpassningsprogram. Den ekonomiska situationen har förbättrats och budgetunderskottet har halverats. Men samtidigt har arbetslösheten och inflationen medfört svåra påfrestningar. Lesotho styrs sedan år 1986 av en militärregering. Den tidigare statschefen general Lekhanya avsattes i maj 1991 av överste Ramaema. Denne har lovat fullfölja den demokratiseringsprocess som har inletts och deklarerat att demokratiska val skall hållas senast juni 1992.Det tidigare förbudet mot partipolitisk verksamhet har upphävts och ett antal politiska partier har bildats. Alltjämt kvarstår betydande brister vad gäller mänskliga rättigheter i Lesotho. Den utlovade demokratiseringen och den allt öppnare samhällsdebatten utgör dock positiva inslag. I och med förändringama i Sydafrika har Lesothos tidigare kärva förhållande till bl. a. ANC något förbättras.

USA är den största bilaterala biståndsgivaren. Därefter kommer Tyskland, Sverige, Storbritannien, Iriand och Canada. Världsbanken (IDA), Världslivsmedelsprogrammet (WFP) och EG är störst inom det multilaterala biståndet.

Sveriges bistånd

Det svenska biståndet till Lesotho inleddes år 1967, året efter landets självständighet. T.o.m. budgetåret 1990/91 har drygt 330 milj.kr. utbetalats. Nu gällande samarbetsavtal gäller fram till 30 juni 1992. Det svenska biståndet till Lesotho har växt fram som en del av det ökade engagemanget i södra Afrika. Det syftar i första hand till att stödja landets strävan att bevara sin självständighet. Utvecklingssamarbetet är koncentrerat till förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder. Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj.kr.):

338 Disponibelt

1990/91

1991/92

Prop.1991/92: 100 Bil. 4

Anslag

35,0

Ingående reservation

4,4

3,8

Summa

39,4

38,8

Fördelning

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

Förvaltningsbistånd

13,5

12,1

Markvård/SkogsutbiIdning

12,2

15,2

Sysselsättningsskapande åtgärder

7,3

7,1

Personal- och konsultfond

2,0

3,5

Civil luftfart

0,2

Återuppbyggnad av vägar

och broar

0,3

Summa

35,5

37,9

Utgående reservation

3,9

0,9

Förvaltningsbistånd

Förvaltningsbiståndet syftar till att höja kompetensnivån i den centrala statsförvaltningen. Verksamheten är inriktad på utbildning och metodutveckling. Den svenska insatsen består av organisations- och ledningsutveckling samt finansförvaltning för att förbättra planering, styming och kontroll av statliga resurser. Vidare ges stöd för rådgivning och utbildning på statistikområdet. Insatser för effektivare fysisk planering omfattar rådgivning till plankontoret samt genomförandet av olika planeringsuppdrag. Flertalet insatser sker med medverkan av svenska institutioner.

Markvård, markanvändning och skogsutbildning

Biståndet på markvårdsområdet avser att förbättra levnadsstandarden för landsbygdsbefolkningen genom ökad jordbraksproduktion.Det har lett till utarbetande av former för att få byboraa engagerade i miljövård som bygger på gemensamma bybeslut, bönderaas egen teknik och arbetsintensiva metoder. Produktionen av säd, grönsaker och frakt har ökat i projektområdet.

Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho utgör en viktig del av stödet för att bekämpa jorderosion. Betydande ansträngningar görs för att programmet skak ha så bred folklig förankring som möjligt. Sektoravtalet löper ut ijuni 1992.

Arbetsintensiva metoder

Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete till i medeltal 2 000 personer per år, framför allt vid vägbyggen på landsbygden. Det har dock varit svårare att skapa sysselsättning inom andra sektorer. Det vidare syftet är att ge migrantarbetare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt eget land. Det nu gällande treåriga insatsavtalet löper ut i december 1992.

339 Bistånd utanjor landramen Prop. 1991 /92:100

Utanför landramen lämnas stöd till SADDC:s markvårdssekretariat i Masera. Tyngdpunkten i programmet ligger på utbildning. Stöd också lämnats till demokrati- och kvinnoinsatser, kulturprojekt och enskilda organisationer.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 53,4 milj. kr. till Lesotho.

340 MOCAMBIQUE

ZAMKA

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare Skuldtjänstkvot

Offentligt bistånd/person

- totalt

- Sverige

15,3 milj. (1989)

2,7 % (1980-1989)

80 US dollar (1989)

240 % (1988)

(1989) (1989)

320 kr. 49 kr.

341 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1991 /92:100

Bil. 4

Mozambique är ett av väridens absolut fattigaste länder. Landet ligger i

spillror efter nära tio år av terrorkrig på landsbygden. Kriget fortsätter och en fredlig lösning på konflikten är starkt avhängig utvecklingen i regionen, i synnerhet i Sydafrika. Produktion och distribution inom jordbrak, industri och handel har försvårats, och inom vissa områden hek lamslagits av Renamo-gerillans sabotage och terrorverksamhet. Det mänskliga lidandet har fått oerhörda dimensioner. FN beräknar att kriget direkt eller indirekt har skördat 900 000 dödsoffer och förorsakat svält på landsbygden i stor omfattning. En miljon mopambikier lever i landsflykt i grannländeraa. Ytteriigare över två miljoner lever som interaflyktingar i sitt eget land. En tredjedel av landets befolkning är beroende av livsmedelsbistånd för att överleva.

Sedan år 1987 genomför Mozambique ett ekonomiskt och socialt strak-turomvandlingsprogram i samverkan med Väridsbanken, IMF, och med omfattande stöd av övriga givare. Programmet gav under sina första tre år (1987-89) önskad ekonomisk effekt. Från en tidigare negativ tillväxt ökade BNP med 4 % årligen under denna period. År 1990 sjönk tillväxttakten (ca 1,5 %) och inflationen ökade (nära 50 %). Några av orsakerna till detta är dåliga skördar, fortsatta sabotage från Renamo (MNR) samt höjda oljepriser bland annat orsakade av gulfkriget. Krisen och straktur-omvandlingsprogrammets inledande konsekvenser har medfört problem inom de sociala sektorerna. Statens budgetrestriktioner har medfört drastiska försämringar av levnadsvillkoren för de allra fattigaste. Väridsbanken har under det gagna året uppmärksammat dessa problem och vidtagit åtgärder för att lägga större vikt vid fattigdomsbekämpning.

Skuldtjänsten uppgick år 1988 till 240%. Det står klart att skuldfrågan, trots omförhandlingar av utlandsskulden, kommer att vara ett stort problem för lång tid framåt. Likaså kommer behovet av katastroföistånd att vara stort under överskådlig tid.

Politisk utveckling

Den 30 november 1990 antogs en ny konstitution innebärande att Mozambique formekt beslutat att införa en demokratisk flerpartistat. Författningen ger ökat skydd för de grandläggande fri- och rättigheterna, samtidigt som dödsstraffet avskaffades. Allmänna, hemliga val skak hållas efter det att fred uppnåtts, en vallag har antagits och politiska partier etablerats. Det hittills statsbärande partiet, FRELIMO, har helt lämnat sin marxist -leninistiska linje. Vid partikongressen i augusti 1991 definierades FRELIMO som ett demokratiskt parti med stärkande av den mopambikiska nationen som viktigaste uppgift.

Försök till en fredsuppgörelse har gjorts under det gångna året, främst genom förhandlingaraa i Rom mellan FRELIMO och MNR. Några direkt hoppingivande resultat av dessa förhandlingar har ännu inte nåtts.

Respekten för mänskliga rättigheter och humanitär rätt är undergrävd till följd av krigssituationen. Det är i första hand MNR-gerikan som står 342

ansvarig för svåra och grova övergrepp mot civilbefolkningen.

Sveriges bistånd

Mozambique erhåller bistånd från ett stort antal länder i både öst och väst, utvecklingsbanker och enskilda organisationer. Gåvobiståndet år 1989 uppgick till ca 760 miljoner US dollar. Största biståndsgivare är Sverige, Nederländeraa, EG, Norge, USA och utvecklingsbankeraa.

Biståndssamarbetet med Mozambique regleras av ett ettårigt avtal för budgetåret 1991/92 på 475 milj.kr. Totalt har ca 3 500 milj.kr. utbetalats i landramsbistånd sedan det första avtalet budgetåret 1975/76.

Utvecklingssamarbetet med Mozambique var från starten år 1975 i första hand inriktat på att åstadkomma ekonomisk utveckling och resurstillväxt samt att minska landets beroende av Sydafrika. Biståndet har successivt anpassats till det besvärliga läget i landet. Detta innebär att utformningen av pågående insatser har påverkats av såväl krigssituationen som av den ekonomiska krisen och strakturanpassningsprogrammet. Den fördjupade krisen har inneburit att biståndet i hög grad fått inriktas på rena överlevnadsinsatser. Samarbetsprogrammet genomgår för närvarande en omformning, innebärande att samarbetet i framtiden kan komma att koncentreras till tre huvudområden; fattigdomsbekämpning, institutionsuppbyggnad och betalningsbalansstöd/importstöd.

Medelsutnyttjandet inom det svenska stödet till Mozambique är högt. Under budgetåret 1990/91 uppgår reservationen till ca 16 milj.kr. Den största andelen utbetalningar faller på importstödet, som utgör ett direkt stöd till strakturanpassningsprogrammet, men som också innehåller stöd till katastrofinsatser.

Det svenska biståndet är koncentrerat till undervisningssektora, förvaltning, lantbrak och energi. Härtill kommer insatser av mer begränsad karaktär avseende skogsindustri och telekommunikationer. Med den djupa krisen i landets ekonomi har tillskott till betalningsbalansen blivit allt viktigare.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj.kr.):

Disponibelt

Anslag

Ingående reservation Summa

Fördelning

Importstöd

Konsul tfond

Personal fond

Undervisning

Förvaltning

Lantbruk

Marknadsf jordbruksprod

Ifloma

Industristöd

Telestöd

Energi stöd

Rehabilitering

Katastrofrelaterat

övrigt

Summa

1990/91

1991/92

445,0

475,0

70,0

16,4

515,0

491,4

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92V/

274,0

160,0

6,5

10,0

33,5

35,0

31,0

70,0

27,0

30,0

33,0

35,0

11,0

10,0

8,0

17,5

20,0

17,0

21,0

36,0

10,0

63,0

9,1

498,6

utgående reservation

16,4

Importstöd Prop. 1991/92:100

En ökande andel av det bistånd som har utbetalats över landramen utgörs '''■'* av importstöd. Under budgetåret 1990/91 uppgick utbetalningaraa inom importstödet till 274 milj.kr., dvs. 55% av utbetada medel från landramen. Importstödet är ett viktigt bidrag till att hålla delar av industriproduktion och transporter igång. Stödet koncentreras till mediciner, reservdelar och vissa råvaror till industrin. Upphandlingen görs av det mozam-bikanska handelsministeriet. Importstödets framtida omfattning och inriktning utreds för närvarande. Under 1991/92 har 160 milj. kr. avsatts för importstödet inom landramen.

Jordbrukssektorn

Det svenska stödet till jordbrakssektora har starkt påverkats av kriget på landsbygden. Det nordiska MONAP-programmet avslutades definitivt år 1990. Det svenska stödet till jordbrakssektora har övergått tik ett bilateralt program delvis inriktat på institutionellt samarbete avseende stöd till jordbrakets planeringsenhet och till lantmäteriverksamhet.

Industrisektorn

Industristödet är, i sin nuvarande form, under utfasning. Det direkta stödet till enskilda industrirehabiliteringar kommer att upphöra efter år 1992. Det framtida svenska stödet till industrisektora kommer att hanteras av Swedecorp. Stödet till träindustriföretaget IFLOMA avslutades definitivtår 1991.

Energi

Stödet till energiområdet är koncentrerat till projekt avseende transmission och distribution av elenergi. Ökad tonvikt läggs vid administrativ utveckling, kunskapsöverföring och utbildning. Ett eventuellt fortsatt stöd till energisektorn kommer att helt koncentreras kring dessa områden.

Telekommunikationer

Stödet till telesektora är koncentrerat till utbildning och administrativ utveckling i samband med upprastning och utbyggnad av landets telenät. Ett eventuellt fortsatt stöd till telesektora efter år 1993 kommer hek att inriktas på utbildning och administration.

Undervisning

Stödet tik undervisningssektora ökar markant under de kommande åren. Samarbetet kommer att ha samma inriktning som tidigare, varvid produk tion och distribution av läromedel och skolmateriel för primärskolan utgör en viktig komponent. Det utökade stödet går även till att höja kapaciteten - .

för planering och administration. Yrkesutbildning, alfabetisering och vux- Prop. 1991/92:100 enutbildning är andra samarbetsområden. Även stöd till universitetet i Bil. 4 Maputo kommer att ges under de kommande åren.

Personalfond

Personalfonden ger Mozambique möjlighet att med svensk finansiering själv rekrytera utländsk personal till prioriterade sektorer. Denna biståndsform är mycket viktig i Mozambique då bristen på kvalificerad personal inom de flesta områden är akut.

Förvaltningsstod

Förvaltningsstödet har ökat i betydelse och syftar till att bygga upp och stärka landets statsförvaltning. Stödet innefattar utbildning av högre statstjänstemän, direkt stöd till vissa departement och samarbete mellan städerna Göteborg och Beira.

Bistånd utanför landramen

Det svenska stödet till Mozambique omfattar betydande insatser utanför landramen. Det regionala samarbetet med SADCC utgör ett viktigt komplement med betydande insatser inom de strategiska transport- och energisektorerna. Under budgetåret 1990/91 utbetalades ca 100 milj.kr. till regionala projekt i Mozambique.

Mozambique har beviljats särskilt betalningsbalansstöd för det ekonomiska rehabiliteringsprogrammet. Under budgetåret 1990/91 utbetalades 80 milj. kr.

Katastroföiståndet har successivt ökat och uppgick budgetåret 1990/91 till ca 185 milj.kr. varav ca 60% bilateralt och resterande via FN-organ och enskilda organisationer. Stödet är inriktat på de genom kriget och torkan mest utsatta grupperna och består av läkemedel och medicinsk utrastning, livsmedel samt konsumtions- och insatsvaror tik småbrakare. En ökad koncentration av katastroföiståndet till transportsektora föratses då detta är av strategisk betydelse för att nödhjälpssändningar skall nå fram till de behövande. Katastroföiståndet samordnas i ökad utsträckning med landramen, under budgetåret 1991/92 har 63 milj. kr. avsatts ur landramen för direkt katastroflindrande insatser genom Mozambiques katastrofmyndighet DPCCN.

Stöd via enskilda organisationer utgör en viktig del av det totala biståndet, där Afrikagrapperaas organisation, ARO, utgör den största. En stor del av katastroföiståndet kanaliseras genom organisationeraa. Det reguljära stödet går framför allt till hälsosektora men även insamling och distribution av kläder är en viktig del.

SAREC lämnar stöd till forskningsverksamheten vid universitet i Maputo med målet att vidmakthålla och förstärka forskningskapaciteten inom för landet viktiga områden, t. ex. marinbiologi och samhällsvetenskaplig forskning.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 831,7 milj. kr. till Mo- 345

Zambique.

NAMIBIA

\ ZÄMBIÄ

,t0K-"

i HtcNnna

\'', C 11,1» /

vc

g \

zimbabweN

t--.

BOTSWåMA

\teiv!sBayf,> j „, k ,.

««SUK« W „L

a II ari-

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

1,7 milj. (1989) 3,1 % (1980-89)

1 030 US dollar (1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt(exkl. östländer) 164 kr

- Sverige 37 kr

(1989) (1989)

346 Efter att FN-övervakade val hållits och en konstitution utarbetats blev Prop. 1991/92:100 Namibia, efter många års befrielsekamp, självständigt den 21 mars 1990. Bil. 4

Viljan till politisk försoning präglade i hög utsträckning det nuvarande regeringspartiet SWAPO:s agerande under självständighetsprocessen. Denna vilja genomsyrar fortfarande det politiska och ekonomiska livet i Namibia. Försoningspolitiken har bidragit till att en flykt från landet av kapital och välutbildade människor kunnat undvikas. Samtidigt krävs stora förändringar för att tillgodose befolkningsmajoritetens förväntningar på social rättvisa och ekonomisk utjämning.

Ekonomisk utveckling

Namibia ärvde en ekonomi med stora kontraster. Den genomsnittliga per capitainkomsten är en av de högsta i Afrika och placerar Namibia i kategorin medelinkomstländer. Samtidigt har landet en av de mest sneda inkomstfördelningaraa i Afrika.

Under den koloniala tiden infördes ett samhällssystem som i sina grandläggande drag var en kopia av apartheidsystemet. Ett resultat härav blev att det namibiska samhället uppdelades i två skilda system; en traditionell självhushåkningssektor där uppskattningsvis 55% av befolkningen återfinns samt en modera marknadsekonomisk sektor. Inom den senare har de 5 % vita en genomsnittlig per capitainkomst som är 200 gånger högre än medelinkomsten inom den traditionella sektom.

Den namibiska ekonomin är extremt beroende av Sydafrika. Som medlem i SACU (Southem Africa Customs Union) är Namibia bundet tik Sydafrikas handels- och tullpolitik. Vara- och tjänsteströmmar är fria och oreglerade. Ekonomin domineras av utländska — främst sydafrikanska — storföretag. Merparten av landets livsmedel, konsumtionsvaror, kapitalvaror till industrin m. m. importeras från Sydafrika, som också är den klart dominerande exportmarknaden.

Sedan början av 1980-talet har Namibia också drabbats av ekonomisk stagnation. Kombinationen av en stadig befolkningstillväxt och ekonomisk tillbakagång ledde till att per capitainkomsten år 1989 var 23% lägre än år 1980. Samtidigt ökade de offentliga utgifterna och budgetstödet från Sydafrika minskade. Den överdimensionerade förvaltningsapparaten, som Namibia övertog vid självständigheten, utgör ett stort problem. Det ökade antalet förvältningsanställda under 1980-talets senare hälft bidrog till att sysselsättningen steg snabbare än produktionen och att produktiviteten därmed minskade. Trots den ökade sysselsättningen uppskattas den officiella arbetslösheten uppgå till 30%.

Regeringens politik går ut på att genom ökad tillväxt skapa arbetstillfäl len och utrymme för en ökning av majoritetens levnadsstandard. Ett led i detta är skapandet av ett förmånligt investeringsklimat i landet. En sär skild lag som främjar utländska investeringar antogs för ett år sedan. En av regeringens främsta uppgifter är att minska inkomstklyftoraa. Förvänt ningarna är stora och uppgiften svår. Några drastiska omläggningar avise rades inte i budgeten för 1991/92, men vissa skatteförändringar, bl.a. att 347

24 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

vissa basmatvaror befrias från skatt, går i inkomstutjämnande riktning. Prop. 1991/92:100 Den hittills förda ekonomiska politiken förefaker ge positiv utdelning. Bil. 4 under år 1990 registrerades en BNP-tillväxt på 2,7 %.

Politisk utveckling

Efter att ha erhållit ca 57% av rösteraa vid valet till den grandlagsförsam-ling som vid självständigheten omvandlades tik landets nationalförsamling, bildade befrielserörelsen SWAPO Namibias första regering. Utöver SWAPO finns sex partier representerade i nationalförsamlingen. Med 26,5% av röstema i valet är DTA (Democratic Tumhale Alliance) det största oppositionspartiet. DTA är den politiska akians som dominerade i den av Sydafrika utsedda s. k. övergångsregeringen före genomförandet av FN:s resolution 435.

Den politiska utvecklingen i Namibia har under år 1991 varit förhållandevis lugn. Regeringen står fast vid sin försoningspolitik som utgjort en hörnpelare alltsedan självständigheten. Förhållandet till Sydafrika kan betraktas som pragmatiskt och behärskat. Man genomför för närvarande ett flertal förhandlingar i syfte att minska sitt beroende till Sydafrika. Det gäller bl. a. den sydafrikanska tullunionen, den ekonomiska skuld Nambia fick ärva och om enklaven Walvis Bay's framtida status.

Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskliga rättigheterna. Dessa frågor ges också stor uppmärksamhet i den politiska debatten i massmedia och nationalförsamlingen. Bl. a. har polisens agerande och behov av utbildning varit föremål för omfattande debatt sedan självständigheten. Regeringen har genomgående varit mycket lyhörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterievnaden av konstitutionens skydd för mänskliga rättigheter är god. Reformeringen av lagstiftningen är i full gång. Konstitutionens efterlevnad har ännu inte trängt igenom i hela samhället, bl. a. kvarlever betydande delar av den traditionella rättskipningen på landsbygden

Sveriges bistånd

Det bilaterala biståndssamarbetet med den självständiga staten Namibia inleddes 20 oktober 1990. Under 1990/91 utbetalades 65 milj.kr. Nuvarande tvååriga samarbetsavtal gäller t.o.m. 30 juni 1993.

Fram till självständigheten beräknas totalt ca 750 milj.kr. ha utbetalts i bistånd till SWAPO/Namibia. Huvuddelen avsåg insatser inom ramen för det humanitära biståndet till SWAPO. Härtill kommer bidrag till FN:s Namibiafond, till olika FN-organ och enskilda organisationer samt till det särskilda FN-organ — UNTAG — som skapades för att övervaka genomförandet av självständighetsprocessen i enlighet med säkerhetsrådets resolution 435.

Biståndssamarbetet syftar till att stödja Namibias strävanden att främja ekonomisk och social utjämning, öka den ekonomiska tillväxten samt nationella oberoende liksom medverka till att stärka den demokratiska utvecklingen. 348

Disponibelt

Anslag

Ingående reservation Summa

Fördelning

Transport/kommunikation Undervisningssektorn Förvaltningsstöd Budgetstöd

Personal- och konsultfond Tredj elandsst1pendi er i ng Summa

Utgående reservation

ibell (milj. kr.):

1990/91

1991/92

100,0

110,0

37,9

100,0

147,9

utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

5,0

33,0

14,0

43,0

10,0

18,5

24,0

30,0

5,0

4,1

62,1

129,5

18,4

37,9

Transport- och kommunikationssektorn

Detta stöd har koncentrerats till Ovamboland som är ett eftersatt område där nära hälften av den namibiska befolkningen bor. Biståndet avser upprastning av vägar, studier över vägnätet och arbetsintensiva metoder samt transportrådgivning. Stöd ges också på central nivå till ministeriet och till teleförvaltningen.

Undervisningssektorn

Biståndet till denna sektor syftar främst till att förbättra basutbildningen. Detta sker genom stöd till utvecklingen och reformer av utbildningssystemet samt till alfabetisering och vuxenundervisning. Läraratbildning är en annan viktig komponent i samarbetet. Vissa insatser som inleddes inom det humanitära biståndssamarbetet med SWAPO avses fasas ut under avtalsperioden t.o.m. 1992/93.

Förvaltningsstöd

Förvaltningstödet har avsett stöd till uppbyggnad och förstärkning av det namibiska centralbankssystemet.

Budgetstöd

Budgetstödet 1990/91 avsåg främst projekt i landsbygdsområden i Namibias fattigare delar, inom sektorerna hälsovård, undervisning, jordbrak och bostäder.

349 Bistånd utanför landramen Prop. 1991 /92:100

Forskningssamarbete genomförs med SAREC och planering sker för samarbete med BITS och SWEDECORP. Ett stort antal enskilda organisationer bedriver samarbete i Namibia, bl. a. Afrikagrappema, Lutherhjälpen och Röda Korset. Stöd har också utgått till betydande och uppmärksammade insatser inom kultur-, miljö- och demokratiområdena Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 62,8 milj. kr. tik Namibia.

350 NICARAGUA

SI III. \

•sj

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

Offentligt bistånd/person

- totalt

— Sverige

3,7 milj (1989) 3,4 % (1980-89) 360 US dollar (1989)

(1989) (1989)

392 kr. 112 kr.

351 Ekonomisk och social utveckling °P; 191/92:100

Bil. 4 Det ekonomiska stabiliseringsprogram som inleddes i mars 1991, har större föratsättningar att lyckas än tidigare stabiliseringsförsök. Inflationen har bringats under kontroll och nedskära i ngarna i statsbudgeten har lett till ökad balans i ekonomin. Trots en kraftig devalvering är valutan emellertid fortfarande övervärderad och nya devalveringar är ofrånkomliga. Ett antal strukturella reformer har inletts, utrikeshandeln har öppnats för privata företag och tillgången tik utländsk valuta för näringslivet har ökat. En lag som möjliggör öppnandet av privatägda banker har antagits och ett lagförslag för privatisering av statliga företag förbereds.

En uppgörelse om finansiering av utestående räntebetalningar till Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken nåddes i maj 1991. Nicaraguas eftersläpningar till Världsbanken och IDB har reglerats, bland annat med ett bidrag från Sverige på 10 milj. US dollar. Det är inte att vänta att strakturanpassningsprogrammet skall kunna genomföras utan bakslag. Det ökande trycket på kreditgivningen är en destabiliserande faktor liksom förvaltningens bristande kapacitet att följa och kontrollera processen. Uppdämda behov av kompensation för sänkta reallöner är en annan orosfaktor. Den reaktivering av ekonomin som måste följa på stabiliseringsfasen ställer även fortsättningsvis krav på betydande exteraa resurser.

Politisk utveckling

Den nya regering som tilkrädde under våren 1991 inledde sin period vid makten med ett stort interaationellt förtroendekapital. Regeringen stöds av en bräcklig koalition av partier. Inledningsvis stördes regeringens arbete av betydande interna motsättningar och svåra motsättningar mekan regeringen, den fackliga rörelsen och den sandinistiska oppositionen. Efter hand uppnåddes dock en bräcklig borgfred som ledde till samförståndsavtal med den sandinsitiska oppositionen kring i första hand den ekonomiska politiken. Betydande framsteg gjordes beträffande respekten för de mänskliga rättigheteraa. Personer dömda för kontrarevolutionär verksamhet frigavs. Press- och yttrandefriheten vidgades. Demobilisering av contrasstyrkor genomfördes och en drastisk nedskäraing av armén pågår.

Sveriges bistånd

Utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes år 1979 och sedan år 1982 tillhör landet kretsen av SIDAs programländer. Samarbetet regleras av ett tväårsavtal för budgetåren 1990/91-1991/92 men avtalet har förlängts tik och med kalenderåret 1992 för att följa det nicaraguanska budgetåret. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1979 har totalt 1 837 milj.kr. utbetalats t.o.m. budgetåret 1990/91. Med insatser inom och utanför landramssamarbetet uppgick det totala svenska biståndet till Nicaragua under 1989/90 till sammanlagt 300 milj. kr. 352

Det svenska biståndet utgår i form av ett omfattande importstöd och Prop. 1991/92:100 stöd till utveckling av sektoreraa gravor, skog och energi. Bidrag lämnas Bil. 4 även för sociala insatser. Biståndet har alltmer kommit att utformas som ett stöd till strakturanpassningen.

En växande del av landramen utnyttjas för importstöd för att reaktivera industri och jordbrak. Stöd lämnas även tik insatser inom mineralutvinning, skogsbrak och energiproduktion. Sverige har också bidragit till makroekonomisk rådgivning liksom med extra medel för betalningsbalansstöd. Sektorstödet går till insatser inom mineralutvinning, skogsbrak, energiproduktion och lantbrakskooperation. Däratöver lämnas ett snabbt ökande bistånd för sociala insatser. Mindre bidrag lämnas för kultursamarbete och kvinnoinsatser. Sektorstödet har i hög grad påverkats av de omfattande makroekonomiska förändringaraa under år 1991 med nedskärningar i statsbudgeten och ett de facto investeringsstopp för nya utvecklingsprojekt.

Den nicaraguanska regeringen har understrakit det angelägna i ett fortsatt svenskt stöd till ekonomisk tillväxt på kort och medellång sikt. Under rådande ekonomiska förhållanden måste det bilaterala samarbetet stakas om från traditionellt utvecklingsarbete tik ett mer betalningsbalansorien-terat bistånd till stöd för strakturanpassningsprogrammet.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Disponibelt 1990/91 1991/92

270,0

280,0

-10,5

46,5

259,5

326,5

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

29,8

20,0

3,6

14,8

30,0

33,2

30,0

12,1

46,0

2,7

5,9

99,0

170,0

14,7

20,0

2,0

2,6

1,1

2,0

326,5

Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Mineralinsatser

Soc. insatser vid gruvor

Sociala projekt

Skogsbruk

Energ i produkt i on

Personal- och konsultfond

Importstöd

Läntbrukskooperat i on

Kultursamarbete

Kvinnoinsatser

Summa

Utgående reservation 46,5

Utgående reservation per den 30 juni 1991 uppgår till 46,5 milj. kr. Den hänför sig främst till varabiståndet och är av teknisk karaktär.

Sociala projekt

Under 1990/91 avsattes 40 milj.kr. av landramen för sociala projekt och

inköp av varor för hälsosektora. Dessutom utnyttjades 15 milj.kr. ur 353

katatrofanslaget för sociala insatser på bl.a. landsbygden och till stöd för Prop. 1991/92:100 demobilisering. Inom varabiståndet utnyttjades medel för import av sjuk- Bil. 4 husutrastning och sjukvårdsmaterial. Likaså inom varabiståndet har 12 milj. kr. avsatts för inköp av utrastning till mödra- och bamavårdsklini-ker. En studie för att identifiera sociala projekt genomfördes i samverkan med övriga nordiska biståndsorgan.

Mineralsektorn

Stödet till mineralsektom är den största enskilda svenska biståndsinsatsen i Nicaragua. Under de tio år insatsen pågått har sammanlagt 350 milj. kr. avsatts. Genom insatsen har malmreserver för fortsatt drift säkerställts och investeringar i anrikningsanläggningar möjliggjort en ökning av guldutvinningen. Föratsättningama för en uthållig gravproduktion är nu goda och intresse från utländska investerare har manifesterats. Mineralstödet regleras i ett treårigt insatsavtal som löper till den 30 juni 1992 då insatsen enligt planema kommer att avslutas.

Skogssektorn

Biståndet syftar till att utveckla ett långsiktigt och uthålligt skogsbrak i ett land där skogsbrak traditionellt likställts med avverkning. Stöd utgår till uppbyggnad av centrala skogsmyndigheter, utbildning och återbeskogning genom ett bondeskogsprogram. Totalt har hittils 261 milj. kr. avsatts, varav 30 milj.kr. utbetalades under 1990/91. I Nicaragua finns en utomordentlig utvecklingspotential för skogsbrak som på sikt kan bli en inkomstkälla för små och medelstora bönder samt bidra till en diversifiering av ekonomin och ökade exportintäkter.

Energiproduktion

Samarbetet med energisektora inleddes år 1982 med studier och detaljplanering på vattenkraftssidan. År 1986 tecknades ett tvåårigt avtal med inriktning på minikraftverk samt ett mindre projekt för bio-energi. Sedan dess har sammanlagt 148 milj.kr. avsatts. En första fas i rehabiliteringen av landets största oljekraftverk. Planta Nicaragua, avslutades under budgetåret och en andra fas inleddes. Upprastning av energiproduktionen har av Världsbanken angetts som prioriterat för den ekonomiska reaktivering som skall följa på stabiliseringsprogrammet. De varaktiga effekteraa av samarbetet anses betydande genom säkrande av kontinuerlig elförsörjning de kommande åren. Gällande insatsavtal löper till juni 1993. Under 1990/91 utbetalades 12 milj.kr.

Personal- och konsultfond

Inom ramen för detta anslag har Sverige finansierat makroekonomisk rådgivning till den nicaraguanska regeringen. För det kommande året föratses fortsatt rådgivning för ekonomisk planering och studier av strak- 354

turanpassningsprogrammets effekter. Under 1990/91 utnyttjades drygt Prop. 1991/92:100

2 milj.kr. för makroekonomisk rådgivning tik fackministerier och medel Bil. 4 avsattes till förestående privatiseringsstudier.

Importslöd

Samarbetet med Nicaragua har alltmer inriktats på stöd till Nicaraguas stabiliseringsansträngningar med ett omfattande betalningsbalansstöd i form av importstöd för import av angelägna insatsvaror till industrin och jordbraket. En mindre del har utnyttjats för inköp av reservdelar till transport- och energisektora. Efter orkanen Joans härjningar avsattes

3 milj.kr. för upprastning av sågverk på Atlantkusten. Importstödet an vänds som ett flexibelt komplement tik strakturanpassningslån och korta krediter från Världsbanken och IMF.

SIDA genomför regelbundet studier av importstödets makroekonomiska effekter för att successivt få underlag för det fortsatta utnyttjandet av importstödet. Studieraa visar på en hög grad av måluppfyllelse.

Lantbrukskooperationen

Stödet till lantbrakskooperationen inom landramen inleddes år 1987. Till och med 1989/90 har 145 milj.kr. anvisats, varav 26 milj.kr. som katastroföistånd. Insatsen genomförs genom Swedish Co-operative Centre (SCC) och syftar främst till att stödja etableringen av en kooperativ organisation, ECODEPA (Empresa de Cooperativas de Productores Agropecun-nos), på affärsmässig och demokratisk grand för förbättrad försörjning av insats- och konsumtionsvaror till små och mekanstora bönder samt upphandling och marknadsföring av deras produkter. Genom ECODEPA förmedlades dessutom varor, till återvändande nicaraguaner från Honduras. Den makroekonomiska situationen har medfört förändrade föratsättningar för lantbrakskooperationens verksamhet. Bönderaas köpkraft och efterfrågan på insatsvaror har minskat. Privatiseringen har lett till ökad konkurrens för kooperationens försäljningsställen men innebär samtidigt nya utvecklingsmöjligheter, bl.a. inom förädling och export av jordbraksprodukter.

Kultursamarbete

Kukursamarbetet inom landramen inleddes budgetåret 1987/88 och har hittills sammanlagt uppgått till totalt 6,9 milj.kr. Samarbetet omfattar tre delsektorer. Museiväsendet stöds genom utbildningsinsatser, förbättrade lokaler, utställningsarbete och omfattande renovering av en historisk klos terbyggnad. På bibliotekssidan ges stöd till upprastning av nationalbiblio- teket, boksamlingar och utbildning. Vidare har landets nationalteater re noverats och stöd utgår också för teaterproduktion och publikarbete. Sam arbetet har byggt på omfattande delegering av insatsansvaret till svenska institutioner och organisationer, bl. a. Statens historiska museum, Kungli ga biblioteket och organisationen Täkprojektet. Kultursamarbetet har 355

trots den svåra ekonomiska situation kunnat vidareutvecklas och fördju- Prop. 1991/92: 100 pas. Bil. 4

Miljöinsatser

Från svensk sida har intresset för miljösatsningar betonats i biståndsdialogen och ett kraftigt ökat intresse för miljöinsatser förmärkts i Nicaragua. Arbete med att rädda resterande naturskog pågår i de södra delaraa av landet. För 1990/91 anslogs 6,5 milj.kr. av det särskilda miljöanslaget för insatser i Nicaragua och för 1991/92 väntas stödet växa till 9 milj. kr.

Kvinnobistånd

SIDA stöder fortsatt integreringen av kvinnor inom de olika sektorer som mottar svenskt bistånd. Särskild uppmärksamhet ägnas kvinnoraas situation till följd av det ekonomiska stabiliseringsprogrammet och vilka möjligheter som finns att mildra effekteraa för särskilt utsatta kvinnor.

Bistånd utanför landramen

Inom forskningssamarbetet med SAREC ges stöd till forskning, som är relaterad till det övriga samarbetet inom grav-, skogs- och energisektorerna samt på jordbraksområdet kring växtodling. Samarbetet med SAREC inleddes år 1981 och regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren 1989/90-1990/91, omfattande 23 milj.kr.

Ett 30-tal svenska enskilda organisationer genomförde under budgetåret 1990/91 insatser i Nicaragua om totak 35 milj. kr. De största bidragen gick till Swedish Co-operative Centre (SCC), Arbetarrörelsens interaationella centram (AIC), Utbildning för biståndsverksamhet (UBV), Svensk volon-tärsamverkan (SVS) och Diakonia. En omorientering av verksamheten från samarbete med statliga myndigheter tik samverkan med framväxande nya enskilda organisationer pågår.

Katastroföistånd utgick under budgetåret 1990/91 med 25 milj.kr. tik lantbrakskooperationen, valförberedelser samt repatriering av nicar-guaner från Honduras.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 282,3 milj.kr. till Nicaragua.

356 SRI LÄNKA

INDItN

n ■.i.V 'ii(iru|r-i(>f-: «, itii..-(lc- "■yj i

l,ii'!v iq

i

.,»: ■...,•,.■..-.,■

SftllANKA

•T:

-'■ . ...J»'

t

/\/)/S/.:i 0C7:.I\/-.\

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

16,8 milj.

2,5 %

430 US dollar

(1989)

(1980-89)

(1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

- Sverige

214 kr. 3 kr.

(1989) (1989)

357 Ekonomisk och social utveckling Prop. 1991/92:100

BiL4 Sri Länka har länge fört en politik med social inriktning. Trots en låg BNP

per capita är medekivslängden hög, 69 år, och andelen läs- och skrivkunni-ga 88,6%. Sjukvård och utbildning är kostnadsfri. Ca 90% av baraen börjar primärskolan.

Regeringen söker stimulera tillverkningsindustrin genom ekonomiska lättnader i syfte att öka produktionen. Tillverkningsindustrin motsvarar 15% av BNP.

Textilexporten har kommit att spela en akt viktigare roll och det traditionella beroendet av export av te, gummi och kokos har minskat.

Omkring 100 000 lankesiska gästarbetare fanns fram till kriget i länder kring Persiska viken , främst i Kuwait. Deras överföringar till hemlandet utgjorde den 3:e största exportinkomsten med ca 90 miljoner kronor. Bortfallet av dessa remissor har negativt påverkat den lankesiska betalningsbalansen.

Den öppna arbetslösheten uppgår tik 20%. Borttagna subventioner och hög inflation har försämrat de fattigas och lågavlönades levnadsnivå. Ett långvarigt intemt krig belastar landets resurser. Ekonomin visade under början av 1980-talet en tillväxt på 5% men var år 1989 endast 2,3% med en inflation på 14%. FÖr år 1990 uppges tillväxten uppgå till 4,8%. Ökningen beror främst på återapptagen turism, stigande tepriser och ökad teproduktion.

Politisk utveckling

Utvecklingen i Sri Länka präglas fortfarande av den allvariiga väpnade konfliken i de norra och östra delama av landet. Sedan juni 1990 har strider återigen pågått mellan den tamilska organisationen befrielsetigrarna (LTTE) och regeringsstyrkor. Grova övergrepp på civilbefolkningen har rapporterats från båda sidor. Våldet är mycket omfattande. Dokumentation och information om övergrepp mot de mänskliga rättighetema är förenat med stora risker för de inblandade. Interaationella Röda korskommittén, ICRC, bedriver verksamhet i landet. Deras uppgift är bl.a. att besöka intemeringsläger och fängelser för att registrera internerade som fängslats i kraft av undantagstillståndet. Under år 1990 uppskattade ICRC antalet interaerade i polis- och arméläger tik ca 14000. Amnesty Intemational besökte i juni 1991 Sri Länka för första gången sedan år 1982.

Direkta samtal har förekommit mellan den lankesiska regeringen och den dominerande tamilska separatistorganisationen LTTE, men ännu förefaller det vara långt till en fredlig, politisk lösning av konflikten. De indiska trapperaa lämnade Sri Länka i mars 1990 och ett vänskapsavtal har slutits mellan ländema.

I de södra delaraa av landet har våldet mellan den singhalesiska extre-mistiska nationaliströrelsen JVP (Folkets Befrielsefront) och regeringen klingat av om dock ej heU upphört.

Under våren 1990 beslutade regeringen om etnisk kvotering vid anställ ning inom det stafiiga förvaUningens alla områden, inklusive polis och 358

armé. För polisen gäller att manskapets etniska sammansättning skak vara Prop. 1991/92:100 densamma som för befolkningen i området. Etnisk kvotering tillämpas Bil. 4 även vid intagning till universiteten.

Sveriges bistånd

Utvecklingssamarbetet med Sri Länka regleras av ett tvåårigt samarbetsavtal för perioden 1988/89-1989/90, vilket förlängts att även gälla budgetåren 1990/91 och 1991/92. Sedan biståndssamarbetet med Sri Länka inleddes år 1958 har ca 1,9 miljarder kronor utbetalats. Samarbetet har dominerats av Kotmalekraftverket. Samarbetsavtalet för 1990/91 omfattade 70 milj. kr. För budgetåret 1991/92 allokerades inga nya landramsmedel, då reservationeraa på anslaget var mycket höga.

Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken har vid sidan av flera givarländer utfast bistånd till Sri Länka för återappbyggnad i landets konfliktdrabbade delar, så snart konflikten upphört. Biståndet spelar en viktig roll för Sri Länkas utveckling. Världsbanken är landets största biståndsgivare medan de ledande bilaterala givaraa är Japan, USA, Storbritannien, Tyskland och Kanada. Samtliga bilaterala givare har uttryckt oro vad gäller utvecklingen av de mänskliga rättigheteraa i landet, och flera av dem har påtagligt minskat sitt bistånd.

Sverige har finansierat en stor del av vattenkraftprojektet i Kotmale, ett av tre stora kraftverk inom Mahaweliprogrammet. Det svenska stödet till Kotmale uppgick till 1 395 miljoner kronor och den sista utbetalningen gjordes 1987/88. 85% av stödet har varit bundet till upphandling i Sverige. Elproduktionen har varit i gång sedan december 1987. Kraftverksbygget har genomförts på ett effektivt och professionellt sätt och blev färdigt före tidsplanen.

Sedan Kotmale-projektet har avslutats koncentreras det svenska biståndet tik landsbygdsutveckling, hälsovård och utbildning. Reservationen har ökat under senare år, främst beroende på det starkt försämrade säkerhetsläget.

Medelsfördelningen framgår av följande tabek (milj. kr.)

Disponibelt 1990/91 1991/92

95 Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

60 Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Landsbygdsutveckling

Infrastruktur Kotmale

Infrastruktur Matara

Undervisning

Immunisering

Konsultfond

Signalutrustning

Katastrofbistånd/humanitärt stöd

Summa 69 60 359

Utgående reservation 95 35

Landsbygdsutveckling Prop. 1991/92:100

Det svenska stödet till landsbygdsutveckling avser två distrikt. Program- ""■ met påbörjades år 1979 och präglas av en medveten strävan att nå fattiga befolkningsgrapper. I Matara-distriktet stöder man främst integrerad by-utveckling, skapandet av arbetstillfällen och social infrastraktur. I höglandsdistriktet Badulla stöder Sverige ett liknande landsbygdsutvecklingsprogram, där främst insatser inom hälsovård och undervisning pågår. Detta projekt riktar sig i första hand till plantagearbetare i eftersatta områden, och innehåller även markvårdsinsatser bland svedjebrakare.

Undervisning

Stödet till undervisningssektora syftar i första hand till att höja undervisningens kvalitet i plantageskolor och eftersatta primärskolor på landsbygden.

Immunisering

Sverige stöder sedan år 1987 ett program som UNICEF och den lankesiska regeringen driver. Detta program syftar till att ge samtliga bam upp till 3 års ålder ett fullgott skydd mot epidemiska sjukdomar samt att vaccinera kvinnor i fertil ålder mot stelkramp. Trots att säkerhetsläget gör det svårt att nå vissa delar av landet har programmet enligt uppgift redan nått en täckningsgrad på ca 80%.

Bistånd utanjor landramen

Humanitära insatser om 24 milj. kr. har under 1990/91 finansierats via landramen, bl. a. en repatriering av gästarbetare från Mellersta Östera. Ett tiotal svenska enskilda organisationer erhåller stöd från SIDA om totalt 9,8 milj. kr. för sin verksamhet i landet. Däratöver ges direktstöd tik olika lankesiska kvinnoorganisationer.

SAREC har sedan år 1976 stött forskning i Sri Länka, under 1990/91 med ca 7,5 milj. kr. Målet är att vidmakthålla och stärka forskningskapaciteten i landet. Verksamheten avser bl. a. forskning om vattenbufflar och jordbrak, samt marin forskning.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 92,6 milj. kr. till Sri Länka.

360 TANZANIA

Prop.1991/92:100 Bil. 4

i .A j ... iL {murnt. > 1.» o

Karta tsiSotJeiiftö

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

23,8 milj. (1989) 3,1 % (1980-89)

130 US dollar (1989)

(1989) (1989)

248 kr. 38 kr.

361 Ekonomisk och social utveckling °P- 1991/92:100

Bil. 4 Jordbrak och boskapsskötsel sysselsätter ca 85% av befolkningen och utgör därmed de dominerande sektoreraa i Tanzanias ekonomi. Industriutvecklingen har varit svag och många företag arbetar idag långt under sin kapacitet. Den svaga infrastrakturen på alla områden har bidragit till att reformförsöken går långsamt. Den ekonomiska krisen har inneburit en försämring inom de sociala sektoreraa, främst utbildning och hälsovård. Utlandsskulden är mycket hög, och den teoretiska skuldtjänstkvoten för år 1990 beräknas uppgå till 71 %. Den faktiskt erlagda skuldtjänsten uppgår dock till 16% av exportintäkteraa.

Tanzania genomför sedan år 1986 ett ekonomiskt strakturanpassningsprogram i överensstämmelse med de policyriktlinjer som förordas av Interaationella valutafonden (IMF) och Världsbanken. Reformeraa har hittills inkluderat liberalisering av utrikes- och inrikeshandeln, kraftig nedskrivning av valutan, avskaffande av subventioner, begränsning av kreditexpansionen och den statliga upplåningen samt uppjustering av räntenivån.

Den ekonomiska utvecklingen har varit mer positiv än tidigare, bl. a. har BNP ökat med drygt 4 % åriigen de senaste fem åren. BNP per capita har ökat för första gången sedan år 1980. Vidare har den negativa utvecklingen av export och industriproduktion vänts. Reformbehoven är dock fortsatt stora. Nödvändiga åtgärder inkluderar rehabilitering av den fysiska och sociala infrastrakturen, effektivisering av den offentliga sektom, privatisering av flertalet statliga företag och en dämpning av inflationstakten. De sociala sektorema skall ägnas ökad vikt liksom ansträngningar att öka de offentliganställdas löner, vilka urholkats kraftigt. För att kunna fullfölja strakturanpassningsprogrammet är Tanzania beroende av att biståndsflödet upprätthåks på en fortsatt hög nivå.

Politisk utveckling

Tanzania är en enpartistat, och partiet är överordnat parlament och regering. Val till parlamentet, som senast hölls i oktober 1990, medger dock i praktiken viss pluralism inom enpartisystemets ram. I augusti 1990 valdes president Mwinyi till partiordförande efter Nyerere. Regeringen har tillsatt en kommission för att studera enparti- kontra flerpartisystem.

Tanzania präglas av politisk stabilitet och en socialt inriktad utvecklingspolitik. Generellt är läget avseende mänskliga rättigheter förhållandevis gott. Rapporter om missförhållanden förekommer dock, i första hand från polishäkten. Politiskt frihetsberövande rapporteras, främst från Zanzibar. Yttrande- och mediafriheten är relativt omfattande men viss självcensur förekommer.

Sveriges bistånd

Sverige svarar för ca 12% av det totala biståndet till Tanzania och är det

största bilaterala givarlandet. Andra stora givare är Nederländeraa, Cana- 362

da, Tyskland, Danmark, Norge, Storbritannien och EG.

Utvecklingssamarbetet med Tanzania regleras av ett tvåårigt avtal för Prop. 1991/92:100 budgetåren 1989/90-1990/91, omfattande totah 1 080 milj.kr som har Bil. 4 förlängts till att gäka även ett tredje år, budgetåret 1991/92, med 585 milj.kr. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1961 har t.o.m. budgetåret 1990/91 sammanlagt ca 7 miljarder kronor utbetalats (i löpande priser).

Huvudmålet för det svenska biståndet under de senaste åren har varit att medverka till strakturanpassningsåtgärder som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Genom biståndssamarbetet skapas också föratsättningar för att upprätthålla standarden inom de sociala sektoreraa, t. ex. i fråga om hälsovård och undervisning. Huvudsektoreraa för samarbetet är importstöd, industri, undervisning, landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA), skogs- och markvård, förvaltningsutveckling, telekommunikation och energi. Inom biståndet ges ökad vikt åt åtgärder som främjar decentralisering och ökat folkligt deltagande samt insatser som väraar om miljön.

Medelsfördelningen framgår av följande tabek (milj. kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Landram

550

585 Ingående reservation

67

86 Summa

616

671 Fördelning

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

Importstöd

185

180 Industrisektorn, inkl Muflndi

114

105 Undervisning

74

80 Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA)

31

38 Skogs- och markvård

39

45 Förvaltningsutveckling

27

28 Hälsosektorn

15 Kvinnostöd

5

7 Telekommunikationer

12

25 Energi

5

72 Konsultfond

3

4 Hamnen, Dar es Salaam

12 övrigt

7

5 Sunma

528

604 Utgående reservation

86

67

Landsbygdens vattenjorsörjning (HESAWA)

Svenskt stöd till vattenförsörjning på Tanzanias landsbygd har lämnats sedan år 1965. Under 1980-talet har insatsen utvecklats till ett integrerat program omfattande vattenförsörjning, hälsoupplysning och omgivningshygien (HESAWA, Health, Sanitation and Water). Stödet är koncentrerat till tre regioner vid Victoria-sjön. HESAWA-programmet bygger på ett aktivt deltagande av nyttjama, som till största delen är kvinnor, samt tekniska lösningar som är baserade på lokalsamhällets resurser och kun-

25 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga 4

skåp. Sedan år 1985 har mer än 400 000 människor fått förbättrad vatten- Prop. 1991/92:100 försörjning genom programmets försorg. Erfarenheteraa visar att byboraa Bil. 4 har haft förmåga och vilja att planera och driva sin egen utveckling, att utbildningsaktiviteteraa har utvecklat människors kompetens och kapacitet, att framsteg har gjorts i utveckling av anpassad teknik inom vatten-och sanitetsområdet samt att genomförandekapaciteten växer successivt. Programmet har på flera sätt haft ett positivt inflytande på omgivningshygien och folkligt deltagande.

Industri

Industrisektorstödet ges främst till småindustri, exportfrämjande insatser, industriella institutioner och till rehabilitering av en cementfabrik och en förpackningsindustri. Sverige är delfinansiär av pappers- och massafabriken i Mufindi.

Undervisning

Den ekonomiska krisen har lett till en försämring av utbildningskvaliteten. Biståndet till undervisning syftar till att motverka denna försämring bl. a. genom produktion av läroböcker och undervisningsmaterial, rehabilitering av skolbyggnader och utbildning av lärare. Stödet riktas till primär-och vuxenutbildning samt yrkesutbildning.

Importstöd

En betydande del av biståndssamarbetet utgörs av importstöd för att säkerställa den import som är nödvändig för den ekonomiska återhämtningen. Från och med år 1990 ges den största delen av importstödet tik det icke-administrativa valutafördelningssystemet Open General Licensing (OGL), som inrättades år 1988.

Övrigt

Biståndet till utveckling av förvaltningen avser främst åtgärder för att bistå finans- och planeringsministeriet bl.a. i fråga om skuldhantering, förvaltning, beskattning, statistik och revision.

Skogssektorstödet inriktas på byskogsbrak, mark- och miljövård och ges i form av utbildning, utrastning och institutionellt stöd.

Samarbetet inom hälsosektora avser ett nutritionsinstitut samt ett program för familjeplanering och AlDS-kontroll.

Bistånd utanjor landramen

Tanzania är den största mottagaren av bistånd genom svenska enskilda organisationer. Ett trettiotal organisationer är engagerade i projekt inom bl.a. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckling. Under år 1991 har Sverige, genom SIDAs demokratianslag, finansierat 364

insatser som syftar till att främja demokratiutvecklingen i Tanzania. Bi- Prop. 1991/92:100 drag har bl. a. givits till seminarium om flerpartisystem i Tanzania och en Bil. 4 av presidenten tillsatt kommission om flerpartisystem/enpartisytem har besökt Sverige för att studera svensk demokrati, partiväsende och sam-hällsstraktur. Representanter för Tanzanias regering och opposition besökte vidare Sverige under de svenska valen i september 1991.

Genom SAREC lämnas stöd till tanzanska forskningsinstitutioner, huvudsakligen för forskning inom medicin, jord- och skogsbrak.

Inom SADCC-samarbetet pågår två större projekt avseende rehabilitering av Dar es Salaams hamn och upprastning av TAZARA-järavägen. Utbetalningar till dessa projekt beräknades till 57 milj.kr. under 1990/91.

Under budgetåret 1990/91 har Sverige givit särskilt betalningsbalansstöd till Tanzania om totalt 100 milj.kr. Av detta gavs 50 milj.kr. till OGL-systemet, medan 50 milj. kr. användes för att underlätta skuldtjänstbetalningar på äldre icke-koncessioneka lån till Världsbanken.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 750,2 milj.kr. till Tanzania.

365 UGANDA

Prop.1991/92:100 Bil. 4

Mlz.:./*'''K ' L

ic,.

t\M

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

- Sverige

16,8 milj. (1989)

3.2 % (1980-1989)

250 US dollar (1989)

(1989) (1989)

337 kr. 62 kr.

366 Ekonomisk och social utveckling ™P; 191/92:100

Bil. 4

Sedan Yoweri Museveni bildat en samlingsregering i januari 1986 har nationell försoning och återappbyggnad satts i förgranden efter ett terrorvälde som under femton år förstörde stora delar av landets ekonomi och infrastraktur. Med en BNP per capita på endast 250 US dollar är Uganda är ett av världens fattigaste länder. Regeringen har de senaste åren kommit långt i sin strävan att uppnå makroekonomisk balans, men en rad svåra ekonomiska problem återstår att lösa.

Sedan år 1987 genomför Uganda med hjälp av Världsbanken och IMF ett strakturanpassnings- och återappbyggnadsprogram. Den ekonomiska tillväxten har de senaste åren legat kring 6 — 7 procent. Producentpriseraa för bl. a. kaffe, som svarar för 95 procent av exporten, har ökat, inflationen minskat och den offentliga växelkursen i stort sett anpassats till marknaden. Ett omfattande program för rehabilitering av infrastrakturen genomförs med stöd av utländska givare. Statens begränsade förmåga att generera inkomster har medverkat till stora underskott i statens budget. En oroande faktor är den stora armén och de höga militäratgifteraa.

Det sjunkande världsmarknadspriset på kaffe har slagit mycket hårt mot Uganda. Trots ökad produktion har exportintäkteraa de senaste åren mer än halverats. För år 1991 beräknas värdet av kaffeexporten till endast 125 milj. US dollar. Staten är helt beroende av bidrag från utländska givare för att klara betalningarna på den stora utlandsskulden.

Det största samhällsproblemet i Uganda idag är den dramatiska ökningen av AIDS bland befolkningen. För närvarande uppskattas att över en miljon ugandier bär på HIV, av vilka över 25 000 är bam under femton år. Om smittospridningen inte minskar riskerar landets befolkningstillväxt att stagnera i framtiden. Regeringen är mycket medveten om problemets omfattning och har i sin kamp mot sjukdomen rönt positiv uppskattning både i intemationell press och från givarsamfundet.

Politisk utveckling

Fred och stabilitet har uppnåtts och oroligheter förekommer nu endast i vissa distrikt. Respekten för mänskliga rättigheter har klart förbättrats sedan Amin- och Oboteregimeraa. Allvarliga brott har dock begåtts av rebekgrapper liksom av militära förband i de områden där strider fortfarande förekommer. Juridiska och humanitära övergrepp, delvis beroende på bristande resurser inom polisen och rättsväsendet, förekommer bl. a. i form av långa häktningstider utan rättegång. Regeringen har hittills visat stor öppenhet att diskutera dessa frågor.

Politiska partier registrerade i Uganda är alltjämt förbjudna att driva offentlig partipolitisk propaganda. En kommission arbetar för närvarande med en ny konstitution som beräknas vara klar år 1994. Yttrande och pressfriheten i Uganda är för afrikanska förhållanden tämligen stor. Kriti ska rapporter av bland annat Amnesty Interaational citeras i lokala media utan repressalier och myndighetema visar stor öppenhet för att diskutera frågor om mänskliga rättigheter. 367

Sveriges bistånd Prop 1991/92:100

Bil. 4 Riksdagen beslöt år 1991 att göra Uganda till Sveriges nittonde programland med en landram om 110 milj. kr. Sedan i mitten på åttiotalet har det svenska biståndet till landet utvecklats från ett renodlat katastroföistånd till ett långsiktigt stöd för återappbyggnad. Förhandlingar om ett tvåårigt avtal om utvecklingssamarbete genomfördes under hösten. Biståndet till Uganda kanaliseras främst genom enskilda och interaationella organisationer och är inriktat på rehabilitering och återappbyggnad inom främst de sociala sektoreraa, stöd till kooperationen, betalningsbalansstöd samt insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Ett flertal mindre insatser finansieras utanför landramen.

Medelsfördelningen inom landramen framgår av följande tabell (milj.kr.):

Disponibelt

1991/92

Anslag

110 Ingående reservatlon

0 Summa

110 Fördelning

Utbetalt

1990/91

Hälsovård (Världsbanken, W

20 Vatten (UNICEF)

34 Kooperationen (SCC)

30 PAPSCA (Världsbanken)

10 Owen Falls vattenkraftverk

(BITS)

13 Katastrofsamordnare (UNDP)

-1

Konsultfond

2 Summa

110

Hälsovård genom Världsbanken, UNICEF, WHO och UNFPA

Stödet till hälsosektora avser i första hand rehabilitering och uppbyggnad av primärhälsovården och utgår i form av samfinansiering av ett antal insatser genom ovan nämnda organisationer. Den exakta fördelningen mellan organisationema har ännu inte beslutats. Hälsostödet består av en förlängning av två insatser: AIDS-kontroll genom WHO och hälso- och AIDS-upplysningsprogram genom UNICEF och WHO. Tre nya avtal planeras avseende immunisering genom UNICEF, distriktshälsovård genom UNICEF, mödravård- och familjeplanering genom UNFPA/WHO samt ett avslutande stöd till Världsbankens hälsoprogram.

Integrerat vattenprojekt genom UNICEF

Sedan år 1987 stödjer Sverige UNlCEFs integrerade vatten- och hälso program. Programmet har gradvis ändrat karaktär från renodlad vatten försörjning tik utveckling av lokalsamhället i ett bredare hälsoperspektiv. 38

Bland resultaten kan nämnas bättre vattenförsörjning åt ca 600 000 män- Prop. 1991/92:100 niskor i sydvästra Uganda, uppbyggnad av lokalt anpassade underhåkssy- Bil. 4 stem för vattenanläggningar och utveckling av lokalanpassade hälsovårdsprogram.

Jordbrukskooperationen

Genom en rehabilitering och förstärkning av jordbrakskooperationen gynnas småbönderaas produktion och försäljning. Jordbrakskooperationen har traditionellt spelat en stor roll i Uganda. Sverige har sedan år 1982 genom SCC lämnat stöd till jordbrakskooperationen i Uganda med totalt 180 milj. kr. Aktuella insatser avser utveckling av den kooperativa banken och transportorganisationen, exportservice, återappbyggnad av jordbrakskooperationen i norra Uganda samt spridning av handredskap och utsäde till kvinnliga familjeförsörjare. Under en första fas koncentrerades insatserna på återappbyggnad av kooperationen i Luwero-området. En spridning av stödet tik andra delar av landet föratses. Insatseraa kommer under 1991/92 att utvärderas.

PAPSCA

I samarbete med Världsbanken ges svenskt stöd i form av samfinansiering till ett socialt katastrofprogram, det s. k. PAPSCA-programmet. Programmet omfattar aktiviteter riktade mot fattiga grapper samt de som på kort sikt påverkas negativt av strakturanpassningsprogrammet.

Rehabilitering av Owen Falls kraftverk

Behovet av ökad inhemsk energiproduktion är stort i Uganda och har hög prioritet hos de ugandiska myndighetema. Medel från landramen har därför avsatts för samfinansiering med BITS av ett världsbanksprojekt som syftar till rehabilitering av vattenkraftverket Owen Falls.

Katastrofsamordnare

Genom UNDP finansierar Sverige en nationell samordnare av katastrofbistånd.

Konsultfond

En ny insats i samband med att Uganda blivit svenskt programland är inrättandet av en konsultfond som skall användas för bl. a. projektstudier inom av Sverige och Uganda prioriterade områden.

Bistånd utanför landramen

Stöd för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling är en viktig

komponent i det hittillsvarande och framtida biståndet. Stöd har hittills 369

lämnats tik Inspector General of Goverament, som är ombudsman för att Prop. 1991/92:100 komma till rätta med korraption och rättsröta inom förvaltningen. Stöd Bil. 4 ges också till en kommission för mänskliga rättigheter och till åklagarmyndigheten.

Kvinnobistånd ges i form av direktstöd tik kvinnoorganisationer i Uganda och över miljöanslaget bidrar Sverige till skydd och utveckling av Lake Mburo National Park.

Hittills har ca 215 milj. kr. allokerats i valutastöd till Uganda. Medlen har använts för samfinansiering av importstöd genom Världsbanken samt bidrag till återbetalning av gamla Världsbankslån. Sverige har också givit 20 milj. kr. i importstöd till Östafrikanska Utvecklingsbanken, EADB, för vidare utlåning till den ugandiska industrin. Sedan år 1972 har dessutom sju krediter lämnats till den Östafrikanska Utvecklingsbanken på sammanlagt 190 milj. kr., som delvis tillfaller Uganda. Drygt 100 ugandier har medverkat i BITS interaationella kurser. BITS har även för avsikt att lämna en kombinationskredit för rehabiliteringen av vattenkraftverket Owen Falls.

Genom SAREC lämnas stöd till kvinno-, AIDS- och samhällsvetenskaplig forskning. SAREC planerar att öka forskningssamarbetet med Uganda främst genom ökat stöd till Makerere-universitetet.

Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Uganda. Bl.a. arbetar Lutherhjälpen med vattenförsörjning i en av provinserna och Pingstmissionens u-landshjälp med rehabilitering av flyktingar.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca. 207,5 milj. kr. till Uganda.

370 VIETNAM

w8»j«gji

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

64,8 milj. 2,1 %

(1989) (1980-89)

Offentligt nettobistånd/person

- Totalt (exkl. östländer) 14 kr.

- Sverige 5 kr.

(1989) (1989)

371 Ekonomisk och social utveckling IP; 1991/92:100

Bil. 4 Vietnam är mycket tättbefolkat, särskilt i de bördiga slättområdena. Befolkningstillväxten utgör ett stort problem. Miljön utsätts för svåra påfrestningar på grand av svedjebrak och skogsavverkning, främst för brännved. De infrastrakturella effektema av kriget är alltjämt stora, särskilt i delar av södra Vietnam.

1989 och en stor del av 1990 var år som innebar en vändpunkt i Vietnams reformpolitik med betydande ekonomiska framsteg; inflationen sjönk kraftigt, växelkursema stabiliserades, prisregleringama i stort sett eliminerades, jordbraksproduktionen ökade kraftigt etc. Detta uppnåddes som följd av kraftfulla stabiliseringsåtgärder och en ökad satsning på familjebaserat jordbrak i kombination med goda väderleksförhållanden.

Vietnam befinner sig nu i en situation där finansieringen av det höga budgetunderskottet (ca 10% av BNP) ytterligare har försvårats av neddragningen av det sovjetiska biståndet. Fr.o.m. Ijanuari 1991 har ak handel med Sovjetunionen skett i konvertibel valuta. Gulfkrisen har vidare medfört påfrestningar genom högre oljepriser och återvändande gästarbetare. Den vietnamesiska reformpolitiken lovordades i samband med IMFs styrelsemöte i oktober 1990, men inget klartecken gavs till förberedelser till tecknande av avtal med Vietnam. Genombrottet i den kambodjanska fredsprocessen har dock ändrat föratsättningaraa för ett sådant i positiv riktning. USA, å sin sida, har förklarat sig villigt att i detta nya läge inleda en dialog mot en normalisering av relationema med Vietnam, varför ett avbrytande av det amerikanska handelsembargot inte osannolikt kan komma att aktualiseras framöver.

Att hantera det stora budetunderskottet och klara balansgången mellan den stigande inflationen och den ökande arbetslösheten är nu viktiga uppgifter för den vietnamesiska regeringen.

Politisk utveckling

Det vietnamesiska militära tillbakadragandet från Kambodja ledde inte omedelbart till de politiska öppningar i Kambodjakonflikten, som den vietnamesiska regeringen hoppades på. Den fortsatta fredsprocessen i Kambodja påverkar emellertid Vietnams intemationella situation och har underlättat den normalisering av relationema till Kina som nu pågår. Utvecklingen i Östeuropa och framför allt Sovjetunionen påverkar såväl den interaa politiken som de exteraa relationema i en mer öppen riktning. Samtidigt kan noteras att en generationsväxling nu synes på gång i det vietnamesiska ledarskapet.

Läget vad avser mänskliga rättigheter är otillfredställande trots reformer, som alltsedan år 1986 i "doi moi-anda" uppges ha genomförts till skydd för de mänskliga rättigheteraa. Alltjämt håks människor fängslade för sina åsikters skull.

Den öppning av ekonomin som reformpolitiken inneburit ger större utrymme för privata initiativ. Rättsområdet är ett uttalat viktigt område där faktiska förbättringar har skett. Under år 1990 har flera viktiga lagar 372

bl.a. inom skatteområdet utfärdats. Emellertid kvarstår den mycket svåra Prop. 1991/92:100 implementeringsfasen. En ny företagslagstiftning som tillåter att privat- Bil. 4 personer och olika typer av organisationer investerar i och etablerar aktiebolag, trädde i kraft 15 april 1991. Ett stort problem i den fortsatta reformpolitiken är bristen inom många områden på marknadsorienterade institutioner.

Intresset för Vietnam bland utländska företag har ökat markant, även om man fortfarande är något avvaktande. Fram t.o.m. år 1990 har Vietnam ingått drygt 200 avtal med utländska företag.

Inom de sociala sektorema är svårighetema stora. Provinserna förväntas i akt större utsträckning själva klara finansieringen av t. ex. undervisning och sjukvård. Avgiftsbeläggning är då ett måste.

Sveriges bistånd

Biståndet till Vietnam som inleddes 1970/71 regleras i ett samarbetsavtal för budgetåren 1990/91 och 1991/92. Till och med budgetåret 1990/91 har 5 881 milj. krutbetalats

Det nuvarande biståndet omfattar främst stöd tik skogsindustrin, hälsovård och industrirehabilitering samt importstöd.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Disponibelt 1990/91 1991/92

300,0

325,0

137,0

84,5

437,0

409,5

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

4,9

0,7

1,0

1,8

6,0

2,8

2,0

24,2

46,0

9,6

42,0

9,2

16,0

41,4

68,0

252,5

195,0

4,3

6,0

1,0

6,0

0,1

15,0

352,5

403,0

84,5

6,5

Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Bai Bang-projektet

Yrkesskolan

Transport

Bostäder

Skogssektorn

Energisektorn

Industrstöd

Hälsosektorn

Importstöd

Konsultfond

Förvaltningsbistånd

Förnyelse av konsultbostäder

Summa

Utgående reservation

Det svensk-vietnamesiska samarbetet har i första hand syftat till att stödja de ekonomiska reformema och återhämtningen i Vietnam och därmed skapa föratsättningar för utveckling baserad på en marknadsekonomisk grand. Importstödet, industristödet, energistödet och stöd till ekonomisk administration utgör viktiga komponenter. Vidare är stöd till skog- och 373

markvård och hälsosektora betydande beståndsdelar i samarbetet. De- Prop. 1991/92:100 mokratifrågan har en framskjutande plats i dialogen med Vietnam. Ett Bil. 4 samarbete på rättsväsendets område har inletts.

Importstöd

Genom ett fortsatt stort importstöd tikförs Vietnam utländsk valuta för import som är viktigt för att genomföra den ekonomiska reformpolitiken. Denna biståndsform är av fortsatt betydelse under de närmaste åren. När en IMF-uppgörelse nåtts och samarbete med Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken m.fl. inletts kommer den att minska till förmån för ökat stöd till de traditionella samarbetsområdena.

Förvaltningsbistånd

Förvaltningsbiståndet utgör en annan viktig del av stödet till reformprocessen och inriktas på samarbete inom skatteområdet samt utbildning och rådgivning inom det makroekonomiska området. Företagsledaratbildning och bankstöd inkluderas i stödet till industrisektora.

Skogssektorn

Stödet till skogssektora fortsätter med ökad tonvikt på markvård och familjebaserat skogsbrak. Insatseraa bidrar till Vinh Phus råvaratförsörj-ning. Yrkesskola- och transportinsatseraa i anslutning till Vinh Phu har förlängts i syfte att möjliggöra att planerad verksamhet avslutas.

Det svenska stödet till massa- och pappersfabriken Vinh Phu avslutades när avtalen löpte ut den 30 juni 1990. Vietnam övertog då fukt ansvar för anläggningen. Hittills har detta fungerat tikfredsstäkande.

Industrisektorn

Stödet till industrisektora, som hittills omfattat upprastning av åtta små eller medelstora industrier, har givit goda resultat.

Energisektorn

Ett begränsat stöd till energisektora lämnas inom ramen för ett treårsavtal.

Hälsosektorn

Stödet till hälsosektora är ett centralt inslag i samarbetet. För perioden 1990/91-92/93 har ett avtal på 175 milj.kr. ingåtts. Tyngdpunkten i programmet ligger på primärvård, inklusive familjeplanering. Budgetår-stramning, privatisering och avgiftsbeläggning ställer stora krav på löpande analys av sektoms utveckling.

Miljöaspekter bevakas inom pågående program, framförallt inom skogsprogrammet. 374

Samarbete inom kuhur- och lagstiftningsområdet planeras i samarbete Prop. 1991/92:100 med svenska institutioner. Bil. 4

Bistånd utanjor landramen

SARECs samarbete med Vietnam påbörjades år 1977. Till och med budgetåret 1990/91 har samarbetet stötts med totak 37,8 milj. kr.

Ett nytt tväårsavtal gäller för budgetåren 1991/92 och 1992/93 och omfattar samarbete om 8 respektive 9 milj. kr. per år. Det pågående programmet är huvudsakligen koncentrerat till medicin och jordbraksforskning. Nya områden är makroekonomisk stabiliseringspolitik och primärhälsovård.

Totah utbetalades under budgetåret 1990/91 ca. 384,8 milj.kr. tik Vietnam.

375 ZAMBIA

Prop.1991/92:100 Bil. 4

BOTSWANA

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

7,8 milj. (1989) 3,7 % (1980-89) 390 US dollar (1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

320 kr.

(1989)

- Sverige

34 kr.

(1989)

376 Ekonomisk och social utveckling 1.°: 1991 /92:100

Bil. 4 Zambia är ett av världens mest skuldtyngda länder, mätt i förhållande till BNP och folkmängd. En stor del av skulden är till multilaterala institutioner. Den typen av skuld kan ej omförhandlas eller avskrivas. 85% av Zambias exportinkomster kommer från en enda produkt, koppar, vilket utgör en huvudförklaring till den ekonomiska krisen. Världsmarknadspriset på koppar har under de senaste 15 åren sjunkit kraftigt och väntas fortsätta dala, samtidigt som kopparresursen förväntas vara uttömd för landet inom de närmaste decennieraa. BNP per capita har under 1980-taiet halverats och uppgår nu endast till 40% av nivån år 1976. Statsförvaltningen genomgår en kris med svag administrativ kapacitet.

Det är mot bakgrand av ovanstående som Zambia nu genomför ett strakturanpassningsprogram godkänt av Världsbanken och Intemationella Valutafonden (IMF). Granden för programmet lades fast i mitten av år 1989 och omfattar kraftiga devalveringar, avreglering av priser och handel, inflationsbekämpning, minskat budgetunderskott, rationaliseringar inom och privatisering av statsföretagen samt en skattereform. Däratöver planeras ett socialt åtgärdsprogram för att mildra de negativa effekteraa på sårbara grapper.

Hittills har Zambia genomfört en rad åtgärder inom anpassningsprogrammet. Valutan har devalverats gradvis, budgetunderskottet har minskat, icke-traditionell export har ökat och de flesta priser har avreglerats. Många svåra reformer återstår dock. För det första måste ytterligare stabiliseringsåtgärder vidtas för att uppnå makroekonomisk balans. Däratöver är strakturella reformer nödvändiga inom jordbraket, industrin, gravsek-tom, de statsägda företagen, transportsektora, sociala sektom samt vad gäller de offentliga utgiftema. En föratsättning för att anpassningsprogrammet skall kunna intensifieras och utvidgas är att det interaationella givarsamfundet bistår med extraordinära insatser. Vidare krävs lättnader i den mycket tunga skuldbörda som landet nu bär på.

De hittills vidtagna och nödvändiga ekonomiska åtgärdema har oundvikligen drabbat utsatta grapper i städema, bl. a. genom högre priser på livsmedel. Krisen har också medfört att arbetslöshet och undersysselsättning ökat. Inkomstfördelningen är skev och klyftoma tenderar snarare att öka än att minska. Samtidigt har den förändrade politiken gynnat breda lager på landsbygden. De sociala sektorema har dock drabbats hårt av nedskärningar i statens budget och insatser på dessa områden planeras nu av regeringen.

Politisk utveckling

Utvecklingen mot ökad pluralism och demokratisering har varit snabb de senaste åren. I takt med de ekonomiska reformeraa kom under år 1990 ökade krav på politiska reformer. I slutet av år 1990 återinfördes flerparti system efter arton år av enpartistyre. Den 31 oktober 1991 genomfördes fria presidents- och parlamentsval. Valen genomfördes på ett lugnt och värdigt sätt, övervakat av både nationella och interaationella valobserva- 377

törer. Valet resulterade i en jordskredsseger för oppositionspartiet MMD Prop. 1991/92:100 (Movement for Multiparty Democracy) och dess ledare Frederick Chiluba. Bil. 4 Zambias nye president, den f. d. fackföreningsledaren Frederick Chiluba, svor presidenteden den 2 november 1991. 6 dagar senare upphävde den nye presidenten, det tidigare kritiserade, undantagstillståndet.

Generellt är läget vad gäller mänskliga rättigheter gott. Yttrandefriheten, som varit förhållandevis omfattande har genom återinförandet av flerpartisystem ökat. Debattklimatet är sedan ett år tillbaka mycket öppet.

Sveriges bistånd

Sverige svarar för ca 10% av det samlade biståndet till Zambia. Andra stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG.

Utvecklingssamarbetet med Zambia regleras av ett tvåårigt avtal för åren 1990-91 omfattande 480 milj.kr. Samarbetet påbörjades år 1965 efter självständigheten och sedan dess har t.o.m. budgetåret 1989/90 sammanlagt ca 2,7 miljarder kronor utbetalats (i löpande priser). Huvudområden för samarbetet är sektorstöden till jordbrak, undervisning och hälsovård. Härtill kommer importstöd samt en personal- och konsultfond. Merparten av Sveriges bistånd till Zambia är inordnat inom eller relaterat till strakturanpassningsprogrammet.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Disponibelt 1990/91 1991/92

240

260

131

12

371

272 Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

93

80

174

80

29

42

34

38

17

20

12

359

260

12 Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Jordbruk

Importstöd

Undervisning

Hälsovård

Personal- och konsultfond

Rehab Kafue Gorge

övrigt

Summa

Utgående reservation

Jordbruk

Jordbraket är den sektor som prioriteras i strakturanpassningsprogram met. Ett väl fungerande jordbrak är avgörande för att få Zambia ur krisen. Inom jordbrakssektorstödet är de största insatsema stöd till integrerad landsbygdsutveckling, kooperation samt ett utsädes- och fonkningspro- gram. Insatser för småbönder och kvinnor på landsbygden är en viktig komponent i jordbraksstödet. Det svenska stödet har bidragit till en ökad 378

jordbraksproduktion och till en fungerande produktion av högkvalitativt Prop. 1991/92:100

utsäde. I stödet till jordbrukssektorn ingår en insats för miljö- och mark- Bil. 4

vård.

Hälsovård

Samarbetet omfattar insatser för läkemedelsdistribution till landsbygden, utbildning av personal inom primärhälsovården, ett program för övervakning av kost- och näringsfrågor, stöd till ministeriets transportfunktioner, underhåll och rehabilitering av hälsovårdscentraler samt stöd till Zambias AIDS-plan.

Undervisning

Störte delen av stödet går till produktion av skolmöbler och läromedel för primärskoloraa, läraratbildning i praktiskt inriktade ämnen, utbildningsplanering, handikapputbildning samt stöd till universitetets institutioner för lantmäteri och elektronik.

Importstöd

Importstödet har ökat kraftigt under de senaste två åren till följd av Zambias genomförda reformer för strakturanpassning. Detta stöd väntas bli fortsatt betydande så länge landet genomför ekonomiska åtgärder i enlighet med anpassningsprogrammet. Importstödet har det senaste året huvudsakligen fördelats fritt till det icke-administrativa valutafördelningssystemet, Open General Licensing System (OGL).

Personal- och konsultfond

Huvuddelen av stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på områden vilka är centrala för utformningen och genomförandet av Zambias ekonomiska politik. Det ekonomiska reformprogrammet kräver en mycket aktiv och väl samordnad penning- och valutapolitik. Under budgetåret 1988/89 samfinansierade Sverige studier av Zambias växelkurs-och skuldpolitik. Dessa studier bidrog till en omprövning av den ekonomiska politiken och till att en dialog om strakturanpassningsprogram återapp-togs med IMF och Världsbanken.

Sverige bidrar fr.o.m. år 1991 till finansiering av en makroekonomisk grapp i Lusaka bestående av experter från Harvard Institute for Interaational Development. Rådgivaraa har som huvuduppgift att stärka Zambias kapacitet att hantera de makroekonomiska aspektema av anpassningsprogrammet såväl som relaterade sektor-, budget-, fmansiella och skuld-skötselfrågor.

Sverige stöder vidare Centralbanken, vars betydelse i reformprocessen är avgörande. En svensk konsultfirma har för Centralbanken presenterat förslag på åtgärder för att förbättra informationsflödet och införa ett användaranpassat datastystem. Det finns för regionen ovanligt många 379

26 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

privatbanker i Zambia och därmed ett behov av en kontrokerande myn- Prop. 1991/92:100 dighet. Svenskt bidrag till bankinspektionen i Zambia ges med stöd av den Bil. 4 svenska motsvarande myndigheten. Slutligen ges svenskt stöd till en rådgivare i centralbanken för koordinering av givarinsatser.

Inom personal- och konsultfonden ges även stöd till en revisorstjänst vid det zambiska finansministeriet samt till vattenkraftverket Kafue Gorge.

Bistånd utanjor landramen

Utanför landramen berörs Zambia av det svenska SADCC-samarbetet, främst rehabiliteringen av Kafue Gorge och insatser längs Tazara-jäm-vägen.

Under anslagsposten Särskilda program finansieras ett industrisamarbete mellan zambiska och svenska småföretagare.

Sverige lämnar även omfattande humanitärt bistånd till flyktingar i landet.

Flera insatser har de senaste två åren finansierats ur SIDAs demokratianslag. Delegationer från Zambias regeringsparti, opposition och författningskommission har besökt Sverige för att studera svensk demokrati, samhäksstraktur och rättsväsende. Sverige deltog i den intemationella valövervakningsinsats som anordnades i samband med Zambias flerpartival i oktober 1991. Föratom valövervakning bidrog också Sverige med tekniskt valstöd. Det totala svenska stödet tik de zambiska valen uppgick tik 5 milj. kr.

Under budgetåret 1990/91 har Sverige givit Zambia ett särskilt betalningsbalansstöd om 100 milj.kr. inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (SPA). Bidraget är ett stöd till landets strakturanpassningsprogram, 50 milj. kr. har använts för import genom OGL-systemet och 50 milj.kr. till att underlätta Zambias betalningar på gamla Världsbankslån.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 572,3 milj.kr. fik Zambia.

380 ZIMBABWE

Befolkning

Befolkningstillväxt/år BNP/invånare

9,5 milj.

3,5 %

650 US dollar

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer) 180 kr.

- Sverige 21 kr.

(1989) (1989)

381 Ekonomisk och social utveckling '°P; 991/92:100

Bil. 4

Den zimbabwiska ekonomin har djupgående strakturella problem. Inte desto mindre uppgick tillväxten för budgetåret 1989 tik ca 4%. Främst beror detta på produktionsökningar i jordbraket och till viss del även inom tillverkningsindustrin och gravnäringen. Budgetunderskottet motsvarar 9% av BNP. Skuldtjänsten uppgår till knappt 30% och Zimbabwe har skött sina utlandslån utan anmärkning. Ett strakturanpassningsprogram har utarbetats av Zimbabwe i samarbete med Världsbanken. Programmet presenterades i mars 1991. Programmet innebär i korthet att regeringen under den första hälften av 1990-talet kommer att satsa på en halvering av budgetunderskottet genom avveckling av statligt stödda affarsdrivande verk, minskning av antalet statstjänstemän samt höjning av skolavgifter. Vidare kommer omfattande handelsliberalisering, ekonomisk avreglering och investeringsfrämjande åtgärderatt vidtas. Den planerade genomförandetakten av programmet är hög, men de straktureka problemen i ekonomin kräver snabba åtgärder. Den redan stora arbetslösheten växer och utgör ett allt svårare politiskt och socialt problem.

På grand av sitt geopolitiska läge upprätthåller Zimbabwe ekonomiska förbindelser med Sydafrika. I enlighet med regeringens strategi har exporten till Sydafrika reducerats. Sydafrikanska intressen har ett stort inflytande i Zimbabwes näringsliv.

Inom de sociala områdena kan en viss positiv utveckling noteras. Späd-barasdödligheten har minskat med 45% under 1980-talet samtidigt som primär och sekundärandervisningen expanderat och nu når flertalet bara på landsbygden där 70% av befolkningen lever.

Politisk utveckling

Zimbabwe är enligt konstitutionen en flerpartistat. Efter sammanslagningen år 1989 av de två största partieraa, ZANU (PF) och ZAPU har ZANU (PF):s dominerande ställning ytterligare stärkts. Partiet vann stort i parlamentsvalet i mars 1990. Valdeltagandet var 65%.

Beslutet från ZANU (PF)-kongressen att upprätta en enpartistat med marxist-leninistiska förtecken har avförts från den politiska dagordningen. Den nya ekonomiska politiken med sin klara marknadsorientering anses inte förenlig med en marxist-leninistisk politik.

Undantagstillståndet som varit i kraft sedan år 1965 upphävdes i juli 1990. Därmed upphörde möjligheten att intemera personer på obestämd tid utan rättegång. En amnesti ledde till frigivande av ett 50-tal regeringsmotståndare som i början av 1980-talet dömts till döden för våldsaktioner i främst Matabeleland. Regimkritiska studenter, fackliga ledare, jouraalister och oppositionspartiet Zimbabwe Unity Movement (ZUM) har under senaste året utsatts för trakasserier och fangslanden från regeringens sida.

382 Sveriges bistånd Prop 1991/92:100

De största biståndsgivaraa till Zimbabwe är vid sidan om Sverige, Tyskland, Nederiändema, Storbritannien, Canada, Norge och Världsbanken. USA har återapptagit ett mindre bilateralt bistånd efter några års avbrott av politiska skäl.

Det humanitära svenska stödet tik befrielserörelsema ZANU och ZAPU övergick efter självständigheten år 1980 i återappbyggnads-och utveck-hngsbistånd tik Zimbabwe. Totak har t.o.m. budgetåret 1990/91 1 350 milj. kr. utbetalats inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Ett tvåårigt samarbetsavtal ingicks i juni 1990.

Zimbabwes mottagningskapacitet är god.

Huvudmålen för biståndssamarbetet är att understödja Zimbabwes strävan tik social och ekonomisk utjämning samt att minska det ekonomiska beroendet av Sydafrika. Sektorstöden avseende undervisning, hälsovård, förvaltningsutveckling och transport inriktas på landsbygdsutveckling. Importstödet och personal- och konsultfonden svarar främst mot biståndsmålen oberoende och tillväxt.

Svenskt stöd ges till demokratiseringsreformer inom förvaltningen och till insatser med folkligt deltagande på lokal nivå. I flera insatser utgör kvinnor målgrappen. För den utsatta grappen lantarbetare och deras familjer görs speciella satsningar inom undervisning och hälsovård. Samarbetet har under de senaste åren befunnit sig i en konsolideringsfas. De justeringar av programmet som kan bli aktuella under 1990-talets första hälft kommer att styras av Zimbabwes kommande ekonomiska reformer.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.):

Disponibelt 1990/91 1991/92

200

220

31

84

231

304 Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

17,2

25,0

54,5

55,0

28,1

30,0

1,7

5,0

33,0

40,0

12,5

65,0

147,0

220,0

Anslag

Ingående reservation

Summa

Fördelning

Hälsovård

Undervisning

Förva1tningsbistånd

Personal- och konsultfond

Transport

Importstöd

Summa

Utgående reservation 84,0 84,0

Hälsovård

Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården i Zimbabwe med stöd

från bl.a. Sverige. Den nationella vaccinationskampanjen har förbättrat 383

hälsoläget hos bam särskilt vad gäller mässling och polio. Samarbetet med Prop. 1991/92:100 hälsoministeriet har vunnit stadga. I sektorprogrammet ingår förvaltnings- Bil. 4 utbildning och byggande av en vårdskola. Delinsatser görs för vatten och sanitet i Manicaland, mödravård, nutrition, personalutbildning och handikapprehabilitering. Särskilt stöd går till det nationeka programmet för bekämpande av AIDS.

Undervisning

Undervisningssektora har under lång tid fått stora svenska bidrag. Stödet har gått till att bygga och utrasta primärskolor på landsbygden. För sekundärskolan har lokalt anpassade läromedel utvecklats och lärarna har utbildats i tekniska ämnen. Ett av de största projekten är byggande av primärskolor i eftersatta områden, där föräldrar deltar i arbetet på självhjälpsbasis. I stort sett alla bara går nu i primärskola jämfört med hälften före självständigheten.

Förvaltningsbistånd

Förvaltningssektora har från budgetåret 1985/86 gjorts till en separat samarbetssektor. Stödet avser organisationsutveckling, förvaltningsutbildning och statistiksamarbete. Insatser görs bl. a. för att stärka folkligt deltagande på lokal nivå och kvinnoinriktade verksamheter. Svenska institutioner har engagerats aktivt i genomförandet av olika delprogram bl. a. SIPU, SCB, RRV, Boverket och Kommunförbundet. Stödet genom Kommuför-bundet går till förberedelser och genomförande av kommunreformer och till fysisk planering.

Personal- och konsultfond

PK-fondens utbetalningar avser lönepåslag för svensk personal som rekryteras av Zimbabwe, s. k. direktanställning, för närvarande ett tiotal personer. En insats för att stärka den centrala finansförvaltningen ingår.

Transporter

Transportstödet påbörjades 1987/88 och utgår i stor utsträckning genom svenska institutioner och transportföretag. Det omfattar tekniskt bistånd för vägunderhåll, utbildning och bilbesiktning samt övervakning/kontroll av vägbyggen. En delinsats avser byggande av landsbygdsvägar med arbetsintensiva metoder.

Importstöd

Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta och landets ekonomiska beroende av Sydafrika. Det svenska importstödet utgör endast en halv procent av Zimbabwes import. Av varoma inom importstödet upphandlas tre fjärdedelar i Sverige. Inom stödet till den 384

offentliga sektora har Zimbabwe prioriterat lastbilar, vattenborrar, trycke- Prop. 1991/92:100 riutrastning, papper och kullager. För den privata sektom har införsel Bil. 4 skett av stål, papper och kemiska produkter. Beslut har även fattats om import av utrastning för landsbygdselektrifiering. Hanteringen av stödet har förenklats och håller på att effektiviseras ytterligare genom avskaffandet av det tungrodda systemet för administrativ valutatilldelning och införande av ett icke-administrativt fördelningssystem, ett så kallat Open General Import Licence-system.

Bistånd utanjor landramen

Ett betydande bistånd går till Zimbabwe utanför landramen, såsom SADCC-insatser, forskningsstöd, flyktingbistånd, stöd till kvinno- och kulturprojekt samt via enskilda organisationer. Inom det regionala SADCC-stödet är insatsema avseende den s. k. Beira-korridoren av betydande zimbabwiskt intresse. Såväl BITS som Swedecorp är engagerade i projekt i Zimbabwe. Swedecorp har tillsammans med de nordiska importkontoren etablerat ett kontor för SADCC-regionen i Harare; BITS finansierar bl. a. ett projekt för strategisk oljelagring.

Totak utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 303,2 milj. kr. tik Zimbabwe.

385 Bilateralt bistånd till icke-programländer [°p i: lOO

En växande andel av det bilaterala biståndet går till länder utanför kretsen av de 19 programländema. Formema för detta bistånd varierar. Bistånd ges via t. ex. katastrofinsatser eller enskilda organisationer. Men bilateralt bistånd kanaliseras även genom andra biståndsorgan än SIDA, främst BITS, SAREC, IMPOD och SWEDFUND. (De två sistnämnda nuvarande SWEDECORP). Detta bistånd utanför programlandskretsen går för närvarande till ett sextiotal länder och områden.

Nedan ges en sammanfattning av några av de större insatsema i länder som inte är programländer, men som ändå erhåller bilateralt bistånd. För varje land ges en kort beskrivning av de olika insatsema.

Avgränsningar

I sammanställningen som följer ingår insatser kanaliserade genom SAREC, BITS, IMPOD och SWEDFUND. Vidare ingår betalningsbalansstöd, katastroföistånd, livsmedelsbistånd samt stöd via enskilda organisationer.

I flertalet fall redovisas inte regionala insatser. Det innebär t.ex. att medel från anslagsposterna Särskilda program m. m., endast tas upp då de klart kan hänföras till enskilda länder. De angivna beloppen avser utbetalningar.

Det livsmedelsbistånd som redovisas har normalt kanaliserats via olika multilaterala program. Trots detta redovisas biståndet som bilaterala insatser, eftersom det har varit möjligt att knyta de olika bidragen till respektive länder. Under enskilda organisationer presenteras endast verksamheter som ges stöd från SIDA.

Den sammanfattning som följer är inte heltäckande. Endast inriktningen i vissa projekt redovisas.

För en komplett sammanfattning hänvisas till tabellen Biståndet fördelat på enskilda länder där samtliga insatser och länder redovisas. Följande länder och områden har medtagits i redogörelsen nedan:

AFRIKA

Algeriet, Burkina Faso, Egypten, Ghana, Marocko, Mauritius, Rwanda, Senegal, Somalia, Sudan, Tunisien, Västra Sahara, Zaire.

ASIEN

Afghanistan, Filippinerna, Jordanien, Kambodja, Kina, Libanon, Malaysia, Pakistan, Thailand, Västbanken/Gaza.

LATINAMERIKA

Bolivia, Chile, Costa Rica, Cuba, Uraguay.

386 AFRIKA Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

Algeriet

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91 8,1 milj. kr.

Algeriet var samarbetsland för nämnden för interaationellt bistånd (NIB) på 1960-talet, och är BITS äldsta samarbetsland. Den första u-kredi-ten beviljades år 1982. Det totala gåvobiståndet genom BITS tekniska samarbete och u-krediter uppgår hittills till ca en halv miljard kronor. Insatsema har i huvudsak riktats till kraft- och telesektorema.

Den totala u-kreditvolymen till Algeriet uppgår till 1,122 milj. kr., vilket gör landet till det tredje största mottagarlandet för denna biståndsform. Telesektora dominerar samarbetet. BITS har beviljat fem krediter om ca 670 milj. kr. till telekommunikationsprojekt bl.a. i städema Alger, Oran och Blida. Inom ramen för det tekniska samarbetet har BITS kompletterat u-kreditfinansierad utrastning med teleutbildning för algeriska telemyn-digheten PTTs personal. Inom kraftsektora har u-krediter om ca 245 milj. kr. lämnats till bl. a. ett ställkraftverk i södra Algeriet samt till tre mobila gasturbiner för kraftgenerering i områden som ej täcks av det nationella elnätet. Genom u-krediter har BITS även finansierat två mejerier och en margarinfabrik. Med anledning av bl. a. Algeriets relativt höga BNP per capita och den omfattande kreditvolymen är BITS återhållsam vad gäker u-krediter till Algeriet. Under budgetåret 1990/91 beviljades landet inga nya krediter.

BITS tekniska samarbete har dominerats av insatser inom industri- och miljösektom. Totalt ca 45 milj. kr. har hittills utbetalats. 42 personer har deltagit i det interaationeka kursprogrammet, framförallt inom telekommunikation.

Även IMPOD har i olika sammanhang varit verksamt i Algeriet.

Burkina Faso

Totah utbetalat under budgetåret 1990/91: 7,3 milj. kr.

Burkina Faso utvecklas i demokratisk riktning och Sverige har lämnat bidrag om 1,2 milj. kr. till genomförande av president- och parlamentsval.

I samarbetar med UNSO (United Nations Sudano-Sahelian Office) stöder Sverige ett markvårdsprojekt som omfattar Burkina Faso, Niger och Senegal.

Ett antal svenska enskilda organisationer är verksamma i Burkina Faso, bl. a. Diakonia och Pingstmissionens u-landshjälp (PMU). Diakonia arbetar t.ex. med byutveckling och miljövårdsinsatser och PMU driver ett skolprojekt i form av en flickskola.

IMPOD bevakade under det gångna budgetåret den hantverksmässa som årligen hålls i landet.

Under budgetåret 1990/91 bidrog Sverige med hvsmedelsbistånd genom FN om ca 2 milj. kr. samt med katastroföistånd för spannmålsinköp om 2,5 milj. kr.

387 Egypten Prop. 1991/92:100

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 8,9 milj. kr. '•-

Med anledning av Gulfkrisen beslöt den svenska regeringen i slutet av år 1990 att lämna ett särskilt bidrag om 60 milj. kr. till samfinansiering av ett Världsbanksstölt socialt fondprojekt. Projektet syftar bl. a. till sysselssätt-ningsskapande aktiviteter för utsatta grapper.

Egypten har länge erhållit svenskt projektbistånd. BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Egypten inom energisektora i drygt tio år. Närmare 59 milj. kr. har hittills utbetalats till ett fyrtiotal insatser. Samarbetet har framför allt gäkt energisektora, som svarar för närmare två tredjedelar av samarbetet. Häratöver finansieras insatser avseende industri, miljö, jordbrak, telekommunikationer och förvaltning.

Egypten har erhållit u-krediter till ett totalt belopp om 422 milj. kr. Flera projekt är genomförda eller under genomförande. Världens största sammanhängande havsnavigationssystem har installerats i Suezbukten med u-kreditfinansiering. I samband med att Egypten införde lagar som förbjöd användning av bördig och hårt utnyttjad lera från Nilen för tegeltillverkning, beslutade det egyptiska bostadsministeriet att uppföra 12 nya produktionslinjer för lättbetong. U-kreditfinansiering beviljades för fyra av dessa. Sverige finansierar även en genomgripande renovering och upprastning av ett ångkraftverk. På miljöområdet genomförs bl.a. en studie av avfallshantering vid sju livsmedelsfabriker med syfte att minska avfallsmängder och rena utsläppen i Nilen från fabrikeraa. Sedan mitten av åttiotalet har 114 egyptier delatgit i BITS interaationeka kurser.

Nya Swedfund Intemational AB tar över fyra tidigare SWEDEFUND-projekt avseende tillverkning av svetselektroder, rostfria vaskar och diskbänkar, framställning av aluminiumfosfat för vattenrening samt pappersproduktion.

Rädda Baraen arbetar i Egypten med projekt mot kvinnlig omskärelse, och Svenska Alliansmissionen stödjer bl. a. ett utvecklingsprogram för ett slumområde i Kairo.

Ghana

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91: 10,4 milj. kr.

BITS bedriver samarbete med Ghana sedan år 1986. Ett fortsatt tekniskt samarbete inom skogs- och trävaraindustrisektom planeras. En u-kredit om 28 milj. kr. har beviljats för processutrastning till ett gravprojekt i sydvästra Ghana. Vidare lämnas stöd tik en studie för lokal tikverkning av handpumpar samt till planering av eldistribution tik 44 städer och byar i landets centrala delar.

Genom FN bidrog Sverige under budgetåret 1990/91 med ca 6 milj. kr. i livsmedelsbistånd till Ghana.

IMPOD har tidigare undersökt landets föratsättningama för export av tropiskt virke. SWEDFUND har inlett diskussioner om deltagande i privatisering av pappersmassaindustrin.

Inom ramen för Världsbankens särskilda program för fattiga och skuld- .

tyngda länder i Afrika bidrog Sverige under budgetåret 1990/91 med 10 Prop. 1991/92:100 milj. kr. i betalningsbalansstöd. Tidigare har Sverige bidragit med 40 milj. Bil. 4 kr. tik programmet.

Sverige lämnade också visst bistånd via Diakonia, LO/TCO:s biståndsnämnd och Svenska Missionsrådet.

Marocko

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 7,1 milj. kr.

Biståndet till Marocko har i huvudsak varit begränsat tik vissa insatser genom BITS. Sammanlagt 27 marockaner har sedan början på åttiotalet dehagit i BITS interaationella kurser. Under budgetåret 1988/89 lämnades en första u-kredit om 100 milj. kr. till Marocko för finansiering av ett större telekommunikationsprojekt. En andra kredit har lämnats för rehabilitering av en i en brand förstörd telestation i Casablanca. Därefter har en utfästelse gjorts om en kredit om 39 milj. kr. för upprättande av en interaationell telestation och ytteriigare en kreditansökan avseende telesektora föreligger. Den totala kredit volymen uppgår till ca 195 milj. kr.

Mauritius

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91: 13,8 milj. kr.

BITS bedriver sedan år 1985 tekniskt samarbete med Mauritius och hittills gjorda utbetalningar uppgår till 10,5 milj. kr. Telesektora dominerar samarbetet. I form av studier och konsultrådgivning har BITS bl.a. bidragit till uppbyggnad av en nationell teleförvaltning samt engagerat sig i det nystartade bolag som handhar teletrafiken. En u-kredit på 107 milj. kr lämnades år 1989 för arbeten med utbyggnad av det lokala telenätet. Hittills har 14 personer deltagit i interaationeka kurser framförallt inom telesektora. SWEDFUND är part i ett joint-venture inom tikverkning av verktygskomponenter. IMPOD har tagit flera initiativ för att främja importen från Mauritius.

Under budgetåret 1990/91 lämnades ca 300 000 kronor i livsmedelsbistånd genom FN.

Rwanda

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 13,2 milj. kr.

SWEDFUND stödjer ett joint-venture mellan Swedish Match AB och rwandiska staten för fabrikstillverkning av tändstickor. BITS har lämnat en u-kredit om 13 milj.kr. tik projektet. Det tik Världsbanken knutna Interaational Finance Corporation (IFC), deltar också i projektet och garanterar u-krediten.

Mer än hälften av Sveriges bistånd till Rwanda kanaliseras genom en skilda organisationer. Pingstmissionens u-landshjälp är störst i landet, och arbetar med grandskolor och vattenprojekt samt, till följd av oroligheteraa i norra delen av landet, livsmedelsdistribution och flyktingstöd. Sjunde- dagsadventistsamfundet arbetar med yrkesutbildning i landet. 389

Ca 1,6 milj. kr. lämnades under budgetåret i form av livsmedelsbistånd.

Senegal Prop. 1991/92:100

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 10,4 milj. kr. *'-

I mars 1991 arrangerade IMPOD i samarbete med exportrådet i Senegal och Senegals ambassad i Stockholm ett studiebesök för att studera föratsättningar för export av fisk, frakt och grönsaker till Sverige. Besöket följdes upp då en delegation bestående av senegalesiska exportörer i juni besökte Sverige.

Inom ramen för Världsbankens särskilda program för fattiga och skuldtyngda länder i Afrika lämnade Sverige under perioden 10 milj. kr. i betalningsbalansstöd.

Senegal är ett av de tre länder som omfattas av Sveriges Sahel-program för bekämpande av markförstöring och ökenspridning. Stöd lämnas via UNSO.

Diakonia stöder ungdomsorganisationen AJED som arbetar för en bättre arbetssituation för kvinnoma samt sysselsättning för ungdomar. Stöd utgår även till brannsbyggande och grönsaksodlingar.

Caritas och Svenska Missionsrådets biståndsnämnd stöder ett projekt för undervisning för kvinnor, bl. a. i näringslära, hygien och hälsovård.

Genom FN har under budgetåret 1990/91 ca 9 milj. kr. utbetalats i livsmedelsbistånd.

Somalia

Totah utbetalat under budgetåret 1990/91: 31,6 milj. kr.

Den politiska situationen i Somalia har under året varit oklar, vilket har försvårat biståndssamarbetet. Inbördes stridigheter pågår och landets norra del, Somaliland, har förklarat sig självständig.

Svenskt stöd lämnas via BITS och Swedfund. Tillsammans med Världsbanken finansierar BITS en uppbyggnad av en statistisk centralbyrå i landet. Swedfund är delägare i ett fiskebåtsprojekt. Båda insatsema har allvarligt tagit skada av de politiska våldshandlingama i Somalia och förväntas avvecklas.

SAREC inledde ett forskningssamarbete med Somalia år 1980. Tillsammans med Somalias vetenskapsakademi lämnas stöd till forskning om kamelskötsel, medicinsk forskning om bl. a. primärhälsovård, jordbrak, arkeologi, samt till forskning kring somaliska kvinnors livsvikkor. Till följd av oroUghetema i landet har programmet under budgetåret 1990/91 varit koncentrerat till viss teoretisk utbildning i Sverige. SAREC har för avsikt att inom ett par år fasa ut samarbetet.

Få enskilda organisationer har haft möjlighet att verka i landet det senaste året. Bidrag till katastrofhjälp har lämnats till Intemationella Rö dakorskommittén, Medecins sans Frontieres (MSF), SOS Barabyar samt Evangeliska Fosteriandsstiftelsen (EFS). Via bl.a. UNICEF, ICRC och SOS Barabyar har landet erhållit ca 26 milj. kr. i katastroföistånd. MSF är en belgisk organisation som erhöll ett engångsstöd för organisation av medicinsk verksamhet i landet. SOS Barabyar verkade före inbördeskriget i Somalia och omorganiserade under år 1990 sin klinik och skola i huvud staden Mogadishu tkl fältsjukhus. 390

Sudan Prop. 1991/92:100

Totah utbetalat under budgetåret 1990/91:91,6 milj. kr. *'-

Det tekniska samarbetet med BITS har sedan det inleddes år 1981 omfattat ett tjugo-tal insatser, huvudsakligen inriktade på kompetenshöjning inom energi- och hälsovårdssektoreraa. Hittills har 24,2 milj. kr utbetalts. 88 personer har deltagit i BITS interaationella kurser främst inom områdena jordbrak, miljö och företagsledning. På grand av de politiska oroligheteraa i landet föratser BITS ett framtida stöd endast i syfte att befåsta resultat av redan genomförda insatser.

SWEDFUND stödjer sedan år 1982 ett mejeriprojekt i Khartoum.

Sudan har tidigare beviljats ett betalningsbalansstöd på 114 milj. kr., för betalning av vissa skulder till svenska staten.

Katastroföistånd och livsmedelsbistånd har givits bl. a. i samband med nödsituationen under de långa och ihållande regnen och hanteringen av regionens flyktingströmmar. Livsmedelsbiståndet uppgick till 3,4 milj. kr. och katastroföiståndet till sammanlagt 62 milj. kr. under budgetåret 1990/91.

En rad olika enskilda organisationer arbetar i Sudan. Bidrag till flyktingarbetet har utgått till Röda korset, EFS, PMU, Lutherhjälpen, Rädda Baraen samt organisationen Interaational Aid Sweden som verkar i södra Sudan. Svensk-sudanska föreningen arbetar med ett byprojekt i landet och Rädda Baraen med hjälp till flyktingbam samt med ett informationsprogram mot kvinnlig omskärelse.

Tunisien

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91: 50,9 milj. kr.

Tunisien är ett av BITS äldsta samarbetsländer. Genom det tekniska samarbetet har bidrag lämnats om 37,2 milj. kr. och u-krediter om sammanlagt ca 590 milj. kr. har beviljats för ett femtontal projekt. De viktigaste sektorema för samarbete med Tunisien är miljövård, telekommunikation och fysisk planering.

På miljöområdet har BITS genom det tekniska samarbetet bl. a. arbetat med projektering av avloppsreningsverk och utbildning av drifts- och teknisk personal. U-krediter om sammanlagt 25 milj. kr. lämnades under åren 1989 och 1990 för anläggning av avloppsreningsverk i fyra städer, och principbeslut om finansiering av ytterligare ett fattades under budgetåret 1990/91. Fyra u-krnditer har lämnats för olika teleprojekt. Inom det tekniska samarbetet finansieras utbildning i drift och underhåk av telesta-tioner samt konsultinsatser avseende förstärkning av den tunisiska teleförvaltningen. Huvuddelan av kreditgivningen för budgetåret, 41,4 milj. kr., utgjordes av en utvecklingsbankskredit om ca 30 milj. kr. 88 personer har deltagit i BITS interaationella kurser.

Under året besöktes Sveriges riksbank och riksgäldskontoret av repre sentanter för Tunisiens centralbank. Temat för diskussioneraa var skuld administration och uppföljning kommer att ske i form av ett seminarium arrangerat av Tunisiens riksgäldskontor. 391

SWEDFUND har ett institutionekt samarbete med det tunisiska indu- Prop. 1991/92:100 striförbundet API som innefattar samverkan med att finna lämpliga Bil. 4 svensk-tunisiska joint-venture projekt. Under perioden inleddes ett projekt för tikverkning av komponenter för bilindustrin. IMPOD har ett samarbetsavtal med den tunisiska exportorganisationen CETEX.

Under budgetåret 1989/90 beslöt Sverige att avskriva de närmaste fem årens återbetalningar på biståndskrediter som beviljades under sextio- och sjuttiotalen. Som motprestation investerar Tunisien inom ramen för en i juni 1991 upprättad svensk-tunisisk miljöfond motvärdet i tunisiska dinarer inom miljösektom. Motvärdet uppgår till ca 40 milj. kr. över fem år. Vid fondens första styrelsemöte belutades om användning av ca 8,6 milj. kr. till byggandet av ett reningsverk.

Genom SIDA finansieras sedan början av åttiotalet en markvårdsinsats i Sidi Bouzid-provinsen i centrala Tunisien. Stödet uppgår tik 16,5 milj, kr. Över budgetåren 1989-1991/92.

Svenskt stöd ges via Örebromissionen som medverkar i projekt för yrkesutbildning av flickor och snickeriproduktion av pedagogiska leksaker för handikappade. Örebromissionen stödjer också två hälsocentraler i Sidi Bouzid provinsen med bl. a. volontärer. SADEL (Swedish Association for Development of Low-Cost Housing) genomför självbyggeriprojekt på den tunisiska landsbygden.

Under perioden lämnade Sverige 3 milj. kr. i återappbyggnadsbistånd till Tunisien efter att landet drabbats av översvämningar.

Västra Sahara

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 21,3 milj. kr.

Ett avgörande om Västra Saharas framtid är alltjämt aktuellt. År 1991 godkände FN:s säkerhetsråd generalsekreterarens plan för att lösa konflikten om territoriet och i enlighet med denna inrättades en observatörsstyrka, MINURSO. Styrkan har ansvaret för att det eld-upphör som trädde i kraft i september år 1991 respekteras. En folkomröstning som avgör Västra Saharas självständighet eller integrering med Marocko kommer att äga ram. Sverige har under budgetåret 1990/91 beviljat 10 milj.kr. tik en repatrieringsinsats inom ramen för FN:s fredsplan samt erbjudit sig att ställa upp med valövervakare.

Det svenska biståndet till de västsaharier som lever i flyktingläger i Tindouf i Algeriet kanaliseras via ett antal svenska enskilda organisatio ner. Totalt har Sverige hittills bidragit med uppskattningsvis 120 milj. kr. Rädda Baraen arbetar sedan år 1975 med stöd till de västsahariska flyk- tingaraa och är den största förmedlaren av svenskt bistånd. Insatseraa inriktas framför allt på situationen för kvinnor och bara. Stöd har utgått i form av livsmedel, fordon, reservdelar, tält och kläder m.m. Insatsen avser också utbildning av ansvariga för livsmedelsdistribution, nutritions- utbildning av daghemspersonal, uppodling av obrakad mark m. m. Social demokratiska kvinnoförbundet har byggt en skola i Tindouf och Förening en Västsahara har bidragit med diverse utrastning och skolmaterial till befolkningen. Vidare har Praktisk Solidaritet svarat för flera sändningar 392

av kläder och andra föraödenheter och Folkpartiets kvinnoförbund i Gno- Prop. 1991/92:100 sjö bidragit till en skola och ett sjukhus i Tindouf Bil. 4

Sverige lämnade under budgetåret drygt 900 000 kronor i livsmedelsbistånd till flyktinglägren i Tindouf

Zaire

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91: 37,3 milj. kr.

En rad enskilda organisationer arbetar sedan lång tid i landet. Svenskt stöd har under budgetåret kanaliserats främst genom Diakonia och Svenska Missionsrådet (SMR).

PMU arbetar bl. a. med ett vattenprojekt på landsbygden, byutveckling, upprastning av hälso- och sjukvårdsanläggningar, utbildning samt trädplantering. SMR lämnar stöd till Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsförbundet. Missionsorganisationeraa arbetar inom undervisnings- hälso- och landsbygdssektorema bl. a. genom ett fyrtiotal svenska volontärer. Även ett antal kvinnoprojekt erhåller stöd.

Missionäremas verksamhet i Zaire blockerades av politiska oroligheter under hösten år 1991.

Sverige bidrog under budgetåret 1990/91 med ca 4 milj. kr. i livsmedelsbistånd genom WFP.

ASIEN

Afghanistan

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 76,1 milj. kr.

Biståndet, som främst bestått av katastrofhjälp, har gått till UNOCA, vilket är FN:s hjälpverksamhet till förmån för Afghanistan och till Svenska Afghanistankommiittén, som arbetar med hälso- och sjukvård samt livsmedelsdistribution i och utanför Afghanistan. Även Pingstmissionen har bedrivit verksamhet i landet under perioden.

Hjälp till Afghanistan går både till återappbyggnadsarbete och repatrie-ringsverksamhet inne i landet, och till stöd åt de afghanska flyktingar som befinner sig i läger i Pakistan.

Filippinerna

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 22 milj. kr

Det tekniska samarbetet via BITS, som inleddes budgetåret 1986/87 är under uppbyggnad. Hittills har 34,7 milj. kr utbetalats för insatser huvud sakligen koncentrerade till områdena miljövård och energi. I samarbete med Världsbanken har Sverige exempelvis lämnat stöd till kartläggning av naturresurser och miljöpåverkan med hjälp av satellitbilder. På energisi dan har insatsema främst gällt produktion och transmission av elkraft samt energibesparande åtgärder. Dessutom pågår en metodutvecklingsin sats på lantmäteriområdet inom ramen för Filippinernas jordreform CARP. IMPOD stöder bl. a ett projekt för utveckling av landets möbelindustri. 393

Svensk möbekndustri har visat intresse för projektet och har inom ramen Prop. 1991/92:100 för detsamma börjat flytta ut tikverkningen tik Filippinerna. Dessutom Bil. 4 stöder IMPOD ett samarbete på dataområdet med filippinska programe-ringsföretag.

Bland enskilda organisationer verksamma i landet kan nämnas Diakonia, Röda korset, LO-TCO:s biståndsnämnd och flera svenska missionsorganisationer. Diakonia arbetar med hälsovårds-och jordbraksprojekt och LO-TCO:s biståndsnämnd med facklig utbildning. Även katastroföistånd har lämnats till Filippineraa.

Jordanien

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91: 80,1 milj. kr.

Gulfkrisen har drabbat den jordanska ekonomin mycket hårt. I slutet av år 1990 beslöt den svenska regeringen att bidra med 60 milj. kr. till samfinansiering av ett världsbanksstölt socialt nödhjälpslån som bl.a. syftar till sysselsättningsskapande åtgärder.

Jordanien har sedan år 1984 erhållit u-krediter och stöd till tekniskt samarbete genom BITS. Fyra U-krediter om totalt ca 110 milj. kr. har hittills lämnats. En kredit har avsett utrastning för en driftsledningscentral för elkraftmyndigheten i landet. En u-kredit har lämnats för en omfattande konsultförstärkning av det nationella telebolaget. Detta projekt har dock avbratits på grand av de akuta ekonomiska svårigheter som drabbat Jordanien. Det tekniska samarbetet genom BITS uppgår till ca 10 milj. kr. Inom miljösektora har BITS lämnat stöd till en studie för som underlag för utveckling av en miljöstrategi i två jordanska städer. Stöd har givits till institutionssamarbete i samband med en arkeologisk utgrävning av en bronsåldersfyndighet. Genom BITS interaationella kurser har 121 deltagare från Jordanien sedan 1980/81 erhållit utbildning i Sverige.

Huvuddelen av det svenska stödet genom enskilda organisationer kanaliseras genom Individuell Människohjälp till stöd för ett habiliteringscen-ter i Sweileh utanför Amman. Projektet omfattar ett barnhem för ca 150 gravt utvecklingsstörda bam, grandskola, träningsskola och yrkesutbildning. Rädda Baraen har bl.a. etablerat ett bamhälsocenter i Amman. Centret, som invigdes år 1989, har dock ej erhållit svenska statliga medel. Sverige bidrar också indirekt till Jordanien genom stora bidrag till UNDP, UNICEF och UNRWA. I samband med Gulfkrisen har Sverige också finansierat transporter av ett betydande antal drabbade gästarbetare från läger i Jordanien till respektive hemländer.

Kambodja

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91: 24,4 milj. kr Sverige har lämnat bistånd fik Kambodja sedan år 1979, dvs. lika länge

som FN har haft en samordnad verksamhet där. Det svenska bidraget har

huvudsakligen gått till humanitära insatser samt katastrofinsatser inne i

landet. Biståndet har främst kanaliserats genom FN:s barnfond (UNICEF) för 394

stöd tik landets primärskolor, hälsovård och dricksvattensförsörjning. Prop. 1991/92:100 Andra FN-organisationer, som beviljats bidrag är UNHCR, WFP, m. fl. Bil. 4 År 1990 utbetalades vidare bidrag tik FNs center för mänskliga rättigheter samt tik ett s. k. US-Indochina Reconciliation Project för exilkambodjaner och befolkningsgrapper inne i landet. Stöd har vidare givits till enskilda organisationer däribland Röda korset för uppförande av ett provinssjukhus samt till Diakonia, som bidragit med stöd till protesverkstäder, en bandagefabrik m. m. Dessutom har SIDA inrättat en konsultfond att användas när omständighetema så medger.

Kina

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 203,8 milj. kr.

Efter händelsema i Kina i juni 1989 beslöt regeringen att icke avtalsbundna biståndsprojekt tills vidare skulle frysas, men att ingångna avtal skulle honoreras. En mindre del av de frysta u-kreditema har därefter frisläppts.

Det tekniska samarbetet med Kina inleddes år 1979 och u-krediter om sammanlagt 2,3 miljarder har lämnats sedan år 1983. U-kreditgivningen har i väsentliga delar avsett en utbyggnad av Kinas telekommunikationssystem i två provinser. Utbildningsinsatser avseende drift och underhållscentra för uppföljning av dessa projekt samt för uppbyggnad av ett utvecklingscenter på teleområdet har finansierats inom det tekniska samarbetet.

Samarbetet på industriområdet har varit koncentrerat till pappers- och skogsindustrin. U-krediter har lämnats för anläggning av spån- respektive fiberskivefabriker samt för moderaisering av pappers- och massafabriker. Moderaiseringen av massaindustrin har medfört positiva effekter på miljön. U-krediter har vidare lämnats för flera projekt inom livsmedelssek-tora. Dessutom har BITS under flera år lämnat bidrag till ett utbildningscenter för mejerinäringen.

På energiområdet har u-krediter lämnats för ett mindre vattenkraftverk samt ett projekt för tillverkning av kolvattenbränsle. Därtill har bidrag lämnats för en konsultinsats i samband med ett underjordsbyggande av ett pumpkraftverk samt till utbildningsinsatser avseende högspänd likström.

För 1990/90 utbetalades totalt 112 000 kr. i bistånd från IMPOD, vilket avsåg bevakning av Kina-mässor i Sverige, utgivning av exportguider om svenska företag på kinesiska samt hållande av exportseminarier för kineser.

Kina är det land som genom åren haft flest deltagare i BITS intemationella kurser och antalet överstiger för närvarande 350 personer.

SARECs samarbete med Kina inleddes år 1977. T.o.m. budgetåret 1988/89 hade detta samarbete, vilket koncentrerats till medicinsk forskning och lantbraksstudier, stötts med 28,8 milj. kr.

SWEDFUND deltar i två fabriksprojekt, som avser produktion av läkemedel respektive värmetråd.

Svenska kyrkans mission (SKM) stödjer ombyggnaden av ett service-centram.

27 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga 4

Libanon Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 14,1 milj. kr.

Efter sexton års inbördeskrig har förhållandena i landet stabiliserats och en nationell försoningsprocess har inletts grandad på den s. k. Tait-över-enskommelsen. De olika lokala miliseraa har i stort sett avväpnats och den nationella libanesiska armén upprätthåller ordningen med stöd av syriska trapper. En författningsreform har genomförts som syftat till att justera maktförhållandena mellan landets befolkningsgrapper.

Libanon erhöll under budgetåret drygt 4,5 milj. kr. i katastroföistånd genom svenska enskilda organisationer. Diakonia är den enda svenska organisationen med verksamhet i Libanon. Hjälpinsatsema koncentreras till inköp och distribution av mediciner samt yrkesutbildning och bedrivs i en mycket besvärlig miljö. Ytterligare svenska organisationer har på andra sätt bistått utsatta grapper i landet. Bland dessa kan nämnas Svenska Röda korset som lämnat bidrag till Interaationella Röda korskommitténs program i Libanon, Caritas som lämnat stöd för rehabilitering av bostäder och skolor. Rädda Baraen och Kungsbacka FN-förening.

Ca I milj. kr. lämnades under budgetåret i form av Hvsmedelsbistånd.

Malaysia

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91: 16,8 milj.kr.

Samarbetet med Malaysia, som inleddes år 1985, har gradvis ökat i omfattning. Totalt har 50,8 milj. kr utbetalats inom det tekniska samarbetet. Flertalet av insatsema avser energisektora med stöd för utbildning, upphandling- och instakationshjälp samt lönsamhetsstudier. U-krediter, som totalt uppgår till 116 milj. kr har beviljats för elektrifierings- och transmissionsprojekt samt för anläggning av transformatorstationer. Dessutom pågår samarbete inom områdena vattenrening, miljö och förvaltning.

IMPOD har bl.a kartlagt den malaysiska fraktmarknaden och beviljat stöd till landets möbelindustri.

En rad enskilda organisationer är verksamma i landet, bl.a. Svenska kyrkans mission (SKM), Amningshjälpen och LO-TCO:s biståndsnämnd. SKM medverkar i ett vattenförsörjningsprojekt, medan LO-TCO:s biståndsnämnd arbetar med facklig utbildning.

Pakistan

Totak utbetalat under budgetåret 1990/91: 47,4 milj. kr.

Pakistan erhöll budgetåret 1990/91 7,8 milj. kr. över anslagsposteraa i katastroföistånd och bistånd genom enskilda organisationer.

Dessutom utbetalades i samband med olika BITS-insatser 28,7 milj. kr. BITS tekniska samarbete med Pakistan inleddes år 1983 och idag förelig ger tre avtal om u-krediter på ett totalt belopp om 180 milj. kr. Samarbetet är tik stor del inriktat på infrastraktur och industriutveckling. Under 1989/90 har avtal ingåtts om en u-kredit på 60 milj. kr. tik en pakistansk 396

utvecklingsbank för vidareuUåning tik små och medelstora industri-och Prop. 1991/92:100 infrastrakturprojekt. Bil. 4

SWEDFUND har i landet samarbete med en fabrik för framställande av infusionslösningar. 5 milj. kr. utbetalades i form av aktier under 1990/91.

Genom SAREC stödjer Sverige ett forskningsprojekt kring infektionssjukdomar och näringsproblem hos mödrar och bara. Detta projekt är ett samarbete mellan institutionen för pediatrik vid King Edward Medical College i Lahore och olika sjukhus och institutioner i Sverige.

Bland de enskilda organisationer som verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Barnen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Huvuddelen av deras verksamhet i landet inriktar sig på hjälp till afghanska flyktingar.

Thailand

Totah utbetak under budgetåret 1990/91: 53,7 milj. kr.

Biståndsinsatseraa i Thailand har hittills huvudsakligen ägnats energisektorn, men stödet till miljövård, transportväsende, jordbrak m. m. har gradvis ökat i betydelse. BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Thailand sedan år 1984. De totala utbetalningaraa uppgår för närvarande till 13,8 milj. kr. BITS har stött flera av Världsbanken initierade eller finansierade projekt som t.ex. ett nationellt och regionalt driftledningssystem (upphandling och installation), åtgärder ägnade att effektivisera EGATs (Electricity Generating Authority of Thailand) organisation, trafiksäkerhetsforskning m. m. Sammanlagt har 246 personer under årens lopp deltagit i de av BITS anordnade intemationella kursersema. Två u-krediter på sammanlagt 106 milj. kr har beviljats för en avloppsanläggning i anslutning till en pappers- och massafabrik samt för en inhemsk utvecklingsbank.

Inom ramen för IMPOD-samarbetet har kartlagts exportmöjlighetema för tre inhemska produkter, nämligen leksaker, biltillbehör samt trädgårdsverktyg.

Genom Diakonia lämnas stöd över katastrofanslaget till flyktingar. Svenska Baptistsamfundet arbetar bl.a. med by- och hälsovårdsprojekt och via Svenska Missionsrådet kanaliseras biståndsmedel till olika landsbygdsprojekt.

Västbanken och Gaza

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 24,9 milj. kr.

Sverige är efter EG en av de största biståndsgivaraa till den palestinska befolkningen på Västbanken och Gaza. Utöver det reguljära bidraget till FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA), som för budgetåret 1991/92 uppgår till 140 milj. kr. (inklusive 30 milj. kr. tik UNRWA:s katastrofprogram för Västbanken och Gaza), ges även bistånd genom svenska enskilda organisationer. Sverige stöder också intemationella Rö-dakorskommitténs arbete på de ockuperade områden.

Som svar på en regeringsskrivelse från SIDA hösten 1990 om det huma nitära biståndet tik det palestinska folket fattade regeringen ett antal beslut 397

av principiek karaktär. Bl. a. angavs att målen för det svenska biståndet tik Prop. 1991/92:100 de ockuperade områdena skall vara att minska den palestinska befolkning- Bil. 4 ens lidande och misär, att bidra till att skapa föratsättningar för en samhäksstraktur till grand för ett framtida fritt och demokratiskt Palestina, att bidra till ökad ekonomisk verksamhet, sysselsättning och välfärd samt att bidra till en förbättrad situation vad avser mänskliga rättigheter. Vidare beslutade regeringen att det bilaterala biståndet bör uppgå till minst nuvarande nivå, dvs. 20 milj. kr. per år. Regeringen uppdrog vidare åt SIDA att bereda och fatta beslut om ett mindre stöd på försöksbasis tik lokala palestinska organisationer samt om ett fortsatt brett stöd till organisationer inom området mänskliga rättigheter.

Genom enskilda organisationer lämnades under budgetåret drygt 22 milj. kr. i bistånd till Västbanken och Gaza. De svenska insatsema är framför allt koncentrerade till hälsosektora. Diakonia svarar för den beloppsmässigt största insatsen. 1 Ramallah på Västbanken har ett rehabiliteringscenter av mycket hög kvalitet färdigställts. Organisationen bidrar även med personal till en ortopedverkstad i Jerasalem. Diakonia arbeter numera med långsiktigt utformat stöd till s. k. Community Based Rehabili-tation (lokalanpassad rehabilitering). Under budgetåret kanaliserades 10 milj. kr. genom Diakonia i extraordinärt katastroföistånd för stöd till av Gulfkrisen hårt drabbade institutioner inom hälsosektora.

Även Palestinagrappema har länge varit verksamma på de ockuperade områdena. Under budgetåret beslutades om ett treårigt stöd till hälsosektora om ca 10 milj. kr.

Bland övriga organisationer märks Individuell Människohjälp (IM) som verkat på de ockuperade områdena sedan år 1966. Idag driver IM ett daghem för gravt utvecklingsstörda och en yrkesskola för utvecklingsstörda. Praktisk Solidaritet, Svenska Kyrkans mission svarar för mindre insatser. Från anslaget Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd har medel avsatts för en rättshjälpsinsats av den svenska avdelningen av den interaationella juristkommissionen.

Under året lämnades ytterligare katastroföistånd om 15 milj. kr. med anledning av Gulfkrisen i form av livsmedelsbistånd och katastrofinsatser genom UNRWA.

LATINAMERIKA

Bolivia

Totah utbetah under budgetåret 1990/91: 54,5 milj. kr.

BITS har under många år lämnat tekniskt bistånd till Bolivia. Inom ramen för ett Världsbanksprojekt lämnar BITS sedan år 1990 tekniskt stöd för en omstrakturering av gravnäringen. Det tre-åriga avtalet uppgår tik 30 milj. kr. BITS stöder också energiföretaget ENDE med teknisk rådgivning och materiel till ett belopp om 12 milj. kr. Stödet avser bl. a. inköp av ett ställverk.

Samarbetet genom BITS har även inkluderat deltagande i interaationel la kurser. ,„„

Ett bidrag om 26 milj. kr. utbetalades genom SIDA till landets sociala Prop. 1991/92:100 investeringsfond med inriktning på hälsa och utbildning. SIDA gav även Bil. 4 stöd till UNlCEFs PROANDES-program i Bolivia till ett belopp om 15 milj. kr. under en tre-års period. Ett bidrag lämnades även till FNs befolkningsfond, UNFPA, om 4 milj. kr över två år för genomförande av en folkräkning i landet.

Inom ramen för den nya anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika, bereder SIDA insatser i Bolivia med inriktning på sociala frågor, miljö-, kvinno och kulturområdena.

Medel lämnades genom SIDA till svenska enskilda organisationer verksamma i Bolivia. Stödet gavs till främst Pingstmissionen, Diakonia, Röda korset och Utbildning för biståndsverksamhet (UBV), vilka var engagerade i ett 15-tal skilda projekt för sjukvård, undervisning och andra humanitära insatser. Diakonia erhöll även bidrag från SIDA för insatser inom i huvudsak folkbildningsområdet samt fik stöd för ett kreditinstitut med inriktning mot småföretag inom den s.k. informeka sektora.

SAREC stöder två forskningscentra i Bolivia inom ramen för sitt Latinamerikaprogram för samhällsforskning.

Som bidragsgivare tik FNs narkotikaprogram UNDCP i Bolivia är Sverige en av de större givaraa.

Chile

Totah utbetalat under budgetåret 1990/91: 101,8 milj.kr.

Det bilaterala samarbetet med Chile fortsatte under 1990/91. Regeringen antog i maj 1991 riktlinjer avseende utvecklingssamarbetet med Chile. Flera avtal om specifika biståndsinsatser undertecknades.

SIDA stöder ett projekt om socialt bostadsbyggande till ett belopp om 86,5 milj.kr. för en tre-årsperiod. Projektet syftar till att avhjälpa den värsta bostadsbristen i några chilenska kommuner och projektet föratses genomföras i nära samarbete med lokala grannskapsföreningar.

Stöd lämnades till ett chilenskt program för upprastning av eftersatta skolor. Ett ursprangligt bidrag om 32 milj.kr utökades med 10 milj. kr. Avtal undertecknades om stöd till kultur och kvinno-inriktade insatser. Bidraget till kvinnoprogrammet uppgår till 18 milj. kr för en treårsperiod medan kulturstödet är till ett belopp om 12 milj. kr över tre år. Ett forskningssamarbete har inletts genom SARECs försorg. Stödet uppgick tik 5 milj.kr. för 1990/91 och samarbetet är inriktat på hälsa och näring. SAREC gav även stöd till fristående institut verksamma med samhällsvetenskaplig forskning.

Arbetsmarknad och miljöskydd är två områden aktuella för BITS insatser. En första u-kredit beviljades till utvecklingsbanken Bance de Estado att användas som lånemedel för små och medelstora företagsprojekt

SWEDFUND och därefter SWEDECORP har tagit initiativ till ett näringslivssamarbete mellan Sverige och Chile.

Svenska och interaationella organisationer erhöll medel från det huma nitära biståndet för stöd till chilenska organisationer. Stödet riktades till projekt inom folkbildning, bevakning av mänskliga rättighetersfrågor och 399

för återvändande av exilchilenare.

Costa Rica Prop. 1991/92:100

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 64,7 milj. kr.

Trots det relativt gynnsamma utgångläget, har Costa Rica inte lämnats oberört av 80-talets kriser i Latinamerika. Men de senaste åren har myndigheteraa i Costa Rica genomfört ett flertal betydelsefulla ekonomiska åtgärder under strakturanpassningsprogrammet. Beslutsamma åtgärder inom handelspolitiken, kreditpolitiken och jordbrukspolitiken har genomförts. Trots det har den ekonomiska och finansiella situationen försämras snabbt, vilket kan underminera anpassningsprogrammets tilltänkta framgångar. Detta utgör ett orosmoment inte bara för Costa Rica utan för hela Centralamerika.

Erfarenheteraa av Costa Rica som samarbetsland är mycket goda. Det är ett fredligt, stabilt och demokratiskt medelinkomstland med uttalade ambitioner att åstadkomma tillväxt, en rimlig social och ekonomisk fördelningspolitik och att respektera de mänskliga rättigheteraa. Landet har en utvecklad resursbas som möjliggör ett effektivt utnyttjande av biståndet.

Sedan det bilaterala samarbetet med Costa Rica genom SIDA inleddes år 1988 har totalt 32,4 milj. kr. utbetalats för socialt bostadsbyggande samt 22 milj. kr. för naturvårdsinsatser. Avtalen för budgetåren 1990/91 -1992/93 omfattar sammanlagt 110 milj. kr. Rapporter tyder på att insatseraa väl svarar mot Costa Ricas ambitioner inom det sociala området och målsättningen att väraa om naturtikgångaraa. Bostadsprogrammet är inriktat på resurssvaga familjer som är villiga att delta i organiserat självbyg-geri och betala för bostadskrediter. Insatsen bidrar även till demokratiseringen genom att organisera slum innevånarna. Inom miljöområdet stöder SIDA fortsatta insatser för att rädda naturskogsomräden genom bevarandeprojekt innefattande naturvård, uthålligt skogsbrak, undervisning och forskning.

Insatseraa genomförs av lokala eker regionala organisationer, utan medverkan av svenska företag eller biståndspersonal. Erfarenhetema av denna biståndsform är positiva.

Inom det regionala stödet till Centralamerika omfattas Costa Rica av flera insatser, innefattande katastroffbrebyggande insatser, mänskliga rättigheter, miljövård och forskning

BITS inledde tekniskt samarbete med Costa Rica år 1980. Det tekniska samarbetet har hittills föranlett utbetalningar om 55 milj. kr. och fungerar väl. Energisektorn svarar för drygt 60% av det tekniska samarbetet med Costa Rica. Sverige ger bl. a. stöd till landets el- och telemyndighet för utveckling, drift och underhåk av kraftnätet. Andra samarbetsområden är telekommunikationer, industri, bostäder, förvaltning, fysisk planering och skogsutveckling. För närvarande ligger tonvikten på insatser som rör energi, telekommunikationer, samt skogsbrak och skogsindustri.

BITS utbildar också costarikansk personal, som i sin tur skall leda den regionala utbildning som landets teleförvaltning kommer att erbjuda per sonal från de centralamerikanska teleförvaltningarna. 59 deltagare från Costa Rica har deltagit i BITS interaationeka kurser, varav 10 under .„q

1989/90. Huvudintresset gäller el, tele och management.

SWEDEFUND stödjer sedan år 1986 ett möbelfabrikprojekt i Costa Prop. 1991/92:100 Rica. Avtalet omfattar 2,4 milj kr. I samband med en kartläggning av den Bil. 4 svenska marknaden, genomfördes en fact-finding mission till Costa Rica för blommor, gröna växter, frakt och grönsaker. Stöd har också lämnats stöd till upprättandet av en costarikansk marknadsföringsorganisation. Vidare har bidrag lämnats till Costa Ricas deltagande i en svensk turistmässa.

SAREC inledde år 1988 bilateralt forskningssamarbete med Costa Rica. För samarbetsprojekt t.o.m 1989/90 anslogs 3,5 milj. kr. Forskningssamarbetet är koncentrerat tik medicin och veterinärmedicin. Under 1990/91 utvidgas samarbetet till att omfatta projekt inom arbetsmiljöfrågor, naturprodukter samt marinbiologi. Totalt budgeteras samarbetet under 1990/91 tiU 5 milj. kr. och för 1991/92 tik 7 milj. kr.

Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Föreningen Bamens regnskog beviljades 3,5 milj. kr. för naturskyddsinsatsr och Swedish Coopera-tive Centre, SCC, beviljades 1 milj. kr. för samarbete med den konsumentkooperativa rörelsen i Costa Rica.

Under 1990/91 utbetalades 22,3 milj. kr. i humanitärt bistånd tik Costa Rica genom UNHCR och Diakonia.

Under 1988/89 lämnades drygt 3,8 milj. kr. i katastrofhjälp för uppbyggnad av bostäder som förstörts efter orkanen Joan. Smärre bidrag lämnades till insatser efter den jordbävning som drabbade Costa Rica i april 1991.

Cuba

Totah utbetalat under budgetåret 1990/91: 15,2 milj. kr.

Förhållandena på Cuba präglades av landets ökande politiska isolering och en allt svårare ekonomisk situation till följd av en fortsatt amerikansk blockad och ett sammanbrott i det ekonomiska samarbetet med Sovjetunionen och socialiststatema i före detta Östeuropa. De mänskliga rättigheteraa uppmärksammades i FNs kommission för mänskliga rättigheter varvid allvarliga inskränkningar på olika områden påtalades. Någon politisk liberalisering i riktning mot flerpartisystem kan inte skönjas.

Sveriges utvecklingssamarbete med Cuba inleddes 1969/70. Riksdagen beslöt år 1976 att genomföra en successiv avveckling av SIDA-biståndet till Cuba, samtidigt som ett bredare samarbete genom BITS skulle inledas. 1 och med utgången av budgetåret 1979/80 upphörde Cuba att vara programland.

Genom BITS har totah t.o.m. budgetåret 1990/91 ca 130 milj.kr utbetalats till olika insatser varav drygt hälften avsett finansiellt stöd till i första hand livsmedelsindustrin. I genomsnitt har det tekniska biståndet tik Cuba uppgått till 10 milj.kr. per år. 1 febraari 1991 avslutades det finansiella stödet. Cuba meddelades att endast kompetensutvecklande stöd med inriktning på ekonomiska eker andra reformer kunde fortsätta. Utbetalningaraa under 1990/91 uppgick tik sex milj.kr.

Det finansiella stödet användes främst till inköp av reservdelar till den utrastning som upphandlades i Sverige under 1970-talet. Detta program upphörde från och med budgetåret 1990/91 som ett resultat av den över- 'Ol

syn som under året gjordes av biståndssamarbetet mellan Sverige och Prop. 1991/92:100 Cuba. Sverige har också medverkat i upprastningen av ett mejeri samt Bil. 4 bidragit med konsulthjälp för rening av utsläpp från pappersindustrin samt för studier rörande energibesparing och kemikalieåtervinning.

Cuba har sedan 1979/80 haft ett stort antal deltagare i BITS intemationella kurser. Totalt har 154 personer deltagit i kurser främst inom industriellt underhåll, projektledning och kvalitetskontrok.

SAREC har sedan år 1978 medverkat till att stärka forskningssamarbetet mellan svenska och kubanska forskningsinstitutioner. Utbetalningar till och med budgetåret 1990/91 uppgår tik 42,4 milj. kr. Löpande avtal avser perioden 1990/91 - 1992/93, omfattar 20,7 milj.kr. och inriktas på medicin, mikrobiologi, bioteknologi, biologi, och veterinärmedicin.

Uruguay

Totak utbetah under budgetåret 1990/91: 19,8 milj. kr.

Däratöver har till SAREC 33,6 milj. kr anslagits för en treårsperiod för forskningssamarbete i Uraguay/Argentina under samma period.

BITS bedriver ett tekniskt samarbete med Uraguay sedan år 1986. Energisparande inom industrin har varit det volymmässigt största insatsområdet. Stöd har lämnats inom miljöområdet, bland annat för rehabilitering av Montevideos huvudvattenledning och för algbekämpning i dricksvattenreservoarer. En förstudie gjordes om föratsättningar för etablering av ett vedeldat kraftverk, vilket rönte stor uppmärksamhet. Ett trettiotal deltagare från Uraguay medverkade vid BITS interaationella kurser.

SAREC har under lång tid varit verksam i Uraguay, till en början genom stöd åt ett antal samhällsvetenskapliga institutioner. Nuvarande forskningssamarbete mellan Sverige och Uraguay regleras genom avtal från år 1990. De viktigaste sektoreraa för samarbetet är jordbrak, medicin och hälsa, miljö-och bioteknik. För budgetåret 1990/91 har 12,7 milj.kr avsatts för samarbetet.

Cirka 7,4 milj. kr. lämnades i biståndsmedel genom SIDA till svenska enskilda organisationers insatser i Uraguay. Swedish Cooperative Centre var engagerad i kooperativ verksamhet i landet. Diakonia stödde bl.a. projekt för återvändande och gav stöd åt människorättsorganisationen SERPAJ.

SIDA understödde med 305 000 kr. det kultureka utbytet med Uraguay under åren 1990/91.

402 Andra anslagsposter Prop. 1991/92: lOO

Bil. 4 Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC)

Under anslagsposten har under budgetåret 1990/91 utbetalats 205 milj. kr.

Southera African Development Coordination Conference (SADCC) bildades år 1980 för att minska beroendet av Sydafrika och främja ekonomisk tillväxt och samarbete i regionen. Medlemmama i SADCC — Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mozambique, Swaziland, Tanzania, Zambia, Zimbabwe och sedan år 1990 det självständiga Namibia - har satt som främsta prioritet att stärka transporter och kommunikationer mellan ländema. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska ländema engagerat sig särskilt starkt i denna sektor. Däratöver ges bistånd inom främst energisektorn. Sverige har sedan 1981/82 fram till kalenderårsskiftet 1990/91 gjort åtaganden om sammanlagt 1 670 milj. kr. De svenska medlen har främst använts för upprastning av transportsystemen genom Mozambique, Zambia och Tanzania, samt till uppbyggnad av regionens telenät. De politiska förändringama i Sydafrika kan starkt komma att påverka SADCC-samarbetet. Ett majoritetsstyrt Sydafrika kan komma att innebära att grandema för SADCC-samarbetet antingen försvagas eller förstärks i så hög grad att formeraa för stödet och samarbetet måste omprövas.

För att stärka SADCC:s förmåga att bereda och genomföra projekt har stöd givits i form av finansiering av personal och annat tekniskt bistånd till transport- och kommunikationskommissionen i Maputo, till industri- och handelssekretariatet i Dar es Salaam och till miljö- och markvårdssekretariatet i Masera. En konsultfond har knutits till SADCC-sekretariatet i Gaborone. Sverige och Finland ger stöd till gravsekretariatet i Lusaka.

Inom telekommunikationsområdet deltar Sverige tillsammans med Norge i finansieringen av tre mikrovågslänkar mellan Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan Malawi, Mozambique och Zimbabwe samt mellan Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en interaationell televäxel i Mozambique. Teletrafiken i regionen har inneburit ett stort steg mot oberoende från Sydafrika.

På järavägsområdet levereras tele- och signalutrastning till järavägen i Botswana. För TAZARA-järavägen har järavägsvagnar levererats från företag i Zimbabwe. I Beira-korridoren och i hamnen i Beira pågår stora upprastningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar reparation av hamnanläggningar, banvallar, spår och väg. Planer finns för rehabilitering av Lobito-korridoren när säkerhetssituationen tillåter. Lom-popo-jämvägen har öppnats för trafik.

På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mozambique till Malawi och om underhåll av kraftverk.

SADCC arbetar på ett pragmatiskt sätt som är väl anpassat till den rådande situationen i södra Afrika och som har vunnit respekt inom det interaationella samfundet. I första hand inriktas verksamheten på upprastning och/eller utbyggnad av befintliga anläggningar. Behovet av utbildad arbetskraft i SADCC-ländema har blivit en fråga med allt större betydelse i takt med att investerings- och rehabiliteringsarbeten slutförs

och att underhåk och effektiv drift av anläggningar och transportsystem Prop. 1991/92:100 blir viktigare. En ökad, effektiv produktion och godstrafik inom SADCC Bil. 4 kräver förbättrad kapacitet hos SADCC-ländema att själva driva och underhålla de investeringar som gjorts.

Nya former för nordisk samverkan har prövats inom ramen för SADCC-biståndet. Betydande resursbesparingar och bättre utbud har därmed skapats.

De nordiska ländema svarar för en tredjedel av det bilaterala biståndet till SADCC-området. Sverige är den största givaren. Andra stora givare är EG, Canada, USA, Tyskland och Nederiändema. Ett visst samarbete har kommit igång med FN och Världsbanken. Den alliansfria rörelsens Afrikafond mobiliserar resurser för SADCC-ländema och befrielserörelsema i Sydafrika. Svenska bidrag till fonden avser finansiering av järnvägsvagnar till TAZARA-järavägen och transporter inom ramen för projektet TRANSCARGA i Mozambique.

Det bredare samarbetet mellan Norden och SADCC fastlades i den s. k. Harare-deklarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsområden som komplement till det reguljära biståndet, särskilt inom handel, investeringar och kultur. Efter ett omfattande inventerings- och studiearbete har flera insatser tagit form. Avtal har tecknats för motköpsaffärer mekan Norden och SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade ansträngningar görs för att främja export från SADCC-länderaa genom Swedecorp. NORSAD-fonden syftar till att stödja joint ventures mellan fbretag i Norden och SADCC-regionen. Nordiskt stöd utgår för upprättande av en genbank i SADCC-området. Tidskriften Southem African Economist har fått ett positivt mottagande. Under år 1991 har ett SADCC-sekretariat för kulturellt samarbete inrättats i Maputo.

Sverige fungerade som nordisk samordnare för det nordiska initiativet under en tvåårsperiod fram till SADCC-konferensen i Lusaka månadsskiftet januari/febraari år 1990, varefter Danmark övertog ansvaret. I febraari 1992 förväntas Finland överta ansvaret för perioden 1992 — 94. En översyn av Norden/SADCC initiativet har utförts av Michelsen-Institutet i Norge, som grand för utarbetandet av ett nytt ramprogram för perioden 1991—95. Ett flertal organisationer och institutioner har dragits in i det bredare samarbetet såsom banker, standardiseringsinstitutioner, ungdomsorganisationer, industriinstitutioner m. fl.

Regionala insatser i Asien

Mekongkommittén är en regional sammanslutning av de länder som utnyttjar Mekongflodens nedre lopp. Bildad år 1957 består kommittén för närvarande av Laos, Thailand och Vietnam. Kambodja står sedan år 1975 av politiska skäl utanför. Kommittén skapar ett foram för diskussion och samarbete över gränseraa.

Sveriges stöd till Mekongkommittén inleddes år 1981 och innehåller miljövård, en konsultfond för olika förstudier och personalbistånd tik kommitténs sekretariat. Utbetalningama för 1990/91 uppgick tik 8,5 milj. kr. Samarbetet fungerar väl. SIDA föratser ett ökande samarbete med 404

Mekongkommittén med inriktning på framför akt regionala miljöproblem Prop. 1991/92:100 relaterade tik utnyttjandet av floden och aktiviteter i flodens upprinnings- Bil. 4 områden. När Kambodjafrågan lösts kan kommittén förväntas komma att spela en större roll och utökade insatser kan då bli aktuella. Redan nu har vissa initiativ tagits från kommitténs sida för att förbereda sådana insatser. Programdiskussioner genomfördes av SIDA med kommittén i maj 1991. Ambitionen är att söka utveckla ett långsiktigt programstöd till kommittén. Under diskussioneraa överenskoms att sikta mot ett sådant samarbete från budgetåret 1992/93 och att samarbetet skuke fokuseras på miljöfrågor och på kompetensuppbyggnad i Laos och Vietnam. Som ett första steg i beredningen skall en så kallad "strategic review" liknande den SIDA finansierade avseende lUCN (Intemational Union for the Conservation of Nature and Natural Resources) genomföras.

Avtal har ingåtts om ett stöd till Asian Institute of Technology i Thailand för stipendiering av laotier och vietnameser inom områden som teknologi, vatten, miljö och management. Avtalet löper från 1989/90 och fyra år framåt.

Ett program för hantverksfiske i Bengaliska bukten som omfattar samtliga länder rant Bengalisak bukten löper t. o. m. december 1992. Det genomförs av FAO och målgrappen är fiskebefolkningar i området. Ett fortsatt stöd beror av en utvärdering som kommer att genomföras tillsammans med DANIDA.

Regionala insatser i Centralamerika

Fredsprocessen har inneburit positiva förändringar i regionen som helhet, men särskilt i Nicaragua där contras-kriget har bringats till ett slut, i El Salvador där förhandlingar mellan regeringen och FMLN pågår under FNs ledning samt i Guatemala där kontakteraa intensifierats mellan regeringen och gerillans förenade organisation, URNG.

Generellt uppvisar regionen ett försämrat läge när det gäller de ekonomiska och sociala rättigheteraa. Den ekonomiska krisen under 80-talet har inneburit en ekonomisk tillbakagång i samtliga länder. Den ekonomiska strakturanpassningen utsätter samtliga länder för mycket stora politiska påfrestningar. Budgetnedskärningar har framför allt omfattat de sociala sektorema, vilket i synnerhet drabbar dem som redan lever under fattigdomsnivån. Vad avser de politiska och medborgerliga rättighetema är människoma alltjämt mycket hårt drabbade i El Salvador och Guatemala.

Syftet med stödet tik regionala insatser i Centralamerika är att främja fredssträvandena i regionen och stödja ansträngningaraa att öka samarbetet mekan länderaa. Det svenska stödet skak ses i ljuset av den särskilda plan för regionens återhämtning, som utarbetades av de centralamerikanska ländema i samarbete med FN. I denna sökar man gemensamt angripa centrala utvecklingsfrågor och sociala problem, bland annat flyktingproblematiken.

Medlen har utnyttjats för stöd till sociala program såsom primärhäl sovård och malariaförebyggande åtgärder genom den allamerikanska häl sovårdsorganisationen (PAHO) och vattenförsörjning genom UNICEF. 405

Fortsatt stöd har utgått till den centralamerikanska kooperativa konfede- Prop. 1991/92:100 rationen (CCC-CA), tik den centralamerikanska universitetskonfedera- Bil. 4 tionen (CSUCA) och tik insatser på miljövårdsområdet bl.a. genom utbildningscentret för tropiskt jordbrak (CATIE). Stöd har också utgått tik Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter (IIDH) och för regional samordning mellan kvinnoorganisationer. Samarbetet med Interamerikanska institutet för jordbrakssamarbete har fortsatt liksom med den Centralamerikanska banken för ekonomisk integration (CABEI) och Aktionskommittén för stöd till Centralamerika (CADESCA). En insats för att förebygga naturkatastrofer har byggts upp i CEPREDENAC (Centro Regional de Coordinacion para la Prevencion de desastre naturales en America Central). De första erfarenheteraa av stöd till utbildning inom offentlig förvaltning, genom ICAP, och företagsadministration, genom INCAE, har varit positiva och utvecklas nu till ett långsiktigare stöd. I programmet ingår också flyktinginsatser genom UNHCR.

Sedan anslaget inrättades budgetåret 1986/87 har en snabb ökning skett och för budgetåret 1990/91 anvisades 90 milj. kr. Utbetalningsnivån har genomgående varit hög liksom mottagningskapaciteten hos de regionala organisationeraa. Sedan budgetåret 1986/87 har åtaganden för över fyrtio insatser, på totalt 279 milj. kr. gjorts. Inom Norden äger ett kontinuerligt samråd ram. Flera av insatseraa finansieras och följs upp gemensamt.

Humanitärt bistånd till södra Afrika

Under år 1991 har ytterligare steg tagits mot förverkligandet av ett Sydafrika utan apartheid. Den formeka granden för apartheid avskaffades när apartheidlagama upphävdes vid halvårsskiftet. Överläggningar och samtal förs mellan apartheidmotståndaraa, främst ANC, och regeringen. ANC riktar skarp kritik mot regeringen för att den går för långsamt fram och för att den enligt ANC inte infriat sina åtaganden. Den i somras uppdagade s. k. Inkatha-gate skandalen, där det avslöjades att regeringen gett hemliga ekonomiska bidrag till zulu-organisationen Inkatha, hotade allvarligt att störa processen. Emellertid torde skandalen och ANC:s framgångsrika kongress ha stärkt ANC samtidigt som händelsema i motsvarande grad försvagat regeringens position. ANC har därefter med större tryck kunnat driva kravet på inrättandet av en interimsregering.

President de Klerk har rönt framgång och uppskattning i omvärlden genom att hålla sitt löfte att avskaffa apartheidlagama. Förhoppningama är stora att reella förhandlingar om en ny författning skall förverkligas. Vad som kanske är mest oroande och hotande för framsteg i processen mot avskaffande av apartheid är det fortsatta våldet. Mekan augusti 1990 och 1991 krävde detta våld ca 2 000 dödsoffer bara i de svarta förstädema rant Johannesburg. Ett stort antal kontakter, samtal och formella överläggningar har ägt ram mellan berörda organisationer och mellan dem och regeringen i strävan att minska våldet.I september undertecknade ett stort antal organisationer ett särskilt fredsavtal.

Trots överenskommelsema mekan regeringen och ANC och trots de reformer som genomförts, har aktjämt inte majoriteten av sydafrikaner 406

rätt att delta i fria allmänna val.

Svenskt bistånd Prop. 1991/92:100

Det humanitära biståndet i södra Afrika utgör ett stöd till offer för och - 4 motståndare till apartheidsystemet. Syftet är att stödja en utveckling mot ett fritt, icke-rasistiskt och demokratiskt Sydafrika. Biståndet omfattar bl. a. stöd till uppbyggnad av folkliga organisationer såsom fackföreningar och kyrkor, rättshjälp och försörjningsbidrag till fängslade apartheidmotståndare och deras familjer, flyktinghjälp, stipendier, utbildningsinsatser samt information och forskning. Bidrag lämnas dels som direkta bidrag till den humanitära verksamheten inom ANC, dels till FN samt svenska och intemationella enskilda organisationer.

ANC har erhållit svenskt bilateralt bistånd i 18 år, främst för försörjning av flyktingar som är spridda i ländema i södra Afrika. Samarbetet omfattar även projekt inom jordbrak, utbildning, kultur och hälsovård. Biståndet innefattar även bidrag tik administration, information och transporter.

De sydafrikanska kyrkoraa har en stark ställning i landet och inom apartheidmotståndet. Stöd ges till olika kyrkliga aktiviteter, bl. a. genom Diakonia, Frikyrkan hjälper. Lutherhjälpen, Svenska ekumeniska nämnden och Svenska kyrkans mission.

Medel ställs också till förfogande för rättshjälp och för hjälp till de fängslades anhöriga. Svenskt bistånd utgår också för repatrieringen och återanpassandet av sydafrikanska flyktingar, främst genom FN:s flyktingkommissarie. Fackföreningsrörelsen har under senare år blivit en allt viktigare faktor i antiapartheidrörelsen. Spridning av information och forskningsrön om situationen i Sydafrika är viktig för att öka medvetenheten om apartheidsystemet. Därför stöds informationsverksamhet såväl i som utanför Sydafrika.

Humanitärt bistånd i Latinamerika

Under anslagsposten Humanitära insatser i Latinamerika utbetalades 201 milj. kr. under budgetåret 1990/91. Utöver det anslagna beloppet på 190 milj. kr. disponerades en ingående reservation på ca 35 milj. kr.

Det humanitära biståndet i Latinamerika inleddes efter militärkuppen i Chile år 1973, i form av katastroföistånd till flyktingar och offer för förtrycket i Chile. Från budgetåret 1976/77 inrättades en särskild anslagspost ur vilken sammanlagt 1 304 milj. kr. utbetalats till och med budgetåret 1989/90. Riksdagen beslöt på basis av statsverkspropositionen 1987/88 att anta reviderade rikfiinjer för det humanitära biståndet i Latinamerika med inriktning på tre huvudsakliga ändamål: stöd till människor som fallit offer för förtryck och väpnade konflikter; stöd till återappbyggnad och utveckling av demokratiska institutioner; stöd till utvecklingsprojekt med inriktning på de mest eftersatta grapperaa. 1 takt med demokratiseringsprocessen i Sydamerika har tyngdpunkten i huvudsak förskjutits mot insatser till stöd för demokratin. I Centralamerika är insatseraa fortfarande riktade till flyktingar, återvändande, interaflyktingar, och till krafter

som verkar för fred och demokrati.

407 Det humanitära biståndet tik Latinamerika har från 1991/92 tikförts Prop. 1991/92:100 anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Bil. 4 En ny beredning för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd har tikkakats med mandat att bereda insatser i Afrika, Asien och Latinamerika.

Det allvarliga läget i flera länder i Centralamerika liksom i Pera och Colombia motiverar där fortsatta insatser av humanitär karaktär och tik skydd för mänskliga rättigheter. Under det senaste året har stöd i ökande utsträckning utgått till flyktingar i Centralamerika som återvänt tik hemlandet. Bidrag har utgått till grapper som dokumenterar och påtalar brott mot mänskliga rättigheter. Bistånd har lämnats till insatser för att utveckla demokratiska strakturer, t. ex, genom bidrag till folkbildningsverksamhet och kooperation. Sysselsättningsprojekt i form av verkstäder och daghem för krigsdrabbade bam har varit andra aktuella områden. Likaså utgår stöd till särskilt utsatta grapper, t. ex. kvinnor och s. k. gatubarn.

Det humanitära biståndet har lämnats av svenska folkrörelser och andra svenska och interaationeka enskilda organisationer. Bland dessa organisationer kan nämnas Arbetarrörelsens interaationella centram, Diakonia, Kyrkoraas världsråd, LO/TCO:s biståndsnämnd. Lutherhjälpen, Rädda Barnen, Svenska röda korset. Svenska Caritas, Svaloraa, Svenska kyrkans mission och World University Service. Stöd har även förmedlats via multilaterala organisationer såsom Interaationella utvecklingsfonden (IDA), FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissarie (UNHCR).

Med stöd av den inom utrikesdepartementet genomförda översynen av biståndet till Latinamerika konstateras att humanitärt bistånd varit en flexibel anslagsform som smidigt kunnat anpassas efter en föränderlig situation. Fokus har förskjutits från avgränsade projekt till processer. Målgrappema har dominerats av fattiga och utsatta människor. Aktörer i biståndet har i första hand varit lokala organisationer. Biståndet har aktivit bidragit till överföring av erfarenheter mellan svenska, intemationella och lokala enskilda organisationer, bidragit till en breddad resursbas samt medverkat till att bygga upp nätverk mellan organisationer och länder i Latinamerika.

Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m.

Anslagsposten Katastrofer, stöd till återappbyggnad m.m. uppgick under budgetåret 1990/91 tik 1088 milj. kr. jämte intecknad reservation från föregående budgetår. Under budgetåret inträffade ett flertal mycket omfattande katastrofer vilket medförde ett fullständigt medelsutnyttjande. Moi slutet av budgetåret bemyndigade riksdagen regeringen att ta i anspråk ytterligare medel för humanitära insatser. Efter omfördelningar i budgeten beslutade regeringen i juni 1991 om ytterligare 220 milj. kr. i katastroföistånd till Afrikas Hora och Mellanöstera.

Budgetåret kännetecknas som ett av de värsta katastrofåren någonsin. En allt större andel av katastrofanslaget utnyttjas för insatser för flykting ar, interaflyktingar och i krigsområden. Andelen beräknas till drygt 80%. 408

Omfattande humanitära tragedier i Mellanöstera, Afrikas Hora, Bangla- Prop. 1991/92:100 desh, Mozambique och Angola ställde stora krav på katastroföiståndet. Bil. 4 Drygt hälften av anslagsposten utnyttjades för insatser i Afrika och omkring en tredjedel för insatser i Asien och Mellanöstem. Katastroföiståndet till Latinamerika har till övervägande del inriktats på bekämpningen av koleraepidemin.

Ett omfattande humanitärt bistånd utgick till Mellanöstem med anledning av Gulfkrisen. Utöver 150 milj. kr. från katastrofanslaget finansierades humanitära insatser över Cl. anslaget. Gulfkrisrelaterade insatser belastade även anlsaget Särskilda insatser i skuldtyngda länder. Om dessa anslagsposter inkluderas uppgår stödet till utsatta grapper i Mellanöstem till närmare en halv miljard kronor.

Humanitär hjälp till afghanska flyktingar, den palestinska befolkningen på Västbanken och Gaza, flyktingar från Kambodja samt cyklonoffer i Bangladesh svarade för de tyngsta postema. Katastroföiståndet till Latinamerika har till övervägande del inriktats på bekämpningen av koleraepidemin.

Närmare 60% av beviljade medel kanaliserades genom svenska enskilda organisationer, varav hälften genom Svenska Röda korset. Bland de större svenska mottagaraa av katastroföistånd märks även Svenska Afghanistankommittén, Praktisk Solidaritet, Diakonia, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Rädda Baraen och Lutherhjälpen. Ca en tredjedel av medlen gick via interaationella organisationer (FN-organ) och återstoden genom enskilda regeringar och utländska enskilda organisationer.

409 Destination

Beslutade insatser (milj. kr.)

Budgetåret 1990/91

AFRIKA Angola Botswana Burkina Faso Etiopien Guinea Kenya Lesotho Liberia Malawi Mauretanien Mopambique Namibia Rwanda Somalia Sudan Tanzania Tchad Tunisien Uganda

Västra Sahara Zimbabwe

Övriga regionala insatser Summa

49,3

14,6

0,9

176,2

2,0

0,6 1,6

2,8

110,3

6,7

4,8

22,1

68,2

0,7

3,0

41,3

21,3

5,5

69,5

601,4

ASIEN/MELLANÖSTERN

Afghanistan/Pakistan Bangladesh Burma

Filippinerna Indien Irak Iran Israel Jordanlen Kambodja Libanon Pakistan Sri Länka Thailand Turkiet Vietnam

Västbanken/Gaza Övriga regionala insatser Summa

75,0 15,0

4,6 3,3

4, 26,

5, 42, 23,

8,

4,4 0,2 6,0

20,8

96,7

335,3

LATINAMERIKA Costa Rica El Salvador Haiti Nicaragua Peru

Summa

O, 10, 11. 21,

ÖVRIGT

Ej länderfördelat Rumänien

TOTALT

972,5

410 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda Prop. 1991/92:100

organisationer Bil. 4

Anslagsposten för utvecklingsprojekt genom folkrörelser och andra enskilda organisationer har flerdubblats sedan budgetåret 1974/75. Från och med budgetåret 1990/91 inkluderar anslagsposten även medel som lämnas till svenska organisationers informationsverksamhet i Sverige.

Under 1990/91 utbetalades sammanlagt 698 milj.kr. Utöver av riksdagen beviljade medel på 675 milj. kr., fanns en intecknad reservation från föregående budgetår på 39 milj. kr. Den nu intecknade utgående reservationen från 1990/91 minskade därför tik 16 milj. kr.

Bidrag lämnades budgetåret 1990/91 till projekt i ca 90 u-länder, inklusive programländeraa. Biståndet till projekt i de tio största mottagarländerna framgår av följande uppställning:

Tanzania

Bangladesh

Zaire

Indien

Nicaragua

Kenya

Etiopien

Zimbabwe

Sudan

Pakistan

Uganda

Brasilien

1990/91

milj

. kr

49

151

35

737

33

287

32

244

28

157

26

657

25

179

20

172

16

163

12

366

11

848

10

654

De kristna organisationeraa mottog den största delen av bidragen, 291 milj. kr., motsvarande 42 % av utbetalade medel. Bidragen till fackliga respektive kooperativa insatser var 59 resp. 51 milj. kr.

Liksom tidigare år har stödet i stor utsräckning använts till utbildnings-, hälsovårds- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Bidragen avser investeringar-, drifts- och underhållskostnader i lokal valuta.

Under åren har stora summor avsatts för kapitalkrävande byggnadsverksamhet och investeringar. Härvidlag kan en viss ändrad inriktning skönjas mot bakgrand av de svårigheter som har uppstått vid avvecklandet av det egna stödet och överlämnande av driftsansvaret till lokala samarbetspartners. Insatseraa idag baseras därför mer på lokala behov och större hänsyn tas tik föratsättningaraa att uppnå varaktiga resultat. Sådana insatser är ofta svåra att planera och genomföra, samtidigt som de normalt är mindre kostnadskrävande.

För att bättre klargöra de enskilda organisationeraas förmåga att kanali sera de snabbt ökande bidragen samt att se över samarbetsformema mel lan SIDA och organisationeraa påbörjades under budgetåret 90/91 en översyn av biståndsformerna inklusive volontär- och administrationsbi dragen. Utrednigen förväntas ge ett underlag för beslut om det långsiktiga samarbetet med de enskilda organisationeraa. 411

28 Riksdagen 1991/92. 1 saml Nr 100. Bilaga 4

Efter några års konsolidering har nu efterfrågan på statlig finansiering av Prop. 1991/92:100 insatser genom enskilda organisationer på nytt ökat. Detta är särskilt Bil. 4 tydligt vad avser de s.k. ramorganisationema. Övriga organisationers ansökningar håller en relativt konstant nivå - något sjunkande på sikt -såväl till antal som sökt belopp.

Svenska enskilda organisationer förmedlar bistånd även över anslagsposteraa katastroföjälp, humanitärt bistånd, projektbistånd till vissa länder m fl anslag. De sammanlagda utbetalningaraa uppgick till cirka 1,4 miljarder kronor.

Genom det av regeringen under hösten 1986 tillkallade särskilda folkrörelserådet har ett instrament skapats för fördjupat samråd, erfarenhetsutbyte och diskussion kring organisationemas egna biståndsprojekt, samtidigt som organisationema kan lämna synpunkter på det totala svenska biståndets innehåll och utformning. Ett ingående samråd och erfarenhetsutbyte äger också ram mellan SIDA och organisationema. Det sker vid årsgenomgångar, konferenser och seminarier, gemensamma fältbesök, uppföljningar och utvärderingar.

Ramavtal

Ramavtal om biståndsinsatser har ingåtts mellan SIDA och följande tolv organisationer, som tillsammans representerar ett åttiotal medlemsorganisationer: Afrikagrapperaas rekryteringsorganisation (ARO), Arbetarrörelsens interaationella centram (AIC), Diakonia, LO/TCO, Handikapprörelsens interaationella biståndsstiftelse (SHIA), Pingstmissionens u-landshjälp (PMU), Rädda Barnen, Swedish Co-operative Centre (SCC), Svenska missionsrådet (SMR), Svensk volontärsamverkan (SVS) samt Utbildning för volontärverksamhet (UBV), samt Svenska Röda Korset. Av medlen under anslagsposten går omkring 85 % till dessa organisationer. Samarbetet med ramorganisationeraa regleras av femårsavtal. Rambidragen beviljas dock på basis av ettåriga eller tvååriga framställningar, medan indikativa rambelopp fastställs för ytterligare två år för att underlätta organisationeraas planering. SIDA medverkar till att samtliga ramorganisationer gjort eller gör kapacitetsstudier. De sista genomförs under budgetåret 1991/92.

Volontärbidrag

Genom stödet till volontärer, som arbetar för enskilda organisationer, får ett stort antal svenskar möjlighet tik praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Antalet volontärer med SIDA-bidrag under budgetåret 1990/91 var ca 800. För varje volontär utgår ett schablonmässigt bestämt bidrag. Fr.o.m. budgetåret 1989/90 är bidraget 130 000 kr. per år. Volontärbidragen svarar för ca 15 % av anslagsposten. Bidragen uppgår till över 100 milj. kr.

412 Direktstöd till organisationer i mottagarländerna Prop. 1991/92:100

, Bil 4

Stöd har lämnats direkt till kvinnoorganisationer i u-länder. Ar 1982

reviderades riktlinjema för detta stöd, så att biståndet begränsas till programländema. Biståndskontoren ansvarar för beredning och uppföljning av insatseraa. Under budgetåret 1990/91 uppgick detta stöd till 18,4 milj. kr. fördelade på de 19 programländeraa.

Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även direkt stöd till enskilda organisationer i u-länder för projektverksamhet i anslutning till landramsfinansie-rade program. Organisationer i Bangladesh, Indien och Sri Länka har fått direktstöd. Verksamheten har uppvisat goda resultat under året. Budgetåret 1990/91 uppgick stödet till 25,0 milj. kr.

Internationella enskilda organisationer

Tre interaationella enskilda organisationer — Kyrkomas världsråd. Internationella kooperativa alliansen och Disabled People's Intemational - får bidrag från anslagsposten för sin verksamhet.

Kulturbistånd till Central- och Östeuropa

Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA också ett bistånd via enskilda organisationer till Polen. Uppdraget utvidgades från budgetåret 1990/91 till övriga Central- och Östeuropa. Kriterieraa för dessa nya bidrag skiljer sig i viss mån från det traditionella u-landsbiståndets. Biståndet till Central- och Östeuropa utgör ett stöd till demokratiseringsprocessen, underlätta övergången till marknadsekonomi samt bidraga till förbättring av miljön. Många för SIDA nya organisationer har sökt bidrag och uttryckt intresse för att göra det.

Informationsverksamhet

1990/91 fördelades 23 milj. kr. för informationsinsatser enligt de nya riktlinjer, som beslutades av riksdagen. 90% av anslaget fördelades till ett 20-tal större organisationer. SIDA hade under året en rad överläggningar med organisationeraa i syfte att underlätta omställningen till de nya riktlinjeraa.

Särskilda miljöinsatser

Anslagsposten för Särskilda miljöinsatser har för 1991/92 anvisats 235 milj. kr. De särskilda miljöinsatseraa skall ge föratsättningar för en ytterligare förstärkning av miljösatsningarna i utvecklingssamarbetet och utgöra ett komplement till övriga biståndsmedel.

Miljömålet som ett av biståndsmålen innebär att miljöaspekten skall beaktas i all biståndsverksamhet. Det särskilda miljöbiståndet avser bl. a. att komplettera det landramsanknutna biståndet. Uthålligt resursutnyttjande, kunskaps- och kompetensuppbyggnad och policy- och metodutveckling utgör strategiska områden.

Det särskilda miljöbiståndet har koncentrerats och konsoliderats. Uthål- Prop. 1991/92:100 ligt resursutnyttjande inom bl.a. jord- och skogsbrak, förbättrad naturre- Bil. 4 surshantering och marina och farskvattenprojekt har erhållit merparten av anslagna medel. Bevarandet av biologisk mångfald är ytterligare ett område där insatseraa utvecklats. Stora insatser i markvårds- och byskogsprogrammet i Sahelområdet och markvårdsprogrammet i Östafrika är en del av ett långsiktigt stöd till dessa regioner. Tik Nicaragua, Vietnam och Laos ges sammanhållna miljöstöd i programform. I Laos omfattar detta stöd bl. a. skydd av skogsreservat, stabilisering av skogsbrak och förvaltning av känsliga ekosystem.

Viktiga insatser inom anslagsposten gäller fortsatt samarbete med universitet och institutioner i och utom Sverige avseende metodutveckling och probleminventering. Kunskapsöverföring ingår här som en viktig del. Genom bl.a. Naturvårdsverket ges stöd till enskilda miljöorganisationer i tredje världen.

Att stärka förståelse i skolor och massmedia för miljöfrågor och hushållningen med naturresurser är ett annat viktigt område. Det gäller satsningar på utbildning av u-landsjouraalister, utveckling av miljövårdsmoment i läroplaner och miljöutbildning för yrkesverksamma.

En stor del av miljöinsatserna kanaliseras genom interaationella organisationer. Bl.a. anslås 30 milj.kr. för Sahelprojektet via lUCN (Intemational Union for the Conservation of Nature). Andra insatser administreras direkt av SIDA inom ramen för bilaterala avtal med länderaa.

Särskilda program m. m.

Under budgetåret innefattar anslagsposten Särskilda program m. m. del-posteraa energi, befolkningsfrågor, hälsovård, handikapp, AIDS-bekämpning, kvinnofrågor, kultur och massmedia, försöksverksamhet och metodutveckling samt insatsförberedelser och resultatvärdering. Avsikten med verksamheten under de ämnesinriktade delposteraa är att tillgodose behov i u-länderaa inom särskilt prioriterade områden samt att utveckla nya angreppssätt och metoder. Insatsema bör främst ha anknytning till det reguljära utvecklingssamarbetet med programländema, men kan också omfatta verksamhet i andra utvecklingsländer. Insatsema genomförs i flera fall i samarbete med FN-organ eller andra intemationella organisationer.

414 Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj. kr.): Prop. 1991/92:100

BiL4

Delpost

Utbetalat

Anvisat

1990/91

1991/92

Energi

20,4

18,0

Befolkningsfrågor

9,6

30,0

Hälsovård

16,2

12,5

Handikapp

(1)

3,5

AIDS-bekämpn i ng

99,0(2)

105,0

Kvinnofrågor

11,3

15,0

Kultur och massmedia

23,9

28,0

Mänskliga rättigheter

och demokratisk

utveckling

50,9

(3)

Försöksverksamhet och

metodutveckling

93,0

Insatsförberedelser och

resultatvärdering

44,2

45,0

Summa Särskilda program ra. ra.

368,8

350,0

(1) Handikappinsatser finansierades t. o. m. budgetåret 1990/91 över budgetposten hälsovård

(2) Varav 20 milj. kr. till forskning om AIDS och tropiska sjukdomar att administreras av SAREC.

(3) Insatser för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling finansieras fr. o. m. budgetåret 1991/92 över en egen anslagspost:

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Energi

Insatseraa inom energiområdet syftar till att identifiera angelägna och eftersatta områden i främst programländeraas energiförsörjning, samt att utvärdera och dokumentera erfarenheter av nya energitekniker och -system. Viktigt är även att sprida information och medverka i introduktionen av lämpliga tekniker och system i u-länder.

Den största insatsen är ett programsamarbete med Stockholm Environment Institute (SEI). Till verksamhetsområdena hör energiförsörjning i städer och på landsbygden, hushållsenergi och energiplanering. Arbetet bedrivs i nära samarbete med u-landsmyndigheter i framför allt Tanzania och Zambia.

Vidare ges sedan år 1987 stöd till UNDP/Väridsbankens energiprogram Energy Sector Management Assistance Programme (ESMAP). Program met syftar till att kartlägga energisektora i olika u-länder och identifiera angelägna investeringar. Genom förbättrad energiplanering kan bättre 415

hushållning med såväl traditionella som moderaa energiresurser uppnås. Prop. 1991/92:100 SIDAs stöd har främst används till kartläggningar och projekt i SIDAs Bil. 4 programländer.

Befolkningsfrågor

Uppmärksamheten för befolknings- och familjeplaneringsfrågor har på senare år ökat betydligt. Bakgranden är den växande insikten om att den snabba befolkningstillväxten bidrar till fattigdomen i många u-länder. Snabbt växande befolkningar för i många u-länder också med sig påfrestningar på miljön.

SIDA fastställde i november 1990 nya riktlinjer för stödet på befolkningsområdet. Målsättningen är att bidra till balans mellan befolkning och resurser, att förbättra kvinnors status och situation samt att öka medvetenheten om befolkningsökningens orsaker och konsekvenser. Riktlinjeraa utgör underlag för ökade insatser inom såväl landramar som inom Särskilda program.

Anslagna 30 milj.kr. under anslagsposten Särskilda program budgetåret 1991/92 innebar en tredubbling jämfört med föregående budgetår. En stor del av stödet går till multilaterala organisationer (UNFPA, WHO, Väridsbanken m. fl.) för metodutveckling eker särskilda insatser i SIDAs samarbetsländer. Andra interaationella och regionala organisationer får stöd för metodutveckling, utbildning och erfarenhetsutbyte. Även stöd till lokala enskilda organisationer kan under ett inledningsskede finansieras över Särskilda program, medan målsättningen på sikt är finansiering inom landramen.

Hälsovård

Inom området hälsovård ges stöd till löpande metodutveckling med tonvikt på primärhälsovårdens behov. Insatseraa innefattar även spridning av dess resultat genom kurser, seminarier m m, främst som komplement till SIDAs stöd till programländerna.

Sedan flera år ges stöd tik två program som bedrivs av Världshälsoorganisationen (WHO). Tillsammans med SAREC ges stöd till WHOs program för primärhälsovård, och medel ges också till ett program för läromedelsproduktion för hälsopersonal. Flera svenska institutioner bereds också tillfälle att delta i WHOs program.

Stöd ges även till interaationella enskilda organisationer och utveckling av den svenska resursbasen. Ett prioriterat område är här hälsoplanering och hälsoekonomi.

Handikapp

Rubriken handikapp är ny för budgetåret 1991/92. Detta skall ses som ett utryck för en vilja att synliggöra de särskilda insatser som görs för att förbättra situationen för den stora grappen människor i u-ländema med någon form av handikapp. 416

Insatserna syftar tik att utveckla metoder för att förebygga funktions- Prop. 1991/92:100 nedsättningar och rehabilitera funktionshindrade människor. En viktig Bil. 4 uppgift är också att åstadkomma attitydförändringar hos ansvariga inom olika samhäksektorer i u-länder. En stor del av insatseraa avser stöd till WHO:s program för bybaserad rehabilitering. Även på detta område stöder SIDA svenska institutioners samarbete med WHO i u-länder.

AIDS-bekämpning

De enorma sociala och ekonomiska konsekvensema av den fortsatta spridningen av HIV/AIDS framträder allt tydligare. Föratom det lidande som drabbar de direkt berörda håller AIDS på att utveckla sig till ett av de största hindren för ekonomisk utveckling i flera afrikanska länder.

SIDAs strategi för AIDS-insatser är att ge stöd på flera olika nivåer och genom en mängd olika kanaler. Detta gäller globalt för smittövervakning, metodutveckling och samordning, nationellt för utvecklande av informations- och utbildningsplaner samt införskaffande av utrastning. På den lokala nivån görs insatser för att stödja direkt drabbade.

Sedan programmets start år 1987 ges stöd till WHOs globala AIDS-program. Bidraget, beloppsmässigt den största enskilda insatsen under Särskilda program, uppgår budgetåret 1991/92 till 50 milj.kr. Under år 1990 påbörjades också ett stöd till UNlCEFs interegionala AIDS-fond för bam och mödrar.

För treårsperioden 1988/89 -1990/91 avsattes efter beslut av regeringen sammanlagt 60 milj.kr. för ett särskilt forskningsprogram under ledning av SAREC. Riksdagen beslutade våren 1991 att programmet skall fortsätta ytterligare två år. Programmet kommer fortsättningsvis att finansieras över SARECs anslag.

Kvinnofrågor

SIDAs målsättning är att integrera ett hänsynstagande till kvinnors ställning och situation i hela biståndsverksamheten. I denna pågående process arbetar man idag i första hand för att integrera kvinnoaspektema i det landprogrammerade biståndet inom sektorema hälsa, undervisning, landsbygdsutveckling och industri. I det pågående integrationsarbetet har SIDAs särskilda kvinnoenhet en initierande roll.

Vidare består en del av verksamheten av riktade insatser, med kvinnor som viktigaste målgrapp. Dessa kan genom att vara innovativa främja kvinnors tillgång till och kontroll över ekonomiska resurser. De kan också medverka till att göra kvinnors betydelse för och delaktighet i samhället mer synliga.

Kultur och massmedia

Över delposten finansieras stöd till lokala initiativ på kultur- och massme diaområdet, främst i länder som mottar bistånd i andra former från SIDA. Avsikten är att kultursamarbetet skall bidra till att mottagariänderaa till- 417

varatar och utvecklar sina kultuarv. Vidare kan en vitalisering på kultur- Prop. 1991/92:100 och massmediaområdena spela en positiv roll för de demokratiseringspro- Bil. 4 cesser som många av SIDAs mottagarländer befinner sig i.

Medel ges bl. a. till ett kulturatbytesprogram som administeras av Svenska Institutet. Genom utbytet främjas kontakter mellan kulturinstitutioner i Sverige och systerinstitutioner i u-länder. Tonvikten på kulturstödet ligger på insatser i SADCC-regionen även om Östafrika och Latinamerika också erhåller stöd.

Stödet till massmedia skall ses som bidrag till uppbyggandet och utvecklingen av främst press och radio men även nyhetsbyråer, i u-länder. Tik insatseraa hör bl. a. programstöd till IPS, tredje världens nyhetsbyrå och ACCE, en afrikansk mediaorganisation.

Försöksverksamhet och metodutveckling

Försöksverksamhet och metodutveckling (FoM) är inriktad på experimen-tek och nyskapande verksamhet inom områden som är särskilt angelägna i utvecklingssamarbetet. Insatseraa syftar till att finna metoder för att angripa olika utvecklingsproblem för att på sikt förbättra situationen för den fattigare delen av befolkningen. Därigenom stödjer och kompletterar insatseraa den landprogrammerade bilaterala verksamheten. Viktiga insatser görs bl.a. inom områdena lantbrak och livsmedelsförsörjning, utvecklingsstudier, undervisning samt infrastraktur. Samarbete bedrivs med FN-organ, andra mellanstatliga organ samt institutioner och företag i Sverige.

Inom FoM ges medel för bl. a. planering av åtgärder för att förbättra arbetsmiljön för människor sysselsatta i svenskstödda projekt i skogssektora, utveckling av småindustri i Afrika, integrering av industriell miljövård i industriprojekt, utveckling av utbildningsmetoder inom centrala områden i det bilaterala samarbetet, stöd till mottagarländeraas administrativa reformarbete, studier för analys av olika u-länders utvecklingsmöjligheter, ett multilateralt program kring metoder för att öka hänsynen till de sociala aspekteraa vid utformningen av ekonomiska återhämtningsåtgärder i Afrika.

Insatsjorberedeber och resultatvärdering

Under delposten Insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV) anslås medel för förberedelse, uppföljning och utvärdering av projekt, program och andra aktiviteter som finansierats med svenska biståndsmedel.

Främst används medlen tik undersökningar och utredningar som skak ligga till grand för den svenska beslutsprocessen eller ge information till SIDA, statsmakteraa och allmänheten om biståndsmedlens användning. För utredningaraa anlitas specialister inom olika områden, såsom industriell teknik, energi, undervisningsplanering, medicin, jordbraks- och vattenfrågor. Utvärderingar av större allmänintresse pubhceras i serien "Bistånd utvärderat".

418 ANDRA BISTÅNDSPROGRAM bH '

U-landsforskning

Forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet är av stor betydelse för u-länders möjlighet att lösa grandläggande utvecklingsproblem. SARECs huvudinriktning är att stödja u-länders strävan att bygga upp bestående nationell kapacitet inom forskning, vetenskap och teknik. SARECs verksamhet kan uppdelas enligt följande.

— stöd till interaationella forskningsprogram,

— direkt stöd tik regionalt forskningssamarbete och till enskilda u-länder,

— stöd till svensk u-landsforskning.

Stödet till interaationella forskningsprogram har tidigare utgjort SARECs största enskilda anslagspost. Numera uppgår dess andel av SARECs samlade program till drygt en tredjedel, och i stället är andelen större för de bilaterala och regionala forskningsprogramen. Stödet till svensk u-landsforskning uppgår sedan ett antal år till ca 10% av SAREC anslag.

I det bilaterala samarbetet är kunskapsöverföring och nationell kapacitetsuppbyggnad de viktigaste målen. I detta arbete har ett ökande antal institutioner från svenska universitet och högskolor engagerats. Inriktningen mot nationell kapacitetsuppbyggnad, som har varit SARECs arbetssätt sedan dess tillkomst, har under senare år rönt allt större uppmärksamhet och fått efterföljare bland andra biståndsgivare.

SARECs program för stöd till svensk u-landsforskning domineras av långsiktigt stöd till institutioner/forskargrapper och fleråriga projektstöd. Vidare har ett antal högre forskartjänster inrättats inom områdena miljö, statskunskap och utvecklingsekonomi.

SAREC ger sedan länge ett omfattande stöd till olika intemationella forskningsprogram. Största mottagare är WHOs forskningsprogram och den konsultativa grappen för jordbraksforskning, CGIAR, genom vilken ett tiotal forskningscentra erhåller stöd. De intemationella programmens andel i SARECs budget har sjunkit, men eftersom detta har skett under en tid av snabb expansion av den samlade verksamheten har stödens storlek varit i stort sett oförändrade de senaste åren.

År 1986 anvisade regeringen 100 milj.kr. genom SAREC för ett femårigt forskningsprogram om skog och miljö. Resultat från programmet läggs bl.a. fram vid en konferens som SAREC anordnar hösten 1991. En stor del av programmet kommer sedan att integreras i SARECs ordinarie program.

Budgetåret 1990/91 löpte SARECs treåriga särskilda program för stöd till forskning om HIV/AIDS ut. Programmet, som kompletterar bilaterala insatser, har varit särskilt inriktat mot att uppnå snabba forskningsresultat. Uppmärksammade resultat har också presenterats, bl. a. på vaccinområdet. Riksdagen beslutade våren 1991 att programmet skak förlängas med ytterligare två år och tilldelade för detta 30 milj. kr.

För budgetåret 1991/92 anvisades anslaget C 3. Andra biståndsprogram 419

395 milj.kr. för u-landsforskning. Under budgetåret 1990/91 uppgick de Prop. 1991/92:100 totala utbetalningaraa till 378 milj. kr. motsvarande en ökning med 11 % Bil. 4 jämfört med föregående år. Den ingående reservationen budgetåret 1991/92 uppgick till 159,6 milj.kr. varav 146,9 milj.kr. var intecknat genom åtaganden för olika insatser.

Tekniskt samarbete och u-krediter

BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och länder i Central-och Östeuropa samt att utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag.

Verksamheten omfattar bidrag till tekniskt samarbete med u-länder inklusive interaationeka kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i u-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har BITS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa. BITS insatser föratsätter att samarbetsländeraa har kapacitet att planera och ansvara för genomförandet av de projekt som erhåller stöd, att projekten är prioriterade i ländemas utvecklingsplaner samt att en kostnadsdelning sker mellan partema. Huvuddelen av BITS verksamhet är inriktad på energiförsörjning, transporter, kommunikationer och industri. Under senare år har också insatser för miljöskydd ökat markant.

BITS samarbetar med låg- och medelinkomstländer. En stor del av verksamheten avser låginkomstländer med en BNP per capita kring 480 US dollar. Drygt 60% av BITS beviljade u-krediter avser denna kategori. Inom det tekniska samarbetet ligger tyngdpunkten på lägre medelinkomstländer.

BITS verksamhet har expanderat kraftigt under 1980-talet. Under budgetåret 1990/91 utbetalades 699 milj.kr., varav 298 milj.kr. för tekniskt samarbete (inkl. insatser i Central- och Östeuropa) och 401 milj.kr. för u-krediter. Den ackumulerade reservationen för u-krediter vid utgången av budgetåret 1990/91 uppgick till 461 milj. kr. Av totalt tillgängliga medel om 861 milj. kr. per den 1 juli 1991 var 293 milj. kr. intecknade för utestående utfästelser.

Tekniskt samarbete

Det tekniska samarbetet syftar till att överföra kunnande från Sverige till samarbetsländeraa. Detta inbegriper skapandet av kontakter, planering av projekt samt utbildning inom områden där Sverige har god kompetens och kapacitet. BITS medverkan i det tekniska samarbetet utgörs av bidrag till konsultinsatser, utbildning för personer från enskilda länder, institutionssamarbete, finansiellt stöd, försöksutrastning och interaationella kurser. Vidare ingår ett samarbete med Svenska institutet som avser person- och expertutbyte.

Tyngdpunkten i BITS tekniska samarbete ligger inom sektoreraa indu stri och energi. Flera av de intemationella kurseraa behandlar dessa sekto- 420

rer. En vidgning av kursutbudet mot t.ex. mer allmänt förvaltningskun- Prop. 1991/92:100 nande pågår. Stöd till konsultinsatser, som är den största verksamhetsfor- Bil. 4 men, har i växande utsträckning avsett insatser för att effektivisera utnyttjandet av befintlig industri och infrastraktur, t. ex. genom energisparande åtgärder. Begränsat finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av utrastning, kan ges som komplement till det tekniska samarbetet. Stöd ges främst för underhålls- och rehabiliteringsinsatser. Under åttiotalet har antalet sektorer som omfattas av BITS tekniska samarbete successivt ökat.

Tekniskt samarbete bedrivs med drygt 20 u-länder och ingår bl. a. som en del i genomförandet av de samarbetsavtal som Sverige ingått med vissa u-länder. Samarbete sker även med föratvarande programländer. I länderkretsen har bl. a. Algeriet, Argentina, Bolivia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippineraa, Ghana, Jamaica, Jordanien, Kina, Kuba, Malaysia, Mexico, Nigeria, Pakistan, Pera, Somalia, Sudan, Thailand, Tunisien och Uraguay ingått.

Under budgetåret 1989/90 inleddes tekniskt samarbete med Polen och under påföljande budgetår med övriga Central- och Östeuropa med tonvikt på Sveriges närområde samt Tjeckoslovakien och Ungera.

U-krediter

U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges på förmånliga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som främjar u-länderaas ekonomiska och sociala utveckling. U-krediter kan beviljas u-länder vilkas utvecklingspolitik är förenlig med målen för svenskt bistånd och vilka bedöms ha en tillfredsställande kreditvärdighet.

U-kreditgivningen har till övervägande del inriktats på programländer för svenskt bistånd och de u-länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete. De beviljade och aktuella kreditema fördelar sig på 27 länder. Större mottagarländer har varit Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jordanien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. Samtliga utom Algeriet, Jordanien och Malaysia är låg- eller lägre medelinkomstländer. För många u-länder begränsas möjlighetema att tillgodogöra sig u-krediter av skuldproblem och åtföljande brist på kreditvärdighet.

U-krediter lämnas för finansiering av enskilda projekt eller via utvecklingsbank. Kreditgivningen har främst inriktats på projekt inom sektorerna energi, transport och telekommunikationer samt industri. Närmare hälften av den beviljade kreditvolymen avser energisektora. Krediter via utvecklingsbank har hittills lämnats eller erbjudits till fem länder, varav den största, till Chile beslutades under år 1990.

1 vissa programländer ges u-krediter till projekt i samarbete med SIDA. Exempel på detta är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt för kraftöverföring i Indien och senast URI-kraftverket i Indien.

BITS har i flera fall av parallellfinansiering medverkat med u-krediter i projekt där Världsbanken eller en regional utvecklingsbank är huvudfinansiär. U-krediter har även beviljats projekt där Nordiska investeringsbanken eller arabiska utvecklingsfonder är engagerade i finansieringen.

I enlighet med en interaationell överenskommelse inom OECD, som 421

Sverige biträtt, ges u-krediter sedan juk 1988medenförmånlighetsgradpå Prop. 1991/92:100 35% respektive 50%. Det högre gåvoelementet gäller för de s.k. minst Bil. 4 utvecklade länderaa.

U-krediter ges normalt i en integrerad transaktion där biståndsmedlen används för att subventionera kreditvillkoren. I vissa fall, främst till de minst utvecklade länderaa, kan s. k. kombinationskrediter lämnas. Dessa består dels av en gåva, dels av en exportkredit.

För att tillgodose att priseraa blir så förmånliga som möjligt för mottagarländeraa erfordras som regel i u-kreditsystemet att upphandling sker i interaationell konkurrens.

Den totala kreditvolymen för beviljade och aktuella krediter uppgick vid utgången av budgetåret 1990/91 till 10 523 milj.kr. med en beräknad biståndsdel på 3 490 milj.kr. Av de 156 krediter som var aktuella vid budgetårsskiftet hade 148 krediter lett till åtaganden med en total lånevolym på 9 731 milj.kr. Av detta hänfördes 3 197 milj.kr. tik biståndet.

I det modifierade u-kreditsystemet som infördes år 1985 garanteras samtUga u-krediter över biståndsanslagen. Det totala garantiengagemanget under s.k. biståndsgarantier uppgick den 30 juni 1991 tik 6 247 milj.kr.

En säkerhetsreserv som uppbär garantipremier för u-kreditema har upprättats. Till reserven har tidigare även förts medel från biståndsanslaget. Reserven utökades under budgetåret 1990/91 med 65 milj.kr. till totalt 436 milj.kr. Detta motsvarade 7% av utestående garantiengagemang. Vid skadefall under lämnade u-krediter utnyttjas reserven. Under budgetåret 1990/91 uppgick utbetalningama för skadefall till 51 milj.kr. Återvinningar under samma period uppgick till 12 milj. kr. Skadereserven administreras av exportkreditnämnden (EKN).

Exporteffekter

Genom att anslagsmedlen för BITS verksamhet används för upphandling av svenska varor och tjänster erhålls en direkt effekt på svensk export. Genom att kunskapema om och erfarenhetema av de svenska resursema ökar uppnås också en indirekt exporteffekt t. ex. genom det tekniska samarbetet.

Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar till kan uppskattas till ungefär tre gånger utbetalningama.

Internationella riktlinjer Jor blandade krediter

S. k. blandade krediter och biståndskrediter utgör ofta konkurtensmedel på en rad utlandsmarknader. Risken för kapplöpning med subventioner och urgröpning av biståndets kvalitet har lett till att användningen av blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i intemationella fora. OECDs biståndskommitté (DAC) antog år 1987 reviderade riktlinjer för utnyttjande av offentligt bistånd i kombination med exportkreditgivning och reviderade riktlinjer för annat bundet bistånd. Riktlinjema syftar bl. a. till att skärpa biståndskriterieraa och begränsa den kommersiekt motive rade konkurrensen med sådan kreditgivning. 422

Reglema för blandade krediter skärptes vidare genom en överenskom- Prop. 1991/92:100 melse inom OECD, som ingicks våren 1987 och som Sverige biträtt, om en Bil. 4 höjning av den lägsta, tillåtna förmånlighetsgraden i blandade krediter. Även om det är för tidigt att värdera erfarenhetema från detta arrangemang tyder mycket på att kreditvärdiga u-länder i dag lyckas finansiera en stor del av sina investeringsprojekt med blandade krediter och att dessa fortsätter att vara ett konkurrensmedel.

Swedfund Intemational AB

Swedfund Interaational AB tillkom år 1991 genom ombildning av stiftelsen SWEDFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder). Swedfunds verksamhet skall bidra till industriell utveckling i u-länder. Bolagets uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga medel stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa egna resurser i samarbetet. Swedfund söker inrikta sin verksamhet på låg- och lägre medelinkomstländer vilka tidigare endast i begränsad utsträckning engagerat svenska företag i industrisatsningar.

Swedfund är ett helägt statligt aktiebolag som skall förmedla kontakter, medverka till och finansiera förinvesteringsstudier och medverka i långsiktiga samverkansprojekt. En huvudform för detta är aktiesatsningar samt lån och garantier.

Under budgetåret 1990/91 bedrevs verksamheten i stiftelseform. Fondens grandkapital uppgick till 250 milj. kr. Fonden hade därtill ett bemyndigande att med statsgaranti låna upp medel inom en ram motsvarande högst tre gånger det vid varje tillfälle inbetalda kapitalet. De totala utbetalningama för utestående kontrakterade åtagandena för aktiesatsningar och lånegarantigivning uppgick den 30 juni 1991 tik 215 milj.kr. Under budgetåret 1990/91 utbetalades 44 milj.kr. jämfört med 11 milj.kr. året innan. Fondens löpande kostnader täcktes t.o.m. budgetåret 1984/85 i huvudsak av avkastning från det egna grundkapitalet och vissa administrativa bidrag från statsbudgeten under verksamhetens tre första år. Sedan budgetåret 1985/86 redovisar fonden ett underskott. Detta sammanhänger med att det försämrade ekonomiska läget i många u-länder haft en ogynnsam inverkan på fondens verksamhet. Fondens arbetsinsatser och behovet av särskilda stödåtgärder i projektens inledande fas har blivit större än som kunde föratses när fonden etablerades. Vidare har fonden tvingats till att aktivt medverka i rekonstraktion av ett flertal företag. En följd har varit betydande av- och nedskrivningar i investeringsportföljen. En vändning när det gäller möjligheteraa till att satsa i nya Swedfun d-projekt kan nu skönjas. En större andel av projekten i drift ger vinst. Av fondens tolv projekt i Afrika redovisade nio vinst under verksamhetsåret 1990/91. SWEDFUNDs resultat var dock fortfarande negativt för budgetåret 1990/91. Resultatet efter nedskrivningar blev en förlust på 18,8 milj.kr. vilket var en försämring i förhållande till föregående verksamhetsår.

SWEDFUND medverkade finansiellt per 30 juni 1990 i sammanlagt 58 projekt inkl. förstudier i 29 u-länder. Projekten finns i nuvarande eller tidigare programländer samt i u-länder med vilka Sverige önskar utveckla 423

ett bredare samarbete.

Verksamheten inriktas på projekt där tillverkningen baseras på lokala Prop. 1991/92:100 råvaror och resurser. Ansträngningar görs för att utveckla projekt med en Bil. 4 produktionsteknik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infrastraktur och med liten tillgång till service- och underhållstjänster. Samtidigt uppmärksammas projekt som medför att ny och något mer avancerad teknik än vad som tidigare funnits, introduceras i landet.

Både stora och små företag, statliga, kooperativa och privata förekommer som svenska parter i samarbetet genom SWEDFUND.

Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd

Styrelsen för intemationekt näringslivsbistånd (SWEDECORP) bildades år 1991 samtidigt som importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) samt SIDAs industribyrå upphörde i sina dåvarande former.

SWEDECORP har till uppgift att främja och direkt medverka i utvecklingen av näringsliv i u-länder samt i Central- och Östeuropa enligt särskilda riktlinjer. Verksamheten skall inriktas på kunskapsöverföring och teknikutveckling på företagsnivå och till direkt näringslivsstödjande institutioner. Insatsema skall ha en affärsmässig prägel där målsättningen skall vara att främja uppkomsten av företag som kan överleva och verka i kommersiella former. Utbildningsinsatser, managementstöd och aktiv samverkan med finansieringsinstitut i u-länderaa utgör viktiga samarbetsformer. Vidare skall SWEDECORP främja mottagarländemas handel bl.a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden.

Projektbistånd till vissa länder Anslagsposten

Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil. 5, UU 20, rskr 226) om inrättande av en ny anslagspost Projektbistånd tik vissa u-länder. Under 1988/89 anslogs 50 milj. kr. under 1989/90 70 milj. kr. och under 1990/91 390 milj. kr. Anslagsposten motiverades med att det kan finnas behov av att från svensk sida gå in med särskilda insatser i vissa u-länder för att markera vårt stöd till ett land i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Svenska insat ser kan t. ex. verksamhet bidra tik att främja en utveckling i demokratisk riktning. Hittills har beslut fattas om stöd till bostadsbyggande samt till miljö- och markvårdsprogram i Costa Rica, utvecklingssamarbete genom SIDA med Uganda, bidrag tik östafrikanska utvecklingsbankens verksam het i Uganda, stöd till forskningssamarbete med Costa Rica och Chile, bidrag till IMPOD:s verksamhet i Filippineraa och Costa Rica, stöd till socialt bostadsbyggande och skolor i Chile, bidrag för beredning av BITS- insatser i Filippineraa samt utvecklingssamarbete med Polen och övriga Central- och Östeuropa. Med undantag för insaster i Filippineraa samt Central- och Östeuropa har finansieringen av projekt i andra länder förts 424

över till respektive myndigheters anslag.

Det biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa Anslagsposten används även för att finansiera bilateralt utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Nedan ges en översikt över Sveriges biståndsfinansierade samarbete med dessa länder.

I december 1989 presenterade statsministera ett program för svenskt stöd till den djupgående samhällsomvandlingen som pågår i Central- och Östeuropa. Under våren 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:100, bil. 5, UU) om en ram på 1 miljard kronor över tre år (1990/91 -1992/93), varav 900 milj. kr. skall finansieras över biståndsanslaget. Under våren 1991 beslutade riksdagen att häratöver anslå 50 milj. kr. till ett kapital för SWEDFUND Interaational AB att användas för rikskapitalsatsningar i Central- och Östeuropa. Riksdagen fastslog också att katastroföiståndsan-slaget skulle kunna utnyttjas för akuta insatser i dessa länder. Fram till hösten 1991 har sammanlagt 23 milj. kr. tagits i anspråk.

En lång rad insatser till stöd för Central- och Östeuropa faker under andra huvudtitlar än biståndet, t. ex. den svenska andelen av Europeiska utvecklingsbankens kapital, statsgarantier för kreditgivning, forskningssamarbete, handelsfrämjande åtgärder, kontakter mellan myndigheter m. m. Det biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa fördelas på såväl multilaterala som bilaterala insatser. De multilaterala insatsema finansieras under anslaget C 1. Tabellen ger en bild över hur det svenska biståndet fördelas. Tabell: Samarbete med Central- oeh Östeuropa 1990/91-1992/93

Anvisat budgetåren 1990/91 - 1992/93

Prop. BiL4

1991/92:100

Polen

300 milj.

kr

varav:

Miljöinsatser och annan

kunskapsutveckling

270 Folkrörelser

30 Övriga Central- och Östeuropa

225 milj.

kr

varav:

Kunskapsutvecklande insatser

till stöd för reformer

105 Bilateralt miljösamarbete

främst närområdet

45 Folkrörelsestöd och kultursam-

arbete

60 Andra bilaterala insatser

15 Multilaterala Insatser

375 varav:

EFTA-fond för Jugoslavien

under 5 år (senare återkallad)

160 Nordiska miljöfinansieringsbolaget

under 6 år

110 Konsultfond i samarbete med

Världsbanken

15 Konsultfond för samarbete med Världs-

banken avseende Östersjöns miljö

8 Konsultfond för saraarbete raed

Europeiska utvecklingsbanken

15 Kärnsäkerhetssaraarbete i Östersjö-

regionen

15 Europarådets deinokratiprojekt.

""Demosthenes""

1,5

Ofördelat

50,5

Insatser från andra anslag

100 milj.

kr.

Summa

1 000

milj.

kr.

425

Det svenska biståndet inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att stärka Prop. 1991/92:100 ländemas förmåga att genomföra reformer och klara de påfrestningar som Bil. 4 ländema nu möter. Insatser äger ram inom en rad samhällsområden i första hand i form av erfarenföetsutbyte och kunskapsutveckling. Förbättringar av miljön är ett prioriterat område. Ett omfattande samarbete har initierats på en rad samhällsområden mellan myndigheter, högskolor, organisationer, företag och enskilda i Sverige och parter i Central- och Östeuropa. Insatseraa möjliggör ett nära erfarenhetsutbyte och en bred kunskapsutveckling.

BITS har av regeringen fått huvudansvaret för handläggningen av Östeuropabiståndet. BITS har utarbetat beredningsplaner bl.a. för förvaltningsutveckling och annat tekniskt bistånd, samt för miljöbistånd. BITS-medel kanaliseras via Svenska Institutet för bl. a. stipendiering, information och expertutbyte. Vidare samverkar BITS och Svenska Kommunförbundet för att främja vänortssamarbete mellan kommuner i Sverige och i Central- och Östeuropa.

Det BITS-hanterade biståndet till Polen uppgår till 270 milj. kr. Vid budgetårsskiftet uppgick beslutade insatser till 120 milj. kr. och utfästelser och insatser under beredning tik 150 milj. kr. 65% av ramen beräknas gå till miljöprojekt. Exempel på insatser är projektering av reningsverk, stöd till utbyggnad av Qärrvärmenät i den gamla staden Toran, näringslivsutveckling och stöd för uppbyggnad av regionala arbetsförmedlingar. Av de sammanlagt 150 milj. kr. som avsatts för BITS-finansierat samarbete med övriga Central- och Östeuropa kommer merparten att användas för insatser i de baltiska stateraa. Minst 45 milj. kr. skall användas för miljöinsatser. Bland insatsema kan nämnas utbildning i kommunal förvaltning, stöd till reningsverk på Ösel och i Kaunas och studier av miljöföroreningar och planering av åtgärder. BITS disponerar även över totalt 38 milj. kr. att användas för svenska expertinsatser i samarbete med Världsbanken och Europeiska Utvecklingsbanken.

Många enskilda organisationer genomför projekt i Central- och Östeuropa. SIDA förfogar över 90 milj. kr. över treårsperioden för stöd till folkrörelsemas insatser i Central- och Östeuropa. Ca 10 milj. kr. av detta belopp kan användas för kultursamarbete. SIDA har slutit ramavtal med några större organisationer för projekt i flera länder rörande bl. a. miljösamarbete, facklig utbildning och stöd till familjeordbrak.

375 milj. kr. har avsatts för multilaterala insatser. För EFTAs planerade utvecklingsfond för Jugoslavien utfäste Sverige budgetåret 1989/90 ett bidrag om 160 milj. kr. Mot bakgrand av konflikten i Jugoslavien och de ekonomiska sanktioner som beslutats återkallade regeringen i november 1991 sin utfästelse om svenskt bidrag till fonden. Det nordiska miljöfinan- sieringsbolaget NEFCO är knutet till den nordiska investeringsbanken NIB och har nyligen påbörjat sin verksamhet. NEFCO skall med kapital investera i företag som producerar miljöteknologi. Det svenska bidraget uppgår till totalt 110 milj. kr. under fem år. Bland övriga insatser bör nämnas stöd till kärasäkerhets- och strålskyddssamarbete med Östersjöre gionen och då särskilt med de baltiska stateraa. Sverige har anslagit 15 milj. kr. för en inledande fas. 426

I flera östeurpeiska länder finns ett behov av humanitära insatser. Utan- Prop. 1991/92:100 för miljardramen beslutade regeringen i december 1989 om 20 milj. kr. för Bil. 4 humanitära insatser i Rumänien efter Ceausescus fall. För insatser i Albanien har Sverige bidragit med ca 3 milj. kr. till bl.a. UNICEF och Röda Korset.

Särskilda insatser i skuldtyngda länder

Anslagspostens utnyttjande

Budgetåret 1985/86 inrättades en anslagspost för särskilda insatser i skuldtyngda länder, då kallad betalningsbalansstöd. Budgetåret 1991/92 anvisades 500 milj. kr. under anslagsposten Särskilda insatser i skuldtyngda länder under anslaget C 3. Andra biståndsprogram. Totalt under de sex föregående budgetåren har 3 010 milj.kr. anvisats.

Behovet av särskilda biståndsinsatser för att stödja ekonomisk återhämtning och för att mildra u-ländemas skuldbörda har vuxit under 1980-talet i takt med att den ekonomiska krisen förvärrats i många länder. Biståndet har företrädesvis givits inom ramen för intemationellt samordnade insatser till stöd för ett lands ansträngningar att genomföra ekonomiska återhämtningsprogram. Härigenom uppnås ett starkare stöd för ekonomisk-politiska reformer i syfte att återapprätta tillväxt och utveckling. Återhämtningsprogrammen utarbetas oftast i samarbete med Världsbanken och Interaationeka valutafonden (IMF). En föratsättning för att reformansträngningaraa skall vara hållbara är att ett tillräckligt extemt resursflöde kommer till stånd. Att med biståndet delta i intemationellt samordnade aktioner har också till syfte att påverka andra givare att ge ökat bistånd och ytterligare skuldlättnad.

Behovet av särskilda insatser framstod klart redan i mitten av åttiotalet, då emellertid formema för att hantera skuldkrisen endast var svagt utvecklade. Inrättandet av en anslagspost ökade möjlighetema för Sverige att agera intemationellt för att främja nya och mer effektiva former för sådant stöd. Anslagsposten användes inledningsvis enbart för att reglera vissa u-länders skuldtjänst till svenska staten. När det intemationella samarbetet utvecklades, bl.a. genom svenska initiativ, utfastes medel från detta anslag för intemationekt samordnade aktioner.

I vidstående tabell redovisas anslagspostens användning under budgetåren 1985/86—1990/91. Insatseraa redovisas under det år då beslut fattats.

29 Riksdagen 1991/92. 1 samt Nr 100. Bilaga 4

Tabell: Särskilda insatser i skuldtyngda länder: anslagspostens användning Prop. 1991/92:100 under budgetåren 1985/86-1990/91 (i milj. kr.). Bil. 4

Budgetår Anslag Beslutat Ändamål belopp

1985/86 400 365,8 Betalning av skuld till svenska

staten: Tanzania (165,4), Mopambique (134,1), Zambia (45,9), Vietnam (2,2), Nicaragua (18,2).

1986/87 400

62,4 varav: 50,0 stöd till återhämtningsprogram: Tanzania.

12,4 Betalning av skuld till svenska staten: Guinea-Bissau.

1987/88 460

627,6 varav:

117,4 Betalning av skuld till svenska staten: Sudan.

200,0 stöd till återhäratningsprogram: Mozambique (100), Tanzania (90), Uganda (10).

0,2 Reglering av viss del av

Guinea-Bissaus skuld till Sverige.

150,0 stöd till återhämtningsprogram (i

anslutning till det särskilda programmet för Afrika, SPA 1988): Tanzania (48), Mozambique (42), Ghana (20), Guinea-Bissau (20), Uganda (20).

150,0 IMF: Räntesubventioner till den utvidgade strukturanpassnings-facil iteten ESAF.

10,0 Skuldåterköp: Bolivia.

1988/89 470 461.3 varav:

225,0 Stöd till återhämtningsprogram (SPA 1989):

120 milj. kr. för samfinansiering i Mozambique (60), Uganda (30), Guinea-Bissau (20) och Säo Toraé och Principe (10);

105 milj. kr. för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder som innehas av Tanzania (65), Ghana (10) och Uganda (15), samt för samna ändamål utanför Afrika, Bangladesh (5), Bolivia (5) och Sri Länka (5).

6,4 Stöd till Guyanas återhämtnings-program.

150,0 IMF: Räntesubventioner till ESAF.

65,0 Stöd till Nicaraguas återhämtningsprogram.

14,9 Reglering av viss del av

Mozambiques skuld till Sverige.

428 Budgetår Anslag

Beslutat Ändamål belopp

1989/90 640

1990/91 640

525,0 varav: 10,0 Skuldåterköp: Bolivia

265,0 Stöd till återhämtningsprogram (SPA 1990):

135 milj. kr. för sarafinansiering i Mozambique (80), Uganda (30), Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé och Principe (5);

130 milj. kr. för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder som innehas av Tanzania (70), Kenya (30), Uganda (20) och Ghana (10).

100,0 Stöd till återhämtningsprogram inom ramen för SPA: Zambia

150,0 IMF: Räntesubventioner till ESAF

810,1

varav:

77,3 Reglering av viss skuld till Sverige: Mozambique (28,0), Madagaskar (21,6) Tanzania (18,5), Togo (7,8), Guinea-Bissau (1,4).

400,0 Stöd till återhäratningsprogram (SPA 1991):

250 milj. kr. för sam- och parallellfinansiering i Mozambique (100), Tanzania (50), Uganda (50) och Zambia (50);

150 milj. kr. för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder sora Innehas av Tanzania (50), Zarabia (50), Uganda (20), Ghana (10), Madagaskar (10) och Senegal (10).

120,0

Samfinanisering med Världsbanken i Egypten (60) och Jordanien (60).

150,0 IMF: Räntesubventioner till ESAF. •(Beslut i aug. 1991.)

62,8 Nicaragua för betalning av vissa

skulder till Världsbanken, IDA och IDB. (Beslut i juli 1991.)

Summa

3 010 2 852,2 Ej utfästa medel 157,8 railj. kr.

Stöd till ekonomiska återhämtningsprogram

Den övervägande delen av betalningsbalansstödet ges som varabistånd till stöd Jör återhämtningsprogram. Den första insatsen av detta slag gjordes budgetåret 1986/87 när Tanzania just hade antagit ett ekonomiskt åter-

hämtningsprogram och slutit ett avtal med IMF. Det svenska stödet upp- Prop. 1991/92:100 gick då till 50 milj. kr. Under följande budgetår fattades beslut om ytterli- Bil. 4 gare sammanlagt 200 milj.kr. till Mozambique, Tanzania och Uganda, även det i samband med interaationella aktioner för att stödja återhämtningsprogram.

Sedan de multilaterala formema utvecklats för denna typ av stöd har regeringen gjort ytterligare insatser. Sverige har företrädesvis lämnat stöd inom ramen för Världsbankens särskilda program Jor Afrika (Special Program of Assistance, SPA). Detta program initierades av Världsbanken i slutet av år 1987 i syfte att mobilisera mer bistånd från givarländeraa till stöd för de fattiga och skuldtyngda afrikanska ländemas återhämtning. Sverige har under åren 1988 till 1991 bidragit med över 1 miljard kr. från anslaget till SPA-samarbetet. De länder som erhållit stöd och de aktuella beloppen framgår av tabellen. Bidragen lämnas oftast som sam- eller parallellfinansiering med Världsbanken. Av de 400 milj.kr. för SPA 1991 utgick 250 milj.kr., i denna form. Bidragen kan finansiera angelägen import generellt, men kan också knytas till särskilda rehabiliteringsprogram för t. ex. industrisektom, infrastraktur eller sociala ändamål.

Av bidragen till SPA används också en betydande del för att underlätta återbetalning av viss Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-länderaas skuldbörda består av räntor på lån till Världsbanken. Dessa skulder är s. k. prioriterade skulder, vilket innebär att de inte kan bli föremål för omförhandling. För att Världsbanken skall kunna fortsätta att låna ut till u-länderaa krävs att dessa länder fullföljer sina återbetalningar. I annat fall tvingas banken ställa in såväl planerad som pågående utlåning. Därmed skulle länderaas återhämtningsprogram sannolikt inte kunna fullföljas och möjlighetema att få additionekt bistånd från bilaterala givare minska. Tidigare har de flesta av dessa länder kunnat ta lån från Världsbanken både på dess marknadsmässiga villkor, s. k. IBRD-lån, och på dess mjuka, av biståndsgivare subventionerade, villkor, s. k. IDA-lån. Sedan det ekonomiska läget försämrats kan många av länderaa nu enbart ta IDA-lån. Återbetalningaraa på IBRD-lånen utgör dock en stor del av ländemas skuldtjänst. För att underlätta dessa betalningar har Världsbanken beslutat att en del av de återbetalningar som varje år görs på tidigare IDA-lån från och med år 1988 skak lånas ut till dessa s.k. IDA-only länder i proportion till deras utestående skuldtjänst avseende IBRD-lånen. Bidraget från IDA-återflödet är emellertid inte tillräckligt för att klara av ländemas betalningsförpliktelser på IBRD-lån. Efter ett förslag från de nordiska ländema har det gjorts möjligt även för enskilda givarländer att ge bidrag i detta syfte som en del av SPA-programmet. Sverige har hittills bidragit med 385 milj. kr. tik denna form av skuldlättnad.

Intemationella valutafondens resurser spelar en viktig roll i de skuld tyngda ländemas återhämtningsprogram, eftersom dessa resurser är vikko rade till förändringar i den ekonomiska politiken. För att stödja fattiga länders strakturanpassning har en särskild facilitet, dvs. en särskild möjlig het att få tillfällig tillgång till resurser från fonden, inrättats, IMF:s s. k. utvidgade strukturanpassningsfacilitet (Enhanced Stractural Adjustment Facility, ESAF). Denna har ökat fondens möjligheter att ge lån på mjuka 430

vikkor. För att upprätta fonden har flera länder bidragit med kapital eller Prop. 1991/92:100 räntesubventioner. Sverige har bidragit med sammanlagt 600 milj.kr. till Bil. 4 ESAF under åren 1988—1991 att användas tik räntesubventioner.

Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Världsbanken eller regionala utvecklingsbanker. Detta har utgjort allvarliga problem för såväl länderaa som institutioneraa. Bland de länder som under senare år haft betydande betalningseftersläpningar märks Nicaragua, Vietnam, Zambia och Pera. För länderaa innebär detta en svår situation, eftersom de därmed är uteslutna från tillgång tik nya resurser från institutionerna. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som har för avsikt att genomföra tikräckligt djupgående strakturanpassningsprogram och klara ut problemen med betalningseftersläpningama. Under år 1989 bildades en första s. k. stödgrapp för att bistå Guyanas reformprogram och för att lösa landets skulder till intemationella finansiella institutioner. Sverige bidrog med 1 miljon US dollar som obundet varabistånd. Under år 1991 förbereddes en liknande stödgrappsaktion för Pera.

Under år 1990 nådde även Zambia en uppgörelse om sitt ekonomiska reformprogram. För att hjälpa landet hantera de exceptionellt stora betal-ningseftersläpningaraa tik IMF och Världsbanken utvecklades sedan under år 1991, bl.a. med hjälp av svenskt engagemang, ett nytt sätt att försöka lösa denna typ av problem. Detta innebär vad gäller relationen tik IMF bl.a. att Zambia under ett IMF-övervakat program återapptar de löpande återbetalningarna, medan den ackumulerade skulden i praktiken refinansieras vid ett senare tikfake. Samtidigt mobiliseras även ett ökat stöd från bilaterala givare. Sverige gav i detta sammanhang 100 milj.kr. i form av obundet importstöd. Zambia har sedan juni 1991 hamnat i en ny dröjsmålssituation. Detta visar på svårigheten att finna varaktiga lösningar på de problem som sammanhänger med en stor skuldbörda till de multilaterala institutioneraa.

Nicaragua inledde under år 1988 ett omfattande ekonomiskt återhämtningsprogram. Sverige har stött utarbetandet av reformprogrammet bl. a. genom att finansiera studier och rådgivning. Är 1989 beslutade Sverige i en interaationellt samordnad aktion, om ett bidrag om 65 milj.kr. för programmet i form av obundet importstöd. År 1991 bidrog Sverige med ytterligare 63 milj. kr. till Nicaraguas skuldtjänst på lån till Världsbanken, Interaationella Utvecklingsfonden (IDA) och Interamerikanska Utvecklingsbanken (IDB) i samband med att en intemationell lösning av landets betalningseftersläpningar till dessa institutioner kunde nås.

Intemationella politiska händelser får ofta direkta ekonomiska konse kvenser. Kriget vid Persiska viken fick allvarliga ekonomiska och sociala följder i flera länder i regionen. För att mildra dessa effekter beslutade Sverige om bidrag på 140 milj.kr. för drabbade länder i regionen. Ett bidrag på 60 milj.kr. har givits till en Världsbanksstödd social fond för sysselsättningsskapande insatser i Egypten. Sverige bidrog vidare med 60 milj. kr. för samfinansiering med Världsbanken av ett nödhjälpslån till Jordanien. I detta sammanhang beslutades även att Turkiet skulle få en tidigare beviljad, men aldrig utnyttjad, biståndskredit omvandlad till gåva. Beloppet om 20 milj. kr. belastar inte anslaget. 431

Hanteringen av u-länders skuld till svenska staten Prop. 1991/92:100

En stor del av de fattigaste ländemas skuld gäller av långivarlandet offent-lig eller offentligt garanterad skuld, främst bistånds- och exportkrediter. I enlighet med en resolution i UNCTAD, skrev Sverige år 1978 av de biståndskrediter som under 1960-och 1970-talen gavs till de fattigaste ländema. År 1986 gjordes samma sak för Zambia. Totalt avskrevs ca 1185 milj. kr. Detta har inte belastat anslaget.

De fordringar som svenska staten i dag har på u-länder är främst exportkrediter och u-krediter. Av betalningsbalansstödet har sammanlagt 496 milj. kr. använts för betalning av skuld till svenska staten enligt den modell som beslutades år 1986. Sju länder - Guinea-Bissau, Mozambique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, Vietnam och Zambia - har på detta sätt fatt förfallna skulder till svenska staten reglerade. Beloppen för de enskilda länderaa framgår av tabeken. De reglerade skuldema har uppkommit genom skadereglering hos exportkreditnämnden (EKN) eller SWEDFUND (endast mindre belopp). Skuldema omfattar såväl kapitalförfall som urspranglig låneränta.

Sedan Sverige tog det första beslutet om betalning av skuld till svenska staten har de multilaterala formeraa för reglering av denna typ av skuld utvecklats. Det är inom den s. k. Parisklubben som skuldtyngda länder kan omförhandla betalningsförpliktelser under offentlig eller i långivarländer-na offentligt garanterad skuld. Efter att ha uppnått en principöverenskommelse i Parisklubben ingår skuldlandet bilaterala avtal med långivarländeraa. Vid de sju stora industriländemas möte i Toronto år 1988 uppnåddes ett viktigt genombrott i denna fråga. Denna s. k. Toronto-överenskom-melse ger tre möjligheter till koncessionella, dvs. mjuka, villkor för de fattigaste ländema: avskrivning av en del av kapitalförfallen, förlängd återbetalningstid och sänkt konsolideringsränta.

För många u-länder är även dessa mjukare vikkor alltför betungande. Sverige har därför drivit frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigaste länderaa. Genom att använda betalningsbalansstödet har regeringen beslutat att ge en rad länder full betalningsfrihet när skuldema omförhandlas. Biståndet används för att täcka samtliga räntebetalningar som skall erläggas i enlighet med skuldkonsolideringsavtalen. Biståndet ger alltså en additionell skuldlättnad utöver vad som överenskommits intemationellt. 1 september 1990 beslutades om additionellt bistånd uppgående till ca 78 milj.kr. till Guinea-Bissau, Madagaskar, Mocambique, Tanzania och Togo. Även vid några tidigare tillfällen har anslaget använts för liknande ändamål.

Stöd Jor reglering av u-länders kommersiella skuld

Utöver skuld till interaationeka finansieka institutioner och skuld till bilaterala offentliga långivare har u-länderaa en betydande skuld till privata långivare i andra länder. Detta är skuld som inte är offentligt garanterad i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-länderaa har svårt att betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar i

dag mellan fordringsägare på en andrahandsmarknad tik priser som ofta Prop. 1991/92:100 ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nomineka värden, för vissa Bil. 4 länder så lågt som 5 — 20% av det nominella värdet. Olika metoder har tillämpats för att hjälpa u-länderaa att tillgodogöra sig marknadens diskontering av fordringamas värde.

Sverige har främjat sådan marknadsbaserad skuldlättnad på olika sätt. Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden av tredje part och överlämnas tik skuldlandet uppstår ett s.k. skuldåterköp (eng. debt buy-back). I ett första brett intemationellt organiserat skuldåterköp bidrog ett antal biståndsgivare till en fond för uppköp av Bolivias skulder till privata långivare. Fonden administrerades av IMF. Till ett pris av 11 % av skuldemas nominella värde kunde hälften av Bolivias skuld av detta slag återköpas och annukeras. Sverige bidrog med 10 milj.kr. och har senare bidragit med ytterligare 10 milj.kr. Liknande skuldåterköp planeras för andra länder.

Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden och överlämnas till skuldlandet i utbyte mot någonting, t. ex. lokalvaluta för ett biståndsprojekt, uppstår s. k. skuldbyten (även kallade skuldomvandlingar eller skuld-konverteringar, eng. debt swaps). Sverige genomförde ett sådant skuldbyte till förmån för Costa Rica under budgetåret 1988/89. Då användes 21 milj.kr. (från andra anslagsposter) för uppköp av costaricanska fordringar till i genomsnitt 13,6% av det nominella värdet. Skuldsedlaraa överlämnades till Costa Rica i utbyte mot att landet ställde lokalvaluta motsvarande skuldsedlaraas nominella värde till förfogande för ett naturvårdsprojekt i landet. På så sätt fick projektet mer lokalvaluta än det skulle ha fått om den utländska valutan hade växlats på normalt sätt i bank. Till skillnad från skuldåterköpen ökar skuldbyten oftast belastningen på landets budget. Särskild hänsyn måste därför tas till den makroekonomiska situationen när skuldbyten genomförs.

433 NORDISKT BISTÅNDSSAMARBETE l'; ''-

Bil. 4 De nordiska länderaa har sedan början av 1960-talet samarbetat på biståndsområdet. Formeraa för samarbetet regleras genom en konvention som undertecknades i mars 1981. Enligt denna skak ärenden av principiek karaktär, såsom utvidgning, förlängning och revision av insatser, beslutas av det Nordiska ministerrådet som även fastställer de ekonomiska ramarna. Den löpande granskningen av biståndsprojekten sker genom en s. k. ämbetsmannakommitté för biståndsfrågor (EKB) bestående av de ansvariga ämbetsmännen i de nordiska biståndsadministrationema. Genom konventionen upprättades även en rådgivande kommitté för lekmannarepre-sentation (RKB). I september 1990 enade sig de nordiska biståndsmini-straraa att pröva nya former för parlamentarisk medverkan i det nordiska samarbetet på biståndsområdet. RKB lades ner och istaket skall de nordiska länderaa enligt ett rallande schema arrangera ett årligt seminarium där parlamentariker och andra biståndsintresserade får möjlighet att diskutera biståndspolitiska frågor av gemensamt intresse. Finland stod som värd för det första seminariet år 1991;

Inom EKB bereds gemensamma nordiska projekt, samt diskuteras biståndsfrågor av nordiskt intresse. Kommittén är ett viktigt foram för bl. a. diskussioner om samordnade ställningstaganden i olika intemationella organisationer. Arbetsgrapper av ad-hoc karaktär tillsätts för att diskutera och bereda aktuella frågor. Nordiska utredningar initieras för att ge underlag till biståndspolitiska ställningstaganden.

De nordiska biståndsministraraa lägger stor vikt vid ett nära samarbete i biståndspolitiska frågor och har därför beslutat formalisera en ordning med regelmässiga möten två gånger per år. Diskussioner om att formellt konstituera sig som ett fackministerråd under nordiska rådet pågår.

I samband med den volymaktion som de nordiska ländema drev under år 1989 inleddes även ett fastare samarbete med Nederiändema. Återkommande möten håks nu meUan biståndsministraraa i Norden och Nederländeraa.

Det nordiska samarbetet i biståndsärenden omfattar också informeka överläggningar, t. ex. i anslutning till interaationella möten, där de nordiska länderaa ofta uppträder som en enhet. De nordiska ländema har även en gemensam representation i Världsbanken, de regionala utvecklingsbankeraa och den intemationella jordbraksutvecklingsfonden (IFAD).

Tyngdpunkten i det nordiska samarbetet har successivt kommit att förskjutas från de traditionella samfinansierade projekten mot samarbete präglat av stor flexibilitet såväl till formen som i valet av samarbetsobjekt. De nordiska ländema antog år 1988 ett särskilt program för nordiskt samarbete på biståndsområdet. Ett nytt inslag i det nordiska samarbetet är beslutet om en nordisk fond för kreditgivning på koncessionella villkor.

Mot bakgrand av utvecklingen i Central- och Östeuropa och Baltikum har de nordiska länderaa påbörjat samarbete om ett nordiskt arbetsprogram. En stipendieordning har inrättats och informationskontor upprättats m. m. Finansiering sker över Nordiska ministerrådets budget.

434 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA Prop. 1991/92: lOO

LÄNDER ''-

Den följande statistiken avser de utbetalningar (i tkr) som gjorts budgetåret 1990/91 av biståndsorganen SIDA, SAREC, BITS, IMPOD och SWEDFUND. Utbetalningar som inte kunnat länderfördelas har förts till posteraa ej länderfördelat eller ej kontinentfördelat. Utbetalningaraa för u-krediter avser avräkningar mot biståndsanslaget för gåvoelement för kreditförbindelser som utfärdats under budgetåret 1990/91. Utgiftema för SIDAs centrala administration, inklusive biståndskontoren, redovisas i separat kolumn. Övriga utgifter för den centrala biståndsadministrationen har utelämnats. Med hänsyn till IMPODs arbetssätt ingår dock i dess utbetalningar lönekostnader för personal med undantag av chefen för kontoret samt viss administrativ personal. Det multilaterala biståndet (under anslaget Cl) ingår, föratom livsmedelsbiståndet, inte i statistiken då det inte är möjligt att på ett rättvisande sätt fördela det biståndet på enskilda länder.

435 Prop. 1991/92:100 Bil. 4

|232E

) — fsoo'* — — — r*

rl "n .o fN 00 — vo O O m w —i w — O *0 —

— f 00 «n •« ff*

m — >ri - \C m Os

00 — O —

■ m •— \o o

isSa

u

sn

vo o TT \o

i, , |l§9|§

£8 32

O 00 00

Ov m Os O m lO

ö 3

,■ m irt o\ w-i vo «n m »C Ov 00 ■ r r- O O m m

E"g s

i-

m ui Jj 'Jj £ 0 jS P [= D i

O

X

28

1

e Ef < <

.3 c

. .sJ Ii ä I1S it

S Jä o S H B u Sö Sal"* UU U U Q

436 Trf>4—>ov«noN' — irim--m — 5mCTvO — ovfsc «om(Ncsvoo-om>o—"p -N»n<

a o

M

vo Ov Ov •*

J ES

(N rn Ov Ov

CN m Ov On

— VO f

B G <« 2 E

.12 o H ■" o e O

O w vo vo

Ovri-fNvOvOfnTT—■ —itn —"-O

>/ — —• —I — OO —lOO P-—■

S 16-3 i= , «

§2 s-s 6S..g2

J3.E fe.J aiSjs

JS3 -o

3 e/1

x2ZD.a.aic/]h<-J

II

■ U

1

Za! SS -PS oi

437 I O r v

Ov OO Ov 0> vo •

(N «

VO Ov —

— w

Ov — vo O

m 00 oo M t-*

.Si

u

O O (N

v-i tn 00 TT 00 Tf

vo ■*

■t

r-

o\ —

m Wl

oo vo

W-. 00

i 2 „ < -5 2 I

Ov r*

—

•* o

f* vo

Ov m

— r-'

lä

lii

«n (*! ■* o — m - m Ov 00

mm>/«ri—'r-moo Ooov©

vo w-i

SS

n

O

c' u

e|

cd n

o >«! c

00 u

11 Z <

V U c/3

E g

§ B j =

■3» «13 c.S3bj<'2

" S •§ S ? K g M .2 « a-S J -N •-

•ÖB n E S M.S o g.ÖB >.u-Sr&.B S-

438 Prop. 1991/92:100 Bil. 4

O — '»ivo ovmrjr-ooovr- — op-- —

Oiw-i w->rO wfNOO — OOOvOfSt-

(N(N — — vO — OvW

tia12"

ö E'£

•*

-* m

-< 00

v, o

os ro

O so

(N —

(N <*i »n

|a=Q.3EfiB

m O

-Vi o.

I2i

■gä

a.E

2 «5 5 a

O Q O

5

Ov c

3 —

•o

8

m -

- O

■v

§

5 g

•*

■*

fo Ov *N m

ro r- Os *o

O — to —

— W-i u-i (M

•B . äS - S B B

-! .S 0..3 5 i Si £

eo B "g

n ci 2 "

U U 4J >

•i S E a

Ea.

-i

u

s z

-il H

5 ?

c 'C 5

i 2 ■■5 ■§ -

■s B i •= B s a

QuuuwOOOO

oo>n5roor>ors|m — vO oÖ — fo— inc-irövo-roin'

— ovr — «n — — fstr — — (Nosrvowforsjovrr-i

OvfOfo (Noo — rwro — ftroro r-o — — — ooOfs — Or—-r vo "1 (NfO— fOsO — — *oo> •' — lOOr-iro

Prop.1991/92:100 Bil. 4

dlQ

piS

Ov

fsl 00

>r) t

—I rr\

Os (s* — vt rs| so

tvOO os

tNrsivo — vo O »'

oo (N os t O 00 vo — Ov ro w->

■ oo t-

■ Ov ■*

■ vo 1 fs| ■

II §9.1

< "5 'J En S

B .2 S 2 B.2

Ov (N vo *N

vo O vo

OO — OO so

1 r-i Os

wo Ov —' vO

vo ■<»■ t —

»O fO

uOtr-fN so—"OtOvroO — fOfNtooo

— fNoooOs'* rosr-OvOvvooomosfNTt ro-HoofOoor- — — 1/1 — 00 — r — ■w-00

■ (N so »/l Ov — •

g - i,-o a -g 3 S «

sii-Se I

cd t. :5 « >:

£ « 3 « " C ■i .S

g3|se&-gS

OO Ö

so —

vo 00 t fsj so r o so •*

ro — —

>Zi2.3jS

j: cd SZ

£ C g ••£

'.SCBS

III

»n fo o

(NO ro

fO (N rst

fN ro oo

t O wo

w-i ro wo

vo o

c*, — —

•f — CN

— CN

- s

1:2

O Ov w-i O (N ro

O n

vo o r- i?)

•p é <« 2 i

iaSQaB,2E < B - in a .2 ,2 -

:0

1 t~~ ro 00 O O

ås

II

— t

t O » (N r ri 00 rsi m

E a

3 c a

sas

B

UJ o i

li.

Siis!

JllliSi]

2: s

|S

b||j2

i3 N 05"

u

Cd O-ZC

Ges 3 ij ä g . 2 .?

. ed ed •«...., < O. O. .g > Ul

S g-

441 Prop. 1991/92:100 Bil. 4

VISSA FÖRKORTNINGAR

ACCE

African Council on

Communications Education

AfDB

African Development Bank

AfDF

African Development Fund

AFIC

Asian Finance and Investment

Corporation

AIC

Interaational Centre of

the Swedish Labour Movement

ANC

African National Congress

ARO

Africa Groups of Sweden,

Recraitment Organization

AsDB

Asian Development Bank

AsDF

Asian Development Fund

BITS

Swedish Agency for

Intemational Technical and

Economic Co-operation

CABEI

Central American Bank for

Economic Integration

CADESCA

Comité de Accion de Apoyo al

Desarroko Economico y Social

CATIE

Centro Agronomico Tropical de

Investigacion y Ensenanza

CCC-CA

Confederacion de Cooperativas

del Caribe y Centro America

CDB

Caribbean Development Bank

CFA

Committee on Food Aid

Policies and Programmes

CFC

Common Fund for Commodity

CGIAR

Consultative Group on

Intemational Agricultural

Research

CILSS

Committe Inter-Estats de

Lutte contre la Sécheresse

au Sahel

CND

Commission on Narcotic Drags

CSUCA

Confederacion Universitaria

Centroamericana

CTC

United Nations Centre for

Transnational Corporations

DAC

Development Assistance

Committee

Afrikanska rådet för massmedieutbildning Afrikanska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsfonden

Arbetarrörelsens Intemationella Centram Afrikanska nationalkongressen Afrikagrapperaas Rekryteringsorganisation Asiatiska utvecklingsbanken Asiatiska utvecklingsfonden Beredningen för interaationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete Centralamerikanska banken för ekonomisk integration Aktionskommittén för centralamerikanskt samarbete utbildningscentrat för tropiskt jordbrak

Kooperativa federationen för Karibien och Centralamerika Karibiska utvecklingsbanken Kommittén för livsmedelsbistånd Gemensamma fonden för råvaror Konsultativa grappen för interaationell jordbraksforskning Koordinerande kommittén för utveckling i Sahelområdet

Narkotikakommissionen Centralamerikanska universitetsfederationen FN:s center för transnationeka företag OECD:s kommitté för biståndsfrågor

442 DCI Defense for Children

Interaational DND Division on Narcotic Drags

DTCD Department of Technical

Coopération for Development EADB East African Development Bank

EBRD European Bank for

Reconstraction and Development ECOSOC Economic and Social Council

of the United Nations EFS

EG European Community

EKN Swedish Export Credits

Guarantee Board ESAF Enhanced Stractural-Adjust-

ment Facility FAC Food Aid Convention

FAO Food and Agricultural

Organization FSO Fund for Special Operations

GATT General Agreement on TariflFs

and Trade handelsavtalet HABITAT United Nations Center for

Human Settlements lAEA Interaational Atomic Energy

Agency IBRD Interaational Bank for

Reconstraction and Development ICA Intemational Co-operative

Alliance ICAP Instituto Centroamericano de

Administracion Publica ICJ Intemational Commission

of Jurists ICRC Intemational Committee of

the Red Cross IDA Interaational Development

Association IDB Interamerican Development

Bank lEA Intemational Energy Agency

Narkotikakommissionens

sekretariat

FN-sekretariatets tekniska

biståndsprogram

Östafrikanska utvecklingsbanken

Europeiska återappbyggnads- och

utvecklingsbanken

FN:s ekonomiska och sociala

råd

Evangeliska fosterlandsstiftelsen

De europeiska gemenskaperaa

Exportkreditnämnden

Utvidgade strakturanpassnings-faciliteten Livsmedelshjälpskonventionen FN:s livsmedels- och jordbraksorganisation

Allmänna tull- och

FN:s boende- och

bebyggelsecenter

Interaationella

atomenergiorganet

Världsbanken

Intemationella kooperativa akiansen (IKA)

Centralamerikanska institutet för offentlig förvaltning Intemationella Juristkommissionen Intemationella rödakorskommittén

Intemationella

utvecklingsfonden

Interamerikanska

utvecklingsbanken

Intemationella

energimyndigheten

30 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

443 Prop. 1991/92:100 Bil. 4

lEFR

Interaational Emergency Food

Reserve

IFAD

Interaational Fund for

Agricultural Development

IFC

Interaational Finance

Corporation

IFS

Intemational Foundation for

Science

IGADD

Intergoveramental Authority

on Drought and Development

IICA

Instituto Interamericano de

Cooperacion para la

Agricultura

IIDH

Interamerican Institute of

Human Rights

HED

Interaational Institute for

Environment and Development

ILO

Interaational Labour

Organization

IMF

Intemational Monetary Fund

IMO

Intemational Maritime

Organization

IMPOD

Import Promotion Oflfice for

Products from Developing

Countries

INCAE

Instituto Centroamericano de

Administracion de Empresas

INCB

Interaational Narcotic Control

Board

INSTRAW

United Nations Interaational

Research and Training

Institute for the

Advancement of Women

IPDC

Interaational Programme for

the Development of

Communication

IPPF

Interaational Planned

Parenthood Federation

IPS

Inter Press Service

ISO

Intemational Standardization

Organization

Intemationella

katastroflagret för livsmedel

Intemationella

jordbraksutvecklingsfonden

Intemationella

finansieringsbolaget

Interaationella stiftelsen för

vetenskap

Mellanstatliga myndigheten

ansvarig för torka och

utveckling

Interamerikanska institutet för

jordbrakssamarbete

Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter Interaationeka institutet för miljö och utveckling Intemationella arbetsorganisationen Intemationella valutafonden Interaationella sjöfartsorganisationen Importkontoret för u-landsprodukter

Centralamerikanska institutet för företagsledaratbildning Interaationella Narkotika-kontrollstyrelsen Interaationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling

Interaationella program för kommunikationsutveckling

Interaationella familjeplaneringsfederalionen

Interaationella standardiseringsorganisationen

444 Prop.1991/92:100 Bil. 4

ITC

Intemational Trade Centre

ITTO

lUCN

Intemational Union for the

Conservation of Nature and

Natural Resources

MIGA

Multilateral Investment

Guarantee Agency

MONAP

Mozambique Nordic

Agricultural Programme

NDF

Nordic Development Fund

NEFCO

Nordic Environment Finance

Corporation

NIB

Nordic Investment Bank

OECD

Organization for Economic

Co-operation and Developement

OEOA

Ofiice for Emergency

Operations in Africa

OPEC

Organization of Petroleum

Exporting Countries

PAHO

Pan American Health

Organization

PMU

SADCC

Southem African Development

Coordination Conference

SAK

SAREC

Swedish Agency for Research

Co-operation with Developing

Countries

SATCC

Southera African Transport

and Communications Commission

SDR

Special Drawing Rights

SEK

Swedish Export Credit

Corporation

SHIA

Swedish Organization of the

Handicapped Intemational

Aid Foundation

SIDA

Swedish Interaational

Development Authority

SLU

Swedish University of

Agricultural Siences

UNCTAD/GATT:s interaationella handelscentram Interaationella Tropiska Timmerorganisationen Intemationella Naturvårdsunionen

Multilaterala organet för investeringsgarantier Det nordiska jordbraksprogrammet för Mozambique

Nordiska utvecklingsfonden Nordiska Miljöfmansierings-bolaget

Nordiska Investeringsbanken Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling FN:s katastrofkontor för Afrika

De oljeexporterande länderaas organisation

Allamerikanska hälsovårdsorganisationen

Pingstmissionens u-landshjälp Konferensen för samordnad utveckling i södra Afrika Svenska Afghanistankommittén Styrelsen för u-landsforskning

Kommissionen för transporter och kommunikationer i södra Afrika Särskilda dragningsrätter AB Svensk Exportkredit

Svenska handikapporganisationernas interaationella biståndsstiftelse Styrelsen för intemationell utveckling Sveriges Lantbraksuniversitet

445 Prop. 1991/92:100 Bil. 4

SPA Worid Bank Special Program

of Assistance SWAPO South West Africa People's

Organization SWEDECORP Swedish Interaational

Enterprise Development

Corporation

SWEDFUND

Swedish Fund for Industrial

Co-operation with Developing

Countries

SVS

Swedish Volunteer Service

TIB

Tanzania Industrial Bank

UBV

Training for Development

Assistance

UNCDF

United Nations Capital

Development Fund

UNCSTD

United Nations Centre for

Science and Technology for

Development

UNCTAD

United Nations Conference on

Trade and Development

UNCTC

United Nations Commission for

Transnational Corporations

UNDP

United Nations Development

Programme

UNDRO

Oflfice of the United Nations

Disaster Relief Co-ordinator

UNEP

United Nations Environment

Programme

UNESCO

United Nation Educational,

Scientific and Cultural

Organization

UNFDAC

United Nations Fund for Drag

Abuse Control

UNFPA

United Nations

Population Fund

UNHCR

United Nations High

Commissioner for Refugees

UNICEF

United Nations Chkdren's

Fund

UNIDO

United Nations Industrial

Development Organization

Världsbankens särskilda program för Afrika

Sydvästafrikanska folkorganisationen

Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd

Fonden för industriekt samarbete med u-länder

Svensk Volontärsamverkan

Tanzanias

Industriutvecklingsbank

Utbildning för

biståndsverksamhet

FN:s kapitalutvecklingsfond

FN:s center för vetenskap och teknologi för utveckling

FN:s konferens för handel och utveckling

FN:s kommission för multinationella företag FN:s utvecklingsprogram

FN:s katastrofhjälpskontor

FN:s miljöprogram

FN:s organisation för

utbildning, vetenskap och

kultur

FN:s fond för kontroll av

beroendeframkallande medel

FN:s befolkningsfond

FN:s flyktingkommissarie

FN:s barafond

FN:s organisation för industriek utveckling

446 Prop. 1991/92:100 Bil. 4

UNIFEM

United Nations Development

Fund for Women

UNITA

Uniao National para la

Independencia Total de

Angola/National Union for the

total Liberation of Angola

UNITAR

United Nations Institute for

Training and Research

UNOCA

Oflfice of the Coordination for

United Nations (Humanitarian and

Economic Assistance Programmes

relating to Afghanistan

UNRWA

United Nations Relief and

Works Agency for Palesline

Refugees in the Near East

UNSO

United Nations Sudano-

Sahelian Oflfice

UNV

United Nations Volunteers

Programme

WCC

World Council of Churches

WEP

World Employment Programme

WFP

World Food Programme

WHO

World Health Organization

WIPO

World Intellectual Property

Organization WMU World Maritime University

ZANU Zimbabwe African National Union

ZAPU Zimbabwe African Peoples Union

ZUM Zimbabwes Unity Movement

FN:s utvecklingsfond för kvinnor

FN:s utbildnings- och forskningsinstitut

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar

FN:s Sudano-Sahelkontor

FN:s volontärprogram

Kyrkomas Världsråd ILO:s väridssysselsättnings-program

Världslivsmedelsprogrammet Världshälsoorganisationen Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten Interaationeka sjöfartsuniversitetet

Zimbabwes enighetsrörelse

447 Bilaga 4.2

Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1992.

Prop.1991/92:100 Bil. 4

I. Beskickningar

(sidoackrediteringsorter inom parentes) Abidjan

(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Abu Dhabi (•) Addis Abeba

(Djibouti) Alger Aranan Ankara Athen

Bagdad ('•) Bangkok

(Rangoon, Vientiane) Beirut (••) Belgrad

(Tirana) Bern

Bissau (•) Bonn

Brasilia Bryssel

(Luxemburg) Budapest Buenos Aires

(Asuncion, Montevideo) Bukarest Canberra

(Honiara, Port Moresby, Port Vila) Caracas

(Bridgetovm, Port of Spain) Colombo (•) Damaskus

(Beirut) Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone

(Maseru) Guatemala

(San Salvador, Teguclgalpa) Haag Hanoi Harare Havanna Heliga Stolen

(San Marino, Valetta) Helsingfors Islamabad

(Malé) Jakarta Kairo

(Khartoum) Kinshasa (•)('*) Kuala Lumpur Kuwait

(Abu Dhabi, Doha, Manarna) Köpenhamn

Lagos

(Accra) Lima

(La Paz) Lissabon

(Bissau, Praia) London Luanda

(Sao Tomé) Lusaka

(Lilongwe) Madrid Managua

(San José, Panama) Manila Maputo

(Mbabane) Mexico

Montevideo (•) Moskva

(Ulan Bator) Mexico

Muscat (•)(•••) Nairobi

(Bujumbura, Kampala,

Kigali) New Delhi

(Colombo, Kathmandu, Thimpu) Oslo Ottawa

(Nassau) Paris Peking

(Pyongyang) Prag

Pretoria Pyongyang (•) Quito (•••) Ra bat Reykjavik Riga Riyadh

(Muscat, Såna) Rom

Santa Fé de Bogotå Santiago de Chile Seoul Singapore

(Bandar Seri Begawan) Sofia Tallinn Teheran Tel Aviv

(Nicosia) Tokyo Tripoli

448 Tunis Wellington PrOp. 1991/92: 100

Vientiane (*) (Apia, Nuku'alofa, Suva) gji a

Vilnius Wien

Warszawa Windhoek

Washington

(•) beskickningen förestås av en t. f. charge d"affaires (••) beskickningen är eller koraner tills vidare att vara obemannad (•*•) beskickningen koraner att stängas budgetåret 1992/93 och ersättas av honorärkonsulat

II. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid Förenta nationema i New York Sveriges ständiga delegation vid de intemationella organisationema i Geneve

Sveriges nedrastningsdelegation i Geneve

Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris

Sveriges delegation vid de Europeiska Gemenskaperaa (EG) i Bryssel Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg

Sveriges delegation vid de militära förhandlingama inom ramen för konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien

III. Lönade konsulat

a) Generalkonsulat b) Konsulat

Barcelona Jeddah

Berlin Las Palmas (*)

Chicago Mariehamn

Frankfurt am Main Szczecin

Hamburg

Hongkong

Istanbul

Jerasalem

Los Angeles

Malaga

Marseille (*)

Milano

Montreal

Miinchen

New York

S:t Petersburg

Sydney

Toronto

(*) Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1992/93

449 IV. Stockholmsbaserade ambassadörer Prop. 1991/92:100

De fyra sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Bamako (Mali), Banjul (Gambia), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia), Niamey (Niger) och Nouakchott (Mauretanien).

2. Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamaica), Paramäribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Santo Domingo (Dominikanska Republiken) och St George's (Grenada).

3. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Como-reraa). Port Louis (Mauritius) och Victoria (Seychekeraa).

4. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Kongo), Kinshasa (Zaire), Librevike (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea) och Yaoundé (Kameran).

450 Anslagsfbrteckning Prop. 1991/92: lOO

A. Utrikesdepartementet m. m.

A 1. Utrikesförvaltningen, yo>j/aM«5/a ......................... 1 425 327 000

A 2. Utlandstjänstemännens representation, reserva tionsanslag ......................................................... '___ 20 690 000

A 3. ¥.\xrsd\Serenser, förslagsanslag................................. 1 000

A 4. Honorärkonsuler, yor.s/aMrt.s/a ............................. 14 170 000

A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom

interaationek organisation, förslagsanslag ............ 58 451 000

A 6. Nordiskt samaete, förslagsanslag ............................ 1 783 000

A 7. Utredningar m. m., reservationsanslag...................... ......... 13 252 000

A 8. Officiella besök m. m., förslagsanslag........................ .......... 9 693 000

A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i ut landet m. m. förslagsanslag ....................................... .......... 3 635 000

I 547 002 000

B. Bidrag till vissa intemationella organisationer

Bl. Förenta nationema, ;&rj/a.yan.y/a................................ 242 232 000

B 2. Nordiska ministerrådet, yori/aja/ij/a............................ 250 000 000

B 3. EuToparMet, Jorslagsanslag...................................... 28 240 000

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut veckling (OECD), förslagsanslag ............................. ......... 20 000 000

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),

förslagsanslag ............................................................. 110 000 000

B 6. Organisationer för intemationek handel och råva rasamarbete m. m., Jorslagsanslag ........................... .......... 9 278 000

B 7. Interaationell rkvamlagxing, förslagsanslag .......... 2 000 000

B 8. Övriga intemationella organisationer m. m., Jor slagsanslag .................................................................. 3 638 000

665 388 000

C. Intemationellt utvecklingssamarbete

C 1. Bidrag tik intemationella biståndsprogram, reserva tionsanslag .................................................................. 3 566 147 000

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservations anslag ............................................................................ 7 517 000 000

C 3. Andra biståndsprogram, reservationsanslag .......... 2 114 500 000

C 4. Styrelsen för intemationell utveckling (SIDA), ram anslag ............................................................................ 293 758 000

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum), ramanslag................................................. 23 014 000

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), Jorslags anslag ............................................................................ 25 405 000

C 7. Nordiska AMkainstitutet, Jorslagsanslag ................ ........ 6 013 000

C 8. Beredningen för intemationekt tekniskt-ekono miskt samarbete (BITS), ramanslag........................... 18 745 000

C 9. Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö,

Jorslagsanslag .............................................................. ........ 7 076 000

C 10 Styrelsen för intemationekt näringslivsbistånd

(SWEDECORP), förslagsanslag................................. 34 436 000 'l

13 606 094 000

D. Information om Sverige i utlandet m. m. Prop. 1991/92:100

D 1. Svenska institutet, reservationsanslag...................... 65 797 000

D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlan det, reservationsanslag............................................... 60 809 000

D 3. Övrig information om Sverige i utlandet, reserva tionsanslag .................................................................. 16 754 000

143 360 000

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

E 1. Kommerskokegium, ramanslag.................................... 51 647 000

E2. Exportfrämjande verksamhet, rejervanonia/Ji/a 259 815 000

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter

för skadeersättningar, yo>i/a5a/M/a ...................... 1 000

E 4. Krigsmaterielinspektionen, yo>5/ajan5/ag ............... 100 000

E 5. Bidrag till stiftelsen Östekonomiska Institutet m. m.

anslag............................................................................. 2 250 000

E 6. Bidrag tik ett institut för Japanstudier reservations anslag ............................................................................ 3 000 000

316 813 000

F. Nedmstnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.

F 1. Utredningar inom det nedrastnings- och säkerhets politiska området, reservationsanslag....................... 5 529 000

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa

(ESK), Jorslagsanslag.................................................. 10 000 000

F 3. Information, studier och forskning om freds- och

nedrastningssträvanden m.m. reierva/ZoMJfl/w/a 23 982 000

F4. Bidrag till Stockholms interaationella fredsforsk ningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag .............. 21 310 000

F 5. Forskningsverksamhet för rastningsbegränsning

och nedrastning, Jorslagsanslag .............................. 15 840 000

F 6. Utrikespolitiska Institutet reservationsanslag____ 10 028 000

86 689 000

G. Samarbete med Central- och Östeuropa

G 1. Samarbete med ländema i Central- och Östeuropa,

reservationsanslag....................................................... 994 500 000

G 2. Täckande av eventuella föriuster i anledning av statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa, Jorslagsanslag................... 1 000

994 501 000 Summa kr. 17 359 847 000

452 Innehållsförteckning Prop. 1991/92: lOO

, Bil. 4 Översikt ...................................................................................................... 3

Utrikesdepartementet

Inledning....................................................................................................... 10

Utrikespolitik ............................................................................................. 10

Rättsfrågor ................................................................................................. 16

Handelspolitik.............................................................................................. .. 18

Nordiskt samarbete ................................................................................... .. 24

Samarbetet med Central- och Östeuropa .............................................. .. 24

Utrikesförvaltningen ................................................................................ 26

Sverige-information och kulturatbyte....................................................... .. 28

Interaationellt utvecklingssamarbete ..................................................... .. 29

A. Utrikesdepartementet m. m.

A 1. Utrikesförvaltningen ...................................................................... .. 33

A 2. Utlandstjänstemännens representation ........................................ .. 37

A 3. Kursdififerenser .............................................................................. .. 37

A 4. Honorärkonsuler .............................................................................. .. 37

A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom interaatio nell organisation ............................................................................ .. 38

A 6. Nordiskt samarbete ........................................................................ .. 38

A 7. Utredningar m.m. ............................................................................. 39

A 8. Officiella besök m. m.......................................................................... 39

A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. 39

B. Bidrag till vissa intemationella organisationer

B 1. Förenta nationema .......................................................................... 41

B 2. Nordiska ministerrådet ................................................................. .. 43

B 3. Europarådet........................................................................................ .. 43

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD)............................................................................................... 44

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) .................... 45

B 6. Organisationer för intemationell handel och råvarasamarbete

m. m...................................................................................................... 46

B 7. Interaationell råvaralagring ............................................................ 48

B 8. Övriga interaationella organisationer m. m..................................... ... 49

C. Intemationellt utvecklingssamarbete

U-länderaa i världen ...................................................................... 51

- Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen..................... ... 52

- Resurser för utveckling............................................................... 56

Nya krav och föratsättningar för det interaationella samarbetet 62

Ömsesidigt beroende och internationellt samarbete ................ 62

- Från katastrof till utveckling....................................................... 65

- Demokrati och mänskliga rättigheter ...................................... 67

- Miljö och utveckling................................................................... 73 453

- Befolkningsfrågor........................................................................ 75 Prop. 1991/92:100

- En ny roll Jor FN ......................................................................... 77 Bil. 4

- Kvinnoinriktat bistånd................................................................ ..... 78

- U-lands- och biståndsinformation .......................................... ..... 79

Mottagarländernas ansvar - givarnas stöd ................................ 80

Utvärderingssekretariatet ............................................................. ..... 85

Biståndet och EG ............................................................................. ..... 86

Aktuella utredningar m. m............................................................... ..... 88

- Översyn av det multilaterala biståndet..................................... ..... 88

- Nordiska FN-projektet .............................................................. ..... 99

- Kreditbiståndsutredningen ..................................................... ... 104

- Statistikprojektet ........................................................................ ... 104

- Åtgärder med anledning av regeringens program Jor omställning och minskning av den statliga administrationen 104

Biståndsanslagen m. m.................................................................... ... 105

C 1. Bidrag till intemationella biståndsprogram..................................... ... 109

Bilateralt utvecklingssamarbete .................................................. ... 132

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA ............................................ ... 164

C 3. Andra biståndsprogram ................................................................. ... 179

C 4. Styrelsen för interaationell utveckling (SIDA).............................. ... 198

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centram) .. 201

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) ..................................... ... 203

C 7. Nordiska Afrikainstitutet ................................................................. ... 204

C 8. Beredningen för intemationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete

(BITS)................................................................................................. ... 205

C 9. Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö ................... ... 208

C10. Styrelsen för intemationellt näringslivsbistånd (SWEDE CORP) .............................................................................................. ... 208

D. Information om Sverige i utlandet m. m.

D 1. Svenska institutet.............................................................................. 211

D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet ............... 213

D 3. Övrig information om Sverige i utlandet......................................... . 215

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

E l. Kommerskollegium ......................................................................... . 217

E 2. Exportfrämjande verksamhet .......................................................... . 219

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeer sättningar .......................................................................................... . 220

E4. Krigsmaterielinspektionen m.m........................................................ . 227

E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet ........................... . 228

E 6. Bidrag till ett institut för Japanstudier ......................................... 229

F. Nedmstnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.

F 1. Utredningar inom det nedrastnings- och säkerhetspolitiska

området............................................................................................... 231

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) .... 232

F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrastnings strävanden m.m................................................................................. 232 454

F4. Bidrag tik Stockholms intemationella fredsforskningsinstitut Prop. 1991/92:100

(SIPRI)................................................................................................ . 233 Bil. 4

F 5. Forskningsverksamhet för rastningsbegränsning och nedrast ning .................................................................................................... 235

F 6. Utrikespolitiska Institutet................................................................. 239

G. Samarbete med Central- och Östeuropa

G 1. Samarbete med ländema i Central- och Östeuropa ..................... 242

G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garan tier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa .. 248

Bilaga 4.1 Fakta om Sveriges bistånd

Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd ......................... 255

FNs biståndsverksamhet ......................................................................... 261

Intemationella finansieringsorgan .......................................................... . 272

Interaationellt livsmedelsbistånd och jordbraksutveckling ............... . 283

Flyktingbistånd .......................................................................................... . 289

Övriga organisationer .............................................................................. . 292

Biståndet till enskilda programländer....................................................... . 298

Bilateralt bistånd till icke-programländer ................................................ . 387

Andra anslagsposter................................................................................... . 403

Andra biståndsprogram ............................................................................ . 419

Nordiskt biståndssamarbete...................................................................... . 434

Biståndet fördelat på enskilda länder ..................................................... . 435

Vissa förkortningar ................................................................................... . 442

Bilaga 4.2 Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den I

januari 1992 ................................................................................................. . 448

Anslagsförteckning..................................................................................... 451

Innehållsförteckning ................................................................................ 453

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992 455

Bilaga 5 till budgetpropositionen 1992

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil.5

Översikt

Försvarsdepartementet har inom regeringskansliet ansvaret för de åtgärder som krävs för att förbereda landet för att motstå väpnad eller annan yttre aggression och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. Totalförsvaret består av en militär och en civil del.

Totalförsvarets militära del omfattar armén, marinen och flygvapnet samt den operativa ledningen. Vidare ingår ett antal myndigheter som benämns gemensamma myndigheter.

Totalförsvarets civila del utgörs av ett antal samhällssektorer benämnda funktioner Försvarsdepartementet ansvarar härvid för funktionerna Civil ledning och samordning. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Psykologiskt försvar. Försörjning med industrivaror (utom energiförsörjning och livsmedelförsörjning) samt Kyrklig beredskap. Försvarsdepartementet ansvarar vidare för samordningen inom regeringskansliet av samtliga funktioner inom totalförsvarets civila del samt för räddningstjänsten i fred.

Till totalförsvaret hör också ett antal verksamheter gemensamma för eller till stöd för såväl den militära som den civila delen av totalförsvaret.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Försvarsdepartementet Prop. 1991/92: lOO

: Bil.5 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Björck

Anmälan till budgetpropositionen 1992 1 Huvudtitelns utformning

Underlag till en försvarsbeslutsproposition våren 1992, i vilken inriktningen av totalförsvaret för tiden 1992/93 -1996/97 läggs fast, bereds för närvarande inom regeringskansliet. Anslagen under fjärde huvudtiteln är därför här beräknade med de belopp' som' har anvisats av riksdagen för budgetåret 1991/92.1 försvarsbeslutspropositionen återkommer regeringen med förslag till belopp avseende budgetåret 1992/93.

2 Anslagsfrågor

Fro.m. budgetåret 1992/93 finansieras verksamheten under anslaget 14. Identitetsbrickor över sjunde huvudtitelns anslag till skatteförvaltningen. Anslaget finns därför ej upptaget i denna bilaga.

3 Hanteringen av mervärdeskatt

Den Ijuli 1991 genomfördes en mervärdeskatteomläggning med innebörden att anvisade medel under respektive anslag skulle redovisas exklusive mervärdeskatt. För försvarsdepartementets verksamhetsområde har det totala mervärdeskattebeloppet beräknats till drygt 1 043,4 milj. kr.

Redan i budgetpropositionen (prop. 1991/92:100) togs anslagen upp med belopp för vilka ett mervärdeskattebelopp pä sammanlagt 971 397 000 kr exkluderats. Motsvarande belopp redovisades över förslagsanslaget L 6. Anslag för mervärdeskatt. Resterande belopp på drygt 72 milj.kr. har i regleringsbrevet innevarande budgetår redovisats som ej disponibla medel under respektive anslag.

I avsnittet nedan om anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 anges anslagsbeloppen exklusive mervärdeskatt.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 Fjärde huvudtiteln

Med hänvisning till vad jag har anfört inledningsvis hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1992/93 be- Prop. 1991/92:100 räkna följande anslag: Bil.5

A. Försvarsdepartementet m.m.

1. Försvarsdepartementet ett förslagsanslag på 45 790 000 kr.

2. Utredningar m.m.

ett reservationsanslag på 6 585 000 kr.

B. Arméförband

1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 7 733 360 000 kr.

2. Arméförband: Anskaffning av materiel ett förslagsanslag på 3 467 970 000 kr.

3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar ett förslagsanslag på 525 970 000 kr

B. Marinförband

1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet ett förslagsanslag på 2 674 910 000 kr.

2. Marinförband: Anskaffning av materiel ett förslagsanslag på 2 408 749 000 kr.

3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 176 215 000 kr ' '

D. Flygvapenförband

1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 4 374 030 000 kr.

1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel Prop. 1991/92:100

Ril S ett förslagsanslag på 6 051 913 000 kr

3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag pä 257 490 000 kr.

E. Operativ ledning m.m.

1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 888 730 000 kr.

2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 143 925 000 kr.

3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar ett förslagsanslag på 72 910 000 kr.

4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling

ett förslagsanslag på 73 695 000 kr.

F. Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

1. Försvarets civilförvaltning ett förslagsanslag på 117 933 000 kr.

2. Försvarets sjukvårdsstyrelse

ett förslagsanslag på 40 256 000 kr

3. Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter

ett förslagsanslag pä 53 530 000 kr

4. Fortifikationsförvaltningen

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

5. Försvarets materielverk Prop. 1991/92:100

Bil 5 ett förslagsanslag på 1 014 720 000 kr.

6. Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt

ett förslagsanslag på 21 350 000 kr.

7. Försvarets radioanstalt

ett förslagsanslag på 328 251 000 kr.

8. Värnpliktsverket

ett förslagsanslag på 168 299 000 kr.

9. Militärhögskolan

ett förslagsanslag på 67 940 000 kr.

10. Försvarets förvaltningshögskola

ett förslagsanslag på 18 977 000 kr

11. Försvarets mediecenter ett förslagsanslag pä 1 000 kr

12. Krigsarkivet

ett förslagsanslag pä 9 461 000 kr.

13. Statens försvarshistoriska museer ett förslagsanslag på 21 596 000 kr

14. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m.

ett förslagsanslag på 140 000 000 kr

15. Försvarets datacenter ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G. Gemensamma myndigheter m.m. utanför Prop. 1991/92:100

försvarsmakten '-

1. Gemensam försvarsforskning ett förslagsanslag pä 443 090 000 kr.

2. Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut ett förslagsanslag på 20 254 000 kr

3. Försvarshögskolan

ett förslagsanslag på 7 049 000 kr

4. Kustbevakningen

ett förslagsanslag på 272 990 000 kr

5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen

ett förslagsanslag på 46 875 000 kr

6. Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret

ett förslagsanslag på 8 994 000 kr

7. Reglering av prisstegringar ett förslagsanslag på 2 900 000 000 kr.

H. Civil ledning och samordning

1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning

ett förslagsanslag på 52 758 000 kr

2. Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap

ett reservationsanslag på 65 100 000 kr

3. Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd

ett reservationsanslag på 7 020 000 kr.

4. Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader m.m. Prop. 1991/92:100

Ril 5 ett förslagsanslag på 22 465 000 kr. •

5. Civilbefälhavarna: Utbildiiings-och övningsverksamhet

ett förslagsanslag på 7 475 000 kr

I. Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

1. Befolkningsskydd och räddningstjänst

ett förslagsanslag på 592 327 000 kr

2. Anläggningar för räddningsskolorna, m.m. ett förslagsanslag på 26 088 000 kr.

3. Skyddsrum, m.m.

ett förslagsanslag pä 496 910 000 kr

4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.

ett förslagsanslag på 5 000 kr.

5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m.

ett förslagsanslag på 72 490 000 kr.

6. Vapenfristyrelsen

ett förslagsanslag på 151 005 000 kn

J. Psykologiskt försvar

1. Styrelsen för psykologiskt försvar

ett förslagsanslag på 9 340 000 kr.

K, Försörjning med industrivaror

1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror

ett förslagsanslag på 74 260 000 kr.

2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder Prop. 1991/92:100

Bil 5 ett förslagsanslag på 52 730 000 kn

3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader

ett förslagsanslag pä 184 500 000 kn

4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.

ett förslagsanslag på 1 000 kn

L. Övrig verksamhet

1. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

2. Flygtekniska försöksanstalten ett förslagsanslag på 9 471 000 kn

3. Beredskapsstyrka för FN-tjänst ett förslagsanslag pä 41 922 000 kn

4. FN-styrkors verksamhet utomlands ett förslagsanslag på 267 610 000 kn

5. Övervakningskontingenten i Korea

ett förslagsanslag pä 5 290 000 kr.

6. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område

ett förslagsanslag på 12 177 000 kr.

7. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet

ett förslagsanslag på 1 000 kn

Innehållsförteckning Prop. i99i/92:ioo

Bil.5

översikt ................................................................................................... ........ 1

Huvudtitelns utformning....................................................................... ........ 2

Anslagsfrågor......................................................................................... 2

Hantering av mervärdeskatt.................................................................. 2

Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93. Fjärde huvudtiteln.............. 2

gotab 40419, Stockholm 1991

Regermgens proposition 1991/92:100 Bilaga 6

Socialdepartementet (femte huvudtiteln)

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Bilaga 6 till budgetpropositionen 1992

Socialdepartementet Prop.

(femte huvudtiteln) Bi?6'°°

ÖVERSIKT

Verksamhetsområdet

Socialdepartementet förvaltar, utvecklar och förnyar välfärdspolitiken. Arbetsfältet utgörs huvudsakligen av det sociala trygghetssystemet:

* Ekonomiskt stöd till bamfamiljer inkl. bostadsbidrag, föräldraförsäk ring och bamomsorg

* Försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom och i samband med rehabilitering

* Hälso- och sjukvård inkl. tandvård

* Äldreomsorg och omsorger om handikappade

* Socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor. Socialdepartementet ansvarar också för statistik, forskning och utveck ling inom den sociala sektom.

Socialdepartementets ansvarsområden innefattar en stor del av den offentliga sektom. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda. De samlade sociala utgiftema inkl. landstingens och kommunemas utgifter för sjukvård, bamomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas år 1992 uppgå till drygt 430 miljarder kr. Detta motsvarar ca 29 % av BNP.

Ca 250 miljarder kr. eller nästan 58 % av de samlade sociala utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssektorn svarar för drygt 95 % av dessa transfereringsutgifter.

Totala statliga utgifter inom sociala sektorn (i

milj.kr)

Bil. 6

Beräknade

Förändring

utgifter

1991/92

1992/93

Totala utgifter

287 603

301 800

14 197

därav

Allmän tilläggspension (ATP)

92 026

99 591

7 565

8 Folkpensioner exkl.

förtidspension

53 855

55 527

1 672

3 Kommunalt bostadstillägg (KBT)

1 715

1 655

- 3

Delpension

1 809

1 896

5 Förtidspension

13 450

13 923

4 Sjukförsäkring

44 082

37 921

- 6 161

-14

Arbetsskadeförsäkring

12 030

13 660

1 630

14 Ekonomiskt stöd till

barnfamiljer inkl.

föräldraförsäkring

37 662

41 384

3 722

10 Socialförsäkringsadministration

5 430

5 470

1 Bidrag till barnomsorg

13 044

13 690

5 Hälso- och sjukvård

5 005

4 507

- 498

-10

Äldre- och handikappomsorg

och närståendevård

6 027

11 055

5 028

83 Socialt behandlingsarbete,

alkohol- och narkotika-

politik

1 051

1 016

- 3

Övrigt

21,1

Utgiftema för ATP och delpension ligger helt utanför statsbudgeten. 15 % av utgiftema för sjuk- och föräldraförsäkringen, försäkringskassomas administration samt närståendevård redovisas på statsbudgetens utgiftssida under femte huvudtiteln. Resterande del av utgiftema för dessa ändamål samt underskottet i arbetsskadefonden redovisas på statsbudgetens inkomstsida. Övriga utgifter redovisas endast på statsbudgetens utgiftssida.

Välfärdspolitiken

Välfärdspolitiken gynnar alla, men den betyder allra mest för de ensamma, de handikappade och de sjuka och för alla dem som inte själva kan skapa en rimlig standard och som inte har någon som bryr sig om dem eller tar ansvar för dem.

Staten måste ha det yttersta ansvaret för att alla medborgare ges en gmndläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp. Dessa insatser måste även i framtiden till den alldeles övervägande delen fmansieras gemensamt.

De verksamheter som ligger inom socialdepartementets område utgör en viktig del av det som kallas välfärdsstaten. Välfärdsstaten uppfattas i dag av många som en självklarhet - men är naturligtvis inte det. Den representerar ett sätt att fördela välståndet. Medborgama betalar för väl-

färdsstaten efter förmåga. Skatter och socialavgifter används sedan till Prop. 1991/92:100

att fmansiera skolgång, sjukvård, pensioner och annat som alla får till- Bil. 6

gång till.

Välfärdsstaten ger också människor tryggheten att veta att de via socialförsäkringaraa är garanterade att slippa att bli hårt ekonomiskt drabbade vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom.

Välfärdsstaten ger trygghet och bidrar därmed till att öka många människors frihet. Att alla får möjlighet till utbildning och utveckling innebär ökade chanser och ökad frihet främst för dem som aimars inte skulle få dessa möjligheter. Vetskapen att man trots ett misslyckande kan få nya chanser ökar benägenheten att ta risker. Det innebär också frihet.

Välfärdspolitiken i Sverige är till stora delar generell. Staten frågar inte efter om den enskilde har familj eller är ensam, är som folk är mest eller udda, är omtyckt eller avskydd - alla har rätt till välfärdsstatens förmåner.

Regeringen kommer utifrån synen på alla mäimiskors lika värde att utveckla välfärdspolitiken så att speciellt de mest utsatta människomas och gmppemas livssituation förbättras.

Alteraativet till välfärdsstaten är ett selektivt system som siktar in sig på att stödja bara dem som har de sämsta föratsättningaraa. Ett sådant system har många nackdelar. Det föratsätter mer av prövning och kontroll. Någon måste då avgöra vem som har rätt till stöd och vem som inte har det. Det leder lätt till mer byråkrati och fler integritetsstörande undersökningar.

Ett selektivt system skapar också marginaleffekter. Bidragen trappas av när inkomsteraa stiger. Många riskerar att fastna i det som brakar kallas fattigdomsfällan.

Välfärdsstatens grandläggande ideologi, byggd på universalism, skall vara vägledande också i framtiden.

Nödvändiga förändringar

Sveriges ekonomi är i kris. Ekonomin växer inte, budgetunderskottet ökar och arbetslösheten stiger. Detta är en konsekvens av såväl konjunkturella som strakturella problem. De förra hänger samman med den interaationella lågkonjunkturen. De senare är specifika för Sverige och oberoende av konjunkturen. De strakturella problemen kan åtgärdas bara genom aktiva politiska beslut i Sverige.

En fortsatt ekonomisk kris innebär ett hot mot välfärdsstaten. Ett samhälle där ekonomin inte växer har till slut inte råd med en väl utbyggd välfärd. Därför måste de ekonomiska problemen angripas med kraft.

De sociala utgifteraa för staten, socialförsäkringssystemet och kommunsektorn motsvarar inemot en tredjedel av BNP. När ekonomin måste saneras är det därför nödvändigt att en stor del av anpassningen sker inom det sociala området.

Under de senaste decennieraa har dessutom vissa offentliga system på det sociala området utvecklats utan tillräcklig kontroll. Ersättningsregler har utformats utan nödvändig hänsyn till den styrande effekt som de har

på arbetslivet och på mäimiskors långsiktiga välbefinnande. Förhållandet Prop. 1991/92:

att de sociala tjänstema till stor del produceras inom offentliga monopol Bil. 6

har medfört en brist på effektivitet. Regeringen avser att bearbeta de strakturella problem som finns inom socialförsäkringssektorn.

Det statsfinansiella läget gör det nödvändigt att prioritera de sociala behov som är störst och att skära ned en del av de mindre angelägna utgiftema för att skapa utrymme för åtgärder som är viktiga för att få fart på den svenska ekonomin. En vägledande princip bör därvid vara att socialförsäkringen skall täcka större delen av, men inte hela, inkomstbortfallet. En annan bör vara att också på andra sätt hävda arbetslinjen, både inom socialförsäkringssystemet och inom övriga delar av samhället.

Under budgetåret kommer kraftiga utgiftsminskningar att göras inom socialförsäkringaraa. De viktigaste är:

* Två karensdagar kommer att införas från och med år 1993. Vinsten härav tillfaller, sedan sjuklön under 14 dagar införts, primärt arbets- givaraa. Denna återtas emellertid genom en motsvarande höjning av arbetsgivaravgiften. Genom ett högkostnadsskydd kommer särskilt ut satta personer att skyddas.

* Delpensionsförsäkringen upphör under våren 1992. Delpensions avgiften slopas och i gengäld höjs arbetsskadeavgiften med motsvaran de procentsats. En del av behållningen i delpensionsfonden skall an vändas för att finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen och förstärka finansieringen av folkpensionsförsäkringen.

* Vissa administrativa förenklingar i föräldraförsäkringen kommer att genomföras.

* Ett s.k. referensprissystem kommer att införas för läkemedel. Vid köp av receptförskrivna läkemedel kommer en egenavgift att tas ut för varje läkemedel.

* Ersättningsnivåeraa inom tandvårdsförsäkringen kommer att sänkas. I första hand bör utgiftsreduktionen i försäkringen ske genom en ökad självrisk, men även andra modeller kan komma att bli aktuella. Inrikt ningen på besparingen får dock inte utformas så att nuvarande hög kostnadsskydd försämras påtagligt.

Genom dessa åtgärder begränsas underskottet i statens finanser, vilket är väsentligt för att återvinna tilltron till svensk ekonomi och få igång tillväxten.

Valuta för skattepengarna

För att människor skall känna trygghet och vara beredda att bidra till finansieringen av välfärdsstaten är det viktigt att de känner att de får valuta för sina skattepengar. Den som behöver en daghemsplats, en operation eller en plats på ålderdomshem skall kunna få det utan att vänta i flera år.

Därför måste de offentliga verksamhetema bli ännu bättre. Huvudstrategin för detta är inte att tillföra mer resurser. Dels finns det inget entydigt samband mellan resurser och kvalitet, dels medger inte det ekono-

miska läget att skatteraa höjs. Kvaliteten måste höjas på annat sätt. Det Prop. 1991/92:100

kräver såväl en "inre" som en "yttre" reformation av de sociala verk- Bil. 6

samheteraa.

Den inre reformationen syftar till att föraya den offentliga sektoms arbetsformer. Kommuner och landsting måste hitta nya vägar att utforma sin verksamhet som sporrar till effektivare resursanvändning. Kundanpassning och måluppfyllelse måste löna sig. Personalen måste få större frihet och ansvar. Människor måste uppmuntras att bättre använda sina kunskaper och erfarenheter.

Den yttre reformationen innebär att de som är verksamma inom olika sociala orruåden själva måste få möjlighet att driva verksamhet på samma villkor som kommuner och landsting. På samma sätt som konkurrens mellan företag skapar bättre och billigare varor kan den skapa bättre och billigare tjänster.

Också det ideella engagemanget måste stödjas. Det är betydelsefullt för att täppa till hålen i välfärdsstatens skyddsnät och för att ta vara på människors vilja att hjälpa varandra. Det finns anledning att uppmuntra till ett ökat ideellt engagemang, utan att för den skull helt förlita sig på ideella tjänster.

Valfrihetsrevolutionen

Att reformera den offentliga sektom innebär också att tvätta bort den stämpel av förmynderi och byråkrati som i många människors ögon vilar över välfärdspolitiken.

Den svenska välfärdsstaten har hittills inte bara byggt på offentlig finansiering utan också i stor utsträckning på offentlig produktion. Stat, kommun och landsting tillhandahåller vård, omsorg och utbildning. Den enskilde har traditionellt sett haft mycket svårt att påverka innehållet. Nu är en av de viktigaste uppgifteraa att ändra på detta, att föraya välfärdsstaten genom en valfrihetsrevolution.

Den enskilda familjen skall få ökade möjligheter att bestämma vilken läkare den vill anlita eller hur den vill ordna baraomsorgen. Den enskilde pensionären skall själv kunna få välja boende och service. Det här är viktiga val i livet. Just dessa är det särskilt viktigt att individen själv får göra.

Hittills har bara den redan resursstarke haft möjlighet att välja. Han eller hon har kunnat betala skatt och ändå ha så mycket pengar över att de har kunnat finansiera ett privat alteraativ. Nu måste emellertid målet vara att alla människor skall ha möjligheten att välja. Välfärdsstaten skall utvecklas så att den inte bara ger trygghet till alla utan också valfrihet till alla.

Kvinnorna och välfärdsstaten Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Välfärdsstaten har varit av avgörande betydelse för att ge kvinnor självständighet och ekonomiskt oberoende, När den successivt infördes bröts de mönster som innebar att det var en självklarhet att kvinnor ensamma och på heltid ansvarade för familjens vård och omsorg.

När det finns baraomsorg, sjukvård och äldreomsorg kan de kvinnor som så vill studera och förvärvsarbeta. Det tvång och den ofrihet som tidigare fanns har bratits.

Kvinnor är för sin valfrihet beroende av välfärdsstaten. Det är dessutom ett faktum att det i stor utsträckning är kvinnor som bär upp de sociala verksamheteraa. Därför är välfärdspolitiken i stor utsträckning en kvinnofråga. Genom den förayelse som nu skall genomföras kommer tusentals kvinnor att få större inflytande och ansvar på arbetet. Deras kompetens och erfarenhet kommer att tas till vara på ett bättre sätt.

"Det glömda Sverige"

En viktig utgångspunkt för välfärdsstaten är att alla människor - också de med de allra sämsta föratsättningama - skall få leva ett så värdigt liv som möjligt. Här finns ännu stora brister i det svenska samhället.

Det finns utsatta bam, handikappade, gamla och sjuka som genom politiska beslut skulle kunna få sin situation förbättrad men som ännu inte har fått en tillräcklig del av välståndet. Det är människor som lever i "det glömda Sverige".

Dessa människor har ofta svårt att göra sina stämmor hörda. De tillhör inga stora grapper utan är ofta ganska få. Deras röster väger inte så tungt på valdagen. De har ofta inga starka organisationer som utövar påtryckningar för deras räkning. De har inga maktmedel att hota med. De kan inte strejka eller flytta pengar utomlands.

Människoraa i "det glömda Sverige" har sällan ork, tid eller förmåga att engagera sig politiskt eller att bilda opinion för sina krav. De har fullt upp med att klara vardagen.

Det är en central uppgift att lyfta fram dessa människors behov i ljuset och att försöka tillgodose dem. Detta görs bl.a. genom miljardsatsningar på t.ex. utbyggnaden av grappboende och fler enkelram inom äldrevården, socialstyrelsens åtgärdsprogram om arbetet med utsatta bam och i föreslagna och planerade satsningar på handikappområdet.

Kommuner och landsting

Kommuneraa och landsfingen har en betydelsefull uppgift i att utveckla och föraya välfärden under 1990-talet. Regeringens ambition är att kommunema redan år 1993 skall få statsbidrag enligt ett helt nytt system. De detalj regler som i dag ofta är knutna till bidragen försvinner. Bidragen görs mer generella. Detta innebär att ansvaret för den välfärd som möter individema i än större utsträckning kommer att vila på kommuner och landsting.

Hälso- och sjukvård Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika

villkor för alla. Utmaningen för svensk sjukvård under första hälften av 1990-talet är att klara detta mål utan att nya resurser tillförs vårdområdet i den takt som gällt under det senaste årtiondet. Det kräver effektivisering. Den kan uppnås genom att patientemas fria val av vårdgivare styr resurstilldelningen och genom att olika vårdgivare tillåts att konkurrera med varandra.

Förändringar inom sjukvården håller redan på att ta form. Det finns på många områden stora möjligheter att få ut mer vård med de resurser som redan finns. En förändrad arbetsorganisation är ofta nyckeln till att många fler vårdinsatser kan klaras av med i stort sett oförändrade resurser. Ansvaret för att nya organisationsformer verkligen kommer till stånd ligger på landsting och kommuner.

Det finns ett informationsproblem på vårdområdet som gör att marknadsmekanismerna inte fungerar som på många andra marknader. De flesta vårdbehövande saknar den expertkunskap som är nödvändig för att veta vilka insatser som är adekvata. Genom ett husläkarsystem kan denna brist kraftigt reduceras.

Regeringen kommer under år 1992 att föreslå förbättrade föratsättningar för ett husläkarsystem. Det innebär att varje person eller familj får möjlighet att registrera sig hos en fritt vald läkare, oftast en specialist i allmänmedicin. Denne får ersättning för varje registrerad patient. Husläkaren har det yttersta ansvaret för sina patienter. Han eller hon blir därmed den vårdbehövandes kontaktperson i sjukvårdsapparaten och den rådgivare som patienten kan behöva i relationen till andra vårdgivare. Reformen införs stegvis och beräknas vara genomförd senast under år 1995.

Husläkarsystemet leder till en effektivisering av sjukvårdens organisation genom att vården kan erbjudas på rätt vårdnivå. Därtill kommer en successivt vidgad etableringsfrihet för läkare att skapa en konkurrenssituation som förhoppningsvis kan ge ytterligare effektivitetsvinster.

Även om svensk sjukvård och äldreomsorg i många avseenden präglas av hög professionalism och kvalitet är regeringen starkt medveten om de växande problemen inom dessa områden. Att förbättra och förändra vården blir en av välfärdspolitikens viktigaste uppgifter framöver.

En utredning kommer att tillsättas med uppgift att pröva olika modeller för sjukvårdens framtida organisation och finansiering, däribland en obligatorisk sjukvårdsförsäkring.

Regeringen kommer under våren 1992 att föreslå riksdagen att en lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan sjukvården och socialförsäkringen påbörjas snarast.

Äldreomsorgen och psykiatrin är två områden där det fortfarande råder stora brister. Det är regeringens ambition att medverka till nya lösningar på dessa områden. Beträffande äldrevården irmebär den s.k. Ädel-refor-men en kraftig omstrakturering och förhoppningsvis en kvalitetshöjning, dels genom de samordningsvinster som bör uppkomma, dels genom de

särskilda satsningar på bl.a. grappboende och eget ram som sker inom Prop. 1991/92:100

ramen för reformen. Bil. 6

Vården och omsorgen av psykiskt störda är föremål för en statlig utredning som skall redovisas till sommaren.

Det nya folkhälsoinstitutet kommer att starta sin verksamhet den I juli 1992. En organisationskommitté har för närvarande till uppgift att utreda formeraa för institutet. Meningen är att detta skall få ett övergripande ansvar att följa och driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Frågor som kan komma att ingå i ansvarsområdet är alkohol och narkotika, tobak, olycksfallsskador, sex- och samlevnad, kost, allergier och aids. Dessutom kan institutet driva program för särskilda grapper, t.ex. för bam och ungdomar samt dem med de största hälsoriskeraa.

Ohälsotalet mäter antalet ersatta dagar per försäkrad och år inom sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och huvuddelen av förtidspensioneringen. Ohälsotalet var lägre än 40 dagar fram till år 1984. Det har sedan dess stigit fram till år 1989 och uppgick då till 46,6 dagar. År 1990 sjönk ohälsotalet till 46 dagar. För år 1991 beräknas en ytterligare minskning. Det är ett viktigt välfärdsmål att få ned ohälsotalet ytterligare. En minskning av ohälsotalet innebär dessutom ett minskat finansiellt tryck på socialförsäkringssystemet.

En stor del av ohälsan registreras naturligtvis inte i detta mått. Därför är det angeläget att utveckla nya vägar att upptäcka dold ohälsa i samhället. Socialstyrelsen har i december 1991 redovisat roll och funktion för ett centram för epidemiologi och social analys med placering vid socialstyrelsens folkhälsoenhet. 1 verksamheten skall ingå att med hjälp av epidemiologiska och andra metoder bevaka och fortlöpande rapportera till regering, riksdag och allmänhet m.fl. om utvecklingen av hälsa och sjukdom, välfärd och sociala problem samt bakgrandsfaktorer som livsstil, fysisk miljöpåverkan, arbetsförhållanden m.m.

Socialförsäkringen

Regeringen avser att genomföra förändringar inom socialförsäkringens olika delar. Avsikten är bl.a. att införa ett större mått av självrisk för den försäkrade. Om försäkringaraa inte täcker 100 % av ett inkomstbortfall leder det sannolikt till ett mindre utnyttjande.

Fr.o.m. den I januari 1992 gäller nya regler inom sjukförsäkringen. En sjuklöneperiod på 14 dagar införs och arbetsgivaren åläggs ett rehabiliteringsansvar för de anställda. Dessutom aviseras att två karensdagar införs i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1993. I samband med detta höjs sjuklönen den tredje dagen från 75 % till 90 % av inkomsten. Genom ett högkostnadsskydd kommer särskilt utsatta personer att skyddas, t.ex. personer som av olika anledningar har återkommande sjukperioder.

I tilläggsdirektiv till utredningen för översyn av vissa frågor inom arbetsskadeförsäkringen har regeringen begärt en genomgripande översyn av hela arbetsskadeförsäkringen. Vid denna översyn skall i första hand prövas möjligheten att införa en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som

10

tecknas i privata försäkringsbolag. Även föratsättningaraa för ett av- Prop. 1991/92:100

giftsuttag som differentieras med hänsyn till skaderiskeraa bör över- Bil. 6

vägas. Utredningen skall också se över grUnderaa för vad som skall betraktas som arbetsskada. Det är angeläget att skapa klarhet i avgränsningen mellan arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador.

Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk arbetsgrapp med uppgift att utarbeta förslag till ett nytt system för den allmärma pensioneringen.

Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma behovet av åtgärder med syfte att förbättra förhållandena för de sämst ställda pensionäreraa. Inom socialdepartementet pågår en kartläggning av pensionäremas levnadsförhållanden. Möjlighetema till en höjd grandpension liksom riktade åtgärder till dem som har det sämst ställt kommer att utredas i särskild ordning. En särskild utredning som gör en översyn av systemet med kommunala bostadstillägg för pensionärer beräknas avsluta sitt arbete inom kort.

Av samhällsekonomiska skäl föreslår jag att delpensionsförsäkringen avskaffas under våren år 1992. De som redan uppbär delpension enligt nuvarande regler berörs ej av denna förändring. Delpensionsavgiften föreslås därför bl.a. slopad fr.o.m. 1 juli 1992. Samtidigt föreslås en höjning av arbetsskadeavgiften i motsvarande mån. Detta för att erhålla en bättre balans mellan avgifter och utgifter för arbetsskadeförsäkringen. Som en extra åtgärd för att minska underskottet i arbetsskadeförsäkringen föreslås att en del av delpensionsfondens medel används för att finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 och till att förstärka finansieringen av folkpensioneringen.

Genom det framförhandlade EES-avtalet blir Sverige skyldigt att tillämpa EGs regler om intemationell samordning av socialförsäkringsförmåner för personer som flyttar till eller tar arbete i ett annat EES-eller EG-land. På grandval av ett förslag som inom kort väntas från en särskild utredningsman (S 1991:03) avser regeringen att under våren 1992 lägga fram förslag till nya kvalifikationsregler för folkpensionsförmåner avsedda att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.

Regeringen har i december 1991 lagt ett förslag till riksdagen om en kompensation på 1 800 kr. åren 1991 och 1992 samt 900 kr. år 1993 till ensamföräldrar med anledning av den slopade skattereduktionen i samband med skattereformen.

Regeringen kommer under våren 1992 att föreslå vissa administrativa förenklingar i föräldraförsäkringen.

På läkemedelsområdet kommer ett referensprissystem att införas den 1 januari 1993 som innebär att ersättningen för läkemedel från den allmänna försäkringen baseras på det billigaste alternativet i de fall flera likvärdiga läkemedel förekommer. Om konsumenten önskar ett dyrare men likvärdigt preparat får derme betala mellanskillnaden själv.

Vidare förändras egenavgiften vid köp av receptbelagda läkemedel den I juli 1992 så att nuvarande begränsning till 90 kr. i fortsättningen kommer att avse endast ett läkemedel. För varje ytterligare förskrivet läkemedel vid samma inköpstillfälle blir egenavgiften 30 kr. Högkostnads-Il

skyddet för läkemedelsutgifter och patientavgifter höjs med 100 kr. från Prop. 1991/92:100

nuvarande maximibelopp I 500 kr. till 1 600 kr. från den 1 januari 1993. Bil. 6

Inom tandvårdsförsäkringen företas den 1 juli 1992 vissa ändringar i de ersättningsnivåer som bestämmer patientens andel av en behandlingskostnad. Ändringama kommer att innebära att patienteraas andel av tandvårdskostnaderaa kommer att öka.

Administrationen inom socialförsäkringen skall minskas och förändras i linje med den inriktning som angavs i den senaste kompletteringspropositionen.

Barnomsorg

Det föds många bara i Sverige. Vi har ett av de högsta födelsetalen i västvärlden. Samtidigt väljer de flesta svenska småbarnsmammor att förvärvsarbeta. Trots en kraftig utbyggnad av bamomsorgen under de senaste åren finns det fortfarande många föräldrar som står i kö för att få bamomsorg.

År 1985 uttalade riksdagen att målet för bamomsorgsutbyggnaden är full behovstäckning. Det målet ligger fast.

Skall bamomsorgsutbyggnaden klaras trots kommunemas kärva ekonomiska läge krävs det flexibilitet och nytänkande. Kommunema måste vara djärva när det gäller decentralisering och nya lösningar.

På förslag av regeringen har riksdagen nyligen beslutat att avskaffa den s.k. lex Pysslingen. Från den 1 januari 1992 är det på ett helt annat sätt än tidigare möjligt för privata daghem att få statsbidrag till sin verksamhet. Detta ökar möjligheteraa att pröva nya modeller för baraomsorgen. Det ökar också föräidraraas valfrihet.

Utvecklingen i kommunema kommer att följas noga. Målet full behovstäckning måste nås och föräidraraas frihet att välja mellan olika former av baraomsorg bli verklighet. Effektema av att driva baraomsorg i olika former måste utvärderas.

Om varje barafamilj får möjlighet att lösa baraomsorgen på det sätt den själv önskar, skapas större trygghet. Familjepolitiken skall underlätta för föräldraraa att välja den vård och fostran av barnen som passar dem och baraen bäst. Det innebär att det inte bara måste fmnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha det utan också bättre ekonomiska möjligheter för dem som vill stanna hemma när barnen är små.

Regeringen kommer under mandatperioden att lägga fram förslag om ett nytt familjestöd. Det är en strävan att utforma det som ett vårdnadsbidrag, lika för alla bara. Den statsfinansiella utvecklingen är av avgörande betydelse för i vilken takt detta stöd byggs ut.

12 Individ- och familjeomsorg Prop. 1991/92:100

Ril ft

Stora förändringar pågår inom socialtjänsten i många kommuner. Kombinationen av skattestopp och en ökande efterfrågan på tjänster innebär att såväl politiska nämnder som tjänstemän utsätts för ett omvandlingstryck. Samtidigt arbetar socialtjänstkommittén med att se över socialtjänstlagen och utvärdera dess tillämpning. Översynen syftar till att klargöra och ytterligare avgränsa socialtjänstens uppgifter och ansvarsområde.

Socialstyrelsen skall bygga upp ett centram för utvärdering av metoder i socialt arbete. Syftet är att höja kvaliteten på insatseraa inom individ- och familjeomsorgen och andra delar av socialtjänsten och att samtidigt uppnå en bättre resursanvändning.

Regierna för socialbidrag är ett av de områden som utvärderas. Def är angeläget att socialbidragsberoende undviks genom att socialtjänsten främjar den s.k. arbetslinjen.

Länsstyrelsema svarar för den regionala tillsynen av socialtjänsten och för tillståndsgivning på flera av socialtjänstens områden. Inom regeringskansliet utreds om en del av denna tillståndsgivning kan överföras till kommuneraa. Detta skulle frigöra resurser till en förbättrad och utbyggd tillsynsfunktion hos länsstyrelserna.

Utsatta kvinnor och barn

För att motverka våld mot kvinnor har resurser under innevarande budgetår satsats för att möjliggöra fortbildning för olika yrkesgrapper, satsning på kvinnojourer och skydd för utsatta kvinnor samt forskning.

Regeringen föreslår att stödet till kvinnojourerna ökas från 2 milj.kr. till 5 milj.kr. nästa budgetår.

Samhället måste uppmärksamma de utsatta bamens situation bättre än idag. Socialstyrelsen har ett uppdrag att utforma och genomföra ett åtgärdsprogram för att öka kompetensen i arbetet med bara inom individ- och familjeomsorgen. Detta skall öka förmågan att se, förstå, beskriva och möta utsatta baras behov.

Socialstyrelsen skall senast den 1 september 1992 redovisa uppdraget till regeringen. Att utveckla arbetet med utsatta barn är så betydelsefullt att socialstyrelsen föreslås få disponera minst 8 milj.kr. för detta ändamål även för kommande budgetår.

Vid FN:s bamtoppmöte i september 1990 antogs en deklaration om baras överlevnad, skydd och utveckling samt ett handlingsprogram för att förverkliga deklarationen. Inom regeringskansliet pågår ett arbete med att utforma en nationell handlingsplan, som kommer att redovisas till FN i början av år 1992.

13 Missbruk och ungdomsbrottslighet Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Det finns brister i ungdoms- och missbrakarvården. Kommuneraa har

satsat på öppenvårdsinsatser men dessa har inte kunnat ersätta behovet av institutionsplatser. Riksdagen har fattat ett principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skall föras över till statligt huvudmannaskap under år 1992. I det sammanhanget kommer hänsyn att tas till den allra senaste utvecklingen i kommuneraa på området. Många kommuner håller för närvarande på att utveckla vårdformen och det finns ett nytänkande som bör tas till vara när huvudmannaskapet skall förändras. Frågan om hur det framtida stödet till missbrakarvården skall utformas övervägs också. En särskild utredare kommer att redovisa sina förslag i början av år 1992. Regeringen avser återkomma till riksdagen med en proposition i frågan senare under år 1992.

En kommitté under justitiedepartementet utvärderar nuvarande regler som gäller unga lagöverträdare och skall lämna förslag till i vilka former och på vilket sätt samhället i framtiden bör ingripa när ungdomar som fyllt 15 år begår brott. I sammanhanget kommer socialtjänstens betydelse att utvärderas.

Regeringen har beslutat tillkalla en bred parlamentarisk kommission med främsta uppgift att formulera en strategi för att uppfylla målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar. Kommissionen skall även behandla vården av alkoholmissbrukare och missbrukets familjesociala konsekvenser.

Folkrörelseraas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till det arbete som myndigheteraa bedriver. De bidrar till en mångfald i det drogförebyggande arbetet. Statens stöd till organisationemas insatser inom alkohol- och drogområdet bör förstärkas inom ramen för de medel som folkhälsoinstitutet kommer att förfoga över.

Äldreomsorgen

Äldre människor i vårt samhälle har rätt att bestämma över sin egen livssituation och behålla sin integritet även när vårdbehovet blir omfattande.

De som vill bo hemma skall ha möjlighet till det. De som vistas på institution skall ha möjlighet att få ett eget ram. Det skall vara möjligt för äldre människor som har behov av olika tjänster att kurma bestämma hur dessa skall utformas och vem som skall utföra dem.

Från årsskiftet 1991/92 är det kommunema som har huvudansvaret för att de äldres önskemål om service och vård tillgodoses.

Regeringen har gett uppdrag om ett antal utvärderingar och uppföljningar av äldrereformen. Dessa kommer att redovisas fortlöpande.

14 Handikapp

Samhället har ett ansvar för att märmiskor med fimktionshinder skall få möjligheter till ett liv på samma villkor som övriga medborgare. Ekonomisk trygghet, inflytande över den egna situationen och ett samhälle som utformas med hänsyn tagen till människor med fimktionshinder är viktiga mål för handikappolitiken. Handikappolitiken är ett prioriterat område för regeringen.

Vårdbidraget som utgår till familjer med bara med handikapp kommer att höjas fr.o.m. den 1 juli 1992. Det särskilda pensionstillägget kommer att få fler förmånsnivåer. Samtidigt kommer vårdrekvisitet, dvs. villkoren för att få fillgodoräkna sig vårdar, att mildras. Dessa förbättringar avses att införas med retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari 1991.

Stödet till handikapporganisationeraa ökar med 29 milj.kr. Även andra förbättringar görs för märmiskor med handikapp.

Hösten 1992 avser regeringen att lägga fram ett förslag till ett ökat stöd för personer med handikapp grandat på förslaget från handikapputredningen.

Sammanfattning av budgetförslagen

Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln ökar med 7 489,7 milj.kr. (-f- 6 %) enligt följande sammanställning (milj.kr.)

Statsbudget

Förslag

Förändring

1991/92

1992/93

exkl.

mervärdeskatt

Femte huvudtiteln

A Socialdepartementet m.m.

363,9

450,7

86,8

B. Administration av social-

försäkring m.m.

1 052,0

1 086,6

34,6

C. Ekonomiskt stöd till barn-

familjer m.m.

25 545,2

26 758,3

1 213,1

D. Försäkring vid sjukdom,

handikapp och ålderdom

75 890,0

76 904,2

1 014,2

E. Hälso- och sjukvård m.m.

5 005,2

4 507,3

- 497,9

F. Omsorg om barn och

ungdom

13 094,7

13 741,0

646,3

G. Omsorg om äldre och

handikappade

6 006,9

11 034,7

5 027,8

H. Socialt behandling.sarbete,

alkohol- och narkotika-

politik

1 050,9

1 015,7

35,2

Totalt för socialdepartementet

128 008,8

135 498,5

7 489,7

15 Socialdepartementet Prop. 1991/92: lOO

Bil. 6

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet B. Westerberg såvitt avser frågor under littera AI-5, A7, Cl-3, C5, C7-8, El, E17, F, G och H; statsrådet Könberg såvitt avser frågor under littera A6, B, C4, C6, D, E2-16 och E18-19.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

(Femte huvudtiteln)

A. Socialdepartementet m.m.

A 1. Socialdepartementet

1990/91 1991/92 1991/92

1992/93

Utgift Anslag Anslag exkl. mervärdeskatt Förslag

40 240 673 39 861 000

38 854 000 47 862 000

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Förvaltning.skostnader (därav lönekostnader)

Summa

38 854 000 (33 742 000)

38 854 000

-H 9 008 000 (-1- 7 258 000)

+ 9 008 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet till 47 862 000 kr. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till att arbetsuppgifter överförts från bostadsdepartementet och till höjningen av lönekostnadspålägget. Jag har däratöver beräknat medel för förstärkning av departementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 47 862 000 kr.

16 A 2. Utredningar m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 6 1990/91 Utgift 37 647 661 Reservation 1 288 327

1991/92 Anslag 33 575 000

1992/93 Förslag 30 905 000

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 30 905 000 kr. Medel till statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik beräknas numera under anslaget E 19.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 30 905 000 kr.

A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Nytt anslag (förslag) 25 870 000'

Medel har tidigare anvisats under anslagen Informationsförsörjning, Bidrag till allmän sjukvård m.m., Bidrag till kommunal barnomsorg. Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. samt Utvecklings- och försöksverksamhet.

Socialdepartementet har att hantera stora och komplicerade politikområden av central betydelse för både samhällsekonomin och enskildas välfärd. Inom de olika delområdena pågår och intensifieras nu utvecklingsarbete med sikte på bl.a. strakturella förändringar. Detta förnyelsearbete skall, med nuvarande kompetensfördelning i samhället, drivas och finansieras av den som har ansvaret för resp. verksainhet. I de fall staten lämnar bidrag till sådant utvecklingsarbete är medel beräknade under resp. anslag på statsbudgeten. Socialdepartementets roll i förändringsarbetet bör i större utsträckning än tidigare förskjutas mot att ställa tydligare krav på verksamheteraa, följa upp resultaten och se till att styrsystemen fungerar effektivt. I syfte att markera denna nya inriktning och stärka sambandet mellan de olika verksamhetsområdena har de medel för utvecklingsinsatser som departementet tidigare disponerat under olika sakanslag nu förts samman.

Socialdepartementet har ett budgetmässigt ansvar för statligt finansierad statistik inom det sociala området, oavsett om den produceras av statistiska centralbyrån (SCB) eller amian myndighet. Medel för statistik inom det sociala området tas huvudsakligen upp under SCBs anslag på sjunde huvudtiteln.

Här beräknas medel dels för förbättringar när det gäller samordning och utnyttjande av statistik m.m., dels för tillfälliga insatser. Jag har bl.a. beräknat fortsatta medel för uppföljningen av 1980 års fraktsam-hetsundersökning, vilken anmäldes i fjolårets budgetproposition.

Jag har även beräknat 5,6 milj.kr. avseende kostnader för årliga bam-omsorgsundersökningar. Medel för detta ändamål har tidigare beräknats under anslaget F 1. Bidrag till kommunal bamomsorg.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Med hänvisning till vad som anförts beräknar jag det sammanlagda Prop. 1991/92:100

anslagsbehovet till 25 870 000 kr. Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Uppföljning, utvärdering m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 25 870 000 kr.

A 4. Internationell samverkan

1991/92 Anslag 28 367 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 28 221 000

1992/93 Förslag 39 162 000

Samarbetet med Världshälsoorganisationen (WHO) är den mest omfattande delen av socialdepartementets intemationella verksamhet. Genom stora extra bidrag stöder Sverige program som är av särskilt intresse för utvecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. Ijuni 1991 anordnades i Sundsvall en världskonferens om hälsa och miljö och i november i Bålsta ett expertmöte om hälsa och miljö med deltagande från länderaa kring Östersjön. Inom WHOs europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa.

Arbetet inom WHO har betydelse också för svensk hälsopolitik. De av WHOs europaregion antagna 38 hälsopolitiska målen inom ramen för Hälsa för Alla-strategin är ett exempel på detta. Vid 1991 års regionalmöte beslöts om viss revidering av dessa mål. Medel har beräknats för att stärka WHOs alkoholpolitiska arbete inom europaregionen.

Samarbetet inom Förenta nationema (FN) gäller organisationens sociala verksamhet. Fr.o.m. år 1990 är Sverige åter medlem i FNs ekonomiska och sociala råd (Ecosoc) och i FNs narkotikakommission samt fr.o.m. år 1991 i kommissionen för social utveckling (CSD). Sverige tog vid Ecosocs första session år 1990 initiativ till en resolution, vilken gav CSD mandat att tillsätta en arbetsgrapp för utarbetande av standardregler för att tillförsäkra handikappade full delaktighet och jämlikhet.

Även inom Europarådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Intemationella arbetsorganisationen (ILO) bedrivs ett omfattande social- och hälsovårdspolitiskt samarbete, i vilket Sverige deltar. I oktober 1991 anordnades Europarådets tjugoandra familjemiriisterkonferens samt i november 1991 en ministerkonferens om handikappfrågor. För närvarande förbereds i Europarådet en socialförsäkringsministerkonferens (maj 1992) och i OECD en socialministerkonferens (december 1992).

Såvitt avser överenskommelser inom Europarådet har Sverige under året undertecknat ett ändringsprotokoll till den sociala stadgan.

18 Det framförhandlade EES-avtalet innebär på socialdepartementets Prop. 1991/92:100

område bl.a. ett omfattande regelsystem rörande socialförsäkringsför- Bil. 6

maner med konsekvenser för såväl svensk lagstiftning som gällande interaationella överenskommelser. Förslag till en ny nordisk konvention om social trygghet kommer att föreläggas Nordiska rådet i mars 1992. Därefter kommer förslaget att föreläggas riksdagen. EES-avtalet medför vidare vissa skyldigheter (äldreprogrammet) resp. öppnar vissa möjligheter (t.ex. handikapprogrammet) för Sverige att delta i EGs programverksamhet. Medel för ett ökat EG-samarbete har beräknats.

Det nordiska regeringssamarbetet på social- och hälsovårdsområdet bedrivs bl.a. genom Nordiska ministerrådet och den nordiska socialpolitiska kommittén. Till grand för verksamheten ligger det samarbetsprogram som fastställdes av social- och hälsovårdsministraraa vid 1988 års nordiska socialpolitiska ministerrådsmöte. Också samarbetsprogrammet kan komma att revideras mot bakgrand av EES-avtalet.

Vid de nordiska social- och hälsovårdsministraraas möte år 1991 beslöts att Nordiskt utbildningscenter för dövblinda skall bli en egen institution från år 1992. Vidare fattades ett principbeslut om att NOPUS -Nordiskt utbildningsprojekt för utveckling av social service - skall permanentas fr.o.m. år 1993 med sekretariat förlagt till Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg.

Ministerrådet (social- och hälsovårdsministraraa) har tidigare beslutat att utlysa år 1992 som nordiskt reumatikerår.

Sverige har bilaterala samarbetsavtal på hälso- och sjukvårdsområdet med Polen, Tjeckoslovakien och Ungem. Regeringen räknar med utvidgade kontakter på det socialpolitiska området inom ramen för regeringens program för samarbete med Central- och Östeuropa. Särskilt angeläget är att utveckla samarbetet med Estland, Lettland och Litauen. Medel för bilateralt samarbete m.m. har även beräknats under anslaget E 1. Socialstyrelsen.

Förslag 1992/93

1. Utgifter för svenskt deltagande i reguljära mellan statliga sammankomster (FN, Unicef, WHO) 382 000

2. Bidrag till WHO 24 796 000

3. Stöd till internationellt samarbete inom alkohol-

och narkotikaområdet 906 000

4. Nordiskt och bilateralt samarbete på social- och

hälsovärdsområdet 1 313 000

5. Europeiskt och övrigt internationellt samarbete 11 765 000 Summa utgifter 39 162 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det sammanlagda anslagsbehovet till 39 162 000 kr.

19 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Intemationell samverkan för budgetåret 1992/93 anvisa '

ett förslagsanslag på 39 162 000 kr.

A 5. Socialvetenskapliga forskningsrådet

1990/91

Utgift

61 010 606

Reservation* 8 554 276

1991/92

Anslag

72 179 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

70 860 000

1992/93

Förslag

79 175 000

* exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bestrids kostnaderaa för den verksamhet som socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) finansierar samt för rådets administration. SFR, som inledde sin verksamhet den 1 juli 1990, har i uppgift att stödja betydelsefull grandforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap och socialpolitik.

Socialvetenskapliga forskningsrådet

I sin anslagsframställning föreslår SFT att den resursförstärkning med 5,6 milj.kr. som riksdagen tillstyrkte vid behandlingen av forsknings-proposifionen (1989/90:90) skall tillföras SFR. och att pris- och löneomräkning skall ske.

SFR redovisar också den uppbyggnad som skett av verksamhetens organisation och arbetsformer i syfte att kurma svara mot de dubbla kraven på disciplinorientering och sektorsanknytning. Således har tillskapats beredningsgrapper för att främja forskning inom fem prioriterade områden, nämligen handikapp, interaationell migration och etniska relationer, äldre, missbrak samt barn och familj. Beredningsgrappemas viktigaste uppgifter är att analysera kunskaps- och forskningsbehov samt var inom universiteten det finns kompetens och intresse för forskning inom de prioriterade områdena.

För granskning och bedömning av forskningsansökningar har organiserats tre prioriteringskommittéer för välfärd, folkhälsa resp. omsorg.

För innevarande budgetår har forskningsmedlen fördelats mellan olika tillämpningsområden enligt följande:

Tillämpningsområde

Andel (%)

Välfärdspolitik

17 Socialtjänst

9 Barn och familj

13 Alkohol och andra beroende-

framkallande medel

Handikapp

17 Hälso- och sjukvård

15 Äldre

8 Invandrare och etniska relationer

20

Föredragandens överväganden Prop. 1991 /92:100

. . Bil. 6

Budgetåret 1992/93 är det sista året inom ramen för nksdagens trears-beslut om medel till forskning och utveckling. I nästa års budgetarbete skall en fördjupad allsidig prövning ske av SFRs verksamhet.

I forskningspropositionen föreslogs en resursförstärkning på totalt 5,6 milj.kr. för budgetåret 1992/93 med betoning på folkhäisovetenskapiig forskning samt forskning om äldre resp. invandrare. Jag har vid medels-beräkningen tagit hänsyn till detta.

Vid pris- och löneomräkningen av anslaget har jag tillämpat samma principer som gäller för forskningsråden under utbildningsdepartementet. Vidare har hänsyn tagits till höjningen av lönekostnadspålägget.

Med hänvisning till vad som anförts beräknar jag det sammanlagda anslagsbehovet till 79 175 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 79 175 000 kr.

A 6. Insatser mot aids

1990/91

Utgift

216 697 305 Reservation* 6 245 376

1991/92

Anslag

193 500 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

192 343 000

1992/93

Förslag

192 720 000

* exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas särskilda insatser för att bekämpa spridningen av det virus. Humant Immunbrist Virus (HIV), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av HIV hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.

Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av HIV/aids har senast antagits av riksdagen på grandval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (SoUlO, rskr. 165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grapper med s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till den nämnda forskningen länuias dock inte från detta anslag utan från dels anslaget A 5. Socialvetenskapliga forskningsrådet, dels det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget Medicinska forskningsrådet.

Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som i huvudsak utgår till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs

kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting. Genom bi- Prop. 1991/92:100

draget, som har avsetts utgå under en övergångstid, ges stöd till smitt- Bil. 6

skyddsarbetet inom de landsting och kommuner där det är särskilt viktigt att åtgärder vidtas mot HIV-smittan.

Kommunalekonomiska kommittén har i sitt nyligen avlämnade betänkande föreslagit att det extra bidraget, som beräknas till 120 milj.kr. för budgetåret 1992/93, skall ingå i ett generellt kommunbidrag fr.o.m. år 1993. Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En proposition avses lämnas till riksdagen våren 1992.

HIV kommer troligen att finnas kvar i vårt samhälle under mycket lång tid, kanske i flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det framtida förebyggande arbetet. Fortsatta centrala insatser är därför nödvändiga. Insatseraa måste inriktas på att långsiktigt motverka en framtida smittspridning. De skall främst syfta till att stödja och stimulera lokala aktiviteter.

Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organisationeraas arbete bör fortsätta under budgetåret 1992/93.

Spridningen av HIV bland injektionsmissbrakare har mötts med en kraftfull förstärkning av insatseraa inom narkomanvården. Fortsatt stöd bör utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrakare. Särskilda medel bör vidare avsättas för att utveckla samarbetet mellan socialtjänsten och psykiatrin liksom för socialstyrelsens arbete inom smittskyddet.

Eftersom de tyngst belastade narkotikamissbrakaraa ofta finns inom kriminalvården bör fortsatt prioritet ges åt att utveckla effektiva samarbetsformer mellan kriminalvård och narkomanvård.

Insatsema mot HIV/aids har alltmer integrerats som en naturlig del i de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett behov av att i särskild ordning initiera vissa förebyggande insatser. En alltmer effektiv samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör eftersträvas.

Sverige deltar även i det interaationella arbetet med att bekämpa aids.

AIDS-delegationen, som fr.o.m. den 1 juli 1991 har ställning som myndighet inom regeringskansliet och är knuten till socialdepartementet, har av regeringen erhållit den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av HIV/aids. Enligt regeringens filläggsdirekfiv (Dir. 1991:96) till organisationskommittén för folkhälsoinstitutet skall kommittén utreda de organisatoriska föratsättningama för att inlemma AIDS-delegationen i folkhälsoinstitutet fr.o.m. den 1 juli 1992.

Med hänvisning till vad som anförts beräknar jag anslagsbehovet till 192 720 000 kr.

22

Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Insatser mot aids för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 192 720 000 kr.

A 7. Awecklingskostnader Nytt anslag (förslag) 35 000 000

Vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. godkände riksdagen de allmänna riktlinjema för ett treårigt program för omställning och fömyelse av den statliga administrationen.

Förnyelsearbetet inom socialdepartementets område avses åstadkommas genom regelförändringar och förenklingar, särskilt inom socialförsäkringen. Vidare skall det ske en ökad satsning för att stärka kompen-tensen och öka koncentrationen inom myndighetema på uppföljning och utvärdering. Andra verkningsfulla instrament i omstraktureringen är delegering, decentralisering, ökad samverkan mellan olika organ och sammanslagning av närbesläktade verksamheter. Åtgärdema skall ge en effektivare medelsanvändning och koncentreras till socialstyrelsens område och till socialförsäkringsadministrationen. En samlad besparingseffekt på ca 420 milj.kr. beräknas under treårsperioden.

Socialdepartementet beräknar att åtgärdema inom administrations-programmet motsvarar en personalminskning på bortemot 2 000 personer.

Bland de åtgärder som redan beslutats och som får sin första besparingseffekt under innevarande budgetår kan nämnas följande.

En samordning har skett av de utåtriktade förebyggande insatseraa från socialstyrelsens och socialdepartementets sida vad gäller bekämpningen av HIV/aids, vilken iimeburit en besparing på ca 8 milj.kr.

En nedläggning av den rättspsykiatriska stationen i Lund har nyligen beslutats, och detta ger en besparing på ca 10 milj.kr.

Vidare har beslutats att socialstyrelsen inom folkhälsoområdet skall avlastas samordningsuppgifter på nationell nivå och ansvaret för det operativt preventiva arbetet. Detta innebär en minskning av socialstyrelsens anslag med 10 milj.kr. fr.o.m. budgetåret 1992/93. Medel för ändamålet kommer att tillföras statens folkhälsoinstitut, som inrättas den 1 juli 1992.

Budgetåret 1992/93 intensifieras förayelsearbetet inom socialförsäkringsadministrationen. Omstraktureringen där blir beroende av att planerade och aktualiserade regelförändringar genomförs. Den budgetmässiga besparingseffekten beräknas till 200 milj.kr. Under budgetåret 1993/94 blir resursbesparingen nästan lika stor.

Socialdepartementet bedömer att en stor del av personalminskningen kan åstadkommas genom naturlig avgång, och detta innebär rent praktiskt att uppkomna vakanser inte återbesätts. Arbetsmarknadsläget har

23

stor betydelse för takten i denna personalomsättning. Det är dock ofrån- Prop. 1991/92:100

komligt att personal inom de berörda verksamhetema också måste sägas Bil. 6

upp. Vid socialstyrelsen och inom rättsmedicinalverket har uppsägningar i storleksordningen 150 personer för övrigt redan skett. När under perioden och i vilken omfattning ytterligare uppsägningar behövs är vanskligt att nu ange. Vederbörande myndighet har ansvaret för att detta sker i den takt det behövs med hänsyn till verksamhetens givna ekonomiska föratsättningar.

Gällande trygghetslagar och -avtal medför att kostnader för uppsagd och övertalig personal belastar statsbudgeten under varierande tid även efter det att uppsägning har skett. Sådana kostnader har hittills belastat resp. myndighetsanslag. Detta innebär att myndigheteraas anslag inte alltid är helt anpassade till och visar vad den reguljära verksamheten kräver. Det försvårar också möjligheten att snabbt och samlat kunna avläsa besparingseffektema och personalkonsekvenseraa inom hela verksamhetsområdet. Av det skälet föreslår jag att kostnader för uppsagd personal i stället skall beräknas under ett eget anslag. Den närmare inriktningen av omställningsåtgärderna och därmed sammanhängande besparingar skall även fortsättningsvis redovisas under berörda anslag.

För budgetåret 1992/93 beräknar jag de avvecklingskostnader för övertalig personal som skall belasta förevarande anslag till 35 milj.kr., varav merparten hänför sig till socialförsäkringsadministrationen.

Hemställan .,

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Awecklingskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 35 000 000 kr.

24

B. Administration av socialförsäkring m.m.

Det övergripande målet för socialförsäkringssystemet är att tillgodose medborgaraas behov av ekonomisk trygghet vid sjukdom, rehabilitering, handikapp och ålderdom. Systemet är generellt och omfattar hela befolkningen. Det är till större delen reglerat i lagen (1962:381) om allmän försäkring som omfattar sjukförsäkring, folkpensionering och ATP.

Socialförsäkringsadministrationen hanterar årligen en mängd ärenden och merparten av transfereringaraa till hushållen. För år 1992 beräknas riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassoma administrera förmåner som sammanlagt uppgår till nämiare 300 miljarder kr. Huvuddelen av förmånerna utbetalas via RFVs ADB-avdelning i Sundsvall. Utgifteraa för socialförsäkringsadministrationen beräknas uppgå till ca 5,5 miljarder kr. år 1992 och motsvarar knappt 2 % av de totala utgiftema för socialförsäkringen.

Utgifteraa för den allmänna sjukförsäkringen beräknas minska avsevärt under år 1992 i samband med att arbetsgivama övertar ansvaret för de första 14 dagaraa i varje sjukperiod.

Socialförsäkringen fmansieras främst genom socialavgifter och medel via statsbudgeten. I några fall förekommer ytterligare finansieringskällor i form av avkastning på fonder och vad gäller kommunalt bostadstillägg, kommunala skattemedel. Under littera D. avser jag att föreslå regeringen att riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket får i uppdrag att utarbeta ett gemensamt förslag till förändringar beträffande redovisningen i statsbudgeten av socialförsäkringens inkomster och utgifter.

Av följande diagram framgår hur inkomstema från sjukförsäkringsavgiften fördelar sig på olika utgiftsslag.

mil 40

30

20

10

Sjukförsäkringsavgiftens användningsområden

Beräknade uteiter under budgetaret 1992/93 arter kr

.•••■ nr.

I

1» 1

I H sUUiga medel

1 S sjukförsiikringsavgift

:■■ ■'.-■ ■■:.:::::::.::X .;

mmm

0 0

röraldrafoisökring nU. närstlendevärd

sjuk försäkring 1) fbisäkringskassan

25 Riksförsäkringsverkets förvaltningskostnader finansieras i huvudsak Prop. 1991/92:100

genom statliga medel. Försäkringskassomas förvaltningskostnader fi- Bil. 6

nansieras till övervägande del av sjukförsäkringsavgiften. Avgiften avses täcka ca 85 % av utgifteraa för sjuk- och föräldraförsäkringaraa, försäk-ringskassoraas förvaltningskostnader samt ersättning vid närståendevård.

Åren 1989 och 1990 har sjukförsäkringsavgifterna täckt ca 80 % av ifrågavarande utgifter. Fr.o.m år 1991 beräknas avgiften täcka 85 % av utgifteraa.

Vidare utgår ersättning från Allmänna pensionsfonden för administrationskostnader för ATP-försäkringen vid bl.a. RFV och försäkringskassoraa. För budgetåret 1990/91 utgjorde ersättningsbeloppet ca 320 milj.kr. Dessutom utgår ersättning från arbetsskadeförsäkringen för administration vid försäkringskassoraa. För budgetåret 1990/91 utgjorde ersättningsbeloppet ca 260 milj.kr.

Utvecklingen inom socialförsäkringsområdet

Socialförsäkringsadministrationen har genomgått stora förändringar de senaste åren. Föratom att ge ersättning enligt socialförsäkrings- och bidragssystemen skall arbetet inriktas på att upptäcka orsaker till och vidta åtgärder för att reducera behovet av långa sjukskrivningar, förtidspensioneringar och arbetsskadeersättningar. Den 1 januari 1992 träder nya regler i kraft på rehabiliteringsområdet. Samtidigt skall enligt regler som gäller fr.o.m. år 1992 en arbetsgivare betala ut sjuklön till sina anställda under de första 14 dagaraa av varje sjukdomsfall.

Vidare överförs fr.o.m. år 1992 huvudmannaskapet för sjukresoraa från försäkringskassoraa till sjukvårdshuvudmännen. Genom de nya reglema frigörs betydande administrativa resurser genom att en stora del av den ratinmässiga sjukfallshanteringen upphör. Försäkringskassoma får därmed förbättrade möjligheter att aktivt arbeta med de långa sjukfallen och att initiera och stödja rehabiliteringsinsatser.

Ytterligare förändringar av såväl regler som verksamhet inom socialförsäkringen föratsätts ske under de närmaste åren. Jag har bl.a. för avsikt att föreslå regeringen att en proposition föreläggs riksdagen i början av år 1992 om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan sjukvården och socialförsäkringssystemet. Jag kommer att närmare redogöra härför samt för ytterligare regelförändringar som kommer att inverka på verksamheten vid kassoma under littera C. och D.

Verksamhetens inriktning

RFVs ansvar läggs fast i myndighetens instraktion. RFV skall svara för den centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassomas verksamhet bl.a. genom att meddela föreskrifter och allmänna råd. Verket har ett ansvar för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas

likformigt och rättvist. Vidare skall verket se till att allmänheten får en Prop. 1991/92:100

tillfredsställande service och information om socialförsäkringsförmåner- Bil. 6

na.

I regeringens regleringsbrev för budgetåret 1990/91 fastlades som mål att det s.k. ohälsotalet skulle sänkas med två dagar jämfört med föregående budgetår. Av RFVs redovisning av rehabiliteringsarbetet framgår att ohälsotalet minskade med 1,2 dagar under ifrågavarande tidsperiod. Enligt regleringsbrev för innevarande budgetår är målsättningen att sänka ohälsotalet med två dagar jämfört med 1990/91 års nivå. Insatserna vad gäller långa sjukfall och arbetsskadefall och förtidspensioner är ett långsiktigt arbete som först om något eller några år kan tänkas ge utdelning i ett sänkt ohälsotal. På kort sikt är det förändringar i mönstret för korttidssjukskrivningar som kan påverka ohälsotalet.

I föregående års budgetproposition fastlades en verksamhetsidé för RFV och försäkringskassoma med innebörd att genom en allmän socialförsäkring ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, bamfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att åter kunna arbeta.

Resultatanalys

RFV har inlett ett arbete med utveckling av resultatuppföljning och resultatanalyser. Jag vill betona vikten av att det inledda arbetet fortsätter och vidareutvecklas. Inriktningen bör vara att resultatansvaret skall föras ut så nära verksamheten som möjligt. RFVs tillsyn av försäkringen bör i högre grad inriktas mot utvärdering av regionala resultat.

RFV bedriver också ett utvecklingsarbete i denna riktning. Mer detaljerade uppföljningar av verksamheten på lokal nivå avses i ökande utsträckning bedrivas av försäkringskassomas centralkontor. RFVs insatser inriktas i högre grad mot produktion av jämförelseunderlag och problemorienterade studier med riksomfattning. Socialförsäkringsorganisationens tillsyns- och uppföljnings/utvärderingsverksamhet integreras i större utsträckning. Resultatredovisningar på alla nivåer inriktas bl.a. på att belysa effekter av olika resursinsatser och åtgärder. Utvecklingen vad gäller mått för resultatanalys har kommit längst inom rehabiliteringsområdet. Utgångspunkten för den programlagda uppföljningsverksamheten är enligt RFV att alla nya ersättningsregler skall följas upp så snart som möjligt främst avseende hur reglema fungerar tekniskt och administrativt. När regleraa har varit i kraft något eller några år skall uppföljningar göras. Dessa skall belysa tillämpningen med fokusering på likformigheten för att slutligen följas av uppföljningar avseende måluppfyllelse.

27

Omställning och minskning av administrationen Prop. 1991/92:100

Bil. 6 RFV och försäkringskassoraa tillhör den grapp av myndigheter som

ingår i budgetcykel 1 med planerad treårig budgetram fr.o.m. innevarande budgetår. Med hänsyn till omfattande regelförändringar och därmed omställning av socialförsäkringsadministrationen beräknades i föregående års budgetproposition för RFV och försäkringskassoma medel endast för budgetåret 1991/92.

I kompletteringspropositionen (prop. 1990/91:150, del II) presenterades ett program för omställning och minskning av den statliga administrationen. Där sägs bl.a. att en långsiktig strategi för minskade förvalt-ningsutgifter måste utvecklas dels i termer av regelförändringar som ger administrativa besparingar, dels i förändringar av organisationens utformning och funktionssätt.

Regeringen avser att bearbeta de strakturella problem som finns inom socialförsäkringssektom. Under det närmaste budgetåret kommer regeringen, bl.a. mot den bakgranden, att lägga förslag om förändringar av socialförsäkringen. Dessa kommer att beröra såväl förmånssystemet som dess administration.

Regelförändringar

Enligt min bedömning bör en neddragning av förvaltningsresursema kunna genomföras som en konsekvens av de beslut om omfattande regelförändringar som fattats eller kommer att föreslås fattas under innevarande budgetår. För de närmaste två budgetåren beräknar jag en minskning av försäkringskassomas förvaltningsresurser med 200 milj.kr. för budgetåret 1992/93 och 168 milj.kr. för budgetåret 1993/94.

Med regelförändringar avses i detta sammanhang primärt åtgärder som innebär minskningar av försäkringsutgiftema eller administrativa besparingar. Därtill kommer sådana förändringar inom den offentliga sektom som är samhällsekonomiskt motiverade och som kan komma att tillföra försäkringskassoraa ytterligare arbetsuppgifter, t.ex. om handläggningen av ärenden om bostadsbidrag överförs från kommunema till försäkringskassoraa.

De aktuella resursneddragningaraa kan inte klaras utan uppsägning av viss personal. För att de awecklingskostnader som då uppkommer inte ska belasta myndighetsanslaget har chefen för socialdepartementet tidigare denna dag föreslagit att ett särskilt anslag för avvecklingskostnader inrättas under socialdepartementets huvudtitel. Det är vidare angeläget att kompetensutveckling används som ett medel för att underlätta omställningen till nya arbetsuppgifter och genomförandet av ett nytt arbetssätt. För detta ändamål har särskilda medel avsatts.

Beträffande RFV beräknar jag att resurseraa för förvaltningskostnader för tiden fram till den 1 juli 1994 skall kunna minska med sammanlagt 22 milj.kr., varav under budgetåren 1992/93 och 1993/94 med 4,8 resp. 7,9 milj.kr.

28 Organisationsutveckling Prop. 1991/92:100

Både regelförändringarna och satsningen på en mer aktiv rehabilitering ställer krav på försäkringskassomas organisation. Bl.a. har kassomas relation gentemot sjukvårdshuvudmännen fått ett nytt innehåll i och med tillkomsten av särskilda medel för medicinsk rehabilitering inom ramen för de överenskommelser som staten träffar med sjukvårdshuvudmännen. Detta ger anledning att överväga kassasfyrelsemas roll och även deras sammansättning. Jag avser därför att under våren 1992 ge ett regeringsuppdrag i syfte att göra en översyn av försäkringskassoraas styrelser.

Enligt lagen om allmän försäkring skall det finnas en försäkringskassa för varje landstingskommun samt varje kommun som inte tillhör en landstingskommun. Vidare har RFV utfärdat föreskrifter som innebär att en försäkringskassa skall ha minst ett lokalkontor i varje kommun.

För närvarande övervägs inom socialdepartementet i anledning av en särskild framställning, frågan om en sammanslagning av Malmö allmänna försäkringskassa och Malmöhus allmänna försäkringskassa. Det är min avsikt att föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om lagändring som innebär att en försäkringskassas verksamhetsorruåde kan omfatta mer än en landstingskommun/landstingsfri kommun.

Vidare har principen om ett lokalkontor i varje kommun diskuterats under senare år. Jag föratsätter att denna princip ligger fast även fortsättningsvis, även om RFV, i samband med planering av hur resursneddragningar skall ske, bör kunna överväga vissa uppmjukningar av denna regel, i synnerhet vad gäller storstadsområdena. Även andra lösningar som syftar till en effektiv resursanvändning av offentliga resurser på lokal nivå måste ges uppmärksamhet.

Kompetensutveckling vid försäkringskassorna

RFV har i årets anslagsframställning redovisat sin bedömning av den kompetensutveckling som behövs under perioden 1992/93 - 1993/94 med utgångspunkt i de kompetenskrav som tidigare tagits fram. Kostnaden för kompetensutvecklingsprogrammet beräknas av verket till drygt 400 milj.kr. varav kostnaden för produktionsbortfall utgör ca två tredjedelar.

Regeringen tillmäter personalutveckling stor vikt i omvandlingen av den offentliga sektom. De resurser som direkt kan disponeras för personalutveckling är dels de resurser som försäkringskassoma under de senaste åren har frigjort genom rationaliseringar (167 milj.kr.), dels 30 milj.kr. som under anslaget B 2. Allmänna försäkringskassor beräknas för detta ändamål.

29 B 1. Riksförsäkringsverket Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91

Utgift

527 778 753

1991/92 1991/92

Anslag Anslag exkl.

517 421 000

mervärdeskatt

484 679 000

1992/93

Förslag

442 684 000

Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem - dvs. sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring, smittbärarersättning, barabidrag och bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av närstående, utbetalning av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och - fr.o.m. den 1 januari 1992 - familjebidrag till värapliktiga.

RFVs arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1204) med instrakfion för riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket

I enlighet med givna direktiv redovisar RFV i sin anslagsframställning ett besparingsförslag för tidsperioden 1991/92 - 1993/94 som innebär en minskning av verkets resurser med 22 milj.kr. Neddragningen, som motsvarar 80 - 90 årsarbetare, beräknas främst kunna genomföras inom yrkesskadeverksamheten. Härvid föratsätts vissa regelförändringar.

ADB-utveckling är en central del i stödet av RFVs och försäkringskassomas nya roll. Ett förbättrat ADB-stöd, som omfattar inrättande av lokala sjukförsäkringsregister, krävs för att få till stånd en mer rationell sjukfallshantering samt för den rehabiliterande och förebyggande verksamheten. För de nuvarande ADB-systemen och för utveckling av lokala sjukförsäkringsregister erfordras utbyte av försliten utrastning, komplettering och anpassning av befintlig utrastning samt nyanskaffning. RFV anger investeringskostnaden till sammanlagt ca 200 milj.kr. För ADB-driften beräknar RFV ett ökat resursbehov om ca 35,5 milj.kr. budgetåret 1992/93 samt ytteriigare ca 17,5 milj.kr. budgetåret 1993/94. RFV redovisar också behovet av resurser för utveckling av det nya systemet. Härvid beräknas kostnaderaa för försöksverksamhet och utvecklingsarbete minska med sammanlagt 26,3 milj.kr. För att säkerställa datordriften vid ett eventuellt avbrott i elkraftförsörjningen eller vid andra stömingar i driften fordras särskilda insatser för anskaffning av reservkraftaggregat och anordningar för skydd mot elektromagnetiska störningar. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 behövs 6 milj.kr. för vardera budgetåret. RFV har härvid sanu-ått med överstyrelsen för civil beredskap.

Intäkter till följd av avgiftsbeläggning av tjänster förekommer i viss omfattning. RFV anser att inkomstema bör redovisas på en uppbördspost under verkets anslag.

30

Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

Den inriktning av RFVs verksamhet som följer av RFVs och försäkringskassoraas verksamhetsidé och som presenterades i föregående års budgetproposition bör ligga fast även för budgetåren 1992/93 och 1993/94. Arbetet med att sänka ohälsotalet skall fortsätta.

Resurser m.m:

Förslagsanslag 1992/93 442 684 000 kr.

Planeringsram

En planeringsram omfattande anslagsposteraa förvaltningskostnader, lokalkostnader och kostnader för drift av datoranläggning m.m. beräknas för budgetåret 1992/93 till 547 252 000 kr. För budgetåret 1993/94 beräknas en minskning av ramen med 7 900 000 kr.

Resultatbedömning

RFV redovisar en sänkning av ohälsotalet med 1,2 dagar, vilket skall jämföras med den målsatta sänkningen på 2 dagar. Med hänsyn till vikten av att kunna bedöma effektivitet och kvalitet i verksamheten är det angeläget att RFV fortsätter sitt arbete med att utveckla lämpliga resultatmål och resultatmått.

Slutsatser

RFVs redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå någon förändring av den tidigare fastställda inriktningen.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Budget

Utgifter

Förvaltningskostnader 215 834 000

Lokalkostnader 65 299 000

Kostnader för drift av data maskinanläggning m.m. 271 924 000 Engångsanvisning för ADB- investering

Försöksverksamhet på ADB- området 38 480 000 Ersättning till postverket m.m. 245 449 000 Bidrag till internationella socialförsäkring.sförbundet ISSA 289 000

Summa utgifter 837 275 000

Inkomster

Försäljning av publika tioner mm. 20 000 Ersättning från allmänna

pensionsfonden 62 516 000

Ersättning från de allmänna

försäkringskassorna 283 760 000

Ersättning från de affärs drivande verken 6 300 000

Sununa inkomster 352 596 000

Nettoutgift 484 679 000

-I- 8 507 000

- 5 478 000

- 8 834 000 -t- 58 800 000

- 38 480 000

- 67 134 000

- 52 619 000

+ 4 005 000

-I- 3 431 000

- 18 360 000

-I- 300 000

- 10 624 000

- 41 995 000

Jag har vid min beräkning av resurser till RFV för budgetåren 1992/93 och 1993/94 utgått från den plan för omställning och minskning av den statliga administrationen som redovisas i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150).

Jag räknar med att RFV:s resurser skall kurma minska för tiden fram till den 1 juli 1994 med sammanlagt 22 milj.kr., varav under budgetåren 1992/93 och 1993/94 med 4,8 resp. 7,9 milj.kr.

ADB-system är av central betydelse för en väl fungerande försäkringsadministration. Ett modernt datastöd behövs för att försäkringskassoma skall klara de ökade krav som ställs på dem. Det är härvid av mycket stor vikt att skyddet för den personliga integriteten tillgodoses. I ett delbetänkande (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister redovisar utredningen om socialförsäkringsregisterlag (SFRL-utredningen) ett förslag i fråga om inrättande av lokala sjukförsäkringsregister jämte särskild lagreglering i form av en registerlag. Delbetänkandet har remissbehandlats och förslagen övervägs för närvarande inom regeringskansliet.

Jag beräknar investeringsbehovet för vissa ersättnings- och kompletteringsanskaffningar för ADB inom socialförsäkringsadministrationen till 58,8 milj.kr. Denna investering behövs oavsett om lokala sjukförsäk-

32

ringsregister inrättas. En ny beslutsordning har införts för ADB-investe- Prop. 1991/92:100

ringar. För investeringar i ADB-utrastning har jag beräknat medel en- Bil. 6

gångsvis. Engångsanvisningen kommer att ersättas med lån i riksgäldskontoret det budgetår RFV tillgodoser redovisningskraven enligt förordningen (1979:1212) med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring, i dess lydelse fr.o.m. den I juli 1991.

RFV är funktionsansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Socialförsäkring m.m. Eventuella medel för beredskapsåtgärder kommer att tas upp i särskild proposition om anslag inom försvarets område som regeringen på föredragning av chefen för försvarsdepartementet avser att senare lägga fram till riksdagen. Vidare kommer i denna proposition medel att beräknas för administrationen av familjebidrag till värapliktiga.

De inkomster av avgiftsbelagda tjänster som förekommer vid RFV bör enligt min mening redovisas under verkets anslag. Jag har beräknat dessa inkomster till ca 4 milj.kr.

Jag har även beaktat att lönekostnadspålägget höjs den 1 juli 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 442 684 000 kr.

B 2. Allmänna försäkringskassor

1990/91 Utgift 638 831077

1991/92 Anslag 649 651 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 567 353 000

1992/93 Förslag 643 880 000

Försäkringskassoraa handlägger enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. Bestämmelseraa om allmänna försäkringskassor finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Det finns 26 allmänna försäkringskassor i landet, en i varje landstingskommun och i kommun som inte tillhör landstingskommun. I försäkringskassan finns en styrelse där ordförande och vice ordförande utses av regeringen. Huvuddelen av den verksamhet som itmebär kontakt med de försäkrade sker vid något av de drygt 400 lokalkontoren (inkl. ett 40-tal kontor med lägre servicegrad). Beslut i vissa socialförsäkringsfrågor fattas av socialförsäkringsnämnder som är förtroendevalda och där ordföranden utses av regeringen. Det finns 167 socialförsäkringsnämnder i landet.

Hos försäkringskassoraa finns för närvarande omkring 14 700 årsarbetare, varav ca 80 % arbetar vid lokalkontoren.

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

33

Från anslaget finansieras 15 % av kostnaderaa för försäkringskassor- Prop. 1991/92:lOC

nas administration. Resterande 85 % finansieras med arbetsgivaravgifter Bil. 6

och egenavgifter från inkomsttitel på statsbudgeten. Anvisade medel fördelas mellan de olika försäkringskassoraa av riksförsäkringsverket i samråd med Försäkringskasseförbundet.

Riksförsäkringsverket

I enlighet med givna direktiv har RFV lagt fram ett huvudförslag som innebär en resursneddragning med totalt 450 milj.kr. till ingången av ■ budgetåret 1994/95. RFV menar att avgörande för i vilken takt resursneddragningen kan göras är genomförandetidpunkteraa för regelförändringar, behovet av insatser för kompetensutveckling samt möjlighetema att genomföra personalminskningar. Detta innebär enligt RFV att huvuddelen av neddragningen bör kunna genomföras under senare delen av budgetperioden. Med en sådan neddragningstakt ges utrymme för sådana kompetensutvecklingsinsatser som verket bedömer är helt nödvändiga för att klara de nya arbetsuppgifter, det nya arbetssätt och den förändring av arbetsorganisationen som håller på att genomföras.

RFVs förslag innebär sammantaget en neddragning av lönekostnaderaa med 63 milj.kr. för budgetåret 1992/93, efter det att medel för kompetensutvecklingsinsatser motsvarande 170 milj.kr. har avsatts. Enligt RFVs anslagsframställning gäller följande:

- Den kompetensutveckling som behövs för omställningen till nya arbetsuppgifter och genomförandet av ett nytt arbetssätt fordrar stora resurser. RFV hemställer att kompetensutvecklingsprogrammet i huvudsak finansieras genom de resurser som frigörs genom regelförändringar.

- För fortsatt projekt- och försöksverksamhet beräknar RFV 10 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

- För inköp av nya telefonväxlar under budgetåret 1992/93 begär RFV medel engångsvis på 9,6 milj.kr. för en investering som är beräknad till drygt 13 milj.kr. för de närmaste två budgetåren.

- Medelsbehovet för lokalkostnader kommer att öka under budgetperioden och fordra en medelstilldelning med 630,3 budgetåret 1992/93 resp. 633,5 milj.kr. budgetåret 1993/94.

- Pensionskostnaderaa är beräknade utifrån den av kassoraa prognos-ticerade ökningen av antalet pensionstagare.

- Medelsbehovet för anslagsposten ersättning till postverket är beräknat utifrån försäkringskassoraas uppskattning av den volymminskning av avier om sjukpenningutbetalning som kommer att bli följden av införandet av 14 dagars sjuklön.

34 Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

Målet för verksamheten framöver är, i likhet med vad som anges för RFV ett fortsatt arbete för en sänkning av ohälsotalet.

Såväl rehabiliteringsinsatseraa som försäkringskassoraas nya arbetssätt är av stor betydelse för möjligheteraa att minska sjukfrånvaron.

Resurser m.m:

Rersursneddragningen skall ske i den omfattning somjag tidigare nämnt. För kompetensutveckling tillförs försäkringskassoma 30 milj.kr.

Förslagsanslag 1992/93 643 880 000 kr.

Planeringsram

En planeringsram omfattande anslagsposteraa förvaltningskostnader, lokalkostnader samt kompetensutveckling beräknas för budgetåret 1992/93 till 4 669 846 000 kr. För budgetåret 1993/94 beräknas en minskning av ramen med 168 000 000 kr.

Resultatbedömning:

Angående hittills uppnådda resultat beträffande ohälsotalet hänvisar jag till vad som anförts under anslag B 1.

35 Prop. 1991/92:100 Bil. 6

1991/92

Beräknad

exkl.

ändring

mervärdeskatt

1992/93 Föredraganden

Anslag Utgifter

Förvaltningskostnader

4 063 916 000

—

23 925 000

Kompetensutveckling

-1-

30 000 000

Försöksverksamhet

18 500 000

—

18 500 000

Lokalkostnader

564 304 000

35 551 000

Pensionskostnader

96 500 000

54 269 000

Ersättning till postverket

37 389 000

3 169 000

Summa utgifter, kr.

4 780 609 000

74 226 000

Inkomster

Ersättning från allmänna

pensionsfonden

269 000 000

-1-

10 000 000

Ersättning för extern verk-

samhet

2 900 000

400 000

Ersättning från arbets-

skadeförsäkringen

260 000 000

-1-

20 000 000

Arbetsgivaravgifter m.m

3 681 356 000

—

32 701 000

Summa inkomster, kr.

4 213 256 000

2 301 000

Nettoutgift

567 353 000

-1-

76 527 000

Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassoma för budgetåren 1992/93 och 1993/94 utgått från den plan för omställning och minskning av den statliga administrationen som presenterades i kompletteringspropositionen våren 1991 (prop. 1990/91:150 del II).

För försäkringskassomas förvaltningskostnader beräknar jag för nästa budgetår 4,1 miljarder kr. Vid beräkningen av resurstilldelningen har jag tagit hänsyn till ingångna avtal och till en neddragning av förvaltningskostnaderaa för budgetåret 1992/93 med 200 milj.kr. och för budgetåret 1993/94 med 168 milj.kr.

Satsning på kompetensutveckling har stor betydelse för försäkringskassans möjlighet att klara av sina framtida uppgifter vad gäller såväl rehabiliteringsarbetet som den övriga verksamheten. För detta ändamål anvisas 30 milj.kr. engångsvis vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94. Jag har räknat med att ytterligare utrymme för kompetensutveckling får finansieras genom omprioriteringar inom planeringsramen.

Mitt förslag innebär i stort sett att de resurser som frigörs genom införandet av sjuklön tills vidare får behållas och sättas in i kampen mot ohälsan.

Jag föreslår vidare att 10 milj.kr. avsätts även för nästa budgetår för särskild projektverksamhet.

I anslagsposten övriga förvaltningskostnader har jag beräknat medel motsvarande 9,6 milj.kr. för investering i nya telefonväxlar avseende budgetåret 1992/93 och 3,6 milj.kr. budgetåret 1993/94. Investeringen

skall amorteras med 10 % åriigen plus ränta (f.n. 12.25 %) på halva Prop. 1991/92:100

investeringsbeloppet. Bil. 6

I beräkningen av kostnader för lokaler har viss hänsyn tagits till inträffade och beräknade kostnadsökningar. För att klara dessa kan det dock bli nödvändigt att minska lokalytorna i takt med att arbetsuppgifter försvinner från försäkringskassoraa. Detta är ett långsiktigt arbete som dock bör kunna påbörjas under de närmaste två budgetåren. Jag har räknat med att utrymme för eventuella ombyggnader får finansieras genom omprioriteringar inom planeringsramen.

Förändringen av anslagsposten pensionskostnader är beräknad dels utifrån den av kassoma prognosticerade ökningen av antalet pensionstagare, dels utifrån kostnaden för det nya pensionsavtalet på kassaområdet.

Med hänvisning till sammanställningen och vad jag i övrigt anfört beräknar jag anslagsbehovet för de allmänna försäkringskassoraas förvaltningsutgifter under nästa budgetår till 643 880 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 643 880 000 kr.

37

c. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. Prop. i99i/92:ioo

Samhällets direkta ekonomiska stöd till barafamiljeraa utgörs främst av allmänna barabidrag inkl. flerbarastillägg, bostadsbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott, barapensioner samt vårdbidrag för handikappade bara. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att adoptera bara från utlandet.

Familjepolitiken skall underlätta för föräldraraa att själva välja den vård och fostran av baraen och den arbetsfördelning som passar dem och barnen bäst. Det innebär att familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha utbyte av detta.

En ny familjepolitik syftar till att ge ökad valfrihet för småbarnsföräldrar. Om varje barafamilj får möjlighet att lösa baraomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet. Det innebär att det måste finnas baraomsorg utanför hemmet av god kvalitet för den som vill ha det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar stanna hemma när baraen är små.

En omläggning av familjepolitiken kommer att ske i flera steg.

I ett första steg har riksdagen beslutat (prop. 1991/92:65, SoUl2, rskr. 85) att existerande hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av baraomsorg tas bort. Baraomsorgsbidraget följer det val som föräldraraa träffar. Statsbidrag lämnas till fler alteraativ än tidigare. Härigenom har föratsättningar skapats för att snabbare nå målet full behovstäckning i bamomsorgen.

I ett andra steg införs ett bättre ekonomiskt stöd som syftar till att öka barnfamiljeraas valfrihet och rättvisan mellan dem. Detta utformas som ett vårdnadsbidrag lika för alla bara. Den statsfinansiella utvecklingen är av avgörande betydelse för i vilken takt detta stöd sedan byggs ut.

För att underlätta för barafamiljeraa har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge ett ekonomiskt stöd under den period de har en stor försörjningsbörda. Familjer med bara är generellt sett unga och har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga levnadsomkostnader. Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas resurser över livscykeln genom att inkomsttagare som inte är försörjningsansvariga för bara, bidrar till att stödja barafamiljeraa under den period deras ekonomiska behov är som störst.

Ekonomisk grandtrygghet är särskilt viktigt för familjer i utsatta situationer t.ex. när en förälder av något skäl blir ensam vårdnadshavare till ett eller flera bara.

38

Följande exempel visar de bidrag som år 1992 kan utgå till en ensam- Prop. 1991/92:100

stående förälder med två bara som har bidragsförskott, vid en beräknad Bil. 6

bostadskostnad på 4 500 kr./mån. och en årlig förvärvsinkomst på 100 000 kr.

Bidrag Kr./månad Kr./år

Barnbidrag 1 500 18 000

Bidragsförskott 2 246 26 952

Bostadsbidrag 2 470 29 640

Totalt 6 216 74 592

Utveckling av det familjeekonomiska stödet

Följande sammanställning visar omfattningen och utvecklingen av samhällets direkta ekonomiska stöd till barafamiljeraa (milj.kr.).

År

Barn-

Bostads-

Föräldra

-Vård-

Bidrags-

Barn-

Summa

bidrag

försäkring

bidrag

förskott

pension

4 995

2 210

3 539

12 284

8 289

2 865

6 144

1 518

19 817

12 296

3 140

15 728

2 170

34 757

16 465

4 710

16 564

2 380

41 743

16 680

4 600

17 073

886*

2 740

42 774

Uppgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade. * Nuvarande regler.

Om man till dessa belopp lägger studiehjälpen kan samhällets direkta stöd till barafamiljeraa år 1992 beräknas till 45 miljarder kr. Till detta kommer statens bidrag till baraomsorgen med 13,7 miljarder kr.

De allmänna barnbidragen

Genom de allmänna bambidragen tillförsäkras alla familjer med bara ett grandläggande ekonomiskt stöd. Allmänt barabidrag lämnas till dess baraet fyller 16 år. För elever i grandskolan eller viss annan utbildning som fyllt 16 år utgår förlängt bambidrag. Bidraget utgår med samma belopp per månad som det allmänna barabidraget.

Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna barabidraget den 1 januari 1991 till 9 000 kr. per bara och år. En ytterligare höjning till 10 020 kr. per bara och år genomförs den I januari 1993.

Av följande tabell framgår barabidragsbeloppen åren 1992 och 1993 vid olika baraantal.

39 Antal barn

År 1992

År 1993

Kr./år

9 000

10 020

18 000

20 040

31 500

35 070

4 a/

49 500

55 110

5 a/

72 000

80 160

6 a/

94 500

105 210

1 ul

117 000

130 260

8 a/

139 500

155 310

a/ Inkl. gymnasiestuderande.

I det följande lämnas förslag till förändringar av regleraa för barabidrag vid vistelse på flyktingförläggning. Förslaget innebär att barabidrag inte skall kunna utgå för tid då en familj har erhållit dagbidrag för baraet enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.

Bostadsbidrag

Bostadsbidrag lämnas till bamfamiljer, till ungdomar och studerande samt till andra hushåll utan bam.

Det totala antalet hushåll med bostadsbidrag uppgick i maj 1991 till knappt 328 000. Som framgår av följande tablå har antalet bidragstagare ökat markant jämfört med år 1989 (motsvarande uppgifter för år 1990 föreligger ej). Ökningen beror dels på att bostadsbidragen till hushåll med bam till följd av skatteomläggningen lämnas inom väsentligt vidgade bostadskostnadsgränser under bidragsåret 1991, dels på att bostadsbidrag till andra hushåll utan bara än ungdomshushåll infördes fr.o.m. den Ijanuari 1991. Vidare har en ökning av antalet bidrag till ungdomar mellan 18 och 29 år skett mellan de båda bidragsåren.

Hushåll med bostadsbidrag, maj 1989 och maj 1991 (1000-tal)

1989 1991

Hushåll med barn makar/samboende ensamstående

Hushåll utan barn ungdomar andra

Samtliga

—

328 Utredning om bostadsbidrag

Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredning som skall förbereda en överföring av administrationen av bostadsbidrag från kommuneraa till försäkringskassoraa. Vidare kommer en översyn av bostadsbidragssystemet att göras inom regeringskansliet i anslutning till det beredningsarbete som pågår när det gäller ett nytt ensamförälderstöd.

40

Föräldraförsäkring Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrama ersättning för inkomstförlust i samband med ledighet för vård av bara. Genom föräldraförsäkringen har föräldraraa rätt till ersättning och genom föräldraledighetslagen rätt till ledighet för att vårda bara. Ersättning utges i form av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.

Den beräknade kostnadsutvecklingen i löpande priser för de olika förmånsslagen framgår av följande tabell (milj.kr.).

Föräldraförsäkring

1992 Föräldrapenning

8 996

12 136

13 123

13 507

Tillfällig föräldra-

2 831

3 238

3 070

3 180

penning

Havandeskapspenning

420 Avdrag från föräldra-

-28

-30

- 34

-34

penning vid förlossnings-

vård

Sununa

12 118

15 728

16 564

17 073

Statsbidrag

1 820

2 359

2 485.

2 561

Regleraa inom föräldraförsäkringen är från administrativ synpunkt resurskrävande. Föräldraförsäkringen omfattar flera förmåner som kan kombineras på olika sätt. Detta leder till att regleraa upplevs som svåröverskådliga samtidigt som de ger upphov till en stor belastning på försäkringsadministrationen. Regeringen kommer under våren 1992 att med utgångspunkt från riksförsäkringsverkets förslag, som närmare redovisas i det följande, förelägga riksdagen en proposition med förslag till ändringar i föräldraförsäkringen i syfte att uppnå administrativa förenklingar.

41 Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning

Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning

Fördelning av antal ersatta dagar mellan män och kvinnor under 1990

58.8%

92,6%

Föräldrapenning

/::i:"Mmimimk

miMSWMi-'

tiiiiij Kvinnor 1 M Män 1

P

f

41,2%

nilf. föräldrapenning

KMIa; RFV

Som framgår av diagrammet är papporaas andel av uttagna dagar med föräldraperming mycket liten. För att främja kontakten mellan pappor och bara är det av vikt att papporaas uttag av föräldrapenning ökar. Med hänsyn härtill och då långsiktiga insatser krävs för att ändra papporaas beteende i detta avseende bör den föratvarande regeringens åtgärd att avsätta medel för särskilda informationsinsatser i detta syfte fortsätta.

Vårdbidrag för handikappade barn

Föräldrar med ett sjukt eller handikappat bara som behöver särskild tillsyn och vård i hemmet kan få vårdbidrag med samma belopp som folkpension jämte pensionstillskott för en förtidspensionär. Vårdbidraget utges med helt, halvt eller fjärdedels bidrag. Omkring 16 700 vårdbidrag per månad beräknas utges under det kommande budgetåret. Vid beräkning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grand av baraets sjukdom eller handikapp. Bidraget beskattas som inkomst av tjänst. En viss del av vårdbidraget kan dock bestämmas som ersättning för merkostnader. Derma del är skattefri. För bara som vårdas på institution kan s.k. ferievårdbidrag lämnas när baraet vistas i föräldrahemmet.

I regeringskansliet bereds f.n. frågan om vissa förbättringar av vårdbidraget. Jag avser att återkomma till regeringen under våren 1992 med förslag till en proposition om en reform inom detta område. Reformförslaget avses innebära dels höjda nivåer på vårdbidraget, dels att de s.k. merkostnadsersättningaraa betalas ut utöver ett grandbelopp för vårdbidraget. Hela vårdbidragets grandbelopp avses bli ATP-grandande.

42

Barnpensioner Prop. 1991/92:100

Nya regler för efterlevandepensioneringen trädde i kraft den 1 januari 1990. Enligt de nya regleraa utges barapension från folkpensioneringen till bam under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar avlidit. För bara som går i grandskola, gymnasium eller liknande kan barnpension dock utges längst t.o.m. juni månad det år baraet fyller 20 år. Nivån för barapension är högst 40 % och lägst 25 % av basbeloppet. Denna nivå gäller för pension efter vardera föräldera om båda föräldraraa avlidit.

Bidragsförskott

Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grandskydd för bara vars föräldrar lever åtskilda. Bidragsförskott utgår vanligen med 40 % av basbeloppet. Antalet bam för vilka bidragsförskott utges kan beräknas till drygt 281 000.

I det följande kommer jag att föreslå att bidragsförskott i likhet med det allmänna barabidraget skall kunna utges längst under sex månader vid utlandsvistelse.

Särskilt bidrag till ensamföräldrar

Regeringen har nyligen lämnat en proposition (prop. 1991/92:81) till riksdagen med förslag om ett särskilt bidrag till ensamföräldrar med bara som kompensation för borttagandet av den särskilda skattereduktionen. Förslaget innebär att till de berörda föräldraraa betalas ett särskilt belopp om I 800 kr. för vartdera året 1991 och 1992. För det första halvåret 1993 är det särskilda bidraget 900 kr. Reglema för det tillfälliga bidraget föreslås träda i kraft den I maj 1992.

C 1. Allmänna bambidrag

1990/91 Utgift 14 344 311318

1991/92 Anslag 17 200 000 000

1992/93 Förslag 17 645 000 000

Det allmänna bambidraget lämnas fr.o.m. den I januari 1991 med 9 000 kr. per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarastillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt bambidrag för det tredje baraet, 100 % av ett helt barnbidrag för det fjärde baraet samt 150 % av ett helt barabidrag till det femte bamet och varje ytterligare bam. Även 16-19-åringar som studerar medräknas vid bedömningen av rätt till flerbarastillägg.

Bambidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter baraets födelse. Motsvarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av armat skäl än födelse. Bidraget utges t.o.m. kvartalet då bamet fyller 16 år.

43

Förlängt barabidrag lämnas med samma belopp som det allmärma Prop. 1991/92:100

barabidraget fr.o.m. kvartalet efter det då bamet har fyllt 16 år, när Bil. 6

baraet studerar vid grandskolan eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Riksdagen har beslutat om en ytterligare höjning med 1 020 kr. per bara och år fr.o.m. den 1 januari 1992 efter förslag i budgetproposi-fionen år 1991 (prop. 1990/91:100 bil.7, SoU12, rskr. 211). Det statsfinansiella läget har emellertid därefter försämrats varför den beslutade höjningen, efter förslag i regeringens proposition (1991/92:38) om inriktningen av den ekonomiska politiken, flyttas fram till den 1 januari 1993. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionens förslag (FiUlO, rskr. 108).

Kostnaderaa täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barabidragen handhas av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket

Verket beräknar medelsbehovet for budgetåret 1992/93 till 18 620 milj.kr. Beräkningaraa grandas på det tidigare beslutet om en barabidragshöjning med 1 020 kr. per bara och år och på statistiska centralbyråns befolkningsprognos för år 1991. Med ledning härav beräknas antalet bidragsberättigade bam vara ca 1 702 000 vid utgången av år 1992. Antalet familjer med flerbarastillägg beräknas till lägst 176 000. Antalet mottagare av förlängt bambidrag beräknas till ca 36 000.

Föredragandens överväganden

Barnbidrag i samband med vistelse på flyktingförläggning m.m.

Personer som vistas på en statlig flyktingförläggning för asylsökande har enligt lagen (1988:153) om bistånd till asylsökande m.fl. rätt till ekonomiskt stöd. Detta lämnas i form av kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag. Motsvarande ekonomiska stöd lämnas under vissa föratsättningar också till asylsökande och andra personer som sökt uppehållstillstånd i Sverige och vistas i en kommun i väntan på beslut i tillståndsärendet.

Dagbidraget skall tillförsäkra de asylsökande en skälig levnadsnivå under vistelsen på en förläggning eller i en kommun i avvaktan på beslut. Nivån på dagbidraget för bam har beräknats med utgångspunkt från att barabidrag inte betalas ut.

Allmänt barabidrag lämnas för här i riket bosatt bara som inte är svensk medborgare, om baraet eller endera av föräldraraa vistas i landet sedan minst sex månader. För att en utlänning skall anses bosatt i Sverige måste han ha fått ett sådant uppehållstillstånd, som kan ligga till grand för folkbokföring här. Vid bedömning av om kravet på sex månaders vistelse är uppfyllt rekommenderar riksförsäkringsverket i sina

44

allmänna råd 1986:7 om allmänt barabidrag att hela den faktiska vis- Prop. 1991/92:100

telsetiden i Sverige, dvs. även tiden innan uppehållstillståndet beviljats. Bil. 6

skall räknas tillgodo. Bidrag kan dock betalas ut tidigast fr.o.m. månaden efter den då uppehållstillstånd beviljas.

När familjen beviljats uppehållstillstånd i Sverige placeras den normalt i någon kommun i landet. Sådana placeringar sker i vissa fall utan tidsutdräkt. I andra fall kan väntetider uppstå. När placeringen inte sker omedelbart bor familjen kvar på förläggningen eller i den kommun den vistas i före beslutet om uppehållstillstånd varvid dagbidrag för asylsökande fortfarande lämnas. Fr.o.m. månaden efter det uppehållstillstånd beviljats kan familjen också ha rätt till barabidrag även om flyktingbidrag lämnas för samma tid.

S.k. kvotflyktingar beviljas uppehålltillstånd från början av deras vistelse i Sverige, eftersom avsikten redan då är att de skall stanna i landet. Det innebär att om de stannar på flyktingförläggning i mer än sex månader uppstår situationen att familjeraa uppbär både dagbidrag för asylsökande och allmänt barabidrag.

Enligt min mening är det inte rimligt att bambidrag utgår för tid då baraets levnadskostnader i sin helhet täcks av allmärma medel i form av dagbidrag till asylsökande. Det innebär att samma kostnader ersätts två gånger. Jag föreslår därför att barnbidrag inte skall läinnas för samma tid som bistånd lämnas enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. Det ur praktisk synpunkt bästa sättet att undvika sådana dubbelbetalningar är att införa en regel i lagen (1947:529) om allmänna barabidrag som föreskriver att barabidrag inte lämnas för den tid då dagbidrag utges för bamet.

Den nya regeln föratsätter att underrättelser om uppburet flyktingbidrag överförs från invandrarverket till försäkringskassoraa.

Riksförsäkringsverket beräknar att utgifteraa för barabidrag minskar med ca 2 milj.kr. per år på grand av den föreslagna åtgärden. De nya reglema bör träda i kraft den 1 juli 1992.

Förslaget kräver ändring i lagen om allmänna barabidrag och lagen (1986:378) om förlängt barabidrag. Av lagtekniska skäl torde ändringen beträffande allmänt bambidrag få ske såsom ändring i dels lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om' ändring i lagen (1947:529) om allmänna barabidrag, dels lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barabidrag. Förslag till lagar om ändring i ifrågavarande lagar har upprättats inom socialdepartementet och bör fogas till protokollet som bilagorna 6.1- 6.3.

Anslagsberäknitig

Med hänsyn tagen till den beslutade senareläggningen av bambidragshöjningen, de föreslagna förändringaraa av rätten till barabidrag vid vistelse på flyktingförläggning och antalet bara i bidragsberättigad ålder beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 17 645 milj.kr.

45 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag,

2. lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag,

3. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt bambidrag, dels att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1992/93 anvisa

ett förslagsanslag på 17 645 000 000 kr.

C 2. Bostadsbidrag'

1990/91 Utgift 1 571 127 489

1991/92 Anslag 2 200 000 000

1992/93 Förslag 2 300 000 000

' Anslaget har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats i bostadsdepartementets bilaga till budgetpropositionen under beteckningen Bostadsbidrag m.m.

Från anslaget betalas statsbidrag till kommunema för deras kostnader för bostadsbidrag enligt lagen (1988:786) om bostadsbidrag. Fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas bostadsbidrag till barafamiljer, ungdomar och studerande samt till andra hushåll utan bara.

Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett fast belopp, dels av ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek och antalet bara.

Det fasta beloppet är för närvarande 1 000 kr. per månad oberoende av hur många bara det finns i familjen.

Det bostadskostnadsberoende bidragsbeloppet grandas på bostadskostnaden mellan en nedre och en övre gräns för bostadskostnaden. Inom detta intervall lämnas bidrag med 75 eller 50 % av bostadskostnaden.

Bostadskostnadsgränseraa för år 1992 framgår av följande sammanställning

Familjer med Lägsta bidrags- Bidrag med 75 % Bidrag med 50 %

grundande upp till en upp till en

bostadskostnad bo.stadskostnad bostadskostnad

(kr./mån) av (kr./mån) av (kr./mån)

1 barn

1 900

2 400

3 900

2 barn

1 600

2 800

4 400

3 eller

1 300

3 200

5 000

flera barn

Bidragen är inkomstprövade och reduceras med ett belopp som svarar mot 20 % av den del av den bidragsgrandande inkomsten som överstiger 91 000 kr. per år.

46 Bostadsbidrag enligt regleraa för bostadsbidrag till barafamiljer lämnas Prop. 1991/92:100

även till sådana ensamboende och makar/samboende som har s.k. um- Bil. 6

gängesrättsbam. Bidraget avser i dessa fall endast den del av stödet som beror av bostadskostnadens storlek och antalet bam.

Bostadsbidrag tdl hushåll utan barn består av ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek. Bidragsbeloppet grandas på bostadskostnaden mellan en nedre och en övre gräns för bostadskostnaden. Inom detta intervall lämnas bidrag med 75 % av bostadskostnaden till ungdomar och 30 % av bostadskostnaden till andra hushåll utan bara. Bostadskostnadsgränseraa för hushåll utan bara framgår av följande sammanställning.

Hushållstyp

Lägsta bidrags-grundande bostadskostnad (kr./mån)

Högsta bidragsgrundande bostadskostnad (kr./mån)

Bidragsandel i procent

Ungdomar 18-28 år

Makar/Samboende med studiemedel utan studiemedel

1 600 900

3 100 3 100

75 75

Ensamboende med studiemedel utan studiemedel

1 600 900

2 500 2 500

75 75

Andra hushåll utan barn

1 600

3 500

30 Även detta bidrag är inkomstprövat. Det reduceras för ungdomar mellan 18 och 29 år med ett belopp som svarar mot en tredjedel av den del av den bidragsgrandande inkomsten som överstiger 33 000 kr. per år för ensamboende och 47 000 kr. per år för makar/samboende. För andra hushåll utan barn reduceras bidraget med ett belopp som svarar mot 10 % av den del av den bidragsgrundande inkomsten som överstiger 70 000 kr. per år.

Om bidragstagaren eller dennes make uppbär studiemedel lämnas bidrag enligt regleraa för bostadsbidrag till ungdomar även till dem som är äldre än 28 år. Till ungdomar kan bostadsbidrag lämnas enligt reglerna för andra hushåll utan bara om det är förmånligare för bidragstagaren.

Bostadsbidragsgivningen sköts av kommuneraa som både beslutar om och betalar ut bidrag. Kostnaderaa för bostadsbidrag delas mellan stat och kommun. Staten lämnar kommuneraa årligen ett bidrag motsvarande 50 % av kostnaderaa för sådana bostadsbidrag som lämnas enligt vad som nu har redovisats. Statsbidraget utbetalas kalenderårsvis i efterskott. Utgifteraa under budgetåret 1992/93 under detta anslag avser därför kostnader för de bostadsbidrag som lämnas under år 1992.

47

Boverket Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Boverket föreslår att bostadsbidragssystemet fr.o.m. den I januari 1993

ändras så att inkomst- och bostadskostnadsgränseraa anpassas till löne-och bostadskostnadsutvecklingen. Verket föreslår vidare i fråga om bostadsbidrag till hushåll ined barn att nuvarande tillägg för bidragsförskott/underhållsbidrag och barapension ersätts med ett tillägg om 12 500 kr. per år för samtliga ensamstående med hemmavarande bara. Boverket beräknar utgiftema för budgetåret 1992/93 till 2 330 milj.kr. Verket har därvid utgått från att ökningen av hushållens bidragsgrandande inkomster mellan åren 1989 och 1990 uppgår till 10,4 % och att den genomsnittliga ökningen av boendekostnaderaa mellan åren 1991 och 1992 uppgår fill 4 %.

Föredragandens överväganden

Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag om regler för bostadsbidrag för år 1993 under våren 1992.

Statens bidrag till kommunens kostnader för bostadsbidrag utbetalas kalenderårsvis i efterskott. Statens utgifter för bostadsbidrag under budgetåret 1992/93 kommer därför inte att påverkas av nya bestämmelser för bostadsbidrag år 1993. Jag beräknar medelsbehovet för bidrag till kommunemas kostnader för bostadsbidrag år 1992 till 2 300 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bostadsbidrag för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 300 000 000 kr.

C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen

Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnaderaa för föräldraperming, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.

Föräldrapenning i samband med baras födelse eller adoptivbaras ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagaraa betalas föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen till den av föräldraraa som stannar hemma och vårdar baraet, dock lägst 60 kr. per dag, det s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utgår endast garantibeloppet. Föräldrapenning får tas ut längst till dess baraet fyller åtta år eller har avslutat det första skolåret.

En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda bara under 12 års ålder har i vissa situationer rätt Ull tillfällig föräldrapenning under högst 60 (i vissa fall 120) dagar per bara och år. Vid särskilda behov kan tillfällig föräldrapenning utges även för bara mellan 12 och 16 år. Ersättningen utges med samma belopp som sjukpermingen. Under de första 14 dagaraa som fillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år utgör dock ersättningen 80 % av den sjukpenninggrandande inkomsten.

48 Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos baraet eller dess Prop. 1991/92:100

ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med baraet till Bil. 6

baraavårdscentral m.m. Häratöver har fadera rätt till tillfällig föräldraperming i samband med baras födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är 10 för varje nyfött eller adopterat bam.

Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldraraa utöver de nu nämnda ersättningarna möjlighet att varje år disponera två särskilda dagar (kontaktdagar) för varje bara som har fyllt 4 men inte 12 år. Dagaraa är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med baraens vardagliga miljö, t.ex. baraomsorg och skola.

Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grand av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapsperming. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den ll:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapsperming utges med samma belopp som sjukpenningen. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.

Avsikten är att kvinnor som på grand av sitt havandeskap inte kan fortsätta sitt vanliga arbete skall omplaceras till mindre ansträngande arbete och alltså först om detta inte är möjligt få ersättning i form av havandeskapsperming.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet. Detta gäller såväl finansieringen som administrationen av försäkringen. Kostnaderaa för förmåneraa finansieras således till 15 % genom statsbidrag på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare på inkomsttitel. Utgifteraa påverkas främst av födelsetalet och löneraas storlek.

Riksförsäkringsverket

Beräkningaraa av det totala antalet ersatta dagar år 1992 baseras på statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda bara. Trots att födelsetalet antas ha nått sin kulmen år 1990 beräknas antalet ersatta föräldra- och havandeskapspeimingdagar inte sjunka före år 1992. För t.ex. föräldrapenningens del beror detta på att största delen av de ersatta dagama under ett kalenderår används för bara som är födda under kalenderåret före.

Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande om en genomsnittlig löneökning om 3,5 % beräknar riksförsäkringsverket de totala kostnaderaa för föräldraförsäkringen till 18 039 milj.kr. respektive 17 798 milj.kr. för åren 1992 och 1993. Anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 beräknas därmed till 2 703 milj.kr.

4 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 6

49 Föredragandens överväganden Prop. 1991 /92:100

Bil. 6

Förenklingar i föräldraförsäkringen

I förra årets budgetproposition (1990/91:100 bil. 7) anförde det föredragande statsrådet bl.a. att flexibiliteten inom föräldraförsäkringen i vissa fall utnyttjats på ett sätt som förorsakat en icke obetydlig administrativ belastning hos försäkringskassoraa och att uttagsreglema i vissa fall ter sig svåröverskådliga. Därefter erhöll riksförsäkringsverket i uppdrag att i förenklingssyfte utarbeta förslag till förändringar inom föräldraförsäkringens område. Riksförsäkringsverket har i en rapport Administrativa förenklingar inom föräldraförsäkringen utarbetat följande förslag till regeländringar.

* Föräldraraa skall få möjlighet att själva bestämma hur föräldrapen-ningdagama skall fördelas mellan dem. Kravet på skriftlig anmälan till försäkringskassan om ett avstående från rätt att uppbära föräldrapenning slopas.

* Samfliga föräldrapenningdagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning skall ha förbrakats innan dagar med belopp enligt garantinivån får tas ut.

* Förälder som arbetar högst hälften eller tre fjärdedelar av normal arbetstid under en period av minst fyra veckor skall kunna erhålla halv resp. fjärdedels föräldrapenning för varje dag i perioden oavsett arbetstidens förläggning per dag.

* Rätten att byta ut pågående föräldrapenning mot tillfällig föräldraperming skall begränsas till att omfatta situationer då föräldera skulle ha förvärvsarbetat eller då det bara för vilket tillfällig föräldrapenning begärs vårdas på sjukhus.

* Föräldrapenning bör få bytas mot sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring endast om föräldem på grand av sjukdom inte kan fortsätta att vårda baraet.

Rapporten är för närvarande föremål för remissbehandling.

Jag delar den i 1991 års budgetproposition redovisade uppfattningen i fråga om förenklingsbehovet och avser att med utgångspunkt från riksförsäkringsverkets förslag föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om ändringar i föräldraförsäkringen som skall kunna träda i kraft den 1 juli 1992.

Genom de avsedda ändringaraa kan försäkringsutgifteraa beräknas minska med knappt 400 milj.kr. per år, varav på anslaget drygt 59 milj.kr.

Särskilda informationsinsatser för att öka pappornas uttag av föräldrapenning

Den föratvarande regeringen avsatte för budgetåret 1989/90 2,5 milj.kr. för särskilda informationsinsatser i syfte att öka pappomas uttag av föräldrapenning. För budgetåret 1990/91 avsattes 3 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 har 1,5 inilj.kr. avsatts för detta ändamål. Dessa

insatser avser i första hand attitydpåverkan och behöver därför göras Prop. 1991/92:100

under en längre tidsperiod för att ge avsedd effekt. Jag föreslår därför Bil. 6

att 3,15 inilj.kr. avsätts för informationsinsatser i detta syfte för budgetåret 1992/93.

Anslagsberäkning

Jag föreslår att anslaget, i avvaktan på att beredningen av riksförsäkringsverkets förslag slutförs, förs upp med ett oförändrat belopp av 2 550 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition rörande förändringar i föräldraförsäkringen, till Bidrag tdl föräldraförsäkringen för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 2 550 000 000 kr.

C 4. Vårdbidrag för handikappade bam

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar bara under 16 års ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grand av sjukdom eller handikapp.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag under budgetåret 1992/93 till 895 milj.kr. utgående från ett antaget basbelopp om 33 800 kr. Antalet vårdbidrag beräknas uppgå till 16 700 varav 7 200 hela, 6 200 halva och 3 300 fjärdedels bidrag i genomsnitt under budgetåret. Vidare har en uppräkning gjorts till följd av retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget, i avvaktan på att beredningen om vissa förbättringar av vårdbidraget slutförs, förs upp med ett oförändrat belopp av 870 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition om vissa förbättringar av vårdbidraget, till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 870 000 000 kr.

c 5. Bidragsförskott Prop. 1991/92:100

Bil. 6 1990/91 Utgift 2 279 730 103

1991/92 Anslag 2 445 000 000

1992/93 Förslag 3 085 000 000

Bidragsförskott lämnas för bara som endast en av föräldraraa har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldraraa. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrama har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmärma åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för bara som studerar i åldera 18-20 år. De bidragsberättigade barnen garanteras ett generellt ekonomiskt bidrag, som i regel motsvarar 40 % av basbeloppet.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 33 800 kr. kostnaderaa för bidragsförskott under budgetåret 1992/93 till 2 645 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Bidragsförskott vid utlandsvistelse

Efter beslut av riksdagen under föregående riksmöte (prop. 1990/91:100 bil. 7, SoU12, rskr. 211) har tiden under vilken allmänt barabidrag kan utgå under utlandsvistelse begränsats till sex månader. Skälet till beslutet var främst att det skall finnas överensstämmelse mellan skattesystemets regler och regleraa för ekonomiskt familjestöd.

Jag föreslår nu att motsvarande begränsning görs för bidragsförskott och för förlängt bidragsförskott. Det betyder att bam som lämnar Sverige inte skall anses bosatta här och vara berättigade till bidragsförskott eller förlängt bidragsförskott vid utlandsvistelse som är avsedd att vara mer än sex månader.

Förändringen innebär att kostnaderaa för bidragsförskott kommer att minska med ca 400 000 kr. per år.

Förslaget föratsätter ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott och i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.

De nya regleraa bör träda i kraft den I juli 1992.

Förslag till lagar om ändring i nämnda lagar har upprättats inom socialdepartementet och bör fogas till protokollet som bilagorna6.4och 6.5.

Antalet bara för vilka bidragsförskott utgår kan för budgetåret 1992/93 beräknas till ca 281 000. Bidragsförskottet uppgår vid basbeloppet 33 700 kr. till 13 476 kr. per bara och år.

Som jag tidigare redovisat har regeringen nyligen avlämnat en proposition med förslag om ett särskilt bidrag för att kompensera ensamföräldrar för den slopade skattereduktionen på 1 800 kr. per år. Jag be-

räknar kostnaderaa för detta bidrag till 410 milj.kr. för nästkommande Prop. 1991/92:100

budgetår och föreslår att detta belopp förs upp under anslaget för Bil. 6

bidragsförskott.

Anslagsberäkning

På grandval av riksförsäkringsverkets beräkningar och prisutvecklingen och med hänsyn tagen till det särskilda bidraget beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 3 085 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

2. lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.

dels att till Bidragsförskott för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 085 000 000 kr.

C 6. Barnpensioner

1990/91 Utgift 269 662 426

1991/92 Anslag 272 000 000

1992/93 Förslag 278 000 000

Från detta anslag bekostas barapension från folkpensioneringen. Barnpension utges till bam som är under 18 års ålder och vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Barnpension kan utges även efter 18 års ålder om baraet bedriver gymnasiestudier eller annan grandutbildning. Pension kan dock utges längst t.o.m. första halvåret det år då barnet fyller 20 år.

Barapension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den avlidne förälderas arbetsinkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och utgiften redovisas inte över statsbudgeten.

Riksförsäkringsverket

Antalet barapensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1992 uppgå till 29 900. Barapensionens medelbelopp beräknas vid samma tidpunkt uppgå till 26,4 % av basbeloppet.

Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderaa för barapensionen från folkpensioneringen under budgetåret 1992/93 till 275 milj.kr. utgående från ett basbelopp av 33 800 kr.

53 Föredragandens överväganden Prop. 1991 /92:100

Bil. 6 På grandval av riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande

av basbeloppets utveckling beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår fill 278 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Barnpensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 278 000 000 kr.

C 7. Särskilt bidrag för vissa adoptivbam

1990/91 Utgift 7 496 334

1991/92 Anslag 8 200 000

1992/93 Förslag 8 250 000

Ett särskilt bidrag lämnas till sådana bara som är adopterade av endast en person. Regleraa för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med 40 % av basbeloppet per år för bara under 18 år och för bara som studerar i åldem 18-20 år.

Riksförsäkringsverket

Antalet bidragsberättigade bara beräknas till 610 under budgetåret 1992/93. Riksförsäkringsverket beräknar kostnadema till 8 250 000 kr. utgående från ett basbelopp av 33 800 kr.

Föredragandens överväganden

En motsvarande begränsning av bidraget i samband med utlandsvistelse som förordas under C 5. Bidragsförskott bör genomföras med avseende på rätten till särskilt bidrag för vissa adoptivbara. Ett förslag till lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbara har upprättats inom socialdepartementet. Det bör fogas till protokollet som bilaga 6.6.

Med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnaderaa för bidraget till 8,25 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbam,

dels att till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 8 250 000 kr.

c 8. Bidrag till kostnader för intemationella adoptioner Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91 Utgift 20 237 000 Reservation 24 494 792

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 22 000 000

Fr.o.m. den 1 januari 1989 lämnas under vissa föratsättningar ett bidrag fill föräldrar som adopterar bam från utlandet. Bidrag lämnas med 50 % av kostnadema enligt schabloner för olika länder, sedan den 1 juli 1991 dock högst 24 000 kr. per bam, vilket innebär en höjning med 4 000 kr. i förhållande till föregående år (prop 1990/91:100 bil. 7, SoU12, rskr. 211). Bidraget administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassoma.

Riksförsäkringsverket

RFV har mot bakgrand av reservationen beräknat anslagsbehovet till ett belopp på 21 850 000 kr.

Föredragandens överväganden

Antalet adoptioner av bam från ufiandet har blivit väsentligt lägre än vad som beräknades när bidraget infördes. Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor räknar med att ca I 000 bam skall komma till Sverige nästkommande budgetår. Anslaget är ett reservationsanslag och RFV beräknar att det vid slutet av budgetåret 1991/92 skall finnas en reservation på 1,75 milj.kr. Jag förordar att medlen fortsättningsvis anvisas förslagsvis. Anslagsbehovet har beräknats till 22 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 22 000 000 kr.

55 D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och Pfop. 1991/92:lOO

ålderdom B''-

Utgångspunkten för regeringens välfärdspolitik är att den skall gynna alla men att den skall betyda allra mest för de ensamma, de handikappade och de sjuka och särskilt ta hänsyn till behoven för dem som inte själva kan uppnå en rimlig standard. Staten måste ha det yttersta ansvaret för att alla medborgare ges en grandläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp. Dessa insatser måste även i framtiden till den alldeles övervägande delen finansieras gemensamt.

Samtidigt är det en av regeringens fyra huvuduppgifter att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga granden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Det är nödvändigt att komma till rätta med såväl de samhällsekonomiska som de statsfinansiella obalanseraa. I den ekonomisk-politiska propositionen föreslog regeringen att en långsiktig strategi för de offentliga utgiftema bör läggas fast. Detta innebär att det behövs en systematisk och långsiktig plan för att minska de offentliga utgifteraas andel av BNP.

För socialförsäkringens del innebär detta en inriktning på att öka inslaget av självrisk för olika förmåner bl.a. genom att den andel som konsumenten betalar justeras upp från nuvarande nivåer. Vidare är det väsentligt att på olika sätt öka sambanden mellan de avgifter som finansierar förmånema och de förmåner som kommer individerna till del. De förändringar inom socialförsäkringen som föreslås i denna budgetproposition omfattar ett antal åtgärder som iimebär utgiftsminskningar, dels till följd av ökad avgiftsfinansiering respektive sänkta kompensationsnivåer, dels till följd av de volymminskningar som följer av de förändrade förmånsreglerna.

Förmånernas ändamål och utformning

De förmåner som ingår i den allmänna försäkringen och som redovisas under littera D. kan hänföras till två olika huvudändamål

- försäkring vid sjukdom och handikapp.

- försäkring vid ålderdom m.m.

Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är sjukpenning, sjuklön från arbetsgivare, ersättningar i samband med rehabilitering, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner, tandvårdsersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning, handikappersättningar och ersättning vid närståendevård. Därtill kommer att förtidspensionärer kan ha rätt till kommunalt bostadstillägg.

De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom är ålderspensioner i form av folkpension och allmän tilläggspension, kommunalt bostadstillägg till folkpension, delpension och särskilt pensionstillägg till föräldrar som vårdat sjukt eller handikappat bam. Till denna kategori hänförs även efterlevandepensioner till vuxna. Ålderspensionärer kan vidare ha rätt till handikappersättning.

56 Ersättningama från den allmänna försäkringen är värdesäkrade genom Prop. 1991/92:100

anknytning till basbeloppet som fastställs för varje år på grandval av den Bil. 6

allmänna prisutvecklingen. Basbeloppet har för år 1992 fastställts till 33 700 kr. Vid beräkning av basbelopp för åren 1991 och 1992 har enligt beslut av riksdagen bortsetts från de prisförändringar som blivit en följd av den höjning av vissa avgifter och indirekta skatter som skett för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomförts åren 1990 och 1991.

Socialförsäkringsförmåneraas konstruktion följer olika principer. Vissa förmåner såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning och närstående-penning är s.k. dagersättningar. Andra såsom ålders- och förtidspensioner utges i form av dels folkpension ibland kompletterad med s.k. pensionstillskott, dels allmän tilläggspension. En tredje kategori är kostnadsersättningar och bidrag av olika slag, såsom ersättning i samband med sjukresor, bidrag för särskilda kostnader i samband med rehabilitering och i viss utsträckning handikappersättningen. Vissa förmåner som fidigare utgått som kostnadsersättningar har successivt omvandlats till ersättningar till sjukvårdshuvudmän eller andra vårdgivare. Andra såsom läkemedelsförmåneraa lämnas i form av prisned-sättning eller kostnadsfrihet.

Även finansieringen a\ socialförsäkringsförmåneraa varierar. Gemensamt för de olika förmåner som inryms inom sjukförsäkringen är att de finansieras av socialavgifter och av statliga medel. För pensionsför-måneraa gäller att folkpensionsdelen finansieras såväl via en socialavgift som av statliga medel. Arbetsskadeförsäkringen, delpensionsförsäkringen och den allmänna tilläggspensionen skall enligt gällande regler finansieras med motsvarande socialavgifter, samt i vissa fall avkastning på fonder. De kommunala bostadstilläggen finansieras dels av kommunala medel, dels av statsbidrag.

Redovisning i statsbudgeten

Bl.a. till följd av skillnaderaa i finansieringssätt har olika socialförsäkringsförmåner kommit att följa mycket varierande principer när det gäller redovisning i statsbudgeten.

Inom regeringskansliet har påbörjats ett arbete för att åstadkomma en ökad överskådlighet i redovisningen av socialförsäkringsförmåneraa. I årets budgetproposition har den uppdelning av littera D. efter två huvudändamål som infördes i budgetpropositionen år 1991 vidareutvecklats. Dessutom kommer utgifteraa under anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen att redovisas fördelade på fem anslagsposter samt i termer av brattoutgift och anslagsbelopp.

Vidare avser jag som nämnts under littera B. att föreslå regeringen att ge riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket i uppdrag att gemensamt utarbeta förslag till nya principer för redovisningen i statsbudgeten av socialförsäkringens inkomster och utgifter. Målet skall vara att uppnå en tydlig redovisning såväl vad gäller statsbudgeten i dess helhet som för de delar av socialförsäkringen som delvis finansieras av socialav-

gifter. Vägledande för uppdraget skall vara de grandprinciper som Prop. 1991/92:100

presenterats i budgetpropositionsutredningens betänkande (SOU Bil. 6

1990:83) Ny budgetproposition, nämligen att

- utgifter över statsbudgeten alltid bör redovisas genom anslag på budgetens utgiftssida

- omföringar mellan inkomsttitlar bör undvikas

- speeialdestinerade avgifter bör ha egna inkomsttitlar.

Försäkring vid sjukdom och handikapp

Ersättningssystemet syftar till att ge ett skydd mot inkomstbortfall för den som drabbas av sjukdom eller handikapp. Ersättningen är därför relaterad till den försäkrades aktuella eller tidigare förvärvsinkomster. Ett annat syfte med sjukförsäkringen är att fill en rimlig kostnad ge de försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner inkl. läkemedel och tandvård.

Under det senaste decenniet har samhällets utgifter för ersättningar vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga ökat i oroväckande takt. Det s.k. ohälsotalet, som utgör ett mått på frånvaro från arbetsmarknaden till följd av sjukdom, arbetsskada eller förtidspension, har under den senaste tioårsperioden sfigit med omkring 20 %, vilket i sin tur resulterat i en kraftig ökning av försäkringens kostnader. Dessa kostnadsökningar har inneburit en kraftig påfrestning på samhällsekonomin.

Ohälsotalet nådde sitt maximum under år 1989. Därefter har ohälsotalet sjunkit främst beroende på en nedgång av antalet ersatta sjukpenningdagar.

De åtgärder som vidtagits för att dämpa utgiftsexpansionen har varit otillräckliga. De problem som fmns i form av långa sjukskrivningar, ett kraftigt ökat antal förtidspensioneringar och utslagning på arbetsmarknaden är långtifrån lösta.

Vidare är det ytterst angeläget att förändra arbetsskadeförsäkringen för att komma till rätta med såväl de snabbt växande utgiftema för arbetsskadeförsäkringen som den hämmande inverkan som försäkringen har på arbetet med en mer aktiv rehabilitering av långtidssjuka.

Som ett led i årets budgetarbete har regeringen övervägt en rad alternativ för att åstadkomma utgiftsminskningar inom sjukförsäkringen och samtidigt förbättrade incitament för ett långsiktigt ökat arbetsutbud. Av de alteraativ som övervägts finner regeringen att mycket starka skäl talar för ett införande av karensdagar trots de institutionella hinder som därvid måste övervinnas. De altemativ som övervägts ger inte lika stora utgiftsminskningar och är dessutom mer komplicerade att hantera och att förstå för den enskilde.

Regeringen har därför påbörjat ett arbete med att utforma lösningar som medger införande av två karensdagar senast den 1 januari 1993. De nuvarande systemen för sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring är nära förbundna med varandra. Utformning av förslag rörande karensdagar kommer därför att ske i samstämmighet med den översyn av arbetsskadeförsäkringen som regeringen redan lämnat tilläggsdirektiv för.

58 Samtidigt måste förslagen beakta behov av högkostnadsskydd bl.a. med hänsyn till personer som av olika anledningar har återkommande sjukperioder.

Vidare är det av största vikt att fortsatt satsning sker på rehabilitering och förebyggande insatser med syfte att nedbringa sjukfrånvaron på kort och lång sikt. Som framgår senare, är avsikten att komplettera denna satsning med lokala försök med finansiell samordning mellan sjukvård och socialförsäkring.

Sammantagna kommer de olika åtgärdema att bidra till en fortsatt sänkning av ohälsotalet och därmed till den långsiktiga minskning av socialförsäkringens utgifter som nämndes inledningsvis.

Samtidigt är det väsenfligt att välfärdspolitikens övergripande mål att sörja för dem som behöver den mest uppfylls. I budgetpropositionen aviseras också förslag med syfte att förbättra situationen för några av de mest utsatta grapperaa.

Totala sjukförsäkringskostnader

De totala sjukförsäkringsutgifterna för budgetåret 1992/93 beräknas till 37 921 milj.kr. Utgiftemas fördelning på olika förmåner inom sjukförsäkringen framgår av följande diagram.

miljarder kr 60

Sjukförsäkringsförmåner

1990 Si:-::! Sjukpenning (inkl. Mv.sjukp.)i LÄkcmcdelsfbrmäncma I

1992 Rehabilitering (inkl. RFVs i I Ereäuning till sjukvärds- sjukhus) I---- ! huvudmännen

Sjukrcsor

TandvÄrd

3 (enda.';! 1990 och 1991)

Enligt lagen om allmän försäkring skall statsbidrag lämnas med 15 % av utgiftema för sjukförsäkringen. Resterande 85 % av utgifteraa finansieras genom socialavgifter. För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.

Enligt regeringsbeslut 1990-12-20 har den allmänna sjukförsäkringsfondens tidigare behållning förts över till statsbudgeten per den I juli 1991. Efter att fonden nollställts finns det t.o.m. år 1989 ett samlat underskott av sjukförsäkringsavgifter på 3 880 milj.kr. Enligt RFV:s

anslagsframställning för 1992/93 - 1993/94 beräknas för åren 1990- Prop. 1991/92:100

1993 med gällande eller beslutade försäkrings- och avgiftsregler. Bil. 6

underskott för år 1990 och överskott åren 1991-1993.

Sjukpenning och sjuklön

Nya regler inom sjukpenningförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 mars 1991. Enligt dessa regler är kompensationsgraden från försäkringen 65 % för de första tre dagaraa med sjukpenning i varje sjukperiod och 80 % för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91 :a dagen utgör ersättningen 90 %. Regleraa innehåller också särskilda bestämmelser för bl.a. den som genomgår rehabilitering samt för hälsosvaga personer med återkommande sjukdomsfall.

I följande tabell belyses utvecklingen av antalet sjukdagar, sjukfalls-frekvens m.m.

År

Ersatta sjukdagar

Sjukfallsfrekvens

Genomsnittligt

per försäkrad

Antal fall per

antal dagar

försäkrad

per fall

15,7

0,66

23,9

19,8

1,09

18,2

22,0

1,37

15,6

21,2

1,49

14,9

20,9

1,68

11,8

21,5

1,66

12,2

23,1

1,75

12,3

25,3

2,23

10,4

24,5

2,18

10,6

24,0

2,15

10,8

En sänkning av det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar med en dag motsvarar en kostnadsminskning för sjukförsäkringen med totalt drygt I 400 milj.kr. per år i 1991 års penningvärde.

De korta sjukfallen svarar för ca 80 % av det totala antalet fall och 20 % av sjukdagaraa. De långa sjukfallen är däremot få till antalet men svarar för 48 % av det totala antalet ersatta sjukdagar.

Den 1 januari 1992 träder nya regler i kraft av innebörd att en arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall. Sjuklönen skall utgöra 75 % av inkomstbortfallet under de första tre dagaraa med sjuklön och 90 % av inkomstbortfallet för de återstående dagaraa i sjuklöneperioden. Även när det gäller sjuklön finns speciella regler om sjuklönens storlek för hälsosvaga personer. Företag med få anställda har vidare en möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader som företaget kan drabbas av. Sjukförsäkringsavgiften sänks från nuvarande 10,1 % till 7,8 % fr.o.m. den 1 januari 1992 i samband med att arbetsgivama övertar såväl det ekonomiska som delar av det administrativa ansvaret.

60 Förtidspensioner Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Förtidspension eller fidsbegränsat sjukbidrag kan beviljas den som har

nedsatt arbetsförmåga och som är i åldera 16 till 64 år. Förtidspension kan utges såväl från folkpensioneringen som från den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Pensionen kan utges i form av hel, halv eller två tredjedels förmån. För den som beviljas förtidspension från ATP görs en antagandeberäkning av den inkomst som den försäkrade skulle ha haft om han inte blivit förtidspensionerad. Pensionen beräknas därefter med utgångspunkt från såväl intjänad pensionsrätt som derma antagandeberäkning.

Antalet förtidspensioner från folkpensioneringen och den allmärma tilläggspensioneringen och kostnaderaa för dessa har ökat kraftigt under senare år, vilket framgår av följande sammanställning.

Folkpension

ATP

I slutet

Antal

Kostnad

Anta!

Kostnad

av år

milj.kr.

150 900

22 900

189 500

1 040

77 500

284 200

2 660

176 500

1 830

291 400

5 200

212 200

4 640

322 700

8 000

261 100

8 950

355 300

10 775

305 400

13 920

361 400

11 665

314 600

15 445

368 000

12 820

324 200

17 360

375 300

13 510

334 400

18 950

Uppgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade.

Jag ser med oro på det höga antalet förtidspensioner. En tidig och aktiv rehabilitering skall i möjligaste mån medföra att förtidspensioneringar undviks.

Åtgärder för att förstärka rehabiliteringen

Den 1 januari 1992 träder nya regler i kraft på rehabiliteringsoinrådet. De nya reglema irmebär att förstahandsansvaret för att den enskildes behov av rehabilitering klarläggs åvilar arbetsgivaren. Med utgångspunkt från dessa uppgifter skall sedan försäkringskassan utarbeta en. rehabiliteringsplan i syfte att den enskilde skall kunna återgå i arbete. Arbetsgivaren skall vidare ansvara för att sådana arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder vidtas som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna arbetsplatsen. Den som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering enligt en av försäkringskassan utarbetad rehabiliteringsplan har rätt till rehabiliteringsersättning. Ersättningen omfattar dels rehabiliteringspenning motsvarande 100 % av den sjukpenninggrandande inkomsten, dels ett särskilt bidrag för vissa merkostnader i anslutning till rehabiliteringen. Genom de nya reglema får försäkringskassoma förbättrade möjligheter att aktivt arbeta med långa sjukfall och rehabilitering.

61 Vidare kommer det system med sjuklön som samtidigt införs att bidra Prop. 1991/92:100

till målet att reducera sjukfrånvaron genom att det ger ekonomiska in- Bil. 6

citament för företagen att ta itu med brister i arbetsmiljön m.m.

Försäkringskassan har vidare sedan den 1 juli 1990 möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster fill ett belopp motsvarande 500 milj.kr. Enligt min bedömning bör detta belopp räknas upp till 700 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Vidare infördes i och med den överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. som avsåg år 1991 en särskild ersättning om 400 milj.kr. för att bidra till en anpassning av landstingens resurser och verksamhet för att minska väntetidema för medicinsk rehabilitering. Erfarenhetema av derma särskilda ersättning är positiva och 485 milj.kr. har avsatts för att användas på motsvarande sätt under år 1992.

Avsikten är att en uppföljning skall göras för att noggrannare undersöka effektema av såväl försäkringskassans möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster som de särskilda medel som ställts till sjukvårdshuvudmännens förfogande.

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att i en proposition under våren 1992 framlägga förslag om att en lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan sjukvården och socialförsäkringssystemet påbörjas snarast. Försöken avses bedrivas i ett begränsat antal sjukvårdsdistrikt/primärvårdsområden och pågå i tre år. Avsikten är att samla det finansiella ansvaret för sjukvård och socialförsäkring och därmed åstadkomma incitament inom systemen att på bästa sätt utnyttja de gemensamma resurseraa.

I försöksområdena skall det bli möjligt att använda socialförsäkringsmedel friare än idag. Satsningar på utökade resurser för medicinsk undersökning eller behandling samt rehabiliteringsåtgärder av olika slag blir möjliga om huvudmännen (landsting och försäkringskassa) bedömer att socialförsäkringsutgifteraa till följd av varje enskild satsning kommer att minska mer än vad satsningen kostat.

Viktiga utgångspunkter för försöken är att principeraa i hälso- och sjukvårdslagen om vård på lika villkor skall gälla. Inte heller får någon inskränkning ske i rätten till socialförsäkringsförmåner.

Till föratsättningaraa hör vidare att en part, antingen landstinget eller försäkringskassan, skall vara ekonomiskt ansvarig för de socialförsäkringsmedel som avsätts för en friare användning. De samverkande parterna avses få rätt att få del av överskottet i form av minskade socialförsäkringsutgifter som försöket kan komma att ge upphov till. Samtidigt avses de stå för en del av risken i de fall försöket skulle bli mindre framgångsrikt. Reglema för överskotts-/underskottsberäkning kommer att vara gemensamma för samtliga försök, liksom principema för hur överskott eller underskott skall fördelas. Uppföljning och utvärdering kommer också att ske på ett enhetligt sätt.

62 Arbetsskadeförsäkringen Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete.

Arbetsskadeförsäkringen är under den första fiden av ett sjukdomsfall samordnad med den allmänna sjukförsäkringen. Enligt regler som gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1991/92:40, SfU5, rskr. 81) utges ersättning från sjukförsäkringen för de första 180 dagaraa efter det att skadan visade sig (samordningstiden). För skador som visat sig före den I januari 1992 gäller att samordningstiden är 90 dagar, dvs. äldre föreskrifter gäller alltjämt.

Efter samordningstidens slut utges från arbetsskadeförsäkringen ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra kostnader. Vidare Utges sjukpenning och livränta. Livränta kan också utges fill efterlevande.

Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet. Ar 1985 uppgick antalet ärenden som skulle prövas hos försäkringskassoraa till drygt 64 000. År 1988 var antalet närmare 118 000. Statistiken över inkommande ärenden för prövning visar dock att ökningen numera avstannat och att ärendefillströmningen minskat något. För år 1991 kan antalet ärenden som skall prövas av försäkringskassoraa beräknas till ca 115 000.

Andelen godkända arbetsskador har fidigare ökat mycket kraftigt, framför allt vad gäller arbetssjukdomar. Under år 1989 sjönk dock andelen godkända arbetsskador med knappt två procentenheter och under år 1990 med ytterligare tre procentenheter.

Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet liv-räntetagare 18 500. I december 1990 hade antalet ökat till 59 300. Antalet livräntor kan med nuvarande regelsystem föratses öka kraftigt under de kommande 15-20 åren.

Ar 1980 uppgick utgifteraa för arbetsskadeförsäkringen till 1 115 milj.kr. Utgiftsutvecklingen sedan år 1985 illustreras av följande diagram.

miljarder kr 14

Arbetsskadeförsäkring

Kostnadsutveckling under perioden 1985-1991

113 sjukpenning livränta

\9Si 1986 1987

KiUla: RFV

1988

1989

1991

Utvecklingen för arbetsskadeförsäkringen är svårbedömbar. På kort sikt är det dock, med hänsyn till de betydande ärendebalanseraa, utvecklingen av antalet avgjorda ärenden som är viktigast för utvecklingen av antalet dagar med arbetsskadesjukpetming och antalet nybeviljade livräntor. Kostnadema för arbetsskadesjukpenning, som hittills ökat mycket kraftigt, konuner sannolikt att stabiliseras om några år och t.o.m. minska något i och med att samordningstiden förlängts från 90 till 180 dagar fr.o.m. den I januari 1992. Antalet livräntor kommer däremot med stor sannolikhet att fortsätta att öka kraftigt under en följd av år oavsett om antalet nya arbetsskadefall ökar eller stabiliseras.

Förslaget i regeringens proposition 1991/92:40 att förlänga samordningstiden inom arbetsskadeförsäkringen är ett första steg för att komma till rätta med problemen med arbetsskadeförsäkringen. Som ett andra steg har regeringen givit tilläggsdirektiv (dir. 1991:109) för en genomgripande översyn av hela arbetsskadeförsäkringen. Enligt direktiven skall det uppdrag som lämnats kommittén (S 1991:10) för översyn av vissa frågor inom arbetsskadeförsäkringen övertas av en särskild utredare som bl.a. skall överväga förslag till ändring av grandema för vad som skall betraktas som arbetsskada samt om försäkringsskyddet för arbetsskadade kan tillgodoses i annan ordning än den nuvarande. Föratsättningaraa för en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som tecknas i privata försäkringsbolag skall särskilt prövas. Om ett försäkringssystem av hittillsvarande modell bedöms som mest ändamålsenligt skall utredaren också överväga ett system med differentierade arbetsgivaravgifter.

Utredaren skall såvitt gäller granderaa för vad som skall betraktas som arbetsskada redovisa uppdraget senast den 30 april 1992. Övriga delar av uppdraget skall redovisas senast före utgången av år 1992.

Arbetsskadefonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1990 var det ackumulerade underskottet närmare

14 miljarder kr. För år 1991 beräknas underskottet bli drygt Prop. 1991/92:100

20 miljarder kr. enligt riksförsäkringsverkets prognos. Vid oförändrat Bil. 6

avgiftsuttag och med oförändrade regler beräknar verket underskottet i fonden till över 80 miljarder kr. år 1997.

Som framgår av det följande avser jag att under våren 1992 lägga fram förslag om att delpensionsförsäkringen skall avskaffas och att delpensionsavgiften, som för närvarande utgör 0,5 % av avgiftsunderlaget, skall upphöra. Mot bakgrand av att socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen är helt otillräcklig för att finansiera dess utgifter avser jag att föreslå regeringen att en motsvarande höjning skall ske av socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen. Samtidigt har jag för avsikt att lägga fram förslag om att viss del av delpensionsfondens behållning skall användas för att finansiera det underskott i arbetsskadeförsäkringen för budgetåret 1992/93 som kvarstår efter avgiftshöjningen.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att avisera ett förslag om en sänkning av arbetarskyddsavgiften med 0,18 procentenheter fr.o.m. den I januari 1993. Av samma skäl som anförts i det föregående beträffande delpensionsavgiften bör även det finansiella utrymme som uppstår genom sänkningen av arbetarskyddsavgiften utnyttjas för en motsvarande höjning av socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen.

Ersättning vid närståendevård

Fr.o.m. den 1 juli 1989 föreligger i vissa fall rätt till ersättning vid närståendevård (prop. 1987/88:176, 1988/89:SoU6, rskr. 55). Regleraa innebär att en närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet har rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas.

Ersättningen utges med belopp som motsvarar värdarens sjukpenningnivå och kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels dagersättning.

Som nämns i det följande har kostnadema för ersättning vid närståendevård blivit oväntat låga. Inom riksförsäkringsverket pågår för närvarande en uppföljning av reglema och en rapport kan förväntas föreligga inom kort. I samband med behandlingen av rapporten avser jag att föreslå regeringen regelförändringar för att ge fler möjlighet att få del av ersättningen.

Handikappersättningar

Rätt till handikappersättning har en person som fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han har ett omfattande hjälpbehov eller betydande merkostnader till följd av sitt handikapp. Alltefter hjälp-" behovets omfattning och meratgiftemas storlek utgör handikappersättningen 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Handikappersättning kan beviljas som huvudförmån eller som filläggsförmån till en annan huvudförmån.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

65 Antalet handikappersättningar och kostnadema för dessa har genomgått Prop. 1991/92:100

följande utveckling. Bil. 6

År

Antal

Kostnad (milj.kr.)

11 300

14 600

21 900

38 200

42 200

48 400

49 700

50 800

51 800

886 Uppgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade.

Merkostnadskommittén (S 1990:4) har i uppdrag att göra en översyn av det samlade förmånssystemet för försäkrade med befydande kostnader för sjukdom och handikapp. Enligt direktiven skall utredningen bl.a. överväga möjligheteraa att införa en ytterligare nivå inom handikappersättningen under den nu lägsta nivån på 36 % av basbeloppet. Utredningen beräknas kunna slutföra sitt arbete under första halvåret 1992.

Sjukvårdsförmåner

Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård samt sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en mindre del av kostnaden i form av en patientavgift. Vid vissa sjukdomar har den sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrakningsartiklar.

Försäkringsutgifteraa för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat befydligt under senare år. För att motverka denna utveckling har det ansetts vara nödvändigt att bl.a. anpassa avgiftsnivåerna på de olika förmånsområdena till den allmänna kostnadsutvecklingen. Även för budgetåret 1992/93 föreslås sådana förändringar. Ett annat sätt att bryta utgiftsutvecklingen är att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga ekonomiska resurser. Inom flera av områdena har därför bedrivits och bedrivs alltjämt ett förändrings- och utvecklingsarbete. Ett resultat av detta arbete är att huvudmannaskapet för sjukresoma, ekonomiskt och administrativt, fr.o.m. år 1992 överförs från försäkringskassoma till sjukvårdshuvudmännen. Härigenom skapas föratsättningar inte bara för ett bättre utnyttjande av befintliga resurser på området utan även för införande av enklare och lokalt anpassade regelsystem för beräkning av ersättning till de försäkrade.

Inom läkemedelsområdet aviseras ett antal betydande förändringar under kommande budgetår. Regeringen avser bl.a. att under våren 1992 förelägga riksdagen en proposition på läkemedelsområdet med ändringar i läkemedelslagstiftningen. Vidare kommer regeringen att vidta vissa utgiftsminskande åtgärder på tandvårdsområdet fr.o.m. den 1 juli 1992.

66 Dessutom kommer det pågående arbetet med att reformera tandvårds- Prop. 1991/92:100

försäkringen att intensifieras under budgetåret. Bil. 6

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

Nuvarande system för ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen har i princip gällt sedan år 1985. Varje år har mer eller mindre omfattande ändringar företagits i detta. Så är fallet även för år 1992. Staten träffade med sjukvårdshuvudmännen i juni 1991 en överenskommelse som innebär att den allmänna sjukvårdsersättningen reduceras med ca 3 miljarder kr. år 1992 som en följd av den s.k. äldrereformen. Vidare kommer sjukvårdshuvudmännen att fr.o.m. år 1992 överta debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgifter för bl.a. sjukpenningförsäkrade som en följd av införandet av en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen. Ett annat viktigt resultat av överenskommelsen är att den år 1991 införda särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser höjs från 400 till 485 inilj.kr. år 1992.

Överenskommelsen för år 1992 innebär också att parteraa gemensamt formulerat den fortsatta inriktningen på det utvecklings- och förändringsarbete som numera bedrivs inom hälso- och sjukvården. Behovet av att kunna följa upp och utvärdera arbetet inom hälso- och sjukvården, inte minst det pågående intensiva utvecklings- och förändringsarbetet, har ägnats särskild uppmärksamhet. Mot den bakgranden har enighet rått mellan parteraa om nödvändigheten av att stödja sådana åtgärder som syftar fill en bättre informationsförsörjning på alla nivåer inom hälso- och sjukvärden. För detta ändamål avsätts högst 20 milj.kr. under år 1992. En annan nyhet med anknytning till en effektivare informationsförsörjning är att 5 milj.kr. avsätts under år 1992 för delfinansiering av ett epidemiologiskt centram vid socialstyrelsen.

Sammanlagt är brattoersättningaraa från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1992 beräknade till 13 712 milj.kr., varav 11 706 milj.kr. utgörs av en allmän sjukvårdsersättning.

Patientavgifter i öppen hälso- och sjukvård

Som ett resultat av den överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. som avsåg år 1991 avskaffades systemet med statligt reglerade patientavgifter inom den öppna hälso- och sjukvården fr.o.m. detta år. Motivet var att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att effektivare kunna utnyttja hälso- och sjukvårdens organisation och resurser genom att t.ex. differentiera avgiftsnivåerna mellan olika fyper av mottagningar. Även bestämmelseraa för patientavgifter vid besök och behandling hos privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster anslutna till försäkringen reviderades på så sätt att dessa avgifter samordnas med vad som tillämpas för motsvarande vård i resp. sjukvårdshuvudmans regi.

67 En av Landsfingsförbundet gjord sammanställning för år 1991 visar att Prop. 1991/92:100

avgiften för ett läkarvårdsbesök inom primärvården i regel var 100 kr. Bil. 6

och vid länssjukvård något högre, dock högst 150 kr. För annan sjukvårdande behandling än läkarvård var avgiften i regel 50 eller 60 kr. För år 1992 förväntas några huvudmän höja sina avgifter.

Landstingsförbundet har åtagit sig att följa och för regeringen redovisa hur sjukvårdshuvudmännen utnyttjat avregleringen för att uppnå ett effektivare resursutnyttjande. Jag föratsätter att en sådan redovisning kommer till stånd inför överläggningaraa om sjukförsäkringsersättningar för tiden efter år 1992.

Sjukhusvård m. m.

T.o.m. år 1991 har gällt att en försäkrad för vård på sjukhus har fått vidkännas ett avdrag per vårddag med 70 kr, dock högst en tredjedel av den sjukpenning som utges före skatt.

Ett motsvarande avgiftssystem tillämpas sedan år 1989 för pensionärer med hel ålderspension och fr.o.m. den 1 juli 1991 även för pensionärer med hel förtidspension. För dessa utgör avgiften per dag en tredjedel av utgående pensioner från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 65 kr. Med pensionsförmåner avses ålderspension och förtidspension i form av folkpension och tilläggspension (ATP) samt pensionstillskott. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.

Som framgår av det sagda tas vid beräkning av avgiftens storlek hänsyn till pensionärens pensionsförmåner i form av ålderspension och förfidspension enligt AFL samt pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionsfillskott. Däremot påverkas avgiftens storlek inte av vissa andra pensionsförmåner inom den allmänna försäkringen som t.ex. efterlevandepension. Motivet för att undanta efterlevandepensioneraa vid avgiftsberäkningen var i huvudsak datatekniska skäl. Detta innebär emellertid att en pensionär som uppbär så stor efterlevandepension att det egna pensionstillskottet blir helt bortreducerat får en sjukhusvårdsavgift som är lägre än den som uppbär endast folkpension och pensionstillskott trots att den förstnämnda pensionärens sammanlagda pension är högre. Jag har förståelse för att detta av enskilda och myndigheter upplevts som en stor orättvisa i regelsystemet.

Riksförsäkringsverket har numera framhållit att bestämmelsen att efterlevandepensionens storlek inte beaktas i samband med avgift för sjukhusvård i avgiftsunderlaget nödvändiggör särskilda ADB-lösningar. Mot bakgrand av detta anser jag att det är både rättvist och naturligt att bestämmelseraa ändras fr.o.m. den I juli 1992 så att även efterlevandepensionen ingår i underlaget för beräkning av sjukhusvårdsavgiftens storlek. Åtgärden, som beräknas minska försäkringsutgifteraa med ca 20 milj.kr. per år, föranleder ändring i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

68 Den Ijanuari 1992 överförs, efter beslut av riksdagen, administra- Prop. 1991/92:100

tionen av avgifteraa för sjukhusvård från försäkringskassoraa till sjuk- Bil. 6

vårdshuvudmännen för bl.a. sjukpenningförsäkrade (prop. 1991/92:19, SfU3, rskr. 38). Denna systemförändring är föranledd av att en arbetsgivarperiod på 14 dagar införs inom sjukförsäkringen. Arbetsgivaraa kommer att under derma period svara för utbetalning av sjuklön till sina anställda vid deras sjukfrånvaro. Föratsättningar föreligger därmed inte längre for försäkringskassan att under denna period ta ut avgifter för sjukhusvård genom avdrag på sjukpenningen. Av främst administrativa skäl har det inte ansetts vara motiverat att ha kvar detta avgiftssystem för bl.a. sjukpenningförsäkrade. Den nya ordningen skall därför vara enhetlig oavsett om sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning, rehabiliteringspenning eller smittbärarperming utges.

Denna systemförändring har ställt krav på följdändringar i avgiftssystemet för sjukhusvård. Under år 1992 gäller att sjukvårdshuvudmännen får ta ut en högsta avgift på 70 kr. per vårddag och att det är sjukvårdshuvudmannen som beslutar om ev. regler för nedsättning av vårdavgiftens storlek. Det nya systemet ger således sjukvårdshuvudmärmen möjlighet att besluta om lägre avgift än 70 kr. per vårddag.

Jag vill i anslutning härtill framhålla att frågan om en motsvarande överföring av administrationen av sjukhusvårdsavgifteraa för ålders- och förtidspensionärer kommer att tas upp med företrädare för de båda kommunförbunden i anslutning till överläggningaraa om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för tiden efter år 1992.

Sjukresor

Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom. Detta gäller även resekostnader i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad, tandvård, besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företags- och studerandehälsovård samt konvalescentvård. T.o.m. år 1991 gäller att ersättningen beräknats och lämnats till den försäkrade i efterhand genom försäkringskassans försorg. Den försäkrade har betalat en egenavgift för varje enkel resa. Avgiften har varit differentierad beroende på färdmedel.

Den 1 januari 1992 övergår huvudmannaskapet för sjukresoraa, ekonomiskt och administrativt, från försäkringskassoraa till sjukvårdshuvudmännen. Samtidigt övertar sjukvårdshuvudmännen ansvaret för de luft-buraa akuta sjuktransporteraa. För detta har sjukvårdshuvudmännen erhållit ersättning från sjukförsäkringen i enlighet med en av staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen under hösten 1991 träffad särskild överenskommelse. Sammanlagt uppgår ersättningama från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1992 till 1 416 milj.kr., varav 80 milj.kr. avser ersättning för administration, 20 milj.kr. avser ett engångsbelopp för vissa initialkostnader vid genomförandet och 16 milj.kr. utgör ersättning för de luftbuma akuta transporteraa.

överenskommelsen har av regeringen redovisats för riksdagen Prop. 1991/92:100

(skr. 1991/92:74). Bil. 6

Huvudmannaskapsförändringen innebär i princip inga ändringar i de i lagen om allmän försäkring fastlagda granderaa för ersättningar från sjukförsäkringen för sjukresor. Däremot kommer den statliga regleringen i fråga om beräkningen av resekostnadsersättning i individuella fall - med några undantag - att slopas helt och ersättas av lokalt utfärdade föreskrifter av sjukvårdshuvudmännen som är anpassade till resp. huvudmans speciella möjligheter och föratsättningar. Regeringen kan dock alltjämt föreskriva ett maximum för den resekostnad som den försäkrade skall svara för i form av en egenavgift samt det lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av ersättning vid sjukresa med egen bil.

För att skapa föratsättningar för sjukvårdshuvudmännen att bättre kunna anpassa egenavgifteraa till de varierande lokala förhållandena vad gäller t.ex. kommunikationsnätets utformning och hälso- och sjukvårdens organisation har regeringen i enlighet med den nämnda särskilda överenskommelsen beslutat att den hittillsvarande differentieringen av egenavgiften med hänsyn till färdmedel skall överges fr.o.m. år 1992 och en högsta egenavgift på 40 kr. per resa införas. När det gäller storleken på kilometerersättning som skall läggas till grand för beräkningen av kostnaden för resa med egen bil har regeringen beslutat att den skall vara oförändrad, dvs. 1 krona, under år 1992.

Läkemedelsförmåner och högkostnadsskydd

Läkemedelsförmåneraa omfattar prisnedsatta och vissa kostnadsfria läkemedel, kostnadsfria förbrakningsartiklar vid vissa sjukdomar samt prisnedsatta läkemedel vid vissa sjukdomar för bara under 16 år. Vid köp av prisnedsatta läkemedel och livsmedel betalar patienten den faktiska kostnaden, dock högst 90 kr. vid varje inköpstillfälle. Kostnaderaa utöver detta belopp betalas genom sjukförsäkringen.

Till läkemedelsförmåneraa räknas också det högkostnadsskydd som fmns för personer med stort behov av sjukvård och läkemedel. Det omfattar inköp av lakar- och tandläkarordinerade prisnedsatta läkemedel samt öppen sjukvård. Skyddet, som fick en ändrad utformning fr.o.m. år 1991 till följd av den slopade statliga regleringen av avgifteraa inom öppenvården, innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när de sammanlagda utgiftema för läkemedel och öppenvård under en 12- månadersperiod uppgått till 1 500 kr. Sjukvårdshuvudmännen har dock rätt att besluta om en lägre nivå på högkostnadsskyddet än denna. Flertalet huvudmän har under år 1991 också tillämpat ett lägre belopp, i regel har detta understigit 1 200 kr. Det har numera framkommit uppgifter om att det ändrade regelsystemet medfört en betydande ökning av antalet frikort under år 1991. Detta kan komma att innebära att några huvudmän höjer nämnda nivå för år 1992.

Även under år 1991 har sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsförmåneraa fortsatt att öka i ungefär samma takt som tidigare trots bl.a.

70

höjda egenavgifter under senare år. Liksom tidigare bedöms ökningen Prop. 1991/92:100

till övervägande delen vara en följd av prisutvecklingen på framför allt Bil. 6

nytillkommande produkter.

Inom läkemedelsområdet pågår en förändringsprocess med en rad olika inriktningar.

I föregående års budgetproposition redovisade min företrädare att frågan om föratsättnmgar förelåg för ett överförande av kostnadsansvaret för läkemedel inom öppen hälso- och sjukvård till sjukvårdshuvudmännen snarast skulle utredas. Detta utredningsarbete har slutförts och den förra regeringen har i prop. 1991/92:19 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. uttalat sig för ätt påbörja överläggningar med sjukvårdshuvudmännen om att träffa en särskild överenskommelse om ett sådant överförande med ett beräknat genomförande den 1 januari 1993. Riksdagen har dock nyligen bifallit vad socialförsäkringsutskottet hemställt om i sitt betänkande Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen (1991/92:SfU3, rskr. 38) angående den aviserade överföringen av kostnadsansvaret för läkemedel i öppen vård från riksförsäkringsverket till sjukvårdshuvudmännen. Utskottet har ansett att frågan inte bör avgöras separat utan behandlas skyndsamt i samband med den aviserade större översynen av hälso- och sjukvårdens organisation och fmansiering m.m.

För närvarande pågår en genomgripande översyn av gällande läkemedelslagstiftning. Avsikten är att detta arbete skall utmynna i en proposition med förslag till ny läkemedelslag som föreläggs riksdagen under våren 1992. En viktig utgångspunkt för utformningen av förslaget är att EG:s rättsregler på läkemedelsområdet som Sverige blir skyldigt att iaktta genom EES-avtalet skall beaktas. Som utvecklas närmare längre fram innebär detta bl.a. att någon priskontroll inte längre kan ske i samband med registrering av läkemedel.

Den genom merkostnadskommittén (S 1990:4) påbörjade översynen av bl.a. systemet med läkemedelsförmåner för att skapa bättre rättvisa mellan olika grapper som har betydande kostnader till följd av sjukdom och handikapp beräknas vara slutförd under första halvåret 1992. Efter sedvanligt remissförfarande av utredningens betänkande kan en proposition föreläggas riksdagen tidigast i början av år 1993.

Utformningen av det nuvarande förmånssystemet för läkemedel leder enligt min bedömning fill betydande effekfivitetsförluster i användningen av läkemedel. Ersättningssystemet innebär att läkemedel i den öppna vården är en praktiskt taget kostnadsfri behandlingsform för läkare och sjukvårdshuvudmän. Det finns således inga direkta ekonomiska incitament för den förskrivande läkaren att styra eller begränsa läkemedels-förskrivningama så att försäkringsutgiftema hålls tillbaka. Systemet innebär också att konsumenten betalar en fast avgift vid varje inköpstillfälle, oavsett hur många och hur dyra läkemedel som förskrivs. Detta leder till att inte heller konsumenten blir särskilt kostnadsmedveten. Båda dessa svagheter i nuvarande förmånsregler leder till ett större och för samhället kostsammare läkemedelsuttag än vad som är nödvändigt.

71 Mot bakgrand härav anser jag att en genomgripande förändring i av- Prop. 1991/92:100

giftsregleraa för prisnedsatta läkemedel är mofiverad. Enligt min upp- Bil. 6

fattning bör regleraa för prisnedsättning ändras på så sätt att en avgift tas ut för varje läkemedel vid ett inköpstillfälle fr.o.m. den 1 juli 1992. För det första läkemedlet bör prisnedsättning göras med hela det belopp som överstiger 90 kr. och för varje ytterligare förskrivet läkemedel som samfidigt inköps bör prisnedsättning göras med hela det belopp som överstiger 30 kr. Vid köp av mer än ett läkemedel bör prisnedsättning med hela det belopp som överstiger 90 kr. göras på det läkemedel som har högst pris. Vid inköp av t.ex. två läkemedel med ett pris på 50 resp. 40 kr. skulle i enlighet med vad som nu sagts, egenavgiften fastställas till 80 kr. (50 -I- 30). Denna effekt är dock inte avsedd utan egenavgiften skall i sådant fall vara 90 kr. Vid inköp av mer än ett läkemedel skall således inte någon prisnedsättning ske om det sammanlagda priset för läkemedlen efter nedsättning inte skulle komma att överstiga 90 kr. Åtgärden, som beräknas minska försäkringens utgifter med sammanlagt ca 400 milj.kr. per år, föranleder ändring i 3 och 5 §§ lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

För att ytterligare begränsa försäkringens utgifter för läkemedelsförmånen förordar jag dessutom införande av ett system med referenspriser för läkemedel med generiska motsvarigheter fr.o.m. år 1993. Systemet innebär att försäkringen ersätter läkemedelskostnaden upp till ett s.k. referenspris, vilket motsvarar priset på det billigaste preparatet. Detta referenspris kan eventuellt sättas något högre än priset på det billigaste preparatet. Om konsumenten väljer ett dyrare preparat får denne - utöver egenavgiften - själv betala hela den del av kostnaden som överstiger referenspriset. Ett genomförande av ett referensprissystem beräknas minska försäkringsutgiftema med ca 400 milj.kr. per år och för budgetåret 1992/93 ca 200 milj.kr. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om utformningen av ett sådant system med inriktning på att frågan skall kunna tas upp i en proposition till riksdagen under våren 1992.

Det finns även andra svagheter i nuvarande system för läkemedelsförmånen, t.ex. vad gäller inköp av receptfria läkemedel. Avsikten med att vissa läkemedel gjorts receptfria är att konsumenten skall kunna köpa dessa direkt på ett apotek utan att behöva besöka en läkare och svara för hela utgiften. Det finns dock i nuvarande system inget hinder för att också dessa läkemedel förskrivs av läkare och härigenom blir omfattade av prisnedsättningen på läkemedel. Det är enligt min bedömning nödvändigt att betona huvudprincipen att receptfria läkemedel inte skall omfattas av förmånssystemet för läkemedel. Jag är dock medveten om att vissa avsteg, främst av medicinska skäl, krävs från denna princip för ett antal läkemedel. Den 1 juli 1992 kommer därför vissa receptfria läkemedel att undantas från bestämmelseraa om prisnedsättning på läkemedel. Denna åtgärd beräknas minska försäkringsutgifteraa med ca 60 milj.kr. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om vilka läkemedel som skall omfattas av nämnda undantagande.

72

En lista över bl.a. receptfria läkemedel som inte skall omfattas av Prop. 1991/92:100

förmånssystemet kan sannolikt gälla endast under andra halvåret 1992. Bil. 6

Den 1 januari 1993 förväntas EG:s regler genom EES-avtalet rörande prissättning på läkemedel träda i kraft för Sveriges vidkommande. De reglema innebär att den nuvarande modellen för priskontroll på läkemedel måste slopas. Den nu gällande modellen är att ett läkemedel för att bli registrerat av läkemedelsverket och därmed få säljas måste ha åsätts ett s.k. skäligt pris vilket sker efter förhandlingar mellan fabrikanten och Apoteksbolaget. Enligt EG:s regler får dock priset inte vara ett villkor för registrering. Med anledning härav anser jag att följande ordning bör ~" gälla fr.o.m. år 1993. Regeringen bör inhämta ett bemyndigande av riksdagen att besluta om vilka läkemedel som skall kunna omfattas av förmånssystemet. Om en fabrikant önskar att ett läkemedel skall omfattas av försäkringen skall medlet åsättas ett pris som försäkringen täcker, vilket innebär att en förhandling krävs om det pris som försäkringen skall ersätta.

Jag avser att närmare behandla denna fråga i anslutning till att den av mig tidigare nämnda propositionen om ny läkemedelslag föreläggs riksdagen under våren 1992.

Sammanfattningsvis innebär de av mig föreslagna ändringama i förmånssystemet för läkemedel en total årlig minskning av försäkringens utgifter med ca 860 milj.kr., varav 660 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Tandvård

I sjukförsäkringen ingår även den allmänna tandvårdsförsäkringen. Den omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Bam och ungdomar under 20 års ålder har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktandvård. De vuxnas kostnader för tandvård ersätts enligt tandvårdstaxan med 40 % upp till 3 000 kr., med 50 % mellan 3 000 och 7 000 kr. samt med 75 % för kostnader däröver.

Under senare år har försäkringsutgiftema för tandvård ökat mer än beräknat. Samtidigt råder enighet om att tandhälsan blivit allt bättre för övervägande delen av befolkningen. Utgiftsökningen har många orsaker, av vilka den nuvarande prestationsinriktade tandvårdstaxan sannolikt är en. För att motverka utgiftsutvecklingen har under de senaste åren ett flertal åtgärder vidtagits av regeringen och riksförsäkringsverket. Parallellt med detta har mer långsiktiga och övergripande förändringar i tandvårdsförsäkringen diskuterats och övervägts. Det har dock ansetts nödvändigt att utreda och överväga sådana förändringar ytterligare.

För att skaffa underlag för ett ställningstagande har regeringen inhäm- . tat riksdagens medgivande till att få starta försöksverksamhet med syfte att bl.a. pröva olika system för ersättning från försäkringen till huvudmännen med utgångspunkt från att ersättningen beräknas efter ett visst belopp per individ som omfattas av försöket. Regeringen har med stöd härav utfärdat en förordning (1991:1234) om försöksverksamhet på tandvärdsområdet vilken trädde i kraft den 1 oktober 1991. Denna för-

73

ordning har kommit att omfatta försöksverksamheter inom folktand- Prop. 1991/92:100

vården i Kristianstads län samt Göteborgs och Bohus läns landsting och Bil. 6

i Göteborgs kommun för en tid av längst tre år. De i föregående budgetproposition aviserade försöksverksamhetema inom landstingen i Blekinge och Gävleborgs län har tyvärr inte kunnat genomföras. Det är angeläget att de påbörjade försöken följs upp och utvärderas kontinuerligt.

Det är enligt min uppfattning också angeläget att arbetet med att utforma en tandvårdsförsäkring och tandvårdstaxa som bättre svarar mot nuvarande och framtida tandhälsosituation inte vilar i avvaktan på resultaten av nämnda försöksverksamhet. Jag anser att detta nödvändiga arbete måste intensifieras och avser därför att på lämpligt sätt låta utreda detta under år 1992.

I avvaktan på att det pågående och förestående utrednings- och utvecklingsarbetet på tandvårdsområdet skall ge ett tillräckligt underlag för ett ställningstagande till nödvändiga och långsiktiga ändringar inom tandvårdsförsäkringen krävs åtgärder på kort sikt som syftar till att i första hand motverka ytterligare utgiftsökningar för försäkringen. Enligt min bedömning är det därför nödvändigt att minska försäkringens utgifter för tandvård med ca 580 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I första hand bör utgiftsreduktionen ske genom en ökad självrisk men även andra modeller kan komma att bli aktuella. Inriktningen på besparingen bör dock inte få en sådan utformning att nuvarande högkostnadsskydd försämras påtagligt. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om vilka ändringar i ersättningsbestämmelseraa i tandvårdstaxan som skall genomföras för att denna utgiftsminskning skall kunna uppnås.

Försäkring vid ålderdom m.m.

Det offentliga pensionssystemet är en central del av den allmänna försäkringen och därmed av välfärdspolitiken. De olika ersättningar som utges dels från folkpensioneringen, dels från ATP-systemet skall ge ekonomisk trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes eller makas frånfälle går miste om inkomster av förvärvsarbete. Den allmänna försäkringen omfattar vidare ett antal tilläggsförmåner (pensionstillskott, KBT, hustratillägg och baratillägg) vars syfte är att säkerställa en god ekonomisk nivå för dem som under den förvärvsaktiva tiden haft relativt låga inkomster. Därfill kommer delpensionsförsäkringen som gör det möjligt för förvärvsarbetande i åldem 60-64 år att minska sin arbetsinsats samt det särskilda pensionstillägget som är avsett att kompensera föräldrar som på grand av vård av sjukt eller handikappat bara gått miste om förvärvsinkomster.

Samtidigt griper de offentliga pensionssystemen djupt in i andra viktiga funktioner i samhällsekonomin såsom sparande, kapitalbildning och arbetskraftsutbud. Därmed påverkar de inte bara de offentliga finanseraa utan även i hög grad den ekonomiska tillväxten och därmed välfärden både för nuvarande och framtida generationer.

74

Folkpensioneraa fmansieras dels genom en socialavgift som för år Prop. 1991/92:100

1992 uppgår till 7,45 % av avgiftsunderlaget, dels genom anslag över Bil. 6

statsbudgeten motsvarande ca 3 % av avgiftsunderlaget. ATP finansieras genom en socialavgift som för år 1992 utgör 13 % av avgiftsunderlaget och genom avkastning från allmänna pensionsfonden. Denna fond uppgick vid utgången av år 1990 fill 431 772 milj.kr. Den sammanlagda utgiften för folkpensioner och ATP motsvarar ca 23 % av avgiftsunderlaget.

Den allmänna pensionsåldem är 65 år. En försäkrad kan göra förtida uttag av sin ålderspension fr.o.m. den månad han fyller 60 år eller uppskjuta uttaget till dess han fyller 70 år. Vid förtida uttag minskas pensionen med 0,5 % för varje månad före 65-årsmånaden som pensionen tas ut och vid uppskjutet uttag ökas den på samma sätt med 0,7 % per månad. Såväl ökningen som minskningen blir livsvarig för pensionären. Folkpension utges med ett belopp som motsvarar 96 % av det vid årets ingång gällande basbeloppet. Den som har låg eller ingen ATP har därutöver rätt till ett pensionstillskott som högst kan utgöra 54 % av basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas mot utbetald ATP. För full ATP krävs 30 år med pensionsgrandande inkomst. Inkomster mellan 1 och 7,5 basbelopp är pensionsgrandande. ATP ger en ålderspension med 60 % av den årliga inkomsten beräknad som ett genomsnitt av de 15 bästa intjänandeåren.

Antalet ålderspensionärer har ökat något under de senaste åren. Detta har framför allt haft effekt på utgifteraa inom ATP-systemet i och med att en allt större andel av ålderspensionärema tjänat in rätt till ATP-förmåner. Eftersom pensionstillskottet är en tilläggsförmån avsedd för den som har låg eller ingen ATP har denna utveckling medfört att antalet utbetalda pensionstillskott minskat.

Antalet ålderspensionsförmåner från folkpensioneringen och kostnaderna (milj.kr.) för dessa har genomgått följande utveckling.

I slutet Ålderspension Hustrutillägg Barntillägg

år Antal Kostnad Antal Kostnad Antal Kostnad

1965 851400 3 146 41100 88 11100 13

966 300

5 180

52 800

1 082 000

9 945

67 400

1 381 000

21 940

53 600

32 000

1 480 100

33 295

37 700

34 400

1 544 100

42 590

18 500

39 800

1 553 800

45 570

16 100

35 900

1 560 000

49 890

15 000

30 000

1 562 000

51 900

14 200

25 000

81 Uppgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade

75 Motsvarande utveckling av antal och kostnader för tilläggspension i Prop. 1991/92:100

form av ålderspension framgår av följande tabell. Bil. 6

I slutet

Antal

Kostnader

av år

76 500

257 700

455 300

2 450

792 400

12 350

994 000

28 840

1 135 800

48 390

1 165 400

54 270

1 193 000

61 740

1 215 600

67 730

Utgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade.

Det nuvarande pensionssystemet kommer, om inga åtgärder vidtas, att mot sekelskiftet och decenniema därefter utsättas för allvarliga finansiella påfrestningar till följd av den demografiska utvecklingen. Samtidigt som antalet personer i arbetsför ålder minskar relativt sett, ökar kraven på överföringar från de yrkesaktiva till de äldre i form av såväl pensioner som äldreomsorg och sjukvård.

Möjligheterna att finansiera pensionsutfästelseraa är vidare starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. En god och stabil tillväxt föratsätter i sin tur ett högt och stabilt sparande som ger möjlighet till investeringar i förening med ett ökande arbetskraftsutbud. Samfidigt har pensionssystemet en betydande roll för utvecklingen av landets totala sparande.

Ytterligare en faktor som talar för ett reformerat pensionssystem är det svaga sambandet mellan avgifter och förmåner i dagens ATP-system, vilket bl.a. får negativa effekter på arbetsutbudet.

Pensionsberedningen (S 1984:03) redovisar i sitt slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension en översyn av hela det offentliga pensionssystemet. I betänkandet ingår överväganden om bl.a. föratsättningaraa för finansiering framdeles av den allmänna pensioneringen, regleraa för intjänande av rätt till ATP, indexering av pensionsrätt och pensionsförmåner, den övre gränsen för beräkning av pensionsgrandande inkomst samt möjligheteraa till integrering av folk- och tilläggspensioneringen. Betänkandet har remissbehandlats.

I regeringsförklaringen lades fast att en trygg pensionering är en rättighet för alla. Det är därför en uppgift med högsta prioritet att reformera pensionssystemet.

Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk arbetsgrapp med uppgift att mot bakgrand av pensionsberedningens förslag och inkomna remissvar utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Vägledande för grappens arbete är också de riktlinjer som lades fast i regeringens proposifion 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken.

76 Samtidigt är det vikfigt att uppmärksamma behovet av åtgärder med Prop. 1991/92:100

syfte att förbättra förhållandena för de sämst ställda pensionärema. Jag Bil. 6

vill här erinra om den pågående KBT-utredningen och den breda kartläggning av pensionäremas levnadsvillkor som för närvarande pågår. Vidare kommer möjligheteraa till en höjd grandpension liksom riktade åtgärder till dem som har det sämst ställt att prövas i särskild ordning.

Bostadsstöd till pensionärer

De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är obligatoriska för kommunema. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall KBT svara för minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 kr. och 1 900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 kr. och 2 050 kr. för makar. Kommuneraa får statsbidrag med 25 % av sina KBT-kostnader i dessa intervall.

Kommuneraa bestämmer själva vilka grander som skall gälla, men bostadstillägget måste täcka minst 80 % den bostadskostnad som ligger till grand för statsbidraget.

Inkomstprövningsreglema är fastställda i lag. KBT administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma och betalas ut samtidigt med folkpension. Under år 1991 utbetalas KBT till ca 565 000 pensionärer.

Kostnaderaa för KBT ökar genom den allmänna ökningen av bostads-kostnaderaa. Samtidigt har den fortgående ökningen av antalet pensionärer med ATP en återhållande effekt på kostnadsutvecklingen. Som nämnts arbetar en särskild utredning med att göra en översyn av systemet med kommunala bostadstillägg. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete inom kort.

Det särskilda kommunala bostadstillägg (SKBT) som infördes år 1991 och som nyligen givits förlängd giltighet under år 1992 skall täcka den del av bostadskostnaden som inte betalas i form av KBT för de pensionärer som på grand av låga inkomster och höga bostadskostnader inte når upp till socialstyrelsens norm för socialbidrag. Kommunema erhåller statsbidrag med 40 % av sina kostnader för SKBT.

Delpension

Förvärvsarbetande i åldem 60-64 år har möjlighet att minska arbetsinsatsen genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft ATP-grandande inkomst under sammanlagt minst 10 år fr.o.m. 45 års ålder och att vederbörande under de senaste tolv månadema före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra månader.

För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem timmar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt

77

minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Prop. 1991/92:100

Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomst- Bil. 6

bortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunkt från pensionspoängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras och därefter beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen till den inkomst som motsvarar den genomsnittliga pensionsgrandande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsnittliga inkomsten räknas upp med aktuellt basbelopp. Delpensionen är knuten till basbeloppet och är pensionsgrandande för ATP.

Av följande sammanställning framgår hur antalet delpensionärer och kostnadema för försäkringen har utvecklats.

I slutet av år

Antal

Utgifter per år (milj.kr.)

41 900

67 800

1 239

61 700

1 457

47 2!

1 135

32 200

38 500

1 402

39 200

1 523

38 100

1 654

38 000

1 766

Uppgiften för år 1991 är beräknad.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift om 0,50 % av avgiftsunderlaget från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften förs till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1991 uppgick till 9 224 milj.kr. Den kraftiga minskningen av antalet delpensionärer i mitten på 1980-talet berodde på att kompensationsnivån under perioden januari 1981 - juli 1987 var sänkt till 50 % av inkomstbortfallet.

Av samhällsekonomiska skäl är det nödvändigt att se över reglema för socialförsäkringssystemen samtidigt som det är ofrånkomligt att begränsa utgiftema för dessa. Regeringen har därför övervägt inom vilka ytterligare områden besparingar kan genomföras med hänsyn till de principer som bör vara vägledande för den sociala välfärdens utformning. Delpension utges som nämnts till en förvärvsarbetande i åldem 60 - 64 år som vill minska sin arbetsinsats. Delpensionen täcker därvid en viss del av inkomstförlusten fill följd av arbetstidsminskningen, vilket exempelvis för den som minskar sin arbetstid till hälften innebär att han får behålla 82 % av sin inkomst vid delpensioneringen. Den enskildes beslut att ansöka om delpension är en frivillig åtgärd som inte föranleds av någon minskning av arbetsförmågan. Förmånen kan således sägas stå i strid med arbetslinjen i socialförsäkringen i och med att den premierar den som väljer att delvis ställa sig utanför arbetsmarknaden, vilket samtidigt innebär ökade kostnader för socialförsäkringssystemet.

Av nu anförda skäl och mot bakgrand av den svåra samhällsekonomiska situationen föreslår jag därför att systemet med delpension för-

78

ändras enligt följande. Prop. 1991/92:100

Delpensionsförsäkringen avskaffas under våren 1992. De som redan Bil. 6

uppbär delpension enligt nuvarande regler får enligt övergångsbestämmelser fortsatt rätt till delpension enligt dessa regler.

Ett avskaffande av delpensionsförsäkringen innebär att några ytterligare avgifter till försäkringen inte behöver tas ut för att finansiera försäkringens åtaganden gentemot de personer som enligt övergångsbestämmelseraa ges rätt till fortsatt delpension. De medel som finns i delpensionsfonden är mer än tillräckliga för att täcka försäkringens åtaganden i det här avseendet. Delpensionsavgiften, som för närvarande utgör 0,5 % av avgiftsunderlaget, bör upphöra och en motsvarande höjning ske av socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen. Skälet härtill är att socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen är helt otillräcklig för att finansiera försäkringens utgifter. Det ackumulerade underskottet för arbetsskadeförsäkringen beräknas uppgå fill ca 20 miljarder kr. vid utgången av år 1991. Underskottet beräknas för år 1991 till drygt 6 miljarder kr. Växlingen av socialavgiftsuttaget bör genomföras fr.o.m. den 1 juli 1992.

Delpensionsfondens behållning vid utgången av år 1991 beräknas uppgå till 11,8 miljarder kr. Den fondstorlek som krävs för att finansiera delpensionsförsäkringens utgifter under den tid som delpension utbetalas enligt de tänkta övergångsreglema kan uppskattas till ca 4,8 miljarder kr. Det återstående beloppet ca 7 miljarder kr. bör engångsvis användas dels för att finansiera det även efter avgiftshöjningen återstående underskottet i arbetsskadeförsäkringen budgetåret 1992/93, dels förstärka finansieringen av folkpensionen under budgetåret 1992/93.

Vad som nu anförts beträffande delpensionsförsäkringen, socialavgifter samt disposition av delpensionsfonden föratsätter att vissa lagändringar genomförs. Avsikten är att inom kort i en särskild proposition återkomma till riksdagen med förslag till de lagstiftningsåtgärder som erfordras.

Särskilt pensionstillägg

Det särskilda pensionstillägget till ålderspension infördes den 1 januari 1991. Pensionstillägget avser att kompensera föräldrar som på grand av vård av sjukt eller handikappat bara under lång tid har gått miste om förvärvsinkomster och därmed fått låg ATP eller inte alls fått sådan pension. Rätt till det särskilda pensionsfillägget har en förälder som har vårdat ett sjukt eller handikappat bam under minst 10 år och därvid avstått från förvärvsarbete.

Pensionstillägget är till sin konstrakfion av temporär karaktär. I takt med att allt fler märmiskor kommer att uppbära vårdarlön från bl.a. landstingen kommer behovet av tillägget att minska. Storleken av det särskilda pensionstillägget beräknas på grandval av det antal vårdar som föräldem räknas till godo, lägst 10 och högst 15. Pensionstillägget utges med ett belopp som per kalenderår motsvarar lägst 25 % av basbeloppet. Beloppet höjs däratöver för varje ytterligare vårdar i intervall om 5 procent upp fill högst 50 % av basbeloppet.

79 Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till ändrade regler för det särskilda pensionstillägget av innebörd att rätten till pensionsfillägget utvidgas till att omfatta dels ett utökat antal nivåer, dels ändrade regler för vårdrekvisitet så att kortare avbrott i föräldramas vård av bamet inte skall vara ett hinder för rätt till vårdar.

Efterlevandepension till vuxna

Pension fill vuxna efterlevande kan ges i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor föratsatt de inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om bam under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.

De nya pensionsreglema för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.

Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges för år räknat med belopp som motsvarar ålderspensionen.

De beräknade utgiftema för folkpension och ATP under budgetåret 1992/93 illustreras av följande diagram.

miljarder kr 140

12n

100

80

60 Folkpension och ATP

Beräknade utgifter under budgetaret 1992/93

Hl ATP

M Folkpen.sion

20 . Förtidspension Ålderspension Eftcricv.pcnsion Not I

Not I; värdbidrag, bampensinn, yrlLe-sskadecR., sSntk. pensionslillskoU, SKBT, KBT, båndikappent.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de rikfiinjer jag angett för avskaffande av delpensionsförsäkringen, ändringar rörande delpensionsavgift och arbetsskadeavgift samt användning av behållningen i delpensionsfonden.

80

D 1. Bidrag till sjukförsäkringen Prop. 1991/92:100

Bil. 6 1990/91 Utgift 8 577 747 319

1991/92 Anslag 6 823 000 000

1992/93 Förslag 5 767 000 000

Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassomas utgifter för sjukförsäkringsförmåner (utom föräldraförsäkringen, vilken redovisas under anslaget C 2). Statsbidrag lämnas med 15 % av kostnadema för den obligatoriska försäkringen, medan 85 % finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Fr.o.m. år 1992 är avgiften 7,8 % av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6 % för egenföretagare.

De grandläggande bestämmelsema finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) och lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket har i enlighet med regeringens särskilda direktiv redovisat anslagsbehovet uppdelat på olika utgiftsslag. Verkets bedömningar återfinns under de olika anslagsposter som anges under föredragandens överväganden.

Föredragandens överväganden

Redovisningen av anslaget skall fr.o.m. budgetåret 1992/93 ske uppdelat på fem anslagsposter

- sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning

- rehabilitering

- ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

- läkemedelsförmåner

- tandvård

För var och en av dessa kommer att anges dels brattoutgifter, dvs. både de utgifter som redovisas på budgetens inkomstsida och dess utgiftssida, dels anslagsbeloppet, dvs. utgift som redovisas på budgetens utgiftssida.

Sjukpenning inkl. frivillig sjukpenning

RFV har i sina anslagsberäkningar för åren 1992 och 1993 utgått från att sjuklön införs fr.o.m. 1 januari 1992 och att sjukfrånvaron fortsätter att minska.

Min beräkning av anslagsposten grandas på verkets antaganden. Jag har tidigare aviserat att ett förslag om införande av två karensdagar fr.o.m. 1 januari 1993 skall tas fram. I mina beräkningar har jag emellertid inte beaktat de eventuella ekonomiska konsekvenser som detta kan komma att få för sjukförsäkringsanslaget om t.ex. det högkostnadsskydd som skall utformas skall belasta sjukförsäkringsanslaget. Best 6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

träffande utgiftema för den frivilliga sjukpenningen jag utgått från ver- Prop. 1991/92:100

kets beräkningar. Bil. 6

Med utgångspunkt från detta beräknar jag brattoutgiftema för sjukpenning fill 15 337 milj.kr, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på

2 301 milj.kr.

Rehabilitering

Vad gäller kostnadema för rehabiliteringsersättning, dvs. rehabiliteringspenning och särskilt bidrag för vissa kostnader i samband med rehabilitering, har RFV utgått från den utgift som beräknades i proposition 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning, vilken därefter prisomräknats. Med hänsyn till att regleraa om dessa ersättningar träder i kraft den 1 januari 1992, finns det inget underlag för en omräkning vad gäller volymer.

I sin anslagsframställning har RFV även beräknat utgiftsbehov de kommande åren för andra insatser inom rehabiliteringsverksamheten såsom ersättningar för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster, bidrag fill arbetshjälpmedel som behövs som ett led i rehabilitering av förvärsarbetande försäkrad samt ersättning för resor till och från arbetet i stället för sjukpenning.

Enligt min mening bör samtliga ovannämnda utgifter för rehabilitering sammanföras till en anslagspost inom sjukförsäkringsanslaget. Med ovan angivna föratsättningar beräknar jag brattoutgiftema för denna till 1 481 milj.kr. Därvid har det belopp som avser försäkringskassomas möjligheter att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster räknats upp till 700 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Anslagsposten finansieras, med undantag för kostnadema för arbetshjälpmedel, till 15 % via statsbudgeten. Kostnadema för arbetshjälpmedel belastar till fullo statsbudgeten. Beloppet för anslagsposten blir därmed 301 milj.kr.

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Under derma anslagspost redovisas ersättningama till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvård samt sjukresor, ersättningar för sjukhusvård enligt konventioner m.m, viss bakteriologisk provtagning samt vissa undersökningar enligt smittskyddslagen.

Riksförsäkringsverket har i fråga om utgiftsberäkningama för åren 1992 och 1993 utgått från den överenskommelse som träffats mellan staten och sjukvårdshuvudmännen för år 1992. Hänsyn har därvid tagits till äldrereformens genomförande den 1 januari 1992, vilket medfört att

3 066 milj.kr. har avräknats från den allmänna sjukvårdsersättningen, eftersom beloppet på annat sätt skall tillföras primärkommuneraa. Vidare har verket i sina beräkningar av ersättningsbeloppet till sjuk vårdshuvudmännen försökt bedöma storleken på den schablonmässiga ersättning som skall utges under år 1992 till följd av att huvudmaima- skapet för sjukreseadministrationen, ekonomiskt och administrativt förs

82

över till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992. Prop. 1991/92:100

Jag har vid mina beräkningar av denna anslagspost utgått från verkets Bil. 6

beräkningar och korrigerat dessa med hänsyn till att den faktiska sjukreseersättningens storlek för år 1992 nu är fastställd av regeringen. Hänsyn har också tagits till den av mig tidigare redovisade ändringen i avgiftssystemet för pensionärer vid sjukhusvård. Försäkringens brattoutgift för anslagsposten beräknas därefter uppgå till 9 116 milj.kr. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 1 367 milj.kr.

Läkemedelsförmåner

Riksförsäkringsverket har för denna anslagspost utgått från utgiftsutvecklingen under första halvåret 1991 och att denna även gäller under år 1992. För år 1993 föratser riksförsäkringsverket oförändrade utgifter i förhållande till år 1992 mot bakgrand av effekteraa av ett förmodat överförande av kostnadsansvaret för läkemedel i öppen vård till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1993.

Jag har vid mina beräkningar utgått från verkets utgiftsberäkningar avseende åren 1992 och 1993. Vidare har jag beaktat en viss prisutveckling på läkemedelsområdet. Jag har också tagit hänsyn till de tidigare redovisade ändringaraa i förmånsregleraa för läkemedel under budgetperioden, vilka beräknas minska försäkringsutgifteraa med ca 660 milj.kr. Med dessa föratsättningar beräknar jag brattoutgiften för denna anslagspost till 8 229 milj.kr., vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 1 234 milj.kr.

Tandvård

Riksförsäkringsverket har beräknat derma anslagspost med hänsyn dels till utgiftsutvecklingen under senaste året, dels till ändringen i högkostnadsgränsen den 1 juli 1991 vilket bedöms dämpa utgiftsökningarna under åren 1992 och 1993.

Jag har utgått från verkets förslag vid min bedömning av storleken på denna anslagspost. Vidare har jag beaktat en viss volymförändring och förestående ändringar i ersättningsregleraa fr.o.m. 1 juli 1992 vilket beräknas minska utgifteraa med ca 580 milj.kr. Med utgångspunkt från detta beräknar jag brattoutgifteraa för tandvård till 3 758 milj.kr. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 564 milj.kr.

Anslagsberäkning

Med hänvisning till vad jag anfört under de fem anslagsposteraa beräknar jag de totala sjukförsäkringsutgifteraa bratto (exkl. föräldraförsäkringen) till 37 921 milj.kr. för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bidrag till sjukförsäkringen på 5 767 milj.kr.

Kostnaderaa för sjukförsäkringen (exkl. föräldraförsäkringen) beräknas för år 1992 till 38 463 milj.kr. Kostnadsutvecklingen framgår av följande sammanställning (milj.kr.).

83

Prop.

1991/92:10(

Bil. 6

År

Sjuk-

Öppen

Tand-

Läke-

Övrig

Rehab

Summa

penning

sjukvård

vård

medel

sjukv.

2 683

—

4 111

8 024

1 181

1 276

—

11 931

12 635

3 739

2 174

2 326

1 721

—

22 595

17 925

5 388

3 369

3 830

3 337

—

33 849

23 111

7 823

2 905

4 763

—

39 308

34 983

9 494

3 750

6 862

56 153

31 262

9 859

4 040

7 750

1 300

54 800

15 831

9 118

3 939

8 179

"■

1 896

38 463

Uppgifterna för år 1991 och 1992 är beräknade.

I öppen sjukvård ingår fr.o.m. år 1987 all ersättning som utbetalas till sjukvårdshuvudmännen utom tandvård. I läkemedel ingår prisnedsatta livsmedel och kostnadsfria förbrakningsartiklar.

Inom socialdepartementet upprättade förslag till dels lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. bör fogas fill protokollet i ärendet som bilagoma 6.7 och 6.8.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

dels att

3. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 767 000 000 kr.

D 2. Förtidspensioner

1990/91 Utgift 12 566 058 289

1991/92 Anslag 13 510 000 000

1992/93 Förslag 13 920 000 000

Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension och bamtillägg till förtidspension samt kostnader för rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.

Förfidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt med minst hälften. Hel förtidspension utges för år räknat med belopp som motsvarar 96 % av basbeloppet för en ogift pensionstagare och 78,5 % för gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller förtidspension. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Detta utgör fr.o.m. år 1991 högst 104 % av basbeloppet. Det reduceras med ATP-pensionens storlek.

84

Bestämmelseraa om förtidspension fmns i lagen (1962:381) om allmän Prop. 1991/92:100

försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott. Bil. 6

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1992/93 har riksförsäkringsverket föreslagit att anslaget förs upp med 13 660 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderaa under anslaget fill 13 920 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förtidspensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 13 920 000 000 kr.

D 3. Handikappersättningar

1990/91 Utgift 765 000 000

1991/92 Anslag 860 000 000

1992/93 Förslag 905 000 000

Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning.

Bestämmelser om handikappersättning finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Riksförsäkringsverket

Vid beräkningen av utgifteraa för handikappersättning för budgetåret 1992/93 har riksförsäkringsverket utgått från ett framskrivet antal ersättningar och utbetalt medelbelopp i december 1992. Antalet handikappersättningar i de respektive ersättningsnivåerna 36 %, 53 % och 69 % uppskattas till 27 600, 8 600 och 15 600. Med basbeloppet 33 800 beräknar riksförsäkringsverket anslagsbehovet för handikappersättningar till 896 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag kostnaden under detta anslag till 905 000 000 kr.

85 Hemställan Prop. 1991/92: lOC

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handikappersättningarför budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 905 000 000 kr.

D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

1990/91 Utgift 3 252 210

1991/92 Anslag 3 000 000

1992/93 Förslag 3 200 000

Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i anledning av skadefall, där ersättningen på grand av speciella författningar eller särskilda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1992/93 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till 1,4 milj.kr., varav knappt 0,4 milj.kr. för kvarstående uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarförsäkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till 1,8 milj.kr. Riksförsäkringsverket föreslår att anslaget förs upp med 3,2 milj.kr. med utgångspunkt från ett basbelopp om 33 800 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderaa under anslaget till 3 200 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 200 000 kr.

D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård

1990/91 Utgift 1 488 048

1991/92 Anslag 3 000 000

1992/93 Förslag 3 000 000

Från detta anslag bekostas ersättning till närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet. Bestämmelseraa finns i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.

Kostnadema för ersättning vid närståendevård finansieras enligt samma regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare.

86 Riksförsäkringsverket Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Under budgetåret 1990/91 har totalt 9,9 milj.kr. utbetalats i ersättning

vid närståendevård. Kostnadema har blivit befydligt lägre än vad som föratsattes i propositionen (1987/88:176) om äldreomsorgen inför 90-talet. Detta torde bero på att kännedom om ersättningsmöj ligheteraa ännu inte nått ut till alla berörda samt att regleraa är relativt restriktiva. För budgetåret 1991/92 beräknas en viss ökning ske av antalet ersatta dagar. På grand av reglema om sänkta kompensationsnivåer fr.o.m. den 1 mars 1991 beräknas dock kostnadema bli något lägre eller 9,6 milj.kr. och anslagsbehovet 1,45 milj.kr. För budgetåret 1992/93 beräknar riksförsäkringsverket ett anslagsbehov av 1,53 nulj.kr.

Föredragandens överväganden

Bedömningen av anslagsbehovet är svår att göra, eftersom ersättningsformen ftinnits under relativt få år. Som nämnts i det föregående kommer vissa regeländringar att övervägas. Jag utgår därför från att utnyttjandet av förmånen kommer att öka. Med hänsyn härtill och med beaktande av den förväntade löneutvecklingen beräknar jag anslagsbehovet till 3 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 000 000 kr.

D 6. Ålderspensioner

1990/91 Utgift 48 722 578 509

1991/92 Anslag 51345 000 000

1992/93 Förslag 52 880 000 000

Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspension, pensionstillskott till ålderspension, hustrafillägg och bamtillägg till ålderspension.

Bestämmelsema om folkpensionsförmåneraa finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket

Vid beräkningen av folkpensionskostnadema för budgetåret 1992/93 har riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pensioner och utbetalt medelbelopp i december 1992. Verket har uppskattat antalet ålderspensionärer till 1 562 000.

87 Med utgångspunkt från detta antal och basbeloppet 33 800 beräknar Prop. 1991/92:100

riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner Bil. 6

till 52 260 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Folkpensionemas grandbelopp kommer fr.o.m. den 1 januari 1992 och vid basbeloppet 33 700 kr. att uppgå till 32 352 kr. per år för en ensam pensionär och 52 909 kr. för ett pensionärspar. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till 18 198 kr. för en ålderspensionär. För budgetåret 1992/93 beräknar jag med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet de sammanlagda kostnadema under detta anslag till 52 880 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ålderspensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 52 880 000 000 kr.

D 7. Särskilt pensionstillägg

Från detta anslag bekostas särskilt pensionstillägg till ålderspensionär som har vårdat sjukt eller handikappat bam under minst 10 år.

Bestämmelsema om pensionstillägget finns i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensions-fillägg under budgetåret 1992/93 till 11 milj.kr. vid ett antaget basbelopp om 33 800 kr.

Föredragandens överväganden

I regeringskansliet bereds f.n. vissa frågor om förbättringar av det särskilda pensionstillägget. Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1992 med förslag till reformer inom detta område. Reformförslagen innebär dels utökat antal nivåer på det särskilda pensionstillägget, dels ändrade regler för vårdrekvisitet så att kortare avbrott i föräldramas vård av bamet inte ska vara ett hinder för rätten till vårdar.

Jag förordar att anslaget, i avvaktan på att beredningen slutförs, förs upp med ett oförändrat belopp av 41 000 000 kr.

88 Hemställan Prop. 1991/92:100

. . Bil. 6

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Särskilt

pensionstillägg för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag

på 41 000 000 kr.

D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension

1990/91 Utgift 1 496 078 173

1991/92 Anslag 1 540 000 000

1992/93 Förslag 1 655 000 000

Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommunemas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension (SKBT).

Bestämmelsema om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension finns i lagen (1962:392) om hustratillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och förordningen (1979:830) om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg fill folkpension. Bestämmelsema om statsbidrag till särskilda kommunala bostadsfillägg fill folkpension finns i lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadsfillägg fill folkpension och förordningen (1991:228) om statsbidrag till särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Riksförsäkringsverket

Med utgångspunkt från gällande lagstiftning och ett antagande om oförändrad hyresnivå efter år 1991 har riksförsäkringsverket beräknat anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 fill 1 575 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Mbt bakgrand av riksförsäkringsverkets beräkning, den fill årsskiftet 1992/93 förlängda lagen om SKBT och med beaktande av utvecklingen av bostadskostnadema beräknar jag utgiftema under detta anslag till 1 655 000 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 655 000 000 kr.

89 D 9. Efterlevandepensioner till vuxna Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 1 636 041 639 " '

1991/92 Anslag 1 765 000 000

1992/93 Förslag 1 730 000 000

Från detta anslag bekostas folkpensionsförmåneraa omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner.

Bestämmelsema om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för efterlevandepensioner till vuxna under budgetåret 1992/93 till 1 710 milj.kr. utgående från ett antaget basbelopp om 33 800 kr och ett beräknat antal efterlevandepensioner i december 1992. Uppdelat på respektive förmån utgör detta antal 56 000 änkepensioner, 3 800 omställningspensioner och ca 100 särskilda efterlevandepensioner.

Föredragandens överväganden

Folkpensionemas grandbelopp vid omställningspension och särskild efterlevandepension konuner fr.o.m. den 1 januari 1992 och vid basbeloppet 33 700 kr. att uppgå till 32 352 kr. per år. För den som saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott som kan uppgå till högst 18 198 kr.

Mot bakgrund av riksförsäkringsverkets beräkningar och med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnadema under detta anslag fill 1 730 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Efterlevandepensioner till VMX/ia anvisa ett förslagsanslag på 1 730 000 000 kr.

90 E. Hälso- och sjukvård m.m. Prop. 1991/92:lOO

Bil. 6

Målet för och inriktningen av hälso- och sjukvården

Målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Detta gäller för alla, oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort. Den svenska hälso- och sjukvården är i ett interaationellt perspektiv av hög klass och har större resurser, personellt och ekonomiskt, till sitt förfogande än någonsin fidigare. Personalens kunnighet, tjänstvillighet, varsamhet och omtanke omnämns ofta i mycket positiva termer.

Nyligen genomförda undersökningar visar också att en mycket stor del av medborgaraa hyser tilltro till sjukvården. Även bland patienteraa är ca 85 % nöjda eller mycket nöjda med vården och omsorgen.

Generellt sett har befolkningens hälsoläge successivt förbättrats i takt med höjningen av den allmärma levnadsstandarden. Svenskamas hälsa är en av de bästa i Europa. Medellivslängden är bland de högsta och späd-barasdödligheten är bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler och allt äldre patienter kan behandlas och rehabiliteras.

Att bibehålla och förstärka en positiv utveckling av den svenska hälso-och sjukvården och därvid undanröja de brister och problem som finns är en angelägen uppgift i välfärdspolitiken. Patientens ställning och valfrihet måste stärkas. Inom den offentliga sektora behövs en större flexibilitet i fråga om verksamhetsformer och arbetssätt. Styming, ledning och organisation av den offentliga verksamheten behöver successivt ses över och revideras. Viktiga inslag i förändringsarbetet är att föraya arbetsorganisationen och överbrygga de sektorsgränser som inverkar negativt på resursanvändningen och som försvårar en anpassning av den offentliga sektoras resurser till medborgamas behov.

Andra angelägna inslag i förnyelsen av hälso- och sjukvården är ökad kontinuitet mellan patient och läkare, ökad valfrihet och ett effektivare resursutnyttjande. För att åstadkomma detta behövs bl.a. nya verksamhetsformer och altemativ fill den offentligt producerade hälso- och sjukvården. Ett ökat inslag av privata vårdgivare och personalkoopera-tiv, vad det gäller både den öppna och slutna vården, skapar en konkurrenssituation som kan bidra till ett bättre resursutnyttjande och en högre kvalitet. Staten bör medverka till en sådan utveckling genom att undanröja de etableringshinder som för närvarande fiims och skapa föratsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter. Ett arbete med denna inriktning har påbörjats.

Utvecklingen av kostnadema för hälso och sjukvården har under de senaste 25 åren varit likartad i hela den industrialiserade världen. Under perioden 1960 - 1970 ökade vårdens andel av BNP i genomsnitt från 4 till 7 % för OECD-länderna. I slutet av 1970-talet bromsades volymökningen upp till följd av främst en ökad konkurrens med andra samhällssektorer. Efter år 1980 har de reala kostnadema för hälso- och sjukvården ökat i stort sett i samma takt som BNP.

91 Sjukvårdskostnademas andel av

Andel (%) är 1989

BNP

Stoibrilannien Danmaii

Norge

Väsllyskland Nederländerna SVERJGE

Island

Frankrike

Kanada

USA

mmmmmmmfi:mm

wmmmmimmmM

mmimmmmiMmmmM

iissiissssässw

mmmmmmwKmmmmmM

MmmmmmmmmmmmM

mmmmmmmfmmmmmmm

':':-:--'\-:y

WMMmimMiMmmmM 1

1,1,1.1,1.1,1

0 2 4 6 g 10 Källa: OECD hi fgurcs (1991). SCB, Nalionaliälccnsfcapcma

12 14

Vid jämförelse med andra länder bör man ha i åtanke bl.a. att Sverige har en förhållandevis hög andel äldre i befolkningen och att långtidssjukvården ingår. Det finns även andra skillnader och osäkerhetsfaktorer i underlaget, som gör att sådana jämförelser inte blir helt rättvisande.

Det är mycket svårt att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso-och sjukvården. Jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling saknas. Mycket talar dock för att produktiviteten i snäv bemärkelse har försämrats under de senaste årtiondena. Hänsyn har då inte tagits till de betydande kvalitetsförbättringar som skett inom flera områden inom hälso- och sjukvården under samma period.

Produktivrtetsdelegationen (I 1989:02) har i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:82) Drivkrafter för produktivitet och välsÉInd uppmärksammat produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården och konstaterar att det bör finnas en betydande potential för ökning av produkfivite-ten inom denna liksom mkngä andra sektorer. Tydligare beställar- och utförarroller liksom nya styrformer är drivkrafter i detta arbete.

Betydelsen av ett effektivt resursutnyttjande understryks också av att det fortsatta förayelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste ske inom en resursram, som är förenlig med en samhällsekonomi i balans.

Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet

Arbetet med att utveckla relevanta kvalitets- och effektmått, som kan ge underlag för jämförelser, måste intensifieras. Om sådana mått inte finns, föreligger risk för att en alltför stark fokusering sker på ekonomi och kvantitet. Detta kan få till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske inte tillgodoses medan andra, kanske mindre angelägna åtgärder ur såväl ett folkhälsoperspektiv som patientemas vårdperspektiv, ges ett alltför stort utrymme. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt

uppnås med olika altemativa metoder och system måste också diskute- Prop. 1991/92:100

ras. För att en sådan diskussion skall kunna föras krävs att de hälso- och Bil. 6

sjukvårdspolitiska målen konkretiseras. Målen bor anges i termer som i större utsträckning än för närvarande är mät- och uppföljningsbara.

I samband med överenskommelsema om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmaröverenskommelsema — har behovet av uppföljning och utvärdering framhållits. Sådana satsningar har dock bara delvis hunnit förverkligas. Det saknas en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso-och sjukvårdens utveckling mot angivna mål. Den statistik och de redovisningssystem, som i dag finife tillgängliga inom hälso- och sjukvården, ger inte heller ett tillräckligt bra underlag för att en sådan samlad uppföljning och redovisning skall kunna ske.

Behovet av ett bättre informationssystem har därför uppmärksammats bl.a. i samband med överläggningama om sjukvårdshuvudmännens ersättningar från sjukförsäkringen. Överenskommelser har också träffats som innebär att arbetet med att utveckla bättre informationssystem inoni hälso- och sjukvården påbörjats. En grandtanke i detta arbete, som har ett flerårsperspektiv, är att information om hälso- och sjukvården från olika delar av landet skall kunna jämföras och att verksamheten vid t.ex. skilda kliniker, primärvårcfsenheter och sjukvårdsområden skall kunna ställas i relation till varandra. För att sådjma jämförelser skall vara meningsfulla fordras ett tillförlitligt informationsunderlag, framtaget enligt samma kriterier och med samma definitioner oavsett vilken enhet som lämnar grandinformationen.

Den s.k. informationsstrakturatredningen, INFHOS (Dir. 1988:28), var ett led i detta arbete. Utredningen överlämnade sitt betänkande (SOU 1991:18) Informationsstraktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess, i mars 1991. Utredningen klargjorde och lämnade i första hand förslag till ansvarsfördelningen mellan olika parter när det gäller arbetet med att utveckla informationssystem inom hälso- och sjukvården. Till följd av bl.a. informationsstrakturatredningens förslag pågår för närvarande ett intensivt arbete vid socialstyrelsen för att utveckla öppenvårdsstatistiken. Data om klinikfärdiga patienter har utvecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Från och med år 1991 har också statistik om väntetider till vissa operationer inhämtats och ställts samman av förbundet.

Det s.k. Dagmar 50-projektet kan också ses som ett exempel på en strävan att förbättra grandinformationen. Projektet tillkom i samband med 1990 års Dagmaröverenskommelse och innebar att 50 milj.kr. avsattes till utvecklings- och försöksverksamhet inom sjukvården i avsikt att öka tillgängligheten och kapaciteten. Senare tillfördes ytterligare 29 milj.kr. fill projektet. Sex medicinska verksamheter - ortopedi, kirar-gi, interamedicin, urologi, kvinnosjukvården och ögonsjukvården - omfattande 400 kliniker granskades. Arbetet redovisades urtder år 1991 i sex Spri-rapporter (nr 307-312), vilka utarbetades av expertgrapper med företrädare för de olika specialitetema och med stöd av en arbetsgrapp med representanter från socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och

socialdepartementet. Man inriktade sig främst på att belysa kapaciteten Prop. 1991/92:100

och tillgängligheten för att kurma jämföra produktiviteten främst på Bil. 6

kliniknivå. Frågor om effektivitet och kvalitet belystes däremot inte.

Dagmar 50 visar på en modell för arbete, där uppföljning och utvärdering ger starka incitament för utveckling och kunskapsinhämtning om verksamheten drivs med respekt för professionens roll och för verksamhetens starkt decentraliserade karaktär. Metodiken lämpar sig bäst för avgränsade system såsom en klinik eller en vårdcentral. Dagmar 50-arbetet har belyst värdet av den information vi förfogar över i kvantitativa termer. Arbetsgrappen för Dagmar 50 kommer att i en slutrapport lämna förslag om hur arbetet bör bedrivas i framtiden. Då kommer även frågor om effektivitet och kvalitet att behandlas.

Fortfarande saknas dock i stor utsträckning relevanta effektivitets- och kvalitetsmått. I Dagmaröverenskommelsen år 1990 avsattes emellertid särskilda medel för att utveckla formema för att mäta och värdera vårdens kvalitet samt utarbeta allmänt accepterade kriterier för att sätta upp patienter på väntelista och indikatorer för intagning för behandling eller operation för ett antal diagnoser. Arbetet har intensifierats under år 1991 och en särskild samrådsgrapp för kvalitet och säkerhet i hälso- och sjukvården har bildats med representanter från socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet.

Arbetet med att utveckla metoder och instrament för kvalitetssäkring är en viktig del av Spris fortsatta arbete.

En redovisning av utvecklingen av hälso- och sjukvården måste än så länge till stor del granda sig på sådana resultat- eller effektmått som t.ex. medellivslängd, spädbarasdödlighet och sjuktal samt på olika pro-duktivitetsmått för den öppna resp. slutna hälso- och sjukvården. Arbetet med att förbättra informationsunderlagen pågår och successivt utvecklas dessa underlag så att en mer samlad redovisning av hälso- och sjukvården skall kunna ske.

Utvecklingen av hälso- och sjukvården under 1980-talet

Hälsotillståndets förändring

Övergripande hälso-/ohälsomått visar att den svenska befolkningen generellt sett har en god hälsa som dessutom i vissa avseenden förbättrats under 1980-talet. Detta yttrar sig i bl.a. ökad medellivslängd. Under nämnda period ökade männens medellivslängd med två år och kvinnornas med 1,8 år. Den ökade medellivslängden beror i huvudsak på minskad dödlighet bland medelålders och äldre personer.

Sverige uppvisade redan i början av 1980-talet en mycket låg dödlighetsnivå när det gäller nyfödda, 0,69 döda per 100 levande födda bam. Trots detta skedde en ytterligare nedgång under decenniet till 0,58 år 1989.

Många faktor, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö och ärftliga faktorer, påverkar den enskildes hälsotillstånd.

94 Fortfarande finns skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen, Prop. 1991/92:100

mellan sociala grapper och mellan regioner. Det finns också betydande Bil. 6

skillnader mellan infödda svenskar och invandrare. En fortsatt förbättring av folkhälsan kan uppnås om sjuklighetsnivån för de mest utsatta grapperaa kan sänkas. Någon entydig tendens till att så skulle ha skett under 1980-talet kan inte urskiljas.

Primärvårdens utveckling

Främst under 1980-talets första hälft utvecklades primärvården avsevärt. Ar 1986 fanns det vårdcentraler i landets alla kommuner och antalet en-läkarstationer hade minskat till förmån för enheter med två eller flera läkare. Strävan var dock att bygga mindre vårdcentraler med tre eller fyra läkare. Många lokala sjukhem byggdes och sjukvården i hemmet expanderade kraftigt.

Antalet inrättade allmänläkarbefattningar fördubblades nästan under 1980-talet och uppgick vid decenniets slut till 2 950. Samtidigt ökade antalet inrättade distriktsskötersketjänster med drygt 44 % från 3 720 till 5 366. Dessutom fanns i riket år 1989 totalt ca 6 800 undersköterskor och 1 500 sjukvårdsbiträden i öppen primärvård. Före år 1980 fanns endast ett fåtal undersköterskor i sådan verksamhet.

Trots denna positiva utveckling av primärvården hade den svårt att uppfylla de ökade anspråken. Framför allt i de glest bebyggda delama av landet var problemen med att rekrytera personal till de inrättade läkartjänsteraa påtagliga. Närmare en tredjedel av tjänstema var vakanta eller uppehölls av mer eller mindre tillfälliga vikarier. Undersökningar visade också att antalet avgångar från både vidareutbildning i allmänmedicin och yrkesverksamhet som distriktsläkare var relativt högt. Av antalet inrättade allmänläkarbefattningar år 1989 var ca 68 % bemannade med läkare med allmänmedicinsk kompetens.

Antalet inrättade allmänläkar- resp. distriktssköterskebefattningar i relafion till befolkningen uppvisade stora skillnader mellan olika delar av landet. Även om skillnadema utjämnades något, främst under den andra hälften av 1980-talet, var skillnadema fortfarande avsevärda vid decenniets slut. I de områden där sjukvårdshuvudmännen hade förhållandevis få inrättade allmänläkartjänster fanns dock fler privatpraktiserande läkare. Ett visst samband kan också urskiljas mellan det totala antalet läkarbesök, dvs. hos både offentligt anställda och privatpraktiserande, samt antalet inrättade distriktsskötersketjänster. Där antalet läkarbesök år 1989 låg under riksgenomsnittet, fanns i regel fler distriktssköterskor i relation till befolkningen.

De flesta landsting hade redan vid mitten av 1980-talet anpassat sin administrativa straktur till en fristående primärvårdsorganisation. Anpassningen av primärvårdsområdenas och vårdcentraleraas betjäningsområden till kommunemas gränser hade också genomförts i stor utsträckning. I de större kommunema gjordes en uppdelning av primärvårdsområdena och det skedde en anpassning till kommunemas indelning i socialdistrikt.

95 Den slutna vården

Den slutna sjukvården, dvs. den som kräver inläggning på sjukhus, inbegripet sjukhem, uppvisade en befydande förändring under 1980-taiet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser (tabell 1).

Tabell 1: Antal vårdplatser i den slutna vården 1980-1989

Antal vårdplatser'

1989 Antal

Antal

Total antal vård-

platser i 1 (XX)-tal

117,0

100,0

113,4

100,0

101,8

100,0

- Somatisk korttids-

vård

40,2

34,4

36,9

32,5

34,5

33,9

- Psykiatrisk vård

26,9

23,0

20,9

18,4

15,6

15,3

- Långtidssjukvård

44,9

38,4

51,5

45,4

47,9

47,1

-övrigt

5,0

4,3

4,1

3,6

3,8

3,7

Totalt antal vårdplatser

per 1 000 invånare

14,1

13,6

11,9

- Somatisk körtids-

vård ,

4,8

4,4

4,0

— Psykiatrisk vård

3,2

2,5

1,8

— Långtidssjukvård

per 1 000 invånare

7.0-

48,8

50,9

45,3

- övrigt

0,6

0,5

0,4

' Landstingsförbundet, LKELP 88, rapport 4, tabell I och II, LKELP 90, rapport 3, tabell I och II.

Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården, där gamla och stora institutioner lades ned och antalet intagna patienter reducerades med nästan hälften. De psykiskt störda skulle i större utsträckning erbjudas service och vård i öppna vårdformer. Den s.k. sek-toriseringen av psykiatrin skulle vara ett stöd i en sådan utveckling.

Inom långtidssjdkvården ökade antalet vårdplatser totalt sett och även i relation till andelen äldre i befolkningen under första hälften av 1980-taiet, men minskade sedan.

Antalet vårdplatser och vårddagar minskade i ungefär samma utsträckning under 1980-talet (tabell 2j. Utnyttjandegraden var därmed i stort sett oförändrad.

Den minskning av medelvårdtider och ökning av antalet intagningar som skedde under denna period var kraftigare i Sverige än i t.ex. de flesta EG-länder. Medelvårdtiderna för all sjukvård minskade under hela perioden men i accelererande takt. Inom den intemmedicinska korttidsvården liksom vid kirargisk vård beräknas minskningen av medelvård-tideraa ha uppgått till närmare 24 %.

96 Tabell 2: Intagningar och vårddagar per 1 000 invandare samt medelvårdtider 1980 - 1989

Intagningar, värddagar och

medelvårdtider'

Somatisk korttidsvård

- intagningar per 1 000 inv.

- vårddagar per 1 000 inv.

1 336

1 270

1 117

- medelvårdtid (dagar)

8,6

7,5

6,8

Psykiatrisk vård

- intagningar per 1 000 inv.

- vårddagar per 1 000 inv.

- medvårdtid (dagar)

—

43,1

Långtidssjukvård

- intagningar per 1 000 inv.

70-w år

- vårddagar per 1 000 inv.

70-w år

16 471

17 548

15 221

- medelvårdtid (dagar)

143,7

Övrigt

- intagningar per 1 000 inv.

- vårddagar per 1 000 inv.

- medelvårdtid (dagar)

12,4

Landstingsförbundet, LKELP 86, Verksamhet och personal, tabell V, s. LKELP 89, rapport 4, tabell V och LKELP 90, rapport 3, tabell V, s. 50

52,

För att korta vårdtiderna i akutvården krävs en väl fungerande samverkan med långtidssjukvården. Första delen av 1980-talet karaktäriserades också av att sjukhemsvården expanderade i takt med ökningen av antalet äldre i befolkningen. Antalet platser inom långtidssjukvården ökade med ca 17 %, medan antalet platser minskade med knappt 12 % under den andra hälften av decenniet. De växande vårdbehoven under 1980-talets andra hälft fick tillgodoses genom ett mer aktivt utnyttjande av tillgängliga vårdplatser och en utvecklad samverkan med öppenvårds-resurseraa och kommunemas sociala hemtjänst. Även om antalet vårddagar inom långtidsvården under hela perioden inte förändrades särskilt mycket i absoluta tal, ca 6 %, ökade antalet intagningar desto mer, nämligen med 45 % för hela landet.

Både minskningen av vårdtider och ökningama av antalet intagningar uppvisade ganska stora skillnader mellan sjukvårdshuvudmännen. Detta beror till viss del på skilda sjukvårdsstrakturer och olikheter vad gäller tillgång till eftervård.

Personalen inom den orfentliga hälso- och sjukvården

Under 1980-talet ökade antalet årsarbetare inom den offentliga hälso-och sjukvården, inkl. tandvård, med 27 %. Den totala befolkningsökningen under motsvarande tid uppgick fill 2,5 %. Samtidigt har dock andelen äldre i befolkningen ökat och vårdtyngden varierar kraftigt med patientemas ålder.

7 Riksdagen 1991192. I saml. Nr 100. Bilaga 6

97 Under 1980-talet har det också skett en förändring i personal sammansättningen inom den offenUiga hälso- och sjukvården (tabell 3). Denna förändring innebär en personalsammansättning med högre formella kvalifikationer.

Tabell 3: Personal inom den offentliga hälso- och sjukvården

Personal inom hälso- 1980 och sjukvården ' Antal

Andel

1985 Antal

Andel

1989 Antal Andel %

Antal årsarbetare totalt

181 610

100,0

215 525

100,0

231 098

100,0

med lång vårdutbild-

ning:

läkare

tandläkare

12 026 3 341

6,6 1,8

16 112 4 343

7.5 2,0

17 912 4 399

7,8 1,9

med medeltång vårdutbildning: sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, m.fl

52 783

29,1

70 039

32,5

80 534

34,8

med kort vårdutbild-

ning:

undersköterskor och biträden

112 545

62,0

123 413

57,3

126 798

54,9

övrig personat

915 0,5

1 578

0,7

1 455

0,6

' Sjukvård inom landstingsfria kommuner (Gotland, Göteborg och Malmö) samt hos

privat huvudman ingår ej. Källa: Landstingsförbundet, Landstingsanställd personal 1980, 1985, 1988 och

1989.

Yrkesgrappema med långa och medellånga utbildningar har ökat sin andel av det totala antalet årsarbetare. Det är framför allt personal-grappema med medellånga utbildningar som ökat sin andel, 5,7 %, medan personal med kort vårdutbildning minskat sin andel med drygt 7 %. I denna sistnämnda grapp skedde dock också kraftiga förskjutningar i kompetenshöjande riktning. Andelen undersköterskor ökade från 2,0 per 1 000 invånare till 5,9, medan andelen sjukvårdsbiträden minskade från 9,0 per 1 000 invånare till 6,6, en förändring som har fortsatt in på 1990-talet.

Kostnadsutvecklingen under 1980-talet

Under 1980-talet ökade de totala driftkostnadema för den offentliga hälso-och sjukvården med 19,2 % i fasta priser (tabell 4). Mer än hälften av denna ökning (10,3 %), kan emellertid hänföras till befolknings-förändringama under perioden, medan återstoden (8,9 %) återspeglar

utrymmet för serviceförändringar, dvs. en nettoökning motsvarande Prop. 1991/92:100

knappt en procent per år. Bil. 6

Tabell 4: Driftkostnaderna för den offentliga hälso- och sjukvården 1980 - 1989 (uttryckt i 1988-års priser)

Kostnader egen konsumtion

1980

1989

förändring

%

1980-1989

1988-års priser,' miljarder kronor

Läns- och regionsjukvård Primärvård

53.43 27,57

Summa läns- och region sjukvård och primärvård

67,93

81,00

19,2

Tandvård

3,43

4,03

17,4

Total driftkostnad hälso- och sjukvård

71,36

85,03

19,2

Investeringsutgifter

5,70

4,74

-16,7

Driftkostnaden fördelad på olika åldersgrupper 1988-års priser 0-14 15 -44 45 -64 65 -74 75 -

miljarder kronor

5.15 15.18 14,18 13,47 26,55

fördeln.

%

6.9 20,4 19,0 18,1 35,6

miljarder kronor

4,85 15,76 14.29 13.68 33,62

fördeln. %

5,9 19,2 17,4 16,6 40,9

-5,8

3,8

0,8

1,5

26.6

1985 års driftkostnad omräknad m h t befolkningsförändringar

74,53

100,0

82,20

100,0

10.3 Differens

3,17

2,83

8,9

Total driftkostnad

71,36

85,03

19,2

Driftkostnad i procent av BNP Total kostnad i procent av BNP

7,6 8.2

7,5 7,9

-0,1 -0,3

' Deflaterade med BNP-deflator

Inklusive landstingsfria kommuner

'' Inklusive Karolinska sjukhuset och Akademiska sjukhuset

Vid fördelningen av driftkostnaderna på olika åldersgrupper har utgångspunkt varit den procentuella fördelningen av kostnaderna 1985 enligt finansdepartementets rapport till ESO, DS 1990:39, "Sjukvårdskostnader i framtiden — vad betyder åldersfaktorn?" 1985-års sjukvårdskostnad för respektive åldersgrupp har sedan räknats upp med den procentuella befolkningsökningen för respektive år. Differensen, som framkommer vid summering av samtliga åldersgrupp och jämförelse med respektive års totala kostnad, kan då tolkas som nettoförändring på grund av utbyggnaden av sjukvårdsservicen.

Källor: Landstingsförbundet (LKELP), statistiska centralbyrån och socialdepartementet

Skillnadema i vårdresurser och vårdkonsumtion mellan olika delar av landet och mellan olika delar av befolkningen var dock betydande. Driftkostnadema varierade år 1989 mellan drygt 8 600 kr. och knappt 11 800 kr. per invånare mellan olika sjukvårdshuvudmän. Dessa och andra skillnader vad gäller vårdens omfattning och inriktning kan bara till en mindre del förklaras av skillnader i hälsosituafion eller av demografiska eller epidemiologiska förhållanden.

99 Även om skillnadema vad gäller de totala driftkostnaderna per in- Prop. 1991/92:100

vanare utjämnades något under 1980-talet är de fortfarande stora, vilket Bil. 6

fyder på att det finns utrymme för ytterligare effektiviseringar.

Driftkostnademas andel av BNP för den offentliga sjukvården har i det närmaste varit oförändrad från år 1980 till år 1989, 7,6 % resp. 7,5 %. Om man inbegriper kostnadema för läkemedel och privat meddelad hälso- och sjukvård men inte räknar in kostnadema för omsorgema, har den samlade vårdens andel av BNP dock minskat och uppgick år 1989 till 8,5%, varav 7,9 % kan hänföras fill kostnader som bestrids av sjukvårdshuvudmännen. Den huvudsakliga finansieringskällan för sistnämnda kostnader är den egna skatten. Statsbidragen LHcker numera ca en femtedel av kostnaderaa, vilket innebär att staten minskat sin andel av kostnadstäckningen under 1980-talet.

Aktuella utvecklingslinjer

Hälso- och sjukvården befinner sig för närvarande i ett förändringsskede.

Ansvaret för att utveckla vården ligger, med nuvarande kompetensfördelning i samhället, på sjukvårdshuvudmännen. Under senare år har de flesta skisserat och i några fall beslutat om relativt betydande ändringar av organisation, struktur och ekonomiadministrativa system. Utmärkande för detta förändringsrbete är att man, inom det offenUiga huvudmarmaskapets ram, vill ta till sig de positiva elementen i marknadens sätt att fungera utan att göra avkall på verksamhetens kvalitativa nivå och det övergripande målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa på lika villkor åt hela befolkningen. Vidare strävar man efter att skilja på politikemas roller som konsument- resp. producentföreträdare. Härtill kommer en gemensam strävan att stärka pafientemas valfrihet och att öka personalens engagemang m.m.

På det ekonomiadministrativa området pågår på flera håll en utveckling som syftar till att fördela landstingens totala ekonomiska resurser för hälso- och sjukvård från landstinget centralt till primärvårdsdistrikt eller nämnder. Ambitionen är att fördela anslagen i relation till befolkningsunderlaget med justering för vissa olikheter i befolkningssammansätt-ningen.

På flera håll i landet pågår också ett arbete för att effektivisera hälso-och sjukvården, minska vårdköer, öka valfriheten och förbättra tillgängligheten till vården. I samtliga sex sjukvårdsregioner har beslut fattats om ett friare vårdsökande. Utformningen av en sådan ökad valfrihet varierar dock något, beroende på resp. regions speciella föratsättningar och krav. Tillgängligheten ökar även genom att vårdcentralerna har s.k. öppna mottagningar och förbättrar sin telefonservice. Flera landsting har vidare fattat beslut om att införa ett husläkar/familjeläkarsystem. Den medicinsk-tekniska utvecklingen ger nya möjligheter bl.a. inom kirar-gin. Allt fler uppgifter som tidigare utfördes inom länssjukvården tas i ökSd utsträckning om hand i primärvården. Nya arbetsformer införs inom rehabiliteringsområdet.

100 Utvecklingsarbetet har hittills av naturliga skäl i huvudsak utgått från Prop. 1991/92:100

den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan primärkommu- Bil. 6

ner, landsting och staten. Vissa möjligheter att pröva en annan fördelning finns emellertid fr.o.m. år 1992 enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård och den avlösning av frikommunförsöken som sker genom en ändruig i lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område.

Mot bakgrand av vad jag framhållit i det föregående föreligger det starka skäl att granska hur förändringar kan göras för att åstadkomma en bättre samordning över nuvarande sektorsgränser och vilka konsekvenser sådana forändringar medför ur såväl ett befolkningsperspektiv som ett samhällsekonomiskt perspektiv. En sådan ansats har varit det översynsarbete som nyligen redovisats inom Landstingsförbundets projekt Vägval, i vilket socialdepartementet och socialstyrelsen har deltagit. Även Läkarförbundets förslag vad gäller förändringar såväl inom primärvården som inom läns- och regionsjukvården har liknande ansats.

Den dåvarande regeringen redovisade i skrivelse till riksdagen i oktober 1990 (skr. 1990/91:50) att regeringen avsåg att lägga fram en proposition om försöksverksamhet, som skulle göra det möjligt att snarast inleda försök i några primärvårdsområden med befolkningsbaserad resurstilldelning och totalkostnadsansvar. Jag anser att detta bör fullföljas, och en proposition med förslag om en sådan försöksverksamhet avses att föreläggas riksdagen under våren 1992.

Väsentliga mål för försöksverksamheten är att utnyttja resurseraa inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring totalt sett på ett mer effektivt sätt samt att minska de samhällsekonomiska kostnaderaa för socialförsäkringen genom en reduktion av det s.k. ohälsotalet.

Vidtagna och planerade åtgärder

Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering

Ett intensivt förändringsarbete pågår inom hälso- och sjukvården där nya organisations- och styrformer prövas. Nämnas kan t.ex. det förändringsarbete som har initierats i Bohuslän, den s.k. Dalamodellen och Greppet i Stockholms läns landsting.

Hälso- och sjukvårdens organisation och fmansiering är för närvarande också föremål för en intensiv debatt, där olika modeller bl.a. har belysts i Landstingsförbundets vägvalsprojekt liksom i de idéskisser som Läkarförbundet har presenterat.

I enlighet med regeringsförklaringen har regeringen för avsikt att snarast tillsätta en utredning med uppgift att genomföra en översyn av hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering och därvid överväga olika modeller. I detta sammanhang skall bl.a. frågan om en obligatorisk sjukvårdsförsäkring prövas.

101 Prioriteringar inom hälso-och sjukvården Prop. 1991/92:100

Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens medicinsketiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om prioriteringaraa inom hälso- och sjukvården. Socialutskottet ansåg att det fanns skäl till fördjupade överväganden kring vårdens prioriteringsfrågor. Bl.a. mot denna bakgrand har regeringen för avsikt att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens uppgift i det moderaa välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer som bör ligga till grand för prioriteringar inom hälso- och sjukvården.

Husläkare

Regeringen har för avsikt att i en proposifion under år 1992 framlägga förslag om åtgärder som är ägnade att underlätta och stimulera inrättandet av husläkare. Målet är att alla människor senast vid utgången av år 1995 skall ha tillgång till en husläkare.

Ett husläkarsystem medför många positiva effekter. Kontinuiteten i kontakten mellan läkare och patient ökar. Systemet främjar också helhetssynen, vilket är positivt för det förebyggande arbetet. Genom att systemet bl.a. innefattar en fri etableringsrätt för den som uppfyller kraven på en husläkare ökar också valfriheten för både patienter och läkare. Därtill torde effektiviteten främjas eftersom patienteraa i större utsträckning än för närvarande kan få behandling på rätt nivå.

Värdgaranti

För att öka tillgängligheten till vissa behandlingar med köproblem har en överenskommelse om en central vårdgaranti träffats mellan regeringen och Landstingsförbundet. Genom ett tillfälligt statligt bidrag om 500 inilj.kr. till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 skall genomförandet av vårdgarantin underlättas. Förslaget härom har godkänts av riksdagen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, Sou25, rskr.384). Patientemas lika rätt till sjukvård är granden för garanfin som också syftar till att effektivisera resursutnyttjandet. Människor skall inte behöva vänta mer än den tid, som behövs för en effektiv planering av vården, på sådana operationer som kan ge dem möjlighet att leva ett fullvärdigt och självständigt liv.

Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom tre månader från det att patienten har satts upp pä vårdplaneringslista. Om patienten inte skulle kunna bli behandlad inom denna tid på den egna kliniken, skall patienten erbjudas vård vid annan klinik inom sjukvårdsonu'ådet, hos annan sjukvårdshuvudman eller hos privat vårdgivare.

Följande behandlingar/insatser omfattas av vårdgarantin, nämligen utredning och behandling av kranskärlssjukdom, total ledplastik i höft-och knäled, operation av gråstarr, operation av gallstenssjukdom, operation av ljumskbråck, operation av godartad prostataförstoring, kirargisk

behandling av urininkontinens hos kvinnor, kirargisk behandling av Prop. 1991/92:100

prolaps (framfall) samt utprovning av hörapparat. Bil. 6

Vårdgarantin är ett viktigt medel att utjämna väntetideraa i landet för vissa angelägna operationer och behandlingar. Den ger ett incitament för sjukvårdshuvudmännen att bättre tillgodose kravet enligt hälso- och sjukvårdslagen på att insatser för en god hälsa och en vård på lika villkor skall erbjudas befolkningen i sm helhet. Utnyttjandet av befinfiig kapacitet inom hälso- och sjukvården förbättras.

Partema är överens om att effektema av vårdgarantin måste följas upp vad gäller produktion, väntetider, indikationer och konsekvenser för andra patientgrapper m.m.

Finansiell samordning mellan sjukvården och socialförsäkringen

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att i en proposition under våren 1992 lägga fram förslag om en lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan sjukvården och socialförsäkringen. Syftet är att pröva möjligheten av att samla det finansiella ansvaret för sjukvård och socialförsäkring och därmed åstadkomma incitament inom systemen att på bästa sätt utnyttja tillgängliga resurser.

Folkhälsofrågor

Trots den generellt sett mycket positiva hälsoutvecklingen i Sverige är skillnadema i hälsoläge mellan olika sociala grapper fortfarande alltför stora och förefaller därtill att vara växande för vissa av grapperaa. Att utjämna dessa skillnader ställer särskilda krav på de förebyggande och hälsofrämjande insatsema. Dessa bör omfatta - föratom åtgärder som riktas mot de stora folksjukdomaraa hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, psykisk ohälsa, olycksfallsskador och allergier - också insatser mot tobaksbraket och mot alkoholmissbrak. Inrättandet av ett folkhälsoinstitut i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. 1990/91:175, SoU23, rskr. 376) är ett viktigt led i detta arbete. Åtgärder för att förbättra arbetsmiljön är också viktiga för att förbättra folkhälsan.

Kampen mot dopning

Såsom chefen för finansdepartementet kommer att närmare utveckla senare denna dag är idrottens roll inom folkhälsoarbetet betydelsefiill.

Sveriges riksidrottsförbund har framhållit att kampen mot dopnings-missbraket är ett av idrottsrörelsens prioriterade arbetsområden. Idrottsrörelsen har konsekvent och målmedvetet ökat ansträngningaraa för att motverka användningen av olika dopningsmedel och andra droger inom idrotten.

Riksdagen har beslutat om en lag om förbud mot vissa dopningsmedel, som skall träda i kraft den 1 juli 1992 (prop. 1990/91:199,

1991/92:SoU7, rskr. 59). Samhället tar genom lagstiftningen ett ansvar Prop. 1991/92:100

för att begränsa tillgängligheten av olika dopningspreparat, som riskerar Bil. 6

att skada användama.

Bekämpningen av HIV/aids

Särskilda insatser är nödvändiga för att bekämpa spridningen av det viras. Humant Immunbrist Viras (HIV), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad immunbrist).

Jag har i det föregående under anslaget A 6. Insatser mot aids bl.a. framhållit att fortsatta centrala insatser är nödvändiga och bör inriktas på att långsiktigt motverka en framtida ökad smittspridning. De skall främst syfta till att stödja och stimulera lokala aktiviteter. Stöd till olika organisationers arbete bör fortsätta att lämnas under budgetåret 1992/93. Fortsatt stöd bör också utgå till en offensiv narkomanvård.

AIDS-delegationen, som fr.o.m. den 1 juli 1991 har ställning som myndighet inom regeringskansliet, samordnar arbetet med att begränsa spridningen av HIV/aids. Enligt regeringens tilläggsdirektiv till organisationskommittén för folkhälsoinstitutet kommer kommittén att i samråd med AIDS-delegationen utreda de organisatoriska föratsättningaraa för att inlemma det aids-förebyggande arbetet i folkhälsoinstitutets verksamhet redan från starten, dvs. fr.o.m. den 1 juli 1992.

Psykiatriutredningen

Det är angeläget att utveckla och samordna service- och vårdformerna för psykiskt störda personer. Psykiatriutredningen (S 1989:01) har under sitt kartläggningsarbete visat på vissa brister vad gäller organisation och ansvarsförhållanden. Utbyggnaden av stöd och vård i öppna former tycks inte heller ha varit tillräcklig eller anpassad på sådant sätt att den har kurmat möta de psykiskt stördas behov i den utsträckning som skulle ha behövts i samband med avvecklingen av de stora mentalsjukhusen. Psykiatriutredningen förväntas att till sommaren 1992 komma med sitt förslag till åtgärder för vuxna psykiskt störda.

Vissa behörighetsfrågor

För att genomföra EES-avtalet - under föratsättning att slutlig enighet nås om avtalet - kan under år 1992 inom det område, som gäller ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis eller motsvarande för yrken inom hälso- och sjukvården, ändringar behöva företas i bl.a. lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.

104

Läkemedelsförsörjningen Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Den intemationella utvecklingen och samordningen mellan EFTA och

EG kommer att påverka läkemedelsförsörjningen på olika sätt. Én proposition avses att läggas fram under våren 1992 med förslag till en ny, med EG harmoniserad lagstiftning. LäkemedelsiUredningens slutbetänkande (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa samt en inom socialdepartementet upprättad promemoria ligger därvid som grand för regeringens över\'äganden.

Läkemedelskostnaderaa har ökat med mer än 10 % per år under de senaste åren. För år 1990 innebar detta en ökning med 670 milj kr. Rationell läkemedelsbehandling och effektiv användning av läkemedel är ett sätt att dämpa kostnadsutvecklingen. Den arbetsgrapp, som har till uppgift att lämna förslag till hur ett centram för läkemedelsepidemiologi kan bildas, har fått ett tillägg till sina direktiv med innebörden att arbetsgrappen skall ge förslag till hur den som förskriver läkemedel skall kunna utnyttja resultaten från läkemedelsepidemiologiska studier. Arbetsgrappen skall avrapportera sitt arbete under våren 1992.

För att märkbart motverka kostnadsutvecklingen på läkemedelsområdet krävs kraftfulla ytterligare åtgärder. J likhet med vad som sker i Europa i övrigt är det nödvändigt att styra förskrivningen av läkemedel mot billigare preparat där det finns likvärdiga, s.k. generiska läkemedel. Ett system för detta föreslås därför bli infört fr.o.m. den 1 januari 1993. Detta förslag och andra åtgärder skall minska kostnadema för läkemedel. Här kan hänvisas till vad som anförts under avsnittet D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom.

Avtalet mellan Apoteksbolaget AB och staten, som löper med en automatisk förlängning i femårsperioder om det inte sägs upp, skall granskas mot bakgrand av de förändringar som sker interaationellt och med anledning av Sveriges anslutning till den gemensarnma marknaden. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning som skall belysa och ge förslag till eventuella ändringar i bolagets framtida uppgifter.

Tandvårdens utveckling

Tandhälsan blir allt bättre. Odontologiska institutionen i Jönköping har på socialdepartementets uppdrag anordnat en konsensuskonferens om tandhälsotillståndet hos olika befolkningsgrapper i Sverige. Av rapporten från konferensen framgår att den förbättrade tandhälsa som vi finner hos barnen och ungdomarna återfinns även i högre åldersgrapper, ända upp i 50-årsåldem.

De insatser som behöver göras för en i stor utsträckning frisk befolkning måste i framtiden se annorlunda ut än i dag. Riksdagen har nyligen beslutat om vissa ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Genom dessa ändringar skapas föratsättningar för en överföring av arbetsuppgifter från tandläkaren till andra personalgrapper. Den enskilda tandhygienisten och Landsköterskan kan få utvidgade, mer sammansatta och utvecklande arbetsuppgifter

samtidigt som tandvårdspersonalens kompetens och kunskaper utnyttjas Prop. 1991/92:100

bättre. Allmäntandläkaren får ett utrymme för att överta uppgifter som Bil. 6

i dag utförs inom specialisttandvården. Specialisttandläkaren kan koncentrera sina insatser till mer komplicerad diagnostik och behandling, och bli en viktig resurs för att förmedla kunskaper om nya vetenskapliga rön och ny teknik genom att medverka i en kontinuerlig utbildnings- och utvärderingsverksamhet inom allmäntandvården. Flexibiliteten ökar i vårdorganisationen och verksamheten kan bli effektivare.

Riksdagen har beslutat om en ny specialistutbildning för tandläkare. Den avses bli genomförd fr.o.m. år 1993 (prop. 1990/91:138, SoU18, rskr. 364).

I tandvårdslagen (1985:125) finns krav på att tandvården skall vara av god kvalitet. Tandvårdsförsäkringen innehåller ett mycket litet inslag av kvalitetskontroll. Minskade resurser inom tandvården föratsätter att kvalitetssäkringsratiner systematiskt införs i vårdorganisationen så, att olika former av rationaliseringar och effektiviseringar inte försämrar vårdens kvalitet. Förändrade arbetssätt inom tandvården, där olika personalkategorier deltar i patientarbetet på grandval av sin reella kompetens, medför ökade behov av en uppföljning, utvärdering och kvalitetskontroll av verksamheten.

Även den intemationella utvecklingen kommer att leda till krav på kvalitetssäkring. T.ex. har WHO bland sina mål för hälsa för alla ett särskilt krav på åtgärder för att garantera kvaliteten i patientvården. En ökad integration med övriga europeiska länder och ett fritt utbyte av varor och tjänster inom Europa kan medföra krav på någon form av system för kvalitetskontroll av vårdtjänster.

En viktig uppgift för socialstyrelsen framöver korruner att vara att tillsammans med bl.a. specialistföreningarna, de odontologiska fakulteterna och huvudmännen för tandvården ta fram förslag till kvalitetskriterier och kvalitetsstandarder samt stimulera till, följa upp och utvärdera det kvalitetssäkringsarbete som genomförs hos såväl tandvårdshuvudmännen som privata vårdgivare. Socialstyrelsen har i rapporten Kvalitetssäkring inom tandvården redovisat sitt fortsatta arbete med kvalitetsfrågorna.

Av rapporten om tandhälsoutvecklingen framgår att vissa grapper fortfarande har en sämre tandhälsa än befolkningen i övrigt. Regeringen kommer att med uppmärksamhet följa utvecklingen av tandhälsan för de grapper som fortfarande är eftersatta, bl.a. vissa äldre, handikappade, kroniskt sjuka och invandrare.

Jag har tidigare under avsnitt D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom behandlat frågan om en översyn av tandvårdsförsäkringen bl.a. mot bakgrand av det förbättrade tandhäisoläget.

106 Kontroll av medicintekniska produkter inkl. dentala material Prop. 1991/92:100

m.m. Bil. 6

Genom principöverenskommelsen om upprättandet av ett Europeiskt Ekonomiskt Samarbete (EES) åtar sig Sverige att anpassa sin nationella lagstiftning och sin nationella straktur för obligatorisk kontroll av olika produktområden till de regler och den ordning som skall gälla inom EES. Dessa regler bygger på gällande EG-rätt. Avtalet föratsätts träda i kraft den 1 januari 1993.

EGs direktiv, som utformats enligt den s.k. nya metoden för harmonisering av medlemsstateraas lagstiftning avseende varor, innehåller endast allmänt hållna krav för vad produktema skall uppfylla i säkerhets-hänseende. Tekniska specifikationer utformas genom europeiska harmoniserade standarder, utarbetade av de europeiska standardiseringsorganen. Varje direktiv innehåller bestämmelser för hur en fill-verkare/importör skall visa att produkten uppfyller de i direktiven angivna säkerhetskraven.

Ett av de direktiv som omfattas av EES-avtalet är ett direktiv om kontroll av aktiva medicintekniska produkter för implantation (90/385/EEG). EG-kommissionen har i augusti 1991 lagt fram ett förslag till rådsdirektiv om kontroll av medicintekniska produkter, vilket i princip gäller alla produkter inom hälso- och sjukvården utom aktiva implantat, in vitro-diagnostika och läkemedel. Detta förslag till direktiv beräknas bli föremål för ställningstagande i EGs råd i början av år 1992. Den svenska regeringen avser, bl.a. mot bakgrand härav, att förelägga riksdagen förslag till lagstiftning om kontroll av medicintekniska produkter. En sådan lagstiftning kan, genom att den omfattar även aktiva implantat, behöva genomföras till den 1 januari 1993.

Civil hälso- och sjukvård i krig

Anslagsfrågor av totalförsvarskaraktär som berör den civila hälso- och sjukvården i krig kommer att behandlas i en särskild försvarsproposition, som avses att lämnas i febraari 1992. I samband därmed avses även frågan om sjuktransporter med helikopter att tas upp.

Vissa myndighetsfrågor

Statens bakteriologiska laboratorium

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med socialstyrelsen landets centrala operativa organ för epidemiologiskt befolkningsskydd. SBL utför diagnostik, framställer bakteriologiska preparat, såsom vacciner, och utövar epidemiologisk övervakning. Vidare upprätthålls beredskap mot epidemier.

En fördjupad prövning av SBLs verksamhet skulle ha vidtagits inför perioden 1992/93 - 1994/95. SBL har emellertid inte lämnat någon fördjupad anslagsframställning, främst beroende på att den totala verksam-

heten för budgetåret 1990/91 har uppvisat ett kraftigt underskott. SBLs Prop. 1991/92:100

bokslut redovisar enligt riksrevisionsverket ett totalt underskott på Bil. 6

30,8 milj.kr. för budgetåret 1990/91. Den framfida organisationen för

SBLs olika verksamheter - såsom övervakningen av smittskyddsläget,

den diagnostiska verksamheten och vaccintillverkningen - behöver därför

övervägas närmare.

Regeringen har på min föredragning den 28 november 1991 beslutat uppdra åt SBL att utreda och lämna förslag om att överföra framställningen i stor skala av humanmedicinska bakteriologiska preparat, såsom vacciner, »ill ett fristående aktiebolag.

Staten bör emellertid alltjämt på nationell nivå ha till sitt förfogande en högkvalificerad institution som kan kontrollera smittskyddsläget och ta emot och anpassa till landets behov den utveckling inom smittskyddsområdet, som äger ram ute i världen, samt bedriva en kompetent forskning.

Regeringen har också den 28 november 1991 beslutat om direktiv till en utredare att lämna förslag om inrättande av ett nationellt smittskyddsinstitut. Syftet med utredningen är att statens övergripande uppgifter inom landets smittskydd skall renodlas och att ett särskilt organ för uppgiftema skall tillskapas.

Målsättningen är att det nya smittskyddsinstitutet skall kunna inrättas och påbörja sitt arbete den 1 januari 1993. När smittskyddsinstitutet påbörjar sin verksamhet och tillverkningen av vacciner m.m. har flyttats bort från SBL, kan SBL i sin nuvarande form läggas ner.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande bl.a. de anslagsmässiga konsekvensema av framtida organisatoriska förändringar av nuvarande SBL.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

Resursutnyttjandet inom hälso- och sjukvården bestäms till stor del av effektiviteten i tillämpade metoder för prevention, diagnostik, behandling och rehabilitering av sjukdomar, skador och handikapp. Den verksamhet som statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik nu har bedrivit under fyra år har utfallit mycket väl. Uppföljning av resultat från presenterade projekt visar också på konkreta kostnadsbesparingar. Jag kommer att i det följande föreslå att SBU ombildas till en fristående myndighet. Liksom hittills bör SBU,koncentrera sina insatser till det medicinska faltet.

108 E 1. Socialstyrelsen

1990/91

Utgift

217 062 027

1991/92

Anslag

206 117 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

199 165 000

1992/93

Förslag

205 744 000

Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor som rör alkohol och andra missbraksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet.

Socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1236) med instraktion för socialstyrelsen.

Socialstyrelsens nuvarande organisation gäller sedan den Ijanuari 1990 (prop. 1988/89:130, SoU24, rskr. 296).

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen föreslår i sin anslagsframställning utökning av resursema för bl.a.:

1. Regional enhet i Göteborg (3,3 milj.kr.).

2. Riskdatabas (1,1 milj.kr.).

3. Monica-projektet (ett WHO-projekt om registrering av hjärtinfarkt och stroke) (0,3 milj.kr).

4. Ökade reskostnader för de regionala enheterna (0,9 milj.kr.).

5. Ökade ADB-kostnader (drift, utveckling, avgifter fill statskontoret) (2,8 milj.kr.).

6. Kostnader för övertalighet.

Socialstyrelsen föreslår bl.a. följande intäktsförstärkningar som föratsätter riksdagens/regeringens medgivande:

1. Avgifter för registeratdrag ur hälsoregistren (0,8 milj.kr.).

2. Avgifter för legitimationer (6,5 milj.kr.).

1991/92

Beräknad

exkl.

ändring

mervärdeskatt

1992/93

Föredraganden

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader Ersättning för varor och tjänster Rättsliga rådet Engångsanvisning för ADB-investeringar

Summa

168 769 000

(129 404 000)

28 245 000

1 801 000 564 000)

2 703 000

0 2 151000

-1-

0 75 000

2000 000

199 165 000

6 579000

109 Föredragandens överväganden Prop. 1991 /92:100

Socialstyrelsens roll och uppgifter har redovisats i propositionen 1990/91:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. (kompletteringspropositionen), del II, Omställning och minskning av den statliga administrationen. Socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter skall vara tillsyn samt kunskapsutveckling och kunskapsförmedling. I tillsynsuppgiften ligger dels en kontroll av verksamheten när det gäller kvalitet, säkerhet och den enskildes rättigheter, dels en uppföljning och utvärdering av verksamheten gentemot av statsmakteraa fastställda mål. Vad avser kunskapsområdet är huvuduppgiften att samla in och utvärdera för verksamheten relevant kunskap och att förmedla denna kunskap så att den bl.a. kan utgöra en grand för utveckling, förayelse och omstrakturering.

För tillsynen inom hälso- och sjukvården och tandvården finns nu fem regionala enheter inrättade, i Umeå, Stockholm, Örebro, Jönköping och Malmö. Den regionala tillsynen irmebär föratom tillsyn i form av granskning av enskilda ärenden även ett mer systematiskt tillsynsarbete med syfte att stödja det lokala kvalitetssäkringsarbetet och förebygga olycksfall och tillbud inom vården. Genom decentraliseringen av tillsynen skapas en klarare intem rollfördelning inom socialstyrelsen. Vid den centrala funktionen kan en koncentration ske till uppföljning och utvärdering.

För att förstärka resursema för i första hand den regionala tillsynen har jag beräknat medel med 3,2 milj.kr. Genom det s.k. EES-avtalet kommer medborgare från berörda europeiska länder med yrken inom hälso- och sjukvården att kunna få legitimation och behörighet att arbeta inom den svenska hälso- och sjukvården. Denna typ av frågor handläggs inom den regionala tillsynserdieten i Stockholm. Genom den av mig föreslagna förstärkningen kan bl.a. hanteringen av legitimations-och behörighetsfrågor få ökade resurser. Jag föratsätter samtidigt att socialstyrelsen tillvaratar de möjligheter som firms till en effektivisering och rationalisering av administrationen på derma punkt.

Socialstyrelsen har under år 1991 avlastats uppgiften som chefsmyndighet för den rättsmedicinska verksamheten och den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten.

Det är enligt min mening angeläget att information om solstrålningens skadeverkningar samt andra insatser i syfte att bryta den allvarliga utvecklingen av malignt melanom genomförs. Socialstyrelsen bör bidra med underlag inom sitt medicinska ansvarsområde samt svara för tillsyn och uppföljning av kommunemas och landstingens insatser inom området, särskilt när det gäller det förebyggande arbetet. Strålskyddsinstitutet bör på motsvarande sätt bidra med underlag inom sitt ansvarsområde. Jag har i denna fråga samrått med chefen för miljö- och naturresursdepartementet.

Ohälsa registreras bl.a. genom det s.k. ohälsotalet, som mäter antalet ersatta dagar per försäkrad och år inom sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och huvuddelen av förtidspensioneringen. Det är ett viktigt

välfärdsmål att få ned ohälsotalet ytterligare. En stor del av ohälsan Prop. 1991/92:100

registreras dock självfallet inte i detta mått. Det är därför angeläget att Bil. 6

utveckla nya vägar att upptäcka dold ohälsa i samhället. Socialstyrelsen har i december 1991 redovisat roll och fiinktion för ett centram för epidemiologi och social analys med placering vid styrelsens folkhälsoenhet. I verksamheten skall ingå att med hjälp av epidemiologiska och andra metoder bevara och fortlöpande rapportera till regering, riksdag och allmänhet m.fl. om utvecklingen av hälsa och sjukdom, välfärd och sociala problem samt sådana bakgrandsfaktorer som livsstil, fysisk miljöpåverkan, arbetsförhållanden m.m.

Statskontoret genomför för närvarande, på uppdrag av regeringen, med utgångspunkt från socialstyrelsens nuvarande uppgifter inom hälsoskyddsområdet en studie av arbets- och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter inom området. Uppdraget skall redovisas till regeringen under våren 1992. Bland socialstyrelsens uppgifter ingår bl.a. radonfrågorna. Socialstyrelsens framtida insatser inom radonområdet och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter, bl.a. mellan socialstyrelsen, strålskyddsinstitutet och boverket, kommer att kunna bedömas när statskontoret genomfört sitt uppdrag.

Riksdagen har beslutat att ett folkhälsoinstitut skall inrättas (prop. 1990/91:175, SoU23, rskr. 376). Institutet skall vara det nafionella samordningsorganet för folkhälsofrågor i vid bemärkelse. Institutet skall överta det tvärsektoriella folkhälsoarbetet i form av samverkan och samordning i förhållande till andra myndigheter vilket i dag i vissa fall utförs av socialstyrelsen. Vidare övertar institutet socialstyrelsens operativa uppgifter inom det tvärsektoriella förebyggande arbetet. Jag har vid min medelsberäkning utgått från att socialstyrelsens resurser under detta anslag till följd av de ändrade uppgiftema kan minskas med 10 milj.kr.

Socialstyrelsens framtida verksamhetsinriktning och en decentralisering av tillsynsverksamheten från det centrala verket till de regionala tillsyns-enhetema får konsekvenser för organisationen och bemanningen. För kostnader för minskningen av personalstyrkan vid det centrala verket, dvs. kostnader som uppkommer under tiden från det att uppsägning av anställda har skett till dess att entledigandet har fiillföljts, har medel beräknats under anslaget A 7. Avvecklingskostnader.

För investeringar i ADB- och kommunikationsutrastning har jag beräknat 2 milj.kr. engångsvis. Engångsanvisningen kommer att ersättas med lån i riksgäldskontoret det budgetår som -myndigheten tillgodoser redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. den Ijuli 1991.

Jag anser det angeläget att socialstyrelsen i ökad utsträckning far incitament och möjlighet att avväga lokalkostnadema mot övriga förvalt-ningskostnader. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 avses därför socialstyrelsen få rätt att själv göra omprioriteringar mellan lokalkostnader och förvaltningskostnader (övriga förvaltningskostnader).

Jag har under detta anslag räknat med medel för vissa intemationella ändamål med 877 000 kr. Medlen har överförts från anslaget A 4. Inter-

nationell samverkan. Jag har vidare beaktat att lönekostnadspålägget höjs Prop. 1991/92:100

den 1 juli 1992. Bil. 6

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att anslaget tas upp med 205 744 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 205 744 000 kr.

E 2. Läkemedelsverket

1990/91 Utgift 660 000'

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

' Anslaget Statlig kontroll av läkemedel m.m.

Läkemedelsverket är en myndighet för kontroll och tillsyn på läkemedelsområdet m.m. Det ligger i Uppsala. Vid verket fanns den 1 juli 1991 ca 185 anställda.

Industriellt tillverkade läkemedel, s.k. farmacevtiska specialiteter, får säljas först sedan de godkänts - registrerats - av läkemedelsverket. Även under utvecklingen av ett nytt läkemedel krävs granskning av läkemedelsverket, innan kliniska prövningar på människa får påbörjas. Om ett företag vill ange nya användningsområden för ett redan godkänt läkemedel, krävs likaså verkets godkännande.

Efter godkännandet kontrollerar läkemedelsverket fortlöpande läkemedlets kvalitet och läkemedelsföretagets marknadsföring. Vidare följs rapporterade biverkningar upp, liksom nya vetenskapliga rön av betydelse för kontrollen.

Läkemedelsverket kontrollerar också läkemedelsnära produkter, t.ex. naturmedel, kosmetiska och hygieniska medel samt teknisk sprit.

Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckafe med avgifter.

Verksamheten omfattar följande tre huvudprogram.

Program I. Godkännande och regbtrering av läkemedel m.m.

Programmet omfattar de verksamheter som ligger före en registrering av en farmacevtisk eller radiofarmacevtisk specialitet. Häri ingår arbetet med ansökningar om försäljning av oregistrerade preparat på licens, anmälningar om klinisk prövning av läkemedel samt arbetet med registrering av farmacevtisk eller radiofarmacevtisk specialitet. Programmet omfattar även godkännande av ny indikation för sådan farmacevtisk specialitet, som redan har registrerats för viss annan indikation.

112 Program 2. Efterkontroll av och information om läkemedel m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Programmet omfattar arbetet med kontroll av registrerade farmacevtiska

och radiofarmacevtiska specialiteter. I programmet ingår vidare den inspektionsverksamhet som omfattar bl.a. tillverkare, partihandel och apotek. Programmet omfattar även biverkningskontroll, annan tillsynsverksamhet samt konsumtionsstudier och de informationsinsatser som i första hand riktar sig till personalen i hälso- och sjukvården och på apoteken.

Program 3. Andra produkter än läkemedel

Programmet omfattar kontroll av andra produkter än läkemedel, såsom bl.a. naturmedel, naturmedel för injektion, kosmetiska och hygieniska medel, diabetestest, fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål, preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, samt handeln med injektionssprator och kanyler.

Vid läkemedelsverket finns vidare ett fjärde program, som omfattar standardisering, forskning och utveckling.

Läkemedelsverket

För budgetåret 1992/93 begär läkemedelsverket att ramen ökas med 1,5 milj.kr. Dessa medel avses att användas till en förstärkning av informationen till förskrivarna och till en särskild informationsstrategi mot bakgrand av de krav som formulerats i regeringens och riksdagens beslut vid inrättandet av myndigheten.

Föredragandens överväganden

Verksamheten vid läkemedelsverket är avgiftsfinansierad. Inrättandet av läkemedelsverket föregicks av en noggrann analys av det blivande verkets arbetsuppgifter och den ekonomiska ramen för detta.

Regeringen beslöt den 20 juni 1991 om särskilda direktiv för läkemedelsverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96. Jag är inte beredd att nu ta ställning till en utökning av verksamheten utan anser att den ekonomiska ram, som läkemedelsverket nu har, skall vara utgångspunkt för verkets organisation och inriktning fram till dess att beslut fattas med anledning av den fördjupade anslagsframställningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Läkemedelsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

8 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

113 E3. Rättsmedicinalverket Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 198 851 562' ' '

1991/92 Anslag 172 533 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 169 422 000

1992/93 Förslag 161 444 000

■'Anslagen E 3. Statens rättskemiska laboratorium, E 4. Statens rättsläkarstationer och E 5. Rättspsykiatriska stationer och kliniker minskade med inkomsterna under inkomsttiteln 2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium. Anslagen E 3. Rättsmedicinalverket och E 4. Rättspsykiatriska stationer och kliniker.

Rättsmedicinalverket (RMV) inrättades den 1 juli 1991 för de verksamheter som statens rättsläkarstationer och statens rättskemiska laboratorium (SRL) dittills svarat för (prop. 1990/91:93, SoU16, rskr. 328). Socialstyrelsens uppgift som chefsmyndighet för dessa enheter upphörde därvid.

Vidare tog RMV den 1 oktober 1991 över ansvaret för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten från socialstyrelsen. De rättspsykiatriska klinikeraa och stationeraa blev då avdelningar inom RMV (prop. 1990/91:120, SoUl3, rskr. 329).

RMV är central förvaltningsmyndighet för rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet samt rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet.

Inom RMV finns rättsmedicinska avdelningar i Solna, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. En rättskemisk avdelning finns i Linköping. Dessa sju enheter benämns tillsammans statens rättsmedicinska institut.

En rättsserologisk avdelning, som även benämns statens rättsserologiska institut, finns i Linköping.

Rättspsykiatriska avdelningar finns för närvarande i Huddinge, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. Som en följd av riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:120, SoU13, rskr. 329) upphör avdelningarna i Linköping och Umeå den 1 januari 1992. Regeringen har den 31 oktober 1991 uppdragit åt RMV att avveckla den rättspsykiatriska avdelningen i Lund före utgången av mars 1992.

Vid de enheter som nu ingår i RMV finns i december 1991 sammanlagt ca 440 årsarbetskrafter, varav närmare 300 vid de rättspsykiatriska och drygt 70 vid de rättsmedicinska enheterna samt ca 35 vid vardera den rättskemiska och den rättsserologiska avdelningen.

Rättsmedicinalverket

RMV föreslår i sin anslagsframställning bl.a. att

1. medel fill RMVs merkostnader för den läkaratbildning och forskning som högskolan är huvudman för skall anvisas från utbildningsdepartementets förslagsanslag Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning,

2. den rättspsykiatriska avdelningen i Lund avvecklas, Prop. 1991/92:100

3. avgiften för färdigundersökta patienter vid de rättspsykiatriska av- Bil. 6 delningarna höjs,

4. RMV skall svara för undersökningar för utfärdande av s.k. § 7-intyg som uppdragsverksamhet åt domstolama och att domstolsväsendet anvisas särskilda medel för dessa undersökningar,

5. regeringen uppdrar åt RMV och rikspolisstyrelsen att gemensamt utreda och lämna förslag om organisationen av verksamheten med rattfylleriundersökningar,

6. 141 000 kr. omfördelas till RMV från anslaget E 16. Specialistutbildning av läkare m.m.,

7. intäktsramen för den rättsserologiska verksamheten till följd av rationaliseringar minskas med 3 % under budgetåret 1992/93 och att detta regleras genom realt sänkta taxor.

Ufifrån nu gällande föratsättningar hemställer RMV att totalt 168 018 000 kr. anvisas för den samlade verksamheten budgetåret 1992/93. Därav avser 103 073 000 kr. den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och 60 044 000 kr. den rättsmedicinska och rättskemiska verksamheten. Vad gäller andra kostnader än lokalkostnader motsvarar detta 98,5 % av vad som anvisats för budgetåret 1991/92.

För ledningskansliet beräknas totalt 5,4 milj.kr. Detta innebär en minskning med 600 000 kr. (10 %) jämfört med budgetåret 1991/92. Av beloppet 5,4 milj.kr. föreslås att 500 000 kr. får täckas av intäkter från den rättsserologiska verksamheten.

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1991/92 har medel för den rättspsykiatriska verksamheten anvisats under anslaget E 4. Rättspsykiatriska stationer och kliniker. I enlighet med förslag som lades fram i propositionen 1990/91:93 har vidare medel för de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska verksamheteraa anvisats under anslaget E 3. Rättsmedicinalverket. Jag anser i likhet med RMV att medel för verkets samlade verksamhet nästa budgetår bör anvisas under ett gemensamt anslag.

Ramanslag

Det nya budgetsystemet ökar kraven på verksamhetsplanering. RMVs verksamhetsplan för budgetåret 1991/92 utgör ett värdefullt underlag för den övergång till ökad ram- och resultatstyraing som det nya systemet innebär. Jag anser bl.a. mot denna bakgrand att medel för verkets verksamhet för budgetåret 1992/93 bör anvisas i form av ramanslag.

Övergången till en resultatorienterad ram- och målstyraing innebär att uppföljnings- och utvärderingssystem måste utvecklas. En viktig uppgift för RMV blir att ta fram resultatmått för olika prestationer och att klargöra kostnaderaa för dessa. Resultatredovisningen kommer att få en starkt ökad betydelse.

115 RMV har föreslagit att verkets merkostnader för den läkaratbildning Prop. 1991/92:100

och forskning som högskolan är huvudman för skall betalas från utbild- Bil. 6

ningsdepartementets förslagsanslag Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning och därvid beräknas enligt samma principer som motsvarande ersättningar till sjukvårdshuvudmärmen. Denna fråga behöver emellertid enligt min mening övervägas ytterligare före ett ställningstagande.

Vad gäller de rättsmedicinska och rättskemiska verksamheteraa har socialstyrelsen tidigare föreslagit en långtgående avgiftsfinansering. RMV anser att en avgiftsfinansiering även av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten bör övervägas. Jag anser dock att olika konsekvenser av en ökad avgiftsfinansiering behöver övervägas ytterligare och är därför inte nu beredd att redovisa något ställningstagande. Jag utgår från att RMV under tiden arbetar vidare med att utveckla former för att fastställa kostnadema för de prestationer som verket utför.

Verksamhetens inriktning

RMV skall enligt propositionerna 1990/91:93 och 120 fästa särskild vikt vid en fördjupad mål- och resultatstyraing samt utvecklingen av en effektiv kvalitetssäkring av verksamheten. Vidare skall behoven av personal- och kompetensutveckling liksom utvecklingsarbete uppmärksammas samtidigt som kraven på en effektivare resursanvändning skall mötas. Från rättssäkerhetssynpunkt skall kvaliteten, enhetligheten och säkerheten i avgivna utlåtanden inom resp. verksamhetsområde bevakas. Handläggningstidema skall förkortas så långt det är praktiskt genomförbart utan att kvalitetskrav och rättssäkerhet eftersatts. Övergången till ramanslag innebär att statsmakteraa bör undvika att specialdestinera medel för olika ändamål. Jag vill understryka att jag räknar med att RMV inom den samlade ramen bör kunna avsätta tillräckliga medel för att under de närmaste åren tillgodose behov av denna art.

En huvuduppgift för de rättsmedicinska avdelningarna är att utföra undersökningar av avlidna efter beslut av polismyndighet och vissa andra myndigheter. De regeländringar som genomförts under år 1991 syftar till att renodla såväl rättsmedicinens som polisens rättsvårdande uppgifter. Den tidigare minskningen av antalet enkla dödsorsaksundersökningar har fortsatt under år 1991, och RMV räknar med att denna undersökningsform kommer att upphöra. I ökad omfattning efterfrågas dock rättsläkama för att bl.a. utföra s.k. levandeundersökningar. Även besluten med anledning av transplantationsutredningens kommande förslag om rättsmedicinska undersökningar av avlidna kan få effekt på verksamhetens framtida omfattning och inriktning.

Den rättskemiska avdelningen utför toxikologiska undersökningar på sådana prov som sänds in av de rättsmedicinska avdelningarna och gör alkoholbestämningar på blodprov från personer som misstänks för rattfylleri. Sistnämnda slag av ärenden har minskat kraftigt till följd av att alla polisdistrikt har fått resurser för undersökningar med luft-utandningsteknik. Regeringen har för avsikt att uppdra åt RMV att ge-

mensamt med rikspolisstyrelsen närmare utreda hur verksamheten med Prop. 1991/92:100

rattfylleriundersökningar bör vara organiserad i framtiden. Bil. 6

Den rättsserologiska avdelningen är den centrala instansen i landet för undersökningar i faderskapsärenden. Verksamhetens omfattning är relativt konstant, i medeltal ca 2 130 undersökningar per år. Detta motsvarar ca 2 % av antalet levande födda bam. Fr.o.m. den 1 juli 1991 är verksamheten helt avgiftsfinansierad.

Huvuduppgiften för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten är att lämna sakkunnigutlåtanden till domstolar om personer som är misstänkta för brott. Staten har huvudmannaansvaret för verksamheten. Riksdagen har emellertid med anledning av propositionen 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten, m.m. bemyndigat regeringen att godkänna avtal om uppdrag för sjukvårdshuvudmännen att för statens räkning utföra rättspsykiatriska undersökningar. De överenskommelser som har träffats med Östergötlands läns och Västerbottens läns landsting samt Malmö kommun om samarbete om rättspsykiatrisk verksamhet m.m. och om ersättning för rättspsykiatriska undersökningar redovisades i nämnda proposition och godkändes av regeringen den 13 juni 1991. Ersättningen till sjukvårdshuvudmärmen för derma verksamhet har jag beräknat fill 20 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

De rättspsykiatriska avdelningarna i Linköping och Umeå avvecklas vid utgången av år 1991. Regeringen har vidare som nämnts uppdragit åt RMV att avveckla den rättspsykiatriska avdelningen i Lund före utgången av mars 1992. Jag har beräknat att dessa nedläggningar medför en nettobesparing på sammanlagt ca 10 milj.kr. om man beaktar medelsbehovet för ersättningar till de sjukvårdshuvudmän som åtagit sig att utföra rättspsykiatriska undersökningar. Medel för de avvecklingskostnader som kan uppstå under budgetåret 1992/93 har beräknats i det föregående under anslaget A 7. Avvecklingskostnader.

Trots nedläggningen av avdelningaraa i Linköping och Umeå kommer den totala undersökningskapaciteten efter den 1 januari 1992 att vara minst lika stor som under år 1991, och detta även om verksamheten vid avdelningen i Lund skulle upphöra redan vid årsskiftet 1991/92.

Enligt ett avtal som godkänts av regeringen har inom den rättpsykiatriska avdelningen i Göteborg upplåtits 10 av avdelningens totalt 22 vårdplatser till Göteborgs kommun för sluten psykiatrisk vård. Gällande avtal löper med sex månaders uppsägningstid per den 1 juli. Med en sådan begränsning av giltighetstiden bör RMV i fortsättningen få träffa överenskommelser om åtaganden av detta slag om verket finner villkoren godtagbara. Ersättningen bör få disponeras av RMV för att täcka de kostnader som åtagandet föranleder. Det ankommer på regeringen att utlärda föreskrifter härom.

Jag har räknat med vissa besparingar, sammanlagt 700 000 kr., till följd av rationaliseringar vid RMV. Jag har vidare beaktat att lönekostnadspålägget höjs den 1 juli 1992.

Sammanlagt beräknar jag 161 444 000 kr. för RMVs verksamhet under budgetåret 1992/93.

117 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 161 444 000 kr.

E 4. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

1990/91

Utgift

11 188 966

1991/92

Anslag

11 117 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

10 776 000

1992/93

Förslag

12 692 000

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen).

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instraktion för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Verksamhetens omfattning beror på antalet anmälningar till nämnden. Antalet avgjorda ärenden har ökat från 1 042 under budgetåret 1987/88 till 1 567 under budgetåret 1990/91. Under sistnämnda budgetår inkom 1 504 anmälningar, vilket utgjorde en ökning i förhållande till föregående budgetår med 212 ärenden. Antalet inte avgjorda ärenden och handläggningstidema har dock kunnat minskas. Ijuni 1991 var den genomsnittliga handläggningstiden 18 månader, vilket var en minskning med en halv månad i förhållande till år 1990.

Nämnden redovisar inte något rationaliseringsförslag. Enligt nämnden står ett sådant förslag i strid med strävandena att få en snabbare handläggning och en minskad ärendebalans.

Nämnden föreslår att medel beräknas till vissa ökade lönekostnader med anledning av viss överenskommelse om marknadskänsliga grapper. Vidare hemställer nämnden om kompensation för ökade porto- och sammanträdeskostnader samt ökade lokalkostnader (4- 851 000 kr.).

1991/92

Beräknad

exkl.

änc

iring

mervärdeskatt

1992/93

Föl

-edraganden

Förvaltningskostnader

8 832 000

-1-

861 000

(därav lönekostnader)

(7 967 000)

( +

648 000)

Lokalkostnader

1 224 000

-1-

490 000

Teknikstöd

720 000

65 000

Engångsanvisning

500 000

Summa

10 776 000

1 916 000

Föredragandens överväganden

HSAN skall hösten 1992 lämna en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96. Regeringen har beslutat om särskilda direktiv för arbetet med och utformningen av anslagsframställningen.

HSANs verksainhet utgör en tillsyn över att hälso- och sjukvårdspersonalen utför sina sysslor på ett korrekt sätt. Verksamheten har nära anknytning till socialstyrelsens allmänna tillsyn och övervakning över hälso- och sjukvården.

Mot bakgrand av att ärendebalansen ökat sedan HSAN kom till år 1980 uppdrogs ijanuari 1988 åt statskontoret att genomföra en översyn av vissa administrativa frågor vid HSAN. Statskontoret lämnade sin utredning HSAN-88 ijuni 1988.

Statskontorets förslag hänsköts i vissa delar till tillsynsutredningen, som lämnade vissa förslag rörande HSAN i september 1989 (SOU 1989:80). Andra förslag borde enligt statskontoret kunna genomföras på HSANs eget initiativ.

På grandval av statskontorets och tillsynsutredningens förslag har regeringen vidtagit olika åtgärder. Medel till teknikstöd har beräknats fr.o.m. den 1 juli 1989. Tillsynslagen har ändrats dels frän nämnda tidpunkt, dels fr.o.m. den 1 juli 1991 så, att ordföranden i ansvarsnämnden numera får ensam fatta beslut, som innebär avgörande av ärende om disciplinansvar i sak under föratsättning att det finns grandad anledning att anta att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd och beslutet inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet. HSAN upphandlar själv den medicinska expertisen fr.o.m. den 1 juli 1990, vilket ger möjlighet för HSAN att ställa krav som beställare. Medel har beräknats fr.o.m. sistnämnda tidpunkt till ytterligare två handläggare samt för anställning av särskild läkarexpertis, placerad på HSANs kansli, för att biträda handläggaraa vid bedömningen av ärenden m.m.

Ordföranden har i överensstämmelse med statskontorets förslag förlagt sin verksamhet till HSANs kansli i stor utsträckning.

Även om de åtgärder som vidtagits för att effektivisera arbetet vid HSAN medför att ärendena behandlas snabbare än tidigare, finns fortfarande en stor ärendebalans hos HSAN. Med hänsyn till den ökade mängden anmälningar till HSAN har nämnden svårt att med befintliga resurser nedbringa ärendebalansen till en mer rimlig nivå under en mer

nära framtid. Jag förordar därför att en engångsanvisning på 500 000 kr. Prop. 1991/92:100

sker för nästa budgetår att användas till särskilda åtgärder för att minska Bil. 6

balansen av ärenden och därigenom även minska handläggningstiden.

Jag avser också att föreslå regeringen att uppdra åt statskontoret att göra en uppföljning och se om ytterligare åtgärder kan vidtas som medför en snabbare ärendebehandling.

Tillsynsutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:63) Tillsynen över hälso- och sjukvården även lagt fram förslag som berör HSANs arbete. Betänkandet har sänts ut på remiss. Remissyttrandena skall komma in senast den 15 febraari 1992.

Jag har vid pris- och löneomräkningen tagit hänsyn till att dels porto-kostnaderaa ökar vid en intensifierad verksamhet, dels antalet nämndsammanträden har ökat, vilket medför ökade kostnader.

Med hänsyn till behovet av att komma till rätta med de långa handläggningstidema vid HSAN bör nämnden undantas från produktivitets-och sparkravet om 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen och till höjningen av lönekostnadspålägget den 1 juli 1992 beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 12 692 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 12 692 000 kr.

E 5. WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar

1990/91 Utgift 2 224 618

1991/92 Anslag 2 329 000

1992/93 Förslag 2 479 000

Medel till WHO-enheten är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Från anslaget bekostas driften av de operativa delaraa av verksamheten vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drag Monitoring Centre) som fr.o.m. år 1978 har förts över till Sverige och verkar som ett WTIO Collaborating Centre. Verksamheten bedrivs i stiftelseform.

Styrelsen för stiftelsen

Under budgetåret 1990/91 har ca 100 000 biverkningsrapporter bearbetats. Databasen innehöll den 30 juni 1991 ca 892 000 rapporter med medicinsk information rörande iakttagna läkemedelsbiverkningar i 33 länder.

Styrelsen framför i sin anslagsframställning bl.a. att de ekonomiska ramaraa inte är tillräckliga och att medelstilldelningen är otillräcklig för

verksamheten, som fullgörs enligt avtal med WHO. Det föreskrivna huvudförslaget bör därför inte tillämpas.

1991/92

Beräknad

exkl. mervärdeskatt

ändring 1992/93 Föredraganden

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader

2 192 000

(1 188 000)

137 000

+ 150 000 (-F 71 000)

Summa

2 329 000

+ 150 000

Föredragandens överväganden

Jag ämnar föreslå regeringen att lämna ett utredningsuppdrag att inför nästa års budgetarbete utreda enhetens framtida verksamhet mot bak-grand av bl.a. samordningen av biverkningsarbetet inom EG.

Med hänsyn till de skäl som WHO-enheten anfört bör WHO-enheten undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen och till höjningen av lönekostnadspålägget den 1 juli 1992 beräknar jag anslaget till 2 479 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 479 000 kr.

E 6. Statens institut för psykosocial miljömedicin

1990/91

Utgift

4 846 030

1991/92

Anslag

5 170 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdesskatt

5 093 000

1992/93

Förslag

5 741 000

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till uppgift att utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrapper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information.

Institutets arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1242) med instruktion för statens institut för psykosocial miljömedicin.

121 Statens institut för psykosocial miljömedicin

Institutet föreslår i sin anslagsframställning bl.a. att

1. institutets ställning som självständig myndighet under socialdepartementet bibehålls,

2. IPM undantas från tillämpningen av huvudförslaget, enär eljest antalet tjänster måste minskas, vilket strider mot riksdagens framförda uppfattning om att en resursförstärkning till IPM är önskvärd,

3. IPM erhåller full kostnadstäckning för sina tidigare beviljade 9,5 fasta tjänster,

4. IPMs lönekostnadsanslag däratöver räknas upp med 545 000 kr. för budgetåret 1992/93, med 808 000 kr. för budgetåret 1993/94 samt med 755 000 kr. för budgetåret 1994/95 till totalt 5 697 000 kr. för en fortsatt utbyggnad av IPMs personalstat,

5. övriga kostnader i konsekvens därmed räknas upp med 150 000 kr. för vart och ett av de tre budgetåren i förhållande till närmast föregående år till 1 150 000 kr. för budgetåret 1994/95.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader

Sununa

4 127 000 (3 455 000)

966 000

5 093 000

+

( +

-t-

322 000 255 000) 326 000

648 000

Föredragandens överväganden

Jag anser att det är angeläget att IPMs verksamhet kan bedrivas så effektivt som möjligt och utvecklas i enlighet med riksdagens tillkännagivanden härom (1988/89:SoU16, rskr. 214; 1989/90:SoUl7, rskr. 172). IPM har också mycket väl, såväl kvantitativt som kvalitativt, fullföljt de uppgifter som åligger institutet enligt instruktionen. IPMs ställning som självständig myndighet har emellertid varit ifrågasatt sedan statskontoret år 1988 gjorde en översyn av små myndigheter. Statskontoret föreslog, att IPM skulle inordnas i Karolinska institutet (Kl) eller knytas till Kl som en särskild inrättning med egen styrelse.

Förslaget avvisades av flertalet av de remissinstanser som uttryckte någon åsikt i frågan.

IPM har inför budgetåret 1992/93 lämnat en fördjupad anslsfram-ställning. Bl.a. mot bakgrand av vad som nyss framförts är jag inte nu beredd att föreslå en treårsbudget för institutet. Frågan bör övervägas i samband med att IPMs forsknings- och utvecklingsverksamhet prövas inför budgetåret 1993/94. Då bör också en föratsättningslös prövning av IPMs organisatoriska tillhörighet ske. Vilka avvägningar som bör göras med hänsyn till att ett statligt folkhälsoinstitut skall inrättas bör då också

uppmärksammas. Frågan om IPMs resurssituation bör alltså prövas i ett Prop. 1991/92:100

sådant sammanhang. Bil. 6

Med hänsyn till de skäl som IPM anfört bör myndigheten undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen och till höjningen av lönekostnadspålägget den 1 juli 1992 beräknar jag anslaget till 5 741 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 741 000 kr.

E 7-10. Statens bakteriologiska laboratorium

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med socialstyrelsen landets centrala operativa organ för epidemiologiskt befolkningsskydd. Dess huvudsakliga uppgift består i att förebygga infektionssjukdomar, speciellt epidemiska. Laboratoriet utför diagnostik, framställer bakteriologiska preparat, såsom vacciner, och utövar epidemiologisk övervakning. En speciell gren av verksamheten är upprätthållandet av beredskap mot epidemier.

Laboratoriets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1241) med instraktion för statens bakteriologiska laboratorium.

Program

SBL tillämpar programbudgetering. Följande indelning i huvudprogram gäller för närvarande.

1. Huvudprogrammet Diagnostik omfattar diagnostiska undersök ningar av prov från människa samt från läkemedel, livsmedel, vatten eller annat material.

2. Huvudprogrammet Vaccinförsörjning innefattar tillhandahållande av bakteriologiska preparat (vacciner, immunglobuliner m.fi.) genom egen produktion eller inköp från annan tillverkare. I programmet ingår även leveranser till civila och militära beredskapslager.

3. Huvudprogrammet Centrallaboratorieuppgifter omfattar funktioner för bekämpning av och beredskap mot infektionssjukdomar, speciellt epidemiska. I uppgifteraa ingår verifikation av epidemiologiskt viktiga diagnoser; s.k. fagtypningar för att spåra smittkällor; introduktion, standardisering och utprovning av nya metoder; framställning och standardisering av laboratoriereagens; konferenser för att främja enhetlighet i teknik och tolkning av diagnostiska undersökningar och för att ge en avancerad fortbildning. Programmet omfattar även genomförandet av olika åtgärder, som är ägnade att motverka spridningen av HIV/aids, såsom utveckling av rapporteringssystem, speciell analys av epidemiologiska data, screening med antikroppstester, särskild diagnostik av HIV, medverkan i informationsinsatser samt medverkan i interaationellt

samarbete för att bekämpa aids. Viss del av driften av ett säkerhets- Prop. 1991/92:100

laboratorium för produktion av HlV-antigen ingår i programmet, som Bil. 6

vidare omfattar vattenundersökningar, sterilitetsundersökningar av medicinska engångsartiklar, interaationell referensverksamhet och bekämpning av sjukhusinfektioner.

Centrallaboratorieuppgifteraa utgör granden för SBLs viktigaste funktion, nämligen att från centralt håll delta i bekämpningen av infektionssjukdomar, speciellt epidemiska, och att hålla beredskap mot dessa sjukdomar. Uppgiftema berör följande arbetsområden, nämligen mikroorganismer relaterade till sjukdomar som i smittskyddslagen karaktäriseras som samhällsfarliga sjukdomar, potentiellt samhällsfarliga mikroorganismer med epidemisk utbredning, mikroorganismer i sjukhusnuljö av potentiellt epidemiologiskt intresse, mikroorganismer av betydelse för vattenbuma infektioner med epidemisk spridning samt mikroorganismer, vars diagnostik kräver nationell samordning.

4. Huvudprogrammet Försvarsmedicinsk verksamhet omfattar utveckling av diagnostik och övervakning av infektionsepidemiologi av betydelse för totalförsvaret samt försvarsepidemiologisk verksamhet.

5. Huvudprogrammet Epidemiologisk verksamhet omfattar bevakning av epidemiläget i Sverige och utomlands, informations- och rådgivningsverksamhet av olika slag (inkl. undervisning), epidemiologiskt fältarbete vid utbratna epidemier samt undersökningar för att följa befolkningens Immunitet mot vissa sjukdomar.

6. Huvudprogrammet Annan uppdragsverksamhet omfattar uppdragsverksamhet som inte faller in under övriga huvudprogram.

Forsknings- och utvecklingsarbetet inom huvudprogrammet Diagnostik tar bl.a. sikte på att förbättra diagnostiska metoder för identifiering av infektionssjukdomar. Det syftar också till att öka kunskapen om infektionssjukdomars uppkomst och utveckling.

Inom huvudprogrammet Vaccinförsörjning syftar forsknings- och utvecklingsverksamheten till kvalitetsförbättring av nuvarande vaccinsortiment samt till utveckling av nya produkter.

Anslag

Medel för laboratoriets verksamhet anvisas under följande anslag:

E 7. Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet

E 8. Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter

E 9. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet

E 10. Statens bakteriologiska laboratorium: Utrastning

Eli. Epidemiberedskap m.m. (Vissa anslagsposter)

SBL:s verksainhet berörs vidare av följande anslag för statens insatser inom den sjukdomsförebyggande verksamheten.

E 15. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig

E 16. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.

124 Förslagsanslaget till uppdragsverksamhet tas upp med ett formellt be- Prop. 1991/92:100

lopp av 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för Bil. 6

programmen 1, 2 och 6 och till viss del även program 3. Anslaget får i princip inte belastas. Regeringen har dock medgett att anslaget får belastas med vissa merkostnader för löner till arbetshandikappade. För att lösa tillfälliga eller säsongsmässiga likviditetsproblem för uppdragsverksamheten samt för att tills vidare tillgodose behovet av rörelsekapital disponerar SBL en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 18 milj.kr.

E 7. Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift 3 448 608

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Uppdragsverksamheten omfattar tillhandahållande av tjänster och preparat till andra statliga myndigheter, enskilda kunder, kommuner och landsting samt viss export av preparat. För undersökningar och preparat uppbär SBL ersättning enligt en taxa, som SBL fastställer efter visst samråd med riksrevisionsverket, varvid skall eftersträvas full kostnadstäckning.

SBL

Huvudprogram 1. Diagnostik

Antalet debiterade undersökningar framgår av följande tabell.

Antal debiterade 1989/90 1990/91 1991/92

undersökningar Utfall Utfall Budget

Bakteriologisk diagnostik 87 252 73 875 54 000

Virologisk diagnostik 39 169 34 982 36 700

Immunologisk diagnostik 46 863 40 161 33 200

Parasitologisk diagnostik 21263 12 585 13 300

Summa huvudprogram 1 194 547 161 603 137 200

SBL:s bakteriologiska diagnostik har minskat kraftigt under den senaste 10-årsperioden. Samtidigt har undersökningama blivit mer arbetskrävande.

125 Huvudprogram 2. Vaccinförsörjning Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Programmet är framför allt inriktat på att förse den svenska förebyggande sjukvården med erforderliga vacciner och immunglobuliner. Export sker också till främst övriga nordiska länder. SBLs sortiment domineras av preparat som ingår i de officiellt rekommenderade och av samhället finansierade vaccinationsprogrammen.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget tas upp med ett formellt belopp om 1 000 kr.

En fördjupad prövning av SBLs verksamhet har avsetts ske inför perioden 1992/93 - 1994/95. SBL ingår nämligen i budgetcykel 2. SBL har emellertid inte lämnat någon fördjupad anslagsframställning inför ifrågavarande period. Orsaken till detta är främst att SBLs bokslut för budgetåret 1990/91 har uppvisat ett oväntat stort underskott, som måste analyseras närmare innan en bärkraftig resurs- och framtidsanalys kan göras. Riksrevisionsverket (RRV) har sålunda i en rapport den 18 oktober 1991 avseende en översyn av SBLs finansiella situation m.m. framhållit att SBL i bokslutet för budgetåret 1990/91 redovisar en förlust i uppdragsverksamheten på 16,3 milj.kr. och ett överskridande under anslagen på ca 14,5 milj.kr., vilket innebär ett sammanlagt totalt underskott på 30,8 milj.kr. Till detta kommer att den framtida organisationen för SBLs olika verksamheter - såsom övervakningen av smittskydds-läget, diagnostiken och vaccintillverkningen - behöver övervägas närmare.

Underlag saknas sålunda för att göra såväl en ingående bedömning av SBLs resultat som en fördjupad prövning av verksamhetsområdet. Det är därför inte möjligt för regeringen att lägga fram förslag om övergripande målsättningar och planeringsramar för den kommande treårsperioden.

Förslagen rörande anslagen till SBL redovisas på samma sätt som redovisningen har gjorts tidigare budgetår.

Det finns inte längre några starka motiv för att en omfattande ratin-diagnostik eller en produktion av vacciner och liknande mikrobiologiska preparat för marknaden skall bedrivas som statlig uppdragsverksamhet. Detta gäller särskilt eftersom landstingen numera förfogar över resurser, som gör dem väl skickade att bedriva ett effektivt smittskyddsarbete inom sina sjukvårdsområden.

Bästa sättet att renodla statens roll - som innebär att utöva ett övergripande ansvar för landets smittskydd - är att befria staten från uppgiften att framställa, marknadsföra och sälja produkter, delvis utifrån en monopolställning. Vissa bakteriologiska preparat får nämligen endast införas till riket av föreståndaren för SBL enligt 8 § 1 mom. läkemedelsförordningen (1962:701). En ny läkemedelslag kan emellertid förväntas träda i kraft den 1 januari 1993, som inte ger SBL någon särställning.

När det gäller framställningen av vacciner m.m. sker detta enligt min mening i framtiden smidigast och effektivast i aktiebolagsform. Bolags-

formen medger en större flexibilitet i finansiering och organisation. Den Prop. 1991/92:100

medger också en smidigare beslutsprocess som kan möjliggöra att resur- Bil. 6

seraa snabbare anpassas till variationer i efterfrågan. Härigenom blir föratsättningama större att driva en mångfacetterad verksamhet med lönsamhet än vad som är fallet inom en myndighet.

I propositionen 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken har regeringen bl.a. redovisat vissa riktlinjer för statens förmögenhetsförvaltning. För att öka effektiviteten skall de tillgångar och verksamheter som är att betrakta som kommersiella i första hand föras över till statligt ägda aktiebolag. I den mån dessa kan ses som utsatta för konkurrens skall de i nästa steg privatiseras. I regeringens proposition 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag har regeringen bl.a. hemställt om riksdagens bemyndigande att, efter bolagisering av viss verksamhet vid SBL, helt eller delvis överlåta statens aktier i enskilda händer.

Regeringen har mot denna bakgrand på min föredragning den 28 november 1991 beslutat uppdra åt SBL att utreda och lämna förslag om att överföra framställningen i stor skala av humanmedicinska bakteriologiska preparat, såsom vacciner, till ett fristående aktiebolag. SBL skall klarlägga de ekonomiska föratsättningaraa och planera för att vaccinproduktionen i framtiden skall drivas i aktiebolagsform. SBL får arbeta ut genomförandeplaner, som innefattar ett klargörande av föratsättningama för bildandet av ett aktiebolag.

SBL skall även ta hänsyn till att frågan om en ny läkemedelslagstiftning bereds inom regeringskansliet. En departementspromemoria har upprättats. I det förslag som föreligger har sådana rättsregler inom EG som är av betydelse i samband med ett EES-avtal beaktats. Lagstiftningen avses reglera bl.a. tillstånd till fillverkning och import av läkemedel.

När det gäller den ratindiagnostik som för närvarande bedrivs vid SBL bör derma enligt min mening i framtiden ombesörjas inom landstingens hälso- och sjukvård. Det finns inte längre något bärande skäl för staten att lämna en sådan service i och med att hälso- och sjukvårdshuvudmännen dels hunnit bygga ut en kvalificerad laboratorieverksainhet, som är väl i stånd att utföra behövlig ratindiagnostik, dels enligt smittskyddslagen (1988:1472) erhållit ett fullständigt ansvar för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstingsområdet.

Däremot bör staten alltjämt på nationell nivå ha till sitt förfogande en högkvalificerad institution som kan kontrollera smittskyddsläget och ta emot och anpassa till landets behov den utveckling inom smittskyddsområdet, som äger ram ute i världen, samt bedriva en kompetent forskning.

127 Utredaren kommer att under arbetet samråda med Karolinska institutet, Prop. 1991/92:100

byggnadsstyrelsen, SBL, överbefälhavaren, socialstyrelsen, riks- Bil. 6

revisionsverket och Apoteksbolaget AB.

Det nya smittskyddsinstitutet skall inrättas för att bestrida den statliga uppgiften att i nära samarbete med socialstyrelsen bevaka det epidemiologiska läget i Sverige och främja en utveckling av det operativa smittskyddet.

Smittskyddsinstitutet skall ombesörja erforderlig rapportering beträffande utbredningen av smittosamma sjukdomar, övervaka att landet försörjs med behövliga effektiva vacciner/skyddsämnen, utföra särpräglad diagnostik och då även i form av uppdragsverksamhet, ge råd om effektiv smittbekämpning, göra vetenskapliga bedömningar av befolkningens immunitet, smittämnens art och kvaliteten inom diagnostiken (kvalitetskontroll), bedriva forskning inom smittskyddsområdet, utveckla metoder inom smittskyddet, förmedla erfarenheter - intemationellt och nationellt - utföra arbete inom det försvarsmedicinska området samt ansvara enligt riksdagens beslut för bekämpandet av sjukhusinfektioner.

En speciell uppgift blir att förvalta landets centrala förråd av bakterier, viras och andra smittämnen.

Någon förändring av socialstyrelsens uppgift att ha tillsyn över smittskyddet i landet avses inte ske. Socialstyrelsen skall ha kvar ansvaret för att förmedla kunskaper och samordna tillämpningen av lagstiftningen på området.

Avsikten är att SBL skall ersättas av det nya smitfskyddsinstitutet, som bör vara placerat på området för Karolinska institutet (Kl).

Möjligheteraa för en samordning med KIs forskning och utbildning när det gäller det vetenskapliga arbetet kommer att prövas. Samordningen kan ske bl.a. genom tjänsteförening mellan professurer och tjänster som avdelningsföreståndare. En samordning med verksamheten på Karolinska Sjukhuset bör också ske när det gäller viss diagnostik.

Regeringen har den 5 september 1991 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att utarbeta en samordnad lokalförsörjningsplan för Kl och SBL och söka åstadkomma en samlad lokallösning för KIs och SBLs anslagsfinansierade verksamhet i Solna. En plan för den framtida användningen av SBL-området skall upprättas, varvid bör beaktas eventuella möjligheter till avyttring av delar av området.

Målsättningen är att smittskyddsinstitutet skall kurma inrättas och påbörja sitt arbete den 1 januari 1993. När smittskyddsinstitutet påbörjar sin verksamhet och tillverkningen av vacciner m.m. har fiyttats bort från SBL, kan SBL i sin nuvarande form läggas ner.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande bl.a. de anslagsmässiga konsekvenseraa av framtida organisatoriska förändringar av nuvarande SBL.

128 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologbka laboratorium: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 8. Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter

1990/91

Utgift

55 446 939

1991/92

Anslag

46 195 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

43 166 000

1992/93

Förslag

46 222 000

Detta anslag finansierar huvudprogram 3. Centrallaboratorieuppgifter.

SBL

SBL redovisar i sin anslagsframställning ett huvudförslag, som innebär en minskning med 1 % av anslaget eller en besparing med 432 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till sanmianlagt 46 222 000 kr. Jag har därvid utgått från att laboratoriet bör undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 % med hänsyn till att SBLs totala verksamhet visar ett kraftigt underskott.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statensbakteriologbkalaboratorium: Centrallaboratorieuppgifter för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 46 222 000 kr.

E 9. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet

1990/91

Utgift

5 533 681

1991/92

Anslag

4 943 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

4 619 000

1992/93

Förslag

4 938 000

Detta anslag finansierar program 4. Försvarsmedicinsk verksamhet.

129 9 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Rättelse: S. 135 rad 10 nedifrån Står: 3 410 000 000 Rättat till: 3 400 000 000

SBL Prop. 1991/92:100

Bil. 6

SBL redovisar i sin anslagsframställning ett huvudförslag, som innebär

en minskning med 1 % av anslaget eller en besparing med 47 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 4 938 000 kr. Jag har därvid utgått från att laboratoriet bör undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 % med hänsyn till att SBLs totala verksamhet visar ett kraftigt underskott.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 938 000 kr.

E 10. Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning

1990/91 Utgift 5 320 080 Reservafion* 1 683 998

1991/92 Anslag 3 190 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 2 584 000

1992/93 Förslag 2 584 000

* exkl. mervärdeskatt

SBL:s anskaffning av utrastning finansieras dels genom utnyttjande av detta reservationsanslag för anskaffning av utrastningsobjekt, vars värde överstiger 10 000 kr. och har en livslängd överstigande tre år, dels genom anlitande av medel under resp. huvudprogram för utrastningsobjekt, vars värde inte uppgår till ifrågavarande belopp. Medel motsvarande avskrivning och förräntning av utrastningskapitalet tas upp i SBLs budget och inlevereras till staten under inkomsttitel.

SBL

SBL beräknar investeringsbehovet beträffande utrastning under budgetåret 1992/93 till 8 089 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar för budgetåret 1992/93 ett medelsbehov av 2 584 000 kr. för utrastningsanskaffhing.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrastning beräknas SBL för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret

på högst 3,1 milj.kr. Detta belopp används för lösen av återstående Prop. 1991/92:100

kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrastning som anskaffas t.o.m. Bil. 6

innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 2 584 000 kr.

EU. Epidemiberedskap m.m.

1990/91 Utgift 16 440 458

1991/92 Anslag 19 072 000

1992/93 Förslag 16 036 000

Anslaget kan beskrivas som ett allmänt beredskapsanslag för hälso-och sjukvården såvitt avser smittsamma sjukdomar.

Från anslaget utgår ersättning för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grand av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelsema i ämnet finns bl.a. i kungörelsen (1956:296) öm ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Från anslaget bekostas också planläggning av epidemiberedskap inom riket samt vissa epidemiförebyggande åtgärder.

Från anslaget bekostas även den epidemiologiska verksamhet, som bedrivs vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL).

Socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och SBL

Beräknat medelsbehov för verksamheten under budgetåret 1992/93 är följande.

1. Socialstyrelsen

Planläggning av epidemiberedskap inom riket

samt epidemiförebyggande åtgärder med

avseende på den internationella

trafiken m.m. 325 000

Kostnader för patientförsäkring och

ersättningar för vissa skador

enligt socialdepartementets beslut 1 354 000

2. Riksförsäkringsverket

Ersättning till smittbärare 4 800 000

3. SBL

Epidemiologisk verksamhet 5 964 000

Immunitetsanalyser 1 582 000

Civil beredskapslagring 295 000

Sununa 14 320 000

1. Inom ramen för sin planläggning av epidemiberedskapen i riket Prop. 1991/92:100 avser socialstyrelsen att följa upp de förebyggande åtgärderaa mot sexu- Bil. 6

ellt överförbara sjukdomar (STD), vilka ökat kraftigt under de senaste åren, och tillsätta en arbetsgrapp för STD. Under de senaste åren har difteri och polio förekommit i Norden, vilket ställer krav på en översyn av vaccinationsskyddet. Skyddet genom vaccination mot difteri hos äldre personer kommer särskilt att bevakas. Styrelsens allmänna råd och anvisningar anpassas fortlöpande till den nya smittskyddslagen. Medel erfordras vidare enligt styrelsen till åtgärder för att hindra införande i riket av karantänssjukdomar och andra sjukdomar m.m.

2. Enligt lagen (1989:225) om ersättning fill smittbärare, som gäller fr.o.m. den 1 juli 1989, handhas alla sådana ersättningsärenden av försäkringskassoraa. Riksförsäkringsverket beräknar kostnadema för budgetåret 1991/92 fill 4,725 milj.kr och för budgetåret 1992/93 till 4,8 milj.kr.

3. Den epidemiologiska verksamheten vid SBL avser epidemibekämpning genom kartläggning av epidemisk smitta och övervakning av immunitetsläget hos befolkningen m.m. Anslagsposten är avsedd att täcka utgifteraa för den epidemiologiska basorganisationen vid SBL. Pågående immunitetsstudier föreslås få fortsätta. SBL håller vissa bakteriologiska preparat i lager såsom en civil beredskap och beräknar medel för kassation av de preparat som inte kommer till användning.

En besparing på 1 % för SBL:s epidemiologiska verksamhet beräknas.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 för ersättning till smittbärare m.m. till 6 000 000 kr. och för socialstyrelsens planeringsverksamhet till 314 000 kr. Anslagsbehovet för den löpande epidemiologiska verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL) beräknar jag till 6 440 000 kr. Härfill kommer 315 000 kr. för civil beredskapslagring vid SBL. Jag har vid medelsberäkningen godtagit förslaget från SBL om besparingar, som tillgodoser produktivitetskravet.

Socialstyrelsen har lagt fram ett förslag om seroepidemiologiska studier för en uppföljning av immunitetsläget hos befolkningen vilken kan ligga till grand för en fortlöpande prövning av det allmänna vaccinationsprogrammet. Jag beräknar en ram för budgetåret 1992/93 på 1 617 000 kr. för uppföljning av immunitetsläget hos befolkningen, som genomförs av SBL.

Till kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador enligt socialdepartementets beslut beräknar jag 1 350 000 kr.

Anslaget för nästa budgetår bör tas upp med sammanlagt 16 036 000 kr.

132 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Epidemiberedskap m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa

ett förslagsanslag på 16 036 000 kr.

E 12. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut

1990/91 Utgift 29 925 000

1991/92 Anslag 30 375 000

1992/93 Förslag 30 375 000

Från anslaget utgår statens bidrag till Sjukvårdens och socialvärdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri). Institutet har till uppgift att främja, samordna och medverka i huvudmännens planerings- och rationaliseringsverksamhet inom hälso- och sjukvården samt socialvården. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet (prop. 1967:68, SoU 105, rskr. 251, prop. 1976/77:100 bil. 8, SoU 25, rskr. 200).

Staten och Landstingsförbundet har den 15 juni 1989 träffat ett nytt avtal om Spri för perioden 1990 - 1995. Vidare har staten och Landstingsförbundet träffat en överenskommelse om finansieringen av Spri under åren 1990 - 1992. Bidragen från staten och Landstingsförbundet lämnas till en fond som används till Spris verksamhet. Av överenskommelsen framgår att staten och Landstingsförbundet för finansierings perioden sammanlagt skall fillskjuta 175 100 000 kr. till fonden. Av detta belopp skall staten enligt överenskommelsen svara för hälften.

Föredragandens överväganden

Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten för år 1992 tillskjuta 30,3 milj.kr. För Spris medverkan i standardiserings-arbetet tillskjuter staten 200 000 kr. för sista halvåret 1992. Staten skall således enligt det nämnda tillföra Spri medel med sammanlagt 15 350 000 kr. för insfitutets verksamhet under sista halvåret 1992. Någon överenskommelse avseende första halvåret 1993 föreligger inte. Överläggningar med Landstingsförbundet har emellertid påbörjats om finansieringen för år 1993 - 1995.

Mot denna bakgrand föreslår jag att medel för budgetåret 1992/93 tas upp under ett förslagsanslag. Jag beräknar därvid för ändamålet ett oförändrat anslagsbelopp på 30 375 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 30 375 000 kr.

133 E 13. Bidrag till allmän sjukvård m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 6 1990/91 Utgift 4 634 419 028

1991/92 Anslag 4 067 682 000

1992/93 Förslag 3 495 682 000

Från anslaget utgår det särskilda statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985 utgår fill sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen.

Från anslaget utgår även ersättning till sjukvårdshuvudmännen enligt överenskommelser mellan staten och huvudmännen om deras övertagande av statens ansvar dels för pensionskostnaderaa för den personal som övergick i sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagandet av den psykiatriska sjukvården, dels för provinsialläkarnas pensionering (prop. 1972:50, SoU 17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmännen för deras åtaganden genom vissa årliga bidrag t.o.m. år 1993.

Vidare betalas från anslaget vissa övergångsbidrag till Uppsala läns landsting enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset i Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU 40, rskr. 267).

Från anslaget bestrids även kostnader för bidrag till EGs cancerprogram.

Riksförsäkringsverket

I enlighet med träffade överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. har det särskilda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknats utgå med 3 855 milj.kr. för budgetåret 1991/92, varav 2 150 milj.kr. utbetalas under andra halvåret 1991 och 1 705 milj.kr. under första halvåret 1992. Verket föreslår emellertid att den allmänna sjukvårdsersättningen fr.o.m. budgetåret 1992/93 helt finansieras från sjukförsäkringen i enlighet med bestämmelsema i 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller med 15% statsbidrag och 85 % sjukförsäkringsavgifter. Statsbidrag bör därvid enligt verkets mening utgå från anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen. Verket räknar således med att medel inte skall utgå för den allmänna sjukvårdsersättningen från anslaget i fortsättningen.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 dels för pensioner till provinsialläkama fill 15 025 000 kr., dels för bidrag till pensionskostnader enligt överenskommelsen om övertagandet av den psykiatriska vården m.m. till 70 657 000 kr.

Den sista utbetalningen av övergångsbidraget till Uppsala läns landstingskommun för övertagandet av Akademiska Sjukhuset skall ske i oktober 1992 med 5 milj.kr., uppräknat med hänsyn till förändringama i nettoprisindex. Styrelsen beräknar att bidrag kommer att utbetalas med 9 133 000 kr.

134 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bil. 6 En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1992. Den ansluter till det system med schabloniserade ersättningar till huvudmännen som infördes fr.o.m år 1985. Till följd av den s.k. äldrereformen överförs ca 21 % av kostnaderaa för hälso- och sjukvården från sjukvårdshuvudmännen till kommunema, varför den allmänna sjukvårdsersättningen reduceras med 3 066 milj.kr. i förhållande till ersättningen för år 1991. Bortsett från detta ökar det totala ersättningsbeloppet från sjukförsäkrmgen med 100 milj.kr. under år 1992.

Härtill kommer ett brattotillskott till sjukvårdshuvudmännen på sammanlagt ca 200 milj.kr. fill följd av att dessa fr.o.m. år 1992 övertar debitering och uppbörd av sjukvårdsavgifter för bl.a. sjukpenningförsäkrade.

Den särskilda ersättningen för rehabiliteringsåtgärder har också höjts från år 1991 och uppgår till högst 485 milj.kr. under år 1992.

Överenskommelsen finns redovisad i regeringens proposition 1991/92:19 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

För sjukförsäkringens finansiering lämnas ett särskilt bidrag från förslagsanslaget, som för närvarande uppgår till 3 855 milj.kr. (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr. 384).

De övergångsbidrag, som staten betalar till Uppsala läns landsting enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset i Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU 40, rskr. 267) är angivna i prisläget ijuli 1981. Övergångsbidragen minskar successivt. Den sista utbetalningen skall ske i oktober 1992. Med beaktande av indexutvecklingen beräknar jag att medelsbehovet för ändamålet kommer att uppgå fill 9 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Sverige har anslutit sig till EGs program mot cancer, som har en stark inriktning mot förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Jag föreslår att 1 milj.kr. för svensk medverkan i EGs cancerprogram beräknas under anslaget. Beloppet bör tas upp som en särskild anslagspost till regeringens disposition.

Jag har under anslaget A 3. Uppföljning, utvärdering m.m. beräknat medel för utvecklingsinsatser.

Jag föreslär att riksförsäkringsverket får disponera 3 400 000 000 kr. som statsbidrag till den allmärma sjukvårdsersättningen. Socialstyrelsen bör få disponera 85 682 000 kr. till vissa pensionskostnader och pro-vinsialläkarpensioner.

I överensstämmelse med vad jag anfört beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 3 495 682 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 495 682 000 kr.

135 E 14. Specialistutbildning av läkare m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Reservafion* 3 407 280

1990/91

Utgift

34 430 417

1991/92

Anslag

30 042 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

28 750 000

1992/93

Förslag

30 443 000

* exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas olika utbildnings- och informationsinsatser som socialstyrelsen svarar för. Dessa avser i huvudsak vidareutbildning av läkare till specialistkompetens, viss vidareutbildning av tandläkare, viss efteratbildning av läkare m.fl., kompletteringsutbildning för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning samt konferenser m.m.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen anför i sin anslagsframställning bl.a. följande.

På grandval av betänkandet (SOU 1987:53) Kompetensutvecklingen efter läkarexamen jämte huvudbilaga (SOU 1987:54) Målbeskrivningar, har regeringen lagt fram förslag i proposition (1988/89:138) om riktlinjer för specialiseringstjänstgöring för läkare m.m. (1988/89:SoU9, rskr. 16). Ett nytt utbildningssystem, som utgår från målbeskrivningar för respekfive specialitet, införs fr.o.m. år 1992.

Socialstyrelsen har utarbetat specialitetsförteckning, målbeskrivning för allmäntjänstgöringen samt målbeskrivningar för olika specialiteter. Nuvarande utbildningssystem med tidsbestämda utbildningsavsnitt ersätts av en målrelaterad utbildning med stor flexibilitet och variation i uppläggningen.

Antalet avlagda examina för läkare beräknas enligt universitets- och högskoleämbetet uppgå till omkring 680 för budgetåret 1992/93. Härtill kommer ca 200 läkare med ufiändska examina.

Läkaraas vidareutbildning inleds genom allmäntjänstgöringen (AT). Den avslutas med ett sammanhållet AT-prov i slutet av tjänstgöringsperioden. Provet utarbetas och genomförs av högskolemyndighetema. Socialstyrelsen har därmed inte längre något ansvar för anordnandet av AT-proven. Socialstyrelsen meddelar emellertid bevis om godkänd allmäntjänstgöring, legitimation och specialistkompetens för läkare.

Socialstyrelsen har medgivit att 990 allmäntjänstgöringsblock (AT-block) inrättats för år 1991. Diskussioner pågår om AT-blockens dimensionering för år 1992. Preliminärt beräknas av socialstyrelsen 850 AT-block för nämnda år, varav ca 100 block för att avhjälpa uppkommen köbildning.

Den fortsatta vidareutbildningen (FV) har hittills skett inom ett blocksystem. Ett blockförordnande för läkare under vidareutbildning omfattar de tjänstgöringsavsnitt som behövs för att läkaren skall uppnå specialistkompetens. Hittillsvarande system med FV-blöck för specialistutbildningen avskaffas nu. I stället skall för varje läkare ett individuellt tjänstgöringsprogram läggas upp med målbeskrivningen som utgångspunkt.

136 Därvid skall anges såväl tjänstgöringens utformning som kraven på Prop. 1991/92:100

teoretisk utbildning för att målbeskrivningen skall uppfyllas. Den teore- Bil. 6

tiska utbildningen kan bestå av både specialistkompetenskurser (SK-kurser) och annan teoretisk utbildning, såsom seminarier och studiebesök m.m. SK-kurseraa utgör dock en övervägande del av den teoretiska utbildningen.

Socialstyrelsen svarar för den övergripande planeringen och administrationen av SK-kurseraa. Kurseraa genomförs som uppdragsutbildning vid de högskolor där läkaratbildning bedrivs.

Även om systemet med FV-block upphör vid övergången till det nya utbildningssystemet vid utgången av år 1991, kommer merparten av de läkare som befinner sig under vidareutbildning att följa det tidigare utbildningssystemet med tidsbestämda tjänstgöringar och bestämda kurskrav under budgetåret 1992/93. Enligt dessa vidareutbildningsbestämmelser krävs för specialistkompetens, föratom praktisk läkartjänstgöring, att sex kurser genomgås.

Socialstyrelsen anser att det för budgetåret 1992/93 bör anordnas ca 260 specialistutbildningskurser för läkare om vardera en vecka med i genomsnitt 25 deltagare i varje kurs. En kurs beräknas kosta i genomsnitt ca 77 646 kr. Socialstyrelsen beräknar kostnaden för 260 kurser fill 20 188 000 kr. För vidareutbildningen av läkare till specialistkompetens under budgetåret 1992/93 beräknar socialstyrelsen för omkostnader 407 000 kr. och för administrationskostnader 2 423 000 kr. Universitetsadministrationen konuner att debitera kostnaderaa för SK-kursema med administrationspålägg. Hittillsvarande regionala sekretariat upphör.

Efter avdrag för moms beräknas det sammanlagda behovet av medel för vidareutbildningen av läkare fill 22 005 000 kr. av socialstyrelsen.

Inom medelsramen till efteratbildningskurser för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. föreslås anordnande av utbildning inom området folkhälsoarbete med särskild inriktning på epidemiologi till en kostnad av 715 000 kr. Vidare behöver enligt socialstyrelsen anordnas kurser för tandläkare inom vissa odontologiska specialiteter beträffande de inslag av medicinska ämnen som förekommer. En sådan kurs till en kostnad av 55 000 kr. bör anordnas under budgetåret 1992/93. Sammanlagt erfordras 770 000 kr. enligt socialstyrelsen. Efter avdrag för moms beräknas medelsbehovet till 739 000 kr.

Socialstyrelsen har tidigare anordnat efteratbildning i rättsmedicin inom medelsramen. Ansvaret för denna utbildning föreslås emellertid föras över till rättsmedicinalverket fr.o.m. budgetåret 1992/93. Kurser i klinisk läkemedelsprövning skall i fortsättningen anordnas av läkemedelsverket. Kurs i tropikmedicin för läkare planeras inte för budgetåret 1992/93, men avses anordnas under budgetåret 1993/94.

Kurser m.m. för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning syftar till att skapa föratsättningar för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning att utöva olika vårdyrken i Sverige. För detta ändamål föreslås att 5 580 000 kr. ställs till förfogande. Efter avdrag för moms beräknas kostnaden uppgå till 5 357 000 kr.

137 Genom konferenser och seminarier kan socialstyrelsen bidra till att sprida kunskaper och erfarenheter, samtidigt som styrelsen får tillfälle att följa utvecklingen inom vårdområdet. Verksamheten är ett betydelsefullt led i styrelsens tillsyn och planering. Socialstyrelsens regionala enheter är viktiga verktyg för att föra ut analyser av olyckor och tillbud inom hälso-och sjukvården till det praktiska arbetet. Styrelsen beräknar medelsbehovet till 1 650 000 kr. och föreslår att 1 586 000 anvisas för detta ändamål, sedan avdrag för moms skett.

1991/92

Beräknad

exkl.

ändring

mervärdeskatt

1992/93 Föredraganden

Vidareutbildning av

läkare

21 750 000

1 348 000

(därav kostnader för

systematisk undervis-

ning med kunskapsprov)

(20 315 000)

( +

535 000)

Efterutbildningskurser för hälso- och sjukvårds-

personal m.fl.

1 795 000

—

995 000

Kurser m.m. för hälso-och sjukvårdspersonal

med utländsk utbildning

4 505 000

-1-

1 280 000

Konferenser m.m.

700 000

-H

60 000

Summa

28 750 000

1 693 000

Föredragandens överväganden

Ett nytt utbildningssystem för specialistutbildningen av läkare införs den 1 januari 1992. Även fr.o.m. år 1992 skall socialstyrelsen emellertid anordna kurser för specialistkompetens för läkare.

Jag beräknar 23 098 000 kr. till sådana kurser och räknar med att socialstyrelsen bör kunna anordna sammanlagt ca 260 kurser under nästa budgetår för läkare, som genomgår utbildning fill specialistkompetens, inom ramen för dessa medel.

Socialstyrelsen har redovisat ett förslag om efteratbildningskurser för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. Styrelsen föreslår att viss utbildning inom folkhälsoarbetet och vissa kurser inom medicinska ämnen för specialistutbildning för tandläkare anordnas. Jag beräknar 800 000 kr., inberäknat pris- och löneomräkning, för ändamålet enligt socialstyrelsens förslag. Jag har också i det föregående beräknat medel under anslaget till rättsmedicinalverket för efteratbildning i rättsmedicin i överensstämmelse med socialstyrelsens förslag.

Hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk vårdutbildning bör ges möjlighet att utöva sitt yrke i Sverige. Föratsättningen för detta är dock att erforderliga kurser anordnas för denna personal med inslag av kompetenshöjande åtgärder och kunskapsprövning. Jag godtar socialstyrelsens förslag i denna del och beräknar anslagsposten för ändamålet till 5 785 000 kr., inberäknat pris- och löneomräkning.

138 Till konferenser m.m. beräknar jag 760 000 kr. för budgetåret Prop. 1991/92:100

1992/93. Bil. 6

Jag har vid min medelsberäkning räknat med vissa besparingar på sammanlagt 466 000 kr. till följd av rationaliseringar av den verksamhet som bekostas från detta anslag.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 30 443 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Specialistutbildning av läkare m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 30 443 000 kr.

E 15. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anfört (bil. 5) att han avser att i febraari 1992 föreslå regeringen att besluta att lägga fram en särskild försvarsproposition. I samband därmed kommer anslagsfrågor för den civila hälso- och sjukvården i krig av totalförsvarskaraktär att tas upp till behandling.

Jag föreslår att anslaget i avvaktan härpå förs upp med ett i förhållande fill medelsanvisningen för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:102 bil 2, FÖU8, rskr. 285) oförändrat belopp av 55 190 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag på 55 190 000 kr.

E 16. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.

Med hänvisning till vad jag nyss anfört under föregående anslag E 15. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig förordar jag att anslaget tas upp med ett oförändrat belopp av 69 470 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 69 470 000 kr.

139 E 17. Statens folkhälsoinstitut Prop. 1991/92:100

1991/92 Anslag 47 500 000

1992/93 Förslag 106 883 000

Bakgrund

I propositionen 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna att ett folkhälsoinstitut inrättas den 1 januari 1992, vilket riksdagen har bifallit (SoU23, rskr. 376). I tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25) har regeringen vidare föreslagit att tidpunkten för folkhälsoinstitutets inrättande senareläggs fill den 1 juli 1992, men att vissa viktiga folkhälsoinsatser skall kunna påbörjas redan under budgetåret 1991/92. Riksdagen biföll förslaget.

Folkhälsoinstitutets huvuduppgift skall vara att på nationell nivå bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. Arbetet avses ske genom och i nära samarbete med kommuner, landsting, andra statliga myndigheter, företag och frivilliga organisationer m.fl.

I propositionen 1990/91:175 föreslogs en successiv uppbyggnad av institutet. För budgetåret 1991/92 beräknades ett anslag på 47,5 milj.kr. För budgetåret 1992/93 beräknade regeringen en ökning av anslagsmedlen med 85,8 milj.kr., bl.a. genom att överföra anslagsmedel från socialstyrelsen, statens ungdomsråd och Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning (CAN). Riksdagen underströk bl.a. att folkrörelsemas inflytande i CAN bör bibehållas och att Systembolaget även i fortsättningen bör producera riskinformation.

T.o.m. budgetåret 1991/92 har i statsbudgeten funnits ett särskilt anslag för bidrag fill hälsoupplysning, m.m. Anslaget uppgår för nämnda budgetår till drygt 7 milj.kr. Regeringen har efter förslag från socialstyrelsen beslutat om fördelningen av under anslaget tillgängliga medel.

Folkrörelseraa erhåller statsbidrag inom området dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till alkohol- och drogförebyggande verksamhet. Under budgetåret 1991/92 utgår bidrag till organisationeraas insatser inom alkohol- och drogområdet med drygt 63 milj.kr. Medlen har fördelats av socialstyrelsen, statens ungdomsråd och samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.

Folkhälsoinstitutet planeras att överta det tvärsektoriella folkhälsoarbetet i form av samverkan och samordning i förhållande till andra myndigheter som i dag i vissa fall utförs av socialstyrelsen. Även vissa andra uppgifter planeras att överföras från socialstyrelsen till folkhälsoinstitutet. Mot denna bakgrand föreslogs i den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1990/91:150) för budgetåret 1991/92, att socialstyrelsens myndighetsanslag skulle minskas med 10 milj.kr. fr.o.m. budgetåret 1992/93. Dessa medel föreslogs i stället tillföras folkhälsoinstitutet. Riksdagen biföll regeringens förslag (SoU25, rskr. 384).

140 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bil. 6 En organisationskomnutté för folkhälsoinstitutet har fillkallats för att

utföra det förberedande arbete som krävs (dir. 1991:77 och filläggsdir.

1991:96).

Jag föreslår i överensstämmelse med tilläggsdirektiven för organisationskommittén för folkhälsoinstitutet att en större del av den planerade verksamheten än vad som ursprangligen var tänkt påbörjas redan vid starttidpunkten, eftersom denna senarelagts sex månader. Jag föreslår vidare att verksamheten skall starta successivt och att fiill verksamhet skall vara uppnådd den 1 januari 1993.

Folkrörelser och frivilliga organisafioner har en vikfig uppgift att fylla i det förebyggande arbetet. Deras insatser utgör viktiga komplement till det arbete myndigheteraa bedriver. Jag föreslår att vissa medel fill bidrag, som tidigare har disponerats av socialstyrelsen för alkohol- och drogförebyggande arbete, i fortsättningen beräknas under anslaget för folkhälsoinstitutet. Bidrag fill hälsoupplysning m.m. har som nämnts tidigare fördelats av regeringen efter förslag från socialstyrelsen. Jag föreslår att även medel för bidrag till organisationer, som arbetar med hälsoupplysning, i fortsättningen beräknas under anslaget till statens folkhälsoinstitut. Jag avser att föreslå regeringen att folkhälsoinsfitutet skall bemyndigas att besluta om hur dessa medel om tillsammans drygt 43 milj.kr. skall fördelas.

Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer får organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Jag beräknar för detta ändamål 17,8 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Medlen bör fördelas av samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisa-fioner m.fl. Jag beräknar häratöver 400 000 kr. som bidrag till nykterhetsrörelsens landsförbund.

Folkhälsoinstitutet bör vidare enligt min mening få disponera särskilda projekt- och utvecklingsmedel till organisafioneraa och övriga intressenter som bedriver drogförebyggande verksamhet inom prioriterade områden. För ändamålet beräknar jag 19 milj.kr. Det bör också finnas föratsättningar för att organisationeraas insatser inom området ytterligare kan förstärkas inom ramen för de medel som institutet i övrigt kommer att förfoga över.

Organisationskommittén har i uppdrag att överlägga med CAN om en lämplig samordning av CANs och folkhälsoinstitutets verksamheter. Enligt en preliminär överenskonunelse mellan CAN och organisationskommittén skall som ett första led i samordningen av verksamhetema folkhälsoinstitutet från CAN överta uppgifteraa att följa drogutvecklingen och att utarbeta vetenskapliga översikter. I enlighet härmed bör 3 milj.kr. föras över till detta anslag från anslaget H 1. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn härtill och även till att 10 inilj.kr. skall filiföras folkhälsoinstitutets anslag för tvärsektoriellt folkhälsoarbete från socialstyrelsens myndighetsanslag enligt riksdagens beslut.

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 106 883 000 kr.

141 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens folkhälsoinstitut för budgetaret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 106 883 000 kr.

E 18. Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti

1991/92 Anslag 250 000 000

1992/93 Förslag 250 000 000

Från anslaget utgår särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti till huvudmännen för hälso- och sjukvården enligt en överenskommelse den 9 april 1991 med Landstingsförbundet om statligt bidrag för införande av en vårdgaranfi fr.o.m. år 1992. Förslag härom har godtagits av riksdagen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr. 384). Överenskommelsen har kompletterats den 21 november 1991.

Föredragandens överväganden

Människor skall inte behöva vänta mer än den tid, som behövs för en effektiv planering av vården, på operationer som kan ge dem möjlighet att leva ett fullvärdigt och självständigt liv.

Företrädare för staten och Landstingsförbundet har med anledning härav den 9 april 1991 träffat en överenskommelse om statligt bidrag för införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992. Landstingsförbundet har bl.a. rekommenderat sjukvårdshuvudmännen att införa en sådan vårdgaranti fr.o.m. år 1992 för vissa operationer och andra medicinska insatser.

Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom tre månader från det att patienten har satts upp på vårdplaneringslista. Om patienten inte skulle kurma bli behandlad inom denna tid på den egna kliniken, skall patienten erbjudas vård vid annan klinik inom sjukvårdsområdet, hos annan sjukvårdshuvudman eller hos privat vårdgivare. Vidare anges i överenskommelsen att vårdgarantin skall gälla för ett fiotal typer av behandlingar. Dessa fastställs av Landstingsförbundet - efter samråd med landstingen - och staten gemensamt.

Representanter för staten och Landstingsförbundet har den 21 november 1991 träffat en överenskommelse om komplettering av överenskommelsen, varigenom bl.a. har preciserats att följande behandlingar/insatser omfattas av vårdgarantin, nämligen utredning och behandling av kranskärlssjukdom, total ledplastik i höft- och knäled, operation av gråstarr, operation av gallstenssjukdom, operation av ljumskbråck, operation av godartad prostataförstoring, kirargisk behandling av urininkontinens hos kvinnor, kirargisk behandling av prolaps (framfall) samt utprovning av hörapparat. Parteraa enades också om att socialstyrelsens allmänna råd skall vara vägledande för bedömningen av vilka patienter som omfattas av vårdgarantin.

142 Regeringen har den 21 november 1991 godkänt kompletteringen för Prop. 1991/92:100

statens del. Bil. 6

Vårdgarantin är ett viktigt medel att utjämna väntetideraa i landet för vissa angelägna operationer och behandlingar. Den ger ett incitament för sjukvårdshuvudmännen att bättre tillgodose kravet enligt hälso- och sjukvårdslagen på att insatser för en god hälsa och en vård på lika villkor skall erbjudas befolkningen i sin helhet. Ett ytterligare syfte med vårdgarantisystemet är naturligtvis att förbättra utnyttjandet av befintlig kapacitet inom hälso- och sjukvården.

Partema är överens om att effektema av vårdgarantin måste följas upp vad gäller produktion, väntetider, indikationer och konsekvenser för andra patientgrapper m.m. Detta arbete bedrivs gemensamt av socialstyrelsen och Landstingsförbundet.

Statligt bidrag skall enligt överenskommelsen lämnas engångsvis med sammanlagt 500 milj.kr. för år 1992 till berörda sjukvårdshuvudmän. Härigenom underlättas införandet av vårdgarantisystemet. Bidraget fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen efter antalet invånare den 31 december 1990. Socialstyrelsen skall betala ut de statliga bidragen kvartalsvis.

För andra halvåret 1992 erfordras 250 milj.kr. Jag räknar därför med detta medelsbehov för budgetåret 1992/93 under reservationsanslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 250 000 000 kr.

E 19. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

Nytt anslag (förslag) 11 408 OOO'

' Medel har tidigare anvisats under anslaget A 2. Utredningar m.m.

Bakgrund

Regeringen beslutade i juni 1987 att inrätta en beredning med uppgift att utvärdera såväl ny som befintlig medicinsk metodik. Utvärderingen skulle beakta medicinska, psyko-sociala, etiska och ekonomiska aspekter. Verksamheten bedömdes bli av värde ur generell samhällsekonomisk synpunkt då de metoder som tillämpas inom hälso- och sjukvården har stor betydelse även för andra samhällssektorer bl.a. ur ekonomisk aspekt.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) leds av en styrelse med nio ledamöter med tre års mandattid. Till beredningen är också en referensgrapp knuten vars experter utses på ett år. SBUs kansli består av sex personer. Däratöver anlitas ett stort antal experter för olika projektuppdrag.

143 SBUs roll och arbetsuppgifter Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Ett rationellt utnyttjande av befintliga resurser föratsätter att nya metoder som introduceras har bedömts med hänsyn till deras samlade nytta, risker och ekonomiska konsekvenser och att föråldrade metoder sorteras bort. SBU har till uppgift att göra sådana bedömningar inom hälso- och sjukvården.

Verksamheten bedrivs huvudsakligen i projektform med anlitande av exteraa experter. Arbetet syftar till att utforma kunskapsöversikter och synteser över befintligt vetenskapligt underlag som belyser de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsekvenseraa av olika metoder. Arbetet bygger på att kunskaper samlas in både på nationell och intemationell nivå. Ett viktigt inslag i verksamheten är att sprida information om uppnådda resultat. Projekten dokumenteras i form av rapporter, som ges bred spridning. Resultaten sprids också genom artiklar i facktidskrifter och genom konferenser.

Bland de projekt som avslutats kan nämnas Preoperativa ratiner och Metoder för behandling av ont i ryggen. När det gäller Preoperativa ratiner rekommenderade SBU att preoperativ utredning inte skall företas annat än på särskild indikation. Härigenom ökar säkerheten för patienteraa och kvaliteten i vården. SBU beräknade att en minskad preoperativ utredning enligt förslaget skulle leda till direkta ekonomiska kostnadsbesparingar i intervallet 100-200 inilj.kr. Vid en uppföljning ett år efter rapportens utgivning konstaterades besparingar om 40-60 milj.kr. under det första året. I fråga om projektet om ryggbesvär visade SBU på en modell för omhändertagande av patienter som skulle kunna innebära förbättringar för patienterna och samtidigt samhällsekonomiska besparingar i storleksordningen 3,7 miljarder kr. per år. Utvärdering av projektet pågår.

Utvärderingen av SBUs verksamhet

En utvärdering av SBUs verksamhet som gjordes på uppdrag av regeringen överlämnades i november 1990. Utredningsmannen fann att utvärdering av medicinsk metodik är en verksamhet med betydande utvecklingspotential, som bör betraktas som ett av flera strategiska styrmedel för den svenska hälso- och sjukvården.

Utredaren fann att de rapporter som publicerats höll en god intemationell standard och var framställda på ett lättillgängligt sätt. När det gäller SBUs verksamhetsområde hade förslag väckts om en breddning att även omfatta bl.a. socialtjänsten. Utredningsmannen avrådde emellertid från detta och rekommenderade att SBU koncentrerar sig på det medicinska fältet där det under lång tid kommer att finnas ett omfattande behov av vetenskapligt grandade utvärderingar.

Utredaren fann vidare att metoderna för spridning av resultaten bör utvecklas och att implementeringen bör intensifieras. Han rekommenderade vidare att utnyttjandet av intemationella utredningsresultat utvecklas.

144 I fråga om organisation och arbetsformer ansåg utredaren att SBU bör Prop. 1991/92:100

ha en neutral ställning och organiseras som en fristående myndighet Bil. 6

under socialdepartementet. Samordning eller integrering med någon annan organisation bedömdes inte ändamålsenlig, bl.a. för att undvika risken för misstankar om att någon enskild organisations särintresse skulle kunna påverka slutsatseraa i gjorda utvärderingar. Utredaren fann vidare att SBU inte bör åläggas sådana myndighetsuppgifter som innebär direktivrätt över eller rätt att utkräva ansvar av annan organisation eller enskild person.

Föredragandens överväganden

Resursutnyttjandet inom hälso-och sjukvården bestäms till stor del av effektiviteten i tillämpade metoder för prevention, diagnostik, behandling och rehabilitering av sjukdomar, skador och handikapp. Den medicintekniska utvecklingen går mycket snabbt med resultatet att nya möjligheter till behandling ständigt ser dagens ljus.

De möjligheter som nya metoder medför måste vägas mot andra alternativ och mot resurstillgång samt bedömas ur sociala och etiska aspekter. Nya metoder kan också medföra nya lösningar och möjligheter till relativt stora förändringar i sättet att organisera och bedriva vård. Den moderaa teknologiska utvecklingen går mot metoder som tillåter behandling utanför den traditionella vården. En kontinuerlig bevakning och värdering av dessa metoder ur medicinska och ekonomiska synvinklar är en föratsättning för att snabbt tillvarata metoder som medför både humanitära och samhällsekonomiska fördelar.

Ett rationellt utnyttjande av givna resurser för sjukvård och hälsovård föratsätter vidare en metodik för utsortering av föråldrade metoder när nya tillkommer. Utvärdering av medicinska metoder syftar till att ge ett samlat underlag för val av metod med hänsyn till nytta och säkerhet för patienteraa samt till ekonomiska och sociala konsekvenser.

Den verksamhet som SBU nu bedrivit under fyra år har utfallit mycket väl. Detta visar bl.a. den genomförda utvärderingen. Uppföljning av resultat från presenterade projekt visar också på konkreta kostnadsbesparingar. Självfallet är ett ekonomiskt utbyte av största betydelse, men inte mindre viktigt är att metoder används som är effektiva och fördelaktiga ur medicinska, sociala och etiska aspekter. Det positiva utfallet bedöms till stor del vara ett resultat av den fristående ställningen som SBU har, vilket bl.a. möjligör att experter kan engageras oberoende av organisatorisk tillhörighet. Vidare är den oberoende ställningen av värde när det gäller att få genomslag av uppnådda resultat. Jag delar således utredarens slutsats att SBU inte bör samordnas eller integreras med någon annan organisation. Eftersom verksamheten nu har fått en stabil form ser jag det som naturligt att den organiseras som en fristående myndighet. Verksamheten har hittills finansierats under anslaget A 2. Utredningar m.m. Någon utvidgning av verksamhetsområdet är för närvarande inte aktuell. Liksom hittills bör SBU koncentrera sina insatser till det medicinska fältet och konsolidera sin verksamhet. För att få ännu

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

bättre effekt av uppnådda resultat bör implementeringsarbetet utvecklas Prop. 1991/92:100

ytterligare. Jag föreslår att SBU blir en myndighet under socialdeparte- Bil. 6

mentet. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 11 408 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna att statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik ombildas till en fristående myndighet med de uppgifter som jag tidigare har angett,

2. att fill Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 11 408 000 kr.

146 F. Omsorg om barn och ungdom Prop. 1991/92:lOO

Bil. 6

Barnomsorg

Bamomsorg utanför hemmet omfattar verksamhet för bam i åldem 0-12 år. Denna bamomsorg bedrivs i form av daghem, familjedaghem, deltidsgrapp, öppen förskola, fritidshem och öppen frifidsverksamhet. Den offentliga bamomsorgen är en kommunal uppgift.

Barnomsorgens uppgift är att genom pedagogisk grappverksamhet ge barnen stöd och sfimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor. Den är också viktig för föräidraraas möjligheter att förena förvärvsarbete eller studier med vård och ansvar för bara.

Syftet med offentlig finansiering av olika former av baraomsorg är att de föräldrar som önskar denna typ av omsorg får ökade möjligheter att tillgodose detta behov och att även bam med behov av särskilt stöd kan garanteras lika rätt till omsorg. Bamomsorgspolitiken bör syfta till att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar, varför hinder för fri etablering och fritt nyttjande av olika baraomsorgsformer att tas bort.

Riksdagen fattade år 1985 ett principbeslut om att alla bara över 1 1/2 års ålder senast år 1991 skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet.

Bara till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Bam som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få plats i deltidsgrapp. Behovet när det gäller daghem kan självfallet fyllas av kommunal såväl som privat driven baraomsorg.

I propositionen som låg till grand för riksdagens beslut underströks också att målet inte innebar att kommuneraa befriades från sitt ansvar att erbjuda baraomsorg till bam under 18 månader.

Familjepolitiken skall underlätta för föräldraraa att själva välja den vård och'fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem och baraen bäst. Det innebär att familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Om varje familj får lösa baraomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet för bam och föräldrar. Det innebär att det måste finnas bamomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som så önskar att stanna hemma när barnen är små.

Mot denna bakgrand kommer baraomsorgen att prioriteras även i framtiden och nya vägar prövas bl.a. för en flexiblare resursanvändning och större valfrihet. Som ett första steg i den omläggning av familjepolitiken som nu har påbörjats, har tidigare hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av baraomsorg tagits bort. Det ökar famil-jeraas valfrihet och skapar föratsättningar för att snabbare nå målet fiill behovstäckning i bamomsorgen.

147 Småbarnsfamiljerna

Följande statistikuppgifter har hämtats ur 1991 års baraomsorgsunder-sökning och avser situationen under den tredje veckan i januari. Bara under fyra månader ingår inte i undersökningen.

Av Sveriges totalt ca en miljon barafamiljer har hälften, 516 000 familjer, bam i åldrarna 4 månader t.o.m. sex år. Drygt 60 % av dessa familjer har ett förskolebara, 32 % har två och 5 % tre förskolebara. Diagrammet visar den huvudsakliga sysselsättningen för kvinnan - eller den ensamstående mannen - under den aktuella veckan. Inte oväntat finns de flesta förvärvsarbetande i grappen med ett barn (57%). Andelen sjunker till 27 % om det finns tre förskolebara i familjen. Andelen hem-arbetande är ca 5 % om det finns ett och två bara medan den i trebaras-familjeraa är 15 %. En femtedel av enbamsmödrama är föräldra] ed i ga jämfört med närmare hälften av mödrar som har tre bam. För mer än hälften av dessa gäller ledigheten ett yngre syskon. Andelen som studerar eller är arbetslösa ligger på i stort sett samma nivåer oberoende av antalet bara - studerande ca 5 % och arbetslösa ca 3 %.

Anta

FörvärvsaTt)ctandc FöräJdraJed. bamet Fnräldraled. sysknn Studier Arbetslös Arbete i hushållet Annat

1 familjer med förskolebarn 1991

ördelning efter modems .sysselsättning och antal förskolebarn i familjerna

\fs:fMM&mm:?mm I

:lil i

yiiiij 1 fnrskoleham

1__ 1 2 lorskoicbam

@ 3 rörskoicbam

m i

lö

iiin

1 . 1 . 1 .

1 . ) , 1

C Källa: Bamomsorgsu

50 100 150 200 250 300 tusental Jidersökningen 1991

Ca 90 % av samtliga förskolebara har föräldrar som är gifta eller samboende, nära 10 % av baraen lever med en ensamstående mamma medan mindre än 1 % lever med en ensamstående pappa. Av diagrammet nedan framgår det hur barntillsynen ordnades under januari 1991 beroende på om det finns en eller två föräldrar i familjen. 75 % av de ensamståendes bara fanns i någon form av statsbidragsberättigad baraomsorg jämfört med 46 % av de sammanboendes bam. I nära 40 % av tvåföräldrahushållen var en förälder hemma hos baraet jämfört med 16 % i hushållen med ensamstående föräldrar. Föräldralediga inräknas i grappen hemmavarande föräldrar men går inte att särredovisa.

148 Samtliga förskolebarn 1991

Fördelning efter foräldrasituation och omsorgsform i procent

5 /T:;: . .■™:;:;:;:;:-:">y

/SSSSS tm -

tiiij horaidcr hemma a)

4 0ilv:yZ.-\

pljr

H Prival lillKyn b)

f, Immmsm

Dagbamvärdare själv

%1

1 1 Enbart dellidsgrupp

13 Kommunalt fanLdagh

57 H Daghem

Gifta/sam boende

Iin samstående

a) inkl. foräJdralediga

b) prival dagmamma, granne etc KäUa: Bamomsorgsimdersökningen 1991

I följande diagram illustreras baraomsorgsutbyggnaden för förskolebara från år 1985 - då principbeslutet om förskola för alla bara togs av riksdagen - till år 1991. Av diagrammet framgår att utbyggnaden på ca 107 000 nya platser huvudsakligen består av platser i daghem. Antalet bara i familjedaghem har, efter en liten uppgång i början av perioden, de senaste åren minskat. Uppgången i antalet platser i altemativa daghem är påfallande och utgörs till största delen av föräldrakooperativ.

tu.scntal

10 5 O

-5 -10

Förändring mellan olika år av antal bam i olika daghemstyper

u

Kom

. daghem

u

Alt.

daghem

u

Fam

daghem

88-89 89-90 90-91

1985-86 86-87 87-88 Not Prcl. uppgifter Fdr 1991

Källa StaLsbidragsaiisökningar

Följande sammanställning visar utvecklingen av det totala antalet bara i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrapp från år 1960 till år 1992.

____________________________________________ :___________ Prop. 1991/92:100

Är Antal barn Bil. 6

(31 dec.) daghem familjedaghem fritids- sammanlagt antal barn

0-6 år 7-12 år hem antal barn idelt.gr

10 300

4 000

2 400

16 700

38 400

33 000

32 000

6 500

71 500

82 900

129 100

90 200

35 300

48 800

303 400

104 700

184 400

113 500

48 900

73 800

420 600

78 000

231 500

117 300

51 400

109 100

509 300

67 000

256 300

110 400

45 500

119 700

531 900

63 100

285 000

110 500

41 000

128 500

565 000

63 100

1992'

305 000

110 500

40 000

130 000

585 500

63 100

■* Uppskattat

Statsbidrag till barnomsorgen

Enligt gällande statsbidragssystem utgår statsbidrag per varje femtontal bam som är inskrivna i daghem, fritidshem eller deltidsgrapp. Bidrag utgår också för öppen förskola. Statsbidrag till familjedaghem utgår per inskrivet bara. I statsbidraget till daghem och fritidshem har inräknats dels ett belopp för insatser för bara med behov av särskilt stöd, dels ett belopp för fortbildningsinsatser för personalen inom baraomsorgen.

Statsbidrag lämnas fill kommuneraa även för alteraativa daghem och fritidshem under vissa föratsättningar.

För att ge utrymme för fler altemativ och underlätta utbyggnaden av baraomsorgen har rätten till statsbidrag utvidgats. Enligt vad riksdagen har godkänt (prop. 1991/92:65, SoU 12, rskr. 85) skall från den

1 januari 1992 statsbidrag lämnas i ökad omfattning för privata daghem och fritidshem.

Statsbidraget till baraomsorgen finansieras över statsbudgeten som tillförs en särskild socialavgift från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften uppgår till 2,2 % av avgiftsunderlaget.

FNs barnkonvention

FNs konvention om baraets rättigheter, som antogs den 20 november 1989, har efter riksdagens godkännande ratificerats av Sverige den 29 juni 1990. Konventionen trädde för svenskt vidkommande i kraft den

2 september 1990. Hittills har konventionen ratificerats av ca 100 stater. Sverige var ett av de första länderaa som ratificerade FNs barnkon vention. Ett betydande arbete har sedan lagts ner för att sprida känne dom om konventionen i Sverige. Särskilda ansträngningar har därvid gjorts för att nå ut till bara och ungdomar.

Regeringen har under en treårsperiod ställt 30 milj.kr. ur allmänna arvsfonden till frivilligorganisationeraas förfogande för att informera om konventionen. Intresset för uppgiften har varit stort bland organisationeraa. Det praktiska arbetet har gjorts av ett stort antal organisationer med en betydande bredd i idéeraa.

150 För att kontrollera efterlevnaden av konventionen har FN tillsatt en Prop. 1991/92:100

särskild kommitté. Generalsekreteraren i Svenska Rädda Barnen, Bil. 6

Thomas Hammarberg, har valts till ledamot av kommittén.

En särskild arbetsgrapp har tillsatts för att följa tillämpningen och genomförandet i Sverige av konventionen. Den svenska regeringen skall senast den 1 september 1992 rapportera till FN om hur Sverige efterlever konventionen.

FN har proklamerat 1994 som FNs familjeår. Jag har för avsikt att under år 1992 tillsätta en ledningsgrapp för de svenska insatsema under familjeåret.

I anslutning till öppnandet av FNs generalförsamlings höstsession 1990 hölls på bl.a. svenskt initiativ ett toppmöte om baraens villkor. I toppmötet deltog fler stats- och regeringschefer än som någonsin fidigare varit samlade. Baratoppmötet antog en deklaration och en handlingsplan för baras överlevnad och utveckling under 1990-talet.

En arbetsgrapp har tillsatts inom regeringskansliet för att utarbeta en nationell handlingsplan, vilken kommer att redovisas till FN i början av år 1992.

Insatser inom barnomsorgen i det mångkulturella samhället

Det är angeläget att så tidigt som möjligt motverka de tendenser till etniska konflikter och motsättningar som nu finns i samhället. Baraomsorgen skall aktivt bidra till att barnen får insikter om betydelsen av solidaritet mellan människor. En föratsättning för detta är att baraen får hjälp att utveckla förmågan till inlevelse i andra människors situation. Hur man inom baraomsorgen bemöter bara som i olika avseenden är annorlunda är ett mått på solidaritet i praktiken. Bamomsorgspersonal som arbetar med invandrar- och flyktingbara måste få erforderliga kunskaper och adekvat stöd och handledning i detta arbete.

Invandrar- och flyktingbarn finns idag i nästan varje förskola. Närmare 12 % av baraen i förskolan har ett annat hemspråk än svenska. Det är således en naturlig uppgift för baraomsorgen att arbeta med bara från olika kulturer. I invandrartäta områden och i områden med lång erfarenhet av invandrare har personalen ofta goda kunskaper till stöd för sitt arbete. På andra håll finns sannolikt behov av ökade kunskaper.

I många organisationer som t.ex. Rädda Baraen, Bris, Röda korset, adopfionsorganisationer och invandrarorganisationer finns kunskap och intresse för dessa frågor. Dessa organisationer skulle kunna utgöra en resurs för stöd till och handledning av personal inom baraomsorgen.

Regeringen beslutade den 5 december 1991 att från allmänna arvsfonden anvisa 5 milj.kr. per år under en treårsperiod för att ge bl.a. frivilligorganisationeraa möjlighet att sprida kunskap om invandrar- och flyktingbaraens situation i Sverige.

151 Skolbarnsomsorg Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Inom utbildningsdepartementet och i samverkan med socialdepartementet

tillsattes år 1989 en kommitté för att följa, stimulera och påskynda en

utveckling i riktning mot en organisatoriskt och pedagogiskt samlad

verksamhet för skola och skolbarnsomsorg. Kommitténs betänkande

överiämnades ijuni 1991 (SOU 1991:54).

I direktiven framhölls att kommitténs arbete skulle ha som mål att från en helhetssyn på verksamheten i skolan och skolbarnsomsorgen stimulera utvecklingen i riktning mot en god heldagsomsorg av hög kvalitet i en ekonomiskt rationell organisation.

Kommittén har följt det pågående utvecklingsarbetet i kommunema samt initierat en rad utvecklingsprojekt som kan tjäna som förebilder för kommunema. Kommittén har också utrett behovet av ändringar i de regler som gäller för skolan och skolbarasomsorgen för att skapa föratsättningar för en utveckling och samverkan. Även frågan om utbildning av personal har behandlats.

Åtta exempel i skolbarasomsorgskommitténs betänkande visar vilka ekonomiska effekter olika former av samarbete får avseende lokal- och personalanvändning. Analysen innehåller vissa osäkerheter men visar dock att de samlade kostnadema för en elev som går i skola och skol-barasomsorg var lägre i de integrerade lösningama jämfört med de traditionella, dvs. skola och fritidshem separerade. De besparingar som redovisas berör i första hand personalkostnader.

Barnombudsman

Utredningen om baraombudsman har i betänkandet (SOU 1991:70) Ombudsman för bara och ungdom föreslagit inrättandet av en ombudsman som enligt en särskild lag skall ta tillvara och främja baras och ungdomars rättigheter, behov och intressen i samhället. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Jag avser att efter ytterligare beredning, som också skall innefatta frågan om baramiljörådets framtida uppgifter, föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga.

Översyn av lagstiftningen om internationell adoptionshjälp

Den nu gällande lagsfiftningen om intemationell adoptionshjälp trädde i kraft den 1 juli 1979. Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor (NIA) har i en skrivelse hemställt om en översyn av lagstiftningen. NIA framhåller att lagstiftningen nu varit i kraft så länge att det är naturligt med en översyn som bl.a. bör omfatta regleraa för s.k. privata adoptioner, NIAs ställning och utformningen av statsbidraget till adoptions-organisationeraa.

En översyn av adoptionslagstiftningen har genomförts av förmynder-skapsutrednmgen (Ju 1984:07). I slutbetänkandet (SOU 1989:100) Adoptionsfrågor har utredningen lagt fram förslag om vissa ändringar i reg-

lema om adoption. Betänkandet har remissbehandlats och förslagen Prop. 1991/92:100

övervägs nu i justitiedepartementet. Vilken utformning adoptionsregleraa Bil. 6

skall få är emellertid också beroende av ett arbete på en intemationell

överenskommelse om adoptionsregler som för närvarande pågår inom

ramen för konferensen om intemationell privaträtt i Haag. Det arbetet

kan beräknas bli avslutat under år 1993.

Vid sidan härav kan det finnas skäl att göra en viss utvärdering av verksamheten inom NIA. Jag kommer inom kort att ta initiativ till att detta sker.

F 1. Bidrag tiU barnomsorg'

1990/91

Utgift

12 212 991 000

1991/92

Anslag

13 045 000 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

13 044 459 000

1992/93

Förslag

13 690 000 000

Tidigare benämnt bidrag till kommunal barnomsorg

Statsbidrag för bamomsorg lämnas enligt förordningen (1987:860) om statsbidrag till kommunema för bamomsorg (ändrad senast 1991:1973) för inskrivna bam i följande omsorgsformer och med följande belopp.

Bidrag kr.

per år

475 000

20 000

15 000

10 000

5 000

150 000

Daghem

För varje femtontal inskrivna bam

- varav för bam med behov av särskilt stöd

- varav för fortbildning av anställda i:

* daghem

* familjedaghem

* deltidsförskola/öppen förskola Däratöver för varje nattöppen avdelning Däratöver för varje avdelning med förlängt

öppethållande 75 000

Fritidshem

För varje femtontal inskrivna bara 210 000

- varav för öppen fritidsverksamhet 25 000

- varav för bara med behov av särskilt stöd 20 000

- varav för fortbildning av anställda i

fritidshem/öppet fritidshem 10 000

Deltidsgrupp

För varje femtontal inskrivna bam 50 000

153 Bidrag kr. per år

öppen förskola

För varje enhet som hålls öppen minst tre

dagar per vecka

Familjedaghem

För bam inskrivna minst 7 tim./dag

För bam inskrivna mindre än 7 tim./dag

50 000

18 000 8 000

Statsbidragen till alteraativa daghem och fritidshem beräknas enligt sainma regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som avser insatser för bara med behov av särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av kommunen till den som driver bamomsorgen endast i den mån denne har kostnader för den verksamhet som avses.

Statsbidragen beviljas och betalas ut av socialstyrelsen. Förskott lämnas med 75 % av statsbidraget för året före bidragsåret. Förskottet betalas ut med en fjärdedel i vardera april, juli och oktober under bidragsåret samt i januari året efter bidragsåret. Slutavräkning sker i april året efter bidragsåret.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet utifrån styrelsens statistik över utbetalda statsbidrag, kommuneraas baraomsorgsplaner och SCB:s bara-omsorgsundersökningar.

Socialstyrelsen föreslår att bidragen för fortbildningsinsatser höjs från 2,5 milj.kr. till 3,5 milj.kr. och att medlen för utvecklings- och förayelsearbete höjs från 14,5 milj.kr. till 20 milj.kr.

Socialstyrelsen beräknar det totala medelsbehovet för statsbidragen till baraomsorgen för budgetåret 1992/93 till 13 430 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Utbyggnaden av baraomsorgen fortgår. Avsikten är att alla förskolebara från ett och ett halvt års ålder skall få delta i någon form av förskoleverksamhet. Deltagandet irmebär att plats erbjuds i daghem, familjedaghem, deltidsgrapp eller att bara erbjuds att delta i öppen förskoleverksamhet beroende på föräidraraas förvärvsarbete eller studier och baraens behov.

I propositionen 1986/87:117 om nytt statsbidragssystem för baraomsorgen angav föredragande statsrådet att med kommunalt familjedaghem avses att en dagbaravårdare är anställd av kommunen för att i sitt eget hem vårda andra föräldrars bara under 13 år. Frågan har emellertid inte reglerats i statsbidragsförordningen utan endast i socialstyrelsens tillämpningsföreskrifter.

154 I många fall kan emellertid familjedaghemsverksamheten bedrivas på Prop. 1991/92:100

ett bättre och rationellare sätt om dagbaravårdaren eller flera dagbara- Bil. 6

vårdare tillsammans förhyr en särskild lokal för sin verksamhet. Jag anser därför att statsbidrag till familjedaghem skall kunna lämnas även i de fall en eller flera dagbaravårdare gemensamt bedriver familjedaghemsverksamhet i lokaler utanför det egna hemmet. Detta bör gälla fr.o.m. kalenderåret 1992. Jag föratsätter att socialstyrelsen kan vidta den ändring som behövs i sina föreskrifter om statsbidrag till kommunema för baraomsorg (SOSFS 1991:3)

Jag har under anslaget beräknat oförändrat 2,5 milj.kr. fill socialstyrelsen för fortbildningsinsatser. Jag har vidare beräknat oförändrat 14,5 inilj.kr. för utvecklings- och förayelsearbete inom baraomsorgen. Medel för en ny bamomsorgsundersökning år 1993 liksom för utvecklings- och utvärderingsmedel som socialdepartementet disponerar har beräknats under anslaget A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Det totala anslagsbehovet beräknar jag till 13 690 milj.kr.

Kommunalekonomiska kommittén har föreslagit att detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU 1991:98). Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En proposition i frågan avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till bamomsorg för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 13 690 000 000 kr.

F 2. Bidrag till invandrar- och flyktingbam i förskolan

1990/91 Utgift' 54 725 923

1991/92 Anslag 40 000 000

1992/93 Förslag 40 000 000

Anslaget Bidrag till hemspråksträning för barn i förskolan.

Föredragandens överväganden

Statsbidrag för invandrar- och flyktingbam lämnas enligt förordningen (1991:708) om statsbidrag till invandrar- och flyktingbam i förskolan. Denna förordning trädde i kraft den 1 juli 1991. Genom förordningen upphävdes förordningen (1977:628) om statsbidrag till hemspråksträning i förskolan. Medlen är avsedda för en fri resursanvändning anpassad till olika behov, t.ex. hemspråksträning, tvåspråkig personalförstärkning, föräldrautbildning, kunskaps- och metodutveckling.

Medlen fördelas av socialstyrelsen efter ansökan från kommuneraa och beräknas på grandval av antalet inskrivna invandrar- och flyktingbara i baraomsorgen i resp. kommun.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till oförändrat 40 milj.kr.

155 Kommunalekonomiska kommittén har föreslagit att detta anslag skall Prop. 1991/92:100

inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU 1991:98). Kommit- Bil. 6

tens förslag remissbehandlas för närvarande. En proposition i frågan avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att fill Bidrag till invandrar- och flyktingbam i förskolan för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 40 000 000 kr.

F 3. Bammiljörådet

1990/91

Utgift

4 679 577

1991/92

Anslag

4 991 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

4 834 000

1992/93

Förslag

5 199 000

Baramiljörådet är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor rörande baras miljö och baras säkerhet. Instraktion för baramiljörådet framgår av särskild förordning (1988:1127).

Baramiljörådet leds av en styrelse bestående av ordförande och tio övriga ledamöter. I styrelsen, som utses av regeringen, ingår ledamöter med anknytning bl.a. till socialstyrelsen, konsumentverket, boverket, trafiksäkerhetsverket och kommunförbundet.

Bammiljörådets verksamhet omfattar olika samordningsprojekt inom barasäkerhets- och baramiljöområdet. Vidare arbetar rådet med särskild information inom dessa områden genom skrifter, konferenser, utställningar, seminarier m.m.

Barnmiljörådet

För att på ett tillfredsställande sätt kunna svara mot de krav som ställs på rådet anser rådet att dess löneanslag bör förstärkas. Rådet behöver medverka i interaationella överläggningar och föra ut information och kunskap om baras lek och utveckling, inte minst i samband med förhandlingar om standards för leksaker, lekredskap och baraomsorgspro-dukter. Bammiljörådet föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande:

1. Att rådet slipper genomföra en minskning enligt huvudförslaget. Att genom produktivitets- och effektivitetsförbättringar göra besparingar i denna storleksordning är inte möjligt utan att verksamheten avsevärt påverkas negativt.

2. Medel begärs för en ny tjänst som vaktmästare/assistent (-1-185 000 kr.), för förstärkning av informationsanslag (-1- 80 000 kr.) och för effektivisering av verksamheten genom fortsatt datorisering (-1- 40 000 kr.) och för kompetensutvecklingsåtgärder (+70 000 kr.).

1991/92

Exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader

Summa

4 307 000

(2 614 000)

527 000

4 834 000

-(-

-1-

+

316 000

117 000)

49 000

365 000

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1992/93 delar jag i huvudsak bammiljörådets bedömning av effekteraa av en resursfördelning enligt huvudförslaget. Jag föreslår att rådet undantas från det för statsförvaltningen generella produktivitetskravet på 1,5 %. Jag föreslår också att rådet får förstärkning av informationsanslaget med 80 000 kr.

Med beaktande av den höjning av lönekostnadspålägget som sker den 1 juli 1992 beräknar jag anslaget fill 5 199 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Barnmiljörådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 199 000 kr.

F 4. Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor

1990/91

Utgift

5 039 401

1991/92

Anslag

5 479 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

5 416 000

1992/93

Förslag

5 828 000

Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor (NIA) är en central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor rörande intemationella adoptioner. Instraktion för NIA framgår av särskild förordning (1988:1128).

Socialnämnderaa skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta ett yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när det är fråga om adoption av ett utländskt bara utan medverkan av en auktoriserad organisation.

Nämnden ansvarar vidare för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption (ändrad 1981:674) samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om interaationell adoptionshjälp (ändrad 1981:580 och 1984:1093). Efter ansökan och särskild prövning kan NIA ge auktorisation till ideella organisationer som avser att arbeta med interaationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelningen av statsbidrag till sådana organisationer

samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grand för beräkning av bidrag vid adopfion av utländska bara. Nämnden består av elva ledamöter, som förordnas av regeringen.

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

NIA föreslår i sin anslagsframställning som utgångspunkt för verksamheten en budgetram för perioden 1992/93-1994/95 med 15 618 000 kr. Vidare föreslår nämnden att budgetramen räknas upp till ett belopp motsvarande oförändrat anslag 16 437 000 kr. Däratöver föreslår nämnden att NIA anvisas 100 000 kr för att följa den interaationella utvecklingen på området, 75 000 kr för informationsverksamhet, samt ytterligare 1 milj.kr till bidrag till auktoriserade adoptionsorganisafioner.

Föredragandens överväganden

Förslag

Övergripande mål:

Verksamhetens huvudsakliga inriktning att underlätta adoptioner i Sverige av utländska bara skall fortsätta som tidigare år. NIA bör ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den interaationella utvecklingen på området och därvid samla information i frågor som rör adoption av utländska bam. Nämndens informationsverksamhet bör ökas.

Resurser m.m.: Ramanslag 1992/93

5 828 000 kr

Planeringsram:

Planermgsramen för perioden 1992/93-1994/95 beräknas till 17 484 000 kr.

Resultatbedömning

Under femårsperioden 1986/87-1990/91 har NIA som tillägg till sina tidigare uppgifter fått två arbetsuppgifter - att följa utvecklingen av kostnaderaa för adoption av utländska bam samt att fastställa genomsnittskostnader att ligga till grand för beräkning av bidrag vid adoption av utländska bam. Vidare har NIA från år 1985 uppgiften att pröva förmedlingssättets tillförlitlighet vid adoption utan medverkan av auktoriserad organisation.

I huvudsak anser jag att det resultat som NIA redovisar för sin verksamhet är tillfredsställande. Resultaten visar god produktivitet. Verk-

samhetens effektivitet framgår dock inte av den fördjupade anslagsfram- Prop. 1991/92:100

ställan. Det saknas en uppföljning och utvärdering av de effekter som Bil. 6

NIAs verksamhet medför. Det är dock inte utan problem att göra en direkt koppling mellan de redovisade resultaten och målet med verksamheten för en bedömning av måluppfyllelsen. Det är svårt att i kvantitativa och kvalitafiva termer mäta effektema av den typ av verksamhet som NIA bedriver.

Nämnden redovisar ett antal mått på resultat som verksamheten uppnått under perioden 86/87-90/91. Det framgår att ärendemängden nära nog fördubblats under femårsperioden. Vidare framgår det att NIAs förvaltningskostnader i fasta priser är lägre budgetåret 1990/91 än 1986/87 trots att nya arbetsuppgifter tillkommit och trots en ökning av antalet ärenden. En stor del av ökningen av antalet ärenden rör förmedlingssättets tillförlitlighet vid privata adoptioner.

Förvaltningskostnad, ärendeniängd och produktivitet under perioden 1986/87-1990/91

86/87

87/88

88/89

89/90

90/91

Förvaltningskostn. i fasta priser (tkr)

3 355

3 156

3 290

3 497

3 227

Ärendemängd (tot)

1 269

Produktivitet mätt i antal ärenden Index 86/87=100

186 Kostnaderna har räknats till 1990 års prisläge enligt prisindex för statlig konsumtion. Är 1 = 1985

Under perioden 1986/87-1990/91 har nämnden fått behålla oförändrat anslag. Antalet årsarbetskrafter minskade med 19% under perioden. För att klara ålagda uppgifter har NIA omfördelat sina resurser. Viss verksamhet har fått skäras ned. Detta gäller bl.a. uppgiften att följa den interaationella utvecklingen på adoptionsområdet och därvid samla information i frågor som rör adopfion av utländska bam. Förvaltningskostnaderaa, i fast pris, för denna del av verksamheten har minskat med 40 % under femårsperioden. Kostnaderaa för budgetåren 1986/87 och 1990/91 var 603 tkr. resp. 355 tkr.

Verksamheten med interaationella adoptioner har förändrats de senaste åren. Andelen privata adoptioner har ökat. Är 1990 kom ca 30 % av adoptivbarnen hit förmedlade genom privata kontakter vilket kan jämföras med ca 12 % år 1986. Kraven på kunskap hos de kommunala socialsekreteraraa ökar därigenom. Det är NIA som kan och skall ge socialnämnderaa de råd och den informafion som behövs för att bedöma familjers lämplighet som adoptivföräldrar och ge dem stöd i detta arbete.

159 Antal förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet under perioden 1989-1990

■■■<■

1990 Totalt antal förmedlade adoptivbarn

1 542

n 355

1 074

965 Förmedlad genom auktoriserad organisation

1 354

1 142

680 Förmedlad utan auktoriserad organisa tion

' 188

285 Andel barn förmedlade utan auktoriserad organisation

12.2%

15.7%

14.3%

20.6%

29.5%

Fördjupad prövning:

Jag anser att målen för nämndens verksamhet hittills uppfyllts på en rimlig nivå. NIA har en kostnadseffektiv organisation som åstadkommer mycket med begränsade resurser. Min bedömning är att den senaste periodens utveckling av NIAs uppgifter och resurser innebär att utrymme för ytterligare resultatförbättring på området är begränsat.

Jag delar NIAs bedömning att det årliga antalet adoptioner de närmaste åren torde ligga kvar på ungefär oförändrad nivå, omkring 1 000 om året, samt att fördelningen mellan adoptioner förmedlade av organisationer och adoptioner utan organisationers medverkan inte kommer att förändras radikalt.

Slutsat.ser:

Mot bakgrand av den fördjupade prövningen somjag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.

Det övergripande målet för NIAs verksamhet att underlätta adoptioner i Sverige av utländska bara bör ligga fast. Dessutom visar min bedömning av verksamheten att nämnden bör ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den interaationella utvecklingen på området och därvid samla information i frågor som rör adopfion av utländska bara. Också i övrigt bör NIAs informationsverksamhet ökas.

Uppgiften att följa den interaationella utvecklingen på adoptionsområdet har skurits ned i samband med NIAs omfördelning av resurser. Denna del av NIAs verksamhet är viktig för att upprätthålla förtroendet för svensk adoptionsverksamhet i baraens ursprangsländer och för att samla information i frågor som rör adoption av utländska bara.

En viktig uppgift för NIA är att ge socialnämnderaa råd och information samt ge dem och allmänheten en bild av den svenska synen på adoptioner. Andelen privata adoptioner har ökat under den senaste perioden vilket medfört att kraven på kunskap hos socialsekreteraraa har ökat.

160 För att uppfylla angivna målsättningar anser jag att nämnden skall Prop. 1991/92:100

filldelas ytterligare 175 000 kr., varav 100 000 kr. för att följa den Bil. 6

interaationella utvecklingen på adoptionsområdet och 75 000 kr. för att öka informationsverksamheten.

Jag anser att NIA uppfyller kraven för att få en treårig budgetram för perioden 1992/93-1994/95.

Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 har mot denna bakgrund beräknats utifrån följande utgångspunkter:

1991/92 Beräknad ändring under perioden

Exkl. 1992/93 1993/94 94/95

mervärdesskatt

Förvaltnings- ■ kostnader

3 139

-h 146

Lokalkostnader

755 + 30

Bidrag till de auktoriserade

1 522

-t- 61

adoptionsorganisationerna

Reform -I- 175

Summa 5 416 -1-412

Jag har vidare beaktat den höjning av lönskostnadspålägget som sker den 1 juli 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att verksamheten inom NIAs ansvarsområde skall ha den övergripande målsättning som jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 5 828 000 kr.

11 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

G. Omsorg om äldre och handikappade Prop. i99i/92:ioo

Bil. 6

Mål och inriktning för äldreomsorgen

Målen för samhällets service och vård till äldre utgår ifrån människors rätt att så långt det är möjligt själva få bestämma över sin livssituation och att få behålla sin integritet även när vårdbehoven blir omfattande. Detta övergripande mål skall vara vägledande både för planeringen av äldreomsorgen och i det dagliga service- och vårdarbetet. Samhällets resurser för service och vård behöver fortsatt byggas ut och utvecklas så att det är möjligt för människor att kunna välja att bo kvar hemma. För dem som önskar att flytta till någon särskild boendeform för service och omvårdnad bör det fmnas ett varierat utbud.

Riksdagen beslutade i december 1990 på grandval av propositionen om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m. (prop. 1990/91:14, SoU9, rskr. 97) att kommunema fr.o.m. den 1 januari 1992 skall ges ett samlat ansvar för långvarig service och vård för äldre och handikappade. Genom beslutet får kommuneraa en skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad, bostäder med särskild service samt dagverksamheter. Kommunema övertar ansvaret för sjukhemsvården dels genom att ca 500 enheter för långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 platser förs över från landstingen och dels genom ett betalningsansvar för ytterligare 3 400 vårdplatser för vilka landstmgen har ett fortsatt verksamhetsansvar. Ett särskilt betalningsansvar införs också för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommunema får genom reformen en skyldighet att bedriva sjukvård i de särskilda boendeformerna samt en befogenhet att erbjuda hemsjukvård i ordinärt boende.

Riksdagen fattade ijuni 1991 beslut om den ekonomiska reglering som följer av äldrereformen (prop. 1990/91:150, bil. 1:3, SoU25, rskr. 384). Den ekonomiska regleringen innebär att totalt 20,3 miljarder kr. förs över från landstingen till kommunema för att täcka kostnadema för den verksamhet som kommuneraa blir ansvariga för fr.o.m. år 1992. Regle-ringsinstramenten består av en kombination av skatteväxling, förändringar i statsbidrags- och skatteutjämningssystemen samt ett system för kostnadsutjämning mellan kommuneraa.

Riksdagen har i anslutning'till behandlingen av frågan om den ekonomiska regleringen fattat beslut om ett utökat statligt stöd inom äldreom-sorgsområdet uppgående till totalt 5,5 miljarder kr. under en femårsperiod. Av medlen skall 2 miljarder kr. utges som stimulansbidrag till grappboende för åldersdementa, psykiskt utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och fysiskt handikappade. För utbyggnad och ombyggnad av institutioner avsätts 1 miljard kr. så att alla som önskar det skall få bo i ett eget rum.

Kommuneraa kompenseras under en treårsperiod med ett statsbidrag om 1,5 miljarder kr. för att täcka viss del av kostnaden för medicinskt färdigbehandlade inom den somatiska korttidssjukvården och den geriat-riska vården.

162 Ett stafiigt stöd fill utbildningsinsatser och information utbetalas under Prop. 1991/92:100

år 1991 med 500 milj.kr. Bil. 6

Landstingen och de landstingsfria kommunema tillförs ett särskilt statsbidrag på 500 milj.kr. under år 1992 med syfte att bl.a. förkorta kötiderna inom den somatiska korttidssjukvården.

Regeringen gav i september 1991 socialstyrelsen i uppdrag att_följa upp och utvärdera äldrereformen vad avser innehåll, kvalitet och kostnader. Avrapportering av uppdraget skall ske i anslutning till den årliga anslagsframställningen, och senast den 1 april 1996 skall uppdraget i sin helhet avrapporteras. För de extraordinära insatser som krävs bl.a. i form av särskild forskarkompetens, avses ett belopp om 25 milj.kr. anvisas under en femårsperiod.

Socialstyrelsen har vidare fått i uppdrag att i samarbete med boverket följa upp och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för äldre och handikappade. I uppdraget ingår bl.a. att följa hur stimulansbidragen utnyttjas och hur särskilda boendeformer byggs ut och utformas i samband med ny- och ombyggnad. Uppdraget skall fortlöpande avrapporteras i samband med den årliga anslagsframställningen och särskilt skall fördelningen av stimulansbidrag mellan olika grapper redovisas.

Regeringen har den 28 november 1991 beslutat tillkalla en särskild kommitté med uppgift att följa tillämpningen och effektema av det kommunala betalningsansvaret inom hälso- och sjukvården. Kommittén har vidare till uppgift att vid behov föreslå förändringar i utformningen av systemet med betalningsansvar. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 maj 1993. Vid samma tidpunkt har regeringen beslutat att inrätta en särskild delegation angående behovet av korrigeringar i förhållande till den ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen. Delegationens uppgift har begränsats till att göra en avstämning med utgångspunkt i uppenbara tekniska fel eller räknefel som kan ha skett i samband med den ekonomiska regleringen.

Socialstyrelsen har under många år följt utvecklingen inom personalområdet och främst har intresset koncentrerats kring hemtjänstens stora personalomsättning och svårighetema att rekrytera personal. Regeringen uppdrog hösten 1989 åt socialstyrelsen att följa upp utvecklingen på personalområdet. Våren 1991 avlämnades rapporten DET HAR HÄNT - en uppföljning av utvecklingen på personalområdet inom äldre-och handikappomsorgen. Av rapporten framgår bl.a. att kommunema i allt större utsträckning satsar på personalpolitiska insatser. Personalomsättningen och sjukfrånvaron synes ha minskat och då inte enbart som en följd av konjunkturförändringen. Genom särskilda medel har socialstyrelsen under några år haft i uppdrag att samla in och sprida erfarenheter och idéer på det personalpolitiska området. Detta uppdrag redovisades slufiigt i juni 1991.

Regeringen uppdrog i december 1990 åt socialstyrelsen och statens invandrarverk att gemensamt kartlägga och beskriva de äldre invandrarnas situation i Sverige. Rapporten En mångkulturell äldreomsorg, som avlämnades i september 1991, ger en bra beskrivning av äldre invandra-

res villkor. Därvid konstateras att kommuneraas och landstingens Prop. 1991/92:100

beredskap att möta de äldre invandraraas behov är låg. Det finns därför Bil. 6

skäl att i fortsättningen följa denna grapps behov av omsorg och övrigt stöd. Socialstyrelsen bör därvid spela en aktiv roll.

Våld mot äldre är ett starkt skuld- och tabubelagt område. Med anledning av en motion i riksdagen uttalade socialutskottet att frågan om misshandel av äldre måste ägnas större uppmärksamhet. Riksdagen gav regeringen detta tillkänna (1990/91 :SoUll, rskr. 115). Regeringen uppdrog i mars 1991 åt socialstyrelsen att kartlägga och beskriva de äldres situation i hemmet med särskild uppmärksamhet på de grapper som kan antas vara utsatta för olika former av våldshandlingar. Uppdraget bör avrapporteras senast den 1 mars 1992.

Mål och inriktning för handikappolitiken

Staten, kommunema och landstingen har tillsammans det grandläggande ansvaret för att människor med funktionshinder skall få möjligheter till ett liv på samma villkor som övriga medborgare. Målen för handikappolitiken är att tillförsäkra varje människa ekonomisk trygghet och inflytande över sin situation samt att utforma samhället så att det, i vid bemärkelse, blir tillgängligt för alla.

Det arbete som bedrivs i 1989 års handikapputredning (S 1988:03) är av stor betydelse för utformningen av den framtida handikappolitiken.

Handikapputredningen har avlämnat flera betänkanden. Betänkandet (SOU 1989:54) Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar har legat till grand för propositionen 1989/90:92 om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. På grandval av proposifionen beslöt riksdagen (1989/90:SoU20, rskr. 271) bl.a. om en i skollagen fastställd rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar med behov av speciellt anpassad gymnasieutbildning. Vidare inrättades ett särskilt statsbidrag för finansiering av boende i elevhem och för habilitering i anslutning till den specialanpassade utbildningen.

Betänkandet (SOU 1990:2) Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten har remissbehandlats. Betänkandet och remissvaren har överlämnats till socialtjänstkommittén (S 1991:07), som enligt sina direktivbl.a-. har i uppdrag att pröva frågan om över-klagningsmöjligheter inom socialtjänsten.

I betänkandet (SOU 1990:19) Handikapp och välfärd har handikapputredningen redovisat det omfattande kartläggningsarbete som genomförts när det gäller situationen för personer med stora funktionshinder.

I juni månad 1991 överlämnade handikapputredningen sitt huvudbetänkande (SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa. I betänkandet föreslås bl.a. införandet av en ny lagstiftning om stöd och service till vissa funktionshindrade. Avsikten med den föreslagna lagstiftningen är att åstadkomma ett förbättrat stöd till bl.a. personer med omfattande funktionshinder. Enligt handikapputredningens förslag skall den nya lagen ersätta lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om Prop. 1991/92:100

elevhem för vissa rörelsehindrade bara m.fl. Vidare lämnas förslag om Bil. 6

införande av ett system med personlig assistans. Remissbehandlingeii av huvudbetänkandet har nyligen avslutats.

Handikapputredningen har i dagaraa avlämnat betänkandet (SOU 1991:97) En väg fill delakfighet och mflytände - tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade. Betänkandet kommer inom kort att remissbehandlas.

Slutbetänkandet från handikapputredningen beräknas kunna avlämnas under våren 1992.

Den 1 januari 1992 får kommuneraa ett samlat ansvar för service och vård till äldre och handikappade. Reformen innebär bl.a. att kommunerna genom ett fillägg fill 21 § socialtjänsfiagen (1980:620) får skyldighet att inrätta bostäder med särskild service för handikappade. Det beslutade tillägget innebär dock ingen förändring av nu gällande ansvarsförhållanden när det gäller grappbostäder för psykiskt utvecklingsstörda m.fl. enligt omsorgslagen. Jag vill i detta sammanhang påminna om det femåriga statliga stimulansbidrag som fr.o.m. innevarande år utgår bl.a. för att inom landstingen påskynda utbyggnaden av grappbostäder för psykiskt utvecklingsstörda.

Vid socialutskottets behandling av propositionen om ansvaret för service och vård för äldre och handikappade (prop. 1990/91:14, SoU9, rskr. 97) uppehöll sig utskottet bl.a. vid frågan om det framtida ansvaret för tillhandahållande av tekniska hjälpmedel. Socialutskottet framhöll:

"Uppgiften att tillhandahålla tekniska hjälpmedel följer i dag av landstingens allmänna ansvar att tillhandahålla hälso- och sjukvård. Införandet av en skyldighet för kommunen att tillhandahålla hälso- och sjukvård för därmed med sig en motsvarande skyldighet för kommunen när det gäller tekniska hjälpmedel. I propositionen föreslås att kommuneraa skall ha ansvaret för enklare tekniska hjälpmedel medan landstingen bör ansvara för mera avancerade hjälpmedel som kräver specialiserad kompetens för att prova ut, anpassa och föfslcriva. Enligt utskottet är detta i och för sig en praktisk lösning när det gäller tillhandahållandet av åtminstone enklare tekniska hjälpmedel inom de särskilda boendeformerna och bostäderaa med särskild service. Samtidigt finns det enligt utskottet befogad anledning att varaa för den uppsplittring av ansvaret som följer av att både landstingen och kommuneraa får en skyldighet att tillhandahålla handikapphjälpmédel. Enligt utskottet talar mycket för att en översyn av ansvarsfrågorna när det gäller handikapphjälpmedlen kan behöva göras. Enligt utskottet måste det vara en strävan att så långt möjligt hålla samman ansvaret för hjälpmedelsförsörjningen. Den lösning som nu föreslås bör därför inte ses som en slutlig lösning av frågan. En parlamentarisk utredning bör enligt utskottet få i uppdrag att överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas på hjälpmedelsområdet i och med att ett kommunalt hälso- och sjukvårdsansvar införs. Det finns i detta sammanhang skäl att överväga även vilket ansvar staten bör ha för hjälpmedelsförsörjningen, en fråga som behandlas i flera motioner."

Riksdagen beslutade i enlighet med socialutskottets förslag.

165 Efter det att socialutskottet gjort sitt uttalande om en parlamentarisk Prop. 1991/92:100

utredning inom hjälpmedelsområdet har handikapputredningen tagit upp Bil. 6

frågan till behandling. I det tidigare nämnda huvudbetänkandet föreslår utredningen att det genom ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) markeras att det ingår i landstingens ansvar för hälso- och sjukvård att svara för hjälpmedelsförsörjning till handikappade. Enligt handikapputredningen bör landstingsansvaret innefatta dels att tillhandahålla och finansiera hjälpmedel för att underlätta den dagliga livsföringen för handikappade och för egen vård och behandling, dels en organisation för karfiäggning och utprovning av sådana och andra hjälpmedel. Enligt handikapputredningens förslag skall landsfinget kunna komma överens med primärkommun eller annan att tillhandahålla och finansiera vissa hjälpmedel. De överenskommelser som träffats mellan landsting och kommun inför år 1992 med anledning av den s.k. Ädel-reformen är, framhåller utredningen, exempel på sådana överenskommelser. Som jag strax skall återkomma till är handikapputredningens huvudbetänkande för närvarande föremål för beredning i socialdepartementet. Vidare har jag erfarit att handikapputredningen i sitt slutbetänkande avser att återkomma till vissa övriga frågor som gäller tekniska hjälpmedel för handikappade.

Jag har redan nämnt att regeringen i september 1991 uppdrog åt socialstyrelsen att följa upp och utvärdera äldrereformen. I uppdraget ingår att beskriva hur den kommunala hjälpmedelsverksamheten utformas med avseende på organisation, tillgänglighet för den enskilde och kostnader samt hur samordning sker mellan den primärkommunala och den landstingskommunala hjälpmedelsverksamheten. I november 1991 uppdrog regeringen åt Handikappinstitutet att inom ramen för ett samlat projekt utveckla och sprida information om hjälpmedel. Uppdraget skall utföras i samråd med socialstyrelsen.

Mot bakgrand av vad jag nu har sagt finner jag att de önskemål som ligger bakom riksdagens begäran om en parlamentarisk utredning torde vara uppfyllda genom vad som redan förevarit. En särskild parlamentarisk utredning i hjälpmedelsfrågan bör därför inte tillkallas.

Sverige har under många år spelat en aktiv roll i det interaationella handikapparbetet. Regeringen tog under år 1989 ett initiativ till att inom FN inleda ett arbete för att få till stånd interaationella regler om handikappades rätt till fiill delaktighet och jämlikhet. Arbetet med reglema bedrivs i en intemationell arbetsgrapp med representanter från drygt 50 länder och intemationella handikapporganisationer. Arbetsgrappen har vid sitt första möte hösten 1991 dragit upp riktlinjema för innehållet i regleraa. Det slutgiltiga förslaget till intemationella regler avses föreläggas generalförsamlingen hösten 1993.

Ijuni 1991 tillsattes en utredning, som skall belysa de särskilda konsekvenser ett svenskt medlemskap i EG kan få för människor med funktionsnedsättningar. Utredningen skall också lämna underlag för ett svenskt agerande i EG-samarbetet som syftar till att vinna gehör för svensk handikappolitik.

166 Det är givetvis av stor betydelse att handikapporganisationeraa ges Prop. 1991/92:100

möjlighet att på lämpligt sätt medverka i det intemationella handikappar- Bil. 6

betet. Den förstärkning av statsbidraget till handikapporganisationerna som jag strax avser föreslå med bl.a. inriktning på medlemsstöd och interaationellt handikapparbete bör ge organisationema goda möjligheter att medverka aktivt.

Handikappolitiska reformer

Av olika undersökningar och studier har framgått att människor med fimktionshinder är eftersatta i viktiga avseenden. Inte minst har handikapputredningen genom sitt arbete kunnat kartlägga och dokumentera de brister som finns i stödet och servicen till fiinktionshindrade och i utformningen av samhällsmiljön. Att förbättra livsvillkoren för människor med funktionshinder och deras anhöriga måste därför ses som en av de allra viktigaste uppgiftema inom välfärdspolitiken.

Regeringen ger hög prioritet åt handikappfrågoma. I regeringsförklaringen framhålls betydelsen av att människor med fiinktionshinder och deras anhöriga ges ökade möjligheter till ett gott liv. Mot den bakgranden kommer regeringen att lägga fram förslag till genomgripande reforminsatser inom handikappområdet. Reformförslagen konuner att inriktas på olika eftersatta områden och läggas fram i flera steg.

Som jag redan framhållit är det arbete som bedrivs i 1989 års handikapputredning av stor betydelse för den framtida handikappolitiken. Det är regeringens avsikt att under år 1992 avlämna en proposition på grandval av förslagen i handikapputredningens huvudbetänkande Handikapp - Välfärd - Rättvisa. Inriktningen för den kommande propositionen är fräinst att skapa föratsättningar för förbättrade stöd- och serviceinsatser för personer med omfattande funktionshinder. Syftet är också att uppnå förbättringar i fråga om habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten.

Det är enligt min uppfattning av stor betydelse att stödet till familjer med handikappade bam kan förstärkas. Inte minst är det väsentligt att föräldrar med handikappade bam kan ges ett bättre ekonomiskt stöd för de vård- och omsorgsinsatser de utför och för de särskilda merkostnader som i övrigt ofta uppkommer. Det är mot denna bakgrand regeringens avsikt att under våren 1992 återkomma till riksdagen med förslag om förbättrade villkor när det gäller vårdbidraget för handikappade bam. Inriktningen för kommande förslag är att åstadkomma dels höjda nivåer inom vårdbidraget, dels att de s.k. merkostnadsersättningaraa inom bidraget skall utges vid sidan om vårdbidragens grandbelopp. Därigenom skulle hela vårdbidragets grandbelopp bli ATP-grandande.

Regeringen avser vidare att under våren lägga fram reformförslag när det gäller det särskilda pensionstillägget. Pensionstillägget syftar till att kompensera föräldrar som på grand av vård av sjukt eller handikappat bam under lång tid har gått miste om förvärvsinkomster och därmed fått låg eller ingen ATP alls. Inriktningen är dels att utöka antalet nivåer inom det särskilda pensionstillägget, dels att få till stånd ändrade regler

för vårdrekvisitet så att kortare avbrott i föräldramas vård av bamet inte Prop. 1991/92:1(X)

skall påverka beräkningen av pensionstillägget. Bil. 6

Ett ytterligare område som bör prioriteras gäller statens bidrag till handikapporganisationerna. Jag föreslår i det följande kraftiga förstärkningar av både det allmänna statliga bidraget till handikapporganisationerna och till vissa specifika verksamheter som bedrivs eller nyttjas av organisationema. Statsbidraget till handikapporganisationema bör höjas med drygt 29 milj.kr., vilket innebär att det för nästa budgetår kommer att uppgå till nära 130 milj.kr. Vidare lämnar jag förslag om väsentligt utökade bidrag till bl.a. den ledarhundsverksamhet som bedrivs av Synskadades Riksförbund samt till rikstolktjänsten. Jag föreslår också att ett nytt statsbidrag inrättas till Neurologiskt Handikappades Riksförbund för den särskilda utställningsverksamhet som förbundet bedriver. Utöver vad jag nu har sagt föreslår jag vissa förbättringar när det gäller texttelefonverksamheten för döva m.fl. Mitt förslag innebär, att även anhöriga till döva m.fl. under vissa föratsättningar ska kunna erhålla texttelefoner.

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja vård och fostran av bam och ungdom samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av kammarkollegiet (fondbyrån) som en särskild fond, skild från statskapitalet. För budgetåret 1990/91 besliitades att 150 milj.kr. skulle utdelas.

Stöd ur fonden beslutas av regeringen samt bam- och ungdomsdelegationen. Enligt regeringsbeslut kan bam- och ungdomsdelegationcn disponera 25 % av det utdelningsbara beloppet årligen. För budgetåret 1990/91 disponerade bara- och ungdomsdelegationen 37,5 milj.kr. för stöd fill fostran av ungdom. Med ungdom avses i detta sanomanhang åldrarna 7-25 år.

Regeringen beviljar stöd till verksamhet för bam under 7 år samt till verksamhet rörande personer med fysiska, psykiska och sociala handikapp i alla åldrar. Stöd ur fonden lämnas huvudsakligen till frivilliga och ideella insatser.

Under budgetåret 1990/91 har regeringen beviljat stöd till 248 projekt med ett sammanlagt belopp av 112,5 milj.kr. Stödet till omsorg om handikappade har uppgått till ca 81,5 inilj.kr. medan stöd till bara och ungdomar utgått med sammanlagt ca 31 milj.kr.

Huvuddelen av stödet till handikappade har omfattat försöks- och utvecklingsverksamhet som t.ex. datorteknik för handikappade, verksamhet för dövblinda och hörselskadade, verksamhet för flerhandikappade, psykiskt handikappade m.m. Ca 13 milj.kr. har utgått till handikapporganisationernas informationsverksamhet, kurser och konferenser m.m. För vissa insatser inom handikappområdet har medel överförts till Handikappinstitutet med uppdrag att handlägga och besluta om projektansökningar.

168 Stödet till projekt rörande bam och ungdomar har uppgått till ca Prop. 1991/92:100

31 milj.kr. Här kan särskilt nämnas drogförebyggande verksainhet. Bil. 6

information om FNs barnkonvention, kulturaktiviteter samt insatser för utsatta ungdomar.

Stöd ur allmänna arvsfonden har framför allt utgått till föreningar och organisationer.

Regeringen har i mars 1991 överlänuiat en skrivelse till riksdagen med redovisning för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden under budgetåret 1989/90 (skr. 1990/91:137). I denna skrivelse redogjordes för den konunande inriktningen för stödet ur allmänna arvsfonden. Här kan framför allt nämnas en fortsatt satsning på handikapporganisationernas informations- och utbildningsprojekt med syfte att öka kunskap och medvetenhet om handikappades levnadsförhållanden samt stöd till projekt med inriktning på datateknik och handikapp för ökad självständighet och oberoende. Ett annat område som bör utvecklas är handikappades fritid och rekreation.

Föratom den pågående satsningen på information om FNs barnkonvention och dess innehåll genom frivilligorganisationeraa prioriteras t.ex. kulturaktiviteter samt stöd till frivilligorganisationer som bedriver försöksverksamhet som syftar till att förbättra situationen för utsatta bam och ungdomar. För att bl.a. ge frivilligorganisationeraa möjlighet att sprida kunskap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige har regeringen vidare anvisat 5 milj.kr. per år under en treårsperiod.

Riksdagen beslutade i anslutning till behandlingen av denna skrivelse att ge regeringen till känna att en översyn bör göras av arvsfondens ändamålsbestämmelse (1989/90:SoU29, rskr. 318).

Regeringen beslutade den 24 januari 1991 att tillkalla en särskild utredare (dir. 1991:3) med uppdrag att se över allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden. Översynen omfattar också frågan om uppföljning av verksamhet som startats genom stöd ur allmänna arvsfonden.

En redovisning av fördelningen av stöd ur allmänna arvsfonden under budgetåret 1990/91 kommer senare att överlämnas till riksdagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i avsnittet Mål och inriktning för handikappolitiken om en parlamentarisk utredning beträffande tekniska hjälpmedel inom hälso-och sjukvården.

169 G 1. Bidrag till service och vård Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 3 345 822 407* ' '

1991/92 Anslag 4 001 852 000

1992/93 Förslag 7 976 000 000

'Anslaget Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m.

Riksdagen fattade i juni 1991 beslut om den ekonomiska regleringen med anledning av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr. 384). Genom regleringen sker bl.a. en förändring av statsbidraget till kommunema fr.o.m. år 1992. Grandema för fördelningen av statens bidrag till kommunema förändras så att medlen fördelas efter behovskriterier och inte som tidigare efter antalet årsarbetare inom hemtjänst och i förhållande till antalet ålderdomshemsplatser. Beslutet att överföra en viss del av den allmänna sjukvårdsersättningen från sjukvårdshuvudmännen till kommunema innebär nära nog en fördubbling av statsbidraget. Det nya bidraget utbetalas för kalenderåret 1992 halvårsvis i efterskott och fr.o.m. år 1993 kvartalsvis i efterskott. Socialstyrelsen utbetalar statsbidraget.

Under anslaget anvisas iimevarande budgetår medel för utvecklings-och förnyelsearbete samt bidrag till pensionärsorganisationema. Dessa poster föreslås fr.o.m. budgetåret 1992/93 ingå i ett nytt anslag G 15. Utvecklingsmedel m.m.

Socialstyrelsen

Antalet ålderspensionärer uppgår för närvarande till ca 1,5 milj. vilket motsvarar ca 18 % av befolkningen. Både antalet och andelen personer som är 65 år och äldre förblir i stort sett konstant fram till sekelskiftet. Antalet personer som är 80 år och äldre kommer att öka kraftigt. De allra flesta personer över 80 år kommer att vara ensamboende, vilket bidrar fill ett ökat behov av social hemhjälp.

Antalet hjälptimmar har ökat från 50 milj. år 1980 till 104 milj. år 1990. Under samma period har antalet personer som fått hemtjänst minskat från 348 000 till drygt 302 000. Under senare år har en förskjutning skett i ålderssammansättningen hos dem som får hjälp i hemmet. Andelen hjälpta personer i åldersgrappen 80 år och äldre ökar och många av dessa får också allt mer omfattande hjälpinsatser i hemmet. Dock får merparten (86 %) av alla som beviljades hemtjänst insatser i begränsad omfattning och en relativt liten andel erhöll hjälpinsatser som omfattade mer än 50 timmar per vecka. Socialstyrelsen anger medelsbehovet för det nya bidraget till service och vård fill 7 815 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Att förbättra omsorgen om äldre och handikappade är en av de viktigaste uppgifteraa inom välfärdspolitiken. En strävan inom omsorgema om äldre och handikappade är att det skall vara möjligt för den som så önskar att bo kvar i den egna bostaden och där få den service och vård

170

som behövs. Det skall också vara möjligt att välja att flytta till någon Prop. 1991/92:100

form av kollektivt äldreboende när vårdbehoven ökar och den enskilde Bil. 6

önskar större närhet till personal och gemenskap med andra. En sådan ökad valfrihet föratsätter en fortsatt utbyggnad av hemtjänsten men också tillgång till ett varierat utbud av särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Den ökande grappen personer över 80 år ställer alldeles särskilda krav på utbyggnad av vårdresurser för åldersdementa samt också på tillgång till sjukvårdsinsatser. Äldreomsorgen under 1980-taiet har i hög grad präglats av diskussioner kring det delade huvudmannaskapet vilket fördröjt en nödvändig utbyggnad av vårdresurser. Äldrereformens genomförande innebär att kommunema får ett samlat ansvar för all långvarig service och vård för äldre och handikappade. Det fortsatta arbetet med att skapa värdiga villkor för de allra äldsta i behov av tillsyn, trygghet och omvårdnad måste nu intensifieras.

Kommunalekonomiska kommittén (dir 1990:20) har föreslagit att bl.a. detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU 1991:98). Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En proposition i ämnet avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Statsbidraget till service och vård beräknas efter antalet äldre och personer med förtidspension enligt förordningen (1991:1516) om statsbidrag till service och vård för äldre och handikappade. Det framräknade bidragsbeloppet justeras dels med hänsyn till ett glesbygdsindex och dels i förhållande till ett index för andelen ensamboende. Medelsbehovet för budgetåret 1992/93 beräknar jag fill 7 976 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till service och vård för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 7 976 000 000 kr.

G 2. Bidrag till fårdtjänst, servicelinjer m.m.

1990/91 Utgift 675 276 493

1991/92 Anslag 729 000 000

1992/93 Förslag 797 000 000

Från anslaget betalas statsbidrag till landsting och kommuner för färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Bidraget utgår med 35 % av brattodriftskostnaderaa. Det får dock inte öka med mer än ett belopp som står i visst förhållande till antalet personer som är 65 år och äldre samt utvecklingen av konsumentprisindex. Statsbidraget fill kommuners och landstingskommuners kostnader för servicelinjer och motsvarande trafikformer utges enligt förordningen (1990:489) om statsbidrag till färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Anslaget för budgetåret 1992/93 avser bidrag för verksamheten under år 1992.

171 Socialstyrelsen Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Sedan år 1980 finns färdtjänst i landets samtliga kommuner. Efter en

intensiv tillväxttakt under senare delan av 70-talet både när det gäller antal färdtjänstberättigade och antal resor, har ökningstakten under 1980-talet mattats avsevärt. Under år 1990 minskade både antal enkelresor och antal färdtjänsttillstånd.

I många koinmuner genomförs utredningar med målsättningen att minska kommunens kostnader och att begränsa tillväxttakten. På många håll har man förändrat färdtjänstens organisation och servicenivå. Fr.o.m. den 1 juli 1990 utgår statsbidrag till kommuners och landstings kostnader för servicelinjer och motsvarande trafikformer. Före år 1990 fanns sammanlagt 40 servicelinjer i 12 kommuner och under 1990 togs ytterligare 60 linjer i drift. På hälften av de redovisade linjerna utgör färdtjänstresenäreraa 15-27 % av det totala antalet resenärer. Socialstyrelsen anger anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 814 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Färdtjänsten är ett komplement till kollektivtrafiken och underlättar för äldre och handikappade att leva ett självständigt liv och att ha kontakter med andra. Statsbidrag utgår fr.o.m. budgetåret 1990/91 också för servicelihjer och andra former av särskild anpassad kollektivtrafik med syfte atf underlätta och normalisera äldres och handikappades resmöj ligheter. Servicelinjer har byggts ut i stor omfattning i landet och en relativt stor andel av de resande utgörs av färdtjänstberättigade. En fortsatt utbyggnad av särskilt anpassad kollektivtrafik i kombination med en förbättrad tillgänglighet inom den reguljära kollektivtrafiken bör kurma innebära en begränsning av samhällets kostnader för färdtjänsten. Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) har föreslagit att bl.a. detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU 1991:98). Kommitténs förslag remissbehandlas f.n. En proposifion i ämnet avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 797 000 000 kr.

G 3; Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

1990/91 Utgifter 38 718 026 Reservation 1 417 973

1991/92 Anslag 43 347 000

1992/93 Förslag 45 521 000

Psykiskt utvecklingsstörda och bamdomspsykotiska bam har enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

rätt till rådgivning och personligt stöd av olika specialister. Landsting Prop. 1991/92:100

och de kommuner som inte ingår i något landsting har t.o.m. budgetåret Bil. 6

1988/89 erhållit statsbidrag till lönekostnader för vissa förskolekonsulenter och talpedagoger som arbetar med utvecklingsstörda förskolebam. Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår statsbidrag för specialpedagogiska insatser som görs för förskolebam som tillhör eller kan antas komma att tillhöra den personkrets som omfattas av omsorgslagen. De specialpedagogiska insatsema skall kunna ges av förskolekonsulenter, talpedagoger, logopeder eller andra liknande yrkesutövare inom omsorgsverksamheten eller den samordnade bamhabiliteringen. Bidraget betalas ut i efterskott för kalenderår. Bidragsreglema fmns i förordningen (1989:791) om statsbidrag till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebam.

Socialstyrelsen erhåller medel för viss kurs- och konferensverksamhet för personal inom verksamheten med omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Syftet är att följa upp och utvärdera omsorgsverksamheten samt i övrigt främja utvecklingen av denna.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen redovisar att antalet bam vid det första ansökningstillfället enligt förordningen (1989:791) om statsbidrag till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebara var 1 650 fler än de 2 200 bam som beräknats. Socialstyrelsen beräknar att, med ett antal av 3 800 förskolebam inom omsorgslagens personkrets som behöver specialpedagogiska insatser och ett bidrag av 200 700 kr. per vart tionde bam, anslagsbehovet för år 1992 uppgår till 76 266 000 kr. Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för kurs- och konferensverksamhet till 226 000 kr.

Föredragandens överväganden

Ansvaret för bamomsorgen för psykiskt utvecklingsstörda förskolebara ligger enligt socialtjänstlagen på primärkommuneraa. De psykiskt utvecklingsstörda förskolebaraen behöver emellertid särskilt pedagogiskt stöd. Detta behov tillgodoses genom att landstingen står för specialpedagogiska och rådgivande insatser åt det enskilda baraet och dess familj.

Jag beräknar statsbidraget för specialpedagogiska insatser till 45 287 000 kr.

Jag föratsätter att socialstyrelsen noggrant följer utvecklingen och analyserar effektema av de nya statsbidragsregleraa.

Jag finner det angeläget att socialstyrelsen fortsätter att anordna konferenser för personal inom omsorgs verksamheten om psykiskt utvecklingsstörda. Konferensema ger styrelsen tillfälle att följa upp och utvärdera omsorgsverksamheten och att i övrigt främja utvecklingen av denna. Jag beräknar kostnaden till 234 000 kr.

173 Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) har föreslagit att detta Prop. 1991/92:100

anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem. Kommitténs Bil. 6

förslag remissbehandlas f.n. En proposition avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för viss omsorg ompsykiskt utvecldingsstörda m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 45 521 000 kr.

G 4. Nämnden för vårdartjänst

1990/91

Utgift

85 551 341

1991/92

Anslag

100 989 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

100 892 000

1992/93

Förslag

122 328 000

Nämnden för vårdartjänst har till uppgift att organisera verksamheten med vårdartjänst samt att administrera det statliga bidraget till denna. Nämnden administrerar också det statliga bidraget till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) i anslutning till gymnasieskola med specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. Vidare skall nämnden bistå med kansliresurser för den särskilda nämnd som skall avgöra frågor om intagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning. Från anslaget betalas också kostnader för nämnden för vårdartjänsts kansli samt för viss utvecklingsverksamhet. Från åttonde huvudtiteln, anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, utbetalas statsbidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen jämte forsknings- och utvecklingsarbete samt förvaltningskostnader i anslutning härtill.

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instraktion för nämnden för vårdartjänst.

Nämnden för vårdartjänst

Nämnden för vårdartjänst beräknar anslagsbehovet för verksamheten med vårdartjänst åt svårt rörelsehindrade som studerar vid universitet, högskolor och folkhögskolor till 68 000 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning.

Nämnden beräknar kostnadema för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar vid gymnasieskola till sammanlagt 43 500 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning.

174 Nämnden disponerar f.n. under anslagsposten 2. Omvårdnadsinsatser i Prop. 1991/92:100

anslutning till gymnasieskola med specialanpassad utbildning för svårt Bil. 6

rörelsehindrade 127 000 kr. för vissa kostnader avseende nämnden för Rh-anpassad utbildning. I övrigt finansieras nämnden för Rh-anpassad utbildning av medel som anvisats under anslagsposten 3. Nämnden för vårdartjänst. Nämnden föreslår att nämnden för Rh-anpassad utbildning fr.o.m. budgetåret 1992/93 får egen anslagspost, som av nämnden beräknas att uppgå till 1 000 000 kr.

Nämnden begär förhöjt anslag för att täcka ökade kostnader för informationsmaterial, mervärdeskatt och lokaler. Nämnden begär också en förhöjd anslagsnivå för utvecklingsarbete utöver pris- och löneomräkning. Vidare anser nämnden att det bör övervägas att från den åttonde huvudtiteln överföra förvaltningsanslaget för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen.

Nämnden begär vidare att bli befriad från den besparing som huvud-altemativet innebär.

Föredragandens överväganden

Jag räknar med en fortsatt ökad efterfrågan på vårdartjänst åt elever som studerar i eftergymnasial utbildning eller vid folkhögskola och beräknar ett medelsbehov för denna på 75 312 000 kr.

Riksdagen har i maj 1990 (prop. 1989/90:92, SoU20, rskr. 271) antagit en lag om ändring i skollagen (1985:1100). Lagändringen, som trädde i kraft den 1 januari 1991, innebär bl.a. att speciellt anpassad utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar skall kunna anordnas i gymnasieskolan i de kommuner som regeringen bestämmer. Utbildningen skall kombineras med särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering. Kostnaderaa för de särskilda omvårdnadsinsatsema täcks enligt riksdagsbeslutet av statsbidrag. Sådant statsbidrag har lämnats redan från och med höstterminen 1990.

Under sommaren 1991 har träffats överenskommelser mellan staten och Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Stockholms läns landsting om åtaganden att t.o.m. den 30 juni 1992 bedriva verksamhet med särskilda omvårdnadsinsatser för svårt rörelsehindrade elever, som intagits till speciellt anpassad utbildning i gymnasieskolan. Partema är ense om att före den 1 maj 1992 uppta förhandlingar om statens ersättning fr.o.m. den 1 juli 1992. I avvaktan på fömyad överenskommelse med huvudmännen beräknar jag medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser till 38 959 000 kr.

Jag finner också att nämnden för Rh-anpassad utbildning bör få en egen anslagspost och beräknar kostnaden för denna till 993 000 kr.

Jag bedömer det motiverat att bidragen till nämndens förvaltningskostnader sammanförs under en och samma anslagspost. I sarmåd med statsrådet Ask föreslår jag att den under åttonde huvudtiteln upptagna anslagsposten C 2.2 Bidrag till förvaltningskostnader i samband med utbildningsverksamheten, förs över till femte huvudtiteln, anslaget G 4.

175 Mot bakgrand av att nämndens verksamhetsområde vidgats, behövs Prop. 1991/92:100

varierande former av information för skilda mottagargrapper. Nämnden Bil. 6

bör därför tillskjutas medel för sina övriga omkostnader och jag beräknar det sammanlagda anslagsbehovet för förvaltningskostnader och lokaler till 5 743 000 kr.

Nämnden för vårdartjänst bör som tidigare disponera medel för att bidra till utveckling av metoder för boendeservice och andra kvalificerade insatser för personer med omfattande funktionshinder. Jag beräknar medelsbehovet för detta fill 1 321 000 kr.

Jag finner också att nämnden bör undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5%.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nämndenför vårdartjänst för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 122 328 000 kr.

G 5. Ersättning för texttelefoner

1990/91 Utgift 44 037 294

1991/92 Anslag 52 800 000

1992/93 Förslag 74 600 000

Från anslaget ersätts televerket för närvarande dels för texttelefoner som lämnas åt döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade, dels för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen utbetalas budgetårsvis i efterskott av socialstyrelsen och innefattar även ränta på nedlagt kapital.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen uppskattar att omkring 815 texttelefoner kommer att ordineras under det innevarande budgetåret. Detta innebär en ökning om ca 300 texttelefoner jämfört med föregående budgetår. Ökningen beror bl.a. på behovet av att byta ut äldre texttelefoner. Inom förmedlingstjänsten beräknas en samtalsökning om ca 10 %. Det sammanlagda medelsbehovet avseende innevarande budgetår uppgår enligt socialstyrelsen fill 57 700 000 kr.

Föredragandens överväganden

Texttelefonverksamheten, som infördes den 1 juli 1979, innebär att döva, gravt hörselskadade, talskadade och dövblinda skall ha tillgång fill texttelefoner utan extra kostnad för den enskilde. Televerket har i uppdrag att tillhandahålla förmedling av samtal mellan vanliga telefoner och texttelefoner. Från anslaget ersätts televerket dels för kostnadema för

texttelefoner, dels för förmedlingstjänst. Medlen utbetalas av social- Prop. 1991/92:100

styrelsen. Bil. 6

Under den 10-årsperiod som förflutit sedan texttelefonverksamheten infördes har ersättning lämnats för texttelefoner till omkring 6 000 personer. Samtalsökningen inom förmedlingstjänsten har legat på ca 10 % per år. Televerkets förmedlingstjänst har svarat för den största kostnadsökningen inom anslaget.

Socialstyrelsen och Handikappinstitutet fick i februari 1991 i uppdrag att göra en utredning om verksamheten med texttelefoner och förmedlingstjänst. Syftet med utredningen var att lämna förslag om hur verksamheten bättre kan anpassas till dagens situation för att dra nytta av ny teknik och de möjligheter till rationaliseringar och förbättringar som den erbjuder. Ett annat syfte var att undersöka om brakaraas behov kan tillgodoses på ett bättre sätt.

Till utredningen har en referensgrapp varit knuten med representanter för televerket. Landstingsförbundet, Tolkverksamheten vid Stockholms läns landsting och berörda handikapporganisationer. Grappen är överens om förslagen i utredningen.

Jag kommer i det följande att föreslå vissa förändringar i texttelefonverksamheten med anledning av socialstyrelsens och Handikappinstitutets utredning.

Det nuvarande administrativa systemet skräddarsyddes på sin tid för att passa en enda produkt, nämligen televerkets Diatext I. Det beslut, som då fattades, innebär att anslaget för texttelefoner och förmedlingstjänst endast kan tas i brak för utbetalning till televerket. Utbetalning sker en gång om året i efterhand, varvid televerket gottgöres ränta för utlagt kapital. Nuvarande system gör det svårt att få in nya, alteraativa produkter till televerkets egna texttelefoner.

Mitt förslag innebär att socialstyrelsen också fortsättningsvis administrerar och utbetalar den del av anslaget som avser inköp av texttelefoner. Ersättning för de texttelefoner som ordineras av sjukvårdshuvudmännen skall däremot inte enbart kunna lämnas till televerket utan också fill andra leverantörer. Detta system gör det lättare för nya produkter att komma in på marknaden. Förändringen skapar föratsättningar för ökad konkurrens och för mer effektiva former för provning och upphandling av produkter, vilket på sikt bör leda till bättre och billigare produkter.

För att ersättning för inköp av texttelefoner skall kunna lämnas till var och en som tillhandahåller texttelefoner till berättigade personer bör ersättningen utges under det år som verksamheten avser. Därmed bortfaller också räntekostnadema för den del av anslaget som avser ersättning för inköp av texttelefoner.

När det gäller förmedlingsverksamheten anser jag, att det finns stora fördelar med det nuvarande systemet, där socialstyrelsen kan betraktas som en beställare av förmedlingstjänsten hos televerket. Härigenom bör de kunna föra en dialog om tjänstens kostnader, servicenivåer och kvalitet. Någon ändring av dessa ratiner föreslås därför inte.

Alla samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner går via förmedlingstjänsten. Det innebär att en tredje part förmedlar samtalet. Somjag

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

fidigare nämnt har förmedlingstjänsten under de senaste åren svarat för Prop. 1991/92:100

den största kostnadsökningen. För att bryta kostnadsutvecklingen har Bil. 6

socialstyrelsen och Handikappinstitutet föreslagit en ökad direktkontakt mellan texttelefoner genom att ersättning skall kunna utgå också för inköp av texttelefon till någon anhörig eller annan med vilken den text-telefonberättigade har nära kontakt.

Socialstyrelsen och Handikappinstitutet pekar i sin utredning på att teknikutvecklingen inom texttelefonområdet går fort. Texttelefoneraa blir mer kompakta, väger mindre, förses med fler funktioner och blir billigare.

Jag delar utredarnas uppfattning att ett system med ersättning för texttelefoner till anhöriga m.fl. har en social och psykologiskt positiv effekt, eftersom det ger möjlighet till direktkontakt utan inblandning av tredje part. Om närstående, som texttelefonbrakaren själv väljer, erhåller en egen texttelefon minskas också belastningen på förmedlingstjänsten. Enligt socialstyrelsen och Handikappinstitutet skulle investeringen i texttelefoner till anhöriga m.fl. betala sig inom ett par år. Utredaraa grandar sina beräkningar på en maximal kostnad om 5 000 kr. för en sådan texttelefon.

Mot nu angiven bakgrand förordar jag att en möjlighet införs för text-telefonberättigade att efter ordination erhålla ersättning för texttelefon till anhöriga eller andra närstående.

Ersättning för texttelefon till anhöriga m.fl. bör endast gälla en telefon per texttelefonberättigad. I enlighet med vad socialstyrelsen och Handikappinstitutet föreslagit anser jag, att kostnaden för en texttelefon till anhörig inte bör få överstiga 5 000 kr. De föreslagna förändringama bör genomföras fr.o.m. den 1 juli 1992.

Regler för ersättning för texttelefoner till en anhörig eller annan närstående bör fastställas av regeringen i en särskild förordning.

Som en följd av de av mig föreslagna förändringama bör till texttelefonverksamheten medel anvisas enligt följande.

Utan att ha beaktat behovet av texttelefoner till anhöriga m.fl. är min bedömning att 815 texttelefoner kommer att ordineras under budgetåret 1991/92. För dessa skall således ersättning utbetalas under budgtåret 1992/93. För engångsavgifter beräknar jag därvid sammanlagt

10.3 milj.kr., medan servicekostnadema uppskattas till 0,6 milj.kr. Kostnaderaa för förmedlingstjänsten beräknar jag till 45,5 milj.kr. Kostnadsökningen inom förmedlingstjänsten beror dels på en ökning av samtalens längd dels på en ökning av antalet samtal. Medelsbehovet för ersättning till televerket för texttelefonverksamheten utgör därmed

56.3 milj.kr. Härtill kommer ränta på grand av att ersättningen till televerket betalas i efterskott.

Mitt förslag att socialstyrelsen i fortsättningen skall utbetala statens ersättning för inköp av texttelefoner fortlöpande innebär att medel för de 800 texttelefoner, som socialstyrelsen beräknar kommer att ordineras under budgetåret 1992/93, bör tillföras texttelefonanslaget för budgetåret 1992/93. För dessa texttelefoner har jag beräknat en kostnad om 10 milj.kr.

178 Med anledning av mitt förslag om ersättning för texttelefoner till an- Prop. 1991/92:1(K)

höriga m.fl. uppskattar jag att ersättning kommer att lämnas för ytter- Bil. 6

ligare 1 000 texttelefoner under budgetåret 1992/93 och att anslaget således bör filiföras ytterligare 5 milj.kr. för detta ändamål. Jag utgår därvid från en kostnad om högst 5 000 kr. per texttelefon för anhörig eller annan närstående.

Från och med budgetåret 1993/94 kommer ersättningen för inköp av texttelefoner i sin helhet att utges under det år som verksamheten avser.

Statsbidraget till texttelefoner uppgår under innevarande budgetår till 52 800 000 kr. Jag förordar, att bidraget förstärks med totalt 21 800 000 kr. och att därmed ett belopp om 74 600 000 kr. anvisas för ändamålet under 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättningför texttelefoner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 74 600 000 kr.

G 6. Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser

1990/91 Utgift 62 719 000

1991/92 Anslag 68 769 000

1992/93 Förslag 46 169 000

Från anslaget ersätts postverket för befordran av portofria blindskriftsförsändelser. Ersättningen utges halvårsvis i efterskott.

Socialstyrelsen

Medelsbehovet för budgetåret 1992/93 anges av socialstyrelsen fill 52 872 000 kr. Enligt postverkets reviderade beräkningar kommer utgiften för budgetåret 1991/92 att bli 15 917 000 kr. lägre än anvisat belopp. Riksrevisionsverket, som granskat beräkningen, anger kostnaden fill 46 169 000 kr.

Föredragandens överväganden

En nyligen gjord analys avseende omfattningen av antalet blindskriftsförsändelser visar på behov av ett lägre ersättningsbelopp än vad som anvisats tidigare är. Medelsbehovet för budgetåret 1992/93 bör beräknas fill 46 169 000 kr.

179 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till postverket för befordran av blindskrifts-försändelser för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 46 169 000 kr.

G 7. Kostnader för viss verksamhet för handikappade

1990/91 Utgift 38 721 000

1991/92 Anslag 46 4.58 000

1992/93 Förslag 56 260 000

Från anslaget får Synskadades riksförbund (SRF) bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB) erhåller bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund (SDR) för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet. De handikappades riksförbunds. Synskadades riksförbunds och Riksförbundets för rörelsehindrade bam och ungdomar rekreationsanläggningar samt till Föreningen Rekryteringsgrappen.

Synskadades riksförbund (SRF)

1. Kosmadema för depåverksamheten beräknas av SRF fill 8 457 000 kr.

2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF till 21 359 000 kr. Behovet av ledarhundar uppges av SRF uppgå till 40 ledarhundar per år. De två senaste åren har totalt 45 ledarhundar kunnat köpas in. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten innefattar föratom inköp och tilldelning av ledarhundar också utbildnings- och uppföljningsansvar.

3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksam het. Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktions hinder, stöd för synskadades sysselsättning samt punktskriftsprojekt. Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1992/93 till 14 320 700 kr.

Föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB)

4. Tidningen Nuet utges av FSDB och kostnaderaa täcks av stats anslaget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utveckling av Tele-Nuet. Medelsbehovet för 1992/93 anges till 5 030 000 kr.

180 Sveriges dövas riksförbund (SDR) Prop. 1991/92:100

Bil. 6

5. Enligt SDR har bidraget till teckenspråksavdelningen stor betydelse

för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnadema för verksamheten under 1992/93 beräknas av SDR fill 3 011 450 kr.

Handikappinstitutet

6. Rikstolktjänsten har till uppgift att bekosta tolktjänst som förtro endevalda i handikappades organisationer behöver när de utför uppdrag av riksövergripande karaktär. Verksamheten drabbades av betydande kostnadsökningar på grand av momsbreddningen i samband med skatte omläggningen. Handikappinstitutet bedömer den årliga volymökningen fill 10 %. För att möjliggöra för hörselhandikappade att delta i inter nationella sammanhang begär Handikappinstitutet 500 000 kr. Handi kappinstitutet beräknar medelsbehovet under det kommande budgetåret till 5 650 000 kr.

Naturhistoriska riksmuseet

7. Palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet mäter och rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Kostnadema för verksamheten anges till 638 000 kr.

De handikappades riksförbund (DHR), Synskadades riksförbund (SRF) och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU)

8. DHR hemställer om bidrag på 10 000 000 kr. till sina rekreations anläggningar för budgetåret 1992/93. För Almåsa semesterhem och kursgård begär SRF för det kommande budgetåret 2 200 000 kr. RBU äskar 4 070 000 kr. till rekreationsanläggningen Mättinge.

Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)

9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild inriktning på nyhandikappade. Medelsbehovet för 1992/93 anges av RG fill 3 390 750 kr.

Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR)

10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för människor med funktionsnedsättningar vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen besöks av mellan 25 000 - 30 000 personer varje år. NHR begär att ett nytt statsbidrag införs som stöd till utställningen. För 1992/93 hemställer förbundet om 1 000 000 kr för ändamålet.

181 Utgifter

Beräknad

1991/92

ändring 1992/93 Föredraganden

SRF Hantverk, depåverksamheten

7 450 000

-1-

522 000

SRF för ledarhundar

12 914 000

-H

3 862 000

SRF för viss övrig verksamhet

8 862 000

-H

578 000

FSDB för tidningsutgivning

4 725 000

-1-

305 000

SDR för teckenspråksavdelning

2 083 000

-f

207 000

Rikstolktjänst

3 003 000

1 662 000

Palynologiska laboratoriet

518 000

-1-

78 000

Bidrag till rekreationsanläggningar

6 164 000

-1-

332 000

Bidrag till rekryteringsgruppen

1 845 000

-1-

150 000

. NHR för NHR-Center

-1-

1 000 000

Summa

47 564 000

8 696 000

Föredragandens överväganden

Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till löner och omkostnader. SRF har i senare års anslagsframställningar anfört att det statliga bidraget inte har täckt verksamhetens faktiska kostnader för löner och omkostnader. I syfte att stärka depåverk-sainhetens ekonomi har särskilda resurstillskott tillförts SRF de två senaste budgetåren. En översyn av SRF Hantverk AB har nyligen slutförts. I översynen har ingått att belysa frågor beträffande driften och finansieringen av depåverksamheten.

Min bedömning är att verksamheten i och med tidigare satsningar fortsättningsvis bör kunna bedrivas inom de nu givna ekonomiska ramarna. Till depåverksamheten bör mot denna bakgrand anvisas ett sammanlagt belopp om 7 972 000 kr.

Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många synskadade. Föratsättningama att öka tillgången på ledarhundar bör enligt min bedömning förbättras bl.a. genom den omstrakturering som nu sker av statens hundskola. Med hänvisning till detta förordar jag att särskilda reformmedel tillförs området och att en kraftig uppräkning av bidraget fill verksamheten därmed görs. Jag föreslår att 16 776 000 kr. anvisas för ändamålet.

SRF erhåller under detta anslag statsbidrag till viss övrig verksamhet som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Verksamheten avser produktion av ersättningstidningar till synskadade, individinriktade insatser för synskadade med flera funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt ett särskilt punktskriftsprojekt. Jag föreslår fortsatt stöd till ovan nämnda verksamhet. Sammanlagt 9 440 000 kr. bör anvisas till SRF för viss övrig verksamhet. Jag har därvid beräknat vissa reformmedel för verksamheten.

FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och nyhetsinformation via TeleNuet. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter till nyheter och

annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssanunan- Prop. 1991/92:100

häng och för många dövblinda är Nuet deras enda informationskälla. Jag Bil. 6

instämmer därför i FSDB:s uppfattning om vikten av en fortsatt utbyggnad av nyhetsförmedlingen. För budgetåret 1992/93 har jag beräknat 5 030 000 kr. för ändamålet, vilket innebär en viss förstärkning utöver ordinarie uppräkning.

SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att få till stånd en utveckling av teckenspråket. En fortlöpande utveckling av teckenspråket är en föratsättning för dövas kommunikation och delaktighet i samhället. Även här bör en viss förstärkning utöver ordinarie uppräkning ske. För budgetåret 1992/93 bör enligt min mening 2 290 000 kr. anvisas till teckenspråksavdelningen.

Medlen till rikstolktjänst avser bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationeraa behöver för att kunna utföra uppdrag av riksövergripande karaktär. Handikappinstitutet har i sin anslagsframställning pekat på flera faktorer, som innebär ökade kostnader för verksamheten under 1992/93. Som exempel på detta nämns införande av momsplikt för verksamheten, behov av en årlig volymökning om 10 % samt ett utökat intemationellt engagemang. Min bedömning är att rikstolktjänsten bör vara ett prioriterat område under det kommande budgetåret. Jag förordar därför att vissa reformmedel tillförs rikstolktjänsten och att ett belopp om totalt 4 665 000 kr. anvisas för verksamheten under budgetåret 1992/93.

Till naturhistoriska riksmuseets palynologiska laboratorium beräknar jag för det kommande budgetåret ett anslag på 596 000 kr., vilket innebär viss förstärkning utöver ordinarie uppräkning.

Bidraget till DHR för merkostnader för verksamheten vid organisationens rekreationsanläggningar bör för budgetåret 1992/93 fastställas till 1 886 000 kr. Till SRF för merkostnader vid Almåsa semesterhem och kursgård bör 700 000 kr. anvisas och till RBU för rekreationsanläggningen Mättinge 3 910 000 kr.

Rekryteringsgrappen har genom sina tränings- och rehabiliteringsläger erbjudit nyhandikappade ökade möjligheter till ett aktivt och självständigt liv. Jag föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet och även att vissa reformmedel tillförs den ordinarie lägerverksamheten. Sammanlagt 1 995 000 kr. bör anvisas till Föreningen Rekryteringsgrappen.

Neurologiskt Handikappades Riksförbund bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm. Min bedömning är att verksamheten är viktig och av stort intresse för olika målgrapper inte minst människor med egna ftinktionsnedsättningar. Jag anser därför att utställningen NHR-Center bör stödjas och förordar att särskilda reformmedel om totalt 1 000 000 kr. anvisas för ändamålet.

183 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 56 260 000 kr.

G 8. Statens hundskola

1990/91

Utgift

1 000

1991/92

Anslag

1 000

1992/93

Förslag

1 000

Statens hundskola är en renodlad uppdragsmyndighet med uppgift att mot ersättning tillhandahålla polis- och ledarhundar. Kostnaderaa för skolan skall täckas av intäkter från försäljningen av produkter och tjänster. Regeringen beslutade i augusti 1991 att förelägga riksdagen en proposition om ombildning av statens hundskola till aktiebolag (prop. 1991/92:7). I prop. 1991/92:25 med förslag om tillläggsbudget I föreslås riksdagen besluta om medel för ombildning av statens hundskola till aktiebolag.

Statens hundskola

Statens hundskola har inlämnat anslagsframställning för budgetåret 1992/93 och hemställer om ett fillskott med 2,6 milj.kr. för att undvika ett rörelseunderskott.

Föredragandens överväganden

I avvaktan på riksdagens beslut i frågan om bolagisering av statens hundskola beslutade regeringen i september 1991 att tillkalla en särskild kommitté (dir. 1991:84) med uppgift att förbereda den förändrade organisafionen. I tilläggsbudget I (prop. 1991/92:25) för innevarande budgetår föreslogs ett förslagsanslag om 7 milj.kr. för att täcka kostnader och reglera vissa skulder i samband med ombildning av verksamheten till akfiebolag. I proposifion 1991/92:7 lämnades förslag om att statens hundskola skall upphöra som myndighet och ombildas till aktiebolag snarast efter den 1 januari 1992, dock senast den 1 juli 1992. Riksdagen har nyligen beslutat godkänna förslagen i nämnda propositioner (1991/92:SoU9, rskr. 82).

Då viss osäkerhet råder om de slutliga kostnaderaa för ombildningen och i vad mån dessa kan komma att belasta myndigheten föreslås att anslaget G 8. Statens hundskola ligger kvar även under budgetåret 1992/93.

184 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens hundskola för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G 9. Statens handikappråd

1990/91

Utgift

5 558 261

1991/92

Anslag

5 621000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

5 499 000

1992/93

Förslag

5 955 000

Statens handikappråd skall verka för förbättrade levnadsförhållanden för handikappade och främja samarbetet i handikappfrågor mellan samhällsorganen samt mellan dem och handikapporganisationeraa. Regler om rådets organi.sation finns i förordningen (1988:1094) med instraktion för statens handikappråd.

Statens handikappråd

Statens handikappråd hemställer utöver pris- och löneomräknade medel, om en uppräkning av anslaget med 350 000 kr.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) lokalkostnader

Summa

4 040 000 (3 210 000)

1 459 000

5 499 000

-1- 247 000

(-1- 211000)

+ 209 000

+ 456 000

Föredragandens överväganden

Statens handikappråd skall, enligt sin instraktion, bedriva verksamhet som i första hand inriktas på handikappfrågor som berör flera samhällsområden. Till statens handikappråds uppgifter hör bl.a. att främja samordning och samarbete inom handikappområdet. Särskild uppmärksamhet har sedan några år tillbaka ägnats frågor om insatser för flerhandikappade. Sådana frågor föratsätter en samordnad verksamhet mellan många organ i samhället. Denna inriktning av handikapprådets arbete bör enligt min mening fortsätta. Jag har i mina bedömningar av anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 funnit att statens handikappråd bör undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.

Med beaktande av den höjning av lönekostnadspålägget som sker den 1 juli 1992 beräknar jag anslaget till 5 955 000 kr.

185 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens handikappråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett

förslagsanslag på 5 955 000 kr.

G 10. Bidrag till handikapporganisationer

1990/91 Utgift 79 075 000

1991/92 Anslag 100 238 000

1992/93 Förslag 129 248 000

Från anslaget erhåller handikapporganisationema bidrag till sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationeraa efter förslag av statens handikappråd. Följande 37 organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår:

Afasi förbundet i Sverige, Bröstcancerföreningamas riksorganisation. De handikappades riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté, Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter. Föreningen för de neurosedynskadade. Föreningen Sveriges dövblinda, Hjämkraft, Riksföreningen för rehabilitering av skallskadade, Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund, Hörselskadades riksförbund, ILCO-Svenskt förbund för stomiopererade. Svenska Laryngförbundet, Neurologiskt handikappades riksförbund. Riksförbundet för blodsjuka. Riksförbundet för dementas rättigheter. Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda bara. Riksförbundet för mag- och tarmsjuka. Riksförbundet för njursjuka. Riksförbundet för rörelsehindrade bara och ungdomar. Riksförbundet för social och mental hälsa. Riksförbundet för trafik- och polioskadade. Riksförbundet för utvecklingsstörda bam, ungdomar och vuxna. Riksförbundet - Intresseföreningar för schizofreni. Riksförbundet mot astma/allergi. Riksförbundet mot reumatism. Riksförbundet för cystisk fibros. Riksföreningen AUTTSM, STROKE-Riksförbundet mot hjämans kärlsjukdomar, Svenska celiakiförbundet. Svenska diabetesförbundet. Svenska epilepsiförbundet. Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars riksförbund. Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet.

Föredragandens överväganden

Handikapporganisationemas verksamhet har haft en avgörande betydelse för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationeraa, som bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd fill sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmar att få sysselsättning och att garantera en någorlunda dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationeraa bedriver centralt, regionalt och lokalt intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. En viktig aktivitet är utöver medlemsstöd även information om handikapp till olika målgrapper. Enligt min bedömning bör bidraget till handikapporganisa-

186

tioneraa även inför det kommande budgetåret vara ett prioriterat om- Prop. 1991/92:100

rade. I det följande anger jag några skäl, som talar för att statsbidraget Bil. 6

till dem bör utökas.

Handikapporganisationeraa har höga merkostnader för sin verksamhet bl.a. därför att många av de personer som organiserar sig har omfattande funktionsnedsättningar. Av detta följer att verksamheten måste ha en hög grad av anpassning. Det handlar bl.a. om att möteshandlingar och annan information måste anpassas efter de speciella krav som ställs, t.ex. att information för synskadade finns i punktskrift eller på kassett eller att psykiskt utvecklingsstörda kan erhålla information i lättläst form. För att döva och dövblinda skall kunna bedriva och delta i verksamhet fordras tillgång till tolkar. När rörelsehindrade och andra personer med fysiska eller medicinska funktionshinder har sammankomster, krävs att lokalema och arrrangemangen i övrigt är väl anpassade. Detta innebär att kostnaderaa för organisationeraas verksamhet blir höga.

Sverige har under många år spelat en aktiv roll i det interaationella handikapparbetet. Handikapporganisationeraa har genom olika insatser bidragit till att förändra situationen för människor med funktionsnedsättningar i andra länder. Jag vill i detta sammanhang påminna om det initiativ som Sverige tagit inom FN-systemet om utarbetande av internationella regler med inriktning på fiill delaktighet och jämlikhet för handikappade. De senaste årens utveckling inom Europa har ställt ytterligare anspråk på handikapporganisationeraas medverkan och engagemang i olika projekt. I juni 1991 tillkallade regeringen en utredning, som skall belysa de särskilda konsekvenser ett svenskt medlemskap i EG kan få för människor med funktionsnedsättningar. Det är enligt min mening betydelsefullt att handikapporganisationeraa även i fortsättningen ges goda möjligheter att aktivt medverka i det intemationella arbetet.

Den föreslagna förstärkningen bör även ge organisationema möjligheter att genom t.ex. uppsökande verksamhet söka integrera nya handi-kappgrapper i den ordinarie verksamheten. 1 det här sammanhanget vill jag också understryka de unga organisationeraas behov av medel för att kunna utveckla verksamheter, som på grand av brist på resurser blivit åsidosatta.

För att handikapporganisationeraa skall ges goda möjligheter att driva sin verksamhet förordar jag att statsbidraget till handikapporganisationeraa för budgetåret 1992/93 bör förstärkas med 29 010 000 kr. vilket innebär att totalt 129 248 000 kr. bör anvisas för ändamålet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 129 248 000 kr.

187 Gli. Bilstöd till handikappade Prop. 1991/92:100

Ril 6

1990/91 Utgift 182 983 982 Reservation 152 393 436

1991/92 Anslag 206 000 000

1992/93 Förslag 206 000 000

Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till handikappade bam för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grapper och omfattar grandbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma. Bestämmelser om bilstödet finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd fill handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar medelsbehovet under budgetåret 1992/93 fill 77,4 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Bilstödet, som infördes den 1 oktober 1988, har fått stor betydelse för många förflyttningshandikappade. Anknytning till arbetslivet är inte längre ett villkor för bilstöd. Stöd för inköp av bil kan även lämnas till handikappade föräldrar med bam under 18 år eller till föräldrar med handikappade bara under föratsättning att föräldem sammanbor med bamet och har behov av fordon för förflyttning tillsammans med baraet. Under den period som förflutit sedan stödet infördes har drygt 12 000 personer beviljats bilstöd. I förhållande till de regler som gällde före oktober månad 1988 innebär det nya bilstödet väsentliga förbättringar. Under innevarande budgetår har grundbidraget och det inkomstprövade anskaffningsbidraget höjts. Inkomstgränseraa vid fastställandet av an-skaffhingsbidraget harjusterats uppåt. Därmed har värdebeständigheten i stödet säkrats.

Enligt nu gällande regler kan handikappade över 49 år, som saknar anknytning till arbetslivet eller som inte genomgår yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, ej erhålla bilstöd. Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att utreda de ekonomiska konsekvensema av ett slopande av denna åldersgräns. Uppdraget skall redovisas för regeringen senast den 1 mars 1992.

Anslaget för budgetåret 1992/93 bör beräknas till 206 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 206 000 000 kr.

188 G 12. Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra Prop. 1991/92:100

altemativa boendeformer B'l- 6

1991/92 Anslag 400 000 000

1992/93 Förslag 400 000 000

Från anslaget utbetalas bidrag med 500 000 kr. per grappboendeenhet som färdigställts under år 1992.

Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1280) om fillfälligt statsbidrag till anordnande av grappbostäder och andra altemativa boendeformer.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade med anledning av förslag rörande den ekonomiska regleringen av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr. 384), att ett stimulansbidrag som sammanlagt avses uppgå till 2 miljarder kr. under en femårsperiod skall utgå för utbyggnad av grappbostäder och andra altemativa boendeformer för åldersdementa, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka. Bidraget utbetalas av socialstyrelsen till den som driver verksamheten. Stimulansbidraget utbetalas första gången våren 1992 för boendeenheter färdigställda under år 1991. Regeringen beslutade i september 1991 att ge socialstyrelsen i uppdrag att följa och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för äldre och handikappade. I samband med den årliga anslagsframställningen skall socialstyrelsen bl.a. beskriva hur stimulansbidragen utnyttjas och hur statsbidraget fördelas mellan olika grapper.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra altemativa boendeformer anvisa ett reservationsanslag på 400 000 000 kr.

G 13. Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m.

Nytt anslag (förslag) 200 000 000

Från anslaget utbetalas bidrag med 50 000 kr. per tillkommande en-bäddsram eller bostadslägenhet som färdigställs under 1992. Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1281) om fillfälligt statsbidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade med anledning av förslag rörande den ekonomiska regleringen av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr. 384) att ett stimulansbidrag som sammanlagt avses uppgå till

1 miljard kr. under en femårsperiod skall utgå för ombyggnad och för- Prop. 1991/92:100

bättring av den fysiska miljön inom långtidssjukvården, så att alla som Bil. 6

önskar det skall kunna få bo i ett eget ram. Bidraget avses också utgå till nybyggnad av särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Bidraget utbetalas av socialstyrelsen till den som driver verksamheten. Stimulansbidraget utbetalas första gången våren 1993 för varje nytt enkelram och ny bostadslägenhet som färdigställts under 1992. Regeringen beslutade i september 1991 att ge socialstyrelsen i uppdrag att följa och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för äldre och handikappade. I samband med den årliga anslagsframställningen skall socialstyrelsen bl.a. redovisa hur stimulansbidragen utnyttjas och hur boendemiljön inom långtidssjukvården förbättras i samband med ombyggnad och ulglesning av flerbäddsrammen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.

G 14. Bidrag till koinmunema för medicinskt fårdigbehandlade

Nytt anslag (förslag) 700 000 000

Från anslaget utbetalas bidrag till kommuneraa för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom somafisk akutsjukvård och geriatrisk vård.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade med anledning av förslag om den ekonomiska regleringen av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr. 384) om riktlinjer för statsbidrag fill kommuneraa för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Den totala kostnaden för medicinskt färdigbehandlade uppskattas till 1 870 milj.kr. En skatteväxling genomförs motsvarande 70 % av beloppet och utöver skatteväxlingen skall kommuneraa erhålla ett statsbidrag som under en treårsperiod uppgår totalt till 1 500 milj.kr. Statsbidraget avses utgå med 700 milj. kr för år 1992, 500 milj.kr. för år 1993 och 300 milj.kr. för år 1994. Bidraget utbetalas kalenderårsvis i efterskott och administreras av socialstyrelsen. Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en kommitté för att följa tillämpningen och effekteraa av det kommunala betalningsansvaret inom hälso- och sjukvården.

190 Hemställan Prop. 1991/92:100

. , .. . Bil. 6

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunernaför medicinskt färdigbehandlade

för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 700 000 000 kr.

G 15. Utvecklingsmedel m.m.

Nytt anslag (förslag) 11 946 000

Från anslaget utbetalas bidrag till pensionärsorganisationema, särskilda medel för utvecklings- och förnyelsearbete samt medel för uppföljning och utvärdering av äldrereformen.

Föredragandens överväganden

Anslaget G 1. Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. förändras till sin konstraktion fr.o.m. budgetåret 1992/93 som följd av äldrereformen. Det nya anslaget benämnt Bidrag till service och vård uppgår till närmare 8 miljarder kr. Särskilda medel för utvecklings- och förayelsearbete, bidrag till pensionärsorganisationeraa och medel för uppföljning och utvärdering av äldrereformen anvisas iimevarande budgetår under anslaget G 1. Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. Jag föreslår att medlen för dessa ändamål i fortsättningen anvisas under ett nytt anslag benämnt G 15. Utvecklingsmedel m.m.

För bidraget till pensionärsorganisationeraa beräknar jag medelsbehovet till 2 446 000 kr.

För att stimulera utvecklings- och förayelsearbete inom äldreområdet föreslår jag att 4,5 milj.kr. anvisas för budgetåret 1992/93.

Riksdagen har aviserat att 5 milj.kr. för uppföljning och utvärdering av äldrereformen skall utgå årligen t.o.m. budgetåret 1995/96. Jag föreslår att 5 milj.kr. anvisas för nämnda syfte under budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utvecklingsmedel m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 11 946 000 kr.

G 16. Bostadsanpassningsbidrag m.m.* Nytt anslag (förslag) 263 700 000

* Medel för ändamålet har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats i bostadsdepartementets bilaga till budgetpropositionen.

Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsanpassningsbidrag och för att återställa handikappanpassade bostäder. Från anslaget betalas också bidrag för utvecklingsarbete med samordnad boendeservice.

191 Bostadsanpassningsbidrag beviljas enligt förordningen (1987:1050) Prop. 1991/92:100

om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Bidrag lämnas för sådana Bil. 6

anpassningsåtgärder inom och i anslutning till en bostadslägenhet som behövs för att den skall vara ändamålsenlig som bostad för den handikappade. Bidrag läinnas normalt med ett belopp som motsvarar den godkända kostnaden för åtgärden. För standardhöjande anpassningsåtgärder är dock bidragsbeloppet maximerat till 30 000 kr., om inte regeringen medger att högre bidrag länmas. För kostnader däratöver lämnas f.n. bostadslån med räntebidrag, s.k. bostadsanpassningslån.

Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:56, BoU9, rskr. 75) om bostadsbyggandets finansiering år 1992. Beslutet innebär bl.a. att den statligt reglerade bostadslånegivningen avvecklas den 1 januari 1992 men att räntebidragsgivningen behålls tills vidare enligt i huvudsak nuvarande regler.

Härav följer att man för kostnader för standardhöjande åtgärder i samband med ny- och ombyggnad av bostäder även i fortsättningen kan erhålla räntesubventioner till den del de inte täcks av anpassningsbidraget.

Bidrag lämnas normalt inte för åtgärder som behövs för att bostaden skall uppnå den lägsta godtagbara standard som avses i bostadssaneringslagen. Fr.o.m. den 1 juli 1990 kan dock bostadsanpassningsbidrag i vissa fall lämnas för sådana åtgärder i ett egnahem. Åtgärderaa måste vara motiverade av kvarboendeskäl.

Kommuneraa sköter bidragsgivningen och betalar ut bidragen. I vissa fall skall dock länsbostadsnämnden pröva dessa ärenden. Staten lämnar bidrag med 40 % av kommunemas kostnader för bostadsanpassningsbidrag. Statsbidraget betalas ut kalenderårsvis i efterskott.

Statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder i flerbostadshus och i småhus som upplåts med hyresrätt kan läinnas enligt förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m.

Bidrag för utveckling av samordnad boendeservice enligt förordningen (1985:779) om statsbidrag till visst utvecklingsarbete i fråga om boende- ,.,

service infördes år 1985 för att under en femårsperiod stödja verksamheter med syfte att utveckla nya former för samverkan av sådan boendeservice som förbättrar möjlighetema för äldre, handikappade och långvarigt sjuka att bo i vanliga bostäder. För verksamheten har sammanlagt 100 milj.kr. disponerats. Inom denna ram har regeringen kunnat bevilja bidrag till kostnader för att starta en viss verksamhet och för att driva den under ett inledningsskede. Bidragsformen stod öppen för nya projekt t.o.m. budgetåret 1989/90.

Boverket

Boverket har på uppdrag av regeringen gjort en kartläggning av användningen av bostadsanpassningsbidraget i fråga om olika typer av handikapp och åtgärder. Kartläggningen har redovisats i en särskild rapport till regeringen.

192 Under budgetåret 1990/91 lämnades bostadsanpassningsbidrag för ca Prop. 1991/92:100

1 200 fler lägenheter än under närmast föregående budgetår. Även det Bil. 6

beviljade beloppet per lägenhet ökade. Bidrag beviljades för 32 075 lägenheter och med ett genomsnittligt belopp på drygt 19 000 kr.

Som komplement till bostadsanpassningsbidragen har i vissa fall hittills kunnat lämnas ombyggnadslån för bostadsanpassning (bostadsanpassningslån). Denna långivning har haft begränsad omfattning. Lån lämnades under föregående budgetår med sammanlagt 15,4 milj.kr. till 96 lägenheter.

Boverket bedömer att det sammanlagda bidragsbeloppet för bostadsanpassningsbidrag som beviljas under budgetåret 1991/92 kommer att uppgå till 650 milj.kr. Md hänsyn till att viss tid förflyter mellan beslutet och utbetalningen av bidraget samt att statsbidraget till kommunerna betalas ut kalenderårsvis i efterskott beräknar verket att utbetalningen över statsbudgeten under budgetåret 1992/93 kommer att uppgå fill 260 milj.kr.

När det gäller bidrag för utveckling av samordnad boendeservice återstod inför budgetåret 1990/91 19,4 milj.kr. att utbetala av tidigare beslutade bidrag. Under budgetåret 1990/91 utbetalades bidrag på 8,7 milj.kr. För budgetåret 1991/92 har medelsbehovet uppskattats fill 7 milj.kr. Boverket bedömer att medelsbehovet för budgetåret 1992/93 kommer att uppgå till 3,7 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) har föreslagit att detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU 1991:98). Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En proposition avses lämnas till riksdagen under våren 1992.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag i likhet med boverket fill 263 700 000 kr. Därav avser 260 milj.kr. statens kostnader för statskommunalt bostadsanpassningsbidrag och för återställande av handikappanpassade bostäder. Anslagsbehovet för bidrag fill visst utvecklingsarbete i fråga om samordnad boendeservice beräknar jag till 3,7 milj.kr.

Henställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 263 700 000 kr.

13 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

193 H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och pp- 1991/92:lOO

narkotikapolitik Bil. 6

Individ- och familjeomsorg

Socialtjänsten, liksom många andra kommunala verksamheter, präglas i dag av en mycket snabb organisatorisk omvandling såväl vad beträffar nämndorganisationen som tjänstemannaorganisationen. Vidare har socialtjänstens innehåll och avgränsning mot andra verksamheter kommit att diskuteras alltmer. Bl.a. ufifrån dessa perspekfiv har behovet av en utvärdering och en allmän översyn av 1982 års socialtjänstreform framstått som nödvändig.

Socialtjänstkommittén

En parlamentariskt sammansatt kommitté, socialtjänstkommittén (S 1991:07, dir. 1991:50), har tillkallats för att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (1980:620). Översynen skall bl.a. innefatta en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syftar till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Översynen skall inriktas mot följande huvudområden:

- Socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd, det yttersta ansvaret och vistelsebegreppet

- Överklagande av beslut inom socialtjänsten

- Kommuneraas socialbidragsnormer

- Socialtjänstens framtida inriktning och organisation

- Tillsyn, uppföljning och utvärdering.

Kommitténs arbete skall vara slutfört senast vid utgången av år 1993. De delar av uppdraget som avser socialtjänsfiagens regler om rätten till bistånd, det yttersta ansvaret, vistelsebegreppet och överklagande av beslut inom socialtjänsten skall dock redovisas senast den 1 mars 1993.

Kommittén skall i sitt arbete bl.a. samråda med handikapputredningen (S 1988:03), psykiatriutredningen (S 1989:01) och utredningen om unga lagöverträdare (Ju 1990:07).

Informationsstruktur, utvärdering m.m.

Den offentliga sektoms fömyelse ställer ökade krav på myndighetema att följa utvecklingen inom sina områden. Ett förbättrat uppföljnings-och planeringsunderlag erfordras. Socialstyrelsen fick år 1989 i uppdrag att göra en samlad utredning om en för staten och kommunema gemensam informationsstraktur för socialtjänsten. Målet är att firma bättre föratsättningar att på både lokal och central nivå följa kostnads- och verksamhetsutvecklingen. Uppdraget skall fiillföljas under år 1992.

Regeringen har uppdragit åt socialstyrelsen att utreda roll och funktion för ett epidemiologiskt centram. Avsikten är att denna centrambildning skall på nationell nivå följa och analysera utvecklingen inte bara av

sjiikdomar, utan även av sociala problem och deras riskfaktorers ut- Prop. 1991/92:100

bredning bland olika befolkningsgrapper. Uppdraget kommer att redo- Bil. 6

visas inom kort.

Socialstyrelsen har den 1 oktober 1991 redovisat ett förslag fill hur behovet av vetenskapligt grandade utvärderingar av insatser inom individ-och familjeomsorgen och andra delar av socialtjänsten skall kurma tillgodoses. Förslaget innebär att ett centram för utvärdering av metoder i socialt arbete skall byggas upp. Denna centrambildning, som föreslås få en självständig ställning inom socialstyrelsen, skall genom bl.a. forsk-ningsförankrade kunskaps- och erfarenhetsöversikter kunna komplettera och nyansera styrelsens mera målinriktade utvärderingar av olika verksamheter. Ett sådant centram bör kunna byggas upp och finansieras genom omdisponering av befintliga resurser för utvecklingsarbete.

Länsstyrelsernas sociala funktion

Länsstyrelsen är socialtjänstens regionala tillsynsmyndighet. Tillsynen omfattar också olika institutioner inom socialtjänsten samt enskilda vårdhem. För enskilt drivna institutioner och enskilda vårdhem är länsstyrelsen även tillståndsgivande myndighet.

Länsstyrelsen har även ansvaret för utredning, ansökan och process-föring i länsrätten i mål om tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrakare i vissa fall (LVM). Vidare är länsstyrelsen tillstånds-och tillsynsmyndighet enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).

Många kommuner genomför nu omfattande förändringar i sin organisation. De privata alteraativen blir också allt flera. Mot denna bakgrand blir länsstyrelseraas tillsynsarbete allt viktigare. I dag präglas arbetet på länsstyrelseraa i hög grad av individärenden. Det framstår som angeläget att en större del av arbetet inriktas mot en mer generell tillsyn och uppföljning. Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att bl.a. pröva möjligheteraa att låta kommunema handlägga och besluta i ärenden enligt LVM och ärenden om tillstånd enligt LHD. En sådan kommunalisering skulle lämna större utrymme för länsstyrelseraas tillsynsarbete. Vidare kommer en aktiv dialog att upprätthållas med länsstyrelseraa bl.a. i syfte att klarlägga innehållet i tillsynsfunktionen.

Socialbidrag

Under första hälften av 1980-talet ökade antalet socialbidragstagare kraftigt. Därefter - fr.o.m. år 1987 - har en viss minskning skett. Denna trend bröts andra halvåret 1990. I flertalet koinmuner har antalet bidragstagare åter stigit till samma höga nivå som i början och mitten av 1980-talet.

tusentxU 600

200 -

Antal socialbidragstagare 1980, 1985-1990

1980 Källa; SCB

1990 Lågkonjunkturen har särskilt drabbat ungdomar som aldrig hunnit få en fast plats på arbetsmarknaden, invandrare och fysiskt och socialt handikappade. Dessa grapper står för en mycket stor del av ökningen av antalet socialbidragstagare.

Många kommuner har intensifierat sina ansträngningar att finna alternativ till socialbidrag. I flera koinmuner har också skett översyner av normeraa för socialbidrag bl.a. med hänsyn till de ökade social-bidragskostnaderaa. Socialtjänstkommittén har bl.a. till uppdrag att analysera socialbidragsnormeraas konstraktion och innehåll. Kommittén skall vidare utreda fördelar och nackdelar med skilda normsystem samt överväga möjligheteraa att åstadkomma större enhefiighet mellan kommuneraas socialbidragsnormer och andra närliggande system.

Under rådande lågkonjunktur är det angeläget att ytterligare förstärka de arbetslösa socialbidragsberoende grapperaas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i uppdrag att i samråd med riksförsäkringsverket och socialstyrelsen initiera försöksverksamhet med ökad samverkan mellan socialtjänst, arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och försäkringskassor i storstadsområden med en stor andel socialbidragstagare och långtidssjuka. I en skrivelse den 27 november 1991 har AMS lämnat en lägesrapport. Intensifierad samverkan i storstadsregioneraa.

Åtgärder har vidtagits för att minska socialbidragsberoendet hos flyktingar och underlätta för dem att komma in på arbetsmarknaden. Fr.o.m. den 1 januari 1991 erhåller kommuneraa en schabloniserad ersättning för varje mottagen flykting i stället för ersättning för de faktiska socialbidragskostnadema. Därigenom stimuleras kommuneraa att vidta akfiva åtgärder. Kommuneraa skall i samråd med den enskilde flyktingen och arbetsförmedlingen upprätta en introduktionsplan för varje flykting som omfattas av flyktingmottagandet.

196 Inom regeringskansliet har utarbetats ett förslag till ny lag som ger Prop. 1991/92:100

kommunema möjlighet att betala ut en introduktionsersättning knuten till Bil. 6

introduktionsplanen i stället för socialbidrag. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

Åtgärdsprogram vad gäller våld mot kvinnor och bam

Socialutskottet har i betänkandet (1989/90SoU:5) anfört att ett samlat förslag till åtgärdsprogram för insatser mot våld mot kvinnor och bara bör föreläggas riksdagen.

Åtgärder vad gäller våld mot kvinnor

Under innevarande budgetår har sammanlagt 17,5 milj.kr. anslagits för en rad åtgärder i arbetet med att motverka våld mot kvinnor. Programmet har behandlats av riksdagen i samband med att en ny jämställdhetslag antagits. Åtgärderaa innefattar fortbildning för olika yrkesgrapper, olika utvecklingsinsatser, skydd för utsatta kvinnor, satsning på kvinnojourer och forskning.

Kvinnojourerna

Kvinnojourerna och deras riksorganisation - RÖKS - bedriver ett omfattande och angeläget ideellt arbete för att skydda och hjälpa kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnojourerna utför ett arbete som är ett vikfigt komplement till den verksamhet som kommuneraa bedriver. Den karfiäggning av kvinnojoureraas arbete som socialstyrelsen redovisat år 1990 visar bl.a. att joureraa har kontakter med ett stort antal hjälpsökande kvinnor. Undersökningen visar också att de som arbetar på kvinnojourerna drivs av ett personligt engagemang vilket är en positiv kraft men också ökar risken för utbränning. Behovet av olika stöd- och utvecklingsinsatser framstår klart.

Till kvinnojoureraas riksorganisation utgår organisationsstöd med 2 inilj.kr. Detta stöd omfattar även invandrarorganisationer m.fl. som stöder misshandlade kvinnor. Jag föreslår i enlighet med regeringsförklaringen att ytterligare 3 inilj.kr. anvisas för stödinsatser och utvecklingsarbete i kvinnojoureraas lokala arbete.

Åtgärder vad gäller våld mot barn

Socialstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsverksamhet konstaterat att socialtjänsten i allt för liten omfattning uppmärksammar de utsatta barnens situation.

I syfte att att höja kompetensen i arbetet med bam inom individ- och familjeomsorgen har socialstyrelsen fått i uppdrag att utforma och genomföra ett åtgärdsprogram för att utveckla individ- och familjeomsorgens förhållningssätt till utsatta bam och deras familjer. Satsningen bör ta sikte på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra som

arbetar med utsatta bara och att tydliggöra skyldigheten att i första hand Prop. 1991/92:100

agera till baras skydd och sätta baras bästa i främsta rammet. Utveck- Bil. 6

lingsarbetet skall utformas så att det stimulerar till en utveckling av förmågan att se, förstå, beskriva och möta utsatta baras behov.

I syfte att utveckla vården av flyktingbam och flyktingungdomar bör dessutom ett särskilt utbildningsmaterial utformas för familjehem, gmpphem och andra hem för vård eller boende som tar emot flyktingbara.

Socialstyrelsen skall senast den 1 september 1992 redovisa uppdraget till regeringen.

Den påbörjade satsningen för att utveckla arbetet med utsatta bara ser jag som mycket betydelsefull och jag föreslår att socialstyrelsen även kommande budgetår får disponera minst 8 milj.kr. inom anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet för en uppföljning av åtgärdsprogrammet.

Deklarationen från FNs bamtoppmöte

Vid FNs baratoppmöte i september 1990 antogs dels en deklaration om baras överlevnad, skydd och utveckling, dels en handlingsplan för implementering av deklarationen. Uppföljningen av baratoppmötet sker bl.a. genom att varje land presenterar en nationell handlingsplan för hur deklarationens mål och syften skall uppfyllas. Den svenska regeringen kommer att i början av år 1992 till FN presentera en sådan plan.

Ungdomsvård och missbrukarvärd

Många olika rapporter har visat på en rad problem inom ungdomsvården och missbrakarvården. JO har exempelvis såväl år 1987 som år 1991 efter egna utredningar anfört att de mest utsatta ungdomaraa inte får den vård som anses erforderlig. Socialstyrelsen har i en efterfrågeundersök-ning i mars 1990 visat att platsbehovet vad gäller de mest vårdbehövande ungdomaraa inte kan tillgodoses. I de olika rapporteraa har också redovisats att den satsning på öppenvårdsåtgärder som skett i kommuneraa inte kunnat ersätta behovet av institutionsplatser.

Riksdagen har under våren 1991 (prop. 1990/91:96, SoU14, rskr. 267) fattat ett principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skall föras över fill statligt huvudmannaskap. Denna huvudmannaskapsförändring skall ske under år 1992. Utskottet har i sitt betänkande ställt två övergripande krav på vården i de särskilda ungdomshemmen. Alla ungdomar som behöver tvångsvård skall kunna beredas plats och det måste finnas ett väl differentierat utbud av olika vårdmöjligheter. Utskottet ansåg att det behövs ett samlat ansvar för de särskilda ungdomshemmen och en samordning över riket. Utskottet anförde att staten är mer lämpad som huvudman för tvångsvården i de särskilda ungdomshemmen bl.a. mot bakgrand av att de båda kommunförbunden klargjort att nuvarande regelsystem och organisation lägger hinder i vägen för en tillräcklig utbyggnad och krävt en huvudmannaskapsförändring.

198 Riksdagen har anfört att regeringen utan dröjsmål bör utreda och för- Prop. 1991/92:100

bereda erforderliga åtgärder. Frågan om hur det framtida stödet till Bil. 6

missbrakarvården skall utformas måste enligt utskottet också övervägas i sammanhanget.

En särskild utredare har fillkallats för att utreda föratsättningaraa för att överföra de särskilda ungdomshemmen till stafiigt huvudmannaskap. Utformningen av det statliga huvudmannaskapet kan ske efter olika modeller, t.ex. med ett renodlat statligt ägande- och driftansvar eller ett system där staten avtalar med en kommun eller ett landsting om driften av vissa institutioner. En annan fråga som utredningen kommer att belysa är huravida missbrakarvårdens tvångsvårdsinstitutioner enligt 22 och 23 §§ LVM bör inbegripas i det statliga huvudmannaskapet. De ekonomiska och administrativa föratsättningaraa liksom frågor av innehållsmässig karaktär kommer även att utredas. Utredningsmannen skall presentera sina förslag i början av år 1992.

Efter sedvanlig remissbehandling avser regeringen att återkomma till riksdagen med en proposition i frågan senare under år 1992.

En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1990:07) har till uppdrag att utvärdera nuvarande regelsystem för unga lagöverträdare samt lämna förslag till i vilka former och på vilket sätt det allmänna i framtiden bör ingripa när ungdomar som fyllt 15 år begår brott. Kommittén skall bl.a. utvärdera socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträdare, undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd samt om samordningen mellan myndigheteraa kan förbättras.

I olika undersökningar har konstaterats att det finns en rad problem inom missbrakarvården. De missbrakare som har kontakt med socialtjänsten har det ofta under långa tidsperioder, men kontakteraa är som regel sporadiska och oplanerade. Det finns allvarliga brister i eftervården och samarbetet mellan olika myndigheter är dåligt utvecklat. I många kommuner saknas effektiva metoder för att klara klientgrapper med en sammansatt problembild som t.ex. psykiskt störda missbrakare och klienter med invandrarbakgrand. Socialstyrelsen har efterlyst bättre kunskap och kompetens samt ökat samarbete mellan socialtjänsten och den psykiatriska vården. Även tvångsvården av vuxna missbrakare dras med såväl kvantitativa som kvalitativa brister.

Kvinnors missbrak är ytterligare ett allvarligt problemorruåde. Missbraket bland kvinnor har ökat i takt med att kvinnors dryckesmönster blivit alltmer likartade männens. Olika studier tyder på att kvinnor som missbrakar snabbare blir utslagna och att de också fortare får skador av sitt missbrak.

Socialstyrelsen har under senare år ägnat frågan om kvinnors missbrak ökad uppmärksamhet. Styrelsen har lämnat stöd till olika försöks- och utvecklingsinsatser för att utveckla alteraativ inom missbrakarvården som är särskilt inriktade på att möta kvinnliga missbrakares specifika vårdbehov.

Socialstyrelsen har haft i uppdrag att analysera effekteraa av gjorda insatser och bedöma vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas inom

onu-ådet. I sin redovisning av uppdraget har styrelsen markerat behov av Prop. 1991/92:100

ytterligare kunskaps- och metodutveckling. Dessutom behövs bättre Bil. 6

samarbete mellan socialtjänsten, sjukvården och företagshälsovården för att på ett tidigare stadium nå kvinnor som missbrakar. Andra områden som särskilt bör uppmärksammas är eftervården för kvinnor som genomgått behandling, insatser riktade till gravida missbrakande kvinnor och insatser för bara till missbrakare.

Socialstyrelsen avser att göra ytterligare kartläggningar, utvärdera gjorda insatser och genomföra seminarier och andra utbildningsinsatser.

Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv narkomanvård. Ett hundratal öppenvårdsenheter har byggts upp för vuxna narkotikamissbmkare. Institutionsvården har utökats väsentligt. Det gäller även antalet familjevårdsplatser. En offensiv narkomanvård har av riksdagen betraktats som en föratsättning för att förebygga spridning av HIV bland intravenösa missbrakare. Samfliga missbrakare skall nås för provtagning, avgiftning, vård och behandling.

Merparten av narkotikamissbrakaraa nås nu för motivationsinsatser. Enligt socialstyrelsens bedömning har drygt 80 % av injektionsmiss-brakaraa HIV-testats en eller flera gånger. Genom samverkan mellan socialtjänst och kriminalvård har arbetet med narkotikamissbrakaraa kunnat utvecklas ytterligare.

Trots de relativa framgångama kvarstår emellertid betydande problem. Socialstyrelsen uppger att ett hundratal HlV-positiva narkotikamissbrakare fortsätter sitt missbrak. Enligt en nyligen genomförd undersökning i Stockholm har dessutom riskbeteendet under senare tid på nytt ökat bland heroinmissbrakaraa.

Den 31 augusti 1991 fanns 594 rapporterade HIV-positiva narkofika-missbrukare och 32 med diagnosen aids. Antalet aids-anmälningar rörande intravenösa missbrakare har nu börjat öka markant. Under hela perioden fram t.o.m. år 1990 hade sammanlagt 17 missbrakare anmälts. Enbart under första halvåret 1991 rapporterades 12 nya fall. Flertalet studier av förloppet vid HIV-infektion ger vid handen att omkring hälften av de smittade får symtom som klassificeras som aids inom tio år. Under den närmaste femårsperioden kan man anta att minst 200 HIV-smittade narkotikamissbrakare kommer att insjukna i aids eller i HIV-relaterade symtom.

Andra oroande tendenser är uppgifter om ett ökat missbrak bland unga flyktingar och invandrare samt uppgifter om ett ökande sidomissbrak av bensodiazepiner.

Under anslaget A 6. Insatser mot aids har föreslagits att en medelsram om ca 193 milj.kr. ställs till regeringens förfogande för fortsatta insatser mot HIV/aids. En del av dessa resurser bör användas för fortsatt utveckling av en offensiv narkomanvård.

Det är dock enligt min mening nödvändigt att finna former för ett bättre utnyttjande av de samlade resurseraa inom narkomanvårdsområdet. Ett program bör utvecklas för den offensiva narkomanvården. Jag har för avsikt att föreslå att socialstyrelsen får i uppdrag att utifrån en

analys av vad som hittills åstadkommits med de särskilda medlen ut- Prop. 1991/92:100

arbeta ett program av detta slag. Bil. 6

Programmets syfte bör vara dels att främja samordningen av insatser inom området, dels att i högre grad än vad som nu är fallet styra resursema till de områden där behovet av utvecklingsinsatser är som störst. Jag tänker här särskilt på behovet av att utveckla motivations- och behandlingsinsatser riktade speciellt till HIV-smittade narkotikamissbrakare. Även i fråga om behandling av missbrakare med svåra psykiska störaingar samt narkotikamissbrakare med ett utvecklat sidomissbrak av bensodiazepiner är behovet av utvecklingsinsatser stort. Det gäller även för invandrare och flyktingar med missbraksproblem, där man i behandlingen inte bara har att ta hänsyn till en annorlunda kulturell och språklig bakgrand utan även i många fall har att brottas med den trauma- och förlustproblematik som flyktingskapet kan innebära.

En föratsättning för att specialriktade insatser skall bli verkningsfulla är emellerfid att det finns en fungerande uppsökande verksamhet. En betydande kompetens har byggts upp inom de öppenvårdsenheter som vänder sig till narkotikamissbrakare. Det är en angelägen uppgift i det aviserade programmet för offensiv narkomanvård att väraa om denna kompetens och att utveckla den ytterligare.

Alkoholpolitik

överkonsumtion och missbrak av alkohol för med sig omfattande sociala och medicinska problem. Samhällets kostnader för exempelvis social-och sjukvård, produktionsbortfall och rehabilitering är mycket höga. Därfill kommer det psykiska, sociala och ekonomiska lidande som drabbar enskilda och deras anhöriga.

Mot denna bakgrand för vi i Sverige en restriktivt hållen alkoholpolitik, vars grunddrag slogs fast av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:108, SkU40, rskr. 231). Härigenom antogs det regelsystem som omgärdar hanteringen av alkohol. Riksdagens beslut innebär att samhället måste vidta åtgärder på en mängd områden i syfte att minska alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadoraa.

Riksdagen har med anledning av proposifionen (1990/91:175) om vissa folkhälsofrågor slagit fast att målet för den svenska alkoholpolitiken även fortsättningsvis skall vara att minska den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta kan bl.a. ske genom en aktiv prispolitik och genom att det restriktionssystem som kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker upprätthålls. Avsevärt större vikt än tidigare skall läggas vid förebyggande insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv.

Sverige har ställt sig bakom WHOs hälsopolitiska strategi där bl.a. målet att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden 1980-2000 ingår. t

Systembolaget spelar en viktig roll i den svenska alkoholpolitiken. Ansvaret för bolaget har efter regeringsskiftet förts över från finans- till social departemen tet.

201 På mitt förslag har regeringen idag beslutat att tillkalla en pariamen- Prop. 1991/92:100

tarisk kommission med bred sammansättning med främsta uppgift att Bil. 6

formulera en strategi för att uppfylla målet att minska den totala alkoholkonsumtionen för att begränsa alkoholens skadeverkningar.

Kommissionen bör jämföra den svenska alkoholpolitikens mål och medel med den politik som andra jämförbara länder för på detta område. I kommissionens uppgift ingår även att beskriva skillnader i konsumtions- och skadenivåer mellan länderaa och analysera effektema av ländemas politik.

I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelsystemet behöver förändras, med hänsyn till EG:s regelverk eller av andra skäl, bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning.

Kommissionen bör vidare kartlägga och redovisa de ökade svårigheter att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning fill EG kan inrymma. Kommissionen skall presentera förslag till insatser som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas, även inom ramen för EG-integrationen. Kommissionen bör vidare överväga hur det opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom området kan förstärkas och bedöma hur såväl de primär- som de sekundärpreventiva insatsema kan utvecklas ytterligare.

1 kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn av vården av alkoholmissbrakare och bedöma behoven av förändringar av vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrakaraas vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt.

Slutligen skall kommissionen även behandla frågor som gäller missbrakets familjesociala konsekvenser.

Konsumtionsutvecklingen

Försäljningen av alkoholdrycker i Sverige minskade med drygt 20 % under tioårsperioden 1976-1985. Under senare delen av 1980-talet ökade försäljningen på nytt. Särskilt starkölsförsäljningen gick upp under denna period. Under år 1990 och perioden januari-oktober 1991 har konsumtionen åter minskat något.

Tabell: Försäljning av alkoholdrycker i liter alkohol 100 % per invånare 15 år och äldre 1975, 1980 och 1985-1990.

Är

Sprit-

Vin

Starköl

om

Tota

drycker

3,75

1,36

0,21

2,29*

7,61

3,42

1,53

0,78

1,01

6,74

2,52

1,74

0,85

0,96

6,07

2,59

1,77

0,96

1,02

6,34

2,38

1,75

1,04

6,21

2,31

1,81

1,17

1,11

6,40

2,25

1,86

1,26

1,17

6,54

2,10

1,83

1,26

1,23

6,42

Inklusive öl IIB (s.k. mellanöl)

202 Ungdomamas konsumtionsmönster följer i stort sett den totala konsum- Prop. 1991/92:100

tionsutvecklingen. Medan vin- och starkspritkonsumtionen minskar i Bil. 6

ungdomsgrappen fortsätter starkölskonsumtionen bland ungdomar att öka. En annan oroande tendens är att konsumtionen fortsätter att öka bland kvinnor i åldersgrappen 20-24 år.

Internationellt engagemang

På det intemationella planet har Sverige medverkat till olika åtgärder mot alkohölmissbraket. Sverige deltar bl.a. i WHOs alkoholpolitiska arbete inom Europaregionen. Ett led i det är WHOs arbete med att ta fram en handlingsplan för att minska alkoholkonsumtionen i regionen i enlighet med WHOs mål. Under anslaget A4. Interaationell samverkan har medel beräknats för att stärka WHOs alkoholpolitiska arbete inom Europaregionen.

Statens folkhälsoinstitut

Riksdagen har beslutat att inrätta ett folkhälsoinstitut med ansvar för att bl.a. samordna samhällets alkohol- och drogförebyggande verksamhet. Det alkohol- och drogpreventiva arbetet kommer att bli institutets mest omfattande område.

En av institutets uppgifter blir att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet för olika avnämares behov, bl.a. kommuner, landsting, arbetsplatser och föreningsliv.

Institutet skall i sin verksamhet sfimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter.

Andra viktiga uppgifter för folkhälsoinstitutet blir att initiera forskning och annan kunskap för att få fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.

Regeringen har tillsatt en organisationskommitté som svarar för förberedelsearbetet inför folkhälsoinstitutets start den 1 juli 1992. Kommittén skall bl.a. närmare precisera folkhälsoinstitutets arbete med de alkohol- och drogförebyggande frågoraa. Organisationskommittén har också i enlighet med sina direktiv genomfört överläggningar med Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) om en samordning av CANs och folkhälsoinstitutets verksamheter. Vid dessa överläggningar har det bl.a. uppnåtts enighet om att uppgiften att följa drogutvecklingen och att utarbeta vetenskapliga översikter bör övertas av folkhälsoinsfitutet. Efter en treårsperiod bör ansvarsfördelningen utvärderas och möjligheteraa att åstadkomma en ytterligare samordning övervägas.

Överenskommelsen som är preliminär innebär alltså att ansvaret för de delar av CANs verksamhet som har mer direkt forskningsanknytning

överförs till folkhälsoinstitutet. I samband härmed bör viss del av CANs Prop. 1991/92:100

statsbidrag övergå till folkhälsoinstitutets alkohol- och drogverksamhet. Bil. 6

Eftersom CAN har betydande kompetens inom bl.a. forskningsområdet

bör emellertid enligt överenskommelsen CAN även i fortsättningen

kunna vara verksamt inom dessa områden. Detta kan ske genom att

institutet köper CANs tjänster enligt särskilt träffade avtal.

Genom överenskommelsen, som jag ser som väl avvägd, kan det folk-rörelseägda CAN även i fortsättningen bedriva sin befydelsefiilla verksamhet inom området samtidigt som en samordning uppnås med det blivande folkhälsoinstitutets arbete.

Stöd till organisationslivet

Folkrörelsemas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till det arbete som myndigheteraa bedriver. De enskilda organisationeraa bör utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet väraas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatseraa uppnås.

Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till folkrörelseraa och andra organisationer, dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till drogförebyggande verksamheter. Jag vill i detta sammanhang erinra om uttalandet i folkhälsopropositionen att stödet fill organisationemas insatser inom alkohol- och drogområdet bör förstärkas inom ramen för de medel som folkhälsoinstitutet kommer att förfoga över.

Nykterhetsrörelseraa och vissa andra organisationer får organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Under anslaget E 17. Statens folkhälsoinstitut beräknas drygt 18 milj.kr. som organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. Särskilda projekt- och utvecklingsmedel beviljas till ungdomsorganisationemas och övriga intressenters drogförebyggande verksamheter. Under anslaget E 17. beräknas vidare att minst ca 19 milj.kr. skall fördelas av folkhälsoinstitutet till organisationer och koinmuner som genomför lokala projekt.

Bidrag utgår även till organisationer för deras arbete att stödja och hjälpa f.d. missbrakare, dels i form av centralt organisationsstöd bl.a. till de s.k. KALV-organisationeraa, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller rehabiliteringinsatser i organisationeraas regi.

204 Narkotikapolitik

Mål

Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikan får aldrig bli en accepterad del av samhället. Denna restriktiva grundsyn genomsyrar det svenska samhället och det råder en i det närmaste total politisk enighet om narkotikapolitikens huvudinriktning. Ett narkotikafritt samhälle är också den nya regeringens mål. Narkotikapolitiken behöver emellertid stärkas i vissa avseenden. Jag återkommer till detta i det följande.

Utvecklingen i Sverige

Det experimentella och tillfälliga braket av narkofika bland ungdomar har minskat kraftigt under de senaste tjugo åren. Av de stickprovsundersökningar som regelbundet görs bland elever i årskurs 9 framgår att cirka 3 % av eleveraa uppger att de någon gång använt narkotika, vilket i en intemationell jämförelse är en mycket låg nivå. För tjugo är sedan var motsvarande andel cirka 14 %.

Andel ungdomar som använt narkotika

Procent av värnpliktiga resp elever i äk 9

flickor Jk 9

1972 Källa: CAN

_i_ I I__ l_

1981

1975 1978

1984

1987 1990

När det gäller det tunga missbrakets utveckling är de uppgifter som finns att tillgå mer osäkra. Den hitfills enda landsomfattande kartläggningen av det tunga narkotikamissbrakets omfattning genomfördes under år 1979. Då bedömdes att det fanns mellan 10 000 och 14 000 tunga narkotijcamissbrakare i landet. Av dessa var 7 500 - 10 000 injektionsmissbrakare.

205 De bedömningar som i dag kan göras av det tunga narkotikamissbrakets omfattning är med nödvändighet behäftade med en betydande grad av osäkerhet. Olika indikationer såsom antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen, antalet narkofikamissbrakare inom kriminalvården, antalet beslag av narkotika osv. tydde under några år i mitten av 1980-taiet på en påtaglig minskning av det tunga missbraket. Under de allra senaste åren har dessa indikatorer visat en uppåtgående trend.

Antal beslag av olika narkotiska medel

Beslag 1975-1990 av tuU och polis

cannabis

amfetamin

—e—

kokain

sömnmedel/ lugnande

1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 Källa: CAN

Det bör dock påpekas att statistik över narkotikabeslag inte bara speglar problemets utbredning utan även omfattningen av myndigheteraas insatser och att därför en viss försiktighet bör iakttas när det gäller att dra slutsatser om det tunga narkotikamissbrakets förändringar. De flesta bedömare är emellertid eniga om att det under senare tid inte har skett några dramatiska förändringar inom området.

Olika uppgifter talar för att medelåldern ökar bland de tunga narkotikamissbrakaraa. Detta tyder på att nyrekryteringen av unga till grappen minskar. Denna tolkning stöds av vissa rättsstafistiska uppgifter, varav framgår att andelen personer i yngre åldersgrapper som misstänks eller lagfors för narkotikabrott minskar.

Det vanligaste narkotiska missbraksmedlet i Sverige är cannabis. Det tunga missbraket domineras annars av centralstimulantia. Kokainmiss-braket är fortfarande av mycket liten omfattning i Sverige. Det har tidigare främst varit en s.k. innedrog men har nu enligt polisens informationer även i viss utsträckning börjat användas i tradifionella, kriminellt belastade missbrakarkretsar.

Ytterligare ett oroande tecken är uppgifteraa om en ökning av heroin-missbrak, främst s.k. rökheroin, bland invandrarangdomar.

' Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) kommer Prop. 1991/92:100

att i samarbete med socialstyrelsen genomföra en ny kartläggning av Bil. 6

narkotikamissbrakets omfattning i landet. Resultatet av undersökningen kommer att kunna presenteras kring årsskiftet 1992/93.

Utvecklingen utomlands

Från praktiskt taget hela världen rapporteras en kraftig ökning av narkotikamissbraket, även om antalet heroinmissbrakare förefaller ganska stabilt i de flesta västeuropeiska länder. I många europeiska länder uppges medelåldera, liksom i Sverige, öka bland injicerande heroinmissbrakare. Detta tolkas även utomlands som att nyrekryteringen till heroinmissbrak avtar. Samtidigt uppges emellertid den narkotikarelatera-de dödligheten öka, vilket anses vara en följd av en ökning av bland-missbraket.

Tillgången på narkotika ar mycket stor. Produktionen av illegal narkofika ökar. Den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad och finner nya vägar i takt med att de politiska och ekonomiska föratsättningaraa i världen förändras. I flera länder är läget så svårbemästrat att man från kontrollmyndigheteraas sida i praktiken lågprioriterar insatser mot cannabis för att i stället koncentrera sig på handeln med heroin och kokain.

Ytterligare tecken på uppgivenhet är att alltfler röster höjs för legalise-ring av narkotika samt att man inom vissa länders narkomanvård lägger större vikt vid att minska missbrakets skadeverkningar för den enskilde missbrakaren än vid att försöka rehabilitera missbrakare.

Utvecklingen i Europa när det gäller narkotikapolitiken är emellertid inte entydig. Även om det i flera länder finns en debatt om legalisering av narkotika finns det ingen regering som öppet förespråkar legalisering av narkotiska preparat. Tvärtom finns det inom EG en uppslutning kring det narkotikaprogram som utarbetats av CELAD, den antidrogkommitté som bildades inom EG i december 1989. Den uppfattning som kommer till uttryck där ligger nära den svenska synen i denna fråga.

Insatser mot narkotika

Utmärkande för den svenska narkotikapolitiken är den starka inriktningen på förebyggande insatser. Efterfrågedämpande åtgärder och åtgärder för att begränsa tillgången på narkotika måste gå hand i hand. Polisiära insatser mot gatuhandeln är betydelsefulla, både därför att de begränsar tillgången och därför att de har en avskräckande effekt på presumtiva köpare av narkotika.

Det förebyggande arbete som tidigare bedrevs av den s.k. ATHENA-grappen bör utvecklas ytterligare och fortsätta inom ramen för det folkhälsoinstitut som riksdagen har beslutat om.

Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse. Detta framgår bl.a. av lagstiftningen, som inte enbart vänder sig mot narkotikaförsäljning

utan även mot själva braket av narkotika. Regeringen har i regerings- Prop. 1991/92:100

förklaringen framhållit att straffskalan vid ringa narkotikabrott bör skär- Bil. 6

pas. Den närmare regleringen av denna fråga ses för närvarande över inom regeringskansliet. Syftet med att skärpa straffskalan för eget brak av narkotika är emellertid inte i första hand att narkotikamissbrakare skall dömas till fängelse utan att än tydligare markera att narkotikamissbrak inte accepteras i vårt samhälle och samtidigt skapa bättre föratsättningar för att kunna nå missbrakare med behandlingsinsatser.

Narkotikaläget i världen påverkar situationen i Sverige. Den ökande produktionen av illegal narkotika och den världsomspännande illegala handeln med narkotika kräver en fortsatt stark beredskap och en välorganiserad och samordnad nationell narkotikabekämpning. Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet. SAMNARK har därför en betydelsefull roll när det gäller att ytterligare stärka den negativa hållningen mot narkotika inom narkotikapolitikens alla områden. Det kommer bl.a. att ske genom en uppföljning av de insatser som initierades av Aktionsgrappen mot narkotika som avslutade sitt arbete sommaren 1991.

Sverige deltar mycket aktivt i det interaationella samarbetet mot narkotika och hör till de länder som ger de största frivilliga bidragen fill FNs arbete mot narkotika. Inrättandet av ett samlat FN-program mot narkotika, UN Interaational Drag Control Programme (UNDCP), kommer att innebära en effektivare samordning av FNs insatser mot illegal narkotika. Det blir därmed möjligt för FN att spela en aktivare roll i den interaationella narkotikabekämpningen.

Sverige deltar även i den s.k. Dublingrappen, som är en informell konsultafionsgrapp i narkotikafrågor, där även EGs medlemsländer, EG-kommissionen, USA, Japan, Canada och Australien deltar.

I maj 1991 hölls i Oslo den första alleuropeiska ministerkonferensen om narkotikafrågor. Ministraraa enades om ett omfattande samarbetsprogram på bred europeisk nivå. Vid den s.k. Pompidougrappens möte i november 1991 beslutades om de närmare formeraa för detta samarbete.

Det europeiska samarbetet mot narkotika är utomordentligt betydelseftillt, inte minst mot bakgrand av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringaraa i Central- och Östeuropa. Regeringen har för avsikt att ytterligare stärka Sveriges roll i detta samarbete. Under anslaget A 4. Interaationell samverkan beräknas 906 000 kr. för stöd till interaationellt samarbete inom alkohol- och narkotikaoiArådet.

208 Det nordiska samarbetet på narkotikaområdet sker bl.a. inom ramen Prop. 1991/92:100

för kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, vars sekretariat för när- Bil. 6

varande är förlagt till Sverige. Det finns inom Norden en i många avseenden likartad syn på problemen. Det är därför önskvärt att det nordiska samarbetet i:ökad utsträckning fungerar som en gemensam plattform i förhållande till Europa. En nordisk samsyn och ett till vissa delar gemensamt nordiskt agerande ökar våra möjligheter att påverka utformningen av den framtida europeiska narkotikapolitiken.

H 1. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN

1990/91 Utgift 8 453 509

1991/92 Anslag 10 542 000

1992/93 Förslag 7 964 000

Från anslaget utgår bidrag till verksamheten vid CAN.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)

CAN hemställer om reservationsanslag på 15 979 000 kr. med hänsyn fill behovet att öka den verksamhet som är önskvärd utifrån samhällets drogpolitiska målsättningar.

Föredragandens överväganden

För CANs verksamhet har jag för budgetåret 1992/93 beräknat totalt 7 964 000 kr. Folkhälsoinstitutet skall i enlighet med den preliminära överenskommelse som träffats mellan organisationskommittén och CAN överta uppgifteraa att följa drogutvecklingen och att utarbeta vetenskapliga översikter. Efter priskompensation har anslaget minskats med 3 milj.kr. som överförs till anslaget E 17. Statens folkhälsoinstitut.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 7 964 000 kr.

H 2. Bidrag till missbrukarvärd och ungdomsvård

1990/91 Utgift 921 390 817

1991/92 Anslag 950 000 000

1992/93 Förslag 950 000 000

En överenskommelse om statsbidragssystem för åren 1990 - 1992 träffades den 20 juni 1989 mellan statens förhandlingsnämnd. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Riksdagen har den

14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

18 april 1991 godkänt regeringens förslag (prop. 1990/91:96, SoU14, Prop. 1991/92:100

rskr. 267) att 75 milj.kr. per år för åren 1991 och 1992 skall avsättas Bil. 6

för anordningsbidrag. I övrigt fann riksdagen inte anledning att göra några ändringar i det avtal som slutits.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen äskar oförändrat belopp för statsbidrag till missbrakarvård och ungdomsvård.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har fattat ett principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skall överföras fill statligt huvudmannaskap. En särskild utredare har fillkallats för att utreda föratsättningaraa för att överföra de särskilda ungdomshemmen till statligt huvudmannaskap. Utredningen skall även belysa missbrakarvårdens innehåll och organisation främst vad avser tvångsvårdens insfitufioner. Utredningens förslag, som skall lämnas i början av år 1992, kommer att remissbehandlas i sedvanlig ordning. Därefter avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med en proposition i frågan.

Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) har föreslagit att vissa delar av detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem. Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En proposition avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Ställningstagande till de statliga kostnaderaa för institutioner inom ungdomsvården och missbrakarvården kan inte ske förrän vid beredningen av det förslag som kommer att lämnas från utredningen om statligt huvudmannaskap för dessa institutioner.

Av statsbidraget är 30 milj.kr. per år avsatta för utvecklingsarbete inom institutioner eller alteraativ till sådana. Jag beräknar att medel ur detta anslag kan tas i anspråk för den centrambildning för utvärdering av metoder i socialt arbete som skall byggas upp inom socialstyrelsen.

Jag har i avvaktan på nämnda beredning beräknat kostnaderaa för statsbidrag fill missbrakarvård och ungdomsvård till 950 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att fill Bidrag till missbrukarvärd och ungdomsvård för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 950 000 000 kr.

210 H 3. Bidrag till organisationer Prop. 1991/92:100

Bil. 6 1990/91 Utgift 59 654 592 Reservation 990 044

1991/92 Anslag 63 501 000

1992/93 Förslag 28 755 000*

* 37 286 000 har överförts till anslaget F 17. Statens folkhälsoinstitut.

Från anslaget utgår bidrag till organisationer enligt vad som redovisas i det följande.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen föreslår att bidraget till arbetsmarknadens organisationer räknas upp med 191 000 kr. för insatser inom området alkohol, narkotika och arbetsliv.

Bidraget till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet bör räknas upp med 328 000 kr till 8 540 000 kr.

De frivilliga organisationer och föreningar som arbetar med rehabiliterings- och stödinsatser inom missbraksområdet är starkt beroende av stafiigt stöd. Det finns behov av bidrag i samma omfattning som tidigare.

Socialstyrelsen äskar 3 890 000 kr. som bidrag till organisationer som arbetar med utsatta bara och familjer och människor i kris, varav 850 000 kr. föreslås föras över från anslagspost 4. som bidrag till Föreningen för föräldrars rättigheter (RFFR).

Bidrag till de homosexuellas organisationer bör användas av organisationeraa i arbetet mot diskriminering av homosexuella. Socialstyrelsen äskar ett bidrag om 1 040 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Socialstyrelsen äskar oförändrat 2 inilj.kr. som organisationsstöd för kvirmojourer och andra organisationer som arbetar med kvinnor som utsatts för våld.

Socialstyrelsen föreslår att Stiftelsen Kvinnoforam erhåller ett organisationsstöd för sin verksamhet.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd äskar inga medel till ungdomsorganisationemas droginformation med hänvisning till att bidraget fr.o.m. budgetåret 1992/93 kommer att administreras av Statens folkhälsoinsfitut.

Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m. fl.

Samarbetsnämnden äskar 26 milj.kr. och hemställer att statsbidraget till Nykterhetsrörelsens landsförbund räknas upp till 450 000 kr.

KALV-organisatlonerna

KALV-organisationema ansöker om en fördubbling av bidraget.

211 Sammanfattning

Anslagspost

Anvisat 1991/92

Överförs till E17

PLO

Anslag

1992/93

1. Bidrag till insatser inom Alkohol och arbetsliv

4 767

- 4 767

( +

191)

—

2. Bidrag till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet

8 212

- 8 212

( +

328)

3. Bidrag till ungdomsorganisationernas droginformation

5 330

- 5 330

( +

213)

4. Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl.

18 816

-1-

19 569

5. Organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.

a)17 129 b) 414

-17 129 - 414

( + ( +

685) 17)

6. Bidrag till

KALV-organisatio-

nerna

3*29

+

3 774

7. Bidrag till or-

2 122

-1-

2 207

ganisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer

8. Bidrag till homosexuellas organisationer

1 082

1 125

9. Bidrag till

-f

2 080

kvinnojourernas riksorganisationer m.m.

Summa H3

63 501

-35 852

1 106

28 755

Summa E17

—

35 852

1 434

37 286

Föredragandens överväganden

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat att ett folkhälsoinstitut skall inrättas som bl.a. får till uppgift att samordna samhällets alkohol- och drogförebyggande verksainhet. Med anledning därav föreslår jag att vissa av de anslag inom alkohol- och drogområdet som nu disponeras av socialstyrelsen förs över till folkhälsoinstitutet. Bidrag som i huvudsak avser stöd- och vårdinsatser bör ligga kvar inom socialstyrelsens ansvarsområde.

De sistnämnda bidragen är sådana som utgår till organisationer, dels i form av centralt organisationsstöd bl.a. till KALV-organisationema, dels i form av bidrag som regleras i förordningen (1983:731) om statsbidrag

fill organisationer för stöd till missbmkare m.m. för organisationeraas Prop. 1991/92:100

stöd- eller rehabiliteringsinsatser. Jag anser att dessa anslagsposter även Bil. 6

fortsättningsvis skall disponeras av socialstyrelsen.

Fördelningen av bidraget till KALV-organisationeraa preciseras av regeringen i regleringsbrevet.

För bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrakare, sammanslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrakare samt vissa organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete inom missbraksområdet beräknar jag för nästa budgetår 19 569 000 kr. och för KALV-organisafioneraa 3 774 000 kr.

Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta bara och familjer gör betydelsefulla insatser. Föreningar som Baraens rätt i samhället (BRIS), Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer svarar för opinionsbildning, egna insatser och metodutveckling inom sina områden. Jag beräknar drygt 2,2 milj.kr. för organisationsstöd till dessa organisationer.

De homosexuellas organisationer bedriver en omfattande informations-och rådgivningsverksamhet. För stöd till dessa organisationers arbete på riksplanet beräknar jag drygt 1,1 milj.kr.

För stöd till kvinnojoureraas riksorganisation och invandrarorganisationer som stöder misshandlade kvinnor har jag för kommande budgetår beräknat drygt 2 milj.kr. Jag återkommer under anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet med förslag till stöd för bl.a. utvecklingsarbete hos lokala kvinnojourer.

Jag beräknar det totala anslagsbehovet till 28 755 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till organisationer för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 28 755 000 kr.

H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet

1990/91

Utgift

24 957 916 Reservation* 10 874 323

1991/92 1991/92

Anslag Anslag exkl.

27 214 000

mervärdeskatt

26 926 000

1992/93

Förslag

29 003 000**

* exkl. mervärdeskatt

** Del av anslaget överförs till anslaget A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Från anslaget utgår medel för att utveckla och utvärdera behandlingsarbete inom socialtjänstens individ - och familjeomsorg, kurs- och konferensverksamhet bl.a. för handläggare av alkoholärenden vid länsstyrelseraa, utbildning, fortbildning, uppföljning och metodutveckling för att öka kompetensen i det sociala arbetet med utsatta bara samt utvecklingsinsatser inom narkomanvårdsområdet.

LS Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

213 Socialstyrelsen Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Socialstyrelsen föreslår att utvecklingsmedel anslås i oförändrad storleksordning och disponeras av styrelsen i enlighet med en för olika områden beskriven målsättning.

Föredragandens överväganden

De omfattande organisatoriska förändringar som för närvarande genomförs inom socialtjänsten innebär ett ökat behov av uppföljning, utvärdering och utveckling av effektiva metoder i det sociala arbetet.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att utforma och genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet med bam inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Enligt uppdraget bör ett samarbete i lämpliga delar ske med sådana frivilliga organisationer och andra organ som är verksamma inom detta område. Socialstyrelsen skall redovisa uppdraget till regeringen senast den 1 september 1992. Redovisningen skall innefatta en utvärdering av åtgärdsprogrammet.

Enligt min mening är det av stor vikt att det sker en fortsatt utveckling av socialtjänstens kompetens i arbetet med bara. Jag föreslår därför att även kommande budgetår minst 8 milj.kr. av anslaget skall avsättas för detta arbete.

Kvinnojoureraa utför ett omfattande arbete till stöd och hjälp för kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. De lokala kvinnojourerna har ofta behov av särskilda stöd- och utvecklingsinsatser för att kunna förbättra sin verksamhet. För stöd till kvinnojoureraas lokala arbete föreslår jag en utökning av anslaget med 3 milj.kr.

För utvecklingsarbete inom narkomanvården och andra av socialstyrelsen angivna målområden har jag beräknat 18 milj.kr.

De medel, 2 inilj.kr. , som socialdepartementet disponerar för utvecklingsarbete inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg beräknas numera under anslaget A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 29 003 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utvecklings- och försöksverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 29 003 000 kr.

214 Förslag till Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Lag om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen Bilaga 6 1

(1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barabidrag' i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § För bara, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till bamets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barabidrag med 10 020 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barabidrag skall utgå Allmänt barabidrag skall utgå

jämväl för här i riket bosatt bara, jämväl för här i riket bosatt bara,

som icke är svensk medborgare, som icke är svensk medborgare,

såframt bamet eller endera av såframt baraet eller endera av

dess föräldrar sedan minst sex dess föräldrar sedan minst sex

månader vistas i riket. månader vistas i riket. Detta

gäller dock inte för tid då dagbidrag enligt 9 § lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. läinnas till barnet.

Ett bara som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande bam till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande bara till en person, som i armat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.

' Lagen omtryckt 1973:449.

215 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelseraa fill lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) omändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag' skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:100 Bil. 6 Bilaga 6.2

Nuvarande lydelse

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § första stycket den 1 januari 1993, 1 § andra stycket den I januari 1992 och i övrigt den 1 JuH 1991.

2. Äldre föreskrifter i 1 § första stycket gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter i 1 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före den 1 januari 1992. Äldre förskrifter i 1 § tredje stycket om var baraet skall anses vara bosatt gäller fortfarande för bara som lämnat Sverige före den 1 juH 1991.

Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § första stycket den 1 januari 1993, 1 § andra stycket första meningen den I januari

1992, 1 § andra stycket andra meningen den 1 juli 1992 och i övrigt den 1 juli 1991.

2. Äldre föreskrifter i 1 § första stycket gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter i 1 § andra stycket första me ningen gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före den 1 januari 1992. Den nya föreskrif ten i 1 § andra stycket andra me ningen gäller inte allmänt barn bidrag som avser tid före den 1 juli 1992. Äldre förskrifter i 1 § tredje stycket om var baraet skall anses vara bosatt gäller fortfaran de för bara som lämnat Sverige före den I juli 1991.

Lagen omtryckt 1973:449.

216 Förslag till Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt bambidrag Bilaga 6 3

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1986:378) om förlängt barabidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§'

Förlängt bambidrag lämnas endast till elever som är bosatta i Sverige. Är eleven inte svensk medborgare, gäller däratöver att eleven vistas här i landet sedan minst sex månader.

För förlängt bambidrag enligt 4 § tillämpas i fråga om bosättningen här i landet de föreskrifter om bosättning som gäller för allmänt barabidrag vid utlandsvistelse enligt lagen (1947:529) om allmänna barabidrag.

Förlängt barnbidrag utges inte för tid då dagbidrag enligt 9 § lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. lämnas till eleven.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. De nya föreskrifteraa gäller inte för förlängt barabidrag som avser tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1991:494.

217 Förslag till Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott Bilaea 6 4

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1964:143) om bidragsförskott' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

If I enlighet med vad som före- I enlighet med vad som före skrivs i denna lag lämnas bidrags- skrivs i derma lag lämnas bidrags förskott av allmänna medel till förskott av allmänna medel till bara som är bosatt här i landet. bam som är bosatt här i landet. Är baraet inte svensk medborgare. Är bamet inte svensk medborgare, tillämpas dock lagen endast om tillämpas dock lagen endast om också baraets vårdnadshavare är också baraets vårdnadshavare är bosatt här i landet och antingen bosatt här i landet och antingen denne eller baraet vistas här sedan denne eller baraet vistas här sedan minst sex månader. Ett bara som minst sex månader. Ett bara som lämnar Sverige skall fortfarande lämnar Sverige skall fortfarande anses bosatt här, om utlandsvistel- anses bosatt här, om utlandsvistel sen är avsedd att vara längst ett sen är avsedd att vara längst sex år. Medföljande bam till den som månader. Medföljande bara till av en statlig arbetsgivare sänds till den som av en statlig arbetsgivare ett annat land för arbete för ar- sänds till ett annat land för arbete betsgivarens räkning, skall under för arbetsgivarens räkning, skall utsändningstiden anses bosatta i under utsändningstiden anses Sverige. bosatta i Sverige.

Om ingen av föräldraraa eller endast en av dem har vårdnaden om baraet, lämnas bidragsförskott i förhållande till förälder som inte har vårdnaden, såvida denne inte varaktigt bor tillsammans med baraet. Om båda föräldrama har vårdnaden om bamet gemensamt men baraet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, lämnas bidragsförskott i förhållande till den andra föräldera.

Förälder i förhållande till vilken bidragsförskott lämnas enligt andra stycket kallas i lagen underhållsskyldig. Vad som sägs i lagen om vårdnadshavare gäller, i fall då baraet står under båda föräldramas vårdnad, den av föräldrama som varaktigt bor tillsammans med baraet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för bara som har lämnat Sverige före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1976:277. Senaste lydelse 1984:1098.

218 Förslag till Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt Bilaga 6 5

bidragsförskott för studerande

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Förlängt bidragsförskott lämnas av allmänna medel enligt vad som föreskrivs i denna lag för bara som är bosatta i Sverige. Är baraet inte svensk medborgare tillämpas dock lagen endast om baraet varaktigt bor tillsammans med en förälder som är bosatt här i landet och antingen denne eller baraet vistas här sedan minst sex månader.

Ett bara som lämnar Sverige Ett bara som länmar Sverige

skall fortfarande anses bosatt här, skall fortfarande anses bosatt här,

om utlandsvistelsen är avsedd att om utlandsvistelsen är avsedd att

vara längst ett år. Medföljande vara längst sex månader. Med-

bam till den som av en statlig följande bam till den som av en

arbetsgivare sänds till ett annat statlig arbetsgivare sänds till ett

land för arbete för arbetsgivarens annat land för arbete för arbets-

räkning, skall under utsändnings- givarens räkning, skall under

tiden anses bosatta i Sverige. utsändningstiden anses bosatta i

Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för bam som har lämnat Sverige före ikraftträdandet.

219 Förslag till Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till Bilaga 6 6

vissa adoptivbam

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbam skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som föreskrivs i denna lag lämnas särskilt bidrag av allmänna medel till ett bara som är adopterat av endast en person och som är bosatt i Sverige. Lagen tillämpas dock inte om adoptionen har avsett eget eller makes bam eller makes adoptivbam och inte heller om baraet har rätt till barapension på grand av bestämmelserna i 20 kap. 2 § Qärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är bamet inte svensk medborgare, tillämpas lagen endast om också adoptivföräldera är bosatt här i landet och antingen denne eller bamet vistas här sedan minst sex månader.

Ett bara som lämnar Sverige Ett bara som lämnar Sverige

skall fortfarande anses bosatt här, skall fortfarande anses bosatt här,

om utlandsvistelsen är avsedd att om utlandsvistelsen är avsedd att

vara längst ett år. Medföljande vara längst sex månader. Med-

bara till den som av en statlig följande bam till den som av en

arbetsgivare sänds till ett annat statlig arbetsgivare sänds till ett

land för arbete för arbetsgivarens annat land för arbete för arbets-

räkning, skall under utsändnings- givarens räkning, skall under

tiden anses bosatta i Sverige. utsändningstiden anses bosatta i

Sverige.

Derma lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för bara som har lämnat Sverige före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1988:887.

220 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:100 Bil. 6 Bilaga 6.7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 12 § För varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får sjukhusvård på grand av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift enligt vad som anges i denna paragraf.

Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension.

Avgiften beräknas av försäkringskassan med hänsyn till storleken vid vårdtillfället av pensionsförmåner i form av ålderspension och förtidspension enligt denna lag, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan av förmånema räknade per dag, dock högst 65 kronor för varje vårddag. Vid beräkningen av avgiften per vårddag skall förmåneraas månadsbelopp delas med 30. Avgiften per vårddag avrandas till närmast lägre hela krontal. Avgiften för en kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30 vårddagar.

Avgiften beräknas av försäkringskassan med hänsyn till storleken vid vårdtillfallet av pensionsförmåner i form av ålderspension, förtidspension och omställningspension enligt denna lag, änkepension enligt äldre lagstiftning, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bara. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan av förmåneraa rälcnade per dag, dock högst 65 kronor för varje vårddag. Vid beräkningen av avgiften per vårddag skall förmåneraas månadsbelopp delas med 30. Avgiften per vårddag avrandas till närmast lägre hela krontal. Avgiften för en kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30 vårddagar.

Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensionsförmåner som är avgiftsgrandande enligt andra och tredje styckena. Försäkringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på grand av att avgiftsgrandande förmåner inte längre läinnas, skall någon avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensions-förmåneraa vid vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 §. Avgifteraa tillfaller den allmänna försäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet.

■' Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse 1991:325.

221 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:100 Bil. 6 Bilaga 6.8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §'

I andra fall an som avses i 2 och 2 a §§ skall det fastställda priset för samtidigt på grand av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp som överstiger 90 kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfalle. Vid beräkning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för expedition av telefon-förskrivna läkemedel.

I andra fall än som avses i 2 och 2 a §§ skall det fastställda priset för samtidigt på grand av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp som överstiger 90 kronor för ett läkemedel och med hela det belopp som överstiger 30 kronor för varje ytterligare läkemedel. Nedsättningen med hela det belopp som överstiger 90 kronor skall göras på det läkemedel som har högst pris. Någon nedsättning skall inte göras om det sammanlagda priset för två eller fler läkemedel efter nedsättning inte skulle komma att överstiga 90 kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid beräkning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för expedition av telefon-förskrivna läkemedel.

Bestämmelseraa i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller ammande kvinna eller till bara.

Från prisnedsättning enligt derma paragraf kan regeringen undanta ett visst läkemedel eller en viss grapp av läkemedel som avses i första stycket.

Den som är under 16 år skall, i den mån regeringen så förordnar, vid inköp av livsmedel som avses i 20 § livsmedelslagen (1971:511) och som förskrivs av läkare, ha rätt till nedsättning av det fastställda priset på det sätt som anges i 3 § första stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer villkor för att tillhandahålla livsmedel som nu har sagts till nedsatt pris.

222 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1991/92:100

Vid beräkning av prisnedsättningen får kostnaden för sådana livsmedel '

inte räknas samman med kostnaden för läkemedel som avses i 3 § eller Liilaga o.» med kostnaden för födelsekontrollerande medel som avses i 4 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

' Senaste lydelse 1991:324.

223 Register Kronor Prop. 1991/92:100

Bil. 6 Sid

3 Översikt

Femte huvudtiteln

16 A. Socialdepartementet m.m.

16 1. Socialdepartementet, förslagsanslag 47 862 000

17 2. Utredningar m.m., reservationsanslag 30 905 000

17 3. Uppföljning, utvärdering, m.m.,

reservationsanslag 25 870 000

18 4. Intemationell samverkan, förslagsanslag 39 162 000

20 5. Socialvetenskapliga forskningsrådet,

reservationsanslag 79 175 000

21 6. Insatser mot aids, reservationsanslag 192 720 000 23 7. Avvecklingskostnader, förslagsanslag 35 000 000

450 694 000

25 B. Administration av socialförsäkring m.m.

Inledning 30 1. Riksförsäkringsverket, förslagsanslag 442 684 000

33 2. Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag 643 880 000

1 086 564 000

38 C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Inledning

43 1. Allmänna barabidrag, förslagsanslag 17 645 000 000

46 2. Bostadsbidrag, förslagsanslag 2 300 000 000

48 3. Bidrag till föräldraförsäkringen, för slagsanslag 2 550 000 000*

51 4. Vårdbidrag för handikappade bara, för-

slagsanslag 870 000 000*

52 5. Bidragsförskott, förslagsanslag 3 085 000 000

53 6. Barapensioner, förslagsanslag 278 000 000

54 7. Särskilt bidrag för vissa adoptivbara,

förslagsanslag 8 250 000

55 8. Bidrag till kostnader för interaationella

adoptioner, förslagsanslag 22 000 000

26 758 250 000

* Beräknat belopp

56 D.

Försäkring vid sjukdom, handikapp och

ålderdom m.m.

Bil. 6

Inledning

1.

Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag

5 767 000 000

2.

Förtidspensioner, förslagsanslag

13 920 000 000

85

3.

Handikappersättningar, förslagsanslag

905 000 000

86

4.

Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag

3 200 000

5.

Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag

3 000 000

87

6.

Ålderspensioner, förslagsanslag

52 880 000 000

7.

Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag

41 000 000*

89

8.

Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag

1 655 000 000

9.

Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag

1 730 000 000

76 904 200 000

91 E. Hälso- och sjukvård m.m.

Inledning

4.

Socialstyrelsen, förslagsanslag 205 744 000

Läkemedelsverket, förslagsanslag 1 000

Rättsmedicinalverket, ramanslag 161 444 000

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, för anslag 12 692 000

120 5. WHO-enheten för rapportering av läke-

medelsbiverkningar, förslagsanslag 2 479 000

121 6. Statens institut för psykosocial miljö-

medicin, förslagsanslag 5 741 000

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

125 7. SBL: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

129 8. SBL: Centrallaboratorieuppgifter, för slagsanslag 46 222 000

10.

11.

12.

129 9. SBL: Försvarsmedicinsk verksamhet, för slagsanslag 4 938 000 SBL: Utrastning, reservafionsanslag 2 584 000 Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag 16 036 000 Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rafionaliseringsinstitut, förslagsanslag 30 375 000

134 13. Bidrag till allmän sjukvård m.m.,

förslagsanslag 3 495 682 000

136 14. Specialistutbildning av läkare m.m.,

reservationsanslag 30 443 000

* Beräknat belopp

139 15. Beredskapslagring och utbildning m.m. Prop. 1991/92:100

för hälso- och sjukvård i krig. Bil. 6

reservationsanslag 55 190 000*

139 16. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.,

förslagsanslag 69 470 000*

140 17. Statens folkhälsoinstitut, reservationsanslag 106 883 000

142 18. Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti,

reservationsanslag 250 000 000

143 19. Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik, reservafionsanslag 11 408 000

4 507 333 000

147 F. Omsorg om barn och ungdom

Inledning 153 1. Bidrag till bamomsorg,

förslagsanslag 13 690 000 000

155 2. feidrag till invandrar- och flykting-

bam i förskolan 40 000 000

156 3. Bammiljörådet, förslagsanslag 5 199 000

157 4. Statens nämnd för interaationella

adoptionsfrågor, ramanslag 5 828 000

13 741 027 000

162 G. Omsorg om äldre och handikappade

Inledning

170 1. Bidrag till service och vård, för-

slagsanslag 7 976 000 000

171 2. Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.,

förslagsanslag 797 000 000

172 3. Kostnader för viss omsorg om psykiskt

utvecklingsstörda m.fl., reservationsanslag 45 521 000 174 4. Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag 122 328 000 176 5. Ersättning för texttelefoner,

förslagsanslag 74 600 000

179 6. Ersättning till postverket för befordran

av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag 46 169 000

180 7. Kostnader för viss verksamhet för handi-

kappade, reservationsanslag 56 260 000

184 8. Statens hundskola, förslagsanslag 1 000

185 9. Statens handikappråd, förslagsanslag 5 955 000

186 10. Bidrag till handikapporganisationer,

reservationsanslag 129 248 000

188 11. Bilstöd till handikappade, reserva tionsanslag 206 000 000

* Beräknat belopp

189 12. Bidrag till byggande av grappbostäder Prop. 1991/92:100

och andra alteraativa boendeformer. Bil. 6

reservationsanslag 400 000 000

189 13. Bidrag for viss ombyggnad av sjukhem

m.m. reservafionsanslag 200 000 000

190 14. Bidrag till kommuneraa för medicinskt

färdigbehandlade 700 000 000

191 15. Utvecklingsmedel m.m., reservafionsanslag 11946 000 191 16. Bostadsanpassningsbidrag m.m.,

förslagsanslag 263 700 000

11034 728 000

194 H. Socialt behandlingsarbete, alkohol-och narkofikapolifik

Inledning

209 1. Centralförbundet för alkohol-och

narkotikaupplysning, CAN, reservations anslag 7 964 000

209 2. Bidrag till missbrakarvård och ungdoms vård, förslagsanslag 950 000 000

211 3. Bidrag fill organisationer, reservafions anslag 28 755 000

213 4. Utvecklings- och försöksverksamhet,

reservationsanslag 29 003 000

1 015 722 000 Totalt för socialdepartementet 135 498 518 000

Lagförslag

215 6.1 Lag om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen

(1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag

216 6.2 Lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen

(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barabidrag

217 6.3 Lag om ändring i lagen (1986:378) om föriängt barabidrag

218 6.4 Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

219 6.5 Lag om ändring i lagen (1984:1095) om föriängt bidrags-

förskott för studerande

220 6.6 Lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag fill

vissa adoptivbam

221 6.7 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

222 6.8 Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av

läkemedelskostnader m.m.

gotab -tos-)-), Stockholm 1992

Bilaga 7 till budgetpropositionen 1992

Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Översikt

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järnvägs-, sjö- och lufttransporter, post- och telekommunikationer, trafiksäkerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet på transportområdet. Till kommunikationsdepartementet hör också bl.a. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och statens geotekniska insfitut (SGI).

Det ungefärliga antalet anställda vid myndigheterna under kommunikationsdepartementet framgår av nedanstående sammanställning.

Myndighet

Antal

Myndighet

Antal

anställda*

1991 Vägverket

8 000

Postverket

56 000

Trafiksäkerhetsverket

65 Televerket

40 800

Statens järnvägar

20 000

Sveriges meteorologiska och

Banverket

6 850

hydrologiska institut

760 Sjöfartsverket

1230 Statens väg- och

Handelsflottans

trafikinstitut

pensionsanstalt

4 Statens geotekniska

Handelsflottans

institut

kultur- och fritidsråd

37 Transportforsknings-

Luftfartsverket

3 300

beredningen

14 Statens haveri-

Statens telenämnd

kommission

12 Styrelsen för riksfärdtjänst

4 Sjösäkerhetsrädet

* Exkl. de anställda vid statliga bolag.

Inriktningen av kommunikationspolitiken

Kommunikationssektorn är av central betydelse i svensk ekonomi. Regeringens ekonomiska politik syftar till ökad tillväxt och ett större välstånd. 1 den ekonomisk-politiska strategin är en utbyggnad och modernisering av infrastrukturen en viktig del. Genom att förbättra kommunikationsväsendet kan näringslivets produktivitet och konkurrenskraft öka. Utbyggnaden av infrastruktur har också betydelse för att främja näringslivsutveckling och sysselsättning i alla delar av landet.

1 regeringsförklaringen nämns fyra huvuduppgifter för regeringsarbetet. Åtgärder inom kommunikationssektorn bidrar till att klara dessa uppgifter

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Regeringens första huvuduppgift är att verka för att Sverige snarast blir en Prop. 1991/92:100 fullvärdig medlem av den Europeiska Gemenskapen, EG. Förbättrade kom- Bil. 7 munikationer med det övriga Europa blir därmed allt viktigare för svenskt näringsliv. Mälet är att genom bl.a. infrastrukturinvesteringar minska värt avståndshandikapp. Detta är särskilt viktigt för landets norra delar Regeringens andra huvuduppgift är att bryta den ekonomiska stagnationen och skapa ett gynnsamt klimat för näringslivsutveckling. Utbyggnad och modernisering av eftersatt infrastruktur på transportområdet och teleområdet förbättrar resursutnyttjandet och främjar den ekonomiska tillväxten. Regeringens tredje huvuduppgift gäller välfärdspolitiken. Goda kommunikationer är ett väsentligt inslag i välfärden. Regeringens fjärde huvuduppgift gäller arbetet för en bättre miljö, i enlighet med regeringens miljöpolitiska strategi. Arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan mäste därför drivas vidare på ett kraftfullt sätt. Såväl det nationella som det internationella miljöarbetet är frän den synpunkten viktigt.

De trafikpolitiska målen ligger fast. Riksdagen beslöt senast är 1988 om det övergripande trafikpolitiska målet, som är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader Riksdagen angav är 1988 samtidigt också trafikpolitiska delmål om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans.

Regeringens förslag i november 1991, som riksdagen godkänt (prop. 1991/92:25, TUS, rskr 88), innebär att 1500 milj.kr redan avsatts för sysselsättnings- och produktivitetsfrämjande åtgärder som gäller investeringar i bl.a. vägar och järnvägar. För att förbättra utbytet av anvisade medel föreslås att banverket och vägverket tillåts disponera konstaterade besparingar till följd av kostnadseffektiv upphandling av vissa investeringsprojekt, för underhållsinsatser på vägar och järnvägar Under avsnittet särskilda frågor, investeringsplanering, redovisas förslag rörande preciseringar av riktlinjer för trafikverkens investeringsinriktning i den förestående omgången av investeringsplaneringen. Regeringen avser också att senare återkomma med ytterligare preciseringar av infrastrukturpolitiken.

Regeringens omläggning av den ekonomiska politiken innebär bl.a. en ny syn på enskilt ägande, enskilt företagande och sparande samt en skärpt konkurrenspolitik. På kommunikationsområdet innebär detta avreglering samt att vissa verksamheter kommer att bolagiseras. Samhällets upphandling av trafiktjänster bör ske i ökad konkurrens. Vidare bör en uppdelning i beställar- och utförarroller användas som ett sätt att effektivisera samhällets trafikverksamhet och infrastrukturens underhåll och utbyggnad. Således kommer arbetet med strukturförändringar tillsammans med infrastrukturpolitiken att ges ökad tyngd i regeringsarbetet.

I regeringens proposition (1991/92:38) om inriktningen av den ekono miska politiken aviseras vissa förslag i riktning mot ökad marknadsanpass ning och konkurrens. Dessa förslag redovisas i olika avsnitt och gäller tele marknaden, televerkets bolagisering, sjöfarten, luftfartsverkets struktur och inrikesflygets avreglering. I budgetpropositionen aviseras också en avregle ring av postens verksamhet, bolagisering av postverket och ökad konkurrens på järnväg. 2

I övrigt föresläs vissa besparingar och strukturförändringar som bl.a. gäl- Prop. 1991/92:100 ler trafiksäkerhetsomrädet. Ytterligare översyner som syftar till strukturella Bil. 7 förändringar inom kommunikationssektorn skall genomföras.

Riksdagen angav våren 1991 inriktningen av trafikverkens planering (prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286). Utgångspunkten för regeringens förslag är vidare riksdagens trafikpolitiska beslut är 1988, de av riksdagen fastlagda rikfiinjerna för 1990-talets miljöpolitik och den miljöpolitiska strategi som läggs fram i denna budgetproposition. Som grund för beslut om investeringar i vägar och järnvägar bör i första hand ligga den analys som den statliga produktivitetsdelegationen nyligen presenterat. Även miljömålen och strävan efter regional balans mäste beaktas.

Trafikutvecklingen

Utvecklingen på transportområdet är nära beroende av samhällsutvecklingen i stort. Det finns starka samband mellan transporter och befolkning, boende, ekonomi, näringsliv och sysselsättning.

Ökningen av det totala transportarbetet har under flera decennier ganska väl följt den ekonomiska tillväxten. Efterfrågan på transporter är emellertid inte bara kopplad till den ekonomiska tillväxttakten. Hur tillväxten fördelas mellan olika sektorer och regioner är också väsentligt för sammansättningen av transportefterfrågan och de krav som ställs på transporterna. Andra faktorer som kan påverka utvecklingen vad gäller fordon och transportarbete är ökade miljökrav, utvecklade telekommunikationer och en ökad regionali-sering.

För godstransporterna är varuproduktionen och dess vidareförädlingsgrad inom olika näringsgrenar den viktigaste faktorn. På kort sikt har konjunkturvariationer stor betydelse. Påverkan sker inte bara frän den svenska ekonomin utan även i hög grad genom import och export av varor. Sveriges utrikeshandel blir också alltmer omfattande.

Persontransporterna påverkas främst av vilken tillväxt och inriktning den privata konsumtionen har. Den regionala fördelningen liksom kollektivtrafikutbudets omfattning och standard har också stor betydelse. Resandet påverkas också av boendemönster och fördelningen mellan arbete och fritid.

Efter en rad av år med ökad trafik minskade det totala persontransportarbetet med 1 % år 1990. Transportarbetet med personbil minskade med 1,4 % men ökade med 3,5 % vid en jämförelse med är 1988. Persontransportarbetet med flyg ökade är 1990 med ca 0,1 miljarder personkm och med 0,2 miljarder personkm jämfört med år 1988. Persontransportarbetet med järnväg ökade år 1990 med 0,1 miljarder personkm men minskade med 0,1 miljarder personkm jämfört med år 1988.

Det totala godstransportarbetet ökade år 1990 med 2,0 miljarder tonkm och med 4,5 miljarder tonkm jämfört med år 1988. Järnvägens transportarbete minskade med 0,1 miljarder tonkm år 1990. Sjöfartens transportarbete, exkl. färjetrafiken, har minskat något sedan år 1988.

Enligt preliminära siffror från trafikverken kommer trafikutvecklingen för alla transportslag att minska år 1991.

Det finns flera orsaker till den minskade trafiken. Kostnaderna pä trans- 3

portmarknaden har ökat genom en breddad mervärdeskatt pä bl.a. turism Prop. 1991/92:100 och resor från och med den 1 januari 1991. Den 1 mars 1990 infördes mer- Bil. 7 värdeskatt på drivmedel. Den 1 januari 1990 höjdes skatten på bensin och dieselolja. Den Ijanuari 1991 infördes en koldioxidskatt pä drivmedel. Miljöskatt pä inrikesflyget infördes den 1 mars 1989 och höjdes den 1 januari 1991. Kilometerskatten höjdes för lastbilar och bussar den 1 juli 1989 och för personbilar den 1 mars 1990.

En orsak till minskat bilresande har varit att råoljepriserna i början av är 1990 fördubblats till följd av kriget vid Persiska viken. Att Sverige nu befinner sig i en lågkonjunktur har också minskat resandet. Det behöver emellertid inte innebära att varaktiga beteenden och resmönster ändras. Kommande internationella mål för koldioxidutsläppen kan emellertid innebära att resmönster och trafikutveckling kan komma att ändras.

Slutsatsen är att nedgången 1990-1991 ej påverkar den trafikutveckling som prognosticerats av transportrådet hösten 1990 och som avser tiden 1989-2000-2020. Denna uppfattning vinner stöd i erfarenheterna från oljekriserna på 1970-talet. Godstrafiken ökade kraftigt fram till år 1974. Därefter stagnerade utvecklingen men ökade åter efter lågkonjunkturen 1981-1983. Persontransportarbetet med bil ökade mycket snabbt fram till år 1974. Efter en tillfällig minskning ökade transportarbetet äter fram till slutet av 1970-talet dä kraftiga oljeprisökningar medförde en nedgång i resandet. 1 mitten av 1980-talet började bilismen åter öka snabbt.

Transportrådets trafikprognos för tiden fram till nästa sekelskifte och de första decennierna därefter medför sammanfattningsvis att

- trafiken i de stora flödena mellan de största städerna ökar snabbast

- persontrafiken på järnväg kommer att öka sina marknadsandelar i relationer med snabbtåg

- flyget blir helt dominerande i vissa relationer

- trots en relativt kraftig tillväxt för kollektivtrafiken är det personbilen som dominerar transportarbetet

- person- och godstransportarbetets fördelning mellan transportmedlen kommer bara att ändras marginellt

De trafikmässiga förutsättningarna i prognosen är bl.a. investeringar enligt trafikverkens investeringsplaner, förbättrad kollektivtrafik i tätorter, nya direktlinjer inom inrikesflyget och en tredje bana på Arlanda. Däremot ingår inte en fast förbindelse över Öresund i förutsättningarna. Importen av olja och kol antas öka kraftigt på grund av kämkraftsavvecklingen.

Antagandena om den ekonomiska utvecklingen under prognosperioden har gjorts i enlighet med bedömningarna av långtidsutredningen LU90. Det finns för närvarande inte anledning att revidera de antaganden som ligger till grund för prognosen. Prognosen tar inte hänsyn till konjunkturbetingade förändringar, varför det verkliga utfallet under enskilda år naturligtvis kan ligga såväl över som under det genomsnittliga prognosresultatet.

Vissa grundläggande förutsättningar för trafikutvecklingen kommer sannolikt att förändras under 1990-talet. Det gäller bl.a. avreglering och ökad konkurrens på transportmarknaden samt ändrade transportvillkor genom anpassningen till EG och de åtgärder som erfordras för att nå trafikens miljö-

mål. Mot denna bakgrund har regeringen uppdragit åt statens väg- och trafi- Prop. 1991/92:100 kinstitut att utarbeta nya prognoser. Dessa skall redovisas i mars 1992. Bil. 7

Vägväsendet

Det svenska väg- och gatunätet uppgår till ca 415 000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring 104 000 km. Av dessa sköter staten genom vägverket väghållningen på omkring 98 000 km statlig väg. Väghållningen för de resterande 6 000 km - de s.k. statskommunvägarna - sköts av de kommuner som förordnats som egna väghållare.

Vägpolitiken skall bidra till att förverkliga de övergripande trafikpolitiska målen. Sex delmål har lagts fast, nämligen att

- ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat

- vägkapitalet skall säkras

- en god miljö skall åstadkommas

- trafiksäkerheten skall förbättras

- vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande

- en fillfredsställande vägstandard skall säkerställas på hela vägnätet

För verksamhetsåret 1990 har 9489,3 milj.kr. anvisats fill vägväsendet. Verksamhetens resultat samt fördelningen av resurser mellan olika åtgärder har redovisats i 1990 års verksamhetsberättelse för vägverket. Utfallet av det särskilda programmet för bärighetshöjande åtgärder har dock redovisats i en särskild verksamhetsberättelse. Bärighetsprogrammet syftar bl.a. till att anpassa delar avvägnätet till de bärighetsnormer som gäller inom EG.

Riksdagen beslutade (prop. 1990/91:87, TU26, rskr 326) att det nya planeringssystemet skall baseras på en rikstäckande plan och ett antal regionala planer. Regeringen har utfärdat planeringsdirektiv för den långsiktiga planeringen för vägverkets verksamhetsområde för perioden 1994-2003.

Under året har en överenskommelse träffats mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund.

Vägverket har omorganiserats på så sätt att verksamheten delats upp i en beställardel, den s.k. väghällningsdivisionen och en produktionsdel den s.k. produktionsdivisionen.

Trafiksäkerhet

De av riksdagen fastställda målen för trafiksäkerhetsarbetet innebär att antalet dödade och skadade i trafiken skall minska samt att risken för att dödas eller skadas skall minska. Olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-taiet liksom det splittrade ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet gjorde att den dåvarande regeringen i december 1990 beslutade att tillkalla en särskild utredare för att se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation.

Den särskilde utredaren har bl.a. föreslagit att trafiksäkerhetsverket av vecklas som egen myndighet och att verkets uppgifter i huvudsak förs över till vägverket. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med förslag med den inriktningen. 5

Som ett första steg i integrationen av trafiksäkerhetsansvaret i väghåll- Prop. 1991/92:100 aransvaret föreslås att vägverket fro.m. den 1 juli 1992 övertar ansvaret för Bil. 7 den pläderande informationen. Detta medför att det riktade statsbidraget till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande föreslås upphöra.

Regeringen har tidigare aviserat att det statliga monopolet pä kontrollbesiktning av vägtrafikfordon bör upphöra. En särskild utredare skall redovisa effekterna av och hur detta kan genomföras.

Järnvägar

Under året har en kartläggning av följderna av en ökad konkurrens pä statens späranläggningar genomförts. Statens järnvägar (SJ), banverket, transportrådet och statens pris- och konkurrensverk har på uppdrag av regeringen redovisat sin syn på förutsättningarna för och konsekvenserna av en avreglering av järnvägstrafiken.

Regeringens intention är att öka konkurrensen inom järnvägstrafiken. En utredare kommer att tillkallas med uppgift att föreslå de åtgärder som krävs för en avreglering samt åtgärder som garanterar konkurrens inom järnvägstrafiken. Målsättningen är att järnvägstrafiken skall vara avreglerad den 1 januari 1995.

Under år 1991 har regeringen fattat beslut om att bidra till investeringar i flera stora järnvägsprojekt. Bland dem kan nämnas utbyggnaden av järnvägssystemet i Mälardalen och byggandet av en tunnel genom Hallandsåsen. Inom ramen för de extra medel för investeringar i trafikens infrastruktur som riksdagen beslutat om pågår för närvarande förhandlingar om utbyggnad av västkust- och ostkustbanorna.

SJ går nu in pä det sista året av den av riksdagen beslutade rekonstruktionsperioden. Lönsamhetsmässigt har SJ hittills utvecklats enligt planerna och man anser sig klara de av riksdagen fastställda lönsamhetsmålet vid utgången av är 1992. Affärsplanen för åren 1992-1994 innehåller för persontrafikdivisionen en ökad satsning på snabbtåg med ytterligare nya linjer under perioden. SJ fortsätter uppgraderingen av de konventionella fjärrtägen med förbättrad komfort och högre hastighet.

Godstrafikdivisionen är nu inne i en mycket intensiv rationaliserings- och omstruktureringsfas. Som ett led i omstruktureringen kommer kontinent-och kombiverksamheten att bolagiseras.

Den persontrafik som SJ inte anser sig kunna driva på företagsekonomiska villkor offereras till staten. En statlig förhandlingsman upphandlar sedan den interregionala persontrafik på järnväg som är regionalpolitiskt angelägen. För budgetåret 1992/93 föreslås att persontrafik för 549 milj.kr skall upphandlas. I trafikutbudet ingår bl.a. sowagnstrafiken till och från övre Norrland.

På den regionala nivån har trafikhuvudmännen övertagit ansvaret för per sontrafikförsörjningen för i stort sett samtliga länsjärnvägar. I flertalet fall har trafikhuvudmännen valt att satsa på järnvägstrafik. Efter upphandlingen av trafiken har i några län en privat aktör komit in pä länsjärnvägarna i form av BK-Tåg, som kör pä entreprenad för trafikhuvudmännen i Hallands, Jön köpings och Kalmar län. 6

Sjöfart Prop. 1991/92:100

Ril 7 Den gynnsamma utvecklingen av världshandeln de senaste åren har förbättrat förutsättningarna för sjöfartsnäringen. Detta har påverkat även den svenska sjöfarten positivt. Tillväxten i den svenska utrikesfarten beräknas dock stagnera. Sjöfartsverket räknar i sin prognos för åren 1992-1994 med en i förhållande till år 1990 oförändrad fartygstrafik och godsomsättning. Den har de senaste åren legat omkring 100 milj. ton/än Därav svarar färjegodset för 20 % och oljetransporterna för 30 %.

I enlighet med vad som aviserats i propositionen (1991/92:38) om inriktningen av den ekonomiska politiken kommer regeringen senare i särskild proposition att föreslå nya åtgärder för den svenska sjöfarten. Avsikten är att dessa, som skall säkerställa svensk sjöfarts konkurrenskraft inför framtiden, skall införas så snart som möjligt. Det hittillsvarande bidraget till svenska rederier för deras sociala kostnader och för sjömansskatten avskaffas fro.m den 1 juli 1992.

När det gäller färjetrafiken till och från Gotland har sjöfartsverket beslutat om en nedsättning av passagerartaxorna med i genomsnitt 10 % fr.o.m. den 1 januari 1992. Regeringen föreslår därutöver en större sänkning av taxorna under våren 1992. För godstrafiken föreslår regeringen att systemet med högstprisreglering och det s.k. Gotlandstillägget för godstransporter med lastbil till och från Gotland avvecklas vid utgången av juni 1992. Systemet är konkurrenssnedvridande och det går heller inte att följa upp effekterna av regleringen.

Luftfart

Flygtrafiken har under en lång tid ökat. Totalt sett har antalet passagerare på svenska flygplatser ökat frän 2,5 milj. är 1965 till 18 milj. år 1990. Utrikes-trafiken ökade under år 1990 med 11,6 % mätt i antalet passagerare. Inrikestrafikens ökning uppgick dock endast till 3,8 % och för chartertrafiken noterades en minskning med 3,3%. Under år 1991 har emellertid flygtrafiken generellt drabbats av en kraftig nedgång, till största delen beroende på en internationell lågkonjunktur. Det är sedan länge känt att flygtrafik är mycket konjunkturkänslig. Speciellt hårt drabbat har det svenska inrikesflyget blivit. Även om de flesta bedömare anser att flygtrafiken på sikt åter kommer att öka, vilket också luftfartsverkets långtidsprognos indikerar, är det naturligt att nedgången i efterfrågan och de ekonomiska följderna av denna kommer att prägla luftfartsverkets verksamhet och ekonomiska planering under de närmaste tre åren.

Arbetet med att skapa en avreglerad luftfartsmarknad med konkurrens kommer att påskyndas. En ytterligare avreglering bör kunna ske under år 1992, som i princip innebär fritt tillträde för svenska aktörer till hela den inrikes flygmarknaden i Sverige. Luftfartsverket skall få regeringens uppdrag att närmare utreda nödvändiga åtgärder för att en sådan fri marknad skall kunna kombineras med upprätthållande av de trafikpolitiska målen. Det arbetet skall redovisas senast den 1 april 1992. Närmare tidpunkt får dock bestämmas efter uppdragsredovisningen och skandinaviska diskussioner

Arbetet med att anpassa myndighetsstrukturen till de förändrade konkur- Prop. 1991/92:100 rensförhållandena inom flygsektorn skall fortsätta med inriktning pä ett sam- Bil. 7 lat förslag senast i nästa års budgetproposition.

Det förslag till grundläggande riktlinjer som luftfartsverket har presenterat bör gälla som utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Riktlinjerna innefattar ett skiljande av myndighetsfunktioner och ansvar för infrastrukturen frän kommersiell verksamhet, samt nya huvudmannaskapsformer och ekonomiska förutsättningar i flygplatssystemet.

Luftfartsverkets allmänna inriktning och servicemål samt mälen för avkastning, resultat och soliditet ligger fast i avvaktan pä överväganden inom ramen för affärsverksutvecklingsprojektet. Produktivitetshöjande åtgärder bör prioriteras under treärsplaneperioden 1992-1994. Vissa senareläggningar av projekt i investeringsplanen torde bli nödvändiga på grund av den svaga trafikutvecklingen.

Som ett led i regeringens näringspolitik skall anslagsfinansieringen av den civila trafikflygarutbildningen upphöra. En utredning skall tillsättas för att studera möjligheterna till fortsatt drift av trafikflygarhögskolan (TFHS) baserat pä ett kommersiellt utbud av pilotutbildning.

Postväsende

Under är 1991 har en översyn av förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet genomförts. Översynen har föranlett ett flertal förslag till förändringar för svensk postverksamhet.

Konkurrensen ökar alltmer även på det område som traditionellt betraktats som förbehållet postverkets ensamrätt.

Den tekniska utvecklingen med bl.a. ett alltmer ökat användande av telefax har drastiskt förändrat villkoren för brevbefordran. Denna utveckling förväntas accelerera under de närmaste åren.

Ökad konkurrens och teknisk utveckling innebär att postverket, en av landets största arbetsgivare, står inför mycket betydande rationaliserings- och omstrukturering.sbehov.

Den fortsatta översynen är inriktad pä en bolagisering av postverket under förutsättning att vissa frågor kring bl.a. den regionala servicen kan lösas. Under förutsättning att dessa frägor ges en lösning, kan postverket bolagiseras den Ijanuari 1993. Som ett led i att öka konkurrensen på brevbefordran föresläs att den s.k. monopolkungörelsen avskaffas i samband med bolagiseringen.

Telekommunikationer

Teletrafiken har ökat starkt under senare år Under år 1990 ökade den in hemska telefontrafiken, uttryckt i antal samtalsminuter, med ca 11 %. Sam tidigt ökade utlandstrafiken med ca 14%. För den kommande treårsperio den förutses en viss dämpning av efterfrågetillväxten. Den inhemska tele fontrafiken beräknas öka med ca 4-5 % och utlandstrafiken med ca 10- 11 %p. Telefonnättjänsten är fortfarande dominerande bland televerkets tjänsten 8

Elektronikens utveckling och användning inom telekommunikationsomrä- Prop. 1991/92:100 det gör dock att nya viktiga tjänster växer fram. Bil. 7

Mälet för den svenska telepolitiken är att ge hushåll, företag och myndigheter tillgäng till ett effektivt telesystem som bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Telesystemet skall utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer, dvs. telefontjänsten. Som kvalitets- och servicemäl används framkomlighet, leveranstider och tid för felavhjälpning.

Verksamheten påverkas av en ökad konkurrens. Som en följd av detta fattade riksdagen sommaren 1991 beslut om en förändring av statens styrformer för televerket. Beslutet innebar att televerkets kapitalstruktur anpassas till vad som gäller för aktiebolag samt att den ekonomiska styrningen effektiviseras. Vidare fastslog riksdagen att den ökande konkurrensen kräver en förändrad associationsform för televerket.

Mot denna bakgrund har en utredare tillkallats för att utarbeta förslag till den reglering som behövs för en fungerande telekommunikationsmarknad. Uppdraget innebär bl.a. att klarlägga hur televerkets återstående myndighetsutövning skall kunna överföras till någon annan myndighet.

Regeringen har för avsikt att välja aktiebolagsformen för televerket. Televerket kommer att bolagiseras den Ijanuari 1993. Förutsättningarna för ett framtida privat ägande i bolaget kommer samtidigt att övervägas. I det fortsatta arbetet om företagsstruktur, styrning m.m. kommer regeringen att lägga stor vikt vid att konkurrensen främjar telemarknaden.

Miljö

Våren 1991 antog riksdagen riktlinjer för 1990-talets miljöpolitik. Beslutet innebär ett ökat ansvarstagande från bl.a. transportsektorns sida.

Sektorns arbete med att reducera skadliga utsläpp skall styras av fastlagda lokala, nationella och globala miljömål samt av internationella ätaganden. Trafiksektorn skall bidra till att målen uppnås.

En särskild, sammanhållen strategi har antagits inom vars ram sektorn skall eftersträva att kraftigt begränsa hälsofarlig påverkan, kraftigt begränsa miljöstörande effekter samt begränsa klimatpåverkan i enlighet med den av riksdagen antagna klimatstrategin. Det nya i 1991 ärs miljöpolitiska beslut är det hälsoinriktade arbetet och arbetet med att reducera utsläpp av klimat-påverkande gaser

Redan vidtagna åtgärder i Sverige har gett avsevärda resultat. De avgaskrav för t.ex. personbilar, som infördes fro.m. 1989 års modeller, har påtagligt dämpat utsläppen. Över en miljon bilar har i dag katalysator. Enligt färsk statistik frän CEMT (den europeiska transportministerkonferensen) är Sverige jämte Schweiz det land i Europa som har högst andel personbilar försedda med katalysator.

Trafikarbetet har minskat under 1990 och 1991 med 1-2 % för vägtrafiken resp. sjöfarten, med ca 10% för järnvägstrafiken och med ca 15 % för flyg trafiken enligt preliminära bedömningar frän trafikverken. Utsläppen av t.ex. koldioxid frän trafiksektorn är därmed pä samma nivå som de var är 1988. 9

Den strategi för ett miljöanpassat transportsystem som riksdagen beslutat Prop. 1991/92:100 om innebär att tyngdpunkten i sektorns miljöarbete under 1990-talet läggs Bil. 7 på arbetet med att vidta åtgärder vid källan - i fordonen och bränslet - i ett internationellt samarbete bl.a. med EG. Vidare ingär åtgärder i storstäderna samt större järnvägssatsningar

Ökad forskning och ett långsiktigt utvecklingsarbete med alternativa drivmedel ingår också.

Det sektorsansvar som transportsektorn givits har resulterat i att regeringen ändrat instruktionerna för trafikverken, så att deras ansvar för miljön nu klart framgår

Trafikverken skall inom kort - pä regeringens uppdrag - redovisa förslag till hur transportsektorns ärliga miljöredovisning skall ske.

Miljöarbetet inom flyget, sjöfarten, järnvägen och vägtrafiken har förstärkts.

Inom luftfartsomrädet har arbetet i de internationella organen prioriterats. En nordisk samordningsgrupp har bildats under ledning av det svenska luftfartsverket, där initiativ i ICAO, ECAC m.fl. fora diskuteras och sä långt möjligt samordnas mellan de olika nordiska länderna. Gruppen har också den Nordiska Ämbetsmannakommitténs för transportfrägor (NÄT) uppdrag att till i maj 1992 redovisa en samlad syn pä luftfartens miljöproblem och förslag till åtgärder.

Inom luftfartsomrädet bör även nämnas att regeringen den 15 augusti 1991 fattat beslut om tillständ enligt naturresurslagen för en tredje rullbana vid Arlanda flygplats. Villkoren innefattar säväl bulleremissioner som utsläpp till luft och vatten. Bl.a. fär de samlade utsläppen frän flygplatsen av kväveoxider och koldioxid tio år efter banans ianspråktagande inte överstiga 1990 års nivåer

Inom sjöfarten har sjöfartsverket tillsammans med naturvärdsverket genomfört en kartläggning av miljöpåverkan frän mindre fartyg såsom fritids-, fiske- och arbetsfartyg. Denna kartläggning kompletterar undersökningen av större fartygs miljöeffekter som tidigare redovisats. Utifrån de kunskaper som nu finns tillgängliga arbetar sjöfartsverket och naturvärdsverket aktivt främst inom IMO för att genom internationella överenskommelser minska sjöfartens påverkan pä miljön bl.a. genom bättre bränsleeffektivitet. En nära nordisk samverkan sker även pä detta område. Den svenska regeringen har tagit initiativ till att ästadkomma bilaterala överenskommelser med främst Finland beträffande reduktion av svavel från färjetrafiken.

Inom vägtrafikområdet har miljökonsekvensbeskrivningarna förbättrats i enlighet med riksdagens miljöpolitiska beslut 1991 genom att exempelvis en förstudie för ett nytt vägprojekt skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) samt att en förstudie avseende miljöpåverkan för ett vägbyggnadsprojekt skall genomföras innan det tas in i en investeringsplan. Vägtrafikkungörelsen har även ändrats vilket innebär att länsstyrelsen skall godkänna en MKB innan den fogas till vägprojektets arbetsplan.

1 enlighet med strategin utvecklas järnvägssystemet i Sverige under 1990- talet. En serie med beslut har tagits under våren och hösten 1991 om nya järnvägssatsningar bl.a. Mälarbanan, Svealandsbanan samt att påbörja byg gandet av Arlandabanan och en tunnel genom Hallandsåsen. 10

CEMT antog den 21 november 1991 en resolution om fordons miljö- och Prop. 1991/92:100 energiprestanda för framtiden. Resolutionen ställer krav pä en utveckling av Bil. 7 fordonen som innebär bättre miljöegenskaper och framför allt lägre bränsleförbrukning. CEMT rekommenderar ECE - FNs ekonomiska kommission för Europa - och EG att ta fram skärpta kravspecifikationer för att tillgodose dessa syften.

Det svenska engagemanget inför FN-konferensen om miljö och utveckling i juni 1992 omfattar också frägor som har att göra med trafik och miljö. Sverige har bl.a. tagit initiativ till att FN är 1994 bör arrangera en särskild konferens kring trafik och miljö.

Den särskilda miljögrupp som NÄT inrättat, har aktivt sökt samordna de nordiska ländernas agerande i olika internationella fora.

Kollektivtrafik

Med anledning av förslag i förra arets budgetproposition beslöt riksdagen våren 1991 om att transportrådet skulle avvecklas senast den 31 december 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 8, TU18, rskr 176). Under andra halvåret 1991 har uppgifter samt medel motsvarande 44 årsarbetskrafter successivt överförts frän transportrådet till andra myndigheter och organ.

Avregleringen av taxi ägde rum den Ijuli 1990. Dä slopades bl.a. behovsprövningen av taxitillständ, kravet på obligatorisk anslutning till beställningscentraler, indelningen i trafikområden samt den av staten fastställda maximitaxan.

I 1988 ärs trafikpolitiska proposition uttalades att transportrådet allmänt sett borde följa utvecklingen inom taxinäringen och ärligen lämna en rapport till regeringen om sina iakttagelser. Sä har oeksä skett genom transportrådets rapport (1991:1) Avreglering av taxitrafiken. Rapporten har remissbehandlats. Regeringens ställningstagande redovisas under avsnittet Särskilda frägor om avregleringen av taxi.

Vid årsskiftet 1991/92 fär trafikverken ett mera tydligt sektorsansvar för handikappades resor än tidigare. Det innebär att trafiksäkerhetsverket (TSV), banverket, luftfartsverket och sjöfartsverket skall utfärda föreskrifter om fordonens och terminalernas konstruktion och utrustning inom sina resp. verksamhetsområden.

1 mitten av januari överlämnades till regeringen överenskommelser som träffats av de s.k. storstadsförhandlarna med lokala och regionala intressenter i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. Syftet med dessa överenskommelser var att genom åtgärder i det samlade trafiksystemet förbättra regionernas miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionernas utveckling.

Riksdagen har beslutat anslå medel - enligt vissa förutsättningar - fill fullföljande av innehållet i storstadstrafiköverenskommelserna.

Efter avtalet mellan Danmark och Sverige om byggande av en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn har regeringen beslutat om ett förnyat uppdrag i syfte att träffa en överenskommelse för trafikinvesteringarna i Malmöregionen.

Lagen (1978:138) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik har 11

ändrats så att det blir möjligt att i Malmöhus län för enbart landstinget och Prop. 1991/92:100 Malmö kommun att vara huvudman för kollektivtrafiken i länet. Bil. 7

Forsknings- och utvecklingsverksamhet

För att effektiviteten inom transportsektorn skall kunna höjas krävs ett fortlöpande forsknings- och utvecklingsarbete. Inte minst kraven pä framför-hällning för att möta nya problem ställer krav pä en långsiktig kunskapsuppbyggande forskning. Dessutom bidrar forsknings- och utvecklingsverksamhet till att förverkliga de trafikpolitiska mälen. En malmedveten satsning pä detta område är därför en viktig del av regeringens trafikpolitik.

1 riksdagens miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, TU30, rskr. 345) anges att forskning är av strategisk betydelse för att utveckla ett miljöanpassat transportsystem. Ny teknik mäste utvecklas och utprovas i större skala för att de mäl och kravnivåer som riksdagen fastställt skall kunna uppnäs.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet beslutade riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:90, NU40, rskr 337) att anslå 32 milj.kr för FoU rörande motorer och drivsystem. Av dessa tilldelades transportforskningsberedningen 6 milj.kr. för energirelaterad forskning. Med stöd frän energiforskningsprogrammet genomförs för närvarande ett etanolprojekt i Stockholm, med totalt 32 bussar Projektet genomförs av AB Storstockholms Lokaltrafik och Saab-Scania med stöd frän närings- och teknikutvecklingsverket.

11991 ärs energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, NU40, rskr 373) avsattes 30 milj.kr/är i fyra är för utvecklings- och demonstrationsprojekt med motoralkoholer. Användning av motoralkoholer som drivmedel har fördelar frän såväl miljö- som beredskapssynpunkt. Det är angeläget att på detta sätt stimulera utvecklingen av teknik för alternativa drivmedel och att genomföra försök med fordon i tätortsmiljö för att vinna erfarenheter av hantering och användning av alternativa drivmedel.

1 budgetpropositionen föresläs ett fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete för en ökad användning av miljövänlig fordonsdrift.

Den 29 augusti 1991 beslutade regeringen tillsätta en transportforsknings-utredning (dir. 1991:91) med uppgift att, inför en planerad forskningsproposition, beskriva resursanvändningen vid den statliga forskningen inom transportsektorn och ge förslag till framtida struktur, inriktning och målsättning. Utredaren skall i första hand beskriva och analysera hur nuvarande resurser används samt hur verksamheten redovisas och utvärderas. Med detta som utgångspunkt skall utredaren under första halvåret 1992 lämna förslag om den statliga forskningen inom transportsektorn.

Inriktningen av verksamheten vid statens väg- och trafikinstitut (VTI) och transportforskningsberedningen (TFB) föreslås oförändrad i avvaktan på den pågående forskningsutredningen och att myndigheterna från och med budgetåret 1993/94 kommer att omfattas av den nya statliga budgetprocessen med treåriga ramanslag. Vissa förstärkningar sker i enlighet med det senaste forskningspolitiska beslutet.

12 Nordiska och internationella frågor Prop. 1991/92:100

Ril 7 Det nordiska samarbetet pä kommunikationsområdet är väl utvecklat. Inom

Nordiska Ämbetsmannakommittén för transportfrägor (NÄT) har under är 1991 främst behandlats frågor kring genomförandet av EES-avtalet och analysen av övrig europeisk utveckling. Ett analysarbete har också genomförts om utvecklingen i Östeuropa, om behovet av hjälpinsatser frän de nordiska ländernas sida och om koordineringen av dessa. Vidare har i fräga om transporternas miljökonsekvenser inletts ett arbete angående sjö- och luftfartens miljöfrågor. Slutligen kan oeksä nämnas att ett projekt har genomförts som rör infrastrukturplanering i Norden samt att ett utvecklingsarbete pågår rörande utvecklingen av väderprognosmodellsystem.

Nordiska Ministerrådet har initierat en översyn av innehållet och formerna för det nordiska samarbetet pä transportområdet. Detta har föranletts av den politiska och ekonomiska utvecklingen i Europa samt de nordiska ländernas planerade närmande till EG.

Sverige deltar aktivt i arbetet med internationella transportpolitiska frägor. Samarbetet sker bl.a. inom ramen för Europeiska transportministerkonferensen (CEMT), Landtransportkommittén inom FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE), FNs konferens för handel och utveckling (UNCTAD), Sjöfartskommittén inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Konsultativa sjöfartsgruppen (CSG), Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) och Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC).

Inom GATTs s.k. Uruguay-runda har Sverige, som nordisk talesman, aktivt deltagit i ansträngningarna att ästadkomma ett handelsavtal för tjänstesektorn. Kommunikationsfrågor har där haft en framträdande roll. För telekommunikationstjänster föreligger ett förslag till sektorsannex som kan ses som ett viktigt första steg i strävandena att öppna en global handel med dessa tjänsten Även för land-, luft- och sjötransporter har framlagts förslag till sektorsannex.

EGs stats- och regeringschefer beslöt år 1985 att den s.k. vitbokens förslag om inrättande av en fri gemensam marknad inom EG fr.o.m. år 1993 skall genomföras. Flera viktiga beslut har därefter fattats för att förverkliga detta mäl, inte minst i fråga om en gemensam framtida transportpolitik. Detta är en av de viktigaste faktorerna som kommer att påverka kommunikationspolitiken i Sverige under de närmaste åren, genom att Sverige nu kommer att närma sig EG genom EES-avtalet och medlemskapsförhandlingar.

Denna utveckling kommer att fä mycket stor inverkan pä Sverige och möjligheterna att på transportområdet bedriva konkurrens pä lika villkor med EG-länderna. Sverige har därför tillsammans med Norge fört förhandlingar med EG om ingående av ett luftfartsavtal. En särskild proposition har lagts fram för riksdagen. De tidigare samtalen med EG-kommissionen om att tillsammans med Norge och Finland förhandla om ett avtal om landtransporter har avslutats till följd av EES-avtalet. Konsekvenserna för svenskt transportväsende av detta avtal liksom av ett senare svenskt medlemskap i EG har redovisats särskilt i de av utrikesdepartementet utgivna grönböckerna.

Inom CEMT, som under året fått flera nya medlemmar frän Öst- och Cen-

traleuropa och med de baltiska länderna som observatörer, fortsätter man Prop. 1991/92:100 att ästadkomma ett multilateralt avtal om landsvägstrafiken. En arbetsgrupp Bil. 7 under svenskt ordförandeskap studerar frägan.

Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Östeuropa har medfört ökad aktivitet på kommunikationsområdet som berör Sverige. Det gäller framför allt värt närområde, dvs. Polen, de baltiska republikerna, S:t Petersburg-området men också exempelvis Tjeckoslovakien och Ungern. Övergäng till marknadsinriktade ekonomier och demokratisering har medfört ett starkt ökat behov av ny kunskap i dessa länder för att bl.a. förändra näringslivet inom transportsektorn.

Utvecklandet av kommunikationerna med östländerna gäller bl.a. flyg-och färjelinjer samt telekommunikationen Frågorom transitförbindelser genom östländerna till exempelvis Sydeuropa kan också aktualiseras för svenskt vidkommande.

Förutom trafikverken och regeringens kontakter pä olika plan med de Östeuropeiska länderna har olika organisationer och företag inom transportsektorn oeksä kontakter med dessa länder. Inom Nordiska Ministerrådet arbetar en grupp inom NÄT med uppslag för samarbete med de östeuropeiska länderna på ett nordiskt plan. Ett konkret uttryck för det ökade samarbetet är att i mars 1992 står de polska och svenska regeringarna som värdar för den första stora trafikpolitiska konferensen för stater och delstater i Östersjöregionen.

Kommunikationer och regional utveckling

Goda kommunikationer är en grundförutsättning för en balanserad regional utveckling. Det gäller såväl person- och godstransporter som telekommunikationen

Riksdagen har är 1991 beslutat inrätta ett särskilt infrastrukturanslag för större projekt som gäller vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningan Sammanlagt 10 miljarder kronor anslogs av riksdagen inom en total planeringsram pä 20 miljarder kronor Den förutvarande regeringen har beslutat om ca 11 miljarder kronor frän detta anslag till olika projekt.

Regeringen lämnade i början av november 1991 förslag till riksdagen om ett särskilt anslag på 1500 milj.kr till sysselsättnings- och produktivitetsfrämjande åtgärder som gäller investeringar i kommunikationssektorns infrastruktur Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag vilket innebär att vägverket och banverket skall tidigarelägga investeringar och andra åtgärder inom väg- och järnvägsområdet för 1347 milj.kn

Beslutet innebär att ett antal större objekt pä viktiga delar av riksvägnätet kan tidigareläggas, bl.a. på Europavägar och andra nationella vägar av stor betydelse för person- och godstransporten Vidare tidigareläggs vissa bärighetshöjande åtgärder på vägnätet. För åtgärderna inom järnvägsområdet har avsatts 263 milj.kr. som koncentreras till en tidigareläggning av södra stambanans anpassning till snabbtågstrafik.

Vidare ingår i beslutet en kostnadsram pä 100 milj.kn för att möjliggöra trafik pä inlandsbanan under ett är i avvaktan pä ställningstaganden om ba nans framtid. I sysselsättningspaketet ingär slutligen 153 milj.kn för finan- 14

siering av sysselsättningsskapande åtgärder inom luftfarts- och teleområ- Prop. 1991/92:100 dena. Bil. 7

1 fråga om vägar bör i övrigt framhållas det 10-åriga investeringsprogrammet för särskilda bärighetshöjande åtgärder som syftar till att anpassa bärighetsnormerna pä det svenska huvudvägnätet till de regler som gäller inom EG. En särskild del av medlen gär till åtgärder i skogslänen.

Statens köp av interregional persontrafik pä järnväg som är regionalpolitiskt angelägen men som inte kan upprätthällas pä företagsekonomiska villkor beräknas som tidigare nämnts för budgetåret 1992/93 uppgå till 549 milj.kr.

Budgetaret 1992/93 anslås 140 milj.kn till transportstöd för färjetrafiken till Gotland. Detta innebär att passagerartaxorna kan sänkas. Vidare föresläs att anslaget till trafiken pä Trollhätte kanal och Vänern ökas med 18 milj.kn till 78 milj.kn budgetåret 1992/93.

Vidare föresläs att 15,2 milj.kn avsätts för bidrag till kommunala flygplatser, huvudsakligen i Norrland.

Ansvaret för transportstödet har fr.o.m. den 1 september 1991 överflyttats frän transportrådet till närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).

Televerket kommer att bolagiseras den 1 januari 1993. Konkurrensen på telekommunikationsmarknaden kommer att skärpas. Den pågående telelagsutredningen skall utarbeta den reglering som behövs för en fungerande telekommunikationsmarknad. I det sammanhanget kommer förslag att läggas om hur det sociala och regionalpolitiska ansvaret skall uppfyllas av aktörerna på marknaden.

Sammanfattning av budgetforslagen

Sammantaget innebär förslagen att anslagen under sjätte huvudtiteln ökar med 247,5 milj.kr. enligt nedanstående sammanställning

15 Anvisat

Förslag

Föränd-

- Prop. 1991/92:100

1991/92

1992/93

ring

Bil.7

Milj.kr.

Kommunikations-

37,8

45,5

7,7

departementet m.m.

Vägväsende och

10 426,5

10 751,8

325,3

trafiksäkerhet m.m.

Järnvägar

4 624,1

4 757,6

133,5

Sjöfart

758,0

494,7

-263,3

Luftfart

94,6

96,7

2,1

Kollektivtrafik m.ni.

1110,4

850,1

-260,3*

Transportforskning

95,6

105,1

9,5

Övriga ändamål

149,4

142,4

-7,0

Post och telekommunikationer

3,7

303,7

300,0

Summa

17300,1

17 547,6

247,5

Övriga infrastruktur-

6 500,0

investeringar

* Anslaget för transportstöd till Norrland har överflyttats till arbetsmarknadsdepartementet

Affärsverkens driftskostnader tas inte upp i statsbudgeten. De beräknade driftskostnaderna inkl. avskrivningar för affärsverken under kommunikationsdepartementet för kalenderåret 1992 är följande.

Statens järnvägar 9,4 miljarder kronor

Sjöfartsverket 0,9 miljarder kronor

Luftfartsverket 2,4 miljarder kronor

Postverket 21,5 miljarder kronor

Televerket 24,0 miljarder kronor

Kostnaderna skall täckas av verkens intäkter.

16 Kommunikationsdepartementet Prop. 1991/92:100

Bil.7 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991.

Föredragande: statsrådet Odell

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Inledning

Inriktningen av kommunikationspolitiken

Komunikationssektorn är av central betydelse i svensk ekonomi. Regeringens ekonomiska politik syftar till ökad fillväxt och ett större välstånd. I den ekonomisk-politiska strategin är en utbyggnad och modernisering av infrastrakturen en viktig del. Genom att förbättra kommunikationsväsendet kan näringslivets produktivitet och konkurrenskraft öka. Utbyggnaden av infrastraktur har också betydelse för att främja näringslivsutveckling och sysselsättning i alla delar av landet.

I regeringsförklaringen nämns fyra huvuduppgifter för regeringsarbetet. Åtgärder inom kommunikationssektorn bidrar till att klara dessa uppgiften Regeringens första huvuduppgift är att verka för att Sverige snarast blir en fullvärdig medlem av den Europeiska Gemenskapen, EG. Förbättrade kommunikationer med det övriga Europa blir allt viktigare för svenskt näringsliv. Målet är att genom bl.a. infrastrakturinvesteringar minska vårt avståndshandikapp. Detta är särskilt viktigt för landets norra delan

Regeringens andra huvuduppgift är att bryta den ekonomiska stagnationen och skapa gynnsamma föratsättningar för näringslivsutveckling. Utbyggnad av eftersatt infrastruktur på transportområdet skapar härvid förutsättningar för investeringar inom näringslivet och en utveckling som främjar den ekonomiska tillväxten. Även telekommunikationerna är viktiga för landets utveckling. En förbättrad trafikpolitik bidrar till ett effektivare resursutnyttjande i hela ekonomin och därmed en ökad produktivitetstillväxt.

Resursanvändningen inom transportsektorn skall effektiviseras. För att främja denna avser jag bl.a. att föreslå olika åtgärder för att rationalisera statens verksamheter, avskaffa monopol och främja konkurrensen samt privatisera lämpliga delan

Regeringens tredje huvuduppgift gäller välfärdspolitiken. Goda kommu nikationer är ett väsentligt inslag i välfärden. Resor till och från arbetet, ser viceställen och fritidsaktiviteter är viktiga också för ett fungerande vardags liv. Detta gäller såväl för befolkningen i de glest befolkade delarna av landet som i storstadsområdena. Välfärdspolitiken syftar också till att minska ar betslösheten. Investeringar i vägar, järnvägar och telekommunikationer medverkar till att öka sysselsättningen på kort sikt, samtidigt som dessa inve- 17

2 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 7

steringar bör utformas så att goda konkurrensförutsättningar skapas för nä- Prop. 1991/92:100 ringslivet på längre sikt. Bil. 7

Regeringens fjärde huvuduppgift gäller arbetet för en bättre miljö, i enlighet med regeringens miljöpolitiska strategi. Trafiksektorn är en av de mest miljöpåverkande sektorerna. Arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan måste därför drivas vidare på ett kraftfullt sätt. Såväl det nationella som internationella miljöarbetet är viktigt vad gäller trafiken. Initiativ har redan tagits för att öka det internationella samarbetet omkring miljö och trafik.

Det övergripande trafikpolitiska målet, som senast lades fast av riksdagen år 1988, är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnaden Riksdagen angav år 1988 också trafikpolitiska delmål om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans. Vad gäller målen för trafikpolitiken finns enligt min bedömning inte nu anledning till en generell omprövning. Målen är dock alltför allmänt hållna. I samband med utformningen av den framtida infrastrakturpolitiken bör en ytterligare precisering av målen ske. Därmed kan en bättre styrning och ökad effektivitet uppnås. Regeringen har redan i konkreta åtgärder givit tillväxtperspektivet ökad tyngd i trafikpolitiken. Förbättrade kommunikationer medverkar till att förstärka utvecklingsmöjligheterna i hela landet.

Regeringens förslag i november 1991, som riksdagen godkänt (prop. 1991/92:25, TUS, rskn 88), innebär att 1500 milj.kn redan avsatts för sysselsättnings- och produktivitetsfrämjande åtgärder som gäller investeringar i bl.a. vägar och järnvägar. För att förbättra utbytet av anvisade medel och öka resurserna till underhåll av vägar och järnvägar föreslår jag att banverket och vägverket tillåts disponera konstaterade besparingar till följd av kostnadseffektiv upphandling av vissa investeringsprojekt. I min föredragning av avsnittet om investeringsplanering, under särskilda frägor, redovisas förslag rörande preciseringar av riktlinjer för trafikverkens investeringsin-riktning i den förestående omgången av investeringsplaneringen. Jag avser att senare återkomma med ytterligare preciseringar av infrastrakturpolitiken.

Avreglering och ökad konkurrens

En av den nya regeringens huvuduppgifter, uttryckt i regeringsdeklarationen, är att bryta den ekonomiska stagnationen och skapa ett gynnsamt klimat för näringslivsutveckling i värt land. Regeringens omläggning av den ekonomiska politiken innebär också en ny syn pä enskilt ägande, enskilt företagande och sparande.

Transportsektorn spelar här en grandläggande roll för att allmänt sett öka produktiviteten och tillväxten och därmed välfärden för alla människor i vårt land. De förslag som jag kommer att föra fram har alltså alla det syftet att det ska göra livet lättare att leva för människorna i Sverige.

Många verksamheter inom transportsektorn fungerar i dag inte tillräckligt effektivt. För människorna innebär detta höga priser och dålig kvalitet i de produkter som bjuds ut pä de olika transportmarknaderna. För företagen 18

innebär det höga transportkostnader, vilket medför dålig konkurrenskraft i Prop. 1991/92:100 förhållande till exempelvis företag i det övriga Europa. Bil. 7

Min grundläggande uppfattning är att ett avskaffande av konkurrensbegränsningar genom avreglering och avmonopolisering och en allmänt skärpt konkurrenslagstiftning är en viktig förutsättning för ökad kostnadseffektivitet inom de sektorer som sorterar under kommunikationsdepartementet. Jag kommer därför att föreslå en lång rad kraftfulla åtgärder som alla syftar till ökad konkurrens och effektivitet inom transportsektorn, vilket kommer att resultera i en radikal omstrakturering de närmaste åren.

På många av de svenska transportmarknaderna finns i dag statliga aktörer i form av affärsverk. För att dessa statliga enheter ska kunna möta den ökade konkurrensen blir det nödvändigt att i ett första steg bolagisera de affärsverk som i framtiden kommer att verka på konkurrensutsatta marknaden I ett andra steg kan det också bli aktuellt med privatisering, dvs. att staten säljer ut hela eller delar av de statliga bolag som verkar inom kommunikationsområdet. Det är min bestämda uppfattning att avregleringen kan ske utan negativa regionalpolitiska konsekvenser. Innan avreglering och bolagisering sker kommer dock förutsättningarna för att bibehålla en god service över hela landet att noggrant studeras.

I syfte att öka konkurrensen och därmed få till stånd sänkta biljettpriser kommer den inrikes flygtrafiken att avregleras. Detta sker redan fr.o.m. 1 juli 1992. Även luftfartsverkets framtida struktur ses över med inriktning att tydligare skilja infrastruktur och myndighetsuppgifter från kommersiell verksamhet. Jag återkommer senare med förslag om detta.

Sjöfartspolitiken får en ny inriktning. Rederistödet avvecklas och i stället kommer stabila förutsättningar att skapas för rederinäringen så att en livskraftig handelsflotta under svensk flagg kan utvecklas.

Min intention är också att få ökad konkurrens inom järnvägstrafiken. En särskild utredare kommer att tillsättas under våren 1992 för att klargöra hur en avreglering kan genomföras. Målsättningen är att jämvägstrafiken skall vara avreglerad den 1 januari 1995. SJ skall bolagiseras, men först efter det att nuvarande rekonstruktionsperiod är avslutad.

Arbetet med att anpassa den svenska telemarknaden till ökad internationalisering och konkurrens kommer att intensifieras. För att säkerställa en effektiv konkurrens är det nödvändigt att utarbeta regler för telekommunikationsmarknaden. Förslag om detta kommer att presenteras under år 1992. Min ambition är att televerket skall bolagiseras den 1 januari 1993. Jag kommer också att överväga förutsättningarna för ett framtida privat ägande i detta bolag.

Översynen av postverket fullföljs. Jag återkommer senare till riksdagen med förslag om att ombilda postverket till akfiebolag. Postverkets ensamrätt till brevbefordran avskaffas i samband med bolagiseringen. Min ambition är att postverket bolagiseras den 1 januari 1993.

I budgetpropositionen föreslår jag ytterligare strukturförändringar. Dessa förslag gäller bl.a. trafiksäkerhetsområdet. Min ambition är att så snart som möjligt och senast den 1 januari 1993 slå samman TSV och vägverket. Därigenom ökas effektiviteten i trafiksäkerhetsarbetet. Dessutom kommer AB

19 Svensk Bilprovnings monopol för bilbesiktning att avskaffas. En utrednings- Prop. 1991/92:100 man är tillsatt för att utröna hur denna avmonopolisering ska gå till. Bil. 7

Översyn av affärsverken

Översynen av affärsverken och dess verksamhet kommer att fortsätta. Med nuvarande styr- och uppföljningssystem är det svårt att göra systematiska bedömningar rörande affärsverkens effektivitet. Målen för verksamheten är inte alltid klart och tydligt fastlagda. Dessutom är jämförbarheten mellan affärsverk och likartade verksamheter ofta dålig. Detta är nödvändigt dels för att kunna bedöma lönsamhet i verksamheten och dels för att kunna genomföra nödvändiga organisatoriska förändringar

Med klarare mål och en bättre jämförbarhet kan ägaren fatta riktiga beslut baserade på ett korrekt underlag. Kostnaderna för regionalpolitiska och sociala åtaganden kan bestämmas och politiska beslut om vem som skall betala kan tas på riktig grand. Härigenom kan effektiviteten i verksamheten förbättras.

Infrastrukturen

Planeringsprocessen bör utformas på sådant sätt att riksdagen, efter förslag från regeringen, beslutar om inriktningen av planeringen.

Den utvecklade investeringsplanering som regeringen föreslår bör ge en helhetssyn på infrastrakturinvesteringaraa. Detta sker genom att ett nationellt synsätt tillämpas i planeringen.

Det åligger regeringen att utfärda direktiv för planeringen. Dessa direktiv skall innehålla en preciserad inriktning av trafikverkens planering. Utgångspunkten för regeringens förslag till inriktning är riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988, de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för 1990-talets miljöpolitik och den miljöpolitiska strategi som läggs fram i denna budgetproposition. Jag avser också att återkomma med ytterligare preciseringan

Regeringen har i proposifionen (1991/92:38) om inriktningen av den ekonomiska politiken, föreslagit att som grund för beslut om investeringar i vägar och järnvägar bör i första hand ligga den analys som den statliga produk-tivitetsdelegafionen nyligen presenterat. Avgörande för de svenska regionerna skall kunna behålla och utveckla sina positioner i Europa är en standardförbättring av internationella transport- och konmiunikationslänkar, en satsning på mellanregionala infrastrakturer som kan förstärka det ekonomiska samspelet mellan olika delar av landet samt en utveckling av infrastrakturens kapacitet och kvalitet inom varje del av landet.

Inriktningen av planeringen är att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse (stamvägnätet) skall byggas ut till ett sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard. För riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet bör investeringar och underhåll inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden.

Jämvägsnätet byggs ut för höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda samt att utbyggnaden av Mälarbanorna prioriteras. Kapacitets starka järnvägslinjer för godstransporter skall också byggas ut. 20

För det övriga jämvägsnätet bör investeringarna inriktas på sådana Bil. 7 sträckor där det finns ekonomiska föratsättningar för trafik.

Hänsyn skall också tas till de investeringar som krävs i enlighet med stor-stadsöverenskommebema. Utöver ovan angivna inriktning bör gälla att förutsättningar för godstrafiken särskilt skall beaktas i planeringen, liksom sådana investeringar som gör Sverige till en integrerad del av Europa. Där skall särskilt beaktas konsekvenserna av EES-avtalet och ett medlemskap i EG samt åtgärder som behövs för att utveckla förbindelsema med Östersjö-staterna och Östeuropa.

Riksdagen beslöt år 1991 inrätta ett särskilt infrastrukturanslag för större projekt som gäller vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar (prop. 1990/91:87, TU24, rskn 286). Anslaget benämnes L1. Investeringar i trafikens infrastraktur (tidigare benämning Kl.) Sammanlagt lOmiljarder kronor anslogs av riksdagen med en total planeringsram på 20 miljarder kronor. Den förutvarande regeringen har beslutat om medel frän detta anslag till ett antal större väg- och järnvägsprojekt.

Hittills fattade beslut gäller investeringar för sammanlagt drygt 11 miljarder kronor som kommer att genomföras under de närmaste åren. Den totala investeringskostnaden är förvissa projekt högre än vad som anvisats över anslag L1. Detta innebär således att de medel på 10 miljarder kronor som riksdagen hittills anslagit samt därutöver ytterligare ca 1 miljard kronor av planeringsramen är intecknade i regeringsbesluten. Likviditetsmässigt bedöms emellertid att anvisade medel täcker medelsbehoven budgetåret 1992/93 för redan fattade beslut. Likviditetsläget budgetåret 1992/93 medger även viss handlingsfrihet för regeringen att fatta ytteriigare beslut om investeringar inom den tilldelade planeringsramen pä 20 miljarder kronor Mot den bakgranden är det min bedömning i dag att det inte behövs ytterligare medelstillskott budgetåret 1992/93 pä detta anslag.

Jag anser det angeläget att såväl vägverket som banverket kan ta till vara möjligheterna till förmånlig upphandling av projekten liksom möjligheterna till en kostnadseffektivare utformning. Jag föreslår därför att vägverket och banverket ges möjlighet att ompröva utformning m.m. vilket gäller de av regeringen redan beslutade projekten med medel från anslaget L1. Projekten bör kunna genomföras till en kostnad som kan ligga 20-30 % under kalkylerad kostnad. Denna möjlighet bör även omfatta beslut som gäller anslaget L2. Vissa produktivitets- och sysselsättningsskapande åtgärder som gäller kommunikationsdepartementets område (tidigare benämning K 2.) De på detta sätt uppkomna konstaterade besparingarna på projekten bör av verken få disponeras för ökade underhållsinsatsen Därvid bör vägverket beakta det eftersatta underhållet på mänga vägar i de glest befolkade delarna av landet.

Kommunikationer och regional utveckling

Regeringsdeklarationen slår fast att hela Sverige skall leva. Det förutsätter en aktiv regionalpolitik. Satsningar pä bättre infrastruktur, dvs. moderna järnvägar och ett förbättrat vägnät är viktiga delar av denna politik. 21

Trafikpolifiken har stor betydelse för den regionala utvecklingen. För en- Prop. 1991/92:100 skilda kommuner kan förbättrade väg-, järnvägs-, sjö- och lufttransporter Bil. 7 vara avgörande för näringslivets utvecklingsmöjligheter. Kommunikationerna i de glesbefolkade områdena i landet är mycket betydelsefulla för möjligheten att, på en allt mer intemationaliserad marknad, vidmakthålla och utveckla det lokala näringslivet. Dåliga kommunikationer är ett hinder för Sveriges konkurrenskraft och för enskilda företags och människors verksamhet.

Kvaliteten på vägförbindelser under hela året liksom en väl fungerande postservice är v-ktig för befolkningen på landsbygden och är exempel på kommunikationernas sociala roll. Staten har ett övergripande ansvar för att det finns ett fungerande serviceutbud i hela landet.

Riksdagsmajoriteten har 1990/91:TU24 uttalat att det är angeläget att de regioner i landet som inte får del av medel från anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur tillförs en större andel av ordinarie anslag. Regeringen instämmer i att det är viktigt att beakta behovet av adekvata infrastrakturinvesteringar i hela landet. Regeringen har redan i propositionen den 5 november föreslagit medel till infrastruktursatsningar i de områden som avsågs i riksdagens uttalande. Regeringen avser även inför besluten om den konunande planeringsperioden att beakta detta.

Regeringen avser att vid den framtida fördelningen av medel från anslaget L1. göra en prövning av möjligheterna att göra satsningar även på småskaliga produktivitetsbefrämjande infrastrukturinvesteringar, främst pä vägområdet, i de glest befolkade delarna av landet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen vid ett senare tillfälle i denna fråga efter en sådan prövning.

Miljö och trafik

En av de fyra huvuduppgifterna för regeringen är att genomföra en miljöpolitik, som är förenlig med en varaktigt hållbar utveckling.

Hittills vidtagna och beslutade åtgärder inom transportsektorn medför avsevärda förbättringar, men är inte tillräckliga.

Den av riksdagen antagna strategin för transportområdets miljöarbete skall fullföljas och vidareutvecklas.

Det är av allra största vikt att arbetet med att minska trafikens negativa inverkan på miljön fortsätten Det gäller därvid också att söka eliminera hälsorisker och de risker som är förenade med fortsatta utsläpp av växthusgasen

Internationaliseringen av ekonomin och miljöproblemens karaktär medför att miljöarbetet till vissa delar måste ske gemensamt med andra länden För att ästadkomma effektiva åtgärder på detta område krävs europeisk och internationell samverkan. Det är därför en fördel om miljöarbetet på transportområdet kan baseras på en bred politisk enighet i Sverige och jag avser att verka för att detta kan åstadkommas.

Det är nu viktigt att vi i Sverige omsätter de allmänt formulerade miljömålen i bestämda miljökrav och använder effektiva styrmedel t.ex. miljöavgifter för att uppnå högt ställda miljömål.

Redan under våren 1992 blir det aktuellt att i särskilda direktiv ge trafik- 22

verken uppgiften att årligen redovisa miljösituationen helhetsmässigt och Prop. 1991/92:100 inom resp. trafikslag. Bil. 7

Trafikens miljöproblem är enligt min mening till största delen förknippade med utsläpp förorsakat av själva förbränningen av bränslet. Åtgärderna bör därför koncentreras på bränslet och utsläppen.

Miljöpåverkan av trafiken bör minskas på tre sätt.

Utsläppen av kväveoxider, kolväten, kolmonoxid, partiklar och andra cancerframkallande ämnen bör minskas genom bl.a. fortsatt sänkta gränsvärden.

Effektivitet och verkningsgrad i transportsystemet som helhet bör ökas genom en kombination av åtgärder.

Slutligen bör de fossila bränslena på sikt ersättas med miljövänliga alternativ. Ett långsiktigt utvecklingsarbete för en ökad användning av miljövänlig fordonsdrift aviseras.

Åtgärder som kan bli aktuella bör vara långsiktiga, generella och utformas på sådant sätt att marknadsekonomins funktionssätt och internationell samverkan och konkurrens inte motverkas.

I regeringsdeklarationen sägs att arbetet med att ersätta fossilbränslen med biobränslen skall påskyndas och att miljövänliga drivmedel skall gynnas. Under hösten 1991 föreslog regeringen ett slopande av skatten på etanol fr.o.m. den Ijanuari 1992 vilket riksdagen har godkänt. De redan beslutade försöken med motoralkoholer fullföljs genom det fyraåriga utvecklingsprogrammet. En delredovisning sker under år 1992.

Jag har för min del kommit till den slutsatsen att det är angeläget att skapa nya och effektiva förutsättningar för introduktion av fordon med radikalt sänkta avgasutsläpp.

En omfattande modernisering av den svenska järnvägen sker under 1990-talet samtidigt som man i storstadsområdena fortsätter uppbyggnaden av kollektiva transportsystem bl.a. med syftet att förbättra miljösituationen.

EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG möjliggör ytterligare svenska initiativ på trafik- och miljöområdet t.ex. inom EGs olika forskningsområden. Inom regeringskansliet pågår en särskild utredning som syftar till att klarlägga bl.a. trafikens samhällsekonomiska miljökostnaden EG har enligt vad jag erfarit också aktivt tagit upp dessa spörsmål.

Inom europeiska och andra internationella organ för frågor om vägtrafik, sjöfart, luftfart och järnvägar anser jag att Sverige - liksom tidigare - i enlighet med regeringsdeklarationen har stora möjligheter att verka pådrivande i miljöarbetet. En medveten nordisk samverkan har också etablerats inför arbetet inom t.ex. EFTA, EG, CEMT, FN, ICAO och IMO. Jag fäster också stor vikt vid bilaterala överenskommelser om begränsning av svavelutsläppen från färjetrafiken i första hand med Finland.

Sverige har, i samband med förberedelserna för FNs konferens om miljö och utveckling år 1992, somjag tidigare nämnt, tagit initiativ till en särskild FN-konferens om trafik och miljö år 1994. Sverige kommer aktivt att verka för att den föreslagna konferensen kommer till stånd.

23

Kollektivtrafik samt storstadstrafikfrågor Prop. 1991/92:100

Bil 7 En ändring av yrkestrafiklagen (1988:263) gällande busstrafiken har föreslagits i departementspromemorian (Ds 1991:24) Författningsändringar med anledning av transportrådets avveckling och fortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m. Promemorian har remissbehandlats.

I anledning av vad riksdagen beslutat vid sin behandling av järnvägsfrågor våren 1991 (prop. 1990/91:100, bil.8, TU25, rskn325) har vidtagits en undersökning av hur järnvägstrafiken påverkas av en liberalisering av busstrafiken. Konsekvensanalysen visar hur en tänkt busstrcifik på ett antal sträckor i landet skulle påverka resandet inte bara med tåg utan också med buss, flyg och personbil. Färdmedelsfördelningen avser både ett nuläge och den som beräknas finnas när snabbtågsförbindelser byggts ut och andra restidsförkor-tande åtgärder vidtagits inom järnvägstrafiken.

För att ytterligare belysa effekterna av en fortsatt avreglering av busstrafiken kommer jag senare denna dag föreslå regeringen att ge statens väg- och trafikinstitut i uppdrag att i samråd med statens naturvårdsverk belysa miljöeffekterna av den ändrade färdmedelsfördelning som en utbyggd busstrafik och en förbättrad tågtrafik enligt gällande planer skulle medföra. Vidare skall en jämförelse göras med EGs lagstiftning vad gäller långväga busstrafik. Det är min avsikt att snarast därefter återkomma till riksdagen med förslag.

För många medborgare kan en avreglerad busstrafik medföra kraftigt sänkta respriser på sträckor där tåget har svårt att konkurrera pä grund av högt kostnadsläge och glesa turer, men där busstrafik nu inte fär bedrivas till följd av vad som sägs i 8 § yrkestrafiklagen om skada för järnvägstrafik.

Beslutet om avregleringen av taxi ligger fast. En skärpt uppföljning av trafikutövarnas lämplighet bör emellertid ske. Reformen har visat sig vara en framgång. Allt fler indikationer finns pä att taximarknaden, som alltid varit genomreglerad, nu börjar agera affärsmässigt. En ökad tendens till priskonkurrens har märkts under är 1991. Därmed slår avregleringens fördelar successivt igenom.

Handikappanpassningen av kollektivtrafiken förbättras successivt. Transportrådet har utfärdat föreskrifter för alla slag av färdmedel utom för taxifordon, för vilka det i stället utformats "allmänna råd". Föreskrifterna är tvingande för trafikföretagen och tillverkarna.

Inom i första hand tre områden har handikappanpassningen gätt längre än vad som anges i transportrådets föreskrifter. Det gäller bl.a. s.k. servicelinjer inom kollektivtrafiken, trafikerade med mindre fordon vilka är väl anpassade till rörelsehindrades förflyttningsproblem.-

En annan positiv utveckling är att stadstrafikföretagen börjat använda sig av s.k. låggolvbussan De är mycket vanliga på kontinenten men har först nu introducerats i Sverige. De ger möjlighet även för gravt rörelsehindrade att lätt komma in i och ur bussen.

En tredje positiv nyhet är att SJ nu har ett stort antal personvagnar som är försedda med rallstolslift. Det gäller förutom snabbtåget X 2000 också Inter-Cify- tågen. Jag utgår frän att SJ också informerar om rullstolsburnas möjligheter att på längre sträckor kunna resa med tåg, t.ex. i riksfärdtjänsten.

När det gäller kollektivtrafiken i länen noterar jag med tillfredsställelse Prop. 1991/92:100 de besparingar som åstadkommits genom slopandet av linjetrafiktillständen Bil. 7 inom länen. Kostnadssänkningar på 10-15 % har kunnat ske i de län där trafiken handlats upp under marknadsmässiga formen Jag räknar med att trafiken i allt större utsträckning upphandlas under konkurrens, t.ex. även en del av den trafik som nu sköts av de kommunala stadstrafikföretagen. Den fortgående uppdelning som sker i beställar- och utförarroller inom kollektivtrafiken bidrar till en ökad effektivisering.

Av anslaget L1. Investeringar i trafikens infrastruktur har i enlighet med riksdagens beslut 5,5 miljarder kronor reserverats för investeringar i trafikens infrastraktur i storstadsregionerna. Ett villkor för att använda dessa medel är att syftet med de uppgörelser som gjorts kan uppnås i sina huvuddrag (prop. 1990/91:87, TU24, rskn 286). Detta innebär bl.a. att utlovade konununala och regionala medel ställs till förfogande och att beslut tas om införande av bilavgifter i Stockholms- och Göteborgsregionerna.

Inte minst för storstadstrafikens del är det viktigt att ett rationellt utnyttjande av befintliga resurser i regionen kan åstadkommas.

I överenskommelsen för Malmöregionen framhölls att det var nödvändigt med fortsatta förhandlingar när föratsättningama för den fasta förbindelsen över Öresund klarlagts.

De svenska och danska regeringama träffade den 23 mars 1991 ett avtal om en fast förbindelse över Öresund.

Därefter har regeringen beslutat att rillkalla en förhandlare för överenskommelse om trafik och mUjö i Malmöregionen. Förhandlarens uppgift är - att med berörda parter utarbeta en överenskommelse om hur väg-, järnvägs-och kollektivtrafiksystemen i Malmöregionen konkret skall kunna anpassas till den av riksdagen beslutade fasta förbindelsen över Öresund med hänsyn tagen till dagens och framtidens förutsättningar och krav.

Sverige och den europeiska integrationen

Den europeiska ekonomiska gemenskapen har som mål att en gemensam inre marknad skall införas år 1993. Denna marknad omfattar även transporter. Ministerrådet har tagit flera beslut för att genomföra den gemensamma transportmarknaden. Det återstår dock flera frågor att lösa innan denna helt kan genomföras, bl.a. utformningen och nivån på fordonsbeskattningen för tunga fordon, gemensamma regler för den internationella busstrafiken, tillätande av fri cabotage i landsvägstrafiken och införande av cabotage i sjöfarten och luftfarten.

Svenska regler på de områden där EG redan fattat eller förbereder beslut om en gemensam politik på transportområdet skall enligt min mening utformas på ett sådant sätt att konkurenssnedvridningar inte uppslån Svenska företag måste i framtiden kunna arbeta på den gemensamma europeiska transportmarknaden på samma villkor som konkurrenterna, utan risk för diskrimineringar. Vidare är det min uppfattning att de svenska miljöambitionerna inte skall sänkas.

Transportfrågorna ingår som en viktig del i EES-avtalet. Sammmanfatt- ningsvis kan här konstateras att på landtransportområdet liksom i fråga om 25

sjöfarten leder avtalet till att Sverige blir delaktigt i EGs inre marknad på Prop. 1991/92:100 transportområdet fno.m. den Ijanuari 1993. Det bör dock observeras att Bil. 7 som tidigare nämndes har flera viktiga beslut om genomförandet av denna marknad inom EG ännu inte tagits. Dessa beslut får konsekvenser för utformningen av den svenska vägtrafikbeskattningen, genomförandet av liberalisering av luftfarten, generellt medgivande av cabotage i sjöfarten m.m. Kostnaderna och värdet för svensk del av genomförandet av EES-avtalet på transportområdet kan därför ännu inte uppskattas.

Sverige avser också, som en följd av beslutet i Nordiska Ministerrådet år 1987, att avveckla de hinder för trafiken som alltjämt finns mellan de nordiska länderna. Beslut har därför tagits under år 1990 om införande av cabotage i lastbilstrafiken i Norden. Detta sker i böijan av år 1993. Sverige har också tagit initiativ till att inom ramen för den europeiska transportminister-konferensen (CEMT) utarbeta ett multilateralt avtal om landsvägstrafiken. För den samlade europeiska transportpolitiken kommer CEMT att kunna spela en mer aktiv roll åren framöver inte minst inom miljöområdet.

Nordiska Ministerrådet har initierat en översyn av innehållet och formerna för det nordiska samarbetet på transportområdet. Detta har föranletts av den politiska och ekonomiska utvecklingen i Europa samt de nordiska ländernas planerade närmande till EG.

Utvecklingen i Östeuropa kommer att öka behovet av insatser de kommande åren. Frigörelsen av de baltiska republikerna har aktualiserat dessa frågor. Vissa Östeuropeiska länder har uttalade behov av vår medverkan. Det kan gälla kunskapsutbyte och utbildning men också utveckling av kommunikationerna med bl.a. Sverige. Samarbetet med Östeuropa bör ske på olika plan bäde i nationella och internationella sammanhang.

Ett konkret uttryck för det ökade samarbetet är att i mars 1992 står de polska och svenska regeringarna som värdar för den första stora trafikpolitiska konferensen för stater och delstater i Östersjö-regionen. Konferensen kallas Baltic Sea Conference of Ministers of Transport. Det är en viktig politisk händelse och Sverige kommer aktivt att engagera sig i förberedelsearbetet och framför allt i uppföljningen av konferensen. De tre stora frågor som kommer att diskuteras är transportsystemens framtida utformning, miljöåtgärderna inom trafiken samt trafiksäkerheten. På alla dessa områden har Sverige enligt min mening erfarenheter som är viktiga för ett utvecklat samarbete.

26 A. Kommunikationsdepartementet m.m. Al. Kommunikationsdepartementet

1990/91

Utgift

29 476 104

1991/92

Anslag

30 044 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

29 132 211

1992/93

Förslag

34 823 000

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Personal

1 Anslag Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader)

29132 211

(23 250 500)

+ 5 690 789

( + 3 327 000)

Summa

29 132 211

+ 5 690 789

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 34823000 kn Jag har därvid beräknat medel för bl.a. telekostnader som fr.o.m. den 1 juli 1992 överförs frän regeringskansliets förvaltningskontor till kommunikationsdepartementet samt medel för de av TPRs arbetsuppgifter som överförts till kommunikationsdepartementet. Jag har vidare beräknat medel för fortsatt utbyggnad av ADB-stöd m.m. inom departementet.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 34 823 000 kn

A 2. Utredningar m.m.

1990/91 1991/92 1991/92

1992/93

Utgift Anslag Anslag exkl. mervärdeskatt Förslag

12 209 808 4 804 000

4 654 596

5 710 000

Reservation 5 681 417*

* Exkl. mervärdeskatt

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 5 710 000 kn under nästa budgetår Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 5 710 000 kn

27

A 3. Viss internationell verksamhet

1990/91 Utgift

4 943 254

1991/92 Anslag

4 119 000

1991/92 Anslag exkl.

4 024 484

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

4 651 000

Anvisat

Beräknad

1991/92

ändring 1992/93

1. Förhandlingar rörande

luftfarten

621 406

43 594

2. Förenta Nationernas

ekonomiska kommission

för Europa (ECE)

621 406

43 594

3. Europeiska transport-

ministerkonferensen

(CEMT)

537 380

32 620

4. Intemationella järn-

vägsfördragen (COTIF)

24 426

5. Intemationellt samarbe-

te rörande sjöfarten

samt Internationella

sjöfartsorganisationen

(IMO)

1 242 812

283 188

6. Diverse internationell

verksamhet

977 054

777 946

Summa kr.

4 024 484

626 516

Under posten 5. har medel beräknats för höjd medlemsavgift till IMO. Under posten 6. har medel beräknats för kostnader i samband med ökade kontakter med Östeuropa och EG-ländema. Anslaget bör beräknas till 4651000 kn Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vbs intemationell verksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 651000 kr.

A 4. Särskilda awecklingskostnader

Nytt anslag

1992/93 Förslag 326 000

Riksdagen fattade under våren 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 8, TU18, rskn 176) beslut om att transportrådet (TPlR) skall avvecklas. TPR upphör som myndighet den 31 december 1991.

För budgetåret 1992/93 föreslär jag att medel avsätts för att täcka lönekostnader för de tjänstemän vilkas uppsägningstid löper under budgetåret 1992/93. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda avvecklingskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 326 000 kn

28 B. Vägväsende m.m.

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- 1988 ärs trafikpolitiska beslut ligger fast.

- Satsningen på tillväxtbetingade vägåtgärder fullföljs och koncen treras både vad gäller investeringar och underhåll.

- En affärsenhet för de konunersiella bolagen inrättas inom vägver ket.

1. Vägverkets uppgifter

Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning. Verkets uppgifter är att svara för statens väghållning, planering av riksvägar, fördelning av statsbidrag till vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. samt att svara för tillsyn av statskommunvägar samt viss enskild väghållning.

Väglagen (1971:948) och vägkungörelsen (1971:954) innehåller de grundläggande bestämmelserna om väghållningen.

År 1982 bildades ett av vägverket helägt bolag, Swedish National Road Consulting Aktiebolag (SweRoad AB). Syftet med bolaget är att på affärsmässiga grander bedriva exportverksamhet på väghållningsområdet.

År 1990 bildades ytterligare ett av vägverket helägt bolag. Vägverkets Investerings Aktiebolag Väginvest (Väginvest AB). Syftet med bolaget är att svara för vägverkets ägarfunktion för avgiftsfinansierade vägobjekt.

2. Vägnätet

Det svenska väg- och gatunätet är mycket omfattande och uppgår för närvarande till 415 000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring 104000 km. Av dessa sköter staten genom vägverket väghållningen på omkring 98 000 km statliga vägar. Väghållningen på resterande 6 000 km - de s.k. statskommunvägarna - sköts av de kommuner som förordnats till egna väghållare. Beslut om förordnande av kommun som väghållare fattas enligt 5§ väglagen (1971:948) av regeringen.

Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och gator - omkring 36 000 km - samt av en mängd enskilda vägar vars sammanlagda längd har uppskattats till omkring 283 000 km. För omkring 73 000 km av de enskilda vägarna utgår statliga bidrag.

Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar. Riksvägnätet omfattar för närvarande omkring 14000 km väg och länsvägnätet omkring 84000 km väg. Regeringen beslutar enligt 1§ vägkungörelsen (1971:954) vilka vägar som skall vara riksvägar. Vissa riksvägar är utmärkta som Europavägar i enlighet med 1950 års deklaration om Europavägan En ny konvention om Europavägar till vilken Sverige kommer att ansluta sig antogs år 1975. Sverige kommer därefter att numrera om berörda vägar under är 1992.

3. Trafik och trafikutveckling Prop. 1991/92:100

3.1 Inledning '1-

Trafikarbetet på det statliga vägnätet ökade med ca 5 % per år mellan åren 1986 och 1989. Däremot minskade trafikarbetet med ca 1,4 % mellan åren 1989 och 1990. Det totala transportarbetet uppgick under är 1990 till ca 113 miljarder personkilometen Av dessa svarade vägtrafiken för 96 miljarder personkilometer. Det totala transportarbetet beräknas minska till 110 miljarder personkilometer under år 1991 för att därefter öka fill 123 miljarder personkilometer fram fill år2000.

Nedan redovisas dels trafikflödet på de mer trafikerade vägarna, dels trafikarbetet på statsvägarna åren 1980-1991.

30 Fig. 1. Statliga vägar med trafik över 2 000 fordon per dygn

31 1991.Basir = 1980 140

Fig. 2. IVaflkaibetet f& statsvägarna iren 1980-1991. Indexserie över trafilcarbetel iren 1980- Pmn 1001 IQ') • 1110

1991.Bas4r = 1980 °P- iyily-iOO

Bil.7

19S0 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

3.2 Personbilstrafikeu

Antalet registrerade personbilar i trafik uppgår för närvarande till 3,6 miljonen År 2000 beräknas antalet ha ökat till ca 4,0 miljonen

Personbilamas transportarbete uppgick år 1990 till 86 miljarder personkilometer, vilket innebär en minskning med 0,9 % jämfört med år 1989.

3.3 Lastbilstrafiken

Vid årsskiftet 1990/91 fanns det ca 310000 lastbilar i trafik. Av dessa hade drygt 37 000 en totalvikt under två ton. Större delen av antalet lastbilar -192000 - hade en totalvikt på 2-3,5 ton, medan drygt 22000 bilar hade en totalvikt i intervallet 3,5-10,0 ton. Återstoden - 59000 - hade en totalvikt över 10,0 ton. Antalet registrerade påhängsvagnar i trafik uppgick vid årsskiftet till knappt 9 000 och antalet släpvagnar med en maximilastvikt över ett ton uppgick vid sainma tidpunkt till ca 55 000.

Lastbilarnas godstransportarbete uppgick år 1990 till 29 miljarder tonkilometer. Av dessa svarade de långväga transporterna pä över 10 mil för 21 miljarder tonkilometen Under de senaste tio åren har lastbilarnas långväga transportarbete ökat med 27%. Lastbilarnas totala godstransportarbete beräknas uppgå till ca 32 miljarder tonkilometer år 2000. De långväga transporterna utgör ca 73 % härav.

Lastbilstransporter till och från utlandet har ökat kraftigt under de senaste åren till följd av en allt mer omfattande utrikeshandel. I böijan av 1980-talet passerade ca 13 miljoner ton gods Sveriges gränser med lastbil. Motsvarande siffra för år 1990 var 20 miljoner ton.

Transportköpamas val av transportmedel styrs i stor utsträckning av vär det pä det transporterade godset. Den ökande andelen högvärdigt gods har inneburit en förskjutning mot bl.a. lastbils- och flygtransporten Vid varuvär- 32

den över 500kr/kg dominerar i stor utsträckning flygtransporterna, i inter- Prop. 1991/92:100 vallet 10-500kr/kg dominerar lastbilstransporterna, medan sjö- och järn- Bil. 7 vägstransporter dominerar vid varuvärden under 10 kr/kg.

3.4 Kollektivtrafiken

Den lokala och regionala kollektivtrafiken uppgick är 1990 till totalt ca lOmiljarder personkilometen Av dessa svarade den spärburna trafiken för ca 35 %. Under senare år har en nedgång av antalet resande inom den lokala kollektivtrafiken kunnat märkas till följd av bl.a. ett tidigare realt sett lågt bensinpris, höjda kollektivtrafiktaxor samt höjda disponibla inkomsten Detta har i sin tur lett till ett ökat bilresande.

Kollektivtrafiken har i huvudsak koncentrerat sina resurser till att tillgodose behovet av arbets- och skolresor Kollektivtrafiken har sin största procentuella andel av resenärerna i stora och medelstora tätorter, där förutsättningarna är bättre för att bedriva en effektiv kollektivtrafik.

4. Vägverkets anslagsframställning 4.1 Problem

Vägverket pekar i sin anslagsframställning för verksamhetsåret 1993 pä mycket stora behov av medel till väghållningen. Det underhåll som ryms inom nuvarande anslag är inte tillräckligt. Vägverket anger i sin anslagsframställning att det eftersatta underhållet pä det statliga vägnätet beräknas uppgå till två normala årsproduktioner. För det statskommunala vägnätet kan det eftersatta underhållet beräknas till fem normala årsproduktionen

Vägverket anger vidare att behovet av medel för investeringar i riksvägar fram till år 2000 bedöms uppgå till 95 miljarder kronor exkl. medel till storstadsregionerna och en fast förbindelse över Öresund. För byggande av länsvägar uppgår behovet av medel fram till är 2000 till 26 miljarder kronor Till detta kommer mycket stora behov av medel för investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningan

Broar: Inom det statliga och det statskommunala vägnätet finns sammanlagt ca 14 000 broar. Av dessa är ca 7 000 byggda före är 1965. Till dessa kommer ett stort antal broar inom det enskilda vägnätet.

Under år 1990 har en revidering av programmet för bärighetshöjande åtgärder genomförts. Detta program syftar bl.a. till att höja den fillåtna belastningen på huvudvägnätet till de värden som gäller inom EG. Det nu gällande programmet omfattar 5 750milj.kn i 1988 års prisnivå.

För att fullfölja detta program krävs enligt vägverket en ökning av anslaget. Om även huvuddelen avvägnätet i södra och mellersta delarna av Sverige skall kunna upplåtas för högre belastningar krävs enligt vägverket härutöver väsentligt ökade anslag.

Beläggning och bärighet: Vägverket anger att målet för beläggningsverksamheten är att upprätthälla en opfimal standard på de viktigaste riksvägarna. För hela vägnätet skall vidare gälla att det s.k. vägkapitalet långsiktigt skall vidmakthållas.

33

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

På så gott som samtliga statliga vägar är det högsta tillåtna axel- resp. bog- Prop. 1991/92:100 gietrycket 10 resp. 16 ton. Den högsta tillåtna fordonsvikten är fno.m. den Bil. 7 1 april 1990 56 ton. Vid årsskiftet 1990/91 var 91 % av huvudvägnätet upplåtet för dessa vikten

Bärighetsprogrammets andra steg innebär en höjning av den högsta till-lätna fordonsvikten till 60 ton och en höjning av det högsta tillåtna boggie-trycket till 18 ton. Denna höjning beräknas kunna genomföras omkring är 1995. Vägverket anger i sin anslagsframställning att målet vid denna tidpunkt är att hela huvudvägnätet skall kunna upplåtas för de högre viktgränserna. I skogslänen skall samtidigt 88 % av de övriga vägarna vara öppnade för dessa vikten

Grusvägar: Längden på det statliga grusvägnätet uppgår till ca 27500 km eller 28% av den totala våglängden. Pä detta vägnät utförs ca 2% av det totala trafikarbetet. Under år 1990 hade 42 %, eller 11420 km, nedsatt framkomlighet under tjällossningsperioden. Grusvägar av bra standard är enligt vägverket av väsentlig betydelse för att uppnå regional balans.

'n-afiksäkerhet: Vägverket anger att praktiskt taget all verksamhet som verket bedriver påverkar trafiksäkerheten. Såväl inom investeringsplaneringen som inom planeringen av driftinsatser görs bedömningar av åtgärdernas effekter på trafiksäkerheten. Vägverket nämner bl.a. motorvägar, förbifarter och insatser för gång- och cykeltrafikanter som viktiga åtgärder för att minska antalet olyckor.

Miyö: Vägverket pekar på att miljöfrågorna under senare år fått allt större betydelse. Samtidigt har problembilden komplicerats. Verkets möjligheter att åtgärda de globala och regionala miljöproblemen är begränsade. Vägverket har dock stora möjligheter att förbättra den lokala miljön för mänga människor. Vägverket har redovisat ett ätgärdsförslag för att minska vägtrafikens miljöstörningar (publ. 1990:23, Miljövänligare vägar och trafik).

Enligt vägverket krävs kraftfulla åtgärder för att begränsa trafikens skadeverkningar på miljön. Vägverket anger bl.a. att det krävs energisnåla fordon liksom satsningar på kollektivtrafik. En samverkan mellan trafikslagen mäste komma till ständ för att uppnå en god trafikstandard utan oacceptabel miljöpåverkan.

Näringslivet: Vägverket uppskattar att 75 % av Sveriges export/import gär till Europa. Den transporterade kvantiteten gods är över tiden i stort sett densamma, men värdet pä godset ökar successivt. De politiska förändringarna i östra Europa kommer att få stor betydelse för transportsektorn. Den ökade handeln med östra Europa blir sannolikt en motverkande kraft till den ekonomiska tyngdpunktsförskjutning mot söder som nu pägån

Forskning: Vägverkets verksamhet är teknikintensiv. Detta präglar också verkets forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet. Dessa verksamhetsområden är viktiga för att utveckla kompetens, metoder, teknik m.m. för att kunna få fram ett beslutsunderlag som svarar mot statsmakternas och trafikanternas förväntningar För genomförandet av olika forskningsprojekt engagerar vägverket forskningsinstitut, universitet, högskolor och konsulter.

34

4.2 Vägverkets medelsberäkning för budgetåret 1992/93 Prop. 1991/92:100

Ril 7 Vägverkets verksamhet är uppdelad pä åtta anslag i statsbudgeten. Anslags- ""•

framställningen avser för samtliga dessa anslag verksamhetsåret 1993.

Vägverket pekar på att kraftiga anslagshöjningar krävs för säväl drift och underhåll som investeringar för att vidmakthålla vägkapitalet. Det samlade behovet av medel för investeringar i riksvägar uppgår fram till är 2000 till ca 95 miljarder kronor.

Vägverket hemställer för budgetåret 1992/93 om ett anslag på sammanlagt 23 890 milj.kn

5. 1990 års resultat

För verksamhetsåret 1990 har 9 489,3 milj.kr. anvisats fill vägväsendet. Effekterna av under året genomförda väghällningsinsatser samt fördelningen mellan olika åtgärder har av vägverket redovisats i 1990 års verksamhetsberättelse.

5.1 Anslagsredovisning

Kostnaderna under verksamhetsåret har uppgått till omkring 10042,4milj.kn med en fördelning som framgår av fig. 3. Verksamheten har föratom med anslag finansierats med intäkter m.m. till ett belopp av omkring 148 milj.kr.

35 Prop. 1991/92:100 Fig. 3. Anslagsredovisning för räkenskapsåret 1/1 - 31/121990 (kkr.) Bil. 7

Ingående

Reglerings-

Kostnader 1

[ntiktcr

Beviljat

Utgående

reservation

brev

överskridande

reservation

Anslag

B 1

Väg\crket: Ambcts\crksuppg m m

11 105

Il 105

Drift av statliga vägar(r)(l)(2)

-191 301

5 455 000

5 731 227

66 245

-401 283

Byggande av riksvägar (r) (3)

- 21 597

1417 900

1472 517

38 987

- 37 22:"

Byggande a iänstrafikanläggninga]

■(r)

- 29 016

885 000

912 175

29 346

- 26 845

Bidrag till drift av kommunala vägar och gator (r) (4)

558 100

700 000

- 141 900

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (r)

439 000

436 695

2 305

Tjänster rill utomstående (0(5)

35 700

40 250

4550 B8

Vägverket: Försvarsuppgifter (r)

6 329

39 100

47 184

1 709

-46

Vägverket; Särskilda bärighets-

höjande åtgärder (r)

46 252

622 000

682 325

8 456

-5617

Ersättning åt vittnen (6)

104 E9

Bro över Falsterbokanalen (r) (7) ma

26 400

8 786

2 880

20 494

Sumi

-189333

9 489305

10 042 368

147 623

4 654

- 590 119

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1990

5.2 Drift

Beläggningar: Under året utfördes beläggningsarbeten för 1325 milj.kn, vilket är en minskning från föregående år med 43 milj.kn I detta belopp ingår en tidigareläggning av medel frän 1991 ärs anslag med 400 milj.kn Tillskottsmedlen användes fill att höja den tekniska kvalitetsnivån på beläggningsverksamheten.

Vägverket har vidare under året deltagit i det europeiska harmoniseringsarbetet som syftar till att utarbeta gemensam standard för beläggningsunderhäll.

Beläggningarna pä det högtrafikerade vägnätet har förbättrats nägot under året. pä det lägtrafikerade vägnätet är beläggningarna oförändrade eller något sämre. Genomgående har dock kvaliteten höjts på beläggningarna.

I fig. 4 redovisas kostnaderna för beläggningsunderhåll under åren 1987-1990.

36 Kostnader för beläggningsunderhåll åren 1987-1990 (milj.kr.)

1987 198S 1989 1990

Vägverkets verksamhetsberättelse år 1990

Vinterväghållning: Kostnaderna för vinterväghällningen uppgick under året till 649milj.kn Detta är en ökning från föregäende är med 118milj.kn

Den milda vintern i stora delar av landet sänkte kostnaderna för vinterväghällningen i Syd- och Mellansverige. De lägre kostnaderna har medfört att medel kunnat satsas pä i första hand ett ökat beläggnings- och brounderhäll. Vägverket har i stort sett nått upp fill de standardkrav som gäller för vinterväghällningen. En jämn och hög standard krävs pä de högtrafikerade vägarna.

I fig. 5 redovisas kostnaderna för vinterväghällningen under åren 1987-1990.

Fig. S. Kostnader för vinterväghållning åren 1987-1990

1987 1988 1989 1990

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse är 1990

37

Broar: År 1990 var det tredje året i det tioåriga program för bärighetshö- Prop. 1991/92:100 jande åtgärder som fastställts i syfte att öka effektiviteten i näringslivet ge- Bil. 7 nom att bl.a. anpassa bärighetsnormerna på det svenska vägnätet till dem som gäller inom EG. Under året har sammanlagt 87 objekt färdigställts och öppnats för trafik. Arbeten pågick vid årets slut pä ytterligare 62 objekt.

Den 1 april infördes den aviserade höjningen av den högsta tillåtna bruttovikten frän 51,4 ton till 56 ton på det s.k. BK 1-vägnätet. Programmet för bärighetshöjande åtgärder reviderades under år 1990. Kostnaderna för programmets genomförande uppgick under år 1990 till totah 682,3 milj.kn

Bärighet: Der milda vintern i stora delar av landet innebar att ett mindre antal km väg var avstängda pä grund av tjälskador och under en kortare tid jämfört med föregäende än Av det belagda vägnätet har 7% eller 4733 km haft nedsatt framkomlighet under tjällossningsperioden, vilket är färre km än tidigare år. Genomsnittstiden under vilken de varit avstängda har dock ökat från 42 dagar/år under perioden 1985-1987 till 46 dagar/är under perioden 1988-1990.

I fig. 6 redovisas antalet kilometer som berörts av restriktioner pä grand av tjällossning under perioderna 1985-1987 och 1988-1990.

Fig. 6. Antal kilometer som berörts av restriktioner pä grund av tjällossning. Medelvärden för åren 1985-1987 resp. 1988-1990

■ Grusväg

■ Belagd vag

1985-1987 1988-1990

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1990

TVafiksäkerhet: På det statliga vägnätet minskade antalet svårt skadade och dödade i trafiken med 430 personer jämfört med föregående ån Under aret uppgick det totala antalet polisrapporterade olyckor pä detta vägnät till 43 550. Det är en liten ökning jämfört med föregående är. Ökningen beror uteslutande pä ett ökat antal viltolyckon Övriga olyckor minskade med 1400 jämfört med föregäende än

I fig. 7 redovisas den s.k. skadekvoten, dvs. antalet dödade och skadade per miljon axelparkilometer under perioden 1981-1990.

38

. 7. Skadekvot åren 1981-1990

1961 1983 1933 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1990

Miljö: Vägverket har under året redovisat två miljöutredningar (publ. 1990:23, Miljövänligare vägar och trafik och publ. 1990:26, Ökad miljöhänsyn i vägplanering och vägprojektering) som genomförts på uppdrag av regeringen. Av dessa framgär att ett pä lång sikt miljöanpassat transportsystem mäste skapas. Miljövänligare fordon och en samlad infrastrukturplanering är viktiga hjälpmedel för att uppnä detta. På kort sikt måste åtgärder vidtas för boende utmed de mest buller- och avgasutsatta vägarna. Vidare framgår att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i vägplaneringen inneburit att miljön fatt en ökad betydelse i bäde planering och projektering.

5.3 Byggande

Under är 1990 har 39 objekt med en byggkostnad för vart och ett av objekten pä över 10milj.kr. öppnats för trafik.

Investeringarna i vägar och broar har under den senaste tioårsperioden inte motsvarat den förslitning som den kraftigt ökade trafiken förorsakat. De totala investeringarna i det statliga vägnätet var under år 1990 3 240milj.kr. För att enbart motsvara förslitningen på vägnätet borde investeringen har uppgått till 3 770milj.kn

Vägkapitalets nettovärde samt investeringar och avskrivningar pä vägar åren 1943-1990 redovisas i fig. 8.

39 Prop. 1991/92:100 Bil.7

Fig. 8. Vägkapitalets nettovärde samt investeringar/avskrivningar på vägar åren 1943-1990

ÄRLIGA INVESTERINGAR OCH A /SKRIVNINGAR 1943-90 OCH NUVARANDE UTVECKLING FRA'!SKRIVEN TILL ÄR 2000,1990 ARS PRISNIVÄ. MII] kr

7000 T

1970 1975

1990 1995

VÄGKAPITALETS NETTOVÄRDE 1943-90 OCH NUVARANDE UTVECKLING FRAMSKRIVEN TILL ÅR 2000,1990 ÄRS PRISNIVÄ.

Milj kr

Källa: Vägverkets anslagsframställning budgetåret 1992/93

6. Föredragandens överväganden

6.1 Målen fbr vägpolitiken

11988 ärs trafikpolitiska beslut anges att samhällets trafikpolitik har som sitt yttersta syfte att bidra till att bibehålla och utveckla välfärden.

Vägpolitiken skall syfta till att förverkliga övergripande trafikpolitiska mäl, och för detta har sex olika delmål för vägpolifiken lagts fast.

Som det första delmålet angé's'att ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat. Under aren 1989 och 1990 har därför en omfattande översyn gjorts av väghållningsansvaret mellan stat och kommun.

40

Såsom vägpolifikens andra delmål anges att vägkapitalet skall säkras. De Prop. 1991/92:100 medel som anvisas till väghållningen skall sä långt som möjligt användas till Bil. 7 att upprätthålla standarden pä vägnätet.

Vägpolitikens tredje delmål är att ästadkomma en god miljö. Som en följd av detta har väglagen (1971:948) kompletterats med bestämmelser om krav pä miljökonsekvensbeskrivningar vid planering av vägar. Detta innebär att miljöintressen beaktas tidigt i planerings- och projekteringsprocessen.

Som det fjärde delmålet anges att trafiksäkerheten måste förbättras. Bra vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken.

Som det femte delmålet anges att vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande. Goda kommunikationer är av strategisk betydelse för utvecklingen av näringslivet i en ort eller en region. För denna utveckling krävs ett väl fungerande övergripande vägnät. En aktiv vägpolitik bör därför ses som en integrerad del i näringspolitiken.

Det sjätte och sista delmålet är att säkerställa en tillfredsställande vägstandard i landets alla delar, även pä det lägtrafikerade vägnätet. Vägsystemet är den mest vittförgrenade delen av transportinfrastrukturen. Då det täcker i stort sett hela landets bebyggda yta innebär samhällets olika åtaganden för att säkerställa ett sä omfattande vägnät en mycket stor regionalpolitisk insats.

6.2 Det näringspolitiska beslutet

Regeringen föreslog i propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87 s. 79-88) att vägplaneringen skulle förändras.

Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1990/91:87, TU26, rskn 326). Regeringen har därför utfärdat planeringsdirektiv för den långsiktiga planeringen för vägverkets verksamhetsområde för perioden 1994-2003. Vägverket har lämnat en delredovisning av sitt uppdrag till regeringen. Jag kommer senare (Särskilda frågor, avsnitt B investeringsplanering) att för regeringen redovisa mina överväganden inför det fortsatta arbetet med en reformerad investeringsplanering.

Med hänsyn till det nya planeringssystemet och vägverkets nya organisation som godkändes av riksdagen våren 1991 anser jag att vägverket bör ges i uppdrag att i samråd med riksrevisionsverket utarbeta och lämna förslag till en ny anslagsstruktur. Vid utformningen av förslaget bör hänsyn även tas till behovet av avvägningar mellan investering/underhåll samt verkets inordnande i treårsbudgeteringen.

I anslutning till regeringens förslag fill ett förändrat planeringssystem angav regeringen vidare att både det ekonomiska och det politiska ansvaret för säväl de statskommunala som de enskilda vägarna borde överföras till kommunerna sä snart detta var prakfiskt möjligt. Regeringen har därför genom tilläggsdirektiv (Din 1991:72) till den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04) uppdragit ät kommittén att studera förutsättningarna för att ersätta nuvarande statsbidragssystem med ett förändrat skatteutjämningssystem.

I kommunalekonomiska kommitténs betänkande (SOU 1990:98) Kom munal ekonomi i samhällsekonomisk balans - statsbidrag för ökat handlings- 41

utrymme och nya samarbetsformer lämnas förslag som kräver ändringar i Prop. 1991/92:100 säväl anslag som gällande författningar. Regeringen kan behöva återkomma Bil. 7 till riksdagen efter att ha tagit ställning till betänkandet.

6.3 Vägverkets bolagsverksamhet

1 propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslog regeringen att vägverkets organisation skulle förändras. Den nya organisationen skulle enligt förslaget bestå av en beställardel - en s.k. väghällningsenhet, och en produktionsdel - en s.k. produktionsenhet. 1 samband med denna organisationsförändring föreslogs även en ändring av vägverkets regionala förvaltning. Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1990/91:87, TU26, rskr. 326). Enligt vad jag erfarit införs den nya organisationen fr.o.m. den 1 januari 1992. Det är angeläget att syftena med den nya organisationen kan uppnäs inom planerade fidsramar.

Vägverket har tidigare föreslagit att det i den nya organisationen skall inga en särskild s.k. affärsenhet för vägverkets kommersiella bolag. Regeringen angav i propositionen Näringspolitik för tillväxt att vägverket närmare borde pröva förutsättningarna för att bedriva produktionsverksamheten i bolagsform, och att det i anslutning härtill också kunde vara lämpligt att ta ställning till frägan om en särskild enhet som skall förvalta den verksamhet som bedrivs i aktiebolagsform borde inrättas.

Vägverkets nya organisation börjar i allt väsentligt att fungera frän årsskiftet 1991/92. En bolagisering av verkets produktionsverksamhet kan successivt komma att bli aktuell. 1 takt med att erfarenheter av den nya organisationen vinns kommer riksdagen att fä ta ställning till de förändringar som behöver göras. Jag återkommer senare till frägan om bolagisering av viss produktionsverksamhet. Det finns enligt min mening anledning att nu oeksä ta ställning till inrättandet av en affärsenhet.

Vägverket förvaltar i dag statens aktier i ett antal bolag. Dessa är SweRoad AB vars huvudsakliga verksamhetsområde är kunskapsexport, samt Väginvest AB, vars huvudsakliga verksamhet består i administration av avgiftsfinansierade vägobjekt. Väginvest AB har ett dotterbolag. Stockholmsleder AB, som bildats till följd av det s.k. Dennispaketet. Väginvest AB har ytterligare ett dotterbolag, Rödöbron AB, som bildats för uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad broförbindelse i Storsjön i Jämtlands län.

Vägverket har i en skrivelse till regeringen den 11 oktober 1991 ånyo föreslagit att en särskild affärsenhet inrättas. Vägverkets förslag innebär att det under en särskild chef med ett övergripande ansvar för affärs- och bolagsutveckling skall finnas tre olika bolag.

Det första bolaget är Väginvest AB som hittills har fungerat som samord nare av vägverkets engagemang i avgiftsfinansierade vägobjekt. Detta har inneburit att bolaget såväl har beviljat krediter som bedömt kreditvärdighet i projekt i vilka bolaget har egna ägarintressen. Enligt vägverkets förslag skall Väginvest ABs verksamhet renodlas. Bolaget skall initiera och medverka till , ,

att etablera projektbolag, svara för förvaltningen av aktier och tillvarata ver kets ägarintressen i hel- eller delägda bolag för avgiftsfinansierade vägpro jekt samt pä uppdragsbasis tillhandahålla olika specialisttjänster inom väg- 42 hällningsomrädet.

Härutöver bildas två nya bolag varav ett är Vägkredit AB. VägkreditAB Prop. 1991/92:100 bildas för att svara för vägverkets externa upplåning och statens garantiäta- Bil. 7 ganden samt andra uppgifter av internbanks- och konsultkaraktär.

Det andra nybildade bolaget är VägtjänsterAB som tillskapas som ett moderbolag för vägverkets bolag som har rent kommersiell karaktär Under detta bolag inordnas bolag för projektering, bolag för trafikantservice, produktionsbolag tillsammans med andra intressenter m.m. Som exempel pä ett sådant bolag nämner vägverket ett tänkt produktionsbolag tillsammans med Gotlands kommun.

Finansieringen av aktiekapitalet i de nya bolagen förutses ske inom ramen för vägverkets kredit i riksgäldskontoret för finansiering av anläggningstill-gängan

Vägverket hemställer vidare i sin skrivelse att den nu gällande beslutsordningen vad gäller bildande av bolag och godkännande av bolagsordningar m.m. ändras så att beslut kan fattas snabbare.

Regeringen redovisade under hösten i propositionen Inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) sina överväganden vad gäller den ekonomiska politiken. I propositionen anges att statens ägande bör begränsas till områden där marknaden inte själv förmår skapa de bästa förutsättningarna för en fungerande samhällsekonomi. Staten skall därför endast i undantagsfall och då med bestämda motiv uppträda som ägare av verksamheter som har kommersiella förutsättningar.

Enligt min mening är företagsekonomisk lönsamhet inte ett tillräckligt skäl för att bilda bolag. Förutom en sädan lönsamhet mäste det finnas positiva effekter på vägverkets effektivitet och produktivitet. När det gäller att bilda Vägkredit AB anser jag att ett sådant beslut kräver noggranna överväganden i säväl finansiellt som administrativt hänseende. Det är min avsikt att sedan vägverket mer detaljerat utrett effekterna av ett särskilt bolag för detta ändamål ånyo pröva frägan. I fråga om det redan bildade bolaget Väginvest AB anser jag att detta bolag bör renodlas till att bli ett holdingbolag med viss utredningsverksamhet för avgiftsfinansierade projekt. Regeringen bör därför begära riksdagens bemyndigande att godkänna ändringar i bolagsordningen för Väginvest AB samt att godkänna förändringar av aktiekapitalet i detta bolag.

Genom riksdagens beslut angående propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87, TU26, rskn 326) bemyndigades regeringen besluta att vägverkets lån i riksgäldskontoret skulle överföras till Väginvest AB. I avvaktan pä den ovan aviserade utredningen angående Vägkredit AB avser jag inte föreslå regeringen nägra förändringar i förvaltningen av vägverkets län i riksgäldskontoret.

I fråga om bolaget Vägtjänster AB och dess dotterbolag är jag för närva rande inte beredd att lägga fram ett förslag motsvarande vägverkets. Enligt min mening bör riksdagen även fortsättningsvis beredas tillfälle att pröva förslag om att bedriva verksamheter i bolagsform. Det finns emellertid an ledning att nu ta ställning till förslaget om att låta vägverket tillsammans med Gotlands kommun bilda ett produktionsbolag. Bolagets verksamhet skall ' "

enligt förslaget omfatta drift, underhäll och byggande av vägar, gator och VA-anläggningar samt annan likvärdig produktion. Vägverket förutser i sin 43

skrivelse stora samordnings- och rationaliseringsvinster för säväl vägverket som för Gotlands kommun. Jag delar vägverkets uppfattning att en samordning av verkets och olika kommuners insatser inom väghällningsomrädet kan medföra betydande effektivitets- och samordningsvinster. Jag föreslår därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna bildandet av Produktionsbolag Gotland AB samt att godkänna bolagsordningen och ändringar av aktiekapitalet i detta bolag.

De motiv för och den avgränsning av övrig bolagsverksamhet som vägverket anfört ställer jag mig i princip bakom. Jag föreslär regeringen att återkomma till riksdagen i dessa frägor efter förnyad framställning frän vägverket. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att vägverket ytterligare prövar möjligheterna till ägarmässigt samarbete med andra intressenter i syfte att pä sikt, när sä är lämpligt, kunna privatisera vissa av ifrågavarande verksamheter helt eller delvis.

Det är enligt min mening viktigt att den kommersiella verksamhet som vägverket bedriver, i avvaktan på en ev. utförsäljning, bedrivs avskild från verkets myndighetsuppgifter. Av detta skäl bör en särskild enhet inrättas. Enheten bör ha till uppgift att förvalta ifrågavarande aktier och bedriva nödvändig affärsutveckling. Generaldirektören bör vara direkt ansvarig för enheten.

Nedan visas hur vägverkets organisation slutligen kommer att se ut i och med inrättandet av en särskild affärsenhet.

Fig. 9. Vägverkets organisation fr.o.m. den 1 juli 1992

Generaldirektör Koncemchef

GDKansU

Koncem-funkUoner

}

L

II

Intem-revision

"L_________ 1

Väghållnings-enhet

Produkdons-enhet

Bolagsenhet

7 st regioner

\

5 st produktionsområden

t:

Väginvest .•

t-_-_-_-_-_-J

J

4.-_-_-_-_-_-

rJ

SweRoad

Produktionsbolag Gotland AB

Ev. tiUk. bolag

44

6.4 Ändrad vägnumrering

Vägverket har i en skrivelse den 1 oktober 1990 hos regeringen begärt att regeringen skall ratificera den europeiska överenskommelsen om huvudleder för internationell trafik, European Agreement on Main International Traffic Arteries (AGR) som träffades i Geneve den 15 november 1975.

Numrering och utformning av de vägar som benämns som europavägar regleras för Sveriges del för närvarande av en överenskommelse mellan europeiska länder från den 16 september 1950. Överenskommelsen har tillkommit inom ramen för FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE).

Den nya överenskommelsen har en annan princip för numrering av europavägar än den tidigare överenskommelsen. Enligt den nya överenskommelsen skall alla europavägar med i huvudsak nord-sydlig sträckning ha udda nummer och vägar med i huvudsak öst-västlig riktning ha jämna nummer Den nya överenskommelsen innebar för Sveriges del en omfattande förändring av europavägnumreringen.

Sverige tog därför, tillsammans med Finland och Norge, fram ett förslag till ändring i överenskommelsen AGR som innebär att europavägarna E4 och E6 fär behälla sina nuvarande vägnummer. Skälen för förslaget var, för Sveriges del, dels att begreppen E4 och E6 är väl etablerade inom landet, dels att en omnumrering av väg E4 och väg E6 kraftigt skulle öka kostnaderna för omskyltning m.m. Detta förslag har accepterats av de länder som godkänt överenskommelsen AGR.

Överenskommelsen AGR innehäller vidare vissa stadganden om målsättningar beträffande den standard som vägarna i europavägnätet bör ha. För Sveriges del innebär dessa stadganden i vissa fall lägre krav än de som i dag ställs och i nägra hänseenden nägot högre krav. Det finns inte nägon anledning att sänka de nu gällande kraven bl.a. beroende pä de kalla vintrarna i Sverige. De högre kraven, som bl.a. avser vägbredder, är till alla delar inte motiverade på vissa lägtrafikerade vägavsnitt. Dessa standardkrav är emellertid endast rekommendationer och utgör därför inte nägot hinder mot att godkänna överenskommelsen. Jag anser därför att Sverige bör kunna tillträda överenskommelsen AGR frän år 1975.

De kostnader som är förenade med omskyltning av europavägar i Sverige beräknas uppgä till ca 25 milj.kr. Kostnaden bör belasta vägverkets ordinarie anslag.

6.5 Avgiftsfinansierade vägobjekt

Enligt riksdagsbeslut (1989/90 :TU27, rskn 325) har vägverket rätt att ta upp län i riksgäldskontoret eller att ställa borgen för delägda bolag för avgiftsfinansierade objekt. För objekt vars byggkostnad understiger 100milj.kn fär vägverket finansiera investeringen med län i riksgäldskontoret. Riksdagen har vidare bemyndigat regeringen att, efter ansökan från vägverket, låta verket finansiera krediten med anslagen till statlig väghållning. Om ett särskilt bolag bildas för ett sådant objekt har vägverket medgivits rätt att gä in som

delägare i sädana bolag samt använda anslagsmedel för att teckna aktier Prop. 1991/92:100 samt ställa ut garantien Enligt nu gällande ordning uppgår den sammanlagda Bil. 7 ramen för sädana objekt till 500milj.kn För objekt vars byggkostnad understiger 100milj.kr. har riksdagen bemyndigat regeringen att fatta beslut i varje särskilt fall. Regeringen har vidare bemyndigats att delegera beslutanderätten för objekt vars byggkostnad understiger 30milj.kr. till vägverket. För objekt vars byggkostnad överstiger 100 milj.kn skall beslutet underställas riksdagens prövning. Av detta följer att de objekt som godkänts av riksdagen inte belastar den tidigare nämnda läneramen i riksgäldskontoret.

För närvarande pågår arbete med tre stora väginvesteringar som är tänkta att delvis finansieras med avgiften

Det första objektet avser ombyggnad av väg E4 över och i anslutning till Ångermanälven. Det förslag till ombyggnad som vägverket har förordat och som bl.a. innebär att väg E4 ges en ny sträckning och att en ny bro byggs över Ångermanälven har kostnadsberäknats till 2 000 milj.kn i 1990 års prisnivå. Av dessa beräknas 170milj.kr. kunna finansieras med trafikantavgifter och resterande del ur anslaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur. Det alternativ till sträckning som utretts innebär att väg E4 i huvudsak behäller sin nuvarande sträckning men byggs om på vissa avsnitt och att nuvarande Sandöbron breddas och förstärks. Alternativförslaget kan delas upp i mindre delobjekt om sä skulle erfordras. Den totala kostnaden för alternativförslaget är ungefär lika stor som kostnaden för det förordade alternativet.

Det andra objektet avser en ombyggnad avväg E 6 genom Halland till motorväg. Objektet har avvägverket kostnadsberäknats till 1570 milj.kn i 1990 ärs prisnivå. Investeringen beräknas kunna finansieras med medel frän anslaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur, med medel frän ordinarie riksvägplan samt med avgifter frän trafikanterna. Regeringen har efter förslag frän delegationen för infrastrukturinvesteringar (K 1991:04) anvisat 275milj.kn frän anslaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur till vissa delinvesteringar.

Finansieringsförutsättningarna för ifrågavarande projekt bör övervägas ytterligare. Jag är därför inte nu beredd att föreslå regeringen att inhämta riksdagens bemyndigande avseende detta projekt.

Enligt nu gällande ordning har vägverket inte rätt att bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade objekt. Enligt min mening är det emellertid viktigt att vägverket ges goda förutsättningar att öka antalet avgiftsfinansierade vägar och broar. I de fall det inte är möjligt att i samarbete med andra intressenter bilda bolag för sådana vägar, men där förutsättningarna för avgiftsfinansierade investeringar finns, bör därför vägverket ges rätt att efter beslut av regeringen få bilda helägda bolag i de fall en sädan verksamhetsform är mest ändamålsenlig. Samma regler avseende byggkostnadens storlek som gäller för delägda bolag, bör gälla i dessa fall.

Det tredje objektet avser en ny förbindelse över Svinesund. Riksdagen godkände förra året regeringens förslag om att ge vägverket rätt att ta ut avgifter pä gamla vägar i vissa fall (prop. 1990/91:87, TU26, rskr. 326). För detta krävs emellertid riksdagens godkännande i varje enskilt fall.

Vägverket har tillsammans med norska myndigheter arbetat vidare med 46

projektet en ny bro över Svinesund. Utgångspunkten är att avgifter tas ut Prop. 1991/92:100 för trafikering av den gamla förbindelsen i avvaktan pä att en ny färdigställs. Bil. 7 Avgiftsnivån behöver då inte bli orimligt hög pä den nya bron.

Ett genomförande av investeringen i enlighet härmed kräver emellertid ändringar avväglagen (1971:948). Jag avser att efter samråd med min norska kollega senare för regeringen redovisa mina överväganden i denna fråga. Därefter kan det bli aktuellt för regeringen att förelägga riksdagen förslag till författningsändringar.

6.6 Storstadsöverenskommelserna

Regeringen har i propositionen Vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88, TU27, rskn 325) lämnat förslag avseende finansieringen av avgiftsfinansierade vägprojekt och möjligheten för vägverket att ta upp län eller ställa borgen för delägda bolag.

I propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87, TU24, rskn 286) har regeringen redovisat resultatet av de förhandlingar som förts i storstadsregionerna och som bl.a. innebär en utbyggnad av vissa avgiftsfinansierade vägobjekt i Stockholmsregionen.

Riksdagen har godtagit de överväganden som regeringen har gjort med anledning av förhandlingsresultaten, innebärande bl.a. att förberedelsearbetena med projektering m.m. av de i uppgörelsen ingående lederna enligt parternas överenskommelse bör bedrivas skyndsamt sä att lederna skall kunna vara färdiga inom angivna tidpunkter och att en slufiig överenskommelse skall kunna träffas under är 1992.

Beträffande Stockholmsregionen avser förhandlingarna utbyggnaden av Ringen, Västerleden och frägan om avgifter på biltrafiken.

Som ett led i förberedelsearbetena har vägverket och Stockholms kommun bildat ett bolag, Stockholmsleder AB, vars verksamhet skall vara att projektera, bygga och driva kringfartslederna Ringen och Yttre tvärleden.

Regeringen har pä framställan av vägverket godkänt ett konsortialavtal mellan Väginvest AB och Stockholms kommun om att kommunen skall vara delägare i Stockholmsleder AB med en ägarandel av 20%.

Verksamheten i bolaget förutsätter att bolaget upptar län som till en början täcker bolagets kostnader för förberedelsearbeten, främst projektering, av de aktuella lederna. Lånen skall tas upp av Stockholmsleder AB och garanteras av staten. Stockholms kommun skall teckna underborgen för statens borgensåtagande i förhällande till sin ägarandel.

Kostnaderna för förberedelsearbetena med kringfartslederna beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000000kn varav kostnaden för den s.k. Ringen utgör högst 155 000 000 kn Stockholms och Nacka kommuner har i avtal med Stockholmsleder AB förbundit sig att ta på sig ansvaret för förberedelsekostnaderna för Ringen för den händelse att projektet ej skulle komma att fullföljas.

Regeringen har bemyndigat riksgäldskontoret att teckna statlig borgen för Väginvest AB inom tills vidare en ram av 80 000 000 kn för att förberedelsearbetena omgående skall kunna påbörjas.

Jag avser att under är 1992 återkomma med en redogörelse för storstads- 47

förhandlingarna.

6.7 En fast förbindelse över Öresund Prop. 1991/92:100

Ril 7 Riksdagen godkände förra året den svenska regeringens överenskommelse • '

med den danska regeringen om en fast förbindelse över Öresund (prop. 1990/91:158, TU31, rskn 379). Det danska folketinget godkände därefter också överenskommelsen. Överenskommelsen har ratificerats och är nu ett bindande folkrättsligt avtal. Enligt riksdagens beslut skall regeringen ärligen för riksdagen redovisa hur projektet fortskriden

Enligt överenskommelsen skall varje land bilda ett av resp. stat helägt bolag. De båda bolagen bildar därefter ett konsortium med uppgift att svara för all verksamhet som hör till förbindelsen. Det svenska bolaget, Svensk-Danska Öresundsförbindelsen AB (SVEDAB) bildades av vägverket och banverket den 15 augusti 1991. Det danska bolaget bildades i december 1991. Förberedelser har nu inletts vad gäller projektering, prövning enligt gällande miljölagstiftning av förbindelsens utformning m.m. Chefen för miljödepartementet kommer, i enlighet med riksdagens beslut, senare denna dag att redovisa sina överväganden vad gäller prövningen av förbindelsens miljöeffekten

6.8 Internafionell verksamhet

Vägverket deltar sedan länge i ett omfattande internationellt samarbete pä väghällningsomrädet. Detta samarbete, som huvudsakligen omfattar konsult- och utbildningsverksamhet, bör fortsättningsvis bedrivas oeksä i de baltiska staterna och i de öst- och centraleuropeiska länderna. Verket bör därför kunna inom ramen för sin ordinarie verksamhet finna finansieringsformer för sådana insatser.

Uppmärksamhet bör även i ökad utsträckning ägnas samarbetet inom EG.

Genom sitt dotterbolag SweRoad bedriver verket dessutom en betydande kommersiellt inriktad utlandsverksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta om ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings AB Väginvest i enlighet med vad jag anfört,

2. bemyndiga regeringen att godkänna att vägverket i samarbete med Gotlands kommun får bilda ett särskilt produktionsbolag i enlighet med vad jag anfört,

3. godkänna att en enhet för förvaltning av vägverkets aktiebolag inrättas i vägverket i enlighet med vad jag anfört,

4. godkänna att Sverige ratificerar 1975 års överenskommelse European Agreement on Main International Traffic Arteries (AGR),

5. godkänna vad jag anfört om att bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt samt

6. godkänna vad jag anfört om en ny bro över Svinesund.

7. Anslag för budgetåret 1992/93

B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamälet anvisas 8,9 milj.kn

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

1992/93

Förslag

8921000 Från anslaget betalas vissa kostnader för central administration (andel), översiktlig vägplanering, fastställande av arbetsplaner samt vägverkets internrevision.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 180milj.kn för budgetaret 1992/93 avseende verksamheten under är 1993.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 8,9milj.kn I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för är 1993. Det är en uppgift för regeringen att göra den slufiiga fördelningen.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

49 Prop. 1991/92:100 Bil.7

Plan

Central administration (andel)

1165000 Översiktlig vägplanering

3007000 Fastställande av arbetsplaner

1030000 Internrevision (andel)

8922000 Ersättning för uppdrag

8921000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Vägverket: Ambetsverksuppgifter m.m. för budgetaret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 8 921000 kn

B 2. Drift och underhåll av statliga vägar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamälet anvisas 5908,3 milj.kr.

- Det högsta tillåtna drivaxeltrycket höjs från 10 till 11,5 ton.

- Förbudet mot dubbdäck på tunga fordon slopas.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

6497646703 6125 900000 5 687300000

5 908300000

Reservation 2 600 445 604

Frän anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och underhäll av statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångan Vidare betalas frän anslaget vägverkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av anläggningstillgångan

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 8865 milj.kn för budgetåret 1992/93 avseende verksamheten under är 1993.

50 Föredraganden Prop. 1991/92:100

Ril 7 Jag beräknar medelsbehovet till 5908,3 milj.kn I följande sammanställning ""• '

redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för

är 1993. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Plan 1993

kr.

Driftarbeten

2503301000 Underhållsarbeten

3100000000 Förbättringsåtgärder

200000000 Smärre trafiksäkerhetshöjande

åtgärder

100000000 Anskaffning av utrustning för

hastighetsövervakning

5 908301000

Ersättning för uppdrag

5908 300 000

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör vägverket ha möjlighet att göra mindre justeringar under ett enskilt är mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen.

Regeringen redovisade i 1989 ärs budgetproposition sina ställningstaganden till försök med automatisk hastighetsövervakning (prop. 1988/89:100 bil, 8, s. 44). Riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 8, TU15, rskn 229) godtog regeringens bedömning och anvisade medel för verksamheten. Enligt min mening bör medel för inköp av utrustning för automatisk hastighetsövervakning även fortsättningsvis ställas till rikspolisstyrelsens förfogande. Detta stämmer väl med det utökade väghällningsansvaret som kan komma att gälla frän den 1 januari 1993. Jag föreslär således att 5 milj.kn beräknas för anskaffning av sädan utrustning för polisens behov.

I samband med att statliga vägar byggs om och öppnas för trafik förekommer ofta att vägen i den gamla sträckningen dras in från allmänt underhåll. Väghållningen av sädana vägar fär som regel övertas av enskilda. Dessa vägar uppfyller ofta kraven för att fä statsbidrag till enskild väghållning. 1 de fall vägverket saknar medel under anslaget B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för detta ändamål bör det även under nästa budgetär vara möjligt för vägverket att besluta om överföring av medel motsvarande gällande statsbidrag frän detta anslag till anslag B 6.

Riksdagen anvisade i föregäende ärs budget 10 miljarder kronor till ökade investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik. Riksdagen angav samtidigt en planeringsram pä 20 miljarder kronor för resterande del av 1990-talet (prop. 1990/91:87, TU26, rskn 326). Trafikutskottet uttalade samtidigt att om inte erforderliga underhållsinsatser genomfördes pä vägnätet skulle framkomligheten pä vägarna för näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda trafikanter komma att försväiras. Enligt utskottet skulle detta leda till försämrade tillväxtmöjligheter, lägre trafiksäkerhet och större miljöproblem. Av denna anledning borde regeringen i årets budgetproposition återkomma till riksdagen med förslag till en ökning av anslagen till underhållet av vägnätet. Jag kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen att föreslå riks-

dagen att konstaterade besparingar pä projekt som betalas frän anslaget K1. Prop. 1991/92:100 Investeringar i trafikens infrastruktur skall fä utnyttjas för underhällsätgär- Bil. 7 der. Om riksdagen tillstyrker detta förslag torde en viss förbättring av vägunderhållet kunna åstadkommas under aren 1992 och 1993.

Regeringen beslutade under sommaren 1991 att erforderliga reparationer pä motorvägsbron pä väg E4 vid Södertälje skulle betalas av vägverkets ordinarie anslag till drift och underhåll av statliga vägan Regeringen angav i beslutet att den slutliga finansieringen av reparationen skulle beslutas av regeringen vid ett senare tillfälle. Kostnaden för att återställa bron i öppningsbart skick har av vägverket beräknats till 185 milj.kr. Jag anser att regeringen bör föreslå riksdagen att denna kostnad betalas inom ramen för föreslagna medel pä anslaget B 2.

För närvarande pågår inom flera olika samhällsomräden en omfattande anpassning av inhemska regler till de som gäller inom EG. Som ett led i denna anpassning beslutade riksdagen i anslutning till 1987 ärs budgetproposition om ett tioårigt broförstärkningsprogram i syfte att bl.a. anpassa de svenska viktbestämmelserna till de som gäller inom EG (prop. 1986/87:100bil. 8, TU19, rskn 235). Omkring år 1995 kommer det pä betydande delar av vägnätet att vara tillätet att köra med fordon med 10 tons drivaxeltryck och 18 tons boggietryck. De största fordonen kommer dä att tillåtas ha en högsta totalvikt pä 60 ton.

Inom stora delar av Västeuropa tilläts nu 11,5 tons drivaxeltryck och 19 tons boggietryck för internationell trafik. Denna fräga har genom bl.a. de nyligen träffade EES-avtalet fått stor betydelse för anpassningen av den svenska transportmarknaden till den som kommer att gälla inom EG.

Vägverket har pä regeringens uppdrag utrett frägan om de tunga fordonens drivaxeltryck. Av vägverkets redovisning framgär att en upplåtelse av delar av vägnätet för 11,5 tons drivaxeltryck och 19 tons boggietryck skulle öka det ärliga underhällsbehovet med ca 180milj.kn För närvarande pägär överläggningar mellan vägverket och berörda intressenter och branschorganisationer i denna fräga. Jag ser för min del inte längre några väsentliga skäl till att inte föreslå en höjning av de högsta tillåtna drivaxel- och boggie-trycken för internationell trafik. Det nyligen träffade EES-avtalet är enligt min mening ytterligare ett skäl att genomföra denna ändring i vägtrafikkungörelsen (1972:603). I vilken omfattning samt vid vilken tidpunkt denna ändring bör äga rum bör regeringen ta ställning till efter det att vägverket redovisat hur överläggningarna med berörda intressenter har utfallit. Enligt min mening bör reformen finansieras genom att medel frän anslaget till drift och underhåll av statliga vägar används till detta ändamål.

Regeringen föreslog i propositionen (1989/90:88) Vissa näringspolitiska frägor att vägverket skulle ges rätt att inom en total läneram i riksgäldskontoret fä låna medel till investeringar i anläggningstillgångan Riksdagen godkände regeringens förslag (1989/90:TU27, rskn 325). Läneramen fastställdes till 1305 milj.kn Enligt vad jag har erfarit behöver denna läneram ökas till 2 000milj.kn under budgetaret 1992/93, bl.a. till följd av ändrade redovisningsprinciper och överföring av lån från statskontoret för ADB-utrustning. Jag föreslår att regeringen hos riksdagen begär att sä sken

Vägverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av väghällningsan- 52

svaret för stat och kommun. Denna översyn har inneburit att antalet väghäl- Prop. 1991/92:100 lande kommuner har ökat frän 110 vid årsskiftet 1989/90 till ca 200 vid ärs- Bil. 7 skiftet 1990/91. Dä det även under budgetåret 1992/93 är svart att fullt ut förutse omfattningen av ändringar i väghällningsansvaret, bör regeringen även för budgetaret 1992/93 inhämta riksdagens bemyndigande att vid ändringar i väghällningsansvaret få överföra medel mellan anslag B 2. Drift och underhäll av statliga vägar och anslag B 5. Bidrag till drift och underhäll av statskommunvägar Vidare bör det även under budgetaret 1992/93 vara möjligt att använda anslag B 2. Drift och underhäll av statliga vägar vid utbetalning av tilläggsbidrag enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. till de kommuner som blir väghållare efter den Ijanuari 1992.

Grusvägar av bra standard är enligt vägverket av väsentlig betydelse för att uppnå regional balans. Jag delar vägverkets uppfattning, om vikten av en god standard på grusvägarna. Lokalt krävs goda transportmöjligheter för att betjäna näringsliv, offentlig verksamhet, företag och enskilda hushåll.

Vägverket och trafiksäkerhetsverket har på regeringens uppdrag utrett möjligheterna att reducera dubbdäckens slitage pä vägbeläggningen. Verken har vidare fått i uppdrag att i samråd med övriga nordiska länder lämna förslag fill regler avsedda att reducera slitaget.

Verken har i sin redovisning till regeringen föreslagit att förbudet mot användning av dubbdäck pä tunga fordon slopas som ett led i att öka harmoniseringen i Norden.Åtgärden kan genomföras utan större olägenhet, dels beroende pä utvecklingen av dubbdäcken, som har medfört att dubbarna nu är mindre skadliga för vägbanan än tidigare, dels pä grund av att mänga tunga fordon numera är undantagna frän förbudet. Användningen av friktionsdäck med lameller pä personbilar har ökat vilket medför ett minskat slitage frän denna fordonsgrupp.

Verken har även lämnat ett förslag till nya regler om dubbdäck, som utarbetats i samarbete med övriga nordiska länder. Förslaget innehäller sä enhetliga regler som för närvarande är möjligt att åstadkomma.

Genom skärpningen av de tekniska kraven pä dubbarna gör verken den bedömningen att vägslitaget totalt sett kommer att minska vid oförändrad trafikmängd även om dubbförbudet slopas.

Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen av dubbdäcken och utvecklingen mot en ökad användning av friktionsdäck som konstaterats, finner jag för närvarande inget skäl att ha kvar dubbdäcksförbudet för tunga fordon. Det är emellertid trafiksäkerhetsverket som beslutar angående föreskrifter om dubbdäcksanvändning. Jag har för min del ingen erinran mot att nya bestämmelser meddelas i enlighet med vad vägverket och trafiksäkerhetsverket föreslagit.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetaret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 908300000kn,

2. godkänna att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för den statliga väghållningen fär ske i enlighet med vad jag anfört,

3. godkänna vad jag anfört om användning av anslaget för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning,

4. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning, fär låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta anslag och anslag B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,

5. godkänna vad jag anfört om finansieringen av reparationen av motorvägsbron i Södertälje,

6. godkänna vad jag anfört om en ändring av högsta tillåtna drivaxel- och boggietryck till 11,5 resp. 19 ton,

7. godkänna en höjning av vägverkets läneram i riksgäldskontoret fill högst 2 000000000kn,

8. medge att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret fär överföra medel mellan detta anslag och anslag B 5. Bidrag till drift och underhäll av statskommunvägar,

9. godkänna vad jag har anfört om användningen av anslaget för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator samt

10. ta del av vad jag anfört om slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga fordon.

B 3. Byggande av riksvägar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamälet anvisas 1556,5 milj.kn

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

1297162619 1588270000 1514700000

1556 500000

Reservation 827071707

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av riksvägar samt lämnas bidrag till byggande av sädana statskommunvägar som är riksvägar. Frän anslaget betalas vidare vägverkets ränteutgifter för krediten i riksgäldskontoret för utbyggnad av väg E 6, delen Stenungsund-Ljungskile. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m.

54

Vägverket Prop. 1991/92:100

Vägverket hemställer om ett anslag på 5 800milj.kn för budgetåret 1992/93 "''• ' avseende verksamheten under är 1993.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 1556,5 milj.kn

Riksdagen beslutade den 13 maj 1987 (prop. 1986/87:100 bil.8, TU19, rskn 235) bl.a. att godkänna att en kredit inrättades i riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnaden av väg E 6 till motorväg pä delen Stenungsund-Ljungskile och att kapitalkostnaden är 1987 fick belasta anslaget. Regeringen har den 29 oktober 1987 hemställt att riksgäldskontoret inrättar krediten. Kapitalkostnader för krediten har därefter ärligen efter beslut av riksdagen belastat anslaget B 3. Byggande av riksvägan Utbyggnaden av väg E 6 mellan Stenungsund och Ljungskile är nu färdig och objektet öppnades för trafik i september 1991. Kapitalkostnaden för krediten beräknas under är 1993 uppgå fill 120milj.kn

I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1993. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Plan 1993

Byggande och bidrag till 1421500 000

byggande av riksvägar

Utrednings- och utvecklingsverksamhet 15 000000

Kapitalkostnader för år 1993 för väg E 6 120 000 000 Stenungsund - Ljungskile

1556500000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. till Byggande av riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservafionsanslag pä 1556 500 000 kn samt

2. godkänna vad jag anfört om användningen av anslaget för att täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E6 till motorväg pä delen Stenungsund-Ljungskile.

55 B 4. Byggande av länstrafikanläggningar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamålet anvisas 1037,4milj.kr.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

937892556 1073519000 1007200000

1037400000 Reservation 656129 803

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av länsvägar och banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägan Vidare lämnas frän anslaget bidrag fill byggande av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar, till väg- och gatuanläggningar samt till späranläggningar för kollektiv, persontrafik och cykelleden Vidare lämnas frän anslaget bidrag till kollek-tivtrafikätgärder som främjar miljö, energieffektivitet och samordning. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. samt förordningen (1988:933) om statsbidrag till vissa investeringar som rör kollektiv persontrafik.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 4 630 milj.kn för budgetaret 1992/93 avseende verksamheten under är 1993.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 1037,4 milj.kn I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för är 1993. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Plan

1993 kn

Investeringar i länstrafikanläggningar Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. Bidrag till byggande av cykelleder

1037400000 Frän anslaget betalas bidrag till byggande av statskommunvägar som inte är riksvägan Efter att ha tagit ställning till det tidigare nämnda betänkandet av den kommunalekonomiska kommittén kan det bli aktuellt för regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till ändringar av anslaget.

56 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetaret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 1037400000 kr.

B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamälet anvisas 835,7milj.kr.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

702559000 811400000 835 700000

Reservation 750000000

Frän anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt väg- och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik m.m. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag pä 1550milj.kn för budgetåret 1992/93 avseende verksamheten under är 1993.

Föredraganden

Svenska kommunförbundet har i en skrivelse den 8 november 1991 föreslagit att de medel som avsätts till forskning och utveckling för är 1993 höjs till 2,6milj.kr. Vägverket tillstyrker att så sken De till forskning och utveckling anvisade medlen är enligt min mening till stor nytta för den kommunala väghållningen. Det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs är inriktat mot de speciella problem som gäller väghållningen i tätorten Jag anser således att den föreslagna höjningen är väl motiverad och föreslår därför att medlen till forskning och utveckling ökas till 2,6milj.kn

Jag beräknar medelsbehovet till 835,7milj.kn I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år 1993.

57

n----------------------------------------------------- 3---------------------------------------- Prop. 1991/92:100

kr. Bil. 7

Administration 2500000

Forskning och utveckling 2600000

Bidragsbelopp 830600000

835700000 Efter att ha tagit ställning till det tidigare nämnda betänkandet av den kommunalekonomiska kommittén kan det bli aktuellt för regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till ändringar av anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Bidrag till drift och under-håll av statskommunvägar för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 835 700 000 kn

B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamålet anvisas 648,5 milj.kn

1990/91

Utgift

385 451115

1991/92

Anslag

629 600000

1992/93

Förslag

648 500 000

Reservation 484654117

Frän anslaget betalas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägan Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag pä 875 milj.kr. för budgetåret 1992/93 avseende verksamheten under år 1993.

Föredraganden

Efter att ha tagit ställning till det tidigare nämnda betänkandet av den kommunalekonomiska kommittén kan det bli aktuellt för regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till ändringar av anslaget. Jag beräknar medelsbehovet till 648,5 milj.kn 1 följande sammanställning

redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för Prop. 1991/92:100 är 1993. Bil. 7

Plan 1993

kr.

Administration och rådgivning 34 700 000

Bidragsbelopp 613800000

648500000 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 648500 000 kn

B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamälet anvisas 707,3milj.kn

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93

Förslag

707300000 Reservation 398385 694

Frän anslaget betalas vägverkets kostnader och lämnas bidrag till vissa bärighetshöjande åtgärder pä riksvägar och primära länsvägar samt på länsvägar i övrigt i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Från anslaget lämnas även bidrag till byggande av vissa enskilda vägar i dessa län. Bidragsgivningen till enskilda vägar regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning. Bidragsgivningen till statskommunvägar regleras genom förordningen (1988:1019) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 1 950milj.kn för budgetåret 1992/93 avseende verksamheten under år 1993.

59 Föredraganden Prop. 1991/92:100

År 1993 är det sjätte aret i det av riksdagen beslutade tioåriga investerings- '

programmet för bärighetsupprustning av de allmänna vägarna i de s.k. skogslänen samt de viktigaste riksvägarna och de primära länsvägarna i övriga delar av landet (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU19, rskn 235). En upprustning av broarna pä dessa vägar är nödvändig för att näringslivets transporter skall kunna tillgodoses och är en viktig del i en fortsatt regional utveckling. Vägverket beslutade i december 1987, efter samråd med berörda näringslivsorganisationer, om en tioårig plan för de nödvändigaste upprustningsätgär-derna. Denna plan har reviderats under är 1990. Under är 1990 har sammanlagt 87 objekt åtgärdats.

Jag beräknar medelsbehovet till 707,3 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för är 1993.

Plan 1993

Administration 20600000

Bärighetshöjande åtgärder 666200000

Bidrag till bärighetshöjande åtgärder på 20500000

det enskilda statsbidragsberättigade vägnätet

707300000 Under aren 1989-1992 har medel anvisats under anslaget för inköp avvägutrustning och byggande av fasta vägstationen Det är enligt min mening av stor vikt från säväl trafiksäkerhets- som vägslitagesynpunkt att gällande viktbestämmelser respekteras. Av denna anledning anser jag att medel även fortsättningsvis skall anvisas för detta ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 707 300 000 kn

B 8. Vägyerket: Försvarsuppgifter

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att anslagen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del kommer att behandlas i en proposition som kommer att föreläggas riksdagen under våren 1992.1 avvaktan pä detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

60 Hemställan Prop. 1991/92:100

Ril 7 Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen "•

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag pä 49190 000 kn

c. Trafiksäkerhet

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- TSVs framtida organisation

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att avveckla TSV och att inordna trafiksäkerhetsarbetet i vägverket.

- Fordonskontroll

En särskild utredare bör tillkallas för att föreslå hur bl.a. den periodiska fordonskontrollen kan avmonopoliseras.

- Trafiksäkerhetsinformation

Ansvaret för att understödja den pläderande trafiksäkerhetsinformationen pä väg förs över till vägverket.

1. Trafiksäkerhetsverkets uppgifter

Trafiksäkerhetsverket (TSV) är central förvaltningsmyndighet för frägor om trafiksäkerhet. TSV skall särskilt samordna trafiksäkerhetsarbetet. Verket ansvarar också för bil- och körkortsregistren, frägor om körkort, trafik på väg, fordon och trafiksäkerhetsinformation.

TSVs verksamhet finansieras helt med avgifter som redovisas över anslagen C1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant samt C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m.

Statsmakternas styrning sker genom att trafiksäkerhetsmål och ekonomiska krav fastställs.

2. Trafiksäkerhetssituationen

Under år 1990 omkom enligt polisens uppgifter 772 personer i vägtrafiken, 5 501 skadades svårt och 16 996 skadades lindrigt. Jämfört med är 1989 minskade antalet dödade och skadade. Det är främst bland bilförare och bilpassagerare som olycksminskningen har skett.

Om man jämför de första tio månaderna under år 1991 med motsvarande period för är 1990 kan följande noteras. Enligt preliminära uppgifter har antalet dödade och skadade i trafiken minskat inom alla kategorier. Antalet dödade under arets fio första månader uppgår till 538 personer, vilket är en minskning med 3 % jämfört med motsvarande siffor för år 1990. Det totala antalet personskadeolyckor har minskat med 8 %.

3. Trafiksäkerhetsprogrammet

För att underlätta för TSV att fullgöra sin viktigaste uppgift - att samordna trafiksäkerhetsarbetet - finns under verkets ledning ett trafiksäkerhetsräd. Rådet utarbetar ärligen ett rullande treärsprogram. För perioden 1992-1995 har TSV för regeringen redovisat ett preliminärt trafiksäkerhetsprogram.

4. TSVs anslagsframställning Prop. 1991/92:100

Bil 7 TSV hemställer i sin anslagsframställning att verksamhetsområdet Samordning skall var högst prioriterat samt att vid förändrade ambitionsnivåer områdena Samordning och Trafikant prioriteras i nämnd ordning. Verket hemställer även att full kostnadstäckning skall eftersträvas inom varje verksamhetsområde samt att ev. överskott skall tillföras verkskapitalet och att detta fär tas i anspråk om volymerna minskar oförutsett.

5. TSVs resultat för budgetåret 1990/91

Mälet för TSV är att varje verksamhetsområde skall bära sina egna kostnader samt att avgiftssättningen skall vara jämn över tiden.

För budgetåret 1990/91 visar verksamheten ett överskott pä 17,6 milj.kn Detta är ca 9 milj.kn mer än föregäende budgetär.

Verksamhetsområdet Register ger det största överskottet. För budgetåret 1990/91 uppgick det till 29,5 milj.kn Verksamhetsområdet Trafikant ger däremot ett kraftigt underskott. För budgetåret 1990/91 uppgick det till 7,2 milj.kr. före inleverans av finansiella intäkten

6. Föredragandens överväganden

- Organisation

Bl.a. mot bakgrund av den oroande olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-talet samt att trafiksäkerhetsarbetet är spritt pä sä mänga myndigheter och organisationer beslutade dåvarande regeringen den 20 december 1990 att se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Utredaren har den 30 september i år avlämnat sitt betänkande SOU 1991:79 Det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Av utredarens förslag framgär bl.a. att TSV bör avvecklas och huvuddelen av verkets uppgifter föras över till vägverket. Jag ser möjligheter fill ett rationellare och effektivare trafiksäkerhetsarbete om trafiksäkerhetsarbetet samordnas med vägverkets väghållaransvan Jag avser därför att senare föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag om detta. 1 avvaktan pä riksdagens beslut om en avveckling av TSV avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt vägverket att vidta alla de förberedelseätgärder som faller inom ramen för regeringens beslutskompetens. Mot denna bakgrund bör regeringen avvakta med att ta ställning till det preliminära trafiksäkerhetsprogrammet.

- Fordonskontroll

1 prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt, konstaterade regeringen att den svenska ordningen för obligatorisk provning och kontroll av fordon som en följd av ett närmare europeiskt samarbete genom EES-avtalet och ett framtida medlemskap i EG behöver anpassas till EGs ordning för provning och kontroll. Regeringen fann att det var uppenbart att det svenska riksprov- 63

platssystemet på väsenfiiga punkter inte stod i överensstämmelse med det Prop. 1991/92:100 system som tillämpas inom EG. I enlighet med EGs principer skall det Bil. 7 svenska systemet vara öppet och såväl offentliga som enskilda organ skall kunna utses till kontrollorgan och därmed konkurrera om uppdragen. En föratsättning är dock att organens kompetens och trovärdighet har blivit objektivt prövad och godkänd av en statlig myndighet. Styrelsen för teknisk ackreditering föreslogs få denna roll. Förslag med nödvändiga författningsändringar bereds inom näringsdepartementet och förutses föreläggas riksdagen våren 1992.

Regeringen har i prop. 1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politiken redovisat att en särskild utredare snarast kommer att tillsättas för att utreda ett slopande av det statliga monopolet på kontrollbesiktning av vägtrafikfordon.

I prop. 1991/92:69 Privatisering av statligt ägda företag m.m. har regeringen vidare föreslagit försäljning av statens aktier i AB Svensk Bilprovning (ASB) helt eller delvis.

Vissa steg i riktning mot en avveckling av ASBs monopolställning har redan vidtagits. I budgetpropositionen 1990/91:100, bil. 8, fillkännagav regeringen för riksdagen sin avsikt att slopa viss periodisk kontrollbesiktning för personbilar samt att möjliggöra att efterkontroller skulle kunna göras på verkstäder.

Den 1 januari 1992 träder en ändring i fordonskungörelsen (1972:595) i kraft (SFS 1991:1422) som bl.a. innebär att personbilar undantas frän det tredje årets besiktning. Frågan om att kunna ersätta efterkontroll hos ASB med ett verkstadsintyg bereds för närvarande inom kommmunikationsde-partementet. Den nya ordningen förutses kunna träda i kraft den 1 juli 1992.

I enlighet med vad som nämnts i prop. 1990/91:100, bil. 8, avser jag att i annat sammanhang återkomma till regeringen beträffande en fortsatt ulglesning av den periodiska kontrollbesiktningen.

- Trafiksäkerhetsinformation

När det gäller trafiksäkerhetsinformation beslutade riksdagen är 1982 att dela upp den i s.k. sakinformation och pläderande information. TSV skulle svara för sakinformationen medan Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) skulle svara för den pläderande informationen. NTF har hittills fått ett årligt statsbidrag för denna verksamhet.

Jag anser att folkrörelsers verksamhet i första hand skall bygga på medlemmarnas frivilliga engagemang och bidrag. Folkrörelserna är viktiga men det bör inte utgå ett direkt statsbidrag till verksamheten eftersom risken då är stor att folkrörelserna kan ses som myndigheter och inte känna sig tillräckligt fria i förhållande till staten. Mot denna bakgrund anser jag det lämpligare att vägverket, inom ramen för sina anslag, även fär betalningsansvaret för den pläderande trafiksäkerhetsinformationen. Jag ser möjligheter till effektivitetsvinster och besparingar i en sådan modell.

-övrigt Prop. 1991/92:100

Efter beslut av riksdagen (prop. 1986/87:100, bil. 8, TU19, rskn 235) anslogs il. 7 medel till trafiksäkerhetsverket för inköp av vägar för fordonskontroll. Trafiksäkerhetsverkets användning av dessa vägar har numera minskat. Regeringen har därför bemyndigat verket att vidta de åtgärder det finner nödvändiga för ett rationellt utnyttjande av vägarna.

7. Hemställan

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregäende hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

vägverket fno.m. budgetåret 1992/93 fär betalningsansvaret för den pläderande trafiksäkerhetsinformationen.

8. Anslag

c 1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

1000 Anslaget omfattar verksamhetsområdena Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant.

TSV har som särskild uppgift att samordna trafiksäkerhetsarbetet pä central nivå. Med samordning avses bl.a. att rikta olika myndighetsinsatser mot de gemensamma mäl som satts upp för trafiksäkerhetsarbetet.

IVafiksäkerhetsverkets anslagsframställning

TSV föreslår att målstyrning tillämpas avseende verkets avgifter, men att detta inledningsvis endast skall innebära att verket självt får fastställa de s.k. administrativa avgifterna.

Föredragandens överväganden

I avvaktan pä regeringens ställningstagande till TSVs framtida organisation anser jag att några förändringar för närvarande inte bör göras i fräga om styrningen av verkets uppgifter. För är 1992 bör avgifterna kunna vara oförändrade med hänsyn till den momskompensation verket fän För budgetåret 1992/93 beräknas verksamheten ge ett underskott pä 3,8 milj.kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och 65

Trafikant för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kn

5 Riksdagen 1991.192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

c 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m. Prop. 1991/92:100

Bil.7

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

1000 Anslaget omfattar verksamhetsområdet Register.

Verksamheten består i att administrera ett antal rikstäckande informationssystem. TSV svarar för driften av de datorbaserade bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren. Verket administrerar även systemet med parkeringsanmärkningar samt tillhandahäller datorkapacitet och program- och systemeringsresurser för båtregistret. Dessutom bedriver TSV uppdragsverksamhet på kommersiell basis genom försäljning av registeruppgifter och personliga skyltan

IVafiksäkerhetsverkets anslagsframställning

TSV har föreslagit ADB-investeringar för sammanlagt 45,25 milj.kr. Investeringarna avser i huvudsak ersättningsanskaffningar

Föredragandens överväganden

Jag delar TSVs uppfattning att ADB-investeringar behöver göras. Detta oaktat om TSV skall avvecklas. Registeravdelningens verksamhet är nödvändig även om avdelningen skall integreras med vägverket. Jag föreslär därför att TSV får utnyttja vägverkets rörliga kredit för nödvändiga ADB-investeringar.

För budgetåret 1992/93 beräknas verksamheten ge ett underskott på 6 milj.kn

Under budgetåret 1992/93 beräknas 168 milj.kn inlevereras som ersättning för länsstyrelsernas arbete med bil- och körkortsregistreringen på regional nivä.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregbterm.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 1 000 kn

C 3. Kostnader för visst värderingsförfarande

Ny littera

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

1000 Frän anslaget betalas kostnaderna för buss- och taxivärderingsnämndens verksamhet. Nämnden prövar frågor om inlösen av trafikrörelser enligt 5 § 66

lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Nämnden består av tre le- Prop. 1991/92:100

damöter med ersättare som samtliga utses av regeringen. Nämndens kostna- Bil. 7

der förskotteras av staten och belastar slutligen den inlösenskyldige genom

utdebitering av varje värdering. Trafiksäkerhetsverket svarar för nämndens

kanslifunktion.

Föredragandens överväganden

Jag föreslär att anslaget under nästa budgetär förs upp med ett belopp på 1 000 kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för visst värderingsförfarande för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 1 000 kr.

67 D. Järnvägar Prop. 1991/92:100

Ril 7

ökad konkurrens på statens spåranläggningar

Det finns flera skäl att se över de rådande villkoren för trafikering av det svenska järnvägsnätet. Ett avgörande syfte med avreglering och konkurrens i allmänhet är att sfimulera till effektivitet i utnyttjandet av resursen Detta i kombination med en marknadsorienterad syn pä produktion och prissättning kan leda till betydande samhällsekonomiska vinster. Den nya modell för det svenska järnvägssystemet som infördes i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut ger möjlighet att tillåta fler operatörer pä järnvägen.

SJs koncemstrategi innebär en inriktning mot att SJ-koncernen skall bli ett heltäckande transportföretag. En avreglering innebär i princip att möjligheterna att i egen regi producera och sälja transporttjänster där järnvägstransporter ingår även kan ges till andra aktörer pä transportmarknaden än SJ.

Beslut om betydande satsningar pä järnvägens infrastruktur har tagits. Med hänsyn till de stora belopp det rör sig om är det viktigt att den färdigställda infrastrukturen utnyttjas så effektivt som möjligt.

Statens upphandling av interregional tågtrafik kan i dag inte ske pä ett marknadsmässigt sätt eftersom trafiken bara kan upphandlas frän en trafik-operaton

Mot bl.a. denna bakgrund fattade regeringen den 14 februari 1991 beslut om en karfiäggning och redovisning av förutsättningarna för och konsekvenserna av ökad konkurrens pä statens späranläggningar Uppdraget gavs till statens järnvägar (SJ), banverket, transportrådet och statens pris- och konkurrensverk. I det följande lämnas en kort sammanfattning av slutsatserna i de rapporter som lämnats till regeringen.

SJ anser att konkurrens mellan flera operatörer pä statens spåranläggningar innebär stora praktiska svårigheter och medför ekonomiska problem, bl.a. genom att det blir omöjligt att uppnä lönsamhet inom de rikstäckande person- och godstransportnäten. Vidare anser SJ att säväl järnvägsverksamheten som resenärerna och industrin är mer betjänta av ett utökat samarbete mellan SJ, industrin och länstrafiken än av en uppdelning av järnvägstrafiken i form av flera operatörer på samma spän SJ menar att ett alternativ till en fullständig avreglering är att konkurrens tilläts vid upphandling av trafikhuvudmännens persontrafik pä stomnätet samt att mindre företag tilläts driva godstrafik pä småbanor för att mata trafik till de större godsrelationerna.

Banverket anser att det är viktigt med konkurrens inom järnvägstrafiken för att uppnä en högre effektivitet sä att järnvägen kan hävda sig bättre i konkurrensen med övriga trafikslag. Enligt banverket kommer en avreglering av järnvägstrafiken inte att leda till en utarmning av trafiken i delar av landet. Banverket menar att den svåraste principfrågan vid en avreglering är formerna för hur spärkapaciteten skall upplåtas till olika intressenter.

Transportrådet anser att det är angeläget att en intern konkurrens inom järnvägsområdet etableras. Samtidigt menar transportrådet att prognoserna över trafikutvecklingen visar att det är orealistiskt att inom överskådlig tid

tänka sig en omfattande marknad med en rad fristående och likvärdiga järn- Prop. 1991/92:100 vägsföretag som bedriver konkurrerande tågtrafik. Transportrådet anser att Bil. 7 en ökad konkurrens inom järnvägstrafiken bör införas stegvis. Ett första steg bör vara att skapa en situation där nya järnvägsföretag i samverkan med SJ utför lokal och regional person- och godstrafik.

För att konkurrensen mellan järnvägen och övriga transportslag skall kunna utvecklas ar\ser statens pris-och konkurrensverk (SPK) att det är nödvändigt att åstadkomma konkurrens inom järnvägssektorn. Verket menar att en avreglering är en förutsättning för att få till ständ effektiva och kund-anpassade transporter och ett effektivt utnyttjande av infrastrukturen. SPK anser inte att järnvägstrafik är att betrakta som ett naturligt monopol. Det naturliga monopolet finns till övervägande del inom järnvägens infrastruktur. Genom att infrastrukturen separerats frän trafikverksamheten har enligt SPK förutsättningar skapats för konkurrens på spåren. Inte heller etable-ringskostnaderna för inköp av fordon anser SPK skall behöva vara ett oöverstigligt hinder för att potentiella aktörer skall kunna komma in på järnvägsmarknaden.

Föredragandens överväganden

Regeringens avsikt är att få till stånd en ökad konkurrens inom järnvägstrafiken. Jag har därför för avsikt att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en utredare vars uppgift blir att föreslå de åtgärder som krävs för en avreglering samt åtgärder som garanterar konkurrens inom järnvägstrafiken. Jag avser att återkomma under vären 1992 med förslag som ökar konkurrensen inom järnvägstrafiken redan från trafikäret 1993. Dessa avser dels förändrade former för upphandling av interregional persontrafik pä järnväg, dels förändrade regler vid den s.k. skadeprövningen av långväga buss. Målsättningen är att järnvägstrafiken skall vara avreglerad den 1 januari 1995.

Banverket

Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvaltningsmyndighet för frägor som rör järnvägan Verkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens späranläggningar, att ha hand om säkerhetsfrågor för all spärtrafik i landet samt att främja en miljöanpassad järnvägstrafik. I detta ligger bl.a. planering, projektering och byggande av nya banor samt drift och vidmakthållande av befintliga banon Banverkets verksamhetsidé är att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att järnvägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafik-säker del av transportsystemet.

Utfall och planering

Kostnaderna för drift, underhåll och reinvesteringar i det svenska järnvägs nätet har ökat med 1 % frän år 1989 till år 1990. Nyinvesteringarna har under samma period ökat med 60 %. 1 december 1990 fastställde banverket en plan för investeringar i stomjärn- 69

vägar för perioden 1991-2000. De planerade investeringsätgärderna inriktas Prop. 1991/92:100 i första hand mot en förbättring av banornas prestanda vad avser hastighet Bil. 7 och axellast samt mot en förbättring i övrigt av banornas kapacitet. Banverkets investeringsplaner påverkas i stor utsträckning av de beslut om järnvägsinvesteringar som fattats inom ramen för anslaget Kl. Investeringar i trafikens infrastruktur.

Under år 1991 har regeringen fattat beslut om att med hjälp av medel från anslaget Kl. bidra till investeringarna avseende flera stora järnvägsprojekt. Bland dem kan nämnas utbyggnaden av järnvägssystemet i Mälardalen och byggandet av en tunnel genom Hallandsåsen. Inom ramen för de extra medel för investeringar i trafikens infrastruktur som riksdagen beslutat om pågår för närvarande förhandlingar om utbyggnad av västkust- och ostkustba-

Anslagsfrågor

D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

1990/91 Utgift 2 570 032 000

1991/92 Anslag 3 127 300 000

1991/92 Anslag exkl. 2 882 252 250

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 2 949 522 000

Anslaget finansierar banverkets kostnader för underhåll och reinvesteringar avseende det statliga järnvägsnätet.

Banverkets anslagsframställning

För att långsiktigt vidmakthålla järnvägsnätet anser banverket att anslaget bör uppgä till 3 500 milj.kr. Detta mot bakgrund av gjorda prognoser om den framtida trafikutvecklingen samt de ökade behoven av större underhällsinsatser som följer av kraven pä högre hastigheter, förbättrad punktlighet, tillförlitlighet och komfort. Dessutom har den totala anläggningsmassan ökat. Vid en lägre anslagsnivå är det enligt banverket främst de långsiktiga satsningarna i form av reinvesteringar som fär ges en lägre ambitionsnivå.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget för budgetåret 1992/93 till 2949,5 milj.kn inkl. pris-och löneomräkning.

Banverket bör inom sin drift- och underhällsverksamhet sträva mot en ökad andel av köpta tjänsten

Banverket har i enlighet med det trafikpolitiska beslutet möjlighet att låna i riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i eldriftsanläggningar och för de s.k. SL-investeringarna. Vidare fär upplåning ske för produk tions- och teleutrustning, rörelsekapital samt för finansiering av omsätt ningstillgångan Jag föreslår att banverkets upplåning för är 1993 fär ske inom en ram av 1450 milj.kn 70

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att ""• '

1. till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 2949522000 kn,

2. godkänna att banverkets upplåning i riksgäldskontoret är 1993 fär ske inom en ram av 1450 milj.kr.

D 2. Nyinvesteringar i stomjämvägar

Reservation 11218 000*

1990/91

Utgift

1 258 066 000

1991/92

Anslag

1 500 000 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

1 349 372 000

1992/93

Förslag

1392 087 000

' Anslag exkl. mervärdeskatt

Anslaget finansierar banverkets kostnader för nyinvesteringar i stomjämvägsnätet.

Banverkets anslagsframställning

Banverket anser att anslaget för nyinvesteringar i stomjämvägar för budgetåret 1992/93 bör uppgä fill 3 970milj.kn Detta belopp avser det totala behovet dvs. även medel som banverket kan komma att fä ta i anspråk från anslaget K 1. Investeringar i trafikens infrastruktur.

Föredragandens överväganden

Jag kommer senare att redogöra för de satsningar pä järnvägens infrastruktur som beslutats inom ramen för anslaget Kl. Investeringar i trafikens infrastruktur. De hittills fattade besluten innebär att järnvägsprojekt för totalt 7756 milj.kn kommer att genomföras under resterande delen av 1990-talet. Mot bakgrund av dessa satsningar anser jag att anslaget för nyinvesteringar i stomjämvägar för budgetåret 1992/93 bör uppgä till 1392milj.kn

Det är angeläget att medlen under anslagen D1. och D 2. kan utnyttjas sä effektivt som möjligt. Banverket bör därför ges möjlighet att föra medel mellan anslagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Nyinvesteringar i stomjämvägar lör huågetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 1392087000 kr.,

2. godkänna att medel kan föras mellan anslagen D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och D2. Nyinvesteringar i stom-järnvägan

71 D 3. Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader Prop. 1991/92:100

Ril 7 1990/91 Utgift 162 962 000

1991/92 Anslag 346 000 000

1992/93 Förslag 368 000 000

Anslaget finansierar banverkets kapitalkostnader för riksgäldslän för de s.k. SL-investeringarna i Stockholmsomrädet samt avskrivningskostnader för eldriftsanläggningan

Banverkets anslagsframställning

Banverket har fno.m. år 1989 övertagit befintliga riksgäldslån och befinfiigt statskapital från SJ avseende eldriftsanläggningar. Räntor pä lånen betalas via anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägan

Investeringar inom ramen för den överenskommelse som år 1983 träffades mellan Stockholms Läns Landsting, SJ och staten finansieras fno.m budgetåret 1987/88 genom riksgäldslän fränsett den del som utgörs av direkta finansieringsbidrag.

Banverket beräknar statens andel av de s.k. SL-investeringarna till 295 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Banverket beräknar vidare medelsbehovet för avskrivningar av eldriftsanläggningar till 73 milj.kn

Föredragandens överväganden

Enligt min mening bör investeringar i eldriftsanläggningar prövas inom ramen för det totala investeringsbehovet inom järnvägssektorn. Jag har därför för avsikt att undersöka möjligheterna att i framtiden integrera investeringarna i eldriftsanläggningar i anslaget D2. Nyinvesteringar i stomjämvägar. Jag tillstyrker banverkets medelsberäkning och föreslär att 368 milj.kr. anvisas till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 368 000 000 kn

D 4. Järnvägsinspektionen

1990/91

Utgift

7 434 000

1991/92

Anslag

13 136 000

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

12 516 000

1992/93

Förslag

14 089 000

Anslaget finansierar kostnaderna för den till banverket knutna järnvägsinspektionen.

72

Banverkets anslagsframställning Prop. 1991/92:100

Järnvägsinspektionens verksamhet kommer de närmaste åren att präglas av ""• ' arbetet med den nya järnvägssäkerhetslagstiftningen som trädde i kraft den Ijanuari 1991. Ett omfattande normarbete kommer att genomföras. Tillståndsprövningen av verksamhetsutövare är också en stor uppgift för inspektionen. Anslagsbehovet för järnvägsinspektionen för budgetåret 1992/93 beräknas fill 15,2 milj.kn

Föredragandens överväganden

För att järnvägsinspektionen skall kunna fullgöra sina ätaganden i enlighet med den nya säkerhetslagstiftningen pä ett tillfredsställande sätt föreslår jag ett anslag för budgetåret 1992/93 pä drygt 14 milj.kn inkl. pris- och löneomräkning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Jämvägsinspektionen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 14 089 000 kn

D 5. Banverket: Försvarsuppgifter

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att anslagen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del avses föreläggas riksdagen under våren 1992.1 avvaktan på detta föreslär jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att i avvaktan pä särskild proposition i ämnet, till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag på 33 950 000 kn

Statens järnvägar

1. Förutsättningar för SJs verksamhetsinriktning

1988 ärs trafikpolitiska beslut ger SJ möjlighet att utvecklas till ett modernt effektivt och kundinriktat tågtrafikföretag. SJ gär nu in pä det sista året av den av riksdagen angivna rekonstruktionsperioden som skall vara avslutad den 31 december 1992. SJ-koncernens verksamhetsinriktning har nu modi fierats så att SJ numera kan erbjuda heltäckande trafiklösningar så att man därmed inte enbart koncentrerar sig till järnvägstrafiken (prop. 1990/91:100). SJs trafikeringsrätt på hela nätet för godsbefordran och pä stomnätet för personbefordran har föriängts till den Ijuli 1993 (prop. 1990/91:87, TU32, rskn 316). 73

Efter riksdagens godkännande har SJ under är 1991 fört över underhålls- Prop. 1991/92:100 verkstäderna samt färjeverksamheten till dotterbolagsgruppen Swedcarrier Bil. 7 Det ärliga s.k. godsutvecklingsbidraget har i enlighet med riksdagsbeslut dragits in fno.m. den Ijuli 1991. Ekonomiskt kvarstår mälet att affärsverket skall vid utgången av är 1992 ha förbättrat sitt resultat efter finansnetto med 1 miljard kronor jämfört med 1987 års resultat. Förbättringen skall ske genom interna åtgärder varför effekterna avvägtrafikmodellen, eventuella förändringar av statens köp samt bidrag inte skall påverka bedömningen av SJs interna resultatförbättring. Soliditeten skall för affärsverket vara 40 % och för koncernen 35 % under återstoden av rekonstruktionsperioden.

I enlighet med kraven i det trafikpolitiska beslutet har SJ lämnat en redovisning över upptagna lån år 1990 samt under första kvartalet är 1991. Redovisningen ger inte någon anledning till erinran frän min sida.

2. SJs ekonomiska utveckling

Resultat efter finansnetto (milj.kn):

Koncernen Affärsverket

1990 Resultat efter finansnetto 681 372

Soliditet 34 % 43 %

Avkastning sysselsatt kapital 9,9 % 7,4 %

1989 Resultat efter finansnetto 337 28

Soliditet 31% 35%

Avkastning sysselsatt kapital 6,8 % 2,7 %

Volymen är 1990 för persontrafiken låg i stort sett på samma nivä som under år 1989. Trafikhuvudmännen och staten är stora köpare av täg- och busstrafik. Även för godstrafiken var volymen är 1990 ungefär lika stor som år 1989 trots en begynnande lågkonjunktur.

Antalet anställda är 1990 inom koncernen var 35 017 vilket är en minskning med 1570 personer jämfört med är 1989. Inom affärsverket var antalet anställda 20816, vilket är en minskning med drygt 4800 personer jämfört med är 1989.

Under är 1991 har fram t.o.m. tertial tvä persontågsresandet minskat med 9 %. Däremot har affärsresandet visat en ökning med 5 %, framför allt beroende på framgångarna med snabbtåget mellan Stockholm och Göteborg samt kriget vid Persiska viken. Godstrafiken har påverkats negativt av den kraftiga lågkonjunkturen.

74

Resultat efter finansnetto t.o.m. tertial tvä är 1991: Prop. 1991/92:100

(jämfört med samma period år 1990) Bil. 7

Koncernen Affärsverket

1991 Resultat efter finansnetto 337 206

Soliditet 34% 40%

Avkastning sysselsatt kapital 7,4 % 9,9 %

1990 Resultat efter finansnetto 221 21

Soliditet 34 % 43 %

Avkastning sysselsatt kapital 9,9 % 7,4 %

Affärsverket har under är 1990 realiserat fastigheter till ett värde av 1800 milj.kr. Realisationsvinsten uppgick till 1755 milj.kr.

Koncernens totala investeringar uppgick år 1990 till 2040 milj.kn varav affärsverkets andel var 880 milj.kr. Investeringarna avsåg huvudsakligen fordon och fasta anläggningar, både i koncernen och affärsverket.

3. SJs affärsplan för åren 1992-1994:

3.1 Ekonomisk utveckling

Koncernen

Affärsverket

35%

40%

10%

2 808

2 245

35%

40%

12%

3 150

35%

40%

13%

11%

2 682

1992 Resultat efter finansnetto

Soliditet

Avkastning sysselsatt kapital

Investeringar

1993 Resultat efter finansnetto

Soliditet

Avkastning sysselsatt kapital

Investeringar

1994 Resultat efter finansnetto

Soliditet

Avkastning sysselsatt kapital

Investeringar

SJ anser att en långsiktig real avkastning pä sysselsatt kapital för affärsverket bör ligga pä 7%. Detta resultat behövs enligt SJ för att säkerställa en marknadsmässig avkastning pä kapitalet. Det av SJ planerade resultatet åren 1992-1994 överstiger därför det resultat som anges som mäl i 1988 ärs trafikpolitiska beslut. För att uppnä detta högre resultat krävs ytterligare resultatförbättrande åtgärder säväl när det gäller att öka intäkterna som att minska kostnaderna och öka produktiviteten.

3.2 Investeringar Prop. 1991/92:100

Investeringsbehovet under treårsperioden fortsätter att vara stort. De ""• ' tyngsta investeringsobjekten är:

- Snabbtåg. Ytterligare 14 tågset skall levereras t.o.m. år 1994.

- Om- och nybyggda sov- och liggvagnar.

- Om- och nybyggda godsvagnar för bättre anpassning till kundernas behov.

- Upprastning av stationerna. Detta projekt förväntas bli avslutat under treårsperioden.

- Ny trafikverkstad i Hagalund.

3.3 Persontrafikdivisionen

Snabbtåget X2000 mellan Stockholm och Göteborg har blivit en stor framgång med en resenärsexpansion långt över förväntningarna. Enligt nuvarande planer kommer SJ även att introducera X2000 på nya linjen

För de konventionella fjärrtägen fortsätter satsningen på fordonsutveckling som innebär högre komfort samt på sikt även högre hastighet. Anskaffning/upprustning av vagnar beräknas vara slutförd är 1994 dä samfliga fjärr-tåg kommer att bestå av upprastat materiel. SJ kommer oeksä att utveckla produkter för de prioriterade kundgrapperna affärsresenärer och arbets-pendlare. Det är rimligt att anta att SJ mäste minska antalet InterCity-täg på de linjer där X2000 sätts in.

För de nya trafiksystemen kring storstäderna kommer SJ att utveckla nya regionaltägsystem.

Tidtabellhållningen har hög prioritet.

3.4 Godstransportdivisionen

Perioden kommer att kännetecknas av ett fortsatt intensivt rationaliserings-och omstruktureringsarbete, med målsättningen att höja produktivitet och konkurrenskraft. SJ kommer att testa och utvärdera nya och mer decentraliserade produktionsupplägg, vilket också ger förutsättningar för mer kund-orienterade transportupplägg. Man kommer att göra stora satsningar för att utveckla kombiprodukterna, där man även kommer att ta sig in i nya kundsegment.

3.5 Maskindivisionen

Efter att underhällsverkstäderna för tungt underhäll nu är överförda till dotterbolaget TGOJ arbetar maskindivisionen främst med lättare underhäll samt med att utveckla och anskaffa järnvägsfordon samt underhällssystem.

3.6 Fastighetsdivisionen

SJs fastighetsdivision förvaltar för statens räkning ett fastighetsbestånd som

med hänsyn till sitt centrala och kommunikationsnära läge pä mänga orter 76

representerar en betydande potential. I syfte att ge transportverksamheten Prop. 1991/92:100 vid SJ en gynnsam ekonomisk utveckling kommer fastighetsdivisionen att Bil. 7 under den kommande treårsperioden inrikta sin verksamhet pä

- en fortsatt exploatering och utveckling av fastighetsbeståndet i syfte att skapa nya attraktiva resecentram,

- en fortsatt satsning på förbättrad och moderniserad miljö vid befinfliga stationer genom byggätgärder,

- en fortsatt utveckling av fastighetsförvaltningen mot ökad kostnadsmedvetenhet och marknadsanpassning.

3.7 Dotterbolagen

Verksamheten i dotterbolagen är avsedd att stärka SJs kärnverksamhet dvs järnvägstransporterna.

4. SJs hemställan

SJ hemställer att inriktningen av SJ-koncernens verksamhet, såsom den beskrivs i affärsplanen för perioden 1992-1994, godkänns.

Vidare begär SJ

- att få överföra kombitrafiken till ett bolag inom Swedcarrier-koncernen efter beslut i SJs styrelse,

- att få bilda samarbetsbolag för kontinenttrafiken efter beslut i SJs styrelse,

- att statens köp av trafik baseras pä ett flerårigt avtal på minst fem är och om möjligt tio är,

- att fä göra obeskattade vinstöverföringar mellan affärsverket och dotterbolagen på samma sätt som gäller koncernbidrag mellan aktiebolag.

I övrigt hemställer SJ att de nuvarande t.o.m. den 30 juni 1993 tidsbegränsade bemyndigandena samt dispositionsrätten till överskott i verksamheten föriängs t.o.m. är 1994 samt att de av riksdagen beslutade ekonomiska målen ändras i enlighet med vad som tidigare sagts angående SJs affärsplan.

5.Föredragandens överväganden 5.1 SJs affärsplan

För min del ansluter jag mig till SJs förslag om inriktningen av SJ-koncernens verksamhet fram till rekonstruktionsperiodens slut, såsom den beskrivs i affärsplanen. Efter utgången av är 1992 kommer jag att lata göra en utvärdering av SJ enligt rikfiinjerna i 1988 ärs trafikpolitiska beslut. Med anledning av detta vill jag avvakta resultatet av utredningen innan jag lämnar synpunkter på inriktningen efter år 1992.

77

5.2 Bolagisering av kombi- och kontinenttrafiken Prop. 1991/92:100

Som ett led att utveckla järnvägens kombi- och kontinenttrafik mot den kon- "''• ' kurrenskraftiga potential som finns i produktidéerna vill SJ bilda bolag inom dessa två godsprodukten

Beträfiande kontinenttrafiken vill SJ ingå ett samarbetsavtal med bl.a. den tyska järnvägsförvaltningen för att underlätta internationell trafik och logistik samt samordna marknadsföringen. Den mest fördelaktiga formen för ett sådant avtal är att man bildar ett gemensamt bolag. Ett bolag kan ha mer affärsmässiga relationer med andra järnvägsförvaltningar, vilket innebär att i stället för att bara "lämna över" vagnarna till andra järnvägar, kan man köpa transporttjänster. För SJs kunder innebär detta bättre precision, styrning och kontroll över godsflödet. Genom samordnad marknadsföring torde det tänkta bolaget även få ökade möjligheter till returfrakter, vilket bringar ned kostnaderna.

Kombiverksamheten har åkerierna som köpare. Bortsett från kombi är godsdivisionen i övrigt direkt konkurrent till åkeriernas verksamhet. För att kombi skall fä trovärdighet anser SJ det nödvändigt att bryta ut denna verksamhet frän den mot åkerierna konkurrerande övriga godsverksamheten. På så sätt kommer kombi att stå neutral mot transportköparna. För att kombiverksamheten skall kunna växa krävs att åkerierna binder sig långsiktigt för speciella typer av lastbärare, vilket innebär stora investeringar för dem. En föratsättning för att åkerierna skall lämna över godset till järnvägen i stället för att köra själva fill desfinationsorten är att de känner förtroende för kombiverksamheten. En utbrytning och bolagisering av kombi skulle dessutom innebära att lönsamhetsuppföljningen renodlas och eventuell korssubven-fionering mellan olika godsprodukter försväras.

Vid bolagisering av de tvä godsprodukterna är tanken att man bryter ut kombi och delar av kontinenttrafiken ur godstransportdivisionen och inlemmar dessa som dotterbolag i SJs bolagsgrupp Swedcarrier. Alla detaljer kring de nya bolagen är ännu inte klara. Jag föreslär därför att regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att godkänna bildandet av de nya bolagen. Resultatet kommer dä att redovisas i nästa budgetproposition. En bolagisering enligt det sagda ligger även i linje med en eventuell framtida förändring av SJs hela associationsform.

5.3 Statens köp av olönsam järnvägstrafik

SJ har hemställt om en förlängning av avtalsperioderna. Denna fräga behandlar jag i avsnittet G 5. Köp av interregional persontrafik pä järnväg.

5.4 SJs bemyndiganden samt dispositionsrätten till överskott i verksamheten

Riksdagen har tidigare beslutat förlänga de tidsbegränsade bemyndigandena samt disposifionsrätten till verksamhetens överskott till den Ijuli 1993. Med anledning av den kommande verksamhetsuppföljningen ser jag i dagsläget inget skäl till ytterligare förlängning.

5.5 SJs förslag till ändrade ekonomiska mål Prop. 1991/92:100

Ril 7 Då det endast återstår ett är av rekonstrukfionsperioden och den därpå föl- ""• '

jande verksamhetsuppföljningen ser jag ingen anledning att nu be riksdagen ändra de ekonomiska målen. 1988 års trafikpolitiska beslut innebar att SJ skall förbättra sitt resultat med minst 1 miljard kronor fram till utgången av år 1992. Om SJ nu finner en ytterligare förbättring nödvändig och möjlig med tanke på framtida investeringar och avkastning lägger det tidigare tra-fikpolifiska beslutet inga formella hinder i vägen för ett ännu bättre ekonomiskt resultat.

5.6 SJs trafikeringsrätt

Regeringens intention är att fä ökad konkurrens inom järnvägstrafiken. Jag korruner därför att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå de åtgärder som krävs för en avreglering samt åtgärder som garanterar en konkurrens inom sektorn. Jag avser att återkomma under våren 1992 med vissa förslag som ökar konkurrensen inom järnvägstrafiken redan från trafikåret 1993. Målsättningen är att järnvägstrafiken skall vara avreglerad den Ijanuari 1995.

5.7 SJs associationsform

Jag anser att SJs ställning och konkurrenssituation pä marknaden talar för att associationsformen ändras till aktiebolag. Den nuvarande verksamhetsformen innebär konkurrenshämmande begränsningar för SJs verksamhet, vilka kommer att förstärkas i en avreglerad marknadssituation. Det är dock lämpligt att avvakta med ett konkret förslag om bolagisering till dess att SJs rekonstruktionsperiod har gått ut och utvärderingen av SJs rekonstrakfion är slutförd. Jag avser att återkomma till denna fräga vid ett senare fillfälle.

5.8 SJs upplåning

Jag vill erinra om att riksdagen i ett annat sammanhang (prop. 1990/91:29, FiU4, rskn 38) har behandlat rikflinjer för affärsverkens upplåning. De nya riktlinjerna innebär att verken är fria att själva avgöra var man vill ta upp lån inom Sverige, förutsatt att riksgäldskontoret getts möjlighet att lämna anbud. Detta innebär enligt min bedömning att SJs nuvarande rapporteringsplikt vad gäller upptagande av län och därmed regeringens skyldighet att redovisa densamma för riksdagen kan slopas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört i avsnitt 5.1 om inriktningen med anledning av SJs affärsplan,

2. godkänna att regeringen fär bemyndigande att genomföra en bolagisering inom SJs kombi- och kontinenttrafik enligt avsnitt 5.2, 79

3. godkänna att SJs och regeringens rapporteringskyldighet vad gäl- Prop. 1991/92:100 ler upptagande av län enligt avsnitt 5.8 slopas. Bil. 7

D 6. Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

1000 Frän anslaget ges ersättning till SJ motsvarande det belopp som SJs förvaltningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa verksamheter betalar i skatt pä grund av att inget koncernförhållande enligt aktiebolagens mening finns med SJ.

SJs hemställan

- Att obeskattade vinstöverföringar mellan affärsverket och dotterbolagen kan ske pä samma sätt som gäller koncernbidrag mellan aktiebolag.

Föredragandens överväganden

Den inriktning som hittills gällt och som jag föreslär fortsättningsvis skall gälla under återstoden av rekonstruktionsperioden, förhindrar inte att delar av aktieinnehavet i Swedcarrier avyttras. Medel vid sädan avyttring bör även i fortsättningen fä användas till att stärka affärsverkets finansiella ställning och jag anser därför att anslaget skall vara kvar

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Ersätming till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

80 E. Sjöfart

Sjöfartsverket

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Föredraganden instämmer i verkets förslag till målsättningar och allmän inriktning för perioden 1992-1994

Verksamhetens inriktning m.m.

Treårsplanen

Sjöfartsverket har inom transportsektom till uppgift att svara för väsentliga delar av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerbeten i dessa sä att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva formen Därtill svarar sjöfartsverket för säkerheten ombord på svenska fartyg oberoende av farvatten. Verksamheten inriktas huvudsakligen på handelssjöfartens intressen, men även frifidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas.

Sjöfartsverkets verksamhet styrs genom att ekonomiska mål och service-mål fastställs av riksdagen på grundval av rallande treårsplaner. Verket till-lämpar fno.m. år 1988 kalenderårsredovisning. Kostnader för verksamheten som inte skall ingå i handelssjöfartens betalningsansvar finansieras genom anslag över statsbudgeten.

Sjöfartsverkets servicemål åren 1992-1994

Målen för den verksamhet som rör farleder och utmärkning är att

- ge säker och effektiv framkomlighet för sjötrafiken i farleder längs kusten och i öppen sjö, även vid nedsatt sikt och i is,

- ge säker och effektiv framkomlighet vid genomfart och hamnanlöp. Inriktningen av verksamheten under treårsperioden går ut pä en fortsatt

anpassning av farledshällningen till ändrade trafikflöden och nautiska behov samt till den tekniska utvecklingen. Mälet är god säkerhet och kostnadseffektivitet. Mälen för lotsningen är att

- säker lotsning för fartygens vägledning skall kunna påräknas till alla hamnar av betydelse för handelssjöfarten,

- tillhandahålla genomlotsning av Öresund,

- inom ramen för lotsningssamarbetet i Östersjön och Nordsjön erbjuda öppensjölotsning.

Inriktningen av verksamheten under treårsperioden innebär att verket skall ge en fullödig lotsningsservice samtidigt som lotsningsverksamheten anpassas till sjöfartens ändrade straktur.

Mälen för sjöräddningen är att efterforskning och räddning av människor i sjönöd samt sjuktransporter från fartyg skall kunna utföras

- inom de vattenområden som räddningstjänstlagen och internationella överenskommelser anger,

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

- sä att ett räddningsfartyg kan nå platsen för en olycka inom tre timmar Prop. 1991/92:100 om olyckan inträffat pä svenskt territorialhav och inom sex timmar på Bil. 7 internationellt överenskommen svensk sjöräddningsregion utanför

svenskt territorialhav,

- under alla väderleksförhållanden,

- så att nödställda undsätts och vidaretransporteras för omhändertagande. Inriktningen av verksamheten under treårsperioden innebär att verkets

redan tidigare utvidgade ansvar för sjöräddningen förstärks till att också omfatta den regionala samordningen av informationsverksamhet, resursproduktion, övningsplanering och utvärdering m.m. Verket avser också att fylla behovet av utvecklade lokala ledningsfunktioner vid komplicerade räddningsinsatser samt förbättra ledningen i insatsområdet genom utbildning av insatsledare och utbildning av medverkande organisationers personal. Det internationella strandstatssamaibetet beträffande sjöräddning förstärks genom nya och moderniserade avtal med östersjö- och berörda nordsjöländen Målet för bbrytningen är att

- vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla hamnar av betydelse. Verksamheten skall under treårsperioden inriktas pä att uppnå det an givna mälet till lägsta möjliga kostnad.

Målet för sjömätningen är att

- få Sveriges sjöterritorium och övriga intresseområden tillfredsställande sjömätta och resultatet redovisat på storskaliga djupkartor.

Mätverksamheten, som även omfattar den militära sjökartläggningen, inriktas på att med högsta effektivitet bedriva sjömätning med samtliga enheter under hela mätsäsongen. Sjömätningarnas resultat från en säsong skall vara utvärderat i djupkartans form och delgivet samtliga intressenter senast den 31 augusti nästföljande ån Avsikten är att öka de mindre sjömätnings-fartygens kapacitet genom tillförande av ny materiel. Helt nya sjömätnings-metoder kommer att införas. Som komplement till den konventionella eko-lodningen planerar man att använda helikopterburen laser. Även positionsbestämningen bör kunna göras på ett väsentligt enklare och effektivare sätt med utnyttjande av Global Positional System (GPS).

Mälet för sjökortsproduktion och publikationsverksamhet är att

- producera moderna och tillförlitliga sjökort av olika slag och i olika skalor över svenska och angränsande farvatten för att möjliggöra en säker sjöfart - civil och militär,

- å jourföra alla befintliga sjökort sä att de ger en aktuell bild av inträffade förändringar, nya sjömätningar etc,

- som komplement till sjökorten ge ut nautiska publikationer med tillfredsställande aktualitet,

- handha "Radio Navigational Warnings Service" i Baltic Subarea på sätt som krävs av såväl internationella som nationella intressenter.

Inriktningen av verksamheten under treårsperioden är att årligen ge ut 3- 5 kort i den svenska sjökortsportföljen. Ny upplaga av båtsportkortsserierna bör ges ut vartannat ån Vidare bör minst tvä internationella sjökort ges ut under treårsperioden. Produktionssystemet läggs om. Manuella metoder er sätts med automatiserade och datoriserade förlopp. Hela kartarkivet och den geodetiska punktbanken skall omvandlas till databasen Denna kart- 82

automation kommer inte att fä full effekt under innevarande planeringspe- Prop. 1991/92:100 riod. När systemet är i full drift kommer det innebära att produktion och Bil. 7 rättelse av sjökort kan göras snabbare och med ökad effektivitet. Nya produkter kommer också kunna tas fram. Målen för sjöfartsinspektionen är bl.a.

- att tillse att kraven pä fartygs säkerhet och skydd mot vattenföroreningar från fartyg uppfylls med beaktande av internationell standard i utveck lade länder.

Under treårsperioden kommer arbetet med att utveckla säkerhetskontrollen på passagerarfartyg att vidareutvecklas. Den tekniska kontrollen har kompletterats med kontroll av besättningens kapacitet i nödsituationen Arbete sker också genom ökad samverkan mellan myndighet och rederier för att påverka att säkerhetsfrågorna blir en viktig del i företagets allmänna policy. Verket har inifierat forsknings- och utvecklingsinsatser kring brandtekniska frågor, riskbedömningsmetoder och miljöfrågor Liknande insatser konmier att behövas även under nästa treårsperiod.

Verksamheten omfattar fartygstekniska frågor, fartygsoperativa frägor samt sjöolycksutredningar.

Under treårsperioden kommer ökad arbetsbelastning att uppstå pä grund av högre prioritet för arbetsmiljöfrägor och ökat behov av besiktningar som en följd av Östersjökonventionen och Marpolkonventionen. Vidare kommer en fillfällig ökning av skeppsmätningen att inträffa till följd av att skeppsmätningskonventionen den 1 juli 1994 träder i kraft även för äldre fartyg, ca 700 fartyg berörs av detta.

När det gäller huvudinriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under treårsperioden 1992-1994 innefattar den fortsatta insatser för att rationalisera och effektivisera. Rationaliseringsplanen innebär en nettobesparing om 10 milj.kn under treårsperioden. Bl.a. minskas personalen med ca 20 personen Planen föratsätter oförändrad servicenivå.

Ekonomiska mål, investeringar m.m.

Treårsplanen

- Sjöfartsverkets mäl för soliditet är 85 %.

- Övriga ekonomiska mål och servicemäl ligger fast.

- Sjöfartsverkets investeringsplan för åren 1992-1994 omfattar 282,3 milj.kr. Investeringarna avser till helt övervägande del äteranskaffningan

Övergripande ekonomiskt mäl är liksom tidigare år krav pä full kostnadstäckning, dvs. intäkterna skall täcka samtliga kostnader inkl. avskrivningar och däratöver lämna en av riksdagen fastställd avkastning. Finansieringen av verksamheten sker främst genom avgifter på handelssjöfarten, dvs. de som i sin näringsverksamhet utnyttjar verkets tjänsten Verkets kostnader för bl.a. fritidsbåtstrafik finansieras över statsbudgeten.

Under åren 1990 och 1991 har ett par väsentliga förändringar vad gäller finansieringen av sjöfartsverkets verksamhet skett. Frän den 1 juli 1990 belastar sjöfartsinspektionen sjöfartsavgifterna. Frän den 1 juli 1991 överfördes även isbrytningens bränslekostnader och kostnaderna för inhyrning av

hjälpisbrytare till sjöfartens betalningsansvar

83 Mälet för avkastning Prop. 1991/92:100

Sjöfartsverket skall till staten inleverera avkastning på verkets fasta stats- Bil. 7 kapital enligt fastställd avkastningsränta. Avkastningsräntan utgör 12,25 % från den 1 juli 1991.

Målet för ekonombkt resultat

Sjöfartsverket har hittills som affärsverk klarat uppställda ekonomiska krav. Fonderade medel krävs bl.a. som gardering för stränga vintrar, oförutsedda svängningar i konjunkturen och för att möjliggöra en betydande självfinansiering av investeringar. Den ändrade principen för finansiering av isbrytningens bränslekostnader m.m. ställer nya krav på en betydande fondering för att verket skall kunna möta de ökade kostnader som följer vid stränga vintrar.

Verket förordar som lämplig marginal för att klara eventuella konjunkturvariationer ett överskott i förhällande till omsättningen på 2 % efter kapitalkostnader och avkastningskrav, utjämnat över en konjunkturcykel.

Under perioden 1992-1994 beräknas resultatet efter av riksdagen begärd avkastning fill följande belopp i milj.kn

År 1992 1993 1994

Resultat 8,5 7,6 9,0

Osäkerheten om den framtida kostnadsutvecklingen, ambitionen att ge utrynune för en viss tekniksatsning och de effekter på sjöfartsverkets resultat som de nya principerna för finansiering av sjöfartsinspektionens verksamhet och isbrytningen ger, gör det nödvändigt att kontinuerligt följa utfallet av verkets totala verksamhet och vidta de åtgärder som kan erfordras för att uppfylla de ekonomiska målen.

Målet för prissättning

Sedan början av 1980-talet har sjöfartsverket haft som mål att höjningar av de allmänna sjöfartsavgifterna skall hällas inom inflationsramen och att full kostnadstäckning samtidigt skall eftersträvas vid prissättning av verkets produkter och tjänster.

Den tidigare nämnda överföringen av betalningsansvaret för sjöfartsinspektionens verksamhet samt för isbrytningens bränslekostnader motsvarar en höjning av sjöfartsavgifterna med ca 14%.

Sjöfartsverket anser dock att de goda resultaten de föregäende åren gör det möjligt att i ett inledningsskede avstå från den avgiftshöjning om drygt 7 % som skulle kunna motiveras av det utökade betalningsansvaret för isbrytningen.

För perioden 1992-1994 föreslär sjöfartsverket att höjningar av de allmänna sjöfartsavgifterna får ske i en takt som motsvarar högst de allmänna pris- och löneökningaraa. Produkter och tjänster skall i princip prissättas så att full kostnadstäckning uppnäs.

Målet för produktivitet

Sjöfartsverket använder i sina resultatanalyser ett antal nyckeltal som

sammantaget ger ett gott underlag för att bedöma utvecklingen av intäkter

och kostnader relaterat till sjötrafikens utveckling.

Verkets kostnader är till sin huvuddel fasta. Intäkterna är dock fill 80%

avhängiga den svenska utrikeshandelns utveckling. Att mäta produktivitets- Prop. 1991/92:100 utvecklingen kortsiktigt för enstaka är är mot den bakgranden svårt. Bil. 7

Verket anser dock att den sänkning av kostnadsnivån i fast pris som de löpande rationaliseringsåtgärderna åstadkommer ger en godtagbar bild av produktivitetsförändringarna i verket.

Målet för soliditet

De goda ekonomiska resultaten hittills under sjöfartsverkets tid som affärsverk, tillsammans med de relativt små investeringsbehoven medför att sjöfartsverkets soliditet under perioden 1992-1994 ligger runt 85 %.

Den ändrade finansieringen av isbrytningen gör dock att soliditeten kortsiktigt kan uppvisa större variation än hittills.

Investeringsplan

Verkets investeringsplan för perioden omfattar ett belopp på 282,3 milj.kn enligt följande fördelning.

Milj.kr. 1992 1993 1994

26,8

25,0

22,2

18,0

22,6

8,0

7,0

8,4

31,8

69,2

10,3

3,7

4,0

3,5

Farleder och utmärkning

Lotsväsendet

Sjöräddning

Sjökartläggning

Isbrytning

Övrigt

Totalt 92,S 123,0 66,8

Investeringarna avser till helt övervägande del äteranskaffningan Investeringarna åren 1992-1996 ligger ca 20 milj.kn högre än föregäende långfidsplan, vilket i stor utsträckning fär tillskrivas laserbatymetrin (sjömätning med flygburen laser), som nu har bedömts som angelägen att införa. Finansieringen framgär av följande uppställning:

Milj.kr. 1992 1993 1994

Avskrivningsmedel 66,7 74,0 66,8

Driftmedel 25,8 49,0

Riksgäldslän _ _ _

Totalt investeringsbelopp 92,5 123,0 66,8

Verket föreslär att det bemyndigas att under budgetåret 1992/93 fä finansiera investeringar genom marknadsmässig upplåning i riksgäldskontoret inom en ram av 70 milj.kr.

Liksom för innevarande budgetär föreslär verket att fill den del löpande utbetalningar inte kan bestridas med löpande inbetalningar under budgetåret 1992/93 fä disponera en ram för kortfristig upplåning hos riksgäldskontoret på 40 milj.kn och att fä sätta in kassamässigt överskott på räntebärande konto i riksgäldskontoret.

Föredragandens överväganden

I enlighet med tidigare fattade riksdagsbeslut och ufifrån den inriktning för 85

den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) som regeringen tidigare redo-

visat pågår arbete med att förnya affärsverksformen, även för sjöfartsverket. Prop. 1991/92:100 En sund ekonomi med god tillväxt i samhället uppnås bl.a. genom att de Bil. 7 verksamheter som bedrivs i offentlig regi och för vilka inget privat alternativ existerar, styrs och bedrivs ändamålsenligt och effektivt. Sjöfartsverket är till övervägande del ett exempel pä ett naturligt monopol. En viktig uppgift vid översynen av verket är därför att skilja pä statens roll som beställare och producent. Arbetet inriktas främst mot att uppnä större jämförbarhet mellan verket och aktiebolag. I sjöfartsverkets redovisning skall därför bl.a. verkets pensionsåtaganden redovisas som skuld i balansräkningen. Arbetet med översynen pågår för närvarande. Effekterna av detta arbete kan ännu inte redovisas. Jag bedömer det dock som lämpligt att i det fortsatta arbetet överväga förändringar av de ekonomiska målen, bl.a. av soliditetsnivän, när redovisningsunderlaget är fullständigt.

Jag har inget att invända mot verkets förslag till allmän inriktning och omfattning av verksamheten under treårsperioden 1992-1994. Vidare kan jag ställa mig bakom verkets investeringsplan. Jag finner inte heller någon anledning att nu revidera de ekonomiska mål som verket ställt upp för ekonomiskt resultat och prissättning för perioden.

I enlighet med verkets förslag föreslår jag att verket under budgetåret 1992/93 får disponera en rörlig kredit hos riksgäldskontoret inom en ram av 40 milj.kn till löpande utbetalningar som inte kan bestridas med löpande inbetalningar. Jag föreslär därutöver en ram för långfristig upplåning på 70 milj.kr. för nästa budgetär varav 60 milj.kr. för finansiering av sjömanspensionssystemet enligt riksdagens tidigare beslut.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under perioden 1992-1994,

2. godkänna de ekonomiska mäl och servicemål för sjöfartsverkets verksamhet som jag har förordat för perioden 1992-1993,

3. godkänna vad jag har anfört om sjöfartsverkets investeringar under perioden 1992-1994 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvikelser därifrån.

86 Anslagsfrågor

E 1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Sjösäkerhetsrådet tilldelas budgetåret 1992/93 3 470 000 kn exkl. mervärdeskatt.

Sjöfartsverket i övrigt tilldelas för budgetåret 1992/93 73186000 kr., varav 21 milj .kr. för ersättning till televerket för radiotjänstkostnader, i avvaktan pä försvarspropositionen anslås 1,2 milj.kn för verkets beredskapsinvesteringar från anslag E1.

1990/91 Utgift 90124800

1991/92 Anslag 74200000

1992/93 Förslag 76656000

Kostnader inpm sjöfartsverkets ansvarsområde som inte skall ingå i handelssjöfartens betalningsansvar finansieras över ett särskilt anslag benämnt E 1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänsten Anslaget är indelat i följande delposter.

Sjöfartsverket

Anslagspost 1. Sjösäkerhetsrådet

Rådet verkar för ökad sjösäkerhet och bedriver informationsverksamhet inom fritidsbåtstrafikomrädet. Rådet föreslår i sin anslagsframställning en oförändrad ambitions- och anslagsnivå med tillägg för pris- och löneomräkning, dvs. drygt 3460000 kn

Anslagspost 2. Tjänster inom farledsverksamheten

Under anslagsposten har samlats medelsbehovet inom farledsverksamheten för åtgärder och tjänster som inte skall belasta handelssjöfarten.

Största delen av anslaget, 57,7 milj.kn, faller pä kostnader för fritidsbåts-trafiken och yrkesfisket. Dessa kostnader avser åtgärder av typen särskild utmärkning av farleder, sjöräddning m.m. Sjöräddningskostnaderna är dominerande, 34,9 milj.kr. 1 detta ingär 21,2 milj.kn som utgör ersättning till televerket för radiotjänster till sjöfarten, huvudsakligen sjösäkerhets- och sjöräddningstjänster.

Sjöfartsverkets kostnader för bemanning av fyrar av regionalpolitiska skäl, efter bidrag från andra intressenter på ca 1,2 milj.kn, beräknas till ca 2,1 milj.kn

Under anslagsposten ingår även vissa kostnader inom totalförsvaret för bl.a. information och utbildning om sjöfarten och handelsflottans betydelse i kris och krig samt för underhåll av beredskapslager av bojmateriel. Totalt beräknas 1,2 milj.kn, vilket motsvarar nivä 1 i programplanen för civila delen av totalförsvaret.

87 Anslagsposts. Vtssa kostnader för bemanning av sjömämingsfartyg Prop. 1991/92:100

Delpost 3 avser bemanningskostnader för militär personal på sjömätnings- ''- ' fartyg och rese- och traktamentskostnader för militär personal pä isbrytare.

Anslagspost 4. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Från anslagsposten betalas kostnader för åtgärder som sjöfartsverket, efter beslut av regeringen, fär föreskriva med stöd av lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Anslagspost 5. Tjänster inom fartygsverksamheten

Under anslagsposten har samlats den del av sjöfartsinspektionens kostnader för fartygsverksamheten som inte skall belasta handelssjöfarten, t.ex. driften av sjömansregistret.

Föredragandens överväganden

Sjösäkerhetsrådet

För sjösäkerhetsrädets vidkommande beräknar jag för budgetåret 1992/93 ett huvudsakligen oförändrat anslag. Beloppet är beräknat exkl. mervärdeskatt. Därmed uppnäs en större överensstämmelse med sjöfartsverkets redovisningssystem.

Sjöfartsverket

Beträffande övriga anslagsposter har sjöfartsverket föreslagit en anslagsökning om totalt ca 16 milj.kn Av detta belopp är 3,5 milj.kn hänförliga fill uppräkning av ersättningen till televerket för radiotjänstkostnader vid främst sjöräddning. Som ett led i att televerket skall ändra sin associationsform har också överväganden initierats avseende huvudmannaskapet för kustradiostationerna. Diskussioner förs i denna fråga mellan televerket, sjöfartsverket och chefen för marinen. För nästa budgetår räknar jag med en ersättning till televerket pä 20973000 kn vilket innebär en lägre prisuppräkning än den televerket begärt av sjöfartsverket.

Beträffande samkostnader för farledsverksamheten och ersättning för bemanning av sjömämingsfartyg m.m. föreslås ett oförändrat anslag, 10,1 milj.kn, för nästa budgetår.

I avvaktan pä försvarspropositionen, i vilken sjöfartsverkets beredskapsmedel för första gängen avses tas upp i den gemensamma ekonomiska ramen, anslås 1,2 milj.kn till beredskapsinvesteringan

Mitt förslag till fördelning av anslaget framgår enligt följande tabell

SjöVs

Före-

Anvisat

Förslag

draganden

Bil.7

1991/92

1992/93

Anslagspost

tkr.

1. Sjösäkerhetsrådet

2. Tjänster inom farledsverksamheten

varav;

Beredskap för civil sjöfart

4. Vissa bemanningskostnader

5. Åtgärder mot vattenförorening frän

fartyg

m.m., förslag

6. Tjänster inom fartygsverksamheten

4485 Summa anslag

74200

90267

76656

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för budgetaret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 76 656 000 kn

E. Fritidsbåtsregistret

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Jag avser att under vären 1992 återkomma med förslag avseende en avveckling av fritidsbätsregistret.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har i en särskild promemoria till regeringen redovisat en utvärdering av fritidsbåtsregistret.

I promemorian konstateras att registret den 1 juli 1991 omfattade ca 276000 bätan Sjöfartsverket redovisar oeksä stora skillnader i länsstyrelsernas kostnader för driften av registret, vilket ligger utanför verkets möjligheter att påverka. Verket föreslär vissa ändringar i bestämmelserna om fritids-bätsregistreringen. Fritidsbåtar som inte används i större farvatten skulle bl.a. undantas frän registreringsplikt. Också i flera andra avseenden föresläs ändringar.

Vid nuvarande registeravgift om 30 kn/är täcks inte kostnaderna för driften av registret. För budgetåret 1992/93 bedömer sjöfartsverket de totala kostnaderna för att driva registret till 9,4 milj.kn Om intäkterna beräknas pä en 30-kronors avgift skulle de uppgä till ca 8,1 milj.kn Därutöver tillkommer de kvarstående uppläggningskostnaderna som uppgår till ca 9,6 milj.kn Verket föreslär mot denna bakgrund att årsavgiften höjs till 50 kn

Föredragandens överväganden

1 proposition (prop. 1991/92:38) om den ekonomiska politikens inriktning aviserades en nedläggning av fritidsbåtsregistret. Även om det redovisats

fördelar med det hittillsvarande registret anser jag inte att det finns tillräckligt starka skäl att behälla systemet med en registrering av fritidsbåtar i statlig regi. De närmare formerna för en avveckling övervägs för närvarande inom regeringskansliet. Jag avser föreslå regeringen att återkomma till riksdagen under våren 1992 med förslag om avveckling av fritidsbätsregistret. Mot denna bakgrund bör inte något anslag för fritidsbåtsregistret föras upp i budgetförslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört rörande fritidsbätsregistret.

E 2. Transportstöd för Gotland

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För transportstöd för Gotland föreslås 140 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I beloppet ingår medel för att möjliggöra en väsentlig taxesänkning för passagerare.

- Högstprisregleringen för godstransporterna och tillhörande Gotlandstillägg föreslås upphöra vid utgången av juni 1992.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

140000000 Från anslaget utgär transportstöd till färjetrafiken till och frän Gotland. Bidrag till vissa lastbilsföretag för merkostnader i Gotlandstrafiken upphörde vid utgången av juni 1991. Administrationen av transportstödet överfördes den 1 september 1991 från transportrådet till sjöfartsverket och samtidigt överfördes ansvaret för förhandlingar om avtal om koncessioner för färjetrafiken från transportrådet till kommunikafionsdepartementet.

Resultat år 1990

1 budgeten för kalenderåret 1990 beräknades underskottet i färjetrafiken uppgå till ca 45 milj.kn Det verkliga utfallet blev 62 milj.kn Avvikelsen frän budget beror främst pä ett relativt stort trafikbortfall under året, bl.a. minskade antalet passagerare med 8 % frän föregående är. Vidare förlängdes in-hyrningen av en godsfärja för att klara transporterna av farligt gods under sommaren. Införande av mervärdeskatt på drivmedel innebar också ökade kostnader då denna mervärdeskatt inte kunde kompenseras av motsvarande avdrag under år 1990. Kostnadsökningarna kompenserades dock delvis genom en realisationsvinst staten tillgodoräknats vid ett fartygsbyte och genom minskade försäljnings- och administrationskostnaden

I november 1990 tillsattes en auktoriserad revisor för att granska den del

av koncessionsinnehavarens verksamhet som påverkar inkomster och utgif- Prop. 1991/92:100 ter i koncessionstrafiken. Av den granskningsrapport för verksamhetsåret Bil. 7 1990 som den auktoriserade revisorn lämnat framgår att koncessionstrafiken har redovisats på ett tillfredsställande sätt under år 1990.1 rapporten rekommenderas dock att redovisningen av koncessionstrafiken bör ske enligt bokföringsmässiga grunder och att det ursprungliga avtalet uppdateras i enlighet med de tillägg som gjorts under årens gång för att fä ett mer överskådligt avtalspaket. Detta har genomförts under år 1991.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har beslutat om en sänkning av passagerartaxorna i färjetrafiken med i genomsnitt 10 % fr.o.m. den 1 januari 1992. Sänkningen motiveras genom sänkningen av mervärdeskatten på persontransporter fno.m. den 1 januari 1992 samt att sjöfartsverket vill stimulera resandet för att återhämta en del av tidigare trafikbortfall. Sammantaget beräknar sjöfartsverket att transportstödet för budgetåret 1991/92 kommer att uppgå till ca 160 milj.kn varav ca 30 milj.kr. avser statens skuld per den 30 juni 1991 enligt justerad redovisning. Denna skuld har inte redovisats över anslaget för budgetåret 1990/91 och belastar därför anslaget för budgetåret 1991/92. Vidare avser ca 6 inilj.kr. taxesänkningen den 1 januari 1992. Det ökade statsbidraget beror i övrigt främst på lägre intäkter frän gods och passagerare. Under år 1991 beräknas minskningen av antalet passagerare till 10%. Insättandet av en tredje färja i trafiken har medfört högre kostnader än beräknat. Vidare har stigande dollarkurser inneburit ökade kapitalkostnaden 1 sammanhanget bör nämnas att mervärdeskatten på persontransporter beräknas för färjetrafiken till och från Gotland medföra ökade statsintäkter med ca 30 milj.kn år 1991.

För budgetåret 1992/93 beräknar sjöfartsverket behovet av transportstöd till 138 milj.kn föratsatt nuvarande trafikomfattning samt med taxejusteringen den 1 januari 1992. Statsbidraget kan minska beroende på i vilken omfattning den tredje färjan kan utnyttjas i annan trafik under lågsäsong.

Sjöfartsverket har beslutat att slopa minipriset och enbart tillämpa två taxeniväer, lågpris och normalpris. Detta innebär att lågpriset har kunnat sänkas med mer än 10% samfidigt som fler lågprisavgängar kunnat införas och taxestrukturen förenklats.

Sjöfartsverket har regeringens uppdrag att genomföra en översyn av färjetrafiken i enlighet med vad trafikutskottet anförde vid riksdagsbehandlingen av frägan i mars 1991. En rapport med förslag om förändringar inom ramen för nuvarande koncessionsavtal skall lämnas senast den 15 maj 1992.

Utredning om godstransporterna med lastbil

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat och analyserat systemet med högst prisreglering och Gotlandstillägg för godstransporterna med lastbil till och från Gotland i syfte att belysa förutsättningarna för och konsekvenserna av ett avvecklande av systemet. RRV anser i sin rapport Godstrafiken till och från Gotland - en analys av högslprisregleringen och Gotlandstillägget 91

(Fgl991:S) att högstprisregleringen och Gofiandstillägget bör avvecklas. Prop. 1991/92:100 Systemet är konkurrenssnedvridande, provisoriskt och går ej att följa upp Bil. 7 eller att kontrollera på ett tillfredsställande sätt. Detta beror främst pä att det inte finns något entydigt transportpris bl.a. på grand av att varje inrikestransport rabatteras med mellan 50 och 60 % av utgångspriset. Transportföretagens intäkter av Gotlandstillägget är sannolikt större än de verkliga merkostnaderna.

RRV anser att en avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget kan ske utan att transportpriserna i Gotlandstrafiken höjs då transportföretagen ser det som en konkurrensfördel att vara rikstäckande. Höjda priser innebär då förlorade marknadsandelar. Vidare är de mest transportberoende företagen pä Gotland stora och ingår i koncerner pä fastlandet, vilket ger dem starka förhandlingspositioner gentemot transportföretagen. Genom att minska de omfattande rabatterna i inrikestrafiken nägot ges utrymme för transportföretagen att själva subventionera Gotlandstrafiken. Effektiviteten i trafiken bör också öka om transportföretagen får det totala kostnadsansvaret.

En föratsättning för en avveckling är att en bevakning sker så att inte konkurrensbegränsande samverkan sker mellan transportföretagen i prissättningen.

Remissinstansema

Statens pris- och konkurrensverk (SPK), sjöfartsverket. Östsvenska Handelskammaren, Sveriges Stuvareförbund och Svenska Hamnförbundet samt Gotlands Åkeriförening stödjer RRVs förslag. SPK, som har regeringens uppdrag att följa transportkostnadsutvecklingen för lastbilstrafiken till och från Gotland, anser att en avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget är ett viktigt steg mot ökad kostnadseffektivitet i denna trafik. Östsvenska Handelskammaren anser att ett avvecklande av systemet medför kostnadsökningar för det gotländska näringslivet som bör kompenseras med ökade subventioner av godstaxorna i färjetrafiken.

Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun anser att systemet skall behållas. Länsstyrelsen anser att konsekvenserna av ett avvecklande inte har blivit tillräckligt belyst samt att ett avvecklande leder till ökade transportkostnader för företagen pä Gotland. I yttranden frän olika transportföretag, som länsstyrelsen bifogat, anser ASG och Bilspedition att de måste höja sina priser i Gotlandstrafiken med 50-60 % om systemet avvecklas. ASG anser vidare att man inte kan subventionera Gotlandstrafiken utan stöd av statliga förordningar pä grund av de avtal man har med underentreprenörer. Gotlands kommuns synpunkter överensstämmer i stort med länsstyrelsens. Kommunen anser även att intäkterna frän Gotlandstillägget skall samlas in av en statlig kontrollerad instans som sedan kan fördela intäkterna efter ansökan och prövning av transportföretagen.

Transportrådet har avstått från att yttra sig i ärendet.

92 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Ril 7 Enligt min mening ger dagens färjetrafik en bra trafikförsörjning mellan ""• '

Gotland och fastlandet. Det finns dock ett par väsentliga problem som måste lösas. Det ena är att prisnivån för passagerare i trafiken är för hög, även efter den taxesänkning som sjöfartsverket beslutat om. Prisnivån är inte bara ett problem för gotlänningar som frekvent utnyttjar färjorna utan medför även negativ inverkan på det turistresande som är en viktig del för det gotländska näringslivet. Det behövs en kraftig åtgärd för att nå en acceptabel prisnivå i fäijetrafiken som även kan bidra fill en återhämtning av tidigare trafikbortfall och stimulera till ökat turistresande. Jag föreslår därför att extra medel tillförs anslaget för att en större sänkning av passagerartaxorna skall kunna genomföras. Enligt min bedömning bör 10 milj.kr. avsättas för detta ändamål. Det ankommer på sjöfartsverket att närmare utforma taxesänkningen. Då statens budgetårsskifte sker mitt under turistsäsongen ijuli anser jag att taxesänkningen bör ske i början av maj 1992. Detta innebär en beräknad ökad medelsbelastning på innevarande års anslag med ca 3 milj.kn vilket sammantaget innebär ett beräknat anslag på ca 163 milj.kn för budgetåret 1991/92, dvs. ett anslagsöverskridande med ca 94 milj.kr.

Det andra problemet i färjetrafiken är kostnadsnivån som innebär att statsbidraget ökar kraftigt. Taxesänkningarna medför ytterligare belastning på statsbidraget vilket gör det än nödvändigare att ta fram förslag på kostnadsbesparingar. Jag förutsätter att sjöfartsverkets översyn konuner att innehålla sådana förslag. I detta sammanhang vill jag även ta upp frågan om konkurrens i färjetrafiken. Enligt min mening bör fri konkurrens eftersträvas även i färjetrafiken till och frän Gotland. Nuvarande avtal med Nordström & Thulin AB löper t.o.m. år 1997. Möjligheten att släppa konkurrensen fri är sålunda begränsad under denna avtalsperiod. Däremot bör det finnas möjligheter att tillåta viss konkurrerande trafik inom ramen för nuvarande avtal bl.a. med tanke på utvecklingen i Baltikum som kan leda fill nya intressanta förbindelser där Gotland kan fä ett centralt läge. Detta är, enligt min mening, en fråga för sjöfartsverket i den pågående översynen av färjetrafiken.

Jag föreslår att högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget för lastbilstransporterna till och från Gotland skall upphöra vid utgången av juni 1992. Systemet med högstprisreglering och Gotlandstillägg är enligt min mening konkurrensbegränsande och hämmar därigenom effektiviteten i transporterna. Det finns dessutom inget entydigt transportpris till Gotland vilket innebär att det inte går att följa upp regleringen och inte heller påvisa dess verkliga nytta. Transportföretagen tillämpar en regelmässig rabattgivning med ca 50-ÖO % pä grundtaxan. Dä Gotlandstillägget endast är 0,6 % av net-tofraktsumman bör transportföretagen kunna hantera eventuella internsubventioner utan statliga administrativa system.

Jag vill i detta sammanhang även framhälla att godstaxorna i fäijetrafiken är subventionerade med uppskattningsvis 50-60 %. Sjöfartsverket beslutade dessutom att inte höja godstaxan vid årsskiftet 1991/92. Vidare utvidgas det transportstödsberättigade godset fill att omfatta fler varuslag. Min uppfattning är därför att godstransportpriserna i Gotlandstrafiken inte kommer att

öka på grund av föreslagen avreglering. Jag kommer dock att ge sjöfartsver- Prop. 1991/92:100 ket i uppdrag att följa upp prisutvecklingen för godsfrakterna till och från Bil. 7 Gotland efter en avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget. Att se till att prissamverkan inte sker mellan transportföretagen med höjda priser som följd kommer att ingå i uppgifterna för den nya konkurrensmyndighet som regeringen under näringsdepartementets huvudtitel föreslår skall bildas den 1 juli 1992.

Till följd av mitt förslag om avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget har inom kommunikationsdepartementet upprättats ett förslag till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter (se underbilaga 1).

Med beaktande av vad jag nu anfört beräknar jag medelsbehovet för anslaget till 140 milj.kr. för budgetåret 1992/93 varav 10 milj.kn avser m*edel för sänkning av passagerartaxorna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,

2. till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 140000000 kr.

E 3. Handelsflottans pensionsanstalt

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

1000 Handelsflottans pensionsanstalt (HPA)

HPA har hemställt om ett anslag om 1 000 kn för budgetåret 1992/93. Till driftstat för budgetåret 1992/93 har hemställts om 1836 000 kn

Förslaget överensstämmer med den budgetram för budgetåren 1991-94 som HPA redovisade i den fördjupade anslagsframställningen föregående budgetån

HPA har i en särskild skrivelse redogjort för sin bedömning av det upplåningsbehov som övergångsbestämmelserna för sjömanspensionerna medför. HPA gör bedömningen att totalt 60 milj.kn kan behöva lånas upp under budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

HPAs huvudsakliga arbetsuppgifter är att behandla pensionsansökningar samt att utföra de beräkningar och den uppföljning som dessa föranleder.

Riksdagen beslutade i december 1989 att den särskilda sjömanspensione ringen skulle upphöra fno.m. den Ijanuari 1990 (SFS 1989:996). Samfidigt 94

beslöts om vissa övergångsbestämmelsen I april 1998 kommer den siste sjö- Prop. 1991/92:100 mannen att beviljas pension enligt förordningens bestämmelsen Bil. 7

HPAs inkomster härrör från fastställda redaravgifter samt frän ränteavkastning från fondkapital.

Vid riksdagsbehandlingen av föregående års budgetproposition beslöt riksdagen att HPAs upplåningsbehov skulle ombesörjas genom sjöfartsverkets försorg. HPA har inte än behövt ta den möjligheten i anspråk.

Jag förordar att HPA under budgetåret 1992/93 får disponera upp till 60 milj.kr. för pensionsutbetalningar genom län som sjöfartsverket tar upp i riksgäldskontoret.

Jag beräknar HPAs administrationskostnader för nästa budgetår till 1878 000 kr. efter pris- och löneomräkning. Jag föreslår vidare att HPA anvisas ett anslag på 1000 kn för nästa budgetån

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handelsflottanspensionsanstah för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 1000 kn

E 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

1000 Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF)

HKF hemställer att medel anvisas för verksamhetens genomförande genom ett 1 OOO-kronors anslag.

HKFs verksamhet inriktas på att sä effektivt som möjligt erbjuda sjömän ett meningsfullt och attraktivt fritids- och kulturliv.

HKF föreslår 17 866 000 kr. i budgetram för vartdera av budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Vidare hemställs om att verksamheten för vart och ett av budgetåren tilldelas ytterligare medel motsvarande 1 % av fyravgifterna, eller 2,5 milj.kr. Den utökade utdebiteringen av fyravgifterna vill rådet använda dels för att bestrida lönekostnaden för lönebidragsanställda, samtidigt som vissa länsarbetsnämnder avlastas motsvarande kostnad under en treårsperiod, dels för den investerings- och utjämningsfond för främst investeringsändamål som inrättades i föregäende regleringsbrev.

Föredragandens överväganden

HKFs verksamhet har betalats genom avräkning från fyravgiften som ingär i sjöfartsverkets avgifter.

Enligt gällande riktlinjer skall HKF tillgodoräknas högst 9 % av erlagda fyravgiften Över statsbudgeten har redovisats ett anslag pä 1000 kn

95 I budgetpropositionen 1990/91:100 betonades vikten av att staten genom Prop. 1991/92:100 budgetprocessen kontinuerligt omprövar de statliga verksamheterna. Man Bil. 7 ansåg därför att det fanns skäl att närmare undersöka eventuella alternativ till dagens stafiiga huvudmannaskap för HKF. Föredraganden tog därmed inte ställning till den föreslagna treårsbudgeten.

Inom kommunikationsdepartementet har under år 1991 en arbetsgrapp behandlat frågan om altemativ till dagens organisation till HKF. Resultatet har presenterats i promemorian Handebflottans kultur- och fritidsråd, framtida verksamhet och organbation.

I promemorian konstateras följande. Sverige har genom ett folkrättsligt konventionsåtagande förbundit sig att erbjuda sjömän ett visst utbud av kultur- och fritidsaktiviteten Utbudet skall vidare ske i kontakt med företrädare för bl.a. sjöarbetsmarknadens parten

Från såväl Sveriges redareförening som de fackliga företrädama betonas att nuvarande verksamhet bedrivs effektivt. Genom det nära samarbetet mellan berörda parter kan verksamhetens omfattning och inriktning anpassas till den faktiska efterfrågan.

Staten har således ett folkrättsligt grundat ansvar för att tillhandahålla ett utbud av det slag som HKF i dag svarar för. Arbetsgrappen har i sitt arbete inte kunnat finna något privat eller statligt alternativ som på ett naturligt sätt skulle kunna ersätta HKF. Sjöfartsverket är den myndighet som genom sitt betalningsansvar skulle kunna inrymma också HKFs verksamhet. De besparingar som skulle följa av att inlemma HKF i sjöfartsverket kan bedömas som marginella. En sådan lösning har heller inte stöd från intressenterna dvs. sjöfartsverket, redareföreningen och de sjöfackliga organisationerna. Enligt min mening bör därför denna lösning nu inte övervägas närmare.

När det gäller finansieringsprincipen är det naturligtvis alldeles uppenbart att det inte finns något egentligt samband mellan HKFs verksamhet och erlagda fyravgiften I arbetsgruppens promemoria behandlas ett alternativ med en fast avräkning baserat på fyr- och farledsvaraavgifterna. Eftersom sjöfartsverkets avgiftshöjningar normalt ligger lägre än inflationen läggs också med denna lösning automatiskt samma rationaliseringstryck på HKF som på verket.

Följande problem bör emellertid också beaktas.

En finansiering av HKFs verksamhet knuten till ett inkomstslag ger naturligtvis upphov till ryckighet i HKFs verksamhet. En bredare bas ger därvid bättre förutsättningar att planera också de ekonomiska ramarna. Om en pro-centavräkning pä fyr- och farledsvaraavgifterna skulle anpassats till de belopp som faktiskt har utgått till HKF under åren 1984-1990 skulle procentav-räkningen ha varierat mellan 2,5 och 2,8 %. Vilken procentavräkning som än väljs förblir den ett grovt instrument för att bestämma HKFs inkomster. Förändringar i sjöfartsverkets ekonomiska föratsättningar kan däratöver ge en ryckighet för HKF som är till nackdel för verksamheten.

De möjligheter som HKF fått att kunna fondera överskottsmedel föratsätter en fasthet i budgeteringen också från statens sida. En sådan fasthet kan också fungera som incitament för HKF när det gäller att omprioritera verksamhet och att avgiftsbelägga viss service.

96 Jag förordar därför att HKF för nästa budgetär får disponera ett realt oförändrat belopp som efter pris- och löneomräkning uppgår fill 17500000 kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handebflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 1000 kn

E 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Till Trollhätte kanalverk anvisas för budgetåret 1992/93 70 milj.kn, till Vänerns seglationsstyrelse anvisas för budgetåret 1992/93 8 milj.kr.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

69 780 000 59 780000 78 000 000

Statens Vattenfallsverk/Trollhätte kanalverk

Trollhätte kanalverk ansvarar för kanaler, slussar och farleden mellan Göteborg och Vänern samt för Säffle kanal. Kanalverkets intäkter utgörs bl.a. av farledsvaraavgifter på utrikes gods. Staten anslår de ytterligare medel som behövs för att hålla kanalen öppen för nyttotrafik och fritidsbätan Anslaget täcker även kostnaderna för Vänerns seglationsstyrelses verksamhet på Vänern; utmärkning av farleder och lotsning m.m.

Riksdagen beslutade vären 1991 om neddragning av anslaget till kanal-verksrörelsen.

Av detta anslag uppgick ersättningen budgetåret 1991/92 till kanalverket till 52,8 milj.kn, och ersättningen fill Vänerns seglafionsstyrelse fill 7,0 milj.kn

Vattenfall hävdar att det i längden inte är möjligt att på denna anslagsnivå driva verksamheten på ett fillfredsställande sätt med de tekniska, säkerhelsmässiga och miljömässiga krav som mäste ställas på verksamheten.

Vattenfall hemställer om ett driftbidrag för budgetåret 1992/93 på 75,6 milj.kr.

Vänerns seglationsstyrelse

Vänerns seglationsstyrelse hemställer om 8080000 kn för budgetåret 1992/93.

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

utredningen Prop. 1991/92:100

Ril 7 Den 18 mars 1991 förordnades Ulf Adelsohn som särskild utredare för en "- '

utredning om det statliga stödet till Vänersjöfarten. Betänkandet Vänersjöfarten (SOU 1991:73) överlämnades i september 1991 till kommunikationsdepartementet.

Utredningen gör bedömningen att Vänersjöfarten har spelat en viktig roll för regionens näringsliv. Utredningen konstaterar dock att om Vänersjöfarten skall kunna behälla sin ställning mäste kostnaderna sänkas och nya transportsystem utvecklas. Konkurrensen från lastbil och täg kommer annars att slå ut verksamheten. Godsvolymen har stått stilla den senaste lO-ärsperio-den.

Investeringsbehovet i kanalen bedöms till i genomsnitt 6,5 milj.kn/år fram till år 2000. Utgångspunkten är därvidlag att nuvarande slussmått bibehålls. Investeringsbehovet i Vänern fram till år 2000 beräknas till 8,6 milj.kr. totalt.

Utredningen konstaterar att Vänersjöfartens fördelar är att trafiken kan öka utan att det medför större investeringar eller driftunderskott, samtidigt som en nedläggning av kanalen skulle medföra vissa begränsade konsekvenser för miljön och trafiksäkerheten.

Utredningen föreslär bl.a. att hamnarna i Vänern bör gä samman i ett bolag för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av resurserna.

Som ett moment finns även förslag om förändringar i avgiftssystemet. Förslagen innebär att incitament skapas för att öka trafiken och därmed också intäkterna. De skall också kompensera kanalverket för visst inkomstbortfall som uppstått p.g.a. att intäkterna frän farledsvaraavgifterna minskat. Utredningen har lagt fram tvä alternativ, som innebär att särskilda regler skulle gälla för fyravgifter och farledsvaraavgifter för trafik som pä visst sätt är knuten till kanalen och att särskilda passageavgifter för kanalen tas ut.

Remissinstanserna

Remissinstanserna är, med undantag av statens järnvägar (SJ), i huvudsak positiva till utredningens förslag rörande Vänersjöfarten. Remissvaren uttrycker ett stöd för utredningens bedömning att Vänersjöfartens konkurrenskraft mäste öka och kostnaderna begränsas om verksamheten även i fortsättningen skall kunna tillgodogöra sig ett statligt stöd.

Avvikande uppfattningar redovisas främst beträffande konsekvenserna av en nedläggning av trafiken, rörande förslagen till förändrade avgifter, samt beträffande den europeiska trafikutvecklingens inverkan pä Vänersjöfarten. SJs främsta invändning mot utredningens förslag är ett ifrågasättande av fortsatta statliga insatser för en kraftigt olönsam trafik, vars avveckling - enligt utredningen - inte skulle medföra dramatiska regionalpolitiska konsekvensen Beträffande förslagen till förändrad avgiftsstraktur är remissinstanserna positiva till att Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse skulle få rätt att fastställa avgifter för den trafik som gär direkt till Vänern. Beträffande rätten att ta ut avgifter för den trafik som efter omlastning i kusthamn gär in i eller ut ur Vänern, dvs. en slags avräkning som skulle till-

godoföras kanalverket resp. seglationsstyrelsen är bäde sjöfartsverket och Prop. 1991/92:100 Svenska hamnförbundet/Sveriges Stuvareförbund negativa. Sjöfartsverket Bil. 7 anför därutöver skäl för att fyravgifterna även i fortsättningen skall tillfalla sjöfartsverket och inte kanalverket som föreslås i betänkandet.

Föredragandens överväganden

Statens kostnader för subventionering av sjöfarten i Trollhätte kanal och i Vänern är betydande. Riksdagen beslutade om en lägre anslagsnivå för verksamheten innevarande budgetär Anslaget reducerades med ca 10 milj.kr. Därtill gjordes inte någon uppräkning för kommande pris- och löne-ökningan Vattenfall har begärt ca 12 milj.kr. i tilläggsanslag för innevarande budgetån Vänerns seglationsstyrelse har för sin del begärt ett tilläggsanslag pä ca 0,8 milj.kr. De anslag som begärts för nästa budgetär för kanalen och seglationsstyrelsen, totalt 83,6 milj.kn, innebär följaktligen en ökning på ca 24 milj.kn jämfört med den anvisade nivån. 1 enlighet med vad chefen för näringsdepartementet tidigare i dag föredragit begär Vattenfall därutöver, med hänvisning till att kanalen avskiljs frän Vattenfall, att kanalen ges investeringsmedel på ca 6,5 milj.kr. för nästa budgetär. Den ekonomiska belastningen för staten uppgår således till 90 milj.kn för nästa budgetån

Flertalet remissinstanser har redovisat en positiv grundinställning till sjöfarten på Vänern. Subventioneringen frän staten utslaget per transporterat ton är samtidigt betydande. Konkurrensen mellan transportslagen är intensiv. Fördyringar av kanaltransporter med t.ex. ökade avgifter har av de ansvariga inte bedömts lämpliga att införa. Motviljan att införa en särskild avgift kan tolkas så att kanaltransporterna inte tål ökade kostnaden Mot bakgrund av att de stafliga resurserna blir allt mer knappa måste därför frägan ställas om statens stöd till kanaltransporterna är ett effektivt sätt att stärka industrins transporter i Väneromrädet.

Redareföreningen har i sitt remissyttrande pekat pä samordningsvinster genom att inordna administrationen av kanalen i sjöfartsverket.

Jag kan konstatera en otillfredsställande kostnadsutveckling i kanaldrif ten. Kostnadsökningen mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 uppgår till hela 16.4% även om tilläggsanslaget pä 12 milj.kr. som kanalverket begärt läggs till basen. Ett stort antal remissinstanser har betonat behovet av ratio naliseringar. En sänkt kostnadsnivå kan emellertid inte långsiktigt åstad kommas genom att eftersätta underhållet. Enligt min mening bör därför transportalternativen till dagens kanaltransporter, och en ev. omläggning av transporterna, undersökas och värderas mer ingående. Jag har därför för av sikt att tillsätta en utredning om detta. Det mäste vara en utgångspunkt för staten att oeksä subventionerna pä transportområdet är effektivitetsbefräm- jande. 1 likhet med chefen för näringsdepartementet anser jag att affärs verksformen för kanalverket bör ses som en övergångslösning i avvaktan pä värderingen av regionens transportalternativ. 1 det sammanhanget har che fen för näringsdepartementet uttalat att aktiebolaget generellt sett är den associationsform som ger de bästa utvecklingsmöjligheterna. Den organisa tionslösning som slutligen väljs mäste dock utformas med hänsyn till kanal verksamhetens speciella förutsättningar En alternativ organisationsform 99

kan vara att inordna kanalverksamheten i sjöfartsverkets administration. Det finns anledning att återkomma till frågorna om organisationsform och huvudmannaskap.

För nästa budgetär ser jag nu inte nägra möjligheter fill mera avgörande besparingar i verksamheten. Mot bakgrand av de överväganden somjag tidigare redovisat anser jag det dock inte vara möjligt att tillstyrka kanalverkets äskande i dess helhet. Jag beräknar anslaget för budgetåret 1992/93 till 78 milj.kn, varav 8 milj.kn avser Vänerns seglationsstyrelse. De 12 miljoner som begärts i tilläggsanslag avser jag bereda i särskild ordning. Vid mitt förslag har jag utgått frän att verket redan har möjlighet att införa särskilda avgifter på trafiken.

Beträffande utredningens förslag till avgiftsförändringar anser jag till en början att det skulle bli alltför komplicerat att skapa särskilda regler för fyravgifter beträffande kanalen. Då det gäller utredningens övriga förslag om avgifter är min uppfattning att frågan om avgiftssystemets utformning får övervägas ytterligare.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Ersättning till vbs kanaltrafik m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 78000000 kn

E 6. Bidrag till svenska rederier

Sammanfattning av föredragandes förslag:

Anslag E6. Bidrag till svenska rederier avvecklas fno.m. den 1 juli 1992.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

500000000 550000000 200000000

Nämnden för rederistöd

Under budgetåret 1990/91 har nämnden beviljat 237 milj.kn i bidrag till kostnader för socialavgifter samt 262 milj.kr. i bidrag till kostnader för sjömansskatt.

Med det beräkningsunderlag som för närvarande föreligger bedömer nämnden för rederistöd anslaget för budgetåret 1992/93 till oförändrat 550 milj.kn och de administrafiva kostnaderna till 1,2 milj.kn

Nämnden har till kommunikationsdepartementet påpekat att för att den målsättning som riksdagen angav år 1988 skall kunna upprätthållas mäste stödet räknas upp. För år 1990 måste bidraget till kostnader för socialavgifter höjas med 11000 kn till 49 000 kn per kalenderår och årsarbetskraft. Ytterli-

gare höjning erfordras för att kompensera för stödets värdeminskning under är 1991.

Prop. 1991/92:100 Bil.7

Föredragandens överväganden

1 enlighet med 1988 ärs sjöfartspolifiska riksdagsbeslut lämnas statliga bidrag till vissa bemanningskostnaden Bidrag lämnas till arbetsgivare som har eller haft sjömän anställda för arbete ombord pä svenska handelsfartyg som huvudsakligen används i fjärrfart. Bidrag till kostnader för sjömansskatt lämnas med belopp motsvarande den skatt som har betalats in. Bidrag till arbetsgivarens kostnader för socialavgifter lämnas med 38000 kr. per kalenderår och årsarbetskraft.

En avveckling av stödet till svenska rederier fno.m. den 1 juli 1992 som regeringen aviserat i propositionen om den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) innebär emellerfid vissa kvardröjande kostnader första halvåret 1992. Dessa kostnader utgör bidrag till arbetsgivarens kostnader för socialavgifter den 1 januari ~ den 1 juli 1992 samt återbetalning av inbetald sjömansskatt för huvudsakligen maj och juni månader 1992. Jag föreslår mot den bakgrunden ett anslag pä 200 milj.kn för budgetåret 1992/93.

Regeringen avser att senare i vår förelägga riksdagen förslag till nya förutsättningar för den svenska sjöfarten. Verksamheten vid nämnden för rederistöd kommer dä att behandlas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 200000000 kn

Stöd till svenska rederier

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Stöd till svenska rederier avskaffas.

1990/91 1991/92

Utgift Anslag

200 000 5 000 000

Nämnden för rederistöd

Nämnden för rederistöd prövar frägor om stafiigt stöd och bidrag till rederiföretag.

Vären 1982 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska frågon Beslutet innebar bl.a. ett tidsbegränsat stöd till svenska rederier. Stödet grundas i normalfallet pä den sjömansskatt som inbetalats åren 1982-1985. Detta stöd, det s.k. konsoliderings- och utvecklingsstödet, administreras av nämnden för rederistöd.

101 Nämnden redovisar i sin anslagsframställning att man t.o.m. halvårsskiftet Prop. 1991/92:100 1991 utbetalat sammanlagt 644milj.kn i konsoliderings- och utvecklings- Bil. 7 stöd. Under budgetåret 1990/91 har nämnden inte beviljat något konsolideringsstöd medan beviljat utvecklingsstöd under året uppgått till ca 200000 kn

Nämnden bedömer att stödet under budgetaret 1991/92 kommer att uppgå till ca 5 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:38) om den ekonomiska politikens inriktning aviserat en indragning av det kvarvarande utvecklingsstödet som utbetalats frän anslaget Stöd till svenska rederier. 1 enlighet med detta tar jag inte upp nägot anslag för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om Stöd till svenska rederien

102 F. Luftfart Flygmarknaden

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Arbetet med att skapa en avreglerad luftfartsmarknad med konkurrens måste påskyndas.

- En ytterligare avreglering bör ske under är 1992, som i princip innebär fritt fillträde för svenska aktörer till hela den inrikes flygmarknaden i Sverige.

- Luftfartsverket kommer att fä regeringens uppdrag att närmare utreda nödvändiga åtgärder för en sädan fri inrikesmarknad.

Bakgrund

Konkurrenskommittén presenterade våren 1990 i sitt betänkande (SOU 1990:58) Konkurrens i inrikesflyget vissa förslag i syfte att öka konkurrensen inom denna sektor genom avregleringar Den förra regeringen behandlade i propositionen (prop. 1990/91:87, TU27, rskn 287) Näringspolitik för tillväxt kommitténs förslag och föreslog därvid en stegvis avreglering av inrikesflyget i Sverige för att uppnå effektiviseringsvinster till gagn för konsumenter och näringsliv. Ett första steg mot avreglering föreslogs frän den 1 januari 1992. Detta steg innebär att Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg AB fär rätt till parallell konkurrerande trafik pä det hittillsvarande primärnätet och att dessa företags företrädesrätt på nya linjer upphön Samtidigt skulle SAS och Linjeflyg tills vidare ha kvar ett gemensamt ekonomiskt ansvar för ett samlat nät inkl. det s.k. inre norrlandsflyget. Ytterligare avreglerande steg skulle förberedas av luftfartsverket och träda i kraft senast när ny bankapacitet tillkommit pä Arlanda. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

Genom det separatavtal i luftfartsfrägor som Sverige och Norge träffat med EG och som förelagts riksdagen för godkännande (prop. 1991/92:29, TU4) avses Sverige fn o. m. den 1 januari 1992 ingå i EGs gemensamma luftfartsmarknad och därmed omfattas av EGs regelverk inom området. De avreglerande steg som EG hittills genomfört har inte berört inrikesflyget i medlemsstaterna. Inom EG bereds emellertid för närvarande ett ytterligare steg mot en inre luftfartsmarknad, innebärande en vittgående liberalisering med inrättande av gemensamma regler för luftfart inom EG i syfte att åstadkomma ökad konkurrens. Detta regelverk, som är avsett att omfatta all flygtrafik, således även inrikes flyglinjer, skall enligt de framlagda planerna tilllämpas frän den 1 januari 1993.

Föredraganden

Regeringen har i propositionen (prop. 1991/92:38, FiUlO) Inriktningen av den ekonomiska politiken bl.a. redovisat riktlinjer för det fortsatta arbetet

med att förbättra marknadsekonomins funktion inom olika branschen Be- Prop. 1991/92:100 träffande flygtrafiken ansäg regeringen att arbetet med att skapa en avregie- Bil. 7 rad marknad med konkurrens mäste intensifieras. Regeringen förklarade därför att snarast klarlägga möjligheterna till ytterligare avreglerande steg inom inrikesflyget.

Det tidigare berörda förslaget avseende förverkligande av EGs inre marknad pä luftfartens område kan sålunda innebära att det svenska inrikesflyget ingär i denna ytterligare avreglerade inre flygmarknad redan frän år 1993. För svensk del gäller att det första avreglerande steg som riksdagen fattat beslut om träder i kraft den Ijanuari 1992, men nägon reell trafikförändring har inte planerats förrän i samband med flygbolagens skifte av trafikprogram i april 1992. Mot bakgrund av att detta första avreglerande steg sålunda kan bedömas bli av mycket kortvarig karaktär, finns det enligt min mening anledning att överväga en mer fullständig avreglering av inrikesflyget redan under är 1992.

En sädan avreglering innebär att företrädesrätten bortfaller för Linjeflyg och SAS pä hela det nuvarande primärnätet och att möjlighet öppnas för konkurrens av nya svenska aktörer på marknaden. Beträffande sekundärlin-jenätet bör konkurrens tillåtas även här bortsett från sädana linjer där särskilda åtgärder kan motiveras av regionalpolitiska skäl. De regler som EG har fastställt eller kan bedömas fastställa för luftfarten vad gäller marknadstillträde, tilldelning av start- och landningstider (slöts), priser etc. bör tillämpas sä långt möjligt.

Luftfartsverket kommer inom kort att ges i uppdrag att närmare utreda de åtgärder som kan behöva vidtas för att de trafikpolitiska målen om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, miljöpåverkan och regional balans skall kunna upprätthällas pä en sädan fri inrikes flygmarknad till lägsta möjliga kostnad. Det gäller bl.a. frägan om biljettsamarbete mellan flygbolag pä en konkurrerande marknad, om icke diskriminerande reservationssystem och om prisövervakning. Det gäller oeksä möjligheten att tillförsäkra flygtrafikförsöij-ning i sädana delar av landet där reella resalternativ till flyget saknas. Luftfartsverket skall ha redovisat uppdraget senast den 1 april 1992.

De här behandlade frågorna kommer vidare att diskuteras med de skandinaviska kommunikationsministrarna inom ramen för det skandinaviska luftfartssamarbetet.

1 avvaktan på redovisningen av luftfartsverkets uppdrag och pä de skandinaviska diskussionerna är det nu inte möjligt att precisera den tidpunkt under är 1992 dä de nya riktlinjerna för inrikes flygtrafik kan träda i kraft. En utgångspunkt i det vidare arbetet bör dock vara att flygtrafiken pä den svenska inrikesmarknaden kan vara avreglerad tidigast frän den 1 juli 1992.

De åtgärder somjag således förordar förväntas innebära förbättringar för konsumenterna i form av service och priser m.m. Den ger dock också den svenska flygbranschen möjlighet att strukturera sig på ett effektivt sätt för att kunna klara den konkurrens som kommer att bli följden av EGs planerade avregleringsåtgärden

104 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att godkänna riktlinjerna för ytterligare avreglerande åtgärder inom den inrikes flygtrafiken.

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Arbetet med att anpassa myndighetsstrukturen till de förändrade konkurrensförhållandena inom flygsektorn skall fortsätta med inriktningen att ett samlat förslag kan presenteras för riksdagen senast i nästa års budgetproposition.

- Det förslag till grundläggande riktlinjer som luftfartsverket har presenterat bör gälla som utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Riktlinjema innefattar skiljande av myndighetsfunktioner och ansvar för luftfartens infrastruktur frän kommersiell verksamhet samt nya huvudmannaskapsformer och ekonomiska förutsättningar i flygplatssystemet.

Bakgrund

Som ett led i det arbete som påbörjades inom regeringskansliet år 1990 med utveckling av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område har även myndighetsstrukturen inom luftfartsomrädet studerats i samarbete med luftfartsverket. Syftet är att studera verkets roll med hänsyn till de nya förutsättningar som sektorn fär bl.a. till följd av den pågående avregleringen av flygtrafiken. En vikfig del av arbetet gäller att söka utforma nya former för verksamheten som tydliggör verkets olika roller, ger effektivt resursutnyttjande och förbättrade möjligheter att agera affärsmässigt.

Riksdagen (1990/91 :TU20, rskn 177) har givit regeringen fill känna att luftfartsinspektionen bör organisatoriskt skiljas frän luftfartsverket. Ärendet bereds inom ramen för affärsverksutvecklingsprojektet.

Flygplatsutredningen presenterade i sitt betänkande (SOU 1990:55) Flygplats 2000 vissa förslag angående bolagisering av statliga flygplatser i det hittillsvarande primärnätet. Utredningen lade också fram vissa förslag angående ekonomisk utjämning mellan flygplatser i primärnätet. Den förra regeringen tog i propositionen (prop. 1990/91:87, TU27, rskn 287) Näringspolitik för tillväxt upp dessa förslag. Regeringen ansåg att de förslag utredningen framlagt behövde kompletteras innan de kunde bilda underlag för beslut, bl.a. med avseende pä EG-anpassning och det pågående arbetet med affärsverksutvecklingen. Regeringen gav därför den 18 april 1991 luftfartsverket i uppdrag att genomföra en sädan komplettering i samverkan med berörda kommuner, kommunförbundet och chefen för flygvapnet.

Luftfartsverket har den 30 oktober 1991 inkommit med det begärda kompletterande beslutsunderlaget. Verket konstaterar att frägan om bolagise-

ring av stafliga flygplatser inte kan diskuteras utan koppling fill arbetet med Prop. 1991/92:100 myndighetsstrukturen inom affärsutvecklingsprojektet. Frågor om ekono- Bil. 7 misk utjämning etc. har dessutom koppling till det arbete som pågår inom verket med att ta fram ett nytt avgiftssystem för de trafikala tjänsterna. Det material som verket redovisat är därför att se som en delrapport. Beskrivningen är avgränsad till principer och struktur i avsikt att regeringen skall kunna ta ställning till inriktningen av de förändringar som föreslås. Rapporten behandlar inte myndighetsfunktioner eller flygtrafiktjänstfrågon Luftfartsverket har dock i annat sammanhang i skrivelse till regeringen redovisat sin syn på frågor om förändringar av huvudmannaskap för även flygtrafiktjänsten.

Genom bl.a. jämförande studier mellan kommunala flygplatser, av vilka många är bolagiserade, och statliga flygplatser har verket kunnat konstatera att ett fördjupat samarbete mellan flygplatser, kommuner och kunder kan öppna intressanta möjligheter till integrering av verksamheter och utveckling av flygplatsområdet i stort, vilket skulle kunna göra det möjligt att effektivisera driften. En bolagisering av de statliga flygplatserna skulle enligt verket kunna ge möjlighet till ett sådant fördjupat samarbete.

Luftfartsverket presenterar i sin rapport ett förslag till modellstruktur för flygplatssystemet. Modellen har tagit sin utgångspunkt i riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988, varvid fastslogs att staten skall ha ett särskilt ansvar för sädana trafikanläggningar som svarar mot nationella och internationella trafikbehov. Verket har vid utformandet av sin modell beaktat bl.a. EGs rättsakter inom flygplatsområdet och den pågående avregleringen inom luftfarten säväl nationellt som internationellt.

Huvuddragen i denna principskiss är följande.

Det statliga ansvaret och inflytandet över den grundläggande infrastrukturen i enlighet med de trafikpolitiska riktlinjerna bibehålls i affärsverket. Separata aktiebolag bör enligt verkets mening bildas pä samfliga statliga flygplatser som ingär i primärnätet. Bolagens uppgift skall vara att svara för drift och övrig verksamhet vid resp. fiygplats. När det gäller drift och underhäll av flygplatsernas grundläggande infrastruktur förutsätts detta utföras av resp. bolag på uppdrag av affärsverket.

Redovisningstekniskt innebär förslaget att värdet av den grundläggande infrastrukturen vid flygplatserna samlas i infrastrukturhällarens/affärsver-kets balansräkning, fillsammans med motsvarande andelar av skulder och eget kapital. Till den grandläggande infrastrukturen hänförs därvid endast de anläggningar pä marken som erfordras för att flygplan skall kunna starta och landa enligt fastställda krav- huvudsakligen bansystemet. Värdet av terminaler och övriga anläggningar vid flygplatsen förs över till flygplatsbolagets balansräkning jämte fillhörande andelar av skulder och eget kapital.

Genom att flygplatsbolagen avlastas infrastrukturdelen ges möjligheter för dessa bolag att bedriva en affärsmässig verksamhet. För luftfartsverkets flygplatser totalt sett täcker intäkterna frän den grundläggande infrastruktu ren kostnaderna. Varje flygplatsbolag som utför drift och underhäll av infra strukturen på uppdrag av affärsverket, skulle därför enligt verkets mening kunna fä sina kostnader för denna verksamhet täckta. Verket påpekar dock att denna ersättning inte ensam är tillräcklig för att ge ekonomiskt bärkraftig 106

bolagsdrift. Verket konstaterar att en reducering av nuvarande driftkostna- Prop. 1991/92:100 der med i genomsnitt 10 till 15 % är nödvändig vid flygplatsbolagen. Verket Bil. 7 bedömer detta som realistiskt mot bakgrand bl.a. av tidigare nämnda jämförande studier av olika organisationsformen

Beträffande frägan om resultatutjämning har verket definierat en rad förutsättningar som måste beaktas och som bygger pä riksdagens uttalanden i olika sammanhang. Bl.a. får systemet inte bygga pä några former av bidrag via statsbudgeten och det mäste vara effektivt, flexibelt och långsiktigt.

Verket påpekar att frågan om avgränsningen av statens ansvar för flygplatsnätet är central i sammanhanget. I avvaktan på ytterligare överväganden härverket utgått ifrån primärnätet enligt definitionen i 1988 års trafikpolitiska beslut. Detta nät omfattar 18 statliga och fem kommunala flygplatsen

Luftfartsverket anser att den modell man redovisat med avtal mellan in-frastrukturhållaren/affärsverket och flygplatsbolag om drift och underhäll av infrastrukturen innebär att flygplatser i nätet med hkadana förutsättningar kan behandlas lika oavsett huvudmannaskap. En sådan lösning skulle enligt verket kunna uppfylla de tidigare nämnda kriterierna för ett långsiktigt hållbart system.

Beträfiar\de flygtrafiktjänsten anser verket att den nationella eller strategiska flygtrafiktjänsten bör definieras att tillhöra infrastrukturdelen och kvarligga i affärsverket. Luftfartsverket ser dock inga avgörande skäl emot annat huvudmannaskap för övriga icke strategiska delar av flygtrafiktjänsten.

Luftfartsverket föreslär i sin rapport att riksdagen ger regeringen sådana bemyndiganden att den nya organisationsstrakturen och ekonomiska utjämningssystemet kan införas den 1 januari 1993. Arbetet avses fortsätta under är 1992 dels med utformning av detaljförslag beträffande de beskrivna delarna, dels med övriga strukturfrågor inom luftfartsverkets område.

Remisser

SAS och Linjeflyg, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk (SPK) och Sveriges industriförbund har kommenterat luftfartsverkets förslag och är samtliga positiva till grundtankarna i förslaget. SAS och Linjeflyg anser att ytterligare överväganden bör göras för att uppnä största möjliga rationaliseringsvinster i samband med omläggningen och framför därvid olika förslag till mer långtgående bolagiseringan En jämförelse med existerande lösningar i andra länder bör bl.a. genomföras, och frägan om avgiftssättningen i det nya systemet bör studeras vidare. Flygbolagen understryker oeksä, liksom konkurrensmyndigheterna NO och SPK, att möjligheten till anbudsförfarande vid upphandling av drift och underhäll av infrastrukturen bör prövas. Konkurrensmyndigheterna pekar även på behovet av att öka konkurrensen vid etablering av kommersiella aktiviteter vid flygplatserna. Sveriges industriförbund, NO och SPK understtyker för sin del att det är viktigt att alla avsteg frän normal kostnadstäckning i flygplatssystemet redovisas öppet och att dolda subventioner undviks.

107 Föredraganden Prop. 1991/92:100

Regeringen har i proposition om den ekonomiska politiken (prop. '-*"• ' 1991/92:38, FiUlO) redovisat sin syn pä statens förmögenhetsförvaltning. Beträffande affärsverken konstateras därvid att riktlinjen i första hand bör vara att verksamheten och de tillgångar som förvaltas av affärsverken bör överföras till aktiebolag. Dock bör verksamhet med karaktär av "naturligt monopol" skiljas ut från konkurrensutsatt verksamhet och fungera som neutrala aktörer. Regeringen berörde i sammanhanget även luftfartsverket och aviserade att man med hänsyn bl.a. till de förändrade konkurrensförhällan-dena inom flygsektorn avsåg att utarbeta förslag angående luftfartsverkets framtida struktur. Inriktningen är att tydligare skilja myndighetsfunktioner och ansvar för infrastraktur frän kommersiell verksamhet och att skapa möjligheter för nya former för huvudmannaskap vid flygplatserna.

Mot denna bakgrund delar jag den grundsyn som präglar luftfartsverkets förslag till förändring av myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn. Förslaget följer väl regeringens rikflinjer för att skilja ut kommersiella delar i affärsverken och driva dessa i bolagsform med affärsmässiga ägarkrav samt skapa möjligheter till breddat ägande där sä är lämpligt.

Det bör noteras att en allmän förutsättning i arbetet är att luftfartens infrastruktursystem skall bära sina egna kostnader även i fortsättningen i form av avgifter frän infrastrukturutnyttjarna.

Jag delar synen hos de instanser som kommenterat förslaget att det är viktigt att den föreslagna omorganiseringen ses som ett medel för att effektivisera driften av flygplatsnätet och sänka kostnaderna till gagn för hela luftfartssektorn. Enligt de principer som luftfartsverket föreslagit skall driften av den grundläggande infrastrukturen vid flygplatserna ske genom uppdrag från affärsverket till flygplatsbolagen. Jag förutsätter att uppdragsavtalen kommer att fä en sädan utformning att incitament ges till rationaliseringar genom anbudskonkurrens beträffande underentreprenader etc. vid flygplatserna.

Som luftfartsverket påpekat är det nu behandlade materialet att se som en delrapport i det arbete som pägär med att anpassa luftfartsverkets struktur till framtidens krav. Bland de frågor som återstår att behandla kan nämnas följande. Infrastrukturhållaren/affärsverkets organisation måste genomlysas. Bl.a. mäste frägan om myndighetsfunktionernas placering diskuteras. Luftfartsinspektionens organisatoriska roll återstår också att behandla. Rollspelet mellan kunderna, affärsverket och flygplatsbolagen bör som framgått utredas ytterligare. Den icke nationella eller strategiska flygtrafiktjänstens framtida organisation bör också belysas ytterligare, liksom givetvis de närmare förutsättningarna för bolagisering av flygplatserna etc. En omläggning av luftfartsverkets räkenskaper enligt aktiebolagslagens krav i enlighet med de principer som riksdagen godkände i samband med tillväxtpropositionen år 1991 bör även genomföras som ett led i utformandet av nya ekonomiska styrformer för ett omorganiserat luftfartsverks olika delar.

108 Det fortsatta arbetet bör i huvudsak bedrivas inom ramen för affärsverksutvecklingsprojektet. Inriktningen bör enligt min mening vara att kunna presentera ett samlat förslag till ny struktur för luftfartsverket för riksdagens ställningstagande senast i budgetpropositionen är 1993.

Beträffande frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser gäller, att det nuvarande systemet löper ut den 31 december 1992. Jag anser att luftfartsverkets förslag i denna del är intressant och bör studeras närmare. Som verket påpekat är dock en avgörande faktor den avgränsning av det statliga ansvar som bör gälla beträffande flygplatssystemet i framtiden. Den i föregäende avsnitt beskrivna pågående avregleringen av inrikesflyget i Sverige gör att den hittills gällande definitionen av ett primärnät, nämligen sädana flygplatser som är trafikerade av antingen SAS eller Linjeflyg, inte längre kan upprätthållas. Utarbetande av förslag till en ny definition av sädana flygplatser som är av nationell och internationell betydelse bör därför, liksom frägan om de ekonomiska förutsättningarna för flygplatserna i detta nät, behandlas i det fortsatta arbetet med strukturfrågorna inom luftfartssektorn under är 1992.

Prop. 1991/92:100 Bil.7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att godkänna riktlinjerna för det fortsatta arbetet med utarbetande av en ny myndighetsstraktur inom luftfartsområdet.

Luftfartsverket

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Luftfartsverkets allmänna inriktning och servicemäl ligger fast i avvaktan pä överväganden inom ramen för affärsverksutvecklingsprojektet.

- Produktivitetshöjande åtgärder bör prioriteras under treärsplaneperioden 1992-1994. Mälen för avkastning, resultat och soliditet ligger fast fills vidare.

- Vissa senareläggningar bedöms möjliga i investeringsplanen pä grand av den svaga trafikutvecklingen för närvarande. Investeringsramen för perioden 1992-1994 beräknas fill 3 400 milj.kn, varav dock endast 1 100 milj. kn belastar verkets soliditet.

- Alternativa former av finansiering av vissa strategiska investeringar bör prövas senare när fullständigt underlag föreligger.

I. Verksamhetens inriktning m.m.

Luftfartsverkets treårsplan

Det övergripande mälet för luftfartsverket är att främja en pä sunda ekonomiska villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för att en fillfredsställande flygtransportförsörjning uppnäs och vidmakthålls till lägsta möjliga kostnaden

Luftfartsverket har sex huvuduppgifter: - att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även ansvara för driften av stationsområden för civil luftfart vid militära flygplatser.

- att i fred svara för civil och militär flygtrafiktjänst, Prop. 1991/92:100

- att ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten. Bil. 7

- att svara för skyddet av miljön mot föroreningar frän civil luftfart,

- att utöva vissa luftfartspolitiska myndighetsfunktioner, samt

- att ombesörja beredskapsplanläggning i fråga om den egna verksamheten och den civila flygtransportsektorn i övrigt.

Sedan den 1 november 1990 arbetar luftfartsverket som koncern. Koncernen luftfartsverket bedriver affärsverksamhet dels inom ramen för affärsverket genom affärsenheterna Flygtrafiktjänst, LFV Teknik, LFV Resurs och de nitton flygplatserna, dels i de två dotterbolagen Swedavia AB och LFV Airport Center AB. Inom affärsverket finns även två myndighetsfunktioner: luftfartsinspektionen, som är fristående myndighetsmässigt, och luftfartspolitiska avdelningen.

Styrningen av luftfartsverket förutsätts ske genom fastställande av ekonomiska mäl och servicemäl. Treåriga investeringsplaner med utblickar pä längre sikt är ett värdefullt instrument i sammanhanget. Statens styrning sker främst genom att mäl läggs fast för avkastning, service, prissättning och soliditet. Därtill kommer verkets egna mål för service och produktivitet.

Luftfartsverket presenterar i sin treärsplan för åren 1992-1994 mål för samtliga verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten under perioden.

Verkets verksamhetsinriktning ligger fast. Verket har preciserat sitt agerande genom utformande av affärs- resp. verksamhetsidéer.

Affärsidé för affärsverksamheten är att pä affärsmässig basis tillhandahälla och vidareutveckla anläggningar inom flygtransportnäringen för att tillgodose kundernas krav, samt tillgodose kundernas behov av system, produkter och tjänster i anslutning till ovanstående.

Verksamhetsidé för myndighetsfunktionerna är att luftfartspolitiken skall bedrivas sä att den främjar luftfartens utveckling, att verket skall eftersträva största möjliga överensstämmelse mellan svenska och internationella standarder, rekommendationer och procedurer, samt att verksamheten skall präglas av öppenhet för marknadens synpunkter, men samtidigt av fasthet och opartiskhet.

Luftfartsverkets produkter utgörs av de olika tjänster som verket producerar. Verkets tjänsteproduktion delas in i dels systemtjänster, dels kommersiella tjänster. Till gruppen systemtjänster hör tjänster som är en nödvändig och obligatorisk förutsättning för att en flygtransport skall kunna ske. Till systemtjänster hör vidare sädana vars omfattning och villkor är reglerade i lag. Alla andra tjänster som luftfartsverket tillhandahåller benämns kommersiella tjänster.

Servicemälen för systemtjänster är följande:

För start- och landningstjänst att:

- medge start, landning och markstopp med de flesta i kommersiell flyg verksamhet använda flygplanstyper under resp. flygplats öppethällnings- tid. Trafikbortfallet av antalet rörelser med flygplan över 15 ton under vinterperioden skall uppgä fill högst 1 %. Det antal starter och land ningar skall medges med de olika flygplanstyper per trafikslag (in- och

utrikes linjefart och chartertrafik) som följer av de tidtabeller som god- Prop. 1991/92:100 känts. Bil. 7

För passagerartjänst att:

- tillhandahälla passageraruttymmen, passagerarservice och övrig service som kan förväntas av kunder under resp. flygplats öppethällningstid eller i övrigt efter överenskonunelse.

För flygtrafiktjänst en route att:

- befrämja en säker och välordnad flygtrafik inom svenska flyginforma- tionsregionen Tjänstegrensvisa insatser och tekniska funktioner skall till handahällas åt såväl civil som militär luftfart sä att all luftfart kan bedrivas säkert och rationellt.

För flygsäkerhetstjänst att:

- säkerhetsarbetet skall bedrivas med ökad kraft och intensitet, och flygsä kerhetsstandarden skall lägst vara i nivå med den som finns i övriga välut vecklade luftfartsnationer.

För trafikpolitbka tjänster att:

- genom eget planerings- och utredningsarbete samt uppföljning av utvecklingen inom flygtransportsektorn bygga upp kunskap som underlag till förslag och beslut, vilka leder till en sund utveckling av flygsektorn,

- i sin handläggning av luftfartspolitiska tillståndsfrågor främj a sektorns utveckling och bidra till en tillfredsställande transportförsörjning,

- i sin prisreglerande verksamhet se till konsumenternas intresse av rimliga priser på en marknad av monopol- eller oligopolkaraktän Samtidigt skall flygföretagens behov av att hålla en intäktsnivä som är tillräcklig för långsiktig lönsamhet tillgodoses.

Syftet med att producera kommersiella tjänster är att öka effektiviteten och konkurrensförmågan i flygtransportsystemet, bl.a. genom att hålla tillbaka priserna på de trafikinriktade tjänsterna. Till de kommersiella tjänsterna hör ramptjänst, expeditionstjänst, hangar och parkeringstjänst, bilparkering, lokaluthyrning, tankningstjänst, konferensservice, reklamplatsförsäljning, lokalvård, flygplansstädning och arrende.

De olika kommersiella tjänsterna riktar sig till resenärer, flygbolag och företag. Produktion av kommersiella tjänster skall vara ett komplement till produktionen av systemtjänster. Den får således ej bedrivas sä att den primära uppgiften att producera tjänster direkt inriktade mot flygtrafiken hindras eller blir eftersatt.

Priset för kommersiella tjänster skall sättas så att ett sä stort överskott som möjligt skapas. Det innebär att varje tjänst skall täcka sina egna kostnader samt ge en av verksledningen fastställd avkastning. I kostnaderna inräknas även den risk som kan hänföras till tjänsten.

Föredraganden

Jag har i föregående avsnitt redovisat min syn pä det arbete som pågår be träffande en förändrad myndighetsstraktur inom luftfartssektorn. I avvaktan på resultatet av detta arbete godtar jag den av verket föreslagna allmänna inriktningen av verksamheten under treårsperioden 1992-1994 samt före slagna servicemäl. De servicemäl för olika verksamhetsgrenar som verket 111

redovisar ligger fast jämfört med nuvarande treärsplan. Verksamheten syftar Prop. 1991/92:100 till att stärka flygets konkurrenskraft och utformas i nära samarbete med Bil. 7 flygbolag, kommuner och andra berörda intressenter säväl i fråga om inriktningen som omfattningen av service och investeringsätgärder. Omfattningen på verksamheten måste dock givetvis styras av de ekonomiska förutsättningar som jag avser att behandla i följande avsnitt.

2. Ekonomiska mål och resurser m.m.

Luftfartsverkets treårsplan

Till grund för treärsplanen som verket redovisar ligger en bedömd långsiktig trafiktillväxt fram till är 2000 med i genomsnitt 4,6 % för inrikes, 6,2 % för utrikes flygtrafik och 1,1 % för chartertrafik på svenska flygplatsen Prognosen är nedskriven jämfört med föregående treårsplan med 0,8%, 0,5% resp. 0,9 %. För att kunna upprätthålla nuvarande servicenivå med den ökning i trafiken som föratses bedöms personal och övriga driftresurser behöva ökas med i genomsnitt ca 3 % per än Beträffande produktiviteten föreslår verket som mål att luftfartsverkets totalproduktivitet, sett över en längre period, skall öka med i genomsnitt 3 % per än Verket påpekar att ett utvecklingsarbete av nya och förbättrade produktivitetsmått pågår och kommer att fortsätta som en del av affärsverksutvecklingsprojektet.

I 1991 års regleringsbrev har regeringen fastlagt vissa ramar för luftfartsverkets ekonomiska verksamhet. Luftfartsverket har av denna anledning under år 1991 i princip haft investeringsstopp. Investeringsutgifterna är enligt verket således till mycket stor del en följd av tidigare fattade beslut. Igångsättning av projekt har under är 1991 huvudsakligen begränsats till säkerhets-, miljö- och arbetsmiljölnvesteringan Det ekonombka resultatet för år 1991 bedöms i treårsplanen bli ca 300 milj.kr. lägre än bedömningen i föregående treårsplan, och beräknas till 318 milj.kr. Resultatförsämringen har enligt verket sin orsak i en kombination av förändrade volymer och priser samt i att verket under år 1991 inte kunnat genomföra någon prishöjning.

Gällande mäl för avkasming är enligt regeringens beslut att luftfartsverket år 1991 skall inleverera avkastning pä verkets fasta statskapital enligt fastställd avkastningsränta samt inrikta sin verksamhet pä att uppnä ett resultat som därutöver medger en återbetalning till staten pä 215 milj.kr. Beloppet utgör en del av före budgetåret 1987/88 ackumulerad underförräntning, som vid utgången av år 1990 hade reducerats till 300 milj.kn Staten skall senast budgetåret 1991/92 helt ha kompenserats för ackumulerad underförräntning. Luftfartsverket har i skrivelse till regeringen begärt nedsättning av för-räntningskravet för år 1991 med en summa som motsvarar effekten av den uteblivna avgiftshöjningen.

Luftfartsverket skall enligt regeringens beslut under treårsperioden 1991-

1993 inrikta soliditeten mot att snarast, dock senast är 1993 överstiga 45 %.

Vid utgången av år 1990 redovisade verket en soliditet pä 40,3 %. Trots en _

stor återhållsamhet pä investeringssidan väntas soliditeten sjunka ytterligare

under år 1991 till ca 38 %. Verket redovisar för treårsperioden 1992-1994

två alternativa planer, varav den ena följer regeringens riktlinje för en höjd

soliditet. Enligt denna plan beräknas soliditeten vid utgången av åren 1992- Prop. 1991/92:100 1994 uppgä till 40 %, 45 % resp. 51 %. Verket förordar dock en 500 milj .kn Bil. 7 högre investeringsnivå som kräver ett reviderat soliditetsmål. Motsvarande soliditetssiffror för åren 1992-1994 beräknas då till 39%, 44% resp. 50%. Pä grand av arbetet med att höja soliditetsnivän begär inte verket nägon ytterligare läneram hos riksgäldskontoret under planperioden.

En allmän förutsättning i verkets plan är att finansieringen av Arlandas tredje rullbana och omrädeskontrollcentralen vid Arlanda - de överlägset största enskilda investeringarna under perioden - skall ske i särskild ordning utanför balansräkningen och således inte påverka soliditeten.

Nuvarande målsättning för prissättningen innebär att höjningen av luftfartstaxorna skall begränsas till att ligga under den allmänna prisökningen. Detta styrs av intentionerna i det s.k. SILA-protokollet.

Luftfartsverket föreslär i en särskild skrivelse som nytt prismäl för treärsplaneperioden 1992-1994 att förändringar av verkets avgifter högst fär uppgä till samma nivä som den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt. Konsumentprisindex utgör därvid det mätbara måttet. Prismälet föreslås gälla verkets systemtjänster sammanvägt och mätt över en konjunkturcykel. Möjligheter till särskilda ställningstaganden vid för landets flygsektor strategiska investeringsbeslut skall finnas.

Detta mäl avses gälla från den fidpunkt när den tidigare begränsningen hävts genom överenskommelse med SILA.

Beträffande investeringama konstateras i treärsplanen att regeringen för budgetåret 1991/92 har anvisat en investeringsram för åren 1991 och 1992 pä totalt 1200 milj.kn Samtidigt har dock verket anmodats att fortsätta planeringen av en tredje bana på Arlanda. Verkets föreslagna investeringsplan för treårsperioden 1992-1994 omfattar ett totalt belopp på 4000 milj.kn Som nämnts kräver dock uppfyllande av regeringens målsättning för soliditeten en lägre investeringsnivå pä 3550 milj.kn

Finansieringen av investeringarna avses ske genom verkets resultatöverskott frän tidigare år, genom avskrivningsmedel, leasing och till mindre del genom upplåning i riksgäldskontoret. Enligt verkets förslag beräknas dock ca 2900 milj.kr. av investeringarna under planperioden huvudsakligen vid Arlanda finansieras utanför balansräkningen. Verket redovisar dock inga färdiga finansieringsförslag i treårsplanen, som inte heller innehåller nägra begärda bemyndiganden i denna del. Verket avser att återkomma till regeringen med förslag fill lösningar i de enskilda fallen. Luftfartsverket hemställer dock om att investeringsinriktningen fastställes.

Remisser

Linjeflyg och SAS har yttrat sig över luftfartsverkets treärsplan. Flygbolagen delar i stort luftfartsverkets bedömningar om behovet av investeringar. Dock påpekas möjligheten att senarelägga vissa objekt med hänsyn fill efterfrå gan. Linjeflyg och SAS anser att de långtidsprognoser som verket lagt till grund för planen inte är relevanta under de närmaste åren. Den kraftiga till bakagäng som luftfartssektorn genomgått under åren 1990-1991 innebär en ligt flygbolagen att trafiken först är 1994 kan vara tillbaka på 1990 års nivå. 113

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

I det svära läge där branschen för närvarande befinner sig, och som fram- Prop. 1991/92:100 tvingat härda rationaliseringsprogram i flygbolagen, mäste enligt bolagens Bil. 7 mening även luftfartsverket delta i rationaliseringssträvandena enligt verkets målsättning att arbeta för sektorns konkurrensförmåga. Flygbolagen godtar därför inte verkets beräkning av 3 % årliga kostnadsökningar och anser att man i stället bör inrikta verksamheten mot kostnadssänkningar under planperioden genom härda produktivitetskrav och ett sänkt soliditetsmål för luftfartsverket.

Föredraganden

Flygtrafiken har under en lång tid befunnit sig i tillväxt. Totalt har antalet passagerare på svenska flygplatser ökat från 2,5 milj. år 1965 till 18 milj. år 1990. Utrikestrafiken ökade under är 1990 med 11,6 % mätt i antal passagerare. Inrikestrafikens ökning uppgick dock endast till 3,8 % och för chartertrafiken noterades en minskning med 3,3%. Under år 1991 har emellertid flygtrafiken generellt drabbats av en kraftig nedgång, till största delen beroende pä en internationell lågkonjunktur Det är sedan länge känt att flygtrafik är mycket konjunkturkänslig. Speciellt hårt har det svenska inrikesflyget drabbats. Även om de flesta bedömare anser att flygtrafiken pä sikt åter kommer att öka, vilket också luftfartsverkets långtidsprognos indikerar, är det enligt min mening naturligt att nedgången i efterfrågan och de ekonomiska följderaa av denna kommer att prägla luftfartsverkets verksamhet och ekonomiska planering under de närmaste tre åren.

Jag anser mot denna bakgrund att det är viktigt att luftfartsverket under treårsperioden 1992-1994 ger produktivitetshöjande åtgärder prioritet. Redan på kort sikt bör åtgärder vidtas för att reducera kostnader och öka produktiviteten. Jag har informerats om att luftfartsverket kommer att ta initiativ till ytterligare överläggningar med flygbolagen för en genomgång av tillgänglig rationaliseringspotential inom sektorn genom bl.a. avstämning av kundernas efterfrågan på verkets tjänsteutbud och av olika former av samarbete. Det arbete som pågår inom ramen för det tidigare berörda affärsverks-utvecklingsprojektet, och som bl.a. har som mäl att åstadkomma rafionel-lare flygplatsdrift är också viktigt i detta sammanhang. Verkets arbete med att ta fram nya produktivitetsmått bör även påskyndas.

Beträffande målen för ekonomiskt resultat och avkastning har verket numera gjort vissa reviderade bedömningar av resultatet under treärsplaneperioden som bygger pä flygbolagens tidigare nämnda prognosen För år 1991 bedömer luftfartsverket nu ett resultat pä ca 250 milj. kn Jag finner emellerfid inga skäl att nu förändra de gällande målen för resultat och avkastning. I sammanhanget bör dock nämnas det arbete som pägär inom affärsverksutvecklingsprojektet med att ta fram nya mål för räntabilitet och utdelning i syfte att anpassa stymingen av luftfartsverket till bolagsliknande formen

Vad gäller soliditetsmålet finner jag inga övervägande skäl att nu ändra på detta. Luftfartsverkets soliditet bör senast i slutet av treärsplaneperioden åter uppgä till minst 45 %. Frägan om luftfartsverkets framtida mätt pä soli ditet tillhör också de frågor som behandlas av affärsverksutvecklingsprojek tet. Det kan därvid noteras, att de preliminära resultat som framkommit i 114

samband med simuleringar av balans- och resultaträkningar för verket enligt Prop. 1991/92:100 aktiebolagslagens krav visar att det hittillsvarande soliditetsmålet vid en så- Bil. 7 dan jämförelse skulle motsvara ca 30%.

Beträffande prismålet har kommunikafionsdepartementet ännu ej slutfört de överläggningar som pågått med företrädare för SILA. Dessa överläggningar om ett hävande av begränsningarna enligt det s.k. SILA-protokollet från år 1983 bedöms emellertid kunna slutföras inom den närmaste tiden. I avvaktan på detta bör följaktligen ett oförändrat prismål tills vidare gälla för luftfartsverket. Det förslag till nytt prismål som verket presenterat kommer att övervägas inom ramen för affärsverksutvecklingsprojektet.

Vad gäller investeringarna anser jag i likhet med flygbolagen att huvudinriktningen i den av luftfartsverket presenterade planen kan godtas. Regering och riksdag efterlyste i föregäende års budgetproposition en kraftsamling av investeringama mot de mest centrala objekten. Som framgått har en sådan kraftsamling och prioritering också skett. Samtidigt måste beaktas att luftfartssektorn är en investeringstung sektor. De föreslagna investeringsobjekten är i stort nödvändiga delar i infrastrukturuppbyggnaden i form av banor och flygledning. Emellertid anser jag att den kraftiga nedgång i flygtrafiken som skett under år 1991 och som enligt flygbolagens egna prognoser inte kommer att inhämtas förrän i slutet av planperioden bör ge större möjligheter till senareläggning av vissa projekt än vad luftfartsverkets presenterade investeringsplan visar. Verket har även med anledning av den förändrade resultatprognosen gjort vissa förändringar i planen i denna riktning. Jag beräknar mot denna bakgrund och med oförändrade mål i övrigt en sammanlagd investeringsram på 3 400 milj. kn för perioden 1992-1994. Av denna ram avser dock endast 1100 milj. kr. sådana investeringar som pä normalt sätt belastar luftfartsverkets soliditet.

Beträffande finansieringen av investeringarna kan således konstateras att en mycket stor del av dessa avses att finansieras utanför verkets normala ekonomi. Mot bakgrund av de långsiktiga och för flygsektorn centrala satsningar som dessa investeringar utgör - en utbyggd bankapacitet vid Arlanda och en rationellare flygtrafikledning - och storleken pä utgifterna i relation till luftfartsverkets omsättning, är jag beredd att pröva de alternativa finansieringsformer som kan komma att presenteras av luftfartsverket. Det är emellertid inte möjligt att nu ta närmare ställning i de enskilda fallen. Detta bör ske när ett fullständigt underlag för val av finansieringslösning har tagits fram.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om inriktningen av luftfartsverkets verksamhet och de servicemål somjag förordat under perioden 1992-1994,

2. godkänna de resultat-, pris- och soliditetsmål för luftfartsverkets verksamhet somjag förordat för perioden 1992-1994,

3. godkänna vad jag har anfört om luftfartsverkets investeringar under perioden 1992-1994 samt bemyndiga regeringen att besluta om 115 avvikelser därifrån.

Anslagsfrågor

F 1. Beredskap för civil luftfart

Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under beredskapstillstånd och krig.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att anslagen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del kommer att behandlas i en särskild försvarspolitisk proposition som avses föreläggas riksdagen under våren 1992.1 avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Beredskap för civd luftfart för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 56 080 000 kn

F 2. Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

Sammanfattning av föredragandens förslag: För budgetaret 1992/93 föresläs ett bidragsanslag på 15,2 milj.kr. varav 4,2 milj.kn avser investeringar i kommunala flygplatser i skogslänen och resten drift vid sådana flygplatsen

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

15200000 Från anslaget kan bidrag utgå för drift och investeringar till huvudmän för kommunala flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik.

Luftfartsverket

Luftfartsverket har för nästa budgetår föreslagit ett anslag pä 15,5 milj.kr.

Föredraganden

Riksdagen har sedan budgetåret 1987/88 anvisat ett bidragsanslag fill drift och investeringar vid kommunala flygplatser i skogslänen med trafik av regionalpolitisk betydelse. Beslut om bidragets fördelning fattas av regeringen efter förslag från luftfartsverket. För budgetåret 1991/92 anvisades totalt 14,56 milj.kn, varav 4 milj.kr. till investeringar och resten till drift.

Frågan om en ändrad administration av detta anslag som min företrädare berörde i föregäende ärs budgetproposition, kommer bl.a. att övervägas i samband med luftfartsverkets tidigare omnämnda uppdrag angående åtgärder i samband med en avreglering av den inrikes flygtrafiken.

116 För budgetåret 1992/93 beräknar jag ett anslag pä 15,2 milj.kn Av detta anslag bör 4,2 milj.kr. användas för investeringar och resten för drift.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att fill Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservafionsanslag pä 15 200 000 kn

F 3. Civil trafikflygarutbildning

Sammanfattning av föredragandens förslag: Som ett led i regeringens näringspolitik skall anslagsfinansieringen av den civila trafikflygarutbildningen upphöra. En utredning skall tillsättas för att studera möjligheterna till fortsatt drift av trafikflygarhögskolan byggt pä ett av marknaden finansierat utbud av pilotutbildning. 1 avvaktan pä denna utredning föreslås för budgetåret 1992/93 ett oförändrat anslag pä 25,4 milj.kr.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

45306700 25400000 25400000

Reservation 18304000

Frän anslaget utbetalas ersättning till chefen för flygvapnet (CFV) för civil pilotutbildning vid trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed. Dessutom kan i män av medel statsbidrag lämnas frän anslaget till civil pilotutbildning i privata skolor enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av trafikflygare m.m.

Chefen för flygvapnet

Under är 1990 har efterfrågan pä grundutbildade piloter i Sverige upphört. Intagningen vid TFHS har därför minskats till ett minimum i avsikt att upprätthälla skolans kompetens. Normal utbildningsvolym vid skolan har varit 60 eleven Under budgetåret 1990/91 har 20 elever påbörjat utbildningen. Skolan har i den uppkomna situationen även utnyttjats för alternativa ändamål. Bl.a. har CFV förlagt kompletteringsutbildning för transportflygare vid TFHS. Viss personal har även överförts till uppgifter inom F5. Utbildningen av piloter för norska statens räkning har minskat, och bedöms komma att upphöra helt under budgetåret 1991/92 i samband med avveckling av den norska trafikflygarutbildningen.

CFV uppger i anslagsframställningen att stor osäkerhet råder om när ett nyrekryteringsbehov kommer att föreligga på nytt. CFV föreslär emellertid ett anslag för budgetåret 1992/93 pä 46,0 milj .kn, vilket motsvarar en ökning med 4,1 milj.kn jämfört med de totala resurserna vid skolan budgetaret 1991/92 inkl. reservationer. CFV begär också att fä ta i anspråk investeringsmedel till tidigare beslutad nivä pä 40,0 milj.kn

117 Föredraganden Prop. 1991/92:100

Bil.7

Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:38, FiUlO) om inriktning av den ekonomiska politiken redogjort för vissa riktlinjer för en ny näringspolitik. En del i dessa riktlinjer är att skattelättnader som påverkar företagande skall ersätta branschstöd i olika formen Som ett led bl.a. i denna strategi anför regeringen i proposifionen att stödet fill den civila trafikflygarutbildningen bör upphöra sä snart nuvarande elever färdigutbildats.

Den civila trafikflygarutbildningen vilar pä ett samarbetsavtal mellan staten och flygbolagen SAS, Linjeflyg och Swedair som regeringen godkänt den 19 mars 1987. Avtalet innebär i korthet att staten skall bekosta den grandläggande pilotutbildningen medan flygbolagen bekostar ett bolagsanpassat skede. SAS och Swedair har i skrivelser till regeringen sagt upp avtalet. Parterna har i samband med överläggningar konstaterat att man är överens om att inga fler elever skall tas in till grundutbildning vid TFHS enligt avtalet, men att de elever som nu finns skall fä avsluta båda utbildningsskedena. De sista eleverna beräknas därmed lämna skolan under år 1992.

Jag anser att det är fördelaktigt om piloter för det civila trafikflyget kan utbildas i Sverige även fortsättningsvis. Utan att nu ta ställning till skolans fortsatta existens förordar jag därför att möjligheterna att driva TFHS vidare utreds. En utgångspunkt för en sädan utredning bör dock vara en verksamhet bedriven på basis av ett av marknaden finansierat utbud av pilotutbildning och utan hittillsvarande anslagsfinansiering av verksamheten. Genom en sädan omläggning fär skolan ett mer direkt förhällande till kunderna dvs. flygbolagen. Utredningen bör i sammanhanget även belysa frägan om huvudmannaskapet för TFHS.

Jag avser att föreslå regeringen att uppdra ät chefen för flygvapnet att genomföra denna utredning om TFHS framtid i samverkan med flygbolagen och övriga berörda parter.

I avvaktan pä att chefen för flygvapnet genomför detta utredningsarbete bör TFHS fä möjlighet att behälla en viss nivå pä verksamheten även efter det att den sista elevgruppen lämnat skolan enligt det hittillsvarande avtalet. För budgetåret 1992/93 beräknar jag därför ett oförändrat anslag pä 25,4 milj.kr. Det är emellerfid svårt att för närvarande exakt beräkna medelsbehovet under dessa förhållanden.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Civd trafikflygamtbildning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 25 400000 kr.

118 G. Kollektivtrafik m.m. G 1. Riksfärdtjänst

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För riksfärdtjänst föreslås för budgetåret 1992/93 ett anslag på 113300000 kn

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

105 340 536

96 500 000

113 300 000

Frän anslaget ges stöd till riksfärdtjänst. Syftet med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är personer som pä grund av sitt handikapp och brist pä tillgängliga trafikmedel mäste resa på ett dyrare sätt än normalt. Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, båt, tåg, taxibil eller med specialfordon till en kostnad som motsvarar kostnaden för att åka andra klass med täg inkl. anslutningsresor. I vissa fall kan även ledsagare medfölja. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna.

IVansportrådets skrivelse

Transportrådet (TPR) har i en skrivelse den 20 augusti 1991 redovisat en lägesbeskrivning för riksfärdtjänsten. TPRs bedömning av anslagsbehovet för budgetaret 1992/93 grundar sig pä ett beräknat utfall för innevarande är pä 104,2 milj.kn Ökningen beror pä ökade transportkostnader med 4 % för samtliga slag av färdmedel utom för taxibilar och specialfordon som antas bibehålla oförändrade priser. För nästa budgetår beräknas bidraget per resa öka med ca 4 % för samtliga transportslag. Antalet resor beräknas öka med 5 % under nästa budgetär Med nuvarande regelsystem beräknar TPR utgifterna för riksfärdtjänsten för budgetåret 1992/93 till 113 300 000 kn

Föredragandens överväganden

Med anledning av regeringens proposition 1991/92:12 om vissa yrkestrafikfrågor och om riksfärdtjänsten har riksdagen fattat beslut (TU3, rskn 46) om att samordnade överläggningar med kommunförbunden om en kommunalisering av verksamheten bör äga rum. En utgångspunkt bör vara att ett genomförande av ändrat huvudmannaskap bör ske den 1 januari 1993, dä ett nytt, generellt utformat statsbidragssystem avses bli infört. I avvaktan pä resultatet av överläggningarna med kommunförbunden disponeras fr.o.m. den 1 januari 1992 an.slaget för riksfärdtjänst av en för verksamheten tillfälligt inrättad myndighet, styrelsen för riksfärdtjänst. Finansiering av myndighetens kansliresurs skall ske inom ramen för förslagsanslaget G 1. Riksfärdtjänst.

119 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksfärdtjänst för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 113 300 000 kr.

G 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För köp av interregional persontrafik på järnväg föresläs 549 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

617 000 000 Reservation 1000 000 558 000 000 549 000 000

Från anslaget finansieras statens köp av interregional persontrafik pä järnväg som är regionalpolifiskt angelägen men som inte kan drivas på företagsekonomiska villkor Anslaget disponeras även för ersättning till statens järnvägar (SJ) för vissa samkostnader på länsjärnvägarna.

Ansvaret för förhandlingar om och administrationen av statens köp av interregional persontrafik pä järnväg överfördes den Ijuli 1991 frän transportrådet till kommittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik pä järnväg m.m.

Kommittén

Kommittén har efter förhandlingar redovisat ett förslag till trafikupphandling för budgetaret 1992/93. Förslaget förutsätter ett anslag på 549 milj.kn I beloppet ingår samkostnader för berörd trafik med 126 milj.kr. samt för länsjärnvägar med 60 milj.kn Vidare ingär i beloppet 24 milj.kn för särskilda utvecklingsinsatser. För dessa skall kommittén och SJ gemensamt utarbeta en plan. I medelsramen ingär även kostnader för förhandlingar och administration för upphandlingen och för anslag G 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.

Kommitténs förslag om trafik för budgetåret 1992/93 innebär i princip en upphandling av föregående ärs trafik samt trafik pä sträckan Gävle-Avesta Krylbo-Hallsberg. Vissa mindre indragningar av tägpar pä vissa sträckor har skett. Vidare har samkostnadsersättningen till SJ ytterligare trappats nen

Kommitténs förslag innebär följande trafikutbud för budgetåret 1992/93:

120 Sträcka

Malmbanan

Nattåg, övre Norrland

Östersund-Storlien

Borlänge-Mora

Gävle-Borlänge-Hallsberg

Gävle-Avesta Krylbo-Hallsberg

Västerås-Katrineholm

Eskilstuna-Stockholm

Hallsberg-Mjölby

Karlstad-Charlottenberg

Uddevalla-Herrljunga-Borås

Nässjö-Falköping-Skövde

Kalmar/Karlskrona-Göteborg

Kalmar/Karlskrona-Alvesta

Antal tägpar per dag

4 Prop. 1991/92:100 Bil.7

Viss trafik tillkommer under vissa perioder

Med tägpar avses en tur- och returkörning med ett tägsätt. Det angivna trafikutbudet avser i princip trafik måndag till fredag. Vissa veckoslutsvariationer förekommer.

SJ har även offererat fyra tågpar och ett å tvä busspar pä sträckan Hässleholm-Halmstad. Orsaken fill att denna trafik nu bedöms olönsam är att persontrafiken på västkustbanan numera leds via Helsingborg. Kommittén anser dock att trafiken inte tillräckligt fyller de interregionala och regionalpolitiska kraven inom befintlig medelsram.

Under de regionala överläggningarna med trafikhuvudmännen, länsstyrelserna, SJ och banverket har diskussion och önskemål förts om en mer långsiktig upphandling med möjligheter att träffa långsiktiga trafikavtal. Kommittén konstaterar att med den genomförda upphandlingen har en grund lagts för att i upphandlingen för budgetåret 1993/94 kunna teckna sädana avtal. Detta förutsätter dock fortsatta överläggningar och förhandlingar mellan trafikoperatör, trafikhuvudman och statens förhandlingsman.

Föredragandens överväganden

Trafik budgetåret 1992/93

Kommitténs förslag till trafikutbud innebär att interregional och regionalpolitiskt angelägen trafik kan upphandlas. Vissa rationaliseringar har genomförts och samkostnadsersättningen fill SJ har ytterligare trappats nen Vidare har medel kunnat avsättas för utvecklingsinsatser. Jag godtar kommitténs förslag och beräknar anslaget för statens köp av interregional persontrafik pä järnväg fill 549 milj.kn för budgetåret 1992/93.1 medelsberäkningen ingär kommitténs förhandlings- och administrationskostnader.

Upphandlingen från trafikåret 1993

Upphandlingen av den interregionala persontrafiken sker för närvarande under former som inte är tillfredsställande. SJs ensamrätt pä stomnätet i kombination med att köpesumman är känd i förväg försvarar en kostnadseffektiv upphandling. Somjag tidigare nämnt avser jag att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå de åtgärder som krävs för en avreglering av järnvägstrafiken. Jag avser oeksä att

återkomma under våren 1992 med vissa förslag som ökar konkurrensen Prop. 1991/92:100 inom järnvägstrafiken redan från trafikäret 1993.1 detta sammanhang kom- Bil. 7 mer jag att redovisa förslag om formerna för upphandlingen av den interregionala trafiken för trafikäret 1993 och framåt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till ISip av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 549 000 000 kn

G 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik

1990/91 Utgift 113 338 000*

1991/92 Anslag 138 000 000*

1992/93 Förslag 183 000 000

* Anslaget Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik pä järnväg.

Från anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut ges till trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret för viss persontrafik pä järaväg.

Ansvaret för avtal och för administration av ersättningen till trafikhuvudmännen överfördes den 1 juli 1991 frän transportrådet till konunittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m.

Kommittén

Kommittén beräknar ersättningsbeloppet till 183 milj.kr. för budgetaret 1992/93. Detta belopp är beräknat genom en uppräkning av anslaget för budgetåret 1991/92 enligt konsumentprisindex 5 %. Ersättningen till trafikhuvudmännen skall i huvudsak beräknas genom en ärlig justering enligt konsumentprisindex. Den stora ökningen frän föregående är beror pä att avtal med trafikhuvudmän om ersättning för persontrafik längs med inlandsbanan tillkommit. Medel för denna ersättning avsattes under banverkets anslag för drift och vidmakthållande (D 1.) budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar, i enlighet med kommittén, ersättningen till trafikhuvudmännen till 183 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Enligt reglerna för hur ersättning till trafikhuvudmännen för övertagande av persontrafiken på länsjärnvägarna som fastlades i det trafikpolitiska be slutet är 1988 (prop. 1987/88:50, TU19, rskn 230) utgär ersättning oavsett val av färdmedel. Detta är, enligt min mening, en riktig princip dä det i första hand är en trafikförsörjning som skall tryggas. Jag föreslär därför att ansla get Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik pä järnväg 122

ändras till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik. Prop. 1991/92:100 Den nya benämningen ger en bättre beskrivning av anslagets ändamål. Bil. 7

Med hänsyn till att anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen G 2. och G 3. kan komma att behöva justeras bör regeringen bemyndigas att göra nödvändiga omfördelningar mellan anslagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtra fik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 183 000 000 kn,

2. godkänna att medel från anslaget Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik pä järnväg fär överföras till anslaget Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik samt

3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1992/93 vid behov omfördela medel mellan anslagen G 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg och G 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.

G 4. Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att anslaget inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del avses föreläggas riksdagen under våren 1992. I avvaktan pä detta föreslär jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag pä 4780000 kn

123 H. Transportforskning Statens väg- och trafikinstitut

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Verksamhetens inriktning föresläs oförändrad i avvaktan pä den pågående forskningsutredningen och att statens väg- och trafikins titut fno.m. budgetåret 1993/94 kommer att omfattas av den nya statliga budgetprocessen med treåriga ramanslag.

Resurser

- Anslag H 2. har pris- och löneomräknats samt räknats upp med 2 milj.kn realt i enlighet med riksdagens forskningspolitiska beslut är 1990.

H 1. Statens väg- och trafikinstitut

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

1000 H 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

1992/93

Förslag

61129000 Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har enligt sin instruktion till huvuduppgift att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet som avser vägar och järnvägar, vägtrafik och järnvägstrafik, säkerhet i väg- och järnvägstrafik samt trafikens miljöeffekter. Institutet skall också bedriva informations-och dokumentationsverksamhet inom sitt verksamhetsområde.

VTI leds av en styrelse. I denna ingär generaldirektören och åtta andra ledamöter som utses av regeringen. Antalet heltidsanställda vid institutet uppgår till ca 225 personen Institutet är administrativt uppdelat pä fem avdelningar, en vägavdelning, en trafikant- och fordonsavdelning, en trafikavdelning, en järnvägsavdelning och en driftavdelning. Verksamheten är för närvarande indelad i fem program, nämligen trafiksystem, väg, järnväg, trafikant och fordon samt myndighetsuppgifter.

VTls verksamhet finansieras dels med bidrag direkt över statsbudgeten, dels med ersättning för uppdragsforskning. Bidraget över statsbudgeten avser att täcka kostnader för programmet Myndighetsuppgifter samt egen FoU-verksamhet vid institutet.

124 Bidragsmedel används huvudsakligen för att höja kunskapsnivån och förändra kunskapsprofilen sä att institutets attraktionskraft som uppdragsmyndighet kan öka samt för att utföra forskning inom omräden som av statsmakterna angivits som viktiga men där uppdragsgivare saknas. Till grund för VTIs verksamhet ligger ett av institutet utarbetat s.k. ramprogram.

Bil.7

VTIs anslagsframställning

Institutet föreslår i sin anslagsframställning att anslaget H 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut pris- och löneomräknas.

Däratöver hemställs om en real ökning med 2 milj.kr. för järnvägsforskning enligt riksdagens beslut år 1990 om forskning och utveckling.

Institutet övertog vissa arbetsuppgifter frän transportrådet fno.m. den I oktober 1991. För dessa arbetsuppgifter yrkar institutet ytterligare 4,5 milj.kn, däratöver yrkar institutet 9 milj.kr. för genomförande av en rikstäckande resvaneundersökning.

Föredragandens överväganden

I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den föreslagna ändringen.

1991/92 exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Kostnader (tkr.) Myndighetsuppgifter Egen FoU FoU-uppdrag Div. försäljning

+ 4110 + 6815

Totalt

12S103

+ 10925

Intäkter (tkr.) Anslag myndigheten Anslag FoU

14057 36146

+ 4110 + 6815

Summa anslag

SO 203

+ 10925

FoU på uppdrag Div. försäljning

72400 2500

Totalt

125103

+ 10925

I riksdagens forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90 avsnitt 15, TU26, rskn 335) fastlades en plan för en real nivåhöjning av bidragsanslaget med totalt 6 milj.kn Detta fördelades på tre är med 1 milj.kn för budgetåret 1990/91, 3 milj.kr. för budgetåret 1991/92 samt 2 milj.kn för budgetåret 1992/93 för förstärkt FoU inom järnvägsområdet. Jag anser att utvecklingen av järnvägsforskningen vid VTT är av stor vikt och mitt förslag är att anslaget utöver pris- och löneomräkning realt skall räknas upp med 2 milj.kr. för nästa budgetär i enlighet med forskningspolitiska beslutet.

I enlighet med riksdagens beslut om avveckling av transportrådet har 4,5

milj.kr. överförts till VTI. Dessa utgör ersättning för de arbetsuppgifter VTI Prop. 1991/92:100 övertagit ansvaret för bl.a. planeringsmetoder och prognosverksamhet.

Beträffande den av VTI föreslagna resvaneundersökningen gör jag den Bil. 7 bedömningen - efter kontakter med trafikverken - att en sädan inte behöver påbörjas förrän efter år 1993. Frågan bör därför prövas vid ett senare tillfälle.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.,

2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 61129 000 kr.

Statens väg- och trafikinstitut: Ateranskaffning av viss basutrustning

VTTs anslagsframställning

För budgetåret 1992/93 begär institutet ett oförändrat anslag pä 4050119 milj .kr.

Föredragandens överväganden

Av statsfinansiella skäl föreslås inga medel för ateranskaffning av viss basutrustning budgetåret 1992/93.

Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en försöksverksamhet som innebär en ny beslutsordning och en förändrad finansieringsmodell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. VTI omfattas av denna försöksverksamhet. För investeringar i anläggningstill-gängar beräknas VTI ta upp lån i riksgäldskontoret pä högst 6,5 milj.kr. Av detta belopp beräknas en del användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffas t.o.m. innevarande budgetår samt för lösen av ianspräktaget utrustningsanslag som kvarstår att amortera.

126 H 3. Transportforskningsberedningen

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömning:

- Anslaget till transportforskningsberedningen för budgetåret 1992/93 beräknas uppgå fill 44 006 000 kn

- Regeringen medges att bemyndiga transportforskningsberedningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och demonstrationsprojekt under budgetåren 1993/94 och 1994/95 inom en ram av 30 000 000 kr. resp. 20000000 kr.

- Ett fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete för en ökad användning av miljövänlig fordonsdrift aviseras.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag * exkl. mervärdeskatt

40878615 Reservation 5475318*

44006000 Transportforskningsberedningen (TFB) har enligt sin instraktion till uppgift att initiera, stödja och samordna forskning, utveckling och demonstrationsprojekt (FUD) som rör transporter, trafik och trafiksäkerhet.

TFB leds av en styrelse. Vid beredningen finns ett kansli som leds av överdirektören.

Beredningen arbetar enligt ett långsiktigt forskningsprogram och verksamheten har indelats i följande områden: persontransporter, godstransporter, trafiksäkerhet, samhälls- och transportekonomi, post- och telefrågor, miljö- och energi samt information och dokumentation.

TFBs anslagsframställning

Eftersom TFB inte har separata anslag för förvaltning och övriga ändamål redovisas TFBs hela verksamhet i enlighet med regeringens anvisningar för förvaltningsanslag. Anslagsframställningen omfattar tre budgetår. Eftersom TFB nästa år kommer att vara föremål för fördjupad prövning med treårsperioder så är dock tyngdpunkten i årets anslagsframställning inriktad på budgetåret 1992/93 med en uppskattning av anslagsbehovet för perioden 1993/94-1995/96.

För budgetåret 1992/93 hemställer TFB om medel enligt det forskningspo-litiska beslutet (prop. 1989/90:90, avsnitt 15, TU26, rskn 335). Detta innebär att TFBs anslag skall höjas realt med 1 milj.kn för budgetåret 1992/93.

TFB hemställer vidare om en real höjning av förvaltningsdelen av anslaget med ytteriigare 550 000 kn för budgetåret 1992/93 för bl.a. fortsatt administration av engängsanslaget för utveckling av kollektivtrafiken.

För perioden 1993/94-1995/96 pekar TFB på kommande behov. Den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden på universitet och högskolor måste förstär-

kas genom att myndigheten bör finansiera fier tjänster vid högskolorna. TFB Prop. 1991/92:100 bedömer att en rimlig ambitionshöjning kostar ca 7 milj.kr. per än Om TFB skall ha ett fortsatt ansvar för post- och teleforskning krävs ytterligare 2,5 Bil. 7 milj.kn i förhällande till budgetaret 1990/91. Ett ökat ansvar beträffande information kräver ett tillskott pä ca 3 milj.kn TFB hemställer slutligen även att fä göra ätaganden under anslaget H 4. för budgetaret 1993/94 om 36 milj.kn och för budgetåret 1994/95 om 25 milj.kn

Föredragandens överväganden

I riksdagens senaste forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, avsnitt 15, TU26, rskr. 335) aviserades en real nivåhöjning av TFBs bidragsanslag med 1 milj.kn för budgetåret 1992/93 för forskningsinsatser inom de av beredningen prioriterade områdena. Mitt förslag är att 1 milj.kr. tillförs denna anslagspost budgetåret 1992/93.

Jag föreslär vidare att en uppräkning med 3,75 % pä FoU-medelsdelen sker för budgetåret 1992/93 i likhet med vad som förordas beträffande andra forskningsstödjande organ.

Jag anser vidare att regeringen bör medges att bemyndiga transportforskningsberedningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och demonstrationsprojekt under budgetåren 1993/94 och 1994/95 inom en ram av 30000000 kn resp. 20000000 kn

Övriga frägor som har aktualiserats av TFB och som avser den längre tidsperioden är frägor som kan hänskjutas till den pägäende transportforsk-ningsutredningen och den fördjupade anslagsframställningen år 1992.

I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den av mig föreslagna förändringen.

TFBs anslag för budgetåret 1992/93 beräknas enligt följande:

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Kostnader(tkr.)

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader Bidrag till forskning, utveckli och demonstrationsprojekt Uppdragsforskning Totalt

6541 (4 720) 933 33 824

1 41299

+ 387

(+ 235)

+ 53

+ 2 268

0 + 2 708

Inkom$ter(tkr.)

Anslag H3.

Transportforskningsberedningen Ersättning för uppdrag m.m.

+ 2 708 0

Totalt

41299

+ 2708

I regeringsdeklarationen sägs att arbetet med att ersätta fossilbränslen med biobränslen skall påskyndas. Mälet är att nya fordon skall kunna drivas utan fossilbränslen. Miljövänliga drivmedel skall gynnas.

För att öka förutsättningarna för en övergäng till miljövänligare fordons-

teknik behövs samlade åtgärden En utgångspunkt bör därför vara att de Prop. 1991/92:100 svenska resurserna koncentreras till ett begränsat antal alternativ.

Vidare skall arbetet med miljövänliga drivmedel och drivsystem enligt min Bil. 7 mening drivas i enlighet med internationella åtaganden och i internationellt samarbete. Internationellt sker ett arbete med att minska dieseloljans och bensinens andel av drivmedelsmarknaden. De alternativa drivmedel som i huvudsak prövas är metan, alkoholer och el. Över 40 länder har i dag organiserade program för metangasdrivna tunga fordon. I regel koncentreras programmen pä tätortsfordon och fordon för regionala transporter. I synnerhet i USA och Kanada har ett arbete pågått under en längre tid med att genom en successivt skärpt lagstiftning förbereda en introduktion av alteraativa drivmedel och drivsystem.

Åtgärder som kan bli aktuella bör vara generella och utformade på ett sådant sätt att konkurrensen pä området inte motverkas. För att klara miljömålen i de större tätorterna kan dock särskilda åtgärder behöva vidtas.

För att skapa goda betingelser för industrin och andra aktörer bör långsiktiga beslut fattas. Oklara eller ofta förändrade regler ger dåliga föratsättningar för långsiktiga investeringsbeslut. Satsningar på nya system kan komma att betraktas som osäkra och därför inte genomföras.

Mot bakgrand av detta är det motiverat att vidare se över de bestämmelser och styrmedel som i dag finns för drivmedel och drivsystem som är eller inom kort kan beräknas vara tekniskt möjliga. Vidare bör de effekter dessa drivmedel och drivsystem har pä miljön pä kort och på lång sikt därvid relateras till bedömda kostnader för att introducera dem i större skala. Föratom utformningen av regelsystemet skall även kostnaderna för och miljöeffekterna av användning och produktion av drivmedel och drivsystem vägas in i en sådan utvärdering. Det gäller samtliga led från utvinningen och förädlingen till användningen i fordonen.

Arbetet bör vidare ha som utgångspunkt att reglerna skall vara förenliga med ätaganden inom ramen för EES-avtalet och ett framfida medlemskap i EG.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. till Transportforskningsberedningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 44006000 kr.

2. medge att regeringen bemyndigar transportforskningsberedningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och demonstrationsprojekt under budgetåren 1993/94 och 1994/95 inom en ram av 30000000 kn resp. 20000000 kn

3. godkänna vad jag anfört om ett långsiktigt utvecklingsarbete för en ökad användning av miljövänlig fordonsdrift.

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

I. övriga ändamål

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Sveriges fortsatta medlemskap i EUMETSAT kräver en långsiktig finansieringslösning. Detta skall utredas under våren 1992.

Av statsfinansiella skäl föreslås att nuvarande utrustningsanslag ersätts med en möjlighet fill lånefinansiering.

I 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000 Sveriges meteorologiska och hydrologiska insfitut (SMHI) är central förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frågon SMHI skall bedriva uppdragsverksamhet samt tillämpad forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde.

SMHI leds av en styrelse. Verksamheten finansieras dels med bidrag över statsbudgeten, dels med ersättning för uppdragsverksamhet. Bidraget avser att täcka kostnaderna för institutets myndighetsuppgiften Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning.

Resultat under år 1990

Det ekonomiska resultatet av SMHIs verksamhet för budgetåret 1990/91, budget för 1991/92 samt bedömningar för anslagsåret 1992/93 framgår av följande sammanställning.

Utfall 1990/91 inkl.

mervärdeskatt tkr.

Budget 1991/92 exkl.

mervärdeskatt tkr.

Prognos 1992/93 exkl.

mervärdeskatt tkn

Intäkter

Myndighetsuppgifter Uppdragsverksamhet Övrigt

293536 Kostnader

287036 Resultat Tore avskrivningar

130 Hemställan Prop. 1991/92:100

o Ril 7

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen ""• '

att till Sveriges meteorologbka och hydrologbka institut för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 1000 kn

I 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

1990/91 Utgift 116001000 Reservation 5 604828*

1991/92 Anslag 147665000*

1991/92 Anslag exkl. 144127175*

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 128036000

* exkl. mervärdeskatt

** varav 22 milj.kr. är ett engångsbelopp för finansieringen av EUMETSATs årskostnad 1992.20milj.kn är föreslagna att tas över tilläggsbudget I budgetåret 1991/92.

Anslaget skall täcka kostnaderaa för SMHIs myndighetsuppgiften

SMHIs anslagsframställning

SMHI har redovisat ett huvudförslag enligt anvisningarna. SMHI har begärt ökat anslag med 31 milj.kr. i förhällande till hela det anslag som anvisats budgetåret 1991/92. De största reformerna redovisas enligt följande.

Sverige är, som redovisats i tidigare budgetpropositioner, medlem i den europeiska vädersatellitorganisationen EUMETSAT. Enligt nuvarande beräkningar kommer kostnaden för budgetåret 1992/93 att uppgä till knappt 50 milj.kr.

Medel begärs även för långsiktig uppbyggnad och upprätthällande av den tillämpade FoU-verksamheten.

Föredragandens överväganden

För att klara av den kommande kostnadsutvecklingen och därmed fortsatt medlemskap i EUMETSAT mäste en långsiktig finansieringslösning mellan flera parter komma till ständ. Denna fräga skall beredas inom regeringskansliet under våren 1992.

Forsknings- och utvecklingsfrågan är en viktig del av SMHIs verksamhet men mot bakgrund av den tidigare redovisningen av kostnadsutvecklingen för EUMETSAT kan inte denna fråga behandlas förrän i kommande forskningsproposition.

Jag föreslår att SMHI tilldelas anslag för budgetåret 1992/93 enligt följande:

131 Plan 1991/92*

tkr.

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden tkr.

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader Internationella organisationer

Summa

(79697)

(5788)

-2516

144127

*exkl. mervärdeskatt

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Sveriges meteorologbka och hydrologbka institut för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 128 036 000 kn

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning

SMHIs anslagsframställning

För budgetåret 1992/93 beräknar SMHI investeringsbehovet till ca 29 milj.kr. där de största investeringarna är bl.a. reinvestering i prognosproduktionen, optimering av observationssystemet samt datalagring och datahantering.

Föredragandens överväganden

I tidigare propositioner (prop. 1980/81:149, TU27, rskn 334 och prop. 1983/84:125, TU27:3, rskn 315) har PROMIS-projektet (program för ett operationellt meteorologiskt informationssystem) redovisats. SMHI har kommit in med en slutrapport. Slutrapport: PROMIS 600, med redovisning av projektets genomförande, uppbyggnadsfas, operativa erfarenheter, studier av observationssystem samt effekter av PROMIS på SMHIs verksamhet. Sanunanfattningsvis kan nämnas att projektet har haft en positiv betydelse för SMHIs vädertjänstverksamhet och underhand skapat beslutsunderlag för ny teknik, nya arbetsmetoder och nya kundanpassade tjänster. Projektet har medfört en förbättrad utgångspunkt för kommande utveckling och uppbyggnad av vädertjänstsystemet. De mål som togs upp i propositionerna och som riksdagen har godkänt har därmed uppfyllts.

Av statsfinansiella skäl föresläs inga medel för utrustningsanslaget budgetåret 1992/93.

52milj.kr. Av detta belopp beräknas ca 19milj.kn användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetär samt ca 12 milj.kn för lösen av ianspräktaget utrustningsanslag som kvarstår att amortera.

Statens geotekniska institut

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Resurser

Anslaget I 4. Bidrag till statens geotekniska institut bör pris- och löneuppräknas.

I 3. Statens geotekniska institut

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

O 1000 1000

Statens geotekniska institut (SGl) är central förvaltningsmyndighet för geotekniska frågon Institutets verksamhet består av geoteknisk forskning, utveckling av metoder för grundläggning och jordförstärkning, jordskreds-övervakning, miljö- och energifrågor SGI sprider också geoteknisk kunskap samt utför uppdrag ät i huvudsak statliga myndigheter och kommunen SGI leds av en styrelse. Verksamheten finansieras dels med bidrag över statsbudgeten, dels med uppdragsintäkter. Bidraget avser att täcka institutets myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning.

Resultatprognos för budgetåret 1991/92

För budgetåret 1991/92 beräknar SGI ett överskott pä drygt 1,6 milj.kn efter finansiella intäkter och kostnaden Under budgetåret 1991/92 avser SGl att bruttoinvestera för ca 1,1 milj.kn i utrustning. Uppdragsverksamheten stod för 65 % av institutets intäkter. 1 uppdragsverksamheten ingår konsultverksamhet, informationsverksamhet och forskningsverksamhet. Det ekonomiska resultatet av SGIs verksamhet framgår av följande sammanställning.

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal Kostnader (tkr.) Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader Uppdragsverksamhet m.m. Totalt

Inkomster (tkr.)

Anslag I 4. Bidrag till

statens geotekniska

institut

Ersättning för uppdrag

Övriga intäkter

Totalt

+ 1

+747

(9 209)

( + 508)

2 220

+ 138

-4 305

44122

-3 420

13 490

+ 886

-4 657

-3

44 669

-3 775

För budgetåret 1991/92 beräknas ett överskott på 192000 kn vilket skall användas för att realvärdesäkra statskapitalet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens geoteknbka institut för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 1000 kn

I 4. Bidrag till statens geotekniska institut

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

12725000 13825000 13489600

14376000 Från anslaget betalas kostnaderna för SGIs myndighetsuppgifter.

SGIs anslagsframställning

SGI hemställer om ett pris- och löneomräknat anslag samt extra medel om sammanlagt 14 milj.kn under en femårsperiod. SGI anför i sin anslagsframställning att de extra medlen skall användas för att behovsanpassa remiss-och rådgivningsverksamheten, anpassa de svenska reglerna till EGs regelsystem, samt för att bygga upp teoretisk kompetens inom infrastrakturområdet. Denna nivåhöjning av anslaget under en femårsperiod är enligt SGI nödvändig för att institutet skall ha möjlighet att sprida sina kunskaper till andra aktörer inom verksamhetsområdet och medverka till att geoteknisk kunskap används pä ett effektivare sätt.

134 Föredragandens överväganden

Anslaget 14. Bidrag till statens geotekniska institut bör pris- och löneomräknas.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrastning beräknas SGI för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret pä högst 4 milj.kn Av detta belopp beräknas ca 2 milj.kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statkontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Statens geoteknbka institut för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 14376 000 kn

I 5. Statens haverikommission

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Statens haverikommission anvisas ett anslag på 1 000 kr. för budgetåret 1992/93.

1990/91 Utfall

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000 Statens haverikommission

Statens haverikommission (SHK) inrättades den 1 juli 1978 med uppgift att utreda allvarliga civila och militära olyckor. Fr.o.m. den Ijuli 1990 utökades SHKs uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att frän säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffat till sjöss, i luften eller nägon annanstans. SHK skall vidare följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras haveriförebyggande verksamhet. För varje utredning utses en kommission med minst två ledamöter. Till kommissionen knyts de experter som erfordras för utredningen.

SHKs kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnaden Luftfartsverket, sjöfartsverket, banverket och chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnaderna för SHKs verksamhet. De fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor skall täckas med medel frän försvarsdepartementets fjärde huvudtitel. Kostnadsfördelningen är enligt följande:

försvarsdepartementet

12,5 %

luftfartsverket

40,0%

sjöfartsverket

12.5 %

banverket

5,0%

chefen för flygvapnet

30,0 %

De rörliga kostnaderna skall bäras av berörda.

Över statsbudgeten har fno.m. budgetåret 1991/92 anvisats 1 000 kr.

SHK har till kommunikationsdepartementet hemställt att medel anvisas för verksamhetens genomförande med 1 000 kn Vidare har SHK hemställt om att föreliggande fördelningsnyckel bibehålls för budgetåret 1992/93.

SHK har inte föreslagit någon driftstat men redovisar sina kostnader för föregående budgetår vilka uppgått fill 7,6 milj.kn

Föredragandens överväganden

Över statsbudgeten redovisas 1 000 kr. Jag beräknar att SHKs driftstat för budgetåret 1992/93 uppgår till 7,7 milj.kn

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens haverikommbsion för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

136 J. Telekommunikationer

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:

- Arbetet med att anpassa den svenska telemarknaden till ökad in ternationalisering och konkurrens intensifieras. Detta innebär bl.a. att:

En lag utarbetas som ger utgångspunkt för den nödvändiga regleringen på telekommunikationsområdet.

Televerkets myndighetsfunktioner skiljs frän affärsverksamheten. De myndighetsfunktioner som i dag utförs av televerket överförs till en annan myndighet.

En klar avgränsning mellan statens roll som utövare av telepolitik och statens roll som ägare mäste göras. En strategi för ägandet i verksamheten läggs fast. Televerket ombildas till aktiebolag den Ijanuari 1993.

- Televerkets investeringsnivå korruner under år 1992 att vara fortsatt hög, under förutsättning av en gynnsam ekonomisk utveckling.

- Televerkets ansvar för bastelefonen skall avskaffas.

Telepolitiken

Det av riksdagen fastställda mälet för den svenska telepolitiken är att ge hus-häll, företag och myndigheter tillgäng till ett effektivt telesystem som bidrar fill ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Detta mål har vidareutvecklats i följande fem delmål, nämligen att telesystemet skall:

- utformas sä att det ger god tillgänglighet och service för grandläggande telekommunikationer.

- utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i hela landet.

- utformas sä att utvecklingsmöjligheterna tas till vara.

- utformas sä att det bidrar till regional balans och möjliggör sociala hänsynstaganden.

- vara uthålligt och tillgängligt under kriser och krig.

Statens övergripande ansvar för de grundläggande telekommunikationerna har preciserats till att omfatta telefontjänsten i hela landet (prop. 1990/91:87, TU28, rskn 369). Vidare skall ansvaret inriktas pä att möjliggöra och underlätta en snabb teknisk utveckling av tjänsten

Sverige har sedan länge fört en öppen telepolitik. Telekommunikationssektorn har i hög grad berörts av konkurrens och nya alternativ. Staten har successivt, genom särskilda beslut, givit televerket ökade befogenheter att driva verksamheten affärsmässigt.

Den svenska telekommunikationsmarknaden står inför en fortsatt dynamisk utveckling med ökande konkurrens och internationalisering. Mot denna bakgrund fattade riksdagen under sommaren 1991 beslut om att förändra förutsättningarna för televerkets verksamhet mot en ökad marknads-

anpassning i enlighet med regeringens proposition (prop. 1990/91:87, TU28, Prop. 1991/92:100 rskn 369) om näringspolitik för tillväxt. Beslutet innebar att verkets finan- Bil. 7 siella bas och ekonomiska styrning anpassades till vad som gäller pä marknaden. Dessutom fastslogs att marknadsförändringen kräver en förändrad associationsform för televerket.

Regeringen har därefter tillkallat en särskild utredare som skall utarbeta förslag till den lagstiftning och den ändrade reglering som i övrigt behövs pä telekommunikationsområdet. Med stöd av en sädan lag kan sedan närmare villkor föreskrivas för verksamheten. Inom regeringskansliet har man även sett över frägan om vilken associationsform som är den lämpliga för televerket.

Televerket

Televerket förvaltar för statens räkning ett allmänt tillgängligt telenät. Verket skall tillhandahälla medborgama, näringslivet och den offenfiiga förvaltningen en god tillgäng på telekommunikationer till lägsta möjliga kostnad. Telesystemet skall utformas sä att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikafionen Televerket skall också kunna erbjuda andra telekommunikafioner än de grundläggande.

Televerkskoncernen bedriver verksamhet i affärsverksform och i bolagsform. Ellemtel Utvecklings AB ägs till hälften av televerket. Övriga bolag i koncernen ägs och styrs via helägda Teleinvest AB. Den verksamhet som bedrivs i bolagsform skall vara ett naturligt stöd och komplement till televerkets egen verksamhet och vara inordnad i en koncernstrategi.

Statsmakternas styrning av televerket sker genom att service- och kvalitetsmål för telefonitjänsten läggs fast samtidigt som ekonomiska krav anges i form av högsta godtagbara prishöjningar samt krav på avkastning och soliditet.

Verksamhetens inriktning m.m.

Televerket anger i sin nya treärsplan för perioden 1992-1994 den planerade inriktningen av verksamheten under perioden. Inledningsvis framhåller verket att telekommunikafionsmarknaden internationaliseras alltmer Verket möter en hårdnande konkurrens som från att tidigare mest ha gällt kundutrustning nu i allt högre utsträckning också gäller nät och nättjänster. I treärsplanen framhålls att televerkskoncernen har såväl ambitionen som föratsättningar att aktivt svara upp mot konkurrensen. Ett viktigt steg är fortsatt kostnadsanpassning av teletaxorna.

Den snabba tekniska och marknadsmässiga utvecklingen inom telekom munikationsområdet har påskyndat rationaliseringsarbetet inom verket. En bidragande orsak till att rationaliseringarna genomförs nu är också statens effektivare styrning av televerket. För att minska kostnaderna och anpassa organisationen till den nya tekniken genomförs en omorganisation av verket per den 1 januari 1992. De tidigare 20 teleområdena ersätts med 8 regioner vilka arbetar som självständiga geografiska resultatenheter. Till följd av ökad effektivisering samt av ökad delegering till de nya regionerna minskar 138

de centrala staberna vid huvudkontoret. Övergäng till ny och mindre resurs- Prop. 1991/92:100 krävande teknik medför i kombination med de organisatoriska förändring- Bil. 7 arna ett kraftigt reducerat personalbehov under konunande treårsperiod. Verket planerar en personalreduktion med totalt 4 200 anställda fram till årsskiftet 1992/93. Televerkets ambition är att klara personalreduktionen utan att behöva tillgripa uppsägningar. Ytterligare personalminskningar för perioden därefter kan förutses.

Staten har ett övergripande ansvar för grandläggande telekommunikationer i Sverige. Riksdagen har nyligen fastslagit att staten skall garantera tillgång till en väl fungerande normal telefonkommunikation i hela landet fill enhetliga priser för företag och hushåll. Det statliga ansvaret skall dessutom inriktas på att möjliggöra och underlätta en snabb teknisk utveckling av teletjänster. Telenätet skall byggas ut och utformas så att rätt kvalitet och service kan erbjudas samtliga kunder till konkurrenskraftiga prisen

För att tillgodose kundernas krav pä kostnadseffektiva teletjänster krävs en fortgående utbyggnad och modembering av telenätet. Denna genomförs med digital teknik. Takten i moderniseringen bestäms dels av efterfrågeutvecklingen, dels av den tekniska standarden i det befintliga nätet.

Utvecklingen av telefonnätet gär i första hand ut på att med rationella medel upprätthälla en grundkvalitet enligt statsmakternas krav. Samtidigt uppfattas telefonitjänsten inte enbart som en tjänst för överföring av vanligt tal, utan den används också i allt större utsträckning för förmedling av annan trafik, hittills i huvudsak fax och data.

Telefax betraktas i dag som den första nya masstjänsten efter telefonins införande och under den senaste treårsperioden ökade dess andel av den totala trafiken i telefoninätet frän ca 2% fill ca6%.

Telefonin utgör volymmässigt den största tjänsten i verkets tjänsteutbud och svarar för ca 50 % av de totala intäkterna. Under är 1990 ökade telefontrafiken, uttryckt i antal samtalsminuter, med ca 11 %, vilket var den största ökningen någonsin. På grund av den allmänna konjunkturnedgången, taxeförändringar samt en viss mättnad av marknaden förutser televerket i treärsplanen en dämpning av efterfrågan för den kommande treårsperioden dä telefontrafiken beräknas öka med ca 5 % per än

Moderniseringen innebär allmänt sett en övergång till digital teknik bäde i telefonstationer och linjenätet. Vid utgången av är 1990 var 38 % av huvudledningarna anslutna till AXE-station. Vid slutet av är 1995 kommer denna andel att ha ökat fill närmare 90 % och mälet är att alla kunder skall vara anslutna till det digitala nätet vid sekelskiftet. Detta innebär att modernise-ringsprogrammet tidigarelagts med ca 15 är i förhållande fill de planer som gällde för tvä år sedan. Enligt verket har den ökade investeringstakten bäde marknadsmässiga och nätekonomiska motiv, och är möjlig genom ett nytt tekniskt koncept som utvecklats av televerket.

Också vid moderniseringen av linjenätet pågår ett omfattande arbete med utbyte från analog till digital teknik. Även här är mälet att i princip hela lin jenätet, dock med undantag från lokallinjenätet, skall vara digitalt vid sekel skiftet. Jämsides med digitaltekniken som sädan är det introduktionen av fiberoptiska kablar som inneburit den största tekniska revolutionen pä linje sidan. Detta beror i första hand pä att sädana kablar i förhällande till priset 139

ger en mycket hög kapacitet jämfört med andra moderna transmissionsme- Prop. 1991/92:100 del. Däremot finns inga principiella skillnader rent funktionsmässigt. Sedan Bil. 7 år 1987 har Sverige ett rikstäckande digitalt långdistansnät, som redan i dag till stor del är baserat på optofiben Fortsatta insatser är enligt verket nödvändiga. Mer kvalificerade anspråk från kunderna ställer också ökade krav pä lokalnäten. Televerket går därför in för att snabbt bygga upp optobaserade lokalnät på i första hand alla större tätorter.

Med telekommunikationernas starkt ökande betydelse för verksamheten i samhället ställs allt större krav pä telenätets driftkvalitet. Med detta avses inte bara att den tekniska kvaliteten skall svara mot de krav, som olika nättjänster ställer, utan också en hög säkerhet mot driftstörande fel och korta återställningstider när sådana fel uppstår. Kraven på hög driftkvalitet byggs från början in i nätet genom val av sådana tekniska lösningar och en sådan geografisk nätstruktur att trafiken i händelse av fel eller överbelastning kan styras om till andra vägar. För att minska avbrottstiderna pågår för närvarande installation av utrustning i det digitala nätet som medger automatisk övervakning och omkoppling av trafiken.

När det gäller telefonitjänstens kvalitet har statsmakterna preciserat kraven på framkomlighet, felfrekvens och service. De viktigaste målen är framkomlighet som ett medelvärde resp. minimivärde, driftsäkerhet mätt som genomsnittlig felfrekvens samt leveranstider och felavhjälpningstiden

Framkomlighet: Målet för framkomlighet mätt som ett medelvärde är att 98 % av alla försök att uppkoppla rikssamtal med acceptabel kvalitet under dagen skall lyckas. Den genomsnittliga framkomligheten under är 1990 var 98,9 %.

Fno.m. är 1991 gäller även minimivärden för framkomlighet. Detta innebär att till och från ett enskilt stationsområde skall framkomligheten aldrig undersfiga 96 %. Av samtliga stafionsområden uppnådde 95,6 % målet under första halvåret 1991.

Driftsäkerhet: Målet för driftsäkerhet är högst 160 kundanmälda fel per 1 000 terminalpunkter och år. (Varje abonnent motsvaras av en terminalpunkt.) Fr.o.m. år 1992 skärps mälet till högst 120 kundanmälda fel. Utfallet år 1990 blev 119 fel.

Fr.o.m. år 1991 gäller även maximivärden för antalet kundanmälda fel för enskilda stationsområden. Målet är att enskilda stationsområden skall ha högst 600 kundanmälda fel per 1 000 terminalpunkter och än

Felavhjälpning: Mälet är att felavhjälpning för telefonabonnemang i permanentbostäder i normalfallet skall ske senast dagen efter felanmälan (helgfri måndag till fredag). Utfallet är 1990 blev att 85,7 % av felanmälningarna avklarades inom denna tid.

Leveranstid: Mälet för leveranstid vid installation och flyttning av telefonabonnemang är normalt 5 dagan Utfallet år 1990 blev att 96,4 % av abonnemangen levererades inom denna tid.

Televerkets investeringar utgör ett viktigt medel för att genomföra verkets marknadsstrategier och för att uppnå uppställda kvalitets- och servicemäl. Televerkskoncernens investeringar beräknas uppgä till ca 30 miljarder kro nor i löpande priser under perioden 1992-1994. Detta överensstämmer väl med beräkningarna för perioden i förra årets plan. Av detta är ca 16,4 miljar- 140

der kronor investeringar i telenätet. Därutöver sker också stora investe- Prop. 1991/92:100 ringar i mobiltelefonnäten. Investeringarna i telenätet innebär i huvudsak Bil. 7 att digital teknik införs genom att äldre elektromekaniska telestationer ersätts med AXE-stationer samt att optofiberkablar införs.

De planerade investeringarna enligt treärsplanen framgär av tabellen nedan:

Televerkskoncernens investeringar i löpande priser, miljarder kronor

Utfall

Ben utfall

Plan

1994 Telestationer

1,6

1,9

2,0

1,7

Lokallinjenät

1,5

1,4

1,5

Mellanortsnät

1,3

1,5

1,6

1,7

1,8

Övrigt

0,4

0,5

0,4

Summa telenät

4,8

5,4

5,6

5.4 Radioanl.

0,9

1,4

1,2

0,9

0,7

Kabel-TV

0,5

0,2

0,1

Övriga Televerkskoncernen

4,1

3,4

3,3

3,2

3,1

Totalt

10,3

10,4

10,1

9,8

9,3

Ekonomiska mål m.m.

Verkets möjligheter att nä uppställda service- och kvalitetsmål och att genomföra de investeringar som anges i planen är relaterade till produktivitetsutvecklingen inom verket, till kostnadsutvecklingen och till de ekonomiska mäl och restriktioner som statsmakterna lägger fast för verksamheten.

Televerket har satt som mäl att den ärliga ökningen av arbetsproduktiviteten skall uppgä till minst 7 %. Arbetsproduktiviteten definieras som omsättningsökning i fast pris per anställd. Utfallet är 1990 blev 7,3 %. För perioden 1992-1994 har statsmakterna ställt upp ett mål för televerkskoncernens totalproduktivitetsökning. Totalproduktivitet innebär att värdet av produktionen ställs i relation till den totala resursförbrukningen. Måttet tar hänsyn till fler faktorer än det enklare arbetsproduktivitetsmättet. Målet är att totalproduktiviteten skall öka med 3 % per är. Enligt treärsplanen uppgick totalproduktivitetsökningen för är 1990 till 3,4%.

I strävandet mot att anpassa televerkets kapitalstruktur efter vad som gäller för aktiebolag fastslog riksdagen i juni 1991 att verkets pensionsskuld skall redovisas öppet i bokslutet fr.o.m. bokslutet är 1990. När pensionsskulden tas upp pä skuldsidan i balansräkningen sjunker samtidigt soliditeten. Mot bl.a. denna bakgrund har televerkets soliditet fastställts till lägst 30 % för televerkskoncernen fno.m. verksamhetsåret 1992.

Televerkets beräknade soliditet enligt treärsplanen framgär av tabellen nedan. Beräkningen inkluderar pensionsskulden.

Soliditet Utfall är 1990 35,5 %

Beräknat utfall är 1991 34 %

Beräknat utfall är 1992 28 %

Beräknat utfall är 1993 31 %

Beräknat utfall år 1994 34 % 141

Televerket påpekar i treärsplanen att soliditeten i slutet av år 1992 under- Prop. 1991/92:100 stiger den miniminivå pä 30 % som statsmakterna fastställt för televerkskon- Bil. 7 cernen.

I samband med att ett nytt soliditetsmål lades fast för televerket kombinerades detta med ett specificerat avkasmingskrav, då soliditeten inte ensam är ett tillräckligt bra mått pä ett företags ekonomiska tillständ och prestationsförmåga. Mot bakgrand av televerkets starka ställning och att konkurrensen på vissa områden är svag fastlade riksdagen ett långsiktigt realt avkastningskrav uppgående till 5 % på totalt kapital före skatt på televerkskoncernen. Med de senaste årens inflationstakt innebär detta en nominell räntabilitet pä 13-15 % på totalt kapital. Televerket har under den senaste treårsperioden uppnätt en räntabilitet på mellan 8-11 %. Det nya avkastningskravet innebär därmed en klar skärpning.

I tabellen nedan redovisas televerkskoncernens beräknade nominella avkastning på totalt kapital och på eget kapital före skatt enligt treärsplanen:

Utfall Ben utfaU

1990 1991 1992 1993 1994

Räntabilitet pä

totalt kapital % 10,8 11,0 10,9 13,0 12,9

Räntabilitet på

eget kap. före

skatt % 15,5 17,6 19,7 28,2 26,9

Räntabiliteten uppnår en acceptabel nivå först är 1993. Detta beror enligt verket på att effekterna av omstruktureringen inte hunnit slå igenom år 1991 och att televerket genomför en förkortning av avskrivningstiderna. Verket förkortar avskrivningstiderna för lokallinjenät frän 20 är till 15 är och avskrivningstiderna för AXE-utrustning från 15 är till 10 är. Motivet till förkortningarna är den snabba tekniska utvecklingen.

I samband med att televerkskoncernens kapitalstraktur förändrades och den ekonomiska styrningen effektiviserades fastställdes ett konkurrensneutralt utdelningskrav för televerkskoncernen.

Utdelningskravet är baserat på genomsnittligt eget kapital, definierat som eget kapital/verkskapital plus obeskattade reserven Det långsiktiga utdelningskravet uppgår till 5 % pä genomsnittligt justerat eget kapital. Under åren 1991-1993 skall en successiv anpassning till utdelningsnivån ske. Det belopp som faktiskt delas ut till ägaren skall justeras för televerkets kostnader för särskilda åtaganden. Enligt treärsplanen beräknas dessa är 1991 uppgå till ca 370 milj.kn

För att kunna jämföras med näringslivet i övrigt skall televerket belastas med en skattemotsvarighet uppgående till 30 %.

För perioden 1992-1994 har riksdagen tidigare beslutat om att införa ett pristak för telefoni. Detta pristak innebär att telefontaxorna maximalt skall öka med 70 % av förändringen av nettoprisindex. Riksdagen har därefter beslutat om att alternativa pristak för hushållssektom skall belysas.

Sedan ett antal är pägär enligt riksdagsbeslut en omläggning av telefon- .,

taxorna mot en högre grad av kostnadsanpassning. Omläggningen har i hu- Prop. 1991/92:100 vuddrag inneburit att taxorna för riks- och utlandssamtal sänkts samtidigt Bil. 7 som taxorna för lokalsamtal samt engångs- och kvartalsavgtftema höjts. Omstruktureringen av telefontaxorna har framför allt motiverats av konkurrensskäl.

Den höga investeringstakten och de nya ekonomiska kraven som ställs på televerket medför att verket de närmaste åren kommer att ha ett mycket stort kapitalbehov att täcka. Sedan år 1984 sker all extern kapitalanskaffning till koncernen, exkl. randradioverksamheten, genom upplåning pä den allmänna kreditmarknaden. För närvarande utnyttjar televerkskoncernen praktiskt taget enbart den svenska kapitalmarknaden som finansiering. Upplåning via utländska banker sker endast genom koncernens utländska dotterbolag och dä för deras egen finansiering. En stor del av koncernens upplåning sker via emission av egna kreditinstrament såsom telecertifikat och teleobligationen Direktuppläning frän svenska banker utgör den andra stora finansieringskällan. Televerkskoncernens upplåning på den allmänna kreditmarknaden sker hitfills genom televerkets dotterbolag Teleinvest AB.

Televerket beräknar att det totala behovet av upplåning under år 1992 konuner att uppgå fill 12,5 miljarder kronon Även under åren 1993 och 1994 kommer koncernens lånebehov att vara stort, även om det förväntas avta genom gynnsam resultatutveckling.

Föredragandens överväganden

Utvecklingen inom telekonununikationsomrädet är starkt dynamisk. De omfattande satsningar som årligen görs för att modernisera och öka kapaciteten i telenätet leder samtidigt fill en ökad efterfrågan på olika teletjänsten Televerket har traditionellt en dominerande ställning på den svenska telemarknaden. Uppgiften att förvalta statens allmänna telenät och med detta som bas kunna erbjuda olika tjänster ger naturligtvis televerket särskilda föratsättningan Huvuduppgiften att utforma telenätet så att det ger en god tillgänglighet och service för grandläggande telekommunikationer medför i sig krav på olika avvägningar när det gäller inriktningen av verksamheten både i fråga om nätutbyggnad och utbud av olika teletjänster.

Som televerket framhåller är telemarknaden dynamisk men också i hög grad internationell. De traditionella teleförvaltningarna är inte längre de enda och självklara leverantörerna av telekommunikationslösningar till företag och allmänhet. Bakgranden till liberaliseringen inom telekommunikationssektorn är den nya tekniken (optiska fibrer, satelliter och radiolänkar), som gör det möjligt att relativt snabbt och till överkomliga priser etablera alternativa nät, som konkurrerar med de allmänna telenäten. Ny teknik ger också möjligheter att erbjuda nya tjänsten Men liberaliseringen är också uttryck för en politisk vilja att skapa mångfald och valmöjlighet för telekonsumenterna och ge nya aktörer tillfälle att etablera sig i den expansiva telekommunikationsbranschen.

Den ökande internationaliseringen leder till ett ökat behov av fungerande globala telekommunikafioner. Detta har medfört en liberalisering av tele kommunikationsmarknaden i land efter land. De närmaste åren kommer att 143

innebära stora förändringar både för teleföretagen och telekommunikations- Prop. 1991/92:100 industrin. Den ökande konkurrens som liberaliseringen leder till ger företag Bil. 7 och organisationer ett bredare sortiment och lägre priser på telekommunikationstjänster och telekonununikationsutrustning.

Svenska teleabonnenter har tillgång till telekommunikation av hög teknisk standard till ett pris som är lågt jämfört med de flesta andra länden De teleföretag som etablerar sig på den svenska marknaden kommer i första hand att satsa på företagskunderaas behov av skräddarsydda tjänster med avseende på kvalitet och flexibilitet. En obalans i telefontaxorna leder till att konkurrenterna inriktar sin verksamhet på de mest lönsamma segmenten, t.ex. som hittills den lönsamma utlandstrafiken och nafionella långdistanst-rafiken.

För att anpassa televerket till de nya marknadsförutsättningarna föreslog den föregående regeringen att verkets finansiella struktur och ekonomiska styraing skulle förändras och anpassas till vad som gäller för aktiebolag. Samtidigt föreslogs att en förändrad associationsform skall införas för televerket den 1 juli 1992. Riksdagen har ställt sig bakom förslagen.

För att utreda vilken associationsform som är den lämpliga för televerket tillsatte min företrädare en interdepartemental arbetsgrapp. Grappen har nyligen presenterat rapporten Televerket AB - en översyn av Televerkets associationsform, där man drar slutsatsen att aktiebolagsformen är den bästa verksamhetsformen för att uppnå det centrala mälet för telepolitiken - att erbjuda kundema, både företag och hushåll, väl fungerande telekommunikafioner till lägsta möjliga pris.

Grappen anser att affärsverksmodellen har sädana brister att den i sin helhet bör avskaffas för televerket. Det avgörande skälet är att affärsverkets förmögenhet är en integrerad del av den statliga förmögenheten och att risktagande i televerket därför alltid sker med hela statens förmögenhet som säkerhet. Det är därför omöjligt för regeringen att pä det sätt som sker i ett aktiebolag lägga över hela ansvaret för förvaltningen av televerkets tillgångar på en styrelse. För att detta skall kunna ske mäste televerkets till-gängar och skulder avgränsas frän den statliga förmögenheten i övrigt, vilket endast kan ske genom att televerkets verksamhet förs över till en självständig juridisk person. Först då kan styrelsen ges det fulla ansvaret för verksamheten. Gruppen påpekar att regeringsformen inte är utformad med tanke pä stadig affärsverksamhet. Om televerket skall bedriva sin affärsverksamhet i en utvecklad affärsverksform mäste grundlagen ändras. Detta är en besvärlig och tidsödande process.

I rapporten konstateras att det är otillfredsställande att en så stor del av den statliga förmögenheten arbetar utan ett egentligt regelverk. Den nuvarande regleringen är väsentligen offentligrättslig och utgörs främst av regeringsförordningar som tillsammans med särskilda beslut av regering och riksdag styr televerkets verksamhet. Denna styrning är inte heltäckande och den ger dessutom en svåröverskådlig bild över de förutsättningar som gäller för verksamheten.

I rapporten konstateras vidare att det inte finns några fördelar med affärs verksmodellen sett ur ägarens synvinkel. Genom ett aktivt styrelseengage mang och en aktiv ägare som gör en självständig uppföljning av verksamhe- 144

terna kan aktiebolagsmodellen erbjuda styr- och inflytandemöjligheter som Prop. 1991/92:100 skapar förutsättningar för en ökad effektivitet i verksamheten, i enlighet Bil. 7 med regeringens intentioner om en mer aktiv statlig förmögenhetsförvaltning. Aktiebolagsmodellen innebär dessutom att ansvarsfrågor kan regleras samtidigt som intresset av insyn kan tillgodoses.

Den slutsats som redovisas är att hela televerkets verksamhet bör överföras till aktiebolagsform. Dock måste en fungerande marknad pä telekommunikationsområdet säkerställas. Detta påverkar bl.a. utformning av organisation och styrning av telebolaget. Där marknaden inte är fullt utvecklad eller där tekniska hinder finns för en fri konkurrens bör detta föranleda särskilda överväganden och åtgärder.

Regeringen intensifierar nu arbetet med att anpassa den svenska telemarknaden till ökad internationalisering och konkurrens. I en marknadsekonomi är det statens viktigaste näringspolitiska uppgift att utforma stabila regelsystem samt att säkra en god infrastruktur och fungerande marknaden Telekommunikationsmarknaden präglas i dag inom vissa sektorer av stark dominans från televerket. Därför bör förändringar av regelverk och strukturella åtgärder vidtas för att åstadkomma en fungerande marknad. Detta innebär bl.a. att organisation och styrning av företaget utformas sä att en fungerande konkurrens på telemarknaden möjliggörs.

I syfte att arbeta fram en lag som ger utgångspunkt för den nödvändiga regleringen pä telekorrununikationsomrädet har en särskild utredare till-i satts. Med stöd av en sädan lag kan sedan närmare villkor föreskrivas för televerksamheten. Vidare är det nödvändigt att utarbeta den reglering som behövs för att skilja ut televerkets nuvarande myndighetsfunktioner till en annan myndighet. Detta gäller bl.a. televerkets ansvar för samhällsinriktad forskning och utveckling och televerkets funktionsansvar för totalförsvars-frågon Jag kommer senare att återkomma till frägan om en ny telemyndighet.

Att särskilja myndighetsfunktionerna från affärsverksamheten är ett led i att skilja ägarrollen från statens ansvar för regelverk och konkurrens inom sektorn. Det är nödvändigt att separera dessa olika roller åt för att kunna utöva dem effektivt. Detta gäller speciellt pä en konkurrensutsatt telemarknad där televerket utgör en av flera aktörer.

För ett effektivt utövande av den telepolitiska rollen kan det vara nödväur digt att förtydliga och precisera mäl, inriktning och medel för telepolitiken. Klart är att ett av de viktigaste medlen för att uppnä ett mångfacetterat utbud och låga priser är konkurrens. En förutsättning för effektiv konkurrens är att spelreglerna pä marknaden är givna och tydliga.

Den telepolitiska rollen skall inte sammanblandas med statens roll som ägare, som främst innebär att ägaren skall fä en effektiv avkastning pä det kapital som satts in i verksamheten. Avkastningen skall trygga framtida investeringar. För att en effektivare ägarroll skall kunna utövas och inför en eventuell framtida privatisering av televerket är det viktigt att fastlägga en strategi för ägandet av verksamheten. I detta arbete ingär bl.a. en analys av marknaden och av televerket.

Som framgått har regeringen för avsikt att genomföra en fördjupad analys av vissa frägor inför en bolagisering av televerket. Vidare har regeringen för 145

10 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 7

avsikt att se över föratsättningarna för ett framtida privat ägande i telebola- Prop. 1991/92:100 get. En eventuell framtida privatisering av verket understryker vikten av att Bil. 7 föratsättningar för en fungerande marknad pä telekommunikationsområdet skapas redan vid en bolagisering av televerket. Jag har för avsikt att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av de åtgärder och förslag inför att televerket ombildas till aktiebolag. Jag räknar med att televerket ombildas fill bolag den 1 januari 1993.

Televerket har presenterat en ny treårsplan som omfattar perioden 1992-1994. Mot bakgrand av förestående förändringar av televerket och telesektorn i övrigt kommer de förutsättningar som treårsplanen bygger pä att förändras. Den nu presenterade treärsplanen har därför främst relevans fram till dess televerket bolagiseras.

Treärsplanen inriktas mot en fortsatt anpassning av verksamheten till den dynamik som kännetecknar telemarknaden. Det omfattande investeringsprogrammet utgör ett vikfigt medel för att klara fastlagda kvalitets- och servicemäl. Samtidigt skall investeringarna kunna rymmas inom de ekonomiska mål som statsmakterna har lagt fast. Det har hittills varit möjligt att förena en hög investeringsnivå med de ekonomiska mål som ställts upp för televerket. En utgångspunkt för en fortsatt hög investeringstakt är att den går att förena med fastlagt avkastningskrav. Verket skall inrikta verksamheten på att nä uppsatta ekonomiska mäl och det är min bedömning att man inom dessa ramar skall kunna bibehålla en hög investeringstakt.

Soliditeten kommer enligt verkets treårsplan att sjunka ner till 28 % år 1992, vilket ligger under den satta miniminivån pä 30 %, för att återgå till en nivå över denna gräns under är 1993.1 proposition 1990/91:87 förutsattes en inleverans frän televerket till staten i storleksordningen 7 miljarder kronon Televerket har i sina beräkningar utgått från en inleverans på ca 7 miljarder kronor och däratöver beräknat inleverans av utdelning och skattemotsvarighet. I regeringens beslut om ekonomiska bestämmelser m.m. för perioden 1992-1994 avseende televerket har regeringen utgått från att utdelning och skattemotsvarighet skall ligga inom ramen för en total inleverans om 7,2 miljarder kronor. Med denna utformning kommer också soliditeten, i jämförelse med verkets beräkningar, att nå uppsatt miniminivå under är 1992. Av samma anledning beräknar jag det av televerket uppgivna uppläningsbeho-vet för är 1992 på 15 miljarder kronor till ca 14 miljarder kronon

Televerket hade planerat att genomföra en taxeomläggning frän den 1 januari 1992. Taxenivähöjningen låg inom den pristaksnivä som riksdagen tidigare beslutat om.

I enlighet med riksdagens nya beslut kommer alternativa pristak för telefontaxorna för hushållssektorn att studeras. I tillägg till detta arbete anser jag det vara vikfigt att en riktig kostnadsfördelning sker pä olika teletjänster och att detta avspeglas i priset. Det är av stor vikt att tydligt definiera vad en kostnadsanpassning av televerkets taxor skall innebära. Detta område kommer därför att särskilt ses över i samband med arbetet med att bolagisera televerket.

En viktig förutsättning för gjorda antaganden är vidare att verkets totalproduktivitet utvecklas positivt enligt gjorda beräkningar.

Sammanfattningsvis förordar jag att den inriktning av verksamheten som 146

verket föreslagit under perioden fram till den tidpunkt då televerket bolagiseras godkänns.

Jag vill slutligen ta upp frågan om televerkets nuvarande ansvar för bastelefonen I samband med att anslutningsmonopolet avskaffades för telefonapparater (prop. 1984/85:158, TU28, rskn 382) infördes den 1 januari 1986 föreskrifter om bastelefoner i teleförordningen (1985:765). Enligt 3 § tele-förordningen skall televerket vid abonnemang på en anslutning till det allmänna telenätet fillhandahålla abonnenten en bastelefon. Med bastelefon avses enligt 1 § teleförordningen en telefonapparat som underhålls och repareras utan särskild avgift för abonnenten.

Vid denna fidpunkt förekom en omfattande handel med s.k. pirattelefoner av undermålig kvalitet. Grunden för föreskrifterna om bastelefoner var därför att tillförsäkra hushällskunderna telefonapparater av god kvalitet som fungerade överallt i det allmänna telenätet.

De telefonapparater som i dag finns på den svenska telemarknaden har en sädan kvalttet att de utan störningar kan anslutas till det allmänna telenätet. Det är sedan den 1 juli 1989 statens telenämnd som registrerar telefoner som uppfyller de tekniska villkoren för anslutning till det allmänna telenätet. Andra telefoner fär inte anslutas till detta nät. Samtliga telefoner som televerket säljer till hushällskunder har i dag god kvalitet oavsett om de är bastelefoner eller inte.

Genom att en bastelefon enligt teleförordningen skall underhällas och repareras utan särskild avgift för abonnenten blir en sådan betydligt dyrare än likvärdiga produkter som televerkets konkurrenter säljer Eftersom försäljningen av telefonapparater sker på en öppen marknad, innebär skyldigheten att tillhandahålla en bastelefon ett hämmande inslag i televerkets möjligheter att hävda sig pä denna marknad. Mot denna bakgrund anser jag att det numera inte finns nägot behov av att ha särskilda föreskrifter om bastelefonen Dessa föreskrifter bör således upphävas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om inriktningen av televerkets verksamhet,

2. godkänna vad jag anfört om ekonomiska mäl för televerkets verksamhet,

3. godkänna vad jag anfört om bolagsbildning av televerket,

4. godkänna vad jag anfört om televerkets ansvar för bastelefonen

Statens telenämnd

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Statens telenämnds (STN) nuvarande verksamhet sammanförs med televerkets frekvensförvaltning. Vissa ytterligare myndighetsuppgifter inordnas i den nya myndighetsstrukturen.

147 J 1. Statens telenämnd Prop. 1991/92:100

Bil.7

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1991/92

Anslag exkl. mervärdeskatt

1992/93

Förslag

3723000 Enligt teleförordningen skall STN utfärda föreskrifter om teknisk utformning av viss teleutrustning.

Nämnden skall också, efter ansökan, besluta om registrering av utrustning som uppfyller de tekniska kraven.

Vidare skall nämnden följa den tekniska utvecklingen, det nationella och internationella standardiseringsarbetet samt konkurrenssituationen inom nämndens verksamhetsområde och göra de framställningar till regeringen som nämnden anser behövs.

Nämnden består av en ordförande samt sju ledamöter. Nämnden beslutar på föredragning av tjänsteman vid kansliet. Kansliet förestås av en kanslichef som till sin assistans har två handläggare, varav en är jurist, samt en sekreterare.

Nänmden skall ta betalt för sina tjänster och dessa intäkter skall redovisas under en särskild inkomsttitel. Televerket skall betala avgift för den del av verksamheten som är till nytta för abonnenterna i allmänhet. Denna avgift skall för närvarande beräknas till 55 % av det belopp som anslås till STN för resp. budgetån Avgifterna för den övriga uppdragsbaserade verksamheten skall vara kostnadsbaserade.

STNs anslagsframställning

För budgetåret 1992/93 beräknar STN kostnaderna, vid i huvudsak oförändrad verksamhetsinriktning, till ca 4,2 milj.kr. Medel har då beräknats för ytterligare en handläggare på kansliet. När nämnden inrättades (prop. 1988/89:93) förutsägs att nämnden borde ha fyra handläggare.

Den av nämnden föreslagna utökningen av befintlig personal är ett led i nämndens fortlöpande anpassning till den verksamhet som det tidigare ansetts att nämnden bör ha.

Föredragandens överväganden

Behov av en förändring av STN

EG-kommissionen har den 28 juni 1990 utfärdat ett direktiv om konkurrens på marknaderna för teletjänsten Enligt direktivet artikel 7 skall medlemssta terna säkerställa att beviljande av driftlicenser, kontroll över typgodkän nande och föreskrivna specifikationer, tilldelning av frekvenser samt över vakning av användningsvillkor utförs av ett organ som är oberoende av te leoperatörerna. 148

Televerkets huvudsakliga verksamhet är att vara teleoperatör Den allt Prop. 1991/92:100 mer ökade konkurrensen pä den svenska teletjänstmarknaden förutsätter Bil. 7 därför att verkets myndighetsfunktioner separeras från operatörsrollen. En eventuell förändring av televerkets associationsform påskyndar behovet av en sådan uppdelning.

Frekvensrättsutredningen (K 1990:02) har bl.a. fill uppgift att lägga fram förslag som innebär att televerket skiljs frän sin myndighetsutövning pä ra-dioområdet. Utredningen har överlämnat promemorian Organisation av en ny myndighet pä radioomrädet m.m. I promemorian föresläs att myndighetsuppgifterna inom radioomrädet flyttas frän televerket och sammanförs med STNs uppgifter i en ny organisation.

Telelagsutredningen (din 1991:34) har i uppdrag att utarbeta förslag till den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövs pä telekommunikationsområdet. Med utgångspunkt i att televerkets äterstäende myndighetsutövning skall överföras till någon annan myndighet skall utredaren också föreslå den författningsreglering som behövs för ändamålet.

Telelagsutredningen räknar med att avge slutbetänkande mot slutet av vären 1992. Utredningen kommer dock eventuellt att lägga fram delförslag vad gäller myndighetsfunktioner inom teleområdet redan i början av är 1992.

Förslag

Jag föreslär att de uppgifter som för närvarande utförs av STN och frekvensförvaltningens myndighetsuppgifter sammanförs till en myndighet den Ijuli 1992.

Jag föreslär också att fillkommande myndighetsuppgifter inordnas i denna myndighet.

Med stöd av regeringens bemyndigande avser jag att inom kort tillkalla en organisationskommitté som skall utarbeta förslag till en förändrad myndighetsorganisation inom telekommunikationsområdet och en instruktion för en sädan myndighet.

Den förändrade myndighetens arbetsuppgifier

Myndigheten skall ansvara för STNs nuvarande uppgifter samt de uppgifter inom televerkets frekvensförvaltning som är av myndighetskaraktän

Den pågående omstraktureringen av teletjänstmarknaden har påvisat ett behov av att regeringen ges möjlighet att samräda i telepolitiska frägor med en myndighet som är fristående frän televerket. Myndigheten bör ges mandat att handlägga sädana frågon

De tillkommande myndighetsuppgifter som kan bli aktuella genom bl.a. den ökade konkurrensen pä teletjänstmarknaden samt genom ett samarbete mellan EFTA och EG bör också kunna inordnas i den nya myndigheten.

Finansiering

Merparten av myndighetens arbetsuppgifter är för närvarande helt finansie rade genom avgiften 149

Av STNs nuvarande uppgifter är den föreskrivande delen den mest resurs- Prop. 1991/92:100 krävande. Detta arbete anses komma samtliga teleanvändare till godo. STN Bil. 7 tar ut en avgift av televerket för detta arbete som i sin tur belastar användarna genom sina abonnenttaxon Ett sådant förfarande fär anses tillämpligt även på tillkommande arbetsuppgifter av myndighetskaraktän

Chefen för finansdepartementet kommer att redovisa vissa förslag som gäller den principiella hanteringen av myndigheter med tusenkronorsanslag. Den av mig föreslagna sammanslagna telemyndigheten berörs av dessa förslag. Överväganden om den framtida finansieringen och anslagstekniken bör därför anstä tills vidare. Jag räknar med att återkomma till regeringen och riksdagen i denna fråga senare i vän I avvaktan på detta tar jag upp ett oförändrat anslag för nästa budgetån

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om bildande av en ny myndighet pä te-lekommunikationsomrädet,

2. till statens telenämnd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 3 723 000 kn

150 K. Postväsende

Sammanfattning av mina förslag:

- Postverkets treårsplan för åren 1993-1995 godkänns.

- Regeringen bemyndigas att fullfölja översynen av föratsättningarna och formerna för postverkets verksamhet med här angiven inriktning.

- Ett anslag pä 300 milj. kr. inrättas för ersättning fill postverket för betalnings- och kassaservice i glesbygd.

- Ordningen med prismäl för tidningstaxa för vissa tidskrifter avvecklas.

- Postverkets uppdrag, mäl och resultatkrav preciseras.

1 Postverkets verksamhet

Postverkets huvuduppgift är att bedriva poströrelse, vari ingär att distribuera brev och paket samt att förmedla betalningar Postverket fär också driva annan verksamhet som det har särskilda förutsättningar fön

Postverket består av fem affärsområden och ett antal resultatenheter. Affärsområdena är brev, lättgods, postgirot, bank och kassa samt utrikes. Postverket bildar tillsammans med sina aktiebolag inom Postbolagen AB en affärsverkskoncern. Koncernen leds av en styrelse som utses av regeringen. Rörelseintäkterna beräknas för är 1991 uppgä fill ca 21 miljarder kronor, varav aktiebolagen beräknas svara för ca 1 miljard kronor. Medelantalet anställda i koncernen uppgår till ca 57000 varav drygt 2000 i bolagen.

Statsmakterna styr postverket genom servicemäl, kvalitetsmål och ekonomiska mäl. Regeringen anger fr.o.m. den 1 januari 1992 endast prismäl för höjning av portosatser på normalbrev upp till 500 gram och prismäl för tidningstaxa för vissa tidningar Postverket självt bestämmer priserna på övriga produkten Postverket finansierar samtliga investeringar med i rörelsen tillgängliga medel. En konsolidering av postverkets ekonomi sker helt i verkets räkenskaper.

Postverket fär självt förvalta de likvida medel som inte behövs i rörelsen med iakttagande av de särskilda regler för denna förvaltning som anges av regeringen.

2 Postverkets affärsplan

Regering och riksdag har lagt fast mäl för postverket. För räkenskapsåret 1990 har postverket redovisat sin måluppfyllelse på följande sätt.

- Den höga geografiska täckningsgraden för daglig postkassaservice har bibehållits under är 1990.

- 96 % av normalbreven kom fram i utlovad tid.

- Postverkets ekonomiska resultat uppgick år 1990 till 2549 milj.kn, varav 55 milj.kn genererades av bolagssektorn. Resultatet motsvarar 12,4 % av rörelseintäkterna.

151 Investeringarna uppgick till 1628 milj.kn, och fördelade sig med 988 Prop. 1991/92:100 milj.kn i maskiner och inventarier, 633 milj.kn i byggnader och 7 milj.kn Bil. 7 i mark. Internt tillförda medel uppgick till 2890 milj.kn vilket innebär att investeringarna har självfinansierats.

Postverkets treårsplan 1993-1995

Postverket ser som sitt syfte att över hela landet och internationellt förmedla meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella tjänster sä att alla kan nä alla och sä att kundernas affärer stöds.

Postverket skall kännetecknas av att verksamheten är säker, nära och offensiv. Postverkets strategi har utformats kring ett antal viktiga nyckelord, främst kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och kompetens.

Strategin skall hjälpa postverket att nä de mäl som är uppsatta för verksamheten. Dessa är tillräcklig lönsamhet, nöjda kunder och personal som trivs. Postverket har preciserat mälen för verksamheten enligt följande:

Tillräcklig lönsamhet

- Postverkets resultat skall långsiktigt vara lägst 5 % av rörelseintäkterna. Resultatmälet för år 1992 är 1200 milj.kn, vilket motsvarar 5,1 % av intäkterna.

- Postverkets räntabilitet pä eget kapital efter skatt skall långsiktigt ligga pä minst 15 % av eget kapital.

- Postverkets soliditet skall pä sikt nå 15 %.

- Postverkets totalproduktivitet skall förbättras med minst 2 % per än

Nöjda kunder

- Andelen nöjda kunder ska öka fiån 76 % är 1991 till 77 % år 1992 och 80% är 1994.

- Mälet är att alla brev skall komma fram inom utlovad tid. Detta mäl skall under perioden klaras till minst 98 % för lokalbrev och 95 % för riksbrev. Alla regioner skall ha nätt denna nivä är 1994.

- Väntetiden pä postkontor skall normalt vara högst fem minuter under normaltrafik och högst tio minuter under högtrafik.

- En rikstäckande kassaservice med ca 2000 serviceställen skall behållas.

Investeringar

Investeringarna beräknas uppgä till ca 1,6 miljarder kronor årligen under perioden, vilket motsvarar ca 6 % av rörelseintäkterna. Investeringarna under perioden uppgår till 4,9 miljarder kronor och avser fastigheter 2,0 miljarder kronor, postbehandlingsutrustning 1,2 miljarder kronor, kassautrustning 700 milj.kn och övriga maskiner och inventarier samt fordon 1,0 miljarder kronon

Bland de större aktuella investeringsprojekten märks ett nytt produktionssystem för lättgods och datoriseringen av kontorsnätet.

152 Resultatprognos Prop. 1991/92:100

De ekonomiska förutsättningarna för resultatutvecklingen för åren ""• ' 1992-1995 är enligt postverket:

- Ökad konkurrens i olika former bedöms innebära minskad efterfrågan på brevtjänster.

- Fortsatt nedgång av antalet transakfioner i postkassorna.

- Försämrad förräntning av likvida medel i postgirot. Varje procentenhet på förräntningen motsvarar 250-300 milj. kn i resultat för postgirot.

- Produktivitetsökningen skall vara minst 2% årligen.

(Mkr.) 1991 1992 1993 1994 1995

Resultat

2300 Skatt

484 Utdelning

336 Justerat eget kapital

7900 Investeringar

1600 Postverkets regionala och sociala åtaganden

Postverket räds inte ökad konkurrens. Konkurrensen mäste emellertid ske pä lika villkor med företag som inte har något regionah och socialt åtagande, som har andra mervärdeskattvillkor och som inte belastas med extra höga pensionskostnaden Under förutsättning att dessa olikheter kan undanröjas anser postverket att tiden nu är mogen att formellt avskafia verkets ensamrätt till brevbefordran.

Enligt postverket beräknas kostnaden för den rikstäckande servicen uppgä till ca 1,3 miljarder kronon Med hjälp av stordriftsfördelarna anser sig verket kunna klara av denna kostnad, om andra väsentliga kostnadsnackdelar kan elimineras. Postverket framhåller att frägan om finansering av det regionala åtagandet bör omprövas efter tre år med hänsyn till de snabba förändringarna av verksamhetens förutsättningar.

Postverket anför vidare att åtagandet att fillhandahålla rikstäckande betalnings- och kassaservice finansieras genom ersättning för arbetet med de statliga betalningarna och postgirots roll som statens kassön Postgirots intäkter har avgörande betydelse för postverkets möjligheter att upprätthälla rikstäckande betalnings- och kassaservice.

Postverket har även ett antal sociala uppgiften Dessa är befordran av tidningar, utdelning av fidningar pä lördagar, befordran av blindskrift, försvarsplanering, inrikesporto för försändelser inom Norden, viss handikappservice, föreningsbrev samt omlokaliseringan Verket beräknar att kostnaderna för de sociala uppdragen uppgår till ca 600 milj.kn per är i 1992 ärs prisen Postverket anser att ersättning bör utgå för dessa uppgiften Ersättning för underskottet i tidningsrörelsen måste utgå under en awecklingsperiod.

3 Föredraganden Prop. 1991/92:100

Bil.7

3.1 Översynen av postverkets verksamhet

I propositionen (1990/91:87) Näringspolitik för tillväxt aviserade den förra regeringen en översyn inom regeringskansliet av förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet. Denna översyn är nu till stora delar slutförd och ett flertal omräden har utretts. Dessa är:

- Postverkets ensamrätt till brevbefordran, konkurrensförutsättningar och kostnader för sociala resp. regionala uppgifter. Utredningsresultatet redovisas i departementspromemorian (Ds 1991:44) Postens konkurrensförutsättningar

- Strukturkrisen i kontorsnätet. En arbetsgrapp, Nät 92, med representanter för postverket, riksdag, fackföreningar och kommunikationsdepartementet, har utrett omfattningen av det framtida kontorsnätet och alternativa serviceformer.

- Postverkets förmedling av statens betalningar och ersättningen för dessa.

- Postverkets ekonomiska redovisning och effekterna av en anpassning av denna till aktiebolagslagen.

- Framtida associationsform.

Resultatet av utredningarna och de förslag som föranletts av arbetet beskrivs i det följande.

3.2 Postverkets ensamrätt till brevbefordran

Postverket har ensamrätt pä brevfordran. Detta s.k. brevmonopol regleras i kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. Där föreskrivs att postverket har ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift av slutna brev samt öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden.

Brevmonopolet har utretts dels utifrån de förutsättningar som kan komma att gälla inom EG, dels utifrån förändringarna av marknaden. Resultatet av utredningen redovisas i den tidigare nämnda departementspromemorian (Ds 1991:44) Postens konkurrensförutsättningar

Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser anser att postverkets ensamrätt till brevbefordran bör avskaffas och att konkurrens i stället bör uppmuntras. Tvä remissinstanser, statstjänstemannaförbundet och statsanställdas förbund, anser att ensamrätten bör behållas men att regleringen av denna bör revideras.

Flera remissinstanser framhåller att en daglig och rikstäckande postservice måste fungera även fortsättningsvis. Näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk pekar pä att den dominerande ställning som postverkets brewerksamhet även fortsättningsvis torde komma att ha ställer krav pä kontroll av att denna ställning inte missbrukas.

För egen del vill jag understryka det angelägna i att det tillhandahälls en bra postservice där alla kan nä alla. Samfidigt är det av stor betydelse att verksamhet som bedrivs pä affärsmässiga grunder också konkurrensutsätts sä att kundernas efterfrågan blir styrande. 154

Den fidigare nämnda utredningen om postverkets konkurrensförutsätt- Prop. 1991/92:100 ningar visar att verket har en mycket stark ställning pä huvuddelen av brev- Bil. 7 befordran men är konkurrensutsatt pä ca 30% av omsättningen i affärsområdet brev. Konkurrensen är mest märkbar på brev som sänds frän stora företag och organisationer.

Postverkets ensamrätt pä brevbefordran skyddar inte mot konkurrens från andra media som telefax och datoröverföring. Inte heller skyddar ensamrätten mot den direkta konkurrensen pä traditionell brevbefordran som postverket nu möter i Stockholm och som kan komma att beröra även andra tätortsområden. Alternativ till traditionell brevbefordran med postverket har således utvecklats snabbt de senaste årtiondet och utvecklingen acceleran

Ökad konkurrens medför pä sikt lägre kostnader och framöver kan det vara avgörande för aktörer på postmarknaden att de kan tillhandahälla produkter med hög tillförlitlighet till lågt pris för att kunna konkurrera med andra media.

Ett avskaffande av brevmonopolet kommer att medföra en ökad konkurrens inom vissa delmarknaden Allmänt sett fär detta anses vara fill fördel eftersom konkurrensen ger incitament till nya och bättre metoder för brevbefordran till gagn för konsumenterna. För postverket utgör ensamrätten inte nägot reellt skydd mot nya aktörer och kan försvära omställning till nya och bättre metoder för brevbefordran. Frän verkets synpunkt är brevmonopolet snarast en publik belastning.

Enligt min mening är det önskvärt att uppmuntra konkurrensen även inom olika avsnitt av postverkets distributionskedja. Om det visar sig att en annan aktör är mer effektiv pä att för postverkets räkning dela ut försändelser i olika delar av landet än vad postverket är när uppgiften utförs i egen regi, kan jag inte se nägot avgörande hinder för en sädan ordning.

Jag anser emellertid att postverkets ensamrätt till brevbefordran inte bör avskaffas innan det finns instrument i form av lagstiftning varigenom staten kan försäkra sig om att den regionala och sociala servicen fungerar Vidare bör postverket även i övrigt ges bättre förutsättningar att konkurrera på lika villkor, bl.a. genom möjlighet att bedriva verksamheten i aktiebolagsform. Jag återkommer till den frägan i följande avsnitt.

I en avreglerad marknad blir det nödvändigt att skilja mellan postverkets myndighetsfunktioner och dess roll som aktön Vidare mäste de olika aktörernas agerande kunna övervakas. Inom EG gär utvecklingen i denna riktning. Där finns förslag om att en tillsynsmyndighet inrättas i varje land med uppgift att övervaka prissättning, marknaden och de olika aktörerna. Även för svensk del bör en sådan myndighetsfunktion inrättas med uppgift att överta postverkets myndighetsfunktioner och att tjäna som tillsyns- och övervakningsorgan. Myndigheten bör också ha ansvar för att statens intresse av att en rikstäckande postservice upprätthålls tas till vara. Även vissa uppgifter pä det internationella planet som postverket nu har bör fullgöras av myndigheten.

Jag avser att senare begära regeringens bemyndigande att tillkalla en ut redning med uppgift att föreslå dels den lagreglering som behövs i en ny kon kurrenssituation, dels hur postverkets nuvarande myndighetsuppgifter bör hanteras vid en avreglering. 155

3.3 Ändrad associationsform för postverket Prop. 1991/92:100

o Ril 7

Jag har nyss pekat pa den förändrade konkurrenssituafion som känneteck- ""• '

nar postverkets verksamhet. Denna nya situafion kommer att ställa nya krav

pä postverkets förmåga att bedriva verksamheten kostnadseffektivt för att

vidmakthålla ställningen pä marknaden. Men situationen ställer också krav

pä ägaren att ge postverket föratsättningar att möta konkurrenterna pä lika

villkor.

Postverkets konkurrenter pä samtliga delmarknader är i regel aktörer som driver sin verksamhet i aktiebolagsform. Fördelarna med aktiebolagsformen är främst en tydlig uppdelning av ansvar och befogenheter. Den verkställande ledningens befogenheter är klara och entydiga inom ramen för de riktlinjer och begränsningar som styrelse och bolagsstämma ställer upp. Uppdelningen medför att den verkställande ledningen har bättre möjligheter att ta snabba beslut i takt med vad marknaden kräver än vad ledningen av ett affärsverk har.

Statens intresse av ett välskött och fungerande postverk bör enligt min mening vara styrande för beslut om den fortsatta verksamhetsformen. En utveckling i riktning mot ett verk som inte lyckas hävda sig i konkurrensen med svag lönsamhet är naturligtvis inte önskvärd. Ägaren/staten mäste därför se till att postverket utvecklas i samma takt och riktning som de bästa konkurrenterna. Detta talar för att postverket i framtiden drivs i aktiebolagsform.

Postverkets affärsområden är konkurrensutsatta i olika omfattning. Vid en bolagisering är det därför viktigt att tydliga gränser dras mellan affärsområdena brev, lättgods, bank och kassa samt postgiro. Postverkets struktur vid en bolagisering skulle dä bli ett moderbolag och förslagsvis dotterbolag för de nämnda affärsområdena. Denna struktur medför dels att affärsområdenas lönsamhet och transfereringar till andra affärsområden tydliggörs, dels att tillsyn av postgirots banklika verksamhet underlättas.

Med denna bolagsstruktur skulle vidare uppnås att dotterbolagens resp. affärsförutsättningar klarläggs och renodlas och att interna debiteringar ersätts av affärsmässiga förhandlingar.

Vid ett avskaffande av brevmonopolet och ombildande fill bolag, kommer postverkets verksamhet att ställas inför nya krav och ökat tryck från omvärlden.

1 denna nya sitution kommer styrelsearbetet att förändras. Mot bakgrund av den förändringsprocess som postverket nu stär inför krävs en aktiv ledning och styrning från säväl statsmakterna som frän postverkets ledning och styrelse. Styrelsens sammansättning bör ses över som ett led mot en bolagisering av postverket.

En bolagsbildning kan bli aktuell när den tidigare aviserade postlagsutredningen slutförts. Därutöver mäste vissa frägor utredas vidare, bl.a. formerna för ersättning för sociala uppdrag, postverkets pensionsskuld och mervärdeskatt på brevtjänster. Förutsatt att dessa frägor kan lösas pä ett för ägaren tillfredsställande sätt bör postverket enligt min mening ombildas till aktiebolag. Jag avser därför att återkomma till riksdagen i denna fräga och min ambition är att en bolagisering skall kunna genomföras per den 1 januari 1993.

Postverket har en reell pensionsskuld uppgående till ca 7,5 miljarder kro-

non Denna pensionsskuld har inte tidigare redovisats i postverkets balans- Prop. 1991/92:100 räkning. Kostnaden för pensionerna betalas av postverket. Nägon avsättning Bil. 7 för framtida pensionsåtagande har ej skett. Konstruktionen av systemet bygger pä kontantprincipen, dvs. endast utbetalningar beaktas.

En mer korrekt hantering av pensionsförpliktelser vore att reservera medel för dessa. De reserverade medlen kan då förräntas. Eftersom nägra medel inte har reserverats kan pensionsskulden inte tas upp i balansräkningen utan en kraftig negativ resultatpåverkan. Hur frågan om postverkets pensionsskuld skall lösas inför en bolagisering måste utredas ytterligare.

3.4 Mervärdeskattbeläggning av portoavgifter

Portoavgifter för vanliga brev är undantagna frän mervärdeskatt. Däremot betalar postverket ingående mervärdeskatt och saknar kvittningsmöjlighet för stora delar av den ingående mervärdeskatten eftersom huvuddelen av intäkterna inte är mervärdeskattbelagda. Skulle postverket drivas i bolagsform, torde brevbefordran ej längre undantas frän mervärdeskatt. Även en avveckling av postverkets ensamrätt till brevbefordran medför att portoavgifter bör mervärdeskattbeläggas för att konkurrensneutralitet ska uppnäs mellan olika aktörer.

Enligt ett EG-direktiv är avgifter för brevbefordran (portot) ej mervärdeskattbelagda när den postala tjänsten tillhandahälls av staten eller av en statlig myndighet som postverket. Bedrivs verksamheten i bolagsform i konkurrens med andra aktörer, torde direktivet inte omfatta avgifter för sädan brevbefordran.

Frägan om mervärdeskatt pä brevbefordran bör övervägas ytterligare med beaktande av bl.a. utvecklingen inom EG.

3.5 Sociala uppgifter

Postverket har som tidigare nämnts ett antal uppgifter som ålagts verket utan särskild ersättning. Dessa uppgifter är merendels av social karaktär och således inte förenade med uppgiften att tillhandahålla daglig och rikstäckande service. De sociala uppgifterna och kostnaderna som är förenade med dem har redovisats i den tidigare nämnda departementspromemorian Postens konkurrensförutsättningan

Den totala kostnaden som postverket har till följd av dessa uppgifter har uppskattats till 550-600 milj.kr. I princip bör sädana uppgifter som inte är affärsmässigt motiverade men angelägna ur ett samhällsperspektiv ersättas av staten. Formerna för och omfattningen av en eventuell ersättning behöver emellertid utredas ytterligare.

3.6 Rikstäckande betalnings- och kassaservice

Postverket har ålagts att tillhandahälla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice. Denna service upprätthålls genom för närvarande ca 2 000 postkontor och 2 700 lantbrevbärarlinjen Antalet transaktioner pä postkontoren har minskat med 30-40 % under 157

1980-talet pä grand av ökad automatisering. Utvecklingen har fortsatt i en Prop. 1991/92:100 accelerande takt under inledningen av 1990-talet och förväntas fortsätta. Bil. 7 Kostnaderna har inte kunnat minskas i samma omfattning.

I arbetsgruppen Nät 92 har den fortsatta dimensioneringen av postverkets kontorsnät övervägts. Nät92 har bestått av representanter för postverket, fackliga organisationer, riksdagen och kommunikationsdepartementet. Arbetsgruppen föreslår att postverket behäller sitt stora rikstäckande servicenät med uppemot 2 000 serviceställen utöver de 2 700 lantbrevbärarlinjerna. För att postverket skall nä målsättningen att stanna kvar på landsbygden, föresläs nya driftsformer och utveckling av samarbete med annan serviceverksamhet. Dessa kan bestå i t.ex. att postkontorsservice ersätts med alternativa former i landsbygdsbutiken Tillgängligheten för postverkets kunder bör då bli minst hka bra som tidigare men till en lägre kostnad.

I samband med översynen av postverket har även frågan om postverkets kostnader för att upprätthälla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice setts öven Enligt arbetsgruppen bör dessa kostnader ersättas när det finns regionalpolitiska skäl för detta, nämligen när det inte finns nägra alternativ till den i dag av postverket tillhandahållna betalnings- och kassaservicen därför att orten saknar bankkontor.

Mitt förslag

Nettokostnaden för att upprätthälla daglig betalnings- och kassaservice på orter där alternativ till postverket saknas beräknas uppgä till ca 300 milj.kn per är. Detta motsvarar ca 300-400 fasta serviceställen och samtliga lantbrevbärarlinjen Postverket bör fä ersättning för den nettokostnad som är förenad med upprätthållandet av betalnings- och kassaservicen pä dessa orter. Postverket bör vidare ha friheten att själv avgöra formerna för hur betalnings- och kassaservicen fortsättningsvis skall ges. Ersättning bör beräknas särskilt för budgetåret 1992/93. Ett nytt anslag föreslås inrättas för detta ändamål, anslaget K 1. Ersättning till postverket för rikstäckande betalnings-och kassaservice.

För tiden därefter bör ett flerårigt avtal slutas mellan staten och postverket för köp av betalnings- och kassaservice.

Postverket har ca 1 600 kontor pä orter med andra konkurrerande betalnings- och kassafunktionen Här bör postverket ges frihet att själv välja straktur för sitt kassanät och tillåtas anpassa antalet serviceställen till vad som är affärsmässigt motiverat. Totalt är det främst ca 300 postkontor i tätort som berörs, bl.a. föreslär arbetsgruppen i Nät 92 att 200 kontor omvandlas till närpostkontor och att 50 kontor skall läggas ned pä grund av dålig lokalisering och svag lönsamhet. Nettokostnaden för att upprätthälla betalningsservicen pä dessa filialkontor beräknas till ca 100 milj.kn i 1992 års prisnivå. Eftersom dessa kontor inte behövs för att upprätthälla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice bör staten inte ersätta postverket för kostnaden för dessa konton

3.7 Förmedlingen av statens betalningar Prop. 1991/92:100

Ril 7 I Översynen av postverket har även ingått frägan om ersättningen till postgi- ""• '

rot för arbetet med de statliga betalningarna och uppdraget till postgirot att

tillhandahälla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice.

Hos postgirot har i samarbete med riksrevisionsverket (RRV) inrättats ett koncernredovisningssystem för de statliga myndigheterna, benämnt Cassa Nova. Detta kan betraktas som statens koncernkonto. Inom detta koncernkonto sker betalningar till, frän och mellan myndigheter, bl.a. alla skatteflöden och en rad statliga avgifter. Postgirot förmedlar ca hälften av statens alla betalningar

Som ersättning för arbetet med de statliga betalningarna och rikstäckningen innehäller postgirot medlen viss tid och erhåller härigenom en s.k. float pä inbetalningar fill staten. Under hösten 1991 har RRV pä regeringens uppdrag utrett postgirots ersättning för detta arbete. RRV beräknar att postgirots inkomster för uppdraget uppgick till ca 1,5 miljarder kronor för budgetåret 1990/91 vid en räntenivå på 13 %. Inkomsterna fördelar sig pä ca 900 milj.kn i ränteintäkter och ca 300 milj.kn i olika avgifter samt ca 300 milj.kn i indirekt ränteintäkt genom det förhällandet att gireringar sker till olika postgirokonton utanför Cassa Nova-systemet.

I det fall floattiden för inbetalningar skulle ha reducerats till det normala som är en arbetsdag i stället för dtygt två beräknar RRV att ersättningen för budgetåret 1990/91 skulle ha uppgått till ca 1,0 miljarder kronor, dvs. ca 500 milj.kr. lägre.

Postgirot tillsammans med affärsområdena brev och lättgods använder sig av kontorsnätet som affärsområdet bank och kassa ansvarar för. Postgirot använder sig också av lantbrevbäraraätet för betalningstransaktioner. Bank och kassa köper produktion av betalnings- och banktjänster i lantbrevbä-ringen från en enhet inom affärsområdet brev som benämns postproduktion. Bank och kassa säljer vid affärsmässiga överläggningar sin service till postgirot och de övriga affärsområdena utifrån utnyttjandet.

Postverket har investerat stora summor i kontorsnätet. I sin nuvarande omfattning är kontorsnätets finansiering mycket beroende av postgirot som svarar för ca en tredjedel av kostnaden. Förändringar i postgirots affärsförutsättningar mäste därför följas av anpassningar av postgirots konkurrensförutsättningan

I 1992 ärs finansplan i avsnittet Särskilda frägor föresläs följande förändringar vad beträffar förmedlingen av statens betalningar och postgirot.

I prakfiken skall postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna avskaffas. Detta kan dock inte ske med omedelbar verkan då statens strategi för dess framfida betalningssystem mäste utvecklas ytterligare. Vidare bör postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya föratsättningar som kommer att gälla under konkurrens. Samtidigt mäste frågan om vilka förutsättningar som säkerställer postgirots möjligheter att konkurrera pä betalningsmarknaden beredas ytterligare.

Chefen för finansdepartementet kommer senare att föreslå regeringen att

RRV ges i uppdrag att utreda hur det statliga betalningssystemet skall vara

utformat. RRV skall även uppdras att frän och med den 1 juli 1992 minska

floattiden för betalningar till staten via postgirot till högst en dag, vilket mot- Prop. 1991/92:100 svarar en marknadsmässig ersättning. Postgirot föresläs vidare ställas under Bil. 7 finansinspektionens tillsyn senast vid en bolagisering.

3.8 Prismäl för portoavgifter för vissa tidskrifter

Den 1 juli 1991 upphävdes den postala tidningskungörelsen (1968:489). Samfidigt infördes en ny ordning som innebar att regeringen fastställde i postverkets regleringsbrev ett prismäl för höjning av avgifter i fråga om distribution av mervärdeskattbefriade tidskrifter hänförliga till Fack- och Konsumentpressens Presskommitté (FKP-gruppen).

Mitt förslag

Utformningen av prismälet försvarar en övergäng till marknadsmässiga villkor och en riktig prissättning. Underskottet i tidningsrörelsen kan såvitt avser nämnda tidskrifter svårligen minskas sä länge prismålet gällen Därtill medför prismälet sämre konkurrensförutsättningar för de tidningar som inte omfattas av prismålet och som följaktligen fär en högre distributionskostnad. Det finns inga skäl att ålägga postverket att stödja distribufion av fid-skriften

Även statens pris- och konkurrensverk anser prismälet försvära kostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse samt att prismälet innebär en snedvridning av konkurrensen mellan olika tidningar

Jag föreslär därför att ordningen med prismäl för tidskrifter befriade frän mervärdeskatt och som ingär i den s.k. FKP-gruppen upphör fno.m. den 1 juli 1992.

3.9 Precisering av uppdrag, mål och resultatkrav

Postverkets uppgift är att distribuera brev, paket samt förmedla betalningar fill bäde smä och stora kunder i hela landet till rimliga prisen

Det uppdrag som regering och riksdag givit postverket bör tydliggöras och preciseras. 1 samband med den översyn som gjorts av postverket har även mål och resultat utretts utifrån den förändrade situation som fortsättningsvis kan komma att gälla. I det följande föreslär jag att uppdraget till postverket ges ett delvis annat innehåll.

Mitt förslag

Service och kvalitet

En god grundläggande postservice skall ges till säväl stora som små kunder i hela landet. Kundernas efterfrågan bör vara styrande för postverkets insatser. Förändringar av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt.

160 Daglig service Prop. 1991/92:100

Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till alla hushåll, företag och ""• ' Organisationer. I normalfallet skall dessa ha tillgäng till postutdelning och betalningsservice fem dagar i veckan.

Rikstäckande service

Postverkets service skall vara rikstäckande. Brev, paket och betalningar skall kunna nå alla oavsett bostadsort.

Brevbefordran

Postverket skall tillhandahålla brevbefordran med hög tillförlitlighet enligt kundernas efterfrågan. Enstaka försändelse skall befordras till enhetligt och rimligt pris.

Paketbefordran

Postverket skall tillhandahålla paketbefordran till ett enhetligt pris för enstaka försändelser från privatpersoner.

Betalnings- och kassaservice

Postverket skall tillhandahälla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice till enhefiiga priser för enstaka betalningar och kassaservice. På orter där alternativ till postverkets betalnings- och kassaservicen saknas skall staten upphandla betalnings-och kassaservice. Det överlåts pä postverket att finna det billigaste och mest effektiva sättet att upprätthålla betalnings- och kassaservicen.

Beredskapsplanering

Postverket skall svara för beredskapsplanering som en del av totalförsvars-planeringen. Bl.a. gäller detta postbefordran, fältposttjänst och betalningsförmedling under kris eller i krig.

Utvärdering av utförd service

Postverket skall i samband med årsredovisning och treårsplan redovisa hur servicen utförts och hur väl kvalitetsmålen uppnätts samt hur kunderna upplevt servicen.

Resultatkrav

Postverket har i dag som ekonomiskt krav frän statsmakterna att verksamhe ten skall ge ett sådant överskott att verket kan självfinansiera sina investe ringar. För att klara detta har postverket bedömt att resultatet efter finans- nettomåste uppgå tillminst 5 % av rörelsens intäkten Kravet bör enligt min , ,,, 161

11 Riksdagen 1991192. I saml. Nr 100. Bilaga 7

mening ändras till att i stället omfatta förräntningen av det kapital som inve- Prop. 1991/92:100 sterats i verksamheten. Kravet bör avse en marknadsmässig förräntning av Bil. 7 det egna kapitalet i postverket. Därutöver bör det ställas krav på marknadsmässig utdelning till ägaren. Detta innebär följande:

- Postverket skall generera en marknadsmässig förräntning av det justerade egna kapitalet (eget kapital med tillägg för 70 % av,obeskattade reserver). I dagsläget bedöms denna uppgå till ca 15 % efter skatt. Denna nivå bedöms vara tillräcklig för att säkerställa postverkets behov av tillväxt i det egna kapitalet och möjliggöra en mer marknadsmässig utdelning till staten.

- Soliditeten, dvs. justerat eget kapital i relation till balansomslutningen (värdet av alla tillgångar enligt balansräkningen), utreds för närvarande och jag avser att återkonuna i denna fräga i samband med bolagisering.

- Det långsiktiga utdelningskravet till ägaren, staten, skall utgöra minst 5 % av justerat eget kapital. Utdelningen bör ej överstiga 20 % av resultatet efter skatt. För 1992 skall dock den nuvarande modellen gälla.

- Mäl för totalproduktiviteten är en ökning med 2 % årligen under perioden 1993-1995.

- Senast vid utgången av är 1992 skall postverket upprätta resultat- och balansräkningar för affärsområdena brev, lättgods, bank och kassa och postgiro. Även resultatprognos för 1993-1995 skall redovisas.

Utdelning

Tidigare har postverket till staten inlevererat ränta pä statskapitalet, 48 milj.kn, och utdelning på 48 milj.kn, totalt 96 milj.kr. per år. Detta motsvarade är 1990 ca 5 % av resultatet efter teoretiskt betald skatt (20 %) eller ca 1,5% av justerat eget kapital. Detta är betydligt lägre än för börsföretag i genomsnitt där utdelningen till aktieägarna uppgår till 15-20 % av resultatet efter skatt eller 4-6% av justerat eget kapital. Historiskt har utdelningsandelen varit relativt låg i flertalet företag pä grund av den ogynnsamma dubbelbeskattningen av utdelningsinkomster. I det nu gällande skattesystemet är det mer förmånligt att erhålla utdelningsinkomster än tidigare, varför utdelningsandelen kan bedömas stiga.

Produktivitetsmål

För perioden 1993-1995 föresläs ett mäl för postkoncernens totalproduktivitetsökning. Totalproduktiviteten innebär att värdet av produktionen ställs i relation till den totala resursförbrukningen. Målet är att totalproduktiviteten skall öka med 2 % per år. Enligt affärsplanen uppgick totalproduktiviteten för år 1990 till ca 2 % exkl. effekter av bankkonflikten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna postverkets treärsplan för åren 1993 -1995 (avsnitt 2),

2. bemyndiga regeringen att fullfölja översynen av förutsättning- 162

arna och formerna för postverkets verksamhet med av mig redovisad Prop. 1991/92:100 inriktning, . Bil. 7

3. godkänna vad jag anfört om avveckling av ordningen med prismål för portoavgifter för tidskrifter befriade från mervärdeskatt (avsnitt 3.8),

4. godkänna vad jag anfört om precisering av uppdrag, mål och resultatkrav för postverket (avsnitt 3.9).

K 1. Ersättning till postverket för rikstäckande betalnings-och kassaservice

Nytt anslag

1992/93 Förslag 300000000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 300000000 kn (avsnitt 3.6).

163 L. Övriga infrastrukturinvesteringar

L 1. Investeringar i trafikens infrastruktur (tidigare litterabenämning K1.)

L 2. Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område (tidigare litterabenämning K2.)

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Anvisade medel på anslaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur täcker kostnader budgetåret 1992/93 för hittills beslutade samt igångsättning av ytterligare projekt. Mot denna bakgrund föresläs inte nägot nytillskott av medel 1992/93.

- Vägverket och banverket bör ges möjlighet att ompröva av regeringen redan beslutade investeringsprojekt för att ta till vara möjligheterna till förmånlig upphandling liksom en kostnadseffekfi-vare utformning. Konstaterade besparingar bör av verken fä disponeras för underhällsinsatser. Investeringsprojekten bör i nu rådande konjunkturläge kunna genomföras till en kostnad som kan ligga 20-30% under kalkylerad kostnad.

Anslag Ll:

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

0 Reservation 5000000000

Frän anslaget betalas kostnader för större investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar som regeringen beslutar om.

Bakgrund

Riksdagen beslöt är 1991 (prop. 1990/91:87, TU24, rskn 286) att inrätta ett särskilt reservationsanslag för större infrastrukturinvesteringar. Riksdagen anslog.för detta ändamål 5 miljarder kronor pä tilläggsbudget för budgetåret, 1990/91 och 5 miljarder kronor för innevarande budgetär i form av engångs-anvisningan Ytterligare 10 miljarder kronor skall enligt riksdagen tillföras anslaget. En planeringsram pä totalt 20 miljarder kronor har därför beviljats av riksdagen. Dessa medel är beslutade utöver ordinarie anslag för vägar, kollektivtrafikanläggningar och järnvägar. Enligt riksdagsbeslutet skall medlen värdesäkras.

Syftet med dessa medel är att de enligt riksdagsbeslutet skall användas vid genomförandet av främst större strategiska infrastrukturprojekt som främjar den ekonomiska tillväxten. Medlen skall härvid användas till järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningan Samfinansieringslösningar bör enligt riksdagsbeslutet eftersträvas. Regeringen fattar beslut om dessa projekt och skall kontinuerligt rapportera till riksdagen vad som beslutats. Denna ord.

ning skiljer sig frän hanteringen av investeringsanslagen till banverket och Prop. 1991/92:100 vägverket eftersom verken för de anslagen själva tar beslut om enskilda Bil. 7 objekt. För att bereda investeringsärendena rillsatte den förutvarande regeringen ijuni 1991 en särskild kommitté (K1991:04) benämnd delegationen för infrastrakturinvesteringar.

Hittills fattade beslut

Under år 1991 har den föratvarande regeringen fattat beslut om vägar och järnvägar som omfattar drygt 11 miljarder kronor från anslaget L1. Investeringar i trafikens infrastruktur under 1990-talet. För vissa projekt är den totala investeringskostnaden för att fullfölja projektet högre än vad som anvisats över anslag L1. Av dessa medel är ca 3,5 miljarder kronor tidigareläggning av objekt som enligt planerna förvägar och järnvägar skall utföras med ordinarie anslagsmedel. Dessa medel kommer att återföras till anslaget L1. under 1990-talet. Vidare avser 1,55 miljarder kronor objekt som ingår i det sysselsättningspaket den förutvarande regeringen beslutade om den 5 september 1991. Nedan följer en sammanställning av beslutade projekt:

Projekt miy.kr.

Västkustbanan tunnel Hallandsåsen 900

Arlandabanan 200

östkustbanan 300

Svealandsbanan 2160

Mälarbanan 3850

Stambanan Övre Norrland 195

E3 Arphus-Härad 120

E4 förbifart Traryd 180

E4 förbifart Vaggeryd 870

E4 AC Länsgräns-Harrbäcksmyran 10

E4 förbifart Piteå 180

E 4 bro över Ångermanälven 170

E 6.södra Halland 275

E 6 förbifart Häby 110

Enskilda regeringsbeslut 9520

Projekt i sysselsättningspaketet

Skaraborgs län

Upprustning av järnvägen Slätte-Moholm 15

Västmanlands län

Bergslagspendeln 100

Kopparbergs län

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, 27

säkerhet och bärighet

Gävleborgs län

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, 12

säkerhet och bärighet

Västernorrlands län

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, 9

säkerhet och bärighet

Jämtlands län

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, 16

säkerhet och bärighet

Västerbottens län

Järnvägen Storuman-Hällnäs 60 165

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Norrbottens län

Rälsbyte Kiruna-Riksgränsen

11 Prop. 1991/92:100

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, säkerhet och bärighet

30 Bil.7

Järnvägar i sysselsättningspaketet

280 Östergötlands län

Väg 32, Sörbyleden och Hulje-Bomeholm

36 Jönköpings län

Väg 32, förbifart Eksjö

102 Kalmar län

Väg E 66, Verkebäck-Västervik

92 Gotlands län

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

15 Blekinge län

Väg E66, Rosenholm-Vedeby, etapp 3

Väg E66, Nättraby-Trantorp

58 36

Kristianstads län

Väg 21, förbifart Hässleholm

154 Älvsborgs län

Väg 41, Berghem-Kinna

100 Värmlands län

Väg E18, Riksgränsen-Hån

Väg 62, förbifart N Råda och bro över Åråsälven

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Kopparbergs län

Väg 68, Avesta-Storvik

Väg 71, förbifart Äppelbo

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Gävleborgs län

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Västernorrlands län

Väg E4, Nyland-Ullånger

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Jämtlands län

Väg 595, Bodsjöedet-Skalstugan

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Västerbottens län

Väg E 79, bro över Ume älv vid Lycksele

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Norrbottens län

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet utanför

fyrkanten

Övrigt

Vägar i sysselsättningspaketet

Totalt samtliga beslutade projekt

41 55 35

26 34 30

80

90 50

50 40

30

42

65 9

1270 11070

Av dessa beslutade medel har 7885 milj.kr. anslagits till järavägar och 3185 milj.kn fill vägan

Föredragandens överväganden

De beslut som hittills fattats av regeringen gäller drygt 11 miljarder kronor. Detta innebär således att de medel på 10 miljarder kronor som riksdagen hittills anslagit samt därutöver ytterligare ca 1 miljard kronor av planeringsramen är intecknade i regeringsbesluten.

166 Likviditetsmässigt bedömer jag att anvisade medel täcker medelsbehoven Prop. 1991/92:100 budgetåret 1992/93 för redan beslutade investeringar Likviditetsläget bud- Bil. 7 getåret 1992/93 medger även viss handlingsfrihet för regeringen att fatta ytterligare beslut om investeringar inom ramen för den tilldelade planeringsramen på 20 miljarder kronon

Jag anser vidare att det är angeläget att säväl vägverket som banverket kan ta till vara möjligheterna till förmånlig upphandling i redan av regeringen beslutade projekt liksom möjligheterna att ge projekten en kostnadseffektivare utformning. En allmän strävan bör vara att projekten skall kunna genomföras till en kostnad som i enskilda fall kan ligga 20-30 % under kalkylerad kostnad. De på detta sätt uppkomna konstaterade besparingar på projekten bör av verken få disponeras för ökade underhällsinsatsen Riksdagens bemyndigande för detta bör därför inhämtas. Denna möjlighet bör även omfatta beslut som gäller anslaget L2. Vissa produktivitetsfrämjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område. Anslaget L2. tillkom genom beslut av riksdagen (prop. 1991/92:25, TU5, rskn88) i december 1991 pä förslag av regeringen om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92. Anslaget benämndes i riksdagsbeslutet K2.

Riksdagen har tidigare fattat beslut om att statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet skulle ändras fno.m. budgetåret 1991/92. Detta innebär för anslaget L1. Investeringar i trafikens infrastruktur, att planeringsramen pä 20 miljarder kronor skall nedjusteras till 19 miljarder kronon Ingående mervärdeskatt för utgifter på anslaget fär räknas av mot inkomsttitel. Verksamhetsmässigt innebär denna tekniska justering ingen volymförändring.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. bemyndiga vägverket och banverket att disponera besparingar pä projekt finansierade frän anslaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur och anslaget L2. Vissa produktivitets- och syssebättnings-främjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område för underhållsåtgärder samt

2. ta del av vad jag anfört om budgetering exkl. mervärdeskatt.

167 Särskilda frågor

A. Avregleringen av taxitrafiken

Sammanfattning av föredragandens förslag

- Beslutet om avreglering av taxi ligger fast.

- I syfte att säkerställa konkurrensen på lika villkor inom taxinäringen skall länsstyrelserna skärpa lämplighetsprövningen och uppföljningen av lämpligheten hos trafikutövaren.

1. Bakgrund

1.1 1988 års traHkpolitiska beslut

Med anledning av regeringens proposifion (1987/88:50, bil. 1) om trafikpolitiken inför 90-talet beslöt riksdagen våren 1988 om en avreglering av taxi (TU15, rskn 166). Avregleringen skulle ske den Ijuli 1990. Då slopades bl.a. behovsprövningen av tillstånden, indelningen i trafikområden, konunende-ringsplanerna och den obligatoriska anslutningen till en beställningscentral. Någon av staten fastställd maximitaxa skulle heller inte finnas. Däremot infördes bestänunelser som innebär en skärpt prövning av lämpligheten för att få tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. Riksdagen beslöt också om en skärpt uppföljning av lämpligheten.

Riksdagen uttalade att transportrådet (TPR) allmänt sett skall följa utvecklingen inom taxinäringen och åriigen lämna en rapport till regeringen om sina iakttagelser. I rapporten skall redovisas hur de grundläggande kraven på taxibranschen upprätthålls inom olika områden, t.ex. i trafikförsörjningshänseende, effektiviteten inom beställnings- och uppdragsfunktionen, taxametrar m.m.

1.2 TPRs rapport om avregleringen av taxi

TPR redovisade redan den 17 september 1990 i en skrivelse fill regeringen de första erfarenheterna av taxinäringens avreglering. Rådet överlämnade därefter den 29 april 1991 fill regeringen sin rapport (1991:1) Avreglering av taxitrafiken. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av innehållet i remissvaren finns att tillgå på kommunikationsdepartementet (ärende K91/1063/4).

Rådet konstaterar att tillgängen pä taxibilar har ökat markant och därmed har konkurrensen totalt sett ökat. Däremot finns inga tydliga tecken på att effektiviten förbättrats. I vissa storstäder gär utvecklingen snarare ät det motsatta hållet pä grund av en begynnande överetablering. Försämrad lönsamhet kan här komma att leda till utslagningan Det är därvid väsentligt att de mest seriösa och effektiva företagen ges föratsättningar för att överleva.

Servicenivån har höjts framför allt i större tätorter. Den förväntade prispressen har blivit märkbar endast i begränsad omfattning under är 1990.

168 Taxorna har efter avregleringen höjts mer än vad som kan motiveras med Prop. 1991/92:100 ökade kostnaden Bil. 7

Taxi har befäst sin roll inom kollektivtrafiken. Avregleringen har allmänt sett varit positiv för servicenivån och medfört en vitalisering av taxinäringen.

Det finns emellertid brister i kundinformationen om tillämpade taxon Taxinäringen har ännu inte fått till stånd lättbegripliga taxon

Trafikhuvudmännen och kommunerna har ökat sitt engagemang vad gäller samordning av samhällsbetalda transporten Rådet noterar dock att flera trafikhuvudmän ännu inte engagerat sig i taxifrägorna pä ett påtagligt sätt.

Det ökade antalet beställningscentraler i storstäderna har inneburit höjd servicenivå. Nya trafikledningssystem ger dessutom förutsättningar för effektivare beställningsverksamhet. Några positiva effekter har ännu inte kunnat mätas. Företagsstorleken inom taxi har är 1990 ökat på ett positivt sätt.

Problemet med s.k. svart taxitrafik har minskat något i omfattning. Det omfattande skatteundandragandet som har konstaterats inom taxi riskerar att allvarligt snedvrida konkurrensförutsättningarna.

Det behövs skärpta och vidgade krav på taxiutövarnas lämplighet för att undvika missförhållanden inom taxi. Lämplighetsprövningen skall följas upp av tillständsmyndigheten genom bl.a. forfiöpande tillsyn.

Länsstyrelserna har till nägon del ökat sin aktivitet vad gäller t.ex. att ingripa mot missförhållanden inom taxiverksamheten. Antalet återkallade taxitillständ och utdelade varningar har ökat är 1990 frän en låg nivå. Enligt rådet bör länsstyrelserna m.fl. skärpa sin fortlöpande tillsyn av taxiverksamheten.

De kvittoskrivande och registrerande taxametrarna visar fortfarande pä bristen Kvitto skrivs i praktiken inte ut pä det regelmässiga sätt som anges i trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om taxametrar

1.3 Skrivelse från Arlanda Remote Taxi Service AB

Till regeringen överlämnades den 12 augusti 1991 en skrivelse från Arlanda Remote Taxi Service AB med synpunkter pä taxitrafiken vid Arlanda flygplats efter avregleringen den Ijuli 1990. Synpunkterna avser särskilt parkeringsförhållandena för taxi vid flygplatsen.

Skrivelsen från Arlanda Remote Taxi Service AB har remissbehandlats. Inkomna remissvar finns att tillgå pä kommunikationsdepartementet (ärende K91/1801/4).

Till kommunikafionsdepartementet har för kännedom också överiämnats skrivelser undertecknade av ett antal taxiägare som bedriver taxitrafik till och frän Arlanda flygplats. Även i dessa skrivelser behandlas parkeringsförhållandena vid flygplatsen.

2. Hittillsvarande effekter av avregleringen av taxi

Min bedömning: Utbudet av taxi har ökat kraftigt, särskilt i storstäderna. Efter en övergångsperiod finns nu i stora delar av landet en marknadsmässig prissättning av taxitjänster.

Mitt förslag: Beslutet om avreglering av taxi ligger fast. I syfte att säkerställa konkurrensen pä lika villkor inom taxinäringen skall länsstyrelserna ägna mer resurser ät lämplighetsprövningen och uppföljningen av lämpligheten hos trafikutövaren.

Transportrådets rapport: Inriktningen av förslagen överensstämmer med min.

Remissinstanserna har framfört att en fortsatt ärlig uppföljning av avregleringen bör ske.

Rapporten är enligt riksrevisionsverket (RRV) ambitiöst upplagd i syfte att kunna utvärdera de politiska mälen. I flera remissvar från bl.a. näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentverket och nägra länsstyrelser anges dock att rapporten kommit för tidigt efter taxis avreglering. - Beträffande utbudet av taxi samt servicenivån anger statens pris- och konkurrensverk (SPK) att antalet taxifordon ökat med 25 % sedan årsskiftet 1989/90 och att större delen av denna ökning kan hänföras fill tiden efter avregleringen. Detta har medfört en betydligt ökad servicenivå inom taxinäringen. Enligt rikspolisstyrelsens mening har avregleringen av taxitrafiken i stort varit positiv. Åtgärder har från ordnings- och trafiksynpunkt i allt väsentligt inte påverkat polismyndigheternas verksamhet negativt. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län har tillgängen pä taxibilar fortsatt att öka kraftigt i länet. - Flera remissinstanser redovisar att det förekommer priskrig ute i landet.

SPK anger att det genomsnittliga priset för taxiresor nu börjar sjunka.

NO framhåller att de taxiföretag som är anslutna till en och samma beställningscentral inte priskonkurrerar med varandra.

Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) varnar för kartellbildningar och andra kostnadsuppdrivande fenomen. Enligt glesbygdsmyndigheten är prisökningarna i glesbygden oroväckande. - Beträffande de samhällsbetalda taxitransporterna har enligt Landstingsförbundet prisutvecklingen bemästrats någorlunda, i nägot fall har en mindre sänkning förekommit. Svenska kommunförbundet pekar pä de stora skillnaderna i konkurrenshänseende som finns mellan storstäderna och landsbygden.

Flera remissinstanser, däribland NO, varnar för att en samordning pä upp-handlarsidan kan driva upp priserna eller försämra taxiservicen.

Åtskilliga remissinstanser framhåller vikten av en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten bland trafikutövarna. Svenska Taxiförbundet varnar för att de seriösa och mest effektiva taxiutövarna kan slås ut om inte skattefusk och andra former av illojal konkurrens stävjas. Länssty-

relsen i Stockholms län efterlyser bättre tekniska möjligheter att kunna få Prop. 1991/92:100 del av uppgifter hos skattemyndigheterna och polisen. Länsstyrelsen påtalar Bil. 7 också risken för bulvanförhällanden inom taxinäringen.

Enligt konsumentverket finns brister i kvittoutskrivningen frän taxametrarna. Enligt AB Svensk Bilprovning bör kontroll av det s.k. vägtalet ingå i föreskrifterna för typgodkännande för taxametrar Delade meningar finns bland remissinstanserna i fräga om dispenser frän kravet pä taxameter

Föredragandens överväganden

Med anledning av regeringens proposition (1987/88:50, bil. 1) om trafikpolitiken inför 90-talet beslöt riksdagen vären 1988 om en avreglering av taxi (TU15, rskn 166). Utgångspunkten var att man så långt möjligt borde undvika konkurrensbegränsande regler och detaljstyrning av verksamheten. Jag delar den ståndpunkten. Vad som i stället bör eftersträvas är ökad effektivitet och en bättre kundtjänst. Medlen för detta är en fri konkurrens och en principiell etableringsfrihet under beaktande av att tillståndshavaren uppfyller lämplighetskraven som trafikutövare.

En given utgångspunkt för en bedömning av effekterna av avregleringen av taxi är transportrådets rapport. Innehållet i den påverkas helt naturligt av att den utarbetats i stort sett redan under första halvåret efter avregleringen. När det gäller effekterna av en avreglering har det rent allmänt visat sig, som SPK framhåller, att tidsperioden kan bli relativt lång från det att en offentlig reglering slopats till dess att konkurrensen fungerar, särskilt som taxinäringen har varit reglerad i stort sett sedan sekelskiftet. Detta hindrar inte att rapporten - som jag ser det - innehäller många intressanta och relevanta iakttagelser av betydelse för en bedömning av taxi efter avregleringen. Remissbehandlingen har dessutom gett väsenfiiga uppgifter om de förhållanden som rätt fram till och med hösten 1991. Den forskning som initierats av transportforskningsberedningen (TFB) om effekterna av avregleringen av taxi har också varit värdefull. Mina ställningstaganden i det följande bygger således till vissa delar pä forskningsresultat frän Växjö universitet och Handelshögskolan i Göteborg.

Under det första året efter avregleringen av taxi fanns en utveckling som innebar att priset för taxiresorna höjdes kraftigt med motiveringen att "det var alldeles för mänga bilar i trafik". Nu böljar emellertid ett marknadsmässigt synsätt att slå igenom inom taxinäringen. Under hösten 1991 har priset böljat användas som ett konkurrensmedel.

Den slopade behovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat vad gäller tillgången till taxitjänster Utbudet har ökat kraftigt, särskilt i storstads regionerna. Sett över hela landet har enligt SPK antalet taxifordon ökat med närmare 25 %. De befarade bristerna i glesbygd synes i stort sett ha uteblivit, bl.a. till följd av de villkor beträffande trafikutbud som ställs av kommuner och trafikhuvudmän vid upphandling av skolskjutsar och färdtjänst. Detta är helt i linje med de ändringar som i samband med avregleringen gjordes i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Enligt TPRs rapport har var tredje trafikhuvudman angett att man vid upphand lingen av taxitjänster under är 1990 beaktat serviceåtaganden gentemot all- 171

mänheten. Enligt TPR har också servicenivån inom taxi förbättrats och taxi- Prop. 1991/92:100 näringen vitaliserats. Bil. 7

Pä denna punkt finns dock delade synpunkter bland remissinstanserna. Glesbygdsmyndigheten framhåller således att det finns en risk för att fram-körningssträckorna för taxi i de befolkningsglesa delarna av landet blir allt för långa. Enligt myndigheten är detta en effekt av upphandlingen av taxitjänster frän trafikhuvudmannens sida. Skulle så vara fallet, står enligt min mening ett sådant agerande i kontrast till de möjligheter som finns att i samband med upphandlingen också beakta tillgången till taxitjänster för allmänheten. Beträffande servicenivån i allmänhet visar den forskning om taxis avreglering som pågår vid Växjö universitet att väntetiden i beställningscentralernas växlar har minskat, vilket innebär en bättre anpassning av utbudet fill efterfrågan och alltså en bättre service för kunderna.

Ett alldeles särskilt problem utgör taxiservicen vid Arlanda flygplats och prisinformationen vid resor från flygplatsen. Dessa frägor har behandlats i en särskild remiss till berörda organ med anledning av en framställning från Arlanda Remote Taxi Service AB.

Remissbehandlingen har haft det goda med sig att enighet nu finns vad gäller vikten av god information om respriserna med taxi. Luftfartsverket avser att sammanställa uppgifter om ungefärliga priser på de mest frekventa resmålen för taxi. En sådan information bör kunna vara till hjälp för exempelvis turister som anländer till Arlanda och som inte är medvetna om att maximitaxan är avskaffad. Förutsatt att spännvidden är tämligen stor mellan prisuppgifter för samma ressträcka bör informationen heller inte strida mot kravet pä konkurrens. Det stora utbudet av taxifordon vid flygplatsen bör somjag ser det efter hand leda till en marknadsmässig prissättning rned lägre priser än vad som hittills har tillämpats i en del uppmärksammade fall.

Rent allmänt gäller emellertid att informationen från taxb sida om gällande taxa är bristfällig. I 14§ yrkestrafiklagen (1988:263) sägs att den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att låta passagerare före färden fä kännedom om den taxa som han tillämpar. I riksdagsbeslutet om avregleringen av taxi hänvisades bl.a. till att beställningscentralerna lämpligen borde profilera sig och upplysa om den taxa som gäller för de fordon som är anslutna till dessa. Så har också skett till viss del. Det är också i linje med riksdagsbeslutet att konsumentverket och Svenska Taxiförbundet i oktober 1990 träffat en överenskommelse innehållande en mall för hur en prisinformafion bör se ut. Det är emellerfid lätt att konstatera att stora avvikelser förekommer frän denna mall vad gäller innehållet på de anslag om gällande avgifter som finns pä taxifordonens vindraton En sä viktig upplysning som vid vilka hastigheter som timpris börjar gälla i stället för ett milpris saknas i mänga fall. Ett framsteg, sett inte minst ur informationssynpunkt, är dock att beställningscentraler rant om i landet börjat priskonkurrera genom att införa fasta priser. SPK beräknar att det finns 40-50 orter där det tillämpas fasta priser på taxiresor t.ex. i form av zonprisen

De brister i taxeinformationen som trots allt finns på mänga orter gör att kunderna fär svårigheter att göra taxejämförelsen Följden blir en svag pris konkurrens. Detta kan i sin tur medföra - vid en eventuell överetablering och utslagning - att det inte nödvändigtvis blir taxiföretag med relativt hög 172

taxa som slås ut i konkurrensen.Det finns därför anledning att betona att i Prop. 1991/92:100 den skärpta uppföljning av lämpligheten som trafikutövare som åvilar läns- Bil. 7 styrelserna - en fräga som jag utvecklar längre fram - ligger också att vidta åtgärder i tillståndsfrågor i det fall uppenbara brister finns i taxeinformationen från en tillståndshavare.

När det gäller respriserna har jag redan nämnt att taxenivån höjdes kraftigt inledningsvis. Därefter har nivåhöjningen realt sett minskat. Åtskilliga beställningscentraler i landet har som jag tidigare nämnt börjat priskonkurrera. SPKs undersökningar visar att prishöjningen för privatresor är lägre än den som enbart betingas av mervärdeskatten. Andra kvartalet år 1991 visar på en genomsnitfiig prissänkning i landet.

Prisförändringen för samhälbbetalda resor uppvisar en mycket splittrad bild, beroende i första hand pä om anbudsupphandling förekommit eller ej. Enligt TFB-rapporten (1991:21) Avregleringen av taxi, som utarbetats vid Handelshögskolan i Göteborg, varierar prisförändringen för färdtjänsten, efter avregleringen, frän en sänkning med 20% till en ökning med 43%. Bland de kommuner som tagit in konkurrerande anbud har flertalet fatt minskade eller oförändrade kostnader för färdtjänsten. Prisökningarna har för dessa kommuner stannat vid som mest 15%. Färdtjänstkostnaden i Stockholms län motsvarar ca 40 % av landets totala kostnader för färdtjänst. Om mervärdeskatteeffekten exkluderas har landstinget enligt vad SPK framhåller fått minskade färdtjänstkostnader, beroende på anbudsupphandling och mer korrekt debitering med nya kvittoskrivande och registrerande taxametrar.

Före avregleringen var etableringen av beställningscentraler reglerad. I princip skulle det bara finnas en beställningscentral i varje kommun och vaije taxiföretag skulle vara anslutet till en sädan. Denna reglering har medfört att de före avregleringen etablerade beställningscentralerna fortfarande har en dominerande ställning på den lokala marknaden. Det beror främst pä att det krävs stora investeringar för att etablera en beställningscentral. Mänga av de taxiföretag som etablerats på marknaden efter avregleringen har valt att inte ansluta sig till nägon beställningscentral.

Det ökade antalet beställningscentraler i storstäderna har medfört en förbättrad .servicenivå. Svenska Taxiförbundet framhåller att antalet konkurrerande beställningscentraler har ökat också i andra delar av landet med ökad effektivitet som följd. NO däremot framhåller att inom centralerna förekommer det inte nägon konkurrens vare sig när det gäller privatresor eller samhällsbetalda reson

Efter avregleringen av taxi med ett slopande av den statligt fastställda maximitaxan är en anbudsupphandling från olika samhälborgan av sädana taxitjänster som bekostas av samhället ännu viktigare än tidigare. Konkur rens mellan flera olika beställningscentraler är dä nägot som eftersträvas, detta med hänsyn till de samhällsbetalda resornas stora omfattning. Av taxis sammanlagda intäkter torde mer än hälften härröra frän staten eller kommu nerna. 1 glesbygdskommuner är andelen ännu större, uppemot 90%. För samhällsbetalda resor över längre sträckor, t.ex. sjukresor, är även andra transportformer än taxi intressanta, t.ex. trafik med s.k. Jumbolanser som fallet är bl.a. i Älvsborgs län. 173

13 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Undersökningar som gjorts visar att kommunerna i betydande utsträck- Prop. 1991/92:100 ning anbudsupphandlat skolskjutsar och färdtjänst, dock som jag tidigare Bil. 7 nämnt med mycket varierande resultat vad gäller prisnivå.

För övriga samhällsbetalda resor såsom sjukresor och resor med riksfärdtjänsten synes inte nägon mera omfattande anbudsupphandling ännu ha gjorts, även om en viss prispress gentemot taxi uppges ha förekommit. Allmänt gäller att samordningen mellan olika slag av samhällsbekostade resor är bristfällig, trots att resmålen kan vara desamma. En ökad samordning kan emellertid vara angelägen bäde för transportköpare och taxinäringen i den män samordningen leder till en minskning av tomkörningarna. För transportköparna är det därutöver viktigt att eftersträva också en ökad samäk-ning i fordonen.

1 TFB-rapporten "Kommunerna kan styra färdtjänsten" redovisas olika slag av samordningssystem, frän manuella sädana till mera avancerade datasystem. De uppföljningar som gjorts visar pä kostnadssänkningar Detta gäller emellertid vid samordning enbart av ett slag av samhällsbetalda resor såsom färdtjänstresor. Samordning sinsemellan av flera olika slag av samhällsbetalda resor finns det få exempel pä.

Genom kommunikationsdepartementets försorg har därför initierats ett utvecklingsarbete, som leds av TFB och med medverkan frän Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SLTF och Svenska Taxiförbundet. Projektet utförs i tvä steg, nämligen

- kartläggning av modeller för beställningscentraler (för flera olika slag av samhällsbetalda resor),

- redovisning av för- och nackdelar med avseende på bl.a. kostnader och besparingar

1 riksdagsbeslutet om avregleringen av den yrkesmässiga trafiken tryckte man hårt på vikten av en skärpt lämplighetsprövning och en skärpt uppföljning av lämpligheten. Åtskilliga remissinstanser anför dock stark kritik mot länsstyrelsernas insatser pä detta område. Prövningen anges vara för slapp. Konkurrensen mellan företagen snedvrids därigenom.

Detta är ett allvarligt problem. Den slopade behovsprövningen mäste i än större utsträckning, än vad som förutsattes i 1988 ärs riksdagsbeslut, kombineras med skärpta regler för prövning av tillständshavarnas lämplighet. Inte minst Svenska Taxiförbundet framhåller att en konkurrens pä lika villkor förutsätter en skärpt uppföljning av lämpligheten.

När det gäller lämplighetsprövningen och uppföljningen av lämpligheten ankommer det närmast pä länsstyrelserna att vidta åtgärden Det är i hög grad angeläget att länsstyrelserna prioriterar sina tillsynsresurser sä att uppföljningen av lämpligheten inom den yrkesmässiga trafiken skärps. Jag vill erinra om att den slopade behovsprövningen och att länsstyrelserna nu slipper pröva alla besvärsärenden rörande anslutningen till beställningscentraler har minskat arbetsbelastningen. Länsstyrelserna har också fått minskade arbetsuppgifter i samband med statsbidragsgivningen till kollektivtrafiken. Det kan också nämnas att länsstyrelserna tillförts ökade resurser i form av en kommunikationsexpert. 1 denna fräga har jag samrätt med chefen för civildepartementet.

Inte minst viktigt är att följa upp effekterna av det stora antal konkurser 174

som förekommer inom branschen. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ob- Prop. 1991/92:100

serverat problemet och återkallat ett trafiktillstånd med följande motive- Bil. 7

ring:

"Det kan därför enligt länsstyrelsens mening inte vara möjligt att sedan ett taxibolag försatts i konkurs med bland annat stora skatteskulder (824 523 kronor) att samma styrelse och trafikansvarig som i konkursbolaget omedelbart efter konkursen skall kunna fortsätta och driva en likartad taxiverksamhet i annat bolags namn."

Ett närmare samarbete är över huvud taget angeläget mellan länsstyrelserna och skattemyndigheterna. Enligt transportrådet förekommer ett omfattande skatteundandragande. I sitt remissyttrande instämmer riksskatteverket i detta och framhåller att verket har för avsikt att göra nya undersökningar För min del anser jag det angeläget att skatteeffekterna av avregleringen följs upp.

Det är viktigt att länsstyrelserna har tillgäng till riksskatteverkets datalistor och kan använda moderna arbetsmetoder för att fä veta vilka företag som släpar efter med skatt. Med anledning av vad länsstyrelsen i Stockholms län anför i sitt remissyttrande vill jag hänvisa till vad som sägs i 3 § utsökningsre-gisterförordningen (1986:678) att datainspektionen får lämna sådant medgivande om utlämnande av uppgifter pä medium för automatisk databehandling som avses i 9§ andra stycket utsökningsregisterlagen (1986:617) i fräga om uppgifter som inte omfatta.s av sekretess. Av nämnda lag framgär att datainspektionens beslut fär överklagas hos regeringen. 1 denna fräga har jag samrätt med chefen för finansdepartementet.

I mitt ställningstagande till att länsstyrelserna bör prioritera sina tillsynsresurser sä att uppföljningen av lämpligheten inom den yrkesmässiga trafiken skärps, ligger oeksä att jag avvisar sädana förslag som framförts av bl.a. Arlanda Remote Taxi Service AB och som innebär att länsstyrelsen tillsammans med bl.a. företrädare för taxinäringen och polisen skulle bilda en s.k. taxinämnd med uppgift att vidta sanktioner mot olika slag av missförhållanden. En sådan verksamhet kan lätt övergå till en ny slags behovsprövning som näringen och de anställda kan ha anledning att vilja initiera. Detta skulle i sä fall strida mot hela syftet med avregleringen inom taxi som i stället skall innebära en ökad konkurrens inom näringen. Uppföljningen av lämpligheten bland tillständshavarna är en renodlad länsstyrelseuppgift som bör skärpas. 1 det sammanhanget kan noteras att exempelvis länsstyrelsen i Stockholms län under första halvåret 1991 återkallat 51 trafiktillstånd. Egen återkallelse har ägt rum i 57 fall.

Beträffande vad som sägs om god service frän förarnas sida gentemot resenärerna är detta naturligtvis en viktig fräga. Vidareutbildning av förarna bör dock vara en intern uppgift inom näringen och kunna vara ett verksamt konkurrensmedel.

Införandet av kvittoskrivande och registrerande taxametrar har varit till stor fördel vid debiteringen av samhällsbetalda reson Även för andra kundgrupper är kvittoskrivningen till nytta genom att kvittot anger ett samband mellan debiterat pris och utförd transportprestation. Exempel pä prestationer, som är förknippade med taxiuppdrag, är - beroende på taxans utform-

ning - den körsträcka, den körtid och den framkörning som åtgått för upp- Prop. 1991/92:100 draget och som kunden betalt fön Liksom vid all annan tjänsteproduktion Bil. 7 är det ett konsumentintresse att det i efterhand kan utläsas vilka tjänster som föranlett det debiterade priset.

En grundläggande tanke sedan reglerna för taxametrar skärptes i början av 1980-talet var att man skulle försvära att en taxameter kunde manipuleras. Om en plombering bryts av misstag skall taxiutövaren fylla i en särskild blankett med uppgifter om bl.a. registerställningen pä taxametern. Ny plombering skall snarast ske på godkänd verkstad. Uppgifterna pä blanketten skall kompletteras av verkstaden och sändas in till den länsstyrelse som utfärdat tillståndet för taxiutövaren.

Enligt TPRs rapport tyder länsstyrelsernas rapportering till rådet pä att blanketten inte fått någon bred användning. Sålunda är det endast tvä länsstyrelser som är 1989 över huvud taget fått in någon anmälan pä den aktuella blanketten. År 1990 hade fyra länsstyrelser fått in anmälningar - totalt ett fiotal stycken - om bratna plomberingan Om skälet fill den obetydliga användningen av blanketten är att plomberingen är mycket sttyktälig eller att man helt enkelt underlåtit att sända in blanketten vid bruten plombering är enligt rådet inte utklarat.

1 riksdagens beslut om en avreglering av taxi lades stor vikt vid en fungerande plombering. Sålunda angavs att en bruten plombering av taxametern skall kunna utgöra grund för återkallelse av trafiktillstånd.

I sina yttranden över rapporten tar flera remissinstanser upp frågan om plomberingen av taxametrar Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det är viktigt att systemet ses över och fär hög tillförlitlighet. Enligt AB Svensk Bilprovning (ASB) bör i trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om taxametrar inga krav som ger förutsättning för plombering och kontroll av s.k. vägtal.

Det är som ASB anför i sitt remissyttrande viktigt att vägtalet inte skall kunna ändras utan att bryta viss plombering. Om en ändring kan ske finns risk för att taxiresenären fär betala ett för högt respris i förhällande till körd vägsträcka. Pä kvittot redovisas visserligen ett mätt för körsträckan men detta kan, om vägtalet manipuleras, avvika frän den faktiskt körda sträckan, nägot som resenären kan ha svårt att upptäcka.

Regeringen har därför genom beslut den 14 november 1991 gett trafiksäkerhetsverket i uppdrag att utreda frägan och vidta lämpliga åtgärden

ASB tar i sitt remissyttrande också upp problemet med att en redan typgodkänd taxameter kan bli underkänd vid besiktningen genom att den har en sådan utformning att den vid monteringen i fordonet kan utgöra en skaderisk för förare eller passagerare. Enligt ASB kan denna ordning vara svår att förklara för tillverkare av taxametrar, fordonsägare och godkända monteringsverkstäder.

Trafiksäkerhetsverket har därför genom tidigare nämnda regeringsbeslut fatt i uppdrag att även utreda hur man redan vid typbesiktningen av taxametern skall kunna beakta om det är möjligt att placera taxametern i en personbil sä att den inte kan utgöra skaderisk eller olägenhet för förare eller passagerare.

Arlanda Remote Taxi Service AB har påpekat vissa problem när det gäller 176

parkeringsförhållandena m.m. vid utrikesterminalen vid Arlanda flygplats. Prop. 1991/92:100 Luftfartsverket framhåller emellertid i sitt remissyttrande att den s.k. remo- Bil. 7 teparkeringen är öppen för alla taxifordon. Enligt verket görs ingen åtskillnad mellan taxibilar som stär bakom Arlanda Remote Taxi Service AB och övriga taxibilan Alla förare, oavsett föreningstillhörighet, som skall ta upp kunder i parkeringsområdet förutsätts betala bomavgift. Problem med förare som köar på otillåtna platser och med andra typer av otillåtna beteenden bör, som NO framhåller, kunna lösas med parkeringsövervakning och genom insatser i övrigt frän tillsynsmyndigheterna polis och länsstyrelse.

Avslutningsvis kan konstateras att en läng rad synpunkter framförts säväl av TPR som av remissinstanserna beträffande effektema av avregleringen av taxi. Åtskilliga problemområden redovisas men fortfarande kvarstår den bedömningen att trafikförsörjningen med taxi bäst löses genom en fri konkurrens och en principiell etableringsfrihet. Att gä den andra vägen, nämligen att införa ytterligare regleringsmoment - en fräga som diskuterades i 1988 ärs trafikpolitiska beslut - ser jag som uteslutet. Beslutet om avregleringen av taxi bör alltså ligga fast.

I detta ställningstagande ligger emellertid att det är viktigt att kunna säkerställa att konkurrensen inom taxinäringen kan ske pä lika villkor Det är allvarliga problem som på denna punkt redovisats av TPR och av åtskilliga remissinstansen Jag vill därför hänvisa till vad jag tidigare anfört om en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten frän tillsynsmyndigheternas sida.

3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om avregleringen av taxi,

2. godkänna de riktlinjer jag anfört om en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten.

177 B. Investeringsplanering

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömning:

- Planeringsprocessen utformas pä sådant sätt att riksdagen, efter förslag om inriktning frän regeringen, beslutar om hur planeringen skall inriktas.

- Utgångspunkten för inriktningen är det trafikpolitiska beslutet år 1988.

- Som grund för investeringar i vägar och järnvägar bör ligga produktivitetsdelegationens analys.

- Förutsättningarna för godstrafiken och konsekvenserna av ett medlemskap i EG skall särskilt beaktas i planeringen.

- Redovisningen av planerna skall förbättras och krav på konsekvensbeskrivningar av planerna införs.

- Luftfartsverkets och sjöfartsverkets medverkan i investeringsplaneringsprocessen inriktas mot sådana typer av investeringar som har påverkan pä transportsystemet.

Bakgrund

Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:87, TU24, rskn 286) om en reformerad investeringsplanering och en allmän inriktning av planeringen. Riksdagens beslut innebar krav pä att det politiska inflytandet över planeringsprocessen skulle stärkas och att regeringen borde underställa riksdagen övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas. Riksdagen ställde sig också bakom regeringens förslag till strategi för ett miljöanpassat transportsystem som fördes fram i propositionen (1990/91:90) En god livsmiljö. Denna strategi omfattar bl.a. miljöinriktade åtgärder i trafik- och investeringsplaneringen.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen i juni 1991 till banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och vägverket att inkomma med verkens syn på investeringsplaneringen mot bakgrund av riktlinjerna i ovan nämnda propositioner samt trafikutskottets betänkanden.

Boverket har, enligt uppdrag av regeringen i juni 1989, den 1 september 1991 redovisat konsekvenserna av trafikverkens långsiktiga investeringsplaner för bebyggelseplanering och hushållning med naturresursen

Produktivitetsdelegationen har avlämnat sitt betänkande (SOU 1991:82) Drivkrafter för produktivitet och välstånd. Delegationen anför att utbyggnad och modernisering av infrastrukturen är en grundbult i en strategi för tillväxt och produktivitet inför 2000-talet.

Trafikverkens redovisning

Banverket föreslår i sin redovisning att järnvägsinvesteringarna under den kommande planeringsperioden skall inriktas pä en intensifierad satsning på

snabbtägsanpassningen i tunga relationer och att ambitionen skall vara att Prop. 1991/92:100 på sikt möjliggöra hastigheter över 200 km/tim. Banverket föreslär vidare Bil. 7 att investeringarna inriktas pä spärutbyggnader inom och i anslutning till de största tätorterna för att där möjliggöra förbättrad kollektivtrafik. Banverket föreslär även att planeringen inriktas pä kapacitetsförbättringar pä de tunga godssträken och utbyggnad av viktiga rangerbangärdan Vidare anser banverket att särskild hänsyn bör tas till den nordiska trafikens behov samt anslutningarna mot kontinenten och att stora strukturella satsningar särskilt skall prövas i planeringsomgängen.

Banverket anser att planeringen bör omfatta minst tvä ekonomiska nivåer och eventuellt altemativa inriktningar Verket föreslär också att planförslagen konsekvensbeskrivs.

Luftfartsverket föreslär i sin redovisning att den del av luftfartsverkets planering som skall ingå i investeringsplaneringsprocessen för trafiksektorn endast bör innefatta sädana investeringsprojekt inom luftfartens infrastruktur som kan antas fä en mycket betydande inverkan på trafikutvecklingen i stort och/eller pä fördelningen mellan transportslagen.

Sjöfartsverket påpekar i sin redovisning de låga infrastrukturkostnaderna inom sjöfarten. För sjöfarten är det i stället transportredskapet, dvs. fartyget, som är den tunga investeringen. Sjöfartsverket tar även upp de institutionella förhållanden inom sjöfartsomrädet som råder, bl.a. att de svenska hamnarna är kommunala och har en i förhällande till staten självständig ställning. Verket anser att storleken pä sjöfartsverkets investeringar gör att dessa inte gär att jämföra med väg- och järnvägsinvesteringar och inte heller gär att fullt ut inordna i motsvarande planeringsprocess. Verket ser dock ett värde i en fortsatt samordnad investeringsplanering. Verket anser också att det är av stor vikt att investeringsplaneringen utformas sä att möjligheteraa att bättre utnyttja sjöfarten längs vara kuster kan tillvaratas.

Vägverket föreslär i sin redovisning att utvecklingen och vidmakthållandet av det svenska vägnätet bör inriktas pä att investera i det "Gemensamma vägnätet", dvs. de stora vägarna, samt att förbättra standarden på det lägtrafikerade vägnätet. Det nya vägsystemet bör enligt vägverket utformas med höga krav pä trafiksäkerhet. De högtrafikerade delarna av det "Gemensamma vägnätet" bör enligt vägverket ges motorvägsstandard.

Boverkets utredning

Boverkets utredning visar på brister i det hittillsvarande investeringsplaneringssystemet inom transportsektorn. Dessa brister medför bl.a. att investeringsobjektens konsekvenser för bebyggelseplanering och hushållning med naturresurser inte blir tillräckligt belysta och spelar en undanskymd roll i planeringsprocessen. Detsamma gäller i stort även de storskaliga miljöeffekterna.

Boverket hävdar också att vad gäller luftfarts- och sjöfartsverkens investe ringsplaner behandlas de betydelsefullaste objekten var för sig i projektan knutna beslutsprocesser. Det sker längt innan de redovisas i investeringspla nen. Problemet blir dä att de struktur- och systempäverkande projekten be handlas utan koppling till helhetssituationen för trafikslaget. 179

Boverket redovisar också brister i kopplingen mellan investeringsplaner Prop. 1991/92:100 och kommunernas översiktsplanen Bil. 7

Boverket föreslär att investeringsplanerna, förutom en detaljerad redovisning för den närmaste femårsperioden, skall omfatta en redovisning av vilka projekt som kan bli aktuella inom tio är samt att stora projekt av strategisk betydelse bör redovisas även om de inte är aktuella inom tio än

Boverket föreslår att planeringsdirektiven till verken skall innehålla krav pä att miljökonsekvensbeskrivningar upprättas. Vidare föreslås att investeringsplanerna bör redovisas på sådant sätt att objektens geografiska läge m.m. kan utläsas. Av direktiven till affärsverken bör även framgå att deras investeringsplaner bör redovisa trafikgrenens behov och planen

Produktivitetsdelegationen

Produktivitetsdelegationens slutbetänkande Ijrfter fram infrastrakturens betydelse för ekonomisk tillväxt. Delegationen anser att det krävs bättre urvalskriterier för beslut om framtida infrastrukturinvesteringar. Dessa kriterier bör enligt delegationen ta hänsyn till ekonomiska faktorer och förmå analysera hur olika system kan knytas samman. Delegationen anser att den för produktiviteten viktigaste uppgiften är en allmän förbättring av framkomligheten i vägnätet, framför allt runt de större städerna.

Skälen för mina bedömningar och förslag

Planeringsprocessen

Planeringsprocessen bör utformas pä följande sätt. Till grund för min bedömning ligger riksdagens beslut om ett stärkt nationellt perspektiv i planeringen, boverkets rapport, produktivitetsdelegationens slutbetänkande samt trafikverkens redovisning av sin syn pä investeringsplaneringen.

En utgångspunkt är också att större investeringsobjekt numera skall föregås av en bred miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt naturresurslagen. Av en sädan MKB skall de övergripande miljöaspekterna framgå samt hur projektet i fräga infogas i den kommunala och regionala planeringen.

Planeringsprocessen bör utformas pä sådant sätt att riksdagen, efter förslag om inriktning frän regeringen, beslutar om inriktningen av planeringen. Planeringsprocessen utformas som ett systematiskt beslutsfattande enligt följande beslutsordning.

1. Förslag till hur planeringen skall inriktas presenteras av regeringen i budgetpropositionen är 1.

2. Riksdagen beslutar om inriktning med utgångspunkt frän regeringsförslaget vären år 1.

3. Med utgångspunkt frän riksdagens beslut utformar regeringen myndighetsspecifika planeringsdirektiv senast i samband med regleringsbreven ärl.

4. Trafikverken och länsstyrelserna bedriver planering i nära samverkan med kommunerna under perioden 1 juli år 1-31 maj är 2. Under hösten

är 2 remissbehandlas resultatet av planeringsarbetet. 180

5. Det slutgiltiga planeringsresultatet, planen, redovisas översikfiigt av re- Prop. 1991/92:100 geringen i budgetpropositionen är 3 tillsammans med det förslag till in- Bil. 7

riktning och den medelsfördelning som regeringen anser att investeringarna bör ha.

6. Riksdagen beslutar om inriktning av och medelsfördelning till infrastrukturinvesteringar.

7. Trafikverken redovisar därefter till regeringen i de fördjupade anslagsframställningarna vilka projekt eller delprojekt som bör genomföras under den kommande 3-ärsperioden med utgångspunkt frän riksdagens beslut.

8. Revidering av planerna bör ske vart tredje år. För banverkets och vägverkets investeringsplanering bör varannan revidering vara förenklad.

Den utvecklade investeringsplanering som jag föreslår bör inriktas sä att en helhetssyn i planeringen erhålles. Helhetssynen avser såväl trafiksystemet som transportslagen. Detta sker dels genom att ett nafionellt synsätt tillämpas i planeringen, dels genom att olika investeringsnivåer prövas. Genom att planernas konsekvenser för samhället redovisas ges riksdagen möjlighet att bedöma olika investeringsstrategier samlat för olika trafiksystem och transportslag.

Inriktning av planeringen

Det åligger regeringen att utfärda direktiv för planeringen. Dessa direktiv skall innehålla en preciserad inriktning av trafikverkens planering. Utgångspunkten för mina förslag till inriktning är riksdagens trafikpolitiska beslut är 1988. Det övergripande mälet för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljöanpassad trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.

En utgångspunkt för mina förslag till inriktning tas också i de av riksdagen fasfiagda riktlinjerna för 1990-talets miljöpolitik och i den miljöpolitiska strategi som läggs fram i denna budgetproposition. Inriktningen innebär att en miljömässigt hållbar utveckling skall näs.

Riksdagens ställningstaganden (prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286) angående trafikens infrastruktur är också en viktig utgångspunkt för investeringsplaneringen.

Regeringen har i propositionen (1991/92:38) Inriktning av den ekonomiska politiken, föreslagit att som grund för beslut om investeringar i vägar och järnvägar bör i första hand ligga den analys som den statliga produktivitetsdelegationen nyligen presenterat, med de fördjupningar som kan erfordras.

Mitt förslag till inriktning av planeringen är att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydebe (stamvägnätet) skall byggas ut till ett sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard. Det innebär bl.a. motorvägskvalitet mellan Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Jämvägsnätet byggs ut för höghastighetstäg mellan storstäderna och till Arlanda. Kapacitetsstarka järnvägslinjer för godstransporter bör byggas ut.

Vad gäller riksvägar och länsvägar som inte ingär i stamvägnätet är mitt 181

förslag att investeringar och underhåll bör inriktas på att vidmakthålla och Prop. 1991/92:100 förbättra standarden pä detta vägnät. Bil. 7

Vad gäller det övriga jämvägsnätet är mitt förslag att investeringarna inriktas på sädana sträckor där det finns ekonomiska förutsättningar för gods-och/eller persontrafik.

På uppdrag av den tidigare regeringen har tre förhandlingsmän utarbetat principöverenskommelser angående trafikförsörjningen i de tre storstadsregionema Stockholm, Göteborg och Malmö. I den kommande investeringsplaneringen är det nödvändigt att hänsyn tas till de slutgiltiga uppgörelserna med dessa regionen Banverket och vägverket bör därför ha hög beredskap för att vidta de åtgärder som krävs.

Inriktningen av luftfartsverkets- och sjöfartsverkets investeringsplanering bör som hittills bygga pä kundernas behov och betalningsvilja samt pä full kostnadstäckning för resp. verk.

Utgångspunkten utöver ovanstående inriktning är att planeringen skall utgå frän ett samhällsekonomiskt synsätt.

Den inriktning av planeringsdirektiven för planeringsomgången 1994-2003 som jag har förordat innebär en precisering av den inriktning som riksdagen beslutade vären 1988.

I proposifionen Inriktningen av den ekonomiska politiken aviserades att regeringen kommer att öka medelstillförseln till investeringar i bl.a. järnvägar och vägar. Det fortsatta planeringsarbetet bör bedrivas på ett sådant sätt att detta kan fullföljas. I syfte att få underlag för ökade medelsramar för investeringar i infrastruktur avser jag därför föreslå att i direktiven föreskriva att investeringsplanerna upprättas för tvä ekonomiska nivåer, dels nuvarande nivä, dels en fördubblad nivå.

Utöver ovan angivna inriktning gäller att godstrafikens föratsättningar särskilt skall beaktas i planeringen, liksom sädana investeringar som gör Sverige till en integrerad del av Europa. Därvid skall särskilt konsekvenserna av EES-avtalet och ett medlemskap i EG beaktas liksom risken för "trafikstopp" i Europa samt sädana åtgärder som behövs för att utveckla förbindelserna runt Östersjön.

Bn viktig uppgift för trafikverken är att ta till vara den infrastruktur som redan finns utbyggd. Verken skall därför prioritera satsningar som gör att utnyttjandet av exempelvis befintliga vägar och järnvägar kan intensifieras. Det kan gälla säväl införandet av ny teknik som investeringar som medför möjlighet till höjd hastighet. T.ex. skall åtgärder som medför att snabbtågen kan framföras i hastigheter över 200 km/h prioriteras.

Redovisningen av verkens investeringsplaner har hittills varit bristfällig. Jag avser därför i planeringsdirektiven att skärpa kraven på redovisning. De planerade investeringarnas roll i transportsystemet bör tydligt framgå. Likaså bör införas krav pä att planerna även innehäller en konsekvensanalys där miljöeffekter och andra samhällsekonomiska effekter av planerna finns redovisade.

Möjligheten att ta hänsyn till ömsesidiga beroenden vid beslut om investeringar i infrastruktur har i den hittillsvarande planeringsprocessen varit begränsad. Det är min uppfattning att trafikverken även bör beskriva över-

föringspotentialer och den påverkan pä andra trafikslag som en föreslagen Prop. 1991/92:100 investering har på transportmarknaden. Bil. 7

Hittillsvarande planeringsprocess har inte beaktat underhällskonsekvensen Det är därför regeringens avsikt att sammanföra investerings- och driftsanslagen till ett anslag. Verken får sedan till uppgift att redovisa lämplig fördelning mellan investeringar och underhäll.

Luftfartsverkets och sjöfartsverkets investeringsplaner styrs utifrån de företagsekonomiska krav pä lönsamhet som statsmakterna angett. De hittillsvarande investeringsplanerna omfattar enbart det egna verkets investeringar. Sjöfartsverket genomför därutöver i samarbete med Stuvareförbun-det/Hamnförbundet en enkätundersökning om investeringarna i hamnväsendet. Luftfartsverkets och sjöfartsverkets investeringsplaner omfattar därigenom såväl traditionella infrastrukturinvesteringar som andra typer av investeringar som är knutna till verkens interna verksamhet. Jag har för avsikt att i direktiven till luftfartsverket och sjöfartsverket inrikta deras medverkan i investeringsplaneringsprocessen enbart mot sädana typer av investeringar som har direkt påverkan pä trafiksystemet. För sädana projekt bör även konsekvenserna för övriga trafikslag liksom för miljö- och samhällsekonomi analyseras.

Jag anser därutöver att trafikverken bör redovisa stora projekt med strukturell påverkan på samhället även om de inte kommer att ingå i verkens förslag till investeringsplan.

Att underhälla en omfattande infrastruktur ställer krav pä stora resurser. Därför mäste infrastrukturens omfattning prövas inom områden med begränsat trafikunderlag. Jag kommer därför att föreslå regeringen att i direktiven uppdra ät banverket att se över det nuvarande nätets omfattning och ge förslag till förändringar om sä erfordras.

Inom vägsektorn är behoven av investeringar omfattande. Jag kommer därför att i det fortsatta arbetet med kompletterande planeringsdirektiv fill vägverket se till att verket undersöker hur en förstärkning av kapaciteten i enlighet med produktivitetsdelegationens förslag kan kombineras med införandet av vägavgifter för att helt eller delvis finansiera investeringarna.

Jag avser att, sedan riksdagen har godkänt de preciseringar och inriktningar av investeringsplaneringen som jag föreslagit, utfärda planeringsanvisningar för banverket, luftfartsverket och sjöfartsverket samt kompletterande planeringsanvisningar för vägverket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att godkänna de preciseringar av inriktningen av investeringsplaneringen som jag har förordat innebärande att

1. planeringen inriktas mot att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse (stamvägnätet) byggs ut till ett sammanhäng ande, robust nät med hög och jämn standard och att investeringarna på riksvägar och länsvägar som inte ingär i stamvägnätet inriktas pä att vidmakthålla och förbättra standarden,

2. planeringen inriktas mot att järnvägsnätet byggs ut för höghastig- 183

hetstäg mellan storstäder och till Arlanda och att en kapacitetsstark Prop. 1991/92:100 linje för godstransporter byggs ut och att investeringarna på det övriga Bil. 7 jämvägsnätet inriktas på sådana sträckor där det finns ekonomiska förutsättningar för trafik,

3. luftfartsverkets och sjöfartsverkets medverkan i investeringsplaneringsprocessen inriktas mot större strategiska projekt med direkt påverkan på transportsystemet.

1 Förslag till Bilaga 1 Prop. 1991/92:100

Lag om upphävande av lagen (1979:1035) med Bil. 7

bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1992.

185 Register Prop. 1991/92: lOO

1 Översikt

17 Inledning

Sjätte huvudtiteln

27 A.

Kommunikationsdepartementet m.m.

1

Kommunikationsdepartementet

34 823 000

2

Utredningar m.m

5 710 000

3

Viss internationell verksamhet

4 651000

4

Särskilda awecklingskostnader

326 000 45 510 000

29 B.

Vägväsende m.m.

1

Vägverket: Ambetsverksuppgifter m.m.

8 921 000

2

Drift och underhäll av statliga vägar

5 908 300 000

3

Byggande av riksvägar

1 556 500 000

4

Byggande av länstrafikanläggningar

1 037 400 000

5

Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar

835 700 000

6

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

648 500 000

7

Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

707 300 000

8

Vägverket: Försvarsuppgifter

49 190 000* 10 751811000

62 C.

TVafiksäkerhet

Trafiksäkerheisverket

1

Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant

2

Bil- och körkortsregister m.m.

3

Kostnader för visst värderings-

förfarande

3 000

68 D.

Järnväg

1

Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

2 949 522 000

2

Nyinvesteringar i stomjämvägar

1 392 087 000

3

Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader

368 000 000

4

Järnvägsinspektionen

14 089 000

5

Banverket: Försvarsuppgifter

33 950 000*

6

Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning frän

AB Swedcarrier

1000 4 757 649 000

81 E.

Sjöfart

Sjöfartsverket

1

Ersättning till sjöfartsverket för

vissa tjänster

Övriga sjöfartsändamål

76 656 000

2

Transportstöd för Gotland

140 000 000

3

Handelsflottans pensionsanstalt

95 4

Handelsflottans kultur- och fritidsråd

97 5

Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

78 000 000

100 6

Bidrag till svenska rederier

200 000 000 494 658 000

103 F.

Luftfart

116 1

Beredskap för civil luftfart

56 080 000'

116 2

Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

15 200 000

117 3

Civil trafikflygarutbildning

25 400 000 96 680 000

119 G.

Kollektivtrafik m.m.

119 1

Riksfärdtjänst

113 300 000

120 2

Köp av interregional persontrafik på järnväg

549 000 000

122 3

Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik

183 000 000

123 4

Åtgärder inom den

4 780 000*

civila delen av totalförsvaret

850 080 000

124 H.

TVansportforskning

124 1

Statens väg- och trafikinstitut

124 2

Bidrag till statens väg- och trafikinstitut

61 129 000

127 3

Transportforskningsberedningen

44 006 000 105 136 000

130 I.

Övriga ändamål

130 1

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

131 2

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

128 036 000

133 3

Statens geotekniska institut

134 4

Bidrag till statens geotekniska institut

14 376 000

135 5

Statens haverikommission

1000 142 415 000

137 J.

Telekommunikationer

148 1

Statens telenämnd

3 723 000' 3 723 000

151 K.

Postväsende

163 1

Ensättning till postverket för rikstäckande betalnings-

300 000 000

och kassaservice

300 000 000

Summa kr.

17 547 664 000

164 L.

Övriga infrastrukturinvesteringar

Särskilda frågor

168 A. Avregleringen av taxitrafiken

178 B. Investeringsplanering

185 Bilaga 1 Förslag till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter

*Utbrutet anslag

gotab 40333, Stockholm 1991

Bilaga 8 till budgetpropositionen 1992

Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil.8

Översikt

Finansdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om ekonomisk politik och skattepolitik, frågor som rör statens budget och resursfördelningen inom den offentliga sektorn samt frågor rörande finansiella institutioner och marknader och Sveriges medverkan i internationellt ekonomiskt och finansiellt samarbete.

Vidare omfattar verksamheten frågor om skatteutjämningsbidrag m. fl. generella bidrag till den kommunala sektorn och andra kommunalekonomiska frågor. Till departementets verksamhetsområde hör också frågor som rör statsskuldens förvaltning och tullfrågor, exkl. frågor som rör tulltaxan och befrielse från tull samt frågor som rör statlig lokalförsörjning, vissa statliga bolag och AP-fonden.

Sedan den I december 1991 omfattar finansdepartementets verksamhetsområde också allmänna frågor om statsförvaltningen, arbets- och anställningsvillkor i offentlig anställning, personalpolitiska frågor inom statsförvaltningen, förvaltningen av statliga lån, aktier, fonder och fonderade medel, övergripande frågor om styrning och organisation av statlig verksamhet, rationalisering inom statsförvaltningen, frågor om myndigheternas anslagsframställningar och resultatredovisningar, statlig revision, statistik, folk- och bostadsräkningar samt övergripande frågor om datateknik inom statlig förvaltning. Därutöver har även vissa frågor om bostadsväsendet samt idrottsfrågor förts till finansdepartementet.

De förslag till utgifter inom finansdepartementets verksamhetsområde som nu läggs fram för budgetåret omfattar 71 531 milj. kr. Detta innebär en ökning med 10 587 milj. kr. i förhållande till motsvarande budgeterade utgifter under innevarande budgetår. Ökningen beror bl. a. på den kraftiga anslagsutvecklingen för räntebidragen (29%) vilket förklaras av höga räntenivåer, hög takt i bostadsbyggandet samt accelererande byggkostnadsutveckling under senare år. Skatteutjämningsbidraget svarar för 2,2 miljarder kr. av ökningen. Denna finansieras dock 1992 av en motsvarande höjning av skatteutjämningsavgiften.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga I

Den ekonomiska politiken och budgetpolitiken Prop. 1991/92: 100

Ril 8 Inom finansdepartementet utarbetas riktlinjerna för den ekonomiska poli-

tiken. Vidare utarbetas budgetpolitiska riktlinjer på kortare och längre

sikt. Regeringskansliets arbete med budgetförslaget leds och samordnas av

finansdepartementet.

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken redovisas i finansplanen tillsammans med förslaget om statsbudget. 1 bilagor till finansplanen redovisas en preliminär nationalbudget (PNB) samt riksrevisionsverkets inkomstberäkning och beräkning av budgetutfallet. Nationalbudgeten innehåller analyser av och prognoser för den ekonomiska utvecklingen internationellt och i Sverige. Nationalbudgeten utarbetas inom finansdepartementet, med underlag från bl.a. konjunkturinstitutet.

Inom finansdepartementet görs även analyser av fördelningsfrågor och frågor som rör den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Finansdepartementet svarar för arbetet med de statliga långtidsutredningarna och de s.k. långtidsbudgetarna. Ett huvudsyfte med långtidsutredningarna är att analysera olika strategier för att uppnå de ekonomisk-politiska målen. 1 detta arbete kartläggs både de resurser som finns tillgängliga i framtiden och de anspråk på resurserna som kan komma att ställas. Under senare år har långtidsutredningarna därutöver innehållit analyser av strukturella problem i ekonomin. Långtidsutredningar publiceras normaU vart tredje ån

Långtidsbudgeten presenteras i samband med kompletteringspropositionen varje år. Långtidsbudgetkalkylerna beskriver vilken budgetutveckling som blir följden under de kommande fem budgetåren av redan fattade beslut och gjorda åtaganden med i övrigt oförändrade skatte- och utgiftsregler. De utgör däremot inte någon prognos över innehållet i kommande statsbudgetförslag utan är rena konsekvensframskrivningar av gällande åtaganden.

Finansdepartementet ansvarar för frågor angående styrningen av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna i enlighet med vad jag tidigare anfört (bilaga 1).

Internationellt ekonomiskt och finansiellt samarbete

Sverige deltar aktivt i arbetet inom ett stort antal internationella organisationer för ekonomisk-politiskt och finansiellt samarbete. Finansdepartementet verkar härvid i samråd med övriga berörda departement och myndigheter. Finansdepartementets egna representation i Bryssel, Paris och Washington, liksom handelsråden vid ambassaderna i de större industriländerna och i Norden, spelar en viktig roll genom att tillhandahålla värdefull information på det ekonomiska och ekonomisk-politiska området.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är den mest betydelsefulla organisationen för ekonomiskt samarbete mellan industriländerna. Inom ramen för OECD analyseras det ekonomiska läget och utsikterna samt diskuteras aktuella ekonomisk-politiska frågor. En

gång per år granskas dessutom varje enskilt medlemsland med avseende på Prop. 1991/92:100 den ekonomiska utvecklingen och den förda ekonomiska politiken. Bil. 8

Internationella valutafonden (IMF) spelar en central roll i det internationella valutasamarbetet och i arbetet med att lösa betalningsproblemen i de skuldtyngda länderna. Konsultationer sker regelbundet mellan IMF och varje enskilt medlemsland om den ekonomiska och ekonomisk-politiska utvecklingen i landet.

Ekonomisk-politiska och finansiella spörsmål avhandlas även i den s. k. Tio-gruppen (G 10) där Sverige som ett av de numera elva medlemsländerna aktivt deltar.

Världsbanksgruppen omfattar Väridsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA). Tyngdpunkten i gruppens verksamhet ligger på projekt- och programlånegivning till utvecklingsländer samt på olika former av tekniskt bistånd. Finansdepartementet har huvudansvaret för frågor rörande världsbanksgruppen med undantag för IDA.

I Parisklubben sker överläggningar om konsolidering av skulder till offentliga kreditorer, i huvudsak OECD-länderna. De multilaterala överenskommelser som träffas inom klubbens ram ligger till grund för bilaterala avtal med enskilda skuldländer.

Från svensk sida följer vi noggrant och analyserar den pågående integrationen i Västeuropa. För finansdepartementets del gäller detta arbete framför allt frågor rörande ekonomiskt och monetärt samarbete, kapitalliberalisering, finansiella tjänster och skatter. Departementet har inom dessa områden aktivt deltagit i EES-förhandlingarna. Vidare kommer deltagande från departementets sida i olika kommittéer på expertnivå att äga rum inom ramen för ett kommande EES-avtal. Den svenska ansökan om medlemsskap i EG föranleder ett omfattande ytterligare beredningsarbete av de frågor som inte berörs av EES-avtalet. Detta arbete har inletts och berör stora delar av finansdepartementet.

Inom ramen för Sveriges samarbete med EG genomförs bilaterala överläggningar med EG-kommissionen samt med ordföranden i EG:s monetära kommitté. Därvid diskuteras frågor om den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska politiken samt om den pågående integrationen i Västeuropa.

1 EFTA är arbetet i väsentligt ökad utsträckning inriktat på integrationen i Västeuropa med tonvikt på EES-avtalet. EFTA:s roll som forum för diskussion av det ekonomiska läget i medlemsländerna kvarstår dock.

Sverige deltar aktivt i arbetet inom den s.k. 24-gruppen (G 24), vars huvudsakliga syfte är att samordna OECD-ländernas bilaterala stöd till Central- och Östeuropa. Vidare ansvarar finansdepartementet för frågor rörande den Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), vars syfte är att stödja övergången till öppna marknadsorienterade ekonomier i Central- och Östeuropa.

De nordiska finansministrarna möts normalt tre gånger per år varvid frågor av gemensamt intresse och förberedelser för gemensamma nordiska ställningstaganden i internationella sammanhang diskuteras. En framskju- 3

tände plats har därvid olika aspekter av den västeuropeiska integrationen. Prop. 1991/92:100 Frågor rörande övergången till marknadsekonomi i Central- och Östeuro- Bil. 8 pa — särskilt Baltikum — ges ett ökat intresse.

Finansdepartementet har också huvudansvaret för frågor som rör Nordiska investeringsbanken. Banken ger krediter på marknadsmässiga villkortill investeringsprojekt av nordiskt intresse såväl inom Norden som till kreditvärdiga u-länder samt länder i Central- och Östeuropa.

Finansdepartementet deltar i den särskilda aktionsgrupp som har utarbetat rekommendationerna för att stävja s.k. tvättning av pengar från främst narkotikahandel.

Finansdepartementet deltar även i samarbetet i GATT, som verkar för att främja muhilateral frihandel. 1 den senaste förhandlingsomgången, den s. k. Uruguayrundan, deltar finansdepartementet aktivt i förhandlingarna gällande finansiella tjänster.

Finansiella institutioner och marknader

Den svenska finansmarknaden har förändrats radikalt som följd av den avreglering som successivt skett under 1980-talet. Nya finansiella instrument och nya aktörer har tillkommit i takt med en utvidgad internationalisering av tjänstehandeln. Bankernas, de övriga kreditinstitutens och försäkringsbolagens verksamheter har breddats under tilltagande konkurrens mellan instituten. Tendenserna till en utsuddning av de traditionella verksamhetsgränserna blir allt starkare (branschglidning). Arbetet på genomförande av en europeisk inre marknad för handel med finansiella tjänster föranleder genomgripande förändringar av nationell lagstiftning. Avskaffandet av praktiskt taget alla återstående valutarestriktioner har gett förutsättningar för liberaliserade svenska regler om etablering av filialer till banker och andra kreditinstitut och för ökat utländskt ägande i svenska finansiella företag. Utvecklingen har allmänt sett medfört ett ökat riskinslag i verksamheterna, vilket belyses bl. a. av den inträffade finansbolagskrisen och de ökande kreditförlusterna inom banksektorn. Internationella överenskommelser har också träffats om en samordning av tillsynsfunktioner och om internationell standard för bl.a. kapitalkrav i banker. Utvecklingen har påkallat genomgripande utredningar och reformer på de olika marknadsområdena.

Under 1991 har rörelsereglerna för bank moderniserats. Vidare har införts regler som bl. a. öppnar möjlig,heter till branschglidning, för finansbolag att ge ut exempelvis obligationer samt för utländska finansiella företag att driva verksamhet från filial i Sverige enligt finansbolagslagen. Även regler som underlättar strukturella förändringar inom sparbanks-och föreningsbanksrörelserna har införts. En inom finansdepartementet upprättad promemoria (Ds 1991:39) Lämplighetsprövning av ägare i banker, liksom hypoteksinstitutens framtida organisation är föremål för beredning i finansdepartementet.

På värdepappersmarknaden har under år 1991 flera internationellt an passade lagar införts, t.ex. insideriagen och lagen om värdepappersfonder. Genom nya rörelseregler för värdepappersinstitut får dessa nu bl.a. ge ut 4

obligationer och medverka vid s.k. blankning. Vidare är det numera Prop. 1991/92:100 möjligt för utländska företag att driva värdepappersrörelse från filial i Bil. 8 Sverige. Med lagen om handel med finansiella instrument har regler införts för handel med optioner och terminer. För närvarande bereds förslag till ny börslagstiftning. Regeringen beslutade den 12 december 1991 att tillsätta en utredning med uppgift att se över lagstiftningen om clearing-verksamhet och kontobaserade värdepapperssystem.

Understödsföreningsutredningen avlämnade sitt betänkande (SOU 1990:101) Försäkringsföreningar i början av 1991. Utredningens förslag bereds för närvarande i finansdepartementet.

Regeringen tillsatte i september 1990 en kommitté som ska se över stora delar av försäkringsområdet (dir. 1990:56). Syftet är att skapa mer rationella och internationellt anpassade rörelseregler för försäkringsbolagen. Kommitténs delbetänkande (SOU 1991:89) Försäkringsrörelse i förändring I avlämnades i november 1991 och remissbehandlas för närvarande.

Intresset av att åstadkomma ett vidgat internationellt samarbete på bl. a. det finansiella området har fått ökad betydelse. Sveriges närmande till EG kommer att kräva betydande insatser för att anpassa det svenska regelsystemet till de normer som gäller inom EG. Redan ett EES-avtal innebär vidare att tillsynsuppgifterna kommer att förändras och utökas. Inom GATT och andra samarbetsorgan bedrivs ett arbete som syftar till global liberalisering av handel med tjänster. Den finansiella sektorns betydelse för ekonomisk utveckling och Sveriges engagemang i frågorna kräver allt större insatser.

Sammantaget kan vad som nu sagts föranleda ny eller ändrad lagstiftning inom praktiskt taget hela det finansiella området. Samtidigt ställs ökade krav på tillsynen av de finansiella marknaderna. Finansinspektionen kommer därför att ställas inför ett krav att effektivisera och noga prioritera sina insatser i förhållande till de nya och betydande arbetsuppgifter som kan förutskickas under de närmaste åren.

Finansinspektionen

Finansinspektionen bildades den Ijuli 1991 genom en sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen. Finansinspektionens inre organisation beräknas kunna läggas fast i början av 1992.

Verksamheten hos inspektionen finansieras genom obligatoriska avgifter från de institut som står under tillsyn. Inspektionsmyndigheterna har under flera år erhållit betydande resurstillskott. Det föreslås därför att inspektionen i förhållande till innevarande budgetår skall bedriva sin verksamhet med en i reala termer oförändrad resurstilldelning.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvalt ningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val. På senare tid har organisationen ändrats med sikte på bl. a. ökad flexibi- 5

litet och förbättrade lednings-och styrfunktioner. I varje län finns det i dag Prop. 1991/92:100 endast en gemensam skattemyndighet och en kronofogdemyndighet. Bil. 8

Inom den gemensamma skattemyndigheten ändras organisationen, i flertalet län den I januari 1992. Verksamheten decentraliseras successivt till de lokala skattekontoren och arbetsformerna förändras i riktning mot ett för olika skatter och avgifter mera integrerat arbetssätt.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet har i likhet med andra myndigheter utsatts för en strikt budgetprövning med ökade krav på omprioriteringar och höjd verkningsgrad.

Ett långsiktigt rationaliseringskrav har ställts upp för perioden t.o.m. budgetåret 1995/96. De särskilda direktiven för riksskatteverkets anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96 innefattar bl.a. uppdraget att göra en översyn av verkets roll och arbetsuppgifter som centralmyndighet.

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har dessutom bl. a. till uppgift att ge krediter till och mottaga inlåning från statliga myndigheter och affärsverk samt att sköta viss garantigivning.

Statsskulden ökar åter efter några år av fallande volymer och uppgick den 30 juni 1991 till 627 miljarder kronor. Ökningen av statsskulden var 8% under budgetåret 1990/91. Den har främst finansierats genom upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Sådan upplåning utgör nu ca 60% av den totala skulden.

Styrningen av statsskulden sker med hjäp av s. k. riktmärkesportföljer. Målet med statsskuldsförvaltningen är att kostnaden för den faktiska skulden skall understiga kostnaden för riktmärkesportföljerna. För utvärdering av skuldförvaltningen används ett kostnadsmått som innebär att de totala kostnaderna för skulden, inkl. orealiserade kursdifferenser, ställs i relation till den genomsnittliga skuldens storlek. Kostnaderna mätta på detta sätt var under budgetåret 1990/91 för skulden i svensk valuta 14,96% och för skulden i utländsk valuta 10,72%. Kostnaderna för riktmärkesportföljerna var 16,01% resp. 11,66%. Under budgetåret 1990/91 har kostnaden för den faktiska skulden understigit kostnaden för riktmärkesportföljen med 6,1 miljarder kr.

Riksgäldskontoret har under det gångna budgetåret introducerat ett nytt upplåningsinstrument, benämnt Riksgäldskonto. Riksgäldskonto är en kontobaserad, fastförräntad sparform där räntan sätts på samma nivå som marknadsräntan för statens obligationer med motsvarande löptid, med ett avdrag för att täcka de administrationskostnader som Riksgäldskonto medför.

Riksgäldskontoret förvaltar en betydande andel av samtliga- statliga garantier. Per den 30 juni 1991 var den garanterade kapitalskulden för de garantier som riksgäldskontoret förvaltar ca 40 miljarder kr. Under budgetåret 1990/91 genererade verksamheten ett kassamässigt överskott på ca 900 milj.kn

Riksgäldskontorets verksamhet med ufiåning till och inlåning från statli- Prop. 1991/92:100 ga myndigheter och affärsverk har under de senaste åren expanderat. Bil. 8 Utlåningen uppgick per den 30 juni 1991 totalt till 26,8 miljarder kr. och inlåningen till 38,2 miljarder kr.

Tullverket

Tullverket uppbär tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid införsel av varor samt samlar in och bearbetar uppgifter för utrikeshandelsstatistik. Vidare övervakar och kontrollerar verket trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om införsel och utförsel av varor efterlevs samt bedriver viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot dessa bestämmelser. Inom tullkontrollen är bekämpningen av narkotikasmuggling ett högt prioriterat område.

En viktig uppgift i förnyelse- och förändringsarbetet för tullverket är nu att genomföra tulldatoriseringen enligt planerna. Kostnaderna för tulldatasystemet har beräknats till 80 milj. kr. för budgetåret 1992/93. För att uppfylla det uppställda besparingskravet på totalt 300 milj. kr. under en femårsperiod för tulldatasystemets finansiering görs personalbesparingar under 1992/93 motsvarande ett belopp på ca 25 milj. kr.

För närvarande pågår inom tullverket ett analysarbete rörande effekterna på tullverksamheten på längre sikt. Resultatet härav bör kunna ingå i kommande utredningsarbete om konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i EG.

Tullverket föreslås få resursförstärkningar för narkotikabekämpning genom fortsatt utbyggnad av tullverkets s.k. SPADl-system, nyanskaffning av viss teknisk utrustning samt för en sambandsman för Östeuropa. Vidare föreslås medel för merarbetet med enhetsdokumentet i EG/EFTA-handeln.

Statistiska centralbyrån

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den statliga statistikproduktionen och ansvarar för huvuddelen av denna. Verket bedriver även uppdragsverksamhet på sitt område. SCB tillämpar treåriga budgetramar där budgetåret 1992/93 är sista året i en treårsperiod. Verksamheten följer i stort sett den treårsram som presenterades i budgetpropositionen 1990.

Som central förvaltningsmyndighet har SCB en viktig roll i kontakterna med internationella organisationer i statistikfrågor. SCB:s verksamhet påverkas därför i hög grad av EES-avtalet och ett ev. framtida EG-medlemskap. Det gäller både det internationella samarbetet och statistikproduktionen.

Den översyn av styrformerna m.m. på statistikens område som pågår förväntas också medföra stora förändringar av SCB:s framtida verksamhet. Utredningen, som skall vara avslutad under våren 1992, syftar till att ge statistikens användare ett större inflytande över statistiken.

Statlig lokalförsörjning Prop. 1991/92:100

Riksdagen har beslutat om nya riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen och fastighetsförvahningen (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr. 386 och prop. 1991/92:44, FiU8, rskr. 107).

Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol avskaffas och myndigheterna blir själva lokalhållare för sin egen verksamhet. De får därmed själva fatta beslut om förhyrning av lokaler.

Uppgiften att förvalta statens fastigheter skiljs från ansvaret för lokalförsörjningen. Delar av byggnadsstyrelsen ombildas till en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet, som bl.a. på uppdrag skall lämna råd och stöd till regeringen och de statliga myndigheterna i lokalförsörjningsfrågor.

Huvuddelen av byggnadsstyrelsens fastighetsbestånd skall överföras till bolag och fortsättningsvis förvaltas i aktiebolagsform fr.o.m. den 1 juli 1992. Med hänsyn till verksamhetens omfattning bildas en fastighetskoncern med ett statligt helägt moderbolag och ett antal dotterbolag, uppdelade sakområdesvis i bärkraftiga enheter. För fastighetsdriften bildas ett särskilt dotterbolag.

För den del av fastighetsbeståndet som av skilda skäl bedömts olämplig att föra över till aktiebolag skall förvaltningen handhas av en nybildad statlig myndighet.

Bil. 8

Bostadsväsendet

Regeringen avser att under år 1992 lägga fram förslag om ett nytt förenklat bostadsfinansieringssystem fr. o. m. år 1993. En utredning har tillsatts med uppgift att utarbeta ett förslag härtill.

I avvaktan på ett nytt finansieringssystem har riksdagen beslutat om grunderna för bostadsbyggandets finansiering under år 1992. Beslutet innebär ändringar i flera väsentliga avseenden. En rad villkor såsom markvillkor, konkurrensvillkor och förmedlingsvillkor samt produktionskostnadsprövning tas bort. I fråga om räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder innebär beslutet vidare att det tidigare beslutade räntelånesystemet inte genomförs. I stället lämnas räntebidrag enligt i huvudsak nuvarande regler även under år 1992. För allmännyttiga bostadsföretag och för bostadsrättsföreningar med kommunal insyn innebär dock beslutet en något lägre räntesubvention än tidigare.

1 fråga om lånefinansieringen innebär riksdagsbeslutet att den nuvarande statligt reglerade bostadslånegivningen upphör den 1 januari 1992. 1 stället införs ett system med statliga kreditgarantier för lån på den allmänna kreditmarknaden i ett mot bostadslånet svarande säkerhetsläge. Samtidigt slopas kopplingen mellan räntebidrag och lån. Räntebidrag förutsätts lämnas från och med husets färdigställande och oberoende av husets faktiska finansiering.

Den statliga räntebidragsgivningen administreras av boverket och länsbostadsnämnderna. 1 samband med utredningen om ett nytt förenklat finansieringssystem kommer boverkets och länsbostadsnämndernas roll i sammanhanget att övervägas närmare. I avvaktan härpå har budgetpröv-

ningen av myndighetsanslagen inskränkts till sådana förändringar som Prop. 1991/92: 100 följer av redan fattade beslut i frågafom avveckling av länsbostadsnämn- Bil. 8 dernas befattning med bostadslånegivningen.

Statliga kreditgarantier för lån till ny- och ombyggnad av bostäder lämnas mot viss årlig avgift. Administrationen av garantier och avgifter sköts av statens bostadskreditnämnd. Nämnden inrättas den I januari 1992 i Karlskrona. Kostnaderna för nämndens verksamhet täcks via garantiavgifterna.

Genom den under hösten 1991 beslutade departementsreformen har till finansdepartementet överförts bl.a. anslagen till räntebidrag och till tilläggslån for reparation och ombyggnad av bostadshus som är yngre än 30 år.

Statens utgifter för räntebidrag beräknas för innevarande budgetår uppgå till 28 000 milj. kr. För budgetåret 1992/93 föreslås att det under anslaget för räntebidrag anvisas 29 310 milj. kr.

Tilläggslån för reparation och ombyggnad av bostadshus som är yngre än 30 år föreslås bli avvecklade.

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Finansdepartementet ansvarar också för de kommunalekonomiska frågorna. Den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar uppgår i dag till ca 300 miljarder kr. Det motsvarar ca 21 % av BNP.

Ungefar 90% av de totala utgifterna finansieras med skatter, dvs. kommunalskatt eller statsbidrag. Statsbidragen uppgår budgetåret 1991/92 till ca 80 miljarder kr. netto. Ett av de största enskilda bidragen är skatteutjämningsbidraget. Totalt kommer 20,9 miljarder kr. att fördelas från detta anslag budgetåret 1991/92.

Skatteutjämningsbidraget är en del i skatteutjämningssystemet. Systemet syftar till att utjämna de stora skillnader som finns mellan enskilda kommuner resp. landsting i fråga om skattekraft och kostnader för att bedriva kommunal verksamhet. Systemet skall främja en i möjligaste mån likvärdig kommunal service, oavsett skattekraft, i olika delar av landet.

Skatteutjämningssystemet i sin helhet omfattar, utöver ordinarie skatteutjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjämningsavgift och särskild skatteutjämningsavgift. Bidrag minus avgifter uppgår till 9 miljarder kr. för budgetåret 1991/92. År 1992 uppgår den allmänna skatteutjämningsavgiften till 1:15 kr./skr. för kommuner och 0:92 kr./skr. för landsting. Härav avser 0:25 kr/skr. en för år 1992 förhöjd avgift.

Sedan år 1985 får kommunerna bidrag med anledning av att den kommunala beskattningen av juridiska personer har upphört. Bidraget uppgår till 0,9 miljarder kr. för budgetåret 1991/92.

Den kommunalekonomiska kommittén (Dir 1990:20) har nyligen presenterat sitt betänkande (SOU 1991:98 Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans — statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya sam-arbetstermer). Det innehåller bl. a. ett förslag att inordna 24 speeialdestinerade statsbidrag i ett nytt generellt statsbidragssystem där också skatte-

utjämningsbidraget inordnas. Kommitténs förslag remissbehandlas för Prop. 1991/92: 100 närvarande. En proposition avses lämnas till riksdagen under våren 1992. Bil. 8

Idrott

Stödet till idrotten föreslås uppgå till drygt 511 milj. kr. I beloppet ingår medel för svenskt deltagande vid sommar-OS och handikapp-OS 1992 i Spanien. För att understryka idrottsrörelsens ställning som oberoende och ideell folkrörelse kommer regeringen inte att återbesätta dess platser i riksidrottsstyrelsen när de nuvarande statliga ombudens mandatperiod går ut. Förslag framläggs också om att samla flera anslag rörande statens stöd till idrotten under anslaget I 5. Stöd till idrotten. Dessutom föreslås en höjning av det skattefria vinsttaket för nyttovara som idrottsvinst till 1000 kr. Vidare föreslås att AB Tipstjänst ges möjlighet att utbetala ett direkt stöd till idrotten via riksidrottsförbundet på upp till 55 milj. kr. per budgetår.

Sammanfattning

Förändringarna inom finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1992/93 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning.

Anvisat

Förslag

Förändring

1991/92

1992/93

milj. kr.

A. Finansdeparte-

mentet m.m.'

180,6

194,8

-1- 14,2

B. Skatteförvalt-

ningen och exeku-

tionsväsendet

4 977,4

5 200,2

-h 222,8

C. Statlig lokalför-

sörjning och fas-

tighetsförvaltning

i3o;o

-h 130,0

D. Riksgäldskontoret

och kostnader för

statsskuldens

förvaltning

675,3

627,2

-48,1

E. Vissa centrala

myndigheter m.m.

2119,1

2447,1

-1- 328,0

F. Statliga arbets-

givarfrågor

2160,4

1693,7

- 466,7

G. Bostadsväsendet

28651,1

36429,9

+ 7 778,8

H. Bidrag och ersätt-

ningar till komniu-

nerna

21747,2 ■

23979,2

-1- 2232,0

1. Övriga ändamåP

433,0

829,7

+ 396,7

Totalt för finansde-

partementet

60944,1

71531,8

-H 10587,7

' Littera A. Ändring i regleringsbrev per den 14 november 1991 med anledning av organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementen.

"Littera C. Anvisat bå 1991/92 är enligt den nya litteraindelningen O milj. kr. Anslaget Inredning och utrustning som för bå 91/92 låg under detta littera är flyttat till littera E.

Littera \. Den stora ökningen beror till största delen på att anslaget 17. Bidrag till

EFTAs fond för ekonomisk och social utjämning (se bilaga 1, särskilda frågor avsnitt , f,

7) lagts under detta littera.

Finansdepartementet Pop. 1991 /92: i oo

Bil. 8 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Wibble såvitt avser avsnitt om orgariisation av stöd till regeringskansli och myndigheter och frågorna under littera A, C, F, H samt anslagen E2, E4-E 10, G 11, 13,16-17 samt avsnitten om de kyrkliga kommunerna och ränteersättningar; statsrådet Lundgren såvitt av- • ser littera B, D, G (utom anslaget G 11) samt anslagen E 1, E3,11 —12 och 14-15

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Organisation av stöd till regeringskansli och myndigheter

1. Inledning

För att höja effektiviteten i resursutnyttjandet i statsförvaltningen pågår en förändring av styrformerna. Införandet av mål- och resultatstyrning och delegering av finansiellt ansvar till myndigheterna medför en förändrad ansvars- och befogenhetsfördelning mellan regeringen och myndigheterna. Den verksamhet som bedrivs vid de s. k. stabsmyndigheterna riksrevisionsverket, statskontoret, statens arbetsgivarverk, och statens institut för personalutveckling m. fl. måste anpassas så att de blir ett effektivt stöd i arbetet med att förändra och utveckla den statliga verksamheten. Mot den bakgrunden har dagens myndighetsorganisation för stöd och service till regeringen och myndigheterna setts över.

I betänkandet (SOU 1991:40 och 41) Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner — ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli lämnas förslag om det framtida stödets inriktning, omfattning, organisation och finansiering. Betänkandet har remissbehandlats. Remissopinionen är splittrad. Flertalet av remissinstanserna är positiva till utredningens inriktning att finna lösningar som leder till en effektivare organisation och tydligare rollfördelning. Kritiska synpunkter förs fram bl.a vad gäller utredningens avsaknad av problemanalys av de berörda myndigheternas verksamhet. Vidare ifrågasätts förslaget om att ingen stödorganisation skall arbeta mot två marknader. Många ställer sig tveksamma till utredningens förslag om att dels en servicemyndighet och dels ett konsultbolag skall tillhandahålla stöd till myndigheterna. Osäkerhet finns om myndighetens roll i förhållande till bolaget och övrig konkurrensutsatt verksamhet. Utredningens marknadsmässiga principer kan enligt vissa remissinstanser medföra problem. Dels kan myndigheterna i vissa fall inte fritt välja stödorganisation, dels finns det i en del fall inte motsvarande verksamhet på marknaden. Många är positiva till inriktningen av arbetsgivarfrågorna mot ett ökat inflytande för de enskilda myndigheter-

na. En del pekar dock på problem som bl. a. rör utredningens förslag om en Prop. 1991/92:100 ekonomisk förening för den centrala arbetsgivarfunktionen och menar att Bil. 8 arbetsgivarfrågorna inte tillräckligt belysts av utredningen. Man anser det inte vara möjligt att delegera ansvaret för statens arbetsgivarpolitik. En förändring skulle vidare förutsätta s.k. utgiftsramar för förvaltningskostnader. Flertalet av dem som har yttrat sig om utredningens förslag om att en fristående revisionsmyndighet skall inrättas är positiva till detta. Några anser att förvaltningsrevisionens uppgifter och ställning bör omprövas bl.a. mot bakgrund av intentionerna med den fördjupade prövningen.

Jag anser att utredningen inte ger ett tillräckligt underlag för ett ställningstagande till hur stödet till regeringskansli och myndigheter bör organiseras. Utredningens förslag tar inte hänsyn till de gemensamma behov som föreligger för den samlade statsförvaltningen och inte heller de särskilda behov som finns under den omställningsfas som statsförvaltningen nu står inför. Det är därför angeläget att redan nu lämna förslag om utformningen av stödet till regeringen så att införandet av nya styrformer i statsförvaltningen inte försenas. Vad gäller arbetsgivarfunktionen i staten och stödet till myndigheterna kommer jag att föreslå att detta utreds ytterligare.

2. Behov av förändrad organisation

Förändrade styrformer i statsförvaltningen, bl.a. införande av mål- och resultatstyrning och delegering av finansiellt ansvar, kräver vissa organisatoriska och verksamhetsmässiga förändringar av stabsmyndigheternas verksamhet så att kompetens och resurser kan säkerställas. De berörda stabsmyndigheterna bör så snart som möjligt få ett beslut om den framtida organisationen och inriktningen av deras verksamhet för att effektförluster inte skall uppstå. Inför kommande avtalsrörelse bör därtill utformningen av statens arbetsgivarfunktion vara klarlagd både avseende regeringens behov av stabsfunktion och myndigheternas behov av stöd i sin arbetsgivarroll.

En ny arbets- och ansvarsfördelning mellan regeringen och myndigheterna är under införande. Regeringen skall sätta upp mål för verksamheterna och ställa resultatkrav. Myndigheternas ledning skall se till att målen uppnås på ett effektivt sätt och att myndigheten lever upp till ställda krav. Statsmakternas detaljstyrning avskaffas och ersätts med betydande handlingsutrymme och ansvar för myndigheternas ledning. En sådan styrning ställer stora krav på regeringens uppföljning och utvärdering av verksamheterna. Vidare krävs att regeringen kan säkerställa att myndigheternas agerande sker inom ramen för ett samlat regelverk som ger effektiva lösningar för staten som helhet.

Myndigheter och regering har således olika behov av stöd utifrån sina nya roller. Regeringskansliet har behov av stöd i sin beställar- och motta- garfunktion samt behov av kompetent granskning och uppföljning av verksamheterna. Myndigheterna har behov av stöd i sin självständiga verkställande roll. Det finns dock för statsförvaltningen gemensamma behov som bör tillgodoses samlat. Det gäller framförallt frågor som rör 12

ekonomistyrningen i statsförvaltningen. Den nya styrningen bygger i hög Prop. 1991/92:100 grad på informationssamband mellan regeringens styrning/uppföljning Bil. 8 och myndigheterna och dess ekonomistyrning.

De stödfunktioner som idag finns inom statsförvaltningen har uppgifter av granskande, utvärderande, stödjande, utvecklande och normerande karaktär. Införandet av nya styrformer i statsförvaltningen medför att vissa av dessa funktioner inte fyller någon central uppgift längre och därför bör omprövas.

Statsmakternas behov av att granska den statliga verksamheten måste tillgodoses. Riksdagens behov har belysts i ett betänkande från finansutskottet (l991/92:FiU2 rskr. 12). Jag anser det mycket angeläget att riksdagen förstärker sina egna granskningsresurser. Den förvaltningsmodell som tillämpas i svensk statsförvaltning med självständiga myndigheter kräver att även regeringen har tillgång till en effektiv granskning. Jag kommer i det följande att närmare redovisa min syn på regeringens behov av granskningsresurser.

En ny stödorganisation bör byggas utifrån behovet att tydliggöra regeringens resp. myndigheternas olika roller. En stödorganisation bör så långt möjligt vara efterfrågestyrd och bygga på ett kundleverantörsförhållande mellan den som beställer och den som producerar tjänsten. Så vitt inte särskilda skäl finns bör stöd som idag finns att köpa på marknaden inte tillhandahållas av staten. När det gäller stödet till regeringen bör gränsdragningen mellan granskande och stödjande uppgifter uppmärksammas särskilt.

3. Regeringens behov av stabsresurser

Mot bakgrund av regeringskansliets och myndigheternas förändrade roller och behovet av att säkerställa införandet av nya styrformer i statsförvaltningen föreslår jag vissa förändringar av den verksamhet som idag bedrivs inom riksrevisionsverket (RRV) och statskontoret. De nya organisationerna bör utformas i enlighet med nedanstående riktlinjer.

De ökade friheter i finansiella termer som delegeras till myndigheterna ställer stora krav på den samlade ekonomistyrningen i statsförvaltningen. Jag anser att RRV fyller en viktig funktion inom detta område. Jag har tidigare idag talat om behovet av att höja redovisningsstandard och ekonomiadministrativ kompetens inom statsförvaltningen samt behovet av en förstärkt revision. Jag kommer därför att föreslå viss förstärkning av dessa verksamheter.

Vad gäller inriktningen av RRV:s revision vill jag anföra följande. Re dovisningsrevisionen skall verka oberoende och självständig i förhållande till den normerande verksamheten vid verket. Jag är inte nu beredd att föreslå att revisionen förs till en egen myndighet. De synergieffekter som idag finns vid riksrevisionsverket är mycket betydelsefulla i det pågående arbetet med att förändra styrningen av statsförvaltningen. En separation av revisionen från övrig verksamhet skulle innebära risk för kompetens- och effektivitetsföriuster. Frågan om en separat revisionsmyndighet kan komma att aktualiseras om erfarenheter av pågående förändringsarbete 13

och dess genomslag hos myndigheterna och regeringskansliet påkallar det- Prop. 1991/92:100 ta. Bil. 8

Förvaltningsrevision skall även fortsättningsvis bedrivas egeninitierat utan styrning från regeringens sida. Regeringen har sedan tidigare i viss utsträckning haft möjlighet att lägga uppdrag på RRV, vilka i hög grad utförts av verkets förvaltningsrevision. Behovet av att genomföra granskningar och effektbedömningar av myndigheter och sektorer kommer att öka. Förvaltningsrevisionen bör även framledes kunna ta uppdrag utan att konflikt uppstår med kravet på oberoende (prop. 1986/87:99 KU29, rskr. 229).

RRV skall svara för det metod- och utecklingsarbete som den förändrade styrningen av statsförvaltningen kräver. Detta gäller både mål- och resultatstyrning och den förändrade styrningen i finansiella termer. RRV skall som idag ansvara för det ekonomiadministrativa regelverket och de gemensamma systemen inom statsförvaltningen. RRV skall ge stöd både åt regeringskansli och myndigheter i frågor som rör budgetprocess, mål-och resultatstyrning, redovisning och övriga ekonomistyrningsfrågor. Det finns ett behov av att öka kunskapen om gällande regler och praxis inom redovisningsområdet. Pågående arbete med att lägga fast regler för myndigheternas redovisning inom ramen för den nya redovisningsmetoderna som har utvecklats är därför mycket angeläget. Jag anser därför att denna verksamhet tillsammans med den verksamhet som utförs inom ramen för nuvarande redovisningskommittén skall förstärkas organisatoriskt inom verket. Beräkningarna av statsbudgetens inkomster utgör en viktig grund för regeringens bedömning av den ekonomiska politiken. Regeringens arbete enligt en långsiktig utiftsstrategi innebär att även de mer långsiktiga beräkningarna av statsbudgetens inkomster får en omedelbar betydelse i budgetberedningen. Mot denna bakgrund kommer jag att föreslå en förstärkning av den inkomstberäkningsfunktion som finns inom RRV. Det är också önskvärt med ett utökat samarbete med andra prognosinstitut och organisationer.

Förändringen av riksrevisionsverkets organisation bör träda i kraft den Ijuli 1992.

Jag övergår nu till att behandla inriktningen av statskontorets framtida verksamhet.

Den förändrade styrning som införs i statsförvaltningen innebär nya förutsättningar för statskontorets verksamhet. Myndigheterna får i ökad utsträckning själva avgöra hur deras verksamhet skall organiseras och hur resurserna skall användas. Regeringen kommer inte att föreskriva på vilket sätt myndigheterna skall rationalisera eller utforma sin organisation.

Regeringen har behov av stöd i arbetet med att effektiviera och förnya den statliga och den statligt finansierade verksamheten samt att föra ut de förvaltningspolitiska intentionerna till myndigheterna. Regeringen har be hov av stöd vad gäller metoder och arbetssätt inom ramen för de nya styrformerna och budgetprocessen. Regeringen behöver också stöd i arbe tet med att formulera mål- och resultatkrav för olika verksamhetsområ den, göra verksamhetsanalyser såväl inom sektorer som sektorövergripan de analyser samt stöd vid strukturförändringar och förändringar av verk- 14

samhetsformer. Regeringen behöver ha tillgång till en stabsfunktion för Prop. 1991/92:100 sådana uppgifter. Bil. 8

Jag anser att statskontorets verksamhet bör ges huvudinriktningen att ge regeringen stöd i genomförandet av de nya styrformerna.

Statskontoret skall på uppdrag av regeringen biträda i arbetet med att formulera mål- och resultatkrav för olika verksamhetsområden, belysa samband mellan olika verksamheter eller departementsområden, utföra analyser inom och över sektorgränser, klariägga effekter av olika styrmedel. Härvid bör statskontorets kunskap om förhållandena i förvaltningens olika sektorer samt kompetens kring analys- och mätmetoder tas till vara.

Regeringens särbehandling och detaljprövning av myndigheternas ADB-användning har upphört. Myndigheterna har ett eget ansvar för sin ADB-användning och ADB-anskaffning. Myndigheterna ges samtidigt möjligheter att ta upp lån i riksgäldskontoret för dessa ändamål.

Mot denna bakgrund ser jag ett väsentligt minskat behov av stödresurser till regeringen vad gäller anskaffning och användningen av ADB i statsförvaltningen. Regeringens behov av stödinsatser vad gäller koncerngemen-samnia och strategiska frågor kommer därför att preciseras under våren.

Statskontoret skall i ökad utsträckning vara avgiftsfinansierat. En viss anslagsfinansiering krävs dock för att garantera kontinuitet i verksamheten och bereda utrymme för sådant utvecklingsarbete som behövs för att fullgöra det stöd som regeringen efterfrågar. Jag avser att i nästa års budgetproposition återkomma i denna fråga. I avvaktan på ett sådant slutligt ställningstagande bör verksamheten vara anslagsfinansierad under budgetåret 1992/93.

Det fortsatta organisationsarbetet får klarlägga inriktningen och omfattningen av statskontorets arbete på ADB-området liksom de preciseringar som behövs när det gäller stabsmyndighetens roll i förhållande till förvaltningsrevisionen vid RRV.

4. Statens arbetsgivarfunktion

Regeringens roll i arbetsgivarfrågor har under de senaste åren förändrats. Utvecklingen har gått mot en successiv decentralisering av arbetgivar-ansvaret i statsförvaltningen. Jag kommer därför att behandla vissa utgångspunkter för utformningen av en statlig arbetsgivarfunktion anpassad till regeringens och myndigheternas nya roller.

Jag har tidigare (bilaga I) redovisat en del frågeställningar angående den statliga arbetsgivarfunktionen som sammanhänger med införandet av en s.k. utgiftsram för myndigheternas förvaltningskostnader. I det följande kommer jag att motivera behovet av en översyn av den statliga arbetsgivarfunktionen.

Förutom statens arbetgivarverk (SAV) finns statsföretagens arbetsgivar organisation (SFO) samt Arbetsgivareföreningen BOA (bolagsavtalet) som arbetsgivarorganisationer inom staten. Antingen är staten huvudman för de myndigheter eller är ägare av de bolag som ingår i avtalsområdet. Jag anser det motiverat att nu se över såväl behovet av, som avgränsningen 15

mellan, de arbetsgivarorganisationer som finns där staten är huvudman Prop. 1991/92: 100 för verksamheterna. Bil. 8

Jag anser det också vara motiverat med en översyn av fördelningen av arbetsgivaransvaret mellan å ena sidan riksdagen och regeringen och å andra sidan de statliga myndigheterna. Myndigheternas förutsättningar att i detta avseende ta ett utökat ansvar bör klarläggas. I detta sammanhang finns det även behov av att utreda dels regeringens behov av egen kompetens på arbetgivarområdet, dels myndigheternas behov av stöd i sin arbetsgivarroll.

Jag har tidigare redovisat - som ett led i utvecklingen mot att låta myndigheterna ta ett ökat finansieUt ansvar — att en särskild utredare kommer att få i uppdrag att föreslå ett system för utformning av myndighetsvisa utgiftsramar för förvaltningskostnader. Utformningen av ett sådant system kommer att påverka myndigheternas förutsättningar att agera som arbetsgivare på arbetsmarknaden och får också konsekvenser för utformningen av den statliga arbetsgivarfunktionen.

Innebörden av regeringsformens 9 kap 11 §, angående riksdagens finansutskotts medverkan i arbetsgivarpolitiken, måste ytterligare studeras när ett system med utgiftsramar införs. När dessa frågor har studerats finns ett underlag för att överväga och lämna slutligt förslag till den framtida statliga arbetsgivarorganisationens omfattning, organisation, finansiering och styrning. Ett sådant beslutsunderlag bör enligt min menig tas fram skyndsamt så att ett förslag till ny statlig arbetsgivarorganisation skall kunna föreläggas redan under höstriksdagen 1992.

5. Stöd till myndigheterna

Jag har tidigare redovisat min syn på regeringens behov av stöd och angett skälen till varför en översyn av arbetgivarfunktionen måste göras. Myndig heterna ges stor handlingsfrihet genom den delegering av finansiellt ansvar och den förändrade styrning som nu införs. Denna nya situation för myndigheterna påverkar myndigheternas stödbehov och efterfrågan. Stöd bör således tillhandahållas på myndighetens villkor och styras av myndig hetens efterfrågan. Myndigheten måste själv precisera kravet på stödin satser. Jag vill dock framhålla att det finns visst stödbehov som hänger samman med tillämpning av gemensamma regler, rutiner och system framförallt inom det ekonomiadministrativa området i statsförvaltningen. Detta stödbehov för såväl myndigheternas som regeringskansliets vidkom mande, bör som tidigare nämnts tillgodoses inom ramen för RRV:s verk samhet. Vid utformningen av en efterfrågestyrd stödfunktion för myndig heternas behov inom övriga områden bör konkurrenssituationen studeras så att det kan klargöras vilka verksamheter som bör bedrivas i statlig regi eller under ett statligt huvudmannaskap. Som jag nämnde inledningsvis bör stöd som finns på marknaden normalt inte tillhandahållas av staten. Med anledning av detta bör det statliga huvudmannaskapet för SIPU upphöra. Jag återkommer i denna fråga under F 4. Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader. Utformningen av en stödfunk- 16

tion för myndigheternas behov kommer därmed att beröra främst stats- Prop. 1991/92:100 kontoret samt statens löne- och pensionsverk, statens arbetsgivarverk och Bil. 8 delar av kammarkollegiet.

Även försvarets civilförvaltning har uppgifter av myndighetsstödjande karaktär. Dessa utreds dock i särskild ordning inom ramen för utredningen (Fö 1991:04) om lednings- och myndighetsorganisation för försvaret (LEMO).

Den organisationsförändring som genomförts på länsstyrelseområdet och den utveckling i övrigt som pågår där innebär att behovet av länsstyrelsernas organisationsnämnds (LON) insatser har förändrats. Förändringen är så påtaglig att frågan om LON:s fortsatta verksamhet prövas redan nu. Chefen för civildepartementet har tidigare idag föreslagit att LON läggs ner I juli 1992.

Jag har tidigare redovisat att jag inte anser att utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet ger ett tillräckligt underlag för att fatta beslut om utformningen av en stödorganisation till myndigheterna. Frågan om stöd till myndigheterna bör således utredas ytterligare. Jag anser att utgångspunktema för översynen av myndigheternas stödbehov ligger nära vissa utgångspunkter för utredningen om arbetsgivarfunktionen i staten. Båda översynerna omfattar frågeställningar som rör myndigheternas behov av olika former av stöd föratt på ett effektivt sätt bedriva sin verksamhet och nyttja sina resurser.

Jag har för avsikt att återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition med förslag angående myndigheternas behov av stöd.

6. Fortsatt arbete

Sammanfattningsvis anser jag att det fortsatta arbetet med att se över organisationen av stödet till regeringskansli och myndigheter bör genomföras enligt följande.

För att genomföra vissa förändringar av den verksamhet som idag bedrivs inom riksrevisionsverket (RRV) och statskontoret bör ett utredningsarbete bedrivas under våren 1992. Förändringarna av organisationerna bör träda ikraft den 1 juli 1992.

Den statliga arbetsgivarfunktionen måste utredas skyndsamt så att förslag om en ny statlig arbetgivarorganisation kan föreläggas riksdagen under hösten 1992.

Frågan om stöd till myndigheterna bör utredas vidare under 1992. Jag räknar med att återkomma med förlag om detta stöd i 1993 års budgetproposition.

Statens institut för personalutveckling (SIPU) bör upphöra som statlig myndighet fr. o. m. den I juli 1992.

17

2 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 8

7. Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil 8 Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag

att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för översyn av organisationen av stödet till regeringskansli och myndigheter som jag har anfört.

A. Finansdepartementet m. m.

A 1. Finansdepartementet

1990/91 Utgift 92078 874

1991/92 Anslag 99 527000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 97059827

1992/93 Förslag 121037000

1991/92

exkl.

mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

103757648* -1-17279352

(88 898 492)* (-1-12 524 565)

103757648* -I-17 279352

* Omräknat belopp enligt regleringsbrev 1991-11-14

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 121037000 kr.

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförordningen (1982:1187) har finansdepartementet tillförts ärenden om bostadsfinansiering, statlig lön och pension, chefsfrågor samt idrott m. m. Ett stort antal myndigheter med anknytning till dessa frågor ingår nu i finansdepartementets verksamhetsområde. Regeringen har, med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1990/91:100 bil. 2, FiU20, rskr. 132) aU vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementet kunna disponera om anvisade anslag till departement och utredningar, den 14 november 1991 meddelat ändrade bestämmelser om dispositionen av förevarande anslag under budgetåret 1991/92. Jag beräknar förändringen av anslaget budgetåret 1992/93 till följd härav till 4,8 milj. kr.

Vid beräkning av medelsbehovet för kommande budgetår har jag, förutom pris- och löneomräkningen, även tagit hänsyn till de ökade kostnader som uppkommer i samband med framtagandet av ett förslag till nytt statsbidragssystem för kommunerna. Jag har för detta ändamål beräknat 1,5 milj. kr. som engångsanvisning. Med hänsyn till behovet att snabbt starta detta arbete har jag för avsikt att återkomma till behovet av medel i samband med förslag om utgifter på tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1991/92.

För arbetsuppgifter som kommer att åvila finansdepartementet i samband med EG-anpassning av lagstiftningen inom finansmarknads- och skatteområdena samt för en utökat representation vid EG-delegationen i Bryssel har jag beräknat 4,5 milj. kr. vilket har finansierats genom omprioriteringar inom departementets verksamhetsområde.

För särskilda insatser på det personalpolitiska området, bl. a. chefsrekry-

teringsfrågorinomstatsförvaltningenharjagberäknat medelsbehovet till 1 Prop. 1991/92: 100 milj. kr. Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Finansdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 121 037000 kr.

A 2. Ekonomiska råd'

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

3 680000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

' Tidigare benämning Ekonomiska attachéer

Från anslaget bestrids kostnaderna för ekonomiska råd. De ekonomiska råden är stationerade i Bryssel, Paris och Washington. Anslaget har räknats upp med 425000 kr. på grund av ändrade debiteringsrutiner avseende administrativa kostnader på utlandsmyndigheterna. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 4 302 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ekonomiska råd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 302 000 kr.

A 3. Utredningar m. m.

1990/91 Utgift 23 772 891 Reservation* 6168 920

1991/92 Anslag 38 000000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 36 217 218 ■ '

1992/93 Förslag 29 500000 * Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bestrids kostnaderna för kommittéer och arbetsgrupper, de ekonomiska långtidsutredningarna samt vissa konsulter bl.a. inom finansmarknadsområdet.

För utvecklingsarbete avseende styrning av de finansiella förutsättningarna för statsförvaltningen har jag beräknat kostnaderna till 4 rnilj. kr.

Som jag nyss anförde vid min anmälan av anslaget till finansdeparte mentet har under innevarande budgetår skett vissa förändringar beträffan de finansdepartementets verksamhetsområde och regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande omfördelat anvisade anslagsmedel mellan 20

berörda departement. Med utgångspunkt i detta och med hänsyn till den Prop. 1991/92:100 beräknade omfattningen av utredningsverksamheten förordar jag att sjun- Bil. 8 de huvudtitelns utredningsanslag uppgår till 29 500000 kr. för nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. rn. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 29 500000 kr.

A 4. Utvecklingsarbete'

1992/93 Nytt anslag (förslag) 40000000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslagen Bl. Vissa utveckling.såt-gärder, 87. Viss rationaliserings och utvecklingsverksamhet och C8. Bidrag till vissa utvecklingsåtgärder samt CIO. Viss information och utbildning m.m.. De två senaste anslagen är upptagna som äldre anslag i statsbudgeten.

Civildepartementet har haft ansvaret för beredningen av ärenden om förnyelse och utveckling inom den offentliga sektorn. Med anledning av den förändrade ansvarsfördelningen mellan civildepartementet och finansdepartementet har vissa uppgifter och resurser överförts till finansdepartementet.

Jag har i propositionen om tilläggsbudget I till statsbudgeten för innevarande år, redogjort för de verksamheter och resurser som decentraliserats från regeringskansliet till regeringens stabsmyndigheter.

Regeringen har under budgetåren 1990/91 — 1991/92 disponerat totalt 100 milj. kr. för arbetet med utveckling och förnyelse av den offentliga sektorn. Budgetåret 1991/92 anvisade riksdagen 46 milj. kr. på anslaget Bl. Vissa utvecklingsåtgärder och I milj. kr. på anslaget B7. Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet båda pä statsbudgetens trettonde huvudtitel. Vidare finns vid ingången av budgetåret 1991/92 reserverade medel på anslagen Bl. Vissa utvecklingsåtgärder, C8. Bidrag till vissa utvecklingsåtgärder samt BIO. Viss information och utbildning under trettonde huvudtiteln som uppgick till totalt 53 milj. kr. Civildepartementet har även disponerat resurser för utveckling och förnyelsearbete på departementets utredningsanslag.

Ansvarsfördelningen mellan regeringskansliets och stabsmyndigheternas framtida funktioner bör ytterligare övervägas innan slutlig ställning kan tas till fördelningen av utvecklingsresurserna.

För riktade insatser i det fortsatta arbetet med utveckling och implementering av det förändrade styrformerna i statsförvaltningen och med hänsyn till det utvecklingsarbete som jag tidigare idag redovisat i avsnitt 4 i Finansplanen, styrning av de finansiella förutsättningarna för statsförvaltningen, beräknar jag ett medelsbehov för budgetåret 1992/93 om 48 milj. kr.

Av beloppet bör 8 milj. kr få disponeras av riksrevisionsverket som en permanent förstärkning bl. a. på grund av kravet på revision av myndighe- 21

temas åriiga resuhatredovisningar. En del av resursförstärkningen bör Prop. 1991/92:100 disponeras för arbetet med att utforma redovisningsföreskrifter samt för Bil. 8 att förbättra riksrevisionsverkets inkomstberedningsfunktion.

Jag avser vidare att föreslå regeringen att besluta om att huvuddelen av ingående reservation för budgetåret 1991/92 skall föras bort som besparing. Resten av reservationerna bör vid utgången av budgetåret 1991/92 tillföras det nya anslaget Utvecklingsarbete.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utvecklingsarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 40000000 kr.

22

B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet Prop. 1991/92: lOO

Bil. 8 1 Allmänt om skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Ett väl fungerande skattesystem är av stor betydelse för samhällets verksamhet. Under senare år har en målmedveten satsning gjorts i syfte att förenkla och förbättra skattesystemet vad gäller såväl materiella regler som förfaranderegler. Ett nytt taxeringsförfarande med bl.a. möjlighet till omprövning av besluten i första instans har tillämpats för första gången vid 1991 årstaxering.

Vidare har organisationen ändrats med sikte på bl. a. ökad flexibilitet och förbättrade lednings- och styrfunktioner. 1 varje län finns i dag endast en gemensam skattemyndighet och en kronofogdemyndighet.

Inom den gemensamma skattemyndigheten ändras organisationen, i flertalet län den I januari 1992. Verksamheten decentraliseras till de lokala skattekontoren, där arbetet bedrivs mera integrerat än tidigare för olika skatter och avgifter. Målet är att varje skattskyldig i princip bara skall ha en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen och att flertalet skattskyldiga skall kunna vända sig till det lokala skattekontoret i alla frågor som rör deras beskattning. Omfördelningen av resurser och kompetens kan emellertid inte genomföras fullt ut under de första åren av alla myndigheter. Arbetsformerna kommer bl.a. av det skälet att förändras successivt under den närmaste tiden.

Den 1 juli 1991 fördes de arbetsuppgifter på folkbokföringsområdet som tidigare sköttes av pastorsämbetena över till skattemyndigheten. Inom skattemyndigheten handhas folkbokföringen av de lokala skattekontoren.

De summariska processformerna betalningsföreläggande och handräckning handhas fr.o.m. den 1 janauri 1992 av kronofogdemyndigheterna och inte som tidigare av tingsrätterna.

Den totala anslagsökningen för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet uppgår till 220 milj.kr.

2 Resultatet av verksamheten under det senaste verksamhetsåret, m. m.

1 den årliga resultatredovisningen för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet avseende år 1990 anför RSV inledningsvis att det inom skatteförvaltningen främst är förberedelserna för och genomförandet av skattereformen samt omorganisationen av skatteförvaltningen i länen (SOL 90) som satt sin prägel på verksamheten under året. 1 kronofogdemyndigheternas verksamhet märktes den plötsliga konjunkturavrnattning-en snabbt under senare delen av året och ledde bl. a. till en kraftig ökning av antalet konkurser och antalet ärenden om statlig lönegaranti i konkurs. Det sammanlagda beloppet av skatter och avgifter som överlämnades för indrivning Ökade också kraftigt.

Personalresurserna inom RSVs verksamhetsområde har under tiden från den 1 januari 1990 till den I januari 1991 minskat med 150 årsar betskrafter, medan de totala utgifterna i fasta priser enligt verkets beräk- 23

ningar är i stort sett oförändrade, om man bortser från de anslagsmässiga Prop. 1991/92: 100 konsekvenserna av tjänstebrevsrättens avskaffande. Bil. 8

RSV redovisar en beräkning av total produktivitet inom skatteförvaltningen som visar på en svag nedgång av produktiviteten jämfört med 1989. Denna utveckling förklaras främst av att betydande resurser fått avsättas för utbildning av personal och information till allmänheten m. m. med anledning av de stora reformerna.

En stor del av skatteförvaltningens resurser går åt till grundhantering, vars omfattning i allt väsentligt styrs av antalet skattskyldiga, arbetsgivare, momsdeklarationer etc. Medan antalet skattskyldiga fysiska personer endast har ökat marginellt har antalet skattskyldiga juridiska personer, liksom antalet momsdeklarationer, fortsatt att öka relativt snabbt det senaste året. Inom sådana delområden som inkomsttaxering och uppbörd har utgiften per deklaration resp. skattsedel minskat.

Det är mot den här bakgrunden naturiigt att genomförandet av reformerna i första hand har påverkat omfattningen av den fördjupade kontrollen. Det har bl.a. skett en kraftig minskning av antalet revisionsdagar. Trots detta har det totala beloppet av de höjda debiteringar som myndigheterna lämnat förslag till efter fördjupat kontroll ökat avsevärt, från 7,3 till 8,8 miljarder kr. De största ökningarna gäller planmässiga revisioner av stora bolag och s. k. skattebrottsrevisioner.

Inom området beskattning redovisas också en del andra uppgifter som kan belysa resultatet av verksamheten. De genomsnittliga åriiga uppbörds-föriusterna, dvs. debiterade skatter som aldrig betalas in, är på det hela taget små men varierar starkt mellan länen — från 0,91 % i genomsnitt för de tre storstadslänen till.0,32% i genomsnitt för övriga län. Vad gäller uppbördsverksamheten kan vidare nämnas att den överskjutande skatten, uttryckt som andel av den totala slutliga skatten, ökat något jämfört med år 1989, medan den kvarstående skatten minskat något och fyllnadsinbetalningarna minskat kraftigt.

Inom kronofogdemyndigheternas område redovisas en ökning av det totala belopp som betalats in under indrivningen med ca 0,5 miljarder kr. (11,5%). Att antalet konkurser och lönegarantiärenden ökat kraftigt har redan nämnts. Mellan 1987 och 1990 har antalet konkurser ökat med 61 % och antalet lönegarantiärenden med 145%. Även antalet allmänna och enskilda mål har ökat — antalet allmänna'mål med 15% och antalet enskilda mål med 24% mellan 1987 och 1990. Balanserna av oavslutade ärenden har ökat inom samtliga delområden, inom vissa mycket kraftigt.

Vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter har såväl antalet inkomna ärenden som antalet kungjorda och genomförda auktioner ökat, medan antalet sålda fastigheter minskat med drygt 11 % jämfört med år 1989.

Redovisningen av hur antalet födslar, civilståndsändringar och andra s. k. folkbokföringshändelser har utvecklats det senaste året visar på en svag minskning, totalt sett. Antalet civilståndsändringar har dock ökat kraftigt.

24

3 Prioriteringar under budgetåret 1992/93 Prop. 1991/92:100

Bil.8 Arbetet inom skatteförvaltningen har nu under ett par år i hög grad präglats av genomförandet av ett antal stora reformer. Denna period närmar sig nu sitt slut. Under 1992 gäller dock att huvuddelen av de nya materiella reglerna på skatteområdet (skattereformen) skall tilläinpas för första gången i taxeringsarbetet. De nya reglerna om omprövning av taxeringsbeslut i första instans tillämpas för första gången på beslut som rör 1991 års taxering. Samtidigt fortsätter i den nya organisationen arbetet med att decentralisera arbetsuppgifter och åstadkomma mera integrerade arbetsformer. Allmän fastighetstaxering av jordbruksenheter skall genomföras, ett arbete som dock främst berör första halvåret 1992.

RSV har mot denna bakgrund angett att följande två områden skall ges högsta prioritet inom skatteförvaltningen under år 1992.

—Fortsatt genomförande av beslutade reformer

—Utökad kontroll i form av revision: De lokala skattekontoren skall tillföras revisionskompetens så att resurserna för urvalsrevision på kontoren når en godtagbar nivå. Kontrollen skall vara framåtsyftande samt inriktas på väsentligheter och på efterlevnaden av nya materiella regler. Omfattningen av den samordnade planmässiga revisionsverksamheten vad gäller företag skall upprätthållas.

Grandhanteringen skall rationaliseras för att ge utrymme för ökade satsningar på riktad service och kontroll.

Vad gäller grundhanteringen understryker RSV också vikten av att Skapa förtroende för det nya förfarandet på folkbokföringens område. Det är bl.a. ett mål atl 70% av ärendena skall kunna handläggas och de nya uppgifterna registreras senast två dagar efter det att ärendet kom in.

Jag delar RSVs uppfattning i frågan om vilka insatser som skall prioriteras. Jag vill särskilt understryka vikten av att man inom skatteförvaltningen nu relativt snabbt åter uppnår den omfattning på kontrollverksamheten som denna hade före den mest intensiva reformperioden, och därefter målmedvetet arbetar på att ytterligare förbättra skattekontrollen och den riktade servicen.

På exekutionsväsendets område är under innevarande budgetår genomförandet av den nya summariska processen en prioriterad uppgift. Vad gäller kronofogdemyndigheternas mest omfattande arbetsuppgift — verkställighet i allmänna och enskilda mål — görs särskilda insatser i fråga om nya gäldenärer och gäldenärer med stor eller snabbt växande skuld. Vidare är arbetet bl. a. inriktat på att gäldenärens betalningsförmåga skall utredas snabbare och att dokumentationen av utredningar och beslut skall förbättras.

Jag utgår från att inriktningen under 1992/93 kommer att vara i huvudsak densamma som innevarande budgetår och vill särskilt understryka vikten av att arbetet med summarisk process kan bedrivas på ett sätt som skapar förtroende för det nya förfarandet.

4 Omställning och minskning av den statliga Prop. 1991 /92:100

administrationen m. m. Bil. 8

1 fråga om de tre förvaltningsanslagen inom RSVs verksamhetsområde föreslår jag en strikt tillämpning av det generella rationaliseringskravet. I likhet med innevarande budgetår bör medel motsvarande 1 % av resp. anslag ställas till myndighetens disposition för effektivitetshöjande åtgärder. 1 första hand skall enligt min mening sådana förbättringar göras vad gäller ekonomiadministrationen att RSV, skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna fr.o.m. budgetåret 1993/94 kan tillgodose redovisningskraven enligt bokföringsförordningen (1979:1212) i dess lydelse fr.o.m. den I juli 1991. I andra hand bör av dessa medel ca 5 milj.kr. användas för de förbättringar av den fysiska säkerheten vid RSVs datoranläggning som verket finner mest angelägna och ca 10 milj.kr. för arbetet med konvertering av fastighetsdatasystemen till drift i UNIX-miljö. 1 övrigt bör medlen enligt vad RSV bestämmer få användas bl. a. för att fortsätta det arbete med att bygga ut beståndet av arbetsplatsutrustningar inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet som inletts under innevarande budgetår.

1 1991 års kompletteringsproposition lämnade min företrädare en redogörelse för arbetet med omställning och minskning av den statliga administrationen inom riksskatteverkets verksamhetsområde (prop. 1990/91:150 bil. 11:6). Där sades bl.a. att administrationskostnaderna kunde beräknas minska med ca 70 milj.kr. under budgetåren 1991/92— 1993/94. Samtidigt pekades på vissa möjligheter att minska utgifterna genom en högre grad av kostnadstäckning genom avgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet. Sammantaget beräknades statens utgifter för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet minska med minst 300 milj.kr. under perioden 1991/92 — 1995/96. Föregen del anser jag att det inte finns underlag för att nu göra någon annan bedömning av möjligheterna att minska administrationskostnaderna än den som min företrädare har gjort.

Resurstilldelningen för innevarande budgetår innebär inte någon minskning av administrationskostnaderna utöver vad som följer av tillämpningen av ett generellt rationaliseringskrav. Det budgetförslag som jag nu lägger fram innebär enligt mina beräkningar att grovt räknat hälften av den nyss nämnda minskningen av administrationskostnaderna tas hem under budgetåret 1992/93. Jag räknar med att resterande belopp skall tas hem budgetåret 1993/94. Jag vill emellertid samtidigt erinra om att en fördjupad prövning av verksamheten skall ske inför perioden 1993/94-1995/96. Det är därför för tidigt att nu uttala sig med bestämdhet om vilka besparingskrav som, utöver de nyss nämnda, bör ställas på myndigheterna för perioden i dess helhet samt hur kraven bör fördelas mellan anslagen och i övrigt vara utformade.

1 huvudsak har den besparing som jag nu föreslår fördelats proportionellt mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Jag har dock vid fördelningen av besparingskravet beaktat den mycket kraftiga uppgången av antalet konkurs- och lönegarantiärenden hos kronofogdemyndigheterna.

26 Vid beräkningen av anslagen har jag tagit ställning till hittills inte Prop. 1991/92:100 behandlade anslagsöverskridanden under tidigare budgetår. Bil. 8

5 Taxesättning m. m. inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde

Den grundavgift som tas ut i enskilda utsökningsmål hos kronofogdemyndigheterna höjdes den 1 juli 1991 med 50 % (mål med fullständig tillgångsundersökning) resp. 40 % (mål med begränsad tillgångsundersökning). Såvitt nu går att bedöma understiger avgiftsinkomsterna dock även efter denna höjning väsentligt kostnaderna för verksamheten. Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag utrett hur stora kostnaderna är i olika grupper av mål och kommer inom kort att lämna förslag till bl.a. nya avgiftsnivåer. Jag avser att under våren på nytt ta upp frågan om utsöknings-avgifterna i regeringen. Utgångspunkten bör enligt min mening vara att avgifterna bestäms så att de i princip ger full kostnadstäckning. Nya avgiftsbestämmelser bör kunna träda i kraft den 1 juli 1992.

1 ett annat ärende hemställer jag i dag att regeringen till lagrådet skall överlämna ett förslag till nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. Förslaget innebär i korthet följande. En dröjsmålsavgift införs vars storlek beror på dröjsmålets längd. Dröjsmålsavgiften skall ersätta den nuvarande, fasta restavgifien. Grundavgift skall tas ut vid indrivning hos kronofogdemyndigheten även i allmänna mål. Jag avser att ta upp de anslagsmässiga konsekvenserna av förslaget i 1992 års kompletteringsproposition.

Kronofogdemyndigheterna svarar fr. o. m. den 1 januari 1992 för handläggningen av mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Även frågan om taxesättningen i dessa mål har utretts av RRV. Regeringen har beslutat att ansökningsavgift skall tas ut med 200 kr. Begärs i ett mål om betalningsföreläggande även betalningsfastställelse ur pant eller s.k. vanlig handräckning, tas endast en ansökningsavgift ut (förordning, 1991:1709, om avgifter i mål om betalningsföreläggande och handräckning).

Den beslutade avgiften täcker enligt RRVs beräkningar kostnaderna för förfarandet hos kronofogdemyndigheterna. Den täcker däremot inte de kostnader som uppkommer hos polismyndigheterna på grand av att delgivning i en del av målen måste ske genom stämningsman. För att även dessa kostnader skall täckas krävs det enligt RRV en total avgift på 300 kr. RRV grundar sin beräkning på att kostnaden för delgivning genom stämningsman i genomsnitt är ca 250 kr. och att sådan delgivning måste ske i ca 40% av målen.

Enligt min mening bör man eftersträva en ordning där staten får täck ning för samtliga kostnader i mål om betalningsföreläggande och hand räckning inkl. delgivningskostnaden. Man kan emellertid se vissa nack delar med att införa en sådan ordning på den summariska processens område, om motsvarande inte skall gälla i fråga om mål som handläggs i tvistemålsordning vid de allmänna domstolarna. Jag avser därför att un- 27

der våren ta upp denna fråga i samråd med chefen för justitiedepartemen- Prop. 1991/92: 100 tet. Bil. 8

RRV behandlar i sin rapport också möjligheten att förbättra delgiv-ningsverksamheten genom att gå över till avgiftsfinansiering av denna. Även denna fråga avser jag att ta upp längre fram i samråd med chefen för justitiedepartementet.

6 ADB-verksamheten

1 regleringsbrevet för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet avseende budgetåret 1990/91 uppdrog regeringen åt RSV att, i samarbete med riksrevisionsverket och statskontoret, undersöka och till regeringen redovisa hur man kan förbättra kopplingen mellan verksamhetsansvar och kostnadsansvar för ADB-stödet inom RSVs verksamhetsområde. Arbetet har bedrivits i det s. k. ADB 90-projektet och redovisas i projektets rapport med principförslag till uppdragsfinansiering av ADB-verksamheten inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet (RSV Rapport 1991:5).

Förslaget innebär bl. a. att samtliga medelsresurser som i dag disponeras av RSVs tekniska avdelning fördelas på användarna — skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna och RSVs sakavdelningar. ADB-stödet skall fortsättningsvis tillhandahållas av en särskild myndighet inom RSV-koncernen.

För lösningen med en fristående myndighet talar enligt RSV bl.a.

—att man på det sättet får ett mera marknadsrelaterat prissättningssystem,

—att rollfördelningen mellan beställare och utförare blir tydligare och

—att man slipper vissa komplikationer när externa leverantörer skall delta i anbudsgivningen och får en bättre konkurrensneutralitet.

RRV och statskontoret ställer sig bakom den allmänna inriktningen hos förslaget men är kritiska bl.a. mot att det saknas utredning om den faktiska konkurrenspotentiälen och även saknas en tydlig koppling till den handlingsplan för ADB-verksamheten som RSV samtidigt redovisat. Innan man tar det steg som RSV föreslagit bör enligt RRV bl.a. frågor om organisation, dimensionering och kompetens lösas. Statskontoret anser att man genom ett alltför snabbt beslut i fråga om verksamhetens form riskerar att i den egna organisationen bygga in resurser för arbete som ime behöver utföras inom denna.

För egen del vill jag framhålla följande.

RSV har tillsammans med de stabsmyndigheter som medverkat gjort ett mycket förtjänstfullt arbete när det gäller att belysa de frågor som aktuali serats genom regeringsuppdraget. Jag konstaterar dock att det finns en osäkerhet om bl. a. vilken verksamhet som i framtiden bör bedrivas i egen regi resp. vilket ADB-stöd som med fördel kan köpas av utomstående leverantörer. Det är angeläget att finna en lösning som både tar till vara möjligheterna till extern konkurrens för att göra verksamheten mera kost nadseffektiv och tillgodoser samhällets intresse av att säkerställa en stör ningsfri drift. Samtidigt bör myndigheterna ges ett heltäckande kostnads ansvar för verksamheten, även innefattande ADB-stödet. 28

Jag anser inte att en ny myndighet bör inrättas. De intressen som nu har Prop. 1991/92: 100 nämts bör enligt min mening kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande Bil. 8 myndighetsstruktur på det sättet att ADB-verksamheten fortsättningsvis utgör en särskild resultatenhet med ett anslag som formellt tas upp till I 000 kr., samtidigt som de medel som i dag anvisas på anslagsposten ADB-verksamhet fördelas på det sätt som RSV föreslagit. Resultatenheten bör fr.o.m den I juli 1992 omfatta de uppgifter som handhas av RSVs tekniska avdelning och fr.o.m. den 1 juli 1993 även uppgifterna för skattemyndigheternas nuvarande ADB-enheter. Jag avser att återkomma till de anslagsmässiga konsekvenserna av mitt förslag i 1992 års kompletteringsproposition.

7 Vissa regionalpolitiska frågor

1 1991 års budgetproposition har min företrädare lämnat en redogörelse för vissa förändringar inom RSVs verksamhetsområde som påverkar lokaliseringen av arbetstillfällen. Där nämns bl.a. folkbokföringsreformen. Den är nu genomförd. I övrigt gäller att förändringarna sker successivt. Jag gör inte någon annan bedömning av de regionalpolitiska effekterna av dessa förändringar än min företrädare.

I sammanhanget bör också nämnas att beslut har fattats om inrättande av lokala skattekontor i Strömsund och Sveg. Detta kan väntas ge 15 —20 nya arbetstillfällen på vardera orten. Samtidigt medför det en minskning av antalet arbetstillfällen inom skatteförvaltningen i Östersund.

B 1. Riksskatteverket

1990/91 Utgift 877 754389

1991/92 Anslag 1000071000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 905 816000

1992/93 Förslag 995 439000

Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om skatter och socialavgifter samt folkbokföring och val, i den mån annat inte följer av särskilda föreskrifter. Vidare är verket central förvaltningsmyndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan författning samt frågor om tillsyn i och lönegaranti vid konkurs, likaledes i den mån annat inte följer av särskilda föreskrifter.

Bestämmelser om riksskatteverkets ledning och organisation m. m. finns i 2 kap. förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen.

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

900 Anslag

Förvaltningskostnader

282 143000

-Ml 162000

(därav lönekostnader)

(219903000)

(-H817000)

Expenser för annat än eget behov

64 784000

-1-374000

Utbildning och information

-3467 000

ADB-verksamhet

-1-89094000

Till regeringens disposition

7 540000

-7 540000

Summa

905816000

-H 89 623

Riksskatteverkets yrkanden

Riksskatteverket har i anslagsframställningen för 1992/93 redovisat ett budgetförslag som enligt verkets beräkningar innebär en anslagsminskning genom generell besparing på 35 milj.kr. sammantaget för verksamhetsområdet varav 2,4 milj. kr. på anslaget till RSV.

RSVs yrkanden om resurstillskott för särskilda ändamål uppgår enligt mina beräkningar till sammanlagt 98 milj.kr. För verkets arbete med fastighetstaxering begärs 11,4 milj. kr. och för arbetet med den nya summariska processen 5,5 milj. kr. På grund av volymökningar hos kronofogdemyndigheterna begärs resurstillskott som för RSV uppgår till 2,6 milj. kr. För årliga kostnader på grund av vissa investeringar i ADB-utrustning och andra förstärkningar inom ADB-området begärs 74,6 milj. kr. För vissa åtgärder för att öka säkerheten i verkets lokaler begärs 2,9 milj. kr. Slutligen föreslås att 3 milj.kr. avseende arbetet med återbetalning av mervärdeskatt till utländska företag förs över från anslaget till skattemyndigheterna till RSVs anslag.

Föredragandens överväganden

Pris- och löneomräkningen uppgår till 58,9 milj. kr.

För RSVs arbete med att utveckla system m. m. inför kommande fastighetstaxeringar har jag beräknat 8,4 milj. kr. Vad gäller fastighetstaxering vill jag framhålla att jag i fråga om 1994 års allmänna fastighetstaxering av hyres- och industrifastigheter gör bedömningen att det arbete som utfördes inför 1988 års allmänna fastighetstaxering bör kunna utnyttjas i det kommande arbetet i större utsträckning än vad RSV utgått från.

För arbetet med den summariska processen har jag beräknat 4,5 milj. kr. och för ökat resursbehov på grund av volymökningar i kronofogdemyndigheternas verksamhet 1,5 milj. kr. För förstärkning inom ADB-verksamheten vad gäller löpande systemunderhåll och systemutveckling har jag beräknat 20 milj.kr.

För de investeringar i ADB-utrustning som har prioriterats vid statskontorets bedömning, däribland utrustning för de två utdatacentraler som verket planerar att inrätta, föreslår jag att ett engångsbelopp på ca 80 milj.

30

kr. ställs till RSVs disposition. Engångsanvisningen kommer att ersättas Prop. 1991/92: 100 med lån i riksgäldskontoret när RSV tillgodoser redovisningskraven enligt Bil. 8 bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1991. För återbetalning av engångsanvisningen skall anslaget minskas med 20,9 milj. kr. Denna minskning skall gälla under de närmast följande fem budgetåren.

Som RSV föreslagit bör ett belopp på 3 milj.kr. föras över till verkets anslag från anslaget till skattemyndigheterna för att täcka kostnaderna för administration av återbetalningarna av mervärdeskatt till utländska företag.

Med hänvisning till vad jag nu har sagt och i övrigt till sammanställningen beräknar jag anslaget till RSV budgetåret 1992/93 till 995 439000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksskatteverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 995 439 000 kr.

B 2. Skattemyndigheterna

1990/91 Utgift 3128045 700

1991/92 Anslag 3 325 774000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 3291959000 1992/93 Förslag 3 508 878000

'Anslaget har t.o.m. budgetåret 1991/92 haft benämningen Regional och lokal skatteförvaltning (prop. 1990/91:100 bil. 9)

Skatteförvaltningen i länen utgörs av 24 skattemyndigheter. Inom dessa finns lokala skattekontor på sammanlagt 120 orter.

Skattemyndigheten är regional förvaltningsmyndighet för frågor om skatter, socialavgifter, pensionsgrundande inkomst och folkbokföring, om inte annat följer av särskilda föreskrifter.

Bestämmelser om skattemyndighetens ledning och organisation m.m. finns i 3 kap. förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen.

31

Personal

Anslag Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader Engångsutgifter Till regeringens disposition

Summa

Uppbördsmedel

Ersättning från allmänna pensionsfonden

Nettoutgift

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

2 979 838000

(2665256000)

33 238000

29 548000

-(-155 809000 ( + 104429000)

+ 133713000 -19238000 -29 548000

+ 240736000

+ 23817000

+ 216919000

Riksskatteverkets yrkanden

Riksskatteverket har i anslagsframställningen för 1992/93 redovisat ett budgetförslag som innebär en generell besparing på 26,5 milj.kr. på anslaget till skattemyndigheterna.

Samtidigt begär RSV vissa resursförstärkningar för särskilda ändamål. För uppräkning av resurserna för omprövningsverksamhet i det nya taxeringsförfarandet till helt års förbrukning begärs 3,8 milj. kr. och för skattemyndigheternas arbete med fastighetstaxering 3,9 milj. kr. För anskaffning av inventarier och telefonväxlar m.m. i samband med flyttningar begärs 19,1 milj. kr

Föredragandens överväganden

Pris- och löneomräkningen uppgår till 292,1 milj. kr.

1 enlighet med RSVs yrkanden har jag för uppräkning av resurserna för omprövning av taxeringsbeslut till helt års förbrukning beräknat 3,8 milj. kr. Jag har också för skattemyndigheternas arbete med fastighetstaxering beräknat 3,9 milj.kr.

Ett antal skattemyndigheter flyttar under budgetåret 1992/93 till nya lokaler. För anskaffning av vissa inventarier m. m. samt nya telefonväxlar har jag beräknat 14 milj.kr.

Av anslaget bör 6 milj. kr. stå till RSVs disposition för arbetet med mikrofilmning och överföring till de statliga arkivmyndigheterna av kyrkobokföringshandlingar.

Det tidigare under Ijärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget 1 4. Identitetsbrickor föreslås avfört från statsbudgeten. I stället har jag beräknat 3,1 milj.kr. för arbetet med tillverkning och distribution av identitetsbrickor på anslaget till skattemyndigheterna.

Med hänvisning till vad som nu har anförts och i övrigt till sammanställningen beräknar jag anslaget till Skattemyndigheterna till 3 508 878000 kr.

32 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skattemyndigheterna budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 508 878000 kr.

B 3. Kronofogdemyndigheterna

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

848 759226 694648000

682 563000 613021000

Kronofogdemyndigheternas verksamhet avser dels indrivning av det allmännas fordringar på skatter, avgifter och böter m. m., dels verkställighet i mål som anhängiggörs av enskilda rättsägare. Förfarandet hos kronofogdemyndigheterna regleras bl.a. i utsökningsbalken. Dessutom handlägger kronofogdemyndigheterna ärenden enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs. Vidare är vissa kronofogdemyndigheter tillsynsmyndigheter enligt 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) och har i denna egenskap tillsyn över förvaltningen i konkurser.

I varje län finns en kronofogdemyndighet. Bestämmelser om kronofogdemyndighetens ledning och organisation m.m. finns i 3 kap. förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

2725

Anslag

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader

Exekutiva förrättningskostnader Diverse ändamål Till regeringens disposition

(626786000)

7 190000

21 146000

7 895000

+ 83674000

( + 56 550000)

+ 25915000

+ 520000

-1729000

-7 895000

Summa

834264000

+ 100485000

Inkomster

Ersättning från allmänna pensionsfonden Utsökningsavgifter Avgifter i mål om betalningsföreläggande och handräckning

1701000 150000000

+ 27000 + 50000000

+ 120000000

Nettoutgift

682563000

-69542000

Riksskatteverkets yrkanden

RSV redovisar i anslagsframställningen för 1992/93 ett budgetförslag som innebär en generell besparing på 6 milj.kr. på anslaget till kronofogdemyndigheterna.

33

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga i

RSV begär resurstillskott för arbetet med summarisk process med 71,2 Prop. 1991/92:100 milj.kr. och på grund av det ökade antalet enskilda utsökningsmål med Bil. 8 15,4 milj. kr. För anskaffning av vissa inventarier, telefonväxlar m.m. i samband med flyttningar begärs i anslagsframställningen 4,7 milj.kr. 1 en senare inkommen skrivelse begärs ytteriigare ca 2 milj.kr. för sådana anskaffningar i samband med tillkommande flyttningar.

Föredragandens överväganden

Jag har vid beräkningen av anslaget beaktat dels viss justering av föregående års pris- och löneomräkning, dels att de resurser som för innevarande år anvisats för summarisk process skall räknas upp till heh års förbrukning.

Pris- och löneomräkningen uppgår till 64,9 milj. kr.

På den summariska processens område har målmängden ökat kraftigt sedan kalkyler gjordes beträffande resursåtgången efter överflyttningen av denna arbetsuppgift till kronofogdemyndigheterna. Jag har beräknat det tillkommande resursbehovet till 10 milj.kr. Jag har också beräknat medel för portokostnader i mål om betalningsföreläggande och handräckning med 21 milj.kr.

Som RSV anfört har antalet enskilda utsökningsmål fortsatt att öka kraftigt. Jag anser det vara angeläget att dessa mål även fortsättningsvis kan handläggas med godtagbar kvalitet och snabbhet. För detta ändamål har jag beräknat 12 milj.kr.

För anskaffning av viss inredning m.m. samt telefonväxlar i samband med flyttningar har jag beräknat 5 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört och i övrigt till sammanställningen beräknar jag anslaget till 613021 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kronojbgdemyndigheterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 613 021 000 kr.

B 4. Stämpelkostnader

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

2 500000

Från detta anslag bestrids kostnaderna för postverkets uppbörd av influtna stämpelmedel och tillhandahållande av stämpelmärken.

Kostnaderna för stämpel väsendet under nästa budgetår beräknar jag till 2 500000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stämpelkostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett för slagsanslag på 2500000kr. 34

B 5. Fastighetstaxering Prop. 1991/92:100

Bil.8

1990/91 Utgift 124 125410

1991/92 Anslag 40000000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 39 789172

1992/93 Förslag 22 991000

Detta anslag belastas med kostnader för fastighetstaxeringsnämnderna och eventuell lekmannagranskning av fastighetsdeklarationer samt kostnader för medverkan i fastighetstaxeringen av bl. a. lantmäteriverket.

RSV har i sin anslagsframställning beräknat det tillkommande medelsbehovet på detta anslag till drygt 31 milj.kr. Beträffande skälen för min bedömning vill jag hänvisa till vad jag har sagt om medelsbehovet för fastighetstaxering under anslaget B I. Riksskatteverket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Fastighetstaxering för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 22 991 000 kr.

B 6. Ersättning till postverket m. fl. för bestyret med skatteuppbörd m. m.

1990/91 Utgift 108 723 274

1991/92 Anslag 56000000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 54443 815

1992/93 Förslag 57 380000

Från anslaget betalas ersättningar till postverket och bankerna för deras medverkan vid skatteuppbörden. Ersättningarna avser bl.a. uppbörd och redovisning av skatt som betalas in genom postverket och bankerna, utbetalning genom postkontor av överskjutande preliminär skatt samt kostnader för postverkets bestyr med mervärdeskatten. Från anslaget betalas vidare ersättning till postverket för de kostnader som uppstår genom att posten vidarebefordrar de anmälningar om adressförändringar som har gjorts till postkontoren.

Enligt en promemoria som har upprättats inom postverket beräknas ersättningen till verket för nästa budgetår till knappt 72 milj.kr. Postbe-fordringsavgifter och inbetalningsavgifter i postgirorörelsen har av postverket beräknats i gällande avgiftsnivå.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att anslaget förs upp i statsbudgetförslaget för nästa budgetår med 57,4 milj. kr. Det ankommer på regeringen att senare besluta om de ersättningsbelopp som skall betalas ut. Detta sker på gmndval av särskilda framställningar som bygger på vederbörandes faktiska medverkan m. m.

35

Hemställan Prop. 1991/92:100

Ril 8

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersältning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 57380000 kr.

c. Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning Prop. 1991/92: lOO

Bil. 8 C 1. Byggnadsstyrelsen

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Byggnadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för civila statliga myndigheter i frågor om lokalförsörjning, fastighetsförvaltning och byggproduktion. Verkets uppgift är att åstadkomma en från samhällsekonomiska utgångspunkter effektiv statlig lokalförsörjning genom att utreda behovet av, anskaffa och upplåta lokaler för myndigheterna inom statsförvaltningen. Vidare skall byggnadsstyrelsen förvalta de fastigheter som ägs av staten på ett företagsekonomiskt effektivt sätt och efter uppdrag från regeringen utföra byggnadsföretag för statens räkning. Byggnadsstyrelsen svarar även för ortsvis planering av generella lokaler för samtliga statliga myndigheter inkl. aftarsverken och totalförsvaret.

Inom byggnadsstyrelsen fanns vid utgången av budgetåret 1990/91 totalt 2131 anställda vilket är sju färre än vid utgången av föregående budgetår.

Kostnaderna för lokalförsörjningsplaneringen och för byggproduktionen finansieras med hyresintäkter inom fastighetsförvaltningen.

Intäkterna inom fastighetsförvaltningen består till övervägande del av hyror från statsmyndigheterna. Kostnaderna fördelas på statsägda lokaler, inhyrda lokaler samt administration. Kostnaderna för de statsägda lokalerna består av drift och underhåll m. m. samt kapitalkostnader.

1 statsbudgeten förs endast upp ett formellt anslag av 1 000 kr.

Resultat av verksamheten 1990/91

Verksamhetens totala intäkter inom fastighetsförvaltningen uppgick under 1990/91 till 7390 milj. kr., vilket skall jämföras med antagandet i regleringsbrevet om 7 026 milj. kr. Skillnaden förklaras framför allt av högre hyror från myndigheter och större övriga intäkter än prognostiserat. Årets resultat efter finansiella poster uppgick till 763 milj. kr., jämfört med kravet om 726 milj. kr.

Resultatutveckling

Budgetår

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

Intäkter

5 765

6 847

7 390

Kostnader

3 787

4723 Intäkter/

Kostnader

1,67

1,60

1,56

Resultat efter

finansiella

poster

763 Årets resultat

665 1208

467

702

792

Regeringen har i proposition 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av byggnadsstyrelsen, m. m. fö reslagit bl. a. att uppgiften att förvalta statens fastigheter skall skiljas från 37

myndigheternas ansvar för lokalförsörjningen, att delar av byggnadsstyrel- Prop. 1991/92: 100 sen ombildas till en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet, som bl. a. Bil. 8 skall lämna råd och stöd till regeringen och de statliga myndigheterna i fråga om lokalförsörjning.

Vidare har regeringen i propositionen föreslagit att huvuddelen av byggnadsstyrelsens fastighetsbestånd skall överföras till bolag och fortsättningsvis förvaltas i aktiebolagsform. För den del av fastighetsbeståndet som av skilda skal bedömts olämplig att föra över till aktiebolag föreslås att förvaltningen skall handhas av en nybildad statlig myndighet.

Riksdagen har i stort godtagit vad som föreslagits i propositionen 1991/ 92:44, FiU8, rskr. 107).

Ombildningen av byggnadsstyrelsen skall enligt förslaget påbörjas den 1 juli 1992. Av praktiska skäl torde överföringen av verksamheterna komma att behöva ske successivt. Hela ombildningen bör dock i huvudsak vara avslutad senast den 31 december 1992.

Mot bakgrund av ovanstående och den övergångsperiod som uppstår vid ombildningen föreslår jag att ett förslagsanslag för byggnadsstyrelsen förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med I 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Byggnadsstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

C 2. Stabs- och servicemyndigheten

1992/93 Nytt anslag (förslag) 70000000 kr.

Regeringen häri prop. 1991/92:44 föreslagit bl.a. att delar av byggnadsstyrelsen skall ombildas till en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet. Denna myndighet skall bl. a. lämna råd och stöd till regeringen och de statliga myndigherna i fråga om lokalförsönning. Ombildningen skall enligt förslaget påbörjas den 1 juli 1992. Riksdagen har godkänt vad regeringen i denna del föreslagit (prop. 1991/92:44, FiU8, rskr. 107).

Regeringens behov av stabsfunktioner och myndigheternas behov av service i lokalförsörjningsfrågor bör enligt förslaget i propositionen ges en samlad organisatorisk lösning. En statlig stabs- och servicemyndighet bör därför få i uppdrag att svara för dessa uppgifter. Enligt förslaget bör servicefunktionen hållas avskild från förvaltningsuppgiften. Den nya stabs- och servicemyndihgeten skall därför inte ha förvaltningsuppgifter.

Byggnadsstyrelsen har i flera frågor fungerat som en stabsmyndighet åt regeringen i lokalförsörjningsfrågor. Således har byggnadsstyrelsen svarat för bedömningarna av myndigheternas lokalbehov, beslutat om förhyrning av kontorslokaler åt statliga myndigheter utan regeringens prövning, be slutat om vissa mindre ombyggnader m.m. Vidare har byggnadsstyrelsen svarat för bevakningen av att myndigheternas, samt statens som helhet, lokalutnyttjande varit effektivt. 1 den senare uppgiften har legat att besluta 38

om myndigheternas närmare lokalisering inom resp. stationeringsort. Prop. 1991/92:100 Byggnadsstyrelsen har däratöver svarat för statens byggproduktion, dvs. Bil. 8 investeringarna. I denna uppgift har legat att vara byggherre, projektadministratör, projektledare, byggadministratör och kontrollant för statens räkning.

På grund av byggnadsstyrelsens breda kunnande inom fastighets- och byggområdet har i propositionen föreslagits att den nya stabs- och servicemyndigheten bör skapas genom ombildning av delar av nuvarande byggnadsstyrelsen.

Det är inte möjligt att nu bedöma hur stor servicefunktionen behöver vara i framtiden, eftersom denna funktion föreslås bli efterfrågestyrd och finansierad med avgifter. De uppgifter som kan förutses finns i dag huvudsakligen samlade inom lokalförsörjningsfunktionen på byggnadsstyrelsen. I prop. 1991/92:44 har uppgivits att lokalförsörjningsverksamheten uppgår till ca 70 milj.kr. 1 dagsläget finns inget underlag för att göra någon annan bedömning.

Regeringen kommer inom kort att tillsätta en kommitté som skall lämna förslag till en slutlig dimensionering av verksamheten.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att ett förslagsanslag för stabs-och servicemyndigheten förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med 70 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till stabs- och servicemyndigheten för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 70000000 kr.

Investeringar m.m. Föredragandens överväganden

Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde redovisas i form av en rullande treårsplan (prop. 1990/91:100, bil.9, FiU26, rskr. 239). Planen omfattar medel för både byggnadsarbeten och fastighetsförvärv.

Gällande treårsplan för 1991/92 till 1993/94 omfattar investeringar på 1 650 milj. kr. i prisläget den I januari 1991. Beloppen för de två sista åren är preliminära. Inom ramen för treårsplanen beslutar regeringen om genomförande av enskilda byggnadsprojekt. För innevarande år får byggnadsstyrelsen ta upp lån i riksgäldskontoret intill ett belopp om 2250 milj. kr. för investeringar m.m. Lånen tillhandahålls på marknadsmässiga villkor. Av praktiska skäl sätts ramen för upplåningen något högre än det beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffa förändringar i de olika byggnadsprojekten. Regeringen har även möjlighet att justera låneramen i erforderlig omfattning vid oförutsedda händelser eller större förändringar.

Investeringsbehovet för treårsperioden 1992/93 till 1994/95 beräknas till ca 5 100 milj. kr. Investeringarnas fördelning på resp. budgetår framgår 39

av följande tabell. Min bedömning baseras på de lokalförsörjningsplaner Prop. 1991/92:100

som har utarbetats av byggnadsstyrelsen och jag har i dessa frågor samrått Bil. 8

med berörda statsråd. Det bör noteras att byggnadsprojekten befinner sig i

skilda planeringsstadier. Erfarenhetsmässigt innebär det att kostnaderna

för de enskilda projekten kan komma att ändras. Det ankommer på

regeringen att besluta om justeringar av aktuella kostnadsramar.

Investeringar milj. kr. i prisläge 1991-01-01

Treårsplan 1992/93 1993/94 1994/95

Pågående/beslutade 1535 1269 848

investeringar

Nya investeringar m.m. 165 431 852

Summa investeringar 1700 1700 1700

Treårsplanen är rullande. Av de byggnadsprojekt som redovisades i 1991 års budgetproposition har regeringen beslutat att igångsätta följande större byggnadsobjekt, nämligen om- och tillbyggnad av riksanstalten i Skogome, nybyggnad för mikrobiologi vid karolinska institutet i Stockholm, nybyggnad för kungliga biblioteket i Stockholm, om- och nybyggnad för landsarkivet i Uppsala, nybyggnad för matematiskt centrum i Göteborg, nybyggnad för biomedicinskt centrum i Göteborg och nybyggnad för lärarutbildningar i Uppsala.

Detta innebär att flera av de byggnadsobjekt som redovisades i 1991 års budgetproposition ännu inte har igångsatts. Dessa kvarstår i redovisningen som ett mått på det åtagande som regeringen har inom ramen för treårsplanen. Vid beräkningen av medelsförbrukningen i treårsplanen beräknas dejsa projekt som pågående/beslutade. Därutöver redovisas förslag till ett utökat åtagande i form av investeringar m. m.

Sammanfattningsvis innebär detta att inom ramen för treårsplanen bör följande byggnadsobjekt med kostnadsramar överstigande 50 milj. kr. (exkl. ränta på investeringslån) kunna påbörjas under perioden 1992 — 1994. Objekten redovisas i prioritetsordning inom resp. huvudtitel. Nya objekt, som inte redovisats för riksdagen, markeras med kursiv stil i sammanställningen.

40

Byggnadsprojekt

Kostnad (milj. kr.)

Ju Vänersborg. Nybyggnad av lokalanstalt 80'

Huddinge. Förvaltningsbyggnad 198

Örebro. Förvaltningsbyggnad 184

Gällivare. Nybyggnad av polishus 56'

Uddevalla. Förvallningsbyggnad 100

UD Washington. Kansli 130

New York. Kansli 130

Fi Stockholm. Ombyggnad i kv. Johannes Större 110

Östersund. Förvaltningsbyggnad 100

Gävle. LMV. Tillbyggnad 55'

Stockholm. Sagerska huset 55

U Stockholm. US. Nybyggnad för geologi 157

Lund. Nybyggnad av ekologihus 151

Lund. Max-lab II 60 Umeå. Nybyggnad av matematik- och

informationsteknologiskt hus 151 Umeå. Nybyggnad för beteendevetenskapligt

centrum 77'

Umeå. Nybyggnad för ingenjörsutbildning 73

Luleå. Om- och nybyggnad för högskolan 51 Linköping. Om- och tillbyggnad för fysik

och mätteknik m. m. 334 Stockholm. Om- och tillbyggnad jor

konsthögskolan 68

Stockholm. KTH. Ombyggnad av hus 43:3 200 Göteborg. Ny- och ombyggnad för

handelshögskolan 320 Göteborg. CTH. Nybyggnad för mikro elektronik 150

' Finansieras med sysselsättningsmedel. Se prop. 1991/92:25.

I den nya treårsplanen föreslås nya byggnadsprojekt i Uddevalla, Linköping, Göteborg, Stockholm, Umeå och Luleå. Årskostnadsökningen till följd av dessa projekt finansieras inom ramen för en i princip oförändrad medelstilldelning för resp. huvudtitel.

Jag föreslår en ny kostnadsram om 100 milj. kr. för nybyggnad av förvaltningsbyggnad för polis, häkte och åklagarmyndighet i Uddevalla. Polisen disponerar idag två mindre ändamålsenliga förhyrningar. Vidare är bristen på häktesplatser mycket stor inom Göteborgsregionen.

Ombyggnaden av Sagerska huset i Stockholm har tidigare redovisats till riksdagen. Den totala kostnaden beräknas nu till 55 milj. kr. och jag föreslår att den nya ramen förs upp i investeringsplanen.

Jag föreslår två nya kostnadsramar för byggnadsprojekt i Umeå om 73 milj. kr. och Luleå om 51 milj. kr. till följd av lokalbehov vid övertagandet av mellaningenjörsutbildningen.

Jag föreslår också en ny kostnadsram om 334 milj. kr. för om- och tillbyggnad av lokaler för fysik och mätteknik m. m. vid universitetet i Linköping. Institutionerna har idag stora lokalunderskott och nuvarande lokaler är mindre lämpliga.

Jag föreslår vidare en ny kostnadsram om 68,4 milj. kr. för om- och tillbyggnad av konsthögskolan i Stockholm. Projektet omfattar ombyggnad av kasern 3 med tillbyggnad på Skeppsholmen.

41

Jag föreslår en ny kostnadsram om 200 milj. kr. för upprustning, under- Prop. 1991/92:100 håll och ombyggnad av hus 43:3 vid tekniska högskolan i Stockholm. Bil. 8

Jag föreslår en ny kostnadsram om 150 milj. kr. för ett mikroelektro-niskt centrum vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Därmed kan forskningen inom mikroelektronikområdet samlas i en tillbyggnad till befintligt fysikhus inom Chalmersområdet.

Jag föreslår en ny kostnadsram om 320 milj. kr. för en ny- och ombyggnad av handelshögskolan vid universitetet i Göteborg. Projektet innebär att ett ekonomiskt centrum skapas genom att lokalmässigt spridda verksamheter samlas i ny- och ombyggda lokaler i anslutning till universitetets lokaler i Haga. Kostnaden beräknas till 320 milj. kr. varav 270 milj. kr. utgör nybyggnadskostnad. Donationsmedel beräknas finansiera 150 milj. kr. av den totala kostnaden.

För kommande treårsperiod räknar jag dessutom med att treårsplanen inrymmer ett antal nya mindre byggnadsprojekt under 50 milj. kr. Omfattningen av och kostnaderna för dessa objekt som redovisas i detta sammanhang har prövats av regeringen.

Inom justitiedepartementets område räknar jag med en utbyggnad av polishögskolan i Solna till följd av ökat intag av polisaspiranter.

Vidare räknar jag med att vissa ombyggnader för statens invandrarverk i Sagåsen och Carlslund.

1 1991 års budgetproposition angavs planeringsnivån till I 550 milj. kr. i prisläget 1990-01-01. Beloppen för 1992/93-1993/94 angavs som preHmi-nära. Den föreslagna treårsplanen uppgår till 1 700 milj. kr. per år. Treårsplanen avser planeringsläget i prisläget den 1 januari 1991. Investeringarna kommer att betalas ut i det prisläge som gäller vid tidpunkten för genomförandet. Medelsbehovet för nästa budgetår för färdigställda, pågående och beslutade byggnadsobjekt, tillkommande byggnadsobjekt, större ombyggnader och planerade fastighetsförvärv beräknar jag till 2050000000 kr. i aktuellt genomförandeprisläge. Jag har därvid tagit hänsyn till att de investeringar som beslutats på grundval av förslagen i tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 finansieras via ett särskilt investeringsanslag.

Som jag inledningsvis nämnde bör ramen för upplåningen sättas högre än det i dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffa förändringar i de olika byggnadsprojekten. Jag föreslår därför att byggnadsstyrelsens ram för upplåning fastställs till 2 500000000 kr. Det bör få ankomma på regeringen att vid oförutsedda händelser eller större förändringar justera ramen i erforderlig omfattning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna treårsplanen för Investeringar m.m. i enlighet med vad jag förordat,

2. bemyndiga regeringen att besluta om att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m. m. i enlighet med

vad jag förordat. 42

c 3. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m. m. Prop. 1991/92:100

1992/93 Nytt anslag (förslag) 60000000 kr. ''-

Föredragandens överväganden

Riksdagen har beslutat om nya riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen och fastighetsförvahningen (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr. 386 och prop. 1991/92:44, FiU8, rskr. 107).

Dessa innebär bl.a. att byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol avskaffas och att myndigheterna blir lokalhållare för sin egen verksamhet. Genomförandet är kopplat till den resultatorienterade styrningen och att myndigheterna erhåller ramanslag. Vid den tidpunkt som byggnadsstyrelsen ombildas till en stabs- och servicemyndighet har endast ca 40% av de statliga myndigheterna gått in i den resultatorienterade styrningen och erhållit ramanslag.

Den nya stabs- och servicemyndigheten bör övergångsvis svara för lokalförsörjningen för myndigheter som inte erhållit ramanslag och för statens räkning sluta avtal m. m. Den bör även svara för avvecklingen av förhyrda lokaler som myndigheter lämnat tillbaka enligt SFS 1980:598 och där avveckling ännu ej skett eller alternativ hyresgäst anskaffats. Vidare bör stabs- och servicemyndigheten hantera inhyrningskontrakt där överenskommelse inte träffats om överföring till statlig lokalbrukare med ramanslag. Detta kan bl. a. gälla lokaler med mer än en statlig lokalbrakare.

Det gällande regelsystemet leder till differenser mellan intäkter från de statliga hyresgästerna och kostnader i form av utbetalningar till hyresvärdar, administration m.m. Storleksordningen på dessa differenser har under de senaste åren varit 90-100 milj. kr. per år.

Myndigheter som får ramanslag kommer att ha möjlighet att minska lokalinnehavet inför övergången, vilket kan leda till ökning av mängden tomma inhyrda lokaler. Dessa uppgick för budgetåret 1990/91 till ca 40000 m till en kostnad om ca 30 milj. kr.

En annan kostnadspost utgör löpande omteckning av hyreskontrakt, vilka inte hunnit bli föremål för budgetering. Här bortfaller, i förhållande till tidigare, myndigheter som redan fått ramanslag och som själva tagit över lokalhållningsansvaret för lokalerna. För myndigheter utan ramanslag kommer dock kostnader att uppstå.

Slutligen sätter byggnadstyrelsen idag hyran i ett framtida prisläge, utgår ifrån senaste konsumentprisindex och räknar upp enligt inflationsprognoser i finansplanen. Sett i ett historiskt perspektiv har man i fråga om detta uppräkningstal regelmässigt underskattat den faktiska inflationen.

Ett belopp om 60 milj. kr. bör vara tillräckligt för att balansera uppkommande förluster för inhyrda lokaler för myndigheter som inte erhållit ramslag inklusive ej avvecklade tomma lokaler.

43

Hemställan Prop. 1991/92:100

Ril 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen • "

atl till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m. rn. för

budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 60000000 kr.

C 4. Fastighetsförvaltningsmyndigheten 1992/93 Nytt anslag (förslag) 1 000 kr.

I proposition 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av byggnadsstyrelsen, m. m. har regeringen föreslagit riksdagen bl.a. att en ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning skall inrättas. Riksdagen har godkänt regeringens förslag (prop. 1991/ 92:44, FiU8, rskr. 107).

Utgångspunkterna för inrättandet av fastighetsmyndigheten är att man bör skilja förvaltningen av fastigheterna från stabs- och servicefunktionen. Myndigheten skall ha som uppgift bl. a. att förvalta de fastigheter som inte förs över till aktiebolag.

Såsom framhållits i prop. 1991/92:44 kommer samtliga nuvarande fastighetsförvaltande myndigheters uppgifter att ses över. Dessa översyner kan medföra att den nya förvaltningsmyndigheten kommer att tillföras fastigheter från ett flertal myndigheter. Den nya myndigheten föreslås också överta vissa andra uppgifter från nuvarande byggnadsstyrelsen.

Det är inte möjligt att nu bedöma dimensioneringen av den nya myndigheten. Allmänt kan dock förutses, att i den mån förvaltningsuppgifter överförs från andra myndigheter, motsvarande personalresurser också kommer att överföras till förvaltningsmyndigheten.

Den nya myndigheten skall på sikt vara självfinansierad.

Jag förordar därför att ett nytt förslagsanslag förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med I 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Fastighetsförvaltningsmyndigheten för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

C 5. Vissa investeringar m. m.

Regeringen har på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 föreslagit att 950 milj. kr. anvisas för tidigareläggning av bygg nadsinvesteringar och underhållsinsatser m.m. i sysselsättningsfrämjande syfte. Medel från detta anslag kommer även att finnas tillgängliga under budgetåret 1992/93. Av formella skäl bör ett reservationsanslag på 1 000 kr. föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1992/93. 44

Hemställan Prop. 1991/92: 100

Ril 8

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa investeringar rn. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på I 000 kr.

45

D. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Prop. 1991/92:100 Bil.8

Övergripande mål: Jag anser att det inte finns

skäl till att ändra de

övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser:

Anslag (exkl. mervärdeskatt)

Dl. Riksgäldskontorel:

Förvaltningskostnader ramanslag

72 355000 kr.

D2. Riksgäldskontoret:

Kostnader för upplåning och låneförvalt-

ning förslagsanslag

554 880000 kr.

D3. Riksgäldskontoret:

Garantiverksamhet förslagsanslag

1 000 kr.

D4. Riksgäldskontoret:

Uppdragsverksamhet förslagsanslag

1 000 kr.

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har dessutom bl.a. till uppgift att ge krediter till och mottaga inlåning från statliga myndigheter och affärsverk samt att sköta viss garantigivning.

Riksgäldskontoret har inkommit med en förenklad anslagsframställan för budgetåret 1992/93 och står nu inför det andra året i den treåriga budgetcykeln. En resultatredovisning avseende budgetåret 1990/91 har inkommit i en särskild rapport till regeringen.

Huvuddelen av kostnaderna för statens skuld är räntekostnader. Dessa redovisas på anslaget Råntor på statsskulden, m. m. under sextonde huvudtiteln. Övriga kostnader för statsskulden redovisas under anslagen Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader och Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning \mder sjunde huvudtiteln. Vid analys av de totala kostnaderna för statsskulden bör dessa kostnadskomponenter betraktas i ett sammanhang. Jag redovisar därför i nästa avsnitt uppgifter om de totala kostnaderna för statsskulden. Därefter behandlas riksgäldskontorets anslag.

Kostnader för statens skuld

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp och förvalta lån till staten i enlighet med lagen (1988:1387) om statens upplåning. Målet för denna verksamhet skall vara att, inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer, minimera kostnaderna för upplåningen.

Statsskulden och dess fördelning har sedan 1987 utvecklats enligt följande:

46 Statsskuldens fördelning på

olika låneinstrument per den 30 juni resp. år.

Procentuell;

andel

Mdr.kr

Bil. 8

1991 Slatsräntelån och

riksobligationslån Statsskuldväxlar

43 13

43 12

41 13

41 15

39 21

247 134

Summa penning- och obligationsmarknaden

56

55

381

Premieobligationslån Sparobligationslån/

Riksgäldskonto Allemansspar

5 6

6 8

5 10

4 9

3 9

17 59

Summa hushålls-

marknaden

21

23

25

21

20

125 övrig upplåning i svenska kronor

47 Lån i utländsk valuta

21

18

12

74 Total statsskuld,

miljarder kr.

609

598

590

582

627

Tabellen visar att statsskulden ökar igen efter några år av fallande volymer. Ökningen av statsskulden, som främst beror på ett ökat budgetunderskott men också på att utlåningen från riksgäldskontoret har fått en allt större omfattning, har finansierats genom upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Det tillfälliga obligatoriska sparandet har också bidragit till finansieringen med 8,4 miljarder kronor. Upplåningen från hushållsmarknaden har minskat till följd av det ökade kravet på kostnadseffektivitet för upplåningen samtidigt som konkurrensen om hushållens sparande har ökat.

Upplåningen från penning- och obligationsmarknaden utgör 60% av den totala statsskulden. Tillämpningen av valutalånenormen har inneburit stora amorteringar av valutaskulden.

Intresset från utländska investerare att köpa svenska kronobligationer har visat sig stort. Utlänningars innehav av svenska statsobligationer och statsskuldväxlar uppgick per den sista augusti 1991 till 49,7 miljarder kronor eller 12,3 % av stocken.

Utgifterna för statsskulden kan delas in i tre komponenter: Ränteutgifter och andra finansiella kostnader, såsom realiserade valutavinster och valutaförluster; kostnader för upplåning och låneförvaltning, t. ex. provisioner till banker för förmedling och inlösen av upplåning; riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader, bl. a. lönekostnader för den egna personalen. Vid analys av statsskuldens kostnader är det väsentligt att betrakta dessa komponenter sammantagna eftersom de inte är oberoende av varandra.

Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1987/88-1990/91 framgår av följande sammanställning.

47 Utgifter rör statsskulden budgetåren

1987/88-1

1990/91

Miljarder kronor

87/88

88/89

89/90

90/91

" Bil. 8

Räntor pä statsskulden m.

m.,

brutto

54,03

59,06

63,34

Kostnader för upplåning

och låneförvaltning

0,78

0,59

0,52

0,53

Riksgäldskontorets

förvaltningskostnader

0,05

0,06

Summa utgifter

54,86

59,70

65,85

63,93

Utgifter i relation till

statsskuldens storlek,

procent

8,92

9,95

11,14

10,51

— Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret

— Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverksamheten och efter justering för förändrad redovisningsprincip för statsskuldväxlar

Utgifterna för statsskulden uppgick under budgetåret 1990/91 till 63,9 miljarder kronor. Utgifterna för statsskulden är givetvis beroende av statsskuldens storlek. Utgiftsprocenten har blivit lägre i år än förra året trots att statsskulden blivit större, bl.a. till följd av att ränteläget sjunkit under perioden vilket ger ett omedelbart genomslag på kostnaderna för den kortfristiga upplåningen.

För att målet om kostnadsminimering skall bli ett effektivt instrument i den praktiska verksamheten är det nödvändigt att mäta och utvärdera kostnaderna på ett korrekt sätt. Det krävs att verksamhetens totala kostnader inklusive orealiserade kursdifferenser beräknas och ställs i relation till genomsnittlig marknadsvärderad skuld. Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda regler.

Styrningen av statsskuldsportlöljen sker med hjälp av två så kallade riktmärkesportföljer, en för skulden i svensk valuta och en för skulden i utländsk valuta. Genom att jämföra kostnaderna för den faktiska upplåningen med de beräknade kostnaderna för en riktmärkesportfölj kan förvaltningen av statsskulden utvärderas utifrån de övergripande riktlinjerna. Riksgäldskontorets styrelse har beslutat att riktmärkesportföljen för kron-upplåningen skall ha en räntebindningstid på 2,7 år och att riktmärkesportföljen för valutaupplåningen dels skall efterlikna valutasammansättningen i ecu och dels skall ha en modifierad duration på 2,0, motsvarande en räntebindningstid på 2,5 år. Målet är att kostnaderna för den faktiska skulden skall understiga kostnaderna för riktmärkesportföljen.

48

Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportiöljs kostnader under Prop. 1991/92; 100

Bil.8

budgetåren 1988/89-1990/91

Procentuell kostnad

88/89

89/90

90/91

Upplåning i svenska kronor

Penning- och obligationsmarknad Hushållsmarknad

9,84 6,72

8,40 7,22

15,88 12,38

Total upplåning i svenska kronor netto

8,81

7,97

14,96

Riktmärkesportföljen i svenska kronor

9,72

8,17

16,01

Upplåning 1 utländsk valuta

Lån i utländsk valuta

7,66

5,82

10,72

Riktmärkesportföljen i utländsk valuta

7,72

6,07

11,66

— Totala kostnader inkl. orealiserade kursdifferenser i förhållande till genomsnittlig marknadsvärderad skuld.

— Pga. ändrade beräkningsprinciper förekommer vissa skillnader mellan denna tabell och motsvarande tabell i prop. 1990/91:100, bil. 9, sid. 42.

Upplåningen i svenska kronor har i genomsnitt varit billigare än upplåning enligt riktmärkesportföljen. Vad gäller penning- och obligationsmarknadsupplåningen har den lägre kostnaden uppnåtts genom att räntebind-ningstiden totalt har varit något kortare än räntebindningstiden för riktmärket. En kortare löptid ger i tider av fallande räntor ett mer gynnsamt resultat för en skuldförvaltare än en längre löptid. Kostnaden för penning-och obligationsmarknadsupplåningen är justerad för kostnader i samband med penningpolitiska åtgärder. Penningpolitiska åtgärder har under budgetåret inneburit kostnader för kronskulden på drygt 200 milj. kr. i samband med emissioner av en större mängd statsskuldväxlar till riksbanken under hösten 1990 och januari 1991.

Riksgäldskontoret har under det senaste året genomfört flera åtgärder i syfte att Öka likviditeten (omsättningsbarheten) i statspapper. Med en ökad likviditet blir marknadens avkastningskrav lägre vilket innebär minskade upplåningskostnader för riksgäldskontoret. Ett exempel på en sådan likviditetshöjande åtgärd är att kontoret istället för att emittera nya lån har öppnat gamla lån för nyteckning. Ett annat exempel är att obligationslån med kort återstående löptid, som tenderar att vara illikvida, köps upp och ersätts med likvida statsskuldväxellån. Det är svårt att värdera vilken effekt dessa åtgärder har på de totala kostnaderna, men åtgärderna kan antas ge ett väsentligt bidrag till minskade kostnader.

Hushållsupplåningen är huvudsakligen kortfristig vilket gör att denna upplåningsform har varit gynnsam då räntorna har fallit. Villkoren sätts dessutom på sådant sätt att räntan understiger den på penning- och obligationsmarknaden för motsvarande löptid, samtidigt som räntan skall vara konkurrenskraftig efter skatt mot övrig privatmarknadsupplåning.

Riksgäldskontoret har under det gångna budgetåret introducerat ett nytt upplåningsinstrument; Riksgäldskonto. Riksgäldskonto är en kontoba serad, fastförräntad sparform där räntan sätts mot en statsobligationsränta med motsvarande löptid. Riksgäldskontot skall på sikt helt ersätta sparob- 40

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

ligationerha. I den totala kostnaden för upplåningen i svenska kronor ingår Prop. 1991/92; 100 kostnader och intäkter av utlånings- och inlåningsverksamheten. Dessa Bil. 8 intäkter respektive kostnader är till stor del justerade för icke marknadsmässiga element i räntesättningen.

Riksgäldskontoret köpte under våren 1991 tillbaka en större mängd utestående obligationer i utländsk valuta i syfte att öka återbetalningen av valutaskulden. Åtgärden utgjorde en tillämpning av valutalånenormen. Uppköpen innebar extraordinära kostnader på 100 milj. kr. då kontoret fick betala ett pris för obligationerna som var högre än tidigare rådande marknadspris. Den totala kostnaden för den faktiska skulden i utländsk valuta är justerad för dessa extraordinära kostnader.

De låga kostnaderna för valutaskulden, jämfört med dess riktmärkesportfölj, har främst uppnåtts genom en överrepresentation av lågränteva-lutan schweiziska franc och underrepresentation av högräntevalutorna brittiska pund, italienska lire och spanska pesetas.

En mycket omfattande omstrukturering av valutaskuldens valutasammansättning och räntebindning genomfördes efter kronans koppling till ecu. Valutaskulden omstrukturerades från att efterlikna sammansättningen i korgindex till att efteriikna sammansättningen i ecu. Anpassningen gjordes med hjälp av en stor mängd valutaswaps-, ränteswaps- och terminskontrakt. De nuvärdesberäknade kostnaderna för dessa operationer uppgår till ca 190 milj. kr.

Totalt sett har riksgäldskontoret under budgetåret 1990/91 uppnått en besparing pä 6,1 miljarder kronor jämfört med om upplåningen hade skett enligt ett standardiserat schema och med konstant räntebindningstid. Besparingen i skulden i svenska kronor uppgick till 5,41 miljarder kronor varav 4,4 miljarder kronor är hänförligt till privatmarknadsupplåningen. Besparingen i valutaskulden uppgick till 690 milj. kr.

Riksgäldskontoret skall spela en aktiv roll i effektiviseringsarbetet av den statliga kassahållningén. Kontoret har inkommit med förslag till regeringen om förändringar i kommuntransfereringssystem som innebär en effektivare hantering av statens medel då förslaget innebär mindre svängningar i betalningsflödena. Förslaget beaktades i regeringens proposition om den ekonomiska politiken. Riksgäldskontoret har vidare upptäckt felaktigt gjorda betalningar och har på så sätt kunnat tillföra statskassan räntekompensation på ca 5,3 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Det sätt på vilket statsskulden har styrts under det senaste budgetåret, nämligen med hjälp av två riktmärkesportföljer, har visat sig vara ett funktionellt och effektivt sätt att styra och utvärdera statsskuldens kostna der. Jag finner därför inget skäl till att ändra på sättet att styra statsskul den. Den justering av icke marknadsmässiga element i uppföljningen av de totala kostnaderna som påbörjats bör fortsätta. Metoden får vidareutveck las successivt. Målet för statsskuldsförvaltningen bör även fortsättningsvis vara att minimera kostnaderna för statens skuld. 50

Hemställan Prop. 1991/92:100

Rit 8

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag

anfört om styrningen och uppföljningen av de totala kostnaderna för statsskulden.

D 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

1990/91 Utgift 72004000

1991/92 Anslag 70043000 1991/92 Anslag exkl

mervärdesskatt 68 433077

1992/93 Förslag 72 355000

Anslaget belastas med riksgäldskontorets lönekostnader, systemutvecklingskostnader och andra förvaltningskostnader. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer i garantiverksamheten har förts bort från anslaget fr. o. m. budgetåret 1991/92. Detta gäller även för detta slag av kostnader som uppkommer i uppdragsverksamheten.

Riksgäldskontorets yrkande

Riksgäldskontoret yrkar i sin anslagsframställning att till förvaltningskostnader ett belopp på 68433077 kr. skall anslås. Detta motsvarar exkl. mervärdeskatt vad som anvisats för budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

1 förra årets budgetproposition föreslogs den treåriga budgetramen för budgetåren 1991/92-1993/94 under anslaget till 210,9 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. Detta innebär en oförändrad real nivå jämfört med budgetåret 1990/91. Denna nivå bör ligga fast. Mitt förslag till ramanslag för budgetåret 1992/93 har pris- och löneuppräknats med följande procentsatser; löner 3,72%, lokalkostnader 4,25% och övrigt 7%.

Vid budgettillfället räknade riksgäldskontoret med att penningmarknadscentralen (PmC) skulle inrättas vilket för riksgäldskontorets del innebar en besparingspotential under detta anslag på fem tjänster. Inrättandet av PmC skulle innebära att statsskuldboken på sikt skulle kunna läggas ned. PmC kan nu inte antas inrättas. Riksgäldskontoret bör möta den uteblivna kostnadsminskningen med omprioriteringar under anslaget.

För finansiering i ADB- och kommunikationsutrustning beräknas riksgäldskontoret för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 6426000 kr. Av detta belopp beräknas I 636000 kr användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. 4790000 kr utgörs av ett föriängt bemyndigande att ta upp lån i riksgäldskontoret.

Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil.8

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 72 355 000 kr.

D 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning

1990/91 Utgift 531597448

1991/92 Anslag 611040000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 606887438

1992/93 Förslag 554 880000

Anslaget avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella utgifter och riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och låneförvaltning.

Bakgrund och riksgäldskontorets yrkande

Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på följande vis under budgetåren 1987/88-1990/91.

Kostnader för upplåning och Iånef5rvaltning budgetåren 1987/88 — 1990/91

Miljoner kronor 87/88 88/89 89/90 90/91

Upplåning i svenska kronor 474 482 488 480

Upplåning i utländsk valuta 308 111 31 52

Totalt 782 593 519 532

Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är mycket starkt beroende av hur upplåningsaktiviteten förändrar sig. Den största delen av nedgången i upplåningskostnaderna förklaras av att bruttoupplåningen i utländska valutor har minskat kraftigt under perioden. Minskningen av upplåningen i utländsk valuta är en följd av tillämpningen av valutalånenormen. Kostnaderna har dock minskat även av åtgärder som initierats av riksgäldskontoret.

1 sin anslagsframställan och prognos för de kommande åren, antar riksgäldskontoret att det ökade lånebehovet främst kommer att finansieras genom upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Detta innebär att belastningen under anslaget kommer att bli mindre än om finansieringen hade skett företrädesvis genom privatmarknadsupplåning. Vid budge-teringstillfället var PmC fortfarande aktuellt; den inställda starten innebär minskade kostnader då avgifter på 19 milj. kr. till PmC inte kommer att betalas.

Valutaskuldens storlek antas bli oförändrad.

Riksgäldskontoret hemställer utifrån sin prognos att för budgetåret 52

1992/93 580 milj. kr. skall anslås till anslaget för kostnader för upplåning Prop. 1991/92:100 och låneförvaltning. Bil. 8

Föredragandens överväganden

Riksgäldskontoret har beräknat anslagsbehovet till 573 670000 kr och hemställer om 580 milj. kr. Jag föreslår att det förstnämnda beloppet läggs till grund för anslagsberäkningen.

Riksgäldskontoret har, vilket redan nämnts ovan, antagit att PmC skall starta och därmed innebära kostnader i form av avgifter i storleksordningen 19 milj. kr. PmC-projektet synes nu inte komma till stånd och avgifterna kommer därmed inte att behöva betalas. Några andra kostnader under detta anslag kommer ej att uppstå istället. Jag föreslår därför att riksgäldskontorets förslag minskas med motsvarande summa.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetaret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 554880000 kr.

D 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000 Under detta anslag redovisas delar av den statliga garantiverksamheten. Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer i verksamheten belastar anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel skall användas till att bestrida verksamhetens kostnader. Eventuella överskott, netto, redovisas på inkomsttiteln Inlevererat överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet. För budgetåret 1990/91 uppkom ett överskott i verksamheten.

Bakgrund och riksgäldskontorets yrkande

Riksgäldskontoret förvaltar en betydande andel av samtliga statliga garan tier. Per den 30 juni 1991 var den garanterade kapitalskulden för de garantier som riksgäldskontoret förvaltar 40,9 miljarder kronor. Den tota la statliga garantivolymen var 105 miljarder kronor. Bland övriga myndig heter som förvaltar statliga garantier är exportkreditnämnden volymmäs sigt den största. 53

Riksgäldskontorets kassamässiga utgifter och inkomster i garantiverk- Prop. 1991/92: 100 samheten har utvecklats på följande vis under de senaste budgetåren: Bil. 8

Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1987/88 — 1990/91

Miljoner kronor

87/88

88/89

89/90

90/91

- Inkomster

Garantiavgifter

148 Återvinning infrianden

- Utgifter

Infrianden

14 Löner och övr förvalt.kost.

- Nettoinkomst

-760

897 Utestående garantiåtagande

43 347

40931 Inför bokslutet per den 30 juni 1991 och införandet av ett nytt system av kostnadsmässig resultatredovisning, gjorde riksgäldskontoret en riskanalys av utestående garantier och fordringar som hänger samman med gjorda infrianden. Denna analys har inte föranlett några reserveringar för förlustrisker på utestående garantier. De särskilda säkerheter kontoret har för utestående fartygskreditgarantier anses vara tillfredsställande. Bedömningen av utestående fordringar föranledde dock nedskrivningar med drygt 290 milj. kr. Nedskrivningen härrör ifrån fordringar som uppkommit genom infrianden av fartygskreditgarantier, vilket är det garantislag som genom åren förorsakat de största föriusterna.

Föredragandens överväganden

I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett belopp om I 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksgäldskontorel: Garantiverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

D 4. Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000 Under detta anslag redovisas den utlåning och inlåning riksgäldskonto ret bedriver. På anslaget redovisas avgifter för utlåningen samt riksgälds kontorets kostnader för personal m. m. Ränteinkomster från utlåningen och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m. m. 54

Bakgrund Prop. 1991/92:100

Ril 8 Riksgäldskontorets verksamhet med utlåning till och inlåning från affärs- '

verk och andra statliga myndigheter har under de senaste åren expanderat.

Utlåningen uppgick totalt till 26,8 miljarder kronor och inlåningen till

38,2 miljarder kronor per den 30 juni 1991.

Kostnaden för personal m. m. i utlånings- och inlåningsverksamheten täcks mer än väl av kreditavgifter. Under budgetåret 1990/91 uppgick intäkterna till 10,6 milj. kr. och utgifterna till 2,3 milj. kr.

Kapital för utlåningsverksamheten anskaffas gemensamt med riksgäldskontorets upplåning för att refinansiera statsskulden. Styrningen av verksamheten sker för närvarande tillsammans med styrningen av skulden i svenska kronor och resukatet ingår som en del i denna.

Utlånings- och inlåningsverksamheten skall bedrivas på marknadsmässiga villkor och målet skall vara att kostnaderna för verksamheten täcks av dess intäkter.

Föredragandens överväganden

1 likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett belopp om 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förelår riksdagen

att till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

55

E. Vissa centrala myndigheter m. m. Prop-1991/92: lOO

Bil.8 E 1. Tullverket

1990/91 Utgift I 120103 542

1991/92 Anslag 1054523000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt I 033 174 644

1992/93 Förslag 1 173912000

Tullverket uppbär tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid införsel av varor samt samlar in och bearbetar uppgifter .för utrikeshandelsstatistik.

Tullverket övervakar och kontrollerar trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om införsel och utförsel av varor efterlevs samt bedriver viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot dessa bestämmelser.

Tullverket omfattar generaltullstyrelsen samt regionala och lokala tullmyndigheter. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet inom tullverket.

Närmare bestämmelser om tullverkets ledning och organisation m. m. finns i förordningen (1991:1524) med instruktion för tullverket.

Generaltullstyrelsen

Verksamhetsinriktning m. m.

Vid behandlingen av budgetpropositionen 1991 fattade riksdagen beslut om att en ny organisation för tullverket skulle införas den Ijanuari 1992. Arbetet med att omorganisera tullverket har enligt generaltullstyrelsen bedrivits enligt planerna.

Ett medlemskap i EG kommer att få omfattande konsekvenser för en myndighet vars verksamhet bygger på gränskontroll i vid bemärkelse. Av detta skäl har generaltullstyrelsen inlett ett arbete med att analysera tänkbara följder för tullverket. EES-avtalet kommer enligt styrelsen däremot inte att få några mer omfattande konsekvenser för tullverket. Tullprocedurfrågor kommer dock enligt styrelsen att få stor tyngd redan inför ett EG-medlemskap.

Generaltullstyrelsen har inlett arbetet med att skapa förutsättningar för att tillgodose redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr. o. m. den Ijuli 1991. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 kommer denna princip att tillämpas för uppbördsredovisningen hos tullverket.

Generaltullstyrelsen har vidare påbörjat arbetet med ett nytt ekonomisystem som planeras att införas till den Ijuli 1993. Därmed har också förutsättningar skapats för tullverket att redovisa hela sin verksamhet enligt de nya bokföringsmässiga principerna.

Rationaliserihgskra v

Generaltullstyrelsen har i sin anslagsframställning redogjort för vissa ratio naliseringsåtgärder. De viktigaste av dessa är datoriseringen av tullproce- 56

duren och omstruktureringen av organisationen. Både datoriseringen och Prop. 1991/92:100 organisationsförändringarna bekostas genom besparingar nu och under de Bil. 8 närmaste åren till sin huvuddel av tullverket.

Styrelsen redovisar även vissa andra åtgärder såsom en ny kontrollstrategi, undantag från skyldigheten att lämna vissa handlingar med tulldeklaration, resultatorienterad styrning via verksamhetsöverenskommelser och nytt ekonomiadministrativt system som syftar till effektivare och förenklade tullkontroll- och tullklareringsrutiner samt förbättrade ekonomiadministrativa ratiner. Vissa av åtgärderna initieras av styrelsen i en del äv organisationen och genomförs sedan under en följd av år innan de nått hela verket. Under innevarande budgetår disponerar styrelsen 13,6 milj. kr. för sådana särskilda effektivitetshöjande åtgärder.

Enligt generaltullstyrelsen bör de föreslagna åtgärderna för 1992/93 leda till att de medel som frigörs vid tillämpning av rationaliseringskravet på tullverket får användas inom tullverksamheten.

Tulldatasystemet

Under budgetåret 1990/91 har export- och exportrelaterade transitrutiner i tulldatasystemet (TDS) successivt börjat driftsättas hos tullmyndigheterna. Därmed räknar generaltullstyrelsen med att exportdelen av TDS skall kunna vara införd i hela landet vid årsskiftet 1991/92. När det gäller import- och uppbördssystemen avser styrelsen numera att driftsätta dessa inom hela organisationen under en begränsad tidsperiod före sommaren 1992. Styrelsen anser vidare att de återstående systemen för vissa importfunktioner och efterkontroll m. m. skall kunna införas enligt den ursprungliga tidsplanen så att i stort sett samtliga tullplatser skall kunna ha tillgång till ett komplett tulldatasystem under år 1993.

Generaltullstyrelsen redovisar vidare att med början i mars 1991 fem företag hittills har anslutits till TDS. Arbete pågår med att ansluta ytterligare ett 10-tal företag.

Ett fortsatt intensivt arbete bedrivs av generaltullstyrelsen för att försöka förmå svenskt näringsliv att intressera sig för TDS som ett steg på vägen mot rationell informationshantering. Styrelsen konstaterar dock att det från näringslivets sida finns en viss tveksamhet att satsa på denna utveckling, men att intresset bedöms vara större för en kommande anslutning till importdelen av TDS. Tullverkets ansträngningar kommer enligt styrelsen i, första hand att inriktas mot att få de större import- och exportföretagen samt speditörer och ombud anslutna till TDS. För att stimulera företagen att ansluta sig till TDS har styrelsen beslutat att fr. o. m. den Ijanuari 1992 sätta ned tullförrättningsavgifterna med 50% för de företag som lämnar uppgifter elektroniskt till tullverket.

Generaltullstyrelsen har i en skrivelse den 23 september 1991 lämnat en särskild redovisning av TDS kostnader. Den förnyade kostnadsbedöm ningen stämmer enligt styrelsen i allt väsentligt överens med den ekono miska bedömning och lönsamhetskalkyl för TDS som styrelsen tillsam mans med statskontoret gjorde hösten 1990, om hänsyn tas till de prisför ändringar som skett mellan kalkyltillfällena. 57

För budgetåret 1992/93 bedömer generaltullstyrelsen medelsbehovet för Prop. 1991/92:100 TDS till drygt 85 milj. kr., dvs. en ökning med I milj. kr. i förhållande till Bil. 8 anslagsframställningen. Det nu bedömda medelsbehovet för nästkommande budgetår får, förutom genom begärt anslag i anslagsframställningen, täckas genom ingående reservation, intern finansiering, m. m. Generaltullstyrelsen begär 72,5milj. kr. i förvaltningskostnader för att täcka drift-, hyres- och energikostnader för ADB-byrån i Luleå samt 7,5 milj. kr. i form av projektmedel.

Generaltullstyrelsen har planerat att genomföra det besparingskrav på 300 milj. kr. under fem-sex år som statsmakterna uppställt för TDS finansiering genom personalbesparingar enligt följande.

Personalbesparingar på lokal och regional nivå i årsarbetskrafter (åa) fördelat på budgetår (bå)

Antal åa

Bä 91/92(920101)

63,5

Bå 92/93

61 Bä 93/94

98 Bå 94/95

78 Bå 95/96

62,5

Summa:

363 Härutöver tillkommer personalbesparingarna på central nivå som generaltullstyrelsen uppskattar till ca llOåa, fram t.o.m. bå 1995/96. Styrelsen avser att återkomma, senast i samband med arbetet med regleringsbrevet för bå 1992/93, med en redovisning över hur personalbesparingarna på central nivå tidsmässigt kan genomföras.

Generaltullstyrebens förslag till resursförstärkningar

Tullkontrollen inriktas i allt högre grad på förstärkta insatser för narkotikabekämpningen. Särskilda röriiga gränskontrollstyrkor har inrättats eller kommer att upprättas inom var och en av de fyra tullregionerna.

Tullverket noterar en viss ökning av antalet narkotikabeslag. Fler större beslag har gjorts, vilket, enligt styrelsen, kan vara tecken på att Sverige utvecklas mot att bli genomgångsland för narkotika.

För budgetåret 1992/93 yrkar generaltullstyrelsen 7 milj. kr. för förstärkta insatser mot narkotikasmuggling enligt följande:

—en fortsatt utbyggnad av SPADI-systemet (4,2 milj. kr.);

—en sambandsman för Östeuropa (1,3 milj. kr.);

—utrustning för gränskontrollstyrka i Norra regionen (1,5 milj. kr.).

För tullverkets merarbete med det för handeln mellan EG- och EFTA-länderna gemensamma enhetsdokumentet behövs enligt styrelsen även under budgetåret vissa medel. Först när anslutningen av företag till tulldatasystemet nått en större omfattning anser styrelsen att behovet av dessa resurser bortfaller. Styrelsen beräknar numera resursbehovet för merarbetet med enhetsdokumentet till ca 5,4 milj. kr.

58 Anslagsöversikt

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader Summa kostnader

Intäkter

Ränta på tullverkets checkräkning

Tullförrättningsav-gifter

Försäljning av informations- och statistiktryck m.m.

Summa intäkter

Nettokostnad

979725812 -1-118422356

(850269000) (-t- 63 366000)

123455000 -I- 17615000

1103180812 -M36037356

10000000 50000000

- 4700000

- 4700000 140737356

70006168

1033174644

Föredragandens överväganden

Verksamhetsinriktning m. m.

Inriktningen av tullverksamheten påverkas för närvarande av ett omfattande förnyelse- och förändringsarbete. För tullverket gäller det nu närmast att se till att den nya tullorganisationen blir effektiv och rationell så att genomförandet av datoriseringen av tullverksamheten klaras av enligt planerna. Det är därvid av väsentlig betydelse hur tullverket lyckas i sina ansträngningar att förmå företagen att ansluta sig till tulldatasystemet.

Vidare har generaltullstyrelsen i uppdrag att i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94—1995/96 redovisa en analys av de närmare effekterna för tullverksaniheten i ett EG-perspektiv. Resultatet härav bör enligt min mening kunna ingå i kommande utredningsarbete om konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i EG.

Jag har erfarit att generaltullstyrelsen har inlett ett arbete med att skapa förutsättningar för att tillgodose redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. den Ijuli 1991. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 kommer dessa redovisningskrav att kunna uppfyllas för uppbördsredovisningen hos tullverket. För redovisning av tullverkets övriga verksamhet anser jag det angeläget att generaltullstyrelsen vidtar fortsatta åtgärder så att redovisningskraven kan tillgodoses för hela verksamheten inför budgetåret 1993/94.

Rationaliseringskrav

Under innevarande budgetår disponerar generaltullstyrelsen 13,6 milj. kr. för särskilda av styrelsen redovisade effektivitetshöjande åtgärder. Vissa av åtgärderna initieras i en del av tullorganisationen för att sedan under flera år genomföras inom hela tullverket. För budgetåret 1992/93 har jag beräknat 14,5 milj. kr. för sådana fortsat-

ta åtgärder som i första hand ska leda till förbättrad ekonomiadministra- Prop. 1991/92: 100 tion samt därutöver förenklade kontroll- och klareringsrutiner inom tull- Bil. 8 verksamheten. Medlen bör kunna disponeras av generaltullstyrelsen först efter särskilt beslut av regeringen.

Tulldalasystemet

Generaltullstyrelsen har redovisat de åtgärder som har vidtagits för det fortsatta införandet av tulldatasystemet (TDS). Enligt den ursprungliga tidsplanen kommer i stort sett samtliga tullplatser att få tillgång till ett komplett tulldatasystem under år 1993.

För att tulldatoriseringen skall få avsedda effekter anser jag det särskilt viktigt att stora ansträngningar görs inom tullorganisationen för att få import- och exportföretagen samt ombuden för dessa anslutna till TDS. Genom generaltullstyrelsens redovisning har jag också inhämtat att ett intensivt arbete för närvarande bedrivs inom tullverket för att få ett ökat intresse från näringslivets sida till en anslutning till TDS. Jag förutsätter därvid att företagen skall finna det angeläget att kunna ta till vara de möjligheter till rationell informationshantering som en anslutning till TDS kan erbjuda.

1 budgetpropositionen 1991 redogjordes för TDS kostnader och finansiering mot bakgrund av den ekonomiska bedömning och lönsamhetskalkyl som generaltullstyrelsen i samråd med statskontoret överlämnat till regeringen. Med utgångspunkt i redogörelsen uppställdes ett besparingskrav på 300 milj. kr. som tullverket skall kunna uppfylla under en femårsperiod för att finansiera TDS. För TDS kostnader har på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisats ett reservationsanslag på 180 milj. kr.

Generaltullstyrelsen har i september 1991 lämnat en ny redovisning av TDS kostnader. Den förnyade kostnadsbedömningen stämmer i allt väsentligt överens med den ekonomiska bedömning och lönsamhetskalkyl för TDS som styrelsen tillsammans med statskontoret gjorde hösten 1990, om hänsyn tas till de prisförändringar som skett mellan kalkyltillfällena.

Som utgångspunkt för min bedömning av medelsbehovet för TDS för budgetåret 1992/93 gäller att kostnaderna ryms inom den tidigare av riksdagen godkända lönsamhetskalkylens ramar. Tullverket bör i enlighet härmed tillföras begärda medel. Jag har därför för TDS — som numera får anses ha övergått i en förvaltningsfas — beräknat 72,5 milj. kr. för att täcka drift-, hyres- och energikostnader för ADB-byrån i Luleå samt 7,5 milj. kr. som projektmedel.

Jag utgår från att tullverket skall uppfylla det fastlagda besparingskravet på 300 milj. kr. För innevarande budgetår görs en besparing med 5,4 milj. kr. De fortsatta besparingarna på regional och lokal nivå inom tullverket innebär för budgetåret 1992/93 ett minskat anslagsbehov av 19,2 milj. kr. och för budgetåret 1993/94 en anslagsminskning med 24,5 milj. kr. Jag avser att ta upp fördelningen av de totala besparingarna för TDS finansi ering, inkl. central nivå, inom tullorganisationen i samband med regle ringsbrevet för budgetåret 1992/93. De åtgärder som vidtas genom bespa- 60

ringarna under budgetåren 1992/93 och 1993/94 utgör också tullverkets Prop. 1991/92:100 del i omställning och minskning av den statliga administrationen. Bil. 8

Vissa resursförstärkningar

Utvecklingen av narkotikabeslagen och den ökade rörligheten över gränserna, främst till följd av utvecklingen i Östeuropa, motiverar en fortsatt satsning på tullens narkotikabekämpning. För en fortsatt utbyggnad av SPADI-systemet, nyanskaffning av narkotikautrastning och för en sambandsman i Östeuropa har jag beräknat 7 milj. kr. för att förstärka tullens insatser mot narkotikasmuggling.

För tullverkets merarbete med det för handeln mellan EG- och EFTA-länderna gemensamma enhetsdokumentet föreslår jag att tullverket även under nästa budgetår får disponera vissa medel — 4 milj. kr. — i avvaktan på att tulldatasystemet tas i brak. Härefter räknar jag med att några ytterligare medel för denna resursinsats inte skall behöva anvisas.

För investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning har jag beräknat 12180000 kr. engångsvis. Engångsanvisningen kommer att ersättas med lån i riksgäldskontoret det budgetår myndigheten tillgodoser redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr. o. m. den I juli 1991.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Tullverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 173912000kr.

E2. Konjunkturinstitutet

1990/91 Utgift 25051470

1991/92 Anslag 24270000

1991/92 Anslag exkl

mervärdeskatt 23 340600'

1992/93 Förslag 24 733000

' Basen för 1991/92 härtill följd av ökade hyreskostnader höjts genom en ändring av regleringsbrevet för innevarande budgetår.

Konjunkturinstitutet är ett vetenskapligt forsknings- och utredningsorgan med uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, utarbeta prognoser för den svenska ekonomin samt bedriva forsknings- och utredningsverksamhet i anslutning härtill.

Riksdagen har beslutat om konjunkturinstitutets verksamhet för treårs perioden 1991/92—1993/94. 1 regleringsbrev 1991-06-20 har regeringen fastställt budgetramen för institutets verksamhet under treårsperioden till 70104000 kr. Detta innebär en reducering av ramanslaget med 5% i volym under treårsperioden. 61

Konjunkturinstitutets förslag

Institutets huvudförslag för budgetåret 1992/93 ansluter sig till budgetdirektiven och innebär en reducering motsvarande 1,5% av föregående års anslag räknat exklusive mervärdeskatt.

Institutet hemställer att medel motsvarande 22957000 kr. ställs till förfogande för verksamheten under budgetåret 1992/93.

Prop. 1991/92:100 Bil. 8

Föredraganden

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl att föreslå förändringar av de övergripande mål som gäller treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser:

Ramanslag 1992/93 24,733 milj. kr.

Slutsatser:

Konjunkturinstitutets redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit anledning att föreslå någon förändring av den tidigare fastställda inriktningen.

1991 /92 Beräknad ändring exkl. 1992/93 mervärdeskatt -----------------------

Föredraganden

Ramanslag

23 340600

-hl 392400

Förslaget för budgetåret 1992/93 ansluter sig till den fastställda treåriga budgetramen och innebär, föratom pris- och löneomräkning, en reducering motsvarande 1,5% av det omräknade anslaget.

Förslaget ansluter sig principiellt till konjunkturinstitutets anslagsframställning för budgetåret 1992/93.

Konjunkturinstitutet omfattas fr.o.m. innevarande budgetår av den försöksverksamhet med ändrad finansieringsmodell för investeringar i viss ADB- och kommunikationsutrustning som initierades budgetåret 1990/91. För finansiering av ADB-utrustning beräknas konjunkturinstitutet för budgetåret 1992/93 få ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 2 589000 kr. Av detta belopp beräknas 1 829000 kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. Resterande del — 760000 kr. — utgörs av ett föriängt bemyndigande att ta upp lån i riksgäldskontoret.

62 Hemställan Prop. 1991/92: 100

Ril 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 24 733 000 kr.

E 3. Finansinspektionen

1991/92 Anslag 1000 Reservation

1992/93 Förslag 88 275000

Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att utöva tillsyn över finansiella institutioner och marknader.

Finansinspektionen leds av en generaldirektör som också är ordförande i inspektionens styrelse.

Finansinspektionen bildades den I juli 1991 genom en sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen. En särskild utredare (dir. 1991:33) har under hösten 1991 gjort en översyn av inspektionens organisation och lämnat förslag till förändringar. Förslaget bereds för närvarande i finansdepartementet. Inspektionens inre organisation beräknas kunna läggas läggas fast i början av 1992.

Finansinspektionens verksamhet finansieras genom obligatoriska avgifter från de institut som står under tillsyn av inspektionen. Avgifterna har inte tagits upp på statsbudgetens inkomstsida utan förts till ett reservationsanslag som uppbördsmedel. För inspektionens verksamhet har regeringen fastställt en utgiftsstat för budgetåret.

1 den pågående omläggningen av budgetprocessen ingick bankinspektionen och försäkringsinspektionen i budgetcykel 2 (1992/93—1994/95). Sammanslagningen av dé båda inspektionsmyndigheterna har lett till att finansinspektionens inträde i den nya budgetprocessen har förskjutits till 1993/94. Myndighetsspecifika direktiv för inspektionen skall enligt nuvarande planering beslutas av regeringen i början av 1992.

Finansinspektionen

Finansinspektionens förslag kan sammanfattas enligt följande.

Inspektionen redovisar flera aspekter på den snabba utvecklingen av finansmarknaden med omfattande strukturförändringar och internationalisering av de finansiella företagen. Det redovisas också hur inspektionens arbetsformer har anpassats efter detta med en inriktning och koncentration på de mest betydande tillsynsområdena.

Sammanslagningen av inspektionsmyndigheterna leder i flera avseen den till rationaliseringsvinster och effektiviseringar, där frigjorda resurser på sikt kan styras över till eftersatta områden. Finansinspektionens nuva rande personalresurser ställda i relation till verksamhetens omfattning och komplexitet motsvarar emellertid inte de verkliga behoven. De svenska finans- och försäkringsmarknaderna är både större och mer differentierade än i flertalet länder. Vid en internationell jämförelse framstår därför 63

inspektionens personalresurser som små. Enligt inspektionens mening kan Prop. 1991/92:100 ingen annan slutsats dras än att tillsynsverksamheten bör rustas upp på Bil. 8 både kortare och längre sikt och att detta kommer att kräva resurstillskott.

Inspektionen finner att den påbjudna generella nedskärningen inte framstår som realistisk. I stället redovisas ett alternativt budgetförslag för budgetåret 1992/93.

Förslaget innebär kompensation för pris- och löneomräkningar samt en förstärkning av resurserna med 18090000 kr., varav 835000 kr. engångsvis. Av förstärkningen avser 5900000 kr. lönekostnader motsvarande fjorton nya tjänster och 4400000 kr. ADB-investeringar.

Inspektionen har anlitat en extern konsult för en total genomlysning av myndighetens behov av ADB-stöd i framtiden. Genomgången utfördes under oktober månad 1991. För att förverkliga de angelägna ADB-projek-ten behöver inspektionens nuvarande maskinutrustning helt bytas ut. Att i detta skede lämna ett utförligt kostnadsförslag för ADB-satsningen anses inte möjligt. Kostnaderna för satsningen uppskattas till ca 13 milj. kr., varav hårdvarudelen beräknas till ca 10 milj. kr. Uppbyggnaden av inspektionens nya ADB-miljö föreslås starta under våren 1992 och genomföras under en treårsperiod. En sådan kraftig utbyggnad av inspektionens ADB-stöd ställer också krav på ytteriigare ADB-personal och utbildningsinsatser. ADB-gruppen behöver förstärkas med tre personer alt. konsulttjänster till en kostnad av 1,3 milj. kr. Däremot finns inga ökade kostnader för drift och underhåll medtagna.

Föredragandens överväganden

A ndrad anslagsform

Jag har i det föregående erinrat om att finansinspektionens verksamhet finansieras genom avgifter från de kreditinstitut och försäkringsföretag m.fl. som står under inspektionens tillsyn. I statsbudgeten tas upp ett reservationsanslag på I 000 kr. och i regleringsbrevet fastställer regeringen en utgiftsstat för det kommande budgetåret. Anslaget får inte uppvisa någon belastning per den 30 juni och anvisade medel, I 000 kr., skall vid samma tidpunkt omföras till inkomsttitel. Den anslagsform som nu tillämpas för finansinspektionen är en konstruktion som inte systematiskt kan hänföras till någon av de anslagsformer som vanligen används. Enligt min mening bör denna särskilda anslagsform ersättas med anslagsformen ramanslag. Ett byte av anslagsform förutsätter att de avgifter som finansierar inspektionens verksamhet förs till särskild inkomsttitel i statsbudgeten. Avgifterna beräknas för budgetåret till 107000000 kr.

Anslagsnivå

Som övergripande mål för verksamheten gäller att inspektionen skall se till att laglighet, säkerhet och sundhet råder inom tillsynsområdet och att förtroendet upprätthålls för marknadernas stabilitet och funktionsförmå ga. Inspektionen skall också se till att en ändamålsenlig struktur och 64

inriktning på marknaden främjas. Det är angeläget att inspektionens till- Prop. 1991/92; 100

synsverksamhet präglas av en hög ambitionsivå såväl nationellt som inter- Bil. 8

nationellt.

Som tidigare översiktligt nämnts sker betydande förändringar inom tillsynsområdet. Denna utveckling kräver ändrad eller ny lagstiftning. De lagändringar som nyligen genomförts kommer, liksom de lagändringar som föranleds av de utredningsförslag som lagts eller kommer att läggas fram, att på olika sätt påverka arbetsuppgifterna för inspektionen.

De ändringar som föranleds av Sveriges undertecknande av EES-avtalet kommer att ställa särskilda krav på insatser från inspektionens sida. Vidare innebär allmänhetens stora intresse för ekonomiska frågor att även massmedierna ställer krav på inspektionens service och insatser i olika avseenden.

Det är mot denna bakgrund angeläget att inspektionens resurser används på ett så effektivt sätt som möjligt, så att organisationen klarar att möta de krav som utvecklingen inom tillsynsområdet ställer.

Inspektionsmyndigheterna har under flera år erhållit betydande resurstillskott. Under de tre senaste budgetåren har resursökningen, inklusive pris- och löneomräkning, uppgått till 44 milj. kr. Finansinspektionens stat höjdes inför innevarande budgetår med 26 784000 kr., från 62599000 kr. till 89 383000 kr. inkl. mervärdeskatt.

Vid sammanslagningen av de båda inspektionsmyndigheterna förutsattes (prop. 1990/91:177 s. 12) att rationaliserings- och effektivitetsvinster skulle uppstå ocb vara avläsbara från och med budgetåret 1992/93. 1 direktiven angående inspektionens organisation anges (dir. 1991:33 s. 3) att utredaren bör utgå från att inspektionens avgiftsfinansierade utgiftsram — bortsett från pris- och löneomräkning — under perioden t. o. m. budgetåret 1994/95 skall hållas på en nivå motsvarande den ram som har föreslagits för budgetåret 1991/92 i prop. 1990/91:177. Innan finansinspektionens organisation lagts fast och effekterna av sammanslagningen kunnat utvärderas bör enligt min mening inspektionen inte tillföras ytterligare resurser. Jag föreslår därför att inspektionen i förhållande till innevarande budgetår skall bedriva sin verksamhet med en i reala termer oförändrad resurstilldelning. Detta innebär att erforderliga reformer får finansieras genom sedvanliga omprioriteringar inom myndigheten och genom de rationaliserings- och effektivitetsvinster som uppstår vid sammanslagningen.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen för innevarande budgetår rill 5 886000 kr.

Med hänvisning till vad jag anfört bör anslagsnivån för finansinspektionen sättas till 88 275000 kr. exkl. mervärdeskatt för nästa budgetår.

Investeringar i anläggningstillgångar

Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en försöksverksamhet som innebär en ny beslutsordning och en ändrad finan sieringsmodell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. Finansinspektionen omfattas av denna försöksverksamhet. För investe- 65

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

ringar i anläggningstillgångar beräknas inspektionen ta upp lån i riksgälds- Prop. 1991/92: 100 kontoret på högst 12 717000 kr. under tiden till och med budgetåret Bil. 8 1994/95. Av detta belopp beräknas 2 717000 kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår samt för lösen av ianspräktaget utrustningsanslag som kvarstår att amortera.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Finansinspektionen för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 88 275 000 kr.

E4. Riksrevisionsverket'

1990/91 Utgift 151424000

1991/92 Anslag 153222000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 147 167 600 1992/93 Förslag 166 240000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget B4. Riksrevisionsverket.

Inkomsterna vid riksrevisionsverket (RRV) budgeteras under budgetåret 1992/93 till 123298000 kr. De totala utgifterna uppgår således till 289 538000 kr.

Riksrevisionsverket (RRV) är enligt sin instruktion (1988:80, ändrad senast 1991:1389) central förvaltningsmyndighet för statlig redovisning och revision.

RRV tilldelades inte någon treårig budgetram för perioden 1991/92 — 93/94 i avvaktan på ställningstagande till utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet (C 1990:04). Den huvudsakliga inriktningen av RRV:s verksamhet gäller enligt verkets regleringsbrev t.o.m. budgetåret 1993/94. RRV har lämnat en förenklad anslagsframställning och redovisar i denna endast frågor som kan hänföras till väsentligt ändrade förhållanden, nya förutsättningar eller konsekvenser av beslut under 1990/91.

Verket föreslår i sin anslagsframställning bl. a. att resurstillskott ges för den utökade granskningen av myndigheternas årsredovisningar. Om också årsredovisningarna inom försvarets myndigheter skall granskas av RRV behöver ytterligare resurser tillföras. För att säkerställa ett effektivt införande av den nya redovisningsmodellen bedömer RRV att särskilda medel behöver tillföras. European Organisation of Supreme Audit Institutions (EUROSAl) har uppdragit åt RRV att vara värd för organisationens andra kongress i juni 1993. För genomförande av kongressen krävs enligt RRV ett resurstillskott om 3 milj. kr. RRV föreslår vidare att internationella revisionsuppdrag får faktureras berörda departement för kostnader som inte ersätts av de internationella organen.

För budgetåret 1992/93 föreslår verket ett ramanslag på 157 522000 kr., varav 4900000 kr. som en engångsutgift. 66

Föredraganden

Förslag

Övergripande mål:

Vissa förändringar görs i de övergripande mål som gäller treårsperioden 1991/92— 1993/94 mot bakgrund av det förslag som lämnas om utformningen av stödet till regeringen m.m. i samband med införandet av nya styrformer i statsförvaltningen.

— Redovisningsrevisionen skall verka oberoende och självständig i förhållande till den normerande verksamheten vid verket.

— RRV skall svara för det metod- och utvecklingsarbete och till handahållandet av de ekonomisystem som den förändrade styr ningen av statsförvaltningen kräver.

Resursförstärkningar görs för granskningen av årliga resultatredovisningar och för arbetet med att utforma redovisningsföreskrifter och god redovisningssed i staten samt för förbättringar av RRV:s inkomstberäkningar.

Förändringen av riksrevisionsverkets organisation bör träda i kraft den Ijuli 1992.

Resurser: Ramanslag 1992/93

166240000 kr.

Slutsatser:

Jag har tidigare idag redogjort för mitt ställningstagande till utredningen

om stabsmyndigheternas verksamhet.

Vad gäller inriktningen av verksamheten vill jag anföra följande. Redovisningsrevisionen skall bedrivas oberoende och självständig i förhållande till normerande verksamhet vid verket. Jag är nu inte beredd att föreslå att revisionen förs över till en egen myndighet. Frågan om en separat revisionsmyndighet kan komma att aktualiseras om erfarenheterna av det pågående förändringsarbetet och dess genomslag hos myndigheterna och regeringskansli påkallar detta. Förvaltningsrevisionen skall även i fortsättningen bedrivas oberoende och egeninitierat. Regeringen har sedan tidigare i viss utsträckning haft möjlighet att ge uppdrag till RRV:s förvaltningsrevision. Sådana uppdrag bör även framledes kunna ges utan att konflikt uppstår med kravet på oberoende.

RRV skall svara för det metod- och utvecklingsarbete som den förändrade styrningen av statsförvaltningen kräver. RRV skall ge stöd både åt regeringskansli och myndigheter i frågor som rör budgetprocess, mål- och resultatstyrning, redovisning, systemanvändning och övriga ekonomistyrningsfrågor. Jag anser att normeringsverksamheten inom redovisningsom-

rådet skall förstärkas organisatoriskt inom verket. Jag föreslår också en Prop. 1991/92: 100 förstärkning av den inkomstberäkningsfunktion som finns inom RRV. Bil. 8

Myndigheterna skall ta ett ökat ansvar för sin ekonomi. Detta förutsätter en hög standard på myndigheternas redovisning. Jag föreslår att RRV under budgetåret 1992/93 får utökade resurser för att stödja myndigheterna vid övergången till de nya redovisningsmetoderna. Jag bedömer också att resurser måste tillföras för granskningen av de åriiga resultatredovisningarna (utom för försvarets myndigheter). Jag bedömer vidare att förstärkningar måste göras på det ekonomiadministrativa området för att tillgodose riksdagens och regeringens krav på information samt för att möta de krav som ställs på myndigheterna.

Budget 1000-tals kr.

Summa anslag Summa intäkter Summa budget

1991/92

exkl.

mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

-1-19073 + 20898 + 38916

Anslaget för budgetåret 1992/93 har beräknats utifrån följande utgångspunkter. För att revisionen skall kunna genomföra granskningen av myndigheternas årliga resultatredovisningar och för arbetet med att utforma redovisningsföreskrifter och god redovisningssed i staten samt för förbättringar av RRV:s inkomstberäkningar har 8 milj. kr. tillförts verksamheten. En ramförstärkning med I milj. kr. har gjorts för redovisningsrevision av banverket. Medel har beräknats för de frågor som har förts över från civildepartementet till RRV genom ändring i instruktionen (1991:1389). För genomförandet av 1993 års EUROSAl — kongress har medel beräknats under anslaget A 4. Utvecklingsarbete. På detta anslag har även medel beräknats för att stödja myndigheterna i deras övergång till de nya redovisningsmetoderna. Resurser för medverkan i EG-anpassningen av offentliga upphandlingsregler bör klaras genom omprioriteringar av resurser. Jag tar inte nu ställning till frågan om finansiering av internationella revisionsuppdrag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksrevisionsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 166240000 kr.

68 E 5. Statskontoret' Prop. 1991/92:100

Bil.8 1990/91 Utgift 90734000

1991/92 Anslag 90 567000

1991/92 Anslag exkl. 88 848 336

mervärdeskatt 1992/93 Förslag 101878000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln anslaget B 2. Statskontoret (Prop. 1990/91:100, bil. 15)

Inkomsterna vid statskontoret har beräknats till 12314464kr. under budgetåret 1992/93. Inkomsterna består till största delen av ersättning för anskaffning och förvaltning av ADB-utrustning, som beräknas till 10 170000 kr. Övriga inkomster utgör ersättning för vissa produkter och tjänster såsom publikationer, seminarier m. m. De totala utgifterna uppgår således till 114193000kr.

Statskontoret är central förvaltningsmyndighet för administrativ utveckling och rationalisering. Statskontoret skall enligt sin instruktion (1988:959, ändrad senast 1991:1391) verka för att statlig verksamhet bedrivs under god hushållning med tillgängliga resurser genom att utföra och medverka i utredningar, utveckla och lämna förslag om formerna för styrning och organisation av statlig och statligt finansierad verksamhet, verka för och lämna förslag om en ändamålsenlig ansvars- och uppgiftsfördelning för den offentliga verksamheten samt verka för effektiv och säker användning av ADB.

Statskontoret har i sin förenklade anslagsframställning i avvaktan på regeringens slutliga ställningstagande till utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet (C 1990:04) utgått från en i förhållande till innevarande budgetår oförändrad verksamhetsinriktning.

Statskontoret föreslår ett ramanslag för 1992/93 på 87 515 000 kr. exklusive mervärdeskatt, vilket innebär att resurserna realt skärs ned med 1,5%.

69 Föredragandens överväganden

Förslag

Övergripande mål

Statskontorets huvudinriktning skall vara att ge regeringen stöd i genomförandet av de nya styrformerna.

Statskontoret skall på uppdrag från regeringen biträda i arbetet med att formulera mål- och resultatkrav för olika verksamhetsområden, belysa samband mellan olika verksamheter och departementsområden, utföra analyser inom och över sektorgränser, klarlägga effekter av olika styrmedel.

Statskontorets verksamhet inom det informationsteknologiska området skall preciseras under våren avseende koncerngemensamma och strategiska frågor.

Resurser m.m.

Ramanslag 1992/93

101878000 kr.

Slutsatser:

Allmänt om verksamhetsinriktningen

Verksamheten vid statskontoret beräknas under budgetåret 1992/93 bedrivas i oförändrad omfattning. Det fortsatta organisationsarbetet får klarlägga inriktningen och omfattningen av statskontorets arbete på ADB-området liksom de preciseringar som behövs när det gäller stabsmyndighetens roll i förhållande till förvaltningsrevisionen vid RRV.

Anskaffning och förvaUning av ADB-utrustning

Som jag tidigare redovisat (bilaga I, Särskilda frågor, avsnitt 7) kommer det reservationsanslag för anskaffning av ADB-utrustning som disponeras av statskontoret att avvecklas till följd av att en ny finansieringsmetod med lån i riksgäldskontoret införs. Statskontoret ansvarar även fortsättningsvis för anslaget till dess att samtliga myndigheter löst ut sina kapitalskulder.

Omfattningen och formerna för ett fortsatt stöd till regeringskansliet vid prövningen av stora ADB-investeringar får övervägas i samband med att statskontorets framtida stabsuppgifter ytterligare preciseras.

Statskontoret behåller under budgetåret 1992/93 sina uppgifter i samband med upphandling av ADB-utrustning. I de fortsatta övervägandena bör dock inriktningen vara att så långt möjligt delegera upphandlingsverksamheten till myndigheterna. 1 samband med en precisering av statskontorets uppgifter bör behovet av och formerna för en fortsatt inköpssamordning inom ADB-området i statsförvaltningen genom avrops- och ramavtal prövas.

70

Statens person- och adressregisternämnd

Statskontoret har hittills mot ersättning tillhandahållit kansliresurser åt statens person- och adressregisternämnd (SPAR-nämnden). SPAR-nämn-den är huvudman för det statliga person- och adressregistret. Nämndens verksamhet m.m. framgår av förordningen (1988:1101) med instruktion för statens person- och adressregisternämnd (ändrad senast 1989:165). För budgetåret 1992/93 har kostnaderna för nämnden beräknats under statskontorets anslag. Detta innebär inte någon förändring i nämndens ansvar och verksamhet.

Prop. 1991/92:100 Bil.8

Anslaget:

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdesskatt --------------------

Föredraganden

105 155 300

13 600000

Budget

Utgifter: Förvaltningskostnader

Inkomster: Ersättning för anskaffning och förvaltning av ADB-utrustning Ersättning för vissa produkter oeh tjänster

+ 9038000

- 3430000

2 706964 - 564000

88848336 +13030000

Anslaget har beräknats utifrån följande utgångspunkter:

1. Ett rationaliseringskrav på 1,5% har tillämpats.

2. Medel har beräknats för de frågor som förts över från civildepartementet till statskontoret genom förändring i instruktionen (1991:1391).

3. Medel har beräknats för SPAR-nämnden, vars anslag (tidigare C 6. under trettonde huvudtiteln) upphör.

4. Medel har beräknats för täckning av inkomstbortfall till följd av den påbörjade avvecklingen av reservationsanslaget Anskaffning av ADB-utrustning (tidigare B 3. under trettonde huvudtiteln).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statskontoret för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 101878000 kr.

71 E 6. Regeringskansliets förvaltningskontor'

1990/91 Utgift 362 435 325

1991/92 Anslag 386940000

1991/92 Anslag exkl. 380471221

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 420437000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln anslaget A 3 (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Regeringskansliets förvaltningskontor (FK) är enligt sin instruktion (1988:1147, ändrad senast 1991:1403) ett gemensamt förvaltnings- och arbetsgivarorgan för frågor som enbart rör statsrådsberedningen, departementen, utrikesrepresentationen eller kommittéerna.

Förvaltningskotitoret leds av en styrelse. Chef för förvaltningskontoret är en förvaltningsdirektör.

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

Lokalkostnader

Gemensamt utvecklingsarbete

Gemensamma investeringar

Gemensamma förvaltningskostnader

Engångsanvisning

Kostnader för statsrådsbilar

1991/92

exkl.

mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

245

+ 8

58089438 (54176000) 277211000

+ 2 234 779

(+ 2092000)

+ 27 889000

765087 619494

42 886202 900000

+ 6986000 - 750000

+ 3 606000

380471221

+ 39965779

Förvaltningskontoret

Förvaltningskontoret föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande:

1. Undantag från besparingskravet.

2. För nytillkomna resp. avvecklade lokaler föreslås en nettoökning av anslagsposten Lokalkostnader med 3,4 milj. kr (utöver byggnadsstyrelsens avisering) samt ökning av anslagsposten p.g.a. byggnadsstyrelsens ändrade ansvarsområde avseende invändigt underhåll av fastigheterna.

3. För ökade underhållskostnader inom ADB-området samt för vissa åtgärder i telefonväxeln föreslås en ökning av anslagsposten 5 Gemensamma förvaltningskostnader med I milj. kr. (varav 150000 kr som engångsanvisning).

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 420437000 kr.

72

Förvaltningskontoret undantas från rationaliseringskravet endast med Prop. 1991/92; 100 avseende på lokalkostnader. Återiagda medel skall användas för att höja Bil. 8 den ekonomiadministrativa standarden.

För kostnader i samband med att förvaltningskontoret från byggnadsstyrelsen övertar ansvaret för inre underhåll av de förhyrda lokalerna har jag beräknat 3 748 000 kr och för övertagande av ansvaret för statsrådsbilarna från civildepartementet 3 606000 kr. Vidare har jag engångsvis räknat med 150000 kr avseende kostnader för anslutningsarbeten i departementens växel vid utbildningsdepartementets flyttning till nya lokaler. Jag har också beräknat 580000 kr. för ökade underhållskostnader inom ADB-området i samband med att säkerheten förbättras. Möjligheterna till kommunikation mellan departementen via datanät ökas därigenom.

Mot bakgrund bl. a. av vad som framfördes i kompletteringspropositionen 1990/91:150 om behovet av att regeringskansliets arbetsformer och organisation vidareutvecklas och att internadministrationen rationaliseras och görs effektivare kommer jag inom kort att lämna förslag om en översyn av dessa frågor. Härvid skall beaktas möjligheterna till större efterfrågestyrning av förvaltningskontorets verksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Regeringskansliels förvaltningskontor för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 420437000 kr.

E 7. Inredning och utrustning m.m.'

1990/91 Utgift 19 202 301 *Reservation 7 592 765

1991/92 Anslag 12000000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 10610000

1992/93 Förslag 35000000

* exkl. mervärdeskatt

' Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget C 2. Inredning och utrustning

Föredragandens överväganden

Anslaget disponeras delvis av byggnadsstyrelsen och får användas för inredning och utrustning m. m. av statliga lokaler efter beslut av regeringen.

I gällande plan finns uppfört kostnadsramar för inredning och utrustning om drygt 182 milj. kr. för regeringskansliets lokaler i Södra Klara och boverket i Karlskrona. Medelsförbrukningen för dessa pågående och beslutade projekt beräknas till ca 22 milj. kr. under nästa budgetår.

För nästa budgetår föreslår jag en ny kostnadsram för inredning och utrustning för Sagerska huset om 12,1 milj. kr. Det ankommer vidare på regeringen att besluta om mindre justeringar av aktuella kostnadsramar. 73

För fortsatt ADB-utbyggnad och säkerhetshöjande åtgärder för regerings- Prop. 1991/92; 100 kansliet i Södra Klara m.m. beräknar jag ett tillkommande behov av ca 18 Bil. 8 milj. kr.

Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas till 35 milj. kr. Under anslaget bör en anslagspost ställas till byggnadsstyrelsens disposition för inredning och utrustning som sammanhänger med byggnadsåtgärder, medan övriga medel bör ställas till regeringens disposition.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Inredning och utrustning m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 35 000000 kr.

E8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser'

1990/91 Utgift 419613000

1991/92 Anslag 431442000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 418 811000 1992/93 Förslag 435033000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 2. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den statliga statistikproduktionen och ansvarar för huvuddelen av denna. Förutom under anslaget E 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser anvisas SCB också medel under anslagen E 9. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet samt E 10. Folk- och bostadsräkningar. Bestämmelser om SCB:s ledning och organisation m.m. finns i verkets instruktion (1988: 137, ändrad senast 1989:749).

SCB är en av de myndigheter som på försök tillämpat treåriga budgetramar. Budgetåret 1992/93 är sista året i en treårsperiod. SCB tillämpar dessutom programbudgetering och tilldelas anslag i programtermer. Följande huvudprogramindelning gäller för SCB.

I Statistik, register och prognoser

II Uppdragsverksamhet

Program 1 är indelat i 14 delprogram, ett för varje departement och ett för gemensamma frågor.

Från anslaget betalas utgifter för huvudprogrammet Statistik, register och prognoser, som avser statistikproduktion, samordning av den statliga statistiken, förande av vissa register samt prognos- och utvecklingsarbete inom statistikens område m. m.

Statistiska centralbyrån

SCB föreslår bl. a. följande.

— För verksamheten under program 1, Statistik, register och prognoser, 74

anvisas ett ramanslag under VII huvudtiteln E8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser på 371 729000 kr., ett förslagsanslag under IX huvudtiteln på 37485 000 kr. samt ett förslagsanslag under XIV huvudtiteln på I 330000 kr.

—Pris- och löneomräkning sker av medlen under dessa anslag.

—Regeringen prövar de förslag till utökningar utanför anslagsramen som SCB anmäler och anvisar i förekommande fall ytterligare medel under anslag E 8. under VII huvudtiteln.

—Verket ges tillstånd att ta upp lån hos riksgäldskontoret på 19200000 kr. för anskaffning av ADB-utrustning.

Prop.1991/92:100 Bil. 8

Föredraganden

Några huvudpunkter

1. Den treårsram och allmänna inriktning av SCB:s verksamhet som presenterades i budgetpropositionen 1990 ligger i huvudsak fast. Vissa förändringar genom omprioriteringar inom ramen för statistikanslaget samt inom andra anslag gjordes i budgetproposi tionen 1991 och görs även nu. Ny statistik är bl.a. statistik över avlagda poäng i högskolan och över företagens personalutbildning. Verksamhet som innebär en anpassning till EES-avtalet och förbere delser för en EG-integration prioriteras.

2. SCB tar över de konsumentprismätningar som tidigare utfördes av statens pris- och konkurrensverk och länsstyrelserna.

3. Ett ramanslag på 435033000 kr. anvisas (under VII huvudtiteln) för budgetåret 1992/93

75 Beräkning av anslaget m. m.

Ramanslaget

Bil.S

1990/91

1991/92'

1992/93'

Utgift

Budget

Föredraganden

tkr

1. Justitie

5 853

5 809

2. Utrikes

-653

3. Försvars

4. Social

5. Kommunikations

6. Finans

7. Utbildnings

22 873

8. Jordbruks

57 876'

9. Arbetsmarknads

54 295

58 764

10. Bostads

22 341

Kultur

11. Industri

Närings

—

12. Civil

47 934

13. Miljö

j4. Gemensamma frågor

71 190

64 578

Örebrohuset inredning

29 569

1350 Till regeringens disposition

2000 Ej disponibla medel

Summa

456942

469968

475244

Varav ramanslaget VII HT

varav IX HT

37 329

38 526

40211-

' Indelningen i delprogram är inte helt jämförbar mellan åren. Regeringen har för avsikt at senare förelägga riksdagen förslag om behovet av statistik rörande jordbruk och livsmedel, vilket kan komma att påverka anslaget H 8. Livsmedelsstatistik under IX ht.

Den treårsram och allmänna inriktning av SCB:s verksamhet för budgetåren 1990/91 — 1992/93 som presenterades i budgetpropositionen 1990 (bil. 15 s 34 ff) ligger till grund för anslagsberäkningarna för budgetåret 1992/93. I de fall förslag till utökningar förekommer har också en finansieringslösning presenterats.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning beräknas SCB för budgetåret 1992/93 ta upp ett lån i riksgäldskontoret på 39407000 kr. Av detta belopp är 16457000 kr. avsatt för eriäggande av återstående avgifter till statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. 22950000 kr. utgörs av ett förlängt bemyndigande att ta upp lån i riksgäldskontoret.

Aviserade besparingsåtgärder med anledning av omställning och minskning av den statliga administrationen kommer att redovisas i 1993 års budgetproposition.

I anslutning till pågående översyn av styrformerna m. m. på statistikens område skall SCB i samråd med riksrevisionsverket se över sina ekonomiadministrativa rutiner och härvid särskilt beakta frågor som hänger samman med gränsdragningen mellan anslags- och uppdragsfinansierad verksamhet.

Jag föreslår att SCB för nästa budgetår anvisas ett ramanslag under E 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser på 435033000 kr. Detta motsvarar tredje året i treårsplanen efter prisomräkning och med

de tillägg och neddragningar som beslutades i budgetpropositionen 1991 Prop. 1991/92; 100 och de ytterligare förändringar som redovisas nedan. 1 fråga om delpro- Bil. 8 grammen 1 —5 samt 7—13 har jag samrått med berörda statsråd.

Delprogram 6 Finansdepartementet SCB föreslås ta över ansvaret för de konsumentprismätningar som idag utförs av statens pris- och konkurrensverk och länsstyrelserna. Kostnaden för detta arbete har jag beräknat till 2 400 000 kr.

För den årliga lönestatistiken överförs I 400000 kr. av de medel som tidigare legat under utredningsanslaget i avvaktan på kompletterande underiag. Medlen skall bl.a. möjliggöra en fortsatt produktion av lönestatistik för landstingsanställda. Denna skulle annars lagts ned i enlighet med treårsplanen.

För en anpassning av statistiken till EG:s krav och för att möjliggöra vissa tillfälliga merkostnader p.g.a. skattereformen har jag räknat med omprioriteringar av statistiken inom delprogrammet.

Delprogram 7 Utbildningsdepartementet För statistik över avlagda poäng inom högskolan och över företagens personalutbildning har jag beräknat 250000 kr. resp. 700000 kr. Medlen överförs från anslag inom utbildningsdepartementets område.

Delprogram 9 Arbetsmarknadsdepartementet För att genomföra den arbetstidsundersökning som aviserades i budgetpropositionen 1991 överförs 1040000 kr. från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel.

Delprogram 11 Näringsdepartementet 300000 kr. överförs från anslag inom näringsdepartementets område för insatser inom näringspolitik och turism för att anpassa statistiken till krav i samband med EES-avtal och EG-integration.

Övrigt

SCB har begärt medel för miljöskyddsstatistik och statistik över havsföroreningar. Kostnader för dessa undersökningar tas upp under miljödepartementets huvudtitel.

För statistik producerad av SCB avsätts även medel under andra departement. Några nya medel utöver vad som aviserades i budgetpropositionerna 1990 och 1991 redovisas inte.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Statistiska centralbyrån:

att till statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 435 033 000 kr.

att godkänna den av mig föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel.

77

E9. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet' Prop. 1991/92:100

Bil.8 1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 3. Statistiska centralbyrån; Uppdragsverksamhet (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Under anslaget redovisas inkomster och utgifter för huvudprogrammet uppdragsverksamhet.

Statistiska centralbyrån

1. SCB föreslår att anslaget förs upp med ett oförändrat belopp om 1 000 kr.

2. SCB föreslår att den röriiga krediten ökas från 15000000 kr till 25000000 kr.

Föredraganden

Jag föreslår att anslaget för uppdragsverksamheten förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med ett formellt belopp av I 000 kr. Jag godtar en ökning av nivån på den röriiga krediten från 15000000 kr till 20000000 kr.

Uppdragsverksamhetens volym bör för budgetåret 1992/93 öka med minst 10%.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

E 10. Folk-och bostadsräkningar'

1990/91 Utgift 84755 000

1991/92 Anslag 25 074000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 24 580000'

1992/93 Förslag 1576000

' Tidigare redivisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 15. Folk- och bostadsräkningar (prop. 1990/91:100, bil. 15) Inkl. 820000 kr i tilläggsbudget 1, FiU7, rskr. 106.

Under anslaget redovisas utgifter för statistiska centralbyråns folk- och bostadsräkningar.

Under år 1990 genomfördes en folk- och bostadsräkning (FoB 90) i Sverige. Bestämmelserna härom finns dels i en lag (1989:329), dels i en förordning (1989:330). Räkningen genomförs av SCB genom en kombina- 78

tion av registeruppgifter och blankettuppgifter. Kommunerna har dehagit Prop. 1991/92; 100 i arbetet med registrering av blanketterna. Bil. 8

Den totala kostnaden i 1988 års prisnivå för FoB90 är 180milj.kr. fördelat på budgetåren 1989/90-1992/93 (prop. 1988/89:91). Av denna kostnad ansvarar statistiska centralbyrån för 104 milj. kr.

För budgetåret 1992/93 har jag beräknat I 576000 kr. 1 detta belopp ingår I milj.kr. från utbildningsdepartementet för utbildningsvariabeln i FoB 90. Budgetåret 1992/93 är sista året som anslag för FoB 90 förs upp på statsbudgeten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Folk- och bostadsräkningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på I 576000 kr.

79 F. Statliga arbetsgivarfrågor Fl. Statens arbetsgivarverk'

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

54 111 000 57 136000

53 770000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget B 5. Statens arbetsgivarverk (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Inkomster vid statens arbetsgivarverk budgeteras att uppgå till 19 990000 kr. under budgetåret 1992/93. Inkomsterna består av ersättningar för medverkan i förhandlingsarbete för de affärsdrivande verken och för vissa ickestatliga institutioner. De totala utgifterna uppgår således till 80438400 kr.

Statens arbetsgivarverk är enligt sin instruktion (1989:517, ändrad senast 1991:1390) central förvaltningsmyndighet för dels förhandlingar i och samordning av frågor som rör reglering mellan offentliga arbetsgivare och deras arbetstagare, när det gäller anställnings- och arbetsvillkor som fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, dels arbetsgivarpolitiken och arbetsmarknadsfrågor inom statsförvaltningen. Arbetsgivarverket skall också inom sitt verksamhetsområde följa upp och utvärdera effekterna av kollektivavtal som verket har slutit.

1 den förenklade anslagsframställningen hänvisar arbetsgivarverket till den tidigare inlämnade treårsplanen för perioden 1991/92—1993/94 och föreslåratt

—ett ettårigt ramanslag anvisas för budgetåret 1992/93

—inkomsikravet sänks i förhållande till bortfallet av intäkter från de affärsverk som enligt beslut av riksdagen skall ombildas till aktiebolag

—frigjorda rationaliseringsresurser får disponeras för intern kompetensutveckling

Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra den redan fastlagda inriktningen för treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser

Ramanslag 1992/93 60 448 000 kr.

Slutsatser:

I budgetpropositionen år 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 15, AUI8 rskr. 167)

80

anmälde dåvarande chefen för civildepartementet att verksamheten vid arbetsgivarverket var föremål för en översyn i utredningen (C 1990:04) om stöd till förnyelsearbetet i statsförvaltningen. Någon budgetram föreslogs därför inte för den kommande treårsperioden men däremot föreslogs att verksamhetens långsiktiga målsättning och inriktning kunde läggas fast och att arbetsgivarverket skulle anvisas ett ramanslag för budgetåret 1991/92. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget.

Arbetsgivarverkets redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen.

Jag har tidigare redovisat att jag anser att utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet inte ger tillräckligt underiag för beslut om den statliga arbetsgivarorganisationens framtida omfattning, organisation, finansiering och styming. I avvaktan på att ett nytt beslutsunderiag tas fram föreslår jag att arbetsgivarverket anvisas ett ramanslag för budgetåret 1992/93.

Anslaget:

Ramanslaget för budgetåret 1992/93 har beräknats på följande sätt.

Budget

Utgifter Förvaltningskostnader'

Inkomster Ersättning från de

affarsdrivande verken Ersättning frän vissa

icke statlig

institutioner

Nettoutgift

1991/92 exkl.

Beräknad ändring 1992/93

illCI Vdl UCä3K.aLL

Föredraganden

76 532 800

+ 3905218

-2540635

1 102 800

- 232 155

+ 6678400

' Av budgeterade medel för förvaltningskostnader får statens arbetsgivarverk disponera högst 1 000000 kr. för åtgärder som stimulerar utveckling av metoder för jämställdhetsarbetet i statsförvaltningen.

Ett rationaliseringskrav på 1,5% har tillämpats. I 000000kr. som tidigare har beräknats under anslaget, men har diponerats av regeringen för insatser inom det personalpolitiska området, har i årets budgetförslag överförts till sjunde huvudtitelns anslag A I. Finansdepartementet.

Vid beräkningen av ersättningen från de affärsdrivande verken har jag tagit hänsyn till att verksamheten vid domänverket och huvuddelen av verksamheten vid statens vattenfallsverk under år 1992 överförs till aktiebolagsform. Inkomstkravet har sänkts i förhållande till respektive affärsverks nuvarande andel av de beräknade inkomsterna. Utgifterna har beräknats minska med 500000 kr. Sammantaget innebär detta att utgifterna under anslaget kommer att öka under budgetåret 1992/93 med 6678000 kr.

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100 Bilaga 8

Hemställan Prop. 1991/92; 100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen ''-

att till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag p4 60 448 000 kr.

F 2. Statens löne- och pensionsverk

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 1. Statens löne- och

pensionsverk (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Statens löne- och pensionsverk (SPV) är enligt sin instraktion (1988:113, senast ändrad 1990:1177) central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör cjen statliga personaJpensioneringen och därmed sammanhängande frågor och för ärenden som rör de centrala personaladministrativa ADB-systemen hos staten, i den mån sådana ärenden inte ankommer på någon annan myndighet. Vidare handlägger SPV ärenden om sådan grupplivförsäkring som meddelas av staten, i den mån det inte ankommer på statens tjänstepensions- och grupplivnämnd.

Inom SPV finns en pensionsavdelning, en ADB-enhet och en administrativ enhet.

SPV deltar i försöket med treåriga budgetramar och avgav 1989 en fördjupad anslagsfi-amställning.

SPV är sedan den i juli 1990 helt avgiftsfinansierat.

Statens löne- och pensionsverk

SPV:s verksamhet gav under budgetåret 1990/91 ett överskott på 8 261 357 kronor. Detta har förts till det riskkapital som SPV får bygga upp för att i första hand användas för att möta tillfälliga underskott i verksamheten.

Under 1988/89 och 1989/90 hade SPV en avtagande produktivitet beroende bl.a. på att SPV då bedrev en omfattande utvecklingsverksamhet. Resultaten av denna utvecklingsverksamhet har medverkat till att SPV fick en ökad produktivitet under 1990/91. De har också bidragit till att produktivitetsutvecklingen för perioden 1986/87 till 1990/91 är positiv.

SPV, som på uppdrag av regeringen har bedrivit ett arbete med utveckling av system för personaladministration i staten, har i en rapport om detta projekt lämnat en plan för det fortsatta arbetet.

SPV hemställer oiri

—att SPV medges ersättning för administration av lärarpensioner m. m.,

—att SPV får disponera en tillfällig rörlig kredit på 22 miljoner kronor,

—att verksamheten under budgetåret 1992/93 finansieras genom avgifter.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare i dag redogjort för mitt ställningstagande till utredningen

om stabsmyndigheternas verksamhet. Frågan om stöd till myndigheterna 82

bör övervägas ytteriigare. Vid utformningen av en efterfrågestyrd stöd- Prop. 1991/92; 100 funktion för myndigheternas behov bör konkurrenssituationen studeras så Bil. 8 att det kan klargöras vilka verksamheter som bör bedrivas i statlig regi eller under ett statligt huvudmannaskap. Utformningen av stödfunktion för myndigheternas behov berör bl.a. SPV. Jag har för avsikt att återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition med förslag angående myndigheternas behov av stöd.

Jag anser att SPV:s inriktning av arbetet med systemlösningar för persci-naladministration i staten i huvudsak kan godtas.

Kostnaderna för administration av pensions- och grupplivförmåner fördelas på anställningsmyndigheterna genom avgifter som baseras på antalet anställda. Till följd av kommunaliseringen av skolorna finns inom denna sektor ett stort antal f. d. lärare med statligt reglerade pensionsvillkor, men inga aktiva lärare med statligt reglerade lönevillkor. Ersättning till SPV för administration av förmånerna till dessa f.d. lärare har för budgetåret 1991/92 i stället tagits ur de medel som från utbildningshuvudtiteln tillförs pensionsmedel. Jag anser att motsvarande kan gälla även fortsättningsvis.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning beräknas SPV för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 9 380000 kr. Av detta belopp är 8 400000 kr. avsett för eriäggande av återstående avgifter till statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t. o. m. innevarande budgetår.

Jag anser att SPV även under budgetåret 1992/93 skall vara avgiftsfinansierat och föreslår att det förs upp ett formellt anslag på 1 000 kr. i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kronor.

F3. Statens arbetsmiljönämnd

1990/91 Utgift 2 649 279

1991/92 Anslag 3020000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 2 875 000

1992/93 Förslag 2 992000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget B 6. Statens arbetsmiljönämnd (prop. 1990/91:100 bil. 15).

Statens arbetsmiljönämnd (SAN) skall främja utvecklingen av arbets miljöverksamheten inom statsförvaltningen, ge ut information och lämna råd i hithörande frågor. SAN skall vidare vara fackansvarigt organ för innehållet i den partsgemensamma utbildningen inom arbetsmiljöområ det, främja forskning inom arbetsmiljöområdet samt på begäran av arbets miljöfonden yttra sig över myndigheternas och arbetstagarorganisationer- 83

nas ansökningar till fonden om medel för arbetsmiljöutbildning och ar-betsm i Ij öforsk ni ng.

SAN:s organisation m.m.. framgår av förordningen (1988:1141) med instruktion för SAN.

Prop.1991/92:100 Bil.8

Statens arbetsmiljönämnd

SAN har lämnat en förenklad anslagsframställning. Nämnden föreslår att den verksamhet som beskrevs i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92-1993/94 skall fullföljas och beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 2 908 000 kr.

Föredraganden

Förslag

övergripande mål:

1 avvaktan på en ny form för samverkan i arbetsmiljöfrågor skall

verksamhetens huvudsakliga inriktning under budgetåret 1992/93

vara i enlighet med vad som angavs i 1991 års budgetproposition.

Resurser:

Förslagsanslag 1992/93 2 992 000 kr.

Slutsatser:

SAN:s redovisade resuhat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen. Min uppfattning är att SAN i allt väsentligt fullgjort sina uppgifter enligt hittills gällande avtal och instruktion på ett tillfredsställande sätt.

1 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, AU18, rskr. 167) anförde dåvarande chefen för civildepartementet att det skett en del förändringar sedan SAN bildades 1982 som motiverade en mer samlad bedömning av verksamhetens fortsatta inriktning och organisation. Någon budgetram föreslogs därför inte för SAN:s del.

Riksdagen har vidare godkänt de allmänna riktlinjerna för omställningen och minskningen av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 del 11, FiU37, rskr. 390) som bl. a. innebär en översyn av vissa små nämnder och myndigheter. Dåvarande regeringen gav därför statens arbetsgivarverk i uppdrag att förhandla om en ny form för central samverkan i arbetsmiljöfrågor. Syftet är bl. a. att denna samverkan skall organiseras och finansieras på ett annat sätt av parterna och att SAN därmed skall upphöra som myndighet.

Jag har inte funnit några skäl atl föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen för att förnya samverkansformerna för arbetsmiljöfrågorna. Jag föreslår därför inte någon budgetram för SAN. 1 avvaktan på resultatet av förhandlingarna har jag för budgetåret 1992/93 beräknat anslaget till 2 992 000 kr.

84 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil 8 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens arbetsmiljönämnd för budgetåret 1992/93 anvisa

ett förslagsanslag på 2 992 000 kr.

F 4. Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader

1992/93 Nytt anslag (förslag) I 000 kr.

Det nya anslaget ersätter följande anslag som tidigare har redovisats under trettonde huvudtiteln, nämligen B 8. Statens institut för personalutveckling: Bidrag till myndighetsuppgifter och B 9. Statens institut för personalutveckling: Uppdragsverksamhet.

Statens institut för personalutveckling (SIPU) är central servicemyndighet för kompetensutveckling inom statsförvaltningen.

Det nuvarande anslaget till myndighetsuppgifter finansierar en mindre del av SIPU:s verksamhet. Det är bl. a. avsett att täcka kostnader för att bevaka statens behov av kompetensutveckling och kostnader för att öka de statliga myndigheternas utnyttjande av utbildningsväsendet för personalutbildning.

Den nuvarande uppdragsfinansierade delen av SlPU:s verksamhet består i att SIPU som servicemyndighet utvecklar, marknadsför och genomför utbildning och konsultverksamhet som efterfrågas av myndigheterna. Hit hör även driften av Sjudarhöjdens kurs- och konferenscenter, internationell konsult- och utbildningsverksamhet samt statens institut för ledarskap (STIL).

SlPUis uppgifter m.m. framgår av förordningen (1988:1006) med instruktion för SIPU.

SIPU har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1992/93-1994/95.

I sin anslagsframställning lägger SIPU stor vikt vid stödet till regeringens och myndigheternas förnyelsearbete. SIPU avser att särskilt utveckla och samla kompetens och tjänster kring ledningsutveckling, resultatorienterad styrning och ekonomi, personal- och förändringskunnande samt omstrukturering och internationalisering.

SIPU hemställer bl.a. om att ombildas till affärsverk. SIPU föreslår vidare, som ett led i den fortsatta marknadsorienteringen av stödet till myndigheternas förnyelsearbete, att anslaget till SIPU successivt avvecklas under treårsperioden. Verksamheten skall därefter uppdragsfinansieras helt och hållet.

SIPU beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till sammanlagt 13,5milj.kr., varav 4,5milj.kr. är avsedda att som riskkapital tillföras SlPU:s utvecklingsfond. Anslaget för budgetåret 1993/94 är beräknat till 4,5 milj. kr. Därefter skall anslaget upphöra.

SIPU:s verksamhet var under budgetåret 1990/91 till 90% finansierad 85

genom uppdrag. Omsättningen under de senaste två åren har ökat med ca Prop. 1991/92; 100 15% per år. Bil.S

SIPU:s verksamhet är i huvudsak koncentrerad till den offentliga sektorn. De största kunderna är större statliga myndigheter och myndigheter med regional och lokal organisation.

SlPU:s intäkter av renodlad utbildningsverksamhet har gradvis minskat, medan intäkterna av rent myndighetsanpassade utbildningar och konsultuppdrag har ökat kraftigt. Sammantaget har andelen uppdrag från myndigheterna ökat från 70% under budgetåret 1985/86 till 85% under budgetåret 1990/91. SlPU:s marknad har successivt utvidgats till att omfatta tjänster även till kommuner och landsting.

Den internationella verksamheten svarar för ca 25% av omsättningen och avser främst export av utbildning och konsultinsatser till offentlig förvaltning. En stor del av konsultverksamheten i utlandet bedrivs inom ramen för SIDA:s biståndsverksamhet för utvecklingsländer i Afrika med tyngdpunkter i Zimbabwe, Botswana och Tanzania. Kretsen av både uppdragsgivare och mottagarländer har dock breddats med bl.a. uppdrag i Östeuropa.

Bokslutet för budgetåret 1990/91 visar att SIPU har ett överskott i verksamheten.

Föredraganden

Utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet har i betänkandet Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner (SOU 1991:40 och 41) föreslagit att ett konsultföretag bildas på grundval av verksamheten vid SIPU.

Jag har tidigare i dag redogjort för mitt ställningstagande till denna utredning. En stödverksamhet bör så långt som möjligt vara efterfrågestyrd. Stöd som idag finns att köpa på marknaden bör enligt min mening av rent principiella skäl inte tillhandahållas av staten. Jag anser därför att det statliga huvudmannaskapet för SIPU bör upphöra. SIPU bör av detta skäl upphöra som statlig myndighet fr. o. m. den I juli 1992. Ökningen av den myndighetsanpassade utbildningen och konsultuppdragen till myndigheterna tyder enligt min bedömning på att SlPU:s verksamhet fyller ett behov i de statliga myndigheternas förnyelsearbete. Härigenom torde det finnas marknadsförutsättningar för att sådana tjänster, som SIPU hittills har utfört, i fortsättningen skall kunna drivas i en annan form än genom ett statligt huvudmannaskap.

Jag är därför beredd att verka för att en snabb övergång kan komma till stånd till annat huvudmannaskap och annan verksamhetsform för SlPU:s verksamhet och att det sker under så smidiga former som möjligt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

I. att Statens institut för personalulveckUng upphör som statlig myndighet fr.o.m. den I juli 1992 86

2. att till Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskost- Prop. 1991/92; 100 nåder för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bil. 8

F5. Vissa avtalsstyrda anslag

1992/93 Nytt anslag (förslag) 23 274 000 Anslaget är budgeterat inkl. mervärdeskatt.

Följande avtalsstyrda anslag, som tidigare har redovisats under trettonde huvudtiteln, har förts samman till ett anslag, nämligen anslagen C 4. Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering, C 9. Viss förslagsverksamhet m. m., C 12. Externa arbetstagarkonsulter och C 13. Administration av statens personskadeförsäkring m. m.

Avgångsbidrag på grund av vilande rätt

Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars 1990 ett avtal om vissa övergångsregler till trygghetsavtalet. Övergångsavtalet reglerar bl.a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt tidigare avtal om avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtalet har en arbetstagare, som senast den 31 mars 1990 övergick till annan icke-statlig anställning, rätt till avgångsbidrag enligt det tidigare avtalet om han inom fem år sägs upp på grund av arbetsbrist och blir arbetslös.

Medel för utbetalning av vilande rätt till avgångsbidrag har under budgetåren 1990/91 och 1991/92 belastat anslaget C4. Lönekostnader för viss omskolning och omplacering. Medlen bör i fortsättningen disponeras av statens arbetsgivarverk för utbetalning efter beslut av statens trygghetsnämnd.

Jag har beräknat medelsbehovet till 500000kr. för budgetåret 1992/93.

Viss förslagsverksamhet m. m.

1990/91 Utgift 577233

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Från anslaget betalas ersättningar i förslagsverksamheten i den utsträckning som statsförvaltningens centrala förslagsnämnd beslutar om sådana ersättningar. Statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer har den 29 april 1981 slutit avtal om förslagsverksamhet hos statliga myndigheter.

Verksamheten regleras i förordningen (1981:606) om förslags- och trivselverksamheten vid statliga myndigheter (ändrad senast 1987:1223).

Nämndens uppgifter och organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1103) med instruktion för nämnden.

Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd

Nämnden beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 800000 kr. 87

Föredraganden Prop. 1991/92; 100

1 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, AUI8, rskr. 167) aviserades ett nytt avtal om ändring av reglerna för förslagsverksamheten. Inriktningen bör enligt min uppfattning vara att beslut i förslagsärenden i sin helhet skall ligga på myndighetsnivå.

I avvaktan på att avtal sluts om nya regler har jag endast beräknat ett formellt belopp på 1000 kr. för budgetåret 1992/93 för förslagsverksamheten.

Bil.S

Externa arbetstagarkonsulter

1990/91 Utgift 8 539771

1991/92 Anslag 8 493000

Från anslaget betalas utgifter för konsulter som personalorganisationerna anlitar i rationaliseringsfrågor med stöd av medbestämmandeavtal som har godkänts av den dåvarande regeringen. Anslaget disponeras av statens arbetsgivarverk.

1 RÄLS 1991/93 har parterna enats om att medlen för anlitande av externa arbetstagarkonsulter skall räknas upp med 3,3 % för budgetåret 1992/93.

Föredraganden

Medbestämmandeavtalet har funnits sedan 1978. Statens arbetsgivarverk fick 1984 i uppdrag av den dåvarande regeringen att redovisa myndigheternas erfarenheter av systemet med externa arbetstagarkonsulter. Parterna gjorde en ny undersökning 1988. Dessa undersökningar har enligt min bedömning inte visat att anlitandet av externa arbetstagarkonsulter i någon nämnvärd grad har varit positivt från rent verksamhetsmässiga utgångspunkter. Sedan 1978 har dessutom en del förändringar skett som motiverar ett nytt ställningstagande till verksamheten.

Mot den bakgrund, som jag har beskrivit, avser jag att snarast aktualisera frågan om den fortsatta verksamheten med extern arbetstagarkonsult med statens arbetsgivarverk.

Jag har beräknat kostnaderna för budgetåret 1992/93 till 8 773000 kr.

Administration av statens personskadeförsäkring m. m.

1990/91 Utgift 7150000

1991/92 Anslag 14000000

1992/93 Förslag 14000000

Statens trygghetsnämnd prövar bl. a. ärenden, som gäller den statliga personskadeförsäkringen. Anslaget täcker kostnader för AMF-trygghets-försäkrings (AMF) medverkan i administrationen av statens personskadeförsäkring m. m. AMF:s medverkan är reglerad i ett av regeringen godkänt

avtal den lOdecember 1987 mellan dåvarande statens förhandlingsnämnd Prop. 1991/92; 100 och AMF. Bil. 8

Kostnaderna fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovisning. För år 1991 fastställdes kostnaderna i en överenskommelse mellan statens arbetsgivarverk och AMF till 14 milj.kr. exkl. mervärdeskatt. Förhandlingarna för år 1992 är ännu inte slutförda.

1 avvaktan på förhandlingsresultatet har jag beräknat kostnaderna utifrån innevarande budgetårs anslag till 14000000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 23274000 kr.

F6. Bidrag till Statshälsan'

1990/91 Utgift 401292 392

1991/92 Anslag 392000000

1992/93 Förslag 345 280000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 8. Bidrag till Statshälsan (prop. 1990/91:100 bil. 15).

Från anslaget betalas bidrag till stiftelsen Statshälsan i enlighet med kollektivavtal mellan SAV och huvudorganisationerna. Statshälsan är stiftad av de avtalsslutande parterna.

Parterna har den 21 november 1991 träffat ett nytt avtal om statlig företagshälsovård vilket ersätter det gamla avtalet från 1979. Det nya avtalet har ett inledande avsnitt med bl.a. parternas gemensamma värderingar. Den statliga företagshälsovården skall lägga stor vikt vid tidiga insatser i förebyggande syfte. För att kunna arbeta förebyggande måste företagshälsovården ges möjlighet att aktivt delta i arbetsplatsens förändringsarbete och att bistå med råd och förslag. Arbetstagarens behov av sjukvård skall i första hand tillgodoses inom ramen för samhällets hälso-och sjukvård. I avtalet betonas att arbetsmiljöarbetet skall bedrivas i linjeorganisationen med linjecheferna som närmast ansvariga, och att det i första hand är dessa som skall stå som beställare av företagshälsovårdens tjänster. Vidare ses samverkan mellan parterna som en viktig förutsättning för ett bra resultat av arbetsmiljöarbetet.

Enligt avtalet är statliga arbetsgivare skyldiga att se till att det finns en företagshälsovård som uppfyller de krav på kvalitet och inriktning som anges i avtalet. Utifrån denna utgångspunkt ger avtalet arbetsgivaren rätt att välja eller byta företagshälsovårdsorganisation. En myndighet kan allt så välja en annan företagshälsovårdsorganisation än Statshälsan. Innan ett sådant beslut fattas måste en lokal förhandling genomföras. Dessutom gäller viss varsel- och uppsägningstid. 89

Statshälsans organisation är föremål fören prövning. Bl.a. övervägs om Prop. 1991/92; 100 verksamheten vid hälsocentralerna bör bedrivas i aktiebolagsform. Bil. 8

Hittills har Statshälsan finansierats från ett centralt anslag på statsbudgeten. Myndigheterna har i viss mån bidragit till finansieringen av företagshälsovården genom att de har betalt ett visst belopp per anställd till en inkomsttitel på statsbudgeten. Av förhandlingsprotokollet till det nya avtalet framgår att parterna nu har kommit överens om en ny finansieringsform för Statshälsan fr. o. m. den 1 januari 1993. Den nya finansieringsformen innebär att de myndigheter, som är anslutna till Statshälsan, betalar avgifter direkt till Statshälsan. Dessa avgifter fastställs av Statshälsan. Ett mindre centralt anslag kommer att finnas för att bl. a. täcka merkostnader vid centraler med svagt underiag, central kompetensutveckling, viss FoU-verksamhet samt vissa stabsuppgifter. Anslagsmyndigheterna kommer att kompenseras med avtalsnivån genom en uppräkning av anslagen.

Avtalsnivån för Statshälsan är beräknad till 332 milj. kr. för budgetåret 1992/93. Anslaget har beräknats med hänsyn till de två finansieringsformerna under budgetåret. Det centrala anslaget har därvid beräknats till 20 milj. kr. för första halvåret 1993, motsvarande 40 milj. kr. för budgetår.

Övergången till det nya finansieringssystemet avses genomföras på följande sätt. Statshälsans verksamhet under första hälften av budgetåret 1992/93 finansieras med medel från anslaget enligt nuvarande ordning. Dessutom skall på samma sätt som hittills aflrsverken bidra till företagshälsovårdens finansiering genom att till en inkomsttitel på statsbudgeten betala in 300 kr. per anställd. Övriga myndigheter skall betala in 150 kr. per anställd.

Under andra hälften av budgetåret 1992/93 betalar affärsverken och myndigheterna avgifter direkt till Statshälsan. Anslagsmyndigheterna kommer att kompenseras med avtalsnivån. Affärsverk och uppdragsmyndigheter däremot kommer inte att kompenseras. 20 milj. kr. tillförs Statshälsan som ett centralt bidrag.

Avtalsnivån för budgetåret 1993/94 är beräknad till 257 milj. kr.

Föredraganden

Det nya finansieringssystemet bör leda till ett effektivare resursutnyttjande genom att producent- och beställarrelationerna görs tydliga. Jag föreslår att anslaget förs upp med det belopp som parterna har kommit överens om i det nya avtalet om statlig företagshälsovård för budgetåret 1992/93 och att en prisomräkning görs enligt sedvanliga grunder för bidragsanslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Statshälsan för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 345 280 000 kr. 90

F7. Täckning av merkostnader för löner och pensioner Prop. 1991/92; 100

m.m.' Bil.S

1990/91 Utgift 2094441917

1991 /92 Anslag 1 600 000 000

1992/93 Förslag 1200000000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 14. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Till grund för beräkningen av anslagsmedlen till avlöningar och pensioner under nästa budgetår har, som jag tidigare denna dag har redovisat i min anmälan av punkt 9 i Statsbudgeten och särskilda frågor (bil. I till budgetpropositionen), lagts de lönekostnader som enligt gällande avtal tillämpas fr. o. m. den I oktober 1990 resp. den 1 juli 1991. Lönekostnadspålägget har beräknats med 41,5 % av lönekostnaderna.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknas med utgångspunkt i gällande avtal mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. Jag förordar att anslaget för nästa budgetår förs upp med I 200 milj. kr.

Regeringen bör i huvudsaklig överensstämmelse med vad som har gällt beträffande tidigare anvisade täckningsanslag — efter prövning i varje särskilt fall — kunna från anslaget anvisa de medel som behövs utöver reservationsanslag och obetecknade anslag på grund av lönehöjningar m. m. som föranleds av avtal som har godkänts av riksdagens finansutskott eller av regeringen.

På motsvarande sätt bör medel kunna anvisas, när merbelastning inte bör ske av förslagsanslag och förslagsvis betecknade anslagsposter som har maximerats av regeringen.

Merkostnaderna för de affärsdrivande verken bör dock betalas på samma sätt som verkens övriga utgifter. Merkostnader för löner som faller på anslag inom utgiftsramarna för det militära försvaret bör täckas av ijärde huvudtitelns anslag för reglering av prisstegringar.

Regeringen bör vidare i likhet med vad som gäller för innevarande budgetår ha möjlighet att — efter prövning i varje särskilt fall — från anslaget kunna anvisa de medel som behövs, när reservationsanslag, obetecknade anslag eller affärsverk belastas med större utgifter än vad som har beräknats i budgetpropositionen eller särskild anslagsproposition på grand av att personliga tjänster har inrättats för tjänstemän som enligt beslut av statens trygghetsnämnd bör undantas från flyttning från Stockholmsområdet i samband med myndighets omlokalisering.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 200000000 kr.

91 F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda' Prop. 1991/92:100

1991/92 Anslag 89175000 ®''-

1992/93 Förslag 61738000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 16. Trygghetsåtgärder

för statsanställda (prop. 1990/91:150 bil. 1.8).

Anslaget är budgeterat inkl. mervärdeskatt.

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 15, AUI8 rskr. 213) lämnades en redovisning av innehållet i det statliga trygghetsavtal, som gäller från den I april 1990. 1 olika ramavtal om löner för stats-. tjänstemän m.fl. (RÄLS) har de centrala parterna avsatt medel till en partsgemensam stiftelse, Trygghetsstiftelsen, som ger råd och stöd i överta-lighetsfrågor och som ansvarar för användningen av de medel som har avsatts. F. n. finns ca 440 milj. kr. i fonderade medel.

Parterna häri RÄLS 1991—93 avsatt 0,1% av lönesumman fr.o.m. den I juli 1991. Jag har med ledning av avtalet beräknat medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 61 738000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trygghetsåtgärder för statsanställda för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 61 738000 kr.

92 G. Bostadsväsendet Prop. i99i/92;ioo

Bil. 8 Bostadsbeståndet

År 1990 fanns det drygt 4 milj. permanentbostäder i riket, en ökning med 358000 på tio år. Eftersom 417000 nya lägenheter färdigställdes under perioden kan nästan 60000 lägenheter beräknas ha försvunnit genom sammanslagning, rivning och annan avgång under samma tid.

Antalet lägenheter enligt FoB 1990 var ca 200 000 fler än antalet hushåll. Huvuddelen av det överskjutande antalet lägenheter är inte lediga utan utnyttjas för andra ändamål än permanent boende.

År 1990 disponerade statistiskt sett varje boende 2,01 rumsenheter (rum eller kök), en ökning med 0,2 på tio år. Förändringen beror både på att den genomsnittliga hushållsstorleken har minskat och på att den genomsnittli-. ga lägenhetsstorleken har ökat.

Bostadsproduktion år 1990-91

År 1990 påbörjades byggande av drygt 67000 lägenheter. Under de tre första kvartalen år 1991 påbörjades enligt SCB nybyggnad av hus med sammanlagt 42 500 lägenheter. Det innebär en minskning med 12% i förhållande till samma period 1990.

Antalet lägenheter som färdigställdes år 1990 uppgick till 58400. De fördelade sig på knappt 24700 i småhus (42%) och drygt 33 700 i flerbostadshus (58%). Av de färdigställda småhusen utgjorde 41 % småhus med äganderätt (egnahem) och resten hyres- och bostadsrättshus. Av alla färdigställda lägenheter år 1990 utgjorde 17% småhus med äganderätt, 32% bostadsrätter och 51 % hyresrätter.

Antalet lägenheter i hus där modernisering, andra ombyggnader eller tillbyggnader slutfördes under år 1990 var 22000. Tillskottet av moderna lägenheter var omkring 4 500.

Produktionskostnader och bostadssubventioner

Produktionskostnaderna för projekt med beslut om bostadslån ökade under åren 1986— 1989 med 42% för såväl flerbostadshus som gruppbyggda småhus. Konsumentprisindex ökade under samma tid med bara 17%. Under år 1990 steg produktionskostnaderna med 13 % och konsumentprisindex med 10,4%. Under åren 1986-1989 steg således produktionskostnaderna 2,5 gånger snabbare än inflationen. År 1990 var ökningstakten 1,3 gånger snabbare än inflationen.

De regionala skillnaderna i kostnadsutveckling var stora, vilket framgår av följande tabell.

93 Genomsnittligproduktionskostnadkr./m år 1989 och år 1990 samt ökning i % mellan Prop. 1991/92; 100

Bil.S

åren 1986 och 1989 resp. mellan år 1989 och år 1990

Hela landet

AB-län

O-län

M-län

Flerbostadshus

År 1989

9743 År 1990

10010 Ökning, %

1986-89

1989-90

3 Gruppbyggda

småhus

År 1989

8405 År 1990

9105 Ökning, %

1986-89

1989-90

8 Ökningstakten för faktorpriserna har dämpats de senaste åren. Fr. o. m. det ijärde kvartalet år 1990 t.o.m. det tredje kvartalet år 1991 ökade faktorprisindex för flerbostadshus, inkl. löneglidning, med 4,1%. Under motsvarande period ett år tidigare var ökningen 10,1 %.

De starkt stigande produktionskostnaderna i förening med ett högt ränteläge och ett kraftigt ökat bostadsbyggande, särskilt under år 1990, har inneburit att subventionerna till bostadssektorn har ökat starkt under senare år. Särskilt markant är ökningen av räntebidragen för ny- och ombyggnad. Statens utgifter för räntebidrag har mellan åren 1987 och 1991 ökat med närmare 100%.

Subventioner till bostadssektorn åren 1987 — 1991. Miljarder kr., löpande priser

1987 1988 1989 1990 1991

Bostadsbidrag' Räntebidrag-

7,5 13,3

8,1 15.2

8,3 20,5

9,3 22,9

12,6 28,0

Summa

20,8

23,3

28,8

32,2

40,6

' Avser både bostadsbidragen till barnfamiljer m.fl. och de kommunala bostadstill-läggen till folkpension (KBT). Beloppet för år 1991 är beräknat. Uppgiften avser det budgetår som börjar den 1 juli under kalenderåret. Beloppet för budgetåret 1991/92 är beräknat.

De totala räntebidragen för år 1991 fördelar sig med 85% på hyres- och bostadsrättshus och 15% på egnahem. Av räntebidragen till hyres- och bostadsrättshus avser 70% nybyggnad och 30% ombyggnad. Motsvarande fördelning för egnahemmen är 75%, resp. 25%. Hela 85% av de totala räntebidragen avser hus som färdigställts under de senaste fem åren.

Utöver angivna subventioner tillkommer ett skattebortfall inom bostads sektorn till följd av ränteavdrag för egnahem, men också en skattemässig intäcktssida på grund av de ränteinkomster som långivningen till egnahems- ägarna medför. Riksrevisionsverket beräknar skattebortfallet för år 1991 till 13,9 miljarder kr. Någon beräkning av skatteintäkterna på grund av de räntor egnahemsägarna betalar har inte gått att göra. 94

Boverket Prop. 1991/92; lOO

Bil.S Boverket handlägger frågor som rör bostadsförsörining och bostadsmarknad, byggande och stadsmiljö samt fysisk planering och hushållning med naturresurser. Verket är också chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna. Därutöver handlägger verket det statliga stödet till allmänna samlingslokaler m.m.

Boverket leds av en styrelse med nio ledamöter. Chef för verket är en generaldirektör. Inom verket finns sex avdelningar, nämligen bostadsmarknadsavdelningen, plan- och naturresursavdelningen, stadsmiljöavdelningen, byggavdelningen, juridiska avdelningen och administrativa avdelningen. Inom verket finns vidare ett verkssekretariat, en typgodkännandeenhet och en tjänsteexportenhet. Ärenden om allmänna samlingslokaler handläggs inom verket av en samlingslokaldelegation. Till verket finns slutligen knutna ett stadsmiljöråd och ytterligare fyra rådgivande organ, nämligen bostadsmarknadsrådet, rådet för samhällsplanering, byggrådet och konstruktionsrådet.

Boverket är lokaliserat till Karlskrona.

Bakgrund

Boverket bildades den I juli 1988 genom en sammanslagning av bostadsstyrelsen och statens planverk och bedrev inledningsvis verksamheten i Stockholm. Året efter bildandet omlokaliserades verket till Karlskrona. Flyttningen från Stockholm till Karlskrona innebar på många sätt en stor omställning för verket och dess personal, vilket krävde extraordinära insatser. Då mindre än 5% av den tidigare personalen valde att flytta med och bosätta sig i Karlskrona blev en av verksledningens första uppgifter att rekrytera personal till så gott som samtliga befattningar.

Verket fick inledningsvis stora problem med de ekonomiadministrativa funktionerna, huvudsakligen till följd av brister i det centrala datasystemet för låne- och bidragshanteringen (UDS-C) som driftsattes strax före verkets bildande. Ett resultat av omställningen blev också att utvecklingsprojekt fick skjutas på framtiden, att vissa ärendebalanser ökade liksom vissa kostnader samt att förväntade rationaliseringsvinster till viss del uteblev.

Det senaste verksamhetsåret, 1990/91, har inneburit väsentliga förbättringar på olika områden. För det första har rekryteringsinsatserna givit ett positivt resultat. Verket är nu i det närmaste fullrekryterat och därmed förbättras arbetssituationen successivt. Den 1 oktober 1991 var 199 tjänster tillsatta på verkets sex avdelningar. Därutöver är 25 tjänster tillsatta på verkets båda uppdragsfinansierade verksamheter — typgodkännandeverksamheten och tjänsteexporten. För det andra har resurserna för verkets ekonomiadministration kraftigt förstärkts.

Ett arbete har inletts avseende uppbyggnaden av ett nytt ekonomisystem som är anpassat till de krav den nya resultatorienterade styrningen ställer på verket. Dessutom pågår arbete med att utveckla ett nytt datasystem för hantering av den nya bostadsfinansieringens subventionssystem. Det nya datasystemet skall tas i drift vid årsskiftet 1991/92. 95

Boverket Prop. 1991/92; 100

Ril 8 Boverket har lämnat en särskild rapport till regeringen samt en fördjupad

anslagsframställning för perioden 1992/93—1994/95.

Sammanfattningsvis redovisar boverket en verksamhetsinriktning och verksamhetsnivå för budgetåret 1992/93 som efter pris- och löneomräkning skulle kräva en resurstilldelning på 151022000 kr. Detta motsvarar en real ökning med 20,5% i förhållande till innevarande budgetår.

Den främsta orsaken till den kraftiga ökningen är behovet av medel för ADB-drift kommande budgetår. Vid sidan av det nya datasystemet för bidragshanteringen kommer verket att övergångsvis behöva använda det nuvarande centrala datasystemet för låne- och bidragshanteringen (UDS-C). Den totala driftkostnaden för datasystemen beräknar verket till 22,5 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Exklusive datakostnaderna uppgår den reala ökningen till ca 3 %.

Den rörliga krediten hos riksgäldskontoret för den uppdragsfinansierade typgodkännandeverksamheten föreslås höjd från I milj.kr. till 1,3 milj.kr. Typgodkännandeverksamheten behöver likvida medel motsvarande kostnader under tre månader beroende på bl.a. fasförskjutningen mellan intäkter och kostnader. Tre månaders kostnader uppgår numera till drygt 1,3 milj.kr.

Boverket har i anslagsframställningen inte tagit upp de ytterligare resursbehov som föranleds av ett svenskt medlemskap i EG.

96 Föredragandens överväganden

Förslag

Verksamhetens inriktning

Boverket är för närvarande hårt ansträngt bl. a. beroende på de förändringar och övergångsregler beträffande bostadsfinansieringen för år 1992 som riksdagen har beslutat i avvaktan på att ett helt nytt system kan träda i kraft fr.o.m. år 1993. Beslutet innebär att nya rutiner och blanketter måste tas fram. Det kräver vidare omfattande utbildningsinsatser från verkets sida samt en annan ADB-hantering än i dagens system. Som tidigare har aviserats avser regeringen att under år 1992 redovisa förslag till ett nytt och förenklat system för bostadsfinansieringen fr.o.m. år 1993.1 samband därmed kommer boverkets bidragshantering att övervägas.

Även verksamhetens inriktning inom verkets övriga verksamhetsområden — byggande, fysisk planering och naturresursfrågor — kommeratt omprövas underår 1992. Avsikten är att dels kartlägga boverkets kontaktytor mot andra myndigheter, dels med denna kartläggning samt övriga omvärldsförändringar som grund pröva verkets framtida arbetsuppgifter och dimensionering inom verkets olika arbetsområden. Målet är att nå ytteriigare förenkling och avreglering.

Verkets arbete inom den fysiska samhällsplaneringen bör även fortsättningsvis vara inriktad mot ökade miljöhänsyn.

Den resultatorienterade styrningen ställer stora krav på uppföljning och utvärdering av de olika stödsystem och regelverk boverket ansvarar för samt på verkets interna effektivitet. Arbetet med att utveckla modeller för uppföljning och utvärdering av verksamheten måste därför intensifieras.

EES-avtalet beräknas träda i kraft den I januari 1993." Ikraftträdandet förutsätter ett omfattande förberedelsearbete på bl.a. byggregelområdet. Verkets internationella arbete med europaharmonise-ringen måste därför i huvudsak inriktas på att förbereda avtalets ikraftträdande.

Resurser m.m. Ramanslag 1992/93 Förslagsanslag 1992/93

144 787000 kr. I 000 kr.

Resultatbedömning

Bedömningen av boverkets effektivitet de senaste tre budgetåren tar sin utgångspunkt i dels en analys av effektiviteten i verkets ärendehandläggning, dels en analys och avstämning av verkets resursinsats per verksamhetsområde i förhållande till rådande prioriteringsordning.

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Vad gäller verkets ärendehandläggning kan sammanfattningsvis konsta- Prop. 1991/92; 100 teras att ärendebalanserna avseende förvärvslån, bostadsfinansiering, er- Bil. 8 sättningslån, återkrav av lån och bidrag samt skadeståndskrav på grund av försenad utbetalning av lån och bidrag ökade under perioden. Verket har avdelat extra resurser för denna ärendehantering och antalet avgjorda ärenden har därigenom ökat. Situationen är dock ännu inte tillfredsställande. Vad gäller ärendebalanserna avseende bostadsbidrag, allmänna samlingslokaler samt bidrag till konstnäriig utsmyckning bedömer jag däremot situationen som tillfredsställande.

Enligt den prioriteringsordning som angavs i regeringens särskilda direktiv till verket inför den fördjupade anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 skall verket i första hand prioritera löpande ärenden, därefter regeringsuppdrag och sist utvecklingsprojekt. En avstämning mot denna prioriteringsordning av hur boverket använt tillgängliga resurser visar att resurserna för regeringsuppdragen ökat under den analyserade perioden. Detta förklaras dels av boverkets uppdrag att utveckla ett nytt datasystem för hantering av bostadssubventioner, dels av uppdraget att utarbeta allmänna råd till plan- och bygglagen. Avstämningen visar även att löpande ärenden prioriterats högt under perioden. Hälften av tillgängliga resurser har använts till löpande ärenden. Ungefär 35% av boverkets resurser har under perioden använts för olika utvecklingsprojekt.

Sammanfattningsvis kan konstateras att endast marginella förändringar framträder vid en jämförelse mellan de analyserade budgetåren. Min bedömning är att verket utan att försumma övriga arbetsuppgifter kunnat möta regeringens krav på ökade resurser för regeringsuppdrag. Den redovisade resursinsatsen under perioden och resultatet av densamma står i överensstämmelse med rådande prioriteringsordning och huvudsakligen i överensstämmelse med förväntat resultat.

1 sammanhanget kan noteras att en stor arbetsinsats lagts ned på att bygga upp ett kontaktnät med länsstyrelser och centrala verk. Effekterna av en sådan kontaktskapande verksamhet är svår att värdera då den sällan avsätter konkreta och mätbara resultat. Min bedömning är dock att verkets insatser i avgörande grad medverkat till en kompetenshöjning på länsstyrelser och centrala verk.

Slutsatser

Boverket har mot bakgrund av sin resultat-, framtids- och resursanalys föreslagit att medel för verksamheten anvisas med tillämpning av treåriga budgetramar. Med hänsyn till kommande överväganden ifråga om verkets uppgifter är jag inte nu beredd att biträda verkets förslag om en treårig budgetram för perioden. Jag förordar istället att verket anvisas ett ramanslag för budgetåret 1992/93 enligt följande.

G 1. Boverket: Förvaltningskostnader' Prop. 1991/92; 100

1990/91 Utgift 139824656 ''-

1991/92 Anslag 129 756000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 117392247

1992/93 Förslag 144 787000

'Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget Bl. Boverket (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Anslaget för budgetåret 1992/93 har beräknats med utgångspunkt från innevarande års anslag och en pris- och löneomräkning på totalt 6,8%. På detta belopp har ett rationaliseringskrav på 1,5% tillämpats. Därefter har ett effektivitetstillägg på 1,0% gjorts, vilket innebär en nettobesparing på 0,5% av förvaltningsanslaget jämfört med innevarande budgetår. Därutöver har medel tillförts anslaget med sammanlagt 22,5 milj.kr. för ADB-drift. Dessutom har anslaget tillförts 2,5 milj.kr. för information och utbildning.

De båda uppdragsfinansierade verksamheterna för typgodkännande och tjänsteexport läggs utanför boverkets ramanslag.

G 2. Boverket: Uppdragsverksamhet'

1992/93 Nytt anslag (förslag) 1000

'Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget Bl. Boverket (prop.

1990/91:100 bil. 13)

Verksamheterna inom boverkets uppdragsfinansierade verksamhet omfattar typgodkännande och tjänsteexport.

1 samband med att boverket för budgetåret 1992/93 anvisas ett ramanslag för sina förvaltningskostnader bör uppdragsverksamheterna föras upp på statsbudgeten under ett särskilt anslag.

Den rörliga krediten för typgodkännandeverksamheten bedömer jag bör ökas till av verket föreslagna 1,3 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den huvudsakliga inriktningen av verksamheten skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Förslag,

2. till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 144 787000 kr.,

3. till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

Länsbostadsnämnderna

Länsbostadsnämnderna finns i alla län utom Gotlands län. Nämnden är länsmyndighet för frågor om statens stöd till bostadsförsörjningen. 1 Got lands län fullgörs motsvarande uppgifter av länsstyrelsen. 99

Boverket Prop. 1991/92:100

Bil 8 Boverket har begränsat sitt budgetförslag för länsbostadsnämnderna till

budgetåret 1992/93. Bakgrunden är den stora osäkerhet som råder beträffande nämndernas framtida roll. Boverket har utgått från att länsbostadsnämnderna kommer att ställas inför en övergångsperiod då hittillsvarande arbetsuppgifter till betydande del försvinner eller förändras samtidigt som nya arbetsuppgifter tillkommer och att detta kommer att innebära förändringar i organisation och resursdimensionering.

För budgetåret 1992/93 föreslår boverket en verksamhetsnivå som efter pris- och löneomräkning innebär en total medelsram på 160 524000 kr., varav Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB betalar 43%. Nettoanslaget beräknas till 88 498 680 kr. Boverket har i sina beräkningar utgått från att ett räntelåne- och kreditgarantisystem för ny- och ombyggnad av bostäder genomförs den 1 januari 1992 samt från de bedömningar som görs i betänkandet (SOU 1991:43) Den framtida länsbostadsnämnden.

Boverkets förslag innebär en kraftig ökning av medelsramen. Den främsta orsaken härtill uppges vara dels behovet att behålla personalstyrkan oförändrad under övergångsperioden till ett nytt bostadsfinansieringssystem, dels behovet av ökade insatser för information, datadrift samt anskaffning av kontorstekniska hjälpmedel. Medel för dessa ändamål beräknas till totalt 26,5 milj.kr.

100 Föredragandens överväganden

Förslag

Verksamhetens inriktning

Riksdagens beslut den 17 december 1991 om bostadsbyggandets finansiering är 1992 (prop. 1991/92:56, BoU9, rskr. 75) medför väsentliga förändringar i förutsättningarna för länsbostadsnämndernas verksamhet. Beslutet innebär bl.a. att den statligt reglerade bostadslånegivningen upphör den 1 januari 1992. Länsbostadsnämndernas befattning med beviljande, utbetalning och förvaltning av nya lån kommer därför att successivt upphöra vid utgången av år 1991. De av riksdagen beslutade ändringarna kommer emellertid också att medföra att SBAB övertar förvaltningen av äldre lån i egen regi. Överföringen av låneförvaltningen till bolaget är planerad att ske successivt under år 1992 och första halvåret 1993. Under budgetåret 1992/93 kommer nämndernas verksamhet i huvudsak att bestå i att bevilja och förbereda utbetalningar av bidrag för olika ändamål, i första hand räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder samt för underhåll m. m. av bostadshus. Den omdimensionering som blir följden av att arbetsuppgifter tas över av SBAB kommer därför att inledas redan under våren 1992. Den berör sammanlagt 230 tjänster.

Resurser m. m. Ramanslag 1992/93

126066000 kr.

Resultatbedömning m. m.

På grund av de kommande förändringarna av nämndernas arbetsuppgifter gör jag inte någon resultatbedömning av länsbostadsnäinndernas verksamhet. Inte heller gör jag någon fördjupad prövning av verksamheten.

Jag föreslår att länsbostadsnämnderna anvisas ett ramanslag för budgetåret 1992/93. Det bör anvisas med ett belopp motsvarande kostnaderna för verksamheten. Ersättningen från SBAB för nämndernas låneförvaltning under budgetåret 1992/93 bör föras mot inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet. Med hänsyn härtill bör ett ramanslag på 126066000 kr. anvisas för budgetåret 1992/93.

101 G 3. Länsbostadsnämnderna' Prop. 1991/92; 100

Bil.S 1990/91 Utgift 57617119

1991/92 Anslag 58 263000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskau 56 733 508 1992/93 Förslag 126066000

' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget 82. Länsbostadsnämnderna (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Anslaget har beräknats med utgångspunkt från att nämnderna skall tilldelas realt minskade resurser i förhållande till innevarande budgetår. Det föreslagna ramanslaget innebär en real minskning av nämndernas totala medel med 6,8 % i förhållande till innevarande budgetår.

Bakgranden till den av mig föreslagna minskningen är att länsbostadsnämndernas arbetsuppgifter kommer att minska som en följd av förändringarna i bostadsfinansieringssystemet. Länsbostadsnämndernas befattning med utbetalningar av bostadslån för ny- och ombyggnad av bostäder kommer att upphöra under våren 1992. Dessutom skall övrig låneförvaltning avseende sådana lån och vissa andra lån successivt föras över till SBAB. Överföringen skall vara genomförd senast den 1 juli 1993. Dessa förändringar berör sammanlagt 230 tjänster vid nämnderna.

Jag räknar med att den nödvändiga sänkningen av kostnaderna för verksamheten vid länsbostadsnämnderna som följer av mitt förslag till anslag för budgetåret 1992/93 i huvudsak kan klaras genom naturlig avgång och genom den kostnadsminskning som följer av att viss personal vid länsbostadsnäinnderna tidvis under budgetåret 1992/93 kommer att arbeta åt SBAB med överföringen av låneförbindelser och säkerhetshandlingar. Enligt vad jag har erfarit tillämpar boverket anställningsstopp på länsbostadsnämnderna sedan september i år. Någon indragning av tjänster med innehavare bedöms därför inte behöva ske under år 1992.

I övrigt gäller i fråga om organisationens anpassning till den successiva minskningen av arbetsuppgifter som kommer att äga rum fram till utgången av budgetåret 1992/93 att det ankommer på boverket att vidta erforderliga åtgärder enligt trygghetsavtalet för indragning av tjänster och uppsägning av personal. Regeringen bör dock lämna verket vissa riktlinjer för personalminskningarna. Jag avser att i annat sammanhang återkomma med förslag till sådana riktlinjer. För sammanhangets skull vill jag dock redan nu nämna att med hänsyn till den verksamhet i fråga om låneförvaltningen som nämnderna fortfarande måste upprätthålla under budgetåret 1992/93 och personalens rättigheter enligt gällande trygghetsavtal endast tjänster motsvarande 60 helårstjänster bör dras in så att uppsägningstiden för berörd personal löper ut vid utgången av juni 1993. Övriga tjänster motsvarande 170 helårstjänster bör dras in så att uppsägningstiden för berörd personal löper ut senast vid utgången av år 1993.

Kostnaderna för länsbostadsnämndernas lokaler påverkas inte nu av den förestående omställningen och beräknas därför uppgå till totah 18,3 milj.kr. under budgetåret.

Inkomsterna av administrationsavgifter beräknas minska med drygt 102

80% budgetåret 1992/93 som en följd av att den statligt reglerade bostads- Prop. 1991/92; 100 lånegivningen upphör. Jag beräknar mot bakgrund av detta att inkomster- Bil. 8 na från avgifter kommer att uppgå till 3 milj.kr. under budgetåret.

På anslaget till länsbostadsnämnderna har hittills som en inkomstpost redovisats den ersättning som SBAB betalar för länsbostadsnämndernas arbete med låneförvaltningen åt bolaget. Ersättningen har schablonmässigt bestämts till 43% av de beräknade totala förvaltningsutgifterna. Genom att nämndernas medverkan i låneförvaltningen successivt kommer att upphöra kommer bolagets ersättning till nämnderna att minska. Överiäggningar om ersättningens storlek under budgetåret 1992/93 kommer att tas upp mellan företrädare för bolaget och staten under våren 1992. Med hänsyn härtill förordar jag att anslaget beräknas utan hänsyn till kommande ersättning från SBAB. Ersättningen bör istället föras mot inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet.

Mot denna bakgrund beräknar jag anslagsbehovet för länsbostadsnämnderna budgetåret 1992/93 till 126066000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den huvudsakliga inriktningen av verksamheten skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Förslag,

2. till Länsbostadsnämnderna för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 126 066 000 kr.

G 4. Räntebidrag m.m.'

1990/91 Utgift 23058 800000

1991/92 Anslag 22 710000000

1992/93 Förslag 29310000000

' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget B4. Räntebidrag m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Från anslaget betalas räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus, för underhålls-, reparations- och energisparåtgärder i bostadshus samt, i vissa fall, för förvärv av bostadshus. Från anslaget betalas vidare ungdomsbostadsstöd, nybyggnadsbidrag, bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad, bidrag till hyresrabatter samt s. k. 33 §-ersättning till kommuner.

Bestämmelser om räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus finns f n.. dels i nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692), resp. ombyggnadsläneförordningen för bostäder (1986:693), dels i förord ningen (1989:858) om ersättningslån för bostadsändamål, dels i bostads finansieringsförordningen (1974:946) och bostadslånekungörelsen (1967:552). Sammantaget innebär dessa bestämmelser att räntebidrag lämnas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan en beräknad räntekostnad för bostadslånet och underiiggande kredit inom låneunderia- get för bostäder och en garanterad ränta för dessa lån. Den garanterade 103

räntesatsen för det första året av lånetiden varierar, beroende på låntagar- Prop. 1991/92; 100 kategori, mellan 3,4% och 4,9% för nybyggnadslån och mellan 5,25% och Bil. 8 10% för ombyggnadslån. Avser ombyggnadslånet vissa åtgärder eller ändamål kan dock för det första året av lånetiden en lägre räntesats gälla. Den garanterade räntan höjs åriigen med 0,25 procentenheter respektive 0,5 procentenheter till dess att den faktiska räntenivån uppnås, varvid räntebidraget upphör.

Riksdagens beslut den 17 december 1991 om bostadsbyggandets finansieringar 1992 (prop. 1991/92:56, BoU9, rskr. 75) innebär vissa förändringar i dessa regler. De särskilda garanterade räntorna vid ombyggnad slopas. Vidare införs enhetliga regler för beräkning av den bidragsgrundande räntekostnaden. Räntebidragen lämnas dessutom oberoende av den faktiska finansieringen och bidragstiden beräknas från dagen för husets färdigställande.

Bestämmelser om räntebidrag för vissa underhållsåtgärder finns dels i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus för hus med hyres- eller bostadsrättslägenheter, dels i förordningen (1983:40) om räntebidrag för underhåll i vissa fall. Räntebidrag enligt förordningen om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus beräknas med utgångspunkt i en schablonmässigt bestämd kostnad för utförda åtgärder och en på denna kostnad beräknad ränta. Bidraget grundas på en räntesats som bestäms utifrån de räntor som tillämpas på den allmänna lånemarknaden. Bidragstiden är 10 eller 20 år beroende på hur lång tid åtgärderna kan nyttiggöras.

Räntebidrag enligt förordningen (1983:40) om räntebidrag för underhållslån i vissa fall lämnas till allmännyttiga bostadsföretag och studentbostadsföretag, som för år 1983 beviljades lån på den allmänna lånemarknaden till underhåll av bostadshus.

Bestämmelser om räntebidrag för reparations- och energisparåtgärder finns dels i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, dels i förordningen (1982:644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostadshus samt förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. (upphävd 1980:334).

Bestämmelser om räntebidrag för förvärv av bostadshus finns dels i förordningen (1984:614) om lån för förvärv av vissa bostadshus som har förköpts enligt förköpslagen (1967:868) dels i förordningen (1987:258) om stöd till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem (upphävd 1991:410). Räntebidrag enligt dessa förordningar beräknas på ett likartat sätt som räntebidrag för nybyggnad av egnahem, dock med en något högre garanterad räntesats.

Bestämmelserna om ungdomsbostadsstöd finns i förordningen (1987:530) om ungdomsbostadsstöd. Stödet lämnas i form av bidrag till vissa kommuner för att öka utbudet av bostäder för ungdomar. Bidraget uppgår till 200 kr. per månad för varje lägenhet som förmedlas till ungdomar av kommunen eller ett av kommunen utsett organ. Bidrag lämnas för den tid som lägenheten hyrs ut till personer som är yngre än 25 år.

Bestämmelser om nybyggnadsbidrag finns i förordningen (1986:1399) orh bidrag vid nybyggnad av bostäder. Nybyggnadsbidraget lämnas till 104

ägare av nybyggda hyres- och bostadsrättshus som påbörjades under slutet Prop. 1991 /92; 100 av år 1986 eller under åren 1987 och 1988. Bidraget lämnas i två år och Bil. 8 uppgår till 60 kr./m under det första bidragsåret och till 30 kr./m- under det andra bidragsåret upp till ett visst högsta belopp per lägenhet. Bidragstiden beräknas från tidpunkten då huset färdigställts.

Bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad, s.k. kvarboendegaranti. lämnas för de hyresgäster och bostadsrättsinnehavare som bor kvar i sådana hus som byggts om med stöd av bostadslån under förutsättning läneansökan lämnats in under tiden den 5 november 1986 —den 31 december 1989. Bidrag lämnas i tre år. Bidraget för det första året motsvarar 60% av den höjda bostadskostnaden till den del höjningen överstiger 25 kr./m-. Därefter minskas bidraget med en tredjedel årligen. Bestämmelserna finns i förordningen (1986:1398) om bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad.

Bestämmelser om statsbidrag lill hyresrabatter finns i förordningen (1982:1285) om statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus. Bidrag lämnas till ägare av vissa hyres- eller bostadsrättshus där ny- eller ombyggnaden påbörjades under något av åren 1982—1985. Bidrag lämnas under en tid av fem år räknad från färdigställandet. Under det första året av bidragstiden lämnas bidrag med ett belopp som varierar mellan 22,50 och 60 kr./m beroende på påböriandetidpunkt och typ av åtgärder. Bidraget minskas åriigen med en femtedel. Bidragsgivningen är begränsad till hus i vissa kommuner.

Bestämmelser om s.k. 33§-ersänning finns i 1962 års bostadslånekungörelse (1962:537) och motsvarande äldre bestämmelser. Om vissa villkor är uppfyllda är staten skyldig att i efterhand ersätta kommun med 80% av det belopp som kommunen har lämnat för att täcka förvaltnings-förluster för hus med lån enligt nämnda bestämmelser.

Utöver 33 §-ersättningen betalas från anslaget även engångsbidrag till åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter. Bidrag kan beviljas av regeringen till kommuner som för framtiden avstår från sin rätt till sådan ersättning. Regler för engångsbidraget finns i förordningen (1984:337) om ändrade bestämmelser om statens skyldighet att betala ersättning till kommuner enligt 33 § bostadslånekungörelsen (1962:537) m.m.

Boverket

Bidragsgivningens omfatining

Under budgetåret 1990/91 uppgick det totalt aviserade subventionsbeloppet avseende räntebidrag for ny- och ombyggnad till 23059 milj.kr. Av beloppet hänförde sig 83% till hyres- och bostadsrättslägenheter och 17% till egnahem.

Räntestöd för underhåll samt för energi sparåtgärder och reparationer i hyres- och bostadsrättshus skall i princip motsvara skattereduktionen för en egnahemsägare som tar upp lån för att genomföra motsvarande åtgär der. Under budgetåret 1990/91 beviljades bidrag för nya åtgärder på 105

grundval av ett totalt bidragsunderlag om 4478 milj.kr. Bidragsgivningen Prop. 1991/92: 100 under budgetåret 1990/91 låg därmed på ungefär samma nivå som budget- Bil. 8 året innan. Av bidragsunderlaget på 4478 milj.kr. hänför sig 2 974 milj.kr. till underhåll, 774 milj.kr. till energisparåtgärder och 730 milj.kr. till reparationsåtgärder.

Räntestöd till vissa flerbarnsfamiljer för förvärv av äldre egnahem lämnas sedan den 1 juli 1991 endast för hus förvärvade under åren 1987-1990. Under budgetåret 1990/91 uppgick denna bidragsgivning till 351 milj.kr.

Bidragsgivningen inom ramen för det statliga ungdomsbosladsstödet uppgick till 24 milj.kr. under budgetåret 1990/91.

Nybyggnadsbidrag till ägare av hyres- eller bostadsrättshus som påbörjats under slutet av år 1986 eller under åren 1987 och 1988 har lämnats med 56 milj.kr under budgetåret 1990/91.

Beslut om s.k. kvarboendegaranti har lämnats med sammanlagt 213 milj.kr. Under budgetåret 1990/91 utbetalades 57 milj.kr.

Statsbidrag till hyresrabatter till ägare av vissa hyres- och bostadsrättshus som påbörjats under åren 1982-1985 har under budgetåret 1990/91 uppgått till 23 milj.kr.

Bidrag till kommuner, 5. '. 33 fersättning, för förvaltningsföriuster i allmännyttiga hus med lån enligt 1962 års bostadslånekungörelse eller motsvarande äldre bestämmelser, har preliminärt uppgått till 8 milj.kr. under budgetåret 1990/91.

Anslagsberäkning

I anslagsframställningen beräknade verket utgifterna under räntebidragsanslaget till sammanlagt 28 700 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Dessa beräkningar byggde på den då gällande förutsättningen att ett räntelåne-system skulle införas för nya lån fr.o.m. den I januari 1992. Verket har senare under hand redovisat beräkningar med utgångspunkt från numera gällande förutsättningar. Verket har därvid beräknat medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 31 300 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Avveckling av vissa äldre stödformer

Som har framgått av min redovisning i det föregående betalas från anslaget bl. a. statsbidrag till hyresrabatter, nybyggnadsbidrag och bidrag till boendekostnader efter ombyggnad av vissa bostadshus. Dessa bidragsstöd infördes för att underlätta ny- och ombyggnader av bostäder under olika perioder på 1980-talet. En förutsättning för att dessa stöd skall lämnas är att ny- eller ombyggnaden påbörjats under viss tid, alternativt att ansökan om stöd för projektet har lämnats in senast en viss dag.

Jag anser att dessa stödformer bör avvecklas. Såväl principiella som statsfinansiella skäl talar för detta. Stöden bidrar till att avskärma bostads sektorn från den ekonomiska politiken. Eftersom nya beslut om stöd enligt dessa stödformer sedan länge inte kan meddelas anser jag det dessutom både olämpligt och omotiverat att i dag stå kvar vid åtaganden om stöd till 106

projekt vilka inte har fullföljts. Jag bedömer det dock inte som möjligt att Prop. 1991/92:100

omedelbart helt avveckla de nämnda stödformerna. Viss hänsyn bör tas Bil. 8

till att projekten har startats med utgångspunkt från att ett sådant stöd

skulle lämnas. En utgångspunkt för avvecklingen bör därför vara att rätten

till bidrag behålls i fråga om sådana projekt för vilka bidrag redan betalats

ut samt sådana pågående projekt som nu blir färdigställda.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag följande. För utbetalning av statsbidrag till hyresrabatter och nybyggnadsbidrag bör nu krävas att ny- eller ombyggnad har färdigställts före en viss tidpunkt. Med hänsyn till att bidragen avser projekt som skall ha påbörjats, i fråga om statsbidrag till hyresrabatter under åren 1983-85 och ifråga om nybyggnadsbidrag under åren 1987 eller 1988, bör utbetalningar av bidrag begränsas till projekt som är färdigställda vid tidpunkten för budgetpropositionens avlämnande till riksdagen.

För utbetalningar av bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad bör med hänsyn till att stödet är direkt sammankopplat med bostadslån för ombyggnad på motsvarande sätt nu krävas att slutlig ansökan om lån och bidrag görs före en viss tidpunkt. Med hänsyn till att bidragsgivningen avsåg alla ombyggnadsprojekt för vilka ansökan om bostadslån och bidrag lämnades in före den I januari 1990 och för att ge byggherrar med projekt som är i slutskedet möjligheter att avsluta projektet i enlighet med de ursprungliga förutsättningarna bör senaste dag för när ansökan om slutligt beslut skall vara inlämnad sättas tih den 30 juni 1992.

Det bör ankomma på regeringen att vidta de ytterligare åtgärder som kan behövas för att genomföra den avveckling som jag nu har förordat.

I samband med riksdagens beslut om räntelån togs också beslut om att fr.o.m. år 1993 avveckla räntebidrag enligt vissa äldre stödformer (prop. 1990/91:144, BoU20, rskr. 380). Avvecklingsbeslutet avser bl.a. det i föregående nämnda stödet vid kommunalt förköp av en- och tvåbostadshus i vissa kommuner och innebär att beviljade bidrag skall avvecklas under en treårsperiod. Beslutet hindrar dock inte att bidrag beviljas i nya ärenden under år 1992. Enligt min mening bör med hänsyn till de ändringar i övrigt som nu genomförs i fråga om bostadsfinansieringen inga nya lån och bidrag beviljas inom ramen för denna stödform. Jag förordar således att möjligheten att bevilja lån och bidrag för ändamålet upphör redan den 1 januari 1992.

Vad jag nu har förordat i fråga om stödet för kommunala förköp kräver riksdagens godkännande. I avvaktan på riksdagens ställningstagande bör reglerna för stödet ändras så att nya lån och bidrag tills vidare inte kan beviljas. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till en sådan ändring.

A vveckling av ungdomsbosladsstödet

Som framgått betalas vidare från anslaget det s. k. ungdomsbostadsstödet.

Stödet är ett bidrag som kommunen får till sina kostnader för att förmedla

bostäder åt personer under 25 år. Bidraget lämnas med 200 kr. per månad Prop. 1991/92; 100 och förmedlad lägenhet. Bidraget betalas ut halvårsvis i efterskott på Bil. 8 ansökan av kommunen.

Vad jag i det föregående har anfört som skäl för att avveckla statsbidrag till hyresrabatter m.fl. äldre stödformer gäller även denna stödform. Staten bör inte genom selektiva stödåtgärder av detta slag gynna vissa grupper på bostadsmarknaden och därigenom på ett konstlat sätt styra efterfrågan på bostäder av en viss typ. Det finns också skäl att notera att det i dag finns 71 kommuner som genom beslut av regeringen getts möjligheter att utnyttja det. Det är dock bara drygt hälften av dessa som faktiskt utnyttjar stödet.

Jag förordar att ungdomsbostadsstödet nu avvecklas. Med hänsyn till gällande ansöknings- och utbetalningsrutiner bör avvecklingen göras på så sätt att bidrag inte lämnas för tid efter utgången av år 1991. Det bör ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att genomföra en sådan avveckling.

A nslagsberäkn ing

1 1991 års budgetpropositionen beräknades medelsbehovet för räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 till 22 710 milj.kr. Riksrevisionsverket har i sin senaste budgetprognos (december 1991) angett utfallet till 28000 milj.kr. Skillnaden beror på att räntelånesystemet inte genomförs, att en förutsatt besparing på grund av extra upptrappningar faller ut senare än förutsatt, att vissa volymantaganden beträffande ny- och ombyggnad justerats uppåt samt att utbetalningsrutinerna för räntebidrag för ny- och ombyggnad läggs om fr. o. m. år 1992.

Statens utgifter för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus under budgetåret 1992/93 beräknar jag till 28 565 milj.kr. Jag har i min beräkning utgått från boverkets aviseringsstatistik beträffande räntebidrag för budgetåret 1990/91 och lagt till räntebidrag för nytillkommande projekt under budgetåren 1991/92 och 1992/93. De volymantaganden i fråga om nytillkommande projektsom jag därvid har gjort bygger på boverkets statistik över påbörjade ny- och ombyggnader. Bidragsunderlaget för räntebidrag för nybyggnad kan med dessa antaganden beräknas uppgå till ca 390 miljarder kr. budgetåret 1992/93 och för ombyggnad till ca 140 miljarder kr. Mina beräkningar baseras vidare på en antagen räntenivå för år 1992 på 10,85% och för år 1993 på 10,6%. Med utgångspunkt från dessa räntenivåer och de garanterade räntor som gäller idag beräknar jag att räntebidrag för nybyggnad kommer att ges till ca 1 080000 lägenheter och räntebidrag för ombyggnad till ca 675000 lägenheter under budgetåret 1992/93.

Regeringen har i prop. 1991/92:60 föreslagit ändrade kapitalbeskatt ningsregler fr. o. m. år 1993. Förslaget innebär bl. a. att kapitalkostnaderna för egnahem netto efter skatt kommer att öka från 70 till 75 %. Jag har i mina beräkningar utgått från att en motsvarande ökning av kapitalkostna derna skall göras för hyres- och bostadsrättshusen inom ramen för ränte bidragssystemet. Den minskning av statens kostnader för räntebidrag för 108

ny- och ombyggnad av bostäder som följer härav kan beräknas till 700 Prop. 1991/92; 100 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Vidare har jag i mina beräkningar utgått Bil. 8 från att det för budgetåret 1992/93 måste göras en ytteriigare utgiftsbegränsning om I 000 milj.kr. i fråga om räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om de ändringar av räntebidragssystemet som behöver göras den I januari 1993 för att angivna utgiftsbegränsningar skall kunna uppnås.

Statens utgifter för räntestöd Jör förbättring av bostadshus under budgetåret 1992/93 beräknar jag till 640 milj.kr. Jag har även här utgått från boverkets aviseringsstatistik för budgetåret 1990/91 och lagt till räntebidrag för nytillkommande ärenden under budgetåren 1991/92 och 1992/93. Jag har vid beräkningen av medelsbehovet för de nu aktuella räntebidragen vidare utgått från att en ökning av kapitalkostnaderna skall göras som motsvarar de föreslagna ändringarna i kapitalkostnaderna för egnahem. Den minskning av statens kostnader för räntestödet som följer härav har jag beräknat till 80 milj.kr för budgetåret 1992/93. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om de ändringar som behöver göras i stödet den I januari 1993 med anledning av vad jag nu har anfört.

Statens utgifter för övriga stödformer som belastar anslaget beräknar jag till 105 milj.kr. Jag har därvid tagit hänsyn till mitt förslag om avveckling av ungdomsbostadsslödet som innebär att inga utbetalningar av sådant stöd kommer att belasta anslaget budgetåret 1992/93. Kostnadsminskningen med anledning härav beräknat jag till 45 milj.kr.

Jag beräknar således det totala anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 29 310000000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna vad jag förordat i fråga om avveckling av

1. statsbidrag till hyresrabatter,

2. nybyggnadsbidrag,

3. bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad,

4. räntebidrag för förvärv av vissa fastigheter som har förköpts enligt förköpslagen,

5. ungdomsbostadsstödet, dels att

6. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 29 310000000 kr.

G 5. Investeringsbidrag för bostadsbyggande'

1991/92 Anslag 5400000000

1992/93 Förslag 6 600000000

' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget B 17. Investeringsbidrag för

bostadsbyggande (prop. 1990/91:100 bil. 13) 109

Bestämmelser om investeringsbidrag finns i förordningen (1990:1369) Prop. 1991/92; 100 om investeringsbidrag för bostadsbyggande. Bidraget har till syfte att Bil. 8 kompensera bostadsbyggandet för de ökade kostnader som följer av att mervärdeskatten för byggnads- och anläggningsarbeten sedan den I januari 1991 tas ut utan reduktion. Bidrag lämnas med 9,3% eller 3,1% av kostnaden för mervärdeskattepliktiga byggnads- och anläggningsarbeten, beroende på tidpunkten för ansökan och påbörjande. Kostnaderna för mervärdeskattepliktiga arbeten beräknas huvudsakligen enligt schabloner som boverket fastställer.

Boverket

Under budgetåret 1990/91 uppgick det totala bidragsbeloppet till 136 milj.kr. Det låga beloppet sammanhänger med att huvuddelen av de projekt som färdigställdes våren 1991 på grund av ikraftträdandereglerna för skatteändringen inte belastades med den ökade mervärdesskatten på byggnads- och anläggningsarbeten eller belastades endast till en mindre del.

För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknar verket utgifterna för investeringsbidraget till 4400, resp. 6975 milj.kr. Verkets beräkningar utgår från att investeringsbidrag i genomsnitt betalas ut 1—2,5 år efter byggstart.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har på regeringens förslag beslutat (prop. 1991/92:38, FiU 10, rskr 108) att den I januari 1992 minska investeringsbidraget från 9,3% till 3,1 % av den beräknade kostnaden för bidragsberättigade ändamål. Riksdagen har emellertid också beslutat att vissa projekt för vilka bostadslån sökts före den I januari 1992 alltjämt skall lämnas bidrag med den högre bidragsandelen.

Den beslutade minskningen innebär en utgiftsbegränsning för staten som med utgångspunkt från nuvarande produktionskostnader och produktionsvolymer inom bostadssektorn kan beräknas uppgå till ca 4400 milj.kr. för helår. På grund av den tid som förflyter mellan byggstart och utbetalning av investeringsbidraget och med hänsyn till de undantag som riksdagen har beslutat kommer sänkningen av bidragsandelen dock att få endast marginell effekt såvitt gäller anslaget för budgetåret 1992/93.

Jag beräknar behovet av medel för utbetalning av investeringsbidrag under budgetåret 1992/93 till 6600 milj.kr. Beräkningen grundas på ett färdigställande av 59000 lägenheter i nyproduktionen och 21600 lägenheter i ombyggnadsverksamheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1992/93 an visa ett förslagsanslag på 6 600 000 000 kr. 110

G 6. Tilläggslån för vissa reparations- och Prop. 1991/92; 100

ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus' Bil. S

1992/93 Nytt anslag (förslag) 220000000

' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget 86. Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus är ett ränte- och amorteringsfritt lån. Det lämnas under vissa förutsättningar och med vissa begränsningar för den del av den godkänna kostnaden för låneberättigade åtgärder som inte kan förräntas av fastigheten på normala villkor. Ränte- och amorteringsfriheten omprövas vart femte år under lånetiden. Vid omprövningen avskrivs under perioden upplupen amortering. Lånetiden är sammanlagt högst 20 år. Lån eller delar av lån som vid utgången av lånetiden alltjämt är ränte- och amorteringsfria efterges.

Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder lämnas i fråga om hyres- och bostadsrättshus som är yngre än 30 år dels för åtgärder för att avhjälpa olika byggnadstekniska brister såsom röt-, mögel-, fukt-och korrosionsskador, dels för åtgärder för att avhjälpa fel som beror på oprövad teknik och material, dels för åtgärder i syfte att minska radondotterhalten.

Närmare bestämmelser om långivningen finns i förordningen (1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus.

Riksdagen fastställer årligen ramar för beslut om tilläggslån. Tilläggslån för reparations- och ombyggnadsåtgärder i hus som är yngre än 30 år får under budgetåret 1991/92 beviljas intill sammanlagt 220 milj.kr. Ramen omfattar dock inte beslut om tilläggslån för åtgärder mot radon. Den långivningen får ske utan rambegränsning.

Boverket

Under budgetåret 1990/91 beviljades sammanlagt 201 milj.kr. i tilläggslån för reparations- och ombyggnadsåtgärder i hus som är yngre än 30 år. Det var 18 milj.kr. mindre än vad den av riksdagen anvisade ramen medgav. Anledningen till att hela ramen inte togs i anspråk var vissa problem med rutinerna för ramavräkningen mellan boverket och länsbostadsnämnderna. Från och med innevarande budgetår tillämpas därför en ordning för ramavräkning som innebär att länsbostadsnämnderna tilldelas ram med hänsyn till de ansökningar som ligger inne vid en viss tidpunkt. Tilldelningen av ram sker en gång på hösten och en gång på våren.

Hittills under innevarande budgetår har sammanlagt 145 milj.kr. fördelats. Inför den andra fördelningen finns ansökningar om tilläggslån på sammanlagt ca 470 milj.kr.

Boverket föreslår oförändrad ram för budgetåret 1992/93.

Behovet av medel för utbetalningar av beviljade tilläggslån beräknas av boverket till 220 milj.kr. under budgetåret 1992/93. 11

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92; 100

Ränte- och amorteringsfria tilläggslån för reparation och ombyggnad av hus yngre än 30 år infördes år 1983. Låneformen ingick i det åtgärdsprogram för att öka ombyggnadsaktiviteten inom bostadssektorn som kom att gå under namnet det tioåriga bostadsförbättringsprogrammet.

Tilläggslånegivningen för reparation och ombyggnad av yngre hus kännetecknar en bostadspolitik som bygger på uppfattningen att nytillkommande problem bäst löses genom statliga åtgärder, främst i form av nya eller ökade subventioner. Effekten av nya eller ökade subventioner blir emellertid inte så sällan omfattande åtgärder med åtföljande kostnadsökningar för både staten och de boende. Effekten blir också att åtgärder vidtas vid en annan tidpunkt än den som tekniskt sett är mest lämplig. Dessutom döljer subventionerna i hög grad de verkliga kostnaderna och gör fastighetsägarna mera prisokänsliga.

Den politik som nu måste föras skall bl.a. syfta till att minska statens inblandning i och styrning av ny- och ombyggnadsverksamheten inom bostadssektorn. Ansvaret att bestämma vilka bostäder som skall byggas och byggas om måste överlåtas på fastighetsägarna och de boende. Eftersom bl.a. möjligheten att få tilläggslån för reparation och ombyggnad av yngre hus motverkat en sådan utveckling anser jag att denna långivning nu bör avvecklas. Jag vill i sammanhanget också peka på att det tioåriga bostadsförbättringsprogrammet, som tilläggslånegivningen utgör en del av, i praktiken redan har upphört genom de åtgärder och beslut som vidtagits under senare år. Jag tänker bl. a. på de begränsningar av ombygg-nadslånegivningen som genomfördes i konjunkturpolitiskt syfte år 1988.

Jag förordar således att en avveckling av tilläggslånegivningen för reparation och ombyggnad av yngre hus nu inleds. Avvecklingen bör emellertid ske med särskilt hänsynstagande till de ombyggnadsprojekt som har påbörjats med utgångspunkt från att stöd i form av tilläggslån skulle komma att lämnas för projektet. Det innebär att långivningen bör få fortgå ännu en tid men i fortsättningen bara få omfatta sådana reparationer och ombyggnader som utgör nya etapper av ett redan pågående projekt. Med hänsyn till den prioriteringsordning för ramtilldelning som infördes för innevarande budgetår bör till pågående projekt endast räknas de som under detta budgetår har fått eller får tilldelning ur ramen.

Vad jag nu har föreslagit innebär att den aktuella långivningen fr.o.m. budgetåret 1992/93 begränsas till ett antal etappindelade projekt som huvudsakligen avser åtgärder för att avhjälpa brister som medför hälsorisker för de boende. Med utgångspunkt från ett uppskattat behov av till-läggslån för dessa projekt på totalt 300 milj.kr. och med hänsyn till vad som är känt om beräknad tid för påbörjande av återstående etapper förordar jag att beslut om tilläggslån för ombyggnad av hus som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram av 175 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Som jag inledningsvis har redovisat lämnas tilläggslån för åtgärder i syfte att minska radondotterhalten utan begränsning i form av beslutsramar. Enligt vad jag erfarit har, såvitt gäller hyres- och bostadsrättshus.

Bil.S

lån för detta ändamål inte lämnats under den tid som lånemöjligheten har Prop. 1991/92; 100 stått öppen. Jag förordar att långivningen i denna del avvecklas helt vid Bil. S utgången av innevarande budgetår.

Behovet av medel för utbetalningar av beviljade tilläggslån för här avsedda ändamål under budgetåret 1992/93 beräknar jag, i likhet med boverket, till 220 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat i fråga om avveckling av tilläggslån för åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år,

2. medge att beslut om tilläggslån för åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram på 175000000 kr. för budgetåret 1992/93,

3. till Tilläggslån Jor vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres-och bostadsrättshus för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 220000000 kr.

G 7. Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m.m.'

1990/91 Utgift 26023 000

1991/92 Anslag 50000000

1992/93 Förslag 25000000

' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln anslaget 85. Åtgärder i bostadsområden

med stor andel outhyrda lägenheter m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 13).

Från anslaget betalas bidrag enligt förordningen (1986: 286) om statsbidrag till förnyelseåtgärder i vissa bostadsområden (upphävd 1989:344).

Anslaget belastas också med eftergifter av hyresförlustlån enligt förordningen (1976: 260) om hyresförlustlån. Hyresförlustlån kunde lämnas för att täcka vissa hyresförluster under åren 1971 — 1980. Utestående hyresförlustlån kan efterges under vissa förutsättningar.

Boverket

Under budgetåret 1990/91 betalades 26 milj.kr. i bidrag till förnyebeåtgär-der. Vid budgetårsskiftet återstod 92 milj.kr. att betala ut i sådana bidrag. För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas utbetalning av förnyelsebidrag uppgå till 25 milj.kr. vardera året.

Några eftergifter av hyresförlustlån har inte meddelats under senare år.

Anslagsbelastningen för budgetåret 1992/93 beräknar verket till 25 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Bidragsgivningen enligt förordningen om statsbidrag till förnyelseåtgärder

i vissa bostadsområden upphörde den 1 juli 1989. För bidrag som beviljats 113

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

före denna tidpunkt gäller fortfarande bestämmelserna i den upphävda Prop. 1991/92: 100 förordningen. Det innebär bl.a. att rätten till bidrag inte villkoras av att Bil. 8 åtgärderna utförs inom en viss tid. Följden blir att behovet av medel för utbetalning av bidrag kan kvarstå mycket långt efter det att bidragsgivningen har upphört. Jag anser att en sådan ordning inte kan accepteras. Jag förordar att en senaste dag för ansökan om utbetalning av beviljat bidrag nu fastställs. Ansökningar som görs efter den tidpunkten bör avslås. Med utgångspunkt från att bidragstagaren skall ha möjligheter att avsluta pågående projekt förordar jag att senaste dag för när ansökan om utbetalning av förnyelsebidrag skall ha kommit in till myndigheten bestäms till den 31 december 1992.

Med hänsyn till vad jag nu har föreslagit om en senaste ansökningstidpunkt kan behovet av medel för bidragsutbetalningar under budgetåret 1992/93 komma att bli något större än vad boverket har beräknat. Det råder dock osäkerhet när det gäller den tidpunkt då bidrag till fortfarande aktuella projekt kan behöva betalas ut. Jag beräknar därför, i likhet med boverket, medelsbehovet för utbetalningar av förnyelsebidrag till 25 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Jag gör vidare bedömningen att några ytterligare eftergifter inte kommer att lämnas på grund av bestämmelserna i förordningen (1976:260) om hyresförlustlån. Jag beräknar därför anslagsbehovet till 25 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat i fråga om utbetalning av förnyelsebidrag,

2. till Åtgärder I bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 25000000 kr.

G 8. Bidrag till förbättring av boendemiljön'

1990/91 Utgift 2420000

1991/92 Anslag 1000000

1992/93 Förslag 1000000

' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslag 89. Bidrag till förbättring av

boendemiljön (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Från anslaget betalas bidrag till förbättring av boendemiljön enligt förordningen (1975:129) om bidrag av statsmedel till förbättring av boendemiljöer (upphävd 1986:291).

Boverket

Enligt verkets beräkningar fanns vid ingången av budgetåret 1990/91 beviljade bidrag på sammanlagt 27,5 milj.kr. som inte hade betalats ut.

Föredragandens överväganden

Bidragsgivningen upphörde den 1 juli 1986. För bidrag som beviljats före ...

den tidpunkten gäller dock fortfarande bestämmelserna i nyssnämnda

förordning. Den innehåller inte något villkor om att åtgärderna skall ha Prop. 1991/92; 100 utförts inom viss tid. Följden blir, liksom när det gäller det nyss berörda Bil. 8 bidraget för förnyelseåtgärder i vissa bostadsområden, att behovet av medel för utbetalning av bidrag kan finnas kvar mycket lång tid efter det att bidragsgivningen har upphört.

Av samma skäl som i fråga om förnyelsebidraget förordar jag att en senaste dag för när ansökan om utbetalning av bidrag skall ha kommit in till myndigheten fastställs. Med hänsyn till den tid som har förflutit sedan bidragsgivningen upphörde bör den senaste dagen sättas till 30 juni 1992. För att klara återstående utbetalning bör det även för budgetåret 1992/93 anvisas ett anslag om I milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat i fråga om utbetalning av boendemiljöbidrag,

2. till Bidrag till förbättring av boendemiljön för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000000 kr.

G 9. Vissa lån till bostadsbyggande'

1990/91 Utgift 8 313000

1991/92 Anslag 1000000

1992/93 Förslag 1000000

' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslag 83. Vissa lån till bostadsbyggande (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Från anslaget betalas hyresförlustgarantilån och räntebärande förbättringslån. Dessutom har under tidigare år anslaget belastats med låneutbetalningar avseende bostadslån som sammanhänger med vissa beslut av regering och riksdag.

Bestämmelser om hyresförlustgarantilån finns i förordningen (1982: 1286) om statlig hyresförlustgaranti. Lån kan lämnas för hyresförluster i sådana hyres- eller bostadsrättshus som har lämnats bidrag enligt förordningen (1982:1285) om statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus, dvs. hus som påbörjades under åren 1982— 1985.

Förbättringslån lämnades enligt förbättringslåneförordningen (1980: 261) eller motsvarande äldre bestämmelser. Långivningen upphörde den 30juni 1987.

Boverket

Enligt boverkets noteringar har hittills inga hyresförlustgarantilån beviljats. Verket föreslår därför att förordningen (1982:1286) om statlig hyres-föriustgaranti upphävs.

Förbättringslån på sammanlagt 275000 kr. betalades ut under budget året 1990/91. Enligt boverket återstod i juni 1991 förbättringslån att betala ut till en summa av ca 200000 kr. Boverket föreslår att föreskrifter medde las som innebär att förbättringslån inte skall utbetalas efter den 30 juni 115 1992.

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Ril 8 Jag biträder boverkets förslag vad gäller hyresförlustgarantilånen och för-

ordar att stödet avvecklas vid utgången av innevarande budgetår.

Med hänsyn till vad boverket har anfört om ännu ej utbetalade förbättringslån förordar jag att det även för budgetåret 1992/93 anvisas ett anslag om 1 milj.kr. för att klara återstående utbetalningar. Boverkets förslag om en tidsfrist för utbetalning av återstående förbättringslån är en fråga för regeringen. Jag avser att återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa lån till bostadsbyggande för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000000 kr.

G 10. Statens bostadskreditnämnd

1992/93 Nytt anslag (förslag) 1000

Den I januari 1992 inrättas en ny statlig myndighet, statens bostadskreditnämnd. Nämnden har till uppgift att lämna statliga kreditgarantier för sådana lån på kreditmarknaden som tas upp för att slutligt finansiera ny-och ombyggnad av bostäder. Nämnden har dessutom till uppgift att bevaka att kreditförsörjningen vad gäller ny- och ombyggnad av bostäder fungerar och, när så inte är fallet, ta de initiativ som behövs för att lösa problemet.

Nämnden skall ledas av en styrelse som består av högst fem personer. Chef för nämnden är en överdirektör. Hos nämnden skall vidare finnas ett rådgivande organ, kreditmarknadsrädet, för samråd med kreditinstituten och för att ge nämnden råd i frågor om kreditförsörjning. Nämnden skall vara lokaliserad i Kariskrona.

Riksdagen har (prop. 1990/91:34, BoU4, rskr. 92) på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 under elfte huvudtiteln till Nämnden för kreditgarantier för bostäder anvisat ett reservationsanslag på 5000000 kr. Medlen är avsedda att täcka bostadskreditnämndens kostnader för verksamheten i ett inledningsskede.

Vidare har riksdagen (prop. 1991/92:25 bil. 10, BoU8, rskr. 77) bemyndigat regeringen att besluta om en röriig kredit i riksgäldskontoret för nämnden inom en ram av 50000000 kr. Långsiktigt är krediten avsedd att överbrygga tillfälliga likviditetssvackor som beror på att inkomster och utgifter i nämndens verksamhet inte alltid sammanfaller i tiden. För krediten skall betalas marknadsmässig ränta.

Föredragandens överväganden

Enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:56, BoU9, rskr. 75) skall den

hittillsvarande bostadslånegivningen via länsbostadsnämnderna upphöra

den 1 januari 1992. I stället skall det fr.o.m. denna dag lämnas statliga

kreditgarantier för sådana lån på allmänna lånemarknaden som behövs för 116

att täcka den del av lånebehovet som tidigare täckts med bostadslån. En

sådan kreditgaranti lämnas på begäran av långivaren och mot en årlig Prop. 1991/92; 100 avgift tills vidare på 0,5% av det statsgaranterade lånebeloppet. Inkoms- Bil. 8 terna från avgiften skall användas dels för att täcka kostnader för nämndens verksamhet, dels för att täcka nämndens kostnader för att internt bygga upp en säkerhetsfond.

Kostnaderna för nämndens verksamhet kommer således att täckas via avgifter för utestående garantier. Som anslag till statens bostadskreditnämnd behöver därför endast ett formellt belopp föras upp på statsbudgeten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till statens bostadskreditnämnd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

G 11. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån'

1990/91 Utgift 23267

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget Cll. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån (prop. 1990/91:100 bil. 15).

Anslaget är budgeterat inkl. mervärdeskatt.

Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti till statstjänstemän m. fl. har under vissa förutsättningar lån med statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantinsats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av tjänstgöringsort har fått eller kunnat få anstånd med omstationering. Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr. och längsta amorteringstid 10 år.

Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av kammarkollegiet.

Enligt uppgift från Nordbanken och kammarkollegiet fanns det 464 lån med statlig kreditgaranti i början av september 1991. Den sammanlagda lånesumman var 4,1 milj.kr. År 1986 var antalet lån 2 964 och lånesumman 38,7 milj.kr.

Föredraganden

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, AU 18, rskr. 167) aviserades en avveckling av den statliga garantin för bostadsanskaffnings lån. Det successivt minskade utnyttjandet visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför nyligen upphävt förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den I januari 1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har beviljats dessförinnan. 117

Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med endast Prop. 1991/92; 100 ett formellt belopp på 1 000 kr. Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statlig kreditgaranti Jör bostadsanskaffningslån för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

G 12. Bonusränta för ungdomsbosparande'

1991/92 Anslag 130000

1992/93 Förslag 2000000

' Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget G 6. Bonusränta för ungdomsbosparande (prop. 1990/91:150, bil. 1:4)

Under år 1988 beslutade statsmakterna att ett speciellt ungdomsbosparande skulle inrättas (prop. 1987/88:150 bil. 3, FiU2l, rskr.395) Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988.

Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. Efter det att kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kr., blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3%. Bonusräntan bekostas av staten. Då nämnda villkor är uppfyllda kan kontoinnehavaren efter sedvanlig kreditprövning också låna upp till tre gånger insatt kapital (exklusive ackumulerad ränta och bonus). Bonusräntan betalas ut då kontoinnehavaren begär det eller när lån erhålles. När bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet.

Under budgetåret 1992/93 kommer ca 29900 sparare att vara berättigade till bonusränta. Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom bonusränta utbetalas först då kontot avslutas. Jag anser att ett rimligt antagande om hur stor andel av spararna som kan komma att avsluta sina konton under budgetåret 1992/93 är 10%, vilket skulle innebära att den totala bonusräntan som ska betalas ut uppgår till ca 2 000000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2000000 kr.

118 H. Bidrag och ersättningar till kommunerna Prop. 1991/92; lOO

Bil. 8 Skatteutjämningssystemet

Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna de stora skillnader som ■ finns mellan enskilda kommuner resp. landsting i fråga om skattekraft och kostnader för bedrivande av kommunal verksamhet. Systemet skall främja en i möjligaste mån likvärdig kommunal service i olika delar av landet, oavsett skattekraft. Systemet i sin helhet omfattar ordinarie skatteutjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjämningsavgift samt särskild skatteutjämningsavgift.

Skatteutjämningsbidrag minus skatteutjämningsavgifter motsvarar en för år 1992 kommunal skattesats på 1:07 kr./skr. i genomsnitt för landet, eller ca 880 kr./invånare. Den största betydelsen har skatteutjämningssystemet för Gotlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Utvecklingen av skatteutjämningsbidrag och skatteutjämningsavgifter under senare år framgår av följande sammanställning.

Skatteutjämningsbidrag och skatteutjämningsavgifter till kommuner och landsting åren 1986-1992

(milj. kr.)

1987 1988 1989 1990 1991 1992'

Ordinarie skatteutjämningsbidrag 12908 13924 15329 16988 19061 22054

varav till kommuner 7143 7684 8599 9564 10855 14960

landsting 5 765 6240 6730 7424 8 206 7094

Extra skatteutjämningsbidrag 356 323 287 230 224 231

Totalt 13264 14247 15616 17218 19291 22285

Skatteutjämningsavgifter 2700 3987 4576 6719 8734 14743

Bidrag, netto 10564 10260 11040 10499 10551 7542

' Preliminära uppgifter

Ordinarie skatteutjämningsbidrag

Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag finns i lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag och förordningen (1988:494) om skatteutjämningsbidrag.

Skatteutjämningsbidrag garanteras kommuner och landsting vars egen skattekraft är lägre än den de anses behöva för att kunna ge medborgarna likvärdig kommunal service oavsett i vilken kommun man bor. Denna garanterade skattekraft anges i procent av medelskattekraften och omfattar följande delar:

— grandgaranti

— tillägg eller avdrag på grund av ogynnsam resp. gynnsam åldersstruktur och social struktur

— tillägg för befolkningsminskning.

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU35, rskr. 335, SFS 1979:362) om en omfattande förändring av skatteutjämningssystemet. 119

Reformen var fulh genomförd år 1982 och innebar att grundgarantinivån Prop. 1991/92:100

höjdes i framför allt de södra och mellersta delarna av landet. Inriktningen Bil. 8

av reformen ledde emellertid till att skattesatserna generellt sett blev

betydligt högre i Norrland, framför allt i skogslänen, än i övriga delar av

landet. För att bryta denna utveckling och åstadkomma en bättre regional

balans beslöt riksdagen våren 1988 (prop. 1987/88:100 bil.9, FiU 19, rskr.

244) att ändra systemet för kommunal skatteutjämning.

Ändringen innebar att man inom en i stort sett oförändrad ram höjde grundgarantinivån för kommunerna i Norrland liksom för de kommuner i mellersta och södra Sverige som ingår i stödområden. Även i vissa delar av Östergötland, östra Småland och Blekinge höjdes grundgarantierna. Höjningarna motsvarades av sänkta garantier för övriga delar av landet.

Grundgarantierna har på så sätt fått en mer markerad regionalpolitisk profil, vilket förutsätts leda till minskade utdebiteringsskillnader. Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet, med bl.a. anknytning till medelskattekraften som en viktig del, ändrades inte.

En maximering av den skattesats som läggs till grund för bidragsberäkningen har införts i syfte att begränsa den enskilda kommunens möjligheter att påverka bidragets storlek. Den är satt till 16:00 kr./skr. för kommunerna, 13:50 kr./skr. för landstingen och till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingår i landsting. De kommuner och landsting som hade en högre skattesats fick genom denna ändring minskat skatteutjämningsbidrag. Denna bidragsminskning har kommunerna och landstingen i norra Sverige kompenserats för genom en högre grund-garanti.

Sedan dessa högsta skattesatser fastställdes har skatteväxlingar — bl. a. på grund av äldrereformen — genomförts mellan landstingen och kommunerna. Regeringen har med anledning av detta beslutat om nya högsta skattesatser för beräkning av skatteutjämningsbidrag. Beloppen varierar från län till län.

För år 1992 får kommuner och landsting tillsammans ordinarie skatteutjämningsbidrag med preliminärt 22054 milj.kr. Av landets totalt 284 kommuner erhåller 237 (83%) skatteutjämningsbidrag. Samtliga landsting utom tre, Stockholms, Uppsala samt Göteborgs och Bohus läns landsting, får skatteutjämningsbidrag.

Extra skatteutjämningsbidrag

Som ett komplement till ordinarie skatteutjämningsbidrag får regeringen enligt 7 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag bevilja extra skatteutjämningsbidrag. För år 1992 har regeringen hittills beviljat 231 milj. kr. i sådana bidrag. Extra skatteutjämningsbidrag beviljas, efter ansökan, kommuner och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas också för att trygga kollektivtrafik i glesbygd sedan statsbidraget för detta ändamål slopats samt, efter särskild ansökan, till de kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.

Allmän skatteutjämningsavgift Prop. 1991/92:100

Bil 8 Bestämmelser om allmän skatteutjämningsutgift finns i lagen (1987:560)

om skatteutjämningsavgift.

Den allmänna skatteutjämningsavgiften infördes år 1986 och bestämdes då till 0:14 kr./skr. Avsikten var att avgiften skulle finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen mellan åren 1985 och 1986. Av samma skäl har avgiften höjts för åren 1987, 1988, 1990 och 1991. Höjningarna har uppgått till 0:08 — 0:10 kr./skr. för dessa år. Fr.o.m. år 1987 höjdes dessutom skatteutjämningsavgiften med 0:13 kr./skr. för kommunerna för att ersätta en utebliven besparing inom skolans område. År 1990 höjdes avgiften för kommunerna med 0:09 kr./skr. för att delvis finansiera 1990 års satsning på barnomsorgen.

Sedan år 1990 beräknas skatteutjämningsavgiften enbart på det egna skatteunderiaget (prop. 1988/89:150 bil.6, FiU29, rskr. 326). Tidigare beräknades avgiften på summan av det egna taxerade skatteunderlaget och tillskottet av skatteunderlag enligt lagen om skatteutjämningsbidrag. För att inkomsterna från skatteutjämningsavgiften efter förändringen skulle uppgå till oförändrat belopp, höjdes avgiften för år 1990 med 0:05 kr./skr. för kommunerna och 0:04 kr./skr. för landstingen.

År 1992 uppgår den allmänna skatteutjämningsavgiften till 1:15 kr./skr. för kommuner och 0:92 kr./skr. för landsting. Härav avser 0:25 kr./skr. en för år 1992 förhöjd avgift.

Särskild skatteutjämningsavgift

Bestämmelserna om särskild skatteutjämningsavgift finns i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift.

Fr. o. m. år 1986 tas en särskild skatteutjämningsavgift ut av kommuner med hög skattekraft. Denna avgift, som är progressiv, skärptes år 1988 (prop. 1986/87:100, FiU29, rskr. 343 ) och år 1989 (prop. 1987/88:100, FiU 19, rskr. 244). Våren 1989 (prop. 1988/89:150 bil.6, FiU29, rskr. 326) beslöt riksdagen att ändra reglerna så att den särskilda avgiften fr. o. m. år 1990 skall omfatta alla kommuner med ett skatteunderlag som överstiger medelskattekraften. Avgiften tas ut på den del av det egna skatteunderlaget som överstiger 100% av medelskattekraften, dock inte för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunen garanterade skatteunderiaget enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag. Riksdagen har hösten 1991 beslutat (prop. 1991/92:38, FiU I O, rskr. 108) att ändra avgiften så att ingen kommun vid en ökning av skatteunderlaget behöver betala mer i skatteutjämningsavgift än vad skatteinkomsterna ökar. Avgiften har fr. o. m. år 1992 följande utformning:

121 Särskild skatteutjämningsavgift (kr./skr.) Prop. 1991/92:100

-------------------------------------------------------------------------------------------------- Bil 8

Skattekraften i % av Avgiften per skattekrona du. o

av medelskattekraften i intervallet

100-109,99 I

110-119,99 2

120-124,99 3

125-129,99 4

130-134,99 6

135-139,99 8

140- 10

Skatteutjämningsavgifterna uppgår år 1992 till sammanlagt 14743 milj.kr., varav 664 milj.kr. avser den särskilda skatteutjämningsavgiften. År 1992 betalar 41 kommuner särskild skatteutjämningsavgift.

Finansiering av skatteutjämningsbidragen

Skatteutjämningsbidragen följer automatiskt skatteunderiagets förändringar, eftersom de är knutna till medelskattekraften.

Sedan år 1986 tas skatteutjämningsavgifter ut för att neutralisera ökningen av bidraget. Vid oförändrat avgiftsuttag (exkl. den tillfälliga höjningen på 0:25 kr./skr.) beräknas ökningen mellan åren 1992 och 1993 uppgå till ca 800 milj.kr. netto. Skatteutjämningsbidragen beräknas då öka med ca I 600 milj.kr. och skatteutjämningsavgifterna med sammanlagt ca 800 milj.kr.

För att neutralisera ökningen av kostnaderna i skatteutjämningssystemet mellan åren 1992 och 1993 skulle den allmänna skatteutjämningsavgiften behöva höjas med 0:06 kr./skr. för år 1993. Det skulle innebära en avgift år 1993 på 0:96 kr./skr. för kommunerna och 0:73 kr./skr. för landstingen. Kommunalekonomiska kommittén har i sitt betänkande föreslagit att den allmänna och särskilda skatteutjämningsavgiften slopas. Den ökade belastningen på statsbudgeten föreslås finansieras genom en motsvarande reducering av statsbidragen. Jag avser återkomma med ett förslag till proposition om de kommunalekonomiska frågorna under 1992. Den kommer även att behandla skatteutjämningssystemet.

Anslagsberäkningar

H 1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.'

1990/91 Utgift 18 251488 603

1991/92 Anslag 20868000000

1992/93 Förslag 23100000000

' Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget Fl. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

Från anslaget betalas skatteutjämningsbidrag till kommuner och lands ting enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag samt lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatte underlaget m.m. Ytteriigare föreskrifter för bidragsgivningen finns i för- 122

ordningen (1988:494) om skatteutjämningsbidrag. Vidare betalas kostna- Prop. 1991/92; 100 derna för skatteutjämningsnämnden, som är ett rådgivande organ i frågor Bil. 8 om extra skatteutjämningsbidrag, från detta anslag.

Med utgångspunkt i 1992 års skattesatser och en viss antagen höjning av skatteunderlaget samt med antagande att åldersstrukturen är densamma som för 1992 bedöms det ordinarie skatteutjämningsbidraget uppgå till 23685 milj.kr. år 1993.

Extra skatteutjämningsbidrag beviljas efter ansökan sådana kommuner och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. För år 1992 har sådana bidrag hittills beviljats med 129 milj.kr. Dessutom utbetalas vissa andra, riktade bidrag inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget. För att trygga kollektivtrafik i glesbygd, sedan statsbidraget för detta ändamål slopats, utbetalas ett särskilt bidrag om 70 milj.kr. till Gotlands kommun samt till kommunerna och landstingen i de s.k. skogslänen. Inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag beviljas också efter ansökan 25 milj.kr. som stöd till kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.

Anslagsbehovet år 1993 för extra skatteutjämningsbidrag beräknas till 230 milj.kr.

Medelsbehovet under budgetåret 1992/93 avser bidrag som utbetalas under andra halvåret 1992 och första halvåret 1993. Bidragen under 1992 uppgår till 22 285 milj.kr. och beräknas för 1993 till 23 915 milj. kr. enligt dagens regelsystem. Hälften av beloppen för kalenderår 1992 resp. 1993, 23 100 milj.kr., utbetalas under budgetåret 1992/93. Jag avser att återkomma med ett förslag om ett nytt statsbidragssystem i en proposition under 1992. I avvaktan härpå beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1992/ 93 till 23 100 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att bemyndiga regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1993 i enlighet med vad jag förordat,

2. att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 23 100000000 kr.

H 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen'

1990/91 Utgift 876153 737

1991/92 Anslag 879172000

1992/93 Förslag 879172000

' Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen

Från anslaget betalas bidrag till kommunerna som kompensation för det intäktsbortfall som blivit en följd av att den kommunala beskattningen av juridiska personer upphört (prop. 1983/84:133 bil.l, FiU39, rskr. 422, 123

SFS 1984:504). Första bidragsåret var 1985. För år 1986 beslöt riksdagen Prop. 1991/92; 100 (prop. 1984/85:150, FiU29, rskr. 29) att kompensationen skulle reduceras Bil. 8 med 30 kr./invånare. En ytterligare reducering med 90 kr./invånare har riksdagen beslutat om ft.o. m. år 1988 (FiU 1986/87:29, rskr. 343). Regeringen har i september 1991 fastställt beloppet till sammanlagt ca 879 milj.kr. för år 1992. Jag föreslår att ett motsvarande belopp uppförs år 1993. Jag avser att överväga om detta bidrag redan år 1993 bör inordnas i ett nytt statligt utjämningssystem i samband med att jag i ett förslag till en proposition våren 1992 behandlar de kommunalekonomiska frågorna inför år 1993.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 879 172 000 kr.

124 I. övriga ändamål Prop. 1991/92: lOO

Bil. S I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon

1990/91 Utgift 14 777000

1991/92 Anslag 15 000000

1992/93 Förslag 10000000

' Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget G 2. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon (prop. 1990/91:100 bil. 9)

Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, som upphävts vid utgången av september 1988 men som tillämpas övergångsvis i vissa fall, utgår bidrag till sådana handikappade motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från åriig vägtrafikskatt. Bidragen motsvarar skattekostnaderna för viss mängd bensin som för ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel till 250 liter för helt år. Bidragen betalas i efterskott för budgetår. Ärenden om bidrag handläggs av riksskatteverket.

En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1 oktober 1988 medför att utbetalningarna på detta anslag minskar successivt. För budgetåret 1992/93 beräknar jag kostnaderna för bidrag enligt detta anslag till 10000000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 10000000 kr.

I 2. Exportkreditbidrag'

1990/91 Utgift O

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

' Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget G 3. Exportkreditbidrag (prop. 1990/91:100 bil. 9)

Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401) om exportkreditstöd.

En förutsättning för att exportkreditstöd skall komrna i fråga är bl. a. att exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd görs i första hand hos exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de allmänna förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bi drag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om utbetalning av bidrag skall göras hos riksskatteverket senast en månad efter det att exportföretagets taxeringar för beskattningsåret har vunnit laga kraft. 125

Riksskatteverket Prop. 1991/92:100

Ril 8 Under de år möjlighet funnits till exportkreditbidrag har endast ett fåtal

ansökningar kommit in till riksskatteverket. Då någon prognos för budgetåret 1992/93 inte låter sig göras föreslår riksskatteverket att anslaget tas upp med I 000 kr. i statsbudgeten.

Föredraganden

Någon tillförlitlig beräkning av medelsbehovet under detta anslag är inte möjlig att göra. Ett av skälen till detta är att yrkandena om bidrag är beroende av taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om vilket medelsbehov som kan bli aktuellt förordar jag att anslaget förs upp med ett formellt belopp av 1000 kr. också i statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Exportkreditbidrag för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m.'

1990/91 Utgift

2486 829

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt

1992/93 Förslag

' Tidigare redovisat dels under sjunde huvudtiteln, anslagen G I. Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m.m. och G 4. Kostnader för vissa nämnder (prop. 1990/91: 100, bil. 9), dels under trettonde huvudtiteln, anslaget C 7. Kostnader för vissa nämnder m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 15).

Fr. o. m. budgetåret 1992/93 är anslaget under trettonde huvudtiteln C 7. Kostnader för vissa nämnder m.m. sammanslaget med de under under sjunde huvudtiteln uppförda anslagen G I. Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m. m och G 4. Kostnader för vissa nämnder. Från anslaget betalas kostnader — i regel arvoden till ledamöter och ersättare m. m. — för statstjänstenämnden (såvitt avser statsverket), statens tjänstebostadsnämnd, statens trygghetsnämnd, skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, statens ansvarsnämnd, offentliga sektorns särskilda nämnd, statsförvaltningens centrala förslagsnämnd, offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (såvitt avser statsverket), statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, nämnden för vissa pensionsfrågor, statens utlandslönenämnd, nämnden för lokalanställda, statens chefslöne-nämnd, ekonomiska rådet, statens krigsförsäkringsnämnd och statens krigs-skadenämnd. Från anslaget betalas även Sveriges bidrag till nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet.

Jag har samrått med statsrådet Bo Lundgren vid beräkningen av medels behoven för statens krigförsäkringsnämnd, statens krigsskadenämnd och i fråga om Sveriges bidrag till nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet. 126

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader Jor vis.sa nämnder tn. rn. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 187000 kr.

Prop: 1991/92:100 Bil.S

I 4. Bokföringsnämnden

1990/91 Utgift 3 328 765

1991/92 Anslag 4078000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 3913000

1992/93 Förslag 4 377000

' Tidigare redovisat under andra huvudtiteln, (prop. 1990/91:100, bil. 4)

anslaget G 3. Bokföringsnämnden

Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentlig redovisning.

Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens kanslifunktion fullgörs av finansinspektionen.

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnad

(därav

lönekostnader) Lokalkostnader mervärdeskatt

Summa

3 511000

-t-266 000

(1885000)

./.165 000

(-H 134000) -Hl 98 000

-1-464000

Bokföringsnämnden

Bokföringsnämndens kanslifunktion fullgörs av finansinspektionen. Vissa besparingar bör kunna göras genom denna samordning. Även när det gäller nämndens funktion att utveckla god redovisningssed kan samordningsvinster på sikt uppnås. Sammanslagningen kan dock under budgetåret 1992/93 medföra behov av en allmän genomgång av de föreskrifter som bankinspektionen, försäkringsinspektionen och bokföringsnämnden utfärdat på redovisningsområdet.

Även efter bildandet av Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed (redovisningsrådet) har nämnden arbetat med frågor om uppföljning och utveckling av årsredovisningspraxis i frågor som också berör publika företag. Verksamheten kommer i fortsättningen att koncentreras på frågor om löpande redovisning och bokslutsfrågor, som inte främst berör börsföretag och andra större bolag, normer för ADB-system för redovisning samt uppföljning av börsföretagens redovisningar. Nämnden räknar med att arbetet med att utforma normer på redovisningsområdet volymmässigt

kommer att bli minst lika omfattande som tidigare år. Inte heller arbetet Prop. 1991/92; 100 med frågor om tillämpningen av lagstiftningen på redovisningsområdet Bil. 8 eller arbetet med remissvar kommer att förändras väsentligt under kommande budgetår. Ett område som kan förutses kräva betydande insatser är analys av internationell redovisningsstandard och behovet av anpassning av svenska redovisningsnormer till denna standard.

Bokföringsnämnden föreslår att anslaget för budgetåret 1992/93 räknas upp med 198000 kr för ökade hyreskostnader.

Föredragandens överväganden

Fr. o. m. budgetåret 1992/93 förs anslaget för bokföringsnämnden över till finansdepartementets huvudtitel. En kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen har tillkallats (dir. 1991:71). Kommittén skall bl.a. överväga vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande regelgivning som sker genom rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet. Det kan t.ex. diskuteras på vilket sätt redovisningsrådets bildande påverkar bokföringsnämndens funktion inom området. De åtgärder som kommittén kan komma att föreslå i detta hänseende påverkar dock inte bokföringsnämndens resursbehov för budgetåret 1992/93. Rationaliseringsavdraget med en enprocentig återföring av avdraget bör tillämpas på nämnden.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 377000 kr.

15. Stöd till idrotten

1990/91 Utgift 385 700000 Reservation 23 912227

1991/92 Anslag 411 128 000

1992/93 Förslag 511 173000

' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslagen El. Stöd till idrotten och E2. Stöd till idrottens forskning och utveckling m. m. (prop. 1990/91:100, bil. 13). Vidare överförs från trettonde huvudtiteln del av anslaget F4. Bidrag till folkrörelserna. Ovan under utgift och anslag redovisas de tidigare anslagen El. och E2. samlat.

Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisa tioner. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF stående organisationer och till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna. För anslagets användning gäller de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjer na för organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, SU122, rskr. 291). Från anslaget lämnas vidare bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov samt bidrag till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv. Sådana bidrag lämnas enligt de riktlinjer som fast- 128

ställts av riksdagen (prop. 1970:79, JoU33, rskr. 239, prop. 1979/80:100 Prop. 1991/92; 100 bil. l3,KrU30, rskr. 377 och prop. 1989/90:100 bil. 13, s. 81, KrU 15, rskr. Bil. 8 161) samt vissa av regeringen angivna villkor, vilkagrundarsigpå nämnda riktlinjer. Därutöver lämnas från detta anslag bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område (prop. 1989/90:100 bil. 13, s. 80, KrU 15, rskr. 161). Vidare lämnas från detta anslag bidrag till RF som stöd för den forskning och utveckling m. m. som bedrivs av förbundet. För anslagets användning gäller de av riksdagen beslutade riktlinjerna för statens stöd till forskning och utveckling m.m. inom idrotten (prop. 1989/90:110, bil. 13, s. 82, KrU 15, rskr. 161 samt prop. 1989/90:90, s. 398, KrU23, rskr. 334).

Sveriges riksidrottsförbund (RF)

Idrotten erbjuder miljoner människor i Sverige glädje, gemenskap och en hälsosam och meningsfull fritidssysselsättning. 1 idrottsrörelsen fostras hundratusentals ungdomar i samarbete, demokratiska spelregler, hänsyn och respekt för medmänniskor. På så sätt är idrottsrörelsen för många unga människor i Sverige en skola för livet.

Enligt RF:s stadgar skall idrott utformas och organiseras så, att den i någon form blir tillgänglig för alla och kan ge utövaren tillfredsställelse med hänsyn till vars och ens värderingar. Uppskattningsvis lägger idrottens ca 500000 ideella ledare tillsammans ner 135 milj. timmar per år på att leda svensk ungdom i lokala idrottsorganisationer runt om i landet. Ansträngningar har gjorts för att utjämna de kostnadsskillnader som följer av olika förutsättningar att delta i organiserad idrottsverksamhet i olika delar av landet. Speciella satsningar har genomförts för att förbättra kvinnors villkor i idrotten. Särskilda insatser har gjorts för att öppna idrottsrörelsen för handikappade och invandrargrapper som ännu inte fullt ut kunnat tillgodogöra sig idrottens verksamhetsutbud.

Vid 1991 års riksidrottsmöte (RIM) antogs en prioritering av tre områden för idrottsrörelsen under den kommande tvåårsperioden. Dessa var stärk idrottens trovärdighet, förbättra idrottens Jörutsättningar och stärk idrottens internationella agerande. Därutöver gjordes bl. a. ett uttalande om att idrottens vilja är att regeringen inte bör ha ombudsplatser i riksidrottsstyrelsen. Styrelsen fick i uppdrag att förutsättningslöst diskutera olika alternativ med företrädare för regeringen samt att återkomma vid 1993 års riksidrottsmöte med förslag. Vidare uttalade RIM en önskan att statens stöd till idrottens forskning i ökad utsträckning bör tillföras Centrum för idrottsforskning.

En viss självfinansiering är enligt RF en nödvändighet för hela idrottsrörelsen. Graden av självfinansiering har ökat under senare år och uppgår nu i genomsnitt till 63%. En tredjedel avser interna avgifter av olika slag, exempelvis avgifter för tävlingsdeltagande, kurser eller konferenser samt medlemsavgifter. Sponsorintäkter och reklamavtal svarade förra verksamhetsåret för 40% av specialidrottsförbundens egenfinansiering.

För föreningarna har traditionellt lotterier och spel utgjort en viktig inkomstkälla. RF anser dock att idrottens möjligheter att finansiera sin 129

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

verksamhet på detta sätt olyckligtvis har försämrats under en längre tid. Ett Prop. 1991/92; 100 undantag utgör bingospel, där den sammanlagda omsättningen under år Bil. 8 1990 ökade med 15%, bl.a. som en följd av de lättnader som tidigare beslutats av riksdagen.

Enligt RF medför den av riksdagen beslutade skattereformen även fortsättningsvis en tung belastning på föreningarnas och förbundens ekonomi. Främst rör det sig om fördyringar av resor, mat och logi, som en följd av den breddade basen för mervärdeskatt. Här utgör merkostnaderna en fara inte minst för barn- och ungdomsverksamheten. Vidare menar RF att vissa idrotter drabbats speciellt hårt genom att hyra av vissa anläggningar belagts med mervärdeskatt. Sammanlagt begär RF mot bakgrund i detta, ytterligare 355 milj. kr. som kompensation för skatteomläggningens kostnadseffekter på föreningsnivå.

RF:s anslagsframställan uppgår sammanlagt till 1 208,7 milj. kr. och omfattar i sina huvuddrag fyra utgiftsområden. RF begär 506,5 milj. kr. som stöd till idrottens organisationer, 14 milj. kr. som stöd till utveckling av riksanläggningar och föreningsbyggda anläggningar, 18,2 milj. kr. som stöd till Sveriges deltagande i sommar-OS och handikapp-OS i Spanien samt 670 milj. kr. som stöd till lokala organisationer. Sammantaget innebär anslagsframställan ett ökat statsanslag med 732,6 milj. kr. eller 153,9%.

För specialidrottslörbunden (SF) inriktas den planerade verksamheten budgetåret 1992/93 främst på att stärka idrottens finansiering och det ideella ledarskapet, i syfte att utveckla barn- och ungdomsidrotten, att öka jämställdheten och att utveckla föreningsarbetet. SF begär särskilda medel för att att uppnå "en fullständig resekostnadsutjämning inom idrotten" och att ge alla, oavsett ålder, kön eller specialintressen, möjlighet att på lika villkor tävla i organiserad form. Speciella insatser för att stärka rekryteringen och utbildningen av ideella ledare prioriteras.

Idrotten internationaliseras alltmer. Mängder av beslut, som i grunden påverkar svensk idrott, fattas i dag på internationell nivå. RF understryker att den svenska representationen i internationella förbunds styrelser behöver förstärkas. Detta bidrar bl.a. till att öka Sveriges möjligheter att erhålla värdskap för internationella idrottsevenemang. Sveriges ansökan om medlemskap i EG ökar möjligheterna för svensk idrott att agera i Europa.

För de utanför RF stående organisationerna begär RF 41,1 milj. kr. RF har valt att redovisa även dessa organisationers anslagsframställningar i sin helhet.

För uppförande, tillbyggnad eller upprustning av mindre idrottsanläggningar som ägs av idrottsförening kan bidrag lämnas av RF. Bidragen skall vara av betydelse för anläggningarnas tillkomst och varje beslut om bidrag prövas utifrån sökandens investerings- och driftskalkyler.

RF har vidare begärt rnedel för fortsatt upprustning av idrottens riksanläggning i Lillsveds Gymnastikfolkhögskola.

RF begär sammanlagt 24,5 milj. kr. som stöd till idrottens forskning och utveckling m. m. RF menar att kampen mot dopningmissbruket är en av idrottsrörelsens prioriterade arbetsområden. De viktigaste områden RF 130

vill prioritera är dels en utbyggnad av dopninglaboratoriet vid Huddinge Prop. 1991/92: 100 sjukhus, dels en antidopningkampanj riktad till tonårsgrupperna. Bil. 8

Föredragandens överväganden

Ungefär 4 milj. människor i vårt land utövar aktivt någon form av idrott eller motion. Med sina över 2 milj. medlemmar är idrottsrörelsen vårt lands största ideella folkrörelse. Inom idrottsrörelsen aktiveras fler ungdomar än inom någon annan folkrörelse. Gemenskapen i idrottsföreningen är av stor vikt för många människor över hela landet. Idrottsrörelsens förmåga att engagera medborgare i idrottsaktiviteter, social verksamhet och i demokratiska beslutsprocesser spelar en viktig roll i utvecklingen av det svenska samhället. Enligt min mening innebär bl.a. dessa förhållanden att det är angeläget för det allmänna att på olika sätt stödja idrottsrörelsens verksamhet.

Idrottsrörelsens frihet och oberoende utgör en väsentlig del för dess funktion som en ideell och demokratisk folkrörelse. Mot denna bakgrund bör inte regeringen utse representanter i riksidrottsstyrelsen. Jag välkomnar det uttalande som riksidrottsmötet gjort i denna fråga. Med anledning av mitt principiella ställningstagande kommer jag att föreslå regeringen att inte tillsätta några ombud för regeringen i riksidrottsstyrelsen i samband med att mandatperioden 1993 går ut för de ombud som den tidigare regeringen utsett. De intressen regeringens ledamöter hittills haft att företräda i styrelsen, får tillgodoses på annat sätt. Jag avser att återkomma till detta i ett senare sammanhang.

Som jag framhållit tidigare är det angeläget för det allmänna att stödja idrottsrörelsens verksamhet. För att stärka dess frihet och oberoende är det viktigt att stärka idrottsrörelsens möjligheter till egenfinansiering. De '

ideella organisationernas andel av spelmarknaden har minskat. Dess nettointäkter efter olika skatter och andra kostnader har ej heller utvecklats som vore önskvärt.

Förutom den uppräkning av stödet till idrotten somjag föreslår, genomförs från årsskiftet skattesänkningar som minskar idrottsrörelsens kostnader med närmare 70 milj. kr. 1 samband med ställningstagande till de utredningar som berör lotteriverksamhet och spelmarknaden i stort bör möjligheterna att bereda de ideella organisationerna ökat utrymme särskilt beaktas. Det är också naturiigt att en viss del av AB Tipstjänsts överskott överförs till idrotten med tanke på att AB Tipstjänsts spel till stor del baseras på idrottsevenemang. Jag återkommer senare till denna fråga.

Så långt det är möjligt bör administrativa uppgifter begränsas för de ideellt verkande ledarna, då dessa uppgifter ofta upplevs som byråkratiska och krångliga. Mot den bakgrunden föreslår jag att den övre gränsen för skattefria tävlingspriser höjs till I 000 kr. från nuvarande 300 kr. 1 det följande redovisar jag med anledning av detta förslag till ändring i kommunalskattelagen.

Den sammantagna ökningen av det ekonomiska utrymmet för idrottsrö relsen under budgetåret 1992/93 blir genom mitt förslag följande: 131

♦Anslagsökning ca 35000000 kr. Prop. 1991/92; 100

* Sänkt mervärdeskatt ca 68 500000 kr. Bil.S

* Del av Tipstjänsts överskott ca 5000000 kr.

Totalt förbättras således idrottsrörelsens ekonomi med drygt 108 milj. kr. för budgetåret 1992/93. Sänkningen av mervärdeskatten träder i kraft den 1 januari 1992. Det innebär att idrottens kostnader redan under innevarande budgetår minskar med ca 34 milj. kr.

A n slagets Jo rdel n i ng

Den roll som RF har i fördelningen av statens stöd till idrotten förutsätter att nödvändiga prioriteringar redovisas. RF har vid årets anslagsframställning valt att överlämna SF:s och de utanför RF stående organisationernas anslagsframställningar utan eget yttrande. RF har därmed överiämnat till regeringen att göra erforderliga prioriteringar.

En fråga som får allt större vikt är folkhälsoarbetet. Idrottens betydelse för människors allsidiga rekreation är stor. RF har vid riksidrottsmötet prioriterat detta arbete. RF bör prioritera insatser för att aktivera handikappade. Idrottens betydelse i rehabilitering av handikappade är av stor vikt. Idrotten spelar en stor roll i arbetet med att integrera invandrare i det svenska samhället. Riksidrottsmötets beslut att öka ansträngningarna för att rekrytera ungdomar till idrottens beslutande församlingar ser jag som ett mycket viktigt steg för att ta vara på ungdomens vilja och skaparkraft. Jag delar också RF:s uppfattning att det är angeläget att engagera fler kvinnor som aktiva och som ledare samt i de beslutande församlingarna. Jag vill peka på betydelsen av den information som riksdagen begärt att få utförligt och samlat redovisad, om hur anslaget fördelas mellan idrott som utövas av män respektive kvinnor. Under anslaget har medel beräknats för dessa ändamål.

Elitidrotten är en liten men betydelsfull del av det totala idrottsutbudet. Den tilldrar sig stor massmedial uppmärksamhet och bidrar i betydande omfattning till medborgarnas upplevelser och samhörighet på olika nivåer. Den är också synnerligen betydelsefull för att väcka och bredda intresset för motion och fysisk fostran. Det är en fråga för RF och dess specialförbund att med stöd av anslaget sörja för att erforderligt stöd till elitidrotten ges.

Jag vill liksom RF framhålla den stora vikten av de ideeUt arbetande ledarnas insatser för idrotten och samhället i stort. Det är därför angeläget att ledarna ges bra utbildningsmöjligheter. Jag vill här särskih peka på det , arbete som utförs inom ramen för idrottens eget studieförbund (SISU).

Insatser för barn och ungdomar är en viktig del av idrottsrörelsens verksamhet. Idrottsrörelsen aktiverar ett stort antal barn och ungdomar. Det lokala aktivitetsstödet är av stor betydelse för den lokala idrotten och dess möjlighet att aktivera ungdomar. Under budgetåret 1990/91 genom fördes mer än 6,7 miljoner bidragsberättigade aktiviteter av föreningar som erhåller bidrag under detta anslag. Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att utforma nya regler för det statliga stödet till lokal ungdoms- 132

verksamhet efter förslag från idrottsrörelsen. De nya reglerna gäller Prop. 1991/92; 100 fr.o.m. den I juli 1991. För innevarande budgetår har 182 milj. kr. Bil. 8 anvisats under denna del av anslaget. Jag har beaktat idrottsrörelsens önskemål om förstärkning av detta bidrag.

Vid utarbetande av förslag till fördelningen av medel till de studerandes motionsverksamhet förutsätts att RF vid förslag till fördelningen av stödet har nära kontakt med Sveriges Förenade Studentkårer (SFS).

Det är angeläget att det finns förutsättningar att utöva idrott i hela vårt land. Genom de långa avstånden försvåras möjligheten för idrottsutövande i främst norra Sverige. Riksidrottsmötet har fattat beslut om att special-idrottsförbunden genom olika åtgärder skall medverka till att skapa förutsättningar för idrott på lika villkor över hela landet. Jag vill understryka betydelsen av att så sker och jag har beräknat medel för detta inom anslaget.

Riksidrottsmötet beslutade att stärka idrottens internationella agerande och att verka för ett enat idrotts-Europa och för en utveckling av idrotten på dess egna villkor och på demokratiska grander. RF pekar också på betydelsen av att svenskar ges förutsättningar att åta sig internationella förtroendeuppdrag på idrottens område. Jag delar RF:s uppfattning att detta är av stor betydelse för den svenska idrottsrörelsen. Jag ser positivt på att RF arbetar för att stärka Sveriges möjligheter att erhålla värdskap för internationella idrottsevenemang. I samband rned förberedelserna för ett svenskt medlemskap i EG vill jag understryka vikten av att den svenska idrottsrörelsen nära följer utvecklingen i de frågor som är av betydelse för idrotten.

Jag har beräknat medel för Sveriges deltagande vid sommar-OS och handikapp-OS i Spanien 1992.

Det är av stort värde att de lokala föreningarna ges möjlighet att uppföra anläggningar av olika slag. För att stimulera till och möjliggöra detta finns , det under detta anslag särskilda stödet till s. k. mindre anläggningar. Detta stöd får användas för uppförande, köp, tillbyggnad eller upprustning av mindre idrottsanläggning som ägs av idrottsförening, enligt de riktlinjer som riksdagen faststälb (prop. 1979/80:100, s. 166-167, KrU30, rskr. 377). Jag vill erinra om att idrottsorganisationer även kan ansöka om medel ur allmänna arvsfonden till ungdomslokaler, klubbstugor och dylikt. Under förra året bidrog fonden med ca 2,2 milj. kr. för sådana ändamål. Jag har inom anslaget beräknat medel för stödet till mindre anläggningar liksom till den fortsatta upprustningen av Lillsveds Gymas-tikfolkhögskola. Det ankommer på RF att inom.ramen för anslaget tillgodose detta.

Den särskilda anslagsposten Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m. föreslås upphöra och medlen för detta ändamål anvisas i stället under förevarande anslag. Detta möjliggör för riksidrottsstyrelsen att friare inom anslaget prioritera dessa frågor.

Enligt RF är idrottsrörelsens resurser på antidopningområdet otillräckliga för att RF skall kunna fullfölja sina ambitioner i kampen mot dopning.

Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten skall kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt. Det gäller såväl från 133

folkhälsosynpunkt som från rent idrottslig synpunkt. Jag ser förstärkta Prop. 1991/92; 100 insatser på idrottsutbildningens område och en mera långsiktig kunskaps- Bil. 8 uppbyggnad inom idrottsforskningen som betydelsefulla förutsättningar för utvecklingen av svensk idrott.

Medel för grundforskning anvisas bl. a. under anslagen till forskningsråden under åttonde huvudtiteln. Det förevarande anslaget skall därför ses som komplement till den forskning som kan erhålla anslag från forskningsråden samt de satsningar som gjorts och kan komma att göras genom inrättande av nya professurer med inriktning på idrott vid landets högskolor.

För det kommande budgetåret vill RF arbeta med att stimulera insatser kring idrottens vitala frågor. RF vill prioritera produktion av mer lättillgänglig forskningsinformation för idrottens tränare och aktiva. Jag finner denna prioritering angelägen. Det är av intresse med en bred spridning av idrottsforskningens resultat. Jag utgår från att diskussionen mellan Idrottens forskningsråd och Centrurri för idrottsforskning om en närmare samordning av verksamheten leder till ett positivt resultat. Vidare finns under åttonde huvudtiteln medel beräknat för att tillgodose behovet av samordning och information vid Centrum för idrottsforskning. Detta kan enligt min mening bidra till att förstärka detta viktiga arbete.

Riksdagen har under hösten beslutat om lagstiftning mot dopning. Jag konstaterar med tillfredsställelse att idrottsrörelsen konsekvent och målmedvetet ökat ansträngningarna för att motverka användningen av olika "döpningmedel och andra droger inom idrotten. Samhället tar genom lag-stilFtningen ett ansvar för att hindra tillgängligheten av olika dopningpre-parat som riskerar att skada användarna. Jag instämmer mot denna bakgrund i RF:s vilja att prioritera idrottens arbete på detta område.

Sammanfattningsvis föreslås en uppräkning av anslaget med ca 100 milj. kr., varav engångsvis 16 milj; kr. och omföring från anslag ca 65 milj. kr., till totalt ca 511 milj. kr.

Skattereformen

Idrottsrörelsen har vid olika tillfällen framhållit att skattereformen medför negativa effekter för idrotten. Främst pekar man på ökade kostnader som en följd av riksdagens beslut om breddning av mervärdeskatteunderlaget för hotell- och restaurangtjänster samt resor: Idrottsrörelsen har även pekat på de administrativa merarbeten som den reformerade inkomstbeskattningen kan medföra, särskilt för de mindre föreningarna.

Riksdagen har redan beslutat om vissa åtgärder avsedda att i viss mån kompensera idrottsrörelsen för den ekonomiska och administrativa börda som skattereformen inneburit. Denna kompensation har bl.a. utgått genom ett anslag på 65 milj. kr. riktat till idrottsrörelsens lokala barn- och ungdomsverksamhet. Anslaget föreslås nu övetföras från trettonde huvudtitelns anslag F 4. Bidrag till folkrörelserna till denna huvudtitels anslag 1 5. Stöd till idrotten.

Riksdagen har också beslutat om en"lagstiftning varigenom idrottslig 134

verksamhet är befriad från uttag av socialavgifter på ersättningar upp till Prop. 1991/92; 100 ett halvt basbelopp. Bil. 8

Lättnader har genomförts för att stimulera folkrörelserna till att kunna öka intäkterna från bingospel genom att den högsta vinsten i bingospel justerats från ett halvt till ett helt basbelopp.

Riksdagen beslutade också att anvisa medel till idrotten via AB Tipstjänst.

Jag vill här redovisa ytterligare åtgärder föratt kompensera idrottsrörelsen för skattereformens konsekvenser.

Riksdagen har fattat beslut om sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjänster. Detta innebär att idrottsrörelsens krav på kompensation delvis har infriats. Enligt RF:s beräkningar motsvarar en sänkning av mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster samt resor i enlighet med riksdagens beslut 68,5 milj. kr. i minskade kostnader för idrottsrörelsen.

Jag har vidare uppdragit åt en särskild utredare att undersöka vissa effekter av den breddade mervärdeskatten. Denne kommer också att belysa effekter som uppkommer för idrotten.

Upprättat lagförslag

Idrottsrörelsen har pekat på det administrativa merarbete som följer av att tävlingsvinster i form av nyttovaror överstigande 0,01 basbelopp avrundat till närmsta hundratal kronor beskattas. Jag föreslår därför att detta belopp höjs så att skatteplikt inträder först vid tävlingsvinster i form av nyttovaror överstigande 0,03 basbelopp avrundat till närmsta hundratal kronor, vilket för närvarande motsvarar 1 000 kr Jag föreslår således att den aktuella bestämmelsen i 19§ kommunalskattelagen (1928:370) ändras. Förändringen bör gälla redan under år 1992, således från 1993 års taxering. Denna bestämmelse föreslås också ändrad i prop. 1991/92:81. 1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Den föreslagna lagändringen är av en sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.2.

Idrottens egenfinansiering

Idrottens möjligheter till egenfinansiering utöver samhällsstödet är som jag tidigare berört av stor betydelse. Lotterier och bingo har sedan länge varit en viktig inkomstkälla för föreningslivet. Den pågående översynen av lotterilagstiftningen i en pariamentariskt sammansatt kommitté har här en viktig uppgift att fylla. Enligt direktiven skall kommittén undersöka i vad mån folkrörelserna i högre grad än för närvarande skulle kunna finansiera sin verksamhet genom ökade intäkter av lotterier och spel och i vad mån det ur kontrollsynpunkt är möjligt att förenkla eller avreglera vissa lotteri former. Jag avser att i samarbete med chefen för civildepartementet nära följa 135

idrottsrörelsens och övriga folkrörelsers finansieringsfrågor, inte minst Prop. 1991/92:100 från skatte- och avgiftssynpunkt. I samband med detta kan det finnas Bil. 8 behov att överväga om en samlad översyn bör göras för att klarlägga föreningslivets arbetsvillkor.

AB Tipstjänst

Riksdagen beslutade (l989/90:FiU36, rskr. 288), vid behandlingen av regeringens skrivelse (1989/90:121) med anledning av en granskning av riksdagens revisorer gällande AB Tipstjänsts stöd till idrotten, att en större del än för närvarande av AB Tipstjänsts vinst bör tillställas idrotten.

Efter riksdagens beslut ökade stödet till ca 20 milj. kr. år 1990.

Föredragande statsråd föreslog i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100) att AB Tipstjänst tills vidare bör vara oförhindrat att stödja idrotten inom en ram på 50 milj. kr. årligen. Riksdagen biföll förslaget (1990/91 :FiU 19, rskr. 210), och ställde som villkor att alla insatser i form av ersättningar m.m. av bolaget skall bedömas vara av värdefull godwill karaktär på längre sikt eller på annat sätt vara långsiktigt kommersiellt befogade.

Under år 1991 har AB Tipstjänst, i enlighet med riksdagens beslut, lämnat sammanlagt 50 milj. kr. i sådant stöd till idrotten.

Tipstjänsts idrottsanknutna spel står för ca hälften av bolagets omsättning och för ca en tredjedel av bolagets vinst. Det är därför naturligt att AB Tipstjänst har och har haft en nära koppling till idrotten. En stor målgrupp för AB Tipstjänsts produkter är idrottspublik varför det också är naturiigt att en del av bolagets strikt kommersiella marknadsföringsinsatser styrs mot idrottsevenemang och idrottsföreningar. Om dessa kommersiella marknadsföringsinsatser beslutar naturligtvis bolaget.

Eftersom AB Tipstjänst använder idrottsevenemang som spelobjekt är det enligt min mening rimligt att också en del av AB Tipstjänsts överskott går till idrotten. Däremot anser jag inte att AB Tipstjänst bör besluta om fördelning av detta stöd på det sätt som var fallet under 1991. Riksdagen bör ta ställning till hur stor del av AB Tipstjänsts överskott som får disponeras för direkt stöd till idrotten. Idrottsrörelsen bör inom sig fördela medlen. Jag förutsätter emellertid att viss hänsyn härvid tas till på vilket sätt medlen tidigare har fördelats.

Jag anser att AB Tipstjänsts bolagsstämma, utöver de strikt kommersiellt betingade marknadsföringsinsatser som är ett normalt led i bolagets verksamhet, skall ges möjlighet att besluta om stöd till idrotten i form av ett samlat bidrag till riksidrottsförbundet att användas påföljande budgetår.

För budgetåret 1992/93 anser jag att ramen för stöd efter beslut av bolagsstämman bör uppgå till 55 milj. kr. Första halvåret 1992, innan det föreslagna systemet träder i kraft, bör AB Tipstjänst i enlighet med riksdagens tidigare beslut vara oförhindrat att stödja idrotten, efter samråd med

RF, med upp till 25 milj. kr.

övriga huvudtitlar Prop. 1991/92; 100

Bil 8 Jag vill slutligen ge en samlad redovisning över hela det statliga stödet till

idrotten. Sammanlagt kan de statliga anslagen till idrotten beräknas uppgå

till nära 1000 milj. kr. Utöver det stöd som redovisas under detta anslag,

har idrotten erhållit medel under följande anslag.

Under tredje huvudtiteln har anvisats medel för idrottsrörelsens internationella deltagande, t, ex. i samarbetet inom idrottens område i Norden och i Europarådet samt för vissa biståndsinriktade insatser.

Under fjärde huvudtiteln har anvisats omkring 2 milj.kr. för de idrottsplutoner som för närvarande finns upprättade vid tretton förband i olika delar av landet. Kostnaderna avser värnpliktskostnader för den del av utbildningstiden som agnas åt idrottsverksamhet. Därtill anslås omkring 1,2 milj.kr. till Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund och Svenska Sportskytteförbundet samt medel till Försvarets civila idrottsförbund och Svenska Pistolskytteförbundet.

Under femte huvudtiteln har utgått vissa projektmedel för idrottsrörelsens deltagande i samhällsarbetet mot droger och missbruk.

Under denna huvudtitel har den statliga garantiverksamheten under föregående budgetår belastats med 15,6 milj. kr. för att täcka förlusterna vid genomförandet av Ryttar-VM i Stockholm.

Under åttonde huvudtiteln har utgått ca 6 milj. kr. till landets idrottsgymnasier, ca 17,5 milj. kr. till idrottens studieförbund SISU, 11 milj. kr. till driften av idrottens folkhögskolor i Lillsved och Bosön samt 2,6 milj. kr. till Hästsportens folkhögskola i Kolbäck. Vidare har anvisats drygt 7 milj. kr. för professurer med anknytning till idrott samt för verksamheten vid Centrum för idrottsforskning m. m. Från åttonde huvudtiteln finansieras även idrottssamarbete inom UNESCO:s ram. Fr. o. m. innevarande budgetår anslås ej särskilda medel direkt till varje idrottslig gymnasie- och folkhögskoleutbildning. Regeringen har därför inget direkt inflytande över storleken på medel som fördelas till varje speciell typ av sådan utbildning.

Under tionde huvudtiteln har anvisats medel för 3 000 — 3 500 lönebidragsanställda som huvudsakligen är verksamma i idrottsföreningar. Statens bidrag kan här uppskattas till drygt 450 milj. kr. Vidare har vissa projektmedel anslagits för idrottsrörelsens verksamhet bland invandrare och mot rasism.

Ytteriigare projekt rörande bl.a. jämställdhet inom idrotten har erhållit medel under trettonde huvudtiteln.

Riksdagen har tidigare beslutat att fr.o.m. den 1 juh 1992 inrätta en idrottshögskola i Stockholm. Idrottshögskolan kommer att utgöra en viktig del i att utveckla och samordna idrotten i högskolan. Ett samlat grepp kan genom denna tas över idrottsutbildningar, vilket gynnar såväl dé olika utbildningarna som idrottsrörelsen.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslås en uppräkning av anslaget Stöd till idrotten

med drygt 100 milj. kr., varav engångsvis 16 milj. kr. och omföring från 137

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

anslag ca 65 milj. kr., till totalt ca 511 milj. kr. Det bör ankomma på Prop. 1991/92:100

regeringen att efter förslag från RF besluta om närmare fördelning av Bil. 8

anslaget.

Hemställan ,

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att till Stöd till idrotten för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 511 173000 kronor,

dels föreslår riksdagen att anta förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i def föregående om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts överskott.

16. Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

31000000 Nordiska investeringsbanken har till ändamål att ge lån och ställa garantier på bankmässiga villkor i överensstämmelse med samhällsekonomiska hänsyn för genomförande av investeringsprojekt och export av nordiskt intresse. Bankens styrelse gjorde i juni 1991 en framställan till Nordiska ministerrådet om en höjning av bankens grundkapital med 800 miljoner SDR.'

Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) antog den 21 augusti 1991 ett förslag om höjning av bankens kapital avsett att föreläggas Nordiska rådet för yttrande.

Förslaget innebär att grundkapitalet ökas med 800 milj. till 2400 milj. SDR. Den inbetalade delen av kapitalet beräknas av Ministerrådet kunna sättas vid 60 milj. SDR, eller 7,5%, utan att bankens kreditvärdighet påverkas. Anmodan om inbetalning av den återstående delen sker i den mån styrelsen finner det nödvändigt för att uppfylla bankens skuldförpliktelser. Enligt förslaget ställs 30 milj. SDR till förfogande genom direkta inbetalningar från medlemsländernas sida, medan resterande 30 milj. SDR överförs från bankens reservfond. Efter höjningen kommer den inbetalade andelen att uppgå till totalt 260 milj. SDR eller 10,8% av det samlade grundkapitalet på 2400 milj SDR. Medlemsländernas inbetalningar föreslås ske i tre årliga lika stora rater med början den 15 maj 1993.

Nordiska rådets presidium antog den 13 november 1991 en rekommendation till Ministerrådet att snarast besluta om en kapitalhöjning i enlighet med det här refererade förslaget. Ett sådant beslut fattades av Ministerrådet den 11 december 1991. Beslutet träder i kraft först efter godkännande av resp. medlemslands folkrepresentation.

' En särskild dragningsrätt motsvarade 8,207 svenska kronor den 4 december 1991. 138

Nordiska investeringsbanken kan, enligt bankens stadgar, ge lån och ställa garantier upp till ett sammanlagt belopp motsvarande 250% av grundkapitalet. Denna princip sammanfaller med de regler som gäller för den Europeiska investeringsbanken och är motiverad av hänsyn till bankens kreditvärdighet. Nordiska ministerrådet konstaterar att banken per den 31 augusti 1991 hade utestående:och beviljade, ännu icke utbetalda lån, motsvarande ca 3 100 milj. SDR. Drygt tre Ijärdedelar av bankens totala låneram var därmed utnyttjad.

Den genomsnittliga åriiga nettotillväxten för bankens engagemang har under perioden 1986 t.o.m. 1990 uppgått till omkring 20%. Nettotillväxten har emellertid visat en fallande tendens bl.a. beroende på ökande återbetalningar. Den framtida ökningstakten beräknas därför stanna vid omkring 10% årligen. Enligt bankens bedömning kommer den nuvarande låneramen därmed att vara fullt utnyttjad vid årsskiftet 1993/94.

Ministerrådet konstaterar att banken under hela sin verksamhetsperiod har lidit endast obetydliga förluster i förhållande till verksamhetens omfattning. Avkastningen på bankens egenkapital har varit 9,2% för perioden 1976-1982, 12,8%) för perioden 1983-86 samt 10,6% för perioden 1987-1990. Banken har vid tre tillfällen, senast 1991, lämnat utdelning till medlemsländerna. Banken kan därför anses ha bedrivit sin verksamhet i överenstämmelse med bankmässiga principer och tillgodosett stadgarnas krav på en rimlig förräntning på det insatta kapitalet.

För att banken skall kunna fortsätta den verksamhet, som enligt Nordiska ministerrådet hittills har utvecklats positivt, krävs en höjning av bankens grundkapital.

Enligt bankens stadgar skall en eventuell höjning av grandkapitalet fördelas mellan medlemsländerna enligt den vid varje tidpunkt av Nordiska ministerrådet fastställda fördelningsnyckeln för gemensam nordisk finansiering. Enligt den för 1991 gällande fördelningen skall Danmark teckna sig för 21,3% eller 170,4 milj. SDR, Finland för 21,2% eller 169,6 milj. SDR, Island 1,1 % eller 8,8 milj. SDR, Norge 18,9% eller 151,2 milj. SDR och Sverige 37,5% eller 300 milj. SDR av höjningen på 800 milj. SDR.

Den del av kapitaltillskottet som skall inbetalas avses ställas till bankens förfogande enligt följande:

Överföring från reservfonden

Milj. SDR

Totalt

Fördelningsnyckel för kapitaltillskott (%)

Inbetalning frän medlemmarna

l:a 2:a inbetalningen 15.5.93 15.5.94

3:e 15.5.95

Danmark

Finland

Island

Norge

Sverige

Totalt:

6,423 5,220 0,297 5,487 12,573

30,000

2,130 2,120 0,110 1,890 3,750

10,000

2,130 2,120 0,110 1,890 3,750

10,000

2,130 2,120 0,110 1,890 3,750

10,000

12,813 11,580 0,627 11,157 23,823

60,000

21,3 21,2

1,1

18,9 37,5

100,0

139 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bil 8 Jag delar Nordiska ministerrådets uppfattning att bankens verksamhet har "

utvecklats positivt och att den föreslagna höjningen av bankens grandkapital är motiverad.

Jag föreslår därför att svenska staten åtar sig betalningsansvaret för Sveriges andel av höjningen av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken i enlighet med Nordiska ministerrådets beslut samt att ett förslagsanslag på 31 milj. kr. tas upp på budgeten för budgetåret 1992/93 för att finansiera den första svenska inbetalningen till kapitalhöjningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att svenska staten ikläder sig betalningsansvaret för Sveriges andel, uppgående till 300 milj. SDR, av höjningen av Nordiska investeringsbankens grundkapital, och ställer 11,25 milj. SDR tih bankens förfogande inom överenskomna tidsfrister,

2. till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 31 000000 kr.

I 7. Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social uj amning

1992/93 Nytt anslag (förslag) 270000000

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare idag (bilaga 1, Särskilda frågor, avsnitt 7) redogjort för de utgiftsåtaganden som följer av EES-avtalet. Bidraget till fonden för ekonomisk och social utjämning beräknas uppgå till ca 270000000 kr. under budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 270000000 kr.

övriga frågor inom finansdepartementets verksamhetsområde

1 De kyrkliga kommunerna 1.1 Folkbokföringsreformen

Min bedömning och mitt förslag:

— De kyrkliga kommunerna bör sänka sina skattesatser motsvarande den kostnadsminskning som uppstår på grund av att kyrkan inte längre handhar folkbokföringen.

— Den andel av församlingsskatten som skall betalas av den som inte tillhör svenska kyrkan minskas från 30 till 25%.

Skälen till min bedömning och mitt förslagiDen 1 juli 1991 överfördes

folkbokföringen till skattemyndigheterna. Förändringen innebär för de kyrkliga kommunerna en kostnadsminskning som under de närmast följande åren bedöms uppgå till ca 300 milj.kr. per år (prop. 1990/91:100, bil. 9). Ytterligare kostnadsminskningar kommer att kunna genomföras successivt bl.a. som en följd av att kyrkobokföringshandlingar förs över till de statliga arkivmyndigheterna. Eftersom de kyrkliga kommunerna inte skall ta ut skatt för uppgifter som man inte längre handhar, anser jag att de minskade kostnaderna skall resuhera i ett minskat skatteuttag hos dessa kommuner. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har förklarat sig berett att rekommendera de kyrkliga kommuner som berörs att sänka skatten. Om sådan skattesänkning inte sker bör regeringen överväga särskilda åtgärder.

Den som inte är medlem i svenska kyrkan betalar endast den del av församlingsskatten som är avsedd att täcka kostnaderna för kyrkans folkbokförings- och begravningsverksamhet. Denna andel utgör 30% av den kyrkliga utdebiteringen och motsvarar därvid ett genomsnitt av samtliga kyrkliga kommuners kostnadsandel (jfr prop. 1973:84, SkU65, rskr. 317). Även denna procentsats bör sänkas med anledning av att kyrkan inte längre ansvarar för folkbokföringen. Jag föreslår därför, i samråd med statsrådet Bo Lundgren och chefen för civildepartementet, att skatteuttaget sänks till 25% av det för debiteringen bestämda beloppet, vilket således skall anses motsvara begravningsverksamhetens andel av de kyrkliga kommunernas nettokostnader. Denna nivå överensstämmer väl med de beräkningar som statskontoret redovisar i rapporten Svenska kyrkans ekonomi (1991:12). Ändringen bör göras med verkan fr.o.m. år 1993.

1.2 Skattereformen

Prop. 1991/92:100 Bil. 8

Min bedömning:

— De ökade intäkterna för de kyrkliga kommunerna på grand av inkomstskattereformen kan såvitt nu går att bedöma kvittas mot breddningen av basen för mervärdeskatt och de statsbidragsindragningar som riksdagen beslutade med anledning av förra årets budgetproposition.

Skälen till min bedömning:! förra årets budgetproposition (prop.

1990/91:100, bil. 9) redovisades utfallet av skattereformen och folkbokföringsreformen för de kyrkliga kommunerna avseende åren 1991-1995. Riksdagens beslut (FiU29, rskr. 248) innebar att neutraliseringen mellan staten och de kyrkliga kommunerna av reformernas ekonomiska nettoeffekter för åren 1991 och 1992 skulle ske genom indragning av vissa statsbidrag. Den dåvarande regeringen angav att fr.o.m. år 1993 måste ytterligare åtgärder vidtas för att en neutralisering skall uppnås.

Jag har tidigare anfört att de kyrkliga kommunerna bör sänka sina skattesatser motsvarande de minskade kostnaderna med anledning av att kyrkan inte längre ansvarar för folkbokföringen.

Beträffande skattereformen gör jag nu bedömningen att de ökade intäkterna på grund av inkomstskattereformen fr.o.m. år 1993 i huvudsak motsvaras av dels kostnadsökningar till följd av breddningen av basen för mervärdeskatt, dels redan beslutade statsbidragsindragningar. Om dessa förändringar kvittas mot varandra skulle några ytterligare åtgärder alltså inte behövas för att upprätthålla ett budgetmässigt neutralt utfall mellan staten och de kyrkliga kommunerna. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

1.3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.1.

Lagförslaget är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

1.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

2 Ränteersättningar Prop. 1991/92; lOO

Bil. 8 Föredragandens överväganden

Under budgetåren 1988/89 till 1991/92 har anslaget G5. Ränteerseättning-ar m. m. varit uppfört på statsbudgeten under sjunde huvudtiteln. Anslaget har inte belastats. Frågan om räntebärande placering av så kallade nedsatta och deponerade medel bör beredas samlat med utvecklingen av generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Jag föreslår därför att anslaget avförs från statsbudgeten.

Hemställan

Jag hemställer att anslaget G 5. Ränteerseättningar m.m..avförs från statsbudgeten.

143 Bilaga 8.1 Prop. 1991 /92; 100 Bil.S

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

!§'

Sådan församlingsskatt enligt Sådan församlingsskatt enligt församlingslagen (1988:180), som församlingslagen (1988:180), som efter kyrkofullmäktiges beslut eller efter kyrkofullmäktiges beslut eller annars debiteras efter samma gran- annars debiteras efter samma gran der som gäller för debitering av der som gäller för debitering av kommunalskatt, skall påföras den, kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret som vid ingången av inkomståret inte tillhörde svenska kyrkan, efter inte tillhörde svenska kyrkan, efter endast trettio procent av det för de- endast 25 procent av det för debite- biteringen bestämda beloppet. Vad ringen bestämda beloppet. Vad nu nu sagts gäller också den som till- sagts gäller också den som tillhörde hörde svenska kyrkan men inte va- svenska kyrkan men inte varit folk- rit folkbokförd här i riket under nå- bokförd här i riket under någon del gon del av inkomståret. av inkomståret.

Denna lag träder i kraft den I januari 1993 och tillämpas första gången vid debitering av skatt enligt 1994 års taxering. Lagen tillämpas dock vid utbetalning under åren 1993 och 1994 av förskott som avses i 4 a § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

' Senaste lydelse 1991:502. 144

Bilaga 8.2 Prop. 1991/92:100 Bil.S

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse

19§'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § I eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grand av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,

'Senaste lydelse 1991:1832. 145

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe Prop. 1991/92; 100

Ril S som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund

av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till dehagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter varje avliden förälder inte överstiger 0,4 basbelopp;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall eriäggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för meratgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och till anställning eller uppdrag och 24

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe Prop. 1991/92; 100

Bil. 8 som utgår i annan form än kontant som utgår i annan form än kontant

eller därmed likställd ersättning, eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål el- om vinsten avser minnesföremål el ler värdet inte överstiger 0,01 bas- ler värdet inte överstiger 0,03 bas belopp avrandat till närmaste belopp avrundat till närmaste hundratal kronor; hundratal kronor;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § I och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 §3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den I juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 årstaxering.

147 Register Sid.

I Översikt

II Organisation av stöd till regeringskansli och myndigheter

19 A. Finansdepartementet m. m.

Anslag kr.

Finansdepartementet

Ekonomiska råd

4 302000

Utredningar m. m.

29 500000

Utvecklingsarbete

23 B.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Riksskatteverket

995 439000

Skattemyndigheterna

3 508 878 000

Kronofogdemyndigheterna

Stämpelkostnader

2 500000

Fastighetstaxering

22 991000

Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med

skatteuppbörd m.m.

57 380000

37 C.

Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning

Byggnadsstyrelsen

Stabs- och servicemyndigheten

Täckning av merkostnader för lokalkostnader m. m.

Fastighetsförvaltningsmyndigheten

Vissa investeringar m. m.

46 D,

, Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Riksgäldskontoret:

Förvahningskostnader

72 355000

Kostnader för upplåning och låneförvaltning

Garantiverksamhet

Uppdragsverksamhet

56 E. Vissa centrala myndigheter m. m.

56 1. Tullverket

61 2. Konjunkturinstitutet

63 3. Finansinspektionen

66 4. Riksrevisionsverket

69 5. Statskontoret

72 6. Regeringskansliets förvaltningskontor

73 7. Inredning och utrustning m. m.

88 275000

148 Sid.. Anslag kr.

Statistiska centralbyrån:

74 8. Statistik, register och progonoser 435033000

78 9. Uppdragsverksamhet 1000

78 10. Folk- och bostadsräkningar 1 5 76 000

80 F. Statliga arbetsgivarfrågor

80 1. Statens arbetsgivarverk 60448000

82 2. Statens löne- och pensionsverk 1000

83 3. Statens arbetsmiljönämnd 2992000 85 4. Statens institut för personalutveckling:

Avvecklingskostnader 1000

87 5. Vissa avtalsstyrda anslag 23274000

89 6. Bidrag till Statshälsan 345 280000

91 7. Täckning av merkostnader för löner och pensioner

m.m. 1200000000

92 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda 61738000

Prop.1991/92:100 Bil.S

93 G. Bostadsväsendet

Boverket:

99 I. Förvaltningskostnader 144787000

99 2. Uppdragsverksamhet 1000

102 3. Länsbostadsnämnderna 126066000

103 4. Räntebidrag m.m. 29310000000 109 5. Investeringsbidrag för bostadsbyggande 6600000000 111 6. Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus 220000000

113 7. Åtgärder i bostadsområden med stor andel out-

hyrda lägenheter m. m. 25 000000

114 8. Bidrag till förbättring av boendemiljön 1000000

115 9. Vissa lån till bostadsbyggande 1 000000

116 10.Statens bostadskredhnämnd 1000

117 11.Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån 1000

118 12.Bonusränta för ungdomsbosparande 2000000

119 H. Bidrag och ersättningar till kommunerna

122 I. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. 23100000000

123 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaf-

fandet av den kommunala företagsbeskattningen 879172000

149 Sid.

Anslag kr. Prop. 1991/92; 100 Bil.S

125 I. övriga ändamål

125 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon

125 2. Exportkreditbidrag

126 3. Kostnader för vissa nämnder

127 4. Bokföringsnämnden

128 5. Stöd till idrotten

31000000 270000000 71531873000

138 6. Höjning av grandkäpitalet i Nordiska investeringsbanken

140 7. Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning

Totalt för finansdepartementet

Övriga frågor inom finansdepartementets område

141 1. De kyrkliga kommunerna

143 2. Ränteersättningar

144 Bilaga 8.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

145 Bilaga 8.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

150 Regeringens proposition 1991/92:100 Bilaga 9

Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)

1 Riksdagen 1991/92. I suml. Nr 100. Bilaga 9

Bilaga 9 till budgetpropositionen 1992

Utbildningsdepartementet

(åttonde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil.9

Översikt

Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör det obligatoriska och det frivilliga skolväsendet, folkbildningen, den grundläggande högskoleutbildningen, forskningen och forskarutbildningen samt studiestödet. Departementet svarar inom regeringskansliet även för ärenden rörande samordning av forskningsfrågor och samefrågor.

Inom skolan skall gränsen mellan skolans och barnomsorgens mål och uppdrag vara tydlig. Den flexibla skolstartsåldern vid sex eller sju år bibehålls. För att skapa en verklig frihet för elever och föräldrar att välja skola kommer det kommunala skolmonopolet att brytas upp och ett system med skolpeng att införas. Statsbidraget för elever i fristående grundskolor räknas upp till samma nivå som bidraget i dag är per elev i den kommunala grundskolan. För fristående skolor på gymnasial nivå räknas bidraget upp så att alla skolor med likartade utbildningar får mer likartade bidrag per elev. Specialskolorna får ytterligare 4,2 milj. kr. för elevers hemresor och 3 milj.kr. för att förbättra lärarrekryteringen.

En proposition om nytt belygssytem för grundskolan och gymnasiet skall läggas fram våren 1993. Våren 1993 kommer även en ny läroplan för grundskolan, gymnasiet och den kommunala vuxenutbildningen att läggas fram.

Riksdagsbeslutet om en förlängning av all gymnasial utbildning till tre år ligger fast. Om kommunerna väljer att starta den nya utbildningen redan nästa läsår får de till följd av det ansträngda statsfinansiella läget i huvudsak själva finansiera genomförandet.

Inom grundläggande högskoleutbildning genomförs viktiga reformer.

Det är viktigt att lärarna har omfattande kunskaper i sina ämnen för atl eleverna skall få bästa möjliga undervisning. Regeringen kommer under våren 1992 att föreslå att en ny utbildning startar redan hösten 1992. Denna utbildning skall bygga på fördjupade ämneskunskaper och erbjudas parallellt med den nuvarande senarelärarutbildningen för årskurserna 4 - 9 i grundskolan.

Regeringen kommer under våren att sända ett diskussionsunderlag Prop. 1991/92:100 om del fria universitetet till universitet och högskolor för synpunkter. Bil. 9 Stora delar av den statliga detaljstyrningen och regleringen avskaffas. Förulsällningarna ska prövas för atl i några fall pröva stiftelseformen.

Kvaliteten i den högre utbildningen skall höjas till inlernalionell loppnivå. Regeringen kommer därför all sända ut elt förslag om förslärkning av kvaliteten i grundutbildningen för synpunkter.

Ilögskoleadministrationen moderniseras och anpassas efter den fria högskolans krav enligt vad regeringen föreslagit i en proposilion under hösten 1991.

Redan hösten 1992 tillkommer 3000 platser vid universiteten och högskolorna utöver de 2000 som tidigare föreslagits. Tyngdpunkten läggs på längre kvalificerade utbildningar. Särskill förstärks de tekniska, naturvetenskapliga humanistiska och konstnärliga utbildningarna. Hälften av de nya platserna är vikla för lärarutbildningen. Fram t. o. m. budgetåret 1995/% tillkommer yiierligarc 12 000 årsstudieplatser.

Kunskap måste sättas före allmän arbetslivserfarenhet, varför regeringen ändrar antagningsreglerna till högskolans linjer redan hösten 1992. Hälften av platserna för dem som antas på högskoleprovet skall till.sättas enbart efter provresultatet.

Hög prioritet ges åt forskning och forskarutbildning. 1990 års forsk-ningspoliliska beslut fullföljs. Omvandlingen av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster påskyndas. 33 milj. kr. tillförs för forskningssamarbete med EG. Inför 1993 års forskningspolitiska beslut kommer en omfattande belysning att göras av den svenska forskningens status.

Löntagarfonderna skall avvecklas och resurser från fonderna skall tillföras forskningen. En proposition om delta kommer atl läggas fram under 1992.

Forskningsberedningen får en ny roll och vidgas till att bli eti nätverk för forskare. Ett årligt pris utdelas till landets mest lovande yngre forskare.

En förbättring av högskolans lokaler inleds som ett led i regeringens strävan alt stärka kvaliteten inom högskoleutbildningen och forskningen. En plan för de åtgärder som i första hand bör vidtas under de närmaste åren presenteras. Planen innebär att ett statsfinansiellt utrymme 3V 300 milj. kr. per år avsätts till lokalförbättringar inom högskolan.

Långsiktigt gäller att tillgängliga resurser i första hand bör satsas på sådana investeringar som bidrar till att skapa största möjliga stimulans för utvecklingen sett i ett nationellt perspektiv. Detta synsätt leder lill en prioritering av lokallösningar som innebär atl man tillgodoser behov av samlade kreativa miljöer för utbildnings- och forskningsverksamheten. I den plan som nu presenteras avsätts därför resurser för all möjliggöra nybyggnad för fysik och mätteknik inklusive kemi och biologi i Linköping, om- och tillbyggnad av lokaler viil tekniska högskolan i Stockholm, tillbyggnad för mikroelektronik vid Chalmers tekniska hög-

skola och samlad lokallösning för ulbildning och forskning i ekonomämnen vid universitetet i Göteborg.

Vidare föreslås medel till bättre lokallösningar för högskolorna i Gävle/Sanviken, Eskilstuna/Västerås, Kristianstad och Trollhät-tan/Udddevalla saml för konsthögskolan i Stockholm.

För allmän upprustning av lokaler avsätts en summa av lotalt ca 310 milj. kr. för budgetåren 1992/93 och 1993/94 sammantagna.

Integrationen med EG skall genomsyra hela utbildningsväsendet. T.ex. tillsätts nu ett råd för alt främja det europeiska samarbetet inom högre utbildning och forskning.

Med hänsyn till det statsfinansiella lägel genomförs olika besparingar inom utbildningsdepartementets område.

Folkbildningsrådel får 300 milj. kr i minskade anslag. Sektorsbidraget till komvux minskas med 350 milj kr. Stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön och bidraget till utrustning för gymnasier m. m. slopas. Studielånemöjlighelen i studiehjälpen avskaffas. Resurserna för korttidsstudiesiöd och internatbidrag minskas med 150 milj. kr. Anslaget till utvecklingen av skolväsendet minskas med 53 milj kr. Bidrag till fackliga organisationer, vissa yrkesorganisationer och till löntagarorganisationer slopas.

Sammanställning

Anslagsgrupp

Belopp i milj.kr

-örslag

Förändring

1992/93

34 285

1 895

-348

8 005

7 043

8 801

60 972

2 508

Anvisat

1991/92

Det offentliga skolväsendel 33 339

Folkbildning 2 243 Grundläggande högskoleutbildning m.m. 7 272

Forskning och forskarutbildning 6 428

Studiestöd 8 487

Övrigl. 695

Totalt' (milj.kr) 58 464

1 Den Lulata summan Ibr 91/92 redovisas exkl. anslagen tor kultur uch mediaverksamhet.

Utbildningsdepartementet Prop. i99i/92;ioo

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991.

Föredragande: Statsrådet Unckel vad avser frågorna punkterna 1, 3, 4, 5 och littera A, D, E, F och G;

statsrådet Ask vad avser punkten 2, littera B och C.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Utbildningsministern anför

1 Inledning

Min anmälan av delta avsnitt sker efter samråd med statsrådet Ask.

Jag vill inledningsvis belysa några principer och utgångspunkter fÖr förändringsarbelet inom det svenska utbildningsväsendet. Därefter redovisas vissa större frågor inom skola, folkbildning, högskola, forskning och forskarutbildning.

Det svenska utbildningsväsendet är nu inne i elt skede av snabbare och mer genomgripande förändringar än under hela efterkrigstiden. Skälen lill della är flera och speglar till en del förnyelsen av samhället och tänkandet i stort. Strukturella och teknologiska förändringar gör all kunskaps- och informationsmängden ökar i en dramatisk takt.

Inom de flesta sektorer har också utvecklingen gått från storskaliga, enhetliga och likformiga lösningar till en inriktning på mångfald och decentralisering av makt och ansvar. Det är regeringens grundsyn atl enskildas, familjers och institutioners frihet och kreativitet bäst tillvaratas då samhälleliga uppgifier löses på lägsta effektiva nivå. Även på andra områden än det strikt ekonomiska har individnära och varierande lösningar visat sig vara effektivare än de standardiserade och planmässiga.

Mångfald och decentralisering är det enda sättet att hantera den växande och snabbt föränderliga kunskapmassan. Det är också del bästa sättet, i en föränderlig värld, att minimera risken för misstag. För utbildningsväsendet, liksom för andra samhällssektorer, ställer detla nya krav på kvalitet, flexibilitet och lyhördhet för förändringar.

Utbildningsverksamheten har sedan efterkrigstiden kännetecknats av en stark central styrning. Större delen av verksamheten har varit reglerad i detalj genom lagar, förordningar och statsbidragsbestämmelser. Därför är också det uppdämda förändringsbehovet stort.

Under de senaste åren har dock en betydande decentralisering skett inom skol- och högskoleväsendet. Syftet har varit att göra skolan mer mål- och resultatorienterad. Genom att lägga ansvaret för verksamheien längre fram i organisationen, d.v.s. hos kommuner och skolor, är avsik-

ten att åstadkomma ett bällre resultat av arbetet i skolan. Ytterligare steg Prop. 1991/92:100 i detla reformarbete kommer att tas under del kommande året. Decen- Bil. 9 traliseringen är en förutsättning för atl mångfald, valfrihet och flexibilitet skall uppnås. Reformeringen av skolväsendel skall också ses som en första elapp i en allomfattande förnyelse och modernisering av utbildningsväsendet i sin helhet.

Även den internationella politiska utvecklingen ökar förändringsbehovet i utbildningsväsendet. På bara några år har den politiska kartan i Europa genomgått de största förändringarna sedan första världskriget. Möjligheterna lill ett fritt utbyte av varor, idéer och kontakter har därmed ökat dramatiskt.

Internationaliseringen och den europeiska integrationen motiverar atl svenskt utbildningsväsende på många områden ansluter lill utvecklingen inom EG. Utvecklingen innebär också att det internationella perspektivet måste prägla utbildningen och dess organisation. ERASMUS-avtalel skapar nya möjligheler för studenter från Sverige att studera utomlands, samtidigt som det ger svenska högskolor nya impulser. EES-avtalet ger oss möjlighet all delta i alla EG:s utbildningsprogram.

Kontakterna med tidigare stängda grannländer är viktiga för utbildning och forskning i Sverige. I regeringsförklaringen framhålls det speciella ansvar Sverige har för all bistå de baltiska nationerna. Detla gäller inte minst på utbildningens område. Flera initiativ har redan tagils, bl.a. har de nordiska utbildningsministrarna tillsammans med sina baltiska kollegor nyligen kommit överens om ett program för bilaterala insatser inom områden som lärarutbildning, språkundervisning och demokratisering genom utbildningsinsatser. Fler insatser inom såväl skolans som högskolans och forskningens område kommer atl följa.

Internationaliseringen ställer nya kunskapskrav. Inte minst handlar det om de slora europeiska språkens ställning. Regeringen har redan i regeringsdeklarationen understrukit språkutbildningens höga prioritet. Detta har särskill framhållits i de nya direktiven lill läroplanskommittén (Dir. 1991:117). Vissa frågor kring skolans internationalisering bereds också av en särskild utredare (Dir. 1991:85).

Även om iniernalionaliseringen ställer stora krav på utbildningsväsendet, förtjänar det all påpekas alt den integration som nu pågår likväl handlar mer om möjligheter än om krav. Nya möjligheler öppnas för svenskar alt utbilda sig och för att få del av det internationella kunskaps- och idéflödet.

Utbildningens kvalitet måste kunna mätas och mäta sig i internationella jämförelser. Det är angelägel all sådana jämförelser görs. Sverige är av den anledningen med i många institutioner för internationella utvärderingar och kunskapsjämförelser.

Av den anledningen har regeringen också anhållit hos OECD om en speciell granskning av högskola och skola, med särskild inriktning på de kommande förändringarna av högskolan. Granskningen kommer all genomföras och redovisas under 1992.

Del finns anledning att kritiskt granska utbildningsväsendets resul- Prop. 1991/92:100 tat. Inte minst därför att en snabb utgiftsutveckling inle tycks följas av Bil. 9 motsvarande kvalitativa förbättringar. Sverige satsar, i jämförelse med andra industriländer, mest resurser på ulbildning. För all detta skall vara rimligt måste vi också prestera loppresullat. Att vi i internalionella undersökningar uppvisar medelmåttiga resultat, även om det finns många och vikliga undanlag, kan inte vara tillfredsställande om vi skall kunna bevara vår position som industriland. Del är inle acceptabelt att exempelvis andelen gymnasieelever som går vidare och slutför högskolestudier är lägre än i många konkurrentländer.

Produktiviletsdelegationen (SOU 1991:82) har pekat på några problem som också är viktiga utgångspunkter för utbildningsväsendets förändringsarbete:

- Sverige har världens dyraste grundskola, men kvaliteten i utbildningen har inte stigit i takt med resursinsatserna.

- Studieresultaten är otillräckliga, delvis beroende på pedagogiska experiment.

- Industrianställda i Sverige har jämfört med motsvarande grupper i några viktiga konkurrentländer lägre ulbildning.

- Antalet utexaminerade från högskolan är relativt litet.

- Utbildningen klarar inte tillräckligt väl industrins behov.

- Systemet för dimensionering av den högre utbildningen är stelt. Detta förtjänar att understrykas även mot bakgrund av utbildningens växande betydelse för näringslivels utvecklingskraft och konkurrensförmåga. Utbildningsväsendet är en alll viktigare del av en nations institutionella infrastruktur.

När Sverige under några decennier utvecklades lill en av världens rikaste och mest framstående industrinationer spelade folkskolan en avgörande roll för alt höja och sprida kompetensnivån.

När nu den snabba förvandlingen från industrisamhälle lill kunskapssamhälle äger rum, ställs åter höga krav på ulbildning och kompetenshöjning. Utmaningen är, liksom det en gång var för folkskolan, att förena bredd med kvalitet. Skillnaden är all kvalitetskraven stiger och all dimensionen "excellens" får en ännu större tyngd i ett hårdnande internationellt konkurrensklimat, där kunskap med hög kvalitet blir ett avgörande konkurrensmedel.

Förändringsarbelet i utbildningsväsendet utgår från kvalitetskravet. All utbildning skall ställa krav och i alla utbildningsformer skall det mätas alt kraven uppnås.

Kvaliteten främjas genom en ökad mångfald. Den genomgående ambitionen, från grundskola till högskola och forskning, är att skapa en större mångfald av ulbildningsvägar och kursinnehåll, av utbildningsenheter med skilda former av ägande och organisation, av pedagogik och av system för exempelvis antagning.

Ökad mångfald och flexibilitet är en väg all tillmäta individuella val och intressen större betydelse. Del är också ett sätt att anpassa utbildningsväsendet till en värld där kunskapskraven, liksom spelreglerna, är

snabbi föränderliga. Som konstaterats tidigare, är en mångfald av lös- Prop. 1991/92:100 ningar också ett sätt all åstadkomma pedagogisk förnyelse samtidigt som Bil. 9 enhetslösningarnas risk för enhetliga misslyckanden minimeras.

Samtidigt är del viktigt att slå fast att regering och riksdag har det övergripande ansvaret för alt det finns tillgång lill ulbildning på likvärdiga villkor i alla delar av landet. Grundskolan är obligatorisk i den meningen atl del råder skolplikt men därav följer också en rält till utbildning av god kvalitet oavsett var man bor och oavsett social bakgrund. När del gäller de frivilliga skolformerna, gymnasieskola, vuxenutbildning och högskola är del angeläget att garantera tillgängligheten d.v.s. all utbildningen finns alt tillgå inom rimliga avstånd från hemorten.

Det förtjänar dock att understrykas atl syftet med decentralisering och avreglering är alt detla arbete inte skall begränsas till staten. Del viktiga kraftfältet för beslut och ansvar skall på skolans område finnas mellan föräldrar, elever och den enskilda skolenheten och i högskolan mellan högskolan och de studerande. Utgångspunkten för decentralise-ringsslrategin för skolan är alt kommunerna skall sprida vidare till skolenheterna och lärarna och även till elever och föräldrar nya möjligheler som den statliga avregleringen har givit. Det är viktigt att konstatera atl elt mer decentraliserat utbildningsväsende kan innebära större möjligheter till personliga val. Därmed innebär del också elt ansvar och en skyldighet för familjer och studerande atl göra aktiva val och positiva ställningstaganden när det gäller sin egen eller sina barns ulbildning.

Ambilionen är också all den statliga styrningen i första hand skall reglera likvärdighelen och en lägsta kvalitet och minsta godtagbara omfattning på utbildningar, men aldrig en högsta nivå och sällan metoderna. Genom att den statliga styrningen blir mindre, klarare och koncentrerad till vad som är väsentligt kommer dock den styrning och kontroll som slalen likväl fullgör, också all bli mer auktoritativ.

Syftet med mångfald, decentralisering och fiexibilitet och med allt det arbete som nu pågår inom skolans och högskolans område är atl stärka kvaliteten och ge utbildningen en klarare kunskapsinriklning. De kunskapsreformer som redan har aviserats, har också gett upphov till en debatt om kunskapsbegreppet och framtidens kunskapskrav. Jag ser den diskussionen som viktig och värdefull. Efler många års slagsida mol organisationsfrågor i utbildningsdebatten är del angelägel med en bred, nationell diskussion om kunskap och kvalitet.

Jag vill i del här sammanhanget ge ett enda bidrag till den diskussionen. Kunskap måste vara del mest centrala begreppet i skolan. Naturligtvis har skolan en uppgift som går ulöver själva kunskapsförmedlingen, nämligen all stödja hemmen i deras fostrande och personlighetsdanande gärning, men också i den uppgiften används kunskapsförmedlingen som arbetsmetod. Genom att, lill exempel, göra läxor vänjer sig eleven vid att planera sin tid och arbeta självständigt. Mänskliga egenskaper som tolerans och hänsyn tränas i det dagliga umgänget inom skolan, men byggs också under och motiveras med kunskaper. Att ha kunskaper -och i del ordet inbegriper jag även färdigheter - bidrar till all bygga upp

självförtroendet, vilket är en viktig uppgift för skolan. Man kan alltså sä- Prop. 1991/92:100 ga att kunskap är både mål och medel för skolan. Bil. 9

En annan utgångspunkt för utbildningspolitiken och synen på skolans mål är en människosyn som bygger på alt alla människor kan utvecklas, växa och utveckla sin personlighet. Del är på enskilda människors förmåga att, själva och tillsammans med andra, skapa, ta ansvar och finna lösningar som hela samhället vilar. Skolan ska vara ett uttryck för samhällsgemenskapens vilja atl ge varje individ maximalt goda förutsättningar alt utveckla sin inneboende förmåga - hela samhället har intresse av atl så sker.

Den sneda könsfördelningen vad gäller dem som har ansvaret för utbildningen försvårar jämställdhetssträvandena. I förskolan och på låg-och mellanstadiet möter barnen nästan bara kvinnliga barnskötare, förskollärare och lärare. Den här sneda könsfördelningen innebär en frånvaro av manliga förebilder för pojkarnas dei och riskerar alt befästa rollmönster istället för all uppmuntra självständiga individer.

Utbildningsväsendet måste aktivt ta ställning för all motverka det traditionella könsrollstänkandet som möter oss överallt i samhället. Det handlar myckel om all förändra attityder. Eleverna måste lill exempel få möta såväl kvinnliga som manliga författare. De måste också få möjlighet atl studera både kvinnors och mäns villkor i olika kulturer.

Jämställdhetsfrågorna måste ingå som en naturlig del i undervisningen.

Ytterligare en viktig utgångspunkt när framlidens kunskapskrav diskuteras är de allt snabbare förändringarna av teknologi och informationsmängd. Femton år eller mer går oftast från det att en elev börjar skolan till dess att högskolestudierna avslutas. Under den tiden hinner myckel förändras i förutsättningar, kunskaper och spelregler. Det ställer krav på utbildningsväsendets flexibilitet och mångfald. Det ökar också betydelsen av att utbildningen lär ul vägar och arbetsmetoder att söka, sovra och bearbeta kunskap och information.

Den snabba förändringen ställer större krav på förankring. I en tid av snabb förändring ökar betydelsen av utbildningens ansvar för att förmedla kunskap som är beständig i så måtto all den håller sitt värde även om fem eller femton år. Jag tänker bl.a. på de allt viktigare kärnämnena, såsom språk och matematik.

Men dit hör också den kunskap som bygger upp individens egen identitet och ger en kulturell förankring. Därvidlag är den etiska dimensionen, liksom kunskapen om hembygden, det svenska språket, historia och kultur i vid mening särskill viktiga.

Skolan bör bidra lill att stärka förmågan all göra eliska ställningstaganden. Skolan är politiskt och livsåskådningsmässigl neutral men den är inte och skall inte vara värdemässigt neutral. Den bör liksom tidigare bygga på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människans särart och integritet och allas lika värde vilka genom kristen etik och västerländsk humanism, har en djup förankring i vårt land.

10

Della är värderingar som de flesta människor i Sverige, utifrån olika ul- Prop. 1991/92:100 gångspunkler och kulturell bakgrund, kan acceptera. Den eliska dimen- Bil. 9 sionen och dess förankring i kristna värden och humanism är väsentliga inslag i dessa avseenden.

I ett framtida Sverige, där hela landet skall leva och vara en del av Europa, blir förankringen lika viktig som förmågan lill förändring.

Statsrådet Ask anför

2 Skolområdet samt folkbildningen

De senasie årens genomgripande förändringar av styrningen och ansvaret för skolverksamheten innebär alt del nu finns två centrala myndigheter på skolans område; statens skolverk och statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH). Ambitionerna bakom förändringarna är tveklöst rikliga, även om del ännu är för tidigt att dra några slutsatser om hur väl de lyckats. Jag ser det dock som angelägel alt redan från början följa, studera och utvärdera hur väl den nya organisationen lyckas motsvara ambitionerna. Det är viktigt atl fortlöpande följa exempelvis hur skolverkel lyckas med den kulturförändring som övergången till en begränsad organisation för mål- och resultatstyrning innebär. Det är också viktigt all se till all ordningen med en särskild myndighet för handikappfrågor inte försvårar ambitionen atl så långt möjligt integrera de handikappade i den ordinarie skolverksamheten. Jag kommer atl noggrant följa utvecklingen härvidlag.

Det samlade seklorsbidragel lill skolan innebär en större frihet för kommunerna all prioritera och självständigt profilera skolan. Nästa steg i arbetet på decentralisering och valfrihet är att öka möjligheten för flerlalet familjer att göra ett aktivt val av skola.

Riksdagen har beslutat om lika behandling av kommunala skolor och enskilda skolor godkända för vanlig skolplikt. Jag avser all föreslå all en särskild proposilion om tilldelning av medel till frislående skolor läggs fram för riksdagen under våren 1992.

Ett friare skolval och elt större inslag av frislående skolor kan på sikl bidra till såväl pedagogisk förnyelse som en effektivisering av skolan. Men statsmakternas ansvar i del sammanhanget är framförallt all värna om skolornas kvalitet samt om elevers och föräldrars räll att välja på lika villkor. Intresset för alt starta fristående skolor är just nu mycket stort och regeringen har under hösten medgivit statsbidrag lill ytterligare 12 skolor.

När de viktigaste stegen i förändringen av styrning och ansvar för skolväsendel har tagits står nu de vikliga kvalilelsreformerna i främsta rummet.

Speciellt viktigt i arbetet för kvalitet är lärarnas och rektorernas kompelens, motivation och kunskap. Alldeles oavsett vilka reformer

som genomförs eller vilka resurser som satsas, är ingen skola bällre än Prop. 1991/92:100 dess lärare. Bil. 9

Det är angelägel att ge lärare möjligheter all skaffa sig en hög kunskapsnivå och få lill stånd en mångfald av ämneskunskaper och praktiska erfarenheter i lärarkåren. Del är likaså viktigt att förhindra läraryrkets isolering genom att finna fier vägar in i läraryrket från andra yrken och samhällssektorer och genom att skapa karriärvägar för lärare som innebär all läraren kan fortsätta alt undervisa. Det finns också argument som talar för att läraryrkets krav skall definieras genom någon typ av "lärarcertifikat", snarare än genom hårt styrda och enhetliga utbildningsvägar. Dessa frågor övervägs just nu och kommer att tas upp i en kommande proposilion om lärarutbildningen.

Även kraven på skolledarna förändras snabbi. När skolorna har större frihet och självständighet och elever kan välja skola i större utsträckning, slälls nya krav på skolledarnas kompelens och bredd i kompetens. Skolverket har fått regeringens uppdrag alt lägga fram ett förslag om en ny statlig rektorsutbildning. Del förtjänar dock att påpekas att det huvudsakliga ansvaret för skolledarnas växande behov av utbildning och fortbildning måste ligga hos kommunerna.

J tilläggsdirektiven till den parlamentariska belygsberedningen (Dir. 1991:104) understryks vikten av ett nationellt fungerande betygssystem för att ge elever och familjer information och för all upprätthålla kunskapskraven. De nya direktiven öppnar också möjligheten all ge betyg tidigare än i dag. Betyg kan vara viktiga även tidigare än i de årskurser de ges idag, som information och som ett hjälpmedel i skolans arbete all förbereda elever för ett liv där krav ställs och kunskaper värderas.

Den nationella kontrollen och utvärderingen av kunskapsnivån hos individerna och resultatet för skolväsendet i stort, blir i den nya decentraliserade skolan en av de få men viktiga statliga uppgifterna. Betygen är ett hjälpmedel i det arbetet. Regeringen skall i kommande direktiv till skolverkel återkomma till vilka andra insatser den uppgiften kan kräva av slalen.

De nya direktiven till läroplanskommillén (Dir. 1991:117) innebär all inriktningen på goda kunskaper i kärnämnen markeras klarare. Språkkunskaperna, vilka inkluderar kunskaperna i svenska, ges särskild prioritet. Målet är att de flesta elever skall ha goda kunskaper i två språk ulöver svenska när de lämnar grundskolan. Särskild vikt fästs också vid skolans ansvar för att stärka individernas förmåga lill eliska ställningstaganden saml dess ansvar för del svenska och gemensamma europeiska kulturarvet och den klassiska bildningen och inlresse för matematik och naturvetenskapliga ämnen i stort. Skolan skall förmedla respekt för miljövärden och insikt om envars personliga ansvar för värnet av vår miljö liksom kunskaper om de ekologiska sambanden. Naturkunskapsämnena är viktiga för att skapa en sådan förståelse för de ekologiska sammanhangen och för alt ge eleverna insirumenlen alt rätt värdera miljöhoten. Ämnen som historia, samhällskunskap och geografi

ger på motsvarande säll kunskaper och insikter om sambandet männi- Prop. 1991/92:100 ska - miljö. Bil. 9

Mycket tyder på all grundskolan har misslyckats med atl ta tillvara och utveckla det intresse för naturvetenskap och teknik som finns i tidig ålder, inle minst hos flickorna. Del är viktigt att komma till rätta med detta, liksom alt höja nivån på matemalikkunskaperna.

Det pekades i inledningen på skolans speciella ansvar för all förmedla kunskaper som är beslående. Detta präglar i hög grad läroplansarbetet. Att ge eleverna större möjlighet till egna val, skolorna möjlighet till profilering och att begränsa styrningen av elever och skolor genom att lägga fast miniminivåer, men att aldrig sätta tak för elevernas ambitioner att lära sig, har varit vägledande för arbetet med såväl betygsberedningens som läroplanskommitténs direktiv.

I de nya direktiven till läroplanskommittén föreskrivs också all kommitténs uppdrag inle längre skall omfatta mål- och riktlinjer för barnomsorgen. Det kan finnas skäl att beröra de överväganden som ligger till grund för den ståndpunkten.

I många kommuner pågår nu ett omfattande arbete för all skapa större samverkan mellan skolan och barnomsorgen. Det finns såväl pedagogiska som ekonomiska skäl som talar för en sådan samverkan. En smidig övergång från barnomsorg till skola är viktig. Det finns viktiga kunskaper och erfarenheter inom barnomsorgen och hos barnomsorgens personal som måste tas tillvara i skolans arbete. Det finns också stora fördelar med samordning av exempelvis lokaler och andra resurser. Del hindrar inte att även barnomsorgen skall präglas av höga pedagogiska ambitioner för atl tidigt ta till vara barnens lust atl lära.

Däremot är del viktigt att det fmns en klar och tydlig gränsdragning mellan uppgifterna för grundskolan, som omfattas av den allmänna skolplikten och är obligatorisk för kommunerna all anordna, och den frivilliga barnomsorgen och fritidsverksamheten. Av det skälet är ett gemensamt måldokument olämpligt och det är rimligt att även framgent hålla den gränsen klar genom skollag respektive socialtjänstlag. Jag återkommer till dessa frågor under littera B där jag behandlar skolbarnom-sorgskommitténs betänkande (SOU 1991:54) och mina ställningstaganden närmare.

Från och med höstterminen 1991 kan barnen börja skolan redan vid sex års ålder. Kommunerna har dock möjlighel att under en övergångstid om sex år bestämma i vilken mån sexåringarna tas in i skolan. Enligt tillgängliga uppgifter har mindre än två procent av sexåringarna erbjudils och ulnyttjat denna möjlighet, men de flesta kommunerna förbereder sig för att ta emot ett betydligt större antal av sexåringarna under läsåret 1992/93.

Del är ännu för tidigt att dra några slutsatser av den flexibla skolstarten eller alt föreslå några ändringar av lagstiftningen på della område. Men det är viktigt atl följa utvecklingen med stor uppmärksamhet för att senare kunna bedöma om det finns någon anledning alt lämna ytterligare förslag vad gäller sexåringars skolstart eller den avskaffade

13

möjligheten att börja skolan först vid åtta års ålder. Jag avser att åter- Prop. 1991/92:100

komma till utvärderingen av den flexibla skolstarten i samband med de Bil. 9

direktiv till skolverkets fördjupade anslagsframställning som regeringen

skall ge under våren 1992. Jag avser också atl återkomma för att få en

närmare belysning av konsekvenserna av en sänkt skolpliktsålder och

därmed sammanhängande frågor.

Gymnasieskolans reformering, med förlängningen av de yrkesförberedande linjerna genomförs nu i den takt del ekonomiska lägel och övriga förutsättningar medger.

Arbetet med gymnasieskolan kommer alt inriktas på att höja kvaliteten och kunskapsnivån och därigenom lägga en bättre grund för högskolestudier samt atl öka elevernas möjligheter till individuella val och alternativa studievägar. Det senare gäller såväl möjligheten till val av ämnen och limplaner som möjligheten att välja skola eller för de yrkesförberedande linjerna mer förelagsnära utbildningsformer. I dessa frågor avser regeringen all återkomma i en proposition om gymnasieskolan.

I ett trängt ekonomiskt läge är det viktigt all inte kvaliteten på ungdomsutbildningen urholkas. Den prioriteringen får dock inle förringa vuxenutbildningens betydelse. Återkommande ulbildning blir allt viktigare inom alla yrkesområden. Men det finns möjligheter till effektiviseringar inom vuxenutbildningen. Den nya grundläggande vuxenutbildningen, som införs den 1 juli 1992, innebär all kommunerna kan utnyttja resurserna bättre.

Även när det gäller gymnasial vuxenutbildning kan elt effektivare resursutnyttjande åstadkommas genom samverkan med gymnasieskolan när det gäller lokaler, personal, administration och utrustning. Efterhand som gemensamma kursplaner införs för gymnasieskolan och vuxenutbildningen skapas också nya möjligheler till samläsning.

Det kan också finnas betydande samordningsfördelar mellan kommunal vuxenutbildning och yrkesutbildning som anordnas av AMU-gruppen, Statens skola för vuxna (SSV), Yrkestekniska Högskolan (YTH) och i vissa fall högskolan.

En särskild utredning kommer all tillsättas för all göra en översyn av dessa frågor och av möjligheten atl utnyttja olika tekniker för distansutbildning.

Folkbildningen har djupa rötter i del svenska samhället och spelar en viktig roll för kunskapssynen, bildningsidealet och därmed för den enskildes frihet och personlighelsulveckling. Från och med den 1 juli 1991 övergick statens styrning från regelstyrning till målstyrning.

Den ideella föreningen Folkbildningsrådet har numera ansvaret för fördelningen av statsbidraget mellan folkbildningens anordnare. Rådet skall även följa upp och utvärdera verksamheien. Därutöver skall regeringen vart tredje år låla göra en oberoende utvärdering av folkbildningen. Jag ser del som angeläget att folkbildningen får utvecklas med denna frihet under ansvar, även i ett läge när samhällsekonomin gör resurserna knappare.

14 Utbildningsministern anför Prop. 1991/92:100

Bil. 9

3 Grundläggande högskoleutbildning

Kvaliteten i den svenska högre utbildningen måste ligga på högsta internationella nivå. Andelen ungdomar som genomgår högre utbildning måste vara större än i jämförbara länder.

Sveriges relativa litenhet och geografiska belägenhet ställer den högre utbildningen inför myckel stora krav. Del är en viktig utgångspunkt för det nu föreslående reformarbetet atl göra universitet och högskolor rustade att leva upp lill dessa krav.

Under våren 1992 kommer jag atl lill universiteten och högskolorna sända en remiss med principerna för vad jag kallar för fria universitet och högskolor. Med delta begrepp menar jag universitet och högskolor som i väsentliga hänseenden slår fria i förhållande lill statlig reglering. Det beredningsarbete som för närvarande pågår på della område tar sin utgångspunkt bl.a. i del tidigare för riksdagen redovisade ställningstagandet all från den 1 juli 1993 avveckla högskolans allmänna utbildningslinjer.

Jag har två väsentliga motiv för att förorda en sådan frigörelse av högskolan. Det första är kvalitativt. Universitet och högskolor, som står fria, har de största förutsättningarna alt förmedla en kvalificerad undervisning. Avancerad kunskapsutveckling fordrar frihet, oberoende och konkurrens.

Det andra motivet är principiellt. Eli samhälle som värnar mångfalden och som inser riskerna i en allomfattande statsmakt måste skydda de kritiska motvikterna. Dit hör fria universitet och högskolor.

Regeringen kommer i en proposition senare all förorda en betydande avreglering av högskolan. Jag kommer samlidigl att föreslå att nya inslag av konkurrens och kvalitetskontroll skall skapas. Jag räknar med att de avgörande förändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1993.

Elt första inslag i denna förändring av universitetens och högskolornas förhållande till staten utgörs av det förslag till ny central myndig-helsorganisation för högskolan som regeringen redan har presenterat för riksdagen. Där skiljs mellan service å ena sidan och kvalitetskontroll å den andra. En ny servicemyndighet skall bistå högskolorna i verksamhet som med fördel kan bedrivas med större samordning. I denna myndighet räknar jag med all högskolorna skall ha ett betydande infiytande och också la ett ansvar.

Det sekretariat för utvärdering och kvalitetskontroll som jag samtidigt föreslagit skall däremot slå fritt från direkt inflytande från högskolan för alt på bästa sätt kunna stimulera till resultat av hög kvalitet.

Möjligheterna att överföra någol eller några universitet och högskolor till stiftelseform skall ses i perspektiv av fria universitet och högskolor. Stiftelseformen innebär atl berörda universitet eller högskolor tillerkänns en högre grad av självständighet i olika hänseenden än andra högskolor.

15

Frågan om hur några universitet/högskolor med egen forskning kan Prop. 1991/92:100 överföras till från staten mer frislående ställning ulreds under våren Bil. 9 1992. Såväl principiella som praktiska frågor analyseras. Jag utgår från att de lösningar som kommer att föreslås kan bli olika beroende på respektive universitets/högskolas särart, inriktning och historiska struktur.

I "Studenten och tvångsanslulningen" (SOU 1990:105) presenteras en analys av förutsättningarna för förändringar av studenters skyldighet att tillhöra kår eller nation. Betänkandet har remissbehandlats. De närmare formerna för hur en avveckling av del generella kravet på all studenten skall tillhöra studerande.sammanslutning kan ske, skall bli föremål för ytterligare beredning inom regeringskansliet innan proposition framläggs.

1 Sverige genomgår en mindre andel av varje ungdomsgeneration än i många andra länder högre utbildning. Del är inle acceptabelt. Om vårt land skall kunna hävda sig internationellt, bör det snarast vara så att Sverige utbildar en större andel ungdomar vid universitet och högskolor än andra. Således har 3 500 platser lagts ut åt de 5 000 platser som riksdagen tidigare har fallat beslut om. Av de resterande I 500 platserna kommer 30 platser alt tas i anspråk för lantmäteriutbildning vid tekniska högskolan i Lund i överensstämmelse med vad som föreslås i SOU 1991:96, delbetänkande av utredningen om lantmäteriutbildningarna. Återstående platser tas i anspråk för utökning av lärarutbildningen.

Jag kommer att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en särskild proposition under våren där jag närmare redovisar förslag om lärarutbildningen och dess dimensionering.

Jag avser atl återkomma till frågan om den fortsatta dimensioneringen av högskolan under återstoden av 1990- talet i samband med budgetarbetet inför nästa treårsperiod. Min utgångspunkt är därmed att antalet nybörjarplatser vid utgången av perioden bör ha utökats med ytterligare ca 8 000. Därmed kommer också målet om 18 000 nya antagningsplatser sedan 1991/92 att uppnås.

Jag vill i della sammanhang understryka del angelägna i åtgärder sorn främjar ett effektivt resursutnyttjande. Del är inom stora delar av högskolan angelägel att stimulera insatser som ökar examinalionsfre-kvensen.

De förslag jag nu framlägger innebär en viss förslärkning av resurserna för konstnärlig utbildning. Den högre utbildningen inom detta område har ett välförijänt gott rykte. Del är angelägel all medverka lill en ytterligare förbättring av dessa utbildningars position och möjlighel alt tillgodose del slora efterfrågetrycket och pröva nya verksamhetsformer. Humanistisk och konstnärlig utbildning måste kompleliera den mera näringslivsinriktade utbildningsexpansion jag samtidigt förordar.

Den nödvändiga utbyggnaden av grundutbildningen måste förenas med en förslärkning ii. kvaliteten.

Kvaliteten i den grundläggande högskoleutbildningen hör nära samman med studenternas förkunskaper, d.v.s. väsentligen med gymnasieskolans sludieförberedande förmåga.

16 I delta sammanhang vill jag också betona vikten av lärares kompe- Prop. 1991/92:100 tens, yrkeskunskap och professionalism. Under våren kommer regering- Bil. 9 en all förelägga riksdagen en särskild proposilion om lärarutbildningen.

Jag vill gärna påminna om vad statsrådet Ask tidigare anfört om nya direktiv till läroplanskommillén och tilläggsdirektiv till belygsberedningen. Jag förutser väsentliga, långsiktiga förbättringar för högskolans del som en följd härav.

Under våren 1992 kommer den s.k. högskoleulredningens förslagom insatser för att öka kvaliteten i grundutbildningen all remissbehandlas. Jag räknar med att kunna lämna förslag till riksdagen med anledning av utredningen underår 1993.

För all klara den nödvändiga kvalitativa förstärkningen inom undervisningen krävs emellertid inte bara goda lärare utan också ändamålsenliga lokaler. Jag föreslår i del följande omfattande åtgärder för all rälla till rådande brister.

För att förbättra högskolans lokalsituation satsas ytterligare 300 milj.kr. per år. Härtill skall läggas de insatser som regeringen, som ett led i sysselsättningspolitiken, föreslog riksdagen hösten 1991. Långsiktigt gäller alt tillgängliga resurser i första hand bör satsas på sådana lokalförändringar som bidrar till att skapa största möjliga stimulans för utvecklingen, sett i ett nationellt perspektiv. Della synsätt leder till all sådana lokallösningar prioriteras som tillgodoser behov av samlade kreativa miljöer för utbildnings-och forskningsverksamheten.

Den europeiska integrationen kommer att innebära både nya utmaningar och möjligheler för Sverige. ERASMUS-avtalel öppnar nya utbildningsmöjligheter för svenska studerande. Det kräver emellertid också atl Sverige är attraktivt för studerande från andra länder.

Del är viktigt all nu ta ett samlat grepp om den svenska högre utbildningens förhållande till Europa. Jag har därför sammankallat ett särskill råd som har lill uppgift att bevaka Sveriges intressen på detla område och komma med förslag.

Del europeiska samarbetet ställer krav på Sverige all förbättra vissa utbildningar. Jag kommer senare all föreslå all utbildningar som är knutna lill s.k. EG-direktiv förlängs. Hit hör bl.a. apotekarutbildningen, sjukgymnastutbildningen, sjuksköierskeutbildningen och utbildningen av barnmorskor.

Jag utgår emellertid från atl också sådana utbildningar som inte är direkt bundna av EG-direktiv kommer att behöva reformeras och kompletteras. För att nå internationell jämförbarhet kommer också del svenska examenssystemet all behöva reformeras. Frågor av detla slag kommer lill en del att beröras i den remiss om fria universitet och högskolor som jag tidigare nämnt. I denna föreslås en helt ny examensordning.

Jag vill lill slut i fråga om den europeiska samordningen framhålla betydelsen av alt en växande del av undervisningen vid universitet och högskolor sker på andra språk än svenska. En i verklig mening intemationaliserad undervisning är nödvändig för att Sverige skall vara attraktivt för studenter från andra länder.

17

2 Riksdagen 1991/92. I samt. Nr 100. Bilaga 9

4 Forskning och forskarutbildning Prop. i99i/92;ioo

Bil. 9 Del kommande budgetåret är det sisla i den nu löpande treårsperioden

för forskningspolitiken. Ett nyll forskningsbeslul skall fallas våren 1993.

lorskning av högsta internalionella standard är en nödvändig förulsällning för alt Sverige skall klara en hårdnande inlernalionell konkurrens. Särskill angelägel är del att ett mer omfattande forskarutbyte kan komma till stånd med andra länder, vilkel innebär att det också måste bli mer attraktivt för forskare från andra länder all verka i Sverige under längre eller kortare tider. Genom del internalionella forskarsamarbetet kan Sverige tillföras kom|)elens vi själva saknar.

Ett positivt utbyte i del internationella forskarsamarbetet fordrar emellerlid att Sverige framstår som attraktivt för forskare inom skilda discipliner. Del är en viktig uppgift för forskningspolitiken alt bidra lill della.

Sverige ges nu gradvis ökade möjligheter att delta i EGs forskningssamarbete. Till följd av EES-avlalet ökar Sveriges engagemang i EGs forskningsprogram.

Riksdagen har fatlat beslut om att löntagarfonderna skall avvecklas. En del av fondernas tillgångar skall utnyttjas för att stimulera sparandet, en annan del för att främja forskning och utveckling. Jag avser atl senare föreslå regeringen all återkomma till riksdagen med förslag om hur löntagarfondernas resurser bäst kan användas i det sistnämnda syftet. Min utgångspunkt är atl fonderna skall användas så alt de ger maximal stimulans på områden där Sverige kan tänkas ha särskilda goda konkurrensförutsättningar. De bör dessutom användas så att de förmår bidra lill all Sveriges attraktivitet i det internalionella forskarutbytet förstärks.

Undervisningen vid högskolan skall i princip ske av disputerade lärare. Des.sa bör i så slor utsträckning som möjligt dessutom vara aktiva inom forskningen. Andelen lärare som har denna bakgrund är idag för liten. Del gäller framförallt högskolan, men jag vill gärna framhålla atl det har ett stort värde med en större andel disputerade lärare även i gymnasieskolan. Tre insatser är särskill viktiga för atl komma lill lälla med detta:

För del första måste examinationen av doktorer utökas. En fördubbling av antalet doktorsexamina lill år 2000 är nödvändig om kvalitetskraven i grundutbildningen skall kunna upprätthållas.

För del andra måste den möjlighel som redan finns att ge lärare med forskningsbakgrund möjlighet att forska i tjänsten utnyttjas lill fullo. Eftersom resurserna för della alltjämt är begränsade, är det angelägel atl medlen fördelas på ett sådant sätt all de kommer till maximal nytta.

För det tredje måste professorerna stimuleras alt i avsevärd utsträckning medverka i undervisningen på den grundläggande nivån. Jag avser atl, för all säkerställa delta, föreslå regeringen all statens arbetsgivarverk

får i uppdrag att i nästkommande förhandling föreslå en ändring i avla- Prop. 1991/92:100 let om professorernas tjänstgöring. Bil. 9

För det fjärde bör de lärare som idag tjänstgör i högskolan men som saknar forskarkompetens erbjudas möjligheter att komplettera sin utbildning upp lill doktorsexamen. Fort- och vidarulbildning av den tillgängliga personalen är det snabbaste sättet alt höja kompetensen hos lärarna och därmed kvaliteten i grundutbildningen.

Forskning och grundutbildning hör intimt samman. Della samband stärks genom vad jag här har framhållit om atl högskolans lärare bör beredas bällre möjligheter att bedriva forskning i tjänsten. Härigenom kommer även lärare vid de mindre och medelstora högskolorna all ges bättre forskningsmöjligheter. På samma sätt stärks sambandet mellan forskning och grundutbildning om professorer i ökad utsträckning deltar i undervisningen.

En ökning av examinationer från forskarutbildningen förutsätter all doktorsexamen också uppskattas efler förtjänst på arbetsmarknaden. Svenska förelag har t.ex. en internationellt selt liten andel anställda med forskarutbildning.

Målsättningen är atl antalet doktorsexamina skall fördubblas fram till år 2000. I nästa års forskningsproposition avser jag återkomma med förslag som syftar till alt främja den målsättningen. Jag har dock funnit del angeläget att redan nu förstärka omvandlingstaklen av utbildningsbidrag lill doktorandtjänster. Förslaget är ett ullryck för regeringens intresse för atl öka allraklivileten i forskarutbildningen.

I samma syfte kommer jag också att föreslå all det inrättas elt antal priser för de varje år mest förtjänta forskarbegåvn i ngarna. Dessa priser skall vara en extra stimulans till nya forskarbegåvn i ngar. Den närmare utformningen av priserna kommer att beredas inom regeringens forskningsberedning.

Forskningsberedningen kommer atl ges en delvis ny inriktning. Den kommer all bestå av en större grupp framträdande forskare med uppgift dels att ge regeringen kunskap om Sveriges position inom olika forskningsdiscipliner, dels alt ge regeringen råd om hur den akademiska miljön skall utvecklas för att ge bästa stöd för högkvalitativ ulbildning och forskning.

Ett utskott inom forskningsberedningen kommer alt knytas fastare lill den löpande utvecklingen av forskningspolitiken. Inle minsl gäller della förberedelserna inför 1993 års forskningsproposition. Dessa förberedelser skall genomföras under så öppna former som möjligt. Därför avser jag alt la iniliativ till en serie ulvärderingsseminarier vid vilka det skall klargöras vilka möjligheter Sverige har samt på vilka områden och hurudana förändringar av forskningspolitiken som behöver genomföras för att vårt land skall kunna utnyttja dessa.

1993 års forskningsproposition kommer också alt samordnas med en treårsplan för den högre utbildningen. På detta sätl kan forskningen och den högre utbildningen knytas samman. De beslut riksdagen med anled-

ning av delta beredningsarbete fattar våren 1993 kommer all lägga grun- Prop. 1991/92:100 den för Sveriges möjligheter att framgångsrikt möta nästa århundrade. Bil. 9

5 Utgångspunkter för budgeten

Utbildningen och forskningen är strategiska områden för att säkerställa långsiktig växtkraft i ekonomin. De grundläggande förutsättningarna för en kvalitativt god utbildning och forskning måste förstärkas.

Samtidigt är del ofrånkomligt atl också utbildningsområdet måste hushålla väl med resurserna i en lid när all statlig och kommunal verksamhet måsle ske på knappa ekonomiska villkor. Detta präglar budgeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Utgångspunkten har varit atl i det arbetet, under kärva statsfinansiella omständigheter, ge ungdomsutbildning, högre utbildning och forskning företräde framför andra utbildningsinsatser.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget genomförs olika besparingar inom utbildningsdepartementets område.

Folkbildningsrådet får 300 milj.kr. i minskade anslag. Sektorsbidra-get till komvux minskas med 350 milj.kr. Stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön och bidraget lill utrustning för gymnasier m.m. slopas. Studielånemöjlighelen i studiehjälpen avskaffas. Resurserna för korttidsstudiesiöd och internatbidrag minskas med 150 milj.kr. Anslaget till utvecklingen av skolväsendet minskas med 53 milj.kr. Bidrag lill fackliga organisationer, vissa yrkesorganisalioner och till löntagarorganisationer slopas. Samtliga utgifter för högskoleprovet skall täckas genom avgifter.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle

1. atl ta del av vad statsrådet Ask och jag har anfört i det förgående under punkterna 1-5.

20

A. Utbildningsdepartementet m.m. Prop. i99i/92;ioo

A 1. Utbildningsdepartementet

1990/91 Utgift 51310 126

1991/92 Anslag 43 723 046 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 42 598 154

1992/93 Förslag 43 622 000

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

18 Anslag

1. Förvaltningskostnader

42 598 154*

- 675 711

(därav lönekostnader)

(34 322 128)*

+ (137 126)

2. Utbildningsråd

+ 1 699 557

Summa

42 598 154*

+ 1 023 846

omräknat belopp enligt regleringsbrev 1991-11-14

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförordningen (1982:1177) har utbildningsdepartementet tillförts ansvaret för ärenden som rör forskningssamordning samt frågor gällande samesamordning, medan ärenden som rör kultur- och mediafrågor har förts lill kulturdepartementets verksamhetsområde. Riksdagen har bemyndigat regeringen (prop. 1991/92:100 bil. 2, FiU20, rskr. 132) alt vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet, som hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementen, disponera om anvisade anslag till departement och utredningar. Med slöd av della bemyndigande har regeringen den 14 november 1991 meddelat ändrade bestämmelser om dispositionen av förevarande anslag under budgetåret 1991/92.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår lill 43 622 000 kr. Medelsbehovel har beräknats med utgångspunkt i den nya organisationen och i en real minskning av utgifterna om 0,5 %. Samtidigt kommer 1% av den reala konsumtionen (i princip förvaltningskostnader) att användas för effektivitetshöjande åtgärder i form av utbildningsinsatser och tekniksföd. Jag har vidare beräknat en förstärkning av resurserna med 4 milj.kr. till följd av förändrat planerings- och uppföljningssystem för grundläggande högskoleutbildning och forskning. Med hänsyn till ökade internationella engagemang i första hand inom Europa och till behovet av en ökad informationsverksamhet från departementets sida har jag beräknat en förstärkning av medlen för förvaltningskostnader med I 500 000 kr. Samtliga anslagsförsiärkningar har finansierats genom omföringar från andra anslag inom utbildningsdepartementets område.

21 Jag har beräknat medel för tjänst som utbildningsråd vid OECD Prop. 1991/92:100 m.m. som förut beräknats under anslaget A2. Utredningar m.m., till Bil. 9 1 699 557 kr. för budgetåret 1992/93.

Medel som avser Bidrag till internationella kongresser m.m. i Sverige samt Kostnader för vbsa nordiska och övriga internationella ändamål har beräknats under övriga berörda littera.

Medel för besvärsnämnden har jag beräknat under anslaget D3. Överklagandenämnden för högskoleutbildning.

1 lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde finns åtskilliga bestämmelser som gäller kultur- och medieområdena. Ansvaret inom regeringskansliet för dessa områden har som jag nyss nämnde förts över från utbildningsdepartementet till kulturdepartementet. Det är då inte lämpligt att fortsall ha bemyndigande blandade i en gemensam lag. Sådana bemyndiganden som rör förvaltningsuppgifter inom kullurdeparle-menlels verksamhetområde bör brytas ul och bilda en egen lag.

De bestämmelser i 1976 års lag som gäller generellt är få, de ulgör sålunda endast två korta paragrafer. En uppdelning av lagen medför alltså inte att det uppstår två lagar med elt stort antal likalydande föreskrifter.

I en bilaga lill sekretesslagen (1980:100) anges att tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätt atl ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar skall gälla också handlingar hos de där uppräknade organen i den mån handlingarna hör till den verksamhet som anges i bilagan. Flera organ som nämns i lagen om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde finns även angivna i bilagan med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har upppdragits åt organet. Med anledning av de föreslagna lagändringarna, bör bilagan därför ändras.

Inom utbildningsdepartementet har upprättats

1. förslag till lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

2. förslag till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom kulturdepartementets verksamhetsområde och

3. förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Förslagen bör fogas till delta protokoll som bilaga 9.1 - 9.3. Lagförslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för

kulturdepartementet respektive statsrådet Reidunn Laurén.

Lagrådets hörande erfordras inle beträffande förslagen I och 2. Förslaget avseende sekretesslagen är av så enkel beskaffenhet atl lagrådels hörande skulle sakna betydelse.

22

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen alt

1. till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 43 622 000 kr.

2. anla förslaget lill lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom ulbildning.sdeparle-meniets verksamhetsområde

3. anta förslaget till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom kulturdepartementets verksamhetsområde och

4. anta förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

A 2. Utredningar m.m.

1990/91

Utgift

30 180 013

Reservation

1991/92

Anslag

23 399 948

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskall

22 064 878

1992/93

Förslag

18 962 000

exkl. mervä

17

Som jag nyss anförde vid min anmälan av anslaget Al. utbildningsdepartementet har under innevarande budgetår skett vissa förändringar beträffande utbildningdepartementets verksamhetsområde och regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande omfördelat anvisade anslagsmedel mellan berörda departement. Med utgångspunkt i detta och med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten beräknar jag atl åttonde huvudtitelns utredningsanslag bör uppgå till 18 962 000 kr. för nästa budgetår. Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

5. till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 18 962 000 kr.

A 3. Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.

1990/91 Utgift 21 213 302

1991/92 Anslag 21 744 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 21 721 125

1992/93 Förslag 22 320 000

År 1950 anslöt sig Sverige till Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco (Sveriges överenskommelse med främmande makter 1950:114).

Enligt instruktionen för svenska unescorådet (SFS 1988:1462) har rådet till uppgift alt för Sveriges del vara ett sådant nalionellt samarbetsor-

23

gan som enligt stadgan för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kullur (Unesco) förutsätts finnas för all samordna de viktigaste nationella organen inom Unescos område med organisationens verksamhet. Rådet skall främja Unescos verksamhet i Sverige och stödja svenska insatser inom ramen för organisationens program.

Medel för den upplysningsverksamhet i Sverige om Unesco, för vilken svenska FN-förbundet ansvarar, anvisas över tredje huvudtiteln.

+ 4 875

+ 100 000 + 598 875

1991/92

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

20 500 000

+ 500 000

631 125

+ 169 000

180 000

- 180 000

205 000

+ 5 000

1. Årsbidrag till Unesco

2. Svenska unescorådet för

utrednings- och programverksamhet, inkl. möten

3. Dellagande av Unescos

generalkonferens 1991

4. Avgifi till konvention om

världens kullur- och naturarv

5. Medlemsavgift till International

Centre for the Study of

the Preservation and the

Restoration of Cultural Property

in Rome (ICCROM) 205 000

6. Bidrag till Unescos

internationella kulturfond Summa 21 721 125

Svenska unescorådet

Medlemsländernas bidrag till Unescos reguljära budget fastställs av generalkonferensen. Vid Unescos 26:e generalkonferens hösten 1991 fastställdes organisationens budget för tvåårsperioden 1992-93 lill ca. US$ 445 miljoner. Den svenska andelen kalenderåret 1992 kommer enligl nu föreliggande uppgifter alt utgöra 1,10%. Unescorådet uppskattar medelsbehovet för Sveriges bidrag till Unesco år 1992 till ca. 21 milj.kr.

Avgiften till konventionen om världens natur- och kulturarv uppgår till 1% av Sveriges årsbidrag till Unesco, 210 000 kr. Bidraget lill ICCROM föreslås uppgå lill 1% av årsbidraget, 210 000 kr.

Unescorådet begär en ökning av bidraget för utrednings- och programverksamhet och för atl utgivningen av Unesco-kuriren på svenska skall kunna garanteras. Unescorådet begär vidare en ökning av bidraget för att kunna stödja Unescos internalionella kulturfond.

24 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag beräknar en ökning av medlen till svenska unescorådet för utrednings- och programverksamhet, inkl. möten, med 169 000 kr. för utgivning av Unescokuriren på svenska. Vidare beräknar jag 100 000 kr. till bidrag för Unescos internationella kulturfond. Jag har i dennna fråga samrått med chefen för kulturdeparlemenlet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 22 320 000 kr.

25

B. Det offentliga skolväsendet pop- i99i/92;ioo

Bil. 9 1 Skola-skolbarnsomsorg

1.1 Bakgrund

Den av regeringen genom beslut den 20 april 1989 tillsatta Skolbarnsomsorgskommittén har i juni 1991 överlämnat sitt betänkande Skola-Skolbarnsomsorg, en helhet (SOU 1991:54). Betänkandet har remissbehandlats under hösten 1991. En sammanställning av remissynpunkterna bifogas denna proposition som bil 9.5.

Många av de frågor, som behandlas i betänkandet, tillhör det kommunala ansvarsområdet. Till några av förslagen har regeringen redan tagit ställning i samband med de nya direktiven till den sittande läroplanskommittén (dir. 1991:117). Andra ytterligare finns det anledning atl återkomma till i samband med regeringens ställningstagande till den kommunalekonomiska kommitténs förslag och i samband med den aviserade propositionen om lärarutbildning.

Jag vill emellertid i detta sammanhang för riksdagens information redogöra för regeringens principiella syn på de frågor som har behandlals av Skolbarnsomsorgskommittén och för hittills gjorda ställningstaganden till kommitténs förslag.

1.2 Kommunernas ansvar

Ute i kommunerna pågår f.n. en snabb utveckling och en strukturförändring av den kommunala verksamheien bl.a. på skola-skolbarnsomsorgsområdet. Förändringarna hänger samman med de senaste årens reformer i såväl kommunala som statliga styrsystem, med den nya kommunallagen och med en allt starkare decentralisering av den offentliga verksamheten.

Åtta exempel i skolbarnsomsorgskommiiléns betänkande visar vilka ekonomiska effekter olika former av samarbele får avseende lokal- och personalanvändning. Analysen innehåller vissa osäkerheter, men visar dock att de samlade kostnaderna för en elev som går i skola och skolbarnsomsorg var lägre i de integrerade lösningarna jämfört med de traditionella, dvs. skola och fritidshem separerade. De besparingar som redovisas berör i första hand personalkostnader.

Av remissvaren på skolbarnsomsorgskommiiléns belänkande framgår också alt kommunerna kommit långt när del gäller att i olika former och modeller samordna skola och barnomsorg. Kommunerna är överlag mycket positiva till det synsätt som speglas i betänkandet och till de förslag som läggs fram. Som jag framhöll i mitt inledande anförande, ser jag också stora fördelar i en ökad samordning och samverkan mellan skola och barnomsorg och har inga invändningar mot det arbete som nu pågår i kommunerna.

I en mål- och resultatstyrd skolverksamhet är det dessutom entydigt en kommunal uppgift att driva verksamheien på bästa sätl i enlighet

26

med de mål och riktlinjer som regering och riksdag anger. Det är såle- Prop. 1991/92:100 des helt riktigt att kommunerna nu själva bestämmer även i Bil. 9 samordnings- och samverkansfrågor.

1.3 Gränsdragning mellan skola och barnomsorg

För min del vill jag emellertid framhålla vikten av att det i de statliga styrsystem görs en mycket klar beskrivning av skolans resp. barnomsorgens mål och uppdrag och en mycket tydlig gränsdragningen mellan skolans och barnomsorgens roll och uppgifter. Med barnomsorg avser jag här daghem, deltidsdaghem och fritidshem. I likhet med en rad remissinstanser anser jag också att del är olämpligt att förena den obligaloriska skolverksamheten med den frivilliga barnomsorgsverksamhelen. Regeringen har därför i de nya direktiv (dir. 1991:117) som har utfärdats till läroplanskommittén angivit att uppdraget inte längre omfaltar mål och riktlinjer för barnomsorgen. Däremot skall läroplanskommittén formulera utgångspunkterna för den skolförberedande verksamheten, så alt ett närmande mellan denna verksamhet och grundskolan underlättas i kommunerna.

1.4 Lagstiftning

Jag vill således, som jag redan har framhållit i mitt inledande anförande, behålla den boskillnad mellan skola och barnomsorg som finns i dag och som framförallt manifesterar sig i alt skolfrågorna regleras i skollagen och förskole- och fritidshemsfrågor regleras i socialtjänstlagen.

När det gäller kommitténs förslag om ändring av nuvarande sekretesslagstiftning, där verksamhet under socialtjänstlagen har en strängare sekretess än skolan, anser jag det viktigt alt behålla den öppenhet och insyn i skolans verksamhet som nuvarande sekretessbestämmelser i skollagen är ett uttryck för. I likhet med bl.a. justitieombudsmannen anser jag att eventuella samarbelsproblem skall kunna gå att lösa genom ett s.k. förtroendefullt samarbele eller genom uppdragsavtal.

Jag vill dessutom framhålla att sekretesslagstiftningen f.n. är föremål för en översyn i samband med den ändrade kommunallagstiftningen. Jag är därför inle nu beredd alt föreslå några ändringar i gällande lagstiftning.

1.5 Statsbidrag

Kommittén har förordat att statsbidraget för skolbarnsomsorgen i avvaktan på kommunalekonomiska kommitténs betänkande samordnas med sektorsbidraget lill skolan. I avvaktan på regeringens ställningstaganden till kommitténs förslag anser jag, i likhet med flera remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverket, atl det inte finns anledning att nu föreslå någon ändring av gällande slalsbidragshanlering.

27

1.6 Forskning och utvärdering Prop. 1991/92:100

I likhet med kommittén anser jag det mycket viktigt att det bedrivs forskning om barn och barns utveckling och lärande i samband med samhällets insatser för omsorg och utbildning. Ur ett utbildningspoli-tiskt perspektiv är det också viktigt att i samband med utvärderingen av skolans verksamhet följa upp och utvärdera den snabba utveckling som nu sker i kommunerna på det organisatoriska planet och i samordningen mellan skola och skolbarnsomsorg och analysera dessa förändringars effekt på skolans resultat och måluppfyllelse. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor bl.a. i samband med direktiven till skolverkets fördjupade anslagsframställning.

1.7 Personalfrågor

Som framgår av inledningen avser regeringen atl återkomma till riksdagen med en särproposition om lärarutbildning m.m. 1 samband med denna proposilion kommer de frågor i skolbarnsomsorgskommiiléns betänkande som berör utbildnings- och personalfrågor att behandlas.

2 Ändringar i skollagen

Enligt 5 kap. 19 § skollagen (1985:1100) får regeringen meddela föreskrifter om vad som krävs för att flytta till högre årskurs och om begränsningar i rätten atl gå om årskurser i gymnasieskolan. Vidare får regeringen enligt 11 kap. 19 § nämnda lag meddela föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan behöriga sökande till gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux. Jag föreslår alt regeringen bemyndigas att delegera dessa befogenheter lill den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana bemyndigande bör tas in i de nämnda paragraferna.

Enligt punkt 6 övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i skollagen (1985:1100) (se SFS 1991:1111) får en kommun eller ett landsting som under läsåret 1991/92 hade rält all anordna ulbildning på specialkurser i gymnasieskolan även efter den 1 juli 1992, som alternativ till de nationella programmen, anordna dessa specialkurser. Intagning får dock inle ske efter läsåret 1994/95.

Specialkurser innefattande påbyggnadsulbildningar har funnits inom gymnasieskolan och skall finnas kvar under en övergångstid. När den nya gymnasieskolan införts försvinner specialkurserna som särskild ut-bildningsväg från gymnasieskolan. 1 del nya systemet blir det en uppgift för den kommunala vuxenutbildningen atl anordna påbyggnadsulbildningar. Hittills har emellerlid specialkurserna fyllt en viktig funktion och de bör därför fortsatt kunna anordnas där linjerna finns kvar. De bör då jämställas med de nationella programmen såvitt avser mottagande, intagning av elever, kostnader och inlerkommunal ersättning. Därmed blir rättslägel i dessa hänseenden väsentligen delsamma som hittills

har gällt beträffande specialkurserna. När del gäller sådana specialkurser Prop. 1991/92:100

som utgör påbyggnadsulbildningar förutsätts det alt eleven har gått ige- Bil. 9

nom en gymnasieutbildning innan han börjar påbyggnadsulbildningen.

Detta medför att undantag måsle göras från den generella bestämmelsen

om att reglerna för nationella program avseende mottagande av elever

skall tillämpas på specialkurserna. Här föreslår jag därför att regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer ges ett bemyndigande

att meddela avvikande föreskrifier. Vidare kan det även i vissa andra fall

behövas avvikande föreskrifter och även här bör regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer få meddela dessa.

En reglering av den innebörd som jag nu föreslagit kan tas in i de nämnda övergångsbestämmelserna till skollagen, där övergångsregler om specialkurserna redan finns. När det gäller kommunernas skyldighet att erbjuda ungdomarna utbildning föreskrivs det i 5 kap. 5 § skollagen att kommunen är skyldig att erbjuda ungdomarna utbildning på nationella program såvitt de inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program eller likvärdig utbildning. En tvåårig eller längre ulbildning på en specialkurs får anses utgöra en sådan likvärdig ulbildning. En kortare specialkurs kan dock inte anses utgöra en likvärdig utbildning.

De ändringar i övergångsbestämmelserna som jag nu har föreslagit bör ha formen av ett tillägg till punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i skollagen (1985:1100).

Mina förslag till ändring av skollagen finns samlade under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet.

3 Elever med läs- och skrivsvårigheter

En viktig hörnpelare i svensk utbildningspolitik utgör rätten till en för alla elever likvärdig utbildning. Grunden för likvärdighet är att hinder för att tillgodogöra sig undervisningen minimeras. Dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter är ett sådant allvarligt hinder. Enligt vissa studier har 5-8 % av alla barn allvarliga läs- och skrivsvårigheter, betydligt fler är lindrigare drabbade. Jag anser del viktigt att på olika säll underlätta utbildningssituationen för personer med sådana svårigheter.

Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) har i sin anslagsframställning föreslagit att 2 milj.kr. under vartdera tre budgetår anvisas för särskilda insatser inom dyslexiområdet. Svenska Dyslexistiftelsen har i särskild skrivelse hemställt om inrättande av ett statligt dyslexiinstitut för forskning, utveckling och utvärdering av specialpedagogiska metoder och försöksverksamheter. Vidare föreslår SIH och stiftelsen atl dyslexi-forskningen pekas ut som ett särskilt prioriterat forskningsområde. Universitetet i Linköping och Norrköpings kommun har vidare i en gemensam skrivelse föreslagit atl ett särskilt läspedagogiskt institut inrättas och lokaliseras till Norrköping. I skrivelsen redovisas långt framskridna planer på bl.a. fördjupade specialpedagogiska fortbildningskurser (20 poäng) med forskningsanknytning.

29

Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter (FMLS) driver sedan år Prop. 1991/92:100 1985 verksamheten Skrivknuten, dit både föräldrar till barn med läs- Bil. 9 och skrivsvårigheter, personer som själva har sådana svårigheter och lärare kan vända sig för råd och hjälp. Personal från Skrivknuten medverkar även i lärarutbildningar och vid kommuners studiedagar. Efterfrågan på Skrivknutens tjänster överstiger långt mera än vad de två helårsarbetskrafterna hinner med. Skrivknutens verksamhet har i hög grad bidragit till alt frågan om läs- och skrivsvårigheter uppmärksammals. För många har Skrivknutens verksamhet inneburit en insikt om deras svårigheter och orsaken till dem samt för andra en ökad förståelse för problematiken.

Enligt min mening är läs- och skrivsvårigheter i undervisningssammanhang huvudsakligen en pedagogisk fråga och som sådan hör den till skolverkets verksamhetsområde. Skrivknuten har ett väl etablerat samarbete med pedagogiska institutionen vid Linköpings universitet. Samarbele sker också med Svenska Dyslexistiftelsen. För innevarande budgetår har 868 020 kr. tilldelats verksamheten Skrivknuten. FMLS har begärt utökning av bidraget till verksamheten Skrivknuten för budgetåret 1992/93.

Jag är inte beredd atl föreslå att ett statligt läspedagogiskt institut inrättas. Jag anser däremot att Skrivknutens verksamhet bör kunna ulgöra en naturlig kärna i arbetet med all förslärka insatserna på området för läs- och skrivsvårigheter. Jag menar att ökade insatser på området behöver göras och kommer därför under anslaget B 1. Statens skolverk atl föreslå vissa medel för förslärkning av verksamheten vid Skrivknuten.

Skolverket har ansvaret för att forskning stimuleras på för skolområdet aktuella områden. Skolverkel disponerar också medel för särskilda fortbildningsinsatser och stöd för utveckling inom skolväsendet. Jag utgår från atl skolverket beaktar behov av särskilda insatser inom området läs- och skrivsvårigheter. Särskilt viktigt är därvid att kunskapen om dyslexi sprids till lärarna så att problemen uppmärksammas i tid och möts med relevanta åtgärder.

4 Avskaffande av vissa anslag

Bidrag till utrustning for gymnasier m.m.

Medlen under anslaget används huvudsakligen för start- och kompletteringsbidrag enligl förordningen (1987:708) om statsbidrag till anskaffning av utrustning i gymnasieskolan samt för bidrag enligt förordningen (SKOLFS 1991:48) om stimulansbidrag till anskaffning av datorutrustning och programvara för tekniska, yrkestekniska och ekonomiska studievägar. Av främst statsfinansiella skäl föreslår jag att detta anslag upphör med utgången av innevarande budgetår (- 107 427 000 kr.).

30

Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna Prop. 1991/92; 100

Anslaget har planerats att utgå med 300 milj.kr. vartdera budgeiår under en tioårsperiod. Genom riksdagens beslut den 27 november 1991 (prop. 1991/92:10, UbU6, rskr. 26) har tidsperioden minskats till åtta år och bidrag under innevarande budgetår lämnats inom en medelsram av 900 milj.kr. Bidrag lämnas enligt förordningen (SKOLFS 1991:26) om stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna till kostnader för aktuella åtgärder, varvid huvudmannen själv skall svara för 50% av kosinaderna. Med den kraftiga satsning som årets bidrag inneburit och av statsfinansiella skäl anser jag atl anslaget bör upphöra med utgången av innevarande budgeiår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna vad jag anfört om avskaffande av anslagen Bidrag till utrustning för gymnasier m.m. och Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna.

31 Myndigheter

B 1. Statens skolverk

1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

219 609 000

213 542 000 229 954 000

Statens skolverks arbetsuppgifter och organisation framgår i storl av förordningen (1991:1121) med instruktion för statens skolverk.

Från anslaget bestrids även kostnader för nationell utvärdering och prov samt statistikproduktion.

Statens skolverk

Skolverkels anslagsframställning är i huvudsak en redovisning av den närmare utformningen av verkets organisation och arbetsformer. Vidare föreslås förändringar av den nu gällande anslagsstrukturen på skolområdet för anpassning till verkets beslutade programstruktur.

1. Skolverket föreslår alt något rationaliseringskrav inte tas ut under anslaget för 1992/93 med hänsyn till att verket är under uppbyggnad.

2. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 till 214 524 000 kr. (exkl. pris- och löneomräkning).

Anslagsberäkning

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

exkl. mer- -----------------------------------

värdeskatt Föredraganden

Anslag

1. Förvaltningskostnader 193 934 000 + 15 454 000 (därav lönekostnader) (111 595 000) (-1- 10 512 000)

2. Lokalkostnader 12 000 000 + 3 828 000

3. Bidrag till vissa organisationer m.m. 3 734 000 + 1 004 000

4. Bidrag till löntagarorganisationer 3 874 000 - 3 874 000

Summa 213 542 000 + 16 412 000

32

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 19 179 000 kr. Enligt vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lö-nekoslnadspålägg har jag beräknat lönckoslnadspålägg om 41,5 %. Jag anser alt det rationaliseringskrav på 1,5 % som enligl budgetdirektiven skall lillämpas på statlig verksamhet skall tas ul också på skolverket även om verket startat sin verksamhet först innevarande budgetår. I syfte att höja den ekonomiadministrativa standarden vid myndigheten har 1 % ålerlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 1 030 000 kr.(l)

Avgifter för t]änster från statens löneuträkningssystem och pensions-administration avseende specialskolornas personal betalas ur detta anslag. Jag föreslår att sådana avgifter skall belasta det anslag ur vilket medel disponeras lill tjänsterna och har därför vid mina beräkningar fört över 571 000 kr. från detta anslag till anslaget B 13. Specialskolor m.m.

I enlighet med vad som redovisats i inledningen - vad gäller nödvändiga besparingar med hänsyn till det statsfinansiella läget - anser jag att olika former av stöd till facklig verksamhet kan minskas. Jag föreslår därför att bidraget under detta anslag till löntagarorganisationernas verksamhet med skolinformatörer och för information om ulbildning och rekrytering av handledare slopas (- 3 874 000 kr.).

Som anförts i inledningen till littera B anser jag att stödet till den av förbundet mot läs- och skrivsvårigheter bedrivna verksamheten vid Skrivknuten bör ökas. Jag har därför beräknat en ökning av della anslag med 700 000 kr. Del sammanlagda statsbidraget till verksamheien blir därmed nära 1,6 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

2. att till Statens skolverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 229 954 000 kr.

33

3 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 9

B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan Prop. I99i/92;100

Bil. 9

1991/92 Anslag 80 439 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskall 78 217 000

1992/93 Förslag 90 615 000

Statens instituts för handikappfrågor i skolan (SIH) arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1991:1081) med instruktion för statens inslilut för handikappfrågor i skolan.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

1. SIH föreslår att något rationaliseringskrav inte tillämpas på anslaget för 1992/93 med hänsyn till att institutet är under uppbyggnad.

2. SIH föreslår att 900 000 kr. avseende medel för utvecklingsinsatser under detta anslag i slällel beräknas under ett nytt anslag benämnt Utvecklingsarbete i skolan för elever med handikapp.

3. Om huvudmannaskapet för särskolan överförs till primärkommunerna bör landslingens konsulenlverksamhel för elever med flerhandikapp föras över till SIH. SIH beräknar lönekostnaderna motsvarande 50 konsulenttjänster till 15 milj.kr. (inkl. sociala avgifter), kostnaderna för resor och övriga expenser till 4 milj.kr. samt lokalkostnaderna till 1,3 milj.kr.

4. SIH anför alt inslilutets verksamhetsområde även bör omfatta elever med medicinska handikapp. SIH föreslår därför atl för stödinsatser för dessa elever anvisas 2 milj.kr.

5. SIH föreslår alt för den fortsatia driften av vissa kunskapscentra utanför specialskolans ansvarsområde anvisas 7,5 milj.kr.

6. Enligl SIHs mening måste ytterligare medel beräknas för resekostnader dels med hänsyn till lokaliseringen av SlHs centrala del till Härnösand, dels ytterligare 2,5 milj.kr. för ökade resekostnader för konsulenterna inom stödorganisationen på grund av ändrade skatteregler. SIH har under oktober 1991 kompletterat sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 och därvid hemställt om en ökning med 12,1 milj.kr. för institutets driftkostnader, 1 milj.kr. för investeringar i modern kommu- . nikation och 3,9 milj.kr. för vissa personaladminislraliva åtgärder.

7. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 till 128 838 000 kr.

34

Anslagsberäkning

Beräknad ändring 1992/93

1991/92 exkl. mervärdeskatt Föredraganden

Anslag

Utgifter

1. Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

2. Lokalkostnader

3. Inkomster Nettoutgift

70 194 000

(55 000 000)

8 723 000

78 917 000

700 000 78 217 000

+ 11621000 (+ 5 181 000) + 777 000

+ 12 398 000

of. + 12 398 000

Föredragandens överväganden

SIH har i anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 utan prioritering eller finansieringsförslag redovisat mycket expansiva förslag lill en reformkostnad av ca 55 milj.kr. eller en 70-procentig utökning av verksamheten. Redan del ekonomiska lägel utgör ett hinder mot reformer i den omfattningen. Jag finner också anledning påminna om gränsdragningen mellan skolverkels verksamhetsområde och institutets. Institutets verksamhetsområde omfattar endast åtgärder rörande del speciella slödel till handikappade elever. Skolverkels ansvar för läroplansulveckling, utvärdering, uppföljning samt tillsyn omfattar också de handikappade elevernas undervisning inom såväl det kommunala skolväsendet som vid de statliga specialskolorna.

Jag går nu över till förslag om resurser m.m. för budgetåret 1992/93.

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 6 174 000 kr. Enligt vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lönckoslnadspålägg har jag beräknat lönckoslnadspålägg om 41,5 %. Jag anser all del rationaliseringskrav på 1,5 % som enligt budgetdirektiven skall tillämpas på statlig verksamhet skall tas ut också på SIH, även om institutet startat sin verksamhet först innevarande budgetår. I syfte att höja den ekonomiadministrativa standarden vid myndigheten har 1 % ålerlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 391 000 kr.(1)

I likhet med SIH anser jag atl medel för utvecklingsinsatser bör samlas under ett anslag. Jag har därför vid min medelsberäkning fört medel som innevarande budgetår beräknats under della anslag till anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet (- 900 000 kr.).(2)

SIH har förslagit att medel skall föras över från anslaget B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. lill delta anslag för atl inrätta tjänster som konsulent för flerhandikappade elever i särskolan. Detta kommer jag att

35

la ställning till i den särskilda proposilion om särskolan, som jag avser Prop. 1991/92:100 föreslå regeringen under våren 1992.(3) Bil. 9

Enligt sin instruktion skall SIH ge hjälp och stöd lill kommuner för atl underlätta skolgången för elever med handikapp. SIH har från länsskolnämndema övertagit den regionala stödorganisationen för pedagogiskt stöd till handikappade, som successivt byggts ut till att omfatta 104,5 tjänster för olika slag av handikapp. Jag förutsätter atl dessa resurser används flexibelt och målinriktat.

SIHs förslag om 2 milj.kr. för utökning av institutels verksamhels-område till att omfatta elever med medicinska handikapp kan jag inte biträda. Ett av de främsta hindren för att dessa elever skall få en bra skolsituation är bristande kunskap hos lärare om elevernas sjukdomar och symtom. Enligt 14 kap. skollagen (1985:1100) skall skolhälsovård anordnas för eleverna. Huvudmannen för utbildningen ansvarar för att så sker. Skolverket har tillsyn över skolhälsovården. Inom skolhälsovården skall det finnas skolläkare och skolsköterska. Det är en uppgift för dem att sprida kunskap om de medicinska handikappen. Därmed kan förutsättningar skapas för att skolans verksamhet anpassas också till dessa elevers behov. Detta gäller såväl generellt som i fråga om den enskilde eleven.(4)

SIHs förslagom medel för fortsatt drift av vissa kunskapscentra utanför specialskolans ansvarsområde behandlar jag under anslaget B 7. Särskilda insatser på skolområdet.(5)

Jag har räknat med en höjning av medlen för övriga förvaltningskostnader (+6 225 000 kr.). Detta innebär en reell kostnadsökning jämfört med vad motsvarande verksamheter kostade innan de sammanfördes i SIH. Jag anser att högsta prioritet måste ges den verksamhet som direkt riktar sig till de handikappade eleverna, dvs. stödorganisationen. Jag vill samtidigt anmäla att de medel för den regionala konsulentorganisationens resor och lönekostnader (inkl. vikariekostnader) och expenser som budgetåret 1990/91 utgått från anslaget B 2. Länsskolnämndema i sin helhet överförts till detla anslag för 1991/92.

I enlighet med riksdagens uttalande (1990/9l:UbU21, rskr. 389) har jag beräknat medel för atl institutet skall kunna finansiera merkostnader för handikapporganisationerna till följd av institutels lokalisering lill Hämösand (+ 300 000 kr.).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

3. att till Statens institut för handikappfrågor i skolan för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 90 615 000 kr.

36

Utveckling av skolväsendet m.m. Prop. i99i/92;ioo

Bil. 9

B 3. Utveckling och produktion av läromedel

Reservation* 2 800 430'

1990/91

Utgift

16 675 478'

1991/92

Anslag

16 084 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskall

15 378 000

1992/93

Förslag

17 454 000

*exkl. mervärdeskatt

'Anslagen B 5. Utvecklingsinsatser på läromedelsområde! m.m. och B 6. Slöd för produktion av läromedel

Ur anslaget utgår bidrag för produktion av läromedel i ämnen där det är brist på lämpliga läromedel. Bidrag utgår enligt förordningen (1991:978) om statsbidrag till produktion av vissa läromedel för produktion av läromedel som är avsedda att användas vid hemspråksträning i förskolan, inom undervisning som slår under tillsyn av skolverket vid arbetsmarknadsutbildning som anordnas av AMU-gruppen och för tolkordlistor.

Vidare betalas kostnader för utveckling och produktion av samt information om läromedel för elever med handikapp samt för minoritets-och invandrarundervisningen. F->ån anslaget finansieras även kostnader för arvoden till externa läromedelsproducenter och annan expertis samt köpta tjänster för denna verksamhet.

Anslaget disponeras av statens skolverk och statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH).

Statens skolverk

1. Skolverkel har påbörjat en översyn av det statliga slödel till utveckling och produktion av läromedel, varför verket nu endast föreslår prisomräkning av anvisat anslag (+ 229 000 kr.).

2. Skolverket föreslår att de medel som innevarande budgeiår anvisas under dels anslaget B 6. Fortbildning m.m. anslagsposten Produktion av utbildningsprogram för kompletteringsfortbildning (2,9 milj.kr.), dels anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet anslagsposten 5. medlen för särskill produklionsslöd för läromedel för gymnasieskolan inom det yrkesinriktade området (1 milj.kr.) förs över till detta anslag.

Statens institut for handikappfrågor i skolan

3. SIH föreslår prisomräkning med 386 000 kr.

4. Medelsbehovel under anslaget för budgetåret 1992/93 beräknas av skolverket och SIH lill 20 599 000 kr.

37

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag har beräknat prisomräkning med 1 076 000 kr. Jag har vidare från anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet fört över medel för särskilt produktionsstöd för läromedel för gymnasial utbildning inom det yrkesinriktade området (-t- I milj.kr.).(2)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Utveckling och produktion av läromedel för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 17 454 000 kr.

B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet

Reservation* 4 754 954

1990/91

Utgift

51 244 601

1991/92

Anslag

90 487 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

89 780 000

1992/93

Förslag

40 822 000

*exkl. mervärdeskatt

Ur anslaget utgår medel för vissa av statsmakterna fastlagda special-destinerade utvecklingsinsatser enligt förordningen (SKOLFS 1991:4) om statsbidrag till särskilda utvecklingsinsatser inom skolområdet. Ur anslaget utgår vidare medel för utvecklings- och utvärderingsarbete kring skolans dalaundervisning.

Vidare bekostas av anslaget olika utvecklingsinsatser enligl bedömning av statens skolverk och statens institut för handikappfrågor i skolan.

Slulligen utgår från anslaget medel för särskilda utvecklingsinsatser för finskspråkiga elever, för bidrag till kommuner för kostnader för teknikkurser för flickor, för insatser inom undervisningen för internationell förståelse, för insatser inom ANT-området samt medel för kurspla-nearbele till följd av ny struktur av gymnasieskolans utbildningar enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen (1990/91:85) Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Statens skolverk

1. Skolverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 för de ändamål som verket disponerar under detta anslag till 92 124 000 kr.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

2. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) föreslår att ett nytt anslag inrättas, till vilket samlas medel för utvecklingsarbete för ele ver med handikapp. SIH föreslår också alt medel för utvecklingsarbete

38

m.m. inom dataområdet för elever med handikapp skall föras till delta Prop. 1991/92:100 nya anslag. Bil. 9

3. SIH föreslår att 1 milj.kr. anvisas under vart och ett av budgetåren 1992/93 och 1993/94 för under budgetåret 1991/92 startad treårig försöksverksamhet med utveckling av ett datapedagogiskt resurscenter inom handikappområdet - Dalapedagogen-Handisofl.

4. SIH föreslår att institutets verksamhetsområde även skall omfatta elever med dyslexi. För informations- och utbildningsinsatser om dyslexi samt för utredning av hur ett läspedagogiskt resurscentrum skulle kunna utformas föreslås 2 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

5. SIH föreslår vidare 2 milj.kr. för kostnader för drift och utveckling av ett resurscenler för elever med aulism.

6. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93, för de ändamål institutet disponerar samt de föreslagna nya in satserna, lill 6 248 000 kr.

Statens kulturråd

7. Statens kulturråd föreslår atl den särskilda satsningen på dans i skolan som enligt planen skall pågå t.o.m. budgetåret 1992/93 får fortsät ta även efter nämnda tidpunkt och all medel för delta tilldelas kulturrå det.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 3 591 000 kr. Det rationaliseringskrav som enligt budgetdirektiven åligger all statlig verksamhet innebär en minskning på 1,5 %. I syfte att höja den ekonomiadministrativa standarden vid myndigheten har 1 % ålerlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas under detta anslag med 449 000 kr.

Under anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan anvisas innevarande budgeiår medel för utvecklingsverksamhet på handikappområdet. Jag anser att medel för sådana insatser skall beräknas samlat och har därför fört över beloppet till detta anslag (+ 900 000 kr.).

Jag finner inte någon anledning all, som SIH föreslagit, inrätta elt eget anslag för utvecklingsarbete för elever med handikapp. Tvärtom anser jag att utvecklingsarbete på skolområdet skall omfatta alla elever i ett sammanhang. Ett anslag innebär också en större överskådlighet i fråga om de samlade utvecklingsinsatserna. Inom det totala anslaget kan emellertid praktiska skäl tala för att låta SIH disponera en del medel. Jag återkommer till regeringen i frågan i samband med förslag till beslut om regleringsbrev.(2)

SIHs förslag om särskilda medel under budgetåren 1992/93 och 1993/94 för utveckling av ett datapedagogiskt resurscenter inom dataområdet kan jag inte biträda. I SIHs verksamhet finns redan fyra rikscentraler för pedagogiska hjälpmedel (RPH-cenlraler), vilka var och en särskilt skall beakta de olika handikappariernas behov. Jag anser inte att

ett särskill dalacenter skall utvecklas, utan menar atl datatekniken i oii- Prop. 1991/92:100 ka former skall beaktas vid befintliga RPH-centraler.(3) Bil. 9

Som redovisats i inledningen (avsnitt 3) anser jag att insatser mol läs-och skrivsvårigheter primärt är en fråga för skolverket. SIHs förslag om särskilda medel för utredning av ett läspedagogiskt resurscentrum har jag behandlat under nämnda anslag.(4)

Jag har inte heller funnit det möjligt att beräkna medel i enlighet med SIHs förslag om medel för resurscenter för elever med autism.(5)

1 enlighet med i inledningen redovisade besparingar under utbildningsdepartementets verksamhetsområde har detta anslag minskats med 53 milj.kr. Jag har beräknat denna minskning av det sammanlagda medelsutrymmet för anslagsposten 1. Utvecklingsarbete enligt skolverkets bedömning och anslagsposten 2. Vissa speeialdestinerade utvecklingsinsatser. I förra årets budgetproposition anfördes att utvecklingsarbetet avseende högstadiet och kulluren i grundskolan borde betraktas som reguljära inslag i skolans verksamhet.

Med anledning av proposilionen om ansvaret för skolan uttalade ul-bildningsulskottet (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) att slor restriktivitet borde iakttas i fråga om stimulansbidrag.

Mot denna bakgrund har jag inte beräknat några särskilda medel för utvecklingsarbete på högstadiet eller för att främja kultur i skolan.

Åtgärder för alt stimulera kommunernas intresse för dans i skolan bör fortsätta enligt den plan som upprättats av statens kulturråd och som enligt denna skall pågå t.o.m. läsåret 1992/93. Enligt min mening bör några särskilda medel för detta ändamål inte utgå därefter.(7)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

5. att till Stöd för utveckling av skolväsendel för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 40 822 000 kr.

B 5. Forskning inom skolväsendet

1990/91

Utgift

25 122 386

1991/92

Anslag

27 221 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

26 289 000

1992/93

Förslag

24 812 000

Reservation* 2 015 172

*exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas forskning inom ungdomsskola och vuxenutbildning samt informationsåtgärder i samband därmed. Statens skolverk ansvarar för planering, samordning, utvärdering och spridning av information om verksamheien.

40

Statens skolverk Prop. 1991/92:100

1. Med hänvisning lill direktiven för anslagsframställningar inför 1993 års forskningsproposition föreslår skolverket nu endast pris- och löneomräkning av anslaget (+ 602 000 kr.).

2. Avgår ej disponibelt belopp (- 2,2 milj.kr.) budgetåret 1991/92 med anledning av förslag i proposilionen om folkbildning (prop. 1990/91:82, UbU18, rskr. 358).

3. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 till 24 691 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 843 000 kr. Del rationaliseringskrav som enligl budgetdirektiven åligger all statlig verksamhet innebär en minskning på 1,5 %. I syfte att höja den ekonomiadministrativa standarden vid myndighelen har 1 % ålerlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 120 000 kr. Vidare har jag dragit av medel som skolverket ej disponerar under anslaget innevarande budgetår till följd av förslag i propositionen om folkbildning (prop. 1990/91:82).(2)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

6. att till Forskning inom skolväsendet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 24 812 000 kr.

B 6. Fortbildning m.m.

Föredragandens överväganden

1 inledningen till denna huvudtitel har redovisats avsikten alt under våren 1992 återkomma till regeringen med förslag till en proposilion om lärarutbildning m.m. I delta sammanhang bör även angelägna områden för fortbildningsinsatser behandlas liksom den framtida skolledarutbildningen.

Riksdagen har (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) uppdragit åt regeringen all se till att det finns ett organ som kan svara för viss internationell fortbildning och samtidigt se till att internationella medel för svensk lärarfortbildning las till vara.

Skolverket har nyligen i en redovisning av ett regeringsuppdrag föreslagit att fortbildningsavdelningen vid Uppsala universitet får fortsätta med denna verksamhet och atl medel härför disponeras av Uppsala universitet. Jag delar skolverkets uppfattning och återkommer härom i den nyss nämnda proposilionen, varvid jag också kommer alt föieslå all medel för verksamheien överförs till universitetet.

I avvaktan på denna proposition föreslår jag att elt preliminärt beräknat belopp förs upp under anslaget B 6. Fortbildning m.m.

41 Jag vill dock nu la upp några förslag av rent budgetteknisk natur. Prop. 1991/92:100

1 likhet med skolverket anser jag att medlen till skolledarhögskolan i Bil. 9 Örebro bör anvisas under högskolans anslag (- 578 000 kr.). Medlen har tillförts anslaget D 13. Lokala och individuella linjer saml frislående kurser.

Medel under delta anslag som har använts dels för fortbildningsinsatser för samtlig personal vid sameskolor, dels för musikpedagogiska kurser vid folkhögskolor bör överföras lill anslaget B 12. Sameskolor (-160000 kr.) resp. anslaget C 1. Bidrag till folkbildningen (- 500 000 kr.).

Jag har vidare minskat anslaget med medel som ej disponerats under anslaget innevarande år till följd av förslag i propositionen (prop. 1990/91:82) om folkbildningen (- 300 000 kr.).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

7. att, i avvaktan på en särskild proposition om lärarutbildning m.m., lill Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag på 185 093 000 kr.

B 7. Särskilda insatser på skolområdet

1990/91

Utgift

348 347 707

1991/92

Anslag

100 298 000

1992/93

Förslag

177 988 000

Från anslaget betalas kostnader enligt förordningen (1991:931) om statsbidrag till särskilda insatser på skolområdet.

Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) fördelar de medel som anvisats under anslaget mellan kommuner för regionala utbildningsinsatser som en kommun gör för elever med handikapp eller med andra särskilda behov i grundskolan och gymnasieskolan, för elever med flera handikapp i särskolan samt för elever i grundskolan som får särskild undervisning på sjukhus eller motsvarande. Medel utgår också lill kommuner som anordnar speciellt anpassad gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

SIHs anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i huvudsak följande:

1. Pris- och löneomräkning 412 000 kr.

2. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 lill 100 710 000 kr.

42

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag har beräknat prisomräkning med 5 667 000 kr.

Jag föreslår att under detta anslag beräknas fr.o.m. nästa budgeiår bidrag som - vid sidan av sektorsbidraget - lämnas för särskill elevbaserat tilläggsbidrag till dels Göteborgs, Stockholms och Umeå kommuner för utbildningar i gymnasieskolan för svårt rörelsehindrade elever dels Örebro kommun för utbildningar i gymnasieskolan för döva och hörselskadade elever. Under detta anslag bör även beräknas medel för ersättning till Örebro kommun enligt avtal mellan staten och kommunen om viss statlig ersättning avseende gymnasial utbildning för döva och hörselskadade elever från hela landet. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovel för budgetåret 1992/93 för dessa ändamål till 71 248 000 kr. Dessa bidrag har hittills belastat anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet. Eftersom dessa bidrag är knutna lill antalet elever som inte med säkerhet kan förutses vid budgeteringen, föreslår jag att anslaget fr.o.m. budgetåret 1992/93 ändras till förslagsanslag och all nu redovisade medel anvisas under en särskild anslagspost. Jag avser att i regleringsbrevet återkomma lill regeringen med förslag att den särskilda anslagsposten betecknas förslagsvis.

SIH har under sitt förvaltningsanslag (B 2) föreslagit att 7,5 milj.kr. anvisas för den fortsatta driften av vissa kunskapscentra utanför specialskolans ansvarsområde. Verksamheten vid aktuella kunskapscentra, som avser stöd till rörelsehindrade elever och MBD-barn, har huvudsakligen bekostats med medel ur detta anslag. Elt center, Bräcke-Östergård i Göteborg, har också fått medel från allmänna arvsfonden.

Innevarande budgeiår är det sista året då stöd från allmänna arvsfonden kan påräknas för verksamheten vid Bräcke-Östergård. Jag anser atl medel för slöd till den verksamheien bör tillföras della anslag ( + 775 000 kr).

Det ankommer på SIH att prioritera mellan en mängd olika behov på handikappområdet. Den prioriteringen måsle göras inom i huvudsak oförändrade medelsramar. SIHs förslag om statlig finansiering av en mängd verksamheter måsle således institutet väga mol redan gjorda åtaganden.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

8. att till Särskilda insatser på skolområdet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 177 988 000 kr.

43

Verksamhetsbidrag Prop- i99i/92;ioo

Bil. 9

B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet

1991/92 Anslag 30 276 451000' 1992/93 Förslag 31550 906 000

'Därutöver på tilläggsbudget 1 48 000 000 kr.

Från anslaget utbetalas ett generellt finansiellt stöd lill verksamheten i skolan och vuxenutbildningen (sektorsbidrag) enligl förordningen (1991:1123) om statsbidrag till det offentliga skolväsendet m.m.

Från anslaget utbetalas, vid sidan av sektorsbidraget, ett elevbaserat lilläggsbidrag till dels Göteborgs, Stockholms och Umeå kommuner för utbildningar i gymnasieskolan för svårt rörelsehindrade elever, dels Örebro kommun för utbildningar i gymnasieskolan för döva och hörselskadade elever.

Vid sidan av sektorsbidraget utbetalas även

- ett särskill verksamhetsstöd till vissa gymnasiala utbildningar och vissa vuxenutbildningar,

- bidrag till kostnader för gymnasiala utbildningar som övervägs all överföras till annan utbildningsform,

- bidrag till engelskspråkig gymnasial utbildning,

- bidrag till kostnader för Sveriges anslutning till examensorganisationen International Baccalaureate Office (IBO) i Geneve,

- ett särskilt produktionsstöd för läromedel för gymnasieskolan inom det yrkesinriktade området,

- bidrag till informationsinsatser om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering.

Under anslaget beräknas också medel för pensionskostnader och andra trygghetsförmåner (lönekostnadspålägg).

Statens skolverk

Skolverkels anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i huvudsak följande:

1. Skolverkel har, i enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om vissa skollagsfrågor m.m. (prop. 1990/91:115, UbU17, rskr. 357), inräknat statsbidrag till frislående skolor på grundskolenivå godkända för vanlig skolplikt i sektorsbidraget för budgetåret 1992/93. Skolverket har beräknat antalet elever som omfallas av den nya bidragsordningen till ca 5 600.

Bidraget per elev beräknas till ca 22 000 kr., det genomsnittliga bidraget per elev i grundskolan. Skolverkel beräknar all förändringen av bidragssystemet innebär att belastningen på sektorsbidraget ökar med ca 122 milj.kr. I förhållande lill det statsbidrag som utgår innevarande bud-

44

getår till ifrågavarande fristående skolor beräknas ökningen på statsbudgeten till ca 46 milj.kr. (+122 000 000 kr.).

2. Skolverket föreslår att medel förs över från anslagsposten 4. Gymnasiala utbildningar planerade all överföras till annan utbildningsform till anslaget B 16. Bidrag till driften av frislående skolor (- 6 294 000 kr.).

3. Skolverket föreslår under anslagsposten 5. Kostnader för vissa gymnasieutbildningar m.m. bl.a. att

- medel för produktionsstöd för läromedel för gymnasieskolan inom det yrkesinriktade området förs över till anslaget B 3. Utveckling och produktion av läromedel (- 1 000 000 kr.),

- medel inte anvisas under budgetåret 1992/93 för informationsinsatser om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering (-5 700 000 kr.).

4. I övrigt beräknar skolverket förändringar under anslaget med hän syn till volymförändringar och förändringar av löner och priser.

Föredragandens överväganden

Anslagsberäkning

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

14 000 000

7 868 000

13 212 000

5 810 000

594 200 000

- 594 200 000

2 362 539 000

of.

30 276 451 000

+ 1 274 455 000

27 220 400 000

-Hl 948 100 000

66 100 000

333 000

6 000 000

1. Sektorsbidrag

2. Särskilda bidrag för gymnasial utbildning för döva och hörselskadade samt svårt rörelsehindrade elever

3. Särskilt verksamhetsstöd lill vissa gymnasiala utbildningar och vuxenutbildningar

4. Gymnasiala utbildningar planerade

alt överföras till annan utbildningsform

5. Kostnader för vissa gym nasieutbildningar m.m.

6. Engångsbidrag

7. Lönekoslnadspålägg

Summa

45

Gymnasiereformens finansiering Prop. 1991/92; 100

Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med kunskap (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356) skall gymnasieskolans reformering inledas fr.o.m. läsåret 1992/93 och vara fullt genomförd läsåret 1995/96 i den meningen all alla elever det läsåret tas in på de nya programmen.

Riksdagsbeslutet innebar också att seklorsbidragel budgetåret 1992/93 skall höjas med dels 253 milj.kr. enligt förslag i propositionen, dels ytterligare 330 milj.kr. Riksdagsbeslutet medför således en ökning av statsbidraget med 583 milj.kr. Därutöver beslutade också riksdagen att kommunerna skulle bidra till gymnasiereformens finansiering genom atl sektorsbidraget skulle omfattas av ett rationaliseringskrav på 2 %. Rationaliseringskravet skulle tas ut successivt med 0,5 % per år i fyra år med början budgetåret 1992/93.

Enligt min mening är det inte förenligt med en ansvarsfull ekonomisk politik att - med de samhällsekonomiska förutsättningar som råder nu - öka statens kostnader i den storleksordningen. Jag föreslår således alt de höjningar av sektorsbidraget som riksdagen beslulal om på grund av gymnasieskolans reformering inle genomförs under budgetåret 1992/93. Jag räknar däremot med atl det blir möjligt all budgetåret 1993/94 påbörja den statliga delen av finansieringen av reformen.

Låt mig understryka all riksdagens beslut om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering i övrigt ligger fast. Del betyder också att regeringen under våren kommer att fatta beslut om mål och riktlinjer för de nya programmen, liksom att nya kursplaner kommer atl utfärdas för ett visst antal ämnen. Den kommun och det landsting som så önskar kan alltså la in elever på de nya programmen med början läsåret 1992/93. Genom det rationaliseringskrav som riksdagen har ställt på kommunerna från budgetåret 1992/93 skapas också visst ekonomiskt utrymme för detta. Riksdagens beslut i fråga om gymnasiereformen innebär att det är valfritt för kommunerna att genomföra denna fram lill år 1995. Statens stöd lill genomförande av reformen vid inledningen av den frivilliga perioden har nedjusterats i förhållande lill tidigare riksdagsbeslut.

Sektorsbidraget

Jag har vid mina beräkningar av sektorsbidraget för budgetåret 1992/93 i huvudsak utgått från den beräkningsgrund som skolverkel har redovisat. Jag har beräknat elevtalsförändringar m.m. i förhållande lill närmast föregående bidragsår och gjort en beräkning av kostnadskompensationen och utvecklingen av löner och priser i seklorsbidragel för budgetåret 1992/93. Jag har i detta sammanhang dessutom beaktat kostnaden för sänkt undervisningsskyldighel per den 1 juli 1991 för grundskolans lärare (+ 1 948,1 milj. kr.). För kosinadskompensalionen för budgetåret 1992/93 skall regeringen under våren 1992 enligt förordningen

46

(1991:1123) om statsbidrag till det offenUiga skolväsendet mm. fastställa Prop. 1991/92:100 ett skolindex. Bil. 9

Årliga beräkningar av sektorsbidraget skall grunda sig på offentlig statistik. När det gäller antalet elever i grundskolan avser uppgifterna förhållandena den 15 september föregående bidragsår. I del underlag som utgör grund för statsbidrag ingår även asylsökande elever i grundskoleåldern som vistas på sluss eller förläggning och får undervisning i kommunens skola. Enligl vad som uppgetts kan elevantalet i sådana fall fluktuera relativt mycket, i synnerhet på orter med s.k. tillfälliga förläggningar. Jag avser därför all under innevarande budgetår föranstalta om att mätningar görs vid flera tillfällen.

Om dessa mätningar resulterar i att bidraget till berörda kommuner skulle avvika i påtaglig grad jämfört med vad enbart septembermätningarna ger, bör detta beaktas vid bidragsgivningen. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av vad jag anfört om bidragsgivningen till kommuner med sluss eller förläggning för asylsökande.

För elever i gymnasieskolan och i ett antal andra läroanstalter på gymnasial nivå har det i studiestödssystemet funnits möjligheter att få bidrag till inackorderingskostnader i form av tillägg till studiebidraget fram till och med första kalenderhalvåret det år ungdomarna fyller 20 år. Riksdagen har efter förslag i propositionen om ansvaret för skolan beslutat all ansvaret för inackorderade elever skall överföras till elevernas hemkommuner fr.o.m. den 1 juli 1992 (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). Statsbidrag för ändamålet skall ingå i sektorsbidraget och beräknas enligt beräkningsmodellen för gymnasieskolan. Inackorderingstillägg enligt studiestödslagen bortfaller för elever i gymnasieskolan, i gymnasial vuxenutbildning och i påbyggnadsutbildning inom komvux. Kommunerna bör hantera inackorderingsstödet med beaktande av det övergripande målet att främja tillgängligheten till utbildning för sina ungdomar. Det bör sedan i princip överlämnas åt kommunerna all välja den väg som bäst leder mot dessa mål. Dock bör kommunerna åläggas vissa skyldigheter när det gäller elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången, nämligen alt lämna ekonomiskt stöd, kontant eller på annal säll, för boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Om slödel ges kontant bör del för varje hel kalendermånad som eleven bor inackorderad uppgå lill 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det ligger i sakens natur all om stödet ges delvis kontant bör det sammanlagda värdet av förmånerna uppgå till lägst det ovannämnda beloppet. Därmed uppnås en nivå som nära ansluter till miniminivån i sludieslödssystemet. Genom anknytningen till basbeloppet åstadkoms en rimlig automatisk anpassning till kostnadsutvecklingen.

Kommunerna bör ha samma skyldigheter gentemot de ungdomar som deltar i gymnasial vuxenutbildning eller i påbyggnadutbildning inom komvux fram till och med det första kalenderhalvåret det år ungdomarna fyller 20 år. Detta dock endast under förutsättning att kommu-

47

nen är skyldig alt svara för kostnaderna för utbildningen enligt 11 kap. Prop. 1991/92:100 21 § andra stycket skollagen. Bil. 9

Bestämmelser om kommunernas skyldigheter i fråga om det ekonomiska stödet till ungdomar i gymnasieskolan bör tas in i 5 kap. och i fråga om ungdomar som deltar i gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i 11 kap. skollagen. Förslagen förutsätter en ny bestämmelse i 5 kap. skollagen, 5 kap. 33 §, och en ändring av 11 kap. 21 § skollagen.

Till seklorsbidragel har jag fört medel, efter pris- och löneomräkning, för inackorderingstillägg, vilka innevarande budgetår anvisas under anslaget F 2. Studiestöd m.m. (+ 249,1 milj.kr.).

I likhet med skolverket har jag beräknat medel i sektorsbidraget för budgetåret 1992/93 för fristående skolor på grundskolenivå. Till sektorsbidraget har jag därför fört 76,7 milj. kr., vilka innevarande budgetår anvisas under anslaget B 16. Bidrag till driften av fristående skolor. Jag har vidare genom besparingar och omprioriteringar tillfört sektorsbidraget 46 milj. kr. till fristående skolor. Därmed har det genomsnitlliga bidraget för elever i frislående skolor på grundskolenivå förts upp till den genomsnittliga nivån för elever i grundskolan.

Beträffande kommunernas skyldighet att fördela tillgängliga resurser på skolområdet efter behov till såväl offentliga som frislående skolor avser jag att under våren 1992 återkomma i en proposilion om frislående skolor godkända för vanlig skolplikt.

Från sektorsbidraget har jag fört medel till

- anslaget D 8. Ulbildning för tekniska yrken för fortsatt uppbyggnad av den tvååriga ingenjörsutbildningen (- 11,6 milj. kr.),

- anslaget D 13. Lokala och individuella linjer samt frislående kurser för utbildningen vid Väfskolan i Borås (- 1 045 000 kr.),

- anslaget D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. för kompletteringskurser till hälso- och sjukvårdslinjen (- 8,3 milj. kr.).

Jag har vidare fört medel för en propedeutisk kurs för agronomie studerande lill jordbruksdepartementets huvudtitel (- 2 920 000 kr.).

Jag har också minskat sektorsbidragets beräkningsmodell för kommunal vuxenutbildning med 350 milj. kr. Jag finner det angelägel att understryka all dessa åtgärder inte bör påverka verksamheter som föreslås förstärkta till följd av sysselsättningsläget.

I inledningen till littera B. har jag också lagil upp skolbarnsomsorgskommitténs betänkande Skola-skolbarnsomsorg, en helhet och redogjort för min principiella syn på kommitténs förslag. Kommittén har föreslagit all statsbidraget för skolbarnsomsorg med oförändrade regler bör samordnas med staisbidragel för skolan fr.o.m. budgetåret 1992/93. Kommunalekonomiska kommittén har nyligen avlämnat förslag till regeringen innebärande atl statsbidraget till det kommunala offenUiga skolväsendet skall inordnas i ett generellt statsbidrag till kommunerna. Jag är därför inle beredd alt biträda detta förslag.

Jag beräknar det totala seklorsbidragel för budgetåret 1992/93 till 29 168,5 milj.kr.

48

övriga anslagsposter Prop. 1991/92:100

För övriga delar av anslaget vill jag anföra följande.

Jag anser att de medel som beräknats under delta anslag för tilläggsbidrag för vissa utbildningar för elever med handikapp i gymnasieskolan bör föras över till anslaget B 7. Särskilda insatser på skolområdet (- 66 100 000 kr.) Vidare anser jag, i likhet med skolverkel, alt medel för gymnasiala utbildningar planerade att överföras lill annan utbildnings-form bör beräknas under anslaget B 16. Bidrag till driften av fristående skolor (- 7 868 000 kr.).

Jag delar också skolverkets uppfattning atl de medel som beräknats under della anslag för produklionsslöd för läromedel för gymnasieskolan inom del yrkesinriktade området bör föras över lill anslaget B 3. Utveckling och produktion av läromedel (- 1 milj. kr.).

I likhet med skolverket beräknar jag inte några medel för informationsinsatser om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering (- 5 700 000 kr.).

I övrigl räknar jag under denna del av anslaget endast med förändringar på grund av löne- och prisutvecklingen.

Upprättade lagförslag

De förslag jag nu har lagt fram under rubriken Ändringar i skollagen och under detta anslag kräver i fråga om skollagen (1985:1100) dels all 5 kap. 19 § samt 11 kap. 19 och 21 §§ ändras, dels att del införs en ny paragraf, 5 kap. 33 §. Vidare krävs det en ändring av punkten 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i skollagen (1985:1100).

I enlighet med vad jag har anfört här och under rubriken Ändringar i skollagen bar inom utbildningsdepartemenlel utarbetats förslag lill ändring i skollagen (1985:1100), inbegripet de nyss nämnda övergångsbestämmelserna. Lagförslaget är av sådan beskaffenhet all del inle är erforderligt att höra lagrådet.

Förslagel bör fogas till detta protokoll som bilaga 9.4.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

9. anla förslaget till lagom ändring i skollagen (1985:1100),

10. godkänna vad jag anfört om gymnasiereformens finansiering,

11. godkänna vad jag anfört om bidragsgivningen till kommuner som anordnar undervisning för asylsökande elever som vistas på sluss eller förläggning,

12. till Bidrag till driften av det kommunala offeniliga skolväsendet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 31 550 906 000 kr.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91 Utgift 956 434 951

1991/92 Anslag 992 407 000

1992/93 Förslag 999 978 000

Landstingskommunerna och de kommuner som inte ingår i landstingskommun saml kommuner som anordnar särskola i fall som avses i 6 kap. 5 § andra siyckei skollagen (1985:1100) får statsbidrag med 95 % av lönekostnaderna för skolledare och lärare vid särskolan. Bidrag lämnas också till lokal skolutveckling. Även till särskoleverksamhet som anordnas med enskild huvudman utgår statsbidrag i vissa fall. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1986:188) om statsbidrag lill driftkostnader för särskolan m.m. saml i förordningen (1988:740) om statsbidrag till frislående särskolor. Verksamheten regleras i skollagen och i särskoleförordningen (1986:573).

Statsbidraget utbetalas i form av förskott och slutreglering. Budgetåret 1992/93 belastas anslaget med förskoll för det budgetåret beräknat på statsbidraget för redovisningsårel 1991/92 samt slutreglering av bidraget för redovisningsårel 1991/92.

Ur anslaget utgår även bidrag enligt ämbetsskrivelse den 21 augusti 1969 om godkännande av avtal avseende yrkesundervisning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda.

Statens skolverk

Skolverket föreslår inga andra förändringar under anslaget för budgetåret 1992/93 än en uppräkning till följd av löne- och prisförändringar.

Skolverkel beräknar medelsbehovel under anslaget för budgetåret 1992/93 lill I 017 217 000 kr.

Föredragandens överväganden

Särskolekommillén (U 1989:08), som har haft till uppgift att utreda frågan om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan från landstingen till kommunerna, har slutfört sill arbete under våren 1991. Kommitténs betänkande (SOU 1991:30) Särskolan - en primärkommunal skola har remissbehandlats. Kommittén har bl.a. lämnat förslag till förändringar av statsbidraget till driften av särskolan. Kommitténs förslag och remissinstansernas synpunkter bereds för närvarande inom regeringskansliet. Kommunalekonomiska kommittén har dessutom överlämnat förslag lill regeringen innebärande att statsbidraget till särskolor skall inordnas i elt generellt statsbidrag till kommunerna. Jag avser alt återkomma i denna fråga i den proposition om särskolan som kommer att föreläggas riksdagen under våren 1992.

50

A nslagsberäkning

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

1. Bidrag UII

lönekostnader

785 406 000

-(-

3 032 000

2. Bidrag lill lokal

skolutveckling

18 510 000

-1-

285 000

3. Bidrag till kostnader för

tilläggspensionsavgifter

97 523 000

-1-

3 757 000

4. Lönekoslnadspålägg

81 953 000

of.

5. Bidrag till kostnader för

yrkesundervisning för

hörselskadade psykiskt

utvecklingsstörda

8 600 000

475 000

6. Datautbildning i

särskolan

362 000

-(-

20 000

7. Konferenser m.m.

53 000

2 000

Summa

992 407 000

7 571 000

Totalt beräknar jag statsbidraget till lönekostnader under anslagspos-len 1 till 788 438 000 kr. för budgetåret 1991/92. Mina beräkningar grundar sig på antalet skolledare vid utgången av år 1990, beräknat veckotimtal för undervisningen redovisningsåret 1991/92 samt på lönelägel i juli 1991 med uppräkning för de kostnadsökningar som kan förväntas under redovisningsåret 1991/92. Vidare har jag beaktat att ett särskilt veckotimpris skall beräknas för hemspråksundervisning.

Jag har också beaktat alt denna anslagspost omfattas av eil förskolts-och slutregleringsförfarande. Under budgetåret 1992/93 skall till huvudmännen utbetalas dels elt förskott som grundar sig på det fastställda bidraget för redovisningsårel 1991/92, dels en slutreglering för redovisningsåret 1991/92.

För bidrag till lokal skolutveckling under anslagsposten 2 beräknar jag 18 795 000 kr. Även denna anslagspost omfattas av ett förskotts- och slutregleringsförfarande.

Bidrag för tilläggspensionsavgifter beräknar jag till 101 280 000 kr.

Vidare har jag beräknat 382 000 kr. för försöksverksamhet med databaserad undervisning saml 55 000 kr. till regeringens disposition för konferenser m.m.

Enligt ett av regeringen den 21 augusti 1969 godkänt avtal mellan skolöverstyrelsen och Örebro läns landsting förbinder sig landstinget att utan kostnad för den enskilde anordna yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt ulvecklingsstörda elever. Jag avser alt återkomma i denna fråga i samband med den aviserade propositionen om särskolan. Jag vill

emellertid redan nu anmäla att del finns skäl all se över avtalel, varför Prop. 1991/92:100 del kommer att sägas upp. Bil. 9

För budgetåret 1992/93 beräknar jag 9 075 000 kr. för bidrag till kostnader för yrkesundervisning av hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever i Örebro.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

13. att till Bidrag till driften av särskolor m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 999 978 000 kr.

B 10. Bidrag till driften av särvux

1991/92 Anslag 38 563 000 1992/93 Förslag 53 703 000

Från anslaget betalas kostnader för statsbidrag till vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux. Bestämmelser om verksamheien finns i skollagen (1985:1100) och i förordningen (1988:816) om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux. Bidrag utgår enligt regeringsbeslut den 20 juni 1991 om statsbidrag till särvux för budgetåret 1991/92.

Statens skolverk

1. Pris- och löneomräkning m.m. 2 063 000 kr.

2. Skolverkel föreslår att ytterligare 13 milj.kr. anvisas under anslaget för en fortsatt utbyggnad av särvux.

3. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 till 53 626 000 kr.

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare har anfört bereds för närvarande en proposilion om särskolan inom regeringskansliet. I proposilionen kommer även särvux att behandlas.

Jag beräknar pris- och löneomräkningen under anslaget till 2 140 000 kr. (1)

Vidare förordar jag en fortsatt utbyggnad av särvux och föreslår att 13 milj.kr. tillförs anslaget. (2)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

14. att Ull Bidrag till driften av särvux för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 53 703 000 kr.

52

Bil. Bidrag till undervisning av invandrare i svenska Prop. 1991/92:100 språket Bil. 9

1990/91 Utgift 303 594 667

1991/92 Anslag 290 000 000

1992/93 Förslag 278 652 000

Från anslaget utgår statsbidrag lill svenskundervisning för invandrare (sfi), utom Ull sådan undervisning som bekostas enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. De grundläggande bestämmelserna finns i skollagen (1985:1100). Bestämmelser om statsbidrag m.m. finns i förordningen (1986:207) om grundläggande svenskundervisning för invandrare.

Statens skolverk

1. Pris- och löneomräkning 11 600 000 kr.

2. Skolverkel räknar med oförändrat deltagarantal i undervisningen, dvs. 11 000 deltagare, vilkel motsvarar 638 000 undervisningslimmar.

3. Det extra statsbidrag som utgår innevarande år enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna lill lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare upphör. Skolverkel beräknar därför en minskning av anslaget med 26 milj.kr.

4. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 till 275 600 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen under anslaget till 14 652 000 kr.(l)

I likhet med skolverket beräknar jag en minskning av anslaget med 26 milj.kr., eftersom extra statsbidrag enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare inte längre skall utgå.(3)

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

15. att lill Bidrag till undervbning av invandrare i svenska språket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 278 652 000 kr.

53

B 12. Sameskolor Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91

Utgift

19 407 964

1991/92 1991/92

Anslag Anslag exkl.

27 532 000

mervärdeskatt

26 934 000

1992/93

Förslag

28 940 000

Sameskolor finns i Karesuando, Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby. I Kiruna anordnas sameskola på försök. Innevarande läsår förekommer undervisning i årskurserna 1-6. Integrerad samisk undervisning bedrivs vid grundskolan i Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna, Krokoms, Storumans, Strömsunds och Åre kommuner. Elevantalet vid sameskolorna uppgår läsåret 1991/92 lill 137 och beräknas läsåret 1992/93 till 140. Därutöver deltar innevarande läsår 130 elever i den integrerade sameundervisningen. Verksamheten regleras i skollagen (1985:1100), i sameskolförordningen (1967:216) och i förordningen (SKOLFS 1991:23) om försöksverksamhet med sameskola i Kiruna.

Vid sameskolan sker undervisning på svenska och samiska. Ämnet samiska förekommer i samtliga årskurser.

Sameskolorna leds av en styrelse, vars kansli är förlagt Ull Jokkmokk.

Från anslaget utgår även bidrag till samernas folkhögskola.

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i huvudsak följande:

1. Pris- och löneomräkning 1 083 000 kr.

2. Skolverkel föreslår atl de medel för fortbildning som hittills tilldelals sameskolstyrelsen från anslaget B 6. Fortbildning m.m. förs över till detta anslag (+ 150 000 kr.).

3. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 till 28 167 000 kr.

54

A nslagsberäkning

1991/92 exkl. mer-

Beräknad ändring 1992/93

värdeskatt Föredraganden

Anslag

Utgifter

1. Kostnader för sameskolan

2. Bidrag till samernas folkhögskola

3. Inkomster Nettoutgift

23 149 000

4 023 000

27 172 000

238 000 26 934 000

-H 1 834 000

+ 185 000

+ 2 019 000

-H 13 000

+ 2 006 000

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår bör anslaget räknas upp med 1 590 000 kr. med hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Enligt vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lönekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om 41,5 %. Del årliga rationaliseringskravet av den statliga administrationen uppgår lill 1,5 %. I syfte att höja den ekonomiadministrativa standarden vid sameskolstyrelsens kansli har 1 % ålerlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 13 000 kr.(l) 1 enlighet med skolverkets förslag förordar jag att medel förs över till detta anslag från anslaget B 6. Fortbildning m.m. (+ 160 000 kr. inkl. pris- och löneomräkning).(2)

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

16. alt till Sameskolor för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 28 940 000 kr.

55

B 13. Specialskolor m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91

Utgift

294 288 521

1991/92

Anslag

294 638 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

289 944 000

1992/93

Förslag

320 804 000

Synskadade elever med eller utan ytterligare handikapp undervisas vid en skolenhet i Örebro (Ekeskolan). Döva och hörselskadade elever undervisas vid dels fem regionala skolenheter, belägna i Stockholm (Manillaskolan), Lund (Östervångsskolan), Vänersborg (Vänerskolan), Örebro (Birgittaskolan) och Härnösand (Kristinaskolan), dels i särskilda klasser förlagda till grundskolan (s.k. externa klasser). Döva och hörselskadade elever med ytterligare handikapp undervisas vid en skolenhet i Gnesta (Åsbackaskolan). Vid skolenheten i Sigtuna (Hällsboskolan) undervisas normalbegåvade barn med grava språkstörningar samt hörselskadade barn med beteendestörningar och vissa andra komplikationer.

Vid Tomtebodaskolan, Ekeskolan, Åsbackaskolan och Hällsboskolan finns special pedagogiska resurscenter.

Verksamheten regleras i skollagen (1985:1100), i specialskolförordningen (1965:478) samt i förordningen (1988:1384) med instruktion för Tomtebodaskolans resurscenler.

Bestämmelser om tilldelning av lärarresurser finns i förordningen (1987:721) om lärarresurser i specialskolan m.m.

I förordningen (SKOLFS 1991:37) meddelas bestämmelser om utveckling av verksamheten vid specialskolan m.m.

Från anslaget bekostas även resor för elever jämte ledsagare.

Statens institut Hir handikappfrågor i skolan

1. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) beräknar pris-och löneomräkningen lill 11 818 000 kr.

2. SIH föreslår att en utredning tillsätts för att utforma ett åtgärds-program för rekrytering av speciallärare.

3. Döva och hörselskadade elever i specialskolan kan undervisas i särskilda klasser förlagda lill grundskolan (externa klasser). Ersättning till värdkommunen regleras därvid genom avtal mellan styrelsen för specialskolan och värdkommunen i enlighet med ett av Kungl Maj:t år 1974 fastställt normalavtal. SIH föreslår att systemet med normalavtal upphör och ersätts med normala lokalhyresavlal samt köp av tjänsler.

4. SIH föreslår all lönemedlen för övrig personal ökas med 3,6 milj.kr.

5. SIH föreslår att medel för övriga förvaltningskostnader fortsättningsvis schablonberäknas till en nivå som motsvarar 20 % av övriga anslagsposter (-1-15 997 000 kr.).

6. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 till 326 029 000 kr.

56

A nslagsberäkning

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

exkl. mervärdeskatt

Föredraganden

Anslag

Utgifter

1. Lönekostnader m.m. för

skolledare och

lärarpersonal

94 664 000

-1-

9 267 000

2. Utveckling av

verksamheien vid

specialskolan

7 043 000

493 000

3. Förvaltningskostnader

149 525 000

14 687 000

(därav lönekostnader)

(112 658 000)

( +

8 564 000)

4. Lokalkostnader

39 624 000

6 476 000

290 856 000

+

30 923 000

5. Inkomster

912 000

-t-

63 000

Nettoutgift

289 944 000

30 860 000

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 19 442 000 kr. Enligl vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lönekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om 41,5 %. Det rationaliseringskrav som enligt budgetdirektiven skall tillämpas på all statlig verksamhet uppgår till 1,5 % av medlen för administration. I syfte att höja den ekonomiadministrativa standarden vid myndigheten har 1 % ålerlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas lill 110 000 kr. Vidare har jag från anslaget B 1. Statens skolverk fört över medel för avgifter för tjänster från statens löneuträkningssystem och pensionsadministration (+ 571 000 kr.).(l)

Jag delar SIHs oro över den allvarliga lärarsitualionen i specialskolan. Av 333 lärare är i dag 83 obehöriga, huvudsakligen lärare för döva och hörselskadade. Pensionsavgångarna är också stora under den närmaste tioårsperioden. Rekryteringen lill utbildningsplatserna på speciallärarlinjen är ett annat problem.

Jag föreslår att specialskolorna Ulls vidare under ett antal år får anställa lärare utan speciallärarutbildning, som i sin tjänst får genomgå specialpedagogisk påbyggnadsulbildning. Jag har beräknat en anslagshöjning med 3 milj.kr. för della ändamål.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om all ge specialskolas styrelse möjlighel att välja det alternativ -normalavtal eller lokal hyresavtal kombinerat med köp av vissa tjänsler -

som i del aktuella fallet är lämpligast ur ekonomisk och rationell syn- Prop. 1991/92:100 vinkel.(3) Bil. 9

SIHs förslag om ökade medel för lönekostnader för främst boende-personal och personal vid resurscentren kan jag inte biträda.(4)

Jag har beräknat en ökning med 4 225 000 kr. för övriga förvaltningskostnader.(5)

Trots årliga betydande medelstillskott visar boksluten för specialskolorna underskott. I något fall har elevantalet vid en skola ökat och lett lill ökade hemresekoslnader. Den mervärdeskall som infördes på resor har också inverkat på skolornas ekonomi. Med den sänkta momsen på resor och de nu ökade medlen anser jag emellertid all ekonomin vid skolorna bör kunna balanseras. Jag förutsätter att styrelserna för specialskolorna använder sina anvisade medel på ett ekonomiskt och rationellt sätl.

Enligt förordningen (1987:721) om lärarresurser i specialskolan m.m. beräknas antalet lärarveckotimmar per elev. Av de samlade resurserna disponerar SIH en mindre del för behovsinriktad fördelning mellan skolorna. Övriga resurser tillfaller skolorna direkt och styrelsen för resp. skola beslutar om användningen. Lönekostnaderna för lärarvecko-Ummarna belastar anslagsposten 1 som är förslagsvis betecknad.

Jag avser atl återkomma Ull regeringen med förslag om all öppna möjligheler att delvis använda resurser för lärarlönekostnader för förvaltningskostnader. En sådan ordning kan enligt min mening bidra till en mer rationell organisation av undervisningen och minskar risken för framtida överskridanden.

Specialskolornas ställning som självständiga myndigheter har ifrågasatts. I förra årets kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. 1:5) anmälde föredraganden som sin åsikt alt någon ändring för närvarande inle borde göras ulan vidare analys. Riksdagen anslöt sig härtill (UbU21, rskr. 389). Jag är inte heller beredd att nu föreslå några ändringar därvidlag. Specialskolorna har under flera år haft svårt atl hålla sig inom ramen för anvisade medel. Det är inte uteslutet att en orsak till detla kan sökas i specialskolornas ledningsformer. En fortsall analys av specialskolornas ställning bör också inkludera den ekonomiska styrningen av verksamheien och fortsalla överskridanden kan därvid mycket väl visa sig vara skäl till förändringar i ledningsstrukturen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

17. dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om omvandling av resurser för lärarlönekostnader saml

18. dels föreslår riksdagen att Ull Speciabkolor m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 320 804 000 kr.

58 B 14. Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader

1990/91

Utgift

27 912 678

1991/92

Anslag

27 353 000

1991/92

Anslag exkl. mer-

värdeskall

27 082 000'

1992/93

Förslag

29 065 000

■Därutöver på tilläggsbudget I 2 000 000 kr.

Statens skolor för vuxna (SSV) i Härnösand och Norrköping utgör ett komplement till den kommunala vuxenutbildningen (komvux).

De grundläggande bestämmelserna om SSV finns i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna och i vuxenutbildningsförordningen (1985:288). Ytterligare föreskrifter finns i förordningen (1986.64) om uppdragsutbildning vid statens skolor för vuxna.

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Undervisningstimmar Anslag

27 350'

of.

1. Förvaltningskostnader 25 917 000

(därav lönekostnader) (22 804 000)

2. Utveckling av verksam-

heten 292 000

3. Stödåtgärder för handi-

kappade studerande 96 000

4. lx)kalkoslnader 777 000

Summa

27 082 000

+ I 902 000

(+ 1 694 000)

+ 20 000

+ 7 000

+ 54 000

+ 1 983 000

'Exkl. den biståndsrelaterade verksamheten vid SSV i Härnösand.

Statens skolverk

Pris- och löneomräkning I 162 000 kr.

SSV har till regeringen inkommit med anslagsframställningar för budgetåret 1992/93.

SSV i Norrköping begär bl.a. medel för ytterligare 6 000 undervisningslimmar, för utökad studie- och yrkesorientering samt för utveckling av undervisningsmetodiken (+ 2 525 000 kr.).

SSV i Härnösand begär medel för administrativa tjänster, förvaltningskostnader och utvecklingsarbete (+3 020 000 kr.), för undervis-

ning (+ 1 365 000 kr.) samt för biståndsrelalerad språkutbildning Prop. 1991/92:100 (+937 000 kr.). Bil.9

Föredragandens överväganden

Regeringen tillkallade i juni 1991 en särskild utredare för alt genomföra en förstudie om utvecklingen av distansutbildningen i Sverige (U 1991:06). Utredningen omfattar även statens skolor för vuxna. Enligt direktiven (Dir. 1991:47) bör förstudien göras under hösten 1991 och redovisas senast i januari 1992.

För nästa budgetår bör anslaget räknas upp med 1 603 000 kr. med hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Enligt vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lönekostnadspålägg har jag beräknat elt lönekostnadspålägg om 41,5 %. Det årliga rationaliseringskravet av den statliga administrationen uppgår lill 1,5 %. I syfte all höja den ekonomiadministrativa standarden vid skolornas kansli har 1 % ålerlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 30 000 kr.

Övriga förslag föranleder ingen åtgärd från min sida.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

19. att till Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 29 065 000 kr.

60

B 15. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. Prop. 1991/92:100

Bil.9

990/91

Utgift

43 966 404

991/92

Anslag

52 086 000

992/93

Förslag

53 931 000

Från anslaget utbetalas statsbidrag enligl förordningen (1978:591) om statsbidrag till svensk undervisning i utlandet .

Statsbidrag Ull utlandsskola utgår i form av bidrag till kostnader för lärarlöner med belopp som i princip motsvarar lönen för motsvarande lärartjänst vid svensk grundskola (grundresurs) samt för kompletterande undervisningstimmar (kompletteringsresurs). Bidrag Ull skolans lokalkostnader utgår med 60 % av årskostnaden för nödvändiga undervisningslokaler. Statsbidrag i form av särskilt driftbidrag utgår med 16% av lönekostnader och vissa pensionskostnader. Vidare utgår statsbidrag till korrespondensundervisning, kompletterande svensk undervisning och svensk undervisning vid internationell skola.

Från anslaget betalas vidare statsbidrag till kostnader för resor och flyttning för lärare vid utlandsskolor (SKOLFS 1991:34).

Överenskommelse har den 15 september 1982 träffats mellan Finland, Norge och Sverige om samarbete på utlandsundervisningens område (ändrad 1991-09-02).

Organisationen vid de svenska utlandsskolorna innevarande läsår framgår av följande sammanställning.

61 Statsunderstödda svenska utlandsskolor läsåret 1991192

Låg- och Hög mellan- stad stadium

Europa

Belgien (Bryssel) x

England (London) x

Frankrike (Paris) x

Italien (Milano) x

Portugal (Lissabon) x

Schweiz (Geneve) x

Sovjetunionen (Moskva) x

Spanien (Fuengirola) x

(Madrid) x " (Palma de Mallorca) x

(Las Palmas) x

Tyskland (Berlin) x

(Hamburg) x

Asien

Bangladesh (Dhaka) x

Saudi-Arabien (Riyadh) x

(Jeddah) x

Vietnam (Bai Bång) x

" (Hanoi) x

Afrika

Angola (Luanda) x

Botswana (Gaborone) x

Burundi (Bujumbura) x

Etiopien (Addis Abeba) x

Guinea Bissau (Bissau) x

Kenya (Nairobi) x Folkrepubliken

Kongo (Pointe Noire) x

Mocambique (Maputo) x

Tanzania (Bukoba) x

" (Dar es Salaam) x

(Nzega) X Republiken Zaire (Semendua) x

Zambia (Lusaka) x

Amerika Argentina (Tucumän)

Bolivia (Cochabamba) Brasilien (Sao Paulo) Ecuador (Quito) Nicaragua (Managua) Peru (Lima)

62

Statens skolverk Prop. 1991/92:100

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i huvudsak följande:

Pris- och löneomräkning m.m. 1 978 000 kr. Engångsanvisning om 2 milj.kr. avgår.

Svenska institutet

Svenska institutet begär ökade bidrag till Riksföreningen Sverigekontakt för föreningens satsningar på Östeuropa (+ 100 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Regeringen tillkallade i juni 1991 en särskild utredare (U 1991:08) för atl utreda vissa frågor om skolans internationalisering och internationella kontakter och om undervisningen av svenska barn och ungdomar i andra länder (Dir. 1991:85). Arbetet skall slutföras före utgången av september 1992.

Vid min beräkning av anslaget har jag endast räknat med förändringar av automatisk natur (+ 1 845 000 kr.). Jag har därvid beaktat att i samarbetsavtalet mellan Finland, Norge och Sverige en uppjustering har skett av ersättningsbeloppet för läsåret 1991/92 till 19 000 svenska kr. per elev. Enligt avtalel skall ekonomisk avräkning ske efter varje läsårs slut. Ersättningen för läsåret 1991/92 kommer därför all betalas under budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

20. att till Bidrag till svensk undervbning i utlandet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 53 931 000 kr.

63 B 16. Bidrag till driften av fristående skolor

210 412 195' 228 007 000 189 716 000

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

'Avser anslaget B 11. Bidrag till driften av grundskolor m.m., anslagsposten 3. Bidrag till fristående skolor och anslaget B 20. Bidrag lill driften av fristående skolor på gymnasial nivå.

Från anslaget utgår bidrag till driften av fristående skolor deb för elever med vanlig skolplikt, deb för elever över grundskolenivån.

A nslagsberäkning

1991/92 Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Anslag

1. Fristående skolor för

skolpliktiga elever

2. Fristående skolor över

grundskolenivån

3. Riksinternatskolor

4. Vissa extra statsbidrag

Summa

76 700 000

114 026 000

36 200 000

1 081 000

228 007 000

- 76 700 000

+ 27 557 000

+ 10 809 000

+ 43 000

- 38 291 000

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning innebär i huvudsak följande.

1. I enlighet med riksdagens beslut föreslår skolverkel all bidrag till frislående skolor för elever med vanlig skolplikt skall utgå ur anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendel. Medlen under anslagsposten 1 föreslås därför överförda till nämnda anslag.

2. Pris- och löneomräkning beräknas till 6 303 000 kr.

3. Skolverket föreslår alt de medel som innevarande budgeiår beräknats för stallchefsutbildning i Flyinge, Stenebyskolan Dals Långed, lärlingsutbildning inom VVS-området under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, anslagsposten 4. Gymnasiala utbildningar planerade alt överföras till annan ulbildningsform förs över till detta anslag (+6 294 000 kr.).

4. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 lill 163 904 000 kr.

64

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om vissa skollagsfrågor m.m. (prop. 1990/91:115, UbU17, rskr. 357) skall elever i fristående skolor för skolpliktiga elever fr.o.m. budgetåret 1992/93 räknas in i underlaget för kommunernas sektorsbidrag. Medel för del statsbidrag lill nyssnämnda fristående skolor som innevarande budgetår anvisats under della anslag bör därför föras över till anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet (- 76,7 milj.kr.).(l)

Riksdagens beslut innebär all statsbidraget per elev i fristående skolor skall beräknas enligt samma nivå som för elev i grundskolan. När del gäller grundskoledelen av riksinternatskolorna. Franska skolan, Göteborgs högre samskola och Lundsbergs skola skall staisbidragel dock även fortsättningsvis betalas direkt till skolan. Enligt min mening måsle stalsbidragsnivån per elev höjas till samma nivå för dessa skolor som för dem som ingår i seklorsbidragel. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn lill delta (+7 955 000 kr.). Höjningen berör Franska skolan och Göteborgs högre samskola.

Som tidigare redovisats i inledningen till denna huvudtitel kommer en proposition i detta ämne att föreläggas riksdagen under våren 1992.

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 14 053 000 kr. Vidare har jag till delta anslag fört över medel som innevarande budgeiår beräknats under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet för utbildningar i form av specialkurser i gymnasieskolan, vilka numera förklarats berättigade lill statsbidrag som frislående skola över grundskolenivån (+ 7 868 000 kr.).(3)

Riksdagen fastställde efler förslag i 1991 års budgetproposition den totala ramen för statsbidragsgrundande årselevplatser vid frislående skolor på gymnasial nivå lill 4 552 med bemyndigande för regeringen atl i vissa fall utöka denna ram. Jag föreslår att ramen för sådana årselevplatser fastställs lill 4 754 för budgetåret 1992/93. Den nya gymnasieskolan får enligt riksdagens beslut införas fr.o.m. budgetåret 1992/93. Det innebär all de nuvarande utbildningarna i gymnasieskolan inom den s.k. lilla ramen avvecklas i motsvarande takt. Överväganden om en viss utbildnings fortsalla organisation kan leda till all den möjlighel som finns genom frislående skolor över grundskolenivån är alt föredra. Jag föreslår all regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande atl få utöka den av riksdagen fastställda ramen för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor, om det visar sig nödvändigt för sådana fall.

Enligt tidigare uttalanden i propositionen (1983/84:118) om fristående skolor på gymnasial nivå saml i 1986, 1989 resp. 1991 års budgetpropositioner skall bidraget vara detsamma per elev vid skolor med likartade utbildningar. På förslag i 1989 och 1991 års budgetpropositioner har medel anvisats för en stegvis sådan anpassning. Jag föreslår att medel i detla avseende anvisas även för budgetåret 1992/93. Vid en sådan anpassning bör hänsyn också tas lill skolans slorlek, eftersom en stor skola har bättre möjligheter lill en rationell resursanvändning. En viss differens i

65

" Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

bidragsnivån per elev bör alliså kunna accepteras inom samma grupp av Prop. 1991/92:100

utbildningar. Jag har beräknat elt medelsbehov av 8 533 000 kr. för della Bil. 9

ändamål.

Hemställan

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att

21. godkänna mill förslag Ull ram för budgetåret 1992/93 för slatsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor på gymnasial nivå,

22. bemyndiga regeringen atl, enligt vad jag anfört, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen årselevplatser för budgetåret 1992/93,

23. till Bidrag lill driften av fristående skolor för budgetåret 1992/93 anvisa eil förslagsanslag på 189 716 000 kr.

66

Utrustning m.m. pop- i99i/92;ioo

Bil. 9

B 17. Utrustning för specialskolor m.m.

1990/91 Utgift 8 258 797' Reservation* 1 486 834'

1991/92 Anslag 8 486 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 6 874 000

1992/93 Förslag 7 355 000 *exkl. mervärdeskall

'Avser anslaget Specialskolan m.m.: Utrustning m.m.

Från anslaget betalas utgifter för läromedel, undervisnings- och arbetsmaterial, inventarier m.m., bibliotek saml hörsel- och lalteknisk utrustning. Vidare bekostas från anslaget utrustning till elevbostäder och inköp av skolbussar.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

Statens instituts för handikappfrågor i skolan (SIH) anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i huvudsak följande:

1. Prisomräkning 350 000 kr.

2. SIH föreslår engångsanvisning för utrustning av två nya elevbostäder (-I- 250 000 kr.).

3. SIH föreslår all de medel som hittills anvisats under detla anslag för all utveckla metodik och pedagogik vid användningen av datorbaserade hjälpmedel förs över till ett nyll anslag benämnt Utvecklingsarbete för elever med handikapp (- 690 000 kr.).

4. SIH beräknar medelsbehovel under anslaget för budgetåret 1992/93 lill 8 386 000 kr.

Föredragandens överväganden

För nästa budgeiår bör anslaget räknas upp med 481 000 kr. med hänsyn lill prisutvecklingen.

Framställningen i övrigl föranleder inga förslag från min sida.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen förslår riksdagen

24. att till Utrustning för specialskolor m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 7 355 000 kr.

67

B 18. Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial Prop. 1991/92:100

m.m. Bil. 9

Reservation* 439 006

1990/91 Utgift 5 467 750

1991/92 Anslag 6 400 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 4 730 000

1992/93 Förslag 5 061 000

♦exkl. mervärdeskall

Ur anslaget betalas material för självstudier, andra läromedel och övriga hjälpmedel som används i utbildningen samt utrustningskomplelie-ring m.m.

Anslaget tillförs inkomster från avgifter för studiematerial och andra hjälpmedel enligl 6 § andra stycket lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna.

Statens skolverk

Prisomräkning 576 000 kr.

Statens skolor för vuxna (SSV) har Ull regeringen inkommit med anslagsframställningar för budgetåret 1992/93.

SSV i Norrköping begär medel för datorutrustning för administralio-nen och för en ny telefonväxel (+ 1 100 000 kr.).

Föredragandens överväganden

För närvarande pågår en utredning om distansutbildningen (U 1991:06). Jag beräknar därför endast prisomräkning under anslaget (+ 331000 kr).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

25. atl till Statens skolor för vuxna: Undervbningsmalerial ni.ni. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 061 000 kr.

68

c. Folkbildning pop- i99i/92;ioo

Bil. 9

Avskaffande av anslaget Bidrag till central kursverksamhet, m.m.

Medlen under anslaget Bidrag till central kursverksamhet, mm. används huvudsakligen för bidrag till arbetstagarorganisationer enligl förordningen (1970:272) om statsbidrag till viss central kursverksamhet. Jag föreslår att anslaget upphör med utgången av innevarande budgetår. Medel till Nordens folkhögskola i Geneve bör fortsättningsvis beräknas under anslaget C I. Bidrag till folkbildningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna vad jag anfört om avskaffande av anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet, m.m.

C 1. Bidrag till folkbildningen

1991/92 Anslag 2 148 644 000

1992/93 Förslag 1842 344 000

Statsbidraget utbetalas till Folkbildningsrådel som ett samlat finansiellt stöd UII folkbildning. Enligl förordningen (1991:977) om statsbidrag lill folkbildningen lämnar Folkbildningsrådel statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund. Folkbildningsrådet beslutar vilka som skall Ulldelas statsbidrag och fördelar tillgängliga medel mellan dem.

Folkbildningsrådet

1. Pris- och löneomräkning utförs inom regeringskansliet.

2. Folkbildningsrådet föreslår, med hänvisning till de besparingar som anslaget varit föremål för vid övergången till ett nytt anslag, all ytterligare krav på ökad produktivitet ej skall ställas på Folkbildningsrådel.

3. Folkbildningsrådet föreslår alt 500 000 kr. från anslaget B 6. Fortbildning m.m. förs över till folkbildningsanslaget för de musikpedagogiska kurser som arrangeras som folkhögskolekurser.

4. Folkbildningsrådet beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 Ull 2 049 144 000 kr.

69 Verksamhetsutveckling

Studieförbunden

Studiecirklar:

Antal

cirklar

deltagare

studietimmar

1989/90 315 543

2 644 560

10 086 917

1990/91 343 732

2 867 812

11 195 002

Kulturprogram:

Anlal

arrangema

deltagare

medverkande

1989/90 102 141

10711 199

613 205

1990/91 102 697

10 517 886

639 510

Kulturgrupper:

Antal

arrangema

deltagare

sammankomster

1989/90 27 444

403 286

372 818

1990/91 27 541

404 938

377 685

Folkhögskolorna

1989/90

1990/91

Antal skolor

därav landstings- och

kommunskolor

rörelse- och stöd-

föreningsskolor

77 Anlal deltagare

235 400

236 763

Antal kurser

11 200

70

Anslagsberäkning Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

1. Bidrag Ull folkbild-

ningen 2 048 644 000 - 206 562 000

2. Medel för slulreglering av statsbudget för budgetåret 1990/91 100 000 000 -100 000 000

3. Bidrag till föreningen

Nordisk folkhögskola

i Geneve - + 262 000

Summa 2 148 644 000 - 306 300 000

Föredragandens överväganden

Med anledning av folkbildningsproposilionen (prop. 1990/91:82, UbU 18, rskr. 358) har riksdagen beslulal alt folkbildningen själv skall la ansvar för fördelning av statsbidrag, administration, organisation samt uppföljning och utvärdering av den verksamhet som bedrivs med statsbidrag. Folkbildningsförbundel, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och Landstingsförbundet har för dessa ändamål bildat en ideell förening, Folkbildningsrådel.

Riksdagen har beslutat all en treårig budgetram skall införas för folkbildningen och all en årlig justering av bidraget med hänsyn till löne-och prisutvecklingen i samhället bör göras under mellanåren (UbU 1990/91:18, rskr. 358). Av skäl, som redogjorts för tidigare, är del nödvändigt att göra ett avsteg från denna princip budgetåret 1992/93 och därför beräknar jagen besparing på anslaget. Efler pris- och löneomräkning och en besparing på 300 milj.kr. beräknar jag anslaget lill I 841 582 000 kr.

För musikpedagogiska kurser som arrangeras som folkhögskolekurser har medel för innevarande budgeiår beräknats under anslaget B 6. Fortbildning m.m. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 bör resurser härför utgå från detla anslag (-f 500 000 kr.).(3)

Jag har även i inledningen till della littera redovisat alt jag för nästa budgetår inte beräknar några medel för viss central kursverksamhet m.m. Däremot bör medel till Nordens folkhögskola i Geneve utgå även forlsäliningsvis. Jag har beräknat medel härför under della anslag (+ 262 000 kr. inkl. pris- och löneomräkning).

Anslaget bör tillföras 338,1 milj.kr. av de medel som tillfaller statsverket genom utbildningsavgiften.

71 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

2. godkänna att 338 100 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom utbildningsavgiften för budgetåret 1992/93 används för att delvis finansiera anslaget Bidrag till folkbildningen,

3. till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 1 842 344 000 kr.

C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen

1991/92 Anslag 43 569 000 1992/93 Förslag 44 991000

Från anslaget utbetalas statsbidrag till nämnden för vårdartjänst (NV) för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, forsknings- och utvecklingsarbete samt förvaltningskostnader.

Tolk- och översättarinslilutet (TÖI) vid Stockholms universitet ansvarar för fördelningen av statsbidrag Ull tolkutbildning för döva, dövblinda och vuxendöva samt teckenspråkslärarulbildningen. Dessa utbildningar skall planeras i samverkan med berörda handikapporganisationer.

Nämnden för vårdartjänst

1. Pris- och löneomräkning utförs inom regeringskansliet.

2. Under anslagsposten 1 föreslår NV en ökning av anslaget med 8,3 milj.kr. Av dessa är 4 milj.kr. avsedda för omfattande insatser för all göra byggnader Ullgängliga för handikappade saml för fortbildning av folkhögskolans personal.

Enligt NV är behovet av korta anpassningskurser för vuxna med funktionshinder av skilda slag så slort all del endast kan tillgodoses om verksamheten tillåts växa.

Till följd av kraftigt ökade kostnader för tolkar är det enligt NV nödvändigt att tillföra anslaget ytterligare 1,3 milj.kr. för att behålla nuvarande omfattning (6-7 kurser per år) av aktiveringskurserna för dövblinda. För alt fylla det behov som finns krävs en utökning av kursutbudet med 10-12 kurser om året till en kostnad av ytterligare 1,5 milj.kr.

3. Från anslagsposten 2 utbetalas bidrag Ull förvaltningskostnader i samband med utbildningsverksamheten. NV begär oförändrad anslagsnivå, 1,4 milj.kr., med hänsyn till att verksamheien är ny för nämnden. Vidare föreslås att anslagsposten förs över Ull socialdepartementet, anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst, anslagsposten G 4.3.

4. Nämnden för vårdartjänst beräknar medelsbehovel (anslagsposterna 1-4) för budgetåret 1992/93 till 37 875 000 kr.

72 Tolk- och översättarinstitutet

1. Pris- och löneomräkning utförs inom regeringskansliet.

2. Utöver pris- och löneomräkning begärs sammanlagt 1,4 milj.kr. för ökade insatser för tolkutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete.

3. TÖI beräknar medelsbehovet (anslagsposterna 5-7) för budgetåret 1992/93 till 15 069 000 kr.

Prop. 1991/92; 100 Bil.9

A nslagsberäkning

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

1. Bidrag för vissa handi-

kappåtgärder

27 675 000

+ 2 573 000

2. Bidrag Ull förvaltnings-

kostnader i samband

med utbildningsverksam-

heten'

1 400 000

- 1 400 000

3. Bidrag till forsknings-

och utvecklingsarbete

500 000

+ 23 000

4. Bidrag för särskilda

kostnader i samband med

överförande av arbetsupp-

gifter, engångsanvisning

325 000

5. Bidrag för tolkulbildning

samt leckenspråkslärar-

ulbildning

13 194 000

-1- 607 000

6. Bidrag Ull Stockholms

universitet för förvalt-

ningskostnader vid tolk-

och översättarinstitutet

400 000

+ 19 000

7. Bidrag för särskilda kost-

nader i samband med över

förande av arbetsuppgifter,

engångsan vbning

75 000

Summa

43 569 000

+ 1 422 000

'Medlen förs över till socialdeparlementets huvudtitel, anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst.

73

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Fr.o.m. budgetåret 1991/92 disponerar nämnden för vårdartjänst (NV) det särskilda statsbidrag som utgår för särskilda handikappåtgärder inom folkbildningen. Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms universitet disponerar medel för teckenspråksulbildning och teckenspråkslärarutbildning.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen under anslaget lill 1 922 000 kr.

Nämnden för vårdartjänst har påtalat atl de kraftigt ökade kostnaderna för att genomföra s.k. aktiveringskurser för dövblmda får till följd all nuvarande statsbidrag är otillräckligt för att bibehålla nuvarande omfattning av kurserna. Enligt min mening är denna verksamhet av särskilt angeläget slag, varför jag beräknar ytterligare 1,3 milj.kr. för ändamålet. Det blir härigenom möjligt att även fortsättningsvis anordna 6-7 kurser per år för nämnda målgrupp.(2)

Bidrag lill förvaltningskostnader i samband med utbildningsverksamheten bör fr.o.m. nästa budgeiår beräknas under socialdepartementets huvudtitel, anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst. I denna fråga har jag samrått med chefen för socialdepartementet (- I 400 000 kr.).(3)

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

4. atl till Bidrag till vbsa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 44 991 000 kr.

C 3. Bidrag till kontakttolkutbildning

1990/91 Utgift 4 624 841 1991/92 Anslag 7 241 000 1992/93 Förslag 7 594 000

Anslaget disponeras av Stockholms universitet för kostnader vid tolk-och översällarinslituiel för kontakttolkutbildning. Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) fördelar statsbidrag för kontakttolkutbildning till studieförbund och folkhögskolor enligt förordningen (1991:976) om statsbidrag till kontakttolkutbildning.

Från anslaget betalas kostnader för kontakltolkulbildning, anordna-rens kostnad för deltagarnas resor och inackordering saml stipendier till deltagare. Ulbildning anordnas inom huvudområdena sociallolkning, sjukvårdstolkning, arbetsmarknadstolkning, arbetsplalslolkning och rätlslolkning. Vid fördelningen av statsbidraget skall TÖI särskill sträva efler atl kontakttolkutbildningen lokaliseras till de regioner och inriktas på de språk där behovet av konlakttolkar är störst.

TÖI skall ulöva Ullsyn över kontakttolkutbildningen på folkhögskolor och studieförbund, ansvara för att kvaliteten i kontakllolkutbild-

74

ningen upprätthålls bl.a. genom all kontinuerligt följa upp och utvärde- Prop. 1991/92:100 ra utbildningen. TÖI ställer upp de övergripande målen för kontakt- Bil. 9 tolkutbildningen och svarar för pedagogiskt och melodiskt utvecklingsarbete samt för information om kontakttolkutbildningen.

TÖI har utformat bidraget som ett schablonbidrag per undervisnings-/studietimme för utbildningskostnad och kursadministration, varvid en ökad lärartäthet förutsätls. Inackorderingsstöd, bidrag Ull resekostnader saml stipendier utgår endast för folkhögskolekurser.

Tolk- och översättarinstitutet

1. Pris- och löneomräkning utförs inom regeringskansliet.

2. TÖI begär sammanlagt 1 milj.kr. för en volymökning och en höjning av samhällets beredskap för nya tolkspråk.

Föredragandens överväganden

1 enlighet med propositionen om folkbildningen (prop. 1990/91:82, UbU 18, rskr. 358) har riksdagen beslutat all anslaget skall disponeras av tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms universitet. Inslilulel skall vidare ha ett övergripande ansvar för utbildningen och fördela statsbidrag på olika anordnare av kontakltolkulbildning.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen under anslaget lill 333 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

5. all till Bidrag till kontakttolkutbildning för budgetåret 1992/93 anvisa elt reservationsanslag på 7 594 000 kr.

75 D. Grundläggande högskoleutbildning m.m. Prop- i99i/92:ioo

Bil. 9 Utbildningsministern anför

1. Dimensionering av högskolan

Riksdagen beslutade våren 1991 om en utbyggnad av högskolan om ca 5 000 platser (nybörjarplatser) utöver regeringens förslag i budget-, tillväxt- och miljöpropositionerna. Riksdagen gav samtidigt regeringen till känna att den grundläggande högskoleutbildningen borde öka med ytterligare ca 5 000 nya platser (nybörjarplatser) under budgetåret 1992/93. Enligt vad utbildningsutskottet anförde borde regeringen därvid överväga behovet av ökningar inom arkitektutbildning, civilingenjörsutbildning, yrkesteknisk högskoleutbildning, juristutbildning, läkarutbildning, sjukgymnastutbildning, tandläkarutbildning samt annan utbildning inom vård- och undervisningsområdet; därtill borde komma en ökning av antalet årsstudieplatser på fristående kurser dels för examens-inriktad utbildning, dels för fortbildning och vidareutbildning m.m. (UbU 1990/91:12, rskr. 355).

För atl snabbare möta behovet av utbildningsplatser har riksdagen nyligen, efter förslag av den nya regeringen, beslutat att 2 000 av de nya platserna skall tillföras högskolan redan fr.o.m. vårterminen 1992 för lokala och individuella linjer och fristående kurser (LIF) (prop. 1991/92:25 bil. 7, UbU 7, rskr. 87). Huvuddelen av dessa platser avser de mindre högskolorna. Jag lämnar nu förslag om den forlsälla ulbyggna-den av högskolan under budgetåret 1992/93. 1 förslaget ingår dock inle nu lärarutbildningarna. Jag kommer alt förelägga riksdagen en särskild proposition om dessa under våren 1992.

Jag kommer inle heller all nu ta upp förslag som innebär inrättande av helt nya utbildningar inom högskolan eller lokalisering av befintliga utbildningar lill helt nya högskoleorter. Som jag tidigare anfört avser jag alt återkomma till riksdagen beträffande förslag om en civilingenjörsutbildning inom lantmäteriområdet i Lund. Övriga ställningstaganden av detta slag bör, i den mån de fortsättningsvis skall ankomma på regering och riksdag, ske inom ramen för samlat beredningsarbete inför nästa treårsbudget, dvs. för perioden 1993/94 - 1995/96. Då kommer jag också att ta upp frågan om inrättande av en optikerutbildning inom högskolan, som har varit föremål för remissbehandling.

Inriktningen av mitt förslag ansluter i huvudsak till vad riksdagen anfört. Jag vill understryka betydelsen av att Sverige satsar på högkvalitativa utbildningar som kan hävda sig framgångsrikt i den internationella konkurrensen. Det innebär atl jag ger försteg för längre utbildningar. Jag utgår från att också de enskilda högskolorna är beredda att fullfölja denna inriktning inom ramen för de åtaganden de har att ansvara för. Jag vill dessutom understryka betydelsen av utbildningar som riktar sig mot den enskilda sektorn.

76 Jag återkommer i det följande under respektive anslag till mina beräkningar med anledning av vad jag nu anfört. Sammanfattningsvis framgår mitt förslag av följande sammanställning:

civilingenjörsutbildning

KTH

60 CTH

30 HLu

30 Summa

arkitektlinjen

KTH

10 UL

10 CTH

10 Summa

matematisk-naturvetenskaplig linje

45 UU

45 ULi

30 UL

30 UG

30 UUm

30 Summa

210 YTH

HG/S

30 ULi

30 UL

30 Summa

juristlinjen

40 UU

40 UL

40 Summa

psykologlinjen

15 Summa

läkarlinjen

ULi

20 Summa

receptarielinjen

20 Summa

tandhygienistlinjen

Jönköpings läns landsting

11 Vårdskoleförbundet i Göteborg

4 Västerbottens läns landsting

10 Summa

77

lokala och individuella linjer samt fristående kurser Prop. 1991/92:100

Bil. 9

60 Konstnärliga högskolor

35 UU

60 ULi

75 UL

60 UG

70 UUm

70 Kommunala vårdhögskolor

420 Summa

850 Total summa

1 500

US = universitetet i Stockholm, KTH = tekniska högskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, HG/S = högskolan i Gävle/Sandviken, ULi = universitetet i Linköping, HJ = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Limd, UG = universitetet i Göteborg, CTH = Chalmers tekniska högskola, UUm = universitetet i Umeå, HLu = högskolan i Luleå

Tillsammans med de 2 000 nya platser som tillkommer redan under våren 1992 innebär detla en utökning av högskolan med 3 500 nybörjarplatser, varav 1 704 vid universitet och forskningshögskolor och 1 796 vid övriga högskolor.

Sammanlagt kommer den nu föreslagna utbyggnaden atl medföra en ökning av ulbildningsanslagen med ca 40,9 milj. kr. under 1992/93, som helårseffeki i fullt utbyggt skick med ca 136,0 milj. kr. Utbyggnaden beräknas vidare medföra en ökning av statens kostnader för studiemedel med ca 19,5 milj. kr. under 1992/93 och med ca 54,0 milj.kr. som slutlig helårseffekt. För lokaler m.m. beräknas motsvarande kostnader lill 14,6 resp. 38.4 milj.kr.

Tillsammans med den redan beslutade utbyggnaden under 1991/92 och de kommande förslagen om lärarutbildning räknar jag med all mina förslag nu kommer att medföra atl antalet årsstudieplatser inom högskolan vid slulel av nästa treårsperiod utökats med ca 22 000. Jag avser all återkomma lill frågan om den fortsatta dimensioneringen av högskolan under återstoden av 1990-talet i samband med budgetförslaget inför nästa treårsperiod. Min utgångspunkt är därvid all antalet årsstudieplatser vid utgången av perioden bör ha förstärkts med ytterligare ca 12 500 platser. Detta innebär även att målet om ytterligare 18 000 nybörjarplatser i högskolan då har uppnåtts.

I vad jag nu redovisat ingår inle effekterna av den successiva uppbyggnaden enligl riksdagens tidigare beslut av den tvååriga ingenjörsutbildningen inom högskolan. Enligt den plan som redovisades för riksdagen år 1990 (prop. 1989/90:100 bil. 10, s.230) utökas antalet nybörjarplatser på denna ulbildning varje år t.o.m. budgetåret 1993/94 i takt med alt motsvarande minskning sker av antalet platser inom fjärde årskursen av gymnasiets tekniska linje. En förhållandevis stor andel av denna utökning skall enligl planerna ske del sisla året. Företrädare för de tekniska högskolorna har i skrivelse till regeringen 1991-11-07 bl.a.

78

föreslagit att huvuddelen av den planerade utbyggnaden 1992/93 skall Prop. 1991/92:100 senareläggas. Enligl min mening bör det vara naturligt alt pröva den Bil. 9 slutliga dimensioneringen av utbildningen i samband med budgetarbetet för perioden 1993/94 - 1995/96. För budgetåret 1992/93 följer jag nu den ursprungliga planeringen för utbildningen.

2. Nya antagningsregler till högskolan

De nya regler för tillträde till högskolan som gäller fr. o.m. antagningen Ull hösten 1991 innebär i första hand en förändring av urvalsreglerna. Högskoleprovet ger nu samtliga behöriga sökande en möjlighet atl antas till högskolans utbildningslinjer oberoende av betyg, d.v.s. även de som kommer direkt från gymnasieskolan. Poäng för högskoleprovet kan kombineras med arbetslivserfarenhet som då ger 0,5 poäng för minst fem års arbetslivserfarenhet.

Totalt selt innebär de nya reglerna att det blivit enklare att gå direkt från gymnasieskolan lill högskolan. UHÄ har emellertid UII regeringen redovisat vissa negativa erfarenheter från antagningen under hösten 1991. Ett syfte med de nya antagningsreglerna är all provurvalet skall vara en andra chans för dem som inte lyckats så bra med betygen, men som ändå genom högskoleprovet kan visa en god sludiefärdighet. Alt arbetslivserfarenhet tillgodoräknas innebär atl denna andra chans inle alltid gäller för dem som kommer direkt från gymnasieskolan.

För vissa utbildningar med hård konkurrens har det blivit i det närmaste omöjligt all bli anlagen i provurvalet om man inle har fem års arbetslivserfarenhet trots ett mycket högt resultat på högskoleprovet. För ett fåtal, mycket attraktiva utbildningar, har del inle varit möjligt att antas i provurvalet ulan arbetslivserfarenhet ens om man haft högsta möjliga resultat på högskoleprovet d.v.s. 2,0 poäng.

Jag finner del otillfredsställande all vissa ungdomar med dokumenterad studielardighet som kommer direkt från gymnasieskolan inle skall kunna antas i provurvalet. Enligt min mening bör kunskap sällas före arbetslivserfarenhet. Mot bakgrund av de förslag lill en långsiktig förstärkning och utbyggnad av högskoleutbildningen som jag tidigare redovisat anser jag det dessutom angelägel alt högskolan kan vara öppen för studiebegåvade ungdomar.

Jag avser därför all föreslå regeringen alt ändra urvalsreglerna för an-lagning till utbildningslinjer fr.o.m. antagningen till hösten 1992 så all hälften av platserna inom provurvalet tillsätts enbart efter poäng på högskoleprovet.

3. Löne- och prisomräkning

UHA har hemställt om löneomräkning för anslag till den grundläggande högskoleutbildningen budgetåret 1992/93 med 114 050 000 kr. I detta belopp ingår inte medel för löneomräkning för anslaget Universitetsoch högskoleämbetet, vissa anslagsposter under anslaget D 11. Utbildning för undervisningsyrken eller ökade bidrag under anslaget D 14. Bi-

drag lill kommunal högskoleutbildning m.m. UHÄ:s beräkningar avser Prop. 1991/92:100 endast kostnader för centralt träffade avtal. Endast sådana merkostnader Bil. 9 kompenseras genom den löneomräkning, som görs i det årliga budgetarbetet.

Löneomräkning har beräknats för grundläggande högskoleutbildning i enlighet med UHÄ:s förslag. Den sammanlagda löne- och prisomräkningen för den grundläggande högskoleutbildningen inklusive ökade lokalkostnader uppgår till sammanlagt 182 644 000 kr. Till grund för löneomräkningen av anslagen Ull grundläggande högskoleutbildning ligger de avtal som tidigare idag har redovisats i bilaga 1 till budgetpropositionen, avsnittet Statsbudgeten och Särskilda frågor. UHÄ har dock inle redovisat kostnader för höjning av månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1991 för anställda med månadslön under 14 201 kr. varför hänsyn ej har kunnat tas Ull denna kostnad i löneomräkningen. Höjningarna av professorslöner fr.o.m. den 1 oktober 1990 och den 1 januari 1991 har beaktats. 1 löneomräkningen har vidare beräknats kostnader för lönehöjningar för de arbetstagare som omfattas av det statliga läkaravtalet. Höjningarna har beräknats fr.o.m. den I juli 1990. Vidare har beräknats kostnader för ändringar i kollektivavtal för arvodesanställda lokalvårdare fr.o.m. den 1 oktober 1990. Den högskolevisa fördelningen redovisas senare under varje anslag för den grundläggande utbildningen och för forskning och forskarutbildning.

Jag har beräknat en generell prbomräkning med 7%. Däri ingår prisomräkning för bokinköp, samt för ersättning till kommun och landstingskommun som bereder studerande vid viss statlig högskoleutbildning praktik.

4. Vissa anslagsfrågor

Jag har beräknat konsekvenser av riksdagens beslut från våren 1991 (1990/91 ;UbU 12) om ökad dimensionering av grundläggande högskoleutbildning i huvudsak i enlighet med UHÄ:s underlag under berörda anslag.

Som min företrädare anmälde i förra årets budgetproposition räknar jag med all del skall vara möjligt atl bedriva en fortsatt rationalisering av högskolans administrativa verksamhet under budgetåret 1992/93. Jag kommer därför atl beräkna en besparing med sammanlagt 11 204 000 kr. under anslagen för grundläggande högskoleutbildning.

Enligt vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsniti 9) om beräkning av lönekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om 41,5%.

Universiteten i Uppsala, Lund och Umeå har fört fram förslag om anslagsjusteringar Ull följd av utfallet i de lokala löneförhandlingarna. UHÄ har tillstyrkt förslagen. Jag föreslår att dessa justeringar genomförs och har beaktat detta vid beräkningarna under berörda anslag.

Efter förslag från regeringen har riksdagen bemyndigat regeringen atl medge överföringar mellan anslag på statsbudgeten och mellan anslagsposter som har underställts riksdagen. Detta har bl.a. varit nödvändigt

80

för att erforderliga resurser för handikappåtgärder skall kunna dispone- Prop. 1991/92:100 ras på det sätt riksdagen beslutade om i enlighet med förslag i prop. Bil. 9 1980/81:100 bil. 12 (UbU 20, rskr. 246).

För att samma ordning skall kunna gälla även i fortsättningen behövs ett förnyat bemyndigande av denna art. Regeringen bör därför föreslå riksdagen att lämna ett motsvarande bemyndigande för budgetåret 1992/93.

I proposilionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och sludieslödsområdena m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag all bl.a. universitets- och högskoleämbetet skall avvecklas med utgången av juni 1992. I 27 § högskolelagen (1977:218) föreskrivs alt för högskolan skall finnas centrala förvaltningsmyndigheter enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Jag föreslår nu all den föreskriften upphör.

Inom utbildningsdepartementet har upprättats förslag lill lag om ändring i högskolelagen (1977:218). Förslagel bör tagas till protokollet som bilaga 9.6.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om urval (avsnitt 2),

2. bemyndiga regeringen att besluta om överföringar mellan anslag för högskolan i enlighet med vad jag har förordat,

3. anta förslag till ny lag om ändring i högskolelagen (1977:218).

81

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Sammanfattning av budgetförslag för Prop. i99i/92;ioo

högskoleutbildning ''-

Medlen för grundläggande högskoleutbildning kommer vid bifall till mina förslag att fördelas på följande sätl.

Medel för grundläggande högskoleutbildning per utbildningssektor budgetåret 1992193

Ändamål Belopp

Utbildning för tekniska yrken I 618 454 000 Utbildning för administrativa,

ekonomiska och sociala yrken 594 089 000 Utbildning för vårdyrken 586 000 000 Utbildning för undervisningsyrken 1 010 651 000 ' Utbildning för kultur- och informa tionsyrken 349 956 000 Lokala och individuella linjer

samt fristående kurser 972 959 000

Kommunal högskoleutbildning 271 153 000 Vissa särskilda utgifter inom

högskolan m. m. 40 659 000

Summa 5 443 921 000

iQf. Se anslaget DU. Utbildning for undervisningsyrken.

82

Medel för grundläggande högskoleutbildning per högskoleenhet budgetåret Prop. 1991/92:100 I992I93 Bil. 9

Högskoleenhet m.m. Belopp

Universitetet i Stockholm 339 558 000

Tekniska högskolan i Stockholm 346 217 000

Karolinska institutet 178 466 000 Högskolan för lärarutbildning i

Stockholm 165 762 000

Danshögskolan 9 727 000

Dramatiska institutet 29 473 000 Grafiska institutet och institutet för högre

kommunikations- och reklamulbildning 5 858 000

Konstfackskolan 39 016 000

Konsthögskolan 19 857 000

Musikhögskolan i Stockholm 41 913 000

Operahögskolan i Stockholm 7 387 000

Teaterhögskolan i Stockholm 10 091 000

Idrottshögskolan i Stockholm 1 435 000

Högskoleutbildning på Gotland 8 799 000

Universitetet i Uppsala 438 810 000

Högskolan i Eskilstuna/Västerås 72 838 000

Högskolan i Falun/Borlänge 72 311 000

Högskolan i Gävle/Sandviken 63 716 000

Högskolan i Örebro 108 151 000

Universitetet i Linköping 335 015 000

Högskolan i Jönköping 61 699 000

Universitetet i Lund 690 527 000

Högskolan i Halmstad 40 687 000

Högskolan i Kalmar 84 679 000

Högskolan i Karlskrona/Ronneby 30 431 000

Högskolan i Kristianstad 53 273 000

Högskolan i Växjö 100 036 000

Universitetet i Göteborg 521 638 000

Chalmers tekniska högskola 257 793 000

Högskolan i Borås 59 169 000

Högskolan i Karlstad 112 890 000

Högskolan i Skövde 32 607 000

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 25 023 000

Universitetet i Umeå 367 038 000

Högskolan i Luleå 181 400 000

Högskolan i Sundsvall/Härnösand 108 099 000

Högskolan i Östersund 45 465 000

Kommunal högskoleutbildning 271 153 000

Ej fördelat 105 914 000 Summa 5 443 921 000

83

D 1. Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Nytt anslag förslag 19 800 000

I proposilionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdena m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag all ett sekretariat för utvärdering av den högre utbildningen och forskningen skulle inrättas den I juli 1992. De medel som beräknas för utvärdering och kvalitetskontroll skall huvudsakligen användas till utvärderingsprojekt. Regeringen avser att senare föreslå hur storl belopp som skall beräknas för förvaltningskostnader. Vissa medel bör slå till regeringens disposition.

Jag beräknar sammanlagt 19 800 000 kr. för detta ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. till Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 19 800 000 kr.

D 2. Servicemyndighet

Nytt anslag förslag 77 178 000

A nslagsfördelning Anslag 1992/93

1. Servicemyndigheten 77 178 000

2. Högskoleprovet Utgifter

Kostnader för konstruktion och genomförande av

prov 25 000 000

Inkomster

Avgifter från

provdeltagare 25 000 000

Anslag enligl

statsbudgeten 77 178 000

I proposilionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och sludieslödsområdena m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag att en ny servicemyndighet skulle inrättas den 1 juli 1992 med uppgift all utföra service åt högskolan m.m. För alt förbereda och genomföra den förändrade myndighetsstrukturen kommer jag att tillkalla en organisationskommitté. Avsikten är att den nya myndighelen på sikt skall

84

vara delvis anslagsfinansierad, delvis uppdragsfinansierad. Jag lar här in- Prop. 1991/92:100 te ställning till hur den nya myndighelen skall betecknas, utan kallar Bil. 9 den tills vidare endast servicemyndigheten.

Det första året räknar jag inte med all den uppdragsfinansierade verksamheten får någon större omfattning.

För budgetåret 1992/93 beräknar jag 77 178 000 kr. för servicemyndighetens lönekostnader, övriga förvaltningskostnader och lokalkostnader. Fördelningen till olika ändamål får anslå tills organisationskommittén har avlämnat sill förslag.

Ansvaret för högskoleprovet kommer all åvila den nya servicemyndigheten. Under anslagsposten 2. Högskoleprov beräknar jag medel i form av en utgifts- och inkomstbudgel under anslaget.

Mitt förslag innebär atl samtliga utgifter för högskoleprovet täcks genom inkomst av avgift för anmälan. Genom mitt förslag till anslagskonstruktion sker en bruttoredovisning av utgifter och inkomster på anslaget. Regeringen kan medge omräkning av anslaget. Härigenom garanteras att de fasta kostnaderna för provkonslruktion m.m. täcks oberoende av antalet anmälningar till högskoleprovet.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att

5. till Servicemyndigheten för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 77 178 000 kr.

D 3. Överklagandenämnden för högskolan

Nytt anslag förslag 2 500 000

I proposilionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studieslödsområdet m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag att den nuvarande besvärsnämnden för högskoleutbildning ombildas och ges lill uppgift alt svara för samtliga överklagandeärendenden inom högskolan. Denna ombildning bör ske den 1 juli 1992. Medel för besvärsnämnden har hittills anvisats under anslaget A 1. Utbildningsdepartementet. Den nya nämnden, som jag föreslår skall benämnas överklagandenämnden för högskolan, kommer att få utökade arbetsuppgifter. Jag föreslår därför atl medel för nämnden anvisas under elt nytt förslagsanslag och jag beräknar 2 500 000 kr. för verksamheten under budgetåret 1992/93.

85

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. lill Överklagandenämnden för högskolan för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 2 500 000 kr.

D 4. Kostnader för universitets- och högskoleämbetets, forskningsrådsnämndens och utrustningsnämndens för universitet och högskolor avvecklingsorganisation

Nytt anslag förslag 1 000

I propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdet m.m. (prop 1991/92:76) föreslog jag all universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), utrusiningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) och forskningsrådsnämnden (FRN) skall avvecklas med utgången av juni 1992.

Under budgetåret 1992/93 kommer vissa avvecklingskostnader atl uppstå. Del är i första hand fråga om personal-, lokal- och övriga förvaltningskostnader. Det går idag inte att mer än översiktligt beräkna dessa kostnader, varför de bör bestridas från ett särskilt anslag för budgetåret 1992/93.

Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ansvara för att fullfölja avvecklingen av UHÄ, UUH och FRN efter den 1 juli 1992. Uppdraget kommer att innebära atl den särskilda utredaren från angiven tidpunkt övertar arbetsgivaransvaret för kvarvarande personal och slutför avvecklingsarbelel i övrigt vad avser lokaler, inventarier, arkiv m.m.

Jag föreslår att det för täckande av sådana med avvecklingsorganisationen vid UHÄ, UUH och FRN oundvikliga kosinaderna uppförs ett särskilt anslag på statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. till Kostnader för universitets- och högskoleämbetets, forskningsrådsnämndens och utrustningsnämndens för universitet och högskolor awecklingsorganisation för budgetåret 1992/93 anvisas ett förslagsanslag på 1 000 kr.

86

D 5. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.

1990/91 Utgift 117 060 000 Reservation 22 950 000

1991/92 Anslag 82 697 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 80 541000 1992/93 Förslag 40 659 000

Detta anslag avser verksamhet inom högskoleområdet för vilken medel inte ställts till förfogande under annat anslag. Del avser bl.a. kostnader för ett grundutbildningsråd. Anslaget avser även bidrag till Svenska institutet samt för Svenska sludenlhemmet i Paris.

A nslagsfördelning

Anslagspost

1991/92

Beräknad Varav löne ändring och pris- 1992/93 omräkning

Föredraganden

1. Till universitets- och

högskoleämbetets

disposition 44 074 000 44 074 000

2. Rådet för grundut-

bildning Il 823 000

3. Svenska institutet 3 186 000

4. Svenska student-

hemmet i Paris 349 000

5. Personalutveckling

inom högskolan 4 902 000

6. Till regeringens

disposition 16 207 000

Summa kr. 80 541 000

-44 074 000

+ 440 000 440 000 -H 127 000 127 000

-I- 237 000 14 000

- 4 902 000 O

+ 8 290 000 558 000

- 39 882 000 1 139 000

87 Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet Prop. 1991/92:100 (UHÄ), Svenska institutet. Svenska studenthemmet i Paris och rådet för Bil. 9 grundutbildning.

UHÄ:s ändringsförslag innebär i korthet följande.

Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2 Förändringar av anslagsteknbk natur

2.1 Samverkan över Kvarken - 250 000 Anvisas under anslagsposten Till regeringens disposition

2.2 Internationalisering (COMETT-medel) - 13 098 000 Anvisas under ny anslagspost

2.3 EG-samarbete (ny anslagspost) + 13 098 000

2.4 Till regeringens disposition + 250 000 För samverkan över Kvarken (från

UHÄ: s disposition)

Summa under 2 +0

3 Konsekvenser av tidigare beslut

3.1 H 91, engångsanvisning bå 1991/92 - 8 300 000

3.2 Personalutveckling inom högskolan - 3 000 000 Besparing enl. prop. 1990/91:150

3.3 Ökning av COMETT-avgift enl. avlal - 1051000

3.4 Kostnad för ERASMUS-samarbetel + 22 000 000 enl. prop. 1990/91:172

Summa under 3 -t- 11751000

Summa punkterna 2-3 + 11 751 000

UHÄ hemställer atl

1. behovet av medel för samarbele med Östeuropa (särskilt Baltikum) beaktas.

2. medlen för EG-samarbete (med programmen COMETT II och ERASMUS) anvisas som en särskild anslagspost.

3. medel för Kvarkensamarbete fortsättningsvis anvisas under anslagsposten Till regeringens disposition,

4. en basnivå fastställs för systemunderhåll och viss vidareutveckling av de lokala studieadminislraliva systemen (LADOK, LÄNT) och att stödet till fortsall utveckling härutöver trappas ned,

5. UHÄ erhåller medel för systemunderhåll av LADOK/LANT med

4 500 000 kr. 1992/93, varav 3 000 000 kr. skall anses utgöra basnivå.

88

6. under reservationsanslaget D 5 Vissa särskilda utgifter inom högsko- Prop. 1991/92:100 lan m.m. för budgetåret 1992/93 anvisas 72 300 000 kr. med av UHÄ Bil. 9 angiven fördelning på anslagsposter.

Svenska irtstitutet

Stiftelsen Svenska institutet hemställer i sin anslagsframställning om 110 000 kr. för budgetåret 1992/93 för informations- och dokumentations-centrumet (National Academic Mobility Information Centre, NAMIC). För kurser och stipendier samt för svensk lektor i Reykjavik föreslås oförändrat belopp.

Svenska studenthemmet i Paris

Svenska studenthemmet i Paris hemställer i sin anslagsframställning om 921 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

I proposilionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdena m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag att den nya servicemyndigheten skulle handha vissa uppgifter, som tidigare åvilat universitets- och högskoleämbetet och som finansierats över detta anslag. Del gäller dels vissa uppgifter rörande administrativ utveckling och inlernalionell samverkan, dels personalutveckling inom högskolan. Jag beräknar nu medel för dessa uppgifter under anslaget D 2. Servicemyndigheten.

De medel som universitets- och högskoleämbetet disponerat har också avsett avgift för Sveriges deltagande i EG:s utbildningsprogram COMETT. Jag kommer senare att föreslå atl motsvarande medel fr.o.m. budgetåret 1992/93 anvisas under ett nytt anslag, D 15. Europeisk utbildningssamverkan.

De förändringar i högskolans styr- och anslagssyslem som riksdagen tidigare har beslutat om (prop. 1988/89:65, UbU 9, rskr. 148) samt de förändringar som blir en följd av den administrativa rationalisering, som beslutals för högskolan i enlighet med förslag i kompletleringsproposilionen 1991 (prop. 1990/91:150, bil. 11:7, UbU 12, rskr. 355 del 11, Omställning och minskning av den statliga administrationen) bör enligl min mening stödjas genom särskilda högskolegemensamma utvecklingsprojekt. Det gäller främst verksamheter som ekonomi-administrativ utveckling och utvärdering av högskolans verksamhet samt utbildning i anslutning lill dessa aktiviteter. Jag beräknar därför ytterligare medel under anslagsposten Till regeringens disposition för detla ändamål.

Svenska studenthenimet i Parb

För Svenska sludenlhemmet i Paris beräknar jag en ökning av anslags-poslen med 223 000 kr., bl.a. på grund av minskade möjligheler till korttidsulhyrning av rum.

89 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

8. Ull Vbsa särskilda utgifter inom högskolan m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 40 659 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil.9

D 6. Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

1 760 445 000

2 011 598 000 2 355 097 000

Från anslaget betalas innevarande budgetår utgifter för lokalhyror, bränsle, lyse och vatten samt övriga kostnader för fastighetsdriften vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementels verksamhetsområde, kungl. biblioteket, Manne Siegbahninstitutet för fysik och Nordiska institutet för samhällsplanering.

Från anslaget betalas även hyreskostnader för lokaler som har upplåtils för viss statlig verksamhet vid de kommunala undervisningssjukhusen. Dessa hyror ingår i byggnadsstyrelsens avisering.

Samtliga under anslaget upptagna anslagsposter är förslagsvis betecknade.

A nslagsfördelning

Myndighet

1991/92 Beräknad Därav för

ändring befintliga

1992/93 lokaler

Föredraganden

Lokalhyror Universitetet i Stockholm' Tekniska högskolan i Stockholm Karolinska institutet Högskolan för lärarutbildning i Stockholm Danshögskolan Dramatiska institutet

Utgifter, f 222 695 000 Utgifter, f 215 652 000 Utgifter, fl 12 065 000 Utgifter, f 52 163 000

Utgifter, f 5 172 000 Utgifter, f 9 587 000

-H 24 083 000 14 936 000 -1-23 171 000 13 480 000 + 30 212 000 27 434 000 - 2 347 000 4 755 000

+ 677 000 487 000 + 949 000 O

90 A nslagsfördelning

Myndighet

1991/92

Beräknad

ändring

1992/93

Därav för befintliga lokaler

Föredraganden

Grafiska institutet Utgifter, f I 639 000 och institutet för högre

kommunikations- och reklamutbildning

Konstfackskolan Utgifter, f 20 661000 Konsthögskolan Utgifter, f 9 697 000 Musikhögskolan Utgifter, f 11 585 000 i Stockholm

Operahögskolan Utgifter, f I 459 000 i Stockholm

Teaterhögskolan Utgifter, f 3 875 000 i Stockholm

Idrottshögskolan i Utgifter, f O

Stockholm

Högskoleutbildning Utgifter, f 971 000 på Golland

Universitetet i Utgifter, f 232 858 000

Uppsala

Högskolan i Utgifter, f 13 389 000

Eskilstuna/ Västerås

Högskolan i Falun/Utgifter, f 10 078 000 Borlänge

Högskolan i Gävle/Utgifter, f 5 963 000 Sandviken

Högskolan i Örebro Utgifter, f22 186 000 Universitetet i Utgifter, fill 539 000

Utgifter, f 9 952 000 Utgifter, f273 352 000 Utgifter, f 8 734 000 Utgifter, f 11 211 000

Linköping Högskolan i Jönköping Universitetet i Lund

Högskolan i Halmstad Högskolan i Kalmar

Högskolan i Utgifter, f 3 779 000

Karlskrona/Ronneby

Högskolan i Utgifter, f 6 069 000

Kristianstad Högskolan i Växjö Utgifter, f 12 210 000

105 000

+ 154 000

+ I 896 000 1 302 000

+ 2 744 000 345 000

+ 1 237 000 244 000

+ 159 000 92 000

+ 1 023 000 884 000

+ 11 070 000 O

+ 155 000 O

+ 42 350 00016 290 000

839 000 515 000

+ 11 167 000 489 000

+ 1 432 000 367 000

+ 3 637 000 2 096 000

+ 16 420 000 6 878 000

+ 865 000 622 000

+ 41 400 000 19 621 000

+ 1 698 000 554 000

+ 8 539 000 2 116 000

+ 2 677 000 35 000

+ 1 181 000 333 000

+ 2 623 000 1 596 000

91 Anslagsfördelning

Myndighet

1991/92 Beräknad Därav för

ändring befintliga

1992/93 lokaler

Föredraganden

Universitetet i Utgifter, f 234 045 000

Göteborg

Chalmers tekniska Utgifter, f 135 864 000

högskola

Högskolan i Borås Utgifter, f 18 738 000

Högskolan i Utgifter, f 14 090 000

Karlstad

Högskolan i Utgifter, f 4 606 000

Skövde

Högskolan i Utgifter, f 6 000 000

Trollhättan/Uddevalla

Universitetet i Utgifter, fl 15 813 000

Umeå

Högskolan i Luleå Utgifter, f 68 245 000

Högskolan i Utgifter, f 21 534 000

Sundsvall/Härnösand

Högskolan i Utgifter, f 7 867 000

Östersund

Nordiska institutet Utgifter, f 1 559 000

för samhällsplanering

Kungl. Utgifter, f 17 844 000

biblioteket

Manne Siegbahn- Utgifter, f 8 364 000

institutet för fysik

+ 36 326 000 8 966 000

+ 14 961 000 10 251 000

+ 1 275 000 678 000

+ 3 542 000 979 000

+ 939 000 292 000

+ 612 000 O

+ 20 656 000 6 574 000

+ 13 158 000 4 581000

+ 5 217 000 1 100 000

+ 717 000 493 000

+ 36 000 O

+ 1 193 000 O

+ 698 000 528 000

Utgifter Inkomster

15 000 000

Summa kr.

2 011 598 0003 + 326 987 000151250 000

Inki. institutet for internatioaell ekonomi och statens psykologisk-pedagogiGka bibliotek

lok), institutet for miljömedicin

Mot bakgrund av att lokalkostnader Även vid Nordiska institutet for samhällsplanering och

kungl.blioteket tagits upp under detta anslag, uppg&r förslagsanslaget till 2 028 110 000 kr.

Universitets- och högskoleämbetet

Anslagsframställning har lämnats av universitets-och högskoleämbetet (UHÄ).

92

Enligt gällande regleringsbrev skall anslaget tillgodogöras dels ersätt- Prop. 1991/92:100 ningar motsvarande lokalkostnader enligt förordningen (UHA-FS Bil. 9 1982:113) om externt finansierad verksamhet vid högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, ändrad senast 1988:28, dels ersättningar och andra inkomster som avser ändamål för vilka utgifterna bestrids från anslaget. Inkomsterna har fördelals mellan högskoleenheterna med ledning av uppgifter beträffande den externt finansierade verksamhetens omfattning.

UHÄ föreslår atl högskoleenheterna under övergångstiden tills det nya budget- och styrsystemet införs får tillgodogöra sig influtna lokalhyror från den externt finansierade verksamheien. UHÄ hemställer att

1. under förslagsanslaget Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna för budgetåret 1992/93 anvisas 2 338 003 000 kr.

2. högskoleenheterna får tillgodogöra sig influtna lokalhyror från den externt finansierade verksamheten.

Föredragandens överväganden

Ulbildningsulskotlel har bl. a. ullalat (UbU 1984/85:35 s. 3) all del i budgetpropositionen bör kunna utläsas hur stor del av de föreslagna ändringarna av högskoleenheternas lokalkostnader som beror på utökade eller upprustade lokaler och hur stor del som beror på kostnadsförändringar för befintliga lokaler.

Byggnadsstyrelsen, som utarbetar underlag för UHÄ:s anslagsframställning, har redovisat att av en lokalkostnadsökning 1992/93 - 1993/94 på drygt 326 987 000 milj.kr. är ca 151 250 000 milj.kr., eller drygt 46%, att hänföra lill prisomräkning och marknadsanpassning för befintliga lokaler.

De större lokalförändringar som lett till en ökning av den aviserade hyran mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 är följande: Universitetet i Stockholm: Biologiämnen på Svante Arrheniusvägen skall flytta in i en tillbyggnad under perioden varför den aviserade hyran ökar med 0,4 milj.kr.

Tekniska högskolan i Stockholm: En personal- och elevreslaurang för institutionen för elektroteknik färdigställs inom perioden vilket innebär en ökning av den aviserade hyran med 1,8 milj.kr. För institutionen för plasmafysik och fusionsforskning färdigställs en om- och Ullbyggnad vilket innebär en ökning av den aviserade hyran med 2,0 milj.kr. Sammanlagt ökar den aviserade hyran med 3,8 milj.kr. Karolinska institutet: Fr.o.m. budgetåret 1992/93 betalar karolinska institutet hyran för sjukgymnasterna på inslilulel lill byggnadsstyrelsen eftersom nämnden för undervisningssjukhusens uppbyggnad (NUU-nämnden) upphört. Detta innebär en ökning av den av byggnadsstyrelsen aviserade hyran med 1,5 milj. kr.

Högskolan för lärarutbildning: En idrottshögskola inrättas i Stockholm fr.o.m. budgetåret 1992/93. Lokalkostnader för högskolan för lärarul-

93

bildning minskar med idrottshögskolans lokalkostnader, 10,8 milj. kr., Prop. 1991/92:100 som i stället aviseras den nya idrottshögskolan. Bil. 9

Universiletel i Linköping: Universitetet betalar fr.o.m. budgetåret 1992/93 hyran för utbildning inom regionsjukhuset till byggnadsstyrelsen eftersom NUU-nämnden upphört, vilket innebär all den av byggnadsstyrelsen aviserade hyran ökar med 1,2 milj.kr. Universitetet i Lund: För institutionen för tillämpad psykologi genomförs under perioden en ombyggnad av institutionens nuvarande lokaler på Paradisgatan 5, vilket ökar den aviserade hyran med 1,8 milj.kr. Universitetet kommer fr.o.m. budgetåret 1992/93 att betala hyra för sjukgymnastutbildningen och radiofysikulbildningen inom Lunds lasarett till byggnadsstyrelsen eftersom NUU-nämnden upphön. Detta innebär en ökning av den av byggnadsstyrelsen aviserade hyran med 0,6 milj.kr. Della innebär en sammanlagd ökning av den aviserade hyran med 2,4 milj.kr.

Högskolan i Kalmar: Fortbildning för journalister (FOJO) flyttar från tre inhyrningar på Unionsgatan och Smålandsgatan till en ny inhyrning på Norra vägen vilket, innebär en utökning av arean med 90 m och en ökning av den aviserade hyran med 1,0 milj.kr.

Högskolan i Kristianstad: Polymer- och formleknik har fått utökade lokaler på Väverigalan med 244 m, vilket ger en ökning av den aviserade hyran med 0,5 milj.kr.

Universitetet i Göteborg: Företagsekonomiska institutionen har flyttat in i en ny inhyrning på Vasagatan, vilken ökar den aviserade hyran med 0,5 milj. kr. Till Haga flyttar samhällsvetarämnen och lämnar lokaler på Berzeliigatan, vilket innebär en minskning av den aviserade hyran med 2,1 milj. kr. Musikutbildningen lämnar lokaler på Kapellplatsen vilket innebär en minskning av den aviserade hyran med 0,6 milj.kr. Sammanlagt minskar hyran för universitetet i Göteborg med 2,0 milj. kr.

Högskolan i Luleå: Nybyggnaden för ekonomiutbildning innebär en ökning av den aviserade hyran med 5,8 milj. kr.

Universitetet i Umeå: Universitetet betalar hyra fr.o.m. budgetåret 1992/93 för utbildning inom regionsjukhuset till byggnadsstyrelsen eftersom NUU-nämnden upphört, vilket innebär att den av byggnadsstyrelsen aviserade hyran ökar med 4,9 milj.kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget lill (2 028 110 000+ 326 987 000) - 2 355 097 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

9. till Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 2 355 097 000 kr.

94 D 7. Vissa tandvårdskostnader

Reservation - 304 000 '

1990/91 Utgift 59 441 000

1991/92 Anslag 65 857 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 64 369 000

1992/93 Förslag 61 949 000

'När stalsbudgctcns ulfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser den tandvård som bedrivs i anslutning till den odontologiska utbildningen och forskningen vid karolinska institutet.

A nslagsfördelning

Anslagspost

1991/92

Beräknad

ändring

1992/93

Varav löne-och prisomräkning

Karolinska institutet 64 369 000

Utgift 64 369 000

Uppbördsmedel

Patientavgifter m.m. 5 800 000

Föredraganden

4 298 000

1 867 000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

UHÄ har beräknat en minskning av anslaget som en konsekvens av beslut om minskning av antalet nybörjarplatser fr.o.m. budgetåret 1990/91. UHÄ hemställer att

under ett reservationsanslag D 7. Vissa tandvårdskostnader för budgetåret 1992/93 anvisas 61 314 000 kr.

Föredragandes överväganden

Sedan den tandvårdande verksamheten som bedrivs i anslutning Ull tandläkarutbildningen och den odontologiska forskningen genom avtal överförts Ull annan huvudman, nämligen landstinget i Västerbottens län (prop. 1985/86:68, UbU 9, rskr 111) och Göteborgs kommun (prop. 1987/88:170, UbU 39, rskr. 334) avser detta anslag endast verksamheien vid karolinska institutet. Motsvarande medel för tandläkarutbildningen vid universitetet i Lund beräknar jag tills vidare under anslaget D 10. Utbildning för vårdyrken. Jag har för della anslag beräknat en minsk-

ning som en följd av den neddragning av grundutbildningen som riksdagen beslutade om våren 1990 (prop. 1989/90:100, bil. 10, UbU 18, rskr. 228) med 4 298 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

10. till Vbsa tandvårdskoslnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 61 949 000 kr.

Grundläggande högskoleutbildning D 8. Utbildning för tekniska yrken

Reservation 59 112 000'

1 217 258 000 1 480 014 000

1 441 324 000 1 618 454 000

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

'När statsbudgetens ulfall för budgelårei 1990/91 fastställdes hade regeringen inle fallal beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för tekniska yrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna utbildningssekior. Under anslaget beräknas vidare medel för försöksverksamhet med ingenjörsutbildning. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet/ Ändamål m.m.

1991/92

Beräknad

ändring

1992/93

Varav löne-och .prisomräkning

Universitetet i Stockholm 42 669 000 Tekniska högskolan i

Stockholm 313 189 000

Högskoleutbildning

på Gotland 1 472 000

Universitetet i Uppsala 83 408 000

Föredraganden

+ 14 978 000 I 885 000

+ 19 219 000 7 168 000

+ 1 655 000 103 000

+ 16 165 000 2 128 000

96

Högskolan i Eskilstuna/

Västerås

28 276 000

+ 7 612 000

686 000 Bil. 9

Högskolan i FaIun/Borlängel5 374 000

+ 2 784 000

483 000

Högskolan i Gävle/

Sandviken

14 471 000

+ 3 033 000

350 000

Högskolan i Örebro

6 307 000

+ 1 321 000

184 000

Universitetet i Linköpingl34 092 000

+ 13 012 000

4 099 000

Högskolan i Jönköping

11 874 000

+ 3 730 000

284 000

Universitetet i Lund

207 166 000

+ 18 247 000

5 483 000

Högskolan i Halmstad

9 209 000

+ 2 614 000

268 000

Högskolan i Kalmar

27 284 000

+ 6 180 000

707 000

Högskolan i Karlskrona/

Ronneby

12 141 000

+ 2 773 000

305 000

Högskolan i Kristianstad

7 607 000

+ 3 450 000

153 000

Högskolan i Växjö

16 219 000

121 000

574 000

Universitetet i Göteborg

32 075 000

+ 8 216 000

2 058 000

Chalmers tekniska

högskola

228 698 000

+ 22 454 000

261 000

Högskolan i Borås

13 603 000

+ 2 593 000

310 000

Högskolan i Karlstad

17 751 000

+ 4 886 000

321 000

Högskolan i Skövde

7 894 000

+ 2 447 000

221 000

Högskolan i Trollhättan/

Uddevalla

9 832 000

+ 1 491 000

319 000

Universitetet i Umeå

46 863 000

+ 12 127 000

1 296 000

Högskolan i Luleå

101 748 000

+ 13 037 000

4 276 000

Högskolan i Sundsvall/

Hämösand

28 746 000

+ 4 371 000

894 000

Högskolan i Östersund

4 297 000

+ 172 000

131 000

Tekniskt basår

837 000

+ 20 000

20 000

Vissa kurser för aktiv

sjöpersonal

2 781 000

- 2 781 000

37 000

Vissa kurser inom

miljöområdet

4 120 000

- 4 120 000

0 Teknikerulbildning

5 007 000

- 5 118 000

111 000

Till regeringens dispositionb 314 000

+ 684 000

574 000

Summa kr. 1 441 324 000

+ 177 131 00045 689 000

Anslagsframställning jämte komplettering härav har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

o o —

00 .- M .- lO t-

se

00 o I

s

2 §f

5 i

I

k E

1 I

98

2 .

o

to

>o

<*3

(fi

00 N

m

eo

3;

E

■

I-H

n

S

"

00 U5

,2

?

■

»O

i

s

1 o eo

o

o en

1 o eo

es

1 o

s

S

n

• i

g

•o

"

i/.

o

x'

en

es

o

cn

es

5 s

1 o ■ f

P3 O

S

s

S

o

tf)

eo

>

o

r-

S

o

c>

cc

00 X

ef:

te

o

w

•o

*"

"*

ii.

■

o

>

en

s

m

*o

-

c-

o

s

S

m

en

"

5 O

o

1 O

g

oo

■i

n

>

c

s

o

eo

• e

o

g

en

eo

"

C-I

o

-

*c

o

2 *

ir. X

„

o

D f-

o

cs

:£

ffl

o

en

§

?

*

•fi

g.

t

'c £

5 s

c c

ef c

t

E ti -«( o Of 00

§

c

u

t •

■S

II

? c-

5 1

« E E

3 1/*

1 a

s

c c

fi

c

i

1 S SS

o eo

c Q>

C "5 C

c" i>

ot c

s

o

c fr

?

r a

c «>

c

e .«

S. 1

s

c fr

.c"

c

1 fr »-

c fr

c fr Oi

-? Cl > eo

E %

a

fr >

?

fi

c c

« E E

99 s

tC 00 00

O 04 N CM .-. Csj

en rt te Oi

g

E 3

Si

So

en «

Si

§

S|

e

Ii

§

n 00

to i;

OJ

i£

gg

§

gl

g

eo S

O eo

3 h:

:§

5 E E

ii £

i 1

101 UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande. Prop. I99l/92;100

------------------------------------------------------------------------------------------------- Bil. 9

Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2 Förändringar av anslagsteknisk natur

2.1 Omföring mellan anslag, UUm + 2 080 000

Summa under 2 + 2 080 000

3 Konsekvenser av tidigare beslut

3.1 Maskintekniklinjen, HLu + 374 000

3.2 Teknisk fysiklinjen, UUm + 652 000

3.3 Elektrolekniklinjen, KTH + 2 186 000

3.4 Materialfysiklinjen, 180p, UU + 960 000

3.5 Civilingenjörsutbildning, bioteknik,

180 p, UU + 1 176 000

3.6 Civilingenjörsutbildning, 180 p, KTH,

ULi, UL, CTH, HLu + 1 960 000

3.7 Matematisk-naturvetenskaplig linje,

160 p,US, UU, ULi, UL, UG, UUm + 15 601 000

3.8 Malemalikerlinjen, 120 p, HV - 867 000

3.9 Kemistlinjen, 120 p, HS/H - 948 000

3.10 Matematisk-naturvetenskaplig linje, 160 p (utökning), UUm, US, UU, ULi,

UL, UG +3 899 000

3.11 Miljö- och hälsoskyddslinjen, 120 p,

UUm + 1 098 000

3.12 Ny ingenjörsutbildning, år I, KTH, UU, HE/V, HF/B, HG/S, HÖ, ULi, HJ, UL, HK, HKr, CTH, HB, HKs,

HS, HT/U, UUm, HLu, HS/H + 31 675 000

3.13 Ny ingenjörsutbildning, år 2, KTH, Gotland, UU, HE/V, HF/B, HG/S, ULi, HJ, UL, HH, HK, HKr, CTH,

HB, HKs, HS, UUm, HLu, HS/H +31674 000

3.14 Ny ingenjörsutbildning, 80 p, år 2 (utökning, prop. 1990/91:87), UU,

HE/V HK/R, HKs, UUm, HS/H + 7 056 000

3.15 Ny ingenjörsutbildning, 80 p, år 2 (utökning, UbU 1990/91:12), KTH,

HEIW HK/R, HJ, UL, HH, CTH, HLu + 8 976 000

3.16 Konsekvens av nedlagd sjöbefälsutbildning, HS/H - 294 000

3.17 Omfördelning lill matematisk-naturvetenskapliga linjen - 2 600 000

Prop. 1991/92; 100 Bil.9

3.18 Teknikerulbildning

Summa under 3

- 5 007 000 + 97 571 000

Summa punkterna 2-3

+ 99 651 000

US = universitetet i Stockholm, KTH = tekniska högskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, HE/V = högskolan i Eskilstuna/Västerås, HF/B = högskolan i Falun/Borlänge, HG/S = högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ = högskolan i Örebro, ULi = universitetet i Linköping, HJ = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Lund, HH = högskolan i Halmstad, HK = högskolan i Kalmar, HKyR = högskolan i Karlskrona/Ronneby, HKr = högskoIan i Kristianstad, H V = högskolan i Växjö, UG = universitetet i Göteborg, CTH = Chalmers tekniska högskola, HB = högskolan i Borås, HKs = högskolan i Karlstad, HS = högskolan i Skövde, HT/U = högskolan i TrollhättenAJddevalla, UUm = universitetet i Umeå, HLu = högskolan i Luleå, HS/H = högskolan i Sundsvall/Härnösand, HÖs = högskolan i Östersund

UHÄ hemställer all

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

2. under reservationsanslaget D 8. Ulbildning för tekniska yrken anvisas för budgetåret 1992/93 1 540 975 000 kr. med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

Föredragandens överväganden

Jag ansluter mig till UHÄ:s förslag lill förändringar under detta anslag som samtliga avser konsekvenser av tidigare fattade beslut.

För en fortsatt uppbyggnad av den nya matematisk-naturvetenskapliga utbildningslinjen har UHÄ beräknat medel i enlighet med tidigare beslut om uppbyggnad och utökad dimensionering. Jag biträder UHÄ:s förslag och beräknar medel för budgetåret 1992/93, varav 2 577 000 kr. som en förstärkning av anslaget och 2 577 000 kr. ge-

nom omfördelning inom anslaget. Jag återkommer i det följande, under Prop. 1991/92;100 anslaget D 13. med förslag om en minskning av antalet platser för fristå- Bil. 9 ende kurser som ersätts av det fjärde året av den förlängda naturvetarut-bildningen. Medel motsvarande denna minskning ( + 5 152 000 kr.) beräknas nu under detta anslag.

Jag beräknar vidare medel för en fortsatt uppbyggnad av den tvååriga ingenjörsutbildningen i enlighet med UHÄ:s förslag. Förslaget följer den ulbyggnadsplan som redovisades i budgetpropositionen 1990 och lar även hänsyn lill de ytterligare 420 platser som riksdagen fattade beslut om under våren 1991. Enligt planen tillkommer 900 nybörjarplatser under budgetåret 1992/93 (+ 32 462 000 kr.). Jag har samtidigt, likaså i enlig het med planen, beräknat en minskning av anslaget för avveckling av verkstadsingenjörslinjen (30 platser) vid högskolan i Kalmar ( - 1 073 000 kr.).

Statsrådet Ask har tidigare denna dag beräknat en minskning av anslaget B 8. Bidrag Ull driften av det kommunala offentliga skolväsendet i förhållande lill motsvarande minskning av antalet platser i den tekniska linjens fjärde årskurs. Jag återkommer även i det följande, under anslaget D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser med förslag om en minskning av antalet platser för lokala linjer med teknisk inriktning.

Vidare har jag vid min beräkning av anslaget fört vissa medel för ingenjörsutbildning på Gotland, som hittills beräknats under anslagsposten Tekniska högskolan i Stockholm, till anslagsposten Högskoleutbildning på Gotland.

Medel för vissa kurser för aktiv sjöpersonal, som hittills stått Ull UHÄ:s förfogande, anvisas fr.o.m. budgetåret 1992/93 till Chalmers tekniska högskola och högskolan i Kalmar med lika stort belopp vardera. Jag förutsätter att berörda högskolor samråder sinsemellan om användningen av medlen.

På motsvarande sätt anvisas universiteten i Stockholm och Göteborg samt högskolan i Kalmar medel för vissa kurser inom miljöområdet med vardera lika stort belopp.

I enlighet med beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen skall en ettårig teknikerulbildning etableras inom kommunal vuxenutbildning. Medel för försöksverksamhet med teknikerulbildning i högskolan förs därför bort från anslaget (- 5 118 000 kr.).

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensionering beräknar jag medel för en utökning av yrkesleknisk högskoleutbildning (YTH) med 90 platser (+ 3 600 000 kr. ) , civilingenjörsutbildning med 120 platser (+ 6 000 000 kr.), arkitektlinjen med 30 platser (- 1 710 000 kr.) samt matematisk-naturvetenskaplig linje med 210 platser (+ 8 400 000 kr.)

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensionering beräknar jag anslaget Ull ( 1 441 324 000 + 177 130 000 = ) 1618 454 000 kr.

104 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 9 Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

11. fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad jag har förordat,

12. till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på I 618 454 000 kr.

105 D 9. Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken

1990/91

Utgift

486 121 000

1991/92

Anslag

575 314 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

562 349 000

1992/93

Förslag

594 089 000

Reservation 16 421 000 •

'När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 raslslälldes hade regeringen inle fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detla anslag avser grundläggande utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken vid de statliga högskoleenheterna (motsvarande) inom utbildningsdepartementels verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna utbildningssekior. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet/

1991/92

räknad

Varav löne-

Ändamål m.m.

ändring

och pris-

1992/93

omräkning

Föredraganden

Universitetet i Stockholm

93 113 000

5 879 000

3 586 000

Universitetet i Uppsala

63 319 000

4 360 000

1 363 000

Högskolan i Eskilstuna/

Västerås

5 943 000

250 000

171 000

Högskolan i Falun/

Borlänge

6 238 000

393 000

310 000

Högskolan i Gävle/

Sandviken

4 699 000

181 000

119 000

Högskolan i Örebro

34 845 000

1 558 000

1 095 000

Universiletel i Linköping

28 341 000

855 000

720 000

Högskolan i Jönköping

3 529 000

146 000

99 000

Universitetet i Lund

87 162 000

6 271 000

2 289 000

Högskolan i Kalmar

2 371 000

98 000

67 000

Högskolan i Kristianstad

3 249 000

472 000

83 000

Högskolan i Växjö

22 652 000

1 067 000

766 000

Universitetet i Göteborg

82 646 000

4 587 000

2 908 000

Högskolan i Borås

2 262 000

771 000

49 000

Högskolan i Karlstad

17 560 000

662 000

429 000

Högskolan i Skövde

7 321 000

377 000

280 000

Universitetet i Umeå

49 831 000

2 293 000

1 570 000

Högskolan i Luleå

8 316 000

479 000

369 000

106 Högskolan i Sundsvall/

Härnösand 10 659 000

+ 453 000

313 000

Bil.9

Högskolan i Östersund 23 682 000

+ 1 009 000

694 000

Vissa kostnader för ekonom-

linjen 3 450 000

515 000

114 000

Till regeringens disposition 1 250 000

+ 94 000

95 000

Summa kr. 562 349 000

+ 31 740 000

17 489 000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

UHÄrs förslag till ändring innebär i korthet följande.

Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2 Förändringar av anslagsteknbk natur

2.1 Omföring mellan anslag, UUm - 75 000

Summa under 2 - 75 000

3 Konsekvenser av tidigare beslut

3.1 Ekonomlinjen, 140 p,

vissa

kostnader

för ekonomlinjen

148 000

3.2 Intemationella ekonomlinjen, 160 p.

UUm

+

466 000

3.3 Ekonomlinjen, 140 p,

HKr

, HB

1 048 000

3.4 Ekonomlinjen, 140 p.

US,

UU,

ULi,UL, UG, UUm

4 404 000

3.5 Juristlinjen, 180 p, UL

1 040 000

3.6 Psykologlinjen, 200 p.

US, UU, UL, UG

4 914 000

3.7 Sociala linjen, UL

624 000

Summa under 3 + 3 053 000

Summa punkterna 2-3 + 2 978 000

US = universitetet i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, HE/V = högskolan i GskilstunaAästerås, HF/B = högskolan i Falun/Borlänge, HG/S = högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ = högskolan i Örebro, ULi = universitetet i Linköping, HJ = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Lund, HK = högskolan i Kalmar, HKr = högskolan i Kristianstad, HV = högskolan i Växjö, UG = universitetet i Göteborg, HB = högskolan i Borås, HKs = högskolan i Karlstad, HS=högskolan i Skövde, UUm = universitetet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå, HS/H = högskolan i Sundsvall/Härnösand, HÖs = högskolan i Östersund

a

O zi.

o ZL.

o

o —

o

-f

m

Ä

,

o

lA

£

o

"S

« O CO

e

eo

-

to

CO

o

lO

CO

■*

E

c*

'~'

s

■

CO

c~

3 tÄ

<«

§

,_

_,

O

o

X

to

eo

i

o

z

_

-J

o

I

2 E

3 o

.

00 U)

eo

o

lA

o

s

o

3 s

3 S

03 M

_

X

§

a

_

o

cn

m

■

o3

'-

03 X

i

•3

f

g

o

s

o

w

tf

£

eo

S

s

C>)

C>4

'-'

>

__

_

a>

o

-s£

w

Tf

u

Ss

,„,

a

[5

£

cs

i

X

i

s

:

d

I

Jtf

ca

'i

o

c

j

o

o «

3 o

lO

o

a

eo

tf

os

eo

■

o

o" >

£

i

'■2

J

s

o

irt

o

*c

D

S

t

s

e

O

§

lA

o

X

t*

■

\a

lA

ä

r~i

'—'

bo

c

IG

"o

s

c

o

2 X

1 "a

t-

X

S

e

c

k.

2 g

o

=

to

Ul

<2

3 o

O

o

3 S

tö

»o

Cl

s

'

CD Q.

tn

s

o to

i

o

O CO

o ■v

o

k.

f2

w

3 (d

'II*

3 c

?

_

o. o

a

b. «

E

u cn

.£

c fl

1

2

5 e

1 Q. *

1 a

s

c «<

c"

X

a o 0

c c

o

a §

C ftP

c"

t

.c

1 t-

>;

a

s

c il

c

c c

1 o

b)

• £

£ c"

O .2

i

0 c

i a

1"

c «

f 3

-C

8

1 S

o

c *

f

5 > s

o.

§

c «

c"

o

I

c

• c

c o

1 fl

c

s

c"

É o

c

0 CL

o

CO

c

*

c

■3

c c

•B

1 E

Il

Is

/s

K

<

—I___

fc

__ £_

I fc

S—

JL

—m - 1

.2 c c 10

03 tn be -= ubfro

•=■=11

II II II s

WO;—3

1 *

o

O

r-

r»

E

00 O)

co

fM .

E

CO

Ol

r*-

=>

CD

CO

"'

O

1 o

O CD

s

X

CD

CO

m

X

i

§

s

9 o

O

evi

IN

I

E

Ln

m

3 3

O

ir>

te

tn

o

X

Ol

1 '"

CO

Ift

irt

X

CM

IN

B

O

o

X

tf

to

O

i

o

IN

3 tn

00 #N

"

*"

>

o

in

I

00 eo

~

CM

M

o

tf

te

X

o

X

tf

(O

o tf

o

3 in

n

« v

—

*"

■

o

X

tf

to

3 o

ID tf rt

in te

O

i

O

o

X

rt

in tn

g

o

CO

o tf

s

X

©

CO

o

CO

o rsi

o

CD

o

IN

D

*

D

00 O

m

o

O

:

§

c-

s

*"

u

c

0)

a

1 'c"

t)

c'

J>

t

C

2

Q. s

c

Q. S

c

E «

X t'

Oi

C

"

C

fr

&

4 i£

■p

£ 3

E

:j

tf

EG

t ?

E

3 Q

J "c

3 •"

_lSJ

>-o

15 n

0).

.J

-2-rt

(/3

■"-3

J5-

o

aS

II II .>

3 {g 1- c

o

ös>S3

xiii

P

Kfel

.E.S «""ffl I

Siä5.2i

lei

ba>nc.

— j;-D C E — m <" c P c

£ c ««« >

• .- CM m « u

109 Prop. 1991/92:100 UHÄ hemställer att Bil. 9

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som UHÄ förordat,

2. under reservationsanslaget D 9. Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken anvisas för budgetåret 1992/93

565 326 000 kr. med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

Anslagsframställning har avgivits även av styrelsen för Stiftelsen Stora Sköndal.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar under detta anslag medel i huvudsaklig överensstämmelse med UHÄrs förslag och i konsekvens med tidigare fattade beslut.

I det följande kommer jag att föreslå förändringar vad avser påbyggnadslinjen fortbildning i socialt behandlingsarbete och linjen för kostekonomi och kostterapi.

Mina förslag i fråga om nybörjarplatser för budgetåret 1992/93 på linjer för utbildning inom sektorn framgår av tabellen över planeringsramar. Under a) i tabellen anges planeringsramar per linje och högskoleenhet, under b) planeringsramar per grupp av linjer och högskoleenhet tillsammans med ett underlag i form av beräknad antagning per linje och högskoleenhet.

Påbyggnadslinjen fortbildning i socialt behandlingsarbete

Påbyggnadslinjen fortbildning i socialt behandlingsarbete, omfattande 30 poäng, anordnas innevarande budgetår vid universitetet i Lund. Planeringsramen för denna linje är 20 nybörjarplatser.

Jag vill erinra om att min företrädare i prop. 1988/89:100, bil. 10, (s. 201), aviserade sin avsikt att ge UHÄ i uppdrag att redovisa ett förslag till en utbildning för socionomer som skulle ge lämplig förberedelse för utbildning i psykoterapi.

Genom regeringsbeslut den 16 mars 1989 gavs UHÄ i uppdrag att efter samråd med berörda myndigheter och organisationer redovisa ett förslag till hur grundläggande utbildning i psykoterapi för socionomer kan anordnas. Utbildningen skulle planeras så att den ger behörighet till högskolans utbildning i psykoterapi.

UHÄ har den 23 september 1991 redovisat uppdraget och bl.a. anfört följande. UHÄ anser att en grundläggande teoretisk utbildning i psykoterapi om 15 poäng vilken bygger på de kunskaper som påbyggnadslinjen i socialt arbete om 40 poäng med inriktning mot psykosocialt arbete ger kan vara en lämplig grund för vidare studier i psykoterapi 60 poäng.

Enligt UHÄ bör den föreslagna grundläggande teoretiska utbildningen i psykoterapi 15 poäng kunna ges som fristående kurs.

UHÄ föreslår att påbyggnadslinjen fortbildning i socialt behandlingsarbete 30 poäng, som fmns endast vid universitetet i Lund, snarast läggs ned och ersätts av påbyggnadsutbildning i socialt arbete 40 poäng med

en dimensionering på 20 platser inom ramen för de resurser som idag Prop. 1991/92:100 disponeras för 30-poängskursen. Bil. 9

Jag finner visserligen förslaget vara väl avvägt men är inte beredd, med hänsyn till den förestående avregleringen av linjesystemet, att föreslå lokalisering av någon ny utbildningslinje.

Enligt min uppfattning bör det överlåtas till de utbildningsansvariga vid universitetet i Lund att skapa en påbyggnadsutbildning för socionomer, som tillgodoser såväl arbetsmarknadens krav på psykoterapiutbild-ade socionomer som de studerandes krav på adekvat förutbildning i psykoterapi för behörighet till fortsatt psykoterapiutbildning omfattande 60 poäng.

Utbildningen bör enligt min mening anordnas inom ramen för fristående kurser.

Jag föreslår mot denna bakgrund att påbyggnadskursen fortbildning i socialt behandlingsarbete vid universitetet i Lund läggs ned fr.o.m. budgetåret 1992/93. För att täcka kostnaderna för en påbyggnadsutbildning av det slag jag förordat inom ramen för fristående kurser under budgetåret 1992/93 beräknar jag medel under anslaget D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Samtidigt föreslår jag en minskning under detta anslag med motsvarande belopp (- 960 000 kr.).

Linjen för kostekonomi och kostterapi

Linjen för kostekonomi och kostterapi, 120 poäng, är lokaliserad till universiteten i Uppsala, Göteborg och Umeå med sammanlagt 164 nybörjarplatser. Linjen är i planeringsramen klassificerad som en s.k. a)-linje.

Eftersom beläggningen på linjen länge varit ojämn och studieplatser ofta står obesatta föreslår jag i planeringsramen att linjen förs till kategorien b)-linjer budgetåret 1992/93. Härigenom skulle ett bättre utnyttjande av platsresurserna kunna åstadkommas.

Övriga frågor

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensionering beräknar jag medel för en utökning av juristlinjen med 120 platser ( + 2 640 000 kr.) och av psykologlinjen med 15 platser (+ 675 000 kr.)

Medel för utbildning vid Stiftelsen Stora Sköndal beräknar jag under anslaget D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till ( 562 349 000 + 31 740 000 = ) 594 089 000 kr.

111 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 9 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

13. bemyndiga regeringen att besluta om nedläggning av påbyggnadskursen fortbildning i socialt behandlingsarbete vid universitetet i Lund fr.o.m. budgetåret 1992/93

14. fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad jag har förordat,

15. till Utbildning för adminbtrativa, ekonomiska och sociala yrken för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på

594 089 000 kr.

D 10. Utbildning för vårdyrken

1990/91

Utgift

477 300 000

1991/92

Anslag

545 575 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

536 594 000

1992/93

Förslag

586 000 000

Reservation 3 204 000 '

När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om vissa merkostnader for löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för vårdyrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbildningssektor. Medel för kommunal högskoleutbildning inom sektorn beräknas under anslaget D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.

112 A nslagsfördelning

Bil. 9

Högskoleenhet/

1991/92

Beräknad

Varav löne-

Ändamål m.m.

ändring 1992/93

Föredraganden

och prisomräkning

Karolinska institutet

166 410 000

+ 10 050 000

8 645 000

Universitetet i Uppsala

77 877 000

7 228 000

3 418 000

Universitetet i Linköping

31 199 000

3 767 000

1 765 000

Universitetet i Lund

96 363 000

8 159 000

6 834 000

Universitetet i Lund,

enheten för tandläkar-

utbilding i Malmö

19 377 000

7 383 000

533 000

Universitetet i Göteborg

83 104 000

5 510 000

4 002 000

Universitetet i Umeå

58 149 000

7 438 000

3 405 000

Till universitets- och

högskoleämbetets

disposition

2 097 000

0 Till regeringens dispositioi

n 2 018 000

1 968 000

165 000

Summa kr.

536 594 000

+ 49 406 000

28 767 000

Anslagsframställning har avgivits av universitets-och högskoleämbetet (UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring innebär i korthet följande.

Andamål

Kostnad budgetåret 1992/93

2 Förändringar av anslagsteknbk natur

2.1 Omföring mellan anslag, UUm

1 330 000

Summa under 2

1 330 000

3 Konsekvenser av tidigare beslut

3.1 Läkarlinjen, 220 p, UUm

ökad planeringsram

1 812 000

3.2 Tandläkarlinjen, 180 p. Kl

minskad planeringsram

1 165 000

3.3 Tandläkarlinjen, 180 p, UL

ökad planeringsram

3.4 Utb i psykoterapi, 60 p, Kl

minskad planeringsram

175 000

8 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 100 Bilaga 9

Rättelse: S. 115 rad 11, 17, 21 S. 119 rad 1 S. 120 rad 15 nedifrån

3.5 Apotkarlinjen, 160 p, förlängning

och ökad planeringsram, UU + 1 258 000

3.6 Logopedlinjen, 160 p, förlängning

och ökad planeringsram. Kl, UL, UG _+_ O

3.7 Läkarlinjen, 220 p, UU

ökad planeringsram + 2 101 000

3.8 Läkarlinjen, 220 p, UG

ökad planeringsram + 2 101 000

3.9 Receptarielinjen, 80 p, UU

ökad planeringsram + 395 000

3.10 Rehabiliteringslinjen, 100 p, UL

ökad planeringsram + 768 000

Summa under 3

+ 7 095 000

Summa punkterna 2-3

+ 8 425 000

Kl = karolinska institutet, UU = universitetet i Uppsala, ULi = universitetet i Linköping, UL=universitetet i Lund, UG=universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i Umeå.

UHÄ hemställer att

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

2. under reservationsanslaget D 10. Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1992/93 anvisas 545 019 000 kr. med av UHÄ angiven för delning på anslagsposter.

Föredragandens överväganden

Anslaget Utbildning för vårdyrken avser de statliga utbildningarna inom utbildningsdepartementets område. Under anslaget D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. anvisas medel till de kommunala vårdutbildningarna. För sammanhangets skull behandlar jag här även dessa utbildningar.

En sammanställning över antalet nybörjarplatser för den statliga och kommunala utbildningen finns i tabellerna över planeringsramarna.

Läkarlinjen

Riksdagen beslöt under våren 1991 att antalet nybörjarplatser skulle öka på läkarlinjen med 40 platser vid universiteten i Uppsala och Göteborg. Vid beräkningen av andraårskostnaden för denna utökning har jag tagit hänsyn till att universitetet i Göteborg nyligen avslutade en neddragning av utbildningskapaciteten med 65 nybörjarplatser. Vid denna neddragning beräknades den genomsnittliga besparingen till ett belopp som i 1992 års kostnadsläge motsvarar 39 000 kr. per utbildningsplats. Jag föreslår därför att kostnaden för den nu beslutade utökningen beräknas enligt samma nivå. Detta innebär att den totala kostnaden för ytterligare 20 nybörjarplatser vid universitetet i Göteborg uppgår till 4 290 kr. Av detta belopp har universitetet i Göteborg redan anvisats 1515 000 kr.

114 Prop. 1991/92:100 Bil.9

Planringgramor (nyböijarplatser) (Hr statlig utbildning inom sektorn f&r utbildning fftr virdyrken budgaOret 1992/93

Högskoleort

UUiildningiliqja m.in.

Rtmtk-holm

Uppaala

Linki-

Lund/ MalmA

GAteborg

Umai

ApoUkarliajan, 160 p

120 Logopmiliiyan, 160 p

(281)

84 Ukarliiuan,220p

925 RacapUruliqjAR, 80/40 p

360 Rahabilitarmgaliqjao, ukgrmoMtdk, 100 p

266 TaDdUkarliq)aD.180p

280 UU>ildniiig t paykotorapi, 60p

48 Påbyggnadaliqja i toxik«logi.2a«0p>

30 Påbynnadaliitiai quk(7mii>atik.20p

40 Piby((iuiing i arbataUrapi, 20 p

40 Påbyfcnadalinja, fSrdjupn-

40 Summa

63«

610

446

251

208

2 233

1 Antagnioc var Qtrda tamun, ingao antagning vid karoUnaka inaUtutat och univaraitatat i Lund llatrat 1992/93

* Varav 120 nyboiiarplataar avaar racapuriallijian, 80 potng.

* Antagning var Qirda tannin.

115

För budgetåret 1992/93 beräknar jag därför endast ytterligare 500 000 Prop. 1991/92:100 kr. för detta ändamål. Konsekvenserna för universitetet i Uppsala och Bil. 9 den av riksdagen tidigare beslutade utökningen vid universitetet i Umeå beräknar jag enligt UHÄ:s förslag.

Universitets- och högskoleämbetet har i skrivelse den 6 maj 1991 hemställt om uppehåll i antagningen till läkarlinjen vid karolinska institutet för vårterminen 1993. Anledningen är att institutet planerar att genomföra en större omläggning i sin lokala plan. För att inte belastas rned alltför mycket dubbelundervisning under en övergångsperiod föreslår institutet att antagningen helt upphör under en termin. Den totala dimensioneringen av läkarutbildningen får emellertid inte minska och därför föreslår institutet att ytterligare 25 studerande antas per termin under åren före och efter omläggningen av den lokala planen under en period på fyra år. Jag har erfarit att UHÄ redan inför antagningen till höstterminen 1991 gjort ett överintag med sammanlagt 25 för att förbereda detta antagningsstopp.

Den nuvarande uppläggningen av läkarlinjen vid karolinska institutet har visat sig medföra vissa problem för de studerande med lägre genomströmning som följd. Institutet planerar nu att genomföra en mer omfattande reformering av utbildningens organisation och innehåll i syfte att undvika dubbelundervisning och få ett effektivare resursutnyttjande.

Den förändring som planeras vid karolinska institutet är enligt min mening nödvändig för att öka genomströmningen i grundutbildningen och få fler studenter att avlägga läkarexamen. För att möjliggöra en så omfattande förändring föreslår jag att inga nya studenter antas till vårterminen 1993 och att motsvarande överintag görs.

Tandläkarlinjen

Riksdagen beslöt under våren 1991 att som en del av biståndet till de baltiska länderna skulle tio studerande från de baltiska länderna erbjudas tandläkarutbildning vid karolinska institutet. Medel för andraårs-kostnaderna för dessa studerande kommer att anvisas i särskild ordning. Jag beräknar nu ytterligare 6 312 000 kr. för tandläkarlinjen vid universitetet i Lund. I avvaktan på förslag från den utredning som förhandlar om huvudmannaskapet för den tandvårdande verksamheien i anslutning till tandläkarutbildningen i Malmö, inkluderar dessa medel också medel för denna verksamhet. Samtidigt beräknar jag besparingen vid karolinska institutet, som en följd av neddragningen av tandläkarlinjen där, till 1 178 000 kr. under förevarande anslag.

Tandteknikerutbildningen

I budgetpropositionen 1991 föreslog utbildningsministern att utbildningen till tandtekniker skulle föras över till högskolan i enUghet med förslag från utredningen för utbildningar för framtidens tandvård (SOU

1989:28). Dessa utbildningar bedrivs för närvarande som specialkurser Prop. 1991/92:100 inom gymnasieskolan. Regeringens förslag innebar att en ny linje, tand- Bil. 9 teknikerlinjen omfattande 120 poäng, inrättas i högskolan den 1 juli 1992. Regeringen uppdrog till UHÄ att inom de ramar som finns på statsbudgeten redovisa förslag om tandteknikerlinjens dimensionering samt organisation. Därutöver skulle ämbetet redogöra för de utbildningsmässiga och ekonomiska konsekvenserna av ett statligt resp. kommunalt huvudmannaskap.

UHÄ redovisade i oktober 1991 uppdraget om den nya tandteknikerutbildningen. UHÄ föreslog att utbildningen bedrivs med statligt huvudmannaskap och anordnas vid karolinska institutet samt vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå. UHÄ har emellertid inte funnit det möjligt att anordna utbildningen inom befintliga kostnader med hänsyn tagen också till kostnader för lokaler och utrustning.

Ett flertal av de remissinstanser som yttrat sig över UHÄ:s förslag -däribland de högskolor som föreslås få ansvar för utbildning - har uttalat oro för att planeringstiden för att genomföra en helt ny utbildning är för kort med hänsyn till att de ekonomiska förutsättningarna inte är helt klarlagda. Ett annat viktigt skäl till att skjuta på reformen till budgetåret 1993/94 är att det tar tid att nå ut med information om den nya utbildningen till de presumtiva sökande.

Jag delar UHÄ:s uppfattning att utbildningen bör anordnas vid de högskoleenheter som UHÄ föreslår. Eftersom högskolorna behöver tid för planering av och information om den nya utbildningen föreslår jag att utbildningen inte startar förrän budgetåret 1993/94 och med en något lägre dimensionering än den UHÄ föreslagit, nämligen med 20 platser vardera vid karolinska institutet och vid universitetet i Göteborg samt med 16 platser vid universiteteten i Lund och i Umeå. Om kostnaderna för den nya utbildningen får jag återkomma i nästa års budgetproposition men högskolorna bör i sin planering kunna räkna med högst det belopp som UHÄ föreslagit.

Apotekarlinjen

Apotekarlinjen omfattar för närvarande 160 poäng. Utbildningen ger behörighet för apotekaryrket enligt lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. I slutet av oktober 1991 slöt Sverige som medlem av EFTA avtal med EG, EES-avtalet. Detta innebär att fr.o.m. januari 1993 kommer de 19 EG- och EFTA-länderna tillsammans att utgöra en gemensam arbetsmarknad. I det förhandlingsarbete som föregick avtalet identifierades de direktiv som avtalet skulle omfatta. Bl.a. gäller det ett antal direktiv som rör rätten att utöva vissa yrken inom hälso- och sjukvården. För dessa direktiv gäller vissa minimikrav på utbildningen. Två av dessa direktiv reglerar minimikraven för viss farmaceutisk verksamhet. Direktiven kräver minst fem års utbildning, varav minst ett halvt år avser praktik vid apotek. EES-avtalet innebär att en svensk apotekare, som vill få sin utbildning godkänd i ett

annat EG eller EFTA-land, måste uppvisa ett utbildningsbevis som Prop. 1991/92:100 grundar sig på en femårig utbildning i enlighet med EG:s direktiv Bil. 9 (85/432-433 EG). Jag föreslår därför att apotekarlinjen förlängs till 180 poäng fr.o.m. budgetåret 1992/93. Denna förlängning bör kunna anordnas inom de ekonomiska ramar som nu anvisas apotekarlinjen. Jag har erfarit att Apoteksbolaget är berett att tillhandahålla praktiktjänster som innebär att en person kan erhålla sådan praktik som erfordras för att kunna uppnå minimikraven i avtalet. Universitetet i Uppsala kommer att utfärda två slag av utbildningsbevis, dels ett som grundar sig på en teoretisk utbildning om 180 poäng som grund för forskarutbildning eller arbete inom t.ex. läkemedelsindustrin, dels ett som omfattar även praktisk tjänstgöring och som ger behörighet för apotekaryrket.

Vbsa dimensioneringsfrågor

När riksdagen fattade beslut om högskolans dimensionering våren 1991 (UbU 1990/91:12, rskr 355) bedömde riksdagen samtidigt att en dimensioneringsökning borde ske av tandläkarutbildningen budgetåret 1992/93. Det finns emellertid enligt min mening anledning att vara något återhållsam när det gäller denna utbildning för närvarande. En förändring av arbetsuppgifterna bland de yrkesgrupper som arbetar inom tandvården innebär att uppgifter successivt delegeras från tandläkare till tandhygienister och tandsköterskor. Behovet av tandläkare på längre sikt måste därför bedömas mot denna bakgrund. Som jag tidigare nämnt föreslår jag nu också en ökning av antalet platser på tandhygienistutbildningen. Behovet av ytterligare platser på tandläkarlinjen måste också bedömas med beaktande av att examinationsfrekvensen först måste höjas. Det ankommer på högskolorna att vidtaga de åtgärder som bedöms nödvändiga för att antalet examinerade nu ökar utan att samtidigt kraven på hög kvalitet eftersatts.

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensionering beräknar jag medel för en utökning av läkarlinjen vid universitetet i Linköping med 20 platser (+1 600 000 kr.) samt receptarielinjen vid universitetet i Uppsala med 20 platser ( + 500 000 kr.)

Vbsa övriga frågor

Universitets- och högskoleämbetet disponerar sedan budgetåret 1991/92 medel för anordnande av läkares och tandläkares kunskapsprov efter allmäntjänstgöringen, de s.k. AT-proven. Som en konsekvens av mina förslag i propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsomrädet (prop. 1991/92:76) föreslår jag att dessa medel istället disponeras av karolinska institutet. Institutet skall i sin fördelning av medlen samarbeta med de övriga högskolorna med lakar- och tandläkarutbildning samt med huvudmännen för hälso-och sjukvården och för tandvården.

3 u

8 S 2

n Mm

'f m

i

SS s

8 2;:

<>) te

? a

SS

s

3 2

o m

99 3

!3 8 3

s

8 9

s s

3 3 3

3s 3 a

3 8

I

h

I !

I i

? t ■! « I

1 I ' I ! 1 llllJI

II

£ •

1 H J II

119 i i i g

C4 Ol ..•

s

3 5

s :s 3 g 2

.1 I

3 a 2

85 s

1 Q

J<

•1

1 Ii

Ii,

s

1 h.

e

•3

e

c

1

& ,

1 In

s

2 3

3

93 3

3 a

2 5 " a *

ii

■> S

1 i

j

i

I E

lil

i .5

.5

120 Medellänga vårdutbildningar Översyn av sjuksköterskeutbildningen

Prop. 1991/92:100 BiL9

Mitt forslag: En ny sjuksköterskelinje om 120 poäng inrättas den 1 juli 1993. Samtidigt avvecklas den nuvarande hälso- och sjukvårdslinjen om 80 och 90 poäng, samt försöksutbildningen om 120 och 130 poäng.

Den nya linjen inriktas mot allmän hälso- och sjukvård och breddas till sitt innehåll. Specialinriktningarna avvecklas och läggs som påbyggnadsutbildningar till den nya linjen. Huvudsyftet med den nya linjen är att ge en bred bas för yrkesverksamheten inom hälso- och sjukvården och förbereda för fortsatta studier.

Utredarens forslag: Inom utbildningsdepartementet har under budgetåret 1990/91 gjorts en översyn av hälso- och sjukvårdslinjen vad avser längd, innehåll, inriktningar, internationell gångbarhet, benämning och påbyggnadsutbildningar i anslutning till linjen. Resultatet av denna översyn redovisas i Ds 1991:81 Sjuksköterskeutbildningen mot 2000-talet. Rapporten har av tidsskäl inte kunnat remissbehandlas, men genom att en referensgrupp med företrädare för bl.a. socialdepartementet, finansdepartementet, UHÄ, socialstyrelsen, några vårdhögskolor, Landstingsförbundet och Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund (SHSTF), varit knutna till utredningen, har de huvudsakliga intressenterna kunnat följa och påverka förslagets utformning. I rapporten föreslås följande:

- en förlängning av sjuksköterskeutbildningen från 80/90 poäng till 120 poäng,

- en namnändring från hälso- och sjukvårdslinjen till sjuksköterskelinjen,

- en strukturförändring från sex inriktningar till en; allmän hälso-och sjukvård,

- de övriga inriktningarnas specialistdelar blir påbyggnadsutbildningar,

- att påbyggnadslinjerna till sjuksköterskeutbildningen organisato riskt och ekonomiskt överförs till anslaget för lokala linjer och indi viduella linjer och fristående kurser

- att barnmorskelinjen förlängs till 60 poäng.

Skälen for mitt f«rs!ag: De föreslagna förändringarna i rapporten angående en ändrad yrkesstruktur på sjuksköterskeutbildningen syfiar till att ge en bred bas för yrkesverksamheten och för fortsatta studier. Den framtida hälso- och sjukvården kommer att ställa nya och ökade krav på kompetens och fördjupade kunskaper hos sjuksköterskan. För att ge tidsmässiga förutsättningar för en yrkesförberedelse som motsvarar

hälso- och sjukvårdens förväntningar och samtidigt uppfylla högskolans Prop. 1991/92:100 allmänna mål om vetenskaplighet och förberedelse för fortsatta studier, Bil. 9 anser jag att sjuksköterskeutbildningen bör förlängas.

Sjuksköterskeutbildningen liksom barnmorskeutbildningen hör till de utbildningar där EG har utfärdat särskilda direktiv som reglerar såväl innehållet i utbildningen som omfattningen av den kliniska utbildningen. De svenska sjuksköterskorna och barnmorskorna utför avancerade uppgifter i vården och har ett internationellt sett gott rykte. Det är viktigt att den framtida fria arbetsmarknaden inom EG och EFTA-området inte hindras av att de svenska utbildningarna till sjuksköterska och barnmorska framstår som i formellt hänseende otillräckliga i ett framtida Europa. Av såväl nationella som internationella skäl föreslår jag därför att sjuksköterskeutbildningen skall förlängeis från 80/90 poäng till 120 poäng fr.o.m. budgetåret 1993/94. Jag har tidigare idag under detta anslag behandlat EES-avtalet. För att samtliga i Sverige utbildade sjuksköterskor - oavsett längd på utbildningen - skall omfattas av EG:s övergångsbestämmelser, föreslår jag att antagningen till vårterminen 1993 endast omfattar den treåriga försöksutbildningen. Jag kommer senare att behandla barnmorskeutbildningen.

Den nuvarande linjebenämningen hälso- och sjukvårdslinjen är otydlig. Den som har genomgått utbildningen på hälso- och sjukvårdslinjen med godkänt resultat, får utbildningsbevis som sjuksköterska och därefter legitimation som sjuksköterska. Det är därför logiskt att den nuvarande benämningen hälso- och sjukvårdslinjen ändras till sjuksköterskelinjen.

Grundutbildningen till sjuksköterska är f.n. uppdelad på sex inriktningar. Av pedagogiska, individuella och vårdekonomiska skäl anser jag att det är riktigt att gä frän en bred, allmän grund och specialisera sig senare. Därför menar jag att sjuksköterskeutbildningen bör ha en inriktning - allmän hälso- och sjukvård - i stället för som nu sex. Det ger den enskilde en större bredd och tillträde till en bredare arbetsmarknad både nationellt och internationellt. De övriga inriktningarna blir i samband med avvecklingen av hälso- och sjukvårdlinjen påbyggnadsutbildningar.

Vad avser de ekonomiska konsekvenserna av en förlängning av linjen som jag här föreslår, skall de prövas mot dels den analys av utbildningskostnaderna som har gjorts i samband med statskontorets utredning "Den kommunala högskolan - kostnader och framtida statsbidrag", och dels den analys som utredaren av ett eventuellt statligt huvudmannaskap för de medellånga vårdutbildningar, kommer att göra.

Jag anser att behörigheten till sjuksköterskeutbildningen måste vidgas. Regler för särskild behörighet till utbildningen bör tills vidare beslutas lokalt av huvudmännen. Det finns givetvis inget som hindrar att huvudmännen, av praktiska skäl, kommer överens om gemensamma behörighetskrav för sjuksköterskelinjen.

122 Barnmorskan har fått ett ökat antal nya arbetsuppgifter, breddat ar- Prop. 1991/92:100 betsfält och nya tekniker. Jag föreslår därför att barnmorskeutbildning- Bil. 9 en förlängs med 10 poäng till 60 poäng fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Rehabiliteringslinjen

Under våren 1990 uttalade riksdagen (UbU 1989/90:21, rskr 232) att en samlad, bred översyn av de medellånga värdutbildningarnas längd borde göras. I översynen borde det ingå "dels att pröva utbildningens längd i förhållande till de krav på väl avvägd utbildning som arbetsmarknaden ställer, dels beakta de anpassningar till internationella förhållanden som blir allt mer nödvändiga". Även behovet av påbyggnadsutbildningar i anslutning till grundutbildning på linje och eventuella påbyggnadsutbildningars organisation skulle omfattas av översynen.

UHÄ har utrett samtliga medellånga vårdutbildningar, förutom hälso- och sjukvårdslinjen, vad gäller längd och internationell gångbarhet. Utredningen har remissbehandlats. Uppdraget redovisades den 15 november 1991. Jag har inte tagit ställning till UHÄ:s förslag i dess helhet i detta budgetarbete.

Jag föreslår nu att utbildningen för såväl sjukgymnaster som arbetsterapeuter förlängs från 100 poäng till 120 poäng fr.o.m. 1 juli 1993.

Skälen till mitt förslag: Sjukgymnastik och arbetsterapi är tvärvetenskapliga ämnes- och yrkesområden med rehabilitering som huvudmål. Kunskapsutvecklingen har varit oerhört snabb under senare tid. Att vara sjukgymnast resp. arbetsterapeut är ett självständigt yrke. Goda sjukgymnaster och arbetsterapeuter sparar pengar för såväl samhället som enskilda genom rehabiliterande insatser, som innebär minskat personligt lidande, tidigare återgång till arbetet, mindre beroende av samhällets vård, hemtjänst m.m. Dessutom minskar utbildade sjukgymnaster och arbetsterapeuter behovet av läkarinsatser.

I samband med en förlängning av utbildningen med 20 poäng bör påbyggnadslinjerna i anslutning till rehabiliteringslinjen avvecklas. I övrigt finansieras reformen inom befintliga ramar.

Dimensionering av högskolan

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensionering beräknar jag medel för en utökning av den kommunala delen av högskolans anslag för lokala linjer och fristående kurser med 420 årsstudieplatser (+4 995 000 kr.). Vidare föreslår jag med hänvisning till vad jag nyss sagt om tandläkarutbildningen, att tandhygienistlinjen utökas med 25 nybörjarplatser (+ 345 000 kr.).

123 Hemställan Prop. 1991/92:100

BIL 9

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

16. bemyndiga regeringen att förlänga apotekarlinjen till 180 poäng,

17. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1993 inrätta en ny allmän utbildningslinje, sjuksköterskelinjen om 120 poäng,

18. bemyndiga regeringen att fr.o.m. budgetåret 1993/94 avveckla nuvarande hälso- och sjukvårdslinjen,

19. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1993 förlänga barnmorskeutbildningen med 10 poäng till 60 poäng,

20. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1993 förlänga rehabiliteringslinjen med 20 poäng till 120 poäng,

21. bemyndiga regeringen att fr.o.m. budgetåret 1993/94 avveckla påbyggnadslinjerna i anslutning till rehabiliteringslinjen,

22. fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad jag förordat,

23. till Ulbildning för vårdyrken för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 586 000 000 kr.

D 11. Utbildning för undervisningsyrken

Inom regeringskansliet bereds för närvarande en proposition om lärarutbildningar m.m. I propositionen kommer även regeringens förslag, angående Högskolan för lärarutbildning i Stockholm att redovisas. Arbetet bedrivs med inriktning på att en särskild proposition skall föreläggas riksdagen under våren 1992.

Medelsanvisningen under anslaget uppgår under innevarande budgetär till 1 010 651 000 kr. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att nämnda anslag förs upp med i förhållande till innevarande budgetår oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

24. i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till Utbildning för undervbningsyrken för budgetåret 1992/93 beräkna ett anslag på 1 010 651 000 kr.

124 D 12. Utbildning för kultur- och informationsyrken

Reservation 7 580 000 '

1990/91

Utgift

289 889 000

1991/92

Anslag

335 832 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

328 783 000

1992/93

Förslag

349 956 000

'När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för kultur- och informationsyrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer m. m. inom denna utbildningssektor. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet/

1991/92

Beräknad Varav löne-

Ändamål m.m.

ändring och pris 1992/93 omräkning

Föredraganden

Universitetet i Stockholm

17 687 000

+

2 609 000

1 374 000

Danshögskolan

8 149 000

+

639 000

420 000

Dramatiska institutet

25 596 000

+

1 169 000

753 000

Grafiska institutet och

institutet för högre

kommunikations- och

reklamutbildning

5 152 000

+

262 000

142 000

Konstfackskolan

31 912 000

+

1 488 000

981 000

Konsthögskolan

18 082 000

+

962 000

655 000

Musikhögskolan i

Stockholm

23 694 000

+

1 342 000

954 000

Operahögskolan i

Stockholm

6 450 000

+

347 000

174 000

Teaterhögskolan i

Stockholm

8 856 000

+

463 000

225 000

Universitetet i Uppsala

24 430 000

+

2 751 000

967 000

Högskolan i Örebro

3 585 000

+

665 000

107 000

Universitetet i Linköping

4 353 000

+

252 000

112 000

Högskolan i Jönköping

1 225 000

+

677 000

20 000

Universitetet i Lund

33 317 000

+

1 851 000

858 000

Högskolan i Kalmar

5 107 000

+

212 000

150 000

Högskolan i Växjö

3 269 000

+

466 000

106 000

Universitetet i Göteborg

61 569 000

+

2 905 000

1 836 000

125 Högskolan i Borås

20 052 000

760 000

516 000

Högskolan i Karlstad

3 249 000

541 000

74 000

Bil.9

Universitetet i Umeå

14 769 000

1 726 000

632 000

Högskolan i Luleå

2 030 000

95 000

70 000

Högskolan i Sundsvall/

Härnösand

3 379 000

1 864 000

62 000

Gemensamt för de konst-

närliga högskolorna

654 000

0 Antagningskostnader för

vissa

konstnärliga utbildningar 297 000

297 000

0 Utbildning i svenska för

vissa invandrare

1 920 000

0 Summa kr.

328 783 000

21 173 000 11 188 000

Anslagsframställning jämte komplettering har avgivits av universitetsoch högskoleämbetet (UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

126 Ändamål

Kostnad budgetåret 1992/93

2.4 Förändringar av anslagsteknbk natur Omföring mellan anslag, UUm Anslagsposten Gemensamt för de konstnärliga högskolorna har fördelats på enheternas anslagsposter, DH, DI, GI/IHR, KF, KH, SMH, OH, TH Anslagsposten Antagningskostnader för vissa konstnärliga utbildningar har fördelats på enheternas anslagsposter, DH, OH, TH, UL, UG Anslagsposten Utbildning i svenska för vissa invandrare har fördelats på enheternas anslagsposter, US, UU, ULi, UL, UG,UUm

455 000

Suuma under 2

455 000

3 Konsekvenser av tidigare

beslut

3.1 Designlinjen, UUm

374 000

3.2 Journalistlinjen, HS/H

1 234 000

3.3 Informationslinjen, HO,

, HV,

HKs, HJ, HS/H

1 585 000

3.4 Informationslinjen, HO,

HKs,

HJ, HS/H

872 000

3.5 Religionsvetenskapliga 1

injen, UU, UL

250 000

Summa under 3

+ 3 815 000

Summa punkterna 2-3

+ 4 270 000

US = universitetet i Stockhollm, DH = danshögskolan, Dl = dramatiska institutet, GI/IHR=grafiska institutet och institutet for högre kommunikations- och reklamutbildning, KF = konstfackskolan, KH = konsthögskolan, SMH = niusik-högskolan i Stockholm, OH = operahögskolan, TH = teaterhögskolan, UU= universitetet i Uppsala, HÖ = högskolan i Örebro, ULi = universitetet i Linköping, HJ = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Lund, HV = högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, HKs=högskolan i Karlstad, UUm= universitetet i Umeå, HS = högskolan i Siuidsvall/Härnösand,

UHÄ hemställer att

1. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om inriktningen av verksamheten fullföljs,

2. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som förordats,

3. under reservationsanslaget D12. Utbildning för kultur- och informationsyrken för budgetåret 1992/93 anvisa 333 053 000 kronor med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

127 Prop. 1991/92:100 Bil. 9

O C4

« r-

i I

in X

E

3 J?

a>

3

1

•V

3 JO

§

.J<

>

>.

c

o

1 m

F

z

s I s E

11

£,

I 1

■c

5 ?

1 C CD

•|

s: 5

c a, a.

5; f

c c"

' I t: o

8 I I

S 5

S g

S - ö

E

S Q.

£ I £ -

£ > c ö.

2 ? s s

2 2

5 S » r

A X

1 E

3 s

15 - É-•o .

* i

5 E g

I

E

i

o

11 i

5 - i g-fe i

-So

ID 3 M

E £

Hl

S i =: E

dt) E

S o

fi

• -s

~ o o

9 Riksdagen 1991192. 1 sarnl. Nr 100 Bilaga 9 Rättelse: S. 135 rad 14, 15, 18, 29, 31-45 S. 136 rad 1-10

♦- .Sr

i '

* JK

I!

1 .£

■ » _

Is -S

a

I E

T| .S |1|

129 Prop. 1991/92:100 Bil.9

.2 S 3 S

o '3

3 S

JO ta

° 5

•S, "5 o»

.= 2

la c a

IS « v

■» c" S

CO TI c

E .S «

■2 5 «

2 «

I

a

O)

1

8

5 § i

S 3

S e u

A-S " 5

B « —

S 8 B

c e «

.5? 8 a

c = a

a ö I ;§■ - -3

« .5 s 40 ;h

•i •§ 1 5 3 6

Oi * fc.

ä i» i=

I ■! 3"

Ila

S. ä s

•3 . -s

3 1 i

O n B

■2 ? -3

i

® ri' r4>* ■■•■■■

ta

é

JB

I

s a s S s £ s II 1111 i 1 i 11

'.; <:

OT «

ni ' — m n n

= e = Z 2

4) c a ■)

"3 "o 2 "ö 2 •K j< -3 ." "% k j* c* fip

H H

ta ff

h. r k. c c

'WiQ m''~' ÄiU »«•"■—•" "* ««

130 UHÄ har den 23 september 1991 kommit in med en skrivelse med Prop. 1991/92:100 förslag om ny bibliotekarieutbildning. Bil. 9

Föredragandens överväganden

UHÄ:s förslag till förändringar under detta anslag innebär i huvudsak en uppföljning av de förslag som anmäldes i förra årets budgetproposition. Jag ansluter mig till UHÄ:s förslag. Förändringarna i sin helhet, anslagsposterna och antalet nybörjarplatser, som är oförändrade framgår av sammanställningarna.

Den utredare som tillkallats för att göra en översyn av de konstnärliga utbildningarna (U 1990:04) skall enligt planerna presentera sina förslag denna vår.

Utredningen om konstnärliga högskoleutbildningar har redovisat ett förslag att flytta operahögskolan i Stockholm till Södra teatern. Jag har samrått med chefen för kulturdepartementet i frågan och hänvisar till avsnittet teater, dans och musik under kulturdepartementets huvudtitel.

Betänkandet om verksamheten vid dramatiska institutet (SOU 1990:104) DI - en högskola i utveckling har remissbehandlats.

Ställningstagande till båda dessa utredningsförslag bör göras i samband med budgetarbetet inför treårsperioden 1993/94-1995/96.

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensionering kommer jag dock redan nu under anslaget D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser att föreslå en utökning av antalet platser också inom de konstnärliga utbildningarna. Jag kommer att beräkna en ökning av antalet platser med 35, d.v.s. 5 platser per konstnärlig högskola.

Beträffande UHÄ:s förslag om innehåll och lokalisering av bibliotekarieutbildningen avser jag återkomma till regeringen i samband med ställningstagandet till ny examensordning i högskolan.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (328 783 000 + 21 173 000 = ) 349 956 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

25. fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med var jag har förordat,

26. till Utbildning för kultur- och informationsyrken för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 349 956 000 kr.

131 D 13 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl. mervärdeskatt 1992/93 Förslag

664 564 000 857 416 000

838 707 000 2 972 959 000

Reservation 32 539 000 '

'När statsbudgetens ulfall för budgetåret 199U/91 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om vissa merkostnader för löner. 2 Därutöver pä tilläggsbudget I 20 950 000 kr.

Detta anslag avser dels utbildning pä lokala och individuella utbildningslinjer samt fristående kurser vid de statliga högskoleenheterna (motsv.) inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, dels forskningsanknytning av utbildningen inom hela högskolan

Anslagsfördelning

Högskoleenhet/ Ändamål m.m.

1991/92 Beräknad Varav löne ändring och pris 1992/93 omräkning

Föredraganden

Universitetet i Stockholm

146 961 000

-1-

15 662 000

5 944 000

Tekniska högskolan i

Stockholm

12 327 000

1 482 000

697 000

Karolinska institutet

1 662 000

-t-

344 000

15 000

Högskolan för lärarut-

bildning i Stockholm

6 206 000

-1-

373 000

168 000

Danshögskolan

702 000

236 000

17 000

Dramatiska institutet

2 434 000

325 000

88 000

Grafiska institutet och

institutet för högre kommu-

nikations- och reklam-

utbildning

410 000

-1-

26 000

2 000

Konstfackskolan

1 234 000

-»•

337 000

60 000

Konsthögskolan

564 000

-t-

258 000

30 000

Musikhögskolan i

Stockholm

380 000

-1-

282 000

15 000

Operahögskolan i

Stockholm

372 000

213 000

4 000

Teaterhögskolan i

Stockholm

537 000

-»-

240 000

27 000

Idrottshögskolan i Stockholm 0

-1-

435 000

132 Prop. 1991/92:100

Högskoleutbildning på

Bil.9

Gotland

4 943 000

-1-

729 000

324 000

Universitetet i Uppsala

91 713 000

9 261 000

2 679 000

Högskolan i Eskilstuna/

Västerås

16 539 000

-1-

400 000

411 000

Högskolan i Falun/

Borlänge

16 130 000

8 481 000

423 000

Högskolan i Gävle/

Sandviken

14 934 000

1 170 000

304 000

Högskolan i Örebro

24 917 000

4 254 000

715 000

Universitetet i Linköping

34 789 000

■i-

8 129 000

687 000

Högskolan i Jönköping

10 019 000

853 000

201 000

Universitetet i Lund

85 094 000

-H

13 256 000

2 312 000

Högskolan i Halmstad

14 329 000

-1-

1 521 000

455 000

Högskolan i Kalmar

18 297 002

1 117 000

432 000

Högskolan i Karlskrona/

Ronneby

13 440 000

-1-

2 077 000

141 000

Högskolan i Kristianstad

9 829 000

286 000

233 000

Högskolan i Växjö

20 865 000

4 530 000

706 000

Universitetet i Göteborg

93 100 000

■■

11 136 000

1 880 000

Chalmers tekniska högskola 5 025 000

1 616 000

163 000

Högskolan i Borås

13 709 000

■i-

2 173 000

273 000

Högskolan i Karlstad

25 507 000

-i-

3 292 000

572 000

Högskolan i Skövde

13 702 000

-1-

866 000

373 000

Högskolan i Trollhättan/

Uddevalla

7 870 000

H-

1 208 000

323 000

Universitetet i Umeå

83 663 000

-1-

8 712 000

2 283 000

Högskolan i Luleå

14 235 000

2 454 000

423 000

Högskolan i Sundsvall/

Härnösand

25 841 000

3 453 000

628 000

Högskolan i Östersund

14 012 000

+

2 293 000

327 000

Långdistansundervisning

1 133 000

-1-

67 000

25 000

Vissa insatser inom

miljöområdet

3 913 000

-»-

0 Till universitets-och hög-

skoleämbetets disposition 5 689 000

-

5 689 000

0 Till regeringens disposition 2 629 000

-1-

5 985 000

556 000

Summa kr.

859 657 000

+ 1

113 302 000 24 916 000

133 Anslagsframställning har avgivits av universitets-och högskoleämbetet Prop. 1991/92:100 (UHÄ). Bil. 9

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande. Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2 Förändringar av anslagsteknbk natur

2.1 Omfördelning mellan anslag, UUm - 230 000

2.2 Fristående kurser m.m., medel har beräknats under anslaget D 11. Utbildning

för undervisningsyrken, IH - 433 000

Summa under 2 - 203 000

3 Konsekvenser av tidigare beslut

3.1 Avveckling av lokala ingenjörslinjer, KTH, UU, HE/V, HF/B, HG/S, HÖ, HH,

HK, HK/R, HKr, HKs, HS, UUm, HÖs - 10 304 000

3.2 Avveckling av fristående kurser. Resurser till matematisk-naturvetenskaplig linje,

US, UU, ULi, UL, UG, UUm - 10 399 000

3.3 Avveckling av lokala informationslinjer, HÖ, HV, HKs, HJ, HS/H - 1 585 000

3.4 Resurser från matematikerlinjens

tredje år, HV -i- 867 000

3.5 Verksamhet inom kemiområdet, HS/H + 948 000

3.6 Fristådende kurser i religionsvetensk.

ämnen, UU, UL -i- 250 000

3.7 Fortsatt regionalpolitisk satsning, HK/R + 104 000

3.8 Utbildning inom det tekniska området,

HE/V, HF/B, HH, HV, HS/H + 5 007 000

3.9 Fristående kurser för examen,

US, HLS, UU, HÖ, ULi, UL, HV, UG,

HKs, UUm -I- 25 043 000

3.10 Fristående kurser enligt prop. 1990/91:87, KTH, HE/V, HF/B, HG/S, HÖ, ULi, UL, HK, HK/R, HV„ CTH, HKs, UUM, HLu,

HS/H, HÖS + 9 450 000

Summa under 3 -H 9 381 000

Summa punkterna 2-3 -I- 23 400 000

KTH= Tekniska högskolan i Stockholm, IH = Idrottshögskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, HE/V = högskolan i Eskilstuna/Västerås, HF/B = högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ = högskolan i Örebro, HJ = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Lund, HK/R = högskolan i Karlskrona/Ronneby HKr=högskolan i Kristianstad, HV = högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, CTH=Chalmers tekniska

högskola, HKs = högskolan i KarlsUd, HT/U= högskolan i Trollhät- Prop. 1991/92:100 tan/Uddevalla, HS/H = högskolan i Sundsvall/Härnösand, Hös=högskolan i dji q Östersund, LångDiU = långdistansundervisning '

UHÄ hemställer att

1. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om inriktningen av verk samheten fullföljs,

2. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som förordats,

3. under reservationsanslaget D13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser anvisas för budgetåret 1992/93 857 885 000 kronor med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

Planeringsramar for lokala och individuella linjer samt fristående kurser budgetåret 1992/93.

Högskoleenhet (motsv)

årsstudieplatser

Universitetet i Stockholm

9 381 <

Tekniska högskolan i Stockholm

Karolinska institutet

Högskolan för lärarutbildning i

Stockholm

Danshögskolan

Dramatiska institutet

Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklam-

utbildning

Konstfackskolan

Konsthögskolan

10.

Musikhögskolan i Stockholm

11.

Operahögskolan i Stockholm

12.

Teaterhögskolan i Stockholm

13.

Idrottshögskolan i Stockholm

14.

Högskoleutbildning på Gotland

15.

Universitetet i Uppsala

4 942

16.

Högskolan i Eskilstuna/Västerås

17.

Högskolan i Falun/Borlänge

18.

Högskolan i Gävle/Sandviken

19.

Högskolan i Örebro

1 454

20.

Universitetet i Linköping

1 713

21.

Högskolan i Jönköping

22.

Universitetet i Lund

6 253

23.

Högskolan i Halmstad

24.

Högskolan i Kalmar

25.

Högskolan i Karlskrona/Ronneby

26.

Högskolan i Kristianstad

27.

Högskolan i Växjö

1 163

28.

Universitetet i Göteborg

6 039

29.

Chalmers tekniska högskola

30 Högskolan i Borås 586 Prop. 1991/92:100

31. Högskolan i Karlstad 1512 Bil.9

32. Högskolan i Skövde 556

33. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 345

34. Universitetet i Umeå 3 922

35. Högskolan i Luleå 718

36. Högskolan i Sundsvall/Härnösand 877

37. Högskolan i Östersund 650

38. Långdistansundervisning 200

Summa 47 000

Härutöver kommer verksamhet dels vid tolk- och översättarinstitutet, dels med teckentolkar i en omfattning som motsvarar 290 årsstudieplatser. Avvikelser från planeringsramarna skall anmälas till utbildningsdepartementet.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensionering beräknar jag medel under anslaget för ytterligare 430 årsstudieplatser (+10 750 000 kr.).

Den verksamhet som bekostas från detta anslag är av skiftande karaktär. En stor del av högskoleenheternas basutbud av ämneskurser framför allt inom humaniora och samhällsvetenskap finns här. En stor del av resurserna används också för fortbildning och vidareutbildning.

Jag vill för riksdagen redovisa hur jag ser på planeringen av utbudet inom detta område.

Jag räknar med att universitet och högskolor i sin planering av såväl befintliga som nya ämneskurser strävar efter att ge de studerande möjlighet och stimulans till att bedriva längre och fördjupade studier.

När det gäller planeringen av övriga kurser vill jag framför allt peka på två områden där en ökning av insatsterna behövs.

Skolans lärare har ett stort behov av att kunna förnya och fördjupa sin fortbildning inom ämnena. Om detta skall vara möjligt måste högskolan planera sitt utbud av kurser så att man särskilt vänder sig till skolans lärare.

I vårt samhälle kommer kraven på kunskaper om det europeiska integrationsarbetet att bli allt större. Ett mycket viktigt delområde är kunskaper i EG-rätt och övrigt internationaliseringsarbete. Arbetet har här kommit olika långt i landet. Yrkesverksamma jurister och andra med behov av kunskaper inom området bör därför beredas möjligheter till fortbildning.

Det bör ankomma på berörda högskolor att redovisa vilka åtgärder de vidtar inom aktuella områden.

I prop. 1991/92:25 med anmälan om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 anmälde jag en ökning av antalet platser i den grundläggande högskoleutbildningen med 2000 fr.o.m vårterminen

1992. Andraterminskostnaderna för dessa utbildningsplatser beräknas Prop. 1991/92:100 nu under detta anslag till 20 950 000 kr. Bil. 9

I prop. 1988/89:90 om ingenjörsutbildning angav min företrädare (s. 22) att utbildning på lokala linjer motsvarande sammanlagt ca 800 nybörjarplatser borde överföras till den nya ingenjörsutbildningen. UHÄ har redovisat en plan för hur den samlade avvecklingen av dessa linjer skall fördelas t.o.m. budgetåret 1994/95. För budgetåret 1992/93 har jag i mitt förslag följt UHÄ:s plan.

I takt med att den nya tvååriga ingenjörsutbildningen byggs ut avvecklas lokala ingenjörslinjer vid ett antal högskolor, framför allt vid de mindre och medelstora enheterna. Denna fråga har jag redan anmält under anslaget D 8. Utbildning för tekniska yrken. Avvecklingen leder till en fortsatt minskning av förevarande anslag (- 10 211 000 kr.).

Det fjärde året i den förlängda naturvetarutbildningen ersätter vissa friståetide kurser som finansierats av resp. universitets anslag för lokala och individuella linjer samt fristående kurser. I enlighet med riksdagens uttalande (UbU 1989/90:19, rskr 229) har UHÄ gjort en förnyad bedömning av hur stort belopp som därmed kan föras över från universiteten. Detta belopp uppgår för budgetåret 1992/93 till 5 000 000 kr. Jag beräknar en minskning under förevarande anslag i enlighet med UHÄ:s bedömning (-5 000 000 kr.) och har tidigare föreslagit motsvarande ökning under anslaget D 8. Utbildning för tekniska yrken.

Som jag tidigare nämnt under anslaget D 9. Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken har jag beräknat 960 000 kr. för att täcka kostnaderna för en påbyggnadsutbildning för socionomer under detta anslag.

De medel för högskolesamverkan över Kvarken, som innevarande budgetår anvisats under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., anslagsposten Till universitets- och högskoleämbetets disposition, beräknar jag nu under förevarande anslag, anslagsposten Universitetet i Umeå.

Riksdagen beslutade år 1988 med anledning av proposition om särskilda regionalpolitiska satsningar i delar av Bergslagen och Norra Sveriges inland, om en långsiktig utbyggnad av den permanenta basorganisationen vid bl a högskolan i Falun/Borlänge (prop. 1987/88:64, UbU 9, rskr 211). Vissa medel har tidigare tillförts högskolan i enlighet härmed (prop 1989/90:100, bil 10, s. 291, UbU 19, rskr 229). Jag beräknar nu medel för ett fullföljande av riksdagens tidigare beslut ( + 8 319 000 kr.).

Kostnaderna för verksamheten vid tolk- och översättarinstitutet är fr.o.m. innevarande budgetår beräknade under detta anslag och ingår i anslagsposten till universitetet i Stockholm.

Medel för skolledarutbildning i Örebro som innevarande budgetår har anvisats under anslaget B 6. Fortbildning m.m. beräknar jag för budgetåret 1992/93 under förevarande anslag, anslagsposten Högskolan i Örebro (-H 578 000 kr.).

Medel för utbildning vid Väfskolan i Borås, som innevarande budgetår har anvisats under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommuna-

137 Ia offentliga skolväsendet beräknar jag för budgetåret 1992/93 under fö- Prop. 1991/92:100 revarande anslag, anslagsposten Högskolan i Borås (H- 1 045 000 kr.). Bil. 9

I tabellen över planeringsramar för lokala och individuella linjer samt fristående kurser anger jag för budgetåret 1992/93 det sammanlagda antalet årsstudieplatser som svarar mot varje högskoleenhets anslagspost enligt den beräkning jag nyss redovisat. Det får ankomma på regeringen att fastställa rikttal för antagningskapaciteten på lokala och individuella linjer.

Studerande häbo vården

Regeringen har genom beslut den 23 februari 1989 låtit utreda frågan om kårobligatoriet. En särskild utredare överlämnade i november 1990 underlag i frågan i betänkandet (SOU 1990:105) Studenten och tvångsanslutningen. Vad händer om obligatoriet försvinner? I utredningen betonas att det måste finnas en garanti för en fungerande studerandehälsovård och att den i första hand bör vara inriktad på förebyggande samt sociala och kurativa insatser. Studerandekårerna, vilka idag är huvudmän, har inget ansvar för detta. Utredningen anser därför att högskolan bör ta detta ansvar och föreslår att studerandehälsovården på varje ort organiseras som stiftelse med högskolan som en av stiftarna.

Mot denna bakgrund förordar jag att medlen för studerandehälsovården fördelas direkt till högskoleenheterna. Det blir därmed ett ansvar för resp. högskoleenhet att på bästa sätt tillgodose de lokala behoven. I vilken form detta skall ske kan bäst avgöras lokalt. Medel för detta ändamål har innevarande budgetår anvisats under anslaget F 6. Bidrag till vissa studiesociala ändamål, anslagsposten 1. Bidrag till hälso- och sjukvård för studerande. Jag beräknar nu motsvarande medel (15 826 000 kr.) under förevarande anslag under anslagsposterna för resp. högskola, fördelat efter antalet årsstudieplatser.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (859 657 000 kr. + 113 304 000 kr. =) 972 959 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

27. faställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 enligt vad jag har förordat,

28. till Lokala och individuella linjer samt frbtående kurser för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 972 959 000 kr.

138 D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.

Reservation - 11 971 000 i

214 780 000 256 000 000 271 153 000

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser statsbidrag till kommuner och landsting för utbildning på allmänna utbildningslinjer, påbyggnadslinjer och fristående kurser m. m. Anslaget avser även statsbidrag till vissa enskilda sjuksköterskeskolor och bidrag till Ericastiftelsen, Handelshögskolan i Stockholm, musiklärarutbildning i Arvika och Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut, Stiftelsen Stora Sköndal samt Stockholms Musikpedagogiska Institut.

Frågor om dimensionering och lokalisering m. m. av utbildning inom kommunal högskoleutbildning redovisas under resp. sektorsanslag och anslaget till lokala och individuella linjer samt fristående kurser.

A nslagsfördelning

Anslagspost

1991/92

Beräknad Varav löne-

änd

Iring och pris-

1992/93 omräkning

Föl

ed råga nden

Utbildning för vårdyrken

195 263 000

9 468 000

6 069 000

Bidrag till Erica-

stiftelsen

4 383 000

-t-

238 000

Bidrag till Handels-

högskolan i Stockholm

21 781 000

3 815 000

Bidrag till musiklärarut-

bildning i Arvika

18 673 000

1 105 000

Stiftelsen Edsbergs

Musikinstitut

2 838 000

96 000

Bidrag till Stiftelsen

Stora Sköndal

3 529 000

IIOOOO

Bidrag till Stockholms

musikpedagogiska

Institut

6 534 000

218 000

Till regeringens disposition 2 999 000

103 000

Summa kr.

256 000 000

15 153 000 11754 000

139 Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbe- Prop. 1991/92:100 tet (UHÄ) Bil. 9

UHÄ avger anslagsframställning även för Ericastiftelsen och musiklärarutbildningen i Arvika. UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2 Förändringar av anslagsteknbk natur 2.1 Utbildning för vårdyrken

Uppräkning av statsbidrag + 2 381 000

Hälso- och sjukvårdslinjen, förlängd -i- 8 401 000

Summa under 2 -HO 782 000

3 Konsekvenser av tidigare beslut

3.1 Hälso-och sjukvårdslinjen, 120/130 p -l- 2 528 000

3.2 Rehabiliteringslinjen, 100 p + 401 000

3.3 På byggnadslinjen i anslutning till laboratorieassistentlinjen, 2 p -1-19 000

3.4 Bidrag till Ericastiftelsen + 299 000

Summa under 3 + 3 236 000

4 Budgetförslag

4.1 Sociala omsorgslinjen, 100 p + 408 000

4.2 Påbyggnadslinjen i anslutning till

hälso- och sjukvårdslinjen, 40 p - 116 000

4.3 Påbyggnadslinjen Fördjupning i

social omsorg, 20 +20 p + 291 000

Summa under 4 +583 000

Summa punkterna 2-4 + 14 601 000

UHÄ hemställer att

1. anslagsposten Utbildning för vårdyrken beräknas utifrån 100 % utnyttjande av nybörjarplatser och årsstudieplatser,

2. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om sociala omsorgslinjens inriktning och förlängning samt inrättandet av en påbyggnadslinje i social omsorg, 40 poäng, fullföljs,

3. lokalisering och dimensionering av påbyggnadslinjen i social omsorg, 40 poäng, sker på det sätt som UHÄ föreslagit,

4. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som förordats,

5. under reservationsanslaget D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning med angiven fördelning på anslagsposterna anvisas

232 920 000 kronor.

140 Vidare har anslagsframställningar inkommit från handelshögskolan i Prop. 1991/92:100 Stockholm, Stiftelsen Stora Sköndal, Stockholms musikpedagogiska in- Bil. 9 stitut samt Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar under detta anslag medel för bidrag till allmänna utbildningslinjer och lokala och individuella linjer samt fristående kurser inom kommunal högskoleutbildning. I fråga om utbildningens dimensionering och lokalisering m.m. hänvisar jag till vad jag anfört under resp. sektorsanslag. Min medelsberäkning under förevarande anslag utgår i huvudsak från de planeringsramar som jag där har angett för ifrågavarande utbildning. Under detta anslag beräknas också medel till vissa fristående skolor. Antalet nybörjarplatser per landsting (motsvarande) anges under anslaget D 10. Utbildning för vårdyrken. Statsrådet Ask har minskat anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, med 8,3 milj. kr. på grund av avvecklingen av den vårdin-riktade kompletteringskursen i gymnasieskolan. Jag ökar förevarande anslag med motsvarande belopp, vilket förs till anslagsposten Utbildning för vårdyrken.

Sektorn för adminbtrativa, ekonombka och sociala yrken

Handelhögakolan i Stockholm

Bidraget till Handelshögskolan i Stockholm beräknar jag för nästa budgetår till sammanlagt 25 596 000 kr. I beloppet ingår 4 418 000 kr. för utbildningsbidrag till doktorander. Som slutreglering av statsbidraget för budgetåret 1989/90 beräknar jag 1 938 000 kr. Dessutom har jag beräknat 235 000 kr. för justering av utbildningsbidragen inom forskarutbildningen.

Stifteben Stora Sköndal

Jag beräknar bidraget till Stiftelsen Stora Sköndal till 3 639 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Sektorn för utbildning för vårdyrken

Jag har tidigare under anslaget D 7. Utbildning för vårdyrken behandlat frågor om den kommunala högskolans utbildningar.

141 Mitt förslag: Ett nytt statsbidragssystem för den kommunala delen av högskolan införs den 1 juli 1992. Statsbidragssystemet ersätter det nuvarande bidragssystemet och grundar sig i princip på den genomsnittsmodell som statskontoret har utarbetat i sin utredning 1991:25 Den kommunala högskolan - kostnader och framtida statsbidrag. Bidraget per utnyttjad årsstudieplats blir ett och detsamma för samtliga utbildningar inom den kommunala delen av högskolan.

Statskontoret har haft i uppdrag att utreda och föreslå ett förenklat schablonbidragssystem för den kommunala delen av högskolan. Statskontoret skulle utarbeta förslag till ett så enkelt och lättöverskådligt statsbidiiig.ssystem som möjligt utan att statens kostnader ökade. Uppdraget redovisades i oktober 1991 i statskontorets rapport 1991:25 Den kommunala högskolan - kostnader och framtida statsbidrag. Flera modeller för statsbidraget presenterades.

Genomsnittsmodellen innebär att ett bidragsbelopp i stället för dagens tre olika bidragsbelopp utbetalas till alla typer av medellånga vårdutbildningar inom den kommunala delen av högskolan. Samma belopp betalas ut per utnyttjad årsstudieplats, oavsett vilken av de allmänna utbildningslinjer, lokala linjer och fristående kurser inom planeringsramen som avses. Tilldelningen av statsbidrag beräknas utifrån utnyttjade antal årsstudieplatser för budgetåret före. Statsbidraget för budgetåret 1992/93 beror alltså på det totala antalet utnyttjade årsstudieplatser för 1991/92. Ett landsting kan emellertid inte få mer i statsbidrag än det antal planerade årsstudieplatser som landstinget enligt planeringsramen har fått sig tilldelat. Utbetalningen bör ske en gäng per är ( i stället för som nu två gånger per år). För enkelhetens och flexibilitetens skull skall vid utbetalningstillfället ingen vikt fästas vid vilken eller vilka utbildningar inom planeringsramen som huvudmännen har prioriterat. Skälen för mitt förslag: Jag föreslår att den s.k. genomsnittsmodellen tilllämpas, eftersom;

- den är enkel att förstå,

- den inte förändrar kostnadsfördelningen mellan staten och landstingskollektivet (motsv.) i stort,

- den inte kan generera varken reservationer eller underskott.

- den inte kostar mer för staten än dagens statsbidrag gör.

Genomförandet av genomsnittsmodellen innebär att såväl staten som landstingen kan göra betydande rationaliseringsvinster.

Ericastifteben

Jag beräknar bidraget till Ericastiftelsen till ret 1992/93.

4 621 000 kr för budgetå-

142 Sektorn för undervbningsyrken Prop. 1991/92:100

Jag beräknar medel för musiklärarutbildning i Arvika med 19 778 000 kr. Vidare beräknar jag 6 752 000 kr. för statsbidrag till Stockholms Musikpedagogiska Institut.

Sektorn för kulturyrken

Jag beräknar bidraget till Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut till 2 934 000 kr. för budgetåret 1992/93.

I övrigt är mitt förslag till beräkning av detta anslag en uppföljning av de förslag som min företrädare anmälde i förra årets budgetproposition.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till ( 256 000 000 + 15 153 000 = ) 271 153 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

29. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1992 införa ett nytt statsbidragssystem för den kommunala delen av högskolan, i överensstämmelse med de riktlinjer som här förut angivits

30. till Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 271 153 000 kr.

143 D 15. Europeisk utbildningssamverkan Prop. 1991/92:100

Bil.9

1992/93 Nytt anslag förslag 45 169 000

Från anslaget bestrids kostnader för Sveriges deltagande i den europeiska gemenskapens utbildningsprogram, COMETT, ERASMUS och TEMPUS.

Anslagsfördelning

Anslagspost/

Medel för Anslagsfördelning

Föredraganden

1. COMETT 14 169 000

2. ERASMUS 22 000 000

3. TEMPUS 9 000 000

Summa kr. 45 169 000

Föredragandens överväganden

Sverige deltar sedan den 1 januari 1990 i de europeiska gemenskapernas (EG) utbildningsprogram COMETT som har tillkommit för att genom utbildning underlätta kunskapsöverföring mellan högskola och näringsliv. Medel för avgiften för programdeltagandet anvisas innevarande budgetår under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., anslagsposten Till universitets- och högskoleämbetets disposition. Jag föreslår nu att dessa medel anvisas under ett nytt förslagsvis betecknat anslag D 15 Europeiskt utbildningssamarbete. Under detta anslag beräknar jag också kostnaderna för svenskt deltagande i EG-programmet ERASMUS, som är ett program för utbyte av studenter, lärare och administratörer mellan universitet och högskolor i EG- och EFTA-området.

Regeringen har vidare gett UHÄ i uppdrag att förbereda svenskt deltagande i EG:s universitetsutbytesprogram med central- och Östeuropa TEMPUS (Trans-European Mobility Scheme for University Studies) fr.o.m. budgetåret 1992/93. Jag har beräknat medel även för detta ändamål under det nya anslaget.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 45 169 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

31. till Europebkt utbildningssamverkan anvisa ett förslagsanslag på 45 169 000 kr.

144 E. Forskning och forskarutbildning pp- i99i/92:ioo

Inledning

Allmänt

Riksdagen beslutade våren 1990 på grundval av förslag i prop. 1989/90:90 om forskning om resursramar för de kommande tre budgetåren (UbU 25, rskr. 328). För budgetåret 1992/93 innebär detta för forskningen och forskarutbildningen inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde en resursförstärkning om 189,5 milj.kr. som fördelar sig på följande ändamål.

Ändamål (milj.kr.)

Studiefinansieringen i forskarutbildningen 31,2

Rådsorganisationen 16,0

Internationellt forskningssamarbete 18,0

lokaler 28,0

Utrustning 7,0 Forskartjänster inom de humanistiska och

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna 35,0 Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och

medelstora högskolor 8,0

Kulturvetenskaplig forskning 1,8

Konstnärligt utvecklingsarbete 3,2 Rörlig resurs för lärare inom den kommunala

delen av högskolan 7,0

Forskning om den offentliga sektorn 10,0

Vetenskapliga bibliotek 5,6 Vissa insatser för långsiktig kunskaps uppbyggnad

- Miljöforskning 9,0

- Materialteknik 5,0

- Ungdomsforskning 1,0

- Forskning om äldre 1,5

- Arbelsmarknadspolitisk forskning 1,0

- Europeisk integrationsrätt 1,2

Summa 189

1990 års forskningsproposition innebär att följande nya tjänster som professor inrättas den 1 juli 1992.

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Rättelse: S. 147 rad 9 Tillkommit: Utbildningsbidragen--- månad. S. 153, 154, 156,

158, 161, 163, 168, 170 Nya labellbelopp S. 157 rad 11 nedifrån Står: 3083000 Rättat

till: 4000000----- moms, S. 164 rad 11 Stär: 8316000 Rättat till: 8422000 S. 171 rad

17 nedifrån Slår: 6603000 Rättat till: 6666000

Fakultet/Ämne

Humanistisk fakultet Masskommunikationsforskning Juridbk fakultet Europeisk integrationsrätt SamhälbvetenskapUg fakultet

Högskoleenhet

UUm

US

Prop. 1991/92:100 Bil. 9

Psykologi med inriktning mot äldre människor UG Sociologi med inriktning mot socialpolitik UUm

Det konstnärliga området

Koreografi Violinspel

Musikalisk instudering Dramatik

DH UL OH DI/TH

'US = universitetet i Stockholm, DH = danshögskolan, DI= dramatiska institutet, OH = operahögskolan i Stockholm, TH = teaterhögskolan i Stockholm, UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i Umeå.

Omprövning av professurer

I kompletteringspropositionen 1990/91:150, bil. 11:7 (s. 72 f.) föreslog föredraganden att regering och riksdag inte skulle besluta om inrättande, tillsättning och omprövning av tjänster som professor. Riksdagen hade inte något att erinra mot förslaget (UbU 21, rskr. 389).

De nya reglerna skall träda i kraft den 1 juli 1993. Universitets- och högskoleämbetet deltar efter den 1 oktober 1991 inte i behandlingen av frågor om omprövning av professurer. Ärenden om omprövning skall i stället intill utgången av budgetåret 1992/93 ställas direkt till regeringen. I det följande redovisas ställningstaganden i fråga om de förslag till omprövning som inkommit till regeringen.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

Efter förslag i 1990 års forskningsproposition beslöt riksdagen att ytterligare 100 milj. kr. skulle användas för kostnader för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster under treårsperioden 1990/91-1992/93. Av det angivna beloppet har 37,6 milj.kr. använts för att omvandla samtliga utbildningsbidrag vid de tekniska fakulteterna under budgetåret 1990/91. Under budgetåret 1991/92 fördelades sammanlagt 31,2 milj.kr. för omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster vid övriga fakulteter.

146

För budgetåret 1992/93 beräknar jag i det följande sammanlagt 41,9 Prop. 1991/92:100 milj.kr. för omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Bil. 9

Av detta belopp utgör 31,2 milj.kr. det tillskott till studiefinansieringen, som riksdagen med anledning av forskningspropositionen 1990 beslutade om för det sista året av budgetperioden.

Jag beräknar vidare att ytterligare cirka 85 utbildningsbidrag kan omvandlas under nästa budgetår för de 10,7 milj.kr. som nu kan tillskjutas. Dessa medel bör fördelas mellan de humanistiska (4 milj.kr.) och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (6,7 milj.kr.). Utbildningsbidragen kommer från den 1 juli 1992 att utgå med 10 815 kr. per månad.

Tandvård i anslutning till tandläkarutbildning och forskning

Den tandvård som bedrivs i anslutning till tandläkarutbildning och forskning skall enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:41. UbU 23, rskr. 205) föras över till kommunalt huvudmannaskap. Hittills har riksdagen beslutat om ändrat huvudmannaskap för den tandvård som bedrivs vid universiteteten i Göteborg och Umeå (prop. 1987/88:170, UbU 39, rskr. 334 och prop. 1985/86:68, UbU 9, rskr. 111). Samarbetet mellan staten och tandvårdshuvudmännen regleras i avtal. Staten betalar ersättning till tandvårdshuvudmännen. Beloppen har fastställts genom förhandling.

Regeringen uppdrog i juni 1990 åt en särskild sakkunnig (landshövdingen Rolf Wirtén) att föra statens talan i förhandlingar med Malmö kommun om att föra över den tandvårdande verksamheten vid universitetet i Lund till kommunalt huvudmannaskap.

Regeringen tillkallade i oktober 1990 en särskild utredare (landshövdingen Rolf Wirtén) med uppdrag att pröva förutsättningarna för kommunalisering av tandvården vid karolinska institutet. Utredaren skulle också med utgångspunkt i det system för driftersättning i samband med medicinsk klinisk utbildning och forskning som presenterades i prop. 1989/90:90 om forskning, avsnitt 17 s. 221, förbereda motsvarande förändring för klinisk odontologisk utbildning och forskning m.m. Utredningsarbetet har blivit försenat. Jag avser att återkomma till riksdagen med förslag.

Tjänsteorganisation inom den kommunala delen av högskolan m.m.

I 1990 års proposition om forskning presenterades en ändrad tjänsteorganisation för den kommunala högskolan. Landstingsförbundet hade förklarat sig berett att verka för att tjänster som FoU-lärare ersätts med tjänster som högskolelektor under innevarande treårsperiod. Regeringen kommer inom kort att besluta om de förordningsändringar m.m. som krävs för övergång till ändrad tjänsteorganisation för den kommunala delen av högskolan. Landstingsförbundet kommer att vidta ytterligare erforderliga åtgärder. Det ankommer på berörda statliga högskoleenheter att informera de kommunala högskolemyndigheterna om vilka regler och rutiner som gäller i samband med tillsättning av tjänster som högskolelektor och vid fördelning av medel ur rörlig resurs.

147 I 1990 års proposition om forskning föreslogs också att 7 milj.kr. Prop. 1991/92:100 fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle anvisas under anslaget till de medicin- Bil. 9 ska fakulteterna som en rörlig resurs för lärare inom den kommunala delen av högskolan. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har på regeringens uppdrag efter yttranden från berörda högskoleenheter. Landstingsförbundet och vårdhögskolorna föreslagit att medlen fördelas lika mellan de samhällsvetenskapliga och de medicinska fakulteterna. Beträffande universitetet i Linköping föreslås medel enbart anvisas den medicinska fakulteten. Jag finner UHÄ:s förslag väl avvägt och återkommer i det följande under anslagen Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. och Medicinska fakulteterna med förslag beträffande iftågavarande medel.

Övriga frågor

I skrivelse till riksdagen 1990/91:50 redovisade regeringen sin avsikt att genomföra ett treårigt program, där hela den statliga administrationen genom produktivitetsförbättringar och strukturella förändringar skall reduceras med 10 %. Anslagen till myndigheterna inom forskningsråds-organisationen kommer i enlighet härmed att inför nästa budgetår minskas med belopp som anges i det följande:

Fakultetsanslagen samt anslagen till övriga myndigheter inom området forskning och forskarutbildning kommer inför budgetåret 1993/94 att minskas med motsvarande 10 % av den del av anslagen som utgör kostnader för administration.

Det fortlöpande kravet på rationalisering inom den statliga administrationen innebär att den del av anslagen som avser dessa ändamål minskas med 1,5 % varav två tredjedelar används för produktivitetshöjande åtgärder inom resp. verksamhetsområde. Med avseende på verksamhetsområdet forskning och forskarutbildning har här medel avsatts framför allt för att höja den ekonomi-administrativa kompetensen.

De förändringar i högskolans styr- och anslagssystem som riksdagen tidigare har beslutat om (prop. 1988/89:65, UbU 9, rskr. 148) samt de förändringar som blir en följd av den administrativa rationalisering, som beslutats för högskolan i enlighet med förslag i kompletteringspropositionen 1991 (prop. 1990/91:150 bil. 11:7, UbU 21, rskr. 389) Omställning och minskning av den statliga administrationen, bör enligt min mening stödjas genom särskilda högskolegemensamrna utvecklingsprojekt. Det gäller främst verksamheter som ekonomiadministrativ utveckling samt utvärdering av högskolans verksamhet och utbildning i anslutning lill dessa aktiviteter Jag beräknar därför medel för detta änamål under anslaget Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, anslagsposten Till regeringens disposition.

Vbsa anslagsfrågor

Fr.o.m. budgetåret 1991/92 beräknas anslagen exklusive mervärdeskatt. I regleringsbrev för budgetåret 1991/92 har sammanlagt 123 987 000 kr.

förts bort från anslagen i form av Ej disponibla medel. Anslagsökningar- Prop. 1991/92:100 na för budgetåret 1992/93 är beräknade exklusive mervärdeskatt. Bil. 9

Regeringen har beslutat att forskningsrådens beslut om anslag överstigande 3 milj.kr. inte längre behöver underställas regeringen för prövning.

UHÄ har fört fram förslag från universitetet i Umeå om vissa anslagsjusteringar till följd av dels ändrad fördelning av kostnaderna för vissa gemensamma funktioner, dels korrigering av tidigare gjord löneomräkning. Universiteten i Uppsala och Lund har även fört fram förslag om anslagsjusteringar till följd av utfallet i de lokala löneförhandlingarna. UHÄ har tillstyrkt förslaget. Jag föreslår att dessa justeringar genomförs, och har beaktat detta vid medelsberäkningarna under berörda anslag.

Enligt vad finansministern redovisat i bil. 1 (avsnitt 9) om beräkning av lönekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om 41,5%.

Med anledning av den treåriga forskningsramen i forskningspropositionen har myndigheterna i regel inte lämnat förslag till ytterligare förändringar inför budgetåret 1992/93.

Löne- och prbomräkning

UHÄ har hemställt om löneomräkning för anslagen till forskning och forskarutbildning budgetåret 1992/93 med 99 182 000 kr. UHÄ:s beräkningar avser endast kostnader för centralt träffade avtal.

Forskningsråden och forskningsrådsnämnden har inkommit med motsvarande underlag.

Till grund för löneomräkningen av anslagen till forskning och forskarutbildning ligger de avtal som tidigare i dag har redovisats i bilaga 1 till budgetpropositionen, avsnittet Statsbudgeten och Särskilda frågor. Höjningarna av professorslöner fr.o.m. den 1 oktober 1990 och den 1 januari 1991 har beaktats. I löneomräkningen har vidare beräknats kostnader för lönehöjningar för de arbetstagare som omfattas av det statliga läkaravtalet. Höjningarna har beräknats fr.o.m. den 1 juli 1990. Vidare har beräknats kostnader för ändringar i kollektivavtal för arvodesanställda lokalvårdare fr.o.m. den 1 oktober 1990. UHÄ har dock inte redovisat kostnader för höjning av månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1991 för anställda med månadslön under 14 201 kr. varför hänsyn ej har kunnat tas till denna kostnad i löneomräkningen. Vid löneomräkningen av forskningsrådsanslagen har inte kunnat beaktas de belopp som avsattes i RÄLS 1989-90 för löneåtgärder främst för marknadskänsliga grupper och för att trygga en långsiktig personalförsörjning vid i första hand anslagsmyndigheter. Kostnaderna för nämnda löneökningar kommer att regleras genom beslut om täckning av merutgifter avseende lönekostnader för budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Jag har beräknat en generell prisomräkning med 7 %.

149 Den sammanlagda löne- och prisomräkningen för anslagen till forsk- Prop. 1991/92:100 ning och forskarutbildning uppgår till 312 589 000 kr. Löne- och pris- Bil. 9 omräkningen redovisas i det följande för varje anslag och anslagspost.

Sammanfattning av budgetförslag för forskning och forskarutbildning m.m.

Medel för forskning och forskarutbildning m.m. kommer vid bifall till mina förslag att fördelas på följande sätt.

Medel för forskning och forskarutbildning fördelade på fakulteter (motsvarande)

Ändamål Milj.kr.

Humanistiska fakulteterna 404

Teologiska fakulteterna 31

Juridiska fakulteterna 38

Samhällsvetenskapliga fakulteterna 466

Medicinska fakulteterna 870

Odontologiska fakulteterna 91

Farmaceutiska fakulteten 33

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna 917

Tekniska fakulteterna 896

Temaorienterad forskning 40

Konstnärligt utvecklingsarbete 21

Övrigt 76

Ej fördelat 115

Summa 3 998

Medel för forskning och forskarutbildning under fakultetsanslagen fördelade på högskoleenheter

Högskoleenhet Belopp kr.

Universitetet i Stockholm 480

Tekniska högskolan i Stockholm 279

Karolinska institutet 330

Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 6

Universitetet i Uppsala 622

Universitetet i Linköping 222

Universitetet i Lund 670

Universitetet i Göteborg 470

Chalmers tekniska högskola 247

Universitetet i Umeå 378

Högskolan i Luleå 113

150 De mindre och medelstora högskolorna 45 Prop. 1991/92:100

Övrigt 21 Bil. 9

Ej fördelat 115

Summa 3 998

Medel för forskningsråden m. m.

Ändamål

Milj.kr.

Forskningsråd m.m.

- viss tvärvetenskaplig forskning

- humanistisk-samhällsvetenskapliga

forskningsrådet

- medicinska forskningsrådet

- naturvetenskapliga forskningsrådet

- rymdforskning

- polarforskning

20 Övrigt forskningsstöd

- europeisk forskningssamverkan

- forskningsinstitut m.m.

- kungl. biblioteket m.m.

- vissa ersättningar för klinisk utbildning

och forskning m.m.

1 371

Övrigt

32 Summa

3 045

151

272 497 000 363 116 000

355 975 000 404 401 000

E 1. Humanistiska fakulteterna

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

Reservation* 7 369 158

* exkl. mervärdeskatt

Prop. 1991/92:100 BU. 9

Anslaget avser humanistisk forskning och forskarutbildning vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå.

Anslagspost

i Stockholm 1 Uppsala i Lund i Göteborg i Umeå

1991/1992 exkl. mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

Universitetet i Universitetet i Universitetet i Universitetet i Universitetet i

Summa

86 904 000 85 888 000 70 954 000 75 106 000 37 123 000

355 975 000

+ 12 152 000 + 10 680 000 + 9 584 000 + 9 526 000 + 6 484 000

+ 48 426 000

3 562 000 3 067 000 2 303 000 2 469 000 947 000

12 348 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för vissa ändamål inom de humanistiska fakulteterna budgetåret 1992/93 enligt följande.

För vissa forskningsinsatser inom det humanistiska området beräknas 3 500 000 kr. med reduktion för moms för var och en av de fem fakulteterna. I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 10 s. 173) har redovisats vilka riktlinjer som gäller för medlens nyttjande.

Jag har vidare beräknat en förstärkning av medlen för de vetenskapliga bibliotekens verksamhet inom det humanistiska området med 900 000 kr. med reduktion för moms för vart och ett av de berörda universiteten.

För förstärkning av forskningen vid centrum för stillahavsasienstudi-er vid universitetet i Stockholm beräknas 980 000 kr.

Vidare beräknar jag medel för en tjänst som professor i masskommunikationsforskning vid universitetet i Umeå.

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Regeringen har beslutat att professuren i semitiska språk vid universitetet i Lund skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1, bil. 10, s 361, SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit att tjänsten som professor i språkvetenskaplig databehandling vid universitetet i Göteborg åter-

besätts som professur i språkvetenskaplig databehandling med särskild Prop. 1991/92:100 inriktning på svenska. Bil. 9

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sammanlagt 4 980 000 kr. Därutöver beräknar jag, i enlighet med vad jag tidigare anfört ytterligare medel för detta ändamål (+4 000 000 kr.). För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr.

Universitetet i Stockholm 21 742 000

Universitetet i Uppsala 21 400 000

Universitetet i Lund 19 792 000

Universitetet i Göteborg 17 358 000

Universitetet i Umeå 7 307 000

87 599 000

Övriga frågor

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar avseende universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (355 975 000 + 48 426 000= ) 404 401 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att till Humanistiska fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 404 401 000 kr.

E 2. Teologiska fakulteterna

1990/91

Utgift

23 232 339

1991/92 1991/92

Anslag Anslag exkl.

29 314 000

mervärdeskatt

28 872 000

1992/93

Förslag

31 171 000

Anslaget avser teologisk forskning och forskarutbildning vid universiteten i Uppsala och Lund.

153 A nslagsfördelning

Högskoleenhet

1991/92 Beräknad

exkl. mer- ändring värdeskatt 1992/93

Löne- och prisomräkning

14 550 000 14 322 000

Universitetet i Uppsala Universitetet i Lund

Summa

+ 1 067 000 + 1 232 000

28 872 000 + 2 299 000

515 000 521 000

1 036 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag en förstärkning av medlen för de vetenskapliga bibliotekens verksamhet inom det teologiska området med 250 000 kr. med reduktion för moms för vart och ett av universiteten.

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll Högskoleenhet'

Kyrko- och samfundsvetenskap Kyrko- och samfundsvetenskap

UU UL

'UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i Lund

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sammanlagt 542 600 kr.

För utbildningsbidrag för doktorander och dokiorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet

Belopp kr.

Universitetet i Uppsala Universitetet i Lund

3 450 000 3 136 000

6 686 000

övriga frågor

Jag har vid mina beräkningar tagit hänsyn till vissa anslagsjusteringar avseende universiteten i Uppsala och Lund.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (28 872 000+ 2 299 000 = ) 31 171 000 kr

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

2. att till Teologbka fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 31 171 000 kr.

E 3. Juridiska fakulteterna

1990/91

Utgift

28 030 726

1991/92

Anslag

35 197 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

34 286 000

1992/93

Förslag

38 258 000

Reservation* 100 683

* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser juridisk forskning och forskarutbildning vid universiteten i Stockholm, Uppsala och Lund.

Högskoleenhet

1991/92 Beräknad Löne- och

exkl. mer- ändring prisom-

värdeskatt 1992/93 räkning

Universitetet i Stockholm 13 230 000 Universitetet i Uppsala 11 845 000 Universitetet i Lund 9 211 000

Summa

34 286 000

+ 2 277 000

+ 1 125 000

+ 570 000

+ 3 972 000

1 316 000 213 000 169 000

1 698 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för en tjänst som professor i europeisk integrationsrätt vid universitetet i Stockholm.

Ämnesinnehåll för tjänst som professor

Regeringen har beslutat att professuren i försäkringsrätt vid universitetet i Stockholm skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

155 Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sammanlagt 537 000 kr.

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet

Belopp kr.

Universitetet i Stockholm Universitetet i Uppsala Universitetet i Lund

2 321 000

3 179 000 2 430 000

7 930 000

Övriga frågor

Jag har vid mina beräkningar tagit hänsyn till vissa anslagsjusteringar avseende universiteten i Uppsala och Lund.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (34 286 000 + 3 972 000 = ) 38 258 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

3. till Juridbka fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 38 258 000 kr.

E 4. Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

322 558 015 439 396 000

430 845 000 471 591 000

Reservation*12 402 732

■ exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser samhällsvetenskaplig forskning och forskarutbildning vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Umeå och högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt verksamheten vid statens psykologisk-pedagogiska bibliotek.

156 Anslagsfördelning

Högskoleenhet

1991/92

Beräknad

Löne- och

exkl. mer-

ändring

prisom-

värdeskatt

1992/93

räkning

Universitetet i Stockholm

98 502 000

+ 10 881 000

3 947 000

Högskolan för lärarut-

bildning i Stockholm

6 156 000

+ 267 000

165 000

Universitetet i Uppsala

70 528 000

+ 6 795 000

2 455 000

Universitetet i Linköping

8 592 000

+ 585 000

375 000

Universitetet i Lund

76 575 000

+ 5 619 000

2 227 000

Universitetet i Göteborg

95 646 000

+ 11 565 000

2 917 000

Universitetet i Umeå

69 313 000

+ 4 797 000

2 373 000

Statens psykologisk-

pedagogiska bibliotek

5 533 000

+ 237 000

175 000

Summa

430 845 000

+ 40 746 000

14 634 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för vissa ändamål inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. budgetåret 1992/93 enligt följande:

- en professur i psykologi med inriktning mot äldre människor vid universitetet i Göteborg,

- en professur i sociologi med inriktning mot socialpolitik vid universitetet i Umeå,

- förstärkningar avseende vårdvetenskap vid universitetet i Uppsala,

- förstärkningar avseende ekonomi med socialpolitisk inriktning vid universitetet i Lund.

Forskning om offentlig sektor

Enligt riksdagens beslut i anledning av proposition Forskning om den offentliga sektorn (prop. 1991/92:16, FiU 4, rskr. 14) beräknas en förstärkning av medlen för forskning om offentlig sektor med + 4 000 000 kr., med reduktion för moms. vardera vid universiteten i Stockholm och Göteborg.

Ämnesinnehåll för tjänster som professor m.m.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll Högskoleenhet '

Socialt arbete US

Pedagogik HLS

Pedagogik UU

Sociologi UU

Vuxen pedagogik ULi

'US = universitetet i Stockholm, HLS =högskolan för lärarutbildning i Stock- Prop. 1991/92:100 holm, UU = universitetet i Uppsala, ULi = universitetet i Linköping dj, q

Jag förordar i enlighet med förslag från universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola, att den för universitetet och högskolan gemensamma professuren i administrativ databehandling fr.o.m. den 1 juli 1992 skall omfatta tjänstgöringsskyldighet enbart vid universitetet.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sammanlagt 5 990 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr.

Universitetet i Stockholm 20 432 000

Universitetet i Uppsala 18 866 000

Universitetet i Linköping 1 670 000

Universitetet i Lund 22 640 000

Universitetet i Göteborg 23 206 000

Universitetet i Umeå 10 495 000

Summa 97 309 000

Vissa forskningsresurser för lärare inom kommunal högskoleutbildning

I enlighet med vad jag inledningsvis anfört har jag vid min beräkning av förevarande anslag beräknat motsvarande 583 000 kr. till vardera universitetet i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå för en rörlig resurs för lärare inom den kommunala delen av högskolan.

Övriga frågor

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar avseende universiteten i Uppsala, Lund och Umeå. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (430 845 000 + 40 746 000 = ) 471 591 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. bemyndiga regeringen att ändra tjänstgöringsskyldighet för tjänst som professor i enlighet med vad jag förordat,

5. till Samhälbvetenskapliga fakulteterna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 471 591 000 kr.

158 E 5. Medicinska fakulteterna

1990/91

Utgift

667 405 693

1991/92

Anslag

831 590 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

812 653 000

1992/93

Förslag

870 043 000

Anslaget avser medicinsk forskning och forskarutbildning vid karolinska institutet samt vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet

1991/92

Beräknad

Löne- och

exkl. mer-

ändring

prisom-

värdeskatt

1992/93

räkning

Karolinska institutet

276 764 000

+ 21 806 000

15 187 000

Universitetet i Uppsala

114 861000

+ 4 583 000

4 805 000

Universitetet i Linköping

61 468 000

+ 6 522 000

4 315 000

Universitetet i Lund

126 038 000

+ 10 022 000

7 899 000

Universitetet i Göteborg

129 548 000

+ 9 772 000

6 298 000

Universitetet i Umeå

99 906 000

+ 8 753 000

4 622 000

Universitets- och

högskoleämbetet

4 068 000

- 4 068 000

Summa

812 653 000

+ 57 390 000

43 126 000

Skrivelse har inkommit från Riksförbundet Cystisk Fibros angående inrättande av en professur för klinisk CF-forskning.

Skrivelse har inkommit från Sveriges Riksidrottsförbund angående ökade resurser för idrottsforskning m.m.

Föredragandens överväganden

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1 bil. 10 s. 361, SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor enligt följande:

Tidigare ämnesinnehåll

Högskoleenhet ' Ändrat ämnesinnehåll

Chock- och brännskadevård, UU förenad med överläkartjänst vid Akademiska sjukhuset

Farmakologi

Intensiv- och brännskadevård, förenad med överläkartjänst vid Akademiska sjukhuset

Muskelforskning

159 Klinisk fysiologi, förenad UL med överläkartjänst vid Malmö allmänna sjukhus

Transplantationsbiologi UG

Klinisk fysiologi med nuklearmedicin, förenad med överläkartjänst vid Malmö allmänna sjukhus

Transfusio nsmed ici n, förenad med överläkartjänst vid Sahlgrenska sjukhuset

Prop. Bil. 9

1991/92:100

•UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll

Högskoleenhet

Barn- och ungdomspsykiatri, förenad med UU

överläkartjänst vid Akademiska sjukhuset

Endokrinologi, förenad med överläkartjänst UL

vid Malmö allmänna sjukhus

Allmänmedicin, förenad med överläkar- UUm

tjänst vid vårdcentral i Umeå

Oto-rhino-laryngologi, förenad med över- UUm

läkartjänst vid regionsjukhuset i Umeå

Virologi, förenad med överläkartjänst vid UUm

regionsjukhuset i Umeå

'UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i Lund, UUm= universitetet i Umeå.

Vissa forskningsresurser för lärare inom kommunal högskoleutbildning

I enlighet med vad jag inledningsvis har anfört har jag vid beräkning av förevarande anslag beräknat motsvarande 583 000 kr. till vardera karolinska institutet, universitetet i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå, samt till hälsouniversitetet i Linköping 1 170 000 kr. för en rörlig resurs för lärare inom den kommunala delen av högskolan.

Studie finansie ring inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sammanlagt 6 121 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

160 Högskoleenhet

Belopp kr.

Karolinska institutet Universitetet i Uppsala Universitetet i Linköping Universitetet i Lund Universitetet i Göteborg Universitetet i Umeå

23 610 000

13 329 000 4 942 000

15 083 000

14 466 000 9 538 000

80 968 000

Övriga frågor

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag ökade medel för den folkhälsovetenskapliga forskningen vid karolinska institutet (+ 408 000 kr.).

Riksdagen har beslutat om en ökning av antalet platser på läkarlinjen vid universitetet i Umeå (prop. 1988/89:100 bil. 10, UbU 21 och 25, rskj. 196 och 207). Bedömningar av resursbehoven för grundläggande högskoleutbildning resp. forskning och forskarutbildning görs normalt utifrån skilda kriterier. Riksdagen anförde dock att ökningen av antalet platser i Umeå borde följas av en uppräkning av resurser för både grundutbildning och forskning. Medel har beräknats för utökad forskningsorganisation vid universitetet i Umeå i enlighet med universitetsoch högskoleämbetets (UHÄ) förslag (+ 1 520 000 kr.).

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar avseende universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Jag har i det föregående under anslaget D 2. Servicemyndigheten beräknat medel för vissa kostnader för försöksdjur m.m. Medlen avser bl.a. kurser för personal som arbetar med försöksdjur. I.enlighet härmed föreslås en motsvarande minskning av förevarande anslag (-4 346 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (812 653 000 + 57 390 000 = ) 870 043 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Medicinska fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 870 043 000 kr.

11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

161 E 6. Odontologiska fakulteterna

1990/91

Utgift

65 241 130

1991/92

Anslag

89 243 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

87 556 000

1992/93

Förslag

91 221 000

Reservation* 7 470 192

* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser odontologisk forskning och forskarutbildning vid karolinska institutet samt universiteten i Lund, Göteborg och Umeå.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

Karolinska institutet Universitetet i Lund Universitetet i Göteborg Universitetet i Umeå

Summa

27 364 000 21 787 000 16 744 000 21 661 000

87 556 000

+ 1 582 000 + 711000 + 1 034 000 + 338 000

+ 3 665 000

864 000 546 000 586 000 582 000

2 578 000

Föredragandens överväganden

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1 bil. 10 s. 361, SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor enligt följande:

Tidigare ämnesinnehåll Högskoleenhet ' Nytt ämnesinnehåll

Odontologisk röntgendiagnostik, förenad med uppdrag som övertandläkare

Oral kirurgi, förenad med UL uppdrag som övertandläkare

Klinisk bettfysiologi, förenad med uppdrag som övertandläkare

odontologisk diagnostik, särskilt radiologisk diagnostik, förenad med uppdrag som övertandläkare

oral kirurgi med maxillofacial kirurgi förenad med uppdrag som övertandläkare alternativt överläkartjänst

odontologisk psyko-somatik, förenad med uppdrag som övertandläkare

162 Odontologisk röntgendiagnostik, förenad med uppdrag som övertandläkare

UUm

oral diagnostisk radiologi, förenad med uppdrag som övertandläkare

Prop. BiL9

1991/92:100

'UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i Umeå

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster 974 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet

Belopp kr.

Karolinska institutet Universitetet i Lund Universitetet i Göteborg Universitetet i Umeå

4 556 000 2 989 000 2 962 000 2 324 000

12 831 000

Övriga frågor

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar avseende universiteten i Lund och Umeå .

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (87 556 000 + 3 665 000 = ) 91 221 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. till Odontologbka fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 91 221 000 kr.

E 7. Farmaceutiska fakulteten

1990/91 Utgift 27 136 797 Reservation* 728 200

1991/92 Anslag 31682 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 30 811000

[992/93 Förslag 32 606 000 * exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser farmaceutisk forskning och forskarutbildning vid universitetet i Uppsala.

163 Anslagsfördelning

Pröp. 1991/92:100 Bil. 9

Högskoleenhet

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

Universitetet i Uppsala Summa

30 811 000 30 811 000

+ 1 795 000 + 1795 000

949 000 949 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster 631 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår beräknas minst 8 422 000 kr.

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat viss anslagsjustering.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (30 811 000 + 1 795 000 = ) 32 606 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

8. att till Farmaceutiska fakulteten för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 32 606 000 kr.

E 8. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

642 049 772 835 101 000

812 216 000 921 034 000

Anslaget avser matematisk-naturvetenskaplig forskning och forskarutbildning vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå. Från anslaget bestrids vidare kostnader för vissa nationella forsk-ning.sanläggningar samt för det Internationella meteorologiska institutet i Stockholm.

164 Anslagsfördelning

Högskoleenhet

1991/92

Beräknad

Löne- och

exkl. mer-

ändring

prisom-

värdeskatt

1992/93

räkning

Universitetet i Stockholm

1 202 947 000

+ 48 685 000

8 935 000

Universitetet i Uppsala

232 322 000

+ 19 766 000

7 100 000

Universitetet i Lund

157 097 000

+ 15 572 000

4 975 000

Universitetet i Göteborg

94 761 000

+ 12 909 000

3 440 000

Universitetet i Umeå

113 767 000

+ 12 626 000

4 143 000

Internationella mete-

orologiska institutet i

Stockholm

1 462 000

+ 121 000

102 000

Botaniska trädgården i

Göteborg

4 200 000

+ 287 000

294 000

Till regeringens dispo-

sition

5 660 000

- 1 148 000

396 000

Summa

812 216 000

+108 818 000

29 385 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för vissa ändamål inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna budgetåret 1992/93 enligt följande.

För vissa forskningsinsatser inom det matematisk-naturvetenskapliga området beräknas 3,5 milj.kr. med reduktion för moms. för var och en av de fem fakulteterna. I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 10 s. 173) har närmare redovisats vilka riktlinjer som gäller för medlens nyttjande.

Resurserna för den för universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola gemensamma miljöforskningsorganisationen förstärks med 490 000 kr. under förevarande anslag. En lika stor förstärkning föreslås under anslaget till de tekniska fakulteterna.

Resurserna för verksamheten vid de marina forskningscentra förstärks med 1,5 milj.kr. vid universitetet i Stockholm, 1,5 milj.kr. vid universitetet i Göteborg och 1,0 milj.kr. vid universitetet i Umeå, samtliga belopp med reduktion för moms. Naturvetenskapliga forskningsrådet har föreslagit att medel motsvarande lön för tre professurer och tre forskarassistenttjänster överförs från rådets anslag till de matematisknaturvetenskapliga fakulteterna. Medlen avser tjänster knutna till nämnda centra. I enlighet med rådets förslag beräknar jag medel härför enligt följande, universitetet i Stockholm (+ 1 253 000 kr.), universitetet i Göteborg (+ 308 000 kr.) samt universitetet i Umeå ( + 736000 kr). Jag förordar vidare att, en tjänst som professor i brackvattensekologi inrättas vid universitetet i Stockholm med Ragnar Elmgren som förste innehavare, en tjänst som professor i fysisk oceanografi med särskild inriktning på Östersjön inrättas vid universitetet i Stockholm med Gary Shaffer som förste innehavare samt att en tjänst som professor i marin mikro-

biologi inrättas vid universitetet i Umeå med Åke Hagström som förste Prop. 1991/92:100 innehavare. Samtliga tjänster inrättas den 1 juli 1992. Bil. 9

Regeringen uppdrog genom beslut den 16 maj 1991 åt generaltulldi-rektören Ulf Larsson att föreslå organisationsform för samordnat utnyttjande av fartyg för marin forskning. Utredaren har den 25 oktober 1991 överlämnat rapporten. Organisationsform för samordnat utnyttjande av fartyg för marin forskning, DS 1991:74. Rapporten har remitterats och jag har för avsikt att under våren 1992 återkomma till regeringen med förslag med anledning av rapporten och remissbehandlingen. De medel som till följd av förslag i proposition 1990/91:90 föreslås bli anvisade för att tillgodose behovet av fartyg för de marina forskningscentra budgetåret 1992/93, 4 512 000 kr. har beräknats under anslagsposten Till regeringens disposition under förevarande anslag.

Innevarande budgetår disponeras 1 500 000 kr. under anslagsposten Till regeringens disposition för miljöforskningsinformation vid de botaniska trädgårdarna. Medlen har genom regeringsbeslut den 27 juni 1991 fördelats med 375 000 kr. vardera till universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg. Motsvarande belopp för budgetåret 1992/93 har efter löne- och prisomräkning beräknats under resp. universitets anslagspost.

Regeringen har genom beslut den 6 juni 1991 uppdragit åt statens naturvårdsverk (SNV) att redovisa vilka resurser vid verket som bör föras över till andra myndigheter och organisationer med anledning av den omorganisation av verket som riksdagen fattat beslut om. SNV föreslår efter samråd med universitetet i Stockholm att verksamheten avseende miljögifter och systemekologi överförs till universitetet den 1 juli 1992. Överenskommelse rörande de närmare formerna för överföringen har träffats mellan SNV och universitetet. Jag föreslår efter samråd med chefen för miljödepartementet att 26 865 000 kr. överförs från anslaget B 1. under fjortonde huvudtiteln till universitetets i Stockholm anslagspost under förevarande anslag. Överföringen påverkar inte det avtal som föreligger mellan universitetet i Umeå och naturvårdsverket rörande vissa miljögiftsanalyser.

Superdatorcentrum Norr (SDCN), knutet till universitetet i Umeå, har inkommit med en anslagsframställning för budgetåren 1992/93-1993/94. Den snabba utvecklingen av verksamheten medför behov av utökade medel för främst drift och användarstöd. Resursfrågan för planeringsperioden 1993/94-1995/96 bör behandlas i 1993 års proposition om forskning. Med hänvisning till att vissa bidrag från privata finansiärer bortfaller fr.o.m. budgetåret 1992/93 avser jag att återkomma till regeringen med förslag till en engångsanvisning av medel motsvarande kostnaderna för två doktorandtjänster.

Jag avser, vilket närmare redovisas vid min anmälan av anslaget E 10. Temaorienterad forskning, att återkomma till regeringen med förslag att överföra den av T. Rosswall innehavda professuren vid tema Vatten i natur och samhälle vid universitetet i Linköping till universitetet i Stockholm.

166 Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1, bil 10, s 361, SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för tjänst som professor enligt följande:

Prop. 1991/92:100 Bil.9

Tidigare ämnesinnehåll

Högskoleenhet ' Nytt ämnesinnehåll

Organisk kemi

UL

organisk kemi, särskilt syntetisk organisk kemi

UL = universitetet i Lund

Regeringen har beslutat att följande professur skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll

Högskoleenhet

Elementarpartikelfysik

US

'US = universitetet i Stockholm

Jag förordar att följande professur återbesätts med ändrat ämnesinne-

håll.

Tidigare ämnesinnehåll

Högskoleenhet ' Nytt ämnesinnehåll

Kemisk miljöanalys

US

teoretisk kemi

'US = universitetet i Stockholm

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster 10 127 000 kr. Därutöver beräknar jag, i enlighet med vad jag tidigare anfört, ytterligare medel för detta ändamål (+6 700 000 kr.). För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

167

Högskoleenhet

Belopp kr.

Universitetet i Stockholm Universitetet i Uppsala Universitetet i Lund Universitetet i Göteborg Universitetet i Umeå

37 310 000 50 107 000 35 435 000 23 539 000 17 137 000

163 528 000

Övriga frågor

Jag har vid mina beräkningar av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar avseende universiteten i Uppsala, Luiid och Umeå.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (812 216 000 + 108 818 000 = ) 921 034 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. bemyndiga regeringen att inrätta tjänst som professor i enlighet med vad jag förordat,

10. bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som professor i enlighet med vad jag förordat,

11. till Matematbk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 921 034 000 kr.

E 9. Tekniska fakulteterna

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

658 042 365 875 247 000

855 306 000 896 016 000

Reservation*52 796 925

* exkl. mervärdeskau

Anslaget avser teknisk forskning och forskarutbildning vid tekniska högskolan i Stockholm, universiteten i Uppsala, Linköping och Lund, Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå. Från anslaget bestrids vidare kostnader för vissa nationella forskningsanläggningar.

168 Anslagsfördelning

Högskoleenhet

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

Tekniska högskolan i Stockholm 266 128 000 Universitetet i Uppsala 10 178 000 Universitetet i Linköping 98 167 000 Universitetet i Lund 144 065 000

+ 9 960 000 + 1 117 000 + 4 905 000 + 5 214 000

5 972 000

141 000

3 721 000

3 977 000

Chalmers tekniska högskola Högskolan i Luleå

231 377 000 105 391 000

+ 13 199 000 + 6 315 000

8 943 000 5 069 000

Summa

855 306 000

+ 40 710 000

27 823 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för vissa ändamål inom de tekniska fakulteterna budgetåret 1992/93 enligt följande.

Den för Chalmers tekniska högskola och universitetet i Göteborg gemensamma miljöforskningsorganisationen förstärks med 490 000 kr. under förevarande anslag.

Materialteknikforskningen vid universitetet i Uppsala och vid Chalmers tekniska högskola förstärks med 978 000 kr. resp. 988 000 kr.

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1, bil. 10, s. 361, SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor enligt följande.

Tidigare ämnesinnehåll

Högskoleenhet ' Ändrat ämnesinnehåll

Matematisk analys, särskilt

KTH

matematik

differentialekvationer

Plasmafysik med fusions-

KTH

fusionsplasmafysik

forskning

Mikrovågsteknik med

KTH

fotonik med mikro-

fiberoptik

vågsteknik

Teletransmissionsteori

telékommunika-tionsteori

Byggnadsteknik

CTH

byggnadsfysik

Elektrisk anläggningsteknik

CTH

elkraftsystem

Tillämpad elektronik

CTH

signalbehandling

Elektronisk systemteknik

CTH

kommunikationssystem

Elektrisk mätteknik

CTH

optoelektronik

Gatuteknik

HLu

trafikteknik

'KTH = tekniska högskolan i Stockholm, UL= universitetet i Lund, Prop. 1991/92:100 CTH = Chalmers tekniska högskola, HLu = högskolan i Luleå p-. g

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll Högskoleenhet •

Datorsystem för konstruktion och tillverkning KTH

Kärnkemi KTH

Kemisk reaktionsteknik CTH

Bergmekanik HLu

Byggnadsmekanik HLu

Verkstadsteknik HLu

'KTH = tekniska högskolan i Stockholm, CTH = Chalmers tekniska högskola, HLu = högskolan i Luleå.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

För doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet Belopp kr.

Tekniska högskolan i Stockholm 46 294 000

Universitetet i Linköping 26 435 000

Universitetet i Lund 37 569 000

Chalmers tekniska högskola 57 563 000

Högskolan i Luleå 12 000 000

179 861 000

Övriga frågor

Nationellt superdatorcentrum (NSC), knutet till universitetet i Linköping, har inkommit med en anslagsframställning för budgetåren 1992/93-1993/94. Resursfrågan för NSC bör behandlas i 1993 års proposition om forskning.

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar vid universiteten i Uppsala och Lund.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (855 306 000 + 40 710 000 = ) 896 016 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

12. till Teknbka fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 896 016 000 kr.

170 E 10. Temaorienterad forskning

1990/91

Utgift

27 207 815

Reservation*

1991/92

Anslag

38 212 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

37 467 000

1992/93

Förslag

39 706 000

* exkl. mervär

270 211

Anslaget avser temaorienterad forskning och forskarutbildning vid universitetet i Linköping. Verksamheten bedrivs inom ramen för en sektion av den filosofiska fakulteten.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet 1991/92

exkl. mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

Universitetet i Linköping 37 467 000 Summa 37 467 000

+ 2 239 000 + 2 239 000

1 463 000 1 463 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag en förstärkning av medlen till forskningsområdet hälsoekonomi inom tema Hälso- och sjukvården i samhället.

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster 539 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst 6 603 000 kr.

Innehavaren av en av professurerna vid tema Vatten i natur och samhälle har varit tjänstledig från sin professur sedan år 1986 för uppdraget som direktör för det internationella IGBP-projektet (Global Change). Projektet beräknas fortsätta lång tid framöver. För att ge universitetet möjlighet att besätta tjänsten med en permanent innehavare ämnar jag föreslå regeringen att inrätta ytterligare en tjänst som professor vid tema Vatten i natur och samhälle den I juli 1992. Den av T. Rosswall innehavda professuren bör i anslutning härtill överföras till universitetet i Stockholm. Vidare bör 690 000 kr. som till följd av regeringens förslag i proposition 1987/88:80 disponeras av universitetet i Linköping för vissa kostnader i anslutning till IGBP-projektet överföras till Vetenskapsakademien, som ansvarar för kansliet för projektet. När Rosswall återgår i tjänst skall medel motsvarande kostnaderna för professuren tillföras universitetet i Stockholm från statsbidraget till Vetenskapsakademien. Såväl universiteten i Stockholm och Linköping som Vetenskapsakademien har tillstyrkt förslagen.

171 Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till Prop. 1991/92:100 (37 467 000 + 2 239 000 = ) 39 706 000 kr. Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

13. att till Temaorienterad forskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 39 706 000 kr.

172 Eli. Konstnärligt utvecklingsarbete m.m.

Prop. 1991/92:100 BiL9

13 805 156 18 067 000

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

Reservation* 5 501 716

17 172 000

21 142 000 * exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser konstnärligt utvecklingsarbete samt viss långsiktig kunskapsuppbyggnad.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet

1991/92

Beräknad

Löne- och

exkl. mer-

ändring

prisom-

värdeskatt

1992/93

räkning

Danshögskolan

469 000

703 000

29 000

Dramatiska institutet

938 000

836 000

42 000

Grafiska institutet och

institutet för högre

kommunikations- och

reklamutbildning

203 000

5 000

2 000

Konstfackskolan

1 543 000

76 000

57 000

Konsthögskolan

687 000

211 000

26 000

Musikhögskolan i

Stockholm

2 079 000

116 000

87 000

Operahögskolan i

Stockholm

1 085 000

597 000

41 000

Teaterhögskolan i

Stockholm

823 000

74 000

60 000

Universitetet i Lund

2 932 000

734 000

74 000

Universitetet i Göteborg

5 223 000

■ +

273 000

226 000

Universitetet i Umeå

376 000

207 000

5 000

Högskolan i Luleå

104 000

103 000

3 000

Gästprofessur i konst-

närligt utvecklingsarbete

710 000

34 000

24 000

Summa

17 172 000

3 970 000

676 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för vissa ändamål inom verksamhetsområdet konstnärligt utvecklingsarbete budgetåret 1992/93 enligt följande.

- en professur i koreografi vid danshögskolan i Stockholm,

- en professur i musikalisk instudering vid operahögskolan i Stockholm,

- en professur i violinspel vid universitetet i Lund,

- en professur i dramatik vid dramatiska institutet med tjänstgöringsskyldighet även vid teaterhögskolan i Stockholm.

Vidare beräknar jag en förstärkning av medlen för koiistnärligt utvecklingsarbete med 763 700 kr.

173 Ämnesinnehåll för tjänster som professor Prop. 1991/92:100

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med ' " oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll Högskoleenhet'

Industridesign KF

Måleri KF

Skulptur UUm

'KF = konstfackskolan, UUm = universitetet i Umeå

Avgångsvederlag för professor vars tjänst är förenad med konstnärligt utvecklingsarbete

I propositionen 1984/85:57 om ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i den statliga högskolan behandlades frägan om avgångsvederlag för innehavare av sådana tidsbegränsade tjänster som professor inom konstnärlig utbildning som förordnas av regeringen.

Föredragande statsrådet förordade att innehavare av ifrågavarande tjänster vid förordnandets upphörande skulle kunna erbjudas nägon form av avgångsvederlag för att underlätta återgången till egen konstnärlig verksamhet. Beloppet borde efter särskild prövning i varje enskilt fall uppgå till högst tre årslöner som professor och bestämmas i förhållande till förordnandetidens längd och andra ornständigheter såsom t.ex. stadigvarande inkomster från egen verksamhet och/eller anställning efter förordnandetidens utgång. Riksdagen godkände vad regeringen föreslagit (UbU 9, rskr. 115).

Enligt de förslag som framlagts i prop. 1990/91:150, bil. 11:7 (UbU 21, rskr. 389) kommer samtliga tjänster som professor att tillsättas av lokal högskolemyndighet efter utgången av juni 1993. Mot denna bakgrund bör även frågan om rätt till avgångsvederlag handläggas på lokal nivå. Jag återkommer till denna fråga i 1993 års forskningsproposition.

Övriga frågor

Medlen till en gästprofessur i konstnärligt utvecklingsarbete har hittills fördelats mellan berörda högskoleenheter av universitets- och högskoleämbetet. För en nationell planering är det viktigt att medlen även fortsättningsvis hålls samman.

Medlen under anslagsposten Gästprofessur i konstnärligt utvecklingsarbete bör för budgetåret 1992/93 fördelas av humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsrådet. Jag avser att mer långsiktigt behandla frågan i 1993 års forskningsproposition.

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar avseende universitetet i Lund.

174 Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (17 172 000 + 3 970 000 = ) 21 142 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil.9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

14. till Konstnärligt utvecklingsarbete m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 21 142 000 kr.

E 12. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål

Reservation *25 344 228

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

45 832 554 103 775 000

102 874 000 185 745 000

* exkl. mervärdeskatt

Anslagsfördelning

Anslagspost

Forskningsstödjande åtgärder Högskolan i Eskilstuna/ Västerås

Högskolan i Falun/ Borlänge

Högskolan i Gävle/ Sandviken Högskolan i Örebro Högskolan i Jönköping Högskolan i Halmstad Högskolan i Kalmar Högskolan i Karlskrona/ Ronneby

Högskolan i Kristianstad Högskolan i Växjö Högskolan i Boras Högskolan i Karlstad Högskolan i Skövde Högskolan i Trollhättan/ Uddevalla

Högskolan i Sundsvall/ Härnösand Högskolan i Östersund

Kontaktsekretariat Kontaktforskare

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

1 878 000

457 000

31 000

1 833 000

430 000

15 000

1 853 000 3 764 000 1 879 000 1 823 000 1 821 000

+ + + + +

450 000 1 066 000 466 000 463 000 453 000

31 000 47 000 44 000 52 000 42 000

1 051 000 1 861 000 3 906 000 1 863 000 3 880 000 1 823 000

+ + + + + +

164 000

440 000 1 168 000

473 000 1 105 000

455 000

20 000 113 000 60 000 50 000 42 000

1 066 000

208 000

54 000

3 298 000 1 853 000

+ +

815 000 456 000

78 000 39 000

2 949 000 7 939 000

+ +

142 000 364 000

99 000 235 000

Forskarutbyte med utlandet Nämnden för svensk-amerikanskt forskarutbyte (Fulbright Commission) 1 855 000

223 000

175 Övrigt forskarutbyte med Prop. 1991/92:100

Bil.9

utlandet 11 092 000 + 3 331 000 1 331 000

Fora för kvinnliga for-

skare m.m.

5 833 000

271 000

196 000

Bilateralt forsknings-

samarbete

Svenska institutet

2 500 000

4 675 000

175 000

Universitetet i Stockholm

1 000 000

1 070 000

70 000

Tekniska högskolan i

Stockholm

2 000 000

Karolinska institutet

2 000 000

Universitetet i Uppsala

2 000 000

140 000

Universitetet i Linköping

1 000 000

■ +

70 000

Universitetet i Lund

2 000 000

140 000

Universitetet i Göteborg

1 000 000

1 070 000

70 000

Chalmers tekniska högskola

2 000 000

Universitetet i Umeå

1 000 000

1 070 000

70 000

Högskolan i Luleå

1 000 000

Sveriges lantbruks-

universitet

2 000 000

140 000

Ej fördelade medel

2 500 000

675 000

175 000

Stöd till forskarutbildning

av högskolelärare utan

doktorsexamen

1 887 000

82 000

48 000

Forskningsinformation

Universitetet i Stockholm

1 150 000

48 000

Tekniska högskolan i

Stockholm

770 000

32 000

Karolinska institutet

850 000

36 000

Universitetet i Uppsala

1 650 000

69 000

Universitetet i Linköping

600 000

25 000

Universitetet i Lund

■+

1 800 000

75 000

Universitetet i Göteborg

1 200 000

50 000

Chalmers tekniska högskola

680 000

30 000

Universitetet i Umeå

1 000 000

42 000

Högskolan i Luleå

300 000

13 000

Forskning om högskolan

9 000 000

364 000

Till regeringens disposi-

tion

20 867 000

+ 34 339 000

2 264 000

Summa 102 874 000

+ 82 871 000

6 164 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag ytterligare sammanlagt 8 milj.kr. under anslagsposten Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medebtora högskolor.

Medlen för forskarutbyte med utlandet förstärks i enlighet med forskningspropositionen med 2 milj.kr. fr.o.m. budgetåret 1992/93.

Medlen under anslagsposterna Kontaktsekretariat, Kontaktforskare samt Fora för kvinnliga forskare m.m. har hittills fördelats av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Regeringen har i propositionen (prop. 1991/92:76) om Vissa förändringar av myndighetsstrukturen

inom högskole- och studiestödsområdena, m.m. bl.a. föreslagit att ämbe- Prop. 1991/92:100 tet avvecklas med utgången av budgetåret 1991/92. Medlen under ovan- Bil. 9 nämnda anslagsposter bör fortsättningsvis disponeras av berörda universitet och högskolor. Jag återkommer till regeringen med förslag till fördelning av ifrågavarande medel.

Vidare bör medel motsvarande vad som innevarande budgetår anvisas under anslaget Universitets- och högskoleämbetet, anslagsposten Forskning om högskolan budgetåret 1992/93 anvisas under förevarande anslag (+9 000 000 kr.). Inom ramen för dessa medel skall bl.a. kostnader för forskning och uppföljning i samband med högskoleprovet finansieras. Särskilt bör orsakerna till skillnaden mellan kvinnor och män i genomsnittligt resultat på högskoleprovet studeras.

Bilateralt forskningssamarbete

I enlighet med 1990 års forskningsproposition skall ytterligare 15 milj.kr. anvisas för bilateralt forskningssamarbete med i första hand Östeuropa budgetåret 1992/93. Tillsammans med de medel som anvisats fr.o.m. budgetåret 1991/92 disponeras således 30 milj.kr. för ändamålet.

Regeringen har i 1990 års forskningsproposition och i proposition 1990/91:100, bil. 10, s 202 redovisat de principer som skall gälla för fördelning och disposition av dessa medel.

De medel som anvisas till Svenska institutet skall också utnyttjas för visst bilateralt forskningssamarbete med Portugal, Irland och Brasilien.

Forskningsinformation

Innevarande budgetår anvisas medel för vissa insatser inom forskningsinformation under anslaget till forskningsrådsnämnden. Regeringen har i propositionen om Vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdena, m.m. föreslagit att forskningsrådsnämnden läggs ned i och med utgången av innevarande budgetår. Universitet och högskolor, till vilka fakultetsorganisation är knuten, bör i anslutning härtill ges en förstärkning av resurserna för forskningsinformation. I likhet med vad som gäller för medlen under fakultetsanslagen bör dessa medel också användas för verksamhet vid de mindre och medelstora högskolorna.

Övriga frågor

Genom 1990 års forskningsproposition beslöts att sammanlagt 45 milj.kr. skulle tillföras högskolan för kostnader för lokaler för forskning under treårsperioden. För budgetåret 1992/93 belöper sig ökningen till 28 milj.kr. I den mån medlen inte tas i anspråk för lokaländamål kommer de efter särskilda beslut av regeringen att ställas till förfogande för inköp av vetenskaplig utrustning. Medlen beräknas under anslagsposten Till regeringens disposition.

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Jag har i det föregående framhållit vikten av att förbättra de ekonomi-administrativa systemen inom högskolan. Under förevarande anslag, anslagsposten Till regeringens disposition, beräknar jag medel för detta ändamål.

Under förevarande anslag, anslagsposten Till regeringens disposition beräknar jag även medel för priser till forskare i enlighet med vad jag inledningsvis har anfört.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (102 874 000 + 82 871 000 = ) 185 745 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

15. att till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsansljig på 185 745 000 kr.

E 13. Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

I 152 732 000 1 279 630 000 1 371 381 000

Från anslaget utgår ersättning till vissa landsting/kommuner enligt avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. Från anslaget utgår också ersättning till Göteborgs kommun och Västerbottens läns landsting enligt avtal om samarbete om tandläkarutbildning och forskning i Göteborg och Umeå.

Högskoleenhet

1991/92

Beräknad

ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

Medicinsk utbildning och forskning

Karolinska institutet Universitetet i Uppsala Universitetet i Linköping Universitetet i Lund Universitetet i Göteborg Universitetet i Umeå

353 254 000 148 537 000 89 806 000 247 463 000 247 207 000 116 363 000

+ 26 533 000 + 11 157 000 + 6 746 000 + 18 932 000 + 18 567 000 + 9 816 000

26 533 000 11 157 000

6 746 000 18 587 000 18 567 000

8 740 000

178 Odontologisk utbildning Prop. 1991/92:100

och forskning Bil. 9

Universitetet i Göteborg, f 40 000 000 of

Universitetet i Umeå, f 31 000 000 of

Investeringsersättningar, f 6 000 000 of

Summa 1 279 630 000 + 91 751 000 90 330 000

Föredragandens överväganden

Tandvården vid universiteten i Göteborg och Umeå har kommunal huvudman. Jag har i det föregående anmält att den utredning som bl.a. förbereder ett nytt system för ersättningar till tandvårdshuvudmännen för vissa kostnader i samband med tandläkarutbildning och odontologisk forskning har blivit försenad. 1 avvaktan på utredarens förslag föreslår jag att ersättningen till huvudmännen för odontologisk utbildning och forskning förs upp med oförändrat belopp.

Riksdagen har fattat beslut om en ökning av antalet platser på läkarlinjen vid universitetet i Umeå (prop. 1988/89:100 bil. 10, UbU 21 och 25, rskr. 196 och 207) och på rehabiliteringslinjens inriktning mot sjukgymnastik vid universitetet i Lund (UbU 1990/91:12, rskr. 355). Detta påverkar ersättningen till berörda sjukvårdshuvudmän. Jag har vid beräkningen av anslaget tagit hänsyn härtill (+ 1 076 000 kr. resp. 345 000 kr.).

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (1 279 630 000 + 91 751 000 = ) 1 371 381 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

16. att till Vbsa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 371 381 000 kr.

E 14. Viss tvärvetenskaplig forskning (Nytt anslag)

1990/91 Utgift 69 331801 ' Reservation* 849 851'

1991/92 Anslag 81 105 000 ' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 79 320 000 '

1992/93 Förslag 73 141000 'exkl. mervärdeskatt

'Avser anslaget Forskningsrådsnämnden

Regeringen har i propositionen (prop. 1991/92:76) om Vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområde-

na, m.m. föreslagit att vissa myndigheter, däribland forskningsråds- Prop. 1991/92:100 nämnden, avvecklas. Bil. 9

I enlighet med förslaget bör medel motsvarande vad som innevarande budgetår anvisas under anslaget Forskningsrådsnämnden anslagsposten Initiering, samordning och stöd av forskning inklusive löne- och prisomräkning budgetåret 1992/93 anvisas under förevarande anslag. Medel för forskningsinformation föreslås fortsättningsvis anvisas dels under anslaget D 2. Servicemyndigheten, dels under anslaget E 12. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål. Behållningen vid utgången av budgetåret 1991/92 på anslaget Forskningsrådsnämnden skall tillföras förevarande anslag.

Efter förslag i 1990 års proposition om forskning beslutade riksdagen om förstärkningar 1992/93 enligt följande:

- ungdomsforskning (+ 978 000 kr.),

- analyser samt utveckling av flervetenskaplig forskning med betydelse för förhållandet människa, samhälle, naturresurser, miljö och energi (+ 2 934 000 kr.),

- allmän förstärkning (+ 4 890 000 kr.).

Riksdagen beslutade vidare om en förstärkning av resurserna för kvinno-och jämställdhetsforskning (+ I 956 000 kr.).

Jag beräknar medel för dessa förstärkningar under förevarande anslag.

Riksdagen har beslutat att kosinaderna för det administrativa arbetet vid bl.a. forskningsråden skall minskas med 10 %. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn härtill.

Forskningsrådsnämnden bör under våren 1992 göra en fördelning av anslaget. En organisationskommitté kommer att bl.a. ta fram underlag för fördelning av medlen för tvärvetenskaplig forskning mellan forskningsråden fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Jag beräknar anslaget till (61 914 000 + 11 227 000 = ) 73 141 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

17. att till Vbs tvärvetenskaplig forskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 73 141 000 kr.

E 15. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

1990/91

Utgift

134 988 170

1991/92

Anslag

177 723 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

174 702 000

1992/93

Förslag

194 275 000

Reservation*31 932 993

*exkl. mervärdeskatt

180 Från anslaget betalas kostnaderna för den verksamhet som humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet finansierar samt för rådets förvaltning. Från anslaget bestrids bl.a. kostnaderna för 17 tjänster som professor, två gästprofessurer och högst 35 forskartjänster. Från anslaget betalas också kostnaderna för vissa doktorandtjänster. För förvaltningskostnader får budgetåret 1991/92 disponeras högst 6 971 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil.9

Anslag

1991/92 Beräknad

exkl. mer- ändring värdeskatt 1992/93

Löne- och prisomräkning

Humanistisk-samhäl Is-vetenskaplig forskning 174 702 000

Summa

174 702 000

+ 19 573 000 + 19 573 000

6 661 000 6 661 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning har jag beräknat en förstärkning om 1 966 000 kr. Härav avser 983 000 kr. översättningskostnader och 983 000 kr. forskningsinsatser inom områden av betydelse för arbetsmarknadspolitiken.

Forskning om offentlig sektor

Riksdagen har beslutat att kostnaderna för det administrativa arbetet vid bl.a. forskningsråden skall minskas med 10 %. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn härtill.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

18. att till Humanbtbk-samhälbvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 194 275 000 kr.

E 16. Medicinska forskningsrådet

1990/91

Utgift

288 863 116

1991/92

Anslag

330 490 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

316 279 000

1992/93

Förslag

340 855 000

Reservation*3l 072 893

* exkl. mervärdeskatt

181 Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som medicinska forskningsrådet finansierar samt för rådets förvaltning. Från anslaget bestrids bl.a. kostnaderna för 7 tjänster som professor och 45 forskartjänster. Från anslaget bestrids även kostnader för vissa doktorandtjänster. För förvaltningskostnader får budgetåret 1991/92 användas högst 5 719 000 kr.

Anslagspost

1991/92 Beräknad Löne-och

exkl. mer- ändring prisom-

värdeskatt 1992/93 räkning

Medicinska forsknings rådet 316 279 000

Summa

316 279 000

+ 24 576 000 19 300 000 + 24 576 000 19 300 000

Föredragandens överväganden

Utöver löne- och prisomräkning har jag i enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknat en förstärkning om 2 871 000 kr.

Riksdagen har beslutat att kostnaderna för det administrativa arbetet vid bl.a. forskningsråden skall minskas med 10 %. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn härtill.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (316 279 000 + 24 576 000 = ) 340 855 OOOO kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

19. att till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 340 855 000 kr.

E 17. Naturvetenskapliga forskningsrådet

Reservation *22 070 446

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

383 796 562 455 611 000

440 576 000 464 176 000

* exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) finansierar samt för rådets förvaltning. Från anslaget bestrids bl. a. kostnaderna för 19 tjänster som professor, en gästprofessur och 77 tjänster som forskare. Från anslaget bestrids även kostnader för vissa doktorandtjänster. För förvaltningskostnader får budgetåret 1991/92 användas högst 15 961 000 kr.

182 Prop. 1991/92:100

Anslag 1991/92 Beräknad Löne-och

exkl. mer- ändring prisom- °''- "

väldeskatt 1992/93 räkning

Naturvetenskapliga

forskningsrådet 440 576 000 +23 600 000 21965 000

Summa 440 576 000 + 23 600 000 21 965 000

Föredragandens överväganden

1 enlighet med 1990 års proposition om forskning förstärks rådets resurser med sammanlagt 9 670 000 kr. Av detta belopp avser 2,9 milj.kr. NFR:s bidrag till materialtekniska konsortier utöver de medel som rådet i övrigt kan fördela till området samt 970 000 kr. miljörelaterad forskning.

NFR har föreslagit en överföring till fakultetsanslag av medel för sammanlagt tre professurer och tre forskarassistenttjänster vid de centra för marin forskning som finns vid universiteten i Stockholm, Göteborg och Umeå. Jag har vid min anmälan av anslaget E 8. Matematisknaturvetenskapliga fakulteterna m.m. förordat en överföring i enlighet med rådets förslag (- 2 297 000 kr.).

NFR har sedan budgetåret 1986/87 disponerat vissa medel i anslutning till ett tidsbegränsat tvärvetenskapligt program för skogsforskning (prop. 1985/86:100, bil. 10, s. 340, UbU 33, rskr. 341). Enligt beslutet skulle programmet pågå under en femårsperiod. Anslaget bör nu räknas ner med 8 milj.kr. NFR:s särskilda ansvar för skogsforskningen upphör därmed. Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

Som jag anförde vid min anmälan av anslagen till de matematisknaturvetenskapliga och de tekniska fakulteterna föreligger anslagsframställningar både från nationellt superdatorcentrum i Linköping och från superdatorcentrum Norr i Umeå. Jag utgår från att den av NFR tillsatta superdatorkommittén bereder frågan om erforderliga insatser för den fortsatta utvecklingen av svenskt superdatorutnyttjande inför de anslagsframställningar som berörda myndigheter skall inge för planeringsperioden 1993/94-1995/96.

Riksdagen har beslutat att kostnaderna för det administrativa arbetet vid bl.a. forskningsråden skall minskas med 10 %. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn härtill.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (440 576 000 + 23 600 000 = ) 464 176 000 kr.)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

20. att till Naturvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 464 176 000 kr.

183 E 18. Rymdforskning

1990/91 Utgift 21 224 516

1991/92 Anslag 30 678 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 30 252 000

1992/93 Förslag 32 257 000

Reservation* 5 001 455

* exkl. mervärdeskall

Från anslaget bestrids kostnaderna för den grundforskning som rymdstyrelsen, t.o.m. den 31 december 1991 statens delegation för rymdverksamhet, finansierar.

Anslag

1991/92 Beräknad Löne-och

exkl. mer- ändring prisom-

värdeskatt 1992/93 räkning

Rymdforskning Summa

30 252 000 30 252 000

+ 2 005 000 + 2 005 000

1 911 000 1 911 000

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (30 252 000 + 2 005 000 = ) 32 257 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

21. att till Rymdforskning för budgetåret servationsanslag på 32 257 000 kr.

1992/93 anvisa ett re-

E 19. Europeisk forskningssamverkan

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

293 015 144 303 680 000 352 360 000

Från anslaget bestrids kostnader för Sveriges deltagande i den europeiska rymdorganisationens (ESA) vetenskapliga program samt för Sveriges bidrag till Esrange specialprojekt (prop. 1972:48 bil.l, UbU 27, rskr. 217). Kostnaderna för Sveriges deltagande i ESA:s grundprogram och tillämpningsprogram bestrids från anslag under näringsdepartementets huvudtitel (prop. 1972: 48 bil. 2, NU 37, rskr. 216).

Från anslaget bestrids vidare kostnader för Sveriges deltagande i den europeiska kärnforskningsorganisationen (CERN) (jfr prop. 1953:127, SU 77, rskr. 167 samt prop. 1970:182, SU 224, rskr. 439), den europeiska organisationen för astronomisk forskning rörande södra stjärnhimlen

(ESO) (jft- prop. 1961:138, UU 3, rskr. 253), det allmänna programmet Prop. 1991/92:100

inom den europeiska konferensen för molekylärbiologi (CEBM) (jfr Bil. 9

prop. 1968:1 bil. 10, SU 41, rskr. 114), dess program för ett europeiskt

laboratorium för molekylärbiologi (EMBL) (jfr prop. 1973:1 bil. 10,

UbU 10, rskr. 108) samt den europeiska synkrotronljuskällan (ESRF)

(prop. 1989/90:90, UbU 25, rskr. 328).

Från anslaget bestrids också kostnaderna för Sveriges samarbete på programnivå med EG inom programmen för fusionsforskning, SCIENCE och SPES.

Från anslaget bestrids slutligen kostnaderna för det svenska deltagandet i Internationella institutet för tillämpad systemanalys, HASA, samt för tull- och mervärdeskatt på viss utrustning för European Incoherent Scatter Facility (EISCAT).

Anslagspost

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Bidrag till det europeiska

rymdorganets (ESA) veten-

skapliga program, f

61 230 000

6 170 000

Bidrag till Esrange

specialprojekt, f

11 629 000

1 011 000

Bidrag till vissa inter-

nationella forsknings-

anläggningar m.m., f

159 834 000

8 150 000

Bidrag till forskning-samarbete med EG, f

a) Fusionsforskning och

programmet SCIENCE, f

65 847 000

633 000

b) Programmet SPES, f

550 000

284 000

c) Forskningssamarbete

i övrigt

33 000 000

Bidrag till HASA, f

3 890 000

Bidrag till EISCAT

Scientific Association, f

700 000

Summa

303 680 000

48 680 000

Föredragandens överväganden

Kostnaderna för Sveriges deltagande i berörda internationella organisationer har beräknats utgående från uppgifter som har lämnats av de myndigheter som ansvarar för kontakterna med respektive organisation. Ansvarig myndighet och beräknad kostnad framgår av följande tabell.

185 Internationell organisation'

Ansvarig myndighet'

Kostnad 1992/93 milj.kr.

Det europebka rymdorganets (ESA)

vetenskapliga program

ESA

rymdstyrelsen

67,4

Esrange specialprojekt ESRANGE

rymdstyrelsen

12,6

Vbsa internationella forskningsanläggningar m.m. CERN ESO ESRF CEBM EMBL

NFR NFR NFR NFR NFR

129,0

21,9

8,5

1,7

6,9

Forskningssamarbete med EG Fusionsforskning Programmet SCIENCE m.fl. Programmet SPES

NFR NFR HSFR

56,5

43,7

0,3

Internationella Institutet för tillämpad systemanalys HASA

FRN 2)

3,9

'CEBM = Conference Européenne pour la Biologie Moléculaire, CERN = European organization for Nuclear Research, EG = Europeiska Gemen skaperna, EMBL = European Molecular Biology Laboratory, ESA = European Space Agency, ESO = European Southern Observatory, ESRANGE = den sven ska rymdbasen i Kiruna, ESRF = European Synchrotron Radiation Facility, FRN = forskningsrådsnämnden, HSFR = humanislisk-samhällsvelenskapliga

forskningsrådet, NFR = naturvetenskapliga forskningsrådet, HA-

SA = Internationa! Institut for Applied Systems Analysis, SCIEN-CE= Stimulation des Cooperations Intemationales et de Échanges Nécessaires aux Chercheurs Européens, SPES = European Stimulation Plan for Economic Science Intill 30 juni 1W2.

Forskningssamarbete med EG

Genom den planerade överenskommelsen om det Europeiska Ekonomiska Samarbelsomrädet (EES) kommer Sverige liksom övriga EFTA-länder att fr.o.m. den I januari 1993 delta i hela EG:s ramprogram för forskning på i princip samma sätt som EG:s medlemsstater. Avgiften till EG avses beräknas utgående från Sveriges andel av bruttonationalprodukten för berörda länder. Om avtalet slutligt godkännes beräknas Sverige kunna delta fr.o.m. den I januari 1993. Det belopp som skall betalas för första halvåret 1993 blir beroende av ännu icke fattade EG-beslut om bl.a. kostnadsfördelning över tiden av olika delprogram. I avvaktan på att förutsättningar finns för en korrekt beräkning av kostnaderna har de tillkommande kostnaderna under utbildningsdepartementets huvudtitel beräknats till 33 milj.kr.

186 Jag avser att under våren 1992 återkomma till regeringen med för- Prop. 1991/92:100 slag till ansvarig myndighet för Sveriges kontakter med HASA. Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

22. att till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 352 360 000 kr.

E 20. Kungl. biblioteket

1990/91 Utgift 77 074 669

1991/92 Anslag 83 117 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 79 544 000

1992/93 Förslag 84 477 000

Kungl. biblioteket (KB) är Sveriges nationalbibliotek. För KB gäller förordningen (1988: 678) med instruktion för kungl. biblioteket.

Anslagspost

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

Verksamhet vid kungl. biblioteket

68 242 000

4 176 000

2 914 000

Planerings- och samordningsuppgifter inom biblioteksområdet

4 248 000

281 000

259 000

Bidrag till ansvarsbibliotek

4 200 000

308 000

Bidrag till Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet

2 854 000

168 000

141 000

Summa

79 544 000

4 933 000

3 622 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag en förstärkning av resurserna för verksamhet vid kungl. biblioteket med 537 000 kr.

Kungl. biblioteket har enligt sin instruktion bl.a. till uppgift att bevara och tillhandahålla svenska böcker och annat tryck som anges i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.

187 En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en samlad översyn av pliktexemplarslagen (Dir. 1991:28). Utredaren skall avlämna sina förslag senast den 1 september 1992.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (79 544 000 + 4 933 000 =) 84 477 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

23. att till Kungl. biblioteket för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 84 477 000 kr.

E 21. Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader

1990/91

Utgift

13 077 737

1991/92

Anslag

14 021 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

13 512 000

1992/93

Förslag

14 880 000

Arkivet för ljud och bild har enligt sin instruktion (1988:342) bl.a. till uppgift att bevara och tillhandahålla sådana ljud- och bildupptagningar som anges i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.

Anslagspost

Förvaltningskostnader Lokalkostnader, f Bandkostnader

Summa

1991/92 exkl. mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Löne- och prisomräkning

7 842 000 3 833 000 1 837 000

13 512 000

+ 589 000

+ 779 000

+ 1 368 000

467 000 779 000

1 246 000

Föredragandens överväganden

En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en samlad översyn av pliktexemplarslagen (Dir. 1991:28). Utredaren skall avlämna sina förslag senast den 1 september 1992. Arkivet för ljud och bild har i anslagsframställning för budgetåret 1992/93 begärt en förstärkning av arkivets resurser om sammanlagt 11 milj. kr. Resursförstärkningen motiveras dels av att arkivets uppgifter utökats, dels av ett konverteringsbehov för äldre material till nyare teknik. Anslagsframställningen har i denna del överlämnats till den pågående utredningen.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (13 512 000+1368 000=) 14 880 000 kr.

188 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

25. att till Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 14 880 000 kr.

E 22. Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m.m.

1990/91

Utgift

548 558

1991/92

Anslag

495 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

401 000

1992/93

Förslag

429 000

Reservation* 369 205

* exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas dels arkivets för ljud och bild (ALB) förvärv av äldre ljud- och bildmaterial samt andra ljud- och bildupptagningar som ALB införlivar i sina samlingar, dels materielunderhåll och ersättningsanskaffning av viss apparatur.

Föredragandens överväganden

För prisomräkning beräknar jag 28 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

25. att till Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 429 000 kr.

E 23. Institutet för rymdfysik

1990/91

Utgift

27 433 067

1991/92

Anslag

34 287 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

33 618 000

1992/93

Förslag

36 422 000

Reservation* I 263 871

* exkl. mervärdeskatt

Institutet för rymdfysik (IRF) har enligt förordningen (1988:1200) med instruktion för institutet till uppgift att bedriva och främja forskning samt mät- och registreringsverksamhet inom området rymdfysik. IRF bedriver verksamhet i Kiruna, Sörfors, Umeå, Lycksele och Uppsala och skall vidare inom sitt verksamhetsområde medverka i forskarutbildning som anordnas vid universiteten i Uppsala och Umeå.

189 Föredragandens överväganden

För löne- och prisomräkning beräknar jag 2 463 000 kr. Jag har beräknat 9 961 000 kr. för institutets hyreskostnader budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

26. att till Institutet för rymdfysik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 36 422 000 kr.

E 24. Manne Siegbahninstitutet för fysik

1990/91 Utgift 14 354 201

1991/92 Anslag 21700 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 21 394 000

1992/93 Förslag 23 221000

Institutet skall enligt förordningen (1988:734) med instruktion för Manne Siegbahninstitutet för fysik bedriva forskning och utbildning inom atomfysik i vid bemärkelse, särskilt den acceleratorbaserade atom-, kärn- och elementarpartikelfysiken med angränsande områden.

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning har jag beräknat en förstärkning om 493 000 kr.

För pris- och löneomräkning beräknar jag 1 048 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

27. att till Manne Siegbahninstitutet för fysik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 23 221 000 kr.

E 25. Polarforskning

1990/91

Utgift

11 067 249

1991/92

Anslag

19 037 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

18 586 000

1992/93

Förslag

19 825 000

Reservation* 7 646 857

* exkl. mervärdeskatt

190 Från anslaget bestrids vissa kostnader för planering och genomföran- Prop. 1991/92:100 de av svensk polarforskningsverksamhet i Arktis och Antarktis. Bil. 9

Föredragandens överväganden

Genom tilläggsbudget I (prop. 1991/92:25 bil. 7, UbU 7, rskr. 87) har för budgetåret 1991/92 anvisats ytterligare 14 000 000 kr. till polarforskning till följd av att en väsentlig del av kostnaderna för den svenska polarforskningsverksamheten uppstår under innevarande budgetår, bl.a. genom en expedition i Norra Ishavet med Isbrytaren Oden. Till följd härav kommer i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 att föreskrivas att en del av anslaget inte får disponeras.

För pris- och löneomräkning beräknar jag 1 187 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

28. att till Polarforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 19 825 000 kr.

E 26. Vissa bidrag till forskningsverksamhet

1990/91 Utgift 27 931000

1991/92 Anslag 30 165 000

1992/93 Förslag 32 325 000

Under anslaget beräknas de statliga bidragen till Vetenskapsakademien, de svenska instituten i Rom och Athen samt det svenska forskningsinstitutet i Istanbul.

Anslagspost 1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Bidrag till Vetenskaps akademien 25 162 000 + 1 696 000 Bidrag till svenska

institutet i Rom 3 610 000 + 408 000

Bidrag till svenska

institutet i Athen 972 000 + 39 000

Bidrag till svenska forskningsinstitutet i Istanbul 421 000 + 17 000

Summa 30 165 000 + 2 160 000

Anslagsframställningar har avlämnats av Vetenskapsakademien, Svenska institutet i Rom, Svenska institutet i Athen och Svenska forskningsinstitutet i Istanbul.

191 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bil.9 Bidrag till Vetenskapsakademien

Sekretariatet för det internationella IGBP-projektet (Global Change) är förlagt till Vetenskapsakademien. Vissa av kostnaderna för sekretariatet anvisas innevarande budgetår, som jag närmare redovisat vid min anmälan av anslaget E 10. Temaorienterad forskning, över detta anslag. Hanteringen av medlen förenklas om samtliga medel fr.o.m. budgetåret 1992/93 anvisas över förevarande anslag (+ 690 000 kr.). När professor T. Rosswall, som upprätthåller uppdraget som direktör för projektet återgår till sin professur skall medel motsvarande lönekostnaderna för hans tjänst överföras till universitetet i Stockholm.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (30 165 000 + 2 160 000 = ) 32 325 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

29. att till Vbsa bidrag till forskningsverksamhet (ör budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 32 325 000 kr.

192 F. Studiestöd m.m.

F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m.

1990/91

Utgift

128 657 274

1991/92

Anslag

157 095 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

147 266 000

1992/93

Förslag

149 977 000

Centrala studiestödsnämnden (CSN) är enligt förordningen (1988:502) med instruktion för centrala studiestödsnämnden central förvaltningsmyndighet för studiesociala frågor. Delegationen för utländska studerande handlägger frågor rörande utländska studerandes principiella rätt till svenskt studiestöd. Fr.o.m. den 1 januari 1991 fullgör CSN även vissa uppgifter i samband med lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Kostnaderna härför betalas ur anslag under elfte huvudtiteln.

Från anslaget betalas även kostnaderna för portoavgifter till postverket samt avgifter till kronofogdemyndigheter och tingsrätter för inkassoverksamhet.

A nslagsberäkning

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

exkl. mer- -------------------------------------

värdeskatt Föredraganden

Anslag

Utgifter Förvaltningskostnader

237 966 000 +22 011000

Inkomster

Avgifter från återbetalningsverksamheten

90 700 000 +19 300 000

Anslag enligt statsbudgeten

147 266 000 +2 711000

45 400 000 kr. av utgifterna under anslaget rör administration av och information om vuxensludiestöden och täcks av medel från utbildningsavgiften.

13 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

193 Centrala studiestödsnämnden Prop. 1991/92:100

1. Pris- och löneomräkning sker i regeringskansliet.

2. CSN anmäler förändringar och komplettering av verksamhetsinriktning samt för den administrativa och organisatoriska utvecklingen t.o.m. 1992/93.

3. Återstående besparingskrav för perioden 1990/91 - 1992/93, 8 294 000 kr., skall infrias under budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) redovisar i sin anslagsframställning två och ett halvt års erfarenheter av det nya studiemedelssystemet. CSN konstaterar därvid atl

- antalet beslut om studiemedel för studier i Sverige har ökat med drygt 15 000 ärenden eller ca 9 % under budgetåret 1990/91,

- antalet beslut om studiemedel för studier utomlands har ökat med ca 1 500 ärenden eller ca 33 % under budgetåret 1990/91. Även antalet telefonsamtal och brev med förfrågningar om villkoren för studier och ekonomiskt stöd vid studier utomlands har ökat kraftigt,

- ärendeökningen inom återbetalningsområdet har fortsatt, likaså antalet telefon- och brevförfrågningar. T.ex. har antalet telefonförfrågningar ökat med ca 50 000 eller ca 20 % och antalet brevförfrågningar med ca 2 000 eller ca 10 %. Antalet ansökningar om anstånd med återbetalningen har ökat med ca 13 000 eller ca 8 %.

För att möta de ökade krav som ställs på återbetalningsområdet har CSN fortsatt sitt tidigare påbörjade åtgärdsprogram. De viktigaste åtgärderna har varit omlokalisering av ärendehandläggningen från CSN till länskanslierna. Omlokaliseringen beräknas vara slutförd under hösten 1991 då återbetalningsuppgifter överförs till kanslierna i Stockholm och Visby. CSN har även inrättat en ny kundserviceenhet vid CSN. Telefonväxlarna har bytts ut. CSN gör den bedömningen alt, trots de vidtagna åtgärderna, önskad servicenivå inom återbetalningsområdet ännu inte har uppnåtts. Den önskade nivån bör dock kunna uppnås under innevarande budgetår. Handläggningstider och service inom övrig verksamhet är däremot på en hög nivå.

Den av riksdagen beslutade förändringen av den studiesociala organisationen (prop. 1989/90:100 bil. 10, SfU 14, rskr. 202) fortsätter planenligt. Sålunda handläggs samtliga studiestödsformer i dag vid kanslierna i Stockholm, Uppsala, Linköping, Växjö, Visby, Kristianstad, Lund, Göteborg, Borås, Örebro, Gävle, Östersund samt Umeå. Vid övriga kanslier sker handläggning av vissa studiemedelsärenden vid sidan av kansliets reguljära verksamhet.

Vad gäller ekonomin konstaterar CSN i sin anslagsframställning att myndigheten i princip har en balanserad ekonomi vid ingången till budgetåret 1991/92. Det innebär att den bekymmersamma ekonomiska situation som gällde vid början av budgetåret 1990/91 i allt väsentligt har tillrättalagts. Visserligen redovisas ett balanserat underskott med ca

4 milj.kr., men i det beloppet inryms bl.a. balanserade skulder för Prop. 1991/92:100 ADB- driften. Den avsevärt förbättrade ekonomin har uppstått genom Bil. 9 ökade inkomster, förändrade kostnadsavtal, reducerade ADB-kostnader samt inte minst genom ett omfattande besparings- och rationaliseringsarbete.

Jag har funnit det vara angeläget att ge denna relativt omfattande redogörelse för den nu aktuella arbetssituationen inom studiestödsorganisationen. Jag gör den bedömningen att CSN har uppnått ett gott verksamhetsresultat under den redovisade perioden och lagt en god grund för fortsatta förbättringar.

Under anslaget har jag gjort löneomräkning med hänsyn till träffade avtal samt sedvanlig prisomräkning med sammanlagt 14 666 000 kr. Enligt vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lönekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om 41,5 %. Jag har minskat anslaget med 350 000 kr. som utgör återbetalning av gjorda investeringar. Jag har vidare minskat anslaget med 8 294 000 kr. som motsvarar det besparingskrav som åligger CSN under ramperioden.

Regeringen har i propositionen (1991/92:76) om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdena m.m. bl.a. föreslagit riksdagen att studiemedelsnämnderna och vuxenutbildningsnämnderna läggs ned fr.o.m. budgetåret 1992/93. Den föreslagna åtgärden medger en besparing under detta anslag på 5,0 milj.kr. under nästa budgetår.

Nedläggningen av de berörda nämnderna föranleder följande ändringar i studiestödslagen (1973:349). 1 kap. 6a § och 8 kap. 21 § bör upphävas. 1 kap. 6 §, 3 kap. 16 §, 4 kap. 37 §, 6 kap. 6 § och 8 kap. 23 § bör ändras. Vidare bör ändringar göras i 4 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt i 3 kap. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning beräknas CSN för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret (RGK) på högst 13,2 milj.kr. Av detta belopp beräknas 5,7 milj.kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. 7,5 milj.kr. utgörs av bemyndigande att ta upp lån i RGK.

Den sammanlagda belastningen på anslaget beräknar jag till 149 977 000 kr., en ökning med 2 711 000 kr.

Mina förslag till lagändringar fmns samlade under anslaget F 4. Vuxenstudiestöd m.m.

Jag beräknar slutligen kostnaderna för administrationen av vuxenstudiestöden till 45,4 milj.kr. Dessa medel bör tillföras anslaget av de medel som tillfaller statsverket genom inkomsterna från utbildningsavgiften.

195 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att 45 400 000 kr. av de medel som tillfaller staten genom utbildningsavgiften för budgetåret 1992/93 används för att delvis finansiera anslaget,

2. till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 149 977 000 kr.

F 2. Studiehjälp m.m.

1990/91 Utgift 2 673 993 526

1991 /92 Anslag 2 688 400 000

1992/93 Förslag 2 331335 000

Från anslaget betalas utgifter enligt 3 kap. studiestödslagen (1973:349) för studiehjälp i form av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra tillägg samt enligt 3, 4 och 7 kap. samma lag för studiehjälp, studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd i form av resekostnadsersättning. Vidare betalas från anslaget enligt särskild förordning (CSNFS 1983:17) ersättning till svenska elever utomlands för dagliga resor.

Centrala studiestödsnämnden

I regeringens direktiv för centrala studiestödsnämndens (CSN) anslagsframställning för budgetåren 1990/91 - 1992/93 har nämnden getts i uppdrag att göra en översyn av studiehjälpssystemet. Översynsarbetet redovisas i en särskild rapport "Från studiehjälp till ungdomsstudiebidrag" som bifogats årets anslagsframställning.

Nämnden har gjort en analys av måluppfyllelsen av studiehjälpssystemet och av omgivande samhällssystem, som familje- och socialpolitik. De studier som CSN gjort, tyder på att det främst är andra faktorer än studiestödet som är avgörande för ungdomars val av utbildning och val mellan utbildning och andra sysselsättningar. Studiehjälpens utbildningspolitiska betydelse har minskat och den har fått en allt starkare familjepolitisk roll under de 25 år som gått sedan systemet infördes. I sina förslag till förändringar av studiestödet till ungdomar i gymnasial utbildning har CSN lagt särskild vikt vid effektivitet, regelförenklingar och service.

CSN anser att studiehjälpens huvudmål i framtiden bör vara att - tillsammans med andra familjepolitiska stöd - bistå föräldrarna i deras skyldighet att stå för barnens grundläggande utbildning i gymnasieskolan. Föräldrarnas underhållsskyldighet är utgångspunkten vid en diskussion om det ansvar som vilar på stat och kommun. Vidare anser nämnden att ungdomar bör ges en grundläggande gymnasial utbildning utan skuldsättning samt att det ekonomiska stödet bör anpassas till förändringar på skolområdet, främst till den nya gymnasieskolan. Man bör vi-

dåre eftersträva en samordning mellan studiehjälpen och andra familje- Prop. 1991/92:100 politiska stöd. För studiehjälpssystemet bör höga krav ställas på service Bil. 9 till elever och föräldrar och reglerna bör göras enklare. Slutligen menar nämnden att förändringsförslagen bör rymmas inom oförändrade ekonomiska ramar.

Nämnden föreslår att de nuvarande stödformerna extra tillägg och studielån avskaffas. Stödet till inkomstsvaga familjer med ungdomar under 20 år i gymnasial utbildning bör i stället ges i form av bostadsbidrag. Föräldrarnas underhållsskyldighet bör gälla för alla barn upp lill 20 år. Det generella studiebidraget bör även i framliden vara ett statligt stöd och ges till alla ungdomar som tas in i gymnasial utbildning. Stödet bör kallas ungdomsstudiebidrag. CSN föreslår att bidraget, som hittills, beloppsmässigt samordnas med det allmänna barnbidraget. Ungdomsstudiebidraget bör alltid betalas ut till eleven själv och bör som nu utgå utan ansökan samt föreslås utgå under årets alla månader. Den som avslutar sin utbildning under den första hälften av en månad bör dock få ungdomsstudiebidrag med ett halvt månadsbelopp. Bidraget bör alla få som följer ett nationellt program i gymnasieskolan och dessutom vid studier på individuella program på minst halvlid. Utländska medborgare föreslås få rätt lill ungdomsstudiebidrag om de är folkbokförda i Sverige. Studerande som bor utomlands med sina föräldrar skall ha rätt till ungdomsstudiebidrag om vistelsen beräknas vara högst ett eller i vissa fall högst tre år. Dessa elever bör kunna få ett tillägg till bidraget för inackorderingskostnader eller resor lill och från skolan. Bidraget bör dessutom kunna utgå för ett års studier i utiandei vid t.ex. high-school, vilket inte är möjligt med nuvarande regler. Resekostnadsersättning för elever med studiehjälp, som studerar vid statens skolor för vuxna bör avskaffas, eftersom kommunerna numera har ansvaret för ungdomarnas resor. Nämnden föreslår att ändringarna införs den 1 juli 1992, men att extra tillägg skall kunna ges övergångsvis för höstterminen 1992.

CSN beräknar utgiften för ungdomsstudiebidrag för studier i Sverige och ulomlands till 2 622,4 milj.kr. budgetåret 1992/93. För tillägg lill bidraget för utlandsstuderande beräknas kostnaden lill 2,8 milj.kr. och för övergångsreglerna om extra tillägg till 25,9 milj.kr. höstterminen 1992. Nämnden beräknar kostnaderna för resekostnadsersättning för studerande vid statens skolor för vuxna till 4 milj.kr. nästa budgetår och föreslår samtidigt alt anslagsposten flyttas från anslaget F 2. Studiehjälp m.m. lill F 6. Bidrag till vissa sludiesociala ändamål. Totalt beräknar CSN för studiehjälp utgiften till 2 655,1 milj.kr. budgetåret 1992/93, vilket är en minskning jämfört med innevarande års anslag med 33,3 milj.kr. Utgiften för studiebidrag ökar på grund av fler studerande och högre belopp, men totalkostnaden beräknas ändå minska, främst eftersom inackorderingstillägget uppbörden 1 juli 1992.

Om de föreslagna förändringarna i studiehjäljissystemet inte genomförs den 1 juli 1992, föreslår CSN både högre belopp och inkomslgrän-ser för det extra tillägget. Nämnden föreslår i så fall att det ekonomiska

underlaget för extra tillägg höjs med 5 000 kr. och att beloppen höjs till Prop. 1991/92:100 795, 530 resp. 265 kr. per månad. Bil. 9

CSN har i en särskild skrivelse den 29 augusti 1991 redovisat det av regeringen givna uppdraget att i samråd med Svenska kommunförbundet lämna förslag till hur det kommunala ansvaret för studiehjälpsberät-tigade elevers inackordering bör utformas med hänsyn till förändringar av det offentliga skolväsendet.

Syftet med inackorderingstillägget är, enligt CSN, att genom ett direkt ekonomiskt stöd undanröja geografiska hinder för utbildning och att minska de merkostnader som uppstår i familjer där barnen måste inackordera sig på skolorten. I de flesta fall täcker tillägget inte alla de merkostnader som uppstår. Eftersom överförandet till kommunerna skall ske inom ramen för oförändrade statliga kostnader kan det därför inte krävas att kommunerna skall stå för hela merkostnaden.

Då ansvaret för inackorderade elever förs över till kommunerna finns det enligt CSNs mening anledning att ställa upp något vidare mål än vad som har gällt för inackorderingstillägget. Det övergripande målet bör vara alt kommunen skall främja tillgängligheten till utbildning för sina ungdomar. Det bör sedan överlämnas åt kommunerna att välja den väg som bäst leder mot dessa mål. Effekterna av det förändrade ansvaret bör fortlöpande utvärderas. Ungdomars möjlighet att välja en önskad utbildning på annan ort får inte försämras.

Vid sidan av ett schabloniserat direkt ekonomiskt stöd finns det en rad andra metoder som kommunen kan använda för att främja tillgängligheten till utbildning. Det bästa är naturligtvis om man kan erbjuda den önskade utbildningen så nära föräldrahemmet all en inackordering blir obehövlig. Kommunen kan även förbättra möjligheterna för ungdomar att resa dagligen mellan hemmet och skolan. Om kommunen väljer att även i fortsättningen ge ett direkt ekonomiskt slöd kan detta differentieras efter de faktiska inackorderingskostnaderna. Kommunen kan även genom andra åtgärder än direkta ekonomiska bidrag stödja ungdomars boende och uppehälle.

CSN föreslår att kommunernas skyldighet att främja tillgängligheten till ulbildning och alt stödja ungdomar som behöver inackordering skall regleras i skollagen. I lagparagrafen bör även exempel ges på olika vägar att nå målen. Det är angeläget att stödet utformas så effektivt som möjligt och att skillnaderna mellan olika kommuner inte blir alltför stora. Elever och familjer bör så långt som möjligt ha valfrihet och kontakterna med föräldrahemmet bör underlättas. Rätten lill stöd vid inackordering bör främst bedömas utifrån den tid det tar för eleverna atl resa mellan skolan och föräldrahemmet.

Kommunens ansvar bör endast gälla för elever i det offentliga skolväsendet. Det statliga stödet till inackorderade elever utanför det offentliga skolväsendet bör ges via statsbidraget till folkbildningen för folkhögskoleelever och via statsbidragen till fristående skolor och riksinternatskolor. I de förordningar som styr statsbidragen bör skolorna åläggas att stödja elever under 20 år som behöver inackordering.

198 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Rapporten Från studiehjälp till ungdomsstudiebidrag

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har i sin rapport Från studiehjälp lill ungdomssludiebidrag föreslagit vissa förändringar i det nuvarande studiehjälpssyslemet. I rapporten lämnas en väl genomförd analys av måluppfyllelsen av studiehjälpen tillsammans med andra familje- och socialpolitiska åtgärder. Enligl min mening bör den gjorda analysen kunna utgöra en god grund för fortsatta överväganden dels inom CSN, dels inom regeringskansliet i samband med en fortlöpande översyn av studiehjälpssystemet. Av de förändringar som CSN föreslår i sin rapport bör följande genomföras under budgetåret 1992/93.

- Studielån prövade mot dels föräldrarnas ekonomi, dels elevens egen bör upphöra att utgå.

- Den som avslutar sin utbildning under den första hälften av en månad får studiebidrag med elt halvt månadsbelopp under avslulningsmå-naden i stället för som nu ett helt månadsbelopp.

- CSNs förslag atl det extra tillägget i studiehjälpen skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1993 och att motsvarande bidrag istället skall utgå inom ramen för bostadsbidrag finner jag vara intressant. Frågan behöver dock ytterligare belysas och beredas innan jag tar slutgiltig ställning lill om förslaget bör genomföras. För kommande budgetår beräknar jag således medel för extra tillägg i studiehjälpen under della anslag.

En särskild utredare har tillkallats för att utreda vissa frågor om skolans internationalisering och internationella kontakter och om undervisningen av svenska barn och ungdomar i andra länder (Dir. 1991:62). Arbetet skall slutföras före utgången av september 1992. CSNs förslag om att studiebidrag skall kunna utgå för ett års studier i utlandet vid t.ex. high-school bör prövas i samband med beredningen av de förslag som utredaren kommer all lägga fram.

CSNs förslag i övrigl är jag inte beredd att nu biträda.

Jag kommer i det följande att ytterligare belysa de förslag som jag nu har lämnal samt redovisa de budgetmässiga konsekvenserna härav.

Studiebidrag

Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barnbidraget. Studiebidrag utgår med 750 kr. per månad under kalenderåret 1992 och höjs till 835 kr. per månad fr.o.m. den 1 januari 1993. Jag beräknar utgiften för studiebidrag till 2 268,1 milj.kr. under kommande budgetår.

Extra tillägg

Antalet studerande som uppbär extra tillägg har uppvisat en vikande tendens under en följd av år. För budgetåret 1990/91 har endast 8 800 elever fått sådant tillagg, en minskning med 600 elever i förhållande till 1989/90.

199 Enligt nuvarande regler beviljas extra tillägg med 750, 500, resp. 250 Prop. 1991/92:100 per månad. I enlighet med CSNs förslag föreslår jag att extra tillägg be- Bil. 9 viljas med 795, 530 resp. 265 kr. per månad. Förslaget kräver ändring av 3 kap. 11 § studiestödslagen (1973:349). Vidare anser jag, likaså i enlighet med CSNs förslag, atl det ekonomiska underlaget bör höjas med 5 000 kr. Detta innebär att maximalt tillägg kommer att beviljas om det ekonomiska underlaget är lägre än 75 000 kr., medan inget tillägg beviljas om underlaget överstiger 115 000 kr. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser för det ekonomiska underlaget. Jag beräknar utgiften för extra tillägg till 55,6 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Beräkningarna baseras på att 8 000 elever får sådant tillägg.

Inackorderingstillägg

Riksdagen beslöt den 12 december 1990 att godkänna regeringens förslag till nya riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). Beslutet innebar bl.a. att utgiften för de studerandes studiehjälp i form av inackorderingstillägg fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle ingå i den del av sektorsbidraget som är hänförligt till gymnasieskolan.

Mot bakgrund av riksdagens sålunda fattade beslut beräknar jag under detta anslag inga resurser för inackordering av elever inom det offentliga skolväsendel vilket innebär en minskning av anslaget med 236 milj.kr. Resurser för ändamålet har i stället beräknats under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet.

CSN har föreslagit att kommunens ansvar för inackordering endast bör gälla elever i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Jag delar denna uppfattning.

CSN har föreslagit att det statliga stödet till inackorderade elever utanför gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen bör ges via statsbidraget till folkbildningen för folkhögskoleelever och via statsbidragen till fristående skolor och riksinternatskolor för elever i dessa skolformer. För min del anser jag all inackorderingstillägg för dessa elever tills vidare bör hanteras av CSN på sätt som nu sker och betalas ur detla anslag. Såsom gäller för närvarande bör frågor om inackorderingstillägg i samband med studier utomlands handläggas av CSN.

Enligt nu gällande regler beviljas inackorderingstillägg med lägst 1 000 och högst 2 010 kr. per månad. Jag bedömer all en uppräkning till lägst 1 070 och högst 2 150 kr. per månad bör ske.

Bestämmelser om inackorderingstillägg finns i 3 kap. 7 och 30 §§ sludiestödslagen. Jag förordar att dessa paragrafer upphör att gälla och att det i studiestödslagen tas in en föreskrift om att inackorderingstillägg skall utgå till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer som regeringen bestämmer särskilt, om den studerande behöver inackordering. Den föreskriften bör tas in i 3 kap. 12 § studiestödslagen. En bestämmelse om bl.a. inackorderingstilläggets storlek bör tas in i 3 kap. 13 §. I förtydligande syfte bör det vidare i 3 kap. 1 § föreskrivas att studiehjälp utgår till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer

som regeringen bestämmer om inte något annat följer av andra bestäm- Prop. 1991/92:100 melser i kapitlet. Ett skäl till detta är all det av 3 kap. 14 § direkt fram- Bil. 9 går att resekostnadsersättning utgår till studerande vid skolenhet med statlig vuxenutbildning.

Studiehjälp till studerande utomlands

Jag beräknar utgiften för studiehjälp till studerande utomlands till oförändrat 10,2 milj.kr. I detta belopp har jag inräknat 1,0 milj.kr. till ersättning för dagliga resor till och från skolan för elever som har minst sex kilometers avstånd till skolan.

Studielånemöjligheterna i studiehjälpen avskaffas

Studielån prövat mot föräldraekonomi utbetalades budgetåret 1990/91 till ca 1 300 elever. Behovet av lån bedöms i stort sett på samma sätt som för extra tillägg, dvs. mot föräldrarnas och elevens inkomst. Lånen kan beviljas med högst 10 000 kr. per år om eleven är över 18 år och med högst 5 000 kr. per år för omyndiga elever. Maximalt belopp kan utbetalas om det ekonomiska underlaget är högst 140 000 kr. för familjer med ett barn.

Studielån prövat mot elevens egen ekonomi betalas endast ut till ca 1 000 elever per år. Reglerna för stödet har till stor del utformats efter de regler som gäller för studiemedel och det belopp som utbetalas skall, tillsammans med övrig studiehjälp och förmåner som fria läromedel och fria skolmåltider, vara lika stort som studiemedelsbeloppet. Studielån mot egen ekonomi kom till år 1979 för atl göra del möjligt för myndiga elever atl själva finansiera sina gymnasiestudier. Alla som hade en självständig ekonomi kunde få lånet. Reglerna har därefter skärpts väsentligt, så att det nu är möjligt att få lån endast om del finns särskilda skäl.

Enligt CSN uppfyller studielånen prövade mot föräldraekonomin varken de utbildningspolitiska eller de familjepolitiska målen för studiestödet. Bl.a. rädslan för skuldsättning gör att stöden inle går till familjer med störst behov. Ungdomar skall kunna få en gymnasial utbildning utan skuldsättning. Såvitt gäller studielån prövat mot elevens egen ekonomi visar CSN i sin rapport att nästan 90 % av alla som har lån uppbär sådant under endast en eller två terminer. Endast i undantagsfall tycks möjligheten att få studielån ha påverkat beslutet att börja studera. Det avgörande har varit att man insett att man behöver mera ulbildning. Mot denna bakgrund föreslår CSN atl nuvarande lånemöjligheier upphör. Jag delar den uppfattning som CSN redovisat. Det totala utflödet av studielån för budgetåret 1992/93 minskas härigenom med 34,4 milj.kr.

De grundläggande bestämmelserna om studielån inom studiehjälpen finns i 3 kap. 12 och 13 §§ studiestödslagen. Dessa bestämmelser bör utgå och, i enlighet med vad jag tidigare har föreslagit, ersättas av bestämmelser om inackorderingstillägg. Uppräkningen i I kap. 2 § om studie-

hjälpens olika delar bor också ändras. De särskilda bestämmelserna i 3 Prop. 1991/92:100 kap. 16 a - 19 och 23 §§ om studiehjälp i form av studielån under sjuk- Bil. 9 dom och i 3 kap. 25 - 28 §§ om gifta studerande och om föräldrar och vårdnadshavare bör upphävas. Vissa konsekvensändringar bör också göras i 3 kap. 5, 15 och 16 §§, 8 kap. 17 och 18 §§ saml 9 kap. 2 §.

Halvt studiebidrag för avslutningsmånaden

Enligt 3 kap. 5 § sludiestödslagen utgår studiehjälp för sådan del av läsår under vilken den studerande bedriver studier. Studiebidrag och extra tillägg kan dock utgå för annan tid än läsår enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I 3 kap. 6 § studiestödsförordningen (1973:418) föreskrivs att studiebidrag till en studerande som under kalenderhalvåret bedrivit studier under en viss minsta tid skall utgå för hela kalenderhalvåret.

CSN föreslår att den som avslutar sin ulbildning under första hälften av en månad endast bör få studiebidrag med ett halvt månadsbelopp för denna månad. Jag biträder detta förslag. Det bör ankomma på regeringen atl utfärda de närmare bestämmelser som behövs.

Den föreslagna förändringen innebär enligt mina beräkningar en besparing för statsverket på 33 milj.kr. under nästa budgetår.

Övrigt

För resekostnadsersättning till studerande vid statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping har för innevarande budgetår beräknats 1,5 milj.kr. Fr.o.m. nästa budgetår bör i enlighet med CSNs förslag medel för detla ändamål anvisas under anslaget F 6. Bidrag lill vissa studiesociala ändamål vilket innebär en minskning med 1,5 milj.kr.

Mina förslag till ändringar av studiestödslagen finns samlade under anslaget F 4. Vuxenstudiestöd m.m.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

3. atl till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 331 335 000 kr.

F 3. Studiemedel m.m.

1990/91 Utgift 3 331 777 499

1991/92 Anslag 3 683 000 000

1992/93 Förslag 4 686 000 000

202 Från anslaget betalas utgifter för studiebidrag enligl 4 kap. och ränte- Prop. 1991/92:100 subventioner för och avskrivning av studielån enligt 3, 4 och 7 kap. slu- Bil. 9 diestödslagen (1973:349).

Återbetalning av studielån regleras i 8 kap. samma lag.

Från anslaget betalas dessutom kostnader för avskrivning och inlösen av vissa studielån med statlig kreditgaranti i enlighet med kungörelsen (1961:384) om avskrivning av lån för studier eller på grund av att låntagaren avlidit eller varaktig betalningsoförmåga inträtt.

Centrala studiestödsnämnden

Statsmakterna har nyligen fattat beslut om omfattande förändringar av gymnasieskolan, vuxenutbildningen och folkbildningen. I regeringens direktiv för den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1993/94 - 1995/96 har CSN fått i uppdrag atl utvärdera det nya studiemedelssystemet i allmänhet och dess återbetalningsvillkor i synnerhet. Därför föreslår CSN i årets anslagsframställning inga genomgripande förändringar av studiemedels- eller återbetalningsreglerna.

CSN föreslår en ändring av bestämmelserna om beviljning av nytt studiestöd till den som inte skött betalningen av tidigare studieskulder. Ändringen innebär en harmonisering mellan olika former av studiestöd. Beträffande återbetalning av studiemedel föreslås en harmonisering av bestämmelserna om sista ansökningsdag för ändring av inkomst i samband med anståndsbeslut, ändrade bestämmelser för återbetalning av för mycket inbetald preliminär avgift vid anstånd samt atl det görs en redaktionell översyn av de äldre bestämmelserna för återbetalning av studiemedel.

CSN beräknar utgiften för studiemedel i form av studiebidrag till 2 625,8 milj.kr. budgetåret 1992/93. Det är en ökning i förhållande till innevarande års anslag med 300,8 milj.kr. Ökningen beror främst på att CSN räknar med ett ökat antal studerande med studiebidrag på eftergymnasial nivå samt en ytterligare ökning av antalet utlandsstuderande. Utlåningen väntas också öka av samma skäl under budgetåret 1992/93. Nämnden räknar med atl utflödet av studielån kommer att uppgå till ca 4 888 milj.kr., vilket är drygt 400 milj.kr. mer än vad CSN räknar med kommer alt lånas ut under innevarande budgetår. Denna utgift belastar inte statsbudgeten.

Utgiften för räntesubventioner och avskrivningar beräknas till I 929 milj.kr. under budgetåret 1992/93, vilket innebär en ökning med 571 milj.kr. i förhållande till innevarande års anslag.

Totalt för studiemedel beräknar således CSN utgiften under budgetåret 1992/93 lill 4 554,8 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Inledningsvis vill jag hänvisa till vad jag tidigare anfört beträffande översyn av studiemedelssystemet. Jag föreslår därför nu inga genomgripande förändringar av studiemedels- eller återbetalningsreglerna.

203 Studiemedel beviljas för år 1992 med ett belopp på 6 740 kr. per må- Prop. 1991/92:100 nad. Av beloppet utgörs 1 995 kr. av bidrag. Bil. 9

Jag beräknar att ca 193 000 studerande kommer att uppbära studiemedel under budgetåret 1992/93. Utgiften för studiebidrag beräknar jag mot denna bakgrund till 2 598 milj. kr. och kostnaderna för avskrivningar och räntesubventioner lill 2 088 milj. kr. Jag har därvid beräknat atl studielån kommer att utbetalas med sammanlagt ca 4 790 milj. kr. 1 delta belopp inkluderas studielån som del av särskilt vuxenstudiestöd.

Förslag till ändrade bestämmeber

Den som är återbetalningspliktig för studielån men inle har betalt fastställt årsbelopp eller debiterad studiemedelsavgift, kan inte beviljas nya studiemedel. Däremot kan han eller hon beviljas särskilt vuxenstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, ulbildningsarvode eller annal studiestöd. I likhet med CSN anser jag alt kraven på återbetalning måste vara lika starka och konsekventa för alla låntagare och inte endast ställas på dem som söker studiemedel. Jag biträder således CSNs förslag om en ändring av 9 kap. 2 b § studiestödslagen.

För ansökningar om att preliminär avgift för visst avgiftsår inle skall utgå eller nedsättas finns en sista ansökningsdag angiven i 8 kap. 39 § studiestödslagen i dess lydelse före den 1 januari 1989. Enligt punkt 2d i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i sludiestödslagen skall en sådan ansökan ha kommit in till CSN före utgången av oktober månad året efter avgiftsåret. Ansökningar som kommer in senare prövas i stället enligt reglerna för slutlig avgift i 43 §.

Ett beslut om att preliminär avgift inte skall utgå eller sättas ned kan på ansökan av den äterbetalningsskyldige omprövas av CSN. Någon föreskrift om sista dag för en sådan ansökan finns emellerlid inle.

CSN föreslår att för alla ansökningar enligt den berörda paragrafen skall den 31 oktober året efter avgiftsåret gälla som sista ansökningsdag, eftersom alla ansökningar om anstånd med preliminär avgift bör behandlas lika. Jag biträder detta förslag. Förslaget kräver en ändring av punkl 2 d i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring av studiestödslagen.

CSN fick år 1988 dispens av regeringen all driva försöksverksamhet som innebär att studiemedel kan återbetalas även via bankgiro. Dispensen gällde såvitt avser det äldre ålerbetalningssystemet till utgången av år 1991. Riksdagen har beslutat (prop. 1990/91:150, FiU 34, rskr. 391) all CSN, efter samråd med riksrevisionsverkel, får använda bankgiro för hanteringen av återbetalning av studielån även efter budgetåret 1991/92. Tillståndet att använda bankgiro bör enligt riksdagsbeslutet gälla tills vidare. Enligt 8 kap. 65 § sludiestödslagen i dess lydelse före den 1 januari 1989 skall bl.a. preliminär avgift erläggas till myndighet eller penninginrättning enligt de närmare bestämmelser som regeringen meddelar. Såvitt avser det nya återbetalningssystemet föreskrivs i 8 kap. 15 § studiestödslagen att det fastställda årsbeloppet skall betalas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering-

en bestämmer. Motsvarande reglering bör gälla även i del äldre återbe- Prop. 1991/92:100 tal ningssystemet. Lagtekniskt bör ändringen göras genom en ändring i Bil. 9 punkt 2 I i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen.

Jag bedömer alt de förslag till ändring av studiestödslagen som jag har lagt fram inte kommer att medföra några ökade kostnader för staten.

Mina förslag till ändring av studiestödslagen finns samlade under anslaget F4. Vuxenstudiestöd m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Studiemedel m.m. för budgeteåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 686 000 000 kr.

F 4. Vuxenstudiestöd m.m.

1990/91 Utgift 1560 229 724 Reservation 13 669 005

1991/92 Anslag 1617 700000

1992/93 Förslag 1 341 300 000

Från anslaget betalas utgifter för korttidsstudiestöd, internatbidrag och särskilt vuxensludieslöd i form av vuxenstudiebidrag enligt 5, 6 och 7 kap. studiestödslagen (1973:349).

Från anslaget betalas också kostnader för statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m.m. saml för bidrag till centrala fackliga organisationer för planering av uppsökande verksamhet och grundläggande utbildning av fackliga studieorganisatörer samt för information om vuxenstudiestöd m.m. Bidragsbestämmelserna återfinns i förordningen (1980:483) om statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser, m.m.

Från anslaget betalas också utgifter för särskilt vuxenstudiestöd i form av vuxenstudiebidrag för arbetslösa. Bestämmelserna återfinns i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

Utgifterna under anslaget täcks genom medel från vuxenutbildningsavgiften.

Centrala studiestödsnämnden

Utredningen om vuxnas finansiering av studier (FINVUX) har presenterat sitt betänkande. Utredaren har i sina förslag om ett reformerat studiestöd för vuxna beaktat de förändringar som beslutats för gymnasieskolan, vuxenutbildningen och folkbildningen. Centrala studiestödsnämnden (CSN) återkommer senare till FINVUX förslag. CSN beräknar utrymmet från vuxenutbildningsavgiften till vuxenstudiestöd m.m. och till administrationen av dessa stöd till 1 595 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

205 Av detta belopp föreslår CSN att 45,4 milj.kr. reserveras för administra- Prop. 1991/92:100

tionskostnader. Resterande belopp, 1 549,6 milj.kr., föreslår CSN avsätts Bil. 9

för vuxensludieslöd och statsbidrag till uppsökande verksamhet m.m.

Det är en minskning med 68,1 milj.kr. i förhållande till anvisade medel

1991/92.

1. CSN föreslår att 55 milj.kr. anvisas för statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser under 1992/93. Det är samma belopp som under innevarande budgetår.

2. CSN föreslår att oförändrat belopp, 20 milj.kr., anvisas för planering m.m. av uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisatörer samt information om vuxensludieslöd för 1992/93.

3. CSN föreslår att korttidsstudieslödet höjs från 65 till 70 kr. per timme och att internatbidraget höjs från 290 lill 325 kr. per dygn. För korttidsstudiestöd och internatbidrag föreslår CSN att det anvisas 226 milj.kr. under 1992/93 eller lika mycket som under innevarande budgetår.

4. CSN föreslår att det anslås 1 173,6 milj.kr. för vuxenstudiebidrag under 1992/93. Det är 68,1 milj.kr. mindre än under 1991/92.

5. CSN föreslår att oförändrat belopp, 75 milj.kr., anvisas till vuxenstudiebidrag för arbetslösa under 1992/93.

Föredragandens överväganden

Utbildningsa vgiften

Utbildningsavgiften utgör under 1992/93 0,31 % av underlaget för arbetsgivaravgiften. Den del av avgiften som avser vuxenstudiestödsända-mål (0,27 % av underlaget) beräknar jag till 1 765,3 milj.kr. Vid beräkningen av tillgängliga resurser för 1992/93 skall dessutom tillföras resultatet av slutregleringen av avgiften för 1990/91. Slutregleringen beräknas ge ett överskott på 24 milj.kr.

Jag förordar att kostnaderna för timersättning till deltagare i svenskundervisning för invandrare (sfi) och i vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) finansieras med medel från ulbildningsavgif-len. Kostnaden beräknas till 64,5 milj.kr.

Vidare förordar jag att 338,1 milj.kr. överförs till anslaget C 1. Bidrag till folkbildningen m.m.

Kosinaderna för centrala studiestödsnämndens (CSN) administration av vuxenstudiestöden beräknar jag till 45,4 milj.kr.

Utrymmet för vuxensludieslöd blir med hänsyn till nyss nämnda uppgifter 1 341,3 milj.kr.

Finvuxutredningen

I Finvuxutredningens betänkande (SOU 1991:65) föreslås genomgripande förändringar i reglerna för de olika vuxenstudiestöden och för verksamheten med uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Förslagen är under beredning inom utbildningsdepartementet. De förslag som rör

stöden för längre studier kommer att bedömas i samband med de för- Prop. 1991/92:100 ändringar som kan bli aktuella till följd av den tidigare nämnda översy- Bil. 9 nen av studiemedelssystemet.

Korttidsstudiestöd och internatbidrag samt statsbidrag för uppsökande verksamhet på arbetsplatser

Korttidsstudiestöd kan beviljas till arbetstagare som deltar i vissa studiecirklar, i vissa ämneskurser vid komvux och i s.k. korta kurser vid folkhögskolor. Stödet ersätter förlorad arbetsförtjänst och utgör under 1991/92 65 kr per timme.

Vid sidan av korttidsstudiestödet finns internatbidrag som skall täcka kosinaderna för resa, kost och logi i samband med deltagande i korta kurser vid folkhögskolor eller statens skolor för vuxna (SSV). Internatbidrag kan beviljas både till arbetstagare och icke arbetstagare. Bidraget är under 1991/92 290 kr. per dygn.

Stöden kan sökas kollektivt av fackliga organisationer och av enskilda personer. Genom en pågående försöksverksamhet har handikapp-och pensionärsorganisationerna fått möjlighet att söka internatbidrag kollektivt. Försöksverksamheten uppbörden 30juni 1992.

Kortlidssludiestöd och internatbidrag beviljas av vuxenutbildningsnämnden i resp. län. Under 1991/92 disponerar nämnderna tillsammans 226 milj.kr. för sådana stöd. De grupper som har störst behov av utbildning och stöd skall ges företräde.

Av utbetalade medel 1989/90 (190 milj.kr.) avsåg 90 % kollektivt sökta stöd från löntagarorganisationerna, 5 % kollektivt sökta stöd från handikapp- och pensionärsorganisationerna och 5 % ansökningar från enskilda personer.

Finvuxutredningen föreslår att det kollektiva ansökningsförfarandet skall upphöra och att stödet i fortsättningen skall kunna sökas enbart av enskilda personer for studier i främst basämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap.

För statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser har för 1991/92 avsatts 55 milj.kr. Bidrag kan sökas av fackliga löntagarorganisationer samt av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Fiskares Riksorganisation (SFR). Bidrag skall i första hand beviljas för projekt som vänder sig till grupper i arbetslivet som har stort behov av utbildning och stöd. Medlen fördelas av vuxen-ulbildningsnämnderna i resp. Iän. Av beviljade medel 1989/90 gick 88 % till organisationer inom LO, 8 % till organisationer inom TCO och 4 % till övriga organisationer. Medlen har alltså i betydande utsträckning gått till organisationer med en god betalningsförmåga. De fackliga organisationerna söker som regel bidrag för uppsökande verksamhet och medel för korttidsstudiestöd och internatbidrag samtidigt.

Under hösten 1990 genomförde Staffan Larsson vid pedagogiska institutionen i Linköping för Finvux räkning en studie (Rapport LiU-PEK-R-123) av 36 projekt där medel beviljats för uppsökande verksamhet och korttidsstudiestöd/internatbidrag. Resultaten visar bl.a. att rekry-

teringen till största delen gällt kurser som ingått i organisationens eget Prop. 1991/92:100 utbud. 1 en mindre del av projekten har man informerat om annan ut- Bil. 9 bildning, t.ex. komvux. För många av uppsökarna är kursverksamheten en del av det fackliga arbetet.

Det viktigaste syftet med korttidsstudiestödet och internatbidraget är att öka rekryteringen av personer med kort tidigare utbildning och svåra arbetsförhållanden till utbildning av överbryggande karaktär. Erfarenheterna av kollektivt sökta och fördelade stöd är i det avseendet inte helt positiva. De invändningar som har kommit fram gäller framför allt det förhållandet, att stöden i så stor utsträckning använts för cirklar och kurser i fackliga ämnen; utbildning som i större utsträckning borde kunna finansieras av de fackliga organisationerna själva. Under senare år har emellertid vissa insatser gjorts för att bredda informationen och kursutbudet, t.ex. inom ramen för den s.k. ABF-skolan.

Mot bakgrund av behovet av besparingar i statens utgifter förordar jag en minskning av resurserna för korttidsstudiestöd och internatbidrag med 150 milj.kr, till 76 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Jag anser vidare att det kollektiva ansökningsförfarandet bör upphöra. Stöden bör i fortsättningen sökas av enskilda personer. Förslaget kräver ändring i 5 kap. 4 § samt 6 kap. 4 § studiestödslagen (1973:349). Vidare bör 6 kap. 8 § samma lag upphävas. Slutligen förordar jag att medel för bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser samt för planering av uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisatörer inte längre skall anvisas.

Det minskade antalet korttidsstudiesiöd och internatbidrag gör det angeläget tillse att bidragen styrs till grupper som har kort och bristfällig utbildning. Jag vill här något beröra dessa frågor. I mina bedömningar har jag delvis beaktat Finvuxutredningens förslag.

Liksom hittills bör korttidsstudiestöd förbehållas arbetstagare, som förlorar inkomst på grund av studierna. Internatbidraget skall på samma sätt som i dag kunna beviljas både till arbetstagare och icke arbetstagare.

Enligt 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § studiestödslagen ankommer det på regeringen eller den myndighet som regeringen utser att bestämma vilket slag av utbildning som korttidsstudiestöd och internatbidrag kan lämnas för. För riksdagens information vill jag nämna att dessa stöd i fortsättningen bör kunna beviljas för studier i svenska, engelska, matematik och samhällskunskap på grundskole- och gymnasieskolenivå. Vidare bör även i fortsättningen cirklar och kurser för att utveckla handikappades färdigheter ge rätt till stöd. När det gäller korta kurser i de nämnda ämnena vid folkhögskolor eller statens skolor för vuxna bör korttidsstudiestöd och internatbidrag i första hand vara tillgängligt för dem som kombinerar studier på dellid i ämnet med en sådan kort heltidskurs. Stöd bör i fortsättningen lämnas enbart vid heltidskurser som omfaltar högst två veckor. Därigenom uppnås en klar avgränsning mellan korttidsstudiesiöd och stöden för längre studier.

Bidragen bör ges till personer som har högst en tvåårig gymnasieutbildning (motsvarande). Undantag bör dock göras för deltagare i cirklar

och kurser för handikappade, där tidigare utbildningsbakgrund saknar Prop. 1991/92:100 betydelse. En övre åldersgräns bör införas som markerar att stöden är Bil. 9 avsedda för personer i yrkesverksam ålder. Stöd bör endast lämnas till dem som är högst 64 år. Huvudreglerna om en övre åldersgräns och högsta tidigare ulbildning bör tas in i 5 kap. 2 § och 6 kap. 2 § studiestödslagen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör få meddela de föreskrifter om undanlag från huvudreglerna som nyss nämnts. Beslämmelserna i 6 kap. 2 § om att internatbidrag inte utgår till den som uppenbart inte är i ekonomiskt behov av slöd behövs inle längre och bör upphävas.

Innan utbetalning av stöd görs bör personen ifråga kunna styrka dels - ifråga om korttidsstudiesiöd - alt inkomstbortfall uppstått, dels att han eller hon deltagit i utbildningen. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser i dessa frågor.

Jag förordar att beloppet i korttidsstudieslödet höjs från 65 till 68 kr per timme. Internatbidraget bör räknas upp från 290 till 305 kr. per dygn. Förslagen kräver en ändring i 5 kap. 5 § och i 6 kap. 5 § studiestödslagen.

Den gällande regleringen av korttidsstudiesiöd och internatbidrag innebär att fördelningen av stöden sker länsvis. Mot bakgrund av den föreslagna nedläggningen av vuxenulbildningsnämnderna bör bestämmelserna i 5 kap. 7 § och 6 kap. 6 § studiestödslagen om att stöd får utgå endast till den som är bosatt i länet eller som utför sitt arbete huvudsakligen i länet kunna upphävas. Det bör få ankomma på regeringen att bestämma om den regionala fördelningen av resurserna.

Särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxensludieslöd för arbetslösa

Jag beräknar 1 190,3 milj.kr. för särskilt vuxenstudiestöd och oförändrat 75 milj.kr. till särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

Resurserna för särskilt vuxenstudiestöd fördelas länsvis. Stöd får lämnas till den som är bosatt i länet. Analogt med vad jag sagt i fråga om fördelningen av korttidsstudiestöd och internatbidrag förordar jag att bestämmelserna i 7 kap. 10 § studiestödslagen upphävs. Konsekvensändringar bör göras i 7 kap. 12 och 15 §§.

Fr.o.m. läsåret 1992/93 upphör grundvux som egen skolform och inordnas i den grundläggande vuxenutbildningen i komvux. Bestämmelsen i 7 kap. 5 § sludiestödslagen om att studier i grundvux får medräknas vid bedömningen av rätt till särskilt vuxenstudiestöd för heltidsstudier bör därför upphöra att gälla. Vidare bör beteckningen "grundläggande svenskundervisning för invandrare" i paragrafen ändras i överensstämmelse med ändring i skollagen (1985:1100) till "svenskundervisning för invandrare".

Genom lagen (1991:744) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring byttes orden "erkänd arbetslöshetskassa" ut mot "arbetslöshetskassa". Motsvarande ändring bör nu göras i 7 kap. 7 § studiestödslagen.

14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Medebförbrukning Prop. 1991/92:100

Under anslaget för budgetåret 1992/93 bör tas upp I 353 milj.kr. med följande fördelning:

Milj.kr. Korttidsstudiestöd och internatbidrag 76,0

Särskilt vuxenstudiestöd 1 190,3

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa 75,0

Summa 1 341,3

Jag förordar att anslaget i sin helhet finansieras med medel från utbildningsavgiften.

Upprättade lagförslag

De förslag jag nu lagt fram under anslagen Fl. Centrala studiestödsnämnden m.m. - F 4. Vuxenstudiestöd m.m. kräver i fråga om sludiestödslagen (1973:349) dels att 1 kap. 6 a §, 3 kap. 7, 16 a-19, 23, 25-28 och 30 §§, 5 kap. 7 §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 10 samt 8 kap. 21§ upphävs, dels ändring av 1 kap. 2 och 6 §§; 3 kap. 1, 4, 5, 11-13, 15 och 16 §§, 4 kap. 37 §, 5 kap. 2, 4 och 5 §§, 6 kap. 2 och 4-6 §§, 7 kap. 5, 12 och 15 §§, 8 kap. 17, 18 och 23 §§, 9 kap. 2 och 2b §§, samt punkterna 2 d och 2 I i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen. Vidare krävs ändring av dels 4 och 5 §§ lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, dels 3 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

I enlighet med vad jag har anfört under detta anslag samt under anslagen F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m., F 2. Studiehjälp m.m. samt F 3. Studiemedel m.m. har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

2. lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskill vuxenstudiestöd för arbetslösa samt

3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Lagförslaget under 3 har upprättats efter samråd med statsrådet Lundgren.

Lagförslagen bör fogas till detta protokoll som bilagorna 9.7, 9.8 och 9.9.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. anta förslagen till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

6. anta förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om sär skilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och

7. anta förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om själv- Prop. 1991/92:100 deklaration och kontrolluppgifter Bil. 9

8. godkänna alt 1 341 300 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom utbildningsavgiflen för budgetåret 1992/93 används för alt finansiera anslaget,

9. till Vuxensludieslöd m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 1 341 300 000 kr.

F 5. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar

1990/91 Utgift 152 780 334 1991/92 Anslag 107 200 000 1992/93 Förslag 68 500 000

Från anslaget betalas utgifter för timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vuxenutbildning för psykiskt ulvecklingsstörda (särvux) samt vid grundläggande svenskundervisning för invandrare (sfi) enligl förordningen (1986:395) om timersättning vid vissa vuxenutbildningar.

Från anslaget betalas även studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk.

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår att ersättningen till studerande med inkomstbortfall höjs från 65 till 70 kr. per timme.

CSN föreslår alt 60,3 milj. kr. anvisas för grundvux och särvux och att 64,2 milj. kr. anvisas för timersättning vid sfi.

CSN föreslår att 5 milj. kr. anvisas för studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk.

Föredragandens överväganden

Den undervisning som motsvarar nuvarande grundvux ingår fr.o.m. läsåret 1992/93 som en integrerad del i den grundläggande vuxenutbildningen i komvux. Timmar som motsvarar nuvarande grundvux bör i fortsättningen inle särskiljas från övrig undervisning. De studerande i komvux kan beviljas kortlidssludiestöd, särskilt vuxenstudiestöd eller studiemedel. Jag har därför inte räknat med några utgifter för timersättning till denna grupp.

Jag förordar all beloppet i timersättningen höjs från nuvarande 65 till 68 kr. per timme.

Kostnaden för timersättning till studerande i sfi beräknas till 62,5 milj.kr. och för studerande i särvux till 2 milj.kr. För försöksverksamheten med studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk har jag beräknat oförändrat 4 milj.kr.

211 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

10. godkänna atl 64 500 000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom utbildningsavgiften för budgetåret 1992/93 används för att finansiera anslaget Timersättning vid vbsa vuxenutbildning-

11. till Timersättning vid vbsa vuxenutbildningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 68 500 000 kr.

F 6. Bidrag till vissa studiesociala ändamål

Inom regeringskansliet bereds för närvarande fiågor som gäller Bidrag lill vissa sludiesociala ändamål. Avsikten är att dessa frågor skall behandlas i en särskild proposition som skall föreläggas riksdagen under våren 1992.

Medelsanvisningen under anslaget Bidrag till vissa sludiesociala ändamål uppgår under innevarande budgetår till 117 867 000 kr., varav 15 217 000 kr. anvisats för Bidrag till hälso- och sjukvård för studerande. Jag har tidigare hemställt att medel för detta ändamål fr.o.m. budgetåret 1992/93 skall anvisas under anslaget D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser. I avvaktan på att beredningen av den särskilda propositionen slutförs, föreslår jag atl anslaget förs upp med ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat belopp minskat med 15 217 000 kr., dvs. 102 650 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

12. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag tdl vissa sludiesociala ändamål för budgetåret 1992/93 beräkna elt förslagsanslag på 102 650 000 kr.

F 7. Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar

1990/91 Utgift 111 583 692

1991/92 Anslag 126 800 000

1992/93 Förslag 121400 000

Från anslaget betalas utgifter för utbildningsarvoden till studerande vid folkhögskollärarlinjen, handels- och konlorslärarlinjen, industri-och hantverkslärarlinjen, vårdlärarlinjen och specialpedagogiska påbyggnadslinjen enligl 7 a kap. sludiestödslagen (1973:349).

212 Centrala studiestödsnämnden Prop. 1991/92:100

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår att 134,4 milj.kr. anvisas för utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar.

Föredragandens överväganden

Det ankommer på regeringen att bestämma vilka utbildningar som skall berättiga till utbildningsarvode.

Utbildningsarvodel ersätter i princip förlorad arbetsförtjänst. Syftet med arvodel är att rekrytera personer med bred erfarenhet från elt aktuellt yrkesområde till läraryrket. Folkhögskollärarlinjen skiljer sig från övriga linjer bl.a. genom att kravet på tidigare yrkeserfarenhet för antagning är mindre uttalat. Bland dem som antas finns många som har lång erfarenhet från folkrörelser, ungdomsorganisationer m.m., men också jämförelsevis unga personer utan yrkeserfarenhet. Till skillnad från vad som gäller för skolväsendet i övrigl ställer det allmänna numera inte heller några krav på att folkhögskolan skall ha lärare med någon viss lärarutbildning. Jag kommer därför att föreslå regeringen att ulbildningsarvode inte längre skall utges till studerande vid folkhögskollärarlinjen.

Utbildningsarvodet, som för närvarande är 10 363 kr. per månad, bör höjas till 10 770 kr. per månad. Belastningen på anslaget beräknas minska med 5,4 milj.kr. Totalt beräknas medelsbehovet uppgå till 121,4 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

13. att till Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 121 400 000 kr.

213 G. Lokalförsörjning m.m. Prop. i99i/92:ioo

Inledning

Förändringar av lokalförsörjningen för högskolans del avses ske inom ramen för övergången till budgetsystemet med treåriga budgetramar och ramanslag, from budgetåret 1993/94. Regeringen har den 4 april och den 12 september 1991 meddelat myndighelsspecifika direktiv för anslagsframställningarna.

Högskoleenheternas sammanlagda lokalinnehav uppgår till ca 2,3 milj. m. Av lokalinnehavet är ca 84 % statsägda lokaler, medan resten utgörs av förhyrda lokaler. Högskoleenheterna disponerar under innevarande budgetår ca 2 miljarder kr. för lokalkostnader, vilket motsvarar ca 20% av anvisade medel vid högskoleenheterna.

Under innevarande budgetår kommer följande byggnadsprojekt att ha färdigställts: om- och tillbyggnad för plasmafysik vid tekniska högskolan i Stockholm, lokaler för marint forskningscentrum i Asko vid universitetet i Stockholm, ombyggnad för dataämnen m.m., etapp 2 a och b, vid universitetet i Uppsala, om- och tillbyggnad för musikutbildning m.m. vid universitetet i Göteborg, om- och tillbyggnad, etapp I, vid högskolan i Karlstad, entresolering av bibliotek, etapp I, vid universitetet i Umeå och nybyggnad för industriell ekonomi och samhällsvetenskap vid högskolan i Luleå. Sammanlagt innebär del en ökad lokalkostnad om ca 49,7 milj.kr. för nästa budgetår. Ökningen belastar anslaget D 6. Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna.

Myndigheternas förslag

För budgetåret 1992/93 har byggnadsstyrelsen i samråd med universitetsoch högskoleämbetet redovisat en lokalförsörjningsplan som tar hänsyn till högskoleenheternas lokalbehov oavsett om dessa löses genom en statlig investering eller genom förhyrning. Lokalförsörjningsplanen upptar 32 ärenden som måste underställas regeringen. Av dessa bör enligt byggnadsstyrelsens bedömning 24 påbörjas under den närmaste treårsperioden. Dessutom är det önskvärt atl ytterligare tretton projekt genomförs under treårsperioden. Byggnadsstyrelsen räknar med ett investeringsbehov om 908 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

I den följande redogörelsen för byggnadsstyrelsens förslag redovisas endast de byggnadsobjekt som kräver riksdagens godkännande för utförande och för vilka byggstart beräknas kunna ske under de tre närmaste budgetåren, dvs. för perioden 1992/93-1994/95. Kosinaderna redovisas i det följande i prisläget den 1 januari 1991 om inte annat anges.

214 Stockholm Prop. 1991/92:100

Nybyggnad för geologi. I investeringsplanen finns en preliminär kostnadsram om 100 milj. kr. (prop 1988/89:100 bil. 10 s. 479). Byggnadsstyrelsen har nu redovisat förslag till nybyggnad för geologi vid universitetet i Stockholm. Lokalprogrammet för den första etappen omfattar 5 800 m LOA:V. Etappen är avsedd för geologiska institutionen och naturgeografiska institutionens grundutbildning, som idag är inrymda i fastigheten Kungslensgatan 45. Lokalerna hyrs sedan fastigheten såldes 1988. Nybyggnaden har kostnadsberäknats lill 157 milj.kr.

Ombyggnad av hus 43:3 vid tekniska högskolan i Stockholm. Nybyggnaden för sektionerna E och D har nu färdigställts. Verksamheterna flyttar ur ca 6000 m LOA i huvudbyggnaden vid högskolan. Omfattande upprustningsåtgärder behöver genomföras för att åtgärda brister i installationssystem, brandskydd m.m. Kostnaderna för atl underhålla, höja den tekniska standarden och ge lokalerna en generell utformning för undervisningsändamål uppskattas av byggnadsstyrelsen till ca 200-250 milj.kr i prisläget den 1 januari 1990, varav ca 40% utgörs av kostnader för underhåll. Årskostnadsökningen uppskattas lill ca 18 milj.kr. Avsikten är att samla instutionen för matematik i huvudbyggnaden och möjliggöra andra angelägna omflyttningar av verksamheter samt friställa inhyrda lokaler i Lill-Janshuset m.m. Byggnadsstyrelsen avser att genomföra projektet som ett ätgärdsprogram under 5 år.

Om- och tillbyggnad, etapp 2, för konsthögskolan. Regeringen uppdrog den 6 juni 1991 åt byggnadsstyrelsen att inom en kostnadsram om 81,5 milj.kr. fortsätta projekteringen av om- och tillbyggnad, etapp 2, för konsthögskolan i Stockholm lill och med bygghandlingar. Etapp 2 omfattar ombyggnad av kasern 3 med tillbyggnad på Skeppsholmen.

Kostnaden beräknas nu enligt byggnadsstyrelsen lill 80,4 milj.kr. Av nämnda kostnad finansieras 12 milj.kr. med underhållsmedel, varför en kostnadsram om 68,4 milj.kr. bör föras upp i investeringsplanen.

Linköping

Om- och tillbyggnad för institutionen för fysik och mätteknik m.m. Byggnadsstyrelsen har redovisat förslag till om- och tillbyggnad för institutionen för fysik och mätteknik inkl. kemi och biologi vid universitetet i Linköping. Programskissen omfattar sammanlagt 26 657 m LOA, varav 10 418 m2 LOA i ombyggda lokaler och 16 239 m LOA i tillbyggnaden. Kostnaden för projektet beräknas till 334 milj.kr., varav 20 milj.kr. för ombyggnaden och 314 milj.kr., för tillbyggnaden. Årskostnaden beräknas öka med 44,1 milj.kr.

Lund

Nybyggnad av ekologihus. I investeringsplanen finns en kostnadsram motsvarande 145 milj.kr. i prisläget den 1 januari 1991 för nybyggnad av ekologihus vid universitetet i Lund. Byggnadsstyrelsen har nu redovi-

215

sat systemhandlingar för projektet, som omfattar 11 130 m LOA och Prop. 1991/92:100 har kostnadsberäknats till 151 milj.kr. Kostnadsökningen i förhållande Bil. 9 till tidigare nämnd ram beror på alt ytterligare tekniska utrymmen samt nya bestämmelser och krav har tillkommit.

Göteborg

Ny- och ombyggnad för handelshögskolan vid universitetet i Göteborg. Byggnadsstyrelsen redovisar en planering för att samla lokalmässigt spridda verksamheter till ny- och ombyggda lokaler vid nuvarande handelshögskolan. Projekeiet innebär att ett ekonomiskt-samhällsvetenskapligt centrum skapas tillsammans med för universitetet nyuppförda förhyrda lokaler i stadsdelen Haga. Kostnaderna uppskattas till 320 milj.kr., varav universitetet räknar med att erhålla 150 milj.kr. i donationer och att tomtmarken skänks av kommunen. Resterande 170 milj.kr. bidrar staten med. Planerad utbyggnad beräknas medföra en ökad årskostnad om ca 15 milj.kr. för universitetet efter avdrag för kostnaden för de lokaler som kan lämnas.

Tillbyggnad för mikroelektronik vid Chalmers teknbka högskola. Regeringen uppdrog den 25 maj 1989 åt byggnadsstyrelsen att utarbeta byggnadsprogram för ett mikroelektroniskt centrum vid Chalmers tekniska högskola. Förslaget omfattade ett lokalbehov om 5 500 m LOA:V som tillgodoses genom en tillbyggnad till befintligt fysikhus inom Chalmersområdet. Projektet innebär att verksamheter som nu är spridda inom olika delar av högskolan får samlade, utökade och kvalitativt bättre lokaler och att sambruk av dyrbar utrustning underlättas.

Umeå

Nybyggnad av matematbkt-informationsteknologiskt hus. I investeringsplanen finns en preliminär kostnadsram om 141 milj.kr i prisläget den I januari 1990 för nybyggnad av malemaliskl-informalionsteknologiskt hus vid universitetet i Umeå. Redogörelse för projektet lämnades i prop. 1989/90:90 (s. 221).

Regeringen uppdrog den 22 augusti 1991 åt byggnadsstyrelsen att inom en kostnadsram om 151 milj.kr. motsvarande en årskostnad om 17,4 milj.kr. projektera nämnda projekt till och med bygghandlingar.

Nybyggnad för ingenjörsutbildningen. Regeringen uppdrog den 16 maj 1991 åt byggnadsstyrelsen att utarbeta bygghandlingar inom en kostnadsram motsvarande en årskostnadsökning om 6 250 000 kr. för ingenjörsutbildningen i Umeå. Byggnadsstyrelsen har redovisat byggnadsprogram för nybyggnad för ingenjörsutbildningen vid universitetet i Umeå. Projektet omfattar ca 5 800 m LOA och har kostnadsberäknats till 73 milj.kr. Projektet har utökats med lokaler för tillämpad forskning och teknikutveckling. Umeå kommun har gett universitetet ekonomiska garantier så alt sistnämnda verksamhet utöver ingenjörsutbildning kan bära sina lokalkostnader när nybyggnaden står färdig.

216 Luleå Prop. 1991/92:100

Om- och nybyggnad för högskolan. Regeringen uppdrog den 16 maj 1991 åt byggnadsstyrelsen att utarbeta bygghandlingar inom en kostnadsram motsvarande en årskoslnadsökning om 5,8 milj.kr. för ingenjörsutbildningen vid högskolan i Luleå. Byggnadsstyrelsen har redovisat förslag till lokaler för ingenjörsutbildningen m.m. Lokalbehovet för nämnda utbildning tillgodoses i befintliga lokaler genom all verksamheter i dessa flyttas till ombyggda lokaler i nuvarande bibliotek och i en nybyggnad. Projektet har utökats och kostnadsberäknats till 51 milj.kr. motsvarande en årskostnadsökning om 6,6 milj.kr. Av sistnämnda belopp avser 800 000 kr. lokaler för utökningen av grundutbildningen och finansieras med medel från anslagsposten 1.2.4. Till regeringens disposition för utökade utbildningar.

Föredragandens överväganden

Jag har i inledningsavsnillel redogjort för min syn på lokalförsörjningsfrågorna. Jag begränsar mig i det följande till en i huvudsak teknisk redogörelse.

För atl förbättra högskolans lokalsituation räknar jag med ett ökat utrymme för lokalkostnader m.m. om 300 milj.kr. För de tre kommande budgetåren inlecknas utrymmet helt av kostnader för planerade nya byggnadsobjekt och förhyrningar samt av mina förslag i det följande under anslaget Gl. Jag räknar vidare med att åtgärderna fullt genomförda därefter belastar utrymmet med preliminärt 185 milj.kr. Beträffande återstående utryme avser jag alt återkomma i samband med budgetpropositionen för budgetåret 1993/94.

I gällande investeringsplan finns kostnadsramar uppförda för pågående och beslutade byggnadsobjekt inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde om sammanlagt ca 2 158 milj.kr.

Jag räknar med att nybyggnad för geologi vid universitetet i Stockholm nybyggnad av ekologihus vid universitetet i Lund och nybyggnad av matematbkt-informationsteknologiskt hus vid universitetet i Umeå, vilka ännu inte har kunnat påbörjas, skall komma igång så snart det är möjligt.

Regeringen har redan fattat beslut om följande objekt mellan 50 och 25 milj.kr. i syfte all främja sysselsättningen: om- och tillbyggnad för ingenjörsutbildning vid högskolan i Karlstad och ombyggnad för fotohögskolan vid universitetet i Göteborg. Dessutom räknar jag med att tillbyggnad till Ekonomicentrum m.m. vid universitetet i Lund kan påbörjas under perioden.

Jag räknar vidare med att ombyggnad för matematiska institutionen vid universitetet i Stockholm samt nybyggnad i Almby, etapp 2, för ingenjörs- och driftteknikerutbildning m.m. vid högskolan i Örebro skall komma till stånd inom ramen för av regeringen föreslagna sysselskapan-de åtgärder (prop. 1991/92:25 bil. 6 s. 23).

217 Jag föreslår nu att följande nya byggnadsobjekt över 50 milj.kr. skall Prop. 1991/92:100 genomföras: ombyggnad för teknbka högskolan i Stockholm, om- och till- Bil. 9 byggnad för konsthögskolan, etapp 2, om- och tillbyggnad av lokaler för fysik och mätteknik m.m. vid universitetet i Linköping, ny- och ombyggnad för handelshögskolan vid universitetet i Göteborg, tillbyggnad för mikroelektronik vid Chalmers teknbka högskola, nybyggnad av lokaler för ingenjörsutbildning vid universitetet i Umeå samt om- och tillbyggnad för högskolan i Luleå.

Dessutom avser jag att senare föreslå regeringan att besluta om förbättring av lokalsituationen för högskolorna i Kristianstad, Gäv-lelSandviken, EskibtunalVästerås och Trollhättan!Uddevalla. Vidare behöver frågor om lokaler, inredning och utrustning för den tvååriga ingenjörsutbildningen på vissa orter lösas redan nästa budgeiår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om lokalförsörjning m.m. för högre utbildning och forskning.

G 1. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m.

1990/91 Utgift 496 969 989' »Reservation 108 090 415

1991/92 Anslag 715 500 000''

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 594 752 784''

1992/93 Förslag 858 000 OOO'*exkl. mervärdeskatt

1 Avser anslaget 12. Inredning och utruslning av lokaler vid högskoleenheterna m.m.

2 Av nämnda belopp har 5,4 milj.kr. anvisats på tilläggsbudget I (Jfr prop. 1991/92:25 bil. 7, s. 32) ,1 Preliminär beräkning i avvaktan på proposition om lärarutbildningar m.m.

Från detta reservationsanslag - som för budgetåret 1991/92 benämns I 2. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. - betalas utgifter för inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde samt vid vissa statliga institutioner inom bl.a. skolområdet. Medel för lokalkostnader samt för inredning och utrustning för utökade utbildningar förs upp under detta anslag i avvaktan på fördelning på respektive anslag. För budgetåret 1991/92 betalas från anslaget även utgifter för ändamål som den 1 december 1991 har förts över lill kulturdepartementets område.

Av anslaget disponeras innevarande budgetår 107 milj. kr. av byggnadsstyrelsen enligt en av regeringen fastställd inredningsplan. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) disponerar 437,2 milj. kr. enligt en av regeringen fastställd utruslningsplan. En anslagspost om ca 5 milj.kr. står till regeringens allmänna disposition och

en om 45,5 milj.kr. står till regeringens disposition för utökade utbild- Prop. 1991/92:100 ningar. Bil. 9

Myndigheterna

Byggnadsstyrelsen hemställer att 100 milj. kr. anvisas för verkets inredningsverksamhet budgetåret 1992/93. UUH föreslår med överlämnande av förslag från berörda myndigheter m. fi. atl den för UUH:s verksamhetsområde avsedda anslagsposten för budgetåret 1992/93 beräknas till 507 milj.kr. För liden den 1 januari 1990 till den 1 januari 1991 beräknar byggnadsstyrelsen prislägesförändringen för inredning till genomsnittligt 8%. UUH beräknar prislägesförändringen för utrustning till 3,5%.

Föredragandens överväganden

Enskilda objekt

För inredning föreslår byggnadsstyrelsen nya eller ändrade kostnadsramar till ett sammanlagt belopp om ca 281 milj.kr. fördelade på 15 olika kostnadsramar inom högskoleområdet. Av beloppet avser ca 40,3 milj.kr. inredning till följd av fem planerade eller pågående byggnadsobjekt. UUH föreslår inom sitt ansvarsområde kostnadsramar för utrustning till särskilt redovisade utrustningsobjekt för sammanlagt ca 606 milj.kr. inom högskoeområdet. Av beloppet avser ca 152,5 milj. kr. utrustning till följd av 12 planerade eller pågående byggnadsobjekl.

I gällande inredningsplan finns kostnadsramar om ca 544 milj. kr. uppförda i prisläget den 1 januari 1990.

Med utgångspunkt i redovisat förslag föreslår jag att i inredningsplanen för nästa budgetår förs upp nya och ändrade kostnadsramar om sammanlagt 52 335 000 kr. i prisläget den 1 januari 1991 för nybyggnad för mikrobiologbkt centrum vid karolinska institutet, nybyggnad av ekologihus i Lund, musik- och teaterutbildning saml matematiskt centrum, etapp 1, i Göteborg, nybyggnad för matematiskt och informationsteknologbkt hus i Umeå samt industriell ekonomi och samhälbvetenskap i Luleå.

För inredning för tvåårig ingenjörsutbildning beräknar jag ett ramutrymme för nästa budgetår om 70 milj.kr.

I gällande utruslningsplan finns kostnadsramar om ca 2,2 miljarder kr. uppförda i prisläget den 1 januari 1990.

För utrustningsändamål föreslår jag att kostnadsramar om sammanlagt 74 690 000 kr. i prisläget den 1 januari 1991 förs upp i utrustnings-planen för nästa budgetår för nybyggnad för mikrobiologbkt centrum vid karolinska institutet, ombyggnad för arkivet för ljud och bild, nybyggnad av ekologihus i Lund, matematiskt centrum, etapp 1, i Göteborg, marint forskningscentrum i Krbtineberg samt nybyggnad för matematbkt och informationsteknologbkt hus i Umeå.

219 För utrustning för tvåårig ingenjörsutbildning beräknar jag ett ramut- Prop. 1991/92:100 rymme för nästa budgetår om 88,5 milj.kr. Bil. 9

För nya telefonväxlar för karolinska institutet, universitetet i Uppsala, högskolorna i Eskilstuna/Västerås, Gävle/Sandviken och Örebro, universiteten i Linköping och Lund, högskolorna i Karlskrona/Ronneby och Växjö, universitetet i Göteborg, högskolorna i Borås, Karlstad, Skövde och Trollhättan/Uddevalla, universitetet i Umeå samt högskolorna i Luleå och Sundsvall/Härnösand beräknar jag ett ramutrymme om 46,3 milj. kr. Vidare föreslår jag en kostnadsram om 500 000 kr. för utredningskostnader (budgetåret 1992193).

Fördelningsramarna

Den nya servicemyndigheten för högskolan bör få i uppdrag att fullfölja fördelningen av medel ur kostnadsram som motsvarar För universitetsoch högskoleämbetets fördelning för s.k. riktade insatser till påbörjade satsningar för läkarutbildningen och nalurvetarlinjen i enlighet med UHÄ:s intentioner saml fördela medel till utrustning i samband med byggätgärder och/eller lokalförändringar för televäxlar etc. i enlighet med tidigare direktiv. Vidare skall myndigheten fördela medel ur kostnadsramen för utrustningsbehov, i första hand till följd av lokalförändringar, som uppkommer på grund av centralt beslutade nya och utökade utbildningar samt sysselsättningsskapande åtgärder.

I utrustningsplanen är kostnadsramen För universitets- och högskoleämbetets fördelning - UHÄ-ramen - för innevarande budgetår uppförd med ett belopp om 159,8 milj.kr. Jag beräknar att UHÄ-ramen för nästa budgetår ersätts med en ny ram om 161 milj.kr. och föreslår att den benämns Fördelningsram för utrustning. Jag har därvid räknat med att kostnaderna för byggnadspåverkande utrustning för nybyggnad för geologi vid universitetet i Stockholm samt för om- och tillbyggnad för kungliga biblioteket skall förskottsvis belasta nämnda ram. Vidare föreslår jag att kostnadsramar om 161 milj.kr. vartdera för de efterföljande budgetåren 1993/94 och 1994/95 förs upp i utruslningsplanen.

I utrustningsplanen är för innevarande budgetår uppförd en kostnadsram om 21 1 milj.kr. För forskningsrådsnämndens fördelning, FRN-ramen. Jag föreslår nya kostnadsramar om 218,4 milj.kr. för vartdera av budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95. Jag föreslår att ramarna benämns Dyrbar vetenskaptig utrustning.

I inredningsplanen är kostnadsramen För byggnadsstyrelsens fördelning för innevarande budgetår uppförd med 66 625 000 kr. Regeringen föreslår nu åtgärder för att förbättra lokalsituationen för högre utbildning och forskning. Det är också nödvändigt att förbättra inredningsstandarden. En stor del av de åtgärder som tidigare beslutats genererar även insatser för att ersätta/förbättra inredningen. Vidare behöver inredning anskaffas i samband med lokalförändringar för nya och utökade utbildningar m.m. För att tillgodose de tillkommande behoven föreslår jag att kostnadsramen för budgetåret 1992/93 förs upp med 87 milj.kr. I likhet med föregående år föreslår jag atl kostnadsramar om 87 milj.kr.

vardera för de efterföljande budgetåren 1993/94 och 1994/95 förs upp i Prop. 1991/92:100 inredningsplanen. Bil. 9

Vid utgången av budgetåret 1990/91 utgjorde behållningen på ifrågavarande anslag drygt 130 milj.kr. För innevarande budgeiår har 594 752 784 kr. exkl. mervärdeskatt förts upp under anslaget. Jag räknar med att sammanlagt 858 milj.kr. bör anvisas för nästa budgetår. Av dessa medel bör 4,4 milj.kr. tillföras anslagsposten 3. Till regeringens disposition. Medel för motsvarande ändamål inom kulturdepartementels område beräknas av chefen för kulturdepartementet under elfte huvudtiteln.

Under anslaget har för utökade utbildningar budgetåret 1991/92 an-visals 45,5 milj.kr. varav 5,4 på tilläggsbudget I. Som konsekvens av de budgetåret 1991/92 beslutade nya platserna i högskolan behöver ytterligare medel för lokalkostnader, inredning och utrustning tillföras. Jag har tidigare i denna proposition föreslagit en ytterligare utbyggnad med 1 500 nybörjarplatser som kommer att medföra kostnader för lokaler, inredning och utrustning. För budgetåret 1992/93 beräknar jag det sammanlagda medelsbehovet lill 85,9 milj.kr. Jag avser alt senare föreslå regeringen att fördela tillgängliga medel.

Jag avser att återkomma till beräkningen av anslaget vid min anmälan av propositionen om lärarutbildning.

Underhåll och upprustning av lokaler

Byggnadsstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet samt svenska akademiska rektorskonferensen har gemensamt påtalat behovet av förnyelse av högskolans fasta resurser. Regeringen har redan innevarande budgetår anslagit särskilda resurser till underhåll och lill genomförande av vissa angelägna byggnadsåtgärder inom av högskolorna disponerade lokaler. Mina förslag i det föregående om resurser för nya lokaler m.m. innebär en betydande upprustning. Jag föreslår nu ytterligare upprustningsåtgärder inom det statligt ägda lokalbeståndet och beräknar för underhåll och upprustning av högskolelokaler 175 milj.kr. för budgetåret 1992/93 och preliminärt 133 milj.kr. för budgetåret 1993/94. Jag avser att senare föreslå regeringen att fördela dessa medel.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att i avvaktan på särskild proposition om lärarutbildning

2. bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. inom de kostnadsramar som jag förordat i det föregående,

3. bemyndiga regeringen att besluta om underhåll och upprustning av lokaler i enlighet med vad jag förordat i det föregående,

4. till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 858 000 000 kr.

221 Förslag till Bilaga9.1 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde'

debatt 1, 2 a, 5,6, 7 a, 8, 10-10 c, 11 b och 12a-12c §§ skall upphöra att gälla,

deb atl 3 och 14 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

3§

Musikaliska akademien prövar Musikaliska akademien prövar

1. frågor om statsbidrag till mu- 1. frågor om statsbidrag till mu-sikpedagogisk utbildningsverksam- sikpedagogisk utbildningsverksamhet inom privata musikskolor i hel inom privata musikskolor i Stockholm och om villkor för det- Stockholm och om villkor för detta bidrag, ta bidrag,

2. frågor om statsbidrag till or- 2. frågor om statsbidrag till or-gelspelarkurs och om villkor för gelspelarkurs och om villkor för detla bidrag och detta bidrag.

3. frågor om statsbidrag till tryckning av verk som ges ut av musikförlag

Musikaliska akademien handhar

1. orgelspelarkurs och

2. kurser för avläggande av organist- och kantorsexamen, för avläggande av pedagogisk examen för kyrkokantorer samt för utbildande av kyrkomusiker vid Svenska diakonsällskapets diakonskola.

Beslut enligt denna paragraf fattas av akademiens styrelse.

14 §

Om ett beslut som avses i 2 och Om ett beslut som avses i 2 § får 12 a-c §J får överklagas, tillämpas överklagas, tillämpas bestämmel- bestämmelserna i 23-25 och 30 §§ serna i 23-25 och 30 §§ förvalt- förvaltningslagen (1986:223). ningslagen (1986:223).

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1992.

Lagen omtryckt 1990:232.

222 Förslag till Bilaga9.2 Prop. 1991/92:100

Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom kulturdepartementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag prövar frågor om ka- talogdatorstöä, kredilstöd och sortimentsstöd samt utbildnings- och råd givningsstöd till bokhandeln.

Den som hos Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag har tagit befattning med något ärende som avses i första stycket får inte obehörigen röja vad han därvid har fått veta om enskilds affärs- eller driftsförhållanden.

2 § Föreningen svenska tecknare utser och entledigar en ledamot och en suppleant för denne dels i styrelsen för Sveriges författarfond, dels i styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond.

3 § Föreningen Sveriges konsthantverkare och induslriformgivare utser och entledigar två ledamöter och två suppleanter för dessa i styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond.

4 § Konstnärernas riksorganisation utser och entledigar sex ledamöter och sex suppleanter för dessa i styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond.

5 § Musikaliska akademien prövar frågor om statsbidrag lill tryckning av verk som ges ut av musikförlag.

Beslut enligt denna paragraf fattas av akademiens styrelse.

6 § Stiftelsen Nordiska museet får, i fråga om personal som är anställd vid museet, fatta sådana beslut som avser myndighetsutövning i den mån inte något annal är föreskrivet.

7 § Stiftelsen Svenska Filminstitutet prövar frågor om fördelning av statliga medel inom stiftelsens verksamhetsområde.

8 § Stiftelsen Svenska rikskonserter prövar

1. frågor om statsbidrag och förlusttäckningsgaraniier av statliga medel till regionala och lokala musikaktivileter, samt

2. fråga om statsbidrag till svenska musikers utlandsverksamhet.

9 § Stiftelsen Svensk-norska samarbetsfonden prövar frågor om statliga stipendier inom fondens verksamhetsområde.

10 § Stiftelsen Tekniska museet får, i fråga om personal som är anställd vid museet, fatta sådana beslut som avser myndighetsutövning i den mån inte något annat är föreskrivet.

11 § Svenska Fotografernas Förbund utser och entledigar en ledamot Prop. 1991/92:100 och en suppleant för denne dels i styrelsen för Sveriges författarfond. Bil. 9

dels i styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond.

12 § Svenska gruvföreningen utser och entledigar en ledamot i nämnden för isotopgeologi vid naturhistoriska riksmuseet.

13 § Svenska riksteatem prövar frågor om statsbidrag till finsk amatör-teaterverksamhet i Sverige.

14 § Svenska språknämnden får, i fråga om personal som är anställd vid nämnden, fatta sådana beslut som avser myndighetsutövning i den mån inte något annat är föreskrivet.

15 § Sveriges författarförbund

1. prövar frågor om fördelning av statliga medel till författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och tallid-ningar, samt

2. utser och entledigar åtta ledamöter och en suppleant för var och en av dem i styrelsen för Sveriges författarfond.

16 § För utövande av förvaltningsuppgift enligt denna lag gäller de före skrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som rege ringen utser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser kan besluta om undantag från föreskrifterna i denna lag.

17 § Om ett beslut som avses i 6, 10 och 14 §§ får överklagas, tillämpas bestämmelserna i 23-25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

224 Förslag till Bilaga 9.3

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att bilagan till sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe

Bilaga

1 enlighet med vad som anges i I kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits ål organet.

Organ Verksamhet

Folkbildningsrådel

Folkbildningsförbundet

Handelshögskolan i Stockholm

fördelning av statsbidrag mellan folkhögskolor och studieförbund (SFS 1976:1046)

fördelning av statliga medel mellan länsbildningsförbunden för stöd till kulturverksamhet genom ideella föreningar (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av utbildningsbidrag för doktorander (SFS 1976:1046)

Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag

ärenden om 1989:41)

TV-avgifter (SFS

Kungliga Musikalbka akademien

Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien

statligt stöd till utbildnings- och ut givningsverksamhet (SFS 1976:1046)

prövning av anställnings- och arbetsvillkor och andra frågor som rör statligt reglerad anställning hos akademien

' Lagen omtryckt 1989:713. 2 Senaste lydelse 1991:1126.

15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Nuvarande lydebe

Verksamhet

Regleringsföreningen Svensk fisk, statligt stöd i marknadsreglerande ekonomisk förening syfte (SFS 1974:226)

obligatorisk kontroll (SFS

1985:1105)

all verksamhet

statligt stöd i form av stipendier (SFS 1976:1046)

prövning av ärenden om skörde-skadeskydd (SFS 1988:89)

prövning av anställnings- och arbetsvillkor och andra frågor som rör statligt reglerad anställning hos stiftelsen (SFS 1976:1046)

Organ

Kungliga Svenska Aeroklubben

Länsbildningsförbunden

Notarius publicus

Riksprovplatserna Aktiebolaget Statens Anläggningsprovning, Aktiebolaget Svensk Bilprovning och Apoteksbolaget Aktiebolag

Stiftelsen Svenska institutet

Stiftelsen Svensk-norska samarbetsfonden

Stiftelsen Lantbrukarnas skörde-skadeskydd

Stiftelserna Nordiska museet. Riksutställningar, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), Sveriges Teknbka museum och WHO Collaborating Center on International Drug Monitoring

Svenska föreningen Norden

Svenska institutet i Rom Svenska språknämnden

besiktning och tillsyn av luftfartyg samt utfärdande och förnyande av luftvärdighetsbevis (SFS 1957:297)

statligt stöd till kulturverksamhet genom ideella föreningar (SFS 1976:1046)

all verksamhet som notarius publicus (SFS 1981:1363)

statligt stöd i form av bidrag till resor och stipendier (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av stipendier

prövning av anställnings- och arbetsvillkor och andra frågor som rör sialigt reglerad anställning hos nämnden (SFS 1976:1046).

226 Föreslagen lydebe

Bilaga

1 enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragils åt organet.

Organ Verksamhet

Folkbildningsrådet

fördelning av statsbidrag mellan folkhögskolor och studieförbund (SFS 1976:1046)

Folkbildningsförbundet

fördelning av statliga medel mellan länsbildningsförbunden för stöd till kulturverksamhet genom ideella föreningar (SFS 1976:1046)

Handelshögskolan i Stockholm

statligt stöd i form av utbildningsbidrag för doktorander (SFS 1976:1046)

Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag

ärenden om TV-avgifter (SFS 1989:41)

Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien

prövning av anställnings- och arbetsvillkor och andra frågor som rör statligt reglerad anställning hos akademien

Kungliga Svenska Aeroklubben

Länsbildningsförbunden

besiktning och tillsyn av luftfartyg samt utfärdande och förnyande av luftvärdighetsbevis (SFS 1957:297)

statligt stöd till kulturverksamhet genom ideella föreningar (SFS 1976:1046)

Musikaliska akademien

statligt stöd lid utbildnings- och utgivningsverksamhet (SFS 1976:1046 och 1992:000)

Notarius publicus

all verksamhet som notarius publicus (SFS 1981:1363)

227 Organ

Föreslagen lydelse

Verksamhet

Regleringsföreningen Svensk fisk, ekonomisk förening

statligt slöd i marknadsreglerande syfte (SFS 1974:226)

Riksprovplatserna Aktiebolaget obligatorisk Statens Anläggningsprovning, Ak- 1985:1105) tiebolagel Svensk Bilprovning och Apoteksbolaget Aktiebolag

kontroll

(SFS

Stiftelsen Svenska institutet

all verksamhet

Stiftelsen Svensk-norska samar- statligt stöd i form av stipendier betsfonden (SFS 1992:000)

Stiftelsen Lantbrukarnas skörde-skadeskydd

Stiftelserna Nordiska museet. Riksutställningar, Stockholms internationella fredsfoiskningsinsti-tut (SIPRI), Tekniska museet och WHO Collaborating Center on International Drug Monitoring

Svenska föreningen Norden

Svenska institutet i Rom Svenska språknämnden

prövning av ärenden om skörde-skadeskydd (SFS 1988:89)

prövning av anställnings- och arbetsvillkor och andra frågor som rör statligt reglerad anställning hos stiftelsen (SFS 1992:000)

statligt slöd i form av bidrag lill resor och stipendier (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av stipendier

prövning av anställnings- och arbetsvillkor och andra frågor som rör staligt reglerad anställning hos nämnden (SFS 1992:000).

Denna lag träder i kraft den I juli 1992. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig till 6 och 12 a-12 c §§ lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde i dess lydelse före den 1 juli 1992.

228 Förslag till Bilaga9.4 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)' dels att 5 kap. 19 §, 11 kap. 19 och 21 §§ saml punkl 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

deb att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 33 §, samt närmast före 5 kap. 33 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

5 kap. 19§

Regeringen får meddela före- Regeringen eller den myndighet

skrifter om vad som krävs för att som regeringen bestämmer (år med- fiytta till högre årskurs och om be- dela föreskrifter om vad som krävs gränsningar i rätten att gå om års- för att flytta till högre årskurs och kurser. om begränsningar i rätten alt gå

om årskurser.

Stöd till inackordering

33 §

Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången skall hemkommunen lämna ekonombkt stöd. Skyldigheten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller tjugo år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sän. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst 1130 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad under vilken eleven bor inackorderad. Beloppet får avjämnas till närmast lägre hela tiotal kr

Lagen omlryckl IWLIlll.

229 Föreslagen lydebe

Nuvarande lydelse

11 kap. 19 § Varje kommuninnevånare är behörig att delta i gymnasial vuxenutbildning om han är bosatt i landet och i övrigt uppfyller föreskrivna villkor,

1. från och med andra kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, eller

2. när han slutfört utbildning på ett nationellt program eller likvärdig utbildning i gymnasieskolan.

Regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet skall vara behörig att delta.

Föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan behöriga sökande meddelas av regeringen.

Föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan behöriga sökande meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inle den som är intagen i kriminalvårdsanstalt.

21 §

Den som vill delta i gymnasial vuxenutbildning skall ansöka om detla hos styrelsen för utbildningen i sin hemkommun. Om ansökan avser en utbildning som en annan kommun eller ett landsting anordnar eller låter anordna, skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrelsen för utbildningen där. Till ansökan skall styrelsen foga ett yllrande av vilket det framgår om hemkommunen ålar sig att svara för kosmadema för elevens ulbildning, såvida det inte på grund av tidigare överenskommelse är onödigt.

Åtagande atl svara för kostnaderna skall alllid lämnas om den sökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i en annan kommuns gymnasiala vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.

Åtagande att svara för kostnaderna skall alllid lämnas om den sökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i en annan kommuns gymnasiala vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. / sådant fall äger 5 kap. 33 § motsvarande tilt-lämpning beträffande ungdomar fram till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller tjugo år.

2.30 Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

b} En kommun eller ett landsting som under läsåret 1991/92 hade rätt att anordna utbildning på linjer i gymnasieskolan får även efter den 1 juli 1992, som alternativ till de nationella programmen, anordna dessa linjer med undantag för tvåårig ekonomisk och tvåårig teknisk linje. Intagning till årskurs 1 får dock inte ske efter läsåret 1994/95.

Har elever lagils emol på linjer med stöd av första stycket, skall utbildningen fortsättningsvis anordnas till dess eleverna har avslutat den.

Beslämmelserna om nationella program skall tillämpas beträffande sådan utbildning på linjer som anordnas enligt första stycket.

En kommun eller ett landsting som under läsåret 1991/92 hade rätt att anordna ulbildning på specialkurser i gymnasieskolan får även efter den 1 juli 1992, som alternativ till de nationella programmen, anordna dessa specialkurser. Intagning får dock inte ske efter läsåret 1994/95.

Bestämmelserna om nationella program skall, såvitt avser mottagande av sökande, intagning av elever, kostnader och inlerkommunal ersättning, tillämpas beträffande utbildning på specialkurser som anordnas enligt fjärde stycket om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2 Senaste lydelse 1991:1111.

231 Bilaga 9 S Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Remissammanställning över skolbarnsomsorgs-kommitténs betänkande (SOU 1991:54) Skola-skolbarnsomsorg, en helhet

Skolbarnsomsorgskommittén hade till uppgift att följa, stimulera och påskynda en utveckling i riktning mot en organisatoriskt och pedagogiskt samlad verksamhet för skola och skolbarnsomsorg.

Flera av kommitténs förslag avser också åtgärder som numera ligger inom kommunernas beslutsområde.

Remissyttrandena visar atl ett omfattande arbete har skett och fortfarande pågår i kommunema för att utveckla olika former för samverkan mellan skolan och skolbarnsomsorgen både innehållsligt, lokalmässigt, organisatoriskt och ekonomiskt.

Remissbilden

Skolbarnomsorgskommitténs betänkande (SOU 1991:54) Skolaskolbarnsomsorg, en helhet har remitterats lill totalt 69 instanser, varav 42 kommuner. Den övervägande delen av dessa har besvarat remissen.

En majoritet av remissinstanserna, företrädesvis kommunerna, tillstyrker kommitténs förslag i dess helhet, medan andra har haft invändningar mot en del av förslagen. Nedan redovisas några av remissinstansernas synpunkter.

Heldagsskola

I kapitlet Verksamhetens organisation och arbetsformer beskrivs i ett avsnitt med rubriken Mot en heldagsskola innebörden av begreppet "heldagsskola" på följande sätt: "Genom att utveckla skoldagen till en heldagsskola kan fritidshemmets och skolans verksamhet växa samman pedagogiskt och organisatoriskt. Heldagsskolan förenar den obligaloriska skolan med den frivilliga skolbarnsomsorgen. I en heldagsskola kan barnen erbjudas en varierad verksamhet som inte på samma sätt som tidigare är bunden av ämnes- och tidsmässig uppdelning. Genom att de obligaloriska inslagen kan kombineras med fria aktiviteter undanröjs den risk för tidspress som barnen i dag får känna av redan på lågstadiet."

Sociabtyreben ställer sig bakom det väl utvecklade pedagogiska resonemang som förts i detta avsniti men betonar vikten av att konsekvenserna av en heldagsskola för barn och föräldrar noga beaktas i varje kommun. Förslaget om heldagsomsorg tillstyrks också av bl.a. Lunds universitet och högskolan i Gävle-Sandviken samt av Landsorganbatiorien

/ Sverige (LO), som anser att "Heldagsomsorg för skolbarn behövs som Prop. 1991/92:100 ett kornplement till den obligaloriska skolans verksamhet....". Lärarnas Bil. 9 Riksförbund (LR), ser däremot kommitténs beskrivning som en fara för en allvarlig försämring av skolans huvuduppgift att ge eleverna goda kunskaper och färdigheter. Vidare är begreppet "heldagsskola" att anse som en synonym till samlad skoldag. Det är också orimligt anser LR all förena obligatorisk undervisning med frivillig verksamhet. Riksförbundet Hem och Skola (RHS) anser del viktigt alt verksamheten organiseras på ett sådant sätt, alt föräldrarna inle uppfattar den icke obligatoriska delen som tvingande. Uttrycket "heldagsskola" bör därför inte användas. Jönköpings och Mora kommuner betonar all det är viktigt alt heldagsskolan inte görs obligatorisk ulan att den skall vara frivillig. Föräldrarna måste kunna välja omfattningen av omsorg utanför den obligatoriska skoldagen. Köpings kommun anser att heldagsomsorg är ett mycket viktigt mål samtidigt som en strävan skall vara all skola och skolbarnsomsorg i större utsträckning skall växa samman både innehållsmässigt och organisatoriskt. Grunden för en god heldagsomsorg skall vara personalgruppernas kompetens i samverkan. Täby kommun är tveksamt inställd till begreppet heldagsskola eftersom det "klingar obligatorium" och det är en olycklig beteckning på en verksamhet där både obligatorium och frivillighet skall integreras.

Ett samlat måldokument

Beträffande ett samlat måldokument för den föreslagna verksamheten anser kommittén bl.a. att ett måldokument för skola-skolbarnsomsorg bör omfatta all den verksamhet som samhället bedriver - utbildning, omsorg och rekreation - och som syftar till att fostra och stödja barn och ungdom i deras utveckling.

Att elt samlat måldokument skall utvecklas tillstyrks av bl.a. socialstyrelsen som anser atl ett gemensamt måldokument är en odiskutabel förutsättning för en samordnad verksamhet. Vidare är det väsentligt att de gemensamma målen omfattar förskolans, skolans och skolbarnsomsorgens verksamheter. Högskolan i Jönköping finner det angeläget atl personal i skola och skolbarnsomsorg får en gemensam fortbildning för att kunna utarbeta gemensamma måldokument, medan LR menar att lydliga yrkesroller är en förutsättning för kvalitet och struktur i varje verksamhet där flera ansvarsområden ingår. I ett samlat måldokument för skola-skolbarnsomsorg måsle därför de olika ansvarsområdena göras lydliga. Statskontoret utgår ifrån att det samlade måldokumentet kommer att utgöras av grundskolans läroplan. Något separat dokument för skolbarnsomsorgen bör inte förekomma om den önskade integrationen skall kunna genomföras. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) delar kommitténs uppfattning om ett samlat måldokument liksom RHS som stöder förslagel och särskilt betonar viklen av all barn och föräldrar skall ha inflytande på och delaktighet i verksamheten. Svenska Kommunförbundet anser att samhällets insatser för barns fostran och ut-

veckling måste utgå från ett gemensamt mål. Detta innebär inte att skill- Prop. 1991/92:100 naderna mellan barnomsiorg och skola raderas ut, utan snarare att man Bil. 9 med barnens behov i centrum tydliggör och profilerar de olika profes-sionaliteternas särart och olika uppgifter i förhållande till barnel.

En rad kommuner, bl.a. Norrköpings, Färgelanda, Karlstad, Mora, Hällefors och Östersunds kommuner stöder förslaget om ett samlat måldokument, medan andra har invändningar. Bl.a. hävdar Stockholms kommun att ett gemensamt nationellt program inte bör tas fram av respekt för alt skolan och fritidsverksamheten har delvis olika uppgifter och förutsättningar. SACO anser inte heller att del bör föreligga något gemensamt måldokument för skolan och skolbarnsomsorgen.

Statsbidrag

Som en lösning av slatsbidragsfrågan föreslår kommittén i avvaktan på kommunalekonomiska kommitténs belänkande att statsbidraget för skolbarnsomsorgsverksamheten med oförändrade regler skall samordnas med seklorsbidragel till skolan.

Sociabtyreben och Riksrevbionsverket (RRV) anser att resultatet av den kommunalekonomiska utredningen bör avvaktas innan ställning tas i statsbidragsfrågan. RHS anser att statsbidragen för skola och skolbarnsomsorg bör samordnas. Svenska Kommunförbundet föreslår ett generellt statsbidrag till skola-skolbarnsomsorg. Detta underlättar en anpassning av skolbarnsomsorgen till de lokala behoven. Täby kommun anser att statsbidragsrulinerna skall samordnas med dem som gäller för grundskolan. Målet är alt åstadkomma förenkling, exempelvis genom all sykroni-sera avslämningsdatum. Skurups kommun framhåller alt statsbidraget, i enlighet med kommitténs förslag, bör ses över. Men då för att finna former för ett gemensamt statsbidrag skola- skolbarnsomsorg. Del är viktigt i delta sammanhang att stalsbidragsnivån blir minst densamma som idag.

Verksamhetsledning

I kapitlet Principer för verksamhetens ledning och styrning anför kommittén bl.a. att "Kunskap om de olika verksamheternas historia och kultur blir viktig i arbetet med att utveckla samverkan" och atl "Det kommer att ställas stora krav på ledaren för den samlade verksamheten. Han/hon måste ha goda ledaregenskaper och pedagogisk insikt."

Sociabtyreben påpekar alt barnomsorgen ofta är den del av kommunens verksamhet som går i spetsen för ett förnyelsearbete när det gäller ansvar, befogenheter och decentralisering i en målstyrd organisation. Ett viktigt ledningsansvar, anser socialstyrelsen, är alt aktivt medverka för ökad jämställdhet i personalsammansättningen. Frånvaron av manliga förebilder är en mycket negativ faktor i många barns utvecklingsmiljö. Insatser för att uppnå en mer jämn könsfördelning i personalgrupperna

måste prioriteras. Statens skolverk (skolverket) anser att det finns grund- Prop. 1991/92:100 läggande skillnader mellan verksamheterna inom skolan och skolbarn- Bil. 9 somsorgen som har stor betydelse för styrningen av och ansvaret för dessa verksamheter. Skolbarnsomsorgen förusätts inle omfatta alla barn och behovet att centralt styra verksamhetens innehåll förefaller inte i alla avseenden lika uttalat. LR hävdar atl ledaren för en samlad verksamhet, i vilken skolan ulgör kärnan, måste ha skaffat sig kunskaper om skolans mål och genom praktisk erfarenhet prövat olika pedagogiska teorier. SACO anser alt brister i samarbete/samordning/samverkan mellan skolan och skolbarnsomsorgen i första hand är en ledningsfråga. Oavsell vilken organisatorisk lösning kommunerna väljer, så är del ledningen för den samordnade verksamheten eller ledningarna för de skilda verksamheterna som har det yttersta ansvaret. Värnamo kommun understryker behovet av ledarfortbildning. Ledaren för den samlade verksamheten kan givetvis rekryteras från såväl skola som barnomsorg. Det är därför viktigt att ledarutbildningen lar hänsyn till de nya krav som ställs på ledaren i en samordnad verksamhet. Skurups kommun anser att den "nya ledarprofilen" är viktig och att det krävs ett nytänkande för att ge en förutsättning till en positiv utveckling inom de olika verksamhetsområdena. Färgelanda kommun uttrycker att de samlade ledningsfunktionerna bör vara sammansatta på ett sådant sätt att såväl skolans som barnomsorgens kunskaper och erfarenheter finns representerade. När det gäller val av ledningspersoner bör stor vikt fästas vid förmåga att på ett rationellt sätt använda de resurser som finns inom ramen för den samordnade verksamheten. Enligt Karbtads kornmun är det angeläget att arbetsledarna för den nya verksamheien får en adekvat utbildning. Hällefors kommun ansluter sig till kommitténs uppfattning att ledningen för verksamheten måsle rekryteras friare. En av de viktigaste uppgifterna blir alt tydliggöra verksamhetens mål och att se till att de konkretiseras och utvärderas på ett tillfredsställande sätt. Köpings kommun anser att ledaren för den samlade verksamheten skall ha goda ledaregenskaper och slor pedagogisk insikt för att kunna skapa goda förutsättningar för en god utveckling och omsorg.

Sekretesslagen

Kommittén har föreslagit att en ändring av sekretesslagen görs så att personalen i en integrerad skola-skolbarnsomsorg måtte iaktta samma starka sekretess som socialtjänsten. Detta förslag stöds inte av riksdagens ombudsmän (JO) som betonar att varje föreskrift om sekretess utgör ett avsteg från grundlagarnas huvudregel om offentlighet och insyn i myndigheternas verksamhet. De av kommittén anförda skälen för en betydande förskjutning från insyn till sekretess inom skolan finner JO föga bärkraftig. Högskolan i Falun-Borlänge anför att det krävs mycket noggranna överväganden innan man ändrar sekretesslagen för skolan. Den kultur som präglar skolan är genom historia och tradition skild från den kultur som gäller inom barnomsorgen. SIH pekar på de tydliga an-

visningar som finns om sekretess och anser inte att sekretessbestämmel- Prop. 1991/92:100 serna skall ändras för skolans personal. Högskolan för lärarutbildning i Bil. 9 Stockholm stöder kommitténs förslag och anser att en enhetlig lagstiftning skall gälla för den föreslagna integrerade verksamheien. Eftersom en översyn av sekretesslagen för närvarande pågår, vill högskolan inte nu la ställning till kommitténs förslag om en ändring av sekretesslagen. Svenska Kommunförbundet framhåller att samma sekretess bör gälla både för skolan och skolbainsomsorgen. RHS anser all det är viktigt att en översyn av sekretesslagarna görs. Både Huddinge och Täby kommuner anser alt sekretessen bör utvidgas lill att gälla all personal som arbetar inom den integrerade verksamheien. Skurups kommun instämmer i kommitténs förslag beträffande översyn av sekretesslagen, eftersom man anser att det är omöjligt att arbeta utifrån olika sekretessbestämmelser när personalen arbetar i nära samverkan och med samma barn. Köpings kommun delar uppfattningen att sekretesslagen bör ses över. All personal måste omfattas av samma sekretessregler. Mora kommun anser att oförändrad lagstiftning innebär svårigheter i en organisatoriskt samordnad skola-skolbarnsomsorg. Ett klargörande i sekrelesslagstiftningen krävs därför.

236 Förslag till Bilaga9.6 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom föreskrivs att 27 § högskolelagen (1977:218) skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1992.

237 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Bilaga 9.7

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)'

deb atl 1 kap. 6 a §, 3 kap. 7, 16 a-19, 23, 25-28 och 30 §§, 5 kap. 7 §,6 kap., 8 §, 7 kap. 10 § samt 8 kap. 21 § skall upphöra att gälla,

deb att i 7 kap. 7 § orden "erkänd arbetslöshetskassa" skall bytas ut mot "arbetslöshetskassa",

deb atl 1 kap. 2 och 6 §§, 3 kap. 1, 4, 5, 11-13, 15 och 16 §§, 4 kap. 37 §, 5 kap. 2, 4 och 5 §§, 6 kap. 2 och 4-6 §§, 7 kap. 5, 12 och 15 §§, 8 kap. 17, 18 och 23 §§, 9 kap. 2 och 2 b §§, punkterna 2 d och 2 I i övergångsbestämmelserna lill lagen (1988:877) om ändring i nämnda lag samt rubriken närmast före 3 kap. 12 § skall ha följande lydelse,

deb att rubriken närmast före 3 kap. 6 § skall lyda "Studiebidrag och extra tillägg" och rubriken närmast före 8 kap. 21 § "Uppgiftsskyldighet m.m.".

Nuvarande lydebe

Föreslagen lydebe

1 kap. 2§'

Studiehjälp består av studiebidragjämte tillägg, studielån och resekostnadsersättning.

Tillägg till studiebidraget utgår i form av inackorderingstillägg och extra tillägg.

Studiehjälp beslår av studiebidrag, extra tillägg, inackorderingstillägg och resekostnadsersättning.

6§

Studiestödet handhas av centrala studiestödsnämnden, studiemedelsnämnderna och vuxenutbildningsnämnderna.

Läroanstalt är skyldig att till centrala studiestödsnämnden, stu-dieniedebnämnderna och vuxenutbildningsnämnderna lämna de uppgifter som är av betydelse för till-lämpningen av denna lag enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Studiestödet handhas av centrala studieslödsnämnden.

Läroanstalt är skyldig att till centrala studiestödsnämnden lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

' Ugen omtryckt 1987:303.

Senasie lydelse av

3 kap. 7 § 1991:924

3 kap. 16 a § 1988:877

3 kap. 17 § 1988:877

3 kap. 18 § 1991:1055

3 kap. 19 § 1988:877

6 kap. 8§ 1991:924

8 kap. 21 § 198«:K77.

2 Senaste lydelse 1988:877.

_ . , , Prop. 1991/92:100

Nuvarande lydebe Foreslagen lydebe „.. g

3 kap. 1 §

Studiehjälp utgår lill studerande Studiehjälp utgår till studerande vid de läroanstalter och utbild- vid de läroanstalter och utbild ningslinjer som regeringen be- ningslinjer som regeringen be stämmer, stämmer, om inte något annat följer

av bestämmeberna nedan i detla kapitel.

Studiehjälp utgår dock längst till och med första kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år.

4§

Om inte regeringen eller den Om inte regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer myndighet regeringen bestämmer föreskriver något annat, utgår stu- föreskriver något annat, utgår stu diebidrag yäm/e tillägg endast vid dlebtdrag, extra tillägg och inackor- heltidsstudier. deringstillägg endast vid heltidsstu-

dier.

5§

Studiehjälp utgår för sådan del av läsår under vilket den studerande

bedriver studier. Vidare kan studiehjälp i form av studiebidrag och extra

tillägg utgå för annan tid än läsår enligt de närmare föreskrifter som

meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Studiehjälp utgår även för tid Studiehjälp utgår även för lid under vilken den studerande är under vilken den studerande är sjuk enligt vad som anges i 15-/9 sjuk enligt vad som anges i 15 och §§, om inte annal följerav bestäm- /6§§, om inte annat följer av be-melser som regeringen meddelar. stämmelser som regeringen meddelar.

Vid tillämpning av första stycket och bestämmelse som avses i andra Stycket beaktas endast hela, sammanhängande tidsperioder under ett kalenderhalvår om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för deltidsstuderande om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Vid tillämpning av bestämmelse i detta kapitel skall läsår anses omfatta det antal dagar som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser. Detla antal dagar skall därvid anses infalla under det eller de kalenderhalvår som bestämmes av regeringen eller myndighet som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

3 Senasie lydelse 1991:924.

239 M , , w , ..•• , / , , PP- 1991/92:100

Nuvarande lydebe Foreslagen lydebe r-i o

11 §'

Extra tillägg utgår med 750, 500 Extra tillägg utgår med 795, 530 eller 250 kronor i månaden. eller 265 kronor i månaden.

Närmare bestämmelser om extra tillägg meddelas av regeringen. Studielån Inackorderingstillägg

12 §'

Studielån kan beviljas studerande Inackorderingstillägg utgår till som är i behov av studiehjälp ut- studerande vid de läroanstalter och över dem som han fått med stöd av utbildningslinjer som regeringen be-övriga bestämmeber om studiehjälp. stämmer särskilt, om den studerande

Vid bedömandet av behovet av behöver inackordering, studielån skall för studerande som är ogift den studerandes och hans föräldrars ekonombka förhållanden och för studerande som är gift den studerandes ekonombka förhållanden beaktas.

Om det föreligger särskilda skäl och den studerande har brutit sambandet med föräldraekonomin, får dock, från och med månanden efter den under vilken den studerande fyller 18 år, hänsyn tas enbart till den studerandes ekonombka förhållanden.

13 §*

För studielån gäller i övrigt de be- Inackorderingstillägg utgår med stämmeber som meddelas av rege- lägst 1 070 och högst 2 150 kronor i ringen eller, efter regeringens be- månaden. Närmare föreskrifter om myndigande, av centrala studie- inackorderingstillägg meddelas av stödsnämnden. regeringen eller den myndighet rege-

ringen bestämmer

15 §

I 16-/9 §§ ges bestämmelser om 1 16 § ges bestämmelser om stu-

studiehjälp för tid under vilken diehjälp för tid under vilken den

den studerande på grund av sjuk- studerande på grund av sjukdom

dom är helt oförmögen att bedriva är helt oförmögen att bedriva sina

sina studier. studier.

■I Senasie lydelse 1991:924. 'Senaste lydelse 1989:201. * Senaste lydelse 1988:877.

240 Nuvarande lydebe

I nämnda paragrafer förstås med sjukperiod: tid under vilken den studerande på grund av sjukdom oavbrutet varit oförmögen att bedriva sina studier,

studietid: den del av elt kalen-iderhalvår under vilken den studerande bedriver studier och den del av kalenderhalvåret under vilken han skulle ha bedrivit studier om han ej blivit sjuk.

Föreslagen lydebe

I paragrafen förstås med

sjukperiod: tid under vilken den studerande på grund av sjukdom oavbrutet varit oförmögen' att bedriva sina studier,

studietid: den del av ett" kalenderhalvår under vilken den studerande bedriver studier och den del av kalenderhalvåret under vilken han skulle ha bedrivit studier om han ej blivit sjiik.

Prop. Bil. 9

1991/92:100

16 §'

Studiehjälp utgår för sjukperiod som infaller under tid för vilken den studerande har beviljats studiehjälp. Studiemedebnämnd och läroanstaU får, ifråga om andra stu-diehjälpstagare än sådana som uppbär studielån kräva all studieoförmåga på grund av sjukdom skall styrkas genom läkarintyg enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

För sjukperiod som infaller efter studietidens början utgår studiehjälp i form av extra tillägg, inackorderingstillägg och studielån endast om den studerande ingelt ansökan örn denna studiehjälp dessförinnan. Om synnerliga skäl föreligger, kan en studerande beviljas studiehjälp även för sådan sjukperiod.

Studiehjälp utgår för sjukperiod som infaller under tid för vilken den studerande har beviljats studiehjälp. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att sludieoförmåga på grund av sjukdom skall styrkas genom läkarintyg.

För sjukperiod som infaller efter studietidens början utgår studiehjälp i form av extra tillägg och inackorderingstillägg endast om den studerande ingett ansökan om denna studiehjälp dessförinnan. Om synnerliga skäl föreligger, kan en studerande beviljas studiehjälp även för sådan sjukperiod.

För det första kalenderhalvår under vilket en studerande bedriver studier som berättigar lill studiehjälp utgår studiehjälp endast för sådan sjukperiod som infaller efter det den studerande har påbörjat studierna.

'' Senaste lydelse 1988:877.

16 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

, , , , p- , , , , P''op- 1991/92:100

Nuvarande lydebe Foreslagen lydelse o-i n

Dll. 9

4 kap.

37 §

Allmän försäkringskassa '.skall ■ Allmän försäkringskassa skall lämna centrala studiestödsnämn- lämna centrala studiestödsnämn den och studiemedelsnämnderna denvuppgift om sådan sjukperiod uppgift om sådan sjukperiod enligt enligt 28 § som godkänts av kas- 28 § som godkänts av kassan. san.

5 kap.

2§

Korttidsstudiestöd kan utgå till Korttidsstudiesiöd kan utgå till

studerande som är arbetstagare. studerande som är arbetstagare,

dock längst till och med det år han fyller 64 år.

Om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat lämnas inte korttidsstudiestöd till en studerande som har cn längre tidigare utbildning än tvåårig gymnasieskola eller motsvarande.

4§ Korttidsstudiesiöd beviljas efter ansökan.

Ansökan görs av arbetstagaren eller av facklig organbation för fördelning mellan arbetstagare som kan komma i fråga för sådant stöd.

Ansökan ges in inom den tid och i den ordning som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Om det finns särskilda skäl får ansökan prövas även om den kommit.in för sent.

Kortlidssludiestöd utgör 65 kro- Korttidsstudiesiöd utgör 68 kro-

nor för varje timme. nor för varje timme.

6 kap. 2§

Internatbidrag utgår inle till stu- Internatbidrag utgår längst lill derande som uppenbart inte är i och med det år den studerande fyl- ekonomiskt behov av stödet. ler 64 år.

"Senaste lydelse 1491:24.

242 Prop. 1991/92:100 Nuvarande lydebe Foreslagen lydebe .. „

Om inte regeringen eller myndig het som regeringen bestämmer före skriver något annat lämnas inte in- ternatbidrag till en studerande som har en längre tidigare utbildning än -

tvåårig gymnasieskola eller motsvarande.

4§ Internatbidrag beviljas efter ansökan.

Ansökan görs av den studerande eller av facklig organbation för fördelning mellan arbetstagare som kan komma i fråga for internatbidrag

Ansökan ges in inom.den tid och i den ordning som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Om del finns särskilda skäl får ansökan prövas även om den kommit in för sent.

Sf

Internatbidrag ulgör 290 kronor Internatbidrag utgör 305 kronor

för varje dygn. för varje dygn.

6§

Internatbidrag inom ett län får utgå till

1. arbetstagare som utför sin arbete huvudsakligen inom länet och för vilken en facklig organbation ansökt om sådant bidrag,

2. arbetstagare som på grund av resor i sin anställning eller annan omständighet ej utför sin arbete inom huvudsakligen en län men för vilken en facklig organisation, som har sin postadress i länet, har ansökt om sådant bidrag,

3. studerande som själv har ansökt om sådant bidrag och som är bosau i länet, när han ger in ansökningen.

■* Senaste lydelse 1991:924.

24.3 Nuvarande lydelse

Vuxenutbildningsnäninden får bestämma att viss del av det belopp som står lill förfogandeför kortr, tidsstudiestöd och internatbidrag skall utgå i form av internatbidrag och förbehållas sludereinde som inte är arbetstagare.

Föreslagen lydelse

Centrala studieslödsnämnden får bestämma att viss del av det belopp som står till förfogande för korttidsstudiesiöd och internatbidrag skall utgå i form av internatbidrag och förbehållas studerande som inle är arbetstagare.

7 kap. 5 §'"

Särskilt vuxensludieslöd kan utgå såväl vid heltidssluder om minst 15 dagar under ett kalenderhalvår som vid deltidssludier om minst 30 dagar under ett kalenderhalvår. Till deltidsstuderande kan dock särskilt vuxensludieslöd utgå endast om han bedriver studierna på minst halvlid. Vid bedömande av om den studerande har rätt till särskilt vuxenstudiestöd för heltidsstudier får, förutom till studier som avses i 1 §, även hänsyn tas till studier i grundutbildning för vuxna (grundvux) eller grundläggande svenskundervisning för invandrare.

Särskilt vuxenstudiestöd kan utgå såväl vid heltidssluder om minst 15 dagar under ett kalenderhalvår som vid deltidsstudier om minsl 30 dagar under ett kalenderhalvår. Till deltidsstuderande kan dock särskilt vuxenstudiestöd utgå endast om han bedriver studierna på minst halvtid. Vid bedömande av om den studerande har rätt till särskilt vuxensludieslöd för heltidsstudier får, förutom till studier som avses i I §, även hänsyn tas till studier inom svenskundervisning för invandrare.

Särskilt vuxenstudiestöd får utgå för kalenderhalvår som infaller senast under det år då den studerande fyller 50 år. Särskilt vuxenstudiestöd får även utgå för senare kalenderhalvår, om särskilda skäl föreligger.

I fråga om särskilt vuxenstudiestöd tillämpas 4 kap. 6-8 §§ på motsvarande sätt.

Närmare föreskrifter om omfattningen av de studier som kan ge räll till särskilt vuxenstudiestöd meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

'"Senaste lydelse 1988:270.

244 Nuvarande lydebe

Föreslagen lydebe

12 §

I fråga om särskilt vuxensludieslöd för studier på gymnasieskolenivå äger 10 och II §§ motsvarande tillämpning.

I fråga om särskilt vuxensludieslöd för studier på gymnasieskolenivå äger 11 § motsvarande tillämpning.

15 §

Närmare bestämmelser om vilken utbildning som vid tillämpning av 10 -14 §§ skall anses ligga på grundskole-, gymnasieskole- eller högskolenivå meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

• Närmare bestämmelser om vii-' ken ulbildning som vid tillämpning av // -14 §§ skall anses ligga på grundskole-, gymnasieskole- eller högskolenivå meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

8 kap. 17 §"

Om någon har uppburit studielån för en sjukperiod enligt bestämmelserna i 3 kap. 15-19 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där gäller i fråga om återbetalningen bestämmelserna i 18-19 §§.

Om någon har uppburit studielån för en sjukperiod enligt bestämmelserna i 4 kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där gäller i fråga om återbetalningen bestämmelserna i 18-19 §§.

18 §" Studielån som avser den delen av en sjukperiod som följer efter en karenstid om 14 dagar skall inte återbetalas annat än i de fall som anges i 19 §.

I karenstiden får inräknas bara tid under sådan studietid som avses i 3 kap. 15 §, 4 kap. 28 § eller 7 kap. 17 §.

I karenstiden får inräknas bara tid under sådan studietid som avses i 4 kap. 28 § eller 7 kap. 17 §.

" Senaste lydelse 1i;k«:«77. I Senaste lydelse 1988:877.

245 Föreslagen lydebe

Nuvarande lydebe

Vid beräkning av karenstiden skall två eller flera sjukperioder räknas som en sammanhängande sjukperiod, om den senare perioden börjar inom 20 dagar efter det att den tidigare slutade.

23 §'

Allmän försäkringskassa skall lämna centrala studiestödsnämnden och studiemedebnämnderna uppgift om sådan sjukpenning eller ersättning som avses i 19 §. Allmän försäkringskassa skall i övrigt lämna centrala studiestödsnämnden och studiemedebnämnderna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detla kapitel enligt de bestämmelser som regeringen meddelar.

.Allmän försäkringskassa skall lämna centrala studiestödsnämnden uppgift om sådan sjukpenning eller ersättning som avses i 19 §. Allmän försäkringskassa skall i övrigl. lämna centrala studieslödsnämnden de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detla kapitel enligt de bestämmelser som regeringen meddelar.

9 kap.

2§' Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15-79 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller enligt 7 kap. 17 § eller 7 a kap. 5 § och de bestämmelser som anges där ej återkrävas. Delsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 §,4 kap. 44 §, 7 kap. 17 a § och 7 a kap. 6§.

Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15 och 16 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller enligt 7 kap. 17 § eller 7 a kap. 5 § och de bestämmelser som anges där ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 §, 4 kap. 44 §, 7 kap. 17 a § och 7 a kap. 6§.

Avser återkrav enligt första eller andra stycket studiehjälp enligt 3 kap. till sådan studerande, som vid utbetalningstillfället var omyndig, åvilar betalningsskyldigheten den som då var den omyndiges förmyndare.

IS Senaste lydelse 1988:877. I-» Senaste lydelse 1990:635.

246 Nuvarande lydebe

På studielån enligt 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap., på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. och på utbildningsarvode enligt 7 a kap. som återkrävs enligl första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger statens ullåningsränta. På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf utgår ränta enligl samma räntesats från den dag som infaller en månad efter det beslut om återkrav fattats. Om del finns särskilda skäl kan den ålerbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet atl betala räntan.

Föreslagen lydebe

På studiemedel enligt 4 kap., på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. och på utbildningsarvode enligt 7 a kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger statens utlåningsränta. På andra ''former- av studiestöd som återkrävs ■ enligt denna paragraf utgår ränta enligt samma räntesals från den dag som infaller en månad efter det beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att betala räntan.

I samband med återkrav får också tas ut avgift för avisering enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

2b§'

Till en studerande som tidigare har uppburit studiestöd utgår nytt sådant slöd endast om

1. faslställl årsbelopp, som förfallit lill betalning före det kalenderår som de nya studiemedlen avser, har betalats, och

2. återkrav med stöd av 2 § av studielån enligt 3 kap., studiemedel enligt 4 kap., sårskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. eller ulbildningsarvode enligt 7 a kap. har reglerats av den studerande så att återkrav, som avser hÖgst ett kalenderhalvår, kvarstår oregleral.

Till en studerande som tidigare har uppburit studiestöd enligt 3, 4, 7 och 7 a kap. utgår nytt stöd enligt dessa kapitel endast om

1. fastställt årsbelopp, som förfallit till betalning före det kalenderår som det nya studiestödet avser, har betalats, och

2. återkrav med stöd av 2 § av studiestöd enligt 3, 4, 7 eller 7 a kap. har reglerats av den studerande så att återkrav, som avser högst ett kalenderhalvår, kvarstår oreglerat.

15 Senaste lydelse 19t«):(i3.'i.

247 Nuvarande lydebe

Föreslagen lydebe

Om det finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder av vad som anges i första stycket.

2 d Ansökan enligt 8 kap. 39 § första stycket studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989 skall - i stället för vad som föreskrivs i paragrafens andra stycke - ha kommit in till centrala studiestödsnämnden före utgången av oktober månad året efter avgiftsåret.

2 d'* Ansökan enligt 8 kap. 39 § första stycket studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989 skall - i stället för vad som föreskrivs i paragrafens andra stycke - ha kommit in till centrala studiestödsnämnden före utgången av oktober månad året efter avgiftsåret. Ansökan som avses i fjärde stycket samma paragraf skall för att beaktas ha kommit in inom samma tid.

I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 43 § första stycket 3 studiestödslagen i dess lydelse före den 1 januari 1989 skall frågan om slutlig avgift för ett avgiftsår prövas särskilt för viss återbetalningsskyldig om denne inte har betalt den preliminära avgiften i sin helhet före utgången av oktober månad året efler avgiftsåret och om han bedöms ha varit bosatt i riket under avgiftsåret.

2 l' I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 62 § första och andra styckena studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989 skall preliminär och kvarstående avgift betalas under avgiftsåret eller senare respektive under andra året efter avgiftsåret enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

2 I I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 62 § första och andra styckena och 65 § studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989 skall preliminär och kvarstående avgift betalas under avgiftsåret eller senare respektive under andra året efter avgiftsåret enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om sättet för frivillig återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. De äldre bestämmelserna om återbetalning av studielån i 8 kap. 17 och 18 §§ och om återkrav i 9 kap. 2 § skall fortfarande gälla beträffande sådana studielån som har beviljats enligt 3 kap. i dess äldre lydelse.

'ft Senaste lydelse 1990:209.

i7Till 1988:877. Senaste lydelse 1991:924.

248 Förslag till Bilaga9.8 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1030) om särskilt vux enstudiestöd för arbetslösa . v . .,

deb att i 5 § orden "återbetalningspliktiga studiemedel" skäll bytas ul mot "studielån",

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

4§'

Särskilt vuxensludieslöd för ar- Särskilt vuxenstudiestöd för ar betslösa handhas av centrala betslösa handhas av centrala studiestödsnämnden och vuxenut- studiestödsnämnden. bildningsnämnderna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

1 Senaste lydelse 1986:252.

249 Förslag till Bilaga 9.9

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe

Föreslagen lydebe

3 kap. 13 §

Kontrolluppgifter om sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag, kontant arbetsmarknadsstöd samt andra förmåner i form av bidrag, slöd eller ersättning som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av

1. riksförsäkringsverket,

2. allmän försäkringskassa,

3. arbetslöshetskassa,

4. universitet och högskola,

5. vuxenutbildningsnämnd,

6. länsarbetsnämnd,

7. den som utgett ersättning en ligt 16 § lagen (1989:425) om sär skilda inskolningsplatser hos of fentliga arbetsgivare.

Kontrolluppgifter om sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag, kontant arbetsmarknadsstöd samt andra förmåner i form av bidrag, stöd eller ersättning som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av

1. riksförsäkringsverket,

2. allmän försäkringskassa,

3. arbetslöshetskassa,

4. universitet och högskola,

5. centrala studiestödsnämnden,

6. länsarbetsnämnd,

7. den som utgett ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått förmånen om det utbetalda beloppet uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året. Kontrolluppgiften skall la upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Riksförsäkringsverket skall, i fråga om sjukpenning, i konirolluppgif-ten ange om utbetalt belo|)p avser anställning eller annat förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

250 VIIL Utbildningsdepartementet Prop- i99i/92:ioo

Bil. 9

3 Översikt

6 Anmälan till budgetpropositionen 1992

6 1 inledning

11 2 Skolområdet saml folkbildningen

15 3 Grundläggande högskoleutbildning

18 4 Forskning och forskarutbildning

20 5 Utgångspunkter för budgeten

21 A Utbildningsdepartementet m.m.

21 1 Utbildningsdepartemenlel,/örs/agMrti/ag 43 622 000

23 2 Utredningar m.m., reie/-vaao«5art5/(ig 18 962 000 23 3 Kostnader för Sveriges medlemsskap i UNESCO

m.m., förslagsanslag 22 320 000

Summa littera A 84 904 000

26 B Det ofTentliga skolväsendet

26 1 Skola - skolbarnsomsorg

28 2 Ändringar i skollagen

29 3 Elever med las- och skrivsvårigheter

30 4 Avskaffande av vissa anslag

Myndigheter 32 1 Stater\ssV.olverV., förslagsanslag 229 954 000

34 2 Statens institut för handikappfrågor

\s\iolar\, förslagsanslag 90 615 000

Utveckling av skolväsendet m.m.

37 3 Utveckling och produktion av läromedel,

reservationsanslag 17 454 000

38 4 Stöd för utveckling av skolväsendet,

reservationsanslag 40 822 000

40 5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag 24 812 000

41 6 ¥ort\i\lAr\\r\g m.m., reservationsanslag * 185 093 000

42 7 Särskilda insatser på skolområdet,

förslagsanslag 111 988 000

251 Verksamhetsbidrag Prop. 1991/92:100

44 8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga Bil. 9

skolväsendet,/örs/agsans/ag 31 550 906 000

50 9 Bidrag till driften av särskolor m.m.,

förslagsanslag 999 978 000

52 10 Bidrag till driften av särvux,/ÖAs/agian.$/ag 53 703 000

53 11 Bidrag till undervisning av invandrare i svenska

språket, förslagsanslag 278 652 000

54 12 Sameskolor,/ö/-i/ag.yaAu/(2g 28 940 000 56 13 Specialskolor m.m.,/ö«/agsarti/ag 320 804 000 59 14 Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader,

förslagsanslag '■ 29 065 000

61 15 Bidrag lill svensk undervisning i utlandet m.m.,

förslagsanslag 53 931 000

64 16 Bidrag lill driften av frislående skolor,

förslagsanslag 189 716 000

Utrustning m.m bl 17 Utrustning för specialskolor m.m.,

reservationsanslag 1 355 000

68 18 Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial

m.m., reservationsanslag 5 061 000

Summa littera B 34 284 849 000

69 C Folkbildning

69 1 Bidrag till folkbildningen, ramanslag 1 842 344 000

72 2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom

folkbildningen, ramanslag 44 991 000

74 3 Bidrag till kontakttolkutbildning, reservations anslag 7 594 000

Summa littera C 1 894 929 000

76 D Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.

Inledning Ib 1 Dimensionering av högskolan 79 2 Nya antagningsregler lill högskolan

79 3 Löner- och prisomräkning

80 4 Vissa anslagsfrågor

82 Sammanfattning av budgettörslag för högskole-

utbildning

84 1 Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan,

reservationsanslag ' 19 800 000

84 2 Servicemyndighet,/ö«/ag5(jn.j/ag 1 77 178 000 Prop. 1991/92:100

85 3 Överklagandenämnden för högskolan, Bil.9

förslagsanslag ,. 2 500 000

86 4 Kostnader för universitets- och högskoleämbetets,

forskningsrådsnämndens och utrustningsnämnden ,

för universitet och högskolors avvecklings organisation,/ö«/agsa/is/ag ' ,, 1 000

87 5 Vissa särskilda ugifter inom högskolan m.m.,

reservationsanslag 40 659 000

90 6 Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna,

förslagsanslag . 2 355 097 000.

95 7 Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag bl 949 000

Grundläggande högskoleutbildning

96 8 Utbildning för tekniska yrken, reierwatiorti-

anslag 1618 454 000

106 9 Utbildning för administrativa, ekonomiska och

sociala yrken, reservationsanslag 594 089 000

112 10 Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag 586 000 000

124 11 Utbildning för undervisningsyrken,

reservationsanslag *l 010 651 000

125 12 Utbildning för kultur- och informationsyrken,

reservationsanslag 349 956 000 132 13 Lokala och individuella linjer samt fristående

kurser, reservationsanslag 972 959 000 139 14 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,

reservationsanslag 271 153 000

144 15 Europeisk utbildningssamverkan,/ö/-.s/agiö/w/ag 45 169 000

Summa littera D 8 005 615 000

145 E Forskning och forskarutbildning

145 Inledning

11 Humanistiska fakulterna, reservationsanslag 404 401 000

Teologiska fakulteterr\a, reservationsanslag 31 171000

Juridiska fakulteterna, reservationsanslag 38 258 000 Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.,

reservationsanslag 471 591 000

Medicinska fakulteterna, reservationsanslag 870 043 000

Odontologiska fakulteterna, Ae5en'a«onia/w/ag 91 221 000

Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag 32 606 000 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

m.m., reservationsanslag 921 034 000

Tekniska fakulteterna, reservationsanslag 896 016 000

10 Temaorienterad forskning, reservationsanslag 39 706 000

173 11 Konstnärligt utvecklingsarbete m.m., Prop. 1991/92:100

reservationsanslag 21 142 000 Bil.9

175 12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,

reservationsanslag 185 745 000

178 13 Vissa ersättningar för klinisk ulbildning och

forskning m.m., förslagsanslag I 371 381 000

179 14 Viss tvärvetenskaplig forskning, reservations-

anslag 73 141000-

180 15 Humanislisk-samhällsvetenskapliga forsknings-

rådet, reservatiorisanslag 194 275 000

181 16 Medicinska forskningsrådet,/■e.feAi'(iHo/wa/w/ag 340 855 000

182 17 Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservations-

anslag 464 176 000

184 lKymåforskrxing, reservationsanslag 32 257 000

184 19 Europeisk forskningssamverkan,/ö«/agi-

anslag 352 360 000

187 20 Kungl. biblioteket, rejez-va/io/isa/ii/ag 84 477 000

188 21 Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader,

förslagsanslag 14 880 000

189 22 Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet

m.m reservationsanslag 429 000

189 23 Institutet för rymdfysik, reservationsanslag 36 422 000

190 24 Manne Siegbahninstitutet för fysik,

reservationsanslag 23 221 000

190 25 Polarforskning, reservationsanslag 19 825 000

191 26 Vissa bidrag till forskningsverksamhet,

reservationsanslag 32 325 000

Summa littera E 7 042 958 000

193 F Studiestöd m.m.

193 1 Centrala studiestödnämnden m.m,/-awians/ag 149 977 000

196 2 Studiehjälp m.m.,förslagsanslag 2 331335 000

202 3 Studiemedel m.m., förslagsanslag 4 686 000 000

205 4 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 1 341 300 000

211 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar,

förslagsanslag 68 500 000

212 6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål,

förslagsanslag * 102 650 000

212 7 Utbildningsarvoden till studerande vid visssa

lärarutbildningar,/örj/agsarti/ag 121 400 000

Summa littera F g 801 162 000

214 G Lokalförsörjning m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 9 214 Inledning

218 1 Inredning och utrustning av lokaler vid

högskoleenheterna m.m., reservationsanslag *858 000 000

Summa littera G 858 000 000

SUMMA VIII - Utbildningsdepartementet 60 972 417 000

Bilagor

222 9.1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

223 9.2 Förslag till

Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom kulturdepartementets verksamhetsområde

225 9.3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

229 9.4 Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

232 9.5 Remissammanställning över skolbarnomsorgskommitténs betänkande (SOU 1991:54) Skola - skolbarnsomsorg, en helhet

237 9.6 Förslag lill

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

238 9.7 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

249 9.8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

250 9.9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

1 Nytt anslag

* Särproposition under 1992

gotab 40433, Slockholm 1991

Bilaga 10 till budgetpropositionen 1992

m

Jordbruksdepartementet

(nionde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100 Bil. 10

Översikt

Till jordbruksdepartementet hör frågor rörande jordbruk, skogsbruk, fiske, trädgårdsnäring och rennäring samt högre utbildning, forskning och försök för dessa näringar, livsmedelsberedskap, djurskydd, djurens hälso-och sjukvård, livsmedelskontroll och utsädeskontroll samt jakt och viltvård. Sedan den I december 1991 hör även frågor rörande biobränslen till jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Det förslag till utgiftsram för jordbruksdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1992/93 som läggs fram i budgetpropositionen omfattar 6965 milj.kr.

Genomförandet av den nya livsmedelspolitiken är på det nationella planet huvudfrågan Ibr jordbruksdepartementets arbete de närmaste åren. Belastningen på statsbudgeten för omställningsåtgärderna minskar dock kraftigt i enlighet med den plan som tidigare fastställts av regering och riksdag. Genom omfördelningar inom huvudtiteln kan förslag om nya utgiftsåtaganden läggas fram. Således föreslås ökningar av anslag som en följd av ett EES-avtal och förberedelsearbete inför ett EG-medlemskap. Vidare föreslås ytterligare medel för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bl.a. för att nå upp till målet om en halvering av bekämpningsmedels-användningen till år 1996. Därutöver föreslås som ett led i regeringens utgiftsstrategi besparingar på ca 205 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

1 särskilda propositioner kommer förslag att lämnas om vissa jordbrukspolitiska frågor, däribland stödet till jordbrijket i norra Sverige samt om biobränslen.

Sammanställning m. m.

Anslagsförändringar totalt inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde i förhållande till anvisat belopp för budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning uttryckt i milj.kr.

Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Anvisat

Förslag

Föränd-

1991/92

1992/93

ring

Bil. 10

A. Jordbruksdepartementet m. m.

73,4

78,3

+ 4,9

B. Jordbruk och trädgårdsnäring

7462,5

3 905,4

-3557,1

C. Skogsbruk

530,2

507,4

- 22,8

D. Fiske

106,2

114,9

4- 8,7

E. Rennäring m. m.

55,9

56,3

-(- 0,4

F. Djurskydd och djurhälsovård

222,6

229,6

-(- 7,0

G. Växtskydd och jordbrukets

miljöfrågor

71,0

46,5

- 24,5

H. Livsmedel

556,0

550,3

5,7

1. Utbildning och forskning

1 194,9

1228,0

-t- 33,0

J. Biobränslen

248,9

+ 248,9

Totalt för jordbruksdepartementet

10272,8

6965,7

-3307,1

Jordbruksdepartementet Pop. 1991/92: ioo

Bil. 10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Olsson

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Inledning

1 Allmänt

Jordbruket skall producera livsmedel av hög kvalitet och miljövänliga råvaror, det skall dessutom utnyttjas som en resurs i miljöarbetet. Vårt geografiska läge och våra klimatförhållanden ger förutsättningar för produktion av livsmedel till hög kvalitet med låga insatser av kemiska bekämpningsmedel. Detta tillsammans med en bättre teknik och högt kunnande ger svenska producenter goda förutsättningar att lyckas i konkurrensen på EG-marknaden.

Regeringen har i regeringsförklaringen slagit fast att omställningen av svenskt jordbruk skall fullföljas. Den avreglering och marknadsanpassning som skall ske innebär att jordbrukarna kommer att betraktas som vanliga företagare och endast ersättas för den produktion som finner avsättning på marknaden. Om detta resulterar i att det öppna och levande kulturlandskapet äventyras skall regeringen pröva frågan om arealersättning som en metod att bevara landskapsbilden.

Regeringens vilja att stimulera till och underlätta småföretagandet ger goda förutsättningar för jordbrukarna att utveckla sina företag på en avreglerad och marknadsorienterad livsmedelsmarknad. Sänkta skatter, minskade avgifter, förenklat regelverk för småföretag och ökad konkurrens ger de förutsättningar som krävs för att jordbruket och livsmedelsindustrin skall vara konkurrenskraftiga vid ett EG-inträde.

Inom jordbruksdepartementets område koncentreras arbetet på att fullfölja omställningen av jordbruket enligt det livsmedelspolitiska beslutet 1990 samt på förberedelser inför ett svenskt inträde i EG. De pågående förhandlingarna i Uruguayrundan inom ramen för GATT är också av mycket stor betydelse för den svenska jordbruksnäringen. Vad gäller omställningen av jordbruket följs frågan mycket noggrant bl.a. genom att uppdrag lagts ut på flera myndigheter med syfte att följa och analysera utvecklingen. Det är ännu för tidigt att dra slutsatser av konsekvenserna på olika områden, varför jag senare återkommer till regeringen i denna fråga.

Jordbruket har en avgörande roll för att vi skall kunna bevara ett öppet och levande kulturlandskap. Som en följd av anpassningen av livsmedelsproduktionen till den inhemska efterfrågan friställs mark för andra ändamål. På den bör andra miljövänliga råvaror kunna produceras. Det energi-

politiska beslutet våren 1991 leder till att det skapas en marknad för Prop. 1991/92: 100 biobränslen. Den åkermark som omställs kommer till stor del att kunna Bil. 10 användas för produktion av biomassa för energiändamål. Sedan december 1991 handläggs frågor som rör biobränslen i jordbruksdepartementet.

Biobränslekommissionen som tillsattes efter riksdagens energipolitiska beslut våren 1991 har bl. a. till uppgift att lägga förslagom samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för biobränslen. Kommissionen har överlämnat ett delbetänkande (SOU 1991:93) om produktion av el från biobränslen, vilket remissbehandlas för närvarande. Avsikten är att förslaget skall ligga till grund för en proposition under våren 1992.

En särskild omställningskommission har tillsatts för att följa och stämma av det livsmedelspolitiska beslutet. Kommissionen skall också följa hur arbetet med en ny gemensam jordbrukspolitik (CAP) fortgår inom EG och föreslå eventuella förändringar av den svenska jordbrukspolitiken för att Sverige skall få en bra övergång vid ett medlemskap i EG. Till kommissionens uppgifter hör också att pröva arealersättning som en metod för att bevara öppna landskap.

Hittills har omställningen inneburit positiva effekter både i fråga om produktionsanpassning och prisutveckling i konsumentledet. För anima-lieproduktionen har omställningen lett till produktionsminskningar som har resulterat i en ungefärlig balans på detta område. Däremot finns det fortfarande ett relativt stort spannmålsöverskott, som måste nedbringas för att nå en balans även inom vegetabilieområdet. Prisutvecklingen i konsumentledet har varit långsammare under 1991 än på mycket länge. Genomsnittligt har priserna på de prisreglerade livsmedlen ökat med 2,0% under perioden januari —november 1991. Ökningen beror till stor del på att mjölksubventionerna tagits bort. Om denna effekt räknas bort har priserna på jordbruksprisreglerade varor minskat med 0,4% under samma period. Jämförelsevis har KPI under perioden ökat med 8,3%.

Konsumentberedningens uppdrag att följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen ur ett brett konsumentperspektiv ger viktiga underlag för ett fortsatt reformarbete på detta område.

Skogspolitiken granskas för närvarande av en parlamentarisk kommitté. Kommittén har fått tilläggsdirektiv bl.a. med anledning av beslutet att skogsvårdsavgiften skall slopas. Beslutet är ett led i en avreglering av skogsbruket. Näringen kommer i fortsättningen att få bekosta sådana åtgärder som finansierats med skogsvårdsavgiften.

Skogsnäringen påverkas starkt av den lågkonjunktur som råder. Den . minskade lönsamheten ger näringen betydande svårigheter. Det är nu viktigt att agera så att Sverige har en stark skogsnäring som är väl rustad när högkonjunkturen inträder. Den avreglering och de minskade skattebelastningarna som de nyligen fattade riksdagsbesluten innebär ger bättre förutsättningar för detta. En proposition om skogspolitiken planeras till våren 1993.

Det internationella samarbetet och ett svenskt medlemskap i EG ger jordbruksnäringen nya möjligheter men ställer också stora krav på en internationellt konkurrenskraftig näring. Inom departementets område

innebär den ökade internationaliseringen att krav ställs på ytterligare Prop. 1991/92: 100 resurser för att klara de nya uppgifter som detta innebär. Bil. 10

2 Den internationella utvecklingen 2.1 Svensktjordbruk i Europa

EFTA-länderna och EG har slutit en principöverenskommelse om ett Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsområde (EES). Sverige blir i och med detta del av en större europeisk marknad där varor, kapital, arbetskraft och tjänster tillåts röra sig fritt över gränserna. Avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993.

Det stod tidigt klart att avtalet inte skulle omfatta EGs gemensamma jordbrukspolitik och fiskeripolitik. Jordbruks- och livsmedelsområdet berörs emellertid av avtalet genom gemensamma veterinära och fytosanitära regler samt utsädes- och fodermedelsregler. Handeln med bearbetade jordbruksprodukter samt livsmedelslagstiftningen ingår även. Sverige har även förhandlat om ett bilateralt jordbruksavtal.

Under förhandlingarna blev det klart att för vissa frågor inom det veterinära området och fodermedelsområdet måste Sverige få vissa undantag från EGs regelverk. Det gäller bl. a. regelverket för sjukdomen BSE, användningen av antibiotika m.m. som fodermedelstillsatser samt synen på s. k. kadavermjöl.

Ett bilateralt jordbruksavtal mellan Sverige och EG ökar möjligheterna för svensk livsmedelsindustri att komma in på EGs marknad. I avtalet ingår bl.a. tullfria kvoter för nötkött, beredda nötköttsprodukter, ost, frysta grönsaker och vodka (utan kvotbegränsning) samt vissa ensidiga tullättnader för ett antal produkter av intresse för de sydliga EG-länderna. Det senare är ett led i den ekonomiska och sociala utjämningen inom EES.

För beredda jordbruksvaror sker en harmonisering och förenkling av nuvarande frihandelssystem med råvarukostnadsutjämning. Detta leder till ökad frihandel för ett utökat antal produkter.

Sveriges geografiska läge och speciella klimatförhållanden minskar risken för sjukdomsangrepp och innebär bl.a. mindre användning av bekämpningsmedel än på kontinenten. Ren miljö, teknik, kunnande och de naturliga förutsättningarna ger svenska producenter chansen att göra sig gällande på EG-marknaden.

Inom ramen för de frihandelsavtal som håller på att slutas mellan EFTA och de östeuropeiska länderna, Ungern, Polen och Tjeckoslovakien samt Turkiet och Israel förhandlas också om bilaterala jordbruksavtal mellan Sverige och dessa länder. Avtalet med Turkiet undertecknades i december 1991.

2.2 OECD

Ett ministermöte inom OECDs jordbrukskommitté äger rum i mars 1992. På dagordningen står bl. a. en redovisning av läget i den jordbrukspolitiska reformprocess som OECD startade år 1987. Vidare skall diskuteras en

integrerad anpassningspolitik för framtiden med betoning på sambanden Prop. 1991/92:100 mellan strukturanpassning, miljö och landsbygdsutveckling samt utveck- Bil. 10 lingen utanför OECD-området. Första halvåret 1992 övervägs om det skall anordnas ett gemensamt Sverige/OECD-seminarium i Stockholm om jordbrukspolitik i Baltikum.

2.3 GATT

Jordbruket är ett nyckelområde i den stora multilaterala handelsförhandling som nu äger rum i GATT. Förhandlingarna omfattar samtliga åtgärder som direkt och indirekt påverkar jordbrukshandeln. De syftar bl. a. till att liberalisera handeln och förbättra konkurrenssituationen genom ökad användning av GATTs regelverk även inom internationell handel med jordbruksprodukter och en gradvis neddragning av stöden till jordbruket. Enighet råder om att göra åtaganden om reduceringar av internstöd, gränsskydd och exportstöd. En utgångspunkt är vidare att alla gränsskydd skall omvandlas till vanliga tullar. Vissa stöd med begränsad effekt på produktionen kommer att undantas från neddragningsförpliktelserna. Förhandlingarna är i ett slutskede. Syftet är att reformen skall börja genomförasår 1993.

2.4 FAO

Sverige är som medlem i FAOs råd samordnare för de nordiska länderna. Viktiga arbetsuppgifter är uppföljningen av 1991 års konferens, miljöfrågor (bl.a. förberedelser inför FNs miljökonferens år 1992), uthålligt jordbruk, en nutritionskonferens år 1992, skogsfrågor (skogskonvention och handlingsprogrammet för de tropiska skogarna), upprättandet av ett globalt informationssystem på jordbruksområdet och fortsatt reformering av organisationen.

2.5 Samarbetet med Central- och Östeuropa

Kontakterna och samarbetet mellan Sverige och de Central- och Östeuropeiska staterna på jordbruks-, skogs- och fiskeområdena har ökat under det senaste året. Detta gäller främst länderna och områdena i det svenska närområdet, särskilt de baltiska republikerna. Regeringen har fastslagit vår skyldighet att ge dem hjälp och stöd i deras svåra omställningsprocess. Också med andra Central- och Östeuropeiska länder som Ungern, Polen, Tjeckoslovakien och Ryssland har kontakterna vidgats.

Regeringen stödjer de nya baltiska staterna i förvandlingen från ett i huvudsak statligt eller kollektivt jordbruk till ett privatägt marknadsinriktat jordbruk. Kontakterna har intensifierats, inte minst genom de stora insatser i fråga om maskinleveranser och utbildning som kommit till stånd genom insatser av Lantbrukarnas riksförbund, andra organisationer, landsting och kommuner. Ett stort antal studerande och praktikanter från främst de baltiska staterna har under året fått utbildning i Sverige. Liknan-

de program har utvecklats för Polen och under senare tid för den Ryska Prop. 1991/92:100 rådsrepubliken. Bil. 10

Bistånd på jordbruksområdet har förmedlats via SIDA och BITS, bl.a. för att bygga upp en demokratisk föreningsrörelse i de baltiska staterna, Polen och i den Ryska rådsrepubliken. Genom Skogs- och lantbruksakademien har ett forskningsutbyte ägt rum med fiera Central- och Östeuropeiska länder. Det kommer att fortsätta och fördjupas under det kommande året. På skogsområdet har närmare kontakter utvecklats bl. a. av skogsstyrelsen i form av utbytesprogram, seminarier och annan verksamhet. Liknande aktiviteter förekommer på fiskesidan. Bl.a. har stöd lämnats för omvandling av fiskeadministrationerna i de baltiska republikerna.

3 Livsmedelspolitiken

Regeringen har i regeringsförklaringen understrukit vikten av att omställningen av jordbruket fullföljs. Syftet är att Sverige vid ett inträde i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring. Jordbruket skall producera livsmedel av hög kvalitet och andra miljövänliga råvaror. Konsumenternas krav på tillgång till ett varierat utbud av livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser skall tillgodoses.

Ett framgångsrikt omställningsarbete är avgörande för möjligheterna att nå dessa mål.

3.1 Omställningskommission

En avstämning av omställningsbesluten skall ske efter det att EG har lagt fast principerna för sin kommande jordbrukspolitik. För att förbereda denna avstämning har en särskild kommission tillsatts. Kommissionen skall beakta effekter och faktorer som inte var kända eller förutsedda vid tidpunkten för det livsmedelspolitiska beslutet, i första hand konsekvenserna av en anslutning till EG. Man skall också pröva frågan om arealersättning som en metod att bevara öppna landskap.

Kommissionen skall också behandla stödet till jordbruket i norra Sverige i ett långsiktigt perspektiv. En parlamentarisk arbetsgrupp har nyligen redovisat vissa överväganden om detta stöd i delbetänkandet (Ds 1991:80) Jordbruket i norra Sverige. Avsikten är att ta upp denna fråga i en proposition våren 1992.

Andra viktiga underlag för kommissionens arbete är resultatet av Uruguayrundan i GATT och de redovisningar av uppföljningsuppdrag som lämnas av olika myndigheter.

3.2 Uppföljning av den livsmedelspolitiska reformen

Genom olika regeringsbeslut har statens jordbruksverk, statens pris- och konkurrensverk (SPK), livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES) och statens naturvårdsverk fått i uppdrag att följa den livsmedelspolitiska

reformens effekter inom sina resp. ansvarsområden. Samtidigt har en Prop. 1991/92: 100 särskild konsumentberedning tillsatts med uppgift att följa den livsmedels- Bil. 10 politiska reformens effekter ur ett brett konsumentperspektiv.

Regeringen har uppdragit åt statens livsmedelsverk att följa och analysera utvecklingen med anledning av det livsmedelpolitiska beslutet inom områdena kost och hälsa samt småskalig livsmedelsproduktion.

Jordbruksverket, SPK ,och LES skall till regeringen redovisa sina uppdrag den 1 oktober varje år under omställningsperioden. Konsumentberedningen skall löpande avrapportera utvecklingen till regeringen. En samlad utvärdering av utvecklingen under hela omställningsperioden skall av dessa myndigheter redovisas-den I oktober 1994. Naturvårdsverket skall i samverkan med riksantikvarieämbetet redovisa en första utvärdering senast den 30 juni 1992. Därefter skall naturvårdsverket årligen redovisa utvecklingen i samband med anslagsframställningen. Livsmedelsverket skall vad gäller kost och hälsa redovisa sitt uppdrag senast den 30 oktober 1994 och vad gäller aspekterna på småskalig livsmedelsproduktion årligen i samband med anslagsframställningen.

De första uppföljningsrapporterna har överlämnats till jordbruksverket, SPK, LES och konsumentberedningen den 1 oktober i år.

Effekterna av den livsmedelspolitiska reformen är i huvudsak av långsiktig karaktär. Med hänsyn till den korta tid som har gått sedan huvudmomentet i reformen — den interna avregleringen — påbörjades den I juli 1991 är det inte möjligt att redan nu i någon större omfattning statistiskt belysa reformens effekter. De rapporter som har överlämnats har därför i stor utsträckning karaktären av en nulägesbeskrivning av situationen före avregleringens början. Inom områden där förändringar redan kunnat skönjas har detta givetvis avrapporterats.

1 det följande redovisas några sammanfattande bedömningar baserade i huvudsak på LES uppföljningsrapport. LES har en samordnande funktion i uppföljningsarbetet och skall i sin rapport bl.a. sammanställa det material som övriga myndigheter tar fram. Syftet är att underlätta en samlad utvärdering av den livsmedelspolitiska reformen.

Produktionsutveckling på vegetabilieområdet

Situationen på vegetabilieområdet präglas givetvis i hög grad både av det pågående omställningsprogrammet och den interna avregleringen.

1 Sverige fanns år 1990 totalt 96 500 brukningsenheter med mer än 2 ha åker, en minskning med 2000 från år 1989. 1 de tre nordligaste produktionsområdena hade antalet brukningsenheter minskat med 800 till 26 700. Den totala arealen åker i landet har under samma period minskat med endast 8 000 ha till 2 845 000 ha.

Odlingen av spannmål har minskat under senare år till följd av de produktionsbegränsande åtgärder som vidtagits. Arealen spannmål och oljeväxter var 1 500000 ha år 1990 och minskade år 1991 med 125000 ha. Grovfoderarealen har under senare år ökat. Arealen i träda har minskat medan sockerbets- och potatisarealerna har varit relativt oförändrade. .

Omställningsprogrammet inom vegetabilieproduktionen omfattar fram-

för allt det s.k. omställningsstödet och anläggningsstödet. Omställnings- Prop. 1991/92: 100 stödet ges för att stimulera en snabb och varaktig omställning av åkermark Bil. 10 till annan produktion än livsmedel. Anläggningsstödet syftar till att ytterligare stimulera en varaktig övergång till annan produktion än livsmedel. Det lämnas för anläggning av lövskog, energiskog och våtmarker.

Anslutningen till omställningsstödet har under första året varit större än vad som ursprungligen beräknades. Den omfattar nu ca 350000 ha. Omställningsarealen finns främst i slättbygderna i mellersta Sverige.

Ansökningarna om anläggningsstöd omfattar ca 62000 ha. Ramen om 500 milj.kr. som disponeras för detta stöd tas därmed i anspråk helt. Intresset för anläggningsstöd har varit störst i södra Sverige.

Trots att omställningsprogrammet nu omfattar ca 350000 ha ger den nuvarande produktionen ett årligt överskott av spannmål som vid normal skörd uppgår till ca 1 miljon ton.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att fortsatta överskott inom denna sektor kommer att leda till sjunkande priser för producenterna. Det är således mycket angeläget för ekonomin i vegetabilieproduktionen att omställningen fullföljs så att balans kan uppnås på spannmålsmarknaden.

Produktionsutvecklingen för animalier

Inom animalieområdet har produktionsminskningen gått snabbare än väntat. Sedan det livsmedelspolitiska beslutet i juni 1990 har antalet mjölkkor minskat med ca 47000 till 529000. Produktionen av mjölk har minskat med ca 10%. Produktionen av mjölk motsvarar nu ungefär konsumtionen i landet.

Grisköttsproduktionen har minskat med ca 9 % under år 1991. Allt tyder på en fortsatt minskning under år 1992. Produktionen av nötkött har minskat med ca 3 %. Mellan åren 1990 och 1991 beräknas dock produktionen minska. För både nötkött och griskött är marknaden ungefär i balans.

Strukturella och ekonomiska effekter

Genom att syftet med den livsmedelspolitiska reformen bl. a. är att anpassa produktionen till efterfrågan kommer reformen att få effekter på såväl primärproduktionen som insats- och förädlingsföretagens struktur och lokalisering. Fusioner förekommer redan, framför allt bland företag på förädlingssidan.

Under omställningsperioden kommer det att bli svårt att mäta ekonomiska förändringar och ekonomiskt utfall inom jordbruket. Detta beror enligt LES på att jordbrukarna har en mycket stor anpassningsförmåga. Så t. ex. har man mycket snabbt startat maskinringar, turistprojekt och ca 130 farmartjänstlag som bedriver verksamhet utanför jordbruket. Utgifterna reduceras snabbt på olika sätt. Inköpen av insatsvaror och maskiner har minskat kraftigt under år 1991.

Hittills tillgänglig information tyder enligt LES på att marknadens aktörer snabbt försöker att hitta principer för prissättning, kontraktsformer

etc. Osäkerheten på området är fortfarande stor och ett intensivt arbete ■ Prop. 1991/92: 100 pågår för att finna fungerande lösningar på marknaden. Bil. 10

Konsumentpriser

Ett viktigt trendbrott har skett i prisutvecklingen på livsmedel. Under 1980-talet ökade livsmedelspriserna betydligt snabbare än priserna på övriga varor och tjänster. Prisökningarna var särskilt stora för de jordbruksprisreglerade livsmedlen. Till de stora prisökningarna bidrog den successiva minskningen av livsmedelssubventionerna och andra beslut som ökar kostnaderna i primärproduktionen. Ett' trendbrott inträffade enligt SPK under slutet av 1980-talet. Livsmedelspriserna totalt ökade inte längre mer än konsumentprisindex (KPI). Detta gällde dock inte för de reglerade livsmedlen. Först under år 1990 hade dessa en lägre prisökningstakt än KPI-totalt. Denna positiva utveckling har fortsätt under år 1991.

Enligt SPKs senaste rapport har prisutvecklingen i konsumentledet från årsskiftet 1990/91 t. o. m. november 1991 varit långsammare än på mycket länge. 1 genomsnitt har priserna på de jordbruksprisreglerade livsmedlen ökat med 2,0% (KPI-totalt med 8,3%). Prisrörelserna har för de flesta produkterna varit små och prissänkningar kan noteras för flera produkter. Undantag är matpotatis och vissa mejeriprodukter. De stora prisökningarna på vissa mejeriprodukter beror på att mjölksubventionerna har tagits bort. Om dessa prisökningar räknas bort har priserna på de jordbruksprisreglerade livsmedlen sjunkit med i genomsnitt 0,4%. Under motsvarande period år 1990 ökade priserna på reglerade livsmedel med 8,0%.

Under perioden från årsskiftet t. o. m oktober i år har de s. k. avräkningspriserna (priserna till lantbrukarna för t. ex. spannmål, mjölk till mejerier, djur till slakt) ökat med 2,3%. I det följande s.k. prisregleringsledet som mäter prisutvecklingen i det s. k. reglerade ledet har priserna ökat med 5,0%. Prisregleringsledet avser i vissa fall helt oförädlade livsmedel som spannmål, i andra fall delvis förädlade produkter som slaktade djurkroppar eller färdigförädlade livsmedel som dryckesmjölk. Priserna i industriledet, dvs. prisutvecklingen på livsmedlen när de lämnar livsmedelsindustrin, har under den aktuella perioden ökat med 4,2%.

Huvuddelen av prisökningarna i prisreglerings- och industriledet beror på att subventionerna på mjölk har tagits bort.

3.3 Gränsskyddet

Riksdagen beslutade i juni 1990 om en sänkning av gränsskyddet med i genomsnitt 10%. Beslutet förutsatte att priserna på jordbrukets produkter inte skulle sjunka under den nivå som blev en följd av den interna avregle ringen. Regeringen har gett statens jordbruksverk i uppdrag att utreda vilka importförändringar som gränsskyddssänkningen den I juli 1991 medfört och hur denna sänkning påverkat eller kan komma att påverka producentpriserna i jordbruket. Jordbruksverket konstaterar att eftersom gränsskyddssänkningen genomförs samtidigt som avregleringen inleddes är det svårt att särskilja vilka effekter som beror på den ena eller den andra 10

förändringen. Verket konstaterar, bl. a. mot denna bakgrund, att det nu är Prop. 1991/92: 100 för tidigt att bedöma de långsiktiga effekterna. Jag har därför för avsikt att Bil. 10 noga följa utvecklingen.

3.4 Direktbidrag till jordbruket

Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 milj.kr. skulle tillföras jordbruket under regleringsåret 1989/90 som kompensation för kostnadsökningar m.m. Till följd av en överenskommelse i GATT i april 1989, som bl.a. innebar att stödpriserna till jordbruket inte skulle höjas fram till dess att förhandlingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättning i huvudsak skulle lämnas genom ett bidrag per djur av olika slag eller per hektar av olika grödor. För regleringsåret 1990/91 beslutade riksdagen att höja kompensationsbeloppet med 600 milj.kr. till sammanlagt 1770 milj.kr. Av dessa medel har jordbruket - med stöd av tidigare beslut - tillförts 56,5 milj.kr. genom höjda priser. Resterande medel har betalats ut i huvudsak som ett bidrag per ko m.m. Därutöver tillfördes jordbruket 730 milj.kr. som en del av inkomststödetför budgetåret 1990/91. Det totala kompensationsbeloppet i form av direktbidrag uppgick alltså till 2443,4 (2 500 — 56,6) milj. kr. budgetåret 1990/91. Hur ersättningen skulle utgå efter detta budgetår skulle enligt riksdagens beslut avgöras med hänsyn till resultatet av GATT-förhandlingarna.

För budgetåret-L991 /92 beslutade riksdagen att 715 milj. kr. av direktbidragen skall disponeras för att amortera av den rörliga kredit m. m. som ställts till jordbruksnämndens förfogande för att finansiera 1990 års spannmålsexport m. m. Enligt riksdagens beslut skulle resterande bidrag för budgetåret 1991/92 utgå på i princip samma sätt som budgetåret 1990/91 och utbetalas under år 1991, allt under förutsättning att GATT-förhandlingarna inte motiverade förändringar i systemet. Då någon överenskommelse inom ramen för pågående GATT-förhandlingar inte bedömdes kunna komma till stånd förrän tidigast vid årsskiftet 1991/92, föreslog regeringen i prop. 1991/92:25 om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 att resterande direktbidrag för budgetåret 1991/92 skall anvisas och utbetalas i huvudsak i form av djurbidrag. Regeringen föreslog därvid också att en besparing skulle göras med 50 milj. kr. och att 200 milj.kr. skall avsättas för en ytterligare amortering av den räntefria rörliga kredit som ställts till förfogande för att täcka kostnaderna för 1990 års spannmålsexport. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (JoU7, rskr. 49). För budgetåret 1991/92 uppgår således kompensationsbeloppet till 2500-56,5-50 = 2393,5 milj.kr., varav 1478 milj.kr. betalas ut som djurbidrag.

Ett ställningstagande till kompensationsbeloppet för budgetåret 1992/93 får anstå tills dess förhandlingarna i GATT är avslutade. Övervägandena bör då också göras med beaktande av att anpassningen av svensktjordbruk och svensk jordbrukspolitik till EG inte får försvåras.

3.5 Stödet till jordbruket i norra Sverige Prop. 1991/92:100

1 enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:99, JoU27, rskr.276) har ''- en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp genomfört en översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige. Förslaget remissbehandlas för närvarande. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag rörande stödets utformning och omfattning för budgetåret 1992/93.

Somjag tidigare nämnt skall den kommission som har fått i uppdrag att förbereda en avstämning av jordbrukets omställning även behandla stödet till jordbruket i norra Sverige i ett långsiktigt perspektiv. Därvid måste beaktas att det fortsatta stödet måste vara förenligt med reglerna i ett kommande GATT-avtal och även utformas med hänsyn tagen till konsekvenserna av ett medlemskap i EG.

4 Miljöfrågor inom jordbruket

En viktig del i den livsmedelspolitiska reformen är miljömålet. Miljömålet innebär bl.a. att vi skall slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnärings-läckage och användningen av bekämpningsmedel. 1 syfte att bevara nationellt intressanta natur- och kulturmiljövärden i odlingslandskapet har särskilda medel anvisats till landskapsvärd. Totalt 550 milj. kr. anvisas för budgetåren 1990/91-1992/93.

Frågeställningar rörande ett rikt och varierat odlingslandskap bör emellertid fortlöpande prövas mot omställningsprogrammet. 1 omställningskommissionens arbete ingår att göra en avstämning av besluten avseende mål och medel för att tillgodose möjligheterna att bevara ett öppet och levande kulturlandskap samt att pröva frågan om arealersättning som en metod att bevara öppna landskap. 1 avvaktan på regeringens ställningstagande beträffande landskapsvårdens omfattning och form är statens naturvårdsverks totala ram för fördelningsbeslut enligt tidigare riksdagsbeslut 550 milj.kr. för budgetåren 1990/91-1992/93. Kommissionen skall som grund för sina bedömningar i första hand utgå från resultatet av uppdragen som lagts till naturvårdsverket, statens jordbruksverk och riksantikvarieämbetet i december 1990. Kommissionen skall dessutom följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. Detta uppdrag skall redovisas kontinuerligt med början den 30 juni 1992. Det ingår dock inte i uppdraget till bl.a. statens naturvårdsverk att direkt pröva arealersättning som en metod att bevara öppna landskap utan endast att utvärdera formerna för samt behovet, hanteringen och omfattningen av landskapsvårdsersättningen.

Våren 1990 beslutade riksdagen om en rad åtgärder för att ytterligare minska jordbrukets miljöbelastning. Medel anvisades bl.a. för framtagan de av teknik för typgodkännande av handels- och stallgödselspridare, information om höst- och vinterbevuxen mark, försöks- och utvecklings verksamhet rörande metoder för att minska jordbrukets växtnäringsläcka- ge. Dessa åtgärder vidtas för att kunna nå målen om att halvera växtnä- ringsläckaget och minska ammoniakavgången med 25% i särskilt belasta- 12

de områden till år 1995 och att ytterligare halvera användningen av Prop. 1991/92:100 bekämpningsmedel till strax efter mitten av 1990-talet. För att kunna Bil. 10 uppnå dessa mål är det nu viktigt att gå vidare med nya åtgärder.

Nu föreslås att ytterligare 32,9 milj.kr. anvisas för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket de kommande två budgetåren. Vidare föreslås 27,1 milj. kr. till miljöinriktad växtodlingsrådgivning.

Statens jordbruksverk har nyligen utarbetat nya föreskrifier till 6 a § lagen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark. 1 lagen anges att vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning skall hänsyn tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Verkets tillämpningsföreskrifter har tidigare varit svåra att tolka och de har inte varit entydiga.

1 detta sammanhang vill jag anföra följande.

Det är enligt min mening av väsentlig betydelse för såväl rättsmedvetandet som rättstryggheten i vårt samhälle att lagar, förordningar och tillämpningsföreskrifter får en sådan utformning att inga oklarheter föreligger beträffande innebörden i dessa regler. Lika viktigt för att gällande regler inte skall uppfattas som godtyckliga är att berörda myndigheter erhåller resurser för tillämpningen.

Samtidigt bör vi enligt min mening sträva efter en gemensam syn i för vårt samhälle viktiga frågor som minskar behovet av ytterligare regler. Detta bör naturligtvis gälla såväl på jordbrukets område som generellt.

Det är för jordbrukaren naturligt att bedriva sin produktion under hänsynstagande till miljökonsekvenserna av verksamheten. Jordbrukarna lever och verkar i den miljö de själva bidrar till att skapa. Hur odlingslandskapet utvecklas, hur kemikalieanvändningen och luftföroreningar påverkar skog, mark, vatten, växande grödor och fauna är således något som i allra högsta grad bör angå och oroa jordbrukarna. De vet också bättre än . de flesta av oss att en kontinuerlig, uthållig biologisk produktion och en natur med bevarad biologisk mångfald ställer krav på hur vi utnyttjar vår miljö och våra naturresurser. Jordbrukarna har också visat att de har förståelse för de miljökrav som under senare år ställts på jordbruket och har enligt min mening på ett positivt sätt medverkat i arbetet med att nå uppsatta miljömål.

I ett jordbruk under stark förändring vad gäller miljöpåverkan från såväl yttre som inre faktorer är det dock väsentligt att jordbrukarna även får information och ökad kunskap om de möjligheter och förutsättningar som finns för att natur- och kulturmiljön skall kunna bibehållas. Av de anvisade 32,9 milj.kr. föreslår jag därför att 9 milj.kr. anvisas för information och tillsyn vad gäller skötsellagen.

Vidare anser jag att 27,1 milj.kr. bör anvisas till miljöinriktad växtod lingsrådgivning. Dessa medel används för att på olika sätt minska växtnä- ringsläckaget och bekämpningsmedelsanvändningen samt till rådgivning och marknadsföring av ekologiskt lantbruk. Miljöavgifterna på handels gödsel och bekämpningsmedel finansierar bl. a. forskning inom de areella näringarna, åtgärder mot försurning, naturvårdsåtgärder i naturlandska pet samt åtgärder för att minska användningen av bekämpningsmedel. Detta program uppgår till ca 110 milj.kr. Jag avser att återkomma till regeringen med redovisning av dessa medel. ■ 13

Sektorsansvaret för miljöfrågorna har lagts fast. Det ankommer därför Prop. 1991/92: 100 på statens jordbruksverk att verkaföratt jordbruket bedrivs med hänsyns- Bil. 10 tagande till intresset av att vårda miljön, naturen och kulturmiljön. Jag anser att det är viktigt att sektorsansyaret i större utsträckning än hittills tillämpas fullt ut. Det är väsentligt att det finns en klar ansvarsfördelning mellan berörda centrala myndigheter, vilket är en förutsättning för att miljöfrågorna skall kunna hanteras effektivt. Ett vidgat sektorsansvar innebär vidare att en konstruktiv och positiv dialog myndigheterna emellan är angelägen.

5 Skogsbruk

Skogsnäringen har en mycket stor betydelse för landets ekonomi och välstånd. Efter en lång högkonjunktur drabbas nu skogsnäringen av en mycket djup lågkonjunktur. Bedömningarna om dess långvarighet skiftar.

Lågkonjunkturens effekter på skogsbruket kommer bl.a. till uttryck i minskad avverkning, sänkta virkespriser och därmed också minskat utrymme för finansiering av skogsvård och andra åtgärder. En fortsatt utveckling och rationalisering av verksamheter i skogsbruket framstår därmed tydligt som nödvändig.

Den av regeringen föreslagna och av riksdagen beslutade avvecklingen av skogsvårdsavgiften den 1 juli 1992 leder till förbättrade ekonomiska förutsättningar för stora delar av skogsbruket. Skogsvårdsavgiften finansierar olika bidrag och verksamheter till ett sammanlagt belopp av ca 450 milj. kr. Dessa måste nu omprövas. För nästa budgetår föreslås sålunda att bidragen till skogsfröplantager, skogsvägar och skogsbrukarnas trygghetsförsäkring slopas och att anslaget till översiktliga skogsinventeringar minskas.

Övriga verksamheter som finansieras med skogsvårdsavgiften har anknytning till naturvården, skogsbruk i glesbygd och forskningen. Frågan om omfattningen och finansieringen av dessa verksamheter måste omprövas inför budgetåret 1993/94.

6 Fiske

Torsk och sill/strömming är de dominerande arterna i den svenska fiskezonen. Situationen för bestånden av torsk i Östersjön är för närvarande mycket bekymmersam medan bestånden av strömming är relativt god. Marknaden för sill var under år 1990 fortsatt svag medan marknaden för torsk och annan vitfisk var god. Marknaden för laxartad fisk var svag beroende på ett ökat utbud av odlad lax och ökad import av lax.

Saltsjöfiskets fångster uppgick år 1990 till 239000 ton. Det är en ökning jämfört med föregående år. Fångstvärdet ökade med 20% till 858 milj. kr. Torskfångsten ökade sin andel av värdet till ca 50%. Det yrkesmässiga fisket i sötvatten uppgick till 2 200 ton. 1 första handelsledet var fångstvärdet på insjöfisk ca 36 milj. kr. Gös, siklöja och ål var de värdemässigt mest betydelsefulla arterna.

År 1990 producerades inom svenskt vattenbruk 8000 ton matfisk, varav 14

ca 90% regnbåge. Det sammanlagda produktionsvärdet var 189 milj.kr. Prop. 1991/92:100 Den viktigaste exportprodukten var fryst regnbåge. Ca 2000 ton exporte- Bil. 10 rades, merparten till Japan.

Till följd av att den svenska andelen av den totala tillåtna fångstmängden för lax fiskats upp beslutade fiskeriverket den 29 september 1991 att allt svenskt fiske efter lax är förbjudet i Sveriges sjöterritorium och fiskezon i Östersjön till utgången av år 1991.

Vid årets förhandlingar om fisket i Östersjön enades man om högsta tillåtna fångstmängder när det gäller lax, sill/strömming och skarpsill. Senare har enighet nåtts även om att minska den totalt tillåtna fångstmängden torsk med drygt 40%. Den svenska zonen tilldelas dock en något större andel av denna kvot än tidigare. Estland, Lettland och Litauen deltog i årets överläggningar som observatörer.

Bilaterala uppgörelser om fisket nästa år har hittills slutits med EG, Finland, Norge, Lettland och Litauen. Ett trilateralt avtal har ingåtts för år 1992 med EG och Norge avseende fisket i Skagerrak och Kattegatt. Genom avtalet fastställs högsta tillåtna fångstmängden i dessa vatten och dessas fördelning mellan parterna.

EES-förhandlingarna på fiskets område har varit utdragna. Den lösiiing som nu är aktuell innebär att EG får tillgång till betydande kvoter av främst torsk särskilt i norska vatten medan EFTA-länderna får tullfrihet för ett stort antal beredda och oberedda fiskvaror. Viktiga fiskslag som sill, makrill och lax har dock undantagits från frihandeln. Vidare innebär den en ökad harmonisering av regler för statsstöd Och konkurrens inom EES. För Sverige innebär en uppgörelse med detta innehåll en konsolidering av existerande koncessioner på resurssidan mot ökad frihandel för betydande fiskprodukter.

Mot denna bakgrund har regeringen gett fiskeriverket i uppdrag att lämna förslag till prisreglering på fiskets område för regleringsåret 1992/93 samt till hur de fiskeripolitiska medlen skall anpassas till de internationella överenskommelserna.

7 Rennäring

Åtgärder för att minska cesiumhalten i renkött kommer att vidtas även nästa budgetår.

Regeringen kommer senare att lägga fram förslag rörande prisstödet till rennäringen. Statens naturvårdsverk har redovisat ett förslag till nytt ersättningssystem för rovdjursdödade renar. Förslaget har remissbehandlats. Även på detta område kommer regeringen att lämna förslag till riksdagen under våren 1992.

8 Forskning och utbildning

En omfattande utvärdering av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) avslu tas inom kort. Förslaget i utvärderingen skall efter remissbehandling till berörda myndigheter och organisationer ligga till grund för förslag i den forskningspolitiska propositionen våren 1993. 15

Genom omorganisation av statens naturvårdsverk (SNV) överförs vissa Prop. 1991/92: 100 verksamheter till SLU i enlighet med regeringens tidigare redovisade in- Bil. 10 tentioner. Sålunda överförs verksamheten vid Grimsö forskningsstation, miljöövervakningen, radioekologi och delar av databanken för hotade arter till SLU. Vidare tillförs SLU medel för fortsatt omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. SLU föreslåsmedverka till besparingar på statsbudgeten med 30 milj. kr.

För att stärka internationaliseringen av forskningen tillförs skogs- och jordbrukets forskningsråd ett anslag på 8 milj.kr. för medverkan i EGs agroindustriella forskningsprogram AIR.

9 Biobränslen

Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373) om riktlinjer för energipolitiken. Beslutet innebär bl.a. ett stöd för forskning och utveckling av biobränsleteknik samt stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen.

Den s. k. energiöverenskommelsen ligger fast. Omställningen av energisystemet måste komma vid sidan av säkerhetskraven och ske med hänsyn tagen till behovet av elkraft. Miljövänlig energi från biobränsle, solenergi och vindkraft måste utvecklas och stimuleras.

Biobränslekommissionen har avgett ett delbetänkande (SOU 1991:93) om produktion av el från biobränslen. Regeringen avser att våren 1992 i en proposition om biobränslefrågor närmare utveckla frågor om den framtida biobränslepolitiken.

10 Besparingar och strukturella åtgärder

1 prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken redovisas en utgiftsstrategi och plan för att minska de offentliga utgifterna.

De åtgärder som föreslås inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde kommer att begränsa statens utgifter för budgetåret 1992/93 med ca 205 milj.kr. Därutöver föreslås besparingar om ytterligare 35 milj.kr. för att finansiera resursförstärkningar till följd av EES-avtalet och förberedelsearbetet inför ett EG-medlemskap.

Direktbidragen bör som ett led i det nödvändiga besparingsarbetet reduceras med 175 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Effekterna för jordbruket av en sådan besparing är till viss del avhängiga hur produktionen utvecklas i landet.

Besparingar på den översiktliga skogsinventeringen, rådgivningen inom jordbruket och länsstyrelsernas lantbruksverksamhet samt utbildning och forskning inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde beräknas minska budgetbelastningen med ytterligare 65 milj.kr.

För budgetåret 1991/92 har nivån på det kompensationsbelopp som utgått till jordbruket i form av direktbidrag sänkts med 50 milj. kr. Genom att disponera 200 milj.kr. av direktbidragen för en avbetalning av den räntefria rörliga krediten som ställts till förfogande för exportkostnaderna 16

för 1990 års spannmålsskörd gör staten ytterligare en besparing på 20 Prop. 1991/92:100 milj.kr. Bil. 10

I regeringens proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken och i prop. 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt ges näringspolitiken ett nytt innehåll. Skattelättnader som påverkar företagande och ägande föreslås samtidigt som ett antal besparingar i existerande företags- och branschstöd aviseras.

Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde kommer bl.a. bidragen till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering att trappas ner och avvecklas successivt. Bidragen till fiskeorganisationerna halveras budgetåret 1992/93 och fr.o.m. budgetåret 1993/94 avvecklas bidragen helt. Bidraget till fiskevård halveras. Skogsvårdsavgiften halveras den 1 januari 1992 och avvecklas helt den I juli 1992. Åtgärder som finansieras med skogsvårdsavgifterna avvecklas successivt. Vissa naturvårdande insatser som hittills finansierats inom denna ram kan komma att inrymmas under andra anslag. Möjligheten att uttnyttja skogsvårdsavgiftsmedel för att finansiera åtgärder i skogsbruket upphör helt den 1 juli 1994. -

1 prop. 1990/91:150 del II med förslag till den slutliga regleringen av statsbudgeten för budgetåret 1991/92 presenterades de allmänna riktlinjerna för det treåriga programmet för omställning och minskning av den statliga administrationen. De åtgärder som redovisades inom jordbruksdepartementets område beräknades leda till en minskning av den statliga administrationen under budgetåren 1991/92—1993/94 som minst motsvarar 115 milj.kr.

För budgetåret 1991/92 har genom hittills fattade beslut besparingar om ca 60 milj. kr. genomförts i den statliga administrationen. Det har i huvudsak skett genom en omfattande förnyelse och omstrukturering av myndighetsorganisationen inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde. På jordbrukets område har de statliga insatserna samordnats genom att statensjordbruksverk bildades den Ijuli 1991 samtidigt som lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd lades ner.

Verksamheten vid lantbruksnämnderna och fiskenämnderna inordnades vid samma tidpunkt i den nya länsstyrelseorganisationen. Verksamheten hos statens lantbrukskemiska laboratorium har inordnats i lantbruksuniversitetet. Den statliga fiskeadministrationen har genom omorganisation och förändrade arbetsuppgifter minskat kraftigt på både central och regional nivå.

För budgetåret 1992/93 räknar jag med besparingar om 14 milj.kr. till följd av den förändrade jordförvärvslagstiftningen. Förändringen innebär att ett avsevärt mindre antal jordförvärvsärenden kommer att behöva prövas vid länsstyrelserna.

Huvuddelen av de återstående besparingarna bedömer jag kunna ge nomföras under budgetåret 1993/94. Inom jordbruksdepartementets verk samhetsområde pågår eller har nyligen genomförts utredningsuppdrag kring olika myndigheters verksamhet som bör leda fram till utgiftsminsk ningar. En omfattande utvärdering av Sveriges lantbruksuniversitet avslu tas inom kort. Frågan om myndighetsorganisationen inom skogsbrukets område behandlas av den skogspolitiska kommittén. Vidare pågår en 17

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

översyn av veterinärväsendet. Utredningen skall analysera behovet av Prop. 1991/92:100 veterinär verksamhet och lämna förslag till en framtida organisation av Bil. 10 veterinärväsendet. Slutligen vill jag också nämna den pågående översynen av ansvarsfördelningen och samordningsmöjligheterna på rådgivningsområdet.

11 Det administrativa resursbehovet inför ett EG-medlemskap

Ett svenskt medlemskap i EG leder till att den svenska livsmedelspolitiken måste fasas in i EGs gemensamma jordbrukspolitik. Inför ett medlemskap finns ett stort behov av kunskap om EGs jordbrukspolitik, beslutsprocessen i Bryssel samt om konsekvenserna för svensk livsmedelsproduktion av ett medlemskap. Jordbrukspolitiken har, med några undantag, hållits utanför EES-avtalet. För närvarande behandlas också inom EG ett förslag till reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket gör att vi i dag vet mycket lite om vad ett medlemskap innebär på jordbruksområdet. Samtidigt kommer troligen medlemskapsförhandlingarna att inledas under budgetåret 1992/93. En framgångsrik förhandling förutsätter att Sverige snabbt skaffar sig de nödvändiga kunskaperna på området. För att det skall vara möjligt krävs kraftigt ökade resurser till såväl jordbruksdepartementet som förvaltningsmyndigheter. Dessutom kräver EES-avtalet också vissa anpassningar och åtgärder inom livsmedelsområdet, på fiskeområdet samt på det fytosanitära och veterinära området. Mot denna bakgrund föreslås en resursförstärkning hos berörda myndigheter på 35 milj. kr.

18 A. Jordbruksdepartementet m. m.

Al. Jordbruksdepartementet

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

1990/91 Utgift

26098 734

1991/92 Anslag

25 875000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

25 258 784

1992/93 Förslag

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

-1-6

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

'25258 784 '(22 738000)

-h 5 223 216 (-1-3446164)

'25258784

-1-5223 216

' Omräknat belopp enligt regleringsbrev den 14 november 1991.

Av de medel som dras in genom tillämpningen av ett generellt rationaliseringskrav bör medel motsvarande en procent av anslaget få disponeras av departementet för effektivitetshöjande åtgärder under budgetåret.

Genomförandet av EES-avtalet och förberedelser inför en EG-anslutning berör departementets verksamhetsområde i mycket stor omfattning. Detta ligger till grund för min bedömning av behovet av personalförstärkning inom departementet. Totalt har jag för detta ändamål beräknat 4950000 kr. Resursförstärkningen finansieras genom omprioriteringar inom huvudtiteln.

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförordningen (1982:1 177) har jordbruksdepartementet tillförts ärenden om bioenergi. Regeringen har därvid, med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1991/92:100 bil. 2, FiU20, rskr. 132) att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementen kunna disponera om anvisade anslag till departement och utredningar, den 14 november 1991 meddelat ändrade bestämmelser om dispositionen av förevarande anslag under budgetåret 1991/92.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 30 482 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Jordbruksdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 30482000 kr.

19 A 2. Lantbruksråd Prop. 1991/92:100

Bil. 10

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

5 435000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

5288 636

1992/93 Förslag

5 521000

Lantbruksråden har till uppgift att inhämta och förmedla kunskaper om jordbruket, skogsbruket och fisket samt därmed sammanhängande näringar i de länder eller internationella organisationer som ingår i deras verksamhetsamråden. För närvarande är lantbruksråden placerade i Bonn, Bryssel, Moskva, Rom och Washington.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lantbruksråd rör hudgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5521 000kr.

A 3. Utredningar m. m.

1990/91 Utgift 9070203 Reservation '4 378 233

1991/92 Anslag 9 349000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 10243 722

1992/93 Förslag 9 313000 ' Exkl. mervärdeskatt.

Utöver utgifterna för departementets kommittéer och arbetsgrupper betalas från anslaget kostnaderna för den jordbruksekonomiska undersökningen. Under anslaget täcks även kostnaderna för konsumentberedningen.

Somjag nyss anförde under punkten A I har under innevarande budgetår skett vissa förändringar beträffande jordbruksdepartementets verksamhetsområde och regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande omfördelat anvisade anslagsmedel mellan berörda departement. Med utgångspunkt i detta och med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten förordar jag att detta anslag tas upp till 9 313 000 kr. för nästa budgetår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 9 313 000 kr.

20

A 4. Bidrag till vissa internationella organisationer m. m.

29264 777 32 880000 33000000

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Från anslaget betalas utgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella organisationer och för internationellt samarbete inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

För budgetåret 1992/93 har jag beräknat medelsbehovet enligt följande.

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

FAO — Världslivsmedelsrådet

26 500000

Internationella råvaruorganisationer

Internationella rådet för havsforsk-

ning

Internationella organisationer och

förhandlingar på fiskets område

Unionen för skydd av växtföräd-

lingsprodukter

—

Nordiskt samarbete

Bilateralt samarbete

-hl 20 000

Diverse internationella organisatio-

ner och kongresser

32880000

-hl 20 000

Under anslagsposten 7 bekostas främst samarbete med länderna i Öst-och Centraleuropa. Detta samarbete kan väntas öka under kommande budgetår, varför en uppräkning av posten gjorts.

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa internationella organisationer m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 33000000 kr.

21

B. Jordbruk och trädgårdsnäring Bl. Statensjordbruksverk

1991/92 Anslag 115 576000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskau 112046 781

1992/93 Förslag 127045000

Statensjordbruksverk skall verka för en positiv utveckling av jordbruksnäringen, trädgårdsnäringen och rennäringen på ett sätt som tar hänsyn till kraven på en god miljö, en god hushållning med naturresurserna, ett gott djurskydd och en regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Verket har i uppgift att dels handlägga frågor kring den av riksdagen beslutade omställningen, dels att följa utvecklingen inom sitt område med anledning av detta.

Statensjordbruksverk ingår fr.o.m. budgetåret 1991/92 i en treårsbudgetperiod. En förenklad anslagsframställning har därför lämnats för budgetåret 1992/93. För detta budgetår har verket begärt totalt 110276000 kr.

Prop.1991/92:100 Bil. 10

Anslag

Utgifter Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Övergångskostnader Växtinspektion Foderkontroll Vattenhushållning Miljöinriktad växtodlingsrådgivning

Inkomster

Ersättning för beredskapsåtgärder

Nettoulgift

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

Föredraganden

-1-17368219

(49000000)

(-1- 5 587000)

- 1500000

1000 •

1 000

27 560000

- 451000

115734781

-1-15414219

-1- 416000

112046781

-M4998219

22 Föredragandens överväganden

Förslag:

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Övergripande mål:

Statens jordbruksverks verksamhetsinriktning och övergripande mål skall vara oförändrade. Jordbruksverket skall verka för en positiv utveckling av de areella näringarna i enlighet med den nya livsmedelspolitiken.

Resurser:

För budgetåret 1992/93 bör jordbruksverket tilldelas ett ramanslag på 127 045 000 kr.

Riksdagsbeslutet (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) om en ny livsmedelspolitik ligger fast. Jordbruksverkets verksamhetsinriktning och övergripande mål skall vara oförändrade. Jordbruksverket skall verka för en positiv utveckling av de areella näringarna i enlighet med den nya livsmedelspolitiken.

För budgetåret 1992/93 föreslår jag ett ramanslag på 127045000 kr. för jordbruksverket. Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att resurser förts över från jordbruksverket till fiskeriverket. Trots en mindre neddragning av resurserna avsedda för Miljöinriktad växtodlingsrådgivning bör det enligt min uppfattning vara möjligt att genom rationaliseringar bedriva verksamheten med bibehållen ambitionsnivå. Jag avser även återkomma till förslag om miljöåtgärder under punkten G 6. Kostnader hänförliga till avvecklingen av lantbruksstyrelsen och statens jordbruknämnd under budgetåret 1991/92 får belasta anslaget. Jordbruksverkets uppdragsverksamhet skall liksom hittills omfatta växtinspektion, foderkontroll samt vattenhushållning. Några särskilda anslagsposter för dessa verksamheter är inte nödvändiga.

Ökade resurser inför ett EG-medlemskap

Förberedelserna inför ett EG-medlemskap och ett genomförande av ett EES-avtal kräver en betydande insats från jordbruksverkets sida. De ökade arbetsuppgifterna omfattar bl.a. förstärkt bevakning av EGs gemensammajordbrukspolitik, utbildning av personal, anpassningar till följd av ett EES-avtal m. m. För dessa ändamål behövs dels omprioriteringar inom jordbruksverkets anslag, dels en resursförstärkning. För budgetåret 1992/93 har kostnaderna för jordbruksverket preliminärt uppskattas till 20 milj. kr. Jag har räknat med 5,5 milj. kr. för detta ändamål. Resterande resursbehov får finansieras genom omprioriteringar och ianspråktagande av anslagssparande.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

I. godkänna de övergripande målen för verksamheten inom sta-

23

tens jordbruksverks ansvarsområde i enlighet med vad jag förordat, Prop. 1991/92:100

2. till Statens jordbruksverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett Bil. 10 ramanslag på 127045000 kr.

B 2. Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

15 000000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

14842000 Från anslaget utbetalas bidrag till yttre och inre rationalisering enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering (omtryckt 1988:999).

Bidrag lämnas också enligt förordningen (1987:606) om statligt regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag. Därutöver används anslaget för vissa speciella ändamål. Anslaget får disponeras för att utjämna överskott och underskott i jordfondsverksamheten.

Statens jordbruksverk

Utfallet för budgetåret 1990/91 har liksom tidigare år påverkats av de överskott som har uppkommit i jordfondsverksamheten.

Bidragsram för inre rationalisering

Anslaget är i detta avseende aktuellt endast 'för utbetalning av redan tidigare beviljade bidrag.

Bidragsram för yttre rationalisering

Den skogliga rationaliseringen är från allmän synpunkt mycket angelägen. Bidraget utgör en viktig förutsättning för att större omarronderingsprojekt skall komma i gång och kunna genomföras. I anslutning till ändringarna av jordförvärvslagen som trädde i kraft den 1 juli 1991 har ett antal omarron-deringsområden utpekats.

Mot denna bakgrund föreslår jordbruksverket att anslaget och bidragsramen för yttre rationalisering behålls oförändrade under budgetåret 1992/93 i avvaktan på vilka resultaten blir av fastighetsbildningskostnads-utredningens förslag och av översynen av de skogspolitiska målen. •

Föredragandens överväganden

Bidragsramen för yttre rationalisering bör vara 5 milj. kr. För närvarande

lämnas stöd till vissa omarronderingsprojekt i Kopparbergs län. Stöd till 24

dessa projekt bör lämnas i den utsträckning det är möjligt. Stöd till nya Prop. 1991/92:100 projekt bör inte beviljas från detta anslag. Anslaget kan därför på sikt Bil. 10 avvecklas.

Över- och underskott i jordfondsverksamheten bör fr. o. m. budgetåret 1992/93 regleras i särskild ordning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1992/93 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagt högst 5000000 kr.,

2. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 14 842 000 kr.

B 3. Markförvärv för jordbrukets rationalisering

Reservation —

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000 Jordfonden används för att betala länsstyrelsernas (lantbruksenheternas) kostnader för fastighetsförvärv i samband med åtgärder för yttre rationalisering på lantbrukets område.

Jordfondsfastigheterna skall främst användas för att främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Därvid skall eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga företag bildas.

För budgetåren 1990/91 och 1991/92 disponeras en rörlig kredit om 50 milj. kr. för jordfondsändamål.

Statens jordbruksverk

Jordfonden är ett effektivt medel i arbetet med att åstadkomma bättre arrondering i starkt ägosplittrade områden. Att stödja omarronderingsprojekt i sådana områden ingår bland resultatmålen för jordbruksverket. Fonden har också betydelse i arbetet för glesbygdsutvecklingen och sysselsättningen på företagen där. Fonden används även för inlösen av fastigheter enligt 10 a § och 14 §jordförvärvslagen (1979:230, omtryckt 1991:670) samt för inlösen av vissa fastigheter vid hög skuldsättning hos jordbrukare. Dessutom kommer fonden till användning för att underlätta från samhällets synpunkt viktiga arbeten som väg- och järnvägsbyggen och bildande av naturreservat.

Förutom dessa användningsområden används fonden för att på den fria marknaden förvärva fastigheter i konkurrens med andra köpare, vilket ger fonden också en från jordförvärvslagen och annan lagstiftning fristående funktion.

Jordfonden har inte förstärkts under 1980-talet. Under denna tid har fastighetspriserna fördubblats, vilket innebär att fondens kapacitet halve- 25

råts. Detta i förening med statens skyldighet att lösa in fastigheter och att Prop. 1991/92:100 försäljningen av vissa jordfondsfastigheter gått långsammare än väntat har Bil. 10 lett till att fondens likviditet försämrades i början av år 1991. Lantbruksstyrelsen/jordbruksverket har därför beviljats en rörlig kredit på 50 milj.kr. att disponeras för jordfondsändamål för budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Svårigheterna att avyttra fastigheter beror framför allt på den osäkerhet som råder inom såväl jordbruket som skogsbruket vilket i sin tur leder till ökad försiktighet att med nuvarande prisnivå investera i jord- och skogsbruksfastigheter. Ett uttalat mål är dock att omsättningshastigheten i jord- . fonden skall vara hög. För att uppnå resultatkrav på en ökad omsättningshastighet på jordfonden kommer jordbruksverket under året att kartlägga den genomsnittliga innehavstiden för fastighetsinnehavet samt eftersträva kvantifierbara mål för den fortsatta verksamheten.

Jordbruksverket anser det helt nödvändigt att den rörliga krediten på 50 milj.kr. kan disponeras även under budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Med tanke på jordfondens ansträngda likviditet bör en rörlig kredit på 35 milj.kr. ställas till jordbruksverkets förfogande för jordfondsändamål under budgetåret 1992/93. Härigenom behålls en beredskap för inlösen av fastigheter enligt jordförvärvslagen samt för inlösen av fastigheter från skuldtyngda jordbrukare.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att en röriig kredit på 35000000 kr. i riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål under budgetåret 1992/93,

2. till Markförvärv Jör jordbrukets rationalisering för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.

B 4. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

15 000000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

14928 295

1992/93 Förslag

19 928000

Från anslaget betalas utgifter för att täcka förluster på grund av statlig garanti för lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering, förvärv och drift av jordbruk, maskinhållning inom jordbruket, trädgårdsnäringens rationalisering m.m. och rennäringens rationalisering m.m. samt regio nalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag i norra Sverige. 26

Statens jordbruksverk Prop. 1991 /92:100

A. Anslag m. m.

Av de redovisade förlusterna budgetåret 1990/91 hänför sig 9,0 milj. kr. till jordbruksföretag och 5,4 milj.kr. till trädgårdsföretag.

Förlusterna kommer troligen att öka under de närmaste åren till följd av påfrestningar i samband med jordbrukets omställning. Därtill kommer förluster på statliga garantier för lån till trädgårdsföretag, rennäringen och delar av det regionala stödet.

Jordbruksverket uppskattar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till totalt 25 milj.kr.

B. Kreditgaranliramar Utestående kreditgarantier, milj.kr.

1990/91 1991/92

1992/93

Ram Utfall Ram 3862 2145 3825

Beräknat utfall 2000

Ram, förslag 3 830

Efterfrågan på lånegarantier har minskat under senare år främst beroende på låg investeringsverksamhet i jordbruket och god tillgång på medel på kreditmarknaden.

Jordbruksverket bedömer att nuvarande engagemangsram kommer att vara tillräcklig för efterfrågan under budgetåret 1992/93 under förutsättning att förhållandena på kreditmarknaden inte förändras radikalt.

Föredragandens överväganden

Engagemangsramen uppgår under budgetåret 1991/92 till 3 825 milj.kr. Jag bedömer i likhet med jordbruksverket att ramen kommer att vara tillräcklig för efterfrågan under nästa budgetår. Anslaget bör föras upp med 19 928000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1992/93 anvisa eU förslagsanslag på 19928000 kr.

27

B 5. Stöd till skuldsatta jordbrukare Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 3650 Bil. 10

1991/92 Anslag 10000000

1992/93 Förslag 10000000

Från anslaget betalas stöd för räntebidrag och avvecklingsbidrag enligt förordningen (1990:1 092) om stöd till vissa skuldsatta jordbrukare.

Statensjordbruksverk

Stödformen har ännu ringa omfattning, bl. a. beroende på de omställningsstöd som utgått under det gångna budgetåret. När dessa minskar eller upphör kan behovet av det här aktuella stödet väntas öka.

Med hänsyn till osäkerheten om medelsbehovet föreslår jordbruksverket oförändrat anslag, 10 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör i enlighet med jordbruksverkets förslag föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 10000000 kr.

B 6. Startstöd till jordbrukare

1990/91 Utgift 1300560

1991/92 Anslag 30000000

1992/93 Förslag 30000000

Från anslaget utbetalas stöd enligt förordningen (1990:980) om startstöd till jordbrukare.

Statens jordbruksverk

Vid nyetablering i oförändrad omfattning beräknar jordbruksverket medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 30 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör i enlighet med jordbruksverkets förslag föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 30000000 kr.

28

B 7. Stöd till avbytarverksamhet m. m. Prop. 1991/92:100

1991/92 Anslag 445000000 Bil. 10

1992/93 Förslag 435000000

Statens jordbruksverk

Medlen under detta anslag uppgår för budgetåret 1991/92 enligt riksdagens beslut till 445 milj.kr. och disponeras i enlighet med regeringens beslut med 297 milj.kr. för avbytarverksamhet, 30 milj.kr. för företagshälsovård, 33 milj.kr. för ett socialförsäkringsskydd, 75.milj.kr. för produk-tionsanpassningsåtgärder och 10 milj.kr. för etableringsstöd.

Behovet av medel för etableringsstöd upphör efter budgetåret 1991/92. Statensjordbruksverk föreslår därför att 435 milj.kr. tas upp för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

I en skrivelse den 18 december 1991 har Lantbrukarnas riksförbund före- :

slagit följande preliminära fördelning för budgetåret 1992/93.

Avbytarverksamhet 265 milj.kr.

Företagshälsovård 30 "-

Socialförsäkringsskydd ' 65 "-

Produktionsanpassningsåtgärder 75 "-

Anslaget bör i enlighet med statens jordbruksverks förslag föras upp med 435 milj.kr. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till definitiv fördelning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till avbytarverksamhet m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 435000000 kr.

B 8. Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige

En parlamentarisk arbetsgrupp har nyligen lämnat betänkandet (Ds 1991:80) Jordbruket i norra Sverige med förslag till utformningen av stödet till jordbruket i norra Sverige, bl. a. med avseende på budgetåret 1992/93. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i fråga om överväganden om stödet och anslagsberäkning efter det att remissbehandlingen är avslutad.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 873 000000 kr. 29

B 9. Stöd till innehavare av Qällägenheter m. m. Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 1693299 Reservation '1839261 i'-

1991/92 Anslag 1700000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1538018

1992/93 Förslag 1538000 ' Exkl. mervärdeskatt.

Anslaget används i huvudsak för bidrag till investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar på fjällägenheter, till underhåll och upprustning av lägenheter, till avvecklingsbidrag och avträdesersättning åt innehavare av fjällägenheter, till gästgiveribestyr samt till inlösen av byggnader m.m. i vissa fall.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket bedömer behovet av medel för budgetåret 1992/93 till oförändrat 1,7 milj.kr.

Vid beräkningen av anslagsbeloppet har hänsyn tagits till såväl beräknade utgifter för inlösen av byggnader på bestående fjällägenheter som de inkomster om ca 200000 kr. på arrendeavgifter m. m. som redovisas under anslaget. Vidare har beaktats att en del av ingående reservation budgetåret 1991/92 skall föras bort från anslaget enligt regleringsbrevet för detta budgetår.

Föredragandens överväganden

Anslaget för budgetåret 1992/93 bör föras upp med 1 538000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till innehavare av fjällägenheter m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa eU reservationsanslag på I 538000 kr.

B 10. Omställningsåtgärder i jordbruket m. m.

1991/92 Anslag 5 837 752000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 5 836155 802

1992/93 Förslag 2 335 502000

Anslaget disponeras huvudsakligen för de olika omställningsåtgärder som vidtas inom jordbruket, bl.a. inkomststöd, omställningsstöd och anläggningsstöd inom vegetabilieproduktionen samt omställningsåtgärder inom mjölk- och köttproduktionen.

30 Anslag

Inkomststöd

Omställningsstöd

Anläggningsstöd

Exportkostnad för spannmål

Inlösen av oljeväxter

Omställningsprogram för mjölkproduktion

Köttexport

Avvecklingsersättning till mjölkproducenter

Pristillägg får- och lammkött

Sveriges potatisodlares riksförbund, m.m.

Potatiskontroll

Vallfröstöd, m.m.

Skördeskadefonden

Avbetalning på kredit

Summa

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

2698 403 802

- 400 000 000 -2 398403 802

1000 600000000

1000 200000000

- 50000000

- 11000000

2 750000

- 2 750000

- 15000000

8 500000

- 60000000

- 555000000

5836155802

-3500653802

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Statens jordbruksverk

För budgetåret 1992/93 bör under detta anslag beräknas 1,0 miljarder kronor för inkomslstöd, 300 milj.kr. för omställningsstöd samt 200 milj. kr. för anläggningsstöd. Beloppen har beräknats utifrån de prognoser för arealstöden som statens jordbruksverk gjort. Stödramen för anläggningsstödet är maximerad till 500 milj.kr. och är fulltecknad i och med redan inkomna ansökningar. Villkor m. m. för stöden finns i förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare.

Inlösensystemet för spannmål skall enligt beslutet om en ny livsmedelspolitik behållas övergångsvis men med successivt sänkt inlösenpris. 1 den utsträckning det uppstår spannmålsöverskott under denna period och dessa inte kan finansieras av de interna avgifter som också behålls övergångsvis skall kostnaderna belasta statsbudgeten. Det är omöjligt att nu beräkna exportöverskottets storlek då många faktorer ännu inte är kända. Betydande arealer har dock anmälts till omställning och vid normalskörd beräknas ett exportöverskott på ca 0,9 milj. ton. Vid oförändrade världsmarknadspriser på spannmål och oförändrade inkomster från de interna avgifterna bör exportkostnaderna vid normalskörd kunna hållas inom denna ram. Vid stor skörd eller fallande priser på världsmarknaden kan dock behovet av medel bli större, varför en förslagsvis anslagspost på I 000 kr. tas upp. Från denna anslagspost bör också täckas kostnaderna för de objektiva skördeuppskattningarna.

Den svenska oljeväxtodlingen skall enligt riksdagens beslut bibehållas på oförändrad nivå, och samhället skall under en övergångstid av fyra år

fr.o.m. budgetåret 1991/92 åta sig kostnaden för detta. Finansieringen av Prop. 1991/92:100 inlösen av den svenska oljeväxtskörden sker delvis med intäkter från Bil. 10 försäljning och fettvaruavgifter på inhemsk olja. Därutöver beräknas ett behov av ca 600 milj. kr. som bör anvisas under en förslagsvis anslagspost.

Omställningsprogrammel för mjölkproduktionen omfattar 360 milj.kr., varav 250 milj.kr. har anslagits för mjölkproducenter som upphör med mjölkproduktionen och 110 milj.kr. har anslagits för bl.a. konsumtions-stimulerande åtgärder och export av nötkött. Omställningsprogrammet för mjölkproduktionen genomförs under budgetåren 1990/91 — 1992/93. Det är inte möjligt att närmare beräkna hur utbetalningarna kommer att fördela sig mellan budgetåren varför kostnaden för budgetåret 1992/93 bör tas upp som en förslagsvis post på I 000 kr.

Riksdagen har beslutat om ett tillfälligt köttexportåtagande vilket innebär att 150 milj. kr. skall anvisas för detta ändamål för budgetåret 1992/93. Detta belopp skall också täcka kostnaderna för galt- och betäckningsstatistiken.

Avvecklingsersättning till mjölkproducenter beräknas för budgetåret 1992/93 kosta ca 125 milj.kr., varav 50 milj.kr. (vilket motsvarar en höjning av ersättningen från 60 öre till 75 öre per kg mjölk fr. o. m. den I juli 1990) skall belasta detta anslag.

Pristillägget på får- och lammkött skall successivt avvecklas under en treårsperiod, samtidigt som gränsskyddet skall höjas med belopp motsvarande nedlrappningen. För detta ändamål bör förslagsvis 12 milj.kr. beräknas för budgetåret 1992/93.

Det stöd som tidigare lämnats till Sveriges potatisodlares riksförbund och Stiftelsen Vår Näring skall fr. o. m. budgetåret 1992/93 ej längre lämnas. Den nybildade organisationen för kontroll av matpotatiskvalitet har fått ett startkapital i form av ett engångsbelopp på 15 milj.kr., något ytterligare finansieringsbehov finns därför inte.

Stödet till odling av bruna bönor uppgår under budgetåret 1991 /92 till 2 milj.kr. Inga större arealförändringar är att vänta nästa år varför jordbruksverket föreslår oförändrat belopp för budgetåret 1992/93.

Odlingen av konservärter erhåller för budgetåret 1991/92 stöd i form av exportbidrag, vilket utgår med 30 öre/kg, dock högst 10 milj.kr. Jordbruksverket föreslår oförändrat belopp,för budgetåret 1992/93 under förutsättning att nuvarande regler för handel med EG är oförändrade.

Stöd utgår under budgetåret 1991/92 till odling av vallväxtfrö. Stödet utgår dels i form av ett arealbidrag, dels i form av ett prisstöd och ges med sammanlagt högst 10 milj. kr. Några större förändringar på vallfrömarkna-den och av den odlade arealen väntas inte för nästa år och jordbruksverket föreslår oförändrat belopp för budgetåret 1992/93.

Valltorksföretagen får stöd för den areal som år 1987 utnyttjades för produktion av grönmjöl. För perioden 1990/91 — 1992/93 utgår stödet med ett bidrag per hektar som motsvarar inkomststödet. Jordbruksverket beräknar kostnaden fördetta stöd under budgetåret 1992/93 till 1,5 milj.kr.

Skördeskadefonden skall enligt riksdagsbeslut (prop. 1987/88:74, JoU 16, rskr. 130) om skördeskadeskyddel tills vidare byggas upp med 60

milj.kr. per år och jordbruksverket föreslår att detta belopp ställs till Prop. 1991/92: 100 förfogande under budgetåret 1992/93. Bil. 10

Den amortering med 555 milj.kr. som den 1 juli 1991 gjordes på den kredit som staten ställt till förfogande för att finansiera exportkostnaderna för 1990 års skörd är ett engångsbelopp och tas därför ej upp för budgetåret 1992/93.

Jordbruksverket disponerar under budgetåret 1991/92 en rörlig kredit på I 600 milj. kr. för inlösen av spannmål och oljeväxter. Jordbruksverket beräknar att denna rörliga kredit behövs även under budgetåret 1992/93. Möjlighet bör finnas för regeringen att höja denna kredit om så krävs. För finanseringen av underskottet i spannmålsregleringen budgetåret 1990/91 har jordbruksverket disponerat en rödig kredit på 1050 milj.kr. som amorterats delvis. Efter de ytterligare amorteringar som beräknas ske budgetåret 1991/92 bedömer verket att en rörlig kredit på 350 milj.kr. behövs under budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Under detta anslag har som jag tidigare redovisat anvisats medel för s. k. direktbidrag som utgör ett kompensationsbelopp till jordbruket. Till de åtgärder som finansierats med dessa bidrag hör bl. a. bidrag till skördeskadefonden med 60 milj.kr. och 555 milj.kr. för avbetalning av den rörliga kredit som staten ställt till förfogande för att finansiera exportkostnaderna för 1990 års skörd och 100 milj. kr. för anläggningsstödet. Somjag tidigare har anfört måste frågan om hur detta kompensationsbelopp skall hanteras för budgetåret 1992/93 anstå till våren 1992 då GATT-förhandlingarna beräknas vara avslutade. Jag återkommer således till regeringen i denna fråga i det sammanhanget. Genom den ytterligare avbetalning med 200 milj.kr. av den nyss nämnda rörliga krediten beräknar jag att denna kan minskas till 150 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

1 prop. 1989/90:146 om livsmedelspolitiken behandlas vissa särskilda personalfrågor i samband med avvecklingen av Svensk matpotatiskontroll (SMAK). Kostnaderna för de åtgärder som kan bli aktuella skulle täckas av tillgängliga medel inom regleringsekonomin. Det är för närvarande oklart vilket det slutliga beloppet för statens åtagande blir samt tidpunkten för när ett utbetalande av medlen kan bli aktuell. När kostnaderna uppstår bör de belasta förevarande anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att statens jordbruksverk för inlösen av oljeväxter och spannmål under budgetåret 1992/93 får disponera en rörlig kredit på I 600000000 kr. i riksgäldskontoret,

2. medge att statensjordbruksverk för finansiering av underskott i spannmålsregleringen budgetåret 1990/91 under budgetåret 1992/93 får disponera en rödig kredit på 150000000 kr. i riksgäldskontoret, 33

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml Nr 100. Bilaga 10

3. bemyndiga regeringen att vid behov höja de rörliga krediter Prop. 1991/92:100 som statensjordbruksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och Bil. 10 spannmål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen,

4. till Omställningsåtgärder i jordbruket m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 335 502 000 kr.

Bil. Rådgivning och utbildning

1991/92 Anslag 40000000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 39 785000

1992/93 Förslag 29 785000

Statens jordbruksverk

I riksdagsbeslutet om livsmedelspolitiken anförs att rådgivnings- och utbildningsinsatser är av grundläggande betydelse i den kommande omställningsprocessen i jordbruket. Under hösten 1990 genomfördes ett intensivt informationsarbete kring den nya livsmedelspolitiken och de olika stödformerna. De olika stödens utformning och tillämpning i olika situationer har inneburit ett mycket omfattande behov av rådgivning.

Den nya livsmedelspolitiken ställer nya krav på jordbrukaren som företagare. Därför har utbildningsinsatser prioriterats högt. Ett samarbete har etablerats mellan statensjordbruksverk och bl.a. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), statens skola för vuxna, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsverket, lantbruksskolorna och jordbrukets organisationer. Målet är att insatserna för rådgivning och utbildning under kommande år skall ha sin tyngdpunkt i utbildningar i verksamhet för ny sysselsättning och ny markanvändning. Därigenom får programmet en långsiktig inriktning mot kunskapsutveckling på landsbygden. Under budgetåret 1990/91 har ca 20% av tilldelade medel använts för att genomföra olika utvecklingsprojekt inom områdena

—företagsledning och marknadsföring

—ny markanvändning genom bioenergigrödor, lövskogsodlingeller landskapsvård — extensivt bete

—ny sysselsättning genom småskalig vidareförädling, turism eller ökad verksamhet i skogen

—omställning av ekonomi och produktion i växtodling ochanimaliepro-duktion

—särskilda insatser för kvinnor och ungdomar i jordbruket.

Även i fortsättningen bör en del av medlen för rådgivning och utbildning disponeras för sådana utvecklingsprojekt, som ger resultat som kan utnyttjas i utbildningar och rådgivningen under omställningsperioden.

Under det gångna verksamhetsåret har insatsbehovet för högt skuldsatta jordbrukare varit litet.

Statens jordbruksverk bedömer att programmet för rådgivning och ut bildning bör fullföljas enligt riksdagens beslut om livsmedelspolitiken 34

våren 1990 och föreslår att 40 milj. kr. anslås för rådgivning och utbildning Prop. 1991/92:100 under budgetåret 1992/93. Bil. 10

Föredragandens överväganden

För närvarande pågår en översyn av den statliga rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen. Översynen avser rådgivningsverksamheten efter omställningsperioden och berör därför inte detta anslag.

Jag anser att de utökade rådgivnings- och utbildningsinsatser som enligt det livsmedelspolitiska beslutet skall genomföras under omställningsperioden är mycket angelägna. Enligt min mening bör programmet för rådgivning och utbildning fullföljas. Dock bör av hänsyn till det statsfinansiella läget anslaget föras upp med 29785000 kr., vilket innebär en besparing på 10 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 29 785 000 kr.

B 12. Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m. m.

1991/92 Anslag 24 500000

1992/93 Förslag 24 500000.

Som ett led i strukturrationaliseringen av den svenska sockernäringen avser Sockerbolaget att efter en övergångsperiod lägga ned sockerbruken på Öland och Gotland. Under detta anslag utgår under övergångsperioden stöd till sockerbruken på Öland och Gotland. Det statliga stödet till Mörbylånga sockerbruk lämnas längst t. o. m. 1992 års kampanj och till Roma sockerbruk längst t. o. m. 1995 års kampanj. Föratt underlätta anpassningen i samband med nedläggningen och finna alternativ sysselsättning för berörd personal disponeras 3,5 milj.kr. för att förstärka länsanslaget i resp. län.

Föredragandens överväganden

Jordbruksutskottet anförde i anslutning till behandlingen av regeringens förslag (prop. 1990/91:87, JoU25, rskr. 283) om stödet till sockerbruken att i fråga om sockerbruket i Mörbylånga borde de resurser som länsstyrel sen och Sockerbolaget förfogade över tillsammans med de medel, 10 milj. kr., som bolaget avsett att ställa till förfogande för olika omställnings åtgärder i samband med nedläggningen kunna medverka till att de nega tiva verkningarna av nedläggningen av sockerbruket minskades. Riksda gen förutsatte vidare att Sockerbolaget skulle ta sin del av ansvaret såväl för att utveckla alternativ till dagens produktion som för att skapa alterna tiva sysselsättningsmöjligheter. 35

Jag har erfarit att Sockerbolaget hösten 1991 gjort en överenskommelse Prop. 1991/92: 100 med sockerbetsodlare resp. anställda vid Mörbylånga sockerbruk med Bil. 10 innebörden att driften vid bruket upphör efter 1991 års sockerkampanj och att Sockerbolaget härför ger särskild kompensation till odlare och anställda med ett belopp, vilket väsentligt överstiger det belopp som bolaget skulle ha erhållit vid ytterligare ett års drift av bruket. Härtill kommer de 10 milj.kr. som Sockerbolaget avsett att ställa till förfogande för olika omställningsåtgärder. Överenskommelsen förutsätter att Sockerbolaget erhåller den del av det statliga stödet till sockerbruken som avser Mörbylånga sockerbruk för budgetåret 1992/93.

Det är enligt min mening tillfredsställande att Sockerbolaget på detta sätt medverkar till en lösning som kan accepteras av såväl samhället som näringen, anställda och Sockerbolaget. Jag föreslår därför att, under förutsättning att överenskommelsen mellan parterna fullföljs. Sockerbolaget tillförs 6 milj. kr. för budgetåret 1992/93 för de åtgärder som omfattas av överenskommelsen, medan 6 milj. kr. bör tillföras länet för andra åtgärder som underlättar anpassningen i samband med nedläggningen av sockerbruket.

Till sockerbruket i Roma bör det statliga stödet utgå i enlighet med det riksdagsbeslut som fattats i fråga om sockerbruken.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 24 500000 kr.

B 13. Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m.

1990/91 Utgift 12 940 834

1991/92 Anslag 5000000

1992/93 Förslag 4 300000

Från anslaget utbetalas bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering och till energibesparande' åtgärder inom trädgårdsföretag enligt förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering (omtryckt 1988:998).

Statens jordbruksverk

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering

Behovet av bidrag till rationaliseringsåtgärder inom trädgårdsnäringen kvarstår. Intresset för bidrag till ny teknik är stort inom flera områden, bl.a. miljöområdet, arbetsmetodik/arbetsmiljö och energi. Energibespa rande åtgärder genomförs främst i samband med att äldre växthus ersätts med nya. Det finns fortfarande många äldre växthus som borde bytas ut mot växthus med lägre energiförbrukning och med en bättre arbetsmiljö. 36

Jordbruksverket föreslår en oförändrad ram på 4,3 milj.kr. fill träd- Prop. 1991/92:100 gårdsnäringens rationalisering. Bil. 10

Främjande av trädgårdsnäringen

Efterfrågan på bidrag till trädgårdsnäringens frärnjande är stort. Budgetåret 1990/91 uppgick ansökningarna till 4,1'milj. kr..Jordbruksverket föreslår en oförändrad ram på 0,7 milj.kr. för främjande av trädgårdsnäringen.

Föredragandens överväganden

Jag delar jordbruksverkets bedömning om en oförändrad ram till trädgårdsnäringens rationalisering, dvs. 4,3 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

En mindre del av anslaget, 0,7 milj.kr. för budgetåret 1991/92, har använts för främjande av trädgårdsnäringen. Bidraget har framför allt använts för att marknadsföra svenska trädgårdsprodukter.

Som redovisades i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken bör branschstöd i princip upphöra. Jag anser därför att bidraget till trädgårdsnäringens främjande bör avvecklas. Med hänsyn till betydelsen av stimulans till strukturförändringar inom trädgårdsnäringen inför ett EG-medlemskap bör bidraget till trädgårdsnäringens rationalisering dock behållas t. o.m. budgetåret 1992/93.

En utredning om den svenska trädgårdsnäringen skall tillsättas. Bl.a. skall näringens produktions- och konkurrensförhållanden såväl i ett nationellt som internationellt perspektiv utredas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1992/93 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m. med sammanlagt högst 4 300.000 kr.,

2. till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 300000 kr.

37

c. Skogsbruk Prop. 1991/92: lOO

Bil. 10 Cl. Skogsvårdsorganisationen

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000-

Skogsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för skogsbruket och chefsmyndighet för skogsvårdsstyrelserna. Det åligger skogsstyrelsen särskilt att leda de statliga åtgärderna för att främja skogsbruket, och i enlighet med myndighetens sektorsansvar för miljön verka för en rik och varierande skogsmiljö. Styrelsen har tillsyn över virkesmätningen och bedriver den skogliga prognosverksamhet som behövs som underlag bl.a. för utformning och tillämpning av skogspolitiken. Styrelsen vidtar åtgärder som behövs för att bevara den ärftliga variationen hos våra skogsträd samt tillgodoser skogsbrukets behov av skogsodlingsmaterial i den mån det inte sker på annat sätt. Skogsvårdsstyrelserna skall inom sina verksamhetsområden följa skogsbrukets tillstånd och utveckling och vidta eller föreslå åtgärder för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen.

Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas organisation m.m. framgår av förordningen (1988:855) med instruktion för skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna.

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1000 kr. till skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet exkl. frö- och plantverksamheten. På anslaget redovisas all verksamhet vid skogsvårdsorganisationen utom frö-och plantverksamheten.

Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen har lämnat en fördjupad anslagsframställning inför perioden 1992/93—1994/95. Anslagsframställningen utgår ifrån de generella föreskrifterna. Några särskilda direktiv har inte lämnats eftersom en utvärdering och översyn av skogspolitiken för närvarande görs av en skogspolitisk kommitté. Samråd om anslagsframställningen har skett med skogspolitiska kommittén och när det gäller skogsvårdsorganisationens framtida ADB-verksamhet med statskontoret.

Lltvecklingen av den allmänna uppdragsverksamheten hos skogsvårdsstyrelserna har varit vikande men stabiliserats. De vanligaste uppdragen består i planläggning och projektering av bidragsföretag, skogsbruksplanläggning, värdering, utsyning och rådgivning. Även för treårsperioden 1992/93—1994/95 beräknar skogsstyrelsen att verksamheten skall ge full kostnadstäckning under förutsättning av i huvudsak oförändrad verksamhet. Uppdragsverksamhetens omfattning har av skogsstyrelsen beräknats uppgå till 695 milj. kr. under budgetåret 1992/93. Skogsstyrelsen har redovisat förutsättningarna för uppdragsverksamheten i en särskild promemoria.

De skogliga beredskapsarbetena har däremot minskat kraftigare i om- 38

fattning än vad som förutsågs inför verksamhetsperioden 1989/90— Prop. 1991/92: 100 1991/92. Orsaken har varit förändring i arbetsmarknadspolitiken och en Bil. 10 hög sysselsättning. Utvecklingen medför för skogsvårdsorganisationens del ett betydande ekonomiskt bortfall på grund av minskat bidrag till täckning av samkostnader, friställning av personal och dåligt utnyttjande av investerat kapital. Därtill försvåras verksamhetens planering. Den reala kostnaden för ett dagsverke i beredskapsverksamheten har ökat endast obetydligt trots den halvering av verksamheten som har skett under perioden 1985/86—1989/90. Skogsstyrelsen räknar med en viss ökning av beredskapsverksamheten under den kommande treårsperioden med anledning av rådande lågkonjunktur.

Uppdragsverksamheten åt andra myndigheter består i förvaltning av naturreservat, inventering, planläggning och utbildning m. m. Verksamheten har minskat de senaste åren. 1 samband med jordbrukets omställning har dock nya uppdrag tillkommit. På det internationella området har skogsstyrelsen ambitionen att aktivt medverka med bl.a. konsulttjänster.

Den av skogsstyrelsen gjorda resultatanalysen visar att det har skett en omfördelning av verksamheten från bidragshantering till olika projekt och rådgivning. Insatser av resurser till skogsvård har minskat och resurserna till naturvård har ökat. Den totala produktivitetsutvecklingen har allmänt sett varit positiv för perioden 1985/86-1989/90. Skogsstyrelsen redovisar samband som speglar insatsen av resurser och effekter av dessa insatser. Sammanfattningsvis anger skogsstyrelsen att effekterna är särskilt tydliga när det gäller beståndsanläggning, röjning, avverkning och skogsskydd. Effekterna är större inom områden där den översiktliga skogsinventeringen har utförts.

Skogsstyrelsens förslag om verksamhetens inriktning för den kommande treårsperioden utgår från dels resultatanalysen i huvudsak för perioden 1985/86—1989/90 och framtidsanalysen, dels vad som sägs om den framtida skogspolitiken och skogsmyndigheten i direktiven till den skogspolitiska kommittén. Skogsstyrelsen anger behov av följande prioriteringar och ändringar av verksamhetens inriktning.

—Verksamheten måste i högre grad inriktas på insatser för en ökad naturvårdsanpassning av olika åtgärder i skogsbruket.

—Inventeringarna av skyddsvärda och hänsynskrävande objekt måste utvecklas, öka i omfattning och på sikt utvecklas till en allomfattande skoglig naturresursinventering.

—Omprioriteringar måste göras till åtgärder för en ökad kvalitetsproduktion i skogen.

—Åtgärderna inom området beståndsanläggning bör minska och i viss mån styras mot lövskogsodling.

—Resurserna på avverkningsområdet bör omprioriteras, viss del till säkerhetsfrågor inom avverkningsarbetet.

—Information till skolor och allmänhet bör öka.

—Uppdragsverksamheten inkl. frö- och plantverksamheten bedöms få oförändrad omfattning under treårsperioden.

Förutom de detaljerade förslag som skogsstyrelsen lämnar och som redovisas under punkten C 2 i det följande redovisar skogsstyrelsen ett 39

antal förslag till utvecklingsinsatser som inte ryms inom de finansiella Prop. 1991/92: 100 ramarna. Sammanfattningsvis är det följande. Bil. 10

—Upprustning och utbyggnad av skogsvägnätet.

—Skogsmarkskalkning i full skala.

—Ökade resurser till tillämpad skogsproduktionsforskning.

—Fortbildning av lärare inom ramen för Rikare Skog.

—Ett program för ökad andel löv- och tallskog i Syd- och Mellansverige.

—Försök m.m. rörande skötsel av sumpskogar.

—Åtgärder i fråga om plantering av nedlagd jordbruksmark.

—Resurser för hjälpplantering m. m. av ädellövskog.

—Digitalisering av äldre skogskartor.

Skogsstyrelsen begär i sin fördjupade anslagsframställning resurser för bl.a. inventering av sumpskogar och nyckelbiotoper, information, nya uppgifter i fjällskogar och tillsyn enligt reglerna om biotopskydd.

Föredragandens överväganden

1990 års skogspolitiska kommitté (Jo 1990:03) har i uppdrag att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som utvärderingen och bedömningarna om den framtida utvecklingen kan föranleda. Kommittén skall redovisa sina förslag senast den 31 augusti 1992.1 avvaktan på resultatet av kommitténs arbete bör någon treårsbudget för skogsstyrelsen inte läggas fast.

Med hänsyn till pågående utvärdering tar jag alltså inte nu ställning till om ändringar av verksamhetsinriktningen skall göras. Skogsstyrelsens verksamhet med övervakning av skogsskador och försöksverksamhet med skogsmarkskalkning bör i fortsättningen finansieras över denna huvudtitel.

Skogsstyrelsen föreslår en resursförstärkning på 10 milj.kr. med anledning av de nya uppgifter som skogsvårdsorganisationen har fått, bl.a. genom beslutet om det ökade skyddet för fjällskogar och tillsyn enligt reglerna om biotopskydd. Jag bedömer att dessa uppgifter kan utföras inom ramen för tillgängliga medel.

För att tillgodose behovet av likvida medel i uppdragsverksamheten och i frö- och plantverksamheten disponerar skogsstyrelsen under innevarande budgetår en rÖdig kredit på 65 milj. kr. i riksgäldskontoret. Jag föreslår att skogsstyrelsen får disponera en rörlig kredit på 40 milj.kr. under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att skogsstyrelsen under budgetåret 1992/93 får disponera en rörlig kredit på 40000000 kr. i riksgäldskontoret,

2. till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

40

c 2. Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 282 562092 Anslagssparande 19462 740 ®''-

1991/92 Anslag 281 118000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 278 131279

1992/93 Förslag 310080000 ' Exkl. mervärdeskatt.

Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen föreslår att av det 5-procentiga rationaliseringsavdraget för treårsperioden 1992/93-1994/95, totalt 13,8 milj.kr., fördelas över treårsperioden med 2, 2 och I % för första, andra resp. tredje budgetåret. Det skall så långt möjligt tillgodoses genom effektivisering av lagtillsynen, främst vad gäller beståndsanläggning. Skogsstyrelsen föreslår att rationaliseringsutrymmet utnyttjas enligt följande.

Budgetår 1992/93 1993/94 1994/95

Inventering av sumpskogar 3,6 3,5 0,7

Information 1,0 1,0 1,0

Regionala projekt 1,0 1,0 1,0

Det är enligt skogsstyrelsen angeläget att påskynda inventeringen av landets sumpskogar för att undvika att objekt med höga naturvärden dikas. Ökade insatser för information till skolor och allmänhet behövs också. Dessutom behövs en resursförstärkning på 2 milj.kr. för de nya uppgifterna med anledning av beslut om det ökade skyddet för rennäringen, 3 milj.kr. för inventering av nyckelbiotoper med anledning av riksdagsbeslutet om ändring i naturvårdslagen och 5 milj.kr. för de nya uppgifterna med tillsyn enligt reglerna om biotopskydd. Vidare föreslås en omfördelning från anslaget Bidrag till skogsvård m.m. av 4 milj.kr. för inventering av nyckelbiotoper.

Föredragandens överväganden

Anslaget är ett ramanslag. Det bör för budgetåret 1992/93 minskas realt med 2% efter prisomräkning.

Med hänvisning till vad jag anfört under punkten C I föreslår jag vidare följande.

Av rationaliseringsutrymmet bör 4460000 kr. återföras för de ändamål som skogsstyrelsen har föreslagit. Anslaget bör vidare räknas upp med 6 177000 kr. för övervakning av skogsskador och med 8077000 kr. för försöksverksamhet med skogsmarkskalkning. 1 övrigt bör anslaget räknas upp med 13 234000 kr. Någon omfördelning av medel för nyckelbiotoper bör inte ske. Sammanlagt innebär mina förslag att anslaget räknas upp med 31948 000 kr. 41

Hemställan Prop. 1991 /92:100

Jaghemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter Tor budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 310080000 kr.

C 3. Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000 Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. till skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet.

Skogsstyrelsen

Efterfrågan på skogsplantor har minskat under de senaste åren. Försäljningen av tall och contortatall har minskat medan försäljningen av granplantor och lövträdsplantor har ökat. Produktionen i skogsvårdsorganisationens plantskolor bedöms dock bli oförändrad under de kommande tre åren.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med I 000 kr.

1 detta sammanhang vill jag ta upp frågan om finansieringen av skogsvårdsorganisationens investeringar. Dessa har hittills finansierats över anslaget Skogsvårdsorganisationen: Investeringar. Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en försöksverksamhet som innebär en ny beslutsordning och en förändrad finansieringsmodell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. Skogsstyrelsen omfattas av denna försöksverksamhet. För investeringar i anläggningstillgångar beräknas skogsstyrelsen ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 182,7 milj.kr. Av detta belopp beräknas 5,2 milj.kr. användas för lösen av återstående skuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. Några särskilda medel för investeringar behöver därför inte anvisas över statsbudgeten för nästa budgetår. De reservationer som finns under anslaget vid utgången av budgetåret 1991/92 och som hänför sig till bidrag till skogsfröplantager bör få utnyttjas för avsett ändamål.

Enligt riksdagens beslut hösten 1991 kommer skogsvårdsavgiften att halveras den 1 januari 1992 och avvecklas helt den I juli 1992 (prop. 1991/92:60, SkU 10, rskr. 97). Bidraget till anläggning av skogsfröplanta ger som hittills har anvisats över anslaget Skogsvårdsorganisationen: Inve steringar finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Som ett led i de samla de besparingarna på statsbudgeten föreslår jag att anslaget för bidrag avvecklas helt fr. o. m. nästa budgetår. 42

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen ' "

att till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

C 4. Bidrag till skogsvård m.m.

1990/91 Utgift 238053 432

1991/92 Anslag 153 300000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskau 152691582

1992/93 Förslag 142 492000

Från anslaget bekostas bidrag till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd, vissa natur- och kulturvårdsåtgärder, ädellövskogsbruk och åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktliga skogsinventeringar från anslaget och eventuella kostnader för ersättningar enligt 19 c § skogsvårdslagen (1979:429). Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket (omtryckt 1988:1 000) och i ädellövskogsförordningen (1984:120).

Skogsstyrelsen

Av de för budgetåret 1990/91 tillgängliga rambeloppen har bidrag till skogsvård beviljats till följande åtgärder.

Återväxtåtgärder inom stödområdet 25 339 ha

Åtgärder i lågproducerande bestånd 31 253 ha

Ädellövskogsbruk (exkl. skogsbruksplaner) 1 540 ha

Den treåriga försöksverksamheten med en annorlunda utformning av statsbidragen som pågått i Norrbottens och Västerbottens län har utvärderats av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. Den bild som framkommit är entydig. Stora aktivitetsökningar har skett på de i programmet ingående fastigheterna, främst i fråga om röjning, förstagallring och stamkvistning. Vissa andra åtgärder har minskat, främst slutavverkning och skogsodling. Sammantaget för alla åtgärder blir aktivitetsökningen räknat på arealen 42%. Skogsstyrelsen anser att effekterna och erfarenheterna av försöksverksamheten är så goda att det finns anledning och utöka den till större delar av Nordands inland. Skogsstyrelsen bedömer att detta skulle ge stora sysselsättningseffekter.

Skogsstyrelsen föreslår oförändrade anslagsramar för de olika anslagsde larna. Vad gäller anslagsdelen för vissa naturvårdsåtgärder föreslås att de 4 milj.kr., som för budgetåret 1991/92 disponeras för inventering av nyckel biotoper överförs till myndighetsanslaget. Skogsstyrelsen anser vidare att medel för översiktlig skogsinventering fr.o.m. budgetåret 1992/93 bör anvisas på ett särskilt ramanslag och att verksamheten bör utvecklas till en grundläggande skoglig naturresursinventering/miljödatabank. 43

Rambelopp

1. Särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet

2. Ädellövskogsbruk

3. Vissa naturvårdsåtgärder

4. Översiktliga skogsinventeringar

Anslag

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

58000000 15000000

-F 800000

-11000000

150000000

-10200000

152691582

-10200000

Bil. 10

Föredragandens överväganden

Den treåriga försöksverksamhet med en annorlunda utformning av statsbidragen som har pågått efter beslut av riksdagen har nu avslutats och utvärderats (prop. 1987/88:64 bil. 3 och 86 bil.5, JoU 15 och 20, rskr. 150 och 355). Frågan om en fortsättning av försöksverksamheten eller perma-nentning av verksamheten med statsbidragen till särskilda skogsvårdsinsatser i Västerbottens och Norrbottens inland får prövas av den skogspolitiska kommittén.

Kostnaderna för bidrag till anläggning av ädellövskog har ökat. Den ändrade definitionen av ädellövskog (SFS 1991:645) har lett till ökat behov av medel. Ramen för detta bidrag bör därför räknas upp med 0,8 milj.kr. till 15,8 milj.kr. Någon omfördelning av medel för inventering av nyckelbiotoper är jag inte beredd att förorda.

Anslagsposten till översiktliga skogsinventeringar finansieras helt med skogsvårdsavgiftsmedel. Finansieringskällan bortfaller i huvudsak fr. o. m. budgetåret 1993/94. Redan nu bör som ett led i besparingsarbetet anslagsposten till dessa inventeringar minskas med 11 milj.kr.

Med hänvisning till sammanställningen över rambeloppen för olika ändamål föreslår jag att för budgetåret 1992/93 tas upp en sammanlagd ram av 139,8 milj.kr. för bidrag till skogsvård m.m. Regeringen bör kunna jämka fördelningen mellan de olika ändamålen. För utbetalning under anslaget beräknar jag 142492000 kr.

I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om anslaget Bidrag till skogsbrukarnas trygghetsförsäkring. Bidraget finansieras helt med skogsvårdsavgiftsmedel. Denna finansieringsmöjlighet upphör nu. Som ett led i besparingsarbetet bör bidraget avvecklas helt redan fr.o.m. nästa budgetår. Reserverade medel under anslaget vid utgången av budgetåret 1991/92 bör få användas för avsett ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

I. medge att under budgetåret 1992/93 statsbidrag beviljas med

44

sammanlagt högst 139800000kr. till skogsvård m.m., Prop. 1991/92:100

2. till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa Bil. 10 ett förslagsanslag på 142 492000 kr.

C 5. Stöd till byggande av skogsvägar

1990/91 Utgift 60925 225

1991/92 Anslag 40000000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskau 39 962017

1992/93 Förslag 39 962000

Från anslaget bekostas statsbidrag till byggande av skogsvägar enligt förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket (omtryckt 1988:1000).

Skogsstyrelsen

Tillgängliga bidragsmedel har under en följd av år varit avsevärt lägre än behov och efterfrågan. I skogsstyrelsens utredning Vägplan 90 anges att samordningen och naturvårdshänsynen blir bättre och att vägarnas sträckning blir rationellare och miljövänligare i samband med planering och beviljande av statsbidrag. Behovet av investeringar i skogsvägar är stort även för framtiden. Styrelsen föreslår oförändrat ramanslag.

Föredragandens överväganden

Hela anslaget finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Möjligheten att lämna nya bidrag för detta ändamål bör upphöra redan fr.o.m. nästa budgetår som ett led i besparingsarbetet. Jag beräknar utbetalningarna under anslaget till 39 962 000 kr. för nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd tdl byggande av skogsvägar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 39 962 000 kr.

45

C6. Främjande av skogsvård m. m. Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 12891814 Reservation '1977191 il. 10

1991/92 Anslag 14900000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 14868 958

1992/93 Förslag 14 868000 ' Exkl. mervärdeskatt.

Anslaget används för tillämpad skogsproduktionsforskning samt för särskilda utredningar och undersökningar i syfte att främja bl. a, skogsvården och arbetsmiljön inom skogsbruket.

Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen har beslutat att ge den miljöinriktade skogsforskningen ökad tyngd vid bidragsgivningen och föreslår oförändrat anslag för nästa budgetår.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår oförändrat anslag för nästa budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Främjande av skogsvård m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 14 868 000 kr.

46

D. Fiske

D 1. Fiskeriverket

1990/91 Utgift '49679 512

1991/92 Anslag 39632000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 38 347 174

1992/93 Förslag 55 816000 • ' Anslaget Fiskeristyrelsen.

Fiskeriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fiskenäringen, fritidsfisket och fiskevården. Verket skall bl.a. leda de statliga åtgärderna för att främja fiskenäringen, fritidsfisket och fiskevården.

Fiskeriverkets organisation m.m. framgår av förordningen (1991:827) med instruktion för fiskeriverket.

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Fiskeriverket

Anslaget bör ökas med 2 milj.kr. för att återställa nödvändig drifttid på undersökningsfartyget Argos. En engångsanvisning på 6 milj. kr. bör tillföras anslaget för att bekosta upprustning av Argos av bl. a. arbetsmiljöskäl.

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

Lokalkostnader

Kostnader för utredningar i vattenmål

Kostnader för övertalig personal

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

202 -22

(20231000)

-1-14511998

(+ 5911528)

+ 2 957000

—

38347174

+ 17468998

Föredragandens överväganden

Av de medel som dras in genom tillämpningen av ett generellt rationaliseringskrav bör medel motsvarande en procent av anslaget få disponeras av myndigheten för effektivitetshöjande åtgärder under budgetåret.

Anslaget bör tillföras dels 2 milj.kr. för driften av Argos, dels ett engångsbelopp på 5 milj. kr. för upprustning av fartyget.

Överenskommelsen mellan EFTA-länderna och EG om ett EES-avtal innefattar bl.a. fisket. Vidare utgör fisket en inte obetydlig del vid de kommande medlemskapsförhandlingarna och förberedelserna inför dessa. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att fiskeriverket förstärker sin kompetens på detta område väsentligt. Verket bör därför tillföras 5,9

47

milj.kr. för bl.a. kompetensförstärkning, informationsinsatser och inves- Prop. 1991/92: 100 teringar i dataprogram. Bil. 10

Sammanlagt bör anslaget räknas upp med 17 468 998 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Fiskeriverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 55816000kr.

D 2. Främjande av fiskerinäringen

1990/91 Utgift 8 302653 Reservation '1990372

1991/92 Anslag 7479000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 7479 264

1992/93 Förslag 4 541000 ' Exkl. mervärdeskatt.

Anslaget används för bidrag till främjande av fiskerinäringen och för att betala kostnader för forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet på fiskets område.

Fiskeriverket

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör minskas med 2,5 milj. kr. I enlighet med vad som redovisades i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken bör bidragen till fiskeorganisationer halveras budgetåret 1992/93 och avvecklas helt fr. o. m. budgetåret 1993/94.

Hemställan

Sammanlagt bör anslaget föras upp med 4 541 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 4 541000 kr.

D 3. Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen

1990/91 Utgift 1830

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Från anslaget lämnas bidrag och ersättning i samband med isbrytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov. 48

Fiskeriverket Prop. 1991 /92:100

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. ' "

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

D 4. Bidrag till fiskets rationalisering m. m.

1990/91 Utgift 8031549

1991/92 Anslag 9 388000

1992/93 Förslag 9 388000

Från anslaget lämnas bidrag till investeringar i fiskeföretag, vid fångstbegränsning, vid skada på fiskeredskap samt skrotningspremier för äldre fiskefartyg som tas ur fiskeflottan. Bestämmelserna härom finns i förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m.m.

Fiskeriverket

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1992/93 statsbidrag beviljas till fiskets rationalisering med sammanlagt högst 9 388000 kr.,

2. till Bidrag till fiskets rationalisering rn. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 9 388 000 kr.

D 5. Lån till fiskerinäringen

1990/91 Utgift 21643000 Reservation 36104 356

1991/92 Anslag 40000000

1992/93 Förslag 40000000

Från anslaget beviljas fiskerilån enligt förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m.

Fiskeriverket

Anslaget bör ökas med 20 milj.kr. till 60 milj.kr. för att rationalisera fiskeflottan och förbättra fiskets konkurrenskraft inför ikraftträdandet av den beslutade frihandeln inom EFTA. 49

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till fiskerinäringen för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 40000000 kr.

D 6. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

1000 Från anslaget betalas utgifter för att täcka föriuster på grund av statlig garanti för lån till fiskeföretag och fiskberedningsföretag enligt förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m.

Fiskeriverket

Anslaget bör föras upp med oförändrat 1 000 kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster vid stadig kreditgaranti till fiske för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

D 7. Prisreglerande åtgärder på fiskets område

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Mot bakgrund av EFTA-överenskommelsen om frihandel med fisk och fiskprodukter och EES-avtalet har regeringen uppdragit åt fiskeriverket att lämna förslag till fortsatta anpassningar av regleringen av priserna på fisk under budgetåret 1992/93. Kostnaderna för regleringen förutsätts helt täckas av regleringsmedel.

Anslaget bör föras upp med oförändrat I 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Prisreglerande åtgärder på Jiskels område för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr. 50

D8. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m. Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 4208 803 ®'*-

1991/92 Anslag 1000000

1992/93 Förslag 1000000

Från anslaget betalas kostnader för bl.a. ersättningar enligt lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt och för bidrag enligt förordningen (1985:145) om statsbidrag till fritidsfisket inom vissa områden.

Fiskeriverket

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersältning Jor intrång i enskild fiskerätt m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000000 kr.

D 9. Bidrag till fiskevård m. m.

1990/91 Utgift 5 316600 Reservation 248117

1991/92 Anslag 8 324000

1992/93 Förslag 4174000

Från anslaget lämnas bidrag bl.a. till fiskevård och till kostnader för bildande av fiskevårdsområden enligt förordningen (1985:440) om statsbidrag till fritidsfisket.

Fiskeriverket

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Föredragandens överväganden

Som redovisades i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken bör detta anslag halveras för nästa budgetår. Anslaget bör sålunda föras upp med 4 174000 kr. Det innebär bl.a. att kostnaderna för förrättningar vid bildande av fiskevårdsområden får täckas av vattenägarna i större utsträckning än hittills. Vidare bör bidraget till fiskeorganisationerna halveras för att avvecklas helt fr. o. m. budgetåret 1993/94.

Regeringen uppdrog den 6 juni 1991 åt generaldirektören Per Wramner att utreda frågan om en allmän fiskevårdsavgift. Uppdraget har redovisats. Utredaren föreslår att det införs en allmän fiskevårdsavgift för att finansi era bl.a. förrättningskostnader för bildande av fiskevärdsområden, fiske vård och fisketillsyn. Enligt min uppfattning bör någon allmän avgift inte 51

införas. Kostnaderna för fiskevården bör i princip bäras av fiskevatten- Prop. 1991/92:100 ägarna själva och finansieras t.ex. med inkomster av fiskekortförsäljning Bil. 10 och arrendeavgifter. Som jag förordat i det föregående bör dock vissa medel anvisas även i fortsättningen för att möjliggöra bidrag till förrättningskostnaderna för bildande av fiskevårdsområdesföreningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till fiskevård m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 4174000 kr.

52

E. Rennäring m. m. Prop- i99i/92: lOO

Bil. 10 E 1. Främjande av rennäringen

1990/91 Utgift 10723 964 Reservation 6 516 388

1991/92 Anslag 10593000

1992/93 Förslag 11017000

Huvuddelen av anslaget fördelas på användningsområden genom beslut av jordbruksverket efter årliga överläggningar mellan staten och företrädare för rennäringsutövarna. Användningsområdena avser åtgärder till främjande av rennäringen såsom upplysning och rådgivning, katastrofskade-skydd vid svåra renbetesförhållanden, konsultverksamhet vid Svenska samernas riksförbund (SSR), inventering och kartläggning av vinterbetesmarker, utvecklingsprogram för samebyar samt särskilda ändamål i övrigt som gagnar renskötande samer. Anslaget används också för underhåll av riksgränsstängsel med anledning av bl. a. 1972 års svensk-norska renbeteskonvention, för underhåll av vissa renskötselanläggningar samt för statens del av kostnaderna för samebyarnas utvecklings- och markanvändningsplanering.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket föreslår att anslaget förs upp med 12093 000 kr. och anför bl.a. följande.

Enligt ett till konventionen (SÖ 1972:15) mellan Sverige och Norge om renbetning m. m. anslutande protokoll skall Sverige och Norge bekosta och underhålla vissa stängsel. Vidare ankommer det på Sverige att underhålla riksgränsstängsel i Jämtlands län enligt särskilt protokoll mellan Sverige och Norge om uppförande och underhåll av dessa stängsel. Sammanlagda stängselsträckan som det ankommer på Sverige att underhålla uppgår nu till 724 km, varav 309 km avser stängsel mot Finland.

Riksgränsstängslens återanskaffningsvärde beräknades år 1985 uppgå till ca 39,5 milj.kr. Stängslen utsätts för stora skador främst i samband med snösmältningen. Vissa sträckningar bör byggas om. Vanliga långsiktiga beräkningar av hur länge ett stängsel skall hålla kan därför inte tjäna som underlag för beräkning av de verkliga underhållskostnaderna. Mot bakgrund av konventionen bör statens fortlöpande betala de verkliga kostnaderna för att hålla stängslen. Om man utgår från länsstyrelsernas yrkanden kommer kostnaderna då att uppgå till 6,3 milj.kr. per år för riksgränsstängslen. Jordbruksverket föreslår att anslagsposten höjs med 1 milj. kr. för att åtagandena enligt konventionen skall kunna uppfyllas.

I milj.kr. står till förfogande för markanvändningsplanering. Medlen används i huvudsak för att täcka kostnaderna för tjänstemän som arbetar med planeringen. Kunskaperna om markanvändningen och rennäringens områden av riksintresse utgör underlag för den kommunala översiktspla neringen och tillämpningen av lagen (1987: 12) om hushållning med natur resurser m.m. (omtryck 1987:247). Kunskapsunderlaget kan också utnytt jas för markanvändningsplaneringen i de fjällnära skogsområdena och får 53

viss betydelse för samråd mellan rennäringen och skogsbruket inom hela Prop. 1991/92:100 renskötselområdet. Jordbruksverket föreslår oförändrat belopp för nästa Bil. 10 budgetår.

Renbetesinventering pågår baserad på kartor som framtagits bl. a. genom fjärranalys. Sådana s. k. vegetationskartor har upprättas över stora delar av Norrbottens län och har nu påbörjats även i Jämtlands län. Renbetesinventeringen används bl. a. som beslutsunderlag vid fastställelse av högsta tillåtna renantal för samebyar. Om renantalet blir högre än vad betesresurserna medger kan detta få allvarliga följder för berörda samebyar och även medföra negativa konsekvenser för skogsbruket och andra intressen. Frågorna om betesresursernas omfattning och om vilket renantal som bör tillåtas blir allt viktigare.

Renslakten har ökat kraftigt under budgetåret 1990/91. Mot bakgrund av att det finns ett alltför högt renantal i vissa områden bör renslaktén i fortsättningen hållas på en hög nivå. Problem finns dock för samerna att få tillräcklig avsättning för renköttet. Problemen har ännu i viss mån samband med Tjernobylolyckan. För jordbruksverket är det angeläget att ha en samlad bild av rennäringens produktions- och avsättningsproblem samt av näringens konflikter med andra markanvändningsintressen. Den förstärkta ren forsk ni ngen kommer att så småningom ge ett allt bättre kunskapsunderlag i bl. a. dessa frågor. Det belopp som avsatts för katastrofska-deskyddet för budgetåret 1990/91 förbrukades på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden. Kostnaderna för konsulentverksamheten vid SSR fortsätteratt öka.

Jordbruksverket föreslår mot denna bakgrund att anslaget räknas upp med sammanlagt 1,5 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Under budgetåret 1990/91 slaktades 112000 renar. Detta våren kraftig men samtidigt nödvändig ökning av slakten jämfört med tidigare år. Eftersom renantalet fortfarande är allt för högt i vissa områden är det angelägel att slakten även i fortsättningen hålls på en hög nivå. Antalet slaktade renar som har haft för hög cesiumhalt har minskat till 18000 djur. De åtgärder som har vidtagits för att minska cesiumhalten i renkött har således haft en mycket positiv effekt. Det stora antalet slaktade djur med låg cesiumhalt har medfört att tillgången på renkött är god. Vissa problem har emellertid uppkommit med avsättningen för renköttet. Det är angeläget att jordbruksverket arbetar för att få en samlad bild av rennäringens produktions- och avsättningsproblem. Vid dispositionen av den del av anslaget som avser att främja rennäringen bör därför åtgärder för ökad avsättning av renkött prioriteras. Jag utgår från att näringen själv också gör kraftfulla insatser på detta område.

Svenska staten har genom en konvention åtagit sig att uppföra och underhålla vissa riksgränsstängsel mot Norge. Med hänsyn till underhållsbehovet för stängslen bör anslaget för detta ändamål räknas upp med 424000 kr. till 4 513000 kr.

Sammanlagt bör anslaget föras upp med 11 017 000 kr. 54

Hemställan Prop. 1991 /92; 100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen ' ■

att till Främjande av rennäringen för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 11017000 kr.

E2. Prisstöd till rennäringen

Regeringen har för avsikt att senare förelägga riksdagen förslag rörande prisstöd till rennäringen. I avvaktan härpå föreslår jag att ifrågavarande anslag förs upp med oförändrat belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 33000000 kr.

E 3. Ersättningar för viltskador m. m.

Statens naturvårdsverk har redovisat ett förslag till nytt ersättningssystem för rovdjursdödade renar. Förslaget har remissbehandlats. Regeringen har för avsikt att senare förelägga riksdagen förslag rörande ersättningar för viltskador. 1 avvaktan härpå föreslår jag att ifrågavarande anslag förs upp med oförändrat belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

till Ersättningar för viltskador m. m. för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 12 320000 kr.

55 F. Djurskydd och djurhälsovård

F 1. Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. till uppdragsverksamhet vid statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

SVA är ett expert- och serviceorgan åt statens jordbruksverk och andra myndigheter samt åt enskilda organisationer och allmänheten, med uppgift att bl.a. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt m. m. SVA skall vara ett veterinärmedicinskt centrallaboratorium samt utföra viss rutinmässig diagnostisk verksamhet. Vidare skall SVA aktivt medverka i djursjukdomars förebyggande och bekämpande. Till stöd Ior dessa funktioner skall SVA utföra forsknings- och utvecklingsarbete.

SVAs organisation m.m. framgår av förordningen (1988:864) med instruktion för statens veterinärmedicinska anstalt.

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Statens veterinärmedicinska anstalt

SVA bör för budgetåret 1992/93 tilldelas ett anslag som utgör pris- och löneomräknat anslag för budgetåret 1991/92 minskat med 1,5%. Driftbidraget bör därvid tas upp med 60280000 kr. exkl. pris- och löneomräkning.

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

Plan

Kostnader

1. Centrallaboratorieuppgifter, m.m.

2. Övrig service

256

86270000 34746000

121016000

+ 9467000 + 7 539000

-hl 7 006 000

Intäkter

1. Driftbidrag

2. Uppdragsverksamhet

61 198000 59818000

121016000

+ 4095000 -1-12911000

-1-17006000

Föredragandens överväganden

Omslutningen för SVAs verksamhet budgetåret 1992/93 beräknas tiU 138022000 kr. Driftbidraget bör räknas upp med 4095 000 kr. Jag har därvid räknat med en rationalisering motsvarande 1,5%.

56

Hemställan Prop. 1991/92:100

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före- ' " slår riksdagen

att till Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

F 2. Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt

1990/91 Utgift 57751000 Reservation

1991/92 Anslag 61 198000 1992/93 Förslag 65 293000

Under detta anslag anvisas medel för centrallaboratorieuppgifter m. m. vid statens veterinärmedicinska anstalt.

Statens veterinärmedicinska anstalt

Anslaget bör föras upp med ett belopp motsvarande 60280000 kr. i det pris- och löneläge som låg till grund för anslagsberäkningarna i budgetpropositionen 1991.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag har anfört under punkten F I bör anslaget föras upp med 65 293 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 65 293000 kr.

F 3. Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift '170

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

' Anslaget Lantbruksstyrelsen, djurens hälso- och sjukvård: Uppdragsverksamhet.

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. till uppdragsverksamhet vid statensjordbruksverk för djurens hälso- och sjukvård.

Statensjordbruksverk är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisationen och skall bl.a. säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav och verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren.

Länsstyrelsen svarar för distriktsveterinärorganisationen i länet och utövar tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamhet samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar.

Antalet tjänster inom distriktsveterinärorganisationen får uppgå till högst 390. 57

DistriVtsveterinärorganisationen är avpassad främst för att tillgodose behovet av sjukvård och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hästar som används i jordbruket och skogsbruket. Om djurskyddsskäl föreligger eller där annan veterinärvård inte kan anvisas är distriktsveterinär skyldig att även utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisationen skall i samarbete med främst den organiserade hälsokontrollverksamheten medverka vid förebyggande åtgärder.

1 veterinärtaxeförordningen (1975:539) föreskrivs att vid varje förrättning som utförs av en distriktsveterinär utgår en särskild djursjukvårdsavgift, vars storiek bestäms av regeringen.

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Statens jordbruksverk

Intäkterna av djursjukvårdsavgifter har för budgetåret 1990/91 uppgått till ca 18,7 milj.kr. Djursjukvårdsavgifterna beräknas uppgå till 22 milj.kr. 1992/93.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

Plan

Kostnader

Distriktsveterinärorganisationen m.m.

Inrättande av flervete-rinärstationer

Veterinärutbildning m. m.

Intäkter

Bidrag lill djurens

hälso- och sjukvård Djursjukvårdsavgifter

-1- 6183000

108777000

-1- 6183000

84 232000

- 9 595000

24 545000

-1-15 778000

108777000

-\- 6183000

Föredragandens överväganden

Regeringen har beslutat en utredning (dir. 1991:35) med uppgift att se över veterinärväsendet, vilket innebär att även distriktsveterinärorganisationen utreds. Utredningen skall vara avslutad senast den 1 juli 1992. I avvaktan på utredningens resultat får distriktsveterinärorganisationen till stor del finansieras över statsbudgeten.

Kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård beräknar jag för budgetåret 1992/93 till 114960000 kr. Mina beräkningar beträffande lönekostnaderna för organisationen baserar sig på preliminära uppgifter.

Av det belopp som anvisas över statsbudgeten för finansiering av distriktsveterinärorganisationen budgetåret 1991/92 utgör 52,7 milj. kr. medel som jordbruket skall tillföras i form av budgetmedel sedan reglerings-

ekonomin avskaffats den Ijuli 1991 (prop. 1990/91:100 bil. II s. 10-12). Prop. 1991/92:100 Enligt min mening bör de djurägare som utnyttjar organisationens tjänster Bil. 10 stå för en större andel av kostnaderna än vad de för närvarande gör.

För budgetåret 1992/93 bör djursjukvårdsavgifterna därför höjas till 100 kr. för animalieproducerande djur och 150 kr. för övriga djur vilket medför ökade intäkter på på ca 16 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Distriktsveterinärorganisalionen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

F 4. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen

1990/91 Utgift '6646 364 Reservation '2 328159

1991/92 Anslag 84984000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 84231504

1992/93 Förslag 74637000

' Exkl. mervärdeskatt.

~ Anslaget Bidrag till djurens hälso- och sjukvård.

Under anslaget anvisas medel för bidrag till distriktsveterinärorganisationen, viss veterinärutbildning samt stöd vid inrättande av flerveterinär-stationer.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till sammanställningen under punkten F 3 beräknar jag bidraget till 74 637000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till distriktsvelerinärorganisationen för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 74637000 kr.

F 5. Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård

1990/91 Utgift 6139994

1991/92 Anslag 2 217000

1992/93 Förslag 2 217000

Under anslaget anvisas medel för att bestrida kostnader för veterinär vård för avlägset boende djurägare. Länsstyrelsen disponerar medlen i 59

enlighet med vad som framgår av veterinärtaxeförordningen (1975:539), Prop. 1991/92: 100 m.m. Bil. 10

Statens jordbruksverk

Statensjordbruksverk föreslår att anslaget räknas upp med 4000000 kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör beräknas till oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1992/93 anvisa eU förslagsanslag på 2217000 kr.

F 6. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder

1991/92 Anslag 29 300000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskau 29189275

1992/93 Förslag 30357000

Statens jordbruksverk

Under anslaget anvisas medel för främjande av förebyggande åtgärder samt medel för kostnader för prövning från djurskyddssynpunkt av djurhållningsmetoder, inredningsdetaljer i stallar, m. m. och utbildning i djurskyddstillsyn. För de båda åtgärderna bör 5 resp. 5 milj.kr. anvisas för budgetåret 1992/93.

Under anslaget anvisas också medel för en del av den djurhälsovård som tidigare finansierats inom ramen för jordbruksprisregleringen. För detta ändamål bör 2105000 kr. anvisas. Medlen skall disponeras för arbetet med djurhälsovård hos Svensk husdjursskötsel och hos Slakteriförbundet samt för djursjukdata, fårhälsovård och stöd till biodlingen.

Föredragandens överväganden

Sammanlagt beräknar jag anslaget efter prisomräkning till 30357000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 30 357000 kr.

60

F7. Centrala försöksdjursnämnden Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift '4615319 Reservation '5286565 ''- '

1991/92 Anslag 5 112000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 5047 763

1992/93 Förslag 5 370000

' Exkl. mervärdeskatt.

' Anslaget Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder.

Riksdagen beslutade våren 1988 (prop. 1987/88:93, JoU22, rskr. 327) om centrala försöksdjursnämndens roll som myndighet. Nämndens uppgifter framgår av förordningen (1988:541) med instruktion för centrala försöksdjursnämnden. Nämnden har bl.a. till uppgift att verka för att användningen av försöksdjur begränsas genom att främja utvecklingen av alternativa metoder samt svara för planeringen av försöksdjursverksamheten och företa åtgärder för att förbättra försöksdjurssituationen, sammanställa statistik över försöksdjursförbrukningen samt följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av frågor om användning av försöksdjur.

Centrala försöksdjursnämnden

Centrala försöksdjursnämnden framhåller, i sin fördjupade anslagsframställan, att ökad kunskap om försöksdjursverksamhet och etiska frågor i samband med djurförsök kommer att spridas när nämndens kungörelse om utbildningskrav vid användning av djur för vetenskapligt ändamål träder i kraft. Nämnden kommer, i takt med att principiella, övergripande försöksdjursfrågor initieras att, fortsätta med sin normgivande verksamhet genom att bl. a. utfärda allmänna råd för att nå enhetlighet i landet vid bedömning av planerade djurförsök. Nämnden bedömer att verksamheten under den kommande treårsperioden kommer att präglas av att nämndens roll som samordnande och planerande myndighet för försöksdjursfrågor fördjupas och förstärks.

Centrala försöksdjursnämnden har på regeringens uppdrag undersökt de praktiska och principiella förutsättningarna för ett förbud mot djurtester vid framställning och testning av kosmetika. 1 uppdraget ingick även att föreslå eventuella åtgärder som bör vidtas. Nämnden redovisade uppdraget i en rapport i juni 1991. Av rapporten framgår att några alternativa metoder till djurförsök inte finns tillgängliga för mätning av produkternas allergiska effekter. Enligt nämnden finns inom immuntoxikologin ett stort intresse för in vitro-forskning som skulle gagnas av att en internationell konferens anordnades. Härigenom skulle goda förutsättningar ges för ett ökat intresse inom denna forskning mot in vitro-metoder för mätning av allergiska effekter. En sådan konferens bör enligt nämnden anordnas under budgetåret 1992/93 till en beräknad kostnad av 350000 kr.

För att främja utvecklingen av forskning med alternativa och komplette rande metoder till djurförsök m.m. har staten genom centrala för söksdjursnämnden och AB Astra och Kabi Pharmacia AB gemensamt 61

finansierat viss verksamhet genom ett avtal mellan nämnden och bolagen. Avtalsperioden sträcker sig fram till den 30 juni 1993.

Budgetramen för perioden 1992/93-1994/95 har beräknats till 15 144000 kr., vilket motsvarar en oförändrad årlig anslagsnivå i förhållande till budgetåret 1991/92. Utöver budgetramen hemställer centrala försöksdjursnämnden om 350000 kr. för anordnande även immuntoxiko-logisk konferens under budgetåret 1992/93.

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

För budgetperioden 1992/93 — 1994/95 bör centrala försöksdjursnämnden inrikta verksamheten mot åtgärder som är ägnade att minska försöksdjursanvändningen och främja att alternativa metoder till djurförsök utvecklas och används.

Resurser m.m.:

Ramanslag 1992/93 5 370000 kr.

Planeringsram:

Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 har beräknats till 15 322000 kr., vilket motsvarar en real minskning med 5% under perioden, fördelat över treårsperioden med 1,5, 2 och 1,5% för första, andra resp. tredje budgetåret.

Resultatbedömning:

Av försöksdjursstatistiken framgår att antalet försöksdjur minskade under år 1990 i jämförelse med tidigare år. Bedömningen av denna utveckling måste dock göras med beaktande av att underlaget för statistiken lämnats med utgångspunkt i andra kriterier än de som gällt tidigare. Några bestämda slutsatser kan därför inte dras av försöksdjursstatistiken.

Centrala försöksdjursnämnden sprider information om försöksdjursfrågor genom normgivning i form av allmänna råd samt genom konferenser och informationsskrifter. Effekterna av denna information kan inte med säkerhet mätas, men omfattningen av den allmänna debatten i bl. a. massmedia är intensiv vad gäller frågor om försöksdjur, vilket till en del får tillskrivas centrala försöksdjursnämndens verksamhet.

Centrala försöksdjursnämndens rapport om de praktiska och principiella förutsättningarna för ett förbud mot djurtester vid framställning och testning av kosmetika bör tillsammans med konsumentverkets rapport om märkning av kosmetika kunna ligga till grund för regeringens ställningstagande i frågan. Den föreslagna konferensen om immuntoxikologi får finansieras inom ramen för anslaget.

62 Den föreslagna utbildningen om användning av djur för vetenskapligt Prop. 1991/92: 100 ändamål bör genomföras. Bil. 10

Fördjupad prövning:

En aktiv och seriös verksamhet är nödvändig när det gäller de svåra frågor som en etisk prövning av djuranvändning vid vetenskapliga försök medför. Centrala försöksdjursnämnden har därvid en viktig roll när det gäller att samordna och planera frågor som rör försöksdjur. De förslag som nämnden redovisat och de åtgärder som vidtagits är ägnade att förbättra situationen för försöksdjuren. Undersökning av produkters allergiska effekter sker för närvarande genom djurförsök. Ökade insatser inom detta område är nödvändiga om försöksdjursanvändningen skall kunna minska. Anordnandet av en immuntoxikologisk konferens innebär en markering av områdets betydelse och ett viktigt kunskapsutbyte i strävan mot att finna nya alternativa metoder till djurförsök.

Slutsatser:

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen av verksamheten drar jag följande slutsatser.

Övergripande mål för centrala försöksdjursnämnden är att inrikta verksamheten mot åtgärder som är ägnade att minska försöksdjursanvändningen och främja att alternativa metoder till djurförsök utvecklas och används. Under budgetperioden 1992/93 — 1994/95 bör därför inte den andel av anvisade medel som används till forskningsändamål understiga vad som använts under budgetåret 1990/91. Nämnden bör årligen i sin anslagsframställning redovisa försöksdjursanvändningen i landet och därvid om möjligt ange på vad sätt och i vilken omfattning centrala försöksdjursnämnden påverkat försöksdjursanvändningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna målsättningen för verksamheten inom centrala för söksdjursnämnden i enlighet med vad jag förordat under avsnittet Slutsatser,

2. till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1992/93 an visa ett ramanslag på 5 370000 kr.

63 F8. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift '28988 354 ''- '

1991/92 Anslag 39 750000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 39 615 625 1992/93 Förslag 51766000

' Anslaget Bekämpande av växtsjukdomar och smittsamma husdjurssjukdomar

Anslaget är avsett för kostnader och ersättninga:r i samband med bekämpande av eller beredskap mot smittsamma husdjurssjukdomar. Från anslaget utbetalas också ersättning för kostnader som uppkommit genom beslut om förintande av bisamhällen, för bitillsynsmännens arvoden m. m: Vidare anvisas under anslaget medel för bekämpande av leukos och Aujeszkys sjukdom som tidigare bekostats inom ramen för regleringsekonomin.

Statens jordbruksverk

Verket bör för innevarande budgetår få använda 2 milj. kr. av anslaget för särskilda undersökningar, bl.a. avseende salmonella, samt för bidrag till vissa obduktioner och bakteriologisk undersökning med avseende på salmonella i samband med obduktion.

1 särskild skrivelse har jordbruksverket hemställt att 3,5 milj. kr. anslås som bidrag till obduktionsverksamhet bl. a. för att en anpassning skall ske till den sjukdomsövervakning EG kräver. Bidraget är avsett att täcka viss del av obduktionsverksamheten. Resterande kostnader finansieras genom avgifter från djurägarna och jordbruksnäringens organisationer.

Jordbruksverket har beräknat de årliga kostnaderna för de sjukdomskontroller som krävs för en anpassning tillvad som krävs enligt EES-avtalet till 60-70 milj.kr.

För bekämpande av leukos och Aujeszkys sjukdom har Svensk husdjursskötsel resp. Sveriges slakteriförbund, som är huvudmän för bekämpningsprogrammen, beräknat kostnader budgetåret 1992/93 till ca 71 resp. ca 36 milj.kr.

Med hänsyn till att programmet för leukosbekämpning budgetåret 1992/93 tillfälligt ökar väsentligt föreslår jordbruksverket att anslagsposten räknas upp från 35 till 50 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar kostnaderna för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar till 4 750 000 kr.

Bekämpningsprogrammen för leukos och Aujeszkys sjukdom löper un der 5 resp. 10 år. Bekämpningen sker inom ramen förlagen (1985:342) om kontroll av husdjur m. m. Bekämpningsprogrammen har godkänts av lant bruksstyrelsen. Sjukdomarna kan orsaka betydande produktionsföriuster och förekomst av sjukdomarna i landet kan leda till handelsrestriktioner från andra länder. Regeringen har nyligen inom ramen för de s. k. direkt bidragen till jordbruket, anvisat 30 milj. kr. för bekämpande av Aujeszkys 64

sjukdom och 20,8 milj.kr. för leukosbekämpning. Medlen avser kostna- Prop. 1991/92:100 derna för budgetåret 1992/93. Under förevarande anslag bör beräknas en Bil. 10 oförändrad post på 35 milj.kr. Medlen bör i sin helhet disponeras för bekämpningen av leukos. Sammanlagt tillförs detta program således 55,8 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Sverige har i ett internationellt perspektiv ett mycket gott läge i fråga om antalet fall av smittsamma husdjurssjukdomar. Obduktioner av djur är ett viktigt medel för att kontrollera och dokumentera sjukdomsläget i landet. Jag föreslår därför att 2 150000 kr. avsätts som bidrag till obduktionsverksamheten.

Jag bedömer att 10 milj. kr. bör anvisas för utveckling av sjukdomskontrollprogram och genomförande av sjukdomskontroller som krävs för att infria de krav som förväntas med anledning av ett EES-avtal.

Jag föreslår att anslaget förs upp med 51 766 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 51 766000 kr.

65 5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

G 1. Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet

1000 1000

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. till uppdragsverksamhet vid statens utsädeskontroll (SUK).

SUK är centralt organ för den statliga utsädeskontrollverksamheten med uppgift att mot fastställda avgifter verkställa analysering, provtagning och plombering m. m. av utsädesvaror samt att bedriva forskning och försöksverksamhet i syfte att främja att fullgott utsäde tillhandahålls. SUK bedriver vidare rådgivning och upplysning, utövar tillsyn av efterlevnad av lagar och förordningar på området samt arbetar för samordning av kontrollverksamheten. SUK har hand om uppbörden av växtförädlingsavgifter.

SUKs organisation m.m. framgår av förordningen (1988:860) med instruktion för statens utsädeskontroll.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt -----------------------

Föredraganden

Personal

Plan

Kostnader

Allmännyttig verksamhet Uppdragsverksamhet

Intäkter

Uppdragsverksamhet

Driftbidrag

106

2691872 29121000

+ 531128 -5 243 000

31812872

-4711872

29121000 2691872

-5 243000 -1- 531 128

31812872

-4711872

Statens utsädeskontroll

Statens utsädeskontroll föreslår i sin anslagsframställning att de förslag myndigheten förde fram i förra årets fördjupade anslagsframställning genomförs. Det innebär bl. a. att kontrollen av bruksutsäde i fortsättningen sker stickprovsmässigt och att ansvaret för den obligatoriska statsplombe-ringen överförs helt till staten genom SUK. Jordbruksverkets nuvarande befogenheter inom utsädesområdet föreslås överföras till SUK. SUKs förslag förutsätter vissa förändringar i utsädeslagen (1976:298), utsädesförordningen (1980:438) samt förordningen (1970:300) om skydd mot ftyghavre.

SUK föreslår vidare att nuvarande organisation ändras så att potatisenheten och sortkontrollenheten slås samman fr.o.m. den 1 juli 1992. Förslaget förutsätter en förändring av utsädeskontrollens instruktion.

66 Om SUKs förslag genomförs i sin helhet minskar behovet av rörlig. Prop. 1991/92:100 kredit med I milj.kr. per år under budgetperioden från nuvarande 6 Bil. 10 milj.kr. Om den föreslagna omstruktureringen inte genomförs måste krediten behållas på nuvarande nivå.

Bakgrund

Obligatorisk statsplombering av lantbruksutsäde som är avsett för försäljning infördes år 1961. Enligt utsädeslagen (1976:298) och utsädesförordningen (1980:438) gäller att utsäde av potatis, strå- och trindsäd, baljväxt, vallgräs, beta som inte är sockerbeta, kålrot och röva, foderkål, grönfoderraps, raps, rybs eller vitsenap inte får överlämnas till någon som kan antas använda det till utsäde utan att statsplombering först har skett.

Enligt 8 § utsädesförordningen är statsplombering obligatorisk för de flesta lantbruksutsäden. För andra sorter kan statsplombering ändå ske, om sortägaren så begär, förutsatt att sorten är provad i föreskriven omfattning. Statsplombering är inte obligatorisk om lantbrukaren använder egen skörd till utsäde eller vid enstaka försäljning, s.k. grannhandel, till annan odlare utan offentligt utbud, om säljaren har odlat utsädet och inte yrkes- ■ mässigt driver handel med utsädesvaror.

1 dag är ca 60% av allt utsäde av strå- och trindsäd statsplomberat. Motsvarande siffror för oljeväxter är 100%, medan av vallväxter och potatis 100 resp. 30% är statsplomberat. Totalt statsplomberas ca 260000 ton utsäde i Sverige varav spannmål svarar för merparten. Kostnaden för den officiella kontrollen utgör ca 2 % av utsädespriset. Statsplombering av utsäde utförs av statens utsädeskontroll eller av lokala frökontrollanstalter som statens jordbruksverk förklarat behöriga att utföra statsplombering.

SUK har i sin fördjupade anslagsframställning avseende budgetåren 1991/92—1993/94 pekat på att kapaciteten för officiell utsädeskontroll i landet är för stor i förhållande till efterfrågan. Den totala statsplomberade kvantiteten av lantbruksutsäde i landet har sjunkit med ca 23% under perioden 1984/85—1989/90. De rationaliseringsvinster för SUK som omorganisationen 1984/85—1985/86 innebar har nu förbrukats på grund av minskad arbetsvolym till följd av vikande efterfrågan på statsplomberat utsäde. Den av riksdagen nyligen beslutade reformeringen av livsmedelspolitiken innebär att denna överkapacitet ytterligare ökar.

Vidare konstateras i anslagsframställningen att huvudmannaskapet för officiell kontroll i landet är splittrat, vilket sammantaget leder till onödigt dyr utsädeskontroll.

SUK föreslår i sin fördjupade anslagsframställning åtgärder för att komma till rätta med dessa problem.

Till följd av en vikande efterfrågan på statsplomberat utsäde och trots fortlöpande rationaliseringar inom SUK redovisas en förlust i upp dragsverksamheten under budgetåret 1990/91 motsvarande 2,1 milj.kr. Det beräknade ackumulerade underskottet per den 31 juni 1992 beräknas uppgå till ca 3,5 milj.kr. Orsaken till den kraftiga resultatförsämringen ligger enligt SUK på intäktssidan som har minskat ca 3,5 % medan kostna- 67

derna för verksamheten har stigit med mindre än 1% under budgetåret Prop. 1991/92:100 1990/91. Inläktsborlfallet avser huvudsakligen spannmålssidan. Bil. 10

SUK förutser en fortsatt nedgång beträffande såväl analyser, fältbesiktningar, kontrollodlingar som statsplombering under perioden 1991/92 — 1992/93. Man bedömer dock inte från SUKs sida att det blir fråga om ytterligare resultatförsämringar om de föreslagna åtgärderna genomförs. Från år 1993 räknar SUK med att plomberingsverksamheten i så fall når en stabil nivå och kan drivas utan underskott. SUK har för att möta den minskade arbetsvolymen avvecklat enheten i Umeå samt minskat personalstyrkan med totalt sett 15 personer jämfört med 1990/91.

Statens utsädeskontrolls förslag

1 den fördjupade anslagsframställningen för SUK fram långtgående förslag till omstrukturering och rationalisering av den officiella kontrollen av bruksutsäde i Sverige. Även andra förslag inom myndighetens verksamhetsområde förs fram i syfte att förenkla och förbilliga för myndigheten och för myndighetens avnämare.

Förslagen innebär att ansvaret för kontrollen av bruksutsäde av spannmål överförs till producenten. SUK utövar tillsyn, men av de prov som SUK tar ut kommer fortsättningsvis endast ca 20% att analyseras. Ansvaret för plomberingen överförs helt till staten genom SUK och möjligheterna för lokala frökontrollanstalter att statsplombera bruksutsäde upphör. SUKs nuvarande organisation förändras på så sätt att sortkontrollenheten slås samman med potatisenheten och verksamheten förläggs till Lund. SUK föreslår vidare att grannhandelsmedgivandet i utsädesförordningen slopas liksom att värdeprövningen för sort vid intagande i sortlista slopas för de jordbruksväxter som inte omfattas av statsplomberingsobligatoriet. Beträffande köksväxtfrö föreslår SUK att ett system för kontroll av denna typ av utsäde införs som överensstämmer med det som tillämpas inom EG. SUK föreslår också att myndighetens författningsenliga medverkan i flyghavrebekämpningen avvecklas och att det delade tillsynsansvar som i dag finns mellan jordbruksverket och SUK i utsädesfrågor renodlas. Vidare bör enligt myndigheten uppbörd och fördelning av växtförädlingsavgiften förenklas och effektiviseras. Kravet på in- och utförseltillstånd av frö av vall- och rotfruktsväixter samt tillsynsansvaret beträffande köks- och prydnadsväxter bör slopas.

Förslagen har remissbehandlats av SUK i den del de berör anpassning av ofBciell utsädeskontroll till efterfrågan, huvudmannaskapet och frågan om växtförädlingsavgifter. Rent generellt är remissinstanserna positiva till SUKs förslag. Frökontrollanstalterna i Linköping och Örebro motsätter sig förslaget.

Föredragandens överväganden

Kontroll av utsäde är en viktig uppgift för samhället. På den kontrollen bör ställas samma krav på effektivitet och rationellt bedrivande som på all annan statlig verksamhet. Det är därför av vikt att kontrollen organiseras 68

på ett sådant sätt att fortlöpande rationaliseringar och anpassningar till Prop. 1991/92:100 marknaden kan genomföras. Det är viktigt inte minst med tanke på Bil. 10 omställningen av jordbruket. Den överkapacitet som i.dagråder på utsädesområdet, och som konsumenterna av utsäde får betala för, är ett exempel på de svårigheter som föreligger att anpassa verksamheten efter det behov som finns. Denna överkapacitet kan dessutom komma att förstärkas när systemet med stickprovskontroller av bruksutsäde efter hand införs. Jag återkommer i det följande tillden frågan.

För att ge utsädeskontrollen möjlighet till kontinueriig rationalisering och samtidigt upprätthålla objektivitetioch oberoende i kontrollen är det enligt min mening olämpligt med ett .delat huvudmannaskap på detta område. Utsädeskontrollen bör således i sin .helhet läggas under statligt huvudmannaskap. Därmed bör möjligheten i utsädesförordningen att förklara lokala frökontrollanstalter behöriga att plonihera bruksutsäde slopas. Även möjligheten för W. Weibull AB att statsplombera utsäde bör slopas. Möjligheten för frökontrollanstalterna eller andra laboratorier att utföra föranalyser av utsäde åt företag eller s. k. jordbrukarprov påverkas inte av mitt förslag.

Beträffande förslaget om införande av en stickprovskontroll för bruksutsäde vill jag anföra följande. Genom de förändringar i statsplomberings-systemet som infördes år 1984 kan ett utsädesföretag efter ansökan hos SUK få tillstånd att leverera utsädet till odlarna innan det slutliga analysresultatet föreligger. För att ett sådant tillstånd skall lämnas krävs att företaget haren väl utvecklad produktionskontroll. Nuvarande system har inneburit att hanteringen i magasinen i betydande omfattning har kunnat rationaliseras med kostnadsbesparingar som följd. Enligt min mening finns det i dag förutsättningar:för rationaliseringar genom ett system med stickprovskontroll. I enlighetmed SUKs förslag bör således utsädesproducenten själv svara för att kraven för frövarukvaliteten uppfylls. SUK utövar sin tillsyn,genom att utföra sticlfprovskontroll i samband med förpackningen av officielltiuttagna prover.

Det planerade EES-avtalet, där utsädesfrågorna ingår som en del, innebär att de direktiv på utsädesområdet som gäller inom EG också får verkan i Sverige. Av. den anledningen pågår för närvarandeen omarbetning av de svenska utsädesbestämmelserna. Målsättningen är att,de skall vara helt harmoniserade med degällande EG-direktiven i god tid före ikraftträdandet av ett EES-avtal den I januari 1993.

Det innebär att vissa av de förslag som SUK har fört fram med beaktan de av ett EES-avtal redan får betraktas som lösta. Dit hör bl.a. frågorna om kontrollen av köksväxtfrö, växtförädlingsavgifterna och granrihandeln. Inom.EG regleras marknadsföring av frö till köksväxter i ett speciellt direktiv.som slår fast kravet på obligatorisk statsplombering. Även frö till kryddväxter omfattas av detta direktiv. Dessutom har jag erfarit att man inom EG diskuterar;möjligheten att även låta frö till prydnadsväxter omfattas av statsplomberingsobligatoriet. Enligt min mening bör utsädes lagen och utsädesförordningen ändras så att de överensstämmer med •berörda direktiv. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i dessa frågor. 69

EES-avtalet innebär att av EG certifierat utsäde kommer att accepteras i Prop. 1991 /92:100 Sverige i fortsättningen utan omplombering med svensk statsplombering. Bil. 10 Därmed försvinner förutsättningarna att på ett enkelt sätt uppbära växtförädlingsavgifter eftersom avgiften tas ut vid själva stalsplomberingen. Avgiften infördes år 1961 för atl stödja växtförädlingen i Sverige. År 1971 fick växtförädlarna genom växtförädlarrättslagen (1971:392) möjlighet att skydda nya växtförädlingsprodukter och att ta ut licensavgift för skyddade sorter.

Växtförädlingsavgifternas betydelse som stöd tillsvensk växtförädling har successivt minskat och har i dag i stort sett ersatts av den royalty som växtförädlingsföretagen kan ta ut med stöd av växlförädlarrätten som ett sätt att finansiera svensk växtförädling. Enligt min mening bör därför, växtförädlingsavgiften avskaffas och utsädeslagen ändras i enlighet härmed.

S. k. grannhandel, dvs. när någon utan offentligt utbud säljer egen skörd att användas till utsäde, är inte tillåten inom EG.- Utsädesförordningen bör därför ändras i överensstämmelse med berörda direktiv.

Även förslagen beträffande in- och utförsellillstånd för frö av vall- och rotfruktsväxter, liksom slopande av värdeprövningen som krav för statsplombering av vissa lantbruksväxter, bör i och med EES-avtalet leda till en ändring som bör ske av utsädesförordningen.

EES-avtalet kommer att betyda ett visst merarbete för myndigheten. En del av detta bör kunna finansieras inom ramen för myndighetens anslag. För bl.a. resor i samband med detta arbete bedömer jag dock att SUK behöver ett visst resurstillskott. Jag återkommer till det i det följande.

Beträffande renodling av tillsynsansvaret för utsädesfrågor och frågan om utsädeskontrollens författningsenliga medverkan i analysering av flyg-havreprover är jag i dag inte beredd att biträda myndighetens förslag. Jag har för avsikt att återkomma till den frågan i samband med att regeringen beslutar om nya särskilda direktiv för nästa budgetperiod. Jag biträder SUKs förslag beträffande utformningen av den interna organisationen.

De förslag som omfattas av EES-avtalet beräknas nu genomföras senast den I januari 1993.

Eftersom mitt ställningstagande beträffande huvudmannaskapet för utsädeskontrollen innebär att tillstånden att plombera bruksutsäde dras in för de lokala frökontrollanstalterna i Örebro och Linköping och W. Weibull AB kan det komma att innebära att personal vid dessa laboratorier blir övertaliga. Med hänsyn bl. a. härtill bör denna avveckling ske under en övergångstid av ett år. Det bör ankomma på SUK att i samråd med berörda parter fastställa en avvecklingsplan för statsplOmberingsverksam-heten vid de berörda laboratorierna.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budget året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr. 70

G 2. Bidrag till statens utsädeskontroll Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 2 540000 Reservation ■ - ''-

1991/92 Anslag 2 748000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 2 691872

1992/93 Förslag 3 223000

Under anslaget anvisas medel för den allmännnyttiga verksamheten vid statens utsädeskontroll.

Statens utsädeskontroll

Anslaget bör föras upp med 2 640000 kr. exkl. pris- och löneomräkning. Förslaget förutsätter att SUK tillåts tillföra influtna växtförädlingsavgifter till räntekonto och gottgöra sig räntan av dessa avgifter. 1 annat fall bör anslaget föras upp med 2 690000 kr. under budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör räknas upp med 531 128 kr. Jag har därvid räknat med 400000 kr. för SUKs arbete med att implementera EES-avtalet på utsädesområdet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till statens utsädeskontroll för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 3 223 000 kr.

71

G 3. Statens växtsortnämnd

1990/91 Utgift 256171

1991/92 Anslag 592000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 587642 1992/93 Förslag 628000

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt --------------------

Föredraganden

Personal

Anslag

Utgifter

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

Inkomster

Avgifter

Nettoutgift

1027120 . (697 000)

1027120

439478 587642

-t-50913 (-H8732)

-1-50913

-H0555 -1-40358

Statens växtsortnämnd föreslår inga förändringar av verksamheten i sin anslagsframställning.

Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser:

Ramanslag 1992/93 628000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 628000 kr.

G 4. Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av I 000 kr. till uppdragsverksamhet vid statens maskinprovningar.

72

G 5. Bidrag till statens maskinprovningar 1990/91 Utgift 5 972210 Reservation

7020000 7268000

1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

-78210

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

Plan

Kostnader

Myndighetsuppgifter, provningsverksamhet, m.m. Riksprovplats verksamhet

Intäkter

Uppdragsverksamhet, m. m. Driftbidrag

Intäkter från riksprovplats-verksamheten

12620000 19690000

-1-1248000 + 985000

32310000

-h 2 233 000

5 600000 7020000

-Hl 000000 + 248000

+ 985000

32310000

-1-2233000

Statens maskinprovningar

Statens maskinprovningar föreslår ingen förändring av verksamhetens omfattning eller inriktning.

Föredragandens överväganden

Europaintegrationens konsekvenser för området provning och certifiering har berörts i ett antal utredningar under senare år. Utvecklingen mot öppna system och ökad konkurrens mellan kompetenta organ leder till att behovet av statligt engagemang inom området provning och certifiering inte längre är lika självklart som tidigare.

Mot bakgrund av behovet av ett ökat engagemang från branschen och den europeiska utvecklingen inom området provning och certifiering med öppna system och ökad konkurrens mellan kompetenta organ avser jag att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare som skall överväga en begränsning av statens engagemang inom provning- och mätteknik samt anslutande verksamheter bl. a. inom statens maskinprovningar. Utredaren skall som underiag för detta redovisa infrastrukturen i EFTA- och EG-länderna inom teknisk utvärdering, provning, mätteknik och kvalitetssäkring samt analysera det nationella behovet av dessa tjänster.

Utredningen bör genomföras skyndsamt så att resultatet kan ligga till grund för övervägande i nästa års budgetproposition.

Vid min bedömning av statens maskinprovningars medelsbehov har jag räknat med att rationaliseringar motsvarande 2% av anslaget skall genomföras.

73

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991 /92 -1993/94.

Resurser:

Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet 1992/931 000 kr. (förslagsanslag)

Bidrag till statens maskinprovningar 1992/93 7268000 kr. (reservationsanslag)

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

2. till Bidrag till statens maskinprovningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 7 268000 kr.

G 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

1990/91 Utgift 33 275 225 Reservation

1991/92 Anslag 58100000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskau , 57 301872

1992/93 Förslag 32 900000 ' Exkl. mervärdeskatt.

'164182 888

Medel ur anslaget disponeras för att genom försöks-, utvecklings-, informations- och rådgivningsverksamhet styra utvecklingen i jordbruket mot minskat växtnäringsläckage samt säkrare och minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och till åtgärder för att bevara odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Från anslaget betalas även kostnader för tillsyn av skötsellagens bestämmelser.

I riksdagens beslut (prop. 1990/91:90) om en god livsmiljö anvisades statensjordbruksverk för budgetåret 1991/92 20 milj.kr. för utveckling av teknik och metodik för typgodkännande av gödselspridare, 15 milj. kr. för teknikutveckling för att minska växtnäringsläckaget och 14,8 milj.kr. för information samt försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark. Därutöver anvisades 8,3 milj.kr. för information om besprutningsfria kantzoner, tillsyn av skötsellagen och serieprovning av gödselspridare. Medlen anvisades engångsvis för perioden 1991/92 — 1993/94.

74

Statensjordbruksverk Prop. 1991/92:100

Minskat växtnäringsläckage '

För att i fortsättningen kunna bedriva långsiktiga utlakningsförsök med avseende på höst- och vinterbevuxen mark bör jordbruksverket tilldelas 4 milj.kr. jämte pris- och löneomräkning 0,2 milj.kr. för perioden 1992/93-1993/94.

Tillsyn enligt skötsellagen

Från anslaget får täckas kostnaderna för tillsyn enligt 6 a och 6 b §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. 6 a § reglerar skyldigheten att ta hänsyn till natur- och kulturminnesvårdens intressen vid jordbruksdrift. 6 b § behandlar djurtäthet, spridning och lagring av stallgödsel samt höst-och vinterbevuxen mark vid lantbruksföretag. För budgetåret 1991/92 disponeras för nämnda ändamål 3 milj. kr.

En särskild arbetsgrupp med företrädare för lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, Svenska kommunförbundet och näringen beräknade år 1989 bl.a. att kostnaden för tillsyn, inventeringar och information om skötsellagen skulle uppgå till nära 6 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

För tillsyn av skötsellagens samtliga bestämmelser bör jordbruksverket tilldelas 12 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Härvid har beräknats kostnaderna för verksamhet vid länsstyrelserna och centralt vid jordbruksverket. Tillsynskostnaderna har ökat på grund av att tillsynen omfattar fler bestämmelser bl. a. utökade krav på höst-och vinterbevuxen mark och för att regeringen i uppdrag till jordbruksverket den 20 juni 1991 angett att ambitionsnivån för tillsynen av 6 a § skall höjas, att informationen skall förbättras och att kunskapsuppbyggnaden hos jordbrukarna när det gäller olika småbiotopers betydelse för flora och fauna skall förbättras.

Säkrare och minskad användning av bekämpningsmedel

Lantbruksstyrelsen förutsåg i anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 ett åriigt medelsbehov om 14 milj.kr. för budgetåret 1991/92 och åren framöver för en utvidgning och intensifiering av programmet för minskad kemisk bekämpning. Enligt regleringsbrev den 13 juni 1991 får kvarstående medel från verksamheten med bidrag till gödselvårdsanläggningar disponeras för bekämpningsmedelsprogrammet för budgetåren 1991/92-1993/94. Dessa medel beräknades uppgå till 15 - 20 milj. kr. Vid bidragsperiodens slut beräknas emellertid nu samtliga tillgängliga medel för bidragsgivningen till gödselvårdsanläggningar att bli utnyttjade.

Det är viktigt att resursramarna för bekämpningsmedelsprogrammet nu läggs fast för perioden t.o.m. budgetåret 1993/94 så att uppställda mål i fråga om minskade risker, en halverad användning till år 1996 och skydd för flora och fauna i åkerns kantzoner kan uppnås. Jordbruksverket förslår att 18,4 milj.kr. anvisas för dessa ändamål för budgetåren 1992/93 — 1993/94.

För förslagen i lantbruksstyrelsens, kemikalieinspektionens och na- 75

turvårdsverkets utredning Problemområden vid kemisk bekämpning - Prop. 1991/92:100 förslag till åtgärder bör jordbruksverket tillföras 3 milj.kr. och 1,5 milj.kr. Bil. 10 för programmet om Biförgiftningar för treårsperioden t.o.m. budgetåret 1994/95. Alla förslagen föreslås liksom hittills finansieras av miljöavgiftsmedel.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade år 1988 att som mål halvera kväveutlakningen från jordbruket till år 2000. 1 internationella överenskommelser har detta mål tidigarelagts och riksdagen beslöt år 1990 att en halvering skall omfatta alla utsläpp till haven längs med hela väst- och sydkusten upp till emot Stockholms skärgård till år 1995.

Riksdagen lade år 1990 fast målet att ytteriigare en gång halvera användningen av bekämpningsmedel till strax efter mitten av 1990-talet, räknat i aktiv substans och med år 1990 som basår. Dessutom skall ammoniakavgången från jordbruket minska med 25% till år 1995 i södra och västra Götaland. Den ökade insikt om de natur- och kulturmiljövärden, såsom öppna landskap och biologisk mångfald, som jordbruket i vårt land bidrar med ser jag som mycket positivt. Det är väsentligt att dessa värden och mål värnas. Riksdagen anvisade våren 1991 58,1 milj.kr. (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Dessa medel anvisades framför allt till åtgärder för att minska växtnäringsläckaget. För att nå uppsatta mål är det nödvändigt att nu anvisa ytteriigare medel till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket.

Att hålla marken höst- och vinterbevuxen är för närvarande den mest kostnadseffektiva åtgärden för att minska kväveläckaget. Riksdagen anvisade 12,8 milj.kr. för information, försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark samt 2 milj.kr. för ett långsiktigt utlakningsförsök. Jag anser aU 4 milj.kr. för budgetåren 1992/93-1993/94 bör anvisas för detta projekt.

För tillsyn enligt 6 a och 6 b §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark har tidigare anvisats 3 milj. kr. per år. Skötsellagens omfattning rörande 6 a och 6 b §§ har utökats de senaste åren och för att tillsynsnivån skall kunna upprätthållas anser jag att statensjordbruksverk bör tilldelas 6 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för detta ändamål. För att skärpa tillsynen av natur- och kulturmiljövårdsbestämmelserna i skötsellagen begär statens jordbruksverk ytteriigare 6 milj.kr. per år. Jag tillstyrker inte detta utan anser i stället att 3 milj. kr. bör anvisas för budgetåren 1992/93 -1993/94 för information och utbildningsverksamhet rörande de nya föreskrifterna till 6 a § skötsellagen.

För att nå målet om en ytterligare halvering av bekämpningsmedelsan vändningen till strax efter mitten av 1990-talet anvisade riksdagen våren 1991 kvarstående medel från anslaget avseende bidrag till gödselvårdsan läggningar, som beräknades till 15 milj. kr. - 20 milj. kr. Vid bidragsperio dens slut sommaren 1991 fanns inga kvarstående medel för ändamålet. Detta på grund av en kraftigt ökad efterfrågan av bidrag till utbyggnad av gödselvårdsanläggningar vid bidragsperiodens slut. Jag anser därför att 76

18,4 milj.kr. för budgetåren 1992/93-1993/94 bör anvisas för att minska Prop. 1991/92:100

användningen och reducera riskerna vid användningen av bekämpnings- Bil. 10

medel.

För information om obesprutade kantzoner disponerar jordbruksverket 2 milj.kr. för budgetåren 1991/92-1993/94. Jag bedömer därmed att erforderliga medel har anvisats för detta ändamål. För forsknings- och utvecklingsinsatser bl. a. rörande biförgiftningar bedömer jag att totalt 1,5 milj.kr. bör anvisas för budgetåren 1992/93—1994/95. Detta på grund av att antalet biförgiftningar tycks ha stigit under slutet av 1980-talet och trenden med minskat antal biförgiftningar sedan början av 1980-talet således har brutits. Det är viktigt att orsaken till detta kartläggs och åtgärdas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 32 900000 kr.

G 7. Bekämpande av växtsjukdomar

1991/92 Anslag 2 429000

1992/93 Förslag 2429000

Från anslaget utbetalas ersättningar för kostnader till följd av åtgärder mot växtskadegörare enligt växtskyddslagen (1972:318) samt för vissa förluster till följd av sådana åtgärder. Kostnader för beredskapsåtgärder mot karantänsskadegörare betalas också från detta anslag, liksom kostnader för undersökningar av växtprover som av växtinspektionen överlämnas för laboratoriemässig diagnostisering.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket föreslår att verket bemyndigas att använda högst 400000 kr. för brådskande undersökningar i samband med växtinspektion.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget tas upp med 2429000 kr. Jag har därvid räknat med högst 400000 kr. för brådskande undersökningar i samband med växtinspektion.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 429 000 kr.

77

H. Livsmedel

Hl. Statens livsmedelsverk

1990/91 Utgift 90468 672

1991/92 Anslag 89959000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 86 722 000

1992/93 Förslag 88 486000

Livsmedelsverkets inkomster består i huvudsak av de avgiftsmedel för central tillsyn och kontroll som överförs till verket från kommunerna. Verket erhåller också ersättning för besiktningsveterinärorganisationens administration.

Livsmedelsverkets organisation m. m. framgår av förordningen (1988:857) med instruktion för statens livsmedelsverk.

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

Anslag

Utgifter

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

Inkomster

Diverse ersättningar Ersättning for tillsyn och kontroll

Nettoutgift

246

99069000 (59815000)

99069000

11900000 86722000

-1-2271814 (-1-3949814)

-1-2271814

+ 508000 -H764000

Livsmedelsverkets inriktning och dess budgetram för budgetåren 1991/92-1993/94 har fastställts av riksdagen (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202). Livsmedelsverket föreslår i huvudsak ingen förändring av inriktning eller budgetram. Verket föreslår dock att

—1,8 milj. kr. anslås för fyra tjänster för internationellt arbete,

—2 milj. kr./år anslås för en samverkansgrupp för vattenkvalitet och vattenförsörjning,

—2,5 milj. kr. anslås för tekniska åtgärder mot surt brunnsvatten.

78 H 2. Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m. m.

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000 Från detta anslag avlönas personal som utför köttbesiktning vid kontrollslakterierna m. m. Under anslaget tas upp ett formeUt belopp av 1000 kr. Statens utgifter för ändamålet täcks enligt särskild taxa av bl. a. slakteriföretagen.

Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som

gäller treårsperioden 1991 /92 -1993/94.

Resurser:

Statens livsmedelsverk 1992/93 88 486000 kr

(ramanslag)

Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning 1992/93 1 000 kr.

(förslagsanslag)

Livsmedelsverkets redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen.

För budgetåret 1992/93 har jag räknat med att rationaliseringar motsvarande 2 % av anslaget skall genomföras.

Anslaget har beräknats utifrån följande utgångspunkter. Behovet av resurser för internationellt arbete, främst EG-anpassning, bör tillgodoses genom omprioriteringar inom statens livsmedelsverks anslag. Vad gäller en samverkansgrupp för vattenkvalitet och vattenförsörjning har regeringen i oktober 1991 anvisat medel för verksamheten under budgetåren 1991/92— 1993/94. 1 samråd med chefen för miljö- och naturresursdepartementet har ett anslag om åtgärder för surt brunnsvatten överflyttats från miljö- och naturresursdepartementet till förevarande anslag. I enlighet med en tidigare fastställd plan beräknar jag 2 milj.kr. för dessa åtgärder.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 88486000 kr.,

2. till Täckande av vissa kostnader för kötlbesikining m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

79 H 3. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden

1990/91 Utgift

'2 983 945

1991/92 Anslag

3 482000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

3 646000

' Anslaget Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden.

Livsmedelsekonomiska samarbelsnämndens uppgift är att göra kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom lantbruket och de senare leden i livsmedelskedjan.

Samarbelsnämndens sammansättning framgår av förordningen (1988: 862) med instruktion för livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden.

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden

Samarbetsnämnden har begärt realt oförändrade resurser mot bakgrund av de vidgade arbetsuppgifter och den förstärkta utredningsverksamhet som statsmakterna beslutat om dels genom ett särskilt uppföljningsuppdrag, dels genom ny instruktion.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

3425000 (1479000)

-1-220616 (-1- 66220)

3425000

-H220616

Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES) skall genom att göra kalkyler och utredningar belysa den ekonomiska utvecklingen inom livsmedelsområdet. Samarbetsnämnden skall särskilt redovisa sammanställningar av uppgifter för att belysa de effekter som en ny livsmedelspolitik får i lantbruket och i senare led i livsmedelskedjan.

Resurser m. m.;

Ramanslag 1992/93: 3 646000 kr.

80 Planeringsram: . Prop. 1991/92:100

Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 beräknas till 10609 860 ''- ' kr. Vid min bedömning av LES medelsbehov har jag räknat med atl rationaliseringar motsvarande 5% av anslaget skall göras fördelade över treårsperioden med 2, 2 och I % för första, andra resp. tredje budgetåret.

Resultatbedömning:

Genom beslut av 1969 års riksdag inrättades den 1 juli 1969 en särskild samarbetsnämnd, lantbruksekonomiska samarbetsnämnden, för att samordna kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom lantbruket. LES skulle särskill redovisa sammanställningar för belysning av den faktiska och förväntade utvecklingen inom lantbrukssektorn samt låta verkställa utredningar som behövdes för jordbrukspolitiska överväganden och beslut.

Dessa uppgifter kvarstod till den I mars 1991 då samarbetsnämnden gavs vidgade arbetsuppgifter som redovisas i det följande.

LES har under sin verksamhetstid svarat för omfattande utredningar för att få fram material till de jordbruksprisöverläggningar som fördes fram t.o.m. våren 1989. Som underlag för prissättningen på jordbruksprodukter upprättades bl.a. särskilda normkalkyler som syftade till att belysa jordbrukets intäkter och kostnader under antagande om normala väderleksförhållanden. Vidare togs omfattande material fram i syfte att belysa jordbrukarnas inkomstförhållanden och jämförelser med andra grupper. En särskild index beräknades för att mäta jordbrukarnas kostnader för inköpta produktionsmedel (PM-index). Förutom denna index har för varje månad beräknats prisutvecklingen i olika produktions- och handelsled för jordbruksprisreglerade varor.

Förutom det mycket omfattande underlag som tagits fram till jordbruksprisöverläggningarna har LES även gjort analyser av de rationaliseringspolitiska medlens verkningar samt tagit initiativet till en rad undersökningar föratt belysa utvecklingen inom lantbruket på längre sikt och jordbrukspolitikens inflytande på denna utveckling. I arbetet har ingått atl utveckla analys- och beräkningsmetoder.

Under de senaste fem åren (1986—1990) har dels prisindexmeddelan-den med 11 nummer per år, dels ett 30-tal rapporter publicerats.

Arbetet har bedrivits främst genom särskilda arbetsgrupper i vilka ingått experter från såväl statliga myndigheter på området som från jordbrukets och konsumenternas organisationer. Härigenom har den eftersträvade samordningen åstadkommits. Den institutionaliserade samordning som LES utgör är vidare i sig ett rationaliseringsinstrument genom att det möjliggör en effektiv samordning av tillgängliga resurser.

Fördjupad prövning:

Genom att det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 innebar ändrade förutsättningar för LES verksamhet gjordes redan i Qol en form av fördju-

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

pad prövning av LES verksamhet. Denna prövning redovisades förriksda- Prop. 1991/92:100 gen i budgetpropositionen och resulterade i ny instruktion med vidgade Bil. 10 arbetsuppgifter enligt följande.

Våren 1990 beslutade riksdagen om en reformering, a v den svenska livsmedelspolitiken. En utgångspunkt för den framtida politiken skall enligt riksdagsbeslutet vara att jordbruket i princip skall vara underkastat samma villkor som andra näringar. Jordbruket skall successivt avregleras och marknadsanpassas. Producenterna skall endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och tjänster är offentliga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster skall då betalas med offentliga medel.

I den nya livsmedelspolitiken betonas konsumentaspekterna och förhållandena i de senare leden i livsmedelskedjan.

1 beslutet om livsmedelspolitiken understryker riksdagen vidare dels nödvändigheten av att reformen följs upp på olika områden och utifrån olika aspekter, dels LES viktiga roll i detta uppföljningsarbete.

Flera myndigheter, däribland LES, har fått i uppdrag att följa reformens effekter. Uppdragen innefattar allt från effekter på markanvändning och miljö till effekter på livsmedlens pris och kvalitet samt hälsoeffekter. Den särskilt tillkallade konsumentberedningen skall följa och utvärdera reformens effekter ur ett brett konsumentperspektiv.

LES uppföljningsarbete skall ske i nära samråd med övriga myndigheter inom livsmedelsområdet. LES skall härvid följa det uppföljningsarbete som sker vid andra myndigheter och komplettera med egna analyser och utredningar. Med utgångspunkt i detta skall LES redovisa en sammanställning över reformens effekter utifrån olika perspektiv. Resultatet av arbetet skall redovisas den I oktober varje år under den s. k. omställningsperioden med en första rapportering den 1 oktober 1991. En samlad utvärdering skall redovisas den I oktober 1994.

Stora krav kommer att ställas på samordning mellan de olika myndigheterna så att dubbelarbete undviks och så att en samlad bild av reformens effekter i hela livsmedelskedjan kan erhållas.

Mot denna bakgrund fick LES fr. o. m. den I mars 1991 vidgade arbetsuppgifter och skall arbeta med hela livsmedelskedjan och således inte enbart, som tidigare, med lantbruket. LES namn har som följd härav ändrats till livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden. LES instruktion ändrades också och enligt den nya instruktionen skall LES genom att göra kalkyler och utredningar belysa den ekonomiska utvecklingen inom livsmedelsområdet. LES skall särskilt redovisa sammanställnirigar och uppgifter för att belysa de effekter som en ny livsmedelspolitik får i lantbruket och senare led i livsmedelskedjan samt låta verkställa utredningar som behövs för livsmedelspolitiska överväganden och beslut.

Även sammansättningen av LES styrelse har ändrats och styrelsen har utökats.

82 Slutsatser: Prop. 1991 /92:100

Den nya inriktning som jag nu redovisat och som lades fast av regeringen ' ' och riksdagen så sent som våren 1991 bör gälla under den kommande treårsperioden.

Den nationella politiken kan under den närmaste tiden komma att påverkas av förändringar i livsmedelspolitiken internationellt till följd av ett EES-avtal, pågående GATT-förhandlingar samt ett svenskt medlemskap i EG. De närmaste åren kan således förväntas innebära stora förändringar för svensk livsmedelssektor. Det blir därför en viktig uppgift för LES att hålla sig informerad om och belysa effekterna av dessa förändringar för livsmedelssektorn. Genom LES sammansättning finns goda möjligheter att följa dessa effekter så fullständigt som möjligt. En uppgift för LES blir också att utveckla analysmetoder som belyser förändringarna.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört bör LES tilldelas för budgetåret 1992/93 eU ramanslag på 3 646000 kr. För budgetåret 1992/93 har jag räknat med rationaliseringar motsvarande 2% av anslaget.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksamheten inom livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden skall vara den somjag har förordat i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser,

2. till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 3 646 000 kr.

H 4. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring H 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.

1 regeringskansliet förbereds för närvarande en särskild proposition om totalförsvarets utveckling under perioden 1992/93—1996/97. Propositionen skall föreläggas riksdagen under våren 1992.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

1. till Inköp av livsmedel m. rn. Jör beredskapslagring för budget året 1992/93 beräkna ett reservationsanslag på 42 876000 kr.,

2. till Kostnader Jör beredskapslagring av livsmedel m. m. för bud getåret 1992/93 beräkna eU förslagsanslag på 223 077000 kr.

H 6. Industrins råvarukostnadsutjämning, m. m.

1991/92 Anslag 183000000 1992/93 Förslag 179000000

Från anslaget betalas i enlighet med förordningen (1991:914) om avgif ter på vissa jordbruksprodukter m. m. dels delar av kostnaderna för indu- 83

strins råvarukostnadsutjämning (RÅK), dels kostnaderna för rabatterings- Prop. 1991/92: 100 systemet för svensktillverkad stärkelse för tekniskt bruk. Bil. 10

Från anslaget betalas vidare ett stöd till Sveriges exportråd för exportfrämjande verksamhet.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket har beräknat kostnaderna för industrins råvarukostnadsutjämning till 172,5 milj.kr., en ökning med 32,5 milj.kr. Kostnaderna för rabatteringssystemet för stärkelse beräknas till oförändrade 39 milj.kr. Stödet till exportrådet föreslås behållas oförändrat på 4 milj. kr. Ökningen på 32,5 milj. kr. beror dels på det beslut om ändrad varuomfattning i RÅK som regeringen beslutade om våren 1991 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) om livsmedelspolitiken, dels på en bedömning av konsekvenserna av ett kommande EES-avtal.

Sammanlagt hemställer jordbruksverket om att anslaget förs upp med totalt 215,5 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Inom ramen för EES-förhandlingarna har de deltagande länderna arbetat med att utforma ett gemensamt system för utjämning av industrins kostnader för jordbruksråvaror. Den slutgiltiga utformningen av ett sådant system påverkas emellertid också av de pågående GATT-förhandlingarna. Ett gemensamt system kommer, förutom att det påverkar själva utformningen av det svenska systemet för råvarukostnadsutjämning, också sannolikt att påverka kostnaderna för delsamma. Mot denna bakgrund föreslår jag att kostnaderna för detta förs upp med oförändrat belopp.

Vad gäller kostnaderna för rabatteringssystemet för svensktillverkad stärkelse för tekniskt bruk beräknar jag dessa, i likhet med jordbruksverket, till oförändrat 39 milj. kr.

Några ytterligare medel till Sveriges exportråd anvisas inte under detta anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge alt statensjordbruksverk för råvarukostnadsutjämning under budgetåret 1992/93 får disponera en rörlig kredit på högst 20000000 kr. i riksgäldskontoret,

2. till Industrins råvarukostnadsutjämning, m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 179000000 kr.

84 H7. Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall Prop. 1991/92:100

Bil. 10

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000 Från detta anslag betalas kostnader med anledning av beslut om ersättning enligt förordningen (1986:621) om ersättning till jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag samt till vissa fiskare med anledning av Tjernobylolyckan och förordningen (1987:64) om ersättning för merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan till dem som för sitt uppehälle är beroende av fiske, jakt, bär- eller svampplockning. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

H 8. Livsmedelsstatistik

Regeringen har för avsikt att senare förelägga riksdagen förslag om behovet av statistik rörande jordbruk och livsmedel.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,

till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 13 229000 kr. '

85 7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

I. utbildning och forskning Prop. 1991/92: lOO

Bil. 10

II. Sveriges lantbruksuniversitet

1990/91 Utgift 507 259299 Reservation '42 893497

1991/92 Anslag 616512000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 591 874 000

1992/93 Förslag 627 275000 ' Exkl. mervärdeskatt.

Från anslaget bekostas ulbildning, forskning och försöksverksamhet samt djursjukvård vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Lantbruksuniversitetets verksamhet bedrivs vid 54 institutioner, elva försöksdistrikt, en till Skara förlagd försöksgård, sex försöksparker samt ett antal jordbruksegendomar och fältstationer. Verksamheten är förlagd till sammanlagt 33 orter.

Sveriges lantbruksuniversitet

Lantbruksuniversitetet föreslår för budgetåret 1992/93 att anslaget räknas upp med sammanlagt 28 534000 kr. exkl. pris- och löneomräkning enligt följande.

Anslaget bör tillföras 7 milj. kr. i enlighet med 1990 års forskningspolitiska beslut.

Ytterligare 3,4 milj.kr. behövs för att göra det ekonomiskt möjligt att omvandla två tredjedelar av utbildningsbidragen till doktorandtjänster.

För att täcka kostnaderna vid förändrat huvudmannaskap för praktikutbildningen i jägmästare- och skogsmästareutbildningen och för det propedeutiska året i agronomutbildningen behövs 850000 kr. resp. 3 180000 kr.

För att täcka merkostnaderna i samband med inordnandet av statens lantbrukskemiska laboratorium i SLU behövs 3 836000 kr.

Anslaget bör vidare tillföras 10, 3 milj. kr. för att förstärka riksskogstaxe-ringen.

Föredragandens överväganden

Den övergripande översyn av SLU som har gjorts av en särskild utredare redovisas inom kort. Förslagen kommer att remissbehandlas. De skall utgöra ett av underlagen för den forskningsproposition som skall presenteras år 1993.

Anslaget bör förutom för pris- och löneomräkning räknas upp med 7 milj. kr. för förstärkning av forskningen i enlighet med vad som förordades i forskningspropositionen 1990. Jag är däremot inte beredd att föreslå medel till förstärkning av riksskogstaxeringen. Eventuella förändringar av riksskogstaxeringen och finansieringen härav får behandlas av den kom mitté som utvärderar och ser över skogspolitiken. \ Av de medel som dras in genom tillämpningen av ett generellt rationali- 86

seringskrav bör medel motsvarande en procent av anslaget disponeras av Prop. 1991/92:100 SLU för att möjliggöra en fortsatt omvandling av utbildningsbidrag till Bil. 10 doktorandtjänster. För att täcka kostnader vid ett ändrat huvudmannaskap för praktikutbildningen för jägmästare och för det propedeutiska året i agronomutbildningen bör anslaget räknas upp med 2 920000 kr. Medel för SLUs medverkan i TEMPUS (Trans-European Mobility Scheme for University Studies) anvisas på åttonde huvudtiteln.

Följande planeringsram för statlig högskoleutbildning inom jordbruks-och skogsbrukssektorn bör gälla för nästa budgetår. Möjligheterna till omfördelningar bör betonas.

Utbildningslinje/poäng Antal utbildningsplatser

Lantbruksvetenskapliga fakulteten

130 25 30

44 Agronomlinjen, 200 poäng Hortonomlinjen, 200 poäng Landskapsarkitektlinjen, 200 poäng Lantmästarlinjen, 40 poäng Trädgårdsteknikerlinjen, 40 poäng

Skogs vetenskapliga fakulteten

Jägmästarlinjen, 200 poäng 60

Skogsmästarlinjen, 40 poäng 45

Skogsteknikerlinjen, 80 poäng 135

Veterinärmedicinska fakulteten

Veterinärlinjen, 220 poäng 65

Djursjukvårdarlinjen, 40 poäng 20

Summa 694

Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för tjänster enligt följande (jfr prop. 1966:1 bil. tO s. 361,SU42, rskr. 125).

Tidigare ämnesinnehåll Ändrat ämnesinnehåll

Livsmedelsmikrobiologi Livsmedelshygien

Husdjurens sjukdomsgenetik Sjukdomsgenetik

Vid sidan av omfördelningar av forskningsresurser är omprövningen av professurer eller ämnesinnehållet i dem väsentligt för förnyelsen av forskningen.

1 enlighet med förslagen i betänkandet (SOU 1991:32) Naturvårdsverkets uppgifter och organisation bör SLU från naturvårdsverket tillföras resurser för verksamheten inom miljöövervakning, radioekologi, Grimsö forskningsstation och databanken för hotade arter. Kostnaderna härför uppgår till 7 129 729 kr. Vidare bör SLU med anledning av byggnadsstyrelsens omorganisation tillföras 10052 110 kr. för verksamhetsanknutna ombyggnader.

Mot bakgrund av de omfattade besparingar som måste göras på statsbudgeten bör anslaget till SLU räknas ned med 30 milj. kr. Det ankommer på SLU att självt besluta om hur besparingarna skall göras.

De bör kunna tas ut på sådant sätt att förändringar grundade på den 87

nämnda utvärderingen inte försvåras. Ett exempel på område för bespa- Prop. 1991/92: 100 ringar kan vara den skogliga utbildningen som bör anpassas till markna- Bil. 10 dens krav. Ett annat är försöksverksamhet och utpräglad tillämpad forskning.

Sammanlagt bör anslaget till SLU för budgetåret 1991/92 räknas upp med 35 401 000 kr. till 627275000 kr. Därvid har hänsyn tagits tagits till att SLU skall medverka till finansiering av telefonväxlar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1992/93 anvisa elt reservationsanslag på 627 275 000 kr.

I 2. Lokalkostnader m. m. vid Sveriges lantbruksuniversitet

1990/91 Utgift 261631378

1991/92 Anslag 265 704000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 265 617000

1992/93 Förslag 295 336000

Från anslaget bekostas lokalhyror vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och ersättningar till domänverkets fond för upplåten mark. Vidare redovisas här de byggnadsarbeten för SLU som tidigare redovisades under anslaget Byggnadsarbeten vid SLU m. m.

Huvuddelen av SLUs lokalinnehav förvaltas för närvarande av byggnadsstyrelsen. Lokalbeståndet uppgår till ca 400 800 m2. SLU disponerar under budgetåret 1991/92 ca 265 milj.kr. för lokalkostnader. Det motsvarar 31 % av anslagen till förvaltningskostnader och lokaler för SLU.

Byggnadsstyrelsen föreslår för perioden 1992—1993 som nytt investeringsprojekt upprustning av de tidigare lokalerna för mikrobiologi. Byggnadsstyrelsen beräknar kostnaderna till 28,1 milj. kr. motsvarande en hyresökning på 1,9 milj. kr.

Föredragandens överväganden

För upprustning av nuvarande lokaler för mikrobiologi har medel anvisats i annan ordning. Anslaget bör räknas upp med 29 719 000 kr. till 295 336 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lokalkostnader m. m. vid Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 295 336000 kr.

13. Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges Prop. 1991/92:100

lantbruksuniversitet m. m. Bil. 10

1990/91 Utgift 35771363 Reservation '25672590

1991/92 Anslag 55 450000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 53 771000

1992/93 Förslag 33 700000 ' Exkl. mervärdeskatt.

Från anslaget bekostas inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet och andra institutioner som har anknytning till forsknings- och försöksverksamhet inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Myndigheterna

Byggnadsstyrelsen hemställer att 4,7 milj.kr. anvisas för budgetåret 1992/93, att kostnadsramen för genetiskt centrum räknas upp med 400000 kr. till 6 735000 kr., att en ny kostnadsram för inredning av institutionen för landskapsarkitektur resp. lantbruksbyggnadsteknik förs upp till ett belopp av 2,2 milj.kr. samt att kostnadsramen för byggnadsstyrelsens fördelning räknas upp med ca 3,2 milj. kr. till 5,6 milj. kr.

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) föreslår att den för dess verksamhetsområde avsedda anslagsposten för budgetåret 1992/93 beräknas till 32 milj.kr., att kostnadsramen för telefonväxlar räknas upp med 2,1 milj.kr. till 11,9 milj.kr., att en ny kostnadsram på 3,4 milj. kr. för ombyggnad av djurstallar förs upp, att en ny kostnadsram på 3,6 milj.kr. för datorutrustning m.m. till riksskogstaxeringen förs upp samt att kostnadsramen för SLUs fördelning räknas upp med I milj. kr. till 30,1 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Kostnadsramen för inredning som disponeras av byggnadsstyrelsen bör prisomräknas. Dessutom bör den räknas upp med 91 000 kr. med anledning av överföringar av verksamhet från naturvårdsverket till SLU. Det innebär en kostnadsram för byggnadsstyrelsens fördelning på sammanlagt 2638000 kr. Vidare bör ramen för inredning av genetiskt centrum räknas upp med 400000 kr.

Kostnadsramen För SLUs fördelning bör räknas upp med I milj.kr. motsvarande automatiska kostnadsökningar. Vidare bör den tillföras 1 850000 kr. med anledning av överföringar av verksamhet från naturvårdsverket. Sammanlagt bör kostnadsramen För SLUs fördelning nästa budgetår föras upp med 31 520000 kr. Delramen för telefonväxlar bör räknas upp med 2,1 milj.kr. till 11,9 milj.kr. Slutligen bör utrustningsramen för genetiskt centrum räknas upp med 220000 kr. till 10620000 kr.

Mot bakgrund bl.a. av de bedömda medelsreservationerna beräknar jag anslagsbehovet till 33,7 milj. kr. 89

Hemställan Prop. 1991/92: 100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att ' ■

1. bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning för lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. inom de kostnadsramar som jag har förordat i det föregående,

2. till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruks universitet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsan slag på 33700000kr.

I 4. Skogs- och jordbrukets forskningsråd

1990/91 Utgift 127248430 Reservation '49162011

1991/92 Anslag 156725000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskau 150676000

1992/93 Förslag 169680000 ' Exkl. mervärdeskatt.

Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) skall enligt sin instruktion främja och stödja i första hand sådan grundlägga och långsiktig forskning som gagnar skogsbruket, jordbruket och trädgårdsnäringen.

Skogs- och jordbrukets forskningsråd

SJFR föreslår att rådets grundläggande anslag i enlighet med forskningspropositionen 1990 räknas upp med 5 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Därtill kommer medel för de särskilda forskningsprogram som finansieras med miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. En större utvärdering av programmen har påbörjats under hösten 1990.'.

Föredragandens överväganden

SJFR skall enligt 1987 års forskningsproposition kompenseras för löne-och prisökningar fr.o.m. budgetåret 1988/89 enligt samma principer som gäller för anslagen till högskolan. Avtalsenliga löneökningar,,som inte är kända i sådan tid att de kan beaktas i detta sammanhang, kompenseras från det s. k. täckningsanslaget. Dessa principer har tillämpats vid anslagsberäkningen för nästa budgetår. Av de medel som dras in genom tillämpningen av ett generellt rationaliseringskrav bör medel'motsvarande en procent av anslaget få disponeras av SJFR för effektivitetshöjande åtgärder under budgetåret. Anslaget bör dessutom tillföras 5 milj. kr. i enlighet med vad som förordades i forskningspropositionen 1990. För delfinansiering av Sveriges medverkan i EGs agroindustriella forskningsprogram AIR bör anslaget tillföras 8 milj. kr.

Naturvetenskapliga forskningsrådet har ansvarat för ett tidsbegränsat program avseende tvärvetenskaplig skogsforskning. Programmet upphör nu och därmed det naturvetenskapliga forskningsrådets åtaganden inom 90

detta område. Detta innebär att SJFR måste ägna ökad uppmärksamhet åt Prop. 1991/92:100 forskning av detta slag. Bil. 10

Sammanlagt bör anslaget räknas upp med 19 004000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skogs- och jordbrukets forskningsråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 169 680 000 kr.

I 5. Stöd till kollektiv forskning

1990/91 Utgift 45960244 Reservation '1898149

1991/92 Anslag 99 800000

1992/93 Förslag 101200000 ' Inkl. mervärdeskatt.

Medlen är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Under anslaget anvisas medel till stöd för kollektiv jordbruksteknisk forskning och skogsteknisk forskning samt kollektiv forskning om skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. Vidare anvisas medel till stöd för kollektivt forsknings- och utvecklingsarbete inom jordbruks- och växtförädlingsområdena.

Kollektiva program (1 000-tal kr )

1991/92

1992/93

Jordbruksteknik

3 400

3 600

Skogsteknik

15 200

16000 Skogsträdsfbrädling, skogsgödsling, m.m.

8 200

8 600

Jordbruksforskning

2000 Växtförädling

19000 Stiftelsen Lantbruksforskning

52000 Summa program

99800

101200

Statens stöd till kollekliv jordbruksteknisk forskning regleras i ett mellan staten och Stiftelsen Jordbruksteknisk forskning träffat avtal om gemensam finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet på det jordbrukstekniska området. Avtalet avser tiden den I juli 1990 —den 30 juni 1993. Enligt avtalet medverkar SJFR i finansieringen av verksamheten genom att under avtalsperioden bidra med sammanlagt 10,3 milj.kr., varav 3,6 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Stiftelsen åtar sig att under avtalsperioden tillskjuta lägst motsvarande belopp, varav sammanlagt minst 7 milj.kr. i form av direkt bidrag. Jordbrukstekniska institutet har ansvaret för genomförandet av det avtalade programmet. Tilläggsavtal har träffats om viss teknik för alternativa produktionsformer och alternativ användning av åkermark.

Statens stöd till kollekliv skogsteknisk forskning regleras i ett mellan 91

staten och Stiftelsen Skogsteknisk FoU träffat avtal om gemensam finansi- Prop. 1991/92:100

ering av forskningsr och utvecklingsverksamhet på det skogstekniska om- Bil. 10

rådet. Avtalet avser tiden den Ijuli 1990-den 30 juni 1993. Enligt avtalet

åtar sig SJFR att medverka i finansieringen av verksamheten genom att

under avtalsperioden tillskjuta sammanlagt 46 milj.kr., varav 16 milj.kr.

under budgetåret 1992/93. Stiftelsen åtar sig att under avtalsperioden

tillskjuta sammanlagt lägst 46 milj. kr., varav minst 44 milj. kr. som direkt,

kontant bidrag. Ett tilläggsavtal om teknikutveckling har träffats. En mer

omfattande utvärdering av verksamheten har nyligen gjorts.

Statens stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling, m. m. regleras i ett mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring träffat avtal om gemensam finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet för skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. Avtalet avser tiden den Ijuli 1990-den 30 juni 1993. Enligt avtalet åtar sig SJFR att medverka i finansieringen av verksamheten genom att under avtalsperioden tillskjuta sammanlagt 24,7 milj.kr., varav 8,6 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Stiftelsen åtar sig att under avtalsperioden tillskjuta sammanlagt lägst 24,7 milj.kr., varav minst 23,7 milj.kr. sorri direkt, kontant bidrag. Ett tilläggsavtal har träffats om bl.a. metodutveckling avseende skogsträdsförädling.

I syfte att effektivisera skogsforskningen planerar företrädarna för skogsnäringen att slå samman Institutet för skogsförbättring och Forskningsstiftelsen Skogsarbeten inom vilka den huvudsakliga verksamheten i de två senaste nämnda ramprogrammen bedrivs. Sammanslagningen är avsedd att ske den I juli 1992, dvs. ett år innan de nu löpande avtalen löper ut. Jag föreslår att det nya institutet får träda i de gamlas ställe som utförare av verksamheter inom programmen.

Institutet för skogsförbältring har tillkommit med statens medverkan (prop. 1967:51, JoU 12, rskr. 164). Vid en sammanslagning av institutet och Forskningsstiftelsen Skogsarbeten bör skogsnäringen överta samtliga förpliktelser som staten kan ha i fråga om personal och ekonomi. Därmed kommer det nya institutet atl bli helt branschägt.

Statens stöd tdl växtförädling regleras i ett avtal mellan staten och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) om gemensam finansiering av visst växtförädlingsarbete. Enligt avtalet som omfattar tiden den I januari 1990 —den 30 juni 1993 bidrar staten med sammanlagt 66,5 milj. kr. under avtalsperioden, varav 19 milj.kr. under budgetåret 1992/93. LRF bidrar under avtalsperioden med sammanlagt 59,5 milj.kr. Enligt avtalet skall SJFR ställa ytterligare 7 milj.kr. av tillgängliga medel till verksamhetens förfogande.

Medel till Stiftelsen Lantbruksforskning bör i likhet med föregående budgetår anvisas över detta anslag. Medlen utgör näringens bidrag till forskning som tidigare bekostats inom ramen för regleringsekonomin. Beloppet beräknar jag till 52 milj. kr.

Anslaget för nästa budgetår bör föras upp med 101,2 milj. kr.

92

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om Institutet för skogsförbättring,

2. till Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 101 200 000 kr.

16. Bidrag till Skogs-och lantbruksakademien

1990/91

Utgift

1991/92

Anslag

1992/93

Förslag

772000 Medlen till Skogs- och lantbruksakademien är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Skogs- och lantbruksakademiens uppgift är att med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet till samhällets gagn främja jord- och skogsbruk samt därtill knuten verksamhet. Från anslaget betalas kostnader för akademiens ordinarie tjänstemän, ersättning åt skoglig expertis, bidrag till bibliotek m.m. samt vissa kostnader för utländskt forskarutbyte och utländska forskarkontakter.

Skogs- och lantbruksakademien

Under det gångna året har akademien belyst aktuella skogs- och jordbruksfrågor vid ordinarie månadssammankomster, vid seminarier samt genom arbete inom och rapporter från utskott, kommitté- och arbetsgrupper. För budgetåret 1992/93 hemställs om ett anslag av 1,4 milj.kr. för bidrag till lönekostnader.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör räknas upp med 30000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 772000 kr.

93 J. Biobränslen Prop. 1991/92:100

Bil. 10 J 1. Bioenergiforskning

Nytt anslag (förslag) 48 930000

Under anslaget tas upp statens stöd för forskning och utveckling på bioenergibränsleområdet inom ramen för Huvudprogram Energiforskning. Huvudprogrammet är uppdelat i olika teknikområden.

Enligt departementsförordningen (1982:1177) skall bl.a. ärenden som gäller biobränsle föredras av chefen för jordbruksdepartementet.

Inom biobränsleteknikområdet lämnas stöd till forskning och utveckling som rör produktion och distribution av trädbränslen, energiskog och andra energigrödor, torv, kol, avfall och biogas. Medlen härför disponeras av närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Under detta anslag anvisas även medel för energirelaterad transportforskning och forskning om förbränning och förgasning vid Studsvik AB. Det ankommer på regeringen att ta ställning till fördelningen av medel mellan teknikområdena samt till ansvarsfördelningen för huvudprogrammet mellan berörda myndigheter.

Genom riksdagens energipolitiska beslut våren 1991 (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373) infördes en möjlighet att utnyttja det särskilda jordbrukspolitiska omställningsstödet direkt till anläggningar för produktion av etanol ur spannmål. Enligt tidigare beslut kunde omställningsstöd utgå till odlare av grödor för etanolproduktion. 1 den energipolitiska propositionen angavs som förutsättning för att stödet skulle få användas på föreslaget sätt att de handelspolitiska konsekvenserna först klarats ut. 1 riksdagens beslut förutsattes (NU40 s. 121) att regeringen till riksdagen skulle redovisa resultatet av de konsultationer i frågan som pågick.

Företrädare för UDs handelsavdelning, jordbruksdepartementet och dåvarande industridepartementet har under våren 1991 genomfört överläggningar med företrädare för EG-kommissionen i syfte att klarlägga om EGs konkurrensregler lägger hinder i vägen för ett stöd till etanolproduktion med den utformning som angivits i det föregående. Av genomförda överläggningar framgår att några sådana hinder inte torde föreligga för ifrågavarande stöd.

Bioenergiforskningen bör under nästa budgetår bedrivas i huvudsak i enlighet med riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990. Budgetåret 1992/93 utgör det tredje året i den treåriga programperiod riksdagen fattade beslut om våren 1990.

Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och efler det beslutade treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden behövs enligt de ansvariga myndigheterna även under budgetåret 1992/93 för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamhet. Detta är av särskild vikt med hänsyn till att energiforskningen under den senaste programperioden har givits en mer långsiktig inriktning, bl. a. genom ett utökat stöd till grundläggande forskning.

94 Förutorh medel under detta anslag disponerar NUTEK reserverade Prop. 1991/92:100 medel under tolfte huvudtitelns anslag Energiforskning. Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär åtagande om 35000000 kr. för budgetåret 1993/94, 30000000 kr. för budgetåret 1994/95, 25000000 kr. för budgetåret 1995/96, 20000000 kr. för budgetåret 1996/97, 15000000 kr. för budgetåret 1997/98 samt 10000000 kr. för budgetåret 1998/99,

2. till Bioenergiforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 48 930000 kr.

J2. Bidrag för ny energiteknik

Nyu anslag (förslag) 200000000

Riksdagen beslutade våren 1991 om ett stöd för att främja investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränsle och för att förbättra konkurrenskraften för befintlig biobränslebaserad kraftvärme (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373). DeUa stöd ingår som eU led i energiöverenskommelsen.

Stödet som administreras av NUTEK kan lämnas fr. o. m den 1 juli 1991 och är avsett att gälla under en femårsperiod. För stödet har avsatts I miljard kronor för femårsperioden. Medlen skall anvisas i form av årliga anslag över statsbudgeten på 200 milj.kr. per budgetår. Den stödgivande myndigheten får, inom den totala medelsramen I miljard kronor, fritt fördela sina åtganden över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte överstiga det belopp som finns tillgängligt på anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 200000000 kr.

95 Register Sid.

1 översikt

A. Jordbruksdepartementet m. m.

19 I Jordbruksdepartementet,/ör.y/a5a«i-/a

20 2 Lantbruksråd,yo>5/a5a«5/a

20 3 Utredningar m. m., re5ervar/o«5a«5/a

21 4 Bidrag till vissa internationella organisationer

m. m., förslagsanslag

30482000 5 521000 9313000

33000000 78316000

Prop.1991/92:100 Bil. 10

B. Jordbruk och trädgårdsnäring

22 I Statens jordbruksverk, rawan5/ag 127045 000

24 2 Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m.,

förslagsanslag 14 842 000

25 3 Markförvärv för jordbrukets rationalisering,

reservationsanslag 1000,

26 4 Täckande av förluster på grund av statlig kredit-

garanti,/ö'rj-/a.ya«5/a 19928000

28 5 Stöd till skuldsatta jordbrukare,/ör5/agsa«5/ag 10000000

28 6 Startstöd till jordbrukare,/ör5/aja«5/a 30000000

29 7 Stöd till avbytarverksamhet m. m., förslagsanslag 435000000

29 8 Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin

i norra Sverige, förslagsanslag *873000000

30 9 Stöd till innehavare av fjällägenheter m. m.,

reservationsanslag _ 1538000

30 10 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.,

förslagsanslag 2 3 3 5 502 000

34 11 Rådgivning och uthildr\ing, reservationsanslag 29 785000

35 12 Stöd till sockerbruken på Öland och

Gotland m. m., förslagsanslag 24 500000

36 13 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering,

m.m., förslagsanslag 4300000

3905441000

C. Skogsbruk

38 I Skogsvårdsorganisationen,/öri/ag5ans/ag

41 2 Skogsvårdsorganisationen:

Myndighetsuppgifter, ramanslag

42 3 Skogsvårdsorganisationen:

Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag

43 4 Bidrag till skogsvård m.m.,/öw/asa/z.s/ag 45 5 Stöd till byggande av skogsvägar,

förslagsanslag

1000 142492000

* Beräknat belopp.

96

46 6 Främjande av skogsvård m. m., reservationsanslag

14868000 507404000

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

D. Fiske

fiskeriverket, förslagsanslag 55 816000

Främjande av fiskerinäringen, reservatlons- anslag 4541000 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen,yo/-5/a5ans/a 1 000 Bidrag till fiskets rationalisering m. m,

förslagsanslag ' 9 388000

Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag 40000000

50 7

Täckande av förluster vid statlig kredit garanti till fiske, förslagsanslag 1 000 Prisreglerande åtgärder på fiskets område,

Jorslagsanslag 1000

51 8

Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m., Jorslagsanslag 1000000

51 9

Bidrag till fiskevård m. m., reservationsanslag 4 174000

114922000

E. Rennäring m.m.

53 I Främjande av rennäringen, reservationsanslag

55 2 Prisstöd till rennäringen,7or5/a5a«s/ag

55 3 Ersättningarför viltskador m.m., yo>s/a5a«5/a

11017000 ♦33000000 »12 320000

56337000

F. Djurskydd och djurhälsovård

56 I Statens veterinärmedicinska anstalt:

Uppdragsverksamhet,/ö«/asa«5-/(2 I 000

57 2

Bidrag till statens veterinärmedicinska

anstalt, reservationsanslag 65 293000

57 3

Distriktsveterinärorganisationen:

Uppdragsverksamhet,/Ö'r5/ag5a«5/a I 000

59 4 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,

reservationsanslag 74 637000

59 5

60 6

61 7 64 8

Bidrag till avlägset boende djurägare för

veterinärvård, förslagsanslag 2217 000

Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,

reservationsanslag 30357 000

Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag 5 370000

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,

förslagsa nslag 51766000

229642000

* Beräknat belopp.

97 G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

66 1

Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet,

förslagsanslag

71 2

Bidrag till statens utsädeskontroll,

72 72

reservationsanslag

Statens växtsortnämnd, ramanslag

Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet,

förslagsanslag

73 5

Bidrag till statens maskinprovningar,

reservationsanslag 74 6 Miljöförbättrandeålgärder i jordbruket,

reservationsanslag 11 1 Bekämpande av växtsjukdomar, yor5/ag5a«5/a

H. Livsmedel

78 79

1 Statens livsmedelsverk, ramanslag

2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m. m., förslagsanslag

80 3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden,

ramanslag 83 4 Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring,

reservationsanslag 83 5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel

m.m., förslagsanslag 83 6 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.,

förslagsanslag 85 7 Ersättningar pä grund av radioaktivt nedfall,

förslagsanslag 85 Livsmedelsstatistik,/ör5/a5a«5/a

3 223000 628000

32 900000 2429000

46450000

3 646000

*42 876000

*223077000

1000 »13 229000

550316000

Prop. 1991/92:100 Bil. 10

I. Utbildning och forskning

86 Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag

88 2 Lokalkostnader m. m. vid Sveriges lantbruks-

universitet, /ör5/a5a/25/(2

89 3 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges

lantbruksuniversitet m. m., reservationsanslag

90 4 Skogs-och jordbrukets forskningsråd,

reservationsanslag

91 5 Stöd till kollekliv forskning, reservationsanslag 93 6 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien,

förslagsanslag

627 275000

295 336000

33 700000

169 680000 101200000

772000 1227963000

* Beräknat belopp.

,„.,.. , Prop. 1991/92:100

J. Biobränslen ni in

94 I Bioenergiforskning, reservaf/ortraM/ag 48930000

95 2 Bidrag för ny energiteknik, reservfl//o«sa«i/ag 200000000

248930000 Summa kr. 6965721000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991 99

Regeringens proposition 1991/92:100 Bilaga 11

Arbetsmarknadsdepartementet

(tionde huvudtiteln)

Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga II

Bilaga 11 till budgetpropositionen 1992

Arbetsmarknadsdepartementet

(tionde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100 Bil. 11

Översikt

Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om arbetsmarknad och arbetsliv samt sedan den I december 1991 även regionalpolitik. Frågor om invandring och flyktingpolitik har vid samma tidpunkt förts över från arbetsmarknadsdepartementet till kulturdepartementet.

Utgångspunkter

Sverige står nu inför de svåraste arbetslöshetsproblemen sedan mellankrigstiden. De strukturella bristerna blottläggs och förstärks under den pågående djupa lågkonjunkturen. För att stärka utvecklingskraften i samhällsekonomin och i landets alla delar ställs krav på långsiktighet och uthållighet i den ekonomiska politiken. Kort- och långsiktiga åtgärder måste därför stå i samklang med varandra.

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och regionalpolitiken, vilka samtliga områden handlar om att hushålla med människor och resurser, är viktiga beståndsdelar i den ekonomiska politiken för att skapa förutsättningar för tillväxt och full sysselsättning i hela landet. Regeringen avser att föra en arbetsmarknadspolitik med arbetslinjen som ledstjärna. Avsikten är att underlätta för de enskilda individema att finna arbete och att underlätta för arbetsgivarna att finna arbetskraft samt att långtidsarbetslöshet skall motverkas.

Arbetsmarknad Resultat

Den snabbt försämrade konjunkturen under förra budgetåret försvårade för arbetsförmedlingen att uppfylla ambitionen att hålla nere långtids- och deltidsarbetslösheten. Målet att öka antalet placeringar av utomnordiska medborgare i arbete eller utbildning uppnåddes med god marginal. Målsättningen att jobb-sökar-aktiviteterna skulle byggas ut så att denna form av förmedlingsservice skulle kunna tillhandahållas vid samtliga förmedlingar vid utgången av förra året har i praktiken tillgodosetts.

Inriktning Prop. 1991 /92:100

För nästa budgetår skall följande riktlinjer gälla:

- arbetslinjen skall hävdas,

- utsatta grupper som ungdomar, arbetshandikappade samt flyktingar och invandrare skall prioriteras,

- långtidsarbetslöshet skall motverkas, och

- jämställdheten på arbetsmarknaden skall öka.

Förslag

De omfattande resurser som anvisats till arbetsmarknadspolitiken för innevarande budgetår genom bl. a. de tillskott regeringen föreslog i tilläggsbudget 1 skall bibehållas även under nästa budgetår. Fokuseringen på förmedlingen, och på den öppna arbetsmarknadens möjligheter även i en lågkonjunktur, understryks genom förslag om ytterligare resurser för jobbsökar-aktiviteter riktade till 20—24-åringar.

Totalt föreslås till arbetsmarknadspolitiska åtgärder 19,6 miljarder kr. Drygt 70% av dessa medel har beräknats för utbildningsinsatser, vilket under budgetåret ger möjligheter för inte mindre än 240000 personer att påbörja någon form av arbetsmarknadsutbildning. Till inskolningsplatser för ungdomar föreslås 2 114 milj. kr. Beredskapsarbeten skall i första hand tillgripas för att motverka långtidsarbetslöshet och risk för utslagning. Totalt för beredskapsarbeten och rekryteringsstöd har beräknats 2 773 milj.kr.

Regeringen avser att tillsätta ett antal utredningar som skall ge underlag för senare överväganden. Det gäller bl. a. en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, frågor i samband med avvecklingen av arbetsförmedlingsmonopolet samt åtgärder för ungdomar.

Arbetsiivsfrågor

Resultat

Ändringama i arbetsmiljölagen, som trädde i kraft den I juli 1991, innebär att frågor om teknik, arbetsorganisation, arbetets innehåll och den enskildes inflytande i arbetet lyfts fram i syfte att förbättra arbetsmiljön. Vidare betonas betydelsen av en helhetsyn i arbetsmiljöarbetet.

Arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet ingår fr. o. m. budgetåret 1992/93 i den nya budgetprocessen med krav på fleråriga budgetramar, mål- och resultatstyrning samt en fördjupad prövning av verksamheten. Härigenom beräknas resursanvändningen effektiviseras.

Arbetslivsfonden lämnar bidrag till arbetsgivare för arbetsmiljöförbättringar och åtgärder för arbetsanpassning och rehabilitering. T.o.m. november månad 1991 har arbetslivsfonden beviljat nästan 2,6 miljarder kr. som bidrag till drygt 3 200 arbetsplatsprogram. Ca 885000 anställda eller omkring 20% av arbetskraften berörs av programmen.

Inriktning Prop. 1991/92:100

Det försämrade arbetsmarknadsläget med fler sökande får inte medföra att ' ' de arbetshandikappade trängs undan eller prioriteras mindre högt av arbetsförmedlingen. De måste få del även i den ökning av åtgärdsvolymen som föreslås och som skall stå till buds för hela gruppen arbetslösa.

Utvecklingen i arbetslivet skall leda till en förbättring av arbetsförhållandena och minskad utslagning. För dem som ändå drabbas skall det finnas en snabb och väl fungerande arbetsplatsanknuten rehabiliteringsverksamhet.

Förslag

I syfte att begränsa budgetunderskottet och långsiktigt stärka samhällsekonomin föreslås vissa besparingar:

—Bidraget från arbetsmiljöfonden till arbetsmarknadens parter för utbildning och information om medbestämmandelagstiftningen (MBL), de s. k. MBL-medlen, föreslås bli successivt avvecklat med början den 1 juli 1992.

—Statsbidraget till företagshälsovården avvecklas fr. o. m. den 1 januari 1993. 850 milj.kr. som fonderats hos riksgäldskontoret för bidrag till företagshälsovård föreslås bli indragna till staten.

Anslaget till särskilda arbetsmarknadsåtgärder för arbetshandikappade, främst lönebidrag, föreslås öka med drygt 790 milj. kr. till 6,2 miljarder kr.

Regionalpolitik Resultat

Det regionalpolitiska företagsstödet beräknas under förra budgetåret ge en sysselsättningseffekt på ca 4 700 nya arbetstillfällen. Nedsatta socialavgifter och transportstöd medverkade härutöver till att underlätta företagandet i skogslänen.

Genomförandet av regionalpolitiken har successivt decentraliserats samtidigt som medlen för regionala utvecklingsinsatser, det s. k. länsanslaget, ökats. Under förra budgetåret fick I 600 småföretag glesbygdsstöd vilket beräknas ge en sysselsättningseffekt på I 300 personer.

Inriktning

Det övergripande målet för regionalpolitiken är att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. För att detta skall kunna uppnås gäller det att skapa förutsättningar för regioner att fungera ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt. I regeringsförklaringen uttrycks detta på så sätt att "Hela Sverige skall leva". Det föratsätter en aktiv regionalpolitik. Därför behövs nu dels infrastrakturförbätt-ringar, deb utökade företagsinsatser såväl i form av stöd vid etablering och expansion som allmänt kostnadssänkande stöd.

Förslag Prop. 1991/92:100

Vad gäller direkt företagsinriklade åtgärder föreslås att lokaliseringslån åter skall kunna lämnas i vissa fall. Detta föreslås bl. a. med hänsyn till att den ordinarie kapitalmarknaden inte är beredd att på ett fullgott sätt finansiera angelägna projekt i stödområdet. Samtidigt föreslås en ökning av de maximala stödbeloppen till företag i glesbygd. Vad gäller kostnadssänkande åtgärder. Föreslås en utvidgning av systemet med nedsättning av socialavgifter till flera verksamheter i stödområde 1 och med vissa verksamheter i delar av stödområde 2.

De totala regionalpolitiska anslagen föreslås höjda med ca 300 milj.kr. eller 13% och uppgår därmed till mer än 2,6 miljarder kr. Länsanslaget föreslås därvid höjas till 1 miljard kr. Även efter denna uppräkning är de regionalpolitiska medlen helt otillräckliga för att ensamma kunna uppfylla de regionalpolitiska målen. Därför understryks behovet av en fördjupad sektorssamverkan i syfte att få verksamheterna inom andra samhällssektorer, t. ex. vad avser infrastmkturåtgärder, utformade på ett sådant sätt att de medverkar till att dessa mål kan nås.

Sammanfattning

Anslagsändringförändringama inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde i förhållande till motsvarande anslag på statsbudgeten för budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning (milj.kr.)

Bil. 11

Statsbudgeten Förslag Förändring 1991/92 1992/93

Arbetsmarknads-

departementet

96,4

82,3

14,1

Arbetsmarknad m.m.

14 059,5

22 437.1

+8 377,6

Arbetslivsfrågor

11 640,1

12 592,4

+ 952,3

Regionalutveckling

2 033,7

2 637,5

+ 603,8

Totalt 27 829,7 37 749.4 +9 919.7

Arbetsmarknadsdepartementet ""op-1991/92: lOO

Bil. 11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991.

Föredragande: statsrådet Hömlund.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Inledning

Förutsättningarna

Den ekonomiska krisens effekter är tydliga inom alla delar av ekonomin. Arbetslösheten har för svenska förhållanden stigit drastiskt och sysselsättningen sjunker. Budgetunderskottet växer, och de fallande investeringama äventyrar den framtida standardutvecklingen och välfärden.

Huvudproblemet är kombinationen av en djup lågkonjunktur och de strakturella brister som föreligger i svensk ekonomi. De negativa effekterna på ekonomins funktionssätt tydliggjordes när överhettningen förbyttes i lågkonjunktur. Det är priset för nästan tio år av försummelser då utvecklingskraften tillåtits att försvagas.

Att komma till rätta med de samhällsekonomiska och statsfinansiella obalanserna är en föratsättning för att bevara och utveckla välfärden i hela landet. En samlad och långsiktig ekonomisk-politisk strategi, med ett tydligt regionalt och miljöinriktat perspektiv, lägger granden för återhämtning och framtida välfärdsutveckling.

Problemen är både strakturella och konjunkturella. Långsiktighet och uthållighet är därför villkor för att förstärka utvecklingskraften i ekonomin.

Stagnationen återspeglas i snart sagt varje ekonomisk indikator. Tydligast är den på arbetsmarknaden. Bakom statistiken över arbetslöshet finns kvinnor, män och ungdomar med behov och förväntningar om ett arbete.

Arbetslöshet får aldrig bli ett medel i den ekonomiska politiken. Regeringen kommer därför att utforma en effektiv och ändamålsenlig arbets-jnarknadspolitik för att motverka arbetslöshet och för att stödja människoma i den anpassning som ekonomin nu måste genomgå.

Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska politiken och syftar till att åstadkomma en väl fungerande arbetsmarknad. Därmed skapas föratsättningar för tillväxt och full sysselsättning i hela landet.

Arbetsmarknadspolitiken i sig skapar emellertid inte varaktiga och trygga arbeten. För den uppgiften sörjer endast en politik som utvecklar framgångsrika företag och hållbar tillväxt, och som motverkar misshushållning med människor och miljö.

Det kommer att ta tid innan effektema av en ny politik som förbättrar ekonomins funktionssätt blir märkbara. Även år 1992 kommer därför att präglas av svitema av år av misslyckanden och intemationell lågkonjunktur. De oundvikliga förändringama och åtstramningarna kommer att mär-

kas av många. Det nödvändiga krismedvetandet bygger på en förståelse för Prop. 1991/92:100 sambandet mellan å ena sidan besparingar och lättnader för företagandet Bil. 11 och å andra sidan en ökning av produktion och sysselsättning.

Ambitionerna

Arbetslösheten kan som ovan framhållits bara hållas nere genom att företagandet kan utvecklas och att nya arbetsplatser därmed kan uppstå. Regeringens närings- och regionalpolitik syftar till att skapa nya arbetstillfällen. För att underlätta för de enskilda individerna att finna arbete, för arbetsgivare att finna lämplig arbetskraft och för att motverka de sociala konsekvenserna av arbetslöshet kommer regeringen också att föra en aktiv arbetsmarknads- och arbetslivspolitik med arbetslinjen som ledstjäma.

Regeringens beslutsamhet i detta avseende kom till uttryck i förslaget till tilläggsbudget I för innevarande budgetår, till vilken riksdagen helt nyligen har tagit ställning. Därvid anvisades betydande förstärkningar för att främja infrastraktur, utbildning och kompetens samt för arbetsmarknadspolitiska insatser. Regeringens beslut i dag om att, med utnyttjande av finansfullmakten, anslå ytterligare 1 300 milj.kr. till arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebär en ytterligare markering. Med bättre kommunikationer och högre kvalifikationer kommer människor och regioner att stå bättre rastade när konjunkturen vänder uppåt.

En väl fungerande arbetsmarknad är avgörande för en nations välstånd och framåtskridande. Arbetet är en grandläggande föratsättning för försörjning och för möjligheteraa att leva ett i bred mening rikt liv. Arbetet ger möjlighet till gemenskap, personlig utveckling, identitet och självtillit. För näringslivet är tillgången på kompetent personal en föratsättning för konkurrensförmåga och tillväxt.

Med arbetslöshet följer dåligt resursutnyttjande, otrygghet och ekonomiska problem. Risken för permanent utslagning från arbetslivet, missbruk och ohälsa växer.

Föresatserna för nästa budgetår kvarstår därför — arbetslösheten skall bekämpas. Den ekonomiska politik som uttrycktes i regeringsförklaringen och i propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken anger den svåra vägen att åter föra Sverige till en ledande ställning bland de utvecklade nationema. Denna politik följs nu upp i årets budgetproposition.

Skapa förutsättningar i hela landet

Det är ett grandläggande mål att skapa betingelser i landets alla delar för en ekonomisk utveckling där rätten till arbete för både kvinnor och män varaktigt försvaras.

Den långsiktiga tryggheten för den enskilde medborgaren föratsätter att den svenska ekonomin kan utvecklas. Detta kräver en konkurrenskraftig industrisektor. De små och medelstora företagen utgör en strategisk resurs. Nyföretagandet måste stimuleras. Det är i dessa företag som de nya möjlig heterna och de nya arbetena finns. 8

Det leder också till att resurser och kraft måste avsättas till den nödvän- Prop. 1991/92:100 diga breddningen av arbetsmarknaderna i regionalt utsatta områden. För- Bil. 11 utsättningar för arbete, service och god miljö i alla delar av landet skapas.

Det är viktigt att produktionsförmågan, kunnandet, samhällsinvesteringarna och resurstillgången tillvaratas i hela Sverige. En föratsättning för tillväxt är att möjlighetema också utanför storstadsområdena utnyttjas. Utbyggd infrastraktur och modern kommunikationsteknik minskar betydelsen av geografiska avstånd. Modema järnvägar och bra vägar måste komma hela landet till del.

Förbättrad regional balans begränsar faran för inflationsdrivande flaskhalsproblem i tider av konjunkturappgång. Därmed ges ett viktigt bidrag till en långsiktig stabilisering.

Robusta lokala arbetsmarknader med ett differentierat näringsliv, baserat på en mångfald av små och medelstora företag, minskar beroendet av stora företag. Genom att det finns många små företag främjas sund konkurrens. Inflytandet i näringslivet och över den egna arbetssituationen stärks.

Regeringens politik syftar till ökad regional balans och lokala arbetsmarknader som fungerar ekonomiskt, miljövänligt, socialt och kulturellt.

Arbetsmarknadspolitiken måste motverka långtidsarbetslöshet och permanent utslagning från arbetsmarknaden med speciell uppmärksamhet mot ungdomar, flyktingar och invandrare samt arbetshandikappade. Arbetsmarknads-, arbetslivs- och regionalpolitiken har det gemensamt att de handlar om hushållning med ekonomiska resurser och människor. De måste också vara väl avstämda mot andra politikområden. Det krävs en helhetssyn med samordnande åtgärder inom en rad samhälls- och politikområden.

Förmedling, vägledning, rehabilitering och andra utbuds- och efterfrå-gestimulerande insatser skall sättas in med stor kraft. Under den närmaste framtiden är det de medel som står till buds för att möta den kris, vars bakomliggande orsaker alltför länge åsidosatts.

De myndigheter som sorterar under arbetsmarknadsdepartementet kommer att ges omfattande resurser för sin verksamhet. Jag kommer strax att lämna förslag om detta och om påkallade regelförändringar. Därvid anger jag också dels de mål som skall vara vägledande för verksamheterna, dels de frågor som behöver övervägas ytteriigare eller utredas innan förslag kan utformas.

1 Arbetsmarknad

Den aktuella utvecklingen

Överhettningen på arbetsmarknaden kulminerade omkring årsskiftet 1989/90. Inflödet av lediga platser minskade i en allt snabbare takt under loppet av år 1990. Den tidigare alltför starka efterfrågan på arbetskraft vände underår 1991 tifl motsatsen.

Arbetslösheten började stiga under andra halvåret 1990 och varslen om uppsägningar och permitteringar sköt i höjden. Under perioden januari —

november 1991 varslades ca 131000 personer, att jämföra med 43000 Prop. 1991/92:100 samma period året före. Antalet sysselsatta inom industrin har enligt Bil. 11 arbetskraftsundersökningarna minskat med ca 70000 personer sedan i fjol och det totala antalet sysselsatta var i november 145000 färre än ett år tidigare.

Antalet arbetslösa uppgick under november månad till 3,2% av arbetskraften vilket innebär en ökning under den senaste tolvmånadersperioden med 1,3 procentenheter. Ökningen av arbetslösheten har varit större bland män än bland kvinnor. Bland ungdomar har ökningen av arbetslösheten varit särskilt tydlig.

1 detta sammanhang vill jag nämna att den svenska uppfattningen om arbetsmarknadspolitiken som en viktig beståndsdel i den ekonomiska politiken, och inriktningen på aktiva åtgärder framför passiva, röner ökat intemationellt intresse. OECD publicerar sedan några år regelbundet uppgifter över medlemsländernas satsningar på arbetsmarknadspolitik. Organisationen drar då en tydlig skiljelinje mellan aktiva och passiva åtgärder. Inriktningen på arbetslinjen ger Sverige en obestridd ledarposition vid dessa jämförelser. Vid ett arbetsministermöte i OECD:s regi, i januari 1992, kommer frågor rörande utformningen av en aktiv arbetsmarknadspolitik att diskuteras.

Arbetsförmedlingens resultat

Riktlinjeraa för arbetsmarknadsverkets verksamhet inför budgetåret 1990/91 var att underlätta näringslivets expansion och att hjälpa de svaga grapperna på arbetsmarknaden. Vidare angavs att jobb-sökar-aktiviteter skulle byggas ut så att denna form av förmedlingsservice kunde erbjudas i hela landet under år 1991. Slutligen ingick det i riktlinjema att arbetsmarknadsverket skulle fortsätta arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Under budgetåret 1990/91 förändrades föratsättningama på arbetsmarknaden kraftigt. Arbetslösheten ökade och arbetsmarknadspolitiken inriktades i allt större utsträckning på att underlätta strakturförändringar i näringslivet.

Enligt riktlinjema skulle långtidsarbetslösheten under budgetåret 1990/91 hållas nere under nivån för budgetåret 1989/90. Vidare skulle AMS aktivt arbeta för att deltidsarbetslösheten skulle minska drastiskt. Dessa mål har ej kunnat uppfyllas.

För flyktingar och andra invandrare angav riktlinjema att ökade insatser skulle göras för att snabbare få dem i arbete. Arbetslöshetstidema för flyktingar och utomnordiska invandrare skulle minskas för budgetåret 1990/91 jämfört med året innan. Vidare skulle antalet utomnordiska medborgare som erhållit arbete eller utbildning öka med minst 3000 personer mellan de båda budgetåren. En ökning av de utländska medborgamas arbetskraftsdeltagande skulle samtidigt eftersträvas.

Under budgetåret 1990/91 ökade antalet utomnordiska medborgare pla cerade i arbete eller utbildning till 36000 personer från 31000 personer budgetåret 1989/90. Målet 3000 fler i arbete eller utbildning nåddes såle- 10

des med god marginal. Däremot uppnåddes inte målet att arbetslöshetsti- Prop. 1991/92:100 derna för denna grupp skulle minskas. Den genomsnittliga arbetslöshetsti- Bil. 11 den ökade i stället med tio dagar jämfört med sju dagar för samtliga arbetssökande.

Enligt riktlinjerna skulle en större andel arbetshandikappade erhålla arbete eller utbildning under budgetåret 1990/91 jämfört med budgetåret innan. Inte heller detta mål har kunnat nås.

AMS har i en rapport redovisat utbyggnaden av jobb-sökar-aktiviteter under budgetåret 1990/91. Rapporten visar att målsättningen att jobb-sökar-aktiviteter skall erbjudas vid landets samtliga förmedlingar vid utgången av år 1991 bedöms kunna tillgodoses med undantag av tre förmedlingskontor. Dessa bedöms inte ha någon reell möjlighet att bedriva gruppverksamhet på grand av att de har för små lokaler och för få medarbetare.

Insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden har främst inriktats på att stimulera kvinnor och män att välja otraditionella utbildningar. Andelen kvinnor som deltog i arbetsmarknadsutbildning med inriktning mot tillverkningsindustrin var lika stor budgetåret 1990/91 som budgetåret innan. Däremot ökade andelen män som deltog i arbetsmarknadsutbildning med inriktning mot vård- och omsorgssektora med 3% mellan budgetåren.

Arbetsmarknadspolitiken våren 1992 och budgetåret 1992/93

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag redogjort för de ekonomiska utsiktema och den ekonomiska politiken under budgetperioden. Lågkonjunkturen kommer att dominera under år 1992. Konsekvensen av den svaga produktionsutvecklingen torde bli att efterfrågan på arbetskraft kommer all bli utomordentligt dämpad.

Ett sedvanligt konjunkturförlopp innebär att effekten på arbetsmarknaden av ökad ekonomisk aktivitet kan skönjas med mellan ett halvt till uppåt ett års eftersläpning. Det gör att en stabilisering av arbetsmarknaden sannolikt kan väntas först ett gott stycke in på år 1993.

Det finns således risker för en fortgående arbetslöshetsökning ännu under en del av år 1993. Om produktionsutvecklingen är svag, och en växande efterfrågan i begynnelseskedet kan mötas med ledig kapacitet, rationaliseringar och produktivitetsförbättringar, ökar inte efterfrågan på arbetskraft. Arbetskraftsutbudet kan emellertid antas sjunka något som ett resultat av situationen på arbetsmarknaden. De ur arbelsmarknadspolitisk synvinkel nödvändiga åtgärderna, bl.a. i form av arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete, kommer också att medverka till att begränsa den öppna arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten är därmed inte heller ett bra mått på det verkliga läget på arbetsmarknaden.

Som finansministem framhållit är bedömningen av utsiktema ytterligt osäkra. Samtidigt bör det påpekas att den ekonomiska situationen är av sådan natur att det stabiliseringspolitiska problemet i betydande grad har 11

långsiktiga orsaker. Konjunkturella och strakturella åtgärder måste därför Prop. 1991/92:100 samspela med varandra. Bil. 11

Jag kommer att följa utvecklingen på arbetsmarknaden med största uppmärksamhet. Efter nya bedömningar kan det finnas anledning att inför kompletteringspropositionen våren 1992 ompröva inriktning och omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema för nästa budgetår.

Restriktionerna

Det övergripande målet för sysselsättningspolitiken är, som jag tidigare framhållit, att skapa föratsättningar för en ekonomisk utveckling som ger möjlighet till varaktigt arbete i landets alla delar. Det ställer krav på en politik för ökad tillväxt där kampen mot inflation och arbetslöshet står i förgranden. Arbetsmarknadspolitiken är ett viktigt instrament för att förverkliga denna målsättning — men den är inte det enda. De mer långsiktigt verkande åtgärder som vidtas inom bl. a. finans-, industri-, kommunikations-, utbildnings- och regionalpolitiken har avgörande betydelse för hur väl målet skall kunna uppnås.

Mina företrädare har vid ett flertal tillfällen påpekat — och senast skedde det i 1991 års budgetproposition — att inte ens en perfekt fungerande arbetsmarknad eller massiva åtgärder i ett längre perspektiv kan leda till full sysselsättning om inte tillväxten i ekonomin är tillräckligt hög. Det finns i praktiken en gräns för hur stor arbetslöshet som med rimliga samhällsekonomiska kostnader kan hanteras med selektiva ingrepp.

Stora och permanenta åtgärdsvolymer medför påfrestningar på arbetsmarknadsmyndigheternas organisation och administration. Möjlighetema till flexibilitet och selektivitet försvåras därmed. Alltför snabba och kraftiga volymökningar inverkar menligt på kvalitet och träffsäkerhet.

Personalens kunnighet, erfarenhet och engagemang har stor betydelse för vilka resultat, som i en given arbetsmarknadssituation, kan uppnås med olika förmedlings- och åtgärdsinsatser. De senaste årens omstrakturering av arbetsmarknadsverket och den ökade målstyrningen har frisläppt en initiativrikedom och ett engagemang som ökat slagkraften betydligt.

Utredningar

— arbetsförmedlingsmonopolet

En svag förändringsprocess och ändrade föratsättningar gör att resurskraven äventyrar delar av den offentliga sektora. I förlängningen kan det riskera den generella välfärdspolitiken. För att väma välfärdssamhället måste den offentliga sektom fortlöpande omformas och utvecklas.

Enligt min uppfattning kan stora effektivitetsvinster skapas genom viss konkurrens och en dynamisk process inom offentlig verksamhet. Arbetsförmedlingen utgör inget undantag. Dagens arbetsförmedlingsmonopol utgör sannolikt ett hinder för nytänkande och utveckling på området. Med en större mångfald skulle den flexibilitet och anpassning som utgör föratsättningen för en väl fungerande arbetsmarknad främjas.

Dessa skäl talar därför även för privata arbetsförmedlingar. En väl 12

fungerande arbetsmarknad föratsätter en väl utbyggd hehäckande offentlig Prop. 1991/92:100 arbetsförmedling. Den offentliga arbetsförmedlingen kommer även i fram- Bil. 11 tiden att ha en mycket viktig funktion. Jag avser att senare föreslå regeringen att en utredning tillkallas för att utarbeta förslag om formema för avregleringen. Riksdagen kommer att föreläggas förslag om uppsägning av ILO konventionen.

— arbetslöshetsförsäkringen

Som regeringen tidigare har aviserat bör en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införas. Detta kommer att öka kostnadema för försäkringen i betydande utsträckning. Egenfinansieringen i arbetslöshetsförsäkringen bör därför den I januari 1993 ökas från 70 till 2IOprocent av den genomsnittliga dagpenningen. Inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetas för närvarande direktiv till en utredning som skall föreslå utformningen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

— ungdomsåtgärdema

Av alla inslag i svensk arbetsmarknadspolitik som väcker internationellt intresse intar ungdomsgarantin en särställning. Inget annat land har haft djärvheten att angripa sysselsättningsfrågoma för ungdomar i termer av en garanti om utbildning eller arbete för hela årsklasser. Garantin infördes för yngre tonåringar redan under senare delen av 1970-talet, för att senare byggas ut till att gälla även äldre tonåringar, och för vissa mindre grapper upp till och med 24 års ålder.

Argumenten för garantin är väl kända och allmänt godtagna. Enklast uttryckt betyder den att ungdomarna aldrig får lämnas därhän, utan meningsfull sysselsättning. Enligt min mening är motiven lika aktuella i dag som när garantin infördes.

Formerna för garantin har emellertid fått vissa negativa konsekvenser, vilka under en djup och långvarig lågkonjunktur allvarligt kan hota hela systemet. Utan inbördes rangordning skall några anges.

Garantin är svår att uppfylla. Hela branscher står utanför systemet på grund av atl nödvändiga avtal för inskolningsplatser inte slutits. Även om avtal finns kan det ändå vara utomordentligt svårt att få fram avtalade inskolningsplatser i tillräcklig omfattning.

Detta är en krass realitet, som inte kan avfärdas med att kommunerna måste ta sitt ansvar och följa lagen. 1 takt med en snabbt ökande tillströmning av ungdomar som inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden uppstår risker för att ungdomsinsatserna kan bli snarare formella än reella. Därmed förfelas hela avsikten med garantin.

Koncentrationen till den offentliga arbetsmarknaden har två påtagliga avigsidor. Dels medför den att ungdomar med en ursprunglig öppenhet — och kanske även yrkesutbildning — för industriarbete inte ges möjlighet att skaffa sig sådan erfarenhet. Efter sysselsättning i den offentliga sektom tenderar ungdomarna att stanna kvar, och industrins möjligheter att rekrytera ungdomar försvåras. Dels är löneläget också sådant att en inskolningsplats i den offentliga sektorn många gånger kan löna sig bättre än ett arbete inom delar av det privata näringslivet.

Brister i arbetsmiljön och arbetsorganisationen kan däratöver ofta av skräcka ungdomar från att söka sig till arbeten inom industrin. Ett utveck- ' 3

lingsarbete i syfte att avhjälpa detta bör komma till stånd i samverkan Prop. 1991/92:100 mellan stat och näringsliv. Bil. 11

Självfallet skall ingen anvisas till eller behålla en inskolningsplats om det finns lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller någon annan bättre åtgärd. 1 verkligheten betyder rådande löneförhållanden emellertid att systemet kan vara oerhört tungrott och framför allt att signalerna till tonåringama är motsägelsefulla.

En långvarig dämpning på arbetsmarknaden kan dessutom innebära att många ungdomar av åldersskäl tvingas lämna ungdomsgarantin, för att möta en arbetsmarknad där de har små möjligheter att kunna konkurrera. Det ställer krav på ytterligare och kostsamma samhälleliga insatser. Arbetslöshetsproblemen förskjuts dessutom allt högre upp i åldrarna. Inom åldersgruppen 20 — 24 år är utvecklingen av arbetslösheten, och särskilt den snabbt stigande långtidsarbetslösheten, mycket oroande.

Jag vill understryka att jag avser de grapper av ungdomar som har problem med att finna arbete. De som har fullgjort en yrkesutbildning inom ett brett yrkesområde möter givetvis betydligt färre problem än de som helt saknar eller har bristfällig utbildning, eller de som har en mycket snäv inriktning.

Parterna på arbetsmarknaden, inom både den privata och den offentliga sektorn, har enligt min mening ett särskilt ansvar för de grapper av ungdomar som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Problemen för kommunema kan inom en snar framtid bli övermäktiga. Det ökar risken för dels att vissa inskolningsplatser kan bli en form av förvaring utan meningsfullt innehåll och dels att kostnadsutvecklingen omintetgör hela systemet. En öppenhet för nya lösningar är i rådande konjunkturläge starkt påkallad.

Ungdomarnas krav på arbete är mycket berättigade. Riskerna med arbetslöshet är större för ungdomar som aldrig fått en yrkesidentitet. Därmed växer också vuxenvärldens ansvar.

Den reguljära arbetsmarknaden måste i ökad utsträckning göras tillgänglig för alla ungdomar — även de i åldrarna 20 — 24 år. Det föratsätter emellertid atl ålgärdssystemet och sannolikt också ersättningsnivåerna ses över. Jag ämnar återkomma med mina överväganden gällande ungdomsgarantin under våren.

Inriktningen

Det försämrade läget på arbetsmarknaden drabbar främst grapper med en redan svag ställning, såsom nylilllrädande ungdomar, flyktingar och invandrare samt arbetshandikappade. Arbetsförmedlingens insatser och åtgärder måste ytterligare koncentreras till och intensifieras för dessa grapper. Det gäller att förhindra att försämringen på arbetsmarknaden leder till ökad långtidsarbetslöshet.

Särskilt viktigt är det att förhindra en ökad arbetslöshet bland ungdo marna. För de unga står en bred arbelsmarknadspolitisk åtgärdsarsenal till buds. Den som inte omedelbart får ett arbete skall i första hand erbjudas jobb-sökar-aktiviteter och andra förmedlings-och vägledningsinsatser. Ut- 14

bildning skall också vara en högt prioriterad insats för denna grapp. I de Prop. 1991/92: 100 fall sysselsättningsskapande åtgärder, såsom beredskapsarbeten och in- Bil. 11 skolningsplatser, måste tillgripas bör de i första hand inriktas mot näringslivet. De särskilda inskolningsplatserna skall användas i sista hand.

Flyktingar och invandrare är andra grapper som behöver särskilt stöd i ett besvärligt arbetsmarknadsläge. Genom deras ofta svagare förankring på arbetsmarknaden är de många gånger bland de första som blir arbetslösa. Deras ställning måste stärkas genom att hänsyn tas till deras särskilda förutsättningar och behov vid utformningen av arbetsförmedlingens insatser. Tidigare utbildning och erfarenhet måste kompletteras så att de bättre kan konkurrera på den svenska arbetsmarknaden. Det är också viktigt att skapa positiva attityder till flyktingar och invandrare.

Arbetshandikappade har stora svårigheter på arbetsmarknaden också när efterfrågan på arbetskraft är hög. I det rådande arbetsmarknadsläget har antalet arbetshandikappade som placeras i arbete eller utbildning fortlöpande sjunkit. Svårighetema att få till stånd arbetsplaceringar när de lediga platserna är få måste kompenseras med fler utbildningsplaceringar, så att arbetshandikappade sökande kan ha en starkare ställning och bättre konkurrenskraft när arbetskraftsefterfrågan åter ökar.

En rad arbetsmarknadsåtgärder är förbehållna sökande med arbetshandikapp. Men dessa sökande måste också få del i den betydande ökning av åtgärdsvolymen, som skett och som står till buds för hela grappen arbetslösa. De får inte trängas undan eller prioriteras mindre högt när det totala antalet arbetssökande ökar. I enlighet med propositionen med förslag om tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för innevarande budgetår har riksdagen helt nyligen anvisat 275 milj.kr. till lönebidrag för arbetshandikappade. Denna förstärkning kvarstår även budgetåret 1992/93. Med ökade resurser och genom införandet av flexibla lönebidrag bör betydligt fler arbetshandikappade kunna beredas arbete.

Handikapputredningen (S 1988:03) har i betänkandet (SOU 1991:46) Handikapp, välfärd, rättvisa lagt fram förslag bl. a. om sysselsättning och arbete för arbetshandikappade. Remissbehandlingen av betänkandet har nyss avslutats.

Ett försämrat arbetsmarknadsläge innebär en påtaglig risk för långa arbetslöshetstider. De åtgärder som vidtas för de arbetssökande, och då särskilt för dem med en redan svag ställning, skall inte bara förbättra de sökandes föratsättningar på arbetsmarknaden utan de måste också inriktas på att förhindra långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetslivet. Långtidsarbetslöshet passiviserar den arbetslöse och försvårar en återgång i arbete och måste därför motverkas innan den hinner uppstå.

Det gäller därför att kraftfullt och selektivt inrikta de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema så att de arbetssökande inte löper risk att hamna i långvarig arbetslöshet. Ambitionen måste vara att ett arbete eller en åtgärd skall kunna erbjudas inom ett fåtal månader från arbetslöshetens början. Detta ställer krav på ett målmedvetet och intensivt arbete från arbetsförmedlingens sida men också på en aktiv medverkan av den sökande.

För dem som redan har blivit långtidsarbetslösa måste ansträngningarna öka så att de snabbare kan återgå i arbete. Denna grapp kan många gånger 1

vara i behov av åtgärder som inte kan erbjudasav arbetsförmedlingen. Det Prop. 1991/92:100 är därför viktigt att förmedlingen har ett väl utvecklat samarbete med Bil. 11 andra myndigheter som kan erbjuda kompletterande insatser.

Hälften av arbetskraften utgörs av kvinnor. Intemationelk är det unikt. Det innebär emellertid inte att förhållandena på den svenska arbetsmarknaden är jämställda. Kvinnorna arbetar på en begränsad del av arbetsmarknaden och inom ett begränsat antal yrken. Många återfinns inom den offentliga sektom.

Landets ekonomiska situation medger inte en fortsatt expansion av offentlig sysselsättning. Den nödvändiga strakturomvandlingen i både stat, kommuner och näringsliv kan komma att beröra grapper för vilka risken för arbetslöshet traditionellt varit låg.

Det innebär att många arbetssökande måste vidga sina perspektiv till nya yrkesområden. Genom målmedvetna väglednings- och utbildningsinsatser kan unga och vuxna kvinnor ges kunskap och kompetens för ett brett antal yrken. Det stärker kvinnomas ställning på arbetsmarknaden i allmänhet och motverkar den höga andelen tidsbegränsade anställningar och deltidsarbetslöshet.

Det är angeläget att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen utnyttjar alla de instrament som står till förfogande, och aktivt samverkar med parterna, för att jämstäUdhet i arbetslivet skaU uppnås.

Sammanfattningsvis skall följande riktlinjer gälla för det kommande budgetåret:

Arbetslinjen skall hävdas

— Arbetslinjen innebär insats av en rad olika aktiva arbetsmarknadspoli tiska åtgärder. I första hand skall den arbetslöse få hjälp med att söka arbete. Det kan ske genom platsförmedling och s. k. jobb-sökar-aktivite ter. Saknar den arbetslöse lämplig utbildning kan han eller hon erbjudas arbetsmarknadsutbildning. För personer som hotas av långtidsarbets löshet finns möjlighet till placering i beredskapsarbete. Kontantstöd till långtidsarbetslösa skall endast användas i sista hand.

Utsatta grupper skall prioriteras

— Ungdomarna måste ges ökad uppmärksamhet för att förhindra att arbetslösheten för denna grapp ökar ytteriigare. Jobb-sökar-aktiviteter, utbildning och utbildningsvikariat skall i ökad utsträckning erbjudas ungdomarna. Särskilda inskolningsplatser skall vara en sista utväg för att ge ungdomaraa en meningsfull sysselsättning.

— Arbetshandikappade skall i ökad omfattning få del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

— Ansträngningaraa för att flyktingar och andra invandrare skall få arbete måste fortsätta i oförminskad omfattning.

— Långtidsarbetslösheten måste förhindras och redan långtidsarbetslösa måste få hjälp att snabbare återgå i arbete.

16 Jämställdheten skall öka Prop. 1991 /92: 100

— De intensifierade insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden skall fortsätta.

Förslagen

De förslag som jag nu kommer att redovisa är inriktade på alt uppnå dessa huvudmål. Förslagen innebär att de omfattande resurser som arbetsmarknadsverket erhållit för innevarande budgetår, vilka uppnåddes genom de stora resursförstärkningar som föreslogs i propositionen om tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1991/92, kommer att bibehållas under nästa budgetår.

Mina förslag innebär bl.a. en fortsatt satsning på jobb-sökar-aktiviteter — en åtgärd som visat sig kunna ge utomordentligt goda resultat. Resurser bör tilldelas AMS så att de jobb-sökar-aktiviteter som har påbörjats under detta budgetår kan fortsätta även under nästa budgetår. Dessutom bör ytterligare medel anvisas för att förstärka och intensifiera jobb-sökar-aktiviteterna för ungdomar i åldem 20 — 24 år.

Utvärderingar av jobb-sökar-aktiviteter som utförts av AMS visar inte bara att deltagarnas arbetslöshetstider förkortas, utan också att deltagama snabbare kan påbörja en åtgärd. Utvärderingarna visaratt närmare hälften av de platser som tillsätts med personer som deltagit i jobb-sökar-aktiviteter inte hade anmälts till förmedlingen eller utannonserats på annat sätt.

Jag har beräknat att de resurser som jag nu föreslår kommer att motsvara mellan 135000 och 140000 personer i s.k. konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, dvs. främst arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete och inskolningsplatser, vilket innebär drygt 3% av arbetskraften. Vidare kommer 3000 personer ytterligare att kunna få del av Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetshandikappade. Målsättningen bör emellertid vara att totalt försöka ge fler personer utbildning eller annan åtgärd för de tillgängliga resurserna.

Förslagen innebär en fortsatt satsning på förmedling och på utbudssti-mulerande åtgärder som utbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Det smkommer på AMS att utifrån behoven och föratsättningarna på arbetsmarknaden i sista hand avgöra hur medlen bäst skall användas. Mina beräkningar utgör ett underlag och inte preciserade mål för arbetsmarknadsmyndigheten. Beräkningarna speglar dock de prioriteringar jag anser skall vara vägledande.

Utöver anslagsframställningen från AMS har ett antal skrivelser kommit in till regeringen angående förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De förslag från AMS och andra som jag inte tar upp i det följande har jag inte funnit anledning att tillstyrka.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

2 Arbetslivsfrågor Prop. 1991/92: lOO

Bil. 11 Den aktuella utvecklingen

Utvecklingen på arbetsmarknaden med en omfördelning från tillverkning till tjänster och en rationalisering och automatisering har inneburit att arbetsmiljösituationen förändrats för många arbetstagare.

Trots den förändring som pågår inom arbetslivet finns det fortfarande många utsatta arbetsmiljöer med risk för ohälsa för de anställda. Föratom stora skillnader mellan yrkesgrapper råder också stora skillnader mellan kvinnor och män, även inom samma yrke. De stora riskgrapperna finns alltjämt inom de traditionella industriarbetaryrkena. Vissa grapper inom vård, service och transport är också starkt utsatta. Arbetsmiljöns betydelse för hälsan har utförligt behandlats av arbetsmiljökommissionen, som fann betydande skillnader i hälsa och risk för skador mellan olika yrkesgrapper.

Den tekniska utvecklingen inom industrin har inte alltid lett till breddade arbetsuppgifter eller organisatoriska förändringar som gett flertalet av de anställda mer utvecklande arbetsuppgifter och ökat eget ansvar. Flera undersökningar t.ex. av statens industriverk 1991, (numera NUTEK), tyder tvärtom på att det har skett en ökad polarisering inom vissa delar av industrin. Lågkvalificerade arbeten på koflektivsidan har tenderat att öka, samtidigt som främst tjänstemannaarbeten kräver högre kvalifikationer. Resultatet har i många fall blivit en hög grad av arbetsuppdelning och ensidiga arbetsmoment. Problemen i form av bl. a. uppskravad arbetstakt, utarmning av arbetet, monotona och ensidiga arbetsrörelser bidrar bl. a. till uppkomsten av belastningsskador.

Många av dessa skador finns inom kvinnodominerade arbeten. Kvinnliga industriarbetare blir också ofta kvar i monotona styrda arbeten med förhöjda skaderisker och hög sjukfrånvaro.

Det finns i dag en betydande samsyn om vad som kännetecknar en ur fysisk och psykisk synvinkel god arbetsplats. Vad gäller medlen och metoderna atl skapa sådana arbetsplatser är kunskapema emellertid inte lika stora. Dessa kunskaper behöver utvecklas.

Del finns en ökad insikt bland företag och förvaltningar om sambandet mellan en förbättrad arbetsorganisation och utveckling av personalens kompetens å ena sidan och ökad produktivitet å den andra. Produktivitetsdelegationen (1 1989:02) har i sitt nyligen presenterade slutbetänkande (SOU 1991:82) Drivkrafter för produktivitet och välstånd konstaterat att en modern arbetsorganisation, vidgad kompetens och utökat ansvar för de anställda är några av de viktigaste föratsättningarna för snabb produktivitetstillväxt.

Genom de ändringar som nyligen gjorts i arbetsmiljölagen har frågor om teknik, arbetsorganisation och arbetets innehåll samt den enskildes inflytande i arbetet lyfts fram. Vidare har betydelsen av ett systematiskt arbetsmiljöarbete kopplat till verksamheten betonats.

Arbetslivsfonden medverkar till förnyelsearbetet som pågår inom ar betslivet. Fonden stöder insatser för att förbättra och förnya arbetsplatser genom åtgärder som stärker det förebyggande arbetsmiljöarbetet och för bättrar produktiviteten. Arbetslivsfonden utgör även en plattform för att ' genom olika former av insatser stärka rehabiliteringen av arbetsskadade.

Utveckling av sjukfrånvaro och arbetsskador Prop. 1991/92:100

Under 1980-talet har det s. k. ohälsotalet - dvs. det genomsnittliga antalet dagar per försäkrad som ersatts med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning eller förtidspension/sjukbidrag - ökat kraftigt. År 1990 bröts emellertid denna trend.

Skillnaden mellan kvinnor och män vad gäller ohälsotalet har ökat under 1980-talet. År 1990 var ohälsotalet 51,6 dagar för kvinnor, vilket kan jämföras med 40,9 dagar för män.

Efter att ha sjunkit under lågkonjunkturen vid 1980-talets början ökade den genom socialförsäkringen ersatta sjukfrånvaron mycket kraftigt under åren 1983 till 1988. Sjuktalet, dvs. antalet ersatta sjukpenningdagar per sjukpenningförsäkrad, ökade från 18,4 till 25,3. I denna ökning ingår också effekterna av timsjukpenningreformen som genomfördes den 1 december 1987. Under de två senaste åren har även denna utveckling bratits och sjuktalet uppgick år 1990 till 24 dagar. En betydande del av sjuktalsökningen ligger på långtidssjukfrånvaron, som svarar för en allt större del av sjukfrånvaron.

Det finns stora skillnader i sjukfrånvaro mellan olika yrkesgrapper. Analyser från riksförsäkringsverket visar att en relativt stor del av dessa skillnader beror på monotona arbeten och ensidiga rörelser i arbetet. Såväl män som kvinnor som ständigt utför ensidiga rörelser löper nästan dubbelt så stor risk att drabbas av långvarig sjukfrånvaro som de som aldrig eller bara periodvis har sådana arbetsuppgifter.

Kvinnorna står för två tredjedelar av den ökade sjukfrånvaron under 1980-talet. Kvinnornas sjuktal uppgick 1990 till 27,7 dagar jämfört med 20,5 dagar för män.

Under 1980-talet ökade antalet anmälda arbetsskador kraftigt beroende på en ökning av rapporterade belastningsskador. Denna trend tycks nu har bratits och under de två senaste åren har antalet i stället minskat.

Antalet anmälda arbetsolyckor uppgick år 1990 till ca 94000 mot ca 109000 år 1988. Männen svarar fortfarande för tre Ijärdedelar av alla anmälda arbetsolyckor men andelen kvinnor tenderar att öka.

Den totalt sett dominerande olycksfallstypen är överbelastning av kroppsdel. Anmälningarna av belastningsolyckorna har ökat under 1980-talel för båda könen. Männens olycksfallsfrekvens för belastningsolyckor är ungefär 40% högre än kvinnornas. De senaste åren har även anmälningarna av belastningsolyckor minskat. Övriga olyckor har minskat successivt under hela perioden, föratom maskinolyckorna, som visar en tendens att öka för kvinnor.

Den kraftiga ökningen av antalet anmälda arbetsskador under 1980-talet har nästan helt berott på ökningen av antalet anmälda arbetssjukdomar, som till övervägande delen består av belastningsskador. Sedan början av 1980-talet och fram till år 1988 har antalet rapporterade fall nästan tredubblats (från närmare 20000 år 1982 tifl 58000 år 1988). Ökningen har varit större bland kvinnor än bland män och kvinnorna har i dag en något högre frekvens än männen.

Även arbetssjukdomarna har minskat under de två senaste åren. Antalet . g

anmälda arbetssjukdomar uppgick år 1990 till 50000. Av dessa var tre

fjärdedelar belastningssjukdomar. Bland kvinnoma var andelen så hög Prop. 1991/92: 100 som 80%. Dessa sjukdomar resulterar i betydligt längre sjukfrånvaro än Bil. 11 övriga arbetssjukdomar, med i medeltal 110 dagar per fall.

Den skadetyp som relativt sett ökat mest under denna period är de psykosocialt orsakade skadoma. Dessa är dock förhållandevis få till antalet, ca 2000 anmälda fall om året.

En bidragande orsak till det ökande antalet anmälda arbetsskador torde vara utvecklingen av rättstillämpningen, vilket gjort att många skador i dag är ersättningsberättigade, som inte var det vid systemets införande. Benägenheten att anmäla skador har också ökat. Det nuvarande systemet för arbetsskadeförsäkring ger enligt min mening otillräcklig stimulans för arbetsgivaren att upprätthålla en god arbetsmiljö samtidigt som incitamenten till aktiv rehabilitering är för svaga. Regeringen har därför beslutat att tillsätta en utredning om arbetsskadeförsäkringen. Denna skall syfta till att skapa ett bättre fungerande system för de anställdas försäkringsskydd vid arbetsolyckor och arbetssjukdomar.

Arbetstid och semester

Den faktiska arbetstiden fortsatte att öka även under år 1990, om än i långsammare takt än under 1980-lalet. Antalet arbetade timmar per vecka ökade med 1,4 miljoner år 1990, vilket motsvarar en ökning på 1%. Motsvarande ökningstakt mellan åren 1987 och 1989 var 2%. Det är fortfarande kvinnorna som svarar för ökningen. Enligt AKU var den faktiska genomsnittliga arbetstiden 41,5 timmar i veckan för männen och 33,7 timmar för kvinnorna år 1990.

Under våren 1991 tillkallade dåvarande arbetsmarknadsministern en särskild utredare (A 1991:01) för att undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester går att föra in i svensk lagstiftning.

Arbetsmarknadsutskottet tillkännagav i sitt betänkande 1989/90: AU21 att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till ändring av reglerna för den semesterlönegrundande frånvaron. Utredaren av de flexibla arbetstidsreglerna fick därför även i uppdrag att se över dessa regler för att kartlägga om den åsamkar små företag oproportionerligt stora kostnader. Utredaren skulle därefter utan att inskränka löntagarnas rätt till ersältning föreslå ändringar i regelsystemet. Förslag som avser denna del av utredningen har lämnats i betänkandet (SOU 1991:109) Semesterlöneförsäkring för små företag.

Utredarens förslag gäller arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas översliga 60 gånger det för året gällande basbeloppet. Sådana arbetsgivare skall kunna försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan. Försäkringen skall ersätta semesterlön som uppkommit under semesteriönegrundande frånvaro enligt 17§ semesterlagen (1977:480). Förslaget har utformats efter förebild av bestämmelsen i den nya lagen (1991:1047) om sjuklön som innebär att små företag kan skydda sig mot ogynnsamma effekter av sjuklönereformen genom att teckna en försäkring mot kostnader för sjuklön. Betänkandet är utsänt på remiss.

Utredningens återstående arbete som behandlar flexibel arbetstid, be- 20

räknas vara avslutat under våren 1992.

Den I juli 1990 trädde en tidsbegränsad lag (1990:631) om avvikelser Prop. 1991/92: 100 från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977:480) i kraft. Enligt denna Bil. 11 lag, som gäller till utgången av mars 1992, kan en arbetstagare avstå från de semesterdagar som överstiger fyra veckor, om arbetsgivaren och arbetstagaren är överens om detta. Arbetstagaren erhåller då föratom sin sedvanliga lön semesterlön för dessa dagar. 1 den proposition (1989/90:150 bil. 5) som föregick nämnda lagstiftning angavs att effektema av åtgärderna borde följas upp. Därefter borde en förlängning av lagen prövas.

Lagen kom till i ett läge då det rådde stor brist på arbetskraft. Ijuni 1990 informerades hushållen om lagen. I en enkät som SCB genomförde på uppdrag av regeringen i augusti 1991 genom tilläggsfrågor till AKU tillfrågades 4068 anställda personer om de kände till möjligheten att arbeta på semestern och om de hade utnyttjat denna möjlighet.

30% av de tillfrågade uppgav att de kände till möjligheten. Ca 6% av dem som kände till möjligheten hade också utnyttjat den, vilket motsvarar knappt 2% av alla tillfrågade. Eftersom det var så få som arbetade på semestern är det svårt att dra några säkra slutsatser av underlaget och nedbrytning på olika kategorier kan ske endast i undantagsfall. Dock uppgav en majoritet av dem som arbetat på semestern att detta skedde på deras eget initiativ (82% mot 14%). De flesta (72%) arbetade fem semesterdagar eller mer.

1 företag med högst fyra anställda var kunskapen om lagen mycket liten. Knappt 8 % kände till den mot 43 % i företag med 100 -199 anställda, men lagen utnyttjades ändå något mer i de minsta företagen. Hur lång semester man hade rätt till påverkade inte om man arbetade på semestern eller ej.

Lagen upphör vid utgången av mars 1992 och frågan får prövas på nytt i samband med behandlingen av utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester (Dir. 1991:7).

Informationsverksamheten inom arbetslivsområdet

1 prop. 1990/91:69 om arbetslivsforskningens organisation m.m. angavs att forskningsorgan och myndigheter inom arbetslivsområdet sprider information om sina resultat var och en för sig och att det säkerligen finns effektivitetsvinster att hämta på en samordning.

Den dåvarande regeringen uppdrog därför i febraari 1991 åt RRV att i en första etapp kartlägga informationsflödet inom arbetslivsområdet. Kartläggningen skulle visa på de kritiska punktema inom informationsområdet när det gäller spridning och tillämpning av befintlig kunskap.

RRV redovisar i sin rapport (Fv 1991:5) Informationsverksamheten inom arbetslivsområdet fyra problemområden, som vart och ett innebär ett antal kritiska punkter som kommit fram under granskningen. Det första handlar om den modell för information och utbildning på arbetslivs området som dominerade under 1980-talet och som fortfarande är aktuell trots den utveckling som har ägt ram. Problemområdena två och tre rör hinder som har att göra med bristande integrering av arbetsmiljöfrågoma. Det Qärde problemområdet rör oklarheter i roll- och uppgiftsfördelningen mellan regeringen, arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter, 21

som verkar hämmande på en effektivare kunskaps- och informationsför- Prop. 1991/92:100 medling. Bil. 11

RRV:s rapport har remissbehandlats och frågoma bereds för närvarande i arbetsmarknadsdepartementet.

Personalekonomisk redovisning

En arbetsgrapp inom regeringskansliet har i rapporten (Ds 1991:45) Personalekonomisk redovisning - förslag till lagstiftning, lämnat förslag till en lagreglering med krav på personalekonomisk redovisning. Personalekonomiska redovisningar skall ses som ett medel att lyfta fram frågor om personalekonomi som underlag för strategiska överväganden och beslut om investeringar i personal och arbetsmiljö.

Arbetsgrappen föreslår att företag, statliga myndigheter, kommuner och landsting med mer än 100 anställda skall lämna en personalekonomisk redovisning i anslutning till den ekonomiska redovisningen. Lagregleringen skall enligt förslaget ske i form av tillägg till gällande lagar om ekonomisk redovisning inom privat och offentlig verksamhet. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande i arbetsmarknadsdepartementet.

Arbetslivsfonden

Den centrala och de regionala arbetslivsfondemas verksamhet påbörjades under andra halvåret 1990. Stöd till förnyelsearbete i arbetslivet har kommit igång i stor omfattning. Den centrala arbetslivsfondens styrelse har godkänt branschprogram som nu täcker hela arbetsmarknaden. Programmen, som har utarbetats av partema pä arbetsmarknaden, utgör riktlinjer för det viktiga samarbetet mellan fonden och branscheraa. Den centrala arbetslivsfonden har lämnat en berättelse och årsredovisning om fondens verksamhet för budgetåret 1990/91.

Den centrala och de regionala arbetslivsfonderaa har t.o. m. november år 1991 beviljat närmare 2,6 miljarder kronor som bidrag omfattande drygt 3200 arbetsplatsprogram. Programmen berör ca 885000 anställda, dvs. omkring 20% av arbetskraften. Fördelningen mellan berörda kvinnor och män är 54 % resp. 46 %.

Beviljade bidrag fördelade på åtgärd

Arbetsorganisation 46 %

Fysisk arbetsmiljö 29%

Rehabilitering 20%

Utveckling av ny teknik 3 %

Lokalt arbetsmiljöarbete 2%

Den privata sektora har erhållit ca 77% av de beviljade bidragen, varav de små företagen (färre än 50 anställda) har erhållit ca 11 %. Återstoden, ca 22

23%, har gått till den offentliga sektora. Den största andelen bidrag har Prop. 1991/92:100 gått till verkstadsindustrin. Bil. 11

För att nå de små företagen gör arbetslivsfonden särskilda insatser. Det är enligt min mening utomordentligt viktigt att fonden aktivt söker upp små företag och arbetar obyråkratiskt.

Den centrala arbetslivsfonden har under under senare delen av år 1991 påbörjat ett uppföljnings- och utvärderingsarbete. Arbetet är framför allt inriktat på att ta fram erfarenheter av fondverksamheten för återföring inom den egna organisationen. Samtidigt har RRV påbörjat en förvaltningsrevisionen studie av arbetslivsfondens verksamhet.

Med anledning av ett regeringsuppdrag etablerades ett samarbete mellan den centrala arbetslivsfonden och produktivitetsdelegationen (11989:02). Samarbetet har bl.a. inneburit att fonden har stött delegationen i dess arbete genom kunskapsinsamling, främst avseende arbetsorganisationens betydelse för produktivitetsutvecklingen.

Regeringen uppdrog den 5 september 1991 åt den centrala arbetslivsfonden att efter samråd med berörda myndigheter och organisationer utreda föratsättningama att inrätta lokala/regionala kunskapscentra för information och kunskapsspridning om arbetslivsfrågor.

översyn av arbetsmiljölagen

Regeringen har beslutat om direktiv (dir. 1991:75) till en utredning med uppgift att se över delar av arbetsmiljölagen. 1 översynen skall tas upp behovet av ansvars- och samverkansregler för entreprenadanställda, behovet av kompletteringar av produktsäkerhetsreglema, avgränsning av arbetsställebegreppet, vissa frågor om sanktionssystemet samt utformningen av de grandläggande bestämmelsema i I -3 kap. arbetsmiljölagen.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen

Regeringen har tillkallat en kommitté som skall se över medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt.

De övergripande målen för kommitténs arbete skall vara att åstadkomma

— ökade möjligheter till information och inflytande för den enskilde ar betstagaren,

- en förskjutning av informations- och förhandlingskontakter till det lokala planet.

De lagar som kommittén främst skall inrikta sig på är lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, lagen (1987:1 245) om styrelserepresentation för de privatanställda, lagen (1982:80) om anställningsskydd, lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder samt lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. En samlad översyn ger goda möjligheter till förenkling och samordning.

Några frågor som skall tas upp i utredningen är lagamas tillämpnings område, informations- och förhandlingsrätten, avskaffande av den fackli ga vetorätten vid entreprenad m. m., förbud mot blockad mot företag utan 23

anställda, rätten till styrelserepresentation, utvidgning av möjlighetema Prop. 1991/92: 100 till tidsbegränsade anställningar, turordningsreglema i anställningsskydds- Bil. 11 lagen och skadeståndsreglema i alla de lagar som översynen skall omfatta. Vissa frågor skall behandlas med förtur och avslutas hösten 1992. Det gäller vidgad möjlighet till provanstäUning, förbud mot blockad av företag utan anställda samt avskaffande av den fackliga vetorätten vid entreprenad. Uppdraget i övrigt skall vara slutfört före utgången av år 1993.

Informations- och förhandlingsrätt för anställda vid vissa förvärv av aktier

Inom arbetsmarknadsdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1991:34) med förslag till lag om informations- och förhandlingsrätt för anställda vid vissa förvärv av aktier. Förslaget bygger på Ägaratredningens betänkande (SOU 1990:1) Företagsförvärv i svenskt näringsliv. Enligt förslaget tillförsäkras anställda i börs- och OTC-bolag informations- och förhandlingsrätt när en köpare riktar ett erbjudande till aktieägama om att på generellt angivna villkor överlåta sina aktier i bolaget (målbolaget) till denne (offentligt förvärvserbjudande). Förslaget har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga hos arbetsmarknadsdepartementet. Flertalet remissinstanser har avstyrkt förslaget eller är starkt kritiska till det.

EG-kommissionen har lagt fram ett förslag till ett 13:e bolagsrättsdirek-tiv. Förslaget tar sikte på företagsköp som sker genom offentliga erbjudanden om förvärv av aktier eller andra värdepapper som omsätts på en organiserad marknad (s.k. take-overs). 1 förslaget uppställs bl.a. en rad informationsregler.

De förslag som har lagts fram i departementspromemorian sammanfaller i stort med det förslag på området som EG-kommissionen lagt fram. Enligt min mening bör resultatet av EG:s arbete på området avvaktas. Jag avser därför inte att nu lägga fram något förslag rörande de anställdas rätt till information och förhandling vid offentligt förvärvserbjudande.

Styrelserepresentation

Inom arbetsmarknadsdepartementet har gjorts en inventering av vilka företagsformer som ligger utanför tillämpningsområdet för lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda (prop. 1987/88:10, s. 79, AU I O, rskr. 103). Inventeringen har utförts i form av en enkät i vilken LO, TCO och SACO deltagit. Enkätsvaren har inte gett vid handen att styrelserepresentation nu borde vidgas till ytterligare företagsformer.

EG-frågor

Den interdepartementala arbetsgrappen för arbetsmiljö- och arbetslivsfrå gor har under 1991 slutfört genomgången av befintliga EG-regler på arbets miljöområdet. Resultatet av analysarbetet har redovisats i den s. k. grön boken om konsekvenserna av ett svenskt EG-medlemskap utgiven i maj 24

1991 av utrikesdepartementets handelsavdelning. I febraari 1991 arrange- Prop. 1991/92:100

rade arbetsmarknadsdepartementet i samarbete med handelsavdelningen Bil. 11

ett seminarium om den sociala dimensionen i Europasamarbetet. EG:s

arbetsmiljöfrågor utgjorde därvid ett av flera teman. Inför seminariet

utarbetade arbetsmarknadsdepartementet en skrift om Arbetsmiljön och

EG (Fakta Europa-serien 1991:1).

I maj 1991 tillsattes en arbetsgrapp inom arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att föreslå de ändringar i arbetsmiljölagen som föranleds av EES-avtalet. Arbetsgrappen avslutade sitt arbete i oktober 1991 och redovisade sina förslag i rapporten (Ds 1991:72) EES-anpassning av arbetsmiljölagen. Arbetsgrappen har granskat relevanta EG-direktiv på arbetsmiljöområdet och har på grandval av resultatet av genomgången föreslagit vissa ändringar i arbetsmiljölagen. Arbetsgrappens förslag remissbehandlas för närvarande.

Regeringen gav i april 1991 arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utföra det förberedelsearbete som behövs för att anpassa föreskriftema på arbetsmiljöområdet till åtagandena enligt EES-avtalet. Arbetarskyddsstyrelsen har också fått särskilda medel för att kunna delta i det europeiska standardiseringsarbetet och för andra insatser i samband med det västeuropeiska integrationsarbetet.

Genom beslut ijuli 1991 harEG:s ministerråd proklamerat år 1992 som det europeiska arbetsmiljöåret. Regeringen tillsatte i november 1991 en nationalkommitté för arbetsmiljöåret. Nationalkommittén utgör ett sam-rådsforam med syfte att sprida information om EG:s verksamhet på arbetsmiljöområdet och att lägga fram förslag till svenskt deltagande i olika aktiviteter i anslutning till arbetsmiljöåret. I nationalkommittén ingår bl.a. företrädare för arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiljöinstitutet, arbetsmiljöfonden, föreningen för arbetarskydd, arbetarskyddsnämnden, SAF, LO, TCO och SACO. Regeringen har vidare genom beslut den 14 november 1991 beviljat I milj.kr. för kommitténs verksamhet. Medlen har finansierats över fonden för arbetsmiljöförbättringar.

ILO-frågor

I arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhållandet till internationella arbetsorganisationen (ILO). För beredning av vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns en trepartiskt sammansatt kommitté, ILO-kommittén (SFS 1977:987; ändrad senast 1987:900).

Vid 1991 års arbetskonferens antogs en konvention (nr 172) och en rekommendation (nr 179) om arbetsvillkor i hotell- och resturangbran-schen. Dessa instrament kommer att föreläggas riksdagen våren 1992.

Nya ämnen på 1992 års arbetskonferens är dels förebyggande av storolyckor inom industrin i syfte att år 1993 anta ett eller flera nya instrament, dels för allmän diskussion i ämnet strakturanpassning samt utveckling av mänskliga resurser. Då skall även de nya instramenten om skydd av arbetstagares fordran i händelse av arbetsgivarens konkurs slutbehandlas.

I november 1990 företog ILO:s styrelse en översyn av medlemskapet i 25

ILO:s industrikommittéer. Sverige erhöll därvid plats i nio av de samman- Prop. 1991 /92:100 lagt tolv industrikommittéema, nämligen i kommittéerna för inlandssam- Bil. 11 färdsel, jäm- och stålindustri, verkstadsindustri, byggnads-, anläggnings-och offentliga arbeten, kemisk industri, tjänstemän och utövare av fria yrken, hotell, catering och turism, skogs- och träindustri samt livsmedelsindustri. Den nya mandatperioden för industrikommittéema börjar den I januari 1992.

Vid arbetskonferensens möte i juni 1990 förrättades val till lLO:s styrelse för perioden 1990—1993. Danmark invaldes därvid på den nordiska platsen på regeringssidan.

Under år 1991 har två anmälningar riktats mot Sverige beträffande tillämpningen av vissa ILO-konventioner. TCO påtalade i en skrivelse tiU ILO bristande tillämpning av ILO-konventionema (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, (nr 98) om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, (nr 151) om offentligt anställda och (nr 154) om främjande av kollektiva förhandlingar. Anmälan föranleddes av de ändringar i sjukförsäkringen m. m., sorn trädde i kraft den I mars 1991. Det svenska arbetsgivarombudet till lLO:s 78:e arbetskonferens ingav ett klagomål mot Sverige beträffande tillämpningen av konventioneraa nr 87, 98 samt konventionen (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg. Klagomålet grandar sig på de ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet som trädde i kraft den 1 juli 1991 ("Lex Britannia"). De båda anmälningarna behandlas av lLO:s styrelse våren 1992.

Mål och inriktning av arbetslivspolitiken budgetåret 1992/93

Regeringens ambition är att på olika sätt stödja en utveckling inom arbetslivet som leder till en förbättring av arbetsförhållandena och minskad utslagning från arbetslivet. För dem som ändå drabbas av ohälsa och olycksfall måste det finnas en snabb och väl fungerande arbetsplatsanknuten rehabiliterings- och anpassningsverksamhet, som en väg tillbaka till lämpligt arbete.

Arbetsmiljöarbetet måste omfatta hela arbetssituationen. Med hänsyn till de ofta mycket komplexa orsakssambanden behövs flera olika åtgärder för att komma till rätta med riskfaktorer i arbetsmiljön, bl.a. är ofta arbetsorganisatoriska förändringar i vidaste bemärkelse nödvändiga.

Det fortgår en ständig förändring och förnyelse av arbetets villkor. Nya arbetsmetoder och nya sätt att organisera arbetet introduceras. Förnyelsearbetet måste genomföras på ett sådant sätt att arbetstagama kan känna trygghet i förändringarna.

Några av de viktigaste föratsättningama för ett bättre arbetsliv är ett rikt arbetsinnehåll och möjlighet för arbetstagama att själva kunna påverka sin arbetssituation. Detta innebär ökade krav på arbetstagarnas kunskaper och kompetens. En viktig föratsättning är att de anställda ges möjlighet att lära, utvecklas och bredda sin kompetens. En breddning av arbetskraftens kompetens är också en föratsättning för ökad konkurrenskraft och flexibi litet inom näringsliv och förvaltning. 26

Jag har tidigare konstaterat att antalet anmälda arbetsskador och sjuk- Prop. 1991/92:100 frånvaron har minskat. Samtidigt kan konstateras att viflkoren i arbetsli- Bil. 11 vet fortfarande är olika och mycket återstår att göra för att förverkliga en god arbetsmiljö i vid bemärkelse.

De av riksdagen våren 1991 beslutade ändringama i arbetsmiljölagen har trätt i kraft. Därmed har arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering förstärkts. Samtidigt har betydelsen av samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i det lokala arbetsmiljöarbetet lyfts fram. En bra och ändamålsenlig samverkan mellan parterna på olika nivåer kommer sannolikt att vara ännu viktigare i framtiden med hänsyn till den vidgade synen på arbetsmiljöarbetet och de krav som bör ställas på arbetets organisation och innehåll.

Ett arbete med ätt förändra arbetsmiljöer och få människor tillbaka tifl arbetet har inletts på många arbetsplatser. Myndighetema inom arbetsmiljöområdet kommer att ha en stor betydelse när det gäller att genomföra förändringarna på arbetsmiljöområdet. Införandet av den nya budgetprocessen med ökad långsiktighet och fokusering på resultaten av verksamheten syftar till en effektivare användning av resursema.

Arbetslivsfonden har en viktig roll i detta sammanhang och dess verksamhet har kommit i gång i stor omfattning. Regeringen har lämnat i uppdrag till den centrala arbetslivsfonden att utreda föratsättningama för inrättandet av regionala kunskapscentra som ett led i arbetet med att nå ut med kunskaper och erfarenhet på arbetslivsområdet.

Handläggningen av lönegarantiärenden

Den arbetstagare som blir utan lön på grand av att arbetsgivaren har försatts i konkurs kan i vissa fall få ersättning enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs från lönegarantifonden. Fonden finansieras genom en socialavgift som för närvarande uppgår till 0,20 procent av löneunderlaget.

Enligt lönegaranti lagen har länsstyrelseraa hand om utbetalningama från lönegarantifonden.

Under det senaste året har antalet konkurser ökat kraftigt. Detta har fått till följd att länsstyrelsema har fått ett mycket stort antal utbetalningsärenden att handlägga. Även under budgetåret 1992/93 förväntas antalet lönegarantiärenden att förbli mycket högt. Den uppkomna situationen motiverar en förstärkning av länsstyrelsemas resurser för utbetalningar från lönegarantifonden. Jag beräknar, efter samråd med chefen för civildepartementet, att länsstyrelsema bör tillföras 6 milj. kr. för dessa ärenden. Denna resursförstärkning bör finansieras genom en engångsvis särskild disposition av avgifter till lönegarantifonden.

Jag vill starkt understryka att resursförstärkningen är en engångsvis åtgärd. Det för närvarande stora antalet lönegarantiärenden orsakas av den negativa ekonomiska utvecklingen i landet. Inom arbetsmarknadsde partementet bereds för närvarande de förslag som har lämnats av lönega rantiutredningen. Förslagen avser bland annat handläggningsfrågor. 27

Mitt förslag om disposition av medel i lönegarantifonden kräver stöd i Prop. 1991/92:100 lag. Ett förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om Bil. 11 socialavgifter har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet. 1 lagförslaget tas även upp vissa andra frågor. Jag återkommer därför till den närmare utformningen av lagen och min hemställan till regeringen om förslag till riksdagen under anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (avsniti 2.6).

Mynd ighetsstyrelser

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har i skrivelse den 14 febraari 1991 till statsministern hemställt att intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande myndighetsstyrelser utan ha en rådgivande funktion. SAF har också beslutat att organisationen fr. o. m. årsskiftet 1991/92 inte kommer att företrädas i styrelser i ett antal myndigheter där flertalet finns inom arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde. Dessa myndigheter är arbetsmarknadsverket, AMU-styrelsen, arbetslivscentram, arbetarskyddsverket, arbetslivsfonden, arbetsmiljöfonden och arbetsmiljöinstitutet.

Regeringen har mot denna bakgrand beslutat att i alla centrala styrelser hålla de platser vakanta som SAF enligt resp. myndighets instraktion har rätt att lämna förslag till. I regionala och lokala styrelser kan det i SAF:s ställe bli aktuellt att ta in andra arbetsgivarrepresentanter. Regeringen kommer vidare att se över myndighetemas ledningsansvar m.m. 1 detta sammanhang kommer bl. a. verksstyrelsemas sammansättning att behandlas.

Företagshälsovård

Mitt förslag: Statsbidraget till företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993 och behållningen på kontot hos riksgäldskontoret för företagshälsovården förs till statsbudgetens inkomsttitel.

Skälen lör mitt förslag: Ett nytt bidragsystem för företagshälsovården infördes den 1 januari 1986 i syfte att stimulera till förebyggande arbetsmiljöarbete och förbättra anslutningen av de små företagen. En översyn av effekteraa av de nya bidragsreglema redovisades i juni 1990 i betänkandet (Ds 1990:42) Företagshälsovård i omvandling. Betänkandet låg sedan till grand för riksdagens beslut om nya riktlinjer för företagshälsovården och bidragssystemet.

1 en rapport (Fu 1991:9) om den statliga stymingen av företagshälsovården har RRV kommit fram till att statsbidragets styrande effekter är svaga, bl. a. när det gäller att öka anslutningen av de små företagen. RRV tror inte att de nya ändringama kommer att ge avsedd effekt och föreslår att bidraget avskaffas.

Jag har samma uppfattning som RRV och anser att det generella stats bidraget bör avvecklas. Tidpunkten bör enligt min mening vara den 1 28

januari 1993. Regeringen avser återkomma senare i vår till riksdagen med Prop. 1991/92:100 förslag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Jag vill emellertid Bil. 11 redan nu att regeringen föreslår riksdagen att godkänna att det generella statsbidraget avvecklas den 1 januari 1993.

Detta kommer att innebära en sänkning av arbetarskyddsavgiften i nämnda lag med 0,18 procentenheter. Detta utrymme bör utnyttjas för att höja arbetsskadeavgiften med motsvarande belopp. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Könberg.

Jag avser emellertid att inom kort föreslå regeringen att besluta om en översyn av företagshälsovården. En utgångspunkt för utredaren är därvid en avveckling av det nuvarande generella bidraget. Utredaren skall i stället överväga andra former för stöd t. ex. riktade insatser. Därvid bör i första hand ett bidragssystem övervägas som tillgodoser de mindre företagens behov av företagshälsovård.

Genom beslut av riksdagen (prop. 1990/91:140, AU22, rskr. 302) utgår ett bidrag motsvarande högst 1 % av de medel som årligen avsätts som stöd till företagshälsovården till ett centralt organ för samverkan och utveckling av företagshälsovården (FUR). För kalenderåret 1992 har regeringen beslutat om 6 milj. kr. Utredaren bör även pröva om detta bidrag bör lämnas sedan det generella bidraget avvecklats.

Bidrag till företagshälsovården finansieras i dag genom att 53,3 procent av arbetarskyddsavgiften enligt lagen (1981:691) om socialavgifter förs till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret. Överskottet på nämnda konto uppgår den Ijuli 1991 till ca 850 milj. kr. Jag bedömer att dessa medel inte kommer att behövas för att finansiera nuvarande bidragssystem för företagshälsovården under nästa kalenderår. Mot bakgrand härav föreslår jag att dessa medel eller det högre belopp som finns innestående på kontot efter den I juli 1992 förs som en förstärkning av statsbudgeten till statsbudgetens inkomsttitel. Det bör ankomma på regeringen att besluta om denna överföring.

MBL-medel

Mitt förslag: De s. k. MBL-medlen avvecklas successivt med början den Ijuli 1992.

Skälen for mitt förslag: I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975/76:182, AU 46, rskr. 182) har regeringen sedan budgetåret 1976/77 anvisat medel för bidrag till utbildning och information om medbestämmandelagen (MBL) och därmed sammanhängande avtal. De första åren finansierades verksamheten med anslagsmedel, men från och med år 1981 har den finansierats genom arbetarskyddsavgiften.

Regeringen har sedan år 1985 faststäflt en ram för bidragets storiek. En viss andel av de medel som årligen flyter in från arbetarskyddsavgiften till arbetsmiljöfonden skall användas för detta ändamål. Av bidraget lämnas en åttondel till arbetsgivarorganisationer, resten till arbetstagarorganisa tioner. 29

RRV har år 1990, på uppdrag av regeringen, granskat användningen av Prop. 1991/92:100 de s.k. MBL-medlen och bl.a. funnit att medlen använts för utbildning Bil. 11 och informationsinsatser med svag anknytning till MBL.

MBL-medlen beräknas uppgå till 271 milj. kr. för innevarande kalenderår. Jag föreslår nu att bidraget avvecklas den 1 juli 1992 så när som på 75 milj. kr. De återstående medlen bör i sin helhet tilldelas arbetstagarorganisationerna och avse budgetåret 1992/93. Därefter skall bidraget i sin helhet vara avvecklat. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta härom.

I prop. 1987/88:105 om jämställdhetspolitiken inför 90-talet har riksdagen beslutat om ett särskilt program för jämställdhetsåtgärder inom arbetslivsområdet för tiden fram t.o.m. den 31 december 1993. Medel härför skulle enligt riksdagens beslut åriigen avsättas från MBL-medlen. Regeringen har därefter genom särskilt beslut närmare fastställt medlens användning. Jag avser att senare förslå regeringen att uppdra åt arbetsmiljöfonden att avsätta särskilda medel härför så att programmet kan pågå fram t.o.m. den 31 december 1993.

Arbetslivscentrum

Riksdagen beslutade i mars 1991 om att arbetslivscentram skulle omvandlas tifl ett renodlat forskningsinstitut och att antalet fasta tjänster skulle vara högst 35, varav 25 forskare. Denna omstrakturering pågår för närvarande. Regeringen har uppdragit till arbetslivscentram att senast den I april 1992 inkomma med förslag till anslag för budgetåret 1992/93 och till de författningsbestämmelser som den nya organisationen ger anledning till. Den nya organisationen beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 1992. Genom beslut av riksdagen våren 1991 med anledning av prop. 1990/91:150 bil. 11:9 med förslag till riksdagen rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (FiU30, rskr. 386) gäller ett besparingskrav om 10 milj.kr. för arbetslivscentram. Arbetslivscentram finansieras helt genom arbetsmiljöfonden och därvid över arbetarskyddsavgiften. Jag avser att sedan arbetslivscentram kommit in med sin anslagsframställning den 1 april 1992 återkomma till regeringen med förslag till riksdagen angående ifrågavarande besparing.

Fonden för arbetsmiljöförbättringar

Mitt förslag: Fonden för arbetsmiljöförbättringar avvecklas under en treårsperiod. Som ett led i avvecklingen överförs 40 milj. kr. budgetåret 1992/93 från fonden till statsbudgetens inkomsttitel.

Skälen fbr mitt förslag: Fonden för arbetsmiljöförbättringar inrättades år 1975 för att täcka statens ekonomiska åtaganden för garantilån för arbetsmiljöförbättringar, s.k. AG-lån (prop. 1975:66, SoU 16, rskr. 191). AG-lånen kunde, efter att riksdagen beslutat om förlängning av systemet, tecknas undertiden den 1 september 1975 —den 31 december 1978. Lånen 30

löpte på sju år. Genom AG-lånen kom nästan 300 milj.kr. att investeras i Prop. 1991/92:100 arbetsmiljöförbättringar. Bil. 11

Systemet innebar att staten, föratom att ställa garantier för företagens lån hos bankema, betalade räntan på lånen de första två åren. Kostnaderna för AG-lånen bestod därför av räntekostnader, administrationskostnader samt kostnader för infriande av ställda garantier. Kostnadema finansierades av en särskild arbetarskyddsavgift på 0,03 % som togs ut under åren 1976, 1977 och 1979. De influtna medlen fördes till fonden för arbetsmiljöförbättringar.

Vid införandet av AG-lånesystemet slogs också fast alt överblivna medel i fonden för arbetsmiljöförbättringar fick användas för andra ändamål på arbetsmiljöns område (prop. 1975:66 s. 23). Fonden har därför funnits kvar även efter att garantiåtagandena upphört. Fonden förvaltas av kammarkollegiet.

Jag föreslår att fonden avvecklas under en treårsperiod med början budgetåret 1992/93.

Behåflningen på fonden var den 30 juni 1991 drygt 92 milj. kr. Av dessa medel kommer en viss del att behöva tas i anspråk för redan gjorda åtaganden. Avvecklingen av fonden bör påbörjas budgetåret 1992/93 genom att 40 milj. kr. förs från fonden till statsbudgetens inkomsttitel som en förstärkning till statsbudgeten. Det bör ankomma på regeringen att besluta om denna överföring. De återstående medlen bör fram till dess fonden är helt avvecklad få användas för de ändamål som riksdagen tidigare beslutat om.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna

1. att det generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993,

2. de av mig anförda riktlinjema om en ändring av arbetarskyddsavgiften,

3. den av mig föreslagna överföringen av medel från arbetarskyddsavgiften från ett konto hos riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomsttitel,

4. den av mig föreslagna avvecklingen av de s. k. MBL-medlen,

5. vad jag har anfört om avveckling av fonden för arbetsmiljöförbättringar,

6. vad jag har anfört om överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel.

3. Regionalpolitik Prop. 1991/92: lOO

Bil. 11

1 Den regionala problembilden

Den allmänna försämringen av konjunkturen har, somjag tidigare beskrivit, bl. a. medfört en kraftig ökning av antalet varsel om uppsägning och av antalet arbetslösa i hela landet.

Den långsiktiga regionala problembilden har inte förändrats väsentligt under senare år. De arbetsmarknadspolitiska problemen har i allmänhet ökat i minst samma takt i de regionalpolitiskt prioriterade regionema som i landet i övrigt. Den långa högkonjunkturen medförde att planerade strakturförändringar i många fall sköts upp. Ett uppdämt förändringsbehov utlöses nu och medför mycket stora påfrestningar i orter och regioner som redan tidigare hade ett ensidigt och svagt näringsliv. Detta gäller bl. a. Norriand och Bergslagen.

De regionalpolitiska problemen är sedan länge störst i stora delar av de sju s. k. skogslänen. Under de senaste åren har dessa dock haft en stabilare befolkningsutveckling än tidigare, främst beroende på en förhållandevis hög nettoinvandring men även på ökade födelsetal. De inomregionala obalanserna är dock fortfarande stora inom länen.

Beträffande Stockholms läns befolkningsutveckling kan noteras det trendbrott med flyttningsunderskott gentemot övriga landet som skedde 1988. Under de tre första kvartalen 1991 har detta underskott uppgått till ca 3 200 personer, vilket kan jämföras med ett underskott på ca 4500 personer under samma period 1990. Länet har dock fortfarande betydande födelseöverskott och en förhållandevis omfattande nettoinvandring, vilket medfört en fortsatt kraftig befolkningstillväxt.

I underbilaga 11.2 redovisas länsvis uppgifterom arbetslösheten, antalet varsel m. m.

2 Regionalpolitikens allmänna inriktning

Regionalpolitiken skall enligt de av riksdagen fastlagda målen inriktas på att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. Politiken skall främja en rättvis fördelning av välfärden mellan människor i olika delar av landet och en balanserad befolkningsutveckling så att betydande valfrihet i boendet kan åstadkommas. Regionalpolitiken skall vidare underlätta för rationell produktion varigenom ekonomisk tillväxt kan uppnås.

Om målen skall kunna uppnås måste det skapas föratsättningar för ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt fungerande regioner. 1 regeringsförklaringen anges bl. a. att hela Sverige skall leva. Det föratsätter en aktiv regionalpolitik. Utvecklingskraften i de mindre företagen är avgörande för den regionalt spridda sysselsättningen, liksom satsningar på bättre infrastruktur, dvs. modema järnvägar, förbättrat vägnät, förbättrade telekommunikationer, utbyggd högskoleutbildning m. m.

För att bättre ta tillvara och utveckla kraften i den växande grappen kvinnliga företagare har regeringen i december 1991 givit närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ett särskilt uppdrag att bl.a. analysera 32

villkoren för kvinnors företagande. I uppdraget ingår också att utarbeta ett Prop. 1991/92:100 åtgärdsprogram för att främja kvinnors företagande i stödområdet. Bil. 11

Riksdagen har fastställt en långsiktig stödområdesindelning som gäfler från den I juli 1990. Beslutet innebär att det regionalpolitiska företagsstödet koncentrerats till två stödområden, benämnda stödområde I och 2. Dessa områden omfattar de kommuner eller delar av kommuner som långsiktigt bedöms ha de svåraste regionalpolitiska problemen.

Till regeringen har inkommit ett antal framställningar om inplacering av nya områden i stödområde eller uppflyttning från stödområde 2 tifl 1. Enligt min mening är det viktigt att stödområdesindelningen inte ändras för ofta, särskilt som de långsiktiga problemen förändras mycket långsamt. Jag är därför inte nu beredd att föreslå några ändringar i denna stödområdesindelning.

Utöver dessa "permanenta" stödområden finns s. k. tillfälliga stödområden. Regeringen har möjlighet att i sådant område placera in kommuner eller delar av kommuner med allvarliga sysselsättningsproblem till följd av exempelvis omfattande strakturrationaliseringar. För närvarande är 14 kommuner eller delar av kommuner inplacerade i tillfälligt stödområde t.o.m. den 30 juni 1992. Fram till denna tidpunkt har regeringen också utnyttjat möjligheten att tillfälligt höja den maximala andelen lokaliseringsbidrag för fyra kommuner eller kommundelar i stödområde 2. Jag avser att under våren göra en översyn av de tillfälliga stödområdesinplace-ringama och återkomma till regeringen med eventuella förslag till förändringar.

I rådande lågkonjunktur har som nämnts strakturomvandlingsproble-men på olika håll i landet accentuerats. Detta ställer ökade krav inte bara på kraftiga arbetsmarknadspolitiska insatser utan även på långsiktigt verkande regionalpolitiska åtgärder för att hävda regionemas möjligheter till utveckling. Det behövs dels infrastrakturförbättringar, dels såväl riktade företagsinsatser i form av etableringsstöd och stöd vid expansion, som allmänt kostnadssänkande sådana. Vad gäller riktade insatser kommer jag att föreslå att lokaliseringslån åter skall kunna lämnas. Detta för att något kompensera den ordinarie kapitalmarknadens mycket restriktiva hållning som gör det svårt att finansiera projekt i stödområdet. Vad gäller kostnadssänkande åtgärder lämnar jag senare förslag till utvidgning av systemet med nedsättning av socialavgifter till flera verksamheter i stödområde 1 och till vissa verksamheter i delar av stödområde 2.

Ansvaret för en regionalt utvecklad infrastraktur vilar på resp. sektor. För vissa typer av insatser finns dock särskilda regionalpolitiska infra-strakturmedel. 1 stödområde 1 pågår ett särskilt program som genomförs av berörda länsstyrelser.

Genomförandet av de regionalpolitiska åtgärdema har successivt decen traliserats till länsstyrelsema samtidigt som medlen för regionala utveck lingsinsatser räknats upp så att det s. k. länsanslaget för närvarande svarar för närmare hälften av de totala direkta regionalpolitiska anslagen. Jag kommer senare att föreslå en viss höjning av nämnda anslag. Länsstyrel sema kan använda medlen för lokaliserings- och utvecklingsbidrag, gles bygdsstöd och projektverksamhet. Den stora frihet i medelsanvändningen 33

3 Riksdagen 1991/92. 1 samt Nr 100. Bilaga 11

som getts länsstyrelserna ställer stora krav på prioritering mellan olika Prop. 1991/92:100 åtgärder och noggrann uppföljning. Jag kommer senare att redovisa min Bil. 11 syn på behovet av prioritering, bl. a. när det gäller glesbygden.

Mina förslag i det följande innebär sammantaget att anslagen för direkta regionalpolitiska åtgärder höjs, med 300 milj.kr. eller 13%. Även efter denna höjning måste dock konstateras att dessa insatser endast marginellt kan påverka den regionala utvecklingen. För att nå de regionalpolitiska målen krävs en helhetssyn med samordnade åtgärder inom en rad samhälls- och politikområden. Jag kommer i det följande att redovisa hur samordningsarbetet i fortsättningen bör utformas och förstärkas.

3 Regionalpolitisk samordning

De medel som avsätts för direkta regionalpolitiska insatser kan, som jag tidigare framhållit, endast marginellt påverka den regionala utvecklingen. Föratt nå de regionalpolitiska målen krävs att regionalpolitiska hänsyn tas även när åtgärder inom andra samhällssektorer utformas.

Inom regeringskansliet är sektorssamordningen ett viktigt led i det regionalpolitiska arbetet. Jag avser att i olika former ytterligare fördjupa detta samarbete. Särskilt viktiga för den regionala utvecklingen är insatser för att stärka infrastrakturen. Dessa berör bl. a. verksamheter inom kommunikations-, utbildnings-, jordbraks- och näringsdepartementen.

För att ytterligare betona statliga utredningars ansvar att belysa regionalpolitiska konsekvenser av sina förslag, kommer jag senare att föreslå regeringen, att ett generellt direktiv införs som föreskriver att sådana analyser alltid skall redovisas. 1 de fall utredningar berör inrättande av nya myndigheter, eller större omorganisationer av befintlig verksamhet, bör en lokalisering utanför Stockholmsregionen alltid prövas.

I likhet med föregående år lämnas även i årets budgetproposition en redogörelse för viktigare beslut inom andra politikområden som har effekter för den regionala utvecklingen.

Arbetsmarknadspolitiken syftar till att åstadkomma väl fungerande arbetsmarknader i hela Sverige. De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelar AMS utifrån de problem som råder i varje län. Länsarbetsnämnderna fördelar i sin tur medel till varje arbetsförmedling utifrån den lokala situationen. Fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska medlen får därmed en profil som i stort överensstämmer med de regionalpolitiska prioriteringama.

Av de medel för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder som regeringen disponerar har drygt en tredjedel beviljats utvecklingsprojekt för ungdomar och kvinnor på landsbygden.

I det följande lämnar jag, efter samråd med resp. statsråd, en redovisning av viktigare beslut från regionalpolitisk synpunkt i kommunikations-, utbildnings-, jordbraks-, närings-, finans-, civil-, kultur- samt miljö- och resursdepartementen.

34

Kommunikationsdepartementet Prop. 1991/92:100

Goda kommunikationer är en grandföratsättning för en balanserad regional utveckling. Det gäller såväl person- och godstransporter som telekommunikationer.

Under våren 1991 beslutade riksdagen att inrätta ett särskilt infrastrak-turanslag för större projekt som gäller vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar (prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286). Sammanlagt lOmiljarder kr. anslogs av riksdagen inom en total planeringsram på 20 miljarder kr. Den tidigare regeringen beslutade om ett antal större väg- och järnvägs-projekt finansierade med medel från detta anslag. Vidare beslöt den i september 1991 att med medel från det särskilda infrastrakturanslaget tidigarelägga investeringar i vägar och järavägar för högst I 550 milj. kr.

Regeringen lämnade i början av november 1991 förslag till riksdagen om att I 500 milj.kr. bör anslås på ett särskilt anslag till sysselsättnings-och produktivitetsfrämjande åtgärder som gäller investeringar i kommunikationssektorns infrastraktur. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag, vilket innebär att vägverket och banverket skall tidigarelägga investeringar och andra åtgärder inom väg- och järavägsområdet för 1347 milj. kr.

De tidigarelagda investeringarna omfattar objekt som gäller europavägar och andra nationella vägar av betydelse för person- och godstransporter. Vidare ingår vissa bärighetshöjande åtgärder på vägnätet som delvis är tidigarelagda objekt. Åtgärdema inom jämvägsområdet koncentreras till en tidigareläggning av arbetet med att anpassa södra stambanan för den kommande snabbtågstrafiken.

Beslutet omfattar dessutom en kostnadsram på 100 milj.kr. för att under ett år driva inlandsbanan i avvaktan på ställningstaganden om banans framtid. 1 sysselsättningspaketet ingår slutligen 153 milj.kr. för finansiering av sysselsättningsskapande åtgärder inom luftfarts- och teleområdena, som den tidigare regeringen aviserade i september 1991.

I fråga om vägar bör för övrigt framhållas det 10-åriga investeringsprogrammet för särskilda bärighetshöjande åtgärder. Detta syftar till att anpassa bärighetsnormema på det svenska huvudvägnätet till de regler som gäller inom EG. En viktig del av programmet utgörs av åtgärder i skogslänen.

För budgetåret 1992/93 föreslås att 140 milj. kr. anslås till transportstöd för färjetrafiken till Gotland. Detta innebär att passagerartaxorna kan sänkas.

Vidare föreslås att anslaget till trafiken på Trollhätte kanal och Vänern ökas med 18 milj.kr. till 78 milj.kr. samt att 15,2 milj.kr. anvisas för bidrag till kommunala flygplatser, huvudsakligen i Norrlands inland.

Statens köp av interregional persontrafik på jämväg, som är regionalpolitiskt angelägen men som inte kan upprätthållas på företagsekonomiska villkor, föreslås för budgetåret 1992/93 uppgå till 549 milj. kr.

Chefen för kommunikationsdepartementet räknar med att televerket kommer att bolagiseras år 1993. Konkurrensen på telemarknaden kommer att skärpas. Den pågående telelagsutredningen skall utarbeta det regelverk ,,

som behövs för en fungerande telekommunikationsmarknad. 1 det sam- Prop. 1991/92:100 manhanget kommer förslag att läggas om hur det sociala och regionalpoli- Bil. 11 tiska ansvaret skall uppfyllas av aktörema på marknaden.

Utbildningsdepartementet

Den förra regeringen fördelade den 8 resp. den 30 maj 1991 återstående medel för kompetenshöjande åtgärder från de regionalpolitiska satsningar på utbildningsområdet, som riksdagen fattade beslut om med anledning av propositioneraa om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64, UbU9, rskr. 211) samt i Norrbottens län (prop. 1987/88:86, UbU38, rskr. 353).

Genom nämnda regeringsbeslut fördelades drygt 15 milj. kr. till Bergslagen och norra Sveriges inland. Dessa medel avsåg bl. a. utbildning inom komvux riktad till kvinnor i form av höjd grandutbildning och yrkesutbildning med anknytning till det lokala arbetslivets behov. Vidare fördelades medel för distansutbildning inom högskolan, för högskoleutbildning inom livsmedels- och turistområdena samt för högskolekurser inom teknikområdet och för högre restaurangutbildning.

Drygt 7 milj.kr. fördelades till Norrbottens län. Dessa medel avsåg utvidgning av komvux för behörighetsgivande utbildning inför läraratbildning, fortbildning av gymnasieskolans lärare, huvudsakligen språklärare, samt för högskolans del utbildning inom bl. a. turismområdet och inom äldre- och handikappomsorg samt distansutbildning. Ett särskilt bidrag anvisades till Lapplands kommunalförbund som stöd för dess samverkansinsatser på utbildningsområdet.

Efter förslag av regeringen ökar antalet platser vid universitet och högskolor redan i vår med 2000. Detta är ett led i den långsiktiga förstärkning och utbyggnad av högskoleutbildningen som bör genomföras under 1990-talet. Huvuddelen av de nya platser som nu inrättas avser de mindre högskoloma rant om i landet. Tillgång till god högskoleutbildning i hela landet är en viktig faktor för den regionala utvecklingen — en väl utbyggd högskola ökar utbildningens tillgänglighet, bidrar till en jämnare rekrytering av studerande och stärker samhälle och näringsliv i olika delar av landet.

En fråga som också uppmärksammats i regionalpolitiskt sammanhang är möjligheterna till forskning vid de mindre och medelstora högskoloma. Sedan mitten av 1970-talet bedrivs forskning även vid dessa högskolor. Stort intresse för och engagemang i forskningsfrågor finns nu vid såväl högskolorna i fråga som i deras omgivning. Genom 1990 års forskningsproposition ställs kraftigt ökade resurser (-I-30 milj. kr.) till förfogande för forskningsstödjande åtgärder vid de mindre och medelstora högskoloma. Detta stöd uppgår för budgetåret 1992/93 till 44 milj.kr. Här bör också erinras om de 36,5 milj. kr. som avsatts av regionalpolitiska medel för en tillfällig förstärkning av forsknings- och utvecklingsverksamheten vid elva mindre och medelstora högskolor i Norrland, Bergslagen, sydöstra Sverige och i Borås.

1 samband med anslagsframställningarna för kommande treårsperiod, 36

som omfattar budgetåren 1993/94-1995/96 skall, enligt de direktiv som Prop. 1991/92:100 utfärdats, redovisas dels hur de anvisade medlen använts och används, Bil. 11 dels vilka effekter åtgärderaa haft på forskningens omfattning vid de berörda högskoloma.

Riksdagens beslut våren 1991 om en ny gymnasieskola (prop. 1990/91:85, UbU 16, rskr. 356) innebär bl.a. att tidigare system med centrala beslut om gymnasieskolans dimensionering ersätts av ett system där varje kommun själv beslutar i vilken utsträckning den skall anordna gymnasieutbildning eller erbjuda sådan genom samverkansavtal med andra kommuner.

Jordbruksdepartementet

Riksdagens beslut våren 1990 om livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, JoU 25, rskr. 327) innebär att den intema marknadsregleringen på jordbrakets område avvecklas. Beslutet innebär emellertid samtidigt att prisstödet till jordbraket i norra Sverige bibehålls. Prissänkningar till följd av avregleringen får nämligen, enligt samma beslut, inte medföra att lönsamheten för jordbraket i norra Sverige försämras i nämnvärd grad.

En parlamentarisk arbetsgrapp har på regeringens uppdrag i november 1991 lämnat förslag rörande det fortsatta stödet till jordbraket i norra Sverige efter budgetåret 1991/92 (Ds 1991:80). Förslaget remissbehandlas för närvarande.

En särskild utredare skall se över rådgivningen till jordbraket (dir. 1991:83). Förslag kommer att lämnas sommaren 1992.

Stöd till sockerbraken på Öland och Gotland skall enligt riksdagens beslut lämnas under en övergångsperiod. Under perioden skall åtgärder vidtas för att underlätta avvecklingen av sockerbraken.

Näringsdepartementet

Den nya småföretagspolitik som regeringen angivit riktlinjeraa för (prop. 1990/91:51) är viktig även i ett regionalpolitiskt sammanhang. Den allmänt stora betydelse som tillväxt i små och medelstora företag och etablering av nya företag har för dynamiken i näringslivet och för en ökad sysselsättning, är av stor vikt för hela landet men har särskilt stor betydelse för de regionalpolitiskt prioriterade områdena.

I regeringens proposition om en ny småföretagspolitik lämnas en rad förslag som sammantagna innebär en ny start för små- och nyföretagandet i hela landet.

En säker tillgång på energi är generellt en viktig föratsättning för en gynnsam utveckling av näringslivet. Försörjningen med el till intematio nellt konkurrenskraftiga priser är särskilt betydelsefull i Bergslagen och för Norrlands kustland. Detta beror på att s.k. elintensiv industri svarar för en jämförelsevis hög andel av produktion och sysselsättning i dessa regio ner. Det beslut om energipolitiken som riksdagen fattade våren 1991 (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373) har därför stor regionalpolitisk bety delse. Programmet för omställning av energisystemet inkluderar också en 37

ökad satsning på biobränslen, vilket skapar föratsättningar för en gynnsam Prop. 1991/92: 100 landsbygdsutveckling. Bil. 11

Finansdepartementet

De nya regler på skatteområdet som i huvudsak gäller fr. o. m. år 1991 har från regionalpolitisk synpunkt såväl positiva som negativa effekter. En kommitté arbetar med att följa upp och rapportera kring effekter av skattereformen.

Vad gäller mervärdesskatten har riksdagen nyligen beslutat om sänkning av skattesatsen på bl. a. hotell- och restaurangtjänster, upplåtelse av campingplats och stugor i stugbyar samt personbefordran från 25 till 18 procent. Den nya skattesatsen skall gälla fr.o.m. den I januari 1992. Sänkningen av skattesatsen kan väntas förbättra föratsättningarna för turistnäringen på främst vinterturistorterna i Sverige.

Civildepartementet

Inom civildepartementets verksamhetsområde pågår olika utvecklingsarbeten som har betydelse för den regionala utvecklingen.

Länsstyrelsereformen, som genomfördes den Ijuli 1991, får konsekvenser för den regionala utvecklingen. Syftet är att stärka samordningen av den statliga verksamheten på regional nivå och att rationalisera verksamheten för att få en effektiv genomförandeorganisation bl.a. för den statliga regionalpolitiken. Vidare skapas föratsättningar för decentralisering från centrala verk till länen och från stat till kommun.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppdrag att analysera den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad samt att göra en per-spektivstudie med olika alternativ för en framtida straktur (dir. 1991:31). Samma utredare har även fått i uppdrag att analysera för- och nackdelaraa med nuvarande länsindelning i västra Sverige samt atl föreslå åtgärder för att komma till rätta med eventuella problem (dir. 1991:30). Uppdragen skall redovisas till regeringen senast den I juli 1992.

Civildepartementet har medverkat till att olika lösningar med s. k. lokalkontor prövas i olika delar av landet. 1 projektet Samordnad Lokal Offentlig Service (SLÖS) i Västemorrland har samarbete mellan lokal statlig och kommunal förvaltning kommit till stånd. Syftet är att behålla och förbättra offentlig service i glesbygdsområden.

Av betydelse för regionalpolitiska insatser är det fortsatta arbetet med att öka samverkan mellan olika samhällsorgan. Regeringen har tillsatt en beredning (C 1990: B) för samverkan mellan stat och kommun. En viktig uppgift för beredningen är att initiera förnyelse- och utvecklingsprojekt inom den offentliga sektorn.

Nykoop-företagsutredningen överiämnade i mars 1991 sitt betänkande Visst går det an (SOU 1991:24). Betänkandet innehåller bl.a. en del förslag om den kooperativa företagsformens möjligheter att bidra till landsbygdsutvecklingen. Enligt utredningen är kooperativa företag viktiga i landsbygdsutveckling, vilket flera lyckade exempel med så kallade sam- 38

hälls- eller bykooperativ i Norrland visar. Civildepartementet förbereder Prop. 1991/92:100 tillsammans med Glesbygdsmyndigheten ett projekt för att utveckla idéer- Bil. 11 na om den kooperativa företagsformen som ett verksamt medel i det regionalpolitiska arbetet. Det är i stor utsträckning frågan om samverkanslösningar, t.ex. kombinationer av produktion av samhällstjänster med lokal vara- och tjänsteproduktion.

Av regionalpolitisk betydelse är möjlighetema till samarbete över riks-gränserna mellan lokala och regionala samhällsorgan. Inom civildepartementet har en arbetsgrapp (C 1991: D) tillsatts för att följa upp det hittillsvarande samarbetet över riksgränseraa. Grappen skall bl. a. överväga behovet av regelförändringar eller om andra åtgärder bör vidtas för att underlätta den gränskommunala samverkan.

Kulturdepartementet

Med anledning av budgetpropositionen 1990 tog riksdagen ställning till ett treårigt program för utbyggnaden av stödet till de regionala kulturinstitutionerna - länsmuseer, länsteatrar, länsmusik och orkestrar. Programmet kom dock inte att följas vad gäller anslagsutvecklingen till teater och musik för innevarande år.

Förslagen för budgetåret 1992/93 innebär emellertid att uppbyggnaden av stödet till de regionala kulturinstitutionema åter prioriteras i regeringens kulturpolitik.

Genom omprioriteringar inom departementets verksamhetsområde har medel sålunda frigjorts som medger att 35 nya s. k. grandbelopp (statsbidrag till tjänster) förmedlas till orkestrama. Vidare förmedlas 22 grandbelopp till länsteatrama. Sammanlagt föreslås att 7,5 milj.kr. anslås till denna satsning. Därmed fullföljs utbyggnadsplanen.

Som ett led i arbetet med att förbättra frilansamas arbetsmarknad föreslås vidare att stödet till arrangerande musikföreningar ökas med 2 milj.kr.

Miljö- och resursdepartementet

I särskilda direktiv för länsstyrelseraas anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1994/95 betonas att det enligt riksdagens uppfattning (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) är en viktig uppgift för länsstyrelserna att verka för att den regionala utvecklingen sker i former som är förenliga med kraven på en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurser. Länsstyrelsen bör så långt möjligt samordna sitt arbete med fysisk planering, resurshushållning och miljövård med övriga frågor av betydelse för samhällsutvecklingen.

4 Företagsinriklade åtgärder m. m. Prop. 1991/92: 100

I enlighet med riksdagens beslut om regionalpolitiken våren 1990 har en viss förskjutning av de regionalpolitiska åtgärdema skett från direkt företagsstöd till åtgärder för att förbättra de infrastrakturella föratsättningama för näringslivet. De direkt företagsinriklade åtgärderna har dock fortfarande en betydande omfattning.

De nuvarande regionalpolitiska stödmedlen som riktar sig direkt till företagen är: Lokaliseringsbidrag, som kan lämnas i samband med investeringar i byggnader och maskiner, utvecklingsbidrag, som främst används för immateriella investeringar, sysselsättningsbidrag i samband med utökning av antalet anställda, lån till regionala investmentbolag, nedsatta socialavgifter samt transportstöd.

Föratom lån till privata regionala investmentbolag har staten, i samband med att särskilda regionalpolitiska åtgärder vidtagits i vissa regioner, lämnat kapitaltillskott av olika slag till regionala utvecklings- och investmentbolag. 1 regeringens proposition 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag m. m. har föreslagits att regeringen skall få bemyndigande att sälja statens aktier i bl. a. dessa bolag.

Föratom nämnda direkta stöd till företag har vissa organ som inrättats av staten regionalpolitisk betydelse. Här kan särskilt nämnas Stiftelsen Norrlandsfonden, som har till huvudändamål att låna ut pengar till riskfyllda projekt i de fyra nordligaste länen. Även de regionala utvecklingsfonderna bidrar till att förbättra den regionala balansen genom att deras verksamhet skall stå i samklang med samhällets regionalpolitiska strävanden. Ytterligare instrament som används för att påverka den regionala utvecklingen är de lokaliseringssamråd som bedrivs inom arbetsmarknadsdepartementet med de största industriföretagen och med företag inom den privata tjänste- och servicesektorn.

Jag kommer i det följande att redogöra för utfallet av de olika stödformerna och föreslå vissa förändringar vad avser kreditförsörjningen till företag samt systemet med nedsatta socialavgifter.

4.1 Regionalpolitiskt JÖretagsstöd

Förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd omfattar lokaliserings-, utvecklings- och sysselsättningsbidrag samt lån till privata regionala investmentbolag.

Jag föreslår nu inte några större förändringar av företagsstödet. Utvecklingen på kreditmarknaden föranleder dock förslag om att lokaliseringslån åter skall kunna lämnas för att förbättra företagens riskkapitalförsörjning i de regionalpolitiskt utsatta områdena. Jag återkommer härtill i det följande.

Av följande sammanställning framgår beviljat stöd (exkl. sysselsättningsbidrag), beräknad sysselsättningsökning samt subvention per nytt arbetstillfälle under de fem senaste budgetåren.

40 Budgetår 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 PrOp. 1991/92: 100

Bil. 11

Antal arbets-

ställen

Beviljat stöd

904,7

277,5

113,9

067,3

868,7

(nilj.kr.)

Lokaliseringsbi-

640,6

001,4

869,7

921,0

774,3

drag m.m.(1)

Lokaliseringslån

264,2

276,1

244,2

146,3

94,4

Summa

904,7

277,5

113,9

067,4

868,7

Beräknad syssel-

3 287

4 239

sättningsökning

varav kvinnor

1 231

1 284

Subvention per

nytt arbetstill-

fälle(2)(tkr)

(1) Inkl. utvecklingsbidrag och de äldre stödformerna investeringsbidrag, offertstöd och regionalpolitiskt utvecklingskapital.

(2) I beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning. Inte heller lokaliseringsbidrag på sammanlagt 314 milj. kr. som lämnats till Boliden Mineral AB under budgetåren 1987/88-1989/90 i syfte främst

att bevara sysselsättningen vid vissa av bolagets gruvor.

Under budgetåret 1990/91 uppgick således den beräknade sysselsättningseffekten till drygt 4200 nya arbetstillfällen. Härtill kommer att nettoeffekten av sysselsättningsstödet beräknas till 500—600 nya arbetstillfällen.

Kvinnomas andel av sysselsättningsökningen uppgår till ca 30 procent. En kvoteringsregel säger att minst 40 procent av antalet nya arbetstillfällen skall förbehållas vartdera könet. På regeringens uppdrag har länsarbets-nämnderaa i stödområdena utarbetat handlingsplaner för att öka kvinnoandelen.

Under budgetåret beviljades 654 företag stöd med sammanlagt närmare 900 milj. kr. i samband med investeringar på drygt 3 miljarder kronor. Av stödet utgjorde 774 milj. kr. bidrag och 94 milj. kr. lån.

Stödinsatserna beräknas ge mer än 300 nya arbetstillfällen vardera i samtliga de sju s. k. skogslänen. Största sysselsättningstillskottet beräknas liksom föregående år i det mest utsatta länet, Norrbotten med 642 arbetstillfällen, dämäst följer Västeraorrlands län med 549 och Jämtlands län med 532. De sammanlagt största bidragen, drygt 160 milj.kr. vardera, lämnades till företag i Jämtlands och Norrbottens län.

Stödområdet för företagsstödet inskränktes betydligt den 1 juli 1990. Många ansökningar om stöd som inkommit före detta datum har dock beviljats under budgetåret 1990/91.

Av följande sammanställning framgår länsvis beviljat stöd budgetåret 1990/91 fördelat på antalet arbetsställen, investeringskostnad, stödform och beräknad sysselsättningsökning.

41 Antal

Investe-

Beviljat i

ätöd

Beräk-

Prop. 1991/92

arbets-

rings-

(railj. kr,

nad-

Bil. 11

ställen

kostnad

syssel-

(milj. kr.

,) Bidrag(l)

Lokaliseringslän

sätt-

nings-

ökning

Uppsala

2,7

0,4

3 Södermanland

6,9

0,5

34 Östergötland

1,1

0,1

4 Kronoberg

3,0

0,4

37 Kalmar

22,7

2,5

44 Gotland

33,7

3,7

2,2

48 Blekinge

69,6

20,5

169 Göteborgs o

Bohus

41,7

5,4

104 Älvsborg

145,1

18,6

2,0

127 Värmland

339,5

63,3

5,7

463 Örebro

129,5

39,1

12,3

203 Västmanland

34,8

8,1

0,6

71 Kopparberg

230,4

43,6

9,7

370 Gävleborg

140,7

29,1

3,7

369 Västernorr-

568,9

121,8

6,5

land

Jämtland

557,4

162,6

4,2

532 Västerbotten

366,8

93,0

30,3

470 Norrbotten

377,3

161,5

17,2

642 SUMMA

3 071,9

774,3

94,4

4 239

(1) Lokaliserings- och utvecklingsbidrag, investeringsbidrag, offertstöd och regionalpolitiskt utvecklingskapital.

Av följande sammanställning framgår fördelningen på olika stödområden av antalet nya arbetstillfällen, investeringskostnader, beviljat stöd, beräknad sysselsättningsökning och subvention per nytt arbetstillfälle.

stöd-

Antal

Investe-

Beviljat ,■

stöd

Beräk-

Subv.

område

arbets-

rings-

(railj. kr

•)

nad syssel-

■ per

ställen

kostn.

sättnings-

nytt

(milj. kr.

) Bidrag(l)

Lokaliserings-län

ökning

arbetstillfälle (tkr)(2)

200,8

91,2

17,3

237 B

369,7

86,3

34,8

237 C

698,1

84,0

15,6

123 K*)

308,3

179,6

2C)

790,8

151,2

5,3

227 Tillfälliga 121

391,4

103,9

10,5

89 Utanför

321,8

78,1

11,0

lUlALT

3 071,9

774,3

94,4

4 239

* Den 1 juli 1990 ändrades stödområdesindelningen. Den gamla indelningen i A, B och C resp. tillfälliga stödområden ersattes med stödområde 1 och 2 resp. tillfälliga stödområden.

(1) Lokaliserings- och utvecklingsbidrag, investeringsbidrag, offertstöd och regionalpolitiskt utvecklingskapital.

(2) I beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning eller stöd till Boliden Mineral AB.

42 Den bransch som erhållit flest stöd är verkstadsindustrin inom vilken Prop. 1991/92:100 237 företag erhöll stöd. Bil. 11

Stödet till tjänsteföretag var det beloppsmässigt största bland branscherna. Under budgetåret 1990/91 har således 113 företag, som bedriver uppdragsverksamhet beviljats stöd.

Av följande sammanställning framgår stödets fördelning under budgetåret 1990/91 på olika branscher, arbetsställen, stödform, beräknad sysselsättningsökning och subvention per nytt arbetstillfälle.

Bransch

Antal

Bevil j

at 1

3töd

Beräknad

Subven-

arbets-

(milj

kr.

)

syssel-

tion per

ställen

sätt.ökn

arbetstillfälle

Bidrag(l)

Lokali-

serings-

(tkr)(2)

lån

Livsmedel

37 31,8

14,9

185

172 Textil

11 6,0

0,8

28

214 Trävaror

66 71,3

4,4

445

160 Massa, grafisk

25 25,9

3,7

200

129 Kemisk industri

36 50,8

8,5

267

190 Metall/verkstad

237 160,1

21,8

1 337

120 Övrig industri

20 15,3

0,3

112

137 Partihandel

20 26,5

174

152 Turism

39 71,1

14,4

239

297 Uppdragsverksamhet

113 187,3

13,9

749

173 varav industrihus

16 16,5

Övrigt

58 128,4

11,7

503

253 Summa

662 774,3

94,4

4 239

169 (1) Lokaliserings- och utvecklingsbidrag, investeringsbidrag, offertstöd och regionalpolitiskt utvecklingskapital.

(2) I beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning eller stöd till Boliden Mineral AB. :

Beslut om regionalpolitiskt stöd fattades under budgetåret 1990/91 av länsstyrelser, statens industriverk och regeringen. Länsstyrelsema svarade liksom tidigare år för en stor andel av alla beslut, närmare 80%. Länens andel av det totalt beviljade stödbeloppet uppgick till 365 milj.kr. eller 42%.

Jag avser senare att föreslå regeringen att ytterligare beslutskompetens skall delegeras till länsstyrelserna.

Sedan några år bedrivs inom regeringskansliet inom ramen för lokaliseringssamrådet med tjänstesektorn ett arbete med att försöka förmå tjänsteföretag att förlägga verksamheter till främst stödområdet. Samrådsarbetet har inriktats mot de största tjänsteföretagen i Stockholmsregionen. Kontakter har tagits med ett stort antal företag, banker, försäkringsbolag, finansbolag, data- och mediaföretag m. fl. Kontaktema har hittills (t. o. m. år 1991) resulterat i att närmare 3900 arbetstillfällen successivt kommer att tillföras regionalpolitiskt prioriterade områden.

Antalet nyetablerade företag som erhöll stöd under budgetåret 1990/91 uppgick till 109. Ungefär vart sjätte företag som fick stöd var nyetablerat.

43

Stödet till nyetablerade företag uppgick totalt till 87milj. kr. Det motsvarar Prop. 1991/92: 100 i genomsnitt 800 tkr. per nyetablerat företag. Bil. 11

En fördelning av stödet under budgetåret 1990/91 på företagsstorlek visar att 77% av företagen hade färre än 20 anställda. Endast tre av stödföretagen hade fler än 200 anställda.

Sysselsättningsbidrag lämnas enligt gällande regler per kalenderår för ett år i taget under högst fem år. För att få stöd måste företagen öka sysselsättningen och bibehålla den nya sysselsättningsnivån under hela perioden. Stöd lämnas endast i stödområdena.

Av följande sammanställning framgår beviljat sysselsättningsstöd för åren 1986-1990 fördelat på antalet arbetsställen, årsarbetskrafter och beviljat belopp.

Ar 1986 1987 1988 1989 1990(1)

Antal arbets- 1 329 1 512 1 545 1 457 889

ställen

Antal årsarbets- 9 164 10 803 9 364 8 887 6 352

krafter

Beviljat belopp 197,1 208,3 199,7 212,8 187,3

(milj.kr)

(1) Ytterligare beslut kommer att fattas.för 1990.

Som jag tidigare nämnt beräknas nettoeffekten av sysselsättningsstödet till 500-600 arbetstillfällen under budgetåret 1990/91.

Sammanfattningsvis har det regionalpolitiska företagsstödet enligt min bedömning varit av stor betydelse för möjlighetema att skapa nya arbetstillfällen i regionalpolitiskt utsatta orter och regioner. Genom dessa arbetstillfällen har också resurser i form av underatnyttjad arbetskraft och samhällelig infrastraktur kunnat tas till vara på ett sätt som bidragit till ekonomisk tillväxt i hela landet.

Vid sitt förslag om avskaffandet av lokaliseringslån i propositionen 1989/90:76 om Regionalpolitik för 90-talet hänvisade föredraganden bl. a. till de regionala utvecklingsfonderna. Norrlandsfonden och till den då Ökade tillgången på riskvilligt kapital genom avregleringen på kreditmarknaden.

Den reguljära kreditmarknaden har dock inte visat sig fungera så stabilt som är önskvärt för att tillgodose en tillfredsställande riskkapitalförsörjning, särskilt i de regionalpolitiskt mest utsatta delama av landet.

Jag föreslår därför att lokaliseringslån i särskilda fall åter skall kunna lämnas för finansiering av enskilda stödprojekt.

I likhet med tidigare föreslår jag att lokaliseringslånen inte skall innebä ra någon subvention av kreditkostnadema. Deras främsta funktion bör vara att ta en högre kreditrisk än vad den allmänna kreditmarknaden förmår. Jag tänker i detta avseende t. ex. på projekt i nystartade företag, i småföretag med litet eget kapital och i sådana områden där det altemativa värdet på anläggningstillgångar är otillräckligt för att utgöra säkerhet för normala riskkrediter. 44

Lokaliseringslån bör därför enligt min mening endast lämnas i samband Prop. 1991 /92:100 med investeringar i byggnader, markanläggningar, maskiner eller andra Bil. 11 inventarier samt i undantagsfall i markberedning för torvproduktion.

Låneverksamheten kommer att bedrivas inom ramen för begränsade tillgängliga medel.

Det bör i övrigt ankomma på regeringen att närmare utforma villkoren för lokaliseringslånen.

Riksdagen har tidigare anslagit medel för lokaliseringslån över två reservationsanslag på vilka alla medel inte förbrakats. Jag avser dels anslaget för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln CIO. Lokaliseringslån i Uddevallaregionen, dels anslaget för budgetåret 1989/90 under tionde huvudtiteln D3, Lokaliseringslån. På anslagen uppgick reservationen den 30 juni 1991 till 39,0 milj. kr. resp. 418,1 milj. kr. Av dessa belopp återstår dock endast en beslutsram på ca 161 milj.kr. Resterande medel härrör sig till beslut som ännu inte utbetalats. Det sammanlagda utestående beloppet för lokaliseringslån uppgick samtidigt till 1051,2 milj. kr.

Jag föreslår att återstående medel på dessa anslag jämte inflytande räntor och avbetalningar på utelöpande lokaliseringslån fortsättningsvis disponeras för beslut om nya lokaliseringslån.

I förenklingssyfte föreslår jag häratöver att anslagen sammanförs till ett anslag genom att medlen för Lokaliseringslån i Uddevallaregionen överförs till anslaget för budgetåret 1989/90 under tionde huvudtiteln D3. Lokaliseringslån.

4.2 Nedsatta socialavgifter

Lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift trädde i kraft den I januari 1991. Den ersatte lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län. Den geografiska omfattningen utökades då, från att tidigare endast ha avsett Norrbottens län, till hela stödområde I. Dessutom skedde en viss förändring av de verksamheter nedsättningen skulle omfatta.

Nedsättningen av socialavgiftema uppgår i stödområde I till tio procentenheter och gäller t.o.m. utgiftsåret 2000. För utgiftsåret 1991 är nedsättningen dock fem procentenheter i fråga om verksamhet som bedrivs i stödområde 1 utanför Norrbottens län. Föratom områden som ingår i stödområde I omfattar nedsättningen t.o. m. utgiftsåret 1995 även Bodens, Luleå, Älvsbyns och Piteå kommuner. I dessa områden är nedsättningen fem procentenheter. Hel befrielse från socialavgifter gäller i Svappavaara samhälle i Kirana kommun, t. o. m. utgiftsåret 1993. Fr. o. m. utgiftsåret 1994 kommer samma regler att gälla i Svappavaara som i övriga stödområde 1.

Branschmässigt omfattar nedsättningen verksamhet i gravor och mine ralbrott (med undantag av malmgravor), tillverkning (med undantag av tillverkning inom massa- och pappersindustri samt jäm-, stål- och ferrole- geringsverk), produktionsinriktad partihandel, uppdragsverksamhet, ho tell-, pensionats- och campingverksamhet samt restaurang- och kaféverk samhet som bedrivs i kombination med hotell-, pensionats- eller camping- 45

verksamhet. Nedsättningen gäller dock inte verksamhet som bedrivs av Prop. 1991/92:100 kommuner eller andra statliga myndigheter än statens affärsdrivande verk. Bil. 11

Statens industriverk utvärderade år 1989 effekterna av de nedsatta socialavgifterna. Utvärderingen visade att det inte var möjligt att direkt härieda någon sysselsättningseffekt till stödet, men att det haft vissa positiva effekter på företagens lönsamhet.

Systemet med nedsatta socialavgifter är ett regionalpolitiskt instrament vars effekter kan avläsas först på lång sikt.

För att förbättra förutsättningarna för näringslivet i de regionalpolitiskt svaga regionerna och stärka utvecklingskraften i de mindre företagen i dessa områden behövs en aktiv regionalpolitik med flera instrament. Glesheten och de långa avstånden i Norrlands inland innebär nackdelar för företagen. Framtiden för detta område kommer därför att avgöras av i vilken mån man lyckas skapa gynnsamma föratsättningar för företag -även för sådana med småskalig produktion — att tillägna sig teknisk förnyelse, utbilda personal, utveckla nya produkter och tjänster samt finna nya marknader.

Det är min uppfattning att också en generell regionalpolitisk stödform i ökad omfattning bör användas för att uppnå detta.

1 det regionalpolitiskt mest utsatta området - stödområde I - är de geografiskt betingade konkurrensnackdelarna så stora att det är motiverat att utöka systemet med nedsättning av socialavgifter till fler branscher i syfte att framför allt skapa flera arbetstillfällen i glesbygdsområden och för kvinnor. Jag föreslår därför att systemet skall utökas till att omfatta även uthyrnings- och reparationsverksamhet, jordbrak, skogsbrak, trädgårdsskötsel, jakt och fiske, renhållnings-, städnings- och tvätteriverksamhet, intresse-, ideella, kulturella och religiösa organisationer, rekreationsverksamhet, kulturell serviceverksamhet med undantag av biblioteksverksamhet samt annan personlig serviceverksamhet med undantag av varmbadhus.

Den modema tele- och datatekniken har gjort det möjligt att bedriva verksamheter inom tjänstesektorn på långt geografiskt avstånd från huvudverksamheten. Jag vill exempelvis nämna ADB-, registerings- och televerksamhet inom bank-, försäkrings- och transportbranschema. Även många verksamheter inom intresseorganisationemas samt de ideella, och kulturella och religiösa organisationemas riks- och centralförbund kan bedrivas oberoende av geografisk lokalisering.

Jag föreslår därför att systemet med nedsättning av socialavgifter med tio procentenheter inom stödområde 1 vidare skall utökas till att omfatta även företagsledning, ekonomiadministration, löneadministration, automatisk databehandling, registreringsverksamhet, telefonförsäljning, ordermottagning och bokföring, som bedrivs i klart avgränsade avdelningar eller enheter inom företag vars huvudverksamhet i sig inte är berättigad till nedsättning av socialavgifter.

Med klart avgränsade avdelningar eller enheter avses t. ex. att verksamheten skall utgöra ett eget kostnadsställe men även vara geografiskt eller

ramsligt avgränsat.

46 Den geografiska omfattningen av nedsättningen bör utökas med nedan- Prop. 1991/92:100 stående kommuner eller delar av kommuner i stödområde 2. Nedsättning- Bil. 11 en bör vara tio procentenheter t.o. m. utgiftsåret 2000 och omfatta följande branscher: Uppdragsverksamhet, uthyraingsverksamhet, hotell-, pensionats- och campingverksamhet, restaurang- och kaféverksamhet som bedrivs i kombination med hotell-, pensionats- och campingverksamhet, skidliftar som bedrivs fristående från annan verksamhet eller i kombination med restaurang- eller kaféverksamhet, jordbrak, skogsbrak, trädgårdsskötsel, jakt och fiske. Även i detta område bör nedsättningen vidare omfatta företagsledning, ekonomiadministration, löneadministration, automatisk databehandling, registreringsverksamhet, telefonförsäljning, ordermottagning och bokföring, som bedrivs i klart avgränsade avdelningar eller enheter inom företag vars huvudverksamhet i sig inte är stödberättigad, samt dessutom kanslifunktionerna inom intresse-, ideella, kuhurella och religiösa organisationers riks- och centralförbund.

Västerbottens län

Norsjö

Lycksele

Skellefteå (Fällfors, Jörns och Kalvträsk församlingar)

Vindeln

Bjurholm

Jämtlands län

Åre Bräcke

Västernorrlands län

Sollefteå

Ömsköldsvik (Anundsjö, Bjöma, Skorpeds och Trehömingsjö församlingar) Ange Sundsvall (Holms och Lidens församlingar)

Gävleborgs län

Ljusdal

Kopparbergs län

Malung (Transtrands och Lima församlingar) Älvdalen (Säma och Idre församlingar)

47

Värmlands län Prop. 1991/92:100

Torsby (Norra Finnskoga, Södra Finnskoga och Dalby församlingar)

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

4.3 Transportstöd

Frågor om transportstöd till företag m. m. enligt förordningen (1980:803) om regionalpolitiskt transportstöd har föregående budgetår behandlats i kommunikationsdepartementets bilaga till budgetpropositionen.

Transportstödet syftar till att främja en samhällsekonomiskt och i övrigt lämplig lokalisering av näringslivet genom att utveckla och stärka näringslivets konkurrenskraft i främst norrlandslänen.

Transportstöd lämnas numera för transporter av gods från, till och inom ett stödområde, som utgörs av Norrland - utom vissa delar av Gävleborgs län - samt delar av Kopparbergs och Värmlands län. Stödområdet är indelat i fem transportstödzoner.

Stöd lämnas med 10 — 50% av nettofraktkostnaden beroende av transportstödzon och transportavstånd. Stöd lämnas till transporter på sträckor som överskrider 251 km och som utförs på jäm- eller landsväg i yrkesmässig trafik.

Stöd för uttransport av gods lämnas om detta består av sådana hel- eller halvfabrikat, som har genomgått en betydande bearbetning inom stödområdet.

Stöd till intransport avser råvaror och halvfabrikat som används i vissa näringsgrenar, i vilka en transportkostnadsreduktion stimulerar produktion och sysselsättning i stödområdet.

Under år 1990 utbetalades 309 milj.kr. i transportstöd. Den bidragsgrandande transportkostnaden uppgick till 1,2 miljarder kronor. Fördelningen av stödet mellan ut- och intransporter var 251 resp. 58 milj.kr. Störst andel av stödet, 38%, lämnades till verkstadsindustrin. Trävaraindustrin svarade för 30% samt kemisk industri och livsmedelsindustri för 14 resp. 9%.

Stödets fördelning på län för utförda transporter år 1990 var följande.

Län

Andel (%)

Värmland

3 Kopparberg

4 Gävleborg

4 Västernorrland

12 Jämtland

10 Västerbotten

41 Norrbotten

1 samband med avvecklingen av transportrådet har handläggningen av transportstödet på myndighetsnivå förts till närings-och teknikutveck lingsverket. 48

Från och med den 1 januari 1992 införs smärre förändringar i reglema Prop. 1991/92:100 för transportstödet — förordningen (1980:803) om regionalpolitiskt trans- Bil. 11 portstöd — vilka bl. a. innebär att stöd ej utbetalas till företag som vid prövningstillfället är försatt i konkurs eller inte har betalat förfallna åter-kravsbelopp vad avser regionalpolitiskt stöd.

5 Glesbygdsinsatser

Glesbygdsinsatserna utgör en viktig del av den samlade regionalpolitiken och bör även fortsättningsvis inriktas på att ta till vara glesbygdens resurser och utvecklingsmöjligheter.

Med glesbygd avses enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och liknande områden. Det ankommer på respektive länsstyrelse att utifrån dessa riktlinjer avgöra vilka områden i länet som är att betrakta som glesbygd. 1 propositionen om Regionalpolitik för 90-talet betonade föredraganden att den utpräglade glesbygden måste prioriteras och han föratsatte att länsstyrelsema vid sin tillämpning av glesbygdsstödet beaktar innebörden av förordningens bestämmelser om stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service. Bl. a. framhölls att om glesbygdsstöd lämnas även till företag i centralorten eller i tätortsnära landsbygd så försämras glesbygdsföretagens konkurrensförmåga.

Av länsstyrelsernas anslagsframställningar framgår atl uttalandet i propositionen inte gett upphov till någon uppstramning av tillämpningen. 1 stället har ytterligare utvidgningar av områdena gjorts såväl till tätortsnära landsbygd som till centralorter eller andra större tätorter. Motiven som anges varierar men kan avse t.ex. konsekvenser av livsmedelspolitiken, bortfall av möjlighet atl lämna annat regionalpolitiskt stöd eller utslagning av sysselsättning på en viss ort.

Jag anser att denna utveckling inte kan accepteras. Länsstyrelserna bör därför helt avslå från alt ge glesbygdsstöd till kommunernas tätorter och orter av liknande typ. Den utpräglade glesbygdens föratsättningar att utvecklas får inte försämras genom att glesbygdsstödet utvecklas till ett allmänt företagsstöd i länen. Stödet får inte heller ersätta uteblivet stöd från andra stödsystem eller stödformer som riksdagen beslutat avskaffa. Glesbygdsmyndigheten har i uppdrag att utvärdera glesbygdsinsatserna, vilket inbegriper atl noga följa hur glesbygdsstödet används. Jag avser att återkomma till regeringen med de förslag till riktlinjer som kan erfordras för att upprätthålla en geografisk prioritering av de mest utsatta glesbygdsområdena.

Glesbygdsstöd lämnades under budgetåret 1990/91 med närmare 250 milj. kr., vilket var något mera än under budgetåret dessförinnan. Här bör noteras att två tidigare stödformer, stöd till intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser (IKS) och stöd till samhällelig service, upphörde den I juli 1990. Dessa båda stödformer svarade för tillsammans ca 50 milj.kr. åriigen, varför de båda kvarvarande stödformerna — stöd till företag och stöd till kommersiell service — svarat för en kraftig ökning .q

under del senaste budgetåret.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

S/ÖV///7/yorera lämnades under budgetåret 1990/91 med 206 milj.kr., Prop. 1991/92:100 vilket innebar en ökning med 46 milj. kr. jämfört med föregående budget- Bil. 11 år. Det var ca 1 600 småföretag som erhöll denna form av stöd med en beräknad sysselsättningseffekt på 1 300 arbetstillfällen. Drygt en tredjedel av företagen fanns inom de areella näringaraa. Knappt en tredjedel avsåg investeringar inom industri och hantverk medan resterande företag fanns inom servicenäringar och turism.

Beloppsgränserna för stöd till företag och uthyra i ngsstugor höjdes senast den 1 juli 1990. Jag anser att en ytteriigare uppräkning nu är motiverad. Jag föreslår därför att högsta belopp för avskrivningslån vid stöd till företag höjs från 350000 kr. till 450000 kr. och till uthymingsstugor från 50000 kr. tifl 75000 kr.

Glesbygdsstöd i form av stöd till kommersiell service lämnades under budgetåret 1990/91 med 41 milj.kr., vilket var 8 milj.kr. mera än under föregående budgetår. Denna stödform, som funnits sedan 1973, har enligt konsumentverket givit mycket goda resultat. Det kan enligt verket antas att minst 500 av kvarvarande 870 butiksorter, där stöd till dagligvaraservi-cen har lämnats, helt skulle ha föriorat sin närservice om inte insatser gjorts. Ett annat sätt att illustrera detta är det faktum att endast 12 % av de orter som någon gång sedan 1973 fått glesbygdsstöd har föriorat sin butik. Som jämförelse kan nämnas att den totala nettominskningen av enskilda dagligvarabutiker i landet låg på 38%. Ett alarmerande faktum är emellertid enligt konsumentverket att två tredjedelar av de stödorter som förlorat sin butik har gjort det under de tre senaste åren. Vikande lönsamhet i glesbygdsbutikema påtalas också i flera av länsstyrelsernas anslagsframställningar, där ökad efterfrågan på servicebidrag, dvs. driftbidrag, redovisas. Detta stöd som i första hand avser att avhjälpa tillfälliga lönsamhetsproblem kan för närvarande lämnas med högst 80000 kr. per år. Mot bakgrund av behovet av att slå vakt om glesbygdsbutikema föreslår jag att maximibeloppet höjs till 100000 kr.

Vid införandet av servicebidraget den 1 juli 1988 fastlades att sådant stöd i normalfallet skulle få lämnas under högst tre år. I budgetpropositionen 1988 konstaterade dock föredraganden att för vissa butiker med alltför litet kundunderiag kan, trots genomförandet av alla tänkbara åtgärder, en nedläggning vara enda alternativet utan fortsatt stöd. För en del av dessa butiker skulle därför, efter särskild prövning, fortsatt servicebidrag kunna lämnas. Det ankom på konsumentverket att utforma närmare bestämmelser för när stöd skulle få lämnas. För att få en likformig tillämpning skulle länsstyrelsebeslul som avser ett fjärde år eller längre underställas konsumentverket för godkännande.

I nämnda proposition angavs att ordningen med konsumentverkets godkännande av länsstyrelsebesluten borde gälla åtminstone under en övergångsperiod. Konsumentverket har i sin fördjupade anslagsframställ ning för perioden 1992/93-1994/95 föreslagit att ansvaret för besluten i samtliga servicebidragsärenden fortsättningsvis helt bör överlåtas till läns styrelserna. Enligt verkets uppfattning bör dock länsstyrelsen i principiellt viktiga ärenden samråda med konsumentverket. Vidare avser verket alt i sin författningssamling utfärda allmänna råd för tillämpningen av stödet.

Enligt min mening har nu så lång tid förflutit sedan servicebidraget Prop. 1991/92:100 infördes att hanteringen av stödet bör ha funnit sina former. Jag delar Bil. 11 därför konsumentverkets mening att länsstyrelsebesluten inte längre skall behöva underställas verket för godkännande. Jag vill dock understryka att servicebidrag även fortsättningsvis får lämnas endast om det finns synnerliga skäl och vill även betona vikten av att samråd med verket sker i principiellt viktiga ärenden. Länsstyrelserna bör således vid beslut om servieebidrag utgå från samma restriktiva praxis som konsumentverket hittills tillämpat.

Konsumentverket föreslog år 1990 att förhöjt stöd skall kunna lämnas till vissa investeringar för bensingasåtervinning. Motivet var bl.a. att sådana investeringar utgör en tung belastning för små enheter i glesbygd med svag lönsamhet, och detta särskilt som de inte medför höjd försäljningsvolym och därmed inte heller ökade intäkter. Konsumentverkets framställning behandlades i propositionen om Regionalpolitik för 90-talet, där föredraganden framhöll att stödet till kommersiell service redan är generöst, just för att det syftar till att bevara dagligvaraförsörjningen i glesbygd och att han därför inte var beredd att föreslå något förhöjt stöd. I en skrivelse i oktober 1991 har konsumentverket upprepat sin hemställan om förhöjt glesbygdsstöd.

Statens naturvårdsverk utfärdade i febraari 1991 föreskrifter om återfö-ringssystem för bensingaser vid tankställen för motorfordon. Av dessa framgår att verket kan lämna dispens i det enskilda fallet från de krav på utrastning det gäller. Jag föratsätter att verket i sin dispensprövning beaktar den svaga lönsamheten för små tankställen i glesbygden. Jag har i denna fråga samrått med chefen för miljö- och resursdepartementet. Mot bakgrand av vad jag anfört är jag inte nu beredd att föreslå någon förändring av glesbygdsstödet i denna del.

Även om de båda glesbygdsstödsformeraa bedöms fungera i huvudsak väl för att främja sysselsättning och service i glesbygd kan de inte ensamma medverka tiU att trygga en långsiktigt positiv glesbygdsutveckling. Härför behövs kompletterande insatser inom många samhällssektorer och då inte minst öppenhet för flexibla glesbygdsanpassade lösningar.

Den I juli 1990 tilldelades länsstyrelseraa en förstärkt roll när det gäller överväganden om indragning av statlig service i glesbygd. Berörda myn digheter ålades en rapporteringsplikt till länsstyrelsen före en indragning och skall ta upp överläggningar om alteraativa lösningar. Bakgranden var att varje sektorsmyndighet dittills agerat på egen hand, utan att en grandlig prövning först gjorts av möjligheteen att bibehålla servicen genom sam ordning med andra verksamheter på orten. Jag är medveten om de svårig heter länsstyrelsema möter i sin nya roll och att rådramstiden ofta kan uppfattas som kort. Jag vill emellertid understryka att den författnings mässiga regleringen skall ses som en sista utväg och att arbetet givetvis underlättas av om det kan ske i samförstånd med berörda myndigheter och med god framförhållning. Den ideala modellen bör därför vara att länssty relsen regelbundet har överiäggningar med berörda myndigheter om ge mensamma frågor kring serviceförsörjningen i glesbygd. Jag vill i detta sammanhang erinra om glesbygdsmyndighetens roll att svara för central '

sektorssamordning av betydelse för glesbygdens utveckling.

Jag har tidigare (avsnitt 3) redovisat min syn på behovet av sektorssam- Prop. 1991/92: 100 ordning för att de regionalpolitiska målen skall kunna uppnås. Vad jag där Bil. 11 anfört är givetvis i lika hög grad tillämpligt för glesbygden. Det gäller t. ex. omställningen av jordbruket, satsningar på utbildning, kommunikationer osv. Det är av yttersta vikt att myndigheter och verk vid planering av sin verksamhet beaktar konsekvenserna för människorna i glesbygden. Det bör vara en viktig uppgift för glesbygdsmyndigheten att uppmärksamma regeringen på sådant agerande från statlig myndighet som leder till försämrad service till hushåll eller företag i glesbygd.

Det gäller också att ta till vara den mänskliga kraften och de lokala resurserna. Över hela landet har människor gått samman i bygdekommittéer eller på annat sätt för att utveckla sin bygd. Många idéer har kommit fram och en del har också kunnat förverkligas. Mycket återstår dock att göra. Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva har startat ett treårigt projekt under benämningen Landsbygd — Framtidsbygd som bl.a. syftar till stöd och rådgivning till sådana lokala grapper samt opinionsbildning. För genomförandet av verksamheten under 1992 har jag beviljat Folkrörelserådet 2 milj.kr. Det lokala utvecklingsarbetet har hittills också fått stöd från kommuner, länsstyrelser m.fl. Det bör också fortsättningsvis vara en viktig uppgift för länsstyrelserna att stödja detta arbete. Enligt min mening har länsstyrelsema hittills inte givit glesbygdsinsatsema tiUräcklig prioritet vid fördelningen av medel för regional projektverksamhet. Jag återkommer senare till frågan om länsstyrelseraas utnyttjande av projektmedlen.

6 Regional projektverksamhet

1 propositionen om Regionalpolitik för 90-talet (prop. 1989/90:76, AU 13, rskr. 346) framhöll föredraganden att länsstyrelsernas medel för regional projektverksamhet bör vara ett av de viktigaste instramenten för att genomföra många av de insatser som behövs för utveckling av glesbygden och landsbygden. Av bl. a. detta skäl borde den dittillsvarande begränsningen av hur stor del av anslaget som får användas för regional projektverksamhet slopas. Samtidigt betonades att en sådan friare användning av anslaget kommer att ställa större krav på länsstyrelsemas planering av insatser, bättre prioritering mellan insatser och förbättrad uppföljning.

Det kan nu konstateras att länsstyrelsema tagit till vara den ökade friheten på så sätt att projektverksamheten på ett år ökat i volym från 154 milj. kr. till 408 milj. kr. Förklaringama till den kraftiga ökningen kan vara många, t. ex. ett uppdämt behov av denna typ av åtgärder. Samtidigt kan jag konstatera alt en del beslut fattats som enligt min mening är av tveksamt regional- och glesbygdspolitiskt värde. Jag vill därför kraftigt understryka att medlen för regionala utvecklingsinsatser enligt gällande riktlinjer inte är allmänna länsmedel som länsstyrelsen kan använda till i stort sett vilka ändamål som helst. Det finns enligt min mening tendenser till att medlen uppfattas som en allmän finansieringskälla mera än som en resurs för att åstadkomma regional utveckling.

Riktlinjeraa för projektverksamheten ger, och bör ge, en betydande frihet att disponera resurseraa. Projekt bör kunna stödjas inom alla de 52

sektorer som har betydelse för en regions utveckling. Projekten bör också Prop. 1991/92:100 kunna ha olika inriktning från lokala initiativ i utpräglad glesbygd till Bil. 11 projekt som utvecklar länet i ett nationellt perspektiv.

Vad som bör vara helt klart är dock att projekten bör ha ett tydligt regionalpolitiskt syfte och att den geografiska fördelningen bör avspegla den regionalpolitiska prioriteringen i länet.

Jag har vid genomgång av länsstyrelsemas anslagsframställningar funnit att behovet av förstärkta insatser i glesbygd och landsbygd inte kan anses tillgodosett inom ramen för den kraftiga ökningen av projektmedelsverksamheten. Detta finner jag otillfredsställande.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har i uppdrag att utvärdera länsstyrelsemas projektverksamhet. Med material från NUTEK och genom att själv noga följa utvecklingen av medelsanvändningen under budgetåret räknar jag med att få underlag för att senare återkomma till regeringen med de eventuella förslag till riktlinjer för medelsanvändningen eller andra åtgärder som bedöms nödvändiga för budgetåret 1992/93. Jag räknar bl. a. med att få underlag för att bedöma om ett riktmärke bör vara att minst hälften av projektmedlen bör avse glesbygdsinsatser.

Under de senaste budgetåren har vissa medel från anslaget Regionala utvecklingsinsatser innehållits av regeringen för senare fördelning till bl. a. länsövergripande projekt. Samarbete över länsgräns finansierat på detta sätt har hittills genomförts av län i södra Sverige. Enligt min mening är samarbete över länsgränser ett bra arbetssätt som bör kunna utvecklas betydligt i flera områden med naturliga samband. Ett sådant samarbete medför bl.a. att större projekt av övergripande natur kan genomföras samtidigt som samordningsvinster nås och onödigt dubbelarbete undviks. Liknande problem i orter/kommuner på ömse sidor om en länsgräns bör till viss del kunna lösas effektivare genom samverkan mellan berörda länsstyrelser.

Jag avser föreslå regeringen, att ett visst mindre belopp även nästa budgetår avsätts för länsövergripande projekt. Det bör efter ansökan från länsstyrelser fördelas av regeringen och bör särskilt avse projekt av försökskaraktär eller allmänt intresse. Jag vill poängtera att denna möjlighet inte minskar ansvaret för länsstyrelseraa att bedriva länsövergripande samarbete inom ramen för sina ordinarie medel.

7 Internationella frågor

Ett omfattande intemationellt regionalpolitiskt samarbete bedrivs.

Det nordiska regionalpolitiska samarbetet omfattar gränsregionalt samarbete, gemensamma stödordningar, utrednings- och utvecklingsarbete, regionalpolitisk forskning samt informations- och erfarenhetsutbyte.

Nordiska rådet behandlade vid sin session 1990 ett förslag från minister rådet om ett nytt regionalpolitiskt samarbetsprogram för perioden 1990 — 1994.1 programmet har särskild vikt lagts vid forsknings- och utrednings verksamhet, erfarenhetsutbyte, samverkan mellan regioner, sektorsöver gripande samarbete samt analyser av nordisk regionalpolitik i ett europe iskt perspektiv. 53

Nordiska ministerrådet har därefter preciserat inriktningen vad gäller Prop. 1991/92: 100 det gränsregionala samarbetet och därvid särskilt betonat att verksamhe- Bil. 11 ten bör ges en tydlig regionalpolitisk profil. Ministerrådet har också betonat att de likheter som finns i Norden i fråga om näringsgeografiska förhållanden och regional utveckling ger en naturlig och gemensam grand för samverkan i internationella sammanhang. Den glesa bebyggelsen, de långa avstånden och det kalla klimatet som kännetecknar de regionalpolitiska problemregionema i Norden är i ett europeiskt sammanhang unika. Ministerrådet har därför uppdragit åt Nordiska ämbetsmannakommittén för regionalpolitik (NÄRP) att utarbeta underiag för hur dessa aspekter kan presenteras och komplettera andra kriterier vid jämförelser mellan regioner i ett internationellt sammanhang.

Det regionalpolitiska samarbetet inom OECD är främst inriktat på erfarenhetsutbyte och utredningsprojekt samt andra aktiviteter som ibland utmynnar i rekommendationer från organisationen. Under det gångna året har bl.a. verksamhet i fråga om teknikspridning och strakturomvandling samt ett samarbetsprojekt med Polen om regionala utvecklingsfrågor genomförts. Ett särskilt program för landsbygdsutveckling har också påbörjats.

Sverige deltar tillsammans med Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Tyskland i ett samarbete kring frågor om regional utveckling. Arbetet bedrivs av European Policies Research Centre (EPRC) knutet till University of Strathclyde i Glasgow. Samarbetet är inriktat på regionalpolitiska frågor som rör stöd till företag, infrastrakturfrågor, EG:s regionalpolitik m. m. Utöver frågor om stöd till företag har även sektorssamordningens regionalpolitiska betydelse och den europeiska integrationens effekter på regionalpolitiken behandlats.

Frågor om de europeiska gemenskapernas (EG) regional- och strakturpo-litik och konsekvenser för Sverige av ett EES-avtal och eventuellt medlemskap behandlas inom regeringskansliet bl.a. inom en arbetsgrapp för närings- och regionalpolitik.

EG räknar med att den ekonomiska tillväxten kommer att bli ojämnt fördelad mellan medlemsländeraa och i första hand gynna de centralt belägna regionema. Regionalpolitik är därför ett högt prioriterat område inom EG. EG har på senare år dels kraftigt intensifierat den regionalpolitik Gemenskapen bedriver via de s. k. strakturfonderna dels omarbetat sina regler för vilka regionalpolitiskt stöd till företag de enskilda ländema tillåts lämna.

Det svenska regionalpolitiska företagsstödet har som tidigare nämnts omarbetats och nya regler trädde i kraft den I juli 1990. Vid utformningen av de nya reglerna togs även hänsyn till hur de överensstämmer med internationella överenskommelser t. ex. med EFTA-ländema och med hur regionalpolitiken är utformad inom EG.

1 förhandlingarna om ett EES-avtal har från nordisk sida bl. a. framhållits att de geografiska föratsättningama för näringslivet är mycket olika mellan de nordliga delama av Norden och EG-ländema vad avser t. ex.

avstånd till marknader, befolkningstäthet, klimat m. m. Regeringen bedö-

mer att det även efter ett EES-avtal skall vara möjligt att bedriva en aktiv Prop. 1991/92:100

regionalpolitik i Sverige med i huvudsak samma inriktning som för närva- Bil. 11

rande.

8 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag anfört har det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Lagförslagen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande kan undvaras.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärenden som underbilaga II. 1.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

deb anta förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter

dels godkänna vad jag förordat om

1. lokaliseringslån,

2. användningen av återstående medel på anslagen för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln till Lokaliseringslån i Uddevallaregionen och för budgetåret 1989/90 under tionde huvudtiteln till Lokaliseringslån, m.m.,

3. högsta beloppsgränser för stöd till företag i glesbygder,

4. högsta beloppsgräns för servicebidrag till kommersiell service.

55 A, Arbetsmarknadsdepartementet m. m. Prop. 1991/92: lOO

Bil. 11 A 1. Arbetsmarknadsdepartementet

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 1992/93 Förslag

51 481 000 51 990 000

50 892 000 32 100 000

exkl

1991/92 mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader

175 48 097 000'

-15 997 000

' Omräknat belopp enligt regleringsbrev från den 14 november 1991.

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförordningen (1982:1187) har arbetsmarknadsdepartementet tillförts ärenden om regionalpolitik, medan ärenden om invandring och flyktingpolitik har förts till kulturdepartementets verksamhetsområde. Regeringen har därvid den 14 november 1991 meddelat ändrade bestämmelser om dispostion av förevarande anslag under budgetåret 1991/92. Detta har gjorts med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1990/91:100 bil. 2, FiU20, rskr. 132) att vid organisatoriska förändringar inom regeringskanslietsom hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementen att kunna disponera om anvisade anslag till departement och utredningar.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 32 100000 kr. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i den nya organisationen.

1 propositionen (prop. 1991/92:25 bil. 9) med förslag till tilläggsbudget 1 för innevarande budgetår har jag redogjort för att belastningen på anslaget A I. Arbetsmarknadsdepartementet minskar till följd av att en särskild nämnd för utlänningsärenden inrättas. Nämnden övertar den kansliorganisation avseende främst utlänningsärenden som finns i departementet. För budgetåret 1992/93 föreslår jag därför en minskning av medel under anslaget med 17 420000 kr. Chefen för kulturdepartementet kommer senare att redogöra för kostnaderna för utlänningsnämnden.

Min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150) med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administrationen en minskning av anslaget A 1. Arbetsmarknadsdepartementet. Jag har tagit hänsyn till detta i min beräkning av arbetsmarknadsdepartementets resurser med ett nytt ansvarsområde.

Jag har också i min beräkning beaktat förändringar i priser och löner.

Den totala minskningen av medel under anslaget som jag föreslår blir därmed 15 997000 kr.

56 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Prop. 1991/92:100

att till Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1992/93 an- Bil. 11 visa ett ramanslag på 32 100000 kr.

A 2. Utredningar m. m.

1990/91 Utgift 21 996 000 Reservation* 8 198 000

1991/92 Anslag 26 465 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 25 273 000

1992/93 Förslag 19 036 000

• exkl. mervärdesskatt

Som jag nyss anförde vid min anmälan av anslaget A1. Arbetsmarknadsdepartementet har under innevarande budgetår skett vissa förändringar beträffande arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde och regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande omfördelat anvisade anslagsmedel mellan berörda departement. Med utgångspunkt i detta och med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten förordar jag att utredningsanslaget beräknas till 19036000 kr. för budgetåret 1992/93. Jag räknar med 3 520000 kr. till utvärderings- och utvecklingsarbete vad avser arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor m. m. För övrig utredningsverksamhet i kommittéer och arbetsgrapper samt extema uppdragstagare räknar jag med ett medelsbehov av 15 516 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 19036000 kr.

A 3. Internationellt samarbete

1990/91 Utgift 17 656 000

1991/92 Anslag 20 200 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 20 117 000

1992/93 Förslag 25 015 000

Från anslaget betalas kostnadema för Sveriges deltagande i intemationella arbetsorganisationens (ILO) verksamhet och för ILO-kommittén (SFS 1977:987). Kostnader för annat intemationellt samarbete inom departementets ansvarsområde betalas också från anslaget liksom kostnader för internationella möten i Sverige för vilka Sverige åtar sig värdskapet, bl. a. inom FN-arbetet och det nordiska samarbetet.

Jag har beräknat ett tillskott om 5000000 kr. under anslaget avseende kostnader för förberedelser och medverkan med anledning av EES-avtal och ett eventuellt medlemskap i EG. Tillskottet har finansierats genom omprioriteringar inom tionde huvudtiteln.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationellt samarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 25 015 000 kr.

57 A 4. Arbetsmarknadsråd P''0P- '991/92:100

Bil. 11

1990/91 Utgift 5 451 000

1991/92 Anslag 5 904 000

1992/93 Förslag 6 170 000

För närvarande finns fyra arbetsmarknadsråd stationerade i Bonn, Bryssel, London och Washington. Deras arbetsuppgifter anges i förordningen (1990:1 108) med instraktion för specialattachéer vid utlandsmyndigheterna.

För budgetåret 1992/93 förordar jag att anslaget förs upp med 6 170000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 6 170000 kr.

58 B. Arbetsmarknad m. m.

B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Prop. 1991/92:100 Bil. 11

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 1992/93 Förslag

• exkl. mervärdesskatt.

2 474 525 000 Anslagssparande* 2 611 139 000

2 530 013 000 2 810 242 000

118 543 000

Från anslaget betalas utgifterna för arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämndema och AMS. 1 utgifterna ingår verkets kostnader för planering av hur landets arbetskraft skall utnyttjas under beredskaps- och krigstillstånd.

För arbetsmarknadsverket gäller förordningen (1988:1139) med instruktion för arbetsmarknadsverket.

1991/92 exkl mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Personal 7 366

Budget

Förvaltningskostnader 2 530 013 000 (därav lönekostnader) (l 728 787 000) Kulturarbetsförmedling O

Aske kursgård O

2 530 013 000

+280 229 000 (+148 087 000)

+280 229 000

Budgetramen för budgetåren 5 536038000 kr.

1992/93-1993/94 har beräknats till

Sammanställning över antalet tjänstgörande, årsarbetare och lönekostnad under budgetåret 1990/91 finansierade dels över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över andra anslag

Placering

Antal

Löne-

tjänst-

årsar-

kostnad

görande

betare

(1 000-tal kr.)

AMS

138 946

Länsarbetsnämnder

1 794

1 572

374 377

Arbetsförmedl

ing

6 068

5 413

1 270 976

AMU-förläggni

ngar

3 911

Ami

2 510

2 266

575 171

SUMMA

11 029

9 750

2 363 381

Fördelning av lönekostnader budgetåret 1990/91 (1000-tal kr.)

Arbetsmarknadsverkets förvaltnings kostnader (anslaget Bl.) 1 593 320 Ami (anslaget C 3.) 518 270 Anställda med lönebidra 120 383 övriga anslag 131 408 SUMMA 2 363 381

lAMS Prop. 1991/92:100

1 enlighet med regeringens anvisningar har AMS inte räknat in kompensation för pris- och löneökningar i sina medelsäskanden under detta anslag.

1 sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 har AMS föreslagit att arbetsmarknadsverket tillförs 5 milj. kr. för att täcka kostnader för förberedelser inför ett eventuellt svenskt medlemskap i EG.

I övrigt har AMS inte begärt några medelstillskott för förvaltningsändamål under anslaget.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Effektiviseringar och kostnadsminskningar

För arbetsmarknadsverket gäller att kostnadema under förevarande anslag skall minska med 1,5%, eller med 36,2 milj.kr., under budgetåret 1992/93 genom effektiviseringar och rationaliseringar. Av beloppet bör 7,8 milj. kr. återläggas till verket för att fullfölja den påbörjade anskaffningen av terminaler till vägledare som inleddes budgetåret 1990/91. Vidare bör 16,3 milj. kr. återiäggas för löner inom arbetsförmedlingen.

Genom beslut av riksdagen våren 1991 med anledning av prop. 1990/91:150 bil. 11:9 med förslag till riksdagen rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (FiU30, rskr. 386) gäller ett besparingsmål för arbetsmarknadsverket exkl. arbetsmarknadsinstituten på 70,6 milj.kr. under tre budgetår. För budgetåret 1992/93 innebär beslutet en kostnadsminskning med 20 milj.kr. i förhållande till medelstilldelningen innevarande budgetår. AMS har i skrivelse den 8 oktober 1991 begärt att få skjuta på kostnadsminskningen tills läget på arbetsmarknaden har vänt. Jag kan inte tillstyrka denna begäran. Jag vill erinra om att kostnadsminskningen enligt riksdagens beslut inte får beröra arbetsförmedlingen utan att den skall tas ut på AMS och länsarbetsnämnderna. Det är angelägel, och det bör också vara möjligt även i ett försämrat arbetsmarknadsläge, att arbetet med att banta och effektivisera de administrativa funktionerna inom verket fortsätter planenligt. AMS skall enligt beslut av regeringen senast den I mars 1992 lämna en slutredovisning av hur kostnadsminskningen skall genomföras för hela den aktuella perioden.

2.2 Personal

Som jag tidigare har redovisat bör den satsning på jobb-sökar-aktiviteter som har gjorts under innevarande budgetår få fortsätta även under budget året 1992/93. 1 lönemedel innebär detta 108,1 milj.kr. Dessutom bör ytterligare medel avsättas tillfälligt under nästa budgetår för en förstärk ning av jobb-sökar-aktiviteter för ungdomar i åldern 20 — 24 år. För denna grapp ungdomar finns inga särskilt riktade insatser av det slag som finns för yngre ungdomar. Mot bakgrand av den svåra situationen på arbets marknaden för 20 —24-åringar är det därför angeläget att tillfälligt förstär ka arbetsförmedlingens möjligheter att hjälpa dessa ungdomar. Enligt min bedömning sker det bäst genom intensifierade förmedlingsinsatser i form 60

av jobb-sökar-aktiviteter. Lönemedlen för denna förstärkning beräknar jag Prop. 1991/92:100 till 100 milj.kr. Till övriga kostnader för jobb-sökar-aktiviteterna åter- Bil. 11 kommer jag strax (avsnitt 2.3). Dessutom återkommer jag till frågan när jag längre fram behandlar övriga insatser för ungdomar under anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Som föreslogs i 1991 års budgetproposition bör arbetsmarknadsverket under de två kommande budgetåren få behålla de särskilda medel som har anvisats för innevarande budgetår för olika förstärkta förmedlingsinsatser för flyktingar och invandrare. För budgetåret 1991/92 uppgår medlen till 45,9 milj. kr. Behovet av särskilda insatser för dessa grapper är fortfarande mycket stort. 1 detta sammanhang vill jag ta upp den överföring som har skett av handläggningen av säsongarbetstillstånd från statens invandrarverk till länsarbetsnämnderna. Hittills har länsarbetsnämndernas kostnader för denna verksamhet finansierats genom att medel har förts över till arbetsmarknadsverket från invandrarverket. Fr.o.m. nästa budgetår bör emellertid medel för verksamheten anvisas direkt till arbetsmarknadsverket. Jag har därför räknat upp lönemedlen med 1,5 milj. kr. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för kulturdepartementet.

Avvecklingen av AMS boendeservice inom arbetsmarknadsutbildningen fortsätter. För budgetåret 1992/93 innebär detta en minskning av lönekostnaderna med 3,4 milj. kr.

1 arbetsmarknadsdepartementet förbereds ett förslag att avskaffa det s. k. arbetsförmedlingsmonopolet fr. o. m. den I juli 1993. Något skäl finns därför inte att bygga upp en tillsynsverksamhet med anledning av den av riksdagen under våren 1991 antagna nya lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft som träder i kraft den I januari 1992 och som kommer atl ha en begränsad giltighetstid om riksdagen godkänner förslaget., Under våren 1991 anvisade riksdagen 2 milj.kr. (prop. 1990/91:150 bil. 1:6, FiU30, rskr. 386) för tillsynstjänster inom arbetsmarknadsverket under första halvåret 1992. Dessa tjänster kommer inte att behövas när arbetsförmedlingsmonopolel avskaffas. Jag har därför minskat lönemedlen med 2 milj. kr. för tillsynstjänsterna.

Vidare har jag minskat lönemedlen för nästa budgetår med dels 7,8 milj.kr. för tillkommande drift- och underhållskostnader för terminaler lill vägledarna, dels 12,1 milj.kr. som ulgör den del av rationaliseringskravet som inte återläggs lill verket och dels 10 milj. kr. som är den del av minskningen av administrationskostnaderna som utgör löner.

Jag kan inte tillstyrka AMS förslag atl verket skall tillföras medel för kostnader i samband med ett närmande till EG. Eventuella kostnader som hänför sig till detta får bestridas inom ramen för befintliga förvaltningsmedel.

De sammanlagda lönekostnaderna under budgetåret 1992/93 har jag beräknat till 1876,9 milj.kr. (-1- 148,1 milj.kr.). Av lönemedlen bör 5 milj. kr. avsättas för tillfälliga förstärkningar av arbetsförmedlingen. Dessa medel bör få utnyttjas först efter särskilt beslut av regeringen.

61

2.3 Förvaltningskostnader i övrigt Prop. 1991 /92:100

Jag har tidigare (avsnitt 2.2) föreslagit att verksamheten med jobb-sökar-aktiviteter skall få fortsätta även nästa budgetår samt att den skall utökas för ungdomar i åldern 20-24 år. Lönemedlen för denna verksamhet har jag beräknat under avsnittet Personal.

Övriga kostnader för verksamheten, dvs. för t.ex. hyra av lokaler, telefon och kopiering m.m. i samband med arbetssökande beräknar jag till 178 milj.kr. exkl. moms, varav 80 milj.kr. för utökningen av aktiviteterna. Jag vill här upprepa vad min företrädare anförde i 1991 års budgetproposition, nämligen att jobb-sökar-aktiviteterna nu bör ses som ett naturligt inslag i arbetsförmedlingens verksamhet. Det innebär också att de skall inlemmas i den ordinarie verksamheten och på sikt finansieras utan särskilt tillskott av medel.

Jag har vidare minskat förvaltningskostnaderna i övrigt med 10 milj. kr. som avser minskningen av administrationen inom arbetsmarknadsverket.

Under nästa budgetår sker de sista anskaffningarna av terminaler till vägledarna. För tillkommande kostnader för drift och underhåll av dessa nya terminaler har jag beräknat 7,8 milj. kr. De sammanlagda kostnadema för det ADB-baserade platsförmedlingssystemet inkl. terminaler till vägledare under nästa budgetår har jag beräknat till 198 milj. kr.

AMS investeringsbehov för ADB-utrustning under treårsperioden 1991/92—1993/94 uppgår till 110 milj.kr. som avser ny- och ersättningsanskaffningar. Fr. o. m. innevarande budgetår ingår AMS i försöksverksamheten med lån i riksgäldskontoret för finansiering av ADB- och kommunikationsutrustning. För finansiering av sådan utrastning beräknas AMS för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 355 milj.kr. Av detta belopp beräknas 251 milj.kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrastning som har anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. 88 milj.kr. utgör ett förlängt bemyndigande att ta upp lån i riksgäldskontoret. Det förlängda bemyndigandet motiveras av att AMS på grand av fördröjningar i planerade investeringar i terminaler sannolikt inte kommer att under budgetåret 1991/92 kunna utnyttja hela lånemöjligheten för det budgetåret.

2.4 Övrigt

För innevarande budgetår har AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna bemyndigats att på vissa villkor avskriva lånefordringar uppkomna inom arbetsmarknadsverket som uppgår till högst 75000 kr. Jag föreslår att motsvarande bemyndigande lämnas även för nästa budgetår. Under budgetåret 1990/91 har AMS avskrivit fordringar på sammanlagt 3 416 394 kr. Fordringarna avser näringshjälpslån och lån till flyktingar.

Verksamheten vid Aske kursgård bekostas genom intäkter vid upplåtel se av kurslokaler m. m. Viss del av verksamheten vid kulturarbetsförmed lingen skall likaledes bekostas genom avgifter för s.k. överservice. Några medel behöver därför inte anvisas för dessa båda verksamheter. 62

1 likhet med vad som gäller under innevarande budgetår bör högst 50 Prop. 1991/92:100 milj. kr. under detta anslag få utnyttjas för insatser inom den yrkesinrikta- Bil. 11 de rehabiliteringen om detta bedöms som mest angeläget vid en prioritering mellan förmedlingsinsatser resp. väglednings- och rehabiliteringsinsatser.

2.5 Sammanfattning

Kostnadema under anslaget för det kommande budgetåret har jag beräknat till totalt 2810,2 milj.kr. (-1- 280,2 milj.kr.).

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1992/93 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de föratsättningar som gäller för budgetåret 1991/92 (avsnitt 2.4),

2. godkänna att högst 50000000 kr. av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.4),

3. till Arbetsmarknadsverkets JorvaUningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 2810242000 kr.

B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1990/91 Utgift 10 205 428 000 Reservation* 1 017 718 000

1991/92 Anslag 14 100 687 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 14 067 412 000

1992/93 Förslag 19 606 575 000

•exkl. mervärdesskatt. Avser reserverade medel från delar av de tidigare anslagen för arbetsmarknadsservice, arbetsmarknadsutbildning, kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag, sysselsättningsskapande åtgärder samt statsbidrag för inskolningsplatser.

De åtgärder som finansieras under anslaget kan uppdelas i utbudsstimu-lerande och efterfrågepåverkande åtgärder. De utbildningsstimulerande åtgärderna består av utredningskostnader, flyttningsbidrag m.m., arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag, utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning och till ungdomar under 20 år vid jobb-sökar-aktiviteter samt bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet. Dessa åtgärder skall framförallt underlätta yrkesmässig och en viss geografisk röriighet samt bidra till kompetensutveckling i arbetslivet.

De efterfrågepåverkande åtgärdema är beredskapsarbete, rekryterings stöd, otraditionella insatser, insatser för flyktingar och invandrare, inskol ningsplatser samt bidrag till handledare för ungdomar. Dessa åtgärder används i första hand för att ge, på arbetsmarknaden, utsatta grapper 63

tilllalligt arbete i avvaktan på mer varaktiga lösningar på deras sysselsätt- Prop. 1991/92:100 ningsproblem. Bil. 11

Utredningskostnader avser utgifter för reseersättningar och traktamenten ål arbetssökande i samband med besök på arbetsförmedlingen samt för läkarundersökning och tolkhjälp.

Flyttningsbidrag är bidrag som arbetssökande kan erhålla för att söka och anta arbeten utanför hemorten. Bidrag kan också utgå för inlösen av fastigheter och bostadsrätter från arbetslösa som flyttar av arbetsmarknadsskäl.

Arbetsmarknadsutbildning kan erbjudas personer som är eller riskerar att bli arbetslösa. Utbildning kan anordnas i form av särskilt anordnade kurser och inom det reguljära utbildningsväsendet. Vid arbetsmarknadsutbildning uppbär deltagaren utbildningsbidrag. Stöd kan också utgå i form av bidrag till arbetsgivare för utbildning av anställda.

Vidgad arbetsprövning är ett komplement till arbetsmarknadsverkets övriga vägledningsinstrument. Arbetsprövningens syfte är att ge arbetssökande tillfälle att pröva olika slag av arbeten. Under arbetsprövningen erhåller den arbetssökande utbildningsbidrag.

Utbildningsbidrag lämnas också till ungdomar under 20 år som deltar i jobb-sökar-aktiviteter.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet lämnas till personer som startar eget företag för att de skall klara sin försörjning i ett inledningsskede.

Beredskapsarbete anordnas om den arbetssökandes sysselsättningsproblem inte kan lösas genom förmedlingsinsatser eller olika slag av utbuds-påverkande åtgärder.

Rekryteringsstöd får lämnas antingen då en anställning tidigareläggs eller avser nyskapande av arbete, eller då det gäller en anställning som den anvisade inte skulle ha fått utan stödet.

Otraditionella insatser skall stimulera till förnyelse av arbetsmetoderna inom arbetsförmedlingsorganisationen och av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Insatser för flyktingar och invandrare avser dels medel till förhöjt rekryteringsstöd i syfte att underlätta värvning av svenskundervisning och arbete under högst tolv månader, dels andra åtgärder som underlättar för flyktingar och invandrare att få arbete.

Inskolningsplatserna syftar till att ge ungdomar, i första hand i åldrama 18 och 19 år, tilllallig sysselsättning. Stödet kan utgå dels för avtalad inskolningsplats, dels för särskild inskolningsplats.

Bidrag till handledare för ungdomar lämnas till arbetsgivare för handledning av ungdomar under 20 år som anställs på avtalad inskolningsplats, med rekryteringsstöd eller på utbildningsvikariat.

1 AMS

AMS föreslår i sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 att de nuvarande efterfrågepåverkande åtgärderna samt de särskilda åtgärdema för arbetshandikappade ersätts med två slags arbetsgivarbidrag. Det ena 64

bidraget, allmänt anställningsstöd, skulle vara tidsbegränsat, och ersätta Prop. 1991/92: 100 nuvarande rekryteringsstöd, beredskapsarbete av icke investeringska- Bil. 11 raktär, medflyttandebidrag och bidrag till handledare för ungdomar. Det andra bidraget, särskilt anställningsstöd, skulle avse mer långvariga anställningar, och ersätta lönebidrag, bidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, strukturstöd inom byggarbetsmarknaden och bidrag till arbetsbiträde.

Enligt AMS bör bidrag till utbildning i företag, tillfälligt investeringsstöd (ersätter investeringsarbeten), inskolningsplatser och arbetshjälpmedel åt handikappade kvarstå som särskilda åtgärder.

1 sin anslagsframställning redovisar AMS, i kostnadsnivån juli 1991, tre alternativa förslag till medelsbehov under anslaget. Kostnaden för de tre förslagen uppgår till 11798, 16514 resp. 19387 milj.kr. Detta, tillsammans med antagen volym utbildningsvikariat, skulle enligt AMS innebära att 90000, 115000 resp. 135000 personer i genomsnitt per månad skulle kunna erbjudas en konjunkturberoende arbelsmarknadspolitisk åtgärd.

1 följande tabell redovisas AMS förslag till fördelning, i det högsta alternativet, av kostnadema för och antalet personer i genomsnitt per månad i de åtgärder som ingår under anslaget samt för utbildningsvikariat.

Åtgärd

Kostnad

Antal personer

Milj. kr.

per månad

Arbetsmarknadsutbildning(1)

13 572

75 000

Utbildningsvikariat

20 000

Beredskapsarbete/rekryte-

ringsstöd

2 485

20 000

Inskolningsplatser(2)

2 580

20 000

Övrig verksamhet(3)

Summa

19 387

135 000

(1) Varav 18 000 personer i utbildning inom det reguljära utbiIdningsväsendet.

(2) Varav 5 000 avtalade inskolningsplatser.

(3) Avser utredningskostnader, flyttningsbidrag m.ra., elevsocial verksamhet, bidrag till lönekostnader vid utbildning inom tekoindustrin, försöksverksamhet med bidrag till utbildning i företag, utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning och till ungdomar under 20 år vid jobb-sökar-aktiviteter, försöksverksamhet med stimulansbidrag, bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet samt insatser för flyktingar och Invandrare.

För Övrig verksamhet, med undantag för utbildningsbidrag vid jobb-sökar-aktiviteter, har AMS beräknat oförändrade kostnader. Utbildningsbidraget vid jobb-sökar-aktiviteter har beräknats i förhållande till den kalkylerade volymen för inskolningsplatser.

I det följande redovisas AMS övriga förslag i anslagsframställningen. Dessa berör arbetsmarknadsutbildning, utbildningsvikariat, otraditionella insatser och inskolningsplatser. Vidare redovisas beräknade kostnader för arbetslöshets- och permitteringslöneersättning som inte bestrids under anslaget men som enligt regeringens anvisningar skall redovisas i detta sammanhang.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

1.1 Arbetsmarknadsutbildning Prop. 1991/92:100

AMS föreslår i anslagsframställningen dels att bidraget till arbetsgivare för utbildning i företag skall höjas från högst 40 till högst 60 kr., dels utökade möjligheter att använda högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning.

1.2 Utbildningsvikariat

AMS föreslår att regeringen fr. o. m. budgetåret 1992/93 bemyndigar AMS att för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utöver de medel som anvisas under anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, använda ett belopp motsvarande eventuell skillnad mellan beräknade och faktiska kostnader för utbildningsvikariat.

Bil. 11

1.3 Otraditionella insatser

AMS pekar på att behovet av de otraditionella insatserna har ökat på grund av att det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget drabbar vissa orter särskill hårt. AMS föreslår därför att 200 milj. kr. anvisas för otraditionella insatser med den inriktning av medlen som angavs i 1991 års budgetproposition.

1.4 Inskolningsplalser

AMS föreslår att ungdomar som har fått sin skolgång avbraten eller förlängd på grund av psykisk störning eller till följd av psykiatrisk vård skall få vara i särskild inskolningsplats upp lill 25 ärs ålder. Även ungdomar som på annal sätt har en dokumenterad, långvarig kontakt med den psykiatriska vården och som har svårt att få arbete bör få denna rätt.

AMS föreslår vidare att lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare ändras så att bidragen för särskilda inskolningsplatser kan hanteras på samma sätt som övriga bidrag, dvs. så att arbetsgivaren betalar in arbetsgivaravgiften på lönen i stället för att riksförsäkringsverket gör detta. Bidraget till administration bör samtidigt sänkas från 5 % till 4% av lönekostnaden.

1.5 Arbetslöshels- och permitteringslönersättning

AMS beräknar att kostnaderna för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) kommer att något överstiga 600 milj. kr. under budgetåret 1992/93.

AMS beräknar vidare att utbetalningen av statsbidrag till arbetslöshets kassorna under budgetåret 1992/93 kommer att något överstiga 17 miljar der kr. Mot bakgrand av den stigande arbetslösheten under budgetåret 1991 /92 antar AMS att arbetslösheten bland kassamedlemmar kommer alt motsvara ca nio dagar per medlem. Med antagandet att den årliga öknings takten för genomsnittligt utbetalad dagpenning kommer att vara 5 % per år under perioden 1991 — 1993 beräknar AMS att den genomsnittligt utbeta- 66

lade dagpenningen kommer atl uppgå till ca 500 kr. under budgetåret Prop. 1991/92:100 1992/93. Bil. 11

Kostnaderna för permitteringslöneersättning beräknas av AMS något överstiga 180 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Inledning

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som innebär statsbidrag till arbetsgivare för lönekostnader har byggts upp under en lång rad av år, vilket har resulterat i en mängd olika regler och bidragsnivåer. Liksom AMS anser jag att en förenkling av dessa regler bl.a. skulle medföra en enklare ärendehantering och en mer rationell administration.

En fundamental förändring av ålgärdssystemet som detta är frågan om måste dock ges en mer omfattande och genomgripande analys. Regeringen har därför den 28 november 1991 givit riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att se över de åtgärder som innebär statsbidrag till arbetsgivare, med syfte att ge förslag till förbättringar och förenklingar som ökar dessa åtgärders effektivitet och stimulerar den enskilde i åtgärd att snabbt återgå i reguljärt arbete eller vidareutbilda sig. RRV skall redovisa sina förslag senast den 31 maj 1992.

Kostnaderna under anslaget för nästa budgetår för de utbudsstimuleran-de åtgärderna har jag beräknat till 14 310,6 milj. kr. För de efterfrågepåverkande åtgärderna under anslaget har jag beräknat 5 296,0 milj.kr. Av medlen under anslaget bör regeringen disponera 60 milj.kr. Av dessa bör 50 milj.kr. användas för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på utsatta orter m.m. och 10 milj.kr. för olika utvecklingsprojekt inom arbetsmarknadspolitiken. Vid beräkningarna av kostnaderna för beredskapsarbete, rekryteringsstöd och inskolningsplatser har jag tagit hänsyn till införandet av arbetsgivarperioder i sjukförsäkringen fr.o.m. den I januari 1992. Arbetsgivarperioderna innebär att arbetsgivarna får svara för kosinaderna för sjuklön till sina anställda under de första 14 dagama av en sjukperiod. Även kompensationen till arbetsgivarna för de ökade kostnaderna, i form av en sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen, har beaktats vid beräkningarna.

1 följande tabell redovisas anvisade medel inkl. medel på tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 (Bå 91/92) och mina nu beräknade kostnader (exkl. mervärdesskatt) för budgetåret 1992/93 (Bå 92/93), samt antalet personer i genomsnitt per månad fördelat på konjunkturberoende åtgärder.

67 Prop. 1991/92:100 Bil. 11

Åtgärd

Utredningskostnader

Flyttningsbidrag m.m.

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning

, utbildningsbidrag

Stimulansbidrag vid arbetsmarknadsutbi Idning

Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet

Bidrag till utbildning i företag

Bidrag till utbildning i företag, försöksverksamhet

Bidrag till lönekostnader vid företagsutbildning, försöksverksamhet

Elevsocial verksamhet vid arbetsmarknadsutbi Idning

Utbildning av anställa inom TEKO

Vidgad arbetsprövning, utbildningsbidrag

Jobb-sökar-aktiviteter, utbildningsbidrag

Utbildningsvikariat

Starta-eget-bidrag

Summa utbudsstimulerande åtgärder

Beredskapsarbete/rekryteringsstöd

Försöksverksamhet raed sysselsättningsskapande åtgärder

Insatser för flyktingar och invandrare

Inskolningsplatser

Bidrag till handledare för ung-doraar

Summa efterfrågepåverkande åtgärder

Totalt

Bå 91/92

Bå 92/93

Kostnad

Antal

(1 000-

personer

tal kr.)

per raånad

S 182

9 082

234 395

200 000

4 451 341

5 708 175

48 000

4 931 965

5 671 102

30 000

1 473

000(1)

11 987

2 604

2 401

5 365

17 352 412(2) 19 606 575(3) 138 700

(1) Utbildningsvikariaten bekostas inte från anslaget raen räknas in i de konjunkturberoende åtgärderna.

(2) Av medlen har 3 285 milj.kr. anvisats på tilläggsbudget I.

(3) Härtill kommer kostnaderna för utbildningsvikariaten sora innebär avdrag på arbetsgivaravgifterna på ca 3 300 milj.kr.

2.2 Utredningskostnader

Medelsbehovet för utredningskostnader har jag efter pris- och löneuppräkningar beräknat till 9,1 milj.kr.

2.3 Flyttningsbidrag m. m.

Ett antal flytlningsbidrag lämnas som försöksverksamheter. Dessa är merkostnadsbidrag, medflyttandebidrag, fria hemresor för kulturarbetare och vissa nordiska sökanderesor. När det gäller personer som söker arbete i Finland eller Sverige finns det en överenskommelse mellan Sverige och Finland om att sökanderesor beviljas i båda riktningarna. Även personer

bosatta i Danmark och Norge som söker arbete i Sverige kan beviljas Prop. 1991/92:100 sökanderesor. Bil. 11

Med hänsyn till arbetsmarknadsläget finns det inte någon anledning att fortsätta försöksverksamhetema med sökanderesor för personer bosatta i Danmark och Norge. Dessa verksamheter bör därför upphöra fr.o.m. nästa budgetår. De övriga försöksverksamhetema föreslår jag få fortsätta under budgetåret 1992/93.

Det minskade antalet lediga platser medför att rörligheten på arbetsmarknaden minskar. På grand härav och med hänsyn till mitt förslag att slopa sökanderesor från Danmark och Norge beräknar jag ett minskat behov av medel för flyttningsbidrag. För nästa budgetår bör 200,0 milj. kr. (-34,4 milj. kr.) beräknas för detta ändmål. I beloppet ingår I milj. kr. för inlösen av fastigheter och bostadsrätter.

2.4 Arbetsmarknadsutbildning

Under budgetåret 1990/91 deltog totalt 142000 personer i arbetsmarknadsutbildning varav ca 93000 i den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen, ca 18 500 i utbildningar i det reguljära utbildningsväsendet och 30500 i utbildning i företag. Det innebär en ökning med 38000 dehagare jämfört med föregående budgetår och den största utbildningsvolymen sedan 1970-talet. 1 genomsnitt omfattade arbetsmarknadsutbildningen, exkl. utbildning i företag, 42 300 deltagare varje månad under budgetåret.

Av AMS årsberättelse över arbetsmarknadsutbildningen för budgetåret 1990/91 framgår det vidare att länsarbetsnämndema i valet mellan olika utbildningsformer prioriterat den särskilt anordnade utbildningen, som markant har ökat sin andel av arbetsmarknadsutbildningen i jämförelse med tidigare budgetår. Detta her emellertid medfört att utbildningsvolymen under budgetåret blivit lägre än vad som beräknats vid medelsfördelningen till AMS.

Om arbetsmarknadsutbildningen skall få den omfattning, i totalt antal deltagare, som beräknats måste det beräknade antalet utbildningsveckor i det reguljära utbildningsväsendet utnyttjas, samtidigt som den beräknade genomsnittliga kurstidens längd inte ökar. Av samma skäl måste kapacitetsutnyttjandet inom de upphandlade utbildningarna öka, samtidigt som den beräknade genomsnittliga kurstidens längd inte överstiger 17 veckor.

Yrkesutbildningamas andel minskade under budgetåret 1990/91 och utgjorde 75% av arbetsmarknadsutbildningen exkl. utbildning i företag. Av de teoretiska utbildningama var hälften direkt yrkesförberedande, medan en tredjedel bestod av orienterande kurser och svenska för invandrare.

Till de positiva resultaten hör att den genomsnittliga faktiska utbildningstiden har förkortats. Det har sin förklaring i att de nya sökandegrap-perna ofta har en yrkesutbildning och enbart behöver en komplettering av sina kunskaper i form av kortare teoretisk eller praktisk fortbildning för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Till de negativa resultaten hör att den genomsnittliga arbetslöshetstiden,

före utbildningens start, harblivit längre, vilket delvis sammanhänger med Prop. 1991/92: 100 den stora tillströmningen av nya sökande. Därtill kan läggas att andelen av Bil. 11 de nyutbildade som hade en anställning ett halvår efter fullföljd utbildning har minskat som en följd av det försämrade arbetsmarknadsläget. Det innebär en ökad kostnad per person som fått arbete efter fullföljd utbildning.

Det är väsentligt att andelen yrkesutbildningar hålls på en hög nivå. Länsarbetsnämnderna måste därför vid upphandlingen av utbildning prioritera yrkesinriktade utbildningar. Den omfattande utbildningsvolymen får heller inte medföra att utbildningarnas innehåll och kvalitet åsidosätts eller att prövningen av vilka personer som skall erbjudas utbildning försämras. Jag förutsätter att AMS bevakar att utbildningen håller hög kvalitet och svarar mol behoven på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska profil har huvudsakligen svarat mot satta mål. De kortutbildade har fortsatt fått del av utbildningsinsatserna i större utsträckning än andra grapper. Detsamma gäller flyktingar och invandrare samt arbetshandikappade som i förhållande till sin andel av de arbetslösa totalt har utgjort en högre andel i utbildning. De arbetshandikappades deltagande i reguljäratbildning visar emellertid på en starkt negativ utveckling i förhållande till det mål som satts upp, dvs. att minst hälften av utbildningen skall gå till arbetshandikappade. AMS måste noga beakta de arbetshandikappades behov av utbildning.

Bidrag till utbildning i företag omfattade under förra budgetåret främst s.k. flaskhalsutbildningar inom tillverkningsindustrin. Ca 30% av deltagama deltog i utbildning på grand av varsel om uppsägning eller permitte-ring. Den genomsnittliga utbildningstiden var kortare än tidigare år, vilket sammanhänger med att 24% av de anställda deltog i utbildningar som var kortare än 40 limmar. En uppdelning av dem som påbörjade ulbildning under budgetåret på arbetsgivarkategorier visar att 91% var anställda i annan än statlig eller kommunal verksamhet.

Särskilda medel har för innevarande budgetår beviljats AMS för att bedriva två försöksverksamheter, dels med stimulansbidrag till arbetssökande som utbildar sig för och tar anställning i verkstadsindustrin, dels med elt särskilt stöd till kompetensutveckling av anställda i industriföretag.

Bakgranden till beslutet om stimulansbidrag var den stora efterfrågan på arbetskraft inom verkstadsindustrin och svårigheten att rekrytera arbetssökande till utbildningar inom detta område. När försöksverksamheten startade hade emellertid föratsättningarna på arbetsmarknaden drastiskt förändrats. 1 den redovisning över försöksverksamheten som AMS har lämnat är slutsatsen att stimulansbidraget inte har haft någon avgörande effekt på rekryteringen till verkstadsutbildningama.

Försöksverksamheten för att stimulera kompetensutveckling i företagen innehöll bl.a. krav på att företagen skulle förändra arbetsorganisationen för att skapa en lärande organisation.

Totalt har försöksverksamheten omfattat I 257 anställda i 30 företag. Den övervägande delen av företagen var verkstadsföretag med färre än 100 anställda, som helt eller delvis producerade för exportmarknaden. 'O

Utbildningarna omfattade både okvalificerade arbetare och kvalificerade Prop. 1991/92: 100 yrkesarbetare. 1 medeltal deltog 32% av de anställda i utbildningen. 1 åtta Bil. 11 av företagen fick samtliga anställda del av kompetensutvecklingen. De flesta företag som deltagit har varit inne i ett dynamiskt skede och baserat kompetensutvecklingen på konkreta organisatoriska och tekniska förändringar. 1 elva företag genomfördes tekniska förändringar och i 15 företag både tekniska och arbetsorganisatoriska förändringar.

Dessa två försöksverksamheter skall avslutas vid utgången av innevarande budgetår. Jag finner inte skäl att föreslå någon förlängning av verksamheterna.

Mot bakgrand av vad jag har anfört i det föregående om arbetsmarknadspolitikens inriktning bör arbetsmarknadsutbildningen bibehållas på en hög nivå. Jag räknar med att 75000 personer i genomsnitt varje månad behöver erbjudas arbetsmarknadsutbildning i olika former under budgetåret 1992/93. Merparten av resurserna för arbetsmarknadsutbildning bör beräknas för särskilt anordnad utbildning.

2.4.1 Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning

Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen bör under nästa budgetår beräknas för 48000 deltagare varje månad. Denna volym bör kunna tillgodose behovet av såväl grandläggande och kompletterande yrkesutbildningar som orienterande, vägledande och allmänteoretiska kompletteringar inför yrkesutbildningen.

Vid mina medelsberäkningar har jag utgått från att den genomsnittliga utbildningstiden inte skall överstiga 17 veckor, vilket innebär att totalt ca 150000 personer kommer att få tillgång till särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning under nästa budgetår.

Jag vill här framhålla vikten av att de arbetssökande snabbare än i dag kommer in i utbildning. Det arbete som AMS bedriver för att stödja och utveckla upphandlarkompetensen hos länsarbetsnämndema måste därför intensifieras, främst i de län som har de längsta arbetslöshetstidema före påbörjad utbildning.

Medelsbehovet för särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1992/93 beräknar jag till 5 708,2 milj.kr. för upphandling av kurser och till 5 671,1 milj.kr. för utbildningsbidrag till deltagama. I beloppet för upphandling av kurser ingår även medel för den försöksverksamhet med särskilda stödinsatser för kursdeltagare i en för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning, som enligt riksdagens beslut om jämställdhetspolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:105, AU17, rskr. 364) skall pågå i fem år.

2.4.2 Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet m. m.

Arbetsförmedlingens möjlighet att bevilja utbildningsbidrag för utbildning i det reguljära utbildningsväsendet gör att mer speciella utbildningsbehov kan tillgodoses för främst arbetshandikappade, flyktingar och invandrare samt lokalt bunden arbetskraft. 71

Enligt min bedömning bör utbildningsbidrag till sådan utbildning beräk- Prop. 1991/92:100 nas för ca en miljon veckor, vilket möjliggör en omfattning av ca 19000 Bil. 11 deltagare varje månad.

Jag har vid mina medelsberäkningar utgått från att den genomsnittliga utbildningstiden inte skall överstiga 29 veckor, vilket innebär att totalt ca 34 500 personer kan få tillgång till dessa utbildningsbidrag under budgetåret, dvs. 3 500 fler än vad som förordades i 1991 års budgetproposition.

AMS har föreslagit att möjligheten att få använda högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning skall utökas. AMS vill att länsarbetsnämnderna skall få möjlighet att såväl upphandla högskoleutbildningar som bevilja utbildningsbidrag för högskoleutbildningar upp till 60 veckor. Vidare bör utbildningens inriktning få omfatta alla områden som arbetsmarknadsverket identifierar som bristområden.

En markant ökning av utbildningsplatsema vid högskolan har skett under innevarande budgetår, för att dels kunna ge fler en möjlighet till påbyggnadskurser vid högskolan och därigenom tillgodose den lokala efterfrågan på vissa yrkeskategorier, dels kunna ge fler ungdomar en möjlighet lill inträde vid högskolan.

Denna ökning av utbildningsplatserna vid högskolan bör även tillgodose de behov av högskoleplatser som enligt AMS finns för vissa arbetssökande, som kan behöva komplettera sin tidigare utbildning. Jag är därför inte beredd att tillstyrka AMS förslag om ökade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå. Enligt de bestämmelser som gäller för den utbildning som högskolan anordnar på uppdrag av företag, organisationer eller myndigheter samt för samhällets behov av arbetsmarknadsutbildning får utbildningen inte motsvara någon allmän utbildningslinje. Skälen härtill ar bl. a att det inte skall gå att köpa sig förbi det allmänna ansökningsförfarandel eller den kö som kan ha uppstått på grand av platsbrist.

Medelsbehovet för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära ulbildningväsendet under budgetåret 1992/93 har jag beräknat till I 817,5 milj.kr.

2.4.3 Bidrag till utbildning i företag

Bidrag till utbildning i företag är en betydelsefull form av utbildning, främst som ett stöd till kompetensutveckling i de små och medelstora företagen. I det nuvarande konjunkturläget är bidraget dessutom ett viktigt alternativ för att förhindra att lagda varsel om uppsägning eller permit-tering verkställs.

Jag bedömer ett behov av bidrag till utbildning i företag som omfattar ca 8000 personer per månad. Vid en beräknad genomsnittlig utbildningstid om 290 timmar innebär det att ca 58000 anställda, under budgetåret, kan få kompetenshöjande utbildning.

AMS har föreslagit att bidraget för utbildningskostnader till arbetsgivarna skall höjas från högst 40 kr. till högst 60 kr. per timme. Jag är inte beredd att tillstyrka förslaget.

Vid utbildning av anställda inom textil- och konfektionsindustrin kan 72

ersättning lämnas till arbetsgivare även för lönekostnader med högst 35 kr. Prop. 1991/92:100 per timme. Jag vill erinra om att detta särskilda stöd har varit en del i det Bil. 11 treårsprogram för tekoindustrin som löper ut i och med innevarande budgetår och därför upphör.

Som en försöksverksamhet under innevarande budgetår får bidrag lämnas till arbetsgivare inom tillverkningsindustrin med högst 50 kr. per timme för lönekostnader vid utbildning av anställda. Jag finner inte skäl att föreslå någon förlängning av denna försöksverksamhet.

Medelsbehovet för bidrag till utbildning i företag har jag beräknat till 612,5 milj.kr.

2.4.4 Elevsocial verksamhet

Den elevsociala verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen består av två delar, dels den hälsovårdande och kurativa verksamhet som bedrivs som uppdragsverksamhet av AMU-grappen och upphandlas tillsammans med utbildningen, dels den boendeservice till kursdeltagarna som AMS själv svarar för.

AMS fick i april 1989 i uppdrag av den dåvarande regeringen att avveckla sitt boendeansvar och den boendeservice som bedrivs i samband med arbetsmarknadsutbildning. Av den delrapport som AMS kommit in med i augusti 1991 framgår att de nedskämingar som ålagts arbetsmarknadsverket under budgetåret 1990/91 i stort sett har kunnat uppnås. Flertalet länsarbetsnämnder har i det närmaste helt avvecklat sitt boendeansvar. I fem län görs bedömningen att det inte är möjligt att helt avveckla elevbostäderna. AMS framhåller emellertid sin avsikt att tillsammans med dessa länsarbetsnämnder klara ut hur en avveckling skall kunna ske fram till budgetåret 1993/94.

Avvecklingen av boendeservicen innebär bl.a. att de tidigare hyres-subventionerna har slopats. För att deltagarna skall få en skälig ersättning för sitt boende utanför hemorten föreslår jag därför en höjning av traktamentsbeloppet från 98 till 103 kr. under nästa budgetår. Kostnaden härför beräknar jag till 10,5 milj.kr. Jag har inkluderat denna höjning vid min beräkning av kostnaderna för utbildningsbidrag vid särskilt anordnad utbildning och vid utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.

Jag räknar med atl den fortlöpande avvecklingen av boendeservicen även under budgetåret 1992/93 kommer att medföra minskade personalkostnader som i stort täcker traktamentshöjningen. Vid min beräkning av medlen för AMS boendeservice har jag därför räknat av 7,8 milj. kr. under detta anslag, saml 3,4 milj. kr. under anslaget B I. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Det totala medelsbehovet för elevsocial verksamhet under nästa budgetår beräknar jag till 66,4 milj. kr.

73

2.5 Utbildningsbidrag Prop. 1991 /92:100

Bil. 11 2.5.1 Arbetsmarknadsutbildning

Innan jag går in på mina beräkningar av medelsbehovet för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning under nästa budgetår vill jag erinra om att regeringen nyligen har fastställt nivåeraa för utbildningsbidragen för år 1992. Bidragen har därvid anpassats till löneutvecklingen för vuxna arbetare inom egentlig industri. Utbildningsbidraget är under år 1992 högst 564 kr. för den som är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa. För den som är lägst 20 år och inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa samt för ungdomar som är under 20 år och deltar i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning är bidraget 338 kr. I övriga fall är bidraget 239 kr.

Den totala kostnaden för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, inkl. den av mig nyss föreslagna traktamentshöjningen, beräknar jag lill 7488,6 milj.kr. under nästa budgetår. Härav avser 5 671,1 milj.kr. utbildningsbidrag vid särskilt anordnad utbildning och 1817,5 milj.kr. utbildningsbidrag vid utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Jag har då beräknat antalet deltagare i särskilt anordnad utbildning till 150000 med en genomsnittlig utbildningstid om 17 veckor och 34500 deltagare i utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med en genomsnittlig utbildningstid om 29 veckor.

2.5.2 Vidgad arbetsprövning

Jag bedömer att utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning (VAP) bör beräknas för 4000 deltagare under budgetåret 1992/93. Beslut om VAP tas direkt av arbetsförmedlingen och får omfatta högst fyra veckor. Verksamheten skall i första hand rikta sig till arbetshandikappade sökande. Jag beräknar kostnaderna för dessa utbildningsbidrag till 28,5 milj. kr.

2.5.3 Jobb-sökar-aktiviteter

Utbildningsbidrag vid jobb-sökar-aktiviteter för ungdomar under 20 år bör beräknas för 17 000 deltagare under budgetåret 1992/93, vilket är 3 500 fler än under innevarande budgetår. Verksamheten som är en aktiv förmedlingsåtgärd för ungdomar i åldem 18—19 år skall användas som ett första instrument för att slussa ut ungdomarna på arbetsmarknaden. Kostnaderna för dessa utbildningsbidrag har jag beräknat till 83,0 milj. kr. Jag återkommer strax (avsniti 2.13.1) lill beräknade medel för inskolningsplatser.

2.6 Utbildningsvikariat

Mot bakgrund av vad jag tidigare har sagt om utvecklingen på arbetsmark naden bör arbetsgivare som satsar på personalutbildning även under bud getåret 1992/93 få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna, om de efter anvis ning av arbetsförmedlingen anställer en ersättare för den som utbildas. 74

Intresset för utbildningsvikariaten har, efter en trög start, ökat under Prop. 1991/92:100 hösten 1991 i takt med att informationen börjar nå ut till arbetsgivarna. 1 Bil. 11 slutet av november 1991 innehade ca 6000 personer utbildningsvikariat. AMS prognos är att utbildningsvikariaten skall kunna omfatta närmare 15000 personer per månad före utgången av innevarande budgetår. Jag har med hänsyn till utvecklingen under hösten och AMS bedömning beräknat antalet personer på utbildningsvikariat till ca 20000 varje månad under budgetåret 1992/93.

Med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen föreslår jag att det avdrag som arbetsgivare får göra för lönekostnader för vikarien skall höjas från 460 kr. till 475 kr. per arbetsdag fr.o.m. den 1 juli 1992, vilket jag beräknar kommer att vara den genomsnittligt utbetalade dagpenningen från arbetslöshetsförsäkringen under nästa budgetår.

Även de avdrag som arbetsgivare i vissa fall kan medges för utbildningskostnader för den som utbildas bör få fortsätta under nästa år enligt de bestämmelser som gäller för innevarande budgetår.

Mitt förslag om arbetsgivaraas rätt att få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna för lönekostnader vid anställning av ersättare för personal som utbildar sig och för utbildningskostnader för den som utbildas föranleder en lagom tillfäUigavvikelse från lagen (1981:691)om socialavgifter. Lagen bör gälla under budgetåret 1992/93. Avdragsrätten bör samtidigt begränsas till situationer då en arbetsgivare låter en anställd deha i utbildning på arbetstid med bibehållna anställningsjormåner. I lagen bör även tas in den engångsvisa disposition av avgifter till lönegarantifonden för handläggning av lönegarantiärenden hos länsstyrelserna som jag tidigare föreslagit. Ett förslag till lag om tfllfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga ILL Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Könberg.

2. 7 Beredskapsarbeten

Minskningen av antalet personer i beredskapsarbeten som skett under en rad av år upphörde under föregående budgetår. Under budgetåret 1990/91 sysselsattes i genomsnitt 8 700 personer per månad i beredskapsarbeten, vilket var en ökning med 400 personer jämfört med budgetåret innan. Statsbidragskostnaden per dagsverke, i fasta priser, ökade från 707 kr. budgetåret 1989/90 till 738 kr. budgetåret 1990/91. Kostnadsökningen beror på uppgången av dagsverkskostnadema för investeringsarbeten, som ökade från 3634 kr. till 4403 kr. eller med 21%. Investeringsarbetenas andel av det totala antalet beredskapsarbeten, mätt i antal sysselsättningsdagar, uppvisade endast en marginell ökning, från 3,4% till 3,7%.

Andelen som fick arbete efter att ha lämnat ett beredskapsarbete sjönk, med drygt fyra procentenheter, till 28%. Andelen som efter ett beredskapsarbete påbörjade en arbetsmarknadsutbildning ökade däremot med drygt en procentenhet till knappt 6%. Andelen personer som varit i beredskapsarbete längre än sex månader var lägre än under budgetåret 1989/90.

Resultaten beror i huvudsak på den minskade efterfrågan på arbetskraft 75

som inträffade under föregående budgetår. Även den ökade inriktningen Prop. 1991/92:100 av åtgärden mot sökandegrapper som riskerar långa arbetslöshetstider kan Bil. 11 ha bidragit till resultaten.

Nästa budgetår kommer att präglas av hög arbetslöshet. Det kan dessutom befaras att den kommunala sektorns svaga ekonomi kan påverka kommunernas möjlighet att tillhandahålla platser för beredskapsarbete. I denna situation är det av yttersta vikt att beredskapsarbetena i första hand erbjuds arbetssökande som, trots andra insatser från arbetsförmedlingens sida, riskerar långtidsarbetslöshet. Beredskapsarbeten måste också följas upp med insatser som mera varaktigt löser den sökandes sysselsättningsproblem.

Medelsbehovet för beredskapsarbete har jag för nästa budgetår beräknat till 2 772,9 milj. kr. 1 beloppet ingår kostnadema för personer i arbete med rekryteringsstöd. Medlen beräknas räcka till i genomsnitt 18000 personer i dessa åtgärder per månad. Av medlen bör regeringen disponera 50 milj. kr. för särskilda insatser på utsatta orter m. m.

2.8 Rekryteringsstöd

Antalet personer i arbete med rekryteringsstöd fortsatte att minska under budgetåret 1990/91, från 2 100 personer i genomsnitt per månad budgetåret 1989/90 till I 800 personer.

Eftersom rekryteringsstödet i första hand är inriktat mot ordinarie arbeten inom den konkurrensutsatta sektorn är dess omfattning beroende av efterfrågan på arbetskraft inom denna sektor. Mest sannolikt är att den konkurrensutsatta sektoms efterfrågan på arbetskraft blir fortsatt låg under nästa kalenderår, vilket innebär att rekryteringsstödets omfattning troligtvis inte kommer att öka förrän tidigast under andra hälften av budgetåret 1992/93.

Jag har vid beräkningarna av medlen till beredskapsarbeten (avsnitt 2.7) även tagit hänsyn till medelsbehovet för rekryteringsstöd.

2.9 Otraditionella insatser

AMS har i skilda redovisningar redogjort för användningen av de otraditionella medlen under budgetåret 1990/91. Av medlen har 160 milj.kr. fördelats till länen för lokala och regionala beslut. För insatser i Jämtlands län har 10 milj. kr. reserverats för budgetåren 1990/91 och 1991/92. Vidare har 20 milj.kr. avsatts till fackliga organisationer för uppsökande verksamhet och för insatser inom kulturområdet.

Den regionala och lokala användningen av de otraditionella medlen har varierat stort. Det har handlat om projekt med inriktning på olika mål grapper såsom ungdomar, kvinnor, handikappade, invandrare och flyk tingar samt deltidsarbetslösa. Även företags- och näringslivsinriktade åt gärder har förekommit. Mest resurser har avsatts till de företags- och näringslivsinriktade åtgärdema och till övriga projekt. Exempel på övriga projekt är samverkansprojekt, projekt organiserade av fackföreningar och informationsverksamhet.

De flesta länsarbetsnämnder uppger att det är för tidigt att utläsa vilken Prop. 1991/92:100 sysselsättningseffekt de insatta åtgärdema har haft. AMS har dock gjort en Bil. 11 försiktig bedömning, grandad på de uppgifter som har redovisats, att ungefär 3000-3 500 nya arbetstillfällen har skapats under budgetåret 1990/91.

Jag vill erinra om att det inför budgetåret 1991/92 angavs en ny inriktning för de otraditionella insatsema. Medlen skall användas till att utveckla arbetsmetodema inom förmedlingsorganisationen och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vidare skall de otraditionella insatsema alltid utgå från den arbetssökande individens behov med syftet att stärka dennes möjligheter till inträde och en fast förankring på arbetsmarknaden. Endast en liten del av resurserna får användas för projektledning och andra liknande kostnader som hänför sig till specifika projekt.

De otadilionella medlen, som ej är regelstyrda, ställer stora krav på uppföljning och utvärdering. Jag föratsätter att AMS nogsamt följer användningen av dessa resurser och effekten av verksamheten. Viktigt är också att positiva erfarenheter sprids i organisationen.

Under nästa budgetår bör högst 100 milj. kr., vilket också är det belopp som gäller under innevarande budgetår enligt mitt förslag i tilläggsbudget 1, av medlen inom anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder få disponeras för otraditionella insatser.

2.10 Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder

Under budgetåret 1990/91 disponerade regeringen 15 milj.kr. för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Försöksverksamheten har inriktats på ungdoms-, jämställdhets- och rehabiliteringsprojekt. Medel har även avsatts för ett samverkansprojekt i storstadsområden med en Slor andel socialbidragstagare. Arbetsförmedling, socialtjänst och försäkringskassa skall i detta projekt samverka för att minska beroendet av passivt kontantstöd.

Regeringen disponerar under innevarande budgetår 10 milj.kr. för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Samma belopp bör anvisas för nästa budgetår.

2.11 Bidrag till arbetslösa Jor att starta egen verksamhet

Regeringen har i flera propositioner under hösten 1991 föreslagit en rad åtgärder för att stimulera och underlätta ny- och småföretagandet. Utvecklingskraften och mångfalden hos småföretag är betydelsefull för tiflväxten i svensk ekonomi. En stor del av det nytänkande som leder till utveckling av produkter och tjänster sker hos småföretagen. Det är viktigt att även släppa fram småföretagen inom vård- och omsorgsområdet som altemativ till offentlig sektor.

Många av de personer som i nuvarande situation på arbetsmarknaden blivit arbetslösa har gedigen yrkes- och utbildningsbakgrand. Det finns därför anledning att trots det ogynnsamma konjunkturläget utnyttja den möjlighet som starta-eget-bidraget kan ge den enskilde att starta egen 77

verksamhet.

Omfattningen av denna åtgärd är begränsad. Samtidigt kan del konsta- Prop. 1991/92:100 teras att under en sexårsperiod inte mindre än 14000 arbetslösa blivit egna Bil. 11 företagare med hjälp av starta-eget-bidraget. Var tionde var invandrare och var tredje var kvinna. Hela 81% av dem som beviljats bidrag var fortfarande verksamma som egna företagare tre år efter starten. Endast 8 % hade gått i konkurs. Med tanke på de övriga insatser, som regeringen föreslår för att stimulera ny- och småföretagande, anser jag starta-eget-bidraget vara väl motiverat.

Jag beräknar därför oförändrad nivå på antalet bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet. Den beräknade kostnaden för I 000 årsbidrag uppgår till 114,4 milj.kr.

2.12 Insatser för flyktingar och invandrare

AMS har i skrivelse den 4 oktober 1991 redovisat effekterna av särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för flyktingar och invandrare budgetåret 1990/91. Av beräknade 130 milj.kr. har AMS förbrakat 127 milj.kr. för försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för utomnordiska medborgare. Arbetet med denna heterogena grapp har ställt krav på speciella åtgärder och kunskaper samt mer tid än det reguljära förmedlingsarbetet.

De goda resultat, som trots allt uppnåtts under budgetåret 1990/91 och somjag tidigare redogjort för, visar att det intensifierade och systematiska utvecklingsarbete som AMS bedrivit de senaste åren börjar få genomslag i hela arbetsmarknadsverket även om vissa områden behöver utvecklas ytteriigare. Attitydfrågoma på arbetsplatserna och möjligheten för flyktingar och invandrare att få det förstå arbetet, praktikplatsen eller arbets-platsorienleringen kräver fortsalla insatser från arbetsförmedlingens sida i samarbete med andra myndigheter och organisationer.

Trots de ökade insatserna ökar den relativa arbetslösheten för utomnordiska medborgare snabbare än för svenskar. 1 genomsnitt för budgetåret 1990/91 var 1,8% av befolkningen i åldern 16 — 64 år registrerade som arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Motsvarande lal för utländska och utomnordiska medborgare var 3% resp. 3,7%. AMS anser att orsaken till den kraftiga skillnaden kan vara dels atl flyktingar och invandrare oftare är sysselsatta i mer konjunkturkänsliga branscher, dels att de riskerar arbetslöshet i större utsträckning än svenskar på grand av att de har kortare anställningstid och tidsbegränsade anställningar.

Den grupp på arbetsmarknaden som drabbas hårdast av nedgången i ekonomin är ungdomar i åldern 16 — 24 år, framför allt ungdomar med utländskt medborgarskap. Trots försämringen på arbetsmarknaden måste målet vara att fler utländska medborgare skall få arbete eller utbildning. Särskild uppmärksamhet skall fastas vid invandrarungdomarnas situation.

Jag delar därför AMS uppfattning att det är av stor vikt atl arbetet med flyktingar och invandrare får särskilda resurser i samma omfattning som föregående budgetår.

För nästa budgetår beräknar jag 147,0 milj. kr. för särskilda insatser för flyktingar och andra invandrare. '°

2.13 Insatser för ungdomar ProP- 1991 /92:100

Bil. 11 2.13.1 Inskolningsplatser

Ungdomsarbetslösheten, som började öka redan hösten 1989 för atl sedan stiga kraftigt sommaren 1990, var i november 1991 i åldersgruppen 18—19 år 6,1 %. Denna för Sverige mycket höga nivå är den högsta sedan år 1983. Utvecklingen på arbetsmarknaden i kombination med strakturförändringar och bortrationaliseringar av ingångsarbeten har drabbat ungdomar i större utsträckning än den redan etablerade arbetskraften.

Antalet ungdomar i åldern 18 — 19 år sysselsatta inom ramen för den s. k. ungdomsgarantin ökade budgetåret 1990/91. Medeltalet för budgetåret 1990/91 var 1900 ungdomar på avtalade och 5 650 på särskilda inskolningsplatser. Under hösten 1991 har antalet ungdomar i åtgärder ökat kraftigt.

Ungdomsarbetslösheten skall bekämpas kraftfullt. Samordning av befintliga resurser, såväl personella som ekonomiska, är därvid en föratsättning. Näringsliv, myndigheter och organisationer måste samverka på alla nivåer.

Trots skolans utökade ansvar för arbetslösa ungdomar under 20 år och arbetsförmedlingens intensifierade platsförmedling med jobb-sökar-aktiviteter befinner sig ett stort antal ungdomar, ofta en längre tid, i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Åtgärderna skall ha ett innehåll som, genom att ge ungdomarna arbetslivserfarenhet och yrkeskunskap, långsiktigt stärker deras ställning på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens insatser måste därför inriktas mot ett större inslag av individuella utvecklingsplaner. Alla utvärderingar tyder på att ungdomsinsatserna får störst effekt om de är en del av en individuell utvecklingsplan.

Anvisning till arbete på särskild inskolningsplats bör ske mycket restriktivt och skall ses som en tillfällig meningsfull sysselsättning i avvaktan på t.ex. arbete, militärtjänst, utbildning, utbildningsvikariat, arbete med rekryteringsstöd eller avtalad inskolningsplats. Omprövning av anvisningen måsle göras regelbundet och minst varannan månad.

För alt komma till rätta med problemet att antalet särskilda inskolningsplatser utgör en alltför stor andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för 18—19-åringar måste ändringar i åtgärdssystemet övervägas. Jag avser som jag tidigare nämnts att under våren återkomma till regeringen i denna fråga.

Målsättningen är all finna vägar som ökar ungdomamas möjligheter att söka sig lill näringslivet. Här måste nu parterna på arbetsmarknaden, trots lågkonjunkturen visa att de lar ansvar för att våra ungdomars inträde på den reguljära arbetsmarknaden underlättas. Det är inte enbart ungdomarnas behov av arbete som därmed kan tillgodoses utan arbetslivets behov av den utvecklingskraft som den unga arbetskraften representerar.

AMS förslag i anslagsframställningen till förändringar av ungdomsgarantins utformning kommer all övervägas vid översynen av ungdomsgarantin.

79

För nästa budgetår beräknar jag, med hänsyn till de nytillträdande Prop. 1991/92: 100 ungdomarnas mycket svåra situation på arbetsmarknaden, att antalet in- Bil. 11 skolningsplatser bör öka till 17000 i genomsnitt per månad, varav 7000 särskilda inskolningsplatser. Kostnaden beräknar jag till 2 114,1 milj. kr.

2.13.2 Jobb-sökar-aktiviteter för ungdomar i åldern 20-24 år

Situationen på arbetsmarknaden för ungdomar i åldern 20 — 24 år har, som jag tidigare redovisat, förvärrats relativt kraftigt under innevarande konjunkturnedgång. Det är också i denna åldersgrapp som långtidsarbetslösheten har ökat kraftigast.

Inom utbildningsområdet kommer högskolan, bl.a. för att motverka arbetslösheten i denna åldersgrupp, genom förslag tidigare i år och efter förslag av chefen för utbildningsdepartementet att förstärkas med 5000 högskoleplatser kommande budgetår.

För innevarande budgetår disponerar AMS 210 milj.kr. för att påskynda utvecklingen och utbyggnaden av jobb-sökar-aktiviteter vid landels arbetsförmedlingar. Dessa medel bör, som jag tidigare har föreslagit, kvarstå under nästa budgetår.

Erfarenheterna visar att jobb-sökar-aktiviteter klart förkortar arbetslöshetstiden för dem som deltar i aktiviteterna. Trots det kärva arbetsmarknadsläget kommer deltagarna snabbare i arbete. De flesta län har utvecklat särskilda arbetsmetoder för olika grupper, bl. a. för ungdomar.

För att särskilt stödja unga människor vid deras inträde på arbetsmarknaden och för att motverka långtidsarbetslöshet bland ungdomarna måste arbetsförmedlingens insatser för denna grupp förstärkas. Som jag har redovisat under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör detta ske bl. a. genom en förslärkning av jobb-sökar-aktiviteterna riktade särskilt tiU 20-24-åringar.

2.13.3 Handledare för ungdomar

För att underlätta arbetet med att få fram platser för 18— 19-åriga ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder infördes, som en försöksverksamhet fr.o.m. den I september 1991, bidrag till arbetsgivare för handledare för ungdomar som anställs på avtalade inskolningsplatser, med rekryteringsstöd eller på utbildningsvikariat. Försöksverksamheten har två syften, dels att få fram tillräckligt antal platser för ungdomar, dels att skapa arbetstillfällen som handledare för äldre arbetskraft.

AMS har i skrivelse den 8 oktober 1991 föreslagit att handledarbidraget ändras så alt del lämnas under högsl sex månader och att bidraget fastställs till att motsvara högst 25% av lönekostnaden för varje anställd ungdom. Jag är ej beredd atl tillstyrka AMS förslag.

Försöksverksamheten bör få fortsätta under nästa budgetår. Medelsbehovet beräknar jag till 252,0 milj.kr. vilket räcker till ca 4000 handledare per månad.

2.14 Arbetslöshets- och permitteringslöneersättning Prop. 1991/92:100

2.14.1 Medelsbehovet ''-

Inledningsvis vill jag nämna att inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetas för närvarande direktiv lill en utredning med uppdrag att föreslå utformningen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersätt-ningen samt kostnadema för KAS betalas inte av anslagsmedel utan med arbetsgivaravgifter. Dessutom betalas kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen med finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna. Jag vill ändå här redovisa min bedömning av verksamheterna och kostnadema.

Innan jag går in på mina beräkningar av medelsbehovet under nästa budgetår vill jag erinra om att regeringen nyligen har fastställt nivåerna på arbetslöshetsersättningarna för år 1992. Ersättningarna har därvid anpassats till löneutvecklingen inom egentlig industri. Enligt regeringens beslut är den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen 564 kr. under år 1992. KAS lämnas under samma tid med högst 198 kr.

Kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen bestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten bland arbetslöshetskassomas medlemmar och storleken på den genomsnittligt utbetalade dagpenningen. Jag bedömer att arbetslösheten bland medlemmama i kassorna kommer att motsvara 11,4 dagar per medlem under nästa budgetår. Med denna arbetslöshet och en genomsnittligt utbetalad dagpenning på ca 475 kr. samt ca 3,6 miljoner medlemmar i kassorna beräknar jag kostnadema för statsbidragen under budgetåret 1992/93 till 17075 milj.kr. efter avdrag för finansieringsavgifter.

Vidare beräknar jag antalet stöddagar med KAS under budgetåret 1992/93 till 4,1 miljoner. Jag räknar då med att det genomsnittligt utbetalade stödbeloppet kommer att uppgå till ca 178 kr. Den totala kostnaden för KAS blir härigenom ca 730 milj. kr.

Statsbidragen till permitteringslöneersättningen betalas helt med arbetsgivaravgifter. Permitteringar till följd av arbetsbrist hänger nära samman med konjunkturatvecklingen och med hänsyn till det försämrade arbetsmarknadsläget beräknar jag kostnaderna för statsbidraget till 200 milj. kr. Detta räcker till ca 600000 statsbidragsberättigade permitteringsdagar. Jag har härvid räknat med oförändrat statsbidrag, dvs. 375 kr. per dag i normalfallet och 290 kr. per dag vid väderpermittering.

2.14.2 Finansiering av arbetslöshetsförsäkringen

Ersättningarna som utbetalas från arbetslöshetsförsäkringen finansieras dels av arbetsgivarna, dels av medlemmarna i arbetslöshetskassorna. Arbetsgivarna betalar en socialavgift, benämnd arbetsmarknadsavgift, och medlemmarna betalar via sina medlemsavgifter en finansieringsavgift, i dagligt tal benämnd egenavgift.

På grand av arbetsmarknadsläget har kostnaderna för arbetslöshetsför säkringen stigit kraftigt under budgetåret 1991/92. Även för budgetåret 1992/93 kan kostnaderna förväntas förbli höga. För att klara åtagandena 81

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga II

gentemot de arbetslösa under det kommande budgetåret kommer det Prop. 1991/92: 100 därför att bli nödvändigt med ett tillskott av medel. Bil. 11

De försäkrade bör därför ta på sig ett utökat ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Redan den I januari 1992 fördubblas finansieringsavgiften enligt riksdagsbeslut.

Jag kommer att senare återkomma till regeringen med förslag om att finansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas ytterligare fr.o.m. den 1 januari 1993, från 70 till 210% av den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen. Denna höjning motsvarar en tredubbling av avgiften jämfört med år 1992. Efter en sådan höjning skulle den genomsnittliga finansieringsavgiften uppgå till ca 83 kr. per månad och medlem under föratsättning av att den genomsnittligt utbetalade dagpenningen uppgår till 475 kr.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (avsnitt 2.6),

2. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 19606 575000 kr.

B 3. AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1 000

1992/93 Förslag

1 000

AMU-gruppens främsta uppgift är att anordna arbetsmarknadsutbildning på uppdrag av arbetsmarknadsverket. Däratöver får grappen anordna utbildning för andra uppdragsgivare, t.ex. företag och kommuner. Myndigheterna inom grappen får också sälja andra tjänster och produkter som följer av utbildningsverksamheten.

AMU-gruppens verksamhet skall finansieras genom intäkter och varje AMU-myndighet har ansvar för det ekonomiska resultatet av sin verksamhet.

För AMU-grappen gäller förordningen (1988:1076) med instraktion för AMU-grappen.

1 AMU-styrelsen

AMU-gruppens försäljning av arbetsmarknadsutbildning uppgick budget året 1990/91 till totalt 977000 yrkeskursveckor, vilket innebär en ökning med 4% jämfört med föregående budgetår (exkl. Nordkalottens AMU- center). Försäljningen av utbildning till företag ökade med 19% beräknat på intäkterna. 82

Jämfört med budgetåret 1990/91 kommer volymen arbetsmarknadsut- Prop. 1991/92:100 bildning under budgetåret 1991/92 enligt AMU-styrelsens bedömning att Bil. 11 öka. För budgetåret 1992/93 räknar AMU-slyrelsen med en nedgång i försäljningen av arbetsmarknadsutbildning. Då denna försäljning är beroende av statsmakternas beslut om anslag till arbetsmarknadsverket innefattar emellertid en prognos en betydande osäkerhet.

AMU-styrelsen bedömer atl försäljningen av utbildning till företag under budgetåret 1991/92 kommeratt öka med ungefär en tredjedel beräknat på intäkterna. Försäljningen förväntas fortsätta atl öka under budgetåret 1992/93 om än i lägre grad. AMU-styrelsen ser särskilt goda möjligheter till en väsentligt ökad försäljning till försäkringskassorna av utbildning i rehabiliterande syfte.

AMU-styrelsen föreslår att AMU-gruppen ombildas till aktiebolag. Erfarenheterna av de gångna åren som uppdragsmyndighet visar enligt AMU-styrelsen att myndighetsformen inte är lämplig. Argument för en övergång till bolagsformen är bl. a. att AMU-grappens verksamhet är afiarsmässig och konkurrensutsatt, samt att AMU-grappen inte har myndighetsutövning. Dessutom finns behov av att förtydliga styrelsemas ansvar liksom relationen till ägarna. AMU-styrelsen anser att de föratsättningar och villkor under vilka AMU-grappens verksamhet skall bedrivas till fullo skulle kunna regleras i en bolagsordning.

AMU-styrelsen har i skrivelse den 28 oktober 1991 lämnat förslag till organisation i bolagsform och till bolagsordning. Även vissa ekonomi- och personalfrågor behandlas i skrivelsen. AMU-styrelsen föreslår att AMU-gruppen ombildas till bolag fr. o. m. den 1 januari 1993. AMU-grappen bör bli en koncern med ett moderbolag, som motsvarar AMU-styrelsen, och ett antal dotterbolag, som bildas med utgångspunkt från den vid övergången aktuella regionala organisationen. Staten bör vara ensam ägare till bolaget. Samtliga anställda i AMU-grappen bör enligt AMU-styrelsen erbjudas likvärdig anställning i det nya bolaget.

AMU-styrelsen föreslår i sin anslagsframställning att AMU-styrelsen medges rätt att besluta om AMU-grappens organisation och att ändringar i förordningen (1988:1 076) med instruktion för AMU-grappen görs i enlighet med detta. Mot bakgrand av AMU-grappens ansvar för ekonomi och kvalitet i verksamheten, för vilka organisationen är en viktig faktor, bör AMU-styrelsen dels vid behov kunna göra förändringar i länsorganisationen, dels kunna inrätta nya myndigheter som komplement till länsorganisationen. Inom grappen pågår försök med verksamheter, bl.a. konsultverksamhet, som i stor utsträckning får fungera som fristående enheter med eget resultatansvar.

AMU-styrelsen hemställer att en professur i yrkespedagogik och en professur i vuxenpedagogik inrättas. Forskningen inom dessa områden är eftersatt. Mot bakgrand av ett förväntat stort behov av kompetensutveckling i arbetslivet och som stöd för alla utbildningsanordnare behövs ökad forskning. Finansieringen av professurerna kan ske genom att en del av den av AMU-styrelsen årligen inlevererade avkastningsräntan används.

Dessutom föreslår AMU-styrelsen att myndigheten medges rätt att utan regeringens prövning besluta om ombyggnader inom AMU-grappen. En- 83

ligt gällande regler krävs regeringsbeslut i de fall då utgiften beräknas Prop. 1991/92: 100 överstiga 2,5 milj.kr. Bil. 11

Vidare föreslår AMU-styrelsen att AMU-grappen, i syfte att skapa rationella betalningsvägar, får inrätta bankgirokonton för automatisk tömning till ordinarie inpostgirokonton. AMU-styrelsen har i föregående anslagsframställning redovisat exempel på olägenheter till följd av att grappen inte har tillgång till bankgirokonton för att ta emot betalningar.

AMU-styrelsen har i skrivelser den 30 augusti 1989, den 15 juni 1990, den 6 maj och den 21 maj 1991 föreslagit ändringar i förordningen (1988:1 076) med instraktion för AMU-grappen. Förslagen innebär bl.a. en förändrad ansvars- och uppgiftsfördelning mellan AMU-styrelsens styrelse och generaldirektören, liksom mellan styrelse och direktör i AMU-myndigheterna. Styrelserna bör, i likhet med vad som gäller aktiebolag, ha det övergripande ansvaret för verksamheten, dess ekonomi och kvalitet. Generaldirektören resp. direktören bör vara ansvarig inför styrelsen och leda den operativa delen av verksamheten. AMU-styrelsen föreslår dessutom att ordförande i AMU-styrelsens styrelse skall vara annan ledamot än generaldirektören, atl AMU-slyrelsen medges rätt att besluta om AMU-styrelsens organisation och atl AMU-styrelsens styrelse utser direktör vid AMU-myndighet.

AMU-styrelsens resultaträkning(l) Tär budgetåret 1990/91 (1000-tal kr.)

INTÄKTER

Uppdrag

-arbetsmarknadsutbiIdning

628 227

-övrig utbiIdning

245 922

-konsultuppdrag

20 083

-övrigt

208 919

-ej fördelade intäkter

83 351

SUMMA RÖRELSEINTÄKTER

186 502

KOSTNADER

Uppdrag

-arbetsmarknadsutbiIdning

535 033

-övrig utbiIdning

229 797

-konsultuppdrag

18 320

-övrigt

200 620

-internt AMU-gruppen

31 719

-ej fördelade kostnader

76 501

SUMMA RORELSEKOSTNADER

091 990

RÖRELSERESULTAT

94 512

Driftbidrag

5 300

Finansposter

32 222

Extraordinära kostnader och intäkter ra.ra.(2)

-8 904

Återföring av meravskrivningar(3)

23 205

ÅRETS RESULTAT

146 334

(1) Exkl. Nordkalottens AMU-center

(2) Varav kostnader till följd av brand 12 857 000 kr.

(3) Meravskrivningar ingår i rörelsekostnaderna

84 AMU-grappen redovisar ett överskott i verksamheten på 146,3 milj. kr. Prop. 1991/92:100 Detta förklaras av en ökad efterfrågan och en förändrad prissättning i Bil. 11 försäljningen av arbetsmarknadsutbildning, vilken syftar till full kostnadstäckning.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Förslag

2.1.1 Övergripande mål

De övergripande målen för treårsperioden 1991/92—1993/94 bör inte ändras.

2.1.2 Övrigt

AMU-styrelsen har föreslagit att AMU-grappen ombildas till aktiebolag. Jag delar AMU-styrelsens uppfattning att AMU-grappens verksamhet, som är konkurrensutsatt och affärsmässig, bör bedrivas i bolagsform. En övergång till bolagsform skulle enligt min mening kunna erbjuda möjligheter inför framtiden till ytterligare effektiviseringar av verksamheten. På sikt bör dessutom prövas om verksamheten kan privatiseras. Jag har erfarit att chefen för utbildningsdepartementet avser att föreslå en utredning om komvux m. m. Detta berör också AMU-grappens framtida uppgifter och organisation. Utredningen beräknas vara färdig i början av hösten 1992. Jag avser därför att när detta utredningsförslag föreligger framlägga förslag beträffande den verksamhet som i dag bedrivs av AMU-grappen, inkl. förslag om bolagisering.

AMU-styrelsen har föreslagit att AMU-grappen medges rätt att inrätta bankgirokonton för automatisk tömning till postgirokonton. Frågan bereds i särskild ordning inom regeringskansliet.

AMU-styrelsen har föreslagit elt flertal ändringar i förordningen (1988:1 076) med instruktion för AMU-grappen. Mot bakgrand av vad jag i det föregående anfört om ombildning till aktiebolag är jag inte beredd att nu tillstyrka dessa förslag.

AMU-styrelsens förslag i övrigt kan jag inte tillstyrka.

2.2 Resultatbedömning

AMU-slyrelsen har nyligen presenterat en årsredovisning som avser bud getåret 1990/91. Resultaträkningen finns presenterad i det föregående. AMU-gruppen redovisar för budgetåret, efter statens avkastningskrav, ett överskott på 146,3 milj. kr. Överskottet motsvarar ca 5% av omsättningen. Enligt riksdagens beslut (prop. 1989/90:100 bil. 12, AUl I, rskr. 242) får AMU-slyrelsen, ulan beslut av regeringen, disponera överskott för varje budgetår motsvarande högst 3% omsättningen för främst utjämning av resultatet mellan olika budgetår. Detta innebär för budgetåret 1990/91 att AMU-styrelsen får disponera 95,6 milj. kr. Regeringen har den 28 novem ber 1991 beslulal att AMU-styrelsen därutöver får disponera 13,6 milj. kr. 85

för att täcka kostnader för ateranskaffning av utrastning förstörd vid Prop. 1991/92: 100 brand. AMU-styrelsen skall, utöver statens avkastningskrav, inleverera Bil. 11 37,1 milj.kr.

AMU-grappen redovisar för budgetåret 1990/91 ett överskott i försäljningen av arbetsmarknadsutbildning på 93,2 milj.kr., exkl. kostnader på 35,0 milj. kr. för överkapacitet i form av lokaler. AMU-grappen har tidigare budgetår haft underskott i denna försäljning. Särskilt stort var underskottet budgetåret 1989/90 vilket förklarades av att avvecklings- och omställningskostnader i begränsad omfattning ingått i prisunderlaget. Dåvarande arbetsmarknadsministern redogjorde i 1991 års budgetproposition för att principen om lägsta möjliga pris skall tillämpas i försäljningen av arbetsmarknadsutbildning. Detta innebär bl.a. att samtliga direkta och indirekta kostnader, inkl. beräknade avvecklingskostnader, skall ingå i prisunderlaget. AMU-gruppens prissättning skall således motsvara den verkliga kostnaden för att på sikt tillhandahålla utbildning. Prissättningsprincipen innebär att pristillägg som syftar till lönsamhet, utöver statens avkastningskrav, inte skall tillämpas i försäljningen av arbetsmarknadsutbildning. Denna princip skall ligga fast. 1 den resultatbudget som redovisats för innevarande år räknar AMU-styrelsen med ett fortsatt överskott i verksamheten.

Det genomsnittliga priset per kursvecka i arbetsmarknadsutbildningen har ökat väsentligt under budgetåret 1990/91 jämfört med budgetåret 1989/90. Detta förklaras till viss del av att tidigare brister i prissättningen, vilka innebar att full kostnadstäckning inte uppnåddes, har rättats till. Kostnadsutvecklingen i arbetsmarknadsutbildningen är beroende av ett flertal faktorer, bl. a. förändringar i utbildningens inriktning och innehåll. Jag vill här understryka vikten av att AMU-grappen fortlöpande tar till vara möjligheterna till effektiviseringar i resursutnyttjandet, genom bl. a. samverkan i fråga om lokaler m.m. med andra utbildningsanordnare, för att dämpa kostnadsutvecklingen.

Myndighetens redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

B 4. AMU-gruppen: Investeringar

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1 000

1992/93 Förslag

1 000

Anslaget avser tillskott av statskapital när anskaffning av erforderlig utrastning inte kan finansieras genom avskrivningsmedel. Det ankommer på regeringen att avgöra när anslaget får utnyttjas. 86

Avskrivningsbeloppen, inkl. realvärdesskyddet, har under budgetåret Prop. 1991/92:100 1990/91 räckt för att finansiera erforderiiga investeringar. AMU-styrelsen Bil. 11 räknar med att detta skall vara möjligt även under budgetåret 1992/93. För nästa budgetår bör anslaget föras upp med oförändrat I 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

B 5. Arbetsdomstolen

1990/91 Utgift 10 216 000

1991/92 Anslag 12 564 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 12 429 000

1992/93 Förslag 13 212 000

Arbetsdomstolen (AD) prövar mål rörande kollektivavtal samt andra arbetstvister enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För domstolen gäller förordningen (1988:1 137) med instraktion för arbetsdomstolen.

1991/92 exkl. mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden

Personal 22 - Anslag

Förvaltningskostnader 12 429 000 + 783 000

(därav lönekostnader) (8 906 000) (+ 627 000)

12 429 000 + 783 000

1 Arbetsdomstolen

Arbetsdomstolens arbetssituation är betydligt svårare än föregående år beroende på den starkt ökade måltillströmningen. Fram till den 31 augusti 1991 hade domstolen fått in 35% fler mål än under samma period de närmast föregående åren.

1 avvaktan på att behandlingen av AD-utredningens (A 1987:03) betänkande skall leda till resultat som på ett mer djupgående sätt förbättrar domstolens situation begär AD att medel efter pris- och löneomräkning ställs till förfogande i form av ett ramanslag för budgetåret 1992/93 inom den fastställda budgetramen för perioden 1991/92-1993/94, vilket innebär 12251000 kr. exkl. mervärdesskatt.

2 Föredragandens överväganden

Arbetsdomstolen ingår fr.o.m. budgetåret 1991/92 i verksamheten med treåriga budgetramar.

Arbetsdomstolens nuvarande inriktning bör behållas. Arbetsdomstolen är en prejudikatinstans vars uppgift är att leda rättsutvecklingen inom arbetsrätten varvid en enhetlig rättsutveckling skall främjas. Ett krav skall

vara att ett avgörande av arbetsdomstolen såsom varande slutinstans skall Prop. 1991/92: 100 hålla högsta möjliga kvalitet. Detta bör styra arbetsorganisationens och Bil. 11 arbetsinsatsens storlek.

Med hänsyn till den arbetsbelastning domstolen har förordar jag att kompensalion för effektivitets- och produktivitetskrav utgår för budgetåret 1992/93.

De sammanlagda kostnaderna för domstolen under nästa budgetår beräknar jag till 13 212000 kr.

Budgetramen för perioden 1992/93-1993/94 har jag beräknat till 26233000 kr.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsdomstolen för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 13212000 kr.

B 6. Statens förlikningsmannaexpedition

1990/91 Utgift

1 283

1991/92 Anslag

1 490

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt

1 472

1992/93 Förslag

1 534

000 Statens föriikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga förlikningsväsendet. Expeditionen ansvarar vidare för statistiken över arbetsinställelser i riket. För föriikningsmannaexpeditionen gäller förordningen (1988:653) med instraktion för statens förlikningsmannaexpedition.

Statens förlikningsmannaexpedition har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1992/93-1994/95.

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

exkl. mervärdesskatt

Föredraganden

Personal 3

Anslag

Förvaltningskostnader 908 000

+ 52 000

(därav lönekostnader) (813 000)

(+ 44 000)

Ersättning till förlik-

ningsmän 564 000

+ 10 000

1 472 000

+ 62 000

1 Statens förlikningsmannaexpedition

Förlikningsväsendet har varit föremål för tre omfattande utredningar — senast av löneförhandlingsutredningen vars rapport (SOU 1991:13) Spelreglerna på arbetsmarknaden för närvarande bereds i regeringskansliet.

Föriikningsmannaexpeditionen föreslår Prop. 1991/92:100

— att de kostnader som uppstår i samband med expeditionens insatser i Bil. 11 syfte att rekrytera personer, som är lämpliga som medlare får bekostas

från anslagsposten Förvaltningskostnader,

— alt anslagsposten Ersättning till förlikningsmän även i fortsättningen tas upp som en förslagspost.

För budgetåret 1992/93 föreslår myndigheten ett förslagsanslag på 1472000 kr.

2 Föredragandens överväganden

Föriikningsmannaexpeditionen skall fr.o.m. budgetåret 1992/93 ingå i verksamheten med treåriga budgetramar. Förvaltningsmedlen till expeditionen bör dock även fortsättningsvis anvisas i form av förslagsanslag med hänsyn till svårigheten att bedöma omfattningen på antalet arbetskonflikter.

För den kommande treårsperioden skall de påbörjade insatseraa för att rekrytera personer lämpliga som medlare fortsätta.

Anslaget minskades budgetåret 1988/89 med 249000 kr. vilket utgjorde 17 % av anslaget det budgetåret. Rationaliseringskravet är därmed uppfyllt t. o. m. budgetåret 1992/93.

Medelsbehovet för nästa budgetår har jag beräknat till 1534000 kr. Budgetramen för perioden 1992/93-1994/95 har beräknats till 4 560000 kr.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens Jörlikningsrnannaexpedition för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 534000 kr.

B 7. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar

1990/91 Utgift

63 000

1991/92 Anslag

74 000

1992/93 Förslag

77 000

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. Nämnden består av ordförande och sex ledamöter. Nämnden har en sekreterare som åtnjuter fast arvode. 1 övrigt har nämnden inte någon personal. Anslaget bör för budgetåret 1992/93 föras upp med 77000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens nämnd Jor arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 77000 kr.

89 B 8. Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift O

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Anslaget har inrättats fr.o.m. budgetåret 1984/85 (prop. 1983/84:150 bil. 4, AU24, rskr. 385). Från anslaget skall betalas tidigareläggningsbidrag till affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten. Anslaget disponeras av regeringen.

Anslaget har hittills under innevarande budgetår inte utnyttjats. Anslaget bör föras upp med endast ett formellt belopp på 1000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

B 9. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

1991/92 Anslag 6 500 000 1992/93 Förslag 5 500 000

Medel till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är budgeterade inkl. mervärdesskatt.

1 Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten begär för budgetåret 1992/93 ett bidrag på 5,5 milj. kr. för personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser samt elevsocial verksamhet.

2 Föredragandens övervägande

Stiftelsen skall under de tre första verksamhetsåren, med början år 1991, erhålla bidrag för att finansiera personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser samt elevsocial verksamhet (prop. 1990/91:2, AU 14, rskr. 28). Detta bidrag skall år 1992 uppgå till 6 milj.kr. och år 1993 till 5 milj.kr. För budgetåret 1992/93 bör därför anvisas 5,5 milj. kr.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 500000 kr.

90

Arbetslivsfrågor Prop.l991/92: lOO

c 1. Arbetarskyddsverket

1990/91 Utgift 348 007 000 1991/92 Anslag 362 443 000 1991/92 Anslag 355 854 000 exkl. mervärdesskatt. 1992/93 Förslag 384 259 000

Arbetarskyddsverkets inkomster budgeteras att för budgetåret 1992/93 uppgå till 36680000 kr. Inkomstema består i huvudsak av intäkter av informationsverksamhet och försäljning av publikationstryck. Vissa mindre intäkter kommer från ersättning för uttag ur informationssystemet för arbetsskador samt ersättning för provnings- och granskningsverksamhet.

Arbetarskyddsverket består av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Styrelsens och inspektionens uppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:730) med instraktion för arbetarskyddsverket.

1 Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen har lämnat en fördjupad anslagsframställning för arbetarskyddsverket för perioden 1992/93 — 1994/95. Styrelsen föreslår att den inriktning av verksamheten som fastslagits för budgetåret 1991/92 och som följer av gällande regler och riktlinjer för verksamheten inte förändras.

Anslagsyrkandena utgår från att besparingskravet på den administrativa verksamheten på 5 milj.kr. för treårsperioden genomförs under de två sista budgetåren. Däremot föreslår styrelsen att det generella rationaliseringskravet på 5% inte tillämpas på verket. En sådan besparing skulle, enligt styrelsens bedömning, leda till en orimlig personalminskning som i första hand skulle drabba yrkesinspektionens tillsynsarbete. Styrelsen föreslår vidare en resursförstärkning bl. a. för att kunna rekrytera ytterligare 50 yrkesinspektörstjänster fr.o.m. budgetåret 1993/94 samt för att förbättra och vidmakthålla ADB-stödet. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 yrkas ytterligare medel för förstärkning av arbetet med ISA-registret och för avgifter till statskontoret för ADB-investeringar.

Arbetarskyddsstyrelsen uppger att det på grand av oklarheter när det gäller frågan om avgiftsbeläggning av yrkesinspektionens förhandsgranskning samt omfattningen av insatsema för europasamarbete saknas underlag för en tillräcklig resursprövning för budgetåren 1993/94 och 1994/95.

För budgetåret 1992/93 föreslår arbetarskyddsstyrelsen ett ramanslag på 359754000 kr.

1 gemensam skrivelse den 16 oktober 1991 har arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmiljöinstitutet begärt 1,2 milj.kr. för viss larmutrastning.

2 Föredraganden Prop. 1991 /92:100

Förslag ''- 1'

Verksamhetens inriktning

Arbetarskyddsverket skall för den kommande treårsperioden bedriva sin verksamhet så att det sker förbättringar av arbetsmiljön sedd ur ett helhetsperspektiv där såväl fysiska, psykiska som sociala och arbetsorganisatoriska aspekter beaktas.

Den påbörjade förändringen av verksamhetens inriktning skall därvid fortsätta så att verket också stärker sin kontrollerande roll och att prioritering av verksamheten görs mot de från arbetsmiljösynpunkt mest belastade arbetsmiljöerna.

Verket skall verka för att ändringama i arbetsmiljölagstiftningen får genomslag i tillsynsarbetet. Därvid skall verket ägna ökad uppmärksamhet åt frågor om teknik, arbetsorganisation, arbetets innehåll, inflytande- och utvecklingsfrågor samt kvinnors arbetsmiljö.

Resurser

Budgetramen för perioden 1992/93 - 1994/95 har beräknats till I 119 541000 kr. För budgetåret 1992/93 beräknas ett ramanslag på 384259000 kr.

Bakgrund

Resultatbedömning

I verkets centrala tillsyn, arbetarskyddsstyrelsens verksamhet, utgör fo-reskriftsarbetet och deltagandet i standardiseringsarbete en dominerande del. Antalet utfärdade föreskrifter minskade budgetåret 1990/91. Deltagandet i det europeiska standardiseringsarbetet, för vilket styrelsen får särskilt resurstillskott, har i stället ökat kraftigt. Deltagandet i detta arbete har bl. a. medfört att standardemas innehåU kunnat påverkas i ett flertal fall.

Över huvud taget påverkar europaharmoniseringen och närmandet till EG författningsarbetets omfattning och inriktning. Ett omfattande arbete pågår för närvarande med att förbereda och genomföra den anpassning till EG-direktiv som föranleds av EES-avtalet. Detta arbete bedrivs i enlighet med ett regeringsuppdrag som lämnades styrelsen i april 1991.

Arbetarskyddsstyrelsen har också genom uppföljning och utvärdering av vissa av sina regler kunnat redovisa positiva effekter på antal anmälda arbetsskador. Det gäller bl. a. reglema om pressar, bly, kvarts, asbest och blodsmitta. Styrelsens föreskrifter om asbest har varit starkt pådrivande i utvecklingen av ersättningsmaterial och har medfört en mycket kraftig minskning av importen av asbesthaltiga material (1985:842 ton, 1990:18 ton).

Föratsättningaraa för den regionala tillsynen, dvs. yrkesinspektionens verksamhet, har ändrats under den tidsperiod som omfattas av redovis- 92

ningen i resultatanalysen. Arbetarskyddsstyrelsen har redovisat hur bl.a. Prop. 1991/92: 100 utökningen av antalet arbetsställen, den ändrade inriktningen av tillsynen Bil. 11 mot de sämsta arbetsställena, har lett till att mindre än 10% av de registrerade arbetsställena besöks varje år. Minskningen av den inspekterande personalen har också bidragit till denna utveckling.

Av bl.a. dessa skäl har antalet arbetsställebesök minskat från ca 62000 budgetåret 1987/88 till ca 38000 budgetåret 1990/91. Samtidigt har andelen besök som leder till dokumenterade krav i form av inspektionsmeddelanden ökat under samma period från 22 till 39 %. Antalet förelägganden och förbud har dessutom mer än fördubblats under samma tid. Systemtillsyn har introducerats och tillämpas i viss omfattning i inspektionsverksamheten. Utbildning av den inspekterade personalen för systemtillsyn har genomförts.

De redovisade uppgiftema i resultatanalysen tyder på att den regionala tillsynen har ändrats i riktning mot de mål för verksamheten som ställts upp genom riktlinjer, senast i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92. Jag avser här kraven på inriktningen av tillsynsarbetet, införandet av systemtillsyn, dokumenterade krav vid inspektionsbesök samt en effektivare och mer bestämd uppföljning av sådana krav. Det är emellertid svårt att bedöma verksamhetens resultat i förhållande till insatta resurser. Jag har erfarit att det pågår ett arbete med att utveckla metoder härför.

De positiva resultat av tillsynsprojekt, bl. a. i form av riktad tillsyn, som redovisas av verket bör enligt min mening användas som en arbetsmetod bland andra i yrkesinspektionens verksamhet, gäma i kombination med systemtillsyn. En fördel med tillsynsprojekt är bl.a. att de i regel kan bedrivas med medverkan av flera av distriktens tjänstemän och därmed ge möjlighet att utnyttja en bredare kompetens. Tillsynsprojekt ger också arbetarskyddsslyrelsen möjligheter att inta en tydligare roll som chefsmyndighet för yrkesinspektionen när det gäller stödet till den regionala tillsynen.

Fördjupad prövning

De resultat som arbetarskyddsverket redovisat visar att verksamheten förändrats under redovisningsperioden mot de mål som har ställts upp. Det är viktigt att verket fortsätter att effektivisera verksamheten och därvid tar hänsyn till de krav på flexibilitet som föranleds av förändringarna i arbetslivet.

Styrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat ett tillsynsprogram för perioden 1992 - 1995. Programmet utgår från en framtidsanalys och innehåller styrelsens överväganden om prioriteringar och strategier i tillsynen. Det innehåller överväganden om effektiva tillvägagångssätt och metodval i tillsynen som enligt min mening är ett bra underlag för den framtida verksamheten.

För att kunna åstadkomma den mål- och resultatstyming som efter strävas måste möjlighetema att följa upp och redovisa verksamheten vida reutvecklas. Under de senaste åren har uppföljningen av prestationerna i 93

yrkesinspektionens verksamhet effektiviserats, bl.a. genom utveckling av Prop. 1991/92:100 SARA (Samordnat Arbetsställeregister för Arbetarskyddsverket). Genom Bil. 11 SARA och tidsenkäter finns i dag goda möjligheter att följa upp verksamheten i fråga om inriktning och resursanvändning samt i vilken utsträckning krav ställs vid inspektionsbesök och att kraven följs upp. Det är i detta sammanhang viktigt att utveckla metoder för att på ett bra sätt kunna bedöma verksamhetens resuhat i förhållande till insatta resurser både vad avser den centrala och regionala tillsynen.

Styrelsen är en av försöksmyndighetema i den utveckling av ett ekonomiadministrativt system som sker under ledning av riksrevisionsverket. I samband med detta arbete bör det prövas på vilket sätt ett förändrat redovisningssystem kan förstärka möjligheten att följa upp resursanvändningen.

Systematiska försök att mäta effekterna av tillsynsverksamheten har gjorts i begränsad utsträckning och framför allt koncentrerats till utvärdering av föreskrifter. Arbetarskyddsstyrelsen har lämnat synpunkter på uppföljning och effektbedömning och har därvid bl. a. redovisat de svårigheter som föreligger att hänföra förändringar i arbetsskadomas antal och fördelning samt arbetsmiljöns beskaffenhet i övrigt till arbetarskyddsverkets insatser. Det går ofta inte att urskilja påverkan av dessa insatser från påverkan av andra faktorer. Jag är medveten om dessa svårigheter. Det är därför enligt min mening angeläget att arbetarskyddsverket fortsätter att pröva och vidareutveckla olika metoder för att systematiskt utvärdera effekterna av hela sin verksamhet, dvs. såväl föreskriftsarbetet som tillsynsarbetet och verksamheten i övrigt.

Ändringama i arbetsmiljölagen den I juli 1991 innebär en ökad betoning av helhetssynen på arbetsmiljöområdet. Betydelsen av teknik, arbetsorganisation och arbetets innehåll framhävs. Ett syfte är att lyfta fram de psykosociala och de arbetsorganisatoriska frågoma, där möjligheter till inflytande, utveckling i arbetet och självständigt ansvar utgör viktiga beståndsdelar. Brister i dessa avseenden kan bidra till skador även av annat slag t. ex. olycksfall och belastningssjukdomar.

Jag vill understryka vikten av att tillsynen i framtiden präglas av en helhetssyn på arbetsmiljön. Orsakssambanden är ofta mycket komplexa varför det i många fall behövs flera olika åtgärder för att komma till rätta med problemen. Risken för skador på grand av såväl fysisk som psykisk belastning måste motverkas och individemas inflytande över arbetet stärkas. I tillsynen måste därför stor uppmärksamhet ägnas åt faktorer som arbetsorganisation, arbetsinnehåll, arbetstempo och inflytandemöjligheter. De psykosociala frågoraa behöver särskilt uppmärksammas när det gäller samspelet mellan människa och teknik.

En ökad fokusering på de frågor jag berört kräver en breddning av kompetensen hos arbetarskyddsverket. En utveckling i nu angivna riktning pågår sedan några år med stöd av särskilt anvisade medel för en moderaisering av tillsynen. Det är angeläget med ett fortsatt intensivt utvecklingsarbete även på detta område.

Det förändrade arbetssättet i tillsynsarbetet kräver bl. a. att den skilda kompetensen hos befattningshavare inom yrkesinspektionen utnyttjas vid

arbetsställebesöken. Jag har tidigare framhållit fördelama med tillsyns- Prop. 1991/92:100 projekt. Jag har kunnat konstatera att en utveckling av tillsynsarbetet i Bil. 11 denna riktning till viss del redan har påbörjats.

Jag anser att det finns anledning att också fästa uppmärksamhet på kvinnors arbetsförhållanden. Den samlade bild av kvinnors situation i arbetslivet, som bl.a. arbetsmiljökommissionen och arbetarskyddsstyrelsens redovisade handlingsprogram ger, visar att kvinnors arbetsmiljöproblem måste bli föremål för mer omfattande insatser än hittills. Det är därför en viktig uppgift för arbetarskyddsverket att föra ut denna kunskap till aktuella målgrapper inom och utom verket och att de åtgärdsförslag som läggs fram i arbetarskyddsstyrelsens handlingsprogram integreras i arbetet med moderaisering av tillsynen.

De nya kraven på ett systematiskt arbetsmiljöarbete, vad som ofta kallas internkontroll, gör att tillsynen på ett mer effektivt sätt kan inriktas på systemtillsyn. Hittills vunna erfarenheter visar också att metoden bättre än andra fångar in helhetssynen på arbetsmiljön. Därmed torde även föratsättningarna öka för att de brister som härrör från organisatoriska missförhållanden lättare kan identifieras och åtgärdas.

Systemtillsyn har etablerats som tillsynsform på samtliga distrikt och grandläggande utbildning för samtliga yrkesinspektörer har genomförts.

Arbetarskyddsstyrelsen avser att under den kommande perioden ytterligare utveckla och tillämpa systemtillsyn samt anpassa metoden till de nya kraven på intemkontroll. Jag anser det viktigt att detta arbete intensifieras under perioden.

Metoden i sin helhet bedöms av arbetarskyddsverket vara mest lämpad för stora och medelstora företag, även om delar av den är tillämpbar på all inspektionsverksamhet. Systemen för arbetsgivarens internkontroll kan däremot se olika ut beroende på t. ex verksamhetens storlek och inriktning. Med hänsyn till småföretagens ofta speciella straktur och föratsättningar är det viktigt att metoder för systemtillsyn anpassas och utvecklas även för dessa företag.

Jag kommer att under anslaget C 2. Arbetsmiljöinstitutet ta upp frågan om samverkan mellan arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövning jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.

Myndighetsrollen skall prägla verksamheten och behöver förstärkas. Yrkesinspektionens roll är framför allt kontrollerande och kravställande. 1 arbetarskyddsstyrelsens myndighetsroll ingår att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen och att leda, samordna och utveckla verksamheten inom arbetarskydds verket.

Utveckling och tillämpning av systemtillsyn bör under perioden fortsät ta och anpassas till kraven på interakontroll. Därvid bör också kraven på att arbetsgivarna har en organisation för arbetsanpassning och rehabilite ring beaktas. Det är vidare viktigt att kraven på dokumentation av åtgär der i tillsynsarbetet upprätthålls liksom kravet på en effektiv uppföljning. 95

Arbetarskyddsverket skafl för den kommande treårsperioden bedriva Prop. 1991/92: 100 sin verksamhet så att det sker förbättringar av arbetsmiljön sedd ur ett Bil. 11 helhetsperspektiv, där såväl fysiska, psykiska som sociala och arbetsorganisatoriska aspekter beaktas. Inspektionsarbetet bör därför bedrivas så att en bred kompetens utnyttjas.

Verket skall verka för att ändringarna i arbétsmiljölagstiftningen får genomslag i tillsynsarbetet. Verket skall därvid ägna ökad uppmärksamhet ål frågor om teknik, arbetsorganisation, arbetets innehåll, inflytande- och utvecklingsfrågor samt kvinnors arbetsmiljö.

För att öka möjligheterna att utvärdera verksamheten måste system och metoder för detta utvecklas vidare. Jag avser att senare återkomma till regeringen med uppdrag till arbetarskyddsverket att redovisa resultatet av det påbörjade utvecklingsarbetet.

Medelstilldelning

För arbetarskyddsverket gäller att kostnadema under anslaget skall minska med 1,5%, eller med 5,3 milj.kr. under budgetåret 1992/93 genom effektiviseringar och rationaliseringar. Av beloppet bör 3,7 milj.kr. återläggas till verket bl. a. för fortsatt utveckling av det ekonomi-administrativa systemet.

Till följd av beslut av riksdagen våren 1991 med anledning av prop. 1990/91:150 bil. 11:9 med förslag till riksdagen rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (FiU30, rskr. 3T6) gäller elt besparingsmål för arbetarskyddsverket på 5 milj.kr. för treårsperioden. Arbetarskyddsslyrelsen har i sin anslagsframställning lagt ut besparingen på det andra och det tredje året. Jag har för min del inget att erinra mot att besparingen läggs ut på detla sätt.

Jag föreslår vidare atl arbetarskyddsstyrelsen tillförs 3,2 milj.kr. för framför alll kostnader för tidigare ADB-investeringar och för larmsystem för stöldskydd samt 5 milj.kr. för speciella arbelsmiljöinsatser för Östeuropa. Dessa sistnämnda medel bör få utnyttjas först efter beslut av regeringen. Medelstilldelningen bör finansieras genom överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar lill statsbudgetens inkomsttitel. Det bör ankomma på regeringen att besluta om denna överföring.

Arbetarskyddsstyrelsens investeringsbehov för ADB-utrastning under treårsperioden 1992/93-1994/95 uppgår till 7,2 milj.kr. Chefen för fi nansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en försöksverksam het som innebär en ny beslutsordning och en förändrad finansieringsmo dell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. Arbetar skyddsstyrelsen omfattas av denna försöksverksamhet. För investeringar i anläggningstillgångar beräknas arbetarskyddsstyrelsen ta upp lån i riks gäldskontoret på högst 18,5 milj.kr. Av detla belopp beräknas 15 milj.kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB- 96

utrastning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår samt för lösen av Prop. 1991/92:100 ianspräktaget utrastningsanslag som kvarstår att amortera. Bil. 11

Arbetarskyddsverkets verksamhet finansieras i dag till viss del genom att 9,7% av arbetarskyddsavgiften enligt lagen (1981:691) om socialavgifter förs till statsbudgetens inkomsttitel. Jag föreslår att verket fr. o. m. den 1 juli 1992 helt finansieras av arbetarskyddsavgiften. I enlighet härmed har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Jag återkommer till detta under anslaget C 2. Arbetsmiljöinstitutet.

Medelsbehovet för arbetarskyddsverket beräknar jag för budgetåret 1992/93 till 384259000 kr. varav 20722000 kr. avser pris- och löneomräkning. Vidare beräknar jag en budgetram för perioden 1992/93-1994/95 till I 119 541000 kr.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten vid arbetarskyddsverket

2. godkänna den av mig föreslagna finansieringen av arbetarskyddsverket

3. godkänna den av mig föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel '

4. till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 384259000 kr.

C 2. Arbetsmiljöinstitutet

1990/91 Utgift 89 821 000(1) 1991/92 Anslag 98 829 000 1991/92 Anslag 94 163 000(1)

exkl. mervärdesskatt. 1992/93 Förslag 172 252 000(2)

(1) Här ingår även de medel som tidigare redovisats under anslaget C 3.

(2) Arbetsmiljöinstitutet har tidigare erhållit en del av sin basfinansiering från arbetsrailjöfonden. I förslaget ingår att dessa medel fr.o.m. den 1 juli 1992 skall föras till statens inkomsttitel och

att medel till institutets basfinansiering i sin helhet skall anvisas över statsbudgeten.

Arbetsmiljöinstitulets uppgifier är att bedriva och främja forskning, utbildning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmiljön. Ca hälften av institutets forskning har hittills finansierats med medel från arbetsmiljöfonden.

Arbetsmiljöinstitutet, vars anslag i sin helhet behandlas i forskningspro positionerna, ingår i budgetcykel 2, dvs. perioden 1992/93-1994/95. Det ta innebär all institutet skulle omfattas av en budgetcykel som avviker från de tidsintervall som tillämpas i fråga om forskningspropositionerna. Ar betsmiljöinstitutet har därför fått myndighetsspecifika direktiv, som avser en period på fyra år i stället för tre, dvs. 1992/93 -1995/96, för atl komma 97

i fas med forskningspropositionerna. 7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

1 Arbetsmiljöinstitutet Prop. 1991 /92:100

Arbetsmiljöinstitutet anför i sin anslagsframställning att forskningsverk-samheten tar i anspråk ca 80% av institutets samlade resurser och att ett besparingskrav på 5% skulle innebära färre tjänster än i dag. En minskning med 8 — 9 tjänster kommer att drabba forskningsenhetema och resten övrig verksamhet om besparingsförslaget skulle realiseras. Institutet föreslår att

- I 710000 kr. anslås under fyraårsperioden till de tre nya forskningsområden som påbörjats under budgetåret 1989/90: God arbetsmiljö för äldre. God arbetsmiljö för ungdomar och God arbetsmiljö inom sjukvården,

- 1 milj.kr. anslås till företagshälsovårdsutbildningen under fyraårsperioden. Ökningen motiveras med behovet av utökad utbildning bl. a. med anledning av riksdagens beslut med anledning av prop. 1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering.

- ytterligare 1,1 milj. kr anslås under fyraårsperioden till informationsverksamheten bl. a. för att tillsammans med arbetsmiljöfonden kunna ge ut en populärvetenskaplig tidskrift och för utbyggnad av institutets informationstjänster,

- ytteriigare 1 031000 kr. anslås till hybrid-DNA-delegationens verksamhet fr. o. m. budgetåret 1992/93,

- fr.o.m. budgetåret 1993/94 anslås 3 milj.kr. till hyresökning på grand av om- och tillbyggnad av arbetsmiljöinstitutet i Umeå.

2 Föredraganden

2.1 Förslag

Verksamhetens inriktning

Arbetsmiljöinstitutets verksamhet skall bedrivas så att den bidrar till ökad kunskap om arbetsmiljön. Institutet skall för den kommande fyraårsperioden i större utsträckning än hittills skapa föratsättningar för att forskningsresultaten sprids och kan ligga till grand för konkreta åtgärder för att minska risker i arbetsmiljön. Institutet skall också sträva efter att öka antalet doktorander som handleds vid institutet samt antalet disputationer per år.

2.2 Resurser m.m.

Budgetramen för perioden 1992/93-1995/96 har beräknats till 673659000 kr. För budgetåret 1992/93 beräknas ett ramanslag på 172 252000 kr.

2.3 Resultatbedömning Forskningsverksamheten

Arbetsmiljöinstitutet prioriterar tio områden varav fem avser arbetsrelate- 98

rade sjukdomar och olycksfall, två avser faktorer i arbetsmiljön samt tre Prop. 1991/92:100 programområden. Bil. 11

Sedan hösten 1989 prioriteras tre områden av övergripande art inriktade mot stora samhällsproblem. Det gäller programområdena God arbetsmiljö för äldre. God arbetsmiljö för ungdomar och God arbetsmiljö inom sjukvården. Tidigare forskningsområden har huvudsakligen utgått från specifika arbetsskador eller specifika faktorer i arbetsmiljön. Denna inriktning mot programområden innebär att arbetsmiljöinstitutets forskningsverksamhet successivt omstraktureras, vilket jag finner riktigt. Därigenom utgår man från den för arbetsmiljön viktiga helhetssynen samtidigt som det skapar föratsättningar för ett tvärvetenskapligt arbetssätt. Jämfört med den traditionella universitetsforskningen har arbetsmiljöinstitutets forskning en mer tvärvetenskaplig karaktär, som markeras ytterligare med denna inriktning mot bredare programområden.

Arbetsmiljöinstitutet tillämpar sedan tio år ett system för bedömning av forskningsenheteraas prestationer och resultat i syfte att höja forskningens kvalitet och produktivitet. Arbetsmiljöinstitutet har också nyligen tagit initiativ till en utvärdering av den forskning som bedrivs inom institutets ämnesområden. Utvärderingen genomförs av från institutet fristående sakkunniga och avser såväl forskningens kvalitet och produktivitet som dess relevans för riskema i arbetsmiljön. Syftet med utvärderingen är att få underlag för ställningstaganden beträffande forskningens framtida inriktning, organisation och dimensionering. Motsvarande utvärdering gjordes år 1985 och kom att innebära vissa förändringar av inriktningen av den tidigare vid institutet bedrivna forskningen.

I samverkan med universitet och högskolor — som svarar för antagning och examination av de forskarstuderande — ansvarar arbetsmiljöinstitutet för att nya forskare kommer fram inom arbetsmiljöområdet. Antalet genomförda disputationer är både ett mått på kvalitet och ett mått på produktivitet. För närvarande handleds 68 doktorander vid institutet och fem doktorander disputerar i genomsnitt per år i ämnen inom institutets ansvarsområde.

Informationsverksamheten

Arbetsmiljöinstitutet informerar genom att dels ge ut populärvetenskapliga sammanfattningar av aktuell forskning, dels olika forskningsrapporter. Vidare informerar institutet genom konferenser, temadagar och utställningar.

Arbetsmiljöinstitutets målgrapper är mer skilda åt än de målgrapper som flertalet andra myndigheter har. Information om forskningsresultaten skall nå såväl andra forskare som alla dem som arbetar med arbetsmiljöfrågor. Det tar ofta lång tid att bygga upp forskning inom ett område. Det tar ytterligare tid att få fram resultat som är så säkra och entydiga att de kan få genomslag i praktiska åtgärder på arbetsplatseraa. Jag ser det som angeläget att informationen utformas och sprids så att föratsättningar skapas för att resultaten kommer till användning i arbetslivet.

99

Företagshälsovårdsutbildningen Prop. 1991/92:100

Institutets utbildning för företagshälsovårdens personal omfattar vidareut- "''■ '' bildning och efteratbildning. Den omfattar kurser för så gott som samtliga kategorier anställda inom företagshälsovården samt även utbildning för blivande skyddsingenjörer. Den introduktionsutbildning i företagshälsovård som bedrivits på försök har nu permanentats. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 är genomgången introduktionsutbildning ett krav för att få börja vidareutbildningen. Efterfrågan på företagshälsovårdsutbildning är så stor atl antalet platser på kurseraa för företagssjukgymnaster och för beteen-devetare klart understigit antalet sökande.

Företagshälsovårdsutbildningen, som arbetsmiljöinstitutet ansvarar för, är i första hand ett medel för institutet att ge företagshälsovårdens personal de kunskaper om arbetsmiljön som de behöver i sitt arbete. Den är sålunda ett betydelsefullt medel för att föra ut arbetsmiljöinstitutets forskningsresultat. Samtidigt tillförs institutet genom kontaktema med företagshälsovårdens personal kunskap om aktuella problem i arbetsmiljön. Det är mot denna bakgrand viktigt att utbildningen kontinuerligt utvärderas så att den ligger i fas med utvecklingen inom arbetslivsområdet.

Relationema utåt

Institutet och arbetarskyddsstyrelsen har ett nära samarbete och arbetarskyddsstyrelsen har två representanter i institutets styrelse. Det ger goda förutsättningar för att koppla ihop forskning med erfarenheter från praktiskt tillsynsarbete och vice versa. Detta samarbete bör enligt min mening i ökad utsträckning även gälla arbetsorganisatoriska och psykosociala faktorer i arbetsmiljön.

2.4 Fördjupad prövn ing

Arbetsmiljöinstitutet har en avgörande betydelse för den arbetsmiljöforskning som bedrivs i Sverige. Institutet har också omfattande kontakter med universitet och högskolor i landet samt med den internationella forskningen inom området. Med forskare från många skilda discipliner har institutet goda förutsättningar att bedriva den tvärvetenskapliga forskning som arbetsmiljön och de ofta sammansatta problemen i arbetsmiljön fordrar. Det är väsentligt att institutet i sitt framtida arbete utvecklar och bevarar sin karaktär av tvärvetenskaplig institution. 1 det europeiska samarbetet förutser jag att institutets forskning kommer att vara värdefull inom arbetsmiljöområdet.

Institutets huvudsakliga forskning skall bedrivas så att den kan omsättas till praktiska åtgärder. Även om elt forskningsinstitut inte kan ta på sig ansvar för att påverka hur arbetsmiljön utformas så är det viktigt att väga in denna aspekt i institutets verksamhet. Inriktningen av forskningen bör främst ta sikte på att ge underlag för arbetet med att minska arbetsrelaterade sjukdomar och olycksfall.

Institutets prioritering och successiva omorientering av forskningen mot programområden kommer att innebära en omfördelning av resurseraa och 100

att det tvärvetenskapliga arbetssättet blir tydligare. Jag föratsätter att Prop. 1991/92:100 institutet återkommer till regeringen och redovisar resultaten sedan den nu Bil. 11 pågående utvärderingen är slutförd.

1 strävan efter högre vetenskaplig kvalitet gäller det att fastställa delmål för hur detta skall nås. Eftersom forskarutbildningen är en av de grandläggande föratsättningama för en fortsatt hög kvalitet på forskningen, kan ett sådant delmål vara antalet doktorander och disputationer. Institutet bör därför medverka till att antalet doktorander och disputationer per år ökar inom dess ansvarsområde.

2.5 Slutsatser

Det övergripande målet för arbetsmiljöinstitutets verksamhet skall vara att bidra till ökad kunskap om arbetsmiljön. Väsentliga faktorer för att målen skall kunna uppnås är innehållet i forskningen, sättet att informera för att forskningsresultaten skall komma till användning samt forskningens kvalitet och produktivitet.

För att uppnå dessa mål bör den redan inledda förändringen av institutets verksamhet fortsätta så att

—institutet successivt använder en större del av sina resurser för forskning inom breda programområden;

—institutet bidrar till att skapa föratsättningar för att forskningsresultaten tas om hand och används för att åtgärda problem i arbetsmiljön;

—forskningens relevans ökar inte bara i förhållande till det övergripande målet utan också i proportion till de problem i arbetsmiljön som ger upphov till långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Den skall vidare vara väl avvägd i förhållande till annan forskning om arbetsmiljön;

—antalet doktorander vid institutet och antalet disputationer per år skall öka.

2.6 Medelstilldelning

Arbetsmiljöinstitutet finansieras i dag över statsbudgeten av två anslag, dels C2. Arbetsmiljöinstitutet, dels C 3. Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur. Anslagen förs nu samman till ett gemensamt anslag C2. Arbetsmiljöinstitutet.

För arbetsmiljöinstitutet gäller att kostnadema under förevarande an slag skall minska med 1,5% eller med 1,3 milj.kr. under budgetåret 1992/93 genom effektiviseringar och rationaliseringar. Av beloppet bör 0,9 milj.kr. återläggas till institutet för produktivitetshöjande åtgärder. Insti tutet har begärt medel för tre forskningsområden nämligen God arbetsmil jö för ungdomar. God arbetsmiljö för äldre och God arbetsmiljö inom sjukvården. Institutet har vidare begärt medel för information samt för företagshälsovårdsutbildningen. För att arbetet med att framför allt de nya forskningsområdena skall kunna fortsätta föreslår jag att institutet dels skapar utrymme genom omprioriteringar, dels tillfälligt under budgetåret 1992/93 får 1,8 milj. kr. Jag har därvid också tagit hänsyn tifl de medel som 101

institutet hemställt om för installation av larmsystem. I övrigt är jag inte beredd att tillstyrka institutets förslag.

Den ökade medelstilldelning som jag nu föreslagit, 1,8 milj.kr., bör Prop. 1991/92:100 finansieras från fonden för arbetsmiljöförbättringar. Det bör ankomma på Bil. 11 regeringen att besluta om en omföring av medlen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statens inkomsttitel.

Till arbetsmiljöinstitutet hör hybrid-DNA-delegationen. Delegationens framtida organisatoriska placering behandlas i genteknikberedningen. Delegationen har begärt ytterligare medel för nästa budgetår. Jag föreslår ett belopp om I milj.kr. inkl. pris-och löneomräkning.

Arbetsmiljöinstitutet, som delvis finansieras över statsbudgeten, har genom tidigare beslut av riksdagen hittiUs också erhållit en del av sin finansiering från arbetsmiljöfonden (prop. 1984/85:100, bil. 12, SoU 16, rskr 287). Jag föreslår att institutet fr. o. m. nästa budgetår helt finansieras med medel från arbetarskyddsavgiften. Detta bör ske genom en omfördelning av arbetarskyddsavgiften från arbetsmiljöfonden till staten för finansiering av institutets verksamhet. Institutets verksamhet bör därefter helt finansieras över anslag på statsbudgeten.

1 enlighet härmed och vad jag tidigare har anfört under anslaget C 1. Arbetarskyddsverket har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:291) om socialavgifter. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 11:1. Lagändringen bör träda i kraft den I juli 1992. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Könberg.

Det sammanlagda resursbehovet för arbetsmiljöinstitutet beräknar jag till 172252000 kr. Vidare beräknarjag en budgetram för perioden 1992/93 - 1995/96 tifl 673 659000 kr.

3 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. godkänna vad jag har anfört om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten hos arbetsmiljöinstitutet,

3. godkänna den av mig föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel,

4. lill .irbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 172 252000 kr.

C 3. Yrkesinriktad rehabilitering

1990/91 Utgift 663 973 000 Reservation 86 814 000 1991/92 Anslag 748 153 000 1991/92 Anslag 735 259 000(1)

exkl. mervärdesskatt. 1992/93 Förslag 764 153 000(2)

Från anslaget betalas anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. 102

Budgetramen för budgetåren 1991/92-1993/94 har beräknats tifl 2 252098000 kr.

1 AMS

För budgetåret 1992/93 begär AMS 735259000 kr. under anslaget Yrkesinriktad rehabilitering.

Enligt AMS visar insatseraa inom verksamheten "Arbete åt unga handikappade" fortsatt goda resultat trots det försämrade arbetsmarknadsläget. Under hösten 1990 var drygt 600 unga förtidspensionerade aktuella hos arbetsförmedlingen och Ami och ytterligare 730 tillkom under våren 1991. Under hösten 1990 fick 144 arbete med eller utan en lönesubvention och ytteriigare 230 våren 1991. Allt fler kom också att omfattas av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Prop. 1991/92:100 Bil. 11

2 Föredragandens överväganden

2.1 Resultatutveckling

Enligt de riktlinjer som gällde för Ami:s verksamhet budgetåret 1990/91 skulle väntetidema före inskrivning vid Ami nedbringas. Vidare skulle insatserna för unga, som på grund av en svårare funktionsnedsättning har förtidspension eller helt sjukbidrag, fortsätta i minst samma omfattning som budgetåret 1989/90. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas ungdomarnas övergång från skolan till arbetslivet.

Inskrivningstiderna vid arbetsförmedlingen före inskrivning vid Ami ökade under budgetåret 1990/91 med nästan två veckor jämfört med budgetåret innan. Antalet inskrivna sökande vid Ami minskade något under budgetåret 1990/91, liksom andelen med arbetshandikapp av samtliga inskrivna sökande. Utvecklingen får ses mot bakgrand av det försämrade arbetsmarknadsläget med allt fler arbetslösa och därmed ett ökat behov av s. k. riktade insatser från Ami:s sida, dvs. insatser för grapper av sökande, som inte skrivs in vid Ami utan omfattas av mer kortvariga och avgränsade insatser.

Genomsnittlig anmälningstid för arbetslösa sökande (kat. 1) före inskrivning vid Ami 1989/90 och 1990/91

Dagar

-_ /"--------- -y*'------------- ""-

jul aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj jun

Månad

1990/91

1989/90 103

AMS har lämnat en slutrapport (AMS serie V 1991:1) från den fyraåriga Prop. 1991/92:100 försöksverksamheten "Arbete åt unga handikappade". 1 rapporten konsta- Bil. 11 terar man att antalet årligen nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag för ungdomar i åldera 16 — 24 år minskat mellan åren 1986 — 1989, efter att dessförinnan ha legat på en relativt konstant nivå. Minskningen kan inte förklaras av någon motsvarande förändring i befolkningsunderlaget, tvärtom ökade åldersgrappens storiek något under treårsperioden. Räknat per 1 000 försäkrade 16 - 24 år skedde en nedgång från 1,2 till 1,0. Minskningen hänför sig helt till den yngsta grappen 16 - 19 år, där antalet ungdomar som beviljades pensionsförmån sjönk med mer än en tredjedel. Även om denna utveckling kan ha flera olika förklaringar som exempelvis ändrad praxis vid nybeviljande av pension/sjukbidrag, så ter det sig ändå rimligt att Unga-Handikappade-verksamheten har bidragit till förändringen, inte minst genom den bredd verksamheten har haft.

2.2 Medelsberäkning m. m.

RRV har inlett en granskning av arbetsmarknadsinstitutens roU och finansiering. Granskningen syftar till att få ett bättre resursutnyttjande. Arbetet kan väntas vara avslutat under andra hälften av år 1992. Jag avser att inför nästkommande budgetår återkomma med förslag om sådana förändringar, som granskningen kan ge anledning till.

Riksdagens beslut (prop. 1990/91:150 bfl. 11:9, FiU30, rskr. 386) om omställning och minskning av den statliga administrationen innebär ett årligt besparingskrav på arbetsmarknadsinstituten med 5 milj.kr. Jag har tagit hänsyn till detta i min medelsberäkning. Vidare har ett rationaliseringskrav på 1,5% tillämpats. Vid medelsberäkningen har två tredjedelar av besparingen återförts till anslaget för produktivitetshöjande åtgärder, bl. a. i form av datoranskaffning.

Till yrkesinriktad rehabilitering beräknar jag för budgetåret 1992/93 sammantaget 764153000 kr. (-1- 28894000 kr. exkl. moms.)

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 764153 000 kr.

C 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag

1990/91 Utgift 519 164 000(1) 1991/92 Anslag 452 230 000 1992/93 Förslag 506 470 000

(1) Utgifter har ingått i det tidigare anslaget B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.

Från anslaget betalas utbildningsbidrag till inskrivna sökande vid Ami.

lAMS Prop. 1991/92:100

För budgetåret 1992/93 begär AMS 600 milj.kr. till utbildningsbidrag till i*- ' inskrivna sökande vid Ami.

2 Föredragandens överväganden

Somjag tidigare har nämnt har AMS fått i uppdrag att följa upp kostnadsutvecklingen vad gäller utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering.

Jag beräknar en oförändrad volym om 300000 deltagarveckor för budgetåret 1992/93. Kostnaderna för utbildningsbidrag för dessa veckor beräknarjag tifl 506470000 kr. (+ 54240000 kr.).

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 506470000 kr.

C 5. Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet

1991/92 Anvisat 1 000 1992/93 Förslag 1 000

Anslaget avser uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, s. k. arbetslivstjänster, riktad till företag och förvaltningar som vill använda sig av de kunskaper och erfarenheter inom området yrkesinriktad rehabilitering som finns inom arbetsmarknadsverket.

1 AMS

Enligt bokslutet för arbetsmarknadsverket uppgick länsarbetsnämndemas intäkter av uppdragsverksamheten till 139 milj.kr. budgetåret 1990/91. Kostnaderaa uppgick till 136 milj.kr. Resultatet efter avskrivningar och finansiella intäkter och kostnader uppgick till 1654 963 kr. Ca 300 årsarbetare är engagerade i arbetslivstjänster/uppdragsverksamhet och finansierade med intäkter av verksamheten.

2 Föredragandens överväganden

I skrivelse den 5 april 1991 har AMS redovisat ett uppdrag av regeringen avseende verkets intäktsfinansierade verksamhet. Uppdraget innebar att AMS i samråd med RRV skulle lägga fram förslag om ett system för att kostnads- och resursmässigt samt ekonomiadministrativt särskilja upp dragsverksamheten från myndighetsverksamhet, som betalas över stats budgeten. AMS har i bilagor till skrivelsen redovisat förslag om system och ratiner samt intema tjänsteföreskrifter för att särskilja uppdragsverksam heten från den anslagsfinansierade vad gäller kostnader, intäkter, resurser 105

och ekonomiadministration. AMS har haft samråd med RRV, som inte Prop. 1991/92: 100 haft någon erinran mot förslaget. Bil. 11

Anslaget bör föras upp med endast ett formellt belopp på 1000 kr.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

C 6. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

1990/91 Utgift 5 217 372 000(1) Reservation 549 294 000 1991/92 Anslag 5 691 489 000 1992/93 Förslag 6 208 318 000

(1)1 utgifter ingår medel från de tidigare anslagen

B5. Sysselsättningsskapande åtgärder,

C6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning,

C7. Lönebidrag för förtidspensionerade samt

C8. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare.

Anslaget omfattar arbetshjälpmedel åt handikappade, näringshjälp, anställning med lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare och strakturstöd för byggarbetsmarknaden.

Arbetshjälpmedel åt handikappade avser bidrag till arbetshjälpmedel eller anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den handikappade skall kunna utföra sitt arbete, bidrag till arbetsbiträde samt expertmedverkan i sådana ärenden. Bidrag till arbetsbiträde skall göra det möjligt för handikappade att med hjälp av sådant biträde kunna utföra i stort sett normala arbetsinsatser.

Näringshjälp i form av bidrag skall ge en handikappad arbetssökande, för vilken det inte finns någon annan lämplig åtgärd som arbetsförmedlingen kan vidta, möjlighet att starta ett eget företag. Vidare betalas expertutredningar i ärenden rörande näringshjälp från posten.

Anställning med lönebidrag är en stödform som syftar till att stimulera arbetsgivare att bereda anställning åt arbetshandikappade för vilka andra åtgärder inte kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering.

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare avser bidrag till kommuner och i vissa fafl andra offentliga myndigheter för att anordna skyddat arbete för personer som har särskilt stora svårigheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Statsbidrag utgår med högst 75% av lönekostnaderaa — inkl. lönebikostnader — för arbetstagare som har anvisats till den skyddade sysselsättningen.

Strakturstöd för byggarbetsmarknaden beviljas för att rehabilitera byggnadsarbetare inom Galaxen AB.

1 AMS Prop. 1991/92: 100

/. / Arbetshjälpmedel åt handikappade

AMS föreslår att ett nytt samordnat arbetsgivarbidrag, benämnt anställningsstöd skall inrättas. Vidare föreslår AMS att behov av arbetsbiträde skall vägas in när storleken på ett sådant anställningsstöd fastställs.

Om förslaget om anställningsstöd inte genomförs, förordar AMS att den begränsning som nu finns i förordningen (1991:333) om lönebidrag skall upphävas. Begränsningen innebär att bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag sammantaget inte får överstiga lönekostnaden för den arbetshandikappade. Alternativt bör AMS eller länsarbetsnämnderaa bemyndigas att temporärt upphäva begränsningen för viss tid från anställningens början.

1.2 Anställning med lönebidrag

Under budgetåret 1990/91 uppgick enligt AMS antalet arbetshandikappade sökande utan arbete till i genomsnitt 20200 per månad, vilket kan jämföras med 17400 under 1989/90 - en ökning med 16%. Om jämförelsen i stället görs mellan första hälften av åren 1990 resp. 1991 blir ökningen ännu mer dramatisk.

Jämfört med budgetåret 1989/90 minskade antalet arbetslösa arbetshandikappade som under 1990/91 fick arbete eller utbildning på den reguljära arbetsmarknaden med I 000 till 24 700, en minskning med 4%.

AMS föreslår att ytterligare 550 milj.kr. anvisas till lönebidrag för arbetshandikappade. En sådan resursförstärkning behövs, enligt AMS, därför att den rådande lågkonjunkturen ger behov av höga lönesubventioner för att handikappade skall få tillträde till arbetsmarknaden. Det finns också ett stort antal handikappade, som saknar arbete eller sysselsättning, vilket bl. a. visats av handikapputredningen. Vidare hävdar AMS att verket inte getts full kompensation för löneutvecklingen för de lönebidragsanställda.

Om AMS förslag om ett nytt samordnat arbetsgivarstöd avvisas, föreslår styrelsen att lönebidrag skall få lämnas för arbetshandikappade, som varit långvarigt sjukskrivna, om de annars kommer att bli arbetslösa eller lämna arbetsmarknaden med sjukbidrag eller förtidspension.

Vidare föreslår AMS att arbetsförmedlingen och Ami skaU ges möjlighet att upphandla tillfälliga arbetsplatser hos Samhall på samma sätt som försäkringskassoma och enskilda arbetsgivare kan göra.

AMS har på regeringens uppdrag och i en överenskommelse med Galaxen AB tillsett att den verksamhet som hittills bedrivits inom ramen för strakturstödet för byggarbetsmarknaden, kan inordnas i det regelsystem som gäller för anställning med lönebidrag. Galaxen AB erbjuder även framöver rehabiliteringsinsatser för byggnadsarbetare. AMS redovisar också innehållet i en överenskommelse om samverkan för rehabilitering av bygg- och anläggningsarbetare.

AMS förslag om ett nytt anställningsstöd innebär bl. a. att bidraget till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare inordnas i det nya stödet. Om förslaget avvisas begär AMS att bidraget till skyddat arbete hos offentliga 107

arbetsgivare inte skafl betalas ut halvårsvis i efterskott utan i stället för de Prop. 1991/92:100

kortare perioder som AMS bestämmer, i likhet med vad som gäller för Bil. 11

anställning med lönebidrag. Därigenom skulle AMS bl.a. få en säkrare

uppfattning om det ekonomiska utfallet av verksamheten och underlag för

att bedöma kostnadseffektiviteten. Å andra sidan skufle de ränteförmåner,

som eftersläpningen av utbetalningar innebär för statskassan, komma att

minska, enligt AMS.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Arbetshjälpmedel åt handikappade

Medelsförbrakningen under posten Arbetshjälpmedel åt handikappade var 170 milj.kr. budgetåret 1990/91. Därav användes knappt 16 milj.kr. till näringshjälp. Från posten betalas också expertmedverkan i ärenden rörande arbetshjälpmedel och näringshjälp.

Fr.o.m. budgetåret 1991/92 lämnar arbetsmarknadsverket bidrag tifl arbetshjälpmedel främst när en arbetshandikappad person anställs eller vid praktisk arbetslivserfarenhet för handikappade ungdomar och inskrivna sökande vid arbetsmarknadsinstitut. Föreskrifter om bidraget finns i förordningen (1991:893) om ändring i förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel. Bidrag till arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande behöver som ett led i en rehabilitering lämnas numera av försäkringskassorna och inte som tidigare av arbetsmarknadsverket. Regeringen har lämnat föreskrifter på området i förordningen (1991:1046) om ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i form av bidrag tifl arbetshjälpmedel. Ett skäl till den ändrade ansvarsfördelningen är att försäkringskassorna fått ett ökat ansvar att hålla samman rehabiliteringsinsatserna för försäkrade, som är etablerade på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsverkets ansvar har därigenom renodlats att främst gälla personer som är arbetssökande hos arbetsförmedlingen.

Till arbetshjälpmedel åt handikappade och näringshjälp inberäknat expertutredningar i dessa ärenden beräknarjag 116586000 kr. (-1- 7627000 kr.) för budgetåret 1992/93.

2.2 Anställning med lönebidrag

Fr.o.m. innevarande budgetår gäller ändrade regler för anställning med lönebidrag. Bidraget är flexibelt och dess storlek bestäms med hänsyn till den arbetshandikappades arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning. Bidraget lämnas för högst fyra år. Det får förlängas om det är motiverat med hänsyn bl. a. till den arbetshandikappades arbetsförmåga. Bidraget skall omprövas regelbundet.

Medelsförbrakningen under posten Anställning med lönebidrag var 4466 milj.kr. budgetåret 1990/91. Omkring hälften eller 2217 milj.kr. gick som lönebidrag till allmännyttiga organisationer. Till statliga myndig heter och motsvarande lämnades lönebidrag med 906 milj.kr., till lands ting och kommunala arbetsgivare ca 370 milj.kr, och till enskilda företag 108

962,5 milj.kr. Mindre belopp lämnades till affärsverk och motsvarande. Prop. 1991/92:100 Ca 45 000 personer sysselsätts med hjälp av lönebidraget. Bil. 11

Med anledning av det svåra arbetsmarknadsläget har arbetsmarknadsverket fått ett medelstillskott om 275 milj.kr. till lönebidrag för budgetåret 1991/92. Med tillskottet bedöms ytterligare ca 2 500 arbetshandikappade kunna få arbete.

Innan jag övergår till min medelsberäkning för budgetåret 1992/93 behandlar jag några av de frågor, som AMS tagit upp i sin anslagsframställning.

Som jag tidigare har nämnt kommer AMS förslag om ett anställningsstöd att behandlas av RRV, som den 28 november 1991 fått regeringens uppdrag att utreda föratsättningarna för effektivare och förenklade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som AMS har redovisat kan en viss förenkling ske genom att det särskilda strakturstödet för byggarbetsmarknaden avskaffas och de berörda bygg- och anläggningsarbetaraa i stället omfattas av lönebidrag enligt samma regler som gäller för andra arbetshandikappade sökande. Det finns heller inte skäl att ha lönebidrag för förtidspensionerade som en särskild bidragsform. Jag förordar därför att de särskilda bestämmelserna om strakturstöd för byggarbetsmarknaden upphör att gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Någon särskild bestämmelse om personer som uppbär förtidspension eller sjukbidrag behövs hefler inte i förordningen (1991:333) om lönebidrag.

Vidare har AMS begärt att bidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare skall få betalas ut för de kortare perioder som AMS bestämmer och inte som för närvarande halvårsvis i efterskott. Jag har inget att erinra mot förslaget, men beräknar inga medel för en tidigareläggning av utbetalningarna av bidraget. Medlen anvisas numera över ett reservationsanslag. Det får ankomma på AMS att bedöma i vilken takt och i vilken utsträckning ändringar kan göras av utbetalningsratinerna.

Jag är inte beredd att tillstyrka AMS förslag om att medel från anslaget skall få användas till köp av rehabiliteringsplatser hos Samhall. Arbetsmarknadsverket disponerar redan ca tusen praktikplatser hos Samhall. Det är dessutom så att andra arbetsgivare, som tillhandahåller platser för arbetsprövning, praktisk arbetslivsorientering och liknande — för inskrivna vid Ami, skolelever m. fl. — gör detta utan särskild ersättning. Som jag tidigare har nämnt gör RRV en översyn av den yrkesinriktade rehabiliteringsverksamheten, bl. a. dess organisation och finansiering. Det kan därför finnas anledning att.senare återkomma till dessa frågor.

2.3 Medel tdl särskilda åtgärder Jor arbetshandikappade

Till lönebidrag och bidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för budgetåret 1992/93 beräknarjag 6091732000 kr. (-f 784202000 kr. i förhållande till 1991 års budgetproposition). Därav utgör 412,5 milj.kr. helårskoslnad för lönebidragsplatser som föreslagits i prop. 1991/92:25 med förslag om tilläggsbudget för budgetåret 1991/92.1 mina beräkningar har jag tagit hänsyn till att kostnaderna för lönebidrag kan öka, när systemet med sjuklön införs. 109

Sammantaget beräknarjag för budgetåret 1992/93 till anslaget särskilda Prop. 1991/92:100 åtgärder för arbetshandikappade 6 208 318 000 kr. Bil. 11

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna mitt förslag om att det särskilda strakturstödet för byggarbetsmarknaden skall upphöra (avsnitt 2.2),

2. till Särskilda åtgärder Jor arbetshandikappade för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservafionsanslag på 6208 318000 kr.

C 7. Bidrag till Stiftelsen Samhall

1990/91 Utgift 4 248 600 000 1991/92 Anslag 4 557 000 000 1992/93 Förslag 4 557 000 000

Från anslaget utgår bidrag tiU Stiftelsen Samhall dels för täckande av merkostnader i verksamheten vid verkstäderna för skyddat arbete, dels till företagsgrappens fastighetsförvaltning.

1 Föredragandens överväganden

I skrivelse den 23 augusti 1990 väckte Samhall frågan om en övergång till aktiebolagform. Samhall har därefter kommit in till regeringen med en skrivelse den 27 mars 1991 med förslag till ändrade föratsättningar för Samhall. Förslagen utvecklas närmare i rapporten "Samhall mot år 2000".

Genom beslut den 22 november 1990 uppdrog den dåvarande regeringen åt en särskild utredare alt göra en översyn av Samhall (dir. 1990:73). Utredaren skulle beskriva hur de ursprangliga sociala, arbetsmarknadspolitiska och ekonomiska målsättningaraa för företagsgrappen hittills kunnat uppfyllas samt belysa olika omvärldsfaktorers påverkan på företagsgrappen framför allt ur ett framtida perspektiv. Utredaren skulle mot denna bakgrund överväga om det finns skäl att precisera eller i några avseenden ändra Samhalls mål och roll i samhället samt om det finns skäl atl ändra organisationsform för företagsgrappen. Utredaren skulle under arbetet hålla kontakt med Samhalls egen översynsutredning Samhall mot år 2 000 och beakta vad som framkom i denna.

Utredaren har i augusti 1991 överlämnat sina förslag i betänkandet (SOU 1991:67) Samhall i går i dag i morgon. Betänkandet har remissbehandlats under hösten 1991.

Jag avser att återkomma till regeringen under våren med de förslag som kan föranledas av de båda utredningaraa samt i fråga om den av regeringen beslutade översynen, även av remissbehandlingen.

I avvaktan på en särskild proposition om Samhafl bör anslaget tas upp med ett oförändrat belopp.

2 Hemställan Prop. 1991/92: 100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition om Samhall, till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 4 557000000 kr.

Ill

D. Regional utveckling

Jag föreslår att medel för regional utveckling för budgetåret 1992/93 ställs till regeringens förfogande över följande anslag och tifl angivna huvudändamål.

Prop. 1991/92:100 Bil. 11

Anslag

D 1. Lokaliseringsbidrag m. m.

D 2. Regionala utvecklingsinsatser

D 3. Täckande av förluster på grand a.v kreditgarantier till företag i glesbygder m.m.

D 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter

D 5. Sysselsättningsbidrag

D 6. Särskilda regionalpolitiska in-frastrakturåtgärder m. m.

D 7. Glesbygdsmyndigheten

D 8. Expertgrappen för forskning om regional utveckling (ERU)

D 9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden

D 10. Transportstöd

Huvudändamål

Lokaliserings- och utvecklingsbidrag (centrala beslut) Lån till regionala investmentbolag

Lokaliserings- och utvecklingsbidrag

(regionala beslut) Glesbygdsstöd Regional projektverksamhet

Infriande av kreditgarantier

Täckande av bortfall av socialavgifter

Sysselsättningsbidrag

Infrastrakturåtgärder Teknikspridning m. m. Konsult- och utredningsinsatser

Glesbygdsutvecklingsinsatser på central nivå

Initiering och genomförande av regionalpolitisk forskning

Främjande av näringslivet i Västnorden

Godstransportstöd för norra Sverige

Dl. Lokaliseringsbidrag m. m.

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

486 716 453 550 000 000(2) 350 000 000

Reservation 1 158 002 695(1)

(1) De medel sora vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till 152 railj. kr.

(2) Varav 200milj. kr. på tilläggsbudget.

I enlighet med riksdagens beslut om regionalpolitiken i juni 1990 anvisas medel över detta anslag till följande ändamål:

— lokaliserings- och utvecklingsbidrag som beviljas av närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) eller regeringen.

— lån till privata regionala investmentbolag, Prop. 1991/92:100

- viss administration, uppföljning och utvärdering av regionalpolitiskt Bil. 11 stöd.

Härtill kommer medel för offertstöd enligt äldre bestämmelser.

Jag har tidigare redogjort för utfallet av stödverksamheten under de senaste budgetåren.

Beslut om lokaliseringsbidrag har av NUTEK och regeringen under budgetåret 1990/91 fattats för 227,9 milj. kr. Utvecklingsbidrag och offertstöd har beviljats med 207,4 milj. kr. För administration av det regionalpolitiska stödet har 2,7 milj.kr. utbetalats till banker och för uppföljning och utvärdering har anslagits 2,0 milj. kr.

Tre lån till privata regionala investmentbolag om sammanlagt 28,5 milj.kr. har beviljats under budgetåret. Tidigare utestående lån tifl detta ändamål uppgår till 32,3 milj. kr.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) uppskattar att behovet av bidragsmedel för beslut av regeringen och verket under budgetåret 1992/93 kommer att uppgå till 385 milj.kr. NUTEK föreslår även att 1,5 milj. kr. skall avsättas från detta anslag för konsultinsatser i samband med bedömning av stödansökningar.

Föredragandens överväganden

Till lokaliseringsbidrag m. m. har för budgetåret 1991/92 anvisats ett reservationsanslag på sammanlagt 550 milj. kr.

Efterfrågan på lokaliserings- och utvecklingsbidrag har varit stor under de senaste åren. Trots en successivt ökad delegering av beslutanderätten till länsstyrelserna har därför medelsbrist uppstått på detta anslag. Riksdagen har därför under de senaste budgetåren regelmässigt anslagit ytterligare medel till detta ändamål på tilläggsbudget till statsbudgeten. För innevarande budgetår har således nyligen ytteriigare 200 milj. kr. anslagits.

Jag anser det angelägel att ta tillvara investeringsviljan för att göra det möjligt att förverkliga alla projekt som uppfyller villkoren för stöd i regionalpolitiskt prioriterade regioner. För beslut om lokaliserings- och utvecklingsbidrag m.m., som beviljas av närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och regeringen, beräknar jag, mot bakgrund härav ett sammanlagt medelsbehov av 350 milj.kr. för de ändamål vartill medel anvisas över detta anslag under budgetåret 1992/93.

Medel för konsult- och utredningsinsatser till NUTEK i samband med bedömning av stödansökningar bör liksom hittills belasta verkets projektverksamhet till vilken medel anvisas på anslaget D 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrakturåtgärder m. m.

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen °''- ''

att till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 350000000 kr.

D 2. Regionala utvecklingsinsatser

1990/91 Utgift 899 160 137 Reservatlon 1 123 360 695(1) 1991/92 Anslag 975 500 000 1992/93 Förslag 1 000 000 000

(1) De medel som vid det senaste budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till ca 159 railj. kr. att järaföras med ca 100 milj. kr. ett år tidigare.

Genom riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1990 (prop. 1989/90:76, AU 13, rskr. 346) har länsstyrelsema möjlighet att inom en given ram använda medlen till av dem beslutade lokaliserings- och utvecklingsbidrag, till glesbygdsstöd i form av stöd till företag och kommersiell service samt till regional projektverksamhet.

Under budgetåret 1990/91 fattade länsstyrelsema beslut om sammanlagt 987milj.kr. med följande fördelning mellan ändamålen:

—lokaliserings- och utvecklingsbidrag 322 milj. kr.

—glesbygdsstöd 250 "

—regional projektverksamhet 408 " Däratöver användes 7 milj.kr. för uppföljningsverksamhet.

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna beräknar i sina anslagsframställningar att medelsbehovet för regionala utvecklingsinsatser kommer att öka med sammanlagt 339 milj. kr. för budgetåret 1992/93 jämfört med innevarande budgetår.

Mol bakgrund av behovet av ytterligare regionalpolitiska åtgärder, inte minst i rådande konjunkturläge och särskilt i den utpräglade glesbygden, anser jag att anslaget bör tillföras ytterligare medel för nästa budgetår. Jag beräknar del sammanlagda medelsbehovet till 1000 milj. kr.

Jag vill i detta sammanhang nämna att chefen för kulturdepartementet senare idag föreslår att Nämnden för hemslöjdsfrågor, som fram till budgetåret 1988/89 svarade för administrationen av medlen för hemslöjds-konsulenlverksamheten i länen, åter skall tilldelas denna uppgift. Detta möjliggörs genom att medel anvisas över anslaget. Främjande av hemslöjden. Genom detta förslag behöver länsstyrelserna inte längre lämna bidrag till huvudmannen för hemslöjdskonsulentverksamheten, vilket innebär att ca 9 milj. kr. av anslaget för Regionala utvecklingsinsatser frigörs för andra ändamål. Den relativa betydelsen härav blir särskilt märkbar i län med förhållandevis små anslag. De frigjorda medlen bör i första hand användas för glesbygdsinsatser.

Det bör ankomma på regeringen att även fortsättningsvis fördela ansla get mellan länen efter de regionala problemens svårighetsgrad, och utfärda de föreskrifter som krävs. Jag har tidigare (avsnitt 5) understrakit behovet 114

av förstärkta glesbygdsinsatser inom ramen för den regionala projektverk- Prop. 1991/92:100 samheten. Resp. länsstyrelse bör fördela anvisade medel mellan de angiv- Bil. 11 na ändamålen med beaktande av vad jag där anfört.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på I 000000000 kr.

D 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m.

1990/91 Utgift 31 010 495 1991/92 Anslag 1 000 1992/93 Förslag 1 000

Från anslaget betalas utgifterna för att infria statliga garantier för lån till företag i glesbygder och lån till kommersiell service enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd. Vidare betalas utgifteraa för att infria garantier för lån som har lämnats enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd (upphävd 1990:643), enligt förordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygd (upphävd 1985:619), enligt förordningen (1973:608) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd (upphävd 1980:877) samt enligt förordningen (1976:208) om statligt stöd till skärgårdsföretag och förordningen (1978:465) om särskilt stöd till lantbraksföretag i vissa glesbygder (upphävda 1979:638).

Länsstyrelserna

Samtliga länsstyrelser utom de i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län har inkommit med anslagsframställningar. Sammanlagt föreslår länsstyrelserna en engagemangsram t. o. m. budgetåret 1992/93 på 252 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Den I juli 1985 skedde en övergång tifl engagemangsram i stället för årliga beslutsramar för kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. (prop. 1984/85:115, AU 13, rskr. 354). Engagemangsramen skall successivt byggas upp tills den uppgår till 290 milj. kr. Länsstyrelseraas utrymme för ny kreditgivning skapas dels genom amorteringar av lån med statliga kreditgarantier som beslutats efter den I juli 1985, dels genom den successiva uppbyggnaden av en engagemangsram för resp. län. Förluster till följd av infriade garantier ger inte utrymme för ny garantigivning.

För tiden fram t.o.m. budgetåret 1991/92 är engagemangsramen fastställd till 220 milj.kr. Ramen bör för tiden fram t.o.m. budgetåret 1992/93 utökas tifl 235 milj.kr.

Anslaget bör för nästa budgetår tas upp med oförändrat belopp, 1000 kr.

115 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår tifl högst 235000000 kr.,

2. till Täckande av Jorluster på grund av kreditgarantier till JÖretag i glesbygder m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

D 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter

1990/91 Utgift 418 697 231 1991/92 Anslag 250 000 000 1992/93 Förslag 530 000 000

Från anslaget, som disponeras av riksförsäkringsverket, täcks från den 1 januari 1991 bortfall av avgiftsinkomster tifl följd av tillämpningen av lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Enligt denna lag skall den procentsats efter vilken arbetsgivar- resp. egenavgifter sammanlagt beräknas, t. o. m. utgiftsåret 2000 sättas ned med tio procentenheter för verksamheter inom vissa näringsgrenar som bedrivs i stödområde 1.1 de delar av Norrbottens län som inte ingår i stödområde I skafl nedsättningen utgöra fem procentenheter t.o.m. utgiftsåret 1995 och i de nya områden i stödområde 2 som omfattas av nedsättningen skafl denna uppgå till tio procentenheter t.o. m. utgiftsåret 2000.

De verksamheter som bedrivs i Svappavaara samhälle är helt befriade från socialavgifter under tiden den 1 januari 1984 — den 31 december 1993.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar med utgångspunkt från hittills gällande regler medelsbehovet till 340 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt 4.2) redovisat mina förslag till förändringar, såväl geografiskt som vad gäfler näringsgrenar som omfattas av systemet med nedsättning av socialavgifter.

Jag beräknar med hänsyn härtill bortfallet av avgiftsinkomster genom nedsättning av socialavgifter tifl 530 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning Jor nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 530 000 000 kr. '16

D 5. Sysselsättningsbidrag '■OP- 1991/92:100

1990/91 Utgift 269 203 716 1991/92 Anslag 250 000 000 1992/93 Förslag 250 000 000

Över anslaget anvisas medel för sysselsättningsbidrag. Jag har tidigare redogjort för utfallet av verksamheten med sysselsättningsbidrag under de senaste budgetåren.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket beräknar medelsbehovet för de ändamål- vartill medel beviljas över anslaget till oförändrat 250 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Föredragandens övervägande

Jag beräknar i likhet med närings- och teknikutvecklingsverket medelsbehovet för sysselsättningsbidrag till 250 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 250000000 kr.

D 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m. m.

1990/91 Utgift 57 400 000 Reservation 272 600 000(1) 1991/92 Anslag 186 000 000 1992/93 Förslag 180 500 000

(1) Härav disponerar länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län 180 000 000 kr. för insatser i stödområde 1 samt luftfartsverket 12 000 000 kr. för uppförande av en hangar för ozonforskning i Kiruna.

Från anslaget betalas utgifteraa för särskilda regionalpolitiska insatser i prioriterade regioner. Länsstyrelsema i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län har gemensamt utarbetat ett program för regionalt beslutade åtgärder i stödområde 1. Regeringen har därefter uppdragit åt nämnda länsstyrelser att genomföra programmet, som avses pågå t. o. m. budgetåret 1993/94.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Av medlen för centrala beslut disponerar närings- och teknikutvecklingsverket 18 milj.kr. för projektverksamhet. Verket har för nästa budgetår begärt en ökning av dessa medel till 21,6 milj. kr.

117 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Medlen på anslaget avser åtgärder för atl förbättra infrastrakturen i olika ' ' avseenden i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Särskill bör uppmärksammas behovet av insatser i vissa orter som drabbas av strakturomvand-lingsproblem. Från anslaget har t.ex. medel utbetalats för särskilda insatser i Arjeplogs kommun. Vidare bör medel från anslaget kunna användas för regionalpolitiskt prioriterade projekt inom olika samhällssektorer.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om hur medlen för budgetåret 1992/93 skall disponeras mellan olika regioner och hur handläggnings-och beslutsordningen skall utformas. Inriktningen av konkreta insatser bör fastställas i samverkan med berörda departement samt regionala och lokala myndigheter etc.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 180500000 kr.

D 7. Glesbygdsmyndigheten

1990/91 Utgift 6 990 000 Reservation 7 109 000 1991/92 Anslag 16 200 000 1991/92 Anslag 15 625 000 exkl. mervärdesskatt 1992/93 Förslag 16 399 000

Regeringen beslutade den 13 juni 1991 att glesbygdsdelegationen fr.o.m. den I juli 1991 skall hela glesbygdsmyndigheten. Som en följd härav bör anslaget fortsättningsvis benämnas D 7. Glesbygdsmyndigheten.

Myndigheten började sin verksamhet den I januari 1991 och är ännu under uppbyggnad, vilket förklarar den relativt stora ingående reservationen budgetåret 1991/92. Myndigheten, som finns i Östersund, har till uppgift att verka för förbättringar av glesbygds- och landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden i olika delar av landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar samt i skärgårdsområdena.

Medlen bör disponeras för förvaltnings- och projektkostnader, varav de senare bör svara för ca två tredjedelar. För budgetåret 1992/93 beräknar jag medelsbehovet till 16 399000 kr. exkl. mervärdesskatt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Glesbygdsmyndigheten för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 16399000 kr.

118 D 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling Prop. 1991/92:100 (ERU) Bi'- ' 1

1990/91 Utgift 5 904 000 Reservation 219 000 1991/92 Anslag 6 480 000 1991/92 Anslag 5 924 000

exkl. mervärdesskatt 1992/93 Förslag 6 100 000

Från anslaget betalas utgiftema för ERU

ERU

Expertgrappen beräknar medelsbehovet till 6 100000 kr.

Föredragandens överväganden

Expertgrappen för forskning om regional utveckling (ERU) har till uppgift att initiera och samordna forskning på regionalpolitikens område och om strukturomvandlingsfrågor samt att se till att forskningsresultaten blir kända och tillgängliga för olika intressenter.

Jag ser det som nödvändigt att inom regionalpolitiken förstärka forskningsinsatserna för att ta tillvara och utveckla de små och medelstora arbetsmarknadernas föratsättningar och möjligheter. Jag avser därför att senare uppdra åt ERU att utarbeta ett forskningsprogram där dessa frågor ges en framträdande roll.

Jag avser vidare att senare föreslå regeringen att lokalisera ERU:s kansli till Östersund. I Östersund finns glesbygdsmyndigheten samt högskolan där forskning med inriktning på glesbygdens utveckling bedrivs sedan flera år. Med även ERU:s kansli placerat i Östersund får kommunen en funktion som ett nationellt regional- och glesbygdspolitiskt utvecklingscentrum.

För budgetåret 1992/93 beräknarjag medelsbehovet till 6100000 kr. exkl. mervärdesskatt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 6 100000 kr.

D 9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden

1990/91 Utgift 2 695 840 1991/92 Anslag 3 050 000 1992/93 Förslag 4 200 000

Från anslaget betalas Sveriges kapitaltillskott till en nordisk utvecklings-fönd för Västnorden. Vid nordiska ministerrådets (samarbetsministrarna) möte den 19 augusti 1986 undertecknades ett avtal och stadgar för en nordisk utvecklingsfond för Västnorden. Avtalet och fondens stadgar trädde i kraft den 17 september 1987.

Utvecklingsfonden skall främja utvecklingen av ett allsidigt och konkur- 119

renskraftigt näringsliv i Västnorden (Färöarna, Grönland och Island). Prop. 1991/92:100 Fondens grandkapital skall uppgå till ett belopp som motsvarar 14,1 milj. Bil. 11 US doUar, varav Sverige skall svara för 5,4 milj. US dollar. Inbetalning till fonden skall ske fram till och med år 1995.

Inbetalningar till fonden sker årligen. Det belopp som enligt avtalet skall inbetalas per den I mars 1993 är 660000 US doflar, vilket motsvarar ca 4200000 kr., varför anslaget för budgetåret 1992/93 bör tas upp med detta belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond Jor Västnorden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4200000 kr.

D 10. Transportstöd

1990/91 Utgift 308 715 000 1991/92 Anslag 300 300 000 1992/93 Förslag 300 300 000

Medel för detta ändamål har tidigare anvisats under kommunikationsdepartementets huvudtitel.

Från anslaget lämnas bidrag för merkostnader avseende godstransporter enligt förordningen (1980:803) om regionalpolitiskt transportstöd.

Handläggningen av transportslödsärenden sker från den I september 1991 vid närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).

Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) yrkar i sin anslagsframställning att 350 milj. kr. anvisas för transportstöd för budgetåret 1992/93. Medelsåtgången för kalenderåret 1991 beräknas av NUTEK till ca 315 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Våren 1991 beslutade riksdagen om vissa förändringar i transportstödet, som innebar att stödet lill persontransporter och datakommunikation avvecklades från och med I juli 1991.

Jag beräknar ett oförändrat medelsbehov, 300,3 milj. kr. Skälet till detta är främst en förväntad nedgång i den ekonomiska aktiviteten samt en förordningsändring som hindrar att stödet utbetalas till företag som är försatta i konkurs.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Transportstöd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsan- '

slag på 300300000 kr.

1 Förslag till Prop. 1991/92:100

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 § A v de lönegarantiavgifter som enligt 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialavgifter förs till lönegarantifonden skall under budgetåret 1992/93 sammanlagt 6 milj. kr. användas för finansering av länsstyrelsernas kostnader för handläggning av lönegarantiärenden.

2 § En arbetsgivare som låter en anställd delta i utbildning på arbetstid med bibehållna anställningsförmåner får från de arbetsgivaravgifter som han enligt 2 kap. I § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala göra avdrag enligt bestämmelseraa i 3 och 4 §§ om han efter anvisning av länsarbetsnämnden anställer en ersättare för den som deltar i utbildning.

3 § För ersättare som avses i 2 § får avdrag göras med 475 kr. per arbetsdag som arbetsgivaren har haft ersättaren anställd.

4 § För varje arbetstagare som deltar i av länsarbetsnämnden godkänd yrkesinriktad utbildning eller utbildning som ökar arbetstagarens föratsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter får avdrag göras med högst 75 kr. per utbildningstimme, sammanlagt dock högst 30000 kr.

Denna lag träder i kraft den I juli 1992 och gäfler till utgången av juni 1993.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8§ lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 8§' Av influtna arbetarskyddsavgif- Av influtna arbetarskyddsavgif ter enligt 2 kap. 1 § förs 9,7 procent ter enligt 2 kap. I § förs 23,1 pro- till staten som bidrag till kostnader cent till staten Jor finansiering av för arbetarskyddsstyrebens och yr- arbetarskyddsverkets och arbets- kesinspektionens verksamhet och miljöinstitutets verksamhet och 53,3 procent till ett särskilt konto 53,3 procent till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret, som dispo- hos riksgäldskontoret, som dispo neras enligt föreskrifter som med- neras enligt föreskrifter som med delas av regeringen. delas av regeringen.

'Senaste lydelse 1991:330. 121

9 Riksdagen 1991/92. 1 sami Nr 100. Bilaga II

Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter enligt 2 kap. I § förs till en Prop. 1991/92:100 fond, benämnd arbetsmiljöfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till gji \i \

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2§ tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1 160),

4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda,

5. kostnader för arbetstagarorganisationemas forskningsinitierande verksamhet.

Influtna arbetarskyddsavgifter enligt 3 kap. 1 § förs i sin helhet tifl det särskilda konto som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter'

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,

dels att I, 2, 5 och 6 §§ samt rabriken närmast före 5 § skall ha följande lydelse,

deb att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 a och 8 b §§, samt närmast före 8 a § en ny rabrik av följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse

I denna lag ges föreskrifter om stöd till näringslivet genom nedsättning helt eller delvis av socialavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Stödet ges till näringslivet i Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kirana, Pajala, Överkalix och Övertomeå kommuner i Norrbottens län, Dorotea, Mala, Sorsele, Storamans, Vilhelmina och Åsele kommuner i Västerbottens län, Bergs, Härjedalens, Ragunda och Strömsunds kommuner samt Hotagens, Laxsjö, Föllinge, Offerdals och Alsens församlingar i Krokoms kommun i Jämtlands län (stödområde 1).

Stödet ges också i den omfattning Stödet ges också i den omfattning som framgår av 5 och 6 §§ till nä- som framgår av ringslivet i Bodens, Luleå, Piteå 1. 5 och 6 §§ till näringslivet i och Älvsbyns kommuner i Norrbot- Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns tens län. kommuner i Norrbottens län,

2. 8 a och 8 b §§ till näringslivet i Bjurholms, Lycksele, Norsjö och Vindelns kommuner samt Fällfors, Jörns och Kalvträsks Jorsamlingar i Skellefteå kommun i Västerbottens

' Senaste lydelse av lagens mbrik 1991 /92:1843.

'Senaste lydelse 1991/92:1843. 122

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe Prop. 1991/92:100

län, Bräcke och Åre kommuner i gji \\ \ Jämtlands län, Sollefteå och Ange kommuner samt Holms och Lidens Jorsamlingar i Sundsvalls kommun och Anundsjö, Björna, Skorpeds och Trehömingsjö Jorsamlingar i Örnsköldsviks kommun i Västernorrlands län, Ljusdals kommun i Gävleborgs län, Transtrands och Lima Jorsamlingar i Malungs kommun samt Särna och Idre Jorsamlingar i Älvdalens kommun i Kopparbergs län, Norra Finnskoga, Södra Finnskoga och Dalby församlingar i Torsby kommun i Värmlands län.

2§ Lagen gäller arbetsgivare och sådana försäkrade som avses i 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter och tillämpas på avgifter som är huvudsakligen hänförliga till arbete inom

1. gravor och mineralbrott, med undantag av malmgravor,

2. tillverkning, med undantag av tiflverkning inom massa- och pappersindustri samt jäm-, stål- och ferrolegeringsverk,

3. produktionsvarainriktad partihandel,

4. uppdragsverksamhet, 4. uppdrags-, uthyrnings- och re-

parationsverksamhel,

5. hotell-, pensionats- och campingverksamhet eller

6. restaurang- och kaféverksam- 6. restaurang- och kaféverksamhet som bedrivs i kombination med het som bedrivs i kombination med hotell-, pensionats- eller camping- hotell-, pensionats- eller campingverksamhet, verksamhet,

7. renhållnings-, städnings- och tvätteriverksamhet,

8. rekreationsverksamhet och kulturell serviceverksamhet, med undantag av biblioteksverksamhet,

9. jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske,

10. verksamhet som bedrivs av ideella, kulturella och religiösa organisationer, samt intresseorganisationer,

11. annan personlig serviceverksamhet, med undantag av verksamhet vid varmbadhus.

Lagen tillämpas även på avgifter som är hänjorliga tdl arbete inom ett JÖretag som avser Joretagsled- ning, ekonomi- och löneadministra tion, bokföring, automatisk databe handling, registreringsverksamhet, telefonförsäljning samt ordermot tagning. 123

Nuvarande lydelse

Första stycket gäller i den mån verksamheten bedrivs vid arbetsgivarens eller den försäkrades fasta driftställe i stödområde 1 eller i Bodens, Luleå, Piteå eller Älvsbyns kommun i Norrbottens län.

Föreslagen lydelse

Första och andra styckena gäller i den mån verksamheten bedrivs vid arbetsgivarens eller den försäkrades fasta driftställe i område som anges i 1 § andra och tredje styckena, om inte annat Joljer av Jjärde eller femte stycket i förevarande paragraf

Beträffande område som anges i 1 § tredje stycket 1 gäller inte första stycket 4 såvitt avser uthyrnings-och reparationsverksamhet 7—II eller andra stycket. Beträffande område som anges i I § tredje stycket 2 gäller inte JÖrsta stycket 1 — 4, 7, 8, 10 och II, dock gäller

1. JÖrsta stycket 4 ifråga om uppdrags- och uthyrningsverksamhet, och

2. JÖrsta stycket 8 ifråga om skidliftsverksamhet som bedrivs fristående eller i kombination med restaurang- eller kaféverksamhet, samt

3. Jorsta stycket 10 i fråga om kanslifunktionerna inom angivna organisationers riks- och centraljor- bund.

Lagen gäller dock inte kommuner eller andra statliga myndigheter än statens affärsdrivande verk.

Prop. 1991/92:100 BiL 11.1

Bestämmelser för Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner i Norrbottens län

Bestämmelser för / § tredje stycket 1

områden enligt

.5§

6r

För en arbetsgivare med sådan verksamhet som avses i 2 § som bedrivs vid fast driftställe i Bodens, Luleå, Piteå eller Älvsbyns kommun i Norrbottens län skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter sammanlagt utgår sättas ned med fem procentenheter för vart och ett av utgiftsåren 1991 tifl och med 1995.

För en försäkrad med sådan verksamhet som avses i 2 § som bedrivs vid fast driftställe i Bodens, Luleå, Piteå eller Alvsbyns kommun

För en arbetsgivare med sådan verksamhet som avses i 2 § Jorsta stycket 1 — 6 med undantag av uthyrnings- och reparationsverksamhet som bedrivs vid fast driftställe i område som anges i I § tredje stycket I skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter sammanlagt utgår sättas ned med fem procentenheter för vart och ett av utgiftsåren 1991 till och med 1995.

För en försäkrad med sådan verksamhet som avses i 2 § första stycket 1 — 6 med undantag av uthyrnings- och reparationsverksam-

' Senaste lydelse 1991:538.

124 Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe Prop. 1991 /92; 100

/ Norrbottens län skall den procent- het som bedrivs vid fast driftställe i Bil. 11.1

sats efter vilken egenavgifter sam- område som anges i 1 § tredje styc-

manlagt utgår sättas ned med fem ket 1 skall den procentsats efter vil-

procentenheter för vart och ett av ken egenavgifter sammanlagt utgår

inkomståren 1991 till och med sättas ned med fem procentenheter

1995, om den försäkrades hemorts- för vart och ett av inkomståren

kommun enligt 66 § kommunal- 1991 tifl och med 1995, om den

skattelagen (1928:370) för in- försäkrades hemortskommun enligt

komståret är belägen inom någon 66 § kommunalskattelagen (1928:

av dessa kommuner. 370) för inkomståret är belägen

inom någon av dessa kommuner.

Bestämmelser för områden enligt

1 § tredje stycket 2

8a§

För en arbetsgivare med sådan verksamhet som avses i 2 § Jorsta stycket 5 och 6 och 9, eller 4, 8 och 10 i den omfattning som framgår av

2 § Jjärde stycket, samt 2 § andra stycket som bedrivs vid fast driftstäl le i område som anges i 1 § tredje stycket 2 skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter samman lagt utgår sättas ned med tio pro centenheter till och med utgiftsåret 2000.

8b§

För enjorsäkrad med sådan verksamhet som avses i 2 § Jorsta stycket 5 och 6 och 9, eller 4, 8 och 10 i den omfatining som framgår av 2 § Jjärde stycket, saml 2 § andra siyckei sorn bedrivs vid fast driftställe i område som anges i I § tredje stycket 2 skall den procentsats efter vilken egenavgifter sammanlagt utgår sätts ned med tio procentenheter Ull och med inkomståret 2000, om den JÖrsäkrades hemortskommun enligt 66 § kommunabkattelagen (1928: 370) Jör inkomståret är belägen inom någon av dessa kommuner.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1992 och i fråga om egenavgifter för försäkrade som beräknas med ledning av 1993 års taxering.

125 Arbetsmarknadsstatistik

KvI

Helår

KvII

KvIII

KvIV

Nov

Prop. 1991/92:100 Bil. 11.2

Tabell 1 Nyanmälda lediga platser, 1000-tal

1989 66,6 85,6 74,9 53,9

1990 56,4 80,4 64,2 43,8

1991 46,4 40,2 24,5

Tabell 2 Antal personer i arbetskraften, 1000-tal

1989 4 527 4 459 4 504 4 609

1990 4 577 4 536 4 545 4 658

1991 4 549 4 551 4 617

Tabell 3 Antal sysselsatta personer, 1000-tal

1989 4 466 4 392 4 451 4 546

1990 4 508 4 471 4 493 4 582

1991 4 445 4 453 4 478

Tabell 4 Relativ arbetslöshet

1989 1,4 1,5 1,2 1,4

1990 1,5 1,4 1,2 1,6

1991 2,3 2,1 3,0

52,6

58,4

37,0

42,8

26,3

4 537

4 531

4 569

4 562

4 471

4 476

4 472

4 486

4 474

4 329

1,3

1,8

1,9

3,2

Tabell 5 Långtidsarbetslöshet (längre än sex månader) som andel av total arbetslöshet

1989 18,0 16,6 23,1 17,9 16,4

1990 15,7 15,4 18,6 15,2 14,4

1991 15,8 19,9 16,1

Tabell 6 Antal personer i arbetsmarknadsutbildning

1989 36 800 45 600 33 400 29 100 39 100

1990 37 000 42 500 34 900 30 200 40 500

1991 49 300 49 100 50 400

Tabell 7 Antal personer placerade med rekryteringsstöd

1989 2 900 3 900 3 400 2 300 1 800

1990 2 200 2 000 2 200 2 400 2 200

1991 1 700 800

15,

16,

100 Tabell 8 Antal personer i beredskapsarbete

1989 10 000 13 500 11 600 6 300 8 500 8 700

1990 8 100 9 300 9 100 5 800 8 000 8 300

1991 9 500 11 500 8 600 13 800

Tabell 9

1991 Antal personer i utbildningsvikariat. Infördes 1991)

(Ny åtgärd

Okt 4 400

Nov 5 900

Tabell 10 Antal personer < avtalade inskolningsplatser

1989 1 400 i 800 1 100 1 100 1 700

1990 1 800 2 200 I 600 1 300 2 200

1991 2 500 1 600

1 700

2 200

Tabell 11 Antal personer i särskilda inskolningsplatser

1989 4 500 7 700 5 400 2 600 2 300 2 400

1990 3 000 2 700 2 600 2 000 4 500 4 900

1991 7 400 8 700 7 500 15 300

Tabell 12 Totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (exklusive handikappåtgärder, Ami och företagsutbildning)

1989 55 600 72 500 54 900 41 400 53 400 54 900

1990 52 100 58 700 50 400 41 700 57 500 59 300

1991 70 400 71 700 66 500 117 900

126 Helår

KvI

KvII

KvIII

KvIV

Nov

Prop. 1991/92:100 Bil. 11.2

Tabell 12 Totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder (exklusive handikappåtgärder, Ami och företagsutbildning)

1989 55 600 72 500 54 900 41 400 53 400 54 900

1990 52 100 58 700 50 400 41 700 57 500 59 300

1991 70 400 71 700 66 500 117 900

Tabell 13 Antal personer placerade med lönebidrag

1989 44 900 44 400 44 800 45 200 45 300 45 300

1990 44 800 45 100 44 700 43 800 45 400 45 300

1991 45 500 45 100

Tabell 14 Antal personer anställda i Samhall

1989 30 200 29 900 30 200 30 200 30 600 30 700

1990 30 600 31 000 30 700 30 300 30 200 30 300

1991 30 100 20 700 29 400 29 300

Tabell 15 Antal personer i offentligt skyddat arbete (OSA)

1989 6 000 5 800 6 100 5 900 6 100 6 000

1990 5 800 5 800 6 100 5 600 5 800 5 900

1991 5 700 5 700

Tabell 16 Antal personer i arbetsmarknadsinstitutet (AMI)

1989 5 600 6 100 5 900 4 400 6 000 6 300

1990* 6 500 6 300 7 000 5 600 7 000 7 300

1991 7 100 7 100 5 400 7 400 ♦ Ny statistik fr.o.m. juli 1990

Tabell 17 Antal personer som någon gång under månaden deltagit 1 företagsutbiIdning

juli aug sept

1990 2 137 5 528 4 845

1991 4 873 8 750 9 528

Tabell 18 Antal sysselsatta inom olika branscher i september-november, 1 000-tal

1991 Förändring

Industri

-84

Jord-skogsbruk

- 9

Byggnadsindustrin

-18

Handel

-27

Offentliga tjänster

1 423

1 431

+ 8

Bank och uppdrags-

verksamhet

+ 7

Samfärdsel,post,tele

- 4

Tabell 19 Relativa arbetskraftstal. Andel av befolkningen i

åldern 16-64 år som tillhör arbetskraften i november

Ålder

1991 Förändring

16-19

46,7

40,7

-6,0

20-24

80,3

77,0

-3,3

25-54

93,2

91,4

-1,8

55-64

70,7

69,6

-1,1

16-64

84,3

82,3

-2,0

Kvinnor

81,7

79,4

-2,3

Män

86,9

85,1

-1,8

127 Tabell 20 Relativ arbetslöshet i vissa OECD-länder

Relativ

Kvinnor

C24 år

arbetslöshet

Danmark

9,0

9,7

12,0

Irland

17,7

19,5

26,2

Italien

10,0

16,0

29,8

Sverige

3,2'

2,5*

7,1

Belgien

8,6

13,1

21,0

Västra Tysk

.land

4,4

6,0

3,9

Spanien

15,4

23,1

29,5

Frankrike

10,2

13,3

21,8

Storbritannien

10,0

9,1

16,1

9,1

11,8

17,8

• November

1991,

övriga siffror

avser septerab

er 1991

Prop. 1991/92:100 Bil. 11.2

Tabell 21: Flyttningsöverskott för vissa länsgrupper kv. 1-3 1989-91

Totalt flyttnings-

därav mot annat

Länsgrupp

överskott

län

utlandet

1989 1990

1991*

1989 1990 1991*

1989 1990

1991*

Storstads-

län

10 449 7 340

5 362

-1 945 -3 835 -1 802

12 394 11 175

7 164

därav Stock-

holms län

3 457 1 317

1 279

-2 678 -4 419 -3 166

6 135 5 808

4 445

Skogslän"

6 085 5 302

2 701

- 527 - 781 -1 800

6 612 6 083

4 501

Övriga län

16 450 16 792

11 555

2 472 4 616 3 605

13 978 12 176

7 953

• Uppgifterna något osäkra beroende på en viss eftersläpning i registeringen av flyttningarna i samband med överföringen av denna till skattemyndigheterna •• Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

128 Tabell 22: Arbets

ilöshet ocl

1 andel pei

rsoner som varit

föremål

för arbets-

Prop. 1991/92:100

marknadspolitiska åtgärder

(AMU/beredskapsarbete) 1990-1991

Bil. 11.2

Antal arbetslösa

Andel

(%)

Andel

pers. i arb.

Län/länsgrupp

jan. - nov.

jan. -

- nov.

mark.

pol.åtgärder

1990

1991

1990

1991

1990

1991

Stockholms

8

100

18

700 0,8

1,7

0,5

0,6

Uppsala

2

100

3

700 1,2

2,1

0,7

0,9

Södermanlands

1

600

3

400 1,0

2,1

0,9

1,2

Östergötlands

2

800

5

600 1,1

2,2

0,8

1,0

Jönköpings

2

000

4

500 1,1

2,4

0,5

0,9

Kronobergs

1

200

2

300 1,1

2,1

0,6

0,9

Kalmar

1

700

3

300 1,2

2,3

0,7

1,2

Gotlands

500

800 1,5

2,3

1,2

1,5

Blekinge

1

600

2

400 1,8

2,6

1,2

1,9

Kristiandstads

2

100

4

500 1,2

2,6

0,7

0,9

Malmöhus

6

600

12

600 1,4

2,6

0,9

1,2

Hallands

1

500

3

100 0,9

2,0

0,6

1,0

Göteborgs o. Bohus 6

400

13

800 1,4

2,9

0,7

1,3

Älvsborgs

3

000

6

800 1,1

2,5

0,7

1,1

Skaraborgs

1

700

4

000 1,0

2,3

0,7

1,1

Värmlands

3

200

5

100 1,8

2,9

1,2

1,7

Örebro

2

800

5

200 1,7

3,1

1,3

1,8

Västmanlands

2

000

3

900 1,2

2,4

1,0

1,5

Kopparbergs

2

800

5

000 1,6

2,9

1,0

1,6

Gävleborgs

3

400

6

100 1,9

3,4

1,3

1,6

Västernorrlands

2

600

5

000 1,6

3,1

0,9

1,7

Jämtlands

1

300

2

400 1,6

2,9

0,9

1,4

Västerbottens

2

600

4

300 1,7

2,8

1,2

1,6

Norrbottens

5

100

6

800 3,0

4,0

2,3

3,1

Storstadslän

21

200

45

100 1,0

2,2

0,6

0,9

Skogslän

21

000

34

800 1,9

3,2

1,3

1,8

Övriga län

26

700

53

500 1,2

2,4

0,8

1,2

Riket totalt

68

900

133

300 1,3

2,5

0,8

1,2

Källa: AMS register över arbetssökande (avrundade värden) (UMDAC)

129 Tabell 23: Länsvis fördelning av antalet och andelen personer sora berörts Prop. 1991/92: 100 av varsel om uppsägning under perioden jan. - nov. år 1990 resp. 1991 pji i i j

Län/länsgrupp

Antal

varslade

personer

Andel av

befolkningen

16-64 år

(%)

1991 Stockholms

0,7

2,6

Uppsala

0,4

1,7

Södermanlands

0,8

3,0

Östergötlands

0,5

2,2

Jönköpings

1,2

3,1

Kronobergs

0,6

2,5

Kalmar

0,7

2,7

Gotlands

0,5

0,6

Blekinge

0,8

3,2

Kristianstads

0,7

2,1

Malmöhus

0,8

2,1

Hallands

1,3

2,5

Göteborgs o Bohus

0,7

2,6

Älvsborgs

1,3

2,5

Skaraborgs

0,9

2,6

Värmlands

1,0

1,9

Örebro

1,3

3,2

Västmanlands

0,8

3,6

Kopparbergs

0,8

2,2

Gävleborgs

0,9

2,4

Västernorrlands

1,2

2,2

Jämtlands

0,7

1,2

Västerbottens

0,7

1,5

Norrbottens

0,4

1,7

Storstadslän

0,7

2,5

Skogslän

0,8

1,9

Övriga län

0,9

2,6

Riket totalt

0,8

2,4

Källa: AMS

130 Relativ arbetslöshet inom olika åldersgrupper Juni 1990-November 1991

Procent

12

10

Prop. 1991/92:100 Bil. 11.2

.//-"•x

::=.

:/■

V

./........... v

i**

UJn OJl ' Sép ' tMåv ' JariQl ' Mår ' h) ' ajl ' sip ' Nåv Aug Ckt Dec Feb Apr Jun Aug Ckt

■—" 16-64 ------ 35-64

■ I 25-54

■ ■ 20-24

■ 11 16-19

Antal personer som berörs av varsel om uppsägning Januari 1975-1991

15000

10000

lSnTTWaTaBrKraBBTsB/TfflaBi 1976 1978 igeo 19B2 1964 1966 1968 1990

Kaila:AMS

131 Antal sysselsatta inom industrin Januari 1981-November 1991 Tre månaders glidande medeltal

Prop. 1991/92:100 Bil. 11.2

1100

tusental

1050 -

1000 -

960 -

Andel indusU'iföretag som anger brist på arbetskraft t.o.m. 3:e kvartalet 1991

X 70

60

50

40

30 -

20

10 -

■— Yrkes-arlsetare

------ övriga

artetare

---- Tekniker

KaUa:KI

132 Register

Sid

3 Översikt

7 Arbetsmarknad

18 Arbetslivsfrågor

32 Regionalpolitik

X. Arbetsmarknadsdepartementet

A. Arbetsmarknadsdepartementet m. m.

56 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag

57 Utredningar m.m., reservationsanslag

57 Intemationellt samarbete, förslagsanslag

58 Arbetsmarknadsråd, Jorslagsanslag

6170000 Prop.1991/92:100 Bil. 11

82 321000

B. Arbetsmarknad m. m.

59 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

63 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reserva t ionsanslag AMU-gruppen:

82 Uppdragsverksamhet,7Sr/aani/a

86 Investeringar, förslagsanslag

87 Arbetsdomstolen, ramanslag

88 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag

89 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, Jorslagsanslag

90 Bidrag till vissa affarsinvesteringar, Jorslagsanslag

90 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag

19606 575000

1 534000

5 500000 22437 143000

C. Arbetslivsfrågor

91 Arbetarskyddsverket, ramanslag 97 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag 102 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

Yrkesinriktad rehabilitering: 104 Utbildningsbidrag, Jorslagsanslag

384259000 172 252000

105 Uppdragsverksamhet, Jorslagsanslag

106 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag

110 Bidrag till Stiftelsen Samhall, reservationsanslag

1000 Prop. 1991/92:100 Bil. 11 6208318000

4 557000000

12 592453000

D. Regional utveckling

112 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag

114 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag

115 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag

i glesbygder m. m., Jorslagsanslag Ilb Ersättning för nedsättning av

socialavgifter, Jorslagsanslag 117 Sysselsättningsbidrag, Jorslagsanslag

117 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m. m., reservationsanslag

118 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag

119 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag

119 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, Jorslagsanslag

120 Transportstöd, Jorslagsanslag

Summa kr.

350000000 1000000000

530000000 250000000

180500000 16 399000

6 100000

4200000 300300000

2637 500000

37 749417000

121 Underbilaga I l.l (Förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, och förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

126 Underbilaga 11.2 (Arbetsmarknadsstatistik)

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

134 Bilaga 12 till budgetpropositionen 1992

Kulturdepartementet

(elfte huvudtiteln)

Prop.

1991/92: 100 Bil. 12

Översikt

Kulturdepartementet bildades den 1 december 1991. Departementets verksamhetsområde omfattar frägor om kultur, massmedier, invandring saml jämställdhet

Kulturfrågor

Genom reforminsalser inom teater-, dans-, och musikområdet fullföljs utbyggnaden av bl. a. stödet till de regionala orkestrama och teatrarna. Anslaget till de fria grupperna ökas väsentligt. Likaså ökar stöden till Drotmingholmsleatem, Marionetteatem och Dansens hus (Cullbergbaletien). Uppräkningen av bidragen till Riksteatern, Operan och Dramaten skapar goda förutsätmingar för den framtida verksamheten.

På konstnärsoinrådet ökar antalet inkomstgarantier och långtidsstipendier. Okat stöd ät arrangerande musikföreningar förutsätts bidra till att förbättra villkoren för frilansverksamheten inom musikområdet

För nägra centrala museer föresläs åtgärder för atl förbättra deras lokalsituation. Särskilt kan noteras en planerad flytming av kungl. myntkabinettet till nya lokaler i Gamla Stan. Även i övrigt föresläs en rad åtgärder inom museiområdet.

Reforminsatsema pä kulmromrädet har finansierats genom omprioriteringar i statsbudgeten.

Ett översynsprojekt om styrfrägor, strukturer, ansvarsfördelning m.m. inom den stadiga kulturpolitiken kommer atl genomföras inför den fördjupade prövningen av kulturverksamheten budgetåret 1993/94.

Inom kulturdepartementet kommer senare initiativ att tas för ett fortsalt arbete för den kulturella integrationen i Europa.

Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Mediefrågor Prop. 1991/92:100

Under det gångna året har flera viktiga steg tagits i rikming mot en avreglering inom radio- och TV-omrädet. Beslut har fattats om koncession för den tredje TV-kanalen. Fr.o.m. årsskiftet är det tillätet för var och en att bedriva radio- och TV-sändningar i kabel och att finansiera verksamheten med reklam eller sponsring.

I den nya lagstiftningen för kabelsändningar till allmänheten utmönstrades flera tidigare begränsningar i rätten att bedriva sändningar, bl.a. begränsningar i utiänningars rätt att bedriva sändningar, begränsningar i nätinnehavares rätt att bedriva egensändningar, begränsningar i möjligheter att koppla samman olika kabelnät eller att blanda olika slags innehåll i samma kanal.

Den uppgift som står närmast i tur är att skapa förutsättningar för fristående etersändningar av ljudradio. Med hänsyn till att beslut inom detta område sä längt möjligt bör fattas i politisk enighet bör oppositionspartierna beredas möjlighet att delta i beredningen av förslagen.

Sändningarna frän Sveriges Radio-koncemen kommer under överskådlig tid att ulgöra den viktigaste delen av radio- och TV-utbudet i Sverige. Därför har det stor betydelse vilka villkor som gäller för koncemens verksamhet. Regeringen avser att lägga fram en proposition om vad som skall gälla för Sveriges Radio under den avtalsperiod som inleds den 1 januari 1993. Till grund för propositionen ligger bl.a. det principbeslut som riksdagen fattade förra våren.

En särskild utredare har nyligen överlämnat ett förslag om hur fUmpoliti-ken bör utformas efter utgången av är 1992, dä det nuvarande film- och videoavtalet löper ut. En proposition om filmpolitikens utformning fir.o.m. den 1 januari 1993 avses bli framlagd för riksdagen i vår.

Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget bör driftsstödet till dagspressen minskas med 5 %. Samtidigt föresläs en minskning av utvecklingsstödet till dagspressen med 22 milj.kr.

Invandring m.m.

Antalet asylsökande har minskat frän 39 000 budgetåret 1989/90 till 20 800 budgetåret 1990/91. Under hösten 1991 har antalet asylsökande äter ökat. En stor del av ökningen hänger samman med utvecklingen i Jugoslavien.

Handläggningstider och ärendebalanser vid statens invandrarverk (SIV) bedöms vid utgången av innevarande budgeiår vara nedbringade till en normal nivä under förutsätming att antalet nya asylsökande inte väsentligt överstiger 30 000 under budgetåret. Därmed kan de särskilda resurser för balansavarbetningar som finns under innevarande budgetär avvecklas.

En särskild myndighet, utlänningsnämnden, inrättas den 1 januari 1992 för att i princip utöva den överprövning enligt utlännings- och medborgar-lagstiftningen som idag åvilar regeringen .

Utredningsansvaret i asylärenden förs över från polismyndigheteraa till Prop. 1991/92:100 SIV den 1 juli 1992. överföringen leder till samordningsvinster och min- Bil. 12 skade kosmader.

Som en följd av bl.a. ökningen av antalet asylsökande under hösten 1991 beräknas den fortsatta avvecklingen av förläggningsplatser gä långsammare än vad som tidigare planerats. Det innebär att förläggningskostnadema imder innevarande är kommer att bli högre än vad som beräknats i statsbudgeten.

För budgetåret 1992/93 beräknas en fortsatt avveckling av flyktingförläggningarna kunna ske i takt med att invandrarverket och utlänningsnämnden avarbetar ej avgjorda ärenden och handläggningstidema minskar.

Kommunema beräknas ta emot ca 28 000 flyktingar under budgetåret 1992/93. Kosmadema för ersätming till kommunema beräknas till ca 4,4 miljarder kr. vilket är i stort sett detsamma som beräknats för innevarande budgetär.

Systemet för mottagande av asylsökande och flyktingar skall i enlighet med regeringsförklaringen ses över, bl.a. i syfte att motverka långa vistelser pä förläggning och ge asylsökande större frihet att ordna sitt eget boende. Direktiv till en sådan översyn kommer att lämnas i början av år 1992.

Asylsökande kommer under är 1992 att ges rätt att ta tillfälliga arbeten.

En reformering av flyktingmottagandet med större flexibilitet och möjligheter för asylsökande att försörja sig genom arbete bör pä sikt kunna begränsa kostnadema för flyktingmottagandet och leda till besparingar på statsbudgeten. Det är emellertid inte möjligt att nu ange storleken pä sädana besparingar.

Särskilda medel avsätts till regeringens disposition för insatser mot främlingsfientlighet, rasism och antisemitism samt för punktinsatser, i intemationell samverkan, inriktade mot grundorsakema bakom flykt och påtvingad migration. Regeringen kommer också att vidta ytterligare åtgärder mot diskriminering av invandrare.

Jämställdhetspolitik

Arbetet för att förverkliga målen i den femåriga handlingsplan för jämställdhet som antogs av riksdagen våren 1988 fortsätter Som ett exempel kan nämnas att det nu finns 31% kvinnor i de centrala statliga styrelsema. Mälet om 30% kvinnor i dessa styrelser till är 1992 har således uppnätts redan nu. Även andelen kvinnor i de regionala statliga styrelsema har ökat och uppgår nu till 26%.

En ny jämställdhetslag trädde ikraft den 1 januari 1992. Tillämpningen av denna kommer att följas noga. Ökad uppmärksamJiet kommer även i övrigt att ägnas frågor som rör kvinnors arbetsvillkor, inte minst inom vård och omsorg, frågor om löneskillnader mellan kvinnor och män samt frågor om jämställdhet inom utbildningen. Ett flertal åtgärder för att motverka våld mot kvinnor genomförs under budgetåret, bl. a. en försöksverksamhet med liv-

vakter till särskilt hotade kvinnor. En särskild satsning koinmer även att göras Prop. 1991/92:100 för att motverka sexuella trakasserier i arbetslivet B i 1.12

Sammanfattning

Anslagsförändringama inom kulturdepartementets verksamhetsområde i förhållande till motsvarande anslag pä statsbudgeten för budgetåret 1991/92 framgär av följande sammanställning (milj.kr.).

Anvisat

Förslag

Förändring

1991/92

1992/93

A Kulturdeparlemenlet m.m.

37,3

70,9

33.6 B. Kulturverksamhet m.m.

2 496,6

2 934,0

437,4

C. Massmedier m.m.

872,9

876,9

4,0

D. Invandring m.m.

6 910,7

6 655,5

-255,2

E. JämstäUdhetsfrägw

19,1

16,6

-2,5

Totalt för kulturdepartementet

10 336,6

10 553,9

217,3

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991 Föredragande: statsrådet Friggebo

Prop. 1991/92:100 Bil.]2

Anmälan till budgetpropositionen 1992

A. KULTURDEPARTEMENTET M.M. A 1. Kulturdepartementet

1990/91 Utgift 27 830 873'

1991/92 Anslag 29 320 000'

1991/92 Anslag exkl. merväixieskatt 28 654 232'

1992/93 Förslag 40 526 000 'Avser bostadsdepartementet

1991/92

exkl. mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskosmader

40 381 0002

+ 145 000

(därav lönekostnader)

36 003 0002

(+ 58 000)

Omräknat belopp enligl regleringsbrev 1991-11-14

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförordningen (1982:1187) har bostadsdepartementet upphört vid utgången av november 1991 och ett nyU departement, kulturdepartementet, inrättais fr.o.m. den 1 december 1991. Inom kulturdepartementet handläggs ärenden som tidigare har tillhört utbildnings-, arbetsmarknads- och civildepartementens verksamhetsområden. Regeringen har därvid med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1991/92:100 bil. 2, FiU 20, rskr. 132) att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementen kunna disponera om anvisade anslag till departement och utredningar, den 14 november 1991 meddelat ändrade bestämmelser om dispositionen av förevarande anslag under budgetåret 1991/92.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 40 526 (X)0 kr. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i den nya organisationen och i en real minskning av utgiftema med 0,5 %.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen Prop. 1991/92:100

att till Kulturdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett för- Bil.12 slagsanslag på 40 526 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.

1990/91 Utgift 7 500 000' ReseA'ation2 9 439 381

1991/92 Anslag 7 500 000'

1991/92 Anslag exkl. mervänleskatt 7 257 540' 1992/93 Förslag 16 000 000

'Avser bostadsdepartementet

Exkl. mervärdeskatt

Som jag nyss anförde vid min anmälan av anslaget Kulturdepartementet har bostadsdepartementet upphört och kulturdepartementet inrättats under innevarande budgetår. Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande omfördelat anslagsmedel mellan berörda departement. Med utgångspunkt i detta och med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten förordar jag att elfte huvudtitelns ulredningsanslag uppgår till 16 000 000 kr. för nästa budgetär.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 16 000 000 kr.

A 3. Internationellt samarbete m.m. 1992/93 Nytt anslag (förslag) 1 345 000

Frän anslaget betalas kosmader bl. a. för svenskt deltagande i det intemationella samarbetet inom departementets verksamhetsområde. Medel för detta ändamål har tidigare beräknats under anslagen A 1. Utbildningsdepartementet och A 3. Intemationellt samarbete inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde. Jag beräknar anslaget för nästa budgetär till 1 345 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Internationellt samarbete mm. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 1 345 000 kr.

A 4. Internationell samverkan inom ramen för flykting-och migrationspolitiken m.m.

1991/92 Anslag' 4 000 000

1992/93 Förslag 3 000 000

'Tilläggsbudget I

Från anslaget betalas kosmader för särskilda migrationspolitiska projekt Prop. 1991/92:100 och för Sveriges deltagande i intemationellt samarbete med syfte att utveckla Bil. 12 och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier, bl.a. inom ramen för de informella konsultationema mellan 16 länder i Västeuropa, Nordamerika och Australien i asyl-, flykting- och migrationspolitiska frågor.

Föredragandens överväganden

Som jag anfört redan i samband med förslag till tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 bör ett viktigt inslag i flykting- och immigrationspolitiken vara att inrikta arbetet pä långsiktiga och strategiska insatser för att påverka bakomliggande orsaker till flykt och påtvingad migration.

Det finns därvid behov av vissa medel för insatser för alt, främst i intemationell samverkan, kunna göra punktinsatser i sådant syfte, vilka inte kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. inom ramen för biständsmedlen. Medlen bör också kunna användas för bidrag till sådant intemationellt samarbete som kan bidra till att utveckla och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier och för andra aktiva insatser inom hela migrations- och flyktingpolitikens ram. Jag beräknar anslagsbehovet till 3 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservations-anslag på 3 000 000 kr.

A 5. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 1992/93 Nytt anslag (förslag) 10 000 000

Den senaste tidens angrepp pä invandrare, väldet och den skadegörelse som riktats mot flyktingförläggningar i Sverige är mycket oroande och visar på att insatsema mot främlingsfientlighet, rasism och antisemitism måste skärpas. Jag återkommer till detta senare i dag, men föreslår redan nu att regeringen skall fä disponera 10 000 0(X) kr. för sädana insatser under ett särskill anslag. Det bör sedan ankomma pä regeringen att nännare bestämma inriktningen av insatsema.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder motfrämlingsfientUghet och rasism för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.

B. Kulturverksamhet m.m. Prop. i99i/92:ioo

Bil. 12 Allmänna utgångspunkter

Det finns ett behov av att se över och analysera frågor som rör kultursektorns myndighetsstruktur, ansvars- och kostnadsfördelning, anslagsstrukturen och marknadens betydelse för kulturverksamheten.

Jag avser att ta initiativ lill all detta arbete kan komma i gång.

Budgetförslaget inom kulturområdet utgår ifrån en reformram på 35 milj.kr.

Ramen är finansierad genom omprioriteringar i statsbudgeten. Inom kulturområdet sker sålunda en planerad neddragning av stödet till lokala folkbibliotek och en minskning av bidraget till Arbetets museum. Under berörda anslag redovisas närmare förutsättningar för detta. Av bl.a. besparingsskäl beviljas ingen bidragsram för anslaget Konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1992/93.

Tyngdpunkten i budgetförslaget ligger på insatser som syftar till att förstärka kullurens ställning i hela landet samtidigt som de centrala kulturinstitutionerna ges väsentligt bättre förutsättningar för sin verksamhet. Betydande insatser för konstnärsgrupperna föreslås också.

I budgetpropositionen 1990 redovisades en plan för utbyggnad av stödet till de regionala kulturinstitutionerna och de fria grupperna under den därpå följande tvåårsperioden. Planen kom dock i sina huvuddrag att fullföljas endast för det första budgetåret. Med hänvisning till del statsfinansiella läget redovisade min företrädare i budgetförslaget för budgetåret 1991/92 att den fortsatta utbyggnaden tills vidare måste anstå. Trots att riksdagen log initiativ till genomförandet av den aviserade förstärkningen av stödet till länsmuseerna innebar den uteblivna ökningen av stödet lill bl.a. teater- och musikområdet, alt flera länsinstitutioner hamnade i en besvärlig situation. I viss utsträckning har statens kulturråd gått in med tillfälliga stödinsatser.

Det är mot denna bakgrund myckel tillfredsställande alt i årets budgetförslag kunna föreslå en ökning av stödet till symfoniorkestrar med 35 grundbelopp och till länsteatrar med 22 grundbelopp.

Försvarels utnyttjande av länsmusiken är under omprövning. Den omprövningen omfattar också Stockholmsmusiken inom Svenska Rikskonserler. Efter samråd med försvarsministern och insatser över kultur-budgeten blir det möjligt all med viss framförhållning hantera den omställning som torde följa av omprövningen.

Stödet t\l\ fria grupper föreslås öka med över 7,5 milj.kr. Del betyder en förstärkning som väsentligt överstiger vad som redovisades i 1990 års tvåårsplan. Del bör göra del möjligt för kulturrådet all öka bidragsgivningen till bl.a. Folkoperan.

Inom teater- och dansområdet föreslås en rail åtgärder som syftar till alt förbättra förutsättningarna också för de centrala institutionerna.

För Operan, Dramaten och Riksteatern föreslås en budgetering som — förutom alt ge realistiska förutsättningar för den framtida verksamheten — också innebär viss kompensation för den urholkning av statsbidraget

som har skett under de senaste åren. Förslaget innebär också att vissa Prop. 1991/92:100 nödvändiga ombyggnadsarbeten vid Dramalen kan företas. Bil. 12

Statsbidraget lill Dansens Hus föreslås förstärkt med 1,2 milj.kr. för all följa upp de åtaganden som gjorts för att skapa förutsättningar för Cullbergbaletien att flytta in i institutionen.

För Drottningholmsteatern förordas en förstärkning av statsbidraget med 2 milj.kr. Marionetteaterns bidrag beräknas öka betydligt.

För konstnärsgrupperna föreslås en fördubbling av det antal långtids-stipendier, som på riksdagens initiativ infördes innevarande budgetår. Även systemet med inkomstgarantier föreslås utbyggt med 5 nya garantirum.

Frilansarnas situation är i många avseende besvärlig. Som ett led i att förslärka deras arbetsmarknad föreslås förstärkta resurser till arrangerande musikföreningar. Förhandlingar om biblioteksersättningens grundbelopp pågår.

Budgetförslaget skapar förutsättningar för att tillgodose väsentliga lokalförsörjningsbehov inom museiområdet.

Sålunda kommer kungl. myntkabinettet att kunna flytta från sina nuvarande lokaler i historiska museet till egna lokaler på Slottsbacken i Gamla Stan.

Stateris historiska museum får möjlighet att skapa en ny visningslokal för guld- och silverföremål, en s.k. skattkammare. Vidare kommer Nordbka museet atl få nya lokaler för administration m.m. i kvarteret Garnisonen. En tillbyggnad av Teknbka museet kommer också atl genomföras.

En utvecklingsresurs om 7 milj.kr., varav 5 milj.kr. som engångsbelopp, förordas för de centrala museerna. 1 övrigt föreslås vissa förstärkningar för östasiatiska museets bokinköp och för verksamheten vid statens musiksamlingar.

En planenlig ökning av vissa kulturinstitutioners forskningsresurser redovisas. Ökningen uppgår till lolall 8 milj.kr., varav hälften går till riksantikvarieämbetet.

För kulturmiljövårdens del kan i övrigt noteras all de lilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m., som hittills har redovisats under bostadsdepartementets huvudtitel, i framtiden kommer att omfallas av kulturdepartementets redovisning. Till kulturdepartementets huvudtitel och riksantikvarieämbetets anslag har också från miljö- och naturresursdepartemenlel överförts 8,5 milj.kr. för insatser mot luftförorenings- och försurningskador.

I detta sammanhang kan det också finnas anledning att erinra om den tidigareläggning av byggnadsvårdsinsatser på totalt 50 milj.kr. som möjliggjorts genom det sysselsättningspaket som regeringen presenterade under hösten 1991.

Inom arkivområdet fokuseras intresset — sedan regelfrågorna och de grundläggande resursfrågorna är behandlade — på den framtida försörjningen av arkivdepåer och arkivkonsekvenserna av den pågående ombildningen av affärsverk till aktiebolag.

Bland föreslagna insatser i övrigt i kulturbudgelen kan nämnas en Prop. 1991/92:100 kraftig uppräkning av anslaget lill samisk kultur för att bl.a. göra det Bil. 12 möjligt för det samiska samfundet all kunna hitta lösningar när det gäller den samiska teaterförsörjningen.

Från näringsdepartementet överförs till kulturhuvudliteln statens bidrag lill slöjd och hantverk.

Till kulturdepartementet förs också stödet för investeringar i icke-statliga kulturlokaler från bostadsdepartementet.

Kommunalekonomiska kommittén har i december 1991 i betänkandet (SOU 1991:98) Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans lagt fram förslag som bl.a. berör vissa anslag på kulturområdet. Kommitténs förslag är för närvarande föremål för beredning i regeringskansliet.

Omställning och minskning av kulturområdets administration

Riksdagen beslutade år 1991 om ett treårigt program för omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150, del Il,s. 76-78, FiU37, rskr. 390).

För kulturmyndighelernas del utgår programmet från att deras administrativa kostnader har uppskattats till 120 milj.kr., varav 10% eller 12 milj.kr. skall sparas. Budgetåret 1992/93 skall planenligt en besparing på ca 2 milj.kr. genomföras. Därefter återstår en besparing på ca 7 milj.kr. atl las ul budgetåret 1993/94 innan det treåriga programmet är genomfört.

Rationaliseringen för 1991/92 — 3 milj.kr. — är genomförd i och med riksarkivels vidareutveckling av normerna för papperskvaliteter vid statlig arkivbildning.

Med dessa utgångspunkter har förvallningsanslagen för kulturområdets myndigheter minskats med de belopp som framgår av tabellen. Även den minskning som planeras inför budgetåret 1993/94 redovisas. Omfattningen av besparingen för den enskilda myndigheten är resultatet av en sammanvägning av dels storleken av myndighetens förvaltningsanslag, dels en uppskattning av den andel som därav är hänförbar till administrativa kostnader.

(tkr.)

Myndigheter m.fl.

Totalt

1992/93

1993/94

(25%)

(75%)

Statens kulturråd

1 367

1 025

Rikskonserter

673 Statens konstråd

281 Riksarkivet och landsarkarkiven

416 Dialekt- och ortnamnsarkiven

samt svenskt visarkiv

220 Svenskt biografiskt lexikon

30 Riksantikvarieämbetet

2 242

1 681

Statens historiska museer

328 Statens konstmuseer

416 Naturhistoriska riksmuseet

382 Folkens museum - etnografiska

109 Nordiska museet

444 Livrustkammaren, Skoklosters sloll

och Hallwylska museet

126 Statens sjöhistoriska museer

157 Arkitekturmuseet

31 Statens musiksamlingar

125 Tekniska museet

107 Riksutställningar

290 Totalt

9 124

2 283

6 841

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Vissa frågor om kultur- och arbetsmarknadspolitik

Riksdagen behandlade med anledning av budgetpropositionen 1991 effekterna inom kulturområdet av införandet av systemet med s.k. flexibla lönebidrag (prop. 1990/91:100 bil. 12 s. 119, AU 12, rskr. 165).

För riksdagens kännedom vill jag nu — efter samråd med arbetsmarknadsministern — meddela all en särskild arbetsgrupp har bildats av kultur- och arbetsmarknadsdepartementen. Gruppens uppgift är att följa de frågor som är av gemensamt intresse för de bägge politikområdena. I en första elapp kommer gruppen att fördjupa kunskapsunderlaget i fråga om omfattningen och nivån på de flexibla lönebidragen hos kulturinstitutionerna.

Gruppen kommer också att studera möjligheterna att finna nya former för alt driva s.k. kulturvårdsförelag, dvs. de institutioner i Norrlands inland som bl.a. med länsarbetsnämndernas slöd producerar tjänsler åt museer och andra kulturmyndigheler. Jag räknar med all gruppen därefter kommer atl studera också beredskapsarbetena inom kulturmiljövården och för konstnärliga yrkesutövare. En redovisning av arbetet bör kunna ges i budgetpropositionen 1993.

Vissa internationella kulturfrågor Prop. 1991/92:100

Bil. 12 I likhet med förra aret bör riksdagen fa en kort redovisning av aktuella

frågor inom del internalionella kultursamarbetet på regeringsnivå.

När del gäller Europasamarbetet har skeendet framför allt präglats av två förhållanden, nämligen öppningen mot Östeuropa och närmandel till EG.

Det nyligen slutförhandlade EES-avtalet omfattar inte kulturfrågorna. Avsikten är dock atl genom särskilda förklaringar markera betydelsen av ett nära samarbete mellan EFTA- och EG-länderna dels på kulturområdet i allmänhet, dels i fråga om handel med kulturföremål. Inom kullurdepartemeniel har ett arbete bedrivits med atl analysera hur en anslutning lill EG kan komma all påverka svensk kulturpolitik och svenski kulturliv. Efler elt första karlläggningsskede, där bl.a. kulturskaparnas organisationer har medverkat, kommer analysen nu alt fördjupas. Såväl flera av kulturområdets centrala institutioner som företrädare för olika delar av kulturlivet förulsälls medverka i arbetet.

Kultursamarbetet i Europarådet har fåll delvis nya förutsättningar i och med att en rad östeuropeiska länder nu anslutit sig till den europeiska kulturkonvenlionen. Basen för kultursamarbetet breddas ytterligare om organisationen får i uppgift att vidareföra de iniliativ i kulturfrågor som las inom ramen för den s.k. ESK-processen. Hos Europarådet övervägs för närvarande formerna för en översyn i syfte all anpassa kulturverksamhetens innehåll och formella ramar till de nya förhållandena. Vad gäller det löpande kommittéarbetet i kullur- och kulturarvsfrågor vill jag hänvisa till den allmänna redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté som chefen för utrikesdepartementet kommer att lämna senare i vår.

Integrationsarbetet i Europa får självfallet stora konsekvenser för del nordbka kultursamarbetets uppläggning. Vikten av en gemensam satsning för all synliggöra Norden inom den europeiska kulturkretsen betonas alll starkare inom Nordiska ministerrådet och har lett till att del utåtriktade samarbetet fåll högre prioritet. Som ett exempel kan nämnas all nordiska informationskontor nu har inrättats i de tre baltiska republikerna.

I enlighet med sill uppdrag har den svenska samordningskommittén för FNs kulturärtionde lämnat en redogörelse för arbetet under år 1991.

I samordningskommittén ingår fr.o.m. hösten 1991 statens kulturråd, styrelsen för internationell utveckling (SIDA), statens invandrarverk, statens skolverk. Svenska institutet och svenska unescorådet.

Under år 1991 har kommitténs arbete gått in i ett mer operativt skede. Arbetet har bestått i fördelning av projektbidrag och samordning av myndigheternas egna bidrag till ändamål inom ramen för årtiondet. Härtill kommer information om verksamheien.

Kommittén har under budgetåret 1990/91 fördelat 1,5 milj.kr. av del treåriga bidrag på 4,5 milj.kr. som regeringen inom ramen för invandrarpolitiken anvisat för projektverksamhet med anknytning lill kommitténs huvudtema Det mångkulturella samhällets möjligheter och pro-

blem. Ett större bidrag har därvid lämnats till skolungdomslävlingen Prop. 1991/92:100 "De gränslösa frågorna", som under hösten 1991 genomförts i samver- Bil. 12 kan mellan skolverkel och Sveriges Television. Bidrag har också lämnats bl.a. till en dramalikertävling under medverkan av Dramalen, Riksteatern och stadsteatrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt till dokumentationsverksamheten vid Botkyrka Invandrarinstilut och Museum.

Ett kompletterande projektstöd på 1,5 milj.kr. har lämnats av SIDA. Dessa medel har använts bl.a. för att stödja elt kulturantropologiskt ul-slällningsprogram inom folkens museum - etnografiska, en svenskafrikansk musikfeslival och en mångkulturell ungdomslidning.

Inom ramen för sitt andra tema Östersjön som länk mellan länder och kulturer planerar kommittén särskilda insatser med inriktning på de baltiska staterna.

Kommittén fortsätter i övrigt sitt arbete med att pröva projektidéer med anknytning till kulturårtiondels olika delmål.

Under hösten 1991 höll Unesco sin 26:e generalkonferens. Ett av generalkonferensens viktigaste beslut gällde upprättande av en oberoende världskommbsion för kultur och utveckling. Kommissionen kommer alt tillsättas under år 1992.

Särskilda lotterimedel

Under budgetåret 1990/91 har ur behållningen av de särskilda lotterier som anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturändamål anvisats medel med sammanlagt 14 045 000 kr. Medlen har fördelats enligt följande:

2 500 000 kr. lill statens kulturråd för fördelning till investeringar m.m.,

8 140 000 kr. till investeringar m.m. inom teater-, dans- och musik-området,

2 780 000 kr. lill investeringar m.m. inom konst-, musei-och ulsläll-ningsområdet,

625 000 kr. lill andra ändamål.

13 Allmän kulturverksamhet m.m. Prop. i99i/92:ioo

Bil. 12 B 1. Statens kulturråd

1990/91 Utgift 20 937 361'

1991/92 Anslag 21 611 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 20 939 000'

1992/93 Förslag 23 852 000

I Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 1

Statens kulturråd är en central förvaltningsmyndighet inom kulturområdet.

Enligl förordningen (1988:676) med instruktion för statens kulturråd skall rådet följa utvecklingen inom kulturområdet och ge ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken saml bistå regeringen vid genomförandet av denna. Rådet handlägger ärenden om statliga bidrag för kulturell verksamhet och om andra statliga åtgärder som rör teater, dans, musik, konst, museer, utställningar, litteratur, folkbibliotek, folkbildning och folkrörelser i den mån sådana ärenden Inle ankommer på någon annan myndighet. Rådet skall varje år i anslutning till sin anslagsframställning göra en sammanfattande bedömning av utvecklingen inom dessa delar av kulturområdet och lämna förslag till de åtgärder som kan föranledas av bedömningen.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt ■

Föredraganden

Förvallnineskostnader 19 415 000 + 2 816 000

(därav lönekostnader) (16 000 000) (+ 2 546 000)

Lokalkostnader 1 524 000 + 97 000

20 939 000 + 2 913 000

Statens kulturråd

1. Rationaliseringskravet innebär en minskning av anslaget med 324 000 kr. Kulturrådet anser atl de frigjorda resurserna bör användas i rådels egen verksamhet för att bl.a. kunna vidareutveckla metoder för verksamhetsanalys och uppföljning.

2. För att förbättra telefonservicen till allmänheten begär kulturrådet ett engångsbelopp på 400 000 kr. för inköp av en modern telefonväxel.

3. Kulturrådet föreslår all arvodeskosinader m.m. till referens- och arbetsgrupper skall belasta resp. sakanslag.

14 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Under vissa sakanslag, som disponeras av kulturrådet, får del av anslaget användas till administrationskostnader som arvoden, reseersättningar m.m. för referensgrupper, arbetsgrupper m.fl. Budgetåret 1991/92 förs sådana kostnader över från anslaget Bidrag lill fria teater-, dans- och musikgrupper till förvaltningsanslaget. Kulturrådet föreslår atl kostnaderna återförs lill sakanslaget. Min mening är emellertid att administrationskostnader i första hand skall belasta förvaltningsanslaget. Jag föreslår därför att de administrationskostnader som nu finns redovisade under anslagen Fonogramslöd, Kulturtidskrifter och Litteraturstöd beräknas under förevarande anslag. Anslaget ökar därmed med sammanlagt 2 102 000 kr., inkl. prisomräkning. Detla innebär en minskning av fo-nogramstödet med 344 000 kr., kulturtidskriftsstödet med 150 000 kr. och litteraturstödet med 1 485 000 kr.

För nästa budgetgår har jag beräknat kompensation för pris- och löneökningar samt en ökning till följd av höjda avgifter till Statshälsan. Vidare har kompensation getts för särskild löneskatt med 2,5 %. I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II, FiU37, rskr. 390) har anslaget minskals med 342 000 kr. Det årliga rationaliseringskravet uppgår lill 1,5 % av anslaget. 1 syfte att höja den ekonomi-administrativa standarden vid myndigheten har 1 % ålerlagts. Besparingen har kunnat begränsas till 64 000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget lill 23 852 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Statens kulturråd för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 23 852 000 kr.

B 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.

1990/91 Utgift 441540 142' Reservalion2 9 501659"

1991/92 Anslag 109 010 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 108 809 000'

1992/93 Förslag 113 744 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 2

2 Exkl. mervärdeskatt

Från della reservationsanslag anvisas bidrag för skilda ändamål till organisationer och institutioner på kulturområdet samt lill visst internationellt kulturutbyte.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

701 000

- 2 106 000

1. Till statens kulturråds

disposition för utvecklings verksamhet 17 535 000

2. Bidrag lill organisationer

och institutioner inom kulturområdet

2.1 Centrala amatör-

5 570 000

-1-

223 000

6 940 000

-1-

278 000

4 824 000

-1-

193 000

2 116 000

-1-

85 000

485 000

-1-

19 000

220 000

-H

9 000

287 000 601 000

-t--1-

11 000 24 000

455 000

18 000

85 000

-(-

3 000

14 833 000

-1-

595 000

190 000

-1-

8 000

organisationer varav för amatörteater-verksamhet 1 000 000

2.2 Centrumbildningar

2.3 Folkparkerna i Sverige

för central service m.m.

2.4 Folkels husföreningarnas

riksorganisation för konstutställningar m.m.

2.5 Byedegårdarnas riksförbund

for kulturverksamhet

2.6 Våra gårdar för

kulturverksamhet

2.7 Riksförbundet Invandrarnas

kulturcentrum

2.8 Baltiska institutet

2.9 Immigrantinstitutet för

arkiv- och dokumentationsverksamhet

2.10 Svenska pennklubben

för gäslstipendium lill flyktingförfatlare

2.11 Organisationer inom

bild-och formkonst-området m.m.

2.12 Zornsamlingarna för

fastighetsunderhåll

3. Stiftelsen Drottningholms

leatermuseum för föreslällningsverksamheten vid Droltningholmsteatern spelsäsongen 1992 4 515 000

Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien för kurs- och föreställningsverksamheten

1 300 000

-t-

52 000

Dansens Hus

5 000 000

-1-

1 820 000

Marionetteatem för verksamheten

805 000

-H

257 000

Kultur i arbetslivet

7 571 000

—

1 240 000

8. 8.1

8.2 Bidrag lill folkbibliotek

Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet 1 075 000

Lokal biblioteksverk samhet 7 055 000

-H 43 000

- 7 055 000

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Bidrag till internationellt

kulturutbyte Till statens kulturråds

disposition

3 485 000

-H

139 000

9.2 Till stiftelsen Svenska

institutets disposition

1 512 000

-t-

60 000

9.3 Svenska föreningen

Norden

6 854 000

274 000

9.4 Svenskhemmel

Voksenåsen A/S

5 242 000

-1-

1 120 000

9.5 Svensk-norska samarbels-fonden för stipendier för vistelse vid

Svenskhemmel Voksenåsen

210 000

8 000

9.6 Hanaholmens kulturcentrum

för Sverige och Finland

690 000

-H

28 000

10.

Bidrag till länsbildnings-

förbund m.fl.

5 704 000

228 000

11.

Skådebaneverksamhet

-1-

4 282 000

12.

Information, utveckling m.m.

för hantverkare

—

500 000

13.

Till regeringens disposition

3 650 000

146 000

108 809 000

4 935 000

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår att varje anslagspost räknas upp med 10 % som kompensalion för pris- och löneutvecklingen. Kulturrådets förslag till realökningar redovisas under berörd anslagspost.

/ Till statens kulturråds dbposition för utvecklingsverksamhet

Budgetåret 1991/92 minskade anslaget med 2 milj. kr. Detta har bl.a. inneburit att den påbörjade treåriga försöksverksamheten med länskonsl-närer avbrutits. Kulturrådet redovisar angelägna behov inom de olika kulturområdena och påpekar bl.a. all behovet av atl stödja och utveckla amalörverksamhelen kvarstår. Insatser för invandrarkultur liksom för barn- och ungdomsverksamhet framhålls också. Kulturrådet begär en ökning av anslaget med 2 milj. kr., motsvarande den tidigare minskningen.

2. / Centrala amatörorganbationer

Kulturrådet föreslår att bidraget till centrala amatörorganisationer ökar med 500 000 kr.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

2.2 Centrumbildningar Prop. 1991/92:100

Kulturrådet föreslår att anslaget till centrumbildningarna ökar realt med 500 000 kr. Kulturrådet anser del angelägel att förslagen i kulturrådets översyn prövas.

3 Stifteben Drottningholms teatermuseum för föreställningsverksamheten

Stiftelsen Drottningholms teatermuseum begär en ökning av statsbidraget för föreställningsverksamheten med 2 069 000 kr. med hänsyn till att bidraget urholkals under senare år, alt vissa sidoinkomsler upphör under 1991 samt alt den ekonomiska basen allmänt måsle stärkas. Kulturrådet föreslår endast kompensation för prisökningarna.

4 Stifteben Internationella Vadstena-akademien

För budgetåret 1992/93 begär Vadstena-akademien en ökning av bidraget med 539 000 kr. Kulturrådet föreslår endast kompensalion för prisökningarna.

5 Dansens Hus

Dansens Hus begär en ökning av bidraget från staten med 3,1 milj.kr., vilket hänför sig till ökade hyreskostnader för nya repetitionslokaler för Cullbergbaletien saml lill alt den utvidgade verksamheien medför ett något större bidragsbehov. Kulturrådet har inle beräknat någon bidragsökning ulöver kompensation för prisökningar.

6 Marionetteatem

Marionetteatem begär en ökning av de samlade offentliga bidragen med 2 milj.kr. utan alt närmare precisera den statliga bidragsandelen. Kulturrådet föreslår endast kompensation för prisökningarna.

7 Kultur i arbetslivet

Under denna anslagspost finns bidrag lill projektverksamhet, som kan sökas av organisationer, bidrag till uppbyggnad av arbetsplatsbibliolek, som kan sökas av kommuner, samt ett årligt bidrag till Riksskådebanans verksamhet. För budgetåret 1992/93 föreslår kulturrådet all de medel som är avsedda för bidrag till Riksskådebanans verksamhet — budgetåret 1991/92 1 484 000 kr. — flyttas till en ny anslagspost för skådebaneverksamhet under detta anslag.

9. / Till statens kulturråds dbposition för internationelU kulturutbyte

För atl kunna tillmötesgå de ökade behoven av medel för kulturutbyte föreslår kulturrådet en anslagsökning med 500 000 kr.

// Skådebaneverksamhet Prop. 1991/92:100

Kulturrådet har i rapporten Skådebanornas fortsalla utveckling (Rapport från kulturrådet 1991:6) bl.a. lämnat förslag till statens framlida stöd till skådebanorna. Kulturrådet menar atl de nuvarande stödformerna lill Skådebanan som tillkom under 1970-talel inte längre är lämpliga för verksamheien. Kulturrådet finner del angeläget atl bidragssystemet nu anpassas till 1990-talets behov. En nybildning av skådebanor skulle I.ex. kunna underlättas om regionala eller lokala ekonomiska motprestationer från andra, t.ex. medlemsorganisationer, jämställdes med bidrag från landsting eller kommuner, som underlag för statsbidrag innan kommunala bidrag eller landstingsbidrag har kunnat erhållas. Riksskådebanan bör vidare ges möjlighet att anvisa särskilda projekt- och utvecklingsbidrag till de regionala och lokala skådebanorna.

Kulturrådet föreslår att en ny gemensam anslagspost inrättas för skådebaneverksamhet. Till den nya anslagsposten föreslås medlen från den nuvarande anslagsposten 7 under della anslag avseende Riksskådebanan överföras med I 484 000 kr. Ur anslaget Bidrag lill regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilulioner föreslås de medel motsvarande 2 641 000 kr. som avser bidrag lill regionala skådebanor överföras. Kulturrådet begär vidare att medel motsvarande de 37 grundbelopp (3 909 000 kr.), som tidigare utgjorde statsbidraget till Skådebanan i Stockholms län, återförs till denna anslagspost. För budgetåret 1992/93 föreslår kulturrådet att det totala bidraget till skådebaneverksamhet under denna anslagspost skall uppgå till 8 477 000 kr.

9.2 Stiftelsen Svenska institutet

Svenska inslilulel begär en uppräkning av de s.k. gäslspelsmedlen med I milj. kr. för att främja kulturlivels internationalisering i vid bemärkelse. Vidare begär institutet ett engångsanslag på 2 milj. kr. för genomförande av större kulturprojekt i Schweiz och Spanien samt en utställning i Grand Palais i Paris om svensk-franska förbindelser på 1700-talel.

9.3 Svenska föreningen Norden

Föreningen Norden anser att den alll intensivare internationaliseringen på såväl europeiskt som globall plan har givit Norden nya utmaningar. För all både kunna fullfölja de vikliga åtaganden som inbegripes i Föreningen Nordens verksamhet och leva upp till de förväntningar som slälls anser föreningen del nödvändigt all genom medvetna satsningar öka ambitionsnivån i verksamheten. För budgetåret 1992/93 begär föreningen en ökning av anslaget med 10 % lill 7 540 000 kr.

9.4 Svenskhemmet Voksenåsen A/S Prop. 1991 /92:100

Voksenåsen har begärt för budgetåret 1992/93 ett anslag på 6 653 000 ''' kr., varav för hyreskostnader 3 621 000 kr., för verksamhetsmedel m.m. 2 135 000 kr. och för inventarieanskaffning 897 000 kr.

9.5 Svensk-norska samarbetsfonden

Fondstyrelsen hemställer om all elt anslag på 300 000 kr. beviljas till stipendieverksamhet m.m. vid svenskhemmet Voksenåsen.

9.6 Hanaholmens kulturcentrum

Hanaholmen — kulturcentrum för Sverige och Finland anhåller om bidrag motsvarande del finska anslaget på ca 725 000 kr. för del svenskfinländska kulturutbytet och bilaterala samarbetsprojekt.

12 Inforniation, utveckling m.m. för hantverkare

Anslaget ger möjlighet lill ett visst stöd lill hantverksorganisalioner m.m.

Föredragandens överväganden

Kulturrådets resurs för utvecklingsverksamhet

Kulturrådet redovisar i sin anslagsframställning alt resursen för utvecklingsverksamhet används i huvudsak för fyra olika typer av ändamål, nämligen

— enstaka projekt och evenemang, som t.ex. teater-, dans- och musikfestivaler, större kulturmanifestalioner, barnkulturveckor, poesidagar, utställningar, enstaka teater-, dans- och musikproduklioner, kultursymposier m.m.,

— systematiskt utvecklingsarbete, särskilt för barn och ungdom, samarbete mellan amatörer och professionella kulturarbetare, institutioner och organisationer samt visst slöd för utveckling av den samiska kulturen. Här inräknas även vissa insatser som föreslagits i kulturrådels konstbildningsprogram,

— kontinuerliga utvecklingsinsatser, nämligen verksamhetsutveckling inom folkbiblioteken samt daglig träning för frilansdansare,

— stöd i akuta nödsituationer. Del har framför allt gällt fria teater-, dans- och musikgrupper i ekonomiskt trångmål. Kraven på den typen av insatser har ökat under senare år.

Bidrag ges främst till olika projekt av engångskaraktär, men också utvecklingsprojekt som sträcker sig över flera år har möjlighet att få stöd.

Innevarande budgetår minskades resursen med 2 milj.kr. lill ca 17,5 milj.kr. Detta har bl.a. inneburit all den påbörjade treåriga försöksverksamheten med länskonstnärer har avbrutits. Kulturrådet avser att under

20

innevarande budgetår använda utvecklingsresursen för att kompensera Prop. 1991/92:100 tidigare utlovade men ej infriade anslagsökningar till viss regional Bil. 12 teater- och musikverksamhel samt till försöksverksamheten med professionella ensembler i län utan teaterinstitution. För budgetåret 1992/93 redovisar kulturrådet stora och angelägna behov inom de olika kulturområdena och begär en ökning av medlen med 2 milj.kr., motsvarande den tidigare minskningen.

För egen del vill jag anföra följande. Värdet av denna utvecklingsresurs har tidigare klargjorts bl.a. genom uttalande av kulturutskottet vid riksdagsbehandlingen av 1991 års budgetproposition (KrU20 s. 22). Jag instämmer helt i utskottets bedömning. Trots detta är jag inte beredd atl föreslå någon ökning av anslagsposten utöver prisomräkning. Jag har tidigare nämnt att satsningar bör göras på bl.a. den regionala teater- och musikverksamheten. Då kulturrådet för innevarande budgetår över detta anslag ansett sig behöva stödja viss regional teater- och musik verksamhet m.m., bör de därtill använda medlen kunna frigöras för andra ändamål. En viss avlastning innebär också de förslag som jag senare kommer alt lägga fram om kostnaderna vid statens musiksamlingar. Del skapar reella förutsättningar för kulturrådet att pröva om stödet lill försöksverksamheten med länskonstnärer kan återupptas och för bidrag lill övriga angelägna områden.

Teater, musik och dans

Ekonomin för Drottningholmstealern har under senare tid utsatts för påfrestningar. Det är nu svårt för Stiftelsen Drottningholms leatermuseum att vidmakthålla föreställningsverksamhetens kvalitet och omfattning. Enligt min uppfattning är del angelägel att Drotlningholmsleaterns föreställningsverksamhet kan bedrivas i den omfattning som de kulturhistoriskt värdefulla lokalerna medger och på den höga konstnärliga nivå som gett teatern en internationell ställning. Jag föreslår därför en uppräkning av bidraget lill teatern med 2 106 000 kr.

Stiftelsen Dansens Hus startade sin verksamhet i januari 1991. Stiftel-sebildare är Operan, Svenska riksteatem, Göteborgs musikteater, Östergötlands länsteater, Malmö stadsteater, Dansmuseifonden och Danscentrum. Enligt en överenskommelse mellan slalen, Stockholms läns landsting och Stockholms stad skulle verksamheten finansieras genom atl slalen bidrar med 50 % och landstinget och staden med 25 % vardera. Under kalenderåret 1991 bidrog Stockholms stad med 2 080 000 kr. och landstinget med 1 milj.kr. Staten bidrog med 5 milj.kr. till driften under della anslag och med 1,1 milj.kr. för att läcka upp uteblivet bidrag från landstinget. Enligt vad jag har erfarit kommer Stockholms stad att kalenderåret 1992 bidra med 2 150 000 kr. och Stockholms läns landsting med 1 milj.kr. Att landstinget inte fullt ut vill slå för sin andel av bidragsgivningen skapar naturligtvis svårigheter att driva verksamheten. Jag avser att ta initiativ lill överläggningar med Stockholms läns landsting i denna fråga.

21 Jag har för budgetåret 1992/93 beräknat det lolala statsbidraget till Prop. 1991/92:100 Dansens Hus till 6 820 000 kr. Jag har därvid bl.a. räknat med full kost- Bil. 12 nadsläckning för ökade hyror för befintliga lokaler samt för nya repetitionslokaler för Cullbergbaletien i anslutning till Dansens Hus.

För Marionetteatem har jag beräknat en ökning av bidraget med totalt 257 000 kr.

Kulturrådet har under våren 1991 gjort en översyn av skådebaneverksamheten kallad Skådebanornas fortsatta utveckling (Rapport från statens kulturråd 1991:6). Jag delar kulturrådels uppfattning all statsbidraget till de regionala skådebanorna och lill Riksskådebanans verksamhet bör sammanföras till en ny gemensam anslagspost och alt medlen bör förvallas av styrelsen för Riksskådebanan. Della bör underlätta för Skådebanan att utveckla verksamheten och alt arbeta med publikverksamhet i hela landet. Jag har för budgetåret 1992/93 beräknat statsbidraget under den nya anslagsposten lill skådebaneverksamhet lill 4 282 000 kr. Av detla belopp beräknades för innevarande budgetår 1 484 000 kr. avseende Riksskådebanan under anslagsposten Kultur i arbetslivet under detla anslag och 2 739 000 kr. avseende bidrag till regionala skådebanor under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musik-institutioner.

Lokal biblioteksverksamhet

Stödet till lokal biblioteksverksamhet infördes budgetåret 1985/86 som elt tidsbegränsat utvecklingsbidrag till kommuner vars biblioteksverksamhet väsentligt legat under genomsnillet (prop. 1984/85:100 bil. 10, KrU21). Statens kulturråd har därefter fördelat sådana medel i form av treåriga lokala utvecklingsbidrag. För att minska väntetiderna för erhållande av utvecklingsbidrag utökades från budgetåret 1989/90 stödinsatsen genom en förstärkning av anslaget (prop. 1988/89:100 bil. 10, KrUl5). I och med denna uppräkning kunde man snabbare uppnå önskade effekter av bidraget varför bidragsverksamheten bedömdes kunna slutföras under perioden 1989/90 - 1991/92.

Det svenska folkbiblioteksväsendet utgör en väsentlig kulturpolilisk faktor och det är angeläget att de lokala bibliotekens verksamhet och roll av lokala kulturhus upprätthålls. Folkbiblioteken har genomgående kommunalt huvudmannaskap. Att kommunerna bär detta ansvar bedömer jag vara helt i linje med den allmänna utvecklingen av ansvarsfördelningen mellan stal och kommun. Jag hyser det största förtroende för kommunernas vilja och förmåga att behålla och utveckla folkbibliotekens roll som basenheter i det lokala kulturnätverkel. Jag noterar härvid att utvecklings- och försöksverksamheter diskuteras resp. bedrivs runt om i landet även oberoende av statligt utvecklingsstöd.

Kulturrådet konstaterar i sin långtidsbedömning att standardskillnaderna mellan de kommunala biblioteken, som länge sågs som myckel besvärande, avsevärt har minskal under 1980-lalet. Rådet har reserverat medel för alt kunna fullborda utvecklingsarbetet och som planerat avveckla bidraget under kommande treårsperiod. Totalt kommer bidrag

atl ha fördelals till ca 20 kommuner. Då det avsedda utvecklingsarbetet Prop. 1991/92:100 således är avslutat föreslår jag att anslagsposten avvecklas. Bil. 12

Internationellt kulturutbyte

I regeringsförklaringen anförs atl den svenska kulluren får ökad betydelse när vi under de kommande åren lar steget in i det europeiska samarbetet. Vår kullur bör föras ut i del övriga Europa samtidigt som vi stärker vår egen kulturella identitet. Jag vill i della sammanhang göra en översiktlig redovisning av statens kulturråds och stiftelsen Svenska institutels bidrag till del internationella kulturutbytet.

Statens kulturråds bidrag, som för närvarande uppgår lill ca 3,5 milj.kr., används till skilda ändamål såsom verksamhetsbidrag till internationella organisationer, deltagande i internationella konferenser och festivaler, kulturellt och kullurpolitiskl erfarenhetsutbyte, teater-, dans-och musikinstilutioners och fria gruppers gäslspelsutbyte, museers och konstnärsgruppers utställningsutbyte saml andra utlandsturneér.

Svenska institutets medel avser bidrag lill bl.a. teater-, dans- och musikgästspel saml utställningar. Bidraget uppgår lill ca 1,5 milj.kr.

Bidragsfördelningen rör till en del samma områden. I proposilion 1978/79:147 (KrU3l, rskr. 348) om informations- och kulturutbyte med ullandel lades uppgiftsfördelningen mellan Svenska institutet och kulturrådet fast. Denna innebar att Svenska institutet skulle svara för bidrag till kulturutbyte som kräver förhandlingar, teknisk samverkan eller särskilda iniliativ medan kulturrådet skulle svara för kulturutbyte som kräver endast ekonomiska bidrag. Någon strikt uppgiftsfördelning har dock inle tillämpats. En smidig bidragsgivning har emellertid kunnat genomföras genom informella kontakter och överenskommelser.

Bidragen till internationellt kulturutbyte, som syfiar lill alt stödja kulturlivets egna behov och önskemål utan alt styra innehåll och inriktning, är en värdefull del i den pågående internationaliseringen. De ulgör en stimulans för del svenska kulturlivet och ger svenska konstnärer av alla kategorier möjlighel alt mäta sig internationellt och hävda sin kvalitet i ett sammanhang utanför det nationella. Jag har för avsikt att senare ta iniliativ lill ett fortsalt arbete inom kullurdepartemeniel för den kulturella integrationen i Europa.

Chefen för utbildningsdepartementet har under åttonde huvudtiteln föreslagit att Unescos kulturfond skall erhålla ett bidrag på 100 000 kr. Della bidrag har delvis åstadkommits genom medel från kulturbudgeten.

Övrigt

För anslagsposter under detta anslag som jag inte har berört särskilt har jag beräknat kompensation för prisutvecklingen. För Svenskhemmet Voksenåsen har jag dessutom beräknat kompensation för viss del av hyreskostnaden.

23

Av den reservation som redovisats under anslaget hänför sig ca 4,3 Prop. 1991/92:100 milj.kr. till det lokala biblioteksstödel i enlighet med vad jag nyss Bil. 12 nämnt. Övrig del av reservationen beror huvudsakligen på att bidrag, vilka beslutas under maj - juni, inte har hunnit rekvireras till den I juli.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 113 744 000 kr.

B 3. Bidrag till samisk kultur

1990/91 Utgift 4 115 809' Reservation 1313 190'

1991/92 Anslag 5 646 000'

1992/93 Förslag 6 872 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 3

Ur delta anslag kan bidrag utgå till olika former av samisk kulturverksamhet och till de samiska organisationerna i enlighet med de i prop. 1976/77:80 (s. 116, 122, 128-132 och 148, KrU43, rskr. 289) angivna riktlinjerna. Medlen fördelas av samefondens kulturdelegation.

Med anledning av förslag i prop. 1989/90:90 om forskning (avsnitt 17, KrU23, rskr. 334) disponerar samefondens kulturdelegalion under nästa budgetår 595 000 kr. under anslaget Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet.

Styrelsen för samefonden

Samefonden föreslår, utöver automatiska kostnadsökningar, en ökning av anslagsramen med 2,1 milj.kr. I della belopp ingår bland annat ökade resurser för särskilda insatser för språket och utbildningsinsatser inom kulturmiljöområdet.

Utredning om samisk teater

Kiruna kommun har till utbildningsdepartemenlel givit in en utredning om samisk teater. Kulturrådet har i sitt yttrande över förslagen i utredningen Samisk teater föreslagit att slalen tar ett långsiktigt bidragsansvar för att etablera en samisk teaterinstitution. Kulturrådet fastslår i sitt yttrande att staten bör vara en primär bidragsgivare till en samisk teater. Kulturrådet föreslår att den samiska teatern byggs upp långsiktigt och att storleken i inledningsskedet ligger på motsvarande 10 årsverken. Uppbyggnaden bör ske som en treårig utvecklingsverksamhet. Staten fö-

24

reslås svara för hela lönekostnaden samt ge ett produktionsbidrag. De Prop. 1991/92:100 lokala och regionala myndigheterna i de berörda länen i norra Sverige Bil. 12 förutsätts svara för övriga produktions-, distributions- och lokalkostnader. Kulturrådet föreslår atl statsbidraget för budgetåret 1992/93 uppgår till 2,6 milj.kr. och förs upp under en ny anslagspost avsedd för bidrag till samisk teater.

Föredragandens överväganden

Enligt de riktlinjer som har faslällts av regeringen och riksdagen (prop. 1976/77:80 s. 107) har det klart uttalats atl samerna ulgör en etnisk minoritet i Sverige, som, i egenskap av ursprunglig befolkning i sill egel land, intar en särskild ställning både gentemot majoritetsbefolkningen och andra minoritetsgrupper.

Den positiva särbehandlingen av samernas kultur kommer till uttryck genom att i statsbudgeten finns upptaget ett särskill anslag för detta ändamål.

Som har redovisats i olika sammanhang och senast i samband med ställningstagandet till förslagen i rapporten (Ds 1989:38) Samisk kultur bör det ankomma på samerna själva att svara för fördelningen av det särskilda stödet till samisk kullur. Detla sker på ett smidigt sätt genom samefondens kulturdelegalion, som har samisk majoritet. Kulturdelegationens stödmöjligheter har ökat betydligt under senare år genom alt statsbidraget sedan budgetåret 1990/91 i storl sett har fördubblats.

Sambk teater

När frågan om den samiska lealerförsörjningen nu aktualiseras är det enligt min mening rimligt att den behandlas i enlighet med de riktlinjer som jag tidigare redovisat.

Det bör således ankomma på samefondens kulturdelegation atl bedöma på vilket sätt och med vilka ekonomiska insatser som den samiska befolkningens efterfrågan på samisk teater skall kunna tillgodoses. Del bör också ankomma på samerna själva att la ställning lill om sådana tea-lerinsatser skall ses ur ett strikt nationellt perspektiv eller om det kan vara praktiskt atl söka elt samarbele mellan de samiska befolkningsgrupperna i de olika nordiska länderna.

För att öka kulturdelegalionens möjligheler att bevilja bidrag för bl.a. teaterverksamhet föreslår jag att anslaget räknas upp med I 226 000 kr.

I detta sammanhang finns det anledning att notera att statens kulturråd under en följd av år har beviljat bidrag också lill samisk kulturverksamhet, inkl. samisk teater. Den bidragsgivningen har utgått från traditionella kulturpoliliska aspekter. Jag utgår ifrån atl kulturrådet även i fortsättningen kommer atl stödja sådan samisk verksamhet om den uppfyller de krav som rådet uppställer för sin bidragsgivning.

25

övrigt Prop. 1991/92:100

Den reservation, som redovisats under anslaget beror huvudsakligen på att bidrag, vilka beslutats inte hunnit rekvireras till den 1 juli.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

till Bidrag till sambk kultur för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 6 872 000 kr.

B 4. Stöd till icke-statliga kulturlokaler

1990/91 utgift 25 000 000'

1991/92 Anslag 25 000 000'

1992/93 Förslag 50 000 000

' Anvisat under elfte huvudtiteln, anslaget B 11. Stöd till icke-statliga kulturlokaler.

Från anslaget betalas bidrag för ny- eller ombyggnad — inbegripet standardhöjande reparationer, handikappanpassning samt utbyte och komplettering av inventarier — av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten. Bidrag lämnas med högst 30% av kostnaderna vid nybyggnad och med högst 50 % vid ombyggnad.

Frågor om bidrag prövas av boverket efter hörande av statens kulturråd. Närmare bestämmelser för stödet finns i förordningen (1990:573) om stöd lill vissa icke-statliga kulturlokaler.

För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om bidrag. Ramen för budgetåret 1991/92 fastställdes lill 25 milj.kr. Av sysselsättningsskäl har ramen vidgats med ytterligare 25 milj.kr. För budgetåret 1991/92 gäller således en ram på sammanlagt 50 milj.kr.

Boverket

Boverket föreslår atl ramen för slöd till icke-statliga kulturlokaler fastställes till 25 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Jag förordar alt det även för nästa budgetår fastställs en beslulsram för stödet lill icke-statliga kulturlokaler och all den bestäms till 25 milj.kr.

Den lid som förflyter mellan beslut om och utbetalning av bidrag kan för närvarande uppskattas lill i genomsnitt mellan elt halvt och ett år. Med hänsyn härtill och till den ökning av beslulsramen som riksdagen godkänt för innevarande budgetår beräknar jag behovet av medel för ulbelalning av bidrag under budgetåret 1992/93 till 50 milj.kr.

26

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att ramen för beslut om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler fastställs lill 25 000 000 kr. för budgetåret 1992/93,

2. till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 50 000 000 kr.

27

Ersättningar och bidrag till konstnärer Prop. i99i/92:ioo

Bil. 12 B 5. Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

1990/91 Utgift 39 520 000'

1991/92 Anslag 54 601 000»

1992/93 Förslag 56 785 000

I Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 4

Från anslaget lämnas ersättning till bild- och formkonstnärer för atl deras verk i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller används på annat allmännyttigt säll (visningsersättning).

Visningsersättningen anvisas i form av ett fast årligt belopp som tillförs Sveriges bildkonstnärsfond, inrättad den 1 juli 1982. Fondmedlen får användas dels för ändamål som syftar till att ge yrkesverksamma konstnärer ekonomisk och arbetsmässig trygghet, dels för andra ändamål som berör verksamhet inom bildkonstens område. Med fondmedel betalas också viss del av konstnärsnämndens förvaltnings- och lokalkostnader.

Frågor rörande fonden och fondmedlens användning handläggs av ett organ inom konstnärsnämnden, kallat styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond. Styrelsens verksamhet regleras i förordningen (1988:831) med instruktion för konstnärsnämnden och i förordningen (1982:600) om Sveriges bildkonstnärsfond.

Konstnärsnämnden

Konstnärsnämndens styrelse föreslår att anslaget med hänsyn till inflationen höjs med 3 276 000 kr.

Föredragandens överväganden

Visningsersätlningen infördes den I juli 1982. Den uppgick då lill 19,7 milj.kr. Anslaget för innevarande budgeiår uppgår till 54,6 milj.kr., vilkel innebär att ersättningen under dessa tio år har ökat med nära 35 milj.kr. Den senaste förstärkningen genomfördes så sent som innevarande budgeiår, då anslaget ökade med drygt 15 milj.kr.

Anslaget bör för nästa budgeiår föras upp med 56 785 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

lill Vbningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 56 785 000 kr.

28 B 6. Bidrag till konstnärer Prop. 1991/92:100

Bil. 12

1990/91 Utgift 27 332 104' Reservation 3 434 769'

1991/92 Anslag 30 562 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 30 407 000'

1992/93 Förslag 31624 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 5 2 Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget lämnas bidrag enligt förordningen (1976:528) om bidrag till konstnärer. Bidragen kan ha formen av konstnärsbidrag eller projektbidrag.

Konstnärsbidrag kan beviljas för atl ge aktiva konstnärer ekonomisk trygghet. Konstnärsbidrag kan också tilldelas konstnärer för andra ändamål, t.ex. för resor och internationell kontaktverksamhet. Del kan ges till samma konstnär för högst fem år i sänder ulan omprövning. Bidrag av pensionskaraklär och bidrag lill efterlevande får beviljas årligen utan tidsgräns.

Projektbidrag skall avse målinriktat konstnärligt utvecklingsarbete av mer kostnadskrävande natur. Bidrag kan ges för avgränsade projekt som kan antas få betydelse för utvecklingen inom del aktuella konstområdet eller som ulgör försök alt vidga användningen av konstnärlig verksamhet lill nya områden i samhället.

Konstnärsbidrag och projektbidrag utdelas av styrelsen för Sveriges författarfond lill dramatiker, författare, översättare och kulturjournalister och av konstnärsnämnden lill övriga konstnärer.

Eftersom upphovsmän på musikområdet och fonogramarlister inte ersätts för den fria biblioleksutlåningen av deras verk finns under delta anslag medel för särskilda insatser till förmån för nämnda konstnärsgrupper. Medlen disponeras av konstnärsnämnden enligt förordningen (1989:500) om vissa särskilda insatser på kulturområdet.

Enligt samma förordning kan bidrag lämnas till projekt på filmområdet. Medel för della ändamål anvisas under anslaget Filmstöd.

Konstnärsnämnden skall enligt förordningen (1988:831) med instruktion för konstnärsnämnden, vid sidan av uppgiften att beslula om bidrag och ersättningar till konstnärer, hålla sig underrättad om konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden. Nämnden skall också gemensamt med styrelsen för Sveriges författarfond avge förslag till innehavare av inkomstgaranli för konstnärer.

Konstnärsnämnden leds av en styrelse. Inom nämnden finns vidare fyra organ för handläggning av ärenden rörande bidrag och ersättningar till konstnärer, nämligen styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond, arbetsgruppen för upphovsmän på musikområdet, arbetsgruppen för musiker och sångare saml arbetsgruppen för scen- och filmkonslnärer.

29 Anslagets fördelning budgetåret 19911921 Prop. 1991/92:100

------------------------------------------------------------------------------------------------- Bil. 12

1. Bidrag lill författare, översättare och kulturjournalister 2 041 000

2. Bidrag till dramatiker 2 196 000

3. Bidrag till bild- och formkonslnärer 4 987 000

4. Bidrag till upphovsmän på musikområdel 3 441 000

5. Bidrag till scen- och filmkonstnärer saml

musiker och sångare II 919 000

6. Särskilda insatser for upphovsmän på

musikområdel samt musiker och sångare 3 488 000

7. Särskilda insatser för enskilda konstnärers

deltagande i internationellt kulturutbyte

på bild-, form-, ton- och scenområdena 2 335 000

30 407 000

' Anslaget får även användas för att betala förvaltningskostnader hos de medels-fördelande myndigheterna.

Styrelsen för Sveriges författarfond

Styrelsen begär en höjning av bidragsmedlen lill författare, översättare och kulturjournalbter som kompensation för automatiska kostnadsökningar m.m. (-1-368 000 kr.) samt för bidrag lill deltagande i internationellt kulturutbyte ( + 61 000 kr.). Vidare begärs att bidragsmedlen lill dramatiker räknas upp med 334 000 kr., varav 64 000 kr. för internationellt kulturutbyte.

Konstnärsnämnden

1. Konstnärsnämnden noterar med tillfredsställelse riksdagens utta lande all upphovsmän på musikområdet bör få ersättning för all musi kalier används på bibliotek samt alt regeringen med utgångspunkt i konstnärsnämndens ulredningspromemoria Ersättning för biblioteks- musik från 1985 bÖr utarbeta en beräkningsmodell för sådan ersättning.

Nämnden anser all myckel starka skäl talar för att ersättningen utformas enligl promemorians modell och anför att anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 därvid skulle uppgå till totalt 4 928 000 kr.

2. Konstnärsnämnden föreslår alt anslaget till enskilda konstnärers deltagande i internationellt kulturutbyte på bild-, form-, ton- och scenområdena höjs med 1 milj.kr. och att en större eller mindre del därav efter styrelsens bedömning får användas för att i Sverige skapa mötesplatser mellan svenska och utländska konstnärer.

3. För att stödja forlsall utveckling av landets ca 20 kollekiivverkstä-der och aleljéföreningar med bidrag till inventarier och utrustning begär konstnärsnämnden 2 milj.kr.

Föredragandens överväganden

I samband med behandlingen av budgetförslaget för budgetåret 1991/92 har riksdagen uttalat att upphovsmän på musikområdet samt musiker och sångare bör få ersättning för att musikalier används på bibliotek. Enligl riksdagen bör regeringen — med utgångspunkt i ett förslag från

30

konstnärsnämnden — utarbeta en beräkningsmodell för denna ersätt- Prop. 1991/92:100 ning. Bil. 12

Med anledning av riksdagens ställningstagande har regeringen uppdragit åt statens kulturråd all se över formerna för de särskilda insatser för upphovsmän på musikområdet saml musiker och sångare som bör göras för att deras verk utnyttjas på bibliotek. Kulturrådet bör därvid bl.a. pröva huruvida konstnärsnämndens förslag kan anses vara förenligt med den anpassning till förhållandena inom EG som ett svenskt medlemsskap kommer all kräva, och, om så inle är fallet, föreslå alternativa former för insatser för upphovsmännen. Jag är därför inte beredd atl för närvarande föreslå någon beräkningsmodell för denna ersättning.

Jag delar konstnärsnämndens uppfattning om det väsentliga i ett ökat internationellt utbyte på del konstnärliga området och har förståelse för att mer aktiva insatser kan krävas från svensk sida för all möten mellan svenska och internationella konstnärer i högre grad än för närvarande kommer till stånd inom Sverige. Medlen för särskilda insatser för dellagande i elt internationellt kulturutbyte bör därför även kunna få disponeras för utländska konstnärers vistelse i Sverige.

Konstnärsnämnden har begärt en höjning av anslaget för att kunna öka stödet till landets kolleklivverkstäder och aleljéföreningar. Jag vill erinra om all styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond vid sidan av uppgiften att värna om enskilda bild- och formkonslnärer har möjlighet all tillgodose andra för konstnärlig yrkesutövning angelägna ändamål av den typ som kollekiivverksläderna utgör. Jag anser följaktligen alt del ankommer på bildkonslnärsfondens styrelse att prioritera mellan individuella och kollektiva ändamål inom ramen för fondens ansvarsområde.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 31 624 000 kr.

B 7. Inkomstgarantier för konstnärer m.m.

1990/91 Utgift 11 889 155'

1991/92 Anslag 14 958 000'

1992/93 Förslag 17 757 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 6

Enligt förordningen (1976:504) om inkomstgarantier för konstnärer kan inkomstgaranli beviljas konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Beslut om innehavare av inkomstgaranti fallas av regeringen efter gemensamt

förslag av konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond el- Prop. 1991/92:100 ler efter yttrande av dessa organ. Bil. 12

Inkomstgaranti kan per år uppgå lill högst fem gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde vid kalenderårels ingång. Det för kalenderåret 1992 fastställda basbeloppet är 33 700 kr. Garantins maximibelopp för år 1992 uppgår således till 168 500 kr. Delta maximibelopp minskas med innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp och med 75 % av årsinkomsten i övrigt.

Regeringen har för budgetåret 1991/92 fastställt antalet inkomstgar-antier till 151. Härav avser tio garanlirum personer som innehaft tidsbegränsade lärartjänster inom högre konstnärlig utbildning och ett garantirum professor Pontus Hultén.

Långtidsslipendier för konstnärer utgår under högsl tio år och motsvarar tre basbelopp per år. För budgetåret 1991/92 utgår 15 långtidsslipendier, som fördelas av konstnärsnämnden.

Konstnärsnämnden

Konstnärsnämndens styrelse föreslår att ytterligare 15 långtidsslipendier inrättas budgetåret 1992/93 samt hemställer att regering och riksdag uttalar att 15 nya stipendier skall inrättas varje budgeiår tills antalet uppgår lill sammanlagt ISO.

Konstnärsnämnden har i särskild skrivelse anmält ett förslag all kulturjournalisten Sigvard Hammar tilldelas inkomstgaranti från och med nästa budgeiår. Nämnden anser att ett eventuellt garantirum till Hammar bör ligga utanför de nu befintliga.

Styrelsen för Sveriges författarfond

Styrelsen föreslår all nu gällande bestämmelser för fördelning av långtidsslipendier ändras så att bidrag till författare, översättare och dramatiker i fortsättningen prövas av författarfonden. Denna uppfattning har också i särskild skrivelse framförts av Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att antalet garantirum för nästa budgetår ökas med fem.

Till innehavare av inkomstgaranli utses enligt gällande bestämmelser konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Garantin är således primärt avsedd för dem som direkt ägnar sig åt konstnärlig yrkesutövning. Undantagsvis har det dock hänt, att regeringen på grund av särskilda omständigheter beviljat inkomstgaranti även om personen i fråga inte varit konstnär i vederlagen mening.

Sigvard Hammar har ägnat sin livsgärning åt musiken. Han har gjort betydande insatser som kritiker, som musikproducent i radion, som presentatör av musik vid konserlevenemang och som initiativtagare till

32

och drivande kraft i Lapplands festspel. Hans outtröttliga arbete har va- Prop. 1991/92:100 rit — och är fortfarande — av mycket stor betydelse för svenskt musik- Bil. 12 liv. Jag finner det angeläget att Hammar tillförsäkras ekonomisk trygghet genom att tilldelas inkomstgaranti för konstnärer. Jag avser att senare återkomma lill regeringen med förslag att ett av de nya garantirummen för nästa budgetår skall gälla Hammar.

Genom beslut av riksdagen (l990/9l:KrU2l, rskr. 230) har fr.o.m. innevarande budgetår en ny typ av stipendier inrättats. De s.k. långlids-stipendierna är för närvarande femton lill antalet och utgår under tio år med ett belopp motsvarande tre basbelopp per år. Riksdagsbeslutet innebär att författare, översättare och dramatiker inte kommer i fråga för dessa stipendier.

Jag finner det angelägel alt långlidsslipendierna i fortsättningen står öppna för samtliga konslnärskategorier och föreslår därför att stipendierna fr.o.m. budgetåret 1992/93 fördelas både av författarfonden och konstnärsnämnden. Jag föreslår vidare att antalet stipendier för nästa budgetår ökas med 15.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om fördelningen av långtidsslipen dier,

2. till Inkomstgarantier för konstnärer m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 17 757 000 kr.

B 8. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m.

1990/91 Utgift 68 374 000'

1991/92 Anslag 79 538 000'

1992/93 Förslag 77 773 000

' Anvisat under ättonde huvudtiteln, anslaget G 7

Gällande bestämmelser om biblioteksersättning finns i förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond. Ersättning ges för utlåning genom folkbibliotek och skolbibliotek av litterärt verk i original av svensk eller i Sverige bosatt upphovsman och litterärt verk i svensk översättning. Ersältning ges även för böcker som ingår i folk- och skolbibliotekens referenssamlingar.

Från detla anslag överförs årligen till Sveriges författarfond medel som beräknas på grundval av vissa grundbelopp för biblioteksersättningen. Innevarande budgetår uppgår grundbeloppen i fräga om originalverk lill 77 öre för hemlån och lill 308 öre för referensexemplar saml i fråga om översall verk till 38,5 öre för hemlån och till 154 öre för referensexemplar. Av fondens medel utbetalas individuell ersättning till för-

33

3 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 12

fattare och översättare (författarpenning och översällarpenning). Förfat- Prop. 1991/92:100 tarpenningen uppgår till 46 öre för hemlån och 184 öre för referensex- Bil. 12 emplar saml översätlarpenningen 23 öre för hemlån och 92 öre för referensexemplar. För upphovsmän med höga ullåningssiffror gäller vissa begränsningar. Styrelsen för Sveriges författarfond kan också bestämma att ersättning lill viss upphovsman skall utgå med högre belopp än det statistiskt beräknade. Denna möjlighet använder styrelsen för att utse innehavare av s.k. garanterad författarpenning, vilken för kalenderåret 1992 har fastställts till 96 000 kr. För närvarande utgår garanterad författarpenning till 235 upphovsmän. Återstoden av fondens medel, den s.k. fria delen, används efler styrelsens bestämmande lill pensioner, understöd, stipendier och andra för författare, översättare m.fl. gemensamma ändamål.

Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar fördelas av Sveriges författarförbund enligt regler som förbundet fastställer.

Från anslaget utgår också medel till Sveriges författarfond för resestipendier till svenska författare för vistelse i annal nordiskt land saml medel till Sveriges författarförbund för nordiskt författarsamarbete.

Mellan regeringen och de upphovsmannaorganisalioner som berörs av biblioteksersällningen ingicks den 12 september 1985 en överenskommelse om förhandlingar angående biblioteksersättningens grundbelopp. Enligt överenskommelsen ålar sig regeringen alt som ett led i beredningen av sitt förslag till statsbudget förhandla med organisationerna om storleken av grundbeloppet för hemlån av originalverk. När avtal träffats skall regeringen lägga fram förslag till riksdagen om anslagsberäkning på grundval av det avtalade grundbeloppet.

Anslagets fördelning budgetåret 1991192

1. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av

deras verk genom bibliotek 75 521 000

2. Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande

av deras verk i form av talböcker och taltidningar 3 929 000

3. Nordiska förfatiarstipendier 66 000

4. Nordiskt författarsamarbete 22 000

79 538 000

Styrelsen för Sveriges författarfond

På grund av den tid som åtgår för all beräkna den faktiska utlåningen m.m. från biblioteken föreslår fondstyrelsen att budgeleringen av biblioteksersällningen i fortsättningen skall grunda sig på prognoser om det kalenderår som föregår det budgetår som budgetpro|)osilionen avser. Detta skulle dels innebära en anpassning lill de reella förhållandena vad gäller beräkningen av de individuella författar- och översättarpenningar-na, dels möjliggöra för fonden att redan vid ingången av budgetåret känna till det belopp som fonden har all disponera.

34

Fondstyrelsen förutser all den sammanlagda utlåningen vid folk- och Prop. 1991/92:100 skolbiblioteken kommer all uppgå lill 100 miljoner lån under år 1991. Bil. 12 Liksom föregående år har styrelsen i sin beräkning inbegripit en schablonmässig uppskattning av lån i folkbibliotekens uppsökande verksamhet. Lånen i den uppsökande verksamheten har på grundval av föreliggande statistik uppskattats till 11 miljoner utöver del anlal som registreras via lånekorl. Beståndet av referensböcker i folk- och skolbiblioteken uppskattar styrelsen till 7,5 miljoner volymer.

Vid oförändrade grundbelopp beräknar styrelsen medelsbehovet för biblioteksersättningen till 73 593 000 kr. (-1 928 000 kr.).

Fondstyrelsen anhåller om att bidraget lill nordiska förfatiarstipendier skall ökas med 8 000 kr. med hänsyn till kostnadsökningarna.

Sveriges författarförbund

Författarförbundet räknar med atl lalboksframställningen för budgetåret 1992/93 kommer att ligga på samma nivå som tidigare år. Förbundet yrkar en uppräkning av talboks- och taltidningsersättningen, som motsvarar dels det ökade antalet talböcker, dels en höjning av biblioteksersällningen. Sammanlagt begär förbundet 6 221000 kr. för ändamålet ( + 2 292 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Biblioteksersällningen ulgör ett viktigt led i konstnärspolitiken och ger många författare, översättare m.fl. ett väsentligt tillskott till deras inkomster.

Mol den bakgrunden är det tillfredsställande att notera all betydande förstärkningar av grundbeloppet under senare år har kunnat åstadkommas. Utvecklingen sedan 1980 framgår av följande redovisning.

År

Örestal

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1991/92

77 Som jag tidigare har redovisat har, i enlighet med den överenskommelse som år 1985 träffades mellan regeringen och vissa upphovsmannaorganisalioner, en särskild förhandlingsman tillkallats för att med dessa organisationer förhandla om grundbeloppets storlek för nästa budgetår.

35

1 avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar beräknar jag medels- Prop. 1991/92:100 behovet för biblioteksersällningen för nästa budgetår med utgångspunkt Bil. 12 i gällande grundbelopp. Som grund för beräkningen har jag godtagit de prognoser för utlåning och referensbestånd, som styrelsen för Sveriges författarfond har gjort för år 1991. Della innebär att jag också godtagit fondstyrelsens förslag om ändrat prognosår för budgetberäkningen. Preliminärt bör 73 595 000 kr. beräknas för ändamålet. Jag avser atl återkomma lill regeringen i denna fråga när överenskommelse om grundbelopp för budgetåret 1992/93 träffals med upphovsmännens organisationer.

För talboks- och laltidningsersättning har jag för budgetåret 1992/93 beräknat ett bidrag av 4 086 000 kr.

För nordiska förfatiarstipendier och nordiskt författarsamarbete beräknar jag 69 000 kr. resp. 23 000 kr.

Sammanlagt beräknar jag anslaget till 77 773 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Ersättning ät författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek mm. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 77 773 000 kr.

B 9. Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

1990/91 Utgift 3 120 000'

1991/92 Anslag 3 245 000'

1992/93 Förslag 3 375 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget C 8

Från anslaget utgår ekonomisk kompensation till rättighetshavare på musikområdel för verkningarna av privatkopiering av fonogram. Efter överläggningar med berörda organisationer har medlen för budgetåret 1991/92 fördelals på följande sätt.

Mottagare Belopp 1991/92

Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM) I 298 000 Svenska gruppen av the International Federation

of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI) 914 500

Svenska oberoende musikproducenter 59 000 Svenska artisters och musikers

intresseorganisation (SAMI) 973 000

3 245 000

36

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Anslagsheloppet bör för nästa budgetår räknas upp med hänsyn lill prisutvecklingen.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret 1992/93 anvisa elt anslag på 3 375 000 kr.

37

Teater, dans och musik Prop. i99i/92:ioo

Bil. 12 Föredragandens överväganden

Jag har i underbilagorna 12.1 och 72.2 redovisat den översyn som teaterkostnadsutredningen gjort i betänkandet (SOU 1991:71) Teaterns kostnadsutveckling 1975 - 1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatern saml remissinstanser och en sammanställningav remissyttrandena med anledning av betänkandet.

Teaterkostnadsutredningen har bl.a. redovisat och analyserat vilka faktorer som påverkat och påverkar kostnadsutvecklingen inom teaterområdet och jämfört denna med den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt. Utredningen har således i första hand utfört elt kartläggningsarbete och endast i ett par avseenden lämnat konkreta förslag.

Jag anser att utredningen utfört ett värdefullt arbete, som är av slor betydelse för förståelsen av teaterns speciella förutsättningar. Utredningens iakttagelser och synpunkter bör kunna beaktas när del gäller ekonomi, verksamhetsplanering m.m. inom teaterområdet.

Jag avser att i årets budgetproposition ta upp några av de frågor som aktualiseras i utredningen. Andra frågor kan det finnas anledning att återkomma till i kommande budgetpropositioner eller i andra sammanhang. En hel del av de synpunkter som utredningen presenterar är också av den arten all eventuella åtgärder bör övervägas av de enskilda teatrarna.

Kostnadsberäkningar

För att kunna jämföra kostnadsutvecklingen inom teaterområdet med utvecklingen inom samhället i stort har utredningen utarbetat ett särskilt teaterkostnadsindex, som bl.a. beaktar att personalkostnaderna ulgör en mycket stor del av en teaters kostnader. Utifrån delta konstaterar utredningen att kostnaderna för teaterverksamhet stigit snabbare än kostnaderna i samhället i övrigt under perioden 1975 - 1990. Della förklaras främst av att de sociala avgifterna ökat liksom det faktum all kostnadsökningar till följd av bl.a. ändrade arbetstidsbestämmelser har haft betydelse. En annan förklaring lill den relativt stora kostnadsökningen är emellertid enligt utredningen att teaterproduktion är mycket personalintensiv med begränsade möjligheler till rationaliseringar.

Enligl min uppfattning är det en naturlig uppgift för statens kulturråd atl noga följa kostnadsutvecklingen inom teaterområdet med utgångspunkt i del underlag som teaterkostnadsutredningen presenterat.

Verksamhetsform för Operan och Dramatbka teatern

Utredningen har företagit en särskild studie av företagsformen för Operan och Dramatiska teatern. 1 studien framhålls alt aktiebolag är den enda form utanför myndighetsformen som bevarar äganderätten hos huvudmannen och som är speciellt utformad för producerande företag inkl. teatrar och andra kulturproducenter. Jag instämmer i utredning-

ens bedömningar beträffande aktiebolaget som den för närvarande Prop. 1991/92:100 lämpligaste företagsformen för Operan och Dramatiska teatern. Bil. 12

Resultatutjämningsfond för Operan, Dramatbka teatern och Svenska riksteatem

Utredningen föreslår atl en översyn görs i fråga om aktiekapital och struktur i övrigt av det egna kapitalet vid Operan och Dramatiska teatern. Utredningen menar att storleken på aktiekapitalet är uppseendeväckande litet i förhållande till Operans och Dramatiska teaterns omslutning. Jag kan instämma i della, men enligt min uppfattning är inte storleken på aktiekapital av avgörande betydelse i detla sammanhang. Operans och Dramatiska teaterns verksamhet drivs visserligen i aktiebolagsform, eftersom denna verksamhetsform har befunnits vara den lämpligaste, men staten står som garant för verksamheten vid de båda nationalscenerna. Av det skälet anser jag all frågan om en buffert, som kan tas i anspråk när behov uppkommer, är av större betydelse än aktiekapitalets storlek. Att en sådan buffert eller resultalutjämningsfond finns i verksamheten bör teatrarna själva ansvara för. Jag delar därför den uppfattning som min företrädare tidigare har anfört i denna fråga (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 445-446 och prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 404-405). Jag kommer under anslagen lill Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatem atl föreslå att vissa engångsmedel utgår som förslärkning av bidragen. Enligt min uppfattning bör dessa medel användas som bidrag till teatrarnas egna ansträngningar att bygga.upp resultatutjämningsfonder.

Det framtida utnyttjandet av Södra teatern

Riksteatern är för närvarande huvudman för verksamheten vid Södra teatern i Stockholm. Södra teatern är en gäslspelsscen för svenska och utländska teatrar och en mötesplats för kulturskapare från hela landet. Under senare tid har två utredningar presenterat förslag till framtida utnyttjande av teatern — dels utredningen om konstnärliga högskoleutbildningar, dels teaterkostnadsutredningen. Utredningen om konstnärliga högskoleutbildningar föreslår all operahögskolans verksamhet skall flylla lill Södra teatern och teaterkostnadsutredningen föreslår att Operan i framtiden får tillgång till Södra teatern som sin andrascen.

Remissinstanserna är eniga om alt operahögskolans scenproblem måsle lösas. Flerlalet är dock negativa till att operahögskolans verksamhet skall flytta till Södra teatern. Bland de argument som framförs mol en sådan lösning anförs att Södra teatern behövs för gäslspelsverksamhel — inle minst för regionleatrar och fria grupper —, att det inte är lämpligt alt operahögskolan splittrar sig genom atl förutom undervisning också administrera den gäslspelsverksamhel som skulle finnas kvar på Södra teatern samt alt det krävs en om- och tillbyggnad av Södra teatern om operahögskolan skall kunna rymmas där.

39 Jag har förståelse för att operahögskolans lokalförsörjning måste lö- Prop. 1991/92:100 sas. Jag är emellerlid inte övertygad om att det förslag som framförts av Bil. 12 utredningen om konstnärliga högskoleutbildningar angående en flyttning av operahögskolans hela verksamhet lill Södra teatern är det bästa. Enligl min uppfattning är det väsentligt att Södra teaterns unika scen är tillgänglig för gästspel från regionteatrar och fria grupper m.fl. samt för en vid publik. Det finns risk för begränsningar i dessa avseenden om scenen enbart eller lill största delen skulle användas för skolbruk.

Med hänsyn till ulredningsförslagen finner jag del lämpligt atl överväga ändrat huvudmannnaskap för Södra teatern. Det ligger för övrigt i linje med Riksteaterns önskan att i enlighet med sill 90-talsprogram vilja koncentrera sina uppgifter. För egen del anser jag alt man i första hand bör undersöka möjligheten till ett samulnyttjande av Södra teatern för flera intressenter, där bl.a. både operahögskolans behov av en scen för föreställningar och Operans behov av en andrascen bör kunna beaktas. Jag avser alt återkomma till regeringen med ett uppdrag till statens kulturråd alt lämna förslag om det framtida utnyttjandet av Södra teatern. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

B 10. Bidrag till Svenska riksteatem

1990/91 Utgift 171137 000' Reservation -

1991/92 Anslag 183 805 000"

1992/93 Förslag 212 677 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 9

Medel till Svenska riksteatem är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Svenska riksteatem är en riksorganisation för lokala teaterföreningar. Till Riksteatern är även länsteaierföreningar knutna.

Enligt de av Kungl. Maj:t den 28 juni 1974 utfärdade bestämmelserna angående statsbidraget till Svenska riksteaterns verksamhet skall bidraget användas för central och regional produktion och distribution av teater som komplettering till regional och lokal teaterverksamhet. Riksteatern skall vidare förmedla teaterföreställningar och gästspel av andra institutioner och ensembler samt ge allmän information och rådgivning lill yrkesmässigt arbetande teatrar och amatörteatrar. Teatern skall samarbeta med bl. a. Operan och Dramatiska teatern och i övrigt samverka med myndigheter och folkbildningsorganisationer och med institutioner inom teatern och andra konstområden.

Svenska riksteatem har under spelaret 1990/91 framfört 1 376 föreställningar. Antalet besök var 309 468. Riksteaterns utbud bestod av 60 turnéer, varav den egna produktionen omfattade 40.

Riksteaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1990/91 till 210 864000 kr., varav 171137 000 kr. utgjordes av statsbidrag, 20 699 000 kr. av gager och 19 028 000 kr. av övriga intäkter.

40 Svenska riksteatem Prop. 1991/92:100

1. Riksteatern begär en höjning av anslaget med ett procenttal motsvarande den beräknade höjningen av den allmänna kostnadsnivån inkl. under innevarande spelar av riksdagen beslutade skatter och avgifier.

2. Riksteatern begär vidare en yiierligare nivåhöjning av anslaget med 15 milj.kr. för atl kunna vidareutveckla verksamheten.

3. För ökade kostnader för den finska teaterverksamheten begär Riksteatern 850 000 kr. Vidare föreslår Riksteatern en överföring till Sverigefinska Riksförbundet av de 765 000 kr. inom Riksteaiens anslag som avser finsk amatörteater.

Statens kulturråd

Kulturrådet begär utöver kompensalion för prisökningar ett återtagande av de 3 milj.kr. som Riksteaterns anslag minskade med budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Jag har under inledningen lill detta avsnitt redovisat mina ställningstaganden till teaterkostnadsutredningen. Mol bakgrund av de studier som utredningen gjort har jag beräknat en total ökning av bidraget till Svenska riksteatem med 28 872 000 kr. för nästa budgeiår. Av detta belopp utgör 8,5 milj.kr. en engångsförstärkning som lämpligen bör ses som elt bidrag till Riksteaterns egna ansträngningar all bygga upp sin resullatut-jämningsfond. Genom dessa åtgärder bör Riksteatern ha fått goda möjligheler all arbeta vidare utifrån sill vid den senasie kongressen antagna 90-talsprogram.

Jag räknar med att den försöksverksamhet med finsk teater som pågått under tre år kan fortsätta.

När del gäller Södra teatern avser jag all återkomma till regeringen med ett uppdrag till statens kulturråd att lämna förslag om det framtida utnyttjandet av teatern. Jag har i inledningen till detta avsnitt behandlat denna fråga.

Cullbergbaletien har genom tillskapandet av Dansens Hus fåll en hemmascen i Slockholm. Jag har under anslagsposten lill Dansens Hus under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. beräknat medel till hyreskostnader för repelilionslokaler för Cullbergbaletien i anslutning till Dansens Hus.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till Svenska riksteatem för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 212 677 000 kr.

41 Bil. Bidrag till Operan Prop. 1991/92:100

Bil. 12 1990/91 Utgift 201 464 000' Reservation I 000 000'

1991/92 Anslag 213 937 000'

1992/93 Förslag 251644 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 10

Medel lill Operan är budgeterade inkl. mervärdeskall.

Operan bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksamheten vid teatern gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmelserna om statsbidraget lill Operan (KRFS 1977:23).

Under spelåret 1990/91 gav Operan 348 föreställningar och konserter i Operahuset, på Drottningholmstealern och på andra scener, varav 6 föreställningar under turnéer. Dessutom har ett antal specialevenemang getts. Antalet premiärer eller andra nyuppsättningar uppgick till 10. Genomsnittligt har 92 % av platserna varit belagda. Antalet besök vid Operans föreställningar och turnéer uppgick sammanlagt till 243 493.

Operans ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1990/91 lill 267 625 000 kr., varav 201464 000 kr. utgjordes av statsbidrag, 26 204 000 kr. av receller och 39 957 000 kr. av övriga intäkter.

Operan

1. Operan framhåller all Operan behöver tillföras 10,8 milj.kr. ulöver en prisomräkning på 5% för all kunna upprätthålla oförändrad verksamhet.

2. För underhåll och modernisering av teknik och lokaler begär Operan 5 milj.kr.

3. Operan betonar att det befintliga aktiekapitalet på 50 000 kr. är otillräckligt och all 20 milj.kr. ulgör ett minimum för drifl av elt företag med Operans omfattning.

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår för budgetåret 1992/93 oförändrade statsbidrag med kompensation för prisökningar.

Föredragandens överväganden

Jag har under inledningen lill detta avsnitt redovisat mina ställningstaganden till teaterkostnadsutredningen. Mot bakgrund av de studier som utredningen gjort har jag beräknat en total ökning av bidraget lill Operan med 37 707 000 kr. för nästa budgetår. Av della belopp ulgör 20 480 000 kr. en ökning av verksamhetsmedlen och 13,2 milj.kr. en en-gångsförstärkning som lämpligen bör ses som ett bidrag till Operans egna ansträngningar all bygga upp sin resultatutjämningsfond. Jag har vidare beräknat full kompensalion för ökade hyreskostnader. Genom des-

42

sa åtgärder räknar jag med att Operan har getts möjligheler att bedriva Prop. 1991/92:100 en framtida vital verksamhet. Bil. 12

Jag har i inledningen till della avsnitt anfört all jag avser att återkomma till regeringen med ett uppdrag till statens kulturråd all lämna förslag om den framlida verksamheien vid Södra teatern. I det sammanhanget bör Operans behov av andrascen kunna aktualiseras.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all

till Bidrag till Operan för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 251 644 000 kr.

B 12. Bidrag till Dramatiska teatern

1990/91 Utgift 117 092 000' Reservation -

1991/92 Anslag 125 587 000'

1992/93 Förslag 145 790 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G II

Medel till Dramatiska teatern är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Dramatiska teatern bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksamheten vid teatern gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmelserna om statsbidrag lill Dramatiska teatern (KRFS 1977:22).

Dramatiska teatern hade under spelåret 1990/91 16 premiärer och gav sammanlagt 1 113 föreställningar, inkl. föreställningar på andra än teaterns egna scener. Del sammanlagda antalet besök uppgick lill 369 118. Beläggningen var 90 % utslagen på samtliga scener.

Dramatiska teaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1990/91 till 163 471 000 kr., varav 117 092 000 kr. utgjordes av statsbidrag, 28 568 000 kr. av receller och 17 811 000 kr. av övriga intäkter.

Dramatiska teatern

1. För en försiktig men nödvändig uppräkning och en positiv utveckling av statsbidragels reala värde krävs ett tillskott av 12,8 milj.kr. utöver en uppräkning av anslaget med 5 %.

2. Dramalen begär ett engångsbelopp på 5,5 milj.kr. som kompensation för intäktsbortfall under den lid som slora scenen kommer all vara slängd för ombyggnad.

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår för budgetåret 1992/93 oförändrade statsbidrag med kompensalion för prisökningar.

43

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag har under inledningen lill detta avsnitt redovisat mina ställningstaganden lill teaterkostnadsutredningen. Mot bakgrund av de studier som utredningen gjort har jag beräknat en total ökning av bidraget till Dramatiska teatern med 20 203 000 kr. för nästa budgetår. Av detla belopp utgör 12 458 000 kr. en ökning av verksamhetsmedlen och 5,4 milj.kr. en engångsförslärkning.

Av engångsmedlen avser 3 milj.kr. kompensation för del inkomstbortfall som drabbar teatern vid stängningen av stora scenen för installation av nytt scenmaskineri. Medlen för investeringen har beräknats under anslaget Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål. Vidare bör 2,4 milj.kr. ulgöra ett bidrag till Dramatiska teaterns uppbyggnad av sin resultalutjämningsfond.

Jag har vidare beräknat full kompensalion för ökade hyreskostnader.

Dramatiska teatern har i sin anslagsframställning lämnat förslag till precisering av teaterns nationella uppgifter. Den frågan bör närmare behandlas vid prövningen av kulturens treårsbudget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

lill Bidrag lill Dramatbka teatern för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 145 790 000 kr.

B 13. Bidrag till Svenska rikskonserter

1990/91 Utgift 59 856 000' Reservation -

1991/92 Anslag 66 540 000'

1992/93 Förslag 71 526 000

■ Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 12

Medel lill Svenska rikskonserler är budgeterade inkl. mervärdeskall.

Svenska rikskonserler är en stiftelse, vars stadgar fastställts av regeringen den 3 december 1987.

Till Svenska rikskonserters huvuduppgifter hör musikpolitiskt, konstnärligt och musikpedagogiskl utvecklingsarbete, service till landsting, kommuner, musikinslilulioner, artister m.m., internationell kontaktverksamhet, internationella och nationella produktioner. Vidare skall Svenska rikskonserter bl.a. genom Stockholmsmusiken svara för musikproduktion i Stockholms län, bl.a. inom försvarsmakten och i stalsceremoniella sammanhang.

Svenska rikskonserter

1. Svenska rikskonserter önskar undantas från ett tillämpande av rationaliseringskravet. Ett rationaliseringskrav på 1,5% skulle innebära

en minskning med 998 000 kr. och skulle bl.a. kunna medföra en ned- Prop. 1991/92:100 skärning av antalet produktioner, minskat bidrag till Caprice saml lill Bil. 12 slagverksgruppen Kroumata.

2. För ökad verksamhet begärs totalt 3 150 000 kr. Dessa medel avser ökat stöd till utlandsverksamhet, rikslurnéer med Slockholmsmusikens blåsarsymfoniker, historiska ljudinspelningar saml mobilt uppspelnings-syslem för elektroakustisk musik.

3. För Stiftelsen Elektro-akustisk Musik i Sverige (EMS) föreslås en ökning med totalt 2 050 000 kr., varav 1,3 milj.kr. avser investeringsmedel och 750 000 kr. ökade medel för driften.

4. Med hänvisning till alt chefen för armén har sagt upp avtalet med Slockholmsmusiken hemställer Svenska rikskonserter att regeringen från utbildningsdepartementets huvudtitel tilldelar Svenska rikskonserter medel motsvarande del belopp som försvarsdepartementet minskar sill anslag lill Svenska rikskonserter med budgetåret 1992/93.

5. Svenska rikskonserler har i särskild skrivelse redovisat att bidraget på 1,8 milj.kr. för försöksverksamhet med unga oelablerade artister — Lansering 90 — för nästa budgeiår kan minska med 800 000 kr.

Statens kulturråd

För 1992/93 föreslår kulturrådet alt anslaget till Svenska rikskonserler inkl. EMS undantas från besparingskravet. Därutöver är kulturrådet inte berett atl för budgetåret 1992/93 föreslå några realökningar av anslaget utöver kompensalion för prisökningar.

Föredragandens överväganden

Jag kommer under anslaget Bidrag till regional musikverksamhet all redovisa situationen beträffande Ijänstemusik för försvarsmakten. När det gäller Stockholmsmusiken kommer nästa budgetår 4,3 milj.kr. att tillföras Svenska rikskonserler från försvarsdepartementets huvudtitel. Jag har därutöver under detla anslag beräknat en engångsanvisning på ytterligare I milj.kr. för atl Slockholmsmusikens verksamhet under nästa budgeiår skall kunna hålla en nivå som är jämförbar med nuvarande. Chefen för armén har aviserat alt en neddragning av försvarsmaktens samarbete med Slockholmsmusiken efler den I juli 1993 kan komma atl övervägas. Del betyder all Stockholmsmusiken även i framliden torde komma atl fullgöra vissa uppgifier för försvaret. Jag avser att la initiativ till att ett uppdrag ges till chefen för armén all i samråd med Svenska rikskonserler precisera det framlida samarbetet dem emellan saml belysa vilka konsekvenser detta får för dels Stockholmsmusikens verksamhet, dels den blåsarsymfoniska niusiken i Sverige. Jag har i dessa frägor samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Svenska rikskonserter har sedan budgetåret 1989/90 bedrivit en försöksverksamhet med ett projekt benämnt Lansering 90, som syftar till att hjälpa unga oetablerade artister atl kornrna ut i musiklivet och på marknaden såväl nationellt som internationellt. Svenska rikskonserter

har för budgetåret 1991/92 erhållit 1,8 milj.kr. för försöksverksamheten. Prop. 1991/92:100 Verksamheien kommer enligl Svenska rikskonserters redovisning suc- Bil. 12 cessivl att avvecklas med början nästa budgetår, vilkel innebär all anslaget kan minska med 800 000 kr. Svenska rikskonserler kommer att genomföra en utvärdering av försöksverksamheten.

För budgetåret 1992/93 har jag beräknat alt bidraget till Svenska rikskonserler bör uppgå till 71 526 000 kr. Vid denna beräkning har jag inte kunnat ta hänsyn till kostnadsökningar till följd av statliga löneavtal saml förändrade sociala avgifier för 1993. I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. Il, FiU37, rskr. 390) har anslaget minskats med 224 000 kr. Det årliga rationaliseringskravet uppgår till 1,5% av anslaget. I syfte alt höja den ekonomi-administrativa standarden vid stiftelsen har 1 % ålerlagts. Besparingen har kunnat begränsas till 202 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 71 526 000 kr.

B 14. Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter

1990/91

Utgift

5 004 000'

1991/92

Anslag

1 000'

1992/93

Förslag

1 000

' Anvi.sat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 13

Ur detla anslag far medel utgå för täckning av löneavtal, motsvarande genomsnittlig statlig nivå, m.m. för Svenska rikskonserter.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör beräknas med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

lill Täckning av vbsa kostnader vid Svenska rikskonserler för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på I 000 kr.

46

B 15. Bidrag till regional musikverksamhet Prop. 1991/92:100

Bil. 12

1990/91 Utgift 230 300 000'

1991/92 Anslag 209 350 000'

1992/93 Förslag 218 SIO 000

' Anvisat under ällonde huvudtiteln, anslaget G 14

Riksdagen har med anledning av prop. 1984/85:1 (KrU7, rskr. 53) beslutat om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter fr.o.m. den 1 januari 1988. Riksdagen har därefter med anledning av prop. 1985/86:114 (KrU22, rskr. 330) godkänt statens ekonomiska förpliktelser i överenskommelsen mellan statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet om ändrat huvudmannaskap för den regionala mu-sikverksamhelen.

Regeringen har vidare för sin del genom beslut den 23 oktober 1986 godkänt överenskommelsen mellan staten och landstingsförbundet och de avtal som statens förhandlingsnämnd träffat med samtliga landstingskommuner, utom Stockholms, samt med Gollands kommun om ändrat huvudmannaskap för den regionala musikverksamhelen.

Det statliga bidraget lill den regionala musikverksamheten skall fastställas genom årliga förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet.

Föredragandens överväganden

A nslagsberäkningar

Statsbidragets storlek för kalenderåret 1992 har fastställts den 8 november 1991 efter förhandlingar mellan slalen och Landstingsförbundet. Regeringen har den 28 november 1991 godkänt den gjorda överenskommelsen. Överenskommelsen innebär att statsbidraget för kalenderåret 1992 uppgår till 218 510 000 kr. Vidare innebär överenskommelsen alt den statliga er.sättningen för försvarsmusiken för kalenderåret 1992 skall uppgå till 13 830 000 kr. Förhandlingar avseende kalenderåret 1993 har ännu inle inletts. I avvaktan på dessa har jag preliminärt beräknat det statliga bidraget för budgetåret 1992/93 under detta anslag lill 218 510000 kr. Vidare kommer den regionala musikverksamheten att tillföras medel från försvarsdepartementets huvudtitel. Jag räknar med all återkomma lill regeringen i dessa frågor.

Försvarsmusik

Huvudmannaskapet för den regionala musikverksamheten övergick den I januari 1988 från staten till landstingen. Statens förhandlingsnämnd träffade därvid avtal med samtliga landstingskommuner, utom Stockholm. Avtalen med landstingskommunerna i Östergötlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens län saml Gotlands kommun, innefattade även tjänstemusik m.m. för försvarsmakten. De

särskilda avtalen om uppgifterna för försvaret gällde tills vidare med en Prop. 1991/92:100 uppsägningslid på två år med möjlighel all säga upp avtalen för första Bil, 12 gången den I januari 1991. Försvaret betalar för dessa tjänster kalenderåret 1992 13 830 000 kr. via anslag från försvarsdepartementet.

Med centrala musikkommiilén har chefen för armén träffat överenskommelse som gäller fr.o.m. den I januari 1988 bl.a. om att Svenska rikskonserter genom Slockholmsmusiken skall svara för ceremonimusik för statsledningen samt tjänstemusik för stabsmyndigheter. Överenskommelsen gällde tills vidare med en uppsägningslid av ett år.

Genom beslut den 29 mars 1990 uppdrog regeringen ål chefen för armén att redovisa försvarsmaktens erfarenheter av den nu gällande ordningen angående musikljänsl inom försvarsmakten. Chefen för armén skulle utreda försvarsmaktens behov av ijänstemusik samt lämna förslag lill hur den lämpligast bör produceras samt bedöma kosinaderna härför.

Chefen för armén överlämnade den I november 1990 rapporten, CA musikutredning 1990, till regeringen.

Genom beslut den 20 juni 1991 sade regeringen fr.o.m. den I juli 1991 upp de avtal som slöts den 15 maj 1986 mellan staten och landstingskommunerna i Östergötlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens län samt Gollands kommun om Ijänstemusik m.m. för försvarsmakten. Regeringen uppdrog samlidigl åt överbefälhavaren (chefen för armén) att senast den I december 1991 redovisa förslag angående omfattning och kostnader för försvarels samarbele efter den 1 juli 1993 dels med de professionella musikkårerna i berörda landsting och Gollands kommun, dels med frivilliga amatörmusikkårer m.m. Förslaget skulle föregås av diskussioner med berörda landsting m.fl.

Chefen för armén har fr.o.m. den I juli 1991 sagt upp överenskommelsen mellan chefen för armén och centrala musikkommiilén (för Svenska rikskonserler) om Slockholmsmusikens medverkan med Ijänstemusik m.m. för statsledningen och försvarsmakten och denna upphör att gälla med utgången av juni 1992.

Chefen för armén har den 1 december 1991 redovisat förslag till omfattning och kostnader för den framlida tjänstemusiken inom försvaret. Av denna redovisning framgår atl försvaret beslulal all försöksvis inrätta en försvarsmusikorganisalion.

Chefen för armén framhåller all den lolala koslnatlen för tjänstemusik för försvaret i dag uppgår till ca 26 milj.kr., varav ca 19,5 milj.kr. avser köp av tjänster från sex länsmusiksliflelser och Slockholmsmusiken. Enligt det förslag som nu presenteras skulle den totala kostnaden minska med 6 milj. kr. och uppgå till ca 20 milj.kr. Förslagel innebär atl försvaret efter den I juli 1993 vill köpa tjänster från länsmusiken till en kostnad av totalt 2,5 milj.kr. I övrigl räknar chefen för armén med kostnader för medverkan av hemvärnet, för utnyttjande av en värnpliktig musikavdcining i norra Sverige saml för högvakter.

48 Förslaget innebär enligl chefen för armén att tillgången till tjänste- Prop. 1991/92:100 musik ökar väsentligt varigenom försvarets behov av musik kan tillgo- Bil. 12 doses betydligt bättre än i dag.

Landstingsförbundet har i en särskild skrivelse till regeringen redovisat konsekvenserna för berörda musikstiflelser av utebliven ersältning för försvarsmusiken.

Jag kan konstatera alt förslaget från chefen för armén innebär en kraftig minskning av samarbetet med de länsmusiksliflelser som i dag tillhandahåller tjänstemusik för försvaret. I ekonomiska termer innebär det en minskning från 13 830 000 kr. till 2,5 milj.kr. — dvs. en minskning med drygt 11 milj.kr. Jag kan vidare konstatera att försvaret i framtiden i större utsträckning vill utnyttja frivilliga amatörmusikkårer i stället för befintliga professionella musikkårer. Samtidigt respekterar jag all försvaret självt vill bestämma över hur de resurser som man kan avsätta till musik skall användas.

De länsmusiksliflelser som mister eller får en minskning av sina uppdrag för försvaret kommer sannolikt inte att kunna upprätthålla nuvarande nivå eller profil på verksamheten. En betydande omställning torde därmed bli aktuell.

Jag räknar med att noga följa utvecklingen i dessa avseenden.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 218 510 000 kr.

B 16. Bidrag till regionala och lokala teater-, dans-och musikinstitutioner

1990/91 Utgift 334 244 810'

1991/92 Anslag 346 252 000'

1992/93 Förslag 365 473 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 15

Enligl förordningen (1974:451) om statsbidrag lill teater-, dans- och musikinslilulioner samt regionala skådebanor får institution, som bedriver yrkesmässig teater-, dans- eller musikverksamhet och som uppbär bidrag från kommun eller landstingskommun, statsbidrag till kostnader för verksamheten, om regeringen förklarat institutionen berättigad till sådant.

Statsbidraget utgår i form av grundbidrag. Underlaget för beräkningen av grundbidraget utgörs av del antal grundbelopp som varje år fastställs för institutionen eller den regionala skådebanan. Enligt beslut av regeringen är för närvarande 23 teater- och dansinstitutioner, 12 musik-

49

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

institutioner och 6 regionala skådebanor berättigade lill bidrag. Grundbeloppet för teater- och dansinstitutioner är innevarande budgetår preliminärt 215 000 kr. och för musikinstitutioner 250 800 kr., varav 15 781 kr. resp. 18403 kr. avser kostnader för lönekostnadspålägg. För institutioner där lönekostnadspålägg ej skall beräknas är grundbeloppet 199200 kr. resp. 232 400 kr. För regionala skådebanor är grundbeloppet preliminärt 199 200 kr. Regeringen har bemyndigat statens kulturråd att besluta om fördelningen av grundbeloppen på de enskilda statsbidragsberättigade institutionerna och skådebanorna. Fördelningen skall redovisas för påföljande års riksmöte.

Bidragsunderlaget för varje institution motsvaras i första hand av de tilldelade grundbeloppen.

Statsbidrag utgår med 55% av bidragsunderlaget. Till nyinrättade institutioner kan efter regeringens prövning statsbidrag utgå med 60% av bidragsunderlagel under högsl tre år.

För regional försöksverksamhet med mindre teaterensembler utgår under delta anslag bidrag med 2 080 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Statens kulturråd

För budgetåret 1991/92 har kulturrådet beslulal om fördelning av statsbidraget lill regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilulioner samt till regionala skådebanor i enlighet med vad som framgår av tabellen. För budgetåret 1992/93 föreslår kulturrådet följande ökningar.

Institution

Av kulturrådet beslutad fördelning av an-, talet grundbelopp 1991/92

Av kulturrådet föreslagen ökning av antalet grundbelopp 1992/93

Teater- och dansinstitutioner

Borås stadsteater 51

Folkteatern i Gävle 35

Folkteatern i Göteborg 64

Göteborgs Musikteater AB 286

Göteborgs stadsteater 211

Helsingborgs stadsteater 68

Kronobergsteatern 64 Länsteatern i Bohuslän 8

Länstealern i Dalarna 35

Länstealern i Jönköping 36

Länstealern i Örebro 38,5

Malmö stadsteater 387

Mittlänsteatern 51

Norrbollensleatern 60

Norrlandsoperan 70

Skaraborgs länsteater 35

Stockholms stadsteater 300

Upsala stadsteater 80

Varmlands teater- och musiksliftelse 57

Väslerboltensleatern 39

Västmanlands länslealer 37

Alvsborgsteaiern 23

Öslgölateatern 158 Dramalikergrundbelopp 5

Koreografgrundbelopp 2

2 200,5

+ 40

50

7—-—.----------------------------------------- ■ . „----- T——■ ■ „----- r—— Prop. 1991/92:100

Institution Av kulturrådet Av kulturrådet

beslutad för- föreslagen Bil. 12

delningavan- ökningavan-talet grundbe- talet grundlopp 1991/92 belopp 1992/93

Musikinstitutioner

Stiftelsen Gävleborgs symfoniorkester 63

Göteborgs konsert AB 135

Stiftelsen Malmö symfoniorkester 85

Helsingborgs konsertförening 60

Symfoniorkestern i Norrköping 79 Kalmar läns musiksliftelse Ior

Kalmar läns kammarorkesler 21

Stockholms konserthusstifielse 170

Uppsala kammarorkester 13

Västerås musiksällskap 19

Örebro orkestersliftelse 29 Stiftelsen musik i Västernorrland för

Sundsvalls kammarorkester 4 Jönköpings orkester- och

kammarmusikförening 4 Särskilda insatser för barn-och

ungdomsverksamhet,

tonsätlaranställningar m.m. 2

684 + 60

Regionala skådebanor

Skådebanan i Göteborg 5

Skådebanan i Norrbotten 3

Skådebanan i Malmö 5

Skådebanan i Uppsala 4

Skådebanan i Linköping 4

Skådebanan i Norrköping 4

25

* Medel motsvarande 25 grundbidrag föreslås bli överförda till en ny anslagspost till Skådebaneverksamhet under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.

1. För pris- och löneomräkning föreslår kulturrådet en ökning med 34 361 000 kr.

2. För budgetåret 1992/93 föreslås ytterligare 40 grundbelopp för teater- och dansinstitutioner avseende i första hand Bohusläns teater, Östgötaleatern och regional teaterverksamhet i Kalmar län.

3. För bidrag till regional försöksverksamhet med mindre teaterensembler begär kulturrådet en ökning med 2 milj.kr.

4. För musikinsitutioner föreslår kulturrådet en ökning med 60 grundbelopp för all kunna bygga ut det statliga stödet i enlighet med tidigare anlagen plan.

5. De medel som finns upptagna lill regionala skådebanor under detta anslag föreslås bli överförda till en ny anslagspost för Skådebaneverksamhet under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet (-2 641 000 kr.).

51 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Budgetåret 1990/91 inleddes en uppbyggnad av det statliga stödet till de regionala kulturinstitutionerna. I 1990 års budgetproposition redovisades bl.a. en tvåårig utvecklingsplan, som ledde lill en utbyggnad av stödet till bl.a. länsteatrar och symfoniorkestrar under budgetåret 1990/91. Tvåårsplanens andra fas kom dock i sina huvuddrag att utebli. Min företrädare anmälde i det sammanhanget att det statsfinansiella lägel inle gjorde del möjligt att då fullfölja planen.

Många länsinstilutioner har lill följd av detta ställningstagande kommit i en besvärlig situation. Därför anser jag all del är angeläget alt den tidigare aviserade utbyggnaden nu kommer lill stånd.

Jag föreslår att bidraget till regionala musikinslilulioner ökar med 35 grundbelopp och till teater- och dansinstitutioner med 22 grundbelopp. Därtill kommer — vilkel redovisas i del följande — 17 grundbelopp för den nya regionala teaterinstitutionen i Kalmar län. Det ankommer på statens kulturråd att besluta om fördelningav grundbeloppen.

Kulturrådet har de senasie budgetåren fördelat fem grundbelopp lill dramalikeranslällningar och två grundbelopp till koreografanslällningar. Jag har ingenting att erinra mol detla förfaringssätt. Enligt min uppfattning kan det medverka till atl vitalisera verksamheten vid teatrarna samtidigt som arbetstillfällena ökar för dramatiker och koreografer.

Byiealern i Kalmar har anhållit om all statsbidraget i framtiden skall utgå i grundbeloppsform. Som skäl för ansökan anförs teaterns och regionala bidragsgivares önskemål om en anpassning av del statliga bidraget till Byteaterns alltmer tydliga och långsiktiga åtagande som länels teater. Yttranden från Kalmar läns landsting och Kalmar kommun har bifogals ansökningen. Kulturrådet har tillslyrkl ansökningen. De statsbidrag som Byiealern i dag erhåller motsvarar 17 grundbelopj). 1 mill beräkningsunderlag ingår därvid 1,4 milj.kr. som för innevarande budgetår anvisats under anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikinslilulioner m.m. och 750 000 kr. .som finns upptagna under anslagsposten till län utan egen länslealer under delta anslag. Det ankommer på statens kulturråd att bedöma om ytterligare grundbelopp skall tillföras den nya regionala teatern i Kalmar län av den totala ökningen av stödet.

Jag har för län utan egen länslealer beräknat ett bidrag på 1 413 000 kr.

Under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. har jag föreslagit all bidragen lill skådebaneverksamhel skall föras samman och föras upp under en anslagspost. De medel motsvarande 2 739 000 kr. till regionala skådebanor som finns upptagna under della anslag föreslås därmed för nästa budgetår bli upjitagna under anslagsposten Skådebaneverksamhet under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.

52

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 365 473 000 kr.

B 17. Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.

1990/91 Utgift 50 386 517' Reservation 71481'

1991/92 Anslag 53 910 000'

1992/93 Förslag 62 066 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 16 ' Exkl. mervärdeskatt

Enligl förordningen (1974:452) om statsbidrag till teater-, dans- och musikverksamhet i mindre ensembler och fria grupper utgår efter beslut av statens kulturråd bidrag till ensemble eller grupp som bedriver sin verksamhet i yrkesmässiga former eller under liknande förhållanden.

Statens kulturråd

1. Kulturrådet föreslår en ökning av anslaget med 5 391 000 kr. som kompensation för prisökningar.

2. Vidare föreslår kulturrådet en ökning av anslaget med 7 milj.kr., varav 5 milj.kr. avser ökat stöd lill teater- och dansgrupper och 2 milj.kr. de arrangerande musikföreningarna.

3. I 1991 års budgetproposition uppmanades kulturrådet att tillsammans med andra berörda bidragsgivare undersöka förutsättningarna att ge Folkoperan bidrag enligt de regler som gäller för de regionala teatrar, som får s.k. grundbelopp. Folkoperan har i en skrivelse till bidragsgivarna tagit ställning mol en framtida grundbeloppsfinansiering men för en klarare ansvarsfördelning mellan staten å ena sidan och kommunen och landstinget å den andra. Från resp. parter begär man 6 650 000 kr. budgetåret 1992/93.

Med tanke på Folkoperans starka regionala förankring menar kulturrådet all Stockholms stad och Stockholms läns landsting bör ha ett huvudansvar för Folkoperans finansiering, i likhet med vad som gäller för andra lokala eller regionala institutioner. Folkoperan har för länge sedan avlägsnat sig från den fria teatergruppens organisation och ekonomiska förutsättningar och verksamheien har en klar institutionell karaktär utan att för den skull likna andra regionala institutioner. Denna särställning motiverar enligl kulturrådet att riksdagen fattar beslut om statsbidraget till Folkoperan. Kulturrådet har beräknat all statsbidraget för budgetåret 1992/93 bör uppgå till 4 milj.kr.

53 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

De fria teatergruppernas situation har beskrivits av teaterkostnadsutredningen. I en till utredningen fogad bilaga konstateras all de fria teatergrupperna i dag ulgör en myckel heterogen skara teaterproducenler. Många grupper lever under nedläggningshot, men det är i första hand de större grupperna med egna lokaler och därmed stora fasta kostnader som för närvarande har de största ekonomiska svårigheterna. I utredningen pekar man på två faktorer som på kort sikl måste förbättras för att hejda den nuvarande negativa utvecklingen, nämligen teatrarnas förmåga alt betala rimliga löner över helår samt arrangörsledels möjligheter all köpa föreställningar.

Jag är medveten om de svårigheter som de fria teatergrupperna i likhet med fria dans- och musikgrupper i dag står inför. Samtidigt delar jag den uppfattning om utvecklingen inom detla område, som min företrädare redovisade i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10, s. 271-272). Den ökning av bidraget som utlovades i 1990 års budgetproposition men inle, till följd av angiven medelsbrist, kunde följas upp i förra budgetförslaget bör nu komma till stånd. Jag föreslår en ökning av bidragen under della anslag med 9 556 000 kr. Av della belopp bör 2 milj.kr. användas för att öka stödet till de arrangerande musikföreningarna. Med hänsyn till vad jag senare kommer att anföra om Byteaterns omvandling till länsteater blir nettoökningen av delta anslag 8 156 000 kr.

Under innevarande budgetår har aktualiserats att föra statsbidraget till två fria teatergrupper från detta anslag till anslaget till regionala teatrar, nämligen när det gäller Folkoperan i Slockholm och Byiealern i Kalmar.

Beträffande Folkoperan aktualiserades i 1991 års budgetproposition att kulturrådet tillsammans med andra berörda bidragsgivare och Folkoperan borde pröva om Folkoperan skall betraktas som en permanent institution och därmed kunna ges bidrag i de former som sker till andra fasta teaterinstitutioner, dvs. för statens del under anslaget Bidrag lill regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilulioner. Kulturrådet och Folkoperan avvisar emellertid en sådan modell och förordar i stället att en särskild anslagspost lill Folkoperan förs upp under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. Även om Folkoperan genom sin omfattande och kvalitativt högtstående verksamhet intar en särställning är jag inte beredd all tillstyrka en sådan lösning. Kulturrådet bör dock ges ökade möjligheter att inom ramen för förevarande anslag väsentligt kunna öka sin bidragsgivning bl.a. till Folkoperan. Jag har beaktat detla vid den beräkning av ökningen av anslaget, som jag tidigare har redovisat.

Den framtida statsbidragsgivningen lill Byiealern i Kalmar har jag redovisat under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinslilulioner. Jag har där fört upp ett belopp på 1,4 milj.kr. som för innevarande budgeiår finns upptaget under detta anslag.

54

Personal vid nästan alla statsunderstödda teater-och musikinstitutio- Prop. 1991/92:100 ner omfallas av statlig Ijänstepensionering. Kostnaderna för pensione- Bil. 12 ringen las ut av huvudmännen genom ett reducerat lönekostnadspålägg som förs över till inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto.

Regeringen kan pröva frågor om anslutning till den statliga tjänstepensioneringen av nya institutioner, som får bidrag enligt förordningen (1974:451) om statsbidrag till teater-, dans- och musikinstitutioner samt regionala skådebanor (prop. 1976/77:143).

De fria grupperna får bidrag enligt förordningen (1974:452) om statsbidrag lill teater-, dans- och musikverksamhel i mindre ensembler och fria grupper. Personalen vid dessa har inle statlig ijänstepensionsrätt.

Med hänsyn till bl.a. personalövergångar mellan olika teatrar och konkurrensen mellan teatrarna anser jag alt de fria grupperna bör få möjlighet att ansluta sig till samma pensionssystem som gäller för i slort sett alla statsunderstödda teater- och musikinstitutioner.

Regeringen bör få pröva frågan om anslutning lill den statliga tjänstepensionsordningen för personalen vid de fria teater-, dans- och musikgrupperna i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för personal vid andra teater- och musikinslilulioner. Viss ändring i förordningen (1991:1427) om tjänstepension för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning behövs för att genomföra förslagel.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om en reglering av pensionsräl-ten för personalen vid de fria teater-, dans- och musikgrupperna,

2. lill Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 62 066 000 kr.

B 18. Bidrag till Musikaliska akademien

1990/91 Utgift 2 570 000'

1991/92 Anslag 2 698 000'

1992/93 Förslag 2 826 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 17

Medel till Musikaliska akademien är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Musikaliska akademien skall enligt sina av regeringen den 13 december 1990 fastställda stadgar främja tonkonsten och vårda musiklivet. Akademien skall även följa utvecklingen inom del svenska och internationella musiklivet, ta initiativ som främjar den svenska musikkulturen och inom musikens områden stödja konstnärligt utvecklingsarbete m.m.

55

Musikaliska akademien Prop. 1991/92:100

Musikaliska akademien begär en ökning av anslaget med 805 000 kr. avseende återtagande av förlorade verksamhetsmedel, förlängning av pro-jektledaranställning för Musiken i Sverige och stödprojekt för särskilt begåvade barn.

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår ingen ökning utöver prisomräkning.

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår beräknar jag en höjning av anslaget med 128 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till Musikalbka akademien för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 2 826 000 kr.

56

Bibliotek

B 19. Bidrag till regional biblioteksverksamhet

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

30 693 700'

33 094 000'

34 364 000

■ Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 18

Bidrag till regional biblioteksverksamhet lämnas enligt förordningen (1985:528) om statsbidrag till folkbibliotek.

Underlaget för statsbidrag till kostnader för länsbiblioteken utgör 252 grundbelopp. Grundbeloppels slorlek fastställs årligen av regeringen. Innevarande budgetår uppgår beloppet preliminärt lill 178 700 kr. För verksamheten vid varje länsbibliotek beräknas lägst sex grundbelopp. Statsbidrag utgår med 55 % av grundbeloppen. Av grundbeloppen avser tio låneceniralsverksamhet i enlighet med vad riksdagen har uttalat härom (1987/88:KrUI4 s. 20).

Under anslaget har beräknats medel till lånecentraler och depåbibliotek med 9 227 000 kr.

Medlen under della anslag fördelas av statens kulturråd.

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår en uppräkning av anslaget med 3 310 000 kr., varav 923 000 kr. utgör en uppräkning av bidraget till lånecentraler och depåbibliotek.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar för nästa budgetår ingen annan förändring under detla anslag än sedvanlig kompensation för löne- och prisutvecklingen.

Vid beräkningen av medelsbehovet har jag ulgåll från ett preliminärt beräknat grundbelopp på 178 700 kr., varav statsbidraget är 55%. För lånecentraler och depåbibliotek beräknar jag 9 596 000 kr. Tio grundbelopp skall även i fortsättningen tillföras lånecentralerna.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

lill Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 34 364 000 kr.

57

Blidkonst, konsthantverk m.m. Prop- 1991/92:100

Bil. 12 B 20. Statens konstråd

1990/91 Utgift 5 008 631'

1991/92 Anslag 4 734 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskall 4 627 000'

1992/93 Förslag 4 780 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 19

Enligl förordningen (1988:743) med instruktion för statens konstråd (ändrad 1991:552) har rådet till uppgift all genom förvärv av konstnärliga arbeten lill statens byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter verka för alt konstnärliga värden införlivas med samhällsmiljön.

Rådet skall lämna statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter samt enskilda personer och förelag information om förvärv av konstnärliga arbeten som är av betydelse för samhällsmiljön samt i övrigt om konsten I denna miljö.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskall ■

Föredraganden

Förvaltningskostnader 3 291000 + 70 000

(därav lönekostnader) (2 598 000) (+ 115 000)

Lokalkostnader 1 336 000 + 83 000

4 627 000 + 153 000

Statens konstråd

1. Rationaliseringskravet innebär att konstrådets informationsverksamhet måsle minskas ytterligare. Konstrådet hemställer alt kravet helt efterges. Om inte detta kan medges bör rationaliseringskravet kraftigt reduceras.

2. Konstrådet föreslår för nästa budgeiår en höjning av förvaltningsanslaget ( + 450 000 kr.) främst för all kunna upprätthålla informationsverksamheten. Vidare begärs 218 000 kr. för personalförslärkning vid katalogavdelningen saml 200 000 kr. för utökad datorisering och 60 000 kr. för sammanträdesarvoden.

Föredragandens överväganden

Översyn av statens konstråds organbation och rutiner

Som anmäldes i proposilion 1990/91:100 bil. 10, s. 278, har statens konstråds organisation och rutiner varit föremål för viss översyn. Översynens resultat har remissbehandlats. Genom en inslruktionsändring

(SFS 1991:552) har uppdraget att vara ordförande i konstrådet förenats Prop. 1991/92:100 med uppgiften alt vara chef för konstrådets kansli. Denna förstärkning Bil. 12 av kanslifunktionen skapar ökad kontinuitet i den dagliga verksamheten vilkel bör leda lill såväl ökad effektivitet som till ett bällre utnyttjande av befintliga resurser. De höga kvalitetskrav som rådels konstnärliga majoritet har elt ansvar för förändras därmed inle i någol avseende. I övrigt har inga organisatoriska förändringar vidtagits.

Konst där vi bor

Under åren 1989 och 1990 har statens konstråd varit huvudman för projektet Konst där vi bor. Projektet har haft lill uppgift all öka informationen om bidrags- och låneformer för konstnärlig utsmyckning av bostadsområden i syfte alt skapa bättre boendemiljöer. En utvärdering av projektet sker nu av statens konstråd i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och i samarbele med boverket. Resultatet av utvärderingen beräknas föreligga i februari 1992.

A nslagsberäkningar

I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen har anslaget minskals med 94 000 kr. (prop. 1990/91:150 bil. II, FiU37, rskr. 390). Det årliga rationaliseringskravet uppgår till 1,5% av anslaget. I syfte all höja den ekonomi-administrativa standarden vid myndigheten har 1 % ålerlagts. Besparingen har kunnat begränsas till 7 000 kr. Vid beräkningen av anslaget har jag därutöver beräknat viss kompensation för pris- och löneutvecklingen samt en ökning till följd av höjda avgifier lill Slatshälsan. Vidare har kompensation getts för särskild löneskatt med 2,5 %.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen atl

lill Statens konstråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 780 000 kr.

B 21. Förvärv av konst för statens byggnader m.m.

1990/91 Utgift 27 423 553' Reservation -487 685'

1991/92 Anslag 28 101 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 26 960 000'

1992/93 Förslag 28 038 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 20

59 Från anslaget bekostas sådana förvärv av konst till statens byggnader Prop. 1991/92:100 och andra lokaler för statliga myndigheter som beslutas av statens konst- Bil. 12 råd. Förvärven kan avse dels konst som särskilt beställts i anslutning till olika byggnader, dels slafflikonsl, skulptur, grafik, konsthantverk m.m. Till dessa ändamål har för budgetåret 1991/92 anvisats 23 205 000 kr. Utöver beställningar som är möjliga inom anslagels ram får konstrådet innevarande budgeiår beställa konst intill ett belopp av högsl 6,8 milj.kr. för betalning under följande budgeiår. Under budgetåret 1991/92 har av de medel som konstrådet disponerar under anslaget avdelats sammanlagt 600 000 kr. för inköp och beställningar hos Föreningen Handarbetets vänner.

Från anslaget utgår vidare bidrag med sammanlagt 3 755 000 kr. för konstinköp till folkparker. Folkets hus, bygdegårdar och nykterhetsorganisationernas samlingslokaler. För budgetåret 1991/92 har bidrag utgått med 1 321 000 kr. lill Folkparkerna i Sverige och med 2 434 000 kr. till Samlingslokalorganisalionernas samarbetskommitté att fördelas mellan allmänna samlingslokaler inom Folkets husföreningarnas riksorganisation, Bygdegårdarnas riksförbund och Riksföreningen Våra gårdar.

Statens konstråd

1. Konstrådet föreslår att den av rådet disponerade anslagsposten till förvärv av konst för statens byggnader m.m. bestäms lill minst en procent av de för budgetåret 1992/93 redovisade byggnadsinvesteringarna.

2. Då lokalförsörjningen för statliga myndigheter i allt större utsträckning ordnas genom långtidsförhyrningar begär konstrådet 10 milj.kr. för förvärv av konst till sädana lokaler.

3. För konstnärlig utsmyckning av redan befintliga lokaler föreslås ett belopp på 4 milj.kr.

4. Utöver beställningar som blir möjliga inom anslagets ram bör konstrådet få beslälla konst till ett belopp av 8 milj.kr. för betalning under följande budgetår.

Statens kulturråd

Kulturrådet bedömer del vara angeläget all anslaget till förvärv av konst för statens byggnader upprätthålls på en sådan nivå atl inte statliga arbetsplatser och verksamheter blir ulan konstnärlig utsmyckning. Omfattningen av såväl uppdrag lill konstnärer som av inköp av konst är angelägen atl behålla. Kulturrådet föreslår all anslagsposten Bidrag för konstinköp till folkparker. Folkets hus, bygdegårdar och nyklerhetsor-ganisationernas samlingslokaler höjs med 376 000 kr. som kompensation för prisökningar.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör i sin helhet föras upp med 28 038 000 kr.

60

För förvärv av konst för statens byggnader m.m. har jag beräknat Prop. 1991/92:100 24 133 000 kr. Jag delar härvid rådels uppfattning alt affärsverken bör Bil. 12 bekosta en större andel av kostnaden för konstnärlig utsmyckning av sina lokaler.

Föreningen Handarbetets vänner bör tillförsäkras stöd genom atl ett visst belopp av de medel för konstinköp som statens konstråd disponerar avsätts för inköp och beställningar hos Handarbetets vänner.

Bidraget för konstförvärv lill samlingslokaler och folkparker bör utgå med 3 905 000 kr.

Konstrådet bör enligt samma principer som gäller för innevarande budgetår medges atl utöver beställningar som blir möjliga inom anslagets ram beslälla konst för betalning under följande budgeiår. Med hänsyn till prisutvecklingen bör beställningsramen utökas och medge sådana inköp till ett belopp på högsl 8 milj.kr.

När de statliga affärsverken nu i viss omfattning ombildas lill aktiebolag så kan detta medföra konsekvenser även för konstrådets verk.sam-het. Frågor kring vad som bör ske med byggnadsanknuten resp. s.k. löskonst hos de affärsverk som ombildas lill aktiebolag aktualiseras härvid. Det är vidare angeläget att klarlägga i vilken utsträckning och efter vilka riktlinjer rådet skall agera gentemot de nya aktiebolag som träder i affärsverkens ställe. Jag utgår från att rådet i sin kommande fördjupade anslagsframställning mera ingående behandlar dessa frågor.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1992/93,

2. till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa elt reservationsanslag på 28 038 000 kr.

B 22. Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden

1992/93 Nyll anslag (förslag) 15 000 000

Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden lämnas enligl förordningen (1987:316) om bidrag lill konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. Medel för ändamålet har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats under elfte huvudtiteln, anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. Respektive länsbostadsnämnd beslutar om bidrag efler yttrande av kommunen. Bidrag lämnas med 40% av kostnaden för utsmyckningen, dock högst med 15 kr. per m bruttoarea bostäder. För återstoden av kostnaden har hittills lämnats statligt stöd i form av bostadslån och räntebidrag. Fr.o.m. den I januari 1992 lämnas ett motsvarande stöd i form av räntebidrag och kreditgaranti på grundval av ett bidrags/garantiunderlag som får uppgå till högsl 25 kr. per m bruksarea

ovan mark. Bidrag kan även lämnas för konstnärlig utsmyckning som Prop. 1991/92:100 utförs i samband med sådana åtgärder som får stöd enligt förordningen Bil. 12 (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. Riksdagen fastställer årligen en ram för beslut om bidrag till konstnärlig utsmyckning. För budgetåret 1991/92 har en ram om 15 milj.kr. fastställts.

Boverket

Under budgetåret 1990/91 har 212 bidrag beviljats lill ett belopp av 15 milj.kr. Boverket framhåller att intresset för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden har ökat kraftigt under de senaste åren. Bidraget är elt viktigt incitament för bostadsförelag atl överväga konstnärlig utsmyckning. Ovissheten om bidragsramen kommer atl räcka till ett projekt eller inle är en avgörande faktor om en byggherre väljer att engagera en konstnär för ett utsmyckningsuppdrag. Boverket föreslår därför atl ramen för beslut om bidrag fastställs till 25 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Behovet av medel för utbetalning av bidrag för konstnärlig utsmyckning under budgetåret 1992/93 beräknar verket till 17,5 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Av besparingsskäl, men även med hänsyn till det översynsarbete som bedrivs i syfte all renodla stödet lill bostadsfinansieringen, föreslår jag atl bidraget lill konstnärlig utsmyckning i bostadsområden avvecklas. Någon bidragsram för budgetåret 1992/93 bör därför inte medges. Medelsbehovel för redan beviljade bidrag beräknar jag lill 15 milj.kr. Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag till 15 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har föreslagit om avveckling av bidraget lill konstnärlig utsmyckning i bostadsområden fr.o.m. budgetåret 1992/93,

2. till Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 15 000 000 kr.

B 23. Utställningar av nutida svensk konst i uUandet

1990/91 Utgift 1520 436' Reservation -16 761"

1991/92 Anslag 1 566 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1 355 000'

1992/93 Förslag 1 448 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 21

62

Enligt förordningen (1988:744) med instruktion för nämnden för ul- Prop. 1991/92:100 ställningar av nutida svensk konst i utiandei (NUNSKU) har nämnden Bil. 12 till uppgift att anordna utställningar i utiandei av nutida svensk konst samt all vara det organ som enligt stadgarna för nordiskt biennalråd har att planlägga och genomföra svenski deltagande i biennalulställningarna i Venedig. Anslaget används av nämnden för direkta utställnings- och administrationskostnader.

Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet

NUNSKU beräknar rationaliseringskravet för nästa budgeiår lill 24 000 kr. Om rationaliseringskravet tas ut leder detta lill all NUNSKUs ul-slällningsverksamhet påverkas negativt. Nämnden anhåller därför om atl befrias från rationaliseringskravet samt föreslår därutöver att anslaget för nästa år höjs med IIOOOO kr. Höjningen motiveras av behovet av kompensation för prisökningar på framför alll internationella transporter m.m., men en höjning behövs även för all möjliggöra elt fortsall svenski dellagande i Roslockbiennalen.

Statens kulturråd

Kulturrådet anser alt med del växande samarbetet mellan länderna kring Östersjön och med Europa är det viktigt att NUNSKU, med slöd av ytterligare utslällningsmedel, kan utveckla sina internationella kontakter.

Föredragandens överväganden

Det årliga rationaliseringskravet uppgår till 2 000 kr. Jag har därutöver beräknat viss kompensation för prisutvecklingen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

lill Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 1 448 000 kr.

B 24. Bidrag till Akademien för de fria konsterna

1990/91 Utgift 1 461 000'

1991/92 Anslag 1 519 000'

1992/93 Förslag I 580 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 22

Medel lill Akademien för de fria konsterna är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

63

Akademien för de fria konsterna har till uppgift all inom Sverige Prop. 1991/92:100 främja utvecklingen av målar-, bildhuggar- och byggnadskonsten och Bil. 12 övriga till den bildande konsten hänförliga konstarter samt all yttra sig i frågor som hör till akademiens verksamhetsområde.

Akademien för de fria konsterna

För kompensation av automatiska kostnadsökningar föreslås en uppräkning med 76 000 kr. samt därutöver 50 000 kr. för vård av akademiens konstsamling.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med I 580 000 kr.

Hemställan

Jag hem.ställer att regeringen föreslår riksdagen atl

till Bidrag till Akademien för de fria koristerna för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 1 580 000 kr.

B 25. Främjande av hemslöjden

1990/91 Utgift 5 952 502'

1991/92 Anslag 5 590 0002 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 5 565 000

1992/93 Förslag 14 840 000

' Anvisat under tolfte huvudtiteln, anslaget B 5 2 Anvi.sat under tolfte huvudtiteln, anslaget B 3

Enligl förordningen (1988:315) med instruktion för nämnden för hemslöjdsfrågor skall nämnden, som inrättades den I juli 1981, la iniliativ till, planera, samordna och göra insatser för att främja hemslöjd i den mån sådana uppgifter inte ankommer på annan statlig myndighet. Nämnden skall inom sitt verksamhetsområde fördela statligt slöd till hemslöjdsfrämjande verksamhet.

Närings- och teknikutvecklingsverket skall svara för nämndens medelsförvaltning och personaladministration samt lämna det biträde i övrigt som behövs för dess verksamhet.

64

----------------------------------------------- Prop. 1991/92:100

1991/92 Beräknad ändring 0:1 17

exkl. 1992/93

mervärdeskatt-----------------------------

Föredraganden

Konsulentverksamhet 1 794 000 + 9 142 000 Svenska Hemslöjdsföreningarnas

..Riksförbund 1514 000 + 61000

Övrig verksamhet 1147 000 - 20 000

Nämnden för hemslöjdsfrågor 1110 000 + 92 000

5 565 000 + 9 275 000

Nämnden för hemslöjdsfrågor

Nämnden för hemslöjdsfrågor föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande.

Nämnden har beräknat sina anslagsbehov enligt huvudförslaget med en besparingsprocenl på 1,5 % för budgetåret 1992/93.

Nämnden förordar att de medel för hemslöjdskonsulenlerna som för budgetåren 1988/89 - 1991/92 anvisats under anslaget Regionala utvecklingsinsatser under tolfte huvudtiteln i stället anvisas under anslaget B 3. Främjande av hemslöjden under samma huvudtitel ( + 9 026 000 kr.).

Nämnden föreslår vidare att bidraget till Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR) räknas upp ( + 886 000 kr.).

I fråga om Övrig verksamhet föreslår nämnden utökade insatser för att främja hemslöjden. Bl.a. föreslås att bidrag skall utgå till regionala och lokala projekt som initieras av hemslöjdskonsulenlerna, till hemslöjdsföreningarna för all dessa skall kunna iordningställa sina samlingar av textila mönster och inventeringar av gammal slöjd, till en av nämnden och de regionala organen samfinansierad linkonsulent, lill en rikskonsulent för den internalionella slöjden, till arbetsgrupperna för lin-, ull- och dräktfrågor, till särskilda satsningar inom barn-hemslöjdsområdet samt till sameslöjdens utveckling ( + 5 013 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Kostnaderna för de 48 länshemslöjdskonsulenterna belastar fr.o.m. budgetåret 1988/89 anslaget Regionala utvecklingsinsatser under tolfte huvudtiteln. Jag anser del vara befogal att dessa kostnader i fortsättningen belastar anslaget Främjande av hemslöjden, eftersom nämnden för hemslöjdsfrågor har den samordnande funktionen över konsulentverksamhelen och bemyndigande att pröva frågan om huvudmannaskap för konsulenterna.

Under anslaget Främjande av hemslöjden beräknarjag 10 936 000 kr. för kosinaderna för 48 länshemslöjdskonsulenler, för tre helt statligt finansierade sameslöjdskonsulenter och för en helt stalsfinansierad spetskonsulent.

65

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Näringsulskoltet anförde i sitt betänkande våren 1989 Prop. 1991/92:100 (1988/89:NU22) att verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor bör Bil. 12 utvärderas bl.a. i fråga om gränsdragningen mellan nämnden och Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 177). Regeringen tillkallade en särskild utredare för att utvärdera verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor. Utredaren överlämnade sitt betänkande (SOU 1991:66) Hemslöjd i samverkan till regeringen i juli 1991. Enligt utredaren bör nämnden kvarstå som centralt samordnande organ för del statliga hemslöjdsstödet. Länshemslöjdskonsulenternas verksamhet bör dock ges en ökad klarhet och stadga. Staten bör ta upp överläggningar med landstingskommunerna i syfte att nå ett avtal rörande verksamhetens inriktning och villkoren i övrigl, bl.a. frågan om huvudmannaskapet. Utredaren delar på denna punkl statskontorels uppfattning (rapport 1988:43, Länshemslöjdskonsulenterna — huvudmannaskap & finansieringsform). Belänkandet har remissbehandlats.

Flertalet remissinstanser delar utredarens bedömning alt nämnden för hemslöjdsfrågor bör kvarstå som centralt samordnande organ för det statliga hemslöjdsstödet. I fråga om hur länshemslöjdskonsulentverk-samheten regionalt skall vara organiserad går det däremot inte att finna någon enhetlig syn hos remissinstanserna.

Nämnden för hemslöjdsfrågor bör enligt min mening kvarstå som centralt samordnande organ för det statliga hemslöjdsstödet. Verksamhetsinriktningen och villkoren i övrigt, bl.a. frågan om huvudmannaskap för länshemslöjdskonsulenterna, föranleder ingen åtgärd för närvarande.

Med hänsyn till all ansvaret i regeringen för hemslöjdsfrågor lill den 21 oktober 1991 låg hos chefen för industridepartementet har jag funnit det angeläget att bereda dessa frågor i samråd med chefen för det nybildade näringsdepartementet.

Del årliga rationaliseringskravet uppgår till 1,5 % av anslaget. I syfte att höja den ekonomi-administrativa standarden vid myndighelen har 1 % ålerlagts. Besparingen, vilken berör anslagsposten Övrig verksamhet, har härvid kunnat begränsas till 60 000 kr. Jag beräknar anslaget till 14 840 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

lill Främjande av hemslöjden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 14 840 000 kr.

66 yj-jiy Prop. 1991/92:100

Bil. 12 B 26. Riksarkivet och landsarkiven

1990/91 Utgift 118 490 713'

1991/92 Anslag 117 906 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 116 860 000'

1992/93 Förslag 126 500 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 23

Riksarkivet och landsarkiven är statliga myndigheter med särskilt ansvar för den statliga arkivverksamheten och för arkivvården i landet. Riksarkivet är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och chefsmyndighet för landsarkiven. Riksarkivet skall verka för en rationell organisation och utveckling av arkivverksamheten med hänsyn både till rätten att ta del av allmänna handlingar och till forskningens behov.

De sju landsarkiven i Uppsala, Vadslena, Visby, Lund, Göteborg, Härnösand och Östersund är regionala arkivmyndigheter. I arkivmyndigheternas uppgifter ingår att vara arkivdepåer, att främja forskning och att på begäran ge kommunala myndigheter och enskilda råd i arkivfrågor.

Inom Stockholm fullgörs landsarkivfunktionen av Stockholms stadsarkiv och i Malmö av Malmö stadsarkiv.

För riksarkivet och landsarkiven gäller förordningen (1991:731) med instruktion för riksarkivet och landsarkiven.

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt---------------

Föredraganden

Förvaltni nkost nåder

(därav lönekostnader) Lokalkostnader

55 142 000

-1-

5 704 000

(51 365 000)

( +

5 249 000)

49 046 000

3 168 000

Riksarkivels nämnd för

enskilda arkiv

4 807 000

3 285 000

Bidrag lill Stiftelsen

Arbetarrörelsens arkiv

2 511 000

—

2 511 000'

Vissa transportkostnader

m.m.

450 000

—

450 000 '

Stockholms stadsarkiv

3 678 000

373 000

Svensk arkivinformation i

Ramsele

1 226 000

+

71 000

116 860 000

+

9 640 000

' Medlen föreslås ingå i bidraget till riksarkivets nämnd för enskilda arkiv

Riksarkivet

1. Riksarkivet föreslår atl myndighelen undantas från rationaliseringskravet. Ett uttag av kravet måste enligl riksarkivet mötas med

67

minskningar av personalen något som med nödvändighet skulle slå hårt Prop. 1991/92:100 mot arkivmyndigheternas verksamhet. Bil. 12

2. Riksarkivet föreslår att fyra tjänsler inrättas vid myndigheten, varav två för verksamheten vid Svensk arkivinformation i Ramsele, en för företagsarkiv samt en som juridisk expert.

3. Riksarkivet föreslår att medel för mottagande och förvaring av arkiv tillförs myndigheten i enlighet med arkivdepåutredningens förslag.

4. Riksarkivet föreslår all 1 140 000 kr. överförs från statistiska centralbyrån lill riksarkivet med anledning av en arkivleverans.

5. Riksarkivet föreslår att anslagsposten Vissa transportkostnader m.m. dras in och all medlen överförs lill anslagsposten Förvaltnings kostnader.

6. Riksarkivet föreslår alt myndighetens anslag lill företagsarkiv och andra enskilda arkiv utökas med 1 550 000 kr.

7. Riksarkivet anhåller om 250 000 kr. för deltagande i en internationell kongress.

Föredragandens överväganden

Inledning

Den fleråriga utredningsperioden av svenskt arkivväsen är i och med arkivlagens ikraftträdande den 1 juli 1991 i huvudsak avslutad. Riktlinjer för arkivverksamheten är därmed uppdragna. I enlighet med riksdagens beslut med anledning av regeringens proposilion om arkiv m.m. (prop. 1989/90:72, KrU29, rskr. 307) tillfördes riksarkivet och landsarkiven i samband härmed extra medel för sin verksamhet.

Arkivdepåkommittén

Organisationskommittén för statliga arkivdepåer har nu avslutat sitt arbete och har i betänkandet (SOU 1991:31) Statens arkivdepåer, en utvecklingsplan till år 2000, lagt fram en plan för försörjningen av statliga arkivdepåer. Utredningen har räknat fram nyckeltal för resursöverföringar i samband med genomförandel av leveranser av arkiv till riks- och landsarkiv. Vidare diskuteras i utredningen möjligheterna till effektivisering av arkivhanteringen med hjälp av teknikstöd som t.ex. mikrofilmning. Utredningen remissbehandlas för närvarande.

Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv

Till riksarkivels nämnd för enskilda arkiv har sedan år 1989 delegerats uppgiften alt fördela merparten av bidrag till stöd för enskilda arkiv. Riksarkivet har härigenom möjlighel all tillsammans med sektorsrepre-senlanter kontinuerligt bedöma och anpassa bidrag i enlighet med de behov och förändringar som uppslår. Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv har hillills bibehållit en särställning genom atl som enda enskilda arkiv fortsatt erhålla bidrag över en särskild anslags|)osl. Som ett led i en för-

68

enkling av anslagsslrukturen bör nu även bidraget till Stiftelsen Arbetar-, Prop. 1991/92:100 rörelsens arkiv i fortsättningen fördelas av riksarkivets nämnd för en- Bil. 12 skilda arkiv. Jag utgår härvid från all nämnden i sitt arbete beaktar värdet av de samlingar och den särskilda kompetens som över åren byggts upp inom Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv.

Frågan om resursöverföring till arkivmyndigheterna i samband med leverans av arkiv har tagits upp av arkivdepåkommittén. Del hittillsvarande systemet med leveranser som arkivmyndigheterna bekostar har, som arkivutredningen konstaterar i sitt belänkande (SOU 1988:11) Öppenhet och minne (s. 155-158), visat sig vara otillräckligt med hänsyn till den explosionsartade ökningen av informationshanteringen med åtföljande tillväxt av arkiven. Den pågående omstruktureringen av den offentliga sektorn har dessutom medfört omfattande behov av förtida, i praktiken svårförulsägbara, leveranser lill arkivmyndigheterna. Beredningen av hur hithörande resursfrågor praktiskt skall kunna lösas kommer atl ske i anslutning lill beredningen av arkivdepåkommitléns förslag. De frågor som därvid aktualiseras behandlar dock främst leveranser och mottagande av statliga arkiv, medan riksarkivets och landsarkivens resurser för mottagande och tillgängliggörande av enskilda arkiv ej berörs. De medel som anslås under den särskilda anslagsposten för täckande av vissa iransportkoslnader m.m. vid landsarkivens mottagande av arkivleveranser, bör därför nu enligt min mening i stället användas till alt förslärka riksarkivets stöd lill bevarande m.m. av företagsarkiv och andra enskilda arkiv, vilka är speciellt utsatta för risk för förstörelse. Jag föreslår därför alt dessa medel beräknas under anslagsposten lill riksarkivels nämnd för enskilda arkiv för all där ge utökade möjligheter alt främja bevarande och tillgängliggörande av enskilda arkiv. Detta förslag överenstämmer väl med vad riksdagen beslutat (1990/91 :KrU29, rskr. 307) om behoven på delta område.

Anslagsberäkningar

Efter samråd med chefen för civildepartementet föreslår jag att medel för vissa kostnader vid statistiska centralbyrån (SCB) fr.o.m. nästa budgetår beräknas under anslaget till riksarkivet. Därigenom kan SCB till riksarkivet överlämna handlingar m.m., som medför att en omfattande genealogisk forskningsverksamhet förs över till riksarkivet och härigenom avlastar SCB. För att klara denna verksamhet tillförs riksarkivet 1 208 000 kr., varav 995 000 kr. utgör lönekostnader.

Arkiven från skolöverstyrelsen och länsskolnämndema inlevereras efter dessa myndigheters nedläggning till riks- och landsarkiv. Överföringen av dessa arkiv lill arkivmyndigheterna bekostas av särskilda av-vecklingsmedel. Jag har i samråd med statsrådet Ask beräknat de därutöver årliga tillkommande kosinaderna för riks- och landsarkivens fortsatta förvaring och hantering av dessa arkiv till 921 000 kr., varav 460 000 kr. avser löner.

I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen har anslaget minskats med 139 000 kr.

69

(prop. 1990/91:150 bil. II, FiU37, rskr. 390). Del årliga rationaliserings- Prop. 1991/92:100 kravet uppgår lill 1,5 % av anslaget. I syfte att höja den ekonomi-admi- Bil. 12 nistraliva standarden vid myndigheten har 1 % ålerlagts. Besparingen har kunnat begränsas till 147 000 kr. Vid beräkningen av anslaget har jag därutöver beräknat viss kompensation för pris- och löneutvecklingen saml för särskild löneskatt med 2,5 % och för en ökning till följd av höjda avgifter till Slatshälsan.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 126 500 000 kr.

B 27. Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv

1990/91 Utgift 22 690 491'

1991/92 Anslag 22 485 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskall 22 391 000'

1992/93 Förslag 24 225 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 24

I myndigheten dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenski visarkiv (DOVA) ingår dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, ortnamnsarkivet i Uppsala, dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, dialekt-, ortnamns-och folkminnesarkivet i Göteborg, dialekt-, ortnamns- och folkminnes-arkivet i Umeå, svenski visarkiv, arkivet för ordbok över Sveriges medeltida personnamn saml arkivet för ordbok över Sveriges dialekter. Myndighelen har lill uppgift att samla in, bevara, bearbeta och ge ul material om svenska, samiska och finska dialekter, personnamn, ortnamn, visor, folkmusik, folkminnen och den svenska jazzens historia samt att avge yttranden i ärenden om fastställande av ortnamn och granska förslag till namn på allmänna kartor.

För myndigheten gäller förordningen (1988:969) med instruktion för dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenski visarkiv.

70

.------------------------------------- Prop. 1991/92:100

1991/92 Beräknad ändring r:! 19

exkl. 1992/93

mervärdeskatt------------------------------

Föredraganden

Förvaltningskostnader 15 720 000 + 859 000

(därav lönekostnader) (15 221000) (+ 812 000)

Lokalkostnader 5 402 000 + 924 000

Engångsanvisning 1269 000 + 51000

22 391 000 + 1 834 000

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA)

1. DOVA hemställer i första hand atl i egenskap av humanistiska forsknings- och kulturinstitutioner bli undantagna från rationaliseringskravet. Kravet innebär en minskning med 176 000 kr. och motsvarar en minskning med nästan en årsarbetskraft.

2. DOVAs centrala administration är fåtaligt bemannad. För en tillfällig förstärkning av ledningsfunktionen inför bl.a. förberedelsearbetet inför treårsbudgeteringen och för avveckling av fastighetsbeteckningsre-formen begärs en engångsanvisning på 200 000 kr. Medlen kommer att användas för extra arvoden till styrelsens ledamöter, tillfällig förstärkning av den centrala administrativa funktionen och för särskild datakör-ning.

3. För personalutveckling begär DOVA ett anslag på 100 000 kr.

Föredragandens överväganden

I enlighet med vad som förutskickades i budgetpropositionen 1991 (bil. 10 s. 286) kommer regeringen senare denna dag att fatta beslut om direktiv för en översyn av dialekt- och ortnamnsarkivens samt svenskt visarkivs framlida verksamhet och organisation. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1992. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag, som kan behandlas av riksdagen under nästa riksmöte.

Anslaget har ökats med sedvanlig pris- och löneomräkning samt till följd av höjda avgifter till Statshälsan. Vidare har kompensalion getts för särskild löneskatt med 2,5 %. I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II, FiU37, rskr. 390) har anslaget minskats med 74 000 kr. Det årliga rationaliseringskravet uppgår till 1,5 % av anslaget. I syfte alt höja den ekonomi-administrativa standarden vid myndigheten har 1% ålerlagts. Besparingen har kunnat begränsas till 27 000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 24 225 000 kr.

71 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt vbarkiv för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 24 225 000 kr.

B 28. Svenskt biografiskt lexikon

1990/91 Utgift 3 004 640'

1991/92 Anslag 2 928 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 2 865 000'

1992/93 Förslag 2 961 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 25

Svenski biografiskt lexikon har till uppgift alt fortsätta och slutföra utgivandet av verket Svenskt biografiskt lexikon.

För myndighelen gäller förordningen (1988:630) med instruktion för svenskt biografiskt lexikon.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Förvaltningskostnader 2 654 000 + 89 000

(därav lönekostnader) (2 500 000) (+ 80 000)

Lokalkostnader 211000 + 7 000

2 865 000 + 96 000

Svenskt biografiskt lexikon (SBL)

1. Rationaliseringskravet innebär för SBLs del en minskning av anslaget med 59 000 kr. Ett ullag av rationaliseringskravet innebären fortsatt överförande till redaktionen av vissa ullagda forskningsuppgifter och en minskning av registreringsarbeiet, vilket drabbar utgivningslakten och hotar en regelbunden utgivning.

2. SBL begär medel för att kunna öka artikelarvodena från 350 kr. till 400 kr. per spalt.

3. För inköp av en persondator begärs en engångsanvisning på 60 000 kr.

Föredragandens överväganden

Vid min beräkning av anslaget har sedvanlig pris- och löneomräkning tillämpats samt en ökning skett lill följd av höjda avgifier till slatshälsan. Vidare har kompensalion getts för särskild löneskatt med 2,5 %. I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statlig

72

ga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II, FiU37, rskr. 390) har an- Prop. 1991/92:100 slaget minskats med 10 000 kr. Det årliga rationaliseringskravet uppgår Bil. 12 till 1,5% av anslaget. I syfte att höja den ekonomi-administrativa standarden vid myndigheten har 1 % ålerlagts. Besparingen har kunnat begränsas till 4 000 kr. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 2 961 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen all

till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 961 000 kr.

B 29. Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m.

1990/91 Utgift 2 147 434' Reservation 11049 365'

1991/92 Anslag 5 966 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskall 5 160 000'

1992/93 Förslag 5 689 000

I Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 25 Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget betalas kostnader för följande arkiv och ändamål.

Riksarkivet och landsarkiven i samband med datamediekontroll m.m. för undersökning, vård och kontroll av tekniska medier (ADB-band, ljud- och videoband, mikrofilm m.m.) saml för anskaffning av teknisk utrustning.

Riksarkivet för inköp av arkivalier och böcker saml publicering av källskrifter. Landsarkiven för konservering av arkivalier, bokbindning samt reproduktion av arkivhandlingar.

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenski visarkiv (DOVA) för arvoden för tillfälliga vetenskapliga medarbetare, inlösen av samlingar, skydds- och säkerhetskopiering, resor och expenser.

Svenskt biografiskt lexikon för tryckningskostnader m.m.

73

1991/92

Bei

räknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden-,

Riksarkivet

Datamediekontroll m.m.

1 748 000

117 000

Engångsanvisning DialeKl- och

1 258 000

88 000

ortnamnsarkiven samt

svenskt visarkiv

2 087 000

140 000

Svenskt biografiskt lexikon

67 000

184 000

5 160 000

529 000

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Riksarkivet

1. Riksarkivet begär en fortsatt engångsanvisning på 700 000 kr. för konvertering av mikrofilmade arkivhandlingar.

2. Riksarkivet föreslår att medlen för inredning och utrustning utökas med 300 000 kr.

3. Riksarkivet betonar att vården av magnetband blivit eftersatt och begär 500 000 kr. för att kunna åtgärda della samt för atl forlsall kunna la emot leveranser av magnetband.

4. Riksarkivet begär 527 000 kr. för inköp och underhåll av ADB-utrustning, främst för att få möjlighel att i magnetbandvården kunna hantera även bandkassetter.

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA)

1. För tekniska hjälpmedel begär DOVA 200 000 kr.

2. För ökad publicering behövs en förstärkning med 500 000 kr. budgetåret 1992/93.

3. För anskaffning av en klimatanläggning lill arkivet i Umeå begärs en engångsanvisning på 160 000 kr.

4. För att kunna öka takten i skyddskopieringen begärs en engångsanvisning på 90 000 kr.

Svenskt biografiskt lexikon (SBL)

1. SBL begär att anslaget till tryckningskostnader höjs.

2. Inkomsterna beräknas till 133 000 kr.

Inkomstredovisning (tkr.)

1990/91 1991/92 1992/93

Utfall Anvisat Beräknat

Publikationer 202 292 133

74

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

„., ,. Bil. 12

Riksarkivet

Utöver viss kompensation för prisutvecklingen har jag beräknat en minskning av anslagsposten lill följd av del årliga kravet på rationaliseringar hos myndigheterna.

Inom ramen för den kvarliggande engångsanvisningen bör riksarkivet kunna rymma behoven av fortsatt mikrofilmskonvertering liksom erforderliga insatser för magnetbandsvården m.m.

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA)

Rationaliseringskravet innebär en minskning av anslagsposten med 6 000 kr. Därutöver har jag beräknat viss kompensation för prisutvecklingen.

Svenskt biografiskt lexikon

Under anslagsposten beräknas tryckningskostnader och inkomster för svenski biografiskt lexikon. Inkomsterna växlar mellan de år ett band färdigställs för försäljning och mellanliggande år, vilket har till följd att denna anslagspost minskar resp. ökar till följd av inkomsternas storlek. Svenskt biografiskt lexikon uppger all fr.o.m. den I juli 1991 har häftespriserna höjts från 100 kr. till 110 kr. och priset för ett band har höjts från 600 kr. till 650 kr. För nästa budgetår beräknar jag i enlighet med myndighetens förslag inkomsterna lill 133 000 kr. Tryckningskostnaderna har, inkl. viss prisomräkning, beräknats till 384 000 kr.

Övrigt

Den reservation som finns under anslaget utgörs huvudsakligen av intäkter från Svensk arkivinformations i Ramsele (SVAR) försäljningsverksamhet och är avsett att täcka kostnaderna för drift och investeringar vid SVAR budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

till Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 689 000 kr.

75

Kulturmiljövård Prop. 1991/92:100

Bil. 12 B 30. Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader

1990/91 Utgift 80 407 519'

1991/92 Anslag 79 492 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskall 77 600 000'

1992/93 Förslag 83 454 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 27

För myndigheten gäller förordningen (1988:1131) med instruktion för riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Myndigheten riksantikvarieämbetet och statens historiska museer omfattar riksantikvarieämbetet, statens historiska museum, kungl. myntkabinettet, medelshavsmuseet, institutionen för konservering och ett bibliotek. Myndighetens förvaltningskostnader upptas dels under detta anslag, varifrån förvaltningskostnaderna för riksantikvarieämbetet (RAA) och biblioteket betalas, dels under anslaget Centrala museer: Förvaltningskostnader.

RAA svarar för myndighetens uppgifier inom kulturmiljövård. RAA skall bevaka kulturmiljövårdens intressen i samhällsplaneringen och vid bebyggelse och annan markanvändning, leda arbetet med all planmässigt inventera och bygga upp kunskapen om kulturmiljöer och kulturminnen, handlägga frågor om vård och bevarande av kulturmiljön och kullurminnen samt tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. RAA skall också utarbeta allmänna råd, främja utbildning och information om kulturmiljövården samt följa den regionala kulturminnesvården och biträda länsstyrelserna i ärenden som rör denna. RAÄ skall medverka i det internalionella arbetet med vård av kulturmiljön.

Biblioteket är ett specialbibliotek iriom ämnesområdena ;wkeologi, medeltidens konsthistoria, numismatik och kulturmiljövård. Det skall svara för biblioteksservice inom dessa områden till myndighelen och lill forskning, utveckling och utbildning.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Förvaltningskostnader 63 088 000 + 3 172 000

(därav lönekostnader) (53 309 000) (+ 3 167 000)

Lokalkostnader 12 465 000 + 2 539 000

Vissa gemensamma kostnader

för museer 2 047 000 + 143 000

77 600 000 + 5 854 000

76

Riksantikvarieämbetet Prop. 1991/92:100

Ril 12

1. Riksantikvarieämbetet (RAA) föreslår att myndighetens förvaltningsanslag genomgående undantas från rationaliseringskravet. Redan tidigare besparingskrav måsle RAA möta med personalminskningar.

2. RAÄ föreslår utökade förvaltningskostnader för ADB-utveckling (+ I 650 000 kr.) samt för internationellt arbete (+ 500 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Vid beräkningen av riksantikvarieämbetets (RAÄ) förvaltningsanslag har jag tagit viss hänsyn lill pris- och löneutvecklingen saml beräknat en ökning till följd av höjda avgifter till Statshälsan. Vidare har lönekostnaderna till följd av en särskild löneskatt ökats med 2,5 %. I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II, FiU37, rskr. 390) har anslaget minskals med 561 000 kr. Det årliga rationaliseringskravet uppgår lill 1,5% av anslaget. I syfte att höja den ekonomi-administrativa standarden vid myndigheten har I % ålerlagts. Besparingen har kunnat begränsas till 236 000 kr.

För den samlade bedömningen av kulturmiljövårdens förvaltningsresurser vill jag slutligen hänvisa till civilministerns föredragning senare denna dag. Förslag lämnas sålunda som innebär alt länsstyrelsernas kul-turmiljöenheler skall förslärkas med sammanlagt 2,7 milj.kr. så att varje kullurmiljöenhel kan bemannas med minst två handläggare.

Jag beräknar därmed anslaget till 83 454 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

till Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 83 454 000 kr.

B 31. Kulturmiljövård

1990/91 Utgift 78 410 329' Reservation 1767 762'

1991/92 Anslag 92 776 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskall 89 047 000'

1992/93 Förslag 103 022 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 28 2 Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget utgår bidrag enligt förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medel får även utgå lill vård och underhåll av vissa kyrkliga inventarier.

77

Från anslaget utgår vidare ersättning enligl 2 kap. 7, 8, 14-16 §§ samt Prop. 1991/92:100 3 kap. 10 och 12 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., liksom Bil. 12 för bidrag enligl förordningen (1988:1 189) om bidrag lill kostnader för undersökning m.m. av fast fornlämning liksom medel för läckande av kostnader föranledda av undersökningar av fornminnesplatser.

Anslaget skall dessutom användas för vård och underhåll av de fasligheter som står under riksantikvarieämbetets förvaltning och för vård av fornlämningar och kulturlandskap saml för insatser mot luftförorenings- och försurningsskador på kulturminnen. Medel ur anslaget utgår slutligen till informations-och utvecklingsverksamhet.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

1. Vård av kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse 52 417 000 + 2 901000

2. Vård m.m. av kulturland-

skap och fornlämningar 26 578 000 + I 477 000

3. Information och ut-

vecklingsverksamhet m.m. 4 765 000 + 491 000

4. Insatser mot luftför-

orenings- och försurnings skador 5 287 000 + 9 106 000

89 047 000 +13 975 000

Riksantikvarieämbetet

1. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) föreslår att anslaget tillförs 66 milj.kr. för ökade bidrag lill vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggel se samt 4 milj.kr. för myndighetens fastighetsförvaltning.

2. RAÄ föreslår att myndighetens medel för kulturlandskapsvård och fornvård höjs med 15 milj.kr. resp. 21 milj.kr.

3. RAÄ begär en ökning av delposten för informationsinsatser med 3 775 000 kr. fördelat mellan myndighetens informationsinsatser, utbildning inom den statliga kullurmiljövårdens organisation samt ökat slöd lill ideella organisationer.

4. RAÄ begär atl anslagsposten för insatser mot luftföroreningar och försurningsskador ökas med 2,5 milj.kr.

5. RAÄ begär alt ett engångsbelopp om 1,8 milj.kr. anvisas för undersökning av skattfyndplatser.

6. Slutligen föreslår RAÄ att ett särskilt reservationsanslag om 1 milj.kr. tas upp för inlösen av fornfynd.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslöt med anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25 s. 29, KrU9, rskr. 86) om en engångsvis förstärkning av riksantikvarieämbetets (RAA) anslag lill kulturmiljövård avseende kulturminnen och fornmin-

78

nesplatser med 50 milj.kr. Anslagshöjningen ingår i de samlade åtgärder Prop. 1991/92:100 som regeringen föreslog i syfte atl skapa sysselsättning. Bil. 12

Jag vill också erinra om all de medel som anslås till landskapsvård inom ramen för livsmedelspoliliken planenligt föreslås öka från 200 milj.kr. budgetåret 1991/92 lill 250 milj.kr. (inkl. mervärdeskatt) budgetåret 1992/93 Qfr prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Medlen anvisas över fjortonde huvudtiteln (miljö- och naturresursdeparlementet) och fördelas mellan länsstyrelserna av naturvårdsverket i samråd med RAÄ och statens jordbruksverk. De används till all bekosta ersättningar lill lantbrukare för tillvaratagande av odlingslandskapets natur- och kulturvärden.

I fråga om vården av kulturlandskapets hävd och vård bör även nämnas att regeringen tillkallat en särskild kommission för atl göra en avstämning av de nämnda livsmedelspolitiska omslällningsbeslulen. Kommissionen skall bl.a. pröva frågan om arealersättning som en metod att bevara ett öppet och levande kulturlandskap. Vad gäller åtgärder avseende kulturmiljövården såvitt dessa faller inom ramen för i första hand fysisk planering och hushållningen med naturresurser vill jag hänvisa till miljöministerns föredragningar senare denna dag.

RAÄ har påtalat behov av en mera långsiktig förslärkning av byggnadsvårdsanslaget. Verket har också redovisat behov av resurser för alt bekosta reservatsersättningar och andra mer speciella bevarandeinsatser i kulturlandskapet som inte ryms inom programmet för landskapsvård. Något utrymme för atl ytterligare höja RAÄs anslag för vård av bebyggelse, kulturlandskap och fornminnen finns emellertid inte.

Jag har beräknat en höjning av RAÄs informalionsmedel med 300 000 kr. Medlen gör det möjligt för RAÄ att lämna ett årligt bidrag till Skånes Naturvårdsförbund för dess verksamhet vid Hörjelgården. Verksamheten vid gården syftar till att slå vakt om och delvis rekonstruera ett ålderdomligt skånskt kulturlandskap saml att bedriva ett pedagogiskt arbete kring den gamla markanvändningen.

Jag har efter samråd med chefen för miljö- och naturresursdepartemenlel beräknat en höjning av delposten för insatser mol luftförorenings- och försurningsskador med drygt 8,5 milj.kr. Höjningen innebär atl de medel för samma ändamål som hittills anvisats till RAÄ under fjortonde huvudtiteln (miljödepartementet) nu sammanförs under anslaget Kulturmiljövård.

Förvaltningen av kulturmiljöer

För riksdagens kännedom vill jag anmäla den forisatta beredningen av belänkandet (SOU 1991:64) Alt förvalta kulturmiljön. Betänkandet, som utarbetats som ett svar på riksdagens begäran om en översyn av villkoren för förvaltningen av kulturhistoriskt värdefulla herrgårds- och industrimiljöer, överlämnades till regeringen under sommaren 1991.

Utredaren har bl.a. föreslagit förändringar inom skatteområdet. Riksdagen har nyligen beslutat om skattelättnader som syftar till att stimulera ny- och småföretagandet (prop. 1991/92:60, SkU 10). Hit hör bl.a. äga-

79

re lill kulturhistoriskt värdefulla mangårdsbyggnader på jordbruksfastig- Prop. 1991/92:100 heter. Bland de nya skattereglerna kan nämnas att skogsvårdsavgiflen Bil. 12 avskaffas och att förmögenhetsskatten sätts ned för att helt tas borl fr.o.m. 1995 års taxering. Vidare sänks arvs- och gåvoskatten kraftigt. Dessa beslut är viktiga för den typ av jordegendomar där herrgårdarna oftast återfinns.

När det gäller utredarens förslag om återinförande av avdragsrätt för kostnader för drifl och underhåll av mangårdsbyggnader har regeringen i samma proposition aviserat om ytterligare förändringar för att främja företagandet. Det är angeläget all de problem som utredaren tagit upp får en lösning. En väg är att återinföra avdragsrätten för kostnader för drifl och underhåll. Det kan även finnas andra möjligheter. I samband med alt regeringen tar fram förslag för att främja företagandel kommer frågan om avdragsrällen att behandlas.

Jag har i dessa frägor samrått med statsrådet Lundgren.

En annan fråga gäller utredningens redovisning av möjligheterna att skapa en nationell stiftelse för förvaltning av kulturmiljöer. Utredningen har anfört all en förutsättning för en sådan stiftelsebildning är att staten lägger en grund till stiftelsens förmögenhetsuppbyggnad genom att ställa fast egendom av viss omfattning lill dess förfogande.

Inom regeringskansliet pågår arbetet med alt omorganisera formerna för statens ägande och förvaltning av fastigheter. Delar av detta arbete har redan redovisats för riksdagen (jfr prop. 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildning av byggnadsstyrelsen m.m.). Jag räknar med att del fortsatta arbetet kring fastighetsfrågorna kommer atl visa om det finns förutsättningar för en sådan förmögen-helsavsällning som utredningen angivit.

Enligt min bedömning är del lämpligt alt förutsätlningarna för utredningsförslagen först klarläggs i de hänseenden som jag nu har anmält innan ställning las till hur betänkandet i övrigt skall beredas vidare. Jag vill därvid betona atl utredningens förslag i huvudsak gäller de långsiktigt verkande villkoren för kullurmiljöförvaltning, frågor som förtjänar en omsorgsfull beredning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för finansdeparlemenlel.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

lill Kulturmiljövård för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 103 022 000 kr.

80

B 32. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet Prop. 1991/92:100

Bil. 12

1990/91 Utgift

_______________ 1

1991/92 Anslag

1 000'

1992/93 Förslag

1 000

Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 29

Under detta anslag tas upp ett formellt belopp av I 000 kr. för sådana undersökningar och utredningar som föranleds av lagen (1988:950) om kullurminnen m.m. och som på uppdrag av statlig eller kommunal myndighet eller enskild utförs av riksantikvarieämbetet mot avgift.

1991/92 Beräknad ändring „

1992/93, prognos RAA

Plan

Kostnader 70 000 000 + 5 000 000

Intäkter 70 000 000 + 5 000 000

Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet redovisar inga förslag till förändringar under anslaget.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör tas upp med oförändrat belopp. För riksdagens information vill jag meddela atl regeringen tillkallat en särskild utredare (Dir. 1991:01) med uppgift all se över organisationen och huvudmannaskapet för riksantikvarieämbetets arkeologiska undersökningsverksamhet.

Utgångspunkten för utredningen är att uppdragsverksamheten skall skiljas från den centrala myndigheten vars uppgifter i sammanhanget i stället renodlas lill den övergripande tillsynen över hur de arkeologiska uppdragen utförs i landet. Också andra frågor av betydelse för arkeolo-gisk| uppdragsverksamhet skall behandlas av utredningen.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

81

B 33. Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt Prop. 1991/92:100

värdefull bebyggelse m.m.i Bil. 12

1992/93 Nytt anslag (förslag) 95 000 000

' Medel för ändamålet har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats under elfte huvudtiteln, anslaget B 6

Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är ett statligt ränte- och amorteringsfritt lån som, med vissa begränsningar, lämnas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan godkänd ombyggnadskostnad och den kostnad som kan förräntas av fasligheten på normala villkor. Ränte- och amorteringsfriheten omprövas vart femte år under lånetiden. Vid omprövningen avskrivs under perioden upplupen amortering. Lånetiden är sammanlagt högst 20 år. Lån eller delar av lån som vid utgången av lånetiden alltjämt är ränte- och amorteringsfria efterges.

Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan lämnas för bostadshus som har förklarats eller kan förklaras som byggnadsminne. Tilläggslån lämnas dessutom för grundförstärkning av kulturhistoriskt värdefulla bostadshus m.fi. samt lill arkeologiska undersökningskostnader i samband med byggande av bostadshus i tätorter. Närmare bestämmelser om långivningen finns i förordningen (1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus m.m.

En förutsättning för lilläggslån för ombyggnad av byggnadsminnen är alt ombyggnaden sker med statligt slöd i form av bostadslån och räntebidrag. Bostadslån och räntebidrag kan därvid ges med ett högre belopp än normall (förhöjt låneunderlag).

Riksdagen fastställer ärligen en ram för riksantikvarieämbetets tillstyrkanden av sådana ombyggnader av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. — inkl, tilläggslån för grundförstärkning — som bör komma i fråga för förhöjt låneunderlag och/eller tilläggslån. Ramen för budgetåret 1991/92 har fastställts till 165 milj.kr. Av denna ram får högst 5 milj.kr. disponeras för lilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande.

Såsom en följd av bostadsdepartementets nedläggning redovisas nu medlen för tilläggslån under kulturbudgelen. Detta innebär dock ingen ändring i sak vad gäller medlens användning och formerna för dess hantering.

Boverket

Långivningens omfattning

Hela ramen för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse för budgetåret 1990/91 — 165 milj.kr. — togs i anspråk. Omkring 60 milj.kr. avsåg förhöjt låneunderlag och ca 105 milj.kr. tilläggslån. Av nämnda ram har 2,5 milj.kr. disponerats för tilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader.

82 Rambehov m.m. Prop. 1991/92:100

Ril 12 Enligt boverket bedömer riksantikvarieämbetet all behovet av medel för

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. — inkl. tilläggslån för grundförstärkning — klart överstiger fastställd ram. Enligt ämbetet uppgår behovet av rammedel till 265-367 milj.kr. Boverket konstaterar att nivån på den allmänna ombyggnadsverksamheten som gradvis gått ner under tre år, återigen är i stigande. Större ombyggnadsprojekl där kulturhistoriskt värdefulla byggnader ingår är ofta lokaliserade till stadskärnor, vilket i sin tur brukar innebära problem och kostnader för grundförstärkning. Verket föreslår därför en tillstyrkanderam för budgetåret 1992/93 om 195 milj.kr. Härutöver föreslår verket atl ur denna ram bör 6,5 milj.kr. få disponeras för lilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader.

Anslagsberäkning

Boverket bedömer att utbetalningarna totalt kommer att bli ca 110 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har nyligen på förslag av regeringen bl.a. beslutat att verksamheten med statligt reglerade bostadslån skall upphöra den 1 januari 1992. I stället införs ett system med statliga kreditgarantier för lån på kreditmarknaden i ett mot bostadslånet svarande panlsältningsutrymme. Samtidigt kommer för ny- och ombyggnad av bostadshus som färdigställs fr.o.m. den I januari 1992 atl lämnas räntebidrag oberoende av husets faktiska finansiering. Underlaget för beräkning av räntebidrag skall i princip fastställas efter samma grunder som låneunderlaget för bostadslån. Det kommer således även efter den I januari 1992 att vara möjligt att få räntebidrag på ett förhöjt låneunderlag. Statsrådet Lundgren har tidigare denna dag redovisat förslag lill förordningsbestämmelser i detta syfte.

Ramar m.m

Vad jag nu har anfört innebär alt systemet med förhöjt låneunderlag och/eller lilläggslån behålls. Med hänsyn härtill bör också systemet med en kostnadsram för de antikvariska myndigheternas tillstyrkan av ombyggnader av kulturhistoriskt värdefulla bostadshus behållas. Jag förordar alt tillslyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse fastställs tilll 170 milj.kr. för budgetåret 1992/93, dvs. till ett något högre belopp än för innevarande budgetår.

Mina skäl för att föreslå en höjning av tillslyrkanderamen är all jag bedömer den del av tillstyrkanderamen som avser arkeologiska under-sökningskoslnader m.m. otillräcklig. Av tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse får under innevarande år högst 5 milj.kr.

83

disponeras för detta ändamål. Jag föreslår all beloppet höjs till 10 Prop. 1991/92:100 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Bil. 12

A nslagsberäkning

Jag beräknar behovet av medel för utbetalningar av tilläggslån under budgetåret 1992/93 till 95 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

1. medge en ram för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden av förhöjt räntebidragsunderlag och lilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. på 170 000 000 kr. för budgetåret 1992/93,

2. medge att av denna ram högst 10 000 000 kr. får disponeras för lilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande,

3. till Tilläggslän för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull be-byggebe m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 95 000 000 kr.

84

Museer och utställningar

B 34. Centrala museer: Förvaltningskostnader

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

391 559 864' 394 638 000'

391 690 000' 432 618 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 30

Medel lill Nordiska museet och Tekniska museet är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Under detta anslag beräknas medel för de statliga museerna samt stiftelserna Nordiska mu.seet och Tekniska museet.

För dessa gäller förordningen (1988:1131) med instruktion för riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, förordningen (1988:677) med instruktion för statens konstmuseer, förordningen (1988:1183) med instruktion för livrustkammaren. Skoklosters slott och Hallwylska museet, förordningen (1988:1249) med instruktion för naturhistoriska riksmuseet, förordningen (1990:571) med instruktion för statens sjöhistoriska museer, förordningen (1988:1185) med instruktion för folkens museum - etnografiska, förordningen (1988:1186) med instruktion för arkitekturmuseet samt förordningen (1988:1184) med instruktion för statens musiksamlingar. För Stiftelsen Nordiska museet gäller stadgar som har fastställts av regeringen den 7 juni 1990 och för Stiftelsen Tekniska museet stadgar som har fastställts av regeringen den 9 november 1989.

Statens historiska museum, statens konstmuseer, naturhistoriska riksmuseet, folkens museum - etnografiska samt Nordiska museet har vart och ett inom sitt verksamhetsområde uppgiften att vara ansvarsmuseum.

85

.5.5

.Ji = m -.a

o

ö

»—1

in

>o

t-H

TJ-

O

o

Q

§

o

c*

o

so

»n

00 Ov

?!

00 t~

C<)

■»

tN

e

TT

-1-

-t-

-1-

H-

s

§

1 §

o

i

r-

o

i

VÄ

m

00 O \0

C* .-<

rt Ov

w- "O

Så

o

1 o

1

8 O

o

vo TT

i

VO fl

00 vo

00 o

' s

•»

(N

vo

f—'

cs

O

ll

O

1 o

8 O

o

1—1

S

5!;

a

i

Ov

00 o\

o

,—1

m

o

t

cs

O 00

Ov ?3

5 SJS

(/3 .3 CA

O w

Is'

u •a

oS~

-s

o o

es -s

c

o o

oo

O o

o o

Si

t- r-.

o _H

Ov Ul

>n CN

o ri

a

vo r

— ■<*■

vt Os

f

IS

r- m

vo lo

C 0

■a

»—' H

ro O)

— cs

-H -1-

-1- +

1 +

-H -t-

+ +

u.

v—/

>—'

o5 cs o

ro ro cs

88 88 88 i

SiO §?8 Sg S

r-. Tj- (s »n rt 00 u-i

• Ul t o '

|p Ii si 1 I? i

ovoo oov rtT-i Oov 'Om

o mS cs cs o -

rt rt rt o

o :?o S

§;s !?f5 5i

+ -1- -t-H- -t--l- -»--1-

o o o o o

1/1 vo

K53

-I- -I-

O Q

§8

r~>n

oe -

'2 J:; <

Ils

c E O

i

,1

3 E

o- S

u 1

(A

D

B

4>

E

(fl

ed

1

3

1

3 E

'.C

a

Cfl

2 £

o

ö5

2;

Z

« c

1 w

3 .14

E

ca

S.2

.it

j:&

ff

E a

i2

övrig finansiering av centralmuseernas verksamhet (tkr.)_________________ Prop 1991/92'100 _________________________________________________________________ Bil. 12

Enligt 1990/91 1991/92 1992/93

anslagsframställningarna: Utfall Budget Beräknat

Statens historiska museer

15 012

12 750

13 250

Statens konstmuseer

38 947 '

34 200

33 968

Naturhistoriska riksmuseet

28 941

29 000

Folkens museum - etnografiska

4 394

3 576

2 460

Nordiska museet

37 365 2

34 800

36 000

Livrustkammaren, Skoklosters

sloll och Hallwylska museet

5 734

5 010

5010 Statens sjöhistoriska museer

(inkl. Vasamuseet) Arkitekturmuseet

51 258

34 033

29 600

5 869

7 100

8 000

Statens musiksamlingar

4 151

2 900

3 200

Tekniska museet

12 540

Summa

204 981

175 909

173 028

' Härav har 21,5 milj.kr. tillförts anslaget Centrala museer: Vissa kostnader för

utställningar och samlingar m.m.

Härav avser 16,2 milj.kr. bidrag från arbetsmarknadsverket

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

1. Rationaliseringskravet leder till en sammanlagd anslagsminskning med 849 000 kr. hos statens historiska museer. Delta innebär vakantsätl-ning av tjänster saml minskade medel för information, expenser och yttre verksamhet. Myndighelen hemställer om undanlag från rationaliseringskravet.

2. För statens historiska museer begärs härutöver ca 8 milj.kr. i ökade anslag. För statens historiska museum äskas sålunda 900 000 kr. för fyndbearbetning, ADB-regislrering och vetenskaplig publikationsverk-samhel, 1 milj.kr. för tillfälliga utställningar och programverksamhet, 500 000 kr. för pedagogisk verksamhet, I milj.kr. för förberedelsearbeten med anknytning till den planerade skattkammaren och 1 milj.kr. för inlösen av fornfynd. För kungl. myntkabinettet begärs 600 000 kr. för tillfälliga utställningar, undervisning och information samt ett engångsanslag om 250 000 kr. för uppläggning av ett ADB-baserat föremålsregis-ler. Vidare har frågan om myntkabinettets flyttning till nya lokaler aktualiserats i särskild ordning. För medelhavsmuseet begärs 200 000 kr. för omhändertagande av Cypernsam Ii ngarna, 100 000 kr. för pedagogisk verksamhet och 140 000 kr. för medverkan i ett internationellt ADB-projekl avseende egyptologiska samlingar. Vidare begärs ett engångsanslag om 400 000 kr. för produktion av en större tillfällig Cypernutställning. För institutionen för konservering begärs en ökning med 1 milj.kr.

3. För utställningsprojekiel Den svenska historien, som statens historiska museum kommer all genomföra år 1993 i samarbete med Nordiska museet och landets länsmuseer, begärs för historiska museets del ett engångsanslag om 6 milj.kr.

87

Statens konstmuseer Prop. 1991/92:100

1. Rationaliseringskravet innebär för konstmuseernas del en anslagsminskning med 1,1 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Konsekvensen blir att viss verksamhet måste helt eller delvis avvecklas. Myndigheten nämner som exempel inskränkningar i konstbibliotekets och östasiatiska bibliotekets externa service och nedläggning av fotografiska biblioteket. Myndigheten önskar att rationaliseringskravet återtas.

2. Vidare begärs ett engångsanslag av 8 773 000 kr., motsvarande den nerdragning av förvaltningsanslaget för budgetåret 1992/93 som regeringen har ålagt konstmuseerna lill följd av tidigare överskridanden.

3. Härutöver begär myndigheten anslagsökningar med 4 milj.kr. för bevakning, 560 000 kr. för arkivarie- och personalvårdstjänster samt 160 000 kr. för datorisering.

Naturhistoriska riksmuseet

1. Rationaliseringskravet innebär en anslagsminskning med 942 000 kr. för nästa budgeiår. Museet har därvid utgått från att anvisade medel för uppbyggnaden av nya basutställningar och förberedelse av verksamhet vid Omniteatern inle skall ingå i beräkningsunderlaget. Resursbortfallet nödvändiggör en minskning av museets regionala insatser och vakanthållning av tjänster inom forskningsverksamheten, alternativt överflyttning av en hel sektion av samlingarna till ett annat museum. Museet begär all de medel som rationaliseringskravet frigör får finnas kvar inom museet.

2. Museet begär härutöver anslagsökningar med 350 000 kr. för publikarbete och annan utåtriktad verksamhet, 500 000 kr. för ansvarsmu-seiuppgifler och ekologisk kunskapsspridning, 300 000 kr. för arbetsledning m.m. vid museets vård- och registreringsfilialer ute i landet saml 660 000 kr. för administration och lokalvård m.m.

3. Till följd av ombyggnaden för nya utställningslokaler och vissa andra verksamhetsanknutna lokalåtgärder m.m. beräknar museet det ökade medelsbehovet för lokalkostnader till ca 17,9 milj.kr.

Folkens museum - etnografiska

1. Rationaliseringskravet innebär en anslagsminskning med drygt 300 000 kr. för budgetåret 1992/93. Alt lägga ner eller inskränka vissa verksamhetsgrenar är inte möjligt, varför besparingen får mötas med ökade krav på aktiv upphandling, samulnyttjande av personal m.m. Mu seet begär all få bli undantaget från rationaliseringskravet.

2. Museet begär härutöver 3,8 milj.kr. i reformmedel för olika ända mål, varav 500 000 kr. i ökat anslag för bevakning, 520 000 kr. för ut veckling av audiovisuell verksamhet och ADB, 540 000 kr. för två nya intendeniijänster och 400 000 kr. för förnyelse av basutslällningspro- grammet.

88

Nordiska museet Prop. 1991/92:100

1. Rationaliseringskravet motsvarar för Nordiska museets del en anslagsminskning med 983 000 kr. Med hänvisning lill museets ansträngda ekonomi och det hårda åtgärdsprogram som museet tvingats till inom ramen för oförändrat anslag hemställer museet om alt få bli undantaget från rationaliseringskravet.

2. Museet redovisar härutöver reformönskemål lill elt sammanlagt belopp om ca 12 milj.kr. Därav avser 5,7 milj.kr. medel för att kunna . upprällhålla museels egen basverksamhet, 2 milj.kr. kostnader för an-svarsmuseiuppgifter, 3,2 milj.kr. bevakningskoslnader och 1,2 milj.kr. täckning för ökad mervärdeskatt och återbetalning av lån från statskontoret för investeringar i ADB.

3. Vidare hemställer museet om medel så att ett angeläget byte av administrativa lokaler m.m. kan genomföras.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet

1. Rationaliseringskravet, som för nästa budgeiår motsvarar en nerdragning av anslaget med 340 000 kr., innebär att myndighetens kostnader för fasta tjänster delvis måsle bekostas med entrémedel. Myndighelen begär atl rationaliseringskravet alertas.

2. Myndighelen begär full kostnadsläckning för de faktiska bevakningskostnaderna, vilkel ökar anslagsbehovet med 1,1 milj.kr. Vidare begärs 260 000 kr. för en tjänst som metallkonservator.

3. Myndigheten framhåller ånyo behovet av nya magasin samt förbättrade lokaler för konservering och foto.

Statens sjöhistoriska museer

1. Den nya anslagskonstruklionen med Vasamuseet som självständig resultatenhet gör all kravet på rationalisering, motsvarande 1,5 % av hela anslaget inbegripet Vasamuseets lokalkostnader, måste bäras av sjöhistoriska museet ensamt. Della får orimliga konsekvenser för verksamheten, varför myndigheten begär undantag från rationaliseringskravet, vilkel för budgetåret 1992/93 motsvarar en anslagsminskning med 773 000 kr.

2. Myndighelen framhåller behovet av alt ersätta sjöhistoriska museets nuvarande magasin med nya och begär all ökad hyra och övriga kostnader i samband med lokalbytet täcks genom anslag.

Arkitekturmuseet

1. Rationaliseringskravet innebär för museets del en anslagsminskning med 67 000 kr. för nästa budgetår. Enligt museet måste minskningen ske inom ramen för övriga förvaltningskostnader, vilkel betyder alt en ökad andel av museels omkostnader måste betalas med intäktsmedel.

2. Museets redovisade reformbehov uppgår till 1,3 milj.kr. Härutöver Prop. 1991/92:100 begärs ett engångsbelopp om 770 000 kr., fördelat på tre budgetår, för Bil. 12

inköp av utrustning lill fotoavdelningen. Reformönskemålen omfattar bl.a. en utökad fotograftjänst, deltidstjänster till arkiv, utställningsavdelning och vaktmästeri samt permanenlning av två lönebidragstjänster.

3. Museet hemställer att planeringen av dess nya lokaler i anslutning till ett nytt modernt museum drivs vidare utan fördröjning.

Statens musiksamlingar

1. Myndighetens ralionaliseringsplan upptar en minskning av förvaltningsanslaget med 276 000 kr. för budgetåret 1992/93. Minskningen nödvändiggör personalinskränkningar vid kansliet och musikbiblioleket samt minskad lokalvård. Vidare måste flyttning från vissa lokaler övervägas. Myndigheten hemställer all rationaliseringskravet inte tas ul.

2. Myndigheten framhåller att löneanslaget successivt urholkas på grund av all den tillämpade modellen för löneomräkning leder lill un-derkompensalion. En översyn av omräkningsmodellen begärs. Vidare begärs permanenta lönemedel, beräknade till ca 350 000 kr., för s.k. övertalig personal vid dokumeniationsenheten.

3. Härutöver begärs 150 000 kr. för barn- och ungdomsverksamhet vid musikmuseel, 870 000 kr. för nya eller utökade tjänsler som bibliotekarie, arkivarie, fotograf och vaktmästare samt en förslärkning av ex-pensmedlen med 150 000 kr.

Tekniska museet

Museet begär elt oförändrat förvaltningsanslag för budgetåret 1992/93. Vidare erinrar museet om avtalet den 3 maj 1989 mellan staten och slif-tarorganisationerna, enligt vilkel staten åtagit sig all svara för upprustning av museets huvudbyggnad.

Statens kulturråd

Cenlralmuseerna är genom de fortsatta rationaliseringsålgärderna fortfarande ställda under hård press. Till detla kommer den oro som samtliga museer i landet hyser inför frågan om den framtida finansieringen av lönebidragsanslälld personal. Kulturrådet utgår från att statsmakterna skapar en framförhållning så alt museerna inle drabbas ekonomiskt då lönebidrag dras in.

Kostnaderna för bevakning har genom de medel som tillförts området under de senasie två åren kunnat täckas delvis. Rationalisering och översyn måste dock fortgå i samarbete mellan museerna. Av slor vikt för de statliga museernas samarbele med övriga museer i landet är att frågan om nationell försäkringsgaranti löses.

Samtidigt framhåller kulturrådet de förstärkningar som gjorts på olika områden inom centralmuseernas verksamhet genom tillskott av statliga medel, av medel från andra källor och genom museernas egna in-

takter av uppdragsverksamhet, entrémedel och försäljning. Vasamuseet Prop. 1991/92:100 är naturligtvis det mest slående exemplet, men även museer med mer Bil. 12 begränsade egenintäkter kan visa på en omfattande verksamhet som möjliggörs genom samarbele och externa medel. Utvecklingen ställer dock stora krav på en kompetent basorganisalion.

Kulturrådet avstår från att kommentera de bedömningar museerna gör av sina medelsbehov, men föreslår att museerna undantas från rationaliseringskravet.

Föredragandens överväganden

Vbsa lokalfrågor

Budgetförslaget skapar förutsättningar för all tillgodose väsentliga lokalförsörjningsbehov hos de centrala museerna. Byggnadsarbeten kommer sålunda atl igångsättas vid statens historiska museum för en s.k. skattkammare. Vidare kommer Nordiska museet att få disponera nya lokaler för administration m.m. i kvarteret Garnisonen. I enlighet med det år 1989 träffade avtalet mellan staten och näringslivet om Tekniska museet planeras en utbyggnad av museels nuvarande lokaler på norra Djurgården. De åtgärder jag här har nämnt är delvis att betrakta som standardförbättringar.

Förutsättningar finns nu också för en flyttning av kungl. myntkabinettet från historiska museet till särskilda lokaler på Slottsbacken. Då förhållandevis slora ombyggnadsarbeten blir nödvändiga förväntas de nya lokalerna inle bli inflyttningsklara förrän tidigast under budgetåret 1993/94. Myntkabinettets samlingar utgörs bl.a. av riksbanken tillhöriga mynt, som förvallas av myntkabinettet. Banken har därför utfast sig att lämna ett engångsbidrag på 20 milj.kr. för säkerhelsinstallalioner och övrig ombyggnad. Genom bankens åtagande täcks en stor del av investeringskostnaden, vilkel gör att den framlida årshyran för de nya lokalerna bör kunna reduceras väsentligt.

Jag räknar inte med att ifrågavarande lokalförändringar kommer all medföra ökade medelsbehov under detta anslag förrän budgetåret 1993/94 eller senare. Med hänsyn till frågornas betydelse för berörda museers arbetsvillkor bör vad jag här har anfört om aktuella lokalfrågor dock meddelas riksdagen för kännedom.

Täckning av underskott

Den föregående regeringen har under år 1991 prövat frågan om täckning av underskott hos tre av cenlralmuseerna. Underskotlen hänför sig till budgetåren 1989/90 och 1990/91 och avser framför alll överskridanden för bevakningskostnader.

Sålunda har statens konstmuseer redovisat anslagsöverskridanden med sammanlagt ca 19 milj.kr., varav ca 16 milj.kr. avser bevakning och ca 3 milj.kr. ulgör personalkostnader. Härutöver har överskridanden redovi-

91

sats av naturhistoriska riksmuseet med ca 1,4 milj.kr. och av Nordbka Prop. 1991/92:100 museet med 3,2 milj.kr. för personal- och bevakningskostnader m.m. Bil. 12

Underskotten bör föranleda besparingar i resp. verksamhet. Genom tidigare regeringsbeslut har av innevarande budgetårs anslag innehållits 1,5 milj.kr. hos statens konstmuseer och 478 000 kr. hos naturhistoriska riksmuseet. Jag avser inom korl föreslå regeringen att på motsvarande sätt innehålla 214 000 kr. hos Nordiska museet. Den förhållandevis lindriga behandlingen av Nordiska museet motiveras av särskilda omständigheter, bl.a. ett föreslående chefsbyle. Jag räknar med alt belopp av samma slorlek hålls inne hos resp. museum under nästa budgeiår. Med en sammanlagd besparing hos statens konstmuseer på 3 milj.kr. under innevarande och nästa budgetår har täckning åstadkommits för den del av konstmuseernas underskott som avser personalkostnader. När det gäller resterande underskott hos konstmuseerna på ca 16 milj.kr. och hos Nordiska museet på ca 2,8 milj.kr., bör täckning ske genom besparingar jämnt fördelade över fyra budgeiår hos konstmuseerna och två år hos Nordiska museet med början budgetåret 1993/94. Dessa förutsättningar bör regeringen meddela berörda museer genom särskilda beslut. Jag återkommer med förslag härom.

Statens konstmuseer har begärt särskill slöd för en översyn av myndighetens organisation och planeringssystem i syfte atl uppnå ett eftekti-vare resursutnyttjande. Jag förutsätter att ett sådant arbete kan utföras inom ramen för den verksamhet med rationaliseringsöversyner m.m., som statskontoret normall svarar för.

Bevakningskostnader

Ett flertal cenlialmuseer har även i år begärt anslagshöjningar för bevakningskoslnader. Mot bakgrund av de förstärkningar på sammanlagt 25 milj.kr. som riksdagen under de senaste tre budgetåren anvisat för bl.a. bevakning (prop. 1988/89:100 s. 398-399, KrU19, rskr. 185; prop 1989/90:100 s. 393-394, KrU2l, rskr. 224; prop. 1990/91:100 s. 302-303, KrU25, rskr. 234) är jag inte beredd alt föreslå ytterligare medel för samma ändamål. Jag finner det angeläget att upprepa vad som i tlessa sammanhang sagts om nödvändigheten av all väga in bevakningskostnaderna när man bestämmer storleken på entréavgifter och försäljningspriser vid större tillfälliga utställningar. Del finns också skäl att erinra om vad föredragande statsrådet anförde i föregående års budgetproposition (prop. 1990/91:100 s. 305) om betydelsen av en balanserad fördelning av egenintäkterna på olika kostnadsslag. Härtill vill jag framhålla vikten av att museerna samarbetar i fråga om upphandling av bevakningstjänster m.m. i kostnadsbegränsande syfte. Jag avser återkomma till regeringen med förslag om all ge statens kulturråd i uppdrag all biträda cenlralmuseerna i dessa frågor.

92 Omniteatern Prop. 1991/92:100

Under anslaget har för innevarande budgeiår förts upp elt belopp på 4 179 000 kr. för förberedelse av verksamheien vid den s.k. Omnilealer som för närvarande håller på att uppföras i anslutning till naturhistoriska riksmuseet. Omniteatern beräknas slå färdig för invigning hösten 1992 och kommer då all utgöra en självbärande resultatenhet inom riksmuseet. De anvisade medlen är, tillsammans med ca 2,3 milj.kr. som tidigare har anvisats för samma ändamål, alt betrakta som ett lån som skall återföras till statsbudgeten när verksamheten börjat ge överskott. Della beräknas ske tidigast budgetåret 1993/94, som är det första hela verksamhetsåret. Enligl vad jag har inhämtat räknar museet dock med atl Omniteatern redan under nästa budgeiår skall ge så stora intäkter all kostnaderna kan balanseras. Eftersom någol tillskott från statsbudgeten således inle behövs under nästa budgetår bör anslaget minskas med 4 179 000 kr.

Det bör ankomma på regeringen all, på samma sätl som nu sker i fråga om Vasamuseet och Julita gård, fastställa inkomst- och utgiftsslat för Omniteatern med ledning av förslag som inges av naturhistoriska riksmuseet. Härigenom får regeringen en möjlighel alt styra verksamhetens dimensionering med hänsyn lill de förväntade intäkterna och ställa villkor för användningen av eventuellt uppkommande överskoll.

Statens musiksamlingar

År 1981 sammanfördes Musikhistoriska museet, Svenskt musikhistoriskt arkiv och Musikaliska akademiens bibliotek lill en myndighet, statens musiksamlingar. Lönemedel för myndigheten beräknades med utgångspunkt i befintliga fasla tjänster vid de tre institutionerna. Därvid beaktades inte all del faktiska antalet anställda inom arkivverksamheten översteg de fasla tjänsterna med 1,25 tjänst. För att förhindra uppsägningar på grund av medelsbrist har statens kulturråd under ett antal år beviljat musiksamlingarna bidrag ur rådets dispositionsmedel under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. Myndigheten hävdar alt den övertaliga personalens insatser är nödvändiga för att klara arbetsbelastningen vid dokumeniationsenheten och begär att tjänsterna förs upp på fast stat. Jag anser det rimligt alt personalstyrkan inom arkivverksamheten bringas i överensstämmelse med de faktiska förhållanden som rått sedan starten och förordar att anslaget till statens musiksamlingar förstärks med 350 000 kr.

A nslagsberäkningar

I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II, FiU37, rskr. 390) har anslaget minskals med 742 000 kr. Del årliga rationaliseringskravet uppgår till 1,5% av anslaget. I syfte att höja den ekonomi-administrativa standarden vid cenlralmuseerna har I % ålerlagts. Besparingen har

kunnat begränsas till 707 000 kr. Vid beräkningen av anslaget har jag Prop. 1991/92:100 därutöver beräknat viss kompensalion för pris- och löneutvecklingen Bil. 12 samt en ökning till följd av höjda avgifter till Statshälsan. Vidare har kompensation getts för särskild löneskatt med 2,5 %.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

till Centrala museer: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 432 618 000 kr.

B 35. Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m.

1990/91 Utgift 25 095 216' Reservation 10 969 666'

1991/92 Anslag 14 495 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 13 080 000'

1992/93 Förslag 18 742 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 31. I det anvisade beloppet ingär 15,9 milj.kr. för utrustning av Omniteatern vid naturhistoriska riksmuseet samt 10 milj.kr. för centralmuseernas basverksamhet enligt prop. 1W()/')1:25. 2 Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget betalas innevarande budgetår kostnader för följande museer och ändamål.

Statens konstmuseer för utställningar och allmänkullurell verksamhet, underhåll och ökande av samlingarna samt för inköp av konst av nu levande svenska konstnärer.

Naturhistoriska riksmuseet för materiel m.m. samt för uppbyggnad av nya basulställningar (den s.k. 50-milj.kr.-ramen).

Statens musiksamlingar för bokinköp, utställningar, allmänkullurell verksamhet saml u'nderhåll och ökande av samlingarna.

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Statens konstmuseer

3 488 000

433 000

Naturhistoriska riksmuseet

Materiel m.m.

1 246 000

-1-

83 000

Basulställningar

(50-milj.kr.-ramen)

7 435 000

—

1 915 000

Statens musiksamlingar Utveckling av cenlralmuseernas

911 000

-1-

61 000

verksamhet

—

-1-

7 000 000

13 080 000

-1-

5 662 000

94

Statens konstmuseer Prop. 1991/92:100

Konstmuseerna begär en anslagsökning med 5 milj.kr. för konslförvärv och med 250 000 kr. för att förslärka östasiatiska bibliotekets inköpsmedel.

Naturhistoriska riksmuseet

Museet begär ett oförändrat malerielanslag samt ett ullag på 5 milj.kr. ur den s.k. 50 milj.kr.-ramen för uppbyggnad av nya basutställningar.

Statens musiksamlingar

Myndigheten redovisar en minskning med 14 000 kr. under della anslag för all tillgodose det totala rationaliseringskrav som ålagts myndighelen. Myndigheten begär att kravet alertas. Vidare begärs en engångsanvisning på 400 000 kr. för katalogisering.

Statens kulturråd

Kulturrådet anför all riksdagens beslut hösten 1990 (prop. 1990/91:25, KrU9, rskr. 98) om att omfördela tidigare anvisade medel för centralmuseernas utvecklingsverksamhet medfört ett allvarligt avbräck i museernas planering av angelägna utvecklingsprojekt. Kulturrådet föreslår all 10 milj.kr. åter slälls lill rådets disposition för fördelning mellan de centrala museerna.

Föredragandens överväganden

Statens konstmuseer

Östasiatiska biblioteket, som ulgör en del av östasiatiska museet, bildades år 1986 genom sammanslagning av boksamlingar vid kungl. biblioteket, universitetet i Stockholm och östasiatiska museet. Några särskilda anslagsmedel för bokinköp lill biblioteket disponerar inle myndigheten. En tidsbegränsad donation från näringslivet för bl.a. delta ändamål upphörde för två år sedan. Jag finner del angeläget atl biblioteket, som är del enda i sitt slag i landet, kan hålla ett aktuellt och representativt bokbestånd genom löpande nyförvärv. Därför bör statens konstmuseer fr.o.m. nästa budgetår få disponera medel under detta anslag för bokinköp vid östasiatiska biblioteket. Jag beräknar en anslagsökning med 200 000 kr. för ändamålet.

Naturhbtorbka riksmuseet

Av den s.k. 50 milj.kr.-ram, som riksdagen har anvisat för uppbyggnad av nya basulställningar vid naturhistoriska riksmuseet (prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 449, KrU 18, rskr. 192) återstår vid utgången av budgetåret 1991/92 ett belopp på 21 414 000 kr. Jag tillstyrker museets

95

begäran alt få la ut 5 milj.kr. för arbete med basulslällningarna under Prop. 1991/92:100 nästa budgetår. Eftersom planeringsramen är uttryckt i prisläget januari Bil. 12 1985 har den årligen tillförts prisomräkning baserad på föregående års uttag. Denna prisomräkning bör i år beräknas till 520 000 kr. Sedan ramen och det begärda uttaget ökats med delta belopp kvarstår 16 934 000 kr. av ramen vid utgången av budgetåret 1992/93.

Jag vill vidare erinra om att detla anslag för budgetåret 1990/91 tillfördes ett engångsbelopp på 15,9 milj.kr. för inredning och utrustning av museels planerade Omnilealer. Medlen las i anspråk successivt för betalning av leveranser fram till invigningen hösten 1992.

Utveckling av centralmuseernas verksamhet

Inför budgetåret 1990/91 beslöt statsmakterna att, som en av flera insatser för att förstärka kulturens ställning i hela landet, öka cenlralmuseernas förutsättningar att gå i spetsen för utvecklingen av landets museiverksamhet. Av den anledningen tillfördes centralmuseerna en kollektiv utvecklingsresurs på 10 milj.kr., vilken lill all börja med skulle fördelas av statens kulturråd (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 400, KrU2l, rskr. 224). Genom ett riksdagsbeslut hösten 1990 kom medelsramen i stället all tillföras museerna som en allmän basresurs, ur vilken bl.a. bevakningskoslnader skulle kunna betalas (prop. 1990/91:25, KrU9, rskr. 98).

Av cenlralmuseernas anslagsframställningar framgår atl verksamhels-planeringen omfaltar en rad projekt av utvecklingskaraktär samtidigt som resursbehoven för den löpande verksamheten måste täckas i första hand. Jag anser att det inle bara skulle främja förnyelsearbete och idéutveckling utan också ge .stimulans till en rationell hantering av de egna basresurserna om museerna hade tillgång lill obundna projektmedel vid sidan av förvaltningsanslaget. Jag beräknar 2 milj.kr. för ändamålet under detta anslag. Genom en tillfällig omfördelning av medel bör dock ändamålet engångsvis kunna tillföras ytterligare 5 milj.kr. Den samlade utvecklingsresursen för nästa budgetår föreslås således bli 7 milj.kr. För atl skapa bästa möjliga spridningseffekt bör medlen utgöra en gemensam resurs för skilda museiändamål. Statens kulturråd bör få i uppdrag att fördela medlen. Det är angeläget all rådels fördelningsbeslut såvitt möjligt grundar sig på ett samförstånd mellan museerna om olika insatsers angelägen helsgrad.

Jag vill härutöver peka på vissa särskilda insatser som under år 1991 gjorts för större ulställningsprojekt.

Den 29 augusti 1991 beslutade den förra regeringen alt 10 milj.kr., motsvarande den av bokförlaget Bra Böcker återbetalade garantin för nationalencyklopediprojektel jämte ränta, skulle användas som garanti för utställningsprojekiel Den svenska historien samt gav statens kulturråd i uppdrag att träffa överenskommelse med statens historiska muse- ... um och Nordiska museet om garantivillkoren. Härigenom möjliggörs ett unikt landsomfattande museiprojekt med målsättningen att väcka intresset för vårt lands historia och kulturarv.

96 Vidare fattade riksdagen den 17 december 1991 beslut om garanliåia- Prop. 1991/92:100 ganden m.m. i samband med vissa utställningar som statens konstmuse- Bil. 12 er planerar att genomföra bl.a. inom ramen för nationalmuseets 200-årsjubileum (prop. 1991/92:25 bil. 7 s. 30-32, KrU9, rskr. 86).

Mina förslag i övrigt framgår av sammanställningen.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

till Centrala museer: Vbsa kostnader för utställningar och samlingar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 18 742 000 kr.

B 36. Bidrag till Skansen

1990/91 Utgift 14 140 000'

1991/92 Anslag 16 384 000'

1992/93 Förslag 17 354 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 32

Medel till Skansen är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

För Stiftelsen Skansen gäller stadgar som fastställts av regeringen den I mars 1984. Enligt dessa har friluftsmuseet Skansen i Stockholm till uppgift all i sin verksamhet levandegöra svensk kultur och natur samt kring ett centrum av kullurminnen skapa en levande miljö för olika fritidsintressen. Till Skansen hör Biologiska museet. Ordföranden i stiftelsens styrelse utses av regeringen. Av övriga ledamöter utses en av regeringen, tre av Stockholms läns landsting och två av Nordiska museet.

I ett år 1968 träffat avtal mellan staten och Stockholms stad (prop. 1968:46, SU84, rskr. 202) regleras frågor om bidrag till Skansen. Avtalet innebär alt del underskoll som uppkommit i Stiftelsen Skansens verksamhet vart och elt av åren 1966 - 1970 täcks lill 40 % av staten och lill 60 % av kommunen. Avtalet är sedermera förlängt och gäller så länge del inte sagts upp. Förutom driftbidrag utgår även särskilda investeringsbidrag. Staten svarar för hela kostnaden för investeringar i kulturhisto riska byggnader och för 40 % av kostnaden för investeringar i vissa gemensamma anläggningar såsom vägar, parkanläggningar, vatten- och avloppsledningar, elektriska installationer m.m. Kommunen svarar för resterande 60 % av kostnaderna för dessa investeringar. Dessutom täcker kommunen hela kostnaden för investeringar i andra anläggningar än kulturhistoriska byggnader och gemensamma anläggningar.

Stockholms kommun och Stockholms läns landsting har den 5 maj

1982 träffat ett avtal med innebörd att landstinget fr.o.m. den I januari

1983 träder i kommunens ställe i det mellan kommunen och staten år 1968 träffade avtalet. Avtalets innebörd bibehålls i övrigt oförändrad. Ef-

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

ler bemyndigande av riksdagen har regeringen genom beslut den 1 mars 1984 godkänt ändringen.

På grundval av förslag från Skansen har numera fastställts inkomst-och utgiftsslat för år 1992. Enligt denna erfordras ett driftbidrag från statens sida som uppgår lill 15,2 milj.kr., medan tillskottet från Stockholms läns landsting beräknas till 22,8 milj.kr. Av det statliga bidraget har 7 354 000 kr. anvisats för första halvåret 1992.

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Beräkning av driftunderskott för Skansen

1993 Stat

Stat

Skansens förslag

Eena inkomster Utgifter därav löner, pensioner

26 500 000

26 700 000

28 544 000

61 521 000

64 700 000

64 845 000

m. m.

(47 975 000)

(50 206 000)

(48 901 000)

Driftunderskott

35 021 000

38 000 000

36 301 000

därav

staten

(14 008 000)

(15 200 000)

(14 520 000)

Stockholms läns

landsting

(21 013 000)

(22 800 000)

(21 781 000)

Statsbidragsberäkning

Andra halvåret 1992 och första halvåret 1993

Föredraganden

Driftunderskott

därav

andra halvåret 1992

första halvåret 1993 Investeringsbidrag till

kulturhistoriska byggnader Investeringsbidrag tilfovriga

gemensamma anläggningar Statsbidrag 1992/93 Statsbidrag 1991/92

Förändring 1992/93

15 764 000

(7 846 000) (7 918 000)

950 000

640 000 17 354 000

16 384 000

-t 970 000

Skansen

Skansen beräknar att antalet besökare under jubileumsåret 1991 kommer att uppgå lill 1 487 000, vilket är ett något högre tal än det som redovisats för år 1990 men understiger 1989 års nivå med ca 12%. Inkomsterna av inträdesavgifter och årskortsförsäljning beräknas bli ca 1,9 milj.kr. lägre än vad som förutsatts i slalen för år 1991.

Stiftelsen begär ett statsbidrag på 14 520 000 kr. för alt täcka beräknat driftunderskotl år 1992.

98

Härutöver begär stiftelsen en höjning av investeringsbidraget lill kul- Prop. 1991/92:100 lurhisloriska byggnader med 900 000 kr. lill totalt 1,8 milj.kr. för att Bil. 12 kunna genomföra sin plan för nödvändiga upprustningar och nyinvesteringar.

Vidare begärs ett investeringsbidrag från staten på 2 480 000 kr. för de gemensamma anläggningarna.

Stiftelsen erinrar slutligen om det stora behovet av medel för upprustning av va- och elanläggningarna saml för teknisk upprustning. För år 1992 begärs 4 milj.kr. för ändamålet.

Föredragandens överväganden

I Skansens inkomst- och utgiftsslat för år 1991 angavs kravet på egenin-komsler till 26,5 milj.kr., vilket innebar en höjning med ca 14 % i förhållande lill år 1990. Denna kraftiga höjning ansågs motiverad inför jubileumsåret 1991, då ett rikt program förutsattes locka en slor betalande publik lill Skansen. För programverksamhet m.m. under jubileet har regeringen tilldelat Skansen sammanlagt ca 2,7 milj.kr. ur de s.k. lotteri-medlen. Motsvarande tillskott har lämnats av landstinget. Trots dessa särskilda insatser förväntas besöksantalet för år 1991 endast obetydligt överstiga 1990 års siffror och entréintäkterna understiga budget med närmare 2 milj.kr. Mot den bakgrunden har inkomstkravet i staten för 1992 hållits kvar på ungefär samma nivå som år 1991.

För att kompensera träffade löneavtal och ge en rimlig kompensalion för övrig kostnadsutveckling har utgiftssidan räknats upp med ca 4 %. Genom att Skansens egeninkomster inte höjts i motsvarande mån har bidragen från staten och landstinget fått räknas upp.

Till investeringar i de kulturhistoriska byggnaderna har jag för nästa budgetår beräknat 950 000 kr. Landstinget kommer enligt vad jag har inhämtat alt bidra med elt belopp av samma storlek till de zoologiska anläggningarna. För de s.k. gemensamma anläggningarna har jag, efter överläggningar med landstinget, beräknat ett investeringsbidrag från staten på 640 000 kr. Landstinget har beräknat sin andel lill 960 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till Skansen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 17 354 000 kr.

B 37. Bidrag till vissa museer

1990/91 Utgift 23 957 000'

1991/92 Anslag 26 543 000'

1992/93 Förslag 26 123 000

I Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 33

99

Medel till museerna under anslaget är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Från anslaget lämnas innevarande budgetår bidrag till stiftelserna Arbetets museum, Dansmuseifonden (Dansmuseet), Drottningholms leatermuseum, Carl och Olga Milles Lidingöhem (Millesgården), Strindbergsmuseet, Thielska galleriet och Föremålsvård i Kiruna.

1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

-I--t-+ + +

1. Arbetets museum

2. Dansmuseet

3. Drottningholms

leatermuseum'

4. Millesgården

5. Strindbergsmuseet

6. Thielska galleriet

7. Föremålsvård i Kiruna

8 454 000 6 451 000

4 386 000 1 068 000 377 000 I 158 000 4 649 000

26 543 000

- 2 000 000 -I- 873 000

127 000 40 000 15 000 45 000

480 000

420 000

' För stiftelsens föreställningsverksamhet utgår bidrag från anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.

1. Arbetets museum

Museilokalerna i fastigheten Strykjärnet i Norrköping kommer att öppnas för allmänheten i december 1991. Därmed får stiftelsen praktiska möjligheter att förverkliga sina planer för den utåtriktade verksamheten. Stiftelsen begär en höjning av statsbidraget med 4,3 milj.kr.

2. Dansmuseet

För att kunna bekosta den ökade verksamheten i Dansens Hus ulan alt ta i anspråk ytterligare kapitalmedel samt utöka den uppsökande barn-och ungdomsverksamhet begär stiftelsen en uppräkning av driftbidraget med 950 000 kr.

3. Drottningholms teatermuseum

För musei-, biblioteks- och arkivverksamheten (MBA-verksamheten) begärs en ökning av bidraget med 1 367 000 kr. Härav avser 874 000 kr. nya tjänster, varav en tjänst hittills har bekostats av Stockholms kommun. Vidare begärs ett engångsanslag på 315 000 kr. för bearbetning av magasinerade föremål.

4. Millesgården

I syfte att få en fastare ekonomisk bas för bl.a. personalkostnader begär stiftelsen en höjning av statsbidraget med 300 000 kr.

5. Strindbergsmuseet Prop. 1991/92:100

För all upprätthålla oförändrad verksamhet begär stiftelsen en uppräkning av bidraget med 18 000 kr.

6. Thiebka galleriet

Stiftelsen begär ett med 1,2 milj.kr. utökat bidrag främst för täckning av museets ökade bevakningskoslnader.

7. Föremåbvård i Kiruna

Av stiftelsens ansökan framgår all en bidragsuppräkning med samma låga procentsats som medgivits för della budgeiår skulle leda lill elt underskott på ca 360 000 kr. efler avskrivningar. Vidare begärs alt de nuvarande lönebidragen för fem tjänster ersätts med anslagsmedel för en långsiktigt tryggare finansiering av verksamheten.

Nytt ändamål:

Judiska museet i Stockholm, som tidigare beviljats vissa projektmedel av statens kulturråd, begär nu elt årligt driftbidrag.

Föredragandens överväganden

Arbetets museum

Stiftelsen Arbetets museum bildades år 1983 med fackföreningsrörelsen och Kooperativa förbundet som huvudmän. Stiftelsen har hittills bedrivit viss insamlings-, publikations- och seminarieverksamhet i avvaktan på atl museilokaler i Norrköping skall färdigställas för stiftelsens räkning. Sedan huvudmännen förvärvat och låtit renovera fastigheten Strykjärnet i det gamla industriområdet vid Motala ström har museet nu öppnats för allmänheten.

Staten har sedan budgetåret 1984/85 lämnat ett årligt bidrag till verksamheten. Nominellt uppgår den samlade statliga insatsen för museet under perioden 1984/85 - 1991/92 till ca 45 milj.kr. Huvudmännen har vid sidan av ansvaret för museifastighelens kapitalkostnader lämnat endast ett mindre driftbidrag.

Den statliga bidragsgivningen har således varit betydande under museets uppbyggnadsperiod. Delta innebär emellerlid inte att staten har åtagit sig ett permanent ansvar för museets drift. Ett kontinuerligt statligt driftstöd av betydande omfattning är naturligt bara i fall där verksamheten avser statlig egendom eller bedrivs under statlig insyn. Då verksamheien vid Arbetets museum nu kommer i gång i full skala är det därför rimligt att huvudmännen tar ansvar också för driften. En ner-irappning av statens ekonomiska engagemang i verksamheten bör inledas budgetåret 1992/93 genom att statsbidraget minskas med 2 milj.kr.

101 Föremålsvård i Kiruna Prop. 1991/92:100

Ril 12

Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna bildades år 1986 som ett resultat av

överväganden inom Malmfällsutredningen (Dsl 1984:9 Framtid i malmfälten) och i prop. 1984/85:115 Regional utveckling och utjämning (1984/85.AU13, rskr. 354). Stiftelsen utför pappers- och melallkonserve-ring på uppdrag av tre statliga myndigheter, nämligen riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ-SHMM), riksarkivet (RA) och kungl. biblioteket (KB). Staten är ensam stiftelsebildare, men Kiruna kommun är företrädd i stiftelsens styrelse liksom uppdragsmyndigheterna och vissa högskolor m.fl.

Under budgetåren 1986/87 och 1987/88 finansierades verksamheten med medel från malmfaltsdelegationen och industridepartementets huvudtitel. Vidare hade Kiruna kommun åtagit sig att under de två första verksamhetsåren subventionera lokalhyran saml bekosta utbildning av konservatorsassislenter för stiftelsens räkning. Fr.o.m. budgetåret 1988/89 utgörs stiftelsens ekonomiska bas av elt årligt verksamhetsbidrag från detta anslag. Härutöver får stiftelsen för närvarande lönebidrag från länsarbetsnämnden för fem tjänster.

Stiftelsen har i dag, förutom två administrativa tjänster, 16 heltidstjänster för konserveringsarbeie, inkl. de fem lönebidragstjänslerna. En basorganisalion av denna storlek behövs enligl stiftelsens bedömning för att tillgodose uppdragsmyndigheternas krav på service.

Verksamheien förväntas under innevarande och nästa budgeiår gå med underskott. Situationen aktualiserar frågor rörande principerna för anslagets anpassning till löne- och prisutvecklingen samt de allmänna villkoren för stiftelsens fortsatta verksamhet.

Bidraget lill Föremålsvård i Kiruna har hittills prisomräknats med den procentsatsjspm gällt för bidragsanslag i allmänhet. Jag finner del rimligt — mot bakgrund av att staten är ensam stiftelsebildare och verksamheten kommer enbart statliga myndigheter lill godo — att bidraget beräknas med hänsyn tagen lill löne- och kostnadsutvecklingen på det statliga området på samma sätt som redan sker med bidragen lill Dans-museet, Drottningholms leatermuseum, Millesgården och Thielska galleriet. Bidraget har således prisomräknats med tillämpning av denna princip. Härutöver har jag beräknat en allmän förstärkning av anslaget med ca 200 000 kr.

Stiftelsen har begärt att de fem tjänster som för närvarande finansieras med lönebidrag ombildas till fasta tjänster för atl nuvarande personalstyrka skall kunna bibehållas. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag erinra om vad som vid riksdagsbehandlingen av föregående års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 12 s. 119, AU12 s. 23-24) anfördes om det nya lönebidragssyslemels lillämpning på befintliga anställningar. Enligl vad jag har inhämtat är utgångspunkten för arbetsmarknadsmyndigheternas hantering av dessa frågor att någon generell omprövning av redan beslutade lönebidrag inte skall ske.

102 Stiftelsens ekonomiska bas är dock enligt min mening så pass bräck- Prop. 1991/92:100 lig att de bidragsförstärkningar jag har förordat inle räcker för att säkra Bil. 12 finansieringen på längre sikt. Ett kontinuerligt medelstillskott i reala termer kommer sannolikt all krävas för atl upprätthålla oförändrad verksamhet för framliden. Mot den bakgrunden finns anledning att ställa frågan om del, med nuvarande krav på rationaliseringar inom den statliga sektorn, är möjligt all låla verksamheten fortsätta i nuvarande form.

Inom regeringskansliet pågår elt arbete för atl följa upp kultur-, regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser bl.a. på kulturvårdsområdet. Jag räknar med att della arbete även kommer atl inbegripa frågan om alternativa former för den verksamhet som bedrivs i Kiruna.

Judiska museet

Vid min anmälan av Arbetets museum angav jag vilka villkor som enligt min mening bör gälla för statens ekonomiska engagemang i enskild museiverksamhet. Av samma skäl är jag inte beredd att tillstyrka ett årligt driftbidrag till Judiska museet. Behov av projektmedel eller andra medel av engångskaraktär bör dock, liksom hittills, kunna prövas av statens kulturråd.

Övrigt

Vad gäller övriga ändamål har jag, med hänsyn bl.a. till den förväntade låga löneutvecklingen under nästa år, beräknat endast mindre bidragsökningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

lill Bidrag till vissa museer för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 26 123 000 kr.

B 38. Bidrag till regionala museer

1990/91 Utgift 59 263 545'

1991/92 Anslag 67 340 000'

1992/93 Förslag 76 421000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 34

Statsbidrag utgår enligt förordningen (1977:547) om statsbidrag till regionala museer till regionalt verksamt museum som regeringen har förklarat berättigat lill sådant bidrag. Statsbidrag utgår endast till museum som också får bidrag från landstingskommun eller kommun.

103 Statsbidrag utgår i form av grundbidrag. Underlaget för beräkningen Prop. 1991/92:100 är det antal grundbelopp som varje år fastställs för museerna. Enligt be- Bil. 12 slut av regeringen är 26 museer berättigade till bidrag. Antalet grundbelopp för budgetåret 1991/92 har faslslällls lill 729. Härav får 125 grundbelopp utgå tidigast den 1 januari 1992. Grundbeloppet för innevarande budgeiår har preliminärt beräknats till 190 600 kr. Statens kulturråd fördelar grundbeloppen på de museer som regeringen har förklarat berättigade till statsbidrag.

Bidragsunderlaget för varje museum motsvaras i första hand av summan av de tilldelade grundbeloppen. Statsbidrag utgår med 55 % av bidragsunderlaget.

Statens kulturråds fördelning av grundbelopp budgetåret 1991192

Museum Anlal grundbelopp Ökning Summa

1991/92 1991/92 1991/92

Första fördelning 2:a fördelning

20'"

S"»

16'»

21'»

22 5

21 Stockholms läns museum Upplandsmuseel Södermanlands museum Östergötlands länsmuseum Jönköpings läns museum Smålands museum Kalmar läns museum Gotlands fornsal Blekinge läns museum Kristianstads länsmuseum Kulturen i Lund Malmö museer Hallands länsmuseer Bohusläns museum Göteborgs museer Alvsborgs länsmuseum Skaraborgs länsmuseum Värmlands museum Örebro läns museum Väsimanlands läns museum Dalarnas museum Länsmuseet i Gävleborg I-änsmuseet - Murberget Jämtlands läns museum Västerbottens museum Norrbottens museum

604 119 723

Rörliga grundbelopp

efler särskild ansökan 6 6

Summa 604 125 729

I») 4 grundbelopp förmedlas lill Kalmar konstmuseum.

'*>) 2 nya grundbelopp förmedlas lill Kalmar konstmuseum.

2) 3 grundbelopp förmedlas lill Historiska museet i Lund, 2 till Helsing borgs museum för ekologisk verksamhet saml 6 lill Skånes Hembygds förbund.

3) Av dessa är 5 rörliga grundbelopp.

'') Ett grundbelopp förmedlas till Ekomuseum Dalarna. 5) Elt grundbelopp förmedlas till Bildmuseet och ett till Skellefteå museum, f") Elt grundbelopp förmedlas till Silvermuseet i Arjeplog.

104 Statens kulturråd Prop. 1991/92:100

Kulturrådet har i särskild skrivelse redovisat följande riktlinjer för rådets fördelning av de 125 nya grundbelopp som riksdagen ställt till förfogande fr.o.m. den 1 januari 1992. Riktlinjerna har utformats i samråd med länsmuseernas samarbelsråd och riksantikvarieämbetet.

1. För all fylla rollen siom regionall museum bör museet besitta kom pelens för atl verka inom följande arbetsområden:

— utåtriktad verksamhet: basutställningar, tillfälliga utställningar, vandringsutställningar, programverksamhet, publiceringsverksamhet, informationsverksamhet, museipedagogik inkl. konstpedagogik,

— inre museiverksamhet: insamling, dokumentation, katalogisering, konservering och föremålsvård, magasinsverksamhet, foloverk-samhel och antikvarisk-topografisk arkivering,

— kulturmiljövård: kulturlandskapsvård, KMV-ärendehantering, byggnadsvård, fornvård, KMV-skylining, arkeologisk, bebyggelse-historisk och etnologisk undersökningsverksamhet.

Strävan skall därtill vara atl i all museiverksamhet integrera ett eko-logbkt synsätt.

Museet skall även sträva efter atl fylla uppgifterna inom ämnesområdet konst och konstbildning.

2. En förutsättning för statsbidrag är all den slalliga bidragsökningen motsvaras av nya satsningar från museets huvudmän. Viss hänsyn kommer aU tas till tidigare stora satsningar från huvudmännen.

3. Då del gäller olika inriktningar av museiverksamheten och satsningar på olika ämnesområden kommer kulturrådet all särskilt uppmärksamma utvecklingen av barn- och ungdomsverksamheten samt ämnesområdena naturvetenskaplekologi, kulturmiljö och konst.

4. Vid fördelningen av grundbelopp kommer särskild hänsyn atl las till små museer och befolkningsunderlaget i länet.

Kulturrådets fördelningsbeslul enligt tabellen grundar sig på en sammanvägning av nämnda kriterier. Ett anlal av de nya grundbeloppen kommer atl fördelas för ett år i taget (s.k. rörliga grundbelopp).

Kulturrådet föreslår att antalet grundbelopp för budgetåret 1992/93 beräknas till oförändrat 729.

Föredragandens överväganden

Vid de två senaste årens riksdagsbehandling av detta anslag (1989/90:KrU21 s. 21-23, rskr. 224 och 1990/91 :KrU25 s. 17-20, rskr. 234) anfördes atl kulturrådet i samråd med berörda instanser borde utarbeta förslag lill grunder vid fördelningen av resurser mellan de regionala museerna, atl tillämpas första gången vid fördelningen av grundbelopp för budgetåret 1991/92. Fördelningsgrunderna borde redovisas för riksdagen. Som framgår av det föregående har kulturrådet nu antagit vissa riktlinjer och även tillämpat dem vid fördelningen av de 125 nya grundbelopp som riksdagen anvisade våren 1991. Jag noterar att kultur-

rådet därvid har beaktat de synpunkter som riksdagen framfört rörande Prop. 1991/92:100 olika önskvärda fördelningsgrunder. Bil. 12

Jag har för nästa budgetår beräknat statsbidrag till 729 grundbelopp om 190 600 kr. vardera. Bidragsdelen är 55 %.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

lill Bidrag ull regionala museer för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 76 421 000 kr.

B 39. Riksutställningar

1990/91 Utgift 23 853 186' Reservation 511281'

1991/92 Anslag 28 219 000'

1992/93 Förslag 31 667 000

• Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 35

Medel till Riksutställningar är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Stiftelsen Riksutställningar har enligl sina stadgar, fastställda genom regeringsbeslut den 23 juni 1976, till uppgift att främja utställnings- och konstbildningsverksamheten genom all förmedla och anordna utställningar, biträda med rådgivning och annan service saml i övrigt utveckla och förnya utställningen som medium för kunska|)sförmedling, debatt och upplevelse.

Riksutställningar skall samarbeta och samråda med slalliga och kommunala myndigheter, kulturinstitutioner, organisationer och enskilda som är verksamma i samhälls- och kulturlivet.

Inom Riksutställningar pågår ett projekt för utvärdering av verksamheten.

Riksutställningar

1. Riksutställningar beräknar rationaliseringskravet till 423 000 kr. Under hänvisning till den fortsatt mycket slora efterfrågan som finns på Riksutställningars tjänster samt vidare lill redan gjorda besparingar i kombination med uteblivna invesleringsmedel yrkar Riksutställningar att stiftelsen undantas från besparingar.

2. För utställningsvärdar till Riksutställningars ulslällningståg, ut-slällningssamarbele med de baltiska republikerna, investeringar i nya fordon samt för täckning av extra hyresdebiiering som följd av ombyggnad begärs reformmedel om sammanlagt 3,9 milj.kr.

106 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

I enlighet med riksdagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen har anslaget minskats med 97 000 kr. (prop. 1990/91:150 bil. II, FiU37, rskr. 390). Del årliga rationaliseringskravet uppgår till 1,5% av anslaget. I syfte all höja den ekonomi-administrativa standarden vid myndighelen har 1 % ålerlagts. Besparingen har kunnat begränsas till 75 000 kr. Därutöver har jag beräknat viss kompensation för pris- och löneutvecklingen saml för särskild löneskatt med 2,5 %.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

lill Riksutställningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 31 667 000 kr.

B 40. Inköp av vissa kulturföremål

1990/91

Utgift

—'

1991/92

Anslag

100 000'

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

80 000'

1992/93

Förslag

80 000

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 36

Ur detta anslag utgår medel lill inköp av kulturföremål, som har sådant konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt värde att det är av synnerlig vikt att de införlivas med offentliga samlingar. Anslaget, som disponeras efter beslut av regeringen, kan belastas med högre belopp än vad som finns beräknat i statsbudgeten. Regeringen har att i efterhand för riksdagen anmäla den medelsförbrukning som erfordrats.

Föredragandens överväganden

Anslaget lill inköp av kulturföremål bör föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen all

till Inköp av vbsa kulturföremål för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 80 000 kr.

107 Forskning

B 41. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

9 817 856' 21 654 000'

20 968 000' 30 855 000

Reservation 3 369 478"

' Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 37 Exkl. mervärdeskatt

Ur anslaget utgår medel för verksamhetsforskning och utvecklingsarbete inom kultursektorn. Medlen har utnyttjats för projekt inom statens kulturråds, ansvarsmuseernas (statens historiska museum, statens konstmuseer, naturhistoriska riksmuseet, folkens museum - etnografiska och Nordiska museet), riksarkivels och riksantikvarieämbetets ansvarsområden. Vidare betalas kostnader för projektbidrag från samefondens kulturdelegalion lill samisk forskning samt för grundforskning vid naturhistoriska riksmuseet.

1991/92

Beräknad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Statens kulturråd

1 716 000

154 000

Ansvarsmuseerna

1 369 000

623 000

Riksarkivet

6 491 000

2 584 000

Riksantikvarieämbetet

7 860 000

4 707 000

Samefondens

kulturdelegation Naturhistoriska

545 000

-1-

50 000

riksmuseet

2 987 000

-1-

1 269 000

Dialekt- och orinamnsarki

iven

samt svenski visarkiv

—

-I-

500 000

20 968 000

-1-

9 887 000

Myndigheterna

Riksantikvarieämbetet, riksarkivet, statens kulturråd, naturhistoriska riksmuseet och dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenski visarkiv begär att myndigheterna tillförs medel för forsknings- och utvecklingsinsatser i enlighet med riksdagens beslut med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning (s. 339-341, KrU23, rskr. 334).

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat ökningar av kulturmyndighelernas forsknings- och ul-vecklingsanslag i enlighet med riksdagens beslut med anledning av

prop. 1989/90:90 om forskning (s. 339-341, KrU23, rskr. 334). Beslutet Prop. 1991/92:100 innebär alt medlen för nästa budgetår ökar med 4 milj.kr. för riksanti- Bil. 12 kvarieämbetet, med 2 milj.kr. för riksarkivet, med 500 000 kr. för ansvarsmuseerna (statens historiska museer, statens konstmuseer, naturhistoriska riksmuseet, folkens museum - etnografiska och Nordiska museet; medlen disponeras av statens kulturråd), med 500 000 kr. för dialekt-och ortnamnsarkiven samt svenski visarkiv och med I milj.kr. för grundforskning vid naturhistoriska riksmuseet. Jag har därutöver tagit viss hänsyn till prisutvecklingen.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen alt

till Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 30 855 000 kr.

109 Lokalförsörjning m.m. Prop. i99i/92:ioo

Inledning

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för statliga institutioner inom kulturområdet, såsom bl.a. Operan, Dramatiska teatern, arkiv och museer. Nuvarande lokalbeslånd omfattar lotalt ca 365 000 m, varav större delen ulgör statsägda lokaler. Ifrågavarande institutioner disponerar under innevarande budgetår ca 284 milj. kr. för lokalkostnader, vilket motsvarar genomsnittligt 29 % av anvisade medel för myndigheterna.

För närvarande pågår om- och tillbyggnad vid naturhistoriska riksmuseet, en etappvis upprustning av nationalmuseet och Dramatiska teatern samt om- och tillbyggnad för landsarkivet i Uppsala.

Myndigheternas förslag

Byggnadsstyrelsen har i sin lokalförsörjningsplan för kultursektorn redovisat åtta prioriterade ärenden. Dessutom är del önskvärt alt ytterligare fyra projekt genomförs under den närmaste treårsperioden. Byggnadsstyrelsen räknar med elt investeringsbehov om 138 milj. kr. för budgetåret 1992/93 för de statliga institutionerna inom kulturområdet.

Föredragandens överväganden

I gällande investeringsplan finns uppförda kostnadsramar för pågående och beslutade byggnadsobjekl inom kulturområdet om sammanlagt 404,3 milj. kr. Som jag tidigare har reilovisat under anslaget Centrala museer: Förvaltningskostnader möjliggör budgetförslaget för 1992/93 lo-kalförbällringar för statens historiska museum. Nordiska museet saml kungl. myntkabinettet.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle atl

ta del av vad jag har anfört om lokalförsörjningen m.m. för kulturändamål.

B 42. Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamån

1992/93 Nyll anslag (förslag) 47 000 000

' Medel för detta ändamål har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats under åttonde huvudtiteln, anslaget I 2

Från detta reservationsanslag betalas utgifter för inredning och utrustning av lokaler vid vissa statliga institutioner inom kulturområdet.

110 Myndigheterna Prop. 1991/92:100

Ril 17

För inredning föreslår byggnadsstyrelsen nya eller ändrade kostnadsramar till ett sammanlagt belopp om ca 4,1 milj.kr. fördelade på tre olika kostnadsramar. Av beloppet avser ca 1,1 milj.kr. inredning till följd av två pågående byggnadsobjekt.

Byggnadsstyreben föreslår atl den för verkets inredningsverksamhel avsedda anslagsposten för budgetåret 1992/93 beräknas till 15 milj.kr.

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) föreslår att den för UUHs verksamhetsområde avsedda anslagsposten för budgetåret 1992/93 beräknas till 33 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Enskilda objekt

1 gällande inredningsplan under åttonde huvudtiteln anslaget I 2. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. finns kostnadsramar om ca 41,7 milj.kr. uppförda i prisläget den I januari 1990 för kullurändamål. Jag föreslår att dessa kostnadsramar förs över till en inredningsplan för nästa budgetår under reservationsanslaget Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål.

För ersättning och komplettering m.m. av inredning lill de statliga museerna föreslår jag en kostnadsram För byggnadsstyrebens fördelning för nästa budgetår på 3 milj.kr. Kostnadsramen får användas även för inredning i samband med omdispositioner och mindre byggnadsåtgärder i de fall inredningskostnaden inte överstiger I milj. kr.

I gällande utruslningsplan under åttonde huvudtiteln anslaget I 2. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. finns kostnadsramar om ca 36,1 milj.kr. uppförda i prisläget den I januari 1990 för kulturändamål. Jag föreslår att dessa kostnadsramar förs över till en utruslningsplan för nästa budgetår under reservationsanslaget Inredning och utrustning av lokaler för kullurändamål.

Med utgångspunkt i redovisat förslag föreslår jag att delramen Över-maskineri m.m. för Dramatiska teatern höjs med 11,7 milj.kr. lill 24,2 milj.kr. och därvid betecknas som definitiv. Vidare föreslår jag all delramen för landsarkivet m.m. i Uppsala höjs med 2,5 milj.kr. och därvid betecknas som definitiv.

För statens kulturråds fördelning har förts upp kostnadsramar om 3 milj.kr. för vart och ett av budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94. Statens kulturråd föreslår att kostnadsramarna för nästa treårsperiod höjs till 3,5 milj.kr. per budgetår. Jag beräknar kostnadsramarna för vart och ett av budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95 lill 3,1 milj.kr.

För nästa budgeiår föreslår jag atl ett anslag om 47 milj.kr. anvisas. Av dessa medel bör 500 000 kr. tillföras anslagsposten Till regeringens dbposition.

111 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål inom de kostnadsramar som jag förordat i del föregående,

2. lill Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål för budgetåret 1992/93 anvisa elt reservationsanslag på 47 000 000 kr.

c. Massmedier m.m. p-op- i99i/92:ioo

Bil. 12

Inledning

Under del gångna året har flera viktiga beslut fattats inom radio- och TV-området. Efter det att riksdagen under våren lade fast nödvändig lagstiftning samt de riktlinjer som skall gälla, har regeringen i november beslutat atl meddela koncession för den tredje TV-kanalen till Nordisk Television AB. Därmed får Sveriges Radio-koncernen konkurrens av ett företag vars sändningar kan nå i slort sett samma antal TV-tittare. Beslutet innebär även att det för första gången blir tillåtet atl finansiera rundradiosändningar i Sverige med reklam.

Ytterligare elt steg på vägen mot avreglering av radio- och TV-medierna logs genom den nya kabelsändningslagstiftning som riksdagen nyligen har fattal beslut om. Fr.o.m. årsskiftet är det i princip tillåtet för var och en all bedriva radio- och TV- sändningar i kabel och att finansiera verksamheten med reklam eller sponsring.

Enligt min mening är det viktigt alt man fortsätter arbetet med att förändra de rättsliga och finansieringsmässiga förutsättningarna för alt öka yltrandemöjligheterna och mångfalden i etermedierna. Den uppgift som slår närmasi i tur är att skapa förutsättningar för fristående etersändningar av ljudradio. En särskild utredare har nyligen lagt fram en rapport om de tekniska möjligheterna för sådana sändningar. Det är regeringens ambition atl riksdagen skall kunna ta ställning till ett förslag om villkoren för fristående ljudradiosändningar så atl sändningar skall kunna inledas den I januari 1993. Med hänsyn till att beslut inom detta område så långt möjligt bör fattas i politisk enighet, bör oppositionspartierna beredas möjlighet all delta i beredningen av förslagen.

Sveriges Radio-koncernen bör även i fortsättningen bedriva radio-, och TV-sändningar i allmänhetens tjänst.

Trots den förändringsprocess som pågår kommer sändningarna från Sveriges Radio-koncernen att för överskådlig lid utgöra en mycket viktig del av radio- och TV-utbudet i Sverige. Därför har det stor betydelse vilka villkor som gäller för koncernens verksamhet. Riksdagen fattade förra våren beslut om vissa riktlinjer för Sveriges Radio-koncernens verksamhet under den avtalsperiod .som inleds den 1 januari 1993. Detta riksdagsbeslut kommer, tillsammans med de skrivel.ser som har kommit in från bolagen i koncernen samt från Sveriges Radios ägare, atl ligga till grund för den proposition om Sveriges Radio under den nya avtalsperioden, som regeringen avser att lämna till riksilagen i vår.

Film- och videoavtalel, som är slutet mellan staten och film- och videobranschernas organisationer, gäller till utgången av år 1992. En särskild utredare har nyligen överlämnat ett förslag orn hur filmpolitiken bör utformas efter den nuvarande avtalsperiodens slut. Utredningen är för närvarande föremål för beredning i regeringskansliet. Avsikten är alt i vår lägga fram en proposition lill riksdagen om filmpolitikens utformning fr.o.m. den I januari 1993.

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget bör presstödet sän- Prop. 1991/92:100 kas. Jag förordar alt driftsstödet till dagspressen sänks med 5 %. Föränd- Bil. 12 ringen bör träda i kraft den I juli 1992. För driftsstöd som avser första halvåret 1992 bör nuvarande beräkningsgrunder tillämpas. Jag förordar vidare atl utvecklingsstödet till dagspressen för budgetåret 1992/93 minskas med 22 milj. kr. i förhållande lill innevarande budgetårs anslag.

Bokbranschens parler har i november 1991 meddelat att man efter förhandlingar beslutat att inte ersätta nuvarande fackbokhandelsavtal när det upphör att gälla den 1 april 1992. Som en följd därav bör del statliga dislributionsslödet till fackbokhandeln avvecklas som stödform fr.o.m. nästa budgetår. Det är dock väsentligt att mindre bokhandlar även i fortsättningen får möjlighel att tillhandahålla ett förhållandevis brett urval av god och aktuell litteratur, och att mångfalden i bokhandelsnätet kan värnas. Jag föreslår därför all ett utvidgat sorlimentsstöd och ett katalogdalorstöd lill mindre bokhandlar införs den I juli 1992. Jag återkommer lill detta vid min anmälan av anslaget Cl4. Slöd lill bokhandel.

När det gäller stöd till litteratur, fonogram, dagspress och tidskrifter, samt åtgärder inom massmedieområdet för handikappade avses förslag till treårsbudget för flera av de berörda myndigheterna m.fl. läggas fram i budgetpropositionen år 1993 i stället för i årets budgetproposition. En orsak till uppskovet är för handikappfrågornas del all handikapputredningen under våren 1992 kan komma all lägga fram förslag i sitt slutbetänkande som i viktiga hänseenden berör dessa verksamheter. När det gäller de övriga delar av radio- och TV-området som bör omfattas av treårsbudgetering avses förslag läggas fram i budgetproi)osilionen år 1994 i stället för i årets budgetproposition. Senareläggningen beror i detla fall på all en särskild utredare arbetar med frågan om samordning av de myndigheter som svarar för radio- och TV-frågor (kabelnämnden, närradionämnden och radionämnden). Jag utgår från all en ny myndighet skall kunna påbörja sitt arbete från den 1 juli 1993.

114 Film m.m. pop- i99i/92:ioo

Bil. 12 C 1. Statens biografbyrå

1990/91 Utgift 8 298 022'

1991/92 Anslag 7 554 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 7 255 000' 1992/93 Förslag 7 470 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 1

Inkomster vid statens biografbyrå som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under rubriken 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram, beräknas till ca 6,3 milj. kr. för nästa budgeiår. (Budgetåret 1990/91 var inkomsterna 6 403 000 kr.)

Statens biografbyrå skall enligt sin instruktion (SFS 1990:994) granska filmer och videogram avsedda för offentlig visning. Byrån skall också vara tillsynsmyndighet för videogrammarknaden. Byråns granskningsverksamhet bekostas med avgifier.

Statens biografbyrå

Statens biografbyrå har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1992/93, eftersom byrån ingår i den budgeteykel som omfattar budgetåren 1991/92-1993/94. Byrån har också lämnat en resultatredovisning.

I anslagsframställningen föreslår byrån vissa lagändringar, nämligen dels alt avgiftsbefrielse för granskning av film skall kunna ges till arrangörer av festivaler m.m., där filmer får visas för barn under 15 år och dels att en särskild lägre avgift skall gälla för granskning av kortfilmer (filmer under 30 minuters speltid).

Byrån anmäler elt resursbehov för budgetåret 1992/93 om 7,3 milj. kr., varav 1,5 milj. kr. avser tillsynsverksamheten och resterande granskningsverksamheten.

115 Föredraganden

Förslag:

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Verksamhetens inriktning:

För det kommande budgetåret vara oförändrad.

skall

verksa

m hetens

inriktning

Resurser m.m.:

Ramanslag 1992/93

7 470 000 kr.

Övrigt:

I övrigt föreslår jag ning av kortfilmer.

ändring av

reglerna

för

avgifter

för

gransk-

Skäl:

När det gäller förslaget avseende ändring av 9 § i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram som föreslås i linderbilagan 12. 3 bedömer jag det som skäligt atl inte belasta kortfilmer, vilket i detla sammanhang betyder filmer som har 5 - 30 minuters speltid, med samma avgifter som vanliga spelfilmer av normallängd. Kortfilmer har oftast en begränsad publik men kan ha betydelse som konstnärlig uttrycksform för många filmare, i synnerhet yngre. För s.k. trailers och andra filmer med en speltid under fem minuter är avgiften redan nu lägre.

Det lagförslag jag lägger fram rör i och för sig ett ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Enligt min mening är dock ändringen sådan atl lagrådels yttrande skulle sakna beiyilelse.

För biografbyråns verksamhet under kommande budgetår förutses inte några vikliga förändringar. Byråns resultatredovisning visar att verksamheten med tillsyn över videogrammarknaden har avsatt vissa resultat i form av ökad uppmärksamhet när det gäller förekomsten av olaga våldsskildringar. Verksamheten är dock ännu i elt uppbyggnail.sskede.

Antalet filmgranskningar har de senaste åren minskat och kommer enligl biografbyråns bedömning att fortsätta på ungefär nuvarande nivå. I enlighet med biografbyråns förslag har jag därför- beräknat en minskning av statsanslaget. Jag har därutöver beräknat kompen.salion för pris-och löneökningar samt för särskild löneskatt med 2,5 % och en ökning till följd av höjda avgifier till Slatshälsan. Rationaliseringskravet har inte tillämpats.

116 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

1. anta ett inom kulturdepartementet up[)rättat förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram,

2. till Statens biografbyrå anvisa ett ramanslag för budgetåret 1992/93 på 7 470 000 kr.

C 2. Filmstöd

1990/91 Utgift 54 749 000' Reservation 990 000'

1991/92 Anslag 64 229 000'

1992/93 Förslag 65 513 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 2

För stiftelsen Svenska Filminstitutets verksamhet gäller 1982 års film- och videoavtal, godkänt av regeringen den 3 juni 1982. Ändringar infördes i avtalet, för statens ilel genom beslut ilen 17 mars 1983, den 29 augusti 1985, den 2 oktober 1986, den 8 september och ilen 22 december 1988, den 11 maj 1989 samt den 20 december 1990. Genom beslut den 6 juni 1991 godkände regeringen förlängning av 1982 års film- och videoavtal för tiden 1 juli 1991 - 31 december 1992. Enligt avtalet, som är slutet mellan staten och organisationerna inom film- och viileobran-scherna, skall avgifter till stiftelsen erläggas av biografågare och video-gramuthyrare. Även Sveriges Radio bidrar i särskild orilning till institutels verksamhet. Avgifterna tillförs en filmfonil för att enligt närmare bestämmelser i avtalet användas för produktion av svensk film, för att främja spridning och visning av värilefull film, för branschfi'ämjande ändamål samt för övriga filmkulturella ändamål.

Från anslaget utgår bidrag enligt följande sammanställning.

117

1991/92

Ber

äknad ändring

1992/93'

Föredraganden

Bidrag lill filmfonden

29 000 000

580 000

Produktionsstöd lill

svenska kortfilmer

3 516 000

-1-

70 000

Främjande av spridning och visning av värde-

full film

10 651 000

-■

213 000

Bidrag för filmkultur-

ella ändamål

6 895 000

-H

138 000

Bidrag till filmkullur-ella insatser för barn

och ungdom

7 025 000

-)-

140 000

Stöd till biografer

5 (»00 UOO

-t-

100 000

Bidrag till projekt på

filmområdel

2 142 000

-t-

43 000

64 229 000

■■

1 284 000

'Förändringen avser tiden den 1 Juli - 31 december 1992

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Svenska filminstitutet

1. Med hänvisning lill förra årets mer utförliga anslagsframställning har Svenska Filminstitutet i år valt att lämna in en mer förenklad fram ställning. Anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 präglas till stor del av den allt kärvare ekonomiska situationen som drabbat institutet under det gångna året. Institutels fördelningsbara intäkter sjönk från 175 milj.kr. för budgetåret 1989/90 till 160 milj. kr. budgetåret 1990/91. De minskade intäkterna härrör sig, enligt instilutei, främst till de mins kade intäkterna från videoavgifterna som i sin tur orsakats av nedgången i uthyrning och försäljning av videogram. Institutet konstaterar dess utom alt de minskade intäkterna från videoavgifterna kommer att ac centueras än mer efter den 1 juli 1991 då de nya sänkta viileoavgifterna, som fastställdes i det förlängda film- och videoavtalel, kommer att börja gälla.

De minskade intäkterna har inneburit all institutet, förutom allmänna besparingar, tvingats reducera |)ersonalen med 20 personer.

Svenska Filminstitutet framhåller i sin anslagsframsiällning alt såväl de strukturella som de finansiella förutsättningarna för inslilulel bör omprövas för all verksamheten i framtiden skall kunna bedrivas på ett tillfredställande sätt samt för att utbudet av svensk kvalitetsfilm skall kunna hållas på en tillfredsställande nivå.

I årets anslagsframställan väljer man dock att avstå från att yrka på några genomgripande förändringar i avvaktan på att den särskilda utredning om översyn av filmstödel skall presentera sitt förslag lill framtida statligt filmstöd.

2. Svenska Filminstitutet föreslår emellertid i sin anslagsframställ ning en höjning av anslagsposten Främjande av spridning och visning

118

avvärdefull film med 4 milj. kr. Vidare föreslår institutet att en ny an- Prop. 1991/92:100 slagspost på 5 milj. kr. inrättas för slöd lill film- och medieverkstäder Bil. 12 utanför Stockholmsområdet.

Konstnärsnämnden

1: Konstnärsnämnden framhåller i sin anslagsframställan vikten av att det finns institutioner som inriktar sig på att stödja konstnärligt syftande film. Vidare betonar man värdet av att det finns en institution vid sidan av filminstitutet från vilken fria filmare kan söka stöd för sina produktioner. Delta garanterar, enligt nämnden, en sund mångfald i del svenska filmutbuilet.

2. Konstnärsnämnden föreslår för budgetåret 1992/93 en fördubbling av anslagsposten till projekt på filmområdet till 4,3 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Film- och videoavtalel gäller fram till den 31 december 1992. En särskild utredare, landshövdingen Jan Rydh, har haft i uppdrag att se över den framtida utformningen av filmstödet m.m. Utredaren har nyligen överlämnat sitt betänkande (SOU 1991:105) Filmproduktion och film-kulturell verksamhet i Sverige.

Belänkandet remissbehandlas för närvaiande och jag har för avsikt all återkomma till regeringen med förslag om en särskild proposition om filmstödel under våren. Då regeringens ställningstagande måste föregås av förhandlingar med parterna inom film- och videobranschen, torde propositionen inle kunna bli färdig i såilan tid att riksdagen hinner ta ställning lill den uniler innevarande riksmöte.

Vid beräkningen av anslaget har jag därför för den del av anslaget som berör tiden I juli - 31 december 1992 gjort sedvanlig prisomräkning. För den del som berör tiden 1 januari - 30 juni 1993 har jag, i avvaktan på särskilil proposition i ämnet, beräknat oförändrat anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksilagen att

lill Filmstöd iör builgelåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 65 513 000 kr.

c 3. Stöd till fonogram och musikalier Prop. 1991/92:100

Bil. 12

1990/91 Utgift 10 316 600' Reservation2 4 712 776'

1991/92 Anslag 11 289 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 11 283 000' 1992/93 Förslag 11 377 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 3 2Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget utgår stöd enligl förordningen (1982:505) om statsbidrag för framställning och utgivning av fonogram. Under anslaget utgår också bidrag lill Musikaliska akademien för utgivning av den musikhis-loriska fonogramantologin Musica Sveciae och för notuigivning av äldre svenska tonsättares verk.

Utgivningen av fonogramantologin regleras i ett avtal mellan staten och akademien träffat den 25 juni 1987. Vidare finns uniler anslaget medel för information och utgivning av noter saml till distribution av fonogram. Det senare regleras i ett avtal mellan staten och Compact Distribution AB (CDA) träffat den 16 maj 1991. Avtalet gäller till utgången av juni 1994.

1991/92

Beräk

nad ändring

exkl.

1992/93

mervärdeskatt

Föreil

raganden

Slöd till fonogram-

produktion

5 132 000

152 000'

Stöd till fonogram-

distribution

1 040 000

42 000

Stöd till utgivning av en musikhislorisk

fonogramantologi

2 992 000

-1-

120 000

Stöd till utgivning av äldre svenska ton-

sättares verk

347 000

14 000

Svenska ton.sättares internationella musikbyrå (STIM) -Svensk Musik för information och

utgivning av noter 1 772 000 + 70 000

11283 000 + 94 000

'Minskningen beror på en överföring av 344 000 kr. för administrationskostnader till anslaget Bl. Statens kulturråd. Stödet till fonogramproduktionen, från-räknat denna överföring, ökas med 192 000 kr.

Statens kulturråd, m.fl.

1. Kulturrådet föreslår en ökning med 514 000 kr. motsvarande kompensalion för kostnadsökningar.

2. Compact Distribution AB (CDA) har, i enlighet med ovannämnda Prop.. 1991/92:100 avtal, begärt I 040 000 kr. för distribution av kvalitetsfonogram. CDA Bil. 12 erbjuder för många små bolag den enda möjligheten alt få tillgång till

en professionell hantering av distributionen.

3. Musikaliska akademien begär för budgetåret 1992/93 dels en ökning av bidraget till Musica Sveciae med 686 000 kr., dels ett bidrag på 3 411 000 kr. för att läcka ackumulerade förluster som hittills läckts genom lån ur akademiens övriga resurser, dels slutligen att avtalel med staten förlängs med ett år (1993/94) för att möjliggöra slutförande av serien, vilket beräknas kosta 806 000 kr.

4. Musikaliska akademien begär för utgivning av äldre svenska tonsättares verk 500 000 kr., en ökning med 153 000 kr.

5. För allmän information till utlandet om svensk musik samt medel för katalogisering, notutgivning, utskrifter och tryckning av noter m.m. begär Svensk Musik (STIM) en uppräkning med 2 528 000 kr. till sammanlagt 4,3 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Svårigheterna för de mindre företag i fonogrambranschen som ger ut främst svensk musik har ökat under året. Även för ilc större företagen har konkurrensen hårdnat, vilkel i sin tur ytterligare har försvårat villkoren för de mindre bolagen. Det enda återstående större fonogramföre-tagel i svensk ägo (Sonei) har uniler år 1991 köpts upp av utländska intressen. Även om de fonogram som de svenska mindre företagen producerar oftast finns inom genrer där stora upplagor är sällsynta är ilet angeläget att dessa företag kan fortsätta verka |)å marknaden, eftersom de oftast ger företräde för svensk musik och använder svenska artister. Den svenska fonogrammarknaden har reilan i dag en ovanligt slor dominans av utländsk musik, utländska artister och musiklexter på andra språk än svenska, främst engelska. Ett stöd till de mindre svenska bolagen på marknaden innebär därför också ett stöd till mångfald och valfrihet i fo-nogramutbudet. Della stöd bör liksom tidigare innefatta slöd (ill produktion, marknadsföring och distribution.

Från anslaget betalas kostnader för arvoden och resor m.m. för ledamöter i referensgruppen för fonogramslöd. Jag har beräknat en minskning av anslaget med 344 000 kr., efieisom sådana kostnader bör beräknas under kulturrådets förvaltningskostnadsanslag. Därutöver har jag beräknat viss kom|)ensation för prisutvecklingen.

För den svenska musikhistoriska antologin Musica Sveciae har ökade produktionskostnader inneburit att serien inle kommer att kunna fullföljas inom den tidsram som fastslogs i det avlal som slöts år 1987, dvs. under kommande budgetår, trots att antalet utgåvor i serien minskals i förhållande till vad som |)lanerais. Delta beror till stor del på att en övergång lill CD-formatet från vinylskivor ägt rum uniler seriens utgivningstid. Jag anser att detta motiverar en förlängning av avtalel med Musikaliska akademien om utgivning av antologin med ett år. Då en

förlängning av avtalel kan medföra alt staten ikläds ytterligare ekono- Prop. 1991/92:100 miska förpliktelser bör regeringen inhämta riksdagens bemyndigande. Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen alt

1. bemyndiga regeringen all genom förlängning av avtalet med Musikaliska akademien om utgivning av den musikhistoriska antologin Musica Sveciae Ikläda staten ekonomiska förpliktelser i enlighet med vad jag anfört,

2. lill Stöd lill fonogram och musikalier för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 11 377 000 kr.

122 Dagspress och tidskrifter pop- i99i/92:ioo

Bil. 12

C 4. Presstödsnämnden och taltidningsnämnden

1990/91 Utgift 2 739 625'

1991/92 Anslag 4 529 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 4 333 000' 1992/93 Förslag 4 394 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 4

Presstödsnämnden har enligt förordningen (1988:673) med instruktion för presstödsnämnden till uppgift att fördela det statliga stödet till dagspressen i enlighet med pressstödsförordningen (1990:524). Därutöver har nämnden enligt sin instruktion till uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom pressen samt atl rapjjoriera om utfallet av de presstödjande åtgärderna och om förändringar inom tidningsägandet.

Taltidningsnämnden har enligt förordningen (1988:674) med instruktion för taltidningsnämnden till uppgift att fördela del statliga stödet lill radio- och kassettidningar i enlighet meil förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar.

De Ivå nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av presslöilsnämn-dens kansli.

1991/92 Beräknad ändring exkl. 1992/93 mervärdeskatt-------------------------------

Föredraganden

1. Förvaltningskostnader 4 004 000 + 40 000 (därav lönekostnader) (2 633 000) (-1- 105 000)

2. Lokalkostnader 329 000 - 21000

4 333 000 -I- 61 000

Presstödsnämnden

Riksdagens beslut om omställning och minskning i den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. 11:7, FiU37, rskr. 390) innebär atl en bes|)aring skall göras på anslaget med 150 000 kr. för builgelåret 1992/93. Nämnden har räknat med en resurstilldelning som omfattar detta särskilda sparbeting och som bör medge att nuvarande och tillkommande arbetsuppgifter kan fullgöras. Nämnden har härvid utgått från oförändrade personal- och lokalkostnader.

123 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Vid min medelsberäkning har jag räknat med en viss kompensation för pris- och löneutvecklingen, en ökning till följd av höjda avgifter lill Slatshälsan samt komjiensation för en särskild löneskatt med 2,5 %. I enlighet med riksilagens beslut om omställning och minskning av den statliga administrationen har anslaget minskats med 150 000 kr. (prop. 1990/91:150 bil 11:7, FiU37, rskr. 390). Vid beräkningen av det årliga rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de kon.sekvenser som myndighelen har redovi.sat. Minskningen av utgifterna har därför kunnat begränsats till 22 000 kr.

Anslaget bör föras upp med 4 394 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Presstödsnämnden och taltidningsnämnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 394 000 kr.

C 5. Driftsstöd till dagspressen

1990/91 Utgift 439 072 500' 1991/92 Anslag 440 300 000' 1992/93 Förslag 416 000 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 5

Presstödsnämnden

För år 1990 beviljades 76 dagstidningar driftsstöd med sammanlagt 439 072 500 kr. För år 1991 har t.o.m. augusti månad 74 dagstidningar beviljats sammanlagt 427 850 500 kr. i stöd. Yiierligare driftsstöd för år 1991 beräknas u|)pgå till ca 5,5 milj. kr., dvs. totalt för året 433,4 milj. kr. För budgetåret 1992/93 räknar nämnden med att stödet upphör till fyra tidningar som omfattats av övergångsbestämmelser och att anslagsbehovet därför kommer att minska till 427 milj. kr.

Föredragandens överväganden

I prop. 1989/90:78 om reformerat presstöd föreslogs bl.a. vilka beräkningsgrunder som skulle ligga lill grund för driftsstödets storlek. Riksdagen (KU3I, rskr. 302) beslutade i enlighet med regeringens förslag.

Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget bör statens kostnader för driftsstödet sänkas. Jag förordar därför en nedskrivning med 5 % av bidragssatser och maximibelopp för hög- och medelfrekventa dagstidningar med allmänt driftsstöd. Motsvarande nedskrivning bör göras av stödbeloppen för lågfrekventa dagstidningar med allmänt driftsstöd och för dagstidningar med begränsat driftsstöd eller driftsstöd i .sär-

skilt fall. Förändringarna bör träda i kraft den I juli 1992. För driftsstöd Prop. 1991/92:100

som avser första halvåret 1992 bör nuvarande beräkningsgrunder tilläm- Bil. 12

pas.

Anslaget bör föras upp med 416 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

1. godkänna vad jag har förordat om en förändring av beräkningsgrunderna för driftsstöd till dags|)ressen,

2. lill Driftsstöd Ull dagspressen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 416 000 000 kr.

C 6. Utvecklingsstöd till dagspressen

1990/91 Utgift 24 639 563' Re.servation 40 156 415'

1991/92 Anslag 35 800 000' 1992/93 Förslag 13 800 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 6

Den nya stödordning som införilcs den 1 juli 1990 efter riksdagens beslut (prop. 1989/90:78, KU3I, rskr. 302) innebär atl de tidigare stödformerna utvecklingsbidrag och samverkansbidrag ersatts av utvecklingsstöd. Under en övergångsperiod belastas anslaget även av samver-kansbidrag som beviljats men inte slutförts uniler den tidigare stödoril-ningen. Budgetåret 1990/91 tillfördes anslaget, utöver ordinarie medel, den behållning på 29,0 milj. kr., som fanns kvar uniler anslaget uniler åttonde huvudtiteln G 6, Lån till dagspressen vid utgången av budgetåret 1989/90.

Presstödsnämnden

Presstödsnämnden har under perioden juli 1990- augusti 1991 fattat beslut om utvecklingsstöd till 50 dagstidningar på totalt 62,3 milj. kr. Därav har 48 tidningar, som i flera fall samverkar, beviljats stöd till för-pressinvesteringar, två tidningar har beviljats slöd för samverkan genom legotryck och cn tidning för övriga investeringar.

Budgetåret 1990/91 betalade nämnden ut sammanlagt 21,1 milj. kr. i utvecklingsstöd till 31 tidningar. Dessutom utgick 500 000 kr. till universitetet i Göteborg som stöd för utveckling av utbildning i tiilningsled-ning. I samverkansbidrag utbetalades 3,0 milj. kr. av tidigare beviljat stöd.

För budgetåret 1991/92 hade t.o.m. augusti månad 5,5 milj. kr. utbetalats i utvecklingsstöd liM 11 tidningar. Beviljade men ännu inte utbetalade utvecklingsstöd uppgick samtidigt till 35,7 milj. kr. När det gäller tidigare beslut om samverkansbidrag återstår totalt 2,4 milj. kr. all utbc-

tala, varav 1,2 milj. kr. under innevarande budgetår, 0,7 milj. kr. under Prop. 1991/92:100 budgetåret 1992/93 och 0,5 milj. kr. under budgetåret 1993/94. Bil. 12

För budgetåret 1992/93 begär nämnden oförändrat 35,8 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Mol bakgrund av del rådande statsfinansiella lägel bör statens kostnader för utvecklingsstödet sänkas. Jag förorilar därför alt utvecklingsstödet minskas med 22 milj. kr. i förhållande till nuvaranile builgetårs anslag. Anslaget bör föras upp med 13,8 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att

lill Utvecklingsstöd lill dagspressen för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 13 800 000 kr.

C 7. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen

1990/91 Utgift

_i

1991/92 Anslag

1 000'

1992/93 Förslag

1 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 7

Presstödsnämnden

Frågan om statlig kreditgaranti har hittills inte aktualiserats i någol fall. För budgetåret 1992/93 begär nämnden oförändrat 1 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget i överensstämmelse med presslödsnämndens förslag. Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen alt

till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

iC 8. Distributionsstöd till dagspressen Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 82 378 165' Bil. 12

1991/92 Anslag 79 500 000' 1992/93 Förslag 81 000 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 8

Presstödsnämnden

Under budgetåret 1990/91 betalade nämnden ut sammanlagt 82 378 165 kr. i dislributionsstöd för drygt I 027 miljoner samdistribuerade tidningsexemplar. För budgetåret 1991/92 räknar nämnden med ett ulfall på 81 milj. kr. Med antagande om oförändrade upplagor begär nämnden 81 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget i överensstämmelse med presstödsnämnilens förslag. Anslaget bör föras upp med 81 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen atl

till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 81 000 000 kr.

C 9. Stöd till kulturtidskrifter

1990/91 Utgift 19 716 682' Reservation2 326 318'

1991/92 Anslag 21 002 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 20 775 000' 1992/93 Förslag 21 450 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 9 Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (1977:393) om statligt stöd lill kulturtidskrifter.

Statens kulturråd

I. För budgetåret 1990/91 ansökte 329 tidskrifter om slöd. Bidrag beviljades till 229 tidskrifter med belopp mellan 5 000 och 240 000 kr. Därav har 28 tidskrifter erhållit bidrag för inläsning på kassett med sammanlagt 531 000 kr. Erfarenheterna har varit goda av de utvecklingsin-

satser som kulturrådet genomfört på lidskriftsområilel när del gäller , Prop. 1991/92:100 marknadsföring, teknikutveckling och ulbildning. Bil. 12

2. Kulturrådet begär medel för att verksamheten med inläsning av kulturtidskrifter på kassett, som prövats i samarbete med Synskadades Riksförbund, skall kunna utvecklas ytterligare, (-t- 500 000 kr.)

3. I övrigt räknar kulturrådet med en priskompcnsalion om 10%(-(- 2 100 000 kr.)

Föredragandens överväganden

För att kunna öka tidskrifternas prenumerationsantal och minska deras kostnader genomför kulturrådet olika utvecklingsinsatser när det gäller marknadsföring, teknik och utbildning. Enligt vad jag erfarit har des.sa åtgärder varit framgångsrika. Uniler nästa budgetår bör sammanlagt högst 2 milj. kr. av stödet få användas för sådana utvecklingsinsatser.

Från anslaget betalas vissa ailministrationskostnailer .som arvoden och resor för ledamöter i referen.sgruppen för kullurtidskrifter, samt kostnailer i sambanil meil distributionen av information om kulturtidskrifter. Jag an.ser att sådana kostnader bör belasta kulturrådets förvalt-ningskoslnadsanslag. Jag har därför beräknat en minskning av förevarande anslag med 150 000 kr.

Vid beräkningen av anslaget har jag därutöver räknat med viss kompensation för prisutvecklingen. Anslaget bör föras upp med 21 450 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 21 450 000 kr.

C 10. Stöd till radio- och kassettidningar

1990/91 Utgift 70 392 976'

1991/92 Anslag 63 555 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 63 008 000' 1992/93 Förslag 90 238 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 10

Från anslaget utgår slöd enligt förordningen (1988:582) om statligt stöd lill radio- och kassettidningar. Frågor om stöd prövas sedan den 1 juli 1988 av taltidningsnämnden i enlighet med nämnda förordning och förordningen (1988:674) med inslruktion för taltidningsnämnden. Nämnden skall också handlägga ärenden om fördelning av mottagarut-rustningar för radiotidningar och bedriva visst utvecklingsarbete.

128 Prop. 1991/92:100

1991/92 Beräknad ändring Bil. 12

exkl. 1992/93 mervänleskatt-------------------------------

Föredraganden

1. Bidrag till utgivningsverksamhet m.m. 62 429 000 + 27 189 000

2. Presstödsnämnden och taltidningsnämnden för utbildnings- och utvecklingsverksamhet 579 000 + 41000

63 008 000 -I- 27 230 000

Taltidningsnämnden

Taltidningsnämnden har enligt regeringens direktiv lämnal en fördjupad anslagsframställning för perioden 1992/93 - 1994/95. Nämnden har också i mars 1991 lämnat en särskild rapport om bl.a. olika distributionsformer för laltidningar enligt det up|)drag nämnden fick i särskilda direktiv från regeringen ijuni 1990.

Under budgetåret 1990/91 har totalt 76,8 milj. kr. förbrukats under anslaget. Därav avser 55,9 milj. kr. bidrag till 45 tidningsföretag för utgivningsverksamheten. Resterande belopp avser inköp av radiotidnings-mottagare, utbildningsverksamhet samt er.sättning till televerket för service, sändningskostnader m.m.

Nämnden föreslår i sin anslagsframställningen fortsatt utbyggnad av taltidningsverksamhelen, I augusti 1991 hade 52 dagstidningar beviljats ersättning för laltidningsutgivning. Ytterligare sju tidningar hade tagit kontakt med nämndens kansli i syfte att påbörja laltidningsutgivning under innevarande budgetår. För budgetåret 1992/93 räknar nämnden med att verksamheien kommer all omfatta 69 tidningar.

Nämnden räknar med att utbyggnaden av verksamheten under perioden 1992/93 - 1994/95 i huvudsak kommer att gälla distribution enligt RATS-metoden (radiosända talsyntestidningar för synskadade). För närvarande distribueras två radiolidningar enligt denna metod, medan ca 40 radiotidningar ges ut som redigerade och förlagetrogna inlästa talutgåvor. För att möjliggöra en sådan teknikförändring föreslår nämnden att den nuvarande stödordningen ändras, vilket innebär att riksdagens beslut (prop. 1987/88:145, KU39, rskr. 291) om utgivningsformer för verksamheten inte längre är nödvändigt.

För budgetåret 1992/93 begär nämnden för bidrag lill utgivningsverksamhet m.m. 90 197 000 kr. (-»- 27 189 000 kr.).

För utbildnings- och utvecklingsverksamhet begär nämnden oförändrat belopp, dvs. 579 000 kr.

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

129 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Innan en fördjupad prövning av det framtida stödet till taltidningar kan göras och frågan om en treårig budget blir aktuell, bör de förslag och slutsatser som kan komma från 1989 års handikapputredning avvaktas. Utredningen väntas lägga fram sitt slutbetänkande i februari 1992. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att i stället genomföra en fördjupad prövning som avser perioden 1993/94 - 1995/96 i samband med nästa års budgetarbete.

Redan nu kan del emellertid konstateras att utbyggnaden av radio-och kassettidningar har gått så snabbt atl det år 1988 uppsatta målet att minst 50 dagstidningar skulle ges ut som tallidning redan är uppnått. Riksdagen har vid flera tilirällen (jfr 1990/91:KU29, rskr. 161) uttalat att 50 dagstidningar endast utgör ett delmål och att utbyggnaden bör fortsätta.

Jag föreslår att den nuvarande stödordningen ändras i enlighet med nämndens förslag för att möjliggöra en satsning på RATS-tekniken. Frågan om utgivningsform bör inte ha betydelse när det gäller att fördela stöd till taltidningar. Förändringen bör träda i kraft den I juli 1992.

Mot denna bakgrund beräknar jag anslagsposten 1. Bidrag lill ulgiv-ningsverksarnhet m.m. i enlighet med laltidningsnämndens förslag. Mina förslag i övrigt framgår av sammanställningen.

Anslaget bör föras upp med 90 238 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1. godkänna de riktlinjer jag har förorilat om utgivningsformer,

2. till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 90 238 000 kr.

Cll. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur

1990/91 Utgift 7 569 000' Reservation -'

1991/92 Anslag 7 634 000'

1992/93 Förslag 8 168 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 11

Medlen till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Enligl stiftelsens nuvarande stadgar, som fastställdes av regeringen den 22 juni 1988, har stiftelsen till ändamål alt äga och ge ut en nyhetstidning för begåvningshandikappade samt att ge ut lättlästa böcker (LL-böcker). Tidningen hör också kunna vara till nytta för andra läshandi-kappaile personer. Bokutgivningen bör koncentreras till böcker för så-

dana vuxna läsare som har särskilt stora och inte tillgodosedda läsbehov, framför allt begåvningshandikappalie personer.

Staten och stiftelsen träffade den 21 juni 1990 avtal för perioden den 1 juli 1990 — den 30 juni 1993. Avtalet reglerar bl.a. frågor om bidrag till stiftelsens verksamhet och om prenumerationsavgift för tidningen.

1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Utgivning av Nyhetsliilningen 8 SIDOR

Utgivning av lättläst litteratur

3 65 1 000 -t- 255 000 3 983 000 + 279 000

7 634 000 + 534 000

Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-stiftelsen)

Enligl regeringens direktiv har stiftelsen lämnat förilju|)ad anslagsframställning för budgetperioden 1992/93-1994/95. Stiftelsen begär följande:

1. Ambitionsnivån för verksamhetens båda sidor höjs, dels genom en egentlig nivåhöjning som beräknas till sammanlagt 1 740 000 kr., varav ca 700 000 kr. beräknas för 8 sidor och 1 040 000 kr. för LL-böckerna, dels 500 000 kr. resp. 300 000 kr. för utvecklingsarbete.

2. Stiftelsekapitalet höjs genom ett engångsanslag på 2 milj. kr. därför alt förluster i utgivningen lett till att man nu har tvingats ta stiftelsekapitalet i anspråk.

3. Hela del statliga bidraget skall betalas ut vid budgetårets början. Stiftelsen föreslår också en budgetram för treårsperioden på

32 735 000 kr.

Föredragandens överväganden

LL-stiftelsen skall enligt budgetförordningen undergå fördjupad prövning i samband med beredningen av budgetpropositionen för 1992/93.

Jag har emellertid inhämtat atl 1989 års handikapputreilning kommer all lämna sill slutbetänkande under våren 1992 med syfte att vissa av utredningens förslag skall kunna träda i kraft under år 1993. Vissa av förslagen kan komma all beröra LL-stiftelsen. Jag har därför inte ansett det lämpligt att nu genomföra den fördjupade prövningen av LL-stiftelsens verksamhet. Jag avser föreslå regeringen att i stället genomföra en föriljupad prövning som avser perioden 1993/94 - 1995/96 i samband med nästa års budgetarbete.

För bidraget under budgetåret 1992/93 har jag beräknat kompensation för kostnadsökningar.

131 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur för budgelårei 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 8 168 000 kr.

132 Litteratur

C 12. Litteraturstöd

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

38 814 299' 38 724 000'

38 649 000'

39 064 000

Reservation 7 388 946'

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 12 Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget utgår slöd till utgivning av litteratur enligt förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd. De ändamål som får stöd under anslaget framgår av följande sammanställning.

1991/92 Beräknad ändring exkl. 1992/93 mervärdeskatt----------------------------

Föredraganden

1. Utgivningsstöd 31154 000

2. Stiftelsen Litteraturfrämjandet för utgivning av En bok för alla samt läsfrämjande åtgäriler

för barn och ungdom 7 414 000

3. Kommittén för över sättning lill svenska av

finsk facklitteratur 81 000

107 0003

519 000

3 000

38 649 000

415 000

Minskningen beror på överföring av 1 485 000 kr. för administrationskostnader till anslaget Bl. Statens kulturråd.

Statens kulturråd

1. Under budgetåret 1990/91 tilldelades sammanlagt 849 titlar stöd inom ramen för anslagsposten I. Utgivningsstöd. 862 ansökningar avslogs och 159 bordlades.

2. Kulturrådet föreslår för utgivningsstödel en prisomräkning med 6% med hänsyn lill kostnadsutvecklingen inom den grafiska industrin.

3. Kulturrådet begär för utgivningsstödel, förutom prisomräkning, 2 milj. kr. i realförstärkning. Stödbeloppet härunder 1980-talel successivt minskat med en tredjedel i fast penningvärde. Hittills har antalet siödtillar delvis kunnat upprätthållas genom atl slödbelo|)pen sänkts, men denna möjlighel måsle i fortsättningen betraktas som utesluten.

1.33 Flera av kulturrådets urvalsgrupper har dessutom tvingats avslå ansök- Prop. 1991/92:100 ningar om stöd till titlar som egentligen skulle vara bidragsbeiättigaile. Bil. 12

Av den begärda realförstärkningen avser 1,2 milj. kr. stödet till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Ett sådant tillskott skulle medge att ytterligare 60 titlar kunde tilldelas stöd. Resterande 800 000 kr. avser en ytterligare förstärkning av klassikerserien för skolan, utiiver de 1,7 milj. kr. som avsatts för detta ändamål innevaranile budgetår och som föreslås utgå även för budgetåret 1992/93. Det skulle medge en ettårig förlängning av serien och en ökning av antalet titlar från 64 till 72. Målet är fortfarande att utöka serien till totalt 100 titlar.

4. Högst I 507 000 kr. bör avsättas för kostnader för arvoden m.m. i samband med fördelningen av utgivningsstödet. För urval m.m. för klassikerserien för skolan bör högst 135 000 kr. få avsättas.

Stiftelsen Litteraturfrämjandet

Litteraturfrämjandet begär samma uppräkning av stödet för utgivning av En bok för alla som anslagsposten 1. Utgivningsstöd.

Kommittén för översättning till svenska av finsk facklitteratur

Kommittén betonar att principen om lika stort bidrag lill verksamheten från Finland och Sverige talar för att det svenska bidraget höjs. Kommittén anhåller därför om en förstärkning av bidraget med 39 000 kr.

Föredragandens överväganden

1 1991 års budgetproposition (1990/91:100 bil. 10 s. 337-338) föreslogs att verksamheten med en klassikersserie för skolans behov skulle tillföras 1,7 milj. kr. Riksdagen beslutaile i enlighet med regeringens förslag (KrUIS, rskr. 174). Hittills har 56 titlar givits ut och under våren 1992 kommer ytterligare åtta titlar att ges ut. Totalt ca 400 000 volymer hade sålts t.o.m. augusti 1991. Mot bakgrund av den föriljupade analys som kulturrådet skall genomföra av litteralurområdet inför perioden I99.V94 - 1995/96, finner jag det angeläget atl verksamheien med skolklassikerse-rien kan förlängas t.o.m. nästa budgetår. Jag förorilar därför att I milj. kr. anvisas för ändamålet.

Från anslagsposten I. Utgivningsstöd betalas vis.sa administrationskostnader som arvoden och resor för lektorer och ledamöter i arbetsgrupper. Jag anser att sådana kostnader bör belasta kulturrådets förvall-ningskostnadsanslag. Jag har därför beräknat cn minskning av anslagsposten med 1 485 000 kr.

Verksamheten En bok för alla regleras i ett tieårigl avtal som upphör med utgången av innevarande budgeiår. För riksdagens information vill jag nämna att elt nytt avtal för tiden den I juli 1992 - 30 juni 1993 slöts mellan staten och Stiftelsen Litteraturfrämjandet den 12 september 1991.

134 Vid beräkningen av anslaget har jag räknat med en viss kompensa- Prop. 1991/92:100 tion för prisutvecklingen. Bil. 12

Mol denna bakgrund beräknar jag att anslaget bör föras upp med 39 064 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

till Litteraturstöd för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 39 064 000 kr.

C 13. Kreditgarantier till bokförlag

1990/91 Utgift -'

1991/92 Anslag I 000'

1992/93 Förslag I 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 13

e

Statliga kreditgarantier för lån till bokförlag utgår enligt förordningen (1978: 490) om statligt litteraturstöd. Kreditgarantier får fr.o.m. budgetåret 1985/86 beviljas inom en total engagemangsram av 6 milj. kr. Den I juli 1991 övertog närings- och teknikutvecklingsverket myndighetsansvaret från statens industriverk.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)

Under budgetåret 1990/91 har ingen garanti beviljats. Inga garantier har heller infriats under budgetåret. Vid ingången av innevarande budgetår hade verket utestående garantier på 0,1 milj. kr. För budgetåret 1992/93 föreslår verket inle några förändringar.

Föredragandens överväganden

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:141, KrU21, rskr. .V)2) har för de statliga kreditgarantierna till bokförlag en engagemangsram om 6 milj. kr. beviljats. Förlusten i garantisystemet ökade inte under budgetåret 1990/91. Garantiramen för verksamheten uppgår därför oförändrat lill 5 664 430 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Kreditgarantier lill bokförlag för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på I 000 kr.

c 14. Stöd till bokhandel

2 843 700'

3 025 000' 6 960 000

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

Reservation

897 680'

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 14

Enligt förordningen (1985:525) om statligt stöd till bokhandeln kan bl. a. sortimentsstöd utgå till bokhandel som inte är fackbokhanilel. Denna stödform utgår från della anslag. Från anslaget utgår dessutom slöd lill spridning av bokinformation samt bidrag lill Bokbranschens Finansieringsinstituts AB (BFI) kostnader för administration av den statliga stödverksamheten.

1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Förered raganden

1. Sorlimentsstöd 1159 000 + 2 341000

2. Kalalogdalorslöd - + I 519 000

3. Slöd till spridning av

bokinformation I 284 000 + 52 000

4. Bokbranschens Finan sieringsinstitut AB 582 000 + 23 000

3 025 000<

3 935 000

'Av beloppet fär BFI omfördela högst 200 000 kr. mellan anslagsposterna. Till anslagsposten 4 fär dock inga medel foras.

Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI)

BFI har i anslutning lill sin anslagsframställning överlämnat rapporten Bokhandelsbranschen 1990/91. I rapporten behandlas hl.a. förändringar i bokhandelsbeslåndet mellan åren 1990 och 1991. Antalet fackbok-handlar är oförändrat 247, medan antalet servicebokhandlar har minskat med 13 till 83.

Enligt rapporten har bokhandeln t.o.m. budgetåret 1990/91 klarat den allmänna lågkonjunkturen relativt bra jämfört med andra detaljhandelsbranscher. Mycket tyder dock på att de bokhandlar som redan tidigare haft svag ekonomi kommer atl få ökade ekonomiska svårigheter under innevarande budgetår.

Med anledning av att Svenska Bokförläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen i november 1991 kommit överens om att inie ersätta det nuvarande fackbokhandelsavtalet när det upphör all gälla den I april 1992, föreslår BFI i en skrivelse en förändrad stal lig stödord-

ning för bokdistribution och bokhandel. Förslaget innebär i korthet att Prop. 1991/92:100 två av de nuvarande stödformerna - distributionsstöd till fackbokhandel Bil. 12 och sorlimentsstöd till servicebokhandlar - ersätts inom det befintliga budgetutrymmet med elt utvidgat sorlimentsstöd och ett katalogdalorstöd för mindre bokhandlar.

De nya försäljningsvillkor som förlagen individuellt kommer att erbjuda efter den 1 april 1992 är ännu inte fastställda, men enligt BFI kommer de större förlagen sannolikt all erbjuda de större bokhandlarna någon form av differenlierat graiisabonncmang, medan t.ex. retur- och betalningsvillkoren kommer att variera. I den nya situationen kommer de minsia fackbokhandlarna alt få svårt atl hävda sig. BI-I räknar med att ca 50 mindre fackbokhandlar, med bokinköp för upp till 700 000 kr., kan komma att stå helt utanför branschens olika försäljningsvillkor och kedjesamverkan, samtidigt som de inte heller omfallas av det nuvarande statliga soriimentsstöilet, som är kopplat lill en övre inköpsgräns på 575 000 kr.

Mol denna bakgrund föreslår BFI att nuvarande sorlimentsstöd utvidgas. Den övre inköpsgränsen för sortimenisstöd bör höjas från 575 000 kr. lill 700 000 kr. och bokhandlar som ansluter sig till systemet bör kunna få bidrag för ett nyhel.sabonnemang på upp till I 000 titlar, jämfört med högst 800 enligt nuvarande slödordning. Därmed skulle de mindre fackbokhandlarna, som har haft en kraftig ökning av leturvoly-merna under senare år, erhålla färre ahonnernangstiilar än dagens ca 1 800 ulan en alltför kraftig nedgång i antalet tillgängliga titlar. Del utvidgade sortimentsstödei skulle lotalt omfatta ca 135 bokhandlar och kostnaden för budgetåret 1992/93 beräknas av BFI till 3,5 milj.kr.

BFI föreslår vidare atl ett statligt kalalogdalorslöd inrättas. Genom atl mindre bokhandlar får möjlighet att ansluta sig till bran.schens datoriserade katalog- och ordersystem kan invånarna på mindre och medelstora orter få tillgång till information om utgivna titlar även om ilen lokala bokhandeln inte har förutsättningar att lagerhålla hela den aktuella utgivningen. Stödet bör lämnas till bokhandlar som inle har ekonomiska möjligheler alt ansluta sig till systemet och sorn det finns kulturpolitiska skäl att stödja. Enligt BFI bör stöd kunna utgå till bokhandlar som har gjort bokinköp för mellan 200 000 kr. och 500 000 kr. per år, och stödet bör utformas så all staten bidrar med 50 % av grundinvesteringen och med 50 % av årskostnailen. Totalt kan ca 85 bokhandlar komma att beröras. För budgetåret 1992/93 beräknar BFI cn kostnad för katalogda-torslödel på I 620 000 kr.

Förslaget om en förändrad statlig slödordning fiir bokdistribution och bokhandel har antagils av styrelsen för BFI, som består av representanter från Svenska Bokförläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen. Den totala kostnaden för budgetåret 1992/93 beräknas till 5 120 000 kr., vilket motsvarar en uppskrivning med 3 % av de medel som för innevarande budgetår har anvisats uniler åttonde huvudtiteln anslaget II 14. anslagsposten I. Sortimentsstöd, och anslaget H 15. Dislributionsstöd till fackbokhanilel m.m.

137 I sin anslagsframställning föreslår BFI all stödet till spridning av Prop. 1991/92:100 bokinformation bör räknas upp med ca 8 % och att medlen för BFI:s Bil. 12 administrativa kostnader bör ökas med ca 5 %.

Föredragandens överväganden

De nuvarande statliga stödinsatserna för bokdistribution och bokhanilcl har i huvudsak två syften. Dels att öka tillgängligheten av kvalitetslille-ralur i bokhandeln, dels att vidmakthålla och om möjligl förstärka ett vittförgrenat bokhandclsnät. Dislributionsstöd till fackbokhandel, som infördes budgetåret 1981/82 och reviderades budgetåret 1985/86, är knutet lill branschåtaganden i fackbokhandelsavtalet, där förlagen och ile större boklådorna förbinder sig alt medverka till en bred spridning av aktuell kvalitetslitteratur. Soriimcntssiöd till servicebokhandlar inföiiles budgetåret 1985/86 för att ge även mindre boklåilor möjlighet atl kunna er-bjuila ett förhållandevis brett urval av god och aktuell litteratur. (Jfr prop. 1984/85:141, KrU21, rskr. 392.)

Vid behandlingen av 1991 års budgetproposition uttalade riksdagen (1990/91 :KrU 15, rskr. 174) alt förekomsten av en väl fungerande fackbokhandel är en förutsättning för att kvalitetslitteratur finns tillgänglig i hela landet, och alt regeringen förulsalles följa utvecklingen på bokhandelsområdet. Bakgrunilen till uttalandet var atl några större bokförlag i december 1990 hade sagt upp sin anslutning till fackbokhandelsavtalei.

Därefter har bokbranschens parter efter förhandlingar kommit överens om att inte ersätta det nuvarande fackbokhandelsavialet när det upphör att gälla den 1 april 1992. Enligt vail jag har erfarit kommer förlagens individuella avtalsvillkor, i likhet med de villkor .som redan införls av ett anlal förlag, inle att uppfylla kraven i stödordningcn för dis-tribulionsstöil till fackbokhanilel. Som en följil ilärav bör ilistiibutions-stöilet avvecklas som stödform fr.o.m. nästa budgetår.

I den nya situationen är det enligt min mening väsentligt att mindre bokhandlar även i fortsättningen får möjlighet alt tillhandahålla elt förhållandevis brett urval av god och aktuell litteratur, och att mångfalden i bokhandelsnätet kan värnas. Jag föreslår därför att medlen .som för innevarande budgetår anvisats under åitonile huvudtiteln anslaget H 15. Distributionsstöd till fackbokhanilel m.m. under budgetåret 1992/93 får beräknas under anslaget C 14. Stöd till bokhandel för att finansiera elt ulvidgal soriimentsslöil och elt kaialogilatorstöil. Enligt vad jag har inhämtat har statens kulturråd inga erinringar mot detta förslag.

Enligt min mening bör ett utvidgat sorlimentsstöd utgå efter i stort sett samma regler som gäller för nuvarande sortimentsstiid. En förändring är att bidrag bör kunna lämnas för ett nyhetsabonnemang på upp till I 000 titlar. Vidare bör bidragsbelop|)en i fortsättningen beräknas med beaktande av värdet på det graiisabonncmang som de större bokhandlarna erhåller från förlagen. Som information för riksdagen vill jag även nämna att jag kommer att föreslå regeringen att den övre inköpsgränsen för sortimentsstödei höjs till 700 000 kr. Del bör även utgå bi-

drag för ett kalalogdalorslöd. Det bör ankomma på regeringen att ange Prop. 1991/92:100 de närmare villkoren för iletta slöd. Bil. 12

Det utvidgade sortimentsstödei och kaialogdalorstöilet bör införas den 1 juli 1992 och handläggas av BFI. Det finns dock anledning atl följa utvecklingen på bokhandelsområdet även i fortsättningen och en översyn av de nya stöden bör göras i samband rned den fördjupade prövning som skall genomföras av hela litteralurområdet inför perioden 1993/94- 1995/96.

Vid beräkningen av anslaget har jag räknat meil en viss kompensation för prisutvecklingen. I övrigt framgår mina förslag av sammanställningen. Anslaget bör föras upp med 6 960 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksilagen att

1. godkänna att disiributionsstödci lill fackbokhandel avskaffas,

2. godkänna att sortimentsstödei utvidgas,

3. godkänna atl elt katalogdalorstöd införs,

4. till Stöd tdl bokhandel för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 6 960 000 kr.

C 15. Lån för investeringar i bokhandel m. m.

1990/91 Utgift 2 190 000' Reservation 2 455 200'

1991/92 Anslag 2 290 000' 1992/93 Förslag 2 382 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 16

Från anslaget utgår kreditstiiil och stöd till rådgivning enligl föroril-ningen (1985: 525) om statligt stöd till bokhandeln.

Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI)

BFI föreslår, med hänvisning till att efterfrågan på kredilstöd varit stor, en ökning av anslaget med ca 5 % eller 120 000 kr.

BIT har underrättat regeringen om ett beslut där en ansökan om kredilstöd från en servicebokhandel avslagils med hänvisning till atl den nuvarande stödordningen inte ger utrymme för bidrag till servicebokhandel i storstadsförort.

Föredragandens överväganden

Det slalliga kreditstödet skall enligt gällande stödordning i första hand lämnas för atl upprätthålla fortsatt drift av en fackbokhandel på en mindre eller medelstor ort. Om det finns särskilda skäl kan kredilstöd

även lämnas till annan bokhandel. Det gäller t.ex. under vis.sa förutsätt- Prop. 1991/92:100 ningar serviccbokhandel på orter som saknar annan bokhandel, och Bil. 12 fackbokhandel i storstadsförorter (jfr prop. 1984/85:141, KrU21, rskr. 392). Jag anser alt stöd fr.o.m. nästa budgetår under vissa förutsättningar även bör kunna lämnas till serviccbokhandel i storstailsföror t. Jag an.ser samtidigt att bestämmelserna om vilka typer av bokhandlar som kan få kreditstöd bör förenklas. Del bör ankomma på regeringen att närmare utforma sådana bestämmel.ser.

För riksdagens information vill jag nämna att begreppet fackbokhandel (jfr prop. 1984/85:141 s. 7-8) kommer att .ses över i stödordningcn som en följd av att fackbokhandelsavialet upphör att gälla ilen 1 april 1992.

Vid beräkningen av anslaget har jag räknat med cn viss kompensation för prisutvecklingen. Anslaget bör föras upp med 2 382 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vail jag har förordat om kreditstödet lill bokhandeln,

2. lill Lån för investeringar i bokhandel m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 2 382 000 kr.

C 16. Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Förvaltningskostnader

1990/91 Utgift 21 456 591'

1991/92 Anslag 22 016 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 21 739 000' 1992/93 Förslag 23 448 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 17

Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) skall enligt sin instruktion (1988:341) i samverkan med andra bibliotek förse synskadcide och andra läshandikappade med litteratur. Biblioteket skall särskill framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker, sälja punktskriftsböcker samt ge upplysningar och råd inom sitt verksamhetsområde lill främst folkbibliotek. Biblioteket fungerar som lånecentral för talböcker. Biblioteket har vidare en central utskrivningstjänst för dövblinda och svarar för framställning av studielilleratur för läshandikappalie högskolestuderande (anslaget under åttonde huvudtiteln Bidrag till vissa studie-sociala ändamål). Till biblioteket är knuten en punktskriftsnämnil som enligt sin instruktion (1985:391) har atl främja och utveckla punktskriften för synskadade.

140 Biblioteket är tillsynsmyndighet för frågor rörande bidraget till den Prop. 1991/92:100 framställning av videogram på teckenspråk för döva vilken utförs av Bil. 12 Sveriges Dövas Riksförbund.

1991/92 Beräknad ändring exkl. 1992/93 mervärdeskatt------------------------------

Föredraganden

1. Förvaltningskostnader 17 738 000 + 903 000 (därav lönekostnader) (15 165 000) (+ 725 000)

2. Lokalkostnader 3 701000 -I- 806 000

3. Kompensation för kostnader

för kassettskatl 300 000 of

21 739 000 + 1 709 000

Talboks- och punktskriftsbiblioteket

Biblioteket har enligt regeringens direktiv lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1991/92-1993/94 (år 1-3). Biblioteket har också redovi.sat ett uppdrag från regeringen att utreda framställning av en elektronisk version av Nationalencyklopedien. Biblioteket framför i anslagsframställningen följanile förslag:

1. Uppräkning av anslaget till Sveriges Dövas Riksförbund rned 11 050 000 kr. år I, med 9 005 000 kr. år 2 och med 6 466 000 kr. år 3, dvs. sammanlagt 26 521 000 kr. från dagens nivå 9 311 000 kr., dvs, en knapp fyrilubbling av anslaget på tre år.

2. En investeritTg i ett lokalt biblioteksdatasystem år 1 med 2 750 000 kr. Investeringen avbetalas genom att produklionsanslagei minskas med 550 000 uniler vartdera fem år från år 2.

3. Den i kompletleringsproposilionen ålagda besparingen på 600 000 kr. får återtas år 2 och 3.

4. För att delta i den inicrnationella utvecklingen av teknik för läs-handikappade begär IPM 300 000 kr.

5. För ökad administration i samband med ökad siuilerandetillslröm-ning begärs 600 000 kr.

6. Under anslaget Bidrag lill vissa sludiesociala ändamål uniler ållon-ile huvudtiteln begär IPB bidrag till utveckling av lalboksmedier för studeranilc med sammanlagt 1,2 milj. kr. .samt en uppräkning av anslaget till II 050 000 kr. år I och en ökning rned 500 000 kr. för vartdera år 2 och 3.

7. Elt särskill ungdomsprojckibidrag till Sveriges Dövas Riksförbunil med 0,7 milj. kr. jjcr budgetår.

8. Lösning av frågan om eterdistribution av teckenspråksviilc()gram.

141 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Ril 17 Med anledning av de förslag rörande hjälpmedel till läshandikappade

som kan komma från handikappulrcilningen i dess slutbetänkande våren 1992 föreslår jag inte nu alt talboks- och punktskriftsbiblioteket får en budgetram för perioden 1992/93-1994/95. Jag avser återkomma till regeringen med förslag föranledda av en fördjupad prövning av bibliotekets verksamhet i nästa års budgetproposition. Förslagen kommer då all avse perioden 1993/94-199.5/96.

För budgetåret 1992/93 föreslår jag viss kompensation för kostnadsökningar och särskild löneskatt med 2.5 % samt en ökning av medlen lill följd av ökade avgifter lill Statshälsan. För deltagande i internationellt samarbele om utvecklingen av teknik när- det gäller hjälpmedel för läshandikappalie har jag genom omprioriteringar beräknat en ökning av anslaget med 123 000 kr. Jag har vidare beräknat atl del är möjligt att reducera kostnaderna för verksamheien genom rationalisering rned 0,5 %.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår rik.sdagen att

lill Talboks- och punktskriftsbiblioteket: l''örvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 23 448 000 kr.

C 17. Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Produktionskostnader

1990/91 Utgift 35 066 304' Reservation-' 1 517 425'

1991/92 Anslag 38 837 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 33 614 000' 1992/93 Förslag 37 999 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 18 Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas talboks- och punktskrifishibliotekcls (TPB) produktion av talböcker och punktskrifisböcker saml kalaloger och annal informationsmaterial. Från anslaget utgår också bidrag lill Sveriges dövas riksförbund (SDR) för produktion av viilcogram för döva.

142 Prop. 1991/92:100

1991/92 Beräknad ändring Bil 12

exkl. 1992/93

mervärdeskatt------------------------------

Föredraganden

Produktionskostnader för talböcker, punktskrifts- böcker, informations material, m.m. 24 .03 000' -i- 3 733 0002 Bidrag till Sveriges dövas riksförbund för produktion av videogram för döva 9 311 000 + 652 000

33 6J4 000 + 4 385 000

'I beloppet ingår även den i 1991/92 års budget upptagna anslagsposten Produktionskostnader för punktskrifisböcker till fiir sälj ning. 21 beloppet ingår även cn engångsanvisning på 2 750 000 kr. för ett lokalt bibliolcksdalasyslem. 1-rån beloppet har dragils 718 000 kr. som är första återbetalning jämte ränta.

Talboks- och punktskriftsbiblioteket

Under anslaget C 16. Talboks- och punktskriftsbiblioteket: lörvall-ningskostnailer har redovisats den fördjupade anslagsframställningen från biblioteket när ilet gäller samtliga anslag som rör biblioteket. Av förslagen i anslagsframställningen rör- följande delta anslag:

1. Uppräkning av anslaget till Sveriges Dövas Riksförbund under perioden 1992/93 - 1994/95 med 1 I 050 00(1 kr år 1, 9 005 000 kr. år 2 och 6 466 000 kr. år 3, dvs. sammanlagt 26 521000 kr. från dagens nivå 9 311 000 kr., dvs cn knapp tredubbling av anslaget på irc år.

2. Ett särskilt ungilomsprojcktbiilrag till Sveriges Dövas Riksförbund med 0,7 milj. kr. per budgetår.

3. Liisning av frågan om cterilistribution av leckenspråksviilcogram.

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare anfört uniler anslaget Talboks- och ijunklskriftsbiblio-leket: 1'örvaltningskostnailei föreslår jag inte i denna huilgci[)r()positiun att biblioteket skall få en budgetram för perioden 1992/93 - 1994/95. Ställning till flertalet av förslagen i bibliotekets fi) ril ju pade anslagsframställning för perioden kommer att tas under nästa års builgclarbete.

För budgetåret 1992/93 har jag beräknat viss kompensation för piis-ulvecklingen. Anslagsposterna Produktionskostnader för talböcker, punktskrifisböcker, informationsmaterial mm. samt Produktionskostnader för punktskriftsböcker för försäljning i 1991/92 års budget har lagts samman.

Biblioteket bör i likhet med tidigare år få elt bemyndigande all göra beställningar av talböcker, punktskriftsböcker och informationsmaterial som kommer alt belasta anslaget budgetåret I99.V94. Jag föreslår att bemyndigandet skall av.se högsl 10,8 milj. kr.

143 Biblioteket bör också få en engångsanvisning på 2 750000 kr. som Prop. 1991/92:100 återbetalas genom en anslagsminskning med 718 000 kr, jämte ränta un- Bil. 12 der fem år för installation av ett lokalt bibliotck.sdatasyslem.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge atl regeringen lämnar talboks-och punktskriftsbiblioteket del beställningsbemyndigande på 10 800 000 kr. för budgetåret 1993/94 som jag har förordat,

2. till Talboks- och piinkiskriftshiblioteket: Produktionskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 37 999 000 kr.

C 18. Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden

1990/91 Utgift 2 677 184'

1991/92 Anslag 2 930 000" 1992/93 Förslag 3 041 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 19

Medel till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden är budgeterade inkl. merväiileskatt.

Från anslaget utgår medel lill löner för föreståndare och fem forskningsassistenter vill nämndens .sekretariat. Vidare utgår bidrag till vissa andra kostnader som lokaler och expenser samt projektet Terminologiskt utvecklingsarbete på invandrarspråk. Övriga kostnader för Svenska språknämndens verksamhet täcks av anslag från olika fonder, prenumc-ralionsavgifter för tidskriften S[)i-åkvård, rn. m.

Sverigefinska språknämnilcn har biilrag även från ilen finska staten.

1991/92

Beräk

nad ändring

2/93

lör

eili

laganilen

Lönekostnader

1 890 000

-1-

19 000

Bidrag till lokal- och

kontorskostnader

266 000

-1-

61 000

Terminologiskt utvecklingsarbete på invandrar-

språk

191 000

-1-

8 000

Bidrag lill Sverigefinska

språknämnden

583 000

-1-

23 000

2 930 000

-1-

111000

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Svenska språknämnden

Svenska språknämnden har lämnat fördjupad anslagsframställning för budgetperioden 1992/93-1994/95.

Framställningens tyngilpunkt ligger i cn iliskussion av svenskans ställning i samband meil ilels den europeiska integrationen och datoriseringen av samhället. Till anslagsframställningen har fogats idéskriften Svensk språkvård inför sekelskiftet. Några av slutsatserna i framlidsana-ly.sen är att det behövs en ny språkriklighetshandbok (cn ny "Wcllan-der") och en konstruktionsordbok. För atl detla skall kunna ske begär nämnden att två nya tjänster inrättas på sekretariatet fiir atl bevaka det svenska språkels ställning under den pågående och framtida integrationsprocessen i Europa och följa språkutvecklingen mot bakgrund av datoriseringen av .samhället. Kostnailen beräknas till 540 000 kr. Vidare begär nämnden ett nytt bidrag lill datautrustning i)å 100 000 kr-.

Nämnden föreslår en budgetram för åren 1992/93-1994/95 på 8 931 000 kr.

Sverlgefinska språknämnden

Sverigefinska språknämnden föreslår att nämndens tjänster omvandlas till statligt reglerade tjänsler för alt nämndens verksamhet skall få nödvändig kontinuitet.

Föredragandens överväganden

Svenska språknämnden har i sin fiirdjupadc anslagsfiamställning i enlighet med regeringens direktiv fiireslagit en budgetram fiir peiioden 1992/9.3-1994/95. Jagar dock inte beredd att nu förorda en budgetram för nämnden av den typ som statliga myndigheter och liknande ges.

10 Riksdagen 1991192. I saml. Nr 100. Bilaga 12

145 Svenska språknämndens ställning skiljer sig i vikliga hänseenden från Prop. 1991/92:100 en slallig myndighet, både när det gäller sammansättning, huvudmän Bil. 12 och finansiering. Staten bör därför inte föreskriva verksamhetsinriktning för nämnden på det sätt som avses i budgetförordningen. Det finns dock goda skäl atl pröva nämndens verk.samhet med regelbundna mellanrum, på samma sätt som sker med statliga myndigheter, t samband med bl.a. fördjupade anslagsframställningar.

Nämndens redovisning av sin verksamhet och analyser av resurser och kommande utveckling för svensk språkvård ger en värdefull belysning av nämndens verk.samhelsområde. Jag anser att cn prioritering av verksamheten mol att följa utvecklingen av svenska språket i samband med den ökande integrationen i Europa och i ett allrner datori.serat samhälle är rimlig. Nämndens inriktning mol dessa områden och dess planer i övrigt motiverar väl elt statsbidrag.

För Sverigefinska språknämnden är situationen delvis annorlunda. Nämnden finansieras med statsbidrag men får också bidrag från finska staten. Nämnden har en viktig uppgift som ansvarig fiir att vårda och utveckla finska språket i Sverige genom telefonrådgivning, publikations-verksamhet m.m. Nämnden har begärt att dess tjänster omvandlas till statligt reglerade tjänster. Då denna typ av reglering har avvecklats för ett flertal instanser t.ex. Svenska språknämnden är en prövning av frågan inte aktuell.

För datorutrustning vid Svenska språknämnden har jag genom omprioriteringar beräknat 50 000 kr. För nästa budgeiår bör 3 041 000 kr. anvisas till kostnader för limer, lokaler och expenser vid Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnilcn. Jag har därvid beräknat viss kompensation för prisökningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen fiireslår riksdagen alt

till Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 041 000 kr.

146

Radio och Television P'op- i99i/92:ioo

Bil. 12 Sveriges Radio in.m.

I propositionen om railio- och TV-frågor våren I99| aviserade föredra-ganilen att förslag till bestämmelser och villkor för en ny avtalsperioil för Sveriges Radio-koncernen bör föreläggas riksdagen våren 1992. Riktlinjer redovisades inför ilen nya avtalsperiod som kommer att inledas den I januari 1993. (Se prop. 1990/91:149, KU39, rskr. 370)

Jag avser att fiireslå regeringen atl fiir riksdagen viil 1991/92 års riksmöte lägga fiam en särskild proposilion on-| Sveriges Railio-konccrncns verksamhet m.m. under perioden 1993 - 1998.

Radionämnden

Meilelsanvisningen fiir radionämnden för innevarande builgctår uppgår till 3 427 000 kr. För budgetåret 1992/93 har nämnden i likhet med tidigare år inte beräknat någon besparing. Nämnden begär dels medel som giir det möjligt atl behålla nuvaranile personalresurser, dels kompensation för prisökningar. Viilare begär nämnilen att de medel för löner och förvaltningskostnader avseende granskning av ett reklam-TV-förelags sändningar som tidigare har anvisats för andra halvåret av det innevarande budgetåret räknas upp lill hclårsnivå, vilkel motsvarar ett medclstillskotl om 350 OOO kr. Medlen för övriga förvaltningskostnader bör räknas upp med 123 000 kr. till fiiljd av ökade kostnader fiir bl.a. översättning till svenska av program och anmälningar på främmande språk samt ökaile kostnader för tclcfori och ställning, som hänger samman med de nya lokaler som nämnden anvisats.

Mot bakgrund av att en .särskild utredare har i uppdrag att utarbeta fiirslag till organisation för en .sammanhållen central myndighet för railio- och TV-sändningar till allmänheten som bl.a. skall cr.sätia radio-nämnden, har nämnden inie lämnal någon egentlig framtidsanalys.

Sammanlagt hemställer nämnden om cn budgetram för åren 1992/93 - 1994/95 på 13 .06 000 kr. och ett anslag för budgetåret 1992/93 på 4 602 000 kr.

Föredragandens överväganden

För närvarande har en särskild utredare i uppdrag all utarbeta förslag till organisation för en .sammanhållen central myndighet fiir radio- och TV-sändningar lill allmänheten. Den nya myndigheten förutsätts ersätta radionämnden, kabelnämnden och närradionämnden och även ansvara för myndighetsuppgifter som tillkommer på grund av t.ex. nya slag av sändningar lill allmänheten. Utredningen väntas lämna sitt betänkande under våren 1992. Jag utgår från att en ny myndighet skall kunna påbörja sitt arbete från den 1 juli 1993, Den fördjupade prövningen av de

berörda myndigheternas verksamhet, som enligt regeringens direktiv Prop. 1991/92:100 skulle ha gjorts inför budgetåret 1992/93, bör därför skjutas upp två Bil. 12 budgeiår. Förslag om treårsbudget avses således framläggas i budgetpropositionen år 1994.

För att radionärnnden skall kunna fullgöra sin nya uppgift all granska sändningarna från Nordisk Television AB (TV 4) har föredraganden tidigare beräknat medel för detla ändarnål (se prop. 1990/91:149, s. 212). Eftersom detta tillskott beräknades motsvara ctl halvårsbclopp bör radionämnden för nästa budgetår erhålla ytterligare 350 000 kr.

Vid min mcdelsberäkning för radionämndens verk.samhet under builgelåret 1992/93 har jag lagil hänsyn till löneökningar och lill prisutvecklingen. Meddsanvisningen för budgetåret 1992/93 bör uppgå till 4 719 000 kr. Därav utgör medlen för förvaltningskostnader 3 810 000 kr. och medlen fiir lokalkostnader 909 000 kr. Jag utgår därvid från att iikaile kostnader till följd av översättningar till svenska av anmälningar på andra språk kan täckas. Vid beräkningarna har jag även tagil hänsyn till ökade kostnader för särskild löneskatt med 2,5 % och hiijda avgifter till Slatshälsan. Rationaliseringskravet har inte tillämpats. Medlen för radionämndens verksamhet utbetalas, i likhet med tidigare år, från rundrailiokontot.

Hemställan

Jag hemställer all regci ingen föreslår riksdagen

att godkänna mill förslag till mcdelsberäkning avseende budgetåret 1992/93 för radionämndcns verksamhet.

c 19. Kabelnämnden: Förvaltningskostnader Prop. 1991/92:100

Bil. 12 1990/91 Utgift 2 842 182"

1991/92 Anslag 3 863 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 3 764 000'

1992/93 Förslag 4 102 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 20

Kabelnämnden skall enligt sin och närradionämndens instruktion (SFS 1988:340) pröva vissa frågor om kabelsändningar lill allmänheten. Nämnden skall i enlighet med bestämmelserna i lagen (1991-12-19) om kabelsändningar till allmänheten bl.a. förorilna lokala kabelsändarföretag samt besluta om förelägganden. Nämnden skall också pröva frågor om bidrag enligt förordningen (1985:1065) om statsbidrag till lokal programverksamhet. Kostnaderna för kabelnämndens verksamhet finansierades t.o.m. budgetåret 1990/91 helt med avgifter.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt ■

Föredraganden

1. Förvaltningskostnader 3 492 000 -I- 194 000 (därav lönekostnader) (2 444 000) (-1- 109 000)

2. Lokalkostnader 271000 -i- 144 000

3. Anskaffning av inredning

och utrustning m.m. 1 000 of

3 764 000 + 338 000

Inkomster vid kabelnämnden, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under rubriken 2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar, har helt upphört att inflyta fr.o.m den 1 januari 1991. (Första hälften av budgetåret 1990/91 var inkomsterna ca 1 1,5 milj.kr)

Kabelnämnden

1. Antalet lillslånd för satellitsändningar och upplåtelse av kanalutrymme för egensändningar uppgick vid utgången av juni 1991 till 462. Av tillstånden avsåg 159 televerket, 28 bostadsföretag, 7 privata fastighetsägare, 205 privata kabel-TV-bolag samt 63 bostadsrättsföreningar och samfälligheter. 212 kommuner var berörda. Det fanns 23 lokala kabelsändarföretag. Antalet till kabel-TV-nät anslutna bostäder med möjlighet atl la emot satellitsändningar uppgick till ca 1,6 miljoner vilket motsvarar ca 41 % av landets bostadshushåll. Anslutningslakten i genomsnitt per månad under det senaste budgetåret har varit ca 35 000, vilkel är samma genomsnitlliga ökning som året innan. En jämförelse av halvårssiffrorna visar dock att ca 55 000 hushåll anslöts per månad under hö.s-

ten 1990, medan endast ca 16 000 hushåll anslöts i genomsnitt per må- Prop. 1991/92:100 nad under våren 1991. Ett 30-tal programkanaler från satellit vidaresän- Bil. 12 des. Dessa sände sammanlagt omkring 300 timmar program under ett vanligt dygn.

2. Kabelnämnden föreslår atl resursramen fiir nämndens anslag fastställs för enbart budgetåret 1992/93 i avvaktan på resultatet av utredningen om sammanslagen rundradiomyndighet. Nämnilen begär att huvudförslag inte beräknas och att sedvanlig pris- och löneomräkning tilllämpas.

Föredragandens överväganden

Enligt lagen (1991-12-19) om kabelsändningar till allmänheten, som börjar gälla den 1 januari 1992, skall kabelnämnden pröva vissa frågor om kabelsändningar. Nämnden skall bl.a. besluta om föreläggande för näiinnehavare och dem som bedriver sändningsverksamhet all följa lagens bestämmelser saml förordna lokala kabelsändarföretag som enligt lagen har rätt att erhålla en kostnadsfri kanal i kabelnäten. Enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:53, KU19, rskr. 110) har lagen (1985:1061) om avgifier i ärenden om lokala kabelsändningar upphört att gälla från den 1 januari 1992. Kabelnämndens verksamhet kommer därmed alt vara helt statsbudgeifinansierad.

Del kommande ulredningsbetänkandet om en ny myndighet för TV-och radiosändningar berör bl.a. kabelnämnden. Jag hänvisar i denna fråga samt i fråga om fördjupad provning och treårsbudget till vad jag har anfört om radionämnden.

Vid min beräkning av anslaget har jag tagil viss hänsyn till pris- och löneutvecklingen samt beräknat kompensation för särskild löneskatt med 2,5 %. Jag har även beräknat en ökning till följd av höjda avgifter lill Slatshälsan. Rationaliseringskravet har inte tillämpats. Anslaget bör beräknas till 4 102 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksilagen att

lill Kabelnämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 102 000 kr.

C 20. Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet

1990/91 Utgift 946 230" Reservation 953 604'

1991/92 Anslag 1 250 000"

1992/93 Förslag 1250 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 21

150 Från anslaget utgår stöd till lokal programverksamhet i enlighet med Prop. 1991/92:100 bestämmelser i förordningen (1985:1065) om statsbidrag till lokal pro- Bil. 12 gramverksamhel.

Kabelnämnden

Sedan kabelnämnden inrättades år 1986 har nämnden lämnal stöd till 111 projekt med sammanlagt 5,9 milj.kr. Under budgetåret 1990/91 beviljades 1 540 000 kr till 31 projekt. Av stödbeloppet har 29 % avsett utbildning, 24% starlstöd, 29% experiment, utvecklingsarbete och erfarenhetsutbyte samt 18 % projekt med barn och ungdomar.

Föredragandens överväganden

I likhet med vad som gäller för anslaget Kabelnämnden: Förvaltningskostnader kommer även detla anslag att vara helt statsbudgetfinansierat från den I januari 1992. Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen all

till Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på I 250 000 kr.

C 21. Närradionämnden

1990/91 Utgift 3 362 321'

1991/92 Anslag 4 345 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 4 203 000' 1992/93 Förslag 4 608 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 22

Närradionämnden skall enligt sin och kabelnämndens instruktion (SFS 1988:340) pröva frågor om närradio och ha tillsyn över närradio-verksamheten. Nämnden skall också handlägga ärenden om avgifter enligt förordningen (1984:463) om avgifter i ärenden om närradio. Närradionämndens verksamhet finansieras helt med avgifter.

151 Prop. 1991/92:100

1991/92 Beräknad ändring Bil 12

exkl. 1992/93

mervärdeskall-------------------------------

Föredraganden

1. Förvaltningskostnader 3 795 000 + 189 000 (därav lönekostnader) (2 757 000) (+ 124 000)

2. Lokalkostnader 407 000 -t- 216 000

3. Anskaffning av inredning

och utrustning m.m. 1 000 of

4 203 000 + 405 000

Inkomster vid närradionämnden, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under rubriken 2545 Närradioavgifter, beräknas till drygt 4 milj.kr. för nästa budgetår. (Budgetåret 1990/91 var inkomsterna 4 154 139 kr.)

Närradionämnden

1. Vid utgången av år 1990 var 156 sändare i drift. Antalet tillståndshavare var 2 211 vid slutet av år 1990. Sändningstiden under kalenderåret 1990 uppgick till 278 320 limmar, en ökning med 8% sedan föregå-enile år.

2. Närradionämnden föreslår att resursramen för nämndens anslag fastställs för enbart budgetåret 1992/93 i avvaktan på resultatet av utredningen om en sammanslagen rundradiomyndighei. Nämnden begär att huvudförslag inte beräknas och all sedvanlig pris- och liineomräkning lillämpas.

Föredragandens överväganden

Det kommande utredningsbetänkandet om en ny myndighet för TV-och radiosändningar berör bl.a. närradionämnden. Jag hänvisar i denna fråga samt i fråga om fördjupad prövning och treårsbudget lill vad jag anfört om radionämnden.

De avgifter som de sändande föreningarna skall erlägga anpassas så att inkomsterna beräknas täcka kostnaderna för nämndens verksamhet. Fr.o.m. den 1 juli 1987 är avgiften 15 kr. per sändningstimme. Det ankommer på regeringen atl fastställa avgiften. När en någorlunda säker uppskattning av antalet sändningstimmar för budgetåret 1992/93 kan göras avser jag att om så behövs återkomma till regeringen med förslag om ändring av avgifien fr.o.m. den 1 juli 1992.

Anslaget bör beräknas till 4 608 000 kr. Jag har därvid beräknat viss kompensalion för pris- och löneutvecklingen saml kompensalion för särskild löneskatt med 2,5 %. Rationaliseringskravet har inte tillämpats.

152 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl

till Närradioriärnnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 608 000 kr.

C 22. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland

1990/91 Utgift 9 067 762"

1991/92 Anslag 24 488 000'

1992/93 Förslag 26 243 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 23

Från anslaget bekostas dels televerkets kostnader för rundradiosändning i Sverige av finländska TV-program, för tillhandahållande och överföring av en svensk programkanal till linlanil samt för övetfiiring av dessa program till kabelnät på ett antal oricr i Sverige, dels Sverige-finska Riksförbunilets kostnader i samband meil ut.sändning av den finländska programkanalen i Sverige. De sistnämnda kosinaderna baserar sig på överenskommelser mellan rikslorbundet och förhandlingsorganisationen Copyswede såsom företrädare för vissa rättighctshavaroiganisa-lioner.

Utsändningen av ett finländskt TV-program i Sverige sker med stiid av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Regeringen får för tiden intill utgången av år 1992 medge rätt till rundradiosändning från radiosändare av TV-program i ladio- eller trådsändning från Finland.

Regeringen har ilen 21 november 1991 meddelat Sverigefinska Riksförbundet tillstånd att också under år 1992 bedriva såilana sändningar. Som villkor för tillståndet gäller bl.a. att en sändare i Nacka med viss räckvidil skall användas, att sändningarna skall ske i en kanal, all sändningarna skall bestå av vidaresändning av program som .samtidigt sänds eller kort dessförinnan har sänts i Finland av Oy Ylcisrailio Ab samt atl sändningarna inte får innehålla kommersiell reklam.

1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

1. Televerket för

tekniska kostnader m.m. 21682 000 + 1643 000

2. Bidrag till Sverigefinska Riksförbundet för

sändningsverksamhet 2 806 000 -i- 112 000

24 488 000 + 1 755 000

153 Televerket Prop. 1991/92:100

För budgetåret 1992/93 behövs dels 2 084 000 kr. för utsändning av ett finländskt program över Storstockholmsområdet, dels 8 698 000 kr. för tillhandahållande och överföring av ett svenski TV-program lill Finland, varav 3 893 000 kr. avser ersättning till Sveriges Television AB. Vidare begär televerket 12 543 000 kr. för överföring av en finländsk TV-kanal via fiberoptiskt nät till 24 orter i landet. Sammanlagt begär televerket 23 325 000 kr. (-I-1 643 000 kr)

Televerket anser att kalenderårsvisa medelsanvisningar bör införas för TV-utbylet mellan Sverige och Finland. Under cn övergångsperiod krävs därvid atl anslaget förs upp med ett belopp motsvarande medelsbehovet för ett och ett halvt år-.

Föredragandens överväganden

Sändningarna av finländska TV-program över Slorstockholmsområdet kompletteras nu med möjligheter till mottagning i kabelnät på ett tjugotal orter i landet. På ilessa platser erbjuds kabcloperatörer att ta in kanalen i sitt utbud. Överföringen till orterna finansieras med medel från anslaget. De kostnader som ankommer på de kabcloperatörer som vill foga denna kanal till sina kabelnät hänför sig till vidarelranspori inom de egna näten samt till upphovsrätlsliga kostnader. Eftersom utbyggnaden för närvarande slutförs är del ännu för tidigt att dra några slutsatser om intresset fiir ilenna utvidgning av de finländska sändningarna.

Den nyss nämnda dislribuiionsmodellen är också möjlig all tillämpa för Slorstockholmsområdet, Även om utbyggnaden av kabelnät har skett i snabbt lempo finns det emellertid ännu ingen anledning att lägga ned marksändningarna över Stockholm. Med hänvisning till iletta biir den tidsbegränsade lagen om runilrailiosändning av finländska televisionsprogram förlängas med ylierligate ett år. Förslag härom bör fogas till protokollet i detla ärende som underbilaga 12.4.

Lagförslaget rör i och för sig sådant äi-nne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsfor men. Enligt min mening är dock frågan sådan all yttrande från lagrådet skulle sakna betydelse.

1 elt senare sammanhang avser jag all föreslå regeringen all förelägga riksdagen en proposition om Sveriges Radio-koncernens verksamhet m.m., under periooden 1993 - 1998 (jfr prop. 1990/91:149, s, 176). I propositionen kommer atl behandlas frågor om bl.a. bildandet av ett bolag för programinsamling och prograrnutsändning för railio och TV (jfr prop. s. 182 - 186). Även frågan om behovet av atl ingå avtal med cll sådant bolag om dess verksamhet för det svensk-finska TV-ulbytet kommer att tas upp. Del jag tänker |)å är utsändningen av ett finländskt TV-program över Slorstockholmsområdet saml överföringen av ett svenskt TV-program till Finland.

Televerket, eller ilel bolag som kan komma all bildas för programinsamling och prograrnutsändning för radio och TV, bör för dessa ändamål för nästa budgeiår erhålla 10 782 000 kr., vilket innebär en ökning

med 1 milj. kr. Av beloppet avser 3 893 000 kr. ersättning till Sveriges Prop. 1991/92:100 Television AB. Bil. 12

För riksdagens information vill jag i detta sammanhang nämna att regeringen medgivit att televerket får överskrida de medel som anvisats för innevarande budgeiår för nyssnämnda ändamål med högsl 355 000 kr. med hänsyn till utbetalade kostnader för mervärdeskatt.

För överföring av en finländsk TV-kanal till kabelnät på elt antal orter i landet bör för nästa budgetår anvisas 12 543 000 kr., dvs. en ökning med 643 000 kr. Vid en övergång till ny as.sociationsform fiir televerket blir det även för denna del av det svensk-finska IV-utbylet nödvändigt all ingå ett avtal med ilen part som i fortsättningen skall svara för överföringen. Regeringen bör nu bemyndigas atl i avtal med denna part ikläda staten ekonomiska förj)liktclser för överföring via fiberoptiskt nät av en firiländsk TV-kanal till kabelnät |)å ett antal orter i landet.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

Bidraget till Sverigefinska Riksförbundet utbetalas till förbundet av regeringen. I föregående budgetproposition informerade föredraganden om att resultatet av de förhandlingar som förts mellan företrädare för riksförbundet och berörda rällighetshavarorganisationer om ersättning för utsändningen över Slorstockholmsområdet är en viktigt utgångspunkt för bedömningen av medelsbehovels storlek. Vid tidpunkten för regeringens beslut om budgetpropositionen hade något avtal för kalenderåret 1991 ännu inte undertecknats varför bidraget fördes upp med senast kända belo|)p. Riksdagen bör nu informeras om att regeringen den 31 januari 1991 tilldelade förbundet 2 917 762 kr. för della ändamål, varav 295 762 kr. utgjorde ett överskridande av anslaget i fråga.

Förhandlingar pågår fiir närvarande om elt motsvarande avtal för kalenderåret 1992 mellan Sverigefinska Riksförbundet och företrädare för berörda rättighetshavarorganisationer avseende ersättning för utsändningen. Då något avtal ännu inte har redovisats för regeringen bör bidraget till riksförbundet föras upp med del senast kända beloppet, nämligen 2918000 kr., vilket innebär en ökning med 112000 kr. Jag avser att senare redovisa om utfallet av förhandlingarna har inneburit ändringar i stödet till förbundet.

Framställningarna i övrigl föranleder inga åtgärder från min sida.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1. bemyndiga regeringen atl, i avtal med den part som framledes kommer atl svara för iiverföringen av en finländsk TV-kanal lill ett antal orter i Sverige, ikläda staten ekonomiska förpliktelser i enlighet med vad jag har anfört,

2. anta ett inom kulturdepartementet upprättat förslag till lag om forlsall giltighet av lagen (1986:3) om runilrailiosändning av finländska televisionsprogram,

3. till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för Prop. 1991/92:100 budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 26 243 000 kr. Bil. 12

C 23. Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete

1990/91 Utgift I 023 404' Reservation 1 862 879'

1991/92 Anslag 2 926 000'

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt? 830 000' 1992/93 Förslag 8 387 000

'A nvisat luider åttonde huvudtiteln, anslaget H 24 Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget utgår stöd till svenska avdelningen av Nordiska Dokumentationscentralen för masskommunikalionsforskning (NORDICOM) vid universitetet i Göteborg dels för information om forskningsresultat och dels för att utarbeta mediestatistik. Från anslaget bekostas ock.så svensk medverkan i vissa utredningsprojekt och samarbete inom del sk. audiovisuella Eureka.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

1. Basresurs för mediepolitisk

forskning (NORDICOM) 520 000 -i- 57 000

2. Dokumentation av debatten om den medie-

poliliska utvecklingen mm. 310 000 of

3. Bidrag till europeiskt meilic-

samarbeie 2 (100 000 + 5 500 000

2 830 000 + 5 557 000

NORDICOM

NORDICOM begär 57 000 kr. som kompensation Rir kostnadsstegringar.

Föredragandens överväganden

Utvecklingen på massmedieområdet kännetecknas av stora struklurella förändringar. Det finns framför alll en stark tendens till intarnalionali-sering av medierna, både när det gäller ägandeförhållandena och medieutbudet. Demokrali.seringen av staterna i Öst- och Mellaneuropa är starkt knuten till en mångfald av starka och oberoende ma.ssmedier.

156 Som Europarådets ministerkonferens om massmedier i oktober 1991 Prop. 1991/92:100 underströk finns en viss oro för negativa konsekvenser av en fortgående Bil. 12 koncentration inom medierna. Sverige har således ett starkt intresse av att följa utvecklingen inom medieområdet genom att stödja både nationell och internationell dokumentation och bearbetning av data. Ett fortsatt stöd lill det statistiska arbetet vid Nordiska dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning, NORDICOM, är ett viktigt led i detta arbete. Jag har genom omprioriteringar beräknat en ökning av bidraget lill NORDICOM med 57 000 kr. Likaledes bör ett aktivt deltagande i europeiska studier och utredningar inom Europarådet, det audiovisuella Eureka och andra europeiska institutioner fortsätta.

Genom avtalet med de europeiska gemenskaperna om ett europeiskt ekonomiskt område skall också från anslaget bestridas kosinaderna för del svenska deltagandet i EGs MEDIA-program. Det svenska bidraget för första halvåret 1993 beräknas uppgå till 3,5 % av budgeten som uppgår till 21 milj. ECU för denna period, eller i svenska kronor ca 5,5 milj.

Mina förslag i övrigl framgår av sammanställningen.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att

lill Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 8 387 000 kr.

157 D. Invandring m.m. Prop. i99i/92:ioo

Bil. 12 Invandrar- och flyktingpolitisk skrivelse

Regeringen har tidigare idag, pä mitt fbrslag, beslutat överlämna en särskild skrivelse till riksdagen med redogörelse för invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken, huvudsakligen avseende budgetåret 1990/91. Härigenom får riksdagen en samlad information om utvecklingen inom hela politikområdet.

Min framställning i det följande kan därför i huvudsak begränsas till sädana frågor som har betydelse för resursberäkningarna i statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Utvecklingen av invandringen till Sverige

Enligt preliminära beräkningar har under år 1991 ca 44 000 udändska medborgare invandrat till Sverige. Härav var 36 000 utomnordiska medborgare och 8 000 nordbor. Totalt minskade invandringen med ca 9 000 personer jämfört med är 1990.

Den utomnordiska invandringen till Sverige består i huvudsak av flyktingar, personer som fär bosätta sig här av flyktingliknande eller huinanitära skäl och anhöriga till personer som redan bor här. Av de utlänningar som beviljades uppehällstillständ under budgetaret 1990/91 beräknas ca 18 200 omfattas av det särskilda mottagande som erbjuds flyktingar, personer som får stanna i Sverige av flyktingliknande och humanitära skäl samt vissa anhöriga till dessa.

Utvecklingen av antalet asylsökande och praxis i asylärenden m.m.

Antalet asylsökande ökade successivt under senare delen av 1980-talet. Under budgetåret 1989/90 var ökningen mycket kraftig vilket ledde till betydande problem i det stadiga förläggningssystemet och brist på mottagningsplatser i kommunema. Den dåvarande regeringen beslutade mot denna bakgrund i december 1989 an ändra asylpraxis med stöd av utlänningslagens bestämmelser om "särskilda skäl". Beslutet innebar att asyl endast skulle beviljas konventionsflyktingar och personer med särskilt starka skyddsbehov.

Det är svårt att entydigt mäta vilka effekter inskränkningen i asylbestäm-melsema haft. Klart är emellertid att andelen avslagsbeslut hos statens invandrarverk (SIV) har ökat. Denna andel var under är 1989 genomsnittligt 27,5 %. För är 1990 var den omkring 55 %. Antalet asylsökande har oeksä minskat sedan december 1989.1 vilken utsträckning denna minskning beror pä skärpt asylpraxis eller pä andra förhållanden gär dock inte att avgöra.

Under budgetaret 1990/91 sökte ca 20 800 personer asyl i Sverige. Det var en kraftig minskning jämfört med budgetaret 1989/90 då ca 38 700 personer g

kom till Sverige och sökte asyl här. Under sommaren och hösten 1991 har Prop. 1991/92:100 antalet asylsökande äter ökat och uppgick under perioden juli-oktober till ca Bil. 12 12 800. En stor del av ökningen hänger samman med utvecklingen i Jugoslavien. Under juli-oktober 1991 sökte ca 6 300 jugoslaviska medborgare asyl i Sverige, vilket kan jämföras med 2 900 under hela budgetåret 1990/91.

I enlighet med regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 skall Sverige även i fortsättningen ha en reglerad invandring. Rättssäkerheten i flyktingpolitiken skall stärkas. En ny praxis vad gäller behandling av ansökningar om asyl koinmer att etableras successivt efter genomgäng land för land och efter samräd med de nordiska ländema och med EGs medlemsstater. Därmed sker cn övergäng till prövning enligt normala regler. Genom beslut i dag har regeringen konstaterat an de förhållanden, som föranledde den dåvarande regeringen att skärpa kriterierna för an fä asyl, inte längre föreligger.

Det är i rådande läge mycket svårt att göra en bedömning av antalet asylsökande under budgetaret 1992/93. Jag har emellertid i anslagsberäkningarna utgätt frän samma antal som ligger till grund för anslagsberäkningarna för budgetaret 1991/92, dvs. ca 30 000 asylsökande. Mot bakgrund av radande osäkerhet om utvecklingen 1 vår omvärld mäste det finnas en god beredskap för an möta en förändrad situation.

Handläggningen av asylärenden m.m.

Överföring av utredningsansvaret i asylärenden från polisen till invandrarverket

Som aviserades i 1991 ärs budgetproposition uppdrog den förutvarande regeringen i maj 1991 ät statens invandrarverk (SIV) att i samråd med rikspolisstyrelsen och berörda polismyndigheter genomföra en överföring av utredningsansvaret i asylärenden frän polismyndigheterna till SIV den 1 juli 1992. Uppdraget innefattar inte nägon ändring när det gäller ansvaret för atl genomföra en s.k. grundutredning i samband med att en udänning begär asyl. Denna uppgift skall ligga kvar hos polismyndigheterna som svarar för gränskontrollen. SIV skall i samräd med rikspolisstyrelsen utfärda närmare föreskrifter om grundutredningens innehåll och omfattning.

Genom överföringen av utredningsansvaret fär SIV ett sainlal ansvar för tillständsverksamheten. Verket fär därmed ökade möjligheter att rationellt samordna handläggningen av asylärenden, vilket bl.a. bör skapa ökade förutsättningar att nä upp till de mäl som finns för handläggningstidema. Överföringen leder oeksä till att handläggningen av asylärenden kan bli effektivare och till att den totala resursätgängen för detta ändainål kan minskas. Totalt tillförs SIV 95 milj.kr. med anledning av att man tar över uö-edningsansvaret. Samtidigt kommer kosmadema på polisens anslag att minska.

Överföringen av utredningsansvaret kräver vissa författningsändringar. Förslag härom skall lämnas av SrV före utgången av är 1991. Jag har för av sikt att därefter äterkomma med förslag till regeringen. 159

Uppdraget atl överföra uo-edningsansvaret i asylärenden dll SIV omfattar Prop. 1991/92:100 oeksä en överföring av ansvaret för förvarslokaler vid utredningsslussama. Bil.12 För närvarande finns särskilda förvarslokaler vid utredningsslussama i Carlslund och Sagäsen. Förvarslokalema i Sagäsen skall dock enligt invandrarverkets planer omdisponeras för utredningsverksamhet. Det innebär att SIV tar över ansvaret för drift och bevakning vid befintliga förvarslokalcr vid utredningsslussen i Carlslund den 1 juli 1992. Medel för detta bör anvisas pä förläggningsanslaget. Behovet av särskilda förvarslokaler kommer att övervägas närmare av regeringen. En utgångspunkt härvid är att antalet bam som tas i förvar skall minskas.

Invandrarverkets beslutsfattande och resurser

Den kraftiga ökningen av antalet asylsökande under budgetaret 1989/90 och en samtidig ökning av antalet s.k. tillståndsärenden (viseringar, uppehälls-och arbetstillstånd etc.) och medborgarskapsärenden ledde till längre handläggningstider och ökade ärendebalanser hos polismyndighetema, SIV och arbetsmarknadsdepartemcntcL En rad åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med dessa problem.

SIV fick genom tilläggsbudgeten för budgetåret 1990/91 en kraftig förstärkning av sina resurser för ärendehandläggning. Detta resurstillskott som bestod av dels en permanent resursförstärkning, dels särskilda resurser för balansavarbemingar, har verket sedan fatt behälla under hela budgetaret 1991/92. Den dåvarande regeringen angav som mäl att antalet öppna ärenden skulle nedbringas till en normal nivä och att de fastiagda mälen för handläggningstidema skulle näs före utgången av budgetåret 1991/92. I budgetpropositionen 1991 angavs mot denna bakgmnd oeksä mäl för hur mänga ärenden som SIV skulle avgöra under budgetaret 1991/92.

Enligt den bedömning som nu kan göras bör SIV kunna uppnä de uppsatta mälen för avgjorda ärenden under innevarande budgetär. Utvecklingen av antalet asylsökande under hösten 1991 kan emellertid innebära att mälen vad gäller handläggningstider och öppna ärenden inte kan näs fullt ut före utgången av budgetaret 1991/92. Det skulle innebära att SIV även under budgetåret 1992/93 skulle behöva vissa resurser för balansavarbetningar.

Under fömtsätming att antalet nya asylsökande inte uppgår till fler än ca 30 000 och med den omfatming av tillständs- och medborgarskapsärendena som SIV räknar med för budgetaret 1992/93 bedömer jag att SIVs nuvarande basorganisation är tillräckligt dimensionerad för att inte handläggningstider och ärendebalanser äter skall öka.

Jag räknar vidare med att SIV kan fortsätta att höja sin produktivitet i handläggningen av asyl-, tillstånds- och medborgarskapsärenden när ärendebalansema nedbringats. Även inom andra delar av vericsamheten bör effektiviseringar vara möjliga. I den fömtvarande regeringens förslag till riksdagen våren 1991 rörande omställning och minskning av den stadiga administrationen (prop. 1990/1991:150, del B) angavs att det för budgetaret 1992/93 bör

kunna ästadkommas produktivitelshöjningar, effektivitetsvinster och andra Prop. 1991/92:100 besparingar i SIVs hela verksamhet vilka tillsammans motsvarar ca 6,2 Bil. 12 milj.kr. i minskad resursåtgång. Överföringen av utredningsansvaret i asylärenden dll SrV angavs vara en av fömtsätmingama för att dessa effektivitetsvinster bedöms vara möjliga att ästadkomma.

Mot bakgmnd av det redovisade eventuella behovet av fortsatta balansavarbetningar under nästa budgeiår och med den osäkerhet som för närvarande rader i fräga om omfatmingen av antalet personer som kommer an söka i asyl i Sverige, bedömer jag att SIV tillfälligt under budgetåret 1992/93 bör få disponera dessa effektivitetsvinster för att kunna hålla erforderlig handläggnings- och beslutsberedskap.

Vid mycket stora förändringar av tillströmningen av asylsökande eller vid andra väsentligt ändrade fömtsätmingar är det nödvändigt att utrednings- och beslulskapaciteten snabbi kan anpassas till det aktuella behovet. I annat fall kommer handläggningstidema i asylärenden och därmed förläggningskostnadema att öka. SIV bör därför, liksom under innevarande budgetår, bemyndigas att vid extraordinära kapacitetsanspräk överskrida anslaget för förvaltningskostnader med högsl 25 milj.kr. ulan föregäende regeringsbeslut om detta leder till att förläggningskostnadema kan hållas nere eUer minskas.

Utlänningsnämnden

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1991/92:30, SfU4, rskr. 39) att en särskild myndighet för utiänningsärenden - udänningsnämnden - skall inrättas den 1 januari 1992. Nämnden övertar flertalet av de udännings- och medborgarskapsärenden som hittills har prövats av regeringen i andra instans. Därigenom kommer regeringen - beräknat efter dagens ärendemängd - att avlastas med ca 5 000 ärenden ärligen. Nämnden har för innevarande budgetår fått särskilda resurser för an klara av den stora anhopning av ärenden som ligger och väntar på beslut. Jag föreslår att dessa extraresurser får behållas under en del av nästa budgeiår och räknar med att ärendebalansen skall vara avarbetad till febmari 1993.

Mottagande av asylsökande och flyktingar

Översyn av mottagningssystemet m.m

Systemet för mottagandet av flyktingar och asylsökande skall i enlighet med regeringsförklaringen ses över i syfte an öka flexibiliteten och motverka långa vistelser på förläggning och ge asylsökande och flyktingar större frihet att ordna sitt eget boende. Jag avser att äterkomma till regeringen med förslag till direktiv för en sådan översyn. I översynen skall också möjlighetema att ge ftivilligorganisationema ett ökat ansvar i mottagandet övervägas.

Ytterligare en reform som aviserades i regeringsförklaringen är att asylsö kande skall ges rätt att ta tillfälliga arbeten. j j

11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bihiga 12

Den föregående regeringen har med utgångspunkt i bl.a. socialförsäk- Prop. 1991/92:100 ringsuiskottets betänkande 1990/91:13 tillsatt en särskild utredare med upp- Bil.12 gift att pröva under vilka fömtsätmingar och på vilka villkor asylsökande bör få arbeta medan de väntar pä beslut om uppehällstillständ. Tyngdpimkten i utredningsarbetet ligger på frågor som gäller arbete åt asylsökande som vistas i förläggning. Utredningens arbete skall enligt direktiven vara slutfört senast den 30 juni 1992.

Frågan om möjligheten att få arbetstillstånd pä den reguljära arbetsmarknaden för den som själv kan ordna ett arbete har bmdts ut från utredningen och skall snabbehandlas inom kulturdepartementet.

En reformering av flykdngmotlagandet med större fiexibilitet och möjligheter för asylsökande att försörja sig genom arbete bör på sikt kunna begränsa kostnadema för flykdngmotlagandet och leda till besparingar pä statsbudgeten. Det är emellertid inte möjligt att nu ange storleken på sädana besparingar.

En mindre besparing vad gäller bistånd åt asylsökande kan genomföras redan under innevarande budgetår genom att anpassa nivån på dagbidraget för skolpliktiga bam så att hänsyn tas dll att barnen erhåller kosmadsfri lunch i skolan. Dagbidraget för asylsökande som har möjlighet att själv laga mat gmndas i dag pä att alla mål äts hemma. Jag har för avsikt att äterkoinma till regeringen med förslag om en ändring i förordningen (1988:156) om bistånd ät asylsökande m.fl. som ger lägre bidrag till bam som går i skolan och där får kosmadsfri lunch.

Behovet av förläggningsplatser

Antalet inskrivna pä utredningsslussar och förläggningar minskade under budgetåret 1990/91 frän 29 800 till 24 100. I 1991 ärs budgetproposition gjordes bedömningen att det med 30 000 nya asylsökande borde vara möjligl att minska antalet förläggningsplatser till 14 000 vid utgången av budgetåret 1991/92. Detta bedömdes vara möjligt under fömtsättning att uppsatta mäl i fråga om handläggningstider kan näs i alla delar av handläggningskedjan och alt kommunema tar emol ca 23 000 flyktingar frän förläggningar under budgetåret.

SIV har gjort en plan för avvecklingen av förläggningar. Bl.a. mot bakgmnd av ökningen av antalet öppna ärenden hos regeringen under är 1991 bedömde emellertid SIV i augusti 1991 att antalet inskrivna pä utredningsslussar och förläggningar vid utgången av budgetåret 1991/92 kommer att vara ca 16 000. Som en följd av ökningen av asylsökande under hösten 1991 har SIV nu fån revidera sin avvecklingsplan. Avvecklingen kommer att få ske i en långsammare takt än planerat under hösten och vintern. Del innebär dels att kostnaden för förläggningsverksamheten blir högre än vad som tidigare beräknats för budgetåret 1991/92, dels att awecklingstakten under våren enligt SIVs bedömning blir mycket hög. SIV bedömer att det beräknande anslaget för budgetaret 1991/92 på ca 1 950 milj.kr. kommer att över-

skridas med närmare 900 milj.kr. Verket har anmält att det i januari 1992 Prop. 1991/92:100 återkommer med nya beräkningar. Bil. 12

För budgetåret 1992/93 beräknarjag för närvarande anslagsbehovet till ca 1 600 milj.kr. Det fömtsätter att antalet inskrivna på förläggningar minskar till ca 16 000 till den 1 juli 1992. Beräkningen bygger vidare på en fortsatt avveckling av förläggningar under budgetåret 1992/93 och en genomsnitdig beläggning pä 13 850 personer. Som jag tidigare redovisat, råder osäkerhet om vilken omfattning asyltillströmningen kommer att ta. Jag behöver därför följa utvecklingen för att eventuellt återkomma till regeringen under våren 1992 med reviderade beräkningar.

Det kommunala flyktingmottagandet

Den 1 januari 1991 trädde ett nytt system för ersätming till kommunema i kraft (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281). Del nya ersätmingssystemet innebär en stimulans för kommunema att vidta aktiva åtgärder för att underlätta för flyktingar att snabbare fä en fast förankring i svenskt arbets- och samhällsliv.

Det är ännu för tidigt att bedöma i vilken utsö-äckning det nya ersättningssystemet fått de positiva effekter som förväntats. En utvärdering härav och av om kosmadsfördelningen mellan stat och kommun har blivit den avsedda pågår. Vissa indikationer finns dock redan på att reformen har åstadkommit en ökad samordning och därmed effektiviserat insatsema för att förkorta flyktingarnas väg till arbete.

För budgetåret 1992/93 beräknas de totala kosmadema för ersättning till kommunema till 4 426 milj.kr. Det är en viss minskning jämfört med anslaget för innevarande år beroende pä att de övergångsvisa utbetalningama enligt det gamla ersättningssystemet (före den 1 januari 1991) dappas ned.

Anslagsberäkningen för ersätmingama till kommunema baserar sig pä atl kommunema totalt tar emot 28 000 personer under budgetåret

Ett förslag till en ny lag som ger kommunema möjlighet atl betala ul intro-dukdonsersättning i stället för socialbidrag till flyktingar (Ds 1991:79) har nyligen remitterats.

Överföring till Sverige av kvotflyktingar och andra intemationella insatser

För budgetåret 1991/92 har den reguljära flyktingkvoten höjts rill 2 000 personer Dämtöver har riksdagen, som en tillfällig åtgärd, beslutat att ytterligare ca 1 250 flyktingar och andra personer i behov av skydd fär föras över dll Sverige.

För budgetåret 1992/93 föresläs att flyktingkvoten fastställs till ca 2 000 personer. Nägra önskemål från FNs flyktingkommissarie om överföring av

flyktingar till Sverige dämtöver finns för närvarande inle. Genom att den

extra flyktingkvoten bortfaller under nästa budgetår minskas överföringskost- Prop. 1991 /92:100 nadema med ca 5 milj.kr. Bil.12

På senare år har del mellanstatiiga samarbetet inom migrations- och flyktingpolitiken alltmer kommit att inriktas på att finna metoder för att, i intemationell samverkan, i större utsträckning än hittills söka påverka de bakomliggande orsakema tiU flykt och påtvingad migration. Riksdagen har den 11 december 1991 beslutat (prop. 1991/92:25, bil. 9, SfU6, rskr. 57) att vissa projektmedel anvisas för punktinsatser med detta ändamål. Jag föreslår att medel anvisas för detta ändamål även imder budgetaret 1992/93.

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism

Det har under den senaste tiden förekommit angrepp och våld mot flyktingförläggningar och invandrare bosatta i Sverige. Detta är mycket oroväckande, men kan ändå inte tas till intäkt för att främlingsfientiigheten i samhället skulle ha ökat rent generellt. Det finns emellertid tecken pä att invandrarfienUigheten hos åtminstone vissa ungdomsgmpper har ökat.

Främlingsfiendighet liksom tendenser till rasism och antisemitism måste med kraft bekämpas. En rad initiativ härtOl har tagits av ideella organisationer och andra aktörer i samhället. Regeringen har också en viktig roll i kampen mot främlingsfientlighet, vilket har strukits under i regeringsförklaringen. Insatsema bör utformas så att arbetet stimuleras på ett brett plan. Regerings-insatserna bör också inriktas på att erhålla och sprida kunskap inom området.

Jag har i det föregående föreslagit att särskilda medel avsätts till regeringens disposition för insatser nrrot främlingsfiendighet, rasism och antisemitism. Medlen bör kunna användas för olika ändamål. De insatsområden som kan komma i firåga är Lex. skolan, lärarfortbildningen, kulturen samt arbete bland ungdomar. Fömtom för direkta insatser kan det också bli aktuellt att disp)o-nera medel för en ny rikstäckande attitydundersökning och avgränsade studier inom områdeL Jag har i denna fråga samrätt med civOministem och statsrådet Ask.

D 1. Statens invandrarverks förvaltningskostnader

1990/91 Utgift 361405 000

1991/92 Anslag 402 164 000

1991/92 Anslag exkl.mervärdeskatt 377 790 000

1992/93 Förslag 444 329 000.

SIV är central myndighet för invandrar- och medborgarskapsfrägor och huvudman pä den stadiga sidan för överföring och mottagande av flyktingar och asylsökande. Verket skall bevaka behovet av åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter samt ha kontakt med invandramas organisationer.

164 Från anslaget finansieras verkets centrala förvalming i Norrköping, re- Prop. 1991/92:100 gionkontoren samt funktionen för tillståndsprövning vid utredningsslussama. Bil. 12

Statens invandrarverk

Resursberäkningarna gmndar sig pä att det kommer ca 30 000 asylsökande under budgetåret 1992/93, vilket motsvarar kapaciteten för asylprövning i verkets basorganisation. SIV räknar dämtöver med en viss ökning av de ärenden som gäller viseringar, arbetstillstånd, uppehållstillstånd för anhöriga till i Sverige bosatta udänningar m.m. (tillståndsärenden) samt medborgarskapsfrågor. För dessa ökade ärendemängder och för balansavarbemingar inom samma område begär SIV en anslagstillskott på 12,8 milj.kr.

I SIVs anslagsberäkningar ingår också bl.a. ökade lokalkosmader med knappt 16,3 milj.kr. samt 8 milj.kr. i utökade ADB-resurser. Verket redovisar också en anslagsteknisk överflytming av vissa ADB-kosmader frän förläggningsanslaget.

SIV har i en särskild anslagsframställning beräknat medelsbehovet budgetåret 1992/93 för den överflytming av utredningsansvaret i asylärenden från polisorganisationen till SIV som avses ske den 1 juli 1992. Verkets beräkning för detta ändamål uppgår till 102,6 milj.kr.

Sammanlagt ökar SIVs beräkningar anslagsbehovet med 158,6 milj.kr. jämfört med vad som anvisats exkl. mervärdesskatt på statsbudgeten för innevarande budgetår.

Verket yrkar undantag från det generella rationaliseringskrav på realt 1,5 % som åvilar statsmyndighetema.

Föredragandens överväganden

Med utgångspunkt i de föriiållanden somjag inledningsvis har redovisat, bedömer jag att SIVs basorganisation har erforderlig kapacitet för de ärende-mängder m.m. som nu kan fömtses för budgetåret 1992/93. Jag räknar också med att de balansavarbemingar som pågår i huvudsak skall vara avslutade vid ingången av budgetåret 1992/93 och att nuvarande särskilda resurser för detta ändamål kan avvecklas. Utvecklingen av antalet asylsökande under hösten 1991 kan emellertid innebära an uppsatta mål för handläggningstider och antalet öppna ärenden inte kan näs fullt ut under innevarande budgetår.

Ett omfattande arbete pägär i syfte att effektivisera och minska den statliga adminisQrionen. Som jag tidigare i dag har redovisat, uppgår besparingskravet enligt prop. 1990/91:150 i SIVs fall dll 6,2 milj.kr. i minskade utgifter på myndighetsanslaget under budgetåret 1992/93.

I arbetet med 1992/93 års budget har ingått ytterligare rationaliseringskrav. Jag föreslår emellertid mot bakgmnd av det behov av fortsatt balansavarbet-ning som kan finnas och den osäkerhet som råder i fråga om omfattningen av

antalet asylsökande personer att SW tillfälligt under budgetåret 1992/93 tillåts Prop. 1991 /92:100 disponera rationaliserings-vinsterna. Bil. 12

Vissa anslagsjusleringar mäste göras med hänsyn till bl.a. inträffade kostnadsökningar.

I pris- och löneomräkningen ingår viss kosmadskompensation för förändringar i hyresnivån. Hämtöver finner jag del nödvändigt att föreslå ett tillskott på ytterligare 10 milj.kr. Detta beror pä att SIV, alltsedan omorganisationen 1989, har levt med ständiga lokalförändringar som har varit svära atl kostnadsberäkna i förväg och som därför har kommit att underbudgeteras. Jag anser emellertid att SIV, i och med anslagsberäkningen för 1992/93, har kostnadstäckning för nuvarande basorganisation.

Genom regeringsbeslut den 20 juni 1991 bemyndigades SIV att under innevarande budgetär överskrida myndighetsanslaget med högst 2 milj.kr. för administrationen av den stadiga ersättningen till kommunema för flyktingmottagande. Jag föreslår att anslaget till SIVs basorganisation budgetåret 1992/93 räknas upp med motsvarande belopp.

Vid mina beräkningar har jag tagit hänsyn till att de ärenden som rör säsongarbetstillstånd numera handläggs inom arbetsmarknadsverkeL

Slutiigen beräknar jag ett ökat anslagsbehov på 95 milj.kr. för de nya kostnader SIV får när verket fr.o.m. den 1 juli 1992 övertar utredningsansvaret i asylärenden från polisorganisationen. Härav beräknas 38 inilj.kr. utgöra tolk- och översättningskostnader, för vilka medel bör anvisas förslagsvis. Jag har vid beräkningen utgått från att 5-10% av asylansökningarna avser s.k. tredjelandsärenden som kan avgöras av SIV på gmndval av polisens grundutredning.

Det lolala anslagsbehovet för SIVs myndighetsanslag uppgår till 444 329 000 kr. enligt nedanstående sammanställning. Beräkningarna är an-gi-vna i tusental kr.:

Anslag 1991/92 inkl. vissa kostnader

för rikspolisstyrelsen 377 790

Avgår engångsanvisningar 1991/92 - 58 400 Höjt lönekosmadspålägg (komp. för

löneskatt) fr.o.m. den 1 juli 1992 + 3 414

Pris- och löneomräkning + 14 525

Lokalkostnader, anslagstillskott -i- 10 000

Adm.kosmader för kommunersätmingar + 2 000

Kosln. för utredningsansvaret i asylärenden -i- 95 000

Anslag 1992/93 444 329

I likhet med vad som gäller under innevarande budgetär, bör SFV ges möjlighet att snabbt kunna anpassa utrednings- mottagningskapaciteten dll oväntade och kraftiga förändringar i antalet asylsökande udänningar och ärendemängder. Jag föreslår att SIV bemyndigas att vid extraordinära anspråk pä myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få överskrida anslaget med

25 inilj.kr. utan föregående regeringsbeslut. Liksom tidigare fömtsätter ett

umytijande av bemyndigandet att förläggningskosmadema därvid reduceras i Prop. 1991/92:100

en omfatming motsvarande fyra gånger de ianspråktagna förvalmingskosma- Bil.12

dema.

Hemställan

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att regeringen får bemyndiga statens invandrarverk att under budgetåret 1992/93 vid extraordinära anspråk pä myndighetskapaciteten disponera högst 25 000 000 kr. utöver anvisat anslag.

2. till Statens invandrarverks förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 444 329 000 kr.

D 2. Förläggningskostnader

1990/91 Utgift 3 491 887 000

1991/92 Anslag 2 153 000 000

1991/92 Anslag exkl.mervärdeskatt 1954 014 000

1992/93 Förslag 1603 100 000

Från anslaget finansieras SIVs förläggningsverksainhet med utredningsslussar och asylförläggningar.

Statens invandrarverk

Under fömtsättning av att ca 30 000 personer söker asyl i Sverige såväl innevarande budgetär som under budgetåret 1992/93 och mot bakgmnd av nuvarande beläggningsläge, bedömer SIV inkvarteringsbehovet till 16 000 platser vid ingången och till 7 000 platser vid utgången av budgetåret 1992/93. A-wecklingen av platserna kan ske först mot slutet av budgetåret och genomsnittligt konmier därför inkvarteringsbehovet an ligga pä nivån 13 850 platser, varav 1 750 i slussförljggningar. Anslagsbehovet för dena ändamål uppgår dll 1531,5 milj.kr.

När förläggningskapaciteten minskas uppstår awecklingskostnader. För sädana exn-aordinära kostnader har SIV beräknat ett anslagsbehov på 68,1 milj.kr.

SIV har även gjort en särskild anslagsberäkning av de kostnader verket skulle kunna få när man övertar ansvaret för förvarstagande vid utredningsslussama den 1 juli 1992. Med utgångspunkt i två befintiiga förvarslokaler och tvä nya, bedömer SIV anslagsbehovet till 40,7 milj.kr.

Sammanlagt minskar SIVs beräkningar anslagsbehovet med knappt 313,7 milj.kr. jämfört med vad som anvisats exkl. mervärdesskatt pä inneva rande budgetårs statsbudget 167

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

SIV har i samband med den kvartalsvisa avrapporteringen till regeringen avseende innevarande budgetårs verksamhet anmält att förläggningsverksamheten fortfarande är mycket omfattande. Huvudsakligen beror detta, enligt SFV, på den stora mängden öppna ärenden hos polisorganisationen och hos regeringen. Enligt SrV kommer avvecklingen av förläggningskapaciteten an fördröjas, men dock vara nere i planerad nivå dll den 30 juni 1992. Kosmadema beräknas av SIV överstiga anvisat anslag för budgetåret 1991/92 med ca 900 milj.kr.

Jag delar tills vidare den bedömning SFV gjon i anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 i fråga om behovet av inkvarteringskapacitei i sluss- och asylförläggningar. Som läget nu är, finns emellertid starka skäl att noggrant följa utvecklingen. Kommer det att bli stora ökningar av inkvaiteringsbehovet avser jag att under vären återkomma till regeringen med reviderade anslagsberäkningar. I avvaktan härpå ansluter jag mig i huvudsak till SIVs anslagsberäkningar. Jag har dock beräknat kostnadema 6,5 milj.kr. lägre än vad SFV har gjort, eftersom dagbidraget för skolpliktiga bam, som jag inledningsvis har redovisat, bör justeras ned med hänsyn till att barnen får kosmadsfri lunch i skolan.

I fråga om SIVs ansvar för förvarstagande fr.o.m. den 1 juli 1992 har jag i det föregående redovisat att detta bör begränsas till driften av de nu befintliga förvarslokalema i Carlslund. Anslagsbehovet beräknas uppgå till 10 milj.kr. En motsvarande kostnadsminskning beräknas ske på anslag inom polisorganisationen.

Jag delar SFVs bedömning av vilka extraordinära anslagsbehov som kan uppstå vid avvecklingen av föriäggningsplatser.

Mina anslagsberäkningar uppgår totalt till:

Inkvaneringskosmader 1 525,0 milj.kr.

Awecklingskostnader 68,1 "

Förvarskostnader___________________ 10,0 "

Summa anslag 1 603,1 "

Detta innebär ett minskat anslagsbehov med -350,9 milj.kr. jämfön med innevarande budgetårs anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förläggningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 1 603 100 000 kr.

168 D 3. Åtgärder för invandrare Prop. 1991/92:100

Bil.l2 1990/91 Utgift 22 913 000 Reservadon 119 000

1991/92 Anslag 21 563 000

1992/93 Förslag 22 426 000

Från anslaget bekostas bidrag enligt förordningen (1986:487) om statsbidrag dll invandramas riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan för sådana riksorganisationer. Vidare finansieras frän anslaget sådana bidrag som lämnas enligt förordningen (1990:623) om bidrag till avgränsade invandrarpolitiska projekt. Hämtöver fördelas vissa projektbidrag av statens kulturråd inom ramen för insatser för FNs kulturårrionde.

Bidragen är budgeterade inkl. mervärdesskatt.

Statens invandrarverk

En uppräkning av anslaget bör ske så an det går an lämna statsbidrag enligt tillämpad norm för de riksorganisationer som uppfyller stödkriteriema. Stödet dll samarbetsorgan bör dels vidgas, dels öka i storlek. SIV beräknar del ökade anslagsbehovet för dessa ändamål till 1 046 000 kr.

SIV anger vidare ett ökat anslagsbehov om 8 691 000 kr. för projektverksamheten. Verket vill prioritera projekt som avser emiska relationer, invan-drarsamfundens sociala och kulturella verksamhet samt stöd och råd för den som planerar att återvända till sitt hemland.

För insatser inom ramen för FNs kulturårtionde beräknas oförändrat belopp.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör räknas upp med hänsyn liU inträffade kosmadsförändringar. Jag föreslär en anslagshöjning med 863 000 kr.

Vad avser SIVs förslag om utökad projektverksamhet, vill jag hänvisa till vad jag tidigare anfört om behovet av åtgärder för an motverka främlingsfientlighet och rasism och det särskilda anslag under elfte huvudtitelns littera A. som föresläs stå till regeringens disposition för ändamålet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder för invarulrare för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 22 426 000 kr.

169 D 4. Överföring av flyktingar m.m. Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 12 582 000 ''"'

1991/92 Anslag 24 500 000

1992/93 Förslag 22 500 000

Frän anslaget bekostas organiserad överföring till Sverige av flyktingar, bidrag enligt förordningen (1984:890) om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land, bidrag enligt förordningen (1984:936) om bidrag dll flyktingar för kosmader för anhörigas resor till Sverige samt bidrag dll resor från Sverige för vissa asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet är avgjort.

Bidragen är budgeterade inkl. mervärdesskatt.

Statens invandrarverk

Den organiserade överföringen till Sverige av s.k. kvolflyklingar minskar från 3 250 innevarande budgetår till 2 000 personer under budgetåret 1992/93. Detta medför att anslagsbehovet minskar med 5 milj.kr.

Omfattningen av flyktingars resor från Sverige (s.k. ätervändanderesor) bedöms bli oförändrad, däremot stiger själva resekosmadema budgetaret 1992/93. SIV beräknar därför och mot bakgmnd av utfallet för budgetåret 1990/91 att anslagsbehovet ökar med 1,5 milj.kr.

SIV räknar med att bidragskostnadema för anhörigas resor till Sverige bör öka budgetåret 1992/93 till följd av att de resande bedöms komma från mer avlägsna länder. Omfattningen av resandet bedöms däremot bli oförändrad. Srv föreslår en anslagsuppräkning med 1 milj.kr. samt att medel för ändamålet bör anvisas förslagsvis i kommande regleringsbrev.

Anspråken på bidrag till resor frän Sverige för vissa asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet är avgjort ökar, enligt SIVs bedömning, med 2 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Jag delar SIVs bedömning om behovet av överföring av kvotflyktingar under budgetåret 1992/93. Vid en kvot på 2 000 iflyktingar sjunker anslagsbehovet med 5 milj.kr.

I likhet med SIV bedömer jag att kostnadema kommer att öka i fråga om bidragen för resor från Sverige. Detla gäller både i fråga om resor för återvandrare och för asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet slutiigt är avgjort. För dessa ändamål föreslår jag att anslaget anpassas till rådande kosmadsnivå genom att det räknas upp med 1 resp. 2 milj.kr.

170 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Överföring av flyktingar mm. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 22 500 000 kr.

D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.

1990/91 Utgift 2 641830 000

1991/92 Anvisat 4 464 000 000

1992/93 Förslag 4 426 000 000

Från anslaget betalas fr.o.m. den 1 januari 1991 ersättning dll kommuner och landstingskommuner enligt förordningen (1990:927) om statlig ersätming för flyktingmottagande m.m.

Övergångsvis lämnas också ersätming frän anslaget för sädana flyktingar som togs emot i kommunema före år 1991. Bestämmelser för denna ersättning finns i förordningen (1990:928) om statlig ersättning för ekonomisk hjälp till flyktingar som beviljats uppehållstillstånd under åren 1988-1990.

Bidragen är budgeterade inkl. mervärdesskatt.

Statens invandrarverk

SIV bedömer att ersättning kommer att behöva lämnas för 28 500 flyktingar och att 70 % av dessa är vuxna. Vidare har fömtsätts att 2 % av flyktingama är äldre och handikappade. En annan utgångspunkt har varit att schabloner-sätming utgär enligt den för är 1991 gällande nivån.

Med dessa fömtsätmingar beräknas kosmadema för gmndersätming lill landets kommuner till 108 milj.kr. (-1-2 milj.kr.) och kosmadema för scha-blonersäiming till de kommuner som svarar för det första mottagandet till 3 287 milj.kr. (-1-392 milj.kr.) För schablonersätlning till kommuner som tar emot flyktingar som tidigare varit bosatta i annan kommun, s.k. sekundär-flyttningsbidrag, beräknar SIV kostnadema till 158 milj.kr. (-1-23 milj.kr.). Ersätmingama för sjukvårdskostnader beräknas öka med 10 milj.kr. dll 55 milj.kr.

För övriga ersätmingsformer anger inte SIV nägra ändrade anslagsbehov.

srv föreslår att anslagsposten för särskilda bidrag dll landstingskommuner disponeras av socialstyrelsen i stället för av verkeL

171 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

CL.., ■ • Bil.l2

Schablonersattmngar:

Riksdagen har fattat beslut om alt nivån på schablonersätmingen skall fastställas ärligen efter överläggningar mellan företrädare för regeringen och Svenska kommunförbundet med hänsyn tagen till kosmadsurvecklingen. Schablonersätmingen för år 1991 är 126 500 kr. för vuxna flyktingar och 77 000 kr. för bam under 16 är. Regeringen har efter överläggningar med Svenska kommunförbundet fastställt att schablonersätmingen för är 1992 skall vara 135 500 kr. för vuxna flyktingar och 83 100 kr. för bam under 16 år.

Med denna nivå på schablonersätmingen för är 1992 beräknas kostnadema för schablonersätmingår till de kommuner som svarar för det första mottagandet till 3 300 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Beräkningen bygger pä att kommunema under budgetåret tar emot totalt ca 28 000 flyktingar och andra udänningar med uppehållstillstånd som omfattas av den stadiga ersättningen för flyktingmottagandet.

Sekundärflyttningsbidrag:

Kostnadema för sekundärflyttningsbidrag beräknarjag till 166 milj.kr.

Grundersättrung:

Kosmader för gmndersättning beräknas med den ersättningsnivå som gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 till 115 milj.kr.

Ersättningför sjukvårdskostnader mm.:

Till sjukvårdshuvudmännen utgär för närvarande ersättning för akut- och förlossningsvård samt vård vid abort som har lämnats till utlänningar som har sökt uppehållstillstånd för bosättning i Sverige och som inte är kyrkobokförda i riket. Vidare lämnas ersätming för hälsoundersökningar och vård av vissa flyktingar som måste beredas varaktig vård på sjukhus eller annan institution. Särskilda bidrag kan också lämnas till sjukvårdshuvudmännen för vårdinsatser för flyktingar med särskilda behov. Under innevarande budgetår disponerar SFV 3 milj.kr. för sådana särskilda bidrag.

landstingsförbundet har i en skrivelse till regeringen begärt ökat stadigt stöd för landstingens uppgifter i flyktingmotlagandel. Man har föreslagit att landstingen får ett schablonbidrag per mottagen flykting pä motsvarande sätt som kommunema.

Jag är inte beredd att föreslå några ändrade regler för ersätttiingen till sjukvårdshuvudmännen. Mol bakgmnd av de senaste årens kostnader för hälsoundersökningar och sjukvård för asylsökande föreslår jag emellertid en uppjustering av anslaget från 45 till 55 milj.kr. För särskilda bidrag till sjukvårdshuvudmännen bör SIV även under nästa budgetår fä disponera 3 milj.kr. Någon överföring av denna anslagspost till socialstyrelsen bör för närvarande inte ske. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Könberg.

Övergångsvba ersättningar:

För övergångsvis ersätming av kostnader för ekonomisk hjälp till flyktingar som tagits emot i kommunema före är 1991, beräknarjag atl anslags-

behovet skall minska med 490 milj.kr. från 970 dll 480 milj kr. Efter bud- Prop. 1991/92:100 getåret 1992/93 kommer inte längre några övergångsvisa ersäiBiingar att utgå. Bil.12

Uppföljningskostnader:

Jag föreslår att 2 milj.kr. ställs till regeringens disposition för uppföljning av det nya ersättningssystem som trädde i kraft den 1 januari 1991.

A nslagssummering:

Jag beräknar i enlighet med nedanstående specifikation ett totalt anslagsbehov pä 4 426 000 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Milj.kr

Ändamål

1991/92

1992/93

Statsbudget

Förändring

Schablonersättningar

2 895

-1-405

Sekundärflyttningsbidrag

-31

Gmndersättning

-1-9

Äldre och handikappade

Bam utan egna vårdnadshavare

—

Extraordinära kostnader

Bistånd ät asylsökande

Sjukvårdskostnader

-HO

Särskilda bidrag till landstingen

Övergångsvisa ersättningar

-490

Uppföljning

-3

Summa 4 464 -38

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Ersättningar till kommunernaför åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa elt förslagsanslag på 4 426 000 000 kr.

D 6. Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen

1990/91 Utgift 14 412 000

1991/92 Anslag 14 989 000

1992/93 Förslag 15 589 000

Från anslaget utgår statsbidrag till den stiftelse som ger ut invandrartidningen. Bidraget till Stiftelsen Invandrartidningen är budgeterat inkl. mervärdesskatt.

173 Stiftelsen Invandrartidningen

Stiftelsen begär kompensation för kosinadsfördyringar med 1 116 000 kr. samt en uppräkning med 750 000 kr. för att kunna ge ut tidningar enligt den ambitionsnivå som gällde vid rekonsn-uktionen av stiftelsen år 1988. Stiftelsen fömtsätter vidare att bidragsanslaget dämtöver blir föremål för generell kosmadskompensation.

Prop. 1991/92:100 BiL12

Föredragandens överväganden

Jag föreslär att statsbidraget till Stiftelsen Invandrartidningen kompenseras för kosmadsfördyringar med 600 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att dll Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 15 589 000 kr.

D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.

1990/91 Utgift 2 975 000

1991/92 Anslag 3 412 000

1991/92 Anslag exkl.mervärdeskatt 3 259 000

1992/93 Förslag 3 520 000

Frän anslaget betalas kostnader för ombudsmannen mot etnisk diskriminering med kansli samt nämnden mot etrusk diskriminering.

1991/92 Beräknad ändring 1992/93________

____________ Föredraganden

Personal 4

Anslag:

Förvaltningskosmader 3 221 000

(därav lönekostnader) (1 446 000)

Nämnden mot emisk diskriminering 38 000

3 259 000

-1-261 000 (-1-62 000)

-1-261000

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

Ombudsmannen begär förstärkning av kansliet med ytterligare en jurist till en kosmad av 350 000 kr.

174 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag beräknar att ombudsmannen med kansli behöver kompenseras för pris-och lönefördyringar med 252 000 kr. Det allmänna rationaliseringskrav på 1,5% som åvUar myndighetema innebär för ombudsmannens del en anslagsminskning med 52 000 kr. Jag föreslår emellertid att 35 000 kr. äterförs till myndigheten för att höja verksamhetens ekonomiadministrativa standard.

Fr.o.m. den 1 juli 1992 får myndighetema viss kompensation för höjd löneskatt. För ombudsmannens del beräknarjag kompensationen till 26 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer art regeringen föreslär riksdagen

att till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 3 520 000 kr.

D 8. Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.

1990/91 Utgift 11406 000

1991/92 Anslag 52 500000

1991/92 Anslag exkl.mervärdeskatt 50 608 000

1992/93 Förslag 84 030000

Frän anslaget finansieras fr.o.m. den 1 januari 1991 kostnader för lån till hemutmstning för flyktingar och vissa andra udänningar. Anslaget disponeras av centrala studieslödsnämnden (CSN).

Centrala studiestödsnämnden

CSN har bedömt udåningen under budgetåret 1992/93 till 400 milj.kr. Kosmadema för räntesubventioner och avskrivningar av län beräknas med utgångspunkt i nuvarande regler till 70 milj.kr. (-(-30 milj.kr.). CSN har också föreslagit vissa ändringar i regelsystemet som sammantaget ökar kostnadema med 4,7 milj.kr.

CSN beräknar de adminisö-ativa kosmadema för beviljning och återbetalning av hemutt-ustningslån samt utveckling av administrativa mtiner dll 15,4 milj.kr. (-1-4,5 milj.kr.).

Totalt beräknar CSN anslagsbehovet till 85,4 milj.kr.

175 Föredragandens övervägande Prop. 1991/92:100

Staten kommer att ha kostnader för räntesubventioner under den räntefria tiden och för avskrivning av län för personer med långvarig betalningsoförmåga.

Med den lånevolym som angetts av CSN, beräknar jag medelsbehovet för räntesubventioner och avskrivningar till 70,5 milj.kr. (-i-30,5 milj.kr.). Jag har härvid tagit hänsyn till den regeländring som beslutades av riksdagen den 11 december 1991 (prop. 1991/92:25 bil. 9, SnJ6, rskr. 57) och som genomförs den 1 januari 1992. Nägra regeländringar i övrigt bör för närvarande inte genomföras.

De löpande driftskostnaderna för administration beräknar jag till 11 530 000 kr. (-i-3 977 000 kr.) För systemutveckling och investeringar beräknas kosmadema till 2 000 000 kr. (-1 055 000 kr.)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 84 030 (X)0 kr.

D 9. Utlänningsnämnden

1991/92 Anslag exkl.mervärdeskatt 24 700 000' 1992/93 Förslag 34 000 000

'Tilläggsbudget I

Från anslaget finansieras fr.o.m. den 1 januari 1992 den nyinrättade myndighet, utlänningsnämnden, som skall besluta i överprövningsärenden enligt utlännings- och medborgarlagsdflningen.

Föredragandens överväganden

Kostnadema för udänningsnämnden kan för närvarande beräknas dll 26,1 milj.kr. i fråga om en basorganisation med en kapacitet på årsbasis för 4 000-6 000 urvisningsärenden.

Härtill kommer kosmadema för de extraordinära insatser som måste göras för att reducera de ärendebalanser som nämnden övertar från arbetsmarknadsdepartementet den 1 januari 1992. Såsom redovisats i prop. 1991/92:25 bil. 9, s. 49, behöver balansavarbemingama pågå till månadsskiftet januari -febmari 1993. Jag beräknar anslagsbehovet för detta till 7,9 milj.kr.

176 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utlänningsnämnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 34 000 000 kr.

177 12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

E. Jämställdhetsfrågor ' Prop. i99i/92:ioo

Bil. 12

Arbetet för att förverkliga målen i den femänga handlingsplan för jämställdhet

som antogs av riksdagen under våren 1988 (prop. 1987/88:105, AU 17, rskr. 364) fortsätter även under budgetåret 1992/93. I stort sett samtliga de åtgärder som föreslogs i propositionen har vidtagits. Medel har ställts till förfogande för projekt- och utvecklingsarbete, olika uppdrag har lämnats, studier har påbörjats eller genomförts m.m.

I propositionen om en ny jämställdhelslag, m.m. (prop. 1990/91:113, AU 17, rskr. 288) föreslogs vissa åtgärder för att förstärka och bredda handlingsplanen. Även dessa åtgärder har-vidtagits.

En samlad bedömning av resultaten av det pågående arbetet kommer alt göras under budgetåret 1993/94.1 a-waktan pä denna kommer jag i det följande att redovisa inriktningen i stort för jämställdhetsarbetet under budgetåret 1992/93 samt ta upp nägra frågor som enligt min mening bör uppmärksammas särskilt.

Det råder politisk enighet om de övergripande målen för svensk jämställdhetspolitik nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentiiga områden i livet. Detta innebär en betydande styrka, inte minst när Sveriges samarbete med övriga Europa även på jämställdhetsområdet nu går in i ett intensivare skede.

Av gmndläggande betydelse för jämställdhet mellan kvinnor och män är en arbetsmarknads- och arbetslivspolidk som ger bäde kvinnor och män sysselsättning och en lön att försörja sig på. Lika viktigt är en bra och fullt utbyggd bamomsorg samt möjligheter för både kvinnor och inän att stanna hemma när barnen är små. Människor måste därtill ges en ökad valfrihet an forma familjens vardag. Det handlar således bäde om att skapa möjligheter för den enskilda individen alt i högre utsträckning kunna göra de val som han eller hon anser vara viktiga och att föra en politik som gör det möjligl att behälla och vidareutveckla den generella välfärden.

Arbetslivet

En majoritet av de förvärvsarbetande kvinnoma återfinns inom den offentliga sektom, ofta i arbeten som är slitsamma, bäde fysiskt och psykiskt. Det är viktigt att traditionellt kvinnliga arbeten uppvärderas. Kvinnor måste också fä större ansvar och inflytande över verksamheten och en bättre arbetsmiljö. Det är min uppfatming att konkurrens mellan flera olika arbetsgivare och en ökad decentt-alisering inom den offentliga sektom kan bidra till att de som är verksamma där får en starkare ställning och bättre arbetsvillkor.

Rätten till en egen inkomst med en lön att försörja sig på är central för jämställdhetsslrävandena. Den närmare fördelningen av ekonomiska resurser mellan könen redovisas pä sedvanligt sätt i underbilaga 12.5. Det kan dock här konstateras att det alltjämt i stor utsträckning finns löneskillnader mellan kvinnor och män, även med hänsyn tagen till sådana faktorer som utbildning, arbetstid osv. En viktig uppgift för den utredning om löneskillnader mellan 178

kvinnor och män (C 1991:05) som tillsattes i juni 1991 är att öka kunska- Prop. 1991/92:100 pema om dessa skillnader. Utredningen skall redovisa sin analys med slutsat- Bil. 12 ser och förslag före utgången av år 1992.

Det är också mycket angeläget att ge de kvinnor som vill ta ett ökat ansvar i arbetet möjligheter att göra detta. Andelen kvinnliga chefer i arbetslivet, inte minst inom den privata sektom, är alldeles för låg. Statistiken på detta område behöver dock vidareutvecklas. Statistiska centralbyrån (SCB) kommer därför inom kort att beviljas medel för en kartläggning av andelen kvinnor pä chefsnivå inom privat och offentiig sektor. Jag räknar med att en sådan kartläggning skall kunna föreligga vid budgetårsskiftet 1992/93 och ligga till gmnd för eventuella ytterligare åtgärder på detta område.

Intresset bland kvinnor för att starta och driva företag har ökat de senaste åren. Regeringen har nyligen uppdragit åt närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) att utarbeta ett program för att främja kvinnors företagande i det regionalpolitiska stödområdeL Del är av slor vikt att utvecklingsfondema och andra som tillhandahäller information till nyföretagare uppmärksammar kvinnliga företagares särskilda behov samt de gmpper av potentiella kvinnliga företagare som finns, inte minst inom offentiig sektor.

Den nya jämställdhetslagen (SFS 1991:433), som trädde i kraft den 1 januari 1992 är ett viktigt redskap för att skynda på utvecklingen i riktning mot jämställdhet i arbetslivet. En aktiv medverkan från arbetsmarknadspartemas sida är väsentiig i det fortsatta arbeteL Jag utgår från an arbetsmarknadens parter nu är beredda att ta ett större ansvar i dessa frågor. Jag kommer att följa den fortsatta tillämpningen av lagen noga, inte minst i förhållande till den rättsutveckling som sker inom EG på detta område.

I jämställdhetslagen har nu bl.a. införts regler om sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Jag anser det viktigt att en aktivt arbete för an motverka sådana trakasserier kommer igång. För att förstärka det arbete som jag utgär ifrån kommer att genomföras av Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och arbetsmarknadens parter, kommer jag att föreslå regeringen att avsätta medel för bl.a. projekt samt information och opinionsbildning i syfte att öka kunskapema på detta område.

Förvärvsarbete och föräldraskap

En viktig fömtsättning för kvinnors förvärvsarbete är atl männen tar elt ökat ansvar för arbetet med hem och bam. I jämställdhetslagen finns nu regler om arbetsgivarens skyldighet att underlätta för både kvinnor och män att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Andelen män som umyitjar föräldraförsäkringen är fortfarande låg. Statistiken över hur föräldraförsäkringen umylljas är bristfällig. Riksförsäkringsverket (RFV) fick därför i september 1991 regeringens uppdrag att genomföra förändringar i statistiken. Uppdraget skall redovisas redan den 1 mars 1992. Jag utgär frän att verkets redovisning bl.a. ger möjligheter att mäta även de ogifta sammanboende pappomas uttag av

försäkringen samt förslag tiU hur en regelbundet återkommande statistik på Prop. 1991/92:100 detta område skall kunna presenteras. Bil.12

Opinionsbildning och information är viktiga inslag i arbetet för att stimulera fler män att umyttja den unika möjlighet som den svenska föräldraförsäkringen ger till en tidig och nära kontakt med barnen. Chefen för Socialdepartementet har tidigare idag redovisat särskilda informationsinsatser för att öka pappomas uttag av föräldrapenning och föreslagit medel för detta.

Utbildning

Utbildning har stor betydelse för människors möjligheter att påverka sin egen livssituation och välja yrke. Därför har skolan och den högre utbildningen en cenö-al roll i det fortsatta arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället. Jämställdhet har också varit ett viktigt mål för skolpolitiken under lång tid. Utvecklings- och försöksverksamhet har pågått, inle minsl med slöd från trettonde huvudtitelns reservationsanslag I 2. Särskilda jämställdhetsåi-gärder. Verksamheten har bl.a. syftat till att motverka det könsbundna studie-och yrkesvalet samt att utveckla modeller för arbetsformer i skolan som på ett tydligare sätt än hittills utgår från både flickors och pojkars behov.

Mycket återstår enligl min mening att göra inom utbildningen när det gäller jämställdhet. Könsfördelningen i gymnasieskolan är alltjämt mycket sned. Undervisningens innehåll och arbetsformer präglas fortfarande av traditionellt könsrollstänkande. Genom den reformering av skolväsendet som skett, har jämsiälldhelsmålen tydligare uttryckts i lagstifmingen och dess förarbeten på skolområdet. Det ankommer på skolverkel att följa upp och utvärdera måluppfyllelsen.

Regeringen avser senare att uppdra åt skolverkel atl utforma en strategi för utvärdering och utveckling av jämställdhetsfrågoma inom ungdomsskolan. Skolverket bör därvid beakta vikten av att skolan tar tillvara och vidareutvecklar pedagogiska metoder som tillmötesgår både flickors och pojkars behov samt att innehållet i undervisningen och de läromedel som används utgår frän både flickors och pojkars intressen. Vidare bör beaktas hur skolan motverkar könsbundna studie- och yrkesval.

Kvinnorepresentation

Ett viktigt mål för jämställdheispolitiken är att öka kvinnors inflytande pä olika områden och nivåer i samhället. Kvinnomas andel i riksdagen har nu minskat med fyra procentenheter i förhällande till föregående mandatperiod. Del är angeläget att arbetet med att öka kvinnorepresentationen, både i direkt och indirekt valda församlingar fortsätter. De mål för andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer som enligt handlingsplanen för jämställdhet skall nås inom vissa tidsperioder ligger självfallet fasL

Det är glädjande att kunna konstatera att målet om 30 procent kvinnor i de centt-ala statliga styrelsema som enligt handlingsplanen skulle näs år 1992, nu jgg

redan har uppnätts och Lo.m. överskridits. Andelen kvinnor uppgår till 31 Prop. 1991/92:100

procent. Situationen för de regionala stadiga styrelsema är inte lika gynnsam. Bil.12

men även där har en väsentiig ökning skett i förhållande dll föregående år.

Andelen kvinnor i dessa uppgår nu till 26 procent, jämfört med 23 procent år

1990. En närmare redovisning av kvinnorepresentationen i stadiga organ

lämnas i underbilaga 12.6.

Den särskilda projektverksamhet i dessa frågor, som pågått i tre år med stöd av medel från trettonde huvudtitelsn reservationsanslag I 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder, upphörde vid budgetårsskiftet 1991/92. Erfarenhetema frän denna verksamhet är goda och projekten synes ha bidragit till att skapa fömtsättningar för ett mer konkret arbete hos de nominerande organisationema. Det är min avsikt att inom kort avsätta medel för en närmare utvärdering av de samlade insatsema på detta område. En sädan utvärdering blir ett viktigt redskap i det fortsatta arbetet för att öka kvinnorepresentationen.

Våld mot kvinnor

All förhindra våld mot kvinnor och att skydda, stödja och hjälpa de kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp är en viktig jämställdhets-fråga. I propositionen om en ny jämställdhetslag, m.m. föreslogs ett flertal åtgärder som syftar till att effektivisera samhällets insatser för att motverka våld mot kvinnor. Bl.a. föreslogs att 5 milj. kr. skulle avsättas under trettonde huvudtitelns reservationsanslag 12. Särskilda jämställdhetsåtgärder för ett regionalt/lokalt urvecklingsarbete i syfte att åstadkomma ett förbättrat samarbete i dessa frågor mellan myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso-och sjukvården. Dessa medel har ställts till socialstyrelsens (SoS) förfogande. SoS skall senast den 1 september 1992 redovisa hur medlen hittills använts. Jag kommer an föreslå regeringen att Socialstyrelsen även under budgetåret 1992/93 erhåller vissa medel för detta arbete.

Ett särskilt uppdrag har lämnats till Rikspolisstyrelsen (RPS). RPS skall i samräd med SoS, Domstolsverket (DV) och Riksåklagaren (RÅ) genomföra fortbildning av berörda yrkesgmpper på central och regional/lokal nivä inom rättsväsendet, socialtjänsten saml hälso- och sjukvården. För uppgiften har särskilda medel avsatts. Utbildningsinsatsema kommer att genomföras med början i budgetårsskiftet 1992/93.

Som ett resultat av förslag i den tidigare nämna propositionen har även RPS tagit fram skyddsutmsming i form av larm, mobiltelefoner m.m. som skall ställas dll förfogande för kvinnor som lever under hot. Utmsmingen kommer inom kort att finnas tillgänglig i samtliga län.

Jag vill också nämna att regeringen gett justitiekanslem (JK) i uppdrag att utvärdera bestämmelsema om olaga våldsskildring (16 kap. 10b § brottsbalken). Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1992.

Chefen för Justitiedepartementetet har tidigare idag föreslagit, i enlighet med regeringsförklaringen, an en försöksverksamhet med livvakt åt kvinnor som är särskilt hotade skall komma till ständ. Medel har beräknats för detta

under andra huvudtitelns ramanslag B 5. Lokala polisorganisationen. Jag ser Prop. 1991/92:100 förslaget som en viktig komplettering av åtgärdema på detta område. Trots en Bil. 12 omfattande lagsdftning har de mest utsatta kvinnoma hittills saknat ett tillfredsställande skydd mot hot och förföljelse.

Landets kvinnojourer och deras riksorganisation RÖKS utgör ett ovärderligt stöd för kvinnor som utsatts för misshandel och olika former av sexuella övergrepp. Kvinnojouremas ideella arbete är således betydelsefullt. Till RÖKS och vissa invandrarorganisationer som stöder misshandlade kvinnor utgår bl.a. ett organisationsstöd med drygt 2 milj.kr. Chefen för Socialdepartementet har tidigare idag föreslagit att ytterligare medel, 3 milj.kr., skall anvisas för stödinsatser och utvecklingsarbete i kvinnojouremas lokala arbete.

Nordiskt och intemationellt arbete

Den svenska jämställdhetspolitiken möts och fortsätter att mötas av ett stort intresse från många andra länder. Svenska insatser av skilda slag i det nordiska och det intemationella samarbetet kommer an krävas även framöver. Detta gäller inte minst i fråga om Sveriges jämställdhetssamarbete med Europa.

Under våren och hösten 1991 fördelades medel till ett åttiotal organisationer m.fl. för informadon och opinionsbildning m.m. i syfte att stimulera debatten om frågor som rör kvinnoma och EG. Ett aktivt arbete pågår nu mnt om i landet för att öka kunskapema om hur ett närmare samarbete med EG påverkar de svenska kvinnoma. Jag bedömer att det även framöver kommer att behöva avsättas medel för skilda insatser när det gäller EG.

Del framförhandlade avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsomräde, EES, som avses träda i kraft den 1 januari 1993, omfattar även jämställdhetsfrågoma. Av särskild betydelse i detta sammanhang är EGs regelverk som Sverige genom avtalet måste följa. Den nya jämställdhetslagen innehåller regler som är anpassade till vad som gäller inom EG. Det är angeläget att fortsätmingsvis följa den rättsutveckling som sker inom EG på jämställd-hetsområdet. EES-avtalet förväntas också skapa möjligheler för Sveriges och övriga EFTA-länders samarbete i övrigt med EG. Det gäller t.ex. de olika kommittéer och nätverk som finns på jämställdhetsområdet men också initiering av nya program m.m.

En ökat samarbete med övriga Europa när det gäller jämställdhetsfrägor måste också innefatta situationen för kvinnoma i Central- och Östeuropa. Det sker bl.a. inom ramen för Europarådet och dess jämställdhetskommitté. F.n. förbereds ett möte i Polen i mars 1992. Nästa jämställdhetsministermöte äger mm i Italien våren 1993 med våld mot kvinnor som huvudtema.

Även del nordiska samarbetet i jämställdhetsfrågor kommer enligt min

mening att få en ökad betydelse framgent. I nordiska ministerrådets jämsiälld-

hetskommitie (ÄK-JÄM) fortsätter arbetet med att fullfölja de åtgärder som

ingår i den nordiska handlingsplanen för jämställdhet fram till år 1993. Ett ar-

bete pågår även för att förbereda en ny nordisk kvinnokonferens/nordiskt Prop. 1991/92:100 Fomm som skall äga rum i Finland år 1994. Bil.l2

Konferensen blir en viktigt led i det nordiska förberedelsearbetet inför nästa världskvinnokonferens i FNs regi som äger rum är 1995. Beslut om platsen för denna skall fattas av FNs kvinnokommission vid dess möte i mars 1992.

Vad beträffar jämställdhetssamarbetel inom OECD vill jag nämna att Sverige har tagit initiativ till en s.k. panel under är 1992 om kvinnor, arbetsmiljö och hälsa och kommer att bistå med experthjälp i denna fråga.

El. Jämställdhetsombudsmannen m.m.

1990/91 Utgift 4 321 590

1991/92 Anslag 5 900 000

1991/92 Anslag exkl mervärdeskatt 5 755 716

1992/93 Förslag 6 046 000

Från anslaget betalas kosmader för jämställdhetsombudsmannen (JämO) med kansli och för jämställdhetsnämnden.

Jämställdhetsombudsmannen

JämOs uppgifter och organisation framgår av jämställdhetslagen (1991:433) och av förordningen (1991:1438) med instmktion för jämställdhetsombudsmannen.

Antalet diskrimineringsanmälningar har under budgetåret 1990/91 minskat något jämfört med året innan. Liksom tidigare har anmälningarna rört i huvudsak den offentiiga sektom. Närmare hälften av de inkomna anmälningarna gällde ifrågasatt diskriminering vid tjänstetillsättning och ca en fjärdedel lönediskriminering. I ett mål som anhängiggjordes i arbetsdomstolen (AD), träffades senare förlikning. Totalt har förlikning träffats i sex ärenden. Endast ett fätal ärenden har under året registrerats rörande brist pä aktiva åtgärder.

I fråga om aktiva åtgärder har JämO lagt tonvikt vid övergripande undersökningar inom vissa branscher samt vid informationsinsatser. Bl.a. har en undersökning om förhållandena inom advokalbranschen genomförts. Ett projekt kring jämställdhetsarbetet i Sveriges tio största företag har påbörjats. Skriften "Den svenska jämställdhetslagen i ett europeiskt perspektiv" utgavs under hösten 1990.

Liksom imder senare år har JämOs målsättning i första hand varit att uppnå förlikning i de fall brott mot jämställdhetslagen har antagils föreligga. Myndigheten syftar också i sitt arbete till att förmå de fackliga organisationerna att äta sig en störte andel av anmälningarna än vad som nu sker

JämO framhåller att den nya jämställdhetslagen (1991:433) som o-ädde i kraft den 1 januari 1992 kommer att kräva ökade insatser och därmed ett ökat resursbehov för myndigheten. Även om JämOs direkta tillsynsbefogenheter jg3

inskränks genom kollektivavtal mäste myndigheten agera kraftfullt över ett obegränsat verksamhetsfält. Medel bör tillföras för ökade informationsinsatser samt för ytterligare en tjänst för handläggning av diskrimineringsärenden. JämO yrkar också ökade medel för ADB-utmsöiing, personalutbildning m.m. samt att huvudförslaget inte tillämpas.

Prop. 1991/92:100 Bil.12

1991/92

exkl

mervärdeskatt

Beräknad ändring 92/93

Föredraganden

Personal

—

Anslag

Förvaltningskosmader

5154 716

■1- 253 284

(därav lönekostnader)

3 065 000

(■I-147 600)

Lokalkosmader

■H37 000

5 755 716

+290 284

Jämställdhetsnämnden

Jämställdhetsnämndens uppgifter framgär av jämställdhetslagen (1991:433) och av förordningen (1991:1437) med instruktion för jämställdhetsnämnden. Nämnden resursbehov torde enligt JämO inte komma att öka jämfört med anslaget för innevarande budgetär. JämO beräknar nämndens kostnader till 200 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Det sammanlagda medelsbehovet för JämO och jämställdhetsnämnden för budgetåret 1992/93 beräknarjag till 6 046 000 kr. Av detta belopp utgör 5 846 000 kr. kosmader för JämO, varav 3 212 600 kr. avser löner. Jag har i min beräkning tagil hänsyn till att JämO erhöll väsentiigt utökat anslag för budgetåret 1991/92. Effektema för JämOs arbete av den nya jämställdhetslag som trädde i kraft den 1 januari 1992 kan närmare iakttas först efter ytterligare något år. Myndigheten omfattas fr.o.m. budgetåret 1993/94 av systemet med treårig budgetering, inför vilket en fördjupad prövning av JämOs medelsbehov kommer att ske.

Jag har emellertid, med hänsyn till de konsekvenser eventuella besparingar skulle fä för en myndighet av JämOs storlek, beräknat medel för budgetåret 1992/93 ulan tillämpning av huvudförslaget. Jag har även tagit hänsyn till under året inträffade merkostnader för löner samt lill de faktiska lokalkostnadema. För jämställdhetsnämnden har jag beräknat medel utifrån ett oförändrat resursbehov.

184 Hemställan Prop. 1991/92:100

BiL12 Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

an till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1992/93

an-visa ett förslagsanslag pä 6 046 000 kr.

E 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder

1990/91 Utgift 12 854 000 Reservationl 11 282 959

1991/92 Anslag 13 369 000

1991/92 Anslag exkl.mervärdeskatt 13 323 000

1992/93 Förslag 10 556 000 Exkl. mervärdeskatt

Frän anslaget betalas kostnader för särskilda åtgärder som syftar till atl främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Den speciella satsningen pä projekt för ökad kvinnorepresentation i stadiga organ upphörde den 1 juli 1991 varför anslaget minskats med 3 milj.kr.

Under budgetåret 90/91 och andra halvåret 1991 har medel beviljats till projekt m.m., bl.a. för an motverka våld mol kvinnor, för att öka kunskapen om kvinnor och den europeiska gemenskapen och för att pröva vägar att öka medvetenheten om jämställdhetsfrågor i förskollärar- och friddspedagogut-bildningen.

För budgetåret 1992/93 bör inriktningen vara alt genom ett utvecklings-och förändringsarbete få fram sådana kunskaper och erfarenheter som kan ses som strategiska för att främst förbättra kvinnomas villkor i arbetslivet och pä andra omräden i samhälleL

För projektverksamhet som syftar till att förbättra kvinnors villkor pä arbetsmarknaden m.m. beräknarjag 10 556 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 10 556 000 kr.

185 Underbilaga 12.1 Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:71) Teaterns kostnadsutveckling 1975 - 1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatern

Utredningen har aort följande sammanfattning av betänkandet.

I första avsnittet av kapitel 1 (Utredningens arbete) återges utredningsdirektiven. Utredningen som antagit namnet teaterkostnadsutredningen (TKU) skall enligt direktiven redovisa och analysera vilka faktorer som påverkat och påverkar kostnadsutvecklingen inom teaterområdet och jämföra denna med den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt. Utredningen skall vidare belysa hur de totala ekonomiska resurserna utnyttjas i teatrarnas verksamhet. Produktivitetsutvecklingen vid teatrarna skall belysas. TKU skall också göra jämförelser med några andra länder vad gäller kostnadsutvecklingen för olika typer av teaterverksamhet.

Översynen bör i första hand inriktas på de teaterinstitutioner för vilka staten har huvudansvaret - Operan, Dramaten och Riksteatern.

Vidare bör i arbetet ingå en analys av vilken verksamhetsform som är lämplig för 0|)eran och Dramalen med hänsyn till verksamhetens karaktär eller av ekonomiska skäl.

TKU har valt att beskriva kostnadsutvecklingen under perioden 1975/76-1989/90, dvs. i stort sett liden efler det kulturpolitiska beslut riksdagen fattade år 1974. TKU:s beskrivning av kostnadsutvecklingen i storl inom teaterområdet grundar sig i första hand på uppgifter sammanställda av statens kulturråd, medan den mer ingående beskrivningen av kostnadsutvecklingen vid Operan, Dramaten och Riksteatern baseras på årsredovisningar och underlag som TKU erhållit direkt från resp. institution.

För att en jämförelse av kostnadsutvecklingen inom teaterområdet med utvecklingen inom samhället i stort skall kunna ske har ett särskilt teaterkostnadsindex (TKI) utarbetats. TKI beaktar bl.a. den personalintensiva verksamheten inom teaterområdet och ger en bild av en tänkt "normalteaters" kostnadsutveckling, TKI har ställts i relation lill konsumentprisindex (KPI).

För alt vid redovisningen av Operan, Dramalen och Riksteatern utjämna variationer mellan skilda verksamhetsår samt för att tydligare åskådliggöra utvecklingstendenser har en del av analysen baserats på medelvärden för treårsperioder.

Kapitel 2 (Teaterområdet - en bakgrundsbeskrivning) inleds med en översiktlig beskrivning av landels teaterinstitutioner och fria teatergrupper. Statens roll enligt riksdagens kulturpolitiska beslut 1974 berörs och innebörden i den statliga kulturpolitiken för Operan, Dramaten och Riksteatern anges.

186 Teaterlivets utbyggnad och decentralisering sedan 1940-talet beskrivs Prop. 1991/92:100 i korthet. Tillkomsten av nya länsteatrar samt de fria gruppernas expan- Bil. 12 sion är viktiga led i denna utveckling. På grundval av tillgänglig teater-statistik beskrivs utvecklingen av institutionsteatrarnas och de fria gruppernas antal uppsättningar och föreställningar. En expansion har skett bland regionala institutionsteatrar och fria grupper. Antalet föreställningar vid teatrar under regionalt huvudmannaskap har ökat från ca 6 300 till ca 8 300 mellan 1975/76 och 1989/90.

Det totala besöksantalet för institutionsteatrarna har sedan år 1975 minskat från ca 3 milj. lill ca 2,2 milj. besök 1989/90. En kort redovisning av utvecklingen av teaterintresset och teatervanorna ges. Dessa antas bl.a. ha påverkats av mediautvecklingen.

Antalet anställda inom teaterområdet i form av årsverken har ökat från ca 3 000 år 1975 till ca 3 800 årsverken år 1990. Trots detta har arbetslösheten inom teaterområdet ökat.

Utredningen berör några faktorer som påverkal teatrarnas arbete sedan 1970-talet såsom den tekniska utvecklingen, förlängda repetitionstider saml internationalisering inom musikteater. Avslutningsvis konstaterar TKU alt perioden 1975-1990 varit en dynamisk tid i svenski teater-liv. Institutioner och fria grupper arbetar under andra villkor nu än för 15 år sedan. Förändringarna har sannolikt haft konsekvenser för kostnadsutvecklingen även om de kan vara svåra att precisera i ekonomiska termer.

Kapitel 3 (Teaterns personal och vissa arbetsrättsligä förhållanden) innehåller en redovisning av teaterns olika personalgrupper, hur de är organiserade och vilka lagar och avtal, anställningsformer och arbetstider som gäller. Avtalen illustrerar teaterns komplexa organisation, vilken ställer stora krav på planering om resurserna skall kunna utnyttjas effektivt. TKU ifrågasätter om inte Operans lokala avtal bör tidsbegränsas och kopplas till riksavtalen. I anslutning till diskussionen om perso-nalutnytljandet rekommenderar TKU arbetsmarknadens parter att se över den avtalsenliga rätten för konstnärlig personal till tre års tjänstledighet, eftersom huvudmotivet för denna regels tillkomst - TV-ensemblen - inte längre är aktuellt.

Den minskande personalrörligheten inom teaterområdet har under utredningstiden tagits upp bl.a. av olika teaterchefer. TKU rekommenderar en förstärkning av teatrarnas personaladminislraliva resurser med hänsyn till atl enskilda institutioner kan ha svårt att tillgodose behovet av att omplacera personal.

I kapitel 4 (Teatrarnas kostnader) går TKU igenom institutionsteatrarnas kostnader som indelas i personalkostnader, lokalkostnader och övriga kostnader. Personalkostnader (löner och sociala avgifter) utgör ca 70 %. TKU belyser lönekostnadsutvecklingen enligt olika metoder. I kapitlet redovisas avtalsenliga minimilöner, löneutveckling för "identiska individer" saml utvecklingen av den faktiska månadslönekostnaden. Löneutvecklingen inom teaterområdet har enligt TKU inte varit speciellt snabb, inte heller kan lönenivåerna anses anmärkningsvärt höga. De so-

ciala avgifternas andel av personalkostnaderna har emellerlid ökat avse- Prop. 1991/92:100 värt sedan år 1975 och beräknat på lönekostnaden har dessa avgifter sti- Bil. 12 git från 34 till 49,5 %.

TKU har låtit redovisa de kostnadshöjningar till följd av lagar och avtal som skett sedan år 1974. Det gäller inte minst arbetstidsförkortningar som påverkal personalbehovet vid teatrarna. En redogörelse för dessa förändringar av lagar och avlal, vilka avsevärt kan påverka teatrarnas personalbehov och därmed kostnader, lämnas i bilaga 4.

Teatrarnas lokalkostnader varierar från institution till institution bl.a. beroende på vilka principer för hyressättning som tilllämpas av huvudmannen. Någon samlad bild av teatrarnas lokalsituation kan inte ges. En studie vid Högskolan i Luleå visar all del finns eftersatta arbetsmiljöer på svenska teatrar.

Till teatrarnas övriga kostnader räknas kostnader för dekor och rekvisita, information/marknadsföring, köpta tjänster, resekostnader m.m. TKU har noterat att denna kosinadskategori ökat relativt kraftigt hos teatrarna.

Utvecklingen av lönekostnader och sociala avgifter saml övriga personalkostnadsökningar till följd av lagar och avlal har TKU låtit sam-manväga till ett personalkostnadsindex för teaterområdet. Utifrån detta index för personalkostnader har jämte lokalkostnader och övriga kostnader (vilka antas följa konsumentprisindex KPI) ett särskilt teaterkostnadsindex (TKI) konstruerats. Mellan år 1975 och år 1989 har TKI ökat från 100 till 341 enheter medan KPI ökat från 100 till 310.

Institulionsleatrat nas intäkter redovisas i kapitel 5 (Teatrarnas intäkter). Den största delen av intäkterna utgörs av bidrag från stat, landsting eller primärkommuner. Verksamhetsåret 1989/90 uppgick det samlade offentliga stödet (summan stats-, primärkommunala och landstingsbidrag) till teaterinstitutioner till 1,2 miljarder kr. Därav gick ca 700 milj.kr. till regionala/lokala teaterinstitutioner. Till detta sistnämnda belopp bidrog staten med 211 milj.kr., primärkommuner med 365 milj.kr. och landsting med 113 milj.kr. De offentliga bidragens andel av finansieringen ligger i genomsnitt på ca 84 % för inslilutionsteatrarna.

Sedan år 1975 har kommuners och landstings sammanlagda andel av finansieringen ökat från ca 25 till ca 35 % medan statens andel har minskat från drygt 60 % lill ca 50 %.

En viss ökning av biljettintäkter samt övriga intäkter (där bl.a. räntor ingår), har skett under 1980-talet. I fast pris har institulionsleatrarnas biljettintäkler ökat med drygt 40 % under 1980-talet. - En anledning till ökade biljettintäkler är den jämförelsevis stora höjning av biljettpriserna som skett vid flera institutionsieairar under senare delen av 1980-taiet.

I kapitlet redovisas principer för statsbidrag till institutionsteatrarna. För Operan, Dramaten och Riksteatern har del sedan år 1986 gällande statsbidragssystemet medfört alt ränteinkomster fåll ökad betydelse.

Kostnaderna för information och marknadsföring har ökat för teatrarna. De är dock svåra all precisera. En hårdnande konkurrens om

publiken torde vara en orsak till att teatrarna ökat sina insatser för Prop. 1991/92:100 marknadsföring. Bil. 12

Sponsringen har för teaterområdet som helhet varit obetydlig, och enligt TKU:s bedömning kommer den inte att få ökad betydelse inom överskådlig tid.

I kapitlen 6, 7, och 8 går TKU igenom kostnadsutvecklingen för vardera Operan, Dramaten och Riksteatern. Varje kapitel inleds med en kort historik samt en beskrivning av organisation och upgifter. Därefter redovisas för resp. institution utveckling av verksamhet, personal, kostnader samt intäkter. Denna redovisning åtföljs av en analys av verksamheten i relation till kostnader, intäkter samt årsverken.

Operans utveckling är komplicerad all analysera till följd av den under 1970- och 1980-lalen genomförda etappvisa ombyggnaden av operahuset, vilken påverkar föreställnings- och besöksstatistik. Vidare har statsbidragen och ränteinkomsterna starkt påverkats av uppbyggnad och avveckling av de s.k. fonderna. Operan har också i början av 1980-lalel förändrat personalredovisningen, varför personalutvecklingen inte kan redodvisas för hela perioden.

En helhetsbedömning för perioden mellan 1975 och 1989 visar att Operan under denna period koncentrerat verksamheten lill föreställningar på stora scenen i Stockholm. Övriga föreställningar vari inbegrips turnéföreställningar har minskat i anlal.

Besöksanlalet håller i stort selt en jämn nivå och rör sig mellan 230 000 och 290 000 besök per år.

Personalkostnaderna har i storl sell ökat i samma takt som TKI. Antalet årsverken visar små förändringar under 1980-lalet, dock skedde en minskning av den konstnärliga personalen 1989/90. Det totala antalet årsverken 1989/90 var 674.

Operans lokalkostnader har stigit, främst till följd av en förbättrad lokalstandard och ökade lokalytor (bl.a. en permanent repelitionsscen). Kategorin övriga kostnader har ökat jämförelsevis mer än personal- och lokalkostnaderna.

Till följd av ökade ränteinkomster samt biljettprishöjningar har Operans egenfinansiering ökat. Statsanslagets realvärde har minskat, trots en avsevärd höjning mellan 1988/89 och 1989/90.

TKU anser att Operan, för atl ytterligare kunna höja produktiviteten, borde ha tillgång till ytterligare en fast scen. TKU förordar att Operan i framliden bör få tillgång lill Södra Teatern som sin andrascen. Detta skulle även enligt TKU kunna bli konstnärligt vitaliserande för Operan.

Den genomsnitlliga kostnaden per föreställning i Operans regi är av storleksordningen 600 000-700 000 kr. Genomsnittskostnaden per besök rör sig kring 900-1 000 kr.

Dramatens verksamhet har - efter en nedgång i verksamheten i början av 1980-lalel - under senare delen av 1980-lalet expanderat kraftigt vad gäller föreställningar och besök. Antalet besök ökade från 215 000 år 1984/85 lill 354 000 år 1989/90. Expansionen har gällt såväl stora scenen som övriga scener. Antalet uppsättningar har samtidigt minskat, vil-

kel visar att föreställningarna ges i längre serier. Personalens storlek har Prop. 1991/92:100 varit oförändrad ca 370 årsverken sedan 1975/76 men under senare de- Bil. 12 len av 1980-talet har den konstnärliga personalen ökat och tIen tekniska personalen minskat. De reala personalkostnaderna har samtidigt ökat, liksom de övriga kostnaderna.

Till följd av avsevärt höjda biljettpriser och ökat besöksantal, har bil-jellrntäkterna ökat. Denna ökningar ungefär lika stor som ökningen av de övriga kostnaderna. Dramalens egenfinansiering har ökat och teatern har blivit mera publikberoende.

Eftersom teatern har blivit mera beroende av egenintäkter har sårbarheten för tillfälliga intäktsbortfall ökat.

Dramatens lokaler har under perioden utökats och förbättrats.

Det statliga anslaget har mellan 1975/76 och 1989/90 ökat lika mycket som TKI.

Det ökade utbudet och den stora publiktillströmningen under senare delen av 1980-talet har resulterat i atl genomsnittskostnaden per föreställning i fast pris fallit från 135 000 kr. till 117 000 kr. Motsvarande kostnadsutveckling per besök har inneburit en minskning från 473 kr. lill 429 kr.

Riksteaterns verksamhet kan delas in i föreställningsverksamhet och leaterfrämjande verksamhet. Inom ramen för föreställningsverksamheten har Riksteatern särskilda uppdrag, bl.a. ansvar för Cullberghaletten, Tyst Teater och finskspråkig teaterverksar-nhet. Analysen av Riksteatern kompliceras bl.a. av den regionalisering av teaterensembler pågått fram till och med 1983/84 samt olika uppdrag son tillkommit under perioden. Till följd av regionaliseringen har statsanslaget minskal medan nytillkommande uppdrag medfört en ökning av anslaget.

Riksteaterns totala antal centralt producerade och förmedlade uppsättningar och föreställningar har minskat sedan 1975/76. Under de första åren av perioden var antalet föreslällningar (exklusive regionala ensembler) ca 2 700 per år medan de under de senasie åren varit ca 1 900. Minskningen gäller lyriska föreställningar, balett och skolteaterföreställ-ningar medan antalet dramatiska föreställningar ökat. Även antalet besök har minskat från ca 650 000 besök per år under de första åren av perioden till ca 370 000 besök under de senaste åren. Det genomsnittliga atTlalet besök per föreställning har som helhet minskat från ca 250 till ca 200). Dock har antalet besök per föreställning för lyrisk verksamhet och balett ökat.

Riksteaterns totala kostnader har i relation till TKI minskat med 2 % sedan 1984/85. Personalkostnaderna har under samma period hållils tämligen konstanta, medan antalet årsverken har minskal med 7 %. Avsevärda kostnadsökningar kan noteras för hotell och traktamenten, till följd av bl.a. ändrade traktamentesbestämmelser. Ökade lokalkostnader sarrt man hänger med flyttningen år 1988 till nya och ändamålsenliga lokaler i Hallunda, Botkyrka kommun.

Riksteaterns genomsnittliga löneläge är i nivå med Dramatens.

190 Riksteatern har kraftigt höjt sina gager (dvs. försäljningspriset för fö- Prop. 1991/92:100 reslällningarna). Den genomsnittliga höjningen sedan 1975/76 uppstår Bil. 12 till 325 %. Trots detta har gageintäkternas värde minskat till följd av minskat antal föreställningar.

TKU har ställt Riksteaterns turnékostnader i relation lill motsvarande kostnader för vissa länsteatrar samt för Operan och Dramaten. Undersökningen är grundad på enstaka produktioner och mäter kostnad per medverkande person och föreställning. Länsteatrarna varierar sinsemellan men deras kostnadsläge ligger som helhet under Riksteaterns. Förklaringen till Riksteaterns högre kostnadsläge är längre turnéer vilka medför större kostnader för bl.a. resor, hotell och traktamenten.

När Riksteaterns kostnader relateras till föreställningar och besök konstateras en avsevärd ökning av styckkoslnaderna. Den genomsnittliga kostnaden per föreställning har fördubblats under perioden, från ca 50 000 lill ca 100 000 kr. Även den genomsnittliga kostnaden per besök har fördubblats, från 250 kr. till drygt 500 kr. Bidragande orsaker till detta är tillkomna bestämmelser i olika lagar och avlal som fördyrat personalutnylljandet. Turnéverksamhet drabbas hårdare av sådana kostnadsökningar än övrig teater. En genomgång av olika faktorer som påverkat kostnaderna finns i bilaga lill kapitlet.

TKU anser att Riksteaterns kostnadsutveckling inger bekymmer bl.a. därför att det genomsnittliga antalet besök per föreställning samtidigt har minskat. Vidare anser TKU att Riksteaterns och regionteatrarnas olika roller och ansvarsfördelningen dem emellan bör ses över.

Kapitel 9 behandlar fria teatergruppers kostnadsutveckling mellan 1982/83 och 1989/90. Kapitlet är ett sammandrag av uppgifter i den rapport om fria grupper som TKU låtit sammanställa. Rapporten finns i en bilaga till betänkandet. Analysen i rapporten omfattar det 50-tal fria grupper som erhåller statligt verksamhetsbidrag. Vidare görs en fördjupad kostnadsanalys av sju av dessa grupper. Studien visar på en klar expansion av verksamheten i form av uppsättningar och föreställningar. Antalet uppsättningar har ökat från 181 lill 219 och antalet föreställningar har ökat från 5 567 lill 8 257. Besöksanlalet har varierat under perioden med 713 000 besök 1982/83 och 821 000 besök 198W90. Antalet sysselsatta i form av årsverken har gått upp från 480 till 606. En kraftig lönekostnadsökning kan konstateras. I fast pris har lönekostnaden per anställd ökat från 99 000 till 144 000 kr. per år. Löneläget är dock fortfarande betydligt lägre än vid institutionsteatern. En mycket kraftig ökning gäller också kostnader för information/ marknadsföring, vilka i fast pris har tredubblats. De fria teatergrupperna har en mycket högre egenfinansiering än institutionsleatrarna - deras samlade spel- och övriga intäkter var 1989/90 över 40 % av de totala intäkterna. Statsbidraget (via kulturrådet) har minskat i relativ betydel.se trots en real ökning med 62 % sedan 1982/83. Den relativa betydelsen av bidragen från kommuner, landsting samt AMS har ökat. Även den genomsnittliga föreställnings- /biljettintäkten per besök har ökat sedan 1982/83.

191 Kostnads- och iniäktsutvecklingen pekar mot en svår framlida eko- Prop. 1991/92:100 nomisk situation för flera grupper. Bil. 12

I kapitel 10 (Kostnads- och produktivitetsutveckling) beskriver TKU grundläggande eknomiska teorier, framför allt av W. Baumol, rörande faktorer som påverkar teatrarnas kostnadsutveckling. Enligt Baumol utvecklas kostnaderna för teaterproduktion med nödvändighet snabbare än kosinaderna för annan produktion, främst på grund av att teaterområdet inle kan tillgodogöra sig rationaliseringsvinster som sker i samhället i övrigt. En klassisk teaterföreställning kräver idag samma tid och samma antal medverkande .som för hundra år sedan.

TKU tar vidare upp två studier om produktivitetsutveckling inom teatersektorn. Båda dessa studier visar på en minskande produktivitet, vilken dock inte är större än vad som gäller för en stor del av samhällets övriga tjänsteproduktion. För Operan och Dramalen är resultatet klart bättre - endast en liten minskning av produktiviteten - än för gruppen institutionsieairar som helhet.

TKU:s bedömningar i kapitel II (Verksamhetsform för Operan och Dramaten m.m.) gruntlar sig på en studie angående verksamhetsformer för teaterinstitutioner som gjorts av direktör Klas Holming. Teatrarnas Riksförbund. Studien som innehåller en genomgång av olika företagformer, visar enligt TKU alt aktiebolagsformen är den lämpligaste för teatrar som Operan och Dramaten. Av de frågor som studien i övrigl behandlar tar TKU upp frågorna om utseendet av verkställande direktör och aktiekapital. TKU pekar på vissa nackdelar med att teaterchefen (som vid Operan och Dramaten tillika är VD) utses av regeringen.

TKU anser vidare att Operan och Dramalen f n. inte har tillräckliga reserver genom eget kapital för att möta tillfälliga underskott i den löpande verksamheien. Frågan om aktiekapital och struktur i övrigt på det egna kapitalel bör enligt TKU:s mening för Operans och Dramatens del bli föremål för översyn. Ett uppdrag atl till regeringen inkomma med förslag i dessa frågor bör lämnas till resp. bolags styrelse.

I kapitel 12 (Teatrars samarbete med radio/TV) relaterar TKU inledningsvis de konstnärliga, kulturpoliliska och ekonomiska frågor som sammanhänger med överföringar av teaterföreställningar. TKU ger några kostnadsexempel från gjorda överföringar saml presenterar vidare en översikt över de överföringar som skett under de senaste åren från Operan, Dramaten m.fl. teatrar. TKU konstaterar att åtskilliga överföringar till TV skelt, vilkel med hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna kan betecknas som tillfredsställande. Det är enligt TKU önskvärt att samarbetet mellan Operan och Dramaten å ena sidan samt TV å andra sidan även framdelses kan bedrivas i minst samma omfattning som för närvarande.

Teaterkostnadsulveckling i några andra länder berör TKU i kapitel 13. I detta kapitel har TKU sammanslällt vissa uppgifter från Tyskland, Storbritannien, Danmark och Norge. Materialet som är tämligen heterogent innefattar såväl vissa uppgifter från enskilda teatrar som mera översiktlig information om utvecklingen, framför allt i Tyskland.

192 Tyskland, Danmark och Norge har finansieringssystem som har stora Prop. 1991/92:100 likheter med Sverige medan Storbritannien skiljer sig från dessa länder Bil. 12 genom en väsenlligl högre egenfinansiering.

Liksom i Sverige har relativt kraftiga biljellprishöjningar skett vid teatrar utomlands under senare år. En viss minskning i besöksanlalet kan konstaleras vid de tyska teatrarna sedan år 1975.

Arbetsmarknaden för skådespelare är besvärlig i Tyskland och England. Anställningstryggheten i dessa länder är sämre än i Sverige. Inget av de studerade länderna har under de senaste åren gjort grundläggande förändringar av huvudprinciperna för samhällsstöd till teaterlivel.

I kapitel 14 (TKU:s slutsatser) inleder TKU med att erinra om att utredningsuppdraget huvudsakligen innebär att redovisa och analysera kostnadsutvecklingen, och att det inle i uppdraget ingår att lämna förslag om hur stort det statliga stödet framdeles bör vara till hela teaterområdet eller till enskilda teatrar. Vidare framhåller TKU atl utredningen i huvudsak varit begränsad till att ta upp faktorer som kan mätas och jämföras, medan de konstnärliga frågorna endast kunna beröras mera i diskussionsform.

TKU konstaterar att det teaterkostnadsindex som utredningen tagit fram ger vid handen atl kostnaderna för teaterverksamhet stigit snabbare än kostnaderna i samhället i övrigt. Detta beror inte på någon särskilt snabb löneutveckling eller högt löneläge inom teaterområdet. Däremot har de sociala avgifterna ökat. Vidare har kostnadsökningar till följd av bl.a. ändrade arbetslidsbesiämmelser haft betydelse. Den huvudsakliga förklaringen till den relativt stora kostnadsökningen är emellertid att teaterproduktion är mycket personalintensiv med begränsade möjligheter till rationaliseringar. TKU:s analyser bekräftar de teorier om kostnadsutvecklingen på teaterområdet som framlagts inom den ekonomiska vetenskapen.

Teatrarnas huvudmän bör enligt TKU utforma stödet till verk.samhe-ten så, atl teaterledningarna får långsiktigt stabila förutsättningar att fullgöra det kulturpolitiska uppdrag som anförtrolls dem.

Enligt de studier av produktivitetsutveckling inom teaterområdet som TKU haft tillgång till, visar Operan och Dramaten ett klart bättre resultat än gruppen institutionsieairar. För Riksteatern har produktivitetsutvecklingen varit sämre.

De beräkningar av genomsnittligt bidrag per föreställning och besök som TKU gjort beträffande Operans och Dramalens verksamhet visar att den offentliga subventionen enligt utredningens uppfattning ligger på en rimlig nivå med hänsyn till givna villkor som antalet scener och publik-platser.

För Operans del skulle tillgång till en större andrascen verka produktivitetshöjande och säkerligen från konstnärlig synpunkt vara vitaliserande. TKU förordar att Operan i framtiden bör få tillgång till Södra Teatern som sin andrascen.

TKU konstaterar att institutionsteatrarnas reala biljellinkomsler ökat med 60 % mellan åren 1975 och 1990. Den nivå på finansieringen ge-

13 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

nom biljettintäkler som nu uppnåtts (8 % för Operan och 16 % för Prop. 1991/92:100 Dramaten) är enligt TKU:s uppfaUning skälig. Fortsatta biljeUprishöj- Bil. 12 ningar bör ske i takt med den allmänna prisnivåns utveckling. TKU bedömer atl sponsorintäkter i framtiden inte i någon nämnvärd grad kommer att bidra till de samhällsslödda teatrarnas finansiering.

En ökad egenfinansiering genom biljettintäkler gör nationalscenerna mer publikberoende, vilket TKU i huvudsak bedömer som positivt. Detla ökar dock sårbarheten för tillfälliga intäktsbortfall, såvida teatern inte har tillräckliga ekonomiska reserver. Bl.a. mot denna bakgrund förordar TKU att det egna kapitalet i de båda teaterbolagen bör förstärkas.

En beräkning av statsbidraget per föreställning och besök visar för Operans del att statsbidraget per föreställning under perioden varit av storleksordningen 500 000-600 000 kr. medan statsbidraget per besök varit mellan 750 och 900 kr. För Dramaten är statsbidraget per föreställning ca 85 000 kr. och per besök ca 300 kr. TKU anser alt detta är en rimlig subventionsnivå med hänsyn till kostnadsläge och möjligheter till finansiering genom egenintäkter.

För Riksteaterns del har i fast pris kostnaderna per föreställning liksom statsbidraget per föreställning och besök fördubblats under perioden. Statsbidraget per föreställning är nu av storleksordningen 80 000 kr. och statsbidraget per besök ligger nu på nivån 400 kr. Enligt TKU:s mening inger denna utveckling bekymmer och den bör föranleda att Riksteaterns verksamhet och samspelet mellan teatern och länsteatrarna blir föremål för ytterligare översyn.

De fria teatergruppernas kostnadsutveckling har för perioden 1982/83-1989/90 varit väsentligt snabbare än institutionsteatrarnas. Framför allt har kostnader för personal och marknadsföring ökat. Den ekonomiska situationen är för fiera grupper mycket allvarlig, trots att stora reala bidragshöjningar skett under perioden. Uppgiften att föreslå åtgärder med anledning av denna situation ankommer enligt TKU på kulturrådet.

194 Underbilaga 12.2 Prop. 1991/92:100 BiL 12

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1991:71) Teaterns kostnadsutveckling 1975 - 1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatern

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1991:71) Teaterns kostnadsutveckling 1975 - 1990 avgetts av statskonslorel, riksrevisionsverkel (RRV), byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB), statens kulturråd. Operan, Dramatiska teatern. Svenska riksteatem. Teatrarnas riksförbund (TR), Teatercentrum, Svenska teaterförbundet, Sveriges Radio AB, Konstnärliga och litterära yrkesutövares riksförbund (Klys) och Svenska musikerförbundet.

1. Övergripande synpunkter

Flertalet remissinstanser framhåller att utredningen presenterat en god kartläggning och översyn vad beträffar kostnaderna för att bedriva teaterverksamhet och därmed sammanhörande problem. RRV är i huvudsak positiv till utredningens förslag. Statens kulturråd konstaterar att det är första gången som ett så komplett faktaunderlag ställs till förfogande inom teaterområdet och att det kommer att vara av slor betydelse när det gäller analysen av teatrarnas ekonomiska situation. Statskontoret finner det emellertid vara en brist att utredningen inte närmare analyserat systemet för statsbidragsberäkningar när det gäller nationalscenerna och konsekvenser av della för verksamhetsplaneringen och för verksamhetens effektivitet.

2. Teaterkostnadsindex

RRV, Operan, Dramatbka teatern. Svenska riksteatem och Teatrarnas riksförbund tillstyrker förslaget att kulturrådet och Teatrarnas riksförbund ansvarar för den vidare utvecklingen av det teaterkostnadsindex som utredningen konstruerat. Kulturrådet anser att teaterkostnadsindex innebär förbättrade möjligheler att beräkna kostnadsutveckling/bidragsbehov för de statsfinansierade teatrarna, vid oförändrad verksamhetsnivå. Svenska teaterförbundet anser att indexet trots brister är ett viktigt bidrag för bedömningen av kostnadsutvecklingen på teaterområdet. Kulturrådet, TR och teaterförbundet bör i samarbete ansvara för att teaterkostnadsindex-et vidareutvecklas. SCB framhåller att den konstruktion av teaterkostnadsindex som utredningen tagit fram inte är lämplig som regulator för statsbidrag eftersom indexet när det gäller personalkostnader endast tar hänsyn till lönekostnader inom teaterområdet. På så sätt kan indexet

verka automatiskt pris- och kostnadshöjande. Lönedelen bör således Prop. 1991/92:100 knytas lill en bredare bas. SCB erbjuder sig atl della i en vidareulveck- Bil. 12 ling av ett teaterkostnadsindex.

3. Verksamhetsform för Operan och Dramatiska teatern

Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan inklusive Operan och Dramatiska teatern bedömer att aktiebolagsformen är den mest ändamålsenliga för Operan och Dramatiska teatern. Statskontoret och RRV påpekar att styrelsen bör få utse teaterchefen såsom är fallet i andra aktiebolag. Enligt Operan bör teaterchefen/verkställande direktören även i framtiden utses av regeringen.

4. Aktiekapital — resultatutjämningsfond vid Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatem

När del gäller aktiekapitalets storlek för Operan och Dramatiska teatern instämmer statskontoret, RRV, statens kulturråd och Dramatbka teatem i utredningens förslag om att en översyn bör göras. Operan redovisar i sitt remissvar atl en sådan översyn redan gjorts av Operan och att ett aktiekapital i storleksordningen 20 milj.kr. erfordras. Svenska riksteatem framhåller atl en översyn också måste omfatta Riksteaterns behov av rörelsekapital. Denna synpunkt stöds av Svenska teaterförbundet.

5. Riksteaterns och regionteatrarnas olika roller och ansvarsfördelningen mellan dem

Utredningens förslag om alt se över rollfördelningen mellan Riksteatern och regionteatrarna stöds av statens kulturråd som förutsätter att direktiven till denna översyn tar fasla på publikens och arrangörsnäiels rättmätiga krav på all få del av kvalitativ teater i hela landet. Svenska riksteatem instämmer också i utredningens slutsats om en översyn. Riksteatern framhåller alt det 90~ialsprogram för Riksteaterns verksamhet, som utarbetats inför Riksteaterns kongress, syfiar lill en vidareutveckling av Riksteatern som arrangörsorganisation och en koncentration av teater-produktionen till områden där Riksteaterns insatser i dag är speciellt nödvändiga såsom musiktealer, dans, barn- och ungdomsteater, en svensk folkteater med inriktning på nya grupper saml glesbygdsteater. Operan framhåller atl översynen framför allt bör avse Riksteaterns insatser för musikteater och dans samt samverkan med landets sex statsunderstödda musikleatrar liksom med länsteatrarna. Även RRV och TR stöder förslaget om en översyn. Svenska teaterförbundet vill framhålla den banbrytande betydelse som Riksteatern har haft för svensk teater och att Riksteatern ånyo står inför ett nytt utvecklingsskede. Detta bör vara det viktigaste skälet till att teaterns verksamhet måste få en noggrann och mångsidig prövning.

Enligl statskontorets mening bör Riksteatern återgå till sin ursprungliga funktion nämligen att bedriva förmedling av teater i landet.

6. Operans utnyttjande av Södra teatern Prop. 1991/92:100

Statens kulturråd delar utredningens uppfattning om behovet av en andrascen för Operan. Med anledning av att Operahögskolan också har behov av en scen anser kulturrådet att man i första hand bör undersöka om en samordning är möjlig av behoven och resurserna hos Operan och Operahögskolan när det gäller utnyttjandet av Södra teatern. Operan framhåller att Operan i dag inte har ekonomiska resurser alt använda Södra teatern på årsbasis och pekar på att Operan tidigare påpekat Operahögskolans behov av tillgång till en professionell scen. En tänkbar lösning vore att ställa Södra teatern och dess resurser under Operans administration. Efter Operans årliga planering skulle resterande utnyltjan-detid kunna erbjudas andra intressenter. Riksteatern föreslår att en ny huvudman för Södra teatern bildas, exempelvis en stiftelse med Riksteatern, Operan och Dramaten som stiftare, varvid ansvaret för verksamheten skulle breddas. Operan skulle beredas möjligheter att utnyttja Södra teatern som annexscen utan alt därmed ta ansvar för övrig verksamhet som kan rymmas på Södra teatern. Gästspelverksamhel och samproduktioner med olika fria gruppr skulle kunna bibehållas. TR delar uppfattningen att Operan har behov av ytterligare en scen och anser att del bör ankomma på cheferna för Operan och Riksteatern atl lägga fram förslag om de närmare förutsättningarna för ett överförande av Södra teatern till Operan.

Svenska teaterförbundet anser det angeläget att Operan får en andra scen och att Södra teatern bibehålls som gästspelsscen. Operans lokalproblem måste därför lösas på annat säll än vad utredningen föreslår.

J

7. Övriga frågor

Beträffande TV och radioutsändningar finner statskontoret atl frågan om ett bättre samarbete mellan Operan/Dramalen och TV/radio bör uppmärksammas utifrån två perspektiv — ett regionalpolitiskt och elt pro-duktiviletsperspektiv. TR delar utredningens uppfattning att ett utökat samarbete med radio och TV borde komma till stånd och anser au frågan kan få stor betydelse i nuvarande läge när nya radio- och TV-stalioner växer fram. Problem i sammanhanget är finansiering av merkostnader, konstnärliga aspekter och den upphovsrättsliga regleringen. Sveriges Radio AB har inga erinringar när det gäller utredningens synpunkter.

197 Förslag till Underbilaga 12.3 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och vidcogram skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

9§ Avgifi för granskning enligt denna lag tas ut med

1. grundavgift 200 kr.,

2. lidsavgifl 45 kr. per spelminut vid normal visningshastighel, dock minsl 200 kr.,

3. avgifi för varje tillståndskort utöver det första med 1 550 kr. Tidsavgifl las inte ul som en film eller ett videogram till väsentlig del

är en dokumentär framställning.

Om en film eller ett videogram Om en film eller ett videogram har en speltid under/em minuter har en spellid under/re«/o minu- vid normal visningshastighet utgår ler vid normal visningshastighet avgifien för varje tillståndskorl ut- utgår avgifien för varje tillstånds över del föista med 150 kr. kort utöver det första med 500 kr,

eller, om speltiden understiger fem

minuter, med 150 kr.

Denna lag Irätler i kraft den I juli 1992.

198 Förslag till Underbilaga 12.4 Prop. 1991/92:100

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram

dels atl lagen, som gäller till utgången av är 1992, skall fortsätta att gälla lill utgången av år 1993,

deb all I § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

!§'

Regeringen får för liden intill Regeringen får för liden intill utgången av år 1992 medge rätt till utgången av år 1993 medge rält lill rundradiosändning från radiosän- rundradiosändning från radiosän dare av televisionsprogram i radio- dåre av televisionsprogram i radio- eller irådsändning från Finland. eller trådsändning från Finland.

Med rundradiosändning, radiosändning och trådsändning förslås delsamma som i radiolagen (1966:755).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

' Senaste lydelse IWI:326.

199

Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

Underbilaga 12 J

Prop. 1991/92:100 Bil. 12

Liksom föregående år redovisas här vissa uppgifter orn fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Föregående ärs redovisning återfinns i propositionen (1990/91:113) om cn ny jämställdhetslag, m.m. I denna bilaga redovisas uppgifter för är 1989 (för löner även är 1990).

Den långsiktiga utvecklingen har gätt mot ökad ekonomisk jämställdhet mellan könen, bl.a. genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat och till följd av låglönesatsningar (se vidare LU90, SOU 1990:14, kapitel 15).

I tabell 1 redovisas kvinnors löner i förhällande till männens för fem stora avtalsområden. För de fyra områdena där uppgifter finns frän år 1973, har skillnaderna minskat sedan detta år. Kring mitten av 1980-taiet avstannade denna minskning och skillnadema har i vissa fall i stället ökat.

Tabell I. Kvinnornas lön i procent av männens åren 1973-1990, heltidsanställda

År

Privat sektor

Industri- Industriarbetare tjänstemän

Offentiig

sektor

Statsanställda

Primärkommunalt anställda

Landstings-anställda

1973

84

63

81

74 1975

86

67

83

79 1977

88

70

86

82 1979

90

71

87

84 1981

91

72

89

85 1983

91

74

90

86

74 1985

90

73

91

87

75 1987

91

74

90

86

75 1989

90

75

89

83

74 1990

89

75

88

83

74

Källa: SCB. lönestatistiken.

Löneskillnadema beror till stor del pä att kvinnor och män finns inom olika delarbetsmarknader och pä olika niväer, men även inom resp. kvalifikations-nivåer finns en skillnad mellan lönema för kvinnor och män. För LO-gmpper med liten lönespridning, t.ex. inom vamhandel, var skillnaden däremot endast ca 5 procent mellan kvinnors och mäns löner. Lönespridningen har ökat under 1980-talet, såväl totalt som inom kvinno- resp. manskollektiven.

Veckoarbetstiden dr 1990 för en heltidsanställd privat tjänsteman skiljer sig inte mycket mellan kvinnor och män utan uppgår till ca 39,6 tim./vecka. Andelen deltidsanställda kvinnor är ca 35 procent jämfört med 3 procent för män. En deltidsanställd kvinnlig tjänsteman arbetar i genomsnitt 25 tim/vecka, vilket medför att genomsnittet för hel- och deltidsanställda sjunker

till ca 35 rim. för kvinnor. Kvinnliga arbetare inom vamhandel, hotell- och Prop. 1991/92:100 restauranger är till ca 70 procent deltidsanställda, inom statlig sektor är Bil.12 andelen ca 35 procent och inom landsting och primärkommuner är drygt 50 resp. diygt 60 procent av kvinnoma deltidsanställda jämfört med ca 20 procent av männen.

Liksom för lönenivån kan man se skillnad mellan kvinnor och män i arbetsinkomsten 1989 för en heltids- och helårsanställd. Arbetsinkomsten omfattar fömtom förvärvsinkomster även de transfereringar som är knuma till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall. Lantbmkare och andra företagare ingär inte. Uppgiftema är hämtade frän inkomstfördelningsundersökningen och kan fördelas på sociockonomisk gmpp. Mellan 1988 och 1989 är ökningen 10 500 kr. för kvinnor och 16 900 kr. för män.vilket motsvarar 8,5 resp. 10,7 procent. Högre tjänstemän har en lägre ökning medan tjänstemän pä mellannivä för bäde kvinnor och män har cn större ökning än genomsnittet. Inom alla de tre socioekonomiska gmppema har män en större ökning än kvinnor, både procentuellt och nominellt

Tabell 2. Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda 20-64 år efter socioekonomisk grupp 1988 och 1989, tkr.

Kvinnor

Män

1989 Arbetare och lägre tjänstemän

123,7

138,6

153,3

Tjänstemän pä mellannivä

132,0

144,5

187,2

Högre tjänstemän

178,9

239,2

255,6

Totalt

124,2

134,7

158,5

175,4

Arbetsinkomst utgör summan av lön, fdretagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom tatalförsvareL

Källa: SCB Be 21 SM 9101

För att studera genomsnittsinkomster inkl. samtliga inkomstkällor fär man övergå till det taxeringsmässiga begreppet sammanräknad inkomst, vilket fömtom förändringar i arbetsinkomst även pävcrkas av förändring i arbetstid och arbetskraftsdeltagande. Lantbrukare och andra företagare ingår i detta underiag. Inkomst av kapitalrörelse och andra inkomstiag ingår (se not tabell 3). Den sammanräknade inkomsten har ökat med ca 11 % för bäde kvinnor och män mellan 1988 och 1989, vilket innebär en ökning med 9 100 kr. för kvinnor och 13 400 kr. för män, dvs. skillnaden i kronor ökar trots sanmia procentuella ökning. Att den sammanräknade inkomsten ökar mer för kvinnor än arbetsinkomsten beror på ett ökat arbetskraftsdeltagande frän kvinnor. Ensamstående har nominellt haft en nägot svagare inkomstutveckling jämfört med samtaxerade, troligen därför att de inte har kunnat ökat utbudet av arbetstid.

14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Tabell 3. Sammanräknad inkomstför samtliga inkomsttagare, tkr., Prop. 1991/92:100

1988 och 1989 BU.12

Kvirmor

Män

1989 Ensamstående utan bam

74,9

95,0

105,6

Ensamstående med bam

97,7

107,8

148,8

163,5

Samtaxerade

83,8

93,8

146,7

162,9

Totalt

80,6

89,7

122,6

136,0

Sammanräknad inkomst utgör summan av de sex inkomstslagen inkomst av tjänst, kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet, jordbruksfastighet samt rörelse. I inkomstsummoma ingär också sociala förmåner sä som sjukpenning, föräldraperming, arbetslöshetsersätming. Anm: I totalsiffran ingår även personer som saknar laxeringskod.

Källa: SCB Be 20 SM 9101.

I tabell 4 redovisas den sammanräknade inkomsten för olika åldersgmpper liksom uppgifter om pensionspoäng och medelarbetstid.

Den sammanräknade inkomsten förändras med stigande ålder och är som störst i åldersgruppen 35-49 är. Inkomstökningen mellan 1988 och 1989 följer samma mönster för bäde kvinnor och män med en större ökning ju äldre man är. För män är ökningen 13 000-17 000 kr. och för kvinnor 9 0(X)-12 000 kr. 1 den yngsta åldersgmppen ökade inkomsten med 3 000 kr. Inkomsten efter skatt följer samma mönster med större behållning med stigande ålder. Här sker dock en omfördelning sä att inkomstfördelningen blir jämnare. Ökningen blir 6 000-10 000 kr. för män och 5 000-8 000 kr. för kvinnor jämfört med föregäende är.

Förändringen av årets genomsnittliga pensionspoäng är ganska liten mellan 1988 och 1989 och är beroende av bäde löneutveckling, arbetskraftsdeltagande och basbelopp. För bäde kvinnor och män ökade genomsnittet med 0,07 poäng. Ökningen är 0,04 dll 0,10 poäng i alla äldersgmpper med undantag av män 16-19 är.

Andel utan pensionspoäng har utvecklats gynnsammare för kvinnor jämfört med män, för vilka genomsnittet är oförändrat och vissa äldersgmpper har högre andel utan ATP-poäng. För kvinnor har andelen utan pensionspoäng minskat i samdiga äldersgmpper utom 20-24 är. Kvinnor äldre än 50 är har minskat sin andel med 1,3 procentenhet men fortfarande har tre gånger sä mänga äldre kvinnor inga pensionspoäng jämfört med män.

Medelarbetstiden per vecka har ökat med nägon 10-dels timme per vecka i genomsnitt för kvinnor och män fi-än 1988 till 1989. Ökningen gäller 20-49-åringar medan genomsnittet för åldersgmppen 50-64 år har minskat. Den höga veckoarbetstiden för män återspeglar bl.a. att egna företagare ingär i underlaget.

202 Tabell 4. Inkomster (tkr), pensionspoäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper 1989

1988 Total

Förändring

16-19

20-24

25-34

35-49

50-«4

Total

88/89, %

Sammanräknad inkomst 1, män därav sociala ersättningar

33,2 1.6

95,5 9,0

138.3 12,7

175,8 9.8

167.9 12,9

136,0 8.2

122,6 7,6

10,9 7,9

Sammanräknad inkomst', kvinnor därav sociala ersättningar

29,2 2,0

83,3 15,2

98.6 21,8

115.8 11,8

107,8 10,3

89,7 9,6

80,6 8,7

11,3 10,3

Inkomst efter skatt , män kvinnor

24,1 21.6

63,2 56,4

89,7 66,0

107,9 75,3

99.7 69.9

84,7 60,5

76,6 54,5

10,6 11.0

Genomsnittlig pensionspoäng, män kvinnor

1.45 1.21

2.88 2.39

4.06 2.74

4.75 3.23

4.63 3.11

4.20 2.91

4.13 2.84

1.7 2.5

Andel utan pensionspoäng, män kvinnor

65.4 68,2

14,1 15.2

7.2 9,9

4.0 6.9

4.5 14,0

11.8 16,3

11,8 16,9

0,0 -3.6

Medelarbetslid per vecka, män kvinnor

32,1 27,8

39.7 36,0

41,8 33,5

43.1 34,2

39.8 31,4

41,5 33,5

41,4 33,2

0,2 0,9

'Sammanräknad inkomst, se föregäende tabell.

Källa: SCB Be 20 SM 9101 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller (arbetstid).

203 Underbilaga 12.6 Prop. 1991/92:100 BU.12

Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser

Liksom tidigare är redovisas här könsfördelningen i de statliga styrelsema, pä central och regional nivä. Bakgrunden är de mäl för kvinnorepresentationen i stadiga organ som föreslogs i propositionen (1987/88:105) om jämställdhets-politiken inför 90-talet. Är 1992 skulle i enlighet härmed andelen kvinnor i dessa styrelser uppgä till minst 30% och är 1995 skulle andelen kvinnor vara 40%. Det övergripande mälet angavs vara en jämn könsfördelning inom en tio-årsperiod. För att lättare kunna följa utvecklingen föreslogs en ärlig redovisning av kvinnorepresentationen för riksdagen. Motsvarande redovisning lämnades senast i propositionen (1990/91:113) om en ny jämställdhetslag, m.m. Några nya myndigheter har i förhällande till denna tillkommit och andra har upphört. Redovisningen avser förhållandena den 1 juli 1991. Andelen kvinnor i statliga kommittéer redovisas ärligen i kommittéberättelsen.

Centrala myndigheters styrelser

De centrala myndigheter som ingär i redovisningen har samdiga en styrelse med beslutsfunktioner enligt verksförordningens (1987:1100) modell. Detta för att ästadkomma enhedighet i redovisningen. Därtill redovisas även könsfördelningen i de affarsdrivande verken samt ö-e myndigheter under civildepartementet vilka har räd i stället för styrelse. Det totala antalet styrelser är nu 118 jämfört med 123 förra året.

Av tabell 1 och 2 nedan framgär att andelen kvinnor bland de ordinarie ledamötema i de centrala styrelsema nu uppgår till 31% (med ordinarie ledamöter avses även ordförande). Det innebär att det mäl om 30% kvinnor som, enligt propositionen om jämställdhetspolitiken inför 90-talet, skulle uppnås är 1992, redan nu är uppnätt och överskridet för dessa myndigheter. Den totala andelen kvinnor i både centrala och regionala styreber uppgår däremot endast till 28%.

Det totala antalet kvinnliga ordförande i de centrala styrelsema har minskat med rvå sedan förra året. Andelen styrelser med kvinnlig ordförande är fortfarande liten, 10% (en minskning med en procentenhet sedan förra aret). För sju departements verksamhetsområde finns ingen styrelse med kvinnlig ordförande. Det kan också konstateras att det i fem av de 118 centrala styrelsema helt saknas kvinnliga ledamöter.

Regionala myndigheters styrelser

I tabell 3-5 redovisas andelen kvinnor i 12 regionala myndighetsgmpper. Uppgiftema omfattar samdiga län och avser även här förhållandena per den 1 juli 1991. Redovisningen bygger pä de uppgifter som länsstyrelsema fått i uppdrag att lämna. 204

Kvinnoma utgjorde 26% av de ordinarie ledamötema (inkl. ordförande). Motsvarande andel för är 1990 var 23%. Även om således en hel del återstår att göra pä det regionala området har utvecklingen ända varit gynnsam under det senaste året Av tabell 3 framgär att länsbostadsnämndema har den största ökningen, fyra procentenheter. Kvinnomas andel i skogsvårdsstyrelsema fortsätter att vara läg. I studiemedelsnämndema, kronofogdemyndighetema och länsstyrelsema har andelen kvinnor minskat sedan föregäende är.

Tabell 4 visar hur de nominerande organisationernas representanter i styrelsema fördelar sig pä kön. Här avses således endast de ledamöter som enligt myndighetens instruktion har att företräda sin organisation i styrelsen. Samtliga andra ledamöter redovisas under övriga.

Av redovisningen framgär att bäde LO, TCO och SACO har ökat sin andel kvinnor i de regionala styrelsema väsentiigt sedan förra aret. För SACOs del uppgår ökningen till hela 13 procentenheter, följt av LO och TCO med 11 resp. 10 procentenheter.

Bland riksdagspartiema har utvecklingen inte varit lika gynnsam. Endast folkpartiet Uberalema och centerpartiet har ökat sin andel, moderata samlingspartiet, socialdemokratema och miljöpartiet har minskat sin andel. För vänsterpartiet är andelen oförändrad.

Tabell 5 visar att kvinnorepresentationen fortfarande varierar starkt mellan de olika länen, fi-än 17% i Jämtiands län till 36% i Kopparbergs län som således i likhet med förra aret har den högsta kvinnorepresentationen. Den högsta ökningen noteras i tre län; Västmanlands-, Älvsborgs- och Jönköpings län. I tvä län har andelen kvirmor minskat; Stockholms- och Jämtiands län.

Prop. 1991/92:100 BiL12

Tabell I. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare.

Ordförande antal

Ledamöter

Dep.

kvinnor

män

samtliga

antal

1991 Ju

38 UD

76 Fö

113 S

41 K

105 Fi

44 U

166 Jo

18

58 A

100 Bo

36

15

42 I

114 C

36

105 M

43 Totalt

12

106

30

31

322

723

100

1 045

205 Tabell 2. Könsfördelningen i centreda suuliga lekmannastyrelser fördelade på myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare.

Centrala myndigheter

Ordförande kV m

Antal ledamöter inkl. ordförande kv m samtliga

Justitiedepartementet

9 II

6 U

7 I

8 I

11 I

9 Domstolsverket Rådgivande nämnden vid riksåklagarens kansli Kriminalvårdsstyrelsen Brottsförebyggande rädet Datainspektionen

Utrikesdepartementet

SIDA

Sandö U-centmm

SAREC

Nordiska afrikainstitutet

BFTS

Kommerskollegium

Swedecorp

Swedfund Intemational AB

Försvarsdepartementet

Fortifikationsförvaltningen Försvarels materielverk Fönvarets förvaltningsskola Försvarets datacentral Kustbevakningen Överstyrelsen för civil beredskap Statens räddningsverk Styrelsen för psykologiskt försvar Försvarets forskningsanstalt Försvarshögskolan Försvarets personalnämnd Flygtekn. försöksanstalten Vapenfristyrelsen

Socialdepartementet

Socialstyrelsen

Statens institut för psykosocial

miljömedicin

12 Riksförsäkringsverket

9 Statens bakteriologiska laboratorium

5 Statens hundskola

6 Kommunikationsdepartementet Postverket

8 Televerket

10 SJ

10 Banverket

10 Vägverket

7 Trafiksäkerhetsverket

7 Sjöfartsverket

206 Ordförande

Antal ledamöter

- Prop. 1991/92:100

inkl. ordförande

Bil.l2

Centrala myndigheter

kv m

samtliga

Handelsflottans kulttir- och

fiitidsråd

10 SMHI

7 Luftfartsverket

7 Statens väg- och öfikinstimt

9 Statens geotekniska instimt

6 Transportrådet

7 Finansdepartementet

Riksgäldskontoret

8 General tullstyrelsen

8 Byggnadsstyrelsen

10 Finansinspektionen

7 Riksskatteverket

0 II

11 Utbildningsdepartementet

Riksarkivet

8 Arkivet för ljud och bild

6 Kungliga biblioteket

8 Talboks- och punktskriftsbiblioteket

8 Riksantikvarieämbetet och statens

historiska museer

9 Statens konstmuseer

8 Statens musiksamlingar

8 Livmsdcammaren, Skoklosters slott

och Hallwylska museet

6 Naturhistoriska riksmuseet

10 Folkens museum - etnografiska

6 Statens sjöhistoriska museer

7 II

Arkitekturmuseet

7 UHÄ

10 Uöusuiingsnämnden för universitet

och högskolor

6 Centrala studiestödsnämnden

7 II

Statens kulturråd

12 Manne Siegbahninsdttitet för fysik

6 Instittitet för rymdfysik

8 Statens psykologisk-pedagogiska

bibliotek

6 Styrelsen för Dialekt- och ortsnamns-

arkiven samt svenskt visarkiv

6 Svenskt biografiskt lexikon

6 Jordbruksdepartementet

Skogsstyrelsen

9 Statens livsmedelsverk

12 Fiskeriverket

7 Statens jordbmksverk

8 Statens utsädeskonn-oll

7 Statens maskinprovningar

9 Statens veterinärmedicinska anstalt

207 Ordförande

Antal ledamöter inkl. ordförande

Centtala myndigheter

kv m

kV

samtliga

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsstyrelsen

1 I

14 AMU-styrelsen

15 Arbetarskyddsslyrelsen

10 AriÄtsmiljöinstitutet

16 Arbetsmiljöfonden

15 ArbeLslivsfonden

10 Statens invandrarverit

9 Arbetslivscentt-um

11 Bostadsdepartementet

Boverket

8 Statens råd för byggnadsforskning

9 Statens institut för byggnads-

forskning

10 Statens lantmäteriveric

7 Centralnämnden för fastighetsdata

8 Industridepartementet

Närings- och teknikutvecklingsverket

13 Sprängämnesinspektionen

]

9 Sveriges geologiska undersökning

7 Nämnden för statens gmvegendom

7 Bränslenämnden

9 Elförsörjningsnämnden

12 Statens vattenfallsverk

12 Statens provningsanstalt

10 Styrelsen för teknisk ackreditering

10 Statens delegation för rymdverk-

samhet

7 Patent- och regisd-eringsvericet

8 Domänverket

10 Civildepartementet

Kammarkollegiet

6 Statskontoret

9 Riksrevisionsverket

10 Statistiska centralbyrån

13 Statens löne-och pensionsverk

Statens instittit för personal-

utveckling

8 I .änsstyrclsemas organisationsnämnd

8 Rikspolisstyrelsen

9 Statens pris- och konkurrensverk

10 Konsumentverket

10 Statens arbetsgivarverk

14 Miljödepartementet

Statens naturvärdsverk

10 Kemikalieinspektionen

10 Statens sttskyddsinstitut

9 Statens kämkrafdnspektion

8 Statens kämbränslenämnd

6 Prop. 1991/92:100 Bil.l2

208 Tabell 3. Andelen kvinnor i

regionala myndigheters s

tyreber; ordinarie

ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

BiL12

Myndighetsgrupper

Kvinnor %

Förändring

procentenheter

Försäkringskassor

0 Arbetslivsfonder

—

S mdiemedelsnämnder

-2

Kronofogdemyndigheter

-1

Vuxenutbildningsnämnder

■1-1

Länsbostadsnämnder

Länsskattemyndigheter

0 Länsarbetsnämnder

0 Länsstyrelser

-1

Utvecklingsfonder

0 AMU-myndigheter

14 II

Skogsvärdsstyrelser

0 Samtliga

+ 3

Tabell 4. Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade efter nominerande organbation ; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

Ledamoten nominerad av

Kvinnor % 1991

1990 Förändring procentenheter

LO TCO SACO SAF

övriga**

Samtliga

+11

+10

+13

- 1

+ 2

+ 5

- 2

- 1

11 II

+ 5

23 + 3

*Avser andelen kvinnor av de ledamöter som den nominerande organisationen föreslagit i enlighet med resp. myndigheters instruktion.

**Avser samdiga övriga ledamöter i styrelsema.

209 Tabells. Andelen kvinnor

i regionala i

nyndigheters styreber fördelade på län;

ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdni

■e (procent)

Bil.l2

Län

Kvinnor %

Förändring

procentenheter

Kopparberg

Kristianstad

Uppsala

Göteborg och Bohus

Västtnanland

Gävleborg

Södermanland

Älvsborg

Halland

Skaraborg

Stockholm

27

-I

Kronoberg

Blekinge

Västerbotten

Västemorrland

21

Norrbotten

-2

Kalmar

18

Jönköping

17

Yärmland

21

Örebro

Östergödand

Godand

18

Malmöhus

0 Jämtiand

-1

Samtliga

23

+ 3

210 Register

Sid.

1 Översikt

A. Kulturdepartementet m.m. Anslag kr.

5 1

6 2 6 3 6 4

Kulturdepaitementet,/ör5/agjanj/a 40 526 000

Utredningar m.m., reservationsanslag 16 000 000

Intemationellt samarbete m.ra, reservationsanslag 1 345 000 Intemationell samverkan inom ramen för flykting-

och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag 3 000 000 5. Åtgärder mot främligsfiendighet och rasism,

reservationsanslag 10 0(X) 0(X)

Summa littera A 70 871 000

8 B. Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

14 1. Statens kulturråd, förslagsanslag

15 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

kulturområdet m.m., reservationsanslag 24 3. Bidrag tUl samisk kultur,

reservationsanslag 26 4. Stöd till icke-statiiga kulttirlokaler,

förslagsanslag

Ersättrdngar och bidrag till konstnärer

28 5. Visningsersänning ät bild-och

formkonsmärer

29 6. B\diagti\fkonstnsier,reservationsanslag 31 7. Inkomstgarantier för konsmärer m.m.,

förslagsanslag 33 8. Ersätming åt författare m.fl. för utiåning av deras

veiic genom bibliotek m.m.,

förslagsanslag 36 9. Ersätming till rättighetshavare pä musikomrädet

38 Teater, dans och musik

40 10. Bidrag till Svenska riksteatem, re.rervariortjani/a

42 11. Bidrag till Operan, reservationsanslag

43 12. Bidrag till Dramatiska teatem, reservationsanslag

44 13. Bidrag till Svenska rikskonserter,

reservationsanslag

46 14. Täckning av vissa kosmader vid Svenska

rikskonserter,/or5/ajanj/ag

47 15. Bidrag till regional musikverksamhet,

förslagsanslag 49 16. Bidrag till regionala och lokala teater-,

dans- och musikmstitutioner, förslagsanslag 53 17. Bidrag till fria teater-, dans- och

musikgmpper m.m., reservationsanslag 55 18. Bidrag till Musikaliska akademien

23 852 000

113744 000

6 872 000

50 000 000

56 785 000 31624 000

17 757 000

77 773 000 3 375 000

212 677 000 251 644 000 145 790000

71526 000

365 473 000

62 066 000 2 826 000

211 Bibliotek Prop. 1991/92:100

57 19. Bidrag till regional biblioteksverksamhet. Bil 12

förslagsanslag 34 364 000

Bildkonst, konsthantverk m.m.

58 20. Statens konstråd,förslagsanslag 4 780 000

59 21. Förvärv av konst för statens byggnader m.m.,

reservationsanslag 28 038 000

61 22. Bidrag för konsmärlig utsmyckning i bostads-

orraåden, förslagsanslag 15 000 000

62 23. Utställningar av nutida svensk konst i udandet,

reservationsanslag 1 448 000

63 24. Bidrag till Akademien för de fria konsterna 1 580 000

64 25. Främjande av hemslöjden./örj/afiflnsia 14 840 000

Arkiv 67 26. Riksarkivet och landsarkiven,/öri/agjaÄs/ag 126 500000

70 27. Dialekt-och omiamnsarkiven samt

svenskt visarkiv, förslagsanslag 24 225 000

72 28. Svenskt biografiskt le\ikon,förslagsanslag 2 961 000

73 29. Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar

och materiel m.m., reservationsanslag 5 689 000

Kulturmiljövård

76 30. Riksantikvarieämbetet: Förvalmingskostnader,

förslagsanslag 83 454 000

77 31. Kuluirmiljövärd, reservationsanslag 103 022 000

81 32. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet,

förslagsanslag 1000

82 33. Tilläggslän för ombyggnad av kulturiiistoriskt

värdefull bebyggelse m.m., förslagsanslag 95 OCX) 0(X)

Museer och utställningar 85 34. Centta museer: Förvalttiingskosöiader,

förslagsanslag 432 618 000 94 35. Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar

och samlingar m.m., reservationsanslag 18 742 000

97 36. Bidrag till Skansen,förslagsanslag 17 354 000

99 37. Bidrag till vissa museer 26 123 000

103 38. Bidrag till regionala museer,/ö>s/ag5a«j/a 76 421000

106 39. Riksutställningar, reicrvarionsani/ag 31667 000

107 40. Inköp av vissa kulturföremäl,/ö«/a5anj/ag 80 000

Forskning

108 41. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom

kulnirområdet, reservationsanslag 30 855 000

Lokalförsörjning m.m. 110 42. Iiu-edning och uöustning av lokaler för

kulturändamål,/örs/asanj/ag 47 000 000

Summa littera B 2 934 057 000

113 C. Massmedier m.m.

Film m.m. 115 1. Statens biografbyrå, romani/ag 117 2. FUmstöd, reservationsanslag 120 3. Stöd till fonogram och musikalier,

reservationsanslag

Dagspress och tidskrifter

123 4. Presstödsnämnden och taltidnings-

rämnden, förslagsanslag

124 5. Driftsstöd till dagspressen,/örs/agja«j/flg

125 6. Utvecklingsstöd till dagspressen,

reservationsanslag

126 7. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till

dagspressen, förslagsanslag

127 8. Distributionsstöd tiU dagspressen, förslagsanslag

127 9. Stöd tiU kulturtidsskrifter, reservarioniOrti/flg

128 10. Stöd dU radio-och kassettidningar,

förslagsanslag 130 II. Bidrag tiU Stiftelsen för lättläst

nyhetsinformation och litteratur, reservationsanslag

7 470 000 65 513 000

11377 000

4 394 000 416 000 000

13 800000

1000 81000000 21450 000

90 238 000

8 168 000

Prop. 1991/92:100 BiL 12

Litteratur

12. 13. 14. 15.

133 135 136 139

Litteraturstöd, reservationsanslag

Kreditgarantier tiU bokTörlag, förslagsanslag

Stöd tilll bokhandeln, reservationsanslag

Län för investeringar i bokhandel m.ia,

reservationsanslag

Talboks- och puiiktskriftsbiblioteket:

16. 17.

140 142

Förvalmingskostnader,/örj/agian5/ag 23 448 000

Produktionskosmader,

reservationsanslag 37 999 000

144 18. Bidrag till Svenska språknämnden och

Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag

39 064 000

6960 000

2 382 000

61447 000 3 041000

147 Radio och televbion Sveriges Radio m.m. Kabelnämnden:

149 150

151 153

19. 20.

21. 22.

Förvaltningskostnaiiei, förslagsanslag Stöd tiU lokal programverksamhet, reservationsanslag Närradionämnden, förslagsanslag Utbyte av TV-sändningar meUan Sverige och ¥it\lar\d, förslagsanslag 156 23. Bidrag till dokumentation av

medieurvecklingen och tiU europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag

4 102 000 1250 000

5 352 000 4 608 000

26 243 000 8 387 000

Summa littera C

876 896 000

158 D, Invandring m.m. Prop. 1991/92:100

BiL12 164 I. Statens invandrarverks

förvalmingskosmader,/örs/agsanx/ag 444 329 000

167 2. Föriäggningskosöiader,/ör5iagM«j/ag 1603 100 000

169 3. Åtgärder för invandrare, reservariort5anj/ag 22 426 000

170 4. Överföring av flyktingar m.m.,/öri/ag5art5/ag 22 500 000

171 5. Ersätming tiU kommunema för åtgärder för

flyktingar m.m., förslagsanslag 4 426 000 000

173 6. Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen,

reservationsanslag 15 589 000

174 7. Ombudsmannen mot etnisk dikriminering m.m.,

förslagsanslag 3 520 000

175 8. Län till hemudnisming för flyktingar, m.fl.,

förslagsanslag 84 030 000

176 9. Udänningsnämnden./öri/agiOrtj/flg 34 000 000

Summa littera D 6 655 494 000

178 E. Jämställdhetsfrågor

183 1. JämstäUdhetsombudsmannen m.m.,

förslagsanslag 6 046 000

185 2. Särekdda jämstäUdhetsätgärder,

reservationsanslag 10 556 000

Summa littera E 16 602 000

Summa kulturdepartementet 10 553 920 000

Underbilagor

186 12.1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:71) Teatems kosmadsutveckling 1975 -1990 med särskilda studier av Operan, t)ramaten och Riksteatem

195 12.2 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1971:71) Teatems kosmadsutveckling 1975 -1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatem

198 12.3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroU av filmer och videogram

199 12.4 Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om mndradiosändning av finländska televisionsprogram

200 12.5 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män 204 12.6 Könsfördehiingen i stadiga lekmannastyrelser

gotab 40424, Stockholm 1991

Regeringens proposition 1991/92:100 Bilara 13

Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)

Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

Bilaga 13 till budgetpropositionen 1992

Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Översikt

Näringsdepartementet' svarar fr.o.m. den 1 december 1991 för i huvudsak följande omräden:

- de allmänna rikdinjema för näringspolitiken,

- företagens allmänna utvecklingsbetingelser, service, utbildning, särskilt i de små och medelstora företagen,

- industrins finansiering, bl.a. vissa exportkreditfrågor,

- förvaltning och avyttring av aktier eller andra tillgångar i vissa helt eller delvis statligt ägda företag,

- näringsfrihet och inrikeshandel, pris- och konkunensförhållanden, prisreglering m.m.,

- byggnadsväsendet och viss byggnadsforskning,

- mineralfrågor,

- teknisk forskning och utveckling,

- patent- och registreringsverksamhet,

- teknisk kontroll, provning och mätning, vissa säkerhetsfrågor,

- turism och rekreation,

- energiförsöijning, energiforskning, kommunal energiplanering, beredskap inom energiområdet.

Vid samma tidpunkt överfördes frågor om biobränslen till jordbruksdepartementets verksamhetsområde, regionalpolitiska frågor lill arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde samt frågor om hantverk och hemslöjd till kulturdepartementets verksamhetsområde.

Den nya näringspolitiken

En av regeringens huvuduppgifter är att bryta den ekonomiska stagnationen och att lägga gmnden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Regeringen skall föra en politik som främjar marknadsekonomi, konkurrens och enskilt ägande. Avregleringar, åtgärder för effektivare konkurrens och alternativ dll den offentiiga sektoms produk-

'Departementets namn ändrades den 22 oktober 1991 från industridepartementet till näringsdepartementet.

Prop. 1991/92:100 tion är inslag i denna politik. En annan huvuduppgift för regeringen är att gj| jj föra in Sverige i det europeiska samarbetet genom förhandlingama om EES och EG. Den nya näringspolitiken återspeglar denna inriktning.

De små och medelstora företagen utgör en strategisk resurs som bas för nyföretagande och tillväxt. Regeringen har i en proposition om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51, NU 14, rskr. 93) lagt fram ett samlat program för denna kategori av företag. Den nya småföretagspolitiken omfattar bl.a. aU äganderätt och näringsfrihet skrivs in i grundlagen, att en effektiv konkurrens skapas, att skattetrycket sänks och att en effektiv riskkapitalmarknad etableras för småföretagen. Vidare bör olika regelsystem förenklas eller tas bort och nyetableringar och Europakontakter underiättas.

Väl fungerande marknader och konkurrens har stor betydelse för att främja tillväxt och vällard. Arbetet med att etablera och väma fria marknader och fri konkurrens har delvis redovisats i propositionen om en ny småföretagspolitik. Arbetet fortsätter med att bl.a. förslag om en skärpt konkurrenslagstiftning och en ny konkurrensmyndighet utformas.

1 propositionen om privatisering av statligt ägda företag, m.m. (prop. 1991/92:69), NUlO, rskr. 92) anges vidare att statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange ramama för näringslivets verksamhet och att bidra till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Staten bör inte styra utvecklingen i enskilda företag eller branscher. Regeringen har därför begärt riksdagens bemyndigande att helt eller delvis sälja aktier m.m. i 35 hel- eller delägda företag. Privatiseringsarbetet inleds våren 1992 med att regeringen får ta ställning till de första enskilda förslagen om försäljning av statligt aktiekapital. Utländska intressenters möjligheter att investera i näringsverksamhet i Sverige ökar genom att Lagen (1982:617) om utländska JÖrvärv av svenska JÖretag rn.m. upphävs samt att Lagen (1982:618) om utländska JÖr\ärv av fast egendom m.m. ändrades fr.o.m. den 1 januari 1992.

Det svenska engagemanget i Europa-samarbetet ökar på bl.a. forskningsområdet. Inom näringsdepartementets område ökar nu insatsema i det intemationella forsknings- och utvecklingssamarbetet vad gäller teknisk forskning och utveckling, energiforskning samt byggnadsforskning.

För att minska skattetrycket och ge nya fömtsättningar för företagande och tillväxt görs viktiga förändringar på näringspolitikens område, vilket bl.a. medför besparingar. Dessa uppnås genom att det stadiga engage manget och det selektiva bransch- och företagsstödet på vissa områden avvecklas eller minskas. Bl.a. avvecklas den statliga prospekterings- verksamheten samt nämnden för statens gruvegendomar. Vidare avvecklas anslaget till stiftelsen Svensk Industridesign budgetåret 1993/94. Statens engagemang i Sveriges turistråd avvecklas fr.o.m. budgetåret 1992/93. De statliga insatsema för småföretagsutveckling och teknisk utveckling koncentreras på stöd dll nyföretagande och basteknologier. Branschpro grammen för verkstadsteknik och för den träbearbetande industrin för kortas och avslutas vid utgången av budgetåret 1991/92. Branschpro- grammel för tekoindustrin avslutas också vid denna tidpunkt. Verksam- 4

heten i närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, som administrerar Prop. 1991/92:100 merparten av de nämnda stöden, anpassas som en konsekvens av dessa Bil 13 ' förändringar.

På byggområdet eftersträvas ökad samordning mellan byggforskning och experimentbyggande. Ansökningar om bidrag till åtgärder mot fukt- och mögelskador i småhus som har inkommit senast den 10 januari 1992 behandlas under året.

Inom näringsdepartementets område görs sammanlagt besparingar på ca 300 milj.kr. under budgetåret 1992/93 och ytteriigare ca 130 milj.kr. under budgetåret 1993/94. Dessa förändringar följs nu upp i budgetpropositionen.

Fortsatt arbete med omställningen av näringspolitiken enligt de angivna huvudlinjema kommer att redovisas i propositioner under år 1992. Följande propositioner planeras: Proposition om ändrade regler om utlänningars rätt att idka näring i Sverige, proposition om vissa elmarknadsfrågor, proposition om ombildning av domänverket till aktiebolag, proposition med förslag till ändringar i eliagen för att införa produktansvar, proposition om en ny konkurrenslag samt proposition om granskningsnämnden för försvarsuppfinningar.

Sammanfattning av budgetförslagen

Budgetpropositionen i här aktuell del innehåller bl.a. följande förslag:

- Anslaget till det europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet ökar med 83 milj. kr. till 211 milj.kr.

- Eu anslag förs upp för att bära omkostnader för marknadsföring och försäljning av tillgångar i stadigt ägda bolag.

- Inför bildandet av en ny konkurrensmyndighet anslås 61 milj.kr.

- Till småföretagsutveckling anslås 163,6 milj. kr.

- Inför överföringen till turistbranschen av ansvaret för verksamheterna inom Sveriges turistråd anslås 50 milj.kr. förutsatt att branschen själv bidrar med motsvarande belopp.

- Medel anslås för att öka takten i den geologiska karteringen med hjälp av flygmätning.

Förändringama av anslagen inom näringsdepartementets verksamhetsområde framgår av följande sammanställning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Tolfte huvudtiteln

Anvisat

Förslag

Fik-aral-

(milj.kr.)

1991/92'

1992/93'

ring

A. Näringsdepartementet m.m.*

70,4

76,8

-1- 6/t

B. Industri m.m.

453,5

223,9

- 229/S

C. Exportkrediter m.m.

88,4

74,5

- 13<>

D. Mineralförsörjning m.m.

173,2

140,8

- 32/»

E. Statsägda Töretag m.m.

161,2

210,0

-1- 483

F. Teknisk utveckling m.m.

1 780,2

1 886,6

-1- 106/t

G. Övrig näringspolitik

204,0

207,2

+ 3,2

H. Energi

1 329,1

1 053,5

- 275

I. Marknads- och konkurrensfrdgor

71,6'

67,8

- 33

J. Byggnadsforskning m.m.

355,5'

362,6

+ 74

Totalt for iiärii;sdeparte-

mentet

4 687,1

4 303,7

-383/t

'Belopp exklusive moms

Tidigare benämning Industridepartementet m.m. 'Beloppet anvisat under civildepartementets huvudtitel 'Beloppet anvisat under bostadsdepartementets huvudtitel

Näringsdepartementet

Utdrag ur protkoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991 Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Anmälan till budgetpropositionen 1992 Inledning

Den ekonomiska utvecklingen

Efter en lång period av snabb ekonomisk tillväxt inom OECD-området, dämpades takten andra halvåret 1989. Andra halvåret 1990 blev tillväxten mycket långsam och första halvåret 1991 upphörde den helt. Sammantaget bedöms tillväxten inom OECD-området stanna vid en procent år 1991 och öka till ca 2,6 % år 1992, till följd av den förväntade konjunktumpp-gången i främst USA. I Västeuropa förstärks BNP-tillväxten från knappt 1,5 % år 1991 till drygt 2 % år 1992.

Tillväxt i BNP 1989-1992 i USA, fd.Västtyskland, OECD och Sverige

Procentuell votymförjindrlng

1S89

tS90

1891

»92

dl USA CZD l.d. Viittyikland

iOECO

I Sverige

Killa: Kl och OECD

Figur 1. Tillväxt i BNP åren 1989-1992 i USA, fd Västtyskland, OECD och Sverige

Sverige befinner sig nu i en av de djupaste lågkonjunkturerna under efterkrigstiden. Produktionen inom industrin har sjunkit sedan hösten 1990, och ytterligare neddragningar i produktion och sysselsättning följer

av den fortsatt sjunkande orderingången. Under tredje kvartalet 1991 föll industrins resursutnyttjande till samma låga nivå som under år 1982.

Antalet konkurser har ökat kraftigt, främst inom tjänstesektom. Läget är allvarligt inom de flesta branscher och ännu syns inga tydliga tecken på någon snar vändning.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Industrins resursutnyttjande 1982-1991

I 82 I 83 I 84 Killa: Konlunkturlnatltutat

86

86 I 87 I 88 I 89 i 90 I 911

Figur 2: IndiEtrim resursutnytande iita I982-I991

Produktion och produktivitet

Under den senare delen av 1980-talet har lönekostnaderna stigit långt snabbare än produktiviteten - och snabbare än i konkurrentländerna. Under senare delen av 1980-talet har produktionen per arbetad timme ökat med i genomsnitt en procent per år, medan de nominella timlönerna ökat med 10 % per år. Detta har lett till inflation och försämrad konkurrenskraft. Orsakema till de produktivitets- och tillväxtproblem som finns i den svenska ekonomin har analyserats av produktivitetsdelegationen som överlämnade sitt betänkande (SOU 1991:82) Drivkrafter for produktivitet och välstånd under hösten 1991. Förslag till åtgärder för att höja produktiviteten inom näringsliv och offentiig sektor har också framlagts i betänkandet.

Konkurrensläge och marknadsandelar

Prisstegringstakten för den svenska exporten av bearbetade varor dämpades kraftigt under år 1990. Relativpriserna föll för första gången sedan år 1983, då sänkningen sammanhängde med de stora devalveringama. Under år 1991 har de svenska exportprisema stigit i samma takt som prisema i omvärlden. Svensk export har tappat marknadsandelar varje år

sedan år 1984 och trots att de svenska relativpriserna inte längre ökar mer än andra länder tappar Sverige fortfarande marknadsandelar på världsmarknaden. Detta beror delvis på att den relativa pris- och kostnadsnivån fortfarande ligger alltför högt i den svenska industrin, men också på att den svenska exporten har en ogynnsam länder- och varusammansättning. Den svenska exporten är främst inriktad på investeringsvaror och det är den intemationella investeringstillväxten snarare än den privata konsumtionen som har tappat fart i vår omvärld.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Industrins produktivitet i Sverige och 11 konkurrentländer

200 Index 1973>100

60 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1969 1991 1993

11 OECD-länder

■ Sverige

Kttlla: SCB, Kl, FInanadapartamantat

ilgur 3: Industrins produktiTitet i Sverige och 11 kankurrenUänder

Investeringar

De totala bmttoinvesteringama i fast realkapital, som stigit oavbrutet sedan år 1982 eller med sammanlagt 40 %, vände nedåt år 1990 och beräknas fortsätta att falla år 1991 med 7 %. Nedgången var mest markant inom industrin, där talet för år 1991 beräknas till -19 %. Även övriga näringslivsinvesteringar minskas. Investeringama i de statliga affärsverken ökar liksom bostadsinvesteringama, som beräknas öka något både på ny-och ombyggnadssidan.

Den svaga investeringskonjunkturen förväntas bestå under år 1992, men nedgången i de fasta investeringama kan då begränsas till en procent. Industriinvesteringama fortsätter att falla, dock inte lika kraftigt som under år 1991. Nybyggnadsinvesteringama beräknas falla kraftigt år 1992 medan ombyggnadsinvesteringama förväntas öka som en följd av regeringens politik att i ökad utsträckning bevilja statliga ombyggnadslån till lägre räntekostnader. Totalt beräknas bostadsinvesteringama minska med hela 14 % år 1992.

Omvandlingstryck Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Under lång tid har den svenska politiken utformats utan att i tillräcklig

utsträckning beakta konsekvensema för näringsverksamheten. Den ekonomiska politiken har utformats så att näringslivet till en del kortsiktigt skyddas för omvärldens konkurrens. Genom denna inriktning har inte minst de mindre företagen haft svårigheter att utvecklas.

Produktivitetsdelegationen hävdar i sitt betänkande att bristen på omvandlingstryck i svenskt näringsliv under senare år är en starkt bidragande orsak till den låga produktiviteten i näringslivet idag. De stora devalveringama i början av 1980-talet verkade hämmande på produktivitetstillväxten och stmkturomvandlingen. Spåren av detta ser vi idag när Sverige befinner sig i en djup lågkonjunktur med stora strukturella problem i ekonomin, exempelvis en alltför stor offentlig sektor, ett strukturellt sparandeunderskott samt en alltför snabb kostnadsutveckling. Dessa problem måste lösas under de närmaste åren. Omställningen kan bli mycket smärtsam om den måste ske under en intemationell lågkonjunktur.

Sverige är ett litet och glest befolkat land som geografiskt befinner sig förhållandevis långt från Europas stora befolkningskoncentrationer. Detta ställer särskilt höga krav på svenska individer och beslutsfattare för att svenska företag skall kunna konkurrera, vilket alltid är en förutsättning för att det svenska välståndet skall kunna utvecklas. Regeringens politik syftar till att ge Sverige goda konkurrensförutsättningar. Ett medlemskap i EG är ett viktigt inslag i denna politik. Endast som medlem kan Sverige fullt ut dra nytta av den dynamiska utvecklingsprocess som pågår i Västeuropa.

Sveriges möjligheter att på sikt hävda sig i denna process beror på möjlighetema att i alla avseenden bli ett effektivt samhälle. Det finns goda förutsättningar för detta. Såväl företagsledare som löntagare i Sverige är medvetna om vikten av att företagen ständigt fömyar såväl produkter som produktionsmetoder. På framtidens marknader är det innovationsförmåga och fiexibilitet som kommer att vara avgörande för framgång. Regeringens politik syftar till att genom bl.a. höjd kvalitet i utbildningsväsendet och förbättrad infrastmktur lägga en bättre grund för hela Sveriges framtida utvecklingsmöjligheter.

Det är nödvändigt med förändring och fömyelse inte bara inom näringslivet utan även inom den offentliga sektom. Regeringens politik syftar till att snabbt påböija den nödvändiga förändringen inom den offentiiga sektom. Förändringama som kommer att medföra bl.a. minskad resursåtgång är till gagn för både medborgama och företagen. Samtidigt är effektiva och innovativa företag en viktig fömtsättning för att verksamheter inom dagens offentiiga sektor kan bedrivas på ett för medborgama mera fördelaktigt sätt. Entreprenadverksamhet av olika slag åt stat och kommun medverkar också Ull att stärka och utveckla serviceföretagsamheten, inte minst i glest befolkade delar av landet.

10 Näringspolitiken Prop. 1991/92:100

Näringspolitiken skall inriktas på att ge förutsättningar för ett starkt nä- • • J ringsliv som ger hög sysselsättning och resurser för välfärdsutveckling i hela landet. Detta tillgodoses bäst i ett ekonomiskt system som byggs på marknadsekonomins principer och som präglas av socialt ansvar, god resurshushållning och god miljö. Marknadsekonomin bidrar till att skapa allmän välfärd, god ekonomisk utveckling och social trygghet.

Ett näringsliv som är gmndat på fri företagsamhet, sund konkurrens, enskilda ägandeformer ger de bästa fömtsättningama för fortsatta ekonomiska framsteg.

Näringspolitiken måste inriktas på att främja utveckling av ny teknik, framväxten av nya företag, en ökad differentiering, mångfald och decentraliserat beslutsfattande. Vidare måste näringspolitiken vara så inriktad att den står i harmoni med målet om en god miljö och beaktar behovet av balans mellan olika regioner i landet.

Enligt regeringens uppfattning skall näringspolitiken ange ramar för näringsverksamheten. Inom dessa ramar bör företagen fritt få bedriva sin verksamhet. Detaljstyming och byråkrati måste bort. Dessutom behövs fasta spelregler så att näringslivet ges långsiktigt stabila planeringsförutsättningar.

Ett starkt näringsliv fömtsätter både stora och små företag. De mindre och medelstora företagen är dock av särskild betydelse för näringslivets fömyelse och långsiktiga tillväxt. Regeringens politik syftar till att främja framväxten av fler småföretag. Ett sådant näringsliv har en bättre förmåga att anpassa sig vid konjunkturväxlingar och bidrar genom mångfald och riskspridning till att göra samhällsekonomin mindre sårbar.

Behovet av ökad tillväxt och fömyelse betonas starkt i regeringsförklaringen. Sveriges ekonomi har akuta problem som för sin lösning kräver ökad produktivitet i näringslivet och i den offentliga sektom. Insatser krävs från såväl statsmaktemas sida som från företagens och organisationemas för att öka produktiviteten. Statsmaktemas uppgift är att skapa goda allmänna betingelser för långsiktig ekonomisk tillväxt. Näringspolitikens viktigaste uppgift är därvid att skapa ett gott klimat för företagsamheten i Sverige så att vi kan återvinna utvecklings- och tillväxtkraften i svensk ekonomi.

Det är de enskilda företagens, entreprenöremas och individernas uppgift att utnyttja fömtsättningama till att producera, investera, skapa en modem arbetsorganisation, utveckla ny teknik, etc. Den nya synen på näringspolitiken präglas av regeringens starka tro på enskilda individers och företags kreativa förmåga.

Regeringens näringspolitik koncentreras till fem huvudområden. Områdena är

- småföretagspolitiken: medverka till en gynnsam utveckling för småföretagen, särskilt nya företag och tillväxtföretag,

- privatisering: försälja aktier i statiigt ägda bolag,

- konkurrenspolitiken: medverka till ökad konkurrens genom skärpt lagstiftning, avreglering och förenklad normgivning, jj

- forskning och utveckling: stödja forskning för näringslivet, Prop. 1991/92:100

- energipolitiken: medverka till en tryggad energiförsörjning till inter- gjj j nationellt konkurrenskraftiga priser genom bl.a. effektivare energimarknader.

Branschstödet till industrin avvecklas och näringspolitiken ges en mer generell prägel. Det är de enskilda initiativen, det fria företagandet och det spridda personliga ägandet och sparandet som kan lägga gmnden för en ny utvecklingskraft.

Den förändrade näringspolitiken, regeringens omläggning av kursen i den ekonomiska politiken, utbyggnaden av den eftersatta infrastmkturen och de ökade satsningama på utbildning och forskning skapar förutsättningar för nya investeringar och en utveckling som bryter nedgången i näringslivet.

Småföretagspolitiken

Den låga tillväxten i den svenska ekonomin fordrar en omprövning av den långsiktiga ekonomiska politiken. Nya vägar måste prövas. Därför läggs nu bl.a. småföretagspolitiken om.

Regeringen har i propositionen om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51, NUU, rskr. 93) lagt fram ett samlat program för en ny småföretagspolitik med följande huvudsakliga innehåll:

- rättssäkerheten förbättras genom att bl.a. äganderätten och näringsfriheten ges ett gmndlagsskydd,

- en effektiv konkurrens skapas i privat och offentlig verksamhet,

- skattetrycket sänks,

- en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag utan statlig inblandning bör byggas upp successivt,

- arbetsrätten ses över, varvid småföretagens intressen särskilt beaktas,

- lagar och andra regler på olika områden förenklas och tas om möjligt bort,

- nyetablering och Europakontakter underiättas.

Den hittillsvarande politiken har försummat utvecklingsmöjlighetema hos de små och medelstora företagen. Därigenom har tillväxtkraften försvagats och möjlighetema att öka sysselsättningen inom den privata sektom successivt blivit allt sämre.

För att marknadsekonomin skall fungera krävs livskraftiga små och medelstora företag. Utvecklingskraften och mångfalden hos småföretag är ytterst viktig för att bl.a. skapa och vidmakthålla en sund konkurrens i svensk ekonomi.

Det gmndläggande i småföretagspolitiken bör vara att skapa goda generella fömtsättningar för nyetableringar och tillväxt i småföretag. De generella fömtsättningama bör vara så utformade att de ger medborgama goda möjligheter att skapa och bygga upp företag. Staten skall däremot inte försöka påverka de enskilda företagens eller branschernas utveckling.

Mot denna bakgmnd förordar regeringen att kvarvarande branschpro gram avvecklas och att fiera från central myndighetsnivå bedrivna åtgärds- 12

program avvecklas. I stället läggs tonvikten vid att utveckla insatserna för Prop. 1991/92:100 att stärka nyföretagandet och småföretagens Europakontakter. Dessa insat- gjj jo ser bör i första hand genomföras på regional och lokal nivå. De regionala utvecklingsfondema får härvid en särställning men de olika insatserna bör genomföras i nära samverkan med bl.a. Sveriges exportråd, handelskamrama, företagens organisationer och berörda kommunala organ, banker och försäkringsbolag.

Regeringen avser att senare lägga fram förslag om småföretagens riskfinansiering.

Privatisering

Staten bör inte styra utvecklingen i enskilda företag eller branscher och det är inte heller statens uppgift att driva och förvalta företag. Riksdagen har enligt regeringens proposition om privatisering av statligt ägda företag, m.m. (prop. 1991/92:69, NUlO, rskr. 92) bemyndigat regeringen att sälja aktier m.m. och delar av verksamhet inklusive fast egendom i vissa angivna företag, däribland de som ingår i Förvaltningsaktiebolaget Fortia. Riksdagen har vidare godkänt regeringens förslag att avveckla Fortia.

Riksdagen beslöt våren 1991 (prop 1990/91:87, NU38, rskr. 318) att domänverket skall ombildas till aktiebolag. Ombildningen beräknas ske under första halvåret 1992.

Den 1 januari 1991 ombildades affärsverket FFV till aktiebolag (FFV AB) och överfördes vid denna tidpunkt till Fortia. Den 1 juni 1991 förvärvade Celsius Industrier AB samtiiga aktier i FFV AB. Fortia-koncemens verksamhet under år 1991 har präglats av ett omfattande strukturarbete i flera av dotterbolagen och då speciellt inom de försvars- och skogsin-dustrielia områdena.

Konkurrenspolitiken

Effektiv konkurrens är en fömtsättning för dynamik och tillväxt i ekonomin. Inom viktiga delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräcklig och en rad åtgärder krävs för att förbättra den. Regeringen har i propositionen om en ny småföretagspolitik (1991/92:51, NUU, rskr. 93) redovisat sin bedömning av hur en effektivare konkurrens kan uppnås och upprätthållas.

En fri utrikeshandel är det effektivaste sättet att öka konkurrensen på marknaden och förhindra att företag får dominerande ställning och mono pol. Sveriges närmande till EG är viktigt i detta avseende. Ett EES-avtal innebär att Sverige kommer att ingå i ett europeiskt ekonomiskt samar betsområde med enhetiiga konkurrensregler för den gränsöverskridande handeln. Det innebär i praktiken att EGs konkurrensregler kommer att bli gällande svensk rätt vid sidan av den nationella konkurrenslagstiftningen. EGs regler bygger på gmndsynen om fri konkurrens. Konkurrensbegrän sande avtal mellan företag liksom företags missbruk av dominerande 13

ställning är förbjudna. Det finns vidare särskilda regler för företagsför- Prop. 1991/92:100 värv. Regeringen kommer i den EES-proposition som beräknas kunna läg- gjj jo gas fram våren 1992 att behandla EES-reglema på konkurrensområdet.

Åtgärder som främjar en väl fungerande hemmamarknad har stor betydelse för effektiviteten i den svenska ekonomin.

Konkurrenskommittén (C 1989:03) överiämnade i juli 1991 till regeringen sitt huvudbetänkande (SOU 1991:59) Konkurrens Jor ökad välfärd. Kommittén pekar utifrån sin analys av konkurrensförhållandena på den svenska marknaden på behovet av skärpt konkurrenslagstiftning. Förbud mot prissamverkan och marknadsdelning samt långtgående sanktioner är väsentliga nyheter i kommitténs förslag till ny konkurrenslag. Kommittén förordar ytterligare avregleringar. Kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1991:104) Konkurrens inom den kommunala sektorn, lämnat förslag till åtgärder för ökad konkurrens i kommunal verksamhet.

Regeringen avser att före sommaren 1992 lägga fram en lagrädsremiss om en skärpt konkurrenslag och därefter en proposition med förslag till en ny förstärkt konkurrenspolitik.

För att uppnå och upprätthålla en effektiv konkurrens behövs också en väl fungerande konkurrensövervakning. Regeringen redovisade i propositionen (prop. 1991/92:51) Om en ny småföretagspolitik bedömningen att en ny central konkurrensmyndighet borde inrättas genom att uppgifter från nuvarande näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) förs samman. Förslag när det gäller den närmare inriktningen av och fömtsättningama för den nya konkurrensmyndighetens arbete läggs nu fram. Verksamheten bör renodlas och effektiviseras. Huvuduppgifterna för konkurrensmyndigheten bör vara att tillämpa konkurrenslagen samt att ta fram förslag till avregleringar.

För att effektivisera övervakningen av konkurrensförhåilandena regionalt och lokalt föreslås vidare att länsstyrelsema ges ett ansvar för konkur-rensfrågoma i länen.

Förändringen av myndighetsstmkturen möjliggör vissa besparingar på statsbudgeten.

En särskild utredare har tillkallats för att svara för det förberedande arbete som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras den 1 juli 1992.

Forskning och utveckling

Teknikens betydelse för tillväxt och produktivitet har senast belysts av produktivitetsdelegationen. I sitt betänkande (SOU 1991:82) Drivkrafter for produktivitet och välstånd understryker delegationen vikten av att verksamhetema i industri, handel och förvaltning får del av de tekniska framstegen, så att dessa kan omsättas i effektivare produktion och mer konkurrenskraftiga produkter.

Statens insatser för teknisk forskning och utveckling, teknisk FoU, gmn das på såväl näringspolitiska som forskningspoUuska överväganden. Rege ringens prioritering av generellt verkande insatser framför selektiva får U

genomslag också på forskningsområdet. Det betyder en betoning av dels Prop. 1991/92:100 forskning, dels utveckling av basteknologier för breda framtida tillämp- gjj j ningar. Inom forskningspolitiken utgör budgetåret 1992/93 det avslutande tredje året för de program som riksdagen beslutade om våren 1990 (prop. 1989/90:90, NU40, rskr. 337). Det innebär t.ex. att uppbyggnaden av det teknik-vetenskapliga forskningsrådet, TFR, fortsätter enligt uppgjorda planer. Regeringen avser att lägga fram en ny forskningspolitisk proposition år 1993.

Förhandlingama om EES som bedrivits under hösten 1991 innebär att Sverige, när avtalet träder i kraft, skall medverka i EGs ramprogram för FoU i dess helhet. Regeringen anser det vara viktigt att Sverige deltar aktivt i dessa program. En dominerande del av EGs ramprogram är inriktad på teknik för industriella behov, eftersom syftet är att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft. Inom näringspolitiken har stödet till svenska företags och forskningsinstitutioners medverkan successivt stärkts under ett antal år. Avsikten är att i två steg budgetåren 1992/93 och 1993/94 nå den anslagsnivå som krävs för full medverkan.

För budgetåret 1992/93 ökas stödet till svenskt deltagande i EGs ramprogram för FoU med 83 milj.kr. Ökningen finansieras till övervägande del genom en tillfällig överföring av resurser från nationell till internationell forskning. Förslag om finansiering av svensk medverkan i EGs ramprogram för FoU för perioden 1993/94-1995/96 kommer att lämnas i den planerade propositionen om forskning våren 1993.

Regeringen har nyligen mottagit betänkanden från tre utredningar avseende teknik och FoU. Svensk informationsteknologis möjligheter under 1990-talet med förslag till riktlinjer för en IT-politik inom det näringspolitiska området (Ds 1991:63) har tagits fram av fyra arbetsgrupper under beteckningen IT 2000. En arbetsgmpp inom näringsdepartementet kommer att bereda utredningsrapportens förslag och successivt pröva möjlighetema att realisera dessa i anslutning till den nyss nämnda propositionen om forskning våren 1993. I denna kommer också förslagen från de två utredningsrapporterna (SOU 1991:83) FoU Jor industriell utveckling om kollektiv forskning och (Ds 1991:62) Kunskap för konkurrenskraft -skogsindustrins kunskapsförsörjning att behandlas. Dessa båda rapporter remissbehandlas nu.

I enlighet med huvudinriktningen i regeringens näringspolitik genomförs också inom det tekniska området inskränkningar av selektivt företagsstöd. Dessa avser NUTEKs stöd till teknik- och produktutveckling och nedläggning av den särskilda insatsen för verkstadsteknik riktat mot underleverantörer.

Det europeiska samarbetet inom rymdområdet i regi av European Space Agency, ESA, ger kompetenta svenska företag möjlighet att medverka i utmanande projekt i frontlinjer inom ett flertal teknikområden. Markstationer i Kiruna har också genom bilaterala samarbeten med andra länder möjlighet att exploatera läget nära nordpolen, vilket ger fördelar när det gäller styming av och kommunikation med satelliter. Det intemationella samarbetet stöds med begränsade rent nationella satsningar.

15 ESAs högsta beslutande organ, rådet, höll i november 1991 ett möte på Prop. 1991/92:100 ministernivå i Munchen. Resultatet blev att ministrama beslöt att mötas på gjj j nytt i slutet av år 1992 för att då träffa mer långsiktigt förpliktigande avgöranden. Motivet för att vänta ett år med dessa var att vissa omständigheter i och kring det europeiska rymdsamarbetet ansågs kräva fördjupade utredningar. Ministermötet gav således ESA i uppdrag att dels undersöka möjlighetema att ytteriigare vidga samarbetet på rymdområdet, dels göra ingående studier av totalkostnadema för tre stora projekt, som är centrala för ESAs planer på bemannad rymdverksamhet. De tre är rymdskytteln Hermes, 'den europeiska delen Columbus av den intemationella rymdstationen Freedom och datareläsatelliten DRS. I avvaktan på resultat av utvärderingarna kommer projekten inom ESA att drivas i en något bromsad takt under år 1992. Ministermötet beslöt också att starta utvecklingen av teknik för jordobservation från de i projektet Columbus ingående platt-formama i polära banor.

Riksdagen beslöt våren 1990 om ett statligt energiforskningsprogram för budgetåren 1990/91-1992/93 (prop. 1989/90:90, NU40, rskr. 337). Programmet syftar främst till att stödja en kompetensuppbyggnad på områden som är av betydelse vid omställningen av energisystemet. Tyngdpunkten skall därvid ligga på utveckling av sådan teknik som kan komma till praktisk utveckling efter år 2000.

I riksdagens beslut framhölls att de ansvariga myndigheterna har ett övergripande ansvar för bedömningen av den vetenskapliga kvaliteten och den energipolitiska relevansen i den forskning som stöds. I enlighet med 1991 års riksdagsbeslut om riktiinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373) har tillkallats en fristående grupp (I 1991:05) för utvärdering av forskning och utveckling på energiområdet. Gmppens arbete syftar till att, som ett komplement till sektorsmyndig-hetemas utvärderingar, bedöma det statliga energi forskningsprogrammets roll och hur användningen av tillgängliga medel svarar mot de långsiktiga mål för energiforskningen som har angetts i de forsknings- och energipolitiska besluten.

Teknologisk infrastruktur

Under beteckningen teknologisk infrastmktur sorterar olika system av infrastmkturell karaktär nödvändiga för att hantera teknikfrågoma i ett utvecklat industrisamhälle.

Det gäller information om teknik, patent, standardisering, provning, kontroll m.m. Flertalet av dessa områden påverkas starkt av strävandena att underlätta den intemationella vamhandeln, framför allt inom Europa.

Patentområdet kan sägas ha varit en föregångare när det gäller europeisk harmonisering. Här pågår sedan mer än ett årtionde förverkligandet av ett europeiskt patentväsende, EPO, som till stora delar ersatt de nationella systemen för immaterialrätt. Det svenska patent- och registreringsverket (PRV) spelar här en mycket aktiv roll. Samtidigt måste PRV söija för att

de kvarvarande nationella behoven av skydd för uppfinningar, varumär- Prop. 1991/92:100 ken, mönster, m.m. täcks på ett tillfredsställande sätt. gU j-j

Den europeiska standardiseringen har en betydelsefull roll i samband med förverkligandet av den eurof)eiska inre marknaden. Standardiseringen har av EG och EFTA fått uppdraget att för en stor mängd produkter genom standarder precisera de krav som skall garantera säkerhet med avseende på liv, hälsa och miljö. För att bl.a. stärka Sveriges förmåga till konstmktiv medverkan i detta arbete ökas nu, liksom under innevarande budgetår, statens bidrag till standardiseringsverksamheten. Detta bör också ge övriga intressenter i landet ett incitament att på erforderligt sätt öka sina personella och finansiella insatser.

På området provning och kontroll sker en likartad europeisk utveckling. Inom landet ökar nu beredskapen för att medverka i och ansluta till denna. Det betyder bl.a. att nya krav ställs på medverkande svenska provnings-och certifieringsorgan. En fri vammarknad förutsätter inte bara att produktkraven samordnas utan också att s.k. bevis om överensstämmelse med produktkraven godtas i de samarbetande länderna utan krav på ny provning och/eller kontroll. Nationella ordningar för godkännande av produkter ersätts nu med europeiska system, där bevis om överensstämmelse med enhetliga regler medför att produkter fritt får saluföras i alia samarbetande länder.

Den europeiska utvecklingen inom området provning och certifiering innebär öppna system och ökad konkurrens mellan kompetenta organ. Mot bakgmnd av detta avser regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att överväga en begränsning av statens engagemang inom provnings- och mätteknik samt anslutande verksamheter bl.a. inom Statens provningsanstalt, SP.

Våren 1991 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift att utreda det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation. Utredningen har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1991:94) ELSU 91 Förslag till omfattning, organisation och finansiering av det svenska ebäkerhetsarbetet. Utredningen föreslår bl.a. ändringar i lagstiftningen för att uppnå en harmonisering med EGs direktiv om produktansvar samt en ändrad organisation av elsäkerhetsarbetet. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Energipolitiken

Riktlinjer för energipolitiken

Riksdagen beslutade våren 1991 om riktiinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373). Riksdagen godkände i allt väsentligt regeringens proposition, som baserades på en överenskommelse mellan socialdemokratema, folkpartiet Uberalema och centerpartiet.

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härige- ._

2 Riksdagen 1991/92. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 13

nom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energi- Prop. 1991/92:100 politiken skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. gjj jj

Landets elförsöijning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning gmndas på varaktiga, helst inhemska och fömybara, energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.

En elmarknad som möjliggör en omfattande intemationell handel med elkraft leder bl.a. till att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre. En europeisk elmarknad kan leda till att elpriserna i de berörda ländema utjämnas på sikt.

1991 års energipolitiska beslut ersätter de riktlinjer för avveckling av kämkraften som riksdagen beslutade om år 1988 (prop. 1987/88:90, NU40, rskr. 375).

Enligt 1991 års riktlinjer måste en omställning av energisystemet, vid sidan om säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjlighetema att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.

1991 års riksdagsbeslut omfattar åtgärder för att främja utvecklingen av miljöacceptabel kraftproduktion och en effektiv energianvändning.

Ett stödsystem för investeringar i kraftvärmeproduktion med biobränslen, investeringar i vindkraftverk och anläggningar för utnyttjande av solvärme infördes den 1 juli 1991.

En biobränslekommission har tillkallats (dir. 1991:11) för att analysera de långsiktiga fömtsättningama för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. I november 1991 överlämnade kommissionen delbetänkandet (SOU 1991:93) El från biobränslen. Betänkandet har remissbehandlats. Kommissionens slutrapport skall lämnas senast den 1 juli 1992. Den departementsreform som genomfördes under hösten 1991 innebär bl.a. att ansvaret för biobränslefrågor flyttades till jordbruksdepartementet.

Energiteknikfonden har tillförts ytterligare medel. Utvecklingen av storskalig vindkraft samt utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer har fått ökad prioritet vid fördelning av stödet ur energiteknikfonden.

Energibeskattningen har ändrats så att fossila bränslen som används i kraftvärmeproduktion är undantagna från allmän energiskatt. Skattebefrielsen för elkraft som används i s.k. avkopplingsbara elpannor har avskaffats.

Ett program för effektivare energianvändning infördes den 1 juli 1991. Programmet innebär en utvidgning av det sedan år 1988 pågående pro grammet för effektivare användning av el (prop. 1987/88:90, NU40, rskr. 375). Verksamheten med energieffektivisering skall, enligt programmet, omfatta alla sektorer i samhället. Den potential för eleffektivisering som är ekonomiskt och tekniskt tillgänglig under 1990-talet skall utnyttjas. 18

Programmet omfattar bl.a. stöd för teknikupphandling och introduktion av Prop. 1991/92:100 energieffektiv teknik och stöd för demonstration av energieffektiv teknik i Bil 13 lokaler och bostäder.

Enligt riksdagens beslut skall regeringen årligen redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, har i uppdrag att årligen utvärdera programmen för omställning och utveckling av energisystemet.

En första redovisning av de energipolitiska programmen lämnas i denna bilaga under litt. H Energi.

Riksdagen beslöt hösten 1991 att skatten på etanol som används för motorbränsle skall slopas (prop. 1991/92:67, SkU6, rskr. 99). Samtidigt ändrades den allmänna energiskatten så att skattepliktsgränsen för små vindkraftverk höjs från 100 kW till 500 kW.

Regeringen har i enlighet med riksdagens beslut om riktlinjer för energipolitiken uppdragit åt NUTEK att, i samråd med statens naturvårdsverk och boverket, utvärdera de lagregler, m.m. som har betydelse för tillkomsten av småskalig vindkraft.

I november 1991 avslutade utredningen om översyn av reglerna om skattenedsättning för industrin och växthusnäringen m.m. (ÖS-91) sitt arbete genom att till regeringen överiämna betänkandet (SOU 1991:90) Konkurrensneutral energibeskattning. Betänkandet är under remissbehandling. Vissa frågor som har aktualiserats av utredningen ses för närvarande över av en arbetsgmpp inom regeringskansliet.

Energitillförsel och energianvändning

Under de senaste årtiondena har Sveriges energiförsörjning karaktäriserats av bl.a. en minskande oljeanvändning och en ökande användning av el för uppvärmning av bostäder och industriella behov. Käinkraften svarar i dag för ungefär hälften av landets elproduktion. Inom transportssektom har dock användningen av oljeprodukter ökat. Utvecklingen av energitillförseln framgår av följande tabell.

19 Energitillförsel åren 1970, 1980 och 1990, TWh

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Tillförsel av energi

.1980

1990 Olja

.350

187 Naturgas

7 Kol/koks

31 Biobränslen

(*

58 Torv, avfall

(43

(48

7 Vattenkraft

73 Kärnkraft

68 Spillvärme och

värmepumpar

-

8 Nettoimport av el

-2

Summa Tillförsel

♦) Inkl. torv, avfall

Källa: NUTEK. Kraftsam och VVF

Den totala energianvändningen år 1990 blev 437 TWh, vilket är drygt 20 TWh lägre än år 1970. Om den faktiska energianvändningen under dessa år räknas om till normalårsförbrukning i temperaturhänseende erhålls ungefär samma energianvändningsnivå båda åren, ca 450 TWh.

I följande tabeller redovisas energianvändning, elproduktion och elanvändning fördelad på sektorer åren 1970, 1980 och 1990.

Energianvändning åren 1970, 1980 och 1990, TWh

Användarkategori

1990 Industri

140 Transporter

84 Bostäder,service m.m.

143 Total slutlig inhemsk

energianvändning

375

380

367

Utrikes sjöfart, för-

luster och energi för

icke energiändamål

70 Summa

437 Källa: NUTEK

20

Prop. 1991/92:100 Elproduktion exkl. egenförbnikning år 1970, 1980 och 1990, TWh B'' 13

1990 Vattenkraft

72 Kärnkraft

-

65 Konventionell värmekraft

Ind. mottryck

C

(*

3 Kraftvärme

(10

2 Kondenskraft

(*♦

0 Gasturbin/Dieselkraft

(13

0 Netto elproduktion

142 Nettoimport av el

-2

(* Inkl. kraftvärme (''"*'Inkl. gasturbin/dieselkraft Källa: NUTEK, Kraftsam och VVF

Elanvändning år 1970, 1980 och 1990

Användarkategori 1970 1980 ' 1990

Industri

53 Transporter

2 Bostäder, service m.m.

63 Fjärrvärme, m.m.

I

11 Distributions förluster

11 Total användning

inkl. avkoppl.bara elpannor 63 95 140

Källa: NUTEK

21 Elmarknaden

Den 1 januari 1992 överfördes huvuddelen av verksamheten i det tidigare statens vattenfallsverk till ett aktiebolag, Vattenfall AB (prop. 1990/91:87, NU38, rskr. 318, prop 1991/92:49, rskr. 92). Verksamheten i storkraftnätet har avskiljts från Vattenfall och ingår i det nya affärsverket Svenska Kraftnät. Trollhätte kanalverk som ingick i statens vattenfallsverk, drivs tills vidare som ett affärsverk, vilket har ansvar för drift och förvaltning av verksamheten i Trollhätte och Säffle kanaler.

Dessa åtgärder skall ses som ett första steg i omvandlingen av den svenska elmarknaden för ökad konkurrens och som en förberedelse för en alltmer intemationell elmarknad med ökade möjligheter för export och import. Inom näringsdepartementet förbereds förslag till riksdagen om ytterligare åtgärder i syfte att reformera elmarknaden.

Vattenfall AB har bl.a. givits en kapitalstruktur som gör det jämförbart med övriga svenska kraftföretag. Stor vikt har även i övrigt lagts vid ätt ge Vattenfall AB villkor som så långt möjligt är likvärdiga med dem som gäller för övriga kraftföretag.

Genom bolagiseringen har goda förutsättningar skapats för fortsatta strukturförändringar av verksamheten och en privatisering av Vattenfall AB.

I avvaktan på statsmaktemas ställningstagande till storkraftnätets slutliga organisation handhas verksamheten av affärsverket Svenska Kraftnät som inrättades vid årsskiftet. Affärsverket ansvarar för storkraftnätet och ut-landsförbindelsema. Organisationen omfattar Vattenfalls tidigare affärsområde Transmission och den operativa nätdriften. Personalstyrkan uppgår till drygt 100 personer. Verksamheten är lokaliserad till Stockholm.

Statens energiverk fick i mars 1991 i uppdrag av regeringen att utreda den framtida organisationsformen för det svenska stamnätet. Uppdraget överfördes den 1 juli 1991 till NUTEK och utredningen har slutförts i detta verk. NUTEK överlämnade den 1 november 1991 till regeringen rapporten Elmarknad i förändring. Rapporten har remissbehandlats.

NUTEK och SPK redovisade i december 1991 en utredning om s.k. vertikal integration på den svenska elmarknaden. Rapporten remissbehandlas för närvarande.

Regeringen avser att under år 1992 lägga fram förslag till riksdagen om åtgärder för att skapa en effektiv elmarknad. Under våren läggs fram förslag om bl.a. den framtida organisationen för storkraftnätet, m.m.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Internationella frågor

Inom EG pågår förbereddsema för en inre marknad fr.o.m. den 1 januari 1993, som kommer att omfatta även energiområdet. Fömtsatt att EES-av talet genomförs kommer EFTA-ländema, däribland Sverige, att ha accep terat att en rad EG-bestämmelser som reglerar handel på bl.a. energiom- 22

rådet skall gälla inom hela EGs och EFTAs gemensamma territorium. Prop. 1991/92:100 Eftersom Sverige numera har ansökt om medlemskap i EG kommer de gjj j närmaste åren att präglas av sådana ytteriigare anpassningsåtgärder som kan krävas för att Sverige utan svårigheter senare skall kunna gå in i EGs verksamhet.

Ett antal s.k. EG-direktiv på energiområdet kommer, förutsatt att EES-avtalet träder i kraft, att gälla för Sverige från år 1993. Några av dem avser främst konkurrensaspekter, bl.a. pristransparens för vissa el- och gasavtal, och s.k. transiteringsrätt för el respektive gas.

Även om dessa direktiv kan få stor betydelse i vissa fall har betydligt mer långtgående förslag presenterats från EG-kommissionen, där bl.a. frågan om "tredje parts" möjligheter att fritt utnyttja elnäten har tagits upp.

Utvecklingen inom EG går mot en ökad öppenhet och ökad konkurrens på elmarknadema i kombination med en tilltagande gränsöverskridande elhandel. Den pågående reformeringen av den svenska elmarknaden ligger således i linje med utvecklingen i Västeuropa.

NUTEK har regeringens uppdrag att i samråd med statens pris- och konkurrensverk årligen redovisa den aktuella utvecklingen på de europeiska elmarknadema. En första sådan rapport, Elmarknadema i Europa (NUTEK B 1991:7), överiämnades till regeringen i november 1991. Rapporten har remissbehandlats.

I Central- och Östeuropa och Sovjetunionen finns idag ett mycket stort behov av åtgärder som dels förbättrar driftsäkerheten och miljöegen-skapema i den befintliga produktionskapaciteten, dels ökar effektiviteten i energianvändningen. Den kapitalanskaffning som krävs är ett stort problem. I avsikt att skapa bättre fömtsättningar för kommersiella investeringar i dessa länders energisektorer har en bred krets av industriländer nyligen kommit överens om en europeisk energistadga (European Energy Charter). Nu pågår ett arbete att utforma ett detaljerat regelverk och förslag till ytterligare protokoll för delsektorer inom energiområdet. Sverige deltar i detta arbete.

Försörjningsberedskap

Målet för verksamheten inom energiberedskapen och den strategiska energiförsörjningen är att ansvara för landets energiförsörjning under kriser och krig så att Sveriges behov av energi för uppvärmning, produktion och transporter blir tillgodosett.

Huvuduppgifterna är bl.a. att förbereda insatser inom energiområdet, som t.ex. att utöva tillsyn av beredskapslager och att i övrigt hålla en hög handlingsberedskap inför en eventuell krissituation.

Energiberedskapsfrågoma kommer att behandlas i den försvarspolitiska proposition som regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen.

23 Prop. 1991/92:100 Mineralpolitiken gjj jj

Regeringen har i propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38, FiUlO, rskr. 108) bl.a. förordat att den statiiga prospekteringsverksamheten samt nämnden för statens gmvegendom (NSG) avvecklas. Den omläggning av näringspolitiken som regeringen inlett omfattar även statens engagemang inom gmvnäringen.

Statens roll är att främja och stimulera gmvnäringens utveckling genom att skapa generellt goda fömtsättningar för verksamhet såsom exempelvis prospektering. För att stimulera till prospektering i landet bör staten koncentrera insatsema på basverksamhet, främst i form av grundläggande geologisk kartering. Det är statens uppgift att tillhandahålla en för prospektering efterfrågad och adekvat basinformation, för såväl svenska som utländska aktörer.

Statens engagemang för gmvnäringen skall komplettera företagens egna satsningar i verksamheten. Detta gör staten genom att ta ett ansvar för att god basinformation finns tillgänglig. Däremot bör staten inte bedriva pros-pekteringsverksamhet. Det bör åligga företagen själva att vidta åtgärder för att långsiktigt säkra sin råvambas.

Tu rist politiken

Åtgärdema inom skattepolitiken och på småföretagsområdet innebär förbättrade fömtsättningar även för turistföretagen och ger dem nya möjligheter för framtiden. Nämnda åtgärder medför att förutsättningama för all näringsverksamhet stärks väsentiigt, bl.a. genom lindringar i beskattning och avgiftsuttag. Turistnäringen kommer att särskilt främjas genom en sänkt mervärdeskatt på hotell- och restaurangtjänster samt inrikes persontransporter fr.o.m. den 1 januari 1992. Inom regionalpolitikens ram föreslås också att systemet med nedsatta socialavgifter skall utökas både geografiskt och bransch mässigt på ett sätt som underiättar för turistnäringen.

Arbetet med att främja turism i Sverige bör omstruktureras. Det är dock turistbranschens eget ansvar att driva sina gemensamma informations- och marknadsföringsaktiviteter. En motiverad näring med goda generella verk-samhetsfömtsättningar ger ökade möjligheter till turism i Sverige.

Regeringen har redovisat riktiinjer för främjandet av turism i propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38, FiU 10, rskr. 108). Staten har ansvaret för den samlade presentationen av Sverige utomlands, vilken också bör omfatta turistiska aspekter.

Frågan om hur det fortsatta arbetet med att skapa och vidmakthålla en positiv Sverigebild utomlands skall bedrivas, kommer att beredas i särskild ordning.

24

' Prop. 1991/92:100

Närings- och teknikutvecklingsverket. NUTEK gjj j

Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, etablerades den 1 juli 1991 efter en sammanslagning av verksamheter i de tidigare myndigheterna statens industriverk (SIND), statens energiverk (STEV) och styrelsen för teknisk utveckling (STU). NUTEK är central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och fömyelse samt för omställningen av energisystemet.

De huvudområden som NUTEK verkar inom är teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och medelstora företag, en balanserad regional utveckling samt energiförsörjning och effektivare energianvändning. Denna inriktning bör ses mot bakgrund av att näringspolitiken omfattar olika förhållanden som tillsammans skapar klimatet och fömtsättningama för hela näringslivets utveckling. Av särskilt intresse i det näringspolitiska sammanhanget är t.ex. frågor om teknisk utveckling, utbildning och forskning, konkurrensförutsättningar på olika marknader, energipolitik, infrastmkturutveckling, arbetskraftsförsörjning, regionalpolitik, skatte- och miljöpolitik. Inte minst viktig är frågan om Sveriges relation till Europa-marknaden.

NUTEKs verksamhet har anknytning till ansvarsområden som inom regeringskansliet är fördelade mellan närings-, arbetsmarknads- och jord-bmksdepartementen. Myndighetens verksamhet är därför berörd av anslag under dessa departements huvudtitlar. Anslagen till täckande av förvaltnings- och utredningskostnader m.m. i NUTEK hör i sin helhet till näringsdepartementets område.

25 A. Näringsdepartementet m.m.

A 1. Näringsdepartementet

1990/91 Utgift 46 908 152'

1991/92 Anslag 48 000 000'' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 47 146 OOtf

1992/93 Förslag 49 704 000

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

'Anslaget Industridepartementet Tilläggsbudget 1,3 milj.kr.

1991/92

Beräknad

exkl.

ändring

mervärde-

1992/93

skatt

Personal

130 -9

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)

44 170 814' 39 792 449'

+ 5 533 186 + 1 387 551

'Omräknat belopp enligt regleringsbrev 1991-11-14

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförordningen (1982:1187) har näringsdepartementet tillförts ärenden om näringsfrihet och konkurrensförhållanden samt om byggnadsväsendet och viss byggnadsforskning. Regionalpolitiska frågor och frågor om biobränslen har förts till arbetsmarknadsdepartementets resp. jordbmksdepartementets verksamhetsområde. Frågor om hantverk och hemslöjd har förts till kulturdepartementets område. Regeringen har mot denna bakgmnd den 14 november 1991 meddelat ändrade bestämmelser om dispositionen av förevarande anslag under budgetåret 1991/92. I samband med sådana organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementen har riksdagen bemyndigat regeringen (prop. 1990/91:100, bil. 2, FiU20, rskr. 132) att disponera om anvisade anslag till departement och utredningar.

Vid beräkningen av anslaget har jag också tagit hänsyn till att departementet tillförts uppgiften att samordna och bereda ärenden rörande utförsäljningen av tillgångar i statligt ägda företag.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa budgetår till 49 704 000 kr. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i den nya organisationen.

26 Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 49 704 000 kr.

A 2. Industriråd/industriattaché

1990/91 Utgift 1 034 000

1991/92 Anslag 1045 000'

1992/93 Förslag 1 198 000 'Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas en tjänst som industriråd/industriattaché vid Sveriges delegation hos OECD i Paris.

IndustrirådeL/industriattachén har till huvudsaklig uppgift att följa arbetet inom OECD i närings-, regional- och energipolitiska frågor samt att vara näringsdepartementets och i vissa frågor miljö- och naturresursdepartementets kontaktman gentemot OECDs och det internationella energiorganets (lEA) sekretariat.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 198 000 kr.

A 3. Utredningar m.m.

1990/91 Utgift 11332 078 Reservation 3 146 512'

1991/92 Anslag 16 615 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 15 522 300 1992/93 Förslag 18 990 000

Exkl. menärdeskatt

Som jag nyss anförde vid min anmälan av anslaget Näringsdepartemen tet har under innevarande budgetår skett vissa förändringar beträffande näringsdepartementets verksamhetsområde och regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande omfördelat anvisade anslagsmedel mellan berörda departement. Jag har vid beräkningen av anslaget även tagit hänsyn till att vissa kostnader i samband med försäljningen av aktier eller andra tillgångar i statligt ägda företag uppkommer för ägaren staten. En del av dessa kostnader bör belasta utredningsanslaget. Med utgångspunkt från detta och 27

med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör Prop. 1991/92:100 anslaget uppgå till 18 990 000 kr. under nästa budgetår. Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 18 990 000 kr.

A 4. Bidrag till FNs organ för industriell utveckling

1990/91 Utgift 6 412 000

1991/92 Anslag 6 720 000

1992/93 Förslag 6 890 000

Medlemsländemas bidrag till FNs organ för industriell utveckling (UNIDO) fastställs till största delen i österrikiska schilling och till en mindre del i US-dollar. För budgetåret 1992/93 beräknas Sveriges bidrag uppgå till sammanlagt motsvarande 6 890 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till FNs organ för industriell utveckling för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 6 890 000 kronor.

28 B. Industri m.m.

B 1. Sprängämnesinspektionen

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Sprängämnesinspektionen (SÄI) är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör brandfarliga och explosiva varor. Det övergripande målet för inspektionens verksamhet är att genom bl.a. tillståndsgivning, föreskrifter, råd och anvisningar, tillsyn och inspektioner samt information och utbildning förebygga att personer och egendom kommer till skada vid tillverkning, förvaring eller annan hantering av brandfarliga och explosiva varor.

SÄls verksamhet är avgiftsfinansierad. Avgift tas ut av den som tillverkar eller importerar brandfarlig eller explosiv vara (gmnd- och mängdavgift) eller i vissa fall av den som projekterar eller uppför anläggning för sådan vara (projektavgift). Anslaget förs därför upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.

SÄI föreslår i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1992/93 bl.a. följande:

1. Budgeten fastställs till en resursnivå som motsvarar pris- och löne-omräknad omslutning av budgeten för budgetåret 1991/1992.

2. Inspektionen tillförs extra resurser för gasolverksamheten (-1- 100 000 kr.) samt för att kunna upprätthålla begärd tillsyn och delta i inspektionsverksamhet, avsyningar m.m. (-1- 150 000 kr.).

3. Inspektionen får möjlighet att intäktsfinansiera sin extema informations- och utbildningsverksamhet. Verksamheten tilldelas en egen budget utanför ordinarie budgetram. Budgeten sätts det första året till 500 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser:

Resultatbudgetram 1992/93 14 793 000 kr.

29 Prop. 1991/92:100 Slutsatser: gjj j-j

SÄI har i den förenklade anslagsframställningen redovisat uppdraget att ta fram lämpliga resultatmått som underiag för resultatuppföljning av verksamheten. Av resultatutvärderingen framgår bl.a. att inspektionen från såväl produktivitets- som effektivitetssynpunkt i allt väsentligt klarat uppställda mål och krav. Jag ser resultatet av verksamheten som tillfredsställande.

Redovisningen innehåller emellertid enligt min mening vissa brister vad gäller konkreta resultatmått för framför allt den interna uppföljningen av verksamheten. SÄI har under hösten 1991 infört ett tidredovisningssystem. Informationen från detta system bör tillsammans med andra tillgängliga uppgifter kunna tillgodose det krav på underiag som kan ställas för en effektiv styming och uppföljning av verksamheten. Jag är därför, med hänvisning till vad dåvarande industriministern anförde i 1991 års budgetproposition, nu beredd att förorda att inspektionen får lägga upp en särskild budget för extem informations- och utbildningsverksamhet.

Sprängämnesinspektionens redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen.

Resultatbudgetram:

Resultatbudgetramen har beräknats med utgångspunkt i gällande treårsplan. Jag har i mitt förslag dämtöver beräknat 500 000 kr. som en separat budgetram för extem informations- och utbildningsverksamhet samt 75 000 kr. i resursförstärkning för tillsyn i samband med gasolutbyggnad. Jag beräknar kostnadema för SÄls verksamhet till 14 793 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Vad gäller SÄls extema informations- och utbildningsverksamhet vill jag framhålla följande. Inspektionens kostnader för verksamheten skall helt täckas genom avgifter som betalas av kundema. Jag anser vidare att SÄI i den fördjupade anslagsframställningen 1993/94 bör redovisa en utvärdering av verksamheten avseende extern information och utbildning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

30

B 2. Åtgärder för att främja industridesign

1990/91 Utgift 4 713 000 Reservation 1670 315'

1991/92 Anslag 5 200 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 5 150 000

1992/93 Förslag 5 356 000

' Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Svensk Industridesign och medel för designstöd till enskilda företag.

Stiftelsen Svensk Industridesign har bildats av statens industriverk (numera närings- och teknikutvecklingsverket), Föreningen Svensk Form och Ingenjörsvetenskapsakademien. Stiftelsens ändamål är att bedriva och främja forskning och utveckling inom industridesignområdet samt verka för den praktiska användningen av god design genom utbildning, rådgivning och information till gagn för näringslivet och samhället i övrigt. Verksamheten bedrivs inom de två insatsområdena Kontakt och rådgivning samt Kunskap och kompetensutveckling.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK föreslår i sin anslagsframställning en anslagsökning med 850 000 kr. för att bl.a. småföretag skall få en första inblick i hur industridesign kan användas som en integrerad del i produktutveckling och marknadsföring.

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1992/93 beräknarjag anslaget till 5 356 000 kr. Jag räknar även med att bidrag skall kunna lämnas för design främj ande insatser inom ramen för de medel som anvisas under anslaget Småföretagsutveckling.

I regeringens proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) aviseras en avveckling av anslaget till Stiftelsen Svensk Industridesign budgetåret 1993/94. Om bidrag till stiftelsens verksamhet anses motiverat därefter får det prövas inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 356 (X)0 kr.

31 B 3. Stöd till turism'

1990/91 Utgift 122 535 000 Reservation 465 000

1991/92 Anslag 123 000 000'

1992/93 Förslag 50 000 000

'Anslaget B 4. Stöd till turism och rekreation för budgetåret 1991/92

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Sveriges turistråd är en stiftelse inrättad av staten. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet med uppgift att som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för turism i Sverige. Turistrådet skall enligt sina stadgar dels verka för att utveckla svensk turism och genom marknadsföringsåtgärder förbättra svensk bytesbalans och sysselsättning samt stödja regional utveckling, dels medverka till att förbättra möjlighetema till turism och rekreation för breda folkgmpper. Från anslaget utgår för närvarande medel till marknadsföring, bidrag till utvecklings- och försöksverksamhet inom turist- och rekreationssektorn samt i mån av resurser också bidrag till uppförande av turist- och rekreationsanläggningar av riksintresse. Vidare lämnas bidrag till vissa ideella organisationer.

Regeringen har i propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) aviserat att statens engagemang i Sveriges turistråd skall avvecklas.

Sveriges turbtråd, vissa utredningar m.m.

Sveriges turistråd har i sin anslagsframställning i huvudsak åberopat den fördjupade anslagsframställning rådet överlämnade inför föregående budgetarbete hösten 1990. Enligt tidigare regeringsbeslut skulle Sveriges turistråd fr.o.m. budgetåret 1991/92 övergå till treårig budgetering av sin verksamhet. En fördjupad anslagsframställning avlämnades hösten 1990 avseende budgetåren 1991/92-1993/94. Denna redovisades i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 14). Mot bakgmnd av att regeringen tillkallade en särskild utredare (dir. 1990:78) med uppgift att bl.a. granska målen för och finansieringen av Sveriges turistråds fortsatta verksamhet, beslutade emellertid regeringen att uppskjuta sitt ställningstagande till turistrådets fördjupade anslagsframställning.

I turistrådets anslagsframställning för budgetåret 1992/93 åberopas samma skäl för anslagstilldelning som i den fördjupade anslagsframställningen. En uppräkning för pris- och löneförändringar har gjorts. Sveriges turistråd hemställer om ökade anslag med närmare 101 milj.kr. till sammanlagt över 223 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Hämtöver föreslås ett nytt anslag om 52,5 milj.kr. för investeringar m.m. i turistanläggningar.

Den särskilde utredaren med uppgift att bl.a. granska målen för och fi nansieringen av Sveriges turistråds fortsatta verksamhet överlämnade i juni 1991 sitt betänkande (SOU 1991:58) Ett nytt turistråd till regeringen. Ut- 32

redarens förslag omfattar preciseringar och begränsningar av rådets upp- Prop. 1991/92:100 gifter, krav på ökad medfinansiering av näringslivet, ändrad rollfördelning gjj j mellan staten och regionala organ i marknadsföringen av turism, ändrad associationsform från stiftelse till aktiebolag samt vissa frågor om samarbete med t.ex. exportfrämjande verksamheter. Utredaren föreslog vidare en koncentration av marknadsföringen till enbart de prioriterade utländska marknadema. Betänkandet har remissbehandlats och drygt ett femtiotal yttranden har lämriats över utredningen.

Remissinstansema stöder utredarens förslag om en begränsning och precisering av turistrådets mål och uppgifter. Däremot är instansema tveksamma om möjlighetema att finansiera rådets verksamhet genom ökad medverkan från näringslivet. Det råder även en stor tveksamhet till förslaget om att begränsa marknadsföringen till de utländska marknadema, även om det stöds av ett antal remissinstanser. Remissinstanserna stöder uppfattningen att rådet bör samordna marknadsförings- och informationsinsatser, främja produktutveckling och svara för kunskapsutveckling inom turistområdet. Delade uppfattningar redovisas om organisation och associationsform.

Riksdagen beslutade i december 1989 (prop. 1989/90:50, SkU 10, rskr. 96) om inkomstskatten för år 1990 m.m. Besluten innebar bl.a. att de särskilda reduceringsreglema avseende mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster slopades. Skatteutskottet anförde i sitt betänkande (1989/90:SkU10) att hotell- och restaurangnäringen i skattehänseende borde behandlas som alla andra näringar i landet. Enligt skatteutskottet kunde det dock inte uteslutas att man inom vissa turistorter, där prisläget redan i dag är högt, kunde få vissa svårigheter att hävda sig i konkurrensen med motsvarande turistmål utomlands. Utskottet utgick från att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen i detta hänseende och utan någon särskild framställning från riksdagens sida vidtar de åtgärder av regionalpolitisk art som kan erfordras.

Regeringen gav i juni 1990 närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) i uppdrag att följa upp hur skattereformen, främst höjningen av mervärdeskatten fr.o.m. år 1990, påverkar utvecklingen i regioner som är starkt beroende av turism. NUTEK har i två rapporter till regeringen under år 1991 redovisat analyser av utvecklingen jämte förslag till insatser från statens sida. Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsgrupp och Sveriges Lift- och Anläggningsägares Organisation (SLAO) har i skrivelser till regeringen under hösten 1991 tagit upp frågor om NUTEKs fortsatta uppföljningsuppdrag.

Den tidigare regeringen beslöt vidare den 17 mars 1988 att tillkalla en förhandlare i fråga om fömtsättningama för statlig medverkan i turistpro jekt i Norrbottens län. Utredaren redovisade sina förslag i betänkandet (SOU 1990:103) Turism i Norrbotten. Enligt utredarens mening bör förut sättningama för strategisk planering inför beslut om turistiska insatser i länet förbättras. Utredaren lämnar vidare vissa förslag til! prioriteringar av strategiska investeringar för turism m.m. samt till geografiska prioritering ar av dessa inom länet av marknadshänsyn. Ett tjugotal remissinstanser har yttrat sig över utredarens förslag. 33

3 Riksdagen 1991/92. I samt. Nr 100. Bilaga 13

Remissinstansema delar i princip utredarens grundsyn att utvecklingen Prop. 1991/92:100 av turism måste bygga på mer marknadsmässiga bedömningar och strik- gjj j tare lönsamhetskalkyler. I fråga om den strategiska planeringen av turismen i länet anser remissinstansema att länsstyrelsen kan anförtros denna roll. Flertalet av länets fjorton kommuner har yttrat sig över utredningen och redovisar olika uppfattningar om behovet av investeringar m.m. Det finns även ett starkt stöd för en förstärkning av infrastrukturen i länet och för utökade utbildningsinsatser m.m.

Föredragandens överväganden

Åtgärder inom skattepolitiken och småföretagspolitiken ger turistföretagen nya möjligheter för framtiden. Turistnäringen kommer att särskilt främjas genom riksdagens beslut om en sänkt mervärdeskatt på hotell- och restaurangtjänster och på inrikes persontransporter fr.o.m. den I januari 1992 (prop. 1991/92:50, SkU5, rskr. 50). Det är regeringens uppfattning att de framlagda förslagen är det enda sättet att skapa tillväxt och därmed varaktiga arbeten.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare denna dag föreslagit en utvidgning av systemet med nedsättning av sociala avgifter inom delar av det regionalpolitiska stödområdet som även kommer att gagna turistföretagen. Under ett års tid kommer vidare persontrafiken på inlandsbanan att garanteras. Under året kommer regeringen, med hänsyn inte minst till turismen, att pröva olika långsiktiga lösningar för personbefordran längs aktuella sträckor, det vill säga Mora - Östersund - Gällivare. Turismen i de regionalpolitiska stödområden som berörs, bör med dessa förslag ges förbättrade fömtsättningar.

Det är min uppfattning att det i första hand är turistbranschens eget ansvar att driva sina gemensamma informations- och marknadsföringsaktiviteter. Jag fömtsätter att turistnäringen och dess organisationer samordnar sina resurser för bl.a. marknadsföring av sina tjänster. Min bedömning är att branschen själv är bättre skickad för uppgiften än ett statligt finansierat turistråd. En omstmkturering av insatserna för att främja turism i Sverige bör därför ske.

I fråga om turismens utveckling på det regionala och lokala planet är det min uppfattning att det måste till ett näringslivsengagemang motsvarande det som fömtsätts på riksnivå. Det bör ske genom att branschorganisationema övertar ansvaret för turismens utveckling och främjande. I den mån kommuner och landsting engagerar sig i turistfräm jandet bör detta ske i samarbete med näringslivet eller dess bransch organisationer. Statliga länsmyndigheter har möjligheter att prioritera turistverksamheter inom ramen för befintliga resurser. Jag är mot denna bakgmnd inte beredd att pröva de förslag som redovisats i betänkandet (SOU 1990:103) Turism i Norrbotten. Det ankommer enligt min mening på kommuner och regionala organ att med näringslivets förutsättningar för turistisk utveckling som utgångspunkt bedöma sina eventuella engagemang. 34

Regeringen har redovisat riktiinjer för främjandet av turism i propo- Prop. 1991/92:100 sitionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38, gjj jt FiU 10, rskr. 108). Dessa riktlinjer innebär en avveckling av statens engagemang i Sveriges turistråd fr.o.m. budgetåret 1992/93 samt att 50 milj.kr. ställs till turistnäringens eller dess intresseorganisationers förfogande under budgetåret 1992/93 under förutsättning att näringen är beredd att bidra med samma belopp samt stå för de framtida kostnadema för sina branschövergripande verksamheter. Branschens egna organisationer ges därmed goda möjligheter att driva för dem angelägna verksamheter. En eventuell reservation på anslaget för budgetåret 1991/92 B 4. Stöd till turism och rekreation, bör också användas för att främja branschens gemensamma marknadsföringsinsatser m.m. De statliga medlen skall användas för att i ett initialt skede frän och med den 1 juli 1992 eller snarast möjligt ge näringslivet självt möjligheten att bygga upp en samordnad organisation för marknadsföringen m.m. av turism. En samrådsgmpp med företrädare för turistnäringens organisationer och näringsdepartementet har bildats. Enligt vad jag har inhämtat arbetar branschen nu med vissa förslag i enlighet med vad jag tidigare anfört.

Finansutskottet har med anledning av motioner som väckts i anslutning till regeringens proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38, FiUlO, rskr. 108) bl.a. hemställt att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att turistrådet skall omstmktureras samtidigt som branschens delaktighet bör öka. Med hänsyn till att branschen är oenhetlig och småskalig bör dock staten fortsätta att ge stöd till verksamheten och främja turismen i Sverige. Riksdagen har beslutat (rskr. 1991/92:108) i enlighet med vad utskottet hemställt.

Enligt min mening ansluter de riktiinjer för främjande av turism, som jag nyss redovisat, till riksdagens uppfattning. Det finns ett behov av att omstmkturera arbetet med att främja turism i Sverige. Staten har därvid ansvaret för den samlade presentationen av Sverige utomlands vilken också bör omfatta turistiska aspekter. Det bör dock vara branschen som ansvarar för den kommersiellt inriktade marknadsföringen. Som jag nyss nämnt arbetar för närvarande företrädare för branschen med vissa förslag med denna inriktning. Det bör således vara branschen som är huvudman för en organisation med denna verksamhetsinriktning och inte staten. Med hänvisning till vad jag nyss anfört förordar jag att Sveriges turistråds verksamhet upphör den 30 juni 1992.

Som chefen för utrikesdepartementet tidigare denna dag anfört i sam band med behandlingen av den statliga Sverige-informationen kan en av veckling av statens engagemang i Sveriges turistråd innebära en förändring av Svenska institutets uppgifter. Denna fråga skall beredas i särskild ord ning. Därvid bör en fömtsättning vara att de statliga insatserna skall ge en samlad presentation av Sverige som omfattar såväl kulturella, samhällspo litiska, ekonomiska som turistiska aspekter. Chefen för utrikesdepartemen tet kommer senare, på gmndval av det särskilda beredningsarbetet, att förelägga regeringen förslag om inriktningen och omfattningen av Svenska institutets verksamhet vad gäller turistfrämjandet. Därvid kan ytteriigare resurser komma att tillföras. 35

Mot bakgmnd av de redovisade åtgärdema för att stimulera turism i Prop. 1991/92:100 Sverige samt inriktningen av den ekonomiska politiken m.m. som syftar gjj J3 till att skapa goda fömtsättningar för all näringsverksamhet bedömer jag att de turistpolitiska mål som riksdagen tidigare beslutat om (prop. 1983/84:145, KrU 22, rskr. 353) inte längre har någon aktualitet.

Förslaget om att turistrådets verksamhet bör upphöra innebär att lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd bör upphävas. Det ankommer på regeringen att besluta om de övriga åtgärder som krävs för avvecklingen av turistrådet.

Med de redovisade fömtsättningama föreslår jag att ett anslag B 3. Stöd till turism förs upp med 50 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Stiftelsen bör efter riksdagens beslut och efter samråd med personalor-ganisationema snarast avveckla verksamheten. Regeringen har genom beslut den 12 december 1991 begränsat rådets dispositionsrätt över anslaget B 4. Stöd till turism och rekreation. Utgifter för löner och lokaler rn.m. uppkommer även efter det datum då verksamheten skall upphöra. Jag föreslår därför att avvecklingskostnader som inte kunnat bestridas av anslag för budgetåret 1991/92 får belasta ett separat och nytt anslag Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd, som bör föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 som ett förslagsanslag på I 000 kr.

Upprättat lagförslag

Inom näringsdepartementet har upprättats förslag till lag om upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 13:1. Det är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. upphäva lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd,

1. till Stöd fill turistn för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

3. godkänna vad jag anfört om avvecklingen av stiftelsen Sveriges turistråds verksamhet samt bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som från statens sida behövs för att upplösa stiftelsen,

4. godkänna de ändrade riktlinjer för turistpolitiken som jag förordat.

36 B 4. Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

1992/93 Nytt anslag (förslag) I 000

I regeringens proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) har aviserats att statens engagemang i Sveriges turistråd skall avvecklas. Vissa avvecklingskostnader kommer att uppstå under budgetåret 1992/93 för personal, lokaler och viss övrig förvaltning. Det går i dag inte att beräkna kostnadema, varför de bör bestridas från ett särskilt anslag för budgetåret 1992/93 som står till regeringens disposition. Anslaget bör föras upp med 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda awecklingskostnader för Sveriges turistråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 5. Småföretagsutveckling

1990/91 Utgift 244 488 145 Reservation 164 069 215'

1991/92 Anslag 226 630 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 225 090 000 1992/93 Förslag 163 594 000

' Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget betalas kostnader för dels de regionala utvecklingsfondernas verksamhet med information, rådgivning, utbildning och finansieringsverksamhet, dels vissa centrala insatser, bl.a. inom områdena kompetensutveckling, nyetablering, teknikspridning, industriell design och underleverantörsutveckling. Hittills har även bidrag till organisationer på hantverkets område bekostats med medel från anslaget. Ansvaret inom regeringskansliet för hantverksfrågor har tagits över av kulturdepartementet.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) föreslår att anslaget beräknas till 236 milj.kr. för budgetåret 1992/93, utöver medel till regeringens disposition på för närvarande ca 2 milj.kr.

37 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Utvecklingen i små och medelstora företag har avgörande betydelse för

dynamiken i näringslivet och för sysselsättningen.

Regeringen har i profKJsitionen om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51) lagt fram ett samlat program för en ny småföretagspolitik.

Den nya småföretagspolitiken har följande huvudsakliga innehåll:

- förbättrad rättssäkerhet bl.a. genom att äganderätten och näringsfriheten skrivs in i gmndlagen,

- en effektiv konkurrens skapas i privat och offentlig verksamhet,

- skattetrycket sänks,

- en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas,

- arbetsrätten ses över, varvid småföretagens intressen särskilt beaktas,

- lagar och andra regler på olika områden förenklas och tas om möjligt bort,

- nyetablering och Europakontakter underlättas.

Riksdagen har tagit del av programmet och beslutat i enlighet med propositionen (NU 14, rskr. 76).

Den allmänna inriktningen av småföretagspolitiken innebär att goda generella fömtsättningar skapas för småföretagen. Riktade insatser blir mindre motiverade. Det minskar behovet av medel på detta anslag. Kvarvarande medel på anslaget bör huvudsakligen gå til! utvecklingsfondernas verksamhet. De statliga bidragen till fonderna delas upp i basanslag och särskilda projektanslag. Utvecklingsfonderna bör i sin verksamhet prioritera de områden som anges i den nämnda småföretagspropositionen, främst nyetableringsinsatser och Europakontakter. Huvuddelen av genomförandet av de insatser som behövs bör ligga på regional och lokal nivå, där samhällets organ - främst utvecklingsfonderna - bör samverka med bl.a. handelskamrar, företagens organisationer och banker i genomförandet av insatsema.

Det är viktigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig för de förändringar som ett närmande till EG medför i form av både en ökad konkurrens och vidgade möjligheter till expansion på den europeiska marknaden. Utvecklingsfondema, handelskamrama, NUTEK, Exportrådet m.fl. organ kan - ofta i samverkan - erbjuda småföretagen olika analys- och rådgivningstjänster. Genom de instmment som EG har byggt upp centralt kan företagen vidare få möjlighet att delta i olika nätverk för europeiskt samarbete.

Omfattningen av central upphandling av utbildningstjänster från Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) och andra utbildningsproducenter bör reduceras. Vidare bör programmet för insatser inom den träbearbetande industrin upphöra liksom även särskilda insatser på central nivå riktade till underleverantörer.

Frågor om utvecklingsfondemas finansieringsverksamhet har behandlats i den nämnda småföretagspropositionen. Under våren 1992 avser regeringen att lägga fram förslag om småföretagens riskkapitalförsöijning.

38 Medel till Stiftelsen Svensk Industridesign anvisas på anslaget B 2. Prop. 1991/92:100 Åtgärder för att främja industridesign. Även från anslaget Småföretagsut- gjj j veckling bör särskilda medel anvisas för insatser för att stimulera designutveckling i små och medelstora företag.

I enlighet med vad som anförs i småföretagspropositionen är det av stor vikt att utvecklingsfondema och andra organ som tillhandahåller information till nyföretagare uppmärksammar kvinnliga företagares särskilda behov samt de gmpper av potentiella kvinnliga företagare som finns främst inom den offentliga sektom.

Under åren 1989 och 1990 avlämnades ett antal motioner med krav på åtgärder för att motverka företagskonkurser mot bakgrund av det under dessa år ökande antalet konkurser. Näringsutskottet föreslog i sitt betänkande om etableringskontroll m.m. (I989/90:NU7) att en utredning skulle tillsättas med det övergripande uppdraget att hejda den oroande konkursutvecklingen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1989/90:246).

Den 13 december 1990 beslöt regeringen att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda vissa frågor rörande konkurser m.m. Enligt utredningsuppdraget (dir. 1990:75) skall kommittén studera utvecklingen av antalet konkurser och analysera orsakema till konkurserna. Med utgångspunkt i resultaten av analysen skall behovet av insatser för att begränsa konkursfrekvensen bedömas samt - om så bedöms som erforderligt - lämnas förslag till åtgärder.

Enligt min mening är det inte motiverat att ha en särskild kommitté med den inriktning som konkursutredningen har. Den väsentliga frågan om att finna nya instmment som altemativ till konkurser behandlas av insolvensutredningen (dir. 1988:52). Att bl.a. följa utvecklingen av antalet konkurser och analysera orsakema är en naturiig del i NUTEKs uppgift att bevaka näringslivets stmktumtveckling. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att besluta om att utredningsarbetet skall avbrytas och att kommitténs ledamöter m.fl. entledigas.

Jag förordar att anslaget Småföretagsutveckling sammanlagt beräknas till 163 594 000 kr. Jag har därvid tagit hänsyn till att ansvaret för hantverksfrågor har förts över till kulturdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till SmåJÖretagsurveckling för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 163 594 000 kr.,

2. ta del av vad jag anfört om inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet.

39 Prop. 1991/92:100 B 6. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. gjj j

1990/91 Utgift 13 897 554

1991/92 Anslag 10 000 000

1992/93 Förslag 5 000 000

Medel från anslaget används för att:

1. infria statliga garantier enligt förordningen (1978:507) om industri-garantilån m.m. (upphävd 1987:424),

2. infria statiig garanti som har beviljats enligt brev (handelsdepartementet) den 30 juni 1965 till kommerskollegium och fullmäktige i riksbanken angående föreskrifter i fråga om statlig garanti för lån till turisthotell,

3. infria statlig garanti som har lämnats enligt förordningen (1977:387) om investeringsgaranti (upphävd 1980:442),

4. infria statlig garanti som har lämnats enligt förordningen (1977:1123) om statiigt stöd till stmkturåtgärder inom specialstålindustrin m.m. (upphävd 1979:1180),

5. infria statiiga stmkturgarantier, särskilda strukturgarantier för textil-och konfektionsindustriema samt särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri som har lämnats enligt förordningen (1981:661) om strukturgarantier m.m. (upphävd 1985:434),

6. infria garantier som har lämnats till Tillväxtinvestbolag m.m. enligt föreskrifter som regeringen meddelar,

7. bekosta bidrag till regionala utvecklingsfonder för att till viss del täcka förluster i anledning av sådana garantier - enligt förordningen (1982:682) om statiig finansiering genom regional utvecklingsfond (upphävd 1987:894) - som fondema har beslutat om t.o.m. år 1983 (jfr prop. 1983/84:40 bil. 10, NU8, rskr. 94).

Några nya åtaganden som kan leda till utbetalningar från detta anslag görs inte längre. Jag beräknar anslaget för budgetåret 1992/93 till 5 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av Jorluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 000 000 kr.

40

c. Exportkrediter m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Medel för att täcka statens kostnader för statsstödda exportkrediter anvisas över tre anslag, nämligen C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. samt C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder.

C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit

1990/91 Utgift 77 667

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Från anslaget C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) för skillnad mellan ut- och uppiåningsräntor samt för kursförlust inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter som SEK lämnar enligt riksdagens beslut år 1978 (prop. 1977/78:155 bil. 3, NU 73, rskr. 379 och prop. 1978/79:49, NU 17, rskr. 115), år 1981 (prop. 1980/81:130, NU 58, rskr. 246) samt år 1990 (prop. 1989/90:44, NU19, rskr. 153). Systemet innebär att SEK har givits möjlighet att finansiera exfx)rtkrediter till villkor som överensstämmer med internationellt överenskomna regler. Detta kan leda till att utlåningsräntoma ligger under upplåningskostnadema. Staten täcker eventuell skillnad mellan utlåningsränta och upplåningskostnad samt den kursförlust som kan uppkomma vid ut- och upplåningen. SEK bedriver upp- och utlåning för dessa krediter i en särskild, avgränsad del av bolagets verksamhet. SEK redovisar en särskild balansräkning för denna kreditgivning.

Reglema för kreditgivningen återfinns i förordningen (1981:665) om ex{X)rtkreditfinansiering med statligt stöd (ändrad senast 1989:826). Enligt förordningen skall villkoren för kreditema stå i överensstämmelse med de överenskommelser om riktiinjer för begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning som Sverige har biträtt, främst den s.k. consensusöver-enskommelsen, samt med tillämpningen av överenskommelsema. Regeringen har nyligen beslutat att Sverige skall godkänna den förstärkta överenskommelse beträffande villkor för bl.a. statsstödda exportkrediter som avses träda i kraft den 15 januari 1992. Villkoren för de statsstödda kreditema marknadsanpassas därmed ytterligare.

På gmnd av anpassningen till marknadsmässiga räntor för de statsstödda kreditema har statens kostnader för nya krediter i stort sett upphört. Tillsammans med en ökad effektivitet och minskade kursförluster innebär det att kreditgivningen enligt SEKs beräkningar för budgetåret 1992/93 kan

beräknas ge ett mindre överskott. Överskott inbetalas till staten. Prop. 1991/92:100 Svängningar kan dock förekomma på gmnd av förändringar i valutakurser gjj j-j och räntor, varvid nya underskott kan uppkomma.

Föredragandens överväganden

SEK-systemet för statsstöd till finansiering av kapitalvaruexporten infördes för att möta andra länders kraftiga subventioner av deras kapital-vamexport genom exportkrediter. Anpassningen av minimiränlesatsema till marknadsräntoma innebär att subventionsinslaget i nya krediter i stort sett har upphört. Den intemationella konkurrensen med förmånligare krediter, i första hand s.k. u-krediter via u-landsbiståndet, till utvecklingsländer har emellertid tenderat att öka under senare år. De internationella överenskommelsema har lett till en skärpt disciplin även på detta område.

Efterfrågan på projekt och kapitalvaror har minskat i de traditionella köjjariändema. SEK har i allt högre grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan statsstöd genom att expandera den marknadsmässiga verksamheten. Jag ser positivt på den återgång till marknadsmässiga exportkrediter som har skett.

Möjlighetema att lämna statsstödda krediter för export till kapitalim-porterande länder är fortfarande i många fall utslagsgivande för de svenska företagens möjligheter att erhålla order på vissa slag av projekt och på kapitalvaror. Det minskande antalet kreditvärdiga marknader har inneburit en hårdnande konkurtens. För den långsiktiga utvecklingen av den svenska kvalificerade verkstadsindustrin och inom internationellt byggande är exportfinansieringsmöjlighetema av betydelse.

SEK har redovisat bedömningar av det framtida utfallet för den statsstödda kreditgivningen. Verksamheten kan för budgetåret 1992/93 komma att ge ett överskott vad avser anslagen C 1. Kostnader för statsstödda exportkrediter genom AB Svensk Exportkredit och C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. vilket är tillfredsställande. Beräkningen av utfallet är dock osäker. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för statsstödd e.xponkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

42

Prop. 1991/92:100 C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende _.. ._ export av fartyg m.m.

1990/91 Utgift 2 613 220

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform i och med utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning sorn AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser tidigare gjorda åtaganden. Liksom anslaget C 1. Kostnader för statsstödda exportkrediter genom AB Svensk Exportkredit synes det vara möjligt att kreditgivningen resulterar i ett överskott. Risken för att anslaget kommer att belastas kan dock inte negligeras.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende e.xport av fartyg m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder

1990/91 Utgift 59 730 059

1991/92 Anslag 80 000 000

1992/93 Förslag 70 000 000

Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för vissa äldre förmånliga krediter till u-ländema. Ett nytt system för s.k. u-krediter infördes fr.o.m. den 1 januari 1985 (prop. 1983/84:100 bil. 5 p. C8, UU15, rskr. 334). Detta anslag belastas endast kostnader för å-taganden som har gjorts intill utgången av år 1984. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat. Jag beräknar kostnadema för budgetåret 1992/93 till 70 milj.kr.

43 Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning Jor extra kostnader Jor Jormånllg kreditgivning till u-länder för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 70 000 000 kr.

C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige

1990/91 Utgift - Reservation 1 470 000'

1991/92 Anslag 8 600 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 8 428 000

1992/93 Förslag 4 500 000

' Exkl. mervärdeskatt

Enligt regeringens proposition 1989/90:88 Vissa näringspolitiska frågor, beslöt riksdagen att anvisa en ram på 5 milj.kr. för att under budgetåren 1990/91-1992/93 användas i en försöksverksamhet för att främja utländska, främst japanska, investeringar i Sverige.

Anslaget fördelar sig med 1,5 milj.kr. för vardera av de två första budgetåren och med 2 milj.kr. för det senare.

För budgetåret 1991/92 beslöt riksdagen enligt regeringens proposition att anvisa ytterligare 7,1 milj.kr. för investeringsfrämjande åtgärder.

Under budgetåret 1990/91 startades verksamheten i samarbete med ambassad och handelssekreterarkontor i Japan. Ett särskilt investeringskontor öppnades vid ambassaden i Tokyo den 1 september 1991. Kontoret bearbetar aktivt utwalda målgmpper för att öka intresset för japanska investeringar i Sverige.

Heinställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 4 500 000 kr.

44

D. Mineralförsörjning m.m. Bil. 13

Verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning m.m.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den centrala förvaltningsmyndigheten för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering.

Det övergripande målet för SGUs verksamhet är att undersöka, dokumentera och beskriva Sveriges geologi för aU tillhandahålla geologisk information som motsvarar behoven inom särskilt områdena miljö och hälsa, fysisk planering, naturresursförsöijning, jord- och skogsbmk samt totalförsvar.

SGU är chefsmyndighet för bergsstaten, som är regional förvaltningsmyndighet för frågor om landets mineralhantering.

Målet för bergsstatens verksamhet är aU möjliggöra eftersökande och utvinning av främst malmer, att förhindra misshushållning med våra mineralresurser samt att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid gmvdrift.

Vid SGU och bergsstaten tillämpas programbudgetering med följande programindelning:

1. Geologisk undersökningsverksamhet

2. Mineralpolitiska myndighetsuppgifter

3. Geologiska myndighetsuppgifter

4. Bergsstaten

5. Intäktsfinansierad verksamhet

Verksamheten under program 1-4 finansieras från ramanslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. samt genom avgifter och försäljningsintäkter. Verksamheten under program 5 finansieras genom intäkter.

Insatser för att främja och stödja riktad geovetenskaplig gmndforskning och tillämpad geovetenskaplig forskning finansieras från reservationsanslaget Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning.

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.

1990/91 Utgift' 93 656 174 Reservation 9 858 242'

1991/92 Anslag 103 379 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 100 533 000

1992/93 Förslag 118 085 000

' Inkl. bergsstaten " Exkl. mervärdeskatt

45 Sveriges geologiska undersökning

SGU anser att statsmaktemas anslagsberäkning och de finansiella åtgärder som regeringen därefter vidtagit innebär att värdet av de resurser som ställts till SGUs förfogande för att uppnå de av statsmaktema uppställda målen är väsentligt lägre än vad som fömtskickades i 1991 års budgetproposition. Den totala avvikelsen mellan resursbehov och anvisade resurser är 10,95 milj.kr., varav 6,25 milj.kr. för landbaserad verksamhet och 4,7 milj.kr. för den maringeologiska verksamheten.

Konsekvensema av statsmaktemas anslagsberäkning och anvisade medel är att

- om yttäckning och informationsmängd hålls fast kommer målåret för undersökningsverksamhet på land i genomsnitt att senareläggas till omkring år 2035 och på kontinentalsockeln till år 2110,

- om målår och informationsmängd hålls fast kommer yttäckningen att bli endast 60 % av landytan och 50 % av kontinentalsockeln samt att

- om målår och yttäckning hålls fast kommer den mängd information per ytenhet som kan tas fram, sammanställas, bearbetas, tolkas och redovisas att minska till mindre än 50 % av nuvarande.

SGU förordar att medel anvisas så att uppställda mål kan uppnås, dvs. att ytterligare 10,95 milj.kr. i 1991/92 års kostnadsläge anvisas.

SGU föreslår vidare att takten i den geofysiska fiygmätningsverksam-heten ökas så att 75 % täckning nås inom en 10-årsperiod jämfört med en 25-årsperiod med nuvarande takt. SGU hemställer om att för den ökade fiygmätningsverksamheten för budgetåren 1992/93 och 1993/94 anvisas 5,44 milj.kr. resp. 2,56 milj.kr.

För SGUs medverkan i den nya topografiska kartan T5 föreslås 1,0 milj.kr. föras över från försvarsdepartementets till näringsdepartementets huvudtitel.

SGU begär dämtöver dels

- 3,4 milj.kr. för att genomföra ett miljöövervaknings- och undersökningsprogram för marina mineralresurser samt ett miljöbevakningspro-gram i Öresundsområdet i samband med att en fast förbindelse byggs över Öresund, dels

- 112 000 kr. för att genomföra en funktionsövning inom ramen för verkets totalförsvarsuppgifter.

SGU föreslår att medel till bergsstaten anvisas i enlighet med den gällande treårsplanen.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

46 Föredragandens överväganden

Förslag:

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Övergripande mål:

De övergripande mål som gäller för SGU och bergsstaten för treårsperioden 1991/92-1993/94 ligger fast.

Resursen-Ramanslag 1992/93 118 085 000 kr.

Slutsatser:

De resurser statsmaktema anvisat och de mål som ställts upp innebär höga krav på anpassning av verksamheten till de givna förutsättningama. Det gäller såväl verksamhetens inriktning, innehåll och organisation som bemanningen med avseende på antal, inriktning och kompetens.

SGU har redovisat de åtgärder som vidtas för att åstadkomma nödvändig anpassning. Jag har inget att invända mot dessa åtgärder. Jag vill för egen del särskilt stryka under vikten av att SGU utvecklas till en behovs- och kundinriktad organisation. Det är en fömtsättning för att den anslagsfinansierade verksamheten skall få ökad effektivitet.

SGU har i den förenklade anslagsframställningen redovisat det pågående arbetet med att ta fram lämpliga resultatmått för vissa verksamheter. Arbetet beräknas under budgetåret 1991/92 resultera i ett underiag som kan användas under nästa treårsperiod. Det är enligt min mening angeläget att detta underlag slutredovisas i den förenklade anslagsframställningen 1992/93.

SGUs och bergsstatens redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastlagda inriktningen.

Resursen-Jag vill först ta upp frågan om avgiftsfinansiering. SGU har i oktober 1991 redovisat regeringens uppdrag att se över möjlighetema att avgifts-belägga i dag anslagsfinansierade produkter och tjänster. Genom att införa vissa nya avgifter och genom att höja prisema för redan avgiftsbelagda produkter och tjänster finns det enligt SGU vissa begränsade möjligheter att förbättra verkets övriga intäkter i den anslagsfinansierade verksamheten. Mot bakgmnd av att det påvisats att många användare av SGUs material bedöms ha stort ekonomiskt utbyte av informationen är det enligt min

47

mening rimligt att användare genom avgifter betalar en del av de kostna- Prop. 1991/92:100 der som lagts ned. Jag är dock inte nu beredd att ta slutlig ställning till gjj J3 SGUs utredning om avgiftsfinansiering. SGU bör även under budgetåret 1992/93 eftersträva att höja sina avgiftsintäkter i enlighet med det beslut statsmaktema fattat. Jag avser att i samband med budgetprövningen för nästa treårsperiod, dvs. inför 1994 års budgetproposition, återkomma till regeringen med förslag i denna fråga. Jag vill emellertid redan nu framhålla att för det fall en ökad avgiftsfinansiering på sikt inte kan tillgodose behovet av ytterligare resurser för den landbaserade undersökningsverksamheten, bör det föranleda en omprövning av målen för verksamheten.

Vad gäller den maringeologiska verksamheten anser jag att SGU bör anvisas ytterligare medel för att öka undersökningsfartygets bemanning med en besättning och för att fortsätta det miljökemiska analysprogrammet samt för att anskaffa djupdata från sjöfartsverket.

Innan jag går in på anslagsberäkningen vill jag även ta upp frågan om den geofysiska fiygmätningen. Jag delar SGUs uppfattning att det är angeläget att takten i denna mätning ökas så att 75 % täckning kan nås inom en 10-årsperiod. Skälet härför är att de verksamheter, bl.a. prospekteringen, som är beroende av sådan geoinformation snabbare får tillgång till den och att kostnaden per ytenhet kan sänkas väsentligt. För detta krävs att fiygmätningsvolymen ökas från 4 kartblad per år till genomsnittligt 10 kartblad per år. Målet 75 % täckning bör härigenom kunna uppnås senast i och med utgången av år 2002.

Jag går nu över till anslagsberäkningen. Ramanslaget har beräknats med utgångspunkt i gällande treårsplan. Jag har dämtöver tagit hänsyn till effektema av mina förslag i det föregående om den maringeologiska verksamheten (-1- 5 milj.kr.) samt om att öka takten i den geofysiska fiygmätningen (-1- 4 milj.kr.).

SGU bör vidare för sin medverkan i den nya topografiska kartan (T5) tillföras 1 milj.kr. från försvarsdepartementets huvudtitel. Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Sammantaget beräknar jag anslaget till 118 085 000 kr. för budgetåret 1992/93, varav 4 407 000 kr. för bergsstatens verksamhet.

Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en försöksverksamhet som innebär en ny beslutsordning och en förändrad modell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. SGU omfattas av denna försöksverksamhet. För investeringar i anläggningstillgångar beräknas SGU ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 45 milj.kr. Av detta belopp beräknas 35 milj.kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utmstning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår samt för lösen av ianspråktaget utmstningsanslag som återstår att amortera per den 1 juli 1992.

48 Prop. 1991/92:100

Hemställan „., ,.,

Bil. 13

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 118 085 000 kr.

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning

1990/91 Utgift 3 023 176 Reservation -23 176

1991/92 Anslag 4 000 000

1992/93 Förslag 5 000 000

Från anslaget bekostas insatser för att främja och stödja riktad geovetenskaplig grundforskning och tillämpad geovetenskaplig forskning.

Sveriges geologiska undersökning

SGU föreslår att medel till geovetenskaplig forskning anvisas i enlighet med den av riksdagen antagna treårsplanen för forskning.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har vid behandlingen av forskningspropositionen (prop. 1989/90:90, NU40, rskr. 337) lagt fast riktlinjer för resursförstärkningar inom anslaget. Jag beräknar i enlighet med dessa riktlinjer anslaget för budgetåret 1992/93 till 5 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

Prop. 1991/92:100 Verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom gjj J3

Nämnden för statens gmvegendom förvaltar statens mineralfyndigheter och annan gmvegendom som tillhör staten. Nämnden svarar för att statens gruvegendom tillvaratas på bästa sätt och utökar denna genom prospekte-ringsverksamhet, när så är lämpligt. Nämnden skall särskilt ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekonomiska utbytet av gruvegendomen, besluta i frågor om kronoandel samt bereda ärenden om statligt stöd för prospektering.

D 3. Statens gruvegendom: Prospektering m.m.

1990/91 Utgift 42 212 000 Reservation 11359 900'

1991/92 Anslag 56 300 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 53 281 000

1992/93 Förslag 10 000 000

'Exkl. mervärdeskatt

Kostnaderna för prospekteringsverksamhet och brytvärdhetsundersökning-ar betalas från anslaget.

Nämnden för statens gruvegendom m.fl.

Nämnden för statens gmvegendom har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1992/93. Nämnden framhåller i sin anslagsframställning bl.a. följande.

Prospekteringsanslaget bör uppgå till 57 201 000 kr. Nämnden hänvisar till de riktlinjer för verksamheten, som anges i budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 14, rskr. 148) och konstaterar att, i enlighet med riktiin-jerna, ca 85 % av nämndens prospekteringsmedel under år 1991 har koncentrerats till undersökningar i områden med goda geologiska förutsättningar och som ligger i eller intill regioner med en infrastruktur som kan tillgodose en gmvverksamhets behov.

Svenska Gmvindustriarbetareförbundet har inkommit med skrivelser med anledning av situationen inom gruvindustrin, angående satsningar på prospektering i Malmfälten samt om bl.a. statlig prospektering. Svenska Gruvindustriarbetareförbundet och Svenska Industritjänstemannaförbundet har inkommit med en gemensam skrivelse om statligt stöd till prospektering. Mala kommunfullmäktige har inkommit med en skrivelse angående statlig prospektering.

50 Föredragandens överväganden

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Regeringen har i propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) bl.a. förordat att den statliga prospekteringsverksamheten samt nämnden för statens gmvegendom (NSG) avvecklas.

Statens engagemang inom gmvnäringen skall ses i ljuset av den nya ekonomiska politik och den därmed sammanhängande omläggningen av näringspolitiken, som regeringen har startat. För näringslivets utveckling är det av avgörande betydelse att den generella ekonomiska politiken bidrar till ett bra klimat för företagande i landet.

Gmv- och mineralindustrin har stor regionalpolitisk, sysselsättnings-mässig och samhällsekonomisk betydelse för landet. Statens roll är att främja och stimulera gmvnäringens utveckling genom att skapa generellt goda fömtsättningar för verksamhet såsom exempelvis prospektering. För att stimulera till prospektering i landet bör staten koncentrera insatserna på basverksamhet, främst i form av gmndläggande geologisk kartering. Det är statens uppgift att tillhandahålla en för prospektering efterfrågad och adekvat basinformation, för såväl svenska som utländska aktörer.

Jag har tidigare under anslaget D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. föreslagit att Sveriges geologiska undersökning (SGU) anvisas ytterligare 4 milj.kr. för att snabbare kunna genomföra den geofysiska flygmätningen av landet.

Statens engagemang för gmvnäringen skall komplettera företagens egna satsningar i verksamheten. Detta gör staten genom att ta ett ansvar för tillgången på god basinformation. Jag anser däremot inte, att staten bör bedriva egen prospekteringsverksamhet. Det bör åligga företagen själva att vidta åtgärder för att långsiktigt säkra sin råvarubas.

Till bilden hör, att utfallet av den statiiga prospekteringsverksamheten inte varit tillfredsställande. NSG har under budgetåren 1982/83-1990/91 disponerat drygt 420 milj.kr. för egen prospekteringsverksamhet. Inom programmet för utökad prospektering har staten därutöver givit skilda aktörer finansiella bidrag till olika prospekteringsprojekt. Stödet upphörde år 1990 och omfattade totalt ca 396 milj.kr. under åren 1983-1990.

Utfallet av den statiiga prospekteringsverksamheten genom NSG har, som nämnts, inte varit tillfredsställande, om man ser til! tillskapande av nya exploaterbara fyndigheter. Min bedömning är därför att prospekteringsverksamhet i statiig regi inte i någon avgörande omfattning kan bidra till att tillförsäkra landet en nödvändig råvamförsöijning. Vidare bör inte några branschanknutna stöd lämnas.

Beträffande formema för avveckling av den statliga prospekteringsverksamheten och NSG vill jag anföra följande. NSG bör upphöra som myndighet den 30 juni 1993. Jag avser att inom kort uppdra åt NSG att redan nu anpassa verksamheten till att myndigheten skall upphöra med sin verksamhet vid nämnda tidpunkt. NSG bör bl.a. inte påböija några nya prospekteringsprojekt. Nämndens huvudsakliga uppgift under budgetåret 1992/93 bör vara att koncentrera sina insatser på att öka utbytet av hittills gjorda prospekteringsinsatser, genom att söka aktivera och förädla gmv-

egendomen. Detta innebär exempelvis att nämnden skall prioritera slut- Prop. 1991/92:100 förande av projekt, vilka är långt framskridna och som bedöms ha en god gjj J3 potential. Vidare bör nämnden avyttra den statliga gruvegendomen på affärsmässiga villkor. Jag avser uppdra åt NSG att förhandla med berörda företag om inlösen av löpande arrendeavtal, genom engångsinbetalningar.

NSGs prospekteringsverksamhet bedrivs till stor del genom upphandling av prospekteringstjänster från det statliga företaget Sveriges Geologiska AB (SGAB). Enligt vad jag har erfarit, utreder SGAB för närvarande de kommersiella fömtsättningama för bildande av ett särskilt prospekterings-bolag.

Lagstiftningen inom mineralområdet är ett viktigt instrument för att stimulera gmvnäringen. Den 1 juli 1992 träder en ny minerallag (1991:45) i kraft. Jag anser att det finns skäl att se över vissa bestämmelser i den nya lagen i syfte att ytterligare stimulera prospekteringen efter och bearbetningen av nya fyndigheter. Det gäller bl.a. vissa inslag i koncessionsprövningen samt sambandet mellan undersökningsverksamhet och rätten att bearbeta upptäckta mineral. Jag avser att återkomma med förslag till ändringar.

Jag beräknar anslaget för budgetåret 1992/93 till 10 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.,

2. godkänna vad jag anfört, dels om ändrade riktlinjer för den statliga prosp)ekteringsverksamheten, dels om ändrade riktlinjer för verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom,

3. godkänna vad jag anfört om avyttring av den statliga gruvegendomen.

D 4. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m.

1990/91 Utgift 6 825 000

1991/92 Anslag 7 481000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 7 293 000

1992/93 Förslag 7 671 000

Kostnadema för nämndens för statens gmvegendom kansli samt förvaltning av statens gmvegendom betalas från anslaget. Nämnden har för närvarande 13 anställda.

52 Prop. 1991/92:100 Bil. 13

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal

13

- 1

Aaslag

Förvaltningskostnader

5 930 000

+ 255 000

(därav lönekostnader)

4 493 000

+ 239 000

Utmålskostnader

400 000

Lokalkostnader

963 000

+ 123 000

7 293 000

-t- 378 000

Nämnden för statens gruvegendom

Nämnden för statens gruvegendom har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1992/93. Nämnden anför i sin anslagsframställning bl.a. att anslaget för kostnadema för bearbetningskoncessioner (utmålskostnader) bör räknas upp med 200 000 kr. Som skäl anför NSG att Sveriges geologiska undersökning (SGU) har aviserat en avgiftshöjning om 50 % för budgetåret.

Föredragandens överväganden

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens gruvegendom: Egendomsfiirvaltning m.rn. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 7 671 000 kr.

53

E. Statsägda företag m.m. Prop. 1991/92:lOO

E 1. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.

1991/92 Anslag 1 000'

1992/93 Förslag 1 000

'På tilläggsbudget I

Riksdagen beslöt den 18 december 1991 (prop. 1991/92:69, NUlO, rskr. 92) att bemyndiga regeringen att sälja statens aktier m.m., delar av verksamheter inkl. fast egendom i vissa angivna företag. I propositionen har regeringen anfört att omstmktureringsinsatsema i vissa företag kan komma att kräva betydande kapitalinsatser innan en försäljning är möjlig. Riksdagen beslöt också att Förvaltningsaktiebolaget Fortia skall avvecklas, vilket medför att möjligheten att direkt överföra vinstmedel från bolag inom Fortia till andra enheter som ingått i samma koncern upphör. Vidare krävs vid försäljning av större aktieinnehav i vissa fall att direkta försäljningsinsatser, reklam etc. betalas av säljaren. Kostnaderna för omstruktureringsinsatser, m.m. är svåra att beräkna och beror i hög grad på hur försäljningen organiseras. Mot denna bakgmnd beslöt riksdagen också att till kostnader för omstmkturering av vissa statligt ägda företag m.m. på tillläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. Med hänsyn till den osäkerhet som fortfarande råder om hur stora kostnaderna för omstrukturering blir anser jag att ett förslagsanslag på 1 000 kr. bör anvisas även för budgetåret 1992/93. I enlighet med riksdagens beslut avser regeringen att i budgetpropositionen i fortsättningen lämna en redovisning över vilka försäljningar som har genomförts, vilka intäkter dessa givit samt i vad mån intäktema har använts för direkt amortering på statsskulden.

Jag förordar därför att regeringen föreslår riksdagen att ett förslagsanslag om 1 000 kr. för kostnader för omstmkturering av vissa statligt ägda företag, m.m. förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader Jör omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

54 E 2. Räntestöd m.m. till varvsindustrin Prop. 1991/92:100

Bil. 13

1990/91 Utgift 139 534 508

1991/92 Anslag 130 000 000

1992/93 Förslag 130 000 000

Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:100, bil. 14, NU 22, rskr. 177) att fr.o.m. den 1 januari 1990 skall inte räntestöd kunna utgå till svensk varvsindustri. Fram till detta datum kunde räntestöd utgå till såväl inhemska beställare som vid export. Syftet med räntestöd var att utjämna skillnaden i konkurrensvillkor mellan svenska och utiändska varvsföretag när det gäller ränta i samband med kredit. Kostnaden för räntestöd budgetåret 1992/93 och kommande budgetår hänför sig därför till tidigare beviljat räntestöd.

Riksdagen beslutade våren 1989 även att kontantstöd skall kunna utgå till svensk varvsindustri under perioden 1990-1992. Syftet med införandet av kontantstöd var framför allt att minska statens risk inom garantisystemet beroende på att kreditgarantier inte var förenliga med detta stöd. Även kreditgarantier har upphört som stödform fr.o.m. den I januari 1990.

Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK har beräknat kostnaden för räntestöd till svenska beställare med 130 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I denna beräkning ingår även kostnaden för kontantstödet. Jag förordar därför att regeringen föreslår riksdagen att ett förslagsanslag om 130 milj.kr. för räntestöd till svenska beställare förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 130 000 000 kr.

E 3. Infriande av pensionsgaranti för FFV AB

1990/91 Utgift 43 169 744

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 80 000 000

Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:88, NU88, rskr. 249) att bemyndiga regeringen att ombilda affärsverket FFV till aktiebolag. 1 samband därmed beslöt riksdagen att också utställa en garanti för FFV ABs pensionsåtagande. Det innebär att staten påtager sig FFV ABs pensionsförpliktelser intill ett belopp av 1 112 milj.kr. Denna garanti kommer

att successivt infrias och belasta budgeten i takt med att pensioner betalas Prop. 1991/92:100 ut från staten till pensionärer med pensionsrätt från affärsverket FFV. _.. .-

Regeringen har genom beslut den 15 november 1990 fastställt villkoren för utnyttjandet av pensionsgarantin. FFV AB har för budgetåret 1992/93 beräknat ett utnyttjande av garantin till 80 milj.kr. Jag förordar därför att regeringen föreslår riksdagen att ett förslagsanslag om 80 milj.kr. för infriande av pensionsgaranti för FFV AB förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Infriande av pensionsgaranti för FFV AB för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 80 000 000 kr.

56

F. Teknisk utveckling m.m.

F 1. Teknisk forskning och utveckling

1990/91 Utgift 861894 053 Reservation 319 588 294

1991/92 Anslag 851 157 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 828 164 000 1992/93 Förslag 750 908 000

Under denna anslagsmbrik anvisas medel till närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), teknisk forskning och utveckling.

Från anslaget finansieras dessutom vissa verksamheter inom området informationsförsörjning, däribland forskning- och utvecklingsarbete samt visst stöd till innovationsverksamhet.

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av verksamheten under detta anslag (milj.kr.).

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

1990/91

1991/92

1992/93

Utfall

Budget

Beräknar' Föredraganden

Kostnader

Program 1

Ny kunskap

332,8

321 Program 2

Ny teknik

373,9

408 Program 3

Nya produkter

134,4

(Summa)

(841,1)

(885)

(793,9)

Informationstörsörjnings-

verksamhet

5,7

6,7

4,2

Innovationsverksamhet

5,0

5,5

5,7

Otördelade medel

9,4

10,1

Verksamhetsvolym/

Summa kostnader

861,9

912,2

813,9

Avgdr finansiering

utöver anslag

Återbetalade projektmedel

33 Ej utnyttjade projektmedel

30 Summa Fl

804,1

851,2

750,9

'Inkl. integrerade energiforskningsinsatser.

57 Jag har i översikten gjort en preliminär fördelning av anslaget för bud- Prop. 1991/92:100 getåret 1992/93 på olika anslagsposter. Det bör ankomma på regeringen g-i i-j att besluta om den slutiiga fördelningen.

Förslag från myndigheter m.fl.

NUTEK har i sin anslagsframställning för 1992/93 redovisat planer beträffande fullföljandet av den inriktning av verksamheten som lades fast genom riksdagens beslut i forskningspropositionen 1989/90:90, NU40, rskr. 337, och de näringspolitiska propositionerna 1989/90:88, NU30, rskr. 326, samt 1990/91:87, NU35, rskr. 317.

NUTEK koncentrerar insatsema under anslaget till prioriterade områden såsom materialteknik, biomedicinsk teknik, teknikgmndande kemi, mikroelektronik och systemteknik. På många områden där insatser görs finns beröringspunkter med de insatser som finansieras från anslaget H 4. Energiforskning. Samfinansiering från båda anslagen förekommer i vissa projekt.

Anslagsframställningar har inkommit från Forskningsrådsnämnden, Tekniska nomenklaturcentralen. Tekniska litteratursällskapet och Svenska Uppfinnareföreningen. Skrivelser från enskilda avseende stöd till uppfinningsutveckling har inkommit.

I november 1991 överlämnades till chefen för näringdepartementet utredningsrapporten (Ds 1991:63) Svensk informationsteknologis möjligheter under 1990-talet med förslag till riktlinjer för en IT-politik inom det näringspolitiska området. I december 1991 överiämnades en rapport (Ds 1991:64) med bilagor till nämnda rapport.

Föredragandens överväganden

Teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet

Jag anser att teknisk forskning och utveckling är av grundläggande betydelse för ökad produktivitet, fömyelse och tillväxt i industrin. Det är samtidigt mycket viktigt att denna utveckling leder mot miljövänliga produkter och processer. Genom sina insatser har NUTEK och tidigare STU utgjort ett viktigt industripolitiskt instmment i det medellånga och långa tidsperspektivet. Jag bedömer att detta fortsatt kommer att gälla.

För den verksamhet som finansieras över detta anslag beräknar jag ett medelsbehov om 750,9 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Beräkningen gmndar sig på att vissa besparingar måste göras till följd av det ansträng da statsfinansiella läget. 35 milj.kr har överförts till anslaget F 4. Teknik vetenskapliga forskningsrådet och 3 milj.kr. har beräknats för särskilda insatser inom träforskningen budgetåret 1992/93 (prop. 1989/90:90). 2,5 milj.kr. har tillfälligt omförts till anslaget F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1992/93. 58

För budgetåret 1992/93 har ytteriigare 2,5 milj.kr. avseende medel för Prop. 1991/92:100 informationsförsörjning tillfälligt omförts till anslaget F 7. Europeiskt gj j-j forskningssamarbete. Den särskilda organisationskommitté som kommer att tillkallas med anledning av vissa myndighetsförändringar inom utbildningsdepartementets område kommer att bl.a. se över den framtida användningen av medlen för forskning inom området informationsförsörjning.

För budgetåret 1991/92 har regeringen, i likhet med tidigare budgetår, av riksdagen bemyndigats att godkänna avtal och beslut som rör stöd till teknisk forskning och utveckling och industriellt utvecklingsarbete m.m. vilka innebär åtaganden för fiera budgetår. Även under budgetåret 1992/93 bör det skapas möjlighet att för delar av verksamheten göra ekonomiska åtaganden som exempelvis omfattar långsiktiga ramprogram och insatsområden under en femårig planeringsperiod. Jag föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 få fatta beslut om stöd till teknisk forskning och utveckling, som inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 375 milj.kr. under budgetåret 1993/94, högst 323 milj.kr. budgetåret 1994/95, högst 263 milj.kr. budgetåret 1995/96 och högst 225 milj.kr. budgetåret 1996/97.

Liksom tidigare bör en viss del av resurserna under programmet Ny kunskap hållas fria för projektstöd utanför ramprogrammen för kunskapsutveckling.

Avtalsbunden kollektiv forskning som redovisas under programmet Ny teknik erhåller 183 milj.kr. från NUTEK budgetåret 1991/92. Motsvarande industrifinansiering uppgår till 258 milj.kr. Verksamhetsvolymen beräknas vara ungefär oförändrad för budgetåret 1992/93. En översyn av kollektivforskningssystemet har genomförts. Den är för närvarande under remissbehandling.

Stöd från detta anslag till FoU-verksamhet skall medverka till att miljöaspekter och miljökonsekvenser blir beaktade och redovisade. NUTEK har under budgetåret infört ett system för miljökonsekvensbedömningar (MKB).

I treårsprogrammet som riksdagen lade fast våren 1987 behandlades bland intemationella frågor behovet av en ökad satsning på projekt som utförs i europeiskt samarbete, exempelvis inom EGs ramprogram för FoU, Eureka etc. Jag anser att NUTEK bör fortsatt beakta de möjligheter som öppnats för svensk medverkan i EGs ramprogram och andra internationella program för forskning och utveckling. Jag har beräknat insatser för småföretags deltagande i Eureka på ökad nivå inom anslaget F 1 för budgetåret 1992/93. Jag återkommer dessutom senare under anslaget F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete till frågan om ytterligare stöd för att främja europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete.

I utredningen IT 2000 pekas EG-frågor ut som viktiga när det gäller samarbetsmöjlighetema inom det informationsteknologiska området. Jag delar utredningens uppfattning att IT är en av de viktiga teknologiema inom vilken vi måste fortsätta att bedriva högkvalitativ forskning och utveckling. Allt fier produktområden blir successivt beroende, direkt eller indirekt, av den informationsteknologiska utvecklingen och dess 59

implementering. Det är därför av vital betydelse att också den mindre IT- Prop. 1991/92:100 industrin ges bättre möjligheter än hittills att delta i denna process, gjj ja NUTEK bör därför i ännu högre grad än hittills prioritera detta område samtidigt som FoU inom andra väletablerade teknikområden bör klara sig utan statligt stöd.

Inriktningen av programmen Ny kunskap. Ny teknik och Nya produkter

Inom programmet Ny kunskap initieras och lämnas stöd till industriellt motiverade långsiktiga forskningsprogram och projekt för kunskapsutveckling. Insatsema syftar till att stärka den tekniska kunskapsbasen och den långsiktiga kompetensförsöijningen i Sverige. Programmen har vanligen en varaktighet av en eller flera treårsperioder.

Programmet Ny teknik har till syfte att främst stödja förberedande teknikutveckling och därtill kopplad teknisk forskning. Insatsema under programmet sker i form av kollektiv forskning och FoU-program i bred samverkan mellan industrin och FoU-genomförande organ. Insatsema delfinansieras av industrin.

Programmet Ny teknik utgörs till hälften av kollektiv forskning medan resten består av större s.k. insatsområden samt enskilda projekt. Ett insatsområde innehåller ett större antal sammanhängande projekt inom ett teknikområde. Flera samverkande aktörer svarar för genomförandet under en begränsad tidsrymd, vanligen tre till sex år.

Programmet Nya produkter syftar till en breddning av industribasen inom olika produkt- och teknikområden genom att stimulera tillkomsten av nya teknikbaserade affärsverksamheter. Programmet omfattar för närvarande bl.a. teknikbaserat nyföretagande, produktutveckling, Eureka-förstu-dier, teknikspridning och nätverksutveckling, småföretagsservice, uppfin-namtbildning, uppfinnarpriser, innovatörsbidrag samt arbetstagarinitierade projekt.

Det är angeläget att industrin tar ett ökat finansiellt ansvar för de insatser som sker i samverkan mellan NUTEK och industrin.

Goda fömtsättningar att bidra till ett ökat teknikbaserat företagande med hjälp av produktutvecklingsstöd finns främst inom informationsteknik-relaterade projekt, bioteknik och biomedicinsk teknik samt miljöteknik. Insatsema bör därför ytterligare koncentreras till projekt för teknik- och forskningsbaserat nyföretagande inom dessa områden. I linje härmed bör också stöd till Eureka-projekt vid små och medelstora företag ges hög prioritet. Detta innebär att fömtom de hittillsvarande medlen till Eureka-förstudier särskilda projektmedel nu avsätts.

Ovanstående innebär att mindre vikt bör läggas på andra aktiviteter.

Stödet med inriktning på arbetstagarinitierade projekt (ATIP) startade år 1977 och syftade urspmngligen till att stimulera och stödja projektförslag från anställda som inte har till direkt uppgift att arbeta med produktut veckling. Stödet har hittills bedrivits i annoriunda och mer per sonalkrävande former än övrigt projektstöd. Med utgångspunkt i de er farenheter som vunnits och mot bakgmnd av behovet av att förenkla och 60

effektivisera administrationen bör stödet framdeles integreras med övrigt Prop. 1991/92:100 produktutvecklingsstöd. dm j3

De förändringar som nu genomförs av bl.a. programmet Nya produkter medför att en ny programstmktur bör utformas inför budgetåret 1993/94.

Övrig verksamhet

NUTEK ansvarar för stöd till tekniskt utvecklingsarbete samt övriga frågor rörande informationsförsörjning som faller inom myndighetens verksamhetsområde.

För informationsförsörjning har dessutom beräknats 4,17 milj.kr. för de övriga insatser som faller inom näringsdepartementets ansvarsområde. Dessa medel avser bl.a. bidrag till Tekniska litteratursällskapet och Tekniska nomenklaturcentralen (TNC). Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare fördelningen av medlen.

Den verksamhet vid Svenska Uppfinnareföreningen som bl.a. avser utbildning och finansiering av lokala rådgivare bör för budgetåret 1992/93 erhålla medel för en oförändrad verksamhetsnivå.

Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter för medlens användning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de föreslagna riktlinjema för teknisk forskning och ut veckling,

2. bemyndiga regeringen att i enlighet med vad som anförts, under budgetåret 1992/93, låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 375 000 000 kr. under budgetåret 1993/94, högst 323 000 000 kr. under budgetåret 1994/95, högst 263 000 000 kr. under budgetåret 1995/96 och högst 225 000 000 kr. under budgetåret 1996/97,

3. till Teknisk forskning och uneckling för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 750 908 000 kr.

F 2. Materialteknisk forskning

1990/91 Utgift 10 000 000 Reservation 805 124'

1991/92 Anslag 26 200 000 991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 25 539 557

1992/93 Förslag 36 150 000

' Exkl. mervärdeskatt 61

Under detta anslag och under anslaget E 17. Naturvetenskapliga forsk- Prop. 1991/92:100 ningsrådet, under utbildningsdepartementets huvudtitel, finansierar nä- □•• .., rings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, resp. naturvetenskapliga forskningsrådet elva tvärvetenskapliga konsortier inom materialteknik. Konsortiema är tidsbegränsade insatser, avsedda att pågå i minst fem år men bör utvärderas redan efter två eller tre år, i första hand på tre år, efter beslut av regering och riksdag med anledning av proposition 1989/90:90 (NU40, rskr. 337) Om forskning. Det övergripande målet för satsningen på konsortier är att åstadkomma en nyorientering inom de materialtekniska områden som kommer att få stor betydelse för den industriella utvecklingen på 1990-talet.

Myndigheten

NUTEK har i sin anslagsframställning föreslagit 45,0 milj.kr. för konsortieverksamheten under budgetåret 1992/93. Fördelningen av dessa medel mellan de elva konsortiema kommer att avgöras efter den intemationella utvärdering som har genomförts under december 1991. Under de två första åren har varje konsortium fått i genomsnitt 2,5 milj.kr. för sin verksamhet.

Föredragandens överväganden

För de elva materialtekniska konsortiema har jag beräknat sammanlagt 36,2 milj.kr. för verksamheten under budgetåret 1992/93.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet, som beräknat 2,9 milj.kr. (exkl. mervärdeskatt) för konsortieverksamheten under budgetåret 1992/93.

Jag har även erfarit att konsortiema genom riktade satsningar från forskningsrådsnämnden tillförts medel för utmstning i storleksordningen 48 milj.kr.

För att säkerställa en önskvärd omfattning och inriktning av det svenska deltagandet i EGs ramprogram för forskning och utveckling föreslås tillfälligt under budgetåret 1992/93 en omföring av 5 milj.kr. från detta anslag till anslaget F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete.

Den till våren 1993 planerade propositionen om forskning avses innehålla förslag om finansiering under treårsperioden 1993/94 - 1995/96 av svensk medverkan i EGs ramprogram för forskning och utveckling. I samma proposition kommer även konsortiemas fortsatta verksamhet att prövas.

62 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Materialteknisk forskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 36 150 000 kr.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

1990/91 Utgift 30 700 000

1991/92 Anslag 34 261 000

1992/93 Förslag 35 630 000

Bidraget är budgeterat inkl. mervärdeskatt.

Under detta anslag anvisas medel till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, STATT. Denna är sedan år 1981 en offentlig stiftelse med svenska staten och Ingenjörsvetenskapsakademien som huvudmän. Verksamheten finansieras till ca två tredjedelar av statsbidraget och till ca en tredjedel av egna intäkter från uppdrag, publikationer och konferenser.

STATT har som huvuduppgift att följa den tekniska utvecklingen inom olika industrinationer och att rapportera till svenska företag, myndigheter och forskningsorganisationer om denna utveckling. Attachéverksamheten har för närvarande kontor i Washington, Detroit, Los Angeles, San Francisco, Bonn, Bryssel, London, Paris, Milano, New Delhi, Tokyo och Moskva.

Den sammanlagda personalstyrkan utomlands uppgår för närvarande till ca 70 personer. Verksamheten administreras av ca 10 [jersoner från ett hemmakontor i Stockholm.

Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

Stiftelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 föreslagit att 41,8 milj.kr. anvisas för verksamheten. Förslaget att öka anslaget innefattar ökad bevakning av miljö- och arbetsmiljöteknik liksom teknik för tjänstesektom samt ökad special- och länderbevakning. Förslaget innefattar även en särskild satsning riktad mot de små och medelstora företagen, indexerad kostnadsuppräkning inkl. kostnadstäckning för valutaeffekter samt viss försöksverksamhet.

63 Prop. 1991/92:100 Föredragandens överväganden „.. ..

Jag anser att STATT är ett kvalificerat och effektivt instmment för att hålla det svenska samhället och näringslivet informerat om tekniska framsteg i omvärlden. Jag bedömer att STATTs samlade kompetens bör kunna utnyttjas för att i ökad utsträckning komma de små och medelstora företagen till nytta. För budgetåret 1992/93 har jag räknat med att verksamheten skall bedrivas inom den ram som angavs i propositionen 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor, s. 128, och med beaktande av den delvis nya inriktning som redovisas i propositionen 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik, s. 40.

Jag har för nästa budgetår beräknat ett bidrag på 35,6 milj.kr. för stiftelsens verksamhet. Jag har då beaktat och inkluderat de särskilda resurser till STATT som regeringen tidigare aviserat i propositionen 1991/92:51, vad avser ökade insatser riktade mot de små och medelstora företagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Stifteben Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 35 630 000 kr.

F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet

1990/91 Utgift 64 788 000 Reservation 2 212 421'

1991/92 Anslag 130 468 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 126 863 495

1992/93 Förslag 184 966 000

' Exkl. mervärdeskatt

Anslaget finaniserar den forskningsstödjande verksamhet m.m. som teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) bedriver samt TFRs förvaltning. TFR inrättades den 1 juli 1990, varvid STUs tekniska forskningsrådsfunktion (STUF) avslutades. Riksdagen beslutade våren 1990 dels om anslag för TFR under budgetåret 1990/91 med 67 milj.kr., dels om riktlinjer för resursförstärkningar för budgetåren 1991/92 och 1992/93 med 32 milj.kr. resp. 53 milj.kr. (prop. 1989/90:90, NU40, rskr. 337). TFR skall byggas upp successivt under en period fram till mitten av 1990-talet.

64 TFR har enligt sin instmktion (1990:730) till uppgift att främja och Prop. 1991/92:100 stödja vetenskapligt betydelsefull gmndforskning inom det tekniska områ- p:j j-i det.

TFR skall verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids.

TFR skall samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens område.

I samband med förslaget om inrättande av TFR angavs att rådet i förhållande till STUF borde tillföras väsentiigt ökade resurser, omfördelade från viss annan gmndforskningsverksamhet vid bl.a. STU, t.ex. på energiområdet (prop. 1989/90:90 s. 405 och 438). Riksdagen uttalade att det var angeläget att STU i samarbete med rådet finner former som möjliggör att denna verksamhet i möjligaste mån kan genomföras enligt tidigare planer (NU 1989/90:40).

TFR har i sin anslagsframställning äskat sammanlagt 259,7 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat anslaget enligt de av riksdagen fastlagda riktlinjema för resursförstärkningar för budgetåret 1992/93. I enlighet med vad regeringen tidigare anfört i prop. 1990/91:87 (avsnitt 4.2.4) bör ytteriigare 30 milj.kr. successivt tillföras TFR för att på fyra års sikt finansiera minst 200 doktorandtjänster inom främst teknisk fakultet. Utbyggnaden skall ske successivt med en utökning med 50 doktorandtjänster per år under fyra år. För budgetåren 1992/93 - 1994/95 beräknar jag en ökning av anslaget för detta ändamål med 12,5 milj.kr., 12,5 milj.kr. resp. 5 milj.kr. Vid anslagsberäkningen har jag dessutom tagit hänsyn till att 20 milj.kr. tillfälligt omförs till anslaget F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete budgetåret 1992/93. Anslaget F 4 beräknas därmed till totalt 184 966 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Den till våren 1993 planerade propositionen om forskning avses innehålla förslag om finansiering under treårsperioden 1993/94 - 1995/96 av svensk medverkan i EGs ramprogram för FoU.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 184 966 000 kr.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

Prop. 1991/92:100 F 5. Europeiskt rymdsamarbete m.m. _.. .-

1990/91 Utgift 360 130 000

1991/92 Anslag 406 098 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 405 869 000 1992/93 Förslag 447 439 000

Anslaget finansierar dels Sveriges bidrag till det europeiska rymdsamarbetet inom European Space Agency, ESA, dels Sveriges bilaterala samarbete främst med Frankrike och Tyskland. Inom anslaget ryms också myndighetens förvaltningskostnader.

Myndigheten

Rymdstyrelsen, f.d. statens delegation för rymdverksamhet, har i sin anslagsframställning utgått från de treåriga riktlinjer för sin verksamhet som fastställts i den av riksdagen godkända forskningspropositionen (1989/90:90, NU40, rskr. 337). Rymdstyrelsen begär under detta anslag 482 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Den av rymdstyrelsen äskade höjningen av anslaget hänför sig till ökningar inom ESAs fjärranalys- och infrastmkturprogram som nu befinner sig i ett expansivt skede enligt tidigare beslut vid ministermöte i Haag 1987. Infrastmkturprogrammet består av projekten bärtaketen Ariane 5, rymdskytteln Hermes och rymdlaboratoriet Columbus. Columbus skall ingå i den intemationella rymdstationen Freedom. Till Columbus-projektet hör även bl.a. en plattform i polär bana för jordobservation. I infrastmkturprogrammet ingår också datareläsatelliter.

Hämtöver kan under budgetåret 1992/93 nya projekt komma att aktuali-tualiseras med betalningar under kommande budgetår. Rymdstyrelsen har hemställt om bemyndigande för regeringen beträffande dessa nya projekt som innebär att ikläda staten nya förpliktelser inom europeiskt rymdsamarbete på högst 368 milj.kr.

Föredragandens överväganden

ESA höll den 18-20 november 1991 i Munchen ett rådsmöte på ministernivå. Jag konstaterar att utfallet av ministermötet blev

- att de vid Haag-mötet 1987 antagna målen för europeisk rymdverksamhet bekräftades och att generaldirektörens förslag till långtidsplan 1992 - 2005 antogs som strategisk ram,

- att projekten Hermes, Columbus och datareläsatelliten DRS fortgår som planerat under 1992 och att beslut för tiden därefter fattas vid ett nytt ministermöte i slutet av år 1992,

- att ESA fick i uppdrag dels att göra en ingående analys av kostnadema Prop. 1991/92:100 för att genomföra de tre projekten Hermes, Columbus och DRS, dels att rii ji undersöka möjlighetema till utökat intemationellt samarbete, främst

inom Europa, för att reducera kostnadema,

- att de tre nyss nämnda projekten samt verksamheten avseende telekommunikation och jordobservation om vilka beslut ej tidigare fattats, under 1992 skall fortgå inom en budget som skall vara 120 milj. ECU lägre än ESAs förslag till ministermötet, dvs. 2 427 milj. ECU reduceras till 2 307 milj. ECU,

- att projektet fjärranalysinstmment placerade på den polära plattformen i Columbusprojektet, POEM-1, skall igångsättas med ett första år, medan beslut om fas 2 av projektet tages vid ministermötet 1992,

- att i framtiden ministermöten skall hållas i princip varje år.

Jag har för budgetåret 1992/93 beräknat 447,4 milj.kr. för europeiskt rymdsamarbete varav jag beräknar 84 milj.kr. för bilateralt samarbete.

Jag fömtser aU regeringen vid utgången av nästa budgetår kommer att kunna fattat beslut beträffande nya projekt i en sådan omfattning att bemyndiganden om sammanlagt 368 milj.kr. krävs för nya åtaganden.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 447 439 (X)0 kr.,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom europeiskt rymdsamarbete om högst 368 000 000 kr.

F 6. Nationell rymdverksamhet

1990/91 Utgift 60 896 000 Reservation 12 813 265'

1991/92 Anslag 56 742 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 56 181 000

1992/93 Förslag 58 287 000

Exkl. mervärdeskatt

Anslaget finansierar utgifter för nationell rymdforskning, Ijärranalys och industriutveckling.

67 Prop. 1991/92:100 Myndigheten d-j j

Rymdstyrelsen, f.d. statens delegation för rymdverksamhet, har i sin anslagsframställan utgått från de treåriga riktlinjer för sin verksamhet som fastställts i den av riksdagen godkända forskningspropositionen (1989/90:90). Rymdstyrelsen äskar under detta anslag 71,5 milj.kr.

Rymdstyrelsen anser att den nationella delen av det totala svenska rymdprogrammet är för liten och bör ökas. Rymdstyrelsen framhåller att dess småsatellitverksamhet är viktig såväl för utvecklingen av kompetens för liten och medelstor industri som för verksamheten i Kimna. För att kunna bibehålla en kontinuitet inom denna verksamhet har rymdstyrelsen dessutom föreslagit en resursförstärkning av det nationella programmet på 15 milj.kr.

Härutöver kan under budgetåret 1992/93 nya projekt komma att aktualiseras med betalningar under kommande budgetår. Rymdslyrelsen har hemställt om bemyndigande för regeringen beträffande dessa nya projekt som innebär att ikläda staten nya förpliktelser inom nationell rymdverksamhet på högst 150 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Jag anser det för närvarande inte motiverat med en ökning av insatserna inom den nationella rymdverksamheten och är därför ej heller beredd att tillstyrka ytterligare medel för en förstärkning av småsatellitprogrammet. Jag har för budgetåret 1992/93 beräknat 58,3 milj.kr. för den nationella ry mdverksamheten.

Slutligen fömtser jag att regeringen vid utgången av nästa budgetår kommer att kunna fattat beslut beträffande nya projekt i en sådan omfattning att bemyndiganden om sammanlagt 150 milj.kr. krävs för nya åtaganden.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 58 287 (X)0 kr.,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom nationell rymdverksamhet på högst 150 000 000 kr.

68 Prop. 1991/92:100 F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete g-j .

1990/91 Utgift 19 618 566 Reservation 53 830 081'

1991/92 Anslag 126 000 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 122 824 000 1992/93 Förslag 211000 000

' Exkl. mervärdeskatt

Under detta anslag anvisas medel för:

1. forsknings- och utvecklingssamarbete med Europeiska Gemenskapen, EG, inom ramen för EGs ramprogram för forskning och utveckling, FoU.

2. europeiskt samarbete inom väg-, jämvägs- och flygtrafikens områden.

3. utbetalningar till EG som är följden av avtalet om ett Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsområde, EES.

Medlen under punkt 1 disponeras huvudsakligen av närings- och teknikutvecklingsverket. Till en mindre del disponeras medlen under punkt 1 av styrelsen för teknisk ackreditering. En del av anslaget används för att främja deltagande i europeiskt FoU-samarbete genom informationsverksamhet, sonderingsarbete m.m.

Medlen under punkt 2 disponeras av närings- och teknikutvecklingsverket, som därvid skall beakta att transportforskningsberedningen har regeringens uppdrag att samordna de svenska statliga insatsema inom ramen för det europeiska FoU-samarbetet på vägtrafikområdet pågående t.o.m. budgetåret 1994/95.

Bakgrund

Under en följd av år har det svenska deltagandet i EGs forskningsprogram breddats och fördjupats. Målet i integrationsprocessen på FoU-området kan sägas vara huvudsakligen nått när EES-avtalet träder i kraft och Sverige därmed blir medlem i EGs tredje ramprogram för FoU. Svenska företag och institutioner får då samma rättigheter som EGs företag och forskningsinstitutioner att delta i projekt, erhålla projektstöd från EGs FoU-budget samt att utnyttja resultat.

Enligt avtalet skall Sverige bidra till EGs FoU-budget. De program som Sverige genom EES-avtalet ges tillträde till är: informationsteknologi, kommunikationsteknologi, telematiksystem, produktions- och materialteknologi, mätning och provning, marinvetenskap och teknologi, bioteknologi, jordbmk och jordbmksindustriell forskning, biomedicin och hälsoforskning, vetenskap och teknologi för u-länder, icke-nukleär energi samt humankapital och forskarrörlighet.

69 En redogörelse för EGs ramprogram, de viktigaste industristrategiska Prop. 1991/92:100 programmen samt det dittillsvarande svenska deltagandet lämnades i rege- g:j j-j ringens proposition om näringspolitik för tillväxt 1990/91:87 s. 55 - 58.

Föredragandens överväganden

Ett av målen för EGs FoU-program är att stärka den europeiska industrins vetenskapliga och tekniska bas och göra den mera konkurrenskraftig på den intemationella marknaden.

Inom de industriellt inriktade delama av EGs FoU-program växer fram system, koncept och standarder som är avpassade för den kommande inre marknaden. Denna blir av vital betydelse för svensk industri som således har ett starkt intresse av att kunna delta i den europeiska teknologiutvecklingen för att behålla och stärka sin position på den europeiska marknaden. En fortsatt breddning av samarbetet är av detta skäl önskvärd speciellt på de industristrategiska områdena informationsteknologi, kommunikationsteknologi, telematiksystem, produktions- och materialteknologi samt icke nukleär energi. Bred förankring i programmen ger infiytande och möjligheter till påverkan på teknikutvecklingen.

Ett andra skäl för att bredda samarbetet som jag speciellt vill understryka är att svensk forskning bör ges möjlighet att så snart som möjligt få såväl vetenskaplig som ekonomisk utdelning av integrationen med den europeiska forskningen. Genom att delta i många projekt, kan den svenska FoU-verksamheten tillgodogöra sig det insatta bidraget till EGs FoU-budget i form av projektstöd. Storleken på projektstödet står i direkt relation till antalet och storleken på de projekt som svenska företag och institutioner deltar i. För att svenska företag och institutioner ska bli accepterade och kunna delta i ett brett spektmm av projekt krävs att goda sam-arbetsrelationer etableras tidigt när programmen startar. De industristrategiska program jag nyss nämnt startar under åren 1991 och 1992. Projektdeltagarna formerar sig redan nu, vilket får betydelse för programmens hela livslängd. När projektkonsortiema väl etablerats och programverksamheten är i gång kan det vara svårt för nya deltagare att komma in. Om Sverige till fullo skall kunna utnyttja de möjligheter som EES-avtalet erbjuder bör svenska företag och institutioner ges tillfälle att delta i de industristrategiska programmen från böijan.

I de projekt som startar före EES-avtalets ikraftträdande, måste det svenska deltagandet finansieras nationellt genom hela sin livslängd. Projekt som startar efter avtalets ikraftträdande får delfinansiering ur EGs FoU-budget.

Jag beräknar att hela ökningen av detta anslag skall utgöra stöd till projekt inom de nya industriella programmen. Dämtöver finns pågående samarbete inom EGs andra ramprogram för FoU, däribland gjorda åtaganden om programsamarbete bl.a. på områdena mätning och provning, träforskning och avfallsåtervinning. Dessa åtaganden skall fullföljas.

Den del av anslaget som bör reserveras för utbetalning till EG efter EES-avtalets ikraftträdande och som belastar budgetåret 1992/93 beräknar 70

jag i dag till 40 miljoner kronor. Det slutiiga beloppet fastställs i juli Prop. 1991/92:100

1992. Bil. 13

För att säkerställa en önskvärd omfattning och inriktning av det svenska

deltagandet i EGs ramprogram för FoU föreslås tillfälliga omföringar under budgetåret 1992/93 till detta anslag från anslagen F 1. Teknisk forskning och utveckling med 5 milj.kr., F 2. Materialteknisk forskning med 5 milj.kr., F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet med 20 milj.kr., H 4. Energiforskning med 20 milj.kr. och B 12. Byggnadsforskning 5 milj.kr. Vid fördelningen av dessa medel bör hänsyn tas till de berörda teknikområdena och de därinom verksamma forskarnas behov av stöd för deltagande i EGs FoU-program.

Den till våren 1993 planerade propositionen om forskning avses innehålla förslag om finansiering under treårsperioden 1993/94 - 1995/96 av svensk medverkan i EGs ramprogram för FoU.

För samarbete inom EGs ramprogram för forskning och utveckling beräknarjag för budgetåret 1992/93 ett anslag om 186 milj.kr.

För europeiskt trafiktekniskt samarbete beräknar jag ett anslag på 25 milj.kr. vilket motsvarar en oförändrad nivå.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete anvisa ett reservationsanslag på 211 000 000 kr.

Verksamheten vid statens provningsanstalt

Statens provningsanstalt är enligt sin instmktion (1988:344) landets centrala institution för teknisk utvärdering, provning cx;h mätteknik samt därmed förenad rådgivning, forskning och utveckling.

SP utför undersökningar, provningar och tekniska utvärderingar av material, konstmktioner, system och därmed förenad verksamhet.

SP bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde.

SP lämnar experthjälp och råd till myndigheter och utredningar samt i nationellt och intemationellt standardiseringsarbete.

SP är kontrollmyndighet enligt förordningen (1987:423) om handel med ädelmetallarbeten samt meddelar föreskrifter om avgifter för registrering som avses i 11 § lagen.

Omräknat till helårstjänster uppgick SPs personalstyrka till 472 den 30 juni 1991.

Vid SP tillämpas programbudgetering med verksamheten uppdelad i tre produktionsområden.

Produktionsområde 1. Teknisk utvärdering, omfattar uppdrag från nä ringsliv, förvaltning och enskilda avseende tekniska undersökningar, mät ning, provning, kontroll, besiktning, beräkning m.m. I produktionsom- 71

rådet ingår även riksprovplatsuppgifter samt riksmätplatsuppdrag från Prop. 1991/92:100 styrelsen för teknisk ackreditering. gU j-j

Produktionsområde 2. Forskning och urveckling, omfattar två huvudområden. Det ena består av riktad gmndforskning inom mätteknik och provningsmetodik med syfte att utveckla kompetens och metoder. Det andra huvudområdet utgörs av tillämpad forskning för utvärdering av ny teknik och kunskapsuppbyggnad inom de områden och branscher där SP arbetar.

Produktionsområde 3. Rådgivning, omfattar kunskapsförmedling med utgångspunkt från SPs erfarenheter och expertroll inom provning och mätteknik. Arbetet avser deltagande i nationellt och intemationellt standardiserings- och kommittéarbete, rådgivning till statliga utredningar och myndigheter samt medverkan i utbildning, m.m.

SPs verksamhet finansieras genom intäkter av uppdragsverksamhet åt näringsliv och förvaltning, forsknings- och utvecklingsprojekt åt forskningsråd m.fl. samt genom anslag över statsbudgeten. Produktionsområde 1 skall i princip finansieras med uppdragsintäkter.

Sedan budgetåret 1989/90 tillämpas för SP en investeringsmodell med statskapital för finansiering av investeringar. Denna modell innebär bl.a. att SP får finansiera sina investeringar med de avskrivnings- och överskottsmedel som verksamheten genererar.

Medel för verksamheten anvisas innevarande budgetår under följande anslag:

F 8. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

F 9. Bidrag till statens provningsanstalt.

Anslag F 8 är ett förslagsanslag, som tas upp med ett formellt belopp på I 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten. Som inkomst under anslaget redovisas uppdragsintäkter och ianspråktagna medel från anslag F 9.

Anslag F 9 är ett reservationsanslag över vilket statens bidrag utgår i första hand till produktionsområdena 2 och 3, men även till att täcka eventuellt underskott i uppdragsverksamheten.

Anslag F 8 får i princip inte belastas. För att lösa tillfälliga eller säsongmässiga likviditetsproblem för uppdragsverksamheten och för att tillgodose behovet av rörelsekapital disponerar SP en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 10 milj.kr.

F 8. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Under detta anslag redovisas samtliga utgifter och inkomster av provningsverksamheten vid SP.

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av den verksamhet som omfattas av programbudgeteringen (I 000 kr).

72

1990/91

1991/92

1992/93

Utfall

Budget

Beräknar

Provnings- Föredra-

anstalten gande

Produktionsomride 1:

Teknisk utvärdering

Extema intäkter

164 616

182 817

203 573

Anslag

-

Kostnader

96 545

112 788

124 685

Resultat

68 071

70 029

78 888

Produktionsområde 2:

Forskning och utveckling

Extema intäkter

17 654

21 682

22 275

Anslag

23 676

27 452

27 955

Kostnader

27 561

33 907

34 309

Resultat

13 769

15 227

15 921

Produktionsområde 3:

Rådgivning

Extema intäkter

1 957

2 525

2 250

Anslag

14 237

16 730

17 141

Kostnader

12 375

14 131

14 638

Resultat

3 819

5 064

4 753

Indirekta kostnader

och intäkter

Extema intäkter

2 744

1 405

I 362

Anslag

7 215

2 941

2 358

Kostnader

(inkl. fmansnetto)

79 338

79 661

84 767

Resultat

-69 379

-75 315

-81 047

Resultat' före avsätt-

ningar

16 280

15 005

18 515

Summa bidragsanslag

45 128'

47 123'

47 454* 51722

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

'Före förräntning av statskapital. Inkl. lönekompensation 3 993 kkr. 'Enligt regleringsbrev. Tillkommer pris- och löneomräkning.

73 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

F 9. Bidrag till statens provningsanstalt

1990/91 Utgift 41 135 000 Reservation O

1991/92 Anslag 48 295 000

1991/92 Anslag exkl. 47 123 111

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 51722 000

Statens provningsanstalt

SP redovisar för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 två budgetaltemativ. Altemativ a innebär en real minskning av statens anslag med 7,4 %. Altemativ b, som SP utgår från i sin medelsberäkning, innebär en real ökning med 7,2 % under treårsperioden. SP föreslår vidare

- att lokalansvaret för huvudanläggningen överförs från byggnadsstyrelsen till SP,

- att gränsen för SPs rörliga kredit hos riksgäldskontoret ökas till 20 milj.kr.,

- att 7 milj.kr. anvisas via styrelsen för teknisk ackreditering för anskaffning av en tre-koordinatmätmaskin vid SPs riksmätplats för längd samt

- att regeringen tar initiativ till ett förstärkt nordiskt samarbete inom metrologisk FoU organiserat som en fackgmpp inom Nordtest. Statens provningsanstalt har genomfört en resultatanalys omfattande åren

1986/87- 1990/91.

Fömtsättningama för SPs verksamhet har under perioden förändrats med den tekniska utvecklingen, avregleringen och näringslivets stmkturom-vandling. SP har genom framgångsrik anpassning haft en positiv ekonomisk utveckling och samtiiga år redovisat överskott som väl täcker för-räntningskraven.

SPs kundkrets bestod under 1990/91 av ca 14 700 kunder. Av de totala extema intäktema på 187 milj.kr. svarade 380 kunder för 55 %. Av intäktema kommer ca hälften från uppdrag åt tillverknings- och byggnadsindustrin.

Marknadens värdering av SPs tjänster kan utiäsas ur nyttjandegraden. Uppdragsverksamheten inom teknisk utvärdering och FoU har ökat i volym med 20 % resp. 29 % under perioden. Det statiiga anslaget har under perioden minskat med 6 %.

74

För löpande uppföljning har provningsanstalten redovisat ett antal Prop. 1991/92:100 nyckeltal relaterade till verksamhetens karaktär och ekonomiska målsätt- g-i j-j ning. Nyckeltal anges för arbetsproduktivitet, finansförvaltning/kassahållning och lönsamhetsutveckling samt för utveckling inom det personalsociala området.

Räntabiliteten på totalt kapital (resultat efter avskrivningar plus finansiella intäkter i förhållande till balansomslutningen) har under perioden ökat från 8 % med en topp på 18,8 % 1989/90 till 10,6 % 1990/91. Omsättningen per anställd har under perioden ökat från 337 000 kr. till 501 0(X) kr. Debiteringsgraden för all personal (andel debiterbar tid i förhållande till total tid) har ökat från 54 % till 59 %. SP hade en personalomsättning 1990 på 4 % och antalet sjukdagar var 12,2.

Provningsanstalten har i sin resultatanalys också behandlat effektema av sin verksamhet. En kvantitativ analys av de samhällsekonomiska effekter som SPs verksamhet får är mycket komplex. Uppdragsverksamheten ger positiva effekter hos industrin genom säkrare och tillförlitligare produkter, förbättrad kvalitetsstyming, underlättad export och ökad konkurrenskraft. SP har i en rad praktiska exempel pekat på kvalitativa samband mellan dess verksamhet inom FoU, rådgivning och teknisk utvärdering och effekter i omvärlden.

Föredragandens överväganden

SP har inför treårsperioden 1992/93 - 1994/95 redovisat en fördjupad anslagsframställning med resultat-, framtids- och resursanalyser. SP har också redovisat strategi och policy för uppdragsverksamheten, analyserat behovet av FoU i verksamheten, redovisat utvecklingsplaner för EMC-verksamheten och gjort en översyn av riksmätplatsverksamheten. SP har särskilt pekat på behovet av ökat intressentengagemang.

För SPs verksamhet spelar utvecklingen i Europa en stor roll. Den västeuropeiska integrationen innebär bl.a. konkurrens mellan kompetenta provnings- och certifieringsorgan samt ökat produktansvar för tillverkama. Ett huvudsyfte med EG-systemet är att en produkt inte skall behöva kontrolleras i mer än ett land. En följd av detta blir att volymen av vissa provningar och certifieringar kommer att minska. Samtidigt ställs ökade krav på tekniskt underlag och kvalitetssäkring i industrin. En svensk anslutning till EGs ordning kommer att få effekter för näringslivet och därmed för den infrastmktur som tillhandahåller teknisk utvärdering, provning och certifiering.

Europaintegrationens konsekvenser för området provning och certifiering har berörts i ett antal utredningar under senare år Ofi Provning och kontroll i intemationell samverkan, SOU 1988:6, och Certifiering och provning i Sverige - konsekvenser av Europaharmoniseringen, SP-rapport 1990:33). Utvecklingen mot öppna system och ökad konkurrens mellan kompetenta organ leder till att behovet av statligt engagemang inom områ det provning och certifiering inte längre är lika självklart som tidigare. En effekt av detta kan ses i bilaga till regeringens proposition till riksdagen 75

om privatisering av statiigt ägda företag m.m. (1991/92:69) där företag Prop. 1991/92:100 som avses bli föremål för privatisering (AB Svensk Bilprovning, SEMKO gjj jj AB, AB Svensk Anläggningsprovning) finns förtecknade.

Mot bakgmnd av vad jag nämnt ovan om behov av ökat näringslivsengagemang och den europeiska utvecklingen inom området provning och certifiering med öppna system och ökad konkurrens mellan kompetenta organ avser jag att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare som skall överväga en begränsning av statens engagemang inom provnings- och mätteknik samt anslutande verksamheter bl.a. inom SP. Utredaren skall som underlag för detta redovisa infrastmkturen i EFTA- och EG-ländema inom teknisk utvärdering, provning, mätteknik och kvalitetssäkring samt analysera det nationella behovet av dessa tjänster.

Utredningen bör genomföras skyndsamt så att resultatet kan ligga till gmnd för övervägande i nästa års budgetproposition. I avvaktan på detta tilldelas SP medel endast för budgetåret 1992/93. Jag avser föreslå regeringen att gränsen för SPs röriiga kredit ökas till 20 milj.kr.

Övergripande mål för provningsanstaltens verksamhet bör under budgetåret 1992/93 vara att erbjuda näringsliv och myndigheter tjänster inom teknisk utvärdering, provning och mätteknik samt därmed förenad rådgivning, forskning och utveckling. Dessa tjänster skall inriktas mot att följa den tekniska utvecklingen, europaintegrationen, avreglering, företagens intemationalisering och ökade produktansvar i enlighet med SPs redovisning.

Verksamheten bör drivas med fortsatt hög professionalism och effektivitet med inriktning att söka former för ytterligare kostnadstäckning och utökad intressentsamverkan i rådgivnings- och FoU-verksamhetema.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag dll statens provningsanstaU för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 51 722 000 kr.

Verksamheten vid styrelsen för teknisk ackreditering

Styrelsen för teknisk ackreditering är central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. Ackrediteringsstyrelsen skall enligt sin instmktion verka för att obligatorisk kontroll organiseras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. I detta ligger att lämna råd till föreskrivande myndigheter inom sitt ansvarsområde samt vara ett nationellt fomm för samverkan i frågor om teknisk kontroll.

I rollen som förvaltningsmyndighet för mättekniska frågor ligger att främja och utveckla en effektiv organisation för mätning. Ackrediterings styrelsen fördelar det s.k. riksmätplatsanslaget mellan riksmätplatsema samt utövar tillsyn över dessa. 76

Enligt instmktionen skall styrelsen också utveckla sitt ackrediteringssys- Prop. 1991/92:1(X) tern. Detta skall ske med särskild hänsyn till den intemationella utvecklin- g-j j-i gen. Även i övrigt skall ackrediteringsstyrelsen bevaka och delta efter behov i intemationellt samarbete inom sitt ansvarsområde.

Verksamheten vid ackrediteringsstyrelsen har hittills finansierats genom dels uppdragsintäkter från ackrediteringsverksamheten, dels riksprovplats-avgifter. De senare utgörs av en av regeringen fastställd del av riksprov-platsemas intäkter, för närvarande 0,75 %. Regeringen har årligen fastställt en ram för det belopp som ackrediteringsstyrelsen fått disponera av riksprovplatsavgiftema.

tkr 1990/91

Utgifter

Myndighetsverksamhet 7 860

Uppdragsverksamhet 11 689

Resultat 661

Summa 20 210

Intäkter

Avgifter från riksprov- platser 9 600 Uppdragsintäkter 8 894 Övriga intäkter 1 716

Summa 20 210

Bestämmelser om ackrediteringsstyrelsens organisation finns i förordningen (1989:270) med instmktion för styrelsen för teknisk ackreditering.

För verksamheten vid styrelsen för teknisk ackreditering föreslås i det följande två anslag

F 10. Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet

Fil. Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet.

77

Prop. 1991/92:100 F 10. Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet g-j j

1992/93 Nytt anslag (förslag) 11 870 000

Styrelsen för teknisk ackreditering

Styrelsen för teknisk ackreditering har genomfört en fördjupad verksamhetsplanering inom ramen för treårsbudgeteringen. Ackrediteringsstyrelsen har därvid till regeringen lämnat en särskild rapport med analys av finansiella och andra följder för styrelsens verksamhet till följd av ett ökat samarbete i Europa samt med förslag till ny finansieringsmodell. Vidare har en särskild rapport rörande möjliga effektiviseringsåtgärder inom riksmätplatssystemet fogats till den fördjupade anslagsframställningen.

1 anslagsframställningen föreslår styrelsen för teknisk ackreditering en förändrad anslagssammansättning för myndighetsverksamheten. Som hu-vudaltemativ för treårsperioden föreslås ett ramanslag på 32 180 000 kr. samt att styrelsen under samma period medges utnyttja 2 160 000 kr., av de medel som tillförs genom riksprovplatsavgiftema.

För budgetåret 1992/93 föreslår ackrediteringsstyrelsen i första hand följande.

1. Ett reservationsanslag på 11 340 000 kr. för myndighetsverksamhet m.m.

2. Ett reservationsanslag på 1 000 kr. för styrelsens verksamhet avseende riksprovplatserna och att ackrediteringsstyrelsen medges utnyttja 720 000 kr. av riksprovplatsavgiftema.

3. Ett förslagsanslag på I 000 kr. för styrelsens uppdragsverksamhet.

78 Föredragandens överväganden

Förslag

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Verksamhetens inriktning

Styrelsens för teknisk ackreditering verksamhet bör under perioden

1992/93 - 1994/95 i huvudsak inriktas på följande:

Myndighetsverksamhet

Att verka för att kontrollordningar utformas så kostnadseffektivt som möjligt utan att eftersträvade säkerhetsnivåer efterges samtidigt som de krav som europaintegrationen ställer tillgodoses. Att bereda ärenden om s.k. anmälda organ.

Att delta i intemationellt arbete, framför allt på Europanivå, och därvid aktivt ta del i arbetet med att utveckla system som underiättar intemationella erkännanden av bedömningar av överensstämmelse samt verka för intemationellt erkännande av svenska organs provningar och certifieringar.

Mätteknisk verksamhet

Att främja och utveckla en effektiv mätplatsorganisation.

Ackrediteringsverksamheten

Att fortsätta utvecklingen och uppbyggnaden av ackrediteringssverk-samheten, så att denna kan svara upp mot de behov som uppkommer till följd av europaintegrationen och en ändrad inriktning av nationella kontrollordningar.

Styrelsen för teknisk ackreditering ges inte nu treårig budgetram.

Resultatbedömning

Styrelsen för teknisk ackreditering (dåvarande mät- och provstyrelsen) genomgick år 1989 en omorganisation (prop. 1988/89:60, NU15, rskr. 143). Styrelsens roll som central förvaltningsmyndighet för teknisk provning och kontroll lades fast. Ett självfinansierat nationellt ack-rediteringssystem skulle byggas upp. Vikten av att ackrediteringsstyrelsen bevakade och deltog i intemationellt samarbete inom området framhölls.

Utvecklingen i Sverige inom området provning och kontroll har efter år 1989 präglats av Europaintegrationen. Särskilt EGs beslut om en sammanhängande policy för bedömning av överensstämmelse i förening med utsiktema att få till stånd ett närmare svenskt samarbete med EG inom ramen för EES eller genom ett framtida medlemsskap har varit styrande för verksamhetens inriktning. Detta innebär också att fömtsättningama för verksamheten delvis förändrats.

79 Ackrediteringsstyrelsen konstaterar i sin anslagsframställning att det med Prop. 1991/92:100 hänsyn till att styrelsen endast verkat under två år i nuvarande form och g-j i under nuvarande fömtsättningar, inte är meningsfullt med någon långtgående analys av uppnådda resultat. Jag kan instämma i detta konstaterande men vill samtidigt betona vikten av att ackrediteringsstyrelsen för framtiden utvecklar sin resultatuppföljning.

Arbetet med att etablera ett svenskt ackrediteringssystem har varit en huvuduppgift för ackrediteringsstyrelsen sedan år 1989. Det är mitt intryck att uppbyggnaden har genomförts snabbt och att ackrediteringsstyrelsen kunnat möta de ökande krav som man ställts inför. Från juli 1989 till juni 1991 har styrelsen ackrediterat 120 laboratorier och 15 besiktningsorgan. Den svenska ackrediteringssystemet har också vunnit intemationellt erkännande.

Skäl

Ett närmare svenskt samarbete med EG, inom ramen för EES och eventuellt senare i form av ett svenskt medlemsskap i EG, gör det nödvändigt att anpassa det svenska systemet för teknisk provning och kontroll till den ordning som gäller inom EG. En promemoria, upprättad inom näringsdepartementet, med förslag till ändringar i den centrala lagstiftningen om teknisk provning och kontroll är för närvarande på remiss. Ett lagförslag fömtses föreläggas riksdagen våren 1992.

Arbetet med att anpassa svenska kontrollordningar till EES-rätten, som de sektorsansvariga organen har huvudansvaret för, ställer nya krav på styrelsen för teknisk ackreditering. Behovet av samråd och rådgivning till myndigheter kan fömtses öka betydligt under de kommande åren. Som expertorgan inom området skall styrelsen kunna lämna råd i t.ex. tolkningsfrågor när EG-direktiv skall införas i svenska författningar.

I rollen som central förvaltningsmyndighet ligger också att bevaka att implementeringen av kontrollordningar sker i överensstämmelse med EGs principer. För att ackrediteringsstyrelsen skall kunna fullgöra denna uppgift avser jag att föreslå regeringen att föreskriva att myndigheter skall samråda med styrelsen för teknisk ackreditering innan föreskrifter utfärdas beträffande teknisk kontroll av produkter.

Genom att riksprovplatssystemet gradvis fömtses upphöra kommer även de kontrollordningar som inte direkt berörs av EG-anpassningen behöva förändras. Därvid bör ackrediteringsstyrelsen verka för att nya kontrollordningar inte görs mer ingripande och kostnadskrävande än vad som är nödvändigt för att garantera att eftersträvade säkerhetsnivåer uppnås. Samtidigt bör en strävan vara att utforma svenska kontrollordningar enligt de gmndformer för kontrollförfaranden som lagts fast av EG.

En tillkommande arbetsuppgift för ackrediteringsstyrelsen till följd av EES-avtalet är i enlighet med de riktiinjer för utseende av s.k. anmälda organ, som riksdagen godkände våren 1991 (prop. 1990/91:87 s.64, NU35, rskr. 317), att bereda ärenden om anmälda organ. Det är för svensk industri och för svenska provnings- och certifieringsorgan av stor 80

betydelse att ackrediteringsstyrelsen förmår svara upp mot de krav på Prop. 1991/92:100 omfattande arbetsinsatser i samband med bedömning av de organ som g-. ,-, önskar bli anmälda.

I takt med Europaintegrationen ökar betydelsen av bevakning och aktivt deltagande i det intemationella samarbetet. Genom detta arbete har Sverige möjlighet att påverka utvecklingen inom området så att den tillgodoser svenska önskemål. Vidare erhålles tidig information vilket kan underlätta för svenska aktörer att nå ut på den europeiska marknaden. Jag bedömer det därför som en viktig uppgift för ackrediteringsstyrelsen att även i fortsättningen aktivt delta i det internationella samarbetet på området innefattande även standardiseringsarbete.

Styrelsens arbete med att etablera ett svenskt ackrediteringssystem som kan tillgodose svenska organs behov av ackreditering måste fortsätta. Det är därvid av vikt att det svenska systemet utformas enligt intemationella normer så att intemationell acceptans av svenska provningar och certifieringar uppnås samtidigt som de kostnader som ackrediteringen medför för de berörda organen inte får överstiga motsvarande kostnader i andra länder. Jag fömtser även att ackreditering kommer att få en ökad tillämpning även i svenska kontrollordningar som inte berörs av EG-anpassningen.

Inriktningen av ackrediteringsstyrelsens verksamhet avseende riksmätplatssystemet avser jag att återkomma till i samband med anslaget F 12. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet.

Av vad jag nu sagt framgår att ackrediteringsstyrelsens verksamhet under den närmaste treårsperioden påverkas i mycket hög grad av den takt med vilken Europaintegrationen genomförs. Vidare skall ett förslag till ändrad lagstiftning om teknisk provning och kontroll, som också är styrande för ackrediteringsstyrelsens verksamhet, föreläggas riksdagen i vår. Med hänsyn till att det sålunda råder viss osäkerhet om förutsättningarna för ackrediteringsstyrelsens verksamhet under de närmaste åren är jag inte beredd att nu föreslå en treårsram för ackrediteringsstyrelsen.

Det finns dock anledning att ändra anslagskonstmktion för styrelsen för teknisk ackreditering. Styrelsen har för närvarande ett reservationsanslag på 1 000 kr. På detta anslag redovisas styrelsens uppdragsverksamhet samt avgifter från riksprovplatsema. Regeringen har i regleringsbrev årligen fastställt det belopp styrelsen fått disponera av de inbetalade avgifterna. Jag föreslår att ett särskilt förslagsanslag på 1 000 kr. nu inrättas för uppdragsverksamheten. Medel för myndighetsverksamheten bör anslås på ett reservationsanslag. Jag bedömer medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 11 870 000 kr., vilket innebär oförändrad nivå i jämförelse med den ram som regeringen fastställt för innevarande år. Jag ämnar föreslå regeringen att riksprovplatsavgiften skall utgå på oförändrad nivå.

6 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 13

Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den huvudsakliga verksamhetsinriktningen för styrelsen för teknisk ackreditering skall vara i enlighet med vad som har förordats i avsnittet Förslag

2. till Styrelsen Jor teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 11 870 000 kr.

Fil. Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet

1992/93 Nytt anslag (förslag) 000

Styrelsen för teknisk ackreditering skall redovisa intäkter och kostnader i sin uppdragsverksamhet under detta anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 12. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riks mätplatsverksamhet

1990/91 Utgift 9 371 914 Reservation 866 000'

1991/92 Anslag 8 776 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 8 305 000

1992/93 Förslag 8 788 000

'Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget lämnas bidrag till verksamheten vid riksmätplatsema.

Styrelsen för teknisk ackreditering

Styrelsen för teknisk ackreditering fick i myndighetsspecifika direktiv för upprättande av sin fördjupade anslagsframställning avseende budgetåren 1992/93 - 1994/95 i uppdrag att bl.a. överväga möjliga effektiviserings åtgärder inom riksmätplatssystemet. Behovet av att upprätthålla riksmät- platskompetens för samtiiga nuvarande mätstorheter samt möjligheten till 82

ökat nordiskt samarbete skulle särskilt analyseras. Uppdraget har redovi- Prop. 1991/92:100 sats i samband med anslagsframställningen. g:j j-j

Ackrediteringsstyrelsen framhåller riksmätplatsernas strategiska betydelse inte bara som en nödvändig gmnd för all teknisk-vetenskaplig forskning utan också för att tillgodose det alltmer omfattande kraven på kvalitetssäkring inom näringsliv och förvaltning.

Styrelsen för teknisk ackreditering anser att en viss reduktion av antalet mätstorheter kan göras men menar samtidigt att stödet till riksmätplatsernas FoU-arbete måste ökas. Sammantaget föreslår man ett anslag på 8 476 000 kr. Ackrediteringsstyrelsen föreslår också att medel inom NUTEKs ramprogram samt Nordisk Industrifond skall destineras till metrologiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning föreslås ändras så att såväl statliga myndigheter som andra privaträttsliga organ som uppfyller krav på opartiskhet och kompetens skall kunna utses till riksmätplatser. Fömtsättningama och konsekvensema av en nordisk samordning av den metrologiska verksamheten bör enligt ackrediteringsstyrelsen utredas. I detta sammanhang bör också frågan en eventuell omorganisation av det svenska rnätplatssystemet mot ett mer centraliserat system övervägas. Därutöver har ackrediteringsstyrelsen hemställt att 7 milj.kr. anvisas i form av ett engångsanslag till statens provningsanstalt för investering i en s.k. trekoordinatmätmaskin.

Föredragandens överväganden

Riksprovplatsemas verksamhet finansieras genom bidragsanslaget, kalibreringsintäkter och riksmätplatsemas egna bidrag. Av ackrediteringsstyrelsens utredning framgår att under 1980-talet har kalibreringsintäkternas täckningsbidrag ökat betydligt, från omkring 22 % år 1982 till knappt 47 % år 1991. Den ökning av bidragsanslaget som skett under åren 1989 - 1991 har bl.a. gjort det möjligt att i viss utsträckning fömya mätutmstning på riksmätplatsema.

Tillgång till kvalificerad mätteknik som säkerställer tillförlitliga mätresultat är nödvändigt för att tillgodose näringslivets och förvaltningens behov av kvalitetssäkring. Behovet härav accentueras ytterligare av att produkter och produktionsprocesser blir alltmer tekniskt komplicerade. Den tekniska utvecklingen medför också behov av att etablera nya teknikområden inom metrologin samt nya mätmetoder. Samtidigt kan utvecklingen medföra att betydelsen av andra redan etablerade mätstorheter minskar.

Ackrediteringsstyrelsen har vid redovisningen av sitt uppdrag föreslagit vissa förändringar med denna inriktning samtidigt som man betonar behovet av forsknings- och utvecklingsresurser. När det gäller möjlighetema till ökad nordisk samordning inom det metrologiska området förordar ackrediteringsstyrelsen ytterligare utredning.

Under anslaget F 9 aviserade jag att frågan om statens engagemang inom provnings- och mätteknik inom bl.a. statens provningsanstalt skall 83

utredas. Eftersom statens provningsanstalt svarar för en huvuddel av den Prop. 1991/92:100 svenska riksmätplatsverksamheten, kommer resultaten av denna utred- gM jt nings överväganden att ha betydelse för den framtida organisationen av riksmätplatsverksamheten.

1 avvaktan på att en utredning om en eventuell nordisk samordning kommer till stånd samt att resultaten av utredningen om bl.a. statens provningsanstalts framtida organisationsform föreligger, är jag för närvarande inte beredd att förorda någon nivåförändring av det nuvarande riksmätplatsanslaget. Riksmätplatsanslaget bör därför ligga kvar på oförändrad nivå med kompensation för prishöjningar. Jag beräknar medelsbehovet till 8 788 000 kr.

Styrelsen för teknisk ackreditering har föreslagit att lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning skall ändras så att såväl statiiga som privaträttsliga organ som uppfyller krav på opartiskhet och kompetens skall kunna utses till riksmätplatser. Som anmälts tidigare (prop. 1990/91:100, bil. 14, s. 91 och prop. 1991/92:25, bil. 11 s. 53) har två f.d. riksmätplatser, FFV och televerket, i samband med privatisering av statliga myndigheter kommit att ingå i privaträttsliga organ. Riksdagen har för dessa två fall beslutat att medel från riksprovplats-anslaget under budgetåret 1991/92 skall kunna utbetalas till mätplatsverk-samhetema vid dessa organ trots att de formellt inte utgör riksinätplatser. Jag delar ackrediteringsstyrelsens uppfattning att kravet på ställning som statlig myndighet är otidsenligt. Jag avser därför att senare i vår återkomma med förslag till ändring i detta avseende.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Styreben för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 8 788 000 kr.

F 13. Bidrag till vissa intemationella organisationer

1990/91 Utgift 3 082 368

1991/92 Anslag 4 272 000

1992/93 Förslag 4 127 000

Från detta anslag betalas kostnadema för Sveriges bidrag till Internationella byrån för mått och vikt (BIPM), Intemationella organisationen för legal metrologi (OIML) samt sedan budgetåret 1987/88 Organisationen för intellektuell äganderätt, intemationella byrån (WIPO/BIRPI).

Styrelsen för teknisk ackreditering beräknar medelsbehovet till BIPM och OIML för nästa budgetår till 792 000 kr.

Jag ansluter mig till ackrediteringsstyrelsens beräkning.

84 Jag beräknar medelbehovet för bidrag till WIPO/BIRPI under nästa Prop. 1991/92:100 budgetår till 3 335 000 kr. gjj J3

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa intemationella organisationer för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 4 127 000 kr.

F 14. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

1990/91 Utgift 6 490 000

1991/92 Anslag 6 750 000

1992/93 Förslag 7 020 000

Bidragsmedlen budgeteras inkl. mervärdeskatt

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) är ett samfund av invalda ledamöter som är verksamma inom teknik, vetenskap, industriell produktion och ekonomi. IVAs huvuduppgift är, såsom det uttrycks i dess stadgar, att till samhällets gagn främja ingenjörsvetenskap och näringsliv. Verksamheten inriktas på att följa, analysera och informera om den tekniska och industriellt-ekonomiska utvecklingen samt att skapa och initiera samverkan inom och mellan olika teknikområden. Bidraget, som i sin nuvarande form lämnats sedan budgetåret 1968/69 (jfr prop. 1968:68 s. 57, SU131, rskr. 304), utgör statens stöd till IVAs gmndläggande verksamhet. Denna omfattar IVAs ledningsfunktion, kontakt- och rådgivningsverksamhet och bibliotek, delar av IVAs utredningsverksamhet, IVAs utlandssekretariat, dess ekonomisekretariat samt informationsverksamhet.

Ingenjörsvetenskapsakademien

För budgetåret 1992/93 har IVA begärt en uppräkning av bidraget till 10 150 000 kr. för att bättre balansera industrins bidrag och kompensera för bl.a. lönekostnadsstegringar utanför akademiens kontroll.

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1992/93 beräknar jag en höjning av statsbidraget med 270 000 kr., vilket motsvarar en generell prisomräkning. Det innebär att anslaget bör föras upp med 7 020 000 kr.

85 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 7 020 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

F 15. Bidrag till Standardiseringskommissionen

1990/91 Utgift 32 279 000

1991/92 Anslag 41 184 000

1992/93 Förslag 43 356 000

Medel till Standardiseringskommissionen är budgeterade inkl. mervärdeskatt.

Från anslaget utgår bidrag till standardiseringen i Sverige för att med Standardiseringskommissionen (SIS) som centralorgan verka för svensk standardisering nationellt och intemationellt.

Fr.o.m. budgetåret 1990/91 tillämpas följande modell (jfr prop. 1989/90:88 avsnitt 5.6.1) för anslaget:

- Allmänt bidrag motsvarande 50 % av vad näringslivet, kommuner, landsting, affärsverk och statliga myndigheter med uppdragsfinansierad verksamhet beräknas satsa på standardiseringen samma år som bidraget utgår, dock högst 30 milj.kr./år i 1989 års penningvärde. Bidraget justeras i efterhand beroende på skillnader mellan budgeterat och faktiskt intressentbidrag.

- Målrelaterat bidrag för standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd, vilka bidrar till att uppnå ett Västeuropa utan gränser.

Standardiseringskommissionen

SIS föreslår bl.a. med hänsyn till ökade bidrag från intressenterna och det stora antalet betydelsefulla internationella standardiseringsprojekt att bidraget höjs med 18,8 milj.kr. Den föreslagna höjningen fördelar sig enligt följande:

- allmänna bidraget höjs till 33,3 milj.kr. beroende på att intressentemas prognosticerade bidrag uppgår till 66,6 milj.kr. samt en justeringspost på 134 000 kr.,

- målrelaterade bidraget höjs till 22,8 milj.kr. att användas till vissa gmndläggande standardiseringsuppgifter av stor allmän betydelse för amhället samt för att Sverige skall kunna delta i alla europeiska standardiseringsprojekt som berör väsentliga aspekter inom områdena arbetsmiljö, konsumentskydd, säkerhet och miljöskydd,

anslag på 2 milj.kr. söks för utiändska hjälp- och stödprojekt. Häri Prop. 1991/92:100 innefattas expertinsatser för uppbyggnad av modern standardiserings- g|j j verksamhet i Central- och Östeuropa samt bilaterala samarbetsprojekt av exportfrämjande karaktär med Sovjetunionen och Kina.

Föredragandens överväganden

Budgetåret 1992/93 är det tredje året i den första treårsperioden med den nya finansieringsmodellen. Som ett försök att tillämpa den nya budgetprocessens principer med resultatorienterad styming och uppföjning av verksamheten har SIS i sin anslagsframställning redovisat väsentliga mål för SIS och de nio fackorganen samt standardiseringens betydelse och resultat. En analys av standardiseringsarbetets utveckling 1992/93 -1996/97 har också gjorts.

Standardiseringen har genom bl.a. sin roll i förverkligandet av den europeiska inre marknaden stor betydelse för näringsliv och myndigheter genom de kostnadsbesparingar och den effektivisering som ett väl genomfört standardiseringsarbete leder till. Harmoniserade standarder ger tillträde till marknader och stärker den internationella konkurrenskraften. Standardiseringsarbetet är också viktigt för beaktande av svenska säkerhetskrav.

Stödet till standardiseringens organisation har realt ökat med ca 60 % sedan budgetåret 1988/89. Detta har sin gmnd i att den europeiska standardiseringsverksamheten har vuxit kraftigt under de senaste två åren. Inom stora centrala områden som bygg-, el-, material- och inekanstandar-diseringen bedöms den största volymtillväxten redan ha skett. Från 1992/93 fömtses en lugnare utveckling med ungefär oförändrad volym inom stora områden. Inom global standardisering förutses en viss tillväxt bl.a. genom att europeiska standardiseringsbehov förläggs dit. Inom informationsteknologiområdet fömtses en tillväxt, både för global och europeisk standardisering. Den anhopning av standardiseringsarbete som Euro-pautveckJingen lett till fömtses med början 1995/96 sakta plana ut och sjunka.

Deltagande i intemationellt standardiseringsarbete kan endast ske genom de nationella standardiseringsorganen. Det är viktigt att standardiseringsorganen genom samlat kunnande och rationell hantering erbjuder de svenska intressenterna en effektiv organisation att verka genom. Detta ställer krav på standardiseringsorganens förmåga till rationalisering, prioritering och omprövning av verksamheten.

Jag föreslår en ökning av anslaget med 2,2 milj.kr. under nästa budgetår att användas enligt samma modell som gäller för innevarande budgetår och fördelat enligt följande:

Allmänt bidrag 33,2 milj.kr.

Målrelaterat bidrag 10,2 milj.kr.

87

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 43 356 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Patent- och registreringsverket

Patent- och registreringsverket (PRV) handlägger ärenden angående patent, varumärken, mönster, utgivningsbevis för periodisk skrift, namn och kommunala vapen samt ärenden angående aktiebolag. Mot kostnadsersättning ger PRV patentbesvärsrätten service i bl.a. löne-, personal- och ekonomiadministrativa frågor.

PRV har fr.o.m den 1 januari 1992 ålagts att ta emot anmälningar om utgivare enligt lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden.

PRVs verksamhet är indelad i följande områden:

1. Patentärenden.

2. Vammärkes- och mönsterärenden.

3. Namnärenden.

4.Uppdragsverksamhet inom patent-, vammärkes- och mönsterområdena.

5. Bolagsärenden.

6. Uppdragsverksamhet inom bolagsområdet.

I proposition till riksdagen om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51) hcU" regeringen gjort bedömningen att PRV som ny huvudman efter länsstyrelsema bör överta registreringen av handels- och föreningsregistren från den I januari 1993. Det är viktigt att den regionala och lokala servicen på detta område inte försämras med anledning av ändrat huvudmannaskap. Regeringen kommer att ge PRV i uppdrag att utreda vissa utestående frågor i sammanhanget, bl.a. avseende möjlighetema att låta t.ex. banker, revisionsbolag, utvecklingsfonder och andra, som är naturliga lokala kontaktpunkter för nyföretagama, via egna terminaler till PRV överföra registreringsunderiag som där läggs till grund för en registerprövning.

Förslag om erforderliga ändringar i handelsregisterlagen (1974:157) kommer att läggas fram under 1992.

Kostnadema för PRVs verksamhet skall täckas av de avgifter som dess kunder erlägger. Avgiftema fastställs i huvudsak av regeringen. Ersättning för utförda uppdrag under programmen för uppdragsverksamhet tas ut enligt de avgifter som PRV fastställer i samråd med riksrevisionsverket.

Budgetåret 1991/92 gjordes en omfördelning mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet beträffande tillhandahållande av vissa informationstjänster.

För att lösa tillfälliga likviditetsproblem samt för att tillgodose behovet Prop. 1991/92:100 av rörelsekapital disponerar PRV en röriig kredit i riksgäldskontoret på g-j j-i 13 milj.kr.

PRV beräknar investeringama i ADB- (x;h kommunikationsutmstning till 18,5 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Återstående avgifter till statskontoret för ADB-utmstning som anskaffats t.o.m innevarande budgetår uppgår till 16 milj.kr. För att genomföra investeringama och erlägga återstående avgifter till statskontoret beräknas PRV för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 30 milj.kr.

PRV har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1992/93 - 1994/95.

Med anledning av regeringens specifika direktiv har PRV lämnat särskilda rapporter avseende följande frågor.

- Långsiktig strategi för att hantera den ständigt ökande dokumentationsmängden och de därmed förknippade kostnadsökningama.

- Allmänhetens möjligheter att få tillgång till patentdokumentation.

- Konsekvensema för verksamheten vid PRV av en harmonisering av vammärkeslagen till EGs vammärkesdirektiv.

- Konsekvensema för verksamheten vid PRV av en svensk anslutning till Madridprotokollet om intemationell registrering av varumärken.

- Förslag till förenklingar i aktiebolagslagstiftningen.

F 16. Patent- och registeringsverket: Immaterialrätt m.m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1 000

Under detta anslag redovisas kostnader och intäkter för verksamheterna Patentärenden, Varumärkes- och mönsterärenden, Namnärenden samt Uppdragsverksamhet inom patent-, vammärkes- och mönsterområdena.

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt över verksamheten.

1990/91

1991/92

1992/93'

1993/94'

1994/95'

1 000-tal kr.

Utfall

Beräknat

Exkl. moms

Patentverkel

fr.o.m. 1991/92

Verksamhet 1

Patentärenden

Intäkter

133 747

139 176

150 430

157 030

161 670

Kostnader

129 988

138 625

146 558

150 955

158 132

Resultat

3 759

3 872

6 075

3 538

Verksamhet 2

Varumärkes- och

mönsterärenden

Intäkter

30 981

32 486

34 120

35 150

36 235

Kostnader

32 707

33 045

34 545

35 478

37 151

Resultat

- 1 726

-559

-425

- 328

-916

Verksamhet 3

Namnärenden

Intäkter

3 237

3 880

4 070

4 150

4 230

Kostnader

3 981

4 473

4 672

4 769

4 981

Resulut

- 744

-593

-602

-619

- 751

Verksamhet 4

Uppdrag

Intäkter

16 820

21 058

24 922

26 770

28 103

Kostnader

16 533

20 784

25 049

27 456

29 970

Resultat

- 127

-686

- 1 867

Verksamhet 1-4

Summa intäkter

184 785

196 600

213 542

223 100

230 238

Summa kostnader

183 209

196 927

210 824

218 658

230 234

Resultat

1 576

-327

2 718

4 442

'Kostnadema är uppräknade med 4 % och intäktema med en årlig avgiftshöjning motsvarande 2 % för budgetåren 1992/93 - 1994/95.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Patent- och registreringsverket

PRV har genomfört resultatanalyser för de olika verksamhetsområdena omfattande åren 1987/88 - 1990/91. PRV har härvid redovisat ett antal nyckeltal relaterade till verksamhetemas karaktär och målsättning. Nyckel-

tal anges bl.a. för produktion, produktivitet, styckkostnad, antal oavgjorda Prop. 1991/92:100 ärenden och medelbehandlingstid. gjj jj

Patentärenden

För patentärenden föreslår PRV i sin anslagsframställning att verksamheten även fortsättningsvis skall bedrivas med ett 1 000-kronorsanslag.

Under perioden 1987/88 - 1990/91 har medelbehandlingstiden för ett patentärende sjunkit från 4,9 till 4,1 år. Antalet oavgjorda ärenden har sjunkit från drygt 16 900 till nära 11 800 under perioden.

Som svar på regeringens specifika direktiv angående patentdokumentationen har PRV fastställt en strategisk plan för sin dokumentation. Förslagen i planen innebär att PRV säkerställer granskamas tillgång till granskningsmaterial i pappersform och att allmänheten har fortsatt tillgång till patentdokumentation. Åtgärdema kommer att säkerställa nödvändiga expansionsutrymmen under ca 15 år.

Varumärkes- och mönsterärenden

För vammärkes- och mönsterärenden föreslår PRV att verksamheten skall bedrivas med ett 1 000-kronorsanslag även i fortsättningen.

Till följd av bristande resurser har prcxluktionen av varumärkesärenden inte hållit jämna steg med efterfrågan. Resultatet har blivit att antalet oavgjorda ärenden ökat. Den genomsnittliga behandlingstiden ökade med nära 100 % från 2 år till nära 4 år under perioden 1987/88 - 1989/90. För budgetåret 1990/91 har den genomsnittliga behandlingstiden åter sjunkit till drygt 2 år.

Utvecklingen på det immaterialrättsliga området inom EG kommer att få betydelse för PRV. EES-avtalet innefattar bl.a. ett åtagande att ansluta sig till Madridprotokollet om intemationell registrering av varumärken. Härtill kommer att vammärkeslagstiftningen kommer att ses över i en särskild utredning som påbörjas under våren 1992.

I sin särskilda rapport angående hur en svensk anslutning till Madridprotokollet skulle påverka verksamheten anger PRV att en sådan anslutning skulle kräva tillskott av drygt 14 personår och en utbyggnad av verkets datorkapacitet.

En anpassning av vammärkeslagen till EGs vammärkesdirektiv och till den nya danska vammärkeslagen skulle enligt PRV kunna leda till förenklingar i vammärkeshanteringen. Detta kan innebära minskning av resursbehovet som delvis balanserar det ökade behovet på gmnd av en presumtiv anslutning till Madridprotokollet.

För mönsterärendena visar resultatanalysen att den genomsnittliga behandlingstiden ökat något under perioden 1987/88 - 1990/91. Under samma period har ärendekostnaden ökat med ca 35 %.

Verksamheten på expeditionen för periodisk skrift, som överfördes till mönsterenheten den 1 febmari 1991, har bedrivits utan ärendebalanser. 91

Namnärenden

För namnärenden föreslår PRV att verksamheten bedrivs med ett 1 000-kronorsanslag.

Resultatanalysen visar att den genomsnittiiga behandlingstiden för namnärenden sjunkit med 7 % under perioden 1987/88 - 1990/91. Ärendekost-nadema har ökat med ca 8 % under samma period.

PRV för ett register över personnamn på svenska medborgare. Registret uppdaterades senast år 1983 med de då aktuella uppgiftema ur SPAR/DAFA-registret. PRV har behov av uppgifter ur SPAR-registret och vill få tillgång till vissa uppgifter i det s.k. riksaviseringsbandet avgiftsfritt.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Uppdrag

För uppdragsärenden föreslår PRV att verksamheten bedrivs med ett 1 000-kronorsanslag. Resultatanalyserna visar att kraven på full kostnadstäckning uppnåtts.

Föredragandens Överväganden

Förslag

Övergripande mål

För den kommande perioden skall följande övergripande mål gälla för verksamhetema med patentärenden, vammärkes- och mönsterärenden, namnärenden och upjxirag.

Patentavdelningen skall erbjuda näringslivet en ändamålsenlig, konkurrenskraftig och kvalitativt högtstående service i patentfrågor.

Vammärkes- och mönsterenhetema skall tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundemas krav på snabb handläggning och hög kvalitet.

Namnenheten skall tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundemas krav på snabb handläggning och hög kvalitet.

Uppdragsavdelningen skall erbjuda näringsliv och övriga intressenter en heltäckande informations- och konsultservice inom särskilt de immaterialrättsliga områdena patent, vammärken och mönster.

PRV skall på sina ansvarsområden aktivt hävda Sveriges roll i det intemationella samarbetet.

Resurser m.m. Förslaganslag 1992/93

1 000 kr.

92 Planeringsram Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Planeringsramen för perioden 1992/93 - 1994/95 beräknas för verksamhetema med patentärenden, vammärkes- och mönsterärenden, namnärenden och uppdragsverksamhet inom patent-, vammärkes- och mönsterområdena till 660 milj.kr.

Resultatbedömning

PRV har redovisat resultatbedömningar för de olika verksamhetsområdena för perioden 1987/88 - 1990/91.

Patentverksamheten har under perioden utvecklats på så sätt att antalet oavgjorda patentärenden nedarbetats kraftigt och den genomsnittliga behandlingstiden för ärenden sänkts till drygt 4 år. Jag anser dock att PRV bör sträva efter att uppnå ännu kortare behandlingstider.

För vammärkesverksamheten gäller att produktionen inte hållit jämna steg med efterfrågan under perioden. Av den anledningen har en ärendebalans byggts upp och behandlingstidema blivit långa. Mot slutet av perioden har verksamheten dock visat en positiv tendens. Jag anser att resultatet för perioden inte är helt tillfredsställande och vill framhålla vikten av att den positiva tendensen mot slutet av perioden fortsätter.

Produktion och produktivitet inom mönsterverksamheten är enligt min mening inte helt tillfredsställande. En genomgång av arbets- och gransk-ningsmtiner kan, enligt min bedömning, medföra en positiv utveckling av produktion och produktivitet.

Verksamheten på expeditionen för periodisk skrift skall även fortsättningsvis bedrivas utan ärendebalanser.

För verksamheten namnärenden har kostnader och behandlingstider legat på ungefär samma nivå under hela perioden. Verksamhetens intäkter täcker av sociala skäl inte kostnadema. Enligt min mening är resultatet tillfredsställande.

För uppdragsverksamheten inom immaterialrättsområdet visar resultatet att full kostnadstäckning uppnåtts. Det är ett tillfredsställande resultat.

Fördjupad prövning

De resultat som PRV redovisat för patentverksamheten under perioden 1987/88 - 1990/91 visar en positiv utveckling. Medelbehandlingstiden för ett patentärende är dock fortfarande längre än vad som i bästa fall kan uppnås. Min bedömning är därför att patentavdelningen bör sträva efter att sänka behandlingstidema ytterligare. Resultatet för verksamheten med vammärken är inte helt tillfredsställande. Min bedömning är därför att verksamheten skall inriktas på att förkorta handläggningstidema och nedbringa ärendebalansema med bibehållen kvalitet. Resultatet för mönsterverksamheten är inte heller helt tillfredsställande för perioden. Jag anser

att verksamheten bör effektiviseras i syfte att öka produktionen och pro- Prop. 1991/92:100 duktiviteten vid enheten. g-j jt

PRV har inför treårsperioden 1992/93 - 1994/95 redovisat en fördjupad anslagsframställning med resultat-, framtids- och resursanalyser. 1 fram-tidsanalysema har PRV redovisat olika nyckeltal som resultatmål för verksamhetema, t.ex. genomsnittiiga behandlingstider. Enligt min mening är genomsnitdig behandlingstid ett bra mått på hur sådana verksamheter, som PRV bedriver, har lyckats under en period. Jag har därför i samråd med PRV kommit fram till följande konkreta mål för den kommande planeringsperioden.

Verksamhet Genomsnittlig

behandlingstid

Patentärenden Beslut inom 3 år

Vammärkesärenden 10 månader

Mönsterärenden 11 månader

Namnärenden 2-3 månader

Ett väl fungerande industriellt rättsskydd är en av fömtsättningama för en gynnsam ekonomisk tillväxt, inte minst när det gäller de små och medelstora företagen. PRV är därmed ett viktigt stöd för näringslivets utveckling. Den intemationella aspekten är viktig, eftersom bl.a. det industriella rättsskyddet i stor utsträckning styrs av intemationella system. Jag anser det därför angeläget att PRV på sina ansvarsområden även i fortsättningen aktivt hävdar Sveriges roll i det intemationella samarbetet.

Slutsatser

Mot bakgmnd av den resultatbedömning och fördjupade prövning jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.

Övergripande mål för verksamheten med patentärenden skall vara att erbjuda näringslivet en ändamålsenlig, konkurrenskraftig och kvalitativt högtstående service i patentfrågor.

Behandlingstiden för patentärenden skall under treårsperioden minskas i en sådan omfattning att beslut i ett patentärende kan meddelas inom tre år.

Övergripande mål för PRVs verksamhet inom vammärkesområdet skall vara att tillhandhålla ärenden och tjänster utifrån kundemas krav på snabb handläggning och hög kvalitet.

Verksamheten skall inom treårsperioden uppnå målet att den genomsnittliga behandlingstiden för ett vammärkesärende inte överstiger tio månader.

Övergripande mål för mönsterverksamheten skall likaså vara att tillhan dahålla ärenden och tjänster utifrån kundemas önskemål. 94

Medelbehandlingstiden för ett mönsterärende skall vidmakthållas vid Prop. 1991/92:100 högst elva månader. g:j j

Det övergripande målet för namnverksamheten skall vara att tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundemas krav på snabb handläggning och hög kvalitet. Inom treårsperioden skall den genomsnittliga behandlingstiden för ett namnärende bibehållas vid två till tre månader.

För uppdragsverksamheten inom särskilt de immaterialrättsliga områdena patent, vammärken och mönster skall det övergripande målet vara att erbjuda näringsliv och övriga intressenter en heltäckande informations-och konsultservice.

PRV skall på sina ansvarsområden aktivt hävda Sveriges roll i det internationella samarbetet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att de övergripande målsättningama för patent- och re gistreringsverkets verksamhetsområden Patentärenden, Vammärkes- och mönsterärenden. Namnärenden och Uppdragsärenden inom pa tent, vammärkes- och mönsterområdena skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 17. Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

2 000

1992/93 Förslag

1 000

Under detta anslag anvisas medel för PRVs verksamheter Bolagsärenden samt Uppdragsverksamhet inom bolagsområdet.

95 Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av verksamheten. Prop. 1991/92:100

Bil. 13

1990/91

1991/92

1992/93'

1993/94'

1994/95'

1 000-Ul kr.

Utfall

Beräknar

Exkl. moms

Patentverkel

fr.o.m. 1991/92

Verksamhet 5

Bolagsärenden

Intäkter

80 046

105 560

112 904

120 797

129 699

Kostnader

89 016

107 399

112 924

120 802

129 691

Resultat

- 8 970

- 1 839

- 20

-5

8 Verksamhet 6

Uppdrag

Intäkter

33 530

5 400

5 760

6 167

6 528

Kostnader

29 898

5 500

5 824

6 165

6 524

Resultat

3 632

- 100

- 64

4 Verksamhet 5-6

Summa intäkter

113 576

110 960

118 664

126 964

136 227

Summa kostnader

112 899

118 748

126 967

136 215

Resultat

-5 338

- 1 939

- 84

- 3

per år lör budgetåren 1992/93

'Intäkterna och kostnaderaa har uppräknats med 4 1994/95.

Patent- och. registreringsverket

PRV har genomfört resultatanalyser för de båda verksamhetsområdena inom bolagsavdelningen omfattande åren 1987/88 - 1990/91. PRV har redovisat nyckeltal för produktion, styckkostnad, behandlingstid och arbetsproduktivitet.

En kostnads-intäktsanalys för perioden 1992/93 - 1994/95 visar att full kostnadstäckning kan nås endast genom ytteriigare besparingar och rationaliseringar. Sådana kommer att vidtas så att det ekonomiska målet uppnås varje år under planeringsperioden.

Aktiebolagsärenden

För bolagsärenden föreslår PRV i sin anslagsframställning att verksamheten skall bedrivas under ett 1 0(X)-kronorsanslag.

96 Under perioden 1987/88 - 1990/91 har behandlingstiden för bolagsärenden sjunkit från elva till tre veckor. Totalt sett har produktionen av aktiebolagsärenden ökat med i genomsnitt 10 % per år under perioden.

Som svar på regeringens specifika direktiv angående förslag till förenklingar i aktiebolagslagstiftningen har PRV lämnat en rapport med ett antal förenklingsförslag.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Uppdragsärenden

För uppdragsärenden föreslår PRV att verksamheten skall fortsätta att bedrivas med ett 1 000-kronorsanslag.

Föredragandens överväganden

Förslag

Övergripande mål

För den kommande perioden skall följande övergripande mål gälla

för verksamheten vid bolagsavdelningen.

Bolagsavdelningen skall inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundemas berättigade krav på och önskemål om snabbhet och kvalitet i handläggningen.

Verksamheten skall ha full kostnadstäckning.

Resurser m.m.

Förslagsanslag 1992/93

1 000 kr.

Planeringsram

Planeringsramen för perioden 1992/93 -1994/95 beräknas för Bolagsavdelningen till 382 milj.kr.

Resultatbedömning

PRV har redovisat resultatbedömningar för respektive verksamhetsområde inom bolagsavdelningen för perioden 1987/88 - 1990/91.

Inom området aktiebolagsärenden har produktionen av olika ärendekategorier ökat under hela perioden. Väntetiden för firmaärenden har minskat från ca elva veckor till nuvarande ca tre veckor. Väntetiden för nybildningar har kunnat nedbringas till mindre än en vecka. Denna förbättring har, fömtom genom omfattande övertidsinsatser, åstadkommits

7 Riksdagen 1991/92. I .saml. Nr 100. Bilaga 13

genom personalutveckling, organisationsförändringar och teknikutveckling. Prop. 1991/92:100 Enligt min mening är den effektivisering som skett under perioden till- gji i-i fredsställande.

För uppdragsärenden har produktionen ökat under perioden. Produktiviteten har förbättrats under perioden och väntetidema på uppdragssidan har under hela perioden varit tillfredsställande.

Fördjupad prövning

PRV har inför treårsperioden 1992/93 - 1994/95 redovisat en fördjupad anslagsframställning med resultat-, framtids- och resursanalyser.

De resultat som PRV redovisat för bolagsverksamheten är enligt min bedömning tillfredsställande. PRV har genom den effektivisering som skett under perioden 1987/88 - 1990/91 lyckats sänka väntetidema framför allt för firmaärenden.

Det är nödvändigt att kostnadema hålls på en sådan nivå att det ekonomiska målet full kostnadstäckning uppnås.

Om huvudmannaskapet för handels- och föreningsregistren överförs från länsstyrelsema till PRV, skall för denna verksamhet gälla motsvarande övergripande mål som för verksamheten med aktiebolagsregistrering. Verksamheten med handels- och föreningsregistrering skall i likhet med den övriga verksamheten bedrivas med full kostnadstäckning. När PRV lämnat den tidigare nämnda utredningen i frågan, avser jag att återkomma till hur genomförandet skall finansieras.

Slutsatser

Mot bakgmnd av den resultatbedömning och den fördjupade prövning jag gjort av verksamheten drar jag följande slutsatser.

Övergripande mål för verksamhetema med bolagsärenden och uppdragsverksamhet inom bolagsområdet skall vara att tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundemas berättigade krav på och önskemål om snabbhet och kvalitet i handläggningen.

Verksamheten skall uppnå full kostnadstäckning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för patent- och registreringsverkets verksamheter inom bolagsärenden och uppdragsärenden skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

98 Prop. 1991/92:100 F 18. Patentbesvärsrätten gU j

1990/91 Utfall 10 187 000

1991/92 Anslag 9 814 000

1991/92 Anslag exkl. 9 764 000

mervärdesskatt

1992/93 Förslag 10 213 000

Patentbesvärsrätten (PBR) är en självständig förvaltningsdomstol och utgör sedan den 1 juli 1987 en egen myndighet. Verksamheten regleras genom lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.

PBR prövar som förvaltningsdomstol överklaganden av beslut av patent-och registreringsverket enligt vad som föreskrivs i patentlagen eller med stöd därav utfärdade bestämmelser, samt i mönsterskyddslagen, varumärkeslagen, namnlagen och lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område.

Patent- och registreringsverket skall mot kostnadsersättning ge PBR erforderlig administrativ service vad gäller bl.a. löne-, personal- och ekonomiadministrativa frågor.

PBR har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1992/93 - 1994/95.

Patentbesvärsrätten

PBR redovisar för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 två budgetalternativ. Det ena altemativet utgör ett målrelaterat förslag om oförändrad resurstilldelning under perioden. Det andra altemativet innebär en neddragning av resursema med sammanlagt 5 % under perioden. PBR föreslår

- att verksamheten under budgetperioden 1992/93 - 1994/95 får bedrivas under ett ramanslag med en treårig budgetram,

- att verksamheten får ges den målrelaterade inriktning som presenteras i anslagsframställningen och

- att - pris- och löneomräkning obeaktad - medel anvisas i enlighet med en i förhållande till budgetåret 1991/92 oförändrad kostnadsram för vart och ett av de tre åren, dvs. med 9 764 000 kr. per år.

PBR har redovisat resultatanalyser för sin verksamhet omfattande åren 1986/87 - 1990/91. De nyckeltal som redovisas är inkomna mål, avgjorda mål, personresurser, produktivitet, inneliggande mål och medelbehandlingstid.

För patentmålens del framgår att antalet mål i balans stadigt gått ned under perioden. Medelbehandlingstiden har dock ökat från 1,8 till 2,6 år. Den nedgång i produktiviteten med ca 40 % som skett har enligt PBR sin bakgmnd främst i den successiva minskning som gjorts av antalet tekniska ledamöter i domstolen. Arbetsbelastningen har därigenom ökat för kvar varande ledamöter, bl.a. beroende på att dessa måste läsa in teknik som 99

ligger utanför deras egentliga specialområden. Ledamötema har också kommit att få ta mer av sin tid i anspråk för att hålla sig informerade om den praxis som utformas vid det Europeiska Patentverket.

För vammärkesmålen, mönstermålen och de övriga mål som handläggs av domstolens lagfama ledmöter har medelbehandlingstiderna varierat mellan 0,5 och 0,9 år, vilket senare gällde för det sista året under perioden. Tillströmningen av nya vammärkesmål ökade kraftigt under 1990/91, vilket medförde en markant ökning av antalet oavgjorda sådana mål.

Regeringen har gett PBR specifika direktiv att för perioden 1992/93 -1994/95 göra en framtidsanalys av ärendetillströmningen och en resursanalys, i vilken särskilt behovet av personal beaktas i förhållande till prognosen för ärendetillströmningen. PBRs prognos är att antalet inkommande patentmål kommer att ligga kvar på nivån från 1990/91, dvs. ca 180 mål per år. För de övriga målen, dvs. vammärkesmålen m.fi., förväntas tillströmningen fortsätta att öka under perioden från ca 300 inkommande mål 1990/91 till beräknade 360 under 1994/95.

För att PBR skall kunna vidmakthålla en kompetent handläggning av målen under perioden utan att handläggningstidema blir oacceptabelt långa, krävs att personalresursema totalt sett behålls på samma nivå som under 1990/91.

1 regeringens myndighetspecifika direktiv har PBR vidare anmodats att överväga omfattningen av köp av extema tjänster. Enligt PBR är den nuvarande ordningen att PBR köper service av patent- och registreringsverket och byggnadsstyrelsen den mest rationella och bör behållas.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Föredragandens överväganden

Förslag

Övergripande mål

För den kommande perioden skall den övergripande målsättningen för PBR vara att patentmål avgörs inom en genomsnittlig handläggningstid på 1,5 år och att samtliga övriga mål avgörs i sådan omfattning att målbalansen inte tillåts öka.

Resurser m.m.

Förslagsanslag 1992/93

10 213 000 kr.

Planeringsram

Planeringsramen för perioden 1992/93 - 1994/95 beräknas för PBR till 32 885 000 kr.

100 Prop. 1991/92:100 Resultatbedömning' r>-i i-j

PBR har redovisat resultatbedömningar för perioden 1987/88 - 1990/91.

Antalet årligen inkommande patentmål har under en lång period stadigt gått ner. PBR har därför successivt sedan 1984 minskat antalet tekniskt kunniga ledmöter från 13 till 9. Under perioden har produktiviteten minskat samtidigt som medelbehandlingstiden ökat från 1,8 till 2,6 år. Min åsikt är att medelbehandlingstiderna för patentmålen bör minskas till 1,5 år, vilket enligt PBR är den kortaste behandlingstid, som går att uppnå i praktiken.

För vammärkesmålen, mönstermålen och övriga mål som handläggs av domstolens lagfama ledamöter har tillströmningen av nya mål ökat med 35 % under perioden och förväntas fortsätta att öka. Orsaken är att patent-och registreringsverket kraftigt ökat sin avverkning av varumärkesärenden. Den beskrivna utvecklingen har lett till att antalet oavgjorda vammärkesmål ökat markant.

Slutsatser

Mot bakgmnd av den resultatbedömning jag gjort drar jag följande slutsatser.

Övergripande mål för verksamheten vid PBR skall vara att patentmål avgörs inom en genomsnittlig handläggningstid på 1,5 år och att samtliga övriga mål avgörs i sådan omfattning att målbalansen inte tillåts öka.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättning för verksamheten inom Patentbesvärsrättens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 10 213 000 kr.

101 F 19. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling

1990/91 Utgift 5 000 000 Reservation 4 048 687'

1991/92 Anslag 16 610 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 15 717 213

1992/93 Förslag 24 607 000

' Exkl. mervärdeskatt

Under anslaget finansieras en med miljö- och resursdepartementet gemensam satsning på ett i första hand treårigt program för forskning för ett avfallssnålt samhälle (prop. 1989/90 Om forskning, NU40, rskr. 337). För att hantera stödet har en myndighet bildats; programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Programrådets styrelse utgörs av sex personer, varav en är ordförande. Den praktiska hanteringen av stödet sköts av ett kansli.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Myndigheten

Programrådet för forskning för ett avfallssnåltsamhälle har i sin anslagsframställan utgått från de treåriga ramar som beslutades i forskningspropositionen och har för budgetåret 1992/93 hemställt om 30,0 milj.kr.

Under det kommande budgetåret är avsikten att fortsätta de satsningar på prioriterade områden för vilka programrådet under hösten 1991 låtit ta fram speciella forskningsprogram. Dessa områden är: miljöanpassad produktutveckling, restproduktanvändning och avfallsdeponering. Programrådet har vidare beslutat att ge direkt stöd till högskolans kompetensuppbyggnad i form av enskilda tjänster till några utvalda institutioner samt stöd till doktorander.

Programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle har slutligen begärt att få byta namn till Avfallsforskningsrådet, AFR.

Föredragandens överväganden

Jag har för programrådets verksamhet beräknat 24,6 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för miljö- och naturresursdepartementet, som beräknat 17,2 milj.kr. för anslaget B 13. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering under budgetåret 1992/93.

I den forskningsproposition som regeringen har för avsikt att presentera våren 1993 skall programrådets fortsatta verksamhet prövas.

102 Jag har ingenting att erinra mot det av programrådet föreslagna namnby- Prop. 1991/92:100 ''- Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Forskning för ett ayfalbsnåh samhälle: Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 24 607 000 kr.

F 20. Avgifter till vissa intemationella FoU-organisationer

1990/91 Utgift 374 000'

1991/92 Anslag 448 000'

1992/93 Förslag 544 000

'Ingående som del av anslaget B 8 under utrikesdepartementets huvudtitel.

Under detta anslag beräknas bidrag till avgifter för täckande av Sveriges andel av sekretariatskostnadema för Eureka och Cost enligt ingångna avtal avseende intemationell FoU-samverkan inom dessa organisationer. Anslaget har tidigare redovisats inom Utrikesdepartementets huvudtitel förslagsanslag B 8. Övriga intemationella organisationer m.m., men överförs nu som förslagsanslag till Näringsdepartementets huvudtitel.

Det europeiska forskningssamarbetet Eureka omfattar 19 europeiska länder samt EG-kommissionen. Eureka syftar till att höja Europas teknologiska nivå och öka industrins intemationella konkurrenskraft. Under 1986 etablerades ett permanent Eureka-sekretariat i Bryssel. Varje medlemsland bidrar till sekretariatet enligt BNP-nyckeln, som för svenskt vidkommande betyder 3,07 % av Eureka-sekretariatets totala budget. Ökningen i antal projekt har varit mycket stark under senare år. Belastningen på sekretariatet har dessutom ökat genom Eurekas utökade verksamhet gentemot Östeuropa. Det svenska bidraget för denna verksamhet beräknas till 477 000 kr. budgetåret 1992/93, vilket innebär 25 % ökning jämfört med innevarande budgetår.

Det europeiska forskningssamarbetet Cost omfattar 23 europeiska länder samt EG-kommissionen. Det syftar till att medelst samarbete effektivisera de enskilda ländemas forskningsinsatser. Samarbetsformema är enkla och har till syfte att vänja forskarna vid intemationellt samarbete, därvid även fungerande som tillvänjning inför mer komplicerad FoU-samverkan inom t.ex. Eureka eller EGs forskningsprogram. Sveriges deltagande i Cost är exempel på samarbete med EG även på områden utanför frihandelsavtalet. En tredje Cost-fond om 50 miljoner belgiska francs, motsvarande ca 7,5 milj.kr. upprättades år 1984 för verksamheten. Sveriges totala bidrag till fonden har beräknats till 1 695 000 belgiska francs eller ca 280 000 kr., som ska fördelas på fem inbetalningar. Ett nytt bidrag beräk-

nas utgå under budgetåret 1992/93 med 67 000 kr., vilket innebär 4 % Prop. 1991/92:'l00 ökning jämfört med innevarande budgetår. gjj jo

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 544 000 kr.

Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet

Regeringens näringspolitik bygger på generellt verkande insatser, såsom framgår bl.a. .av proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken. Inom näringsdepartementets område aviserades i denna bl.a. att det treåriga branschprogrammet för verkstadsteknik skulle avvecklas ett år i förtid, från och med budgetåret 1992/93. Jag återkommer nu till denna fråga.

Delegationen för verkstadsteknisk utveckling (VT-delegationen) inrättades vid ingången av budgetåret 1990/91. Syftet med det Verkstadstekniska programmet var att främja de små och medelstora företagens konkurrensförmåga och produktivitet genom att utnyttja ny teknik och nya material och produkter och produktionsprocesser. Programmet var främst avsett för företag arbetande som underleverantörer.

Detta stämmer dock inte med min uppfattning om vad som skapar utvecklings- och tillväxtkraft inom svenskt näringsliv. Företagsstöd till vissa branscher likt det som VT-delegationen förmedlar ökar inte dynamiken i näringslivet.

Nedläggning av VT-delegationen utgör en del av ett antal besparingar under det kommande budgetåret rörande företagsstöd. Dessa besparingar kommer i stället företagen tillgodo genom skattesänkningar. Det är enligt min mening framför allt de generella ekonomiska åtgärderna som skall skapa ett bra klimat för företagare i Sverige.

Redan beslutade projekt inom VT-delegationens ram bör dock slutföras. I den mån de sträcker sig till tiden efter den 1 juli 1992 bör detta slutförande ske inom NUTEK.

104 G. Övrig näringspolitik pp 1991/92:100

Verksamheten vid närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, är sedan den 1 juli 1991 central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och fömyelse samt för omställningen av energisystemet. Utgångspunkt för verksamheten skall vara den ökade intemationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken som ägt mm. Det innebär bl.a. en inriktning mot mer generella medel och färre selektiva åtgärder. Verket skall därvid svara för statliga insatser för att främja

1. teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,

2. etablering och utveckling av små och medelstora företag,

3. en balanserad regional utveckling, och

4. energiförsörjning och effektivare energianvändning.

I anslutning till insatsema skall verket ansvara för utrednings- och utvärderingsverksamhet avseende sådana insatser i ett samhällsekonomiskt perspektiv, följa den intemationella utvecklingen samt främja svenskt deltagande i intemationellt samarbete inom sina verksamhetsområden.

G 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader

1991/92 Anslag 186 000 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 179 398 955'

1992/93 Förslag 181 625 000

Anslaget Näringspolitisk myndighet: Förvalmingskostnader

Från anslaget bekostas löne- och övriga förvaltningskostnader samt lokalkostnader.

105 Budget

1991/92 exkl.

mervärdeskatt

Beräknad

ändring

1992/93

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Anslag

Utgifter

1. Förvaltningskostnader

2. Kostnader för koncessions- och behörighetsärenden

(därav lönekostnader)

186 000 000

+ 2 226 045

4 158 042 220 958

(123 000 000) (-3 000 000)

183 556 997 -l- 2 247 045

Inkomster

3. Avgifter för koncessions- och behörighetsärenden

4 158 042

+ 20 958

Nettoutgift

179 398 955

-I- 2 226 045

Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK

Mot bakgmnd av den rationalisering som genomfördes i samband med att statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk lades ned och NUTEK bildades har NUTEK beräknat anslaget på realt oförändrad nivå.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare föreslagit en reducering av vissa anslag till verksamheter som bedrivs inom NUTEK. Bl.a. bör anslaget till småföretagsutveckling reduceras liksom stödet till teknisk forskning och utveckling. Med hänsyn till dessa förändringar och med anledning av att ett visst rationaliseringskrav bör kunna ställas på NUTEK har jag beräknat en reduktion av förvaltningskostnadsanslaget. Dämtöver har jag beräknat en överföring av ca 2 milj.kr. från sjätte huvudtitelns anslag Transportrådet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förmltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 181 625 000 kr.

106

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

G 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar och information

1991/92 Anslag 27 358 000' 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 24 586 847'

1992/93 Förslag 25 570 000

' Anslaget Näringspolitisk myndighet: Utredningar och information

Från anslaget bekostas utredningsverksamheten och energiinriktad informationsverksamhet inom myndighetens verksamhetsområde samt utvecklingsprojekt m.m. i elanvändningsrådet.

1991/92 Beräknad

exkl. ändring

mervärdesskatt 1992/93

1. Utredningar m.m.

9 400 000

+ 310000

2. Energiinriktad information m.m.

8 186 847

+ 313 000

3. Elanvändningsrådet

2 300 000

+ 60 000

4. Till regeringens förfogande

4 700 000

+ 300 000

Totalt

24 586 847

+ 983 153

Jag föreslår, i likhet med NUTEKs förslag, att för nästa budgetår beräknas en realt oförändrad resurstilldelning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar och information för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 25 570 000 kr.

G 3. Särskilda avvecklingskostnader för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk

1991/92 Anslag 1992/93 Förslag

1 000' 1 000

/slaget Särskilda av\'ecklingskostnader

107 Från anslaget bekostas f)ersonal-, lokal- och övriga förvaltningskostnader för uppsagd personal vid de tre tidigare myndighetema statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk.

Närings- och teknikutvecklingsverket föreslår att anslaget tas upp även under budgetåret 1992/93, eftersom de kostnader som har samband med avvecklingen av de tre tidigare myndighetema kvarstår även under detta budgetår.

Därtill kommer de kostnader som uppkommer till följd av uppsägning av personal från NUTEK som en följd av den reduktion av anslaget G I. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader som jag nyss har föreslagit för budgetåret 1992/93.

Jag föreslår att anslaget förs upp med oförändrat belopp för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda awecklingskostnader för statens industriverk, styreben för teknisk utveckling och statens energiverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

108 H. Energi Prop 1991/92:100

Bil. 13 Redovisning av de energipolitiska programmens resultat, ,

Bakgrund

Riksdagen beslutade våren 1991 om riktiinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373). Enligt riktiinjema måste omställningen av energisystemet, vid sidan om säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kämkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske, avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjlighetema att bibehålla intemationellt konkurrenskraftiga elpriser.

Riksdagens beslut innefattar bl.a. särskilda program för att påskynda omställningen och utvecklingen av energisystemet. Från och med den I juli 1991 kan stöd enligt förordningen (1991:1099) om vissa investeringar inom energiområdet, m.m. lämnas för investeringar i kraftvärmeproduktion med biobränslen och för att säkerställa en fortsatt användning av biobränslen i befintliga kraftvärmeverk. Vidare kan stöd lämnas för investeringar i vindkraftverk och anläggningar för utnyttjande av solvärme. Stödsystemet gäller under en femårsperiod och omfattar totalt 1 300 milj.kr. Det handhas i huvudsak av närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Boverket ansvarar för stöd till investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder.

Riksdagens beslut innehåller även ett program för effektivare användning av energi. Programmet innefattar bl.a. stöd enligt förordningen (1988:806) om statiigt stöd till utveckling, upphandling och introduktion av energieffektiv teknik (senast ändrad 1991:1098). Stödsystemet trädde i kraft den 1 juli 1991 och gäller under en femårsperiod. Den totala medelsramen uppgår till 750 milj.kr. Stödsystemet handhas av NUTEK. Vidare disponerar NUTEK 10 milj.kr. för samordning och utveckling av information rörande effektiv energianvändning till mindre och medelstor industri. Konsumentverket disponerar 5 milj.kr. för arbetet med energideklarationer, m.m.

Programmen för omställning och utveckling av energisystemet innefattar också ett medelstillskott till energiteknikfonden genom anslag på 110 milj.kr. per år under fem år. Dämtöver tillförs fonden, liksom tidigare, medel som motsvarar 10 kr. per kubikmeter olja av den allmänna energiskatten på oljeprodukter. Fondens inriktning har enligt förordningen (1988:805) om statiigt stöd ur energiteknikfonden, m.m. (senast ändrad 1991:1097) vidgats till att omfatta stöd till bl.a. demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder samt inom industrin. Särskild prioritet skall ges till utveckling av teknik rörande storskalig vindkraft och utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer.

109 I riksdagens beslut betonas vikten av att riksdagen och regeringen har Prop. 1991/92:100 möjlighet att bedöma resultatet av insatsema för energihushållning och gu 13 insatsema för ny kraft- och värmeproduktion. Det förutsätts att de resultat som uppnås genom de energipolitiska programmen årligen skall redovisas till riksdagen i budgetpropositionen. Regeringen skall samtidigt förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade. Det är därför, enligt beslutet, nödvändigt att de energipolitiska programmen fortlöpande följs upp och utvärderas.

Den redovisning som skall lämnas till riksdagen fömtsätter att ett betydande underlagsmaterial årligen tas fram. Mot den bakgmnden uppdrog regeringen den 20 juni 1991 åt statens energiverk, efter den 1 juli 1991 NUTEK, att utvärdera programmen för omställning och utveckling av energisystemet, m.m. samt att årligen redovisa resultatet av utvärderingen till regeringen.

NUTEKs redovisning (R 1991:1), Energirapport 1991, överiämnades till industridepartementet den 3 september 1991. Redovisningen år 1991 gjordes, i överensstämmelse med regeringens beslut, översiktlig.

NUTEK har vidare inkommit med en redovisning av pågående insatser för en effektivare energianvändning.

NUTEK gör följande bedömning beträffande elproduktionens utveckling under 1990-talet.

Under ett år med normal nederbörd kan ca 63,5 TWh el produceras med vattenkraft i dag. Normalårsproduktionen antas öka till 65 TWh år 2000.

Ar 1990 var ett extremt varmt och vattenrikt år, vilket medförde att kärnkraftsproduktionen kunde nedregleras. Produktionen uppgick till ca 65,3 TWh år 1990. Produktionsförmågan år 2000 beräknas uppgå till 68 TWh.

Elproduktionskapaciteten i industriella mottrycksanluggningar beräknas förbli oförändrad fram till år 2000, dvs. ca 4-5 TWh. Den ekonomiskt tillgängliga kraftvärmeproduktionen, dvs. samtidig produktion av el och värme, uppgår i dag till ca 6 TWh. Fram till år 1995 beräknas ett tillskott av kraftvärme på knappt 1,5 TWh i form av stora kraftvärmeanlägg-ningar. Till år 2000 antas ytteriigare en viss kraftvärmeutbyggnad, men främst i små anläggningar varför tillskottet till kraftbalansen beräknas bli litet.

Produktionskapaciteten i de svenska oljekondenskxaftwerken uppgår till knappt 23 TWh per år. Anläggningarna utnyttjas främst som s.k. torrårsreserv. Åren 1993 och 1995 införs skärpta miljökrav för utsläpp av svavel och kväve från befintliga anläggningar. Dessa begränsningar antas reducera den befintliga produktionskapaciteten med 1,5 TWh. År 2000 väntas den totala kapaciteten i befintliga oljekondenskraftverk uppgå till 21 TWTi el.

Utbyggnadstakten av vindkraftverk är, enligt NUTEK, svår att bedöma, och det antas att vindkraften inte kommer att ge annat än marginella bidrag till kraftsystemet under 1990-talet. Den sammanlagda installerade effekten i svenska vindkraftverk är i dag ca 11 MW. NUTEK redovisar

planer på ett tjugotal nya vindkraftverk med en sammanlagd effekt på Prop. 1991/92:100 knappt 4 MW. gjj 13

Elanvändningen, inkl. överförings- och distributionsförluster men exkl. kraftverkens egenförbmkning, var knappt 140 TWh år 1990. Fram till år 2000 beräknas elanvändningen öka med i genomsnitt knappt 1 % per år till 152 TVvTi.

NUTEK bedömer att utsläppen av koldioxid från kraftproduktionen ökar från ca 1,2 milj. ton år 1990 till ca 6,7 milj. ton år 2000. Ökningen förklaras av en ökad användning av fossila bränslen.

De energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet infördes den 1 juli 1991. Med hänsyn till att stödsystemen endast varit i kraft under en kort period är det, enligt NUTEK, för tidigt att göra bedömningar av hur stöden kommer att utnyttjas. NUTEK anger dock att en preliminär uppskattning tyder på ett stort intresse för stöd till investeringar i nya anläggningar för kraftvärmeproduklion med biobränslen. Enligt NUTEK är det nu inte heller möjligt att bedöma behovet av förändringar av programmen.

NUTEKs redovisning. Energirapport 1991, har remissbehandlats. Synpunkter har inkommit från statens pris- och konkurrensverk, plan- och bostadsverket, statskontoret, riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, statistiska centralbyrån, KRAFTSAM, Landsorganisationen i Sverige, Svenska bioenergiföreningen. Svenska Elverksföreningen, Svenska Energiföreningars Riksorganisation (SERO), Svenska Gasföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen (SNF), Svenska Petroleuminstitutet, Sveriges akademikers centralorganisation. Tjänstemännens Centralorganisation och Värmeverksföreningen.

Remissinstansema har överlag inga invändningar mot de bedömningar som NUTEK redovisar. SNF anser dock att rapporten saknar viktiga fakta om elmarknadens stmktur och priser samt att prognosema för elanvändningen är metodologiskt dåligt redovisade. Enligt SERO kommer utbyggnadstakten av medelstor vindkraft bli lägre än den planerade till följd av dålig ekonomi i projekten.

Föredragandens överväganden

Huvuddelen av de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet startades den 1 juli 1991 (xh har således varit i kraft ett halvår. De bedömningar som kan göras av programmen bygger därför på begränsade erfarenheter. Det är mot den bakgmnden för tidigt att nu söka dra några slutsatser om resultaten av insatsema för energihushållning och ny kraftproduktion. Regeringen avser att under det kommande verksamhetsåret noga följa utvecklingen i syfte att återkomma med en utföriigare redovisning i 1993 års budgetproposition. Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbmksdepartementet.

111 Jag återkommer strax till anslagsfrågan. Chefen för jordbruksdeparte- Prop. 1991/92:100 mentet har tidigare tagit upp de anslagsfrågor i de energipolitiska pro- g|j J3 grammen som rör biobränslen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att ta del av vad jag har anfört om de energipolitiska programmen och utvecklingen av energisystemet.

Verksamheten vid affärsverket Svenska Kraftnät Bakgrund

Affärsverket Svenska Kraftnät förvaltar och driver från årsskiftet 1991/92 storkraftnätet för el, inklusive de statligt ägda utlandsförbindelserna.

Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:97, NU38, rskr. 318) att verksamheten med storkraftnätet inom statens vattenfallsverk skulle föras över till en separat organisation, när huvuddelen av verksamheten i statens vattenfallsverk fr.o.m. år 1992 skulle övergå till att drivas i aktiebolagsform. 1 avvaktan på statsmaktemas slutliga ställningstagande avseende storkraftnätets framtida organisation skulle verksamheten bedrivas i affärsverksform.

Statens energiverk, sedermera NUTEK, har på regeringens uppdrag särskilt utrett frågan om den framtida organisationen för det svenska stamnätet. Utredningen har remissbehandlats.

Under år 1991 har kraftnätsutredningen (I 1991:04) förberett inrättandet av det nya affärsverket.

Genom regeringsbeslut den 14 november 1991 inrättades affärsverket Svenska Kraftnät från den 1 januari 1992. Svenska Kraftnät ansvarar för storkraftnätet och utiandsförbindelsema. Organisationen omfaltar i huvudsak affärsområdet Transmission, den operativa nätdriftledningen och delar av kontrollsystemverksamheten i det tidigare statens vattenfallsverk.

Affärsverket Svenska Kraftnät har enligt sin instmktion, utfärdad den 19 december 1991, till uppgift att på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter som är anknutna till kraftöverföringssystemet. Verket skall därvid också

- bygga ut storkraftnätet baserat på samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar,

- främja konkurrens inom elöverföringsområdet,

- främja forskning, utveckling och demonstration av ny teknik av betydelse för verksamheten,

- svara för den operativa beredskapsplaneringen inom sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsförhållanden.

112 Enligt instmktionen skall verket i huvudsak självt besluta om sin Prop. 1991/92:100 organisation. Inledningsvis kommer verket att i huvudsak behålla den gjj jj organisation som tidigare funnits för motsvarande verksamheter vid statens vattenfallsverk, med komplettering av sådana funktioner som ett självständigt verk skall svara för. Under år 1992 bedöms vissa förändringar av verkets organisation komma att ske.

En proposition om elmarknaden planeras till år 1992, där bl.a. frågan om den framtida organisationen för verksamheten med storkraftnätet m.m. kommer att behandlas. Ett altemativ är att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform från år 1993.

I skrivelse den 30 augusti 1991 har kraftnätsutredningen inkommit med förslag till investerings- och finansieringsplan m.m. för verksamheten under perioden 1 januari - 30 juni 1992 och för budgetåret 1992/93.

Förslaget omfattade de investeringar som enligt tidigare planering inom statens vattenfallsverk skulle ske i storkraftnätet. Riksdagen har godkänt (prop. 1991/92:49, NUlO, rskr. 92) inriktningen och omfattningen av dessa investeringar och deras finansiering för perioden 1 januari - 30 juni 1992.

Regeringens beslut den 14 november 1991 om inrättandet av affärsverket Svenska Kraftnät innebär bl.a. att kontrollsystemverksamheten ingår i affärsverkets organisation. Avsikten är att denna verksamhet skall läggas i ett särskilt aktiebolag inom affärsverket så snart det är praktiskt möjligt.

Kraftnätsutredningens förslag till investerings- och finansieringsplan omfattade inte kontrollsystemverksamheten m.m. 1 en skrivelse den 16 december 1991 har kraftnätsutredningen inkommit med kompletteringar avseende investerings- och finansieringsplanen så att den omfattar även investeringar avseende kontrollsystemverksamheten. Enligt kraftnätsutredningens förslag bör kontrollsystemverksamheten ingå i investerings- ocH finansieringsplanen redan från Ijanuari 1992. I skrivelsen föreslås vidare att affärsverket Svenska Kraftnät dämtöver bör medges en ram för rörlig kredit, i form av riksgäldslån, om högst 100 milj. kr.

Enligt riksdagens beslut om ombildningen av Vattenfall till aktiebolag, m.m. skall statsmaktema år 1992 ta ställning till den framtida organisationsformen m.m. för verksamheten med storkraftnätet.

Kraftnätsutredningens förslag

Utökad investerings- och finansieringsplan för budgetåret 1991/92, m.m.

Kraftnätsutredningen föreslår att den av riksdagen godkända investerings-och finansieringsplanen för innevarande budgetår för affärsverket Svenska Kraftnät (prop. 1990/91:49, NUlO, rskr. 92) utökas så att den omfattar även investeringsbehovet avseende kontrollsystemverksamheten.

Detta investeringsbehov har i statens vattenfallsverks senaste flerårsplan tagits upp under "Kontrollanläggningar" och beräknats till sammanlagt 65

113

8 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

milj.kr. under år 1992. Självfinansieringen har beräknats till 20 milj.kr. Prop. 1991/92:100 och det tillkommande upplåningsbehovet således till ca 45 milj.kr. gjj jj

Av dessa investeringar beräknas 30 milj.kr., med ett upplåningsbehov om 21 milj.kr., ske under första halvåret 1992. Affärsverket Svenska Kraftnäts investerings- och finansieringsplan för innevarande budgetår, således perioden 1 januari - 30 juni 1992, föreslås därför utökas med dessa belopp.

Kraftnätsutredningen har vidare föreslagit att affärsverket skall medges en ram för rörlig kredit, i form av riksgäldslån, om högst 100 milj.kr.

Investeringar under budgetåret 1992/93

Kraftnätsutredningen har lämnat förslag till bl.a. investerings- och finansieringsplan för verket för budgetåret 1992/93. Förslaget bygger på de investerings- och finansieringsplaner som tidigare upprättats inom statens vattenfallsverk för motsvarande verksamhetsområden.

Investeringama i storkraftnätet avser både åtgärder för att bibehålla en hög driftsäkerhet i befintliga ledningar och åtgärder för att öka kapaciteten eller bygga nya ledningar och ställverk m.m. Investeringarna i kontroll-anläggningarna avser främst ny utmstning m.m. i driftdatanätet.

Det totala finansieringsbehovet för planerade investeringar i storkraftnätet och kontrollanläggningama under år 1992 beräknas bli 750 milj.kr., varav 65 milj.kr. avser kontrollanläggningama. Av detta beräknas 620 milj.kr. kunna finansieras med avskrivningsmedel. Upplåningsbehovet blir därmed totalt 130 milj.kr. under år 1992. Upplåningen förutsätts ske via riksgäldskontoret.

Kraftnätsutredningen tar i sin skrivelse den 30 augusti 1991 även upp frågan om affärsverket Svenska Kraftnäts eventuella medverkan i en planerad högspänningskabel mellan Sverige och Tyskland. Denna investering har fömtsätts genomföras av ett tyskt-svenskt aktiebolag med Vattenfall AB och Sydkraft AB som svenska delägare. Enligt kraftnätsutredningens mening bör en sådan kabel kunna utnyttjas av fler än de två största svenska kraftföretagen. En möjlighet att åstadkomma detta är enligt kraftnätsutredningen att affärsverket Svenska Kraftnät blir delägare i högspänn-ingskabeln och sedan upplåter överföringskapaciteten till transitörer.

Enligt planema skall högspänningskabeln upphandlas under andra halvåret 1992. Den totala investeringen beräknades till 1,5-2 miljarder kr. varav ungefär en fjärdedel skulle eriäggas vid upphandlingen. Vid ett eventuellt delägarskap med en tredjedel i projektet skulle affärsverket Svenska Kraftnät behöva investera ca 200 milj.kr. under år 1992. En möjlighet är att verkets eventuella åtagande i projektet skulle ske till hälften genom finansiering och till hälften genom borgensåtagande.

Kraftnätsutredningen föreslog att investerings- och finansieringsramen för år 1992 skulle utökas med 100 milj.kr., liksom även borgensramen med 100 milj.kr., för verkets eventuella deltagande i byggandet av en högspänningskabel mellan Sverige och Tyskland.

114 I tabellen sammanfattas kraftnätsutredningens förslag, inklusive even- Prop. 1991/92:100 tuella investeringar under år 1992 i samband med deltagande i byggande gjj jj av en högspänningskabel Sverige-Tyskland.

Investerings- och finansieringsplan samt

behov av riksgäldslån för investeringar (milj.kr.)

1991 1992 1993

Investeringar i anläggningar 800 850 550

Egen Tmansiering 610 620 450

Upplåningsbehovet 190 230 100

Föredragandens överväganden

Kraftnätsutredningens förslag till investerings- och finansieringsplan för affärsverket Svenska Kraftnät bygger på ett underiag som har utarbetats av statens vattenfallsverk för den milande treårsplaneringen. Bortsett från det eventuella deltagandet i kabelprojektet Sverige-Tyskland ingår således huvuddelen av investeringsverksamheten i en långsiktig planering. Det är enligt min uppfattning lämpligt att det nya affärsverket tills vidare fortsätter den sedan lång tid planerade inriktningen av investeringsverksamheten. Jag förordar därför att den investerings- och finansieringsplan som föreslagits av kraftnätsutredningen godkänns av riksdagen.

Beloppen har i enlighet med den mllande treårsplaneringen på det tidigare statens vattenfallsverk beräknats kalenderårsvis. Omperiodiserade till budgetåret 1992/93 blir de planerade investeringama sammanlagt ca 800 milj. kr. och föranleder ett upplåningsbehov under budgetåret om ca 230 milj. kr.

Kraftnätsutredningens förslag att komplettera den nu gällande investerings- och finansieringsplanen för innevarande budgetår, avseende perioden 1 januari - 30 juni 1991, bör godkännas. Kompletteringen avser investeringar inom den kontrollsystemverksamhet som snarast kommer att läggas i aktiebolagsform.

Även förslaget att låta affärsverket Svenska Kraftnät få disponera en särskild ram om högst 100 milj. kr., som riksgäldslån, för rörlig kredit bör genomföras.

När det gäller frågan om verkets eventuella deltagande i byggandet av en högspänningskabel mellan Sverige och Tyskland, Baltic Cableprojektet, vill jag erinra om att i princip alla befintliga statiigt ägda utiandsför- bindelser har överförts till affärsverket Svenska Kraftnät när statens vattenfallsverk delades upp på Vattenfall AB och Svenska Kraftnät. Detta 115

skall gälla till dess att statsmaktema beslutar om den framtida organisa- Prop. 1991/92:100 tionen av storkraftnätet och utiandsförbindelsema. Detta planeras ske gjj 13 under år 1992. Frågan om affärsverket Svenska Kraftnäts engagemang i utiandsförbindelser kommer således att behandlas av regeringen inom en snar framtid.

Jag anser dock, liksom kraftnätsutredningen, att affärsverket Svenska Kraftnät nu bör ges lämpliga finansiella fömtsättningar inför en diskussion i frågan med övriga intressenter.

Den investerings- och finansieringsram som jag förordar för budgetåret 1992/93 ger möjlighet för Svenska Kraftnät att delta i Baltic Cable om så blir aktuellt. Av samma skäl bör ramen för regeringens bemyndigande att besluta i frågor som rör förvärv av aktier och bildande av bolag inom affärsverket Svenska Kraftnäts verksamhetsområde ökas från nuvarande 35 milj.kr. till 135 milj.kr. Även regeringens bemyndigande att teckna borgen till bolag i vilka affärsverket Svenska Kraftnät förvaltar statens aktier bör ökas från nuvarande 75 milj.kr. till 175 milj.kr.

Jag vill understryka att mitt förslag till investerings- och finansieringsplan inte innebär något ställningstagande till affärsverket Svenska Kraftnäts eventuella engagemang i det nu aktuella kabelprojektet Sverige-Tyskland. Mitt förslag innebär endast att vissa finansiella förutsättningar blir klarlagda.

Som upplysning vill jag slutligen nämna att regeringen tillämpar samma principer för den ekonomiska stymingen av affärsverket Svenska Kraftnät som tidigare tillämpades mot statens vattenfallsverk. Dessa principer, som beslutades av riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:87, NU41, rskr. 376), gäller bl.a. avkastningskrav, beloppsgränser för investeringar utan regeringens godkännande, m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna en utökning av investeringsplanen med 30 milj.kr. och en ökning av upplåningsbehovet med 20 milj.kr. för affärsverket Svenska Kraftnät för budgetåret 1991/92,

2. godkänna att affärsverket Svenska Kraftnät som en ram för röriig kredit får uppta riksgäldslån, utöver upplåning för investeringsändamål, om högst 100 milj. kr.,

3. godkänna inriktning och omfattning av investeringsplan för affärsverket Svenska Kraftnät för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad jag nyss har anfört,

4. godkänna finansieringsplan för affärsverket Svenska Kraftnät för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad jag nyss har anfört,

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom affärs verket Svenska Kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135 milj.kr.,

6. bemyndiga regeringen att teckna borgen till bolag i vilka affärs- Prop. 1991/92:100 verket Svenska Kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt gjj 13 belopp om 175 milj.kr.

Verksamheten vid Trollhätte kanalverk

Trollhätte kanalverk ansvarar för kanaler, slussar och farieder mellan Göteborg och Vänem samt för Säffle kanal. Kanal rörel sen har tidigare utgjort ett särskilt affärsområde inom statens vattenfallsverk.

Riksdagen beslutade den 28 maj 1991 att verksamheten i Vattenfall, utom det s.k. storkraftnätet och utiandsförbindelsema, skulle överföras till ett av staten ägt aktiebolag (Vattenfall AB) vid årsskiftet 1991-1992.

Enligt riksdagsbeslutet borde kanalrörelsen tills vidare förvaltas av Vattenfall AB. I samband med regeringens proposition (1991/92:49) om vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid statens vattenfallsverk till aktiebolagsform, var jag med hänvisning till kanalverksamhetens ekonomiska utfall och de frågor som sammanhänger med utövandet av myndighetsuppgifter, inte beredd att förorda att kanalverksamheten överfördes till aktiebolagsform vid årsskiftet 1991-1992. Regeringen föreslog att Trollhätte kanalverk drivs vidare som ett affärsverk med ansvar för drift och förvaltning för kanalverksamheten i Trollhätte och Säffle kanaler. Riksdagen anslöt sig till regeringens förslag (NUlO, rskr. 92).

Statens vattenfallsverk

Statens vattenfallsverk (Vattenfall) har i skrivelse den 30 augusti 1991 redovisat förslag till bl.a. investerings- och finansieringsplan för Trollhätte kanal verk för treårsperioden 1991-1993.

Det övergripande målet för kanalrörelsen är att tillhandahålla en snabb och säker transportled för nyttotrafik med fartyg året mnt till samtiiga hamnar i Vänem och Göta älv och under isfri period till Säffle kanal samt att för fritidstrafiken tillhandahålla en turistied med tidsenlig service.

Verksamheten beräknas ha ett i stort sett oförändrat antal av fartygspassager under perioden 1992-1994. Godsmängden och antalet fritidsbåtar på kanalen beräknas dock minska något under perioden.

•1 Investeringar inom Trollhätte kanalverk (milj.kr.)

Kanalverk-

1991

1992

1993

1994

1992-1994

samheten

Prognos

Plan

Totala

investeringar

6 6,5

6.5 19,5

117 De största investeringama avser ledverk i en sluss, Qärrstyming av bro, Prop. 1991/92:100 muddring och modemisering av luckor och portar i sluss. Syftet med in- gjj J3 vesteringama är att öka driftframkomlighet och säkerhet i farieden för större fartyg.

Kanalverkets intäkter från verksamheten utgörs av farledsvamavgifter på utrikes gods samt intäkter från bl.a. lotsning, båtmansservice och fritids-båtsslussning. Utöver detta ger drift och underhåll av broar för vägverket och kommuner samt andra entreprenaduppdrag intäkter till verksamheten.

För att möjliggöra fullständig kostnadstäckning utgår också statsanslag från sjätte huvudtitelns anslag Ersättning för viss kanaltrafik. Anslaget för budgetåret 1991/92 uppgick till 59 780 000 kr. Chefen för kommunikationsdepartementet har tidigare denna dag behandlat kanalverkets anslagsframställan avseende budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Verksamheten vid Trollhätte och Säffle kanaler drivs från årsskiftet 1991/1992 av ett nyinrättat affärsverk, Trollhätte kanalverk. Affärsverks-formen bör utnyttjas övergångsvis och i avvaktan på ställningstaganden om Vänersjöfartens roll i regionen och kanalverksamhetens framtida inriktning. En viktig uppgift för affärsverket blir att försöka utveckla kanalverksamheten och sjötransporterna i Vänem. Andra intressenter bör engageras i detta arbete.

Chefen för kommunikationsdepartementet har tidigare denna dag anmält att han avser genomföra en värdering av sjötransportemas betydelse i relation till de transportaltemativ som i övrigt finns för Vänemområdet.

När det gäller kanalverksamhetens framtida organisation vill jag framhålla att aktiebolaget är den associationsform som i allmänhet ger de bästa utvecklingsmöjlighetema. Den organisationslösning som slutiigen väljs är dock beroende av kanalverksamhetens framtida inriktning och omfattning.

För att kanalverksamheten skall kunna bedrivas effektivt och utvecklas bör affärsverket kunna bilda bolag och förvärva aktier inom affärverkets verksamhetsområde. Jag förordar att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att besluta i frågor som rör förvärv av aktier och bildande av bolag inom en ram om 20 milj. kr. Regeringen bör vidare på samma sätt som för andra affärsverk kunna ställa borgen till eventuella dotterbolag till affärsverket. Jag förordar att regeringen inhämtar riksdagens godkännade att besluta i frågor som rör teckning av borgen till bolag i vilka affärsverket förvaltar statens aktier intill ett belopp om 20 milj. kr.

Jag ansluter mig vidare till Vattenfalls bedömning rörande investerings-och finansieringsplan för Trollhätte kanalverk för budgetåret 1992/93. Trollhätte kanalverk har även behov av en kortsiktig finansiering i verksamheten. Jag förordar därför att kanalverket ges möjlighet till upplåning i riksgäldskontoret inom en total ram om 10 milj. kr.

118 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 för Trollhätte kanalverk besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom en ram om 20 milj.kr.,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 teckna borgen för lån till dotterbolag inom Trollhätte kanalverks verksamhetsområde inom en ram om 20 milj.kr.,

3. godkänna investerings- och finansieringsplan för Trollhätte kanalverk för budgetåret 1992/93 enligt vad jag anfört.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

H 1. Elsäkerhet m.m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Riksdagen beslutade våren 1988 om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m. (prop. 1987/88:82, NU30, rskr. 219). Enligt riksdagens beslut öppnades möjlighet för tillverkare och importör att - som alternativ till SEMKO-kontroll med åtföljande S-märkning - utföra motsvarande kontroll vid vissa andra med Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB, SEMKO, samarbetande provningsinstitutioner eller att själva utföra denna kontroll, som i så fall övervakas av SEMKO. Kravet på typgodkännande av SEMKO (S-märkning) ersattes med ett krav på registrering före marknadstillträdet. Kontrollen av de produkter som finns på marknaden förstärktes samtidigt.

Verksamheten under anslaget finansieras med avgifter som tas ut i samband med registrering av elektriska anordningar och elektrisk materiel. Anslaget förs därför upp med ett formellt belopp av 1 0(X) kr.

Till den del löpande utgifter inte kan betalas med löpande inkomster får närings- och teknikutvecklingsverket disponera en röriig kredit intill 8 milj.kr. hos riksgäldskontoret.

119 Beräknad ändring Stat ' " 1991/92' 1992/93

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Utyifter

Elsäkerhet m.m. 24 550 000 -3 700 000

Inkomster

Avgifter för

regisireting 24 549 000 -3 700 000

Nettoutgift 1 000

' Exkl. mervärdeskatt

Närings- och teknikutvecklingsverket

Uppgiften att svara for själva registreringen av elektrisk materiel åvilar SEMKO. Upprättandet av en förteckning över registrerade produkter samt information om dessa inkluderas i kostnadema för själva registreringsförfarandet. Verket beräknar en totalkostnad för registreringsuppgiftema på 4,3 milj.kr. för nästa budgetår.

För au behälla en oförändrad hög produktsäkerhet ingår en marknads-kontroll i den nya kontrollordningen. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, har beräknat kostnaden för marknadskontrollen för det registreringspliktiga området under det kommande budgetåret till 5,0 milj.kr.

Den nya kontrollordningen fömtsätter en medverkan av verket i såväl svenskt som intemationellt standardiseringsarbete. En stor del av detta bör ske genom anlitande av expertis utanför verket, i första hand från SEMKO. NUTEK har beräknat kostnadema för arbetet med standardisering till 5,3 milj.kr. for nästa budgetår.

För resurser för marknadskontroll av det icke registreringspliktiga området (fria området) har verket beräknat resursbehovet till 5,0 milj.kr.

Inom ramen for den nya kontrollordningen skall finnas resurser för föreskriftsarbete m.m. Behovet av resurser för dessa arbetsuppgifter bedömer verket vara 850 000 kr. för det kommande budgetåret. För insatser rörande information om kontrollordningen har NUTEK för nästa budgetår beräknat resursbehovet ull 1,0 milj.kr.

Kostnadema for resurser vid NUTEK för marknadskontroll, standardiseringsarbete och föreskrifter m.m. har av verket beräknats till 5,3 milj.kr.

120 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bil. 13 Jag anser att verksamheten inom området elsäkerhet m.m. bör bedrivas

huvudsakligen i enlighet med NUTEKs förslag. Kostnaden för verksamheten beräknar jag till sammanlagt 20 850 000 kr. för nästa budgetår. Kostnadema vid närings- och teknikutvecklingsverket under budgetåret 1992/93 beräknar jag till 5,3 milj.kr.

Kontrollordningen finansteras med avgifter som tas ut i samband med registrering av elektriska anordningar och elektrisk materiel. Intäktema från registreringsavgiftema bör tillföras anslaget. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Elsäkerhet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.

H 2. Statens elektriska inspektion

1990/91 Utgift 13 900 000

1991/92 Anslag 13 190 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 12 752 000

1992/93 Förslag 14 421 000

Statens elektriska inspektions verksamhet avser att främja säkerheten i samband med framställning, överföring och användning av elektrisk ström. Enligt sin instmktion (1988:809) är inspektionen den lokala statiiga organisationen för ärenden om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar och därmed sammanhängande frågor.

Inspektionen är organiserad på fem distrikt med kontor i Hässleholm, Kristinehamn, Stockholm, Hudiksvall och Skellefteå. Chef för varje distrikt är en överinspektör. NUTEK är chefsmyndighet för inspektionen.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt

Förvaltningskostnader 12 752 000 -1-1669 000

121 Prop. 1991/92:100 Närings- och teknikutvecklingsverket gjj J3

NUTEK utgår i sin medelsberäkning för statens elektriska inspektion från tidigare beräkningar för treårsperioden 1990/91-1992/93.

Inspektionens verksamhet har för den tidigare treårsperioden setts över för att finna möjligheter till kostnadsminskningar. Planerade besparingar har hittills kunnat genomföras. NUTEK anför att kostnader för resor och andra kostnader i samband med tillsynsarbetet har ökat kraftigt under senare år. För att så långt som möjligt undvika inskränkningar av tillsynsverksamheten har vissa rationaliseringar av främst det administrativa arbetet vid inspektionen genomförts.

Enligt verkets bedömning framstår dock de nuvarande resurserna vid inspektionen som alltmer otillräckliga.

Mot denna bakgmnd föreslår NUTEK en förstärkning av medelstilldelningen till statens elektriska inspektion på 1 248 000 kr.

Föredragandens överväganden

Inspektionen ingår i den sedan budgetåret 1987/88 pågående verksamheten med treårsbudgetering. Medel för statens elektriska inspektion bör därför anvisas under ramanslag. Innevarande treårsperiod omfattar budgetåren 1990/91-1992/93. För budgetåret 1992/93 beräknar jag medelsbehovet till 14 421 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 14 421 000 kr.

H 3. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet

1990/91 Utgift

2511 000

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1 000

Från detta anslag betalas utgifter för förluster i samband med lånegarantier som har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statiig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol, förordningen (1983:1107) om statiigt stöd för att ersätta olja, m.m., förordningen (1986:191) om statiigt stöd för utveckling och introduktion av ny

energiteknik, m.m. samt förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Prop. 1991/92:100 energiteknikfonden, m.m. gjj J3

Föredragandens överväganden

Lånegarantier enligt förordningen (1988:805) om statiigt stöd ur energiteknikfonden, m.m. får lämnas intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 milj.kr., inräknat lämnade garantier inom programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik samt minskat med ett belopp som motsvarar infriade garantier i systemet under föregående år (prop. 1987/88:90, NU40, rskr. 375). Vid halvårsskiftet 1991 fanns inga utestående garantier enligt förordningen (1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m.

Förordningen (1983:1107) om statiigt stöd för att ersätta olja, m.m. och förordningen (1986:191) om stadigt stöd för utveckling och introduktion av ny energiteknik, m.m. har upphört att gälla. Den 30 juni 1991 var summan av utestående garantier inom oljeersättningsprogrammet 132,9 milj.kr. och inom teknikutvecklingsprogrammet 0,9 milj.kr.

Som ett medel för att främja den långsikliga försörjningen med fossila bränslen infördes år 1975 en statiig garanti för oljeutvinning m.m. Garantiramens storlek har genom beslut av riksdagen successivt anpassats till det aktuella behovet av garantier. Ramen fastställdes ursprungligen till 2 000 milj.kr. och utgjorde åren 1984-1989 8 000 milj.kr. År 1989 sänktes ramen till 4 000 milj.kr. (prop. 1988/89:100 bil. 16, NU25, rskr. 273) och år 1990 till 3 000 milj.kr. (prop. 1989/90:100 bil. 16, NU25, rskr. 347). Genom riksdagens beslut år 1990 om försäljning av statens aktier i Svenska Petroleum Exploration AB, m.m. (prop. 1990/91:83, NU30, rskr. 198) sänktes garantiramen till 2 000 milj.kr. Den 30 juni 1991 uppgick summan av utestående garantier inom denna ram till 753 milj.kr.

Under år 1991 har de statiiga garantier som hade ställts för SPEs upplåning helt avvecklats. Övriga ställda garantier enligt förordningen (1981:717) om statiig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol avser verksamhet på naturgasområdet, huvudsakligen för Sydgas ABs lån. Dessa garantier är bundna genom avtal (jfr. prop. 1987/88:72).

Mot bakgmnd härav kan gällande garantiram på 2 000 milj.kr. för oljeutvinning m.m. minskas till 1 000 milj.kr. fr.o.m. nästa budgetår.

Regeringen bör nu, med ändring av tidigare lämnat bemyndigande, begära ett bemyndigande av riksdagen att besluta om garantier upp till sistnämnda belopp.

Under budgetåret 1990/91 har ett garantiåtagande på 2 511 000 kr. enligt förordningen (1986:191) om statiigt stöd för utveckling och introduktion av ny energiteknik m.m. infriats. 1 övrigt har inga föriuster inom något av de nämnda programmen uppkommit under budgetåret 1990/91. Det ligger i sakens natur att förluster kan komma att uppstå under följande budgetår. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.

123 Prop. 1991/92:100 Hemställan gjj J3

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. med ändring av tidigare lämnat bemyndigande bemyndiga regeringen att besluta om garantier intill ett sammanlagt högsta belopp på 1 000 000 000 kr. i samband med åtaganden för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol,

2. till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

H 4. Energiforskning

1990/91 Utgift 393 127 052 Reservation . 106 674 298

1991/92 Anslag 355 672 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 343 055 000 1992/93 Förslag 280 764 000

Under anslaget redovisas utgiftema för statens stöd för forskning och utveckling på energiområdet inom ramen för Huvudprogram Energiforskning.

Riksdagen beslöt våren 1990 om ett statligt energiforskningsprogram för budgetåren 1990/91-1992/93 (prop. 1989/90:90, NU40, rskr. 337). Beslutet innebar att energiforskningsprogrammet skall fylla tre huvuduppgifter, nämligen att underlätta en uppbyggnad av baskompetens,att ge stöd till forskning för att underlätta omställningen av energisystemet vid kämkraftsavvecklingen och att möjliggöra en anpassning av energisystemet till ökade miljö- och klimathänsyn.

Våren 1991 fattade riksdagen beslut om riktiinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr.373). Beslutet omfattade även anslaget till energiforskningen. För budgetåret 1991/92 anvisade riksdagen 355 672 000 kr. för Huvudprogram Energiforskning under förevarande huvudtitel. 12 617 000 kr. har dock senare förts bort från anslaget som besparing till föjd av att ingående mervärdeskatt inte skall belasta anslaget utan avräknas mot inkomsttitel.

Huvudprogram Energiforskning har uppdelats på teknikområden där i vissa fall fler än en myndighet har ansvar. En utförlig redovisning av programmet m.m. återfinns i propositionen om forskning (1989/90:90) s. 434 ff. Ytterligare medel för energiforskning har i enlighet med riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 anvisats för s.k. integrerade insatser under kommunikations-, jordbmks- och industridepartementens huvudtitiar.

124 Enligt departementsförordningen (1982:1177, ändrad senast 1991:1468) Prop. 1991/92:100 skall bl.a. ärenden som gäller biobränslen föredras av chefen för gjj J3 jordbmksdepartementet.

Programorganen för huvudprogrammet, dvs. transportforskningsberedningen, naturvetenskapliga forskningsrådet, statens råd för byggnadsforskning, närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), samt Studsvik AB, har kommit in med anslagsframställningar för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Utgångspunkter

Energiforskningsprogrammet bör under nästa budgetår bedrivas i huvudsak i enlighet med riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 (prop. 1989/90:90, NU40, rskr. 337) och det energipolitiska beslutet våren 1991 (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373). Budgetåret 1992/93 utgör det tredje året i den treåriga programperiod riksdagen fattade beslut om våren 1990. Det forskningspolitiska beslutet innebär bl.a. att 6 milj.kr. skall överföras från energiforskningsprogrammet till det teknikvetenskapliga forskningsrådet nästa budgetår.

I enlighet med regeringens beslut hösten 1991 om överförande av beredningsansvaret för frågor rörande biobränslen från näringsdepartementet till jordbmksdepartementet bör 48 930 OCX) kr. föras över från förevarande anslag till nionde huvudtitelns anslag J 1. Bioenergiforskning. Av energiforskningsanslagets reservation bör motsvarande andel disponeras för bioenergiforskning.

Vidare föreslår jag att 3 milj.kr. av förevarande anslag under budgetåret 1992/93 får disponeras av statens strålskyddsinstitut för att höja forskningskompetensen inom området beredskap mot kämenergiolyckor.

Jag har tidigare anfört att samarbetet med EGs forskningsprogram bör breddas redan nästa budgetår, för att dels ge svensk forskning möjlighet att så snart som möjligt få såväl vetenskaplig som ekonomisk utdelning av samarbetet, dels underiätta för svensk industri att delta i den europeiska teknologiutvecklingen. Jag har därför beräknat att 20 milj.kr. av medlen under förevarande anslag tillfälligt skall föras över till anslaget F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för att i första hand användas för forskning och utveckling inom energiområdet och för miljörelaterad energiforskning. Den till våren 1993 planerade propositionen om forskning avses innehålla förslag om finansiering under treårsperioden 1993/94 - 1995/96 av svensk medverkan i EG:s ramprogram för FoU.

Regeringen bemyndigade ijuni 1991 chefen för industridepartementet att tillkalla en arbetsgmpp (I 1991:05) för utvärdering av forskning och utveckling på energiområdet. Arbetsgmppen skall, som en följd av 1990 års forskningspolitiska beslut, bedöma energiforskningens framtida effek tivitet, samhällsrelevans och inriktning. Arbetsgmppen har den 4 novem ber 1991 redovisat en plan för sin verksamhet. Jag anser att gmppen bör arbeta i enlighet med den uppgjorda planen. 125

Prop. 1991/92:100 Programstruktur m.m. gjj J3

Huvudprogrammet har delats in i teknikområden. Det ankommer på regeringen att, på gmndval av bl.a. underiag från berörda myndigheter, ta ställning till dels fördelningen av medel mellan teknikområdena, dels fördelningen av ansvar för teknikområdena mellan myndighetema.

Jag har, i enlighet med NUTEK:s förslag i anslagsframställningen, beräknat en ökning med 1 milj.kr. till programmet för allmänna energisystemstudier för kompetensöverföring till de baltiska statema.

Jag har vidare under förevarande anslag räknat medel för det energisamarbete som bedrivs inom ramen för den europeiska energistadgan (European Energy Charter).

Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även för flera år efter det aktuella budgetåret och efter det beslutade treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden behövs enligt de ansvariga myndighetema även under budgetåret 1992/93 för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten. Detta är av särskild vikt med hänsyn till att energiforskningen under den senaste programperioden har givits en mer långsiktig inriktning, bl.a. genom ett utökat stöd till gmndläggande forskning. Lämnas dessa bemyndiganden ankommer det på regeringen att meddela de närmare bestämmelser som erfordras.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de föreslagna riktiinjema för energiforskningen,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär åtaganden om 200 000 000 kr. för budgetåret 1993/94, 170 000 000 kr. för budgetåret 1994/95, 140 000 000 kr. för budgetåret 1995/96, 110 000 000 kr. för budgetåret 1996/97, 80 000 000 kr. för budgetåret 1997/98 samt 40 000 000 kr. för budgetåret 1998/99,

3. till Energiforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 280 764 000 kr.

H 5. Drift av beredskapslager

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats ett förslagsanslag på 398,3 milj. kr.

Chefen för försvarsdepartementet avser föreslå regeringen att i en särskild proposition våren 1992 redovisa förslag till åtgärder inom försvarspolitikens område. I avvaktan på en sådan proposition bör anslaget föras upp med oförändrat belopp. 126

Prop. 1991/92:100 Hemställan gjj J3

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Drift av beredskapslager för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 398 316 000 kr.

H 6. Beredskapslagring och industriella åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats ett reservationsanslag på 7,6 milj. kr.

Chefen för försvarsdepartementet avser föreslå regeringen att 1 en särskild proposition våren 1992 redovisa förslag till åtgärder inom försvarspolitikens område. I avvaktan på en sådan proposition bör anslaget föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan pä en särskild proposition i ämnet, till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag på 7 636 OCX) kr.

H 7. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.

1 statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag på I CX)0 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 1 000 kr.

127 Prop. 1991/92:100 H 8. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft gjj J3

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsmbrik anvisats ett reservationsanslag på 32,3 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag på 32 360 000 kr.

H 9. Täckande av eventuella förluster i anledning av statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.

1990/91 Utgift O

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Från detta anslag betalas utgifter för eventuella förluster i samband med infriandet av borgensförbindelser som ställts ut genom statens vattenfallsverk. Från anslaget betalas även utgifter för att fullgöra skyldigheter som avser riksgäldslån och statslän som har upptagits av statens vattenfallsverk och vid årsskiftet 1991-1992 övertagits av Vattenfall AB. Från anslaget betalas vidare utgifter för staten som kan uppstå i samband med skadestånd eller liknande för ansvar mot tredje man till följd av verksamhet i statens vattenfallsverks rörelse.

Föredragandens överväganden

Anslaget inrättades i samband med riksdagens beslut (prop. 1990/91:87, NU38, rskr. 318) att överföra verksamheten vid statens vattenfallsverk med vissa undantag till ett av staten ägt aktiebolag vid årsskiftet 1991-1992.

Riksdagens beslut innebär bl.a. att staten fortsätter att ansvara för de borgensförbindelser som statens vattenfallsverk har ingått och som kan hänföras till den del av rörelsen som överförs till Vattenfall AB. Vattenfall AB skall ersätta staten för dess kostnader vid ett eventuellt infriande.

128 Dessa borgensåtaganden beräknas vid årsskiftet 1991-1992 uppgå till ca Prop. 1991/92:100 8,5 miljarder kr. gjj J3

Regeringen har med stöd av riksdagens beslut bemyndigat riksgäldskontoret att lämna lån till Vattenfall AB inom en ram om 5 miljarder kr. som skall kunna utnyttjas för kortfristiga ändamål.

Regeringen har vidare med stöd av riksdagens beslut bemyndigat riksgäldskontoret att under en övergångsperiod förvalta det statslån som vid årsskiftet 1991-1992 beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr. och de riksgäldslån som vid årsskiftet 1991-1992 beräknas uppgå till ca 6 miljarder kr. Dessa lån har upptagits av statens vatten fal Is verk och har övertagits vid årsskiftet 1991-1992 av Vattenfall AB.

Några förluster med anledning av statens borgensåtaganden och riksgäldskontorets utiåning till Vattenfall AB förutses inte under budgetåret 1992/93. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av eventuella förluster i anledning av statens vatlenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

H 10. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi

1991/92 Anslag 165 000 000

1992/93 Förslag 150 000 000

Över anslaget betalas utgifter för stöd enligt förordningen (1988:806, senast ändrad 1991:1098) om statligt stöd till utveckling, teknikupphandling och introduktion av energieffektiv teknik. Stöd kan lämnas i form av bidrag och lån. Teknikupphandlingsstödet tillkom år 1988 (prop. 1987/88:90, NU40, rskr. 375). Det urspmngliga stödet avsåg teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system. Det energipolitiska beslut som fattades år 1991 (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373) innebar att stödet utvidgades till att omfatta all energieffektiv teknik. Enligt riksdagens beslut skall detta stödsystem gälla under en femårsperiod. Medelsramen för femårsperioden är 750 milj.kr. NUTEK får inom denna ram fritt fördela sina åtaganden över femårsperioden. För budgetåret 1991/92 anvisades 150 milj.kr.

Över anslaget anvisades vidare 10 milj.kr. för budgetåret 1991/92 till NUTEK för samordning och utveckling av information rörande effektiv energianvändning till mindre och medelstor industri. NUTEK disponerar dessa medel under en femårsperiod.

9 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 13

Likaså anvisades 5 milj.kr. över anslaget till konsumentverket som ett Prop. 1991/92:100 engångsbelopp över en femårsperiod för det fortsatta arbetet med gjj J3 energideklarationer, m.m.

Föredragandens överväganden

Jag har nyss redovisat mina överväganden om de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet. Verksamheten med energihushållning bör fortsätta i enlighet med det av riksdagen godkända programmet. Jag anser därför att 150 milj.kr bör anvisas för utgifter för stöd i samband med teknikupphandling av energieffektiv teknik.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 150 000 000 kr.

H 11. Insatser för ny energiteknik

1991/92 Anslag 370 000 000

1992/93 Förslag 170 000 000

Över anslaget betalas utgifter för stöd enligt förordningen (1991:1099) om bidrag till vissa investeringar inom energiområdet, m.m. Vidare förs över anslaget medel till energiteknikfonden. Föreskrifter för användningen av medel ur energiteknikfonden har meddelats i förordningen (1988:805, ändrad senast 1991:1097) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m.

Enligt riksdagens beslut om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373) skall investeringsbidrag lämnas för kraftvärmeproduktion med biobränslen, vindkraftverk och solvärmeanläggningar. Enligt riksdagens beslut skall detta stödsystem gälla under en femårsperiod. Medelsramen för femårsperioden är 1 3(X) milj.kr. Medlen anvisas i form av årliga anslag på 260 milj.kr.

Anslagspostema behandlas som särskilda reservationsanslag och anvisades under budgetåret 1991/92 enligt följande.

För bidrag till investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen och för att säkerställa en fortsatt användning av biobränslen i befintliga kraftvärmeverk anvisades 200 milj.kr. Medelsramen för femårsperioden är 1 000 milj.kr. Medlen disponeras av närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).

För bidrag till investeringar i vindkraftverk anvisades 50 milj.kr. Medelsramen för femårsperioden är 250 milj.kr. Medlen disponeras av NUTEK. 130

För bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar anvisades 10 Prop. 1991/92:100 milj.kr. Medelsramen för femårsperioden är 50 milj.kr., varav hälften gjj J3 disponeras av boverket, som ansvarar för bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder, och hälften av NUTEK, som ansvarar för bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar inom övriga användningsområden.

Myndighetema får inom här angivna ramar fritt fördela sina åtaganden över femårsj)erioden. Utbetalningama får dock inte överstiga de belopp som finns tillgängligt på resp. anslagspost.

Vidare skall enligt riksdagsbeslutet 550 milj.kr. tillföras energiteknikfonden under femårsperioden. Medlen tillförs fonden i form av årliga anslag på 110 milj.kr. Vid ingången av varje budgetår skall dessa medel överföras till riksgäldkontoret för fondering i energiteknikfonden.

Enligt departementsförordningen (1982:1177, ändrad senast 1991:1468) skall bl.a. ärenden som gäller biobränslen och stöd till investeringar i biobränsleeldade kraftvärmeverk föredras av chefen för jordbruksdepartementet.

Föredragandens överväganden

Jag har nyss redovisat mina överväganden om de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet.

Medel avseende investeringsstöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen bör i fortsättningen anvisas över jordbmksdepartementets huvudtitel. Medel för stöd till investeringar i vindkraftverk och solvärme-anläggningar samt överföring till energiteknikfonden bör föras upp med oförändrade belopp under anslaget H 11 Insatser för ny energiteknik.

Chefen för jordbmksdepartementet har tidigare denna dag föreslagit att 200 milj.kr. anvisas för stöd till biobränsleeldade kraftvärmeverk under nionde huvudtitelns anslag J 2. Bidrag för ny energiteknik.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 170 000 000 kr.

131 I. Marknads- och konkurrensfrågor Prop. 1991/92:100

Bil. 13 Effektivare organisation för konkurrensvården m.m.

Jag har i min inledning berört den betydelse en effektiv konkurrens har för dynamik och tillväxt i ekonomin samt redovisat att regeringen före sommaren kommer att lägga fram förslag till en förstärkt konkurrenslag.

En effektiv myndighetsorganisation och en väl fungerande konkurtens-övervakning behövs givetvis också om konkurrensen skall kunna främjas.

Konkurrenskommittén (C 1989:03) har i betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd lämnat förslag till en effektivare konkurrensvård som bl.a. omfattar marknadsdomstolens uppgifter, sammansättning och resurser, inrättandet av en ny konkurrensmyndighet genom att uppgifter hos näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) förs samman. Förslaget berör också länsstyrelsernas ansvar för vissa uppgifter på konkurtensområdet. Kommitténs sammanfattning av sitt betänkande i den delen den avser konkurrensvårdens organisation bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 13.2. Kommitténs förslag har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 13.3. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom näringsdepartementet och finns tillgänglig i detta ärende (MK/2822/91).

Regeringen redovisade i propositionen om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51) bedömningen att en ny central konkurtensmyndighet bör inrättas den 1 juli 1992 genom att uppgifter från nuvarande NO och SPK förs samman. Detta innebär att NO och SPK samtidigt läggs ner. Tidpunkten är vald så att omorganisationen skall kunna genomföras inför ikraftträdandet av ett EES-avtal och en ny konkurrenslag.

Jag avser att nu utveckla min bedömning när det gäller' den närmare inriktningen av och fömtsättningama för den nya konkurrensmyndighetens arbete.

Jag har efter bemyndigande av regeringen (N 1991:06) tillkallat en särskild utredare som skall förbereda inrättandet av den nya organisationen.

Marknadsdomstolens arbetsuppgifter och sammansättning kan inte behandlas skilt från arbetet med den nya konkurrenslagen. Jag tar därför nu enbart upp vissa resursfrågor för domstolen. Till övriga delar avser jag att återkomma i den proposition om en förstärkt konkurtenspolitik som regeringen avser att lägga fram under år 1992.

För att effektivisera övervakningen av konkurrensförhållandena regionalt och lokalt bör länsstyrelsema ges ett ansvar för att främja konkurrensen i länen. Civilministem kommer senare idag att utveckla vad denna förändring innebär för länsstyrelsemas arbete med konkurrensfrågoma.

Konkurtenskommittén har föreslagit att en professur i nationalekonomi med särskild inriktning på konkurtensfrågor bör inrättas. Förslaget har fått ett positivt mottagande av de remissinstanser som har yttrat sig bl.a.

nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och flera näringslivsorganisationer. Kunskapema om olika konkurrensbegränsningar och deras effekter på resurshushållningen, den ekonomiska tillväxten, prisbildningen och välfärden är bristfälliga. Flera remissinstanser anser att en ökad satsning på forskning om konkurrensfrågor är angelägen. Genom den aktualitet konkurrensfrågoma har för närvarande ligger det i sakens natur att de uppmärksammas av såväl universitet och högskolor som av enskilda forskare. Jag avser för min del att återkomma till denna fråga i 1993 års forskningspolitiska proposition.

Ny konkurrensmyndighet

En ny myndighet inrättas

Prop. 1991/92:100 Bil. 13'

Mitt förslag:

En ny konkurrensmyndighet inrättas den 1 juli 1992 genom att uppgifter från nuvarande NO och SPK förs samman i en organisation. NO och SPK läggs samtidigt ned.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstansema:

Förslaget att föra samman uppgifter från nuvarande NO och SPK till en ny konkurrensmyndighet har fått en bred uppslutning av remissinstanserna. Endast Kooperativa Förbundet (KF) och Kooperativa Institutet (Koopi) är tveksamma till att föra samman den utredande och åklagande funktionen i en organisation. En sammanslagning bedöms av dem som tillstyrker förslaget kunna leda till en effektivare konkurrensbevakning. Några remissinstanser - NO, konsumentverket och Konsumentvägledarnas Förening - berör namnfrågan och menar att beteckningen näringsfrihetsombudsman bör behållas i en ny myndighet.

Skålen för mitt förslag:

Kommittén konstaterar att väl fungerande marknader är av stor betydelse för att främja tillväxt och välfärd och att det finns brister i konkurrensen inom många områden i Sverige. Skärpt konkurrenslagstiftning, avreglering, importkonkurrens och en ökad satsning på forskning om konkurrensfrågor är enligt kommittén några områden som bör prioriteras. Kommittén

föreslår bland annat en breddad, fördjupad och mer verkningsfull konkur- Prop. 1991/92:100 renslagstiftning samt en avreglering på vissa områden. En ny sammanslå- gjj J3 gen central konkurtensmyndighet bedöms av kommittén som ett viktigt led i arbetet att förverkliga en effektivare konkurrenspolitik.

För att kunna skapa och upprätthålla en effektiv konkurrens behövs en effektiv konkurrensövervakning både centralt och lokalt samt verkningsfulla instmment för en prövning i de fall konkurrensen är hotad. Konkurrensbegränsande förfaranden måste kunna motverkas snabbt och effektivt.

Den organisationsförändring som regeringen tagit ställning för i propositionen om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51) innebär enligt min uppfattning en viktig effektivisering av konkurrensövervakningen på central nivå. Detta uppnås främst genom att de utredningsresurser som i dag finns hos SPK på ett mer påtagligt sätt kan samordnas med det instmment för ingripande mot konkurrensbegränsningar som NO i dag förfogar över, nämligen konkurrenslagen (1982:729). Ett annat väsentligt inslag är att de båda nuvarande myndighetemas uppgifter att pröva effekterna på konkurrensen av offentiiga regelsystem kan samordnas och effektiviseras. Av-regleringsarbetet kan därmed bli ett mer slagkraftigt instrument i konkurrenspolitiken.

Den särskilda utredaren som jag har tillkallat för att förbereda inrättandet av den nya myndigheten har även i uppdrag att lämna förslag på namn för den nya myndigheten.

134 Uppgifter för den nya konkurrensmyndigheten

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Mitt förslag:

Konkurrensmyndigheten skall främja en effektiv konkurrens på såväl

det privata som det offentiiga området.

Uppgifter för myndigheten skall vara

- att motverka hinder för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet,

- att analysera effekter på konkurrensen av nya och befintliga regleringar,

- att lämna förslag till avreglering eller ändring av sådana offentliga regler som har negativa effekter på konkurrensen,

- att utvärdera de åtgärder som vidtas och pröva hur målen för verksamheten uppfylls,

- att följa den intemationella utvecklingen,

- att stimulera forskningen på konkurrensområdet,

- att sprida information om resultatet av verksamheten,

- att svara för de uppgifter som följer av det särskilda avtalet mellan Sverige, Norge och EG om civil luftfart samt

- att vara behörig svensk myndighet vid tillämpningen av artiklarna 53, 54 och 57 i förslaget till EES-avtal.

Kommitténs förslag:

Kommittén föreslår att den nya myndigheten för det första skall utreda och analysera konkurrensförhållandena på marknaden dels som underlag för en prövning av konkurtensbegränsningar enligt konkurrenslagen, dels för att sprida information i syfte att underiätta för olika aktörer att agera på marknaden. För det andra skall verket undanröja konkurrensbegränsningar som orsakas av näringsidkare genom att i enskilda fall tillämpa konkurrenslagen. För det tredje skall verket pröva nya och befintliga regleringars effekter på konkurrensen och vid behov föreslå åtgärder samt främja marknadsmässighet inom offentligt reglerad verksamhet.

De intemationella frågoma samt forskningen om konkurrensfrågor bör enligt kommittén få en mer framträdande roll i framtiden.

Kommittén anser vidare att konkurrensmyndigheten skall bli tillsynsmyndighet för frågor om offentiig upphandling. Vidare bör enligt kommittén övervägas att flytta över ansvaret för arbetet med tekniska handelshinder (TBT) från kommerskollegium (KK) till konkurrensmyndigheten.

Ansvaret för konsumentprismätningama bör enligt kommittén i sin helhet överföras till statistiska centralbyrån (SCB). Förslaget innebär vidare att konkurrensmyndigheten i fortsättningen inte skall åläggas uppgiften att administrera prisregleringar.

135 Kommittén anser vidare att arbetsfördelningen mellan den nya konkur- Prop. 1991/92:100 rensmyndigheten och vissa andra angränsande myndigheter såsom gjj J3 NUTEK, jordbmksverket, finansinspektionen och konsumentverket bör klargöras.

Remissinstanse ma:

Flertalet remissinstanser som berört frågan om inriktningen av arbetet vid en ny konkurtensmyndighet - KK, NO, Motorbranschens Riksförbund (MRF), Sveriges Industriförbund (SI). Dagligvaruleverantörers Förbund (DLF), Företagamas Riksorganisation, Handebkammaiförbundet, Svenska Bankföreningen och Svenska Arbetsgivarefiireningen (SAF) - anser att verksamheten bör inriktas på åtgärder kring tillämpning av det konkurrensrättsliga regelsystemet och på analys och förslag kring regleringars effekter på konkurrensen.

Konjunkturinstitutet (Kl) pekar på att det är viktigt att det finns tillräckliga utredningsresurser hos myndighetema för att kartlägga konkurrensförhållandena i samhället. SPK och statskontoret pekar på svårigheten att skilja på sådan utredningsverksamhet som ingår i den löpande marknadsbevakningen från sådana utredningar som syftar till att tillämpa konkurrenslagen.

Förslaget att i sin helhet överföra ansvaret för konsumentprismätningarna till SCB tillstyrks av flertalet remissinstanser som har berört frågan, nämligen KK, Kl, NO, SPK, SCB, statskontoret, konsumentberedningen och LO. Kl och SPK påpekar att SPKs nuvarande arbete även inbegriper en analys av och prognos för prisutvecklingen som ett led i marknadsbevakningen.

Kl anser att SPKs kompetens på området är hög och av stort värde. Endast Grossistförbundet Svensk Handel och ICA-förbundet AB anser att konkurrensmyndigheten även i fortsättningen bör ha uppgifter när det gäller mätning av konsumentprisutvecklingen. Några remissinstanser, bl.a. KK och SPK, anser all konsumentverkets och konkurrensmyndighetens uppgifter när det gäller prisinformation till konsumenter bör klargöras bättre. Frågan berörs också i anslutning till länsstyrelsemas ändrade uppgifter.

Flertalet remissinstanser som har berört frågan om en närmare samordning mellan konkurrensmyndigheten och KKs arbete på det handelspolitiska området avvisar att ansvaret för arbetet med tekniska handelshinder (TBT) förs över från KK till konkurrensmyndigheten. Dessa remissinstanser - KK, statens livsmedelsverk (SLV), NO, konsumentverket, SI, Sveriges Köpmannaförbund, DLF och SAF - anser att TBT-frågoma inte går att skilja från handelspolitiken i övrigt med intemationella förhandlingar och tillämpningen av de handelspolitiska proceduneglema.

SPK och statskontoret menar att detta är frågor som behöver utredas närmare. SPK menar att vidgade uppgifter på det handelspolitiska området för en ny konkurrensmyndighet även bör innefatta frågor om statsstöd och antidumpning- undersökningar, dvs. frågor som inom EG behandlas inom 136

konkurtensreglemas ram. NO anser däremot att uppgifterna för en ny Prop. 1991/92:100 konkurrensmyndighet bör renodlas och begränsas till det konkurrensrätts- gjj J3 liga området, dvs. tillämpning av konkurrenslagen.

Förslaget att flytta tillsynsansvaret för frågor om offentiig upphandling från RRV till konkurrensmyndigheten tillstyrks av SPK, statskontoret och Företagamas Riksförbund. Förslaget avvisas av KK, NO och RRV.

Skälen för mitt förslag:

Verksamheten vid den nya myndigheten bör syfta till att främja en effektiv konkurrens inom såväl det privata som offentliga området. Verksamheten bör inriktas på att motverka hinder för en effektiv konkurrens i privat och offentiig verksamhet, att analysera effekter på konkurrensen av nya och befintliga offentiiga regleringar och vid behov föreslå förändringar. Arbetet skall bedrivas med beaktande av ekonomisk teori och resultatet av svensk och utiändsk forskning på konkurrensområdet. Vidare skall myndigheten utvärdera åtgärder som vidtas och pröva hur målen för verksamheten uppfylls.

Verksamheten bör i huvudsak ha en åtgärdsorienterad inriktning. Detta innebär att utredningsverksamheten i huvudsak bör syfta dels till att avslöja sådana konkurtensbegränsningar som kan prövas enligt konkurrenslagen, dels till att ta fram förslag till avreglering eller ändring av sådana offentliga regler som har negativa effekter på konkurrensen. Utredningar som enbart har till syfte att få fram ett underlag för information till ledning för marknadens aktörer bör däremot inte genomföras.

En viktig uppgift för konkurrensmyndigheten blir, förutom de gmndläggande uppgiftema utredning, analys och åtgärder, att följa den internationella utvecklingen inom konkurrensrätten och att sprida information om resultatet av sådan nationell och intemationell verksamhet som har betydelse för att en effektiv konkurtens skall kunna främjas. Jag återkommer senare till myndighetens uppgifter inom ramen för ett EES-avtal. Insatser för att stimulera forskningen på konkurtensområdet är också en angelägen uppgift.

Jag delar konkurrenskommitténs uppfattning att den nya myndighetens verksamhet bör renodlas till uppgifter som faller inom ramen för ett konkurrensfrämjande arbete. Detta innebär att uppgiften att på vissa områden mäta konsumentprisutvecklingen i sin helhet bör föras över till SCB från och med den 1 juli 1992. Finansministem har tidigare i dag anmält att denna uppgift bör övertas av SCB och att medel har beräknats under anslaget E 8 under tredje huvudtiteln. Jag anser emellertid att en analys av prisbildningen kan ha ett betydande värde från konkurrens- och allmän informationssynpunkt och att uppgiften för den nya myndigheten på detta område bör övervägas närmare.

Prisreglering sätter konkurtensen ur spel och uppgiften att administrera ett sådant regelsystem kan inte förenas med en trovärdig konkur rensfrämjande roll. En utgångspunkt bör därför vara att den nya konkur rensmyndigheten inte åläggs uppgiften att administrera prisregleringar. 137

Den särskilda utredare som jag har tillkallat för att förbereda inrättandet Prop. 1991/92:100 av den nya konkurtensmyndigheten har till uppgift att lämna förslag när gjj J3 det gäller beredskapsansvaret för funktionen Prisreglering. Ett slutligt ställningstagande i denna fråga fömtsätter emellertid att beredskapsansvaret för funktionen Prisreglering kan föras över från nuvarande SPK till annan myndighet. Frågan bör övervägas närmare.

Förslaget om en ökad samordning mellan konkurrenspolitiken och handelspolitiken har fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. En ökad frihandel och öppnare gränser inför ett EES-avtal och ett senare medlemskap i EG ökar självfallet behovet av en närmare samordning och samsyn vid tillämpning av såväl den svenska konkurrenslagen som vid utformning och tillämpning av det handelspolitiska regelsystemet. Gränsdragningen mellan konkurrensmyndighetens och KKs uppgifter kan därför behöva klargöras ytterligare.

Efter samråd med utrikeshandelsministem anser jag emellertid att ansvaret för frågor rörande statsstöd, tekniska handelshinder och dumpning har nära anknytning till det handelspolitiska regelverket. Det bör därför inte föras över från KK till konkurrensmyndigheten. Samtidigt är det angeläget att nödvändig samordning kommer till stånd mellan de båda myndighetema genom ett mer ingående samrådsförfarande. En samrådsskyldighet bör därför framgå av de båda myndighetemas instruktion. Det ankommer på regeringen att besluta om sådana ändringar.

I övrigt bör konkurrensmyndighetens uppgifter inom ramen för ett EES-avtal klargöras och preciseras genom att myndigheten utses att vara behörig svensk myndighet vid tillämpning av artiklama 53, 54 och 57 i förslaget till EES-avtal. Vidare skall myndigheten svara för de uppgifter som följer av det särskilda avtalet mellan Sverige, Norge och EG om civil luftfart.

Förfarandet vid offentiig upphandling har stor betydelse för företagens möjligheter att konkurtera om arbeten för stat och kommuner. En arbetsgmpp i finansdepartementet förbereder, inför ett EES-avtal, ett förslag till lagstiftning på området. Vidare har konkurrenskommittén i sitt betänkande (SOU 1991:104) Konkurrens inom den kommunala sektorn berört vissa ytterligare frågor i anslutning till en kommande lagstiftning.

Remissbehandlingen av de nämnda förslagen och den fortsatta beredningen bör enligt min mening avvaktas innan slutiig ställning tas till konkurrenskommitténs tidigare lämnade förslag om tillsynsansvaret för en ny lagstiftning om offentlig upphandling.

Den särskilda utredare som jag har tillkallat för att förbereda inrättandet av den nya konkurrensmyndigheten har i uppgift att lämna förslag till de närmare formema för samverkan med andra myndigheter.

138 Organisation, finansiering och resurser

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Mitt förslag:

Den nya konkurrensmyndigheten skall ledas av en generaldirektör.

Ett rådgivande organ knyts till myndigheten för utrednings- och forskningsfrågor på konkurtensområdet.

Verksamheten skall i huvudsak anslagsfinansieras. På områden där konkurrensmyndigheten har kompetens skall den dock mot betalning kunna åta sig att utföra uppdrag åt departement, andra myndigheter samt statiiga kommittéer och utredare.

En ram på 61 milj. kr. bör disponeras för verksamheten det första verksamhetsåret.

Kommitténs förslag:

Kommittén föreslår att den nya verksamheten skall ledas av en icke partssammansatt styrelse och en generaldirektör. Förslaget innebär vidare att ett rådgivande organ för utrednings- respektive forskningsfrågor knyts till myndigheten.

Myndigheten föreslås få särskilda funktioner för bl.a. rättstilllämpning, intemationella frågor, bevakning av forskningsresultat och information.

Konkurrenskommittén föreslår en i princip anslagsfinansierad verksamhet. För branschutredningar och avregleringsutredningar förordar kommittén emellertid en uppdragsfinansiering med regeringen som uppdragsgivare.

Konkurrenskommittén gör bedömningen att en integrering av NO och SPK kan ge utrymme för en resursbesparing i storieksordningen 10-15 % av anslaget för de båda nuvarande myndighetema för budgetåret 1991/92. Budgetförslaget har sin utgångspunkt i en kompetenshöjning i den nya organisationen och det totala antalet anställda beräknas till ca 125 årsarbetskrafter.

Remissinstansema:

Kommitténs förslag att konkurtensmyndigheten bör ledas av en styrelse utan partsföreträdare har mötts av en blandad remissopinion. NO, SPK, RRV, statskontoret, NUTEK, näringslivet och Uppsala Universitet avvisar förslaget med hänvisning till att rollen att bedöma förfaranden av enskilda

näringsidkare och att vara åklagare enligt konkurrenslagen kräver stor Prop. 1991/92:100 integritet och att myndigheten i dessa delar måste stå fri från styming g-i ,3 utifrån. Kommitténs förslag tillstyrks av Kl, konsumentverket. Företagarnas Riksorganisation, ICA-förbundet AB, LO och TCO.

Flertalet remissinstanser som har berört frågan, särskilt företrädare för universitet och näringslivet, tillstyrker förslaget att ett utredningsråd och ett forskningsråd knyts till myndigheten. SPK menar att man bör överväga att samordna de båda råden.

En av regeringen uppdragsfinansierad utredningsverksamhet avvisas av nästintill samtiiga remissinstanser som berört frågan nämligen konkur-rensmyndighetema, statskontoret och näringslivet. Endast NUTEK tillstyrker kommitténs förslag. Remissinstansema poängterar vikten av att konkurrensmyndigheten har stor integritet och kan agera på eget initiativ särskilt när det gäller utredningar och förslag till avreglering. SPK anför att frågan om uppdrag från regeringen och statliga kommittéer som ligger inom ramen för konkurtensmyndighetens allmänna kompetens däremot kan behöva belysas ytterligare.

Kommitténs förslag till resurser för den nya myndigheten har endast kommenterats av ett fåtal remissinstanser. Konkurrensmyndigheterna har avstått från att närmare kommentera förslaget om resurser med motiveringen att en sådan bedömning kan göras först sedan den nya myndighetens uppgifter klarlagts. Övriga remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs bedömning.

Skälen för mitt fiirslag:

Den nya konkurrensmyndigheten bör ledas av en generaldirektör. Jag gör därmed bedömningen att verket inte bör ha någon styrelse. Avgörande för mitt ställningstagande är att konkurrensmyndighetens uppgift att tillämpa konkurrenslagen kräver stor integritet. Myndigheten måste stå fri från styming utifrån.

Liksom konkurrenskommittén och remissinstansema anser jag det värdefullt att det inom ramen för konkurrensmyndighetens organisation finns möjligheter till erfarenhetsutbyte och samråd med de olika intressenterna om både utredningsarbetet och forskningen. Med den inriktning som jag har föreslagit att verksamheten vid den nya konkurtensmyndigheten bör ha, anser jag det lämpligt att ett rådgivande organ knyts till myndigheten för utrednings- och forskningsfrågor på konkurrensområdet.

Den särskilda utredare som har tillkallats för att förbereda inrättandet av den nya konk-urrensmyndigheten har att närmare lägga fram förslag till organisation för mydigheten. Det ankommer på regeringen att besluta om det nya verkets organisation.

Verksamheten bör i huvudsak anslagsfinansieras. Jag anser därmed att myndigheten själv bör avgöra inriktningen av arbetet att pröva offentliga regleringar och att detta arbete således inte bör uppdragsfinansieras. Enligt min mening bör det emellertid vara möjligt för konkurrensmyndigheten, att inom sådana områden där myndigheten har kompetens, mot betalning 140

utföra uppdrag åt departement, andra myndigheter samt statliga kommit- Prop. 1991/92:100 teer och utredare. Den uppdragsfinansierade verksamheten bör dock sär- g-1 J3 skiljas i myndighetens räkenskaper och full kostnadstäckning bör eftersträvas.

Enligt min mening bör den nya konkurrensmyndigheten disponera ett ettårigt ramanslag på 61 milj. kr. för budgetåret 1992/93. Det bör vidare engångsvis avsättas 1,5 miljoner kronor för utvecklings- och omställningsåtgärder för den berörda personalen i samband med att den nya myndigheten bildas. I mina beräkningar har jag utgått ifrån att den nya myndigheten bör ha ungefär 125 årsarbetskrafter.

De anslagsmässiga konsekvensema av regeringens förslag om en ny myndighetsorganisation redovisas i det följande.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna

1. att en ny myndighet för konkurrensfrågor inrättas från den 1 juli 1992

2. att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) avvecklas från den 1 juli 1992

3. att verksamheten vid den nya myndigheten för konkurrensfrågor bedrivs i enlighet med de riktlinjer som jag har angivit.

I 1. Marknadsdomstolen

1990/91 Utgift 3 526 000

1991/92 Anslag 4 108 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 4 048 000

1991/92 Förslag 5 270 000

'Tidigare F 1. Marknadsdomstolen under trettonde huvudtiteln

Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt konkurrenslagen (1982:729), lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbmksprodukter, marknadsföringslagen (1975:1418), konsumentkreditlagen (1977:981), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror, konsumentförsäkringslagen (1980:38), lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare samt produktsäkerhetslagen (1988:1604).

Marknadsdomstolen består av ordförande och vice ordförande samt tio

andra ledamöter. Till domstolen är knutet ett kansli. Domstolens närmare

organisation m.m. framgår av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. och förordningen (1988:1564) med instmktion för marknadsdomstolen.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

1991/92

Beräknad ändring

exklusive

1992/93

mervärdeskatt

Föredraganden

Personal

-t- 2

Anslag

Förvaltningskostnader

2 938 000

+ 57 000

(därav lönekostnader)

2 340 600

-1- 874 000

Lokalkostnader

1 IIOOOO

+ 291 000

4 048 000

+ 1 222 000

Marknadsdomstolen

Omfattningen av marknadsdomstolens verksamhet styrs av framställningar som kommer från andra myndigheter och från enskilda. Domstolen räknar med att den totala arbetsbelastningen kommer att bestå eller öka under budgetåret 1992/93.

Marknadsdomstolen föreslår i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1992/93 - 1994/95 bl.a. följande.

1. Sedan budgetåret 1986/87 har riksdagen godtagit marknadsdomstolens förslag om realt oförändrade resurser. Arbetsbelastningen på domstolen beräknas bestå eller öka under budgetåret 1992/93. Verksamheten klaras tills vidare inom ramen för nuvarande medelstilldelning men ett ökat resursbehov kan fömtses. Den förändring som skett i domarkarriären innebär att två av domstolens sekreterare i framtiden kommer att vara assessorer i stället för som nu fiskaler. Detta beräknas komma att öka lönekostnadema. Domstolen begär en anslagsnivå som svarar mot pris-och löneomräknat anslag för budgetåret 1991/92.

2. Konkurtenskommittén (C 1989:03) har i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd föreslagit ändringar beträffande domstolens arbetsuppgifter och sammansättning. Kommittén har föreslagit att domstolens anslag höjs med 1 500 (XX) kronor. Domstolen anför att kommitténs förslag innebär vidgade arbetsuppgifter för domstolen.

3. Domstolen påtalar att den europeiska integrationen också bedöms påverka domstolens verksamhet på olika sätt.

142 Prop. 1991/92:100 Föredragandens överväganden -.-. 13

Jag godtar marknadsdomstolens förslag om i princip realt oförändrade utgifter för budgetåret 1992/93. Jag föreslår därför att rationaliseringskravet reduceras och att medlen återförs till domstolen. Jag föreslår också en ökning av anslaget för att förstärka domstolens personal på grund av nya uppgifter som följer av det särskilda avtal mellan Sverige, Norge och EG om civil luftfart, förslaget till ett EES-avtal och den nya konkurrenslagen. Jag föreslår att marknadsdomstolen ges en ettårig budgetram för att framdeles kunna ingå i samma budgetcykel som den nya konkurrensmyndigheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Marknadsdomstolen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 270 000 kr.

I 2. Konkurrensmyndighet

1992/93 Nytt anslag (förslag) 61 000 000

Jag har i det jag tidigare har anfört föreslagit att en ny konkurrensmyndighet inrättas den 1 juli 1992 och att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) samtidigt läggs ner. Ett nytt anslag bör sålunda inrättas. Verksamheten inom den nya myndigheten bör bedrivas enligt de riktlinjer som jag redan har angivit.

1992/93 Anslag

Förvaltningskostnader 61 000 000

61 000 000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Konkurrensmyndighet för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 61 000 000 kr.

143 I 3. Särskilda utvecklings- och omställningskostnader

1992/93Nytt anslag (förslag) 1 500 000

Inrättandet av en ny konkurrensmyndighet kommer att innebära stora förändringar för den personal som nu arbetar vid SPK och NO. Mot denna bakgmnd är det av mycket stor vikt att genomförandet kan påbörjas så tidigt som möjligt så att de problem som kan uppstå minimeras. Jag föreslår därför att ett engångsbelopp på 1 500 000 kr anslås för utvecklings- och omställningskostnader för en ny organisation under budgetåret 1992/93. Åtgärdema omfattar särskilda personalinsatser i samband med bildandet av den nya myndigheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda utvecklings- och omställningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på I 500 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

I 4. Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk

1992/93 Nytt anslag (förslag) 1 000

Jag har föreslagit att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris-och konkurrensverk (SPK) skall upphöra då den nya myndigheten på konkurrensområdet föreslås inrättas. Under budgetåret 1992/93 kommer vissa awecklingskostnader att uppstå som bör belasta förevarande anslag. Det är fråga om personal-, lokal- och övriga förvaltningskostnader under uppsägningstiden. Det går i dag inte att beräkna dessa kostnader, varför de bör bestridas från ett särskilt anslag för budgetåret 1992/93 som står till regeringens disposition. Anslaget bör föras upp med 1 000 kr. En närmare redogörelse för det trygghetssystem som står till förfogande för övertalig personal finns i budgetpropositionen 1990/91:100 bil. 2.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda awecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

144 J. Byggnadsforskning m.m. pp ,991/92:100

Bil. 13

Anslagen under littera J har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats i bostadsdepartementets bilaga (elfte huvudtiteln) till budgetpropositionen. Avslutningsvis redovisas åtgärder vidtagna med anledning av riksdagens ställningstagande i frågan om hörselslingor i offentliga lokaler.

J 1. Byggnadsforskning

1990/91 Utgift 182 902 341 Reservation 2 489 233'

1991/92 Anslag 186 600 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 182 388 073

1992/93 Förslag 178 200 000 'Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget betalas bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) inom samhällsplanerings- samt byggnads- och anläggningsområdena. Medlen fördelas av statens råd för byggnadsforskning (BFR).

Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 ligger verksamhetens inriktning i huvudsak fast t.o.m. budgetåret 1992/93 (prop. 1989/90:90 bil. 20, BoU19, rskr. 339).

Rådets verksamhet finansieras under innevarande budgetår över följande anslag på statsbudgeten.

Under bostadsdepartementets huvudtitel: B 12. Byggnadsforskning B 13. Stöd till experimentbyggande.

Under industridepartementets huvudtitel: H 4. Energiforskning

Statens råd för byggnadsforskning

Rådet begär att för budgetåret 1992/93 få meddela beslut om bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete inom en ram om 192 milj.kr. Beloppet har beräknats inkl. mervärdeskatt.

Vidare begär rådet att få fatta beslut som innebär ekonomiska åtaganden för fem år efter budgetåret 1992/93. Besluten bör enligt rådet få fattas inom årsvisa ramar om 100, 60, 30, 30 resp. 30 milj.kr.

Rådet beräknar medelsbehovet till 195 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Genom riksdagens beslut våren 1990 ligger byggnadsforskningens huvud sakliga inriktning fast under tiden fram t.o.m. budgetåret 1992/93. Riksdagens beslut innebär att de statliga medel som BFR får disponera under innevarande treårsperiod skall minskas med 12 milj.kr. genom att

10 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 13

medel i stället anvisas till det teknik-vetenskapliga forskningsrådet. Prop. 1991/92:100

Minskningen fördelas så att rådets beslutsutrymme under budgetåret Bil. 13

1992/93, efter sedvanlig uppräkning av beslutsramen, minskas med

6 milj.kr. De statiiga medel som BFR får disponera måste också minska till

förmån för Sveriges insatser i det eurof)eiska forskningssamarbetet. Jag har

vid beräkningen av beslutsramen för byggnadsforskning tagil hänsyn till att

5 milj.kr. förts över till anslaget F 7. Europeiskt forskningssamarbete. För

investeringar i ADB- och kommunikationsutmstning har jag beräknat

68 000 kr. engångsvis. Engångsanvisningen kommer att ersättas med lån

i riksgäldskontoret det budgetår rådet tillgodoser redovisningskraven enligt

bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1991.

Mot bakgmnd av vad jag nu har sagt beräknar jag beslutsramen till 181,9 milj.kr. för den allmänna byggnadsforskningen, exkl. stöd till experimentbyggande, under budgetåret 1992/93. Beslutsramen har beräknats exkl. mervärdeskatt.

Av ramen bör humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) få disponera 4,1 milj.kr. HSFR skall vid fördelningen av dessa medel samråda med BFR.

För åtaganden som avser de fem budgetåren efter budgetåret 1992/93 anser jag att en ram om 95, 55, 25, 25 resp. 25 milj.kr är tillräcklig. I dessa belopp inkluderas inte kanslikostnadema hos BFR.

Medelsbehovet för budgetåret 1992/93 beräknar jag till 178 200 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. regeringen bemyndigas att medge att rådet får fatta beslut om stöd till byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, inom en

ram om 181 900 000 kr. under budgetåret 1992/93,

2. regeringen bemyndigas att medge att rådet får fatta beslut om stöd till byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, under budgetåren 1993/94, 1994/95, 1995/96, 1996/97 och 1997/98 preliminärt inom en ram om 95 000 000 kr., 55 000 000 kr., 25 000 000 kr., 25 000 000 kr. resp. 25 000 000 kr.,

3. till Byggnadsforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 178 200 000 kr.

146 J 2. Stöd till experimentbyggande Prop. 1991/92:100

Bil. 13

1990/91 Utgift 47 563 889 Reservation 10 803 584'

1991/92 Anslag 21 000 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 19 871 250 1992/93 Förslag 10 000 000

'Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget betalas bidrag enligt förordningen (1990:818) om stöd till experimentbyggande m.m.

Bidrag lämnas till sådana forskningsinriktade experiment som avser planering, byggande, teknisk förvaltning eller energianvändning och som ingår som ett led i forsknings- och utvecklingsverksamheten hos statens råd för byggnadsforskning (BFR).

Rådet beslutar om bidrag.

Stöd får i vissa fall beviljas med förbehåll, vilket innebär att mottagaren - om experimentet lyckas - förbinder sig att betala ersättning till staten i form av ett engångsbelopp eller löpande avgift. Villkoren för en sådan eventuell ersättning bestäms med särskild hänsyn till riskema med experimentet och det beräknade ekonomiska utfallet.

Kostnader för uppföljning och utvärdering m.m. i samband med experimentbyggandet betalas från anslaget J 1. Byggnadsforskning.

Bestämmelser om de tidigare lånen till experimentbyggande finns i förordningen (1990:916) om vissa lån till forskningsinriktat experimentbyggande.

Statens råd för byggnadsforskning

Rådet begär att under budgetåret 1992/93 få bemyndigande att fatta beslut om bidrag till experimentbyggande inom en ram om 40 milj.kr. samt att ett reservationsanslag på 40 milj.kr. anvisas. Dämtöver vill rådet ha bemyndigande att för budgetåren 1993/94 och 1994/95 fatta beslut inom en ram om 15 resp. 10 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Experimentbyggande i full skala med stöd av bidrag är en för byggnadsforskningen specifik arbetsform. Stödet ger möjlighet till försök även med stora ekonomiska risker.

För beslut om stöd till experimentbyggande under budgetåret 1992/93 föreslår jag en ram om 10 milj.kr. Ramen har beräknats exkl. mervärdeskatt. För åtaganden under budgetåret 1993/94 och 1994/95 föreslår jag en ram om 5 resp. 5 milj.kr.

Anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 beräknarjag till 10 000 000 kr.

147 Hemställan Prop 1991/92:100

Bil. 13

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. regeringen bemyndigas att medge att rådet får fatta beslut om stöd till experimentbyggande intill belopp om 10 000 000 kr. under budgetåret 1992/93 och att outnyttjad del av denna ram får utnyttjas även under budgetåret 1993/94,

2. regeringen bemyndigas att medge att rådet får fatta beslut om stöd till experimentbyggande under budgetåren 1993/94 och 1994/95 preliminärt intill ett belopp om 5 000 000 kr. resp 5 000 000 kr.,

3. till Stöd till experimentbyggande för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.

J 3. Statens institut för byggnadsforskning

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Under detta anslag redovisas samtiiga in- och utbetalningar för verksamheten vid statens institut för byggnadsforskning (SIB). Anslaget tas upp med ett formellt belopp och skall normalt inte få belastas. För att täcka svängningar i likviditeten under verksamhetsåret disponerar institutet en rörlig kredit.

Verksamheten vid SIB finansieras under innevarande budgetår med basanslag under bostadsdepartementets huvudtitel samt med projektanslag och uppdragsmedel. Basanslaget skall användas för stöd till sådan forskning som bidrar till en långsiktig kunskapsuppbyggnad för sektoms behov samt för forskning inom områden som statsmaktema har angett som viktiga, men där särskilda uppdragsgivare saknas. Övrig verksamhet inom institutet finansieras med uppdragsmedel eller projektanslag.

Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 har institutets verksamhet i huvudsak lagts fast under treårsperioden 1990/91-1992/93.

Verksamhetens omfattning och utveckling framgår av följande sammanställning.

148 Prop. 1991/92:100 Bil. 13

Ekonomisk plan (1000-tal kr.)

1991/92.

Beräknad ändring 1992/93

Kostnader

1. Förvaltning

11 046

-h 239

2. Information

4 174

-404

3. Forskning

51 680

-335

Summa

6é900

-500

Intäkter

1. Bidragsanslag över

statsbudgeten

47 418

+ 6 207

2. Forskning och ut-

veckling på uppdrag

19 482

-6 707

Summa

66 900

-500

Statens institut för byggnadsforskning

Institutet har inrättat åtta professurer. Institutet hemställer om 2,5 milj.kr. för finansieringen av fem professurer. Vidare hemställer institutet om 1,4 milj.kr. för doktorandtjänster, som utgör ett viktigt komplement till professurema.

Institutet verkar inom ett intemationellt sett livaktigt område. Institutet hemställer därför om 400 000 kr. för finansiering av gästforskare.

Institutet har numera inga möjligheter att inom ramen för basanslaget bedriva större empiriska undersökningar. Ett programarbete för en ny bo-stadsanvändningsstudie har genomförts med stöd av särskild finansiering från bostadsdepartementet. För att säkerställa genomförandet av studien hemställer institutet om 2 milj.kr. som en delfinansiering.

Föredragandens överväganden -

SIB får inom ramen för förvaltningsanslaget tillsätta de åtta professurer som nu har inrättats. Jag finner emellertid inte skäl att föreslå ytteriigare resurser för detta ändamål. Institutet bör pröva möjligheten att helt eller delvis finansiera tjänstema med extema medel. Jag är inte heller beredd att tillföra extra medel för finansiering av doktorander och gästforskare.

För kostnader för det fortsatta arbetet med projektet Elhushållning i bebyggelsen (ELIB), som tidigare har finansierats över elfte huvudtiteln,

11 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 13

har jag beräknat 3,2 milj.kr. engångsvis. För investeringar i ADB- och Prop. 1991/92:100 kommunikationsutmstning har jag beräknat 795 000 kr. engångsvis. En- Bil. 13 gångsanvisningen för ADB-utmstning kommer att ersättas med-lån i riksgäldskontoret det budgetår institutet tillgodoser redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1991.

Medel har tidigare anvisats för det pågående programarbetet för en ny bostadsanvändningsstudie. Vad gäller finansieringen av det fortsatta arbetet bör SIB söka få till stånd en samfinansiering i första hand med sektoms intressenter.

Jag beräknar statens bidrag till institutet för budgetåret 1992/93 till 53 625 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens institut för byggnadsforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.

J 4. Bidrag till statens institut för byggnadsforskning

1990/91 Utgift 47 795 000 Reservation O

1991/92 Anslag 49 062 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 47 417 565

1992/93 Förslag 53 625 000

Jag har ovan under anslaget J 3. Statens institut för byggnadsforskning beräknat statens bidrag till institutet till 53 625 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till statens institut för byggnadsforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 53 625 000 kr.

J 5. Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning

1990/91 Utgift 1 000 000 Reservation O

1991/92 Anslag 1000 000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 810 000

1992/93 Förslag 810 000

150

Under detta anslag redovisas medel för utmstning till statens institut för Prop. 1991/92:100 byggnadsforskning. Bil. 13

Detta anslag avser särskilda lånertiedel som ställs till institutets förfogande för anskaffning av utmstning. De medel som tas i anspråk skall vara ränte-och amorteringsfria under en treårsperiod. Därefter skall lånet amorteras och förräntas.

Jag beräknar att 810 000 kr. behöver anvisas för ändamålet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 810 000 kr.

J 6. Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador

1990/91 Utgift 93 000 000

1991/92 Anslag 85 000 000

1992/93 Förslag 100 000 000

Från anslaget betalas ut bidrag till fonden för fukt- och mögelskador. Fonden förvaltas av kammarkollegiet som, efter beslut av fondens styrelse, ombesörjer utbetalning av medel från fonden.

Fondens medel disponeras för sådana bidrag till enskilda som följer av förordningen (1985:1119, ändrad senast 1991:30) om den statliga fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m.m. samt för bidrag för vissa forskningsändamål. Ur fonden får också bestridas kostnader för kansli- och utredningskostnader.

Beslut om bidrag får under budgetåren 1985/86-1991/92 meddelas inom en ram av 330 milj.kr.

Med stöd av lagen (1985:1040) om rätt för en skadenämnd att besluta i vissa frågor om avhjälpande av fukt- och mögelskador, har regeringen överlämnat till en särskild partssammansatt nämnd - småhusskadenämnden - att i vissa fall besluta om avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus.

Fondstyrelsen har enligt förordningen om fonden att följa småhusskade-nämndens beslut.

Med stöd av riksdagens beslut den 13 juni 1991 kommer nämnden att avvecklas (prop. 1990/91:150 bil. 11:10, FiU37, rskr. 390). Beslutet innebär bl.a. att de skadefall som kommit in till nämnden från och med den 1 juli 1991 behandlas av fondstyrelsen inom ramen för det statliga stödet till fukt-och mögelskadade småhus. Nämnden finns kvar fram till dess att de ärenden som finns hos nämnden slutiigt avgjorts.

Hos nämnden finns ett kansli som också bereder och föredrar ärenden hos den statliga fonden.

151 Fonden för fukt-och mögelskador Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Den 15 augusti 1991 hade sammanlagt 3 513 ansökningar kommit in. Av dessa har småhusskadenämnden överiämnat 2 372 till den statliga fonden för prövning. Hos fonden hade vid nyssnämnda tidpunkt 2 100 ärenden slutligt avgjorts och 200 ärenden delvis avgjorts.

För närvarande finns fyra ärenden hos småhusskadenämnden som ännu inte har avgjorts slutiigt.

Av de 2 300 ärenden som slutligt eller delvis avgjorts hos fonden har 1 386 ansökningar bifallits. Besluten om bifall innebär att cirka 168 milj.kr. ställts direkt till sökandenas förfogande. Beslut om rätt till stöd - dvs. delvis avgjorda ärenden - beräknas medföra ytterligare kostnader för fonden om cirka 30 milj.kr. Fram till den 15 augusti 1991 hade fondstyrelsen således beslutat om stöd intill ett belopp om sammanlagt ca 198 milj.kr.

Ärendetillströmningen kulminerade år 1989 med över 900 nya ärenden. .'\ntalet nytillkommande ärenden beräknas för år 1991 till ca 600, vilket iir samma antal som år 1990.

Fondstyrelsen bedömer att ramen för beslut om stöd behöver vidgas med 125 milj.kr. fram till och med budgetåret 1993/94, dvs. från 330 milj.kr. till 455 milj.kr.

Behovet av medel för utbetalningar under budgetåret 1992/93 beräknar fondstyrelsen, med hänsyn till förskjutningen mellan beslut och utbetalningar, till 100 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Stödet för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus har nu funnits i sex år. Ett betydande antal egnahemsägare har därigenom fått hjälp att reparera skador i sina hus. Därigenom har många sociala och ekonomiska problem för enskilda kunnat begränsas.

Enligt min bedömning bör nu de allvarligaste fukt- och mögelskadoma i småhusbeståndet ha undanröjts. Av det skälet finns det anledning att ompröva stödet. Jag förordar således att stödet för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus nu slopas. I avvaktan på riksdagens beslut föreslår jag att bidrag får beviljas endast om ansökan kommit in till fonden före den 10 januari 1992. Ansökningar som kommit in före nämnda dag får självfallet behandlas i enlighet med nu gällande bestämmelser. Mot bakgmnd av att drygt 600 ärenden finns hos fonden i dag, bedömer jag att fondstyrelsen behöver fortsätta sin verksamhet åtminstone fram till årsskiftet. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till frågan om tidpunkten för när fondens verksamhet skall upphöra.

Riksdagen har tidigare medgett att sammanlagt 330 milj.kr. tas i anspråk för bidrag till fonden. För att fonden skall kunna fullgöra sina åtaganden i enlighet med vad jag just har sagt, behöver det tillgängliga utrymmet för bidrag vidgas med 25 milj.kr. till 355 milj.kr.

Anslaget för budgetåret 1992/93 bör föras upp med ett belopp om 100 000 000 kr. 152

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den statiiga fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus avvecklas,

2. medge att ramen för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador vidgas till 355 000 000 kr,

3. till Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 100 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

J 7. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder'

1992/93 Nytt anslag (förslag) 20 000 00

'Medel för åtgärder mot radon anvisas under innevarande budgetår på anslaget 6 8. Viss bostadsförbäuringsverksamhet m.m. under elfie huvudtiteln.

Bidrag till åtgärder mot radon beviljas enligt förordningen (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om radondotterhalten i huset överstiger det gränsvärde som socialstyrelsen anger som godtagbart ur hälsoskyddssynpunkt. Bidrag lämnas med 50 % av skälig kostnad för de åtgärder kommun finner nödvändiga. Bidraget är maximerat till 15 000 kr.

Boverket

Under budgetåret 1989/90 beviljades 369 bidrag till ett belopp av 4,4 milj.kr. Under budgetåret 1990/91 var antalet bidrag 946 och det utbetalade beloppet uppgick till 1L2 milj.kr.

Den 1 juni 1990 sänktes gränsvärdet från 400 Bq/m' till 200 Bq/m'. Antalet bostäder med radondotterhalter över 400 Bq/m' är ca 40 000 medan antalet bostäder med radondotterhalter över 200 Bq/m' är ca 130 000. Verket fömtser därför en markant ökning av bidragsansökningar efterhand. Med hänsyn härtill beräknar verket behovet av medel för utbetalning till 15 milj.kr. under budgetåret 1991/92 och till 20 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar i likhet med boverket behovet av medel för radonbidrag under budgetåret 1992/93 till 20 milj.kr.

153 Prop. 1991/92:100 Hemställan Bil. 13

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 20 000 000 kr.

Hörselslingor i offentliga lokaler

I skrivelse den 7 november 1990 (rskr. 1990/91:11) anmälde riksdagens talman till regeringen att riksdagen samma dag bifallit vad bostadsutskottet hemställt i betänkandet 1990/9 l:BoU2 om egenskapskrav beträffande byggnader. Riksdagens beslut innebar bl.a. att riksdagen givit regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande hörselslingor i offentliga lokaler. Enligt utskottets mening borde regeringen närmare överväga på vilket sätt man bör utforma gällande regler så att kravet på att offentliga lokaler förses med hörselslingor verkligen efterlevs.

Regeringen uppdrog den 21 febmari 1991 åt boverket att i enlighet med vad bostadsutskottet anfört lämna de förslag eller genomföra de åtgärder som riksdagens tillkännagivande kunde föranleda.

Boverket redovisade sitt uppdrag den 24 maj 1991. 1 likhet med bostadsutskottet konstaterade boverket att det krav som finns på hörselslingor i offentiiga lokaler kan behöva förtydligas. Boverket föreslår därför att frågan behandlas i arbetet med den översyn av nybyggnadsreglema (BFS 1988:18) som är planerad våren 1992. I avvaktan härpå föreslår verket att det skall gå ut med en bred information till alla berörda om innebörden av gällande regler.

Enligt vad jag erfarit har boverket beaktat frågan i det förslag till ombyggnadsregler som är under arbete. Den av verket föreslagna informationsverksamheten har också inletts. Jag anser att de vidtagna och planerade åtgärdema för närvarande är tillräckliga för att uppnå en förbättrad efterlevnad av kravet på hörselslingor i offentliga lokaler.

154 Prop. 1991/92:100 Förslag till Bilaga 13:1 gjj 13

Lag om upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd.

Härigenom föreskrivs att lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1992. Vad som i 2 § den upphävda lagen sägs om tystnadsplikt skall dock fortfarande gälla.

155 Prop. 1991/92:100 Bilaga 13.2 g;, jj

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd i den del det avser konkurrensvårdens organisation (kap. 7, 17 och 18)

Konkurrensrätten rör frågor av en ofta speciell karaktär. Det är därför befogat att behålla marknadsdomstolen som specialdomstol på området. Domstolens kompetens utnyttjas bäst om den får pröva även frågor om konkurrensskadeavgift, skadestånd och utdömande av vite. Principiella skäl som är särskilt framträdande i fråga om sanktionsavgift och skadestånd talar för att dess beslut, med tillämpning av de vanliga reglema om prövningstillstånd, skall kunna överklagas till högsta domstolen.

Kommittén föreslår att marknadsdomstolen i mål enligt konkurrenslagen bör ha en sammansättning utan intresseledamöter. Motivet för detta är att domstolen även skall döma ut sanktionsavgifter och vite och pröva frågor om skadestånd. Med hänsyn till det europeiska integrationsarbetet är det också en fördel om marknadsdomstolen intemationellt erkänns som en av partsintressen oavhängig domstol.

Kommittén anser att det är viktigt att kvalificerad ekonomisk expertis finns företrädd i marknadsdomstolen och att det sker en breddning av de ekonomiska expertemas erfarenhetsbakgmnd.

För att effektivisera den konkurrensfrämjande verksamheten föreslås organisatoriska förändringar som bl.a. innebär att NO och SPK sammanförs till en ny myndighet med benämningen konkurtensverket. Syftet med sammanslagningen är dels att bättre integrera NOs och SPKs verksamhet och bättre utnyttja tillgängliga resurser, dels att höja den professionella kompetensen och myndighetemas förmåga att lösa sina uppgifter.

I konkurrensverkets uppgifter skall ingå

- utredningsverksamhet och information om rådande marknadsförhållan den i syfte att underlätta för olika aktörer på marknaden att agera så att en effektiv konkurtens uppnås,

- åtgärder för att undanröja konkurrensbegränsningar genom tillämpning av konkurtenslagen i enskilda fall,

- avreglering och åtgärder för att främja konkurtens inom offentlig sektor. Kommittén föreslår att konkurrensverket skall organiseras i följande

produktionsenheter:

- Branschenheter för tillämpning av konkurtenslagen

- Utredningsenheter för branschutredningar, avregleringsutredningar och analyser av effektema av konkurtensbegränsningar

- Informationsenhet.

Verket bör ledas av en styrelse utan partsföreträdare och en generaldirektör som utses av regeringen. Benämningen NO utgår.

Vid verket bör finnas vissa stabsfunktioner, bl.a. för juridiska konsul tationer och intemationella kontakter. Till verket bör även vara knutet ett konkurtensråd och ett forskningsråd. 156

Totalt bör det vid verket finns ca 125 tjänster, dvs. omkring 50 färre Prop. 1991/92:100 tjänster än vad NO och SPK i dag har. Konkurtensverkets resursbehov g-j ,, beräknas uppgå till ca 60 milj.kr. Kommitténs förslag till organisatoriska förändringar beräknas sammantaget kunna leda till en besparing för statsverket på drygt 10 %.

Konkurrensverket bör i huvudsak vara anslagsfinansierat. Av utredningsverksamheten bör dock ungefär 1/3 vara uppdragsfinansierad med regeringskansliet och det statiiga kommittéväsendet som beställare.

157 Bilaga 13.3 Prop. 1991/92:100

Bil. 13

Förteckning över remissinstansema som har yttrat sig över betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd i den delen det avser konkurrensvårdens organisation (kapitel 7, 17 och 18 i betänkandet)

Kammartätten i Göteborg, Stockholms tingsrätt. Kommerskollegium (med Sydsvenska Handelskammaren) (KK), Postverket, Televerket, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen (FI), Konjunkturinstitutet (Kl), Jordbmksverket, Statens livsmedelsverk (SLV), Byggnadsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Marknadsdomstolen (MD), Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Statens pris- och konkurrensverk (SPK), Konsumentverket (KOV), Statistiska centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Statskontoret, Länsstyrelsema i Östergötlands, Blekinge, Jönköpings, Hallands, Älvsborgs, Jämtiands, Västerbottens samt Göteborgs och Bohus län, Sveriges Priskontorschefers Förening, Konsumentberedningen, Kemikalieinspektionen, Malmö kommun, Linköpings kommun, Östersunds kommun. Landstingsförbundet, Landstingen i Södermanlands och Västernorrlands län, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Livsmedelshandlareförbund (SSLF), Motorbranschens Riksförbund (MRF), Kooperativa Förbundet (KF), Kooperativa Institutet (Koopi), Dagligvamleverantörers Förbund (DLF), Företagamas Riksorganisation, Svenska Handelskammareförbundet, Lant-bmkamas Riksförbund (LRF), Svenska Försäkringsbolags Riksförbund (SFR), Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Svenska .'arbetsgivareföreningen (SAF), ICA-förbundet AB, Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, professor Lars Persson vid Stockholms universitet. Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Konsumentvägledamas Förening, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

158

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

3 Översikt

7 Inledning

7 Den ekonomiska utvecklingen

11 Näringspolitiken

26 A Näringsdepartementet m.m.

26 1. Näringsdepartementet

27 2. Industriråd/industriattaché

27 3. Utredningar m.m.

28 4. Bidrag till FN:s organ för industriell

utveckling

49 704 000

1 198 000

18 990 000

6 890 000 76 782 000

29 B Industri m.m.

1. Sprängämnesinspektioneo

1 000

2. Åtgärder for att främja industridesign

5 356 000

3. Stöd till turism

50 000 000

4. Särskilda awecklingskostnader för Sveriges

turisträd

1 000

5. SmåföreUgsutveckling

163 594 000

6. Täckande av förluster vid

viss garantigivning, m.m.

5000 000 223 952 000

41 C Exportkrediter m.m.

43

44

1. Kostnader för statsstödd exportkredit givning genom AB Svensk Exportkredit

2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.

3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning

till u-länder

4. Åtgärder for att främja utländska investeringar i Sverige

1 000

70 000 000

4 500 000

74 502 000

159 Prop. 1991/92:100

45 D Mineralförsörjning m.m. gjj j

Sveriges Geologiska undersökning: 45 1. Geologisk undersöknings verksamhet m.m. 118 085 000

49 2. Geovetenskaplig forskning 5 000 000 123 085 000

Statens gruvegendom:

50 3. Prospektering m.m. 10 000 000

52 4. Egendomsförvaltning m.m. 7 671 000________ 17 671 000

140 756 000

54 E Statsägda företag m.m.

54 1. Kostnader för omstrukturering

1 000

130 000 000

80 000 000

210 001 000

750 908 000

36 150 000

35 630 000

184 966 000

447 439 000

58 287 000

211 000 000

1 000

51 722 000

av vissa statligt ägda företag, m.m.

55 2. Räntestöd m.m. till varvsindustrin 55 3. Infriande av pensionsgaranti

för FFV AB

57 F Teknisk utveckling m.m.

1. Teknisk forskning och utveckling

2. Materialteknisk forskning

3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga attaché-

verksamhet

4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet

5. Europeiskt rymdsamarbete m.m.

6. Nationell rymdverksamhet

7. Europeiskt forsknings- och

utvecklingssamarbete

8. Statens provningsanstalt:

Uppdragsverksamhet

9. Bidrag till statens provningsanstalt

Styrelsen för teknisk

11 870 000

1 000

8 788 000

20 659 000

4 127 000

7 020 000

ackreditering: 78 10. Myndighetsverksamhet 82 11. Uppdragsverksamhet 82 12. Bidrag till riksmätplatsverksamhet

84 13. Bidrag till vissa intema-

tionella organisationer

85 14. Bidrag till Ingenjörsveten-

skapsakademien 7 020 000 160

15. Bidrag till Standardiserings-

Prop. 1991/92:100

kommissionen

43 356 000

Bil. 13

Patent- och registreringsverket:

16. ImmaterialräU m.m.

1 000

17. Bolagsärenden

18. Patentbesvärsrätten

10 213 000

19. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling

24 607 000

20. Avgifter till vissa intemationella FoU-organisationer

544 000 1 886 631 000

105 G Övrig näringspolitik

Närings- och teknikutvecklingsverket: 105 1. Förvaltningskostnader 107 2. Utredningar och information 107 3. Särskilda awecklingskostnader för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk

181 625 000 25 570 000

207 195 000

______ 1 000

207 196 000

109 H Energi

119 1. Elsäkerhet m.m

121 2. Statens elektriska inspektion

122 3. Täckande av förluster i anledning

av statliga garantier inom energiområdet 124 4. Energiforskning

126 5. Drift av beredskapslager

127 6. Beredskapslagring och industriella

åtgärder

127 7. Särskilda kostnader för lagring av

olja, motorbensin m.m.

128 8. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft

128 9. Täckande av eventuella förluster i

anledning av statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.

129 10. Vissa åtgärder för effektivare användning

av energi

130 11. Insatser för ny energiteknik

* Beräknat belopp

1 000

14 421 000

1 000

280 764 000

■398 316 000

*7 636 000

*1 000

♦32 360 000

1 000

150 000 000

170 000 000

1 053 501 000

132 I Marknads- och konkurrensfrägor

141 1. Marknadsdomstolen

143 2. Konkurrensmyndighet

144 3. Särskilda utvecklings- och

omställningskosmader 144 4. Särskilda awecklingskosmader för näringsfrihetsombudsmannen och sUtens pris- och konkurrensverk

5 270 000 61 000 000

1 500 000

1 000 67 771 000

Prop. 1991/92:100 Bil. 13

145 J Byggnadsrorsknlng m.m.

145 1. Byggnadsforskning

147 2. Stöd till experimentbyggande

148 3. Statens institut för byggnadsforskning 150 4. Bidrag till statens institut för

byggnadsforskning

150 5. Statens institut för byggnadsforskning:

Utrustning

151 6. Bidrag till fonden för ftikt- ocb

mögelskador 153 7. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

178 200 000

10 000 000

1 000

53 625 000

810 000

100 000 000

20 000 000

362 636 000

Summa kr. 4 303 728 000

162 gotab 40440, Stockholm 1992

Regeringens proposition 1991/92:100 Bilaga 14

Civildepartementet (Trettonde huvudtiteln)

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

Bilaga 14 till budgetpropositionen 1992

Civildepartementet

(trettonde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100 Bil. 14

Översikt

Civildepartementets verksamhet omfattar länsstyrelserna, kommunerna och landstingen, svenska kyrkan och andra trossamfund, folkrörelserna och kooperationen, konsumentpolitik och ungdomsfrågor samt frågor om allmänna samlingslokaler som den 1 december 1991 överfördes från det tidigare bostadsdepartementet.

Till civildepartementets verksamhetsområde hör även de kungliga hov-och slottsstaterna (se bil. 2 till budgetpropositionen).

Frågor om den offentliga sektorn i allmänhet och vissa frågor rörande statsförvaltningen överfördes den I december 1991 till finansdepartementet. Samtidigt överfördes frågor om polisväsendet till justitiedepartementet, frågor om bl.a. näringsfrihet och pris- och konkurrensförhållanden till näringsdepartementet samt frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män till kulturdepartementet.

Samverkan mellan stat och kommun

Frågor om förnyelse och utveckling inom den offentliga sektorn ägnas stor uppmärksamhet. En väsentlig del i förändringsarbetet syftar till ett förbättrat samspel mellan statlig och kommunal verksamhet. En särskild beredning har därför inrättats för samverkan mellan staten, kommunerna och landstingen (stat-kommunberedningen).

Regeringen avser att på olika sätt främja och stödja det omfattande förnyelsearbete som pågår inom den offentliga verksamheten på regional och lokal nivå.

Regional samhällsförvaltning

Länsstyrelserna svarar för viktiga statliga uppgifter på den regionala nivån. Inom ramen för den nya länsstyrelseorganisationen vidtas olika åtgärder för att skapa en mer ändamålsenlig och effektiv förvaltning. Ett system med treåriga budgetramar förbereds. En utvecklingsgrupp inom civildepartementet arbetar med frågor om ledning och uppföljning av länsstyrelsernas verksamhet.

En särskild utredare gör en analys av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och indelning. Länsindelningen i västra Sverige utreds

särskilt. Uppdragen skall redovisas till regeringen vid halvårsskiftet 1992. Prop. 1991/92:100

Regeringen avser att därefter tillsätta en parlamentarisk beredning för dessa Bil. 14

frågor.

Budgetförslaget innebär att sammanlagt I 680,3 milj. kr. anslås till länsstyrelsernas verksamhet. Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) läggs ned den 30 juni 1992.

Kommunal självstyrelse och demokrati

En ny kommunallag (1991:900) träder i kraft den I januari 1992. Föratt följa upp den nya kommunallagstiftningen tillkallas en parlamentarisk kommitté. Olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin kommer att prövas. Delning av kommuner är ett sätt att nå detta syfte.

Arbetet med avreglering av kommunal verksamhet fortsätter och initiativ till försöksverksamhet inom olika områden behandlas positivt. Formerna för samverkan mellan stat och kommun i fråga om uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet övervägs. Tillämpningen av begränsningsförordningen (1987:1347) följs upp.

Utvecklingen mot nya verksamhetsformer för att rationalisera och effektivisera driften av kommunala verksamheter kommer att stödjas och underlättas. Konkurrenskommitténs förslag om konkurrens i kommunal verksamhet bereds med inriktning på att en proposition skall föreläggas riksdagen under år 1992. Avgiftsutredningens förslag om effektivare komrriunala avgifter bereds vidare i civildepartementet.

Kyrkopolitiska frågor

Regeringen kommer inom kort att för riksdagen lägga fram ett förslag till ny kyrkolag. Reformarbetet på det kyrkliga området fortsätter. För detta ändamål tillkallas en särskild beredning med parlamentariskt inslag och med företrädare för svenska kyrkan. En översyn skall göras av systemet för ekonomisk utjämning mellan kyrkokommunerna.

Folkrörelse- och föreningsfrågor

Folkrörelser och andra föreningar är betydelsefulla i det svenska samhället. Statens samlade stöd till föreningar beräknas i dag uppgå till över 7 miljarder kr. per år. Föreningslivets möjligheteratt själva finansiera sin verksamhet måste förbättras. 1 detta syfte pågår bl. a. en översyn av lotterilagstiftningen. Föreningslivets finansieringsfrågor följs upp. 1 samband med detta övervägs om en samlad översyn av föreningslivets ekonomiska villkor bör göras.

Kooperativa frågor

Ett omfattande arbete med kooperativ företagsutveckling pågår. Det fortsatta arbetet kommer att inriktas på att utveckla denna företagsform inom

den offentliga sektorns områden. Statligt stöd ges till lokal rådgivningsverk- Prop. 1991/92: 100 samhet. Erfarenheter a v den kooperativa ut vecklingen inom EG tas till vara. Bil. 14

Konsumentpolitik

Närmandet till EG kommer att påverka inriktningen av konsumentfrågorna. En översyn på det konsumentpolitiska området är påkallad. Översynen bör omfatta inriktningen och omfattningen av konsumentpolitiken, det statliga åtagandet när det gäller konsumentfrågor samt den organisatoriska strukturen på området. Utvecklingen av den lokala konsumentverksamheten kommeratt följas upp. Satsningen på det nordiska samarbetet om miljömärkning fortsätter.

Ungdomsfrågor

Regeringens politik på barn- och ungdomsområdet syftar till att alla barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg. Samhällets insatser skall ses som ett komplement till hemmens fostran. Åtgärder vidtas för att åstadkomma en bättre samordning av de statliga insatserna på området och ett närmare samarbete med kommunerna.

Ett aktivt kultur- och fritidsliv är viktigt för ungdomars möjligheter till personlig utveckling. Ungdomarnas egna initiativ är en värdefull resurs som måste tas till vara. Kraftfulla åtgärder vidtas för att motverka främlingsfientlighet och våldstendenser bland ungdomar.

Ungdomars möjligheter att delta i det internationella ungdomsutbytet förbättras. Ett EES-avtal öppnar möjligheter för svenska ungdomar att fr. o. m. den I januari 1993 delta i EG: s utbytesprogram Youth for Europé.

Forskningsfrågor

Ett forskningsprogram om förändringsprocessen i den offentliga sektorn inleds. En arbetsgrupp inom civildepartementet följer upp forskningsprojekt och överväger former för bättre kontakter mellan forskare och praktiker. En rapport från arbetsgruppen beräknas föreligga under budgetåret 1992/93.

Internationella frågor

Insatser görs för information och utbildning om EG-frågor. Lagstiftningen inom civildepartementets område anpassas till EG-rätten.

En inom Europarådet utarbetad konvention om invandrarnas inflytande på den kommunala verksamheten bereds inom civildepartementet. 1 syfte att vidga den kommunala kompetensen kommer lagstiftningen om kommunal tjänsteexport samt internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd att ses över.

En särskild arbetsgrupp överväger frågor om lokala och regionala sam-

hällsorgans samarbete över riksgränserna. En rapport från arbetsgruppen Prop. 1991/92:100 beräknas föreligga under budgetåret 1992/93. Bil. 14

Sammanfattning

Förändringarna inom civildepartementets område i förhållande till budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning (beloppen i milj.kr. exkl. mervärdesskatt). Denna har gjorts med utgångspunkt i den fr. o. m. den I december 1991 gällande departementsorganisationen.

Anvisat Förslag Förändring

1991/92 1992/93

A. Civildepartementet m.m.

58,6

55,2

—

3,4

B. Länsstyrelserna m.m.

1633,7

1 700,0

-h

66,3

C. Stöd till trossamfund m. m.

70,0

72,0

-■

2,0

D. Konsumentfrågor

92,4

92,8

-i-

0,4

E. Ungdomsfrågor

107,8

114,8

-1-

7,0

F. Folkrörelsefrågor, kooperativa

frågor, m. m.

185,3

150,4

34,9

Totalt lör civildepartementet

2147,8

2185,2

-1-

37,4

Civildepartementet Prop. 1991 /92: i oo

Bil. 14 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Davidson.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Inledning

1 Allmänt

Den offentliga sektorn genomgår i dag betydande förändringar. Inom statliga myndigheter, kommuner och landsting pågår ett omfattande förnyelsearbete för att göra verksamheten mer ändamålsenlig och effektiv samt för att förbättra servicen till medborgarna och stärka den lokala demokratin. Det är därvid nödvändigt att på bästa sätt ta till vara de gemensamma resurserna. Genom ökad effektivitet skapas förtroende för den offentliga sektorns förmåga att tillgodose medborgarnas behov av service med hög kvalitet.

Verksamheten inom den offentliga sektorn måste omprövas. Utvecklingsarbetet i stat och kommun skall i ökad utsträckning inriktas på att låta andra aktörer i samhället ta ett större ansvar. Det kan exempelvis gälla att bättre ta till vara den mängd av ideella och frivilliga insatser som görs inom folkrörelser, trossamfund och föreningar av olika slag. En sådan utveckling skapar förutsättningar för ett ökat individuellt ansvarstagande.

1 många fall är alternativa driftsformer med andra huvudmän — t. ex. privata eller kooperativa — en lämplig väg för att skapa ökad valfrihet och stimulera personliga initiativ på traditionellt offentliga områden. En ökad konkurrens och valfrihet minskar samhällets kostnader för den offentliga servicen samtidigt som mångfalden ökar.

En viktig del i förändringsarbelet tar sikte på en ökad samverkan mellan olika samhällsorgan. För att styrningen av den offentliga sektorn skall bli ändamålsenlig krävs bl.a. ett väl fungerande samspel mellan staten, kommunerna och landstingen. En särskild beredning (C 1990:B) har därför inrättats för samverkan mellan stat och kommun (stat-kommunberedningen). En väsentlig uppgift för denna är att samordna kontakterna mellan regeringen och företrädarna för kommunerna och landstingen. Beredningen skall särskilt uppmärksamma behovet av samordning och prioritering mel-, lan olika samhällsområden samt stimulera till förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn.

2 Regional samhällsförvaltning Prop. 1991/92: lOO

Bil. 14 Den regionala samhällsförvaltningen i Sverige består av både statliga och

kommunala organ. Länsstyrelsen och länsnämnder är statens företrädare i länen medan landstinget utses i allmänna val. En nära samverkan om länets utveckling behövs mellan de statliga länsorganen, kommunerna och landstinget.

Länsstyrelserna

Den I juli 1991 genomfördes en reform som innebär en mer samordnad regional statlig förvaltning. Länsstyrelserna har således numera ansvar också för den verksamhet som tidigare bedrevs av lantbruks-, fiske- och länsvägnämnderna. Även i fråga om utbildning, kommunikationer, trafiksäkerhet och delar av länsbostadsnämndernas tidigare verksamhet har länsstyrelserna fått ökade uppgifter.

Länsstyrelsen skall utifrån ett samlat regionalt perspektiv följa upp den nationella politiken inom ett stort antal verksamhetsområden inom länet. Härvid skall länsstyrelsen svara för uppföljning och utvärdering av hur de nationella målen nås, samtidigt som länsstyrelsen utifrån dessa utvecklar regionala mål, t. ex. på miljöområdet.

En annan betydelsefull uppgift för länsstyrelsen är att främja länets utveckling och på regional nivå ta ansvar för samordning av statens regionala utvecklingsinsatser. Länsstyrelsen skall också verka för att statlig och kommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen.

Länsförvaltningsreformen spelar också en stor roll i strävandena att utveckla formerna för en mer mål- och resultatorienterad styrning av den offentliga verksamheten. Åtgärder som möjliggör ytterligare decentralisering a v uppgifter från central till regional nivå och från regional till lokal nivå skall prövas. Möjligheterna att till länsstyrelserna sammanföra ytterligare regionala statliga myndighetsuppgifter bör övervägas.

Den genomförda omorganisationen av länsstyrelserna är ett första steg i syfte att skapa en effektivare statlig regional förvaltning. Systemet med treåriga budgetramar är ett annat exempel på en åtgärd för att öka effektiviteten. Den första fördjupade prövningen av länsstyrelsernas verksamhet skall göras hösten 1992 och den skall omfatta budgetåren 1993/94 och 1994/95. Verksamheten skall belysas i fråga om uppföljning av de gemensamma nationella målen, främjande av länets utveckling och effektivisering av den egna verksamheten.

Den fördjupade prövningen skall främst omfatta tre tvärsektoriella ansvarsområden. Dessa är näringsliv och infrastruktur, en god livsmiljö samt civil beredskap och räddningstjänst.

Övergången till en mera mål- och resultatorienterad styrning av länsstyrelsernas verksamhet ökar kravet på samverkan inom regeringskansliet. Arbetet med att ange tydliga och mätbara mål för länsstyrelserna skall prioriteras. En utvecklingsgrupp (C 1991 :C) inom civildepartementet har därför

tillsatts för att arbeta med frågorom ledning och uppföljning av länsstyrel- Prop. 1991/92:100 sernas verksamhet. Bil. 14

En särskild fråga som bör uppmärksammas gäller möjligheten att utnyttja länsstyrelsernas kompetens för bistånd till Östersjöländerna inom t. ex. sådana områden som administration och miljövård (se bil. 5 till budgetpropositionen).

Översyn av den regionala nivåns uppbyggnad och indelning

På några statliga förvaltningsområden diskuteras om den nuvarande länsindelningen är en lämplig grund för myndigheternas regionala indelning. Inom vissa delar av den statliga verksamheten finns ett intresse av att skapa regionala enheter som omfattar större administrativa områden än ett län. Den framtida regionala strukturen påverkas också av den internationella utvecklingen.

I fråga om landstingen förs det en diskussion om deras framtida roll och uppgifter. Landstingens existens har därvid satts i fråga, samtidigt som det förekommer förslag om att ge dem ett större ansvar för regionala angelägenheter och för utvecklingen av bl. a. näringsliv och infrastruktur.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har gemensamt begärt en samlad översyn av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad. Mot denna bakgrund har efter regeringens beslut en särskild utredare (C 1991:09) tillkallats med uppgift att göra en analys av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad. I uppdraget ingår att göra en s. k. perspektivstudie som skall innehålla olika alternativ för en framtida struktur på regional nivå. Tidpunkten när uppdraget skall vara slutfört har tidigarelagts till den 1 juli 1992.

En annan fråga som aktualiserats i sammanhanget gäller länsindelningen i västra Sverige. En särskild utredare (C 1991:08) har efter beslut av regeringen tillkallats med uppgift att bl.a. redovisa olika alternativ för länsindelningen i den regionen. Han har nyligen lagt fram en delrapport i saken. 1 uppdraget, som skall redovisas till regeringen senast den 1 juli 1992, ingår att göra en konsekvensbedömning av olika alternativ såväl i fråga om statlig förvaltning som beträffande landsting och kommuner.

Frågor om uppgiftsfördelningen mellan olika samhällsorgan hänger nära samman med den administrativa indelningen. När de nu pågående utredningsarbetena om den regionala samhällsorganisationen är slutförda sommaren 1992, avser jag att föreslå regeringen att tillkalla en parlamentarisk beredning för det fortsatta arbetet med såväl den regionala verksamhetens uppbyggnad som landets indelning i län, inkl. länsindelningen i västra Sverige.

3 Kommunal självstyrelse och demokrati

Den kommunala verksamheten har väsentlig betydelse för samhällsekono min, sysselsättningen och de enskilda människornas välfärd. De kommu nala organen skall tillgodose de behov av service, trygghet och omsorg som inte enskilda individer och familjer klarar själva. 9

Under de senaste decennierna har den kommunala verksamheten ut- Prop. 1991/92:100 vecklats kraftigt. Decentralisering av ansvar och befogenheter till kommu- Bil. 14 nerna har skett i en ökande takt. Denna utveckling är naturlig och bör fortsätta. Kommuner och landsting står i dag inför nya problem och utmaningar. Den ekonomiska situationen kräver att olika verksamheter omprövas och att mera långtgående prioriteringar görs. Nya verksamhetsformer måste fortsätta att utvecklas och prövas.

Offentlig verksamhet bör inte bedrivas på högre nivå än vad som är nödvändigt för att den skall kunna skötas på ett bra och effektivt sätt. Ungdomar, vuxna, familjer, föreningar, folkrörelser, trossamfund, företag m.fl. skall därför tillåtas ta ett större ansvar i de offentliga verksamheterna.

Stärkt lokal demokrati

Den nya kommunallag (1991:900), som träder i kraft den I januari 1992, ger kommunerna och landstingen ökad frihet att utforma sin organisation och att välja former för ekonomisk styrning och förvaltning. Med den nya lagstiftningen som grund pågår ett omfattande förändringsarbete i kommuner och landsting. Dessa förändringar kan komma att få stor betydelse för den kommunala demokratin. Det finns därför ett särskilt intresse för statsmakterna att noga följa utvecklingen.

Den nya kommunallagen bör sålunda följas upp bl.a. i fråga om konsekvenserna för den kommunala demokratin. En sådan uppföljning bör enligt min mening anförtros åt en parlamentariskt sammansatt kommitté. Jag kommer att föreslå regeringen att en sådan tillkallas. Kommittén bör också ges i uppdrag att överväga kvarstående frågor från den föregående kommunallagsöversynen, vilka riksdagen tog upp i samband med behandlingen av förslaget till den nya kommunallagen (se 1990/91 :KU38, rskr. 360). Det gäller kommunmedlemskapets omfattning, vissa sekretessfrågor och de förtroendevaldas personliga ansvar.

I kommande utredningsarbete bör även andra frågor som syftar till att stärka medborgarnas inflytande behandlas. Exempel på sådana aktuella frågor är en vidgad användning av kommunala folkomröstningar, offentliga utfrågningar av förtroendevalda och öppna nämndsammanträden samt ökad marknadsorientering av kommunal verksamhet.

Ett sätt på vilket den lokala demokratin kan stärkas är att dela kommuner där det finns förutsättningar för detta och där det finns ett starkt önskemål hos befolkningen om kommundelning. Jag ser positivt på lokala initiativ till kommundelningar. Erfarenheterna av genomförda delningar skall studeras.

Olika typer av medborgarkontor kan bidra till att förbättra medborgarnas möjligheter till kontakter med den offentliga förvaltningen. Sådana initiativ bör främjas.

Avreglering

En fortsatt avreglering av den kommunala verksamheten är nödvändig för att kommunerna och landstingen skall kunna anpassa sin verksamhet till rådande ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar. Genom det 10

förslag till omläggning av statsbidragssystemet som regeringen avser att Prop. 1991/92:100 presentera för riksdagen under år 1992 kommer kommunerna och lands- Bil. 14 tingen att få nya förutsättningar att bedriva en effektiv verksamhet.

Frikommunförsöket har visat att försöksverksamhet kan vara ett bra sätt för att finna nya vägar till effektivisering och avreglering av den offentliga sektorn. Jag anser därför att det även i fortsättningen bör bedrivas försöksverksamhet inom olika områden i kommuner och landsting för att praktiskt pröva förändringar och föra en diskussion om den fortsatta utvecklingen.

Utvecklingen mot en minskad statlig reglering av den kommunala verksamheten gör det nödvändigt för riksdagen och regeringen att mera samlat kunna följa och utvärdera hur verksamheten i landets kommuner och landsting utvecklas i förhållande till de nationella målen. Inom stat-kommunberedningen har ett arbete inletts för att utveckla formerna för statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet. En avrapportering beräknas göras under våren 1992. Dessa frågor kommer också att övervägas i anslutning till beredningen av kommunalekonomiska kommitténs betänkande (SOU 1991:98) Kommunalekonomi i samhällsekonomisk balans.

Begränsningsförordningen (1987:1347) innebär att statliga myndigheter skall utreda kostnadsmässiga och andra konsekvenser av de regler som man avser att utfärda. Regler som medför mer än oväsentligt ökade kostnader skall underställas regeringen. Det finns exempel som visaratt begränsningsförordningen inte fungerar på avsett sätt. En mer systematisk uppföljning av förordningens tillämpning kommer därför att göras i civildepartementet.

Det är angeläget att regelreformeringsarbetet i fråga om kommunernas och landstingens egna regler drivs vidare. 1 promemorian (Ds 1991:32) Regelreformering har en arbetsgrupp i den tidigare stat-kommunberedningen (C 1983:02) redovisat hur ett arbete med att reformera reglerna i kommuner och landsting kan bidra till att verksamheten blir effektivare och bättre anpassad till tidens krav och människornas behov. Rapporten bör kunna utgöra ett betydelsefullt underlag för ett fortsatt regelreformeringsarbete.

En annan fråga som för närvarande övervägs i civildepartementet gäller förhållandet mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär.

Konkurrens och marknadsorientering

Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya ekonomiska situationen genom att verksamheter utsätts för konkurrens och inslaget av marknadsorientering ökas. Skilda lösningar prövas, t.ex. överförande av verksamhet till bolag eller till privata och kooperativa entreprenörer. Inom den kommunala verksamheten blir det alltmer vanligt att verksamheten delas upp enligt en s.k. beställar — utförarmodell. •.

Regeringen bör på olika sätt stödja och underlätta den utveckling som sker mot nya verksamhetsformer föratt rationalisera och effektivisera driften av verksamheter inom de kommunala ansvarsområdena oavsett om de bedrivs i egen eller annans regi.

Konkurrenskommittén har i sitt nyligen avlämnade betänkande (SOU 1991:104) Konkurrensen inom den kommunala sektorn föreslagit en rad 11

åtgärder som syftar till att effektivisera den kommunala verksamheten ge- Prop. 1991/92:100 nom att stimulera konkurrensen. Betänkandet kommer att remiss- Bil. 14 behandlas. Det fortsatta arbetet är inriktat på att regeringen under år 1992 skall förelägga riksdagen förslag på området.

Avgiftsulredningen har överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1991:110) Effektiva avgifter — resursstyrning och finansiering. 1 betänkandet föreslås nya principer för avgiftssättningen inom kommunernas tekniska verksamhetsområden. Förslaget, som syftar till ett samhällsekonomiskt effektivt resursutnyttjande, bereds för närvarande inom civildepartementet.

Kommunal tjänsteexport och biståndsverksamhet

I ett öppet Europa är det viktigt att kommuner och landsting har möjlighet att verka på det internationella planet. Samhällsförändringarna i Central-och Östeuropa har medfört ett ökat intresse hos de svenska kommunerna att bidra med både kunnande och direkt hjälp.

Inom ramen för den tidigare aviserade kommittén för uppföljning av den nya kommunallagen kommer en översyn att göras av lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport och lagen (1991:901) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.

Frågor som skall belysas i utredningsarbetet är bl.a. gränsen mellan nationell utrikespolitik och kommunernas internationella intressen samt kommunernas roll i exporten av tjänster i förhållande till det privata näringslivet. Inriktningen på utredningsarbetet bör vara att kommuner och landsting skall ges ökade befogenheter att utifrån egna förutsättningar besluta om åtgärder på de nämnda områdena.

4 Kyrkopolitiska frågor

Under det senaste årtiondet har det skett mer omfattande organisatoriska förändringar på det kyrkliga området än någon gång tidigare i modern tid.

Organisatoriska reformer

Genom 1982 års kyrkomötesreform tillkom ett nytt och mer representativt kyrkomöte. Ett viktigt inslag var att det skapades en möjlighet för riksdagen att till kyrkomötet delegera rätten att meddela föreskrifter i inomkyrkliga frågor. Kyrkomötet fick ett beredande och verkställande organ, svenska kyrkans centralstyrelse. Centralstyrelsen är också styrelse för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, som på riksplanet har ansvar för svenska kyrkans frivilliga arbete.

Reformeringen av den rikskyrkliga organisationen följdes år 1989 av en reform beträffande svenska kyrkans organisation på stifts- och lokalplanet. Den innebar att församlingarna i varje stift skall bilda en stiftssamfällighet med egen stiftsstyrelse och eget stiftskansli. Stiftskanslierna fungerar också som kanslieråt domkapitlen. Den nya organisationen har gjort det möjligt 12

för regeringen att till stiftsstyrelserna delegera beslut om organisation och Prop. 1991/92:100 resursanvändning på lokalplanet i stiften. Detta har medfört en påtaglig Bil. 14 begränsning av regeringens befattning med kyrkliga ärenden.

Den statliga regleringen av kyrkomusikertjänsterna upphörde vid utgången av juni 1990. Pastoraten ansvarar numera själva för den kyrkomusikaliska verksamheten. Vidare haren ny begravningslag (1990:1144) trätt i kraft den I april 1991 och ansvaret förfolkbokföringen harfr.o.m. den Ijuli 1991 förts över till skattemyndigheterna.

Svenska kyrkans ekonomi

Förändringar har genomförts också i fråga om finansieringen av svenska kyrkans verksamhet.

Ett nytt system för ekonomisk utjämning mellan kyrkokommunerna gäller sedan år 1983. Det innebär att utjämningen nu sker helt genom kyrkofonden i stället för som tidigare delvis via fonden, delvis via statsbudgeten. 1 samband med att det nya utjämningssystemet infördes fick kyrkofonden en särskild styrelse.

Kommunalekonomiska kommittén har nyligen lagt fram ett betänkande (SOU 1991:98) med förslag som får konsekvenser för de kyrkliga kommunernas ekonomi. Detta bör kompletteras med en översyn av det kyrkliga utjämningssystemet.

Kyrkofondens styrelse har fått väsentligt utökade arbetsuppgifter i samband med den nya organisationen på stifts- och lokalplanet. Förutom uppgifter inom utjämningssystemets ram har styrelsen numera också till uppgift att besluta om bl.a. stiftsbidrag till de nya stiftssamfälligheterna och om kyrkobyggnadsbidrag för underhåll av kulturhistoriskt värdefulla församlingskyrkor. Den nya ordningen har inneburit en omfattande delegering som ligger väl i linje med regeringens strävan mot minskad statlig reglering. Kyrkofondens totala ekonomi har bl. a. härigenom kunnat förbättras avsevärt.

De fria trossamfunden

I fråga om de fria trossamfundens verksamhet består statens medverkan främst i beviljande av statsbidrag. Stöd till de fria trossamfunden utgår i form av bidrag till den religiösa verksamheten, till gudstjänstlokaler och till utbildning av präster och pastorer i samfundens egen regi. Antalet medlem mar i de samfund som betjänar invandrare har ökat kraftigt under senare år. På grund av denna medlemsökning och ändrade principer för fördelningen av statsbidrag har en för varje år allt större andel av bidraget till de fria trossamfunden tillfallit invandrarsamfunden. Fördelningen av bidrag mel lan olika trossamfund görs av representanter för de bidragsberättigade sam funden. Samma beräkningsprinciper tillämpas därvid för invandrarsam funden som för de svenska frikyrkosamfunden. j 3

Svenska kyrkans finansförmögenhet Prop. 1991/92:100

Kyrkofondens styrelse har på uppdrag av regeringen utrett möjligheterna ' ' att öka avkastningen av den kyrkliga finansförmögenheten. Styrelsens förslag, som redovisades i betänkandet "Jorden, skogen och fonderna. En effektivare förvaltning av kyrkans finansförmögenhet", remissbehandlades våren 1991. På grundval av denna utredning och de avgivna remissyttrandena har det inom civildepartmentet utförts ett kompletterande arbete med inriktning på att ytterligare förenkla och avreglera förvaltningen av kyrkans finansförmögenhet. Det förslag som detta arbete resulterat i kommer att remissbehandlas under våren 1992.

Ett fortsatt reformarbete

Ett förslag till ny kyrkolag skall inom kort läggas fram för riksdagen. Den nya kyrkolagen skall ersätta 1686 års kyrkolag, lagen (1982:942) om svenska kyrkan och ytterligare ett stort antal lagar på kyrkans område.

Genom den nya kyrkolagen sammanfattas det omfattande reformarbete på svenska kyrkans område som har bedrivits under 1980-talet. Sammantaget innebär reformerna att svenska kyrkan på alla plan har utrustats med egna demokratiskt utsedda beslutande och verkställande organ, till vilka större delen av de ärenden som tidigare har handlagts i regeringskansliet har kunnat delegeras. Statens inflytande över kyrkan har minskat i omfattning och utövas i fortsättningen huvudsakligen genom riksdagens lagstiftningsmakt och regeringens beslut i fråga om kyrkofonden samt i vissa utnämningsärenden. Det fortsatta reformarbetet på det kyrkliga området inriktas på att ytterligare öka kyrkans självbestämmande.

En särskild utredare (C 1989:02), den s.k. ERK-utredningen, tillkallades år 1989 för att närmare klargöra svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Syftet var att få fram ett aktuellt underlag för en bedömning såväl av svenska kyrkans situation i nuläget som av dess ekonomiska och rättsliga framtidsfrågor. Utredaren har haft i uppdrag att överväga vilka alternativa ekonomiska modeller som kan erbjuda sig för svenska kyrkan samt att studera vilka ändringar i regelsystemet som behövs, om man vill göra nya avvägningar i fråga om ansvarsfördelningen mellan statliga och kyrkliga organ. Däremot förväntas utredaren inte själv ta ställning till olika tänkbara modeller.

ERK-utredningen avlämnar inom kort sitt betänkande. Det kommer därefter att bli föremål för ett brett samrådsförfarande.

För det fortsatta arbetet med angelägna frågor som rör regleringen av svenska kyrkans förhållanden bör en särskild beredning tillkallas med parlamentariskt inslag och med företrädare för kyrkan.

5 Konsumentpolitik Prop. 1991/92: lOO

Bil. 14 Regeringens ekonomiska politik syftar till att bryta den ekonomiska stagnationen och att återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med stark och växande ekonomi. En utveckling i denna riktning leder till att konsumenterna får en stärkt ställning bl.a. genom ökad köpkraft. En översyn på det konsumentpolitiska området kommer att göras.

Konkurrenspolitiken är viktig för att man skall få väl fungerande marknader till gagn för konsumenterna och för dynamiken i ekonomin. Regeringen har aviserat att man under år 1992 avser att lägga fram ett förslag till förstärkt konkurrenspolitik, skärpt konkurrenslagstiftning och fortsatt avreglering. Ett nytt konkurrensverk skall bildas genom att uppgifter som utförs av näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk förs samman.

Hushållens ekonomi

Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken fastställdes av riksdagen senast år 1986. Enligt riksdagsbeslutet är målet för konsumentpolitiken att stödja hushållen i deras strävan att använda sina resurser effektivt samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Goda resultat har uppnåtts i arbetet. Bl.a. har utvecklingen av budget- och skuldrådgivningen lett till att enskilda hushåll har kunnat förbättra sin ekonomi varvid kommunernas kostnader för socialbidrag har minskat. Hushållens ekonomiska situation bedöms i vart fall under de närmaste åren leda till stor efterfrågan på hushållsekonomisk rådgivning. Hushållens skuldsättning är fortfarande såväl ett samhällsekonomiskt som ett privatekonomiskt problem. Regeringen har nyligen lagt fram förslag om en ny konsumentkreditlag (prop. 1991/92:83) samt avser att under våren 1992 återkomma med ställningstagande till frågan om lagstiftning rörande sanering av enskilda hushålls skulder.

Konsekvenser av ett EES-avtal

Under senare år har flera förändringar inträffat som påtagligt påverkar arbetet med konsumentfrågorna och som inte kunde förutses när den nuvarande inriktningen av konsumentpolitiken fastställdes. Det gäller framförallt närmandet till EG.

Ett kommande EES-avtal förpliktigar EFTA-länderna att i sin nationella lagstiftning införa de EG-regler som omfattas av avtalet. På konsumentområdet innebär detta att vissa lagar måste kompletteras. Det gäller bl.a. marknadsföringslagen (1975: 1418) och hemförsäljningslagen (1981:1361). Särskild lagstiftning krävs vidare bl.a. när det gäller paketresor, leksakers säkerhet samt farliga produktimitationer. Förslag på dessa områden kommer att läggas fram under år 1992.

Insatser kommer att krävas för att inom ramen för ett EES-avtal ta till vara svenska konsumenters intressen. Inom EG förbereds bl.a. lagstiftning när det gäller produktsäkerhet, oskäliga avtalsvillkor, ansvar för tjänster samt s.k. distansförsäljning. 15

I Sverige har sedan länge ett aktivt arbete bedrivits för att förebygga Prop. 1991/92:100 olyckor och förbättra produkters säkerhet. Konsumentverket har fram- Bil. 14 gångsrikt kunnat hävda svenska skyddsnivåer i det europeiska standardiseringsarbetet. Svensk medverkan i detta standardiseringsarbete är angelägen även i fortsättningen.

Den fortgående internationaliseringen ändrar kraven på de konsumentpolitiska insatserna. Ytterligare underlag för att bedöma vilka konsekvenserna blir för arbetets inriktning och omfattning måste tas fram.

Några av de stora vinsterna med ett EES-avtal för konsumenterna finns i en förstärkt samhällsekonomi, bättre tillväxt och ökad konkurrens. Lägre priser och större utbud kan också bli effekten av ett EES-avtal.

Lokal konsumentverksamhet

Den lokala konsumentverksamheten är viktig i det konsumentpolitiska arbetet. Det betonades av riksdagen senast under våren 1991 (skr. 1990/91:143, LU37, rskr. 334). Inom kommunerna kan det skönjas en utveckling i riktning mot en neddragning av den lokala konsumentverksamheten. Trots detta bedrivs en omfattande lokal verksamhet där viktiga inslag är budget- och förköpsrådgivning samt reklamationshantering. Utvecklingen inger dock farhågor för framtiden och frågan om hur konsumenterna skall kunna tillförsäkras ett fortsatt lokalt stöd på konsumentområdet måste därför aktualiseras.

Översyn av konsumentpolitiken

Närmandet till EG kommer att innebära att det blir nödvändigt att belysa vilka konsekvenser som uppstår på det konsumenträttsliga området. Utvecklingen av den lokala konsumentverksamheten måste också följas upp. Det finns även andra frågor som kräver ytterligare analyser. Det gäller bl.a. avvägningen mellan olika typer av konsumentpolitiska åtgärder, utvecklingen av de frivilliga organisationernas insatser och företagens egna ansträngningar för att förbättra konsumenternas förhållanden samt möjligheterna att utveckla alternativ till anslagsfinansiering av verksamheter. Myndighetsstrukturen på området byggdes upp i början av 1970-talet och har i sina huvuddelar varit oförändrad de senaste 15 åren.

En översyn på det konsumentpolitiska området är mot den här bakgrunden påkallad. Den bör omfatta inriktningen och omfattningen av verksamheten, det statliga åtagandet samt den organisatoriska strukturen på området. Jag avser att återkomma till regeringen om detta och då föreslå att en särskild kommitté tillkallas för översynsarbetet.

Miljömärkningen

Miljöaspekter på den privata konsumtionen blir allt viktigare. Den nordiska miljömärkningen som för närvarande utvecklas kommer att underlätta för konsumenter att välja produkter som är de minst miljöbelastande. Det har initialt förelegat svårigheter med miljömärkningar, bl.a. har arbetet med att 16

ta fram kriterier tagit längre tid än beräknat. Under år 1992 kommer dock Prop. 1991 /92:100 flera produkter märkta med den "vita svanen" att finnas på marknaden. Bil. 14 Arbetet kommer att följas upp noggrant. För att fullfölja kriteriearbetet och aktivt samarbeta med EG-kommissionen bör verksamheten ges fortsatt statligt stöd under budgetåret 1992/93.

6 Ungdomsfrågor

En överföring av sunda normer från vuxna till barn och ungdomar bör genomsyra allt ungdomsarbete. Grundläggande värderingar om humanism och alla människors lika värde måste värnas. Målet för regeringens politik på barn- och ungdomsområdet är att alla barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran ligger på familjen. Samhällets insatser för barn och ungdomar skall ses som ett komplement till hemmets vård och fostran och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna. I detta sammanhang är ungdomarnas egna föreningar också en värdefull resurs.

Ett antal rapporter från myndigheter och forskare har visat att ungdomar drabbas hårdare än andra åldersgrupper av arbetslöshet och bostadsbrist. Oroväckande många ungdomar har under det senaste året tvingats vända sig till socialtjänsten för att få ekonomisk hjälp. Det finns på sikt en allvarlig risk för att antalet utslagna ungdomar ökar.

Särskilt allvarligt är att den strukturella ungdomsarbetslöshet som finns i Västeuropa nu även kan befaras bli en realitet i Sverige. En växande grupp av långtidsarbetslösa ungdomar har uppstått. Risken är stor att denna grupp aldrig riktigt etablerar sig i samhället. Jag avser att under år 1992 ta initiativ i denna fråga.

Samordning av ungdomspolitik

Ungdomars behov spänner över en rad olika samhällsområden. Ungdomspolitiken bör syfta till att sätta den enskilde individens behov i centrum. Det är viktigt att olika samhällsinsatser harmoniserar och kompletterar varandra. För detta krävs, på samtliga nivåer, en samlad syn på ungdomsfrågorna.

Barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01) är regeringens rådgivande organ i frågor som rör barn och ungdomar. Andra viktiga uppgifter för delegationen är att stimulera till debatt i barn- och ungdomsfrågor samt besluta om visst stöd ur allmänna arvsfonden till projekt som avser att främja "fostran av ungdom". Frågan om tilläggsdirektiv för delegationen bereds för närvarande i civildepartementet med inriktning på att poängtera föräldrarnas och hemmens roll i ungdomsarbetet.

Satsning på grundforskning, uppbyggnad av centrum för ungdomsforskning och internationellt samarbete inom området är viktig. Detsamma gäller utvecklingen av det nordiska och europeiska samarbetet inom ungdomsforskningen.

Administrationen av de statliga insatserna för barn och ungdomar är i dag 17

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

spridd på en mängd olika organ, bl.a. statens ungdomsråd och socialstyrel- Prop. 1991 /92: 100

sen. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan de berörda myndigheterna ses Bil. 14

för närvarande över av en särskild utredare (C 1991:06). Översynen skall,

bl.a. mot bakgrund av förändrade behov till följd av kommunernas ändrade

organisation, belysa behovet av en renodling och samordning av de statliga

insatserna. Resultatet av översynen skall presenteras i april 1992.

Statens ungdomsråd har fått i uppdrag att utveckla metoder för att öka ungdomars delaktighet och inflytande på lokal nivå. Resultatet skall redovisas till regeringen senast i december 1992. Statens ungdomsråd har vidare fått i uppdrag att ge stöd till lokala projekt som syftar till att direkt stärka ungdomars inflytande och delaktighet.

På lokal nivå är en nära samverkan mellan de offentliga insatserna och de frivilliga insatserna inom föreningslivet av stor betydelse, inte minst när det gäller särskilt utsatta ungdomar. 1 ett drygt tiotal stadsdelar i storstäderna har omfattande projekt kring detta startats med stöd ur allmänna arvsfonden.

Projekten, som består av såväl allmänt förebyggande som individuellt riktade insatser, bygger på en mycket nära samverkan mellan skolan, socialtjänsten, den kommunala fritidsverksamheten och polisen samt de lokala föreningarna. Syftet är att utveckla nya metoder i arbetet med ungdomar som hamnat i svårigheter. I det fortsatta arbetet skall föräldrarna engageras i större utsträckning.

Ungdomars engagemang och fritid

Många ungdomar engagerar sig i föreningar av olika slag. Det är viktigt att föreningslivet ges goda möjligheter att utveckla sitt arbete och nå fler ungdomar, inte minst invandrarungdomar och ungdomar med olika slag av handikapp.

För många ungdomar har musiken kommit att spela en viktig roll som ett sätt att uttrycka sig, utvecklas och söka sin identitet. Detta, liksom ungdomars intresse för andra former av kultur, bör uppmuntras.

Nya lösningar när det gäller lokaler och mötesplatser för ungdomar behöver utvecklas. Statens ungdomsråd har fått i uppdrag att stimulera olika typer av träffpunkter. Arbetet skall redovisas till regeringen under hösten 1992.

De ideella insatserna i föreningslivet är av stor betydelse. Flera av de idébärande organisationerna har dock fått allt svårare att intressera och engagera ungdomar. Det är angeläget att försöka bryta denna utveckling och bl.a. finna nya former för att stärka ungdomars intresse för politik och samhällsarbete.

Det ideella engagemanget och den idéburna verksamheten har också en väsentlig roll då det gäller att utveckla flera av de insatser som i dag bedrivs i offentlig regi.

Jag avser att ta initiativ till att en översyn görs av målen för samhällets stöd till barn- och ungdomsorganisationerna. 1 samband härmed bör även ett mer målrelaterat system för stödet utarbetas. En fortlöpande prövning bör göras i vilken utsträckning stödet till organisationerna svarar mot de mål som 18

fastställts. Samtidigt bör barn-och ungdomsorganisationernas arbetsvillkor Prop. 1991/92:100 kartläggas samt åtgärder föreslås som även på andra sätt än genom det Bil. 14 ekonomiska stödet stärker deras möjligheter att bedriva och utveckla sin verksamhet.

Särskilt angelägna ungdomsfrågor

Flertalet ungdomar i Sverige har en trygg hemmiljö och lever under goda materiella villkor. Många ungdomar växer dock upp i en miljö med svagt vuxenstöd, inslag av våld, missbruk och kriminalitet.

Särskilda insatser behövs för att på olika sätt förebygga att ungdomar kommer i kontakt med droger och brottslighet. Insatser behöver också sättas in för att motverka skadliga effekter av våldsskildringar i olika typer av medier.

Tendenser till ökad intolerans mot invandrare och flyktingar har under senare tid blivit alltmer tydliga bland ungdomar. Många enskilda personer och organisationer arbetar intensivt för att motverka främlingsfientligheten. För att stödja de frivilliga insatser som görs har regeringen under hösten 1991 tagit initiativ till en rad aktiviteter.

Insatserna för att motverka främlingsfientlighet bör nu inriktas på stöd till lokala aktiviteter, bl.a. i form av kulturprojekt, där barns och ungdomars eget engagemang för humanism och människovärde uppmuntras.

Jag har i dessa frågor samrått med kulturministern som tidigare i dag föreslagit att särskilda medel avsätts till regeringens disposition under elfte huvudtiteln för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism.

Ungdomskommitténs betänkande (SOU 1991:60) Olika men ändå lika, om invandrarungdomar i det mångkulturella Sverige, bereds för närvarande i civildepartementet. Åtgärder med anledning av förslagen kommer att övervägas.

Internationella ungdomsfrågor

En översyn pågår för närvarande av hur Sverige uppfyller FN:s barnkonvention, som omfattar barn och ungdomar upp till 18 år. Det är viktigt att konventionen fortlöpande följs upp i såväl myndigheters som organisationers verksamhet. I sammanhanget kan nämnas att ett förslag om en ombudsman för barn och ungdom bereds inom regeringskansliet.

En uppföljning av FN:s barntoppmöte år 1990 i form av en nationell handlingsplan skall redovisas till FN under våren 1992.

Det internationella ungdomsutbytet bidrar till ökad förståelse över gränserna och för olika kulturer. Ett EES-avtal öppnar möjligheter för svenska ungdomar att fr. o. m. den I januari 1993 delta i EG:s ungdomsutbytesprogram Youth for Europé.

Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte har ansvar för att bygga upp en central databas som skall göra information om utbytesmöjligheter mer lättillgänglig för ungdomar. Stiftelsen har också hand om det svenska ung domskortet som är ett resultat av ett aktivt samarbete inom Europarådet. 19

Avsikten är att ungdomskortet på sikt skall generera ett överskott som skall Prop. 1991/92:100 kunna användas för stöd till utbyte. Bil. 14

Ungdomsorganisationernas egna internationella kontakter och utbyten skall stimuleras. I detta sammanhang spelar Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) en viktig roll.

Omvälvningen i Öst- och Centraleuropa, med bl. a. ändrade visum- och resebestämmelser, har lett till ett ökat intresse för och bättre möjligheter till ett fast samarbete på ungdomsområdet. Speciellt när det gäller vårt närområde finns ett mycket stort intresse hos svenska ungdomar.

7 Folkrörelse- och föreningsfrågor

Folkrörelse- och föreningssektorn är betydelsefull i det svenska samhället. Allt fler människor engagerar sig i olika typer av föreningar. Människors ökade självständighet och kunskaper samt vidgade intresse att ta ett personligt ansvar i olika frågor är väsentliga inslag i föreningslivets förnyelse.

Det statliga föreningsstödet uppgår enligt statskontorets rapport (1991:6) Statligt föreningsstöd — en kartläggning till ca 7,5 miljarder kr. per år. Det statliga stödet finns upptaget under flera huvudtitlar i statsbudgeten. Exempel är stöd till folkbildning, idrott, ungdom, handikappade, humanitära ändamål och trossamfund.

Statens motiv för att ge föreningsstöd bygger i allmänhet på att verksamheten är viktig från social synpunkt och att den främjar demokrati och samhällsgemenskap.

Statskontorets undersökning visar att det sällan finns tillräckligt underlag för att avgöra om de mål som riksdag och regering uppställt i fråga om bidragen uppnås. Dessutom saknas ett helhetsperspektiv på bidragsgivningen.

Föreningslivets och folkrörelsernas arbetsvillkor påverkas inte bara av bidrag. Även egenfinansieringen har betydelse. Förutsättningarna för att själv bidra till finansieringen av verksamheten påverkas av flera faktorer, bl.a. möjligheterna att anordna lotterier. Skattelagstiftningens utformning är en annan viktig faktor.

Även den ökade internationaliseringen kommer att påverka folkrörelsernas och föreningslivets villkor i framtiden. Forsknings- och utvecklingsinsatser har också stor betydelse.

Föreningslivets ekonomiska villkor fciljs upp

Statens samlade stöd har efterhand skapat ett i många avseenden stort bidragsberoende hos föreningslivet. Det ekonomiska beroendet förstärks av att möjligheterna att självfinansiera verksamheter inom föreningslivet i regel är små.

Den statliga administrationen i fråga om stöd och kontakter med för eningslivet är i dag uppsplittrad och administrativt kostsam. Det statliga stödet framstår som alltför detaljreglerat samtidigt som målen är otydliga och uppföljningen bristfällig. 20

Det är angeläget att nära följa upp folkrörelsernas finansieringsfrågor, inte Prop. 1991/92:100 minst från skatte- och avgiftssynpunkt. I samband med detta kan det finnas Bil. 14 behov att överväga om en samlad översyn skall göras för att klarlägga föreningslivets ekonomiska villkor.

Målet bör vara att möjliggöra en större grad av självfinansiering av verksamheten och att öka föreningslivets självständighet. Bidragsgivningen bör förenklas och tyngdpunkten läggas på uppföljning och utvärdering.

Den kooperativa företagsformen

Utvecklingen inom den offentliga sektorn går mot att produktion av tjänster i ökad utsträckning skall utföras av fria entreprenörer. Detta sker i olika former. Bl. a. har den kooperativa företagsformen visat sig lämplig. Antalet kooperativ inom barnomsorgen och vården har under de senaste åren ökat snabbt. Bland kommuner och landsting finns också uttalade intressen för kooperativa lösningar inom t.ex. skolan, handikappvården och andra sociala områden. Den kooperativa företagsformen är även lämpad för mobilisering av människor i t.ex. glesbygd som själva vill ta ansvar för bygdens utveckling.

Information och rådgivningsverksamhet om den kooperativa företagsformen förmedlas främst av de lokala kooperativa utvecklingscentrumen som numera finns i nästan varje län.

Det fortsatta arbetet bör inriktas på att utveckla den kooperativa företagsformen inom den offentliga sektorns områden. Det är samtidigt viktigt att stimulera den kooperativa företagsformen för att utveckla landsbygden och att stödja bildandet av arbets- och personalkooperativ.

Utvecklingen i Europa kan förutses få stor betydelse för kooperationen i Sverige. EG-kommissionen har under hösten lagt fram ett förslag till stadgar om Europeiska kooperativa företag. Förslaget kan, om det antas av ministerrådet, på sikt komma att påverka den svenska lagstiftningen om ekonomiska föreningar.

Föreningslotterier

Vid sidan av frivilliga insatser och statsbidrag är folkrörelsernas verksamhet i hög grad beroende av inkomster från lotterier.

Lotterilagen (1982:1011), reglerar föreningslotterierna. Lagen är för närvarande föremål för en översyn av en parlamentariskt sammansatt kommitté (C 1991:01), lotteriutredningen.

Lotteriutredningen skall undersöka om föreningarna i högre grad än nu skall kunna finansiera sin verksamhet genom ökade inkomster från lotterier. Kommittén skall också lämna förslag till förenklingar och avregleringar av vissa lotteriformer, om detta är möjligt från kontrollsynpunkt. Förändringarna skall också leda till att lagen blir lättare att förstå, överblicka och tillämpa.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under hösten 1992. 21

8 Forskningsfrågor Prop. 1991/92:100

Bil. 14 Förnyelsen av den offentliga sektorn skapar behov av ökad kunskap om

dessa frågor. Förtroendevalda och anställda i både stat och kommun måste i större utsträckning än tidigare ta till vara forskningsresultat som underlag för beslut i olika samhällsfrågor. Det gäller således att genom ökad forskning få fram ny kunskap om den offentliga verksamheten. Detta är särskilt betydelsefullt i tider med kärv ekonomi. Genom riksdagens beslut i november 1991 inleds arbetet med ett nytt forskningsprogram om förändringsprocessen i den offentliga sektorn (prop. 1991/92:16, FiU4, rskr. 14).

För att få till stånd en samverkan om forskningsfrågor inom hela den offentliga sektorn har en arbetsgrupp (C I991:A) för samverkan mellan stat och kommun om forskningsfrågor inrättats i civildepartementet. I arbetsgruppens uppdrag ingår bl.a. att följa upp de forskningsprojekt som fått ekonomiskt stöd från den tidigare delegationen (C 1984:A) för forskning om den offentliga sektorn. En fråga som skall ägnas särskild uppmärksamhet är hur forskningsresultaten skall göras mer tillgängliga för dem som är verksamma inom olika samhällsområden. Avsikten är att en avrapportering i dessa delar skall göras under budgetåret 1992/93. Under våren 1992 kommer pågående projekt att ses över.

9 Internationella frågor

De internationella frågorna har fått ökad betydelse. Vid ett EES-avtals förväntade ikraftträdande den I januari 1993 kommer långtgående krav att ställas inte bara på statliga myndigheter utan också på kommuner och landsting. Det gäller tillämpning av EG-rätten på en rad områden, t.ex. i fråga om offentlig upphandling. Även när det gäller konsumentskydd och ungdomsfrågor ställer avtalet nya krav på Sverige. Dessa krav kommer att gå ännu längre den dag som Sverige blir medlem i EG, alltså eventuellt den I januari 1995. En fråga som i detta sammanhang bör uppmärksammas gäller tjänstemännens kompetens i Europafrågor.

Sveriges närmande till EG innebär också att analyser behöver göras av EG-lagstiftningens effekter för den kommunala sektorn. I samband med utarbetandet av den nya kommunallagen gjordes bedömningen att en EG-integration inte påverkar de inre arbetsformerna i kommunerna och landstingen. EG:s betydelse för den kommunala självstyrelsen och demokratin bör belysas.

På det kommunala området deltar Sverige i samarbete inom Europarådet och mellan de nordiska länderna.

En europeisk konvention finns om de grundläggande principerna för kom munal självstyrelse. Konventionen bör utgöra en viktig grund för diskus sionen om den kommunala självstyrelsens roll i ett internationellt perspek tiv. Mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige finns en särskild överens kommelse om kommunalt samarbete över nordiska riksgränser. Sverige har också godkänt en europeisk ramkonvention för att främja samarbetet över riksgränserna mellan lokala och regionala samhällsorgan. 22

Enarbetsgrupp(C1991:D)hartillsattsinomcivildepartementetomkom- Prop. 1991/92:100 munalt samarbete över riksgränser. Gruppen skall bl.a. göra en kartläggning Bil. 14 av pågående och planerat samarbete. Arbetsgruppen skall vidare överväga om det finns behov av förändringar i olika regler eller om andra åtgärder bör vidtas för att underlätta det gränskommunala samarbetet. Avsikten är atl en avrapportering i dessa delar skall göras under budgetåret 1992/93. Arbetsgruppen bör också ha till uppgift att behandla mer aktiva insatser i det gränskommunala samarbetet inför EG-integrationen.

Inom Europarådet har en konvention utarbetats om invandrarnas deltagande i offentlig verksamhet på lokal nivå. Den berör bl.a. frågan om den kommunala rösträtten. Frågan bereds med inriktning på att Sverige skall ratificera konventionen under år 1992.

23

A. Civildepartementet m.m.

A 1, Civildepartementet

1990/91 Utgift 59064115

1991/92 Anslag 61 193000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 59424000

1992/93 Förslag 36243000

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

1991/92 Beräknad

exkl. ändring

mervärdesskatt 1992/93

Personal

104'

- 8

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Kostnader för statsrådsbilar Revisionskontoret — särkoslnader

39 812000'

(35436000)'

-5 748000

(-4 700000)

-3445000

+ 1000

45435000

-9192 000

' Omräknat enligt regleringsbrev 1991-11-14.

Civildepartementets verksamhetsområde har förändrats under hösten 1991. Enligt regeringens beslut har sålunda vissa frågor rörande statsförvaltningen som hittills handlagts i civildepartementet förts över till statskontoret, riksrevisionsverket och statens arbetsgivarverk. Beslutet härom har tagit sig uttryck i ändringar av myndigheternas instruktioner (se SFS 1991:1389-1391). Ändringarna har trätt i kraft den 15 november 1991. Riksdagen har bemyndigat regeringen att omdisponera anvisade anslagsmedel för budgetåret 1991/92 mellan civildepartementet samt statskontoret, riksrevisionsverket och statens arbetsgivarverk (prop. 1991/92:25 bil. 12, FiU7, rskr. 106). I avvaktan på beslut med anledning av riksdagens bemyndigande har regeringen medgett myndigheterna täckning av vissa merutgifter som föranleds av myndigheternas nya uppgifter.

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförordningen (1982: 1177) har civildepartementet fr.o.m. den I december 1991 tillförts ärenden om allmänna samlingslokaler från det tidigare bostadsdepartementet. Samtidigt har ärenden om den offentliga sektorn i allmänhet och vissa frågor om statsförvaltningen förts över till finansdepartementets verksamhetsområde. Vidare har vid samma tidpunkt ärenden om polisväsendet förts till justitiedepartementet, ärenden om bl.a. näringsfrihet och pris- och konkurrensförhållanden förts till näringsdepartementets verksamhetsområde samt ärenden om jämställdhet mellan kvinnor och män till kulturdepartementets verksamhetsområde. Regeringen har därvid, med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1991/92: 100 bil. 2, FiU20, rskr. 132) att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementen kunna disponera om anvisade anslag till departement och utredningar, den 14 november 1991 meddelat ändrade bestämmelser om dispositionen av

24

förevarande anslag under budgetåret 1991/92. Vid den sålunda ändrade Prop. 1991/92:100 medelsdispositionen har även beaktats att vissa uppgifter förts från civil- Bil. 14 departementet till de tre i det föregående angivna myndigheterna.

Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslagsbehovet för nästa budgetår till 36 243 000 kr. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i den nya organisationen. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Civildepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 36 243 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.

1990/91 Utgift 28 865187 Reservation' 5 627 865

1991/92 Anslag 39235000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 37426000

1992/93 Förslag 18 950000

' Exkl. mervärdesskatt

Som jag nyss anförde vid min anmälan av anslaget Civildepartementet har under innevarande budgetår skett vissa förändringar beträffande civildepartementets verksamhetsområde och regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande omfördelat anvisade anslagsmedel mellan berörda departement. I enlighet med propositionen Forskning om offentlig sektor (prop. 1991/92:16, FiU 4, rskr. 14) förs 7,5 milj.kr. (inkl. mervärdesskatt) för forskning om offentlig sektor fr.o.m. budgetåret 1992/93 till det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. Med utgångspunkt i detta och med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten förordar jag att trettonde huvudtitelns utredningsanslag uppgår till 18 950 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 18 950 000 kr.

25

B. Länsstyrelserna m.m. pp- 1991/92: lOO

Bil. 14 Verksamhet och organisation

Länsstyrelserna har viktiga uppgifter inom tre huvudområden.

— Länsstyrelsen skall se till att de nationella målen inom ett stort antal verksamhetsområden får genomslag inom länet.

— Länsstyrelsen skall noga följa länets tillstånd och behov och — inom de ramar som anges av de nationella målen — främja länets utveckling. Länsstyrelsen skall också verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet samordnas och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen och till kravet på en långsiktig, god hushållning med naturresurserna.

— Länsstyrelsen skall även i övrigt svara för en effektiv statlig förvaltning på regional nivå, i den mån inte någon annan statlig myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter.

Länsstyrelsernas verksamhet spänner över många sektorer. Länsstyrelsen svarar bl.a. för frågor om regionala utvecklingsinsatser, näringslivsutveckling, kommunikationer, utbildning, lantbruk, rennäring, fiske, livsmedelskontroll och djurskydd, miljö- och kulturmiljövård, planväsende och hushållning med naturresurserna, social omvårdnad, civil beredskap och fredsräddningstjänst samt polisverksamhet. Även utanför dessa sektorer svarar länsstyrelserna för åtskilliga statliga förvaltningsuppgifter på regional nivå.

Den I juli 1991 genomfördes en länsförvaltningsreform (prop. 1988/89:154, BoU 1989/90:4 och 9, rskr. 89). Mot bakgrund av den tidigare riksdagsbehandlingen av frågan anser jag det lämpligt att här lämna en redogörelse för länsstyrelsernas nämndorganisation. Enligt riksdagsbeslutet är det viktigt med ett starkt förtroendemannainflytande i länsstyrelsen. Ett sätt att åstadkomma detta är att vid sidan av länsstyrelsens styrelse inrätta nämnder med uppgift att avgöra frågor inom berörda ansvarsområden. Enligt länsstyrelseinstruktionen (1990:1510) som gäller fr.o.m den 1 juli 1991 finns denna möjlighet.

I organisationsutvecklingsarbetet i länen har frågan om att inrätta nämnder diskuterats ingående. Flertalet länsstyrelser har beslutat att inte inrätta nämnder. De beslutade ändringarna i jordförvärvslagstiftningen har haft stor betydelse för dessa ställningstaganden. De elva länsstyrelser som beslutat inrätta en nämnd har dock gjort det inom lantbruks/landsbygdsområdet. 1 övrigt har diskussionerna präglats av en vilja att åstadkomma en stärkt och samlad förtroendemannamedverkan i länsstyrelsens arbete genom en koncentration av dessa uppgifter till länsstyrelsens styrelse. Länsstyrelserna strävar därför efter att på olika sätt utveckla arbetet i styrelsen.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Även om en stor organisationsförändring för länsstyrelserna nyligen har genomförts, aktualiseras ständigt frågor om förändringar i länsstyrelsernas arbetsuppgifter. Den avgörande frågan när sådana förändringar prövas bör 2

vara hur de påverkar länsstyrelsernas grundläggande uppgift att se till att de Prop. 1991 /92:100 nationella målen inom olika politikområden får genomslag i alla delar av Bil. 14 landet. Vidare måste ekonomiska effektivitetskrav tillmätas stor vikt.

Jag tar i det följande upp några områden där förändringar nu är aktuella.

Konkurrenskommittén föreslog i betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd att länsstyrelserna skulle få ett regionalt ansvar för vissa närmare angivna uppgifter på konkurrensområdet. Jag förordar i denna sak att länsstyrelserna fr.o.m budgetåret 1992/93 ges ett självständigt ansvar för marknadsbevakningen i länen och att konkurrensfrågorna samordnas med andra närliggande uppgifter hos länsstyrelserna. Samtidigt bör länsstyrelsernas priskontorsverksamhet upphöra. Jag har i mina överväganden samrått med chefen för näringsdepartementet.

En fråga med anknytning till länsstyrelsernas arbete på konkurrensområdet gäller deras uppgifter med den yrkesmässiga trafiken. Med anledning av proposition 1987/88: 50 bil. I om trafikpolitiken inför 1990-talet beslöt riksdagen våren 1988 om avreglering av taxi (TU 15, rskr. 166). Enligt transportrådets rapport (1991:1) Avreglering av taxitrafiken bör bl.a. länsstyrelserna m.fl. skärpa sin fortlöpande tillsyn av taxiverksamheten. Chefen för kommunikationsdepartementet har tidigare i dag (prop. 1991/92:100, bil.7) efter samråd med mig instämt i dessa bedömningar.

Ett annat område som bör ges en ökad tyngd inom länsstyrelserna är den sociala funktionen. 1 regeringsförklaringen markeras tydligt att staten måste ha det yttersta ansvaret för att alla medborgare ges en grundläggande trygghet. Den grundläggande principen blir att skilja på offentlig kontroll och finansiering å ena sidan och en fri produktion med enskilda, kooperativa och offentiiga producenter å den andra. En sådan fri produktion på den lokala nivån kommer att ställa ökade krav på tillsyn och uppföljning av att statsmakternas intentioner på det sociala området efterlevs. Enligt min mening är länsstyrelsen väl skickad att vara en opartisk instans för denna uppgift. För att ge länsstyrelserna ökat utrymme för de mer generella tillsyns- och uppföljningsuppgifterna, kommer möjligheterna att i ökad utsträckning delegera individärenden till kommunerna att prövas. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

Vissa av länsstyrelsens arbetsuppgifter har liten eller ingen koppling till kärnuppgiften att se till att de nationella målen får genomslag i alla delar av landet och att rapportera om förhållanden i länet till den centrala nivån. De är inte heller underkastade behovet av avvägning mellan olika nationella, regionala och lokala intressen. I sådana fall bör främst praktiska och ekonomiska skäl avgöra om verksamheten skall ske inom länsstyrelsen eller i annan organisatorisk form. Det kan t.ex. gälla länsstyrelsens roll i fråga om att föra olika slag av register.

Regeringen har i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik bl.a. anmält att patent- och registreringsverket bör utses till huvudman och ges ett totalt ansvar för verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar. Länsstyrelsens ansvar för verksamheten kommer därmed att upphöra. Förändringen påverkar dock inte länsstyrelsernas anslagsbehov för verksamheten under budgetåret 1992/93.

Verksamheten inom länsstyrelsernas bil- och körkortsregister kommer att 27

ses över under våren 1992 i samband med beredningen av förslaget om ett Prop. 1991/92:100 nytt vägtrafikverk. Förslag på området har lämnats i betänkandena (SOU Bil. 14 1991:14) om den regionala bil- och körkortsadministrationen och (SOU 1991:79) Körkort 2000. Även förslag från den nyligen tillkallade utredningen om beskattningen av dieseldrivna fordon kan påverka länsstyrelsernas verksamhet på området.

I proposition 1990/91:150 bil. II: 12, s. 110 (FiU 37, rskr. 390) anmäldes att en systematisk genomgång av länsstyrelsernas omfattande verksamhet med olika förvaltningsärenden borde göras. En sådan har nu inletts. Syftet är att slopa onödiga regler och att föra över viss verksamhet till andra myndigheter om detta kan ge bättre service och minskade kostnader. Samtidigt sker översynen med beaktande av de krav som ställs i Europarådets konvention till skydd för de mänskliga friheterna på domstolsprövning av enskildas "civila rättigheter och skyldigheter". Även rätten till enskilt ägande och hänsynen till närings- och yrkesfriheten är vägledande i arbetet.

Personal

Länsstyrelseorganisationen kännetecknas av en bred kompetens inom vitt skilda sakområden. Ca 80 procent av förvaltningsanslaget till länsstyrelserna används för att täcka kostnader för personal. Av de totala personalresurserna används ungefär 15 procent för internadministrativt arbete.

Förändringar och tyngdpunktsförskjutningar i länsstyrelsernas arbetsuppgifter sker ständigt. Arbetssätt skall förändras och arbetsuppgifter försvinner samtidigt som nya kommer till. Länsstyrelserna har de två senaste budgetåren tillförts särskilda anslagsmedel bl.a. för att främja kompetensutvecklingen inom organisationen. Vidare har länsstyrelserna, från statens arbetsgivarverk, tillförts medel som i överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter avsatts för kompetensutvecklande åtgärder. Även i anslaget till länsstyrelserna för budgetåret 1992/93 har utrymme beräknats för kompetenshöjande åtgärder.

Den särskilda rapport som länsstyrelserna skall lämna till regeringen den 15 mars 1992 skall omfatta en samlad redovisning av hur de medel har använts som tilldelats länsstyrelsen för kompetensutveckling och utbildning i samband med länsförvalthingsreformen.

Lokalförsörjning

För budgetåret 1991/92 har 280 milj.kr. beräknats för att täcka länsstyrelsernas lokalkostnader. Det motsvarar 15 procent av länsstyrelsernas samlade förvaltningsanslag.

Riksdagens beslut om riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr. 386) innebär att myndigheternas ansvar och befogenheter i fråga om lokalförsörjningen successivt kommer att vidgas och att de ges möjligheter att besluta om sin egen lokalförsörjning. Myndig heterna kommer således att överta byggnadsstyrelsens nuvarande uppgift att svara för lokalförsörjningen. Förändringen innebär att myndighetens 28

helhetsansvar för verksamheten också innefattar ett krav på att lokalförsörj- Prop. 1991/92:100 ningsfrågorna hanteras på ett effektivt och ekonomiskt sätt. Bil. 14

Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON)

Mitt förslag: LON läggs ned i och med utgången av juni 1992.

Bakgrund

LON är en särskild s.k. stabsmyndighet på länsstyrelseområdet. LON lämnar främst administrativt stöd till länsstyrelserna och har också vissa samordnande uppgifter. Vidare kan LON utföra och medverka i utredningar m.m. på regeringens uppdrag.

LON är lokaliserad till Solna oeh har 17 anställda. Chef för myndigheten är en överdirektör. Styrelsen består av högst nio personer, överdirektören medräknad.

1 budgetpropositionen 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 15, s. 51) konstaterades att behovet av en särskild myndighet av LON:s karaktär kan förväntas minska beroende på organisationsförändringar på länsstyrelseområdet. Vidare angavs att LON:s roll och verksamhet borde övervägas i anslutning till den då pågående översynen av stabsmyndigheternas verksamhet.

Utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet har i betänkandet (SOU 1991:40 och 41) Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner — ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli lämnat förslag om bl.a. LON.

Utredningens förslag

LON läggs ned vid utgången av budgetåret 1991/92.

Remissinstanserna

Förslaget att lägga ned LON får stöd av en del remissinstanser under vissa förutsättningar. Flera av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget om LON är dock kritiska till utredningens överväganden och förslag. Man anser att analysen är bristfällig och att den inte kan läggas till grund för ett beslut.

Skälen till mill förslag

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag, bl.a. med anledning av förslagen från utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet, behandlat frågan om organisationen av stödet till regeringskansliet och myndigheterna. Hon konstaterade då bl.a. att utredningsförslaget inte ger ett tillräckligt underlag för ett ställningstagande i frågan.

Den organisationsförändring som genomförts på länsstyrelseområdet och den utveckling i övrigt som pågår där innebär dock att behovet av LON:s

insatser har förändrats. Förändringen är enligt min mening så påtaglig att Prop. 1991/92: 100 frågan om LON:s fortsatta verksamhet bör prövas redan nu. Bil. 14

När det gäller länsstyrelsernas behov av en särskild servicemyndighet vill jag anföra följande.

Omfattningen av länsstyrelsernas behov av att köpa tjänster av olika servicekaraktär avgörs bäst av länsstyrelserna själva. Enligt min mening erbjuder bl.a. riksrevisionsverket, arbetsgivarverket och statskontoret ett gott utbud av sådana tjänster. Vidare kan länsstyrelserna genom inbördes samarbete och genom samarbete med andra statliga och kommunala organ inom respektive län finna former för att effektivt ordna sin administration. Jag är väl medveten om att LON gör goda insatser när det gäller service på flera områden, t.ex. det ekonomiadministrativa. En så liten myndighet som LON blir dock mycket sårbar genom att kompetensen på varje område bärs upp av några få nyckelpersoner. Förutsättningarna att upprätthålla och vidareutveckla fackkompetensen är större inom de nyss nämnda myndigheterna. Mot detta kan visserligen ställas kravet på specifik länsstyrelsekompetens. Även sådan kompetens bör dock kunna erbjudas av dessa om länsstyrelserna uppträder som tydliga beställare. Sammanfattningsvis gör jag den bedömningen att länsstyrelsernas behov av gemensam service kan tillgodoses även utan LON.

Jag går nu över till frågan om regeringens och regeringskansliets behov av stöd från en särskild stabsmyndighet på länsstyrelseområdet.

Länsstyrelserna är regionala statliga myndigheter som är direkt underställda regeringen. Deras verksamhet berör de flesta departement och åtskilliga centrala verk. Man kan uttrycka det så att civildepartementet svarar för "ägarfunktionen" för länsstyrelserna, medan övriga departement i olika grad har en "beställarfunktion". En mera mål- och resultatorienterad styrning av länsstyrelserna ställer därför särskilda krav på samverkan inom regeringskansliet. Jag har också erfarit att länsstyrelserna önskar en bättre samordning av länsstyrelsefrågor inom regeringskansliet och att de vill föra en tätare dialog med departementen i frågor om bl.a. mål och resultat.

Min slutsats är att regeringen behöver ett förstärkt stöd när det gäller länsstyrelsefrågor till följd av länsstyrelsereformen och de nya styrformerna med bl.a. en ny budgetprocess. Uppgifterna är dock av ett helt annat slag än de som utförs av LON. De bör enligt min mening utföras inom regeringskansliet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det inom civildepartementet har tillsatts en utvecklingsgrupp för länsstyrelsefrågor.

Vid min anmälan av anslaget A 1. Civildepartementet har jag beräknat vissa ökade resurser för departementets arbete med länsstyrelsefrågor.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört finner jag det motiverat att avveckla LON. En lämplig tidpunkt är vid utgången av budgetåret 1991/92. Det ankommer på regeringen att fatta de beslut som behövs i anslutning till avvecklingen.

30

Hemställan Prop. 1991 /92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna att länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) läggs nedden30juni 1992.

Bl. Länsstyrelserna m.m.

1990/91 Utgift 1530634000

1991/92 Anslag 1648 394000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 1616 155000 1992/93 Förslag 1680 320000

' Tidigare D 1. Länsstyrelserna m.m.

Regeringen har utfärdat en ny länsstyrelseinstruktion (1990:1510, ändrad senast 1991:830). Den ansluter till riksdagens beslut om reformeringen av den regionala statliga förvaltningen (prop. 1988/89:154, BoU 1989/90:4 och 9, rskr. 89) och trädde i kraft den I juli 1991.

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna begär att förvaltningsanslaget skall undantas från tillämpningen av regeringens rationaliseringskrav. Länsstyrelserna anför att det blir allt svårare att tillgodose besparingskraven genom fortsatt organisationsutveckling och andra effektivitetshöjande åtgärder.

Länsstyrelserna hemställer vidare om förstärkning av förvaltningsanslaget med sammanlagt 22,8 milj.kr. De sakområden inom vilka behoven bedöms vara störst är miljö- och naturvård, kulturmiljö, djurskydd och livsmedelskontroll samt social omvårdnad. Därutöver behövs en förstärkning av resurserna för personalfunktionen, resor, ADB-drift m.m.

Sammantaget innebär myndigheternas anslagsframställningar förslag om ökning av förvaltningsanslaget med 124 milj.kr. exkl. pris-och löneomräkning. Av den begärda ökningen avser 74 milj.kr. kompensation för ökade lokalkostnader och 28 milj.kr. engångsanvisningar för bl.a. flyttningar, investeringar i ADB-stöd och geografiska informationssystem (GIS).

Berörda centrala myndigheter har beretts tillfälle att yttra sig över länsstyrelsernas anslagsframställningar. I allt väsentligt tillstyrker remissinstanserna länsstyrelsernas framställningar.

31 Beräkning av anslaget

1991/92

exkl.

mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Utgifter

Länsstyrelsernas

förvaltningskostnader

(lönekostnader)

(lokalkostnader)

(engångsanvisningar)

1607 764000 (1210350000) ( 206663000) ( 1442000)

-1-71781000 (-14122000) (-1-71586000) (-1- 5311000)

LON

13 104000

-11004000

Till regeringens disposition Utvecklingsåtgärder Diverse ändamål

25312000 5 531000

+ 3 388000

Inkomster Avgifter

35 556000

Summa ramanslag

1616155000

-H 64165000

Prop.1991/92:100 Bil. 14

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare berört frågor om länsstyrelsernas verksamhet. I detta avsnitt begränsar jag mig därför till att behandla anslags- och resursfrågor. Jag har därvid samrått med övriga berörda statsråd.

Länsstyrelserna ingår bland myndigheterna i budgetcykel två när det gäller att införa systemet med treåriga budgetramar. Som anmäldes i föregående års budgetproposition har länsstyrelserna under våren 1991 fått särskilda direktiv för fördjupad anslagsframställning. Detta innebär i sin tur att länsstyrelserna när de går in i den resultatorienterade styrningen kommer att ges en budgetram för endast två år med början budgetåret 1993/94.

Även om länsstyrelserna ännu inte är inne i det nya budgetsystemet anvisas länsstyrelsernas förvaltningskostnader redan för innevarande budgetår över ett ramanslag. Förändringen innebär att länsstyrelserna har fått möjlighet att, inom vissa ramar, förskjuta över- eller underskott på anslaget till följande budgetår.

För investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning har jag beräknat 2,2 milj.kr. engångsvis. Engångsanvisningen kommer att ersättas med lån i riksgäldskontoret det budgetår länsstyrelsen tillgodoser redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. den I juli 1991 (SFS 1991: 1026). Kostnaderna för investeringarna skall i sin helhet belasta länsstyrelsernas ramanslag men i tiden fördelas över det antal budgetår som motsvarar den ekonomiska livslängden på investeringen. Flera länsstyrelser har begärt medel för att börja bygga upp ADB-baserade geografiska informationssystem (GIS). Jag är inte beredd att nu föreslå särskilda medel för detta ändamål. Eftersom GIS innebär betydande möjligheter till rationellare arbete med frågor om miljövård, fysisk planering och naturresurshushållning ställer jag mig positiv till att länsstyrelserna bedriver arbete med frågan.

32

Jag går nu över till att behandla mina anslagsberäkningar Tör länsstyrel- Prop. 1991/92:100 serna. Bil. 14

För verksamheten vid länsstyrelserna har jag utgått från det nuvarande anslagsbeloppet exklusive mervärdesskatt.

Som konsekvens av de beslutade förändringarna i jordförvärvslagstifl-ningen minskar resursbehoven för länsstyrelsernas lantbruksfunktion. Det minskade behovet har tidigare preliminärt beräknats till 14 milj.kr. I samråd med chefen för jordbruksdepartementet föreslår jag nu en sammanlagd besparing, inkl. det tidigare beräknade beloppet, med 20 milj.kr.

Jag har tidigare berört länsstyrelsernas ändrade uppgifter på konkurrensområdet. De innebär att den nuvarande priskontorsverksamheten upphör samtidigt som ansvaret för bl.a. marknadsbevakningen blir tydligare. Efter samråd med chefen för näringsdepartementet beräknarjag att förändringarna sammantaget ger en besparing på 4 milj.kr.

Regeringen har i proposition 1991 /92:52 lämnat förslag om att införa en enhetlig regional ledningsorganisation för polisen från och med den I juli 1992. Som en konsekvens av reformen föreslår jag efter samråd med chefen för justitiedepartementet en besparing med 17 milj.kr.

Reformen med samordnad länsförvaltning kan beräknas ge möjligheter till administrativa besparingar motsvarande 31 milj.kr. Innevarande budgetårharen besparing gjorts på 10 milj.kr. För budgetåret 1992/93 föreslår jag en besparing på resterande 21 milj.kr.

För innevarande budgetår har medel avsatts för förberedelse och genomförande av länsförvallningsreformen. Även under budgetåret 1992/93 behövs särskilda medel för utvecklingsåtgärder. Jag beräknar 28,7 milj.kr. för ändamålet. Av medlen bör 17,5 milj.kr. användas för åtgärder som syftar till att höja länsstyrelsernas ekonomiadministrativa kompetens. Avsikten är att samtliga länsstyrelser vid utgången av budgetåret 1992/93 skall uppfylla redovisningskraven enligt bokföringsförordningen. Ett åtgärdsprogram som avser såväl systemsidan som kompetensen skall tas fram i samråd med riksrevisionsverket. Jag avser att inhämta aktuella bedömningar av respektive länsstyrelses behov och i samband med regleringsbrevet återkomma till regeringen med förslag till fördelning av beloppet. Vidare räknar jag med att omställningen av länsstyrelsernas arbete på konkurrensområdet kräver särskilda utvecklingsinsatser som behöver bekostas med dessa medel.

För avvecklingskostnader för LO/V beräknar jag engångsvis 2,1 milj.kr., vilket innebär att ramposten för LON minskar med 11,0 milj.kr.

Medel för ledningsövningar m.m. fördelas engångsvis direkt till berörda länsstyrelser. Jag beräknar 5,1 milj.kr. för ändamålet.

Länsstyrelsen är utbetalningsmyndighet i ärenden om statlig lönegaranti vid konkurs. Antalet konkurser har ökat kraftigt. Det är därför angeläget att länsstyrelserna får ett tillfälligt resurstillskott under budgetåret 1992/93 i avvaktan på resultatet av den översyn av handläggningen av lönegarantifrågor som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare i dag föreslagit att sammanlagt 6 milj.kr. ställs till länsstyrelsernas förfogande ur lönegarantifonden för att de skall upprätthålla en god service mot enskilda i dessa ärenden.

Det ankommer på regeringen att besluta om anslagets fördelning mellan 33

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

länsstyrelserna. För riksdagens kännedom och för att underiätta länsstyrelsernas verksamhetsplanering redovisar jag i det följande den fördelning som jag - om riksdagen godtar medelsberäkningen under anslaget - senare avser föreslå regeringen att besluta om. Min beräkning innebär en viss omfördelning mellan länsstyrelserna jämfört med innevarande år. Jag har därvid bl.a. beräknat medel så att samtliga länsstyrelser har möjlighet att anställa biträdande länsantikvarier.

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

1000-tal kronor

Län

Förvaltningskostnader

Engångs-

Summa

Inkomst

exkl. engångs-

därav

anvisning

rampost

lantbruk

anvisning

lantbruk

5 522

1017 C

1619 D

53 571

5 392

1403 E

68 928

6 778

68 928

2 246

55 344

55 644

1115 G

900 H

58 793

33 532

33 732

1 111

45 384

3 574

45 384

692 L

62 180

6 384

2296 M

3170 N

5 664

5 487

912 P

72 663

6 708

72 963

2061 R

58 387

2 788

1295 T

1403 U

5 142

1012 X

63 596

981 Y

8 378

71 124

991 Z

8 874

56 033

893 AC

68 246

1340 BD

13 990

1565 S:a

1643 989

35 554

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 1 680 320 000 kr.

34

B 2. Kammarkollegiet

1990/91 Utgift 18181804

1991/92 Anslag 17 686000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 17 509000

1992/93 Förslag 19689000

' Tidigare C 5. Kammarkollegiet.

Inkl. kostnader för ansvarsnämnden för biskopar och resegarantinämnden ( del av

anslaget C 7. Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1991/92).

Kammarkollegiet är enligt sin instruktion (1988:913) central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om statlig och kyrklig egendom, rikets indelning, handha medels-och fondförvaltning samt i vissa ärenden bevaka statens rätt och allmänna intressen. Vidare har kollegiet till uppgift att för ett stort antal myndigheter svara för kassagöromål, bokföring och redovisning samt rådgivning inom främst det ekonomiadministrativa området. Kollegiet fullgör kansligöromål för kyrkofondens styrelse, fideikommissnämnden samt statens fond för fukt- och mögelskador.

Vid kammarkollegiet finns en styrelse. Generaldirektören är ordförande i styrelsen. Vid kammarkollegiet finns också ett expertråd för medelsplacering. Kammarkollegiets verksamhet finansieras dels över statsbudgeten, dels med olika avgifter för bl.a. fondförvaltning, bevakning av allmänna arvsfondens rätt och verksamhet vid enheten för administrativ service. Antalet anställda vid myndigheten uppgår till ca 100 personer.

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

1991/92

Beräknad

exkl.

ändring

mervärdesskatt

1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

22 942000

H-2 306 000

(lönekostnader)

(15 596000)

( + 1

1337000)

(förvaltningskostnader, engångsvis)

( -)

( +

300000)

(lokalkostnader)

( 7006000)

( +

245000)

Enheten för administrativ service

—

Fondbyrån

—

Utredningar i indelningsärenden

-1-

250000 Kostnader för vissa nämnder*

-1-

50000 Inkomster

Ersättning för bevakning av allmänna

arvsfondens rätt m.m.

-1-

365000 Erättning från kyrkofonden för personal

-1-

61000 Summa anslag

17509000

+ 2180000

* Under budgetåret 1991 /92 är medlen anvisade över anslaget C 7. Kostnader för vissa nämnder m.m.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har i sin anslagsframställning redovisat sitt förändringsarbete som intensifierats under budgetåret 1991/92. Syftet är att anpassa kollegiets verksamhet till olika omvärldsförändringar och de krav som ställs

35

ochkommerattställaspåkollegiet.Detgällerbl.a.arbetsuppgifter,effektivt Prop. 1991/92:100 resursutnyttjande, ett resultatorienterat synsätt och arbetsmiljö. En uppfölj- Bil. 14 ning och utvärdering av verksamheten kommer att läggas till grund för den framtida verksamhetsinriktningen. Enligt kollegiet måste även den nu anslagsfinansierade verksamheten anpassas till vad som efterfrågas och till så stor del som möjligt bli intäktsfinansierad. I framtiden bör myndigheten ha ett klart marknadsorienterat synsätt. Det innebär att olika verksamhetsgrenar bör breddas, fördjupas och där förutsättningar finns bjudas ut på marknaden.

Kammarkollegiet anför vidare i sin anslagsframställning bl.a. följande. Huvudförslaget innebär en minskning av utgifterna med 1,5 % för budgetåret 1992/93 och uppgår till 262 000 kr.

Inom rättsavdelningen krävs en fortgående kompetensutveckling om verksamheten på sikt skall kunna drivas effektivt. Likaså bör teknikstödet utvecklas ytterligare. Kollegiet yrkar 500 000 kr. för kompetens- och teknikutveckling. För utredningar i indelningsärenden yrkas en uppräkning av anslagsposten till 300 000 kr. vilket motsvarar de senaste årens belastning på anslagsposten.

Föredragandens överväganden

Kammarkollegiet har redovisat riktlinjerna för sitt förändringsarbete. Resultatet av det pågående arbetet kommer att redovisas till regeringen under våren 1992. För att kollegiet med kraft skall kunna bedriva ett fortsatt förändringsarbete under budgetåret 1992/93 bör engångsvis vissa resurser ställas till kammarkollegiets förfogande (-t- 300 000 kr.). Anslaget för budgetåret 1993/94 bör engångsvis räknas ned med motsvarande belopp. Jag föreslår vidare att medel för den anslagsfinansierade delen av kammarkollegiets verksamhet beräknas enligt ett ettårigt huvudförslag med en real minskning av utgifterna med 1,5 %. En del av dessa medel bör dock återläggas till anslaget för ekonomiadministrativ utveckling inom myndigheten. Medel (-I- 50 000 kr.) har också beräknats för de kansligöromål som kollegiet fr.o.m. budgetåret 1992/93 skall fullgöra för ansvarsnämnden för biskopar och resegarantinämnden. Jag har även beräknat medel för kostnaderna för särskild löneskatt.

Anslagsposten till utredningar i indelningsärenden bör räknas upp (-H250000kr.).

Utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet har lämnat förslag som berör en del av verksamheten vid kammarkollegiet. Som chefen för finansdepartementet tidigare i dag har redovisat ger utredningen inte tillräckligt underlag för att fatta beslut om utformningen av en stödorganisation till myndigheterna. Denna fråga kommer därför att utredas ytteriigare.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kammarkollegiet för budgetåret 1992/93 anvisa ett för slagsanslag på 19 689 000 kr. 36

c. Stöd till trossamfund m.m.

I detta avsnitt behandlas anslag avseende stöd till trossamfund samt till ekumenisk verksamhet. Medel för dessa ändamål anvisas budgetåret 1991/92 under tre olika anslag. Anslaget G I. Bidrag till trossamfund omfattar ca 97 procent av medelsanvisningen under detta littera medan återstoden tas upp under anslagen G 2. Bidrag till ekumenisk verksamhet och G 3. Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m. För budgetåret 1992/93 föreslås att bidrag till trossamfund, till ekumenisk verksamhet och till restaurering av äldre domkyrkor m.m. anvisas under ett enda anslag.

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag redogjort för de ekonomiska effekterna av folkbokförings- och skattereformerna för kyrkokommunerna. Som en del av neutraliseringsåtgärderna med anledning av dessa reformer har tidigare statsbidrag till svenska kyrkan dragits in fr.o.m. budgetåret 1991/92.

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

C 1. Stöd till trossamfund m.m

1

1990/91 Utgift 60593000'

1991/92 Anslag 69962000'

1992/93 Förslag 72007000

' Tidigare G 1. Bidrag till trossamfund, G 2. Bidrag till ekumenisk verksamhet och

G 3. Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m.

1905 528'

Reservation

Beräknad ändring

1991/92

1992/93

Föredraganden

Verksam hetsbid rag

+ 2010000

Lokalbidrag

—

Utbildningsbidrag

+ 80000

Till regeringens disposition

+ 2 181000"

Bidrag till ekumenisk verksamhet

- 876000"

Bidrag till restaurering av äldre

domkyrkor m.m.

1 350000

-1350000"

Summa

69962000

+ 2045000

" Medel för bidrag till ekumenisk verksamhet och för bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m. beräknas för budgetåret 1992/93 under anslagsposten Till regeringens disposition.

Från det för budgetåret 1991/92 uppförda anslaget G I. Bidrag till trossamfund betalas statsbidrag till andra trossamfund än svenska kyrkan för religiös verksamhet (verksamhetsbidrag), lokaler för sådan verksamhet (lokalbidrag) och teologiska seminarier m.m. (utbildningsbidrag). Föreskrifter om dessa statsbidrag finns i förordningen (1989:271, ändrad 1989:688 och 786) om statsbidrag till andra trossamfund än svenska kyrkan. I förordningen anges vilka trossamfund som har bedömts vara berättigade till statsbidrag enligt de grunder som riksdagen har beslutat (prop. 1988/89:100 bil. 15, KrU 10, rskr. ill) och till vilka utbildningar bidrag får beviljas. Ursprungligen betalades statsbidrag endast till församlingar som var anslutna till Sveriges frikyrkoråd. Bidrag betalas numera också till anglikanska kyr-

37

kan, estniska evangelisk-lutherska kyrkan, de islamiska församlingarna i Prop. 1991/92: 100 Sverige, de judiska församlingarna i Sverige, de ortodoxa och österländska Bil. 14 kyrkornas ekumeniska råd, Stockholms katolska stift och ungerska protestantiska kyrkan.

Frågor om bidrag till de i förordningen angivna trossamfunden prövas av samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Nämnden består av företrädare för alla dessa samfund. Ledamöterna i samarbetsnämnden utses av regeringen.

Från det nuvarande anslaget G 2. Bidrag till ekumenisk verksamhet betalas statsbidrag till Svenska ekumeniska nämnden, Nordiska ekumeniska institutet och Sveriges kristna ungdomsråd.

Från anslaget G 3. Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m. m. betalas budgetåret 1991/92 statsbidrag till restaureringsarbeten på Strängnäs domkyrka. För budgetåret 1992/93 har domkapitlet i Strängnäs anhållit om bidrag med 4 460 000 kr. för fortsatt restaurering av Strängnäs domkyrka. Kyrkorådet i Vadstena församling har anhållit om bidrag med I 878 000 kr. för restaureringsarbeten på Vadstena klosterkyrka.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

Samarbetsnämnden yrkar att anslaget räknas upp enligt följande.

Verksamhetsbidrag +11750000 Lokalbidrag + 23 514000

Utbildningsbidrag + 300000

Tillkomsten av nya bidragsberättigade trossamfund och ökat antal betjänade personer samt kostnaderna för att uppnå full paritet mellan samfunden kräver en reell uppräkning av verksamhetsbidraget utöver de fyra procent som beviljats under 1980-talet. I jämförelse med övriga folkrörelser har trossamfunden enligt samarbetsnämnden missgynnats i fråga om bidragsutvecklingen. Samarbetsnämnden hänvisar till kulturutskottets uttalande i betänkandet 1989/90:KrU 1 att regeringen borde föreslå en real uppräkning av bidragen till trossamfund. För budgetåret 1991/92 har anslaget räknats upp med knappt 17 procent, vilket är hälften av den eftersläpning som redovisats i utskottsbetänkandet. Nämnden ser denna uppräkning som ett första steg och anhåller om en lika stor uppräkning för budgetåret 1992/93.

Som ett ytterligare argument för en uppräkning anför nämnden ätt samfunden drabbats av fördyringar i samband med skattereformen.

I fråga om lokalbidraget redovisar samarbetsnämnden att den för bud getåret 1991/92 har att behandla 77 ansökningar motsvarande en samman- ■ ' lagd byggkostnad på 265 milj.kr. Statsbidragsbehovet för dessa lokaler be räknas till 27,6 milj.kr. Nämnden räknar vidare med ett preliminärt bidrags behov om 6,9 milj.kr. för inventarier och 4,1 milj.kr. för handikapp anpassning. Dessutom finns ett medelsbehov på drygt 5 milj.kr. för tidigare preliminärt beslutade bidrag. För budgetåret 1992/93 räknar nämnden med samma byggnadsvolym som för budgetåret 1991/92 och ett medelsbehov på 38 milj.kr. 38

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bidrag till ekumenisk verksamhet och bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m. bör med hänsyn till bidragens storlek inte anvisas under särskilda anslag. Jag beräknar i stället medel för dessa ändamål under den i förevarande anslag uppförda anslagsposten Till regeringens disposition. Anslagets rubrik bör i samband härmed ändras till C 1. Stöd till trossamfund m.m.

Vid beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1992/93 har jag beaktat den reservation som finns under anslaget Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m. Den reservation som vid utgången av budgetåret 1991/92 eventuellt kan finnas kvar under sistnämnda anslag bör föras över till anslagsposten Till regeringens disposition.

Med hänsyn till det ekonorniska läget är möjligheterna att öka de direkta ekonomiska bidragen till trossamfunden begränsade. Även andra möjligheter att stödja trossamfundens verksamhet bör därför övervägas. Ett betänkande angående svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden kommer inom kort att avlämnas av den s.k. ERK-utredningen (C 1989:02). Det är naturiigt om man i samband med de överväganden som denna utredning ger anledning till också uppmärksammar de fria samfundens förhållanden. Vidare bör möjligheterna till bättre samordning av de olika bidragen till folkrörelserna övervägas.

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att anslaget räknas upp med 2 045 000 kr. till 72 007 000 kr.

Inom ramen för lokalbidraget bör minst 3 milj.kr. reserveras för handikappanpassning.

Från utbildningsbidraget bör enligt regeringens bestämmande medel kunna få anvisas också för enstaka utbildnings- eller fortbildningsinsatser för funktionärer inom invandrarsamfund som saknar egna utbildningsinstitutioner i Sverige.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1992/93 an visa ett reservationsanslag på 72 007 000 kr.

39 D. Konsumentfrågor Prop. 1991/92: lOO

, Bil. 14

D 1. Konsumentverket

1990/91 Utgift 75 283000

1991/92 Anslag 75645000

1991/92 Anslag exkl. 73 319000

mervärdesskatt

1992/93 Förslag 73 319000

' Tidigare F 4; Konsumentverket.

Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I anslutning till detta fullgörs de uppgifter som tillkommer konsumentombudsmannen (KO) enligt marknadsföringslagen (1975:1418), produktsäkerhetslagen (1988:1604) och lagen (1984:292) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Verket fullgör vidare uppgifter enligt konsumentkreditlagen (1977:981), konsumentförsäkringslagen (1980:38), lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt samt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd.

Verkets organisation m.m. framgår av förordningen (1990:1179) med instruktion för konsumentverket.

Konsumentverket leds av en generaldirektör som dessutom är konsumentombudsman. Generaldirektören är ordförande i konsumentverkets styrelse. En konsumentteknisk nämnd är knuten till verket med uppgift att verka för att brukarkrav beaktas vid utveckling och upphandling av produkter.

Konsumentverket

Konsumentverket anför i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1992/93-1994/95 bl.a. följande.

1. Huvudförslaget för budgetåret 1992/93 är 73 421 000 kr. Verket redo visar en nedskärning på 1,5 %. Verket föreslår vidare att delar av de genom nedskärningen frigjorda resurserna används för insatser beträffande fastig- hetsjuridisk rådgivning ( + 600000 kr.) och provningar/metodutveckling ( + 500000 kr.). Verket redovisar en nedskärning på 2 % för budgetåret 1993/94 och 1,5 % för budgetåret 1994/95.

2. Konsumentverket föreslår inte någon betydande förändring av målen för eller inriktningen av verksamheten under den kommande treårsperio den. Tyngdpunkten i utredningsarbetet kommer att ligga på det hushålls ekonomiska området. Verket menar att det för närvarande inte går att be döma vilka krav utvecklingen av den lokala verksamheten och närmandet till EG kommer att ställa på verket. Verket avser vid behov återkomma till frågan om resursbehovet för den nämnda verksamheten. I arbetet med treårsbudgeten har en ny indelningsgrund för verksamheten utarbetats. Ver ket föreslår att utredning/utveckling/forskning, provningar/metodutveck- 40

ling, rättslig marknadsbevakning, utbildning, lokal konsumentverksamhet, förlagsproduktion. Råd och Rön samt internationell verksamhet blir den nya indelningen.

3. Tidskriften Råd och Rön beräknas budgetåret 1994/95 uppnå full kostnadstäckning.

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

1991 /92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdesskatt -----------------------

Föredraganden

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader Varuprovningar m.m.

180

66 584000

—

738 720

(47425000)

(

738 720

—

73319000

—

Föredragandens överväganden

Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken fastställdes av riksdagen senast år 1986. Goda resultat har uppnåtts bl.a. på det hushållsekonomiska området. Sålunda har enskilda hushåll kunnat förbättra sin ekonomi och kommunernas kostnad för socialbidrag minskat. Jag delar verkets uppfattning att arbetet med budgetrådgivning är en viktig del av verksamheten.

Under senare år har flera förändringar inträffat som påtagligt påverkar arbetet med konsumentfrågorna. Det gäller i hög grad närmandet till EG.

Den lokala konsumentverksamheten är ytterst viktig för möjligheterna att nå ut till konsumenterna. De neddragningar som har gjorts under det senaste året inger farhågor. Hur konsumenterna skall kunna tillförsäkras ett lokalt stöd på konsumentområdet måste därför uppmärksammas ytterligare.

Konkurrenspolitiken är viktig för aU man skall få väl fungerande marknader till gagn för konsumenterna och för dynamiken i ekonomin. Regeringen har aviserat att man under våren 1992 avser att lägga fram ett förslag till förstärkt konkurrenspolitik, skärpt konkurrenslagstiftning och fortsatt avreglering.

Jag anser att en översyn på det konsumentpolitiska området är påkallad. Den bör omfatta inriktningen och omfattningen av verksamheten, det statliga åtagandet vad gäller konsumentfrågor samt den organisatoriska strukturen på området. En kommitté bör tillkallas för översynsarbetet. Mot denna bakgrund anser jag att verket bör ges ett ettårigt anslag. 1 avvaktan på resultatet av utredningsarbetet beräknarjag ett oförändrat anslag för konsumentverket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Konsumentverket för budgetåret slagsanslag på 73 319 000 kr.

992/93 anvisa ett för-

41 D2. Allmänna reklamationsnämnden' Prop. 1991/92:100

Bil. 14 1990/91 Utgift 13154000

1991/92 Anslag 12 808 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 12489000

1992/93 Förslag 12489000

' Tidigare F 5. Allmänna reklamationsnämnden.

Allmänna reklamationsnämnden har till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk (konsumenttvister) samt att ge rekommendationer om hur tvisterna bör lösas. Nämnden skall dessutom på begäran av domstol yttra sig i konsumenttvister. Vidare skall nämnden stödja kommunernas medling i sådana tvister genom bl.a. utbildning och rådgivning till konsumentvägledare på lokal nivå. Allmänna reklamationsnämnden skall också informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis.

Nämndens organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1583) med instruktion för allmänna reklamationsnämnden.

Chef för nämnden är en heltidsanställd ordförande. Till nämnden har knutits ett råd med uppgift att bistå nämnden i viktigare frågor om verksamhetens omfattning och inrikting. I rådet ingår företrädare för konsumenter, näringsidkare och kommuner.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN)

Antalet tvister som kommit under nämndens prövning har minskat under flera år. Under budgetåret 1990/91 ökade ärendetillströmningen dock med 13 %. Förklaringen till denna ökning ligger till en del i att nämnden inrättat en ny avdelning för tvister på bankområdet. Neddragningen av konsumentverksamheten i vissa kommuner kan också ha bidragit till den ökade ärendetillströmningen.

Nämndens resurser är ansträngda, och väntetiderna för parterna är fortfarande långa. Nämndens verksamhet är efterfrågestyrd. Bristande resurser måste mötas med antingen en begränsning av ärendetillströmningén eller en ökning av det finansiella utrymmet. Trots knappa ekonomiska resurser har nämnden hittills valt att inte inskränka sin verksamhet på för konsumenterna betydelsefulla områden.

Allmänna reklamationsnämnden anför i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1992/93-1994/95 bl.a. följande.

1. Huvudförslaget budgetåret 1992/93 är 15 192 000 kr. En minskning av nämndens anslag i storleksordningen 5 % skulle leda till en betydande ned skärning av nämndens tvistlösande verksamhet. Vid ett i förhållande till det ökande antalet ärenden oförändrat anslag skulle ARN inte behöva göra några mer drastiska inskränkningar.

2. Nämnden bör ges behörighet att avtala med myndigheter och enskilda

om ekonomiskt bidrag till nämndens verksamhet. 42

3. Nämnden bör tillföras medel ( + 350 000 kr.) för att inrätta en ny avdelning för mäklartvister.

4. Nämnden bör tillföras medel ( + 200 000 kr.) för att studera utvecklingen av det nya datasystemet.

5. Nämnden bör tillföras medel för att förstärka kompetensen främst på det internationella området ( + 300 000 kr.) och öka insatserna för att följa upp sina avgöranden ( + 250 000 kr.).

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

1991/92 ' Beräknad ändring exkl. 1992/93 mervärdesskatt ---------------------

Föredraganden

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader

11 164000

( 8 997000)

12489000

-121000

( -)

121000 Föredragandens överväganden

Nämndens verksamhet utgör en viktig del av konsumentskyddet. Nämndens resurser är för närvarande ansträngda bl.a. genom att ärendetillströmningen ökat. Jag anser det angeläget att konsumenterna ges ett brett stöd inom ramen för nämndens verksamhet. De förslag nämnden har redovisat när det gäller möjligheten för näringslivet att lämna bidrag till verksamheten finner jag intressanta. Denna möjlighet reser dock frågor av principiell natur som närmare bör belysas. Vad gäller förslaget om att pröva fastighetsmäk-lartvister kan anmärkas att lagstiftningsarbete för närvarande pågår. I det sammanhanget kommer också att prövas vilken tillsyn fastighetsmäklarna skall ha. Förutsättningarna för nämndens verksamhet bör prövas i den översyn av konsumentpolitiken som skall göras. Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att nämnden bör ges ett ettårigt anslag. Jag har beräknat oförändrat anslag för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 12 489 000 kr.

D 3. Stöd till konsumentorganisationer'

1990/91 Utgift 1669000 Reservation

1991/92 Anslag 2000000

1992/93 Förslag 2 080000

' Tidigare F6. Stöd till konsumentorganisationer.

43

Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, JoU25, Prop. 1991/92:100 rskr. 327), innebar att ett särskilt stöd till ideella konsumentorganisationer Bil. 14 inrättades. Syftet med stödet är att stimulera och stärka konsumenternas möjligheter att utöva inflytande på livsmedelskedjans olika led i frågor som rör livsmedelspolitiken.

Konsumentverket

Konsumentverket hemställer i sin anslagsframställning om oförändrat anslag för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Det är värdefullt att ideella organisationer stimuleras att starta projekt. Fristående konsumentorganisationer som kan fånga upp konsumenternas behov och driva deras frågor kan spela en viktig roll på marknaden. Jag vill också betona vikten av lokala aktiviteter. 1 avvaktan på resultat av översynen av konsumentpolitiken bör dock någon större förändring av anslaget inte ske.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Slöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 2 080 000 kr.

D 4. Konsumentforskning'

1990/91 Utgift

512000 Reservation

1442000-

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt

1992/93 Förslag

19390Q0

' Tidigare F 7. Komsumentforskning. ~\ " Exkl. mervärdesskatt

Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 (prop. 1989/90:90, LU22, rskr. 331) anvisades 2 milj.kr. för konsumentpolitisk forskning under budgetåret 1990/91. Medlen disponeras av konsumentverket.

Konsumentforskning bedrivs inom ett brett område. Den är bl.a. inriktad på studier av hushållsekonomi, konsumentteknik, varudistribution och marknadsrättsliga frågor. Forskningen är under uppbyggnad.

Konsumentverket

Konsumentverket skall stödja såväl grundläggande som tillämpad forskning

och sprida information om forskningen och dess resultat. 44

I sin anslagsframställning hemställer verket om oförändrat anslag till kon- Prop. 1991/92:100 sumentforskningen för budgetåret 1992/93. Bil. 14

Föredragandens överväganden

Anslaget är tämligen nyinrättat och verksamheten under uppbyggnad. Mot denna bakgrund bedömer jag det rimligt med ett oförändrat anslag för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Konsumentforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 1 939 000 kr.

D 5. Bidrag till miljömärkning av produkter'

1990/91 Utgift 1000000 Reservation O

1991/92 Anslag 2 700000

1992/93 Förslag 3000000

' Tidigare F 8. Bidrag till miljömärkning av produkter.

Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes under hösten 1989. Den frivilliga miljömärkningen i Sverige organiseras och drivs av SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige och leds av en särskild miljömärkningsstyrelse.

Miljömärkningen skall i huvudsak finansieras genom avgifter och ersättningar från de företag som får sina produkter miljömärkta. I ett inledningsskede då verksamheten byggs upp bör dock medel tillhandahållas genom bidrag över statsbudgeten som i särskild ordning betalas tillbaka. T.o.m. budgetåret 1991/92 har sammanlagt 5,6 milj. kr. anslagits. Statsbidraget är förenat med villkorlig återbetalningsskyldighet när verksamheten ger överskott.

SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige

Miljömärkningsarbetet har hittills resulterat i att kriterier har fastställts för knappcellsbatterier, diskmaskiner, kedjeolja för motorsågar samt finpapper. Kriteriedokument har utarbetats för toalett- och hushållspapper, toner-kassetter, textila tvättmedel samt oljepannor och brännare. Verksamheten har trots vissa initialsvårigheter nu kommit väl igång och arbetet med bland annat kriterieutveckling går bra.

Kriteriearbetet måste i första hand täckas av statsbidrag, medan certifie- ringsverksamheten bör täckas av märkningsavgifter anser miljömärknings styrelsen. Miljömärkningsstyrelsen rekommenderar att det för treårsperio den 1992/93-1994/95, och speciellt för budgetåret 1992/93, görs en kraft samling för kriterieutveckling och marknadsföring. 45

SIS hemställer i sin skrivelse till regeringen om ett statsbidrag för miljö- Prop. 1991/92:100 märkningsverksamheten under budgetåret 1992/93 på 6 900 000 kr. Bil. 14 -

Föredragandens överväganden

Utvecklingen av kriterier för miljömärkning har varit mer resurskrävande än väntat. Det arbete som hittills har lagts ner har under hösten 1991 resulterat i ett flertal fastställda kriterier. Det är angeläget att märkningen med "svanen" snarast etableras på marknaden. Ytterligare resurser för kriterieutveckling och marknadsföring måste därför anslås.

En tidig, kraftfull nordisk utveckling av kriterier ger förutsättningar att påverka EG:s arbete.

Jag föreslår därför att SIS under budgetåret 1992/93 får ett engångsbidrag på 3 000 000 kr. för miljömärkning av produkter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kr.

46

E. Ungdomsfrågor Prop. 1991/92:100

Bil. 14, El. Statens ungdomsråd

1990/91 Utgift

5 755000

1991/92 Anslag

5 596000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt

5 329000

1992/93 Förslag

5 590000

' Tidigare H 1. Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd har till uppgift att främja fritids- och kulturell verksamhet bland barn och ungdomar samt redovisa utvecklingen när det gäller ungdomars villkor i samhället. Rådet handlägger frågor om stöd till ungdomsorganisationer och skall verka för en samordning av statliga insatser för ungdomar. Rådet skall också bedriva utrednings- och informationsverksamhet som rör ungdomars villkor och föreningslivets utveckling samt följa resultaten av forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet som rör ungdomar.

Ungdomsrådets uppgifter och organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1136) med instruktion för statens ungdomsråd.

Statens ungdomsråds verksamhet skall inriktas på att

— främja fritids- och kulturverksamhet,

— redovisa ungdomars levnadsvillkor och utifrån detta föreslå åtgärder inom ungdomspolitiken,

— inom sitt ansvarsområde samarbeta med kommunerna,

— hålla goda kontakter med barn- och ungdomsorganisationer samt nya ungdomsrörelser,

— bidra till att samordna de statliga insatserna på ungdomsområdet,

— följa upp och utvärdera statliga insatser för ungdomar.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråds utökade kommunkontakter kräver enligt ungdomsrådet att organisationen förstärks med ytterligare en tjänst. Förutom insatser riktade till kommunerna skall en sådan tjänst inriktas på att åstadkomma bättre kunskapsuppbyggnad inom det kommunala området samt fördjupade kontakter med kommunförbundet.

Förutom resurser till en ny tjänst begärs medel för omvandling av projektanställningar till fasta tjänster på utredningssidan.

Inom ungdomsrådet finns en uttalad ambition att bli mer utåtriktad. Ett medel för detta är tidningen UNG. Statens ungdomsråd begär resurser för att i ökad utsträckning kunna köpa in freelancematerial och andra tidningskonsulttjänster.

47

Enligt ungdomsrådet kräver den nya myndighetsrollen utveckling av arbetsmetoder och utbildning av befintlig personal.

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

1991/92

exkl.

mervärdesskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader

4 525000

(2 727000)

5329000

+ 168000

(+ 62000)

+ 93000

+ 261000

Föredragandens överväganden

Statens ungdomsråd har en kostnadseffektiv organisation och åstadkommer mycket med begränsade resurser. Kontakterna med de bidragsberättigade ungdomsorganisationerna sköts i huvudsak bra. Ungdomsrådets utredningsarbete är av hög klass. Kontakterna med kommunerna har intensifierats och utvecklats. Statens ungdomsråd har fått en tydligare myndighetsroll samt ett större samordningsansvar för statliga insatser för ungdomar. Visst behov av personalutbildning för att stärka kompetensen, främst vad avser de myndighetsutövande uppgifterna, föreligger.

Ungdomsrådet har under senare tid utvecklat en ny informationsstrategi för att bättre nå ut med bl.a. sina publikationer och utredningar. Rådet har därmed i ökad utsträckning kunnat bidra till att sprida kunskap om ungdomars situation i samhället.

Uppföljning och utvärdering av statliga insatser på ungdomsområdet har blivit en allt viktigare del av ungdomsrådets arbete.

Vad avser de egna insatserna har ungdomsrådet fått i uppgift att ta fram förslag till resultatmått, vilka skall presenteras i ungdomsrådets anslagsframställning hösten 1992. Avsikten är att ungdomsrådet på så sätt ska få bättre metoder för nödvändiga prioriteringar av den egna verksamheten.

Statens undomsråd skall under budgetåret 1992/93 vidta de åtgärder avseende bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna som närmare redovisas under anslaget E 2.1 samband med detta skall ungdomsrådet också pröva huruvida varje enskild ungdomsorganisation uppfyller målen för det statliga stödet.

Ungdomsrådet är föremål för en översyn inom ramen för en utredning (C 1991:06) om statens insatser inom barn- och ungdomsområdet. Detta arbete skall vara slutfört före utgången av april 1992.

Mot bakgrund av denna översyn bör inga större förändringar av verksamhetens inriktning eller omfattning nu ske.

Behovet av personalutbildning får däremot anses vara av sådan karaktär att den börgenomföras oaktat resultatet av översynen. Jag har i beräkningen av anslaget tagit hänsyn till detta.

48 Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen ' '

att till Statens ungdomsråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 590 000 kr.

E 2. Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.'

1990/91 Utfall 95 351000 Reservation O

1991/92 Anslag 98 373000

1992/93 Förslag 102008000

' Tidigare H 2. Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.

Från anslaget utbetalas bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet enligt förordningen (1991: 370) om statsbidrag till ungdomsorganisationer.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd svarar för fördelningen av statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationerna. Ungdomsrådet har av regeringen fått i uppdrag att utveckla metoder för bedömning av i vilken utsträckning bidragen leder till att de fastställda målen för stödet uppfylls.

I sin anslagsframställning presenterar ungdomsrådet en översikt över pågående utvecklingsarbete och förslag till resultatniått. En slutlig redovisning av relevanta resultatmått skall presenteras hösten 1992.

Statens ungdomsråd föreslår en höjning av anslaget, inkl. kompensation för skattereformen, med 28 219 000 kr.

Föredragandens överväganden

Barn- och ungdomsorganisationerna fyller en viktig funktion i vårt samhälle. Syftet med det statliga stödet är att främja en demokratisk fostran genom barns och ungdomars engagemang i föreningslivet samt att medverka till en meningsfull fritid för barn och ungdomar. Stödet bör därför stimulera till att öka den lokala aktiviteten och få fler deltagare i verksamheten. Målen för statens bidrag till ungdomsorganisationerna är att

— främja en demokratisk fostran bland barn och ungdomar,

— främja jämställdhet och jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper,

— medverka till en meningsfull fritid för barn och ungdomar,

— uppmuntra fler barn och ungdomar att delta i föreningsliv.

Den 1 juli 1991 trädde ett nytt bidragssystem i kraft (SFS 1991:370). Detta utgjorde ett första steg mot ett mer målrelaterat bidragssystem. Huvudsyftet med det nya systemet är att uppmuntra ökat deltagande och ökade aktiviteter.

Det är viktigt att fortlöpande följa att målen för det statliga stödet uppnås. Statens ungdomsråd bör därför pröva i vilken utsträckning de statsbidrags berättigade organisationer som i dag får bidrag tillgodoser målen för det statliga stödet. En sådan prövning skall därefter ske fortlöpande. 49

4 Riksdagen 1991/92. 1 .saml. Nr 100. Bilaga 14

Statens ungdomsråd bör också kartlägga och ge förslag till de åtgärder Prop. 1991/92:100 som, vid sidan av kontanta bidrag, kan underlätta föreningarnas verksam- Bil. 14 het och utveckling.

Somjag tidigare konstaterat är syftet med stödet till barn- och ungdomsorganisationerna nära förknippat med fostran av ungdomar för en framtida roll i ett demokratiskt samhälle. Inom föreningslivet ges unga människor en unik möjlighet att själva besluta och ta ansvar för sin organisation och dess verksamhet. Det är därför angeläget att stryka under betydelsen av föreningar och organisationer som drivs av ungdomarna själva.

Vissa ungdomsgrupper, t. ex. ungdomar med grava handikapp, kan dock ha svårt att forma självständiga ungdomsorganisationer. I dessa fall kan integrationen av ungdomsverksamhet i en vuxenorganisation vara att föredra. Detta bör inte utesluta möjligheten att få statligt bidrag för ungdomsverksamheten. Det är dock även i dessa falli viktigt, att ungdomarna i så stor utsträckning som möjljgt själva får-inflytaride över sin verksamhet.

I och med budgetåret 1990/91 omvandlades stödet till barn- och ungdomsorganisationerna. Därmed ersattes två förslagsanslag av ett reservationsanslag. Frågan om slutreglering av de gamla anslagen har tidigare inte lösts. Ett visst stöd för verksamheten under ett budgetår har finansierats med anslag avsett för verksamhet under nästkommande budgetår. En budgetteknisk slutreglering av förslagsanslagen bör nu ske. För detta ändamål beräknarjag en engångsanvisning på 4 700 000 kr.

Härutöver anvisas ytterligare 2 218 000 kr. engångsvis. Jag föreslår att dessa medel får disponeras av regeringen för aktiviteter inom ungdomsområdet.

Den reservation som vid utgången av budgetåret 1991/92 finns kvar på anslaget bör föras över till kommande budgetår.

Under anslaget F 4. Bidrag till folkrörelserna föreslås ett särskilt anslag på 34 617 000 kr. som kompensation för ökade kostnader i samband med skattereformen. Anslaget skall gå till organisationer som bedriver barn- och ungdomsverksamhet. Av dessa kommer en stor andel att avsättas för direkt stöd till barn- och ungdomsorganisationerna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag lill central och lokal ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 102 008 000 kr.

50

E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete' Prop. 1991/92:100

Bil. 14 1990/91 Utgift 2298000

1991/92 Anslag 4050000

1992/93 Förslag 7 212000

' Tidigare H 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete.

Från anslaget utbetalas stöd till Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) och Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte.

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU)

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer samlar ett sjuttiotal organisationer som medlemmar och observatörer. Landsrådets verksamhet rör främst ungdomssamarbete inom Norden, Europa och med tredje världen.

Den snabba integrationsprocessen och Sveriges ansökan om medlemskap i EG har medfört att de svenska ungdomsorganisationerna ställt allt högre krav på LSU att följa integrationsarbetet.

Omvälvningen i Öst- och Centraleuropa har också inneburit nya arbetsuppgifter. Bl. a. har LSU fått i uppgift att underlätta att fler kontakter knyts mellan olika ungdomsorganisationer.

LSU har begärt 1 644 000 kr. för budgetåret 1992/93 vilket innebär en ökning med 294 000 kr.

Föredragandens överväganden

Ungdomsorganisationernas internationella verksamhet är av stor betydelse. Speciellt viktiga är möjligheterna för svenska ungdomar att knyta kontakter med de nya ungdomsorganisationer som bildats i Öst- och Cen-traleuorpa. Vidare är det väsentligt att LSU genom de svenska ungdomsorganisationerna kan stimulera till en EG-debatt bland ungdomar. Jag föreslår att medel till LSU anvisas med ett belopp på I 404 000 kr.

Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte

Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte bildades i februari 1990 av staten, LSU och Riksidrottsförbundet (RF). Stiftelsen skall främja internationellt ungdomsutbyte samt svara förutvecklingen av det svenska ungdomskortet. På sikt är det meningen att försäljningen av ungdomskort skall ge ett överskott att användas till direkt stöd för ungdomsutbyte.

Ett nationellt informationssystem kring ungdomsutbyte är under upprättande. Bakgrunden är ett ökat behov av samlad information på detta område. Enskilda ungdomar eller grupper av ungdomar skall därmed i framtiden lättare kunna få råd och hjälp med kontakter. Inför en resa skall man enkelt kunna ta fram information om aktuellt land, organisation eller verksamhet.

Stiftelsen har begärt 4 400 000 kr. för budgetåret 1992/93. Detta innebär en ökning med I 700 000 kr. Medelsökningen avser aktiviteter kring det 51

svenska ungdomskortet och en satsning på utbyte med Öst- och Centraleu- Prop. 1991 /92:100 ropa. Bil. 14

Föredragandens överväganden

En satsning på ungdomskortet har från statens sida gjorts under två år. Därför föreslår jag inte några ytterligare medel. Däremot bör stiftelsen få medel dels för fortsatt arbete med att bygga upp informationssystemet, dels för vissa löpande kostnader. Det är enligt min mening av betydelse att den svenska databasen kan kopplas samman med motsvarande databaser i andra länder.

Jag föreslår att medel till Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte anvisas med ett belopp på 2 808 000 kr.

Youth for Europé

Programmet Youth for Europé går ut på att stimulera kontakter och resande för ungdomar vid sidan av skol- och universitetsutbytet. Syftet är att stimulera till ökat ungdomsutbyte och att ge ungdomar en europeisk identitet. Detta nås genom att ungdomar får förstahandsinformation om den ekonomiska, sociala och kulturella situationen i ett annat land. Samtidigt grundläggs goda möjligheter till samarbete mellan ungdomsgrupper i olika länder.

Programmet riktar sig till ungdomar mellan 15 och 25 år. De projekt som kan få stöd skall vara i minst sex dagar. Minst ett annat land än hemlandet skall delta. Det slås fast att ungdomarna själva skall vara aktiva i såväl planering som genomförande. Företräde ges till ungdomar som av sociala, ekonomiska eller geografiska skäl har små möjligheter att delta i andra ungdomsutbytesprogram.

EG:s ungdomsministrar beslöt ijuni 1991 att programmet skall fortsätta i en andra utvidgad fas.

Föredragandens överväganden

Sverige får genom ett EES-avtal möjlighet att bli medlem i Youth for Europé fr.o.m. den 1 januari 1993. Det är glädjande att kunna erbjuda ungdomar i Sverige möjlighet att delta i utbytet. Även andra delar av ungdomssamarbetet kommer att påverkas av EG:s nyligen tagna initiativ, bl.a. en handlingsplan för ungdomsfrågorna. Dessa frågor avser jag att återkomma till i annat sammanhang.

För medlemsavgift och handläggning av programmet samt för nationella informationsinsatser krävs särskilda medel. Jag har för detta beräknat ett medelsbehov om 3 000 000 kr.

Eftersom Youth for Europé är ett decentraliserat program, skall medlemsländerna anvisa ett nationellt organ för verksamheten. Enligt min mening bör Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte få den uppgiften.

52

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen ' '

att till Stöd till internationellt ungdomssamarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 7 212 000 kr.

53

F. Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.

Fl. Lotterinämnden'

1990/91 Utgift 2 710000

1991/92 Anslag 2074000 1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt 2025000

1992/93 Förslag 2129000 ' Tidigare H 5. Lotterinämnden.

Lotterinämnden är central förvaltningsmyndighet för frågor om tillämpning av lotterilagen (1982:1011, ändrad senast 1988:839) och lotteriförordningen (1982:1012, ändrad senast 1989:274).

Nämnden har bl.a. till uppgift att som sista instans pröva överklaganden av beslut i lotteriärenden av kommuner och länsstyrelser, pröva ärenden om tillstånd till riksomfattande lotterier samt meddela föreskrifter och rekommendationer för tillämpningen av lagstiftningen.

Vidare skall nämnden i övrigt verka för en ändamålsenlig tillsyn och kontroll över efterlevnaden av lotteribestämmelserna, bl.a. genom utbildning.

Lotterinämndens organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1135) med instruktion för lotterinämnden.

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

Lotterinämnden

Lotterinämndenharfr. o. m.den Ijuli 1991 tagit över kontrollen av roulett-och kortspelsverksamheten från länsstyrelserna. Lotterinämnden föreslår att den fortsätter den under budgetåret 1990/91 påbörjade översynen och skärpningen av kontrollen av roulett- och kortspelsverksamheten. För detta ändamål utbildar nämnden kontrollanter. Omläggningen av kontrollverksamheten beräknas vara helt genomförd den 1 januari 1994.

Föredragandens överväganden

Den treårsram och allmänna inriktning av lotterinämndens verksamhet som gäller för budgetåren 1991/92-1993/94 ligger fast.

Ramanslaget

Den treårsram och allmänna inriktning av nämndens verksamhet för budgetåren 1991/92— 1993/94 som presenterades i budgetpropositionen 1991 (bil. 15 s. Ill ff) ligger till grund för anslagsberäkningarna för budgetåret 1992/93.

Jag föreslår att lotterinämnden för nästa budgetår anvisas ett ramanslag på 2 129 000 kr. Detta motsvarar den i föregående års budgetproposition lagda planen för andra året i den treåriga budgetramen efter prisomräkning.

54

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lotterinämnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 2 129000 kr.

F 2. Stöd till kooperativ utveckling'

1990/91 Utgift 5000000

1991/92 Anslag 5000000

1992/93 Förslag 5 200000

' Tidigare H 6. Stöd till kooperativ utveckling.

Från anslaget betalas kostnader för stöd till kooperativ utveckling.

Kooperativa rådet beslutar enligt regeringens föreskrifter om stöd från anslaget.

Sedan år 1986 har ett nätverk av kooperativa utvecklingscentrum byggts upp runt om i landet. Dessa sprider information om kooperativa idéer och verksamhetsformer samt ger stöd och råd till dem som vill starta kooperativ. Utvecklingscentrumen får ekonomiskt stöd från kooperativa rådet. Stödet är avsett för kooperativ utveckling, främst genom rådgivning och information inför starten av nya kooperativa företag. Utvecklingscentrumen fyller i det här avseendet för den kooperativa företagsformen samma funktion som utvecklingsfonderna gör för andra företagsformer.

Fr. o. m. budgetåret 1991 /92 finns det individuella avtal mellan staten och flertalet kooperativa utvecklingscentrum. I avtalen åtar de sig att svara för kostnadsfri information och rådgivning. Avsikten är att rådgivningen om den kooperativa företagsformen skall motsvara den kostnadsfria rådgivning som utvecklingsfonderna ger om andra företagsformer.

Det är inte längre uteslutande frågan om föräldrakooperativ barnomsorg utan en rad olika affärsidéer som prövas. Det blir allt vanligare att tidigare offentligt anställda bildar kooperativa företag som på kommunens eller landstingets uppdrag driver verksamheten som s. k. personalkooperativ.

Reglerna för statsbidrag till barnomsorgen har ändrats med giltighet fr.o.m.den Ijanuari 1991 och bidrag kan numera lämnas även till daghem och fritidshem som ägs och drivs av personal i form av ekonomiska föreningar eller handelsbolag.

Det kan förutses att utvecklingen i Europa kommer att få stor betydelse för kooperationen i Sverige. EG-kommissionen har under hösten 1991 lagt fram ett förslag till stadga om Europeiska kooperativa företag. Förslaget kan, om det antas av ministerrådet, på sikt komma att påverka den svenska lagstiftningen om ekonomiska föreningar.

De flesta nybildade kooperativen är typiska småföretag som drivs i form av ekonomiska föreningar med ett litet antal 'medlemmar/ägare. Som sådana spelar de en viktig roll i den regionala utvecklingen och kan förväntas spela en än större roll i framtiden.

55 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag delar de uppfattningar som riksdagen tidigare år har gett uttryck för om ' • värdet och betydelsen av att den kooperativa företagsformen får fortsätta att utvecklas på samma villkor som andra företagstyper. Den inställningen sammanfaller för övrigt med EG:s. En sådan utveckling fordrar ett stöd från statens sida. Den information och rådgivning till allmänheten om den kooperativa företagsformen som är nödvändig tillgodoses av de lokala kooperativa utvecklingscentrumen.

Tillsammans med chefen för justitiedepartementet kommer jag att överväga ändringar i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som bl.a. innebär att kravet på minsta antalet fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening sänks från fem till tre personer. I samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer jag att föreslå regeringen att medge att vissa medel ur anslagen för regionalpolitik får användas för stöd till kooperativ utveckling.

Jag beräknar anslagsbehovet för stöd till kooperativ utveckling under budgetåret 1992/93 till 5,2 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret! 992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 200 000 kr.

F 3. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.'

1990/91 Utgift 54236000

1991/92 Anslag 75000000

1992/93 Förslag 105000000

' Medel för ändamålet har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats i bostadsdepartementets bilaga till budgetpropositionen.

Från anslaget betalas dels bidrag till allmänna samlingslokaler och eftergifter av statslån för allmänna samlingslokaler enligt förordningen (1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler och motsvarande äldre bestämmelser, dels bidrag till riksorganisationerna för samlingslokaler. Från anslaget betalas även bidrag enligt förordningen (1987:317) om bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar.

Bidrag till allmänna samlingslokaler kan lämnas till aktiebolag, före ningar eller stiftelser som är fristående i förhållande till kommunen och kommunala företag. Bidrag lämnas för ny- och ombyggnad av samlingslo kaler samt för köp av samlingslokaler. Vid nybyggnad lämnas bidrag med 50 procent av den godkända kostnaden för ytor upp till I 000 m. För ytor mellan I 000 och 2 000 m lämnas bidrag med 30 procent. Ett villkor för det statliga stödet är därvid att kommunen också lämnar bidrag. Det kommu nala bidraget skall vara lägst 30 procent av kostnader för ytor upp till 2 000 m". För köp samt för ombyggnad och andra upprustningsåtgärder lämnas bidrag efter samma grunder och med samma bidragsandelar som för 56

nybyggnad. Kostnaderförenergisparåtgärderochförhandikappanpassning Prop. 1991/92:100 inräknas i det reguljära bidragsunderlaget på samma sätt som andra bygg- Bil. 14 kostnader. Bidrag för handikappanpassningsåtgärder som genomförs utan samband med andra bidragsberättigade åtgärder lämnas med högst 150 000 kr.

Bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar lämnas för teatrar som har uppförts eller byggts om med stöd av bygglov som beviljats före den Ijuli 1977. Bidrag lämnas till skäliga kostnader för åtgärderna, normalt dock högst med 100 000 kr.

Stödet till allmänna samlingslokaler handläggs inom boverket av en samlingslokaldelegation.

För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om bidrag för ny-och ombyggnad av allmänna samlingslokaler eller för köp av sådan lokal samt en ram för beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar. Ramen för beslut om bidrag för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1991/92 uppgår till 52 milj.kr. Ramen för beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar under budgetåret 1991 /92 uppgår till 1,25 milj.kr.

Boverket

Samlingslokaldelegationen hade den I juli 1991 inneliggande 178 ansökningar om bidrag till köp, nybyggnad och ombyggnad av allmänna sarnlings-lokaler till en total kostnad av 975 milj.kr. Dessutom hade delegationen vid förhandsgranskning godtagit projekt till en total kostnad av ca 117 milj.kr. Under budgetåret 1990/91 har nya beslut om bidrag meddelats för 25 samlingslokaler. Mot ramarna har avräknats bidrag i nya ärenden med totalt 45,6 milj.kr. Resterande ramutrymme har disponerats för utökningar i samband med slutliga beslut.

Boverket föreslår att ramen för beslut om bidrag för ny- och ombyggnad m.m. av samlingslokaler under budgetåret 1992/93 utökas till 62 milj.kr.

Verket föreslår vidare att bidrag till riksorganisationerna lämnas med 3,75 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Av detta belopp bör 330 000 kr. avse sådant utrednings- och projekteringsarbete som bedrivs gemensamt av riksorganisationerna.

För bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar föreslås för budgetåret 1992/93 en ram om 1,5 milj.kr.

I fråga om bidrag till handikappanpassning av allmänna samlingslokaler föreslår verket att maximibeloppet för sådant bidrag höjs med 15 000 kr. den I juli 1992 och indexregleras årligen.

Boverket har beräknat behovet av medel för utbetalning av bidrag under budgetåret 1992/93 till 105 milj.kr. Det innebär en ökning med 30 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår. Ökningen föranleds av mervärdesskattehöjningen på byggnader, anläggningar och konsulttjänster samt av en anhopning av utbetalningar.

57 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Vad gäller maximibeloppet förbidrag för handikappanpassningav samlings-lokaler har boverket bl.a. föreslagit en höjning med 15 000 kr. den 1 juli 1992. Bakgrunden till förslaget är de ökade byggkostnaderna under senare år. Jag anser att det är viktigt att insatser för att förbättra tillgängligheten till allmänna samlingslokaler ges ekonomiskt oförändrade möjligheter. Jag är däremot inte beredd att biträda verkets förslag till årlig indexuppräkning av maximibeloppet. Skälet är främst att man generellt bör undvika stödsystem som ger automatiska utgiftsökningar för staten.

Vad beträffar ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler har boverket föreslagit en ökning från 52 milj.kr. till 62 milj.kr. Jag kan inte biträda verkets förslag i detta avseende. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget förordar jag att ramen för budgetåret 1992/93 upptas till 46 milj.kr. Med hänsyn till de begränsade medel som står till förfogande för ändamålet och de konsekvenser detta har för bidragsansökningarna anser jag att det finns skäl att göra en översyn av stödet. Jag avser att i annat sammanhang återkomma med förslag till stödets framtida utformning.

Boverket har föreslagit att ramen för beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar för budgetåret 1992/93 ökas med 250 000 kr. till I 500 000 kr. Jag förordar att ramen fastställs i enlighet med verkets förslag.

Bidrag för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler bör liksom tidigare få lämnas utan rambegränsning.

Med hänsyn till den tid som normalt förflyter mellan beslut om och utbetalning av bidrag beräknarjag medelsbehovet för nästa budgetår till 105 milj.kr. Jag har därvid beräknat medel även för bidrag till riksorganisationerna för samlingslokaler med sammanlagt 3 750 000 kr. Av beloppet bör 330 000 kr. få användas för sådant tekniskt/ekonomiskt utrednings- och projekteringsarbete som utförs gemensamt av riksorganisationerna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de ändringar jag förordar i fråga om maximibeloppet för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler,

2. medge att beslut om bidrag för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1992/93 meddelas inom en ram om 46000000kr.,

3. medge att beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar under budgetåret 1992/93 meddelas inom en ram om 1500000 kr.,

4. till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 105000000 kr.

58 F4. Bidrag till folkrörelserna' Prop. 1991/92:100

Bil. 14 1991/92 Anslag 100000000

1992/93 Förslag 34617000

' Tidigare H 7. Bidrag till folkrörelserna.

" Del av anslaget som rör idrotten har förts till anslaget I 5. Stöd till idrotten under

sjunde huvudtiteln.

Anslaget inrättades för budgetåret 1990/91. Medlen är avsedda som bidrag till folkrörelser som bedriver barn- och ungdomsverksamhet av olika slag för att kompensera deras ökade kostnader till följd av skattereformen. Skälet till att anslaget inrättades var att riksdagen under år 1989/90 beslutade om ett nytt skattesystem (prop. 1989/90:50, SkU 10, rskr. 96, prop. 1989/90:110, SkU30, 31, rskr. 356, prop. 1989/90: 111, SkU31, rskr. 357). Skattereformens effekter för folkrörelserna visade att särskilda icke avsedda effekter kom att drabba de ideella folkrörelserna. Det gällde i synnerhet de organisationer som bedriver barn- och ungdomsverksamhet.

Medlen för budgetåret 1991/92 fördelades till följande typer av organisationer som bedriver barn- och ungdomsverksamhet: bistånds-, freds-, frivilliga-, försvars-, handikapp-, alkohol-, antidrog-, kultur-, invandrar-, idrotts-, barn- och ungdomsorganisationer samt bildningsförbunden.

Föredragandens överväganden

Jag anser att det är angeläget att kompensera barn- och ungdomsverksamheten för dess ökade kostnader i samband med skattereformen. Det råder inget tvivel om att barn och ungdomar inte har samma möjlighet att tillgodoräkna sig de ökade disponibla inkomsterna som vuxna förvärvsarbetande personer har fått till följd av skattereformen.

1 samråd med statsrådet Lundgren förordar jag nu att idrottens del av anslaget, som i dag redovisas under trettonde huvudtiteln, för budgetåret 1992/93 förs över till anslag under sjunde huvudtiteln.

Utöver detta vill jag anföra att den fördelning som gjordes av anslaget under innevarande budgetår var mycket preliminär och byggde på uppgifter där skatteeffekterna var framräknade under en kort tidsperiod. Det är därför nödvändigt att fortsätta uppföljningen av skattereformens effekter på föreningslivet.

Jag avser att i samarbete med statsrådet Lundgren nära följa folkrörelsernas och idrottsrörelsens finansieringsfrågor, inte minst från skatte- och avgiftssynpunkt. I samband med detta kan det finnas behov av att överväga om en samlad översyn för att klarlägga föreningslivets ekonomiska villkor bör göras.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till folkrörelserna för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 34 617 000 kr. 59

F5. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet' Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 3154000 ''

1991/92 Anslag 3 300000

1992/93 Förslag 3432000

' Tidigare H 4. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.

Från anslaget betalas bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Medlen disponeras av civildepartementet efter särskilda beslut av regeringen enligt de riktlinjer som anges i proposition 1981/82:155 (AU 1981/82:24). Föreskrifter om bidragen finns i förordningen (1982:865, omtryckt 1987:1053, ändrad senast 1991:1254) om statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.

Statsbidraget består av ett grundbidrag och för organisationer med fler än 3 000 medlemmar ett rörligt bidrag.

I enlighet med riksdagens beslut (prop, 1990/91:100 biL 15 H 4, AU17, rskr. 288) har bidraget fr. o. m. budgetåret 1991/92 höjts och betalas enligt följande.

Fören kvinnoorganisation med fler än 1 500 men högst 3 000 medlemmar utgör grundbidraget 75 712 kr. För en organisation med fler än 3 000 medlemmar utgör grundbidraget 151 424 kr. Det rörliga bidraget är 7 kr. per medlem när antalet medlemmar överstiger 3 000. För antalet medlemmar över 60 000 betalas inte något rörligt bidrag.

Föredragandens överväganden

Kvinnoorganisationerna bedriver en värdefull verksamhet bl. a. genom att vara pådrivande på flera olika samhällsområden. Många kvinnoorganisationer gör betydande utbildningsinsatser för kvinnor. Erfarenheter visar att kvinnor som är aktiva i kvinnoorganisationer ofta även aktiverar sig i övrig föreningsverksamhet och i de politiska partierna.

Kvinnoorganisationerna utgör härigenom en viktig rekryteringsbas för olika samhällsinsatser. Genom skilda aktiviteter har kvinnoorganisationerna fäst uppmärksamheten på frågor som berör kvinnornas villkor.

Den nuvarande konstruktionen av stödet har funnits under en tioårsperiod. Det är nu angeläget att göra en utvärdering av stödets betydelse för olika kvinnoorganisationer. En sådan utvärdering kommer därför att göras.

Stödet har hittills utgått i form av ett förslagsanslag. Från och med budgetåret 1992/93 bör det anvisas som ett reservationsanslag på 3 432 000 kr. Anslaget utgör en ram för beräkning av storleken på grundbidraget och det rörliga bidraget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag tdl kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 3 432 000 kr.

60 Register 3 översikt

Prop. 1991/92:100 Bil. 14

24 25

Inledning

A. Civildepartementet m.m.

1 Civildepartementet

2 Utredningar m.m.

36243000 18950000 55 193 000

B. Länsstyrelserna m.m.

31 I Länsstyrelserna m.m. 35 2 Kammarkollegiet

1700009000

C. Stöd till trossamfund m.m.

37 I Stöd till trossamfund m.m.

72007000 72007000

D. Konsumentfrågor

40 I Konsumentverket

42 2 Allmänna reklamationsnämnden

43 3 Stöd till konsumentorganisationer

44 4 Konsumentforskning

45 5 Bidrag till miljömärkning av produkter

92827000

E. Ungdomsfrågor

47 I Statens ungdomsråd

49 2 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. 51 3 Stöd till internationellt ungdomssamarbete

5 590000

114810000

F. Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.

54 I Lotterinämnden

55 2 Stöd till kooperativ utveckling

56 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.

59 4 Bidrag till folkrörelserna

60 5 Bidrag till kvinnoorganisationernas

centrala verksamhet

Totalt för civildepartementet

5 200000

3 432000

150378000

2185224000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Regeringens proposition 1991/92:100 Bilaga 15

Miljö- och naturresurs-departementet

y.n..4

1 Riksdagen 1991/92. 1 sand. Nr 100. Bilaga 15

Bilaga 15 till budgetpropositionen 1992

Miljö- och naturresursdepartementet Prop.

(fjortonde huvudtiteln) 1991/92:100

Bil. 15

Översikt

Till miljö- och naturresursdepartementet hör frågor som gäller

- miljöskydd,

- naturvård,

- vatten- och luftvård,

- avfallshantering,

- kemikaliekontroll,

- miljöforskning,

- miljöfrågor som kräver särskild samordning,

- bilavgaser,

- vattenlagen (1983:291) och lagen (1976:997) om vattenförbund,

- strålskydd,

- kärnsäkerhet,

- ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken i den mån sådana ärenden inte ankommer på någol annat departement,

- hushållning med naturresurser m.m.

Sedan den 1 december 1991 omfattar departementets verksamhetsområde också följande frågor

- planläggning, markanvändning och bebyggelse,

- tillstånd till expropriation,

- förköp av fast egendom,

- utländska förvärv av fast egendom,

- allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

- lantmäteri och landskapsinformation,

- fastighetsdataverksamhet.

Den miljöpolitiska strategin

En av regeringens viktigaste uppgifter är att verka för en långsiktig och hållbar utveckling till ett samhälle med frisk luft och rent vatten, levande sjöar, skogar och odlingslandskap. Därigenom säkerställs hälsosam miljö, livskraftiga ekosystem och biologisk mångfald.

Det är nödvändigt att sambanden mellan ekonomi och ekologi görs tydliga. Genom att sätta pris på miljön blir kostnader som miljöskador orsakar synliga. Endast så kan stora framtida miljöskulder undvikas.

För att användning av begränsade mark- och vattenresurser inte skall hota Prop. 1991/92:100 gemensamma värden, och för att balans skall skapas mellan olika enskilda Bil. 15 intressen, krävs noggranna avvägningar. Plan- och naturresurslagstiftningen skall användas för att utarbeta fullgoda beslutsunderlag och miljökonsekvensbeskrivningar.

En hög ambitionsnivå skall gälla i arbetet med att skydda värdefull natur såsom urskogar, hagar och våtmarker. Under år 1992 läggs förslag om att skydda fler älvsträckor och vattendrag enligt lagen om hushållning med naturresurser m.m.

De allvarligaste miljöhoten är av global och gränsöverskridande natur. Dessa problem kan bemästras endast genom en växelverkan mellan konsekvent agerande på hemmaplan och genom internationellt samarbete.

FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro ijuni 1992 är ett betydelsefullt led i arbetet för konkreta och samstämda åtgärder för att skapa en hållbar utveckling.

I förhandlingarna med EG skall Sverige utgå frän att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet. Sverige skall aktivt medverka till att utveckla miljösamarbetet i hela Europa och ge stöd för att rena Östersjön.

Effektiva ekonomiska styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen till ett bärkraftigt samhälle. Sverige skall även i internationella fora verka för ökad användning och samordning av ekonomiska styrmedel.

En särskild arbetsgrupp kommer att klarlägga effekterna av en införd avfallsskatt och därvid pröva dess lämplighet som kostnadseffektivt styrmedel för att minska avfallsvolymerna och främja avfallssortering.

Den fysiska planeringen skall vägledas av globalt tänkande och skapa förutsättningar för atl handla lokalt. Genom lagstiftning och ett fungerande samspel mellan stat och kommun skall miljövärden värnas, miljöskador förebyggas och en långsiktig hushållning främjas.

Miljökonsekvenserna skall redovisas före varje beslut som ger större miljöpåverkan.

Miljömål och ätgärdsprogram måste ständigt utvärderas och förnyas. Riksdagen skall därför varje är få en redovisning över miljösituationen inom aktuella omräden samt förslag till åtgärder med anledning därav.

Programmet för övervakning av miljökvalitet, som för närvarande vidareutvecklas inom naturvårdsverket, kommer att bli betydelsefullt för att följa upp miljötillståndet och förbättra möjligheterna att prioritera nationella och internationella insatser.

Huvuddragen i budgetförslaget

Budgetförslaget inom miljö- och naturresursdepartementets ansvarsområde påverkas av det mycket strama ekonomiska läget. Det påverkas också av uppgiften att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk luft och rent vatten, levande sjöar, skogar och odlingslandskap.

Inom miljöområdet bygger budgetförslaget till stora delar på av riksdagen fattade beslut om fleråriga program. Detta innebär ökade anslag för forsk ning, miljöövervakning, landskapsvärdande åtgärder och i viss mån kemika- 4

liekontrollen. Resurserna för bl.a. kalkning av försurade sjöar och inköp av Prop. 1991/92:100 mark för naturvärd föresläs ligga på en oförändrad nivå. För att få bättre Bil. 15 planeringsförutsättningar för markinköp föresläs vidare ett bemyndigande att under nästa budgetår ta i anspråk vissa medel som avses anvisas under det därpå följande budgetåret.

För strålskydd, kärnsäkerhet m.m. föreslås, i avvaktan på en särskild proposition, oförändrade anslag.

För fastighetsdataverksamheten och lantmäteriet föresläs i princip oförändrade resurser. För statens va-nämnd har gjorts en fördjupad anslagsprövning och nämnden föresläs fä en treårsram med i princip oförändrade resurser.

Sammanfattning

Anslagsförändringama totalt inom miljö- och naturresursdepartementets verksamhetsområde i förhällande till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 framgär av följande sammanställning. Medel pä tilläggsbudget har inte tagits med. Beloppen anges i milj.kr.

Anvisat 1991/92

exkl. mervärde-

Förslag

skatt

1992/93

Förändring

A. Miljö- och naturresursdepartemen-

tet

51,7

65,1

+ 13,4

B. Miljö

1 309,2

1291,7

-17,5

C. Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

52,4'

-

D. Fastighetsdataverksamhelen

87,7

95,2

+ 7,5

E. Lantmäteriet

390,6

403,7

+ 13,1

F. Övriga ändamäl

5,6

6,4

+ 0,8

Totalt för miljö- och naturresursdepar-

tementet

1 897,2

1 914,5

+ 17,3

' Inkl. mervärdeskatt

Anvisat under elfte huvudtiteln.

Det bör observeras att för flera av miljö- och naturresursdepartementets myndigheter redovisas utgifterna för närvarande under s.k. 1 000-kronorsanslag och finansieras med avgifter. Tabellen ger därför inte uttryck för de samlade kostnaderna för departementets myndigheter.

Miljö- och naturresursdepartementet Prop. i99i/92:ioo

Bil. 15 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Johansson såvitt avser Inledning, littera A, B och

statsrådet Thurdin såvitt avser littera D, E och F

Anmälan till budgetproposition 1992 Inledning

Miljödepartementet övertog den 1 december 1991 frägor som gäller planläggning, markanvändning och bebyggelse samt lantmäteriet, landskapsinformation och fastighetsdataverksamhet m.m. från f.d. bostadsdepartementet. Departementets namn ändrades samma dag till miljö- och naturresurs-departementet.

Redovisning av utvecklingen på miljöområdet

1 Den miljöpolitiska strategin

En hållbar samhällsutveckling

En av regeringens viktigaste uppgifter är att verka för en långsiktig och hållbar utveckling till ett samhälle med frisk luft och rent vatten, levande sjöar, skogar och odlingslandskap. Därigenom säkerställs en hälsosam miljö, livskraftiga ekosystem och biologisk mångfald.

Miljöpolitiken skall utgå frän vad naturen kan bära. Vi som lever nu har inte rätt att föröda för de generationer som kommer efter oss. Mälet är därför en hållbar samhällsutveckling, ett samhälle i samklang med naturen. Verksamheter inom alla områden mäste ske inom de ramar som anges av människans och naturens toleransgränser. Inom dessa ramar finns utrymme för teknisk utveckling, nyskapande och tillväxt.

Var och en har en del i ansvaret att värna en god livsmiljö. Den enskilde har - som konsument, företagare eller markägare - goda möjligheter att genom egna beslut främja en positiv utveckling. Frivilligt arbete, enskilt eller i ideella organisationer, är dessutom ovärderligt för opinionsbildning och för att upptäcka nya miljöproblem.

Det är nödvändigt att sambanden mellan ekonomi och ekologi görs tydliga. Om naturens gränser överskrids förstörs på sikt livsvillkoren för människor, djur och växter. Genom att sätta pris pä miljön blir kostnader som miljöskador orsakar synliga; kostnader som annars kan döljas och upptäckas först långt senare. Endast så kan vi undvika stora framtida miljöskulder.

Genom ekonomiska styrmedel kan marknadskrafterna tillvaratas i miljö-

politikens tjänst. Den tekniska utvecklingen och marknadsekonomin ger då Prop. 1991/92:100 goda möjligheter för omställning till mindre resurskrävande och mindre mil- Bil. 15 jöbelastande produktions-, energi- och transportsystem. Det medför också ökade möjligheter för konsumenterna att göra i vidare mening miljö- och kostnadseffektiva val.

En viktig utgångspunkt för miljöarbetet är att förebygga att miljöskador uppkommer. Förstärkningen av miljödepartementet till ett miljö- och naturresursdepartement med ytterligare ansvar för fysisk samhällsplanering är ett uttryck för detta.

Tydliga miljömål skall anges. Effektiva styrmedel skall utvecklas. Effektiv resursanvändning skall stimuleras. Hänsyn till naturens kretslopp bör genomsyra all planering. Detta synsätt skall prägla regeringens arbete; ekonomi och ekologi skall knytas samman.

Naturen sätter gränser

Tydliga miljömål, satta utifrån vad naturen långsiktigt tål, visar vägen till en bärkraftig utveckling. Försiktighetsprincipen skall vara en viktig ledstjärna.

Förslag till riksdagen pä miljöområdet kommer att presenteras fortlöpande.

Bestämda miljökrav behövs för att:

- minska utsläpp av växthusgaser och upphöra med användningen av ämnen som skadar ozonskiktet,

- minska utsläppen av föroreningar med lokala och regionala effekter,

- ersätta skadliga kemiska ämnen och produkter samt återvinna förbrukade ämnen och varor,

- stärka skyddet av hotade naturtyper och biologisk mångfald,

- förbättra skyddet av betydelsefulla kulturmiljöer,

- säkra markens och vattnens produktionsförmåga och ett uthålligt bruk av fömybara resurser och

- garantera en hög ambitionsnivå inom strålskyddet och för beredskapen mot kärnkraftsolyckor.

För att användningen av begränsade mark- och vattenresurser inte skall hota gemensamma värden, och för att balans skall skapas mellan olika enskilda intressen, krävs noggranna avvägningar. Plan- och naturresurslagstiftningen skall användas för att utarbeta fullgoda beslutsunderlag och miljökonsekvensbeskrivningar. Därigenom skapas förutsättningar för att lösa eventuella konflikter på ett tidigt stadium, samtidigt som miljöproblem förebyggs och miljö-, kultur- och naturvärden bevaras.

En hög ambitionsnivå skall gälla i arbetet med att skydda värdefull natur såsom urskogar, hagar och våtmarker. Fler mark- och vattenområden bevaras genom biotopskydd och inrättande av reservat. Under året läggs förslag om att skydda fler älvsträckor och vattendrag enligt lagen om hushållning med naturresurser m.m.

Aktivt internationellt miljöarbete Prop. 1991/92:100

Jorden är bara en - och den är gemensam. De allvarligaste miljöhoten är av global och gränsöverskridande natur. Dessa problem kan bemästras endast genom ett konsekvent agerande pä hemmaplan och genom internationellt samarbete.

Det är nödvändigt att vidga och fördjupa den internationella samverkan. FN-konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro 1992 är ett betydelsefullt led i arbetet för konkreta och samstämda åtgärder för att skapa en hållbar utveckling. Sverige har som en av initiativtagarna till konferensen ett särskilt ansvar för att aktivt medverka till att konferensen når framgång. UNCED bör bl.a. leda till bindande överenskommelser om skydd av klimatet och bevarande av den biologiska mångfalden. UNCED fordrar uppföljning, bl.a. för att rättvist fördela kostnaderna för nödvändiga miljöinsatser i utvecklingsländerna.

Sverige skall spela en pådrivande roll även i det europeiska miljöarbetet. Miljöskador skall förebyggas, bl.a. genom minskade utsläpp och en miljöanpassad användning av olika kemikalier.

1 förhandlingarna med EG skall Sverige utgå frän att den högsta tillämpade ambitionsnivån skall gälla pä miljöområdet. Denna princip skall vara vägledande även för övriga internationella förhandlingar. Kraven bör ställas så att åtgärder kan vidtas pä ett kostnadseffektivt och rättvist sätt. Initiativ tas till en bred diskussion om internationella miljöregler för handeln. Det gäller inte minst inom GATT. Ett EES-avtals miljökonsekvenser skall belysas i de aktuella propositionerna till följd av avtalet.

Sverige skall aktivt medverka till att utveckla miljösamarbetet i hela Europa och ge stöd för att rena Östersjön.

Under de kommande åren fordras stora insatser för att förbättra miljösituationen i Öst- och Centraleuropa. Genom samarbete med grannfolken bl.a. i Estland, Lettland, Litauen och Polen kan Sverige bidra med såväl konkreta miljöåtgärder som stöd för unga demokratier som nu utvecklar sitt miljöansvar.

Effektiva styrmedel

Effektiva styrmedel skall användas för att nä miljömålen. Det innebär bl.a.

att

D Miljölagstiftningen skall skärpas och sammanföras i en miljöbalk, som tar sin utgångspunkt i vad naturen långsiktigt tål. Miljöbalken skall vara ett medel i arbetet för att uppnä en hållbar utveckling.

n Miljökonsekvenserna skall redovisas före varje beslut som ger större miljöpåverkan.

n Försiktighetsprincipen skall tillämpas, dvs. vetenskaplig osäkerhet skall inte hindra åtgärder när allvarliga miljöskador riskeras.

n Effektiva ekonomiska styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen till ett bärkraftigt samhälle. Sverige skall även i internationella fora verka för ökad användning och samordning av ekonomiska styrmedel.

n Principen är att den som förorenar miljön skall betala. Det skall inte löna Prop. 1991/92:100 sig att handla kortsiktigt och låta kommande generationer stå för kostna- Bil. 15 derna. Inriktningen skall vara att varje vara och varje verksamhet bär sina egna miljökostnader, n Den enskildes ansvarstagande skall underlättas genom miljömärkning, information och utbildning, bl.a. för att möjliggöra förändring av attityder och handlingsmönster. n Substitutionsprindpen, dvs. att skadliga kemikalier skall ersättas av

mindre skadliga, skall användas aktivt. D Producenternas ansvar att ta fram varor, som i alla led är miljöanpassade, skall hävdas. Förutsättningarna för en strategi för förlängt produktansvar och ren produktion analyseras. D ökade möjligheter till återanvändning och återvinning skall främjas, n Regler skall läggas fast för biotekniken och för en ansvarsfull användning

av genteknik. □ Ett tydligt ansvar för miljöanpassning av verksamheten skrivs in i instruktionerna för myndigheter vars verksamhetsområden kan påverka miljön i större omfattning. D Förslag förbereds inom regeringskansliet om att sektorsmyndigheter med miljöansvar och länsstyrelser skall redovisa sitt eget miljöarbete i anslutning till årsredovisningen.

Utvecklingen i riktning mot kretsloppsamhället kräver en bättre hushållning med naturresurser. Fömybara resurser är uthålliga sä länge de används inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga. Användningen av icke fömybara resurser är inte hållbar i det långsiktiga perspektivet. En ansvarsfull hushållning är därför nödvändig. Genom forskning, teknisk utveckling och ekonomiska styrmedel skall fömybara resurser gradvis ersätta icke för-nybara. Inriktningen skall vara att alla resurser kan återföras till naturens kretslopp, återvinnas eller återanvändas. Upplysta konsumenter, miljöanpassade produkter och fungerande marknader är viktiga inslag på vägen till en hållbar utveckling.

Jag avser äterkomma till regeringen under är 1992 med förslag om åtgärder på förpackningsområdet.

Det är angeläget att utforma effektiva styrmedel för att minska avfallsvolymerna och avfallets miljöfarliga innehåll. Samtidigt bör principen om förorenarens ansvar stärkas.

Långsiktig hushållning med naturresurser

Den fysiska planeringen skall vägledas av att vi tänker globalt och skapar förutsättningar för att handla lokalt. Genom lagstiftning och ett fungerande samspel mellan stat och kommun skall miljövärden värnas, miljöskador förebyggas och en långsiktig resurshushållning främjas.

En god livsmiljö förutsätter att människor som berörs lokalt kan påverka utvecklingen av sin egen närmiljö. Den fysiska planering, som bedrivs av 9

kommunerna, spelar därför en viktig roll för att förena en gynnsam ekono- Prop. 1991/92:100 misk utveckling med krav på god miljö och långsiktig hushållning med natur- Bil. 15 resurserna. Ytterst är det de förtroendevalda i kommunerna, som har ansvaret att bevaka långsiktiga miljöintressen i kommunens planering och beslut om bebyggelse. Dialogen mellan kommuner och stat är därför betydelsefull och bör utvecklas.

På 1990-talet är den fysiska planeringens huvuduppgifter tre, nämligen att:

- säkerställa en långsiktigt god hushållning med mark- och vattenresurser,

- främja en långsiktigt förnuftig lokalisering av bebyggelse, anläggningar och infrastruktur samt utveckla en rik och levande stadsmiljö,

- ta hänsyn till naturens kretslopp i samhällsplaneringen.

Uppföljning och utvärdering

Miljömål och åtgärdsprogram måste ständigt utvärderas och förnyas. Riksdagen skall därför varje år få en redovisning över miljösituationen inom aktuella omräden samt förslag till åtgärder med anledning därav. Miljöaspekterna skall tillmätas stor betydelse i beslutsprocessen. Miljökonsekvensbeskrivningar skall redovisas före varje beslut som kan ge större miljöpåverkan.

Det program för övervakning av miljökvalitet, som för närvarande vidareutvecklas inom naturvärdsverket under ledning av den nya miljöövervakningsnämnden, kommer att bli betydelsefullt för att följa upp miljötillstånd med prioriterade nationella och internationella insatser.

Förutsättningarna för att utveckla ett miljöindexsystem för ekosystem och tätortsbebyggelse skall prövas i positiv anda för att se om det kan utgöra en grund för ett miljöredovisningssystem, gemensamt för nationell, regional och lokal nivå.

Särskilda miljödata som kompletterar de traditionella nationalräkenskaperna skall tas fram som redskap för uppföljning och utvärdering av miljöutveckling i samhället, regionalt, nationellt och internationellt.

2 Det internationella miljöarbetet

För att kunna nå en hållbar utveckling och säkerställa den biologiska mångfalden krävs ökad internationell samverkan i miljöarbetet. Utsläpp i hav, vattendrag och luft kan spridas långa sträckor. Atmosfären och vatteninas-sorna på vår jord bör ses som ett slutet system. Miljöföroreningarna känner inga nationsgränser. Problemen med gränsöverskridande föroreningar måste lösas gemensamt med andra länder. Sverige måste med kraft driva på det internationella miljöarbetet. Trovärdigheten kräver att vi ställer höga miljökrav på oss själva.

Gränsöverskridande föroreningar, som påverkar större regioner, har länge reglerats i internationella överenskommelser. Globala föroreningar som påverkar klimatet och jordens ozonskikt har uppmärksammats de se naste åren. 10

Säväl i Sverige som i andra länder utgörs en allt större del av miljöpäfrest- Prop. 1991/92:100 ningarna av många smä, diffusa källor, t.ex. föroreningar från trafiken och Bil. 15 miljöpåverkan från skadliga ämnen i olika varor. För att minska belastningen av skadliga ämnen krävs ökad internationell samverkan kring miljö-och handelsregler.

2.1 Miljösamarbete EFTA-EG enligt EES-avtalet

Det var först genom enhetsakten 1987 som miljöfrågorna formellt kom in i EG:s stadgar, som ett tillägg till Romfördraget. Sedan dess har det inom EG skett en snabb och dynamisk utveckling mot ökad miljöhänsyn. Trots olikheterna mellan medlemsländerna har betydande framsteg gjorts. De normer som har utarbetats och som kommer att utarbetas innebär att ambitionsnivån gradvis höjs.

En styrka i EG:s miljöarbete är att åtagandena är bindande. Miljöskyddet fär inte vara svagare än de regler EG har antagit. Däremot får medlemsländerna i flertalet fall ha och införa strängare regler än vad som föreskrivs av gemenskapen.

Som närmare beskrivs av statsrådet Dinkelspiel har EFTA-länderna och EG framförhandlat ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbete, EES. Avsikten är att EES-avtalet skall träda i kraft den Ijanuari 1993, men samarbetet inleds redan i och med att avtalet undertecknas.

EES-avtalet skapar nya möjligheter för ett ökat miljösamarbete och ger Sverige en plattform för att påverka den framtida gemensamma miljöpolitiken i Västeuropa. EES-avtalet leder i vissa fall till att miljöregler införs i Sverige på områden som nu inte är reglerade. Vidare kommer Sverige genom bestämmelserna om övervakning att kunna påtala när EG:s medlemsländer inte uppfyller överenskomna EES-regler. Detta kan få direkt betydelse för den svenska miljön.

EES-avtalet utgår från att miljöarbetet i första hand skall vara förebyggande, att miljöstörningar skall angripas vid källan samt att den som förorenar miljön skall betala.

I syfte att etablera samordnade regelverk medför EES-avtalet att EFTA-länderna skall tillämpa EG:s regler på bl.a. följande områden:

- miljökonsekvensbeskrivningar

- tillgång till miljöinformation

- utsläpp av vissa föroreningar från stora förbränninganläggningar och anläggningar för förbränning av hushållsavfall.

- avfall, inkl. gränsöverskridande transporter.

Vad gäller dessa regler är det i princip ingenting som hindrar att vi har eller inför strängare miljöskyddsåtgärder.

Samordningen med EG:s regler medför att vi i Sverige kommer att införa regler beträffande traktorer och vissa andra motorredskap, inkl. bullerbestämmelser. EG:s kvalitetskrav för luft och vatten kommer att leda till att minimikrav införs i Sverige.

EFTA-länderna åtar sig inom ramen för EES-avtalet att följa EG:s harmoniserade regler på varuområdet inkl. kemikaliekontroll. För sådana om-Il

råden där svenska regler bedömts motsvara en högre skyddsnivå har sär- Prop. 1991/92:100 skilda lösningar utarbetats. Bil. 15

Behovet av ändringar i svensk lagstiftning övervägs för närvarande i regeringskansliet.

EES-samarbetet medför vidare att Sverige och andra EFTA-länder kan medverka på lika villkor i den nya europeiska miljömyndigheten, EEA. Avtalet täcker också hela EG:s forskningsprogram, vari miljöforskningsprogrammen STEP och EPOC ingär.

Sverige och övriga EFTA-länder kommer också att samarbeta med EG när det gäller utvecklingen inom en rad miljöområden såsom ekonomiska styrmedel, nya aktionsprogram samt samråda inför internationella förhandlingar.

2.2 Samarbete med Öst- och Centraleuropa

Stora insatser kommer att krävas för att förbättra miljösituationen i Central-och Östeuropa. Ett öppet och demokratiskt samhälle med fria organisationer, politisk pluralism och marknadsekonomi är viktiga förutsättningar för ett framgångsrikt miljöarbete. Sverige skall spela en aktiv roll i detta arbete.

Kunskaps- och tekniköverföring prioriteras genom att Sverige inom forskning och utbildning bereder utrymme för studenter och forskare från Öst-och Centraleuropa. Svenska företags och ideella organisationers möjligheter att bidra till en positiv utveckling skall tillvaratas. Det är angeläget att nätverk etableras pä alla nivåer mellan företag, skolor, universitet och myndigheter.

Sverige har en skyldighet att ge de unga demokratierna hjälp och stöd i deras omställningsprocess. Miljöförstöringen i Öst- och Centraleuropa är omfattande. Miljöinsatserna spelar därför en betydelsefull roll i samarbetet mellan Sverige och Estland, Lettland och Litauen.

Naturvårdsverket har ett särskilt samarbetsprogram pä miljöområdet med Polen för åren 1991-1992. Programmet är inriktat på informationsutbyte och kunskapsöverföring samt att Polen skall öka den egna tillverkningen av miljöskyddsutrustning. Fram till den 30 juni 1991 hade beredningen för ekono-miskt-tekniskt samarbete (BITS) beslutat om miljöinsatser i Polen för 38 milj.kr.

För budgetåret 1992/93 föreslås medel anvisas för bilateralt miljösamarbete under utrikesdepartementets huvudtitel.

Egen produktion av miljöskyddsutrustning i Öst- och Centraleuropa är också det främsta syftet för det samnordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO. Fram till hösten 1991 hade NEFCO behandlat ett 30-tal ansökningar och beviljat finansiering för fem projekt.

På svensk-polskt initiativ hölls en konferens på regeringschefsnivå i Ron neby i september 1990. Vid konferensen beslöts att ett ätgärdsprogram för att återställa Östersjöns ekologisk balans skulle tas fram. En särskild arbets grupp inoin ramen för Helsingforskommissionen skall utarbeta ett förslag till ätgärdsprogram som skall redovisas inför en miljöministerkonferens i april 1992.1 programmet redovisas varje lands föroreningskällor uppdelade efter de områden i Östersjön som påverkas. En förutsättning för att åtgärder skall 12

kunna påbörjas under är 1993, i enlighet med regeringschefernas beslut, är Prop. 1991/92:100 att projekteringsarbeten påbörjas snarast. Under utrikesdepartementets hu- Bil. 15 vudtitel har medel beräknats för detta ändamål.

De insatser i och samarbete med Öst- och Centraleuropa som inletts på miljöområdet kommer att fortsätta i än högre grad. Samarbetet avser främst Östersjön samt ett kraftigt förstärkt samarbete mellan myndigheterna i resp. land. Medel för miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa kommer att anvisas frän en ram på 430 milj.kr. som redovisas under utrikesdepartementets huvudtitel.

För kärnsäkerhet och strålskydd i Östersjöregionen finns ett särskilt samarbetsprogram, som frän svensk sida samordnas av kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet. I september 1991 anvisade regeringen 15 milj. kr. frän anslaget för bidrag till internationella biståndsprogram till samarbetet som bl.a. avser jämförande säkerhetsanalyser, utformning av lagstiftning och uppbyggnad av en tillsynsmyndighet i Litauen.

Vid ESK:s Krakow-symposium om kulturarvet uppmärksammade Sverige behovet av skydd för kulturmiljöer utsatta för bl.a. luftföroreningar. Delta-garstaterna förband sig att eftersträva en samordning av beslut inom området samt alt motverka nedbrytningsprocessen.

Den svenska och polska regeringen har inbjudit samtliga stater i Östersjöregionen till en trafikpolitisk konferens den 17-18 mars 1992. Det fortsatta miljöarbetet inom trafiken står högt på dagordningen för konferensen.

2.3 Arbetet inför UNCED

Ijuni 1992 hålls FN-konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro. En förberedande kommitté, som är öppen för alla stater, leder förhandlingarna inför konferensen. Parallellt med den förberedande kommittén arbetar särskilda förhandlingskommittéer med konventioner för klimatfrågan resp. biologisk mångfald. Förhandlingarna är inriktade mot följande resultat:

n Enprincipdeklaration om miljö och utveckling (EartU Charter). Den skall fastställa centrala principer för staters och individers rättigheter och skyl digheter för att säkerställa en hållbar utveckling. n En ramkonvention om klimatfiågor i syfte att begränsa utsläppen av växt husgaser, bl.a. koldioxid. Avsikten är att konventionen skall kunna öpp nas för undertecknande vid UNCED. En utgångpunkt för Sveriges ar bete med konventionen är bl.a. trepartiuppgörelsen om energipolitiken i januari 1991. En svensk analys av klimatfrågan har gjorts av naturvårds verket, n En konvention om biologisk mångfald som syftar till alt bevara mångfal den och främja ett hållbart nyttjande av både vilda och domesticerade djur och växter samt reglera principerna för rätten till de genetiska resur serna. D Ett samlat handlingsprogram för nationella och internationella miljöåt gärder under detta och in i nästa århundrade (den s.k. Agenda 21). I handlingsprogrammet ingår dels stora miljöområden såsom markvård, skogsvärd, marin miljö, bioteknik, kemikalieanvändning och avfallshan- 13

tering, dels åtgärder som berör kopplingar mellan miljö och exempelvis Prop. 1991/92:100 fattigdom, befolkningsutvecklingen, utvecklingsländernas skuldsättning. Bil. 15 ekonomiska styrmedel och tillgång till miljöanpassad teknik. I arbetet med handlingsprogrammet diskuteras också möjligheterna att inleda förhandlingar om en internationell överenskommelse om förvaltning och utnyttjande av jordens skogstillgångar, n Rekommendationer om formerna för FN-systemets framtida arbete med miljö och utveckling och vilka institutioner inom FN soin skall ha ett särskilt ansvar för miljöfrågorna.

Vid UNCED kommer frågan om resursöverföringar till u-länderna att bli mycket viktig. Det behövs särskilt bistånd för att u-länderna skall kunna delta i globala åtgärdsprogram. Sverige har beredskap för att delta i de resursöverföringar som konferensen kan komma att besluta eller rekommendera. Medel för detla föreslås under utrikesdepartementets huvudtitel.

Sverige har tagit initiativ till att söka anordna en världskonferens kring trafik- och miljöfrågor i FN:s regi. Ett beslut om detta skulle kunna fattas vid UNCED.

I Sverige finns en nationalkommitté (ME 1990:01) för förberedelser inför UNCED. I kommittén ingär företrädare för riksdagspartier, myndigheter, organisationer och forskningen. Den svenska regeringen har i samräd med nationalkommittén utarbetat en svensk nationalrapport till UNCED.

2.4 Övrigt internationellt miljösamarbete

D I det svenska utvecklingsbiståndet integreras miljöaspekterna. Som komplement till detta finns särskilda bbtåndsmedel för miljöinsatser. Under utrikesdepartementets huvudtitel föresläs 155 milj.kr. till miljöinsatser under bidraget till internationella biståndsprogram och 250 milj.kr. till särskilda miljöinsatser under utvecklingssamarbete genom SIDA.

D Inom OECD har miljöministrarna under år 1991 fastställt rekommendationer för användningen av ekonomiska styrmedel på miljöområdet. Arbete pågår inom OECD på en rad centrala miljöområden, bl.a. hur miljö- och handebregler skall kunna samverka, om begränsning av användningen av miljöskadliga kemikalier, om kontroll av avfalbtrans-porter över gränserna samt om miljöskatter. Vid ett möte mellan OECD:s miljö- och biståndsministrar i december 1991 diskuterades en ökad integrering av miljö- och utvecklingsfrågor i samarbetet inom OECD. I uttalandet från mötet, som var det första i sitt slag, framhölls bl.a. behovet av en modifierad global miljöfond för att överföra ytterligare resurser till utvecklingsländerna.

D I GATT har ett arbete inletts som enligt svenskt synsätt syftar till att se över handelsregelverket mot bakgrund av den ökade betydelse miljöpolitiken har för alla länder.

D De europeiska transportministrarna har inom ramen för CEMT i november 1991 antagit en resolution om att utveckla internationella regelsystem för bl.a. nu"nskad bränsleförbrukning.

n Utsläppen av flyktiga organbka ämnen (VOC) i Europa skall minska med

30 % till år 2000 räknat från något år under perioden 1984-1990, enligt ett Prop. 1991/92:100 avtal som undertecknades i november 1991 inom ramen för konvention Bil. 15 om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) är det svenska målet att VOC-utsläppen skall minska med 50 % till år 2000 räknat från 1988 ärs nivä. Utifrån samma konventlon pågår förhandlingar om nya mäl för att begränsa svavelutsläppen. Arbete har också påbörjats för att genom ett nytt protokoll minska kväveutsläppen. Sverige har initierat ett arbete om metaller och stabila organiska ämnen med inriktning på bindande protokoll om minskade utsläpp.

n Länderna inom ECE undertecknade i Esbo, Finland, i februari 1991 en konvention om krav på att miljökonsekvensbeskrivningar skall utarbetas och kommuniceras innan beslut fattas om projekt som kan ge upphov till gränsöverskridande miljöpåverkan. Den s.k. Esbokonventionen ratificerades under hösten 1991 av Sveriges regering efter riksdagens godkännande (prop. 1991/92:5, BoU5, rskr. 25).

n En ramkonvention för att öka kärnsäkerheten häller pä att utarbetas inom det internationella atomenergiorganet, lAEA. Ett underlag skall behandlas av IAEA:s styrelse i februari 1992. Pä svenskt initiativ ingär slutförvaring av radioaktivt avfall i de omräden som tas upp i konventionsarbetet.

n Flera konventioner för att skydda vilda djur och växter har utvidgats det senaste året. Det gäller bl.a. ökat skydd för småvalar enligt Bonnkonventionen till skydd för flyttande vilda djurarter. Inom Europarådet har en europeisk naturvårdsstrategi utarbetats till skydd för europeiska vilda djur och växter samt deras livsmiljöer. Inom ramen för CITES-konven-tionen om handel med utrotningshotade arter har Sverige till 1992 ärs partsmöte föreslagit att bl.a. atlantisk tonfisk skall omfattas av konventionens mest restriktiva handelsregler.

3 Miljöutvecklingen i Sverige

Miljöarbetet i Sverige utvecklas i enlighet med riksdagens miljöpolitiska beslut i juni 1991, vilket bl.a. innebär att varje sektor får ett allt större ansvar för miljöutvecklingen inom det egna området. De myndigheter som arbetar med jordbruks- och transportfrågor håller pä att utveckla rutiner för egna ärliga miljörapporter. Avsikten är att dessa skall ingå i underlaget till framtida miljöredovisningar.

Inom naturvärdsverket prioriteras ett nytt program för att bygga upp miljöövervakningen, bäde pä nationell och regional nivä. Som komplement till tidigare övervakning av framför allt förekomsten av olika föroreningar kommer den framtida miljöövervakningen även att inkludera hälsoeffekter och utvecklingen i olika biotoper.

De svenska utsläppen av svaveldioxid är i dag väl nere i den nivä som mot svarar riksdagens beslut om mål för är 1995. Utsläppen av kväveoxider har också minskat, men uppsatta mål till år 1995 kan endast näs under förutsätt ning att ytterligare åtgärder vidtas. 15

När det gäller koldioxid skall Sverige verka för att de totala koldioxidut- Prop. 1991/92:100 släppen i Västeuropa år 2000 inte överstiger nuvarande nivå för att därefter Bil. 15 minska. De svenska utsläppen av koldioxid var år 1990 något lägre än under åren 1988 och 1989. Enligt preliminära uppgifter minskade utsläppen av koldioxid frän trafiken i Sverige under 1990 och 1991.

Utsläpp av vattenföroreningar till svenska kustområden har minskat med avseende på fosfor och metaller. Utsläppen av klorerade organiska ämnen från massaindustrin har också minskat. Även utsläppen av kväve till kustvattnet har troligen gätt ner något, trots att statistiken visar ökande utsläpp. Detta beror troligen på brister i äldre statistik över kväveutsläppen.

1991 års resultatredovisning från naturvårdsverket innehåller främst uppgifter om förändringar av vatten- och luftbuma utsläpp. Regeringen avser, i enlighet med regeringsdeklarationen, att återkommande redovisa miljösituationen till riksdagen. Naturvärdsverket planerar att till årsskiftet 1992-1993 göra en sammanfattande redovisning av hur miljösituationen i landet utvecklas.

3.1 Trafik

Bränsleförbrukningen och därmed avgasutsläppen frän alla typer av transporter minskade påtagligt under åren 1990 och 1991 och ligger för t.ex. koldioxid pä 1988 ärs nivå. Försäljningen av drivmedel minskade med drygt 10% under åren 1990-1991 samtidigt som trafikarbetet gick ned med ett par procent inom bäde vägtrafik och sjöfart. Järnvägstrafiken minskade under dessa år med ca 10 % och flygtrafiken med 15 %. Försäljningen av nya bilar gick ned med ca en tredjedel under samma period.

Statens väg- och trafikinstitut kommer att i mars 1992 presentera en ny trafikprognos, som kan ge underlag för nya utsläppsberäkningar för 1990-talet.

Trafiksektorns arbete med att minska bl.a. avgasutsläppen skall, enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, TU30, rskr. 345) styras av de globala, nationella och lokala miljömål som har beslutats. En särskild strategi har lagts fast för hur trafiksektorn skall bidra till att uppfylla målen genom att kraftigt minska hälsofarliga och miljöstörande effekter samt begränsa klimatpåverkan.

I enlighet med riksdagsbeslutet utvecklas järnvägssystemet i Sverige under 1990-talet för att stärka dess ställning som miljövänligt transportalternativ. Under vären och hösten 1991 har beslut fattats om nya järnvägssatsningar bl.a. Mälarbanan och Svealandsbanan, samt om att börja bygga Arlandabanan och en järnvägstunnel genom Hallandsåsen. Dessutom har regeringen tidigarelagt ytterligare järnvägsprojekt, t.ex. utbyggnaden för snabbtåg mellan Stockholm och Malmö.

Storstädernas trafikmiljö har belysts i storstadsförhandlarnas förslag. Statliga bidrag om sammanlagt 5,5 miljarder kronor har avsatts till dessa projekt. Investeringarna syftar till att förbättra storstädernas trafik- och miljösituation.

En ansökan om att bygga en bro över Öresund kommer att bli föremål för miljöprövning enligt naturresurslagen, miljöskyddslagen (1969:387) och 16

vattenlagen. En bred miljökonsekvensbedömning kommer därmed att ske. Prop. 1991/92:100

Miljöprövningen skall gälla en fast förbindelses regionala påverkan och ef- Bil. 15

fekter på Östersjön. Avgörande i denna bedömning är att den sä kallade

nollösningen vad gäller vattenströmningen mellan Östersjön och Kattegatt

kan säkerställas. Respekten för det med Danmark träffade avtalet kräver att

miljöprövningen görs med största möjliga noggrannhet. I detta sammanhang

skall även andra stater än Sverige och Danmark ha möjlighet att yttra sig om

projektet, i enlighet med den s.k. Esbokonventionen.

Luftfartsverket fick i augusti 1991 tillständ enligt naturresurslagen för att bygga en tredje bana vid Arlanda flygplats. I regeringens beslut ingick bl.a. krav pä att föroreningarna frän den samlade verksamheten vid flygplatsen skall begränsas. Bl.a. får utsläppen av kväveoxider och koldioxid under tio år efter det att banan är klar, inte överstiga 1990 ärs nivå. Till den samlade verksamheten räknas även marktransporter till och frän flygplatsen, inkl. den tidigare nämnda tågförbindelsen till Stockholm.

Regeringen har beslutat att även lokaliseringen av den nya flygplatsen i Karlstad skall prövas enligt naturresurslagen.

Under år 1990 ansökte sjöfartsverket enligt naturresurslagen om att få öppna en ny färjeled i Stockholms skärgård, den s.k. Rödkobbsleden. Ansökan återkallades år 1991 sedan Värmdö kommun motsatt sig den.

En samordning av land- och sjötransporter till Stockholmsregionen skall pä regeringens uppdrag utredas av den s.k. TRANSTOCK-utredningen (K1991:C). S)d'tet är att fä underlag för att uppnå effektiva och miljövänliga lösningar för Stockholmsregionens transporter.

Regeringen har föreskrivit, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338), att nya fordon skall delas in i miljöklasser efter vilka krav på avgasrening de uppfyller. Bestämmelserna avser fordon av modell är 1993 och senare och för dessa differentieras bilaccisen till förmån för de miljömässigt bästa klasserna. För personbilar, lätta lastbilar och bussar motsvarar miljöklass 3 dagens krav i Sverige, miljöklass 2 svarar mot Förenta staternas federala krav frän 1994 års modeller och miljöklass 1 stämmer överens med Kaliforniens nya krav på avgasrening. Kommande skärpta EG-krav av motsvarande innebörd kommer att inordnas under miljöklass 2 i det svenska miljöklassystemet. Miljöklasserna för tunga lastbilar och bussar är i fråga om gränsvärden och provmetoder anpassade till nuvarande och kommande EG-krav och omfattar i miljöklass 1 även särskilda bullerkrav.

Ett fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete för en ökad användning av miljöanpassad fordonsdrift aviseras i kommunikationsdepartementets bilaga.

3.2 Varuproduktion

Varornas miljöpåverkan, från rävaruuttag till avfallshantering, har fått relativt sett större betydelse i miljöarbetet och kräver ett omfattande internationellt samarbete. En interdepartemental arbetsgrupp analyserar utgångspunkterna för en långsiktig strategi för att begränsa varornas miljöpåverkan i alla led. Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete senast den 31 maj 1992.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

Varornas innehåll av hälso- och miljöskadliga ämnen Prop. 1991/92:100

Arbetet med att avveckla och begränsa användningen av ämnen i kemiska ''- produkter och varor som är skadliga för hälsa och miljö fortsätter. En bättre tillämpning av substitutionsprincipen är en huvuduppgift för kemikalieinspektionen. I detta arbete har 13 ämnen eller ämnesgrupper prioriterats. Förbud och begränsningar har beslutats för kvicksilver och klorerade organiska lösningsmedel. Frän den 1 januari 1992 är febertermometrar med kvicksilver förbjudna. Vissa mätinstrument och apparater med kvicksilver har förbjudits från den 1 januari 1993. De klorerade organiska lösningsmedlen metylenklorid, trikloretylen och tetrakloretylen har förbjudits i kemiska produkter som säljs till konsumenter från den 1 januari 1993. Metylenklorid och trikloretylen i produkter för yrkesmässigt bruk har förbjudits frän den 1 januari 1996.

En rad åtgärder, oftast med syfte att nä överenskommelser med berörda branscher, har vidtagits för att begränsa användningen av bly, arsenik, kreosot, krom, organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel, klorparaffiner och nonylfenoletoxylater.

Avvecklingen av CFC och andra ozonnedbrytande ämnen följer planerna. I november 1991 beslutade regeringen att 1,1,1-trikloretan samt haloner och koltetraklorid förbjuds frän utgången av 1994 resp. 1997. Användningen av HCFC-22 begränsas enligt samma beslut frän den 1 januari 1994. Begränsningen av övriga HCFC-föreningar har notifierats under hösten 1992. De enda områden där CFC fortfarande används är för kemtvätt, som köldmedel, läkemedelsaerosoler och för viss skumplasttillverkning. År 1990 hade CFC-användningen i Sverige minskat till 1935 ton, jämfört med 5140 ton är 1986. Användningen av halon minskade under samma tid från 200 ton till 55 ton per är.

Begränsningsarbetet bedrivs internationellt för att fä bredast möjliga uppslutning kring nödvändiga begränsningar. Eftersom en mycket stor andel av de skadliga ämnena importeras till Sverige i kemiska produkter och i varor, är samarbetet över gränserna nödvändigt för att arbetet skall kunna bedrivas effektivt. Därmed undviks också handelshinder. Sverige har tagit pä sig en pådrivande roll i OECD:s kemikaliearbete och kommer att göra sä även inom ramen för EES-avtalet. En viktig del av detta arbete är att finna gemensamma kriterier för att bedöma vilka ämnen som i första hand bör avvecklas.

Märkning och förpackningar

Kemiska produkter märks för närvarande med avseende pä hälsofarlighet. Kemikalieinspektionen arbetar med såväl kriterier för miljöfarlighet som regler för miljöfarlighetsmärkning. Det sker i europeiskt samarbete. Kemikalieinspektionen har beslutat om ny regler som börjar gälla under 1992.

För att underlätta konsumenternas möjligheter att välja miljöanpassade produkter pågår sedan är 1990 ett nordiskt arbete med positiv miljömärkning. En varas hela livscykel skall bedömas innan produkten kan märkas

med den nordiska symbolen för miljömärkning, en svan. Avsikten är att

hjälpa konsumenterna att välja de produkter som innebär minst belastning Prop. 1991/92:100 för miljön samt att stimulera produktutveckling. Miljömärkningsstyrelsen i Bil. 15 Sverige har under år 1991 lagt fast krav för miljömärkning när det gäller finpapper, diskmaskiner, tvättmedel, knappcellsbatterier samt kedjeolja för motorsågar. Närmast väntas kriterier för miljömärkning av toalett- och hushållspapper.

Användningen av engångsförpackningar för drycker i form av PET-flaskor skall upphöra. Hitills har 14 bryggerier fått dispens frän förbudet, dock längst till utgången av år 1992.

Förpackningsutredningen har lämnat sitt slutbetänkande (SOU 1991:76 och 1991:77) och förslagen remissbehandlas för närvarande.

Industriproduktion

Miljömålet för industriproduktionen är att industrins utsläpp av föroreningar inom en tioårsperiod skall minska till niväer som inte skadar människor och miljö. Vilka utsläppsnivåer detta motsvarar måste klarläggas genom forskning och övervakning. Regeringen har gett naturvärdsverket i uppdrag att före den 1 juli 1992 ta fram en plan för omprövning av industrins utsläppsvillkor.

I arbetet med omprövningsplanen skall skogsindustrin prioriteras med anledning av att skogsindustrin är den dominerande källan till utsläpp av klorerad organisk substans. Dessutom har en nordisk arbetsgrupp tillsatts för att dels undersöka möjligheterna att minska skogsindustrins samtliga utsläpp, dels analysera möjligheterna att helt upphöra med klorgasblekning av pappersmassa.

En ansökan enligt naturresurslagen om att få öppna en gruva i Laisvall i Arjeplogs kommun avslogs av regeringen ijanuari 1991.1 ansökan ingick en begäran om att leda över vatten frän sjön Laisan till sjön Aisjaure. Detta skulle ha inneburit ett ingrepp i Vindelälvens vattensystem, som är skyddat enligt naturresurslagen.

Arbetet med att återställa miljöskadade områden fortsätter i enlighet med naturvårdsverkets femårsprogram. Ett exempel på projekt inom programmet är åtgärder mot fiberbankar, som innehåller PCB, i Järnsjön i Emåns vattensystem.

3.3 Bostäder

Inom bostadssektorn fortsätter arbetet med att förbättra inomhusklimat och energihushållning, utifrån riksdagens beslut ijuni 1991. För bättre kontroll av ventilationsluften och för information om kemiska produkter i byggmaterial för att underlätta byggföretags och konsumenters materialval har regeringen meddelat nya föreskrifter (SFS 1991:1273 resp. SFS 1991:1276). Frågan om bullernormer för inomhusmiljön kommer att utredas.

Under är 1992 fortsätter boverkets och byggforskningsrådets kampanj "Hus och Hälsa". Det senaste året har också byggforskningsrädet publicerat rapporter om inomhusklimat och energihushållning.

3.4 Energi Prop. 1991/92:100

Riksdagens beslut ijuni 1991 om energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373) innebar bl.a. ett program för omställning och utveckling av energisystemet. Programmet skall främja ökad hushållning med energi, användning av sol-, vind- och bioenergi samt utveckling av ny miljöriktig kraftproduktion. Från den 1 juli 1991 kan stöd lämnas bl.a. till investeringar i biobränsleeldade kraftvärmeverk, vindkraftverk, solvärmeanläggningar samt till introduktion av energieffektiv teknik. Kraftvärmeverkens konkurrenskraft gentemot kondenskraftverk har stärkts genom att allmän energiskatt inte längre tas ut på den del av bränslet som används för värmeproduktion.

Den genomsnittliga svavelhalten i den olja som säljs har sjunkit. Det beror dels pä den svavelskatt som infördes den 1 januari 1991, dels pä vissa kommuners beslut om att införa strängare krav pä svavelhalten i tjock eldningsolja.

En biobränslekommission har tillsatts och lämnade i november 1991 delbetänkandet (SOU 1991:93) El från biobränslen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande med sikte pä en proposition under våren 1992.

Miljöklasserna för oljeprodukter ändrades från den 1 januari 1992, utifrån bränslenas miljöegenskaper. Skattesatserna har bestämts till 90 kr./m' för miljöklass 1 och 290 kr./m för miljöklass 2.

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1991/92:67, SkU6, rskr. 99) att frän den 1 januari 1992 slopa skatten pä oblandad etanol som säljs som motorbränsle.

Utredningen om översyn av reglerna om skattenedsättning för industrin och växthusnäringen m.m. avslutade i november 1991 sitt arbete genom att till regeringen överlämna belänkandet (SOU 1991:90) Konkurrensneutral energibeskattning. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Riksdagen har nyligen pä regeringens förslag ändrat den allmänna energiskatten sä att skattepliktsgränsen för små vindkraftverk höjs frän 100 kW till 500 kW (prop.l991/92:67, SkU6, rskr. 99). Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1992.

3.5 Jordbruk och skogsbruk

Skogsstyrelsen, jordbruksverket och fiskeriverket har i sina instruktioner fått en precisering av resp. sektors ansvar för miljöfrågorna. Myndigheterna skall i fortsättningen utveckla delmål och åtgärdsprogram för miljöarbetet inom sektorn. De har också ansvaret för att dessa mäl följs upp. I enlighet med riksdagens beslut (1990/91:JoU 30, rskr. 338) har regeringen tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp för att analysera hur de grundläggande principerna för intrångsersättning m.m. förhåller sig till dels en ökad hänsyn till naturvården, dels till principen att varje sektor har ansvar för miljön inom sitt område. Arbetsgruppen redovisar sina överväganden kring årsskiftet 1991-1992.

För att öka kunskapen om olika skyddsvärda och hänsynskrävande objekt i skogslandskapet har skogsvårdsorganisalionen inlett inventeringar av sumpskogar och nyckelbiotoper i samråd med bl.a. naturvårdsverket.

Skogsstyrelsen har för avsikt att samordna de olika projekten till en mer all- Prop. 1991/92:100 omfattande inventering av naturresurser i skogen. Bil. 15

I odlingslandskapet har bl.a. ängs- och hagmarker inventerats. Länsstyrelserna skall med hjälp av bl.a. denna inventering presentera ett program för att bevara odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.

Ett miljömål för skogsbruket skall utformas av den skogspolitiska kommittén (Jo 1990:03). Efter beslut av riksdagen våren 1991 har kommittén även fatt i uppdrag att ge förslag till hur skogsmarkskalkning skall kunna finansieras i framtiden.

Miljöeffekterna av jordbrukets omställning, som en följd av den nya livsmedelspolitiken, utvärderas av naturvärdsverket, jordbruksverket och riksantikvarieämbetet. I regeringens uppdrag till myndigheterna ingår att varje år både ge en redovisning av miljösituationen och en utvärdering av stöden till landskapsvärd och naturvärdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA). En första redovisning skall lämnas till regeringen den 30 juni 1992. Regeringen har tillsatt en särskild kommission (Jo 1991:97) för att förbereda en avstämning av omställningsbeslutet. Kommissionen skall bl.a. kartlägga effekterna för svenskt jordbruk vid ett eventuellt EG-medlemskap och pröva frågan om arealersättning som en metod för att bevara öppna landskap.

3.6 Naturvård

Naturvärden har en central roll i miljöpolitiken. En proposition om att skydda fler värdefulla älvsträckor förbereds för närvarande inom regeringskansliet.

Naturvårdsarbetet har innevarande budgetår fått förstärkta resurser för att säkerställa värdefull natur, i enlighet med riksdagens beslut. För att få en effektiv användning av resurserna arbetar naturvärdsverket med att konkretisera naturvårdsarbetet, bl.a. genom att identifiera indikatorer som kan spegla förändringar i naturmiljön och ge underlag för prioriteringar. En av flera viktiga indikatorer är t.ex. statusen för hotade arter.

För att genomföra förändringarna av naturvärdslagen (1964:822), enligt riksdagens beslut ijuni 1991, behövs vissa utredningsinsatser. När det gäller skyddet för smäbiotoper skall naturvärdsverket i samräd med skogsstyrelsen redovisa ett förslag senast den 30 juni 1992. Även frägan om förbud mot markawattning i vissa delar av landet skall utredas.

Sverige har nu 22 nationalparker. Ar 1991 invigdes Björnlandets och Djuröskärgärdens nationalparker.

3.7 Kulturmiljön

Vården av kulturmiljön är ett område där miljöpolitiken och kulturpolitiken har gemensamma uppgifter. Det gäller inte minst uppgiften att bevara värden i kulturlandskapet och att minska skadeverkningarna av luftföroreningar och försurning.

Det gäller också planeringen av den byggda miljön där kravet pä miljö konsekvensbeskrivningar kommer att beröra åverkan på kulturvärden vid markexploateringar. Genom anslag över tilläggsbudget har riksantikvarie- 21

ämbetet (RAÄ) under året tillförts extra medel om 50 milj. kr. för investe- Prop. 1991/92:100 ringar i byggnadsvärd, industriminnen och fornminnesplatser. Bil. 15

RAA har regeringens uppdrag att utreda hur den centrala myndighetens roll kan stärkas när det gäller att bygga upp kunskap om kulturmiljövärden samtidigt som den regionala organisationen får ett ökat ansvar för att verk ställa besluten. I enlighet med detta synsätt föreslär chefen för kulturdepar tementet förstärkta resurser för forskning och utveckling inom RAA och chefen för civildepartementet ökade anslag till länsstyrelsernas kulturmil jöenheter. I

3.8 Utbildning och forskning

En forskningspolitisk proposition förbereds till våren 1993. Den avses omfatta budgetåren 1993/94-1995/96. Som ett led i förberedelserna har regeringen tillsatt en särskild utredning ( M 1991:03) om den sektorsfinansierade miljöforskningen. Utredningen skall föreslå prioritering av insatser och vara klar senast den 30 juni 1992. Därtill har Kungl. Vetenskapsakademin fått i uppdrag att utvärdera den svenska miljöforskningens kvalitet och inriktning. Vetenskapsakademins utvärdering skall redovisas senast den 1 juli 1992.

Miljöundervisningen i grundskolan och gymnasiet skall utvecklas och förutsättningarna utreds av läroplanskommittén (1991:117).För högskolornas del har grundutbildningsrådet fått regeringens uppdrag att följa och stimulera utvecklingen av miljöutbildningen. Särskilda medel, 4 milj.kr., härföre-slagits för detta ändamäl över utbildningsdepartementets huvudtitel.

4 Decentralisering och fysisk planering

Miljöarbetet integreras allt mer i alla sektorer, samtidigt som ansvaret decentraliseras. I första hand har den enskilde utövaren ansvaret för miljöarbetet. Från regering och myndigheter sker det en decentralisering av reglering och kontroll frän centrala statliga myndigheter till kommuner och länsstyrelser. De centrala plan- och miljömyndigheternas uppgifter blir därigenom mer inriktade på att tillsammans med sektorsmyndigheterna utveckla instrument för den förebyggande miljövärden och följa upp resultaten inom samtliga sektorer.

4.1 Planering för en god miljö

Kommunerna skall enligt plan- och bygglagen (1987:10) utarbeta översikts planer som tidigt kan belysa hur kommunerna hushållar med naturresur serna och ger förutsättningar för en förebyggande miljö- och naturvård. När mare 75 % av landets kommuner hade den 1 oktober 1991 antagit sin första översiktsplan. Arbetet har bl.a. visat översiktsplanernas betydelse när det gäller att planera bostads- och arbetsområden med hänsyn till transportbehoven. Översiktsplanerna har vidare gjort det möjligt att be gränsa inverkan på natur- och kulturvärden när gasledningar, trafikleder, etc. byggs. 22

En särskild utredare (M 1991: 01) har tillsatts för att belysa hur kommu- Prop. 1991/92:100 nernas miljöarbete kan förstärkas. Det gäller bäde det förebyggande arbetet Bil. 15 och myndighetsuppgifter. Utredaren, som skall ha avslutat sitt arbete före utgången av år 1992, skall bl.a. lyfta fram goda exempel pä organisationsformer som gör att hälso- och miljöfrågorna kommer in tidigt i kommunernas beslutsprocess.

Kommunerna arbetar sedan 1991 med att ta fram avfallsplaner som skall ge underlag för att utveckla hanteringssystem, m.m.

Regeringen beslutade i november med stöd av naturresurslagen, att Solna och Stockholms kommuner skall redovisa hur natur- och kulturminnesvärdens samt friluftslivets intressen tas till vara vid planeringen av området kring Brunnsviken.

Länsstyrelsema fick en ny organisation den 1 juli 1991. Den innebär bl.a. att länsstyrelsernas planeringsansvar har blivit bredare och innefattar numer även jordbruk, fiske och kommunikationer. För att underlätta det fortsatta utvecklingsarbetet finns en särskild utvecklingsgrupp (C 1991:C) för länssty-relsefrägor. När det gäller länsstyrelsernas miljöarbete är en god livsmiljö ett av de områden som valts ut för fördjupad analys i regeringens direktiv för länsstyrelsernas fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1993/94 -1994/95.1 detta sammanhang är utvecklingen av regionala miljöanalyser och tillsynsplaner viktiga uppgifter.

Naturvårdsver-kets instruktion har ändrats från den 1 juli 1991. Naturvårdsverket har fått en mer renodlad och aktiv roll när det gäller att vägleda, samordna och följa upp miljöarbetet inom alla områden. Ett par av de uppgifter som särskilt betonas i instruktionen är att sprida kunskaper om miljöforskning samt att genom miljöövervakning ta fram uppgifter som belyser miljötillståndet.

Boverket skall under våren 1992 redovisa en utvärdering av kommunernas översiktsplaner. Vidare har boverket utrett vilka konsekvenser trafikverkens långsiktiga investeringsplaner har för planeringen av bebyggelse och hushållning med naturresurser. Enligt boverket visar utvärderingen att frågor om markanvändning, naturresurser, miljö och klimat spelar en undanskymd roll i den regionala resp. lokala beslutsprocessen.

Sedan den 1 juli 1991 gäller att viktigare förändringar av mark- och vattenanvändningen skall föregås av en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt naturresurslagen. MKB skall ge underiag för en samlad bedömning av effekterna för miljön, människors hälsa samt hushållningen med naturresurser. Boverket, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet ansvarar för utvecklingen av metoder för MKB och för utbildning av personal vid länsstyrelser och andra myndigheter. En annan viktig fräga är hur MKB kommer in vid kommunala beslut och hur MKB behöver utvecklas med anledning av EG:s fortsatta arbete med dessa frågor.

Buller från t.ex. skotrar i fjällområden och motorbåtar i skärgårdar skall belysas av en särskild utredare (M 1991: 02). I uppgiften ingår dels att behandla möjligheterna till restriktioner mot bullrande aktiviteter, dels att studera i vilka fjäll- och skärgårdsområden som det är särskilt viktigt med en låg bullernivå. Utredningen ingår i regeringens arbete med en samlad ak-

tionsplan mot buller. Arbetet med aktionsplanen kommer att breddas och Prop. 1991/92:100 intensifieras under år 1992. Bil. 15

4.2 Utveckling av miljötillsynen

För att stärka tillsynsarbetet skall alla företag som har tillstånd enligt miljöskyddslagen varje är lämna en miljör-appori till tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen eller kommunen. Denna regel infördes är 1989 och under år 1991 har de första miljörapporterna som avser ett helt kalenderår lämnats in.

Det är viktigt att se sambandet mellan arbetsmiljön och den yttre miljön. För att utveckla detta och effektiviteten i tillsynsarbetet behövs en ökad samverkan mellan myndigheterna som har ansvar för arbetsmiljön resp. den yttre miljön. Regeringen har därför givit arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att till årsskiftet 1991-1992 i samråd med naturvärdsverket och kemikalieinspektionen ha kartlagt förutsättningarna för en ökad samverkan i den regionala och lokala tillsynen av ar-betsmiljön och den yttre miljön.

5 Miljö och ekonomi

Utvecklingen av natur- och miljöräkenskaper har behandlats av miljöräkenskapsutredningen som lämnade sitt slutbetänkande (SOU 1991:38) i juni 1991. Utredningen har remissbehandlats. Regeringen avser att ge konjunkturinstitutet uppdraget att utveckla metoder och modeller för att redovisa de viktigaste sambanden mellan miljö och ekonomi. En särskild samarbetsgrupp bör bildas med uppgift att stödja och påverka arbetet. Statistiska centralbyrån bör fä ansvar för att utveckla miljöräkenskaper, samt att förbättra och komplettera miljöstatistiken. Därmed inleds ett utvecklingsarbete som skall leda till att traditionella ekonomiska data i framtiden kompletteras med miljödata.

De statliga anslagen till miljöområdet är ett otillräckligt mått pä miljöarbetet i landet eftersom merparten av verksamheten utförs av företag, kommuner och enskilda individer. De direkta statliga miljöanslagen uppgick budgetåret 1991/92 till ca två miljarder kronor. Därtill kom indirekta anslag till miljöområdet såsom utbildningsanslag och investeringar i infrastruktur.

Industrins miljöinvesteringar är svåra att särskilja frän andra investeringar inom industrin. Förändringar av processteknik har ofta väl sä stor betydelse för miljön som införandet av filter och reningsverk. De största miljöinvesteringarna har hittills gjorts inom skogsindustrin, kemisk industri samt järn-och stålindustrin. Enligt statistiska centralbyrån (SCB) uppgick industrins investeringar i miljöskyddsåtgärder år 1988 till 2560 milj. kr., vilket betydde att 6,5 % av de totala investeringarna skedde i form av direkta miljöinsatser. SCB kommer att under år 1992 genomföra en ny undersökning av industrins miljöinvesteringar.

Kostnaderna för kommunemas miljöskyddsarbete kommer att redovisas i en SCB-undersökning som skall vara avslutad under är 1993.

Sverige har utvecklat ekonomiska styrmedel i syfte att minska miljöstör- 24

ningar och effektivisera skattesystemet frän miljösynpunkt. Regeringen av- Prop. 1991/92:100 ser att föreslå en breddad användning av ekonomiska styrmedel på miljöom- Bil. 15 rädet. Inriktningen skall vara att produkter och verksamheter fullt ut bär sina miljökostnader.

Genom skattereformen överfördes ca 18 miljarder kronor frän inkomstbeskattning till beskattning av energi och av förorenande utsläpp. Många av dessa styrmedel har införts under år 1991. Det saknas faktiska uppgifter om vilka intäkter de hittills har medfört dels i form av inkomster, dels i form av minskade föroreningsmängder. När det gäller beräknade inkomster för stats-och kommunkassor dominerar koldioxidskatten, som svarar för 11,2 miljarder kronor. Svavelskatten omfattar ca 1,1 miljard kronor och skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel ca 272 milj. kr. Flera ekonomiska styrmedel, såsom avgifter för kväveoxider och skattedifferentiering för bensin, innebär inget nettotillskott för statskassan.

Under år 1991 har följande skatter beslutats av miljöskäl: D Miljöklasser för fordon (se s. 17) n Skatteklasserna för oljor har förändrats (se s. 20) n Ökad skattedifferentiering mellan blyad och oblyad bensin från 30 till 39 öre.

6 Miljöutvecklingen i siffror

I det följande redovisas utsläpps- resp. användningsmängder för nägra ämnen där ny statistik tagits fram jämfört med uppgifterna i Hur mår Sverige? (prop. 1990/91:90 Bilaga A).

Uppgifterna kommer frän naturvårdsverket och avser utsläpp resp. användning i Sverige. Uppgifter om svaveldioxid och kväveoxider för 1990 är preliminära.

25 Prop. 1991/92:100 Bil. 15

1000 ton

KOLDIOXID

Totalt

uuuuu ■

•s

—

------ 1

CFC

ton 7000 T

D

CFC-användnlng

Beräknad ökad användning enligt prognos 1986.

1980 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90

1986 1988

1991 prognos

1000 ton 500

1000 ton 600

500 400 300 200 100

100 SVAVELDIOXID

Totalt

N

Sv

N

\

-

Mål

iörS

Oa-i

itslä)

ipIS

k

1980 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90

KVAVEOXIDER

Totalt

' • .

■ . .

- _ _

SI för

NOx

-utsi

ippi

1980 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90

De Streckade linjerna anger preliminära beräkningar utifrån nya uppgifter om sjöfartens verkliga utsläpp av kväveoxider.

26 Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Direkta kustulslapp av kväve

frän industrin

160D0

onl&r

-

SODO

-

•1000

n

III Totalt fr. Sverige

0 JI J J

'f= exkl Boil-nska vfc.

190? 19S0 1395 Prognos

Direkta kustulslapp av kväve frän kommunala reningsverk

1995 Prognos

Direkta kustutslapp av fosfor frän Inaustnn

Direkta kustutslapp av fosfor frän kommunala reningsverk

I Toiailfr Sverige

\ exKi Boii-nrska vK

I Tota rt fr Sverige

\ exkl Boit-nista vfc

1590 1995 Prognos

T9S5 Prognos

Metallutsläpp till luft och vatten

Bly ocn Zink; loniar

Metallutsläpp titl luft och vatten

KaamiLim ocn kvcksKver

PD lutl In lud

I 1995 Prognos

1990'

MSI

I 19B5

CO lufl Hg iu'l

ca vaiien Hg välten

I 1995 Pf ogros

\ 1990'

Mai

I 1985

* vissa uppgifter avser 1987 Pb=bly Znzink

* vissa uppgifter avser 1987 Cd kadmium Hg=kvicksilver

27 Pappersåtervlnniiig (tidningar och Journaler)

700 000, (lOOOton/årt

600 000.

610 610 Återvinning - tidningar 570 580 och journaler

525 540 . ■ ■

500 000. 400 000.

1 II 1 1

1 1 lfK'1'

■ Konsumtion 1 hushällen

300 000-200 000.

.4o|L-fcll

1

nÄlcrvunncn mdngd

1 i

I

100 000.

i

I

1

0 .

LU

1985 1986 1987 1988 1989 1990

* enl. Skogsindustriernas nya beräkningssätt Atervlnnlngsgrad 1 hushällen 1990: 60 %

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Klorerad organisk substans (AOX) från cellulosaindustrin

År

Ton AOX

kg AOX/ton prod.cellulosa

19 500

4,6

14 000

2,9

1,6

1992/93(mål)

1,5

28 Försurningsläge i Sveriges sjöar

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Före kalkning (omkring 1980)

1990 (efter kalkning)

Q obetydlig H måttlig S kraftig

29 A. Miljö- och naturresursdepartementet m.m. A 1. Miljö- och naturresursdepartementet

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

1990/91 Utgift 28 727000

1991/92 Anslag 34 217 000

Anslag exkl. 33 428 000

mervärdeskatt 1992/93 Förslag 48 994 000

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Personal 87 +32

Anslag

1. Förvaltningskost-37463 000' +9230000 nåder

(därav löne-kostna-(31 096 000) ( +8 256 000)

der)

2. Miljöattaché/räd 1 000 000 +1 301 000 Sumin.-! 38 463 000' +10 531000

' Omiäknal belopp enligt reglelingsbrev den 12 december 1991.

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförordningen (1982:1187) har miljö- och naturresursdepartementet tillförts ärenden om planläggning, markanvändning och bebyggelse, lantmäteri och landskapsinformation samt fastighetsdataverksamhet m.m. Regeringen har därvid - med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1991/92:100 bil.2, FiU20, rskr. 132) att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med ändrad fördelning av ärenden mellan departementen kunna disponera om anvisade anslag till departement och utredningar - den 12 november 1991 meddelat ändrade bestämmelser om dispositionen av förevarande anslag under budgetåret 1991/92.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetär till 48 994 000 kr.

Från anslagsposten Miljöattaché/råd bekostas en tjänst som miljöattaché vid EG-delegationen i Bryssel. Under denna anslagspost beräknar jag nu medel även för ett miljöråd vid ambassaden i Bonn.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Miljö- och naturresursdeparlementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 48994000 kr.

30

A 2. Utredningar m.m.

1990/91 Utgift 19000000

1991/92 Anslag 19000000

Anslag exkl. 18300000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 16143000

' ExkJ. mervärdeskatt

Reservation 2224112'

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Med hänsyn till dels den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten, dels behovet av besparingar bör anslaget uppgå till 16143000 kr. under nästa budgetär.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 tionsanslag på 16143000 kr.

anvisa ett reserva-

31 B. Miljö Prop. 1991/92:100

o , , Bil. 15

Statens naturvårdsverk

I enlighet med regeringens beslut den 6 juni 1991 om kompletterande direktiv för anslagsframställningen för statens naturvärdsverk (SNV) för budgetåren 1992/93-1993/94 har naturvårdsverket lämnat en förenklad anslagsframställning.

Arbetet inom SNV drivs vidare enligt den verksamhetsinriktning som anges i riksdagens beslut (JoU 1990/91:30, rskr. 338) med anledning av 1991 års miljöpolitiska proposition 1990/91:90 En god livsmiljö samt i enlighet med de förändringar i verkets instruktion (SFS 1991:934) som regeringen beslutat om med anledning av betänkandet (SOU 1991:32) Naturvårdsverkets uppgifter och organisation.

För att ge en helhetsbild av naturvårdsverkets anslag redovisas verkets hemställan för samtliga anslag under miljö- och naturresursdepartementets huvudtitel. Behandlingen av dessa anslag sker under resp. anslagsrubrik.

Naturvårdsverket hemställer att för budgetåren 1992/93-1993/94 anvisas följande medel fördelat på olika anslag.

Statens naturvårdsverk, ramanslag 762 878 000 kr.

Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag 464 150 000 kr.

Investeringar inom miljöområdet, reservations- 270 890 000 kr. anslag

Miljöforskning, reservationsanslag 285 168 000 kr.

Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag 494 500 000 kr.

Åtgärder mot miljöskador',reservationsanslag 39 760 000 kr.

Miljöövervakning (nytt anslag) 120 970 000 kr.

' Anslaget Sanering och återställning av miljöskadade områden.

Detta innebär att statens naturvårdsverk i huvudsak yrkar oförändrad resurstilldelning för de kommande två budgetåren med undantag för kalk-ningsverksamheten, som enligt verket bör utvidgas till den omfattning som föreslogs i verkets fördjupade anslagsframställning 1990. Verket avser i övrigt genom omprioriteringar att uppfylla statsmakternas intentioner.

Förstärkning inom givna ramar bör enligt statens naturvårdsverk i princip ske inom områdena miljöövervakning, miljöutredningar, kalkning av sjöar och vattendrag, inköp av mark, åtgärder mot miljöskador, vård av naturreservat, information och utbildning samt uppföljning och utvärdering.

För att kunna genomföra dessa förstärkningar avser verket göra neddragningar på forskningsverksamheten inom försurningsområdet som i fortsättningen avses rymmas inom anslaget B 4. Miljöforskning. Ytterligare neddragning avser verket att göra vad gäller naturresursinventeringar, regionalt och nationellt miljödatasystem, som delvis får rymmas inom miljöövervakningen, och ärendehandläggning.

Naturvårdsverket avser att i samråd med riksrevisionsverket föreslå rege-

ringen en uppjustering av den årliga taxan för myndigheternas arbete enligt Prop. 1991/92:100 miljöskyddslagen. Justeringen motiveras dels av de höjda kostnaderna för Bil. 15 miljöövervakningen, dels av att inflationen sedan årsavgifterna introducerades år 1989 minskat det reala värdet av avgifterna. Verket framhåller vidare att den svenska industrin och andra punktkällor därigenom får svara för kostnaderna för en utvidgad miljöövervakning. Det framstår därför som naturligt att också skogs- och jordbruket åläggs ett motsvarande kostnadsansvar.

Naturvårdsverket redovisar i anslagsframställningen sin första övergripande resultatredovisning. Verket har koncentrerat sin redovisning pä en uppföljning av de konkreta mål som statsmakterna fastställt för miljövården samt en analys av hur verkets arbete bidragit till måluppfyllelsen.

Den 1 oktober och den 11 november 1991 redovisade naturvärdsverket till regeringen vilka resurser/verksamheter som avses föras över till andra myndigheter med anledning av omorganisationen.

Anslagsomfördelningar bör i enlighet härmed fr.o.m. budgetåret 1992/93 ske från anslaget B 1. Statens naturvårdsverk till andra myndigheter enligt följande.

Sveriges lantbruksuniversitet + 6 780 000 kr. varav för

- miljöövervakning ( + 4 292 000 kr.)

- radioekologi ( + 352 000 kr.)

- Grimsö forskningsstation ( + 1 941 000 kr.)

- databanken för hotade arter (+195 000 kr.)

Stockholms universitet +25 688 000 kr.

varav för

- miljögiftscentrum ( + 25 688 000 kr.)

Beträffande naturvårdsverkets utrustningsmedel via utrustningsnämnden för universitet och högskolor fr.o.m. budgetåret 1992/93 föreslår verket att 16 % överförs till Sveriges lantbruksuniversitet och 84 % ligger kvar inom naturvärdsverket, fördelade med 64 % till miljögiftsverksamhet och 20 % till naturvårdsverkets övriga förvaltning.

33

3 Riksdagen 1991/92. 1 sand. Nr 100. Bilaga 15

Föredragandens överväganden

Förslag

Övergripande mål

Statens naturvårdsverk skall vara samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet - nationellt och internationellt. Verkets arbete skall syfta till att säkerställa en god miljö och biologisk mångfald.

Resurser

Bl. Statens naturvårdsverk, ramanslag 1992/93 416 301000 kr. B 2. Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag 204 484 000 kr.

1992/93 B 3. Investeringar inom miljöområdet, reserva- 135 445 000 kr.

tionsanslag 1992/93 B 4. Miljöforskning, reservationsanslag 1992/93 151 783 000 kr. B 5 Landskapsvårdande åtgärder, reseivations- 247 250 000 kr.

anslag 1992/93 B 6. Sanering och återställning av miljöskadade 19 880 000 kr.

områden, reservationsanslag 1992/93

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Övrigt ■

Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1992/93 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 60 000 000 kr. för budgetåret 1993/94.

Planeringsram

Planeringsramen för perioden 1992/93-1993/94 beräknas till följande:

B 1. Statens naturvärdsverk, ramanslag B 2. Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag B 3. Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag

834 202 000 kr. 408 968 000 kr. 270 890 000 kr.

Resultatbedömning och slutsatser Bakgrund

I den nya budgetprocessen ingär naturvårdsverket i budgetcykel 1. Verket redovisade den 1 september 1990 en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren 1991/92-1993/94.

Den 1 november 1990 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare för att utreda naturvårdsverkets uppgifter och organisation.

1 avvaktan på utredningens resultat beslutade riksdagen (JoU 1990/91:30,

34

rskr. 338) med anledning av propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö, Prop. 1991/92:100 att naturvårdverket inte skulle medges någon treårig budgetram. Natur- Bil. 15 vårdsverket fasades dock in i den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren 1991/92-1993/94.

Den 1 april 1991 redovisade uredningen om naturvårdsverkets organisation sitt förslag i betänkandet (SOU 1991:32) Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. Enligt utredningen bör naturvårdsverket ges en renodlad roll med starkare tonvikt på målstyrning, vägledning, samordning och uppföljning.

Den 6 juni 1991 beslutade regeringen om ändring i förordningen (1988:518) med instruktion för statens naturvårdsverk (1991:934). Detta innebar ett principgodkännande av utredningens förslag.

Vidare beslutade regeringen den 6 juni 1991 om kompletterande direktiv för statens naturvårdsverks anslagsframställning för budgetåren 1992/93-1993/94.1 direktiven angavs bl.a. följande.

Naturvårdsverket skall med anledning av regeringens strävan att stabilisera ekonomin enligt kompletteringspropositionen 1990/91:150, bil. 11:13 redovisa rationaliseringseffekter på ca 10 milj.kr. Denna redovisning skall vara regeringen tillhanda den 1 april 1992. Rationaliseringen skall vara genomförd inom den treårsperiod som anges enligt propositionen.

Naturvårdsverket skall utveckla prestationsmål och redovisningen skall spegla effektiviteten och produktiviteten i naturvårdsverkets eget arbete. Vidare skall naturvårdsverket följa upp Sveriges miljömål och i detta sammanhang analysera hur verkets arbete bidragit till måluppfyllelsen.

Omorganisation

Arbetet inom naturvårdsverket bedrivs i enlighet med de förändringar i verkets instruktion som regeringen fattade beslut om den 6 juni 1991. Där fastställdes också de övergripande målen för verksamheten.

Arbetet med omorganisationen löper planenligt och verket har till regeringen lämnat de redovisningar som regeringen beslutade om i de kompletterande budgetdirektiven från den 6 juni 1991.

Resultatanalys

I anslutning till anslagsframställningen för perioden 1992/93-1993/94 har verket i enlighet med de kompletterande direktiven inkommit med en resultatanalys.

I huvudsak anser jag att verkets resultatanalys ger ett samlad bild över de konkreta miljömål statsmakterna har satt upp samt hur dessa mäl uppfylls. Analysen ger också en uppfattning om hur verkets eget arbete bidragit till att uppfylla mälen. I några fall uppnås målen i förtid, i andra fall senare än planerat.

Inriktningen av naturvärdsverkets fortsatta arbete med resultatanalys bör utvecklas till att omfatta även sektorsmyndigheters och länsstyrelsers bidrag för att uppnå Sveriges miljömål. Vägledande för verket i detta arbete bör vara förslagen från betänkandet Naturvärdsverkets uppgifter och organisa- r

tion. Där redovisas bl.a. följande.

Vi föreslår att de olika centrala statliga sektorsmyndigheterna åläggs att årii- Prop. 1991/92:100 gen till regeringen redovisa en sammanfattande miljörapport. Miljörappor- gji ir ten bör lämpligen ingå som del i den fördjupade anslagsframställningen vart tredje år. Rapporterna bör inriktas på för miljöutvecklingen strategiska frägor. Förslag till avgränsning, principiell struktur och inriktning för miljörapporten bör tas fram av resp. sektorsmyndighet i samråd med naturvärdsverket. Motsvarande rapporterings- och uppföljningssystem som vi här föreslår för vissa sektorsmyndigheter bör även införas för länsstyrelserna. Även länsstyrelsernas miljörapporter bör knytas till deras ärliga resultatredovisningar resp. fördjupade anslagsframställningar. Förslag till principiell struktur och inriktning för länsstyrelsernas miljörapporter bör tas fram av företrädare för länsstyrelserna i samräd med naturvårdsverket.

Naturvårdsverket bör driva arbetet vidare med att utveckla prestationsmått som speglar effektiviteten och produktiviteten i den interna organisationen.

Naturvård

Naturvårdsarbetet bör fördjupas och breddas.

En förbättrad kunskap om de ekologiska systemens funktion samt utveckling av metoder för naturresursutnyttjande som möjliggör en bibehållen biologisk mångfald kommer att bli centrala arbetsuppgifter för såväl naturvårdsverket som berörda sektorsmyndigheter.

Ny kunskap måste aktivt föras ut till enskilda brukare och till företagen. Ett sådant arbete pägär pä skogsområdet och bör fortlöpande utvecklas samt utvidgas till andra sektorer.

Det är min bedömning att ansvarsfördelningen mellan naturvårdsverket och sektorsmyndigheterna för de areella näringarna mäste preciseras. Ett vidgat sektorsansvar innebär att naturvårdsverket mäste ägna mer tid ät en positiv och konstruktiv dialog med och uppföljning av dessa myndigheters insatser på naturvårdsområdet.

Resultatanalysen i naturvärdsarbetet bör förbättras genom utveckling av mätmetoder för bäde kvantitativa och kvalitativa parametrar. Detta arbete pågår inom såväl naturvärdsverket som sektorsmyndigheterna för de areella näringarna och universitet och forskningsinstitutioner. Utvecklingen av mätbara kriterier bör fortsätta för att förbättra resultatanalysen och måluppfyllelsen. Bland viktiga kriterier kan nämnas statusen för de hotade arterna, skyddsnivån för värdefulla naturtyper och biotoper samt effektiviteten i naturvärdsförvaltningen.

Det omfattande arbete som pågår inför FN:s konferens om miljö och utveckling är 1992 kommer att medföra ett intensifierat internationellt samarbete pä naturvårdsområdet. Bl.a. förhandlas en konvention om bevarande av biologisk mångfald som avses bli en heltäckande naturvärdskonvention. Enligt vad jag erfar bedriver naturvärdsverket en fortlöpande samordning och prioritering av sitt internationella naturvärdsarbete. Enligt min mening bör verket inom ramen för det arbetet analysera vilka möjligheter till effektivisering och omprioritering som en ny global naturvärdskonvention innebär.

36 Miljöövervakning Prop. 1991/92:100

Arbetet med ett nytt samlat program för miljöövervakningen har påbörjats "''• '--' inom naturvårdsverket i enlighet med riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338). En utvärdering och vidareutveckling av programmet för miljökvalitetsövervakning sker. Miljöövervakningen utformas på nationell och regional nivå på basis av denna utvärdering. Det internationella arbetet på området kommer enligt.min bedömning att behöva intensifieras bl.a. som en följd av EES-avtalet och den fortsatta europeiska integrationen. Det är viktigt att naturvårdsverket beaktar detta i det pågående arbetet med översynen av miljöövervakningen. I verkets arbete bör därvid prioritet ges åt dels harmonisering av svenska miljödata gentemot det europeiska arbetet, dels att på olika sätt deltaga i uppbyggnaden av miljöövervakning på europeisk basis.

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1991/92 fick naturvårdsverket i uppdrag att redovissa ett förslag till ett framtida finansieringssystem för miljöövervakningen. Frågan är dock inte löst. Ett nytt finansieringssystem är en förutsättning för att den fortsatta utbyggnaden av den nya miljöövervakningen skall kunna drivas vidare. Jag har erfarit att naturvärdsverket planerar att redovisa ett förslag till regeringen senast den Ijuni 1992.

En viktig utgångspunkt för utredningsarbetet är att förorenarens ansvar vidgas till att gälla flertalet verksamheter som påverkar miljön. Som exempel kan nämnas att när det gäller den samordnade vattenkontrollen stär i dag ca 700 intressenter för kostnaderna, vilket kan jämföras med att minst 15 000 anläggningar omfattas av tillsyn enligt miljöskyddslagen. Den diffusa föroreningsbelastningen och miljöpåverkan via luften, markanvändningen, trafiken, kemikalieanvändningen och avfallshanteringen gör att ansvaret för finansieringen mäste breddas. Jag vill i detta sammanhang återigen peka pä vikten av sektorsmyndigheternas ansvar. Jag utgär därför från att naturvärdsverket i utredningen samverkar med sektorsmyndigheterna. Det av naturvårdsverket aviserade förslaget om en höjning av avgiften för myndigheternas verksamhet enligt miljöskyddslagen omfattas av det samlade förslaget till nytt finansieringssystem.

Avveckling av ozonnedbrytande ämnen

Naturvärdsverkets arbete med att genomföra den nationella avvecklingen av vissa CFC-föreningar i enlighet med riksdagens beslut 1988 har i enlighet med 1991 års miljöpolitiska proposition (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) breddats till att omfatta samtliga ozonnedbrytande ämnen. Insatser som krävs för att stödja tillverkare och användare i arbetet med att avveckla tidigare inte reglerade CFC-föreningar, halon, 1,1,1-trikloretan och koltetraklorid samt att till en början begränsa användningen av HCFC-föreningar bör prioriteras av verket.

Enligt min mening kommer naturvårdsverket att behöva prioritera det internationella arbetet med att föra ut de svenska erfarenheterna med målsättningen att söka skärpa de globala awecklingsplanerna för samtliga ozonnedbrytande ämnen.

37 Anslag

B 1. Statens naturvårdsverk

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

' Exkl. mervärdeskatt

389340866 423776000 413299000

416301000 Reservation 9 433 010'

Anslaget har beräknats utifrån följande utgångspunkter.

1 enlighet med intentionerna i utredningen (SOU 1991:30) Naturvårdsverkets uppgifter och organisation har naturvärdsverket föreslagit att laboratorieverksamhet på naturvårdsverket skall föras över till annan huvudman. Verksamheten finansieras med medel frän fjortonde huvudtitelns anslag B1. Statens naturvårdsverk. Frän detta anslag bör därför 6 780 000 kr. föras till Sveriges lantbruksuniversitet och 25 688 000 kr. till Stockholms universitet.

Medel för nationell miljöövervakning bör även fortsättningsvis finansieras frän anslaget B 1. Statens naturvårdsverk. För nästa budgetär räknar jag, i enlighet med det miljöpolitiska beslutet våren 1991 med en förstärkning med 11 140 000 kr. för detta ändamål. Medel för lönekostnader på sammanlagt 7 milj. kr. som innevarande budgetär anvisas pä anslagen till investeringar på miljöområdet och sanering och återställning av miljöskadade områden bör för nästa budgetår föras upp under förevarande anslag.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning beräknas statens naturvårdsverk för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 23 346 000 kr. Av detta belopp beräknas 16 546 000 kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna det övergripande målet för verksamheten inom statens naturvårdsverk i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Förslag,

2. till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag pä 416 301 000 kr.

B 2. Bidrag till miljöarbete

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag ' Exkl. mervärdeskatt

158 485 317 231 855 000 225 848 000

204 484 000

Reservation 113 988 930'

38 Under detta anslag anvisas medel för miljöåtgärder som bedrivs av andra Prop. 1991/92:100 myndigheter än statens naturvårdsverk samt till organisationer för arbete Bil. 15 inom naturvårdsverkets ansvarsområde. Det gäller i stor utsträckning medel till länsstyrelserna för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning. Det gäller också medel till länsstyrelserna för regional miljöövervakning. Över detta anslag anvisas vidare bidrag till ideella organisationer inom miljövårdens område.

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket föreslår förstärkta resurser till återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning med ytterligare 20 043 000 kr. i enlighet med den plan verket redovisade i sin fördjupade anslagsframställning hösten 1990.

Till följd av att miljöansvaret i ökad omfattning har förts över till sektorsmyndigheterna föreslås resurser till skogsstyrelsen, livsmedelsverket och riksantikvarieämbetet, vilka medel tidigare fördelats från anslaget B 2. Bidrag till miljöarbete, sökas av resp. myndighet. Dessa medel ingär således ej i naturvårdsverkets anslagsframställning.

Föredragandens överväganden

Försurningen av mark och vatten är ett av våra mest allvarliga miljöproblem. Nedfallet av försurande ämnen är alltjämt av betydande omfattning. Härav kommer nästan 90 % från utlandet. En fortsatt kalkningsverksamhet är därför nödvändig för att minska försurningens effekter.

Jag förordar en viss uppbyggnad av kalkningsinsatserna i Norrlands inland och fjälltrakter. Behovet av kalkningsinsatser kommer att bli omfattande och kräva delvis ny teknik för att möta den speciella problematiken med s.k. surstötar eller stötvis kraftig tillförsel av försurande ämnen i samband med omfattande snösmältning. Den totala kalkningen är omfattande och verksamheten utvecklas successivt. Återföring av erfarenheter från tidigare projekt och effektiviseringar genomförs kontinuerligt. Mot denna bakgrund beräknarjag oförändrade resurser för budgetåret 1992/93. Omkalkningar bör ha fortsatt hög prioritet. Detta bl.a. för att inte onyttiggöra tidigare gjorda insatser.

Medel för verksamheter inom skogsstyrelsen, livsmedelsverket och riksantikvarieämbetet som hittills anvisats över anslaget B 2. Bidrag till miljöarbete föreslås i fortsättningen bli anvisade direkt till dessa myndigheter. Till skogsstyrelsen överförs därför 14 254 000 kr. för övervakning av skogsskador och skogsmarkskalkning, till livsmedelsverket 2 000 000 kr. och till riksantikvarieämbetet 8 553 000 kr. Medel för regional miljöövervakning bör även fortsättningsvis finansieras frän anslaget B 2. Bidrag till miljöarbete.

Jag föreslår en minskning av anslaget med 4 518 000 kr.avseende resurser till regeringens disposition.

Bl.a. länsstyrelserna berörs av ett omfattande effektiviserings- och ratio naliseringsarbete. Länsstyrelserna har i juni 1991 fått särskilda direktiv för fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1993/94-1994/95. Inom 39

ramen för det arbetet skall länsstyrelserna behandla kompetensutvecklings- Prop. 1991/92:100 frågorna inom miljöområdet. Bil. 15

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Bidrag ull miljöarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 204 484 000 kr.

B 3. Investeringar på miljöområdet

1990/91 Utgift 168041213 Reservation -68 040 462'

1991/92 Anslag 188000000

1991/92 Anslag exkl. 186585000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 135445 000

Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget betalas statens förvärv av värdefulla naturområden. De naturvärdsobjekt i statens ägo som förvärvas med medel frän anslaget redovisas pä naturvårdsfonden. Naturvårdsfonden förvaltas av statens naturvårdsverk.

Från anslaget betalas vidare ersättningar enligt naturvärdslagen (1964:822) samt 86 och 122 §§ byggnadslagen (1947:385) i lydelse intill den 1 januari 1965. Från anslaget kan lämnas bidrag till kommuner eller kommunala stiftelser för skydd av mark för naturvärdsändamål. Dessutom får anslaget användas för utrednings-, förhandlings- och värderingskostnader i samband med säkerställande av mark för naturvårdsändamål.

Statens naturvårdsverk

Naturvärdsverket redovisar en disposition av anslaget för perioden 1991/92 -1993/94 samt föreslär oförändrade resurser för budgetperioden 1992/93 -1993/94 om 270890000 kr. Redovisningen har senare kompletterats för att inrymma konsekvenserna av regeringens beslut att inrätta Blaikfjällets naturreservat i Västerbottens län.

Naturvärdsverket pekar pä att den förestående bolagiseringen av domänverket aktualiserar frågan om det fortsatta skyddet för de s.k. domänreservaten samt frägan om skydd för annan mark av stort naturvårdsvärde i domänverkets ägo. Avtal om ett skydd för ovan nämnda områden kan medföra betydande kostnader som inte kalkylerats i den föreslagna dispositionen.

Vidare föreslår naturvårdsverket att verket under budgetåret 1992/93 skall få ikläda staten ekonomiska förpliktelser inom en viss ram för de kommande två budgetåren. För den kommande budgetperioden bör ett sådant bemyndigande omfatta två år och därefter för löpande treårsperioder. Ett sådant bemyndigande bör omfatta 100 milj. kr.

40

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag anser att den av naturvärdsverket föreslagna dispositionsplanen - med ""■ -' nödvändiga justeringar för att inrymma Blaikfjällets naturreservat - för den kommande tväärsperioden bör ligga till grund för naturvärdsverkets arbete med att säkerställa värdefulla naturområden. Det är enligt min uppfattning mycket angeläget att statens förvärv av sädana markområden kan bibehållas på dagens höga nivå. Skogsvårdsavgiften som successivt kommer att avvecklas finansierar en del av anslaget. Inom ramen för budgetarbetet har resurser motsvarande 20 milj. kr. omprioriterats för att göra detta möjligt.

Jag anser vidare att det är viktigt att naturvårdsverket får förbättrade möjligheter att teckna avtal om markförvärv. Vid särskilda behov bör därför naturvårdsverket kunna hemställa hos regeringen att utöver anslaget för budgetåret 1992/93 fä ikläda staten ekonomiska förpliktelser på högst 60 milj. kr. för budgetåret 1993/94.

Medel för lönekostnader på 3,5 milj. kr. som tidigare beräknats under detta anslag beräknarjag fr.o.m. budgetåret 1992/93 under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär ätaganden om högst 60000000 kr. för budgetåret 1993/94,

2. till Investeringar på miljöområdet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 135 445 000 kr.

B 4. Miljöforskning

1990/91 Utgift 114 231161 Reservation 9 769 998'

1991/92 Anslag 133190000

1991/92 Anslag exkl. 132524000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 151783 000 ' Exkl. mervärdeskatt

Under detta anslag anvisas medel för miljöforskning. Medlen disponeras av statens naturvårdsverk. En särskild forskningsnämnd med företrädare för säväl forskare som avnämare beslutar om anslagets användning.

Via anslaget finansieras också statens del av den med näringslivet gemensamma kollektiva miljöforskningen vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.

Naturvårdsverket avser att, i allt större utsträckning, inrikta forskningsverksamheten på studier av klimatförändringars effekter, bioteknik, sambandet miljö-hälsa samt miljöekonomi.

41

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Inriktningen av miljöforskningen samt forskningsanslagets storlek har för ""- '■- treårsperioden 1990/91 - 1992/93 fastställts i riksdagens forskningspolitiska beslut år 1990 (prop. 1989/90:90, JoU17, rskr. 336). Särskild vikt läggs enligt beslutet vid den naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga miljöforskningen.

En särskild utredare (M 1991:03) har tillkallats med uppdrag att utreda vissa forskningsfrågor inom miljöområdet. Utredaren skall bl. a. belysa hur relevant den sektorsfinansierade miljöforskningen är för samhället och hur resultaten sprids och används. Utredarens redovisning avses ligga till grund för nästa forskningspolitiska beslut. Utredningens resultat skall redovisas senast den 30 juni 1992.

Medel för stöd till kollektiv forskning bör även fortsättningsvis ställas till förfogande från detta anslag. Verksamheten skall bedrivas i enlighet med ett ettårigt avtal mellan staten och Föreningen för Industriell Miljövårdsforskning (FIM). Enligt tidigare beslut företräds staten numera av naturvärdsverket. Ansvaret för forskningens genomförande avses liksom hittills ligga på Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.

När EES-avtalet undertecknats förutses Sverige stärka och bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet inom säväl forskning och teknisk utveckling som miljö. Enligt avtalet skall detta samarbete ske som "EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram". Frän och med 1 januari 1993 kommer naturvärdsverket därför att delta i EG:s ramprogram. Verket har uppskattat kostnaden för detta till sammanlagt 43 milj. kr. för perioden 1992/93 - 1993/94, varav 20 milj. kr. för budgetåret 1992/93. Dessa kostnader bör enligt min mening täckas inom ramen för de medel naturvårdsverket förfogar över.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Miljöforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 151 783 000 kr.

B 5. Landskapsvårdande åtgärder

1990/91 Utgift 7 574 245 Reservation 91432177'

1991/92 Anslag 200000000

1991/92 Anslag exkl. 197 850 000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 247250000 ' Exkl. mervärdeskatt

Anslaget används för bevarande av jordbruksmark av riksintresse för natur- och kulturminnesvärden. Den centrala administrationen av medlen sköts av riksantikvarieämbetet, jordbruksverket och naturvårdsverket. Medlen för delas som ersättning genom civilrättsliga avtal mellan staten (länsstyrel- .„

serna) och enskilda jordbrukare för upprätthällen hävd av aktuella marker. Prop. 1991/92:100

Syftet är dels att bevara natur- och kulturvärden, dels att upprätthälla ett Bil. 15

öppet landskap om detta är nedläggningshotat. Beslut om anslagsnivåerna

har fattas av riksdagen (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) för perioden

1990/91 -1992/93 om totalt 550 milj. kr. fördelat på de tre åren med 100, 200

resp. 250 milj. kr. inkl. mervärdeskatt.

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket förslår i avvaktan pä utvärdering av stödet en framskrivning av 1992/93 års anslagsnivå för budgetåret 1993/94. Naturvårdsverket har till regeringen i skrivelse den 16 september 1991 redovisat en analys av användningen av anslaget för det första budgetåret. De centrala verkens medelstilldelning för administrativa åtgärder har använts till att producera gemensam information och utbildning till jordbrukare och länsstyrelser. Vidare har verken tagit fram allmänna råd för tillämpning m.m. Naturvärdsverket har givit särskilt stöd till vissa länsstyrelser för att upprätta länsvisa bevarandeprogram. Jordbruksverket har producerat en bildserie om köttproduktion på extensiv betesmark och givit bidrag till lantbruksuniversitetet för en samordnad insats pä betesområdet. Riksantikvarieämbetet har givit stöd till länsstyrelserna för länsvisa bevarandeprogram.

Länsstyrelsernas utbetalning av medel till enskilda brukare har pä grund av förberedelsearbetet ännu inte kommit sä längt. Den 30 juni 1991 hade sammanlagt ca 9 milj. kr. bundits upp genom avtal med jordbrukare.

Föredragandens överväganden

Regeringen har den 20 december 1990 givit naturvärdsverket i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter fortlöpande följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). I uppdraget ingär också att utvärdera formerna för och omfattningen av de olika stödformer som inrättats för odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Regeringen har vidare i beslut den 21 november 1991 tillsatt en särskild kommission (Dir. 1991:97) med uppgift att förbereda en avstämm-ning av de omställningsbeslut som omfattas av 1990 års livsmedelspolitiska beslut. I avvaktan på regeringens ställningstagande beträffande landskapsvårdens omfattning och form bör naturvårdsverkets totala ram för fördelningsbeslut enligt tidigare riksdagsbeslut vara 550 milj. kr. för treårsperioden 1990/91 - 1992/93.

Till grund för fördelningen mellan länsstyrelserna ligger bl.a. att de länsvisa programmen för bevarande av odlingslandskapet natur- och kulturvärden. Dessa är dock ännu inte färdigställda i alla län. Det är angeläget att detta arbete avslutas så snart som möjligt. Som fördelningsgrund skall också användas den jordbruksmark som är anmäld till omställning enligt 4 § lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Inför nästa budgetår kommer regeringen att pröva om alla länsstyrelser schablonmässigt skall tilldelas lika stort belopp för administration av land skapsvårdsmedlen och för utbildningsinsatser avseende landskapsvård eller , om fördelningen skall ske på annat sätt.

Hemställan Prop. 1991/92:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen "''• ■'■-'

att till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 247 250 000 kr.

B 6. Sanering och återställning av miljöskadade områden

1990/91 Utgift 11032 337' Reservation 27 986 542'-

1991/92 Anslag 25 000 000

1991/92 Anslag exkl. 23 380 000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag 19 880 000 ' Anslaget Åtgärder mot miljöskador 1989/90 Exkl. mervärdeskatt

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) skall anslaget i huvudsak användas till genomförande av ett femårigt program för sanering och återställning av miljöskadade omräden. En fortsättning av programmet skall föregås av en utvärdering mot slutet av femårsperioden.

Statens naturvårdsverk

Statens naturvårdsverk begär i sin anslagsframställning för budgetåren 1992/93 - 1993/94 att anslaget tillförs sammanlagt 39 760 000 kr. fördelat på 19 880 000 kr. om året.

I naturvårdsverkets anslagsframställning har påtalats behovet av ökade medel för skyddsåtgärder som tillsynsmyndighet beslutat om med stöd av miljöskyddslagen (1969:387) i samband med företagskonkurser. Behovet av sådana åtgärder har ökat markant under det senaste året.

Naturvårdsverket hemställer i en skrivelse den 6 november 1991 att ett reservationsanslag inrättas fr.o.m. budgetåret 1992/93 och tillförs 15 milj.kr. för täckande av kostnader för handräckning samt att 10 milj.kr. tillförs anslaget för Sanering och återställning av miljöskadade områden på tilläggsbudget budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Naturvårdsverkets inledda arbete för sanering av miljöskadade områden bör fortsätta i enlighet med den inriktning och det program som riksdagen har lagt fast.

Ökande kostnader för handräckning i samband med företagskonkurser med kostnadstäckning frän anslaget för sanering och återställning av miljöskadade omräden innebär ett problem som snarast måste ses över. Jag avser inom kort föreslå regeringen att en utredning skall tillsättas för att undersöka hur en varaktig lösning för denna typ av akutinsatser kan utformas och finansieras samt utarbeta erforderliga förslag. Inriktningen bör därvid vara att den som genom sin verksamhet kan orsaka ett skyddsingripande också skall

stå för kostnaderna för ingripandet. Utredningens förslag bör redovisas senast den 31 december 1992.

Vid min medelsberäkning har jag tagit hänsyn till att jag har beräknat 3,5 milj.kr. för lönekostnader för denna verksamhet under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk.

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 19 880 000 kr.

B 7. Koncessionsnämnden för miljöskydd

1990/91 Utgift 1991/92 Anslag 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 1992/93 Förslag

16 490 000

17 863 000

17 245 000

18 155 000

Koncessionsnämnden för miljöskydd handlägger ärenden rörande tillstånd till eller förbud mot miljöfarlig verksamhet. Fr.o.m. den 1 juli 1989 prövar nämnden också beslut som överklagas från länsstyrelserna. Nämnden består vid sädan handläggning av ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden har fem avdelningar.

Koncessionsnämnden har fr.o.m. budgetåret 1991/92 ramanslag med treårig budgetram för perioden 1991/92-1993/94. Budgetramen för denna treårsperiod har fastställts till 53 589 000 kr. inkl. mervärdeskatt, motsvarande 51 735 000 kr. exkl. mervärdeskatt.

Koncessionsnämnden pekar i sin förenklade anslagsframställning på ett behov av att förändra arvoderingssystemet för nämndens ledamöter och ersättare, till följd av svårigheter att rekrytera kompetent personal.

Koncessionsnämnden hemställer i sin förenklade anslagsframställning om ett ramanslag om 18 155 000 kr. för budgetåret 1992/93, samt ett tillägg mot-svarde kostnadsökningarna för höjda arvoden.

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Verksamheten förutsätts bli oförändrad och drivas enligt nuvarande regelsystem under återstoden av treårsperioden.

Resurser

Ramanslag 1992/93 18 155 000 kr.

45

Budgetram Prop. 1991/92:100

Budgetramen för perioden 1991/92-1993/94 har beräknats till 53 589 000 kr. '1- inkl. mervärdeskatt, motsvarande 51 735 000 kr. exkl. mervärdeskatt.

Resultatbedömning

Nämnden redovisar kvartalsvis statistik över antalet meddelade beslut. Jag förutsätter att det interna utvecklingsarbete som pägär inom myndigheten leder till en verksamhetsstatistik som ger en mer adekvat prestationsuppföljning.

Slutsatser

Den pågående översynen av miljölagstiftningen kan leda till förändringar pä sikt.

Parallellt med den ordinarie verksamheten under budgetperioden bör arbetet koncentreras pä att fullfölja det interna utvecklingsarbete som har påbörjats i samband med arbetet med den fördjupade anslagsframställningen. Arbetet sjftar till att utveckla de interna arbetsformerna.

Vid beräkningen av budgetramen för treårsperioden 1991/92- 1993/94 och även för ramanslaget för budgetåret 1992/93 har jag i övrigt utgått från att verksamheten skall kunna bedrivas med i princip oförändrade resurser. Jag är medveten om koncessionsnämndens problem vad gäller arvoderingssystemet avseende ledamöter och ersättare hos nämnden. Jag är för närvarande dock ej beredd att föreslå nägon förändring av de arvoden som nu utgår, utan anser att en mer samlad bedömning av frågan om ersättning till ledamöter i statliga nämnder bör göras vid ett senare tillfälle.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 18 155 000 kr.

Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen har för budgetåret 1992/93 lämnat en förenklad anslagsframställning. Kemikalieinspektionens verksamhetsplanering utgår frän vad riksdag och regering har angett om verksamhetens inriktning och resursram för treårsperioden. Kemikalieinspektionen har dock i sin anslagsframställning begärt utökat resursutrymme avseende vissa kostnader i anslutning till det europeiska integrationsarbetet ( + 650 000 kr.).

46 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bil. 15

Övergripande mål

Det finns inte skäl att förändra de övergripande mål som har angetts för treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser

B 8. Kemikalieinspektionen, förslagsanslag 1992/93 1 000 kr. B 9. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag 1992/93 10 426 000 kr.

Slutsatser

Kemikalieinspektionens resultat för budgetåret 1990/91 har inte gett mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen av verksamheten.

Resultatbudget

1 000-tal kr. exkl. mervärdeskatt

1991/92

1992/93

KOSTNADER

Produktkontroll

1. Tillsyn m.m.

30 971

33 846

2. Särskilda undersökningar

8 467

8 976

Bekämpningsmedelskontroll

3. Förhandsgranskning

8 493

4. Särskilda undersökningar

5. Särskilda projekt

10 430

10 426

(Anslaget B 9 1992/93)

Summa

59 470

63 420

INTÄKTER

Kemikalieavgifter

39 438

42 822

Bekämpningsmedelsavgifter

9 602

10 172

Från miljöavgifter på

10 430

10 426

bekämpningsmedel och

handelsgödsel (Anslaget B 9

1992/93)

Summa

59 470

63 420

47

Anslag Prop. 1991/92:100

B 8. Kemikalieinspektionen

1990/91 Utgift 58 155 156

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Jag har vid min beräkning av kemikalieinspektionens kostnader utgått frän den ram för treårsperioden 1991/92-1993/94 som redovisades i den miljöpolitiska propositionen våren 1991 (prop.1990/91:90, JoU 30, rskr. 338)

Verksamheten finansieras med kemikalieavgifter, bekämpningsmedelsavgifter och miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen finansieras med medel från miljöavgifterna pä bekämpningsmedel och handelsgödsel. Medel för dessa ändamål bör fr.o.m. nästa budgetär av redovisningstekniska skäl tas upp under ett särskilt reservationsanslag.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning beräknas kemikalieinspektionen för budgetåret ta upp län i riksgäldskontoret på högst 110 000 kr. Detta belopp skall användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag pä 1 000 kr.

B 9. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen

Nytt anslag (förslag) 10 426 000

Under detta nya anslag bör medel anvisas till kemikalieinspektionen för särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen. Med hänvisning till tre-ärsbeslut för kemikalieinspektionen och till vad jag just anfört under anslaget B 8. Kemikalieinspektionen beräknarjag anslaget till 10426000 kr., vilket innebär oförändrade resurser.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda projekt inom bekämpningsmedebkontr-ollen anvisa ett reservationsanslag pä 10 426 000 kr.

48

B 10. Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond Prop. 1991/92:100

1990/91 Utgift 22 000 000 ' '

1991/92 Anslag 22 000 000

1992/93 Förslag 22 000 000

Förenta Nationernas miljöfond inrättades genom beslut av 1972 ärs generalförsamling för att inom ramen för FN:s miljöprogram helt eller delvis finansiera kostnaderna för nya miljövårdsinitiativ inom FN:s olika organ. Fondens användning står under överinseende av FN:s miljöstyrelse. Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 22 000 000 kr.

Bil. Visst internationellt miljösamarbete

1990/91 Utgift 13 469 000

1991/92 Anslag 15 900 000

1991/92 Anslag exkl. 15 872 000

mervärdeskatt 1992/93 Förslag 16 507 000

Anslaget disponeras för utgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella organisationer och för internationellt samarbete inom miljöområdet. Det internationella miljösamarbetet har stor betydelse för att åstadkomma en förbättrad miljö i vår omvärld och i vårt land.

En fortsatt stark aktivitet förväntas inom FN:s miljöprogram bland arbetsgrupper och kommittéer rörande bl.a. biologisk mångfald. FN:s konferens om miljö och utveckling äger rum ijuni 1992 i Brasilien. Konferensen leder sannolikt till beslut om ytterligare internationellt samarbete. Klimatsamarbetet kommer in i en allt intensivare fas. En konvention beräknas ligga färdig för undertecknande ijuni 1992. De aktiviteter som pägär inom den internationella expertgruppen IPCC kommer att fortsätta även om de helt eller delvis väntas tas över av konventionen.

Det internationella marina miljöskyddssamarbetet fortsätter med stor aktivitet. De aktuella konventionerna (Helsingfors-, Oslo- och Pariskonventionerna) kommer att revideras under de närmaste åren. Vidare kan ett kraftigt ökat internationellt maritimt miljösamarbete förväntas efter det ätgärdsprogram för Östersjön som skall tas fram som en följd av statsministerkonferensen i Ronneby i september år 1990 om Östersjöns miljö.

Sverige betalar medlemsavgift till den internationella naturvärdsunionen

49 och deltar i möten inom unionen.

4 Riksdagen 1991192. I saml. Nr 100. Bilaga 15

Arbetet med konventionen om långväga gränsöverskridande luftförore- Prop. 1991/92:100 ningar fortsätter med sikte bl.a. på ett nytt svavelprotokoll. Bil. 15

För tillämpningen av den svensk-finska gränsälvsöverenskommelsen från år 1971 finns en ständig kommission.

Miljösamarbetet inom ramen för det Nordiska Ministerrådet är viktigt och har intensifierats under de senaste åren. För närvarande pågår en utredning av det nordiska samarbetets framtida inriktning, främst mot bakgrund av EES-avtalet.

Under anslaget betalas kostnader för främst statens naturvårdsverks bilaterala samarbete med Öst- och Centraleuropa.

EES-samarbetet kommer att prioriteras särskilt när det gäller arbetet med att utveckla nya gemensamma regler. Sverige har gjort framställning om deltagande i den Europeiska miljöbyrån.

Parterna till Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet har etablerat en fond för att finansiera den fortsatta verksamheten. Det svenska bidraget till denna fond liksom kostnader för deltagande i möten betalas från detta anslag.

Kostnader för resor till möten med anledning av konventionen om gränsöverskridande transporter av miljöfariigt avfall och det svenska bidraget till konventionens sekretariat betalas från anslaget.

Från anslaget bekostas svenskt deltagande och medlemsavgifter också till följande konventioner: handel med utrotningshotade djur och växter, skydd av Europas vilda djur och växter samt naturliga boplatser, skydd av vandrande arter av vilda djur, skydd av våtmarker, internationella valfångstkommissionen och den s.k. krillkonventionen om Antarktis.

Från anslaget lämnas bidrag till svenska ideella miljöorganisationers internationella verksamhet. För budgetåret 1992/93 beräknar jag bidraget till 2milj.kr. Internationella försurningssekretariatet driver ett aktivt opinionsarbete mot luftföroreningars skador i miljön i länder vars utsläpp bidrar till skador i den svenska miljön. För budgetåret 1992/93 beräknar jag statens bidrag till 2 milj.kr.

För dessa bidrag och verksamheter m.m. räknar jag med ett medelsbehov av sammanlagt 16 507 000 kr. för nästa budgetär.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Visst intemationelU miljösamarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 16 507 000 kr.

B 12. Stockholms internationella miljöinstitut

1990/91 Utgift 25 000 000

1991/92 Anslag 25 000 000

1992/93 Förslag 25 000 000

50

Under anslaget redovisas utgifterna för statens stöd till stiftelsen Stockholms Prop. 1991/92:100 internationella miljöinstitut (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 373). I prop. Bil. 15 1987/88:85 har beräknats att 25 milj. kr. per år avdelas under budgetåren 1988/89-1992/93.

Stockholms internationella miljöinstitut (SEI) har till uppgift att främja utvecklingen av ny teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling. Arbetet med klimat och försurningsfrågorna har varit hög-prioriterade under senare år. SEI har etablerat ett fast samarbete med FN-sekretariatet för förberedelserna inför 1992 års konferens om miljö och utveckling. På bioteknikområdet har SEI bl.a. upprättat en panel som bistår u-länderna i arbetet med att använda ny teknik.

Med hänsyn till att SEI har etablerat sig som en internationellt erkänd kraft på miljöområdet bedömer jag att det bör finnas ett intresse hos andra länder och organisationer att medverka till finansieringen av den framtida verksamheten vid SEI.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stockholms intemationella miljöinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.

B 13. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering

1990/91 Utgift O

1991/92 Anslag 12 360 000

1991/92 Anslag exkl. 11 990 000

mervärdeskatt 1992/93 Förslag 17 199 000

Under anslaget finansieras en med näringsdepartementet gemensam satsning på ett i första hand treårigt program för forskning för ett avfallssnålt samhälle (prop. 1989/90 "Om forskning", NU 40, rskr. 337). För att hantera stödet har en myndighet bildats; programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Programrådets styrelse utgörs av sex personer, varav en är ordförande. Den praktiska hanteringen av stödet sköts av ett kansli.

Under näringsdepartementets huvudtitel anslaget F 19 beskrivs myndighetens verksamhet.

Föredragandens överväganden

I enlighet med det forskningspolitiska beslutet frän år 1990 beräknar jag, med hänsyn tagen till löne- och prisomräkning, anslagen till avfallshantering till 17199000 kr. (exkl. mervärdeskatt). Jag har därvid beräknat en möjlig besparing om 3 milj .kr. Jag har i denna fräga samrått med chefen för närings departementet som beräknat 24,6 milj.kr. (exkl. mervärdeskatt) för anslå- 51

get F19. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktut- Prop. 1991/92:100 veckling. Bil. 15

I den forskningsproposition som regeringen har för avsikt att presentera våren 1993 skall programrådets fortsatta verksamhet prövas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Forskning för ett avfalbsnålt samhälle: Avfallshantering för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag pä 17199000 kr.

B 14. Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter

1990/91 Utgift 11 400 000 Reservation 2 180 349'

1991/92 Anslag 13 200000

1991/92 Anslag exkl. 10 691 000

mervärdeskatt 1992/93 Förslag 7300 000

' Exkl. mervärdeskatt

Från anslaget betalas kostnader för inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter inom miljö- och naturresursdepartementets verksamhetsområde. Byggnadsstyrelsen har inredningsansvar för myndigheterna och utrustningsnämnden för universitet och högskolor har utrustningsansvar.

Statens naturvårdsverk

Den 1 oktober och den 11 november 1991 redovisade naturvärdsverket vilka resurser som bör föras över till andra myndigheter med anledning av verkets omorganisation. Beträffande kostnadsramen För naturvårdsverkets fördelning föreslår verket att fr.o.m. budgetåret 1992/93 84 % av ramen ligger kvar inom naturvårdsverket och att resterande 16 % av ramen överförs till Sveriges lantbruksuniversitet.

Inredning

Byggnadsstyrelsen

Byggnadsstyrelsen hemställer om en kostnadsram på 900 000 kr. för ersättningsanskaffningar. Anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 beräknas till 400000 kr.

Utrustning

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor hemställer att det i ut rustningsplanen för budgetåret 1992/93 förs upp en kostnadsram För natur- 52

vårdsverkets fördelning om 16 milj.kr. Utrustningsnämnden beräknar an- Prop. 1991/92:100 slagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 13 milj.kr. Ersättningsbehoven avser Bil. 15 huvudsakligen utrustningen till laboratorierna. Den största delen av nyanskaffningsbehoven avser datorutrustning för verkets olika datorsystem.

Föredragandens överväganden

Under kostnadsramen För naturvårdsverkets fördelning beräknar jag med anledning av naturvårdsverkets omorganisation följande.

Till den, under anslaget IX13 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m. uppförda inredningsplanen, kostnadsramen För byggnadsstyrelsens fördelning överförs 96 000 kr.

Under sistnämnda anslag uppförda utrustningsplanen, kostnadsramen För lantbruksuniversitetets fördelning, tillförs 1850 000 kr.

Jag förordar en kostnadsram på 800 000 kr. för budgetåret 1992/93 för inredning av lokaler under rubriken Statens naturvårdsverk Ersättningsanskaffningar m.m. För utrustning av lokaler förordar jag för budgetåret 1992/93 en kostnadsram på 6 890 000 kr. under rubriken För naturvårdsverkets fördelning.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag för inredning till 300 000 kr. och för utrustning till 7 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning av lokaler vid statens naturvårdsverk inom de kostnadsramar som jag förordat i det föregående.

2. att till Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 7 300 000 kr.

53

5 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

c. Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. Prop. 1991/92:100

Bil. 15 I statsbudgeten för innevarande budgetår har anvisats under anslagsrubrikerna:

C 1. Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

C 2. Bidrag till statens strålskyddsinstitut ett reservationsanslag på 32823000 kr.,

C 3. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett reservationsanslag på 1000 kr.,

C 4. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett reservationsanslag på 1000 kr.,

C 5. Statens kärnbränslenämnd ett reservationsanslag på 1000 kr. och

C 6. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. ett förslagsanslag på 19 573 000 kr.

Statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion och statens kärnbränslenämnd har lämnat fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1992/93-1994/95. Myndigheterna har närmare redovisat hur vissa verksamheter samordnas. Möjligheterna till samordning bör belysas ytterligare. Jag avser att äterkomma till regeringen med förslag om en särskild proposition till riksdagen i denna fråga.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1992/93 beräkna

1. till Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag på 1000 kr.,

2. till Bidrag till statens strålskyddsinstitut ett reservationsanslag på 32823000 kr.,

3. till Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett reservationsanslag pä 1000 kr.,

4. till Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning ett reservationsanslag på 1000 kr.,

5. till Statens kämbränslenämnd ett reservationsanslag på 1000kr. och

6. till Visst intemationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. ett förslagsanslag på 19573000 kr.

54

D. Fastighetsdataverksamheten Prop. 1991/92:lOO

An •• Bil. 15

Allmänt

Genom den pågående fastighetsdatareformen byggs ett nytt, för land och stad enhetligt, ADB-baserat fastighetsdatasystem upp. Systemet ersätter de manuella fastighets- och inskrivningsregistren. En försöksverksamhet i Uppsala län påbörjades år 1971. Systemet togs där i bruk med rättsverkan den 1 januari 1976. Reformarbetet har sedan genomförts i femåriga etapper. Den tredje etappen avslutas vid utgången av innevarande budgetår. Våren 1990 beslöt riksdagen om en fjärde och avslutande etapp av reformen. Beslutet innebär att fastighetsdatareformen skall fortsätta i oförändrad takt efter den tredje femårsetappen och att reformen därmed skall kunna avslutas under hösten är 1995.

Hittills har ca 3,3 miljoner fastigheter anslutits till fastighetsdatasystemet, vilket motsvarar 75% av landets fastighetsbestånd. Systemet är infört i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län samt i delar av Östergötlands, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län. Uppgifter om planer och bestämmelser, koordinater samt taxeringsuppgifter finns dock redan i dag tillgängliga via terminal för hela landet.

Organisation m.m.

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) har ansvaret för genomförandet av fastighetsdatareformen i samverkan med främst domstolsverket och statens lantmäteriverk. Chef för CFD är en generaldirektör. Vid CFD finns också en styrelse. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Inom CFD finns sju enheter, tekniska enheten, driftsenheten, fastighetsregisterenheten, inskrivningsregisterenheten, utvecklingsenheten, administrativa enheten och stabsenheten.

CFD skall, förutom att genomföra reformen, också svara för driften av fastighetsdatasystemet. Vidare har CFD till uppgift att utveckla system och metoder som gör det möjligt att utnyttja fastighetsdatasystemet inom olika verksamhetsområden.

Verksamheten är i huvudsak förlagd till Gävle och sysselsätter där 180 personer. I Kiruna och Ronneby finns enheter för utvecklingsverksamhet m.m. med tillsammans 15 anställda.

CFD bedriver också uppdragsverksamhet, såväl inom som utom landet. Verksamheten beräknas innevarande budgetår omsätta ca 33 milj. kr. Uppdragsverksamheten under budgetåren 1990/91-1992/93 framgär av följande sammanställning.

55 Resultat av uppdragsverksamheten (1000-tal kr.)

1990/91 Utfall

1991/92 Beräknat

1992/93 Beräknat

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Intäkter' Kostnader Resultat Balanserat resultat

-724

33 000

40 000

' Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte fakturerade tjänster. I kostnadema ingår avsättningar för osäkra fordringar och avskrivningar.

D 1. Centralnämnden för fastighetsdata

82590 992 89 607 000

85 849 235 95 155 000

1990/91 Utgift" 1991/92 Anslag" 1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt' 1992/93 Förslag

■ Anslaget XI C 1. Centralnämnden för fastighetsdata

Anslaget skall främst finansiera genomförandet av fastighetsdatareformen och driften av fastighetsdatasystemet.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

1. Systemutveckling 14 900 000

2. Reformgenomförande 20 800 000

3. Produktion 50 149 235 Summa 85 849 235

+ 800000 + 1300 000 + 7 205 765 + 9 305 765

Centralnämnden för fastighetsdata

CFD föreslår att fastighetsdataverksamheten under budgetåret 1992/93 bedrivs enligt de riktlinjer som riksdagen har fastställt. Det innebär att verksamheten koncentreras på att säkerställa en stabil och säker drift av fastighetsdatasystemet och på reformgenomförande. Det är också viktigt att utveckla system och metoder för att öka utnyttjandet av fastighetsdatasystemet inom olika samhällssektorer.

Reformarbetet kommer under budgetåret 1992/93 att pågå i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län. Antalet fastigheter anslutna till systemet beräknas efter budgetårets slut vara ca 3,8 miljoner, vilket motsvarar ca 85% av fastighetsbeståndet.

CFD beräknar ett ökat medelsbehov om 4620000 kr. i oförändrat pris-och löneläge. Tillskottet behövs enligt CFD främst för ökade driftkostnader till följd av det stigande antalet fastigheter som ingår i fastighetsdatasystemet. Vidare behövs ökade resurser för utvecklingsverksamhet m.m.

56 Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Jag utgår i min beräkning av anslaget för CFD frän ett behov av ytterligare ""'• "-- medel för den successivt ökande driften. Jag beräknar, efter en planenlig real minskning av administrationskostnaderna med 1,5 %, anslaget för nästa budgetår till 95155 000 kr. Därvid har jag även beräknat 150 000 kr. för ekonomiadministrativ utveckling.

Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en försöksverksamhet som innebär en ny beslutsordning och en förändrad finansieringsmodell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. CFD omfattas av denna försöksverksamhet. För investeringar i anläggningstillgångar beräknas CFD ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 28 000 000 kr. Av detta belopp beräknas 18 600 000 kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår samt för lösen av ianspråktaget utrustningsanslag som kvarstår att amortera. Något särskilt utrustningsanslag för fastighetsdataverksamheten behövs inte längre.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 95155 000 kr.

57

E. Lantmäteriet Prop. i99i/92:ioo

Bil. 15 Allmänt

Det statliga lantmäteriets huvudsakliga myndighetsuppgifter är att svara för fastighetsbildning, fastighetsregistrering och framställning av allmänna kartor och annan landskapsinformation. Lantmäteriet bedriver också uppdragsverksamhet i form av fastighetsvärdering, kartproduktion, flygfotografering, mätningar m.m.

Verksamheten omsatte budgetåret 1990/91 totalt ca 1 200 milj.kr. Härav svarade den avgiftsfinansierade verksamheten, främst uppdrag och fastighetsbildningsåtgärder, för ca 775 milj.kr. vilket motsvarar ca 65% av den

o ...

totala omsättningen. Återstoden finansieras genom anslag som huvudsakligen används för bidrag till fastighetsbildningsverksamheten, fastighetsregistrering, framställning av allmänna kartor och annan landskapsinformation samt rådgivningsverksamhet.

Produktionen av allmänna kartor m.m. bedrivs enligt den tioåriga plan som riksdagen beslutade om våren 1984 och kompletterade våren 1991.

Organisation m.m.

Det statliga lantmäteriet omfattar statens lantmäteriverk, en överlantmätar-myndighet i varje län, de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna och en statlig fastighetsregistermyndighet i varje län.

Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frägor om fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssamverkan, fastighetsregistrering, mätningsverksamhet och allmän kartläggning. Lantmäteriverket har också samordnande uppgifter beträffande ortnamnsfrågor och geografiska databaser.

För att ge lantmäteriverket räd i frågor om de allmänna kartorna finns ett kartråd. Vidare finns ett ortnamnsråd som har till uppgift att stödja verket i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick.

Verksamheten vid lantmäteriverket är i huvudsak förlagd till Gävle. En del av verksamheten är dock lokaliserad till andra orter. Produktion av den ekonomiska kartan sker också i Karlskrona, Luleå och Lycksele. I Ange har byggts upp en kartvärdscentral. I Kiruna finns dels en enhet för upprustning av storskaliga registerkartor, dels en enhet för produktion av tematiska kartor. I Lindesberg finns en enhet för uppbyggnad av digitala databaser med geografisk information. I Stockholm finns en enhet för uppdragsfinansierad produktion av kartor och en kartbutik.

Överlantmätarmyndigheten har som uppgift att inom länet leda den verksamhet som skall skötas av de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna, utöva tillsyn över mätningsverksamheten samt verka för samordning av grundläggande mätning och kartläggning. Överlantmätarmyndigheten tillhandahåller också lantmäteritjänster inom länsstyrelsen.

Fastighetsbildningsmyndigheten svarar för fastighetsbildningsverksamheten. Lantmäteridistriktet är fastighetsbildningsmyndighetens verksamhetsområde. Landet är indelat i 69 lantmäteridistrikt. För särskilda fastighets-

bildningsuppgifter finns ytterligare 11 statliga fastighetsbildningsmyndighe- Prop. 1991/92:100 ter, s.k. specialenheter, vilka arbetar främst med frågor med anknytning till Bil. 15 jord- och skogsbruk och infrastruktur.

Fastighetsregistermyndigheten skall registrera förändringar i fastighetsför-hällandena. Det finns en statlig fastighetsregistermyndighet i varje län.

Det statliga lantmäteriet sysselsatte den 1 juli 1991 ca 3 400 personer, varav ca 1000 vid lantmäteriverket.

Utanför den nu beskrivna statliga lantmäteriorganisationen, men underordnad denna i tillsynshänseende, finns 41 kommunala fastighetsbildningsmyndigheter och 29 kommunala fastighetsregistermyndigheter.

Lantmäteriets verksamhet är för närvarande indelad i fyra program, nämligen (1) Uppdragsverksamhet, (2) Plangenomförande, (3) Landskapsinformation och (4) Försvarsberedskap. Medel tas innevarande budgetår upp under elfte huvudtitelns anslag D 1. Lantmäteriet, D2. Plangenomförande, D3. Landskapsinformation, D4. Försvarsberedskap och D5. Utrustning m.m. Dessutom tillförs programmet Landskapsinformation medel från nionde huvudtitelns anslag C5. Bidrag till skogsvärd m.m.

Uppdragsverksamheten

Uppdragsverksamheten bedrivs på affärsmässiga grunder. Verksamheten under budgetåren 1990/91-1992/93 framgär av följande tabell.

Resultat av uppdragsverksamheten (1 000-tal kr.)

1990/91

1991/92

1992/93

Utfall

Beräknat

Intäkter'

380 000

Kostnader

395 961

380 000

Resultat

5 370

varav inrikes uppdrag

4 281

varav utlandsuppdrag

varav fastighetstaxering

0 Balanserat resultat

24 646

' Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte fakturerade uppdrag. I kostnaderna ingår beräknat behov av avsättningar för osäkra fordringar, för realiserade prisförändringar i anläggningstillgångar och för att tillgodose avkastningskravet på statskapitalet. I intäkter och kostnader ingär inte transaktioner som görs vid köp och försäljning av tjänster m.m. intemt inom lantmäteriet.

Plangenomförande

I programmet Plangenomförande ingår bl.a. fastighetsbildningen, vilken sä gott som helt finansieras med avgifter som tas ut enligt lantmäteritaxan (1971:1101). Avgifterna skall täcka lantmäteriets kostnader för verksamheten.

Fastighetsbildningsverksamheten under budgetåren 1991/92-1992/93 framgår av följande tabell.

59 Resultat av fastighctsbildningsverksamheten (1 000-tal kr.) Prnn .IQOI/Q-lfin

1990/91

1991/92

1992/93

Utfall

Beräknat

Intäkter'

382 083

385 000

varav anslag

15 067

12 600

Kostnader

369 930

385 000

Resultat

0 Balanserat resu

Itat

17 553

17 553-

17 553

' Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte fakturerade ärenden. 1 kostnadema ingår beräknade avsättningar för osäkra fordringar, för realiserade prisförändringar i anläggningstillgångar och för att tillgodose avkastningskravet på statskapitalet.

I programmet ingår vidare lantmäteriets medverkan i fastighetsdatareformen, rådgivning, fastighetsregistrering och lantmäteritjänster inom länsstyrelserna.

Landskapsinformation

Programmet omfattar framställning av grundläggande landskapsinformation i såväl analog som digital form som skall täcka behov inom olika samhällssektorer. Huvudprodukterna utgörs av de allmänna kartorna, grundmaterial till dessa samt databaser med geografisk och kartografisk information. Verksamheten inom programmet omspänner hela kartläggningsprocessen. Här ingår bl.a. geodetiska, fotogrammetriska, kartografiska och datatekniska arbeten samt utvecklings- och rådgivningsverksamhet. I verksamheten ingår också flygfotografering och bildframställning såväl för den allmänna kartläggningens behov som för att tillgodose efterfrågan på flygbilder, ortofoton m.m. inom olika samhällssektorer. Vidare ingär s. k. geodetiska riksnätsarbeten och särskilda geodetiska projekt, bl. a. i form av internationellt forskningssamarbete.

Försvarsberedskap

Programmet omfattar främst sekretessåtgärder i form av granskning av kartor och flygbilder. Programmet omfattar dessutom sådana uppgifter som åligger lantmäteriet för att tillgodose totalförsvarets behov av landskaps- och fastighetsinformation. Uppgifterna gäller främst beredskapsplanläggning och förberedelser för tryckning av kartor för totalförsvaret under beredskap och i krig.

Statens lantmäteriverk

Lantmäteriverkets anslagsframställning innebär i huvudsak att verksamheten drivs vidare i enlighet med de beslutade riktlinjerna för den pågående treårsperioden.

Lantmäteriverket tar på nytt upp önskemålet om att få bilda bolag i den utomlands bedrivna uppdragsverksamheten och föreslår att regeringen hos riksdagen inhämtar bemyndigande att fä besluta i sädana frägor.

Lantmäteriverket anmäler vidare i sin anslagsframställning att arbete nu 60

pågår med att åstadkomma den intressentfinansiering av uppbyggnaden av digitala databaser med framför allt den ekonomiska kartans innehåll som förordas i riktlinjerna för verksamheten. Ett sådant avtal har under hösten 1991 slutits med televerket avseende en femårsperiod. För att så snabbt som möjligt åstadkomma uppbyggnaden av fullständiga databaser kommer omprioriteringar inom den ekonomiska kartläggningen att bli nödvändiga även under andra hälften av 1990-talet, dvs. efter utgången av nuvarande tioårsplan, med den anslagsnivå som gäller i dag.

Verket föreslår att 1 000 000 kr. även nästa budgetår utgår till Utvecklingsrådet för landskapsinformation för standardisering inom området geografiska informationssystem. I syfte att åstadkomma ökad samverkan och ökat utbyte av data mellan olika intressenter inom området geografiska informationssystem föreslär verket också att sammanlagt 1 850 000 kr. skall utgå för att ge stöd åt regionala samverkansorganisationer och för att utveckla en katalog för databaser.

Slutligen begär verket medel för underhåll av riksgränsen mot Norge i enlighet med det förslag till avtal med Norge som utarbetats tidigare.

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Det finns inte skäl att förändra de mål för lantmäteriets olika verksamheter som lagts fast för treårsperioden 1991/92-1993/94. Tills vidare bör utlandsverksamheten inte bedrivas i bolagsform.

Resurser

E 1. Lantmäteriet, förslagsanslag 1992/93 1 000 kr.

E 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag 1992/93

391060000 kr.

E 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag 1992/93

12600000 kr.

Slutsatser

Lantmäteriverkets anslagsframställning och redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte gett mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen för verksamheten. Det är tillfredsställande att de avgiftsfinansierade verksamheterna täcker sina kostnader. Det är också tillfredsställande att en samverkan med intressenter i fråga om finansieringen av uppbyggnaden av databaser med den allmänna kartläggningens information har kommit igång.

För lantmäteriverksamheten finns för närvarande fem anslag under elfte huvudtiteln, varav tre ramanslag. Jag föreslår nu att de tre ramanslagen ersätts med ett enda. Vidare föreslår jag att medel för bidrag enligt lantmäteritaxan anvisas över ett särskilt förslagsanslag.

61 Anslag Prop. 1991/92:100

E 1. Lantmäteriet ''-

1990/91 Utgift' O

1991/92 Anslag' 1000

1992/93 Förslag 1 000

' Anslaget XI D 1. Lantmäteriet

Under anslaget redovisas samtliga in- och utbetalningar för lantmäteriets olika verksamheter. Anslaget tas upp med ett formellt belopp och får normalt inte belastas.

Föredragandens överväganden

Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en försöksverksamhet som innebär en ny beslutsordning och en förändrad finansieringsmodell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. Lantmäteriverket omfattas av denna försöksverksamhet. För investeringar i anläggningstillgångar beräknas lantmäteriverket ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 100 700 000 kr. Av detta belopp beräknas 46 700 000 kr. användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår samt för lösen av ianspråktaget utrustningsanslag som kvarstår att amortera. Vidare utgörs 19 200 000 kr. av ett föriängt bemyndigande att ta upp län i riksgäldskontoret. Något särskilt utrustningsanslag för lantmäteriet behövs inte längre.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lantmäteriet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

E 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet

Nytt anslag (förslag) 391 060 000

Föredragandens överväganden

För närvarande redovisas kostnader för program 2 Plangenomförande, program 3 Landskapsinformation och program 4 Försvarsberedskap, till de delar verksamheterna finansieras över statsbudgeten, under elfte huvudtitelns ramanslag D 2. Plangenomförande, D 3. Landskapsinformation och D 4. Försvarsberedskap. Som framgär av vad jag tidigare anfört bör medel för berörda ändamål fortsättningsvis anvisas över ett enda ramanslag. Ett undantag utgör medel för bidrag enligt lantmäteritaxan som bör utgå över ett särskilt förslagsanslag.

För budgetåret 1992/93 beräknarjag anslaget till 391 060 000 kr. I princip är det resultatet av en sammanslagning samt pris- och löneomräkning av an- 62

slagen för ändamålen innevarande budgetår.

För det arbete med standardisering och utveckling av en katalog över da- Prop. 1991/92:100 tabaser inom området geografiska informationssystem som initierats av Ut- Bil. 15 vecklingsrådet för landskapsinformation har jag beräknat ett bidrag på 700000 kr.

Jag har inte beräknat några medel för underhåll av riksgränsen mot Norge.

Summan av anslagssparande och utnyttjad anslagskredit för elfte huvudtitelns anslag D 2, D 3 och D 4 vid innevarande budgetårs utgång bör föras upp som ingående anslagssparande/anslagskredit under förevarande anslag budgetåret 1992/93.

Vid sidan av medel från förevarande anslag bör lantmäteriverket under budgetåret 1992/93 tillföras 3 000 000 kr. för landskapsinformationsverksamhet från nionde huvudtitelns anslag Bidrag till skogsvård m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 391 060 000 kr.

E 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan

Nytt anslag (förslag) 12 600 000

Från anslaget bör betalas utgifter för de s.k. nedsättningsbeloppen enligt lantmäteritaxan. Avgiften för en förrättning skall sättas ned i sådana fall då beslut i ett fastighetsbildningsärende medför att fastigheter m.m. av mindre betydelse inte längre behöver redovisas i fastighetsregistret. Taxebeloppen skall också sättas ned för sädana äganderättsutredningar som länsstyrelsen förordnar om. Kostnaderna för nedsättningarna uppgick budgetåret 1990/91 till 15 067 239 kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar behovet av nedsättningsmedel budgetåret 1992/93 till 12600000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 12 600 000 kr.

63 R Övriga ändamål Prop. 1991/92:100

Bil. 15 F 1. Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda

miljön m.m.

1990/91 Utgift 930 038' Reservation 644 198'

1991/92 Anslag 1 380 000'

1992/93 Förslag 1 380 000

' Anslaget Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. under elfte

huvudtiteln.

Frän anslaget betalas kostnader för Sveriges bidrag till och deltagande i det internationella samarbetet om boende, byggande och den fysiska planeringen inom organisationer såsom t.ex. OECD, ECE, Europarådet samt FN:s boende- och bebyggelsecenter UNCHS(Habitat). Anslaget disponeras av miljö- och naturresursdepartementet sedan den 1 december 1991, då bostadsdepartementet lades ned.

Anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1992/93 ändra benämning till Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m. och föras upp under fjortonde huvudtiteln. Den reservation som vid utgången av budgetåret 1991/92 kan finnas under anslaget Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. bör tillföras förevarande anslag. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 380 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till intemationellt samarbete kring den byggda miljön m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 1380 000 kr.

STATENS VA-NÄMND

Statens va-nämnd handlägger med hela landet som verksamhetsområde mål enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt mål enligt lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem. Nämnden är lokaliserad till Stockholm. I nämnden finns en ordförande, två ersättare för ordföranden - varav en anställd - samt fem ledamöter med två ersättare för var och en. Vid nämndens kansli finns sex anställda.

Statens va-nämnd

Va-nämnden har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden 1992/93-1994/95.

I anslagsframställningen redovisar nämnden ärendesituationen den gångna tioårsperioden. Måltillströmningen sett över en tioårsperiod har le gat på en relativt jämn nivå. Även om antalet ärenden har varierat från år till år har antalet svåra och tidskrävande mål varit i huvudsak konstant. Hälf ten av målen avgörs genom förlikning, ofta under medverkan av nämnden, 64 medan återstoden avgörs efter prövning av nämnden.

Handläggningstiden har i genomsnitt varit kortare än ett år. Målbalansen i fråga om krävande mål har dock enligt nämnden ökat något de allra senaste åren, beroende på personalsituationen. Den ökande balansen leder enligt nämnden till alltför långa väntetider för parterna.

Nämnden utgär i sin anslagsframställning från att arbetsuppgifterna under den kommande treårsperioden kommer att vara av samma omfattning som för närvarande. Möjligen kan det bli aktuellt även med mål enligt lagen om allmänna värmesystem. Några sådana mål har ännu inte förekommit.

Va-nämnden föreslår att verksamheten under den kommande treårsperioden i huvudsak bedrivs på samma sätt som hittills. Verksamheten är svårra-tionaliserad. I syfte att åstadkomma viss rationalisering i verksamheten aviserar nämnden förslag om ändringar i va-lagstiftningen. Anslagsnivån för verksamheten är enligt nämnden för låg. För att skapa utrymme för att förbättra personalsituationen behöver anslagsnivån höjas avsevärt.

Prop. 1991/92:100 Bil. 15

Föredragandens överväganden Förslag

Övergripande mål

Verksamheten vid va-nämnden skall i huvudsak bedrivas i de former som gäller för närvarande. Nämnden skall till regeringen redovisa förslag till hur va-lagstiftningen kan förändras i syfte att åstadkomma en mer rationell prövning.

Resurser

F 2. Statens va-nämnd, ramanslag 1992/93 4 994 000 kr.

Budgetram

Budgetramen för perioden 1992/93-1994/95 beräknas till 14982000 kr.

Resultatbedömning

Det material som nämnden redovisat visar enligt min mening att verksamheten klarats av på ett tillfredsställande sätt under den gångna tioårsperioden. Den tendens till längre handläggningstider som visat sig under senare tid är emellertid mindre tillfredsställande. Det är värdefullt om nämnden har en resultatuppföljning som visar hur handläggningstiderna utvecklas.

Fördjupad prövning

Vad som kan förutses för den närmaste framtiden ger enligt min mening inte grund för någon förändrad inriktning av verksamheten. Nämnden kan i framtiden beröras av det förslag som avgiftsutredningen presenterat i betänkandet (SOU 1991:110) Effektiva avgifter - resursstyrning och finansiering.

65 Det finns emellertid inte för närvarande orsak att ompröva nämndens verk- Prop. 1991/92:100 samhet. Bil. 15

Slutsatser

Mina slutsatser i fråga om verksamheten vid statens va-nämnd är följande.

Målet för verksamheten bör vara detsamma som hittills. Tendenserna till längre handläggningstider bör motverkas. Nämnden bör ägna större uppmärksamhet åt möjligheterna att rationalisera verksamheten. Nämnden bör bl.a. undersöka i vilken utsträckning ändringar i den lagstiftning som sfyr verksamheten kan förenkla och rationalisera prövningen. En redovisning av sådana förslag bör lämnas till regeringen. Nämnden bör vidare ha en uppföljning som visar handläggningstidernas utveckling. I syfte att motverka längre handläggningstider bör dessutom en viss anslagsförstärkning ske.

Budgetramen för perioden 1992/93-1994/95 har beräknats utifrån ett antagande om oförändrade resurser under treårsperioden.

F 2. Statens va-nämnd

1990/91 Utgift' 3 483 204

1991/92 Anslag' 4 183 000

1991/92 Anslag exkl. 4 163 920

mervärdeskatt' 1992/93 Förslag 4 994 000

' Anslaget XI B 20. Statens va-nämnd

Anslaget för budgetåret 1992/93 beräknarjag till 4 994 000 kr. Jag har i min beräkning tagit hänsyn till att nämnden i dag har ett för litet anslag i förhållande till den personal som behövs för att upprätthälla verksamheten med acceptabla handläggningstider. Jag har vidare beräknat 50 000 kr. för ekonomiadministrativ utveckling.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom statens va-nämnd skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Förslag,

2. till Statens va-nämnd för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag pä 4994000 kr.

66 REGISTER

Översikt

Inledning

Regeringens årliga miljöredovisning

A. Miljö- och naturresursdepartementet m.m.

1. Miljö- och naturresursdepartementet,/ör-slagsanslag

2. Utredningar m.m., reservationsanslag

B. Miljövård

1 Statens naturvårdsverk, ramanslag

2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

3 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag

4 Miljöforskning, reservationsanslag

5 Landskapsvärdande åtgärder, reservationsanslag

6 Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag

I Koncessionsnämnden för miljöskydd, ram anslag

8 Kemikalieinspektionen, förslagsanslag

9 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag

10 Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond, förslagsanslag

II Visst internationellt miljösamarbete, för slagsanslag

12 Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag

13 Forskning för ett avfallssnålt samhälle:Av-fallshantering, reservationsanslag

14 Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter,reservationsanslag

C. Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

1 Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

2 Bidrag till statens strälskyddsinstitut, reservationsanslag