Räkna med miljön! : förslag till natur- och miljöräkenskaper

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Räkna med mil

|0n!

till och Förslag naturmiliörökenskaper

SMI

Bflagodel

Statens offentliga utredningar WW 1991:38

g

Finansdepartementet

Räkna med

miljön!

till natur- och

Förslag

miljöräkenskaper

Bilagedel Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets

förvalmingskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, 5, Stockholm. Malmtorgsgatan

Omslagsbild: Nils Peterson

Graphic Systems AB, Göteborg 1991 ISBN 91-38-10783-X

ISSN 0375-250X

Bilaga

Nationalräkenskaper, input-output och nationalförmögenhet av Åke Tengblad

Bilaga I 3

Inledning

För att kunna diskutera frågan om och hur Nationalräkenskapema (NR) skall kompletteras för att så långt möjligt beakta de komplicerade relationerna mellan ekonomi, naturresurser och miljö är det nödvändigt att som ha en klar uppfattning om vad NR är. Det gäller utgångspunkt

både teorin som ligger till grund för NR-systemet, hur systemet år

uppbyggt och vad det har för empiriskt underlag. Dessa olika aspekter

på NR-systemet behandlas i denna bilaga, med tonvikt inte bara på de allmänna dragen utan även på de egenskaper i systemet som våtter mot naturresurs - och miljöförhållanden. Först beskrivs kortfattat NR-syste-

mets teori och samt grundmodellens definitioner. NR-systeuppbyggnad,

mets input-output-tabeller kommenteras, liksom frågan om vad bruttona-

tionalprodukten (BNP) mäter och några speciella deñnitionsproblem berörs. Systemet av nationalförmögenhetsbalanser behandlas också. Sist

beskrivs de svenska NRs utveckling under efterkrigstiden, hur de för närvarande används samt vilket dataunderlag de i huvudsak bygger på.

teori och uppbyggnad NR-systemets

NR är en redovisning av de ekonomiska förhållandena, som bygger på

- Med avses

tre grundelement subjekt, objekt och transaktioner. subjekt

de olika enheterna som är aktörer i samhällsekonomin. Dit räknas de enskilda konsumenterna -

företag, offentliga myndigheter och hushållen. Alla subjekten klassificeras efter deras institutionella egenska-

per i antingen företagssektor, offentlig sektor eller hushållssektor. Med objekt avses dels de olika slagen av varor och tjänster, vilka

kallas realobjekt, dels olika betalningsmedel Lex. pengar, bankmedel,

obligationer, som kallas ñnansobjekt. Alla objekten kärmetecknas av att de vid en given har en ägare, och den ekonomiska verksamheten

tidpunkt

består i att objekten omvandlas och byts. Ägarbytet sker genom

transaktioner, och det år detta tredje grundelement som en stor del av

redovisningen i NR avser.

Den allra enklaste grundmodellen för NR beskriver samhållsekonomin som om den bestod av två typer av subjekt, företag och hushåll. Företagens ekonomiska funktion år att producera och hushållens är att konsumera. Produktion och konsumtion år i sig fysiska aktiviteter, där

olika produkter omvandlas eller används, men det som registreras i räkenskapema är de transaktioner som år knutna till dessa aktiviteter. I denna enkla modell är de av två slag. Företagen producerar och försåljer varor och tjänster, och dessa köps och konsumeras av hushållen. Hushållen tillhandahåller arbetskraft - som detta är en transaktionstyp

kallas (produktions)fa.ktortjänster. Modellen för NR kan åskådliggöras

som ett kretslopp där företagen levererar i detta fall konsumtionsvaror och -tjänster, som hushållen betalar med sina faktorinkomster, dvs. de medel de fått genom att leverera faktortjänster till företagen. I modellen,

som bortser både från sparande och kapitalbildning och från utrikesaffi-

rer, motsvarar BNP leveransvärdet av konsumtionen, men BNP kan

4 Bilaga I

också ses från inkornstsidan, som värdet av faktorinkomstema. Vad som också är viktigt att notera är att modellen utgör en summering av företagens resp de enskilda hushållens räkenskaper. Konsumtionen kan sålunda i princip observeras och mätas både hos företagen och hos hushållen, så är fallet också med faktortjänstema resp faktorinkomstema. Den beskrivna modellen är dock som lätt inses alltför enkel för att vara användbar men dessbättre är inte en modell i sina fullständig gnmddrag mycket mer komplex. Den fordrar nämligen hânsynstagande till ytterligare en ekonomisk funktion, kapitalbildning. Kapitalbildning innebär anskaffning av kapitalvaror, det kallas ofta i stället investering. Dessutom måste beaktas att ett lands ekonomi inte är ett slutet system utan att det förekommer transaktioner med utlandet. Dessa kan bestå inte bara i de transaktionstyper som avser varor och tjänster resp faktortjänster utan också i en tredje typ - räntor, utdelningar och andra typer av transfereringar. Den fullständiga modellen kan sålunda redovisas i fyra konton, för produktion, konsumtion, kapitalbildning samt ett konto för externa transaktioner. Dessa Four Accounts of the Nation utgör huvuddragen i en NR och de återges nedan.

PRODUKTION Import av varor och tjänster M Konsumtionsvaror och tjänster C Faktortjänster (BNP) F Kapitalvaror K Export av varor och tjänster E KONSUMTION Konsumtion C Faktorinkomster (BNP) F Sparande S Transfer från utlandet netto T KAPITALBILDNING Kapitalbildning K Sparande S Bytesbalansunderskott B EXTERNA TRANSAKTIONER Export av varor och tjänster E Import av varor och tjänster M Transfer från utlandet netto T Bytesbalansunderskott B

I den ovanstående grundläggande modellen för NR har systemet redovisats i form av fyra huvudkonton. Varje post i systemet noteras dels - på en inkornstsida i kredit, dels på en utgiftssida i debet. Varje konto balanseras med hjälp av en saldopost, som var och en har en betydelsefull innebörd. Systemets viktigaste saldopost BNP framkommer på kontot för produktion, vad BNP mäter kommenteras närmare nedan. Även de andra kontona har viktiga saldoposter, t.ex. sparandet på kontot för konsumtion och bytesbalanssaldot på kontot för externa transaktioner. Sparandet anger sålunda den ökning av nationens förmögenhet, som kommit till stånd genom att alla inkomsterna inte konsumerats. Sparandet kan delas upp på inhemsk kapitalbildning, dvs. bruttoinvesteringar och och - om det överskott i lagerinvesteringar föreligger bytesbalansen på ökade nettofordringar på utlandet. Om det som i uppställningen föreligger underskott i bytesbalansen är detta liktydigt med ökade skulder till utlandet - vilket sålunda har ställt en del av sitt sparande till förfogande fir kapitalbildning i vårt land. Ännu intressantare information

Bilaga I 5

kan man få ur dessa båda konton då man som i det fullständiga systemet gör en uppdelning på sektor, och särredovisar ñrietagssektor, hushållssektor och offentlig sektor. Det som observeras och mäts i NR-systemet är som framgått transaktioner och det är därför befogat att se nämiare på vad soui kännetecknar dessa. En vanlig typ är t.ex. varuförsäljning. Det finns här två ekonomiska subjekt, säljare och köpare, och vad man kan observera är att av en vara - och av ett t.ex. äganderätten samtidigt betalningsmedel, pengar, ändras. Varor benämnes i NR-teorin realobjekt, medan pengar går under beteckningen finansobjekt. Det finns andra typer av realobjekt, t.ex. tjänster, liksom det finns andra typer av finansobjekt, t.ex. bariktillgodohavanden, aktier och obligationer. Finansobjekten är samtidigt både aktiva och passiva, så att vad som är tillgång för den ena kontrahenten är skuld hos den andra. Förekomsten av byten av realobjekt mot finansobjekt, eller finansobjekt mot finansobjekt innebär att bytet kan anges i monetära termer. En arman viktig typ av transaktion är som närrmts faktortjänstema, som uppkommer då t.ex. ett subjekt arbetar hos ett annat mot betalning. Det finns emellertid också ensidiga transaktioner, där bara ett betalningsmedel byter ägare, t.ex. rântebetalningar eller skatter. Denna typ av transaktion kallas transferering. Det är bara när ñnansobjekt är involverade som en transaktion otvetydigt kan värderas i monetära termer. Alla de typerna som nämnts är exempel på vad som kallas verkliga eller monetära transaktioner, och det är dessa som utgör NR-systemets egentliga grundkomponent. Det ñnns emellertid också i systemet inslag av konstruerade, s.k. imputerade transaktioner; skälen till detta berörs senare. Betydelsen av att kurma ställa upp systemet som en kontomässig redovisning av de olika transaktionerna, i form av en räkenskap, framgår dock klarast när man blir medveten om hur systemets olika delposter närmare definieras. Då visar det sig nämligen hur definitionerna t.ex. inom en av delposterna påverkar även andra delposter och därigenom inte bara en utan flera av saldopostema. Det är förekomsten av ett operationellt och teoretiskt väl genomarbetat system av definitioner, som har gjort NR både till ett empiriskt mätbart tabellsystem och till ett betydelsefullt analysinstrument.

Grundmodellens definitioner - of national accounts system Systemets viktigaste makroaggregat är som framgått BNP, som redovisas i kontot för produktion. Den nämiare innebörden av BNP-begreppet blir därigenom självklart beroende av vad man menar med produktion. Ett annat mera precist namn på produktion är ekonomisk aktivitet. Denna precisering antyder att det också ñnns aktiviteter som inte är ekonomiska, och som faller utanför systemet. Man talar om att dra en s.k. production boundary, som definierar vad som är ekonomiska i motsats till icke-ekonomiska aktiviteter. Ekonomiska aktiviteter år sådana som ger till upphov transaktioner av varor, tjänster och faktortjänster. Ekonomisk aktivitet är i grunden det som man också i dagligt tal avser, nämligen marknadseko-

6 Bilaga I

nomins verksamhet, som består i att i tillhandahålla varor och vinstsyfte tjänster, som köps av konsumenter och företag inom eller utom landet. Det är då inga principiella problem med att mäta värdet av denna verksamhet, blir föremål för transaktioner, där produktionsresultatet produkterna erhåller marknadspriser. Trots att dessa inte uppfyller alla den ekonomiska teorins krav på att avspegla marknadsjämvikt år de ändå tillräckligt relevanta för att medge meningsfulla summeringar till att omfatta samtliga produkter. Det finns emellertid inga så renodlade marknadsekonomier att en så snäv gränsdragning av ekonomisk aktivitet vore meningsfull. NR-systemets definitioner innefattar därför även produktion som inte finansieras genom marknadsmässig försäljning. I dessa fall har man inte att göra med verkliga transaktioner, som kan observeras genom att byten av realobjekt och fmansobjekt sker samtidigt, utan med transaktioner, till vilka monetära värden mäste imputeras. Denna utvidgning av begreppet ekonomisk aktivitet till att innefatta även s.k. non-market activities, med imputerade transaktioner, reser emellertid några viktiga principiella problem. Först uppkommer frågan vilken ny produktionsavgränsning man då i stället skall göra och hur de imputerade transaktionena skall uppfattas, därefter uppstår problemet hur dessa aktiviteter och transaktioner, där man saknar marknadspriser, skall värderas. Eftersom det är värdefullt med internationellt accepterade och enhetliga definitioner fir BNP och andra viktiga NR-poster har FN utarbetat ett för - det s.k. Accounts system nationalräkenskaper System of National — SNA. Den version av systemet som f.n. används fastlades 1968, men man är nu i färd med en översyn, som väntas bli klar om några år. I SNA anges bl.a. vilka typer av icke-marknadsmässig aktivitet som man skall ta med i NR-systemet. Den viktigaste typen är den som sker genom att anlita avlönad arbetskraft. Därigenom vidgas produktionsbegreppet till att innefatta all offentlig verksamhet,‘ en utvidgning som ter sig ganska självklar om man ünker på att ett viktigt område för samhällsekonomisk planering och beslutsfattande är

sysselsättningspolitik. NR-syste-

mets avgränsning av anställd arbetskraft innefattar därigenom implicit både privat- och offentliganställda. Däremot har man varit mycket mera snäv när det gäller att ta med icke-marknadsmässig produktion inom hushållen. Där begränsar man sig till att ta med varor som man själv konsumerar. När det gäller tjänster tar man bara med nyttjandevärdet av egna hem och fritidsfastigheter. Däremot utesluts tjänster som hushållet själv konsumerar och som sker med oavlönat arbete t.ex. matlagning, städning, barn- och äldreomsorg. De flesta analysbehov skulle inte vara betjänta av att detta betraktades som ekonomisk aktivitet, därtill kommer svårigheterna att göra tillförlitliga empiriska mätningar. Genom att man utvidgat produktionsbegreppet och tagit med transaktioner, vars monetära värde måste imputeras, måste man också precisera

l Man har också tagit med verksamhet inom intresseorganisationer och ideella föreningar, när den bedrivs med avlönad arbetskraft.

Bilaga 1 7

vilka ekonomiska subjekt som i så fall bör anses berörda. Man har t.ex. för de offentliga myndigheterna valt den att dessa ha lösningen uppfattas en dubbel roll, dels som producenter av de offentliga tjänsterna, dels som konsumenter av de imputerade transaktioner som knutits till dessa. Imputeringen påverkar därigenom inte några övriga subjekt, inom t.ex. hushåll eller företag. Därigenom undviker man att för dessa få en blandning mellan verkliga och imputerade transaktioner, något som vore av stor nackdel just när man vill analysera marknadsbeteende. Det är ju bara inkomsterna genom verkliga transaktioner som fritt kan användas som utgift för andra, verkliga transaktioner. Den andra principiellt viktiga frågan rörande icke-marknadsmässig ekonomisk aktivitet är hur denna och de imputerade transaktionerna - i avsaknad av marknadspriser - skall värderas. Konventionellt har man då i SNA bestämt att värderingen skall ske från kostnadssidan. För den offentliga verksamheten sker detta genom att lägga samman driftskostnaderna inkl. löner, jämte det beräknade värdet av den förslitning av i offentliga sektorn investerat realkapital som skett. Något tillägg för ränta på ianspråktaget kapital stipuleras inte i det nuvarande systemet, däremot övervägs denna utökning ske vid den revidering av systemets definioner som nu håller på att slutföras. I den uppställning av kontot för PRODUKTION som visades på s. 4 har man bortsett från företagens leveranser av varor och tjänster till andra företag, där de t.ex. i form av råvaror och halvfabrikat används som insats i dessa företags produktion. Detta är en s.k. intermediär användning, i motsats till konsumtion, kapitalbildning och export, som kallas slutlig användning. Om man dessutom tar hänsyn till att kontot med den tillämpade produktionsavgränsningen avser både marknadsekonomin och offentlig verksamhet kan kontot fullständigas enligt nedan:

PRODUKTION Insats från inhemsk produktion l Levererat till inh. producenter l Import M Privat konsumtion PC Faktortjânster näringslivet Fn Offentlig konsumtion OC Faktortjänster offentLmynd. Fm Kapitalbildning K Export E SUMMA SUMMA därav produktionskostnader därav bruttoproduktionsvårde därav import därav import

Det framgår att insatsleveransema till inhemska producenter har samma värde på kontots olika sidor och sålunda inte påverkar saldoposten faktortjänster. Att kontot nu redovisats mer fullständigt gör det emellertid möjligt att gå något in både på systemet definitioner på dess olika delposter, och likaså beröra det empiriska underlaget. Bruttoproduktionsvärdet, som erhålles genom dra bort importen från omslutningen av kontot, är ett begrepp av betydande intresse. Det kan sålunda empiriskt observeras genom att man samlar in statistik över företagens omsättning, vilket är uppgifter, som ñnns i företagens vinstoch förlusträkningar. NR-systemets definitioner är dock inte helt iden-

8 Bilaga 1

tiska med de som tillämpas i företagsbokföringen, men avvikelsema som

mest har att göra med att man har en arman behandling av produktion som ännu inte försålts, kommenteras inte här. Genom att närmare ange

vilka typer av transaktioner som skall ingå i bruttoproduktionsvärdet påverkas t.ex. definitionerna av andra inkomstposter för företagen, t.ex. subventioner och transfereringsinkomster. På samma sätt preciseras vad

som skall ingå i begreppet insats i inhemsk produktion, så att gränsdragningen blir klar gentemot andra utgiftsposter, t.ex. kapitalbildning, skatter och andra transfereringar.

Bruttoproduktionsvärdet år emellertid inget bra mått på produktionen,

i all synnerhet inte om man summerar för ett antal företag eller för hela

näringslivet. För ett enskilt företag eller en bransch påverkas bruttopro-

duktionsvärdet nämligen inte bara av den egna verksamheten utan också av hur mycket som använts intermediärt i form av insatsvaror och -tjänster från andra företag. Dessa blir sålunda dubbelräknade, eftersom

de redan ingår i andra företags bruttoproduktionsvârden. För att få ett mått som exkluderar denna dubbelrâkning tar man skillnaden mellan

företagens bruttoproduktionsvärde och intermediär användning, dvs dess rörelsekostnader i form av insats av varor och tjänster. Detta mått på företagens produktion kallas ñrädlingsvärde och är liktydigt med deras bidrag till BNP. BNP kan sålunda härledas genom att man summerar

förådlingsvärdet för alla företagen. Denna information finns i den ekonomiska statistiken och ligger till grund för beräkningar av BNP från produktionssidan. I dessa tabeller redovisas förâdlingsvârdet i första hand

uppdelat på olika branscher. Beräkningarna måste emellertid för att hela BNP skall täckas in kompletteras med information från de offentliga myndigheterna beträffande deras kostnader för löner och avskrivning av

de offentliga investeringarna. Även dessa kostnadsposter betecknas något oegentligt som förädlingsvärde. Den vanligaste och oftast mest tillförlitliga metoden att beräkna BNP

är dock att med stöd av statistik från användningssidan ställa samman en s.k. försörjningsbalans. Denna innehåller de delposter som visades i PRODUKTION kontot för på s. 4. Dessa delposter konsumtion,

kapitalbildning och export - som också de omfattas av den ekonomiska

statistiken - motsvarar som nämnts den användningen. Eftersom

slutliga dessa också kan ha framkommit genom att producentema använt

importerade måste man för att erhålla BNP dock dra bort

produkter

importen. BNP kan som framgått ovan också ses från inkomstsidan, som summan

av faktorinkomstema? Dessa faktorinkomster är av i princip två slag,

nämligen löner och driftsöverskott. Driftsöverskottet är den restinkomst som uppstår hos företagen, när alla rörelsekostnadema inklusive löner räknats av från bruttoproduktionsvärdet. För offentliga myndigheter är

driftsöverskottet lika med det beräknade värdet av kapitalförslitningen,

Man måste dock först reducera BNP med hänsyn till att indirekta skatter och subventioner kan ha påverkat marknadspriserna.

I 9 Bilaga

dvs. avskrivningarna. Även för har man att räkna företagen anledning med avskrivningar av förslitet realkapital. Om man drar bort företagens och de från BNP erhålles offentliga myndigheternas avskrivningar Nettonationalprodukten (NNP), som består av löner och driftsöverskott netto.

Input-output-tabellema i

NR-systemet

Eftersom NR-systemet är i hög grad inriktat på att belysa produktionen brukar de poster som avspeglar denna redovisas särskilt Detta ingående. sker i de s.k. input-outputtabellema (I/O). Hur dessa är utformade framgår av bifogade tablå (se s. 17). I/O tabellerna bygger på den infomration som redovisas i kontot för produktion, enligt uppställningen på s. 4. Infomiationen har i tablån skrivits in på raderna, så att användningssidan finns rad 1 och på tillgångssidan på rad 3.3 Som framgår motsvarar kolumnerna de olika delpostema på produktionskontot. De olika rutorna i tablån motsvarar s.k. matriser, dvs. tabeller, med olika typer av korsklassifrcerade data. Den tillämpade klassificeringen framgår av i rader och detaljindelningen kolumner. Rad l och 3 ger sålunda en för alla kolumner genomgående indelning enligt en klassificering av produkter, med i positioner. Kolumn l innehåller j positioner, som en av branscher. anger klassificering Matrisen i rad l, kol 1 motsvarar sålunda interrnediär användning av produkter i de olika producerande branscherna, den kallas ofta insatsmatris. Matrisen på rad 3, kol l är en outputmatris, som visar vilka typer av produkter som produceras i de olika branscherna. I rad l, kol 2 finns en korsklassifrcering av den privata konsumtionen efter och produktslag ändamål och motsvarande gäller för den konsumtionen offentliga på rad l, kol 3. Vid sidan av dessa båda konsumtionsrnatriser ñnns investeringsmatriser (rad l, kol 4) som innehåller en mellan korsklassificering produktslag och investerande bransch. BNP redovisas på rad 2, kol l, med en kolumnindelning som motsvarar branscherna och en radindelning som avser de olika komponenter som i bl.a. ingår förädlingsvärdet, löner, kapitalförslitning och driftsöverskott, netto. Det sistnämnda är den restinkomst som tillfaller kapitalägama. Tablån innehåller de s.k. primära I/O-rnatrisema, som bildar underlag för en omräkning till de mer analystillvända I/O-tabellema. I dessa omräknade tabeller ställs input-output matriser många rader upp med lika som kolumner och man kan därmed göra olika s.k. matrisinverteringar, dvs. matematiska som har stor operationer, betydelse i många ekonometriska modeller. Genom kan man studera hur olika matrisinverteringar ändrade förutsättningar beträffande löner, priser eller efterfrågan påverkar ekonomin, och man beaktar då systematiskt de komplicerade leveranssamband, som gäller mellan de olika branscherna och i förhållande till konsumenter och investerare.

För att förenkla framställningen har antagits att all import sker via företagen och att direktimport genom hushåll och offentliga myndigheter ej förekommer.

10 1 Bilaga

Vad BNP mäter

BNP är som framgått ett sammanfattande monetärt mått på den aktivitet som som ekonomisk. Eftersom detta är en i NR-systemet definierats blandning av egentlig marknadsekonomi och icke marknadsförd offentlig

verksamhet blir dock ur vissa synpunkter något svårtol-

BNP-begreppet inte säkert för konsumenterna av den kat. Det är sålunda att nyttovärdet konsumtionen motsvarar kostnaderna, vilket ju är den

offentliga verkligen värderingskonvention som beräkningarna bygger på. I all synnerhet gäller

detta de stora delar av den offentliga konsumtionen som

ganska

borde räknas som kostnader för företagen eller för samhället

egentligen

som helhet. Dit hör t.ex. verksamheten vid olika tillsyns- och kontroll-

skatte- och tullväsen, stora delar av vägväsendet och kanske myndigheter, också försvar, brandväsen och polis. Det finns emellertid inga möjlighe-

ter att konstruera transaktioner och monetära värden för dessa

imputera

sätt att de kunde betraktas som interrnediär användning och på sådant föras som rörelsekostnad för de olika företagen, vilket skulle reducera restinkomsten driftsöverskott och därmed BNP motsvarande. Välfärden i ett BNP är inte heller avsett att vara något mått på välfärd. samhälle självklart samman inte bara med ekonomi utan också hänger

med en icke-ekonomiska faktorer 50m hälsa, miljö, frihet och mängd

säkerhet till liv och De ekonomiska faktoremas bidrag till

egendom.

välfärden beror dessutom i stor utsträckning Att på hur de är fördelade. med ett enda sammanfattande aggregat som BNP fånga in ett flerdimensionellt som välfärd är inte och heller inte

begrepp givetvis möjligt avsikten. Man kan kanske räkna med att en ökning av den privata

av BNP också medför av samhällets och konsumtionen eller en ökning individernas välfärd men detta är inte säkert om icke-ekonomiska faktorer som hälsa och miljö kan befaras ha blivit sämre. mått aktivitet Att BNP ändå är ett mycket användbart på ekonomisk sammanhänger med att det är ett aggregat av tal som är av stor relevans för de enskilda som är aktörer i samhällsekonomin. För ett

subjekt

är restinkomsten i fonn av rörelse- eller driftsöverskott som det

företag år definierat sålunda av stor betydelse för dess ekonomiska beteende,

samma är fallet med löneinkomster för hushållen och driftskostnader för beslutsfattare i offentlig verksamhet. BNP-måttets användbarhet befrämjas dessutom struktur, som gör att BNP kan

genom NR-systemets logiska

- som nämnts dels efter redovisas med olikartade typer av indelningar

dels med efter producerande bransch och typ av användning, uppdelning

dels efter inkomstslag. Att BNP-måttet av marknadsmässig och icke-rnarkutgör en blandning verksamhet kan emellertid få effekter som man inte alltid nadsmässig

uppfattar som helt rimliga. Det finns många typer av exempel på detta men mest här är alltså sådana utgifter näraliggande nriljövårds-åtgärder, som är avsedda att förhindra eller lindra miljöförstöring. Om företagen

åläggs eller styrs att omfördela sina resurser för detta syfte blir effekten till av deras restinkomst och en sänkning av BNP. På sist en minskning

användningssidan motsvaras detta av en minskad tillgång på slutproduk-

Bilaga I ll

ter, i slutändan sannolikt minskad privat konsumtion. Detta ter sig också som en rimlig effekt. Om miljövårdsprogrammet däremot sker i offentlig regi och finansieras genom skattemedel, som tidigare använts för andra syften, t.ex. undervisning eller sjukvård, ändras bara innehållet i den offentliga konsumtionen. Det registreras däremot inte någon minskning varken av den eller den privata konsumtionen, ej heller av

offentliga

BNP, trots att dess “välfärdsmässiga” innehåll kan förefalla ha minskat.

Sådana synbarligen mindre rimliga effekter är dessvärre det pris man

måste betala genom att man inte har en nytto- utan en kostnadsvärdering

av den offentliga konsumtionen. Att i avsaknad av marknadspriser

åstadkomma en så objektiv nyttovärdering att den förtjänar att tas på allvar är dock ett problem som man inte lyckats lösa, varken i NR-kalkylema eller i andra sammanhang.

Speciella deñnitionsproblem

Det skulle föra för långt att i detta sammanhang gå närmare in på den

mängd av definitionsproblem som man tar ställning till i de detaljerade rekommendationerna i SNA. Det finns dock några principiella problem

som ofta berörs i diskussionerna om NR och naturresurser och som därför skall kommenteras. Den ena gäller principerna för hur man skall registrera produktionen inom skogsbruket. Den andra frågan rör

prospektering och exploatering av mineralfyndigheter. Huvudregeln i SNA är att produktion redovisas när den blir föremål

för transaktioner, i samband med försäljning. Det är ju först då som produktionen kan monetärt värderas. Man har emellertid ett tillägg till huvudregeln, som är av stor betydelse när man vill studera konjunkturut-

vecklingen och ta hänsyn till lagerfluktuationer. Detta tillägg innebär att

man t.ex. vid lagerökning konstruerar ñretagsintema transaktioner vars

monetära värde imputeras med hjälp av de priser som gällt vid försäljning. När det gäller skogsbruk innebär huvudregeln att produktionen

mäts när skogen avverkats och rundvirket sålts. Det är ju också först då som det skett verkliga transaktioner och som inkomster erhållits. Det görs därvid enligt det nuvarande systemet endast tillägg för det lager av avverkat rundvirke som ännu ej sålts och sålunda finns kvar i skogen.

Någon korrektion för den ”lagerförändring” som kan bestå i att skogstill-

växten varit eller lägre än avverkningen görs däremot inte. Man

högre

föreslår emellertid i den revidering av SNA som nu pågår att detta skall ske, så att skogsbrukets bidrag till BNP kommer att avspegla inte bara awerkningen utan även skogens nettotillväxt. Detta förutsätter dock att skogstillväxten först preciseras i fysiska termer och därefter värderas

monetärt. Detta kan ske med ledning av de förmögenhetsvården som kan beräknas för Det föreligger emellertid stora mätproblem skogskapitalet.

för att få tillförlitliga kalkyler över dessa områden. Det andra problemområde som ofta tas upp i diskussionerna om NR

och naturresurser gäller behandlingen av rnineralfyndigheter. SNA preciserar sålunda hur man skall behandla utgifter för prospektering, brytning och anläggningsarbeten för nya fyndigheter. Prospektering och

12 Bilaga 1

brytning förs därvid f.n. som rörelsekostnad, men man diskuterar nu möjligheten att i stället betrakta prospektering som en investeringskostnad, samma som man gör med anlâggningsarbetena. Detta ter sig naturligt förutsatt att prospekteringen ger upphov till en ny fyndighet,

men armars inte. Kapitalvärdet av prospekteringen är under alla

förhållanden ändå ett osäkert _rnått på hur fyndighetemas verkliga kapitalvärde förändras. Den förändring av förmögenheten som sker vid upptäckten av nya fyndigheter registreras sålunda enligt de nuvarande konventionema inte som produktionsökning utan som en kapitalvinst, som registreras utanför

BNPs begreppsram. Analogt därmed betraktas förmögenhetsnedgången när man exploaterar en rnineralfyndigheter som en kapitalförlust. För att

mer fullständigt belysa dessa frågor är det nödvändigt att kommentera systemet av Nationalförmögenhetsbalanser.

i SNA

Nationalförmögenhetsbalansema

SNA innefattar inte bara principerna för behandling av ekonomisk aktivitet och de olika typerna av transaktioner i samband därmed utan innehåller också riktlinjer för hur man skall betrakta de olika typerna av

kapitalbestånd, även kallat kapitalstockar. Kapitalstockar resp transaktioner kan betraktas som NR-systemets motsvarigheter till företagens balansresp vinst- och förlusträkningar, på så sätt att de firm hänför sig till en

- i allmänhet årsskiftet - medan transaktioner och vinst- och tidpunkt förlusträlcningar avser en tidsperiod. Systemet av Nationalförmögenhetsbalanser, och dess relationer till de traditionella NR kan lättast åskådliggöras genom att modifiera och

komplettera kontot för kapitalbildning.

KAPITALBILDNING Ingående Bestånd av tillgångar A(i) IB. av skulder o eget kapital L(i) + Kapitalbildning K + Sparande, netto S(n) - Kapitalförslitning D + Bytesbalansunderskott B + Utjâmningspost U + Utjämningspost U = Utgående Bestånd av tillgångar A(u) = UB. av skulder o eget kapital L(u)

Kontot enligt uppställningen på s. 4 har förändrats i flera avseenden och det har införts nya poster. Kapitalförslitning har tidigare kommenterats, och det behöver endast tillfogas att detta är uttryck fir en inom

varje subjekt intern transaktion, vars motkontering sker på produktionskontots debetsida. Därigenom blir både faktorinkomster och sparande definierade netto. Detta innebär att hänsyn har tagits till att realkapital, som använts i produktionsprocessema, behöver ersättas innan inkomster-

na kan konsumeras. Denna typ av bokföringspost finns också i företagens vinst- och förlusträkningar, med benämningen avskrivning.

Den mer betydande förändringen består i att det på första och sista

raden förts in vardera två poster, dels beståndet av tillgångar, dels

beståndet av skulder samt skillnaden som svarar mot värdet på eget

I 13 Bilaga

kapital. För och för nationen kan beståndet av varje subjekt tillgångar delas upp på olika typer av objekt. Så är fallet också med skulder medan däremot är en eget kapital saldopost balansräkningens motsvarighet till produktionskontots BNP. Beståndet av tillgångar och skulder från årets början förändras under året främst till följd av de transaktioner, som redovisas på kapitalkontot, nämligen kapitalbildning och kapitalförslitning. Genom att priserna kan ha ändrats kan dock beståndet av vid årets slut tillgångar ha ett högre värde än vad som motsvarar ingångsvärdet korrigerat med transaktionerna. Skillnaden fångas upp med av ett system av hjälp utjämnings-poster. Behovet av sådana sålunda med att man utjämningsposter sammanhänger av olika skäl valt att definiera transaktionerna så att de bara med viss ofullständighet förklarar förändringen i förmögenhet. I som är summan Nationalförmögenheten, av eget kapital för samtliga är det de materiella subjekt, tillgångarna som väger tyngst. I dessa ingår i första hand realkapitaltillgångar, vilka är producerade (man-made capital) och har tillkommit genom kapitalbildning. I de materiella tillgångarna ingår dock även kapitaltyper, som inte producerats. Det är fråga om naturtillgångar, som har ägare och som ger till upphov inkomster, som gör att innehavet får ett marknadsvärde. Dessa går under benämningen ej-reproducerbara materiella tillgångar och de som är mest intressanta här är skog, mark och mineralfyndigheter. Värderingen av skogarna sker sålunda med av de hjälp marknadspriser som vid balanstillñllet gäller för av stående försäljningen skog. Skogskapitalets värde förändras dels genom i form bruttoinvesteringar, av och återväxtåtgärder, nyplanteringar dels genom tillväxt resp. uttag ur skogen, i form av I det nuvarande kommer värdet awerkning. systemet av nettotillväxten med bland utjämningspostema, men som nämnts överväger man att ändra systemet på denna punkt. Nettotillväxten skulle då istället föras som och skulle som kapitalbildning, BNP-begreppet nämnts ändras motsvarande. Också mark och som och kan mineralfyndigheter, ger avkastning avvyttras ingår till det marknadsvärde som gäller vid balanstillñlle. varje För rniner-alfyndigheter, som sällan omsâtts, saknas oftast ett användbart marknadsvärde och man gör därför istället en värdering med av ledning de till nutid diskonterade framtida nettointäktema av gruvdriften. Naturtillgångar, som inte har någon ägare och ej alls marknadsvärderas eller ger avkastning, faller utanför systemets definitioner och ingår inte i Nationalförrnögenheten. Både för mark och rnineralfyndigheter gäller att det år deras fömiåga att generera framtida inkomster som ligger till för marknadens grund villighet att betala för att få en dispositionsrätt genom ägande. Förmågan att generera inkomster kan emellertid ändras, för mark t.ex. genom jorderosion och för mineralfyndigheter både genom att dessa blir föremål för exploatering och genom att nya fyndigheter upptäcks. Alla dessa företeelser ingår enligt det nuvarande under systemet utjämningspostema. Det är alltså fel att säga att de inte täcks av SNA, däremot förs de inte i systemet på ett sådant sätt att de påverkar defini-

14 I Bilaga

nitionema av BNP eller NNP. De berör med andra 0rd inte produktions-

kontot.

En som dock som nämnts diskuteras i den pågående översynen fråga

av SNA âr att föra som bruttoinvestering. Detta skulle

prospektering dock bara beakta en del av den kapitalvinst som uppstår då en ny fyndighet upptäcks och som annars i sin helhet ingår bland utjämnings-

Det skulle möjligen göra det lättare att motivera att värdeposterna. exploatering, som också den f.n. ingår bland minskningen genom

i stället skulle jämställas med kapitalförslitning och utjämningspostema,

reducera NNP.

De svenska NRs utformning och användning

av sammanfattande mått på den ekonomiska verksamhe- Framställningen de arbeten med beräkningar av ten har i Sverige lång tradition genom nationalinkomsten utfördes av Erik Lindahl och som redan på 1930-talet

hans medarbetare. Siktet var då mest inriktat på att få fram empiriskt

underlag för den nationalekonorniska forskningen. Dessa Nationalinkomtsberäkningar i form av tidserier, som gick ända

presenterades

tillbaks till 1860. Omedelbart efter Andra Världskriget började man att

på Konjunkturinstitutet bygga upp ett nytt, mera fullständigt system av NR och målsättningen var då inte enbart att tillgodose forskningens analysbehov utan i hög grad att också få underlag för konjunkturpolitiskt

beslutsfattande. Detta tog sig bl.a. uttryck i att man utarbetade Nationalbudgetar, där man för det kommande året gjorde prognoser för BNP och Av stor relevans var då de tabeller över andra delposter i NR-systemet. den

BNP som avsåg en uppdelning på olika typer av slutlig användning, s.k. Även tabeller som visade sammansättningen av försörjningsbalansen. hushållens inkomster och den privata konsumtionen hade stor disponibla

betydelse.

Efter andra världskriget började man också utarbeta långtidsutredningar (LU). Även dessa hade NRs tabellmaterial, med tidsserier av hög aktualitet som grund, och prognoserna för olika delposter i NR-systemet under i allmänhet den kommande femårsperioden. I

avsåg utvecklingen i form av bl.a. BNPs dessa sammanhang var näringslivets struktur, fördelning på producerande branscher, av stort intresse, likaså frågorna

om arbetskraftens och kapitalets produktivitet.

1963 överflyttades arbetet med NR till SCB, som därefter lagt ner ett och bygga ut NR. Det har dels att

betydande arbete på att förbättra gällt

utforma den ekonomiska statistiken så att den utgör ett relevant och underlag för NR, dels att utöka NRs tabellmaterial och tillförlitligt tekniken En i dessa ñrbättra själva i beräkningarna. viktig etapp avseenden slutfördes åren omkring 1970, då NR-systemets definitioner ändrades i enlighet med FNs då nyligen reviderade System of National Accounts. Det skedde också utökningar av NRs tabellmaterial, med förbättrade och till beräkningar

produktionsberäkningar övergång

kvartalsvis av olika delposter i systemet. Ännu en viktig etapp slutfördes 1989, då integrerades med det övriga

input-output-räkenskapema

Bilaga 1 15

NR-systemet. Därmed utökades detaljindelningama i NR-materialet ytterligare och möjligheterna att basera mer sofistikerade ekonomiska makro-modeller på NRs tabellmaterial har därigenom blivit betydligt större. De svenska NR baseras på ett mycket omfattande underlag av ekonomisk statistik, som i de flesta fall utarbetas av SCB. Statistiken över användningssidan, som är den som ligger till grund för de officiella BNP-beräkningama, täcker sålunda alla de delposter som ingår i försörjningsbalansen.

Försörjningsbalans för 1988, miljarder kr.

BNP l 114,0 Privat konsumtion 590,9 lmport av varor o tjänster 345,0 Offentlig konsumtion 289,1 Bruttoinvestering 2 l 9, l Lagerinvestcring -2,0 Export av varor och tjänster 361,9 SUMMA TILLGÅNG 1 459,0 SUMMA ANVÄNDNING 1 459,0

För t.ex. den privata konsumtionen baseras beräkningama på uppgifter om omsättningen inom detaljhandel och andra ñretag som betjänar hushållen, med t.ex. olika slag av konsumenttjånster. Den offentliga konsumtionen är beräknad med stöd av uppgifter ur de statliga och kommunala râkenskapema. l dessa ingår även uppgifter om de offentliga bruttoinvesteringama. Särskild statistik föreligger också över de privata företagens bruttoinvesteringar. Även lagerinvesteringama kan kartläggas med stöd av uppgifter från företagen. För utrikeshandel finns information genom den granskning och rapportering som sker av varuexport och hos tullverket. Via bankerna erhålls information om den varuimport alltmer betydelsefulla utrikeshandeln med tjänster. Till all denna infomration kommer också ett omfattande material av prisindexar och annan prisinformation, som gör att beräkningarna kan korrigeras för effekterna av inflation och därmed utföras i fasta priser. De svenska NR innehåller emellertid också beräkningar av BNP, som sker med stöd av såväl som inkomststatistik. I de produktionsstatistik förstnämnda erhålles en branschvis fördelning av BNP.

De olika branschemas bidrag till BNP 1988, miljarder kr.

16 Bilaga I

Ovanstående tablå återger produktionsberäkningama i sammandrag. Redovisningen sker i allmänhet mycket mer detaljerat, jfr den branschförteckning som visas i bilaga. Den mest betydelsefulla produktionsstatistiken avser industrin och denna utgör grunden för NR-tabellemas detaljerade redovisning av förädlingsvärdet i olika branscher. Industristatistiken år också huvudunför input-output-räkenskapema, som redovisar varuströmrnamas derlaget väg från råvarustadiet via olika förädlingsled till den slutliga användningen för konsumtion eller investering. Eftersom produktionsberåkningama bygger på en annan typ av statistisk infomiation än BNP-beräkningama enligt försörjningsbalansmetoden och det föreligger osäkerheter i båda typerna av statistikunderlag får man inte exakt samma resultat. Därigenom uppkommer statistiska nestposter, som dock genom det systematiska avståmningsarbete som input-output-tabellema möjliggör är ganska små. för beråkningama av BNP från inkomstsidan är en Huvudunderlaget detaljerad statistik över lönerna, som bygger på företagens kontrolluppgifter i samband med inkomstbeskattningen. Ett betydelsefullt underlag âr också den s.k. finansstatistiken för som ger infomiation ur företag, vinst- och förlustrâkningama bl.a. över ñretagens driftsöverskott. I alla dessa kalkyler över BNP och andra poster i NR-systemet är det givetvis av stor betydelse för berâkningamas kvalitet och trovärdighet att SNA-definitionema utfomiats med beaktande av de empiriska mätmöjligheterna och med utgångspunkt från vad som normalt finns i de ekonomiska subjektens egna räkenskaper. Behovet av att beräkna Sveriges Nationalförmögenhet har hitills inte alls varit så stort som behovet av BNP-beräkningar och det är först under senare år som arbete påbörjats inom detta område. SCB kommer sålunda att under 1991 presentera beräkningar över Nationalförrnögenheten för 1981-1989. Dessa beräkningar, som kommer att följa perioden nuvarande SNA kommer att innefatta uppgifter både riktlinjerna enligt om producerat och ej-reproducerbart kapital. Beräkningarna kommer också att innehålla infomiation om de olika slag av utjämningsposter som erfordras för att ge en mer fullständig bild av Nationalförmögenhetens förändring. En del av dessa utjämningsposter kan vara av intresse också i samband med arbete med miljöräkenskaper.

I 17

Bilaga

Tabell NR-systemets input-output-tabeller

Produktion i inh. Konsumtion Konsumtion Utrikes Summa Kapital- Ekonomisk Privat Offentligt transbildning aktivitet ändamål ändamål Branscher aktioner Branscher

$ (l) (2) (3) (4) (5) (6)

Användning av 2 Intermediär Privat Offentlig Bruttoin- BPV Export (1) . produkter . (insats) konsumtion konsumtion och vestering

och lager- import

_ förändring l

Löner BNP uppd. på Ind. skatter ck. akt. och - NNP Kapital- (2) -subv. iörädlings- förslit- Kapitalförslitning värdekompo- ning Driftsöverskmetto nenter

1 (1) (5) (6) 2 Tillgång av . Brutto- BPV Import produkprodukter tions- och (3) värde (output) import

2 Bilaga

- Guld och gröna skogar Miljömodiñerade nationalräkenskaper för inkomster från skogstillgângarna av Lars Hultkrantz

Bilaga 2 3

Innehåll

Sammanfattning

Förord

®UIUIUI

Inledning

2 Vad är inkomst?

3 natur- och 13

Skogens miljöresurser

4 Värdering av

skogsinkomstens komponenter

?"‘F.0-""!“.U.0.°°?

Bilaga 2 5

Sammanfattning

I denna rapport beräknas inkomsten från Sveriges skogstillgångar för ett enskilt år (1987) enligt de principer som kan tänkas gälla för en

modifierad nationalinkomstbokföring som fokuserar den bärkraftiga inkomsten. I rapporten värderas därför förändringar i storleken av naturresurs- och miljötillgångar i skog- och skogsmark, såsom arttillgång,

kollager, markens buffringsförmåga och kapacitet för produktion av

renfoder (lav). Även de inkomstposter som inkluderas i de ordinarie nationalräkenskapema har justerats på en rad punkter.

Förord

Denna rapport är författad på uppdrag av Miljöräkenskapsutredningen. Jag vill tacka följande personer som snällt svarat på mina frågor och/eller givit mig synpunkter på manuskriptet: Arne Albrektsson, Hans Ekvall,

Jan-Eric Hallgren, Göran Kempe, Per Linder, Leif Mattson, Kaj Rosen, Hans Toet och Erik Wilhelmsson (Skogsvetenskapliga fakulteten,

lantbruksuniversitet), Mike Chadwick (Stockholm Environment Sveriges Institute at York), Lars O Eriksson (Institutionen för ekologisk botanik, Umeå universitet), Bengt Kriström (Nationalekonomiska institutionen vid Handelshögskolan i Stockholm), Per Kågesson (Miljöräkenskapsutredningen), Per-Olov Johansson, Karl-Göran Målet (Nationalekonomiska

institutionen vid Handelshögskolan i Stockholm) och Åke Tengblad

(Statistiska centralbyrån) samt deltagarna vid ett seminarium i nationalekonomi, Umeå universitet och vid ett seminarium anordnat av Miljörä-

kenskapsutredningen.

Inledning

Utvecklingen av nationalräkenskaper (NR) för att mäta produktionsvårde

och inkomster i en nation är ett av de verkligt stora framstegen under

detta sekel i strävan att vinna insikt i olika nationalekonomiska samman-

hang. Trots de många svårigheter som uppstår vid mätning och samman-

av alla de olika i en nations ekonomi, och som

Vägning komponenterna

inte sällan fått bristfälliga lösningar i NR, så är det ingen tvekan om att NR är till stor nytta. Tillgång till statistik om utvecklingen av BNP och

dess komponenter har gjort det möjligt att analysera och testa ekonomi-

ska orsaksammanhang. BNP ger ett sammanfattande mått på en nations

ekonomisk framgång och kan därför användas för att utvärdera den övergripande ekonomiska politiken.

BNP är inte ett direkt mått på välfärden* Livets kvalitet rymmer många dimensioner som är svåra, antagligen omöjliga, att mäta och

1 We can leave some things to psychologists and sociologists. Our accounts may better seek to measure not welfare itself but the nations output of final goods and services, which are presumed to contribute to welfare. We focus on the final product, those goods and services that are the penultimate ingredients of human well-being /.../. Eisner [I988], s. 1617.

6 Bilaga 2

sammanställa i ett enda tal. Den produktion av varor och tjänster som

mäts i NR är ett medel för att åstadkomma välfärd, men är inte välfärd. av den kritik som riktas mot BNP-måttet beror på att denna Mycket distinktion inte är klar. Det är vanligt att man slarvigt påstår att BNP verkligen mäter välfärden i ett land. Den som tar fasta på detta som

för en kritisk granskning av BNP kommer med lätthet att utgångspunkt

finna och Till dessa hör att BNP mäter

en mängd brister motsägelser.

arbetsinsatser som utbjudits över arbetsmarknaden men bortser från de

betydande arbetsinsatser som utförs tex i hemmet. Detta gäller även när

arbetsuppgifterna är likvärdiga (kommunal dagmamrna är med, men inte privat dagmamrna). NR utesluter en rad välfärdspåverkande nyttigheter

eller som inte är marknadsprissatta. Till exempel används en dåligheter

stor del av i kalla och varma länder till ändamål

produktionsresultatet som syftar till att hålla invånarnas kroppstemperatur jämn (bostäder,

kläder m.m.). Länder som har ett behagligt klimat, där

uppvärnming,

invånarna inte behöver göra dessa ansträngningar för att slippa frysa eller svettas, får inte några poäng i BNP för detta? Den kritik som riktas mot NR därför att dessa i största allmänhet försumrnar är därför min att mäta miljöns bidrag till välfärden enligt

uppfattning rätt uddlös. I och för sig är det naturligtvis angeläget och

intressant att olika bidrag till välfärden uppskattas.

miljökvaliteters

Kunskap om detta bör vara av stor betydelse som underlag för beslut som

påverkar miljön. Det vore emellertid helt otillräckligt att bara komplettera

och om är att erhålla

BNP med miljöintäkter miljökostnadef syftet ett välfärdsmått. I ett sådant måste en rad andra aspekter vägas in, t.ex.

tidsanvändning, sociala relationer osv. Det finns en omfattande forskning kring mätning av livskvalitet, men den ger knappast underlag för någon ny välfärdsräkenskap som borde ersätta NR.3 Det finns däremot en mer invändning mot de nuvarande NR

specifik som ger ett enligt min uppfattning starkare skäl för att de bör komplette-

ras med ekonomiska miljöräkenskaper. Denna gäller frågan om naturresurstillgångamas värdeminskning (värdeökning). Mer allmänt handlar detta om våra möjligheter att bedöma huruvida en viss inkomstnivå är

uthållig med hänsyn till produktionens och konsumtionens effekter på de

ekologiska systemen.

Värdet av ett lands produktion är egentligen inte BNP utan NNP,

BNP innehåller bruttoinvesteringama, alltså den

nettonationalprodukten.

av landets Nettoinvesteringama är

årliga bruttoökningen kapitalstockar.

2 En anhängare av klimatläran kan invända att ett kallt klimat istället befordrar en hög produktivitet, motverkar skadeinsekter, eventuellt främjar vattenkraft osv. Här vill jag emellertid bara påpeka skillnaden mellan inkomst, som den brukar mätas, och välfärd. 3 För en översikt över flera försök till modifierade nationalräkenskaperna, som tar hänsyn till hemarbete, pendling, miljö m.m., se Eisner [I989]. Mitt intryck av dessa är att resultaten blir rätt godtyckliga; de är alltid på ett eller annat sätt ofullständiga och ger knappast vägledning för beslutsfattande.

2 7 Bilaga

naturligtvis mindre eftersom kapitalstocken minskas av eller förslitning vårdeminskning av andra skäl. Denna är avskrivningskomponent emellertid svår att värdera. Samtidigt spelar det inte alltid så stor roll om den kan eller inte. Skälet till detta är att om uppskattas värdeminskningen huvudsakligen består av förslitning av maskiner och byggnader så år den rätt oförändrad antagligen från ett år till ett annat. Vill man jämföra den ekonomiska tillväxten under några närliggande år behöver det därför inte ha stor betydelse om man använder BNP eller NNP som mått. Denna sak kommer i ett annat läge om man även beaktar att produktionen och konsumtionen inte endast utnyttjar producerade kapitaltillgångar utan även naturresurser (med vilket jag avser resurser som används i produktionen) och miljöresurser (med vilket jag avser resurser som påverkar välfärden, men som inte är råvara i produktion). Det innebär att en del av den årliga nationalinkornst som redovisas i NR inte är direktavkastningen från naturresurs- och miljötillgångama, utan år en realisering av dessa tillgångar (eller åtminstone balanseras av en minskning av tillgångarna). l bokföringsterrner innebär det att debetposten (inkomsten) i resultaträkningen motsvaras av en kreditpost (tillgångsminskning) i balansräkningen. Detta problem är uppenbart i ett litet land vars ekonomi till stor del bygger på utvinning av en naturresurs, t.ex. Kuwait eller Island (olja resp. fisk). I ett extremfall (ett shejkdöme med utländska oljetillgångar, gästarbetare och lånat kapital, alla inkomster konsumeras) kommer landets NNP att vara noll även om BNP är I ett sådant fall lever hög. landet helt och hållet av att tära på sitt naturresurskapital. NNP-måttet, och särskilt förhållandet mellan konsumtion och NNP, är därför centralt när vi intresserar oss för frågan om i ett uthålligheten lands inkomster. Skulle det visa att konsumtionen sig till stor del grundas på inkomster som balanseras av en urgröpning av natur- och miljötillgångarna ger detta anledning till oro. I en diskussion i Bmndtlandkommissionens anda om att söka vägar för att försäkra oss om en uthållig ekonomisk tillväxt har vi alltså stort behov av en rättvisande mätning av NNP. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka som modifieringar behöver göras av de ordinarie NR för att erhålla ett användbart NNPmått som kan belysa denna fråga. Undersökningen till begränsas aspekter som rör de tjänster och produkter som vi erhåller från skogstillgångama. I denna fokuserar vi värderingen av ändringar i dessa tillgångar. Begreppsmåssigt kommer vi att tänka oss skogen som sammansatt av olika av - vilka var och en är slag tillgångar kopplad till en viss form av eller produkt som vi erhåller tjänst från skogen. Jag har tänkt mig denna uppsats som ett första steg i en process som kan leda fram till en löpande beräkning av till nationalräkenskapema kompletterande miljöräkenskaper. De resultat som här redovisas för ett enskilt år skall ses som en skiss som efterhand kan förbättras. I vissa fall kan enskilda poster beräknas med stor noggrannhet, i andra fall är det fråga om grova överslagsberäkningar. Med mer noggranna beräkningar, kompletterande undersökningar, utnyttjande av data som jag inte känt till

8 Bilaga 2

eller inte fått tag på under den begränsade tid som jag har arbetat med

denna studie osv bör det i de flesta fall gå att öka precisionen i beräkningarna. I uppsatsen har jag här och var kommenterat hur underlaget

eller skulle kunna förbättras, men dessa kommentarer beråkningama tömmer knappast ut det ämnet.

2 Vad är inkomst?

Inkomst är en tlödesenhet. Inkomstflödet ger upphov till en stockenhet - Ser vi bakåt i tiden så har historiska inkomstflöden givit

kapital.

Ser vi istället framåt så kan

upphov till den existerande kapitalstocken.

och förväntade inkomster. Vi erhåller då ett vi diskontera integrera som värdet av rätten till detta framtida

kapitalvärde representerar

inkomstflöde. Eftersom de framtida inkomsterna är osäkra så är även värdet av vår osäker. kommer att leda till omvärdering av förmögenhet Ny information I en tillbakablickande att bokföra våra tillgångar. analys är det rimligt en av under en viss som en inkomst.

appreciering kapitalstockama period kan upprätthålla en viss

Vi kan däremot knappast utgå från att vi uthålligt

konsumtionsnivå på grundval av inkomst som bygger på omvärdering (uppskrivning) av tillgångarna. Om vi vill svara på frågor som gäller

vilken konsumtionsnivå som är uthållig så bör vi därför skilja på

Den del av förmögenhetsför-

ändringar av tillgångamas pris och volym.

ändringen som beror på ändrade tillgångspriser bör i en sådan analys inte

inkluderas.‘

Antag att vi har en kapitaltillgång vars volym är x och pris p.

Tillgången ger en viss direktavkastning (den producerar en tjänst) som vi betecknar med p.. Den vanliga inkomsten från en sådan tillgång, vi

kan tänka oss ett bostadshus, skall vi beteckna YSHS (Schanz-Haig-Simons

inkomstbegrepp). Denna kan uttryckas på följande sätt:

YSHs=[.L+ Apx+pAx-i

Förutom direktavkastningen p. har vi inkluderat apprecieringenApx

(ett givet hus har ökat i värde på grund av prisökning på hus), värdet av

har ändrats under

tillgångens volymändring pAx (husets karaktäristika

av Slutligen har vi dragit från året på grund tillbyggnad, förslitning etc.).

i (inkl. underhåll), som vi således direktavskri-

återinvesteringskostnaden

vit. en eller skulle vi istället

(I privat- företagsekonomisk kalkyl

ha men vi tillämpar här NRs

antagligen periodiserat kapitalkostnadema, princip vid behandlingen av denna post.) inkomst är således komponenten Apx med. Som vi

l denna vanliga

redan har påpekat är denna post inte relevant vid en analys av frågan om

4 Se Bradford [I990], Elsner [1990] och Scott [1990] för en diskussion kring detta. Mäler [1990] diskuterar även problemet med att till gångarnas värde beror av framtida processer som är, stokastiska; priserna kommer således att ändras som en följd av att man efterhand lär vilket utfall som har realiserats.

Bilaga 2 9

en viss konsumtionsnivå konstaterade i ett är uthållig. Som Erik Lindahl klassiskt arbete 1933 bör vi därför inte inkludera detta i nationalinkornst-

begreppet. Vi skall här således utgå från den sk Hicksinkomsten (efter

den berömde brittiska ekonomen John Hicks, gift med Lindahls engelska översätterskal):

yH=;4+Axp-i.

Det som vi här givit en intuitiv förklaring och som det lindahlska

skarpsinnet insåg har under senare tid visats även genom kapitalteoretisk

analys. Utgångspunkten är här ett välfárdsmaximeringsproblem med oändlig tidshorisont (Ramseyproblem). Man kan visa att nettonationalinkomsten kan representeras av lösningen till detta problem (det linjära

stödet till Hamiltonianen i den optimala banan); således att denna inkomst

mäter välfärden per tidsenhet, givet en effektiv resursallokering. Hartwick (1990) och Måler (1990) visar båda med hjälp av sådana formuleringar att nationalinkomsten bör inkludera värdet av förändringar i naturresurs- och rniljötillgångar (alltså den komponent som vi här kallat

pAx). Det är vid detta teorins Rhodos som vi i denna uppsats skall våga språnget till den empiriska tillämpningens problem! Först skall vi emellertid göra några ytterligare inledande reflexioner.

Arbetsinkomster I betraktar vi oftast arbetskraft som en

vanliga kalkylsammanhang

resurs som har alternativ - i annan arbetsverksamhet eller användning helt enkelt som fritid. Den konventionella NR bokför hela arbetsersättning som inkomst, trots att arbetsinsatsen ju motsvaras av en negativ post, uppoffring av fritid. Annorlunda uttryckt utgår NR från att arbetsutbudet är oelastiskt. Man kan ifrågasätta denna utgångspunkt (se t.ex. Mäler 1990). Jag skall emellertid acceptera den här. En konsekvens

av detta är att jag bör värdera fritid och således bortse från skogens alla rekreationsvärden. Jag skall följa den uppläggningen, men jag kommer ändå i ett avslutande avsnitt att något beröra resultatet av uppskattningar

av sådana rekreationsvården.

Efiekriv nesursanvdndning

Tolkningen av NNP som ett välfärdsmått förutsätter att alla nyttigheter

(tjänster) är prissatta. Som vi inledningsvis konstaterade så är steget till en sådan situation långt. En lång rad nyttigheter som påverkar välfärden marknadsförs inte och är därmed inte prissatta. Det går dock att med t.ex. enkätdata åsätta åtminstone en del av dessa tjänster skuggpriser. Det är emellertid inte självklart hur den totalinkomst som erhålls om man adderar värdet av t.ex. till den ordinarie nationalinkoms-

miljötjänster

ten skall tolkas. Om sådana tjänster verkligen vore prissatta skulle det påverka priserna och resursallokeringen i ekonomin som helhet, dvs. även den ordinarie nationalinkomsten. Detta understryker fåfängligheten i ett grön BNP-företag som i första hand syftar till att erhålla ett mått som verkligen mäter välfärden.

10 Bilaga 2

Naturresurser Inte bara Kuwaits utan även den svenska ekonomin bygger till viss del på naturresursbaserad produktion, så vi har anledning att intressera oss

för hur värdet av naturresurstillgångar som skog, vattenkraft och malmer förändras. Med naturresurser avser jag här resurser som ingår i produktionsfunktioner men inte i nyttofunktioner, dvs. de är råvara som inte

konsumeras direkt. Dessa tillgångar är (i princip) marknadsprissatta. Den årliga avkastningen av dem inkluderas därför redan i BNP. Vid

beräkningen av NNP bör man således dra ifrån (lägga till) årets minsk-

ning (ökning) av dessa naturresursstockars värde.

Som särskilt Hartwick (1990) poängterar bör denna tilläggspost för en homogen naturresurs beräknas enligt formeln (stockens volymförändring) x (marginellt rotnetto per volymenhet). Ofta är emellertid resursen

heterogen (rotnettot per kubikmeter virke i ett trädbestånd beror av virkeskvalitet, läge m.m.). Antag att virkesförrådet x kan delas upp ett antal delförråd av olika kvaliteter xi , där i är kvalitetsindex. Kvaliteten

påverkar marginalkostnad (mci ) och virkespris (pi ). Virkesförrådets värderninskning (D) skall i detta fall beräknas som

D = E (Pi m°i)A- Xi.

i

där A xi anger volymminskningen för kvalitet i. Om vi antar att rninskningen av förrådet it proportionellt lika stor i alla kvalitetsklasser, dvs. Ax/x = k = A xi/xi, så kan vi använda den betydligt enklare formeln

D = - där ac är

(p ac) Ax, genomsnittskostnaden och (p - ac) därför det genomsnittliga rotnettot. För heterogena resurser kan det således i vissa fall vara befogat att använda genornsnittsnettot vid en approximativ beräkning av deprecieringen. Vidare skall reinvesteringar i naturresurstillgången (t.ex. skogsvård) dras av från BNP vid beräkningen av NNP (Miler [1990]).

Om naturresursen inte är förnyelsebar (t.ex. torv) så leder användning av resursen till en värderninskning av resursförrådet. Om den däremot är

förnyelsebar, t.ex. skog, bestäms förrådsändringen av mellanskillnaden

mellan tillväxt och avverkning. Denna skillnad kan naturligtvis vara positiv. När vi tar hänsyn till förändringar i naturresursförråd ges NNP

sammanfattningsvis av följande formel:

NNP = C + -

IK + E(pi- moi )Axi IR,

i

där C är konsumtion, IK är nettoinvesteringar i maskiner, byggnader och anläggningar och IR är investeringar i naturresurskapital. Den tredje termen i högerledet är förrådsändringen i naturresursema, värderad med rotnetto.

En definition av uthållig ekonomisk utveckling kan ges med hjälp av

Hartwicks regel, som innebär att naturresursrântoma återinvesteras

2 ll Bilaga

(Solow, [l986]). En sådan ekonomi kännetecknas följaktligen av att C = NNP.

Miljétillgdngar Marknadsprissatta naturresurser utgör emellertid endast en del av vår totala natur- och rniljötillgång. De flesta sådana är inte tillgångar marknadssprissatta, men har ett betydande knapphetsvärde. Tillgångar som inte är råvaror i produktion utan påverkar välfärden direkt (ingår i nyttofunktionen) skall jag kalla miljötillgångar. Dessa tillgångar skall i princip behandlas på samma sätt som naturresurser. För det första skall direktavkastningen (funktion av stock och/eller flöde miljötjänstens volym gånger marginell värdering av denna tjänst) av dessa tillgångar adderas till ordinarie BNP (Miler [l990]). Som jag redan nämnt är detta dock inte helt invändningsfritt. Givet att icke prissatta miljötjänster vore prissatta skulle resursallokeringen vara annorlunda, så en på detta sätt modifierad BNP kan inte bli helt rättvisande (Hartwick [l990]). Å andra sidan kompenseras sådana problem i större eller mindre av insatser. utsträckning rniljöpolitiska Dessutom bidrar skatter och diverse redan till marknadsimperfektioner liknande problem på många andra området, detta problem gäller inte bara miljötjänstema. Vidare skall värdet av i adderas eller volymförändringar miljöstockar subtraheras vid beräkning av NNP. Hartwick [kommande] härleder följande uttryck för värdering av ökningen av en föroreningsstock (en negativt värderad miljöstock):

- (q + d) Ax,

där q är miljöföroreningens skuggpris (marginalvärde) och d är marginalkostnaden för reningsåtgärder. En Ökning av föroreningsstocken minskar samhällsförrnögenheten dels genom en negativ direkt effekt på välfärden, dels genom en negativ indirekt effekt i form av krav på en större resursinsats för reningsåtgärder. Om vi istället definierar rniljöresursen som en nyttighet (Lex. syrehalten i ett vattendrag) skall rninustecknet bytas ut mot ett plustecken.

Wlka resurser bör inkluderas? Vårt liv påverkas av naturmiljön, inte minst skogsmiljön och skogstillgångarna, på många sätt. Det skulle vara svårt att ens göra en någorlunda komplett lista över alla tjänster som vi får från skogen. I många fall är både kvantifierings- och stora. Eftersom vâr utvärderingsproblemen gångspunkt inte är att miljömodifrerade räkenskaper behövs för att få fram ett rättvisande välfärdsmått, utan för att belysa ekonomins uthållighet, kan vi emellertid koncentrera oss på några kritiska tillgångar som är särskilt betydelsfulla. En godtagbar tumregel bör kunna vara att vi kan bortse från alla naturoch miljötillgångar där resursstocken kan förutses komma att vara oför-

12 Bilaga 2

ändrad i framtiden. Värdet av t.ex. solsken skulle kanske vara intressant om vi vill mäta livskvalitet, men så länge som den årliga solinströmning-

en avgörs av faktorer (t.ex. geografiskt läge) som är (någorlunda) lång-

skeendet (vi bortser siktigt konstanta och ej påverkas av det ekonomiska här från ozonfrågan och drivhuseffekten) så finns det inget skäl att här

inkludera detta. Mer specifikt innebär det att vi kan utesluta alla nyttoscenario (inom hundra år, ej krig

aspekter från skogen som i ett rimligt

eller extrem avspänning) är ohotade (t.ex. tillräckligt många träd för att

rasta hundar). En av kan göras för

ytterligare begränsning räkenskapsföringen

som kärmetecknas av kritiska nivåer, tröskelvärden. Direktavtillgångar

kastningenVmiljötjänsten från sådana tillgångar är helt eller huvudsakli-

gen oberoende av tillgångens volym, så länge som denna håller sig över nivå. att i det

en kritisk Ett exempel som vi kommer uppmärksamma

Om markens förråd av vissa

följande är skogsmarkens buffringsförmåga. man till slut till en punkt där aluminium fälls ut,

katjoner uttöms kommer med För sådana tillgångar kan vi

potentiellt allvarliga miljöeffekter.

bortse från värdet av direktavkastningen, som inte förändras från år

till år, men ta hänsyn till den årliga förändringen i tillgångens värde.

Hur skall miljätillgångar värderas?

Hittills eller milj6tillhar jag implicit utgått från att olika naturresurs-

gångar kan värderas. Under senare år har det skett en snabb utveckling för att värdera individers för såväl som

av metoder betalningsvilja privata

kollektiva Johansson, [l987]). Det finns redan en nyttigheter (se t.ex. i vissa fall sofistikerade, svenska tillämpningar av dessa del, mycket metoder och tjänster med anknytning till skogen på olika tillgångar värdet av vissa naturreservat, värdet av (värdet av att bevara urskogar, att hindra förskogning av det öppna landskapet, värdet av att bevara vissa

hotade skogsberoende djur- och växtarter m.m.). Jag skall i viss mån

dessa studier här. Till stor del kommer emellertid värderingarna

utnyttja

som den kostnad som skulle ha krävts här att göras från utbudssidan, för att hålla en viss tillgång konstant. För att ett sådant tillvägagångssätt skall vara krävs att stocken är tillräckligt värdefull. Om en

rimligt har minskat innebär det att de åtgärder/kostnader som skulle ha tillgång krävts för att hålla stocken konstant inte har vidtagits/betalats, vilket kan ses som ett bevis för att betalningsviljan fir detta varit naturligtvis Denna slutsats förutsätter emellertid att rniljöpolitiken

lägre än kostnaden. är samhällsekonomiskt effektiv, vilket i dagsläget helt säkert är ett alltför starkt antagande. Det skulle ju i sin tur innebära att vi (eller de som är.

utformar miljöpolitiken) redan vet hur hög betalningsviljan Min är att uppskattningar från både utbuds- och efterfrågeuppfattning

vilken sidan kan ses som kompletterade bidrag till en kunskapsprocess för av

successivt kan ge en allt bättre grund bestämningen miljöpolitiska

mål (ambitionsnivåer). Pris- (kostnads-) lappar för olika ambitionsnivåer

kan hjälpa den rådville som försöker att närmare precisera sin betalnings-

konsumenten ofta bestämmer

vilja på precis samma sätt som den vanlige

Bilaga 2 13

sin betalningsvilja först efter/i samband med granskning av olika varor och deras priser. Vidare kan det ibland finnas särskilda skäl att börja denna (förhoppningsvis demokratiska) låroprocess med precisering (diskussion av) av miljömål i fysiska termer, istället för att börja med att bestämma betalningsviljan. Ett sådant skål år att detta kan göra det lättare att hantera etiska frågor och råttvisefrågor (t.ex. mellan generationer) som är kopplade till frågan (Daly [1984]). Ett annat skål för att deñniera miljömål i kvantitativa termer ges av det faktum att kvantitativa mål ibland är överlägsna prisbaserade mål vid styrning av en verksamhet. I en värld utan osäkerhet finns det ett förhållande mellan en resurs entydigt knapphet i fysiska termer och dess knapphetsvärde (pris). Ett kvantitativt mål kan därför ersättas med en ekonomisk av styrning på grundval priser (marknadspriser, skuggpriser, miljöavgifter osv). I verkligheten finns emellertid en ofta betydande osäkerhet om såväl efterfrågesamband (betalningsvilja) som utbudssamband. Huruvida styrsignaler bör ges i pristermer eller kvantitetstermer beror såväl av efterfråge- och utbudssambandens karaktär som av osäkerhetens karaktär. När det finns sådana kvantitativa miljöpolitiska mål kan det därför vara rimligt att låta av en ske från utbudssidan värderingen miljönesurs istället för från efterfrågesidan, dvs. som kostnaden för att uppnå det angivna målet (Måler [1990]). Det är emellertid naturligtvis önskvärt att en sådan värdering konfronteras med en bedömning av betalningsviljan.

3 natur- och

Skogens miljöresurser

Vi är nu färdiga att ge oss i kast med bokföringen av den svenska skogen. Vi börjar med en översikt av de olika poster som skall inkluderas och kommer sedan i de följande avsnitten att i tur och ordning diskutera hur varje post kan uppskattas. I anslutning till detta försöker vi även göra en siffermåssig precisering av resp. komponent för 1987. I nedanstående tabell anges de poster som kommer att behandlas:

14 2

Bilaga

Tabell l Miliöräkenskap för den svenska skogen. Komponenter.

Tjänst/otjänst Reinvestering Stock

‘A. Industrivirke, skogsvård Virkesförråd bränsleved etc. B. Bärskörd Bärväxter C. Svamp Svampmycel D. Jakt: Kött Viltvård, kostnader i Jaktviltstam jord- och skogsbruk samt trafik E. Skogsberocndc djur Flora- och faunavärd Betingelser för arters och växters existens- överlevnad värde

F. Påverkan på hydrolo- Åtgärder som påverkar Virkesförrâd, kalytor,

giska kretslopp m.m. avrinning diken, G. Fixering av kol Skogsvärd Kolförråd H. Buffring av surt Kalkning, vitalise- Markens buffringstörmåga regn, växtnäring ringsgödsling och innehåll av närsalter l. Kvâveutsläpp Anläggning av kväve- Kväveñxeringskapacitet sinker J. Renutfodring Lavtillgäng K. Rekreation

I det följande diskuteras värderingen av dessa poster, A-K, i tur och ordning.

4 av skogsinkomstens komponenter Värdering

A. Virkesproduktion

Bruttoprodukzionsvärde

Bruttoproduktionsvärdet för virke delas i NR upp i värdet av massaved,

virke och I tabell 2 redovisas de

sågtimmer, brännved, övrigt julgranar.

värden för dessa som redovisas av NR (SCB, PM från Åke

komponenter

Tengblad 1990-09-27).

Tabell 2 Bruttoproduktionsvärde för virke 1987, miliarder kr.

NR

beräknas fritt bilväg, dvs. exkl. andra

Bruttoproduktionsvärdet

transporter än terrängtransport. Beräkningen av för ságtimmer och massaved i NR

produktionsvårdet

är komplicerad. Metoden ger utrymme för en rad möjliga fel. Metoden

utgår från produktionstal för skogsindustrin. Med hjälp av i/o-koefficienter (schablon l) uppskattas sedan virkesförbrukningen, uppdelat på

massaved och sågtimmer. Dessa volymer delas upp på rotposter och leveransvirke (schablon 2), värderas sedan med listpriser (schablon 3),

Bilaga 2 15

inkl. ett påslag på 10 % (schablon 4), och genomsnittliga rotpostpriser (schablon 5). Det skulle vara bättre om man istället kimde naturligtvis utgå direkt från data över virkestransaktionemas faktiska värde. Särskilt prisschablonerna torde vara mycket osäkra. Utvecklingen på virkesmarknaden gick under 1980-talet mot en ökad vilket har prisdifferentiering, begränsat listprisemas betydelse. Virkestransaktioner i form av leveransvirke (listpriser) och rotposter svarar endast för två femtedelar av den inhemska avverkningsvolymen. Olika transaktionsformer har olika värde ur virkesanvåndarens synpunkt, så det är inte självklart att dessa priser är giltiga för hela virkesvolymen. I produktionsvärdet för brännved tycks i NR enbart inbegripas massaved som eldas. Enligt SCB år hushållens användning obetydlig. Orsaken till detta är emellertid att NR begränsar marknadsförd sig till användning. Den totala eldningen av 1985 till 8,5 skogsbränsle uppgick milj. m3f (av detta kom ca l m3 från bark varför en milj. m.m., omvandling från m3 f till m3 sk här bör från göras med utgångspunkt siffran 7,5 milj. m3 f). Hushållens motsvarade eldning 1985 ca 6 milj. m3 f (varav 0,5 milj. bark etc.) (Skogsstyrelsen 1986), alltså merparten. Det är rimligt att värdera bränsleveden Oaruttoproduktionsvärdet för) med 1 visar en över massavedspriset. Figur principskiss brânslevedsmarknaden. Där finns en för bränsleved, en utbudskurva efterfrågekurva för skogsbränsle och en (horisontell) utbudskurva för massaved. I jämvikt eldas kvantiteten B och kvantiteten M massaved. skogsbränsle Bränslevedspriset sammanfaller med massavedspriset, pM. Den marginella altemativanvändningen för bränsleved är alltid användning som massaved. Massavedspriset är därför det som bör användas för att värdera pris även brärmved.

Figur 1 Principskiss över bränslevedsmarknaden

P Ulbud av skogsbrönsle

PM

Efterfrågan på skogsbrönsle

Ett genomsnitt för och tallmassavedspriset björkmassavedspriset säsongerna 1986/87 och 1987/87 i olika regioner hamnar nåra 200 kr/m3f (Skogsstatistisk årsbok). Med 1985 års erhålls eldningsvolym

16 Bilaga 2

således ett för brännved på precis 1,5 miljarder bruttoproduktionsvärde kr. Detta kan med värdet enligt NR för 1987 som var 0,82 jämföras miljarder kr.

bidrag till NNP Virkespmdukzionens

av bruttoförådlingsvärde adderas investe- Vid beräkningen skogsbrukets till det ovan angivna produktionsvärdet. rings- och underhållskostnader subtraheras av insatsvaror från andra Därefter skogsbrukets köp branscher. Vid beräkningen av virkesproduktionens bidrag till NNP skall vi subtrahera och underhållskostnadema samt addera värdet investeringsav den årliga virkesförrådsökningen. och underhållskostnader var Skogsbrukets sammanlagda investeringskr. Av detta svarade skogsvårdsåtgärder för 1,55 1987 2,28 miljarder kr. Resterande kostnad faller på ny- och ombyggnad av miljarder skogsvägar, skogsdikning och skogsgödsling. Skogsvårdsåtgärdema vara utförda inom (egenregi), resten tydligen antages i NR skogsbruket i andra branscher. Denna uppdelning har jag inte förstått, men jag godtar

den här tills vidare. skattas av SCB för 1987 till 3,14 Skogsbrukets köp av insatsvaror kr. Siffran är osäker. Den är en framskrivning av ett miljarder mycket värde som beräknades i mitten av 1970-talet. Sedan dess har stora förändringar i den teknik som används i skogsbruket gjorts. En ny i samarbete med vilken undersökning planeras SLU/Garpenberg, kan resultera i ett bättre underlag. Jag återkommer nedan förhoppningsvis till denna post. i virkesförrådets värde beaktas för närvarande ej i NR. Förändringar av nationalförmögenheten, där bl.a. En utredning pågår om värderingen värderingen av skogstillgångama behandlas. I enlighet med den diskussion som fördes skall vi emellertid här fokusera värdet av inledningsvis och ej ändringen av förrådets värde. den årliga förrådsändringen, Virkesförrådets storlek uppskattas av Riksskogstaxeringen. Taxeringen vilket innebär att resultaten innehåller ett visst görs stickprovsmässigt, Sedan vissa fasta slumpfel. Taxeringama är årliga. några år taxeras vilket gör att precisionen har ökat för uppskattningprovytor fortlöpande, i variabler från ett år till ett annat. Redovisningen av ar av förändringar taxeringsresultaten sker årligen i Skogsdata, men bygger huvudsakligen medelvärden för flera år. Det är emellertid möjligt att till en på glidande kostnad ta fram om årliga förändringar i virkesförlåg speciella uppgifter rådet, med uppdelning på olika förrådskomponenter. av virkesförrådet görs av alla träd i landet, med några Taxeringen a) fjäll, b) NRS, dvs. undantag. Undantagen gäller följande ägoslag: reservat och som är mindre än nationalparker, skjutfält, c) öar i sötvatten

0,25 ha samt d) tomt, trädgård och park.I SCBs beräkning av virkesför-

1990-10-02) tas utgångspunkt rådets värde (SCB, PM från Åke Tengblad beräknas det i taxeringsvärdena. Med hjälp av köpeskillingskoeffrcienter totala Metoden är naturligtvis inte invändningsfri. förrnögenhetsvärdet. Handeln med omfattar huvudsakligen de mindre fastigheterna. skogsmark

Bilaga 2 17

Den halva av skogsmarken som tillhör bolag, stat och andra allmänna är därför svår att värdera. Man kan t.ex. notera att finska skogsföretag bokför sina skogsmarksirmehav till betydligt högre värden än vad svenska skogsföretag gör. Vidare är marknaden för skogsfastigheter strängt reglerad varför fastighetspriset inte självklart ger en korrekt värdering. SCBs förrådsbegrepp inkluderar enbart den del av förrådet som är kommersiellt tillgänglig (dvs. tillgänglig för avverkning). Det är då rimligt att utesluta inte bara de skogar som ej omfattas av taxeringen utan även den andel av virkesförrådet som omfattas av olika restriktioner mot awerkning. En beräkning av den andel (länsvis) som potentiellt (dvs. förutsatt att uppsatta regler tillämpas) är undantagen från avverkning har utförts av Erik Wilhelmsson vid institutionen för skogstaxering och redovisas numera (på riksnivå) även i Skogstatistisk årsbok. För hela landet uppskattas att hinder för virkesproduktion finns på 5 % av den skogsmarkareal som taxeras. SCB gör inte någon sådan uppdelning, men tar ändå hänsyn till en sådan restriktion i ett enskilt fall (en inskränkning i ñällskogsområdet till följd av ett riksdagsbeslut antages minska virkesförrådet under 1987), vilket synes inkonsekvent. I det sammanhang som vi har här är emellertid en sådan inskränkning av virkesförrådet till den kommersiellt brukbara delen fir snäv. En konsekvens av en sådan begränsning är att en reservatsavsättning bokförs som en minskning av nationalförmögenheten. Avsättningen innebär ju emellertid att skogsmarken ansetts vara mer värdefull i en annan användning än virkesproduktionens. Avsättningen har således snarast ökat samhällets rikedom genom att styra över resursen till sin bästa användning. Vid beräkningen av NNP skall vi som tidigare nämnts endast värdera värdet av virkesñrrådets volymförändring. Det genomsnittliga rånettovårdet rapporteras till 143 kr/m3 sk för avverkningssäsongen 1986/87 och

151 kr/m3 sk 1987/88 (SSÅ90, s. 244). För kalenderåret 1987 skall vi

använda genomsnittet, 147 kr/m3 sk. Givetvis är det av betydelse hur den totala nettoökningen av förrådet fördelar sig på trädslag, åldersklasser, regioner osv. Emellertid skulle en fullständig analys av vârdeökningen även behöva ta hänsyn till hur förrådsökningama i sin tur förändrar skötselprogram osv, och således bli mycket komplex. Det förefaller därför väl så rimligt att värdera rakt av med det volymförändringen genomsnittliga rånettot. Eftersom ökningen 1987 var 26 miljoner m3 sk (Källa: Hans Toet, SLU, institutionen för skogstaxering) kan vi därmed värdera förrådsökningen detta år till 3,8 miljarder kr. Sammanfattningsvis kan vi göra följande sammanställning av den rena virkesproduktionens bidrag till nettonationalinkomsten 1987 (miljarder kr.):

18 Bilaga 2

Det kan här vara av intresse att jämföra detta med det mått man får för ett fall där arbetsinsatsen räknas som en kostnadspost. Vi får då följande sammanställning för kalenderåret 1987 (miljarder kr., rånettot är genomsnitt för avverkningssäsongema 86/87 och 87/88, sådant det anges i Skogsstatistisk årsbok):

Awerkning (rånetto) 9,25 Brännved utöver ovan - m3 f

Mellanskillnaden är således 6 miljarder kr., vilket är ett mått på skogsbrukets arbetskostnad detta år. Detta implicerar en timlönekostnad på 135 kr. (genomsnitt för arbete i både storskogsbruket och småskogsbruket). Detta är alltför högt. Timförtjänsten för en skogsarbetare i storskogsbruket 1987 var 53 kr. Inkl. semesterlön, sociala avgifter etc. ger detta en lönekostnad per timme på ca 85 kr. Timlönekostnaden i småskogsbruket torde snarare vara lägre än detta. En trolig förklaring till skillnaden är att den åldersstigna uppgiften över utgifter för inköp av insatsvaror är (på grund av den ökade mekaniseringen) starkt missvisande. Den kalibrering som kan jämñras med utgångspunkt från timlönekostnaden tyder på att (om detta är det enda felet) denna underskattning är 2,2 miljarder kr., dvs. den korrekta kostnaden för insatsvaror skulle ha varit ca 5,3 kr. miljarder

B. Bär Produktionen av bär varierar kraftigt från år till år. Endast en mindre mängd av produktionen tas till vara, för t.ex. lingon 11 % och blåbär 5 % (år 1977). Tillvaratagandet beror emellertid i hög grad av avstånd och befolkningstryck. Man kan därför inte dra slutsatsen att förändringar i bärtillgången inte skulle påverka plockningsvolymen. Produktionsvärdet för skogsbär inkluderas i NR 1987 med 100 milj. kr. Detta är enligt min bedömning en betydande underskattning. l tabell 3 redovisas min beräkning av detta värde. Beräkningen utgår från bârfångsten 1977 och exportgenomsnittspriset f.o.b. 1987 för färska bär. Genomsnittspriset för Skogshallon har antagits vara detsamma som för blåbär. Vidare har endast 75 % av den rapporterade hallonmängden inkluderats för att kompensera en överskattning som beror på att även trädgårdshallon har inkluderats i vissa fall i det statistiska underlaget. Ett kilo bär har antagits motsvara två liter.

Bilaga 2 19 Tabell 3 Produktionsvârdet av skogsbär

Produktionsvärdet för bår var således en faktor sex gånger det värde som medtagits i NR. Mellanskillnaden beror till stor del på att NR endast inkluderar bär som har marknadsförts, medan övrig konsumtion räknas som rekreationsaktivitet. Detta produktionsvårde ersätter principiellt bärmarkägare, bårplockares arbetsinsats samt kostnader för insatsvaror. På grund av allemansrätten utbetalas ingen markränta, utan denna post, i den mån den är positiv, tillfaller plockaren. Bärplocknjng är som bekant arbetsintensivt men kräver vissa kostnader för (bil)transport, hinkar, plockare, stövlar etc. Sådana kostnader är emellertid mycket svåra att skilja från ren konsumtion. Till detta kommer att bärplockningen är förenad med ett reheationsvärde, som vi här inte har försökt uppskatta. Vi bortser emellertid här från rekreationsvärdet och tar till kostnaderna för insatsvaror hänsyn genom att avrunda nedåt till 500 milj. kr. Tillgången till bär pâverkas i hög grad av skogsbruket. Till stor del kan detta ses som en del i beståndens produktionscykel (ökad produktion av hallon och lingon åren efter en avverkning osv) och är inte intressant i detta sammanhang. Av intresse är däremot bestående ñrändringar i produktionsförmågan. När det gäller hjortron är det oklart huruvida dikning minskar produktionen eller inte (Kortesharju 1984). Kardell (1989) har i en studie belagt att är betydligt i bårproduktionen lägre bestånd med contortatall, jämfört med vanliga tallbestånd. Detta kan tänkas ha viss betydelse även på nationell nivå eftersom 16 96 av den årliga skogsplanteringen sker med Contorta. Å andra sidan sker contortaodlingen huvudsakligen i norra Sverige där tillvaratagandeandelen är låg. Gödsling och kvåvenedfall torde tendera att minska tillgången till lingon, som ju är art som gynnas av näringsfattiga förhållanden. Särskilt markförsumingsaspekten kan ge fog för rnisstanken att den sammanlagda produktionsförmågan för skogsbär inte kan tas som en given storhet, utan kan vara sladd i förändring. Som vi har konstaterat är produktionsvärdet för skogsbår förhållandevis stort. Det ñnns därför skäl att i en miljöråkenskapsföring följa utvecklingen av denna post. Den totala bårproduktionen kartlades genom kompletterande undersökningar i anslutning till riksskogstaxeringen 1975-77. Kostnaden för detta var förhållandevis liten. Det kan därför finnas anledning att överväga en ny inventering för att undersöka om produktionen har ändrats under den tid som har gått.

20 Bilaga 2

C. Svamp Precis som för bär tas endast en del av den totala produktionen tillvara. 1977 var enligt samma enkätundersökning som Den totala svampfångsten uppgifterna om bärskörden grundades på 22 miljoner kg, eller ca 3 % av totalproduktionen. En enkätundersökning av Kardell [1988] i Nordmaling 1986 visade att nordmalingsbon i genomsnitt plockar 0,8 liter svamp per år. Upprâknat till totalbefolkningen ger detta endast knappt 2 miljoner kg. Detta kan emellertid vara förenligt med resultatet från den undersökning som genomfördes i hela landet för 1977 eftersom man där fimn att den plockade mängden svamp per invånare år lägre i Norrland än i resten av landet? Kardells undersökning visade vidare att svampskörden i till drygt hälften av murklor och en tredjedel av Nordmaling utgjordes kantarell. Av detta kan man således dra slutsatsen att åtminstone nordmalingsbon huvudsakligen lägger sådan svamp i sin korg som brukar räknas som särskilt läcker och som dessutom är lätt att finna. Aktuella AB i Vilhelmina) för rensade murklor är 25 inköpspriser (Lapplandsvilt kr/kg, för rensade kantareller 30 kr/kg. Med tanke på att en del av den genomsnittliga svampkorgen även innehåller arter med lägre pris väljer jag att göra värderingen av svampskörden med genomsnittspriset 25 kr/kg, vilket ger ett totalt produktionsvärde på 550 milj. kr. Det skall här återigen understrykas att detta är ett bruttoproduktionsvärde. Det exkluderar rekreationsvärden, men inkluderar svampplockningens kostnader. Endast om dessa två poster uppväger varandra mäter det här nettovårde (svampräntan). angivna beloppet svampens

D. Jakt Värdet av det genom jakt producerade viltköttet inkluderas i NR, men som en till jordbruk. Det förefaller mer rimligt att ta upp underpost denna post i samband med värderingen av skogsresurserna, även om vissa vilt naturligtvis även livnär sig till en del, till jordbrukarens förtret, på odlade grödor. När det gäller jakten har förhållandevis ingående ekonomiska undersökutförts, i vilka såväl köttvärde, rekreationsvärde som jaktkostnader ningar har uppskattats (Mattsson [1990]a och [l990]b). Dessa undersökningar utfördes 1987, alltså just det år som vi här fokuserar. Det totala köttvärdet av all viltjakt i Sverige uppgick till 467 milj. kr., därav 350 milj. kr. för älg. Rekreationsvärdet av jakten (exkl. kött) var 972 milj. kr., därav 524 milj. kr. för älg. I någon mån inkluderar rekreationsvärdet även värdet av skinn, horn osv, men detta anges utgöra en liten andel. Jaktkostnadema uppgick till 608 milj. kr., därav 416 milj. kr. för Dessa senare utgörs emellertid till en del av jaktlicenser osv älg. som här kan betraktas som en rnarkränta. l övrigt är utgifterna svåra att skilja från konsumtionsutgifter, i synnerhet som ett betydande rekrea-

5 Själv till Nordmaling inflyttad sörlänning kan jag intyga att det norrländska ointresset för svamp i särskilt hög grad existerar här.

Bilaga 2 21

tionsvärde är inblandat. Jag väljer därför att enbart inkludera viltjaktens köttvårde, således 467 milj. kr. Detta belopp bör ñnnodligen ses som en underskattning av det sarma värdet. Värderingen grundas på jägamas egen värdering av köttet.

Älgkött värderades till endast 27 kr/kg. Detta kan jämföras med

producentprisema för nötkött som samma år uppgick till 23-24 kr/kg. Även om man tar hänsyn till styckningsarbetet, fryskostnader etc., är denna värdering av älgköttet säkerligen lägre än konsumentpriset för nötkött köpt över disk. Jägarnas värdering är emellertid starkt beroende av köttilldelningen. De som erhöll en liten mängd kött från jakten värderade köttet till ett pris nära affärsdiskpriset, medan jägare som erhöll ett eller flera hundra kilo kött värderade detta till 10 kr/kg eller lägre. Avsaknaden av en väl fungerande marknad för älgkött, vilket förmodligen till stor del kan skyllas på skatteskäl, gör det således svårt att bestämma ett entydigt köttpris. Liksom när det gäller bär och svamp avstår jag från att försöka värdera stockförändringar. Viltstarnrnama är förenade med återinvesteringskostnader, förutom viltvård, kostnader i jord- och skogsbruk, trafik osv. Jord- och skogsbrukets kostnader är redan implicit med i NR (t.ex. som utebliven produktion). Trañkaspekten väcker den betydligt större frågan om hur trañkolyckor överhuvudtaget skall värderas. Jag avstår från att behandla dessa frågor. Når det vidare gäller viltstammarnas storlek avspeglar sig förändringar i dessa snabbt i jaktvolymema (en stor andel av populationen fälls varje år), så distinktionen mellan flödes- och stockeffekter är i detta sammanhang av begränsat intresse. I den mån det ñnns en fråga om artens långsiktiga överlevnad (björn, tjäder osv) behandlas denna aspekt i nästa avsnitt.

E. Skogsberoende qiur- och växtarters existens Artdiversiteten är den kanske mest brännande konfliktpunkten idag mellan skogsbruk och naturvård. Svensk natur är förhållandevis artfattig. Av de arter som finns vissa trängda av det moderna skogsbruket. En översikt ges i den vidstående tabellen. Graden av trångmål kan definieras på olika sätt. I de flesta fall finns det troligen en rad faktorer, inte enbart skogsbruket, som bidrar till överlevnadshotet. Klart är emellertid att problemen är rätt jämnt fördelade bland olika grupper i floran och faunan, och att läget ur naturvårdssynpunkt uppfattas som allvarligt. Även om en omsättning av arter, med utdöende av vissa och nybildning av andra, i sig är naturlig är det uppenbart att det moderna skogsbruket även i vårt land tippat balansen i denna process så att den har hamnat långt från ett uthålligt jämviktsläge. Det är knappast meningsfullt att i en ekonomisk räkenskapsföring försöka bokföra enskilda arter. Ett skäl är att det finns stora kunskapsluckor när det gäller förekomsten av olika arter. Ett annat, mer fundamentalt skäl är att populationers dynamik är komplex och stokastisk. Ett mycket långt tidsperspektiv måste anläggas. Arterna har i flera omgångar jagats ut ur landet av istider och sedan successivt återinvandrat, en

22 Bilaga 2

process som fortfarande pågår. överlevnad på lång sikt fordrar därför inte enbart att arten är skyddad på en viss lokal, utan även att den har möjlighet att anpassa sig till klimatförändringar genom förflyttning. Det stokastiska inslaget innebär att sambanden mellan åtgärd och effekt måste ses på en aggregerad nivå; ett sparat boträd blir inte nödvändigtvis utnyttjat för häckning. Ett visst skydd för en art ger inga garantier för en viss utveckling av arter utan innebär enbart att man har påverkat dess överlevnadssannolikhet. Av dessa skäl är det rimligt att fokusera omfattningen av den mark som skyddas, och inte storleken av olika hotade populationer, i en bokföring av hottillståndet. Naturligtvis beror graden av skydd för olika arter inte enbart på storleken av den totala areal som skyddas utan även på var den är belägen, vilken slags areal som valts ut osv. Under förutsättning av att utläggningen av den areal som står till förfogande alltid görs på ett optimalt sett (med hänsyn till gjorda prioriteringar mellan olika arter, ekologiska samband etc.) skulle det emellertid finnas ett entydigt samband mellan graden av skydd och den totalt skyddade arealen. Givet en sådan naturvårdseffektiv allokering blir den totala arealen skyddad mark den restriktion som avgör graden av måluppfyllel- - kan se. Output (ex ante det som påverkas är förväntad överlevnad) därmed mätas med en input, dvs. arealen skyddad mark. Det finns skäl att ifrågasätta om denna förutsättning ens approximativt är Naturskyddade urskogar finns idag huvudsakligen i uppfylld. ljällregionen (29l.000 ha, jämfört med 52.100 ha i lågland), vilket avspeglar överväganden i skogsskötseln snarare än naturvårdsmässiga hänsyn. Hänsynstaganden i normalt skogsbruk enligt Skogsvårdslagens paragraf 21 görs endast delvis med hänsyn till effekterna på flora och fauna. Av den areal ( ”reducerad areal enl. Skogsstatistisk årsbok 1990, s. 81) som potentiellt undantas från skogsbruk enligt denna paragraf är drygt hälften (53 %) areal som primärt kräver hänsyn på grund av närhet till bebyggelse. 15 % undantas primärt av landskapsvårdande skäl. Särskilt när det gäller områden som ligger nära bebyggelse kan man förmoda att artskyddseffekten är förhållandevis låg. Möjligen har en ökad frågorna kring arters överlevnad inneburit en uppmärksamhet på förändring härvidlag, men en undersökning från 1980-talets mitt visade att det till stor del var landskapsestetiska hänsyn som vägledde hänsynstagandena i praktiken. Det innebär att skillnaden mellan potentiellt skydd och faktiskt skydd kan vara särskilt stor när hänsynskraven enligt de formella kraven motiveras av artskyddsskäl. Jag skall emellertid här, i brist på bättre, förutsätta att en ur artdiversitetens och artöverlevnadens synpunkt optimal funktionell allokering görs av den areal som ställs till förfogande, och att den totalt skyddade arealen således mäter den faktiska skyddsgraden. Nästa steg är att fastställa vilken skyddsgrad som är långsiktigt godtagbar. Att göra detta överskrider naturligtvis både min kompetens och mitt uppdrag. Jag har emellertid här tagit fasta på Världsnaturfondens rekommendation att ett skydd för 10 % av markarealen är en rimlig (minimi-) ambitionsnivå för skyddet av arter. Denna nivå innebär inte att

2 23 Bilaga

alla arter skyddas, men många. En annan procentsats som brukar nämnas i detta sammanhang är 30 %. Denna grundas på vissa studier av gammelskogslevande fågelarter som har indikerat att dessa arter fordrar att omkring 30 % av träden inom ett område befinner sig i sena stadier. Detta tal kan emellertid inte översättas till ett generellt skyddskrav av samma storlek. Dels behöver sådana skyddsområden inte täcka hela landet, dels utesluter detta krav inte skogsbmk, utan förutsätter bara att skogsbruket tillämpar långa omloppstider. Professor Lars Ericson vid institutionen för ekologisk botanik i Umeå bekräftar vid samtal att den ambitionsnivå som jag här har tagit som utgångspunkt inte är orimlig. Förutom de naturvårdsändamål som har anförts här bör enligt honom ytterligare två nyttoaspekter på skydd läggas. Skogama utsätts från och till för angrepp från parasitsvampar och skadeinsekter. När sådant inträffar är det av värde att det finns större skogliga reservat där man kan studera de interaktioner i vilka sådana problem har reglererats under naturliga förhållanden. Vidare är det önskvärt att trädens stora mycket genetiska variation bevaras, bl.a. för att kunna träd som är utnyttja mindre mottagliga mot sjukdomar. Jag utgår alltså från att 10 % av skogsmarksarealen bör skyddas för att en rimlig grad av artöverlevnad skall vara möjlig. I tabell 4 redovisas den av storleken av den areal beräkning jag har utñrt som är skyddad. Beräkningen kommenteras nedan, men vi konstaterar direkt att denna pekar på att ungefär 5 % av arealen är skyddad. Således är 5 % för mycket av skogsmarksarealen utsatt fir virkesproduktionsinriktat skogsbruk. Vi kan anta att den inkomsten från denna genomsnittliga överareal sammanfaller med genomsnittsinkornsten från den totala arealen. Det innebär att 5 % av inkomsterna av virkesproduktionen har erhållits genom ett tärande på artkapitalet. Den relevanta inkomsten i detta fall är rimligen den som grundas på rotnettot, dvs. exkl. arbetskostnader. Vi noterar hår således en vid av den avdragspost beräkningen modifierade NNP för 1987 på 0,05 12,15 = 0,60 miljarder kr. Intressant nog kan vi jämföra detta belopp med svenskars betalningsvilja för att rädda 300 utrotningshotade svenska och skogslevande djurväxtarter, enligt en enkätundersökning som har utförts av P O Johansson vid institutionen för skogsekonomi, SLU (Johansson [1987]). Resultaten, uppräknade till den nivå som motsvarar hela befolkningens betalningsvilja, visar en betalningsvilja fir åtgärder som räddar 100 % av dessa arter på 360 milj. kr. per år. Betalningsviljan för åtgärder som leder till att hälften av arterna kan räddas uppgick till 150 milj. kr. år. Med per reservation för all osäkerhet som vidlåter både denna och den skattning ovanstående beräkningen kan vi således konstatera att betalningsviljan förefaller vara lägre än kostnaden. Som konstaterade är jag inledningsvis det emellertid inte självklart att riktvärdet när det gäller arters överlevnad direkt skall sättas med från en utgångspunkt uppskattning av betalningsviljan. Det finns i vart fall anledning att utveckla diskussionen kring denna ambitionsnivå. I denna er därför diskussionsvis räkneövning välj jag att lägga den ovanstående till för den korrektion som beräkningen grund skall göras med hänsyn till skogsbrukets artutträngning.

24 Bilaga

Tabell 4 Beräkning av med hänsyn till diur- och växtarters överlevnad från

virkesproduktion skyddad skogsmarkareal

Hektar Procent

Reservat (naturreservat, Domänreservat, nationalpark) 52 000 0,22 Lågland 460 000 1,92 Fjällregionen

Övrigt fullt skydd

262 000 Skydd

närhet till bebyggelse TOTALT 1223 000 5,08

Reservatsarealen har beräknats av institutionen för skogstaxering (Johan Bergstedt). En beräkning vid Naturvårdsverket ger en något högre siffra, men den inkluderar även reservat. Eftersom beräk- 2,65 %, planerade ningarna här gäller år 1987 är en sådan beräkning ej relevant.

Övrigt skydd är ett potentiellt skydd. Arealuppgiftema bygger på den

av hinder för som utförs vid riksskogsregistrering virkesproduktion skogsmark och man anger hinder taxeringen. Registreringen görs på i följande klasser: Hit förs även naturreservat där det inte föreligger några hinder Inga. för virkesproduktion. Beståndet bör eftersom det utgör skydd mot Skydd. ej slutavverkas, sand- och eller ligger inom ett område med extrem klimatisk jordflykt nåra fjällgränsen med stora föryngringssvårigheter. belägenhet Reservat. Naturreservat eller dylikt som redovisas som skogsmark och för vilket för föreligger, t.ex. någon typ av restriktion virkesproduktion förbud mot slutawerkning. inom 100 m från permanent bebyggelse, fritidshus Bebyggelse. Belägen eller för friluftslivet. Elljusspár räknas som sådan permanent anläggning anläggning, men inte andra slag av motionsspår. Belägen inom 100 rn från läns- eller riksväg. Väg. 100 m från havet eller som är minst 5 ha stor Wztten. Belägen inom sjö eller från som vid nomialt vattenstånd är minst 5 rn naturligt vattendrag brett. Têkniskt. kan avverkas med dagens teknik, t.ex. på Skogen knappast grund av alltför brant terräng. Konventionellt bedöms vara orimligt på grund av Landskap. skogsbruk landskapsbild, rekreationsvärde, såregen natur e.dyl. redovisas i tabell 4.10 i Skogsstatistisk årsbok 1990, s. 81 Uppgifterna En reduktion har där att arealer med

(Reducerad areal). gjorts genom

hinder eller vatten endast har tagits med om det fanns en andra väg för samma I den ovanstående tabellen har vidare hindervegistrering yta. i de fall hinder för föreligger på grund av närhet till virkesproduktion

Bilaga 2 25

endast 25 % av arealen medtagits. Denna andel är gripen ur bebyggelse

luften. Den avser att fånga den lägre verkningsgraden ur artskyddssynpunkt av skydd för sådan mark, som ju i hög grad är störd av annat än skogsbruk, t.ex. trafik, joggare, hundar etc.

F. Påverkan på hydrologiska kretslopp

Vatten är en för skogsproduktion. Skogsbruk får viktig förutsättning

genom skogens påverkan på vattnets kretslopp effekt på vattenflödena och vattennivåema i naturen i största allmänhet. Vidare påverkas vattnets

kretslopp av de särskilda åtgärder som utförs inom skogsbruket med syfte att optimera vattenflödena ur virkesproduktionssynpunkt, t.ex. dikning. Trots detta ställer jag mig tveksam till om det är meningsfullt att i

NNP-beråkningen särskilt försöka ta hänsyn till skogsbrukets effekter

på det hydrologiska kretsloppet. På flera punkter finns det här risk för

dubbelräkning. Skogstillväxten är vattenkråvande. Det innebär att skogstillvåxten absorberar en del av det vattenflöde från nederbörden som annars skulle ha runnit ut i älvar och därmed ha bidragit till ökad elkraftproduktion. Denna effekt finns emellertid redan med vid beräkningen av BNP, där ju ett ökat vattenflöde resulterar i ett ökat ñrädlingsvårde i den

elkraftproducerande sektorn. Dikning, kalavverkning etc. kan tänkas påverka snösmältningens förlopp och således påverka vårflodemas styrka. Ökade slutavverkningsarealema kan i så fall medföra en ökad skadekostnad. De grundläggande

kausalsambanden år dock omtvistade, så denna post är osäker. Dikning av sumpskogar förändrar levnadsbetingelsema för arterna i de

svenska regnskogama. Sumpskogamas biotoper är artrika. Vårderingen av denna aspekt sammanhänger således med värderingen av artutträngningen, som vi har behandlat i särskild ordning. Eftersom denna fråga år

komplex finns det knappast utrymme för så mycket finlir för att öka precisionen jämfört med den värdering som gjordes här ovan. Markavvattningen påverkar läckaget av kväve, metaller etc. från skogsmarken. Som närmare utvecklas nedan har jag inte funnit det meningsfullt att idag försöka direkt värdera sådana flödena från skog och

skogsmark, utan inkluderar istället värdet av den årliga förlusten av

utbytesbara baskatjoner. Följaktligen ger inte heller denna aspekt anledning till en särskild värdering av förändringar som påverkar skogens vattenflöden. En aspekt som kan tänkas ha en viss betydelse är erosion. Jag har

dock inte kunnat gå närmare in på denna fråga.

G. lagring av kol Genom fotosyntesen assimileras koldioxid ur atmosfären och omvandlas

till biomassa. Skogen och skogsmarken kan ses som ett gigantiskt

kollager. På grund av drivhuseffekten är det fördelaktigt om detta lager är så stort som möjligt. I detta avsnitt skall vi därför värdera 1987 års lagerförändring i skogens kolförråd.

26 Bilaga 2

Skogens kolförråd finns i träden, vegetationen och i jorden. Endast en mindre del av detta kol, drygt en femtedel, finns i den stamved som

hämtas ur vid konventionell två femte-

skogen avverkning. Överslagsvis

delar av kolförrådet på typisk svensk skogsmark finns i trädet, ovan och under mark, lika mycket i mineraljorden, resten i annan vegation m.m.

I början av en beståndlivscykel minskar vanligen det totala kolförrådet genom att mer kol frigörs genom förruttnelse av organiskt material än

vad det nya trädet assimilerar. Därefter Ökar kolförrådet åter genom att trâdets tillväxt tar överhanden. Om skogsbruket startar från ett naturtillstånd kan en stor del av koluppbyggnaden i tråden balanseras av en bestående minskning av det

kolförrád som finns i mark och vegetation. Efter några omlopp är

emellertid markens kolinnehåll förhållandevis stabilt sett över trädets

livscykel (se Ågren [l990]). Således kommer förändringen i det totala

kollagret att huvudsakligen utgöras av förändringen av det i stående träd bundna kolförrådet. Av detta skäl kan förändringen av kolförrådet i

svensk skog (som ju till 98 % år redan brukad skog) ñrhållandevis lätt uppskattas ur den uppmätta förändringen i virkesförrådet. Man bör emellertid observera att vissa skogsbruksmetoder, andra än föryngring och avverkning, kan ha stor betydelse för utvecklingen av

det markbundna kolförrådet. Detta gäller särskilt dikning. Ett sätt att för

överskådlig framtid binda kol är att främja anaeroba miljöer som leder till torvbildning. Dikning av våtmarker etc. motverkar sådana processer, så igenläggning av diken kan få stor för av kol. betydelse fastlåggningen

Å andra sidan leder den anareoba till

nedbrytningen väsentliga utsläpp av

drivhusgasen metan. Jag skall emellertid inte behandla denna aspekt här. (För en översikt av storleken av biogena och organiska kolpooler samt det årliga kolflödet mellan mark och atmosfär i Sverige, se Gustafsson [l989]).

Som tidigare konstaterats var 1987 ökningen av virkesförrådet 26 miljoner m3 sk. För att erhålla den totala biornassans volym multiplicerat vi denna volym med 1,4 (30 % under stubbskâr, 10 % över). Multiplika-

tion med 0,4 ger torrvikten i ton. Division med 2 (egentligen multiplika-

tion med faktorn 0,49) ger kolvikten.° Resultatet av dessa ornvandlingar blir att trädens kolförråd under 1987 ökade med 7,3 miljoner ton. Det officiella talet för utsläpp till luften av koldioxid i Sverige från ñrbrärming, samfärdsel och industriella processer (exkl. eldning av skogsbrânsle) 1988 är 63 milj. ton. Enligt en arman uppgift är en mer

° Dessa omvandlingstal är rätt grova, bLa. eftersom jag här ej har skilt mellan olika trädslag och bonitet, vilket i och för sig lätt kan göras i en mer ingående beräkning. Talen bygger på diskussioner med Arne Albrektsson och Jan-Erik Hällgren vid skogsvetenskapliga fakulteten, SLU. Liknande beräkningar som dessa utförs i Gustafsson (1989). Hon synes dock överskatta såväl biomassans volym som torrsubstansvikten per volymenhet och därmed virkesförrådets totalakolinnehåll. Man bör särskilt notera skillnaden mellan genomsnittlig fördelning av biomassan på olika träddelar och den marginella fördelningen. Givet att tillväxten till stor del härrör från ökat virkesförråd per hektar så kommer en relativt stor del av biomassatillväxten att läggas i stamveden.

Bilaga 2 27

korrekt siffra 68 milj. ton. Detta senare tal motsvarar en kolvikt på 18,5 milj. ton. Således motsvarade virkesförrådets kollagerökning ca 40 % av

landets utsläppen av kol till luften (i form av koldioxid). Nästa steg är att värdera denna kollageruppbyggnad. Om rniljöpolitiken vore produktions(kostnads)effektiv hade vi vid denna värdering kunnat använda marginalkostnaden för att reducera koldioxidhalten i atmosfären. Tyvärr är detta knappast förhållandet än så A ena sidan innebär

länge.

den införda miljöavgiften på koldioxid (25 öre per kg koldioxid, dvs.

knappt 92 öre per kg kol) att åtminstone hushållens besparingsåtgärder

för att minska koldioxidutsläppen från kan tänkas

bränsleanvändning

drivas mycket långt. Å andra sidan leder den reduktion som görs för stora bränsleanvändare att dessa kommer att driva mindre

besparingarna långt, dvs. till en punkt där marginalkostnaden är lägre. Vidare finns än så länge inga liknande styrmedel som stimulerar fastläggning av kol. Det

finns därför troligen åtskilliga ej genomförda åtgärder som har låg kostnad. Kostnaden för igenläggning av diken som avvattnar skogs- eller

åkermark torde med dagens jordbruksekonorniska förhållanden huvudsak-

ligen utgöras av nuvärdet av framtida lägre virkesintäkter på grund av

tillväxtnedsättning. Denna kostnad är antagligen mycket vid jämförellåg se med miljöavgiften. Ett alternativ vid värderingen som ligger nära till

hands är emellertid att värdera kolvärdet med altemativkostnaden för att inte avverka, dvs. virkesinkornsten. Detta alternativ utgår från den

förenklade förutsättningen att en leder till att virkets avverkning

kolinnehåll omedelbart frigörs till atmosfiren. Denna fråga skall vi strax

återkomma till, men här accepterar jag detta antagande. Värderat med miljöavgiften är värdet av den kollageruppbyggnad som

vi har beräknat här 6,7 miljarder kr. Om med värderingen görs utgångspunkt från kostnaden för att inte avverka erhåller vi en post som

vi redan har värderat, värdet av virkesförrådsökningen. Denna värderades

i avsnitt A till 3,8 miljarder kr. Denna skall således, med denna post

värderingsprincip, räknas dubbelt; en gång för virket och en gång för

kollagringen.

Man bör komma ihåg att detta resultat inte betyder att inkluderandet av denna post sammantaget ökar landets NNP. Även om vi inkluderar annan

fastläggning av kol än den som sker i virkesförrådet är förmodligen denna lägre än koldioxidutsläppen. Detta för in på en intressant fråga, nämligen vad som händer med

kolinnehållet i avverkningsvolymen. Skogsindustriproduktionen och

träbränsleeldningen ligger i andra näringsgrenar än den som vi studerar

här, men vi kan ändå kort beröra denna fråga.

Bruttoavverkningen 1987 uppgick till ca 67 milj. m3 sk. En överslagsberäkning ger att 34 % av denna biomassa överfördes till papper och

22 % till trävaror. Resten, 44 %, lämnades kvar i skogen, eldades i fast form eller genom eldning av svartlut, etc. Kolinnehållet i denna del kom alltså omedelbart eller inom några år att tillföras atmosfären. Även det kol som finns i papper och trävaror överförs på sikt till

atmosfären. Tidsperspektivet är emellertid väsentligt eftersom det finns

stora skillnader i överföringstiden. Denna fråga har emellertid inte uppmärksammats mer än att vi måste använda en nästan 50 år gammal

28 2

Bilaga

studie från USA bör att belysa detta. l figur 2 visas den genomsnittliga

livslängden för trävaror och papper i olika :invändningar enligt en studie

av U.S. of the Treasury 1942 (Row & Phelps 1990). Av

Department

denna framgår att den genomsnittliga livslängden för de flesta pappers-

var i storleksordningen ett år, medan den för trävaror som

produkter används till husbyggnad kan vara 50-60 år. Figur 3 illustrerar hur

kolförråden kan tänkas utvecklas över tiden för några av dessa produkter.

Förloppen har antagits följa en logistisk kurva, vilket innebär att en stor sker under den första medan en del av kolförrådsminskningen tiden, mindre del av lagret består under mycket lång tid.

Figur 2 Genomsnittlig livslängd för trävaror och papper i olika :invändningar

NONRES SNGLE-FAM MULU-FAM UPKEEP/IMPROV Momus MANUFACTURE smppmc OTHER uses PWNT/WRHE NEWSPMNT

XFTUTJ

nssuc PACKAGNG u r r u u 1 u

0 10 20 so Äb so so 70 so

YEARS

Figur 3 Kolförrádsminskning för vissa trävaru- och pappersprodukter

CARBON REMAINING IN SINK 100$

80$

INOLE-FAN \ cos

Qmssw

mrnove \ \ \ 401.

L

o* I T 7 Y I I I | I o 10 20 ao 40 so oo 70 ao so 1oo YEARS

Bilaga 2 29

Det faktum att pappersproduktema har en kort halveringstid innebär emellertid inte nödvändigtvis att deras kolinnehåll snabbt tillförs atmosfären. För det första återcirkuleras en del av pappret som returñber och kommer på så sätt att köras runt i en eller flera ytterligare användningscykler. För det andra bränns inte allt avfallspapper. En förhållandevis stor del deponeras i soptippar. Enligt amerikanska studier år avdunstningstakten för kolinnehållet i trävaror och papper som har deponerats som landfyllnadsmassa ca 0,5 % per år. Detta innebär en halveringstid på knappt 14 år. Emellertid sker kolutslâppen inte endast i form av koldioxid utan även som metangas, vilket är en drivhusgas med starkare effekt än koldioxid. Någon aktuell svensk studie av dessa frågor ñnns mig veterligt inte. Analysen kompliceras av att en stor del av skogsindustriproduktionen exporteras, vilket innebär att man måste ta hänsyn till returfiberutnyttjande, sopdeponering etc. i andra länder. Av den genomgång vi har gjort här kan man emellertid dra slutsatsen att den övervägande delen av kolinnehållet i inom ett eller awerkningsvolymen övergår till atmosfären några få år. Frågan förtjänar emellertid en mer ingående undersökning.

H. Buffring av surt regn Genom vittring och atmosiårisk deposition tillñrs marken salter. Ur dessa hämtar träden sitt behov av olika näringsämnen som t.ex. NHf,

Ca“ och Mg“. I utbyte lämnar rötterna protoner (våtejoner), vilket

således innebär att från skogen innebär

pH sjunker. Uttag av biomassa

även ett uttag av dessa näringsämnen från det biologiska kretsloppet, dvs. det tappar mark-vegetationskretsloppet på katjoner. Träden tar även upp

anjoner och utbytet på rotytan sker då med hydroxyljoner, dvs. pH

stiger. Upptaget av katjoner år emellertid mycket större än anjonupptaget vilket leder till försurning, dvs. pH-sånkning. Även syra som deponeras

på marken genom surt regn bidrar till att markens pH sjunker och att

dess förråd av katjoner minskar genom att dessa urlakas. Den årliga förlusten av utbytbara katjoner på grund av virkesuttaget anges av Sverdrup och Warfvinge [1988] motsvara en kompenserande tillförsel av kalk med 2-300 000 ton per år utöver normal tillförsel genom vittring etc. Skogstillväxtens bidrar enligt samma källa med mellan 20-30 % (västkusten) och 30-60 % (norra Sverige) av den totala årliga markförsumingen. Om vi antar att värdena är 250.000 ton kalk och 40 %, så är det totala årliga behovet av kalk för att motverka försurning under ett år 625 000 ton kalciumkarbonat. Gustafsson [1989] med hänvisning till diverse referenser från anger början av 1980-talet att den årliga försumingseffekten på skogsmark motsvarar ett behov av CaO på 25-250 kg per ha, motsvarande 45-450 med hela innebär detta

kg CaCOs per ha. Uppräknat skogsmarksarealen

590 000-S 900 000 ton CaO, resp. 1 060 000-10 600 000 ton CaCO, per hektar. Snittmängden mellan dessa båda uppgifter tycks således ligga vid den nedre intervallsgränsen, dvs. i storleksordningen en miljon ton kalciumkarbonat.

30 Bilaga 2

Givetvis är det inte enbart kalcium som utlakas och som behöver ersättas. Eftersom kalk är ñrhållandevis billigt blir kostnaden högre för att tillñra t.ex. kalium och magnesium. Å andra sidan är det troligt att vitaliseringsgödsling i en nära framtid kommer att kunna ske genom spridning av vedaska, vilket bör kunna sänka kostnaden.. Kostnaden för spridning av 3 ton kalcium- och magnesiumkarbonat per hektar är enligt en uppgift ca 1 800 kr. Denna siffra tycks vara

grundad på västtyska erfarenheter av skogsmarkkalkning.7 Nyss påbörjad

försöksverksamhet under Skogsstyrelsens ledning bör ge ett mer tillförlitligt underlag fir att uppskatta denna kostnad. Med den här angivna hektarkostnaden kan den totala kostnaden för att ersätta den årliga förlusten av näringsämnen i skog och skogsmark till följd av surt regn och virkesuttag därmed uppskattas till 600 milj. kr. I den utsträckning som vitaliseringsgödsling av skogsmark kommer till stånd skall givetvis effekten av denna inräknas. Det innebär, om de planerade storskaliga skogskalkningsprogiammen i södra Sverige kommer till stånd, att det är tänkbart att denna post vissa år kan bli positiv. Detta avspeglar i så fall en lagerökning för tillgången av utbytbara katjoner. En eventuell positiv effekten av kalkning etc. på skogstillväxten kommer givetvis att inkluderas i virkesinkomsten/förrådsförändringen. Det är tänkbart att kalkning även medför andra effekter, Lex. påverkan av flora och fauna. Det kan finnas anledning att ta hänsyn till sådana effekter vid nationalinkomstberäkningen (se även nästa avsnitt).

I. Kväveläckage från skogsmark I normala tillväxten av kväve. Skog ekologiska system begränsas fungerar därför under normala omständigheter som en kvävesänka som kan absorbera utsläpp av kväveföreningar. Om tillgången till kväve blir mycket stor kommer emellertid andra näringsämnen att begränsa tillväxten. Resultaten kan bli ett kväveläckage t.ex. genom avrinning från skogsmarken till yt- och grundvatten. Kväveläckage kan även förekomma i andra extrema fall där skogens tillväxt kraftigt störs, exempelvis vid massiva insektsangrepp, stora frostskador, torkdrabbade områden osv. Omfattningen av sådant läckage är emellertid oregelbunden och svår att beräkna. Flera studier visar att vissa skogsområden i södra Sverige har nått en sådan kvävemättnad (för en översikt, se Rosen [1988]), vilket bl.a. leder till nitratläckage från mark med växande skog under vegetationsperioden. Dessa effekter är nära förenade med markförsumingsfrågan. Under förutsättningen av att de tillväxtbegränsande restriktionema ges av tillgången på närsalter i marker är kvävemättnaden indirekt följden av att avgången av dessa, genom avverkning och surt regn, inte har kompenserats. Ett sådant samband mellan tillväxt (kväveabsorption) och tillväxt av

7 Hans Ekvall, inst. f. skogsekonomi, uppskattar att kostnaden vid flygspridning ligger i intervallet 1.500—2.000 kr.

Bilaga 2 31

andra näringsämnen än kväve vid kvävenivåer har åtminstone höga kunnat fastställas i skogsgödslingsexperiment (se Figur 4 som hämtats ur Rosen [ 1988]). Detta tyder således liksom t.ex. på att kväveläckage, ökning av aluminiumkoncentrationen i marken, kan ses som en följd av markförsumingen. Medan kostnaden för sådana läckage från skogsekosystemet är svåra att beräkna, år däremot, som jag har visat här ovan, kostnaden för att hålla stocken av konstant utbytesbara katjoner enklare att uppskatta. Eftersom markförsumingen i södra Sverige redan har nått kritiska nivåer för aluminium- och förefaller målet att kväveläckage motverka en ytterligare vara en minimiambition för en markförsuming miljöpolitik som syftar till en uthållig för grundval de ekologiska systemen (se Nilsson & Grennfelt [1988] fir översikt och studier av kritiska belastningsgränser). Det finns emellertid skäl att att en kvävestatus understryka höjd får betydelsefulla effekter även om kan undvikas. Förutom kväveläckage påverkan på trädens tillväxt leder den till olika slag av vegetationsförändringar. Arter som gynnas av t.ex. näringsfattiga ñrhållanden, lingon, trängs undan, medan andra arter, t.ex. gräs, gynnas.

J. Renutfodring

Renar betar bl.a. träd- och marklavar, under den kritiska speciellt vinterperioden. Den trädlavbärande gammelskogen har därför stor betydelse fir rennäringen. Trädlavar är det nästan enda betet tillgängliga för renar om en beteskris inträffar att mildväder genom eller regn omöjliggör markbete. Regelmässigt betas trädlavar (på träden eller nedfallna på snön) dessutom under vårvintern när skare markbete. Både omöjliggör tillgången av marklav och trädlav påverkas av Trädlav skogsbruket. förekommer framförallt på träd som är äldre än hundra år, vilket innebär att omloppstidens längd har stor betydelse för lavtillgången. Betestrycket på marklavar i stora delar av Norrbottens och Västerbottens inland är större än tillväxten av dessa lavar. Delvis idag kompenseras detta med stödutfodring, delvis leder det till att marklavsförrådet minskar. Produktionen av marklav förväntas minska under de närmaste decennierna för att sedan åter öka från ca år 2030. När det gäller trädlavar är behovet större än produktionen i Norrbotten, särskilt inlandet. I Västerbotten är mindre hårt. I båda länen kommer betestrycket emellertid trädlavsproduktionen av vara betydligt lägre än den har varit under 1980-talet under framtid ett fortsatt normalt överskådlig (förutsatt awerkningsprogram). (Samtliga uppgifter hämtade från Wilhelmsson [l989], kap. 3.) Jag skall därför här utgå från att lav är en knapp resurs, vars altemativkostnad är kostnaden för stödutfodring. Den årliga lavbetningen är en insatstjänst från skogen till rennäringen. Ur nationalräkenskapssynpunkt leder ett inkluderande av denna post till att skogsbrukets förädlingsvärde ökar medan jordbrukets (rennäringens) förädlingsvärde minskar i motsvarande mån. Värdet av lavkonsumtionen finns således redan med i BNP. 80 % av landets renstam finns Omkring i Västerbotten och Norrbotten. i Wilhelmsson Enligt uppgifter [l989],

32 Bilaga 2

antalet då renar betar marklavar, multiplicerat kap. 3, är det totala dagar med antalet dvs. antalet renbetesdagar för marklav, i dessa två län renar, Antalet för trädlav ett ett genomsnittligt år 50 miljoner. renbetesdagar år (van femte år antas vara ett nödår) är 6 miljoner. genomsnittligt Totala antalet renbetesdagar fir hela landet och all skogslav kan därmed

uppskattas till 70 miljoner. Bostedt & Öström [l990], som hänvisar till Lantbruksstyrelsens Enligt är kostnaden för att stödutfodra en ren en dag 8 kronor. rennäringsenhet, I detta både kostnaden för foder och kostnaden för det merarbete ingår som kräver. Således är värdet av den årliga lavbetningen i utfodringen skogarna 560 milj. kr. Det som emellertid här har störst intresse är skogsbrukets påverkan dvs. den stock som begreppsmässigt på lavpr0duktionskapaciteten, avkastar en viss Den årliga förändring i denna årlig lavproduktion. stock NNP som vi här defmerat den. påverkar och förhållandevis enkelt, att beräkna vilken Det är genomförbart, av lavens biomassa) som implioeras av årlig lavproduktion (tillväxt ett visst år, sådant det framkommer i den årliga skogstillståndet En metod för detta redovisas i Wilhelmsson [l989]. riksskogstaxeringen. Jag har emellertid här inte haft tillgång till sådana årliga data. Jag utgår därför från den förändringen i prognosticerade genomsnittliga årliga denna under 1980-talet enligt Wilhelmssons beräkning. produktion Om värdet av den årliga lavproduktionen år t är L så kan det kapitaliserade värdet av en uthållig (evig) sådan produktion beräknas som V, = där r är i detta värde (till följd av en I, lr, kalkylräntan. Förändringen konstant) kan därmed beräknas som AV, volymândringen, lavpriset = med föregående år. A I, /r, där A markerar ñrändring jämfört här använda 5 procents ränta, eftersom detta är den räntesats Jag skall som till för beräkningen av taxeringsvärdet av skogsmark ligger grund Vidare antar jag att förändringen av den enligt avkastningsmetoden. mellan 1980 och 1990 är linjär. Eftersom jag gör årliga lavproduktionen med utgångspunkt från Wilhelmssons produktionskalkyl beräkningen inkluderar jag enbart Västerbotten och Norrbotten. När det marklav indikerar Wilhelmssons kalkyl på att minskninggäller en i huvudsakligen efter 1990. Den årliga lavproduktionen uppträder minskar under 1980-talet i Norrbottens lappmark, men ökar produktionen Västerbotten. Nettoresultatet är en ökning av i genomsnittlig årlig i de båda länen med 41 ton torrvikt. Den totala årsproduktionen i dessa två län 1980 till 62,6 tusen ton. Således kan betningen uppgick värdera 41 ton till kr. Värdet av den årliga ökningen i vi 0,26 milj. marklavproduktionskapaciteten var dänned 0,26/0,05 = 5,2 milj. kr.

fir trädlav visar en årlig minskning av Motsvarande beräkningar med 78 ton torrvikt, fördelad över länsdelama. årspnoduktionen jämnt 1980 var 2 650 ton torrvikt. Värdet av 78 ton är 1,02 Betningsbehovet kr. Värdet av den årliga minskningen i trädlavsproduktionskapacitemilj. ten kan därmed sättas till kr. Netto för all lav skall vi således 20,4 milj. bokföra en minskning av för ett enskilt år på 1980-talet lavproduktionskavärde med 15,2 milj. kr. pacitetens

Bilaga 2 33

Denna post är således förhållandevis blygsam med de data vi har använt här. Detta beror emellertid på att den största delposten, marklavsi detta fall är i stort sett konstant. En förändring av produktionen, med en procent för marklav kan värderas till i produktionskapaciteten storleksordningen 100 milj. kr. Produktionsnivån år 2010 för marklav beräknas av Wilhelmsson till en nivå ca 16 % lägre än nivån 1980. Denna trots allt i framtiden komma att bli av en viss post kan därför betydelse.

K. Rekreation

rekreationsvärden Som jag redan har nämnt kommer jag inte att inkludera i inkomstberäkningen. Huvudskälet är att en konsekvent hantering av värdet av fritid för oss en lång bit bort från de inkomstbegrepp som används i de ordinarie nationalråkenskaperna. Vårderingen av rekreationsvärden är dessutom i sig komplicerad. Till exempel medför en stor och rekreationsvârden. En fjärdedel av de älgstam både positiva negativa norrländska älgjågama att de helst skulle velat avstå från en del uppger av sin jakttilldelning, bl.a. för att få tid till Småviltsjakt. Rekreation har ett stort värde för de flesta människor, vissa naturligtvis arbetsnarkomaner oräknade. Av naturliga skäl utförs denna i vårt land till stor del i värdering av rekreationsvärdet skogsmiljö. Frågan vid en av skog är emellertid inte rekreationens totala värde, utan hur mycket denna ökas av tillgången till en skogsmiljö av en viss beskaffenhet. Några studier har försökt belysa denna aspekt. Vi har redan tidigare nämnt Leif Mattsons studie av rekreationsvärdet till en knapp kronor. av viltjakt, vilket för 1987 uppskattades miljard En annan ambitiös studie på detta område har utförts av Kriström [l990]. Denne värdet av att skydda elva av landets mest uppskattar (Muddus, Târna-Graddis tjällvärld, Skuleskoskyddsvärda skogsområden gen, Dala-Härjedalen-Jåmtlandsüällen, Hamra, Garphyttan, Tiveden,

Norra Kvill, Kullaberg-Hallandsåsen, Åsnen-Listerlandet samt Dalby-Sö-

Den för skydd av derskog). genomsnittliga betalningsviljan per hushåll dessa områden till 1.072 kr. Omräknat till ett årligt belopp uppskattades som summerar alla hushålls betalningsvilja blir detta ca 230 milj. kr. (5 Av detta är emellertid naturligtvis endast en del procents ränta). rekreationsvärde. En ytterligare och förmodligen mycket betydelsefull post är rekreationsvärdet av En nåmiare precisering av värdet av detta vanlig skog. som har av kan bli möjlig som resultat av ett forskningsprojekt igångsatts institutionerna för och skogsekonomi vid SLU i Umeå. skogstaxering

34 Bilaga 2

5 Den totala inkomsten från

skogstillgångama

I nedanstående tabell sammanställs de olika som har värderats

delposter

här ovan.

Tabell 5 Den totala skogsinkomsten 1987. Miliarder kr.

Virkesproduktion Bruttoprod uktionsvârde l 8 ,63 lnsatsvaror -3,14 (-5,3) Förrådsökning 3,80 Skogsvårdskostnader -1,55 (-2,28) Summa l 17,75 (16)

Övrig varuproduktion

Förändring i miljötillgdngar Artutträngning -O,60 Kollagring 3,80 (6,70) Förlust av utbytesbara baskatjoner -0,60 Förlust av lavproduktionsförmåga -0,02 Summa 3 2,58 (5,48) Nettoproduktionens värde (skogsinkomsten) 21,85 (20-24)

De beräkningar som vi här har utfört visar således att skogsinkomsten 1987 var ca 22 miljarder kr., eller 4 miljarder kr. mer än den inkomst som redovisas i NR för skogsbruket. Detta beror huvudsakligen på den betydande ökningen av virkesförrådet under detta år. Denna ökning får en särskilt stor betydelse eftersom den även påverkar mängden av det kol som under året har varit ñxerad och således inte funnits i atmosfären. Värderingen är naturligtvis osäker. Delvis beror den på avsaknaden av väl fungerande marknader eller en väl fungerande miljöpolitik med inriktning på kostnadseffektivitet. Det faktum att t.ex. skatters existens och asymmetrier försvårar värderingen (som t.ex. för älgkött och vid värderingen av koldioxid) är emellertid ett generellt problem vid nationalbokföring som inte bara drabbar miljöräkenskaper. För övrigt härrör åtminstone hälften av den osäkerhet som redovisas här ovan från den del av inkomsten som redan är inkluderad vid beräkningen av BNP. Tanken bakom denna övning har varit att framställa ett underlag som kan användas för att studera nationalinkomstens bärkraft, dvs. dess uthållighet. Något svar på denna fråga har vi inte förrän helhetsbilden år klar. Exempelvis ger koldioxidproblemet här upphov till en inkomst trots att landet som helhet har en nettokostnad när koldioxidflödena utanför skogssektom beaktas. När det gäller skogen har utvecklingen definitivt inte präglats av ekologisk uthållighet. Tilltagande markförsuming och ansträngning av olika djur- och växtarters överlevnadsbetingelser innebär att miljötillgångar tärs. Å andra sidan utgör denna värdeminskning, här mätt som den årliga kostnad (inkomstminskning) som krävs för att hålla

2 35

Bilaga

tillgången konstant (när det gäller arter: begränsa reduktionen av stocken), en begränsad andel av bruttoinkomsten (7 % av virkesinkoms-

ten). Så här långt har vi alltså inte funnit grund för ett påstående att vår konsumtion till stor del grundas på inkomster som av miljöskäl inte kan upprâtthållas på lång sikt. Möjligen år detta ett riktigt påstående, men då beror det på andra samband än de vi finner i

skogen. Slutligen bör understrykas att bokföring och investeringsbedömning är två skilda saker. Nationalräkenskapema inte omedelbart för lämpar sig

en samhällsekonomisk I den senare måste bl.a.

lönsamhetsbedömning.

altemativkostnaden för arbete och kapital beaktas (liksom t.ex. de rekreationsvärden som vi här har uteslutit). Vi har här beräknat en inkomst, inte svarat på frågor om effektivitet.

resursanvändningens

36 2 SOU l991:38

Bilaga

Referenser

N & Whitby: M, 1990, Accounting for the Impact of Adger,

and Forestry on Environmental Quality. Paper presented at

Agriculture Association conference in Lisboa, 1990. the European Economic August

Bostedt, G & Öström, P: 1990, Skogsbruk i fjällnära skog - en

samhällsekonomisk Umeå universitet, inst f

kostnads-inüktsanalys.

nationalekonomi, C-uppsats. D F: 1990, Comment on Scott and Eisner, Journal of

Bradford,

Economic Literature 28: 1 183-1186.

Strategies for Integrating Economy and

Daly, H E: 1984, Alternative

Ecology, in A M Jansson (ed), Integration of Economy and Ecology:

An Outlook for the Aské-laboratoriet, Stockholm.

Eighties.

Eisner, R: 1988, Extended Accounts for National Income and Product. Journal of Economic Literature 26: 1611-1684. Literature 28: 1 179-1 183. Eisner, R: 1990, Reply. Journal of Economic K: 1989, Kolfléden i som atmosfärens

Gustafrson, Sverige påverkar koldioxidinnehåll. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Göte-

borg, IVL-rapport 89/ 196.

Hartwick, J M: 1990, Natural Resources, National Accounting and Economic Depreciation. Journal of Public Economics (1990, in press). J M: 1990, of Environmental Capital and

Hartwick, Degradation National Accounting Procedures. Queens University, Kingston,

Canada, working paper. Johansson, P-0: 1987, The Economic and Measurement of Theory Environmental Benefits. Cambridge University Press. Johansson, P-0: 1989, Public Goods in a Risky World: An Valuing In H Folmer & E Ireland (eds), Evaluation and Policy

experiment.

Making in Environmental Economics. Elsevier, Amsterdam. En 1986.

Kardell, L: 1988, Skog och natur i Nordmaling. attitydstudie

45.

SLU, inst f skoglig landskapsvård, Uppsala, rapport Kaniell, L: 1989, Contorta. Sveriges Skogsvårdsförbunds Tidskrift.

Kortesharju, J: 1984, Observations on Cloudberry Crops in Finland. in the Scandinavian Countries. The Finnish Forest

Multiple-use Forestry Research Institute, Helsingfors. Kriström, B: 1990, Valuing Environmental Benefits Using the Contingent Valuation Method: An econometric analysis. Umeå Economic

Studies 219. K-G: 1990, National Accounts and Environmental Resources. Mäler, at the Congres of the European Association of Environ-

Paper presented ment and Resource Economics, Venice, 17-20 April, 1990.

Loads for and

Nilsson, J & Grennfelt, P (eds): 1988, Critical Sulphur

from held at Skokloster, 19-24

Nitrogen. Report a workshop Sweden, March, 1988. Nordiska rådet, Miljörapport 1988:15.

OECD: Environmental Directorate, 1990, National Resources

Account. on the Pilot Study Conceming Forest Resources.

Report Drafted 28th August 1990.

Bilaga 2 37

Row, C & Phelps, R B: 1990, Tracing the Flow of Carbon Through US Forest Product Sector. Paper presented at the 19th World Congres of the International Union of Forestry Research Organisations, Montreal, August 5-ll, 1990. Rosen, K: 1988, Effects of Biomass Accumulation and Forestry on

Nitrogen in Forest Ecosystems. I Nilsson & Grennfelt, 1988, se ovan.

Rosen, K: 1990, The Critical Load of Nitrogen to Swedish Forest Ecosystems. SLU, inst f marklåra, Uppsala, arbetsrapport. Scott, M: 1990, Extended Accounts for National Income and Product: A Comment. Journal of Economic Literature 28:ll72-1179. 1985 - AVB85.

Skogsstyrelsen: 1986, Avverkningsberâkningar

Jönköping. Solow, R M: 1986, On the Intergenerational Allocation of Natural Resources. Scandinavian Journal of Economics 88:141-149.

Tengblad, Ä: 1990, PM ang berikningama över skogsbrukets

produktion enligt Nationalräkenskaperna. SCB, PM l990-09-27.Tengblad, Å, 1990, PM med reviderad beräkning av skogskapitalets

nationalförmögenhetsvärde. SCB, NR-PM 1990:62, 1990-10-02. Wilhelmsson, E: 1989, Modell och verklighet vid regionala avverk-

ningsberäkningar. SLU, inst f skogstaxering, Umeå, rapport 48.

Ågren, G: 1990, Kolbalansberäkningar för bränsleuttag i skogsbruk.

SLU, inst f ekologi och miljövård, Uppsala, rapport till Vattenfall

1990-03-14.

3 Bilaga

Jordbruket i

miljöräkenskaperna

- en idédiskussion

av Knut Per Hasund

4 Ansats till system för jordbrukets

miljöräkenskaper

för 19

Miljöräkenskaper jordbruket

5.1 Jordbrukets produktion av råvaror 19 5.2 Jordbruksmarken som resurs för produkter 20 5.2.1 Vad kårmetecknar marken som resurs? 20

5.2.2 Vad avgör vad som räknas som odlingsresurs? 21

5.2.3 Hur mäta rnarkresursens storlek? 21 5.2.4 Hur stora âr markresurser? 23

Sveriges

5.2.5 Vad påverkar markresursemas storlek? 26 5.2.6 Sammanfattande om rnarkresursindikatorer 29 5.2.7 Påverkade markresursvården 30 5.3 Vatten som recipientresurs 31 5.3.1 Jordbrukets läckage till vattensystemen 31 5.3.2 Miljöråkenskaper för låckaget till vattensystemen 33 5.3.3 Möjligheterna att kvantiñera låckaget 34 5.3.4 Utförda 36

uppskattningar

5.3.5 Slutsatser 37 5.4 Luft som recipient 38 5.5 Kulturlandskapet som in-situ resurs 40 5.5.1 Miljöproblem av förändrat odlingslanskap 40 5.6 resurser 42

Biologiska

5.7 av lagerresurser 44

Förbrukning

6 Slutsatser 45

6.1 Om måtten på resurseffektema 45 6.2 System för jordbrukets miljöräkenskaper 49 6.3 Slutord 5 1

Referenser 52

Använda förkortningar

BNP Bruttonationalprodukt

Mha Miljoner hektar = 10’ m2 NNP Nettonationalprodukt NR Nationalråkenskapema

3 5

Bilaga

Förord

Detta arbete har tillkommit under stor tidspress. Texten bör därför ses som en första skiss till hur jordbruket skulle kunna inkluderas i miljö-

räkenskapema.

Jag utgår från att inte alla läsare av denna PM är fackekonomer eller

jordbruksexperter. Skriften är för den skull hållen på en allmänfattlig

nivå, och beskriver några centrala som begrepp, synsätt och förhållanden

enligt min mening är relevanta för problemet. Av studien framgår att jag inte är särskilt bevandrad i räkenskapsteori-

emas underbara värld. Att ändå bli ombedd att göra ett utkast till en modell över hur jordbruket

påverkar och påverkas av miljön tar jag som

en frihet att tämligen diskutera

förutsättningslöst kring denna påverkan i förhållande till nationalproduktmåtten.

Min

förhoppning är att denna PM skall vara ett litet bidrag till att

jordbrukets miljö- och övriga naturresursproblem beaktas mer och bättre

i den politiska beslutsprocessen.

Stockholm i februari 1991

Knut Per Hasund

Bilaga 3 7

1 och

Syfte disposition

Natunesursräkenskapema har givits många potentiella uppgifter (se t.ex.

Bergström (1990) och Arrhenius & Kågeson (1989)). Till dessa hör bl.a. att: - och strukturera data som in i

generera passar tillgängliga prognos-

modeller, - faktiska av

synliggöra förändringar miljö/resurstillståndet

- mellan mot

möjliggöra jämförelser tidpunkter, perioder, platser,

normer eller mål, och tillhandahålla underlag för det politiska beslutsfattandet med syfte att

i ett längre tidsperspektiv öka samhällets välfärd.

Denna PM skall försöka bidra till dessa och andra vällovliga ambitioner. Däremot görs här inget försök att leva upp till det Alfsen (1989) poängterar är viktigast: att integrera resursdata i de övergripande räkenskapema och vidare till beslutsfattande organ.

Syftet med föreliggande arbete har varit att utveckla en modellansats för hur de jordbruksrelaterade förändringarna i miljö/naturresurstillstån-

det skulle kunna beskrivas. En del av studien är därför att analysera

indikatorer som kan beskriva förändringar i miljö/naturresurssituation av

betydelse för samhällets nuvarande eller framtida välfärd. Endast förhållanden som påverkar eller påverkas av jordbruket diskuteras. Jag har funnit det mest intressant att behandla problemet i resurstermer

och från en uppsättning nationalekonomiska värdebegrepp. Miljötillstån-

det betraktas som en resurs (bland flera) som kan utvinnas på vården

genom t.ex. konsumtion av hälsosam luft, skönhet, eller glädjen åt att det finns en mångfaldig natur. Värde- och resursbegreppen behandlas utförligare i kapitel 2 resp. 3. Från denna bas stniktureras problemet och klarläggs ansatsen i kapitel 4. Varje post diskuteras sedan i kapitel 5. Det sista kapitlet 6 sammanfattar möjligheterna att kvantiñera jordbrukets naturresurspåverkan och inkludera den i ett system för miljöräkenskaper.

2 Värdebegrepp

Vad som bestämmer värdet av något är en gammal fråga inom national-

ekonomin. De klassiska ekonomema talade om value-in-use (bruksvärde) skilt från value-in-exchange (bytesvärde), men fastnade i ofruktbara konstruktioner. Enligt Marx arbetsvârdeteori bestäms en varas värde av

hur mycket arbete som ackumulerat i produktionsprocessen lagts ned på

dess av denna teori när man studerar

framställning. Förklaringsvärdet faktiska priser, produktion och konsumtion är dock lågt.

Den neoklassiska teorin har kringgått den svårknäckta nöten med att såga att värden finns bara på individnivå. De kan inte mätas. Däremot kan individemas värderingar yttra sig i deras val. Individens maximala

betalningsvillighet uttrycker värdet av en vara relativt (alla) andra varor vid en given inkomstnivå, infonnation m.m. Åtminstone relativt vad som

kan fås direkt eller indirekt för pengar.

8 Bilaga 3

I stället för värde talar neoklassikema vanligtvis om en varas pris.

Värde och får absolut inte förväxlas! Marknadspriset bestäms av

pris

individernas marginella betalningsvillighet för varan och av villigheten att producera den. Dessa beskrivs av efterfrågekurvan resp. utbudskur-

van, dvs. hur mycket man är beredd att köpa eller producera vid olika 1). Jâmviktspriset är lika med den marginella betalningspriser (se figur villigheten (dvs. vad man är villig att betala för ytterligare en enhet) då

lika stora kvantiteter efterfrågas som produceras. Under en rad mycket stränga antaganden hävdar teorin att priserna exakt speglar individernas värderingar avstämt mot resurssituationen, givet en viss inkomstfördel-

ning och ktmskapsnivå (teknisk nivå) i samhället. Dessa antaganden är

aldrig uppfyllda i verkligheten.

Figur 1 Efterfrågan, utbud, pris, konsument- och producentöverskott för en resurs

kr

Q mängd

Enligt cost-beneñt-teorin (CBA) kan värdet av en resurs beräknas som skillnaden mellan och utbudskurvoma till vänster om

efterfråge- Det motsvarar de CS och PS i figur

jimviktspunkten‘. skuggade ytorna

l nedan. Förenklat är resursens värde skillnaden mellan vad vi är villiga

att avstå för att få tillgång till ytterligare mängder av resursen (efterfråge-

kurvan), och vad det kostar oss att utnyttja den (utbudskurvan). En del

av detta värde tillfaller konsumenterna (CS), resten produoentema eller

resursägama (PS).

I de nuvarande NR mäts samhällets produktion, konsumtion, investe-

ringar och förslitning efter vad som omsätts till rådande priser, dvs. som

1 Efterfrågan på en resurs kan härledas från efterfrågan på de produkter den ingår i (se Lex. Just, Heuth & Schmitz, 1982). Denna typ av efterfrågan kallas härledd efterfrågan eller derived demand.

Bilaga 3 9

Q - P. Det motsvarar således inte resursemas totala värde (enligt CBAskolan). Dessutom är det endast en del av resurserna som inkluderas i NR: de resurser som omsätts på den ekonomiska marknaden. Miljö- och andra naturresurser är i allmänhet s.k. extemaliteter och kollektiva nyttigheter. Deras värden måste därför skattas med andra metoder om de

skall inkluderas i NR. (Dessa metoder finns beskrivna i t.ex. Johansson

(1987) och Mitchell & Carsson (1989)). För det tredje: marknaden och vissa av dessa normalt bara en del av varomas

vårderingsmetoder fångar

eller resursernas värden, de s.k. användarvärdena. En resurs totala värde kan ses som bestående av en eller flera

komponenter. Huvudkomponentema är de ovan nämnda producent- och

konsumentöverskotten. De senare brukar indelas i användarvården, optionsvärden, informationsväntevârde, och existensvärden (se t.ex.

Bojö

(1985) eller Kriström (1990)).

Användarvärden (user-values) upplevs av individerna i samband med

konsumtion. Konsumtionen kan vara materiell, t.ex. att dricka ett glas mjölk eller rent vatten. Den kan också vara immateriell, t.ex. att njuta av och skönhet.

fågelsång landskapets Då någon köper en vara eller en tjänst är det i regel dennes användarvärdering som kommer till uttryck. (Det sker då personens maximala betalningsvillighet för konsumtion är högre än eller lika med priset.) Optionsvärde (möjlighetsvärde) är den uppoffring individerna de facto är villiga att göra för att behålla en framtida till konsumtion. möjlighet

Även om i Småland

kulturlandskapet inte har något användarvärde för mig idag kanske jag är villig att avstå en krona om året för att ha kvar möjligheten att senare besöka området i tilltalande skick. Optionsvärdet

kan ses som en vars storlek är lika med skillnaden mellan vad

riskpremie

man är villig att betala för av framtida konsumtion möjligheten (options-

priset, OP) och den förväntade nyttan (konsumentöverskott, E(CS)). Alltså, OV = OP - E(CS) kan ibland

(Bishop (1982). Optionsvärdena

vara betydande. De förekommer i samband med att det råder osäkerhet om resursens framtida

användning.

Infonnationsvdntevdrde (quasi-option-value) är värdet av ny information

som förväntas bli i framtiden.

tillgänglig Denna typ av värde förekommer

i samband med att irreversibla ska vidtas.

förändringar

Existensvdrde innefattar flera undertyper av värden som

vanligen förknippas med altruism. Någonting kan ha ett värde för mig genom sin

blotta existens trots att inte förväntar

jag mig någon direkt eller indirekt

nytta av det. Randall & Stoll (1983, från Kriström 1990) talar om tre

slags existensvärden:

-

interpersonella (värdet av att andra har det bra),

intergenerationella (också kallade arvsvärden eller bequest values; värdet av att framtida generationer får det bra), -

Q-altruism (värdet av vetskapen om en resurs blotta existens).

Existensvärdena kan

gälla familj, värmer, övriga människor, djur, miljöförhållanden, kulturella företeelser och ekosystemen /miljön i stort.

10 Bilaga 3

kallar eftersom de är

Dessa värden jag fortsättningsvis subjektvärden efter vilken noll de har för I språkbruket indelade värderingssubjektet.

av värden, vilket kan förvilla bilden. De är

finns också andra kategorier

kulturhistoriska värden och estetiska värden, m.m. Låt naturvårdsvärden, medvetna om att de är väl så beroende av

oss kalla dem objektvxirden,

men ändå kan indelas efter de objekt de omfattar. Funktions-

subjekten,

kan indelas rekreationsvärden osv. Vi värdena i vetenskapliga värden, inte vidare här, men noterar att Lex.

systematiserar värdekategorierna

kan vara såväl användar-, som existensvär-

naturvårdsvärdena options-

den. tillskrivas olika fenomen som ett

Egenvärden är något som brukar

inneboende värde i detta, oavsett om någon sätter ett värde eller inte på

Ett naturområde eller en ha ett egenvärde. fenomenet. djurart sägs ibland

anser jag att detta begrepp inte är användbart som underlag Personligen för mänskligt handlande, utan bör ersättas med någon form av existensvärde: att någon anser att fenomenet har ett värde oavsett dess nytta.

i ekonomisk teori är perspektivet antropocentriskt.) (Som vanligt har på att miljö och andra Detta värdeteoretiskf kapitel pekat

kan ha värden utöver användarvärden och utöver

naturresurser betydande

Jordbruket inte bara vete

de monetära produktionsvärdena. producerar och fläskkotletter, utan också ekhagar, förorenade åar, matproduktions-

m.m., samt förvaltar ett

kapacitet för framtida försörjningskriser

arv. För att de förändringar som sker med

kulturhistoriskt spegla

måste även dessa värden och deras utveckling beaktas. resurstillgångama Att inte ta till existensvärden, naturvärden,

hänsyn optionsvärden,

värden osv. i är att kraftigt underskatta

vetenskapliga miljöräkenskapema resursernas totala värde för samhället! Det kan visserligen vara synnerli-

att låta resursvärdet eller nedskrivas till följd av att gen diskutabelt uppresursen annorlunda Här tas inte ställning till

man värdesätter (x -Ap).

ändrade resursen skall slå igenom såsom för

huruvida priser på

i traditionella NR, eller om man bara skall beakta marknadsvaror förändringar i stocken (p ° A x) av det som är föremål för värdet.

3 Ett resurssynsätt

3.1 av resurser

Klassificering begreppet

Den klassiska av är i arbete (arbetstid,

indelningen produktionsresurser

arbetskraftens kvalitet inkl. utbildning), naturresurser och kapital I denna PM används termen resurser

(maskiner, anläggningar m.m.). för ett brett begrepp. Naturresursema är antingen produktionsresurser

eller in-situ resurser. men inte direkt

Produkrionsresurser kan ingå i produktionsfunktioner, konsumtionen individernas nyttofunktioner. Exempel på påverka genom

är rávaruresurser som kan utvinnas på ämnen för

produktionsresurser vidare eller på konsumtionsprodukter (äpplen, dricksvatten). förädling

resurser kan vara vattenkraft som alstrar elström,

Tjdnstegenemrande

Bilaga 3 ll

eller t.ex. recipientresurser, dvs. mark-, vatten- och luftsystemens förmåga att ta emot och förhoppningsvis rena utsläpp. Biologiska resurser bl.a. på den bank som kan utnyttjas för syftar genetiska

produktion, men också på de naturvärden i form av växt- och djurliv som många uppskattar (in-situ resurs).

In-situ-resurser påverkar direkt individemas nyttofunktioner (välfärd) den konsumtion de till. Om vi anknyter till genom skapar möjlighet

Lancasters konsumtionsteori säger den att vi konsumerar den (1966) service (tjänst) som varor eller in-situ-resurser ger. En bil avkastar

service i form av transporttjänster, status, trygghet att snabbt kunna åka

Kulturtill sjukhuset osv. På samma sätt avkastar miljön serviceflöden. landskapet är en in-situ-resurs som ger upphov till existensvärden,

användarvärden i form av rekreation, m.m. Vi kan på ekonomspråk säga att användarvärden uppstår då någon konsumerar skönhetsupplevelser

- men inte alla -

från in-situ-resursen enbackar. Många miljövärden

härrör från in-situ-resurser. Det finns nästan lika sätt att klassificera naturresurser ñr många produktion som det finns skrifter i ämnet. Man skiljer ofta på stock- och

flödesresurser. Ett sätt som kan vara lämpligt i miljöräkenskapssamman-

hang är efter resursemas ändlighet.

Figur 2 Naturresurstyper indelade efter åndlighet

Förnyelsebara (Lex. fisk, skog) Uttömbara Återvinningsbara (Iagerresurser) (Lex. metaller) Naturresurser Onybara lcke-återvinningsbara lcke-uttömbara (t.ex. petroleum) (fondresurser) (Lex. vind, mark)

Källa: Egen framställning.

Vid av uttömbara naturresurser, s.k. lagenesurser,

utnyttjande förbrukas själva resursen som råvara i produktionen. Lagerresurser kan vara nybara som möjliggör ett i (förnyelsebara, återskapningsbara) tidsmässigt fördelas så att reprodukprincip obegränsat uttag om detta

tionsbasen ej tits. En fiskstam t.ex. kan beskattas på ett flöde i form av

uthållig, fångstbar kvantitet, dvs stammens bruttotillväxt minus reproduk-

tionsbehov. Lagerresurser kan också vara av onybart slag, dvs. flödet

nybildning är försumbart, åtminstone i det tidsperspektiv som är

genom

intressant för mänsklighetens behov. Vissa onybara resurser är principi-

ellt sett återvinningsbara, även om ekonomiska m.fl. förhållanden i

allmänt hindrar fullständig recirkulering och åstadkommer läckage. Fondnesurser har en stock som ger ett flöde vilket kan utnyttjas. Mark, älvar och sol är exempel på fondresurstillgångar vars flöden âr biologiska

produkter, vattenkraft, solinstrålning etc. Stocken kan vara föränderlig,

men är vid en viss tidpunkt given. Flödet är fömyelsebart.

12 Bilaga 3

Utnyttjande av fondresursers flöde tår i princip inte på resursens storlek. Förbrukning av onybara lagerresurser eller av nybara lagemesursets stock (t.ex. överñske) reducerar däremot resurstillgångama.

3.2 Resursemas storlek

Det är inte givet hur man skall avgränsa vad som är en resurs eller inte. Följaktligen kan det också av detta skäl vara svårt att avgöra resursemas storlek och hur de ñrändras. Låt oss ta resursen jordbruksmark som exempel. Tillgången av odlingsbara markresurser brukar betraktas efter två olika synsätt. Enligt det naturvetenskapliga synsättet föreligger naturgivet vissa markresurser beträffande yta, jordart, topograñ och läge med bestämda fysikaliska, kemiska, hydrologiska och klimatologiska egenskaper. Denna resursbas kan förändras kvantitativt och kvalitativt. Enligt detta synsätt är markresursemas storlek och kvalitet i varje ögonblick givna och begränsade. De kan anges i absoluta mått av yta, lerhalt, vegetationsperiodens längd m.m. Det ekonomiska synsättet framhåller att resursstocken inte år absolut. Den bestäms ñrutom av den materiella basen också av vilka mänsklighetens behov är. Från dessa fysiska och mänskliga ñrhållanden uppstår utbud resp. efterfrågan på resurser, och avgörs vad som överhuvud taget kommer att räknas som resurser. Mekanismen där detta sker styrs bl.a. av samhällets tekniska nivå. ... resurser kan vara resurser bara i förhållande till ett visst samhälle. Resursen måste qtetfrágas av samhället och det måste ñnnas kunskap och kapacitet för att utnyttja resursen. Om inte dessa villkor är så är ämnena ute i naturen - utan bara en uppfyllda ingen resurs företeelse. (sekretariatet för framtidsstudier 1977) De fysiska tillgångarna av odlingsmark består dels av den använda jordbruksmarken, dels av de uppodlingsbara reservema. Dessa markresurser har varierande (land use-capacity) och är avkastningsgfénndga därför olika lönsamma att ta i bruk. I praktiken ñnns ofta både mark som med lönsamhet kan uppodlas och odlad mark vars produktion är lägre än värdet av insatserna. Teoretiskt bör mark i nedanstånde figurs kvadrant l och 2 räknas till resurserna, men i praktiken brukar ofta kvadrantema l och 3 avses.

BRUKAD MARK RESERVER

1 2 LÖNSAMMA

3 4 OLÖNSAMMA

Resursens storlek är på så sätt relaterad till en given tidsperiod med en viss teknisk nivå, vissa institutionella förhållanden m.m. Det fysiska

Bilaga 3 13

utbudet av odlingsbar mark är därför enligt detta synsätt i det närmaste oändligt. Det råder ingen absolut knapphet i Malthusiansk mening, i stället ligger begränsningarna i att mark av allt lägre kvalitet måste tas i anspråk då produktionen skall ökas. Varje ökning av den ekonomiskt utbjudna kvantiteten är förknippad med allt högre brukningskostnader per producerad enhet och med allt högre kostnader för att utveckla den naturgivna markresursen till jordbruksmark. Dränering, terrassering, vâxthusbyggande m.m. ökar utbudet då behovet av odlingskapacitet gör dessa åtgärder lönsamma. Den utbjudna kvantiteten är beroende av efterfrågan: ju högre efterfrågan âr desto mer drivs priserna på produkterna upp. Dessa högre priser gör det lönsammare både att förhöja befintlig jordbruksmarks produktionsförmåga, och att bringa nya arealer in i det ekonomiska utbudet.

3.3 Jordbruket och naturresursema

Jordbruket påverkar genom en mängd aktiviteter miljön och andra resurser. De resurser som jordbruket utnyttjar, t.ex. åkermarken, påverkas dels av jordbruket självt (endogen påverkan), dels av andra samhållssektorer (exogen). sambanden år många och komplexa. En del av dem beskrivs i kapitel 5 i till hur de skall kunna anknytning frågan kvantifreras och föras in i miljöråkenskapema. Som underlag fir modelldiskussionen i kapitel 4 skall i detta avsnitt 3.3 bara en överblick ges över vilka faktorer, resurser och värden som påverkas. Det sker med hjälp av ñgur 3. Varje aktivitet i jordbruket påverkar resurssituationen, i regel på en mängd olika sätt. Av exemplet i figur 3 framgår att handelsgödselanvändningen har föga betydelse för biocidlåckaget, men att bland mycket annat påverkas fosforförbrukningen, försumingen, våxtlivet, skörden, och åkerrnarkens emission av lustgas. De resurser som främst berörs av jordbruket år lagerresursema som fosfat och olja, jordbruksmarken, landskapet, biologiska resurser, vatten och luft. Tillgången av dessa resurser har betydelse för flera värden, framför allt framtida produktionsmöjligheter, nuvarande materiell konsumtion, naturvärden, kulturhistoriska värden, rekreationsvärden, och humanhälsa.

14 3

Bilaga

Figur 3 Jordbrukets miliörelationer. Sammanställning över viktigare påverkade resurser och värden, med ett exempel: vilka faktorer aktiviteten handelsgödselanvändning påverkar.

Sektor/alctivitet Resurspåverkande Påverkade Påverkade faktor resurser värden

Jordbruk

Vdxtodling Bruk av maskiner Oljefiirbrukning Fosfat Användning av Metall Lagerbekâmpnmedel Kalk resurser Etc. Resursbas för Handelsgödsel produktion Rötslam Jordpackning Försurning Förgiñning Jordbruks- Odlingsteknik Sänkta humus- mark Grödval halter Etc. Naturvärden Uppodling/ nedläggning - - - - - - - - Areal åker ~~- - - - - - Areal betesmark Kalkning Landskap Landskapselement Etc. Våtmarker

Kultur- Växter historiska Animalieproduktion Djur Biologiska vården Antal husdjur Insekter resurser

Utfodring Skörd Konsum- Produktionsform Animalie- tions- (bete, struktur) produktion produkter Rekreations- Stallgödsel- värden hantering Kväveläckage Fosforlâckage Vatten- Etc. Eroderat material resurser Biocidläckage

Humanhâlsa

Exogen påverkan

Tungmetallnedfall Ammoniakavdunstning Försurande nedfall NO, NO -avgång Luñ

Lustgas ZNZO) Materiel]

Ozon Metan konsumtion CO2-balans Klimat

Markexploatering

Etc.

Kalla: Egen framställning.

Bilaga 3 15

3.4 Sammanfattande

punkter

I miljöräkenskapssammanhang kan det vara relevant att anlägga ett naturresursbaserat angreppssätt. Naturmiljön kan t.ex. betraktas som en

resurs med ett serviceflöde som kan konsumeras.

Olika verksamheters nyttjande av produktionsresursema påverkar samtida och framtida produktion och konsumtion. Konsumtionen av många miljövârden kan relateras till tillgången av in-situ-resurser. Det kan dock vara synnerligen vanskligt att avgränsa vad som skall

räknas som resurser och att avgöra dessas storlek. Jordbruket påverkar inte bara vad som traditionellt brukar räknas som naturresurser, utan också t.ex. de biologiska resurserna och in-situresursen kulturlandskapet.

4 Ansats till för

system jordbrukets miljöräkenskaper

En individs eller nations välstånd är relaterad till dels konsumtionsnivån,

dels förmögenhetens storlek. Ett välfardsrelaterat naturresursperspektiv föranleder att man kompletterar nationalrâkenskapema till fyra huvud-

ster:

I Marknadsomsatta nyttigheter (prissatta) Konsumtion { II lcke-marknadsomsatta nyttigheter Vålstånd III Naturresursernas framtida avkastning av råvaror/produkter (nettonuvârdet) Förmögenhet IV Naturresursernas framtida avkastning av miljöservice m.m. (nettonuvârdet)

Är man i stället intresserad av förändringar i vâlståndet är det de fyra

posterna i rutan nedan som täcker de relevanta faktorerna. Nettonationalprodukten, NNP, är ett vedertaget begrepp som traditionellt inte är något

vålñrdsmått, men som används i stället för direkta, svåruppnåeliga

sådana.

I Marknadsomsatta nyttigheter Konsumtion -[ Il Icke-marknadsomsatta nyttigheter

NNP (natur- Ill Förändring av nationalförmögenhetens resurs- framtida avkastning råvaror/produkter utvidgad) __ Andring i nationalförmögenhet inkl. naturresurskapital IV Förändring av naturresursernas framtida avkastning miljöservice m.m.

16 3

Bilaga

I BNP-sammanhang måste givetvis posterna utrikes transaktioner,

nyinvesteringar och underhåll läggas till bilden. För enkelproduktion, hetens skull kan vi bortse från dem, och i stället koncentrera oss

tillfälligt täcker av jordbrukets naturresurspåverkan. Om på vad de fyra posterna vi erinrar oss att varje resurs kan påverka flera värden blir det ganska

som behöver estimeras. Problemet illustreras i ñgur många underposter 4 nedan.

Figur 4 Hur miljöräkenskapema påverkas av ändrade fysiska förhållanden. Principskiss med ett exempel: att en bördighetsfaktor förändras

l Marknads- - Producent- -- Skörd Areal åker, omsatta överskott betesmark nyttigheter Kulturlandskap Anvândar- - Bördighet vården -

II [ckc-»marknadsomsatta Produk- - —~ tions- Landskapsnyttigheter Optionsvärden potential kvaliteter

lll Framtida Grundavkastning Existens- vatten Växt produkter värden kvalitet näringsläckage

Biologisk IV Framtida Diskon- - Biocidmångfald avkastning terade läckage service användarvärden

Etc Etc.

Källa: Egen framställning.

För att kunna beskriva hur miljön och naturresursema förändras

behöver man i en ekonomisk bokföring klarlägga ett flertal samband

mellan de och räkenskapspostema. Jordbrukets fysiska parametrarna viktigare samband listas nedan:

I Marknadsømsatta nyttigheter

1l# F lödet av från jordbruket produkter

12# Minskade ñskefångster

l3# Ökade kostnader för vattenrening

14# Förändrad kvävenedfall m.m.

virkesproduktion pga. försurning,

3 17

Bilaga

II Icke-marknadsomatta

nyttigheter

2l# Optionsvârdet av av

produktionskapacitet (= beredskapsvårde inhemsk försörjningsförmåga för mat)

22# Informationsväntevärde av att bevara

produktionspotential.

23!! Användarvârden från landskap. (Estetiska, rekreations-, kulturhistoriska, naturvårdsvârden m.m.)

24# Existensvärden av kulturlandskapet

25# Minskad konsumtion av rent vatten: bad, sportfiske, dricksvatten från privata brunnar (användarvärde) 26# Existensvärde av limniska och marina ekosystem 27# Användarvärde av växt- och djurliv 28# Existensvärde av växt- och djurliv 29# Minskad konsumtion av ren luft (anvåndarvårde)

III Naturresursernas framtida av

avkastning rdvaror/pmdukter

3l# Markens framtida förmåga avkastajordbruksprodukter (Diskonterat

användarvärde och producentöverskott) 32# Minskning av ändliga, onybara resurser, t.ex. fosfor, metaller, fossila bränslen anvândarvärde (diskonterat och producentöverskott) 33# Framtida användarvårde

fiskeproduktion (diskonterat och produ-

centöverskott)

IV Naturresursernas framtida

avkastning av miljöservice m.m.

4l# Framtida kulturlandskap (diskonterat användarvärde av rekreations,

natur- och kulturvärden)

42# Framtida ytvattentillgångar (diskonterat användarvände)

43# Framtida grundvattenkvalitet (diskonterat anvåndarvärde)

Hur dessa 19 delposter och förändringar av dem kan estimeras för att

komplettera NR skall diskuteras i kapitel 5 under rubrikerna mark,

vatten, luft, landskap och biologiska resurser. I de traditionella NR ingår huvudsakligen och konsumtion produktion

av det slag som listats under I (11#-14#). Dessa poster uttrycks i BNP-

redovisningen som förädlingsvärdet, dvs. kostnaderna för arbete och

samt vinst. °

avskrivning företagens Förädlingsvärdet F = p - q - E(ri

= 1r + wL. vi ) Värdena av 21#-29#

avspeglar miljöservice som inte omsåtts på någon

marknad och därför inte kommer till i nuvarande NR.

uttryck

Kategori III, naturresursemas framtida av råvaror och

avkastning

produkter som omsätts på marknader, brukar anges med förväntad framtida flöde diskonterat till nettonuvärde. Samma förfarande skulle

kunna tillämpas för flödet av framtida miljöservice (IV). Inte enbart jordbruksnåringens och

påverkan på dessa konsumtions-

resurskonton skulle vinna på att klarläggas, utan också andra näringars (negativa) miljöpåverkan på jordbruket. Då exempelvis transportsektom

(bilismen) och industrin ernitterar kolväten och kväveoxider bildas

luftföroreningen (troposfåriskt) ozon som påtagligt reducerar skördarna.

3 18 Bilaga

beaktas redan i NR jordbrukets inkomster

Den lägre skörden genom att

sänkts. För att bättre redovisa varje nårings bidrag till nationalprodukten vore det dock möjligt att korrigera med hänsyn till negativ miljöpåverkan

från en sektor till en annan. l detta fall skulle transport- och industriseksom skulle tonerna belastas med en rninuspost för ozonskador (post II),

motsvaras av en förlust i jordbrukets markresurskapital (post III). Förlusten i markresurskapitalet kan kontoföras som en desinvestering

eller i en Social Accoun- (negativ investering) i en input-output modell,

ting Matrix (SAM) med miljösektor.

kommer att ske i tre dimensioner. Eftersom en text Framställningen bara skrider, alternativt hackar sig fram i en dimension, kan det bli något förvillande. försöka strukturen med följande

Jag skall förtydliga

illustration:

Figur 5 lt-e dimensioner av jordbrukets miliöräkenskaper

Flöden

Stock, bestånd

Jordbruksprodukter

Kulturlandskap Luñföroreningar Vattenföroreningar Markresurser Växt- och djurliv A 0 l E Fysiska Ekonomiska mått mått

A Anvândarvärden I lnformationsväntevärde O Optionsvârden E Existensvärden

I texten tas sålunda inte ställning till om förändringarna i resurstillståndet bör med monetära eller fysiska mått. Inte heller aggrege-

uttryckas

dvs. om olika mått bör användas för olika fenomen, och i ringsgraden,

tillvägagångssätts för-

så fall hur många olika slags indikatorer. Resp. och nackdelar berörs i anslutning till de olika resurserna (mark, landskap etc.). Genomgången sker inte inom ramen för någon etablerad räkenskapsmeosv. I stället

tod som SNA-systemet, input-output-analys, positionsanalys, belyses olika möjligheter och problem med olika mätmetoder för resp.

faktor. emellertid texten till den neo-

I många sammanhang anknyter

klassiska nationalekonomins synsätt.

Bilaga 3 19

5 för

Miljöräkenskaper jordbruket

5.1 Jordbrukets av råvaror

produktion

Jordbruk bedrivs i första hand för att producera livsmedel eller livsmedelsråvaror. Även andra produkter framställs: frber- och energiråvaror, ridhästar, m.m. Ett flöde av produkter går alltså från jordbruket till (livsmedels)industrin eller hushållssektom. 1 samband med det uppstår producentöverskott och användarvärden (jfr figur 4 och post ll#, s. 16).

Det är i huvudsak denna produktion/konsumtion som kommer till

uttryck i de nuvarande NR. Jordbrukets bidrag till BNP beräknas som summan av kostnaderna för arbetskraft och avskrivning samt företagens driftsöverskott. Observera att BNP alltså inte mäter de totala användarvärdena. En stor del av driftsöverskottet torde dessutom vara jordränta,

som bör ses som ersättning för utnyttjande av markresursema (jfr avsnitt

5.2). Till sektorn räknas i nuvarande svenska NR förutom egentligt jordbruk inkl. husdjursskötsel även trädgårdsbruk, pälsdjursskötsel, hästavel,

renskötsel, biodling, jakt m.m. Uppgifterna inkluderar egen konsumtion av gårdsprodukter. År 1988 var jordbrukets förädlingsvärde till faktorpris

15 miljarder kr. Det motsvarade 1,5 % av rikets totala BNP.

Tabell l Förädlingsvärdet inom jordbruket och bruttonationalprodukten till i löpande priser och med fördelning på faktorinsatser 1985-1988.

aktorpriser ilj. kr.

Förädlingsvärde resp. 1985 1986 1987 1988 bruttonationalprodukt Förädlingsvärdet inom jordbruk m.m. 13 413 14 152 13 436 15 006 löner inkl. kollektiva avgifter 2 833 3 063 3 268 3 501 driftsöverskott 10 580 11 089 10 168 11 505 Totala bruttonationalprodukten till

Källa: Statistiska Centralbyrån (1990).

Det egentliga jordbrukets intäkter och kostnader var samma år 27 resp. 24 miljarder kr. Av intäkterna kom endast 6 miljarder kr. eller 21 %

från växtodlingen, medan animalieproduktionen gav 20 miljarder kr. Då

tillskrivs eller belastas inte vegetabilie- resp. animalieproduktionen värdet

av den mycket stora mellanprodukten egenproducerat foder.

I NR beräknas produktionsvärdet till rådande inhemska priser.

Jordbrukspolitikens prisregleringar har i praktiken medfört att dessa legat avsevärt över världsmarknadsprisema. Skulle och prisregleringama gränsskyddet avskaffas helt - eller produktionen ändå värderas efter vm-

pris - reduceras jordbrukets bidrag till BNP kraftigt. Föreligger önskemål om NR i fysiska termer (rensat från prisemas inverkan) så finns detaljerad årlig statistik över producerade kvantiteter.

20 Bilaga 3

Naturligtvis beror en stor del av de årliga fluktuationema på klimatet.

Historiskt har dock årsmånens betydelse dämpats av ny odlingsteknik

(bevattning, nedmyllande såmaskiner, våxtförädling m.m.).

5.2 Jordbruksmarken som resurs för produkter

5.2.1 Vad kännetecknar marken som resurs?

Jordbruksmark är en produktionsresurs. I den nationalekonomiska teorins

klassiska indelning av produktionsresurser i arbete, kapital och naturre-

surser kan jordbruksmarken betraktas som en sammansatt resurs, med en

av människan skapad kapitalkomponent och en naturresurskomponent. Kapitalkomponenten härrör från investeringar i nyodling, tâckdikning, inhägnad, grundkalkning osv. som ökar markens produktionsförmåga.

Även odlingssystemet påverkar resursbasen. Naturresurskomponenten

utgörs av de naturgivna förutsättningarna vad beträffar yta, jordmaterial,

klimat och topografi. Naturresurs- och kapitalkomponentema är

oskiljbara i verkan, och bestämmer gemensamt markens produktionskapacitet/resursens flöde. (Hasund 1986) Jordbruksmark är som framhållits en produktionsresurs och ej en ren

naturresurs. Till sin karaktär kan den dock likstållas med en fondresurs.

Den består sålunda av en stock som förmår ge ett flöde av produkter. Utnyttjande av fondresursers flöde påverkar i princip inte resursens

storlek. Stocken av resursen jordbruksmark kan dock avsiktligt eller oavsiktligt ökas eller minskas genom mer eller mindre reversibla processer.

Storleken på jordbruksmarksresursema har både en kvantitativ aspekt

(hektar), och en kvalitativ, dvs. bördigheten eller avkastningsñrmågan. Skillnaderna i bördighet innebär att jordbruksmarken inte är någon homogen resurs. Detta har betydelse bl.a. för hur markresursen bör

behandlas i miljöräkenskapema. Antingen kan åker- och betestillgångama standardiseras, dvs. ornräknas till en jämförbar enhet, eller så måste de

behandlas som en serie separata, sinsemellan utbytbara resurser vars egenskaper är olika, men mellan vilka substitution är möjlig.

Bördighetsskillnadema beror på att den biologiska avkastningsförmågan varierar avsevärt mellan olika jordar, klimatlägen och hydrotopografiska lägen. Den ekonomiska avkastningsfömiågan beror dessutom av läge i förhållande till marknaden (transportkostnader) och av arronderingsför-

hållandena (fältform, fältstorlek, åkertåthet). De edafiska (jord-), klimatiska och topografiska faktorerna bestämmer isamverkan markens avkastningsförmåga. Två identiska lerjordar -i den mån det finns - belägna i olika klimatlägen eller olika topografiska lägen ger i regel helt olika skörd. Bördighetsbegreppet måste därför inkludera

alla dessa faktorer som påverkar odlingsmarkens produktionsbetingelser.

Analogt måste en diskussion om markresurserna beakta förändringar i klimat, luftkvalitet o.d. (för en mer ingående redogörelse av marken som resurs se t.ex. Hasund (1986)).

3 21 Bilaga

5.2.2 Vad avgör vad som räknas som odlingsresurs? I naturresursekonomisk teori betingas storleken på jordbruksmarksresursen förutom av den materiella (/fysiska) basen också av den rådande efterfrågestnikturen och samhällets tekniska nivå. Efterfrågan på jordbruksmark härleds från efterfrågan på jordbruksprodukter. Den pâverkas dessutom av att mark mot förutsättningarna utbyta arbete, handelsgödsel etc. iproduktionen (insatqfalctørsubstitution). Efterfrågan på jordbruksprodukter beror i sin tur bl.a. på befolkningsmångd, konsumtionspneferenscr, nationalinkomst och substitutionsmöjlighetema gentemot andra livsmedel, fiberråvaror o.d. (konsumtionssubstitut). Ju gynnsammare konkurrensförhållanden mot substitut och ju högre efterfrågan är desto mer mark kommer att räknas som odlingsvärda resurser. Den tekniska nivån påvekar dels vad som är kunskapsmässigt möjligt, dels kostnaderna för att ta i anspråk olika insatsfaktorer och framställa olika produkter. Teknisk utveckling påverkar sålunda både utbud och efterfrågan på jordbruksmark genom att sänka kostnaderna för 1a) att utnyttja jordbruksmarken som produktionsfaktor, lb) att utnyttja konkurrerande insatsmedel, 2a) att framställa jordbruksprodukter, 2b) att framställa konkurrerande varor. Det kvantitativa och kvalitativa utbudet av t.ex. av odlingsmark styrs ny teknik för markinvesteringar (uppodling resp. markförbåttring) och av teknik som förändrar markens produktionsfunktion (kvalitativ förbättring av komplementära insatsfaktoner, t.ex. bättre utsäde). Möjligheten att substituera mark mot andra produktionsmedel medför att jordbruksproduktionen kan ökas på två sätt: med större insatser av arbete och kapital på en viss areal, eller med utvidgning av markresurserna. Produktionen sägs öka genom förflyttning efter den intensiva marginalen resp. øctensiva marginalen (Barlowe 1978). Lagen om avtagande mer-avkastning innebär dock att substitution bara är lönsam till en viss grans.

5.2.3 Hur mäta markresursens storlek? Räkenskaper över naturresursema bör belysa jordbruksmarken l) arealmässigt, 2) kvalitativt, och 3) med avseende på geografisk belägenhet. Resurstillgångama av jordbruksmark kan anges på två huvudsätt. Antingen kan själva stocken kvantifieras. Tänkbara ekonomiska mått är åkervårdet i fastighetstaxeringen eller diskonterade nuvärdet av beräknade framtida inkomstströmrnar. I fysiska termer kan resurserna åker- och betesmark beskrivas med hjälp av mått på yta (hektar) och ett antal utvalda ståndortsparametrar som har stor betydelse för markkvaliteten. Det andra huvudsåttet är att beskriva odlingsmarksresursema utifrån deras förmåga att generera ett flöde av Resursens skördeprodukter. storlek anges då som dess produktionskapacitet mätt i eller fysisk ekonomisk avkastningsförrnåga. (Observera att det fortfarande är resursen som kvantifieras (genom och inte den aktuella avkastningsfömiågan) produktionen.)

22 3 Bilaga

Ia Fysiska stockbaserade indikatorer

Eftersom resursens storlek bestäms av kvantiteten mark och dess kvalitet behövs arealdata som beskriver plus en uppsättning stdndonsparametrar bördighetsfaktorema. Exempel på viktiga parametrar âr lerhalt, humushalt, katjonbyteskapacitet, effektivt jorddjup, juninederbörd, vegetationsperiodens längd etc. Antalet mer eller mindre viktiga ståndortsparametrar liksom kombinationsmöjlighetema i detta stora komplex av delfaktorer är i det närmaste oändligt. Det kan också vara synnerligen svårt att relatera bördigheten till i som dess inverkan beror hur en viss ståndortsparameter, synnerhet på alla andra samverkar. I torde därför bördighetsfaktorer praktiken förutsättningarna vara små att på detta sätt erhålla en tydlig uppfattning och därmed om resursen. Antalet måste om bördigheten mätpunkter dessutom vara ganska stort om man skall kunna bilda sig en uppfattning om situationen och förändringar av den.

1b Ekonomiska stockbaserade indikatorer

Markresursema kan värderas realkapitalet i givetvis på samma sätt som NR. fir Uppgifter om investeringar i markanläggningar, taxeringsvärden åker, eller förefaller dock som tämligen irrelevanta för bedömning dylikt av förändringar i markresursen.

2a Fysiska flödesbaserade indikatorer

är att estimera efter deras att En möjlighet odlingsresursema kapacitet ett flöde av produkter: avkastningsförmågan. Sjunker den av generera någon anledning har resursen minskat. Ett försök i den riktningen gjordes av Hasund (1986) utifrån SCB:s normskördeområden och norrnskördar. har indelats i 420 homogena skördeområden efter Sveriges åkerarealer förutsättningar lokalklimat, topografi m.m. naturliga enligt jordar-t, Jordbruksmarkens bestämdes med hjälp av fysiska avkastningsförmåga nomiskördama för korn i landets alla skördeområden. Normskörden genomsnittliga skörd i kg/ha ett nomialår. De anger resp. skördeområdes framräknas från ett stort årligt statistiskt material på faktiska skördeuppfrån ett stokastiskt urval provytor utlagda på den brukade arealen. gifter Om skördarna förändras i ett område påverkar det nomiskördevärdet. Däremot skall inte dåliga betingelser under ett enskilt år slå igenom i tidsserier används. För att rensa normskördevärden större grad eftersom från skillnader i gödslingsintensitet så att ett renare mått på markens bördighet erhålls, nomiskördama till jämförbara värden. korrigerades Avkastningsfömiågan anges således i kg komekvivalenter per hektar vid 0 kg resp. 90 kg kväve/ha. Korn har valts som gödslingsnivåema referensgröda därför att den odlas över hela landet och väl speglar skillnaderna i bördighet.

3 23 Bilaga

2b Ekonomiska flödesbaserade indikatorer

Markresursen kan också värderas utifrån dess ekonomiska

avkastningsförmåga (= jordränta). Det ekonomiska avkastningsvärdet beräknades av

Hasund (1986) som skillnaden mellan intäkter och särkostnader för var och en av landets 420 skördeornråden. Intäkterna räknades fram genom att först multiplicera arealen av i skördeområdet med

varje gröda

norrnskörd och pris för resp. gröda. Därefter summerades intäkterna från varje gröda till ett totalt normskördevärde för skördeområdet. Efter att dividera detta med åkerarealen i skördeområdet erhölls ett genomsnittligt värde, det s.k. norrnskördevärdet i kronor per hektar. Särkostnadema beräknades sätt genom att väga särkostnadema på ett liknande för varje gröda mot arealen. Metoden ger genomsnittsvärden för skördeområdena. Värdena är

tidsmässigt betingade av rådande produktionsteknik, prisförhållanden,

jordbruksstruktur m.m. Eftersom åkermarkens ekonomiska avkastningsvärde beräknas som en restpost (ur kostnader och intäkter) är den

egentligen ett sammanvägt mått på jordbruksmarkens kvalitet och jordbrukamas skicklighet i resp. områden. Vid tolkning av värdena som

ett mått kan alltså ett systematiskt på markkvaliteten fel uppstå om

jondbmkamas skicklighet i ett område skulle avvika från genomsnittet.

5.2.4 Hur stora är Sveriges markresurser?

De svenska odlingsresursemas areal är för närvarande ca 2,9 Mha åker,

0,5 Mha betesmark, samt ett okänt antal hektar av olika kvaliteter ny-

eller återuppodlingsbar mark. Vid sekelskiftet farms ca 3,5 Mha åker och 1,5 Mha betesmark. Äkerarealen per invånare har under denna tid sjunkit

från 0,69 till 0,35 ha. Sedan 1945 har arealbortfallet uppgått till 10-15 % i Götalands och Svealands slättbygder, medan det för

skogsbygdema och Norrland varit 30-40 %.

åkerareal -

Sveriges graderad efter fysisk avkastningsförmäga vid gödslingsnivån 0 kg N /ha - var år 1983 normalfördelade approximativt kring medianvärdet 2 100 kg kom/ha. Vid en närmare optimal gödslings-

intensitet, 90 kg N/ha, var medianvärdet 3 500 kg kom/ha. Skördeområdenas inbördes ordning avviker inte särskilt starkt mellan de båda graderingsmetodema. Skillnaderna mellan de högst och de lägst avkastande åkemiarkema är dock avsevärt större vid 0 än vid 90 kg

kvävegödsling (Hasund 1986).

24 3 Bilaga

Figur 6 Produktionsområdenas åkerareal fördelad på 10 klasser efter avkastningsfömiåga för korn vid 90 kg kvävegödsel. 1983.

Åkerklass 10 högst. Klassgräns mellan klass l och 2: 2 350 kg korn/ha. Klassbredd = 300 kg korn/ha.

UvreNorrland

NedreNorrland Akerareal“ H e k | a r Mellersta sverxqes skoqsbyqder 600 CDO Götalandsskogsbygder Svealands:lättbygder Götalandsnorra Ilättbyqder 500 000 Götalandsmellanbygder Gñtalandssödra suttbyqde:

M13030‘

100 000

I _. N U å 0| GI V O 9 10

Akerklass (Fysisk avkastnlngsfömåga -›)

Ett benämnt standardáker eller standandhekzar, har nytt begrepp, utvecklats för att underlätta mellan åker i olika

ytterligare jämförelser

delar av landet tabell 2 nedan). Ifall t.ex. 50 ha åker i Malmöhus län

(jfr

motsvarar det en förlust av 50 - = 65 ha

bebyggs 1,31 genomsnittlig

svensk standardåker. Skillnaderna mellan olika områden blir betydåker, nivå, om man eller

ligt större på en mindre aggregerad jämför jordräntan om man jämför den fysiska avkastningsfömiågan vid 0 kg kvävegöds-

Tabell 2 visar också hur stora åkerresursema är, och var de är ling. belägna. Åkeriesursema uttrycks i hur stort flöde de fömiår ge vid göds-

lingsnivån 90 kg kväve, dvs. areal gånger fysisk avkastningsfömiåga.

Bilaga 3 25

Tabell 2 Åkerresursens avkastningsförmága i län och produktionsområden Avkastningsförmågan mätt i kg kornekvivalenter vid gödslingsnivån 90 kg kväve/ha. Åkerindex: rikets genomsnittliga avkastningsförmåga = 1,0. Avser åker på företag med mer ån 2,0 ha åker. 1983.

Åkerindex Avkastnings- Andel av Sv. förmåga åkerresurser

Standard- Milj. ton hektar komekv. %

Län

Produktionsømråde

100,00

Källa: Hasund (1986).

Ekonomiska, flödesbaserade mått

Den svenska åkermarken var år 1983 vad avser eko-

tämligen heterogen

nomisk mönster

avkastningsförmåga. Tydliga regionala förelåg. Arealen

var approximativt normalfördelad kring ett medianvärde på 565 kr/ha.

Med anknytning till Ricardos och till teorin om markjordrânteteori

nesursemas har ett konstruerats

marginalproduktivitet diagram som

beskriver den svenska åkerarealens kumulativa

bördighetsfördelning.

Kurvan visar hur den ekonomiska då

avkastningsförmågan sjunker

successivt sämre marker

tas i anspråk för att öka livsmedelsproduktionen.

26 Bilaga 3

bördighetskurva år 1968/69 och 1983 Figur 7 Åkerresursens

Resp. års penningvärde.

Ekonomisk Ekonomisk avkastningsförmåga avkastningsför å a k /h r a 1968 69 118-3-

.Jing

Åkerklass _ Akerklass 3°°°‘ 10 10 - 9 1000- - 8 9

7 2000‘

_a_

á_ 6

5 L 500-

__

Källa: Hasund (1986).

att arbetskraften skall ersättas med Givet vissa förutsättningar (t.ex. och arealaxeln (jfr lantarbetarlön) speglar ytan mellan jordräntekurvan totala ekonomiska avkastning. För år 1983 har den figur 7) åkermarkens till kr. minus ersättning till fasta kostnader beräknats 1,7 miljarder Detta kan med vissa förbehåll tas som ett mått på

(Hasund 1990). åkerresursemas ekonomiska värde (producentöverskott).

5.2.5 Vad markresursemas storlek? påverkar faktorer tillgången av Nedan belyses hur några fysiska påverkar beskrivs hur jordbruksmarkens odlingsvârd mark. I framställningen resursvärde kan fyra huvudsâtt: påverkas på

- ökade eller minskade hektarskördar, - förändrade (sänker jordräntan), växtodlingskostnader - förändrad och produktkvalitet, - förändrad jordbruksareal.

Försurning

försuras för närvarande i hög grad av surgörande Jordbruksmarken atmosfäriskt nedfall, bortförsel av basiska skördeprodukter, gödselmedel, I bör försumingen kunna kontrolleras och genom utlakning. jordbruket Det torde genom odlingsåtgärder, främst kalkning i tillräcklig omfattning. därför inte oreparabla, långsiktigt bestående skador på åkeruppstå några eller betesmarksresursema. På mycket lång sikt finns en viss risk att de av kolloidala aocelererade vittringsprocessema kan krympa markförrådet

Bilaga 3 27

mineralpartiklar. Kalkning tär på den ändliga natunesursen kalk, som dock finns i mycket stora mängder. Kalkningen medför också kostnader som innebär att markens värde som resurs minskar. De 10 % av försurningen som orsakas av nedfall skulle i miljöråkenskapema kunna påföras förorenande sektorer som en kostnad.

Marlgf0rggfining Jordbruksmarken kan förgiftas av tungmetaller, av radioaktivt nedfall och av s.k. antropogena rnikroföreningar (t.ex. bekämpningsmedel). Markförgiftningen kan påverka odlingsresursema långsiktigt på tre sätt: sänka jordbruksmarkens avkastningsförmåga, genom att skada grödor eller markorganismer, —- försämra produktkvaliteten i skördeprodukter, och genom att ingå - den av risken för begränsa odlingsvärda arealen, på grund höga halter toxiska ämnen i skördeproduktema.

Fotokemiska oxidanter Luftföroreningar som sänker odlingsmarkens avkastningsförmága innebär enligt det synsätt på markresursema som anlades i avsnitt 5.2.1 att en (klimatisk) ståndortsparameter försämras så att markresursen krymper. Det har påvisats att s.k. fotokemiska oxidanter - i synnerhet ozon - kan ge kraftigt reducerande skördar, försämrad produktkvalitet och i starkt ozonförorenade regioner t.o.m. omöjliggöra odling av vissa grödor. Hasund, och (1990) sänkte ozonet de svenska Enligt Hedvåg Pleijel skördarna med i genomsnitt 1,4 miljarder kr. per år under perioden 1986-1988 (1988 års inhemska priser). Skördeförlustema beaktas redan i NR som ett lägre bidrag från jordbruket till BNP. Dessutom har dock rnarkresursen krympts vilket i miljörâkenskaperna skulle kunna belasta bilismen, industrin, utlandet m.fl. som en kostnad. I och med att ozonhaltema skulle sjunka omedelbart i takt med att utsläppen (av kväveoxider och kolväten) upphör påverkas framtida markresurskapitalet inte av dagens utsläpp.

Sänkt humushalt Till följd av att mängden stallgödsel och vallarealen har minskat markant, så har åkerjordamas humushalter sjunkit under senare decennier. Detta gäller främst Götalands och Svealands slättbygder där ensidig spannmålsodling nu är vanlig. Humusen förbättrar bl.a. jordens vatten- och näringslagrande ñmiâga och påverkar därför bördigheten positivt. Effekterna av sänkta humushalter kan delvis kompenseras genom ökad kalkning, gödsling etc., vilket dock är förknippat med kostnader. I allmänhet medför humusförlustema att åkermarkens avkastningsförnråga sjunker något, men sambanden mellan humushalt och skörd år mycket komplexa. Eftersom de humusbildande processerna är synnerligen långsamma blir effekterna bestående över mycket lång tid.

28 Bilaga 3

Jondpackning Jordbrukets mekanisering har medfört att fordon och maskiner kompakterar marken. Det resulterar i försämrad genomsläpplighet för luft, vatten och rötter, med försvårad brukning och reducerad avkastning som följd. Både naujordslagret och den underliggande alven kan bli kompakterade. Matjorrdspackningen ger idag skördeförluster på i genomsnitt 3-4 %. Plöjningg, tjäle och biologiska processer verkar uppluckrande på matjordslagret. Ifall kompakteringen upphör så avklingar packningsskadorna imorn några år. Packningen av alven ger däremot irreversible skador ssom ackumuleras över tiden. o.d. har Plöjning, tjäle föga motverkzande effekt, och möjligheterna att begränsa skadorna med t.ex. alvluckreande redskap är små. Packningsskador under 40 cm djup bedöms sålunda lbestå i åtminstone decennier, oberoende av klimat- och jordartsförhållamden (Håkansson 1985). Berikmingar av Hasund (1986) baserade på omfattande försöksdata (Håkmsascn 1985) visar att om all åker förr eller senare skulle bli utsatt fir alvppackning så kommer åkerresursen att minska med ca 5 %, motsvarande 140 000 standardhektar.

Vinderosçicn Vinde:ossion kan reducera jordbruksmarkens avkastningsförmåga genom att 1) dirreltt skada grödoma (skördeförlust), 2) utarma markens långsiktiga produakxionsförmåga, eller 3) öka utgifterna för omsådd, jordbearbetning ockh gödsel m.m. Historiskt har vinderosionen förvandlat något tiotusentaal hektar åker till I Sverige är numera odlingsimpediment. 30-50 0300 ha utsatt för skador (Nihlén 1984).

Bortodlimg Uppodlaade myxjordar drabbas av sättningar, och framför allt av att den organogeent jorden bortoxideras. Om myrjorden vilar på en lera erhålls i regel enn god odlingsjord med tiden. är dock att man når ned Vanligare till stenidgx moräner som är mycket dåliga ur odlingssynpunkt. Att markytann sjunker kan även ge problem med drâneringen. Problemen är störst påå ›ch kring sydsvenska höglandet där ca hälften av de odlade myrjordaana bedöms vara hotade. Vid mitten av 1950-talet uppskattades arealen codad myrjord i Sverige till minst 600 000 ha. Enbart mellan 1945 ochh 955 blev ca 10 % av södra Sveriges myrjordar obrukbara som åker (Jonrdiruksdepartementet 1957).

Tdtortswgxpxnsion

Tätorternna förbrukning av åker innebär i praktiken att det uppstår irreversibbl; förluster i resurstillgångama av jordbruksmark. Under perioden; 966-1975 var tätortemas konsumtion av åkermark ca 3 700 ha/år. Peeraderna 1975-1980 och 1980-1985 har ca 2 000 resp. 700 ha/år i anspråk (SCB 1982, 1987). taggit

3 29 Bilaga

Marlçförbättring Investeringar kan öka jordbruksmarkens antropogena komponent så att odlingsresursema blir större. Ny- och återuppodling utvidgar jordbruksarealen. På befintliga jordbruksarealer kan avkastningsförmågan höjas genom grundgödsling, grundkalkning, dränering, läplantering etc. Särskilt grundkalkning och dränering förefaller besitta en stor potential att öka jordbruksmarksresursema kvalitativt. En ökad andel perenna grödor som vall höjer markens långsiktiga avkastningsförrnåga där spannmålsodling idag dominerar. Även andra faktorer påverkar eller kan komma att påverka jordbrukets markresurser. Till dem hör klimatförändringar, vattenerosion, koldioxidhalten (fotosyntes), vågutbyggnad m.m.

5.2.6 Sammanfattande om markresursindikatorer Flera problem och möjligheter att kvantiñera resursstocken och dess förändringar bör ha framkommit tidigare i kapitlet. Utöver det kan här framhållas några generella iakttagelser. En viktig fråga är hur man skall skilja lång- och kortsiktiga förändringar från varandra. Packning av matjorden kan exempelvis minska avkastningsförrnågan drastiskt några år framåt, men sen avklingar effekten. Borteroderad jord förblir däremot borteroderad. Hur man kan avgränsa resursen år ett dilemma. Det gäller om man använder fysiska mått och än mer för ekonomiska. Vid val av metod verkar två vägar firmas. Den ena är att mäta stocken direkt eller indirekt vid olika tillfällen (t.ex. areal, humushalt, avkastningsfömiåga). Den andra kan vara att mäta direkt på förändringsfaktom. Exempel på sådana mått år bebyggd areal, tillförsel av kadmium och ändring i luftens ozonhalt. Av praktiska skäl skulle det kunna vara lämpligt att indikera försumingen genom generella mätningar av nederbörd och stoftnedfall i stället för att specifikt granska markens pH och buffringskapacitet. Beträffande stockbaserade parametrar förefaller de ekonomiska irrelevanta och de fysiska utsiktslösa att kunna fånga förändringar i resursen. Givetvis bör fysiska parametrar gå att använda som indikatorer utan att därför göra anspråk på att spegla hur resurssituationen påverkas. De flödesbaserade indikatorema föranleder några ställningstaganden. Spridningen inom Sverige i åkemiarkens fysiska avkastningsñmiåga âr betydligt mindre än spridningen i ekonomisk. Bland annat kan noteras att distansen mellan de allra högst avkastande jordarna och övriga är mindre uttalad (då man mäter i kilogram). Detta speglar att skillnaderna i jordbruksmarkens värde till en del inte beror på olika förmåga att producera protein och kalorier, utan på att vissa grödor som betalas bättre bara kan odlas i (klimatiskt eller institutionellt) gynnade områden. Det kan vara rimligt att ett mått som skall beskriva resursens värde fångar upp produkternas olika värde. Åker som kan ge vete bör vara mer värd än sådan som bara lämpar sig för vall och fodersparmmål.

30 3 Bilaga

Markens ekonomiska avkastningsförmåga torde ge en tämligen bra bild för resursens eller samhällsav förutsättningarna jordbruksdrift, företagsekonomiska värde. Men eftersom jordräntan år priskänslig kan den vara mindre lämplig för långsiktiga naturresurs- eller försörjningsmâssiga Den torde tiden bedömningar. fysiska avkastningsförmågan ge ett över mer beständigt mått på resursstocken. Med anledning av att åkermarkens ekonomiska avkastningsvärde framräknas i form av en nestpost i kalkylema kan det vara högst aktuellt huruvida detta mått beskriver markens värde att ifrågasätta verkliga som resurs. De som förändrar markens bördighet är ofta Slutligen. processer Ibland är de irreversibla. Att hålla ståndortsmycket långsamma, tröga. eller avkastningsförmågan under kan därför vara parametrarna uppsikt kan de årliga utslagen bli små och svåra att fastangeläget. Samtidigt ställa. De riskerar inte bara att försvinna i de kraftiga kortsiktiga svängningamas informationsbrus. De kan vara så små att de försummas med den vanliga planeringshorisonten.

5.2.7 Påverkade markresursvärden

Listan över samband mellan och naturresursema på sidan 13 jordbruket innehåller tre som handlar om marken som resurs för produkter: punkter - 21 # av inhemsk optionsvärdet odlingskapacitet, - 22 # informationsväntevärdet av att bevara marken i hävd, och - 31 # det diskonterade användarvärdet av framtida avkastning.

kommer till uttryck i jordbrukspolitikens beredskapsmål optionsvärdet vid eller krig. att trygga befolkningens livsmedelsförsörjning avspänning Detta har under olika varit det viktigaste eller ett av de tre perioder målen för sedan 1948. Det har motiverat viktigaste jordbrukspolitiken stödet till jordbruket som utgått genom pris- och rnarknadsregleringama. I olika m.m. har åkermarken och antalet mjölkkor propositioner framhållits som särskilt viktiga ur beredskapssynpunkt. Försörjningsförär en kollektiv och kan därför inte hanteras mågan genuint nyttighet effektivt av marknader. OECD var samhällets stöd till Enligt (1990) år 1989 knappt 15 miljarder kr. Om vi antar att stödets storlek jordbruket i demokratisk ordning är bestämt av hur värdefull försörjningsförmågan anses vara skulle markens optionsvärde sålunda vara åtskilliga miljarder. Mot vårt kan utan tvekan vissa invändningar resas, men antagande torde ändå vara åtminstone har det varit det. optionsvärdet betydande, En annan metod att skatta bör vara att undersöka optionsvärdet hos skattebetalarna. Någon form av contingent betalningsvilligheten valuation förefaller om än förenad med vissa svårigheter. lämpligast, Informationsväntevärdet uttrycker nyttan av att vänta med att lägga ned odlingen trots att den kanske går med förlust nu. Om Sverige ansluter sig till tvingar ned EG, priserna på världsmarknaden stiger eller miljöhänsyn

kemikalieintensiteten kan marken bli lönsam igen. Även om nedläggning

inte behöver vara irreversibel kan återuppodling dock vara förknippad

Bilaga 3 31

med avsevärda kostnader. Väntevârdet ställs på sin spets vid tätortsexpansion i en överskottssituation. Framtida användarvänden kan om de anges monetårt diskonteras till nuvården Br att skapa jämförbarhet med andra storheter i NR. Av flera skål är detta dock minst sagt varken oproblematiskt eller odiskutabelt. För övrigt bör indikatorer på markens framtida värde som resurs ha belysts i avsnitten 5.2.1-5.2.6.

5.3 Vatten som recipientresurs

5.3.1 Jordbrukets läckage till vattensystemen Jordbruket orsakar läckage av våxtnäringsämnen och bekämpningsmedel. Ämnena når vattensysternen genom utlakning eller ytavrinning. Både ytoch grundvatten drabbas. Det är i huvudsak växtnäringsåmnena kväve och fosfor som påverkar vattenresursema negativt. Växtnäringslåckaget är i allmänhet flera gånger större än vad det skulle vara med naturlig vegetation på samma marker. Låckagets storlek varierar kraftigt mellan olika åkrar, tidpunkter och år. Variationema beror på naturliga och antropogena faktorer, främst jordart, gröda, odlingsmetod, gödslingsintensitet och klimatförhållanden. Det finns således stora möjligheter att påverka läckaget. I marken binds och frigörs ämnena i organiskt material och en mängd jämviktsreaktioner. Tillsammans med transportstrâckor i marken fördröjer detta läckaget. Hur stort läckaget är under en tidsperiod beror därför även på odlingsåtgärder som skett under tidigare perioder. För bekämpningsmedel avklingar effekten snabbare, men för kväve och fosfor kan den vara påtaglig efter flera år. Enligt Andersson (1986) rör sig t.ex. löst nitratkväve med hastigheten 1,5 m/år i en sandjord. Låckaget är diffust. Det sker från stora ytor, delvis genom otaliga dräneringsrör, delvis på bred front till undervattensmagasin eller till omgivningens marker och vattendrag.

Kväve Per hektar åker utlakas normalt mellan 3 och 60 kg N per år, men förluster på 100-150 kg N/år är inte ovanligt i södra Sverige. Det totala kväveläckeget från Sveriges åkerarealer till ytvattensystemen har av Löfgren och Olsson (1990) kvantifrerats till 48 000 ton N/år under perioden 1982-1987. Jordbrukets andel av kvåveläckaget år störst i

Öresund, 88 %, men är även i själva Östersjön så högt som 48 %. Skulle

åkermarken varit skogbevuxen hade läckaget varit ca 16 % av dagens 48 000 ton, dvs. ca 7 700 ton i stället. Löfgren och Olssons uppgifter har - liksom tidigare uppskattningar - beräknats på basis av värden från enstaka, regionalt utspridda fältförsök som uppmultiplicerats med arealdata, samt transportmätningar i vattendrag. Enligt riksdagsbeslut skall jordbrukets kvävelåckage halveras till år 2000 i förhållande till 1987 års nivå.

32 3 Bilaga

halter av nitrat- och ammoniumkvåve ökar tillväxten av Höjda särskilt av vissa alger. l inlandsvattnen och Bottenvivattenorganismer, ken år oftast fosfor mest ämne, så kvävetillförseln dit år

begränsande

främst ett om det strömmar vidare till havsvattnen.

problem Ekosystemen förändras. Dels blir produktionen av biomassa större, dels Mängden organiskt material

gynnas vissa arter medan andra missgynnas.

som sjunker till bottnama kan till slut bli så stor att dess nedbrytning

orsakar På större djup bildas då i anaeroba processer giftigt

syrebrist.

svavelväte. Resultatet blir döda bottnar och vattenvolymer. Fisk, havskräftor och andra organismer slås ut eller tvingas utvandra.

Dessutom har torsk och flera andra fiskarter pelagiska ägg, dvs. dess

rom svävar fritt i vattnet. Vid Östersjöns salthalt svävar torskåggen vid

haloklinen Sedan år 1979 kan torsken troligen inte på ca 60 m djup. i vid

reproducera sig i normal omfattning Östersjön, ty syrehalten

haloklinen har i allt större områden varit så låg att romen dör (Silvander

1988).

kan också orsaka algblomning. Vid denna massföre- Kväveläckaget

Dessutom bildar

komst kan algema direkt döda fisk och andra Vattendjur.

toxiner som ackumuleras i och musslor. Toxinerna

algema djurplankton kan leda till förgiftning av fisk och människor.

är olämpligt som dricks- Grundvatten med höga kvävehalter (nitrat) År 1982 drack ca 100 000 vatten och för spädbarn ibland hâlsovådligt.

personer vatten med halter över WHO:s gränsvärde 50 mg nitrat per liter. De allra flesta bodde i Götalands (Thoms & jordbruksbygder

Joelsson 1982).

Tabell 3 Beräknad genomsnittlig och total förlust av kväve och fosfor från åkermark och alla källor i Sverige. Genomsnitt i kilogram per hektar för perioden 1975-1987. Totalförluster i ton per år för perioden 1982-1987.

Kväve Fosfor

åker åker alla källor åker åker alla källor Avrinnings-

Bottenhavet 16,4 22 746 46 987 0,20 259 1 296 Qstersjön Oresund 39,7 7 926 9 035 0,33 66 109

15,6 13 107 37 049 0,23 191 l 179 Kattegatt 29,1 2 359 3 918 0,33 27 101 Skagerack

.. 48 333 166 256 .. 621 6 289 Sverige

Källa: Utdrag från Löfgren & Olsson (1990).

Fosfor

ca 620

Från Sveriges åkerareal bortfördes genom i huvudsak ytavrinning

ton fosfor vattendragen (Löfgren & Olsson 1990). Enligt per år till

Andersson var åkemiarkens fosforläckage l 160 ton P/år. Detta (1986)

illustrerar svårigheterna att ens mäta det fysiska flödet.

3 33 Bilaga

Fosforläckaget påverkar framför allt sötvattnen. Dessa blir näringsrikare, eutrofieras, eftersom fosfor i regel är bristämne där. Måttliga utsläpp kan ge ökat fiske och fågelliv. Högre halter leder till kraftiga algblomningar, syrebrist och igenväxning av sjöar och Bakteriehaltervattendrag. na i vattnet ökar och sker periodvis massutveckling av blågröna alger. Vattnet kan grumlas. Smak- och luktproblem förekommer vid av uttag s.k. råvatten för beredning av dricksvatten. Dessutom bildar vissa blågröna alger toxiner som ibland ger allergiska besvär, magproblem och leverskador hos människor. Hundar och boskap som dricker av vattnet kan förgiftas.

Kemiska bekämpningsmedel

Det svenska jordbruket använde år 1989 ca l 900 ton ogräsmedel, 380 ton svampmedel, 120 ton och 40 ton insektmedel. Det betningsmedel motsvarar hektar.

0,7 kg per Årligen besprutas halva åkerarealen med

ogräsmedel och 30 % med insektmedel. Bekämpningsmedlen bryts till största delen ned på åkern. En liten del kan dock återfinnas i livsmedlen eller till marker och spridas omgivande vattensystemen. Föroreningen av vatten sker genom ytavrinning, utlakning, tvättning av sprutredskap, samt nedfall efter och avdunstning vindavdrift. Normalt avgår mindre än 1 % med avrinnande vatten, men ytavrinning och dränering på 4 % resp. 10 % av har spridd mängd uppmätts i Sverige (Brink 1985). Rester av ett antal kemiska bekämpningsmedel har påträffats i grundvatten och i ytvatten på många platser i Sverige (se Brink 1985 och Kreuger 1986). I regel har det varit fråga om mycket låga halter, men de har ändå ofta varit högre än US Environmental Protection Agencys gränsvärden (Brink 1985). Riskerna är föga kända. De ökar med preparatets toxicitet, beståndighet (lång nedbrytningstid) och rörlighet (dvs. om de binds i marken eller om de löser sig i avrinningsvattnet). Vâxt- och i åar, och inte djurliv sjöar minst odlingslandskapets småvatten kan påverkas negativt. Kontaminering av dricksvatten innebär risker för människors hälsa. Bevatmingsvatten som innehåller ogräsmedel har påvisats skada flera grödor som endast tål små mängder av vissa preparat.

5.3.2 Miljöräkenskaper för Iäckaget till vattensystemen

Vattensystemen fungerar som recipient för jordbruksnäringen. Samtidigt är de en resurs som både utnyttjas i produktionen och som genererar service som direkt hushållens välfärd. Ytpåverkar och grundvatten ger upphov till många kategorier användar, options- och existensvården avseende materiell konsumtion, rekreation och naturvård. Jordbrukets läckage förändrar därmed dels nuvarande monetära och icke-monetära flöden, dels resurstillgångama för framtida konsumtion av de värden vattensystemen alstrar. Det gäller ekosystemen, fisket, havsbruket, rekreation och människors hälsa.

34 3

Bilaga

I kommer alla dessa påverkade poster in på olika miljöräkenskapema

ställen. Strukturen sammanfattas som följer:

I Marknadsomsatta nyttigheter

l2# Kommersiella fiskets och havsbrukets fångster

(konsument-, producentöverskott) l3# Kostnader för vattenrening samt nyttjandekvalitet

(konsument-, producentöverskott)

- kommunalt vatten - brunnar

privata

- åt

bevattningsvatten jordbruket

processvatten åt Övrig industri

II Miljäservice till hushållen

25# Konsumtion av mindre rent vatten - dricksvattenkvalitet

(användar-, optionsvärden)

* hälsa * smak - rekreation

(användar, optionsvärden)

*

sportfiske

* vid vatten bad, vistelse * av vattnens växt- och

upplevelser djurliv

26# Naturvården (existensvärden) - förekomst av enskilda arter - limniska ekosystemens sammansättning (sötvatten) - marina ekosystemens sammansättning (salt-, bräckvatten)

III Naturmsursernas framtida avkastning av rávanør

33# Framtida fiske (diskonterade konsument- och prod.överskott)

# Framtida konsumtions- och enligt 13# ovan

produktionsvatten

IV Naturresursernas framtida avkastning av miljéservice

42# Framtida ytvattentillgångar för värden enligt 25# och 26#

43# Framtida vården enligt 25a# och 25b#

grundvattentillgångar,

Hur dessa värden kan inkluderas i ett diskuteras

miljöräkenskapssystem något i kapitel 6.

5.3.3 Möjligheterna att kvantifiera läckaget

Fysiska mått

av bekämpningsmedel och växtnä-

Mâtningar går att göra på l) flödet från åker till 2) halten av dessa ämnen i ringsämnen vattensystemen,

samt 3) omfattningen av skador och positiva effekter.

recipienten, Eftersom läckaget är diffust och varierar efter så många parametrar mellan olika åkrar till och år är det med dagens teknik på gränsen

Bilaga 3 35

att mäta flödet av ämnen med tillräcklig precision och validitet omöjligt för Att mäta utlakning och ytavrinning från fysiska miljöräkenskaper. en ñrsöksruta kan vara och omständigt, vilket antyder tämligen vanskligt

svårigheten att mäta det totala läckaget. Det är dock möjligt att mäta halterna av ämnena i vattendragen och på enstaka om punkter i grundvattenmagasinen. Ungefärliga uppgifter jordbrukets bidrag till belastningen kan därefter beräknas utifrån mer eller mindre grova schabloner.

Skadorna har i regel komplexa och tidsmässigt fördröjda orsakssam-

band. Även finns torde denna av mått inte för då kunskap typ passa men det är möjligt att tillskriva

miljräkenskapssammanhang, naturligtvis

x % mindre i Östersjön och y ton minskad torsk-

jordbruket blåstång fångst. Antalet möjliga skadeparametrar är i det närmaste oändligt.

Ekonomiska mått

Skattning av läckaget i ekonomiska termer kan utföras på olika led i - - effekt - ekonokedjan: sektor(verksamhet) utsläpp fysisk (skada)

miskt värde av miljö/resursförändring. Läckagets miljökostnader går att

beräkna på alternativa sätt:

# undvikandekostnader (vad det skulle kosta att reducera läckaget till

målbestâmd nivå eller bakgrundsnivå),

# eliminationskostnader (kostnad att rena vattensystemen så deras funktioner återställs), # ersättningskostnader (kostnaden ersätta vattensystemens funktioner med teknik), eller # effektkostnader (monetära eller icke-monetära, t.ex. förlust av

fiskefángster, biologisk mångfald).

För miljöräkenskaper med syftet att bl.a. synliggöra välfärdsförändringar torde det vara mest relevant att mäta eflelakostnaderna, och då i fonn

av producent- och konsumentöverskott och deras delkomponenter. Det är

dessa som finns listade i sammanställningen på föregående sida. Att skatta det ekonomiska värdet av en resursförändring förutsätter

dock en till fysiska samband och åter till en viss sektor. Dessa

koppling år inte alltid helt klarlagda. Förfarandet innebär ytterligare ett led av

osäkerhet jämfört med fysiska räkenskaper över skadorna.

Beträffande fisket och havsbruket finns speciella problem att fastställa

sambandet mellan läckage och ekonomiska förluster. Små utsläpp ökar

produktionen av fisk och musslor. Med ökande växtnäringsbelastning

dock avkastningen för att till slut försvinna helt. Olika vattenomsjunker

råden befinner sig i olika eutrofieringsstadier, och utsläpp på olika platser

får därför olika konsekvenser. I Bottenviken är antagligen kväveutsläppen

positiva för fisket, medan marginalkostnaderna i Östersjöns avrinnings-

områden är höga. Laholmsbuktens avrinningsområde befinner sig i andra änden av eutrofieringsskalan, med höga totalkostnader och låga marginalkostnader.

36 3

Bilaga

Effekter på övriga marknadsomsatta nyttigheter bör kunna (l3#) beräknas med från data.

tillräcklig noggrannhet befintliga

Låckagets effekter på vattensystemens till hushållen miljöservice (25#, 26#) kan estimeras med hedonistiska, resekostnads- och contingent valuation metoderna. Dessa uppgifter anger storleksordningen på värdena, men blir inte exakta. De är också för

känsliga värderingsförändringar, vilket kan dölja fysiska förändringar av resurserna. Jämförelser mellan värdering vid olika förutsätter också identiskt tidpunkter genomförda undersökningar.

Undvikandekostnaderna

är möjliga att beräkna för såväl bekämpnings-

medels- som blir dock och

växtnäringsläckaget. Uppgifterna ungefärliga

behäftade med osäkerhet. De kan bara avse förhållanden

genomsnittliga för olika jordar, grödor och år. Dessutom är de känsliga för teknikför-

ändringar.

Med dessa reservationer kan undvikandekostnadema beräknas för att

minska läckaget till naturlig bakgrundsnivå eller till fastställd

någon målnivå. Undvikandekostnadema för växtnäringsläckagets bakgrundsnivå torde vara lika med värdet av den svenska eftersom produktionen,

jordbruk inte kan bedrivas utan att öka läckaget. Produktionsvärdet avser inte bara livsmedlen utan också övriga nyttigheter, t.ex. kulturlandskapet.

För är undvikandekostnadema

bekämpningsmedel till bakgrundsnivå (=

nollnivå) ett mer realistiskt alternativ. Beräknas i stället de kostnader som skulle

uppstå för att sänka läckaget till någon viss målnivå, så får valet

av målnivå avgörande för resultatet. Olika länder kan dock

betydelse jämföras vid gemensamma standards. Meningsfulla jämförelser mellan

olika år försvåras av att de erfordrar kännedom om av

förändringar faktiskt läckage.

5.3.4 Utförda

uppskattningar

Fysiska

Ett stort antal har under senare år av både

undersökningar genomförts jordbrukets läckage och recipienter. Halter och mängder som avgivits

från olika jordar, grödor, gödselgivor, avrinningsförhållanden m.m. har uppmätts. är av varierande

Uppgifterna art och ofta antingen situationsspecifika eller grovt aggregerade. Noggrannare uppgifter finns för vissa

ofta hårt belastade t.ex. och Laholmsbuk-

avrinningsområden, Ringsjön ten. I PMK-programmet byggs nu upp ett system med mätstationer i ett

antal recipienter.

Ekonomiska

Silvander (1990) har i två studier estimerat

befolkningens betalningsvillighet dels för sportfiske i salt- och bräckvatten, dels för nitratfritt

grundvatten. Utifrån vissa antaganden härleder han sedan värdet

(kostnaden) av jordbrukets kväveläckage till ca 660 milj. kr. per år resp.

1 020 milj. kr. per år.

Bilaga 3 37

Det kommersiella fisket kan vid steady state-fångster (inget

överfiske) generera intäkter på 580 milj. kr. per år i 1986 års priser. Med avdrag för löner och andra kostnader har Silvander & Drake (1988) beräknat fiskets samhällsekonomiska värde till 65 milj. kr. Enligt

författarna skulle jordbrukets kväveläckage debeteras halva denna kostnad

saknades

(= andelen av totala utsläpp) om allt fiske slogs ut. Underlag

för att göra en skattning av rådande förluster, men sänkta fångstvolymer och förskjutning i artsammansättningen mot skräpfisk har vid nuvarande läckage sänkt ñskets intäkter. Musselodlingen är den näringsgren som kraftigast har drabbats av eutrofieringen. Stora delar av bestånden har inte kunnat skördas vissa år som är en av År

på grund av för höga toxinhalter, följd algblomningen.

1986 skördades endast 400 ton för konsumtion, trots att kapaciteten var 5 000 ton. Eutrofieringen har annars positiva effekter för musselodlingen så länge inga giftiga alger uppträder, men har hittills inte inverkat på fiskodlingen. Havsbrukets samhällsekonorniska värde har skattats till 40

kr. (1986), men nuvarande ekonomiska effekter av jordbrukets milj. kväveutsläpp torde vara betydligt mindre (Silvander & Drake 1988).

5.3.5 Slutsatser

Miljöräkenskaperna bör fånga upp förändringar i läckage, skador och de

värden som berörs. För detta krävs bl.a. skattning av flöden och tillstånd

som ofta inte har kvantifierats tidigare. Kostnaderna att ta fram uppgifterna är inte oöverstigliga om man nöjer sig med grova mått. Beträffande jordbrukets läckage till yt- och grundvatten föreligger

Förutom vanlig osäkerhet över okända effekter sker speciella problem. en fördröjning i tiden av effekterna. Att läckaget är diffust och spritt över

skapar Det har också betydelse var mycket stora områden mätsvårigheter.

mellan olika

och när utsläppen äger rum. Effekterna skiljer sig platser

och för samma emissioner. Genomsnittsdata och

tidpunkter mängd aggregating till nationell nivå kan dölja viktiga lokala effekter. I praktiken kan det vara vanskligt att avgöra hur stor del av effekterna

som skall tillskrivas andra källor. Är vissa utsläpp

jordbruket resp. och däröver att betrakta som ensamma ansvariga för acceptabla utsläpp

skador? Skall ökade i en få medföra att

uppkomna utsläpp näring

av en annan värderas armorlunda? Principiellt bör

miljökostnadema

- kostnaderna fördelas efter regeln: total dock - enligt min uppfattning

effekt multiplicerat med jordbrukets andel av utsläpp över naturlig

bakgrundsnivå. I matematisk form kan det uttryckas:

= .

Mmm )/(UuUb‘),

där är jordbrukets miljöeffekt (kostnad), Mm är den totala rniljöeffek-

MJ.

från är det naturliga bakgrunds-

ten, Uj är utlakningen jordbruket, Ubj läckaget från jordbruksmarkema, och Um det totala naturliga bakgrunds-

läckaget.

38 Bilaga 3

Vid redovisade standardförfaranden bör uppgifterna kurma användas för att uttrycka jordbrukets inverkan på naturresursema, men det måste då ske i medvetenhet om att de problem som nämnts ovan minskar uppgiftemas reabilitet och validitet. Nationalräkenskapema kan korrigeras för miljöeffekterna för att bättre beskriva näringens bidrag till samhällets utveckling. Bristerna i rniljöräkenskapemas form av redovisning tillsammans med behovet av bättre ingångsdata förstärker behovet av ett kompletterande miljöövervakningssystem med utvalda fysiska och biologiska indikatorer.

5.4 Luft som

recipient

Ammoniak (NH, ) Jordbrukets emission av ammoniak är drygt 45 000 ton/år av Sveriges totala utsläpp om ca 52 000 ton. Huvuddelen kommer från hanteringen av stallgödsel och urin, ca 40 000 ton. Vid spridning av handelsgödsel är förlusterna ca 10 % av tillfört kväve, uppskattningsvis 6 000 ton/år (Nilsson et al 1986). Nya rön tyder på att spannmål under år med kylig väderlek vid kämbildningsfasen därutöver kan avge stora mängder ammoniak till atmosfären, mellan 5-40 kg/ha (Schörring 1990). Husdjursgödsel avger ammoniak från stallar, under lagring och vid spridning. Hur stora ernissionerna blir varierar mycket. Mängden beror på fodertyp, utgödsling, strömaterial, lagringsmetod, spridningsteknik och tidpunkt, nedmyllning, m.m. Jordbrukets ammoniakutsläpp avsätts till stor del mindre än 100 km från källan. Huvuddelen av de svenska utsläppen deponeras inom landet. Drygt hälften av totala depositionen härrör från utländska källor. Våtdepositionen av ammonium är 5-8 kg/ha/år i södra Sverige, men avtar mot norr. Torrdepositionen avtar snabbt från källan. Den kan bli mycket hög i skogsbryn mot åkermark. (Nilsson et al, 1986) Ammoniakernissionema påverkar naturresursema på följande sätt: - Skogstillväxten * av mindre än 10-20 kväve i form av Deposition kg per hektar ammonium eller andra föreningar gödslar marken och ökar virkesproduktionen. Större mängder kan ej utnyttjas. * Direkta skador på träden (frost- och friit-skador) förekommer vid höga halter i luften (nära stora djurstallar). * Den kan försuras och utlakas. Skogsmarken påverkas. kraftigt Obalans kan uppstå mellan växtnäringsämnena. Markorganismema påverkas, bl.a. kan den för näringsupptagningen viktiga mykorrhizan försvinna. - Terresta förändrar ekosystemen. Ammoniumdepositionen vegetation och svamptlora. Bland annat förändras artsammansättningen. - Akvatiska Nedfallet bidrar till och ekosystemen. försumingen eutrofieringen, vilket påverkar vattnens växt- och djurliv, ñske, rekreation, Vattenkvalitet, m.m. (se kapitel 5.3.1)

Bilaga 3 39

För miljöräkenskaper kan mätningar utföras på: l) ammoniakemissionema från stallgödsel, mark och grödor, 2) depositionen, eller 3) effekterna (fysiskt, ekonomiskt). Direkta mätningar av emissionema är i praktiken omöjligt att genomföra i full skala. De är allt för diffusa. Från mark och grödor torde det vara att mäta också representativa De besvärligt fortlöpande på ytor. totala utsläppen från stallgödseln kan däremot härledas från uppgifter om stallventilation, spridning osv. Eftersom flera av djurstam, lagring, dessa parametrar aldrig kommer att kurma kvantifieras tillräckligt noggrant, går det inte att på detta sätt avspegla trender eller årliga förändringar så att resultatet blir intressant för miljöräkenskapema. Resultatet bör dock kunna användas för en bokföringsmässig redovisning av emissionemas storleksordning. Depositionen kan mätas på olika platser för att med viss noggrannhet ge en uppfattning om de regionala och totala kvantitetema. Det skulle på denna bakväg vara möjligt att beräkna jordbrukets ammoniakemission, men variationen i det utländska bidraget m.m. kan tänkas maskera de förändringar som sker. Möjligheterna att mäta effekterna på skogstillväxten bedömer jag vara goda, åtminstone de kortsiktiga. Kvantifrering av fysiska och ekonomiska effekter av förändringarna på naturmiljön möter delvis samma svårigheter som läckaget till vattensystemen (se kapitel 5.3.3).

Lustgas (N20) Lustgasen verkar eutroñerande och bidrar till klimatförändringen. Den påverkar dessutom ozonskiktet i stratostären negativt, eventuellt mycket negativt. Koncentrationen av i atmosfären ökar för närvarande med lustgas 0,3 % per år (Prinn et al, från Robertsson 1991). Det naturliga bakgmndsläckaget från den svenska åkermarken har av Robertsson (1991) beräknats till 3,7 milj. kg N20/ér, med osäkerhetsintervallet 0,4 - 7,2 Mkg/år. Därutöver beräknas jordbrukets kvävegödsling öka emissionen med 5,2 Mkg är behäftad med stor osäkerhet. NzO/år. Uppgiften Avdunstningen kan öka vid nitrathalter och anaeroba kraftigt höga förhållanden i Emissionen således av bl.a. gödsling och jorden. påverkas dränering. Det är mättekniskt svårt att skatta lustgasavgivningen från åker. mycket blir därför och Ännu svårare Skattningama ungefärliga genomsnittliga. blir det att skatta de fysiska och ekonomiska konsekvenserna, på grund utforskade. För närvarande torde av skadeverkningama är ofullständigt inte ens undvikandekostnadema kunna beräknas på ett meningsfullt sätt.

Mono- och kvävedioxid (NO, N02 ) Jordbruket svarar för en mindre del av samhällets utsläpp. Tar man med ammoniak är näringens andel av emissionema nitrösa gaser dock en

40 Bilaga 3

tredjedel. Ämnena verkar försurande och eutroñerande. De skadar människors hälsa och växterna bl.a. genom att bidra till bildningen av fotokemiska oxidanter.

Metan (CH, ) Nötkreatur och andra idisslare avger stora mängder metan. Halten i

atmosfären har ökat från den naturliga bakgrundsnivån 0,79 ppmv till

1,72 ppm vilket till stor del beror på idisslama. Problemet är globalt. Metan bedöms svara för 15 % av den s.k. växthuseffekten. Eventuella klimateffekter kan medföra enorma förändringar av bl.a. materiell konsumtion (producentöverskott, användarvärden) och biologiska vården (användar, existensvärden). Min gissning är att de svenska utsläppen kan

beräknas ganska väl. En skattning av effekterna blir i dagsläget osäker.

Koldioxid (co, )

Koldioxid reflekterar långvågig strålning. Ökade halter i atmosfären befaras höja jordens medeltemperatur. Markens innehåll av humus och annat organiskt material binder koldioxid. Balansen mellan inlagring och frigöming avgör nettotillskottet till atmosfären. Mängden levande och dött material fluktuerar över åren.

Humusmängden styrs däremot av synnerligen långsamma processer.

Bevisligen har åkermarkens humushalt sjunkit avsevärt under senare

decennier. Det beror på dränering, minskad vallodling, ändrad jordbear-

betning m.m. Att skatta åkemiarkens nettofrigöming av koldioxid skulle erfordra insamling av data från många mätpunkter, eftersom fastläggning

och varierar med Förutsåttningama är små

frigöming platsförhållandena. att fånga årliga förändringar annat än som genomsnitt av periodvisa trender. Med dagens kunskapsnivå förefaller det omöjligt att på ett meningsfullt sätt värdera koldioxidutsläppens klimateffekter och deras inverkan på framtida producent- och konsumentöverskott. Koldioxid binds dessutom temporärt i skördeprodukter. Biobränslen från jordbruket kan ersätta fossila. I miljöräkenskapema bör jordbruket

dock inte krediteras vinsten av minskade utsläpp. I stället borde varje näring belastas för sina emissioner av fossil koldioxid.

Bekämpningsmedel

Kemiska bekämpningsmedel avdunstar och avgår i vindavdrift vid

spridningen. Ärnnena deponeras på intilliggande marker där de kan slå ut känsliga växter (se kapitel 5.6). De kan också transporteras långväga och hamna i mark eller vatten (kapitel 5.3).

5.5 som in-situ resurs

Kulturlandskapet

5.5.1 Miljöpmblem av förändrat odlingslandskap

Sedan 1940-talet har det svenska jordbruket genomgått en snabb omvandling. Teknisk utveckling, förändrade faktorpriser, strukturom-

Bilaga 3 41

vandling m.m. har bl.a. lett till att ca 800 000 hektar åker, eller ungefär en femtedel av åkerarealen aktivt eller passivt har beskogats. Denna trend

har varit särskilt påtaglig i skogs- och Norrlandsbygdema. Arealen betesmark har minskat från 1,5 Mha år 1900 till ca 350 000 ha idag.

figur 8 Arealen åker och betesmark i Sverige år 1750-1980

Mllj ha 5_

År 1750 1800 1850 1900 1950 1930

Parallellt med den kraftiga arealmässiga krympningen har en miljömässigt kvalitativ försämring av odlingslandskapet ägt rum. Ogödslade

slåttermarker och betesmarker med mycket stora botaniska värden har i

stor utsträckning försvurmit. Rationaliseringssträvandena inom växtodling-

en har bl.a. inneburit att fälten utvidgats och uträtats genom att öppna diken, gärdsgårdar, stenmurar, âkerholmar o.d. tagits bort. Sammantaget har utvecklingen snabbt gått mot ett enformigare och artfattigare

landskap. Den historiska utvecklingen av odlingslandskapet har till dels dokumenterats av Ihse (1985). Med hjälp av flygbildsstudier har hon uppmätt hur stor andel av olika landskapselement som avlägsnats i några bygder. En kraftig omvandling har påvisats, särskilt i slättbygdema. Naturvårdsvärdena i kulturlandskapet är dels förknippade med de

som dels med de arter som är beroende av

biotoper/ekosystem skapas, eller gynnas av odling och bete (se kapitel 5.6). De kulturhistoriska värdena knutna till jordbrukslandskapet är dels

gärdsgårdar, stenmurar, odlingsrösen o.d., dels markanvändningen, dvs. vilka jordar som odlats, slagits eller betats. Skiftenas form och storlek

vittnar om gamla ägoförhållanden och om när områdena uppodlades,

t.ex. under medeltiden, 1700-talet eller efter laga skiftet.

42 3

Bilaga

Rekreationsvärdena beror på landskapets tillgänglighet, landskapsbilden

och ñrekomsten av växter och djur. Tillgängligheten är större på betade och om åkerskiftena är mindre

hagmarker än på åkern (sommarhalvåret),

med passager emellan. Den beror också på lokaliseringen. Av såväl som skål betonas ofta vikten av

landskapsbildsskäl ekologiska

sammanhängande kulturlandskap. En stor del av de kulturhistoriska och estetiska värdena riskerar att gå förlorade då helhetsbilden förändras. Detta kan ske även om de värdefullaste miljöerna bevaras då övriga arealer skogsplanteras. Mindre landskapsfragment, avskärmade från liknande biotoper, tillfredställer inte alltid många arters krav på minsta arealstorlek för överlevnad, eller s.k. förbindelsekorridorer för genutbyte m.m. Kulturlandskapet besitter inte enbart stora vetenskapliga värden. För både botaniker och en mycket stor del av allmänheten har det stora rekreationsvârden och existensvärden. Detta finns belagt på flera sätt. En

undersökning vid Sveriges Lantbruksuniversitet (Drake 1987) visar bl.a. att befolkningens sammanlagda värderingar innebar en betalningsvillighet

på totalt ca 3,3 miljarder kr./år. Det motsvarar ca 800 kr. per hektar

(1986) för att behålla marken odlad och inte bli granplanterad. Preliminä-

- ännu ej - visar

ra resultat från mina egna publicerade undersökningar

på hög betalningsvillighet för att bevara inslag som åkerholmar o.d. Sammanfattningsvis kan noteras att kulturlandskapet är en in-situresurs med stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. Dessa utgörs av användar, informationsvänte- och existensvärden. Åker- och

options-, betesmarkemas areal, kvalitet och geografiska läge påverkar resursens

värde.

Med contingent valuation-metoden är det möjligt att estimera dessa värden, men resultaten blir inte exakta. Uppgifterna är för osäkra för att kunna fånga upp årliga förändringar av landskapsresursens stock. Med

vissa reservationer skulle värdeförändringama dock kunna beräknas utifrån skattningar av marginell betalningsvillighet multiplicerat med statistiska data över förändringar i areal, förekomsten av landskapselement, m.m. Som alternativ bör det vara möjligt att i grova tal beräkna bevarandekostnaden av att vidmakthålla ett landskap av en viss kvalitet.

5.6 resurser

Biologiska

I litteraturen finns dokumenterat hur fáltvilt och ett större antal fågelarter

har särskilt betesmarker och det småbrutna odlingslandskapet som huvudsaklig livsmiljö för sin överlevnad. Av Sveriges akut hotade och

sårbara kärlväxtarter (örter, gräs, ormbunkar o.d.) finns 57 resp. 67

st. i jordbrukslandskapet (Endast 5 resp. 13 arter tillhör skogsbrukslandskåpet) (Databanken för hotade arter & Naturvårdsverket, 1991). Flera

av landets rikaste biotoper är beroende av jordbruket för sin existens, t.ex. betade sjö- och havsstrandångar. De har utvecklats under århundra-

den eller årtusenden. Det torde i många fall ta mycket lång tid att

återskapa deras biologiska mångfald.

Bilaga 3 43

Jordbruket följande vis: påverkar idag de terresta ekosystemen på

- Markanvändningen

* Betesarealens öppethållande. Många arter är direkt beroende av

betesmarken. (Hävden ger positiv effekt).

* Åkerareal i skogs- och mellanbygder. Förekomsten av tona, och ett blandlandskap flora och permanenta bryn ger en annan

fauna än det storskaliga skogslandskapet. (Positiv effekt)

* i av

Småbiotoper odlingslandskapet. Bortrationaliseringen

som öppna diken, mårgelgravar, åkerholmar,

landskapselement

stenmurar 0.d. utarmar flora och fauna. De fungerar bl.a. som ståndorter och

lämpliga eller platser för häckning, spridning, skydd

övervintring. (Negativ effekt) -

Bekämpningsmedel * Åkerkanter. Sprutning av åkerrenar och vindavdrift till omgivande

marker slår ut ett stort antal växter där så sker. Bestånden av fältvilt m.m. minskar indirekt då tillgången på frö och insekter försämras. (Negativ effekt)

‘ Betesmark. Ogråsbekämpning på beten påverkar både flora och

fauna. (Negativ effekt) * Åker. Ogräs- och insektsbekämpning på åker minskar antalet

individer och arter. (Negativ biologisk effekt)

- Handelsgödsel * av framför allt naturbetesmarker gynnar några få

Kvävegödsling

triviala som konkurrerar ut andra.

högväxande, gräs och örter Påverkar betesarealens naturvårdskvalitet negativt.

I vore det värdefullt om exempelvis besprutningens miljöräkenskaperna verkan kunde att det blir färre fiirilar i

skördehöjande vägas mot odlingslandskapet.

är mot vissa typer av förändringar. Det kan Ekosystemen trögrörliga

ibland vara för växtligheten till

ogörligt att uttala sig om konsekvenserna

i Lex. markfaktorema utifrån

följd av förändringar på en ståndort tidsserier kortare än 20-25 år. Bekämpningsmedel ger däremot omedelbart som andra påverkas indirekt

utslag på en del arter, samtidigt på sikt. eller

Milj öräkenskapema har att utgå från sambanden mellan jordbruks-

- ekonomiska

landskapsparametrar- biologiska parametrar parametrar.

mellan de biologiska resursemas storlek och relevanta mått

Kopplingen på jordbrukslandskapets tillstånd har avgörande betydelse. Den statistiken över av bekämpningsmedel är årliga försäljningen

Till såldes år 1988 sammanlagt 2 009 ton tillförlitlig. jordbruket och 103 ton insektsmedel (aktiv substans). Det motsvarar ogäsmedel Antalet doser

1 260 000 resp. 753 000 hektardoser. bekämpningsmedel

totalt har minskat från 4,7 år 1984 till 3,5 milj. år 1988. En milj. undersökning av hur stor areal som behandlas (en eller flera gånger varje år) har utförts vid ett tillfälle av SCB. Den visade att i riket behandlades totalt 50 % av åkerarealen med och 30 % av arealen med

ogräsmedel insektsmedel Att omfattningen av (SCB 1990b). empiriskt kartlägga vindavdrift och besprutning av fältkanter är däremot inte möjligt.

44 Bilaga 3

De biologiska resurserna år avhängiga av arealen livsmiljö för resp. art, biotopens kvalitet, avståndet mellan lokalerna, och tillgången på förbindelsekorridorer. I jordbrukslandskapet har ñrekomsten av småbiotoper i kulturlandskapet (åkerholmar, diken, märgelgravar m.m.) samt arealen ogödslad betesmark avgörande betydelse för fauna och flora. Indikatorer på dessa landskapsparametrar vore tänkbart. Problemet att avgöra sambanden mellan förändringar i landskapet och de biologiska resurserna kvarstår emellertid. Fullödiga naturvetenskapliga mått eller indikatorer på biologisk mångfald o.d. saknas. Markens tåckningsgrad av olika växtarter på representativa ytor är ett exempel på indikator. Antalet arter i olika hotkategorier ett annat. En tredje uppsättning biologiska indikatorer vore avståndet till resp. arts kritiska nivå för utrotning, som kan uttryckas relaterat till populationemas storlek, antal lokaler, osv. De biologiska resursemas värden är främst: # ñrväntningsvärdet av att finna genetiskt material med kommersiellt värde, # existensvärden av biologisk mångfald o.d., samt # användarvårdet av jakt, naturupplevelser m.m. Contingent valuation och andra skattningsmetoder bör kurma användas fir att få ungefärliga uppgifter om användarvärdena. Det torde däremot vara mycket svårt att ta ställning till existensvärdena av biologisk rikedom. De kanske inte kan estimeras med hjälp av individemas värderingar. Ett alternativ är att i stället härleda ett implicit värde från bevarandekostnaderna att upprätthålla en viss biologisk standard. Bevarandekostnaderna kan ses som en slags omvänd undvikandekostnad, vad det skulle kosta att undvika en minskning av de biologiska resurserna. De kan beräknas med tâckningsbidragskalkyler eller dylikt för att hålla betesmarker i hävd, behålla bmkningshinder, osv. Uppgifterna avser då genomsnittliga förhållanden. De blir inte känsliga för förändringar i landskapet. Kalkylema förutsätter att man fastställt en nivå för biologiska och landskapsparametrama. Vare sig bevarandekostnader eller skattning av producent- och konsumentöverskott används, föreligger svårigheter att relatera värderingarna till markanvändningen.

5.7 av

Förbrukning lagerresurser

I livsmedelsproduktionen förbrukas vissa mängder onybara lagerresurser, bl.a. fosfor, metaller, och fossila bränslen. Inte minst fosfor är intressant ur resurshushållningssynpunkt. Det är ett livsnödvändigt ämne som saknar substitut i biologiska processer. De globala tillgångarna är begränsade och beräknas enligt olika bedömningar bli uttömda inom 70-250 år. Det svenska förbrukning har sjunkit från jordbrukets 50-60 000 ton till 31 400 ton fosfor per år för perioden 1987-1989 (SCB 1990a).

Bilaga 3 45

Om framtida välfärd kan betraktas som existensvärdet av

generationers

en s.k. kollektiv kommer marknadens värdering av fosfortill-

nyttighet

gångarna att vara lägre än samhällets. Dagens konsumtion utestänger framtida, och denna framtida välfärdsförlust kommer inte i sin helhet till

i dagens fosforpris. Även andra skäl, t.ex. skillnad i tidspreferens

uttryck

mellan marknaden och samhället, kan föranleda att ett knapphetspris åsätts utöver marknadspriset. Detta skulle öka jordbrukets

uttaget kostnader i NR.

6 Slutsatser

6.1 Om måtten resurseffektema

på

Om vi försöker bedöma hur väl de diskuterade resursindikatorema

uppfyller sina syften vill jag inledningsvis påstå att mått på användarvår-

den, existensvärden o.d. är högst relevanta för de frågor man vill ha svar

så att förändringar i miljö-eller resurs-

på. Dessa bör dock redovisas inte maskerar av stocken. Finns ambitionen att med

priset förändringar hjälp av sådana mått i miljöräkenskapema få svar på hur resurssituatio-

nen ser ut och utvecklas, måste man vara medveten om att de

verkligen

erhållna värdena inte är direkt med de traditionella NR-

jämförbara

måtten. Dessa kvantitet och är inte avsedda för en

uppskattar pris välfärdsbedömning. Konsumtionen av miljöservice (från kulturlandskap etc) skulle däremot åtminstone teoretiskt kunna beräknas i jämförbar

-

storhet (kr/år) härledning av marginell betalningsvillighet

genom kvantitet. diskuterade mått bör vara enkla att tolka i

Samtliga i rapporten sig.

med undantag för mått på informationsväntevärden och Förmodligen Kopplingen mellan enskilda indikatorer (särskilt

möjligen optionsvärden.

och det de avser att mäta, resursen, är som framhållits många

fysiska)

Det inte bara mellan kadmiumhalt och

gånger otydlig. gäller jordens

markens värde som resurs för produkter. Kopplingen mellan arealen betesmark och existensvärdena för hotade växter är inte heller lättolkad.

o.d. förefaller ha stora möjligheter att Betalningsvillighetsstudier

bilden. De bör inte medföra orimligt stora kostnader att

komplettera

utföra. data och att ta fram indikatorer för

Tillgängliga möjligheterna

finns summariskt sammanställda i tabell 4

jordbrukets resurspåverkan

nedan.

Jordbruksmarken i miüöräkenskaperna

Mått eller ekonomiska avkastningsfömråga för olika på markens fysiska

arealer beskriver egenskaper som är avgörande för dess värde som finns risken att

resurs. Egentligen den avgörande egenskapen. Samtidigt dessa mått är alltför aggregerade och grova fir att fånga upp viktiga lokalt eller för någon enskild bördighetsfaktor i tid innan förändringar

dess eventuella tröskelvärde nås.

46 Bilaga 3

Tabell 4 Indikatorer på jordbrukets naturresurspåverkan

Fysiska FJconomiska indikatorer indikatorer l lll Produkter, råvaror Data finns mr nästan 15 miljarder kr. år 1988 samtliga produkter l2# Fiskefángster, Ekologiska samband 50 milj. kr./år 1986 havsbruk ej helt klarlagda 13/! Kostnader för Beräkningsbart Beräkningsbart vattenrening 14/1 Virkesproduktion Beräkningsbart Beräkningsbart

2l# Optionsvärdet av x miljarder kr./år prodkapacitet 22# lnformationsvänte- Kan estimeras värde av --

23# Användarvârden Relaterat till kulturlandskapet arealdata & landskapsdata 3.3 miljarder kL/år 1985 24!! Existensvarden kulturlandskapet

25# Användarvärde Svårkvantiñerat yt- Sportfiske kuster rent vatten utslâpp z 48000 ton N z 660 milj. kn/år & 600 ton P/år; grund- grundvatten vattendata punktvis z l miljard kL/år

26/! Existensvârde Kan estimeras vattenekosystem 27/I Biologiska Relaterat till t.ex. Kan estimeras anvåndarvârden data om djurantal, antal hotade arter 28# Biologiska Kan estimeras existensvärden 29# Användarvärde Utsläpp mycket Kan estimeras om ren luñ svårkvantiñerade fysiska data finns 31¢! Anvåndarvârde Uppsättning ståndorts- 1,7 miljarder kn/âr 1983 framtida skördar parametrar; fysisk (jordränta) avkastningslörmåga 10,5 milj. ton ke 32/I Knapphetsvärde Data om fosforförbruk- Skuggpris tänkbart onybara resurser ning m.m. finns 41/! Framtida landskap Hypotetiskt beräkningsbart

Källa: Egen framställning.

De naturliga variationema i skörd kan vara stora. Det tvingar mätningar av avkastningsförmågan att utgå från nomiskördar eller

motsvarande. Dessutom försvårar det tillsammans med den tekniska

utvecklingen möjligheterna att iaktta förändringar av resursstocken. För

Bilaga 3 47

vissa ståndortsparametrar är den naturliga tidsmässiga variationen liten. Ur denna synpunkt bör dessa därför vara lämpliga. Av de externa faktorer som naturresurser och påverkar jordbrukets deras avkastning är överhuvudtaget de antropogena helt dominerande. De naturliga processerna försurning, växtnäringsutlakning, lervandring, erosion, jordmånsbildning m.m. är så långsamma att de under överskådlig tid helt överflyglas av människans påverkan. Kostnaderna för att redovisa förändringar i odlingsmarksresursema med ståndortsparametrar lär bli avskräckande. Med en betydligt lägre ambitionsnivå bör regelbundna mätningar på utvalda platser dock kunna utföras, t.ex. i anslutning till PMK. Den fysiska och ekonomiska avkastningsförrnågan har tidigare kurmat uppskattas tämligen billigt på gnmd av omfattande statistik har furmits tillgänglig från de objektiva skördeuppskattningama. Detaljeringsnivån på den statistiken har sänkts för ett par år sedan. Att mäta avkastningen på särskilda standardiserade provrutor spridda över riket medför extra kostnader.

Läckage till vatten En viktig post i är de externa effekterna jordbrukets miljöräkenskaper på vattenresursema. Kvävelåckaget berör stora värden av miljösevice och dricksvattenkvalitet. Effekterna är dock svåra att kvantiñera på grund av läckagets diffusa karaktär, naturliga variationer, tidsmässiga fördröjning m.m.

Ldckage till luft

Emissionema av ammoniak och eventuellt lustgas från stallgödsel och åker utgör en väsentlig del av jordbrukets naturresurspåverkan. Det torde vara än svårare att kvantifrera de gasformiga emissionema och deras effekter.

Kulturlandskapet i miüöräkenskaperna

Landskapets tillstånd är nomialt mycket stabilt. De förändringar som sker är under aktuella mätintervall i regel antropogena. Statistiken över arealförändringar är detaljerad och årlig. Resurspåverkan bör kunna framgå tydligt i lämpligt utformade fysiska eller ekonomiska indikatorer.

Möjligheter att kvanti/iera resurspáverkan Jordbruket påverkar många naturresurser på en mängd olika sätt. I vissa fall är det att mäta eller beräkna i andra möjligt jordbrukets påverkan, fall effekten. Det finns följaktligen flera alternativ att kvantiñera sambanden mellan jordbruket, naturresurserna och ekonomin. Tabell 5 är ett första försök att sammanställa möjligheterna. Tabellen skall ses som ett utkast för diskussion. Dess syfte är främst att utgöra ett underlag för systematisk utvärdering av möjligheterna att kvantifiera jordbrukets resurspåverkan i miljöräkenskaperna. Vad skall mätas, med vilken typ av mått, osv.

48 Bilaga 3

Tabell 5 Möjligheter att kvantiñera några samband mellan jordbruk, naturresurser och ekonomi Skiss för utvärdering. Alla uppgifter år mina personliga bedömningar

FP Fysisk Påverkan, Lex. ton kvâvelâckage, luftens ozonhalt, humushalt UND UNDvikandekostnad (för landskap och biol. resurser bevarandekostnad) FE Fysisk Effekt (skada), t.ex. skördebortfall, cancerfrekvens, ELR ELiminations- eller eRsåttningskostnader (kr) . EE Ekonomiska Effektkostnader (= Eanviindar-, options- och existensvärden) i

BB BeräkningsBart från representativa mätresultat, statistiska data, o.d. ‘ DM Direkt Mätningar av total påverkan, /effekt

0 Orealistiskt. ej kvantitierbart på detta vis l Dålig precision, endast storleksordning kan erhållas 2 Viss precision, ungefärlig storlek men kan ej spegla årliga lörändr. 3 Bra precision. kan spegla årliga förändringar Otillämpligt mått

__ FP FP UND FE FE ELR EE EE

Belastning/PÅVERKAT VARDE BB DM BB BB DM BB BB DM

Försurning av åker 2 l 2 2 l 2 2 0 Kadmiumspridning åker 3 O 3 l 0 0 0 2 Fotokemiska oxidanter 2 2 l (2) 0 2 2 0 Jordens humushalt l 0 l 1 0 l 1 0 Jordpackning 2 0 2 2 0 2 2 0 l l# Skörd (anvândarvärde) .. .. .. .. .. I 0 2l# Markgesurseng optionsvärde 0 l 3l# Mrs framtida avk produkter l 0

Kväveläckage ytvatten 2 l 2 1 l 0 l 2 Kvâvelâckage grundvatten 1 l 2 1 0 0 l 2 Bekämpningsmedel ytvatten 0 l 2 l 0 0 0 2 Fiske, havsbruk (användar-) .. .. l O W1tIenrening(anviindar...) 3 2 Rekreation (användar, options-) 2 2 Akvatiska naturvärden (existens-) 0 (2)

Ammoniakavdunstning l 0 l 3 0 2 2 2 Lustgasavdunstning 1 0 0 l 0 0 l l l4# Virkesproduktion (nu) .. .. .. .. .. .. 3 l 27# Vüxt- & djurliv (användar-) 0 2

Arealförändring betesmark 2 3 3 2 l 0 3 2 Arealändr. åker skogs-mellanbygd 2 3 3 2 i 0 3 2 Borttagande landskapselemcnt 2 2 2 2 l 0 2 2 Kulmrlandskap (användarvärden) .. .. 0 2 Kulturlandskap (existens-) 0 2

Gödselspridning naturbetesmark 2 0 2 2 0 0 0 l Bekämpmmedel åkerkanter, beten l 0 0 l 0 0 0 l Borttagande av biotoper 2 2 2 l l 0 0 l Biologiska resurser (användar-) .. .. .. 0 2 Biologiska resurser (existens-) 0 2

Förbrukning lagerresurser 2 3 3 2 0 3 3 0 Framtida användar- lagerresurser .. .. .. .. .. .. 2 0

Källa: Egen framställning.

I tabell 5 redovisas mätmöjlighetema för ett urval av faktorer och värden kopplade till mark-, vatten-, luft-, landskaps-, biologiska och lagerresursema. Mina ovetenskapliga bedömningar av möjligheterna är baserade på vad som förefaller framkomligt med dagens mätteknik,

Bilaga 3 49

kunskaper om samband m.m., men förutsätter i vissa fall kraftigt ökade resurser för mätning. Det är troligt att forskning och teknikutveckling

kommer att förändra situationen. Efterfrågan på denna typ av uppgifter påskyndar en sådan utveckling. Direkt mätning av de ekonomiska effektkostnadema (EE/DM i tabell 5) förutsätter ofta tillämpning av metoder som är riktade på individernas värderingar eller beteende, t.ex. contingent valuation eller resekostnadsmetoden. En slutsats som kan dras med hjälp av tabell 5 är att skattning av

eliminations- eller erättningskostnadema förefaller vara en föga framkom-

lig väg om man vill ha en enhetlig typ av mått.

Vidare antyder tabellens alla ettor och tvåor att jordbrukets resurspåverkan i många fall bara kan estimeras ungefärligt. Processema är

diffusa, tröga, bestämda av ett stort antal faktorer, kan ej renodlas från årsmånenes inverkan, osv. Motsvarande tabell för någon industrigren skulle innehålla betydligt fler treor. Att inkludera jordbruket i årliga kan till en skenbar säkerhet, som inte

miljöräkenskaper ge upphov motsvaras av uppgifternas validitet.

6.2 System för jordbrukets miljöräkenskaper

Oavsett vilka mått på förändringarna i resurstillgångama och deras serviceflöden som används och hur dessa estimeras, så vinner infomiationen på att och ibland för att ge en överblick för

organiseras aggregeras

och beslutsfattande.

politisk utvärdering

- och föränd- I ett - av flera tänkbara system beaktas endast flöden ringar av resurstillgångama. Miljön och övriga naturresurser ingår som

en egen sektor. För varje näringsgren eller sektor kan dess bidrag till

brutto- och beräknas på liknande sätt som för

nettonationalprodukten jordbruket i tabell 6 nedan. Om det finns önskemål kan räkenskapema också utföras på regional eller lokal nivå.

Det är givetvis viktigt att konsistenta värden används, så att kompabilitet mellan olika poster råder. Om t.ex. konsument- och producentövverskott används och

som mått bör det göras på både marknadsprodukter

Föredrar man att mäta i termer av pris - kvantitet bör fria nyttigheter.

detta göras genomgående.

Med satellitråkenskaper för naturresursema kan för det första extern

påverkan från en näring på miljön och vidare till andra näringsgrenar,

hushåll eller resurseller företag inom samma näring inkluderas. Miljön tillgångarna kan betraktas som en intermediär sektor: sektor l - miljö

- sektor 2. Jordbruket skulle debeteras kostnaden för sin negativa miljöpåverkan, vilket då balanseras av en nedskrivning av naturresurskapitalet. De negativa externa miljöeffekter som drabbar jordbruket från

andra näringar via miljön kan särredovisas som en post. Dessa effekter bör krediteras jordbruket (rad 12 i tabell 6). Samtidigt kommer naturre-

surssektom att tillskrivas ett lägre värde på den aktuella miljöservicen. De nuvarande NR beaktar redan vissa miljöeffekter som påverkar volymer och priser uttryckta på raderna 1-20. l dessa fall handlar rniljörä-

50 Bilaga 3 kenskapema om att göra uiiljöeffektema explicita och bokförda på rått näring. Tabell 6 Miliöräkenskapssystem for jordbruket

Utgifter produktionsmedel, räntor, arbete

»tomma

Lagerfiiriindringar H- Jordbrukets bruttoprodukt exkl. miüö

Ozonskador på grödor Försurning

H-+++

Nedfall kadmium m.fl. gifter Klimatförändring Summa externa effekter på jordbruksnäringen Kommersiellt fiske och havsbruk Skogsmarkens virkesproduktion H- Försämrad/fördyrad vattenkonsumtion Externa miljöeffekter från jordbruket Ammonialcemission kvâvedeposition biocider - Vattenuttag, bevattningsresurser

Externa miljöeffekter mellan jordbruksñretag H_H_H_

8 l Jordbrukets miliöjusterade marknadsbruttoprodukt

Kulturlandskapets värden Biologiska värden

“M82

Försörjningsförmåga livsmedel

NN Summa positiv, marknadsextem miljöpåverkan

Vattenföroreningseffekter på individkonsumtion

\lGUI

Luftföroneff.

IQIQN

på individers miljökonsumtion Summa negativ, marknadsextem nüliöpåverkan

IQfl ll Jordbrukets marknadsextema miliö- och resurspåverkan 29 I + Il JORDBRUIGETS BRUTTOSEKTORPRODUKT Nettoinvesteringar i maskiner, byggnader m.m.

Jordbruksorsakad markförsurning Jordbruksorsakad markförgiftning Sänkt humushalt Jordpackning Erosion Bortodling Markförrådet av växtnäring Qvriga markinvesteringar (dränering m.m.) Andrade framtida användarvärden markresursen Påverkan på fiskevattnens framtida avkastning Framtida konsumtionsvatten, marknadseffekter Skogsmarkens framtida virkesavkastning Jordbrukets resursuttömning för övriga näringar

Förbrukning onybara resurser, knapphetsvärde lll Resursemas ändrade framtida avkastn. marknadsprod. 46 Framtida landskapsvärden 47 Framtida biologiska värden 48 Framtida konsumtion försörjningsförmága 49 Vattçnresursernas framtida

miljöservice

50 lV Andrad framtida avkastmng ntiliöservice m.m. 51 l + ll + Ill + IV JORDBRUKETS NETTOSEKTORPRODUKT

Källa: Egen framställning.

Bilaga 3 51

För det andra kan effekter på naturresursema som inte påverkar marknaderna men väl individernas direkta av inklude-

nytta miljöservice

ras och vården

i räkenskapema. De positiva negativa jordbruket ger

till kan krediteras Tillsammans med de

upphov näringen (rad 21-28). marknadspåverkade posterna ger detta jordbrukets bruttosektorprodukt

(rad 29). Postema 1-29 beskriver de effekter som kommer till uttryck på rad under den innevarande Uttömningen eller av

tidsperioden. uppbyggnaden

återfinns under på rad 30-50. De senare resurstillgångama posterna brukar anges med förväntade nettonuvärdet av förändringen i resurskapital, dvs. diskonterade framtida serviceflöden som genereras av resursen.

6.3 Slutord

Ett syfte med denna PM har varit att klarlägga jordbrukets påverkan på

naturresursema: vilka resursparametrar som kan vara intressanta, och hur de kan inkluderas i ett för Till stor del har

system miljöräkenskaper. detta inneburit att peka på möjligheter och svårigheter att skatta dessa

resurspararametrar. Kanske har att estimera kommit att

svårigheterna miljöeffekterna

dominera framställningen. Problemen år stora och kan inte underskattas.

Vilka som finns är dock beroende av räkenskapernas syften. möjligheter

Ifall skall mellan olika år och vara av

uppgifterna spegla förändringar

validitet i de traditionella

jämförbar med beloppen på de poster som ingår

NR mellan olika länder och för att ge

så år vägen lång. För jämförelser en bild av bör det dock finnas goda möjligheter att med storleksordningar miljöräkenskaper efter standardiserade förfaranden belysa dessa viktiga

effekter.

52 Bilaga 3

Referenser

Alfsen, Knut H. (1989), Norske erfaringer, i: NATURRÃKENSKA-

PER perspektiv och problem, red: Uno Svedin och Bo Heurling,

Forskningsrådsnämnden, Rapport 89:2, Stockholm.

Arrhenius, Erik & Kågeson, Meta (1989), Försiktighet och djärvhet, i: NATURRÄKENSKAPER perspektiv och problem, red: Uno Svedin

och Bo Heurling, Forskningsrådsnämnden, Rapport 89:2, Stockholm. Barlowe, Raleigh (1978), Land resource economics”, Third edition,

Prentice-Hall, Englewood Cliffs. Bergström, Sören (1990), Hur naturen blir synlig, Naturvårdsverket, Rapport 3863, Solna. Bishop, R.C. (1982), Option value: An Exposition and Extension, Land Economics, Vol 58, No 1.

Bojö, Jan (1985), Kostnadsnyttoanalys av fjâllnära skogar, Ekonomiska forskningsinstitutet vid Research handelshögskolan, report,

Stockholm. Brink, Nils ( 1985), Bekämpningsmedel i åar och grundvatten, Sveriges Lantbruksuniversitet, Avdelningen för Vattenvård, Ekohydrologi 20, Uppsala.

Databanken för hotade arter & Naturvårdsverket (1991), “Hotade

växter i 1990. Kärlväxter, lavar och - Sverige mossor, svampar

förteckning och länsvis förekomst”, Lund.

Drake, Lars (1987) Värdet av bevarat jordbrukslandskap. Resultat från för ekonomi och

intervjuundeisökningar, Rapport 289, Institutionen statistik, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.

Hasund, Knut Per (1986), Jordbruksmarken i naturresursekonomiskt perspektiv, Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för ekonomi och statistik, rapport 269, Uppsala. Hasund, Knut Per (1990), Measuring arable land resources, in Proceedings of the 20th Symposium of the European Association of

Agricultural Economists, ed: Whitby, M.C. & Dawson, P.J., Departe-

ment of Economics and Food

Agricultural Marketing, The University

of Newcastle upon Tyne, Newcastle upon Tyne.

Hasund, Knut Per, Hedvág, Lennart & Pleijel, Hakan (1990),

Ekonomiska konsekvenser av det marknära ozonets inverkan på

jordbruksgrödor, Naturvårdsverket, Rapport 3862, Solna. Håkansson, Inge (1985), Swedish experiments on subsoil compaction

by vehicles with high axle load”, Soil Use and Management, no 1985:4. Skåne - Ihse, Margaretha ( 1985), kulturlandskap i förändring, Kulturminnesvárd, nr 5-85.

Johansson, Per-Olof (1987), The economic theory and measurement

of environmental benefits, Cambridge University Press, Cambridge

Jordbruksdepartementet (1957), Markvård och erosionsskydd,

Betänkande avgivet av 1949-års jorderosionskommitté, SOU 1957:17, Stockholm. Just, R.E., Heuth, D.L. & Schmitz, A (1982), Applied Welfare Economics and Public Policy, Prentice-Hall, Englewood Cliffs.

Bilaga 3 53

Kriström, Bengt (1990), Valuing environmental benefits using the valuation method, University of Umeå, Umeå Economic

contingent

Studies No. 219, Umeå. (1986), Utlakning från åker-

Kreuger, Jenny Bekämpningsmedel,

mark, Sveriges Lantbruksuniversitet, Avdelningen för Vattenvård, Ekohydrologi 21, Uppsala. Lancaster, K. (1966), A New to Consumer Theory,

Approach

MacMil1an, London. & Håkan Tillförsel av kväve och

Lojfgren, Stdan Olsson, (1990),

fosfor till vattendrag i Sveriges inland, Naturvårdsverket, Rapport 3692, Solna.

Mitchell, R. C. & Carson (1989), Using surveys to value public goods. The contingent valuation method, Resources for the future, Washington

D.C. Nihlén, Tomas (1984), Utredning av den för vinderosion utsatta jordbruksmarken i Skåne, Lunds universitets naturgeograñska institution, Rapporter och notiser 58, Lund. Nilsson, Jan et al (1986), Ammoniakutsläpp och dess effekter, Statens Naturvårdsverk, Rapport 3188, Solna. Economic and OECD

Organisation for Co-operation Development,

(1990), Tables of Producer and Consumer Subsidy Equivalents 1979 - 1989, Paris.

Robertsson, Kerstin (1991), “Emissions of N20 in Sweden - natural

and Sources, University of Linköping, Departement of

Anthropogenic

Water and Environmental Studies, (accept. för publ. i Ambio 1991). Schörring, J.K. (1990), Ammonia Emission from the Foliage of Growing Plants, Workshop on Trace Gas Emissions by Plants, Stanford University. sekretariatet samhället och

för framtidsstudier (1977), Resursema,

framtiden”, Stockholm. & Drake, Lars (1988), Ekonomiska förluster för fisket

Silvander, Ulf

och havsbruket av jordbrukets kväveläckage, Sveriges Lantbruksuniver-

sitet, Institutionen för ekonomi, Rapport 3, Uppsala. Silvander, för sportfiske och

Ulf (1991), Betalningsvillighetsstudier

Institutionen för grundvatten i Sverige, Sveriges Lantbruksuniversitet,

ekonomi, Avhandling 2, Uppsala. Statistiska centralbyrån, SCB (1982), Tätortsexpansion på jordbruks-

mark 1975--1980, Statistiska meddelanden, J 1982:10, Stockholm.

Statistiska centralbyrån, SCB (1987), Tätortsexpansion på jordbruks-

mark 1980-1985, Statistiska meddelanden, Na 10 SM 8701, Stockholm. Statistiska centralbyrån, SCB (1990a), Jordbruksstatistisk årsbok

1990, Sveriges officiella statistik, Stockholm. Statistiska centralbyrån, SCB (1990b), Naturmiljön i siffror, Tredje

utgåvan, Särtryck, Specialavsnitt jordbruk, Stockholm.

Thorns, C. & Joelsson, T (1982), Nitrat i grundvattentåkter i

Sverige, Statens Naturvårdsverk, PM 1598, Solna.

4 Bilaga

av natur- och miljöresurser Värdering

av Karl-Göran Mäler

1 Delar av denna bilaga har tidigare publicerats i Ekonomiska Rådets årsbok 1990 (Välfärd & Välfárdsmätning, Ekonomiska Rådets Årsbok 1990, Red. A. Björklund och K-G Målet. Konjunkturinstitutet, Stockholm).

Bilaga 4 3

1 som välståndsindexz

Nationalprodukt

Bruttonationalprodukten har i dagens samhälle blivit ett allmänt utnyttjat mått på välstånd i ett land. Om BNP växer antas detta vara ett uttryck för

att det genomsnittliga välståndet växer och om BNP per capita är större i ett land än i ett annat så antas det förra ha högre välstånd. Denna

föreställning att BNP är ett mått på materiellt välstånd är mycket

spridd och har också därñr fått konsekvenser för fattade beslut inom den

ekonomiska politiken. Avsikten här är att diskutera den teoretiska

gnmden för tolkning av nationalprodukten som ett mått på materiellt välstånd samt några av de förutsättningar som krävs för en sådan tolkning. Det bör emellertid understrykas att nationalräkenskapssystemet har andra, kanske viktigare uppgifter, än att ge basen för ett välståndsindex. Några av dessa kommer att beröras längre fram. Vi väljer att starta med en elementär men grundläggande diskussion inom ramen för en modellekonorni i vilken två varor produceras och konsumeras av en enda individ. Situationen illustreras i diagram l. Längs de två axlarna är produktionen av vara x resp. vara y avsatt. Med de produktionsfaktorer som finns tillgängliga kan ekonomin producera

kvantiteter av de två varorna som representeras av punkter på kurvan T-T eller innanför denna. Kurvan T-T utgör produktionsmöjlighetskurvan. Vi antar också än så länge att produktionsfaktorema utbjudes fullständigt oelastiskt, dvs. att de finns i givna tillgångar som inte kan

påverkas. Detta antagande medför att vi inte behöver ta hänsyn till variationer i arbetstid och fritid. Längre fram kommer vi att kortfattat beröra fallet med elastiskt utbud av arbetskraft.

Diagram 1 Värdering av nationalprodukten i en ren konkurrensekonomi

XA X

2 Analysen i detta avsnitt bygger väsentligen på de teoretiska arbeten som finns i Dasgupta och Mäler 1990, Solow. 1986 och Weitzman 1976. Se också Weale, 1990.

4 Bilaga 4

Antag att ekonomin producerar kvantitetema XA och YA och att dessa

kvantiteter av företag som säljer sina varor på marknader produceras karaktäriserade av perfekt konkurrens. Låt oss för enkelhetens skull

bortse från .Utrikeshandel Efterfrågan i ekonomin representeras av indifferenskurvan I-I. Jämvikten i ekonomin kan då representeras av

punkten A där indifferenskurvan tangerar produktionsmöjlighetskurvan. De jämviktspriser som bildas kan representeras av lutningen på linjen p-p. Värdet av den totala produktionen ges då av läget på linjen p-p, dvs. pxXA + pyYA och värdet av produktionen maximeras i punkten A.

Detta är ekonomins nationalprodukt. Eftersom priserna är järnviktspriser kommer de att representera konsumentens marginella värdering av resp

vara, dvs. hur mycket konsumenten värderar ytterligare en enhet av

varan i termer av någon räkneenhet, t.ex. pengar. Detta följer av att linjen p-p tangerar indifferenskurvan i punkten A och därför utgör en första ordningens approximation till denna. Eftersom individens välfärd mäts av indifferenskurvan kommer en ökning av nationalprodukten

därför, om värdet är beräknat med dessa jämviktspriser, att reflektera en

ökning av konsumentens materiella välstånd. Vad som kanske är

viktigare år att även om produktionen (och därför också konsumtionen) representeras av någon annan punkt än A kommer nationalprodukten mätt

i priserna som ges av linjen p-p att representera konsumentens välstånd.

Om vi känner jämviktsprisema och konsekvent utnyttjar dessa kommer

nationalprodukten att korrekt mäta konsumentens materiella välstånd. Ett

annat sätt att uttrycka samma sak är att säga att med jämviktsprisema p-p kan vi mäta marginella projekts bidrag till individens välstånd genom att avläsa förändringen i nationalprodukten. Med marginella projekt avses

här projekt som är så små att deras genomförande inte påverkar jämviktsprisema. Detta är grunden för användningen av nationalprodukten som ett mått

på välståndet i en ekonomi. Det förhållande att vi ovan antagit endast två varor har ingen betydelse. Antagandet gjordes endast för att möjliggöra en diagrammatisk analys. Med hjälp av matematiska metoder är det

möjligt att utsträcka analysen till godtyckligt antal varor. Antagandet att det endast finns en konsument är däremot kritiskt. Med två eller fler

konsumenter måste produktionsresultatet delas mellan dessa och beroende på hur inkomstfördelningen värderas kan en ökning av nationalprodukten betraktas som en ökning i välfärden (dvs. om den samtida förändringen

i inkomstfördelningen varit gynnsam) eller som en minskning (om förändringen i inkomstfördelning varit ogynnsam i sådan grad att den inte

kompenserats av ökningen i nationalprodukten). Nationalprodukten som

den här har definierats beaktar inte inkornstfördelningen. Det är emellertid möjligt att skapa en allmännare definition för att därigenom

även beakta fördelningsfrågor. Detta kräver dock explicita värderingar

avseende den önskade inkomstfördelningen3. Vi skall fortsättningsvis i

3 Se någon elementär lärobok i välfirdsekonomi.

Bilaga 4 5

- inte för att de är

huvudsak bortse från inkomstfördelningsfrâgor

ointressanta men för att de inte kan hanteras inom det konventionella nationalräkenskapssystemet. Detta innebär att vi försöker finna ett index sätt mäter en individs välstånd.

som på ett tillfredsställande representativ

En omedelbar av den ovanstående diskussionen är att nationalpro-

följd dukten bör definieras som summan av värdet av produktionen av samtliga konsumtionsvaror om vi enbart betraktar en enstaka tidsperiod, om

utbudet av arbetskraft är fullsândigt oelastiskt och om priserna korrekt reflekterar konsumenternas värdering av de olika konsumtionsvaroma. I verkligheten bestäms människors välstånd, inte enbart av dagens

konsumtion utan också av de förväntade framtida konsumtionsmöjlighetema. Dagens ekonomiska aktiviteter påverkar emellertid förutsåttningama för framtida som genomförs. Vi produktion genom de nettoinvesteringar

bör därför addera nettoinvesteringama, dvs. nettoförändringama i samhällets stock av realkapital, till värdet av konsumtionen. Vi erhåller - NNP. Skillnaden mellan bruttona-

därigenom nettonationalprodukten

- BNP - och NNP eller

tionalprodukten utgörs av kapitalförslitningen deprecieringen. Vi kommer senare se att ett konsekvent hänsynstagande

till depreciering av tillgångar leder till revidering av nuvarande nationalräkenskaper. om oelastiskt utbud av arbetskraft är väsentligt då Antagandet av arbetstid och därmed förändringar av fritid inte reflekte-

förändringar

ras i värdet av konsumtionsvaroma. har Island en med

Exempelvis

- vilket kan som om

Sverige jämförbar nationalprodukt uppfattas

välståndet är detsamma i de två låndema. Befolkningen på Island arbetar

dock betydligt fler timmar per vecka än befolkningen i Sverige, och den

större fritiden inte i den konventionellt beräknade i Sverige reflekteras

nationalprodukten. Det teoretiskt korrekta vore att från värdet av

konsumtion subtrahera lönesumman för att därigenom ta hänsyn till

värdering av fritid. En arman möjlighet vore att addera värdet av fritid.

Detta motsvarar de full-inkomst mått som diskuterats av Sören

Blomqvist‘. För att erhålla ett välståndsindex bör alltså någon justering

av värdet av konsumtionen avseende fritiden (och annan tidsan-

självfallet

som inte innefattas i värdet av konsumtionen) ske. En sådan vändning leder emellertid till att det resulterande indexet blir mindre justering

användbart i t.ex. makroekonomiska analyser.

Det är för de flesta bekant att det existerar ett flertal undantag till Om marknaförutsättningen att alla varor köps och säljs på marknader.

derna inte karaktäriseras av konkurrens behöver givetvis inte perfekt korrekt reflektera konsumenternas preferenser. I detta fall skulle priserna vi behöva använda beräknade som de jämviktspriser som skuggpriser,

skulle ha etablerats om marknaderna varit konkurrens marknader. Med beräknas. Detta har dessa skuggpriser kan sedan värdet av konsumtionen av många skäl dock aldrig genomförts.

“ Se Ekonomiska Rådets årsbok, 1990.

6 Bilaga 4

Ett annat uppenbart undantag utgörs av framställningen och utbudet av s.k. kollektiva varor - försvar, rättsväsende, etc. - för vilka det inte kan existera några marknadspriser. Andra offentligt producerade varor som inte distribueras via marknader saknar också marknadspriser. Inom nationalákenskapssystemet imputeras värden fir dessa varor på basis av

produktionskostnadema5. Givet att det offentliga fattat beslut som

reflekterar allmänhetens värdering av dessa offentligt producerade varor kommer dessa imputerade vården att motsvara jämviktspriser och det resulterande estimatet av nationalprodukten kan utnyttjas som ett välståndsindex (i allmänhet är dock produktionskostnadema underskattade då det offentligas kapitalkostnader underskattas). Ett annat intressant undantag är miljöresurser som vi skall analysera närmare här.

Miljötjänster

Med miljötjänster avses här flödet (i motsats till beståndet) av tjänster som genereras av rniljöresurser. Det kan röra sig om ren luft att andas, rent vatten för rekreation eller konsumtion, ekologiska system för deras produktion eller vattenreglerande förmåga. Gemensamt för samtliga sådana tjänster är att de värderas positivt av de flesta människorna i samhället. Gemensamt för många av dessa tjänster är att de inte köps och säljs på marknader. Många gånger är det omöjligt att ens konceptuellt tänka sig marknader för dessa. Det irmebär att de inte prissätts och att de därför inte innehålles i det skattade värdet av nationalprodukten. Om värdet av prissatt konsumtion stiger medan mängden miljötjänster minskar kan resultatet bli ett minskat välstånd trots att den av statistiska centralbyrån beräknade nationalprodukten stiger. Det bör dock tillfogas att vissa miljötjänster är helt privata och därför kan köpas och säljas på marknader. Exempel på detta ges av skogens produktion av timmer, havets produktion av fisk, âlvars produktion av elektricitet. Men samtidigt som skogen producerar timmer som en miljötjänst producerar skogen tillfredsställelse för dem som söker sin rekreation i den, nytta för dem som inte får sin mark eroderad till följd av skogens vattenreglerande förmåga etc. Dessa senare tjänster är inte prissatta och därför inte inkluderade i vårt konventionella välståndsindex. Många gånger är frskebankama som sådana (till skillnad från den fångade ñsken) inte föremål fir äganderätt och förändringar i tillgången av fisk kommer därför inte att vara prissatt och därför inte beaktad i nationalprodukten (vi återkommer till detta exempel nedan). Älvar kan förutom att producera elektricitet för avsalu även producera av människor starkt positivt värderade ekologiska system, något som inte innehålles i nationalprodukten. Riksdagsbeslut om skydd av icke utvecklade älvar indikerar att dessa värden icke är negligerbara. Ett index på välståndet bör därför innehålla värdet av dessa miljötjänster. Eftersom dessa tjänster ofta inte är föremål för transaktioner på

5 Detta diskuteras närmare av Åke Tengblad i bilaga l.

Bilaga 4 7

marknader måste deras värde bestämmas på annat men likvärdigt sätt för att de skall kunna ett sådant index. Sådana värderingsmetoder har ingåi utvecklats och kommit till omfattande praktisk användning (dock ej beträffande nationalräkenskapema). Teoretiskt borde dessa värderingsmetoder utnyttjas för att skatta ett mer korrekt index för välståndet. I praktiken låter sig dock detta svårligen göras. Vissa approximationer har därför föreslagits i litteraturen, bl.a. att s.k. defensive expenditures eller i den slutliga efterfrågan (hushållens utgifter för att skyddsutgifter motverka miljöförstöring och det offentligas utgifter för avloppsrening och andra miljöförbättringar) bör exkluderas från nationalprodukten. I stället för att inkludera värdet av miljötjänster skulle vi i stället kunna subtrahera från den konventionellt beräknade nettonationalpnodukten värdet av reduktionen av dessa till av föroreningar dvs. tjänster följd reducera konsumtionen med värdet av miljöskadoma. I det förra fallet inkluderas värdet av resterande miljötjänster efter föroreningar och i det senare fallet subtraheras värdet av minskningen av dessa tjänster. Självfallet är dessa två ansatser likvärdiga (om de används konsekvent i alla Skillnaden mellan de två ansatsema kommer att vara jämförelser). en konstant (värdet av icke miljötjänster). Den senare påverkade ansatssen kan dock ha vissa fördelar. Värdet av reduktionen av praktiska brukar normalt benämnas Ett bättre index fir tjänsterna miljöskador. välståndet erhålles således om man drar av värdet av miljöskadoma från värdet av den totala konsumtionen (offentlig och privat). Dessa miljöskador kan värderas med olika metoder.

1.2 och miljöskador Skyddsutgifter

En metod, som antyddes ovan, utgår från att miljöskadoma uppgår till de samhället Det är emellertid uppenbart att skyddsutgifter accepterar. skyddsutgiftema inte har någon som helst relation till miljöskadoma, annat än att när är större än noll. Då måste miljöskaskyddskostnadema doma också vara större än noll. Detta illustreras i 2 i vilken det diagram antagits att det är möjligt att skydda sig - i många fall är detta omöjligt. I vidstående diagram betecknar GS eller gränsskadekurvan den marginella värderingen av skadan från ytterligare emissioner. Vid mycket små emissioner âr sannolikt skadan från en marginell ökning relativt liten medan skadan från en sådan ökning är mycket stor om emissionema redan är stora. Detta reflekteras i den växande GS kurvan. GK kurvan svarar mot gränskostnadema för att skydda sig mot miljöföroreningar, av etc. Det t.ex. genom kalkning av sjöar, utbyggnad avloppsreningsverk att anta är naturligt (och i enlighet med tillgänglig empirisk erfarenhet) att denna kurva är I A, där de två kurvorna korsas avtagande. punkten minimeras kostnaden för och miljöskador. De totala skyddsåtgärder miljöskadoma, beräknade i enlighet med ovan ges av ytan ABE och de totala skyddskostnadema ges av ytan AEC. Det finns ingen anledning att av ytan ABE, dvs. att anta att ytan AEC ger en bra approximation skulle vara lika med Det finns miljöskadoma ungefär skyddskostnadema. därför heller ingen å att anta att avdrag av skyddsutgifter priori anledning från värdet av den totala konsumtionen skulle ge ett bättre välstånds-

8 Bilaga 4

index. Tvärtom, det är enkelt att föreställa sig situationer i vilka ett sådan

förfarande skulle ge orimliga resultat. Om exempelvis den yttre miljön förblir oförändrad men det offentliga beslutar om ett radikalt miljöprogram för uppstädning av miljön så borde rimligen vålståndet öka medan

NNP, beräknat med avdrag av skyddsutgifter, visar en nedgång.

[Xagram 2 Skade- och skyddskostnader för emissioner

Kostnad

GK GS

l I I l Emissioner B E C

En annan approximation av miljöskadoma som utnyttjats främst i Japan

har varit att beräkna kostnaderna fir att uppnå fastställda mål i miljön. Om exempelvis nnålet är att uppnå en reduktion av de totala svavelutsläppen med X % skulle miljöskadoma approximeras av kostnaderna för

att uppnå detta. Situationen illustreras i diagram 3.

Diagram 3 Approximation av miljöskadekostnader via kostnaden för att uppnå miljömål Kostnad

Emissioner

4 9

Bilaga

Antag att målet är satt vid skämingspunkten mellan de två kurvorna, dvs. vid punkten A. Detta innebär en begränsning av ernissionerna till OE medan den nuvarande ernissionema är OF. De totala kostnaderna för

detta ges av ytan AEFH. Reduktionen i miljöskador med en sådan åtgärd

ges av AEFG. Det är lätt att inse att AEFG och AEFH är positivt korrelerade. En ökning i miljöskadoma leder till en av kostnader-

ökning

na för att nå det uppsatta målet och vice versa. Detta år därför en bättre, men ej ideal, approximation för miljöskadoma. Till detta kommer förhållandet att det uppsatta miljömålet kan vara bestämt utifrån de

rniljöskador som drabbar företagen, t.ex. skogsskador. Sådana skador

är emellertid redan inkluderade i värdet av den totala konsumtionen (bortsett från skador på stocken av rniljöresurser, något som vi återkommer till i nästa sektion). Om målet för miljöpolitiken är helt eller delvis

bestämt utifrån hänsyn till rniljöskador i produktionen kommer värdering-

en att grovt överskatta rniljöskadoma.

Miljötillgångar

Diskussionen i föregående avsnitt har enbart berört flöden av varor och rniljötjänster. Detta är relevant om vi endast är intresserade av välståndet

under en enstaka period utan beaktande av att vad som händer under denna period kan ha effekter på välståndet i framtida perioder. Vi är emellertid inte endast intresserade av konsekvenserna av allokeringsbeslut på innevarande periods välstånd utan även av effekterna för framtiden. Möjligheterna till välstånd i nästa period beror på de i form

tillgångar

av realkapital, mänskligt kapital (utbildning, teknologi etc.) och naturresurser som skapas och bibehålles under nuvarande period. Vi kan

alltså representera det framtida välståndet genom en beskrivning av de tillgångar som är av betydelse för detta. Speciellt kommer förändringar av dessa tillgångar under innevarande period att representera konsekvens-

erna av beslut i denna period för det framtida välståndet. Värdet av

förändringarna i de samlade tillgångarna bör därför inkluderas i

nationalprodukten.

I nuvarande innefattas endast i två

nationalräkenskaper förändringar tillgångar: realkapital och humankapital. I bruttonationalprodukten, BNP, ingår bruttoinvesteringar i realkapital. Från synpunkten av ett välstånds-

index är detta emellertid irrelevant. Vad som är intressant är nettona-

tionalprodukten, N NP, i vilken avskrivningar av existerande kapitalstock dragits av. Uppenbarligen är bruttoinvesteringar som helt eller delvis

motsvaras av en i kapitalstocken till

nedgång följd av förslitning,

obsolesence, etc., inte ett tecken på högre framtida välstånd. Den rimliga indexen är därför NNP.

Förändringar i humankapital är en följd av och utbildning, forskning utveckling. Vissa av kostnaderna för detta ingår i BNP men är delvis klassade som offentlig konsumtion. Det förefaller att omdefmiera rimligt utgifter som ökar humankapitalet så att de svarar mot Den investeringar.

stora kostnaden för investeringar i inte -

humankapital ingår emellertid

nämligen altemativkostnaden för de studerandes tid. Rimligtvis borde

10 Bilaga 4

denna kostnad ingå som del av kapitalbildningen. Däremot är det betydligt svårare att teoretiskt härleda ett rimligt avskrivningsbegrepp fir att därigenom beräkna nettoinvesteringen i humankapital. Förändringar i tillgångar i form av naturresurser är för närvarande inte inkluderade i nettonationalprodukten. Det är emellertid uppenbart att de är av betydelse för det framtida välståndet och bör därför ingå. Exempelvis bör värdet av en nedgång i fiskbeståndet dras av vid beräkningen av NNP och likaså bör minskningen av ekonomiskt malm i Kiruna brytbar beaktas i beräkningen av NNP. Den här typen av kalkyler har gjorts av Peskin (1989), Repetto m.fl. (1989) för några länder och för några miljöresurser, och de visar att NNP omdeñnierat på detta sätt kan ge en helt annan bild av den ekonomiska utvecklingen än de konventionella estimaten. Exempelvis fann Repetto et. al. att om hänsyn tas till nedgången av oljereserver, skogstillgångar och _jordmån i Indonesien skulle den konventionellt beräknade genomsnittliga tillväxttaken under åren 1971-1984 reduceras från 7,1 procent till 4,0 procent. Värderingen av förändringar i tillgångar är emellertid ytterst svår i allmänhet och har för närvarande endast gjorts för ett fåtal resurser. Även med beaktande av dessa svårigheter är det emellertid absurt att förändringar i endast två typer av tillgångar finns redovisade i nationalräkenskapema. V

1.4 och inkomst

Bärkraftig utveckling bärkraftig

Det som här diskuterats och som kan tolkas som en välståndsbegrepp generaliserad nettonationalprodukt innebär alltså att NNP = värdet av konsumtion värdet av fritid slutlig plus (och annan icke registrerad tid) minus miljöskador plus nettoöäkningar i samtliga tillgångar. Det är intressant att notera att detta begrepp har följande

egenskaper°z

i) NNP kommer att vara lika med avkastningen på den totala nationalförmögenheten (inkluderande realkapital , humankapital och naturkapital) ii) NNP kommer att vara lika med det maximala konstanta välstånd

som, i frånvaron av icke anticiperade tekniska framsteg7, är möjlig.

Ett högre välstånd i dag än vad som motsvarar denna definition av NNP kommer därför ofrånkomligen (om inte icke förväntade uppfinningar eller upptäckter ser dagens ljus) att leda till lägre välstånd i framtiden. Detta svarar mot det inkomstbegrepp som först introducerades av Erik Lindahl men som numera kallas Hicks inkomst.

6 Se Målet, 1990 för en teknisk diskussion av dessa egenskaper. 7 Det är möjligt att visa att vid stokastiska tekniska framsteg eller resursupptäckter så kan NNP modifieras med bibehållande av denna och den förra slutsatsen (se Dasgupta, Miler, 1990).

Bilaga 4 ll

Om vi med bärkraftig utveckling” avser en utveckling som inte minskar

framtidens möjligheter till välstånd kommer det här föreslagna NNP måttet att ge ett kriterium huruvida den ekonomiska utvecklingen är bårkraftig eller inte.

1.5 Framtida

utveckling

Diskussionen om en s.k. grön BNP startade i början 70-talet men först under senare år har arbetet med omforrnuleringar av nationalräkenskapssystern tagit riktig fart. I många länder, Tyskland, Holland, Frankrike och även Sverige förekommer diskussioner om hur räkenskapsystemen bör förändras för att bli mer gröna. Existerande räkenskapssystem i de flesta länder SNA bygger på det av FN rekommenderade System of National Accounts. FNs statistiska kontor arbetar nu med riktlinjer för hur satelliträkenskaper, dvs. kompletterande räkenskaper till SNA, ska utformas fir att därigenom medge analys av förändringar i miljötillgångar i samband med den makroekonomiska utvecklingen. Dessa riktlinjer förväntas komma under 1991. Redan nu torde man dock kunna gissa att de i stor utsträckning kommer att motsvara den analys som presenterats i detta kapitel. Några punkter där man kanske kan förvänta sig andra betoningar rör t.ex. hur man skall bokföra hushållens och det offentligas utgifter för att skydda sig mot miljöförstöring. I denna uppsats har jag argumenterat för att dessa utgifter bör ingå som slutlig efterfrågan. Det är möjligt att FNs riktlinjer kommer att utgå från en annan syn. Vidare är det möjligt att FNs riktlinjer kommer att ha en något annan syn på hur i bör beräknas - med nettoinvesteförändringar rniljötillgångar analogt ringar i realkapital eller på annat sätt. Att riktlinjerna kommer att gälla satelliträkenskaper är emellertid klart. Man kommer, klokt nog, inte att rekommendera en fullständig förnyelse av existerande räkenskaper då dessas viktigaste uppgift knappast är att belysa mänsklig välñrd utan att skapa en konsistent databas för makroekonomisk analys.

2 Värderingsmetoder

I en ren konkurrensekonomi kommer priset för en vara eller tjänst att motsvara dels producentemas gränskostnad för varan och dels konsumenternas värdering av ytterligare en enhet av varan. Om nationalprodukten, vid oförändrade priser, ökar indikerar detta att konsumenternas välfärd ökas då flödet av varor och tjänster till konsumenterna, värderat med dessas marginella värderingar, ökar. bakom tolkningen Grundprincipen av nationalprodukten som ett välfárdsmått år alltså att det är konsumenternas värdering som är bestämmande för den nationella välfärden och att dessa värderingar kommer till uttryck i marknadspriser.

8 Begreppet bärkraftig utveckling eller sustainable development infördes i IUCIN s World Conservative Strategy 1980 men fick riktigt genomslag först med WCDE rapport Vår gemensamma framtid, den s.k. Bruntdland-rapporten. Med bârkraftig utveckling avsågs en utveckling som på ett rimligt sätt tar hänsyn till framtida generationers välfärd.

12 Bilaga 4

På motsvarande sätt kommer nettoinvesteringar att representera tillskott till framtida konsumtion, värderad i enlighet med konsumenternas preferenser. En investering genomförs om och endast om den är lönsam. Men lönsamhet innebär att framtida konsumenter förväntas vara villiga att betala fir den ökade produktion som av i sådan följer investeringen grad att de ökade intäkterna, diskonterade till nuvärde, överstiger investeringskostnaden. I jämvikt kommer gränskostnaden för investering att motsvara nuvärdet av framtida produktionsökningar. Vissa miljö- och naturresurser finns inkluderade i nationalräkenskapssystemet - värderade i enlighet med de principer som angivits ovan - medan andra inte finns med, på grund av att de inte registreras genom

marknadstransaktioner (på samma sätt som av produktionen offentliga varor och tjänster). Exempel på dessa ges t.ex. av luftföroreningars skador på människors hälsa, vattenföroreningars negativa effekter på rekreationsmöjligheter, reduktion av den totala populationen av lax, minskningen av tillgången på fågelliv av intresse för fågelskådare. De monetära ekvivalentema för dessa variabler registreras inte i nationalräkenskapema. Däremot, effekter som direkt påverkar företags vinster, kommer indirekt att inkluderas i de skattningar som görs av nationalprodukten, eftersom nationalprodukten inkluderar Det som förädlingsvärdet. alltså är av intresse i detta sammanhang är alltså hur förändringar i naturoch miljöresurser påverkar individers och hushålls situation. Värdering av sådana resurser kan ske på olika sätt. Grovt sett kan vi klassificera metoderna i enlighet med följande:

i) Konstruerade marknader ii) Artiñciella marknader iii) Studier av hushållens produktionsfunktioner iv) Implicita värderingar från politik beslut.

i) Med konstruerade marknader avses marknader i experiment form som konstruerats för att belysa individers värdering av någon nyttighet. Dessa marknader innebär att individen ges en möjlighet att köpa och sälja en nyttighet med faktiska betalningar associerade till transaktionen. Metoden innebär i de flesta att en grupp individer tillämpningama ges möjlighet att köpa en resurs eller tjänst från en resurs mot viss betalning. Exempelvis har man i USA värderat möjligheter till att jakt genom etablera andrahands marknader för jaktlicenser. I har denna Sverige ansats utvecklats av Peter Bohm som i ett antal studerat dess experiment möjlighet. Huvudproblemet här är att vissa individer kan ha incitament att överdriva sin värdering av en resurs om marknaden konstrueras på visst sätt och incitament att underdriva sin värdering i andra fall. Bohm har emellertid utvecklat metoder - intervallmetoden - för att undvika dessa problem. Allmänt synes metoden med konstruerade marknader kunna ge utomordentligt intressanta kvantitativa belysningar när det gäller värdering av miljö- och naturresurser. Det är dock knappast troligt att metoden kan spela någon väsentlig roll i samband med beräkning av monetära värden i samband med då den är utomornationalräkenskaper dentligt dyr. Det är svårt att tänka sig att värdet av de resultat i form av

4 13

Bilaga

bättre skattningar som följer av metodens användning skulle svara mot

de extra kostnader som den kräver. ii) Metoden med artificiella marknader avviker från metoden med konstruerade marknader i det att individerna ställs inför hypotetiska

situationer i vilka de får avge sin värdering av en miljöresurs. I princip innebär metoden att individer tillfrågas om sin för resurser betalnjngsvilja

på ett mer eller mindre sofistikerat sätt. Metoden kallas i allmänhet contingent valuation eller betingad värdering och beskrivs bl.a. i översikten av Johansson, 1990. Under senaste tio åren har metodens

teoretiska och empiriska egenskaper utforskats grundligt och den har

genomgått en nämiast explosionsartad utveckling. I många rättsfall i USA har metoden utnyttjats för att fastlägga skadestånd för skador orsakade av missbruk av resurser. Exempelvis planerades ett flertal applikationer av metoden för att fastställa skadorna från Exon Valdez katastrofen i

Alaska. Eftersom förlikning nu har uppnåtts är det ej känt huruvida

faktiska studier genomförts.

Det grundläggande problemet med betingad värdering sammanhänger med den hypotetiska situation individerna befinner sig i. Metoden har

emellertid kunnat valideras genom att jämföra resultat erhållna med

betingad värdering med resultat erhållna på andra sätt. Exempelvis har Bishop och Heberlein i USA visat att i det ovan angivna exemplet med

jaktlicenser, de två metoderna artificiella marknader och konstruerade

marknader ger liknande resultat. I Sverige har Jan Bojö i licentiatavhandling visat att en betingad värdering av bevarandet av skogarna i

Vålådalen ger i stort sett samma resultat som reskostnadsmetoden (se nedan). Artifrciella marknader har emellertid samma som konstruerade

svaghet

marknader --

den är dyr. Det är därför knappast troligt den kan komma i fråga för en mer rutinmässig av resursers värde för nationalberäkning räkenskaper.

iii) Ofta (men inte alltid) kommer förändringar i tillgången på rniljöresurser att påverka individers beteende och genom att statistiskt studera denna påverkan är det möjligt att skatta individemas

värdering

av dessa Detta sker att hushållens beteende

förändringar. genom specificeras med en produktionsfunktion”. En sådan specifikation bygger

på å priori antaganden om varors och resursers substituerbarhet eller

komplementaritet. Exempelvis kan minskning av korrosionsskador till

följd av minskade antas vara ett substitut till ökade

luftföroreningar

utgifter för korrosions skydd. Alltså kan för minskade

betalningsviljan

korrosions skador skattas som de utgifter för korrosions skydd man

därigenom undviker.

Utrymmet medger inte en systematisk genomgång av ansatsen, men

några några ytterligare exempel kan beskriva angreppssättet. Det första

forskaren måste göra är att göra ett explicit antagande om substituerbar-

heten eller komplementaritet mellan en miljöresurs och varor som köps

9 Se Mäler, 1991.

14 Bilaga 4

och säljs på marknader. Utifrån detta antagande kan sedan betalningsvil-

jan för resursen skattas från infonnation om priset på de varor som handlas på marknader. Det mest extrema antagandet är perfekt substituerbarhet, som i exemplet med korrosion ovan. Hår kan värdet på resursen

avläsas nästan direkt från priset på den handlade varan. Mindre extrema antaganden svarar mot svag substituerbarhetm. Ett allmänt använt antagande är svag komplementaritet. Detta antagande innebär att en konsument endast har en positiv betalningsvilja

för en miljöresurs om någon handlad vara konsumeras i en positiv kvantitet. Exempelvis skulle, om detta antagande vore uppfyllt, en konsument ha en positiv betalningsvilja för en förbättrad Vattenkvalitet i en viss sjö om och endast om han eller hon utnyttjar sjön på något sätt,

t.ex. som fritidsfiskare. Varan fritidsfiske är en handlad vara (fiskelicens,

ñskespö och arman utrustning, transporter är alla varor och tjänster som

kan köpas på marknader). Man kan nu visa att genom att statistiskt skatta

efterfrågan på den privata varan så kan även betalningsviljan för resurser

skattas. Mest använd är metoden i samband med s.k. resekostnads studier, där efterfrågan för besök i ett visst område skattas genom studier av resekostnadema till området. Märmiskor som bor nära området har

låga resekostnader medan människor som bor långt ifrån har höga resekostnader. För dem som bor tillräckligt långt bort kommer resekostnadema att vara tillräckligt höga för att omöjliggöra besök. Dessa

personer kommer alltså ej ha någon betalningsvilja för att förhindra en försämring av området. För människor med höga resekostnader men som ändock besöker området kommer resekostnadema att eliminera en hög

betalningsvilja medan människor med låga resekostnader kommer att ha en hög betalningsvilja. Genom att systematiskt studera besökande

individers resekostnader kan man alltså skatta deras samlade betalningsvilja, om man är villig att göra ett antagande om svag komplementaritet (i frånvaro av detta antagande kommer även individer som aldrig besöker området ha en positiv betalningsvilja). Antagandet om svag komplementa-

ritet kan emellertid utnyttjas i många andra sammanhang.

En användning av svag komplementaritets antagandet är den följande.

Eftersom individers beteende förändras när tillgången av en miljöresurs förändras kan marknadspriser påverkas. Speciellt om en vara har ett fullständigt oelastiskt utbud borde man räkna med prisförändringar om efterfrågan på varan förändras. Land är en typisk sådan vara och man kan räkna med att exempelvis förbättrad luftkvalitet kapitaliseras i fastighetspriser. Genom att studera hur fastighetspriser förändras när miljön förändras är det alltså möjligt att empiriskt skatta de berörda

individemas betalningsvilja för en miljöförbättring. Det finns uppenbarligen många andra tillämpningar av produktionsfunktions ansatsen. En speciell sådan tillämpning berör värdering av hälso-

effekter. Vad vi önskar estimera i detta sammanhang är individers vilja

10 Se Mäler, op. cit. för en definition.

Bilaga 4 15

att betala för en reduktion av risk att drabbas av försämrad hälsa och ev förtida död till ñljd av Lex. en försämrad luftkvaliteLGivet antagande om svag komplementaritet kan man visa denna betalningsvilja är lika med förväntade besparingar i sjukvårdskostnader från förbättringen i luftkvaliteten, plus förväntade ökade arbetsintäkter plus förväntade ökade transfereringar från individen till resten av samhället plus ett icke negativt värde svarande mot psykiska kostnader (dvs. obehaget att leva med hög risk). De tre första komponenterna visar det s.k. human kapital värdet. Empirisk forskning har emellertid indikerat att den fjärde komponent kan vara nog så hög. Till skillnad från de tidigare ansatsema är produktionsfunktions ansatsen tämligen att utnyttja. kan man dock inte värdera billig Tyvärr samtliga nriljöresurser med hjälp av den då den endast i huvudsak kan för att s.k. dvs. värden utnyttjas uppskatta användarvärden, som på ett eller annat sätt är relaterade till handlade varor. Vi kan således inte använda metoden för att fånga flnniskors för att skydda betalningsvilja ett visst oberoende av deras ekologiskt systern användning av systemet. Slutligen finns en möjlighet, vilken beskrivs ovan, att utifrån offentligt fattade beslut estimera en betalningsvilja för en resurs. Detta bygger på det kanske heroiska antagandet att det offentliga sina valda genom representanter perfekt reflekterar människornas preferenser. Åtminstone för den konventionella imputationen av värdet av den sektorn offentliga i national återfinnes detta Man skulle kunna räkenskapema antagande. utöka domänen för denna att se till det imputation genom offentligas beslut rörande miljöskydd. Har exempelvis statsmakterna bestämt att utsläppen av svavel skall reduceras med x ton per år fram till 1995 så kan detta tolkas som att det samhällsekonomiska värdet, dvs. människors betalningsvilja för denna reduktion, måste minst uppgå till kostnaden för att genomföra den. Om beslutet är optimalt, så måste på marginalen gränskostnaden för ytterligare reduktion överensstämma med samhällets betalningsvilja för denna. Vi kan alltså från fattade beslut imputera värden som bygger på kostnaderna för att besluten. Det är impletera viktigt att notera att denna ansats bygger på helt samma teorifundament som de tidigare men med det ytterligare antagandet att de valda ombuden för det svenska folken på ett rättvisande sätt representerar folket preferenser rörande miljöresurser. Än enklare blir denna ansats att om det tillämpa offentliga utnyttar antingen utsläppsavgifter eller överförbara utsläppstillstånd. Exempelvis kommer utsläppsavgifterna att kunna tolkas som samhället marginella betalningsvilja för att reducera utsläppen och de priser som marknaden bestämmer för de överförbara utsläppstillstånden kan på motsvarande sätt tolkas som samhällets marginella betalningsvilja. Förutsättningen för denna ansats är förutom uppenbarligen, antagandet om ett rättvisande att det finns klart definierade representationssystem, politiska mål vad gäller miljöresurser. I saknas sådana, medan Sverige i andra länder (främst USA) har man sedan kvalitets normer. länge miljö Om ett sådant systern av nonner etablerades i Sverige skulle relativt enkelt skattningar av de viktigaste rniljöresursema kunna genomföras.

16 Bilaga 4

Slutligen bör det poängteras att för de föroreningar för vilka det finns

väldefinierade kritiska belastningsgränser kan följande tankegångar utnyttjas. Givet existensen av kritiska belastningsgränser kommer det vara önskvärt att samhället på lång sikt söker sig mot ett tillstånd där

dessa belastningsgränser inte överskrides. På lång sikt måste alltså

samhällets (dvs. individernas sammanlagda) betalningsvilja för miljöför-

bâttring överstiga kostnaderna att nå de kritiska belastningsgrånsema. På

lång sikt kan vi alltså få en värdering av redaktioner i svavel- och kväve utsläpp genom att studera kostnaderna att nå ner till de kritiska belastningsgränserna.

11 Se Mäler och Musu, 1991.

4 17

Bilaga

Referenser

Dasgupta, R och K. -G. Mäler 1990, Environment and Emerging

Development Issues, WIDER och Världsbanken. Harcourt, J. M. 1990, Natural Resources, National and

Accounting Economic Depreciation Discussion Paper 771, Queens

University,

Kingston, Ontario

Johansson, R-0. 1990, Environmental

Valuing Damage, Oxford

Review of Economic Policy, Vol. 6 No. l

Mäler, K.-G. 1990, National Accounts and Environmental Resources, mimeo Stockholm School of Economics

Mäler, K. -G. 1991 , Measuring environmental damage -the production

function approach, Mimeo, Stockholm School of Economics Mäler, K.-G. och Masu, I. 1991, Critical loads and international cooperation, mimeo, Stockholm School of Economics Peskin, H., 1989, Accounting for Natural Resource Depletion and

Degradation in Developing Countries, Environment Department Working

Paper No 13, The World Bank Repetto, R. W Magrath, M. Hells, C. Beer och E Rossini, 1989,

Wzsting Assets and Natural Resources in the National Income Accounts,

World Resources Institute Solow, R. 1986, On the Allocation of Natural

Intertemporal Resources,

Scandinavian Journal of Economics

Male, M. 1990, Environmental Statistics and the National

Accounts, WIDER Vlêitzman, M. 1976, On the Welfare significance of National Product

in a Dynamic Economy, Quarterly Journal of Economics 90

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Flykting- och immigrationspolitiken. A. 33. Branden på Sally Albatross. Den 9-12januari 1990. Finansiell tillsyn. Fi. Fö.

.V‘.“:!!"

Statens roll vid främjande av expon. UD. 34. HIV-smittade - ersättning för ideell skada. Ju. Miljölagstiftrtingen i framtiden. M. 35. Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. inom sjukpenningförsähingen. S. Sekretariatets kartläggning och analys. M. 36. Ny kunskap och förnyelse. C. S7‘ Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut- 37.Räkna med miljön! Förslag till natur- och värdering av medicinsk metodik. S. miljöräkenskaper. Fi. 7. Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- 38.Räkna med miljön! Förslag till natur- och och galoppsporten. Fi. miljöräkenskaper. Bilagedel. Fi. 8. Beskattning av kraftföretag. Fi 9. Lokala sjukförsäkringsregister. S. 10. Affärstidema. C. l LAflärstidema. Bilagedel. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 13. Spelreglema på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkonsadminisuationen. K. 15. Informationens roll som handlingsunderlag styrning och ekonomi. S. 16.Gemensamma regler - lagstiftning, klassiftkationer och informationsteknologi. S. 17.Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssäkring och Spris utvecklingsprojekt. S. 18.1nformaLionsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. S. 19. Storstadens trañksystem. överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionerna. K. 20. Kapitalkostnader inom försvaret. Nya fomter för finansiell styrning. Fö. 21.PersonregisLrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena, m.m. Ju. 22.Översyn av lagstiftningen om träñberrávara. l. 23.Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. Bo. 24.Visstgär det an! Del 1, 2 och 3. C. 25.FrikommunförsökeL Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. C. 27. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertmpporter. Fi. 28. Konkurrensen i Sverige - en kanläggning av konkurrensförhållandena i 61 branscher. Del l och 2. C. 29.Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar. C. 30. Särskolan -en primärkommunal skola. U. 31. Statens arkivdepâer. En utvecklingsplan till år 2000. U. 32. Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. M.

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

Personregistrering inom arbelslivs-, forsknings- och Särskolan -en primårkommunal skola. [30] massmedieområdena, m.m. [21] Statens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 2000.

HIV-smittade - ersättning för ideell skada. [34] [31]

Arbetsmarknadsdepartementet Utrikesdepartementet

Flykting- och immigrationspolitiken. [l] Statens roll vid främjande av export. [3] Spelreglema på arbetsmarknaden. [13]

Försvarsdepartementet Bostadsdepartemntet

Kapitalkosmader inom försvaret. Nya former för Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. [23] finansiell styrning. [20] Branden på Sally Albatross. Den 9-12 januari 1990. [33]

Industridepartementet

Översyn av lagstiftningen om träñberråvara. [22]

Socialdepartementet Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värde- Civildepartementet

ring av medicinsk metodik. [6] Afiärstidema. [10] Lokala sjukförsäkringsregister [9] Aftärstidema. Bilagedel. [ll] Informationens roll som handlingsunderlag - styrning Ungdomarna och makten.[l2] och ekonomi. [15]. Visst går det an! Del l. 2 och 3. [24] Gemensamma regler - lagstiftning. klassifrkationer och Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med informationsteknologi. [16]. en friare nämndorganisation. [25] Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssä- Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys kring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. av ;rättsläget och det statliga regelverkcts roll. [26] lnformationsstruklur för hälso- och sjukvården - en Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkurutvecklingsprocess. [18]. rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Några fragor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom Periodiska hålsoundersökningar i vissa statliga. komsjukpenningförsälaingen. [35] munala och landstingskommunala anställningar. [29]

Ny kunskap och förnyelse. [36]

Kommunikationsdepartementet Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] Miljödepartementet

Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om Miljölagstiftningen i framtiden. [4] trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmö- Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. regionerna. [19] Sekretariatets kartläggning och analys. [5] Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. [32]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn. [2]

Sponslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av lcraftföretag. [8] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expenrapponer. [27] Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljö-

räkenskaper. [37] Räkna med miljön! Förslag Lill natur- och miljö-

räkenskaper. Bilagedel. [38]

KUNGL. BlBL.

-

1991 07-17

sToeigijoLM