Lag (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter

Denna lag skall tillämpas på näringsidkare vars verksamhet avser

1. 1 köp av jordbruksprodukter från jordbrukare eller andra råvaruproducenter, eller
2. 2 bearbetning eller förädling i något efterföljande produktionsled av sådana produkter.

Lagen gäller dock inte verksamhet

1. 1 inom en koncern, eller
2. 2 inom en ekonomisk förening som bara har jordbrukare eller andra råvaruproducenter som medlemmar.

I denna lag avses med näringsidkare också en sammanslutning av näringsidkare, även om den inte bedriver någon näringsverksamhet.

Med jordbruksprodukter avses sådana varor som anges i bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

/r3/ Förbud

I fråga om jordbruksprodukter är det -- under de förutsättningar som anges i 5 § -- otillåtet för en näringsidkare

1. 1 att ingå eller tillämpa en överenskommelse med en annan näringsidkare i samma led,
2. 2 att tillämpa ett gemensamt förfarande i samförstånd med en annan näringsidkare i samma led, eller
3. 3 att utöva påtryckning på en annan näringsidkare i samma led i syfte att få till stånd en överenskommelse eller ett gemensamt förfarande.

Förbudet i 4 § gäller, så snart överenskommelsen eller det gemensamma förfarandet innebär

1. 1 att inköp av varor inom landet eller efterföljande produktion eller försäljning delas upp
2. 1 i kvoter,
3. 2 i geografiska områden, eller
4. 3 i kundkretsar,
5. 2 att produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas på något annat sätt, eller
6. 3 att underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export finansieras gemensamt.

Vad som sägs i 4 och 5 §§ om en överenskommelse eller ett gemensamt förfarande skall tillämpas också på ett beslut av en sammanslutning av näringsidkare.

Förbudet i 4 § gäller inte förfaranden som bara i begränsad utsträckning kan påverka konkurrensen på den marknad som det är fråga om i varje särskilt fall.

/r3/ Dispens

Marknadsdomstolen kan, för en viss tid eller tills vidare, meddela en näringsidkare tillstånd till ett förfarande som annars är förbjudet enligt 4 § (dispens).

Dispens enligt 8 § får meddelas bara

om förfarandet kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller

om det annars finns särskilda skäl.

I ärenden enligt 8 § skall följande föreskrifter i konkurrenslagen (1982:729) också tillämpas:

17 § om ansökan,

18 § om interimistiska beslut, och

24--25 §§ om omprövning m. m.

/r3/ Straff m. m.

Den som uppsåtligen bryter mot förbudet enligt 4 § skall dömas till böter eller fängelse högst ett år.

Om brottet är ringa skall dock inte dömas till straff.

Om brottet är grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas i vad mån det har utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i en upprepad brottslighet eller har medfört betydande skada.

Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas för gärningar som är belagda med straff enligt konkurrenslagen (1982:729) eller som omfattas av ett sådant förbud eller åläggande som har meddelats vid vite med stöd av den lagen.

Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas bara efter medgivande av Konkurrensverket. Lag (1992:1522).

/r3/ Uppgiftsskyldighet m. m.

Vid tillämpningen av denna lag skall följande föreskrifter i konkurrenslagen (1982:729) också tillämpas:

28 och 30--32 §§ om uppgiftsskyldighet m. m.,

33 § om begäran om biträde av myndighet för utredning,

38 § om talan om utdömande av vite, och

40 § om överklagande.