Ny svensk filmpolitik

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Statens offentliga utredningar 1 998: 142 Kulturdepartementet

svensk

Ny ñlmpolitik

Betänkande från Filmutredningen Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar F ritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet 103 33 Stockholm Fax: 08-405 42 95 Telefon: 08-405 47 29

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-21061-4 Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen

för

Kulturdepartementet

Regeringen beslutade den 29 april 1998 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till hur ett framtida stöd till svensk filmproduktion och därmed sammanhängande verksamheter skall utformas. Utifrån de åtgärder föreslås skall utredaren pröva förutsättningarna som för såväl en fortsatt avtalsmodell för finansiering av stödet till svensk filmproduktion, som en finansiering utan ett avtal. Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Marita Ulvskog, förordnade Per Olov Enquist som särskild utredare fr.0.m. den 14 maj 1998. Som experter i utredningen förordnades den 20 augusti 1998 Christer Abrahamsen, filmproducent, Eric Broberg, verkställande direktör, Mats Caneman, verkställande direktör, Maria Curman, dramachef, Lars Gillegård, biografkonsulent, Torsten Larsson, vice Verkställande direktör, Thomas Nilsson, biträdande programchef, Christina Olofsson, filmare, Susanne Osten, filmare, Gunno Sandahl, kulturchef och Maj Wechselman, filmare. Till sekreterare i utredningen förordnades den 2 juni 1998 Yvonne Gille. Monica Berglund har varit utredningens assistent. Filmutredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Ny svensk filmpolitik. Vårt uppdrag är härmed avslutat.

Stockholm i november 1998

Per Olov Enquist

Yvonne Gille

Innehåll

Sammanfattning

Mitt uppdrag har varit att lämna förslag till hur ett framtida stöd till svensk filmproduktion skall utformas. Syftet skall vara att upprätthålla och utveckla värdefull svensk filmproduktion. Mitt uppdrag har en vidare varit att föreslå åtgärder för att främja en bred spridning och visning film, och att föreslå åtgärder ökar antalet biobesök och av som utvecklar biografen som kulturell mötesplats i hela landet. Slutligen har uppdraget inneburit att dels pröva förutsättningarna för ett nytt filmavtal finansieringsmodell, dels finansiering utan avtal. som en Produktionen svensk film först. Existensen av en nationell svensk av filmproduktion är beroende statligt stöd. Det gäller i Sverige liksom av i alla övriga länder i Europa. Sverige har med sin långa tradition som filmland goda förutsättningar att också i framtidens intensiva medielandskap ha en framgångsrik egen filmproduktion. Här finns en konstnärlig potential att ta till Att lyckas skapa en vital svensk filmvara. produktion har stor betydelse för den nationella identiteten, för att ge inte minst människor bilder samtiden som de kan identifiera unga av sig med, och för att motverka den ensidiga amerikanska påverkan som sker genom filmindustrin. EU liksom flera europeiska stater har också tagit fasta på den betydelse filmproduktionen har för sysselsättning och tillväxt. Den audiovisuella industrin står inför en betydande expansion. Film är en framtidsindustri. Allt fler TV-kanaler och andra digitala medier öppnar nya marknader för den rörliga bilden. Det är angeläget att Sverige får del av den tillväxten.

I

En ny svensk filmproduktion

Utgångspunkten för förslagen har varit att vitalisera produktionsmiljön att skapa förutsättningar för filmens upphovsmän att utveckla genom projekt, att finansiera och genomföra dem, och att själva få möjlighet att förfoga över sina verk. Filmskapare skall kunna leva av sina filmer inte bara av produktionsprocessen. Förslagen syftar till att skapa en stark intrastruktur med oberoende producenter, ett klimat med ekono-

10 Sammanfattning

miska förutsättningar och stimulans från förproduktion till tiden efter filmens premiär. Sju förslag till produktionsstöd omfattar hela denna kedja. Förslagen är beräknade i 1997 års kostnadsläge, och utgår från en långfilmsproduktion 20 filmer år. Förslagen är: om per

Utvecklingsfond. En fond 15 miljoner kronor, där filmare om unga kan få stöd att göra film under realistiska former Växthus, etablerade

filmare kan få fortbildning, framför allt där producenter, regissörer

men och manusförfattare kan stöd för att utveckla filmprojekt innan de inleder arbetet med att söka finansiering.

Två fonder för färhandsstäd. Dessa fonder till stöd för långfilm

omfattar 55 miljoner kronor vardera, alltså sammanlagt 110 miljoner kronor. Den fonden leds, precis konsulent, den andra ena som nu, av en av en nämnd som består av en konsulent och ytterligare fyra personer: två utses av Teaterförbundet, och två branschen. Fonderna av agerar fritt och oberoende av varandra. Där finns inga tak för stödnivåema, heller inga återbetalningskrav. Den överordnade principen för stöd skall i stället vara kvalitet. Kvalitetsbegreppet är vidsträckt och omfattar såväl smala filmer bredare publikfilmer. som

En Film- och TV-fond. Sveriges Television public servicesom företag har ett särskilt för filmen. Televisionen är allt viktiansvar en gare avnämare av film, samtidigt som den tekniska utvecklingen också för filmen och videotekniken närmare varandra. I många länder har televisionen spelat kvalitativt viktig roll för att utveckla filmen. Både en film- och TV-branschen har nytta kontaktytor mellan branschen av ema. Det behövs också en alternativ tredje finansieringskälla till de föreslagna två förhandsstöden, och med för kostnadsen resurser mer krävande produktioner, och med ackumulationspotential. Mot denna bakgrund föreslår jag Film- och TV-fond där Sveriges Television bien drar med 35 miljoner kronor, och staten via filmavtalet med 35 miljoner kronor. Fonden får därmed 70 miljoner kronor fördelas som av en konsulent tillsammans med nämnd med representanter från STV och en Filminstitutet.

Kort- och dokumentärfilm. Den skall ledas två konsulenter. av Fonden fördelar 25 miljoner kronor. Ur fonden stöd till kortfilm, ges korta dokumentärer och till bamfilm och animationer.

Företagsstöd. De fria producentema har särskilda problem. De har svårt att få ekonomi i sin verksamhet, och tillbringar allt större del en av sin tid med att jaga finansiärer. I förlängningen detta blir det av

Sammanfattning ll

också allt vanligare att de tvingas sälja bort merparten av ägandet av sina filmer. Därmed försämras deras möjligheter att långsiktigt bygga upp en ekonomi som innebär att de kan planera kommande produktioner. Detta nya stöd ger möjlighet för fem producenter per år eller konstellationer producent/regissör/manusförfattare att söka maximalt lmiljon kronor under tre år för att utveckla filmprojekt. Syftet är att skapa arbetsro för att få fram flera alternativa projektförslag som sedan kan gå vidare i produktionsprocessen. En del av stödet om totalt 7 miljoner kronor fördelas till teknikföretag.

Upphovsmannastäd. Tre upphovsmän följer film under hela dess

en uppkomst. De är producenten, regissören och manusförfattaren. Dessa tre har ett intresse av att följa filmen från idé till premiär. Med upphovsmannastödet skapar jag ett incitament för denna grupp att också efter premiär aktivt arbeta för att filmen skall nå sin publik. För varje försåld biljett från den första till 100 000 biljetter utgår ett stöd på 10 kronor per biljett att delas mellan dessa tre upphovsmän. Total kostnad 10 miljoner kronor.

Det nuvarande efterhandsstödet slopas helt. Sammantaget kostar produktionsstöden 237 miljoner lqonor, att jämföras med nuvarande produktionsstöd om 164 miljoner kronor år 1997, en ökning med 45 procent.

Film i hela landet

Den andra delen mina förslag rör distribution film, och biograferav av nas framtid. Det är en nyckelfråga för svensk film. Det är en rättvisefråga att film skall nå ut till alla. Redan nu är filmen den konstsektor som når ut till flest människor. Filmen är ofta den första konstupplevelse en ung människa har, och som hon delar med många. Men filmutbudet är ojämlikt. Kvalitetsfilmer för en ojämlik kamp mot den amerikanska dominansen. Stora samhällsgrupper känner inte igen sin egen verklighet och sina problem och förlorar därför intresset för film. Det finns filmer som formulerar detta, men de når ofta inte ut till biografen. Det finns också geografisk orättvisa. I de 20 största städerna en framför allt i de fem största finns en valfrihet som resten av Sve- - riges befolkning inte har. En ny svensk filmpolitik måste därför skapa förutsättningar för film i hela landet. Alla svenskar är med och finansierar svensk film. De måste också få chans att se dem. Alla en svenskar måste få en chans att se värdefull film. Alla barn och ung-

12 Sammanfattning SOU 1998: 142

domar måste få en chans att uppleva film på biograf, också i skomen lan, som en del av sin utveckling. Det är i korthet syftet med de sju förslag som rör distribution och visning av film. De är:

Lanseringsstäd. Varje helg året om har fyra till fem filmer premiär i Sverige. Filmens framgång bestäms i hög grad av den första helgen. Det innebär stora krav på en lansering som får filmen att tränga igenom mediabruset, ger lika Villkor i konkurrensen från andra filmer och händelser. Filmen blir också i allt högre grad färskvara. Detta driver en upp kostnaden för lanseringen. Som regel har den svenska filmen inte samma ekonomiska möjligheter till en bred lansering som den konkurrerande amerikanska filmen. Därför behövs ett lanseringsstöd till svensk film. Jag föreslår ett sådant som bestäms när filmen är klar, men före premiären, och som ger förutsättningar att planera för en lansering som passar varje enskild film. Stödet delas ut som en motprestation till distributörens egen insats, och kan maximalt 500 000 lqonor. Till vara detta kommer stöd till parallellkopior av svensk film och kvalitetsfilm. Det stöd med parallellkopior till breda publikfilmer finns i dag som bibehålls. Det är ett värdefullt stöd för biografer på mindre orter, och ger deras publik en chans att också få populära filmer medan de se ännu är aktuella. Men stödet utvidgas kraftigt, till svensk film och kvalitetsfilm. Kostnad för detta stöd: 14 miljoner kronor.

Biografvtöd. Att finna distributionsvägar för den svenska filmen, och för utländsk kvalitetsfilm över hela landet, utredningens är en av viktigaste uppgifter. Till detta hör att balansera den ojämlika konkurrenssituationen med amerikans film. Dit hör också att stödja de biografer som har en svår ekonomisk situation. Sverige har många biografer, de är utspridda i ett glesbebott land, vilket innebär att publikmen underlaget för många biografer är dåligt. Det är ändå viktigt att dessa kan leva vidare. Därför behöver de Stimulansbidrag särskilt för att också våga ha kvalitet i repertoaren. Jag föreslår därför att biograferna får garantihyran betald för svensk filmer. Garantihyran är den minsta avgift biografen betalar för att få visa en film oavsett publik. När publiken övergår en viss nivå övergår hyran till l procent intäkterna. av Jag föreslår också ett Stimulansbidrag på 10 kronor försåld bilper jett på svensk film och på filmer från övriga EU-området och på samtliga biografer. Stödet beräknas till 44 miljoner kronor år, och per går till biografágaren. Syftet är att ekonomiskt incitament att visa ge kvalitetsfilm från hela EU-området. Det nuvarande stödet till biografupprustning bibehålls, och dessutom införs ett stöd for ett aktivt publikarbete för biografer på orter

SOU 1998: 142 Sammanfattning 13

med mindre än 50 000 invånare. Detta stöd kan utgå under maximalt tre år och trappas successivt av. Stödet förutsätter en lika stor lokal motprestation, och syftar till att bidra till att kommuner och andra lokala intressenter aktivt går in och tar ansvar för den lokala biografen. Sammantaget kostar biografstöden 52 miljoner kronor.

Videøstäd. Möjligheten att film på video är ett demokratiskt se alternativ. I Sverige har 8l procent hushållen år 1996 tillgång till av videobandspelare. Över hela Sverige finns över 2 000 försäljningsen och uthymingsställen. Det innebär att film på video når långt fler än film på biograf. Det är dessutom en billig och effektiv distributionsforrn. Därför är det viktigt att stödja utgivningen av kvalitetsfilm på video. Jag föreslår ett stöd som bidrar till att svenska filmer och europeisk kvalitetsfilm når ut till hela landet genom att erbjuda alla utlåningsställen, och samtliga folkbibliotek, en kopia av varje sådan film utan kostnad. Stödet till import och lansering värdefull kvalitetsfilm av på video bör också finnas kvar. Total kostnad 6 miljoner kronor.

Film i skolan. För att läroplanens krav på mångfald skall uppfyllas krävs många olika medier i skolan. Film blir ett av de viktigaste. Bra spelfilm, kort- och dokumentärfilm tar över den roll som undervisningsfilmen haft. Särskilt kort- och dokumentärfilm har svårt att nå sin publik. TV och festivaler är viktiga fönster, skolan och andra offentliga instimen tutioner runt om i landet borde kunna spela en viktigare roll som mottagare dessa filmer. Filminstitutet bör få ansvar för att dessa filmer av får distribution. De kommunala AV-centralema försummad en är en i det arbetet. De skulle kunna bli lånecentraler för dessa filmer, resurs med Filminstitutet aktiv informatör, och förmedlare av filmer som en från olika distributörer. Stödet till den traditionella skolbioverksamheten bör också bibehållas. Filminstitutet har också ett ansvar för inköp filmrättigheter till denna verksamhet. Totalt kostnad: 14 miljoner av kronor.

Regionerna och filmen. Den utbyggnad av regionala resurscentra påbörjats har varit framgångsrik. Dessa centra har en viktig roll som både för att stödja biograferna, ordna filmkedjor och i ett aktivt publikarbete. De är också viktiga förmedlare av kort- och dokumentärfilm. Tillkomsten dessa centra har också vitaliserat det regionala filmlivet, av och ökat det regionala engagemanget för filmen och biograferna. Det är viktigt att den verksamheten får fortsätta. Två regioner har också inlett produktionsverksamhet. Det medför också regional finansiering en ny av film, och bidrar till att skapa sysselsättning och tillväxt i de berörda

14 Sammanfattning

regionema. Min bedömning är att det finns förutsättningar för tre sådana regionala produktionscentra, Film i Väst, Filmpool Nord och Film i Syd. Dessa utpekas och 1 miljon kronor vardera för att driva ges en sådan utveckling. Total kostnad för det regionala stödet: 17 miljoner kronor.

Visningsorganisatiøner och kvalitetsimport. Flera Visningsorgani-

sationer och filmfestivaler tar ett stort for att sprida kvalitetsansvar film, och for att importera utländska kvalitetsñlmer. Många dessa av organisationer lägger ner ett omfattande ideellt arbete för att öka intresset för film. Det är viktigt att dessa organisationer för stöd för denna verksamhet. Jag föreslår ett stöd om sammanlagt ll miljoner kronor.

Internationella avgifter och internationell lansering. Sverige är med i Eurimage och i Nordisk Film- och TV-fond. Det är viktigt att Sverige behåller detta medlemskap, och utvecklar det samarbete som dessa fonder möjliggör. Det öppningar för samproduktioner, ger nya och nya viktiga kontakter för svensk film. Sverige måste också intensifiera sina ansträngningar att göra svensk film känd i utlandet, både såld och visad. Deltagande i internationella filmfestivaler är ett sätt. Ett annat är att stödja distributörer och producenter som själva gör aktiva insatser för att sprida sina filmer internationellt. En del av stödet för internationell lansering- totalt 6 miljoner lcronor skall kunna användas på detta sätt. - För internationella avgifter, MediaDesk och internationell lansering avsätts 20 miljoner kronor.

Sammantaget kostar stöden till distribution film i hela landet av 133 miljoner kronor. Det skall jämföras med nuvarande insatser om

62 miljoner kronor, ökning med 120 procent.

en

III F ilmkulturella ändamål

Direktiven ger inget specifikt uppdrag att utreda Svenska Filminstitutets filmkulturella verksamhet. Mitt förslag innebär dock att uppdelningen mellan filmavtalet, och filmkulturella uppgifter på uppdrag

av staten, tas bort. En stor del 40,5 miljoner kronor de nuvarande

av kostnaderna för Film i hela landet har inte omfattats avtalet. För att av bedöma den totala kostnaden för filmpolitiken måste därför också man

lägga in den resterande filmkulturella verksamheten. Det är främst arkiv, filmrestaurering, bibliotek och dokumentation,

Cinemateket, allmän informationsverksamhet, PR kring filmen och bio-

SOU 1998: 142 Sammanfattning 15

grafema som t.ex. Guldbaggeutdelningen och Stora Biodagen, som

jag lyfter fram viktiga att behålla. Kostnaderna for dessa bedömer som jag till 25 miljoner kronor. Jag föreslår också att Filminstitutet får medel för textning på svenska för film och video för att göra dessa filmer tillgängliga för hörselskadade. Filminstitutet får också i uppdrag att pröva syntollming på videoband svenska filmer. Jag föreslår 2 miljoner kronor per år för av dessa ändamål.

Administrationen för Film i hela landet maximalt 5 procent och för

Cinematek och Information ligger inom de ovan angivna beloppen.

Övrig information, för ledning och styrning av Filminstitutet och de

olika produktionsstöden kostar 39 miljoner kronor brutto. Filminstitutet har sedan betydande intäkter, bl.a. uthyrning delar av Filmgenom av huset. Filminstitutet får dessa förslag betydligt tyngre kulturgenom en politisk uppgift. En utjärnningsfond för sex av de sju produktionsstöden, och en motsvarande för Film i hela landet, skall utjämna variationer i intäkterna över året. Det blir en viktig kulturpolitisk uppgift för styrelsen för Filminstitutet att bevaka att dessa medel fördelas i enlighet med dessa intentioner. Den sammanhållna budgeten ökad flexibilitet, också större för styrelsen. Mot den ger men ansvar bakgrunden föreslår jag, att styrelsen utökas från sju till nio personer, och att tre dessa utses på förslag från branschen. av Filmutredningen har inte haft uppdrag eller möjlighet att analysera Filminstitutets organisation, eller vilka administrationskostnader som är mest rimliga för de förslag läggs. Jag föreslår därför, och med som tanke på Filminstitutets ökade uppgifter, att regeringen uppdrar en oberoende part att genomlysa Filminstitutet och dess organisation. Slutligen föreslår jag att Stiftelsen Svenska Filminstitutet också införs i bilagan till sekretesslagen och därmed omfattas av offentlighetsprincipen.

IV Finansiering

Den sammanlagda kostnaden för de förslag till svensk filmpolitik ny redovisats är 436 miljoner kronor. Det är den minsta summa som ovan jag anser krävs för att uppnå de mål som anges i direktiven till denna utredning och för att skapa vital svensk filmmiljö. Det skall jämföras en med den nivå gällde år 1997 på 302 miljoner kronor, ökning som en med 44 procent.

16 Sammanfattning SOU 1998: 142

Mitt uppdrag har varit att överväga såväl fortsatt avtalslösning, en

som en helstatlig finansiering. För den helstatliga anvisades lösning

en inom nuvarande kostnadsramar. Jag förordar fortsatt avtalslösning. Avtalet skapar ett slags torg, en

där samtal, konflikter och framtidsplanering kan äga Det är

rum. av

värde för hela filmmiljön. Min utgångspunkt är att de nuvarande avtalsparter som bidrar till finansieringen blir kvar. Det förutsätter med andra 0rd en fortsatt biografavgift, fortsatt videoavgift och avgift från

SVT och TV4. Därutöver anser jag att det finns goda förutsättningar att också infoga de TV-kanalerna i avtalet. Med hänvisning till det nya

kraftigt utökade stödet till biografsektom föreslår jag att biograf-

avgiften ökas från 10 till 12 procent. Statens bidrag till en avtalsmodell blir givetvis avhängigt de av övriga avtalspartemas Som räknemodell kan dock engagemang. följande exempel tas. Nya tillskotten är SVT:s 35 miljoner till Filmoch TV-fonden, ökningen biografavgiften 18 miljoner av som ger kronor, och de TV-kanalernas insats 5 miljoner kronor. Allt nya om övrigt är lika, vilket innebär att jag förutsätter att videobranschen står kvar i avtalet. Statens bidragsökning i förhållande till 1997 års anslag blir 76 miljoner kronor. Det helstatliga alternativ innebär att inte skall utökas som ramarna över 1997 års nivå innebär att inga direktivens reformkriterier av uppfylls. Jag avfärdar detta alternativ.

Andra alternativ innebär att staten tar det fulla kultur- och

näringspolitiska ansvaret för filmområdet. Ett alternativ är att genom

momshöjning och ny videoavgift finansiera det förslag som här lagts. Ett annat är fullñnansiering utan momsökning. Det innebär att

senare statens tillkommande bidrag till svensk film skulle bli 271 miljoner kronor. Förslaget stöds många inom svensk film. av Jag förordar dock avtalsmodellen, skulle de tilltänkta avtalspartema

i en slutförhandling välja att inte med, eller minska sitt

engagemang i förhållande till de förslag här läggs, måste helstatlig modell som en väljas.

1 och

Bakgrund uppdrag

Bakgrunden kan formuleras kort. Sedan år 1963 har stödet till svensk filmproduktion finansierats genom ett avtal mellan staten och olika berörda branschparter. I det nuvarande avtalet, 1993 års finansieringsavtal för Stiftelsen Svenska

Filminstitutet det s.k. filmavtalet, är staten, organisationer inom film-

och videobranschen samt Sveriges TelevisionAB och TV4AB avtalsparter. Förutom stödet till svensk filmproduktion finansieras inom ramen för avtalet även vissa andra stöd relaterade till film- och videobranschen. Det handlar om stöd till biograf- och videoverksamhet på mindre och medelstora orter, stöd till samarbete mellan film- och videobranschema samt TV-företagen, och avgifter till intematiom.m. nellt samarbete. Avtalet löper ut den 31 december 1998. Utöver stödet inom för filmavtalet lämnar staten ett särskilt ramen stöd till filmkulturell verksamhet och till regionala resurscentrum för film och video som fördelas av Filminstitutet. Vidare lämnas statligt stöd till kortfilmsproduktion via Konstnärsnämnden. I propositionen Kulturpolitik prop. 1996/97:3 redogjorde regeringen för inriktningen på de framtida insatserna för filmen. Statens insatser bör syfta till att upprätthålla och utveckla värdefull svensk filmproduktion i samverkan med berörda branscher, säkerställa tillgången till ett brett utbud av värdefull film i olika visningsforrner i hela landet samt att upprätthålla och utveckla biografens roll kulturell som mötesplats i hela landet och medverka till att biopubliken långsiktigt ökar. Inför en ny avtalsperiod för tiden efter den 31 december 1998 gav regeringen hösten 1996 Filminstitutet i uppdrag att utvärdera det nuvarande avtalet och att kartlägga spridningen av film i hela landet. I oktober 1997 överlämnade Filminstitutet rapporterna Stödet till svensk filmproduktion och Film landet runt. Filminstitutet valde också att ta fram ytterligare ett dokument, Underlag för överläggningar om ett nytt filmavtal. I december 1997 höll Kulturdepartementet ett remissmöte om Filminstitutets förslag. Departementet förde också överläggningar med avtalspartema om förutsättningar för ett nytt avtal.

18 Bakgrund och uppdrag

I december 1997 sades avtalet två parterna, nämligen upp av av Sveriges Videodistributörers Förening och VideoHandelns Samarbetsorganisation. Sedan dessa organisationer meddelat att de inte var beredda att delta i en förlängning av nuvarande filmavtal, träffade övriga parter den 13 februari 1998 ett avtal innebär att 1993 års finansieringsavtal, med som vissa smärre förändringar, förlängs t.0.m. den 31 december 1999. Om parterna före den 1 februari 1999 inte har kommit överens om ett nytt avtal, gäller det förlängda avtalet t.0.m. den 31 december 2000. Utredningen skall också, enligt direktiven, föreslå åtgärder för att främja en bred spridning och visning film, öka antalet biobesök och av utveckla biografen som en kulturell mötesplats i hela landet. Dessa mål är bakgrunden till de förslag läggs i detta betänsom kande. En praktisk utgångspunkt i arbetet har varit att utgå från de uppgifter som de kostnader som finns redovisade för år 1997, det senaste år som ger en sådan full redovisning. Kostnaderna beräknas därför utifrån 1997 års siffror. Förslagens kostnad lämnas för konlqetionens skull i miljoner kronor; för procentuell fördelning, bilaga 2.Mina förslag se bygger på produktion minst 20 svenska långfilmer år. När jag en av per senare i betänkandet talar olika fonder för stöd vill jag redan om nu påpeka, att jag med detta inte menar att bygga upp självständiga institutioner; det är ett sätt att uttrycka att medlen fördelas på olika anslag, eller i olika grundsummor för olika ändamål. Alla sådana ligger inom Filminstitutet, och under dess styrelses ansvar. Uppdraget har inte innefattat att utreda Filminstitutets verksamhet eller organisation. För att skapa helhetsbild det behov medel en av av som krävs har jag dock också beräknat kostnaderna för den filmkulturella delen, och för administrationen. En del det för närvarande av som ligger under den filmkulturella delen, som ett särskilt uppdrag från staten med särskilda medel, ryms däremot i högsta grad inom direktiven. Det gäller distribution av film, och åtgärder för att förbättra möjligheterna värdefull film på biograf hela landet. har att se i Jag därför inte funnit det möjligt, eller önskvärt, att dela Filminstitutets upp verksamhet och ekonomi i två delar, vissa uppgifter också även om fortsättningsvis via regleringsbrev måste betraktas som särskilda uppdrag åt staten. Denna utredning skall enligt direktiven både pröva förutsättningarna för en fortsatt avtalsmodell för finansiering stödet till svensk filmav produktion och statlig finansiering utan avtal. Uppdraget är dock i en grunden ett annat: att skapa stödformer som vitaliserar svensk film, och

förutsättningen för distribution och liv för kvalitetsfilm i hela landet.

2 Produktionsstöden

- bakgrund

1 Inledning

Knappast någon svensk film skulle i dag produceras utan stöd från det offentliga. Existensen av en nationell svensk filmindustri är avhängig av statens stöd. På detta sätt delar Sverige situationen med alla länder i Europa. Den svenska modell skapades år 1963, som byggde på att stösom det skulle finansieras genom ett avtal mellan filmindustrin och statensaknar dock motsvarighet i andra länder. Avtalsmodellen är omdiskuterad. Några skulle önska en helstatligt finansierad filmpolitik. Men vilka skäl som än kan finnas för vilken modell man väljer, själva finansieringssättet, central fråga hur detta stöd utfonnas. är en Först alltså en kort historik över produktionsstödens utformning.

2.1.1 Stödfonnema

Ända sedan det första filmavtalet från år 1963 har Svenska Filminstitutets resurser delats upp i en filmkulturell del med visningsfrämjande åtgärder, bibliotek, arkiv m.m. och en del med olika former av produktionsstöd. Av Filminstitutets intäkter har 65 procent gått till produktionsstöd. 1963 års filmavtal gav enbart produktionsstöd i efterhand med en tydlig uppdelning mellan kvantitet och kvalitet. Stödet fördelades enligt följande regler och ändamål:

A. 30 procent användes till svenska producenter och fördelades i proportion till de bruttobiljettintäkter som deras filmer givit. B. 20 procent användes till kvalitetsbidrag till svenska filmer och fördelades av en jury som utsågs av Filminstitutets styrelse.

20 Produktionsstöden -bakgrund

C. l5 procent av stödet användes som förlustutjämning för filmer som varit berättigade till kvalitetspremier men som inte täckt sina kostnader.

Det fanns olika spärregler för användningen av medel till de olika områdena. Om det på grund dessa uppstod ett överskott i någon av av fonderna fick Filminstitutet använda dem till att finansiera kort- och långfilm. År 1968 ändrades reglerna så för A- och C-ändamålen att resurserna enligt ovan minskades. Därmed frigjorde 15 procent, skulle man som användas för att stödja produktionen av svenska långfilmer genom produktionslån och/eller produktionsgarantier F-fonden. Dessa garantier var generella och var ett första embryo till stöd i förhand till filmproduktion. År 1972 avskaffades både A- och C-ändamålet, dvs. det publikbaserade efterhandsstödet och förlustutjämningen för kvalitetsfilmer. I stället bestämde man att F-fondens generella lån/garantier skulle kompletteras med selektiva produktionslån/garantier som skulle täcka en viss andel av en films produktionskostnad. Av produktionsstödet skulle 30 procent användas till dessa s.k. H-fonder. Stöden fördelades av två styrelser vars representanter utsågs av branschen respektive Teaterförbundet. En annan stor förändring år 1972 innebar att 10 procent av avgifterna skulle avsättas till Filminstitutets produktion svensk egen av film, G-fonden. Av detta skulle 70 procent användas för långfilm. Syftena med dessa förändringar bl.a. att konstnärlig film var ge ytterligare medel. År 1975 tillkom ytterligare fond, I-fonden, Filmen genom att institutet och SVT slöt ett avtal enligt vilket man bidrog med 6 miljoner kronor vardera till filmproduktion. Filminstitutets medel bestod ett av särskilt statsbidrag. Tre fondhandhavare ansvarade för besluten i fonden. Två av dem ansvarade för de 75 procent av medlen som skulle användas till långfilm och en för kort- och bamfilm. SVT hade automatiskt visningsrätt av filmer finansierade ur denna fond. Under senare delen av 1970-talet fanns alltså flera vägar för att finansiera ett långfilmsprojekt. Man kunde få lån eller garanti från Feller H-fonderna med 55 procent produktionskostnaderna, och/eller av stöd av Filminstitutets produktionsavdelning, eller någon de två av I-fondshandhavama.

Produktionsstöden -bakgrund 21

Filmavtalet från år 1982 innebar rejäl förenkling ibokstavsfloran. en Då återgick man till tre områden:

A. Minst 20 procent skulle användas till Filminstitutets engagemang i svensk film. B. Lägst 35 procent skulle användas för produktionsgarantier för svenska långfilmer. Beslut fattades två nämnder som var samav mansatta på samma sätt som för de tidigare H-fondema. C. Lägst 5 procent skulle användas till produktionsgarantier till svenska kortfilmer. Beslut stöd fattades av en särskild nämnd. om

År 1991 förlängdes detta avtal i 18 månader. I samband med den förlängningen beslöt att slå de två B-nämndema till en man samman

produktionsstödsnämnd. Stödet kunde nu utbetalas under produktionen.

I och med 1993 års avtal försvann den rätt Filminstitutet dittills haft att sig producent svensk film. Då försvann också de engagera som av möjligheter till lån/garantier funnits sedan år 1968. Enda möjligsom heten att få stöd i förhand är beslut någon de fyra konnu genom av av sulenter i dag förfogar över medlen för förhandsstöd. Dessa fyra som konsulenter, två för långfilm, för kort- och dokumentärfilm och en en för barn- och ungdomsfilm nyheter i 1993 års avtal, som också var innebar kraftigt utökad satsning statens medel till Filminstitutet. en av

I det nuvarande filmavtalet finns två former av produktionsstöd:

förhandsstöd och efterhandsstöd. Förhandsstödet grundas på den bedömning ett filmprojekt görs Filminstitutets konsulenter. av som av Efterhandsstödet är enbart kopplat till, och ökar med, antalet betalande besökare. Och där finns kopplingar till filmdistributionen, ett återkommande problem för såväl svensk som utländsk film. En stor andel de filmer produceras eller importeras har omav som vittnat svårt att nå publiken, särskilt utanför storstäderna. Inom ramen för filmavtalet finns ett stöd till parallelldistribution, dvs. extra kopior ställs till förfogande för biografer på mindre och medelstora orter parallellt med film i ordinarie distribution. I avtalet ingår också att en är kostnader för deltagande i internationellt samarbete. Också andra insathar gjorts, t.ex. stöd till visningsorganisationer. Men generellt kan ser sägas att försöken att lösa distributionsproblemen har varit föga lyckoi varje fall har de givits ett mycket begränsat ekonomiskt utsamma, rymme. År 1993 delades Filminstitutets budget så att del kostnaupp en av derna, huvudsakligen för filmstödet, finansieras genom avtalet. Den filmkulturella delen finansieras direkta statsbidrag. Där ligger genom bl.a. stöd till regionala resurscentra, till insatser för att öka intresset för

22 Produktionsstöden -bakgrund

film bland barn och unga m.m. också ansvaret för arkiv och det men svenska filmarvet. Till dessa delar återkommer jag. Redan nu kan sägas, att den uppdelning av medel mellan de statliga anslagen till Svenska Filminstitutet och de kommer avtalet har som ur varit olycklig, skapat byråkrati och minskat flexibiliteten. I de förslag, som följer, är därför grundprincipen att alla medel, även vid fortsatt en avtalslösning, fördelas intäktsram. ur en gemensam

Avtalsparterna genom tiderna

Parterna i det första svenska filmavtalet finns fortfarande kvar. De var staten, Sveriges Biografagareförbund, Folkets Husföreningamas Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Film-

uthyrareförening, Föreningen Sveriges F ilmproducenter och Film-

ägamas kontrollbyrå. Det första avtalet beslöts gälla i 20 år till 1983. År 1982 slöts nästa filmavtal. Det i samband med detta var som videobranschen kom in i avtalet vilket innebar avtalspart, IFPIen ny VIDEO.

Avtalet av år 1990 innebar inga andra förändringar bland avtals-

parterna än att videobranschen hade organiserat sig på nytt sätt, vilket innebar att både VideoHandelns Samarbetsorganisation och Videouthyramas Samarbetsorganisation skrev under avtalet. Först år 1993, i det gällande avtalet, kom televisionen med. De nu bidrar till avtalet, dels fast avgift, dels löfte yttergenom en genom om ligare bidrag i form finansiering och köp visningsrätter. Från av av televisionen deltar Sveriges Television AB och Nordisk Television AB TV 4. I direktiven konstateras att många de företag och filmare av som medverkar i svenska filmproduktioner är inte anslutna till någon avtalspart, och deltar därmed inte i förhandlingar filmavtalet. om

Samtidigt finns i nuvarande avtal parter som inte direkt medverkar till avtalets finansiering.

Frågan som redan här ställs, är vilka avtalspartema i ett avtal bör vara. Naturligt vore, att parterna begränsas till dem direkt tillsom skjuter medel till avtalet; inga andra. Det skulle tydliggöra, och förenkla, avtalssituationen. Vidgar kretsen avtalsparter också till man av dem som på ett allmänt sätt är medaktörer i svensk film uppstår mera en annan situation, både delaktighet, och otydlighet avtalets av om konkreta innebörd. Jag återkommer till detta i kapitel 7 Finansieringen svensk av ny

filmpolitik.

Produktionsstöden -bakgrund 23

2.1.3 Nuvarande avtal

1963 års avtal kan beskrivas som ett efterhandsstöd, där ett industripolitiskt stöd till framgångsrika filmer balanserades av ett kvalitetsstöd i efterhand. Definitionen på kvalitet blev alltså viktig, liksom bedömarnas roll. Men trots att de modeller som prövats genom åren varit sinsemellan olika har stödens karaktär varit densamma. Kulturpolitik och industripolitik. Konstruktionema har varierat, balansen svängt, i grunden har det handlat detta. men om 1993 års filmavtal är på detta sätt utomordentligt tydligt; ett förhandsstöd som bygger på kulturpolitiska argument, och ett efterhandsstöd på industripolitiska argument. Förhandsstödet reglerades i 1993 års avtal i paragraf 20, som säger:

Av de medel som enligt 19 § är tillgängliga för produktionsstöd skall sjuttiofem procent användas till förhandsstöd under året eller senare. Stödet får täcka högst sjuttio procent av en films produktionskostnad, dock inte utgå med mer än 8 miljoner kronor

per film Beloppet får årligen justeras av styrelsen.

Stöd till kortfilm får, om styrelsen anser det skäligt, täcka större andel av produktionskostnaden, men då högst utgå med l miljoner kronor per film. Beloppet får årligen justeras av styrelsen. Stöd kan endast utgå till producenter som kan redovisa en ambitiös plan för filmens spridning i olika visningsformer, varvid skall beaktas visning förutsätts ske i de i avtalet medverkande om tv-företagens kanaler. Produktionsstöd utgår förhandsstöd skall vara återbetalsom som ningspliktigt enligt de riktlinjer som anges i bilaga Medel avsedda för förhandsstöd får också användas för utarbetande av underlag för filmproduktionsprojekt. Konsulenternas roll definieras i paragraf 24: För bedömningen vilka filmprojekt skall erhålla förav som handsstöd skall styrelsen anlita konsulenter. Styrelsen bör i regel följa konsulentemas bedömning. Om styrelsen inte beviljar stöd till en film rekommenderats konsulent skall detta särskilt som av en motiveras. Styrelsen ansvarar för konsulentemas arbetsfördelning. Fördelningen bör vara sådan att den möjliggör en effektiv hantering av förhandsstödet också de sökande möjlighet att presentera men ger samma projekt för flera konsulenter."

Maxirnibeloppet ändrades fr.o.m. 1 januari 1997 till nio miljoner kronor.

24 Produktionsstöden -bakgrund

Det nya avtalet innebar att Filminstitutet inte längre skulle ägna sig producerande verksamhet. Därför avsattes inte längre några sådana medel. Filminstitutets uppgifter renodlades därmed så inte att man längre var verksam på områden där det fanns andra aktörer.

Det tidigare nämndsystemet hade mött kritik bl.a. för det inte att gynnade produktion kvalitetsfilm: det liknades i stället vid ett av

kollegialt kösystem där filmare med jämna mellanrum kunnat

dela ut stöd till varandra. Producenter påstod sig sakna konstruktiv en dialog med nämnderna, och ansåg att det svårt att få klara motiveringar för var eventuella avslag. Andra återigen menade att nämnderna gav utrymme till konstruktiva diskussioner kring projekt, och att den sökt därför som inte var utlämnad åt enskild individs godtycke. en Nu infördes, efter dansk modell, ett system med fyra konsulenter som föreslår styrelsen vilka projekt skall få stöd. Två dem som av

handlägger långfilm, kort- och dokumentärfilm och för

en en ansvarar barn- och ungdomsfilm. Konsulenterna tillsätts Filminstitutets av styrelse. En tid under avtalsperioden fanns också konsulent med en ansvar för det s.k. Växthuset, där filmare kunde få stöd för att göra film på professionella villkor, utan krav på distribution filmerna. men av Det var alltså typ utvecklingsstöd för filmare. Medel för sådan en av verksamhet finns kvar, fördelas de olika konsulenterna. men av Konsulenterna tillsätts för period tre år. en av Förhandsstödet kom också att spela central roll. Av de totalt 109 en filmer producerades under perioden 1 januari 1993 som till 31 december 1996 sökte 95 förhandsstöd. Fem dem fick olika skäl av av inget stöd, medan de övriga fick stöd i olika grad. Sammantaget utgick

326 miljoner kronor i förhandsstöd, vilket 22 motsvarar procent av filmernas budgeterade kostnad. Den sammanlagda budgeterade

produktionskostnaden för de 109 filmer gjordes under denna som period var l 482 miljoner kronor.

Den näst största källan för finansiering de internationella

var samproducenter som stod för fjärdedel finansieringen. Därefter följer en av svensk television med 18 procent, de integrerade bolagen SF och Sandrews med ll procent fria producenter med 9 och interprocent , nationella fonder 8 procent.

Räknar man bort filmer till än 50 finansierats som mer procent av utländska intressenter stiger den andel det svenska stödsystemet som

bidragit med till 45 procent. De utländska samproducentema

är nästan uteslutande nordiska.

Produktionsstöden -bakgrund 25

m k m

S

å m å å å

H

m ä å

o

5 å

26 Produktionsstöden -bakgrund

Förhandsstödet har också stark ställning bland filmproducenter en och regissörer. Det är en bas för finansiering film och utan ett sådant av stöd i botten är det utomordentligt svårt att finna andra kompletterande finansiärer. Det innebär att förhandsstödet har stark kulturpolitisk en

förankring.

Men ett större bekymmer är det faktum att de medel konsulsom terna förfogar över inte är tillräckliga. Enligt avtalet skall 75 procent av de samlade medlen för filmstöd användas till förhandsstödet. I praktiken har det visat sig att den andelen i genomsnitt under avtalsperioden legat på cirka 70 procent. Skälet till det efterhandsstödet har är, att tillåtits växa på bekostnad förhandsstödet. Jag återkommer till detta. av Mycket få filmer har under perioden haft möjlighet att få fullt förhandsstöd, 9 miljoner kronor. Samtidigt har kostnaderna för filmproduktion ökat under avtalsperioden. Detta har fått flera konsekvenser.

En är att allt fler svenska filmer produceras lågbudgetproduk-

som tioner. En konsekvens är att lönsamheten sjunker i branschen annan

och att allt fler företag och anställda slås ut. Det är svårt få fram

att absoluta siffror på sysselsättningen, eftersom många verksamma inom filmbranschen också är verksamma i närliggande branscher. Enligt Teateranställdas arbetslöshetskassa, där filmarbetare också är organiserade, 22 procent arbetslösa år 1997. Genomgående är andelen var

kvinnliga filmfotografer och filmarbetare arbetslösa i högre utsträck-

ning än sina manliga kolleger, 26 procent mot 17,5 procent. Den manliga dominansen bland de filmskapare fått stöd under som avtalsperioden är för Övrigt mycket stor. Av de 109 filmer totalt som fick del stöd såväl förhandsstöd efterhandsstöd hade endast av - som - 21 filmer, eller 19 procent, kvinnlig regissör. För producenter gäller en att 13 filmer 12 procent hade kvinnlig producent och 18 hade en en

kvinnlig manusförfattare 17 procent. Som jämförelse kan nämnas att

av Svenska Teaterförbundets medlemmar är filmmedarbetare som utgör kvinnorna 47 procent. Bland eleverna vid t.ex. Dramatiska

institutet är könsfördelningen också jämn över åren.

Bland de verksamma filmskapama utgör dock kvinnorna minorien tet. Under det nuvarande konsulentsystemet från l januari 1993 t.o.m. 30 september 1997 har dessa beviljat 353 förhandsstöd. Det gäller alltså samtliga kort- och dokumentärfilmer, barnfilm och långgenrer, film. Andelen kvinnliga regissörer fått stöd har varit som 30 procent 105 personer. Stöd gått till filmer med kvinnliga producenter har som

varit 72 eller 20 procent och 95 filmer eller 27 procent har haft kvinnliga manusförfattare. Denna snedfördelning är anmärkningsvärd.

Produktionsstöden -bakgrund 27

Förhandsstödets otillräcklighet har fått många konsekvenser. Enligt BraTek, som organiserar de företag är underleverantörer teknik som av och teknikkunnande i filmproduktionen, har sysselsättningen minskat med 30 procent under 1990-talet. Svårighetema att få ordentlig en

finansiering av produktionen leder till att producentema tvingas pressa

priserna för tekniken. Bolagen har svårt att full kostnadstäclming för sitt arbete och sin utrustning. Antalet rena kundförluster ökar också. Svårigheter att få fram kapital till filmer påverkar också kvaliteten i produktionema. Dels år det utomordentligt svårt att finansiera påkostade filmer, dels tvingas många inleda produktionen med otillräckliga förberedelser. Det finns inom förhandsstödets möjligheter att ram få medel till utveckling av filmprojekt, men endast till en maximal nivå om 300 000 kronor, såvida inte styrelsen beslutar om högre belopp. De kulturpolitiska motiven till förhandsstöden betyder dock inte att de skapat publikt smala filmer. De filmer som fått det största förhandsstödet har, i snitt, också haft den största publiken. Som tabellen nedan visar gäller det inte lika självklart om man räknar förhandsstödet i procent budgeten. Men ett av förhandsstöd är högt i förhållande till låg budget visar kanske som en bara att det är svårt att göra publikdragande lågbudgetfilmer.

Tabell 2.2 Publik i förhållande till förhandsstöd i procent budget av av

84 premiärvisade filmer 1 januari I 993 -20 juni 1997

Tabell 2.3 Publik i förhållande till förhandsstödets storlek under samma period

Av 16 filmer som fått mellan 6 och 8 miljoner kronor i förhandsstöd, har sju haft färre än 14 000, två 40 000 och sju fler än ca 225 000 åskådare.

28 Produktionsstöden -bakgrund

Av de 19 filmer som fått mindre än 1,9 miljoner kronor har en 143 000, en 87 000, en 31 000 och övriga under 20 000 åskådare. Totalt hade dessa 84 filmer publik 11,3 miljoner betalande en om åskådare på svenska biografer. Sju dem sågs fler än 500 000 beav av sökare och 39 färre än 30 000. En sådan publik att den översta av gränsen för efterhandsstödet 110 000 uppnåddes 27 filmer. - - av

l Efterhandsstödet

Den utredning Svenska Filminstitutet, på regeringens uppdrag, som lämnade den 1 oktober 1997 gällde till sin del utvärdering de ena en av nuvarande stödformerna. I den ingick, betydelsefull del, som en analysen av utfallet det efterhandsstöd infördes år 1993. av som

I 1993 års finansieringsavtal formulerades i paragraf 21 reglerna för

efterhandsstöd. Där stadgades bl.a. att "av de medel är tillgängliga som för produktionsstöd skall 25 procent användas för efterhandsstöd till långfilm. Stödet får uppgå till högst 8 miljoner kronor film. För att per efterhandsstöd skall kunna utgå till film skall den inom ett år efter en

biografpremiären ha minst 30 000 betalande biografbesökare.

setts av När filmen har uppnått detta besöksantal utgår ett stöd på 4 miljoner kronor. Stödet ökar sedan successivt i proportion till antalet besökare till maximalt 8 miljoner kronor vid 110 000 besökare inom ett år från premiären. Vidare stipulerades att om fordringarna på efterhandsstöd överstiger de tillgängliga medlen och finansiering inte kan ordnas, får annan styrelsen använda medel skulle använts för förhandsstöd, som annars för att täcka bristen. Sådana medel skall, så snart det är möjligt, åter anvisas till förhandsstödet". Vad gäller maximibeloppet kom detta att höjas till 9 miljoner senare kronor. Relationen 75/25 mellan förhands- och efterhandsstöd kom

aldrig att hållas; efterhandsstödet har under perioden oftast överskridit

25 procent, snarast legat kring 30 procent. Senast år 1997 relationen var 65/35. Detta har skapat betydande osäkerhet för förhandsstödet. Någon återbetalning har heller aldrig skett, trots avtalets bestämmelse att sådana medel skall , så snart det är möjligt, åter anvisas till förhandsstödet. Tvärtom har ett icke anvisat eller avsett överflöde

skett, från det kulturpolitiskt motiverade förhandsstödet, till detmark-

nadsinriktade efterhandsstödet. Viktigare, för en utvärdering, är dock de i 1993 års avtal om avsedda film- och industripolitiska effekterna verkligen uppnåtts. I SOU 1991:105 anfördes tre skäl för denna stödordning i efterhand.

Produktionsstöden -bakgrund 29

För det första skulle det ett systern stimulerar till produkvara som tion av filmer som lockar många åskådare, vilket är en förutsättning för lönsamhet i branschen. Därmed skulle skapas ett erforderligt ekonomiskt utrymme för produktion av också smalare och svårare film. För det andra skulle stödet stimulera extern finansiering, dvs. samproduktionsmedel från källor vanligtvis inte sysslar med filmsom produktion. För det tredje skulle det stimulera till ökade marknadsföringsinsatser av kvalitetsinriktad film". Det första argumentet för efterhandsstöd var alltså: att vara ett incitament för upphovsmän att skapa film som lockar många åskådare. Mycket få upphovsmän inom filmens värld önskar sig dock ett fåtal åskådare. I själva verket drömmer alla om en stor publik. Utfallet visar också, att stödets avsikt att uppmuntra de egentliga konstnärliga om var upphovsmännen att producera, skriva och regissera bred publikfilm, och just dem ekonomiskt utbyte detta, då har efterhandsstödet ge av nästan undantagslöst misslyckats. Särskilt har de fria producentemas andel av efterhandsstödet blivit obetydligt. Efterhandsstödet har snarare kommit att fungera bankgaranti som en i en förhandsfinansiering. En producent har kunnat gå till finansiär en med en bred filmidé gärna en populär TV-serie och kunnat över- - tyga att denna som biograffilm skulle uppnå 110 000 åskådare, då 9 miljoner kronor faller ut. Efterhandsstödet har ofta på förhand "skrivits bort genom underhandsavtal. Den fria producent skulle få som denna uppmuntran i efterhand har använt stödet borgen, s.a.s. som en men själv aldrig nåtts av pengarna. Detta var knappast avsikten med stödordningen. För televisionsbolagen har dock efterhandsstödet spelat en viktig roll. En indikation på vilka mekanismer styrt produktionsbesluten som finner man om man noterar vilka filmer beviljats förhandsstöd som möjligtvis av kvalitetsskäl men sedan fått maximalt efterhandsstöd under åren 1993-1997. Svenska televisionsbolag har varit huvudfinansiär, ensamt eller delat, på 13 14 sådana filmer. Tre de fem av av filmer som t.ex. år 1997 fick maximala 9 miljoner kronor befinner sig i ett för efterhandsstödet karaktäristiskt mellanskikt: varken stora kritikeller publikframgångar. Beck har 148 697 åskådare på biosetts av graf, Reine och Mimmi i fjällen 167 036, och Pippi Långstrump av av 265 983. Dock har gränsen 110 000 medfört att 9 miljoner kronor betalats ut i efterhand. De två andra Svensson, Svensson och Hamil- ton nådde större publik. - Det andra skälet för ett efterhandsstöd var, att det skulle stimulera till extern finansiering.

30 Produktionsstöden -bakgrund

Filminstitutets utvärdering konstaterar att SOU 1991:105 ger intryck av att avsikten primärt var två olika stödsystem för två olika sorts film. Ett efterhandsstöd för publikt inriktade filmer, och ett förhandsstöd för filmer har det svårt på marknadens villkor. Man kan som dock konstatera att branschen, trots att den är avtalspart, inte var riktigt beredd på den uppdelningen. Av de 109 filmer som undersökts är det blott 19 som producerats utan förhandsstöd. Av dem har fem sökt men av olika skäl beviljats förhandsstöd. Och som en sammanfattning: "Det är egentligen bara den nya parten i 1993 års avtal, televisionen, snabbt anpassat sig till efterhandssom stödet, och som haft möjlighet att finansiera projekt utan förhandsstöd. Under perioden har 11 filmer fått fullt efterhandsstöd. De är till 65 procent finansierade av svensk och internationell TV och flera av dem har i TV visats i serieforrn. Andelen externt kapital är blott 3 procent. Om man räknar alla filmer som fått efterhandsstöd, 38 stycken, så ökade den externa finansieringen till cirka 6 procent, dvs. samma som för materialet som helhet. Merparten av den externa finansieringen kommer dock från personer eller bolag som tidigare deltagit i filmfinansiering. Man kan inte hävda att efterhandsstödet i nämnvärd omfattning engagerat nytt finanskapital." Det tredje motivet var, att efterhandsstödet skulle bli ett incitament till "ökad marknadsföring av kvalitetsinriktad film". Där har utfallet blivit, att stödet haft tydlig effekt på viljan att hålla kvar filmerna på en biograf i tre fall. Dessa filmer försvann från biograferna strax efter att de passerat 30 000 åskådare och därmed erhållit 4 3 miljoner kronor vardera i efterhandsstöd." Avsikten har alltså knappast varit att nå ut till en bredare publik, i första hand, utan att kvittera ut 4 miljoner kronor. snarare De ursprungliga intentionerna för efterhandsstödet må ha varit goda, men verkligheten blev Uttrycket °efterhandsstödsfilmer, en annan. som svensk filmbransch gärna använder, betecknar filmer som skapats i första hand för att utnyttja efterhandsstödet, inte för en engagerad önskan att skapa film, bred eller exklusiv. En bred opinion inom svensk film har funnit att starka skäl talar för att efterhandsstödet i denna form avskaffas. Jag delar denna uppfattning.

Utgångspunkter

Vilka principer bör då ligga till grund för en fungerande stödordning inom svensk film Jag ska ange några utgångspunkter. Det första är att ett stöd skall främja produktion och distribution av svensk kvalitetsfilm.

Produktionsstöden -bakgrund 31

I detta relativt okomplicerade påstående finns två 0rd är viktiga, som och som problematiserar satsen. Det är distribution att varje ena produktionsstöd måste i sin förlängning förutsätta fungerande en filmdistribution. Alltför länge har svensk filmpolitik gjort halt inför distnbutionsledet. Misstanken att svensk film skapas just för att produceras, inte för att nå sin publik, ställer ett kulturpolitiskt problem. Samhället tar ett stort ansvar i produktionsledet; när filmerna är men gjorda, till stor del med skattebetalarnas tycks ansvaret pengar, upphöra, och marknaden får styra, och slå ut. Det är orimligt. Filmproduktion an sich är styggelse, och skattebetalarna har rätt att en se de filmer de bidrar att finansiera. Det andra problematiska ordet är kvalitet. Det bör ett övervara ordnat begrepp till hela den svenska filmpolitiken; är inte lätt att men definiera.

Kvalitetsbegreppet måste finnas i både smal, exklusiv och experi-

menterande film, och i bred publikfilm, och existera självsom en klarhet. I det allra första svenska filmavtalet, det från år 1963, fanns som en anvisning till kvalitetsjuryns arbete definition bl.a. en som Teaterförbundet i remiss 35 år ville aktualisera. "Teateren senare

förbundet anser att begreppen kvalitet och konstnärlighet införs i

avtalet, och definieras t.ex. det gjordes i det första avtalet, "en som förnyelse filmens utüycksmedel och formspråk, angelägenav hetsgraden i filmens ärende, intensiteten eller fräschören i dess

verklighetsuppfattning eller samhällskritik, graden av psykologisk in-

sikt och andlig nivå, lekfull fantasi eller visionär styrka, episka, dramatiska eller lyriska värden, den tekniska skickligheten och övriga artistiska komponenter i filmen." Definitionen är kanske alltför vid, andra och kortfattade kvamer litetsdefinitioner kan säkert finnas. Men markeringen kvalitetens av avgörande betydelse är central: riktningsmarkering än inte en om en fulländad definition ett slutmål. av Det leder fram till uppgift för stödsystemen: att de skall en annan vitalisera produktionsmiljön inom svensk film. De kulturpolitiska målen, och de industripolitiska, sammanfaller inom filmpolitiken. Så har det alltid varit. Det gör filmen på många sätt unik. Konstnären och köpmannen, poeten och finansmannen, teknikern och entreprenören, alla arbetar de med projekt. Utan vital filmindustrimiljö samma en

krymper konstnärens möjlighet att förverkliga sig själv, och utan

konstnären ingen lönsam produkt. Men denna, många såg det, som förorenade situation medförde länge att filmen inte riktigt fick plats i kulturens finrum. Man kunde det på samhällets anslag till filmen, i se relation till andra konstarter; teatern får t.ex. än tio gånger större mer bidrag än filmen från samhället. Kanske misstron förenad var med ett

32 Produktionsstöden -bakgrund

slags avund; filmens inbrytning i ungdomsgmpperna var unik, filmens möjlighet till beteendepåverkan oerhörd och skrämmande. Om konst också är kamp sinnena visade sig bildmediet ett förödande om vara effektivt vapen. Det är b1.a. detta gör samhällets roll så viktig i detta sant blandsom ekonomiska problem. Filmen är en framtidsindustri med oerhörd utvecklingspotential; den tekniska utvecklingen på det audiovisuella området har på några år öppnat marknader inte existerade för bara som fem år sedan. Det faktum att textning i stället för dubbning är på väg att

i både EU-området efter från starka lobbygrupper från de

segra press

hörselskadade och i Östeuropa öppnar på en gång nya möjligheter för

film från små språkområden. Under stumfilmstiden var Sverige en

världsmakt på filmens område. Ljudfilmen gjorde små språkområden små. Ett genombrott för textning minskar detta språkliga handikapp. Behovet visuell fiktion växer lcraftigt, skapar en efterfrågan som av också omfattar de konstnärliga upphovsmännen. Filmen är där en spjutspets, både på konstens och teknikens område. Inte minst för televisionen är detta centralt. Visserligen skapas på televisionens område i dag fiktion på ett industriellt sätt tycks ha lämnat begrepp som som konst och kvalitet ganska långt efter sig. Men också där krävs oavbruten förnyelse, och filmkonsten är där oersättlig. Också inom de tekniska sektorerna ljus, foto, klippning är det yrkestekniska - osv. arbetet när gör "såpa och en biograf- eller TV-film likartat; man en svårighetsgraden skiljer på ett avgörande sätt. Bildmediets tekmen niska kompetensnivåer kan bara upprätthållas och utvecklas genom att filmens större tekniska svårighetsgrad ständigt för detta yrkeskunnande vidare. Det för fram till utgångspunkt: vikten av att en svensk en annan filmpolitik skapar kontaktytor mellan film, television och teater. Det växande antalet TV-kanaler är i dag viktiga fönster för svensk långfilm, kortfilm och dokumentärfilm, viktiga både konstnärlig och ekonour misk synvinkel. Public service-uppdraget för Sveriges Television ger detta företag ett alldeles speciellt klart formuleras i avtalet ansvar, som mellan staten och Sveriges Radio. Vilka filmer bäst lämpar sig för som biografvisning och TV-visning är ibland möjligt att avgöra först när filmerna är färdiga. Det finns i dag sällan skarpa skiljelinjer. Det viktiga bör att skapa stödsystem inte skapar nya skiljelinjer. vara som Teatern filmens. I den existerande är ett annat rum som vätter mot verkligheten, inte i teorins, befolkas filmens, televisionens och teakonstnärer, tekniker och entreprenörer terns stora gemensamma rum av rör sig mellan genrema. Teatern är en grundforskning inom som gestaltad fiktion skapar del förutsättningarna för spelfilmen. som en av Men bör inte stanna vid detta konstaterande. Många lysande teaman

Produktionsstöden -bakgrund 33

terföreställningar skapas, spelas och upphör att finnas till utan att nå ut

till den breda publik de borde nå. Det kan tyckas att detta ofta häftigt diskuterade problem ligger utanför filmpolitikens sektor. Det behöver inte vara så. Problemet med den publika breddningen, och bevarandet, av den exklusiva och upphörande teaterföreställningen skulle kunna lösas inom för samarbete i Film/TV-fond. De tekniska lösramen en ningarna för teateröverföringar kan nämligen överraskande skapas i ett

oberoende filmproduktionsbolag, finner konstnärliga vägar där

som andra har gett upp. En sista utgångspunkt för en ny svensk filmpolitik måste vara mångfald, dvs. alternativa finansieringsmöjligheter, åtskilda beslutsfattare för stöden. Detta är några av utgångspunktema för de förslag till produktionsstöd som lämnas. I en senare del behandlas de förslag gäller filmsom politikens andra, och lika viktiga del: distributionen, och vikten att av film inte bara skapas utan också visas, och når ut i hela landet.

2 18-5995

3 Sju produktionsstöd - förslag

Sammanfattning

Svensk filmproduktion är beroende av offentligt stöd. Det är utredningens utgångspunkt. Förslaget innehåller olika typer av stöd. Det nuvarande efterhandsstödet slopas. I stället skapas tre nya former förhandsstöd; av en fond som, liksom i dag, leds av en konsulent, en fond som leds av en konsulent tillsammans med en nämnd och en Film- och TV-fond. Dessa tre fonder ger stöd till långfilmer i alla genrer, barn- och ungdomsfilmer likväl som långa dokumentärfilmer. Därutöver föreslås en kortfilmsfond under en konsulent. En nybildad Utvecklingsfond ger stöd till utveckling av filmprojekt och mottagare kan vara idégivare, producenter, manusförfattare eller regissörer. En upphovsmannafond ger stöd i efterhand till filmens kreativa upphovsmän, författare, regissör och producent, och bygger på filmens framgång hos publiken. Slutligen föreslås en ny Industrifond där producenter själva eller i samverkan med andra bolag, författare och/eller regissörer kan söka bidrag för utveckling av olika filmprojekt. Visst stöd kan också gå till telcnikbolag. Sammantaget innebär satsningen 237 miljoner kronor till stöd för produktion av svensk film.

l Utvecklingsstöd

Det produktionsstöd i sju delar som föreslås i det följande avser att täcka in olika delar av svensk filmproduktion; ett i viss mån sammanhängande systern av åtgärder för att skapa en vitaliserad filmmiljö. Samtidigt måste sägas, att kulturpolitiska stödåtgärder i sig inte är en garant för att bättre film skapas. Kulturpolitik skapar inte mer begåvade konstnärer. Kulturpolitik kan i bästa fall undanröja hinder så att konstnärliga begåvningar kan utnyttja den kapacitet de egentligen besitter.

36 .Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

Två hinder, två problem som behöver lösas i svensk film i dag, rör

förproduktionsprocessen.

Det ena är behovet av att skapa en producentmiljö där fria producenter blir konstnärligt drivande krafter, med möjlighet till noggranna förberedelser: en förproduktionssituation förhindrar som ad hoc-lösningar och ekonomiskt kostsamma beslut under produken tionsfas som är otillräckligt förberedd och analyserad. Det andra är behovet av att varje ñlmidé ges tid för manusbearbetning och utveckling. Under det fungerande avtalet finns medel avsatta för utvecklingsarbete under konsulentordningen. De har skapat möjligheter, men också problem. Konsulentema har kommit att till del fungera som dramaen turger. Det har medfört en orimlig arbetsbörda, men också ett utsuddande av kompetensgränser. En filmkonsulent bör vara en central beslutsfattare inom filmekonomins område. Men han eller hon bör därför inte drivas in i ett projekts utvecklingsfas till den grad att han identifierar sig med det. Konsulenten bör stå fri, kunna säga eller nej till projekt som arbetats fram av en films centrala upphovsmän: producenten, regissören och manusförfattaren. Svensk film har, på det konstnärliga området, en minst lika stor utvecklingspotential som t.ex. Danmark, vars unga ñlmvåg väckt så stort intresse, inte minst internationellt. De senaste åren har visat att antalet begåvade unga svenska regissörer, för att bara ta en konstnärlig kategori, är stort. Ändå har det gjorts allt för många slarviga och misslyckade svenska filmer. Av de 29 svenska långfilmer som gjordes år 1997 nådde nio ut till biografpublik på mindre än 5 000. Det är en både en konstnärlig tragedi, och kapitalförstöring. Allt kan inte skyllas på distribution och amerikansk övermakt. Bristerna ligger ofta på förberedelse- och utvecklingsarbetet. Brådska, dåliga manuskript och en oklar finansiering har jäktat många filmskapare in i konstnärligt och kommersiellt havererade projekt. Bristen på kontinuitet skapar dålig konst. Och försörjningsläget för upphovsmännen är ofta orimligt. Utvärderingen av de gångna årens filmpolitik visar också på vikten av att filmprojekt, när stöd beviljas, är ordentligt förberedda. Slarviga och ofullgångna manus, otillräcklig förproduktion och ekonomisk analys har ibland ofta skapat sämre kvalitet än nödvändigt. Att göra - manusförändringar i klipprummet är dyrt. En filmkonsulents roll måste definieras: hans eller hennes uppgift är varken manusbearbetarens eller producentens. Jag vill för övrigt tilllägga att enligt min uppfattning skall Filminstitutet ges en producentroll. Den vikt som i det följande läggs vid olika typer av

SOU 1998: 142 Sju produktionsstöd -förslag 37

förhandsstöd, och den utgångspunkt handlade mångfald, talar i som om stället för att de fria producenternas ställning bör stärkas. Det är, bl.a. dessa skäl, nödvändigt att skapa utvecklingsfond. av en I denna skall idégivare, producenter, regissörer och manusförfattare eller i olika konstellationer- kunna söka stöd och ges olika - ensamma typer experthjälp, för att kunna presentera ett så genomarbetat filmav projekt som möjligt. När sedan finansieringsfasen vidtar privat eller offentliga - genom medel, i förhandsstödsfonder eller Filrn/TV-fonder skall projekten konkretiseras. haft tid att mogna, planeras och Utvecklingsfonden kan olika utformning. I Danmark prövas nu ges fondmodell för utveckling har relativt tät anknytning till en som en konsulentema i stödfonden, och där utvecklingsdelen omfattar också ekonomisk vägledning och analys. Följ ande digram visar denna modells konstruktion:

38 .Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

Vägnätet i stödsystemet, Danmark

Pro;kttörslag

M61 I gt "s" l m t Förstakonstnärliga värderingen Avslag 2spelfilmskonsulenter 5 Treatmentstod .. 2k 0 -oc 0 n hd k ument ärm ims onsu k l enter Manusknptstöd l kd bamfmskonsulent l sfbamtiliu konsulent

n - I -

Manuskriptutvecklingsprocess Bllágzltdlugsavde ningen

Konsulentema kanforaprojektet vidare till pmmsieñngspl utvecklingsavdelningen nar anser de att manusknptet ar N Kontrakt färdigteller vilken annan tidpunkt helst som omen : stödbehov annan form utvecklingnödvändig. of av är Letter intent Målgrupp ochpublikpotential utan skattebelopp kan ges. K nsulenten kanockså välja Lanseringsplan att ge avslag påvarje steg i manusutvecklingen. Dismbuüonsawal

+ Konsulenten kanhär avslag, ge ge utvecklingsstöd, eller Förslag ge till Konsulentpnoritenng produktionsslöd Konsulentema foretar prioriteringar av deras projekt. Projekt därallaformella krav +

uppfylls, ochinte anses habehov av ytterligare konsmärlig, ekonomisk eller UWCCKHHESHM teknisk utveckling, kan vidarebefordras i Utvecklingsstödkanstyrkas som konstnärligt, nu av konsuleniei-na, som bekräftar institutets ekuiiuuiiskt/ñnansieringsmä igielleri Förhållande till miriimistöd. Stödet bekräftasinstitutets av målgrupp ochpublikpotential kantilldelas direktör. Detta bindande, är utvecklingsstöd. Stödet fastställskonsulenten av och utvecklingschefen i föreningen. Stödet i princip ges till + producentenhar genomförandet som ansvar för av utvecklingsarbetet. Konsulentema ingår i arbetet alla Slutgiltig konstnärlig värdering relevanta punkter Konsulentema basis deras ger av prioritering och slutgiltiga konstnärliga värdering förslag om produktionsstöd till områdesdirektören.

i

Produktionsstöd Direktionen fattardet formella slutgiltiga beslutet tilldelning om av produktionsstöd.

SOU 1998: 142 Sju produktionsstöd -förslag 39

Den danska modell, det vägnät utvecklingsprocessen fram genom till första tagning som här skisseras, innehåller dock ett problem. Långfilmskonsulentemas bedömning finns s.a.s. från första till sista ruta. De kan, bildlikt talat, avslå ett projekt redan i ruta ett, högst upp till vänster, eller i den sista, längst ner till höger. Också utvecklingsfondens arbete kretsar kring dem, deras värderingar. En svensk modell kan konstrueras på ett likartat sätt, med ett viktigt undantag. Utvecklingsfonden som skall ledas av en konsulent som har skickliga dramaturger medarbetare måste inta en absolut som självständig ställning. De tre rutor i det danska systemet som heter Manuslcriptutvecklingsprocess, Utvecklingsavdelning och Utvecklingsstöd beskriver tillsammans det arbete som utgör substansen i en Utvecklingsfond. Den konsulent som leder denna fond skall vara ett beslutsaltemativ till övriga beslutsingångar. Utvecklingsfonden skall ges en hög grad av självständighet. De bedömningar som görs i utvecklingsfonden utläggningar, manusstöd, prioriteringar projekt bör göras oberoende de konsulenter och av - av nämnder som senare gör sin bedömning. Fonden bör också ha ekonomisk kompetens; erfarna branschrepresentanter bör på ett tidigt stadium gå in med ekonomisk analys och hjälp att göra produktionsbedömningar. Av central betydelse för en films framtida framgång är också Casting, allt för ofta sker schablonmässigt och utan bred kontakt som med t.ex. teaterns värld. Utvecklingsfonden skall kunna satsa på konstellationer producent/regissör/manusförfattare eller delar av detta, och ge utvecklingsmöjligheter och arbetsro för förberedelsearbetet. Fondens anslag skall också syfta till att ge dessa kreativa krafter möjligheter till arbetskontinuitet; den skall på detta sätt ses som ett komplement till Upphovsmannastödet och Producentstödet, som jag återkommer till senare.

l l Växthus

. Kortfilmen, eller novellfilmen, kan betraktas ur två aspekter. Dels att den har ett unikt värde i sig. Dels att den kan ses som en viktig etapp i en ung filmares utveckling. Att göra en film är inte lätt. En romanförfattare kan skriva, och misslyckas, många gånger i sin ensamhet. En filmare måste bära på en teknisk organisation, och ett team, också vid små uppgifter. Denna infasning i filmens miljö är viktig. I dag tvingas unga filmare som genomgått en flera år lång utbildning t.ex. vid Dramatiska Insti- tutet ofta in i långfilmsprojekt som de själva inte anser sig mogna för. -

40 Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

En lysande novelltilmsidé tänjs ut, och blir halvbra film. Det är en därför nödvändigt att anslå särskilda medel inom utvecklingsfondens ram, så att unga filmskapare kan göra sina praktiska försök, med rätt att misslyckas, under realistiska förutsättningar. Tidigare har inom Filminstitutets det s.k. Växthuset visat - ram sig ge goda resultat. Under vissa år har Växthuset styrts av en egen konsulent med kostnadsram på 2,7 miljoner kronor. Anslagen under en detta projekt ligger i dag fördelat under de olika konsulenterna. Erfarenheterna har varit goda: många novellfilmer har t.ex. blivit

framgångsrika på festivaler, och i några fall nått biograferna. Jag före-

slår därför att särskilda medel anslås inom Utvecklingsfonden för Växthusverksamheten. Denna verksamhet skall omfatta alla kort- och dokumentärgenrer, film, experimentell film och animationer. I utredningens del, och senare delvis i samband med kortfilmsstödet, återkommer jag till hur dessa filmer kan nå sin publik.

Fortbildning

För att Sverige skall kunna inta aktiv roll inom den internationella en filmen krävs utblick, lyhördhet och lärande. En viktig del av utvecklingen inom branschen sker utom vårt lands gränser. Det är viktigt för svenska filmare att följa den utvecklingendet må inom för EU:s MEDIA II-program eller vara ramen genom

utbildning och arbete i andra länder.

Jag anser därför att det stöd till fortbildning för att främja filmares personliga, konstnärliga och professionella utveckling Filmsom institutet införde år 1997 bör fortsätta. Stödet skall utgå dels fortsom

bildnings- och arbetsstipendier, dels stöd till kursverksamhet där

som Filminstitutet är medarrangör. Det är också viktigt att Filminstitutet utvidgar sitt samarbete med Dramatiska Institutet; utväxling eleen av ver mellan DI och utländska filmskolor skulle kunna finna stöd med Filminstitutets medverkan. Jag föreslår att stödet ingår i utvecklingsfonden. Med gynnsam utveckling kan fonden bli mötesplats för idéer, projekt och mänen niskor.

SOU 1998: 142 Sju produktionsstöd -förslag 41

1.3 Förslag

Det förslag till utvecklingsfond här lämnas innefattar den redan som

etablerade Växthusverksamheten med 3 miljoner kronor, projektstöd

ll miljoner kronor och fortbildning 1 miljon kronor. Total kostnad

15 miljoner kronor.

3.2 Två fonder för förhandsstöd

Sedan 1993 års filmavtal träffades har avgörande förändring av hela en filmbranschens ekonomiska struktur inträffat. Denna förändring pågår fortfarande. Nya fönster öppnas ständigt, behovet gestaltad fiktion av växer. Videoförsäljning och uthyrning växer. Televisionskanalemas antal Ökar. Den digitala utvecklingen gör att marknaden för film ökar. Det får konsekvenser också för stödformema; men samhällets stöd för svensk film, och svensk filmindustri, är fortfarande lika central av betydelse. Verkligheten har dock förändrat den tyngd de olika stödformema kan få. En films biograflansering absolut central betydelse för dess är av ekonomiska framtid. Den mediaexponering som ges en biografpremiär är unik, skapar förutsättningar för den intäktskedja senare finns i som filmekonomins många "fönster". Också videobranschens framgångar är direkt avhängiga filmernas biograflansering. Men biografintäkterna dominerar inte längre på för bara några år sedan. I samma sätt som debatten sägs ofta att svensk film bara kan lönsam med en en vara biopublik på omkring halv miljon åskådare. en Det är sanning med modifikation. Den bygger på en allt för snäv en fixering till biografemas betydelse, och bortser från tidsaspekten. Under treårsperiod efter premiären kommer, för normalt en en framgångsrik film, kanske bara tredjedel films intäkter från en av en biograferna. I ett längre perspektiv kanske till femton år blir - upp dessutom filmproducentens bibliotek filmer, eller backlist för att av tala förlagsspråk, allt ekonomiskt betydelsefull. Uthållighet blir mer alltså ett nyckelbegrepp. De stora producentema t.ex. danska Nordisk Film, norska Norsk film, Svenska SF och Sandrews har historiska skäl där en stark - av ställning. "Biblioteket" intäkter kraftigt ökar genom genererar som televisionsmarknadens explosiva utveckling. De små producentema har mycket svårare situation. Ett skäl till det rör finansieringen. För där en klara den behövs många medfinansiärer vilket innebär att produatt centen tvingas sälja bort" den största delen av äganderätten. Svag

42 Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

ekonomi leder också till svårigheter att bedriva kontinuerlig verksamhet. Det gäller att överleva, så deras filmer kan intäkter i generera ett senare, och långt, perspektiv. På detta sätt är filmindustrins backlisf ekonomiskt mycket mer avgörande än bokförlagens. Det aktualiserar också fråga en annan av central betydelse: vem äger filmen Det nuvarande efterhandsstödet, som beskriver films framgång en mätt i biografintäkter det första året, vilar alltså på verklighetsbild en som förändrats. Tidigare har berörts de ambitioner fanns bakom som 1993 års satsning på efterhandsstödet ekonomiskt incitament att som skapa breda publikfilmer, och hur dessa ambitioner knappast har för-

verkligats. Samtidigt har behovet ett kraftfullt förstärkt förhandsstöd av ökat. Den producent som i dag tvingas ägna alltför stor energi åt finan-

sieringen säljer samtidigt bort viktiga delar äganderätten till filmen. av Om utgångspunktema för produktionsstödet till svensk film bör vara kvalitet, mångfald, och behovet att skapa vitalitet i filmindustrin, då är förhandsstödet nyckelfaktor. en 1993 års filmavtal betydde, förut sagts, avgörande förändsom en ring av Filminstitutets roll inom svensk film. Det filmstöd tidigare som utgått genom Filminstitutets produktionsavdelning i form av egenproduktion föll bort, nämndsystemet avskaffades och konsulenersattes av ter. Dessa skulle föreslå styrelsen vilka projekt skulle få stöd, som men gavs i praktiken stor självständighet. En rad begränsningar reglerar en dock konsulenternas agerande. En sådan begränsning är efterhands-

stödet, som berördes i inledningen. Det är den del stödsystemet av konsulenterna inte har inflytande på. Efterhandsstödet har dock i

praktiken inflytande på förhandsstödet. Efterhandsstödet har växt, givits allt utrymme, vilket inkräktar på förhandsstödets volym. mer

En annan begränsning är de regelsystem upprättas: att för-

som handsstödet är maximerat till 70 procent films budget, vilket av en genom beloppstaket 9 miljoner kronor i praktiken innebär 40-55 procent av kostnaderna.

Detta har bl.a. medfört att medelvärdet på antalet samproducenter på

en svensk produktion blev fem, men ofta många fler, särskilt i nordiska samproduktioner. Arbetet med finansieringen svensk film har blivit av

komplicerat, utdraget, och ofta konfliktfyllt. Fallet "Lej0nbruden där en oklar finansiering och oerfama producenter skapade katastrof, är

en

där lärorik. När väl finansieringspusslet till sist lagts, dras många

gånger produktionen i gång med otillräcklig förproduktion, och med ekonomiska konstruktioner där inkomsterna från alla fönster och

andra framtida intäkter i realiteten undandragits producenten.

Han eller hon har befunnit sig i ett förhandlingsmässigt under-

läge, också gentemot distributören. Sällan kan den fristående produ-

SOU 1998: 142 Sju produktionsstöd -förslag 43

centen infoga sin film i ett bibliotek som kan generera framtida projekt. Praktiskt taget alla svenska filmer 87 procent har sökt förhandsstöd under perioden 1993-1997. Antalet ansökningar hos långfilmskonsulentema har varit totalt 1 641 under fyra år. Kritiken mot konsulentsystemet har varit principiell, och rört avsaknaden av mångfald; alltför stor makt har t.ex. lagts på de två långfilmskonsulenterna. Något alternativt förhandsstöd har inte funnits, som t.ex. i Danmark där 50/50-stödet varit ett andra stödaltemativ.

3.2.1 Två alternativ

Flera dessa stödmodeller har varit särskilt diskuterade i svensk av filmdebatt, och anfördes också i Filminstitutets promemoria. I Filminstitutets utvärdering 1997 föreslogs detta s.k. 50/50-stöd just ett alternativ, tillsammans med det s.k. norska biljettstödet, som är ett efterhandsstöd. som

50/50-modellen i Danmark numera 60/40 bygger på principen att

privat kapital kan mobiliseras till 50 procent av total produktionsom

budget blir det statliga stödet utan konsulentprövning automatiskt lika

stort. Som finansieringsmodell på kulturornrådet hälften sponsring, hälf-

ten allmänna medel, och automatik är metoden prövad på olika håll i

olika länder, bl.a. inom teaterområdet. De danska erfarenheterna är dock inte uteslutande positiva. Någon helt fungerande automatik har det aldrig varit frågan om, och vissa aktörer har uteslutits t.ex. TV-sällskap DRTV och TV2. Vissa som restriktioner begränsar i exemplet Danmark stödet; det omfattar i dag totalt 21 miljoner danska kronor, och varje stödd film kan få maximalt 5 miljoner. Effekten har blivit att stödet används till lågbudgetfilmer, ofta av komedityp, till produktioner ofta igångsatts för att i ett produksom tionssällskap utjämna tillfällig produktionssvacka. Alltså inte av en uttalad lust att göra film, för att hålla produktionsapparat i gång. men en Mycket stora köproblem har uppstått. Automatik finns inte. Några aktörer inom svensk filmbransch har varit försiktigt positiva till denna modell, vid de samtal jag fört med företrädare från men branschen visat allt större skepsis. Jag delar denna skepsis. För att fungera efter sina premisser förutsätter den att inget ekonomiskt egna tak sätts. De ekonomiska konsekvenserna blir då oöverskådliga. Ett annat alternativ är baserat på de erfarenheter i Norge haft av man

den s.k. biljettstötten. Det är, i korthet, ett riskspridningsstöd, där

44 Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

staten går in med ett efterhandsstöd för att täcka producentens insats av privatkapital. Producenten får uppräkning sin andel genom en av

generalkostnadspåslag med i runt tal 40 procent större säkerhet för

att hans ekonomiska insats återbetalar sig. Han eller hon får tillräkna sig 55 procent biljettbruttointäkterna stödgnindlag: när insatsen av som plus 40 procent är täckt, då upphör stödet. I korthet blir effekten, film att om en ses av 0 personer får producenten ta hela förlusten själv. De mycket framgångsrika filmerna klarar sig utan stöd. Men för filmer med omkring 100 000 besökare täcks producentens insats in, med ränta. Jag återkommer till detta stöd i avsnitt 3.3. De förslag jag i det följande lägger betyder att tre, varandra oberoende, förhandsstöd skapas. Två dem behandlas under punkten av 3.2.2. Det tredje återfinns under rubriken Film ochTV-fond.

3.2.2 Två fonder för förhandsstöd

- förslag

Jag föreslår att två förhandsstödsfonder inrättas, på vardera 55 miljoner kronor, alltså sammanlagt 110 miljoner kronor. Tillsammans med den i det följande föreslagna Filrri/TV-fonden på 70 miljoner kronor tillför de alltså svensk film 180 miljoner kronor i produktionsstöd. Förhandsstödet därmed producenten större ger ansvar, men också frihet. Frågan äger filmen besvarar till del; om vem som en förhandsstödet förskjuter äganderätten till filmen till producentens fördel. Detta betyder inte bara en vitalisering svensk film, utan också av ett betonande kvalitetens betydelse. av Vissa grundprinciper bör gälla gemensamt för båda dessa fonder.

Kvalitetsbegreppet bör vara en överordnad princip för alla beslut.

De regler eller restriktioner gällt tidigare för anslagsvolymen som för varje projekt slopas. De två förhandsfondernas beslutande organ jag återkommer till dem- skall älva bedöma stödens omfattning. Inga procentregler, eller maximiregler, skall gälla. Också mycket kostnadskrävande filmer skall kunna fullfinansieras och då jag att - upprepar Filminstitutet inte får inta producentroll. Huvudprincipen bör en vara, att beslutsfattare Man tar då risken dåliga beslut, också ges ansvar. av kostnadslcrävande sådana. Den ekonomiska uppföljningen, utbetalningen i rater, och kontrollen projektens förverkligande, medför då av samtidigt ett än större ansvarstagande.

För båda fonderna gäller, att ingen återbetalning behöver ske. Återbetalningsreglema har gett blygsamma summor, är i stort sett alltför

invecklade. Och film vinst efter att ha fått förhandsstöd är den, ger en

Sju produktionsstöd -förslag 45

definitionsmässigt, kvalitetsfilm, och då kan bara säga: gratuleen man

rar.

Stöd skall kunna till nordiska eller andra samproduktioner. Den

ges

nuvarande 20 procent-regeln för nivån på svenskt kapital slopas. Avgörande skall filmprojektet är svenskt intresse.

vara om av två fondemas beslutande skall lägga yttersta vikt vid att de De organ stödda projekten väl förberedda, har realistiska och väl utarbetade är produktionsplaner, och har sund ekonomisk styrning. en Minst 20 de båda fondernas medel skall avsättas till långprocent av film för barn och ungdom. Båda fonderna skall uteslutande stöd till långfilm. Det gäller både ge långfilm barn och ungdomsfilm, och dokumentärfilm i långför vuxna, filmsformat. De regler definierar långfilms längd minimum som -

72 minuter behöver gälla för barn/ungdom/dokumentärfilm; där

konsulent/närrmd kan göra undantag. den fonden skall konsulent ansvarig på motsvarande För ena en vara sätt i dag, vilket innebär att slutligt beslut tas av styrelsen. som Den andra fonden skall ledas nämnd. En konsulent skall vara av en operativt ansvarig, och Filminstitutet. I nämnden skall ingåutses av

förutom konsulenten ytterligare fyra Två dem skall utses

personer. av - Teaterförbundet. Två skall Producentföreningen. Dessa fem av utses av fondens beslutande och alla har lika röst. För fondens avutgör organ,

göranden skall majoritetsbeslut gälla. Minst två fondens fem leda-

av möter skall vara kvinnor. två törhandsstödsfondema skall alltså sammanlagt uppgå till De 110 miljoner.

3.3 Film- och TV-fond

Om huvudtonvikten, i detta system förslag, i så hög grad läggs som av vid förhandsstöd, måste stor vikt läggas vid alternativen. Vid nöd-

vändigheten skapa flera beslutsingångar till films finansiering. att en Till de föregående två förhandsstöden måste därför läggas ett tredje,

självständigt, och helst till sin karaktär annorlunda system. I det föregående har olika alternativ diskuterats. Ett dem har varit av

producentstöd, relaterat till films framgång på biograferna. Det

ett en har i Norge, och erfarenheterna har varit goda. Denna norska prövats biljettstötte, kortfattat beskrivits i avsnitt 3.2, ger producenten som

insatsen tillbaka, plus viss procent, vid en framgångsrik bio-

en graflansering. Men modellen innehåller samtidigt inte de ingredienser i det svenska efterhandsstödet lockat till spekulation, och som grov dränering av stödsystemet.

46 .Sju produktionsstöd -förslag

SOU 1998: 142

Detta alternativ tredje ingång" är möjlighet måste som en som övervägas. Det riktar sig dock endast till oberoende producenter. Det innebär, att public service-företag baserar som sin ekonomi på licensmedel

av typ Sveriges Television inte skulle kunna utnyttja

denna stödmodell. Institutioner finansierade allmänna medel lever av under andra villkor än fria ñlmproducenter. Tillflödet kapital beav stäms av andra faktorer än ekonomisk framgång på riskutsatt marken nad. Licensintäkten är konstant, icke påverkad eventuella kataav

strofer för ett filmprojekt.

Detta norska stödsystem är ett producentstöd, säkerhetsnät för ett att locka fram riskvilligt kapital.

Beräkningar har givit vid handen att detta producentstöd, konstrue-

rad efter norsk förebild, skulle kräva årlig kostnad en på omkring 40 miljoner kronor. Denna norska modell är på många ett sätt utmärkt alternativ, förordats många i branschen. har som av Jag dock efter långt övervägande funnit det riktigt förorda tredje att en annan modell", skapar kontaktyta till mediasektor, som en en annan televisionen, och då särskilt public service-företaget SVT. Televisionen är allt viktigare avnämare film, och spelar en av en allt större roll som producent, och finansiär. Den tekniska utvecklingen har också fört filmen och videotelcniken allt närmare varandra.

Sveriges Televisions roll public service-företag är där

som av central betydelse. Detta är också klart fastslaget i avtalet mellan och staten Sveriges Radio, där SVT:s för svensk film särskilt ansvar poängteras. I det tillstånd att sända television trädde i kraft som 1 januari 1997, och gäller till och med 31 december 2001, sägs i paragraf 11:

SVT skall i sin roll kulturbärare vidga och fördjupa sitt som kulturansvar. SVT skall bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden och i samspel med det övriga kulturlivet i olika delar landet. av SVT skall tillvarata och utveckla televisionens särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, och förströelse. engagemang

SVT skall främja konstnärlig och kulturell förnyelse be-

samt driva skapande verksamhet med

konstnärliga uttrycksformer.

Förnyelse programinnehållet skall främjas. av SVT skall samarbeta med kultur- och musikinstitutioner i hela

Sverige i syfte att erbjuda utsändningar föreställningar och

av eve-

nemang. Det årliga antalet samarbetsprojekt skall under tillstånds-

perioden öka jämfört med år 1996. SVT skall bidra till utvecklingen svensk filmproduktion." av

SOU 1998: 142 Sju produktionsstöd -förslag 47

I paragraf 16 sägs vidare:

Omfattningen utomståendes medverkan i programproduk-

av tionen skall under tillståndsperioden öka jämfört med år 1996. SVT skall under tillståndsperioden öka antalet utläggningar av produktionsuppdrag, samproduktioner och inköp av färdiga program producerade bosatta i Sverige." av personer

I anslagsvillkoren för Sveriges Television AB betonas i proposition

1996/97:1, punkten 15, vikten att fristående producenter anlitas: av Den andel allmänproduktionen i SVT:s rikssändningar som av produceras utanför Stockholm skall under tillståndsperioden öka till

minst 55 procent. Ökningen skall i första hand ske genom ökat

anlitande fristående producenter och genom utomståendes av medverkan. I budgetpropositionen för år 1999, i direktiven för de särskilda medel för kvalificerad produktion regeringen anslagit, betonas som speciellt vikten att de anslagna medlen används för fria producenter, av och för filmproduktion: "Public service-företagens kulturpolitiska ansvar innebär bl.a. en strävan efter hög nivå frilansmedverkan och utläggning av en av produktionsuppdrag. I SVT:s sändningstillstånd för perioden 1997- 2001 föreskrivs att företaget under tillståndsperioden skall öka

De särskilda medlen för programproduktion skall därför till sina väsentligaste delar användas till att ytterligare skapa förutsättningar för utläggningar produktionsuppdrag samt för samarbetsprojekt av med fria filmare och producenter. Detta innebär att satsningen kommer att viktig även för branschen för film- och TVvara produktion. Det är mot denna bakgrund bedömningen Film- och TV-fond av en bör ses. TV har också spelat betydande roll för finansieringen av svensk en film. Enligt avtalet skall SVT och TV4 dels betala en avgift till Filminstitutet, dels lägga ut produktionsmedel eller köpa visningsrätter för minst motsvarande summa: Sveriges Television AB skall månatligen lämna ett bidrag till stiftelsen motsvarar 15 miljoner kronor kalenderår. som per Därutöver garanterar bolaget att i genomsnitt minst 15 miljoner kronor årligen används för samproduktion, medfinansiering och köp visningsrätter vad gäller film erhåller stöd genom detta avtal. av som Nordisk Television AB skall månatligen lämna ett bidrag till

48 Sju produktionsstöd -förslag

SOU 1998: 142

stiftelsen motsvarar 5 miljoner kronor kalenderår. som per Därutöver garanterar bolaget att använda för 1993 5 miljoner kronor, för 1994 7,5 miljoner kronor och därefter i genomsnitt minst

10 miljoner kronor årligen för samproduktion, medfinansiering och

köp av visningsrätter vad gäller film erhåller stöd detta som genom

avtal. Bidragen och garantibeloppen från tv-företagen skall den

1 juli varje år justeras jämförelse med kompengenom en sationsindex för Sveriges Television AB den 1 april år och samma indexet för januari 1993.

Sveriges Television har bidragit till finansieringen produktions-

av stödet genom olika avtal ända sedan år 1975. Men det först i 1993 är års avtal som de, tillsammans med TV4 är part i filmavtalet. Det har

inneburit att främst SVT etablerat sig långfilmsproducent. Kanal 1

som har producerat filmer, och TV2 fyra under avtalsperioden. De har sex satsat 106 miljoner kronor och fått förhandsstöd med 18 miljoner lcronor. Filmerna har också givit rätt till efterhandsstöd, sammanlagt 37 miljoner kronor. Under perioden har SVT därmed betalt 68 miljoner kronor i avgifter och tagit emot för- och efterhandsstöd med omkring 55 miljoner kronor. SVT har också medverkat finansiärer i som ytterligare 52 filmer med 103 miljoner kronor. Hur del efterstor av

handsstödet där gått till SVT har företaget avböjt redovisa.

som att TV4 producerar däremot inte själva någon film, de har under men perioden 1992-1997 deltagit i samproduktioner och köpt visningsrätter for 36,5 miljoner kronor, vilket ungefär motsvarar det åtagande de gjort i avtalet.

Tabell 3.1 Televisionens medverkan i svensk filmproduktion 1993-

1997 Belopp i miljoner kronor

Sveriges Television

Huvudproducent Antal Total Förhands- SVT:s Efterhandsfilmer budget stöd insats stöd

Kanall 6 123 13 71,1 30 SVT 2 4 55 5 35,4 7 Totalt i egna 10 178 18 106,5 37 produktioner

produktioner ° Hur stor del av dessa som gått till SVT är inte redovisat.

Sju produktionsstöd -förslag 49

Statens kulturpolitiska uppdrag till SVT, och public service, är alltså klart formulerat. Televisionens behov av svensk film är också stort. Televisionen är dessutom, som tidigare sagts i avsnittet om kort- och dokumentärfilm och återkommer i avsnittet distribution, tillsammans med skosom om lornas AV-centraler den enda stora avnämaren för kortfilm inom dokumentär- och fictionssektom. Men också inom långfilmsproduktionen kan televisionen spela en kvalitativt viktig roll. Ett exempel är den engelska filmen, därChanel 4 och BBC kraftigt bidragit inte minst till 1990-talets renässans av engelska kvalitetsfilmer också blivit kommersiella fram-

som stora

gångar. Den engelska filmpolitiken är på många sätt unik, men har byggts från så väsensskilda utgångspunkter, jämfört med den upp svenska, att dessa modeller knappast går att använda inom svensk filmpolitik utan total omstrukturering hela den svenska film- och TVen av branschen. I både Norge och Danmark har dock skapat Film/TV-fonder. I man Norge ett samarbete mellan staten, NRK och TV2, med 62 milgenom joner kronor varje år. I Danmark skapades nyligen ett liknande altemativ genom Film/TV-fonden. DR-TV och Filminstitutet skall där vardera bidra med 33 miljoner danska kronor per år. De målbeskrivningar som görs för den norska AV-fonden ger en bild av denna stödforms kontaktyta med televisionen. Den skall stärka den norska audiovisuella milj ön och öka antalet kvalitetsprodukter som kommer den stora publiken till godo". Avsikten är att stärka större samproduktioner, 25 procent av medlen är också avsatta till men regionerna. Fonden har en styrelse på sju medlemmar, tillsatta på fyra år, där fem är tillsatta på förslag från NRK, TV2, Norsk Filmförbund, Norska producentföreningen, samt Norsk Närradioförbund och Norska Fjemsynsselskapers Landsförbund. Ordförande och vice ordförande utnämns Kulturdepartementet. En direktör konsulent efter av - snarast en svenskt språkbruk leder arbetet under styrelsen. - De televisionsbolag bidrar till fonden kan också söka medel som från fonden, och vara producenter för projekt som stöds. Ett TV-bolag måste garantera visning de får då fri visningsrätt för att stöd skall - beviljas. Prioritet skall ges dramatiska produktioner av spelfilmslängd. Det skall och här blir särarten tydligast läggas vikt vid - produktioner "särskilt ägnar sig för visning både på biograf och i som television". Dock stipuleras att projekt som normalt faller under TVsällskapens ordinarie produktion skall icke prioriteras". Så långt det norska alternativet, som hittills fungerat mycket väl, och allt att bli finansieringsbas för ekonomiskt tunga mer avser produktioner. Det danska exemplet "Film/TV-fonden är nytt, alla

50 Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

regler är inte helt utformade. En ledning bestående två parter, av en från DR-TV och en från Filminstitutet, skall gemensamt fatta besluten. Parterna har vetorätt. Endast fria producenter kan söka stöd. Producenten är förstaprioriterad vid intäkt, plus 40 procent, därefter går eventuell vinst tillbaka till fonden. DR-TV har fri visningsrätt. Som har de två exemplen likartad, icke identisk synes en men konstruktion. Tanken är, i båda exemplen, att aktivera och förstärka

förbindelsen mellan Film/TV-miljöema, samt att skapa alternativ till

redan existerande finansieringsfoimer. Det sista är också viktigt; om den samhälleliga finansieringen av en film uteslutande sker ett genom fåtal fonder minskar valfriheten.

Att kontaktytor skapas mellan film- och TV-industrin är viktigt för

svensk film. Många yrkesverksamma filmare arbetar redan både nu,

inom den konstnärliga och tekniska sfären, inom båda sektorerna. Den

snabba tekniska utvecklingen skapar också konvergenssituation. en Skapandet av en särskild Film/TV-fond alternativa finansieringsger möjligheter för långfilm, och öppnar för nydanande experiment där både filmens och televisionens önskemål kan tillgodoses. Under de samtal jag fört har från SVT:s sida framförts att oro skapandet denna Film/TV-fond skulle beskära SVT:s inflytande, och av

minska företagets roll filmproducent och finansiär. Problemet är

som dock inte i första hand maktfråga. Denna utredning måste en se problematiken ett helhetsperspektiv är svensk films. Sveriges ur som

Televisions roll är också kulturpolitisk. Man skall uppfylla sitt

public service-åtagande också på filmens område. Den oro man uttryckt bortser dock i viss mån från att SVT, på samma sätt som övriga producenter, kan söka stöd i denna fond, och att

det långsiktiga syftet är att skapa dynamisk och växande

en

finansieringskälla för de tunga produktioner som annars saknat finan-

sieringsbas. På den internationella filmmarknaden växer de framnu gångsrika filmernas kostnad. En nationell filmproduktion har där ett underläge. Men i detta fondaltemativ finns ackumulationspotential: en efter det att producenten fått sin andel går vinsterna tillbaka till fonden. Den startnivå på 70 miljoner kronor föreslås kan, med lycklig som en

utveckling, därmed höjas betydligt, och ge helt andra finansieringsmöjligheter också till mycket kostnadskrävande svensk film-

produktion. Också sådana är nödvändiga, för att hävda sig på den internationella marknaden. Den modell föreslås förenar erfarensom heter och uppbyggnad från både den norska AV-fonden och den danska Film/TV-fonden. Närmare regler, styrningsprinciper, och det sätt

fondens medel skall infogas i films finansieringsprioritering bör

en utformas Filminstitutet. Film och TV-fonden skall konstnärligt av vara

självständig men organisatoriskt ligga under Filminstitutet.

SOU 1998: 142 Sju produktionsstöd -förslag 51

I det förslag läggs är från televisionens sida SVT enda part. som Självklart kan antalet aktörer utvidgas till att gälla t.ex. TV4 eller TV3. Ledningsprincipema för fonden måste då antagligen förändras. Jag har vid de samtal som förts inte bedömt dessa andra TV-bolags intresse stort. Om detta förändras bör detta kunna vägas in i slutförsom en handling om avtalet.

3.3.1 Förslag

Jag föreslår att en Film/TV-fond skapas genom att Sveriges Television och staten bidrar vardera med 35 miljoner kronor. Fonden skall styras av en oberoende ledningsgrupp där en konsulent är tillsatt Filminstitutet, en representant från SVT och en represenav tant utses regeringen. Stöd från Film/TV-fonden skall ges till som av långfilmsprojekt. Sveriges Television skall ha fri visningsrätt för alla filmer producerade med stöd i Film/TV-fonden. Sedan producenten återfått sitt kapital med 40 procent vinst återgår övrig vinst till fonden. Inga särskilda regler för maximalt stöd skall gälla för fondens bidragsgivning. Stöd kan ges till nordiska samproduktioner av särskilt svenskt intresse. För fondens avgörande skall maj oritetsbeslut gälla. Film/TV-fonden skall uppgå till sammanlagt 70 miljoner kronor.

3.4 Kort- och dokumentärfilmsstöd

Sedan stöd för kort- och dokumentärfilm under konsulentordningen infördes den l januari 1993 och t.o.m. år 1997 har 128 förhandsstöd delats ut till 97 producenter. Inom detta stöd återfinns i stort sett alla typer av film; drama, animationer, konstnärligt experimenterande film och dokumentärfilm. Numerärt sett har de flesta stöden gått till dokumentärfilmer. De första åren kom ungefär 300 ansökningar år till konsulenten, men sedan per det särskilda Växthuset lades ned år 1997 har många som tidigare sökt stöd där vänt sig till kort- och dokumentärfilmskonsulenten. nu Antalet ansökningar har fördubblats och konsulentens arbetsbörda har därmed ökat. Totalt har 65 miljoner kronor fördelats i förhandsstöd under perioden 1993-1997. De har gått till 134 projekt. Av dem hade 38 kvinnliga regissörer. Under perioden har antalet ansökningar och projekt som fått stöd utanför Stockholmsområdet ökat. Till det kommer den ökade produktion kort- och dokumentärfilm de regionala av som sker genom nya resurscentra för film. De har en uttalad ambition att stödja sådan pro-

52 .Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

duktion, och att därmed få fram filmberättelser och berättare från hela landet. Kortfilmen och novellfilmen viktig konstart i sig, behöver är en som få utvecklas av egen kraft. Men kortfilmen är också viktig för att ge träning åt unga filmare, och för att producenter möjlighet till ge en

kontinuerlig produktion.

Svensk dokumentärfilm har lång och betydelsefull tradition, en som

är viktig att upprätthålla. Där spelar också de regionala resurcentra

en stor roll i deras ambitioner att skola filmare och bilder från hela nya ge landet. Också barnfilmen blir allt central i takt med informationsmer överflödet. Barn behöver film på sitt eget språk och med utgångsse punkter i det svenska samhället. De måste lära sig läsa bilder och sortera skräp från kvalitet som en del av sin utbildning. Film blir dänned en allt viktigare del av skolans pedagogiska uppgift. Jag återkommer till detta under kapitel 4 Film i hela landet. Det är alltså av flera skäl angeläget att vidmakthålla produktion en av kort- och dokumentärfilm. Det kort- och dokumentärstöd i dag som ingår i förhandsstödet bör därför behållas. Jag föreslår dock en gemensam fond för samtliga kort- och dokumentärfilmer, oavsett om de riktar sig till barn, ungdomar eller Med tanke på arbetsbördan det vuxna. har de senaste åren kommit uppemot 700 ansökningar stöd årom per är det rimligt med två konsulenter för området. Två omständigheter bör dock påverka arbetsbördan och omfattningen behovet. En stor del ökningen antalet ansökningar till av av av konsulenten för kortfilm berodde på att Växthuset lades Den ner. Utvecklingsfond jag föreslår kommer säkert att möta del som en av detta behov, och därmed avlasta kortfilmskonsulenten. I mitt förslag till ett nytt kraftigt utökat förhandsstöd till långfilm skall också rymmas stöd till långfilmsdokumentärer och till långfilm för barn och ungdomar. En viss del de medel under nuvarande avtalsperiod förav som delats de två konsulentema för kort- och dokumentärfilm respektive av barnfilm har gått till långfilmer. Jag vill renodla detta stöd till genren kortfilm oavsett målgrupp och oavsett det är fiktion eller dokuom mentär. Jag utgår också från att kortfilmskonsulenterna kommer att utveckla ett nära samarbete med Utvecklingsfonden. Fonden föreslås omfatta 25 miljoner kronor. Det är ingen omfattande ökning av produktionsstödet, jag har valt att lägga största men delen av satsningen på kort- och dokumentärfilmen på distributionen. Det är, enligt min mening, ett större problem, och ett resursslöseri, att vi producerar begåvade kortfilmer och angelägna dokumentärer som sedan aldrig når publik. en

.Sju produktionsstöd -förslag 53

Till endast mycket liten del kan kortfilmen nå sin publik på en biografen förfilmer, eller att de lanseras i paket. De har i som genom dag naturlig visning på festivaler både här hemma och snarare en utomlands. Men huvudsakligen är det televisionen är det naturliga som fönstret för dessa produktioner. Därför är det rimligt att stöd utgår till kortfilm spelas in såväl på 35 16 på video. som mm, mm som också rimligt televisionsbolagen tar ett större för Det är att ansvar produktion kort- och dokumentärfilm. I synnerhet public serviceav bolaget har särskilt där. Det gäller inte minst ett kulturett ansvar politiskt ansvar för produktion. I SVT:s sändningstillstånd för perioden 1997-2001 föreskrivs att företaget under denna period skall öka omfattningen utomståendes av medverkan, och öka antalet utläggningar produktioner. Riksdagen av beslutade år 1998 ett nytt årligt stöd till SVT om 75 miljoner kronor om

för särskilt kvalificerad programproduktion typen dokumentärer,

av dramatik och ungdom. I regeringens budgetprooch program för barnposition för år 1999 har regeringen förtydligat sig: De särskilda medlen för programproduktion skall därför till sina väsentligaste delar användas till att ytterligare skapa förutsättningar för utläggningar av produktionsuppdrag samt för samarbetsprojekt med fria filmare och producenter. Detta innebär att satsningen kommer att viktig även för vara branschen för film- och TV-produktion. Regeringen betonar alltså än starkare, att dessa medel också nu, skall användas till film, och till oberoende filmare och producenter. Det därför rimligt att anta att medlen kommer att läggas ut på är marknaden, och att detta kommer att skapa förutsättningar för en nya vitaliserad produktion kort- och dokumentärfilm i Sverige. av

3.4.1 Förslag

Jag föreslår 25 miljoner kronor avsätts till stöd för kort- och dokuatt mentärfilm.

3.5 Företagsstöd

De fria producentemas situation innebär ett särskilt problem inom den svenska filmen. För att förstå den måste först till helheten för man se

svenska filmproducenter: först några ord om produktionskostnaderna.

Kostnaderna för filmerna har ökat något under perioden även om

variationema över åren är stora. Vissa stora internationella samproduk-

54 Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

tioner höjer också den genomsnittliga kostnaden vissa år. Om i man stället till mediankostnaden blir variationema mindre. ser

Tabell 3.2 Produktionskostnad i miljoner kronor

År 1995 hade Kristin Lavransdatter, Vendetta och Alfred premiär. År 1996 hade Hamsum, Jerusalem och Breaking the Waves premiär.

Det antal producenter varit inblandade i periodens filmer som är stort. Men statistiken visar också på ett problem. Föreningen Sveriges Filmproducenter har 22 medlemmar, omkring 15 har fått förvarav handsstöd för långfilm någon gång under perioden 1 januari 1993- 31 december 1997. Under period fick dock totalt 65 produsamma center förhandsstöd, 44 dem endast gång. Ett stort antal produav en center är alltså inte organiserade i Producentföreningen, och gör kanske aldrig mer än enda film. Att 44 producenter inte fått stöd än en mer en gång under nära fem år visar också svårigheterna för producentema att

hålla en kontinuerlig produktion.

Tre bolag fick stöd sex gånger. Det AB Memfis Film TV, SFvar Produktion AB, och Moviemakers. Omega Film, TV och Sandrews fick fem förhandsstöd, FilmLance International fyra och Göta Film tre gånger. Detta visar att strukturen inom filmproduktionen i Sverige förändrats det senaste decenniet. Det är inte längre de båda integrerade bolagen SF och Sandrews som dominerar. Ett stort antal oberoende producenter står för majoriteten av filmerna. Men SF och Sandrews har inte dragit sig tillbaka fullt ut så långt denna bild visar. De är fortsom farande, tillsammans med SVT, betydelsefulla finansiärer för långfilmer har andra huvudproducenter. Totalt investerade de båda som bolagen 178 miljoner kronor i svensk långfilm under perioden 1 januari 1993-30juni 1997. De dominerar också filmmarknaden sin unika ställning genom som såväl producenter distributörer och biografågare. Därför blir deras som

engagemang i ett filmprojekt betydelsefullt också för filmens möjlig-

heter att nå ut på biograf. Som producenter har de försteg ett genom att företagen kan få intäkter på filmen i alla tre leden: produktion, distribution och visning. De kan också prioritet filmer isättningen ge egna på biograferna.

SOU 1998: 142 .Sju produktionsstöd -förslag 55

Ser till filmproduktionen inom alla genrer har 148 producenter man fått förhandsstöd. Sex bolag har någon gång fått stöd ur alla fonderna, för långfilm, barnfilm och kort- och dokumentärfilm. Av dem har 18 bolag fått stöd för projekt inom två dessa 36 bolag har endast av genrer, fått förhandsstöd för långfilm, 16 enbart för barnfilm och 70 enbart från stödet till kort- och dokumentärfilm. AB Memfis Film TV, Movie- Makers, Omega Fi1mTV, FilmLance International, Migrna Film och Studio Lagnö är de bolag som fått stöd i alla tre genrema. De oberoende producentema har dock svårare att få ekonomi i sin verksamhet. En allt större del deras tid går till att jaga finansiärer. av Det är inte ovanligt med upp till 15 olika intressenter i en långfilm. Det är bl.a. ett resultat att förhandsstödet urholkats. En film genererar, av tidigare sagts, intäkter än genom biografvisningen. Det är det som mer första fönster filmen visas Därefter kommer video och TV och rättigheterna för dessa är ytterligare en inkomstkälla för producenten. Det är dessutom intäkt på sikt kan bli lönsam. Men det föruten som sätter att producenten älv kunnat lägga in tillräckligt med eget kapital för att äga filmen, åtminstone huvudsakligen. Många producenter lyckas inte med det, och förlorar därmed ytterlimöjlighet att leva sina filmer. I stället tvingas många produgare en av center leva själva produktionen. Under produktionstiden har de av kostnaderna för sitt företag och sin lön täckta. Men när filmen haft egen premiär är intäktsmöjlighetema slut, och därmed också producentens intresse av filmen. Det är bara de stora produktionsbolagen har råd att bygga upp som ett bibliotek filmer framtida intäktskälla. Televisionens medav som en verkan finansiär innebär också att visningsrätten för TV ingår i som den uppgörelsen, varför ytterligare en framtida inkomstkälla försvinner. En tabell över finansieringen av den svenska filmproduktionen

1993-01-01-1997-06-30 i miljoner kronor ger en bild av de fria pro-

ducentemas roll Tabellen återfinns på sid. 25. i en films finansiering. Producentemas insats är alltså omkring 10 procent- och ger egen därmed mycket liten möjlighet att tillgodogöra sig eventuella intäkter. Lika löftesrik de många regissöremas möjligheter i framsom unga tidens svenska film verkar lika problematisk är de fria producenvara, temas situation. Men dessa producenter är ju, lika väl som manusförfattarna och regissörema, ett av de tre ben på vilka en films konstnärliga kvalitet vilar betraktar en films hela tillkomstprocess. - om man Många andra skådespelare, fotografer, klippare spelar centrala - roller. Men dessa tre finns med hela tiden. Förhandsstödet, i olika fonner, att ett kulturpolitiskt avser genom motiverat stöd garantera produktion av svensk kvalitetsfilm "smal eller publik. Det industristöd jag här föreslår vill på ett komplette-

56 Sju produktionsstöd -förslag SOU 1998: 142

rande sätt garantera bredden i svensk filmindustriproduktion,

och samtidigt ge alternativa dörrar för att utveckla film. Det syftar också till en att underlätta för producenter att bygga kontinuerlig verksamhet upp en och stärka deras ställning som motorer för filmproduktionen. Produ-

centgrupper i samarbete över de nordiska gränserna bör kunna komma i fråga.

3.5. l Teknikstöd

Produktion av rörliga bilder kräver många smala" specialistfunktioner. Med liten inhemsk produktion är det svårt att upprätthålla denna en nödvändiga kompetens. Många telmikbolag har också haft stora svårigheter att överleva och flera konkurser har hotat tekniklaboratorier och

studios. Samtidigt pågår också mycket snabb teknikutveckling också en i denna bransch vilket ytterligare ställer krav på de tekniker som behövs för filmproduktionen. Det är kostsamt göra de investeringar att som krävs för att hänga med i utvecklingen, och det är kostsamt få att tid att utveckla sin kompetens i takt med den tekniska utveckegen

lingen. En viktig, ofta förbisedd, produktionsförutsättning

är t.ex. ett väl utrustat kläd- och rekvisitaförråd. Att hålla kommersiell lönsamhet i

en sådan verksamhet är i praktiken omöjligt; visst stöd kan behövas.

Därför anser jag att också denna väsentliga del filmbranschen av behöver stödjas. Det kanske viktigaste stödja filmens sättet att tekniska infrastruktur är att kraftfullt förbättra de ekonomiska förutgenom sättningarna för att producera film då också filmbudgetema - rymmer skäliga ersättningar till tekniken. Det finns därutöver också behov av

riktat stöd till teknikbolag för investeringar, och möjligheter följa

att den tekniska utvecklingen, liksom till personlig och professionell

utveckling.

Förslag

Företagsstödet är ett stöd till fria producenter, så de kan arbeta på att sikt och förbereda fler projekt samtidigt.

Detta stöd kan ges med 1 miljon kronor år under maximalt år per tre till varje producent. Stödet är alltså inte destinerat till bestämt ett projekt/ñlm, utan skall producent möjlighet att under längre tidsge en en period förbereda flera projekt kanske släppa några inte håller - som måttet, kanske växla in på spår. nya

Fem producenter/producentgrupper kan varje år stöd. Om

ges en producent väljer att samarbeta med andra producenter, eller distributö-

Sju produktionsstöd -förslag 57

rer, kan detta ses som en positiv möjlighet. Detta företagsstöd betingar alltså löpande årskostnad 5 miljoner kronor. Beslut om fördelning en av fattas styrelsen efter samråd med branschen. av Inom för industristödet vill jag också avsätta 2 miljoner kroramen till stöd, att sökas för behov avseende teknik och basresurser inom nor filmindustrin. Närmare regler för stödet och eventuella egeninsatser bör beslutas Filminstitutets styrelse. De modeller gäller för bioav som nu grafstöd kan lämpliga modeller för investeringsstöd. Därtill komvara möjligheter till kurser, seminarier, arbets- och utbildningsstipenmer dier. Till filmindustristöd avsätts alltså sammanlagt 7 miljoner kronor.

3 Upphovsmannastöd

En återkommande kritik i den svenska och internationella film- - debatten har gällt upphovsmännens situation i det kollektiva arbete som filmskapandet är. Särskilt manusförfattamas både centrala och undanskymda roll har framhävts. Det råder stor enighet att manuskriptets kvalitet är avom görande för films framgång. Mycket litet görs dock för att få denna en insikt att landa i filmens praktiska verklighet. På sätt finns, i samma svensk film, underskattning producentens roll som kreatör och en av konstnärligt drivande kraft. Tillsammans med regissören är manusförfattare och producent de tre ben film konstnärligt vilar på som en under sin tillkomstperiod. Men ingen dessa tre har, i en för en svensk film "nonnal situaav tion, något tydligt ekonomiskt utbyte filmens kommersiella exploaav tering. En avsiktema med det, i nuvarande filmavtalet, existerande av efterhandsstödet att uppmuntra filmskapare att nå stor publik. var en Ambitionen självfallet riktig. Som förut påpekats: få filmskapare var önskar dock att nå en liten publik. Inom många andra konstarter är upphovsmännens direkta relation till marknadsintälderna självklarhet: en musiker, tonsättare, förfaten tare stor del deras inkomst är på olika sätt royaltybaserad. - en av Historiskt sett har royaltyn betytt mycket för konstnärens ekonomiska självständighet, och frihet från välgörare. Jag sitter under tronen/och rimmar kungens infall Kjellgren. Strindberg var den första svenska författare kunde leva på royalty. Det gjorde konstnären beroende som av marknaden, befriade honom från mecenaterna. Eller från att bli men biskop, annars ett vanligt författaröde. H.C. Andersen, historiens störste nordiska storsäljare, tjänade inte ett öre på sina böcker, dömdes att resa

58 Sju produktionsstöd -förslag

mellan slott och herrgårdar ärad beroende gäst, och läsa som men sagor för adelns småbarn, som han därför hatade. Att också filmens egentliga upphovsmän på något sätt skulle få sin intäkt relaterad till det marknadsmässiga utfallet är därför ideoloen giskt intressant tanke, på många sätt. Det rörelseenergi till markger en

nadsföringen, bland annat. Om en författare aktivt tar del i marknads-

föringen sin bok belönas han, ekonomiskt, med högre upplagor och av högre avkastning. På samma sätt skulle manusförfattare, regissörer och producenter kunna stimuleras att nå bred publik, och medverka i en

marknadsföringen, genom skapandet av ett upphovsmannastöd.

Förslag

Ett publilcrelaterat stöd bör skapas till kreatörer i svensk film här definierade manusförfattare, regissörer och producenter. som Varje på biograf försåld biljett svensk film, mellan 1 och av lOO 000, skall 10 kronor till upphovsmännen. Om 20 svenska filmer ge ses av i snitt 50 000 biobesökare skulle detta kostnad ge en av 10 miljoner kronor. En beräkning vid handen att dessa 10 miljoner ger kronor väl skulle täcka in behovet. I de fall när filmen 100 000 ses av biobesökare den övre gränsen for stödberäkningen skulle detta - - ge maximala 1 miljon kronor till filmens kreatörer, att dela i tre lika delar.

Riskerna för producentens del "bortskrivning" i underhands-

av kontrakt till finansiären existerar självfallet också här. Den större betydelse som förhandsstödet förändrar dock situationen. Summan nu ges -

maximalt 333 000 kronor är så relativt liten i jämförelse med efter-

-

handsstödets 9 miljoner kronor att risken förefaller obetydlig. Ande-

meningen i det nuvarande efterhandsstödet, den gäller incitamentet som att nå ut till publik med film, den skulle då förverkligas. en en Upphovsmannafondens definition filmens konstnärliga hjärtav

punkt de tre upphovsmän deltar i filmens tillkomst från idé till

som

marknadsföring är dessutom principiellt viktig. Stödet går till tre indi-

vider. Den producent driver denna filmidé bör nämligen definieras som som individ vid ansökan, inte ett företag. som Jag föreslår därför upprättandet upphovsmannafond på av en 10 miljoner kronor.

SOU 1998: 142 Sju produktionsstöd -förslag 59

3.7 Utj ämningsdel

3.7.1 Administration stöden

av

De olika stöd som beskrivits ovan måste också administreras. Jag har utpekat konsulenter som ansvariga för de olika stödsystemen, men också andra administrativa resurser kommer att krävas. Dessa kan skifta; för utvecklingsstödet kan det t.ex. ibland behövas en större insats för den ekonomiska analysen, en annan period mer dramaturginsatser. De ansvariga för de olika stödfonnema, och ytterst Filminstitutets styrelse, måste avgöra dessa behov. Kostnaderna för denna administration bör belasta de olika produktionsstöden.

Utj ämningsmedel

Intäkterna, används till dessa olika stödforrner, kommer vid ett som fortsatt filmavtal att variera över åren. Hur stora intäkterna är kommer att bero av biopublikens utveckling och utvecklingen i videobranschen. Det innebär att det inte är möjligt att fastställa exakta nivåer på stödformerna. Jag har dock, som tidigare nämnts, för tydlighets skull valt att beskriva stöden och kostnaderna utifrån intäkter och kostnader år 1997. Det visar på vilken miniminivå stöden behöver för att leva upp till vara målen om en vitaliserad svensk filmproduktion. För att klara praktisk hantering stöden föreslår jag att, av de en av medel som flyter in, och sedan 70 miljoner kronor till Film- och TVfonden undandragits, 10 procent avsätts till ett utjämningskonto, som styrelsen fördelar mellan de olika stödforrnema för att balansera variationema i intäkterna. Medlen skall fördelas av styrelsen och får inte användas till andra ändamål än till dessa sex olika produktionsstöd.

4 Distribution och visning bakgrund

-

l Inledning

En nyckelfråga för svensk film är distributionsproblemet. Men distributionen är inte bara teknisk, eller ekonomisk fråga, en utan också rättvisefråga, och demokratisk. Ingen sektor av konsten en livet når ut till så många; filmen är ofta den första konstupplevelse en människa har, och hon delar den med många. Men alla har inte lika ung möjligheter att film. Och den mångfald som på en rad andra områden se upplevs självklar är det inte alltid på filmens. som Filmutbudet är ojämnlikt. Kvalitetsfilmer från olika delar av världen, inklusive Europa, för ojämnlik kamp mot den amerikanska en ekonomiska dominansen på filmens område. Stora samhällsgiupper har förlorat intresset för film på biograf; de känner inte igen sin verkatt se lighet, och sina problem. De filmerna finns, men inga fönster öppnas för dem. Filmens geografiska segregering slår också hårt. I de tjugo största städerna och särskilt de fem största finns större möjligheter - till valfrihet på filmens område. Filmpalatsen år mötesplatser för både konstnärliga upplevelser, och möten mellan människor. Men också där finns ensidighet i utbudet, och därmed styrning sinnen och en en av värderingar, aldrig skulle accepteras inom något annat konstomsom råde. I Sverige förs ofta debatt om mediakoncentration och monoen pol. Inom filmens område är den så mycket starkare än något annat område, har växt fram under nästan tyst acceptans. Den intressanta men diskussion inom EU betonat det nödvändiga i att- av humanissom tiska och principiella skäl- försvara mångfalden, och nationell filmen kulturs rätt att existera på rimliga villkor, den har sällan fått praktiska resultat. Den geografiska ojämlikheten är stor: en uppgift för en ny svensk filmpolitik måste att skapa förutsättningar för film i hela landet. vara Det är också ett krav från svenska filmskapare; sedan de gjort sin film, nästan alltid med helt avgörande stöd från samhället, förvägras de ofta möjligheten att nå ut till den breda publik de önskar nå.

62 Distribution och visning bakgrund -

I ingen konstart är heller repertoaren så styrd kommerannan av siella marknadsmekanismer inom filmen. En filmpolitik måste som ny slå vakt om en bredd, mångfald och konstnärlig valfrihet inte bara på

produktionsplanet, utan också inom distributionen.

De förslag i följande avsnitt läggs att bidra till lösning som avser en av detta dilemma. Men först en beskrivning nuläget, och de försök av som tidigare har gjorts att lösa ett svensk films svåraste problem, av

distributionsproblemet.

4.2 Nuvarande verksamhet

Inom ramen för nuvarande verksamhet finns stöd till visningsorganisationer och biografer. Uppgiften definieras i avtalets paragraf 17: Stiftelsen skall varje räkenskapsår lämna stöd till biograf- och videoverksamhet på mindre och medelstora orter. Av under verksamhetsåret influtna medel skall fyra procent användas för sådant stöd. Styrelsen skall fördela medlen till stöd för upprustning biografer, av parallelldistribution kopior aktuella filmer, samt andra aktiviteter av av som stimulerar spridning av värdefull film för såväl biografvisning som på videogram." Dessutom utgår årligen medel ur statens anslag till Filminstitutet till detta ändamål. År 1997 utgjorde dessa medel 35,5 miljoner kronor från staten och 8 miljoner från avtalet. Därtill kommer inemationella avgifter och stöd till inemationell lansering. Total kostnad för dessa ändamål år 1997 var 62 miljoner kronor.

4.2.1 Stöd till

visning m.m.

Bland stöden ingår bidrag till de traditionella visningsorganisationema. Det är t.ex. de tre centralorganisationerna för de föreningsägda biograferna, Folkets Hus Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar och Bygdegårdamas Riksförbund. Sveriges Förenade Filmstudios får också bidrag liksom FilmCentrum och Folkets Bio. Unga Ömas Riksförbund och Förbundet Vi Unga får stöd för verksamhet riktad mot bam. De inriktar sig på filmklubbar för barn, Chaplinklubbar respektive Ungbio-klubbar. Sveriges Förenade Filmstudios, är den enda renodlade vissom

ningsorganisationen, riktar sig till både barn och Filmstudio-

vuxna. rörelsen är inte knuten till någon distributör eller biografkedja. Föreningens mål är att bidra till att kvalitetsfilm sprids över hela landet. Man visar därmed i princip alla distributörers filmer på olika biograf-

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 63 -

ägares biografer. Föreningen anser sig ha svårigheter att konkurrera om anslag med andra visningsorganisationer med starka huvudmän och som delvis får tillbaka filmstudiorörelsens anslag filmhyror av genom och biografhyror. Sveriges Förenade Filmstudios ideell folkrörelse bildades är en som år 1953 och då enbart bokade film, men som nu byggt ut sin verksamhet med seminarier, kurser och filmpedagogisk verksamhet. De lokala avdelningarna har ca 10 000 medlemmar per säsong i drygt 90 lokala filmstudior. Dessa ordnar mellan l 400-1 500 visningar per år. Deras besökssiffror ligger runt 100 000 om året. För att se filmerna krävs medlemskort i föreningen, och dessa visningar blir därmed s.k. slutna visningar som inte räknas in i biografstatistiken. Föreningen menar att statistiken därmed blir missvisande eftersom många filmer har stor framgång över hela landet genom Filmstudior, men trots det beskrivs misslyckade. För många smala filmer, och också många som svenska, är den här typen visningar enda sättet att nå utanför de tre av storstäderna eller möjligen också universitetsstädema. En film kanske ses av 5 000 på öppna biografvisningar men sätts sedan på 48 Filmstudios. Därmed ses filmen av ytterligare 10000 personer som aldrig räknas. Flera lokalavdelningar har också Filmstudio 2-program för barn och ungdom. Folkets Hus får viss del av sitt bidrag för skolbio, även om merparten medlen verksamhet för kvalitetsfilm för vuxna genom av avser Bio Kontrast. Den sammanlagda kostnaden för stöden till visningsorganisationema var år 1997 6,4 miljoner kronor. Filmstudios och Bio Kontrast är också indirekt viktiga för många små biografer. De biograferna en extra intäkt genom hyror, och ger räddar därmed många biografer som annars riskerar att läggas ned. Stöden är generella. Syftet är att bidra till visning av kvalitetsfilm över hela landet, och att barn chans att få upplevelsen av film i en ge en meningsfull verksamhet. Till en del innebär stöden också att de organi-

sationer har biografer kan bidra till att aktivera dessa i sitt publik-

som arbete och medverka i filmsättningen också bredare filmer. Vissa av konflikter existerar dock mellan organisationer med likartade mål. Mottagarna av stöden ser med oro på den utveckling som sker genom utbyggnaden regionala resurscentra. De anser att det viktiga ideella av arbete de utför borde få ett kraftigare stöd. Man hänvisar också till som den risk för dubbelarbete satsningen på regionala resurscentra för som film kan innebära. Även dessa bidrag utgått under många år, och i stort till om samma organisationer, utbetalas och beviljas de med ett år i taget, vilket försvårar organisationemas möjligheter till långsiktig planering.

64 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142 -

Kedjan och Polfilm fick år 1997 gemensamt 850 000 kronor för att bedriva publikarbete kring filmer huvudsakligen distribueras via som Polfilm, Triangelfilm och Novemberfilm. Kedjan har ambitiösa kulturpolitiska mål, är också nära knutna till distributionsbolag men som också ofta får impon- och lanseringsstöd för de filmer de distribuerar. Ett tredje stöd för visning film är den dryga miljon till de av som ges tre festivalema, Göteborg Film Festival, Umeå filmfestival och Barnoch Ungdomsfilmfestivalen, BUFF, i Malmö. Filmens dag får också 150 000 kronor i stöd. Samarbetet när det gäller dessa tre festivaler och Filminstitutet innebär långsiktiga åtaganden; något efterfrågas som också av övriga visningsorganisationer.

4.2.2 Skolbio

Skolbio initierades av Folkets Hus-rörelsen år 1986 i samband med en satsning för att stimulera skolan att besöka deras biografer på dagtid. Mycket snart inledde Folkets Hus Riksorganisation och Filminstitutet ett samarbete kring skolbion. Sedan år 1988 har Filminstitutet haft anslag särskilt destinerade till film i skolan, och har i dag ett nationellt för skolbio, bl.a. när det ansvar gäller utgivning filmpedagogiskt studiematerial. Skolbion har vuxit, av läsåret 1996/97 bedrevs skolbio regelbundet i 132 kommuner. Sådana

2 878 skolbioföreställningar sågs 430 279 elever. Till detta kommer

av ca 20 000 besökare på skolbio arrangerats Folkets Bio i några som av storstäder. I 76 kommuner bedrevs skolbio med stöd Filminstitutet. I övriga av kommuner finansierades visningen helt med kommunala medel, utom i 17 kommuner där eleverna delvis också betalade för biobesöket. Arbetet med skolbio har med åren blivit angelägenhet för filmen och biografbranschen, stödjer verksamheten rabatterade som genom filmhyror och biografhyror. Sedan år 1995 bedriver Filminstitutet och Folkets Hus Riksorganisation kampanj för skolbio tillen gemensam sammans med film- och biografbranschen i Sverige. Kampanj har tre en mål: att på sikt öka uthyrningen filmkopior och biograflokaler, att av varje kommun skall ta in biograffrågoma ett ansvarsområde i den som lokala kulturpolitiken, i skolplaner och lokala arbetsplaner, och att väcka elevernas intresse för filmen konstart och fostra till ett som mediekritiskt tänkande.

Riktlinjerna för Filminstitutets stöd till lokal filmkulturell verk-

samhet för barn och ungdom baserar sig på forinuleringarna i den proposition låg till grund för riksdagens beslut då stödformen som inrättades. I propositionen sägs att syftet med stödet är "att barn och

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 65 -

ungdomar får tillfälle filmer god kvalitet på biograf och att att se av deras kunskap rörliga bilder fördjupas" Prop. 1987/88: 100. om Stödet kan användas för att delfinansiera kostnader för filmhyra, biografhyra, persontransporter och utbildning i form av studiedagar eller fortbildning för lärare, också i vissa fall för att utreda hur men i kommun utvecklar och samordnar verksamhet med bam- och man en skolbio. Kommuner eller föreningar kan få stödet. Särskilt intressant är det olika lokala aktörer och kommunen samarbetar om filmvisom ningar och mediepedagogisk verksamhet för barn och ungdom. För att ett projekt skall komma ifråga för stöd finns tre kriterier: Projektet skall organiseras i ett brett lokalt samarbete, där kommunala förvaltningar och/eller föreningsliv samarbetar med den lokala biografágaren att anordna filmvisningar på biograf för barn och om ungdom. Projektet skall ha lokal delfinansiering. Stöd i huvudsak för en ges att initiera verksamhet på sikt skall finansieras med lokala medel. som Projektet skall ha pedagogisk ambition att integrera filmuppen levelsen del skoldagen; skapa intresse för filmen som konstsom en av art och biografen upplevelserum och att stimulera till ett mediesom kritiskt tänkande. Stödet kan fås under maximalt tre år. Under de tre åren trappar

Filminstitutet ned sitt stöd till projektet för att det tredje projektåret

överlåta huvuddelen finansieringen till lokala intressenter. Verkav samhetsåret 1997 fördelades totalt 3 100 000 kronor. Regionala resurscentra spelar viktig roll för att stimulera kornen och föreningar att erbjuda skolbio. Folkets Hus-rörelsens muner Riksförbund bedriver också skolbio i samarbete med kommunerna. Ett problem för skolbion är att få tillgång till kopior på populära filmer. Det är viktigt att kunna möta skolornas intresse filmer medan de av fortfarande är aktuella. Man efterlyser därför ett lanseringsstöd för att få kopior särskilt avsedda för skolbion. Samtidigt har filmer som går på skolbio en längre livstid där än på biografen. Institutet tar fram handledningar för hur man kan arbeta med filmen, ordnar lärarseminarier/visningar och ger ut en tidskrift, Zoom. Denna verksamhet kostar ytterligare 1 miljon kronor. Ett värdefullt komca plement till Filminstitutets verksamhet utgör Våldsskildringsrådet. Också via dem får skolorna tillgång till pedagogiskt material som bidrar till att öka ungdomens medvetenhet påverkan våld i filmer. om av Informationen om denna verksamhet bör finnas med i Filminstitutets material. Men film i skolan betyder inte bara film på biograf. En omfattande filmvisning sker på video och 16 mm via AV-centralema. Förslag till stöd under punkten 5.4.

3 18-59995

66 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142 -

4.2.3 AV-centralema

När man på 1950-talet fick tekniska möjligheter att spela in och använda inspelade radioprogram i skolundervisningen uppstod samtidigt ett behov att hitta ett rationellt sätt att samordna inspelningen och

kopieringen av dessa program.

På så sätt byggdes de kommunala AV-centralema under 1950upp och 1960-talen. Verksamheten präglades det ökade utbudet av av

undervisningsfilm från Sveriges Radios utbildningsavdelning. Därmed

fick man ett rationellt sätt att låna ut undervisningsfilm. Tidigare hade det funnits särskilda skolfilmsarkiv och filmotek i biblioteken. I slutet av l960-talet kom också möjligheten att spela in de skol-TV-sändningar Sveriges Radio börjat producera. Även distributionen som av dessa blev en uppgift för AV-centralema. Omkring år 1970 regionaliserades AV-centralema i vissa län till läns-AV-centraler, med Kommunförbundets länsavdelningar som huvudmän. Finansieringen AV- och läromedelscentraler tas via av

skolbudgeten, genom generella anslag, eller utdebitering skatte-

per krona. Förändringen kommunernas organisation med kommundelsav nämnder och ökad decentralisering har gjort att finansieringsfonnerna delvis förändrats. Verksamheten är fortfarande i huvudsak finansierad med kommunala medel, ibland avtal direkt med skolorna. men genom Målgruppema for AV-centralema har successivt förändrats. Skolan är fortfarande den dominerande användaren, större centraler men ger också service till andra kommunala förvaltningar och andra utbildningsanordnare landstinget, högskolan och AMU/AMI-utbildsom ningar. Den pedagogiska användningen ljud och bild i undervisav ningen har inte förändrats nämnvärt, trots ett antal läroplaner under nya de år som AV-centralema funnits. Det är först när interaktivitet och nu

integrering av text, grafik, ljud och bild på ett enkelt sätt har blivit möjligt som en förändring i den pedagogiska användningen kommit att ske.

Utvecklingen har gått dithän att många AV-centraler eller läromedelscentraler förstärker den pedagogiska kompetensen nu egna

genom media/IT-pedagoger och byter därmed till AV/Media.

namn

Inriktningen går bort från enbart lagring, kopiering och distribution, till

en mer pedagogisk verksamhet med inriktning på hur använder man media i undervisningen. Målet är att bli spjutspetsresurs för skolorna en inom detta område. Totalt finns 77 AV- och läromedelscentraler i Sverige. Några av dem är samordnade med skolbiblioteken, de flesta är fristående. I men elva regioner/län finns centraler för alla kommuner i gemensamma

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 67 -

länet. Och 53 centralema har utlåning inköpta filmer på video av av eller 16 mm. AV/Media köper alltså in ett stort antal videoband av de filmer som visas på skolbio. Det innebär att lärare kan utnyttja dessa videokopior för att göra pedagogisk bearbetning inför den traditionella skolen biovisningen. Men dessa kopior kan också användas till skolvisningar för de elever inte har tillgång till skolbio. AV/Media garanterar som också fortsatt tillgång filmen sedan den slutat på biograf eller i en av skolbiodistribution. Filmutredningen har låtit göra undersökning utlåningen i fem en av regionala AV/Media: Norrbottens län, Kalmar län, Västerås, Örebro län och Jönköpings län. Den visar omfattande utlåning spelfilm på en av video, och därmed också stor filmpublik AV/Media. en genom

År 1997

ses Bara dessa fem län skulle då ha 321 000 tittare på spelñlm. Är dessa län representativa för övriga 16 län tillkommer ytterligare en dryg miljon i långñlmspublik i skolan.

68 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142 -

Tabell 4.1 Uppgifter från några A V/MEDIA i landet

Uppgifterna om invånarantal och elever i ungdomsskola är inte exakta men så pass tillförlitliga att de godtagbar bild omfattningen på ger en av länsnivå i de valda länen.

AVM AVM AVM AVM AVM Luleå Östersund Västerås Örebro Kalmar

Antal anslutna 14 8 12 12 8 kommuner Antal invånare i 264 000 135 000 300 000 275 000 240 000 kommunerna

Antal elever i ung- 38 000 20 000 40 000 40 000 33 000 domsskola

Antal titlar UR 2 000 3 865 4 160 3 779 3 970 TV-program

Antal titlar 1 700 2 358 2 360 2 642 2 530 videofilm och 16 mm varav 31331 105 131 180 100 162 film långfilm

Antal lån 1997 27 300 25 000 54 000 67 000 33 000 TV-program, videoñlm, 16 mm

Källa: AV-centralema.

Som synes svarar spelfilmema ännu bara för liten del en av AV/Medias totala utlåning och arkiv. Den mest omfattande delen av arkivet utgörs Utbildningsradions Dessa upplåts med fri av program. visnings- och kopieringsrätt till AV-centralema. Det finns bland en oro dessa om vad kommer att hända beroende på Utbildningsradions som framtid. Att på motsvarande sätt använda från SVT- också de program som stötts av Filminstitutet- innebär så dyra visningsrätter att helt man enkelt inte har råd. Spelñlmema köps från de vanliga filmdistributörema också som ordnar visningar för AV-centralema. Däremot har dessa stora svårigheter att få fram kort- och dokumentärñlmer, för uthyrning eller utlån. De får ingen samlad information sådana de producerats om nya ens om med stöd från Filminstitutet. Samtidigt finns stor efterfrågan på en såväl kortfilm bra dokumentärer. Finns dessa inte lätt tillgängliga som finns en tydlig risk att lärare tillfredsställer behovet sådana filmer av genom olaglig kopiering när filmema visas i det vanliga program-

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 69 -

utbudet på TV. AV-centralema får allt viktigare roll att också en erbjuda film till vårdsektom. Förslag till åtgärder återfinns under punkten 5.4. Nära förknippat med skolbio är Filminstitutets uthymingsverksamhet. Filminstitutet har l 500 titlar till förfogande, titlar som ca administrerar de kommersiella distributörerna eller som man man självt köpt in rättigheterna till. Vanligtvis går det till så att distributören kontaktar Filminstitutet när filmen inte längre är aktuell på biograf för att höra institutet är intresserat att lagerhålla filmen. Det innebär om av att Filminstitutet tar kostnaderna för lagret, medan parterna, Filminstitutet och distributören, delar intäkterna lika vid en eventuell uthyrning. I första hand välj Filminstitutet de titlar som man bedömer er är intressanta för skolorna del hyrs också ut till andra slutna men en visningar och, i mindre grad, till kommersiella visningar. I viss mån köper Filminstitutet också in rättigheter till filmer bedömer som man har efterfrågan t.ex. skolorna som inte fått någon distributör. en av men Totalt kostade denna verksamhet 7,5 miljoner kronor år 1997. ca

4.2.4 Regionala resurscentra

I kulturpropositionen 1996/97:3 föreslogs ett statligt stöd till regional filmverksamhet på ett sätt motsvarar regionala stöd till andra kulsom turområden. Detta stöd fördelas Filminstitutet vid sidan av av men avtalet. Kravet för statligt stöd motprestation från kommuner och är en landsting. År 1997 stödet från staten 4,5 miljoner kronor och de var regionala bidragen 12,8 miljoner kronor. Nio resurscentra fick stöd år 1998. De Filmpool Nord, Film i var:

Dalarna, Film i Värmland, Film i Väst, Film i Skåne, Filmpool Jämt-

land, Film i Västerbotten, Film i Västemorrland, Film och medier i nya Kronoberg, Film i Halland, Film i Västmanland och Film på Gotland. Det statliga stödet ökar med ytterligare 4,5 miljoner kronor år 1999 enligt regeringens budgetproposition. De län förbereder regionalt som filmarbete är Film i Sydost, Film i Sönnland, Film i Uppland och Film i Örebro län. Uppgiften för dessa centra är att öka medvetenheten filmens och om biografens roll i det lokala och regionala kulturlivet, att stimulera

skolbioverksamhet, främja spridning och visning värdefull film, och

av stödja barns och ungdomars eget skapande av rörliga bilder. Denna utveckling innebär att regionerna får ett stort ansvar för utvecklingen ett vitalt filmliv landet runt, och för att sprida kvalitetsav film över hela landet. Flera resurscentra bidrar också till finansiering av filmproduktion, huvudsakligen kort- och dokumentärfilm.

70 Distribution och visning bakgrund - SOU 1998: 142

Två regioner, Film i Väst och Filmpool Nord har också produktion av långfilm och långtgående ambitioner att bygga denna. Också i ut södra Sverige finns motsvarande tankar. Den första film Filmpool som Nord engagerade sig i ett samarbete med producent och Norrvar en bottensteatem år 1993, Kärlekens himmelska helvete. Därefter finns

ytterligare tre filmer planerade. Filmpool Nord utgår från befintliga

strukturer där SVT och Norrbottensteatem är viktiga. Men har man också ett betydande samarbete inom för Barentsområdet. ramen Film i Väst har samarbetat med Göteborgs Filmfestival och SVT Drama rad kortfilmer. Det första långfilmsprojekt deltog i om en man kom år 1995. Ambitionen i Väst är att producera tio filmer år i per regionen och investerar också i studio. Den exceptionella man en egen

framgången med Fucking Åmål har visat möjligheterna i regionala

satsningar.

Det finns en kritik bland några filmskapare och filmarbetare ofta

bosatta i Stockholm mot utvecklingen regionerna villkorar - att produktionsstöden med krav på inspelning i regionen. Man menar att resurserna sprids så att det inte blir möjligt att ha lönsam en produktionsstruktur någonstans i landet. En kritik går på annan ut att regionerna utbildar filmarbetare olika slag samtidigt det totalt av som sett är brist på sysselsättning i branschen. Det är att utbilda till arbetslöshet. Filmproduktionema subventioneras genom att man använder outbildad arbetskraft, ALU-anställa och praktikanter. På kort sikt kan det lönsamt i längden ökar utslagningen vara men ur branschen. Från de regioner producerar film tvärtom som menar man att det är vinst med professionell kompetens över hela landet, en att

små bolag kan välja att lägga produktionen de vill, att lockar

var man utländska filmskapare till Sverige och därmed utökar branschen, och att regioner förmår locka fram till filmproduktion gått pengar som annars branschen förbi. Sammantaget har satsningen inneburit ett större regionalt engagemang for filmen som konstart och som tillväxtnäring. Parallellt finns en oro hos de etablerade visningsorganisationema att satsningen leder till

splittring och dubbelarbete. Kanske också att förlora initiativ till

av oro en ny och dynamisk organisation. Efter de inledande årens friktioner börjar dock samarbetsformer växa fram där de olika intressentema stöder varandra, och där regionala resurscentra också blir ett stöd för den lokala biografen och visningsorganisationen. Särskilt intressant har försöken med regionala visningskedjor varit. De visar bl.a. på effektiv användning parallellkopiorna en mer av som förstärker syftet med dessa; att efterfrågad film snabbt ska nå i hela ut landet. Förslag till åtgärder lämnas bl.a. under punkten 5.5

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 71 -

4.3 Bio

grafema

När talar och beskriver biografer i Sverige delar man in dem i man om två grupper röda och gröna. - De röda biograferna har filmvisning än fem kvällar i veckan, mer och omfattas därmed av kravet att betala den IO-procentiga avgift på biljettpriset filmavtalet reglerar. De mindre biograferna, de gröna, som är befriade från denna avgift, vilket kan subvention i avtalet ses som en för glesbygdsbiografen. Uppdelningen saknar inte komplikationer. Några röda biografer har förvandlat sig till och därmed undangröna dragit sig avgift till Filminstitutet- genom att dra ner antalet visningar till fem. Att subvention avsedd stöd för film medverkar till ett en sorn minskat antal visningar är olyckligt. På sikt borde uppdelningen mellan röda och gröna biografer elimineras. De föreslagna stöden i denna utredning borde dock minska riskerna för denna dock marginella risk för flykt från rött till grönt. Många de gröna biograferna används också som allmänna av samlingslokaler vid sidan biografverksamheten. Det gäller särskilt av de omkring 370 biografer som är föreningsdrivna inom bl.a. Folkets Hus, Våra Gårdar, Bygdegårdarna och Folkets Bio. Vid tiden för det första filmavtalet, år 1963, fanns 2 157 biografer l 685 gröna och 472 röda biografer. Sedan dess har antalet biovarav grafer nära halverats. Och det är i första hand biograferna i landsnog drabbats. År 1997 fanns totalt 1 164 biografer, 453 orten som varav avgiftspliktiga, s.k. röda och 71l gröna. För de röda biograferna har det inte skett så stora förändringar man bara ser till antalet. om Men det har skett andra och omfattande förändringar. Biografagama har på olika sätt försökt rationalisera verksamheten och erbjuda publiken upplevelser. Under 1970-talet mötte branschen det vikande nya publikunderlaget att bygga s.k. multibiografer fler salonger i genom byggnad. I början 1990-talet kom filmpalats, som ville skapa samma av vitalare social miljö inklusive och godisförsäljning en - popcorn kring filmerna. Filmpalatsen innebar stora investeringar, biljettprisema höj des i detta sammanhang, visade sig ekonomiskt lyckosam. men vara I dag dominerar dessa Filmstäder och Biopalats i storstäderna. Genom rationell drift, och kringförsäljning av just godis och en mer popcorn, ökar man lönsamheten. För de små singelbiografema är situationen värre. Många klarar sig kommunala stöd, eller bor hyresfritt i föregenom genom att man ningslokaler. För många de små biograferna är det också enbart av genom oavlönat ideellt arbete som Verksamheten hålls uppe.

72 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142 -

En sammanställning av biografsituationen i Sverige i augusti 1997 visar att 280 av Sveriges 288 kommuner har tillgång till biograf. I 91 kommuner finns enbart tillgång till enda biografsalong. Åtta komen muner i Sverige har tillgång till biograf: Bjuv, Burlöv, Danderyd,

Lekeberg, Lomma, Vellinge, Åstorp och Öckerö.

Utmärkande för den svenska biografmarknaden är den stora dominansen för två aktörer: AB Svensk Filmindustri, SF, och Sandrew Film AB. SF har 170 salonger på 20 orter, och deras andel biobesöken är av 45,8 procent. Sandrews finns på 21 orter med 105 salonger och en

marknadsandel på 22,6 procent Tillsammans har de två kedjorna alltså

68,4 procent av marknaden. Därmed har de också stor makt över vilka filmer som lanseras. Denna särställning hotas stora planerade biografprojekt i av Stockholm respektive Göteborg. Det amerikanska bolaget AMC, American Multi Cinema, projekterar för 24-dukars biograf i Kungens en Kurva utanför Stockholm. Man letar också mark för multibiografer i Göteborg och i Malmö. Biografen i Kungens Kurva beräknas behöva biopublik på en 2 miljoner besökare året för att gå runt. I Storstockholm är antalet om biografbesökare för närvarande 4,5 miljoner; det krävs alltså omfaten tande ökning biogåendet för att den storbiografen inte skall av nya innebära utslagning nuvarande biografer, särskilt singelen av biografema. Om de bara lyckas till häften sin ambition skulle det av innebära en förlust på 30 miljoner kronor för de etablerade biograferna i Stockholm. Som jämförelse kan nämnas att Filmstaden Sergel har 1,5 miljoca ner besökare på ett år och Biopalatset vid Medborgarplatsen i Stockholm har omkring 700 000 besökare. Ett biobesök i Sverige är jämförelsevis dyrt. Biografema har till en del försökt motverka effekterna den minskade publiken med höjda av priser. Biopubliken har också fått betala för kostnadema att bygga de

nya filmpalatsen. I dag kostar en biobiljett omkring 60 kronor. Skulle

den haft prisnivå år 1963 skulle priset i stället ligga runt samma som 30 kronor.

Siffrorna avser år 1996.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 73 -

Tabell 4.2 Biobiljettpris och konsumentprisindex i

Sverige åtta säsonger 1963/64-1995/96 Genomsnittligt Konsumentprisindex pris biljettpris om index hade följts

Källa: Filminstitutets verksamhetsberättelse 1997. En jämförelse inom Europa visar också att svenska biljettpriset ligi högst alla. ger av

Tabell 4.3 Snittpris biljetter i Ecu

Källa: MEDIA Salles 1997.

74 Distribution och visning bakgrund

SOU 1998: 142 -

4.3. 1 Bio

graftätheten

Sverige hade år 1997 1 164 biografer. Det gör Sverige till västvärldens

biograftätaste land invånare, möjligen med undantag Island. Det per av går 7 586 svenskar på varje bioduk.

Tillgången till biografer har naturligtvis betydelse för biografgåen-

det. Men det innebär inte att kan eller borde direkta samband man se se mellan antalet biografer och omfattningen biobesöken. Ett av mer rättvisande sätt kan att räkna biodukar kvadratkilometer, eftersom vara per det säger mer om människors möjlighet att lätt nå biograf. Om en man jämför de europeiska länderna efter den måttstocken i stället ligger

Belgien i topp med 14,3 dukar kvadratkilometer tätt följda per av Schweiz, Tyskland och Nederländerna. De har alla fler tio dukar än per kvadratkilometer medan Sverige har 2,6 dukar kvadratkilometer. per

Det visar vikten att ett land med Sveriges stora glesbygdsområden

av behöver upprätthålla ett stort antal biografer för film på bio skall att

vara tillgängligt för alla.

Källa: MEDIA Salles 1997.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 75 -

Redovisningen antalet invånare biograf visar också del av av per en svårigheten att bedriva lönsam biografverksamhet i Sverige. Ett glesbebott land, med ett stort antal biografer skapade för att erbjuda alla invånare möjlighet att film på biograf får ganska få se besökare biograf eller bioduk. Det lönsamhetsproblem för de per ger små biograferna i landsorten. Än sårbar blir när konkurrensen mer man tittarna ökar att andra och lätttillgängliga fönster för att om genom mer film skapas. Det gäller Video och TV, såväl fri-TV som betal-TV. Så se har också många biografer slagits ut när publiken försvunnit.

4.3.2 Momsproblematiken

Fram till den 1 juli 1996 biobesök befriade från moms. var Vid den tidpunkten infördes 6 procent på biobiljetter, men de moms föreningsdrivna biograferna undantogs från momsplikten. För de övriga biograferna har momsplikten i huvudsak varit förmånlig. Genom att biobesöken momsbelades kunde biograferna också dra av ingående ofta är 25 procent. Det gäller på filmhyran likaväl moms, som momsen på övriga inköp. Inte minst för de stora kedjor som som momsen byggde eller byggde biografer har det haft ekonoom nya en gynnsam misk verkan. Däremot har momsbefrielsen blivit bekymmersam för de föreningsdrivna biograferna. Momsbefrielsen allmännyttiga föreningar har av varit ett sätt dessa och den har dessutom varit praktisk. Men att gynna så har det i praktiken inte blivit med biografmomsen. För dem har inneburit direkt kostnadsökning eftersom de nu måste momsen en betala på filmhyran de inte kan dra av. Det slår moms - en moms som hårt mot de föreningsdrivna biograferna och visningsorganisationema. Från år 1999 kompenserar Filminstitutet dessa biografer för moms-

kostnaden.

4.3.3 Biopubliken

När det första ñlmavtalet kom år 1963 hade de svenska biograferna en publik på 39,5 miljoner och antalet besök invånare 5,2. År 1997 per var antalet biobesök 15,2 miljoner eller 1,7 besök per invånare. var

76 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142 -

Tabell 5 Biopubliken i Sverige åtta säsonger 1963/64-1995/96 Total publik Antal Publik röda biografer Publik gröna biografer

best Antal Andel % Antal Andel %

per mv 1963/64 39 598 379 5,2 31 095 857 78,5 8 502 522 21,5 1965/66 37 126 727 4,8 30 050 006 80,9 7 076 721 19,1 1970/71 26 034 399 3,2 20 694 200 79,5 5 340 199 20,5 1975/76 23 707 597 2,9 19 015 119 80,2 4 692 478 19,8 1980/81 23 080 788 2,8 18 680 074 80,9 4 400 714 19,1 1985/86 17 478 323 2,1 14 681 742 84,0 2 796 581 16,0 1990/91 15 702 408 1,8 13 313 494 84,8 2 388 914 15,2

Källa: Filminstitutets verksamhetsberättelse 1995/96.

Den största effekten har den minskande biopubliken fått för de små biograferna. Dels att många helt enkelt tvingas lägga dels genom ner, genom stora ekonomiska svårigheter för de som ändå finns kvar. En konsekvens detta är också att koncentrationen bioutbudet till storav av städerna förstärkts under de 35 år vi haft ett ñlmavtal. Av de totalt som 15 210 000 biobesöken under år 1997 gjordes 60,5 procent i de tio största städerna också hade betydligt högre antal biobesök som per invånare än riksgenomsnittet. Att gå på bio är trots de dystra siffrorna kulturkonsumtion en som många svenskar deltar Hela 60 procent svenskarna går på bio av någon gång under året, bara två procent går minst gång i men en veckan. På detta sätt liknar filmens kulturkonsumtion utvecklingen inom teatern, eller kyrkan årets besök på Sound of Music, eller julotta, medan de trognas skara minskar. Totalt 41 procent av svenskarna mellan 15 och 75 år går aldrig på bio enligt SOM-undersökningen från år 1995.2 Den undersökningen visar också närheten att till en biograf spelar stor roll för biobesöken. Av de bor i som ren

2 Riks-SOM är nationell undersökning genomförs varje år med ett en som representativt urval av befolkningen.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 77

-

landsbygd sig 72 procent gå på bio sällan än en gång per uppger mer halvår.

Biobesök jämställd form kulturkonsumtion är lika Vik-

är en av som tig för för kvinnor. Däremot är biobesöken starkt åldersmän som relaterade. Ungdomarna, och då i synnerhet storstadsungdomama, är

den flitigaste biopubliken. Samtidigt är det bland ungdomarna som

biobesöken minskat kraftigast, särskilt under l990-talet. Andelen ungdomar mellan 15 och 24 år nästan aldrig går på bio ökade från som 10 procent år 1988 till 18 procent år 1995. Och år 1991 uppgav de gick på bio ofta. År 1995 53 procent i denna åldersgrupp att var

motsvarande siffra 39 procent Om man till detta lägger det faktum att

ungdomskullama i framtiden kommer att bli mindre blir framtiden dyster för biograferna det inte sker någon förändring. om För många ungdomar är ñlmkanalema på TV och video ett altemativ typ social som kanske är viktigare än som ger en annan av samvaro den kvalitet film på biograf erbjuder. Men intresset på bio finns också hos äldre och mer mogen att en publik. Bland högre tjänstemän och egenföretagare ökar andelen som

går på bio ofta från 20 till 23 procent respektive från ll till 15 procent

medan den minskat bland arbetarna från 14 till 10 procent4. Filmen

började arbetamöje har alltså gjort klassresa och är nu som som ett en ett intresse för ungdomar och den övre medelklassen.

Tabell 4.6 Andel befolkningen som går på bio av procent

Källa: SOM-undersökningama 1988, 1991 och 1995. 3 Riks-SOM. 4 Riks-SOM.

78 Distribution och visning bakgrund -

Tabell 7 Andel befolkningen går på bio fördelad på

av som boende procent

Källa: SOM-undersökningama 1988, 1991 och 1995.

Tabell 4.8 Andel befolkningen går på bio fördelat på av som

kön procent

Källa: SOM-undersökningama 1988, 1991 och 1995.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 79 -

Tabell 4.9 Andel befolkningen går på bio fördelat på

av som ålder procent

Källa: SOM-undersökningarna 1988, 1991 och 1995.

Tabell 4.10 Andel befolkningen går på bio fördelat av som

på utbildning procent

Källa: SOM-undersökningarna 1988, 1991 och 1995.

80 Distribution och visning bakgrund -

Tabell 4.11 Biobesökens utveckling i relation till privatekonomin procent

Källa: SOM-undersökningarna 1988, 1991 och 1995.

Distribution och visning bakgrund 81 -

Tabell 4.12 Andel befolkningen som går på bio uppdelad

av

efter subjektiv klasstillhörighet procent

Besöker bio: 1988 1991 1994

Källa: SOM-undersökningarna 1988, 1991 och 1995.

Det finns tendenser till ett trendbrott i några europeiska länder med

en svag ökning av biografbesöken.

I Storbritannien, Spanien och Irland finns ett samband mellan denna ökning på inhemsk filmproduktion. Spanien, och en nationell satsning ökat biobesöken kraftigt har haft utbyggnad multibiografer. som en av De har också Europas lägsta bilj och låg andel videospelare en i hemmen. Också Irland har haft kraftig utbyggnad av multibiografer en och låga bilj I andra fall är det svårare att spåra förklaringar till

ökningen. Endast 7 procent Irlands biografer är singelbiografer

av medan motsvarande siffra i Sverige är 64 procent. Finland, som tappat

stor publik, har samtidigt haft stora prisökningar.

en

82 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142 - Tabell 4.13 Biobesök/invånare 1989-1996

Källa: MEDIA Salles 1997.

4.3.4 Slutna

visningar

Skolbiovisningama är definitionsmässigt s.k. slutna visningar,

även om de sker på biograf. Därmed återfinns de aldrig i statistiken över besöksantal och bidrar till att ge en missvisande bild över vissa filmers framgång eller betydelse. Det finns filmer producerats under avtalssom perioden t.ex. Sanning eller konsekvens möter oerhört som som en

stor efterfrågan inom skolan. De har där fått en flerfaldigt större publik

än på traditionella biografvisningar, och kommer sannolikt att leva inom skolan under många år. Det är bara aktuellt exempel. ett nu Ett inte obetydligt tillskott till den traditionella biografstatistiken är de 430 279 besökare på biograf under skoltid och ytterligare 20 000

hos Folkets Bio. Förutom skolbiovisningama, oftast sker under

som skoltid, har Folkets Hus Chaplinklubbar och Vi Ungas Ungbio-klubbar en stor publik på fritiden. Det finns sådana bamñlmklubbar i 62 kommuner, och dessa hade under läsåret 1996/97 visningar för 99 237 besökare.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 83 -

årligen Barn- och ungdomsfilmfestivalen i

Sedan år 1984 arrangeras Malmö, BUFF. Inom för denna festival genomförs särskilda ramen filmvisningar riktade till elever och lärare i Malmöregionen. Under festivalen den 10-15 1997 gjordes 12 270 besök vid slutna skolmars bioföreställningar. Inte heller dessa omfattas den offentliga statistiav ken. Till dessa oredovisade biobesök barn och skall man lägga av unga de slutna visningar sker för inom Filmstudiorörelsen. Då som vuxna tillkommer ytterligare drygt 100 000 besökare på svenska biografer, och ytterligare 100 000 på Göteborgs Filmfestival. Och därtill- den dryga miljon aktuell spelñlm på video i skolan. som ser

4.3.5 Filmutbudet

År 1997 hade 201 filmer premiär på svenska biografer. Av dem var 19 svenska och 11 svenska med utländska samproducenter. Dessa 30 filsågs 2,2 miljoner besökare vilket är 15,2 procent det totala mer av av antalet biobesök under året. De flesta, 103 ñlmema, var ameriav kanska, sju från övriga Norden. Från Europa kom 51 filmer, varav några amerikanska samproduktioner, och 12 kom från länder var utanför Europa och USA. De amerikanska ñlmema hade 66,1 procent av den totala publiken.

84 Distribution och visning bakgrund

- SOU 1998: 142

Tabell 4.14 Marknadsandelar på svenska biografer under 1990-talet

fördelade på Sverige, USA och övriga länder

Andel av brutto- Andel besök % bilj ettintäkter %

Källa: Filminstitutets verksamhetsberättelser 1990/91-1997.

Parallellkopior

Film har i ökad utsträckning blivit farskvara. Den har kort tid på sig en att slå igenom och nå sin publik. Detta får också konsekvenser for dist-

ribution och marknadsföring. Den vanliga väg lanseringen film går är via Stock-

som av en ny holm, Göteborg och Malmö, till universitetsstäder och andra medel-

stora städer, för att senare nå småstäder och landsorten. Med kopior innebär det att de små biograferna inte har chans att Visa filmen en medan den fortfarande är aktuell i media. Det är skälet till år att man 1986 införde ett stöd till biograferna innebär att tar fram som man extra

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 85 -

kopior till aktuella filmer. Dessa kopior distribueras parallellt med de

ordinarie kopiorna. Under 1990-talet har filmerna, bl.a. användning av TVgenom reklam, börjat lanseras bredare redan från början. Fler kopior, och pre-

miär i flertal städer över Sverige, har påskyndat vägen från premiär-

ett biograferna till de små biograferna. Men det har också förstärkt bilden

film färskvara. Detta har komplicerat systemet med parallell-

av som kopior. Parallellkopioma har utan tvekan stor betydelse för de små biografernas möjligheter visa aktuell film. Den har också betydelse för att biografers ekonomi. Om parallellkopiorna år 1997 svarade för dessa 2,8 procent de totala biljettintäkterna svarade de för hela 22 procent av de gröna biografemas intäkter. av

Tabell 4.15 Parallellkopiornas bruttobiljettintäkter fördelade på gröna

och röda biografer 1986/87-1995/96

Uppgift saknas för 1992/93, 1993/94 och 1994/955.

Reglerna för parallellkopior har varierat under åren. De regler som gäller innebär kopioma går i parallell distribution under tre

nu att månader, biograf får behålla dem i två veckor. En möjlighet att en ny också kan använda kopioma för att göra regiofrån år 1998 är att man nala visningskedjor där rad biografer i region kan dela på en en en kopia period. under en Filminstitutet finansierar högst tio kopior, och distributören själv om framställer minst 60 kopior filmen inte behöva några extra anses kopior.

86 Distribution och visning bakgrund - SOU 1998: 142

En parallellkopia kostade år 1995 mellan 9 000 kronor och 27 000

kronor att ta fram. Priset beror delvis på antalet kopior. Generellt gäller

att kopiekostnaden stadigt sjunker, och från år 1998 och framåt kan antas komma att ligga runt 10 000 kronor.

I Filminstitutets granskning parallellkopioma från perioden juli av 1995-juni 1996 framgår att kostnaden besökare också skiljer sig per markant. En arbetsgrupp, där representanter för biografägare, film-

uthyrare och Filminstitutet ingår, väljer vilka filmer skall få som parallelldistribution. Ibland missbedömer vilka filmer gruppen som

kommer att möta stor efterfrågan. Därför varierar antalet besök

per

parallellkopia kraftigt; från färre än 50 till närmare 7 000 för publik-

en

film som Jägama. Parallellkopioma följer därmed

samma mönster som gäller för film i övrigt. Det är ett tre filmer säsong lockar par per som de stora publikskaroma.

Det finns många kritiska synpunkter på parallellkopioma. En hand-

lar om urvalet filmer; att det i allt för hög grad bred amerikansk av är film får del detta stöd. Men stödet har inte skapats i första hand som av för att stödja kvalitetsfilm, utan för stödja den lilla biografen att som skall ges möjlighet att visa just publikdragande film. Detta också i är hög grad uppskattat bland dessa biografer.

Men även där finns kritik mot systemet så det är utformat. som nu En handlar skall förfoga över kopioma. Filmdistributöom vem som rerna äger rättigheterna också till dessa kopior, och för ansvarar distributionen dem. De föreningsdrivna biograferna skulle av t.ex. gärna själva vilja förfoga över några kopioma, för att få inflytande av

över "sättning" och spridning dessa.

av Denna möjlighet ökar den regeländring Filminstitutet beslugenom tade från den l juli 1998. Den första tiden efter premiären skulle man också vilja ha snabbare omsättning på dessa kopior med en extra hänsyn till att den tid när filmen är het blir allt kortare. De månatre

der som filmerna är tillgängliga iparallellkopiesystemet skulle

man också vilja förlänga. Många biografer har uppehåll i sina visningar över

sommaren. Därför kan t.ex. en film har premiär strax före som sommaren redan ha gått dem förbi när biosäsongen öppnar på nytt.

Flera biografägare är också kritiska distributörerna, eftersom de

mot anser att dessa utnyttjar parallellkopioma för att höja filmhyran. Generellt är hyran högre för premiärfilmer än de filmen har några är när månader på nacken. Genom att hänvisa till att parallellkopioma kom-

mer i anslutning till premiären höjer hyran för dem, trots att de är man framställda med offentliga medel. Filmdistributörema däremot menar att någon sådan koppling inte finns, eller i varje fall inte borde finnas.

Förslag kommer under punkten 5.1.

Distribution och visning bakgrund 87 -

4.3.7 Övriga biografstöd

För att stödja biograferna på små och medelstora orter fördelar Filminstitutet ett stöd till teknisk upprustning biografer. av Stödet kan beviljas för tekniska åtgärder stärker biografen som som

visningsplats för film, och ges i första hand till upprustning av projek-

och ljudanläggning. Stöd kan även till andra typer av förtorer ges bättringar. För utbyte biografstolar är dock Filminstitutets stöd av maximerat till 50 000 kronor biograf. Stöd beviljas inte för installaper tion digitalt ljudsystem. Stödet är öppet för alla typer biografer, av av oavsett ägandefonn. För att få stöd till teknisk upprustning biografer krävs att Filmav institutets stöd kombineras med likvärdiga insatser från lokala intressenter, t.ex. biografágaren eller kommunen. De lokala intressenterna bör för minst 50 procent av kostnaderna. svara Vid handläggningen stödet prioriteras biografer på små och av medelstora orter. Normalt sett definieras dessa s.k. gröna biograsom fer. I bedömningen skall få stöd väger in biografens möjvem som man ligheter att överleva på sikt. Orter med bara biograf prioriteras framen för orter med flera biografer. stimulera biografagare på små och medelstora orter att för- För att eller bredda sin repertoar, inte minst för att i högre grad Visa svensk nya

och europeisk film, har Filminstitutet ett s.k. repertoarbreddningsstöd.

Stödet enbart till s.k. gröna biografer på små och medelstora ges

orter, är öppet för alla typer biografer, oavsett ägandeform.

men av Stödbeloppet är maximerat till 3 000 kronor per biograf och år. Verksamhetsåret 1997 fördelades totalt 300 000 kronor.

EU-stöd distributörer

4.3.8 till biografer och

Inom EU:s MEDIA II-program finns också stöd för visning av europeisk film och stöd till biografer visar sådan film. som Huvudsyftet är att stärka och stimulera den europeiska distributiobiofilmer, video och TV-program i Europa. Man vill också nen av

uppmuntra tillkomsten nätverk mellan distributörer och biografágare

av i unionen, och stödja Europas språkliga mångfald genom stöd till översättning, textning och versionering. EU:s mål är också att underlätta för oberoende producenter och distributörer att komma ut på världs-

marknaden.

88 Distribution och visning bakgrund - SOU 1998: 142

Under år 1997 har EU-kommissionen på under två år infört prov ett automatiskt stöd till distributörer. Stödet baseras på antalet sålda biobiljetter för europeiska, icke-nationella filmer.

Via biografnätverket Europa Cinemas stöd till ensalongsbioges grafer har årsrepertoar till 45 som en som mer än procent innehåller

europeisk film och en flersalongsbiograf visar än 35

som mer procent europeisk film kan få ett stöd med till 30 000 ECU

upp ca 260 000

kronor. Från Sverige deltar Bio Capitol och Hagabion i Göteborg,

Kino och Södran i Lund, Spegeln i Malmö, Roxy i Örebro, Sture, Fågel

Blå, Zita och Kvartersbion i Stockholm.

Euro Kids Network ett särskilt stöd på till 12 000 ECU

ger upp ca

105 000 kronor för visningar europeisk film

av för barn och ungdom.

4.4 Distribution

Distributören finns i kedjan mellan producent och biograf två även om av de svenska distributörema, SF och Sandrews, också inom sina bolag har såväl produktion biografer. som Film är en såväl ekonomisk konstnärlig riskbransch. Det gäller som alla led i produktionen också distributionen. Distributören ställ- - tar

ning till ett filmförslag redan före produktion och beslutar sig eventuellt

för att åta sig distributionen. Producenten och distributören har alltså

kontakt redan i planeringsskedet, och sedan under hela produktionstiden. Distributören gör bedömning hur filmen bör lanseras, står en av

för framtagning kopior och för marknadsföringen.

av Det är också distributören har kontakten med biograferna för som

placering, sättning filmen.

av Även distributören om bestämmer lanseringen film när den av en redan är färdig är det svårt att avgöra den kommer gå hem pubom att likt eller inte. År 1997 hade 201 filmer premiär i Sverige. Det innebär fyra-fem filmpremiärer varje helg där filmerna konkurrerar med varandra. Med tanke på att det i hög grad är den första helgens publik-

tillströmning som avgör films framtida öde på biografen blir lanse-

en ringen avgörande. Filmerna måste överrösta varandra och andra eventuella inför premiärhelgen. Det driver kostnaderna för evenemang upp

marknadsföring, och gör det svårare för den film inte har starka

som finansiärer bakom sig, eller stöd framgångar på andra marknader. av Inom branschen att endast mellan 10 och 20 premiärmenar man av filmema ett nonnalt år överskott på biografvisningen. genererar ett Å andra sidan gäller detta fenomen också alla led i branschen och är

densamma över hela världen. De filmer överskott måste täcka som ger eventuella underskott från andra filmer.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 89 -

Det kan de å andra sidan mycket väl göra. År 1998 redovisar t.ex. Fox Film att endast 2 17 filmer den senaste 18-månaders perioden av gått med överskott. Å andra sidan är de två filmerna Titanic, som en av t.0.m. augusti 1998 spelat in närmare 171 miljoner kronor på svenska biografer. Den är visserligen exceptionell publiksuccé, och andra en sidan myntet är förstås att misslyckanden också kan komma i rad. av Men också den utomordentligt lönsamma amerikanska filmindustrin bygger på erfarenheten att endast 2 av 20 filmer är lönsamma.

År 1997 15 18 medlemmar i Sveriges Filmuthyrareförening

var av verksamma på den svenska marknaden. Därutöver står Filminstitutet

för viss distribution kvalitetsfilm tre filmer år 1997. Fem

en av amerikanska distributionsbolag har valt att etablera sig på den svenska marknaden. Buena Vista, inom Disneykoncemen, och Columbia, har med framgång också distribuerat filmer från oberoende bolag, och också enstaka svenska filmer. Buena Vistas ambition är t.ex. att distribuera till två svenska filmer år. Men i övrigt distribuerar en per bolagen huvudsakligen amerikanska filmer. De amerikanska bolagen väljer att finnas på de lokala marknaderna för att bättre kunna anpassa lansering och filmval efter den nationella publiken. Samtidigt finns en tydlig styrning från de amerikanska producenterna när det gäller målgrupper och marknadsföring. Tillsammans hade de amerikanska bolagen 93 filmer i distribution under år 1997. Av de svenska distributörerna har SF och Sandrews den längsta traditionen. De är integrerade bolag både omfattar produktion och som distribution också har den sista länken i kedjan; biograferna. men som Historiskt har dessa två bolag både dominerat distributionen av film i Sverige, och biografsidan. Det mönstret börjar brytas inte minst beroende på de amerikanska bolagens etablering i Sverige. Men inhemska konkurrenter växer sig också starkare. SF distribuerade 28 filmer år 1997, vilket gjorde dem till den största på marknaden räknat i antal filmer. Elva filmerna svenska. Sandrews distribueav var rade 18 filmer fyra svenska. Snabbväxaren på distributionsmarknaden är Kinnevikägda Sonet med 14 filmer år 1997, fem svenska. varav Företaget har uttalad ambition att satsa på distribution av svensk en film, och att bryta den tidigare dominansen för SF och Sandrews.

Folkets Bio distribuerade 19 filmer, en svensk långfilmsdoku-

varav mentär. I övrigt domineras deras utbud såväl europeisk som utomav europeisk kvalitetsfilm. Detsamma gäller Triangelfilm, distribuesom rade 19 filmer, liksom Polfilm med tre filmer, och Novemberfilm med två filmer. MovieMakers distribuerade en svensk långfilm. Nu är det inte antalet distribuerade filmer avgör företagets som styrka på marknaden. Det är framgången för de filmer som distribueras. Därför skiftar distributörens ställning på marknaden väldigt. Ingen dist-

90 Distribution och visning bakgrund

- SOU 1998: 142

ributör är större än sin senaste film. År 1998 är Fox Film på störst marknaden, eftersom det är det bolaget har Titanic. Ett år som annat kan de mycket små; Sonet distribuerar för närvarande vara t.ex.

Fucking Åmål". SF och Sandrews

är de bolag som dominerat över

aren.

Tabell 4.16 Marknadsandelar distributörer kalenderåret 1997

Källa: Biografágamas Kontrollbyrå.

Distributören hyra för filmen hos biografágaren. tar ut en Det vanliga är att filmhyran utgör 45 procent biljettintäktema av efter moms och avgift till Filminstitutet. För mindre biografer, där biljettintäktema inte förväntas bli så distributören stora, tar ut en

garantifilmhyra på 650 kronor. Det är också biografen står för

som fraktkostnaden. Denna kostnad, garantifilmhyra plus fraktkostnad, är mycket betungande för den lilla biografen måste få minst som 30 besökare innan enbart den kostnaden är täckt. Totalt fick distributörerna omkring 350 miljoner kronor i filmhyror under år 1997. Distributören skall täcka alla kostnader för marknadsföring och för

filmkopioma via filmhyran. De skall också ersätta filmägaren för

filmen. 10-15 procent biobiljett beräknas återgå till producenten. av en

Marknadsföringen av en film har blivit allt dyrare. Den mest effektiva marknadsföringen är via TV-reklam, sedan den korn har också

men kostnaderna drivits i höjden; till 100-procentig ökning upp en menar

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 91 -

företrädare för distributörerna. Genom TV4:s monopol på reklam i rikstäckande TV hålls priserna på hög nivå den högsta i Europa. en - Samtidigt kommer antagligen bilden att förändras genom de nya digitalkanalema. Men TV-reklamen får ytterligare en effekt den driver antalet kopior och förkortar filmemas visningstid. Genom att upp reklamen når hela landet kommer också efterfrågan från biografer i en hela landet. Det gör att antalet kopior attraktiv film stigit snabbt per vilket ökar kostnaderna samtidigt en bredare spridning av men ger premiärfilmer. Marknadsföringen nonnalfilm uppgår till ca av en 1 miljon kronor, medan breda amerikanska publikñlmer marknadsförs för betydligt större summor.

4.4.1 Distribution av film i Norge

Norska Filminstitutet distribuerar video till skolor, högskolor, universitet, bibliotek och andra institutioner i Norge och i liten utsträckning också till hemmarknaden. Filminstitutet har nära 2 500 titlar i distribution, och köper årligen in cirka 120 filmer. Inköpen gäller alla sornya ters film med tyngdpunkt på barnfilm och undervisningsfilm. men en Men köper också in konstnärlig kortfilm, både inhemsk, och från man utlandet. En stor del undervisningsfilmema importeras från övriga av Norden, Kanada, USA och Frankrike. De senaste åren har man prioriterat norsk och utländsk spelfilm, eftersom spelfilm med rättigheter att använda i undervisningen är efterfrågad av institutionerna. Institutet har både utlåning och försäljning filmerna. Den samlaav de utlåningen år 1997 36 123 vilket ganska kraftig minskning var är en från 49 742 år 1993. Å andra sidan ökar försäljningen från 7 530 år 1993 till 14 268 år 1997. Filminstitutet hyr också ut 16 mm-film även om efterfrågan på denna minskat sedan video blev allmänt accepterad i mitten av 1980talet. Därför utgör 16 mm-filmen i dag bara en liten del av utlåningen, även också fortsättningsvis köper in del sådan film. om man en

av program ingår inte.

Källa: Norsk Filminstitutt.

Fram till år 1997 har distributionen varit inriktad på institutionsmarknaden och då särskilt skolor och bibliotek. Men under år 1997 öppnade man sig mot marknader. Bland annat lanserade åtta nya man norska kortfilmer för hemvideomarknaden i samarbete med Warner Home Video. Filminstitutet marknadsför sitt utbud katalog utges genom en som vartannat år, men kan i särskilda fall också göra specialriktade mark-

nadsföringsåtgärder.

Det norska biografsystemet har dock på många helt unik sätt en konstruktion. Redan år 1913 antog Norge en s.k. kinolov, lag offentlig en om

förevisning av kinematografbilder. I den lagen infördes, dels en statlig

filmcensur, dels kommunal koncession för biografer. Lagen öppen nade också för att kommunerna själva kunde välja att driva biograferna. Och det blev också den vanligaste lösningen. Lagen innebar starten på en omfattande kommunalisering av de norska biograferna, i stort som sett fullbordades i mitten 1920-talet med inrättandet Oslo komav av munale kinematografer. I dag finns endast tre kommuner med privata biografer i Norge. Därmed skapades för västvärlden unik situation, först en som beskrevs de amerikanska filmbolagen början till införandet av som av socialismen även om det byggde på moralism och viktoriansk - mer puritanism. De amerikanska filmbolagen hotade att bojkotta Norge för att inte stödja dessa norska bolj seviker. Den inhemska kritiken, har varit uthållig, handlar att som mer om man genom att kommunalisera biograferna snöpte ett viktigt led i av filmens finansiering. Det fanns nämligen inget krav på att kommuner-

nas förtjänster från biografen skulle återföras till filmen, och användas till filmproduktion.

Distribution och visning bakgrund 93 -

Biografdriften blev i stället ekonomisk mjölkkossa för kommuen Kommunerna använde biointäktema till att bygga badhus, elnerna. verk, idrottsanläggningar och sjukhus. Några kommuner valde visserliockså att utnyttja biografpengama till andra kulturområden. Så är gen

t.ex. både Vigelandsparken och Munchmuseet i Oslo byggt för bio-

pengar. Men den norska filmbranschen menade att kommunerna, som tar in

67-75 spelintäktema film, borde återföra medel till

procent av av en produktionen. I annat fall bröts finansieringskedjan. Detta ledde till en livlig kulturpolitisk diskussion, och utmynnade i att de norska kommunerna också filmpolitiskt för kontinuerlig produktion av norsk tog ett ansvar en kvalitetsñlm. Redan på 1920-talet började distributionssällskapet

Kommunenes Filmcentral att producera enstaka filmer, och år 1932

bildades så Norsk Film A/S, också byggde den första norska som filmstudion på Jar utanför Oslo. Därmed återgick del intäkterna en av

till filmproduktionen. Efter kriget tog staten över huvudansvaret för den

norska filmproduktionen. Därmed trappades kommunernas engage-

i filmproduktionen ned. mang År 1969 avskaffade Stortinget lyxskatten på biobiljetter. Som kompensation upprättade kommunerna Norsk kino- filmfond som baseog på avgift 2,6 procent bruttointäkten på biograferna. Denna ras en om av

fond finansierar del filmpolitiska uppgifter t.ex. festivaler, lan-

en som

sering norska filmer, upprustningsstöd för biografer m.m. Sådant

av i Sverige täcks filmavtalet. som av Norge har sina biografer hög biograftäthet, 395 dukar. genom en Det är dock inte alls lika många Sveriges drygt l 100. Det som

kommunala ansvaret innebär dock att biograferna har en tryggad eko-

nomi, biljettprisema hållits och utomordentligt bred och att nere, en kvalitativt hög filmrepertoar. Kommunerna värnar om biograferna som

kommunala kulturella mötesplatser. I Norge ligger biografbesöken på

2,6 besök invånare jämfört med Sveriges 1,7.

per

4.4.2 Distribution av film i Danmark

Statens Filmcentral bildades redan år 1939, och är därmed tillsammans med National Filmboard i Kanada världens äldsta institution som både producerar och distribuerar kort- och dokumentärfilm. I dag ingår Filmcentralen avdelning, Kort- Dokumentarfilm, inom som en og danska Filminstitutet.

94 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142

-

Avdelningen har 2 000 filmtitlar från hela världen alla slag, från av bröderna Lumiéres första försök med rörliga bilder för hundra år sedan, till de nyaste datoranimationema. Kort- og Dokumentärfilm producerar och distribuerar film på video, 16 mm och 35 En del filmer visas på TV, andra på biografer, mm. men de flesta hyrs av skolor och föreningar. Allt fler privatpersoner kan också få del utbudet biblioteken. De flesta bibliotek i Danav genom mark har ställ med institutets video, och katalog över hela utbudet. Privatpersoner kan därmed beställa filmer genom biblioteken eller direkt via Filmhuset i Århus. En programredaktion på för produktion och tre personer ansvarar inköp av film. En dem har särskilt för bamfilm. Men avdelav ansvar ningen lämnar inte filmerna när de är klara, utan också för att ansvarar de når sin publik, oavsett om filmen är bred eller smal. Avdelningen ut kataloger över sitt utbud, ger man arrangerar premiärer, festivaler, filmdagar, föredrag. Genom filmdagar, kurser och seminarier för lärare, bibliotekarier och filmintresserade ökar man intresset för filmen. Tidigare har institutioner haft fasta abonnemang på filmer från Filmcentralen. Från år 1997 har infört ett systern där betalar man man direkt för de filmer hyr. Hyrkostnaden är 25 kronor film. man per Danska institutioner kan i dag köpa alla titlar är överspelade på som video, och de kostar då 125 danska kronor plus frakt och moms. Filmerna och video får inte kopieras eller utnyttjas kommersiellt. Man får inte ta entré vid visningar där man använder institutets filmer eller videor. Privatpersoner har också tillgång till biblioteket 2 000 titlar på om video eller 16 mm. De går att låna via biblioteken eller Filminstitutets

bokning i Köpenhamn eller Århus. I de flesta kommuner kan låna

man gratis via biblioteket, som ofta har ett urval av filmerna för utlåning direkt. Men biblioteken förmedlar också lån via institutets katalog. Priset för privatpersoner som vill hyra direkt av institutet är 30 kronor per film plus För mellan 60 och 100 kronor säljer också institutet moms. flera sina titlar, antingen bokhandeln eller direkt från Filmav genom husen i Köpenhamn och Århus.

4.5 Video

Film på video blev ett begrepp i början 1980-talet, och ökade snabbt, av för att i slutet decenniet ha befäst sin ställning central distribuav som tionsfonn för film.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 95 -

Vid årsskiftet 1997/98 hade 81 procent av de svenska hushållen tillgång till videobandspelare. Från början det utlåningen av videokasvar setter dominerade. Uthymingen videokassetter nådde sin kulsom av men år 1988, och sedan dess har den stadigt gått tillbaka, även om man såg en viss uppgång från år 1995. Däremot har köpvideomarknaden ökat, och är i dag större än hyrmarknaden. För köpvideo dominerar barnñlmen. År 1993 utgjorde premiärema på köpvideomarknaden 46 procent.

Tabell 4.18 Omsättningen på videogrammarknaden Sveriges Video-

distributörers Förenings medlemmar 1986-1996 fakturerade belopp i

grossistledet exkl. moms och eventuell avgift till Filminstitutet

Ersätt

Källa: Sveriges Videodistributörers förening.

Det är svårt att få bestämd uppfattning av hur stor marknaden för en hyr- och köpvideo egentligen är, eftersom ingen samlar in sådan statistik, eller önskar detta. Däremot kan man få en uppfattning genom att utgå från omsättningen hos leverantörerna. Sedan finns det ett mörkertal för porrfilmen. Bedömningarna denna sektors omfattning skiftar av på ett anmärkningsvärt sätt, från 2 procent till 20 procent, Vilket möjligen antyder att denna sektor av rent fiskala skäl borde ägnas

96 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142 -

uppmärksamhet, eftersom flera dessa videodistributioner inte lever av upp till filmavtalet, och alltså inte betalar avgift till Filminstitutet. Där finns också en ny konkurrens från kabel-TV. Elva videogrossister år 1997 anslutna till Sveriges Videodistrivar butörers Förening. Dessa medlemmar för huvuddelen omsättsvarar av ningen i branschen. Deras totala omsättning år 1997 691 miljoner var kronor. Av det svarade hyivideon för 325 miljoner kronor och köpvideon för 366 miljoner kronor. Utifrån detta kan dock beräkna man omsättningen i konsumentledet. Branschen räknar med faktorn 2,1-2,2 för hyivideo, och får då omsättning mellan 650 och 700 miljoner en kronor. Motsvarande faktor för köpvideo är något lägre, 1,85, varför omsättningen där beräknas bli cirka 370 miljoner kronor. Den totala omsättningen blir därför minst ca 1,1 miljarder kronor, sannolikt men minst 20 procent högre. Det innebär att videomarknaden omsätter större belopp än vad biografmarknaden gör. Video har 25 procents moms i konsumentledet vilket alltså staten momsintäkter på minst ger 275 miljoner kronor. En 6-procentig branschen önskar, moms, som skulle bara cirka 65 miljoner kronor. ge Videon är därmed betydelsefull för människors möjligheter att se film. Den ger helt andra möjligheter att nå ut brett än vad biografvisningen gör. Att lansera film på video är också jämförelsevis billigt, en cirkaa 200 000 lcronor, och videokopia kostar bara cirka 25 kronor en att producera. En uppskattning från videohandeln visar att antalet uthymingsställen för video är mellan 1 800 och 2000. Totalt finns cirka 800 bensinstationer, cirka 600 andra servicebutiker med video-

uthyming, och 400 fackhandlare. Dessutom har allt fler folkbibliotek avdelningar med utlåning av videokassetter.

I det nuvarande avtalet, videobranschen sagt fr.o.m. den 1 som upp januari 1999, skall branschen betala avgift till Filminstitutet på en 32,50 kronor för varje uthymingskassett med långfilm, 18,00 kronor för kortfilm och 2,50 kronor för varje köpvideokassett. För år 1997 betalades enligt avtalet avgifter motsvarande 29,5 miljoner kronor. Hyivideolångfilm svarade för 76,4 procent avgiften, och köpvideon av för 23,6 procent.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 97 -

Tabell 4.19 Antal avgiftspliktiga videokasetter redovisade till Filminstitutet 1990-1997

Källa: Fihninstitutet.

Den avgift videobranschen betalar in till Filminstitutet har minskat genom åren, dels genom att omsättningen minskat, dels genom att avgiften sänkts. År 1988-1989 höjdes avgiften till 60 kronor kassett per och den omfattade all video, också utbildningsñlmer och TVproduktioner. Då levererade branschen in mellan 65 och 70 miljoner kronor till Filminstitutet. Från år 1990 betalar branschen enbart avgift på filmer som haft biografpremiär dock inte nödvändigtvis i Sverige, utan också i ursprungslandet. Avgiften sänktes också och var under perioden 1990-1993 40 kronor. Från år 1993 blev den 32,50 kronor per hyrvideo och sänktes från 5 kronor till köpvideo. År 1990- 2,50 per 1993 var intäkten i avtalet från videobranschen 35-40 miljoner kronor per år, och år 1997 var den nere i 29,5 miljoner kronor. Eftersom köpdelen vuxit hade det varit förmånligt att behålla mer 5 kronor i avgift på sådana kassetter. Branschens företrädare ser ett alternativ att, precis som med biografavgiften, låta videoavgiften följa utvecklingen i branschen genom en procentavgift på omsättningen.

4.5. 1 Videokonsumentema

Uthyrningssiffroma på video sjönk kraftigt från toppåret 1988, där 1,2 miljoner utlån gjordes. Den största hyr film är ungdomar mellan 15-24 år. År gruppen som 1988 hyrde närmare 80 procent alla i den videofilm ofta. År av gruppen 1994 hade andelen sjunkit till strax under 50 procent. Den största nedgången ligger mellan 1988 och 1991, därefter är minskningen inte lika

4 18-5995

98 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142

-

kraftig. Den största nedgången på biografsidan ligger däremot mellan åren 1991 och 1994. Det är alltså inte längre video är hotet mot biografen, utan i som stället är det sannolikt etablerandet av allt fler filmkanaler på TV som tar publik från såväl biografen videomarknaden. År 1994 tittade - som 10 procent av ungdomarna mellan 15 och 24 år dagligen på någon filmkanal. Motsvarande siffror för biograffilm 2 procent, för hyrvar videofilm 8 procent och för köpvideofilm 3 procent. Det är alltså filmkanalema som drar störst filmpublik bland ungdomar en genom-

snittlig dags Och det är där videobranschen har sin största och växande

konkurrens.

4.6 Stöd till

import och lansering av

kvalitetsfilm

För att bredda utbudet kvalitetsfilm på svenska biografer fördelar av Filminstitutet stöd till distributörer som importerar eller lanserar kvalitetsfilm. Stödet syftar till att ge filmdistributörema ökade möjligheter att importera och lansera kvalitetsfilm som i kommersiellt hänseende bedöms sakna ekonomisk bärkraft, samt att genom särskilda lanseringsåtgärder öka antalet visningar av kvalitetsfilm på biograf. Ansökningar som berör import och lansering av bam- och ungdomsfilm prioriteras. Stöd ges till aktuell importerad biograffilm på 35 mm. Stöd till långfilm uppgår till maximalt 100 000 kronor titel. Stöd till kortfilm per uppgår till maximalt 50 000 kronor per titel. Stöd utgår till film av renodlad instruktions- och/eller undervisningskaraktär. Till ansökan

skall bifogas utförlig presentation filmen, lanseringsplan och

en av en en 35 mm-kopia eller VHS-kopia av filmen för kvalitetsbedömning. Distributören förbinder sig att sätta filmen i distribution inom ett år från det datum då stödmedel utbetalats, i annat fall ska stödmedlen återbetalas till Filminstitutet. Filmer som erhållit stöd till import och

lansering får visas i TV tidigast tolv månader efter biografpremiären

och/eller lanseras på video tidigast sex månader efter biografpremiären. Verksamhetsåret 1997 fördelades totalt 3 550 000 kronor.

5 Vem går på bio, Arbetsrapport 56 1996 Institutionen för journalistik och nr masskommunikation vid Göteborgs universitet.

SOU 1998: 142 Distribution och visning bakgrund 99 -

4.7 Stöd till utgivning och lansering av värdefull film på video

För att bidra till ett rikt och varierat utbud av film på video fördelas stöd till distribution kvalitetsfilm på video och till marknadsföring av av dessa filmer. Stödet hyrvideo, samt videogram avsedda för försäljning och avser utlåning. Medlen får användas för framtagning av kassetter, distribution och information för att öka intresset för kvalitetsfilm. Barn- och ungdomsfilmer, nordiska produktioner och filmer från underrepresenterade filmländer prioriteras. Filminstitutet stödjer såväl klassiker som nyare filmer. Vid bedömningen fästs uppmärksamhet vid filmernas historiska,

kulturella och konstnärliga kvalitéer. Filmerna väljs med tanke på fler

målgrupper än de vanligen hyr film i dag. som Det faktum att en film får stöd från Filminstitutet medför också att filmerna lanseras och marknadsförs inte enbart respektive genom bolags försorg, utan även genom olika informationsinsatser från Filminstitutets sida. Lanseringens syfte är att fler människor skall få tillgång till fler filmer, samt att kvalitetsfilmen får bredare publik som får en hjälp och vägledning att hitta i utbudet. En förutsättning för utbetalning av beviljat stöd är, att filmen är granskad och godkänd Statens biografbyrå, men stödet kan sökas av innan filmen hunnit bli granskad. De titlar får stöd skall göras som attraktiva för detaljisten och konsumenten genom exempelvis: Detaljistrabatter, Konsumentrabatter eller Extra lansering. genom Filminstitutet delar in filmerna i tre kategorier:

Kvalitetsfilmer utan kommersiella chanser

Detta stöd kan beviljas till hyr- och säljvideo för distribution och marknadsföring upp till 50 procent av redovisade kostnader. Stödet utbetalas i efterhand mot redovisning. För att få stöd ska filmen lanseras på minst 200 uthymingsställen.

Kvalitetsfilm med lönsamhetsproblem

Stödet i denna kategori uppgår till 200 kronor distribuerad per filmkopia för hyrmarknaden. Ett krav är att priset till detaljist får överstiga 295 kronor. Även ett stöd till marknadsföring kan beviljas. Stödet utbetalas i efterhand mot redovisning.

Kvalitetsfilm med kommersiella chanser

Detta stöd till hyr- och säljvideo beviljas endast till marknadsföring kan genomföras antingen på distributörens eller Filmsom institutets eget initiativ.

100 Distribution och visning bakgrund SOU 1998: 142

-

När filmen fått stöd kan symbolen Sevärd film tryckas på framoch baksidan av kassettomslaget, samt finnas i all reklam annan som produceras för filmens lansering.

8 Internationell

lansering

Filminstitutet samordnar svenskt deltagande vid internationella filmfestivaler. Genomgående kan säga att svensk film är efterfrågad man vid festivaler och ofta också vinner priser där. Inte minst svensk kortoch dokumentärfilm är mycket framgångsrik i festivalsammanhang. Syftet med Filminstitutets utlandsarbete är inte att sälja film långfilm säljer man inte alls längre, det ligger på producentema- utan att sprida svensk film och svensk filmkultur i hela världen. Filminstitutet tar däremot kostnader för översättning och textning av filmer för festivaldeltagande. Och bidrag till filmarnas resor dit. Filmger institutet har sedan år 1994 särskild tjänst säljer kort- och en som dokumentärfilm, och mellan 60 och 100 sådana kontrakt brukar slutas varje år. Filminstitutet genomför också filmveckor med aktuell svensk film och tar fram informationsmaterial för den utländska marknaden.

5 Film i hela landet

- förslag

Sammanfattning Distributionen nyckelfråga för svensk film och för kvalitetsär en filmen. Denna del får därför den kraftigaste ökningen av resurser. Medlen fördelas på sju stöd: Ett biografstöd ger Stimulansbidrag till biografágare som visar film från EU-området, samt till upprustning och till ett aktivt publikarbete. För att stödja en bred spridning kvalitetsvideo över hela landet införs ett särskilt stöd som också omfattar import och lansering kvalitetsfilm på video. Ett utökat av stöd går till film i skolan och en satsning på AV-centralema som lånecentraler. De regionala resurscentra kvarstår, och tre regioner utpekas som produktionscentra. Stöd till visningsorganisationer garanterar fortsatt satsning på kvalitetsfilm i hela landet, och till sist föreslår jag fortsatt aktivt deltagande i internationellt samarbete och en ökning av stöden till internationell lansering av svensk film. Jag föreslår totalt 133 miljoner kronor till stöd för distribution och visning i hela landet för video, svensk film, och för kvalitetsfilm.

5.1 Lanseringsstöd

Lanseringssatsningen bestäms i dag av distributörerna; och när en stor del de svenska filmerna endast går ut i handfull kopior betyder av en detta att filmerna endast i fem-sex städer får fördel av premiärveckans mediauppmärksamhet. Film är färskvara. Om inte denna färskvara kommer snabbt, blir den obönhörligt undanträngd av andra filmer. Att snabbt hitta till svensk och utländsk kvalitetsfilm är därför nödvändigt. Det kan ske på flera sätt: genom att se till att filmerna kommer ut snabbt, och i tillräckligt många kopior så att de kan användas under den positiva media-

102 Film i hela landet -förslag

skugga som premiäruppmärksamheten och att svensk film ger, genom och kvalitetsfilm görs ekonomiskt attraktiva. Ett särskilt lanseringsstöd måste skapas. Lanseringsstöd har bl.a. prövats i Danmark. Ett lanseringsavtal skrivs där med distributören när

finansieringen är klar, men stödets storlek bestäms först när filmen är

klar, men före premiären. Detta innebär självfallet en kvalitetsgallring; somliga filmer bedöms då ägnade till en omfattande marlmadsföring, somliga är, av kvalitetsskäl eller andra skäl, berättigade till ett mindre stöd. Fördelarna är dock flera. Man kan göra selektiva analyser beroende på filmens karaktär: vilken typ av målgrupp, vilka instrument, vilka media. Lanseringen blir riktad, inte gjord efter en mall. Det är också viktigt att de slutliga bedömningama av karaktär och omfattning av lansering och

marknadsföring görs när filmen föreligger i råklippt version. Det är

trots allt endast då filmen slutgiltigt kan bedömas. Stödet bör vara kopplat till distributörens insats, men inte nödvändigtvis på en 50/50-bas. Om varje svensk film ges i medeltal 500 000 kronor i lanseringsstöd skulle detta innebära satsning på totalt en 10 miljoner kronor. De parallellkopior som i dag görs är, till nästan 100 procent, kopior på mycket populära och kommersiellt framgångsrika filmer, särskilt amerikanska. Filminstitutets undersökning ger belägg för detta. Däremot är svenska filmer sparsamt foreträdda, i varje fall sådana som når en publik mindre än 400 000. Stödet har kritiserats. Men man bör, som sagts i det föregående, definiera vad detta stöd är i dag, och vad det inte ar. Stödet är ett ekonomiskt stöd till de små "gröna biograferna. Däremot inte stöd till svensk film, eller till kvalitetsfilm. Det är uppenbart att vissa populära filmer bör nå de små biograferna snabbt, både för biografernas skull, och för allmänhetens. Biopubliken utanför storstadsregionerna har också rätt att snabbt se bra, populär och aktuell film. Därför bör detta stöd behållas i nuvarande omfattning. Men parallellstödet måste utvidgas att också gälla ny svensk film, och ickesvensk kvalitetsfilm. Om en direkt bindande koppling till förhandsstödet bör ske när det gäller svensk film är tveksamt. Distributören har i princip ingen koppling till en films finansiering. Ingår kravet på ett visst antal kopior i förhandsstödet riskerar man att distributören stryker den kostnaden helt. Det är en kostnadsövervältrning, eller, om man formulerar det positivt, ett stöd till distributören. Filmen måste ha distributionsintyg innan produktionsbeslut tas, enligt nuvarande regler; jag finner detta i stort sett rimligt. Enklast, och minst byråkratiskt, kan problemet lösas att beslut antal kopior tas sedan genom om distributören gjort sin bedömning, och stödet med lika kan då ges en

Film ihela landet -förslag 103

stor summa, eller ett lika stort antal kopior. Man får då en fruktbar syntes av en ren marknadsbedömning, kompletterad med en kulturpolitisk. Påpekas bör, att kostnaden för parallellkopior sjunkit kraftigt de senaste åren tack vare den tekniska utvecklingen. En svensk film som finansierats i huvudsak av förhandsstöd bör lanseras med minst 15 kopior. Totalt bör lanserings- och parallellkopiesatsningen betyda en betydande förstärkning marknadsföringen av svensk film. I helhetsbilden av ingår dessutom de insatser som görs av de regionala centra som ges ökade på detta marknadsföringsområde. Visningsorganisatioresurser typ FolketsHus Rörelsen eller Folkets Bio, kompletterar detta nema, av stöd genom insatser, jag återkommer till. nya som

l l Förslag

. Mitt förslag är, att till detta lanseringsstöd, och till det utvidgade stödet till parallellkopior, anslås 14 miljoner kronor.

5.2 Bio

grafstöd

Till Filmutredningens viktigaste uppgifter hör, enligt direktiven, att

finna lösningar på den svenska filmens, och den utländska kvalitetsfilmens, problem att finna distributionsvägar. Dit hör, som förut sagts, bl.a. att minska den ojämlika konkurrenssituationen med amerikansk film. Till uppgiften hör också att stärka de svenska biograferna i deras allt mer konkurrensutsatta situation, och dessutom att särskilt bidra till de gröna biografemas ekonomiska överlevnad. Ett system på gång stöder svensk och utländsk kvalisom samma tetsfilm, och biograferna ekonomiskt stöd, är alltså nödvändigt att ger utforma. Sveriges filmpolitiska situation kan dock inte bara ses ur snävt nationell synvinkel. Efter Sveriges inträde i EU är det viktigt att formulera svensk filmpolitik också i ett europeiskt kulturpolitiskt en ny sammanhang.

104 Film i hela landet -förslag

5.2.1 EU och

filmpolitiken

Inledningen till EU:s arbete med den europeiska audiovisuella industrin, i mitten 1980-talet, präglades starkt den dåvarande franska av av kulturministern Jacques Lang, uppmanade medlemsländerna att som motverka amerikaniseringen av Europas TV-skännar och biodukar. Efter samråd med film- och TV-industrin i medlemsländerna startades kommissionens första MEDIA-program år 1988, kom inte men igång på allvar förrän i början 1990-talet. Antalet växte av program snabbt, och var uppe i 19 delar år 1993. När MEDIA II-programmet startade den 1 januari 1996 minskades antalet radikalt, och är program nu tre, men med en betydligt större budget. De tre är Distribution, Utveckling och Utbildning. Budgeten för MEDIA är cirka 60 miljo-

ner ECU en halv miljard kronor.

Huvudsyftet med MEDIA-programmet är att höja den europeiska mediaindustrins konkurrenskraft, öka den europeiska filmens marknadsandelar i Europa främst distributionsstöd och att höja den genom europeiska audiovisuella industrins kunskaps- och kompetensnivå genom målinriktade utbildningssatsningar. I mitten av 1990-talet började EU också argumentera för en stärkt audiovisuell politik utifrån ett tillväxt- och sysselsättningsperspektiv. I kommissionens vitbok tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning om från år 1993 identifieras just den audiovisuella sektorn bland de sektorer som har högst potential för tillväxt och sysselsättning. År 1994 lade kommissionen fram grönbok strategi för en om en en audiovisuell politik i unionen. I grönboken konstaterade kommissionen att filmer och TV-program inte är vilka produkter helst. De är som verktyg för europeisk kultur, de är levande dokument för varje lands identitet och traditioner. Slutsatsen i grönboken att EU bör skapa var,

en konkurrenskraftig europeisk audiovisuell industri både genom lag-

stiftning och stöd. Det finns alltså både en kulturpolitisk, en sysselsättningspolitisk och

en industripolitisk ambition i EU:s arbete med dessa frågor. Den kultur-

politiska syftar främst till att minska USA:s dominans över det europeiska biograf- och TV-utbudet. Handeln mellan USA och EU-länderna uppvisar en väldig obalans när det gäller film, TV och video. Handelsunderskottet mellan Europa och USA beräknades till 1200 MECU år 1992. USA-filmens genomsnittliga marknadsandel i Europa ligger på närmare 80 procent, medan icke-amerikanska filmer på amerikanska biografer är mindre än 2 procent. Media II-programmet löper ut den 31 december 2000 och diskussioner pågår om hur fortsättningen skall se ut. Artikel 128 i Maastrichtfördraget från år 1992 behandlar kulturen.

Film i hela landet -förslag 105

Där står att EU:s insatser inom kulturområdet skall bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för dessas nationella och regionala mångfald, och samtidigt framhäva det gemensamma kulturarvet. Gemenskapens insatser skall främja samarbetet mellan medlemsstaterna också med tredje land. men Hela kulturartikeln bygger på den s.k. susidiaritetsprincipen, dvs. länderna skall i första hand själva fatta sina beslut på området. Endast de inte kan uppnå syftet nationella beslut får EU in om genom egna med åtgärder. Om rådet beslutar stimulansåtgärder får dessa dock om inte omfatta harmonisering medlemsstaternas lagar och författen av ningar. Beslut inom kulturornrådet skall ske enhälligt. Paragraf 4 i kulturartikeln säger att unionen skall ta hänsyn till kulturaspekter när den fattar beslut inom andra områden inom fördraget. Det kan gälla regionalstöd, utbildning eller t.ex. mervärdesskatten. Finns viktiga kulturpolitiska skäl för ett lands agerande skall EU ta hänsyn till det. EG-domstolen har också behandlat frågan hur unionen skall se på kulturfrågoma. Vid ett tillfälle Groener-målet uttalade domstolen att det inte strider mot bestämmelserna i fördraget att föra en politik som syftar till att bevara och främja språket i en medlemsstat. Biografnätverket Europa Cinemas ekonomiskt stöd till biografer ger har minst 45 procent europeisk film på sin årsrepertoar 35 procent som för biografer med flera salonger. I nätverkssamarbetet deltar 251 europeiska biografer 1996. Dessutom finns ett särskilt nätverk för visning barn- och ungdomsfilm; Euro Kids Network. av En del distributionsstödet är automatiskt, och stöd biljett av ger per till distributörer andra europeiska länders filmer. Det finns även ett av selektivt distributionsstöd. Distribution av dansk film i Sverige ger därmed stöd än distribution fransk film. En film räknas som mer av en

nationell i det land har bidragit med den största andelen produk-

som tionsmedel. Stödet skall återinvesteras i icke-nationell film. De små länderna, bl.a. Sverige, verkar ha gynnats stödet överlag fått av som positiva reaktioner. Kommissionen har uttalat sig för utbyggnad det automatiska en av stödet eftersom det spela en nyckelroll i EU:s stödpolicy. Komanses missionen vill utveckla det till att också gälla video och TV-program. Man kan alltså sammanfatta, att det ur EU:s synpunkt finns en uttalat kulturpolitisk målsättning för stöd till den europeiska och nationella filmen.

106 Film i hela landet -förslag

5.2.2 GATS och filmen

I de multilaterala handelsförhandlingama i den s.k. Uruguayrundan, vilka avslutades i december 1993, fördes för första gången förhandlingar multilaterala regler för den snabbt växande internationella om handeln med tjänster. De resulterade i det allmänna tjänstehandelsavtalet GATS, vilket trädde i kraft den 1 januari 1995. Själva GATSavtalet innehåller allmänna regler och förpliktelser gäller i princip som all tjänstehandel, inklusive audiovisuella tjänster. De audiovisuella tjänsterna, bl.a. omfattar distribution film som av och TV-program, var på grund av sektorns särart hårt reglerad, nationella subventioner vanligt förekommande etc. och dess nära koppling till kärnan i många länders kulturpolitik föremål för komplicerade förhandlingar under Uruguayrundan. USA drev på för att förmå länderna att göra så långtgående marknadstillträdesåtaganden som möjligt medan i synnerhet EU agerade bromskloss. De audiovisuella tjänsterna kom att bli de sektorer avgjordes först i Uruguayrundans en av som slutskede. Endast tolv länder i slutändan beredda att i GATS göra var åtaganden i fråga audiovisuella tjänster. Genom att göra fem olika om undantag från mest-gynnad-nationsprincipen MGN som enligt - GATS-avtalet i annat fall gäller för samtliga tjänstesektorer- för den audiovisuella sektorn, och över huvud inte inkludera den i sina bindninglistor, lyckades EU, trots hård kritik från i första hand USA, i praktiken helt undanta de audiovisuella tjänsterna från sina GATS-åtaganden. Även dessa MGN-undantag hade dock EU-ländema sinseutan mellan kunna fortsätta behandla varandra fördelaktigt än övriga mer WTO-länder. Detta beror på att EU i GATS betraktas form som en av regional integration enligt dess artikel V, Vilken medger positiv sär-

behandling mellan de länder som ingår i en sådan integration.

Även Sverige under Urguayrundan ännu inte medlem i EU om var valde Sverige att i de flesta sektorer sin åtagandenivå i GATS anpassa till EU:s. Samtidigt Sverige önskade slå vakt möjligheten att som om även fortsättningsvis måna det svenska språkets ställning i den om audiovisuella sektorn fanns planer på svensk sida hos

men även EU

att göra vissa begränsade åtaganden på det audiovisuella området. Dessa skrinlades dock i Uruguayrundans slutskede när EU, efter i första hand franska krav, drog tillbaka sina tilltänkta åtaganden och införde MGN-undantag för den audiovisuella sektorn. nya Slutresultatet för Sveriges del vad gällde audiovisuella tjänster blev att inga åtaganden gjordes samtidigt som Sverige tog tre av EU:s

MGN-undantag på det audiovisuella området. Dessa Sverige och

ger EU möjlighet att positivt särbehandla europeiska länder samt de länder

med vilka Sverige och EU har bilaterala samarbetsavtal på kultur-

Film i hela landet -förslag 107

området. Efter EU-inträdet uppstod diskussion om inte Sve-

rige/Finland/Österrike måste ansluta sig till också EU:s övriga två

MGN-undantag. Bland handelspolitiska skäl har Sverige och annat av Finland motsatt sig att ta dessa två MGN-undantag fullt ut. Denna fråga

är för övrigt för närvarande föremål for diskussion i WTO:s regionala

kommitté har att uttala sig det är GATS-förenlighet att de två som om aktuella MGN-undantagen utsträcks medlemsländer. till EU:s tre nya Sveriges tre ursprungliga MGN-undantag på det audiovisuella området medger att avsteg kan göras från kravet på att tjänsteleverantörer från WTO-länder inte är medlemmar i EU skall behandlas lika. som Undantagen gäller produktion och distribution TV-program och av filmer. Det tredje undantaget medger att ekonomiskt stöd kan ges till filmer och TV-program möter vissa krav på europeiskt ursprung. som Om det svenska filmvisningstödet skulle utgå till europeiska länder dvs. även icke EU-länder eller länder med vilka Sverige har bilaterala samarbetsavtal på kulturorrirådet skulle det falla inom ramen för Sveriges befintliga MGN-undantag och därmed förenligt med vara Sveriges åtaganden i WTO/GATS. Skulle det däremot enbart utgå till filmer svenskt och EU-ursprung skulle det omfattas av GATS artiav kel V och därmed inte ha någon inverkan på Sveriges åtaganden i GATS. När tjänstehandelsförhandlingama inom för GATS 2000 inramen leds kommer den audiovisuella sektorn ånyo att bli föremål för diskussioner handelsliberalisering. USA kommer då säkert att ställa om

krav på att EU inklusive Sverige skall göra åtaganden i GATS även

på det audiovisuella området. Sverige bör också fortsättningsvis slå vakt om kultursektorns särart. Vad gäller de MGN-undantag som Sverige och EU för närvarande har på det audiovisuella området kan det inte uteslutas att krav kommer att ställas på att de skall avskaffas

eller reduceras. Huruvida Sverige och EU kommer att behöva ge efter

för dylika krav blir förhandlingsfråga i GATS 2000. Det är därför av en stor vikt att Sverige med kraft bevakar och driver dessa frågor. Sammanfattningsvis kan dock konstateras, både vad gäller EU och GATS, att inga hinder föreligger för de förslag i fortsättningen som läggs.

5.2.3 Ett nytt biografstöd

Den ojämlika konkurrenssituationen mellan europeisk och amerikansk film återfinns ett återkommande tema i EU:s kulturpolitiska dissom kussioner. Den svenska verkligheten på filmens område är på detta sätt en bekräftelse på problemets relevans.

108 Film i hela landet -förslag

De gröna biograferna har svår ekonomisk situation. Dessa bioen grafer behöver särskilda Stimulansbidrag för att överleva, visa svensk film, och visa kvalitetsfilm, inklusive utländsk sådan. Jag föreslår därför, att biograferna får garantihyran för svenska filmer betald. Garantihyran är den minsta avgift biografen betalar för att få visa en film. Kommer noll besökare får biografágaren betala den, är filmen publikt framgångsrik bortfaller den och han eller hon betalar i stället procent på intäkterna. Garantihyran riskfaktor för de små är en biograferna. De tvingas regelbundet välja bort svensk film, och kvalitetsfilm, som man fruktar är alltför smal. Skulle ett stöd ersätta denna kostnad skulle biografen våga ta större och fler risker, och öppna sitt fönster också för mindre kommersiellt lockande filmer. Kostnaden per stöd/biograf/film begränsas till, i 1997

års kostnadsläge, 750 kronor. I själva verket skulle inte minst tack

vare det biljettstöd som skisseras nedan kostnaden för denna garanti bli relativt begränsad totalt, eftersom den skulle utlösas sällan. allt mer För de röda biograferna skulle stödet innebära mer en teoretisk säkerhet, med tanke på dessa biografers omsättning. För de små biograferna dock en marginell men avgörande trygghet att satsa på svensk och utländsk kvalitetsfilm. Garantin skulle gälla alla biografer, röda gröna. Garantin skulle som gälla all film från EU-orrirådet, och utländsk film fått importstöd. som Jag bedömer kostnaden till 2 miljoner kronor. Jag föreslår dessutom, och framför allt, ett generellt Stimulansbidrag på 10 kronor för varje försåld biljett på svensk film, och på film från hela EU-området. Detta stöd skulle tillfalla biografágaren. Ingen skillnad görs mellan röda och gröna biografer. Utgår man från 1997 års siffror skulle detta stöd för den svenska filmens del kosta omkring 22 miljoner kronor, och från övriga EUområdet ytterligare 17 miljoner kronor. Förslaget skulle vara ett ekonomiskt Stimulansbidrag för att öka intresset att inkludera svenska filmer, och filmer från EU-området, i sättningen. Biografágama har hårt pressade marginaler: bidraget skulle substantiellt. Förslaget skulle ett de första inom EUvara vara av området som på ett konkret plan stöder den nationella filmen, och film inom EU-området, och därmed förverkligar viktiga principiella önskemål. Det skulle därmed kunna bli ett pilotprojekt för EU:s kulturpolitik inom mediaområdet, vägledande också för andra EU-medlemmar. Granskar vi filmimporten från EU-området i dag finner vi dessutom, att från dessa länder importeras uteslutande kvalitetsfilm. Detta biografstöd blir därmed ett kvalitetsstöd. England är dominerande, också men Danmark, Frankrike och Italien är betydelsefulla producenter av kvalitetsfilm.

Film i hela landet -förslag 109

En effekt detta stöd är självklart att i dag dominerande ägare till av biografkedjor Sandrews och Svensk Filmindustri kommer att - erhålla betydande delar stödet. Detta tycks då strida mot ett i av debatten ofta framfört önskemål att en ny svensk filmpolitik skall motarbeta de integrerade företagens dominans inom svensk film. Viktigare är dock, att stödet sitt ekonomiska incitament gör motstånd mot genom den amerikanska filmens dominans, och flyttar fram positionerna för svensk film och europeisk kvalitetsfilm. Det är också ett viktigt stöd till biograferna. Genom att inte göra skillnad på röda och gröna biografer förutser och korrigerar detta biografstöd i viss mån, om än marginellt, ett framtida i värsta fall dödligt hot mot svenskt biografägande, och mångfalden i detta ägande.

I södra Stockholm, i Kungens Kurva, och i planeringsstadiet i

Göteborg och Malmö, byggs snart stora helt USA-ägda bioimperier. Vilka kulturpolitiska ambitioner finns bakom är oklart. Att en som ytterligare satsning på amerikansk film kommer att ske är dock uppenbart. Också de integrerade företag dominerar svensk biografsom nu marknad kommer med säkerhet att behöva kulturpolitiskt motiverade stöd för att försvara den svenska filmens position. För att göra bedömning detta biografstöds samlade volym har en av jag antagit att svensk film ökar med 20 procent, och film från övriga EU med 10 procent. Biografstödet skulle sammanlagt alltså uppgå till 44 miljoner kronor. Möjligt är också att anvisa ett tak för detta stöd, då i efterhand lätt kan reglera utbetalningarna till de enskilda biograman ferna.

5.2.4 Biografupprustning

Den tekniska utvecklingen inom bild- och ljudområdet går snabbt. Och för att biografen skall konkurrenskraftig och vara en lockande vara lokal för film måste den förmå publiken den kvalitet på ljud och bild ge den kräver. Därför är stödet till teknisk upprustning av biografer som värdefullt. Stödet är utformat så att kostnaderna för upprustning delas mellan Filminstitutet och den lokale intressenten, t.ex. biografågaren eller kommunen. Stödet är viktigt och bör behållas. Jag föreslår att 2 miljoner kronor avsätts for detta ändamål.

110 Film i hela landet -förslag

5.2.5 Publikarbete

I Filmutredningens direktiv anförs, att förslagen bör syfta till att upprätthålla och utveckla biografens roll kulturell mötesplats i som hela landet och medverka till att biopubliken långsiktigt ökar". Därför föreslår jag ett stöd kan biograferna just denna möjlighet: att som ge utveckla sin verksamhet, öka sin publik och bredda sitt utbud film. av Målet är att skapa fler levnadsdugliga biografer kan hantera film som av alla slag, både bred underhållningsfilm och smalare kvalitetsfilmeroch finna en lokal publik för dem. En modell för det stödet är det väl fungerande stödet för skolbioverksamheten. Andra kulturinstitutioner, framför allt teatrama, har lång erfarenen het att arbeta aktivt för att nå olika publikgiupper. Någon liknande tradition finns inte bland biograferna. Visningsorganisationema och de regionala resurscentra gör betydelsefulla insatser för att bredda publiken, stor del det arbetet måste också utgå från biografen. men en av Erfarenheterna från Kulturhuvudstadsåret visar att det går att fylla biosalonger också för kortfilm och smal" film ett aktivt - - genom publikarbete riktat mot speciella målgrupper. Regionala resurscentra, liksom Folkets Hus- och Bygdegårdsrörelsema, skulle kunna vara aktiva aktörer för att stödja biograferna i ett sådant arbete. Men biograferna på små orter har redan mycket knappa marginaler. Därför behövs också ett ekonomiskt stöd till dem också för så enkla åtgärder - som lokala flygblad eller annonser. Jag föreslår därför ett stöd till biografutveckling i kommuner med mindre än 50 000 invånare med syftet att dessa biografer skall kunna öka och bredda sin publik. Det innebär att 50 landets kommuner inte av kommer att ha möjlighet att söka stödet. Men dessa 50 kommuner har

biografer med större intäkter och publiksiffror, ochhar tillsammans

90 procent den totala bruttointäkten för landets biografer. av Stödet kan beviljas till åtgärder syftar till att bredda utbudet, som förbättra marknadsföringen och få effektivare hantering filmerna en av genom samarbete med andra kultur- och nöjesarrangörer, närliggande biografer m.m. Stödet kan användas till kostnader för lön, programblad till hushållen, filmhyror etc. Stödet riktas till den enskilda annonser, biografen, oavsett ägarfonn. I bedömningen skall stöd av vem som bör man väga in biografens möjligheter att överleva på sikt. Orter med bara biograf prioriteras framför orter med flera biografer. en Den biograf som kan få stöd skall vara registrerad hos Filmägarnas Kontrollbyrå och finnas på ort med mindre än 50 000 invånare. Den en skall visa eller ha för avsikt att visa film minst två kvällar i veckan - och skall under året för ansökningen ha haft bruttointälct på minst en 100 000 kronor och maximalt Zmiljoner kronor. Ansökan stöd om

Film i hela landet -förslag lll

skall kompletteras för biografen med redovismed en utvecklingsplan ning för hur stödet planeras att användas och Visa på den lokala medfinansieringen. Den skall också ange mål för antalet besökare, "sättning och olika målgrupper. Här kan visningsorganisationer och regionala resurscentra till hjälp. Stödet beviljas för ett år i taget vara under högst tre år. Besluten fattas av Filminstitutet. Stöd kan utgå första året med ett belopp som motsvarar 10 procent bruttointäkten på öppna visningar föregående år, dock högst 150 000 av kronor. Stödet trappas sedan ned under kommande år till 75 procent år två, och högst 50 procent de beviljade medlen från första året under av år tre. Vid ansökan för andra och tredje året måste uppvisa resulman taten från det första året. Utvecklingsplanen bör ha lokal delfinansieen ring från kommunen eller andra lokala intressenter som motsvarar minst 50 procent det sökta stödet. Det är min tro att ett sådant utav vecklingsstöd också bidrar till att väcka kommunernas intresse för biografens framtid på orten och Vilka insatser kan tänka sig för att man bevara och utveckla verksamheten. Jag föreslår därför att 4 miljoner kronor år avsätts för detta stöd. per Cirka 40-50 biografer per år får då del av detta stöd. Det stöd till breddning filmrepertoaren hittills funnits täcks av som väl det generella biografstödet för svensk och europeisk film och av kan därför utgå. Jag också att det branschanslag som delvis menar använts till aktiviteter kring biografen inte längre skall finnas kvar i nuvarande form.

5.2.6 Förslag

Jag föreslår alltså att ett biografstöd inrättas till stöd för film från hela EU-området på 44 miljoner lcronor. Tillsammans med stöd för garantihyra, 2 miljoner kronor, och det upprustningsstöd på 2 miljoner

kronor bibehålls i nuvarande omfattning, och ett publikstöd på

som 4 miljoner kronor, skulle under denna punkt anvisas 52 miljoner kronor.

5.3 Videostöd

Film på video demokratisk distributionsforrn. Den når betydligt är en längre än biografen, den är tillgänglig också i glesbygd och för dem olika skäl har svårt att ta sig till biograf. För de handisom av en kappade är videon omistlig. Det finns närmare 2 000 uthyrningsställen och dessutom etablerar allt fler bibliotek videoutlåning.

112 Film i hela landet -förslag SOU 1998: 142

Även videouthymingen minskat under

om senare år är den fortfarande en väsentlig visningsform. Allt fler uppskattar också att ha ett eget bibliotek av Videofilmer i hemmen, det visar den stadiga ökningen

av videoförsäljningen.

Men, precis som för biograffilmen, är det de breda amerikanska filmerna som dominerar videoutbudet. Endast några få publika svenska filmer når ut brett i videohyllorna. För den enskilde videouthyraren är det vanskligt att hålla filmer, vars efterfrågan han inte vet blir stor i lager. Tio-i-topp-listor m.m. styr i stor utsträckning utbudet. Samtidigt är det angeläget att alla svenskar får möjlighet de att se filmer som produceras med statligt stöd. Jag föreslår därför ett nytt stöd som innebär en fri distribution kvalitetsfilm till landets alla viav deouthyrare. Ett ställ med svenska filmer bör stå i varje liten videobutik/höma. Men också de övriga filmer får del det biografstöd som av jag beskrivit bör få denna möjlighet att nå ut till videobutikerna. ovan Också folkbiblioteken bör få motsvarande distribution dessa filmer. av

Förslag

Jag föreslår ett stöd som bidrar till att svensk och europeisk kvalitetsfilm når ut i hela landet, och att alla därmed får chans att dessa en se filmer. Filminstitutet för inköp dessa videokassetter från ansvarar av

videouthyrarna.

Inom ramen för videostödet bibehålls också möjligheten att få stöd för import och lansering värdefull kvalitetsfilm på video. Utgivav ningen av videoårsboken bör också fortsätta och den bör också erbjudas bl.a. AV-centralema och biblioteken. Kostnaden för stödet är 6 miljoner kronor.

5.4 Film i skolan

Av tradition har man betecknat den film används inom skolan som som

undervisningsfilm. I dag suddas gränserna ut mellan traditionell under-

visningsfilm och övrig film, inklusive spelfilm. Den nuvarande läroplanen talar om lärande i stället för undervisning, och bygger på ett helt annat sätt än tidigare på att eleverna själva aktivt söker kunskap. Med mer aktiva elever som söker sitt lärande på olika sätt suddas gränserna ut ytterligare. För att läroplanens krav på mångfald skall uppfyllas krävs många olika medier i skolan. Film blir de viktigaste. Bra spelfilm, kortett av film och dokumentärfilm kommer att spela allt större roll på bekosten

SOU 1998: 142 Film i hela landet -förslag 113

nad undervisningsfilmen. Filmupplevelsen används ofta som av utgångspunkt för ämnesövergripande temaprojekt. Utifrån starka, spännande och omtumlande filmupplevelser har elever och lärare sökt

litteratur och utarbetat olika frågeställningar att fördjupa sig kring.

upp Detta är stimulerande undervisningsmodell skapar aktiva eleen som

ver. Den rörliga bilden fär allt större betydelse i det informationsflöde en dagens bam och ungdomar. Därför blir det också som strömmar över allt viktigare att barn lär sig tyda de budskap och den information som dem i detta omfattande mediebrus, och att de lär sig förstå och möter känna igen kvalitet. Därför behöver skolan barnen möjlighet att se ge bra film och att diskutera filmers budskap och betydelse. allra flesta människor möter i dag rörliga bilder via TV och De video. Att film på biograf är kulturaktivitet som måste se numera en försvaras. Många skolor har därför valt att ta in biobesöket bland akti-

viteter museibesök, teaterbesök och konsertbesök. Genom att som

stödja arbetet med skolbio har kommunen tagit ett kulturpolitiskt

för filmen och biografen. ansvar Skolbio har under de åren blivit ett etablerat begrepp också senaste filmbranschen. De kommersiella filmdistributörema och biografhos

har potentiell marknad inom skolan, och i ökad omfatt-

ägarna sett en

ning genomfört skollanseringar bred populärfilm och engagerande

av film ställer viktiga frågor, typ "Schindlers List", faderns som av namn", "Forrest Gump", "Jerusalem", "Michael Collins" m.fl.

kulturpolitiska och pedagogiska skäl bör kulturförvaltningar och

Av skolor för också ett annat utbud erbjuds eleverna, där skota ansvar att

själv för filmval och programsättning. Varje skola måste

lan svarar formulera målsättning och strategi för sitt arbete med film och själv media undervisningen, för uppnå integritet gentemot de korni att en mersiella filmbolagens marknadsföringssatsningar. Filminstitutets och de regionala resurscentras arbete med skolbio är

viktig och bör fortsätta. Det har betydelse inte bara för skolan utan är också stöd till den lokala biografen, skolbion får en ett som genom betydelsefull extra intäkt. Kommunernas AV-centraler köper i ökande utsträckning in de filfinns i skolbioutbudet. För skolor ligger långt från en mer som som biograf kan med bra ljudutrustning och videoprojektor Visa film man en

på bioliknande sätt också i skolans samlingssal eller i bygdegården.

ett Med mobila sådana anläggningar kan kommun eller ett landsting en erbjuda film i hela sin region. Kort- och dokumentärfilmer, producerats med stöd från Filmsom och för vissa filmer under senaste åren med stöd från regioinstitutet nala filmpooler, har svårt att nå sin publik. Kännedomen om att de är

ll4 Film i hela landet -förslag

producerade och tillgänglig för visning dålig och

är utan kunskap ingen

efterfrågan.

Visning av film på biograf består i enbart numera stort sett av lång-

film spelfilm. Ibland biografvisas längre dokumentärfilmer

och enstaka kortfilmer förfilm. Dock kan konstatera som man att majoriteten av dessa filmer överhuvud taget inte visas på biograf utan endast i TV. Man kan också konstatera att många dessa filmer skulle kunna nå av en publik om de blev tillgängliga för uthyrning eller utlån via AV-centraler och bibliotek. Den främsta målgruppen är skolor också andra men

utbildningsinstitutioner samt organisationer och

företag kan ha intresse av dessa filmer. Ett ökande intresse är att AV-centraler också genom kunna erbjuda film till vårdsektorn. Jag vill också peka på den allt för

outnyttjade resurs är för filmvisning. De har förutsätt-

om museerna

ningar både lokalmässigt och programmässigt

att utnyttja filmens möjligheter.

Ansvaret för distributionen filmerna ligger på olika av bolag och institutioner. Deras för information och

resurser marknadsföring är

mycket begränsade. Enligt min mening finns det skäl att stärka distributionen dessa filmer. av I ett första skede bör Filminstitutet för främst ta ansvar att AV-centraler och bibliotek löpande informeras kort- och dokumentärfilmom produktionen. Det är möjligt att särskilda Visningsdagar bör arrangeras på olika håll i landet för att kunskapen filmerna om skall öka. Sådana dagar kan med fördel de regionala för film arrangeras av resurscentra och video i samarbete med respektive läns-AV-central. Filmerna bör

vara tillgängliga både på film och på video. Sannolikt kommer biblio-

tekens efterfrågan enbart att begränsas till video.

För att möjliggöra ökad användning dessa filmer det nöden av är vändigt att ersättningen till rättighetsinnehavarna löses på ett långsiktigt sätt. En lösning bör övervägas är att AV-centralemas och bibliotesom kens utlåning dessa filmer blir avgiftsfri, under viss angiven av tid och vara en motprestation till förhandsstöd. Att AV-centralema bör betala

självkostnadspris för kopioma år dock rimligt.

Jag ser det fördel att Filminstitutet får samordnande som en ett an-

svar för denna hantering. Det är inte ändamålsenligt AV-centralema

att och biblioteken skall behöva samverka med flera centrala distributörer utan att detta ombesörjs Filminstitutet. Dämied skapas kraftfull av en organisation för spridning kort- och dokumentärfilm. av

Film i hela landet -förslag 115 SOU 1998: 142

5.4. l Förslag

årligt stöd på 2 miljoner kronor för spridning av kort-

Jag föreslår ett via AV-centralema och 4,5 miljoner kronor till och dokumentärfilm skolbioverksamheten. Stöden administreras Filminstitutet och inneav

också mediapedagogisk utveckling. I verksamheten inräknas

fattar filmuthyrning och inköp filmrättigheter på 7,5 också Filminstitutets av Total kostnad för denna verksamhet 14 miljoner miljoner kronor.

kronor.

5.5 Regionerna

regionala filmcentra har varit framgångsrik. De regio- Utbyggnaden av

arbetar med filmfrämjande åtgärder, visningskedjor,

nala resurscentra filmevenemang sammantaget bidrar till att marknadsföring, m.m. som svensk film. Allt detta är utmärkt och bör fortsätta. sprida visningen av

offensivt inslag i den regionala satsningen är den

Men: ett mer

regionen produktionscentra. Detta begynnande utbyggnaden av som överallt. Uttunnade produktionsresurser jämt spridda

kan inte fungera vilket redan rad teknikbolag vittnar om. Men kan vara en styggelse, en

regioner redan etablerat sig produkdet är uppenbart att tre som

Filmpool Nord och Film i Skåne/Syd. Film i tionscentra: Film i Väst, produktion i Trollhättan och FilmPool Nord Väst med en utbyggd - - Barentshavsprojekten intressant syskon har redan en aktmed som bakom sig, särskilt Film i Väst med totalningsvärd produktion en budget år 1998 på över 30 miljoner kronor. bidrag till finansieringen är avgörande. Men inte minst Regionemas nationella uppdrag på andra kulturområden, och statens utdelning av vitaliserande effekt detta haft på regionerna, visar vad ett den

utpekande från centralt håll kan betyda. bör därför få särskilda anslag för näringspoli-

Dessa tre regioner en kopplas till regionalt och lokalt

tisk satsning på filmproduktion som

årligt anslag på l miljon kronor vardera till dessa stöd. Jag föreslår ett

regioner för att bygga regionala produktionscentra.

upp

5.5.1 Förslag

kostnad för den regionala verksamheten anslås

Jag föreslår att, som

17 miljoner kronor.

116 Film i hela landet -förslag

5.6 Visningsorganisationer och

kvalitetsimport

Under de första åren med regionala för film uppstod resurscentra en viss konkurrens med de etablerade visningsorganisationema. Från de senares sida fanns rädsla för att skulle skapa dubbelarbete en man gentemot biograferna och publiken. Under åren har dock dessa farhågor mildrats, och samarbetet mellan visningsorganisationer och regionala resurscentra kommit igång. Visningsorganisationema befarade också att dessa centra skulle bli byråkratiska institutioner, dåligt nya som för-

stod biografemas villkor. Dessa farhågor har kommit på skam och i

stället har den regionala verksamheten ökat det regionala och lokala engagemanget för filmen och för biograferna. Det stöd till publikarbete, jag föreslår, kommer bli som att ytterligare ett område där organisationer Folkets Hus-rörelsen, som Bygdegårdsrörelsen, Våra gårdar och Folkets Bio kan samarbeta.

Sammantaget innebär mina förslag i det föregående kraftig

en satsning på biograferna. Denna satsning kommer i synnerhet bli betyatt delsefull för de gröna biograferna runt i landet. Det viktigt om är att de: stöd, som utgår till dessa centralorganisationer, utnyttjas för stödja att en sådan positiv utveckling för biograferna. För Folkets Bio och för Bio Kontrast bedömer jag att biografstödet för svensk och europeisk kvalitetsfilm kommer att ha stor betydelse. Det ökade stödet till

parallellkopior till svensk film och utländsk kvalitetsfilm likaså. Föreningen Sveriges Förenade Filmstudios får inte på motsvarande

sätt del av dessa tillkommande stöd. De visar film i slutna visningar. och har inte heller några egna biografer, kan del stöd. De kan som av inte heller få stöd för publikarbete det publikstödet. Därför genom nya

måste den organisationen prioriteras när stöden till visningsorganisatio-

nerna fördelas.

Kulturföreningen Kedjan och Polfilm får i praktiken också stöd för

sin verksamhet det biografstödet. Det import- och lansegenom nya ringsstöd hittills funnits har i hög grad behövts för som att minimera riskerna för den tar in kvalitetsfilm. Dessa minskar som nu också genom bilj

Min bedömning är därför att behovet stöd till import och lanse-

av ring kvalitetsfilm, liksom stöd till

av visningsorganisationema, delvis

minskar mina övriga förslag. Jag bedömer ändå genom att en post för sådana stöd behövs. Men användningsområdet kan vidgas till också att omfatta kortfilm, och att användas bidrag för versionering som av barnfilm, textning m.m.

Film i hela landet förslag 117

filmfestivaler bör få stöd fortsättningsvis. Det är också Också vissa

bidrag till visningsorganisationer kan fördelas

värdefullt om samtliga avtal mellan Filminstitutet och organisationerna för genom långsiktiga långsiktig planering för hur skall att underlätta en mer pengarna användas.

5.6. l Förslag

stöden till visningsorganisationer, filmfestivaler och

Jag föreslår att till import kvalitetsfilm anslås 11 miljoner kronor. av

5.7 Internationella avgifter och lansering

internationellt samarbete faller inom 1993 års finansie- Avgifterna till

ringsavtal.

Nordisk Film och TV-fond, Eurimages, den Det är deltagande i och EU:s Media II-program. För infor-

europeiska produktionsfonden,

arbete och stöd inom filmområdet finns också en mation om EU:s Filminstitutet delvis finansieras med svenska MediaDesk vid som EU-medel. min uppfattning att Sverige skall medel, delvis med Det är samarbete, och att Filminstitutet genom aktiv fortsätta delta i detta svenska producenter, manusförfattare och rådgivning skall bidra till att hittills utnyttjar stöden. De kan bli källa biografagare i högre grad än en delar svensk film också ökar den interför finansiering av av som nationella orienteringen bland filmarbetarna.

5.7.1 EU-stöden

deltar medlemsland i EU:s MEDIA II-program. Det är en Sverige som budget, och innebär inte några direkta kostnader därutöver. del av EU:s och biografágare vill kan söka stöd inom De svenska filmskapare som Däremot har Sverige åtagit sig att informera om proprogrammet. Filminstitutet och den grammet till branschen. Det gör man genom finns där. Enligt överenskommelsen med EU bidrar MediaDesk som Filminstitutet lika till den kostnaden. Det innebär att MEDIA och Filminstitutet betalar 800 000 kronor för denna verksamhet. ca Cinemas ekonomiskt stöd till biografer

Biografnätverket Europa ger

har minst 45 procent europeisk film på sin årsrepertoar 35 procent som flera salonger. Ett nätverkssamarbete pågår också för biografer med

118 Film i hela landet -förslag

mellan 251 europeiska biografer 1996. Dessutom finns ett särskilt nätverk för visning barn- och ungdomsfilm; av Euro Kids Network. Distnbutionsstödet är automatiskt, och stöd biljett ger per till distributörer av andra europeiska länders filmer. Ett selektivt stöd ges till fönnån för små länder. Distribution dansk film av i Sverige ger därmed mer stöd än distribution fransk film. En film räknas av en som nationell i det land som har bidragit med den största andelen produktionsmedel.

Stödet skall återinvesteras i icke-nationell film. De små länderna, bl.a. Sverige, verkar ha gynnats stödet, överlag av som fått positiva reaktioner. Kommissionen har uttalat sig för utbyggnad en av det automatiska stödet eftersom det spela nyckelroll anses en i EU:s stödpolicy. Kommissionen vill utveckla det till också att gälla video och TVprogram.

Eurimages är en renodlad europeisk produktionsstödsfond. Den

etablerades år 1989 Europarådet och har i dag av ett 40-tal länder anslutna. Dock är bara omkring 25 länder dessa aktiva och betalande av medlemmar.

Eurimages produktionsstöd till långfilmer och kreativa ger dokumentärer. Det maximala stödet till långfilm är 15 produkprocent av

tionsbudgeten eller maximalt 5 miljoner franska franc. Ett grundlqav

för att få stöd är att minst europeiska länder tre är involverade i projektet. För dokumentärer gäller också ett tak på 15 procent av budgeten, men här krävs bara europeisk samarbetspartner för en att få stöd. Det maximala stödbeloppet for dokumentärer l miljon franska är franc. Stöden utgår räntefria lån skall återbetalas via filmens som som nettointäkter.

Utöver produktionsstödet Eurimages också stöd till distribution ger

och visning europeisk film i europeiska länder inte

av som är anslutna till MEDIA II-programmet, och med maximalt 100 000 franska franc. Biografstödet sker i samarbete med MEDIA II:s Europa Cinemas. Sveriges avgift till Eurimages är 4 miljoner kronor. Nordisk Film- och TV-fond etablerades år 1990 Nordiska av

ministerrådet och bygger på finansiering där Ministerrådet betalar

en en tredjedel budgeten, de nordiska filminstituten tredjedel av en och de nationella, marksändande TV-kanalema tredjedel. en Nordisk Film- och TV-fond stöd till nordisk ger samproduktion och distribution långfilmer, TV-drama, kortfilmer av och kreativa dokumentärer. I motsats till MEDIA och Eurimages hämtar här Sverige hem än sätter in. Av de 267 mer pengar man projekten perioden 1 juli 1990-31 december 1996 89 33 procent svenska, var och 43 procent av stödpengama hamnade i svenska projekt, medan Sveriges kapitalinsats var 23,5 procent.

Film i hela landet -förslag 119

och TV-fond prioriterar projekt riktar sig till Nordisk Film- som

och ungdom och fäster stor vikt vid att projekten bedöms ha en

barn nordiska biograf- och TV-marknaden. Vill-

stor publikpotential på den

långfilm därför b1.a. att tecknat skriftligt avtal koren för stöd till är man

nordisk distribution med minst två biografdistributörer/TV-bolag.

om Sveriges avgift är 7,5 miljoner kronor.

5.7.2 Internationell marknadsföring

kostnaderna för deltagande i festivaler och l nuvarande avtal ligger marknadsföring utanför avtalets finansieringsdel. internationell annan direkta statliga anslaget. Det är viktig del Den täcks i stället av det en svensk film. Erfarenheterna från svenskt deltadistributionen av av

gande i festivaler visar att Sverige fortfarande är ett framgångsrikt

filmland. minst svenska kortfilmer och dokumentärer vinner stor Inte festivaler. Men också långñlmen behöver synas på framgång vid dessa

festivaler för att få stöd för utlandsförsäljning. en kostnader för deltagande, översättning och Filminstitutet står för informationsmaterial liksom i vissa fall textning filmerna och visst av filmskapare. Filminstitutet sköter också viss deltagande för resor för

försäljning kortfilm. Det är viktigt för många att få den möjligheten

av landet och verksamheten bör också finnas kvar. Men att nå ut utanför kritik Sverige inte säljer sina spelfilmer lika aktivt som det finns en att inte minst de övriga nordiska länderna. Kritiken konkurrerande länder, samband med festivalerna och försäljning i gäller både aktiviteterna i

andra sammanhang.

5.7.3 Förslag

på den internationella marknaden. Det

Svensk film har en stor potential

det finns stöd för den internationella lanseringen. är därför viktigt att ett del skall den också fortsättningsvis skötas av Filminstitutet, men Till en

anslaget bör på 50/50-basis till produ-

minst hälften av en ges

cent/distributör gör riktade insatser för särskilda ñlmprojekt. Jag

som till internationell marknadsföring. Total avsätter 6 miljoner kronor

internationella avgifter och marknadsföring: 19 miljoner

kostnad för

kronors

120 Film i hela landet -förslag

5.8 Utjämningsdel

Intäkterna, används till dessa olika stödfonner, kommer som vid ett fortsatt filmavtal att variera över åren. Hur intäkterna stora blir beror

dels på biografpublikens utveckling, dels

på utvecklingen i videobranschen. Det innebär att det inte är möjligt fastställa att exakta nivåer på stödformema. Jag har dock valt att för tydlighets skull också här ange dem i 1997

års nivåer. För att klara praktisk hantering stöden föreslår

en av jag att 31 procent de medel inflyter avtalet används av som genom till stöd inom Film i hela landet. Av denna summa avsätts 10 procent till ett

utjämningskonto, som styrelsen fördelar mellan de olika stödformema

för att balansera variationema i intäkterna. Medlen skall fördelas av styrelsen och får inte användas till andra ändamål än dessa sju stödformer.

6 Filmkulturella ändamål

I nuvarande avtal för finansiering Filminstitutets verksamhet regav leras vad omfattas denna finansiering. Andra uppgifter, som som av allmänt filmkulturella", finansieras anslag definieras som genom direkt statsbudgeten. Detta anslag 61,6 miljoner kronor år 1997. ur var intäkter 28,1 miljoner kro-

Till det kommer Filminstitutets egna om

Jag denna uppdelning institutets verksamhet inte är nor. anser att av funktionell och bara skapar onödiga administrativa hinder. Därför ser

jag verksamheten helhet, där stöd till produktion och distribu-

som en tion de Det innebär att Filminstitutet får en sammanär tunga posterna. hållen budget, med styrelsen ansvarig för helheten, vilket borgar som för större flexibilitet. en Men det finns rad verksamheter inte självklart hör hemma en som under rubrikerna produktion eller distribution. En finansiering av filmpolitik omfattar också dessa delar, och ingår i helheten. I svensk

min redovisning för dessa utgår jag från samma avdelningsindelning

Filminstitutet har. som

6.1 Film och publik

I denna del Filminstitutets verksamhet ligger en rad av de uppgifter

av redovisas i kapitel Avdelningen Film och Publik har till uppgift som

stärka filmens roll i kulturlivet. Här finns stöd till visningsorganisa-

att till import och lansering kvalitetsfilm, stöd till regionala tioner, av för film och video, stöd till skolbio och knattebio, stöd till resurscentra teknisk upprustning biografer och stöd till breddning filmreperav av toaren på biograf. Dessa verksamheter har jag redan beskrivit och lagt förslag kring.

gäller Utland och Festival, alltså hittills finansierats Detsamma som direkta statsbidrag. av detta avsnitt vill jag därför bara nämna dem för tydlighets skull. I Jag återkommer under punkten 6.5 Administration till dessa områden.

122 Filmkulturella ändamål

6.2 Cinematek och Information

Avdelningen Cinematek och Information däremot är inte behandlad

i det tidigare. Avdelningens uppgift är bl.a. att

bevara det svenska kulturarvet och dokumentera - filmen som konstart och nöjesindustri, - göra filmarvet tillgängligt regelbundna Visningar, genom

öka tillgängligheten till samlingar och fakta film

- om för såväl forskare, studerande allmänhet bl.a. satsningar på infomiasom genom

tionsteknik och utveckling dataprogram.

av Låt mig kort gå igenom dessa olika verksamheter.

6.2. 1 Filmarkivet

Filmarkivet skall bevara det svenska filmarvet åt eftervärlden, men också ta hand betydande del de kopior internationella om en av av filmer som visas på biografemas ordinarie repertoar. Svenska produktioner prioriteras alltid, och sedan år 1980 får arkivet så kallat säkerhetsmaterial till alla svenska produktioner erhåller

som produktionsbidrag i

någon form från Filminstitutet. Nytillskottet varierar år från år, och uppgick år 1997 till l 100 titlar.

Samlingarna omfattade år 1997 17 600 titlar. Arkivets tekniker tvättar inkomna ñlmnegativ, sedan förvaras de nedfrysta i minus

5 grader och i hög fuktighet i kasematter i Filmhuset och i Rotebro.

Denna förvaringsform stoppar skadliga kemiska förändringar.

Kase-

mattema är nu fyllda, och i budgetpropositionen för år 1999 tillförs

Filminstitutet medel för inköp ytterligare kasematt. av en Det är lika självklart att filmhistorien skall

vara tillgänglig via

Filminstitutet, att litteraturhistorien skall tillgänglig som vara genom de svenska biblioteken. Därför måste Filminstitutet ha medel kontiatt nuerligt kunna köpa in titlar, också för hålla det arkiv nya men att av filmer man redan har i gott skick. Bristen på klassiker och andra viktiga filmer i arkivet blir allt kännbar. Förväntningarna mer på Filminstitutet att kunna visa filmer filmhistorisk betydelse av ökar både från allmänheten och från studenter och forskare.

Den Filmvetenskapliga institutionen vid Stockholms

universitet

saknar t.ex. filmsamling, och är helt beroende

egen av att låna filmer

från Filminstitutet för sin undervisning. Därifrån framförs

också viss kritik mot Filminstitutet för svårigheter få kostnadsfri att tillgång till

filmkopior för deras studenter och doktorander. Detta uppenbart

är ett ansvar som faller mellan stolarna ligger det på Filminstitutets finan- -

Filmkulturella ändamål 123

siärer eller universitetets Den frågan måste besvaras men ligger utan-

för detta uppdrag. Klart dock det finns ett stort och berättigat intresse att kunna är att utnyttja den filmskatt Filminstitutet innehar. Samtidigt leder varje som till förslitning, och det har lett till att växande del av det visning en bestånd klassiker köptes in under 1960- och l970-talen nu är i av som skick de knappast kan visas. Det gäller mycket efterett sådant att frågade och angelägna filmklassiker. Under de decennierna har Filminstitutet arbetat med att senaste rädda den svenska filmskatten. En viktig uppgift har varit att överföra svenska långfilmen på nitrat till säkerhetsmaterial. Detta arbete är i den

slutfört. Därutöver finns fortfarande betydande mängder kort-

stort sett dokumentärfilm på nitrat måste räddas undan förstörelse. och som Även svart/vita filmer i behov restaurering. Det gäller b1.a. många är av under perioden 1953-1979 och inte omfattas

filmer producerade som pågående färgfilmsrestaureringen. Här kan kanske sam-

av den nu en verkan ske med den förvaring icke fiktiv film, år föremål för en av som

parallell utredning. Kostnad för filmarkivet: 7 miljoner kronor

6.2.2 Färgfilmsrestaurering

perioden 1953-1979 producerades 301 långfilmer i färg. Dessa

Under förstöras. Av den anledningen fick Filminstitutet år 1996 hotas nu att stöd 12 miljoner kronor för att påbörja ett särskilt statligt om

svenska fárgfilmen från denna period. En del av

restaureringen av den för köpa in digital teknik krävs för dessa medel har använts att som svårt skadade filmer. Hittills har 19 titlar räddats med stöd av särskilt dessa anslag, många återstår alltså. men

anledningen föreslog regeringen i budgetpropositionen för

Av den särskilt årligt anslag i Ingmar Bergmans skall tillår 1999 att ett namn för möjliggöra fortsatt restaurering svensk föras Filminstitutet att av anslag synnerligen angeläget ligger utanför detta fárgfilm. Detta är men avtal och denna finansiering. kostnader för restaurering fárgfilm, och i övrigt all Filminstitutets av bekostas fullt inom för anslaget till ñlmkulturella annan film ut ramen verksamheter. Restaureringen leder till att filmer på nytt blir möjliga att

Visa för publik. Rättighetsinnehavaren kan därmed sälja visningsrätter

filmer b1.a. för visning i TV. På sikt finns det till som restaurerats intresset för visning film ökar, b1.a. en följd anledning att tro att av som den snabba utvecklingen på TV-området med ett ökat antal konkurav rerande TV-kanaler och andra digitala medier. Det gäller såväl nypro-

ducerad film film ur arkiven. som

124 Filmkulturella ändamål

Mot den bakgrunden är det rimligt att viss del de intäkter en av rät-

tighetshavama får från försäljning visningsrätter restaurerad film

av av används för att bekosta restaureringen. I Danmark finns till exempel en överenskommelse mellan det Danska Filminstitutet och vissa producenter om ersättning till institutet när rättighetshavare får intäkter en

från visning restaurerad film. Det leder till för film-

av en att resurserna

restaurering ökar, och att finansieringen denna verksamhet delas

av mellan staten och filmbranschen. En sådan ansvarsfördelning ligger i linje med de grundläggande principerna för filmavtalet. Ökade möjligheter för Filminstitutet att restaurera filmer ligger också irättighetshavamas intresse. Jag föreslår att Filminstitutet får i uppdrag förhandla med rättigatt

hetsinnehavama reglering ersättningen utifrån

om en av dessa principer.

6.2.3 Dokumentation

Dokumentationen omfattar bibliotek, klipparkiv och bildarkiv. Biblioteket är Sveriges specialbibliotek för filmlitteratur och för alla. är öppet

Inspelning och distribution av svenska och utländska filmer dokumen-

teras med manuskript, stillbilder och affischer. Klipparkivets program,

samlingar innehåller filmrecensioner och artiklar svensk dagspress.

ur

Förteckningen över filmtidslqiftema från stumfilmstiden och framåt

finns utlagt på Filminstitutets hemsida på Internet. För detta kommer Filminstitutet att behöva fortsatta medel. Filminstitutet har också affisch- och klipparkiv betydande värde, liksom av ett bibliotek. Kostnad för detta: 7 miljoner kronor.

6.2.4 Filmklubben

Cinematekets uppgift är att hålla filmhistorien levande genom att visa klassiker, retrospektiver, temaserier och utländsk film inte får ny som kommersiell distribution. Cinemateket har också seminarier med gästande regissörer, forskare och filmhistoriker. Huvuddelen filmerna kommer från Filminstitutets arkiv, av eget men en stor del lånas också från internationella filmarkiv. Cinemateket finns i Stockholm, har filialer i Malmö År men och Göteborg. 1997 hade Cinemateket totalt 1 121 visningar på dessa och antalet tre orter besökare 73 794. Medlemskap är obligatoriskt för tillträde till var visningarna, och Cinematekets filmklubb har årligen cirka 10 000

medlemmar. Genom medlemsavgifter och inträde verksam-

genererar

SOU 1998: 142 F ilmkulturella ändamål 125

heten också vissa intäkter. Cinematekets verksamhet ger ett värdefullt bidrag till filmkulturlivet och bör fortleva. Kostnad: 6 miljoner kronor.

6.2.5 Information m.m.

Filminstitutet anordnar den årliga Filmgalan i Stockholm där bl.a. årets Guldbaggar delas ut. Guldbaggepriset har tillkommit för att öka intresför svensk film och har blivit institution i svenskt filmliv. Man set en också Filmårsboken med fakta kring alla filmer som haft bioger ut premiär under året också sådana premiärvisats i SVT och men som Filminstitutet faktablad filmer och för intern och TV4. ger ut om svarar information, bl.a. via institutets hemsida på Internet. Detta extern

tillsammans med andra löpande informationsuppgifter är en nödvändig

del ett öppet Filminstitut. av Till avdelningen förs också för vissa verksamheter som tidiansvar finansierats det branschanslag jag föreslår skall uppgare genom som Verksamheter bör behållas är Stora Biodagen, PR-verksamhöra. som het för svensk film, Filmbullen och Filmtidningen, dock på samt som sikt kanske kan samordnas med andra tidskrifter inom Svenska Filminstitutet. I denna del lägger jag också Filmverkstaden. Min bedömning verksamheten denna sammanslagning kan rationaliseras. är att genom aktivt på s.k. Film Commissions, dvs. I flera regioner satsar man Information och stöd till svenska och utländska filmer som söker inspelningsplatser. Syftet är att locka filmteam till regionen som ett sätt öka sysselsättningen generellt också för att erbjuda en mer att men kontinuerlig beläggning för befintliga företag inom området. Det är

också viktigt rent professionellt för filmarbetare av olika slag att genom

detta få möjligheten att delta i stora internationella produktioner. Ett särskilt intressant exempel är Barents Euro Arctic Film Comfrån Luleå hela Barentsområdet. Men också andra mission som servar regioner bygger upp motsvarande service. Enligt internationell praxis skall dessa Commissions vara offentliga betalt för sin service. Detta gäller också för de Film organ som inte tar

commissions finns eller är under uppbyggnad i Sverige. Deras

som

verksamhet kan bli betydelsefull för att skapa större filmindustribas i

en Sverige. Den naturliga ingången till svensk filmindustri från utlandet är Filminstitutet. Det därför rimligt att de får i uppgift att samla in via är uppgifter svenska Film Commissions och att informationsom som central lotsa intressenter vidare till lämplig Film Commission inom

landet. Kostnad: 5 miljoner lcronor.

126 Filmkulturella ändamål

Avdelning Cinematek och information har också intäkter jag

som beskrev De beräknas till cirka 4,2 miljoner kronor ovan. per år i 1997 års prisläge.

Förslag

Den verksamhet med restaurering och visning filmklassiker av som Filminstitutet driver är viktig och bör utvecklas. Samma sak gäller bibliotek och dokumentation. Jag föreslår därför totalt 25 miljoner till

detta område.

6.3 Film för

funktionshindrade

Sveriges omkring 800 000 hörselskadade kan på bio och all film se utom den svenska. De kan gå till videobutiken och hyra alla videor - utom de svenska. Hörselskadade barn kan alla bamfilmer de se utom svenska och de utländska, främst tecknade filmer, har svenskt tal. som Inom EU driver de hörselskadades organisationer för närvarande ett lobbyarbete för att införa obligatorisk textning film, video av och TVprogram Bakgrunden är funktionshindrades rättigheter att kunna följa samhälls- och kulturlivet. Det kravet har också stöd i FN:s standardregler

för funktionshindrade regel 10 Kultur bör - som anger att staterna -

främja tillgängligheten för med funktionsnedsättning till

personer lokaler för kulturutbud teatrar, biografer och bibliotek, som museer, samt att staterna bör främja utveckling och användning särskild tekav nik så att litteratur, film och teater görs tillgängliga för med personer

funktionsnedsättning.

I kulturpropositionen prop. 1996/97:3 framhåller också regeringen

att viktiga delar kulturlivet bedrivs i institutionella former, av som personer med funktionshinder har svårt att ta del Mot den bakgrunden av. har också Statens kulturråd haft i uppdrag att ta fram för ett program

ökad tillgänglighet till kulturinstitutionema.

Den orättvisa utestängning det innebär att hörselskadade inte som kan ta del svensk film är lätt att avhjälpa. Om svenska filmer av textas på samma sätt utländska ökar i ett slag tillgängligheten för denna som grupp funktionshindrade.

Enligt en undersökning Hörselskadades riksförbund gjorde

som under april år 1998 skulle 59 procent svenska folket inte uppleva av

soui99szi4z Filmkulturella ändamål 127

svenska filmer med textremsor störande medan 39 procent skulle som det störande anse som Tillgängligheten för alla också hörselskadade att kunna se - svensk film måste vägas mot den störning biopubliken kan uppsom leva textningen. I Sverige är biobesökama vana vid att läsa textav på utländsk film. Där upplevs sällan textremsans förkortning remsor störande. Den blir ett stöd för förståelsen. Att på motsvarande sätt som

följa dialog på svenska är problematiskt. Att införa en obligato-

en mer risk textning samtliga svenska filmer på biograf är därför angeläget, av och kontroversiellt. De hörselskadades legitima rätt att på lika villkor ta svensk film måste dock prioriteras. Jag föreslår därför att medel del av ställs till förfogande så att varje svensk film erhållit stöd görs i ny som textad version. Om samtliga kopior svensk film sedan skall en av en ny visas i textad version fråga utanför denna utredning: branschen är en har givetvis där ett avgörande ord.

Oproblematiskt är däremot att hörselskadade ges möjlighet att se

textade versioner i videoutgåvor. I synnerhet är det viktigt att barn och

ungdomar inte stängs ute från de svenska barn- och ungdomsfilmema.

Också de synskadade har rätt till tillgänglighet till alla delar av kulturlivet. Det innebär också möjlighet att följa aktuella filmer. Det kan

syntolkning dessa filmer. Syntolkning film innebär göras genom av av läser in vad händer i filmen mellan dialogema. att en person som Denna tolkning kan överföras till den synskadade via en mottagare med hörsnäcka med teknik vid simultantolkning. Den kan samma som också läsas in på ljudband synkroniseras med filmen och överförs som

trådlöst, eller via liten kassettbandspelare till den synskadade bio-

en besökaren. På videoband skulle sådan ljudslinga kunna kopieras in en på särskilda videoband för hörselskadade. Dessa skulle sedan finnas

tillgängliga för utlåning på folkbiblioteken. Själva syntolkningen är

däremot tämligen dyr, minst 250 000 kronor för ordinär spelfilm. en Jag dock det är värdefullt att Filminstitutet utvecklar metoanser att genomföra sådan syntolkning. Också här bör barn- och der för att en ungdomsfilmen prioriteras

Demoskop AB April 1998.

128 Filmkulturella ändamål

Förslag

Jag föreslår därför att Filminstitutet medel för textning på svenska ges för film och video. På sikt bör också Filminstitutet bygga upp ett bibliotek med textade videor med svenska filmklassiker. Jag förslår

också att Filminstitutet får i uppdrag att pröva syntolkning på videoband. Jag föreslår att 2 miljoner kronor år avsätts för dessa ändaper mål.

6.4 Administration och

ledning

Varje organisation behöver administration för att fungera, så också en ett filminstitut. Styrelsen och ledningen Filminstitutet kostar av 5,7 miljoner kronor räknat i 1997 års prisläge. Till detta kommer personal och administration för produktionsstöden för år 1997 som var 8 miljoner lqonor. Under rubriken Ekonomi och personal i Filminstitutets redovisning

ryms kostnaderna för Filmhuset, Filminstitutet äger och förvaltar. som Det är därför kostnad på 23,6 miljoner kronor år 1997. Men för en att bilden skall bli rättvis bör jag betona att institutet också har intäkter

från hyresgäster på 22,5 miljoner kronor.

m.m. Filminstitutet har valt att redovisa personalkostnader del som en av kostnaderna inom varje verksamhetsområde. Det har inte varit möjligt,

att ur dessa redovisningar utläsa hur medlen fördelats mellan fasta kostnader för personal och lokaler och för fördelning till olika stöd-

mottagare. Av praktiska skäl har denna utredning valt metod för samma administrationskostnadema under rubriken 5 Film i hela landet. Dessa kostnader får dock inte överstiga 5 procent den totala När av summan. det gäller verksamheten under punkten 6.2 Cinematek och Information gäller sak. Där är, naturliga skäl, del kostnaderna samma av en stor av fasta för lokaler och personal, och ingår alltså i den totalsumma jag anger för dessa ändamål.

Däremot ligger ledningen Filminstitutet och administrationen av av produktionsstöden utanför tidigare angivna Min bedömning summor. är att 37 miljoner kronor bör avsättas för ledning, personal och ekonomi, och då inbegripa kostnaden för administrationen produktionsstöden. av Också avgiften till kontrollbyrån kvarstår så länge Filminstitutet finansieras via avtal. Kostnaden för den är 2 miljoner kronor.

SOU 1998: 142 Filmkulturella ändamål 129

6.4.1 Ledning

Filminstitutets leds för närvarande av en styrelse på sju ledamöter, som utses regeringen. Vid sidan styrelsen finns ett rådgivande organ, av av förvaltningsrådet. Särskilt viktiga ärenden får beslutas av styrelsen först efter förvaltningsrådets hörande. Rådet yttrar sig också över styrelsens verksamhetsberättelse. Förvaltningsrådet består för närvarande av 39 ledamöter representerar olika organisationer och institutioner som som berörs F ilminstitutets verksamhet. Det är Filminstitutets styrelse som av i samråd med avtalsparterna avgör vilka skall företrädda i som vara förvaltningsrådet. Förvaltningsrådets roll är diffus och antalet medlemmar så stort att branschens uppfattning är att den spelat ut sin roll. Rådet har liten påverkan över Filminstitutets verksamhet. Det finns därför ingen anledning att bibehålla detta Det innebär inte att branschen, och organ. särskilt avtalspartema, inte har ett berättigat intresse bra insyn av en över Filminstitutets ledning och verksamhet. Men det kan ske i en utökad styrelse. Jag föreslår därför att styrelsen utökas till nio ledamöter tre tillsätts efter förslag branschen. Därutöver är det varav av angeläget att beakta behovet bred kompetens i styrelsen inom de av en frågor ligger under Filminstitutet. Då bör särskilt beakta den som man omfattande arkiv- och biblioteksverksamhet som ryms här. Osäkerheten kring kostnaderna för Filminstitutets administration och svårigheten att följa verksamheten gör också att jag föreslår att Kulturdepartementet uppdrar åt oberoende part att göra en översyn en Filminstitutet. Skälen till detta är flera. Ett är behovet av att göra av verksamheten och dess kostnader/ styrning transparent. Avsikten är mer att den sammanhållna budgeten skall bidra till detta. Men genom det ñlmavtal föreslås här och de lqaftigt utökade ramarna för verksom samheten stärks också Filminstitutets kulturella Det ställer krav ansvar. på aktiv styrelse också på bättre insyn och kontroll över en mer men en verksamheten. Genom de föreslagna utjämningsfondema ökar också de områden där styrelse och ledning har ett aktivt kulturpolitiskt ansvar. En sådan översyn kan komma fram till att den bemanning som ryms i de angivna är tillräcklig, för stor eller för liten. Detta kan ovan ramarna då justeras i efterhand.

6.4.2 Filmhusförlaget

Filmhusförlaget AB Filminstitutet helägt dotterbolag. Under är ett av år 1997 brottades förlaget med ekonomiska problem bl.a. genom att den nedlagda tidskriften Chaplin gick med förlust. Filmhusförlaget nu

5 18-5995

130 Filmkulturella ändamål SOU 1998: 142

har krav övriga dotterbolagz till Filminstitutetannars samma som att klara sig ekonomiskt på kommersiella grunder. Andra verksamheter

inom bolaget är hemvideoförsäljning filmklassiker, också

av men försäljning till institutioner, merparten via AV-centralema också men direkt till skolorna. Förlaget ut tidskriften TM Teknik Mänger niska, Produktionsboken, Filmarbetarkatalogen och har också viss en

bolcutgivning kring film.

Verksamheten beräknas klara sig genom kommersiell verkegen samhet. Om Filminstitutet väljer att köpa tjänster från förlaget, t.ex. för videodistribution till AV-centraler el.dyl. täcks dessa kostnader ur respektive anslag. Jag beräknar därför ingen kostnad för förlaget under denna rubrik.

Förslag

Jag föreslår att för Filminstitutets ledning och administration inklusive administrationen produktionsstöden och kontrollbyrån, skall använav das 39 miljoner kronor, att administrationen för Film i hela landet och Cinematek och Information inom respektive stödramar, dock med ryms tillägget att det för Film i hela landet inte får överstiga 5 procent av totalkostnaden. Jag föreslår också att Kulturdepartementet genomför en utomstående revision av Filminstitutets administration och organisation, och att förvaltningsrådet läggs ner och ersätts utökad styav en relse med nio personer tre tillsätts efter förslag från branschen. varav

6.5 Filminstitutet och

offentlighetsprincipen

Enligt direktiven skall Filmutredningen överväga bestämmelserna om i tryckfrihetsordningen rätt att ta del allmänna handlingar hos om av myndigheter till någon del skall tillämpas även på Filminsitutet. Enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen TF gäller principiell rätt en för var och en att ta del allmänna handlingar. En handling av anses vara allmän den förvaras eller har kommit in till myndighet eller är om en upprättad på myndigheten. Tryckfrihetsförordningen tar alltså sikte på myndigheter inte på privaträttsliga objekt stiftelser och bolag. - som Men enligt l kap. 8 § sekretesslagen 1980:100 skall det gäller i som TF om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndighet i en

2 Övriga dotterbolag är: Media Teknik Sakandinaviska aB, Gröndalsstudion AB

51 procent och Rotebro Filmservice AB.

SOU 1998: 142 F ilmkulturella ändamål 131

tillämpliga delar gälla också hos andra organ. Vilka dessa är anges i en särskild bilaga till lagen. De privaträttsliga organ som anges i denna bilaga jämställs därmed med myndigheter när det gäller offentlighet. Denna utökade offentlighet är ett resultat lagändring från av en år 1987. I propositionen framhölls att intresset av insyn i offentlig verksamhet gäller med likartad styrka oavsett den yttre formen för verksamheten prop. 1986/87: 15 l. Bakgrunden till propositionen att allt fler offentliga verksamvar heter under period lades över på bolag och stiftelser många gånger en just för att undvika offentlighet. Men regeringen ansåg att allmänhetens krav på insyn inte kunde minska bara för att verksamheten bytt anses Organisationsform, utan menade att offentlighetsprincipen bör gälla i allmänna angelägenheter, oavsett i vilken form verksamheten bedrivs. En sådan generell bedömning är dock inte oproblematisk. Därför sker beslut offentlighet från fall till fall och de organ som beslutas om omfattas offentligheten tillfogas bilagan till sekretesslagen. av En följd stiftelse förs in i sekretesslagens bilaga blir av att t.ex. en att samtliga handlingar vid stiftelsen i fråga faller under offentlighetsprincipen. Offentligheten kan dock begränsas till att gälla vissa handlingar. Också reglerna registrering och diarieföring blir tillämpliga, om liksom reglerna tystnadsplikt respektive meddelarfrihet. De undanom tag från offentligheten finns i lagen kommer också att gälla. som Bland dessa undantag finns regler sekretess av hänsyn till om enskilda personliga och ekonomiska förhållanden liksom om personers affärs- och driftsförhållanden för enskild och enskildas affärsintressen. Offentlighetsprincipen gäller idag inte för Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Stiftelsen inrättades år 1963 staten och övriga parter i av filmavtalet, och fördelar stöd till svensk filmproduktion i enlighet med filmavtalet. Därutöver utför i dag Filminstitutet uppdrag staten på det filmkulturella området. Filminstitutet står också för de svenska samordningsinsatsema inom för EU:s stödprogram MEDIA II. ramen Enligt mina förslag ökar den statliga andelen Filminstitutets finanav siering kraftigt i kommande avtal. En stor del Filminstitutets verksamhet finansieras därmed direkt av

av statliga medel. Övriga intäkter kan till en del sägas vara beroende av

att staten avstår från att fullt ut momsbelägga viss verksamhet på

filmområdet. Många de stöd Filminstitutet handhar motsvarar stöd som på av som andra områden sköts offentliga institutioner, och de finansieras helt av eller delvis staten. Det är skäl för att offentlighetsprincipen bör av tillämpas på Filminstitutet och gälla alla handlingar hos stiftelsen. De regler sekretess finns i lagen skyddar väl intressena hos de om som

132 Filmkulturella ändamål

företag och enskilda som söker stöd i de olika fonderna också i det fall

stiftelsen omfattas offentlighetsprincipen.

av

Förslag

Jag föreslår att Stiftelsen Svenska Filminstitutet införs i bilagan till sekretesslagen..

6.6 Filminstitutets intäkter

egna

Filminstitutet jag tidigare nämnt, del intäkter, genererar, som en egna

som påverkar det slutliga finansieringsbehovet. Jag beslcriver dessa

utifrån år 1997. Den dessa kommer från det fastigheten; största av egna 22,5 miljoner kronor. Institutet har också intäkter från försäljning de av filmer, som man producerat åren och därmed äger rättigheterna genom till. Denna intäkt uppgick år 1997 till 1,9 miljoner kronor. Intäkterna från medlemskap och föreställningar inom Cinematekets filmklubb uppgick till 4,2 miljoner kronor. Avdelningen Film och publik hade intäkter på 7,1 miljoner kronor. En stor del detta, av 4,7 miljoner kronor, utgjordes videoförsäljning, vilken fr.o.m. av

1998 förts över till Filmhusförlaget. Övriga intäkter kommer från

bokning och filmuthyming och från tidskriften Zoom. Totala egna intäkterna år 1997 var 34,1 miljoner kronor. Förslaget till finansiering av Filminstitutets verksamhet bygger på förutsättningen

att institutet kommer att ha intäkter på minst denna nivå också fortsättningsvis.

6.7 Utj ämningsdel

Intäkterna till Filminstitutet kommer vid ett fortsatt filmavtal att variera över åren. Hur stora intäkterna blir beror dels på biografpublikens utveckling, dels på utvecklingen i videobranschen. Det innebär att det inte är möjligt att fastställa exakta nivåer på dessa intäkter. Jag har dock valt att för tydlighets skull också här kostnader i ange 1997 års nivåer. För att klara en praktisk hantering anser jag att av de intäkter som återstår sedan medel avsatts till produktionsstöd och till Film i hela landet avsätts 10 procent till ett utjämningskonto, som styrelsen fördelar för att balansera variationeina i intäktema.

7 Finansieringen

1 Inledning

Vid den slutliga bedömningen vilken finansieringsform detta förslag av till filmpolitik skall är det viktigt att hålla några av ny ges, utgångspunkterna i minnet. Dit hör, vid sidan de centrala kulturpolitiska, också de industriav politiska. Filmbranschen framtidsindustri. Bara de senaste fem är en åren har marknaden för audiovisuella produkter växt oerhört; också långfilm befinner sig i tillväxtsektor vars potential vi ännu inte sett en slutet på. Inom EU bedöms sysselsättningen inom denna sektor att fördubblas de närmaste åren. Vilken roll ett litet land kan spela inom ett kulturornråde, också på det internationella planet, har svensk musikrörelse visat. Filmen är, tillsammans med musikrörelsen, den kultursektor ungdomsgenerationema sig mest Det finns alltså både kulturengagerar politiska och industripolitiska skäl att staten på ett helt nytt sätt tar anför svensk films framtid. Det har också varit grundtanken för de svar förslag till svensk filmpolitik presenterats i det föregående. ny som Förslagen har konsekvenser för regionalpolitiken, tillväxten, näringspolitiken, och skolan. Förslagen har preciserats utifrån 1997 års nivå det sista år en komplett redovisning kunnat göras både Filminstitutets anslag och av prioriteringar, och filmens generella situation i Sverige. Förslagen har,

tydlighetsskäl, redovisats i miljoner kronor inte i procentsatser av

av den totala och i relation till 1997 års siffror. Varje anslag är

ramen

detaljrälcnat, men summan avrundad; ambitionen har varit att presentera minimisiffra på minsta realistisk nivå. Siffrorna grundar sig på en en en produktion 20 långfilmer år. De verksamheter inom Filminstituav per tet redan i dag bedrivs inom för avtalet, eller uppdrag av som ramen staten, och jag bedömer bör behållas, är dock inte kostnadsberäksom nade. Där har jag utgått från de kostnader som gått att utläsa ur uppgifter från Filminstitutet. Som jag tidigare redogjort för är administra-

134 Finansieringen SOU 1998: 142

tionskostnadema inräknade i dessa belopp. Jag har valt att behålla denna princip för delen Film i hela landet, inte för produktionsmen stöden. För tydlighets skull påpekar jag också att statens anslag till Filminstitutet ökat sedan år 1997. Det är de medel staten anslagit till som Filminstitutet för finansiering av de regionala resurscentra. Statens anslag till filmstöd via Filminstitutet är för år 1999 138 miljoner kronor.

7.2 Direktiven

Det förslag till ny svensk ñlmpolitik som beskrivits i det föregående omfattar en kostnadsram på totalt 436 miljoner kronor. Ramen för år 1997 var 302 miljoner kronor. Det innebär en ökning på över 44 procent. Jag anser denna ökning vara absolut nödvändig för att direktivens uppdrag skall kunna förverkligas. I direktiven till Filmutredningen nämligen mycket lång rad anges en kulturpolitiska mål som en ny svensk ñlmpolitik skall uppfylla. Där anges också två ñnansieringsalternativ. Det ena är avtalsmodellen. För denna anges inga maximala kostnadsramar, så heller för statens insats. Det andra alternativ skall analyseras är helstatlig modell. som en För denna anges att konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna skall rymmas inom ramarna för filmstödet. Man kan sammanfatta, att för avtalsmodellen anvisas inga ramar, medan en statlig modell skall rymmas inom de nuvarande ramarna. För den senare lösningen sägs också, att utredningen för finansieringen av detta kan föreslå förändring av gällande mervärdesskattesats på entréavgifter till biografföreställningar". Först alltså den statliga modellen.

7.3 Statlig finansiering

Jag ser i direktiven vad gäller en helt statlig finansiering tre grundläggande alternativ. Det första omfattar oförändrade kostnadsramar. Om 1997 års kostnadsram alltså var 302 miljoner kronor, och sta-

tens bidrag totalt 123 miljoner kronor, och Filminstitutets egna

var intäkter var 34 miljoner kronor, betyder detta att statens tillskott blir 145 miljoner kronor. Direktiven också det sätt detta skall finananger sieras, bl.a. genom full momsbeläggning 25 procent av biobiljetter. En ytterligare möjlighet är att utvidga den tomkassettavgift på video

SOU 1998: 142 Finansieringen 135

som nu beslutats till att också gälla inspelade videokassetter för köp och uthyrning långfilm. av En full momsbeläggning biografbiljetter skulle i spannet av ge 183 miljoner till 201 miljoner kronor, varifrån avdrag måste göras för de 6 procent finns i dag, cirka 47 miljoner kronor. Nettotillskottet som för staten blir därmed omkring 145 miljoner kronor. Det ger nya statliga intäkter ganska exakt täcker det tillskott som som behövs för att bibehålla 1997 års filmverksamhet oförändrad. Problemet för detta alternativ är dock, att ingen de kulturpolitiska av och industripolitiska mål i direktiven skulle uppfyllas. som anges Svensk film, och den svenska filmindustrisektom skulle riskera att långsamt vittra bort och marginaliseras, särskilt vid internationella jämförelser. En framtidsbransch skulle retirera. Jag förordar inte detta alternativ. Ett andra alternativ är ett bibehållande samtliga de förslag av som läggs i denna utredning, och den utgiftsvolym på 434 miljoner kronor som föreslås, med helstatlig lösning. Det kan ske skisserats men en som ovan med full momsbeläggning entrébiljetter på biograf, samt av

videokassettavgift på 2,5 procent, den senare på 30 miljoner kronor.

Statens ökade bidrag skulle då bli 136 miljoner kronor. Problemet är självfallet vilken effekt 25-procentig momsbeläggen ning på biografbiljetter skulle få. Risken är, att de redan höga svenska biljettpriserna skulle öka, och att viss publiknedgång skulle kunna ske. Det i sin tur strider mot direktivens önskemål lösningar ökar om som biobesöken i Sverige. Jag förordar inte heller detta alternativ. Ett tredje är ett radikalare alternativ. Det är, att staten övertar huvudansvaret för den svenska filmpolitiken, på sätt tar samma som man ansvar för t.ex. teater eller museisektom. Statens tillkommande bidrag skulle då bli 277 miljoner. Ingen ytterligare momsbeläggning skulle ske. Förslaget stöds många verksamma inom svensk film. Skall detta av alternativ förverkligas kräver det dock politiska beslut ligger utom som

förutsättningarna för denna utredning.

Det finns dock utvecklingstendenser talar för sådan lösning. som en Den ena är utvecklingen av nya fönster för film, betal-TV, digitala medier över andra nät än televisionens, det andra faktum att Sverige är på väg att få utlandsägd biografmarknad med kanske mindre en - intresse av att ansluta sig till ett frivilligt avtal. Skulle sådan utvecken ling ske, och skulle utländska kommersiella intressen i framtiden så komma att dominera i svensk Filmindustri att de nuvarande avtalsparternas kulturpolitiska ansvarstagande begränsas eller helt omöjliggörs, då uppstår självfallet en annan situation.

136 Finansieringen SOU 1998: 142

En helstatlig filmpolitik blir då inte bara möjlig, utan helt nödvän-

dig. Min bedömning är, att vi ännu inte befinner oss i denna situation. Tilläggas bör, att om statsmakterna väljer en helstatlig finansiering, utan momsbeläggning, och med den utgiftsram som föreligger i detta förslag, detta inte ändrar något i utformning eller motivering i de förslag som här har lagts. Om en helstatlig modell väljs, skall ändå

Filminstitutet behålla sin nuvarande roll. Skulle helstatlig lösning en av denna sist skisserade modell väljas är det dock viktigt med långsiktiga åtaganden. Ryckig medelstilldelning, regimväxlingar skapar som uppeller nedgång i statliga bevillningar, skadar stabiliteten i branschen, och framtidstron.

7.4 Avtalsmodellen

Den avtalsmodell som, i olika varianter och med olika avtalsparter, har gällt sedan år 1963, har ofta mötts med kritik. Under kritiken har ofta legat dolt eller öppet missnöje med maktförhållandet inom och mellan

utformningen av stöden. Branschen har önskat kontroll över "sina

pengar, staten har agerat för sina" intressen. Förutsättningen för missnöjet har dock varit relativ jämspelthet. en Begränsade resurser och jämbördig styrka har orsakat onödiga kon-

flikter. Den administrativa uppdelning avtalspengaf och statliga

av

pengar som funnits skall dock, enligt detta förslag, upphöra.

Det gemensamma intresset, svensk ñlms vitalitet, borde det vara avgörande. I en ny situation, där staten går in med avgörande större bidrag, minskar också konfliktytoma mellan bransch- och statsbidrag. I de förslag som har lagts har ambitionen också varit tydlighet, enkelhet och klargörande av de roller bransch och stat skall spela, och framför allt inte skall spela. Trots kritik mot avtalsmodellen, och de många gånger onödiga konflikter som funnits, finns dock starka skäl talar för att den skall som bibehållas. Den svenska filmfamiljen inte den kan är större än att samarbeta; avtalet skapar ett slags torg, där samtal, konflikter och framtids-

planering kan äga rum. Att modellen är unik är inget skäl att slopa den.

Och jag vill redan nu säga att jag förordar denna modell, om men bara avtalspartema visar att de i konkreta åtaganden delar på om - tron avtalsmodellens livskraft och berättigande. Först några ord om de olika parterna.

Finansieringen 137

7.4. l Videobranschen

Det var videobranschens avhopp från filmavtalet utlöste den kris

som som denna utredning är ett resultat På detta sätt kan s.a.s. av. man betrakta avhoppet positivt: det lyfte existerande konflikter och som upp missförhållanden på ytan, och gjorde omstrukturering nödvändig. en Men självfallet vore en perrnanentning detta avhopp på många av sätt djupt olycklig. Videomarknaden når längre än någon distriannan butionsforrn, den är jämlik, eller demokratisk, vill tänja detta om man begrepp en smula. Den når långt, både geografiskt, in i samhällsgrupper som tvingas avstå från biografupplevelsen, och fram till människor inte kan eller vågar komma till biograf. Videons roll för som en

de handikappades filmupplevelse är också avgörande.

Om kultur i vården borde viktig uppgift för framtiden hör vara en Videons möjligheter dit. Å andra sidan är videobranschen i hög grad avhändig vital filmen miljö, för att överleva ekonomiskt. Det är filmemas exponering på biograf, och därmed i media, skapar lusten att låna eller köpa som en videokassett. Vid mina många samtal med videobranschens företrädare har vi varit eniga om detta, samt det önskvärda i att videobranschen återom vänder till avtalet part. Villkoren för detta har dock varit ett dissom kussionsämne. Branschen har önskat konkurrensneutralitet visavi biografer, och framför allt de TV-kanalema. nya Detta önskemål är i hög grad uppfyllt i detta förslag till svensk ny filmpolitik. Ett utökat videostöd ingår dessutom i bilden. Men framför allt måste helheten beaktas: den mycket stora satsning staten förutsom sätts göra för att göra hela den svenska film- och därmed video- marknaden växande. Goda skäl finns att videobranschen därför åter kan bli avtalspart. en Man måste därtill analysera de former under vilka detta kan ske. För videobranschen har fram till och med år 1998 såväl Sveriges Videodistributörers Förening och VideoHandelns Samarbetsorganisation varit parter. Deras bidrag till filmavtalet har bestått i en avgift om 32,50 kronor för varje hyrkassett med långfilm, och 18 lcronor för hyrkassett med kortfilm. För köpvideokassetter har avgiften varit 2,50 kronor kassett. Avgiften har tagits ut videouthyraren, och har per av lagts på priset för detaljisten. För köpvideon har det varit ett enkelt förfarande. Videohandlaren

har lagt denna kostnad, 2,50 kronor, på sitt försäljningspris vilket inne-

bär att kunden i slutänden betalt avgiften. För hyrkassetter det ser annorlunda ut. Där tar videodistributören också ut avgiften ovanpå sitt ordinarie pris för uthymingen. Men här står Videohandlaren för risken.

o 18-5995

138 Finansieringen SOU 1998: 142

Han måste betala denna avgift för att ha kassetten i sitt utbud, oavsett om han kommer att hyra ut den eller inte. Den ingår och ökar delvis, hans risk när han bestämmer sitt utbud. Videohandeln därför att menar avgiften påverkar vilka filmer väljer att ha till uthyrning. Avgiften man minskar intresset att ta in smal film och till smal film räknas i dessa sammanhang flertalet svenska filmer. På detta sätt liknar hans problem de gröna biografemas, där den lösning jag föreslår är stöd till garantihyran. Biografágaren betalar bara in avgift till Filminstitutet på de biljetter man faktiskt säljer. Detta är en av de orättvisor i behandlingen de av bägge branscherna videohandeln pekat på. Ett rättvisande sätt som mer att ta in avgift för uthyrning och försäljning av videokassetter skulle därför att ta ut den i procent på omsättningen. Den nivå då vara som vore rimlig och i praktiken en oförändrad kostnad vore 2,5 procent - på omsättningen i detaljistledet. Med en beräknad omsättning på 1,2 miljarder kronor ger detta en intäkt till Filminstitutet på 30 miljoner kronor. Därmed minimerar risken för detaljhandeln, och tar bort ett man hinder för att distribuera också smalare film. Förslaget har därför många fördelar.

Men det har också nackdelar. Uppbörden av avgiften underlättas av

att den tas ut i uthyrarledet. Det innebär i praktiken högst ett 20-tal uppbördsställen: de olika videodistributörema. En procent på avgiften måste administreras via försäljningsställena. För de många kedjor som köper via grossister är det praktiskt lätt att genomföra. Dessa grossister kan ta hand om redovisning och inbetalning avgiften. För de av enskilda fackhandlama skulle redovisningen kunna göras parallellt med momsredovisningen. Det kräver en ny administration för överföring av dessa medel. Vinstema med systemet kan dock uppväga nackdelarna. Jag förordnar därför detta altemativ. En sådan lösning bidrar till att göra avgiften mer konkurrensneutral i förhållande till biografen. Medverkan i avtalet från ytterligare TVkanaler, och en höjd biografavgift bidrar därutöver till den konkurrensneutralitet som videobranschen efterlyst. Skulle videobranschen välja att stanna utanför avtalet uppstår självfallet ett ekonomiskt bortfall är betydande. Statsmaktema kan då som kompensera bortfallet med den videokassettavgift på köp och uthyrning av film skisserats i avsnitt 7.2. som ovan

SOU 1998: 142 Finansieringen 139

7.5 Bio

graferna

Det kraftigt utökade stöd till biografnäringen på 52 miljoner kronor som föreslås i denna utredning motiverar höjning biografavgiften en av från 10 till 12 procent. Det skulle innebära, med 1997 års siffror, en

bidragshöjning från branschen på omkring 18 miljoner kronor.

Denna intäkt måste självfallet också vägas mot den 25-prosom en centig moms innebär i form ökade intäkter, också i form - av men av ökade biljettpriser och därmed möjlig nedgång i antalet biobesökare. en Följande tabell illustrerar fördelar och nackdelar för olika parter i alternativen avgift och moms.

Tabell 7.1 K0nsekvense4r höjd av moms

Röda biografer Gröna biografer Gröna moms 420 st 170 st 350 st Avgift 10%

Moms 25% Biljettpris 70:00 60:00 60:00 SFI

biljett

Differens för -18,9 msek -2,2 msek +4,6 msek

filmägarna

Källa: Biografägama.

Tabellen visar att biljettpriset väljer att ta ut momshöj- - om man ningen hos konsument skulle öka med tre kronor i den röda biogra- fen, med åtta kronor för den gröna biografen är momsbelagd. Av som marknadsskäl kan dock biografägama välja att i stället för att öka biljettprisen minska sin marginal med motsvarande belopp. Flera av

140 Finansieringen SOU 1998: 142

utredningens förslag syftar till att stärka biografemas ekonomi så att det skall vara möjligt. Men såväl avgift till Filminstitutet dras bort från biljettmoms som intäkten innan filmhyran till distributören betalas. Det betyder att en ökad liksom fast i mindre omfattning en höjd avgift till Filmmoms, institutet påverkar distributöremas intäkter. Den sammanlagda förlusten för filmägama, med momshöjning till 25 procent, blir som en visas 1,60 kronor biljett eller totalt 16,5 miljoner kronor vilket ovan per motsvarar 650 000 biobesök. Om filmägarna kompenserar sig för detta filmhyran kommer det sannolikt att slå på biljettpriset. genom Som tabellen skulle höjning av momsen till 25 procent synes av en slå hårt mot de föreningsdrivna biograferna. En höjning av momsen för biografbranschen påverkar inte bara biljettpriset. Den 6-procentiga läggs i alla led, dvs. också på filmhyran. Som jag tidigare momsen redovisat har detta inneburit lättnad för de momspliktiga biograen ferna, därmed också fått rätt att dra av ingående moms som som dessutom ofta är 25 procent. Men för de föreningsdrivna biograferna har denna tillkommande på 6 procent slagit direkt kostmoms som en nad. En 25-procentig slår ännu hårdare, och minskar deras marmoms ginal med 5,15 kronor biljett. Sannolikt kommer krav på kompenper sation för denna kostnad från dessa biografer, som annars riskerar att slås ut. Utredningens förslag syftar till att öka antalet biobesök i första hand för svensk och europeisk kvalitetsfilm. Detta kan anses som ett hot mot distributörerna amerikansk film och ett skäl för dem att av ställa sig utanför avtalet. Därmed skulle de bidra till statlig lösning en med 25 procents Krasst skulle då de amerikanska filmägama moms. kunna beräkna att de tar igen den förlusten att ta marknadsgenom andelar från svensk film. Skulle de lyckas öka biobesöken med 650 000 på amerikansk film skulle deras marknadsandel öka med fyra procent.

Utredningens förslag motverkar dock detta.

Om i stället jämför skillnaden mellan höjning till 12 procent man en i avgift till Filminstitutet och 25-procentig blir förlusten för en moms filmägama 9,7 miljoner kronor för de röda biograferna, 200 000 kronor för de gröna och ökad intäkt på 4,6 miljoner kronor för de momsen befriade gröna biograferna. Det sammanlagd intäktsminskning ger en på 5,3 miljoner kronor. För att kompensera detta krävs 210 000 fler biobesök. Såväl distributörer biografágare och biobesökare har alltså allt som att vinna på ett fortsatt avtal och biografavgift på 12 procent framför en en full moms på 25 procent.

Finansieringen

7.6 Televisionsbolagen

Som framgår de förslag lagts bidrar Sveriges Television AB av som med 35 miljoner kronor till den Film- och TV-fond är viktig del som en av stödförslagen. Vidare bidrar SVT med 17,5 miljoner kronor till avtalets allmänna del. Förhandlingar bör upptas med SVT möjligheter om att utvidga denna senare del. Vad gäller den i 1993 års avtal träffade överenskommelsen att SVT skall förbinda sig att producera med lika stor har den, enligt en summa min uppfattning, inget substantiellt syfte i avtalet. SVT har sedan år 1993 använt omkring 210 miljoner kronor på filmproduktion, eller i

genomsnitt 52,5 miljoner kronor år. Det innebär att SVT bedömer per sin roll inom film betydelsefull. Omfattningen detta åtagande, som av där beslut fattas självständigt SVT på grundval sitt avtal med av av staten, är en angelägenhet mellan staten och SVT och hör inte hemma i detta ñlmavtal.

Vad gäller TV4 är det önskvärt att det nuvarande åtagandet utvidgas

på basis det koncessionsavtal TV-bolaget har fattat med

av staten. De digitala sändningstillstånd tilldelats TV-bolag gör, att som nya också dessa företag har ett speciellt för svensk filmmarknad. ansvar

Långfilm är ju, för många dessa televisionsbolag, dominerande

av en del av programtablåema. Utan den mediauppmärksamhet films som en

biograflansering ger skulle intresset minska, och därmed också de

nya kanalemas reklaminkomster. Dessa TV-kanalers kulturpolitiska nya ansvar kan tyckas dem abstrakt, har ekonomiska konsekvenser. men F ilmutredningen har fört preliminära förhandlingar med flera av dessa, och man har från detta håll framfört principiell önskan att inen gå som avtalsparter. De TV-bolagen föreslås bidra med 5 miljoner nya kronor till avtalet, den exakta nivån måste avgöras i de slutliga men

förhandlingarna med staten.

7.7 Staten

Statens bidrag till avtalsmodell blir alltså avhängigt de övriga en av avtalsparternas Den totalsumma i denna utengagemang. som anges redning, 436 miljoner kronor, bör dock gälla. Jag har förordat en avtalsmodell. Skulle övriga avtalsparter välja att frångå denna, uppstår givetvis för staten situation, där helt statlig finansiering kan en ny en komma ifråga.

En ny svensk filmpolitik kräver dock minst den totalvolym jag angett.

142 Finansieringen

Som räknemodell för statens engagemang kan dock följande exempel tas. Den totala volymen för svensk ñlmpolitik är alltså ny 436 miljoner kronor. De tillskott som sker i detta exempel är SVT nya 35 miljoner kronor, ökningen till 12 procent biografavgift som är 18 miljoner kronor, och de TV-kanalernas insats på 5 miljoner nya kronor. Allt övrigt lika, vilket förutsätter att videobranschen står kvar i avtalet. Statens bidragsökning i förhållande till 1997 års anslag blir då 76 miljoner kronor. Därutöver kan påpekas, att regeringen redan beslutat den fulla utbyggnaden om de regionala resurscentra som om ingår i mitt förslag.

7.8 Avtalspartema

Jag föreslår att avtalsparter endast ingår de parter som bidrar ekosom nomiskt till avtalet.

Bilaga l

WP:

Kommittédirektiv

Stöd till svensk

filmproduktion

Dir.

1998:36

Beslut vid regeringssammanträde den 29 april 1998.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att lämna förslag till hur ett framtida stöd till svensk filmproduktion och därmed sammanhängande verksamheter skall utformas. Utredaren skall inledningsvis kartlägga filmens situation i Sverige samt analysera effekterna stödet inom av ramen för filmavtalet. Utifrån de åtgärder föreslås skall utredaren som

pröva förutsättningarna för såväl fortsatt avtalsmodell för finansie-

en ring av stödet till svensk filmproduktion, finansiering utan ett som en avtal.

Bakgrund

Sedan år 1963 har stödet till filmproduktion finansierats avtal genom mellan staten och olika berörda branschparter. I det nuvarande avtalet,

1993 års finansieringsavtal för Stiftelsen Svenska Filminstitutet det

s.k. filmavtalet, är staten, organisationer inom film- och videobranschen samt Sveriges Television AB och TV4 AB publ. avtalsparter. Förutom stödet till svensk filmproduktion finansieras inom ramen för avtalet även vissa andra stöd relaterade till film- och videobranschen. Det handlar stöd till biograf- och videoverksamhet på om mindre och medelstora orter, stöd till samarbete mellan film- och videobranschen samt TV-företagen, och avgifter till intematiom.m. nellt samarbete. Avtalet löper ut den 31 december 1998.

144 Bilaga 1

Utöver stödet inom för frlmavtalet lämnar staten ett särskilt ramen stöd till filmkulturell verksamhet och till regionala resurscentrum för film och video fördelas Filminstitutet. Vidare lämnas statligt som av stöd till kortfilmsproduktion Konstnärsnämnden. av I propositionen Kulturpolitik prop. l996/97:3 redogjorde regeringen för inriktningen på de framtida insatserna för filmen. Där sades bl.a. att statens insatser bör syfta till att upprätthålla och utveckla värdefull svensk filmproduktion i samverkan med berörda branscher, säkerställa tillgången till ett brett utbud värdefull film i olika visningsav former i hela landet samt att upprätthålla och utveckla biografens roll kulturell mötesplats i hela landet och medverka till att biopubliken som långsiktigt ökar. Inför avtalsperiod för tiden efter den 31 december 1998 gav en ny regeringen hösten 1996 Filminstitutet i uppdrag att utvärdera det nuvarande avtalet och att kartlägga spridningen av film i hela landet. I oktober 1997 överlämnade Filminstitutet rapporterna Stöd till svensk filmproduktion, Film landet runt och Underlag för överläggningar om ett nytt filmavtal. I december 1997 höll Kulturdepartementet ett remissmöte Filminstitutets förslag. En sammanställning av de synpunkter om

som lämnades vid mötet finns tillgänglig på Kulturdepartementet dnr

Ku97/3439, 3440, 3441/Ko. Vissa skrivelser har även lämnats i ärendet. Filmavtalet skall sägas senast ett år före avtalstidens utgång. upp Om detta inte skett förlängs avtalet med tre år gången. I december 1977 sades avtalet två parterna, nämligen Sveriges Videoupp av av distributörers Förening och VideoHandelns samarbetsorganisation. Sedan dessa organisationer meddelat att de inte var beredda att delta i förlängning nuvarande filmavtal, träffade övriga parter utom en av videobranschen den 13 februari 1998 ett avtal som innebär att 1993 års finansieringsavtal, med vissa smärre förändringar, förlängs t.o.m. den 31 december 1999. Om parterna före den 1 februari 1999 inte har kommit överens ett nytt avtal, gäller det förlängda avtalet t.o.m. den om 31 december 2000. I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår regeringen att Sveriges Television AB tilldelas ett nytt årligt stöd rundradiokontot på ur 75 miljoner kronor för särskilt kvalificerad programproduktion av typerna dokumentärer, dramatik och för barn och ungdom. De program särskilda medlen för programproduktion skall i hög grad användas till att ytterligare skapa förutsättningar för utläggningar produktionsav uppdrag samt för samarbetsprojekt med fria filmare och producenter.

Bilaga 1 145

Behov av fördjupad analys

Den aktuella filmpolitiska debatten och de nyligen avslutade förhandlingama förlängning filmavtalet visar att flera frågor behöver om en av analyseras närmare inför ett ställningstagande ett framtida stöd till om svensk filmproduktion och därmed sammanhängande verksamheter. Några centrala frågor gäller formerna för stöd, urvalet filmer av som skall stödjas, distributions- och visningssituationen för film i Sverige

samt finansieringen av stödet.

F örhandsstöd och efterhandsstöd

I det nuvarande filmavtalet finns två former produktionsstöd: förav handsstöd och efterhandsstöd. Förhandsstödet grundas på den bedömning av ett filmprojekt som görs Filminstitutets konsulenter. Efterav handsstödet är enbart kopplat till, och ökar med, antalet betalande besökare. I den filmpolitiska debatten har det från vissa håll ifrågasätts om efterhandsstödet främjar syftet med avtalet. Från andra håll har man emellertid pekat på att efterhandsstödet medför att film- och biografbranschen uppmuntras att nå större publik. När det gäller förhandsen stödet har Viss kritik riktats mot de begränsningar gäller för utbesom talning av stöd till enskilda filmer.

Kriterier för stöd

För att få produktionsstöd enligt det nuvarande filmavtalet skallett antal kriterier uppfyllas. Viss kritik har riktats mot att avtalet inte innehåller något uttryckligt krav på kvalitet hos de filmproduktioner som får stöd. Många menar att begreppet kvalitetsfilm är för oprecist och att det därför inte bör fungera grund för stöd, utan att all svensk som en film behöver stöd och därför bör stödberättigad. Andra att vara menar endast sådan kvalitetsfilm vänder sig till smala publikgrupper bör som stödjas, medan kommersiellt inriktad film bör kunna klara sig utan mer stöd.

Distribution

Distributionen är ett återkommande problem för såväl svensk utsom ländsk film. En stor andel de filmer produceras eller importeras av som har omvittnat svårt att nå publiken, särskilt utanför storstäderna. Inom ramen för filmavtalet finns ett stöd till parallelldistribution, dvs. extra

146 Bilaga 1

kopior ställs till förfogande för biografer på mindre och medelstora orter parallellt med att en film är i ordinarie distribution. Många menar att detta inte är tillräckligt för att lösa distributionsproblemet. Kostnaderna för distribution är aspekt nämnts. I sammanhanget har en som även situationen vad gäller visning av film på biograf berörts. Bland annat har frågan ett särskilt biografstöd diskuterats. om

Filminstitutets förslag

Filminstitutets rapporter från hösten 1997 innehåller förslag om att införa flera stödformer. Ett s.k. 50/50-stöd föreslås kunna ges till nya svenska filmproduktioner. Stödet skall lika stort producentens vara som insats till viss nivå. Vidare föreslås ett publikstöd, som skall ges upp en med ett fast belopp per såld biljett. Ett annat förslag är att Filminstitutet

skall disponera en viss del av tillgängliga produktionsstödsmedel för

samproduktioner, produktioner där institutet är producent, och för stöd till produktion kort- och dokumentärfilm. Vidare föreslås särskilda av medel för lansering. Filminstitutets förslag har fått ett blandat mottagande i den filmpolitiska debatten och vid det remissmöte som hölls i december 1997.

Finansieringen stöd av En central fråga är hur det framtida stödet till filmproduktion skall finansieras. Den nuvarande avtalsmodellen innebär en kombination av bidrag från staten och TV-företagen och avgifter på biografföreställningar och videogram.

Avtalsmodellen har sedan 1960-talet framgångsrikt speglat det

ömsesidiga beroende som råder på filmområdet mellan staten och berörda branscher. Under tid förefaller förutsättningarna för den senare rådande avtalsmodellen emellertid delvis ha förändrats. Några parter i 1993 års finansieringsavtal har tidigare nämnts valt att inte delta i som den förlängning avtalet övriga parter enats om och bidrar såleav som des från år 1999 inte till finansieringen. På TV-området finns i dag nya aktörer som inte bidrar till finansieringen av filmstödet på samma sätt som Sveriges Television och TV4. Många av de företag och filmare som medverkar i svenska filmproduktioner är inte anslutna till någon avtalspart, och deltar därmed inte i förhandlingar om filmavtalet. I den filmpolitiska debatten råder delade meningar om huruvida avtalsmodellen är ägnad att uppfylla målen för den statliga filmpolitiken,

Bilaga 1 147

eller om kompromisser mellan parterna inneburit att avtalet i själva verket har förlorat sin kulturpolitiska förankring.

Uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att lämna förslag till hur ett framtida stöd till svensk filmproduktion och dämied sammanhängande verksamheter skall utformas. En utgångspunkt för utredarens ställningstaganden skall vara den inriktning på de framtida insatserna för filmen som regeringen redogjorde för i propositionen Kulturpolitik prop. 1996/97:3. Som underlag för sina ställningstaganden skall utredaren inledningsvis kartlägga filmens situation i Sverige. Därvid kan Filminstitutets rapporter från hösten 1997 utgångspunkt. Kartläggningen vara en skall utmynna i en beskrivning villkoren för produktion, distribution av och visning av film i hela landet. Till de faktorer som bör belysas hör bransch- och ägarstrukturen, branschens ekonomiska förutsättningar

samt de förändrade förutsättningar beror på den tekniska utveck-

som lingen inom det audiovisuella området. TV-företagens roll bör belysas, liksom framväxten av nya sätt att distribuera rörliga bilder och att finansiera distributionen. Effekterna den nuvarande avtalsmodellen av skall analyseras. Kvalitetsfilmens ställning och de oberoende producentemas roll skall särskilt uppmärksammas. En internationell utblick i fråga filmens situation bör göras, om främst mot övriga Norden och Europa. Allmänt bör utredaren i kartläggningen beakta den stora betydelse samproduktioner, i som synnerhet mellan de nordiska länderna, har för finansieringen filmprodukav tioner i Sverige. Kartläggningen skall även utmynna i analys en av motiven för fortsatta statliga insatser för stöd till svensk filmproduktion. Med kartläggningen som grund skall utredaren lämna förslag om hur ett produktionsstöd för film bör utformas. Syftet bör att vara upprätthålla och utveckla värdefull svensk filmproduktion. Villkoren för en att en film skall kunna få stöd skall klargöras. Utredaren skall vidare föreslå åtgärder för att främja bred spridning och visning film, en av samt undersöka hur man genom t.ex. lansering, marknadsföring och övrigt publikarbete kan öka antalet biobesök och utveckla biografen som kulturell mötesplats i hela landet. Förslag bör lämnas vilka om stödforrner som kan utvecklas i detta syfte. I förslagen kan t.ex. vägas in det starka ideella engagemang kring filmen finns i Sverige, bl.a. som

inom visningsorganisationer och filmstudioföreningar, och hur detta

engagemang bättre kan tas till vara.

148 Bilaga 1

Utredaren skall även pröva det stöd i övrigt lämnas inom som ramen för det nuvarande filmavtalet och föreslå vilka åtgärder bör vidtas som på dessa områden i framtiden. Det gäller bl.a. avgifter för interm.m. nationellt samarbete. En fråga som utredaren skall belysa är om särskilda åtgärder skall vidtas för att göra film mer lättillgänglig för funktionshindrade. Mot bakgrund de åtgärder föreslås skall utredaren pröva av som förutsättningarna för fortsatt avtalsmodell för finansiering åtgären av derna. Om utredaren finner att sådana förutsättningar finns, skall ett förslag till nytt avtal lämnas. Av förslaget skall det framgå vilka parter som bör ingå, samt de olika parternas bidrag till finansieringen. Förslaget bör vara förankrat hos de tilltänkta avtalspartema. Utredaren skall även lämna förslag om en finansiering av åtgärderna utan ett avtal. Därvid kan utredaren bl.a. föreslå förändring gällande av mervärdesskattesats på entréavgifter till biografföreställningar. Konsekvenserna den föreslagna finansieringen samt förslagens ekonoav miska effekter för staten skall redovisas. Finansieringen av de föreslagna åtgärderna skall rymmas inom för filmstödet. Ramarna ramarna för filmstödet ges dels i budgetpropositionen för år 1998, dels i det nuvarande filmavtalet. Utredaren skall ta ställning till vem som skall fördela filmstödet om man inte längre har ett filmavtal. Utredaren skall vidare överväga om bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter till någon del skall tillämpas även på Filminstitutet.

Arbetets bedrivande

Utredaren skall bedriva arbetet i nära kontakt med berörda intressenter inom filmlivet. Utredaren skall beakta regeringens direktiv om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om prövning av offentliga åtaganden dir. 1994:23, om redovisning av jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124 och redovisning konsekvenser för om av

brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

En rapport om kartläggningen skall lämnas senast den 1 oktober 1998. Utredningsarbetet i sin helhet skall avslutat senast den 30 vara november 1998. Kulturdepartementet

Bilaga

till för Stiftelsen

Förslag finansieringsavtal

Svenska Filminstitutet

De bidragsgivande parterna har träffat följande avtal.

Avtalet är från statens sida träffat under förbehåll regeringens godav kännande.

Inledande bestämmelser

1§

Detta avtal finansieringen Stiftelsen Svenska Filminstitutets avser av stöd till svensk filmproduktion och de andra ändamål som anges i avtalet.

2§

Reglerna för stöd till svensk filmproduktion bör utformas så att de främjar rationell och effektiv produktion och distribution av svensk en film och medför sund användning av stödmedlen. en

3§

Med långfilm i detta avtal film har en visningstid motsvaavses som

rande minst 2000 meter i 35 fonnat eller motsvarande i andra

mm

format och är avsedd för normal biografpremiär med nonnal biograf-

exploatering. Undantag från regeln visningstid får medges av styom relsen när det gäller barnfilm och dokumentärfilm. Med film i detta avtal även videogram i alla de fall där det är avses praktiskt lämpligt och motiverat.

150 Bilaga 2

4§

En film svensk under förutsättning att den svenska insatser anses som är av avgörande betydelse

§5

En film anses vara från ett EU-land under förutsättning att filmen har en producent från ett EU-land och att insatsen artistiska medarbetare av från EU-området är av avgörande betydelse. Med EU-producent avses en person är bosatt i ett EU-land, ett som bolag, ett utländskt företags filial eller juridisk är en annan person som registrerad i EU-landet.

Om biografavgifter

6 §

Biografägare eller den eljest anordnar biografföreställning nedan

som kallad biografagare skall till stiftelsen betala avgift, motsvarande en tolv procent av bruttobiljettintäkten vid föreställningen. Med sådan intäkt avses bruttoinkomst enligt de av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag fastställda allmänna bestämmelserna vid filmleveranser. Filmhyra skall inte utgå på den del intäkten utgör avgiften. Det är i av som detta sammanhang utan betydelse för avgiftsplikten film visas med om hjälp av videoteknik i stället för med traditionell teknik.

7§

Avgift skall inte utgå för biografföreställning på sådant fast visningsställe, där det enligt det register som fors Kontrollbyrån högst av ges

fem föreställningar i veckan utöver barnmatinéer.

Med barnmatiné avses föreställning som riktar sig till barn och som börjar senast klockan 17.

Om biografföreställningar har anordnats i syfte att kringgå bestäm-

melserna om avgiftsplikt, får styrelsen besluta att avgiftsplikt föreligger. Innan styrelsen beslutar i sådant ärende skall styrelsen höra biografägaren och dennes organisation. Styrelsen får medge befrielse från avgift för biografföreställning, där film- och biografhyra avstås och där biljettintäktema anslås till väl-

Bilaga 2 151

görande ändamål. Filmfestivaler och liknande arrangemang skall undantas från avgift. För visning film, på sätt gällde före den 1 juli 1963, förklaav som rats ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-, vara

undervisnings- eller uppfostringssyfte, skall avgift inte utgå.

8§

Biografägaren skall redovisa och betala in avgifterna direkt till stiftel- Antalet redovisningsperioder skall minst året. Regler sen. vara sex om härom skall fastställas stiftelsen efter samråd med filmbranschen. av Redovisning skall ske på fonnulär, fastställs Kontrollbyrån. som av För redovisning och inbetalning avgiftsmedlen skall i övrigt tillämav fastställda allmänna bestämmelserna vid pas de av Kontrollbyrån filmleveranser. I dessa bestämmelser skall stadgas, att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att betala ñlmhyra. Biografágaren är skyldig att låta stiftelsen genom kontrollant

granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisning.

9§

Från berörda biografágare skall snarast Kontrollbyråns försorg genom införskaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt detta avtal och att i övrigt följa bestämmelserna i avtalet. Biografägare underlåter att sådan förbindelse skall avsom avge stängas från filmleverans. Om avstängning inte sker, trots begäran om det, filmuthyraren mot stiftelsen för de avgifter som belöper på svarar föreställning där det visas film hyrts ut av honom. en en som

Om videoavgifter

10 §

Den bedriver yrkesmässig verksamhet för uthyrning av videogram som videogramuthyrare skall betala vissa avgifter till stiftelsen. Avgifterna utgår för uthyrning videogram i handeln direkt till kunder för enskilt av bruk. Avgiften utgör 2,5 procent intäkten på uthymingen. av Med uthyrning jämställs andra förfaranden där det klart framgår att det är fråga uthyrning, såsom försäljning med rätt för köparen att om återlämna videogrammet mot att han återfår del köpeskillingen. av

152 Bilaga 2

Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för försäljning videoav gram skall betala vissa avgifter till stiftelsen. Avgifterna utgår med

2,5 procent av försäljningsintäkten för de videogram innehåller

som långfilm direkt till kunder för enskilt bruk.

11§

Om verksamheten har anordnats i syfte att kringgå bestämmelserna om avgiftsplikt får styrelsen besluta att avgiftsplikt föreligger. Innan styrelsen beslutar i sådant ärende skall den höra den berörde och videobranschen.

12§

Avgifterna skall redovisas särskilt och betalas in till stiftelsen enligt regler som fastställs av stiftelsen efter samråd med videobranschen. För redovisning och inbetalning avgiftsmedlen skall i övrigt av tillämpas Kontrollbyrân fastställda regler. av

Den avgiftspliktige är skyldig att låta stiftelsen kontrollant

genom granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisningen och hans innehav av avgiftspliktiga videogram. Kostnaderna för avgiftsuppbörden och kontrollverksamheten skall betalas av stiftelsen.

13§

Från berörda videogramuthyrare och andra avgiftspliktiga skall snarast genom videobranschens försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt gällande film- och videoavtal och att i övrigt följa bestämmelserna i avtalet. Förbindelsen skall ha den lydelse som framgår bilaga av

Om tv-företagens bidrag

14 §

Sveriges Television AB skall månatligen lämna ett bidrag till stiftelsen som motsvarar xx miljoner kronor kalenderår. Därutöver avsätter per bolaget årligen 35 miljoner kronor till den särskilda Film- och TV-fonden.

Bilaga 2 153

Nordisk Television AB skall månatligen lämna ett bidrag till stiftelmotsvarar milj. kr per kalenderår. sen som x Modern Times Group skall månatligen lämna ett bidrag till stiftelsen motsvarar miljoner kronor per kalenderår. som x Canal+ skall månatligen lämna ett bidrag till stiftelsen som motsvamiljoner kronor kalenderår. rar x per

juli varje år justeras jämförelse med

Bidragen skall den l genom en Sveriges Television AB den 1 april år

kompensationsindex för samma

och indexet för januari 2000.

Om statens bidrag

15 §

förutsättning riksdagen fattar erforderliga beslut Staten skall- under att årligt bidrag till stiftelsen medxxx miljoner kronor. Staten lämna ett uppräkna bidraget enligt de regler gäller för stathar för avsikt att som

liga bidragsanslag. Staten har också för avsikt att genom regleringsbrev

Filminstitutet utföra uppdrag staten inom det uppdra till Svenska att filmkulturella området.

Om användningen stiftelsens medel av

16 §

tillförs stiftelsen enligt detta avtal skall användas till De medel som följ ande ändamål: Produktions- och utvecklingsstöd stöd till svensk film. videoverksamhet på mindre och medelstora

Stöd till biograf- och

orter. lansering och distribution svensk film och EU-film på Stöd till av biograf och video och i offentlig verksamhet, till internationellt samarbete och internationell lanse- 4. Avgifter m.m. ring Regional filmstödj ande verksamhet och stöd till film i skolan.

till Film- och TV-fonden innan denna fördelning 70 miljoner avsätts görs.

154 Bilaga 2

17§

Av de medel under räkenskapsåret influtit till stiftelsen

som skall, 55 procent användas för stöd till svensk lång- och

kortfilmsproduktion produktionsstöd.

18§

Styrelsen skall, innan fördelning de medel enligt

av som 17 § är

tillgängliga för produktionsstöd göra undantag med 70 miljoner kronor

till Film och TV-fonden. Av återstående medel skall 66 procent användas till förhandsstöd långfilmer och 15 till stöd för av procent kort- och dokumentärfilmer. Stöd kan endast utgå till producenter kan redovisa ambitiös som en plan för filmens spridning i olika visningsforrner, varvid skall beaktas om visning förutsätts ske i de i avtalet medverkande tv-företagens kanaler. 9 procent skall användas till utvecklingsfonden och 4 procent till

företagsstöd. Av de influtna medlen skall 6 användas

procent för stöd till upphovsmännen i efterhand.

Styrelsen kan, innan denna fördelning görs, och efter det medel

att till Film- och TV-fonden undantagits, avsätta högst lO procent av influtna medel till utjämningsfond. Styrelsen för en ansvarar fördel-

ningen av stöden och fördelningen till och från utjämningsfonden för

produktionsstöd.

19§

Av de medel under räkenskapsåret influtit till stiftelsen som skall 31 procent användas till stöd för Film i hela landet.

20§

Av de medel som enligt 19 § är tillgängliga skall ll till procent avsättas

lanseringsstöd inklusive parallellkopior, 39 procent till biografstöd och

stöd för visning av svensk och EU-film, 4,5 procent till videostöd, 10 procent till film i skolan, distribution kortfilm och inköp film för av av denna verksamhet. Till regional verksamhet avsätts 13 procent, 8 pro-

cent till visningsorganisationer och kvalitetsimport och till

internatio-

nella avgifter och lansering avsätts 14 procent.

Bilaga 2 155

kan, innan denna fördelning görs, avsätta högst 10 procent Styrelsen utj ämningsfond. Styrelsen ansvarar för influtna medel till en av

Fördelningen stöden och fördelningen till och från utjämningsfonden

av för Film i hela landet.

21§

erhåller produktionsstöd enligt 20 § skall göras tillgängliga

Filmer som version för biograf. i en textad enligt 20 samt film får

Filmer som erhåller produktionsstöd som

kvalitetsstöd och filmer från EU-området skall, när de ges ut som

försäljning, göras tillgängliga hos varje

videogram för uthyrning eller medlem i branschorganisation är part i detta videodetaljist som är som tillgängliga för folkbiblioteken och utges i avtal. Det skall också göras

textad kopia. en

23§

tillgodose behovet värdefull svensk Styrelsen skall ansvara för att av stöd till såväl långfilm kortfilm. Styfilmproduktion genom att ges som behovet dokumentärfilm och film riktad till relsen skall också beakta av och ungdom. Minst 20 procent medlen enligt 19 § skall avsättas barn av ungdom. Styrelsen skall vidare tillse att stödet ger för film till barn och möjlighet utveckla sina färdigheter, och nya filmskapare att yngre kortfilm. Härvid kan undantag medges från krafrämst stöd till genom vet på plan för visning och spridning.

Om konsulenter och nämnder

24 §

filmprojekt skall erhålla förhandsstöd

För bedömningen av vilka som anlita konsulenter och nämnder. Om styrelsen inte skall styrelsen rekommenderats konsulent skall beviljar stöd till en film som av en fonder, har nämnder är själva besludetta särskilt motiveras. De som tande inom sina Sökande skall ges möjlighet att presentera ramar. projekt för flera konsulenter. samma

156 Bilaga 2

25§

Konsulenterna och nämnderna skall ha tidsbegränsat ett uppdrag. Vid tillsättande konsulenter och nämnder skall av styrelsen sträva efter en

jämn könsfördelning.

26§

De olika fonderna skall varje verksamhetsår av styrelsen ges en ekonomisk ram inom vilken de till styrelsen kan rekommendera produktionsstöd för filmproduktion och stöd för utarbetande av underlag för

ñlmproduktionsprojekt. För nämnderna gäller att själva beslutar

se inom den ekonomiska ramen. De medel motsvarande den angivna inte ramen som använts under året skall, styrelsen inte finner ordning

om en annan lämpligare, till lika

delar öka ramen för påföljande år.

Om efterlevnaden avtalet av

34 §

Filmbranschen och videobranschen förbinder sig verka att för att detta avtal efterlevs. Organisationer är bundna avtalet pliktiga som av är att söka förmå sina medlemmar att följa avtalets bestämmelser.

Åtagande av staten

35 §

Regeringen skall till ledamöter Stiftelsens styrelse nio

av utse personer med integritet och sammantaget den

som representerar kunskap och

erfarenhet som är relevant för Stiftelsens verksamhet. Tre av leda-

möterna skall utses efter förslag från branschen.

Avslutande bestämmelser

36 §

Staten får säga avtalet till omedelbart upphörande, upp om annan avtalspart bryter mot avtalet.

Bilaga 2 157

filmbranschen får säga avtalet till omedel- Organisation inom upp

nöjesskatt för biografföreställningar återinförs bart upphörande, om

väsentligen karaktär och effekt införs eller om annan skatt av samma

mervärdeskatt införs på filmvisning. eller om

gäller, rätten att göra avdrag för biografavgiften vid

Detsamma om

nettointäkten rörelse vid taxering för inkomst begränberäkning av av

avskaffas. Organisation inom videobranschen får säga upp

sas eller

göra avdrag för video-

avtalet till omedelbart upphörande, om rätten att

nettointäkten rörelse vid taxering for avgiften vid beräkningen av av

avskaffas. Detsamma skall gälla om kassettinkomst begränsas eller

videokassettband återinförs. Sveriges Television

skatten på inspelade till omedelbart upphörande, väsentlig för-

AB får säga upp avtalet om

finansiering, kanalstruktur eller uppdrag för

ändring sker beträffande

1992 fattade beslutet bl.a. bolagets bolaget det av riksdagen om av

och bolaget på grund riks-

verksamhet och det avtal som staten av av

dagsbeslutet kommer att ingå.

AB får säga avtalet till omedelbart upp- Nordisk Television upp

hörande, Sveriges Television AB eller annat programföretag som

om med andra bedriver rikstäckande tv-sändensamt eller i samverkan

marlmätet sända reklam mot vederlag. Detningar får tillstånd att över

Nordisk Television AB förlorar sitt tillstånd att skall gälla om samma landet sända televisionsprogram i rundradiosändning. här i

37§

januari 2000 och skall gälla till och med Detta avtal träder i kraft den l

den 31 december 2005.

avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens ut- Uppsägning av

förlängs avtalet med tre år gången.

gång. Vid utebliven uppsägning avtalet varit i kraft i två år, får varje part påkalla överlägg-

Sedan

ningar med övriga parter villkoren i detta avtal. om

38§

vid avtalstidens utgång, skall de avgifter Om avtalet upphör att gälla

2004 och 2005 användas enligt bestämmelserna redovisas för åren som

i avtalet, parterna inte kommer överens om annat. om förskott och videogram vilka förs i Avgifter, erlagts i som avser som för videogram för försäljning handeln för uthyrning eller som avses

upphört gälla, skall återbetalas stiftelsen. efter det att avtalet att av

158 Bilaga 2

39§

Tvist om tolkningen eller tillämpningen

av detta avtal eller om rättsförhållanden har sin grund i avtalet skall som avgöras genom skiljedom enligt lag.

Bilagor

Bilaga 1

F örbindelse; biografavgij

Undertecknad anordnare

av biografföreställning/biografägare, har

som tagit del av gällande ñlm- och videoavtal och de särskilda regler som förutsätts i avtalets 8 åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft betala in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen

genom av denna utsedd kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen, att i övrigt följa avtalets bestämmelser

samt att godtaga att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att betala ñlmhyra.

Bilaga 2

F örbindelse; videoavgzjfter

Undertecknad, tagit del gällande film- och videoavtal som av och de särskilda regler förutsätts i avtalets 12 som åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet i kraft betala är avgift enligt avtalet och låta stiftelsen denna utsedd kontrollant genom av granska

räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen och innehavet,

uthyr-

ningen samt försäljningen avgiftspliktiga videogram,

av att i övrigt följa avtalets bestämmelser godta samt att att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet betala för levererade att videogram.

Bilaga 2 159

nu§14

åtagandet mellan staten och SVT gällande Film- och TV-

När det gäller fonden sluter dessa ett separat avtal de närmare villkoren. parter om

nU§16

stiftelsen fortsätter samarbetet inom nordiska Staten förutsätter att TV-fonden, Eurimages samt åtar sig de svenska samord- Film- och ningsinsatsema i anslutning till Media II-programmet.

Bilaga 3

Kontakter som Filmutredningen haft med

enskilda och organisationer

Allroth, Kerstin, filmkonsulent Andersson, Claes, f.d. kulturminister, Finland

Andersson, Kjell-Åke, regissör

Arehn, Mats, ñlmkonsulent Athena Film, Göran Gunér AV-centralen i Jönköpings län, Solveig Wilsson Barents Euro Arctic Film Commission, Lars Wikman Euro Arctic Film and TV, Bernt Viklund, SVT

Barents

Biografágarnas kontrollbyrå, Björn Gregfelt Wallgren, Björn, biografágare Johnsson,Bo, filmproducent BraTek, Per-Erik Wallin Biografágama, Torsten Larsson Canal + Stefane France, VD , Danska Filminstitutet, Thomas Stenderup Ejve Ingemar, producent EmstYoung AS, Per Egil Hødnebø Folkets Bio Film i Värmland, Ulf Nordström Film i Väst, Tomas Eskilsson Filmpool Nord, Per-Erik Svensson Folkets Hus-föreningarnas Riksorganisation Girafñlm, John Olsson Göta Film, Christer Nilsson Happy End Production Joakim Stridsberg

Holmqvist PeÅ, filmare

Hörselskadades riksförbund Jarl, Stefan,regissör Kropenin, Peter och Lennart Dunér, ñlmproducenter Lindström Göran, producent

162 Bilaga 3

Lindqvist Jan, filmare

Massmediakoncentrationsutredningen, Johan Muck

Migrna Film, Anita Oxburgh Modern Times Group, Per Törnberg, Peter Possne

NFTU, Kjell-Ove Andersson och Lars-Göran

Hedström Nordisk Film, Eric Crone

Norsk Audiovisuell Produktionsfond,

Elin Erichsen Norsk Film A/S Tom Renlov

Norska Filminstitutet, Per Erik Holst

Oberoende Filmares Förbund Olofsson, Christina, regissör Osten, Susanne, regissör

Producentföreningen, Christer Abrahamsen

Sandrews, Klas Olofsson

Svenska F ilminstitutets ledning,

Hans Ottosson, Peter Hald, Jan-Erik

Billinger

Svenska Teaterförbundet

Svensk Filmindustri, SF, Kerstin Bonnier

Sveriges F ilmuthyrareförening och Eric

Broberg Sveriges Förenade Filmstudios Sveriges Television Sam Nilsson, Maria Curman

och Jan-Olof Gurinder , Svenska ambassaden i Tyskland, Bonn

Sveriges Videodistxibutörers Förening

och Mats Caneman Synskadades riksförbund TV 4 Tomas Nilsson

Wechselman, Maj, filmare

VIDSAM, Tom Wiel, videohandeln

Triangelñlm, Lars Jönsson Träff med samtliga regionala

resurscentra

1998 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

och beskattning. Fi. 29. 1976års lag om immunitet och privilegier i vissa Omstruktureringar

m

. fall översyn. UD. Tänder hela livet - en . Utlandsstyrkan.Fö. nytt ersättningssystem för vuxentandvård.S. 30. - vårdtill barn och Välfardens genusansikte. A. 31. Det gäller livet. Stöd och

. ungdomar med psykiskaproblem. + Bilaga. alltid Nivå- och organisationsspeciñka Män passar . 32. Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid processer med exempel från handeln. A.

Vårt liv kön. Kärlek, ekonomiska resurser och psykiatrisk tvångsvård. som . Historia, ekonomioch forskning. maktdiskurser.A. 33.

Ty makten är din Myten det rationella Fem rapporter om idrott. In. om . med restarbetsfönnåga. arbetslivet ochdet jämställda Sverige. A. 34. Företagare

Översyn rörelse- och tillsynsreglerför kollektiva 35. Förordningar till miljöbalken. + Bilagor. M. l av . 36. Identifieringoch identitet i digitala miljöer försäkringar. Fi

Marknadsföring alkoholdrycker Referat från en hearing den 12 november1997. Alkoholreklam. av - . IT-kommissionensrapport 4/98. K. och Systembolagets produkturval.

Integritet- Effektivitet- Skattebrott. Fi. 37. Den framtida arbetsskadeförsäkringen.

. 38. Vad får för pengarna Resultatstyming av 10. Campus för konst.U. statligtillsyn statsbidrag till vissa organisationer inomdet sociala l Fristående utbildningar med

inom olika områden.U. området.

Självdeklaration och kontrolluppgifter 39. Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet. M.

. 40. BROTTSOFFER. förenklade förfaranden.Fi. kemikaliehantering.Fö Vad har gjorts Vad bör göras Ju. Säkrare , Läkemedelsinformation för alla. l4. E-pengar näringsrättsligafrågor. Fi. 4l. - Indikatorer för ekologiskt 42. F örsvarsmaktsgemensam utbildning för l5. Gröna nyckeltal ett hållbart samhälle.M. framtidakrav. Fö.

När åsikter blir handling.En kunskapsöversikt om 43. Hur skall Sverige må bättre

. första mot nationella folkhälsomål. bemötande personer av med funktionshinder.S. - steget

17. Samordning digital marksänd TV. Ku. 44. En samlad vapenlagstiñning.Ju. av myndighet Fi. 45. Sotning i framtiden.Fö. 18.En gräns en och regional utveckling. 46. Om buggning och andra hemliga tvångsmedel.Ju. 19.IT

120 exempelfrån Sveriges län.K. 47. Bulvaner och annat. Ju.

IT-kommisionens hearing infrastrukturen 48. Kontrollerad och ifrågasatt 20. om Andrakammarsalen, intervjuer med personer med funktionshinder. for digitala medier. - 49. Konsekvenser att taxfreeförsäljningen avvecklas Riksdagen 1997-10-24. K. av

2 Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. inom EU. K.

. Läkemedelsutredningar under Hearing anordnad av IT kommissionen i 50. De 39 stegen.

med Industriförbundetoch Statskontoret 1900-talet och annat underlagsmaterial till samverkan Läkemedeli vårdoch handel,SOU 1998:28. I997-ll-l4. K.

Försäkringsgaranti. 5 Vuxenutbildning och livslångt lärande. 22. . garantisystem för försäkringsersättningar. Fi. Situationen inför och under första året med Ett

23. Staten och exportñnansieringen. N. kunskapslyftet.U.

EU-perspektiv. 52. Utstationering arbetstagare. A. 24. Fiskeriadministrationenett i av Jo. 53.Ta på möjligheterna i Östersjöregionen. N. Översyn av ñskcriadministrationen m.m. vara

storstadspolitik for hela landet. 54.Hur offensiv IT-användning kan skapa tillväxt 25. Tre städer.En

for mindreföretag. Ett rådslag anordnat av + 4 st bilagor. Mariakliniken. IT-kommissionen uppdrag av Kommunikations- 26. Frånhembränt till

ungdomar och svartsprit. departementet, Närings- och handelsdepartementet - faktaom

ledningsregler för bankaktiebolag och och Industriförbundet. 27. Nya försäkringsbolag. Fi. Rotundan, Rosenbad1997-1 1-l8.K.

Läkemedeli vårdoch handel.Om säker, flexibel 55. Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett 28. en läkemedelsförsörjning. seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. och samordnad

SB.

Statens

offentliga utredningar 1998

Kronologisk förteckning

56.Avdrag för ökadelevnadskostnader vid tjänsteresa 83.DUKOM Distansutbildningskommittén. ochtillfälligt arbete. Pådistansutbildning,undervisningoch lärande. 57. DUKOM Distansutbildningskommittén, Kostnadseffektivdistansutbildning.U, Utvärdering av distansutbildningsprojekt med 84. DUKOM Distansutbildningskommittén. IT-stöd. U. Flexibelutbildning distans.U. 58, lT ochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier. 85.Att rösta medhänderna. Om stormöten, IT-kommissionens rapport 6/98.K. folkoinröstningarochdirektdemokratii Schweiz. 59,Räddningstjänsten i Sverige SB. e RäddaochSkydda.Fö. 86.Utvecklingssamarbete på rättsområdet. 60. Kring Hallandsåsen. M. Östeuropa.Ju. 61. Livsmedelstillsyni Sverige.Jo. 87.Premiepensionsmyndigheten. Fi. 62. Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om 88. Domarenoch Beredningsorganisationen kärnavfallsomröstningen i Malå kommun1997.M. - utbildningocharbetsfördelning,Ju. 63. En godaffär i MotalaJoumalisternasavslöjanden 89.Greppet att vända regions utveckling. - en och läsarnasetik. Demokratiutredningens skriñse- Rapportfrån Söderhamnskommittén. N. rie. SB, 90. Stegetföre.Nedslagi det lokala 64. Bättreoch mer tillgänglig information. brottsförebyggande arbetet.Ju. Småföretagsdelegationens rapport N. 9 Nya grepp- kommunalförnyelseochkompetens- 65.Nya tider, . nya förutsättningar... utveckling.In. IT-kommissionens rapport 8/98.K. 92.Godaidéer om småföretagoch samverkan. 66. FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.U, - Småföretagsdelegationens rapport N. 67. Socialavgiftslagen. 93. Kapitalförsörjningtill småföretag. 68. Kunskapsläget kämavfallsområdet1998.M. Småföretagsdelegationens rapport N. 69. Lämplighetsprövning personalinom av 94. Förslagskatalog. förskoleverksamhet, skolaoch skolbamomsorg.U. Småföretagsdelegationens rapport N. 70. Skolan,lT ochdet livslångalärandet. 95. Förstärktskydd av skogsmarkfor naturvård,M, Hearinganordnad Utbildningsdepartementet av 96.Naziguldet ochRiksbanken.lnterimrappon.UD, och IT-kommissionen,Rosenbad1997-12-04, 97.Gör barntill medborgareOm barnochdemokrati lT-kommmissionens rapport 7/98.K. under1900-talet.SB. 7 Denkommunalarevisionen ett demokratiskt 98. Konkurrenslagens regler företags- . - om kontrollinstrument.ln. koncentration. Bilaga.N, + 72. Kommunalafmansförbund.Fi. 99.accepteraBetänkandefråndennationellasam- 73. OrganisationerMångfaldIntegration Ett framtida ordningskommitténför Europaårct mot rasism.ln. -system för statsbidragtill invandrarnas l00. Harrasismentagit slut nu Bilagatill betänkande riksorganisationerm.fl. ln. från dennationellasamordningskommittén för 74. Styrningen av polisen.Ju. Europaåret mot rasism.ln. 75, Djurförsök.Jo. lO Det medborgarskapet. Dokumentationfrån unga . 76. Idrott ochmotionför livet. Statensstödtill idrotts- ett seminarium.SB. rörelsenochfriluftslivets organisationer.ln. 102.Lekmannastyrei experternas tid. Dokumentation 77. Kompetensi småföretag.Småföretagsdelegation från ett seminarium. SB. ens rapport N. Bemäktigaindividerna.Om domstolarna,lagenoch . 78. Regelförenklingför framtiden.Småföretags- de individuellarättigheternai Sverige.SB, delegationens rapport N. 104.Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar. 79. IT och regionalutveckling. 105.Minskaregleringen kommuneroch landsting. av erfarenheterfrån tre hearingarunder mars 1998. ln. lT-koinmmissionens rapport 9/98. K. 106.Ungai ohälsoförsäkringen. 80. BostadsrättsregisterJu. Tid för aktivitet ochutveckling. 81.Användningen vissastatsflygplan, av m.m. SB. 107.Främjandelagen översyn.A. - en 82. Försäkringsföreningar-ett reformeratregelsystem 108.Analysera Jo. mera. Fi.

1998 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

och IT. Rapport från två semi- 140. Effektivitet ochkvalitet i tvångsvården. Fortsatt 109. Rättsinfonnation narier 1996 och 1998. IT-kommissionens rapport utveckling av Statens institutionsstyrelse SiS 10/98.K. + Bilagadel. dödsboförvaltare och dödforkla- 141. Medling och lönebildning. + Bilagor. A. llO. Makes arvsrätt, ring, Ju, 142. Ny svensk ñlmpolitik. Ku. lll. E-plikt. Att säkra det elektroniska kulturarvet. U. ll2, Resurser lika villkor U. H3. l GodTro. Samhälletoch nyandligheten.S. Il4. Svenskani EU. Hur kan främja kvaliteten de svenskaEU-texterna. SB. 115. Distansarbete. A. 116. Stoppreglema. Fi. ll7. Utgått 118. "Sustainable Sweden" a SUCCESS story. - Möjligheter och hinderför en internationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga.N. 119. Kommunal uppdragsverksamhet 1998.ln. 120. EfterlevandepensionEn anpassning till det refor merade ålderspensionssystemet. 12 Arbetsförhållanden och attityder. . professionellasmöten med personer med funktions-hinder. 122.E-pengar civilrättsligafrågor m.m. Fi. - 123. Folkrättslig statusm.m. Fö. 124. Demokrati europeisknivå Demokratiutredningens skriftserie.SB. 125 Statensmuseer for världskultur.Ku. . 126, Beskattning utan taxfree. Fi. 127. Tullagens överklaganderegler m. m. vid en omorganisationav Tullverket. Fi. 128. Forskningspolitik.U. 129. Svensk sjöfartsnäringhot och möjligheter.K. 130. Kämavfall och Säkerhet.Rapport från ett seminarium om säkerhetsanalys av slutförvaringen av använt kämbränsle.M. En myndighet i ständig förändring.U. 131.CSNl32. En granskning av Estoniakatastrofen och dess földer. K. God etik nätet. IT-kommissionensrapport . 1l/98 K. Läsarna och demokratin ett brev till det läsande . - Sverige.SB. Domstolsorganisationen sammanställning av . e grundmaterial från 1995 års Domstolskommitté.Ju. 06. Redovisning och aktiekapital i euro. Ju. Miljö i grund ochbotten erfarenheter från a . - Hallandsåsen. M. 3 Kvinnor, män och funktionshinder.S. . En särskild utsatthet.Om personer med . funktionshinder från andra länder.

Statens

offentliga utredningar 1998

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet

Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrån ett Säkrarekemikaliehantering. 13 seminarium.Demokratiutredningens skriñserie.55 Utlandsstyrkan.30 Engod affär i Motala,Joumalistemasavslöjanden och Försvarsmaktsgemensam utbildning för läsarnasetik. Demokratiutredningens skriftserie. 63 framtida krav. 42 Användningen vissastatsflygplan, av m.m. 81 Sotningi framtiden. 45 Att rösta medhänderna. Om stonnöten, Räddningstjänsten i Sverige Räddaoch Skydda.59 folkomröstningarochdirektdemokratii Schweiz. SB. Folkrättslig statusm.m. 123 85

Gör barntill medborgareOmbam ochdemokratiunder Socialdepartementet

1900-ta1et. 97 Tänderhelalivet Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett - nytt ersättningssystem for vuxentandvård.2 seminarium.101 Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckeroch av Lekmannastyrei experternas tid. Dokumentation från Systembolagets produkturval.8 ett seminarium.102 När åsikterblir handling. En kunskapsöversikt om Bemäktigaindividerna.Om domstolarna,lagenoch bemötande av personer medfunktionshinder.16 de individuellarättigheternai Sverige.103 Tre städer.En storstadspolitikför helalandet. Svenskani EU. Hur kanfrämjakvaliteten de 4 + st bilagor. 25 svenskaEU-textema,1 14 Frånhembränttill Mariakliniken. Demokratipåeuropeisknivå Demokratiutredningens fakta om ungdomarochsvartsprit.26 skriftserie.124 Läkemedeli vårdochhandel.Om en säker,flexibel Läsarnaochdemokratin ett brevtill det läsande - ochsamordnadläkemedelsförsörjning. 28 Sverige.134 Detgäller livet. Stödochvårdtill barnoch ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.31 +

Justitiedepartementet

Rättssäkerhet, vårdbehovochsamhällsskyddvid BROTTSOFFER. psykiatrisktvångsvård.32 Vad hargjorts Vad bör göras 40 Företagaremedrestarbetsförmåga. 34 En samladvapenlagstiñning.44 Denframtidaarbetsskadeförsäkringen. 37 Om buggningochandrahemligatvångsmedel. 46 Vad får for pengarna Resultatstymingav w Bulvaneroch annat. 47 statsbidragtill vissaorganisationerinomdetsociala Styrningen av polisen.74 området. 38 Bostadsrättsregister.80 Läkemedelsinformation for alla. 41 Utvecklingssamarbete rättsområdet. Hur skall Sverigemåbättre Östeuropa.86 första nationellafolkhälsomål. e stegetmot 43 DOMAREN OCH BEREDNINGS- Kontrolleradochifrågasatt ORGANISATIONEN intervjuermed - personer medfunktionshinder.48 - utbildningoch arbetsfördelning.88 De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under Stegetföre.Nedslagi det lokalabrottsförebyggande 1900-taletoch annat underlagsmaterial till arbetet.90 Läkemedeli vårdochhandel,SOU 1998:28.50 Makes arvsrätt, dödsboförvaltare ochdödförklaring. Socialavgiftslagen.67 1 10 Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar. 104 Domstolsorganisationensammanställning av grund- Ungai ohälsoförsäkringen. materialfrån 1995årsDomstolskommitté.135 Tid för aktivitet ochutveckling.106 Redovisningoch aktiekapitali euro. 136 1GodTro. Samhälletochnyandligheten. 1 13

Efterlevandepension. En anpassningtill det refonnerade

Utrikesdepartementet

ålderspensionssystemet. 120 1976årslag om immunitet ochprivilegier i vissafall Arbetsförhållanden ochattityder. - en översyn. 29 professionellas möten med personer medfunktions - Naziguldetoch Riksbanken. lnterimrapport. 96 hinder.121

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kvinnor, män och funktionshinder. 138 Integritet Effektivitet- Skattebrott. 9 särskild utsatthet.Om med funktionshinder Självdeklaration och kontrolluppgifter En personer från andra länder. 139 förenklade förfaranden. 12 - Effektivitet och kvalitet i tvångsvården.Fortsatt E-pengar näringsrättsligafrågor. 14 utveckling Statens institutionsstyrelse SiS En gräns en myndighet 18 av - Bilagadel. 140 Försäkringsgaranti. + Ett garantisystem for försäkringsersättningar. 22

Kommunikationsdepartementet Nya ledningsreglerför bankaktiebolag och

utveckling. försäkringsbolag. 27 lT och regional län. 19 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa 120 exempelfrån Sveriges IT-kommisionens hearing infrastrukturen och tillfälligt arbete. 56 om Andrakammarsalen, Kommunala finansforbund. 72 for digitala medier. Försäkringsforeningar-ett reforrnerat regelsystem 82 Riksdagen 1997-10-24. 20 infor 2000-skiñet. Premiepensionsmyndigheten. 87 Problem med inbäddade systern Hearing anordnad IT kommissionen i Stoppreglema. 116 av och Statskontoret E-pengar civilrättsliga frågor m.m. 122 samverkanmed lndustriforbundet - 21 Beskattningutan taxfree. 126 1997-11-14. i digitala miljöer. Tullagens överklaganderegler m. m. vid en Identifiering ochidentitet november1997. omorganisationav Tullverket. 127 Referatfrån en hearing den 12 4 IT-kommissionensrapport 4/98. 36 Utbildningsdepartementet Konsekvenser att av taxfreeförsäljningen avvecklas inomEU. 49 Campus för konst 10

Hur offensiv IT-användning kanskapa tillväxt Fristående utbildningar medstatlig tillsyn

for mindreföretag.Ett rådslag anordnat av inom olika områden. 11 lT-kommissionen uppdrag Kommunikations- Vuxenutbildning och livslångt lärande. av departementet, Närings- och handelsdepartementet Situationen infor ochunder förstaåret med

och Industriforbundet. Rotundan, Rosenbad1997-11- kunskapslyftet.51

18. 54 DUKOM Distansutbildningskommittén.

IT och nationalstaten.Fyra framtidsscenarier. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med

lT-kommissionensrapport 6/98. 58 IT-stöd. 57 tider, förutsättningar... FUNKIS funktionshindrade elever i skolan. 66 Nya nya lT-kommissionensrapport 8/98. 65 Lämplighetsprövning av personalinom ochdet livslånga lärandet. förskoleverksamhet, skolaoch skolbamomsorg. 69 Skolan,lT Hearing anordnad Utbildningsdepartementet och DUKOM Distansutbildningskommittén. av lT-kommissionen, Rosenbad1997-12-04, Pådistans utbildning, undervisning och lärande.

7/98. K. 70 Kostnadseffektiv distansutbildning. 83 lT-kommmissionensrapport och regional utveckling. DUKOM Distansutbildningskommittén. IT erfarenheter från tre hearingar under 1998. Flexibel utbildning distans.84 mars E-plikt. Att säkradet elektroniskakuturarvet. 1 1 1 IT-kommmissionensrapport 9/98. 80 Rättsinformationoch lT. Rapport från två seminarier Resurser lika villkor 1 12

1996 och 1998. IT-kommissionens rapport 10/98. 109 Forskningspolitik. 128

Svensk sjöfartsnäringhot och möjligheter. 129 CSN En myndigheti ständig förändring. 131 - En granskning av Estoniakatasrofen ochdess följder. Jordbruksdepartementet 129 God etik nätet. IT-kommissionens rapport 1 1/98. Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv.

133 Översyn av fiskeriadministrationen m.m. 24

Livsmedelstillsyni Sverige. 61 Finansdepartementet Djurforsök. 75

Omstruktureringar och beskattning.1 Analysera mera. 108

Översyn av rörelse- och tillsynsreglerför kollektiva

försäkringar. 7

Statens

offentliga utredningar 1998

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet Idrott ochmotionfor livet. Statensstödtill idrotts-

Välfärdensgenusansikte.3 rörelsenochfriluñslivets organisationer.76 Män alltid Nivå- ochorganisationsspeciñka Nya grepp kommunalförnyelseochkompetenspassar utveckling.91 processer medexempelfrån handeln.4 Vårt liv som kön. Kärlek,ekonomiska och accepteraBetänkandefrån dennationella samordningsresurser maktdiskurser. 5 kommitténför Europaåret mot rasism.99 Ty makten din är Myten om detrationella Har rasismentagit slut nu Bilagatill betänkandefrån arbetslivetochdetjämställdaSverige.6 dennationellasarnordningskommittén for Europaåret Utstationering arbetstagare. 52 mot rasism.100 av Främjandelagen en översyn. 107 Minska regleringen kommuneroch landsting.105 av - Distansarbete.115 Kummunaluppdragsverksamhet 1998.1 19

Medling ochlönebildning. Bilagor. 141 + Miljödepartementet

Kulturdepartementet Grönanyckeltal- Indikatorerför ekologiskthållbart

ett samhälle.15 Samordning digital marksändTV. 17 av Statens museer for världskultur.125 Förordningartill miljöbalken. Bilagor. 35 + Ny svenskñlmpolitik. 142 Det finsk-svenskagränsälvssamarbetet. 39 Kring Hallandsåsen.60

Närings- och handelsdepartementet Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om

kämavfallsomröstningen i Malå kommun1997.62 Statenochexportfrnansieringen. 23 Ta påmöjligheternai Östersjöregionen. 53 Kunskapslägetpå kämavfallsornrådet1998.68 vara Förstärktskydd av skogsmarkfor naturvård.95 Bättreoch mer tillgänglig information. Småföretagsdelegationens Kämavfall ochSäkerhet.Rapportfrån ett seminarium rapport 64 Kompetens i småföretag. om säkerhetsanalys slutförvaring av av använt kämbränssle.130 Småföretagsdelegationens rapport 77 Regelförenklingför framtiden. Miljö i grundochbotten erfarenheterfrån - Småtöretagsdelegationens Hallandsåsen.137 rapport 78 Greppet att vända en regionsutveckling. - Rapportfrån Söderhamnskommittén. 89 Godaidéer om småföretagochsamverkan. Småforetagsdelegationens rapport 92 Kapitalförsörjningtill småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 93 Förslagskatalog. Småforetagsdelegationens rapport 94 Konkurrenslagens regler om töretagskoncentration. + Bilaga.98 "SustainableSweden" a SUCCESSstory. - Möjligheterochhinderför en internationalisering av ett svensktmiljöanpassatnäringsliv. + Bilaga.118

Inrikesdepartementet

Historia,ekonomiochforskning. Fem rapporterom idrott. 33 Denkommunalarevisionen ett demokratiskt kontrollinstrument.71 OrganisationerMångfaldIntegration Ett framtida system for statsbidragtill invandrarnas riksorganisationermil. 73

FÅQITZES

FFENTLIGA UB LI KATION ER

POSTADRESS: STOCKHOLM 106 47 FAX08-690 91 91. TELEFON:08-69O 91 90 E-POST:frirzes.0rder@liber.5e FmTzEsINTERNETBOKHANDEL: wwwfritzesse

ISBN 91-38-21061-4 ISSN0375-250X