Filmproduktion och filmkulturell verksamhet i Sverige : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

245% w

Filmproduktion

filmkulturell

och

Verksamheti

Sverige

slutbetänkande av utredningen om

filmstödet

översyn av

SM]

@ Statens offentliga utredningar

ww 1991105

@ Kulturdepartementet

och

Filmproduktion

filmkuturell Verksamhet

i

Sverige

slutbetänkande tiredningen om översyn av ñlmstödet

av Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpasfrån Allmänna Förlaget, som ocksåpå.uppdrag regeringskansliets av törvaltningskontor ombesörjerremissutsändningar dessapublikationer. av

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 087 39 95 48

Publikationcma kan ocksåköpasi lnfonnationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10942-5 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1991

statsrådet och chefen för S0U1991 105

Till

kulturdepartementet

Utredningen filmstöd överlämnar härmed sitt slutbetänkande av - Filmproduktion och filmkulturell verksamhet i Sverige. Som särskild utredare tillkallades genom beslut den 4 april 1991 landshövdingen Jan Rydh. sekretariatet har bestått länsskolinspektören Jan Persson. av har medverkat hovråttsassessorn Greger Lindberg. Som expert

Stockholm den 9 december 1991

.lan Rydh

Jan Persson

I

Innehåll SOU 1991 105

Sammanfattning och förslag 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utgångspunkter för arbetet 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.1 Svensk film har finansieringsproblem 9 . . . . . . 1.1.2 Effektiviteten i stödsystemet har ifrågasatts 9 . . 1.1.3 Filminstitutets organisation har ifrågasätts 9 . . 1.1.4 Krav kvalitet förutsätter en lönsam svensk

filmindustri 10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.5 Nuvarande ägarstruktur är oförändrad 10 . . . . 1.2 Sammanfattning utredningens förslag 10 av . . . . . . . . . . 1.2.1 Ett nytt filmavtal bör och kan träffas 10 . . . . . 1.2.2 Nya finansieringskällor 11 . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.3 Ett nytt stödsystem 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.4 Ökat ansvar för stiftelsens styrelse 12 . . . . . . . 1.2.5 Staten finansierar den filmkulturella verksamheten

13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.6 Ett helt statligt finansierat alternativ 13 . . . . . .

Den svenska filmpolitiken 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Det nuvarande filmavtalet 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Den svenska filmpolitikens syfte 15 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Motiven för ett statligt filmstöd 16 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 En nödvändig del i en nationell kulturpolitik

16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Övriga inslag i filmstödet 16 . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Behovet statligt ansvarstagande inom filmområdet av ett 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Filmstöd i olika länder 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Filmstöd i Sverige 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Filmstöd i Danmark 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Filmstöd i Norge 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Filmstöd i Finland 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Upphovsrätt till litterära konstnärliga verk 25 . . . . . . . 4.1 Upphovsrätten 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Den tekniska utvecklingen 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Vissa principfrågor 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Förslag till ändring av lagen 1960729 om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk samt av lagen 1960730 om

rätt till fotografisk bild 4.4.1 Upphovsrättsliga avgifter i andra länder 30 . . . 4.4.2 Upphovsrättsavgifter i Österrike 31 . . . . . . . . .

4.4.3 Upphovsrättsavgifter i Island 31 SOU 1991 105 . . . . . . . . . . . 4.4.4 Upphovsrättsavgifter i Västtyskland 32 . . . . . . 4.4.5 Upphovsrättsavgifter i Frankrike 32 . . . . . . . . 4.4.6 Upphovsrättsavgifter i Finland 33 . . . . . . . . . 4.5 Internationella regler 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Vissa överväganden 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Specialmotiveringar till förslag till ändringar i upphovsrätts-

lagstiftningen 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Ekonomiska konsekvenser av en upphovsrättslig ersättning

40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.1 Den upphovsrättsliga avgiften 40 . . . . . . . . . . 4.8.2 Kassettskatten 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Filmproduktion och filmkultur 43 . . . . . . . . . . . . . . . Stödet för den svenska spelfilmsproduktionen 43 . . . . . 5.1.1 Brister i det nuvarande systemet 43 . . . . . . . . 5.1.2 Kvalitetsaspekter och kvantitet 43 . . . . . . . . . 5.1.3 Förhandsstödet 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.4 Efterhandsstödet 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.5 Fördelar med ett nytt stödsystem 46 . . . . . . . . 5.2 Den svenska dokumentårfilmen 46 . . . . . . . . . . . . . . . . Den svenska kortfilmen 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Ett nytt film- och videoavtal 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Ändrade förutsättningar för ett nytt avtal 50 . . 5.4.2 Avtalsparterna i ett nytt avtal 51 . . . . . . . . . . 5.4.3 Stiftelsen Svenska Filminstitutets ändamål 52 . 5.4.4 Stiftelsens styrelse, nämnder och ledningsfunktio-

nen 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.5 Vissa bestämmelser för stiftelsen 55 . . . . . . . . 5.4.6 Avgifter 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.7 Användningen av stiftelsens medel 58 . . . . . . . 5.4.8 Övriga avtalsfrågor 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Den filmkulturella verksamheten 62 . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Den nuvarande filmkulturella verksamheten 63

5.5.2 Oförändrade men omfördelade statliga anslag 64

5.5.3 Den ekonomiska omfattningen av den nuvarande

filmkulturella verksamheten 64 . . . . . . . . . . . 5.5.3.1 Spridning och visning av värdefull film 65 . . . 5.5.3.2 Bidrag till filmkulturella ändamål 65 . . . . . . . 5.5.3.3 Filmkulturella insatser för barn och ungdom 66

5.5.3.4 Värdefulla videogram 66 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3.5 Övrig filmkulturell verksamhet 66 . . . . . . . . . 5.5.4 Stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkul-

turella ändamål 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.4.1 Administrativ service 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.4.2 Filmfrämjande verksamhet 68 . . . . . . . . . . . . 5.5.4.3 F ilmkulturella verksamheter 69 . . . . . . . . . . . 5.5.5 Vissa synpunkter verksamheten 70 . . . . . . .

Finansieringsfrågor 73 SOU 1991 105 6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Nuvarande avtal och statsbidrag 73 . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomiska effekter ett nytt avtal 75 6.2 av . . . . . . . . . . . . ekonomiska fördelningen i ett nytt avtal 76 6.3 Den . . . . . . 6.3.1 Samproduktionsfonder och förvaltningskostnader

76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Filmproduktion 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Branschstöd 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ett statligt finansieringsaltemativ 79 7 . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga I Kommittédirektiv 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Förslag till lag ändring i lagen 1960729 om om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt

lagen 1960730 om rått till fotografisk bild av 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Nu gällande avtal 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Förslag till nytt film- och videoavtal 113 . . . . . . .

1 Sammanfattning och förslag SOU 1991 105

Kapitel I

I utredningens direktiv ingår det att jag skall belysa behovet av ett statligt ansvarstagande inom filmområdet, samt att redovisa alternativa modeller för framtida kulturpolitiska insatser. Dessutom ingår det i uppdraget att analysera det nuvarande filmstödet och belysa förutsättningarna för ett nytt film- och videoavtal. att

1.1 Utgångspunkter för arbetet

Jag har arbetat med följande utgångspunkter i samband med utredningens genomförande.

1.1.1 Svensk film har finansieringsproblem

Svensk film har finansieringsproblem genom att intäkterna till Filminstitutet minskar. Detta har inneburit att jag har sökt efter nya och stabila intäktskållor för institutet.

1.1.2 Effektiviteten i stödsystemet har ifrågasatts

Allt fler hävdar att konstruktionen av nuvarande stödsystem varken stimulerar produktion kvalitetsfilm eller ger något stöd för av att utveckla en lönsam filmindustri.

1.1.3 Filminstitutets organisation har ifrågasatts

Filminstitutets verksamhet innefattar ett stort antal områden. Institutet delar både ut stöd till filmproduktion och är själv involvefinansiär och producent. Institutet lämnar stöd för imrad som utländsk film till Sverige, men uppträder också själv som port av importör. institutet ansvarar också för hela den s.k. filmkulturella verksamheten. Det har inte varit möjligt att värdera effektiviteten i Filminstiverksamhet på den korta tid som stått till mitt förfogande. tutets viktig del i mina förslag är dock att jag anser att Filminstitu- En verksamhet bör tydligare uppdelas, att frågor som berör tets stödet till filmproduktion hanteras tydligt avskilt från de filmkulturella frågorna. Jag vidare att styrelsen skall ett tydligare anser för hela verksamheten. Genom de förslag till finansiering ansvar

som lämnas kommer styrelse och ledning att ges bättre förutsätt- SOU 1991 105 ningar att också bedöma effektiviteten i verksamheten. Jag förut- Kapitel I sätter att den styrelse som utses är beredd att ta detta större ansvar.

1.1.4 Krav på kvalitet förutsätter en lönsam svensk filmindustri

Den svenska filmpolitiken syftar till att stimulera produktion och distribution av värdefull svensk film. Detta antas av en del stå i motsats till att den film som produceras också skall vara kommersiellt lönsam. Jag anser att det svenska stödet för svensk filmproduktion också i fortsättningen skall baseras önskemål om att stödet skall stimulera produktion av konstnärligt värdefull film. Samtidigt står det fullständigt klart att inget stödsystem ensamt kan garantera att det i framtiden ges möjligheter för svensk filmproduktion. Ett stödsystem måste också stimulera till produktion och marknadsföring av filmer som drar en sådan publik att rimlig lönsamhet kan uppnås i branschen. Först då skapas förutsättningar för en långsiktigt uthållig svensk filmproduktion.

1.1.5 Nuvarande ägarstruktur är oförändrad

Det har inte legat inom ramen för utredningen att analysera den svenska biografstrukturen bl.a. med avseende ågarstrukturen och konkurrensförhållandena, varför jag har arbetat med förutsättningen att biografstrukturen är oförändrad. Det är dock värt att påpeka att de båda stora biografkedjorna svarar för ca 70 % av marknaden om man räknar antalet biografbesökare.

1.2 Sammanfattning av utredningens förslag

1.2.1 Ett nytt filmavtal bör och kan träffas

Jag har inte haft i uppdrag att föra formella förhandlingar med olika parter. Efter omfattande samtal och överläggningar anser jag att det finns förutsättningar för ett nytt film- och videoavtal, samt att det finns förutsättningar för en stabil finansiering av Filminstitutets verksamhet. Utan ett samarbetsavtal mellan staten och branschens parter finns det små förutsättningar för en svensk filmproduktion. Ett sådant alternativ har jag bedömt vara vare sig önskvärt eller realistiskt. Sverige skulle då riskera att inom Europa vara det land som inte hade en egen filmproduktion. l kapitel 7 beskriver jag möjligheten för att staten helt tar över ansvaret för finansieringen av Filminstitutet. Ett sådant alternativ är eko-

nomiskt genomförbart med de förutsättningar jag redovisar. Jag SOU 1991 105 förutsätter dock att mitt förstahandsalternativ kan genomföras. Kapitel 1

1.2.2 Nya finansieringskällor

Jag föreslår att upphovsrättslagen ändras, så att det utgår en ersättning till upphovsmännen för den hemkopiering som sker. Ersättningen till upphovsmännen sker genom en upphovsrättslig avgift oinspelade video- och ljudkassetter. Avgiften föreslås bli arton kronor videokassett och två kronor per ljudkassett. Det per ligger inte inom ramen för mitt utredningsuppdrag att självständigt utreda den upphovsrättsliga lagstiftningen. Mitt förslag till upphovsrättslagen läggs fram under förutsättning att ändring av upphovsmännen är beredda att avsätta en del av sin ersättning till Filminstitutet. Det ligger i upphovsmännens egna intressen att stödja den svenska filmproduktionen. Efter överläggningar med de upphovsrättsliga organisationerna bedömer jag att minst 40 % den upphovsrättsligt grundade ersättningen för videokassetter av kan avsättas till Filminstitutet. De nuvarande avtalsparterna förutsätts lämna bidrag i samma omfattning som nu. Förslaget innebär vidare att Sveriges Television AB och Nordisk Television AB blir nya arvtalsparter och att de deltager lika villkor. Ett rimligt årligt bidrag från Sveriges Television AB är 20 milj.kr. och från Nordisk Television AB 10 milj.kr. Tillskottet från den upphovsrättsliga avgiften och från televisionsföretagen sammanlagt 93 milj.kr. innebär att institutet får en ny långca siktig finansieringsgrund, som är ett villkor för att den svenska filmproduktionen skall en tillräcklig omfattning.

1.2.3 Ett nytt stödsystem

Jag föreslår att det införs ett nytt stödsystem för den svenska fil- Mitt förslag innebär att det kommer att finnas ett förhandsmen. stöd och ett efterhandsstöd och att de i kronor räknat blir lika stora. -

Förhandsszöd

Förhandsstödet består stöd för spelfilm och ett särskilt stöd för av kortfilm. I förhandsstödet för spelfilm ingår både stöd för traditionell spelfilm och s.k. dokumentärfilm. Också stödet till kortfilm inrymmer stöd till alla slags kortfilmer inkl. dokumentära kortfilmer. På sätt ingår i dessa stödformer stöd till filmer samma för barn och ungdom. Jag förutsätter att Filminstitutets styrelse

särskilt bevakar att filmer för barn och ungdom utvecklas och SOU 1991 105 produceras. Kapitel I För spelfilm gäller att förhandsstödet kan utgå med högst 80 % produktionskostnaden och vara högst 10 milj.kr. Jag förutav sätter att samma krav kvalitet som hittills har uppställts skall gälla och att därför begreppet värdefull spelfilm kan kvarstå. Innan förhandsstödets ram skall det avsättas resurser för distribution och marknadsföring. En riktpunkt för filmens distribution bör att den kan ha premiär åtminstone tio platser samtivara digt. Totalt beräknas förhandsstödet kunna uppgå till 85 milj.kr. per år, varav 26 milj.kr. utgör stöd till svensk kortfilm.

Efterhandsstöd

Efterhandsstödet för spelfilm beräknas uppgå till 85 milj.kr. och varje film kan ett maximalt stöd 8 milj.kr. En förutsättning för att efterhandsstöd skall utgå är att filmen har fått en biografpublik minst 30 000 betalande besökare. Har den publiksiffran uppnåtts utgår ett stöd 4 milj.kr. för att successivt öka till 8 milj.kr. när publiksiffran år 110 000 betalande besökare.

Övriga stödformer

Branschstödet ökar och i synnerhet ökar biografstödet. Biografstödet kompletteras med ett stöd som innebär att biograferna får ett stöd i relation till sin publik. Förslaget innebär att också de biografer som inte betalar någon avgift till Filminstitutet får ett visst stöd för sin verksamhet. Summan av dessa stödinsatser innebår att det ekonomiska stödet till den svenska filmen ökar kraftigt. I nuläget kan stödet beräknas till ca 92 milj.kr., vilket skall jämföras med mitt förslag att stödet skall vara ca 170 milj.kr. En sådan ökning ger erforderliga ekonomiska resurser för en framgångsrik svensk filmproduktion.

1.2.4 Ökat för stiftelsens styrelse ansvar

Stiftelsens styrelse får ökat ansvar och ökad självständighet. Enligt min uppfattning är detta viktig förutsättning för att styrelse en och ledning skall kunna för helheten och därmed också ta ansvar för effektiviteten både ifråga om filmstödet och institutets egen verksamhet. Styrelsen bör därför få en mer självständig sammansättning. Detta innebär bl.a. att styrelsen inte skall ha en sammansättning där avtalets parter är representerade. För den konstnärlibedömningen av filmer som skall få förhandsstöd skall instituga

tet ha anställda konsulenter. Konsulenterna skall ha tidsbegränsa- SOU 1991 105 de anställningar på högst tre år. Kapitel I

1.2.5 Staten finansierar den filmkulturella verksamheten

I mitt förslag till nytt film- och videoavtal föreslår jag att genom avtalet finansieras enbart produktion av film, samt visst branschstöd och ett visst biografstöd. Det innebär att det inte avsätts någmedel för den filmkulturella verksamheten och att staten inte ra lämnar några bidrag till avtalets ändamål. Staten svarar i stället helt för den filmkulturella verksamheten. Jag räknar med att staten bibehåller sitt totala ekonomiska stöd och att det stödet avsätts för filmkulturella ändamål. Stödet år för budgetåret 199192 64 299 000 kr. och det ger erforderligt utrymme för en filmkulturell verksamhet. Genom en ändrad ansvarsfördelning finns det icke oväsentliga rationaliseringsmöjligheter, varför den totala filmkulturella verksamheten bör kunna öka. Filminstitutet bör t.ex. inte skaffa sig ytterligare egna biografer och bör inte heller bedriva en egen importverksamhet av film. Jag förutsätter att statens beställning av innehållet i den filmkulturella verksamheten blir målstyrd och långsiktig. Det bör inte ankomma staten att föreskriva medlen för Filminstitutet t.ex. i form av antal tjänster m.m.

1.2.6 Ett helt statligt finansierat alternativ

Visar det sig inte möjligt att till stånd ett nytt film- och videoavtal föreslår jag att finansieringen av verksamheten i sin helhet blir ett statligt I ett statligt alternativ utgår jag ifrån att ansvar. verksamheten skall ha samma omfattning, som jag har skissat i avtalsalternativet. Jag föreslår att staten finansierar ett sådant alternativ att biografbiljetter belåggs med mervärdesskatt genom och att den särskilda skatten videokassetter bibehålls.

SOU 1991 105

2 Den svenska filmpolitiken

Kapitel 2

2.1 Det nuvarande filmavtalet

Den svenska filmpolitiken har, sedan 1963 års filmavtal, varit i stort sett oförändrad. Stiftelsen Svenska Filminstitutet blev genom 1963 års avtal den organisatoriska ramen för samarbetet mellan och filmindustrins olika intressenter. Före 1951 förekom statens inga statliga bidrag till svensk filmproduktion. Under 1950- och 1960-talen utvecklades vissa former för stöd till filmen i form av återbåring av erlagd nöjesskatt. Förutsättningarna för den svenska filmproduktionen ändradesi 1963 års filmavtal. Avtalet slöts mellan staten och grunden genom filmbranschen och ekonomiska och organisatoriska förutsättgav ningar för svensk filmpolitik. De ekonomiska förutsättningaren skapades huvudsakligen genom att 10 % av biljettintäkterna na från biograferna tillfördes filmfond vid Svenska Filminstitutet. en Detta avtal har därefter utgjort grunden för verksamheten vid Filminstitutet. I 1982 års film- och videoavtal kom videobranschens organisationer in som nya avtalspartners. Filmavtalen har varit och är frivilliga överenskommelser mellan parterna och baseras en gemensam uppfattning om värdet svensk filmproduktion. Staten har inte via filmavtalen lämav en nat ett ensidigt ekonomiskt stöd. Förutsättningen har hela tiden varit att filmindustrin själv skall svara för de huvudsakliga ekonomiska insatserna. Avtalen skall ses som ett uttryck för en vilja till samarbete där branschernas organisationer tillsammans med ett både för filmkulturella och ekonomiska fråstaten tar ett ansvar Rent ekonomiskt åstadkommes via Filminstitutet en ekonogor. misk riskspridning, tillsammans med statens stöd, anses bidra som till fler svenska filmer produceras än vad som annars skulle ha att varit fallet. Statens bidrag till filmavtalet består i att via lagstiftning lämna befrielse från mervärdesskatt biografbiljetter och befrielse från kassettskatt sådana videokassetter för vilka avgift betalas till filmfonden vid Filminstitutet. Staten lämnar dessutom via avtalet direkta bidrag till Svenska Filminstitutet.

2.2 Den svenska filmpolitikens syfte

framgår bl.a. direktiven för denna utredning syftar svensk Som av vårt begränsade språkområde och vår filmpolitik till att inom skapa möjligheter för produktion av film, visning av kulturkrets

film och bevarande av det filmkulturella arvet. Det ingår inte i sou 1991; 105 mitt utredningsuppdrag att formulera en ny svensk filmpolitik Kapitel 2 och jag utgår därför i fortsättningen från denna beskrivning av syftet med den svenska filmpolitiken.

2.3 Motiven för ett statligt filmstöd

2.3.1 En nödvändig del i en nationell kulturpolitik

Statliga ekonomiska insatser i kombination med branschens egna insatser har ansetts vara helt nödvändiga för att Sverige inom sitt begränsade språkområde skall kunna upprätthålla en filmproduktion som baseras det svenska språket och den svenska kulturen. Denna uppfattning stöds också av utvecklingen i andra länder. Inom den Europeiska Gemenskapen utgör den nationella filmpolitiken en mycket viktig faktor och ett fortsatt nationellt stöd för filmproduktion ansesvara ett självklart och viktigt inslag i gemenskapens kulturpolitik. Endast i USA ger marknaden förutsättningar för en filmproduktion som inte bygger statliga insatser. Utan ett statligt stöd i samverkan med ett system för riskfördelning inom filmbranschen är en kontinuerlig produktion av svensk film inte möjlig att upprätthålla. Enligt uppgift från Filminstitutet krävs det minst 600 000 biografbesökare för att en spelfilm med normal budget skall bära sina egna kostnader. Endast ett fåtal filmer per år kan bedömas ha förutsättningar att nå en sådan publik. Den svenska filmpolitiken grundas också den uppfattningen att det år produktion och distribution av kvalitetsfilm som skall stödjas. Det är i hög grad just denna typ av filmer som skulle ha svårigheter att hävda sig en marknad helt utan stöd.

2.3.2 Övriga inslag i filmstödet

Barn- och ungdomsfilm

Den svenska filmstödet avser också att skapa förutsättningar för produktion och distribution av film för barn och ungdom. I Sverige liksom i andra europeiska länder är det väsentligt att stärka den nationella identiteten som en grund för den internationella förståelsen.

Bevarande och renovering av svenskfilm SOU 1991 105 Kapitel 2 Via filmavtalen har också stöd lämnats till produktion av kortfilm och dokumentärfilm liksom till olika insatser för att bevara och äldre svenska filmer, som utgör en väsentlig del av vårt renovera kulturarv.

Stöd för distribution av svensk film

En viktig del av den svenska filmpolitiken âr att skapa möjligheter att se bra svensk film också utanför storstäderna.

Stöd för export och import av film

Sverige kan genom export av svensk film bidra till att sprida kännedom om Sverige i andra länder. Import av utländsk kvalitetsfilm anses bidra till att öka kunskapen om andra kulturer.

2.4 Behovet av ett statligt ansvarstagande inom filmområdet

I direktiven för mitt utredningsuppdrag ingår att belysa om det behövs ett statligt ansvarstagande inom filmområdet. Såsomden svenska filmpolitiken är formulerad och med hänsyn till uppenbara ekonomiska realiteter finner jag det vara uteslutet att målen skulle kunna uppnås utan att staten tar sin del av ansvaret. Jag ser däremot inga fördelar med att staten skulle ta hela ansvaret. En stor del måste falla branschen. Syftet med ett fortsatt samarbetsavtal måste vara att underlätta de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för en svensk filmproduktion. Jag anser det bl.a. vara angeläget att ansvarsförhållandet mellan staten och branschen klargörs och mitt förslag utgår ifrån att statens anhuvudsakligen ligger inom de filmkulturella områdena. Ansvar svaret för och finansieringen själva produktionsstödet bör åvila av branschen. Statens insats i denna del bör begränsas till att genom lagstiftning skapa de ekonomiska förutsättningarna. Jag beskriver denna ansvarsfördelning i följande kapitel. Vid de överläggningar jag haft med företrädare för både som nuvarande och tillkommande avtalsparter har jag funnit att min uppfattning värdet av ett nytt avtal delas av alla. Enligt min om uppfattning föreligger goda förutsättningar för ett nytt film- och videoavtal i enlighet med av mig angivna riktlinjer. För den händelse ett sådant avtal inte skulle att träffa eller det skulle önskvärt att staten ansvarade för hela finansieanses

ringen redovisar jag i kapitel 7 ett sådant helt statligt finansie- SOU 1991 105 ringsaltemativ. Kapitel 2

3 Filmstöd i olika länder SOU 1991 105

Kapitel 3

Stöd till produktion av film är vanlig i alla länder, som har en nationell filmproduktion. Den enda filmproduktion som förekommer på enbart kommersiella villkor är den som sker i USA. Skälen för nationellt stöd till filmproduktion är likartade de svenska, som jag närmare har beskrivit i avsnitt 3.1. Jag har här valt att redovisa filmstödet i de nordiska länderna grund av de stora likheter som föreligger mellan dem. Redovisningen bygger uppgifter som sammanställts av Filminstitutet. Olika stödsystem förekommer också i övriga europeisk länder. Jag hänvisar i detta sammanhang till en sammanställning i Screen Digest oktober 1991. Av denna sammanställning och av de samtal jag haft med företrädare för EG-kommissionen i Bryssel, Frankrike och Italien framgår att ledande filmländer i Europa lämnar ett omfattande stöd till nationell filmproduktion. Det främsta exemplet är Frankrike. De franska filmsatsningarna är stora och den franska televisionen bidrar med stora stödbelopp genom direkta, i lag stadgade avsättningar. Också övriga länder inom EG har system där staten tar ansvar för filmkultur och filmproduktion. Inom EG-kommissionen i Bryssel accepteras fullt ut nationellt filmstöd som en del i EGs kulturpolitik. Den väsentligaste förutsättningen år att stödet får avse stöd för filmproduktion som sker det egna språket. Den fria rörligheten av arbetskraft och kapital får inte hindras. Stöd till produktion av film det svenska språket är helt förenligt med EGs regler. Däremot får stödet inte hindra producenter, regissörer, skådespelare och filmarbetare från EG-länder att arbeta i vårt land vid en kommande EG-anslutning. Jag bedömer att det mig föreslagna systemet är fullt förenligt med nuvarande poliav cy inom EG för kulturstöd.

3.1 Filmstöd i Sverige

Det svenska stödsystemet bygger ett avtalsförhållande mellan staten och film- och videobranscherna. Utöver de medel som tillförs Filminstitutet genom avtalet lämnar staten direkta ekonomiska bidrag. För budgetåret 199192 beräknas Filminstitutet disponera ca 126 milj.kr. avtalet och ca 64 milj.kr. genom statsbidrag. genom Totalt disponerar Filminstitutet ca 190 milj.kr. Medlen används både för filmproduktion och för filmkulturell verksamhet.

Fördelningen av det svenska filmstödet ser budgetåret 199192 SOU 1991 105 ut på följande sätt Kapitel 3 Produktion av svensk långfilm ca 75 milj.kr. Produktion till svenska kortfilmer ca 18 milj.kr. Internationella samproduktionsfonder ca 8 milj.kr. Stöd till produktion av svensk film är delad i två delar. Den ena delen är Filminstitutets egna engagemang i produktion av svensk film. Den delen som avser långfilmer kan uppskattas till ca 15 milj.kr. och beslut om dess användning fattas av institutets styrelse. Den andra delen är produktionsstöd till svenska långfilmer och det totala stödet kan beräknas till ca 60 milj.kr. Beslut om produktionsstöd till svenska långñlmer fattas av stiftelsens produktionsstödsnämnd. Nämnden har fem ledamöter, varav en är ordförande. Ordföranden utses av styrelsen, två ledamöter av filmbranschen och två ledamöter av Svenska Teaterförbundet. selektivt produktionsstöd kan utgå till svenska långfilmer med konstnärlig inriktning och under förutsättning att resurserna för produktionens genomförande föreligger. Stödet är ett förhandsstöd och återbetalningspliktigt enligt regler som styrelsen bestämmer. Stödet täcker förluster upp till en viss andel av filmens produktionskostnad, dock högst med visst belopp. l underlaget för produktionsstödet får inräknas vissa kostnader för marknadsföring. Det är inte vanligt att återbetalning av produktionsstöd sker. Stöd för produktion av svensk kortfilm är delad i flera delar. Den ena delen är Filminstitutets egna engagemang i produktion av svensk film. Den delen som avser kortfilm kan beräknas till ca 6 milj.kr. och beslut om dess användning fattas av institutets styrelse. De andra delarna disponeras av institutets produktionsstödsnämnd för kortfilm och konstnärsnämnden. Produktionsstödsnämnden för kortfilm disponerar ca 10 milj.kr. och konstnårsnämnden disponerar ca 2 milj.kr. Närmare bestämmelser om produktionsstöd till svenska kortfilmer samt om sammansättning och uppgifter för produktionsstödsnämnden för kortfilm fastställs av styrelsen. De stöd som utgår är förhandsstöd och stöden återbetalas i praktiken inte. Sverige är medlem i den nordiska film- och TV-fonden och i Europarådets samproduktionsfond Eurimages. Medlemsavgifterna är en del av det svenska filrrtstödet.

3.2 Filmstöd i Danmark

Danmark fick en ny filmlag den 1 maj 1989. Innan den lagen trädde i kraft fördelades huvuddelen av det danska filmstödet av tre konsulenter vid Det Danska Filminstitutet. Två av konsulentema arbetade med Vuxenfilm och en konsulent med barnfilm. Efter påtryckningar från bl.a. filmbranschen genomfördes en för-

ändring filmstödet att även en viss automatisk fördelning av SOU 1991 105 av stödet infördes. Kapitel 3 Det danska filmstödet finansieras helt av staten. Tidigare uppgick det till 50 milj. danska kronor. I samband med införandet ca den filmlagen tillfördes Filminstitutet ytterligare 15 milj. av nya danska kronor från staten. Huvudposterna i det danska filmstödet såg 1990 ut följande sätt 25 milj. danska kronor att fördelas av en konsulent vid Filminstitutet, 18 milj. danska kronor att fördelas i automatiskt stöd till fullfinansierade filmer, 16 milj. danska kronor till barnfilm att fördelas av en barnfilmskonsulent vid Filminstitutet, 4 milj. danska kronor till Eurimage och Nordisk Produktionsfond. Det danska automatiksystemet fungerar så att fullfinansierade filmer kan 50 % av sina produktionskostnader täckta. Det finns dock ett tak satt till 3,5 milj. danska kronor per film. Problemet med systemet är att pengarna kan ta slut och att filmerna får stå i kö för att de pengar filmerna år berättigade till. Det finns numera två konsulenter för Vuxenfilm vid Filminstitutet. Konsulenterna fattar beslut om de 25 milj. danska kronor som de har att fördela. l praktiken inriktas konsulenternas arbete på filmer som behöver mellan 50 och 100 procents produktionsstöd. Det finns inget förbud mot att film får stöd såväl från en automatiken som från någon av konsulenterna. Det har dock hittills inte blivit aktuellt. Erfarenheterna från det nuvarande danska systemet år blandade. Det verkar som om det fanns ett uppdåmt behov av att göra breda folkliga komedier. l alla händelser tillkom i rask följd fyra sådana filmer med stöd från automatiksystemet. Samtliga blev mer eller mindre misslyckade och fick dåliga publiksiffror. Under det senaste året har dock filmstödet sakta börjat spridas över ett bredare spektrum av filmer. Ett annat problem har varit att få pengarna i automatiksystemet att räcka till alla formellt korrekta ansökningar och bidragsberättigade produktioner. Det finns för närvarande uttalad kritik i Danmark mot automatiksystemet. Kritikerna menar att systemet slår blint och att fel sorts film får stöd av danska skattemedel. Filminstitutets ledning tillskyndare bedömer dock att de problem som föoch systemets rekommit under det första året är av övergående natur. Man tror att antalet ansökningar kommer att minska och att producenterna dragit erfarenheter av de misslyckanden som första året inneburit. En påtaglig spärr i automatiksystemet är att pengarna utbetalas först i efterhand. Det innebär att producenten egen hand eller via bank måste stå för finansieringen fram till dess att filmen är klar och har haft premiär.

2]

Stödet via konsulenterna Filminstitutet fungerar samma SOU 1991 105 sätt som det gjort under ett antal år. Det innebär att konsulenter- Kapitel 3 na beslutar på konstnärliga grunder om vilka filmer som skall ha stöd, varefter Filminstitutets direktör förhandlar med berörda producenter om olika ekonomiska frågor. Beslut om att godkänna produktionen fattas av Filminstitutets styrelse. Styrelsen har hittills inte vägrat godkänna någon produktion. Filmstödet som fördelas via konsulenter skall ses som ett uttryck för filmlagens och Filminstitutets medvetna kulturpolitiska prioritering. Automatiksystemet är ett komplement till detta. Det danska systemet innebår att alla filmer får en möjlighet att komma i åtnjutande av statligt filmstöd ett eller annat sätt.

3.3 Filmstöd i Norge

I samband med att den senaste borgerliga regeringen tillträdde i Norge sänktes det norska filmstödet. 1989 års nivå låg 48,7 milj. norska kronor, medan motsvarande summa för år 1990 var 36,2 milj. norska kronor. Dessa summor är relaterade till den första och andra punkten i nedanstående redovisning av de olika stödformerna. Detta var naturligtvis en stor minskning av det norska filmstödet. Under hösten 1990 blev det regeringsskifte i Norge. På förslag av den nya socialdemokratiska regeringen beslöt stortinget att öka filmstödet till 46,1 milj. norska kronor för år 1991. Det norska filmstödet är uppdelat i fyra olika delar enligt följande Det norska statsunderstödda filmföretaget Norsk Film AIS erhöll för år 1991 20,1 milj. norska kronor i produktionsstöd. En konstnärlig ledare lämnar förslag till styrelsen hur filmstödet skall fördelas. I regel satsas ganska filmprojekt per år. Dessa får i gengäld 70-80 % av sin produktionsbudget täckt av stöd från Norsk Film AIS. I dessa fall har företaget också produktionsansvar för filmen. Stödet har formen av en statlig kreditgarantiram, vilket innebär vissa ränteproblem för Norsk Film AS. Problemet uppkommer genom att kostnaderna kommer före intäkterna. Norsk Filminstitutt disponerar 1991 drygt 26 milj. norska kronor till produktionsstöd. Förslag till användningen av dessa resurser tas fram av ett särskilt produktionsutvalg. Till varje ansökningstillfälle söker tio till tjugo filmprojekt om stöd. Endast ett till två av dessa får positivt besked. Normalt är det årligen tre till fyra filmer som får i genomsnitt 7-8 milj. norska kronor i produktionsstöd. Beslut om stöd fattas av Norsk Filminstitutts styrelse. En särskild produktionsfond för film och TV-film disponerar årligen 20 milj. norska kronor. I denna fonds styrelse

finns två representanter för norsk TV, två representanter SOU 1991 105 från filmbranschen och en representant från staten. I två Kapitel 3 olika ansökningsomgångar per år får stöd ges till fyra till fem filmer. Ur denna fond ges även stöd till dokumentärfilmer. Norska filmer ges ett efterhandsstöd som är helt relaterat till filmernas biljettintäkter. Sålunda får alla norska filmer ett extra stöd från staten i efterhand motsvarande 55 % av filmens biljettintäkter. Barnfilmer får motsvarande 100 % av biljettintäkterna från staten. Detta stöd betalas ut årligen t.o.m. tre år efter filmens premiär och tills dess att filmens eget kapital och räntor år täckta. Ett normalt år uppgår stödet totalt till ca 30 milj. norska kronor. Det finns inget i det norska filmstödssystemet som hindrar att en film får bidrag från mer än en av de tre förstnämnda stöden. Detta förekommer dock i praktiken nästan aldrig. Det anses allmänt vara av särskilt värde att det finns olika källor att söka stöd ifrån. Därigenom garanteras viss bredd i den norska filmproduktionen. Det finns ingen särskild kvotering för barn- eller kortfilmer. Däremot finns det politiska uttalanden om att dessafilmtyper skall prioriteras, t.ex. genom önskemål att fem barnfilmer skall produceras inom en femårsperiod. En särskild arbetsgrupp har under år 1991 uppdrag av kulturdepartementet utrett nya former för det norska filmstödet. Diskussionen i Norge är för närvarande fokuserat kring två huvudfrågor. Den första gäller möjligheterna att aweckla garantisystemet med dess vidhängande ränteproblem och i stället införa ett rent statsstöd som kan tillgodogöras direkt. En andra fråga som diskuteras är att ersätta produktionsutvalget, som är knutet till Norsk Filminstitutt, med en konsulent enligt dansk modell. Filmbranschen i Norge önskar sådan förändring. Även frågan en om att införa en automatik i likhet med det danska systemet diskuteras.

3.4 Filmstöd i Finland

Den finska statliga stödet till filmproduktion uppgår år 1991 till 48,4 milj. finska mark. Detta är en ökning jämfört med tidigare år. För år 1992 blir ökningen 1 milj. finska mark. Fram t.o.m. april 1989 bestämde den Finska Filmstiftelsen rekommendation från en produktionsnämnd hur hela filmstödet skulle fördelas. Liksom i övriga nordiska länder ansågs det dock angeläget att till stånd ett system där filmstöd kunde sökas från flera olika håll. Därför genomfördes en förändring av filmstödet med följande inriktning Ungefär 15 procent av det årliga filmstödet, dvs. ca 7,2 milj. finska mark, avsätts till en automatik. Inom ramen för au-

tomatiken kan en producent maximalt erhålla 50 % av pro- SOU 1991 105 duktionskostnadema och högst 1,1 milj. finska mark per Kapitel 3 film. Under år 1991 kommer fem filmer att stöd via denautomatik. Automatiken ger ett säkert men relativt lågt na bidrag, varför denna form inte alltid upplevs som attraktiv av alla filmprojekt. Cirka 25 % av filmstödet avsätts till fördelning av en produktionsnâmnd. Denna nämnd har fem ledamöter, som representerar producenter, dramaturger, filmdirektörer m.fl. Det finns inga restriktioner för nämnden då det gäller hur mycket pengar som kan anslås till varje projekt. Normalt sett ligger stödet kring 60 % av produktionskostnaden. Resterande 60 % av produktionsstödet fördelas efter beslut av Filmstiftelsens direktör. Av stödet skall 35 % till spelfilmer och 25 % till dokumentârfilmer. Underlag för beslut tas fram av två producenter inom Filmstiftelsen. Inte heller för dessa beslut föreligger några procentsatser eller andra ramar om hur stort stödet får vara. Det år i princip möjligt för ett filmprojekt att stöd både från produktionsnåmnden och Filmstiftelsens direktör. Det är dock mycket ovanligt. Filmer som får stöd från automatiken kan däremot inte del av något annat stöd. Detta stöd år utformat som en förlustgaranti. I praktiken är kraven för återbetalning dock generösa att detta aldrig blir aktuellt.

4 till litterära SOU 1991 105

Upphovsrätt

Kapitel 4

konstnärliga verk

Det ingår visserligen inte i mitt utredningsuppdrag att utreda den svenska upphovsrättslagstiftningen. Orsaken till att jag nu lämnar förslag till ändring av den lagstiftningen är att en sådan lagändring kan innebära stabil och långsiktig finansieringsgrund för en Filminstitutet. Därtill kommer att de upphovsrättsliga frågorna diskuteras i flera europeiska länder. Några länder bl.a. Tysknu land har redan i sin lagstiftning infört upphovsrättsligt grundad ersättning i formav en avgift videokassetter.

4.1 Upphovsrätten

Med upphovsrätt avses den rått som författare, kompositörer, konstnärer och andra upphovsmän har till sina verk. Bestämmelserna om denna rätt finns i lagen 1960729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk URL. I lagen finns också bestämmelser om rättigheter som anses stå upphovsrätten nära, de s.k. närstående rättigheterna. Dessa bestämmelser ger utövande konstnärer, artister, musiker, sångare m.fl, producenter av fonogram, grammofonskivor och andra ljudinspelningar, producenter av filmverk filmer och videogram m.fl. vissa tidsbegränsade rättigheter att bestämma över utnyttjandet över sina prestationer. Bestämmelserna om rätt till fotografisk bild år beträffande kopiering desamma för upphovsrättsliga verk, men finns samlade i en som särskild lag, lagen 1960730 om rätt till fotografisk bild fotoL. Den upphovsrättsliga lagstiftningens syfte är att ge skydd skapandet det litterära och konstnärliga området. Detta sker genom att den som skapat ett verk, utfört en prestation eller producerat ett fonogram eller en film ges en principiell ensamrätt att bestämma om utnyttjandet av verk och prestationer. Denna ensamrätt ger också upphovsmän och utövande konstnärer ett ekonomiskt underlag för verksamheten. Det utgör dessutom en förutsättning för de olika investeringar som måste göras för att dessa verk och prestationer skall kunna spridas till allmänheten. Utan upphovsrättslig reglering skulle produktion av sådana verk en knappast kunnat ske, eftersom någon möjlighet att återfå produktionskostnaderna då inte skulle finnas. Särskilt tydligt blir detta vid kostnadskrävande produktioner, t.ex. spelfilmsproduktion. En normal produktionskostnad för en svensk spelfilm ligger i dag ett genomsnitt ungefär 12 milj.kr. Den upphovsrättsliga ensamrätten, de närstående rättigheterna och fotografirätten gäller dock inte oinskränkta. Av hänsyn till

allmänna intressen har vissa inskränkningar gjorts. Av särskilt in- SOU 1991 105 tresse i detta sammanhang är inskränkningen i 11 § URL. Enligt Kapitel 4 denna får enstaka exemplar offentliggjort verk framställas för av enskilt bruk. Med stöd av denna inskränkning kan var och en utan att begära tillstånd till det och utan att betala ersättning för utnyttjandet för enskilt bruk kopiera bl.a. radio- och TV-program samt musik- och videokassetter. Exemplaret får användas för annat ändamål. Då bestämmelsen tillkom förutsattes i huvudsak manuell kopiering utan ekonomisk betydelse för rättighetshavaren.

4.2 Den tekniska utvecklingen

Den tekniska utvecklingen efter den upphovsrättsliga lagstiftningens tillkomst har i väsentliga hänseenden påverkat upphovsmäns och andra rättighetshavares möjligheter att kontrollera hur och i vilka sammanhang deras verk och prestationer används. Bl.a. har utvecklingen på det reproduktionstekniska området gjort det möjligt för envar att framställa exemplar av skyddade verk i en omfattning och med en kvalitet som inte förutsågs när den upphovsrättsliga lagstiftningen kom till. Då existerade inte kassettbandspelaren och videobandspelaren. Det fanns i begränsad omfattning rullbandspelare, som kunde användas för inspelning av upphovsrättsskyddade verk inom musikområdet. Omfattningen av den inspelningen var av marginell betydelse för upphovsmännen. Denna tekniska utveckling har lett fram till ett utnyttjande för enskilt bruk som i grunden ändrat förutsättningarna för upphovsmännen inom film- och musikområdet att ekonomisk ersättning för sina verk. Hushållens användning av videobandspelare under senare hälften av 1980-talet framgår av följande diagram.

Diagram 1

S09 1991 105 .

Videobandspelarei de svenska hushållen 1984-1990och branschens lör 1991-1994 Kapitel 4 prognos

h a u P 70 u n e r - J; d

å i 0 I

e c - å l 60 e l n j 1 t 50 2

M

40 j

30 j

Z 20

w

0 -

1984 1986 1988 1990 1992 1994

Något mer än 20 % av de svenska hushållen hade 1984 tillgång till en videobandspelare, mot över 50 % 1990. Branschens prognos visar att hushållstäckningcn 1994 kommer att ha närmat sig 65 %. Videobandspelaren används av hushållen i huvudsak för hemkopiering och för visning av hyrda inspelade kassetter. De används av hushållen i stort bara för uppspelning av upphovsrättsskyddade verk. En vanlig användning är bandning av TVprogram. Ytterligare ett mått bruk av videobandspelare år försäljningen av oinspelade videokassetter. Nedanstående diagram visar försäljningsutvecklingen för oinspelade videokassettband under större delen av 1980-talet.

Diagram2 SOU 1991 105 Försäljningen av oinspeladevideokassettband1982-1990ochbranschens prognos ñr 1991

aA ln t

10-- F I - 7.5

l 5.0

i 25

. 0 82 83 84 85 86 87 88 89 90 P91

Oinspelade kassettband för videobandspelare

Oinspelade kassettband mm 8

z

Oinspelade kassettband VHS-C

Anm. Kassettband av typerna 8 mm och VHS-C användsbarai videokameror.

Diagrammet visar en snabbt stigande försäljning under 1980talet. Det höga värdet 1982 och de efterföljande årens låga värde förklaras av kassettskattens införande det året. Kassettskatten ledde till en omfattande hamstring av band och därför blev försäljningen under efterföljande år låg. Den relativt sett låga försäljningen under åren efter 1982 påverkades också av att skatten videoband i början var hög 25 öre per spelminut. Skatten sänktes sedan år 1986 till 15 kr. per band. Den helt dominerande användningen av oinspelade videokassettband år för hemkopiering. Hemkopiering sker antingen av redan inspelade kassetter eller av TV-sända program. Inspelningen av FV-sända program gör det möjligt för människor att se programmen när de själva vill, liksom att använda inspelningarna för lån och byte inom bekantskapskretsen. sändningen av TV-program har under 1980-talet ökat dramatiskt, främst till följd av utbyggnaden av kabelnät för vidaresândning av satellitprogram.

l Sverige såldes år 1989 ca 14 miljoner oinspelade ljudkasset- sou 1991 105 ter. Hushållstäckningen vad avser ljudkassettbandspelare får i dag Kapitel 4 i det närmaste fullständig och i flertalet hushåll finns anses vara tillgång till mer än en ljudkassettbandspelare. Det huvudsakliga användningsområdet för oinspelade ljudkassetter är kopiering av upphovsrättsskyddad musik. Ett bra exempel år användningen ljudkassetter i bilar. Regelmässigt är det i av detta sammanhang hemkopierad musik som används. Genom den tekniska utvecklingen har upphovsrättsskyddet kraftigt försvagats och i detta hänseende har utvecklingen varit till ekonomisk skada för musik- och filmbranscherna. Videobranschen har under senare tid drabbats av TV-utbudet av spelfilmer och möjligheter finns att tidsförskjuta tittandet respektive att som byta och låna spelfilmer som har spelats in via dessa TV-såndningar.

4.3 Vissa principfrågor

Filminstitutet har i olika skrivelser till regeringen hänvisat till den grundläggande principen att alla filmvisare skall bidra till produktion ny svensk film. Biograferna och videobranschen bidrar till av nyproduktionen svensk film genom de avgifter de betalar till av Filminstitutet, medan den snabba utbyggnaden av kabel-TV inte några bidrag till nyproduktion av svensk film. Utbyggnaden ger kabel-TV och Sveriges Televisions utbud av långfilmer har biav dragit till färre biografbesök och en vikande marknad för videobranschen. Detta har i sin tur lett till att den finansiella grunden för Filminstitutet har blivit försvagad. Filminstitutet har beträffande filmvisning i televisionen föreslagit att avgifter från kabelnät överförs till Filminstitutet. att filmavgifter införs betal- TV-kanaler för långfilm samt att filmavgifter införs för TV-visningar. film visas i televisionen har televisionsföretaget köpt Når en rätten att visa filmen. Priset för den rättigheten år ett förhandlingsresultat mellan televisionsföretaget och den som äger filmrättigheten. Televisionsföretaget har däremot inte köpt rätten för sikunder att tidsförskjuta tittandet eller att låna ut eller byta inna spelade filmer har sänts ut av televisionsföretaget. Det är som denna hemkopiering har negativa ekonomiska effekter för som svensk film. Den ändring av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk jag föreslår stärker de ekonomiska som nu förutsättningarna för nyproduktion av svensk film. Jag finner därför ingen anledning att därutöver föreslå avgifter kabelnät, betal-TV-kanaler m.m.

4.4 Förslag till ändring lagen 1960729 av om SOU 1991 105 upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Kapitel 4 samt av lagen 1960730 rätt till om fotografisk bild

Det år rimligt att rättighetshavarna kompenseras för det ökade utnyttjandet av deras verk och för det inkomstbortfall som privatkopieringen innebär. Att förbjuda privatkopieringen genom en ändring av 11 § URL är inte vare sig önskvärt eller praktiskt genomförbart. Efterlevnaden av ett sådant förbud skulle över huvud taget inte kunna kontrolleras. Jag anser därför att råttighetshavarna bör kompenseras genom en upphovsrättslig avgift på oinspelade band, kassetter och liknande. Lagförslaget bifogas utredningen som bilaga Genom att lägga avgiften band och kassetter och inte inspelningsapparaturen markeras kopplingen mellan konsumenten, som ytterst får stå för kostnaden, och kompensationen till rättighetshavama.

4.4.1 Upphovsrättsliga avgifter i andra länder

Ett antal länder i Europa har en lagstiftning angående avgift kassetter. Vid de kontakter jag har haft med den Europeiska Gemenskapen har jag inhämtat att det inte föreligger några hinder för att införa den typ av lagstiftning som jag nu föreslår. En kassettavgift kan konstrueras på många olika sätt. Det kan därför vara av intresse att studera några av systemen i andra länder. Det land som först genomförde bestämmelser om kompensation till rättighetshavarna för privatkopiering av ljud och bild var Västtyskland 1965. Därefter följde Österrike 1980 och Ungern 1982. Sedan dess har åtskilliga andra länder också tagit liknande steg eller förberett lagstiftning i ämnet. systemen varierar från land till land. Allmänt har man ansett att både audio- och videoinspelningar bör berättiga till ersättning. Vilka medier som ligger till grund för avgiftssystemen varierar. I vissa länder förekommer avgifter såväl band som apparatur. Betalningsskyldigheten läggs tillverkare och importörer av inspelningsutrustning ocheller band. Det är vanligt att undantag görs för sådan utrustning och sådana band som är avsedda för professionella ändamål som t.ex. diktafoner. Föreskrifter om återbetalning av avgift för band som används för andra ändamål än inspelningsândamål förekommer också. Inkasseringen av avgifterna görs antingen av en speciell inkasseringsorganisation, som bildats för just detta ändamål eller av en existerande råttighetshavarorganisation som sedan fördelar andelarna till organisationer som representerar de olika kategorierna av rättighetshavare. Det förekommer att det i lag föreskrivs att en

särskild andel av inkasserade avgifter skall användas för kulturella SOU 1991 105 ocheller sociala ändamål. Kapitel 4

4.4.2 Upphovsrättsavgifter i Österrike

l Österrike infördes bestämmelser om en tomkassettavgift i upphovsrättslagen l980. Vissa justeringar i lagstiftningen ägde rum 1986. Skyldiga att betala ersättningar är tillverkare och importörer av tomkassetter såväl audiokassetter som videokassetter. En subsidiär skyldighet finns hos återförsäljarna. Avgiftens storlek bestäms i ett avtal mellan AUSTRO-ME- CHANA, en collecting society som företräder rättighetshavarna och organisationer som representerar de avgiftsskyldiga. Avgiften utgår med visst belopp per timme, olika stort för audio- respektive videokassetter. Avgiften för videokassetter är ungefär 1,5 gånger den för audiokassetter. De användare som undertecknat avtal med inkasseringsorganisationen favoriseras genom lägre avgift. Ersättningsberättigade är upphovsmän, utövare och fonogramproducenter. Genom bestämmelser i lag måste rättighetshavarnas organisationer sätta av mer än hälften av ersättningen till rättighetshavarnas sociala och kulturella ändamål. Till dessamedel har utländska rättighetshavare inte tillgång. Aterstoden, 49 % av inkasserad ersättning, fördelas mellan olika râttighetshavarkategorier och blir därefter föremål för individuell utbetalning till såväl nationella som utländska rättighetshavare.

4.4.3 Upphovsrättsavgifter i Island

Den isländska upphovsrättslagen innehåller sedan 1984 bestämmelser om en avgift oinspelade audio- och videokassetter samt videobandspelare. Avgiftens storlek är fastställd i lag och uppgår för apparater till 4 % importpriset eller tillverkarens försäljningspris. Avgiften band och kassetter är fastställda till belopp som indexreglerats. Avgiften för videokassetter är 3 gånger så stor som den för audiokassetter. Avgiften inkasseras av ett collection center som överför 15 % inkasserade ersättningar till en fond för kulturella ändamål. av Återstoden skall fördelas till rättighetshavarna och om de organisationer som dessa representeras av inte kan komma överens om fördelningen, avgörs den genom skiljedom. Utländska rättighetshavare har rått till ersättning endast grundval av materiell reciprocitet dvs. ersättningsrätten gäller ba-

ra i förhållande till länder som ger isländska rättighetshavare SOU 1991 105 samma rätt. Kapitel 4

4.4.4 Upphovsrättsavgifter i Västtyskland

l Västtyskland har rättighetshavarna kompenserats för privatkopiering sedan 1966. Till en början fick rättighetshavama ersättning endast genom en royalty inspelningsapparatur. Sedanden 1 juni 1985 finns i Västtyskland också en avgift oinspelade videogram och fonogram. Avgifternas storlek finns intagna i lag och gäller om ingenting annat överenskommits. Avgiften oinspelade band utgår per timme och avgiften för videogram är ca 1,5 gånger avgiften för ljudband. Avgiften inkasseras av en särskild collecting society, som bildats för ändamålet och som kontrolleras av rättighetshavarnas organisationer. Inkasseringen och fördelningen av de tyska kassettavgiftema är intimt sammankopplad med den tyska lagstiftningen om collecting societies. Denna lagstiftning som i detalj reglerar hur rättighetshavarnas organisationer skall vara konstruerade samt sköta sitt uppdrag, saknar motsvarighet i Sverige. Bestämmelserna om collecting societies reglerar i viss utsträckning också skyldigheter och möjligheter för dessa att göra avsättningar för allmänkultureloch sociala ändamål. Tomkassettavgiften i Västtyskland fördelas mellan rättighetshavarnas organisationer, olika för audio- och video. Föreskrift om att viss del skall användas till allmänkulturella ändamål saknas. Vissa av organisationerna använder dock mindre delar av inkasserade belopp för kulturella och sociala ändamål i enlighet med möjligheterna enligt lagstiftningen om collecting societies. Tomkasettersättningen i Tyskland fördelas till individuella rättighetshavare. Principen om nationell behandling utan krav reciprocitet tillämpas, vilket alltså innebär att utländska råttighetshavare har rätt till ersättning.

4.4.5 Upphovsrättsavgifter i Frankrike

De franska bestämmelserna om en avgift oinspelade audiooch videoband trädde i kraft den 1 januari 1986. En särskild nämnd där hälften av ledamöterna tillsätts av rättighetshavarna och den andra hälften av importörer och tillverkare av band samt konsumenter med en ordförande som utses av regeringen bestämmer kassettavgifternas storlek. Avgiften utgår per timme för ljudkassetter och videokassetter. Avgiften för video är 1,5 gånger större än avgiften för audio.

Berättigade till ersättning är upphovsmän, utövande konstnärer SOU 1991 105 och producenter till verk på fonogram och videogram. Kapitel 4 Enligt lagen skall ersättningen inkasseras av en eller flera organisationer som representerar råttighetshavarna. I Frankrike är det olika organisationer som kasserar in ersättningen för video- respektive audiokassetter. Enligt den franska lagstiftningen är de olika collecting societies som företräder de olika kategorierna av rättighetshavare tvungna att använda 25 % av ersättningen till kulturella ändamål. Härmed avses stimulans till kreativitet och levande framföranden och utbildning av utövande konstnärer. Beslut rörande dessamedel fattas med två tredjedels majoritet av årsmötet i den berörda organisationen. Återstoden fördelas mellan upphovsmännen, de utövande konstnärerna och producenterna i andelar som bestäms i den franska upphovsrättslagen. Det finns ingenting i den franska lagstiftningen som utesluter betalning av ersättning till utländska råttighetshavare.

4.4.6 Upphovsrättsavgifter i Finland

Då varken Norge eller Danmark ännu har någon upphovsrättslig avgift tomkassetter år det bara Finland jämsides med Island av de nordiska länderna som har en sådan ordning. Då såväl den nuvarande svenska upphovsrättslagstiftningen som arbetet med en revision av denna skett och sker i nordiskt samarbete, finns det anledning att med särskilt intresse studera de modeller som valts i andra nordiska länder. Finland har haft en lagstiftning om en avgift oinspelade band sedan 1984. Lagstiftningen har justerats 1991. Skyldiga att betala ersättningen är importörer och tillverkare av band, kassetter och liknande, som kan användasför inspelning. Rätt till återbäring av avgiften finns beträffande band som exporteras, används för yrkesmässig inspelning, band som används för handikappade samt för sådana band som av utbildningsministeriet särskilt undantagits. Genom att tullen genom lagstiftning, som skärpts 1991, inte får lämna ut band till importör som inte kan visa att han antingen betalt tomkassettavgiften, ställt säkerhet för densamma eller eljest har inkasseringsorganisationens medgivande att ut banden, har lagstiftaren sett till att de praktiska möjligheterna att inkassera ersättningen blivit utomordentligt goda. Ersättningens storlek fastställs av undervisningsministeriet som också har hand om lagstiftningsfrågor upphovsrättsområdet årligen efter förhandlingar med organisationer som representerar tillverkare och importörer och rättighetshavarna. Enligt artikel 26 A skall avgiften vara på en sådan nivå att den kan anses vara en rimlig kompensation för privatkopiering av verk som har

sänts i radio eller television eller som har inspelats ett ljud- el- SOU 1991 105 ler videoband. Ersättningen relateras till speltidens längd och för Kapitel 4 video är den ca 80 % högre än för audio. Det är uttryckligen föreskrivet i artikel 26 A i den finska upphovsrättslagen att ersättningen skall betalas ut till rättsinnehavarna till de nämnda verken och till gemensamma ändamål. Ersättningen skall kasseras in genom en organisation som representerar ett flertal finska upphovsmän området och som godkänts av undervisningsministeriet för detta ändamål. 1 lagtexten anges vidare att en förutsättning för att ministeriet skall kur.na godkänna en organisation för inkasseringsuppgiften är att der.na organisation, dels gjort upp en fördelningsplan för ersättningarna, dels förbundit sig att använda en del av ersättningen för särskilda kulturella ändamål. Hur stor denna del skall vara, skall bli föremål för årliga överenskommelser mellan undervisningsministeriet och organisationen. I enlighet med dessa bestämmelser fördelas i Finland år 1991 av ersättningen för audiokassetter 60 % för gemensamma kulturella ändamål och 40 % till individuell fördelning. Av videodelen går två tredjedelar till gemensamma kulturella ändamål och en tredjedel till individuell fördelning. Medel avsatta för gemensamma ändamål används som stöd till produktion av musik, film, television, video m.m. Av de två tredjedelar av videoersättningarna som används för gemensamma kulturella ändamål kan noteras bl.a. följande användningsområden under 1990.

Till Finlands F ilmstiftelse för produktions- och distributionsstöd 3,5 miljoner FIM

AVEK Upphovsmännens och Utövarnas Central för Audiovisuell Mediakultur för produktion och distribution av kortfilm 9,25 miljoner FIM

AVEK och Finlands Filmstiftelse tillsammans för anordnande av kurser för filmarbetare 3 miljoner FIM

AVEK för stipendier för konstnärligt verksamma personer det audiovisuella området 1,2 miljoner FIM

AVEK för stöd till videoverkstäder samt till produktion av audiovisuellt utbildningsmaterial 1 miljon FIM

AVEK och Finlands Filmstiftelse tillsammans för stipendier till filmare 0,9 miljoner FIM

Stöd till musikvideoproduktion 3 miljoner FIM

Den individuella fördelningen sker via olika rättighetshavaror- SOU 1991 105 ganisationer. Utbetalning till utländska rättighetshavare förutsät- Kapitel 4 ter materiell reciprocitet.

4.5 Internationella regler

Upphovsrätten regleras internationellt genom flera olika konventioner. Den grundläggande överenskommelsen är 1886 års Bernkonvention till vilken Sverige år 1904 anslöt sig. Andra konventioner på området är Världskonventionen om upphovsrätt, och den Internationella konventionen 1961 om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, den s.k. Romkonventionen. En av de grundläggande principerna i dessa konventioner är den om nationell behandling. Denna innebär att ett konventionsland måste ge verk av utländska upphovsmän samma skydd som landet tillerkänner verk av sina egna medborgare. Denna princip, som är grundvalen för det internationella upphovsrättsliga skyddet, har fått vidkännas några undantag. vissa I särskilda fall tillåter konventionerna att skyddet görs beroende av reciprocitet, dvs. att ett konventionsland inte är tvunget att ge verk av utländska medborgare det skydd som verk av landets egna medborgare åtnjuter med mindre den utländska medborgarens land ger verk av upphovsmän från det första landet motsvarande rättigheter. Om man överväger att införa en ersättning oinspelade band inställer sig frågan om Sveriges internationella åtaganden det upphovsrättsliga området innebär att en sådan rått måste ges även till andra än svenska upphovsmän. Rätt till ersättning vid tillverkning, försäljning eller import av oinspelade band och kassetter finns inte intagen i någon av de nämnda konventionerna. Som framgått av det föregående har vissa länder ansett det förenligt med sina konventionsåtaganden att föreskriva reciprocitet såsom förutsättning för skydd till utländska upphovsman. Jag anser därför att ersättning till utländska rättighetshavare bör utgå endast under förutsättning av reciprocitet. Visar det sig att den internationella utvecklingen går mot principen om nationell behandling, får frågan övervägas nytt.

4.6 Vissa överväganden

Ersättningen skall utgöra kompensation för ökat nyttjande och för ekonomiska förluster grund av privatkopieringen. Den bör därför utgå till dem som är upphovsman enligt upphovsrättslagen, fotografer enligt fotoL men också till innehavare av s.k. närstående rättigheter dvs. utövande konstnärer och framställare av filmer, grammofonskivor och andra ljud- och filmupptagningar.

Någon särskild rätt till ersättning för radioföretag grund av ut- SOU 1991 105 nyttjande i företagets rätt enligt 48 § URL har jag inte funnit skäl Kapitel 4 att föreslå. De negativa effekterna för ett sådant företag av privatkopieringen torde vara mindre än för de övriga nämnda rättsinnehavama. Innehar radioföretaget upphovsrätten, är det emellertid självfallet berättigat till ersättning som vilken upphovsman som helst. Av praktiska skål bör tidpunkten för ersättningsskyldighetens inträde vara när anordning som är ägnad som underlag för att framställa exemplar av verket för enskilt bruk av tillverkaren för första gången säljs för spridning till allmänheten. För importerade kassetter bör tidpunkten vara importtillfâllet, eftersom det då finns möjlighet att genom tullmyndigheternas medverkan åstadkomma en effektiv kontroll av att avgiften verkligen betalas. Metoden har med framgång prövats i Finland. Jag föreslår emellertid inte i detta sammanhang några regler om detta. Ersättningsskyldigheten skall åvila tillverkaren respektive importören av anordningar. Med anordning avses såväl ljud- och filmkassetter andra tekniker avsedda för kopiering. År som anordningen inte lämpad för privatkopiering inträder ingen ersättningsskyldighet. En ytterligare förutsättning för att ersättningsskyldighet skall inträda år att anordningen säljs för spridning till allmänheten. l annat fall föreligger inte den risk för privatkopiering som år grunden för avgiften. Om ingenting särskilt hade angetts i lagtexten skulle avgiftens storlek fått förhandlas fram mellan å ena sidan de ersättningsberättigade och å andra sidan de ersättningsskyldiga. Därest någon överenskommelse inte kommit till stånd skulle frågan ha fått lösas vid domstol sedvanligt sätt. Då parterna i ett fall som det förevarande saknar egentliga påtryckningsmedel, bör en sådan artificiell förhandlingssituation enligt min mening inte tillskapas. Att för detta speciella ändamål införa skiljedomsinstitutet i den upphovsråttsliga lagstiftningen har jag inte heller funnit lämpligt. Avskälig ersättning till rättighetshavarna för giften, som skall utgöra privatkopieringen, bör i stället fastställas av regeringen efter samråd med berörda parter. Det år i praktiken omöjligt att förhand fastställa vilken eller vilka upphovsmän som kommer att kopieras. Ersättningsrâtten är således principiell. Det är därför heller inte möjligt att låta varje ersättningsberättigad upphovsman själv kräva in avgiften från tillverkare och importörer. Därför bör krav ersättning göras gällande endast av en organisation som för ändamålet företräder samtliga kategorier av ersåttningsberâttigade svenska upphovsman. Svenska upphovsmän, utövande konstnärer och producenter är utomordentligt vålorganiserade. De har redan nu rutiner för såväl inkassering fördelning av upphovsrättsliga ersättningar. Ett som fungerande samarbete mellan å ena sidan upphovsmännen, foto-

graferna och de utövande konstnärerna och å andra sidan fono- SOU 1991 105 film- och videoproducenterna finns också etablerat. En Kapitel 4 gram-, fördelning den nu föreslagna avgiften bör därför inte stöta av några praktiska problem av betydelse. Det är självfallet de nämnda organisationernas sak att avgöra efter vilka grunder fördelningen skall ske. Inget hindrar heller att en sådan organisaion beavsättning till kollektiva ändamål. Ett sådant ändastämmer om mål är det filmstöd som jag främst har att utreda. Jag förutsätter att ett särskilt avtal träffas mellan den upphovsrättsliga organisationen och Filminstitutet. Beslut om ersättning för filmstöd bör vara ett långsiktigt beslut. Genom att upplåta organisation att bevaka, driva in och en fördela ersättningen, får man en samordning av indrivningen som också besparar de ersättningsskyldiga ett stort antal olika ersätt-

ningskrav. Genom att föreskriva att ersättningen endast får inkasseras georganisation, uppnår man att organisationen blir legitinom en merad att driva in ersättning oavsett om den ersättningsberättigade är medlem i organisationen eller inte. Liksom är fallet i avtalslicenserna i 15 § och 22 d § URL bör sådan utomstående a en upphovsman i lag garanteras en likabehandling med medlemmari organisationen. Då det skall stå organisationen fritt att anna vända inkasserade medel för kollektiva ändamål har någon ovillkorlig rätt till individuell ersättning inte föreslagits. ersättningsbestämmelsen bör begränsas till Tillämpligheten av de länder hör till Bernunionen eller Världskonventionen som som svenska medborgare eller dem som har sin vanliga vistelseort ger i Sverige motsvarande rätt. Samma begränsning bör gälla för utövande konstnärer i förhållande till Romkonventionen. Regeringen har bemyndigande att meddela sådanaföreskrifter 62 § upphovsråttslagen. Ersättningen bör under vissa förutsättningar kunna återkrävas vill göra gällande återkrav har då från organisationen. Den som att visa att anordningen inte använts för privatkopiering. Härigemöjliggörs att avgiften ges ett schabloniserat innehåll och nom befästs avgiftens utformning som just en avgift och inte en skatt. Av praktiska skäl bör organisationens krav ersättning och krav återbetalning preskriberas efter en kortare tid. Jag föreom slår att organisationens krav ersättning skall preskriberas tre efter utgången det år då försäljningen eller importen ägde av Anspråk återbetalning från organisationen bör preskriberum. efter betydligt kortare tid och jag föreslår här sex månader efras utgången det år då rätten till återbetalning uppkom. En ter av längre preskriptionstid för dessa krav skulle blockera användninguppburen ersättning under alltför lång tid. en av

4.7 Specialmotiveringar till förslag till ändringar i SOU 1991 105 upphovsrättslagstiftningen Kapitel 4

11 §

Första stycket

Den har rätt till ersättning enligt bestämmelsen som är upphovsman till verk som antingen sänts i radio eller i television eller som har upptagits anordning genom vilket det kan återges. Det senare begreppet innefattar exempelvis musikinspelningar skiva eller kassett och videogram. De begrepp som valts för att beskriva underlaget för vilket ersättningen skall utgå, innebär att såväl bandmaterial som annan inspelningsteknik träffas av bestämmelsen. Anordningen skall dock vara ägnad som underlag för inspelning för privat bruk. Är den grund utformningen elav ler eljest inte ägnad för sådan användning, skall ersättningsskyldighet inte föreligga. Att materialet kan användas såväl professionellt som av privatpersoner medför däremot inte att ersättningsskyldigheten bortfaller. Det är för bestämmelsens tillämpning inte nödvändigt att anordningen år helt tom när den säljs. Den kan ändå vara ägnad som underlag för inspelning för privat bruk. En kassettmed ljud och bild kan vara inspelad i syfte att undgå ersättningsskyldigheten. Den träffas då ändå av bestämmelsen. Färdiginspelade musik- och videokassetter är också i regel försedda med en anordning som förhindrar inspelning och så sätt bör man kunna skilja dem från vad som egentligen är en tomkassett. Ersättningsskyldigheten inträder när anordningen importeras för spridning till allmänheten här i landet. För kassetter som tillverkas här i landet gäller att ersättningsskyldighet inträder, när den första gången säljs till allmänheten. Genom föreskriften att kassetterna skall spridas till allmänheten här i landet vid såväl import som inhemsk tillverkning undantas kassetter och dylikt som tillverkats för export eller som införts i landet av privatpersoner. Om det av omständigheterna framgår att anordningen inte kommer att användas för det här avsedda ändamålet, utan i stället kommer att användas professionellt av t.ex. ett bibliotek eller en radiostation, skall ersättningsskyldighet inte föreligga. Ersättningen skall betalas av importören eller av tillverkaren.

Andra stycket

Regeringen fastställer varje år det belopp till vilket ersättningen skall uppgå. Det sker efter samråd med de organisationer som företräder upphovsmännen och de ersättningsskyldiga. Det får ankomma regeringen att bestämma formerna för detta samråd.

Ersättningen bör uppgå till belopp som utgör skälig gottgörelse SOU 1991 105 till upphovsmännen för kopiering av verk som avses i första Kapitel 4 stycket.

Tredje stycket

Rätten att kräva in ersättningen tillkommer en organisation som företräder samtliga kategorier av ersättningsberättigade svenska upphovsmän och som godkänts av regeringen. Organisationen skall företräda upphovsmännen för ändamålet men behöver inte företräda dem i annat avseende något hinder att den företräder dem i andra frågor finns givetvis inte. Föreskrifter om fördelningen saknas helt. Det år en sak som rättighetshavarnas organisationer avgör. inget hindrar att man avsätter uppburna ersättningar för kollektiva ändamål. Jag förutsätter också att så sker.

Fjärde stycket

Bestämmelsen garanterar att upphovsmän som inte företräds av den inkasserande organisationen likabehandlas med organisationernas medlemmar vare sig ersättningen utbetalas individuellt eller används för kollektiva ändamål.

Femte stycket

Under vissa förutsättningar kan erlagd ersättning krävas tillbaka från organisationen som nämns i andra stycket. En sådan förutsättning år att materialet uteslutande har använts för annat än enskilt bruk trots att det ursprungligen var ägnat att användas för enskilt bruk. Annars inträder över huvudtaget ingen ersättningsskyldighet. Bevisbördan ligger på den som vill göra gällande återkrav men beviskravet bör inte ställas särskilt högt. lngår materialet typiskt sett i t.ex. en myndighets verksamhet bör detta som regel vara tillräckligt. Den åberopade användningen får dock inte vara helt tillfällig. Rätten till återbetalning förfaller om den inte gjorts gällande inom sex månader efter utgången av det år då rätten till återbetalning uppkom.

45 och 46 §§

Genom att hänvisning i dessa paragrafer gjorts till 11 a § blir även utövande konstnärer och framställare av fonogram, filmer,

videogram och andra inspelningar av ljud- eller filmverk berätti- SOU 1991 105 gade till ersättning. Kapitel 4

6Ia§

Genom föreskriften i 61 a § säkerställs att reciprocitet utgör förutsättningen för ersättning till fonogramproducenter vars framställare inte är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige samt att reciprocitet också utgör en förutsättning för att ersättning skall utgå till filmproducent som inte är svensk medborgare, svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller vars upptagning inte ägt rum i Sverige.

5 a § lag om rätt till fotografisk bild

Genom hânvisningen i 5 a § görs ersättningsrätten i 11 a § tilllämplig också fotografiska bilder. Lagrummet har utformats med 7 a § FotoL såsom förebild. Ändringar i förordningen 1973529 om tillämpning av lagen 1960729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och lagen 1960730 om rått till fotografisk bild med avseende andra länder och områden m.m.

4.8 Ekonomiska konsekvenser av en upphovsrättslig ersättning

Upphovsmännen har genom samverkan utnämnt en organisation att företräda samtliga kategorier av ersättningsberättigade upphovsmän, fotografer, utövande konstnärer och producenter och som har rätt att kräva en upphovsrättslig ersättning.

4.8.1 Den upphovsrättsliga avgiften

Jag föreslår att avgiften för ett tomt videokassettband av regeringen bestäms till 18 kr. per band och avgiften för ett tomt ljudkassettband till 2 kr. per band. Av de avgifterna räknar jag med att minst 40 % av avgiften för videokasetter kommer att tillföras Filminstitutet. Jag har haft överläggningar med de upphovsrättsliga organisationerna och kan därvid konstatera att samtliga intressenter önskar att en sådan lagstiftning införs i Sverige. En gemensam organisation är redan bildad, Copy Swede, som också har förklarat att man anser det ligga i rättighetsinnehavarnas intresse att tillföra Filminstitutet resurser det sätt jag har föreslagit.

Däremot råder det inbördes oenighet mellan olika företrädare för SOU 1991 105 rättshavarna om hur fördelningen av inflytande bruttobelopp Kapitel 4 skall ske. Med hänsyn till de stora värden som står spel anser jag dock att även dessa frågor kommer att kunna lösas av parterna vid slutliga förhandlingar. l mitt förslag förutsätter jag därför att via ett avtal med Copy Swede Filminstitutet tillförs 40 % av influtna avgifter från en i lag reglerad upphovsrättslig avgift. Den del av avgiften för videokassettband som jag räknar med för indirekta ändamål tillförs filmfonden vid Filminstitutet. Enligt branschens bedömning kommer det år 1991 att säljas 8,5 miljoner videokassettband. Det innebär att filmfonden vid Filminstitutet skulle ha tillförts ca 61,2 milj.kr. år 1991. Det finns ingenting som talar för att försäljningen av oinspelade videokassettbandkommer att vara lägre år 1993, utan snarare motsatsen. Andelen svenska hushåll som beräknas ha en videobandspelare år 1991 uppskattas av branschen till ca 57 %, för att år 1993 ha stigit till ca 62 %. Blir den prognosen verklighet bör också försäljningen av oinspelade videokassetter öka. Fortsätter försäljningen av dessaband att öka på samma sätt under åren 1992-1993 är det inte orimligt att beräkna den totala försäljningen år 1993 till 9,5 miljoner band. Det innebär i så fall att filmfonden vid Filminstitutet år 1993 kan tillföras 68,4 milj.kr. Det innebär att Filminstitutet får en stor ca och grundläggande finansieringskälla, som ger en stabil ekonomisk grund under en lång tidsperiod. Avgiften från ljudkassetter beräknas för år 1993 bli ca 28 milj. kr. Beräkningen bygger förutsättningen att försäljningen av oinspelade ljudkassetter år 1993 kommer att ha samma volym år 1989. År 1989 såldes 14 miljoner oinspelade ljudkassom ca settband. Regeringen bör i sin budgetprövning för år 1993 beakta att statsbidrag tidigare har utgått för vissa insatser inom fosom nogram- och musikalieområdet inte längre bör vara ett statligt ansvarstagande. Genom den upphovsrättsliga avgiften har upphovsmännen fått resurser för ett bredare eget ansvar.

4.8.2 Kassettskatten

Enligt lagen 1982691 om skatt vissa kassettband skall skatt erläggas för inspelade och oinspelade videokassettband och oinspelade ljudkassettband. Kassettskatten för videokassettbandår 15 kr. per band och för ljudkassetter 1 kr. och 50 öre per band. Kassettskatten infördes med motiveringen att den kraftiga ökningen av hemkopieringen av musik och bild varit till nackdel för rättighetsinnehavare av olika slag. Deras verk utnyttjades ett sätt inte tänkt. Departementschefen ansåg att dessa negasom var tiva verkningar av hemkopieringen skulle kompenseras genom direkt ekonomisk ersättning till grupper av rättighetshavare och geandra insatser bl.a. musik- och filmområdena. Kassettnom

skatten skulle skapa ekonomiskt utrymme för dessa åtgärder. De- SOU 1991 105 partementschefen ansåg också att en beskattning var motiverad Kapitel 4 av statsfinansiella skäl. Riksdagen ställde sig bakom dessauttalanden. Enligt lag om upphävande av lagen 1982691 om skatt vissa kassettband upphör skatten att gälla vid utgången av år 1992. Enligt mitt förslag genomförs en ändring av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk den 1 januari 1993. Det innebär att en avgift 18 kr. bestäms per oinspelad videokassett och att en avgift 2 kr. bestäms per oinspelad ljudkassett. Ett införande av en upphovsrättslig avgift påverkar konsumentpriset. Det finns här anledning att påminna om att försäljningen av videokassetter och ljudkassetter skulle vara marginell om det inte hade funnits upphovsrättsskyddade verk att hemkopiera. Det faktum att den upphovsrättsliga avgiften genomförs vid samma tidpunkt som kassettskatten avskaffas får inte innebära att den upphovsrättsliga avgiften betraktas som en skatt. Den upphovsrättsliga avgiften ger upphovsmännen en ekonomisk kompensation för hemkopieringen. De belopp som avsätts till indirekta ändamål avsätts till detta av den organisation som företräder upphovsmännen till förmån för kollektivet av upphovsmän.

5 Filmproduktion och filmkultur SOU 1991 105

Kapitel 5

5.1 Stödet för den svenska spelfilmsproduktionen

Det finns flera skäl för att jag nu efter omfattande diskussioner med företrädare för olika intressenter i film- och videobranschen presenterar ett till vissa delar omarbetat och till vissa delar ett nytt stödsystem för den svenska spelfilmen. Det råder en mycket stor enighet om att det gamla stödsystemet är behäftat med ett antal svagheter. Nuvarande produktionsstöd utgår endast som förhandsstöd. De filmer som får stöd behöver inte visa vare sig kvalitet i faktisk färdigställd produktion eller nå en viss publik.

5.1.1 Brister i det nuvarande systemet

Formerna för det nuvarande förhandsstödet garanterar inte kvalitet i produktionen av spelfilm som var stödets ursprungliga syfte. Beslut om stöd fattas i en partssammansatt nämnd, något som kan tendera att gynna kompromisser. Därigenom släpps fram filmer som inte uppfyller de krav kvalitet som är ett av de viktiga syftena med den filmpolitiken. Många av de filmer som producerats har inte heller haft publikmåssiga framgångar. Erfarenheterna visar att flertalet filmer som söker stöd förr eller senare får stöd. Systemet med förhandsstöd har utvecklats till ett kösystem. Producentrollen har blivit kraftigt försvagad. Splittrad finansiering i kombination med förhandsstöd kan medföra att ingen finansiårproducent känner det ekonomiska totalansvaret för den film som produceras. Få produktioner påbörjas innan beslut om förhandsstöd fattas. Externa finansiärer har blivit alltmer sällsynta och branschen tillförs inte något externt riskkapital. Ett förhandsstöd är dyrbart att administrera och kollektiva konstnärliga beslut i nämnder kan alltid ifrågasättas. Inom det nuvarande förhandsstödet avsätts det resurser för marknadsföring, men resurserna är för bristfälliga.

5.1.2 Kvalitetsaspekter och kvantitet

Det övergripande syftet med svensk filmpolitik som det anges i kapitel 2 kan när det gäller spelfilm vad som populärt också betecknas som långfilm översättas till stöd för produktion av film

god kvalitet, som ses av många människor. Det är naturligtvis SOU 1991 105 av förenat med svårigheter att avgöra vad som är film av god kvali- Kapitel 5 tet respektive att underkänna en film med hänsyn till kvalitetsbrister. Även om man starkt betonar kvalitetsaspekten i ett stödsystem är det därför inte ointressant att utforma ett system som stimuletill produktion filmer lockar många åskådare. Många rar av som att människors intresse av att se en film och betala för detta anser är ett gott mått också filmens kvalitet. Det ligger en del i ett sådant synsätt. Många s.k. publikfilmer är av mycket god kvalitet och endast filmer som drar stor publik kan anses vara kvalitetsmässigt dåliga. Det ligger vidare i varje filmskapares intresse att stor publik som tar del av filmens budskap. Slutligen år en produktion av film som når en stor publik en förutsättning för lönsamhet i filmbranschen. Endast därigenom skapas erforderligt ekonomiskt utrymme för produktion också smalare och svåraav re film. Mot denna bakgrund bör det även i fortsättningen finnas ett förhandsstöd, men där förhandsstödet beaktar behovet av resurser för marknadsföring. En ny stödform bör införas som ger ett stöd i efterhand och där stödet baserar sig om filmen har en publik framgång eller inte. Stödet knyts det sättet till en mera marknadsinriktad bedömning. Stödformen gör det möjligt för externa finansiärer att deltaga i en films finansiering.

5.1.3 Förhandsstödet

Mitt förslag till nytt stödsystem innefattar både ett stöd i förhand och ett stöd i efterhand. Förhandsstödet skall ges som stöd för produktion av vårdefull film enligt tidigare definition av begreppet värdefull. I detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas produktion av sådana producenter och regissörer som är nya marknaden. I samtliga fall gäller givetvis producent och andra medverkande att manus, skall bedömas ha förutsättningar att producera en film som fyller högt ställda kvalitetskrav och som därtill har förutsättningar att produceras inom angivna ekonomiska ramar. Utgångspunkten för förhandsstödet skall att det skall ges till filmer och filmare vara inte skulle ha förutsättningar marknaden. Detta som annars förhandsstöd, utdelas av Filminstitutet enligt vad jag närmare som i detta kapitel, skall naturligtvis kontinuerligt utbeskriver senare värderas. Utvärderingen skall göras med utgångspunkt från syftet med stödet till produktion av värdefull svensk film. Det bör ankomma Filminstitutets styrelse att närmare utforma denna utvärdering.

5.1.4 Efterhandsstödet SOU 1991 105 Kapitel 5 Övriga filmer som skall erhålla stöd får detta i efterhand. Endast filmer som uppnår en viss publik inom en IZ-månadersperiod efter premiär erhåller stöd. En förutsättning för att en spelfilm skall kunna erhålla ett efterhandsstöd bör vara att filmen har haft en biografpublik minst 30 000 betalande personer. En publik 30 000 personer är ett lågt tal för en film under förutsättning att film skall betraktas som en kulturell produkt som riktar sig till många människor. I filmpolitiken har filmen alltid betraktats som en kulturyttring som riktar sig till många människor. En publik 30 000 personer innebär att det ändå saknas 570 000 personer för att filmen skall bära sina egna kostnader. En films genomslagkraft mäts visserligen inte enbart genom att den via biografvisning når en stor betalande publik. Filmen kan nå publik genom visning i andra sammanhang än biograf. Det kan ske genom visning i biografer för slutna sällskap, t.ex. genom skolvisningar, genom att filmen finns videokassett för uthyrning och slutligen genom att filmen visas via televisionen. Det år dock f.n. endast den betalande biografpubliken som ger underlag för utbetalning av stöd. Det finns enligt min uppfattning inga skål att frångå tidigare praxis att det år biografvisning av film som skall grunda rätt till filmstöd. Ett stödsystem måste vara enkelt att administrera. Samtidigt måste det vara så utformat att stödets slutliga storlek kan bestämmas inom en rimlig tid. Ett stöd som år relaterat till antalet biografbesökare uppfyller dessa krav. En biograffilm möter sin publik under en kort tidsperiod och erforderlig statistik finns sedan tidigare tillgänglig. Når biografpubliken blir den enda grunden för om stöd skall utbetalas eller inte kan det uppfattas som orättvist. Jag vill dock i det sammanhanget särskilt peka de särskilda värdena i att se en film biograf. Kvalitetsmässigt är det en överlägsen visningsform. Biograferna har också en social funktion. De utgör en samlingspunkt för människor. Det finns också ett samband mellan en films biografpublik och i vilken omfattning filmen når en publik genom uthyrning av videokassetter och genom visning i televisionen. Jag har vid mina överläggningar med branschföreträdare och andra intressenter i ett kommande filmavtal övervägt huruvida ett kvalitetsbegrepp skulle införas också för efterhandsstödet. Ett sådant skulle t.ex. kunna utformas att en jury satte kvalitetspoäng varje film som ansökt om efterhandsstöd. Endast filmer som både uppnådde acceptabel kvalitets- och publiknivå skulle därvid erhålla stöd. Jag har dock inte funnit att några avgörande fördelar skulle stå att vinna med ett sådant system.

5.1.5 Fördelar med ett nytt stödsystem SOU 1991 105 Kapitel 5 Det av mig föreslagna systemet har påtagliga fördelar jämfört med nuvarande system. Systemet ger utrymme för värdefull filmproduktion inom ramen för förhandsstödet och det ger debutanter erforderliga möjligheter. Efterhandsstödet stimulerar till marknadsföring av kvalitetsinriktad film eftersom stödet förutsätter en minsta publik 30 000. Det ökade ekonomiska intresset att marknadsföra producerade filmer bör kunna lämna ett aktivt bidrag till ökad lönsamhet i filmbranschen. Utformningen både av efterhandsstöd och förhandsstöd, där bl.a. nämnder avskaffas till förmån för filmkonsulenter innebär minskade administrativa kostnader. Jag är också övertygad om att den konstnärliga bedömningen kan ske med Ökad integritet om de nuvarande nämnderna med partsintressen försvinner.

5.2 Den svenska dokumentärfilmen

År 1988 firade dokumentärfilmen 100 år. Den första film som gjordes var en dokumentärfilm. Dokumentärfilmen år en uttolkare av verkligheten och den förvaltar arvet från en gången tid. Filmerna skapar förståelse och de påverkar ett skeende. De reflekterar vad som händer i världen och de ställer frågor kring företeelser och de för vidare ett arv från en generation till en annan. Utmärkande för dokumentär-filmen är arbetsprocessen. Inom traditionell spelfilm ryms inte det forskningsarbete som krävs för att göra en dokumentärfilm. Arbetsprocessen liknar den som gäller inom forskningen. Filmaren ställer hypoteser, prövar, förkastar och börjar om igen. Efter den processen följer arbetet med att gestalta och omforma det filmaren kommit fram till, så att materialet kan finna sin filmiska form. Den svenska dokumentärfilmen har varit och år framgångsrik både ur ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Sedanfleårtionden har svensk dokumentärfilm internationellt intagit en ra framträdande plats. Dokumentärfilmer av hög kvalitet för biografvisning är en nästan unik svensk specialitet möjliggjord genom filmskaparna, samt filmpolitiska åtgärder i form av produktions- och distribugenom tionsstöd. Det finns i dag en ny generation dokumentärfilmare, som vill vidare med och utveckla dokumentârfilmen. l det nuvarande stödstystemet finns det inga särskilda stödforför dokumentårfilmen. Dokumentärfilmen erhåller stöd gemer att använda sig av ett flertal olika stödformer, där dokumennom tärfilmen får konkurrera med andra filmer. Dokumentärfilmen kan erhålla stöd Filminstitutets egna engagemang i progenom svensk film A-ändamål, produktionsstöd till svenska duktion av

långfilmer B-ändamål och produktionsstöd till svenska kortfil- SOU 1991 105 mer C-ändamål. Kapitel 5 Det nuvarande stödsystemet är inte lämpligt för att stödja produktion av svensk dokumentär långfilm. Ett inte ovanligt förfaringssätt är att en dokumentärfilm påbörjas som en kortfilm, som erhåller produktionsstöd från kortfilmsstödet, för att sedanbyggas ut till att bli en långfilm. Syftet kan från början ha varit att filmen skall bli en långfilm, men stödsystemet leder till konsekvenser av denna art. Det är ett systemfel när en dokumentär långfilm inte från början kan bedömas som en dokumentär långfilm. Ett annat problem med det nuvarande stödsystemet är att när en dokumentär långfilm har fått produktionsstöd till långfilm Bändamål har filmen fallit under samma regler som gäller för spelfilm. En av reglerna är att filmen skall ha premiär biograf. Detta år en förklaring till varför vissa svenska filmer har haft mycket långa publiksiffror på biograf. Jag har därför övervägt att föreslå en särskild stödform för den dokumentära långfilmen, men funnit att dessa filmer trots allt också i fortsättningen bör kunna erhålla stöd inom ramen för ett förhandsstöd. Jag vill understryka att förhandsstödet bl.a. av denna anledning ökats. Det är inte lämpligt att de dokumentära långfilmerna skall vara beroende av ett efterhandsstöd samma sätt som spelfilmerna. Den avgörande skillnaden är att den dokumentära långfilmen inte kan bedömas på samma sätt som spelfilmen vad avser antalet besökare biograf. Den dokumentära långfilmen kan finna en stor publik genom biograferna, men andra visningsformer har en stor betydelse. Det är föreningsvisningar, skolvisningar och inte minst genom televisionen som dokumentärfilmerna når sin publik. Dessutom är det inte möjligt att värdera dokumentärfilmen genom biografpublikens storlek, eftersom dessafilmer har en betydligt längre livslängd än vad som gäller för spelfilmer. Ett efterhandsstöd som bygger publiksiffror skulle inte kunna betalas ut förrän det gått en lång tidsperiod. Den tidsperioden skulle bli lång att stödet inte skulle fungera som ett stöd för att underlätta produktionen av svenska dokumentära långfilmer. Detta innebär inte att dessa filmer inte kan erhålla ett efterhandsstöd om de uppfyller villkoren för ett sådant stöd. Den dokumentära långfilmen har som jag tidigare framhållit en publik som är mera spridd än vad som gäller för vanlig spelfilm. Spelfilmen möter först sin publik via biograferna, för att sedan visas i andra former. Det är därför i detta sammanhang angeläget att framhålla vilken betydelse televisionsföretagen har för den dokumentära långfilmen. Det är genom televisionen som dessa filmer kan möta sin stora publik, samtidigt som televisionen kan följa upp en sådan visning genom andra program. På det sättet kan den dokumentära långfilmen sitt stora genomslag genom televisionen. Detta utesluter inte att vissa dokumentära fil-

mer kan nå en stor publik, ibland även en stor publik via vanliga SOU 1991 105 biografvisningar. Kapitel 5

5.3 Den svenska kortfilmen

Inom begreppet kortfilmen ryms flera olika slags film. Det är novellfilm, dokumentärfilm, barnfilm, experimentfilm och animerad film. Kvalitativt är den svenska kortfilmen framgångsrik både nationellt och internationellt. Internationellt är den svenska kortfilmen hyllad och den står inte sällan som ett föredöme för olika nationella filmpolitiska program. Den svenska kortfilmen har tilldelats mångfald internationella pris under den senaste tioårsen perioden. Novellfilmen har ofta varit inkörsporten till en karriär långfilmssidan, men kan likväl som kortfilmen i övrigt motiveras av sin egen rätt. Kortfilmen är en plantskola, men även en möjlighet för etablerade att söka nya uttryckssätt. Kortfilmen är dessutom i stort sett oövertråffad som underlag för diskussion och debatt införeningar och inom skolan. Filmen kan föra in världen i om klassrummet och välgestaltade spelscener ger möjlighet till identifikation och inlevelse. Inte minst har kortfilmen en stor betydelse för att väcka debatt och ge kunskap i frågor som rör flyktingar, rasism och miljö. Kortfilmen är en egen konstform. Den kan skildra ett ögonblick eller ett skeende samma sätt som poesin. Kortfilmen kan en historia, ett enda skeende, ett påstående eller en absurdivara tet. Kortfilmen kan vara beskrivande, utmanande eller provocerande. Den behöver inte forma sig efter bestämda mönster. Kortfilmen är sitt eget sätt en våg att skapa nya vågar. Filmen kan bryta traditionella beråttarsätt och därigenom uppmuntra filmskapandet och utveckla ett filmberättande. Kortfilmen svarar för den konstnärliga förnyelsen genom att den kan stå fri från alla konventioner. Den behöver inte anpassa sig till olika konventioner och den behöver inte uppfylla några kommersiella krav. Med detta synsätt har kortfilmen en egen ställning och den skall inte betraktas som ett bihang till spelfilmen. 1 det nuvarande stödsystemet finns det särskilda stödformer för den svenska kortfilmen. Kortfilmen kan erhålla stöd genom Filminstitutets engagemang i produktion av svensk film A-åndaegna mål, produktionsstöd till svenska kortfilmer C-ändamål, varav minst 50 % skall användas till kortfilm som vänder sig till barnpubliken och stöd till den svenska kortfilmen genom konstnärsnämnden. Det finns skäl för att den svenska kortfilmen även med ett nytt film- och videoavtal skall ha en egen stödform. Det år inte lämpligt konstruera ett stödsystem för kortfilm samma sätt som att

jag föreslagit för spelfilmer. Den avgörande skillnaden är att kort- SOU 1991 105 filmen inte kan bedömas samma sätt som spelfilmen vad avser Kapitel 5 antalet besökare på biograf. För kortfilmen âr det andra visningsformer som har en stor betydelse. Det år genom föreningsvisningskolvisningar och inte minst genom televisionen som kortfilar, men nått sin publik. Jag föreslår att det införs ett särskilt stöd för den svenska kortfilmen. Stödet bör utgå som ett förhandsstöd. Kortfilmen har ibland problem att nå sin publik vid sidan om visningar i televisionen. Det bör därför vara möjligt att en del av det totala kortfilmsstödet avsätts för gemensamma ändamål. Gemensamma ändamål skall i detta sammanhang uppfattas som resurser för marknadsföring av den svenska kortfilmen.

5.4 Ett nytt film- och videoavtal

Är 1991 förlängdes 1982 års film- och videoavtal t.o.m. utgången år 1992. I det förlängda avtalet sker det ingen automatisk förav längning avtalet. Ett nytt film- och videoavtal måste därför av träffas i god tid före utgången av 1992. I avsnitt 2.4 har jag redovisat min ett avtalsförhållande syn mellan staten och film- och videobranscherna. Enligt min uppfattning är avtal en grundförutsättning för en framgångsrik svensk filmproduktion. Det avtalsförhållande som har funnits sedan 1963 år unikt i världen. 1963 års filmavtal och 1982 års film- och videoavtal har under snart 30 år utgjort grunden för den svenska filmpolitiken. Det har inte ingått i mitt uppdrag att förhandla med parterna. Mitt avtalsförslag bygger dock ingående samtal och överläggningar och jag redovisar det som en grund för senare slutförhandling. Jag vill i detta sammanhang understryka att med den finansieringsform och den ansvarsfördelning som jag föreslår är det i sista hand de parter som lämnar olika bidrag som har att utforma villkoren. Statens roll i sammanhanget är att tillhandahålla viss lagstiftning, bl.a. angående upphovsrätt, fortsatt befrielse från mervärdesskatt m.m. l förhandlingarna har staten att också bevaka rimliga synpunkter från andra intressenter som inte är direkta avtalsparter t.ex. skådespelare, regissörer och övriga filmarbetare. Min uppfattning är dock att staten i ett nytt filmavtal inte skall alltför styrande när det gäller detaljer och mitt förslag har vara därför rensats så mycket möjligt från detaljerade bestämmelsom Alla frågor tillämpning, som parterna inte uttryckligen ser. om vill reglera i ett avtal bör överlämnas till Filminstitutets styrelse och vad gäller konstnärliga bedömningar till de föreslagna filmkonsulenterna. Jag mitt avtalsförslag vara väl diskuterat med parterna anser och därför att det råder god uppslutning om de principiella anser

riktlinjerna. Däremot, som vid varje förhandling, kan ingenting SOU 1991 105 sägas i förväg om de ekonomiska delarna. Varje part kommer i Kapitel 5 den remissomgång som eventuellt följer denna utredning att presentera sina utgångsbud. Jag redovisar i följande avsnitt grundläggande förutsättningar för de huvudsakliga förändringarna i mitt förslag till nytt filmoch videoavtal samt vissa motiv för förslaget. I bilaga 4 finns förslag till ett nytt film- och videoavtal.

5.4.1 Ändrade förutsättningar för ett nytt avtal

Vid de överläggningar jag har haft med olika intressenter kan jag konstatera att det finns en grundläggande uppfattning och en strävan från samtliga parter att det skall bli ett nytt avtal. I det följande redovisar jag de mer principiella synpunkter som parterna framfört.

Filmbranschen

Biografbiljetter har aldrig varit belagda med mervärdesskatt i Sverige. Däremot har 10 % av biljettpriset överförts till Filminstitutet. Den 1 januari 1991 genomfördes en breddning av mervärdesskatten, vilket har fått direkta ekonomiska konsekvenser för filmbranschen. Genom att biografbiljetter aldrig har varit belagda med mervärdesskatt innebär den breddade mervärdesskatten att biografbranschen måste betala den breddningen fullt ut. Den har inte några möjligheter att dra av ingående mervärdesskatt mot utgående mervärdesskatt. Branschen uppskattar de direkta kostnaderna av den breddade mervärdesskatten till ca 15 milj.kr. för år 1991. Genom detta ändras enligt branschens mening förutsättningarna för ett nytt avtal. Jag kan konstatera att skatteomläggningen och den därigenom breddade mervärdesskatten innebär direkta försämringar för branschen. De ökade kostnaderna, som motsvaras av ökade skatteintäkter för staten uppgår till ca 15 milj.kr. Filmbranschen har också andra problem p.g.a. mervärdesskatten. Mervärdesskatteutredningen föreslog i sitt betänkande SOU 198745 att svensk filmproduktion oavsett inspelningsteknik och produktionsinriktning skulle inordnas under skattskyldigheten och samtidigt fullständig rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Utredningen föreslog samtidigt att ett kvalificerat undantag från skatteplikt skulle införas för rätt till biograffilm och videogram som godkänts för offentlig visning. Ett viktigt skäl för utredningen att låta filmbranschen fullständig rätt till avdrag för mervärdesskatt gjorda förvärv var att skapa rättvisa i förhållande till film producerad i utlandet.

Ingående mervärdesskatt vid produktion av svensk film är en SOU 1991 105 kostnad, eftersom den inte är avdragsgill mot någon utgående Kapitel 5 mervärdesskatt. För film producerad i utlandet gäller i regel att producenten år skattskyldig och således har rätt till avdrag för sin ingående mervärdesskatt. Budgetåret 198889 var de totala produktionskostnadema för svensk biograffilm ca 180 milj.kr. Ungefär 25 % av produktionskostnaderna är skattepliktiga förvärv, vilket med en mervärdesskatt 23,46 % ger en skattebelastning ca 10,5 milj.kr. Till denna summa skall läggas skattebelastning för erforderlig kopiering av svensk biograffilm, vilket för budgetåret 198889 kan beräknas till ca 7 milj.kr. Den sammanlagda belastningen av mervärdesskatt den svenska filmproduktionen uppgick budgetåret 198889 till ca 17,5 milj.kr. Regeringen har i prop. 19919250 om sänkning av mervärdesskatt för vissa varor och tjänster m.m. föreslagit att efterbearbetning av film befrias från mervärdesskatt. Det finns ytterligare ett frågetecken i samband med den breddade mervârdesskatten som gäller själva produktionen. En svensk filmproduktion år oftast en samproduktion, där parterna sätter in såväl kapital som egna resurser. Det är relativt vanligt att en filmproduktion organiseras som en juridisk person t.ex. handelsbolag eller kommanditbolag. Den fråga som nu väcker bekymmer i filmbranschen är om parterna i ett sådant bolag skall erlägga mervärdesskatt på de praktiska resurser som tillförs ett sådant bolag. Frågan har inte slutligt prövats, men filmbranschen befarar att en befrielse från mervärdesskatt i detta sammanhang inte går att åstadkomma.

Videobranschen

Videobranschen deltar i det nuvarande avtalet och betalar avgifter till Filminstitutet. Avgifterna är för varje hyrvideogram som innehåller en långfilm 40 kr. och för varje hyrvideogram som innehåller en kortfilm 24 kr. Avgiften för säljvideogram som innehåller en långfilm är 15 kr. Videobranschen har rätt att göra avdrag för videoavgiften vid beräkning av nettointäkten av rörelse vid taxering för inkomst. Likaledes gäller att branschen har rätt att göra avdrag skatt för sådana videoband för vilka avgift har erlagts till Filminstitutet. Skatten videokassetter upphör med utgången av år 1992, varför videobranschens företrädare anser att deras möjlighet att delta i finansieringen av Filminstitutet har minskat.

5.4.2 Avtalsparterna i ett nytt avtal

I nu gällande filmavtal ingår nio olika parter. Parterna är Sveriges Biografägareförbund, Föreningen Sveriges Filmproducenter, Fol-

S1

kets Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra SOU 1991 105 Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Sveriges Videodi- Kapitel 5 stributörers Förening, VideoHandelns samarbetsorganisation, Videouthyrarnas samarbetsorganisation och staten. Det förekommer också ett frivilligt samarbete mellan Sveriges Television och Filminstitutet, vilket bl.a. innebär att SverigesTelevision lämnar ett årligt ekonomiskt bidrag till Filminstitutet. Grunden för ett nytt avtal bör vara att de som visar rörlig bild skall kunna vara parter och att de genom ett sådant partsförhållande bidrar till nyproduktion av svensk film. De viktigaste nya parterna är televisionsföretagen. Jag förutsätter att två televisionsföretag blir avtalsparter. Det ena är Sveriges Television AB och det andra är Nordisk Television AB. Televisionsföretagen deltar i så fall samma villkor som gäller för de övriga avtalsparterna, de stödjer den svenska filmproduktionen ekonomiskt och får därigenom tillgång till filmer som sedan kan visas i televisionen. Sveriges Television AB deltar även nu i finansieringen av Filminstitutets verksamhet, men gör det inte som avtalspart. I koncessionsvillkoren för en ny markbaserad televisionskanal ingår att företaget skall bidra till den svenska filmproduktionen samma villkor som gäller för Sveriges Television AB. När det gäller övriga visare av rörlig bild bedömer jag det inte som möjligt att de medverkar i ett nytt film- och videoavtal. Det är inte möjligt att utlandsbaserade företag att lämna ekonomiska bidrag till svensk filmproduktion. Lösningen i de fallen är naturligtvis att rättighetsinnehavarna till svensk film får ett så bra pris som möjligt vid försäljning av visningsrätter till de företagen. Det stora ekonomiska intrånget sker når spelfilmer som sänds i televisionen används för hemkopiering. Jag har tidigare i avsnitt 4 lämnat förslag till hur den frågan kan lösas. Videobranschen representeras av tre olika organisationer. Jag finner det naturligt att samtliga organisationer inom videobranschen deltar i ett nytt avtal, även om jag senare i detta avsnitt kommer att föreslå vissa förändringar vad avser inbetalningen av videoavgifterna.

5.4.3 Stiftelsen Svenska Filminstitutets ändamål

l nuvarande avtal har stiftelsen ett flertal arbetsuppgifter. Senare i detta avsnitt kommer jag att redovisa min principiella inställning till arbetsfördelningen mellan staten och film- och videoavtalets parter. Jag kommer då också att redovisa ett förslag till ett statligt ansvarstagande för den filmkulturella verksamheten. Stiftelsen skall enligt nuvarande avtal främja värdefull filmproduktion, öka intresset hos allmänheten för film, främja spridning värdefull film, följa den tekniska utvecklingen inoch visning av

om filmens område, direkt eller i nära samarbete med fortbild- SOU 1991 105 ningsorganisationer, filmstudior och andra sammanslutningar Kapitel 5 sprida kunskap om filmen, medverka till bevarande av filmer och material av film- och kulturhistoriskt intresse. verka för internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde, inom och utom Sverige vid behov företräda filmens intresse samt att i övrigt verka för ändamål inom filmens område. Filminstitutet verkar inom ett mycket brett område. Det âr svårt att särskilja de områden där staten har det primära ansvaret och de delar som film- och videobranscherna har ett särskilt intresse för. Detta leder till motsättningar mellan olika verksamheter och en svår gränsdragning dem emellan. Detta avspeglar sig bl.a. i den ekonomiska redovisningen. Redovisningen är sådan att det inte är möjligt att utan stora arbetsinsatser fördela kostnaderna på de olika verksamheterna. Jag finner det därför lämpligt att skilja mellan de verksamheter som primärt faller staten och de verksamheter som regleras genom avtalet. Stiftelsens ändamålsparagraf har därför förenklats. Stiftelsen skall främja värdefull svensk filmproduktion, fördela biografstöd och branschstöd samt medverka i vissa internationella samproduktionsfonder. Övriga i tidigare avtal inrymda att-satser föreslås ingå i den mening som reglerar statens upphandling av filmkulturella insatser Stiftelsen kan därutöver utföra uppdrag staten inom det filmkulturella området. Den av mig föreslagna ändamålsparagrafen skapar en bättre ansvarsfördelning mellan parterna och klargör också tydligare statens roll. Därigenom läggs en grund för en effektivare organisation och styrning Filminstitutet. I ändamålsparagrafen kvarstår av den väsentliga inriktningen för verksamheten. Institutets uppgift är alltfort att främja värdefull svensk film. Det ankommer styrelsen att ange medlen för detta ändamål och sedvanligt sätt ansvara för verksamheten. Begreppet främja värdefull svensk filmproduktion skall uppfattas som att filmstöd liksom hittills bara kan utgå till kvalitetsfilm. Ur filmpolitisk synpunkt är det inte angeläget att stödja en filmproduktion som inte är en kvalitetsproduktion. Jag anser att den praktiska bedömningen av detta begrepp inte behöver närmare specificeras i avtalet. Den görs fortlöpande av de av mig föreslagna konsulenterna inom ramen för förhandsstödet.

5.4.4 Stiftelsens styrelse, nämnder och ledningsfunktionen

Styrelsen består nu av sju ledamöter utsedda av regeringen. Regeringen skall vid sammansättningen företrädesvis till ledamöter med erfarenhet från skilda håll film- och videoutse personer området.

Det är lämpligt att regeringen även i fortsättningen utser sty- SOU 1991 105 relsens ledamöter. Antalet styrelseledamöter bör vara lägst fem Kapitel 5 och högst sju. Antalet styrelseledamöter är avhängigt av vilken roll styrelsen skall spela. I mitt avtalsförslag får styrelsen en mer förstärkt roll ån vad den har inom ramen för det nuvarande avtalet. Styrelsen bör därför vara professionellt sammansatt. Varje styrelseledamot skall ha professionell kompetens inom ett centralt område. Givetvis gäller för institutets styrelse att även konstnärlig kompetens mäste vara representerad. Jag finner det direkt olämpligt att styrelsen sammansätts ett sådant sätt att dess ledamöter uppfattas som partsrepresentanter. I nuvarande avtal finns det föreskrifter om ett förvaltningsråd. Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till styrelsen. Rådet består trettio till fyrtio ledamöter, som utses av film- och videoav branscherna, filmarbetarnas och andra av stiftelsen berörda organisationer. Institutets styrelse får avgöra särskilt viktiga ärenden förvaltningsrådet. Rådet granskar stiftelsens först efter hörande av verksamhetsberättelse och avger utlåtande över den till regeringen. I mitt avtalsförslag finns ingenting föreskrivet om ett förvaltningsråd. Jag har ovan redovisat min syn en professionell styrelse vid Filminstitutet. Styrelsen skall ha befogenheter att fullt ut fungera styrelse med det fulla ansvaret för stiftelsens verksom samhet. Det är naturligtvis fullt möjligt för styrelsen att till sig knyta olika rådgivande grupper inom film, video och TV om styrelsen finner det angeläget. Inom stiftelsen finns produktionsstödsnämnd för långnu en film, produktionsstödsnämnd för kortfilm, en videonämnd en branschgrupp för parallelldistribution och en visningssamt en nämnd. De två sistnämnda har utsetts direkt av styrelsen som beredande och beslutande organ. Beslut produktionsstöd fattas av produktionsstödsnämnden om för långfilm. Nämnden består av fem ledamöter, varav en âr ordförande. Ordförande utses av styrelsen, två ledamöter av filmbranschen och två ledamöter av Svenska Teaterförbundet. Kortfilmsnämnden fattar beslut om produktionsstöd till svenska kortfilmer. Närmare bestämmelser för kortfilmsnämndens verksamhet fastställs styrelsen i samråd med Svenska Teaterav förbundet och efter yttrande från film- och videobranschen. I mitt förslag till avtal är det styrelsen som beslutar om bidrag till svensk film. Den konstnärliga bedömningen av olika filmprojekt görs för detta ändamål anställda konsulenter. Därmed av upphör behovet produktionsstödsnämnder. Jag förutsätter att av styrelsen inte gör konstnärliga bedömningar och att det bara egna undantagsfall skall inträffa att styrelsen fattar beslut som i yttersta avviker från konsulenternas bedömningar. Vissa de medel finns tillgängliga genom film- och viav som deoavtalet skall enligt nuvarande avtal användas för att främja

spridning och visning av värdefull film. Utöver medel via avtalet SOU 1991 105 tillförs verksamheten specialdestinerade statsbidrag. För den verk- Kapitel 5 samheten svarar visningsnämnden som består av en ordförande och sex andra ledamöter, samtliga utsedda av regeringen. Detta innebär att regeringen utser stiftelsens styrelse, men att regeringen också utser visningsnämndens ledamöter. Konstruktionen innebär att stiftelsens styrelse inte har det fulla ansvaret för stiftelsens verksamhet. Visningsnämnden behövs inte i mitt avtalsförslag, eftersom nämndens verksamheter inte längre faller inom ramen för avtalet. Däremot kan det vara befogat att styrelsen utser en visningsnämnd till följd av det särskilda avtalet med staten. Jag förutsätter att den verksamhet som i dag bedrivs via visningsnämnden också i fortsättningen anses vara väsentlig och därför kommer att ingå i statens beställning. Mitt förslag att styrelsen får det fulla ansvaret innebär för stiftelsens verksamhet lägre kostnader för administrationen av svensk filmpolitik. Institutets verkställande ledning får en ny funktion i mitt avtalsförslag. Den konstnärliga bedömningen av olika filmprojekt förs över till konsulenter med tidsbegränsade anställningar. Institutets ledning får i stället ett betydligt större ansvar för administration och ledning av den samlade verksamheten. Ledningen får i likhet med ledning för annan verksamhet ett totalansvar för effektivitet och resultat. Det bör övervägas om inte institutets VD bör automatiskt ingå i styrelsen grund av den nya ansvarsrollen.

5.4.5 Vissa bestämmelser för stiftelsen

Stiftelsens verksamhetsår âr i dag den l juli-den 30 juni. l mitt förslag år verksamhetsåret den 1 januari-den 31 december. Ändring av verksamhetsåret bör kunna genomföras utan svårigheter och vara till fördel för stiftelsens verksamhet. I och med att avtalet inte förutsätter statsbidrag krävs inte längre anknytning till det statliga budgetåret. För granskning av styrelsens verksamhet samt verkställande direktörens förvaltning och räkenskaper utser regeringen årligen tre revisorer jämte suppleanter, av vilka en revisor och en suppleant utses förslag av Sveriges Filmproducenter och videobranschen. Två av revisorerna, liksom suppleanterna för dessa, skall vara auktoriserade revisorer. I förslaget till nytt avtal föreskrivs det att regeringen utser två revisorer jämte suppleanter, av vilka en revisor och en suppleant utses förslag av föreningen Sveriges Filmproducenter och videobranschen. En av revisorerna, liksom suppleanten för denna, skall vara auktoriserade revisorer.

5.4.6 Avgifter SOU 1991 105 Kapitel 5 Avgifter på biografbiljetzer

Biografägare, eller den som eljest anordnar biografföreställning, betalar f.n. till stiftelsen en avgift motsvarande 10 % av bruttobiljettintäkterna vid föreställning. Filmhyra utgår inte den del av intäkten som utgör avgiften. Avgift utgår inte för biografförestâllning sådant fast visningsställe, där det ges högst fem föreställningar i veckan utöver barnmatinéer. Mitt avtalsförslag innebär inte någon förändring vad avser biografavgiften. Jag har tidigare i detta avsnitt redovisat de ändrade ekonomiska förutsättningarna för filmbranschen. Trots de ändrade förutsättningarna bör biografavgiften vara oförändrad. En sänkning av biografavgiften måste vara mycket stor för att komfilmbranschen för de merkostnader de har fått genom pensera den breddade mervärdesskatten. Orsaken till det är att filmhyra inte utgår den delen av intäkten som utgör avgiften till stiftel- Den nuvarande biografavgiften beräknas för budgetåret sen. 199192 ge institutet en intäkt ca 70 milj.kr. Den breddade mervärdesskatten beräknas för samma tidsperiod innebära en kostnad för branschen ca 15 milj.kr. En sänkning av biografavgiften till 6 % innebär att filmbranschens kostnader minskar med 14 milj.kr. En sådan sänkning innebär samtidigt att institutets intäkt från biografbiljetterna minskar från ca 70 milj.kr. till ca 52 milj.kr. En förändring av den storleksordningen skulle göra att grunden för ett fortsatt avtal kan ifrågasättas. Filmbranschen har också i fortsättningen fördelar av ett avtal Ökar förutsättningarna för en svensk filmproduktion. Den som svenska filmproduktionen är av stor betydelse för publiktillströmningen till de svenska biograferna. Svensk film har i ett internationellt perspektiv en stor publikandel. Genom den gemensamma finansieringen av svensk filmproduktion via Filminstitutet skapar filmbranschen ett kommersiellt välmotiverat riskfördelningssy- Branschens företrädare har vid de överläggningar som ägt stem. för sin del inte heller framfört invändningar mot ett fortsatt rum avtal med bibehållen biografavgift.

Avgift på videokassener

bedriver yrkesmässig verksamhet för uthyrning av video- De som betalar avgifter till institutet. Avgiften är för varje videogram för varje videogram gram som innehåller en långfilm 40 kr. och innehåller kortfilm 24 kr. Också den som bedriver yrkessom en mässig verksamhet för utgivning videogram för försäljning delav avtal. Avgiften för varje videogram som innehåller tar i ett nytt en långfilm är 15 kr.

Jag har tidigare i detta avsnitt redovisat de ändrade ekonomis- SOU 1991 105 ka förutsättningarna för videobranschens deltagande i ett nytt av- Kapitel 5 tal. Jag utgår dock ifrån att det skall vara möjligt att träffa ett förnyat avtal med företrädare för videobranschen. l mina beräkningar har jag utgått ifrån en oförändrad avgiftsnivå i kronor räknat. De avgifter som regleras i avtalet bör bestämmasi prisläge den l januari 1993. Avgiften har i det nuvarande avtalet inte varit indexreglerade, vilket har inneburit att videoavgifternas verkliga värde successivt har minskat. Motsvarande gäller inte för biografsidan, eftersom avgiften utgör en andel av biljettpriset. Det finns f.n. ingen enighet mellan företrädarna för de olika organisationer som representerar videobranschen. En organisation har som förutsättning för sin medverkan i ett nytt avtal krävt att branschen befrias från mervärdesskatt samma sätt som gäller för biografbiljetter och en organisation har framfört synpunkter att avgiften för hyrvideogram kan höjas kraftigt. Distributörsidan har förklarat sig villiga att delta i ett nytt avtal, men har förutsatt att avgiftsnivån skall sänkas. inom branschen finns det olika uppfattningar om det skall utgå en avgift såljvideogram eller inte. Argumentet för att avskaffa den avgiften är att den har blivit en för stor del av konsumentpriset, varför avgiften hämmar försäljningen av sâljvideogram. Det nuvarande systemet för att betala in videoavgifterna till institutet bygger på att varje videogramuthyraresâljare till stiftelsen överlämnar en förbindelse att betala avgift enligt gällande avtal. Systemet är administrativt tungrott och dyrbart. smidigare och billigare blir det om grossisterna betalar avgiften direkt till institutet. Avgiften kan i det fallet vara en del av grossistenspris till detaljisten. Jag bedömer trots de problem som redovisats vid mina överläggningar att det finns förutsättningar för att också videobranschen. efter slutliga förhandlingar, är villiga till fortsatt medverkan i finansieringen av Filminstitutet. För detta talar att också videobranschen för sin framtida utveckling behöver tillgång till svensk film. Svensk film video utgör en viktig faktor för att videobranschen skall nå en bred publik. För både film- och videobranscherna gäller att de har ekonomiska fördelar av mitt förslag om en upphovsrättslig avgift. En del av den avgiften kommer att tillföras branscherna genom att de äger upphovsrätter, samtidigt som en del av avgiften tillförs institutet för stöd till den svenska filmproduktionen.

Televisionsföretagen

Sveriges Television AB är inte part i det nuvarande avtalet. Företaget bidrar budgetåret 199192 med ca 9,3 milj.kr. till institutets verksamhet. Företaget har också förbundit sig att delta i filmpro-

duktioner samt att köpa visningsrätter till ett motsvarande be- SOU 1991 105 lopp. Nordisk Television AB, innehavare av koncessionen till den Kapitel 5 nya markbaserade televisionskanalen har av naturliga skäl inte varit avtalspart. Det är angeläget att alla som i Sverige är beroende av svensk filmproduktion deltar i finansieringen av Filminstitutet. I alla länder har Televisionsföretagen kommit att bli stora finansiärer av respektive lands filmproduktion. Detta bör även gälla Sverige. Jag finner det rimligt att Sveriges Television AB bidrar med 20 milj. kr. i prisläge den 1 januari 1993 och att Nordisk Television AB deltar motsvarande sätt som Sveriges Television AB. Det innebär att Nordisk Television AB skall bidra med 10 milj.kr. i prisläge den 1 januari 1993. Totalt innebär det att televisionsföretagens bidrag blir 30 milj.kr. och att summan indexregleras. Genom att medverka i avtalet visar televisionsföretagen sitt intresse och sitt stöd för den svenska filmproduktionen. Det stödsystem som jag kommer att föreslå innebär dessutom att televisionsföretagen kan del av stödet om de producerar biograffilm av god kvalitet. Givetvis är också IV-företagen beroende av att det kontinuerligt produceras ny svensk film som kan visas i televisionen. Ledningen för Sveriges Television har vid de överläggningar som ägt rum förklarat sig vara intresserad av att delta i ett nytt filmavtal. Någon diskussion om finansieringsnivån har dock inte skett. En sådan diskussion får slutföras vid kommande förhandlingar. Av naturliga skäl har motsvarande överläggningar inte ägt rum med Nordisk Television, eftersom koncession beviljades först när denna utredning var i sitt slutskede.

5.4.7 Användningen av stiftelsens medel

l nu gällande avtal finns i detalj reglerat hur stiftelsen skall fördede intäkter som uppkommer genom de avgifter som avtalet föreskriver. De fördelas så att lägst 20 % används för stiftelsens engagemang i produktion av svensk film, lägst 38 % används för produktionsstöd till svenska långfilmer, lägst 4 % används för produktionsstöd till svenska kortfilmer, lägst 4 % används för att främja spridning och visning av värdefull film, högst 23 % används för stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkulturella ändamål, 3 % används för branschfrämjande åtgärder, lägst 3 % används för stöd till produktion eller distribution av värdefulla videogram och lägst 3 % används för stöd till biograferna. Statsbidrag kan sedan utgå till institutet för fördelning enligt avtalet, liksom specialdestinerade statsbidrag. Denna fördelningsordning är detaljerad och de olika punkterna griper in i varandra. Samtidigt är fördelningen ett uttryck för att avtalet till del finansierar filmkulturell verksamhet. Jag komen

mer senare i detta avsnitt att behandla den filmkulturella verk- SOU 1991 105 samheten, samt hur den kan finansieras helt med statliga anslag. Kapitel 5

Förvaltningskostnader och bidrag till internationella fonder t det nya avtalet

Förslaget till nytt avtal innebär att stiftelsen får använda ett högsta belopp på 8 milj.kr. i prisläge den 1 januari 1993 för stiftelsens samtliga kostnader för verksamheten. Den verksamhet som avses är den som uppkommer genom avtalet. Den ñlmkulturella verksamhet som följer av den särskilda beställningen från staten finansieras via denna beställning. I den omfattning institutet kommer att ha annan verksamhet skall den verksamheten bära sina egna kostnader. Stiftelsen skall också genom avtalet betala avgifter till internationella produktionsfonder. Med det avses Nordiska filmfonden och Europarådets samproduktionsfond, Eurimages. Stiftelsen bör dock inte belastas med kommande okända avgifter till andra fonder, eller höjningar av nuvarande avgifter utan att staten i särskild ordning kompenserar stiftelsen för dessakostnader. Det är staten som via internationella överenskommelser fattar beslut om ev. sådana avgifter.

Fördelningsgrunder i det avtalet

De medel som finns att fördela olika ändamål är den summa som framkommer efter att intäkterna har minskats med stiftelsens verksamhetskostnader och produktionsfonderna. Jag föreslår att intäkterna fördelas mellan stöd till svenska långfilmer, stöd till svenska kortfilmer, biografstöd och stöd till branschfrämjande åtgärder. I avtalets § 23 och § 24 regleras fördelningen av stödet till kortfilm och spelfilm. De procentsatser som där anges utgår från de beräkningar som jag gjort med hänsyn till vad som sågs i kapitel 6 om intäkterna till Filminstitutet. Procentsatserna kan fastställas först efter slutliga förhandlingar och skall i nuläget sessom en konkretisering av den av mig angivna finansieringsnivån. Med de av mig angivna förutsättningarna vad avser intäkter se kapitel 6 skall stödet till svenska långfilmer vara 73 % av de fördelningsbara medlen. 41 % av de medel som används till stöd för svenska långfilmer skall användas till förhandsstöd och §9 % skall användas till efterhandsstöd. För båda stödformerna gäller att stöd skall lämnas till värdefull svensk filmproduktion. Förhandsstödet får täcka kostnader upp till högst 80 % av filmens produktionskostnad, dock högst med visst belopp. Detta senare belopp anser jag kunna beslutas av styrelsen. Filmens produktionskostnad bör ha en vid tolkning och inte enbart avse di-

rekta produktionskostnader utan även kostnader för filmens di- SOU 1991 105 stribution och marknadsföring. Inom filmens kostnadsram skall Kapitel 5 resurser ha avsatts för marknadsföring och distribution. En riktpunkt för filmens distribution bör vara att en film producerad i Sverige kan ha premiär tio platser samtidigt. Beslut om förhandsstöd kan enbart fattas när filmens totala finansiering är löst, samt när det är klan hur filmen skall distribueras och marknadsföras. Vid beslutstillfället skall filmens liv fram till arkivläggdet synnerligen viktigt styrelsen ningen vara klar. Jag finner att vid sina beslut filmstöd reserverar medel så att filmproducenom ten har resurser för att marknadsföra sin film. Vid beslut om förhandsstöd skall det därför vara klart att filmen kan göras i erforderligt antal kopior. Beslut bör därför samtidigt kunna fattas om stöd för parallelldistribution. Stöd till parallelldistribution är ocki fortsättningen en del av biografstödet.

Konsulenter för den konstnärliga bedömningen av förhandsstöd

Förhandsstödet syftar till att främja produktion av sådanfilm som har särskilt konstnärligt värde och som inte kan antas kunna finansieras marknadens villkor. I detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas att förhandsstödet skall kunna användas för att producenter och regissörer en chans att producera film. ge nya Över huvud taget gäller att frihetsgraden skall vara stor. Styrelsen bör dock uppmärksamma att förhandsstödet inte skall användas för sådana filmer som kan sin finansiering via efterhandsstöd. Med hjälp av förhandsstödet bör också ett antal filmer för barn kunna årligen produceras. Dessa filmer för barn behöver inha den längd gäller för övrig spelfilm. Inom ramen för te som förhandsstödet kan styrelsen avsätta en del för utvecklingsarbete inom filmens område. Ett sådant exempel är anslag för utarbetanunderlag för filmprojekt. Konsulenterna svarar för den de av konstnärliga bedömningen även vad avser de medel som avsätts för utvecklingsarbete inom filmens område. För den konstnärliga bedömningen skall styrelsen ha anställda konsulenter. Konsulenterna skall ha en tidsbegränsad anställning högst tre år. Det är stiftelsens styrelse som fattar beslut om filmstöd. Endast i undantagsfall kan det bli aktuellt att styrelsen fattar beslut strider mot konsulenternas konstnärliga bedömsom ning.

Efterhandsstöd

Efterhandsstöd till svenska långfilmer skall enligt mitt förslag täcka kostnader till högst 8 milj.kr. av filmens produkkunna upp tionskostnad. Efterhandsstöd skall kunna utgå till filmer av god

kvalitet och som får en viss biografpublik. För att filmstöd i efter- SOU 1991 105 hand skall kunna utgå till en långfilm skall den inom ett år efter Kapitel 5 biografpremiären ha setts av minst 30 000 betalande biografbesökare. Stöd utgår då med 4 milj.kr. Fullt stöd kan utgå när filmen har setts av 110 000 betalande biografbesökare. Fyra milj.kr. av stödet bör utgå vid 30 000 besökare, för att sedan successivtöka till fullt belopp vid 110 000 besökare. Det innebär att stödet Ökar med 500 000 kr. för varje ytterligare 10 000-tal biografbesökare. Jag utgår från att stiftelsens styrelse tillser att det inte sker oegentligheter vad avser antalet försålda biljetter. Det kan annars löna sig för filmens ägare att själv köpa biljetter till ett belopp som kan vara mycket lägre än vad som kan utbetalas i filmstöd. Enligt avtalsförslagets första paragraf skall stiftelsen som hittills främja värdefull filmproduktion. l begreppet värdefull filmproduktion inbegrips att det skall vara en filmproduktion med kvalitet. När styrelsen beslutar om efterhandsstöd skall den också avgöra om filmen har erforderlig kvalitet. Jag anser dock att denna prövning inte skall innebära annat än att styrelsen givetvis i sina beslut bör tillse att filmer som är av pornografisk natur respektive filmer som spekulerar i våld och rasism inte erhåller stöd. Film som har erhållit ett förhandsstöd kan ett efterhandsstöd om filmen därigenom kan ett högre stödbelopp. Efterhandsstödet blir då mellanskillnaden mellan förhandsstödet och efterhandsstödet. Denna möjlighet bör finnas för att inte missgynna t.ex. långfilmer som har fått ett lågt förhandsstöd, men som sedan visar sig uppfylla de krav som finns ett efterhandsstöd.

Kortfilm

Stöd till kortfilm utgår f.n. genom produktionsstödsnämnden för kortfilm, genom A-anslaget och genom de bidrag som delas ut genom konstnärsnämnden. Jag föreslår att 26 milj.kr., dvs. 13 % av de fördelningsbara medlen används till förhandsstöd för den svenskakortfilmen.

Begreppet svenskfilm

En film anses som svensk i nuvarande avtal om ett antal krav är uppfyllda. Producenten skall vara en i landet bosatt svensk medborgare eller svenskt bolag eller annan svensk sammanslutning eller institution. Filmens produktion finansieras uteslutande med svenskt kapital och den svenska insatsen av artistiska medarbetare är av påtaglig betydelse. Film som tillkommit i samverkan mellan svenska och utländska intressen skall likställas med svensk film under förutsättning att den svenska kapitalinsatsen uppgår till

minst 25 % produktionskostnaderna för filmen och dels att SOU 1991 105 av den svenska insatsen av artistiska medarbetare är av påtaglig bety- Kapitel 5 delse. Inför Sveriges medlemskap i den Europeiska Gemenskapen det förmodligen inte möjligt att definiera svensk film det är i stället valt definiera svensk film som film där i sättet. Jag har att huvudsak svenska språket eller i Sverige förekommande minori-

tetsspråk används.

Biografstödet

Biografstödet byggs ut kraftigt. En del av stödet betalas till biograferna i förhållande till biografernas publiksiffror. Detta innebl.a. de mindre biograferna gynnas särskilt genom att de bär att inte betalar någon avgift till Filminstitutet.

5.4.8 Övriga avtalsfrågor

Jag föreslår avtalstiden blir år och att avtalet gäller under att sex tiden den 1 januari l993-den 31 december 1998. Om avtalet inte förlängs det automatiskt med tre år i sänder. För att gösägsupp det möjligt att göra justeringar i avtalet har det införts en regel ra kontrollstationsförhandling tre år efter avom möjlighet att ha en talets början. Jag vill nytt understryka att mitt avtalsförslag förutsätter att det samtidigt träffas ett avtal som gör att medel från upphovs-

rättsavgifterna tillförs svensk filmproduktion. Det har med den begränsade tid som utredningen haft till sitt förfogande inte funnits utrymme för en mer grundlig analys av lämpligaste uppbyggnaden Stiftelsen Svenska Filminstituden av Den nuvarande ordningen med avtalet som såväl stiftelseurtet. finansieringsavtal förefaller mindre lämplig. Det kan kund som framtiden hålla isär dessa handlingar. Sådana fråfinnas skäl att i finns det emellertid för att ta upp i samband med gor utrymme de slutliga förhandlingarna om ett nytt avtal.

5.5 Den filmkulturella verksamheten

filmkulturella verksamheten finansieras i dag flera olika Den och film- och videobranscherna deltar i finansieringen sätt. Staten vissa delar filmfondens medel fördelas till filmkultugenom att av verksamhet. Filmfonden tillförs medel genom avgift biorell grafbiljetter och avgifter videogram. Staten tillför fonden medel direkta statsbidrag, sedan fördelas enligt de regler genom som finns i film- och videoavtalet. Därutöver lämnar staten yttersom ligare direkta bidrag till särskilt angivna verksamheter.

Jag har i mitt förslag till nytt film- och videoavtal utgått från SOU 1991 105 att avtalet endast omfattar stöd för produktion och distribution av Kapitel 5 värdefull film, biografstöd, deltagande i internationell samproduktion och andra med filmproduktion sammanhängandeaktiviteter. Det innebär att avtalet inte kommer att finansiera den filmkulturella verksamheten. Jag har därvid förutsatt att staten i särskild ordning anger mål och omfattning av den filmkulturella verksamheten och uppdrar filminstitutet att utveckla de aktiviteter som erfordras för att uppställda mål skall infrias. För denna verksamhet betalar staten ersättning. Jag har förutsatt att staten anslår medel i nuvarande nivå, dvs. 64,2 milj.kr. En sådan ansvars- och därmed följande arbetsfördelning mellan staten och övriga parter finner jag vara angelägen.Denna tydligare ansvarsfördelning bör också underlätta arbetet inom filminstitutet. Genom den av mig föreslagna uppdelningen blir det staten som svarar för finansieringen av den filmkulturella verksamheten och film- och videobranschema som svarar för finansieringen av filmproduktionen.

5.5.1 Den nuvarande filmkulturella verksamheten

För budgetåret 199192 lämnar staten ett bidrag till filmfonden vid Filminstitutet på 29 milj.kr. Den summan fördelas enligt film- och videoavtalets regler. Dessadetaljerade regler har tidigare redovisats i avsnitt 5.4.7. Inom ramen för så gott som samtliga i fördelningen angivna ändamål kan olika filmkulturella aktiviteter inrymmas. Detta gäller stiftelsens engagemang i produktion av svensk film, spridning och visning av värdefull film, stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkulturella ändamål, stöd till produktion och distribution av värdefulla videogram och stöd för biograferna. Högst 2 % av de fördelningsbara medlen kan avsättas som en reserv. Under verksamhetsåret 199192 får reserven användas för stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkulturella ändamål. l specialdestinerade statsbidrag för budgetåret 199192 har det avsatts sammanlagt 35 229 000 kr. Därav har avsatts 3 516 000 kr. för produktionsgarantier till svenska kortfilmer, 10651 000 kr. för främjande av spridning och visning av värdefull film, 6 895 000 kr. som bidrag för filmkulturella ändamål, 7 025 000 kr. för bidrag till filmkulturella insatser för barn och ungdom, 5 000 000 kr. för stöd till biografer och 2 142 000 kr. för bidrag till projekt filmområdet. 5.5.2 oförändrade men omfördelade statliga anslag

För att göra det möjligt att se konsekvenserna av ett ändrat ansvarsförhållande för det filmkulturella området görs alla beräk-

ningar och analyser som om ansvarsförhållandet hade ändrats för SOU 1991 105 budgetåret 199192. Kapitel 5 Jag kommer att som utgångspunkt för mina överväganden ha att staten inte minskar sitt ekonomiska engagemang inom filmområdet. Det innebär att jag kommer att lämna förslag till fördelning av 64 229 000 kr. Fördelningsförslaget kommer att ha som utgångspunkt att den nuvarande filmkulturella verksamheten skall kunna bedrivas i oförändrad omfattning. Fördelningsförslaget skall uppfattas så att den filmkulturella verksamheten inte minskar genom mitt förslag. Det ankommer sedan staten att lägga ut uppdrag inom det filmkulturella området. I samband med de uppdragen bör staten ange vad staten efterfrågar, samt vilka ekonomiska resurser som kan stå till förfogande. Förfaringssättet blir mer att Filminstitutet lämnar offert och att det ankommer beställaren att antaga eller förkasta offerten. Det är naturligtvis fullt möjligt för staten att i detta sammanhang välja någon annan att utföra de filmkulturella beställningarna. Staten bör vid sin beställmål långsiktiga former anvisa medel åtminstone ning ange i och under treårsperioder. Kostnaderna för den filmkulturella verksamheten måste fördelas om mellan staten och film- och videoavtalet. Staten tillför för budgetåret 199192 29 milj.kr. till filmfonden vid Filminstitutet, för att sedan fördelas enligt film- och videoavtalets regler. I mitt förslag till nytt film- och videoavtal skall staten inte tillföra några pengar till filmfonden. Också behovet av att anslå specialdestinerade anslag faller bort eftersom de i mitt förslag finansieras via avtalet. Detta gäller sammanlagt 16 658 000 kr. och består av följande poster. Produktionsgarantier till svenska kortfilmer 3 516 000 kr. Biografstöd 5 000 000 kr. Nordisk Filmfond och Eurimages 6 000 000 kr. Konstnårsnâmnden för stöd till kortfilm 2 142 000 kr.

5.5.3 Den ekonomiska omfattningen av den nuvarande filmkulturella verksamheten

Filminstitutets ekonomiska redovisning gör det inte möjligt att den exakta omfattningen av den filmkulturella verksamheange ten. Den följande redovisningen syftar till att dels beskriva kostnadema för den nuvarande filmkulturella verksamheten, dels ge underlag för bedömning av huruvida de statliga totala bidragen en räcker till att finansiera dagens verksamhet de filmkulturella områdena. Jag har därmed inte tagit ställning till effektiviteten i dagens verksamhet, den nuvarande fördelningen skall bestå om eller områden bör tillkomma. Denna fråga måste mer om nya ingående diskuteras i samband med statens kommande upphand-

ling av filmkulturella tjänster. Som jag tidigare framhållit anser SOU 1991 105 jag att statens upphandling skall vara målstyrd. Jag ifrågasätter Kapitel 5 därför om vid en kommande upphandling dagens uppdelning till alla delar är den mest lämpliga. I mitt räkneexempel utgår jag ifrån statens totala anslag för budgetåret 199192 64 229 000 kr. och räknar ned detta anslag med de budgeterade kostnaderna för samma år.

5.5.3.1 Spridning och visning av värdefull film

En av Filminstitutets uppgifter är att främja spridning och visning av värdefull film, samt att öka intresset hos allmänheten för film. Detta arbete sker direkt eller i samarbete med visningsorganisationer, filmstudior och andra sammanslutningar inom filmens område. Dessa organisationers arbete spelar en stor roll för möjligheterna att se kvalitetsfilm biograf och i synnerhet gäller detta visningar på mindre och medelstora orter. För budgetåret 199192 tillförs detta ändamål 10 651 000 kr. i specialdestinerat statsbidrag och ca 6,2 milj.kr. genom film- och videoavtalet. Filminstitutet beräknar för budgetåret 199192 en medelsanvändning 16,1 milj.kr. Fördelningen beräknas ske det sättet att 7,6 milj.kr. används för stöd till visningsorganisationer och filmfestivaler, 4,5 milj.kr. används för lokalt arbete med video för barn och ungdom, 1,7 milj.kr. används för stöd till import och kvalitetsfilm, 1,2 milj.kr. används för fraktstöd och lansering av breddning av repertoarer, 700 000 kr. används för tidskriften Tusen och en film och 400 000 kr. används för speciella projekt. Jag räknar med att statens engagemang vad avser spridning och visning av film även fortsättningsvis är av storleksordningen 16,9 milj.kr. per år. Detta innebär att av de statliga medlen 64 229 000 kr. återstår det att fördela 47 329000 kr.

5.5.3.2 Bidrag till filmkulturella ändamål

Statens bidrag till filmkulturella ändamål är för budgetåret 199192 6 895 000 kr. Huvuddelen av de resurserna anslogs av vårriksdagen 1991 utöver regeringens proposition. Riksdagen ökade det totala anslaget med 5 milj.kr. utöver regeringens förslag. Dessa medel används för filmrataurering, arkiv, bibliotek, cinematek, tidskrifter, biografer och visningsverksamhet. Jag räknar med att statens engagemang kommer att ha samma omfattning som nu och att kostnaden blir oförändrat 6 895 000 kr. Detta innebär de statliga medlen 64 229 000 kr. återatt av står det att fördela 40 434 000 kr.

5.5.3.3 [filmkulturella insatserför barn och ungdom SOU 1991 105 Kapitel 5 Statens bidrag till filmkulturella insatser för barn och ungdom är för budgetåret 199192 7 025 000 kr. Medlen används för att stödlokala barn- och ungdomsprojekt för filmkulturella insatser, produktion av olika slags filmpedagogiskt studiematerial och för framställning av kopior av filmklassiker. För budgetåret 199192 beräknas 4,1 milj.kr. användas för stöd till lokala barn- och skolbioprojekt, 1,7 milj.kr. till filmpedagogiska aktiviteter och 1,2 milj.kr. för framställning av kopior av filmklassiker. Jag räknar med att statens engagemang kommer att ha samma omfattning som nu och att kostnaden blir 7 025 000 kr. Detta inde statliga medlen 64 229 000 kr. återstår det att nebär att av fördela 33 409 000 kr.

5.5.3.4 Värdefulla videogram

Enligt det nuvarande film- och videoavtalet används lägst 3 % av de fördelningsbara medlen för stöd till produktion och distribution av värdefulla videogram. För budgetåret 199192 beräknas det bli ca 4 650 000 kr. Inom ramen för mitt förslag till nytt filmoch videoavtal har det inte skett några avsättningar för stöd till produktion och distribution av värdefulla videogram. Jag anser att det ligger inom ramen för det filmkulturella ansvaret. Jag räknar med att staten svarar för den verksamheten och att kostnaden är oförändrat 4 650 000 kr. Detta innebär att av de statliga medlen 64 229 000 kr. återstår det att fördela 28 759 000 kr.

5.5.3.5 Övrig filmkulturell verksamhet

Enligt gällande film- och videoavtal får högst 23 % av de förnu delningsbara medlen avsättas för stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkulturella ändamål. För budgetåret 199192 beräkdet bli ca 35 650 000 kr. Enligt mitt avtalsförslag avsätts det nas inom avtalets 8 milj.kr. i prisläge den 1 januari 1993 för ram kostnader för verksamheten. Jag beräknar att motsvarande summa i prisläge budgetåret 199192 är 7,5 milj.kr. För att täcka nuvarande administrationskostnader och däri inrymd verksamhet erfordras därför 28 150 000 kr. om verksamheten och administratioskall ha samma omfattning som tidigare. Detta innebär att av nen de statliga medlen återstår det att fördela 609 000 kr. Inom för stiftelsens engagemang i produktion av svensk ramen film finns det viss kulturell verksamhet, som enligt mitt förslag en skall finansieras av staten. Jag beräknar för den verksamheten

609 000 kr., vilket innebär att de statliga medlen 64 229 000 kr. SOU 1991 105 i sin helhet har fördelats. Kapitel 5 Slutsatsen blir att Filminstitutet med ett oförändrat statsbidrag kan bedriva en filmkulturell verksamhet av minst samma omfattning som den nuvarande. Jag är övertygad om att betydande rationaliseringar kan göras genom den tydligare arbetsuppdelning jag föreslår. Ytterligare resurser kan frigöras genom att institutet omprövar viss verksamhet, t.ex. den med andra importörer konkurrerande importen av utländska filmer. Det ankommer i första hand institutets styrelse och ledning att lägga förslag som redovisar vilka besparingar som kan uppnås. De medel som därvid kan frigöras bör styrelse och ledning disponera för insatser inom ramen för filmkulturella ändamål.

5.5.4 Stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkulturella ändamål

I detta avsnitt redovisas utförligare användningen av medel under ändamålet gemensam förvaltning och filmkultur. Enligt vad som sägs under 5.5.3.5 uppgår dessa medel sammantaget till 35 650 000 kr., varav ca 7 500 000 kr. kommer att finansieras via det nya avtalet. Redovisningen avser den del som finansieras genom film- och videoavtalet E-åndamålet och de delar som finansieras genom det särskilda statsbidraget till filmkulturella ändamål. Avsikten med denna redovisning är att den skall utgöra en utgångspunkt för den upphandling av filmkulturella tjänster som staten enligt mitt förslag skall göra för kommande avtalsperiod. Jag har inte haft möjlighet att värdera de nuvarande insatserna. Några allmänna synpunkter redovisas i avsnitt 5.5.5. Redovisningen kommer att avse det ekonomiska utfallet för budgetåret 199091, eftersom det inte är möjligt att redovisa siffror för budgetåret 199192. Verksamheten kan delas upp i tre delar, nämligen administrativ service, filmfrâmjande verksamheter och filmkulturella verksamheter.

5.5.4.1 Administrativ service

Filminstitutets administrativa enhet bedriver verksamhet av inte enbart administrativ natur. Nettokostnaden för den verkställande ledningen var 4 859 000 kr. l kostnaderna finns förutom de direkta kostnaderna för styrelsen och ledning en post för specialsatsningar och nya initiativ inom Filminstitutets olika verksamhetsområden. Personalavdelningens nettokostnad är 5 517 000 kr. och avdelningen har ansvaret för institutets personalfrågor och personalad-

ministrativa uppgifter. Avdelningen svarar också för en rad servi- SOU 1991 105 cefunktioner och även för institutets biografer i Filmhuset. Eko- Kapitel 5 nomiavdelningens nettokostnad var 4 250 000 kr. Avdelningen svarar för traditionellt förekommande arbetsuppgifter inom en ekonomiavdelning och för olika typer av statistik om de svenska biograferna och videogrammarknaden. Avdelningen för information och förlag kostade 2 392 000 kr. Avdelningen har det övergripande ansvaret för all intern och extern information om Filminstitutets verksamhet. Förlagsverksamheten kommer att redovisas under den filmkulturella verksamheten. Fastighetsavdelningen visar ett överskott 4 439 000 kr. Fastighetsavdelningen ansvarar för underhåll och service av Filminstitutets fastigheter. Cirka 50 % av Filmhuset hyrs ut till byggnadsstyrelsen. I detta sammanhang bör det nämnas att byggnadsstyrelsen från den l januari 1993 avser att ta ut marknadsmässig tomtrâttsavgäld, vilket i så fall kommer att innebära att tomträttsavgälden kommer att öka med ca 4,6 milj.kr. Av den ökade tomtrâttsavgälden bör hälften av kostnaden falla Filminstitutet och hälften av kostnaden byggnadsstyrelsen.

5.5.4.2 Filmfrâmjande verksamhet

Den filmfrämjande verksamheten sker bl.a. genom avdelningen för film och publik. Nettokostnaden för avdelningen var 901 000 kr. Avdelningen har i uppgift att stärka filmens roll i det lokala kulturlivet genom olika insatser för att öka publikintresset för film biograf. Det bedrivs en omfattande verksamhet för att stödja lokalt filmkulturellt arbete för barn och ungdom. Avdelningen bedriver för närvarande ett utvecklingsarbete i tre regioner. Syftet är att hitta metoder för att öka publiken biograferoch att bredda utbudet film. Avdelningen har också egen na av filmpedagogisk verksamhet i nära kontakt med mottagarna. En stor del av verksamheten är ansvaret för import- och lanseringsstöd. Videoavdelningens kostnader var 703 000 kr. Det är videoavdelningen som svarar för institutets verksamhet vad avser distribution av värdefull film video. samt för marknadsföringen av de filmerna. Utlandsavdelningens kostnader var 2 090 000 kr. Avdelningen för att i utlandet informera om svensk film och svenska svarar filmartister. Dessutom sköter avdelningen organisationen av svenskt deltagande i festivaler, allmänna kulturfrågor och internationella cinemateksfrågor. Det sker ett omfattande samarbete med Svenska institutet olika typer av filmmanifestationer. Avdelom ningen också för den internationella försäljningen av filmer svarar

som ägs av institutet och för flertalet samproduktioner samt för SOU 1991 105 uppdragsverksamhet. Kapitel 5 Avdelningen för teknisk information och utveckling kostade 828 000 kr. Avdelningen svarar för att stödja och stimulera den professionella film- och videoproduktionen i form av fortlöpande information. informationen sker främst genom egna tidskrifter och publikationer. Visningsavdelningens kostnader var 6 313 000 kr. Avdelningens huvuduppgift är att bedriva distribution i olika former av filmer som producerats med stödmedel samt annan film som saknar distribution. Vidare har avdelningen att svara för institutets förvärv av visningsrâtter till kvalitetsfilm, samt visningar av dessa filmer. Målet år att göra okänd film känd och att introducera film i Sverige som av kommersiella skäl inte skulle ha kommit till landet. Distributionen av egna biograffilmer sker bl.a. genom Filminstitutets egna biografer. En annan del av avdelningens verksamhet år att den har övertagit distributionen från kommersiella distributörer, för att det sättet garantera att det finns en tillgång åldre film.

5.5.4.3 Filmkulturella verksamheter

Inom ramen för de filmkulturelia verksamheterna finns institutets filmarkiv. Kostnaden för arkivet var 4 588 000 kr. Arkivets huvuduppgift är att bevara det svenska filmarvet eftervärlden. Arkivet tar i så stor omfattning som möjligt hand om den utländska film som har distribuerats i Sverige. Antalet titlar i arkivet är mer än 13 000. Cinemateket bygger till stor del sin verksamhet att de kan låna filmer från filmarkivet. En annan del av arkivets verksamhet är restaurering av gamla filmer som har kopierats nitratbas. Dessa filmer måste renoveras och omkopieras för att kunna bevaras för framtiden. Cinematekets kostnader var 4 182 000 kr. och dess uppgift är att visa i första hand klassisk film och ny utländsk film. Cinemateket har totalt ca 10 000 medlemmar och antalet biografbesökare var budgetåret 199091 ca 68 000. Under samma tidsperiod gavs ca 1 300 föreställningar. Tidskriften Chaplin kostade 2 518 000 kr. Tidskriften är en av Sveriges största kulturtidskrifter och Nordens största filmtidskrift. Den har i nuläget ca 5 100 prenumeranter. Kostnaden för avdelningen information och förlag var vad avser förlagsdelen 266 000 kr. Inom förlagsdelen utges vissa skrifter inom filmområdet. Dokumentationsavdelningens kostnader var 4 503 000 kr. Avdelningen består av bibliotek, klipparkiv samt bild- och affischarkiv. Biblioteket är huvudbibliotek i Sverige för filmlitteratur. Genom klipparkivets verksamhet bevakas vad som skrivs om film,

TV och video. Likaledes bevaras material som kommer från film- SOU 1991 105 bolagen och från filmfestivaler. Bild- och affischarkivet samlar Kapitel 5 bilder och affischer om film. För att internt och externt underlätta hantering av filmfakta byggs det för närvarande upp en filmdatabas. Kostnaderna för Rotebrolaboratoriet var 315 000 kr. l..aboratoriet tvättar och renoverar skadad film. Laboratoriet arbetar också med skyddsbehandling av film, samt behandling av film för långtidsförvaring. Under budgetåret 199091 hade Filminstitutet kostnader för den produktionstekniska avdelningen. Avdelningen har numera blivit ett dotterbolag till institutet, varför det skall bära sina egna kostnader.

5.5.5 Vissa synpunkter verksamheten

Det har inte varit möjligt att inom angiven tidsram för utredningen göra en ekonomisk och organisatorisk genomgång av Filminstitutet och dess verksamhet. Jag anser att det i första hand bör ankomma styrelse och ledning att i anslutning till ett nytt avtal göra en sådan översyn av verksamheten eventuellt med hjälp av externa konsulter. Genom den av mig föreslagna avtalskonstruktionen och den av mig föreslagna delningen av institutets verksamhet i en filmkulturell del som staten svarar för och en filmstödsdel som avtalets parter svarar för finns det icke oväsentliga rationaliseringsmöjligheter inom de ovan redovisade verksamheterna. Ovanstående redovisning visar också att institutet skulle kunna genomföra rationaliseringar genom en tydligare och mer renodlad organisatorisk verksamhet. Jag uppfattar den nuvarande verksamheten så att de olika avdelningarna inom institutet delvis har arbetsuppgifter som är organisatoriskt splittrade olika avdelningar. En sådan ordning leder i sig till dubbelarbete. Institutet har egna biografer i Filmhuset och hyr dessutom biografer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Sverige är ett biograftätt land. men biograferna har lönsamhetsproblem. Jag är medveten om att institutets biografer kan visa film som finns i filmarkivet och att den möjligheten inte finns för andra biografer. Min slutsats blir dock att institutet inte skall skaffa sig ytterligare biografer och att institutets styrelse allvarligt bör pröva om inte det vore effektivare om nuvarande biografverksamhet i stället hyrdes. Det år alltid förknippat med stora risker att bedriva egen verksamhet. Filminstitutet bedriver en egen importverksamhet av film, samtidigt institutet ger stöd till andra importörer av film. som Detta innebär att institutet konkurrerar med de som erhåller stöd från institutet och delvis innebär det att institutet konkurrerar

med filmbranschen. Jag finner det mer rimligt att institutet stöd- SOU 1991 105 jer import av film genom att de ger stöd till importörer och inte Kapitel 5 själva sysslar med import av film. Ett sådant förhållningssätt innebär att institutet kan ge stöd till framgångsrika importörer av kvalitetsfilm, samtidigt som institutets egna verksamhet begränsastill att ta ställning till vem som skall stöd. Inför statens framtida beställning av filmkultur bör staten ta ställning till hur arkiveringen av film skall ske. l nuläget sker det en arkivering av film genom Filminstitutet, samtidigt som det finns en statlig myndighet som svarar för arkivering av ljud och bild. Filminstitutet har en internationell verksamhet, som till stora delar har sin motsvarighet i Svenska institutet. Inför sin framtida beställning bör staten ta ställning till hur arbetsfördelningen bör vara mellan Filminstitutet och Svenska institutet. Den nuvarande ordningen kan vara förenad med dubbelarbete genom att det inte finns klara grânsdragningar. Även den produktionstekniska avdelningen numera bedrivs om som ett särskilt dotterbolag är Svenska Filminstitutet som moderföretag helt och fullt ansvarig för verksamheten. I det ögonblick negativa resultat uppstår drabbas Filminstitutet av krav att kostnaderna skall täckas genom bidrag. Detta beroendeförhållande är mycket påtagligt genom att dotterbolagets eget kapital är mycket lågt. Det är min uppfattning att styrelsen måste ompröva sitt engagemang en i sådan riskfylld verksamhet. Om den bedöms ha ett stort värde för branschen och de mål som filmavtalet anger bör en förstärkning av det egna kapitalet ovillkorligen ske.

6 Finansieringsfrågor SOU 1991 105

Kapitel 6

I regeringens proposition om filmstöd prop. 19909181 redovisas de ekonomiska konsekvenserna av förlängningen av 1982 års film- och videoavtal, samt anslagsfrågor i samband med det statliga filmstödet. Avtalet innebär som tidigare angivits att filmfonden vid Filminstitutet tillförs intäkter genom avgifter biografbiljetter och avgifter på hyrvideogram och köpvideogram. Avgiften biljettintäkterna är 10 % och avgiften gäller för de större biograferna. Biografer som har högst fem föreställningar per vecka betalar inga avgifter. Avgiften för varje hyrvideogram är 40 kr. och avgiften för varje köpvideogram är 15 kr. För budgetåret 199192 beräknas intäkterna från avtalet bli 110 milj.kr. Denna summa fördelar sig med ca 70 milj.kr. biografavgifter och ca 40 milj.kr. från videogramavgifter. Utöver biografavgifter och videogramavgifter tillförs filmfonden statsbidrag, bidrag från Sveriges Television AB och ränteintäkter från fondens kapitalförvaltning. Statsbidraget för budgetåret 199192 år 29 milj.kr. Bidraget från Sveriges Television AB och ränteintâkterna beräknas bli ca 16 milj.kr. för samma tidsperiod. Totalt ger det 155 milj.kr. till filmfonden, för att fördelas till olika ändamål enligt avtalets fördelningsnyckel.

6.1 Nuvarande avtal och statsbidrag

I avtalet finns reglerat till vilka ändamål filmfonden skall användas, samt fördelningen mellan olika ändamål. Dessa detaljerade regler har tidigare redovisats i avsnitt 5.4.7. 1 pengar räknat innebår detta för budgetåret 199192 att för stiftelsens egna engagemang i produktion av svensk film disponeras lägst 31 milj.kr., för produktion av svensk film lägst 58,9 milj.kr., för produktionsstöd för svenska kortfilmer lägst 6,2 milj.kr., för spridning och visning av värdefull film lägst 6,2 milj.kr., för stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkulturella ändamål högst 35,65 milj.kr., för branschfrämjande åtgärder inom film- och videobranscherna 4,65 milj.kr., för stöd till produktion och distribution av värdefulla videogram lägst 4,65 milj.kr. och för stöd till biografer lägst 4.65 milj.kr. Utöver de medel som finns för fördelning enligt filmfonden tillkommer för budgetåret 199192 specialdestinerade statsbidrag. De specialdestinerade statsbidragen är för produktionsstöd till svenska kortfilmer 3 516 000 kr., för främjande av spridning och

visning av värdefull film 10 651 000 kr., för bidrag till filmkultu- SOU 1991 105 rella ändamål 6 895 000 kr., bidrag till filmkulturella insatser för Kapitel 6 barn och ungdom 7 025 000 kr., stöd till biografer 5 000 000 kr. och för bidrag till projekt filmområdet 2 142 000 kr. De sammanlagda effekterna av filmfondens fördelning och de specialdestinerade statsbidragen innebär följande fördelning olika ändamål

ostnader för förvaltning och div. filmkulturella

Projektbidrag för kortfilm som disponeras av konstnärsnämnden 2,1 Summa 181,5

Av stiftelsens engagemang i produktion av svensk film beräknas för budgetåret 199192 ca 5,5 milj.kr. användas för bidrag till den nordiska filmfonden och ca 2,2 milj.kr. användas för bidrag till Europarådets samproduktionsfond Eurimages. Det svenska bidraget till Eurimages år lägre än vad det skall vara enligt Europarådets beräkningar. Enligt de beräkningarna skall bidraget vara ca 3,6 milj.kr. för budgetåret 199192. För stöd till spelfilm beräknas ca 15,5 milj.kr., och för stöd till kortfilm ca 6 milj.kr. Inom ramen för stöd till spelfilm finansieras stöd till dokumentärfilm, men andelen särredovisas inte. Inom kortfilmsdelen är halva beloppet avsatt för barnfilm och barnfilm kan i undantagsfall ha en längd, som gör att den inte kan ansesvara kortfilm. Under förutsättning att stiftelsens engagemang i produktion av svensk film fördelas vissa av de övriga ändamålen blir effekterna följande Produktion av svensk film tilldelas lägst 58,9 milj.kr. från åndamålet produktionsstöd till svenska långfilmer och 15,5 milj.kr. från ändamålet stiftelsens engagemang i produktion av svensk film. Totalt blir stödet lägst 74,4 milj.kr. Produktionsstödet till svenska kortfilmer blir lägst 9,7 milj.kr. från ändamålet produktionsstöd till svenska kortfilmer och 6 milj. kr. från ändamålet stiftelsens engagemang i produktion av svensk film. Totalt blir stödet lägst 15,7 milj.kr. Till den summan skall föras 2,1 milj.kr. som disponeras av konstnärsnåmnden för stöd till svenska kortfilmer. Filmstödets fördelning enligt ovan kan sammanfattningsvis beskrivas genom nedanståendetabell

Samtliga beräkningar enligt ovan innebär att den reserv 2 %, som finns enligt filmavtalet, inte har fördelats olika ändamål. För budgetåret 199192 får den användas för stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkulturella ändamål.

6.2 Ekonomiska effekter av ett nytt avtal

Jag har tidigare i avsnitt 5.4.6 redovisat min syn olika avgifter. För att göra det möjligt att se konsekvenserna av ett nytt avtal redovisar jag de ekonomiska effekterna, som om ett nytt avtal hade gällt för budgetåret 199192. Biografavgiften är oförändrat 10 % av biljettintäkterna och avgiften definieras samma sätt som i det nuvarande avtalet. Detta ger en oförändrad intäkt till filmfonden ca 70 milj. kr. Videoavgifterna är oförändrade. Totalt ger detta en intäkt ca 40 milj.kr. till filmfonden. Den totala intäkten från biografavgiften och videogramavgiften blir ca 110 milj.kr., vilket är samma summa som det nuvarande avtalet ger. En del av upphovsrättsavgiften oinspelade videokassetter kommer att användas för stöd till svensk filmproduktion. Avgiftens nivå fastställs av regeringen. Den upphovsrättsliga organisationen träffar å sin sida avtal med Filminstitutet om att överföra en viss procentandel av denna avgift till institutet. Jag förutsätter att samma avtalstid skall gälla för detta avtal som det som föreslås gälla för film- och videoavtalet och att avtalet träffas samtidigt med filmavtalet. Jag har tidigare i avsnitt 4.7.1 föreslagit att regeringen fastställer den upphovsrättsliga avgiften oinspelade videokassetter till 18 kr. Den del av avgiften som upphovsmännen avsätter för stöd till svensk film kommer upphovsmännen till godo genom att det är upphovsmännen själva som svarar för den svenska filmproduktionen. Jag räknar med att upphovsmännen är beredda att träffa avtal med Filminstitutet, som innebär att 40 % de influtna upphovsrättsliga avgifterna tillfaller Filminstitutet. av Budgetåret 199192 beräknas försäljningen av oinspelade videokassetter bli ca 8,7 miljoner band, vilket skulle innebära att film-

fonden tillförs ca 63 milj.kr. I det nuvarande avtalet finns det inga SOU 1991 105 intäkter från en upphovsrättsavgift. Kapitel 6 Sveriges Television AB lämnar ett årligt bidrag till filmfonden 5 milj.kr. i 1982 års prisläge, samt en minst lika stor summa samproduktion och förvärv av visningsrâtter. För budgetåret 199192 beräknas bidragsumman bli ca 9,3 milj.kr. Jag har tidigare i avsnitt 5.4.2 redovisat min syn televisionens medverkan i ett nytt avtal och räknar därför att Sveriges Television AB bidrar med årligt belopp 20 milj.kr. Jag förutsätter också att Nordisk Television AB medverkar samma villkor som gäller för Sveriges Television AB. Det innebär att företaget bidrar med ett årligt belopp 10 milj.kr. Totalt innebär det att televisionsföretagen årligen bidrar med 30 milj.kr. Detta är en ökning från nuvarande ca 9,3 milj.kr. till 30 milj.kr. Ökningen blir totalt 20,7 milj.kr. ca Rånteintäkterna beräknas till ca 13 milj.kr. och ökningen beror att filmfondens kapital kommer att vara högre än i det nuvarande avtalet. Den totala fördelningsbara summan enligt nuvarande avtal är ca 155 milj.kr. Den fördelningsbara summan enligt mitt förslag blir ca 216 milj.kr., vilket gör det möjligt att genomföra en svensk filmpolitik en hög nivå.

6.3 Den ekonomiska fördelningen i ett nytt avtal

För att kunna jämföra effekterna av det nuvarande avtalet och det föreslagna avtalet redovisar jag konsekvenserna, som om det nya avtalet hade gällt för budgetåret 199192.

6.3.1 Samproduktionsfonder och förvaltningskostnader

l det av mig föreslagna nya avtalet skall bidragen till den nordiska filmfonden och till Europarådets samproduktionsfond Eurimages betalas genom avtalet. För budgetåret 199192 år avgiften ca 5,5 milj.kr. till den nordiska filmfonden och ca 3,6 milj.kr. till Europarådets samproduktionsfond. Jag förutsätter i detta sammanhang att Sverige betalar hela sin medlemsavgift och inte som nu bara en del. Bidragen som går till dessa fonder återförs till medlemsländerna genom att fonderna används för olika europeiska filmprojekt. Den totala avgiften till fonderna är ca 9,1 milj.kr. och efter avdrag av den posten återstår att fördela ca 207 milj. kr. Enligt avtalsförslaget skall ett bestämt belopp användas för institutets förvaltningskostnader. Förvaltningskostnader avser i detta sammanhang de kostnader institutet har för att bedriva verksamhet i enlighet med vad som sägs avtalet. Det i finns i denna del inga möjligheter att jämföra mellan det nuvarande avtalets ändamål för stiftelsens gemensamma förvaltning och filmkulturel-

ändamål och det nya avtalsförslaget. Filminstitutet har gjort SOU 1991 105 vissa beräkningar av förvaltningskostnaderna i det nya avtalet. Kapitel 6 För egen del vill jag konstatera att förvaltningskostnaderna, med den föreslagna avtalskonstruktionen bör kunna vara relativt låga, samt att de inte påverkas i nämnvärd grad av de belopp som finns att fördela enligt avtalet. Jag räknar därför med att ett belopp 8 milj.kr. är en rimlig kostnadsnivå för institutets förvaltningskostnader inom ramen för ett nytt avtal. En sådan summa gör det möjligt att ha minst fyra konsulenter. Efter avdrag för dessakostnader finns det ca 199 milj.kr. att fördela enligt avtalets ändamålsbestämmelser.

6.3.2 Filmproduktion

I det nuvarande avtalet kan stödet till spelfilmsproduktionen beräknas vara lägst 74,4 milj.kr. Inom ramen för den summan ryms eventuellt stöd till dokumentärfilmer av långfilmskaraktär. För beräkning av den summan se tabell under avsnitt 6.1. Av tillgångliga medel 199 milj.kr. har jag föreslagit att 145,3 milj.kr. används till produktionsstöd för spelfilm. Detta motsvarar de 73 procent som anges i avtalet. Detta innebär att filmstödet nära nog fördubblas. Enligt min bedömning är en sådan nivå nödvändig om svensk filmproduktion skall kunna fortleva längre sikt. Det är också angeläget att understryka att summan inte kan uppfattas som en subvention eftersom branschens olika intressenter genom filmavtalet funnit det kulturellt och ekonomiskt angeläget att åstadkomma en bred riskspridning. Samtliga parter bidrar till finansieringen. I stället för att finansiera enstaka filmer gör man det genom Svenska Filminstitutet och dessfilmfond. Jag vill också på nytt understryka att hår angivna procentsatser och belopp är att betrakta som räkneexempel som baseras den väsentliga förutsättningen att den angivna inkomstnivån uppnås. Slutlig klarhet om detta kan inte fås förrän vid slutliga förhandlingar och, inte minst viktigt, förrän riksdagsbeslut tagits om ändring av den upphovsrättsliga lagstiftningen enligt mitt förslag. Jag föreslår vidare att av det totala stödet för produktion av spelfilm avsätts 60 milj.kr. 41 % till förhandsstöd och 85,3 milj. kr. till efterhandsstöd 59 %. Under förutsättning att hela förhandsstödet används för produktionsstöd och finansieringsandelen i varje film är maximala 80 % räcker det till stöd för ungefär 3-4 spelfilmer, 2-3 barnfilmer och 2-3 dokumentärfilmer. Beräkningen bygger antagandet att den genomsnittliga produktionskostnaden är ca 12 milj.kr. för en film. Under förutsättning att efterhandsstödet används så att varje film får ett maximalt stöd 8 milj.kr. räcker det till stöd för ungefär ll filmer. I båda fallen bygger siffrorna att den genomsnittliga produktionskostnaden för en film är ca 12 milj.kr.

I det nuvarande avtalet är stödet till den svenska kortfilmspro- SOU 1991 105 duktionen lägst ca 17.8 milj.kr. För beräkning av den summan se Kapitel 6 tabell under avsnitt 6.1. Jag föreslår att 25,9 milj.kr. 13 % avsätts för stöd till den svenska kortfilmen. Detta är en ökning jämfört med nuvarande avtal 8,1 milj.kr. dvs. ca 45 %. En sådan ökning ger erforderliga möjligheter för den svenska kortfilmen att klara sig i ett ekonomiskt perspektiv. I detta sammanhang har jag förutsatt att det specialdestinerade statsbidraget till konstnärsnämnden inte längre utgår.

6.3.3 Branschstöd

I det nuvarande avtalet är stödet till branschfrämjande åtgärder inom film- och videobranscherna ca 4,7 milj.kr., vilket motsvarar 3 % av de fördelningsbara medlen. I mitt avtalsförslag har jag föreslagit att 3 % av de fördelningsbara medlen fördelas för stöd till branschfrämjande åtgärder inom film- och videobranscherna. En sådan fördelning innebär att ca 6 milj.kr. avdelas för stöd till branschfrämjande åtgärder. Vid en jämförelse med det nuvarande avtalet innebär det en ökning med ca 1,3 milj.kr. och procentuellt innebär det en ökning med ca 28 %. I det nuvarande avtalet är biografstödet lägst 4,65 milj.kr., vilket motsvarar lågst 3 % av de fördelningsbara medlen. Det specialdestinerade statsbidraget är 5 milj.kr., varför det totala biografstödet uppgår till minst 9,65 milj.kr. I mitt avtalsförslag har jag föreslagit att 11 % av de fördelningsbara medlen fördelas till biografstöd. En sådan fördelning innebär att ca 22 milj.kr. fördelas till biografstöd. Vid en jämförelse med det nuvarade avtalet innebär det en ökning med ca 12,4 milj.kr. och procentuellt innebär det en ökning med ca 128 %.

7 Ett

statligt SOU 1991 105

Kapitel 7

finansieringsalternativ

Visar det sig inte möjligt att till stånd ett nytt film- och videoavtal ungefär den nivå som jag har skisserat i avtalsförslaget bör andra alternativ övervägas. De samlade insatserna för filmproduktion och biografstöd bör ha en viss ekonomisk nivå för att verksamheten skall kunna bli framgångsrik. En nivå som är väsentligt lägre fyller egentligen ingen funktion. Ett annat sätt att uttrycka det är att det behövs en viss kritisk massa för att det skall kunna bli någon bra filmproduktion. l det fall det inte går att till stånd ett nytt film- och videoavtal återstår i huvudsak två alternativ. Det ena alternativet är att staten inte anslår medel för produktionsstöd till filmproduktion, vilket med stor sannolikhet innebär att svensk filmproduktion kommer att upphöra. Filmpolitiken reduceras till att staten tar ansvar för vården av hittills producerad film och ev. övriga filmkulturella åtgärder. I förhållande till tidigare filmpolitik understruket av de beslut om ökning av filmanslagen som senasttogs i riksdagen skulle detta innebära en kraftig ändring där Sverige skulle riskera att bli det enda land inom Europa som inte bedriver en egen nationell filmproduktion med också samhällets stöd. Det andra alternativet är att staten tar hela ansvaret för finansieringen av filminstitutets verksamhet den nivå och med den organisation av Filminstitutet som jag här har beskrivit. Ett sådant alternativ skulle, som jag nedan redovisar, vara möjligt att finansiera och t.o.m. ge ett visst överskott till statsbudgeten. min I redovisning utgår jag från beräkningar för budgetåret 199192. Statens kostnader för den filmkulturella verksamheten förutsätts bli oförändrat 64 229 000 kr. Staten måste därtill tillskjuta bortfallet från film- och videoavtalet 153 milj.kr. och de 63 milj.kr. som härrör sig från de upphovsrättsliga avgifterna. Staten måste alltså brutto öka sitt anslag med 216 milj.kr. Därifrån kan dock dras insatserna för branschfrämmande åtgärder, viss del av biografstödet och ev. också stödet till parallelldistribution. Sammantaget utgör dessa belopp ca 26 milj.kr. Statens finansieringsbehov netto blir 190 milj.kr. Staten kan finansiera en sådan anslagsökning genom att biografbiljetterna inte längre är befriade från mervärdesskatt. För år 1991 beräknas försäljningsvärdet av biografbiljetter bli ca 850 milj.kr. Den summan kan inte användas som grund för hur stora inkomster staten kan genom att påföra mervärdesskatt biografbiljetter. Priset på biografbiljetterna kan förväntas minska med den summa som nu betalas som avgift till Filminstitutet. Den avgiften beräknas för år 1991 bli ca 75 milj.kr. Detta innebär

att en mervärdesskatt biografbiljetter för år 1991 skulle ge en SOU 1991 105 statlig inkomst ca 194 milj.kr. Av biografbranschens omsätt- Kapitel 7 ning beräknas 10 % vara ingående mervärdesskatt, som skall dra; bort från utgående mervärdesskatt. Det innebär att nettoeffekte för staten blir ca 109 milj.kr. i ökade inkomster. Skatten oinspelade video- och ljudkassetter upphör med utgången av år 1992. I ett statligt finansieringsalternativ bör skatten oförändrat 15 kr. band. Genom en sådan skatt tillför vara per staten för budgetåret 199192 ca 130 milj.kr. Tillsammans innebär ett införande av mervärdesskatt på bio grafbiljetter och skatt på oinspelade videokassetter en inkomstökning för staten på ca 239 milj.kr. Den summan skall jämföras med de ökade utgifterna för filmpolitiken, som jag har beräkna till ca 190 milj.kr. Det är därför möjligt för staten att ta hela arsvaret för finansieringen av Filminstitutet utan merkostnad. Det skulle t.0.m. kunna bli ett visst överskott i statsbudgeten. Den av mig föreslagna ändringen i upphovsrättslagen basera sig ett samband mellan förslaget och stöd till svensk filmproduktion. Om staten tar hela finansieringsansvaret ligger det utan för mitt uppdrag att föreslå någon ändring i upphovsrättslagen, varför förslaget då inte gäller. Frågan om en upphovsrättslig lag stiftning får behandlas i ett annat sammanhang. I övrigt bör grun derna i mitt förslag, stödsystem, ansvarsfördelning inom institutet m.m., genomföras. Även om staten helt tar ansvaret för finansieringen bör av mi; angivna former för filminstitutets ledning och fördelning av stöcinsatser kunna gälla. Jag anser att det också och i synnerhet i en sådant alternativ är angeläget att Svenska Filminstitutet får etti förhållande till staten så självständigt ansvar för den operativa verksamheten som möjligt.

Bilaga I SOU 1991 105

@

Kommittédirektiv

EE

Dir. 199119

Översyn filmstödet

av

Dir 199119

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-21 Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av filmstödet. I uppdraget ingår att belysa om det behövs ett statligt ansvarstagande inom filmområdet, att redovisa alternativa modeller för framtida kulturpolitis- ka insatser filmområdet. Modellerna skall rymmas inom ramen för oförändrade statliga ekonomiska insatser, att analysera det nuvarande filmstödets rationalitet och ef- fektivitet, att redovisa förutsättningarna för ett nytt avtal med dem som visar film, att i övrigt redovisa och analysera frågor som är av betydel- se för svensk film och lämna förslag till åtgärder.

Bakgrund

1963 års filmavtal och 1982 års film- och videoavtal har under snart 30 år utgjort grunden för den svenska filmpolitiken. Staten har sagt upp 1982 års film- och videoavtal till den 1 juli 1991. Parterna har därefter fört förhandlingar om stiftelsen Svenska Filminstitutets fortsatta verksamhet och om möjligheterna att behålla ett avtalsförhållande även efter den nuvarande avtalsperiodens slut.

Mellan filmbranschen, videobranschen och staten har den 20 SOU 1991 105 december 1990 träffats ett avtal om att förlänga 1982 års filmoch videoavtal. Förlängningen är kortsiktig och avser perioden fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Avtalet har ingen automatisk förlängning, varför nya förhandlingar måste föras före avtalstidens utgång, om ett nytt avtal skall kunna gälla fr.o.m. den 1 januari 1993. Svensk filmpolitik syftar till att inom vårt begränsade språkområde och vår kulturkrets skapa möjligheter för produktion av film, visning av film och bevarande av det filmkulturella arvet. Insatserna har hittills i huvudsak gjorts inom ramen för ett avtal med film- och videobranscherna och med Filminstitutet som verkställande organ. Fram till 1982 var det i huvudsak biografsidan som bidrog med finansiering. Efter 1982 har videosektorn bidragit med betydande belopp. Visningen av film har genom televisionen ökat betydligt. Det har skett genom nya betal-TV-kanaler och nya reklamfinansierade kanaler, samt genom Sveriges Television. Filmvisning i televisionen är ett effektivt sätt att nå en stor publik. Allmänhetens ökade intresse för film har inneburit att berörda företags omsättning har ökat. Lönsamheten är för närvarande dålig för åtskilliga av dessa.

Utredningsuppdraget

Den svenska produktionen av rörliga bilder har tidigare varit koncentrerad till ett begränsat antal miljöer, ett fåtal filmbolag och till Sveriges Television. Under senare tid har en rad produktionsbolag startats och bl.a. tillkomsten av nya TV-företag har stimulerat denna utveckling ytterligare. Detta kan vara en stimulans för produktion biograffilm och annan film, men det kan också av utgöra ett hot. Det är väsentligt att svensk långfilm, dokumentärfilm och kortfilm, som genom film- och videoavtalet har fått stöd, även en i framtid kan göra sig gällande. Film visas inte som tidigare bara biograferna. Videobandspelaren och televisionen har ökat visningsmöjligheterna. Detta ger helt nya möjligheter för allmänheten att ta del av filmutbudet. Samtidigt är det viktigt att bevara biografen som visningsform. Den filmupplevelse som en biograf ger kan inte ersättas med visning i hemmiljö. De filmkulturella insatserna bevarande av film m.m. har för film- och videoavtalet. På andra kulturomskett inom ramen råden har statens ansvar för motsvarande insatser hanterats annat sâtt. Arkivet för ljud och bild har dock ett ansvar som berör filmområdet. Mot den bakgrund jag har beskrivit är det angeläget att belysa det samlade statliga ansvarstagandet inom filmomrâdet, samt att

lämna förslag till den framtida inriktningen. I uppdraget ingår att SOU 1991 105 redovisa och analysera hela filmstödet, samt att lämna förslag för det framtida filmstödet. Förslagen skall ligga inom ramen för oförändrade statliga ekonomiska insatser. Förlängningen av film- och videoavtalet är kortsiktig och avtalet gäller t.o.m. den 31 december 1992. Utredaren bör därför redovisa förutsättningarna för ett nytt film- och videoavtal och dårvid särskilt belysa förutsättningarna för ett långsiktigt avtal. Televisionen har en viktig roll, både som distributionskanal för film och som producent av filmer av olika slag. Satelliter och kabelnät har ett avgörande sätt ändrat förutsättningarna detta område. En huvudfråga i svensk filmpolitik är hur de televisionsföretag som med sina sändningar vänder sig till Sverige, inom ramen för ett avtal, skall kunna bidra till filmkulturella insatser. Utredaren bör därför redovisa förutsättningarna för att samtliga ñlmvisare deltager i detta sammanhang. För det fall filmvisama inte är beredda att inom ramen för ett avtal bidra till filmkulturella insatser av angivet slag, bör utredaren belysa alternativen. Utredaren skall också redovisa hur eventuella förslag skall finansieras. Filminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk filmpolitik. Den rollen har stärkts genom att specialdestinerade statsbidrag har tillförts Filminstitutet inom olika områden. Utredaren bör därför analysera Filminstitutets nuvarande verksamhet och lämna förslag om institutets framtida inriktning och verksamhet. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med filmoch videoavtalets parter, Filminstitutet och berörda organisationer. Utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av oktober 1991. För utredningen gäller regeringens direktiv dir. 19845 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförord- ningen 1976119 med uppdrag att göra en översyn av filmstö- det att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut SOU 1991 105 Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemstâllan. Utbildningsdepartementet

Bilaga 2 SOU 1991 105

Förslag till Lag om ändring i lagen 1960729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1960729 om upphovsrätt till litterära och konstnärligaverk dels att 45 och 47 §§ skall ha följande lydelse, dels att det lagen skall i införas två nya paragrafer,11 § a och 61 a av följande lydelse.

Ny paragraf

Föreslagen lydelse

I1a§

Upphovsmantill verk som har utsänts i radio eller television eller som har upptagits på anordning genom vilken det kan återges, har rätt till ersättningnär band, skiva eller liknande anordning, som är ägnad som underlagför att framställa exemplar av verketför enskilt bruk, införs till landet för spridning till allmänheten eller när den första gången av tillverkaren säljstill allmänhetenhär i landet. Detta gäller dock inte om det av ontstündigheterna framgår att anordningeninte kommer att användas för att framställaexemplarför enskiltbruk. Ersättningenskall betalas av den som tillverkar eller inför anordningen. Ersättningen. storlek fastställs årligen av regeringen efter samråd med organisationer som företräder de ersättningsskyldiga och upphovsmännen.

SOU 1991 105 Föreslagen lydelse

Rätt till ersättning får görasgällande endast av en organisation som jör ändamålet företrädersamtliga kategorier av ersättningsberättigade svenskaupphovsmän.Rätten till ersättningförfaller om den inte görs gällandeinom tre år efter utgången av det år då införselneller försäljningenägderum. Upphovsman som inte är medlem i en sådan organisationskall i fråga om ersättning som utbetalas och i fråga om förmånerfrån organisationen som väsentligenbekostas genom ersättningen vara likställd medorganisationens medlemmar. Rätt till återbetalning av erlagd ersättningför anordningen får göras gällande om den har använtsför annat ändamålänför att framställa exemplarför enskilt bruk. Krav på återbetalningfår riktas endastmot den organisation som uppburit ersättningen.Rätten till återbetalning förfaller om den integjortsgällande inom sex månader efter utgången av det år då rätten till återbetalning uppkom.

SOU 1991 105 Nuvarandelydelse FöreslagenlydeLse

45§

En utövande konstnärs framfö- En utövandekonstnärsframförande av ett litterärt eller konst- rande av ett litterärt eller konstnärligt verk må icke utan hans närligt verk må icke utan hans samtycke upptas på grammonfon- samtycke upptas grammofonskiva, film eller annan anordning, skiva, film eller annan anordning, genom vilken det kan återgivas, genom vilken det kan återgivas, och heller uändas i ljudradio och heller utsändasi ljudradio eller television eller genom direkt eller televisioneller genom direkt Överföring göras tillgängligt för överföring göras tillgängligt för allmänheten. allmänheten. Ett framförande som har upp- Ett framförande som har upptagits på en anordning som avses i tagits en anordning somavses i första stycket får inte utan konst- första stycket får inte utan konstnärens samtyckeöverföras från en nârens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan sådan anordning till en annan förrän femtio år har förflutit efter förrän femtio år har förflutit efter det år då upptagningengjordes. det år då upptagningenordes. Beträffande upptagning, ut- Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som av- sändningoch överföring, som avses i denna paragraf,skall vad i ses i dennaparagraf,skall vad i 6-9 §5, 11 § första stycket, 14 § 6-9 §5, 11 § första stycket, 11a första stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 14 § första stycket, 17, 20 och Zl § första stycket, 22a-22d,24, 24a, §§,22 § första stycket, 22a-22d, 24, 26, 27, 28, 41 och 42 §§ sägsäga 24a,26, 27, 28, 41 och 42 §§ sägs motsvarande tillämpning. ägamotsvarande tillämpning.

En grammofonskiva, en ñlm En grammofonskiva, en ñlm eller en annan anordning vil- eller en annan anordning vilken ljud eller filmverk har uppta- ken ljud eller ñlmverk har upptagits får inte utan framställarens gits får inte utan framställarens samtycke eftergörasförrän femtio samtycke eftergörasförrän femtio år har förflutit efter det år då upp- år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes.Som eftergöran- tagningen gjordes.Someftergörande anses även att upptagningen de anses även att upptagningen överförs från en sådan anordning överförs från en sådan anordning till en annan. till en annan. Beträffande förfarande, som Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf är beroende enligt denna paragrafär beroende av framställares samtycke, skall av framställaressamtycke, skall

SOU 1991 105 NuvarandelydeLse Föreslagenlydelse

vad i 6-9 §§, 11 § förstastycket,14 vad i 6-9 §§, 11 § första stycket, § första stycket, 17 och 21 §§, 22 11a 14 § första stycket, 17 och § första stycket, 22a-22c, 24 och 21 §§, 22 § första stycket, 22a-22c, 24a §§ samt 26 § andra stycket 24 och 24a §§ samt 26 § andra sägsägamotsvarandetilllämpning. stycket sägsäga motsvarande tilllâmpning.

Ny paragraf 61a §

Vad i 11a §första stycket är föreskrivet om rätt till ersättningvid import ochförsäljning av band, skiva eller liknandeanordning som är ägriad som underlagför att framställa exemplar för enskilt bruk skall gälla ävenför ljudupptagningar av den som inte är svenskmedborgareeller svenskjuridisk person eller har sin vanligavistelseorti annat land än Sverigeunderförutsättning att ljudinspelning av den som är svenskmedborgare,svensk juridisk person eller har sin vanliga hemvist i Sverige åtnjuter motsvarande rätt i det landet. Detsamma gäller för upptagning av filmverk som framställts av den som inte är svenskmedborgare, svensk juridisk person eller som har sin vanliga hemvisti annat land än Sverigeoch för framställning som gjorts i annat land än Sverige.

Förslag till SOU 1991 105 Lag om ändring i lagen 1960730 rätt till om fotografisk bild

Härigenom föreskrivs fråga i om lagen 1960730 om fotografiskbild att det i lagenskall införas en ny paragraf,5a av följandelydelse.

Ny paragraf

Föreslagen lydelse

5a §

Vad i 11a § lagen 1960729 om upphovsrätttill litterära och konstnärligaverk är stadgatskall tiga motsvarande tillämpningi fråga om rättentill fotografiskbild.

Bilaga 3 SOU 1991 105

Nu gällande avtalr

Parterna

svenska staten

2. Sveriges Biografågareförbund. Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter nedan kallade filmbranschen, och

Sveriges Videodistributörers Förening SVF, VideoHandelns samarbetsorganisation VHS och Videouthyrarnas samarbetsorganisation VIDSAM nedan kallade videobranschen har träffat det avtal om förlängning av 1982 års film- och videoavtal som framgår av bilaga A. Avtalet är från statens sida träffat under förbehåll av regeringens godkännande. Detta avtal har upprättats i nio likalydande exemplar av vilka staten tagit ett, filmbranschen fem och videobranschen tre.

Stockholm den 20 december 1990.

Mot ovanstående avtal har Filmägamas Kontrollbyrå Aktiebolag intet att erinra

1 Bilagorna 5 och 6 har upphört att gälla.

Inledande bestämmelser SOU 1991 105

1 §

Stiftelsen Svenska Filminstitutet skall ha till ändamål att främja värdefull svensk filmproduktion, att öka intresset hos allmänheten för film, att främja spridning och visning av värdefull film, att följa den tekniska utveckningen inom filmens område, att direkt eller i samarbete med folkbildningsorganisationer, filmstudior och andra sammanslutningar sprida kunskap om filmen, att medverka till bevarandet av filmer och material av filmoch kulturhistoriskt intresse. att verka för internationellt samarbete i här berörda avseenden, att inom och utom Sverige vid behov företräda filmens intressen, samt att i övrigt verka för ändamål inom filmens område. Stiftelsen skall förvalta de avgifter som inflyter till följd av detta avtal samt de medel som tillfaller stiftelsen genom dess verksamhet eller eljest, allt för de ändamål som anges i denna paragraf.

2§

Stiftelsens verksamhet leds av en styrelse. Dessutom finns ett förvaltningsråd och vissa nämnder för särskilda ärenden. Stiftelsen har vidare en verkställande direktör.

3§

Med film i detta avtal avses även videogram i alla de fall där det är praktiskt lämpligt och motiverat.

Om styrelsen

4 §

Styrelsen skall bestå av sju ledamöter. utsedda av regeringen som tillika bestämmer vem som skall vara styrelsens ordförande. Styrelsens ledamöter skall utses för hela avtalstiden. Regeringen skall vid sammansättningen av styrelsen företrädesvis till ledamöter utse personer med erfarenhet från skilda håll film- och videoområdet.

Den som varit ledamot under två mandatperioder får utses till SOU 1991 105 ledamot för ytterligare en period endast om särskilda skål föreligger. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

5§

Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.

6§

Styrelsen beslutar om fördelningen av de under räkenskapsåret influtna medlen i enlighet med de närmare bestämmelsersom anges i 32 Den fastställer för varje räkenskapsår en budget för verksamheten. Styrelsen avgör i övrigt sådana viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet, organisation och ekonomiska förvaltning som inte enligt bestämmelser i detta avtal eller dessbilagor ankommer andra organ hos stiftelsen. Styrelsen får inte utan regeringens tillstånd sälja eller belåna Filmhuset.

Ordföranden skall tillse att sammanträden hålls när det behövs. Om styrelseledamot eller verkställande direktören fordrar att styrelsen sammankallas, skall en sådan begäran efterkommas. Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta enar sig om eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden vid sammanträdet biträder. Verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid sammanträde med styrelsen.

Om förvaltningsrådez

8§

Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till styrelsen. Rådet består av trettio till fyrtio ledamöter som för en tid av mellan ett och tre år utses av film- och videobranschernas, filmarbetarnas och andra av stiftelsens verksamhet berörda organisationer.

9§ SOU 1991 105

Styrelsen utväljer, i samråd med film- och videobranscherna, senast i mars varje år de organisationer som skall möjlighet att utse ledamöter i förvaltningsrådet.

l0§

Den som är ledamot i förvaltningsrådet får inte samtidigt vara verkställande direktör i stiftelsen eller ledamot i styrelsen eller någon av de nämnder som anges i 16

11§

Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande, vice ordförande och det eller de utskott som behövs.

12§

Särskilt viktiga ärenden får avgöras av styrelsen endast efter förvaltningsrådets hörande. Styrelsen får vidare inhämta rådets synpunkter i andra ärenden av större betydelse. Rådet granskar stiftelsens verksamhetsberättlese och avger snarast efter granskningen utlåtande däröver till regeringen.

13§

Förvaltningsrådet sammanträder kallelse av styrelsen. Rådet sammanträder när styrelsen eller minst sex ledamöter i rådet begår det. Sammanträde skall alltid hållas dels inom två veckor efter det stiftelsens verksamhetsberättelse färdigställts, dels snart förslag till budget för Stiftelsens verksamhet föreligger. Vid rådets sammanträden skall styrelsen närvara. Till sammanträdena kan kallas de anställda hos stiftelsen som rådet önskar höra.

14 §

Närmare bestämmelser om förvaltningsrådets verksamhet såsom om beslutförhet, kallelser till sammanträden och protokoll skall antas av styrelsen efter hörande av rådet.

Om verkställande direktören SOU 1991 105

15 §

Stiftelsens verkställande direktör skall utses av styrelsen. Han får vara ledamot i styrelsen. Direktören skall handha den löpande förvaltningen enligt riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.

Om nämnderna

16 §

Hos stiftelsen skall finnas en produktionsstödsnämnd för långfilm, en produktionsstödsnåmnd för kortfilm och en visningsnåmnd. Närmare bestämmelser om nämndernas sammansättning och uppgifter finns i bilagorna 3 och

Vissa bestämmelserför stiftelsen

17 §

Utöver vad som följer av bestämmelserna i detta avtal eller dess bilagor skall styrelsen genom arbetsordning eller särskilda beslut bestämma om de närmare verksamhetsformerna för stiftelsen.

l8§

Stiftelsens räkenskapsår verksamhetsår skall vara den 1 juli den 30 juni. För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning och räkenskaper utser regeringen årligen tre revisiorer jämte suppleanter, av vilka en revisor och en suppleant utses förslag av Föreningen Sveriges Filmproducenter och videobranschen. Två av revisorerna, liksom suppleanterna för dessa, skall vara auktoriserade revisorer. Senast den 1 november skall berättelse för nästföregående räkenskapsårs förvaltning jämte räkenskaper överlämnas till revisorerna. Dessa skall därefter senast den 1 december till styrelsen och förvaltningsrådet avge revisionsberättelse.

19§ SOU 1991 105

Stiftelsens verksamhetsberättelse skall senast den 15 januari överlämnas till regeringen, filmbranschen, videobranschen och förvaltningsrådet. Regeringen beslutar huruvida ansvarsfrihet skall beviljas.

20§

Stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen 1929116 om tillsyn över stiftelser.

21§

Regeringen fastställer ersättning till styrelsens ledamöter och till revisorer och suppleanter för revisorer. Regeringen fastställer vidare ersättning till ledamöter i förvaltningsrådet och i nämnderna för särskilda ärenden. Styrelsen bestämmer i övrigt löner, arvoden och anställningsvillkor.

Om efterlevnaden av avtalet

22 §

Filmbranschen och videobranschen förbinder sig att verka för att detta avtal efterlevs. Organisationer som är bundna av avtalet är pliktiga att söka förmå sina medlemmar att följa avtalets bestämmelser.

23§

Biografägare eller den som eljest anordnar biografföreställning nedan kallad biografägare skall till stiftelsen erlägga en avgift, motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkten vid föreställningen. Med sådan intäkt avses bruttoinkomst enligt de av Filmägar- Kontrollbyrå Aktiebolag fastställda allmänna bestämmelserna nas vid filmleveranser. l-ilmhyra skall inte utgå den del av intäkten som utgör avgiften. Det är i detta sammanhang utan betydelse för avgiftsplikten film visas med hjälp av videoteknik i stället för om med traditionell teknik.

Om biografavgzfzerna SOU 1991 105

24 §

Avgift skall inte utgå för biografföreställning sådant fast visningsställe, där det enligt det register som förs av Kontrollbyrån ges högst fem föreställningar i veckan utöver barnmatinéer. Med bammatiné avses företällning som riktar sig till barn och som börjar senast klockan 17. Om biografföreställningar har anordnats i syfte att kringgå beståmmelserna om avgiftsplikt, får styrelsen besluta att avgiftsplikt föreligger. Innan styrelsen beslutar i sådant ärende skall styrelsen höra biografägaren och dennes organisation. Styrelsen får medge befrielse från avgift för biografföreställning, där film- och biografhyra avstås och där biiljettintäkterna anslås till välgörande ändamål. För visning av film, som sätt gällde före den 1 juli 1963, förklarats vara ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-, undervisnings- eller uppfostringssyfte, skall avgift inte utgå.

25§

Biografägaren skall redovisa och betala in avgifterna direkt till stiftelsen. Antalet redovisningsperioder skall vara minst sex om året. Regler häromskall fastställas av stiftelsen efter samråd med filmbranschen. Redovisningen skall ske formulär, som fastställs av Kontrollbyrån. För redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skall i övrigt tillämpas de av kontrollbyrån fastställda allmänna bestämmelserna vid filmleveranser. l dessa bestämmelser skall stadgas, att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att betala filmhyra. Biografâgaren är skyldig att låta stiftelsen genom kontrollant granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftrsredovisningen.

26§

Från berörda biografägare skall Kontrollbyråns snarast genom försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt detta avtal och att i övrigt följa bestämmelseri avtalet. Förbindelsen skall ha den lydelse som framgår av bina laga Biografägare underlåter att avge sådan förbindelse skall som avstängas från filmleverans. Sker inte sådan avstängning, sedan begäran därpå framställts av stiftelsen, är vederbörande filmuthy-

rare skyldig att gentemot stiftelsen svara för de avgifter därsom SOU 1991 105 efter belöper på sådan föreställning vid vilken av honom uthyrd film förevisas.

27§

Den överenskommelse om återbetalning av erlagd avgift till vissa anordnare av biografförestållningar som intogs i 17 § tredje stycket i 1963 års filmavtal skall fortfarande gälla. Paragrafens lydelse enligt 1963 års avtal framgår av bilaga

Om videoavgifzerna

28 §

Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för uthyrning viav deogram videogramuthyrare skall erlägga vissa avgifter till stiftelsen. Avgifterna utgår för de videogram som utges genom att föras i handeln för uthyrning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för varje videogram innehåller långfilm som en enligt definitionen i bilaga 3 punkt 3 fyrtio kronor. För varje videogram som innehåller en kortfilm utgör avgiften tjugofyra kronor. För videogram som innehåller flera långfilmer utgår avgift för varje långfilm. Avgift såsom för långfilm utgår för videogram som innehåller flera kortfilmer med en sammanlagd visningstid motsvarande en eller flera långfilmer. Med uthyrning jämställs försäljning med rått för köparen att återlämna videogrammet mot att han återfår del av köpeskillngen eller andra förfaranden där det klart framgår att det är fråga om uthyrning. Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för utgivning av videogram för försäljning videogramsäljare skall erlägga vissa avgifter till stiftelsen. Avgifterna utgår för de videogram som utges genom att föras i handeln för försäljning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för varje videogram som innehåller en långfilm enligt definitionen i bilaga 3 punkt 3 femton kronor. För videogram som innehåller flera långfilmer utgår avgift för varje långfilm. För köpvideogram som innehåller kortfilm skall inte utnågon avgift.

29§

Om verksamheten har anordnats i syfte att kringgå bestämmelserna om avgiftsplikt får styrelsen besluta att avgiftsplikt föreligger.

Innan styrelsen beslutar i sådant ärende skall den höra uthyraren SOU 1991 105 säljaren och videobranschen.

30§

Avgifterna skall redovisas särskilt och betalas in till stiftelsen enligt regler som fastställs av stiftelsen efter samråd med videobranschen. För redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skall i övrigt tillämpas av Kontrollbyrån fastställda regler. Bland reglerna avseende uthyrning av videogram skall finnas en bestämmelse om att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram. Videogramuthyrarensäljaren är skyldig att låta stiftelsen genom kontrollant granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisningen och hans innehav av avgiftspliktiga videogram. Kostnaderna för avgiftsuppbörden och kontrollverksmaheten skall betalas av stiftelsen.

3l§

Från berörda videogramuthyraresäljare skall snarast genom videobranschens försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt gällande film- och videoavtal och att i övrigt följa bestämmelserna i avtalet. Förbindelsen skall ha den lydelse som framgår av bilaga Som förutsättning för leverans av videogram till videogramuthyrare skall gälla att uthyraren avgett sådan förbindelse till stiftelsen. För leveranserna av videogram skall vidare gälla dels att underlåtenhet av videogramuthyraren att betala avgift till stiftelsen likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram, dels att underlåtelsen medför att uthyraren kan avstängas från vidare leveranser.

Om förvaltningen och användningen av Stiftelsensmedel

32§

De avgiftsmedel som enligt detta avtal skall tillfalla stiftelsen till- Fonden kan också tillföras statsbidrag och andra förs en fond. typer av bidrag. De medel som sålunda tillförs fonden och ränteintäkterna dessa skall användas för följande ändamål A. Lägst tjugo procent används för stiftelsens engagemang i svensk film. Ändamålet får också bekosta bidrag produktion av

till internationellt samarbete som kan komma svensk film till go- SOU 1991 105 do. B. Lägst trettioåtta procent används för produktionsstöd till svenska långfilmer. Stödet skall syfta till en fri konstnärlig utveckling av svensk långfilm med bibehållande av filmens inriktning mot en stor publik. Det skall inte styra produktionerna i viss konstnärlig riktning, heller företräde någon eller några såge dana riktningar framför andra. C. Lägst fyra procent används för produktionsstöd till svenska kortfilmer. Minst hälften av det årliga produktionsstödet skall avse kortfilm för barn. D. Lägst fyra procent används för att främja spridning och visning av värdefull film. E. Högst tjugotre procent används för stiftelsens gemensamma förvaltning, för administrativa basresurser för verksamheterna under punkterna A-D samt i övrigt för de filmkulturella ändamål som stiftelsen skall främja i sin verksamhet. F. Tre procent används av film- och videobranscherna för branschfrämjande ändamål. Medlen skall tillföras film- och videobranschemas samarbetskommitté. G. Lägst tre procent används för stöd till produktion eller distribution av värdefulla videogram. Stödet skall syfta till att bredda utgivningen av film videogram och stimulera videobranschen till insatser området. Medlen skall användas till rikstäckande distribution av värdefulla videogram. l första hand får medel användas för stöd till utgivning, framtagning av kassetter. distribution, information samt andra insatser för att öka intresset för värdefulla videogram. Vid fördelningen av medel skall särskilt behovet av stöd till svenska videogram och av värdefulla videoför barn och ungdom uppmärksammas. Medel får även angram vändas till produktion av informationsmaterial. Synpunkter stödets utformning från videobranschen bör särskilt beaktas. H. Lägst tre procent används till stöd för biografer. Medlen skall användas till att bevara och förstärka biografstrukturen i landet och till att stimulera film- och biografbranscherna till insatser området. Styrelsen skall fördela medlen med lika delar stöd till parallelldistribution av kopior av aktuella filmer och stöd till upprustning av biografer. insatserna skall till övervägande del riktas till biografer orter mindre och medelstora orter. Vid fördelningen av medel till stöd till parallelldistribution skall styrelsen beakta behovet av stöd till värdefull film. Vid fördelningen medel till stöd till uppprustning av biografer skall styav relsen särskilt uppmärksamma behov av stöd till biografer orter med endast en biograf. Vid fördelning av sådana medel förutsätts lokala insatser.

statsbidrag kan komma att utgå dels till fonden för fördelning SOU 1991 105 enligt de i denna paragraf intagna procenttalen, dels direkt för särskilt angivna ändamål. Inkomster som uppkommer i verksamhet som bekostas under punkterna A, B eller C, t.ex. inkomster av filmer eller ianspråktagna produktionsgarantier, tillförs fonden och används enligt styrelsens bestämmande för ändamål under A, B eller C. lnkomster som uppkommer i verksamhet som bekostas under punkterna D och E tillförs fonden och används enligt styrelsens bestämmande för ändamål under D eller E. Redovisning av intäkter och kostnader skall följa en bruttoprincip och eventuella transaktioner mellan ändamålen skall ske affärsmässiga grunder. Det ankommer styrelsen att av tillgängliga medel årligen avsätta de reserver som anses erforderliga. Reserverna får inte användas till ändamål som avses under E. Om det finns särskilda skäl får styrelsen dock under verksamhetsåret 199192 använda reservema till sådant ändamål. Om det sammanlagda belopp som tillförs fonden enligt första stycket under ett verksamhetsår överstiger 160 milj.kr. i prisläget den 1 juli 1991 får av det överskjutande beloppet högst 14 procent användas för ändamål som anges under E.

33§

Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1991 och skall gälla till och med den 31 december 1992.

Avslutande bestämmelser

34 §

Filmer, som har färdigställts före den 30 juni 1983 och som har beviljats garantier enligt 1963 års filmavtal, är berättigade till kvalitetsbidrag i enlighet med reglerna i 1963 års avtal.

36§

Staten får säga upp avtalet, om filmbranschen eller videobranschen bryter mot avtalet. Filmbranschen får säga upp avtalet, om nöjesskatt för biografföreställningar återinförs eller om annan skatt av väsentligen samma karaktär och effekt införs eller om mervärdesskatt införs filmvisning. Detsamma gäller, om rätten att göra avdrag för bio-

grafavgiften vid beräkning av nettointâkten av rörelse vid taxering SOU 1991 105 för inkomst begränsas eller avskaffas. Videobranschen får säga upp avtalet om rätten att göra avdrag för videoavgiften vid beräkningen av nettointäkten av rörelse vid taxering för inkomst begränsas eller avskaffas. Detsamma gäller, om rätten att göra avdrag för skatt på sådana videokassettband för vilka videoavgift erlagts begränsaseller avskaffas eller om råtten till kompensation med ett belopp motsvarande tidigare erlagd skatt, för den som har erlagt videoavgift, begränsas eller avskaffas.

38§

Uppsägning från filmbranschens respektive videobranschens sida gäller endast om den undertecknats av minst tre branschorganisationer.

39§

Om avtalet upphör att gälla vid avtalstidens utgång, skall de avgifter som redovisas för åren 1991 och 1992 användas enligt bestämmelserna i avtalet, om parterna inte kommer överens om annat. Om avtalet upphört att gälla, får regeringen förordna att stiftelsen skall träda i likvidation. I sådant fall har regeringen tillika att utse en likvidator. Stiftelsens behållning, med undantag av de för 1991 och 1992 redovisade avgifterna, tillskiftas staten att användas för stiftelsens allmänna ändamål. Förordnas om likvidation. skall stiftelsen bestå, till dess regeringen förordnar annorlunda. Stiftelsens tillgångar, med undantag av de för 1991 och 1992 redovisade avgifterna, skall i sådant fall alltjämt förvaltas av stiftelsen för dennas allmänna ändamål. Därvid år stiftelsen dock inte längre bunden av avtalets regler rörande fördelningsprinciper. Avgifter, som erlagts i förskott och som avser videogram vilka förs i handeln för uthyrning eller för videogram som avses för försäljning efter det att avtalet upphört att gälla, skall återbetalas av stiftelsen.

40 §

Styrelsen får besluta om ändring av bestämmelserna i bilaga För giltighet av sådant beslut krävs godkännande av regeringen, Föreningen Sveriges Filmproducenter och videobranschen.

41 § SOU 1991 105 Tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal eller om rättsförhållanden som har sin grund i avtalet skall avgöras genom skiljedom enligt lag.

42 § Detta avtal år från statens sida träffat under förutsättning av regeringens godkännande.

43§ Till detta avtal har fogats vissa protokollsanteckningar som bilaga 8.

ä

i E . . Bilaga I SOU 1991 105 i s a i Förbindelse; biografavgift

Undertecknad anordnare av biografföreställningbiografägare som har tagit del av gällande film- och videoavtal och de särskilda regler som förutsätts i avtalets 25 åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft betala in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen genom av denna utsedd kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen, att i övrigt följa avtalets bestämmelser samt att godtaga att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att betala filmhyra.

Bilaga 2 SOU 1991 105

Förbindelse; videoavgift

Undertecknad videogramuthyrare, som tagit del av gällande filmoch videoavtal och de särskilda regler som förutsätts i avtalets 30 åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft betala in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen genom av denna utsedd kontrollant granska råkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen och innehavet av avgiftspliktiga videogram, att i övrigt följa avtalets bestämmelser samt att godtaga att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram.

Förbindelse; köpvideoavgift

Undertecknad videogramsäljare, som tagit del av gällenade filmoch videoavtal och de särskilda regler som förutsätts i avtalets 30 åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet år i kraft betala in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen genom av denna utsedd kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen och innehavet av avgiftspliktiga videogram samt att i övrigt följa avtalets bestämmelser.

Bilaga 3 SOU 1991 105

Medel för produktion av svensk film

Enligt 32 § punkterna A, B och C, skall vissa medel användas för produktion av svensk film. I denna bilaga ges närmare aestämmelser om användningen av dessa medel.

Gemensamma bestämmelser

En film ansessom svensk under förutsättning a att producenten är här i landet bosatt svensk mecborgare eller svenskt bolag eller annan svensk sammanslutning eller institution, b att filmens produktion finansieras uteslutande med svenskt kapital och C att den svenska insatsen av artistiska medarbetare av påtaglig betydelse. För kortfilm gäller dessutom att filmen svensk om dess producent är utlänning med anses som hemvist här i landet och villkoren under första stycket b och c är uppfyllda. Film, som tillkommit i samverkan mellan svenska och utländska intressen, skall likställas med svensk film under förutsättning dels att den svenska kapitalinsatsen uppgår till minst tjugofem procent av produktionskostnaden för filmen, dels att den svenska insatsen av artistiska medarbetare är av påtaglig betydelse. Med långfilm avses film som har en visningstid motsvarande minst 2 000 meter i 35 mm format eler motsvarande i andra format och år avsedd för normal biografpremiär med normal biografexploatering.

Produktionsgarantier till svenska långfilmer

Selektivt stöd i form produktionsgarantier kan utgå till av svenska långfilmer med konstnärlig inriktning oc under förutsättning att de ekonomiska. tekniska och personella för produktionens genomförande föreligger. resurserna Produktionsstödet skall vara återbetalningspliktigt enligt förutsättningar som styrelsen föreskriver enligt punkt 17. Produktionsstödet täcker förluster upp till en viss andel av filmens produktionskostnad, dock högst med visst belopp. Produktionsstöd till filmer som avses i punkt beräknas grundval av den svenska filmproducentens andelen av produktionskostnaderna.

I underlaget för produktionsstödet får inräknas kostnader SOU 1991 105 för marknadsföring. Beslut om produktionsstöd fattas av en nämnd kallad produktionsstödsnâmnden för långfilm. Beslut av produktionsstödsnämnden att avslå ansökan om produktionssstöd till film som avses i punkt 2 grund av att förutsättningarna i punkterna 1 och 2 inte är uppfyllda, kan av producenten underställas styrelsen för förnyad prövning. Om produktionsstöd har utgått till en film får filmen visas i s.k. betal-TV tidigast tolv månader efter biografpremiären, och i annan television tidigast arton månader efter biografpremiären. Styrelsen får medge undantag från denna bestämmelse om det begärs av filmens producent. 10. Produktionsstödsnämnden för långfilm består av fem ledamöter, varav en är ordförande. Ordföranden utses av styrelsen, två ledamöter av filmbranschen och två ledamöter av SvenskaTeaterförbundet. 11. Produktionsstödsnämnden sammanträder kallelse av ordföranden, Den är beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta enar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden vid sammanträdet biträder. 12. Den som är ledamot i produktionsstödsnämnden får inte samtidigt vara ledamot i styrelsen eller i förvaltningsrådet. 13. Ledamöterna i produktionsstödsnämnden utses för hela avtalstiden. Den som under tre varandra följande år har varit ledamot, ordförande eller suppleant i produktionslångfilm får stödsnämnden eller i en garantinâmnd för inte nytt utses till ledamot förrän tre år har förflutit sedan närmast föregående mandatperiod avslutades. 14. Ledamot i produktionsstödsnämnden är jävig vid behandlingen av ärende i vilket han har ekonomiska eller andra intressen. 15. Vid sidan av produktionsstöd kan produktionsstödsnämnden besluta om särskilda anslag för utarbetande av underlag för filmproduktionsprojekt. Styrelsen bestämmer det sammanlagda beloppet av sådana anslag. 16. Produktionsstödsnämnden skall årligen avge berättelse för närmast föregående verksamhetsår. Berättelsema överlämden 1 november till styrelsen och förvaltningsrånas senast det. 17. Närmare bestämmelser om produktionsstöd enligt 32 § punkt B, och för produktionsstödsnämndens verksamhet fastställs styrelsen. Innan styrelsen beslutar om sådana av bestämmelser skall den inhämta yttranden från Föreningen Sveriges Filmproducenter och Svenska Teaterförbundet.

Bestämmelser om högsta belopp, stödets andel av produk- SOU 1991; 105 tionskostnaden, beräkning och fastställelse av produktionskostnader och filmintäkter. avtrappning av produktionsstöd samt återbetalning och slutreglering av produktionsstöd fastställs i samråd med Föreningen Sveriges Filmproducenter.

Produktionsstöd till svenska kortfilmer

18. Närmare bestämmelser om produktionsstöd till svenska kortfilmer samt om sammansättning av och uppgifter för produktionsstödsnämnden för kortfilm fastställs av styreli samråd med Svenska Teaterförbundet samt efter yttsen rande av Föreningen Sveriges Filmproducenter och videobranschen.

Stiftelsens produktion av svensk film

19. Stiftelsens produktion av svensk film skall ha klart konstnärlig inriktning och omfatta såväl filmer för biografvisning som filmer som med avseende format och ämnesinnehåll är avsedda att i första hand distribueras annat sätt. Behovet av film för barn och ungdom skall härvid särskilt beaktas. Lägst tio procent av tillgängliga medel skall användas till kortfilm, företrädesvis för barn.

Bilaga 4 SOU 1991 105

Medel fiir spridning och visning av värdefull film

Enligt 32 § punkt D skall vissa medel användas för att främja spridning och visning av värdefull film. Visningsnâmnden skall fördela medlen två belopp, ett för värdefull film för barn och ungdom och ett för annan värdefull film. 1.2Visningsnämnden skall vid fördelningen av medlen främja verksamhet som syftar till att öka möjligheterna att se värdefull film och att öka intresset för sådan film såväl hos vuxna som hos barn och ungdom. Medlen får användas för import, spridning, informationsverksamhet och granskning samt marknadsföring eller andra åtgärder som syftar till att väcka intresse för kvalitetsfilm. Nämnden skall i nära samarbete med filminstitutets styrelse verka för att förstärka filmens roll i det lokala kulturlivet i kommunerna i samverkan med visningsorganisationer, folkbildning, kultumämnder m.fl. Nämnden består av en ordförande och andra ledamöter. sex De utses av regeringen för hela avtalstiden. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. Nämnden sammanträder kallelse av ordföranden. Den är beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta enar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden vid sammanträdet biträder. Ledamot i nämnden är jävig vid behandlingen av ärenden i vilket han har ekonomiska eller andra intressen.

2 Tredje stycket har upphävts

Bilaga 7 SOU 1991 105

I 7 § tredje stycket i 1963 års filmavtal hade följande lydelse

Till anordnare biografföreställning som under år 1962 med tillav eller delvis erhållit befrielse från lämpning av gällande regler helt nöjesskatt med hänsyn till behållningens användande för välgörande eller allmännyttigt ändamål, skall stiftelsen i den mån anordnaren icke eljest erhåller kompensation för bortfall av denna förmån, återbetala den erlagda avgiften för föreställningen. Talan må icke föras mot stiftelsens beslut i detta hänseende.

Bilaga 8 SOU 1991 105

Protokollsanteckningar

till 28 § Parterna har utgått från att royalty och upphovsrättslig annan ersättning skall beräknas på avgifterna.

till 31 § Parterna utgår ifrån att det är förenligt med den näringsråttsliga lagstiftningen att leverantören av videogram avstänger videouthyraren från leverans av videogram om uthyraren underlåter att betala avgift till stiftelsen.

till 36 § Parterna har förutsatt att videogramuthyrare medges avdrag för videoavgifterna till stiftelsen vid beräkning av nettointåkten av rörelse vid taxering för inkomst.

Bilaga 4 SOU 1991 105

Förslag till nytt film- och videoavtal

Parterna

svenska staten

Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter nedan kallade filmbranschen, och

Sveriges Videodistributörers Förening SVF, VideoHandelns samarbetsorganisation VHS och Videouthyrarnas Samarbetsorganisation VIDSAM nedan kallade videobranschen

Sveriges Television AB och Nordisk Television AB nedan kallade TV-företagen har träffat det avtal som framgår nedan. Avtalet år från statens sida träffat under förbehåll av regeringens godkännande.

Inledande bestämmelser

l §

Stiftelsen Svenska Filminstitutet har till ändamål att främja vårdefull svensk films filmproduktion. Stiftelsen skall också fördela biografstöd och branschstöd samt medverka i vissa internationella samproduktionsfonder. Stiftelsen kan dessutom utföra uppdrag staten inom det filmkulturella området.

2 §

Stiftelsens verksamhet leds av en styrelse. Stiftelsen har vidare en verkställande direktör.

3 §

Med film avses i detta avtal även videogram i alla de fall där det är praktiskt lämpligt och motiverat.

Om styrelsen SOU 1991 105

4 §

Styrelsen skall bestå av lägst fem och högst sju ledamöter, utsedda av regeringen som också bestämmer vem som skall vara styrelsens ordförande. Styrelsens ledamöter skall utses för en tid av högst tre år. Den som varit ledamot under två mandatperioder får utses till ledamot för ytterligare en period endast om särskilda skäl föreligger. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

5§

Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.

6§

Styrelsen beslutar om fördelningen av de medel som tillförs stiftelsen. Den fastställer för varje räkenskapsår en budget för verksamheten. Styrelsen får inte utan regeringens tillstånd sälja eller ytterligare belåna Filmhuset.

7§

Ordförande skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Om styrelseledamot eller verkställande direktören fordrar att styrelsen sammanträder skall en sådan begäran efterkommas. Styrelsen är beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledmöterna är närvarande. Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta enar sig om eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden vid sammanträdet biträder. Verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid sammanträde med styrelsen.

Om verkställande direktören

8§

Stiftelsens verkställande direktör skall utses av styrelsen.

Direktören skall handha den löpande förvaltningen enligt rikt- SOU 1991 105 linjer och anvisningar som styrelsen meddelar.

Vissa bestämmelserför stiftelsen

9 §

Stiftelsens räkenskapsår verksamhetsår skall vara den 1 januari- 31 december. För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning och räkenskaper utser regeringen årligen två revisorer jämte suppleanter, av vilka en revisor och en suppleant utses förslag av föreningen Sveriges Filmproducenter och videobranschen. En av revisorerna, liksom suppleanten för denne, skall vara auktoriserade revisorer. Senast den 1 maj skall berättelse för föregående räkenskapsårs förvaltning jämte räkenskaper överlämnas till revisorerna. Dessa skall därefter senast den 1 juni till styrelsen avge revisionsberättelse.

10 §

Stiftelsens verksamhetsberättelse skall senast den 15 juli överlämnas till regeringen, filmbranschen, videobranschen och TV-företagen. Regeringen beslutar huruvida ansvarsfrihet skall beviljas.

11 §

Regeringen fastställer ersättning till styrelsens ledamöter och till revisorer och suppleanter för revisorer.

12 §

Stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen 1929116 om tillsyn över stiftelser.

Om efterlevnaden av avtalet

13 §

Filmbranschen och videobranschen förbinder sig att verka för att detta avtal efterlevs. Organisationerna är pliktiga att söka förmå sina medlemmar att följa avtalets bestämmelser.

Om biografa vgijftema SOU 1991 105

14 §

Biografägare eller den som eljest anordnar biografföreställning nedan kallad biografägare skall till stiftelsen erlägga en avgift, motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkterna vid föreställning. Med sådan intäkt avses bruttoinkomst enligt de av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag fastställda allmänna bestämmelser vid filmleverans. Filmhyra skall inte utgå den del av intäkten som utgör avgiften. Det är i detta sammanhang utan betydelse för avgiftsplikten om film visas med hjälp av videoteknik i stället för med traditionell teknik.

15§

Avgift skall inte utgå för biografföreställning sådant fast visningsstâlle, där det enligt det register som förs av Kontrollbyrån ges högst fem föreställningar i veckan utöver barnmatinéer. Med barnmatiné avses föreställning som riktar sig till barn och som börjar senast klockan 17. Om biografföreställning har anordnats i syfte att kringgå bestämmelser om avgiftsplikt, får styrelsen besluta att avgiftsplikt föreligger. Innan styrelsen beslutar i sådant ärende skall styrelsen höra biografägaren och dennes organisation. Stiftelsen får medge befrielse från avgift för biografföreställning, där film- och biografhyra avstås och där biljettintäkterna anslås till välgörande ändamål. För visning av film, som sätt gällde före den l juli 1963, förklarats vara ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-, undervisnings- eller uppfostringssyfte, skall avgift inte utgå.

l6§

Biografägaren skall redovisa och betala in avgiften direkt till stiftelsen. Antalet redovisningsperioder skall vara minst sex om året. Regler härom skall fastställas stiftelsen efter samråd med filmav branschen. Redovisningen skall ske formulär, som fastställs av Kontrollbyrån. För redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skall i övrigt tillämpas de av Kontrollbyrån fastställda allmänna bestämmelserna vid filmleveranser. I dessa bestämmelser skall stadatt underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet gas att betala filmhyra.

Biografägaren är skyldig att låta stiftelsen genom kontrollant SOU 1991 105 granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisningen.

l7§

Från berörda biografâgare skall snarast genom Kontrollbyråns försorg införskaffas, och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt detta avtal och att i övrigt följa bestämmelserna i avtalet. Förbindelsen skall ha den lydelse som framgår av bilaga Biografägare som underlåter att sådan förbindelse skall avge avstängas från filmleverans. Om avstängning inte sker, trots begäran om det, svarar filmuthyraren mot stiftelsen för de avgifter som belöper en föreställning där det visas film hyrts ut en som av honom.

Om videoavgtfterrm

18 §

Den som yrkesmässigt hyr ut videogram han själv äger visom deogramägare skall betala vissa avgifter till stiftelsen. Avgiften utgår för varje videogram hyrs ut. Är ägaren utländskt subsom jekt skall avgiften betalas av det första svenska subjekt som efter ägaren hyr ut videogrammet. Avgiften utgör för varje videogram som innehåller en långfilm fyrtio kronor. För varje videogram som innehåller en kortfilm utgör avgiften tjugofyra kronor. För videogram som innehåller flera långñlmer utgår avgift för varje långfilm. Avgift såsom för långfilm utgår för videogram insom nehåller flera kortfilmer med en sammanlagd visningstid motsvarande en eller flera långfilmer. Med uthyrning jämställs försäljning med rätt för köparen att återlämna videogrammet mot att han återfår del av köpeskillingen eller andra förfaranden där det klart framgår att det är fråga om uthyrning. Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för utgivning av videogram för försäljning videogramsäljare skall erlägga vissa avgifter till stiftelsen. Avgiften utgår för de videogram som utges genom att föras i handeln för försäljning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för varje videogram som innehåller en långfilm femton kronor.

19§ SOU 1991 105

Om verksamheten har anordnats i syfte att kringgå bestämmelserna om avgiftsplikt får styrelsen besluta att avgiftsplikt föreligger. Innan styrelsen beslutar i sådant ärende skall den höra videogramågaren och videobranschen.

20§

Avgifterna skall redovisas särskilt och betalas in till stiftelsen enligt regler som fastställs av stiftelsen efter samråd med videobranschen. För redovisning och inbetalning av avgiftsmcdlen skall i övrigt tillämpas av Kontrollbyrån fastställda regler. Videogramägaren år skyldig att låta stiftelsen genom kontrollant granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisningen och hans innehav av avgiftspliktiga videogram. Kostnaderna för avgiftsuppbörden och kontrollvcrksamheten skall betalas av stiftelsen.

Om TV-företagens bidrag till verksamheten

21 §

Sveriges Television AB och Nordisk Television AB skall lämna årliga bidrag till stiftelsens verksamhet med 20 milj.kr. resp. 10 milj.kr. Bidragen skall justeras enligt vad som framgår av 22a

Om förvaltningen och användningen av Stiftelsensmedel

22 §

Inom ramen för de ändamål som anges i 1 § skall de medel som tillförs stiftelsen användas enligt följande Filmstöd till svenska långfilmer . Filmstöd till svenska kortfilmer . Avgifter till internationella samproduktionsfonder . Biografstöd . Bidrag till film- och videobranscherna för branschfråmjande . åtgärder. För stiftelsens samtliga kostnader för verksamheten får styrelsen under ett kalenderår använda högst 8 milj.kr.

22a§ SOU 1991 105

Beloppen enligt 18, 21 och 22 §§ skall varje år justeras genom en jämförelse med konsumentprisindex för januari det aktuella året och konsumentprisindex för januari 1993.

23§

Styrelsen får varje år lämna stöd till svensk film. Av de medel som varit tillgängliga för stiftelsen under kalenderåret får högst sjuttiotre procent användas för stöd till långfilm, och högst tretton procent för stöd till kortfilm. Fyrtioen procent av det totala långfilmsstödet skall vara ett förhandsstöd och får täcka kostnader upp till högst åttio procent av filmens produktionskostnad, dock högst med visst belopp. För den konstnärliga bedömningen skall styrelsen ha anställda konsulenter. Konsulenterna skall ha en tidsbegränsadanställning.

24§

Av de medel som varit tillgängliga för långfilmsstöd skall femtionio procent användas för ett efterhandsstöd. Stödet får uppgå till högst 8 milj.kr. per film. För att filmstöd skall kunna utgå till en långfilm skall den inom ett år efter biografpremiären ha setts av minst 30 000 betalande biografbesökare. Fullt stöd kan utgå först sedan filmen har setts av 110 000 betalande biografbesökare. När filmen har uppnått minimiantalet biografbesökare utgår ett stöd 4 milj.kr. Stödet ökar sedan successivt till maximalt stöd vid 110 000 biografbesökare. Film som erhåller bidrag enligt 23 § kan enbart stöd enligt 24 § om filmen därigenom kan ett högre stödbelopp. Stödet skall då utgå som mellanskillnaden mellan bidraget enligt 23 § och 24

25 §

Bidrag till svensk film enligt 23 § och filmstöd enligt 24 § skall vara återbetalningspliktiga enligt bestämmelser som styrelsen meddelar.

26 §

Har stöd utgått till en film får filmen visas i s.k. betal-TV tidigast tolv månader efter biografpremiären och i annan television tidi-

gast arton månader efter biografpremiären. Har filmen visats i te- SOU 1991 105 levisionen före angiven tid kan stöd inte utgå.

27§

Stiftelsen får varje år lämna biografstöd. Av de medel som varit tillgängliga för stiftelsen får högst elva procent användas för biografstöd. Femtio procent av stödet skall användas för stöd till biografer grundat biografpublikens storlek. Styrelsen skall fördela resterande medel med lika delar till parallelldistribution av kopior av aktuella filmer och stöd för upprustning av biografer.

28§

Stiftelsen får varje år lämna bidrag till film- och videobranscherna för branschfrämjande åtgärder. Av de medel som varit tillgängliga för stiftelsen får högst tre procent användas för branschfrämjande åtgärder.

29§

En film skall ansessom svensk under förutsättning att i huvudsak det svenska språket eller i Sverige förekommande minoritetsspråk används.

30§

Med långfilm avses film som har en visningstid motsvarande minst 2 000 meter i 35 mm format. eller motsvarande i andra format, och är avsedd för normal biografpremiär med normal biografexploatering. Styrelsen har rätt att medge undantag vad avser film som riktar sig till yngre bam.

Avslutande bestämmelser

31 §

Detta avtal träder i kraft den l januari 1993 och skall gälla till och med den 31 december 1998. Uppsägning avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens av utgång. Vid utebliven uppsägning förlängs avtalet med tre år gången.

Sedan tre år av avtalstiden förflutit får var och en av parterna SOU 1991; 105 påkalla förhandlingar om förändring av avtalet. Sådan förhandling skall påkallas senast den 31 december 1995. Förändringen får inte avse stiftelsens ändamål.

Staten får säga upp avtalet, om filmbranschen eller videobranschen bryter mot avtalet. Filmbranschen får säga upp avtalet, om nöjesskatt för biografföreställning återinförs eller om annan skatt väsentligen av samma karaktär och effekt införs eller om mervärdesskatt införs filmvisning. Detsamma gäller, om rätten att göra avdrag för biografavgiften vid beräkning av nettointâkter av rörelse vid taxering för inkomst begränsaseller avskaffas. Videobranschen får säga upp avtalet om rätten att göra avdrag för videoavgiften vid beräkning av nettointäkten av rörelsen vid taxering för inkomst begränsaseller avskaffas.

33§

Var och en av parterna får säga upp avtalet om ett den xx.xx. 1992 träffat avtal om upphovsrättsavgifter upphör att gälla.

34§

Uppsägning från filmbranschens respektive videobranschens sida gäller endast om den undertecknats av minst tre branschorganisationer.

35§

Om avtalet upphör att gälla vid avtalstidens utgång, skall de avgifter som redovisasts för åren 1997 och 1998 användasenligt bestâmmelserna i avtalet, om parterna inte kommer överens om annat. Avgifter, som erlagts i förskott och som avser videogram vilka förs i handel för uthyrning eller för videogram som avses för försäljning efter det att avtalet upphört att gälla, skall återbetalas av stiftelsen. Om avtalet upphört att gälla, tillskiftas stiftelsens tillgångar staten att användas för stiftelsens allmänna ändamål.

365 SOU 1991 105 Tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal ellei om rättsförhållanden som har sin grund i avtalet skall avgöras genom skiljedom enligt lag. Detta avtal har upprättats i elva likalydande exemplar av rilka staten tagit ett, filmbranschen fem, videobranschen tre och TVföretagen två. Stockholm den Mot ovanstående avtal har Filmågarnas Kontrollbyrå Aktiebolag intet att erinra

...rEÖ-ET

932-027433

Statens offentliga utredningar 1991

Kronologisk förteckning

Flykting-ochimmigrationspolitiken. A. 33.Branden påSallyAlbatross. Den 9-12januari1990. . Finansielltillsyn.Fi. FÖ. . Statens roll vid främjande av export. UD. 34.l-IIV-smittadeersättning för ideellskada.Ju. . - Miljölagstiftningen i framtiden. M. 35.Någrafrågori anslutning till en arbetsgivarperiod . Miljölagstifmingenframtiden. i Bilagedel. inomsjukpenningförsäkringen. S. . Seknetariatets kartläggning ochanalys. M. 36. Nykunskap ochfömyelse.C. O Utvärdering SBU.Statens av Beredning Ut- för 37.Räknamedmiljön Förslag natur- till och . värdering medicinsk av metodik.S. miljörakenskaper. Fi.

sportsligochekonomisk utvecklinginom trav- 38. Räkna medmiljön Förslagtill natur- och

ochgaloppsponen. Fi. miljöräkenskaper. Bilagedel. Fi. Beskattning kraftföretag. av Fi 39.Säkrare förare.K.

Lokalasjukförsäkringsregister. 40.Marknadsanpassade service-och stabsfunktioner ny - 10.Affärstidema. C. organisation av stödettill myndigheter och rege- 11. Aftärstidema. Bilagedel.C. ringskansli. C.

12.Ungdomochmakt.C. 41.Marknadsanpassade service-och stabsfunktioner ny - 13.spelreglerna påarbetsmarknaden. A. organisation av stödet till myndigheter och rege-

14.Denregionalabil- ochkörkortsadministrationen. K. ringskansli. Bilagedel.C.

15.Informationens roll som handlingsunderlag 42.Aborterade foster. m.m. styrning och ekonomi. 43. Den framtidalänsbostadsnämnden. Bo. 16.Gemensamma regler lagstiftning. klassifikation 44. Examination som kvalitetskontroll i högskolan. U. ochinformationsteknologi. 45. Påföljdsfrågor. Frigivningfrånanstalt, m.m. Ju.

l7.Forskningochutveckling epidemiologi, kvalitets- 46.Handikapp, Välfärd,Rättvisa.S. säkringochSprisutvecklingsprojekt. S. 47.På inom väg- exempel påförändringsarbeten 18.Informationsstruktur för hälso- och sjukvården en verksamheter förpsykisktstörda.S. utvecklingsprocess. 48.Bistånd genom internationella organisationer. UD. 19.Storstadens trañksystem. Överenskommelser om 49.Bistånd genom internationella organisationer.

trafik och miljö Stockholms- i Göteborgs- och Annex Detmultilaterala biståndets organisationer. Malmöregionema. K. UD.

20.Kapitalkostnader inom försvaret. Nya formerför 50.Bistånd genom internationella organisationer.

finansiell styrning.Fö. Annex Sverigeoch u-ländema i FN - en återblick.

ZLPeIsonregisIrering inomarbetslivs-. forsknings- och UD. massmedieområdena, m.m. Ju. 5 Bistånd genom internationella organisationer. 22. Översyn av lagstiftningen om träfiberråvara. Annex Särstudier. UD.

23.Ett nytt BFR Byggforskningen på90-talet. Bo. 52. Alkoholbeskattningen. Fi. - 24.Visstgardetanl Del 2 och C. 53.Forskningochteknikförflyget.Fö.

ziFrikommunförsöket. Erfarenheter försöken av med 54. Skola skolbarnsomsorg helhet.U. - - en en friare nämndorganisation. C. 55.Sveriges nationalrapport till FNs konferens miljö om

26.Kommunala entreprenader. Vad är möjligt En och utveckling UNCED1992. M. analys av rättsläget och det statliga regelverkets 56.Kompetensutveckling en utmaning. A. roll. C. 57. Arbetslöshetsförsäkringen ñnansierings- - 27.Kapitalavkastningcn i bytesbalansen. Tre systemet. A.

expertrapporter. Fi. 58. Ettnytt turistråd.

28. KonkurrensenSverige i en kartläggning av konkur- 59.Konkurrens ökad för välfärd.Del rensförhållandena branscher. i 61 Del och C. l Konkurrens för ökad välfärd.Del 29.Periodiska hålsoundersökningar i vissastatliga, Konkurrens ökadvälfärd. för Bilagor.C.

kommunala landstingskommunala och anställningar. 60.Olika men ändålika.Ominvandrarungdomar i det C. mångkulturella Sverige.C.

30.Särskolan primärkommunal -en skola.U. 61.Statens bostadskredimämnd organisation och - SLStaIens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 2000. dimensionering. Bo.

U. 62.Vissasärskilda frågor beträffande integritets-

32. Naturvårdsverkets uppgifterochorganisation. M. skyddet ADB-områdeL Ju.

1991 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

63.Tillsynenöver hälso-och sjukvården. 97. Enväg till delaktighet och inflytande 64.Att förvalta kulturmiljöer. U. tolkfördöva. dövblinda. vuxendöva, hörselska- - 65.Ett samordnat vuxenstudiestöd. U. dadeochtalskadade. 66.Hemslöjdisamverkan. 98. Kommunal ekonomii samhällsekonomisk balans 67. Samhalligår,i dag,i A. statsbidrag ökat för handlingsuuymme och nya morgon. - 68.Frikommunförsöket. Erfarenheter försöksverk- av samarbetsfonner. F1. samheten franstatlig reglering C. 99.Statistiken inomlivsmedelssektom förslagtill medavsteg m.m. - 69. Frikommunförsöket. Erfarenheter försöksverk- förändringar.Jo. av samheten frånstatligreglering 100.Neutral företagsbeskauning. Fi. medavsteg m.m. Särskildbilaga.C. 101.Landskap NäringKunskap. del l Jo. - 70.Ombudsman bam för ochungdom. S. 102.Svenskakyrkansmedlemmar ochkyrka- 71.Teaterns kosmadsutveckling 1975-1990 statfrägan. C. med särskildastudier Operan, Dramaten 103.Enny sjömanslagstiftning. K. av och Riksteatern. U. 104.Konkurrensen inomdenkommunala sektorn.C. 72.En kreativstudiemiljö högskolebiblioteket 105.Filmkulturoch ñlmkulturell verksamhet i Sverige. - som pedagogisk U. Ku. resurs. 73. Vänersjöfarten. K. 74. Krediterför utveckling. UD. 75. Organiserad rasism.A. 76. Miljönoch förpackningarna. M. 77. Miljön och förpackningarna. Livscykelanalyser för förpackningsmaterial beräkning av miljöbelasming. Bilaga.M. 78. Krav på förändring synpunkter frän psykisktstördaoch anhöriga. 79.Det framtida trafiksäkerhetsarbetet. K. 80.Kommunalt partistöd.C. 81. Fastighetsleasing. Ju. 82. Drivkrafterförproduktivitet ochvälstånd. 83.FoU förindustriell utveckling.Svenskkollektivforskning1991. 84. smugglingoch tullbedrägeriFi. 85. Historiskaarrenden förslagtill friköpslag. Ju. - 86. Ny hyreslag. Bo. 87.Yrkesofficeramas pensionsålder ochäldersstruktur. Fö. 88.Stödoch samordning kringpsykisktstörda ett kunskapsunderlag. - 89. Pörsäkringsrörelse i förändring Fi. 90.Konkurrensneutral energibeskattning. Fi. 9l.Forskningoch utvecklingför totalförsvaret. Kartläggning och probleminventering. Fö. 92. Rätt till bostad - om psykisktstördas boende. 93.El frånbiobränslen. Det industriellautvecklingsarbetet.N. 94. ELSU91.Förslagtill omfattning. organisation och finansiering detsvenska av elsäkerhetsarbetet. N. 95.Översyn av lagstiftningen pä kämenergiomrädet. M. 96. Lantrnäteriutbildningar i LuleåochLund. Bo.

1991 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet På exempel på förändringsarbeten inom vägverksamheter förpsykisktstörda. [47] Personregistrering arbetslivsa inom .forsknings- och Tillsynenöver hälso- och sjukvården. [63] massmedieomrädena, m.m. [21] Ombudsman förbarnoch ungdom. [70] HIV-smittadeersättning för ideellskada. [34] - Krav påförändring synpunkter frånpsykiskt Pâföljdsfrágor. Frigivning fran anstalt.m.m. [45] stördaoch anhöriga. [78] Vissasärskildafrågorbeträffande integritetsskyddet Stöd och samordning kringpsykisktstörda päADB-omradet. [62] ett kunskapsunderlag. [88] Fastighetsleasing. [81] - Rätt till bostad om psykisktstördas boende. [92] Historiska arrenden förslagtill friköpslag.[85] - - Enväg till delaktighet och inflytande

tolkfördöva, dövblinda, vuxendöva. hörselskadade och talskadade. [97] Utrikesdepartementet

Statens Kommunikationsdepartementet roll vid främjande export. av [3] Bistånd genom internationella orsâlllsñlioner. [48] Den regionala bil- ochkörkonsadministrationen. [14]

Bistånd genom internationella organisationer. Annex Storstadens trañksystem. överenskommelser om

Det multilaterala biståndets organisationer. [49] trafikochmiljöi Stockholms- Göteborgs- och Malmö-

Bistånd genom internationella organisationer. Annex regionerna. [19] Sverigeochu-ländema i FN en återblick.[50] Säkrare förare[39] - Bistånd genom internationella organisationer. Annex Vänersjöfarten [73]

Särstudier. [51] Det framtida trafiksakerhetsarbetet. [79]

Krediterför utveckling. [74] Enny sjömanslags ifuiing. [103]

Försvarsdepartementet Finansdepartementet

Kapitalkostnader inomförsvaret.Nya formerför Finansiell tillsyn.[2]

finansiellstyrning.[20] sportslig och ekonomisk utvecklinginom trav- och

Branden SallyAlbatross. Den9-12 januari1990.[33] galoppsporten. [7] Forskningochteknikförflyget.[53] Beskattning av lcraftföretag. [8]

Yrkesofftcerantas pensionsålder ochåldersstmktur. [87] Kapitalavkastningen i bytesbalansen.

Forskningochutvecklingför totalförsvaret Treexpertrapporter. [27]

Kartläggning probleminventering. och [91] Räknamed miljön Förslagtill natur- och miljö-

räkenskaper. [37] Räknamed miljön Förslagtill natur- och miljö- Socialdepartementet räkenskaper. Bilagedel.[38]

Utvärdering SBU.Statens av Beredning för Ut-värde- Alkoholbeskattningen. [S2] ring av medicinskmetodik.[6] smugglingochtullbedrägeri. [84]

Lokalasjukförsäkringsregister [9] Försäkringsrörelse i förändring [89] Informationens roll som handlingsunderlag styrning Konkurrensneuual energibeskattning. [90] och ekonomi. [15]. Kommunal ekonomiisamhällsekonomisk balans

Gemensamma regler lagstiftning,klassifikationer och statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya - informationsteknologi. [16]. samarbetsformer. [98]

Forskningoch utveckling epidemiologi, kvalitetssä- Neutral företagsbeskattning. [100] kring och Sprisutvecklingsprojekt. [17]. lnformationsstruktur för hälso- ochsjukvården en Utbildningsdepartementet utvecklingsprocess. [18]. Särskolan primärkommunal skola. [30] -en Någrafrågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom Statens arkivdepáer. utvecklingsplan En till sjukpenningförsäkringen. [35] 2000.[31] Ar Aborterade foster, m.m. [42] Examination kvalitetskontroll i högskolan. [44] som Handikapp. Välfärd,Rättvisa.[46]

Statens

offentliga utredningar 1991

Systematisk förteckning

Skola skolbarnsomsorg helhet.[54] - - en Civildepartementet

Att förvaltakulturmiljöer.[64] Affarstidema. [10] Ettsamordnat vuxenstudiestöd. [65] Affärstidema. Bilagedel.[11] Teaterns kostnadsutveckling 1975-1990 medsärskilda Ungdomochmakt.[12] studier Operan,Dramaten av Visstgårdetan Del 2och [24] ochRiksteatern. [71] Frikommunförsöket. Erfarenheter försökenmed av Enkreativstudiemiljöhögskolebiblioteket som - en friarenämndorganisation. [25] pedagogisk resurs. [72] Kommunala entreprenader. Vad möjligt Enanalys är

av rättsläget ochdetstatligaregelverkets roll. [26] Jordbruksdepartementet Konkurrensen i Sverige en kartläggning konkur- av - Statistiken inomlivsmedelssektorn förslagtill rensförhâllandena i 61branscher. Del och [28] 1 förändringar. [99] Periodiska hälsoundersökningar i vissastatliga,kom-

Landskap NäringKunskap. del1 4. [101] munalaochlandstingskommunala anställningar. [29] - Ny kunskap och förnyelse. [36]

Arbetsmarknadsdepartementet Marknadsanpassade service-ochstabsfunktionerny -

Flykting- och immigrationspolitiken. [1] organisation stödettill myndigheter av och rege-

ringskansli. [40] spelreglerna arbetsmarknaden. [13] Kompetensutveckling utmaning. [56] Marknadsanpassade service-ochstabsfunktioner ny - en - Arbetslöshetsförsäkringen organisation av stödet myndigheter till och regefinansieringssystemet. [57] ringskansli. Bilagedel.[41] Samhalligår,i dag,i morgon. [67] Organiserad rasism.[75] Konkurrens förökadvälfärd.Del

Konkurrens förökadvälfärd.Del

Bostadsdepartemntet Konkurrens förökadvälfärd.Bilagor.[59]

Olika men ändålika.Ominvandrarungdomar i det Ett nytt BFR Byggforskningen på90-talet.[23] mångkulturella Sverige.[60] - Den framtidalänsbostadsnämnden. [43] Frikommunförsöket. Erfarenheter försöksverkav Statens bostadskreditnamnd - organisation och samheten med frånstatligreglering [68] avsteg m.m. dimensionering. [61] Frikommunförsöket. Erfarenheter försöksverkav Ny hyreslag. [86] samheten med avsteg frånstatligreglering m.m. Lantmäteriutbildningar i LuleåochLund.[96] Särskildbilaga.[69]

Kommunalt partistöd.[80]

Industridepartementet Svenskakyrkansmedlemmar ochkyrka-

statfrágan. [102] Översyn lagstiftningen träfiberråvara. av om [22] Konkurrensen inom denkommunala sektorn. [104] Ettnytt turistråd.[58]

Hemslöjd i samverkan [66]

Drivkrafterförproduktivitet ochvälstånd. [82]

FoU förindustriellutveckling.Svensk kollektiv-

forskning1991.[83]

Näringsdepartementet

El frånbiobränslen. industriella Det utvecklingsarbetet.

[93]

ELSU 91.Förslagtill omfattning, organisation och

finansiering detsvenska av elsäkerhetsarbetet. [94]

Statens offentliga utredningar 1991

Systematisk förteckning

Miljödepartementet lvüljolagstiftrtingeni framtiden.[4] Miljölagstiftningen i framtiden.Bilagedel. Sekretariatets kartläggning ochanalys.[5] Naturvårdsverkets uppgifterochorganisation. [32] Sveriges nationalrappon till FNskonferens miljö om ochutveckling UNCED1992.[55] - Miljön och förpackningarna. [76] Miljön och förpackningarna. Livscykelanalyser för förpackningsmaterial beräkning av miljöbelastning. Bilaga.[77] Översyn lagstiftningen av påkämenergiomrádet.[95]

Kulturdepartementet Filmkulturochñlmkulturcll verksamhet i Sverige.[105]