Försäkringsföreningar

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Försäkringsföreningar

Betänkande av understödsföreningsutredningen $@UU 1990:101

Statens offentliga utredningar

ma? 1990:101

@ Finansdepartementet

Försäkringsföreningar

Betänkande av tlnderstödsföreningsutredningen Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesöder remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel O8fl39 96 30 Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

Medaljen pâ omslagets framsida är en förtjänstrnedalj utdelad inom understödsföreningen Nordens Wenner, som grundades 1876 och under mellanluigstiden gick upp i Stockholms Erkända Cenualsjukkassa, numera Allmänna - Begravningsfonden Trygghet försäkringsförening.

ISBN 91-38-10696-5 Graphic Systems AB, Göteborg 1991 ISSN 0375-250X

SOU 1990: 101

Till statsrådet Erik Åsbrink

Genom beslut den 21 december 1987 det statsbemyndigade regeringen råd som hade till att föredra ärenden om uppgift understödsföreningar att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en allmän översyn av lagstiftningen om understödsföreningar. Med stöd av detta ñrordnades den 8 februari 1988 bemyndigande hovrâttslagmannen Lars Persson som särskild utredare. Som i förordnades experter utredningen den 6 juni 1988 numera förbundsjuristen Anders Beskow, numera revisionssekreteraren Måns Edling, försåkringskonsulten ñl. dr. Gunvall verkställande direk- Grip, tören Lars Johansson, byrådirektören Sven Leijonmarck, direktören Arne Magnuson och verkställande direktören Lars-Erik Nilson samt den 7 september 1988 avdelningsdirektören Brita Wenner. Till sekreterare i förordnades den l mars 1988 numera utredningen revisionssekreteraren Hans Frostell. I arbetet med betänkandet har även kanslisekreteraren Viveka Engstrand samt assistentema Anita Laitinen och Karin Söderberg deltagit. Vid utarbetandet av beståmmelsema om kapitalplacering i 11 kap. lagförslaget har biträtts av statsutredningen râdsberednjngens språkexperter. Utredningen antog namnet Understödsñreningsutredningen. Till justitiedepartementet har utredningen remissyttrande över avgett kommerskollegiums brev den 25 augusti 1987 till regeringen med förslag till ändringar i m.fl. aktiebolagslagen författningar. Utredningen överlämnar härmed betänkandet Försäkringsföreningar. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 31 augusti 1990

Lars Persson

/Hans Frostell

SOU 1990: 101

Innehåll

2. Lag om införande av försäkringsföreningslagen (1990:000) 82 3. Lag om ändring i lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 87 4. Lag om ändring i lagen (1987:621) om införande av ny banklagstiftning 88 5. Lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 89 6. Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor 90

1 Uppdraget 91

2 Vad är understödsföreningar? 93

2.1 Kort presentation 93 2.2 Utvecklingen av det svenska understödsföreningsvâsendet 93 2.2.1 Historisk bakgrund 93 2.2.2 Utvecklingen fr.o.m. 1973 98 2.2.3 De nya understödsñreningama 100 2.2.4 Några större understödsñreningar 103 2.2.5 samarbetsorgan 107 2.3 Gällande lagstiftning 108 2.3.1 Inledning 108 2.3.2 Lagen om ekonomiska föreningar 108 2.3.3 F örsälcringsröielselagen 109 2. 3.4 Försäkringsavtalslagen 1 l 1 2. 3.5 Understödsföreningslagstiftningen 1 13 2.4 Utländska förhållanden 114 2.4.1 Finland 114 2.4.2 Danmark 1 16 2.4. 3 Storbritannien 1 18

6 Innehåll

2.5 Vissa särdrag beträffande understödsñreningar 2.5.1 Inledning 2.5.2 Skillnader mellan understödsñreningar och ekonomiska ñreningar 2.5.3 Vissa grundläggande skillnader mellan understödsföreningar och försäkringsbolag 2.6 Källförteckning till avsnitt 2.2 En

självständig lag

Bakgrund Utredningens överväganden

Understödsförening eller försäkringsföivening?

ITP-kassoma och

försäkringsföreningslagen

Bakgrund Utredningens överväganden

Grundlagsfrågor

Lagens utformning Behovsprincipen och föreningsfriheten Minsta medlemsantal m.m. Registreringsskyldighet för understödsföreningama Minsta medlemsantal Utredningens överväganden Förbudet mot verksamhet

affärsmässig

Förbudet mot affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse Högsta belopp för kapitalförsâkring Utredningens överväganden

Försäkringsföreningarna och EG

Inledning 9.1.1 Regeringens kommittédirektiv rörande EG 9.1.2 EG:s liv- och skadeförsâkringsdirektiv 9.1.3 Svenska försäkringsbolag och EG Utredningens överväganden

Indelning av försäkringsföreningar

Inledning Utredningens överväganden

Avskaffande av medborgarskaps- och

bosättningskrav

Inledning Utredningens överväganden

Behovsprincipen

Gällande ordning Utredningens överväganden

SOU 1990: 101

Medlemskapet m.m.

13.1 Medlemskap och 181 försäkringsvillkor 13. 1.1 Inledning 181 13. 1.2 Information om 182 försâkringsvillkoren l3.1.3 Inträde i understödsfönening 182 13. 1.4 Avgifter 183 13. 1.5 Uteslutningsgrunder 184 13. 1.6 Medlems vid eller rättighet uteslutning avgång av andra orsaker 184 13.1.7 Tvister mellan föreningen och den enskilde medlemmen 185 13. 1.8 Pensionskassor 185 i a 13. 1.9 186 Kapitalförsäkring 13.1.1O Sjukhjâlp 188

i

g 13.2 Utredningens 188 överväganden I 13.2.1 Inledning 188 i 13.2.2 Infomation 191 13.2.3 Rätten till m.m. 192 medlemskap 13.2.4 Begränsningar av ansvar 196 försäkringsföreningens l3.2.5 Medlemsavgifter 198 l3.2.6 Förfoganden över försäkringen 199 13.2.7 Förhållandet till borgenârerna 202 13.2.8 Reglering av försâkringsfall m.m. 202 13.2.9 Kollektivavtalsgnmdad m.m. ñrsâkring _203

14 Soliditets- och

skälighetsprinciperna 207

14.1 Soliditetsprincipen 207 l4.1.1 Garantikapital 207 14.1.2 Försälcringsteknisk 207 utredning l4.l.3 Fondbildning 208 l4.1.4 Särskild uttaxering 209 14.2 Skälighetsprincipen 209 14.2.l Inledning 209 l4.2.2 Försäkringsinspektionens av tillämpning skälighetsprincipen 210 14.3 Andra utredningar m.m. 213 14.4 Utredningens överväganden 215

Kapitalförvaltning 219

15.1 Inledning 219 15.1. 1 Understödsföreningamas 219 kapitalplaceringar 15. 1.2 Gällande 220 lagbeståmmelser 15.1.3 Andra 221 utredningsförslag 15.2 Utredningens överväganden

8 Innehåll SOU 1990: 101

16 Beslutsformer och kallelseförfarande Inledning 16.1.l Gällande ordning l6.1.2 Annan lagstiftning Utredningens överväganden

Redovisning

Inledning 17.1.l Allmän bakgrund 17. 1.2 Bokföringslagen m.m. 17. 1.3 Redovisning i försäkringsbolagen 17. 1.4 Redovisning i understödsföreningar Utredningens överväganden Fusion Inledning l8.l.l Allmän bakgrund 18. 1.2 Annan lagstiftning Utredningens överväganden Konkurrenslagen och försåkringsföreningarna

Iillsynsverksamhetens omfattning

Försäkringsinspektionens rådgivningsverksamhet Utredningens överväganden

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Inledning 20. 1.1 Dispens från försâkringsrörelselagen beträffande ñrsâlcringsbolag 20.1.2 Dispens från tillsyn enligt UFL Utredningens överväganden 21

Fölidlagstiftning

22 till

Specialmotivering försäkringsföreningslagen

22.1 Inledande bestämmelser 22.2 Bildandet av en försâkringsförening 22.3 Information 22.4 Rätten till m.m. medlemskap 22.5 Begränsningar av ansvar försåkringsföreningens 22.6 Medlemsavgifter 22.7 Förfoganden över försäkringen 22.8 Förhållandet till borgenârerna 22.9 Reglering av försäkringsfall m.m. 22.10 Kollektivavtalsgrundad försäkring 22.11 Rörelsen 22.12 Försäkringsföreningens ledning 22.13 Föreningsstämman 22.14 Revision 22.15 Redovisning

SOU 1990: 101 Innehåll 9

22.16 Likvidation och upplösning 322 22.17 Fusion och inlösen av aktier i dotteraktiebolag 331 22.18 Skadestånd m.m. 336 22.19 Försâkringsföreningens ñrma 338 22.20 Tillsyn m.m. 339 22.21 Registrering 343 22.22 Straff och vite 345

23 Specialmotivering till lagen om införande av försäkringsföreningslagen (1990:000) 347

Bilagor

Bilaga I: Sammandrag av betänkande av den finska kommissionen för tömyande av lagstiftningen om understödskassor. 355 Bilaga 2: Understödsföreningar i storleksordning. 359 Bilaga 3: Sammanställning med hänvisning mellan lagrummen i UFL och utredningsförslaget. 363

SOU 1990: 101

Förkortningar

Lagar, m.m.

BLP Lagen (1987:621) om införande av ny banklagstiftning BRL Bankrörelselagen (1987:617) EFL Lagen (1987:667) om ekonomiska ñreningar EFLP Lagen (1987:668) om införande av om lagen (1987:667) ekonomiska föreningar FAL Lagen (l927:77) om försäkringsavtal FBL Föreningsbankslagen ( 1987:620) FFL Förslag till försäkringsföreningslag FFLP Förslag till lag om införande av försäkringsföreningslagen FRK Försäkringskommittén (Ju 1974:09) FRL Försäkringsrörelselagen (1982:713) FRLP Lagen (1922:728) om införande av försäkringsrörelselagen (1982:713) FVK Försäkringsverksanrhetskommittén PF L Förslag till personförsåkringslag (SOU 1986:56) PFLP Förslag till lag om införande av personförsäkringslagen (SOU 1986:56) UFL Lagen (1972:262) om understödsföreningar

Initialförkortningar

använda av de största understödsföreningama och med dem samverkande organ

AP Arkitektemas Pensionskassa Försäkringsförening APK Arbetarepensionskassan (numera likviderad) Pensionskassa - Försäkringsbranschens försäkringsföremng Försäkringsbranschens Understödskassa (ett enkelt bolag som förvaltas av FPK och som bl.a. utger bidrag till försâkringstjånstemân) Kooperationens pensionsanstalt (ideell förening som bl.a. förvaltar Konsumentkooperationens pensionskassa)

12 SOU 1990: 101 Förkortningar

Kommunernas Pensionsanstalt (ideell förening som bl.a. förvaltar SKP) l. Pensionskassa, försäk- Sveriges Köpmannaförbunds ringsföxening 2. Köpmânnens Pensionskassa (ideell förening som förmedlar grupplivñrsâkringar till medlemmar i Sveriges Köpmannaförbund) Pressens Pensionskassa, försâkringsföxening se AP - försäk- Sveriges Kommunalanstâlldas Pensionskassa ringsförening Svenska Livförsâkringsföreningars Riksförbund Sparinstitutens Pensionskassa, försåkringsförening

SOU 1990: 101

Definitioner och

begrepp

Vid utarbetandet av denna ordlista har i första hand använts Försäkringstermer, utgiven av Svenska försäkringsföreningen. Understödsföreningarnas särart i förhållande till försäkringsbolagen har emellertid medfört att det inom understödsföreningsväsendet vuxit fram en terminologi som på några punkter väsentligt awiker från vad som gäller inom försäkringsbranschen i övrigt. Ordlistan skall inte uppfattas som normerande, utan endast som ett hjälpmedel vid inläsningen och den fortsatta behandlingen av detta beünkande.

mail? se medlemsavgift

begravningskassa understödsförening* som meddelar kapitalförsäkring*

drifiskostnad

kostnader för förvaltning och utbetalning av förmåner

dödsfallsförsäkring se kapitalförsäkring för dödsfallet

fondgilla tillgångar tillgångar som får användas för redovisning av försäkringsfonden

fonsättningyörsäkring en individuell försäkring som medlem eller medförsäkrad under vissa förutsättningar har rått att utan hälsoprövning teckna från den tid medlemmen inte längre omfattas av den ursprungliga försäkringen

fria fonder

fonder, som bildats av överskott på försäkringsverksamheten eller av donationer och andra frivilliga bidrag m.m. De brukar benämnas understödsfond, vinstfond, tilläggsfond e.d.

fria sektorn

den del av försäkringsfonden som en understödsförening efter medgivande av försäkringsinspektionen får redovisa i andra värdehandlingar än de i 24 § första och andra stycket UFL ñreskrivna (dock inte i aktier eller andel i aktiefond

14 Definitioner och begrepp

fribrev

avgiftsfri försäkring som gäller med nedsatt försäkringsbelopp när avgiftsbetalningen avbrutits före avgiftsbetalningenstidens slut

_fribrevskassa en understödsförening*, oftast en äldre tjänstepensionskassa*, där avgiftsbetalningen i princip upphört och försäkringama blivit nedsatta till fribrev

förmånstagare såvitt gäller understödsföreningar alla som är berättigade till ersättning vid försäkringsfall

fönndnstagarfämrdnande ger den eller de personer som förordnats av medlemmen eller i stadgarna rätt till försäkringen eller utfallande försäkringsbelopp i medlemmens ställe

försäkringsfond fond avsedd ñr försäkringsverksamheten. För varje Verksamhetsgren* skall enligt 23 § UFL avsättas det bokföringsmässiga överskott som enligt bokslutet uppkommit på verksamhetsgrenen försäkringvörening i 12 § UFL medgiven alternativ ñrmabeteckning för understödsförening* som också används av försäkringsbolag

försäkringskassa 1. allmän försäkringskassa enligt lagen om allmän försäkring 2. finländsk motsvarighet till svenska understödsföreningar enligt förslaget till försäkringskasselag

försäkringsteknisk utredning innehåller l. en beräkning av premiereserv 2. en prövning av de gällande medlemsavgiftemas bärighet och skälighet för nytillträdande medlemmar 3. ett förslag till åtgärder vid överskott eller underskott

grunder har utfärdats av försäkringsinspektionen och tillämpas vid beräkning av avgifter och premiereserv (fribrevs- och återköpsvärden m.m.)

ITP-kassa tjânstepensionskassa* som meddelar kompletteringsförsäkringar enligt på arbetsmarknaden träffade pensionsuppgörelser enligt ITP-planen eller liknande uppgörelser. I denna grupp ingår Konsumentkooperationens pensionskassa som meddelar försäkring enligt pensionsplanen KTP* och STPK*

SOU 1990: 101 och 15

Definitioner begrepp

ITP-planen plan för ett pensionssystem för privatanställda tjänstemän som kompletterar den allmänna pensionsförsälcringen och bygger på ett avtal mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och Privattjânstemannalcartellen I ?PK ITP-kompletterande ålderspension ka-försäkring se kollektivavtalsgrundad försäkring*

kapitalförsdkring livförsälcring i vilken betalningsskyldigheten vid försäkringsfall är bestämd till ett i stadgarna eller försäkringsbrevet i angivet belopp. Utgår en understödsförening vid dödsfall som huvudsakligen begravningshjälp kapitalförsäkring för dödsfall kapitalförsäkring som understödsföreningen utbetalar som begravningshjälp vid den försäkrades död

kapitalförsäkring för dödsfall, temporär kapitalförsäkring som utbetalas endast om den försäkrade avlider före viss i stadgarna angiven ålder eller tidpunkt

kapitalförsäkring för livsfall

kapitalñrsäkring som utbetalas då den försäkrade uppnår viss ålder

kapitalförsäkring för både livsfall och dödsfall

kapitalförsäkring som utbetalas vid viss angiven ålder eller vid dessförinnan inträffat dödsfall (kallas även sammansatt kapitalförsäkring) kollektivavtalsgrundadförsâkring försäkring som avser anställda m.fl. och där villkoren år baserade på ett kollektivavtal kollektivt inträde inträde i en förening som beviljas en hel grupp, t.ex. vid Övertagande av försäkringsrörelse, och som innebär att inträde sker oavsett medlemmarnas ålder och hälsotillstånd

konsolideringskapital skillnaden mellan verkliga tillgångar och verkliga skulder KI? kooperationens tilläggspension för tjänstemän

litförsäkring personförsäkring* där utbetalning av försäkringsersättning är beroende av viss eller vissa personers liv

livsfallsförsäkring se kapitalförsäkring för livsfall li vränteförsäkring se pensionsförsäkring*

16 och begrepp SOU 1990: 101

Definitioner

medförsäkrad såvitt gäller understödsföreningar till medlemmen närstående person som omfattas av medlemmens försäkringar i föreningen

medlemsavgift

betalning ñr försäkringsförmån och motsvarar försäkringsbolagens

premier

obligatorisk anslutning

en skyldighet för personer tillhörande den i en understödsförenings

stadgar angivna personkretsen, t.ex. medlemmar i en viss fackförening eller anställda vid en viss arbetsplats, att tillhöra föreningen

pensionsförsäkring

(eller livränteförsâkring)

försäkring avsedd att trygga medlemmens eller dennes efterlevandes försörjning genom regelbundet återkommande utbetalningar och där betalningsskyldigheten år beroende av en eller flera människors liv. I understödsföreningar utgår pensionsförsåkring, efterlevandepension, sjukpension eller förtidspension och kan vara temporär eller livslång. Till

pensionsförsäkring räknas även kapitalförsâkring* som utgår i samband

med pension.

pensionskassa

understödsförening* som meddelar pensionsförsäkring*

pensionsplan

en allmän pensionsplan, t.ex. ITP-planen, som innehåller på arbetsmark-

naden träffade överenskommelser om pensionering av arbetstagare eller

arbetstagares efterlevande

personförsäkring försäkring där försäkringsfallets inträffande är beroende av en eller flera personers liv, hälsa, ålder eller arbetsförmåga

placeringsplila

i 24 § UFL föreskriven skyldighet för understödsföreningama att redovisa tillgångarna motsvarande försâkringsfond* med undantag för fria sektorn* samt övriga skulder (utom fria fonder*) i särskilt angivna slag

av tillgångar

premiereserv

värdet av understödsföreningens samlade ansvarighet för löpande försäkringar, dvs. försäkringar för vilka försäkringsansvaret ñnns kvar

(medlemmarnas sparkapital). Premiereserv skall enligt 22 UFL beräknas för varje Verksamhetsgren*

risljärsâkring försäkring som inte innefattar något sparande

sammansatt kapitalförsäkring se kapitalförsäkring för både dödsfall och livsfall*

SOU 1990: 101 och

Definitioner begrepp

sjukförsäkring omfattar sjukpenning* och sjukvårdsersättning*. Till sjukförsäkring hänförs också såvitt gäller understödsföreningar tandvårdsersättning, ersättning för glasögon samt moderskapshjälp

sjukkassa understödsñrening* som meddelar sjukförsäkring*

sjuk- och begravningskassa understödsförening* som meddelar såväl sjukförsäkring* som kapitalförsäkring* sjukpenning sjukförsäkring* i form av dagersâttning vid sjukdom m.m.

i

sjukvârdsersättning sjukñrsälcring* i form av ersättning för läkarvård, läkemedel, sjukvård-

i ande behandling,

m.m.

E skâlighetsprincipen

i ll uttrycks § UFL så att stadgarna förutom att uppfylla soliditetsprincipen* skall tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning. Dock görs för understödsföreningamas del den modifikationen att särskild hänsyn tas till särskilda ñrhållanden understödstöreningens sluten understödsförening understödsförening som är avsedd för en på förhand avgränsad grupp personer. I l § UFL anges på vilket sätt en förening måste vara sluten för att kunna registreras

soliditetsprincipen uttrycks i 11 § UFL så att stadgarna skall vara ägnade att trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfástelser spannøment, litfärsäkring med livförsäkring som bildar prerniereserv* STPK särskild tilläggspension för arbetare inom konsumentkooperationen särskild uttaxering förfarande som kan tillgripas mot medlemmarna i en understödsförening om föreningens tillgångar skulle visa sig otillräckliga för verksamhetens fortsatta bedrivande

temporär dödsfallsförsäkring se kapitalförsäkring för dödfall, temporär*

temporär pensionsförsäkring (livränteförsäkring) pensionsförsäkring (livränteförsäkring) som endast utgår under viss tid i gänstepensionvörsäkring se pensionsförsäkring*

18 Definitioner och begrepp

t/dnstepensionskassa understödsförening* vars verksamhet huvudsakligen avser pensionsförsäkringar på grund av anställning. Alltefter verksamheten indelas dessa kassör i ITPkass0r*, fribrevskassor* och övriga tjänstepensionskassor

understöd användes före UFL när det gällde understödsföreningar som synonymt med försäkringsförmåner men avser i dag närmast de bidrag som utgår ur föreningarnas fria fonder*

understödsförening anges i l § UF L som en förening för inbördes bistånd som - utan affärs- mässigt drivande av försäkringsrörelse har till ändamål att meddela annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring. Föreningen skall vidare - med undantag för vissa äldre föreningar - vara sluten*

Verksamhetsgren som olika verksamhetsgrenar räknas pensionsförsäkring*, sjukförsäkring* och kapitalförsäkring*

dterbäring tilldelning av överskott som uppkommit av försäkringsverksamheten

återköp en understödsförenings utbetalning till medlem av försäkringens beräknade värde vid förtida avgång

öppen understödsfärening understödsförening som är öppen för allmän anslutning och som endast kräver att medlemmarna t.ex. är bosatta inom ett visst område eller tillhör samma kön

SOU 1990: 101

Sammanfattning

Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd som bedriver försäkringsverksamhet. För föreningarna gäller en lag från 1972. Understödsföreningsutredningen har haft till uppgift att göra en allmän översyn av lagstiftningen om understödsföreningar. Målet för arbetet har varit att i en gemensam lag samla alla bestämmelser som har till den anknytning försäkringsverksamhet som föreningarna driver. I samband med denna översyn skulle utredningen också beakta de förändringar i lagstiftningen på närliggande områden som skett sedan 1972. har också haft att ta Utredningen hänsyn till regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten. Betänkandet inleds med en allmän översikt över det svenska understödsföreningsväsendet och något om föreningarnas roll i det svenska samhället. Härefter redovisas i olika avsnitt de viktigaste nyheterna enligt lagförslaget. I betänkandet har statistiskt material endast i den medtagits mån det kunna direkt belysa framställningen. För ytterligare statistiska uppgifter kan hänvisas till för underförsäkringspektionens redogörelse stödsföreningamas verksamhet i årspublikationen Understödsföreningar, som ingår i officiella statistik. Sveriges Nedan redovisas de viktigaste punkterna i avsnitt i lagförslaget. Varje den allmänna inleds motiveringen också med en sammanfattning av förslagen i det avsnittet. Förbudet att driva affärsmässig försäkringsrörelse har upphävts. Detta har betydelse främst när det gäller formerna för medlemsvärvning och inkassering av medlemsavgifter. Även i fortsättningen bör det gälla ett maxirrribelopp för kapitalförsäkring som meddelas av föreningarna. Detta föreslås dock höjt till en nivå motsvarande ett basbelopp. För tjänstegrupplivförsäkring skall inte gälla något maximibelopp. Minsta antalet medlemmar i en till 500. En skall förening höjs förening endast för en kortare tid medges att underskrida detta antal. Som en konsekvens av av medlemsantalet höjningen upphävs möjligheterna till särskild och minsta tiden mellan två uttaxering försäkringstekniska utredningar sänks till tre år. Kravet på inbördes bistånd föreslås upphävt såvitt gäller kollektivavtalsgrundad försäkring.

20 SOU 1990: 101 Sammanfattning

För att att föreningarna bedriver försäkringsverksamhet har understryka

utredningen döpt om dem till försäkringsföreningar. Utredningen har beaktat de förändringar som skett genom 1982 års försäkringsrörelselag (FRL) och senare gjorda ändringar i denna lag samt 1987 års lag om ekonomiska föreningar (EFL). Utredningen har även

personförsäkringslag (PFL) utifrån en från

tagit hänsyn till förslaget till

försäkringsråttskommittén till utredningen överlämnad promemoria.

Väsentliga och lagtekniskt omfattande nyheter för föreningarna utgörs av de bestämmelser i lagförslaget som berör frågor om medlemskap, försäkringsvillkor, m.m. Utgångspunkten har varit att en

borgenärsskydd

person som tecknar en försäkring skall ha samma skydd oavsett om den

meddelas av ett försäkringsbolag eller en försäkringsförening. Bestäm-

melserna i dessa delar föreslås i allt väsentligt överensstämma med vad I enlighet härmed som enligt PFL skall gälla för försäkringsbolagen. föreslås relativt ingående bestämmelser rörande information om försäkringarna. Vidare ges i förhållande till gällande rätt nya regler om utrymmet för försäkringsföreningamas möjligheter att begränsa sitt försäkringsansvar. Samma regler skall gälla för alla försäkringsföreningar (i över-

gångsbestämmelsema föreslås dock undantag kunna göras för mindre,

äldre föreningar). Bestämmelserna skall vidare vara tvingande om inte stadgarna följer ett kollektivavtal där ena avtalsparten är en central arbetstagarorganisation. I lagförslaget ges olika regler om informationsskyldighet för föreningarna när medlemskap förvärvats och upphör samt under medlemstiden. Om en förening ñrsummar att lämna information om väsentliga avgränsningar i försäkringsskyddet kan avgränsningama inte åberopas av föreningen.

En lagstadgad rätt till medlemskap införs. Rätt till dornstolsprövning

skall ñnnas om en medlemsansökan avslås eller en medlem utesluts. En

person kan inte åläggas att gå med i en försäkringsförening. En medlem

skall vidare ha full frihet att lämna föreningen. Pensionstagare och fribrevshavare skall inte i denna egenskap kunna uteslutas från medlem-

skap i en förening. Ett medlemskap skall kunna upphöra i förtid vid en del allvarliga brott mot stadgarna. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring ges vissa ytterligare möjligheter att säga upp medlemskapet i förtid. Även i fortsättningen skall en förening kunna vara fri från försäkrings-

ansvar vid svek m.m. från medlemmens sida. Denna huvudregel skall dock kunna frångås om den skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot medlemmen eller dennes rättsinnehavare. Vid livförsäkring för dödsfall får andra oriktiga uppgifter än sådana som meddelas svikligen eller i strid mot tro och heder inte åberopas av föreningen till stöd

för ansvarsfrihet om mer än två år förtlutit sedan upplysningar lämnades.

Karenstiden vid självmord har förkortats från tre till ett år. En medlem skall ha ett förlängt skydd om han inte kunnat betala avgifter för att han t.ex. blivit svårt sjuk. Om en medlem uteslutits från en förening pga. dröjsmål med avgiftsinbetalning skall han inom viss tid kunna återuppliva medlemskapet.

Sammanfattning

Förmånstagarförordnande skall upprättas skriftligen och meddelas till

föreningen. Förmånstagare skall dock också kunna utpekas genom be-

stämmelser i stadgarna. Särskilda regler om fördelningen av försäk-

ringen ges om något förmånstagarförordnande inte finns. I försäkringsföreningar som meddelar kollektivavtalsgnmdad försäkring (Lex. ITP-kassor) skall även i fortsättningen endast de anställda och

alltså inte arbetsgivarna anses som medlemmar i föreningarna. På kollek-

tivavtalsgrundad försäkring skall flera av de bestämmelser som gäller för

individuella försäkringar i försäkringsföreningama tillämpas. Dessutom gäller särskilda regler om bl.a. information och uppsägning av försäk-

ringen samt förfoganden över denna. Nuvarande lag om understödsföreningar innehåller ett flertal hänvis-

ningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar, som 1987 ersatts av EFL. Utredningen har i sina beaktat EFL samt i enlighet med

förslag

sina direktiv arbetat in bestämmelserna i den nya lagen.

De stora försäkringsföreningama skall utse verkställande direktör. I andra föreningar skall verkställande direktör kunna utses om bestämmel-

ser om detta införs i stadgarna. Mandattiden för styrelseledamöter och revisorer ändras från tre till fyra år. Bestämmelser om effektivare revision införs. Reglerna rörande och

medborgarskap bosättning anpassas

till vad som enligt en regeringsproposition som lämnats under våren 1990

föreslagits gälla för andra associationsformer.

I vissa fall föreslår emellertid utredningen ändringar beträffande

föreningarnas organisation som går längre än EFL. Stadgeändringar skall

således kunna ske redan genom majoritetsbeslut vid en föreningsstämma.

Denna ñrenkling i beslutsförfarandet motiveras av att stadgeändringama ofta är av försäkringsteknisk natur.I stora skall försäkringsföreningar också stadgeåndringar av natur kunna beslutas av försäkringsteknisk

styrelsen. Efter förebild av EFL och lagarna på bankområdet föreslås bestämmelserna i UFL om överlåtelse av försäkringsrörelse ersättas med regler om

fusion mellan försäkringsföreningar. Fusion skall kunna ske såväl genom

att en

förening uppgår i en annan förening som genom att två föreningar

går samman och bildar en ny Det skall inte behövas

förening. något kallelseförfarande beträffande okända borgenärer.

Bestämmelserna om likvidation bibehålls i allt väsentligt oförändrade.

En förening som saknar tillgångar att betala likvidationsförfarandet skall

dock försättas i konkurs. Vid konkurs skall alltid utses ett allmänt ombud.

De bestämmelser som rör försäkringsföreningamas organisation har i

betänkandet endast kommenterats i den mån de avviker från motsvarande

lagrum i EFL. Till vägledning för uttolkningen av de paragrafer i lagförslaget som endast innehåller hänvisning till EFL kan hänvisas till prop.

1986/87:7 om ekonomiska föreningar samt till av Per lagkommentarer Pettersson resp. Anders Mallmén, utgivna 1988 resp. 1989.

En anpassning till FRL har skett genom att behovsprincipen och straff-

bestämmelserna om drivande av oregistrerad av-

understödsförening

skaffats.

22 Sammanfattning SOU 1990: 101

Genom lagförslaget införs sätt närmar de stora regler som på olika försäkringsföreningamas verksamhet till den som försäkringsbolagen bedriver. För stora försäkringsföreningar ges sålunda regler om koncernbildning och koncernredovisning samt rätt att äga aktier i serviceaktiebolag. Försäkringsteknisk utredning skall utföras varje år i dessa föreningar. Uttryckliga krav införs på när en auktoriserad revisor skall utses. I sitt har utredningen haft utredningsuppdrag att ta hänsyn till de förslag om ändringar i FRL som framlagts av försäkringsverksamhetskommittén vilka (FVK), dock ännu inte lett till lagstiftning. I enlighet härmed har föreslagits en ny definition av och ett soliditetsprincipen uttryckligt krav på riskspridning av placeringstillgångama. Bestämmelserna om låneförbud ersätts med regler om kreditjåv i enlighet med vad som genomförts på bankområdet. Även i föreslås försåkringsföreningama gälla försäkringssekretess och rätt till överprövning av ett beslut om att vägra utlämna ett till en medlem. läkarintyg Flera av de frågor FVK behandlat skall emellertid ses över av en ny utredning. En utgångspunkt för utredningen kommer att vara att harmonisera FRL med vad som gäller på försäkringsrörelseområdet inom EG. Dessutom skall systemet med grunder inom ses över. livförsåkring Som en konsekvens av denna nya har utredning understödsföreningsutredningen valt att inte föreslå ändringar inom sådana områden där samma regler bör gälla för understödsföreningar som för försäkringsbolag och där den nya utredningen kan förväntas föreslå ändringar i FRL. Det gäller dels viktiga frågor av försäkringsteknisk natur som beräkning av avgifter och premiereserv samt frågor rörande redovisning och kapitalplacering. Understödsföreningsutredningen har i sitt arbete förutsatt att det i framtiden på dessa områden bör gälla i allt väsentligt samma regler för försäkringsföreningar som för försäkringsbolag. har försökt Utredningen att anpassa understödsföreningama till EG:s regelsystem. EG:s första livförsäkringsdirektiv gäller alla försäkringsgivare inom EG som har en premieinkomst om minst 500.000 ECU. Uppdelningen i stora och i övriga försäkringsföreningar har anpassats till denna gräns. För att en förening skall anses som en stor skall den ha förening en årlig avgiftsintäkt om minst 120 vilket motsvarar basbelopp, ungefär 500.000 ECU i dagens penningvârde (för att även de största fribrevskassoma skall kunna anses som stora föreningar införs för dessa en specialregel i övergångsbeståmmelsema). Inga nuvarande understödsföreningar tvingas avveckla genom den nya

lagen. Försäkringsinspektionens skyldighet att lämna rådgivning, som

torde ha störst ekonomisk betydelse för de minsta förutsätts föreningarna, upphöra. Tillsynen över de föreningar som endast meddelar utfåsta förmåner till förhållandevis obetydliga belopp skall inskränkas på samma sätt som skett beträffande de s.k. sockenbolagen. För dessa föreningar skall också kunna från olika bestämmelser medges undantag i den nya lagen. Detta får framför allt betydelse när det medlemmars rätt till gäller information, återbäring, fribrev m.m. De minsta föreningarna uppmanas i betänkandet att genom fusion förena sig med andra eller att föreningar låta ombilda sig till ideella föreningar.

SOU 1990: 101 Sammanfattning 23

Eftersom lagförslaget bör träda i kraft samtidigt med PFL har utred-

ningen inte framlagt något förslag om när lagen skall börja gälla. Av framstållningstekniska skäl har utredningen valt att i Övergångsbe-

stämmelsema ange den l januari 1991.

SOU 1990: 101

Författningsförslag

SOU 1990: 101 Författningsfärslag 27

l Förslag till

Försäkringsföreningslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om

l. lagens tillämpningsområde och vissa för försäkringsföreningama

grundläggande regler (l kap.)

. bildandet av en försäkringsförening (2 kap.)

. information (3 kap.)

. rätten till medlemskap m.m. (4 kap.)

. begränsningar av försäkringsföreningens ansvar (5 kap.) . medlemsavgifter (6 kap.) . förfoganden över försäkringen (7 kap.) . förhållandet till borgenärema (8 kap.)

. reglering av försäkringsfall m.m. (9 kap.) . kollektivavtalsgrundad försäkring (10 kap.)

. rörelsen (ll kap.)

. försäkringsföreningens ledning (12 kap.)

. föreningsstämman (13 kap.) . revision (14 kap.) . redovisning (15 kap.) . likvidation och upplösning (16 kap.) . fusion och inlösen av aktier i dotteraktiebolag (17 kap.) . skadestånd m.m. (18 kap.)

. försäkringsföreningens firma (19 kap.) . tillsyn m.m. (20 kap.) . registrering (21 kap.) . straff och vite (22 kap.)

2 § I denna lag betyder den försäkrade: den på vars liv eller hälsa en försäkring har tecknats,

förmånstagare: den som på grund av ett förmånstagarförordnande enligt denna lag eller enligt bestämmelserna i 7 kap. 8 § har rätt att i medlemmens ställe erhålla försäkringen eller från den utfallande ersätt-

mng, kapitalförsäkring: livförsäkring där föreningens betalningsskyldighet vid försäkringsfall är bestämd till visst belopp,

livräntdärsäkring: livförsäkring med periodisk utbetalning där föreningens betalningskyldighet är beroende av en eller flera personers liv. tidsbegränsad försäkring: försäkring som skall gälla ñr en bestämd tid

eller till dess att den försäkrade uppnår en bestämd ålder. Om en medlems rätt övergår till någon annan, i fråga om de

tillämpas förmåner försäkringen avser vad som i lagen sägs om medlemmen på

förvärvaren.

28 F örfattningsförslag SOU 1990: 101

3 § En försäkringsförening är en förening som meddelar livförsäkringar, sjukförsäkringar eller olycksfallsförsäkringar och som bildats för inbördes bistånd eller där medlemsavgiftema betalas av medlemmarnas arbetsgivare. Försäkringsföreningama skall stå under tillsyn av försäkringsinspektionen och vara registrerade hos denna.

Försäkringsinspektionen skall efter ansökan lämna bindande förhands-

besked om huruvida registrering enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet. 4 § Försäkringsföreningen skall vara sluten så att den huvudsakligen är avsedd för l. anställda i ett visst eller vissa företag, 2. personer som tillhör en viss yrkesgrupp, eller 3. medlemmar i en sammanslutning med en sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

5 § Om de sammanlagda årliga medlemsavgifterna till en försäkringsförening under ett vart av de tre senaste åren överstigit 120 basbelopp enligt 1 kap 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller särskilda bestämmelser i 7 och 10 §§ samt om rörelsen, ledningen och redovisning i ll, 12 och 15 kap. En sådan förening kallas i denna lag för storförsäkringsfömning.

6 § Kapitalförsäkring får ej meddelas till högre sammanlagt belopp per

medlem än som motsvarar ett basbelopp enligt l kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Föreligger särskilda skäl, kan försäkringsinspektionen medge undantag. Första stycket gäller inte sådan kollektivavtalsgrundad försäkring som avses i 10 kap.

7 § En stor försäkringsförening får meddela sådan försäkring som avses i lagen (1989: 1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappers-

fonder.

8 § En försäkringsförening får inte driva annan verksamhet än försäkringsverksamhet. Försäkringsinspektionen får dock medge att en förening

driver arman verksamhet som står i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten.

9 § För en försäkringsförenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas därvid avgifter som har förfallit till betalning, även om de ännu inte har betalts. 10 § Bestämmelserna om koncerneri l kap. 9 § första-tredje styckena

försäkringsrörelselagen (1982:713) skall tillämpas i fråga om stora

försäkringsföreningar

11 § Bestämmelser i stadgarna, som i jämförelse med reglerna i 3-10 kap. är till nackdel för medlemmen eller annan försäkrad eller deras rättsinnehavare är utan verkan mot dem.

SOU 1990: 101 F örfattnirzgjörslag 29

Vad som sägs i första stycket gäller inte kollektivavtalsgrundad försäkring, om stadgarna följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation. Sådana avvikelser från reglerna i 11-22 kap. som är ändamålsenliga från allmän synpunkt får beträffande sådan försäkring göras efter medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen.

2 kap. Bildandet av en försäkringsförening

1 § En försäkringsförening skall bestå av minst 500 medlemmar. Om

särskilda skäl föreligger, kan försäkringsinspektionen bestämma att

minsta antalet medlemmar tillfälligt får vara lägre. Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer. 2 § En försäkringsförenings stadgar skall vara förenliga med de krav på betryggande Soliditet och på skälighet som anges i ll kap. l §. Stadgama skall ange

l. föreningens firma,

2. den ort i Sverige, där föreningens styrelse skall ha sitt säte, 3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen och när föreningens försäkringsansvar inträder,

5. försäkringsförmånemas beskaffenhet och storlek eller grunderna för berâknande av förmånema, tid och villkor för utbetalning av försäkringsbelopp samt, i fråga om kapitalförsäkring, högsta tillåtna försäkringsbelopp för en medlem, 6. de avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller grunderna för deras beräknande, 7. påföljden för försummelse att till föreningen erlägga avgift, 8. för det fall rätt till fribrev eller återköp skall förekomma, villkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs- eller återköpsvärdena, 9. för det fall belåning av försäkringsbrev hos föreningen skall få förekomma, villkoren för sådan belåning,

10. tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning, om skyldighet föreligger att verkställa sådan utredning, ll. grunderna för fondbildning,

12. hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och hur värdehandlingar skall förvaras,

13. hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas samt, om

återbäring skall förekomma, bestämmelser därom, 14. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall skall ske, 15. för det fall att fullmäktige enligt 13 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag, 16. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom,

30 F ärfattningsförslag SOU 1990: 101

17. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 18. hur man skall förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses. Bestämmelserna i andra stycket 14 gäller inte arbetstaganepresentanter som utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. 3 § Försäkringsföreningen skall anmälas hos försäkringsinspektionen för registrering senast sex månader efter det att beslut fattades om att bilda den. Om föreningen enligt stadgarna eller enligt beslut som har fattats vid sammanträde med medlemmarna inte skall börja sin verksamhet förrän visst villkor har uppfyllts, räknas tiden för anmälan för registrering i stället från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Registrering får inte ske före denna tidpunkt. Frågan om föreningens bildande har fallit, om anmälan för registrering inte skett inom den tid som anges i första eller andra stycket eller om försäkringsinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering. svarar soli- Styrelseledamötema dariskt för återbetalningen av avgifter jämte uppkommen avkastning med avdrag för kostnader på grund av åtgärder som avses i 8 § första stycket. 4 § Försäkringsinspektionen prövar att de antagna stadgarna överensstämmer med denna lag och andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser i stadgarna behövs med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet.

5 § Försäkringsinspektionen registrerar föreningen om inte den planerade verksamheten bedöms vara med en sund av oförenlig utveckling försäkringsväsendet. 6 § Om stadgama ändras skall även ändringen underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom registrering. Avser ändringen en utvidgning av rörelsen till en ny försäkringsgren eller ett nytt verksamhetsområde eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen skall vid prövningen av samma registreringen regler gälla som vid registrering av en ny förening. 7 § Sedan föreningen har registrerats kan den förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstol och andra myndigheter. 8 § Utan hinder av 7 § får styrelsen före registreringen föra talan i mål rörande föreningens bildande. Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på föreningens vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid ansvaret registreringen övergår på föreningen, om förpliktelsen följer av stadgarna eller har tillkommit efter det att föreningen bildats. Har före registreringen ett avtal för föreningen slutits med en medkontrahent som visste att föreningen var Oregistrerad kan denne, såvida inte

SOU 1990: 101 Författningsjfärslag 31

annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om föreningens bildande har fallit enligt 3 § tredje stycket. Om medkontrahenten inte visste att föreningen var Oregistrerad, kan han frånträda avtalet innan föreningen har registrerats.

3 kap. Infonnation

Information innan medlemskap beviljas

l § Innan någon antas som medlem i en försäkringsförening, skall före-

ningen lämna en information som är utformad så att den underlättar sökandens bedörrming av försäkringsbehovet och valet av försäkring. Föreningen skall ge den information om omfattningen av det försäkringsskydd som följer med medlemskapet, stadgarna i övrigt och andra förhållanden som sökanden behöver för att kunna bedöma kostnaderna för och förmånema av medlemskap i föreningen. Viktiga avgränsningar

av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda.

Information behöver inte lämnas i den mån sökanden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Försäkringsbrev m.m. 2 § Senast när försäkringsföreningen första gången framställer krav på

medlemsavgift, skall föreningen tillstâlla medlemmen ett försäkringsbrev

och den information om stadgarna som han behöver. Om stadgarna innehåller att medlemskapet skall kunna upphöra i förtid eller att den enskilda

försäkringen skall kunna ändras under medlemstiden, skall detta särskilt framhållas i försäkringsbrevet. Detsamma gäller viktiga avgränsningar av

försäkringsskyddet.

Information under medlemstiden

3§ Försäkringsföreningen skall i skälig omfattning ge medlemmen

fortlöpande information om sådana förhållanden rörande

försäkringen som det âr av betydelse för honom att känna till. Infomiationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall gäller även mot arman som har

anspråk mot föreningen.

Om stadgarna eller den enskilda försäkringen ändras, skall föreningen tillställa medlemmen den information om ändringarna som han behöver.

Nya avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda.

Infomiation om stadgeändring skall lämnas utan oskäligt dröjsmål sedan beslut om stadgeändring registrerats. Ändras den enskilda

försäkringen skall infomiation lämnas samtidigt med krav på avgift för den period då

de nya bestämmelserna skall börja gälla.

Information om möjligheter till överprövning m.m.

4 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsföreningen, om det inte med hänsyn till omständighetema är

obehövligt, upplysa den som berörs av föreningens beslut om vilka möj-

32 Författningjörslag

ligheter som finns att få en tvist med föreningen prövad. Detsamma gäller när den enskilda försäkringen ändras eller försäkringen upphör i förtid om inte medlemmen själv har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall föreningen också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Underlåtenhet att lämna infønnation m.m.

5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring. Ett åläggande att lämna infomiation får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form. 6 § Om försäkringsföreningen har underlåtit att lämna särskild information enligt l, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av försäkringsskyddet, får avgränsningen inte åberopas av föreningen. Vad som nu sagts gäller

dock inte om föreningen senast fjorton dagar före försäkringsfallet har

avsänt särskilt meddelande om avgränsningen till medlemmen eller denne på annat sätt då har fått kännedom om avgränsningen. Har infomiation

inte lämnats enligt l §, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om föreningen har iakttagit föreskriften i 2 § sista meningen.

4 kap. Rätten till medlemskap m.m.

Rätten till medlemskap

l § Om någon har ansökt om medlemskap i en försäkringsförening och

föreningen har fått de uppgifter den har begärt, får föreningen avslå

ansökan bara om det finns särskilda skäl för avslag med hänsyn till arten

eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte,

risken för försäkringsfall eller någon annan omständighet. Avslag får inte

grundas på att ett försäkringsiall har inträffat eller på att sökandens hälsotillstånd har försämrats efter det att ansökan om medlemskap har

avsänts eller lämnats till föreningen. Medlemsavgiften och andra villkor för försäkringen skall fastställas på grundval av sökandens hälsotillstånd vid tiden för ansökan. Styrelsen skall pröva en ansökan om inträde, om inte annat följer av stadgarna.

Tiden för föreningens ansvar

2 § Om ett medlemskap meddelas på normala villkor eller sådana sär-

skilda villkor som angetts i ansökan om medlemskap, räknas tiden för

föreningens ansvar från och med dagen efter den då medlemmen avsände eller lämnade ansökan om medlemskap till föreningen.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om sökanden har begärt att medlemskapet skall beviljas först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får

SOU 1990: 101 Författningsfärslag 33

ñreningen också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän

dagen efter den då medlemmen betalar medlemsavgift. Skall föreningen återförsäkra en viss del av försäkringen, får föreningen ñreskriva att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring beviljas.

Om ansvaret har avtalats att inträda en viss dag, sker det kl. 0.00. Skall ansvaret upphöra en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.

Utträde ur föreningen m.m.

3 § Medlemmen har rått att när som helst avbryta avgiftsbetalningen och fortsätta försäkringen som avgiftsfri försäkring (fribrev) i den utsträckning som anges i stadgarna. Han har också rätt att utträda ur

föreningen och att därvid få försäkringen återköpt av föreningen i den

omfattning som anges i stadgarna.

Om medlemmen har rätt att påfordra återköp, har han också rätt att i

stället beläna försäkringen hos föreningen i den utsträckning som anges i stadgarna.

4 § Försäkringsföreningen får utesluta en medlem i förtid endast på

gnmd av vad som anges i denna lag eller därñr att medlemmen inte längre uppfyller de krav för medlemskap som anges i stadgarna. Fråga

om uteslutning prövas av styrelsen, om inte annat är bestämt i stadgarna. Vid sjuk- och olycksfallsñrsäkring får stadgarna innehålla att föreningen kan utesluta en medlem vid slutet av en period för vilken avgift skall erläggas, om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet. Uteslutning får inte ske därför att ett

försäkringsfäll har inträffat eller därför att medlemmens hälsa har för-

sämrats. Ett beslut om uteslutning får verkan en månad efter att före-

ningen avsände besked om uteslutningen.

5 § Stadgama får inte innehålla bestämmelser om att den enskilda

försäkringen skall kunna ändras i andra fall än som anges i denna lag. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan

särskild omständighet, får stadgarna innehålla att föreningen har rätt att ändra försäkringen vid början av en period för vilken avgift skall erläggas. Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäkringen därför att ett

försäkringsfäll har inträffat eller därför att medlemmens hälsa har för-

sämrats. I 3 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information

i samband med ändring av försäkringen. Vad som sägs i andra stycket om rätt att ändra försäkringen gäller

också i fråga om ändring utan särskilt beslut om någon viss händelse

inträffar. För att försäkringen skall kunna ändras utan särskilt beslut, krävs dock att det enligt stadgarna åligger medlemmen att anmäla händelsen till föreningen och att föreningen i samband med krav på medlemsavgift har erinrat medlemmen om hans anmälningsskyldighet och om

följderna av att denna inte fullgörs.

34 Författningsförslag

Rätten till försäkringens vände m.m. 6 § När ett medlemskap upphör skall försäkringsföreningen ställa för-

säkringens värde till medlemmens förfogande, även om föreningen i

övrigt är fri från ansvar. Om föreningen i annat fall, på grund av dröjsmål med betalningen av medlemsavgift till ñreningen, har varit helt eller delvis fri från ansvar, skall avgiftsskyldigheten eller återbâringen anpassas efter detta.

Tidsbegränsad försäkring

7 § Om medlemskapet upphör därför att medlemmen uppnår viss ålder och medlemskapet har varat längre tid än ett år, skall försäkringsföreningen minst en och högst sex månader före upphörandet avsända en påminnelse till medlemmen om att medlemskapet kommer att upphöra.

Försummar föreningen att sända påminnelse och gäller försäkringen enbart för dödsfall, förlängs tiden för föreningens ansvar. Ansvaret

upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter det att medlemskapet skulle ha upphört.

Medlemmens rätt till fortsatt försäkring ejier återköp

8 § Om försäkringsföreningen har återköpt en livförsäkring med spar-

moment, har medlemmen rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäk-

ringen som en riskförsäkring med de ändringar som föranleds av återköpet i den mån föreningen meddelar sådan försäkring. Föreningen skall senast när återköpsbeloppet betalas ut avsända en underrättelse till medlemmen om hans rått till fortsatt försäkring enligt

första stycket. Försummar föreningen det, ansvarar den under sex

månader från utbetalningen som om sådan försäkring hade begärts. Om

föreningen under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsânds.

Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader frän det att föreningen har avsänt en underrättelse enligt andra stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet betalades ut.

9 § Styrelsen skall föra en medlemsförteckning.

Förteckningen skall beträffande varje medlem och livräntetagare som

inte är medlem innehålla uppgift om fullständigt namn, personnummer och postadress. Beträffande medlemmarna skall också antecknas när medlemmen inträdde i föreningen. Under en särskild rubrik skall dessutom i förteckningen anges tillgängliga uppgifter om innehavare av fribrev vilka inte är medlemmar i

föreningen.

Förteckningen skall förvaras på ett betryggande sätt.

SOU 1990: 101 Författningjörslag 35

5 kap. Begränsningar av försäkringsföreningens ansvar

Upplysningsplikten 1 § Intill dess försäkringsföreningen har tagit ställning till frågan om ett medlemskap skall beviljas får föreningen begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får föreningen också under försäkringstiden begära sådana upplysningar om medlemmens ekonomiska förhållanden som är av betydelse för försäkringens utformning. Medlemmen skall ge och fullständiriktiga ga svar på föreningens frågor. 2 § Har medlemmen vid inträdet i försäkringsföreningen förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är föreningen fri från ansvar för inträffade försåkringsfall. Detsamma gäller om medlemmen i annat fall, uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa, har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter och föreningen inte skulle ha beviljat om medlemskap upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle föreningen ha antagit medlemmen mot högre avgift eller i övrigt på andra villkor än som bestämts, är föreningens ansvar begränsat till vad som svarar mot den avgift som har avtalats och de bestämmelser i övrigt som föreningen skulle ha godtagit. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte i den tillämpas mån detta skulle leda till ett resultat som år uppenbart oskäligt mot medlemmen eller hans rättsinnehavare. 3 § Om försäkringsföreningen under medlemstiden får kännedom om att upplysningsplikten har åsidosatts på det sätt som sågs i 2 § första eller andra stycket, får föreningen utesluta medlemmen eller ändra försäkringen. Föreningens beslut får verkan tre månader efter att föreningen avsände meddelande om uteslutning eller ändring. Skulle föreningen, om upplysningsplikten hade ñillgjorts, ha beviljat medlemskap mot högre medlemsavgift eller i övrigt med andra bestämmelser än som bestämts, har medlemmen rått till fortsatt med försäkring det ñrsåkringsbelopp som svarar mot den bestämda medlemsavgiften och de bestämmelser i övrigt som föreningen skulle ha godtagit. Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom den tid som anges i första stycket. Om medlemmen har förfarit eller i strid mot tro och svikligt heder, har han rätt till fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring. I meddelandet om uteslutning skall anges under vilka förutsättningar en medlem enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får föreningens beslut ingen verkan. Om medlemmen begär att få försäkringen ändrad, har föreningen rätt att få de nya upplysningar som föreningen behöver för sin bedömning.

4 § Försäkringsföreningen får inte åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts om föreningen, när den mottog upplysningama, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller Detsamma ofullständiga. gäller om det förhållande som upplysningama avsåg var utan betydelse för föreningen eller senare har upphört att ha betydelse.

F örfattningsförslag

Vid livförsäkring för dödsfall får föreningen åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två år från det

att upplysningama lämnades eller om ñreningen har lämnat besked enligt

11 § inom samma tid. Första stycket första meningen och andra stycket gäller inte om medlemmen har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Undantag från försäkringen m.m.

5 § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, får stadgarna innehålla att ñrsäkringsföreningen inte ansvarar för sådana

sjukdomar och kroppsfel som medlemmen hade när han antogs som

medlem, bara om undantaget 1. sig på upplysningar om medlemmen som föreningen har

grundar

inhämtat, eller 2. är pâkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet.

6 § Om stadgarna anger att försâkringsföreningen inte är ansvarig när

den försäkrade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för

särskilt angivna risker, ansvarar föreningen ändå för försäkringsfall som

inträffar under sådana omständigheter men som inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken. 7 § Försäkringsföreningen kan göra försäkringens giltighet och utform-

ning beroende av medlemmens levnadsförhållanden, såsom hans yrkes-

verksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättningar som anges

i 4 kap. 4 och 5 §§ och ålågga medlemmen att anmäla ändringar i sådana förhållanden till föreningen. Försummar medlemmen uppsåtligen eller av

oaktsamhet som inte är ringa att göra sådan anmälan senast vid första

betalningen av stadgeenlig avgift efter ändringen, är föreningens ansvar vid försäkringsfall begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning är dock att föreningen i samband med krav på

avgiften har erinrat medlemmen om hans anrnâlningsskyldighet och om

följderna av att denna inte fullgörs.

Föreningen får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.

Framkallande av försäkringsfall

8 § Om medlemmen uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, är

försäkringsföreningen fri från ansvar.

Har medlemmen begått självmord, ansvarar föreningen dock vid livförsäkring om det har gått mer än ett år från det att han antogs som medlem i föreningen eller om det måste antas att han ansökte om medlemskap utan tanke på vjälvmordet. Vid sjukförsäkring gäller inte första stycket, om medlemmen var under femton år eller i sådant tillstånd som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken.

SOU 1990: 101 37

Författningsförslag

9 § Om medlemmen, överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller genom ett eller

på annat sätt, av grov oaktsamhet har framkallat försåkringsfall förvärra! en inträffad skada, kan försäkringsföreningens ansvar vid sjuk-

och sättas ned efter vad som är skäligt. Detta gäller

olycksfallsförsäkring

dock inte om medlemmen var under femton år eller i sådant tillstånd som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken. I andra fall än som sägs i första stycket får föreningen inte åberopa att medlemmen har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet.

Gemensamma bestämmelser som avses

10 § Försäkringsföreningen kan inte åberopa sådana förbehåll

i 6 § eller bestämmelserna i 8 eller 9 §, om medlemmen handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att handlingen kan anses försvarlig.

ll § Vill försäkringsföreningen göra gällande att den i fall som avses

i detta kapitel är helt eller delvis fri från ansvar eller har rätt att utesluta en medlem skall föreningen ge medlemmen skriftligt meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål från det att föreningen fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller rätt till uteslutning kan föreligga. Meddelande enligt första stycket skall lämnas också till den som har fått försäkringen i pant eller är förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, om hans rått är känd för föreningen. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den som är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt. Försummar föreningen att lämna meddelande enligt första eller andra mot den som skulle ha stycket, får föreningen inte åberopa förhållandet

haft meddelandet, om inte medlemmen har förfarit svikligt eller i strid

mot tro och heder.

6 kap. Medlemsavgifter

När aigijien skall betalas m.m.

1 § Försäkringsföreningen skall till verksamhetens bedrivande ta ut

Har flera verksamhetsgrenar, skall särskild

medlemsavgift. föreningen avgift tas ut för varje verksamhetsgren.

Uttagande av avgifter får inte göras beroende av att försåkringsfall inträffat inom föreningen. 2§ Om inte betalningen av medlemsavgift är ett villkor för att försäkringsföreningens ansvar skall inträda, skall första avgiften betalas inom fjorton dagar från den dag då föreningen avsände krav på avgiften. Medlemsavgiften för en senare avgiftsperiod skall betalas senast på periodens första dag. En avgift som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då föreningen avsände krav på avgiften. Om särskilda avgiftsperioder inte har avtalats, skall senare avgift betalas inom en månad från den dag då föreningen avsände krav på avgiften.

38 F ärfattningsjfärslag

Uteslutning på grund av dröjsmål med axgiften m.m.

3§ Betalas inte medlemsavgiften i rått tid, får ñrsålcringsföreningen utesluta medlemmen eller sitt ansvar vad begränsa enligt stadgarna närmare föreskriver. Meddelande härom skall ándas till medlemmen. Uteslutning eller får verkan ansvarsbegrânsning fjorton dagar efter den dag då meddelande i frågan avsändes, om inte betalas medlemsavgiften inom denna frist. Meddelandet skall innehålla uppgift om detta och om att få möjligheten försäkringen återupplivad enligt 4 §. Saknas någon av dessa får beslut uppgifter, föreningens inte någon verkan. Om medlemmen inte har kunnat betala medlemsavgiften inom den i andra stycket angivna fristen därför att han har blivit svårt eller sjuk berövats därför friheten, att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin eller därför huvudsakliga anställning att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får beslut verkan en vecka föreningens tidigast efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Återuppliming

4 § Om ett beslut enligt 3 § har fått verkan och inte avser dröjsmålet första till avgiften, återupplivas medlemskapet sin tidigare omfattning om utestående avgift betalas inom sex månader från av den frist utgången som anges i 3 § andra stycket. En ñrsäkring som har ändrats till premiefri utan försäkring (fribrev) att ett beslut enligt 3 § dessförinnan har fått verkan, till sin återupplivas tidigare omfattning om medlemmen, inom sex månader från den dag då ñrsälcringsföreningen avsände ett meddelande om fribrevet till honom, betalar den medlemsavgift som skulle ha betalats om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla uppgift om rätten att få ñrsâkringen âterupplivad. Vid återupplivning ansvarar från och med den föreningen dagen efter då medlemsavgiften betalas.

Underrättelse till annan om med avgiften dröjsmål

5 § Om det har begärts, skall ñrsäkringsföreningen sända meddelande enligt 3 § också till den som har fått försäkringen i pant eller är förmånstagare enligt ett Försummar oåterkalleligt förmånstagarförordnande. ñreningen att ända meddelande till någon sådan person, får föreningen inte mot honom att inte har betalats. åberopa medlemsavgiften

Axgiñsbetalning genom post eller bank m.m.

6 § Om medlemmen betalar medlemsavgiften på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma till handa omedelbart försäkringsföreningen vid betalningen. Lämnar medlemmen ett avseende betalningsuppdrag medlemsavgiften till p0st-, bank- eller girokontor, anses komma beloppet föreningen till handa när betalningsuppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

SOU 1990: 101 Författningsförslag 39

Heskription av rätt till avgift

7 § förlorar rätten till obetald medlemsavgift när

Försäkringsföreningen ett år har förflutit från det att avgiften skulle ha betalats, om inte

medlemskapet dessförinnan har sagts upp av föreningen eller av arman anledning har upphört att gälla.

7 kap. Förfoganden över försäkringen

Förmånstagarfömrdnande

1 § Medlemmen har rätt att förfoga över försäkringen genom förmånsta-

garförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7 eller 8 § tillämpas, ingår försäkringen inte i medlemmens förmögenhet eller kvarlåtenskap. I 8 kap. finns dock bestämmelser om utmätning m.m. för medlemmens skulder. Vad som i 9 kap. 1 § och 13 kap. 2 och 3 §§ årvdabalken föreskrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller också i fråga om förmånstagarförordnanden. Vad som i 9 kap. 2 § ârvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gäller

också för förmånstagarförordnande till den som inte år född eller avlad

när förordnandet skall tillämpas första gången.

2§ Medlemmen kan, före den tidpunkt då försäkringsersåttningen förfaller till ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. betalning,

Detta gäller dock inte om han gentemot förmånstagaren har utlovat att

förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande).

3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett

sådant förordnande skall göras genom skriftligt meddelande till försäkringsföreningen. Ett förmånstagarförordnande kan också göras genom att förordnandet

tas in i stadgarna. Ett sådant förordnande saknar verkan, i den mån ett

förordnande enligt första stycket gäller och kan verkstållas.

Iblkning av fönnánstagajörordnande

4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande enligt 3 § första stycket

gäller vad som sägs i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn till

omsündighetema får anses framgå av förordnandet. Vid tolkning av ett förordnande enligt 3 § andra stycket gäller vad som sägs i 5 och 6 §§ om inte annat framgår av förordnandet.

5 § Skall enligt stadgarna en försäkring gälla på medlemmens liv eller

hälsa, skall ett förmånstagarförordnande anses gälla bara för medlemmens

död. Om ett förrnånstagarförordnande inte kan verkställas såvitt angår en

viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans avkomlingar, om de i fråga om arv efter medlemmen hade varit berättigade att träda

i fönnånstagarens ställe. Saknas sådana avkomlingar men ñnns det andra förmånstagare, tillfaller hela försäkringen dem.

40 F örfattningqförslag SOU 1990: 101

6 § Har en medlem som har en försäkring som gäller på hans liv eller hälsa utan att namnge använt av nedan förmånstagaren någon angivna beteckningar, anses detta innebära följande: make: den som är gift med medlemmen när förordnandet tillämpas; om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan markama, gäller förordnandet inte, barn: medlemmens bröstarvingar, med fördelning av efter försäkringen de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter medlemmen, make och barn: medlemmens make är till halva försäkförmånstagare ringen och hans bröstarvingar till återstoden; efterlämnar medlemmen bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela maken försäkringen eller bröstarvingarna, arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter medlemmen, med fördelning av försäkringen efter de grunder som gäller för arvsrätten.

Jämkning av förmánstagarfömrdnande

7 § Om tillämpningen av ett ñrmånstagarförordnande som gäller för medlemmens död skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot make eller bröstarvinge efter medlemmen, kan förordnandet jämkas så att försäkringen helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för fömrdnandet samt förmånstagarens och makens eller ekonomiska förhållanden. bröstarvingens Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskilhiad mellan medlemmen och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande till förmån jämkning för medlemmens make. Kan maken inte vid få ut sin andel bodelningen därför att ñrsäkringen tillfaller någon annan som är förmånstagare, denne skyldig att avstå vad som fattas. Den som vill begära jämkning första eller andra skall enligt stycket, väcka talan mot inom ett år från det att förmånstagaren bouppteckning efter medlemmen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till förlorad. jämkning

Förmánstagane utan särskilt förordnande

8 § Om det inte ñnns någon arman förmånstagare, gäller följande i fråga om försäkringsersättning som utfallet med av medlemmens anledning död. Hans make är förmånstagare till halva och hans arersättningen vingar till återstoden. Efterlämnar han inte make, är hans arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte förmånstagare, om det vid medlemmens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna. Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda belopp som skall utgå från försäkringen uppgår till högst det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid medlemmens död.

SOU 1990: 101 F örfattningsförslag 41

Annat förfogande över försäkringen 9 § Medlemmen har rätt att förfoga över försäkringen genom pantsättning. Försäkringsföreningen kan dock i stadgarna bestämma att en pantsättning som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel av den, är utan verkan mot föreningen. Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, skall medlemmen anses ha utfäst sig att inte utan förmånstaganens samtycke ñrfoga över försäkringen på ett sätt som inskränker dennes rätt. 10 § Pantsättning av försäkringen medför rätt för panthavaren att uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med

återköpsrätt, får han också påkalla återköp av försäkringen. Återköp får

dock ske bara om panthavanen har underrättat medlemmen och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från försäkringsföreningen. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning av återbäring som medlemmen är berättigad att få ut från föreningen. Förbehåll om rätt att göra pantråtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot medlemmen. ll § Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar detta har rätt att få ut försäkringsersättning eller eljest förfoga över försäkringen, gäller ñljande. Ett förfogande över försäkringen genom pantsättning, belåning hos försäkringsföreningen eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande blir gällande mot medlemmens borgenârer när den, till vars förmån förfogandet sker, får försåkringsbrevet i sin besittning. Förfogar medlemmen på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare om den, till vars fömiån det senare förfogandet sker, i god tro får försäkringsbrevet i sin besittning. 12 § Är försäkringsbrevet inte sådant som sägs i ll §, blir ett förfogande över försäkringen genom pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot medlemmens borgenärer när meddelande om förfogandet kommer in till försäkringsföreningen. Förfogar medlemmen på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till föreningen först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro. Belåningen av försäkringen hos föreningen ger föreningen bättre rätt till försäkringen än medlemmens övriga borgenärer när lånebeloppet betalas ut. Har medlemmen tidigare förfogat över försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det förfogandet bara om bolaget är i god tro vid utbetalningen.

42 F örfattnirzgsförslag SOU 1990: 101

13 § Innan förmånstagarens rått har inträtt får han inte förfoga över den rätt som förordnandet medför.

Rätten till försäkringen i vissa särskilda fall

14 § Om någon annan än medlemmen genom brottslig gärning uppsåt-

ligen dödar den försäkrade eller en förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i l5 kap. ärvdabalken. Om vid försäkring på armans liv eller hälsa medlemmen genom brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall, skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara Om den

förmånstagare.

försäkrade år död, skall de personer vara som enligt 8 §

förmånstagare

första stycket skulle ha haft rätt till försäkringsersättningen om den försäkrade hade varit medlem. Om medlemmen härigenom skulle komma att anses som förmånstagare, tillämpas beståmmelsema i 15 kap. l § första stycket och 4 § ärvdabalken. Vad som sägs i andra stycket gäller inte om medlemmen var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken.

Förfoganden som är utan verkan m.m. 15 § Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån för-

fogandet är förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot

överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också då villkoren innehåller

förbud mot överlåtelse i annat fall och i förhållande till den som med stöd av bestämmelserna i 8 eller 14 § är berättigad till försäkringsersättning.

8 kap. Förhållandet till borgenärerna

1 § En försäkring och från den utfallande ersättning får tas i anspråk för medlemmens eller annan berättigads skulder i enlighet med reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning som tillfaller någon

annan än medlemmen eller dödsboet efter honom får tas i anpråk för medlemmens skulder, bara om fordran har uppkommit före försäkringsfallet och inte kan utgå ur medlemmens förmögenhet eller kvarlåtenskap. Om verkan av oåterkalleliga förrnånstagarförordnanden finns bestämmelser i 7 kap. 9, 11 och 12 §§.

Skyddet för livförsäkring före försäkringyall

2 § Innan något försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring som

gäller på medlemmens eller hans makes liv tas i mät endast i den mån

det under något av de senaste tio åren har betalts medlemsavgift med

belopp som överstiger

SOU 1990: 101 Författningdörslag 43

1. för tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall: fem gånger den avgift som beräknas belöpa på det året, 2. ñr kapitalförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent

av det försåkringsbelopp som enligt stadgarna gällde efter betalningen

och

3. för livränteförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent

av den avgift som skulle ha betalats om försäkringen hade tecknats mot engångsavgift vid början av det året. Utmätningen får avse ett belopp som förhåller sig till det vid utmät-

ningstillfället gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på samma sätt som det överstigande avgiftsbeloppet förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för betalningen.

Skyddet för litförsäkring efter försäkringsfall

3 § Sedan ett försåkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och från

den utfallande ersättning inte utmätas för medlemmens eller annan

berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver

den för sin försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som

åvilar honom. Om ersättningen tillfaller någon arman än medlemmen, gäller första meningen bara om medlemmen har försörjt eller varit

skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara

rätten till livräntan. Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda, gäller följande. Från vad som efter medlemmens död tillfaller hans make eller hans eller makens barn, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt 20 år,

får för varje berättigad från utmåtning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får ett ersåttningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmåtas för den berättigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll

till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den beråttigades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Reglernas tillämpning på sambofärhdllanden m.m.

4 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ jämställs med make sådan sambo

som avses i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Vad som sägs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.

Tidsfrist för utmätning för medlemmens skulder

5 § Om en livförsäkring eller från sådan försäkring utfallande ersättning

tillfaller någon arman än medlemmen eller dödsboet efter honom, får

utmätning för medlemmens skulder äga rum i den utsträckning som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom görs inom tre år från det att

44 Författningsförslag

den berättigades rätt intrådde. Efter den tiden är borgenäremas rätt förfallen.

Medlemmens konkurs m.m.

6 § Om vid livförsäkring medlemmen eller dödsboet efter honom försätts i konkurs och medlemmen under de tre senaste åren före den i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) angivna fristdagen eller senare har betalat stadgeenlig avgift till försäkringsföreningen för försäkringen med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans

villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos föreningen återkräva vad

han har betalat för mycket. Om inte medlemmen har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, skall konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.

Har försäkringsbeloppet betalats ut, år den som har uppburit beloppet skyldig att till konkursboet återbetala det belopp som konkursboet annars

hade kunnat återkräva av föreningen. Har beloppet uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Också beträffande talan mot den som har

uppburit försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 4 kap. 19 och

20 §§ konkurslagen. Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också om i stället offentligt ackord har fastställts. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847).

Skyddet för .sjuk- och olycksfalljörsäkring 7 § Om ersättningen från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall

tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande

ersättning inte utmätas för medlemmens eller den försäkrades skulder.

Om den försäkrade inte är medlem, får försäkringen inte i någon form

tas i anspråk för medlemmens skulder. När ersättningen utgår i form av

livränta, gäller förbudet mot utmätning bara rätten till livräntan. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett ersättningsbelopp

som har tillfallit den försäkrade och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den försäkrades försörjning

eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Om ersättningen skall tillfalla någon annan än den försäkrade, tillämpas vad som enligt 2-5 §§ gäller om utmätning av tidsbegränsad livförsäk-

ring som endast avser dödsfall och från livförsäkring utfallande ersätt-

ning.

SOU 1990: 101 Författningsförslag 45

9 kap. Reglering av försäkringsfall m.m.

Tiden för utbetalning m.m.

l § Sedan försäkringsföreningen fått underrättelse om ett försäkrings-

fall, skall föreningen utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att försäkringsfallet skall kunna regleras. Föreningen skall handlägga ärendet

skyndsamt och med iakttagande av den ersättningsberättigades behöriga

intressen. Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättning inträtt och utredning, som skäligen kan begäras för att fastställa betalningsskyldigheten och mot vem denna skall fullgöras, har lagts fram för föreningen. har Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i förskott.

Utbetalning till annan än rätt förmånstagare 2 § Har försäkringsföreningen betalat ut försäkringsersättning till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till ersättningen och därvid iakttagit skälig aktsamhet, är föreningen befriad från sin skuld. Detta gäller dock inte om utbetalningen grundats på en handling

som är förfalskad eller som är ogiltig på grund av att den har tillkommit

under tvång som avses i 28 § avtalslagen (1915:218) eller på grund av att den har utfärdats av någon som var omyndig eller som handlat under

inflytande av rubbad själsverksamhet.

Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m.

3 § Om medlemmen eller den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i stadgarna om skyldighet att anmäla försäkringsfall till försäk-

ringsföreningen inom viss tid eller om skyldighet att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller föreningens ansvar och försummel-

sen har medfört skada för föreningen, kan ersättning som annars skulle ha utgått från försäkringen sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Har någon annan på sådant sätt orsakat skada för föreningen, kan ersättning som armars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 4 § Om den som kräver ersättning av försäkringsföreningen efter ett

försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt

något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersättning, kan ersättning som annars skulle har utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omsündighetema.

Preskription av rätt till försäkringsersättning 5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsföreningen om han inte väcker talan mot föreningen inom

46 Författningsfärslag SOU 1990: 101

tre år från det att han frck kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till föreningen inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan föreningen har förklarat att det har tagit slutlig ställning till anspråket.

Risken för vissa meddelanden 6 § Gör medlemmen sannolikt att en uteslutning eller ansvarsbegräns-

ning enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 3 § eller en uppsägning enligt 10 kap.

6 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte kunnat råda över, får beslut verkan

försåkringsföreningens tidigast en vecka efter den dag då meddelandet kom fram och senast tre

månader efter den dag då avsânde beslutet till

försäkringsföreningen

honom. Beslutet får dock aldrig verkan tidigare än som anges i

förening-

ens besked.

Tvist om rätten till

medlemskap

7 § Om försäkringsföreningen i strid mot 4 kap. 1 § har vägrat någon medlemskap i föreningen, skall domstol på yrkande av honom förklara

att han har rätt till Domstolen får bestämma att tiden för

medlemskap.

föreningens ansvar skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om

föreningen hade bifallit ansökan.

Talan om

förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex måna-

der från det att till sökanden har avsånt meddelande om sitt

föreningen beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta

om han vill få beslutet prövat av domstol. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

8 § Har en ñrsäkringsförerring uteslutit en medlem i förtid i strid mot

denna lag, skall domstol på yrkande av medlemmen förklara beslutet ogiltigt.

Talan om förklaring

enligt första stycket skall väckas inom sex måna-

der från det att föreningen till medlemmen har avsänt meddelande om beslutet, uppgift om skälen för beslutet och erinran om vad medlemmen

skall iaktta om han vill få beslutet av domstol. Talan behöver prövat

dock aldrig väckas före den tidpunkt när beslutet skulle få verkan.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket år rätten att föra talan förlorad. 9 § Domstolen kan på yrkande meddela

förklaring enligt 7 eller 8 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkrin-

har beretts tillfälle

gsföreningen att yttra sig över yrkandet.

Innan en tvist som avses i 7 eller 8 § avgörs skall domstolen inhämta

yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är obehövligt.

SOU 1990: 101 Författningsfärslag 47

Förbud mot regress

10 § Försäkringsföreningen får inte återkräva försäkringsersättning av

den som har framkallat försäkringlallet eller annars är ersättningsskyldig

med anledning av detta.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Tillämpningsomráde m.m.

1 § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring

tillämpas på försäkringar som meddelas

l. för att ge försäkringsskydd åt anställda hos arbetsgivare som har

ingått anslutningsavtal med en försäkringsförening,

2. enligt stadgar som följer ett i stadgarna angivet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och

3. av en försåkringsförening som framgår av kollektivavtalet. Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv, annan som har anknytning till hans verksamhet samt närstående till anställda eller andra försäkrade.

Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som avses i första

stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte

har fullgjort sin skyldighet enligt kollektivavtalet att ingå anslutningsav-

tal, skall utgående ersättning anses som ersättning från kollektivavtalsgrundad försäkring. 2 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 kap. gäller endast för kollektivav-

talsgrundad försäkring i den utsträckning det anges i detta kapitel.

Vad som i 3 och 4 §§ sågs om anställda gäller också andra som

omfattas av försäkringen.

Information

3 § När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgivare

att ingå anslutningsavtal med en törsäkringsförening har ingåtts, skall föreningen och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer på lämpligt sätt informera de arbetsgivare och

anställda som berörs av överenskommelsen. Infomiationen skall avse

arbetsgivamas skyldighet att ingå anslutningsavtal, kostnaderna för försäkringen och fönnånema av denna. Föreningen och arbetsmarknadspartema skall i skälig omfattning fort-

löpande informera arbetsgivare och anställda om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till.

Inforrnationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall åvilar

föreningen och gäller även mot annan som har anspråk mot föreningen.

4 § När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall försäkringsföreningen snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkrings-

besked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar som de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma

48 SOU 1990: 101 Författningsförslag

gäller när stadgarna har ändrats, om de nya stadgarna innebär begränsning av försâkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen. Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från stadgarna och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya törsäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på sätt har avsänts för de ändamålsenligt anställdas kännedom eller om den som har fått har försäkringsbeskedet insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 3 kap. 4 § tillämpas vid kollektivavtalsgnmdad försäkring. Om föreningen underlåter att fullgöra sin informationsskyldighet enligt denna lag, gäller 3 kap. 5 §.

Tiden för färsäkringvöreningens ansvar

5 § När en arbetsgivare ansöker om anslutning till en försäkringsförening enligt skyldighet i ett kollektivavtal, räknas tiden för försäkringsföreningens ansvar från och med den dag då arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges i kollektivavtalet. l annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då ansökan om anslutning avsändes eller länmades till föreningen.

Uppsägning av försäkringen

6 § Stadgama får innehålla att försäkringen inte kan upphöra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen. Om villkoren inte innehåller en sådan bestämmelse gäller vad om anges i andra stycket. En som tills vidare försäkring gäller kan sägas upp till utgången av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för viss tid kan försäkringsföreningen säga upp försäkringen för upphörande i förtid bara om medlemsavgiften inte erläggs i rätt tid. Uppsägningstiden skall då vara en månad, räknat från det att avsände föreningen uppsägningen till arbetsgivaren.

Ändring av stadgarna

7 § Försäkringsföreningens stadgar får såvitt gäller de som frågor behandlas i 2 kap. 2 § andra stycket 4-9 ändras bara med godkärmande av de som har slutit det kollektivavtal arbetsmarknadsparter som stadgarna följer.

Efzerskydd m.m.

8§ När någon lärrmar sin anställning, har han rätt till efterskydd, fribrev eller fortsättningsförsäkring enligt vad som föreskrivs i stadgarna. Detsamma gäller när någon av arman inte anledning längre uppfyller kraven för att omfattas av försäkringen. anses inte Fortsättningsförsäkring som kollektivavtalsgrundad försäkring.

Författningqförslag 49 SOU 1990: 101

Ãterbäring

9 § Arbetsgivare och försäkrade har rätt till återbäring enligt vad som föreskrivs i stadgarna. Principema för tillgodoräknande av återbäring

skall framgå av stadgarna.

Förfoganden över försäkringen

10 § Försåkringsföreningen kan i stadgarna bestämma att den försäkrade inte får pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan.

ll kap. Rörelsen

F örsäkringsverksamheten

och verkställande direktören skall tillse att 1 § Styrelsen fortlöpande verksamheten bedrivs så att kraven på soliditet och på betryggande skälighet tillgodoses. Kravet Soliditet innebär att försäkringsföreningen skall på betryggande vara i stånd att alltid uppfylla sina förpliktelser. Kravet innebär att medlemmarnas kostnader för försäkpå skälighet art och ringsskyddet skall vara skäliga med hänsyn till förmånernas omfattning samt föreningens förhållanden.

2 § för en försäkringsförening skall minst vart tredje år låta Styrelsen av föreningens ställning vid verkställa försäkringsteknisk utredning närmast års slut. I en stor försäkringsförening skall sådan föregående i stället utföras Försäkringsteknisk utredning behöver utredning varje år. inte verkställas i fråga om livförsäkringar för vilka de årliga medlemsavberäknas täcka endast utbetalning för försäkringsfall och driftsgiftema kostnader under året (riskförsäkring). Såvitt gäller sjuk- och olycksfallsbehöver utredning bara verkställas, om sjukpenning meddelas försäkring för längre tid än 180 dagar och för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Försäkringsinspektionen kan ålägga föreningens styrelse att också på annan tid eller i annat fall än som följer av första stycket låta verkställa

försäkringsteknisk utredning. Försäkringstekniska utredningar skall göras av någon som år behörig som aktuarie vid livförsäkringsbolag eller som av att utöva befattningen förklarats behörig att göra utredningen. Har föreningen flera inspektionen skall behandlas särskilt i verksamhetsgrenar, varje Verksamhetsgren skall försäkringsinspektionen inom utredningen. Utredningen inges till den tid som inspektionen bestämmer.

3 § En beräknas vid den försäkringstekniska utredningen premiereserv för varje Verksamhetsgren. mellan det förväntade kapitalvärdet av Premiereserven utgör skillnaden framtida utgifter för löpande försäkringar och det förväntade ñreningens av de ytterligare kan ha att uppbära för kapitalvärdet avgifter föreningen försäkringarna.

50 F örfatmingaförslag SOU 1990: 101

4§ Den del av intäkterna under räkenskapsåret som inte gått åt till kostnader skall avsättas till en försäkringsfond för varje Verksamhetsgren.

Överstiger kostnaderna ináktema nedsätts fonden i motsvarande mån.

Framgår det av den försäkringstekniska utredningen att törsåkringsfonden vad som behövs överstiger för att täcka premiereserven ökad med fem procent av denna får Överskjutande belopp helt eller delvis överföras

till en fri fond. Överföring

får dock endast ske om det medges enligt stadgarna. I annat fall än som avses i andra stycket får belopp överföras från försäkringsfonden endast efter försäkringsinspektionens medgivande. Sådant medgivande får ej lämnas, om åtgärden kan äventyra föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Kapitalplacering 5 § En försäkringsförenings tillgångar, utöver dem som avses i 6-8 §, skall vara så fördelade mellan olika att tillgångsslag tillräcklig riskspridning erhålls.

6§ Försäkringsföreningens försäkringsfond och övriga skulder, med undantag för andra fonder än försåkringsfonden, skall alltid motsvaras av ñljande slag av tillgångar: l. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten. 2. Obligationer som utfärdats av allmänna Sveriges hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan, Nordiska eller av Investeringsbanken något kreditaktiebolag, eller andra skuldförbindelser som utfärdats av någon av dessa kreditinrättningar. Undantagna är förlagsbevis (förbindelser som är avsedda för rörelsen och som medför rått till först efter utfárdarens betalning övriga fordringsâgare). 3. som utfärdats Obligationer eller garanterats av ett bankaktiebolag, en Sparbank eller en central föreningsbank, eller andra fordringsbevis, med av som en sådan undantag förlagsbevis, bank eller riksbanken har utfärdat. 4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som är utfärdade eller garanterade av en svensk kommun. 5. Obligationer som utfärdats av ett svenskt näringsföretag och som offentligen bjudits ut av ett svenskt bankaktiebolag, en Sparbank, en föreningsbank, ett fondkommissionärsbolag, Sveriges Investeringsbank AB eller Nordiska Investeringsbanken. 6. Skuldförbindelser för vilka föreningen äger panträtt i en jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i en fastighet som är helt eller delvis inrättad för industriell verksamhet,

två tredjedelar av det senast fastställda taxeringsvärdet, eller

panträtt i en tomträtt, till vilken hör en byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller hör en

SOU 1990: 101 Författningsförslag 51

byggnad helt eller delvis inrättad för industriell verksamhet inom två tredjedelar av det senast fastställda taxeringsvärdet. Ytterligare begränsningar av rätten att utnyttja panträtten i en tomträtt kan föreskrivas av försäkringsinspektionen med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan omständighet. En förutsättning för att panträtten i en fastighet eller en tomträtt skall godkännas är att de tillhörande byggnaderna är brandförsäkrade i ett svenskt försäkringsbolag eller i ett utländskt försäkringsföretag med rätt

att driva försäkringsrörelse i Sverige. Detta gäller dock inte för lån till

en svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen har medgett undantag.

7. Svenska eller utländska värdehandlingar som kan jämställas med

någon av de som nämns under l-6, dock inte sådana som skall lösas in i främmande valuta. 8. Lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet. 9. Fastighet eller tomträtt i Sverige som tillhör föreningen direkt eller genom ett dotterbolag som har till ändamål att äga fastigheter eller tomträtter (fastighetsbolag), med de begränsningar och med de brandför-

säkringsvillkor som enligt 6 gäller för panträtt dock endast motsvarande

aktieinnehavet. För fastigheter och tomträtter som inte omfattas av 6

fastställer försäkringsinspektionen i varje särskilt fall det värde som får

redovisas.

10. Värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av de livförsäkringar som har övertagits i form av en återförsäkring, i den mån

ansvarigheten överstiger värdet av reservdeposition som har ställts av återförsäkringsgivare hos den avgivande föreningen.

Värdet av utländska försäkringsföretags ansvarighet får dock inte användas till redovisning av försäkringsfonder i större omfattning än vad

säkerhet.

försäkringsinspektionen medger med hänsyn till medlemmarnas

7 § En som enligt sina stadgar huvudsakligen är

försäkringsförening,

avsedd för anställda i ett visst eller vissa företag, får vid tillämpningen av placeringsbestämmelsema i 6 § även redovisa sådana skuldförbindelser som är utfärdade av ett eller flera av företagen och som föreningen har säkerhet för i värdehandlingar enligt 1-5 och 7.

8 § För stora försäkringsföreningar gäller vid tillämpningen av 6 § 6

följande:

Fyra femtedelar av taxeringsvärdet ersätts - med av det uppskattade värdet, eller

sjuttio procent

- med av om fastställts för

sjuttiofem procent pantvärdet, pantvärdet

bestämmelser om lån av statsmedel till främ-

egendomen enligt gällande jande av bostadsbyggandet, och två av taxeringsvärdet ersätts tredjedelar

- med sextio procent av egendomens

uppskattade värde.

avser en tomträtt, till vilken hör en som helt

Om panträtten byggnad

eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, får försäkringsm-

spektionen föreskriva ytterligare begränsningar med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon arman omsándighet.

52 F örfattningyörslag SOU 1990: 101

Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsföreningen

bestämt på grundval av en särskild värdering.

Stora försäkringsföreningar får redovisa ett belopp som motsvarar högst tjugo procent av deras försäkringsfond i andra värdehandlingar än

dem som sägs i 6 § 1-7. Undantagna är dock aktier, andelar i en aktiefond samt tillgångar som sägs i 6 § 9 och som överskrider den gräns som anges där. 9§ Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande,

försäkringsin-

spektionen får medge att 8 § får gälla även annan förening än stor försäkringsförening, om det finns särskilda skål för detta.

10 § En försäkringsförening får inte äga

1. en större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som svarar mot

högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier, eller

2. andelar i aktiefonder eller i andra juridiska personer än aktiebolag.

Tillhör försäkringsföreningen en koncern skall vad nu sagts gälla

koncernen.

Stora försäkringsföreningar får utan hinder av första stycket äga andelar i juridiska personer vars verksamhet enligt bolagsordningen har till

uteslutande uppgift att förvalta eller

försäkringsföreningens fastigheter att biträda försäkringsföreningen vid rörelsens bedrivande. Föreligger särskilda skäl får försäkringsinspektionen medge undantag

från första stycket. ll § En får inte på andra villkor än sådana som

försäkringsförening

föreningen normalt ställer upp lämna penninglån till l. styrelseledamot, verkställande direktör eller person som verkställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen, 2. ställföreträdare som ensam eller tillsammans med arman får avgöra på styrelsen ankommande låneärenden, 3. anställd som innehar en ledande inom

ställning föreningen, 4. make eller sambo till revisor i försäkringsföreningen eller till person

som avses under 1-3, eller 5. juridisk person i vilken en sådan person som avses under l-4 har

ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.

Tillhör en koncern skall

försäkringsföreningen vad nu sagts gälla

koncernen.

Försåkringsinspektionen prövar om en anställd har en sådan ledande

ställning som avses i första stycket 3.

Föreningens styrelse och verkställande direktör skall i en förteckning

föra in uppgifter om de lån som har beviljats någon som avses i första

stycket. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande försäkringsm-

spektionen, får utfärda föreskrifter om vilka uppgifter som skall

antecknas i förteckningen.

Första och fjärde styckena tillämpas på motsvarande sätt beträffande lån mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis som utfärdats av någon som avses i första stycket. Detsamma gäller för en fordran som föreningen förvärvar och för vilken någon som avses i första stycket är betalningsskyldig.

SOU 1990: 101 Författningsförslag

F örsäkringssekretess 12 § Enskildas förhållanden till försäkringsförening får inte obehörigen röjas. I det allmännas verksamhet i stället bestämmelserna i sekretillämpas tesslagen (1980: 100).

Insyn i sidoordnat organ 13 § Om det föreligger intressegemenskap mellan å ena sidan en försäkoch å andra sidan ett aktiebolag, ekonomisk förening eller ringsförening annan liknande sammanslutning får försäkringsinspektionen förelägga aktiebolaget, föreningen eller samrnanslutningen att avge en särskild över Sådant föreläggande får dock redovisning intressegemenskapen. endast meddelas om det behövs med hänsyn till tillsynen över försäkoch om lämnat sitt till det. ringsverksamheten regeringen samtycke skall avges enligt anvisningar av försäkringsinspektionen. Redovisningen

12 kap. Försäkringsüireningens ledning

1 § En försäkringsñrening skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Minst hälften av ledamöterna skall dock väljas av föreningsstämman eller av en organisation som kan anses företräda medlemmarna. En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. får inte omfatta mer än och skall be- Uppdragstiden fyra räkenskapsår stämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma vilken styrelseval förrättas. på skall i tillämpliga delar Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter gälla även suppleanter. Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. 2 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen och, om en ledamot som inte är vald på föreningsstämma vill avgå, även hos den som har tillsatt honom. Om en uppdrag upphör i förtid eller hinder enligt styrelseledamots 4 § uppkommer för honom att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande ledamoten var arbetstagarrepresentant som avses i lagen om för de Skall (1987:1245) styrelserepresentation privatanställda. ledamoten väljas på föreningsstämma, kan utan hinder av 1 § första stycket valet anstå till nästa ordinarie stämma på vilken styrelseval om är beslutför med kvarstående ledamöter och förrättas, styrelsen suppleanter.

54 F

Öjattningqfärslag

Om en styrelseledamot som enligt stadgarna skall tillsättas i annan ordning än genom val av föreningsstämman inte har utsetts, skall rätten förordna en ersättare på ansökan av en styrelseledamot, medlem, borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

3 § Styrelsen skall utse en verkställande direktör i en stor försäkringsförening. Har en verkställande direktör utsetts, får han kvarstå i befattningen även om de årliga medlemsavgiftema sammanlagt skulle komma att under 120 nedgå basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring eller ett tal. I en lägre förenings stadgar kan föreskrivas att styrelsen även i andra fall skall utse en verkställande direktör. Om en verkställande direktör inte utses, skall styrelsen uppdra åt en av styrelseledamöterna att fullgöra de som skyldigheter åligger verkställande direktören i om fråga bokföring och medelsförvaltning. svarar Styrelsen för vad som i övrigt åligger verkställande direktören enligt denna lag. Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör skall i tillämpliga delar gälla även en suppleant för honom (vice verkställande direktör).

Försäkringsinspektionen får meddela undantag från första stycket första

meningen, om det finns särskilda skäl.

4 § Verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta i Sverige om inte regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer i särskilda fall tillåter något annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Styrelseledamötema skall vara medlemmar i försäkringsföreningen, om inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är ställföreträdare för en medlem får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i föreningen, även om stadgarna saknar föreskrift om det. Bestämmelserna i andra stycket inte gäller arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

5 § Styrelsen svarar för

försäkringsföreningens organisation och förvalt-

ningen av föreningens angelägenheter. Verkställande direktören skall ha hand om den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta sådana som med åtgärder hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för föreningens verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärderna.

Styrelsen skall se till att organisationen beträffande bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att föreningens bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

SOU 1990: 101 Författningjörslag

meddelar kollektivavtalsgrundade försäk-

6 § Om en försäkringsförening

ringar som avses i 10 kap. får styrelsen, såvitt gäller dessa försäkringar, besluta om ändringar i stadgarna i de delar som avses i 2 kap. 2 § andra

stycket 4-1 l. För genomförandet av ändringar gäller 13 kap. 14 § tredje i tillämpliga delar. stycket

7 § Om en försäkringsförening har blivit moderförening, skall styrelsen

meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna de som behövs för

styrelsen för moderföreningen upplysningar

av koncernens och resultatet av koncernens verkberäkningen ställning samhet.

8 § Inom vara ordförande. Styrelsen styrelsen skall en av ledamöterna skall välja ordförande, om inte annat föreskrivs i stadgarna eller har beslutats av föreningsstämman. Vid lika röstetal avgörs valet genom

Den som är anställd i försäkringsföreningen får inte vara ord-

lottning. förande. Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. På

begäran av en styrelseledamot eller verkställande direktören skall styr-

elsen sammankallas. Verkställande direktören har, även om han inte är

styrelseledamot, rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens samman-

annat i ett särskilt fall. träden, om inte styrelsen bestämmer skall det föras som underteck-

Vid styrelsens sammanträden protokoll

nas eller justeras av ordförande och den ledamot som styrelsen utser till det. och verkställande direktören har rätt att få Styrelseledamöterna avvikande antecknad till Protokollen skall föras i

mening protokollet. och förvaras på betryggande sätt.

nummerföljd

9 § är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelsele- Styrelsen

damöter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande.

Beslut i ett ärende får dock inte fattas, om inte såvitt möjligt samtliga

har fått tillfälle att delta i ärendets behandling och

styrelseledamöter erhållit tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Om en styrelse-

ledamot inte kan komma och det finns en som skall träda in i

suppleant hans ställe, skall till det. Suppleant för arbetstasuppleanten ges tillfälle som har utsetts om styrelserepregarledamot, enligt lagen (1987:1245)

sentation för de skall dock alltid få underlag och ges

privatanställda, tillfälle att delta i ärendets behandling på samma sätt som en styrelseleda-

mot.

Om inte föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som

stadgama

styrelsens beslut den mening för vilken mer än hälften av de närvarande

biträder. Är röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer om inte annat föreskrivs än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, i stadgama. av skall

Handlingar som enligt denna lag skall undertecknas styrelsen skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.

10 § En styrelseledamot eller verkställande direktören får inte handlägga avtal mellan honom och föreningen. Han får inte heller frågor rörande

56 F öqfattningqfärslag SOU 1990: 101

handlägga frågor om avtal mellan ñreningen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot föreningens. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan.

ll § Styrelsen ñreträder och tecknar dess frmra. föreningen kan Styrelsen bemyndiga en styrelseledamot, verkställande direktören eller någon annan att företräda föreningen och teckna dess firma, om inte ett förbud mot sådant bemyndigande har tagits in i stadgarna. Minst en av dem som bemyndigas att företräda och teckna dess firma föreningen skall vara bosatt i om inte eller den Sverige regeringen myndighet som regeringen bestämmer i särskilda fall tillåter något annat. l övrigt gäller i fråga om den som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör vad som sägs i 4 och 8 §§ om verkställande direktör. Styrelsen kan föreskriva att rätten att ñreträda och teckna dess firma får föreningen utövas endast av två eller flera i personer förening. Ingen annan inskränkning får registreras. Styrelsen kan när som helst återkalla ett som avses i bemyndigande andra stycket.

12 § Verkställande direktören har alltid rätt att företräda och föreningen teckna dess firma beträffande sådana åtgärder som 5 § ankommer enligt på honom.

13 § Styrelsen eller annan ställföreträdare för försäkringsföreningen får inte företa en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon arman till nackdel för föreningen eller annan medlem. En ställföreträdare får inte sådana föreskrifter av följa föreningsstämman eller annat föreningsorgan som inte är gällande därför att de står i strid med denna lag eller stadgarna.

14 § Har en ställföreträdare överskridit sin när han befogenhet företag en rättshandling för ñreningen, gäller inte rättshandlingen mot försäkringsföreningen, om den mot vilken rättshandlingar: företogs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds. Detsamma om verkgäller, ställande direktören då han en överskred den behöñretog rättshandling righet att vidta åtgärder på föreningens vägnar som tillkommer honom enligt 5 §.

15 § För registrering skall till försäkringsföreningen försåkringsinspektionen anmäla vem som har utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör, suppleant eller ñrmatecknare samt deras postadress och personnummer. För skall även anmälas av vilka och hur registrering föreningens firma tecknas. Anmälan görs första gången när föreningen enligt 2 kap. 3 § anmäls för och därefter registrering genast efter det att ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering enligt första stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmäl-

ningen gäller. Om skall föreningens postadress ändras, föreningen genast anmäla det för registrering.

SOU 1990: 101 Förjfattningsförslag 57

13 kap. Föreningsstämman

l § Föreningsmedlernrnamas rätt att besluta i försäkringsföreningens angelägenheter utövas vid föreningsstämman.

Varje medlem har en röst. Av 12 § framgår att föreningsstämmans befogenheter kan helt eller delvis överlämnas åt särskilt valda fullmäktige. 2 § En medlerns rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen per-

sonligen eller den som är medlemmens ställföreträdare enligt lag eller

genom ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt. Endast medlemmens make eller sambo eller annan medlem får vara ombud, om inte annat anges i stadgarna. Ingen får som ombud företräda mer än en medlem, om inte annat

anges i stadgarna. Fullmakten gäller högst ett år från utfärdandet.

En medlem kan vid föreningsstämman medföra högst ett biträde. Endast medlemmens make eller sambo eller arman medlem får vara biträde om inte annat anges i stadgarna.

3 § En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om

1. talan mot honom,

2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse emot föreningen, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 beträffande annan, om medlemmen i fråga har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens. Bestämmelserna i första stycket om medlem gäller även ombud för medlem. 4§ Ordinarie föreningsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår. Vid ordinarie ñreningsstämma skall styrelsen lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen. Vid stämman skall beslut fattas l. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen, 2. om ansvarsfrihet åt styrelseledamötema och verkställande direktören, samt

3. i andra ärenden som ankommer på stämman enligt denna lag eller

stadgarna.

Beslut i en fråga som avses i tredje stycket l och 2 skall dock skjutas upp till en fortsatt stämma, om majoriteten eller en minoritet som består av minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två månader därefter. Något ytterligare

uppskov är inte tillåtet.

5 § Extra föreningsstämma skall hållas när styrelsen ñnner skäl till det. Sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål skriftligen

begärs av en revisor eller av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna. Kallelse skall utfärdas inom fjorton dagar från den dag då sådan begäran kom in till föreningen.

58 Färfattningqförslag

6 § En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstäm-

ma, om han begär det i den ordning och inom den tid som kan vara bestämd i stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, skall medlemmen framställa skriftligen sin begäran hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman. Den som har uteslutits ur

föreningen saknar rätt att få ärenden behandlade vid stämman även om

han ännu inte har avgått ur föreningen.

7 § Styrelsen kallar till föreningsstämma. Om en stämma som skall

hållas enligt denna lag, enligt stadgarna eller enligt ett stämmobeslut inte sammankallas i föreskriven ordning, skall

försäkringsinspektionen på

anmälan av en styrelseledamot, verkställande direktören, en revisor eller

någon röstberättigad genast på föreningens bekostnad sammankalla stämman i den ordning som sägs i 8 §. Detsamma gäller om inspektionen

på något armat sätt fått kännedom om förhållandet. 8 § Kallelse till en föreningsstämma får utfärdas tidigast fyra veckor före stämman. Kallelsen skall utfärdas senast två veckor före ordinarie och en vecka före extra stämma, om inte stadgarna föreskriver längre tid. Om en stämma som infaller

skjuts upp till en dag senare än fyra veckor efter

det att stämman har inletts, skall kallelse utfärdas till den fortsatta stämman. Om det enligt denna eller för att ett

lag stadgarna krävs

föreningsstämmobeslut skall bli giltigt att det fattas på två stämmor, får kallelse till den senare stämman inte utfärdas innan den första stämman har hållits. I en sådan kallelse skall anges vilket beslut den första stämman har fattat. Kallelse skall ske enligt

stadgarna.

I kallelsen skall tydligt anges de ärenden som skall förekomma på stämman. Om stämman skall behandla ett ärende om

föreningens uppgående i en annan förening genom fusion eller ett ärende om föreningens

försättande i likvidation, skall förslaget och grunden för detta anges i kallelsen. Om ett ärende avser ändring av stadgarna, skall det huvudsak-

liga innehållet av förslaget till ändringen anges i kallelsen. Ett fullständigt förslag till stadgeändringen skall efter det att kallelse har utfärdats hållas tillgängligt för medlemmarna hos föreningen och genast sändas till med-

lemmar som begär det och uppger sin postadress. Under minst en vecka före den stämma som avses i 4 § skall redovis-

ningshandlingama och revisionsberättelsen eller avskrifter därav hållas tillgängliga för medlermnama hos föreningen och genast sändas till

medlemmar som begär det. 9 § Om bestämmelser i denna lag eller stadgarna rörande kallelse till

föreningsstämma eller tillhandahållande av har åsidosatts i ett handlingar

ärende, får stämman inte besluta i ärendet utan samtycke av alla medlemmar som berörs av felet. Stämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får också besluta att extra

föreningsstämma skall sammankallas för behandling av ärendet.

SOU 1990: 101 Författningqförslag 59

10 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Ordförande vid föreningsstämma utses av stämman. I stadgarna kan dock bestämmas vem som skall öppna föreningsstämman och vara ordförande vid stämman.

Stämmans ordförande skall, om det behövs, upprätta en förteckning

över närvarande medlemmar, ombud och biträden (röstlängd). Uppgift om medlernrnamas rösträtt skall lämnas i röstlängden, om det förekommer olika rösträtt bland medlernrnama. Sedan röstlängden har godkänts av stämman, skall den tillämpas till dess att stämman beslutar om ändring. Uppskjuts stämman till en senare dag än nästföljande vardag, skall en ny röstlängd upprättas om det behövs. Ordföranden skall sörja för att det förs protokoll vid stämman. I fråga om protokollets innehåll gäller 1. att röstlängden skall tas in i eller fogas som bilaga till protokollet, 2. att stämmans beslut skall föras in i protokollet, samt 3. om röstning har skett, att resultatet skall anges i protokollet. Protokollet skall undertecknas av ordföranden och minst en justeringsman som utses av stämman. Senast tre veckor efter stämman skall det justerade protokollet hållas tillgängligt hos föreningen för medlemmama. Protokollen skall förvaras på betryggande sätt. 11 § Styrelsen och verkställande direktören skall, om någon medlem

begärt det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentlig nackdel för föreningen, på föreningsstämman lämna upplysningar om förhållanden som kan inverka på bedömningen av föreningens årsredovisning och dess

ställning i övrigt eller av ett ärende på stämman.

Kan en begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter som

inte är tillgängliga på stämman, skall upplysning inom två veckor därefter

hållas skriftligen tillgänglig hos föreningen för medlemmarna samt översändas till varje medlem som har begärt upplysningen. Finner styrelsen att en begärd upplysning inte kan lämnas till medlern-

marna utan väsentlig nackdel för föreningen, skall upplysningen i stället på medlemmens begäran lämnas till föreningens revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till

styrelsen skriftligen yttra sig om huruvida den begärda upplysningen har

lämnats till dem samt huruvida upplysningen enligt deras mening borde

ha föranlett ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande moderföre-

ning, i koncemrevisionsberättelsen, liksom huruvida upplysningen i övrigt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller

erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt hos föreningen för medlennnama samt översända yttrandet i avskrift till varje medlem som har begärt upplysningen.

12 § I stadgarna får bestämmas att föreningsstämmans befogenheter skall

helt eller delvis utövas av särskilt valda fullmäktige. Minst hälften av

fullmäktige skall utses av föreningsstämman eller av en organisation som

kan anses företräda medlernrnama.

En fullmäktig får inte väljas för längre tid än fyra år. Till fullmäktig får utses endast medlemmar i försäkringsföreningen. Försäkringsinspek-

60 F örfattningsförslag

tionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att även aiman än medlem får vara fullmäktig. Ett fullmäktigesammanträde anses som en föreningsstämma. l fråga om

fullmäktig gäller bestämmelserna i 1-11 §§ om föreningsmedlem. Dock

får en fullmäktig inte rösta genom ombud. Angående beslut av fullmäktige i ämnen som avses i 15 § eller i 17 kap. 4 § skall medlemmarna underrättas på det sätt som stadgarna föreskriver. Även om fullmäktige har utsetts, har föreningsmedlemmama sådan rätt som avses i 6 §, 8 § fjärde stycket och 10 § fjärde stycket andra meningen. 13 § Föreningsstämrnans beslut utgörs av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte annat beslutas av stämman innan valet förrättas. Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i stadgarna. Beträffande beslut som avses i 14 och 15 §§ kan dock i stadgarna endast föreskrivas villkor som går längre än som anges i dessa paragrafer.

14 § Beslut att ändra stadgarna är giltigt om det har biträtts av samtliga

röstberättigade eller vid en föreningsstämma har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Har i in villkor för av stadgarna

stadgarna tagits ytterligare ändring

gäller det villkoret. Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för godkännande genom anmälan för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registreringen har skett. Bestämmelser om när styrelsen får besluta om ändring av stadgarna ñnns i 12 kap. 6 §. 15 § Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär att det

införs en ny grund för när medlemskapet kan upphöra och som gäller

även dem som är medlemmar i försäkringsföreningen när frågan avgörs år giltigt endast om beslutet har bitråtts av samtliga röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande. Den senare stämman skall vara en ordinarie föreningsstämma. Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär nya bestäm-

melser om fördelning av tillgångarna vid en förenings upplösning skall

fattas i samma ordning som beslut om likvidation enligt 16 kap. l §.

16 § Föreningsstämman får inte fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för försäkringsföreningen eller annan medlem.

17 § Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig ordning eller i övrigt strider mot denna lag eller mot stadgarna, kan talan

SOU 1990: 101 F örfattrzingqfärslag 61

mot försäkringsföreningen om att beslutet skall upphävas eller ändras föras eller verkav föreningsmedlemmar, styrelsen, styrelseledamöter ställande direktören. Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad. Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket, när l. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla medlemmarnas samtycke, och sådant 2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar samtycke inte har getts, eller 3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för föreningen har eftersatts i något väsentligt avseende. En dom föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras varigenom som inte har fört talan. Rätten kan ändra gäller även för medlemmar föreningsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är föreningsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta försäkringsinspektionen för registrering, om beslutet har upphävts eller ändrats en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom genom beslut under rättegången har förordnat att föreningsstämmans beslut inte får verkställas. 18 § Om vill väcka talan mot försäkringsföreningen, skall styrelsen sammankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare att styrelsen

föra föreningens talan i tvisten. Stämning delges med den valde ställföre-

trädaren.

Ett förbehåll i stadgarna att tvister mellan föreningen och styrelsen,

styrelseledamot, verkställande direktören, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad som inte är medlem skall hånskjutas till skiljemän har

samma verkan som ett skiljeavtal. Om styrelsen begär skiljemannaförfar-

första stycket. Är det om en klan-

ande mot föreningen, tillämpas fråga

dertalan av mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan

styrelsen inte förlorad enligt 17 § andra stycket, om styrelsen inom den klandertid som anges där har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.

14 kap. Revision 1 § En skall ha minst två revisorer. Revisorerna

försäkringsförening väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna att en eller

flera revisorer skall utses på annat sätt. En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om uppdraget inte skall gälla tills vidare, skall uppdragstiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken revisorsval förrättas. Den som har utsetts till revisor skall omedelbart underrättas om det. Har revisorn valts på föreningsstämma är styrelsen skyldig att sörja för underrättelsen. I annat fall ligger skyldigheten på den som har tillsatt revisorn.

62 Författningsförslag

Föreningsstämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om revisorssuppleanter. När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan om detta

genast göras till försäkringsinspektionen. Om han valts på föreningsstäm-

man skall anmälan göras genom styrelsens försorg. I annat fall skall anmälan göras av den som utsett honom. Närmare föreskrifter om sådan anmälan meddelas av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, av försäkringsinspektionen. 2 § Försåkringsinspektionen får förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen. För revisor som förordnats av försäk-

ringsinspektionen skall inspektionen utfärda instniktion. Revisorn har rätt att få arvode av försäkringsföreningen. Arvodets storlek bestäms av in-

spektionen. Försäkringsinspektionen får när som helst återkalla förordnandet enligt första stycket och i stället utse ny revisor.

3§ Revisorer som inte är auktoriserade eller godkända skall vara svenska och bosatta

medborgare i Sverige om inte regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen i särskilda fall tillåter

något annat. Vad som sagts nu gäller dock inte om även en auktoriserad eller godkänd revisor deltar i revisionen. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11

kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt och erfarenhet av och

redovisning

ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av

försäkringsföreningens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan utses även ett auktoriserat eller ett godkänt revisionsbo-

lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till styrelsen för den förening som revisionen avser anmäla vem som är huvudsansvarig för revisionen. Den skall i ett auktorisehuvudansvarige

rat vara auktoriserad revisor

revisionsbolag och i ett godkänt revisionsbo-

lag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 5 och 13 §§

tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i bör utses minst en av

dotterföretag moderföreningens

revisorer, om det kan ske. 4 § Minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller god-

känd revisor, om tillgângamas bruttovärde (balansornslutningen) enligt

fastställda

balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 100 om basbelopp enligt lagen (1962:381)

allmän försäkring. Minst en av de revisorer som föreningsstämman utser skall vara auktoriserad revisor, om balansräk-

balansomslutningen enligt fastställda

ningar för de tvâ senaste räkenskapsáren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det angivna basbeloppet.

SOU 1990: 101 Författningsförslag 63

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga

om en förening som avses i andra stycket förordna att en viss godkänd

revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut år giltiga i högst fem år. Första-tredje styckena gäller även för en moderförening i en koncern om bruttovärdet av koncemföretagens tillgångar enligt fastställda koncembalansräkningar för de två senaste åren överstiger det gränsbelopp som anges i första eller andra stycket. 5 § Den kan inte vara revisor som 1. år styrelseledamot eller verkställande direktör eller innehar en befattning i ledande ställning i försäkringsföreningen eller dess dotterföretag eller biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller föreningens kontroll däröver, 2. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad eller bero-

ende ställning till föreningen eller någon som avses under l eller är

verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen

vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll

däröver, 3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under l eller år besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

4. på annat sätt än genom belåning av livförsäkringsbrev enligt stadgarna står i låneskuld till föreningen eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka föreningen eller sådant företag har ställt

säkerhet. I ett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderföreningen. En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt första eller andra stycket inte är behörig att vara revisor. Har föreningen eller

moderföreningen någon anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ta hand om föreningens interna revision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning det är förenligt med god

revisionssed. 6 § Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har utsetts. Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om detta skall göras hos styrelsen och,

om en revisor som inte är vald på föreningsstämman vill avgå, hos den

som har tillsatt honom. En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till

försäkringsinspektionen. Revisorn skall i anmälningen lämna en redo-

görelse för iaktagelsema vid den granskning som han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som hans uppdrag har omfattat. För anmälningen gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i ll § tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Avskrift av anmälningen skall överlämnas till föreningens styrelse.

64 SOU 1990: 101

Författningsförslag

Upphör en revisors uppdrag i förtid eller uppkommer hinder för honom 3-5 §§ eller enligt stadgarna att vara revisor och finns det inte enligt någon suppleant för honom, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden eller anmäla förhållandet

för försäkringsinspektioenn, som på förslag av styrelsen skall utse en ny

revisor under tiden fram till nästa ordinarie föreningsstämma. 7 § På anmälan skall försäkringsinspektionen förordna behörig revisor, om l. någon auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 4 § första-tredje styckena, 2. en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket eller 5 § första eller andra stycket, eller 3. en bestämmelse i stadgarna om antalet revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts. Var och en kan göra anmälan enligt första stycket. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor. 8 § Revisorerna skall i den omfattning som ñljer av god revisionssed granska försäkringsföreningens årsredovisning jämte räkenskapema samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning.

Om föreningen âr en moderförening, skall revisorerna även granska

koncemredovisningen och koncemföretagens inbördes förhållanden i övrigt. Revisorerna skall de särskilda föreskrifter som meddelas av följa föreningsstämman om de inte strider mot lag, av regering eller försäkringsinspektionen utfärdade föreskrifter, stadgarna och god revisionssed. 9 § Styrelsen och verkställande direktören skall ge revisorerna tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som dessa finner behövligt

samt lämna de upplysningar och det biträde som de begär. Samma för företagsledningen och revisorerna i ett dotterskyldighet ñreligger företag gentemot revisorerna i en moderförening.

10 § Sedan revisorerna har slutfört granskningen, skall de skriva en

hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall de anteckna även detta. ll § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse

till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till försäkringsföre-

ningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem. Revisionsberåttelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har gjorts upp enligt denna lag eller föreskrifter enligt 15 kap. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lärrmas enligt 15 kap., skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

SOU 1990: lOl F ärfattningsförslag 65

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot

eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot denna eller skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen

lag stadgarna,

skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt till berättelsen anteckna de som de önskar meddela med-

upplysningar

lemmarna. I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet 1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt uppbördslagen (1953:272), 2. att lärrma uppgift enligt 54 § l mom. uppbördslagen eller 4 eller 11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, eller

3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1 och 2.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen inte som avses i fjärde stycket l-3, skall har fullgjort någon sådan skyldighet revisorerna genast sända in en avskrift av den till länsstyrelsen i det län

där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen. skall revisorerna revisionsberättel- I en moderförening avge en särskild

se beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena

tillämpas. 12 § Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen eller verkställande direktören och som inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de

anteckna i protokoll eller någon annan handling. Handlingen skall över-

lämnas till styrelsen och bevaras av denna på betryggande sätt. 13 § Revisorerna har rätt att närvara vid föreningsstämmorna. De är skyldiga att närvara vid en stämma, om det med hänsyn till ärendena kan anses påkallat. 14 § Revisorerna får inte lämna upplysningar till enskilda medlemmar eller utomstående om sådana försäkringsföreningens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för föreningen.

Revisorerna är skyldiga att

lämna alla upplysningar som stämman 1. till föreningsstämman begär,

om det inte skulle vara till väsentlig nackdel för föreningen,

konkurs- 2. till ny revisor och, om föreningen har försatts i konkurs,

förvaltare lämna erforderliga upplysningar om föreningens angelägenhe-

ter, samt till

3. på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter

undersökningsledare under förundersökning i brottmål.

66 Författningsförslag SOU 1990: 101

15 kap. Redovisning

Årsredovisning

l § Kalenderår utgör räkenskapsår, om inte annat följer av 12 § andra stycket bokföringslagen (1976:125). För varje räkenskapsår skall årsredovisning avges. Denna består av och resultaträkning, balansräkning ñrvaltningsberåttelse. Har en försäkringsförening flera Verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas särskilt för verksamhetsvarje gren. I fråga om resultaträkning och balansräkning i och i årsredovisning årsbokslut enligt bokföringslagen gäller, förutom bestämmelserna i den lagen, föreskrifterna i detta kapitel. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande försäkringsinspektionen, får utfärda närmare föreskrifter om försäkringsföreningamas löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt därvid, om särskilda skäl föreligger, meddela föreskrifter som avviker från bokföringslagen. Föreskrifterna skall utformas så att de främjar en klar och rättvisande översikt av resultat och föreningens ställning. 2 § I årsredovisningen skall återges resultaträkningen och balansräkningen för det närmast föregående räkenskapsåret. Har det under året skett någon ändring i specificeringen av poster i resultaträkningen och balansräkningen, skall uppgifterna från den tidigare årsredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras med posterna i den senare årsredovisom det inte möter särskilda hinder.

ningen,

Arsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av verkställande direktören. Har en awikande årsmening beträffande redovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till redovisningen. 3 § Minst en månad före ordinarie föreningsstänuna skall årsredovisningshandlingama för det förflutna avlämnas till revisorerräkenskapsåret na. Senast en månad efter det att och har resultaträkningen balansräkningen blivit fastställda, skall avskrift av och revisionsberättelse årsredovisning hållas tillgängliga hos för alla som är intresserade. försäkringsföreningen

Koncernredovisning 4§ Bestämmelserna om koncemredovisning i 11 12 och 13 §§ kap. försäkringsrörelselagen (1982:713) skall tillämpas i fråga om stora försäkringsföreningar.

16 kap. Likvidation och upplösning

Frivillig likvidation

l § Föreningsstämman kan besluta att försåkringsföreningen skall träda i likvidation.

SOU 1990: 101 Författningsfärslag 67

Ett beslut om likvidation är endast om giltigt samtliga röstberättigade har förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor, varav en ordinarie, och på den senare stämman bitrâtts av minst två tredjedelar av de röstande. Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den senare dag som föreningsstämman beslutar. Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om det gäller ett beslut enligt 24 § andra eller om det stycket föreligger grund för tvångslikvidation 2 eller enligt 4 §. Vid lika röstetal utgörs stämmans beslut av den som ordföranden biträder. Ett beslut om mening likvidation enligt detta stycke har omedelbar verkan.

Tvángslikxridatiøn

2 § Om antalet föreningsmedlemmar går ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. 1 § eller som inspektionen bestämt, skall styrelsen omedelbart anmäla detta till skall försäkringsinspektionen. Inspektionen pröva om försåkringsföreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Om inspektionen lämnar medgivande till detta, skall föreskriva inspektionen de villkor som skall gälla och bestämma antal medlemmar för nytt minsta föreningen. Om inspektionen beslutar att inte medge att föreningen fortsätta verksamheten skall träda i likvidation. föreningen

3 § Om styrelseledamötema underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt 2 §, svarar de och andra som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på försäkringsföreningens vägnar solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för Ett sådant ansvar inträder föreningen. även för sådana medlemmar som, när likvidationsplikt föreligger enligt 2 §, med vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta föreningens verksamhet.

4 § Rätten skall förordna att försäkringsföreningen skall träda i likvidation, om l. likvidationsskyldighet föreligger enligt 2 § eller stadgarna och någon uppgift om att föreningen trätt i likvidation inte införs i försäkringsföreningsregistret inom sex veckor från det att denna skyldighet inträtt, 2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation 24 §, eller enligt 3. föreningen inte inom bestämd tid följt ett av törsäkringsinspektionen enligt 20 kap. 7§ utfärdat som vunnit och föreläggande laga kraft ändamålet med föreläggandet inte förfallit eller på annat sätt tillgodosetts. Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det att styrks likvidationsgrunden har upphört under ärendets i första handläggning instans. Frågor om likvidation enligt första av stycket prövas på anmälan försäkringsinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, eller som inte föreningsmedlem röstberättigad är medlem. I de fall som avses i första stycket 2 prövas frågan även på

68 F SOU 1990: 101

örfattningvörslag

ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

Förfarandet hos rätten 5 § Görs ansökan eller anmälan som avses i 4 §, skall rätten genast

kalla försäkringsföreningen, försäkringsinspektionen samt de förenings-

medlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för föreningen att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges föreningen, om det kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen Kallelsen skall i fall som avses i 4§ första stycket 3 (1970:428). kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen. 6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt i ett ärende enligt 2 eller 4 §, skall kostnaderna betalas ñr expeditioner om föreningen förpliktas träda i likviav försäkringsföreningens medel, dation eller om rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av försäkringsinspektionen, skall dessa kostnader betalas av föreningen eller, om föreningen saknar tillgångar, av staten.

Utseende av likvidatorer 7 § Föreningsstämman eller den domstol som fattar beslut att försäk-

ringsföreningen skall träda i likvidation enligt 4 § första stycket, skall

samtidigt utse en eller flera likvidatorer. I fall som avses i 4 § första stycket 1 och 2 skall domstolen i stället förelägga föreningen att inom viss tid, dock minst sex veckor, till domstolen inkomma med bevis om att föreningsstämman har utsett likvidator. Har något beslut om detta inte registrerats inom denna tid skall domstolen utse likvidator. I stadgarna kan föreskrivas att dessutom en eller flera likvidatorer skall tillsättas pá något annat sätt. Likvidatorema träder i styrelsens och verkställande direktörens ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen. Saknar en försäkringsförening som trätt i likvidation, till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten förordna en eller flera likvidatorer efter anmälan av försäkringsinspektionen eller på ansökan av

medlem eller röstberättigad som inte är medlem eller borgenär eller

annan vars rått kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen. Likvidatorema skall genast anmäla likvidationsbeslutet för registrering. 8 § Försäkringsinspektionen skall om det behövs förordna en likvidator att tillsammans med de övriga likvidatorema genomföra likvidationen. När en stor försäkringsförening trätt i likvidation, skall en sådan likvidator förordnas. Förordnas en likvidator av inspektionen, skall föreningens firma tecknas av denne i förening med annan som äger teckna firman.

SOU 1990: 101 F 69

Örfattningjörslag

Bestämmelserna i denna lag om likvidator skall tillämpas på den

likvidator som har utsetts av försäkringsinspektionen. Sådan likvidator får

endast entledigas av inspektionen. Ersättare får inte förordnas av rätten.

En likvidator som har förordnats av försäkringsinspektionen har rätt till

arvode av föreningen. Arvodets storlek bestäms av inspektionen. 9 § Om en likvidator visar uppenbar motvilja eller försummelse när han fullgör sitt uppdrag kan rätten på anmälan av försäkringsinspektionen entlediga honom och förordna annan i hans ställe. Yttrande skall inhämtas från likvidatom.

Genomförandet av likvidationen 10§ Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas på likvidatorema, i den mån inte annat följer av detta kapitel. Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att föreningen träder i likvidation. Bestämmelserna i 14 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvida enligt revi-

sorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.

ll § I fråga om föreningsstämma under likvidationen skall bestämmelserna i denna lag om föreningsstämma tillämpas, i den mån inte annat

följer av detta kapitel.

12 § När försäkringsföreningen har trätt i likvidation skall styrelsen och verkställande direktören genast avge en redovisning för sin förvaltning av under den tid för vilken redovisningshand-

föreningens angelägenheter

lingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma. Redovisningen skall läggas fram på föreningsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.

Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en sär-

skild redovisning avges för detta år. I en moderförening skall denna

särskilda redovisning även omfatta koncemredovisning.

13 § Likvidatorema skall genast söka kallelse på föreningens okända

borgenärer.

l4§ Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla försäkringsföreningens egendom till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala föreningens skulder. Försäkringsinspektionen får medge att

föreningens rörelse får fortsåttas, om det behövs för en ändamålsenlig

avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig nya anställningar. Medgivandet får förenas med föreskrifter. 15 § Likvidatorema skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning, som skall läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännan-

de. I fråga om likvidatoremas redovisning och dess behandling på

ñreningsstämman tillämpas inte 13 kap. 4 § tredje stycket l eller 15 kap. 3 §.

70 F ärfattningvärslag SOU 1990: 101

16 § Om en försâkringsförening trätt i likvidation eller försatts i konkurs får inte nya medlemmar antas eller förskott på framtida förmåner lämnas. En medlem har vid sin avgång ur föreningen rätt att få ut del av tillgångarna endast om medlemmen avgått innan beslutet om likvidation eller konkurs fattats av eller meddelats av rätten. föreningen Sedan beslutet om likvidationen eller konkursen fattats av föreningen eller meddelats av rätten får inte de samt de avgifter försäkringsförmåner som förfaller till efter denna utkrävas eller betalning tidpunkt utges. Livrântebelopp som förfallit till betalning efter beslutet om likvidation får dock utbetalas, om försäkringsfallet inträffat innan likvidationsbeslutet och utbetalning kan ske utan att borgenäremas, de övriga medlemmarnas eller ñrmånsberättigades rätt försämras. Har beslutet om likvidation fattats på flera föreningsståmmor gäller vad som sagts i första stycket andra meningen och andra stycket beslutet på den sista stämman.

17 § När den i kallelsen på okända borgenårer bestämda anmälningstiden har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema skifta ñrsåkringsföreningens behållna tillgångar. Om något skuldbelopp år tvistigt eller inte förfallit till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall så mycket av föreningens medel som kan behövas för denna behållas och återstoden skiftas. betalning 18 § Om tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem utan att betalning för skuld eller erlagts innehållits, är den som uppburit något till nackdel för en borgenär skyldig att återbetala vad han därigenom fått om föreningen ej kan fullgöra sina Detsamma medlen förpliktelser. gäller om de innehållna inte räcker till för att betala skulderna. Livräntebelopp som utbetalats med tillämpning av 16 § skall återbetalas, om utbetalningen är till nackdel för borgenär, medlem eller annan förmånsberâttigad. För den brist som kan uppkomma när belopp skall återbetalas år likvidatorema ansvariga enligt beståmmelsema i 18 kap.

19 § De föreningsmedlemmar som vill klandra skiftet skall väcka talan mot försäkringsföreningen senast tre månader efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman. I fråga om återbetalningsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger 18 § motsvarande tillämpning. Om en medlem inte inom fem år efter det att lades slutredovisning fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rått till detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på anmälan av likvidatorema och efter hörande av försâkringsinspektionen förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall 23 § tillämpas.

20 § När likvidatorema har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske avge en slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberåttelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall

SOU 1990: 101 F örfattnirzgsfärslag 71

även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandlingama skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen. Efter det att revisionsberättelsen har avlämnats till likvidatorema skall

dessa genast kalla föreningsmedlemmarna till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och

ändas till medlemmar enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § fjärde stycket samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i 13 kap. 4 § tredje stycket 2 och fjärde stycket om beslut på ñreningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören skall tillämpas på likvidatorema. 21 § När likvidatorema har lagt fram slutredovisningen, är försäkringsföreningen upplöst. Detta förhållande skall genast anmälas för registrering. En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvidatorema att en föreningsstämma inkallas för att behandla frågan huruvida

talan skall väckas enligt 18 kap. 5 §. Därvid tillämpas 13 kap. 7 § andra

meningen. Om likvidatorema finner att föreningen är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnadema skall de ansöka om att föreningen försätts i konkurs.

22 § Om det efter försäkringsföreningens upplösning enligt 21 § visar sig att föreningen har tillgångar eller om talan väcks mot föreningen eller

det av någon arman orsak uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Detta skall genast anmälas av likvidatorema

för registrering. Kallelse till första föreningsstämman efter återupptagan-

det skall utfärdas enligt

stadgarna.

23 § Om en försäkringsförening har trätt i likvidation på grund av föreningsstämmans beslut, kan stämman sedan revisorerna har avgett yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och föreningens verksam-

het återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det finns anled-

ning till likvidation på grund av denna lag eller stadgarna eller om utskiftning har ägt rum. Beslut om att återuppta verksamheten får inte fattas om det inte finns full täckning för föreningens förpliktelser.

Om beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt väljas. Föreningsstâmmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall likvidatorema genast anmäla för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett. Om ett likvidationsbeslut som avses i l, 2 eller 4 § har blivit upphävt genom en dom eller ett beslut av domstol som har vunnit laga kraft, skall likvidatorema genast anmäla detta för registrering samt kalla till föreningsstämma för val av styrelse. När likvidation har upphört enligt denna paragraf, skall 20 § tillämpas.

72 Författningqförslag SOU 1990: 101

Konkurs 24 § Om en försäkringsförening är ñrsatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas. Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att föreningen skall träda i likvidation. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 3 och 4 §§. Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 22 §, om konkursen avslutas med överskott.

25 § Om en ñrsäkringsförening försätts i konkurs skall tingsrätten sända en underrättelse om beslutet till försåkringsinspektionen för registrering. Under konkursen företräds som konkursgäldenär av den föreningen styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsåttning. När en konkurs har avslutats skall tingsrätten genast för registrering underrätta försäkringsinspektionen samt ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta försäkringsmspektionen när en överrätt genom beslut som vunnit laga kraft har upphävt ett beslut att försätta i konkurs. föreningen 26 § Har en försäkringsförening försatts i konkurs, skall försäkringsmspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672). Det allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen. Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning enligt 7 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672) har fattats, får det allmnna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet. Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller också det allmänna ombudet.

17 kap. Fusion och inlösen av aktier i dotteraktiebolag

Fusion genom absorption 1 § Genom ett avtal om fusion kan en försäkringsförening (den överlåtande försäkringsföreningen) gå upp i en arman försäkringsförening (den Övertagande försäkringsföreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den Överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, att den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation samt att dess försäkringsrörelse med tillgångar och skulder övertas av den Övertagande föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i den överlåtande föreningen. Fusion kan ske, trots att den överlåtande föreningen har trätt i likvidation. I ett sådant fall skall likvidationen avslutas när godkärmande av fusionen enligt 7 § har registrerats.

SOU 1990: 101 Författningsförslag 73

2 § Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade och föreningsmedlemrnama i den överlåtande försäkringsföreningen under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på stämman l. förslag till föreningsstämmans beslut, 2. fusionsavtalet, 3. en redogörelse av styrelsen i den överlåtande föreningen för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för föreningen, samt 4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3.

Skall den överlåtande föreningens årsredovisning inte behandlas på den

stämma som anges i första stycket skall i stället följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram på den förstnämnda stämman i enlighet med vad som anges i första stycket

1. avskrift av föreningens senaste årsredovisning samt avskrift av

revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser, 2. en av föreningens styrelse undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen har avgetts, samt 3. ett av revisorerna avgivet yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2. Handlingarna skall genast sändas till sådan röstberättigad eller medlem som begår det och uppger sin postadress.

Fusion genom kombination

3 § Genom ett avtal om fusion kan två eller flera försäkringsföreningar (de överlåtande försäkringsföreningama) förenas genom att bilda en ny förening (den Övertagande försäkringsföreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlåtande föreningarna blir medlemmar i den nya föreningen, att de överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation samt att deras försäkringsrörelse jämte övriga tillgångar och skulder övertas av den nya föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i varje överlåtande förening. Bestämmelserna i 1 § andra stycket skall därvid tillämpas.

De handlingar som anges i 2 § första stycket 1-4 och andra stycket 1-3 skall upprättas för varje överlåtande förening. De skall hållas

tillgängliga för de röstberättigade och föreningsmedlemrnama i respektive överlåtande förening under minst en vecka före den vid föreningsstämma

vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas.

Handlingarna skall genast sändas till sådan röstberättigad eller medlem

som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmoma. Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya

föreningen och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de överlåtande föreningarna godkärmer fusionsavtalet, skall de samtidigt i

enlighet med fusionsavtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya föreningen.

74 F ärfattningyärslag SOU 1990: 101

Fusionqförfarandet 4 § Ett beslut om godkärmande av fusionsavtal är giltigt endast om det har biträtts av samtliga röstberättigade eller har fattats på två på varandra

följande föreningsstämmor, varav en ordinarie, och på den senare

stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får föreskrivas villkor som går längre. 5 § När fusionsavtalet har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering. Om detta inte har skett inom fyra månader från

stämmans beslut eller om försäkringsinspektionen genom lagakraftägande

beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit. Inspektionen skall vid sin prövning av fusionsavtalet se till att inte vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad. l samband med att fusionsavtalet godkänns skall stadgeändringar eller, i fall som avses i 3 §, den nybildade föreningens stadgar godkännas.

6 § Om sådan rätt som tillkommer den som är anställd i en försäkrings-

förening och som innehar en pensionsfordran finns bestämmelser i 23 § andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfástelse m.m.

7 § Försäkringsinspektionen skall registrera sitt beslut om godkännande

enligt 5§ första och tredje styckena. Genom registreringen anses fusionen genomförd och överlåtande förening upplöst. Överlåtande

förenings medlemmar blir då medlemmar i den Övertagande föreningen. Samtidigt övergår överlåtande förenings tillgångar och skulder till den

Övertagande föreningen.

8 § Sedan fusionen registrerats skall styrelsen och verkställande direktören i den Övertagande försäkringsföreningen underrätta de medlemmar eller förmånstagare som berörs av överlåtelsen. Försäkringsinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall ske.

Fusion mellan försäkringsförenirzg och ett helägt dotteraktiebolag

9 § Om en försäkringsförening äger samtliga aktier i ett dotterföretag kan föreningens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att dotterföretaget skall gå upp i föreningen. Styrelsema skall anmäla avtalet för registrering hos försäkringsinspektionen. Därvid gäller 5-7 §§ i tillämpliga delar. Dotterföretaget är upplöst när försäkringsinspektionens beslut om godkännande enligt 5 § har registerats. Försäkringsinspektionen skall

lämna uppgifter om fusionen till pant- och registreringsverket, som skall registrera tillståndet enligt 5 §.

SOU 1990: 101 Fögfattningsförslag 75

Inlösen av aktier i ett dotteralcriebolag

10 § Bestämmelserna om inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag i 15 kap. 8-12 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) gäller i fråga om stora försäkringsföreningar.

18 kap. Skadestånd m.m. l § Om en styrelseledamot, verkställande direktören eller den som utfört försäkringsteknisk utredning åt försäkringsföreningen uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar föreningen då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en föreningsmedlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag eller stadgarna. 2 § En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i l §. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare. Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är för revisionen. huvudansvarig 3 § En föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är medlem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar försäkringsföreningen, en medlem eller någon annan. 4 § Om någon är ersättningsskyldig enligt l-3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständighetema i övrigt. Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 5 § Talan om skadestånd till försäkringsföreningen enligt 1-3 §§ kan väckas, om vid en eller en minoritet beföreningsstämma majoriteten stående av minst en tiondel av samtliga röstberättigade har biträtt ett förslag om att väcka skadeståndstalan eller, såvitt gäller en styrelseledamot eller verkställande direktören, har röstat mot ett om att förslag bevilja ansvarsfrihet. En uppgörelse om skadeståndsskyldigheten kan träffas endast av föreningsstämman och bara under att inte förutsättning en tiondel av samtliga röstberättigade röstar mot till uppgörelse. förslaget Om en föreningsmedlem för skadeståndstalan för föreningens räkning, kan någon uppgörelse inte träffas utan hans samtycke. Talan om skadestånd till föreningen får föras av som röstberättigade utgör minst en tiondel av samtliga röstberättigade. Om en röstberättigad sedan talan har väckts avstår från talan, kan likväl de övriga fullfölja denna. Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnadema men har rätt till ersättning av föreningen för den kostnad som täcks av vad som har kommit föreningen till godo genom rättegången. Talan för föreningens eller verkställanräkning mot en styrelseledamot de direktören om skadestånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under

Författningvörslag

ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på föreningsstämma. Har ett beslut fattats om att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra skadeståndstalan utan att det minsta antalet röstberättigade som avses i första stycket röstat mot beslutet eller har tiden för talan försuttits enligt kan trots detta talan enligt första eller andra stycket

tredje stycket,

väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på något annat sätt till föreningsstämman inte har lämnats i väsentliga hänseenden och fullständiga uppgifter om det beslut eller den riktiga åtgärd som ligger till grund för talan. Skadeståndstalan som grundas på brott kan alltid föras av styrelsen. 6 § Sådan talan för försäkringsföreningens räkning enligt 1--3 §§ som inte grundas på brott kan ej väckas mot l. styrelseledamot, verkställande direktören eller den som utfört för-

säkringsteknisk utredning sedan tre år har förflutit från utgången av det

räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs, 2. revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen lades fram på föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs, 3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem, sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

Försätts föreningen i konkurs på en ansökan som gjorts innan den tid

som anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 §. Efter av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte utgången väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet enligt 6 kap. 4 § konkurslagen (1987:672).

19 kap. Försäkringsföreningens finna

1 § En försäkringsförenings firma skall innehålla ordet försäkringsföre-

ning. Meddelar förening uteslutande eller huvudsakligen sjukhjälp får

firman dock i stället innehålla ordet sjukkassa. I fimian får inte ordet

bolag eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande tas in på

ett sådant sätt som kan leda till rnissförståndet att ett bolag innehar ñnnan. Firman får inte heller innehålla orden erkänd eller bank eller såväl ordet ömsesidig som ordet försäkring. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i föreningsre-

gistret. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i firmalagen

(1974: 156). 2 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en försäkringsförening bör undertecknas med föreningens firma. Har styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen utfärdat en handling utan fimiateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfärdats på

SOU 1990: 101 F örfattnirzgsförslag 77

föreningens vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock inte, om l. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för föreningen, samt 2. medkontrahenten har fått ett av föreningen behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant godkärmande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknama. 3 § I ñmialagen (1974: 156) finns bestämmelser om förbud mot användning av fimia och om hävande av firmaregistrering.

20 kap. Tillsyn m.m.

l § Försäkringsinspektionen skall verka för en sund utveckling av

försäkringsföreningamas verksamhet.

2 § Försäkringsinspektionen får, när det anses nödvändigt, sammankalla försäkringsföreningens styrelse. Har styrelsen inte rättar sig efter en begäran från inspektionen om att kalla till en extra föreningsstämma, får inspektionen utfärda sådan kallelse. Företrädare för försäkringsinspektionen får närvara vid stämma och vid sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningama. 3 § Styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i ansvarig ställnig i en skall lämna

försäkringsförening försäkringsinspek-

tionen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär.

4 § Styrelsen och verkställande direktören skall när som helst för befattningshavare hos försäkringsinspektionen eller för arman som inspektionen har förordnat hålla försäkringsföreningens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning. Styrelsen och verkställande direktören skall inom två månader efter

ordinarie föreningsstämma till försäkringsinspektionen sända in

l. avskrift av styrelsens årsredovisningshandlingar och revisionsberättelse, 2. i förekommande fall, koncemredovisningshandlingar och koncemrevisionsberättelse med tillhörande handlingar, 3. protokoll över förhandlingarna vid ordinarie föreningsstämma och 4. en särskild redogörelse för försäkringsföreningens verksamhet under räkenskapsåret. Redogörelsen skall vara undertecknad av behörig firmatecknare eller i förekommande fall verkställande direktören. På avskriften av årsredovisningen skall finnas av ñmiatecknare eller verkställande direktören undertecknat bevis om att resultaträkning och balansräkning har fastställts. 5 § Senast en månad efter sådan föreningsstämma som avses i 16 kap. 12, 15, 20 och 23 §§ skall likvidatorema till försäkringsinspektionen

78 Författningafärslag

sända in avskrifter av de vid stämman frarnlagda handlingar som nämns

i dessa lagrum. 6 § Styrelsen och verkställande direktören i de aktiebolag, föreningar eller andra sammanslutningar vilkas verksamhet uteslutande har till ändamål att biträda försäkringsföreningar skall enligt 3 och 4 §§ lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning. Detsamma gäller ordföranden och verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i villkorsnämnder och andra organ som

biträder försåkringsföreningar vid rörelsens bedrivande samt styrelsen

och verkställande direktören i annat aktiebolag än nu sagts, om det med bolagets samtycke föreskrivits i villkor för medgivande enligt ll kap. 10 § att inneha aktier i bolaget.

7 § Försäkringsinspektionen får meddela de erinringar i fråga om verksamheten i en försäkringsförening som inspektionen finner påkallade.

Försäkringsinspektionen skall förelägga föreningen eller styrelsen att inom viss tid vidta erforderliga åtgärder, om inspektionen finner att någon av följande omständigheter föreligger l. Avvikelse skett från denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna från andra som gäller för verksamhe-

lag författningar ten eller från stadgarna.

2. Stadgama inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse.

3. Tillgångama i vilka försäkringsfond redovisas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse inte är eller kan förväntas vara tillräckliga för att en betryggande soliditet skall anses

föreligga. 4. Det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot föreningens verksamhet. Om ett föreläggande enligt andra stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat

sätt undanröjts, kan försäkringsinspektionen hos rätten ansöka om att föreningen skall åläggas att träda i likvidation enligt bestämmelserna i 16 kap. 4 § 3.

8 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag

är tillämplig, får försäkringsinspektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig. Om försäkringsinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse

enligt denna lag utan att vara registrerad, skall inspektionen förelägga denne att inom viss tid ansöka om registrering eller vidta de ändringar i verksamheten som inspektionen anger eller också upphöra med verksamheten. 9 § Uppgifter om en skadelidandes hälsotillstånd vilka sammanställts av

en försäkringsförening i samband med ett skadeärende skall, om den

skadelidande begär det, tillhandahållas denne så snart som möjligt, om det inte med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen av den

SOU 1990: l0l 79

Författningqförslag

skadelidande är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till denne eller att det kan antas att fara uppkommer för att den som lämnat uppgiften eller någon denne närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Anser föreningen att uppgifterna eller någon del av dessa inte bör lämnas ut, skall föreningen genast med eget yttrande överlämna frågan om utlämnande till försäkringsinspektionen för prövning. Inspektionen

skall innan ärendet avgörs inhämta yttrande från socialstyrelsen.

10 § Försäkringsinspektionens eller annan myndighets beslut som inte meddelas i ett särskilt fall överklagas till regeringen genom besvär.

Försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag överklagas i övriga

fall till kammarrätten genom besvär. lnspektionens beslut får verkstållas utan hinder av att det överklagats, om inte annat förordnats. Tvist om rätt till medlemskap prövas av allmän domstol enligt 9 kap. 7-9 §§. ll § Under en likvidation har

försäkringsförenings försäkringsinspek-

tionen samma befogenheter i fråga om likvidatorema och stämman som annars tillkommer inspektionen beträffande styrelsen och stämman. 12 § Försäkringsföreningama skall med årliga avgifter bidra till försäk-

ringsinspektionens organisation och verksamhet enligt de närmare före-

skrifter som regeringen meddelar. Denna avgift skall bestämmas till

högst två promille av föreningens hela inkomst av och medlemsavgifter

en promille av föreningens nettokapitalavkastning för det nästföregående räkenskapsåret. Avgiften får dock inte understiga två procent av det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet som gällde vid utgången av nästföregående räkenskapsår, avrundat till nämiast

högre femtiotal kronor.

13 § Den som är ledamot eller suppleant i styrelsen för försäkringsm-

spektionen eller befattningshavare där får inte ingå i styrelsen för eller

vara anställd i en Inte heller

försäkringsförening. får en sådan person vara fullmäktig i en försäkringsförening. Regeringen får meddela särskilda bestämmelser om beviljande av kredit

till sådan person som avses i första stycket.

21 kap. Registrering

l § Hos försäkringsinspektionen skall föras ett försäkringsföreningsregister för registrering enligt denna lag eller andra författningar.

2 § Har någon fått en uppgift om ett visst förhållande från registret kan

ändring i förhållandet åberopas med laga verkan mot honom, endast om

han visas ha vetat om ändringen.

3 § Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall han att inom viss tid

förelåggas

avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om

försäkrings-

F örfattningsförslag

inspektionen finner att ett beslut som anmäls för registrering, eller en handling som bifogas anmälningen 1. inte har tillkommit i behörig ordning, 2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller stadgarna, eller 3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt-

ning.

Om sökanden inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälan avskrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet har avgetts något hinder mot registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande. Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av ett beslut av föreningsstämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 13 kap. 17 § andra stycket. Försäkringsinspektionen skall genast skriftligen underrätta föreningen när inspektionen förklarat frågan om fusion förfallen enligt 17 kap. 5 § eller förelagt eller dömt ut vite enligt 22 kap. 2 §. 4 § I fimialagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om att häva fimmregistreringen har vunnit laga kraft. 5 § Försäkringsinspektionens beslut genom vilket en anmälan avskrivits

eller en registrering vägrats enligt 3 § första och andra styckena över-

klagas till kammarrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller ett beslut av försäkringsinspektionen som avses i 17 kap. 5 §.

22 kap. Straff och vite

l § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet begår någon av följande gärningar:

1. Till försäkringsinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande

uppgifter i försäkringsteknisk utredning eller om andra sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag. 2. Underlåter att föra medlemsregister enligt 4 kap. 9 §. 3. Underlåter att enligt 12 kap. 8 § andra stycket sammankalla styrelsen på begäran av styrelseledamot eller verkställande direktör eller underlåter att iaktta vad som enligt 12 kap. 9 § första stycket andra eller tredje meningen gäller för styrelsens beslut. Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i 11 kap. 12 § första stycket att obehörigen röja enskildas förhållande till en försäkringsförening. Detsamma gäller en revisor som bryter mot förbudet i 14 kap. 14 § att lämna upplysningar om en försäkringsförenings angelägenheter. Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande enligt 2 § detta kapitel döms ej till ansvar för gåming som omfattas av föreläggandet.

SOU 1990: 101 . Författningvörslag 81

2 § Försäkringsinspektionen kan förelägga verkställande direktören eller

styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller andra författningar att

l. till försäkringsinspektionen sända in försäkringsteknisk utredning eller behöriga redovisningshandlingar, revisionsberättelsen övriga

eller

handlingar som avses i 20 kap. 4 § och registreringshandlingar,

2. hos inspektionen göra anmälan för registrering. Ett föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medñr att föreningsståmmans eller styrelsens beslut ñrfaller eller föreningen blir att träda i likvidation.

skyldig Försäkringsinspektionen får förena föreläggande enligt denna lag med

vite. Försäkringsinspektionen skall pröva frågan om utdömande av ett vite som har förelagts enligt första stycket. I Övriga fall prövas frågan enligt lagen (1985:206) om viten av länsrätten. Försäkringsinspektionens beslut varigenom vite förelagts eller utdömts får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den l januari 1991.

82 SOU 1990: 101

Författningsfärslag

2 Förslag till

om införande av försäkringsföreningslagen

Lag (1990:000)

Härigenom föreskrivs följande. l § Försäkringsföreningslagen (1990:000) och denna lag träder i kraft den ljanuari 1991. Bestämmelserna i 26 § andra stycket och 28 § denna lag träder dock i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 2 § Genom (1990:000) upphävs, med de

försäkringsföreningslagen

om understöds-

begränsningar som följer av denna lag, lagen (1972:262)

föreningar.

hüvisas till en föreskrift som 3 § Om det i lag eller annan författning

har ersatts genom en bestämmelse i försäkringsföreningslagen (1990:000)

eller i denna lag tillämpas i stället de nya bestämmelserna. 4 § För understödsföreningar som registrerats före den l januari 1991

gäller vad som föreskrivs för försåkringsföreningar i försäkringsföreningslagen (l990:0()0) med de undantag som anges i det följande.

5 § En understödsförening som inte är sluten enligt bestämmelserna i l kap. 4 § försäkringsföreningslagen (1990:000) anses som försäkringsförening enligt denna lag om föreningen vid utgången av år 1972 var registrerad som en understödsförening. Om en förening som avses i första stycket genom fusion går upp i en

annan förening får den Övertagande föreningen i sina stadgar införa

bestämmelser som innebär att föreningen inte är sluten. 6 § Om en understödsförening som registrerats före den 1 januari 1991 endast bedriver rörelse i ringa omfattning får regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, försåkringsinspektionen medge sådana undan-

(1990:000) som föranleds av rörelsen

tag från försåkringsföreningslagen

och föreningens förhållanden i övrigt.

7 § Om tillgångarna i en understödsförening som registrerats före den l 1991 enligt fastställda balansräkningar för ett av de tre senaste januari

som motsvarar 10.000 basräkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall

belopp enligt föreningen anses som en stor försäkringsförening även om inte medlems-

avgifterna uppgår till de belopp som anges i l kap. 5 § försâkringsföreningslagen (1990:000). 8 § De godkännanden av stadgar för understödsföreningar som gäller vid ikraftträdandet av försäkringsföreningslagen ( 1990:000) skall gälla som om de meddelats för försäkringsföreningar enligt den lagen.

Författningsförslag

9 § De avvikelser och undantag från bestämmelser i lagen (1972:262) om understödsföreningar som har medgetts skall sedan försäkringsföreningslagen (1990:000) trätt i kraft i stället avse motsvarande bestämmelser i den nya lagen.

10 § Registrering och verkställande av ett beslut av föreningsstämman som har fattats före utgången av december 1990 samt talan mot ett sådant beslut skall ske enligt lagen (1972:262) om Det understödsföreningar. sagda gäller dock inte om annat följer av 28 § denna lag. 11 § På understödsföreningar som registrerats före den 1 januari 1991 skall 5 § lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas. 12 § Om stadgarna i en understödsförening som registrerats före den 1 januari 1991 efter utgången av december 1991 strider mot försäkringsföreningslagen ( 1990:000), skall styrelsen utan dröjsmål lägga fram förslag till föreningsstämman om av stadgarna så att de överensändring stämmer med den nya lagen. Anmälan för av stadgeändringar registrering som avses i första stycket skall göras hos försäkringsinspektionen före utgången av december 1995. Denna inte föreskrifter paragraf gäller i stadgarna som med stöd av denna lag får tillämpas efter utgången av december 1990.

13 § För försäkringar som har meddelats före den l januari 1991 (äldre försäkringar) gäller lagen ( 1927:77) om försäkringsavtal, om inte annat sägs nedan. I den utsträckning bestämmelser i försäkringsföreningslagen (1990:000) enligt 14-21 §§ skall tillämpas på äldre l försäkringar, gäller också kap. ll § den lagen. 14 § Bestämmelserna i 3 kap. 3-6 §§ försäkringsföreningslagen (1990:000) tillämpas på äldre försäkringar. 15 § Bestämmelserna i 4 kap. 3, 7 och 8 §§ försäkringsföreningslagen (1990:000) tillämpas på äldre försäkringar. 16 § Bestämmelserna i 5 kap. l § och 7 § andra stycket försäkringsföreningslagen (1990:000) gäller även för äldre försäkringar. Om föreningen begär upplysningar med stöd av 5 kap. l §, tillämpas i den delen 2-4 §§ samma kapitel. Försäkringsföreningen får inte efter den 1 januari 1991 tillämpa bestämmelserna i 4, 6 och 7 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal, i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot medlemmen eller hans rättsinnehavare. Bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8-11 §§ försäkringsföreningslagen tillämpas på äldre försäkringar i fråga om försäkringsfall som inträffar efter den l januari 1991. 17 § Om en avgift för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet eller stadgarna skall betalas efter den l januari 1991 tillämpas bestämmelserna i 6 kap. försäkringsföreningslagen (1990:000). Bestämmelserna i 6 kap. 5 § tillämpas dock bara om begäran om meddelande har framställts efter den ljanuari 1991.

84 F SOU 1990: 101

örfattningsförslag

18 § Bestämmelserna i 7 kap. 1-3 och 9-10 §§ samt 13 § och 15 § första stycket försäkringsföreningslagen (1990:000) tillämpas på äldre försäkringar.

förmånstagarförordnande eller återkallelse eller ändring

Frågan om ett av ett sådant förordnande har gjorts på föreskrivet sätt skall bedömas enligt äldre rätt, om förfogandet har skett före den 1 januari 1991. I fråga om förfoganden som sker efter den l januari 1991, tillämpas bestämmelserna och bestämi 7 kap. 11 § på äldre kapitalförsäkringar melserna i 7 kap. 12 § på äldre livränteförsäkringar. Bestämmelserna i 7 kap. 4-8 och 14 §§ samt 15 § andra stycket tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet eller annan händelse som avses i 14 § inträffar efter den 1 januari 1991.

l9§ Bestämmelserna i 8 kap. försäkringsföreningslagen (1990:000)

tillämpas på äldre försäkringar, om beslut om utmätning, konkurs eller offentligt ackord meddelas efter den 1 januari 1991. En äldre försäkring får dock inte utmätas med stöd av 8 kap. 2 §, om den skulle ha undanom tagits från utmätning enligt 116 § första stycket lagen (1927:77) försäkringsavtal. 20 § Bestämmelserna i 9 kap. l-4 och 10 §§ försäkringsföreningslagen (1990:000) tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet inträffar efter den ljanuari 1991. Bestämmelserna i 9 kap. 5 § gäller även för fordran som tillkommit

före ikraftträdandet och som inte vid denna tidpunkt är preskriberad

enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna i 9 kap. 6, 8 och 9 §§ tillämpas på äldre försäkringar,

om uppsägningen avsänds efter den l januari 1991.

21 § I fråga om äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar tillämpas dels försäkringsföreningslagen i den utsträckning som anges i 16 och 18-20 §§, dels bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra stycket, 4 § tredje stycket, 6-8 och 10 §§ försäkringsföreningslagen.

Om en äldre försäkring ändras efter den l januari 1991 tillämpas också

10 kap. 4 § första och andra styckena.

22 § Om stadgarna i en understödsförening som registrerats före den l

januari 1991 medger särskild uttaxering enligt bestämmelserna i 20 § tredje stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar får, utan hinder

av försäkringsföreningslagen (1990:000), föreningen även efter denna tidpunkt behålla föreskrifter om särskild uttaxering i stadgarna.

23 § Försäkringsteknisk utredning enligt bestämmelserna i ll kap. 2 §

försäkringsföreningslagen (1990:000) skall utföras senast under år 1993.

Till dess sådan utredning utförts skall i stället motsvarande äldre bestämmelser tillämpas. Såvitt gäller understödsföreningar som registrerats före den l januari 1991 skall 21 § andra stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas.

SOU 1990: 101 Författningsförslag

24 § som före den 1

Om stadgarna i en understödsförening registrerats

1991 vid (1990:000) ikraftträdande

januari försäkringsföreningslagens

innehåller föreskrifter om försäkringsfonden som awiker från bestämmel-

serna i 11 kap. 6 § försåkringsföreningslagen får föreningen tillämpa

föreskrifterna under åren 1991 och 1992.

25 § Har en försäkringsförening före den 1 januari 1991 beviljat pen-

ninglån till någon som avses i ll kap. 11 § försäkringsföreningslagen

(1990:000) skall styrelsen inom den tid och i den utsträckning regeringföre-

en, eller efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen

skriver föra in om i den förteckning som avses

uppgifter penninglånen i tredje stycket samma paragraf.

direktör 26 § Om styrelsen inte har utsett verkställande enligt bestäm-

melsen i 12 kap. 3 § första stycket första meningen försäkringsförenings-

skall det ske snarast möjligt efter första ordinarie lagen (1990:000)

efter denna tidpunkt, om inte försäkringsinspektionen

föreningsstämma inte utser verkställande direktör.

har medgett att försäkringsföreningen

får meddelas före den l 1991.

Ett sådant medgivande januari

27 § Utan hinder av 13 kap. 2 § försäkringsföreningslagen (1990:000)

fullmakter som har utfärdats före utgången av december månad gäller 1990 vid stämman som hålls år 1991. En sådan fullmakt gäller dock inte för stämma utfärdande. som börjar senare än fem år efter fullmaktens

28 § Redan före den 1 januari 1991 får föreningsstämman med tillämpning av bestämmelserna om majoritetskrav i 13 kap. 14 och 15 §§ för-

(1990:000) och utan hinder av särskilda föreskrif-

säkringsföreningslagen

ter i stadgarna besluta om sådana ändringar som behövs för att stadgarna skall stämma överens med den nya lagen. Beslutet skall gälla från och

med den ljanuari 1991.

29 § Har en föreningsstämma i andra fall än som avses i 28 § denna lag fattat beslut före den 1 januari 1991 skall bestämmelserna om röstmajoritet i 37 § lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas på beslutet.

30 § Den som har utsetts till revisor eller revisorssuppleant före den 1

januari 1991 får utan hinder av 14 kap. 5 § försäkringsföreningslagen

(1990:000) utöva sitt uppdrag under den tid för vilken han är vald.

31 § Bestämmelsemai 14 kap. 4 § försäkringsföreningslagen (1990:000) om auktoriserad eller revisor skall gälla från och med den godkänd

ordinarie stämman år 1991 eller den senare tidpunkt som försäkringsm-

spektionen i varje särskilt fall medger.

32 § och koncemredovisningen skall från och med

Årsredovisningen

räkenskapsåret 1991 upprättas enligt försäkringsföreningslagen

för räkenskapsåret 1991 behöver (1990:000). I koncemredovisningen koncemresultaträkning och koncembalansräkning för räkenskapsåret 1990 inte tas med.

86 F örfattningvörslag

33 § Likvidation skall genomföras enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar, om likvidatorerna har utsetts före utgången av december 1990. 345 Överlåtelse av en försäkringsförenings rörelse skall genomföras enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar om anbudet om överlåtelsen har godkänts före utgången av december 1990. 35§ En försäkringsförening får använda ordet bank i sin firma om föreningen vid utgången av juni 1987 använde ordet bank i ñrxnan.

Denna lag träder i kraft den l januari 1991.

Författningsjförslag

3 Förslag till i om införande av lagen

Lag om ändring lagen (1987:668) (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1987:668) om införande av lagen

om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

(1987:667)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § hänvisas till föreskrifter som har Om det i lag eller annan författning om ekonomiska föreninersatts genom bestämmelser i lagen (1987:667) gar eller i denna lag, tillämpas i stället de nya beståmmelsema. till De hänvisningar till lagen

De hänvisningar lagen

om ekonomiska fören- (1951:308) om ekonomiska fören- (1951:308)

ingar som finns i lagen (1972:262) ingar som finns i lagen (1973:370)

och i om arbetslöshetsñrsâlcring skall

om understödsföreningar

lagen (1973:370) om arbetslöshets- dock fortsätta att gälla. försäkring skall dock fortsätta att

gälla.

Denna januari 1991.

lag träder i kraft den l

88 F örfartningvörslag SOU 1990: 101

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:621) om införande av ny banklagstiftning

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1987:621) om införande av ny banklagstiftning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Om en sammanslutning eller annan juridisk person som avses i 1 kap. 5 § andra stycket bankrörelselagen (1987:617) vid lagens ikraftträdande använder ordet bank i sin firma, får den fortsätta därmed utan tillstånd av bankinspektionen. Av övergángsbestämmelse till Av lagen (1990:000) om införanlagen (1987:625) om ändring i de av färsäkringsföreningslagen lagen (1972:262) om under- (1990:000) framgår att försäkringsstödsföreningar framgår att under- förening får använda ordet bank i stödsfärening får använda ordet sin firma, om föreningen vid utbank i sin firma, om föreningen gången av juni 1987 använde ordet vid utgången av juni 1987 använde bank i firman. ordet bank i ñrman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

SOU 1990: 101 89 Föqfattningsförslag

5 Förslag till Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom ñreskrivs att 7 kap. 2 § skall ha konkurslagen ( 1987:672) följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 2 §1 Förvaltare utses av rätten. Rätten bestämmer också antalet förvaltare. Flera än en förvaltare får utses om det med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet är behövligt att förvaltningen delas eller att den handas odelad av flera. Om en förvaltare är jävig men det med hänsyn till förhållandena i konkursen är olämpligt att entlediga honom, får rätten utse någon annan att sköta förvaltningen i den del förvaltaren är jävig. Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje del av förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka grunder delningen skall ske. Särskilda bestämmelser om att Särskilda bestämmelser om att ett allmänt ombud skall delta i ett allmänt ombud skall delta i konkursförvaltningen finns i för- konkursförvaltningen finns i försäkringsrörelselagen ( 1982: 7 13) säkringsrörelselagen (1982:713), i och i bankrörelselagen (1987:617). och i bankrörelselagen (1987:617) försäkringsföreningslagen (1990:000).

Denna lag träder i kraft den l januari 1991.

*Senaste lydelse 1989: 1084.

90 SOU 1990: 101

Författningsförslag

6 till

Förslag

om ändring i (1987:813) om homosexuella Lag lagen

samborz

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall

vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser

tillämpas även på de homosexuella samboma: 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 2. ärvdabalken,

3. jordabalken, 4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, punkt l nionde stycket av anvisningarna till 31 §

samt punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, 9. bostadsråttslagen (1971:479),

10. 9 § rättshjälpslagen 10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), samt (1972:429), 11. lagen (1981: 131) om kallelse 11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. på okända borgenärer, samt

12. 8 kap. 4 § försäkringsföreningslagen (1990:000)

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samboma skall vara ogifta, det också de homosexuella samboma.

gäller

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

zSenaste lydelse 1990:674.

l

Uppdraget

I december 1987 bemyndigade regeringen det statsråd som då hade till uppgift att föredra ärenden om understödsföreningar, statsrådet Johansson, att tillkalla en särskild utredare för att göra en allmän översyn av lagstiftningen om understödsföneningar. Målet för arbetet skulle vara att i en gemensam lag samla alla de bestämmelser av näringsrâttslig, associationsrättslig och avtalsrättslig art som har särskild anknytning till den försäkringsverksamhet som bedrivs inom understödsföreningar. Utredaren skulle i samband med denna

översyn beakta förändringarna under senare år i lagstiftningen rörande ekonomiska föreningar, försäkringsrörelse och försäkringsavtal.

Om skälen för att tillsätta utredningen och om utredningsuppdragets

omfattning anförde statsrådet Johansson:

Understödsföreningama har spelat en betydande roll för framväxten

av det sociala trygghetssystemet i Sverige. Deras betydelse har

visserligen gått tillbaka under efterkrigstiden. Emellertid har de fortfarande en funktion att fylla i samhället. Framväxten av nya gruppförsâkringslösningar på personförsäkringsområdet kan också

ånkas stimulera tillkomsten av ytterligare understödsföreningar.

Det har nu gått drygt 15 år sedan UFL (lagen om understödsföreningar) trädde i kraft. UFL hänvisar på åtskilliga ställen till 1951 års

lag om ekonomiska föreningar. Då denna lag fr.o.m. årsskiftet 1987/ 88 ersätts av en ny lag är det redan av denna anledning befogat

att göra en översyn av UFL. Till detta kommer de förändringar i lagstiftningen om försäkringsbolagens verksamhet som redan skett

eller är under övervägande.

Aven andra förändringar har skett eller är under övervägande i den näringspolitiska, associationsrättsliga och avtalsrättsliga lagstiftning-

en. Mot denna bakgrund och utvecklingen inom understödsförening-

arna anser jag att det nu är motiverat att tillkalla en särskild utredare

med huvuduppgift att göra en allmän översyn av lagstiftningen om understödsföreningar. En utgångspunkt skall därvid vara att understödsföreningar kommer att ñnnas kvar även i framtiden jämsides med försäkringsbolagen.

Syftet med utredningsarbetet skall vara att i en gemensam lag samla alla de bestämmelser av näringsrättslig, associationsrättslig och avtalsrättslig art som har särskild anknytning till den försåkringsverksamhet som bedrivs inom understödsföreningar. Härvid bör utredaren beakta att medlemsantalet i föreningarna ofta är starkt begränsat och att utgående förmåner vanligtvis är förhållandevis små. Det finns

därför knappast något behov av ett lika detaljerat regelsystem som

Uppdraget

för försäkringsbolagen. Av samma skäl är det angeläget att reglerna är lätta att överblicka och tillämpa. Vad först gäller frågor av näringsrättslig art bör utredaren beakta de förändringar som skett inom lagstiftningen om försäkringsrörelse. I detta sammanhang kan man ifrågasätta om det finns skäl att bibehålla behovsprincipen, som infördes i UFL efter förebild från nu

upphävda bestämmelser i försäkringsrörelselagstiftningen. Utredaren

bör vidare ta hänsyn till konkurrensförhållandena mellan understödsföreningarna och försäkringsbolagen och i detta sammanhang särskilt överväga om de nuvarande bestämmelserna om högsta och lägsta

belopp för tecknande av kapitalñrsäkring bör ersättas med bestäm-

melser som möjliggör en smidig anpassning till förändringar i penningvärdet. En fråga som också bör övervägas är vilka regler som skall gälla om understödsföreningamas rätt att placera sina tillgångar. I utredningsuppdraget bör det ingå att reglerna om redovisning och revision anpassas till de förändringar som skett på dessa områden i

bl.a. försäkringsrörelselagen och 1987 års lag om ekonomiska

föreningar. Utredaren bör också överväga om hans förslag bör föranleda ändringar i reglerna om tillsyn över understödsföreningar. Vad sedan gäller den associationsrättsliga regleringen bör vidare

en anpassning ske till den nya lagen om ekonomiska föreningar.

Utredaren bör därvid bl.a. överväga regler om fusion mellan underi syfte att underlätta framför allt

stödsföreningar samgående mellan

mindre föreningar. Vad så slutligen gäller det avtalsrättsliga förhållandet mellan en understödsförening såsom försäkringsgivare och medlemmarna i föreningen i deras egenskap av försäkringstagare, liksom förhållandet till tredje man, bör utgångspunkten vara att reglerna anpassas till den

lagstiftning som kan väntas bli en följd av det inom justitiedeparte-

mentet pågående arbetet med förslag till förändringar av lagen om försäkringsavtal. Därvid bör utredaren ta hänsyn till de särskilda omständigheter under vilka understödsföreningarna arbetar. Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor avseende understödsföreningar än de som särskilt tagits upp här i den mån utredningsarbetet föranleder det.

Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning.

SOU 1990: l01

2 Vad är

understödsföreningar?

2.1 Kort

presentation

Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd med uppgift att

lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande understöd åt sina medlemmar eller deras anhöriga. Föreningarna bedriver försäkrings-

verksamhet och de är i princip uppbyggda som ekonomiska föreningar.

Verksamheten regleras främst i lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL).

En understödsförening kan meddela pensionsförsäkring, kapitalförsäk-

ring eller sjukförsäkring. Allt efter arten av verksamheten indelas understödsföreningama i pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. I gruppen pensionskassor ingår tjänstepensionskassor, som meddelar försäkringar enligt på arbetsmarknaden

träffade pensionsuppgörelser och som går under benämningen ITP-

kassor. Dessa föreningar intar en särställning bland understödsföreningarna och utgör en minoritet bland dessa. ITP-kassoma är dock den grupp av föreningar som har den största betydelsen från såväl allmän som enskild synpunkt.

Vid utgången av 1989 fanns 144 föreningar medan det totala medlems-

antalet vid 1988 års utgång uppgick till ca 638 000. Föreningamas fonder uppgick vid sistnämnda tidpunkt till ca 20 miljarder kr.

2.2 Utvecklingen av det svenska

understödsföreningsväsendet

2.2.1 Historisk

bakgrund

De svenska understödsföreningama har bildats under flera århundraden och är ofta ett resultat av de sociala förhållandena under olika historiska skeenden. Föreningarna är därför ofta sinsemellan mycket olika och uppvisar en rad särdrag. Fortfarande saknas mera djupgående historiska studier över understödsföreningamas roll i den svenska samhällsutvecklingen, vilka kan jämföras med t.ex. motsvarande brittiska studier. Det får emellertid anses klart att de haft en mycket stor betydelse för den tidigaste utvecklingen av det svenska enskilda försäkringsväsendet på personförsäkringens område samt att de har lagt grunden för den svenska socialförsäkringen.

94 Vad är understödsföreningar?

I vilken grad föreningarnas bildande beror på utländsk påverkan är en

sak som inte närmare undersökts. Det kan dock konstateras att utvecklingen i Sverige i viss utsträckning skett parallellt med motsvarande utveckling i Mellaneuropa och Storbritannien. Redan från den romerska historien finns exempel på förhållandevis

vâlutvecklade begravningskassor. Dessa försvarm emellertid i samband

med de ekonomiska krisema under slutskedet av det romerska imperiet utan att få några direkta efterföljare inom de områden de verkat i.

Den följande översikten tar nåmiast sikte på de föreningar som har

omkring 500 medlemmar eller mindre och vilka meddelar försäkringar till förhållandevis obetydliga belopp. De största föreningarna behandlas i följande avsnitt. De redovisade medlernsantalen avser i samtliga fall utgången av år 1988. De äldsta svenska begravningskassoma har sitt ursprung i den hjälpverksamhet som efter reformationen utvecklats inom olika gillen och skrån och som ersatte de religiösa gillen och ordnar vilka under den katolska tiden bedrev en ñrhållandevis välutvecklad socialhjälpsverksamhet. Den äldsta nu existerande understödsföreningen är Skeppargillet i Visby, en pensionskassa som bildades år 1682 och är avsedd för gotländska sjökaptener. Gillet har 155 deltagare.

Fortfarande ñnns kvar några föreningar som bildades på 1700-talet. I slutet av 1600-talet och början av 1700-talet bildades inom olika yrkesgrupper i bl.a. Danmark och södra Sverige ett stort antal s.k. likbärarlag,

dvs. för att medlemmarna

ömsesidiga organisationer följa till graven utan ekonomiska förplikteler för medlemmama. Ett av dessa likbärarlag är Likbärarlaget Enigheten i Malmö som bildades år 1729 inom Malmö handskmakarämbete. År 1741 ombildades laget till en verklig begravningskassa och utvidgades till att avse även andra samhällsgrupper. Detta

likbârarlag existerar fortfarande och har 535 medlermnar. Prästeståndet var kanske den yrkesgrupp inom vilken pension för efterlevande ânkor först organiserades på ett mer genomgripande sätt. I Danmark bildades efter inflytande från den protestantiska delen av Tyskland under 1600- och 1700-talet en lång rad prästänkekassor. Nämaast under påverkan av de danska prästekassoma bildades på 1700talet ett antal pråstånkekassor i Skåne. De av dessa kassor som fanns

kvar in på 1900-talet uppgick i Lunds stifts förenade kontraktsänkekassors

understödsförening. som 1989 i sin tur uppgick i Pensionskassan Svenska

Prästerskapets understödsförening.

Ännu ett tidigt exempel på att sjökaptener organiserade sig är Skanörs

och Falsterbo Stads Sjökapteners pensionsunderstödsfärening från år 1763 som i dag är öppen för alla män i denna stad och har 303 medlemmar. Under 1700-talet bildades änke- och pupillkassor även för andra statstjänstemän än präster. Dessa kassor tvingades i allmänhet upphöra efter en relativt kort tid. Sådana kassor började emellertid bildas återigen på 1800-talet och då med bättre resultat. Särskilt bland officerare och underoffrcerare bildades flera kassor. Som exempel kan nämnas att det

SOU 1990: 101 Vad är 95

understödsföreningar?

fortfarande finns tre pensionskassor med anknytning till Kungl. Wendes Artilleriregemente (A 3) i Kristianstad. Även för de kommunala tjänstemännen bildades pensionskassor. Som ett exempel kan nämnas Magistratens i Gävle Ähke- och Pupillkassa från år 1874 som numera år den till medlemsantalet minsta med endast 8 medlemmar

understödsföreningen

och som är avsedd för lagmän och rådmän vid Gävle tingsrätt.

Ett annat exempel på en sådan tidig tjänstepensionskassa är Pensionsin-

rättningen för städernas i Skåne tjänstemäns änkor och barn som bildades år 1838. Kassan är i dag stängd och har 80 medlemmar. I samband med industrialismens genombrott bildades en mängd sjuk-

och begravningskassor. Dessa kassor bildades ofta på initiativ av

arbetare och arbetsgivare vid olika fabriker och bruk och var avsedda för

de anställda inom det egna företaget. Även inom nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen togs initiativ till bildande av ett stort antal föreningar. Ett tidigt exempel på dessa kassor är Pensionskassan Guten-

bergska Stiftelsen som bildades år 1840 och är öppen för arbetare inom

den grafiska industrin och med 116 medlemmar. Enligt en av Günther Sollinger utförd kartläggning av understödsföreningarna under andra hälften av 1800-talet kan antalet föreningar som totalt funnits under denna tid ha uppgått till inte mindre än 5 700.

Understödsföreningama utgjorde på så sätt en betydande del av de olika

folkrörelser som växte fram under denna tid. Den stora nybildningen fortsatte in på 1900-talet. Som exempel på direkt utländskt inflytande kan nämnas de understöds-

föreningar som bildades inom olika ordensällskap med engelskt ursprung. Fortfarande finns således fyra mindre med ett understödsföreningar medlemsantal mellan 81 och 369 vilka har anknytning till olika Odd Fellow-loger samt FGDO:s (Förenade Gamla Druid-Ordens) i Sverige understödsñrening. En annan sådan påverkan kan vara det starka inslaget av sparande i vissa föreningar vilket tydligen kunde utformas på samma

sätt som i de brittiska deposit societies.

Samtliga nu beskrivna föreningar kännetecknas av att de var begränsade till en viss krets av personer som tillhörde en viss sällskapsorganisat-

ion eller var anställda vid samma Ofta hade ett

företag. föreningarna

vidare syfte av ideell art, vilket också ibland återspeglades i deras stadgar. Föreningarna hade ofta en klart social karaktär som mötesplats för medlemmarna. Exempel på detta återfinns i namn på som

föreningar Sällskapet Vänskap och Välgörenhet, grundad år 1832, som är öppen och har 237 medlemmar, och Sällskapet Vänskapen, bildad år 1876, som är

stängd och har 235 medlemmar. Vid sidan av försäkringsfondema förvaltar många av de föreningar som uppstod under denna tid särskilda donationsfonder som kommit till genom gåvor till föreningarna. Mot slutet av 1800-talet började föreningar bildas där det för medlemskap i princip inte krävdes mer än att vederbörande var bosatt inom ett visst geografiskt område. Även många av de vid olika företag bildade

sjuk- och begravningskassoma ombildades till att bli öppna. Föreningarna

lämnade sjuk- och Medlemsantalet var ofta också

begravningshjälp.

maximerat, t.ex. till 100. Dessa föreningar kallades därför ofta för

96 Vad är understödqföreningar? SOU 1990: 101

hundrarnannaföreningar. Ofta tog dessa föreningar inte ut några periodiskt återkommande avgifter. I stället skedde uttaxering bland medlemmarna allt eftersom föreningarna behövde fullgöra sina förpliktelser gentemot medlemmarna eller deras efterlevande. Även inom dusa

föreningar förekom en omfattande social gemenskap. Med särskilda fester

vid bl.a. jul och midsommar hade föreningarna ofta stor betydelse för det lokala sällskapslivet. Föreningarna fungerade ofta som ordenssällskap med hemliga ceremonier och utdelning av medaljer. Till denna kategori hör Understödsföreningen 500-550 i Värnamo som har 177 medlemmar. Vissa föreningar meddelade kapitalförsäkringar till högre belopp än som ansågs nödvändigt för att täcka begravningskostnadema. Ett exempel på en öppen förening av annat slag från denna tid är den år 1879 på initiativ av den lokala kommunalstämman bildade Fårö pensionsinrättning, som är öppen för alla som är bosatta på Fårö och har 600 medlemmar. Så småningom kom även dessa avgränsningar att upplevas som besvär-

ande. Några föreningar blev i stället helt öppna. Under denna tid bildades

även ett antal öppna föreningar vars verksamhet omfattade hela riket. För dessa gällde det att välja ett namn som uppfordrade till anslutning. Som

ett exempel på sådana kassor kan här nämnas Begravningskassan Skandi-

navien, grundad år 1893 och med 341 medlemmar. Hit hör också de i dag största begravningskassoma. Genom 1938 års lag om understödsföreningar förbjöds det särskilda uttaxeringsförfarandet. Föreningarna frck i fortsättningen inte göra medlemsavgifter beroende av inträffade försäkringsfall.

Långt över hälften av de föreningar som fanns i början av 1910-talet utgjordes av sjukkassor som även meddelade begravningshjälp. Genom

1931 års förordning om erkända sjukkassor infördes möjlighet för sjuk-

kassoma att ansöka om att bli antagna som erkända sjukkassor vilket gav rätt till vissa begränsade statsbidrag. Erkända sjukkassor fick emellertid inte meddela begravningshjälp. De sjuk- och begravningskassor som blev erkända sjukkassor tvingades därför avskilja begravnings-

hjälpverksamheten. På så vis bildades en mängd nya begravningskassor. Uppdelningen på begravningskassor och sjukkassor var dock oftast

formell genom att den nybildade begravningskassan hade samma styrelse och använde samma lokaler som den sjukkassa den sålunda brutits ur. Som ett exempel på de mindre, kvarvarande av dessa kassor kan nämnas Sotenäs Allmänna Begravningskassa med 138 medlemmar. Även de i dag två största begravningskassoma kan helt eller delvis härledas från dessa nya begravningskassor. Det fick endast finnas en erkänd sjukkassa på varje ort. Många sjukkassor kunde därför inte bli erkända. Flera stora sjukkassor samt sjukoch begravningskassor valde också att stå utanför reformen. Dessa inte erkända kassor kallades för fria sjukkassor. Hit hörde bl.a. Hjälpkassarz i Malmö med knappt 10 000 medlemmar 1989 då kassan likviderades. Den ojämförligt största kassan var Framtidsförbundet i Uppsala som hade ca 150 000 medlemmar på 1930-talet, men som likviderades i slutet på

Vad är understödsföreningar? 97

1970-talet. Dessa sjukkassor hade ett eget förbund. Förutom av Framtidsförbundet dominerades förbundet av Rikskassan i Malmö och Blomkronan i Stockholm. Mellan de fria sjukkassoma och de erkända sjukkassorna rådde ofta stora spänningar. För såväl de fria som de erkända sjukkassoma gällde 1938 års lag om understödsñreningar. De erkända sjukkassoma var dock underkastade en strängare tillsyn än de fria. När den allmänna sjukförsäkringen korn till genom 1955 års lag om allmän ñrsäkring upphörde de sjukkassor, som blivit allmänna sjukkassor att vara understödsföreningar. Sedan den obligatoriska sjukförsâkringen införts övergick de fria sjukkassoma till att meddela kompletteringsñrsälcringar. Från början fanns det stort utrymme för kompletterande förmåner. Utrymmet ñr kompletterande sjukpenning minskade undan för undan i takt med de vid olika tidpunkter förbättrade sjukpenningförmånema från den allmänna försäkringen. Under 1940-talet bildades ett antal större tjänstepensionskassor, vilka sedermera ombildats till de s.k. ITP-kassoma. Anledningen till att dessa kassor då tillkom torde ha varit ett ökat intresse för att skapa möjligheter till tjänstepension för tjänstemän, samtidigt som andra försäkringsbolag än SPP vid denna tid inte medgavs att driva tjänstepensionsverksamhet. En annan väsentlig orsak till bildandet av de nya kassoma var möjligheterna till återlån. På initiativ av några stora livförsäkringsbolag bildades i mitten av 1940-talet Arbetarepensionskassan för åt arbetare. Kassan fick pension emellertid inte den utveckling och betydelse som grundarna hade avsett och likviderades i början av l970-talet. Efterkrigstiden har inneburit en kraftig nedgång av det totala antalet understödsföreningar. I samband med införandet av ATP år 1960 träffade huvudorganisationema på arbetsmarknaden överenskommelser om anpassning av den frivilliga tjänstepensioneringen till ATP. Verksamheten i flertalet av de då verksamma tjänstepensionskassoma berördes av de träffade avtalen. Ett mindre antal tjänstepensionskassor beslöt att likvidera, varvid man antingen överlät verksamheten på en arman försäkringsinrättning eller fördelade tillgångarna enligt upplösningsbestämmelsema i stadgarna.

Övriga tjänstepensionskassor anpassade verksamheten till de träffade

avtalen om industrins tjänstepensionering (ITP). Anpassningen krävde stadgeändringar. Kompletteringsförmånema försäkrades antingen i föreningen eller lades helt utanför föreningens verksamhet. Pensionskassor som försäkrade kompletteringsförmänema fick benämningen ITP-kassor. I de fall förrnånema lades utanför föreningen upphörde avgiftsbetalningen och nya medlemmar kunde inte tas in. Föreningarna blev fribrevskassor. Under år 1971 träffade huvudorganisationema SAF och LO avtal om särskild tilläggspension för arbetare (STP). Motsvarande avtal träffades för arbetare inom kooperationen (STPK).

98 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

Försäkringar enligt STPK lades i understödsföreningen Konsumentmedan det för STP bildades ett nytt

kooperationens pensionskassa,

försäkringsbolag.

Avtalet om STP berörde endast ett fåtal föreningar som meddelade

försäkringar för LO-anslutna medlemmar. En av föreningarna upphörde med sin verksamhet. I de övriga före-

upphörde avgiftsbetalningen för försäkringar avseende LOningarna

anslutna medlemmar och försäkringarna blev nedsatta till fribrev.

Föreningarna blev fribrevskassor. Även antalet begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor minskade kraftigt, mellan åren 1948 och 1973 med 70-80 %. En väsentanledning var de stigande förvaltningskostnadema i kombination med lig

låga avgifter och små vilket föranledde försäkrings-

försâkringsbelopp, inspektionen att verka för en rad ändringar av begravningshjålpsverk-

samheten genom att förmå mindre föreningar att gå upp i större. Många av begravningskassoma likviderades eftersom de inte nådde upp till det i lagen föreskrivna minsta antalet medlemmar. Det totala antalet medlemmar i dessa föreningar uppvisade också en betydligt lägre procentuell minskning än antalet föreningar. Det totala medlemsantalet i föreningarna ökade fram till år 1952 trots att antalet föreningar under denna tid minskade. Härefter inträdde en

minskning av antalet medlemmar i föreningarna. Minskningen berörde

antalet ñrsäkrade i sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begrav-

ningskassor. Antalet medlemmar i pensionskassoma fortsatte däremot att

öka.

2.2.2 fr.0.m. 1973

Utvecklingen

Den kraftiga nedgången av antalet understödsföreningar har fortsatt även

efter införandet av UFL. Av de totalt 355 understödsföreningar sorn fanns vid utgången av år 1972 likviderades under åren 1973-1988 långt

över hälften eller 213. Särskilt kraftig har nedgången varit när det gäller sjukkassoma. Främsta anledningen till detta är de ändringar som genomfördes i lagen om allmän försäkring. Fr.o.m. 1974 utges sjukpenning

från den allmänna försäkringen med 90 % av inkomsten (upp till 7,5 gånger basbeloppet). Hösten 1972 trädde överenskommelsen mellan SAF

och LO om avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) i kraft, som kompletterade den sjukpenning från allmän försäkringskassa som utgår till LO-anslutna

anställda.

Med hänsyn till det obetydliga utrymmet för kompletterande sjukpen-

ningförsäkring angav försäkringsinspektionen i olika cirkulär regler för sjukpenningförsäkring i understödsföreningama. Reglerna blev stränga och medförde att flertalet föreningar som före 1974 meddelade sjukpenningförsäkring inte kunde fortsätta att utge sjukpenning utan blev mer eller mindre tvungna att lägga ned sin sjukpenningverksamhet. Många

föreningar övergick till att i stället meddela andra försäkringsförmåner som t.ex. sjukvårdsersättning och begravningshjälp eller lade helt ner sin

verksamhet.

SOU 1990: 101 Vad dr 99 understödsföreningar?

Antalet sjukkassor samt sjuk- och som meddelade begravningskassor sjukhjälp i form av enbart sjukpenning uppgick således år 1973 till 70, medan motsvarande antal vid utgången av år 1988 var endast 7. I gengâld hade antalet föreningar som meddelade enbart sjukvårdsersättning under denna tid ökat från 18 till 19. Ännu tydligare blir av vid en minskningen sjukpenningverksamheten jämförelse av antalet åren 1973 och 1988. För år 1973 sjukpenningdagar de sålunda uppgick till ca 1,1 milj. medan motsvarande antal dagar för år 1987 endast var ca 46 000. Vid slutet av år 1955 var 279 826 medlemmar försäkrade för i andra än sjukpenning understödsföreningar erkända sjukkassor. Vid slutet av år 1988 var endast 7 165 medlemmar försäkrade för i dessa Flertalet av dessa medsjukpenning ñreningar. lennnar torde vara pensionärer (fr.o.m. 1989 torde samtliga anställda, även de i statens tjänst, erhålla full ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom). I några sjuk- och begravningskassor awecklades sjukhjälpsverksamheten varefter föreningarna fortsatte som rena begravningskassor. Den kraftiga minskningen när det gäller begravningskassor samt sjukoch begravningskassor har fortsatt under denna period. Vid utgången av år 1972 uppgick antalet föreningar som meddelade kapitalförsäkring till 21 l, varav 151 var rena begravningskassor. Vid utgången av år 1988 var motsvarande siffror 77 resp. 61. En orsak till det stora antalet väsentlig nedläggningar var att skälighetsprincipen av UFL blev genom införandet tillämplig på understödsföreningama. De stigande förvaltningskostnaderna och av urholkningen kapitalförsäkringsbeloppen skapade svårigheter för föreningarna att leva upp till skälighetskravet. Efter påstötningar från försâkringsinspektionen likviderades därför ett stort antal med föreningar eller utan överlåtelse av försäkringsbeståndet på andra understödsföreningar. Det totala antalet medlemmar i begravningskassoma har minskat under perioden från ca en halv år 1973 till ca 315 000 år 1988. miljon En väsentlig anledning till detta är, ñrutom att antalet föreningar minskat, de begränsningar som förbudet mot verksamhet afñrsmässig och för innebär maximibeloppet kapitalförsäkring för de öppna begravatt hävda ningskassoma sig gentemot försäkringsbolagen när det gäller att rekrytera nya medlermnar. Härtill kommer också att tjänstegrupplivförsäkring blivit mycket vanligare under denna tid. I denna ingår begravningshjâlp. Även beträffande pensionskassorna skedde totalt sett en Av minskning. de 91 pensionskassorna vid utgången av år 1972 fanns vid utgången av år 1988 endast 51 fortfarande kvar. Antalet medlemmar i pensionskassorna har dock genomsnittligt fortsatt att öka under perioden. Anledningen är att ITP-kassornas verksamhet ökat. Under år 1973 började t.ex. Konsumentkooperationens pensionskassa att även meddela särskild tilläggspension inom kooperationen med stöd av en överenskommelse mellan Kooperationens Förhandlingsorganisation och LO. Genomsnittsåldem i de kvarvarande har, med föreningarna undantag av ITP-kassoma, under efterkrigstiden stadigt ökat medan nyrekrytering-

Vad är

100 understödsföreningar?

en Detta har varit särskilt märkbart i de minsta understödsföre-

sjunkit.

ningarna och av naturliga skäl särskilt då i de föreningar som stängts för måste att det i många föreningar, även

nyintrâde. Samtidigt påpekas

bland de mindre, görs stora ansträngningar att anskaffa nya medlemmar, vilket lett till att dessa föreningar ökat i medlemsantal under senare år.

2.2.3 De nya understödsföreningarna

Sedan UFL infördes har endast ett fåtal nya föreningar bildats. År 1974 Gåvobrevet, som närmare beskrivs i registrerades begravningskassan avsnittet om och övriga försäkringsvillkor. En lokal fackmedlemskap bildade år 1977 en som numera är

föreningsavdelning begravningskassa, likviderad. Därefter dröjde det ända till år 1986 innan en ny under-

inregistrerades. Denna förening, som hette Polisförbundets stödsförening och meddelar åt medlemmar i

Försäkringsförening pensionsförsäkring

Svenska Polisförbundet, har emellertid upphört med sin verksamhet med utgången av år 1989. till att Polisförbundets bildades var

Anledningen Försäkringsförening

enligt från föreningen att representanter för Polisförbundet tog

uppgifter kontakt med olika försäkringsbolag för att inhämta offerter på pensions-

ñrsâlcringar. Då något tillfredsställande resultat inte erhölls tog Polisförbundet kontakt med försäkringsbolaget SPP. SPP kunde inte stå som

till denna form av pensionsförsäkring då SPP inte hade

försäkringsgivare

koncession för arman än tjänstegruppförsäkring. I stället gruppförsäkring

bildades som förvaltades av SPP. Från och med en understödsförening år 1990 skall i stället Polisförbundets medlemmar erbjudas en motsvaran-

de försäkringslösning i SPP:s nybildade dotterbolag SPP Grupp Försäk-

ringsaktiebolag. Under våren 1988 registrerades vidare Volvoresultats försäkringsföresom har till ändamål att i enlighet med stadgarna meddela kombi-

ning, nerad ålders- och efterlevandepension. Vid utgången av år 1988 hade ca 15 000 anmält föreningen. Beråttigade till inträde i personer sig till år anställda i Volvokoncernen vilka är destinatärer till (ung. föreningen motsvarande i) Stiftelsen Volvoresultat. Bakgrunden till andelsägare

bildandet av denna förening är i princip detsamma som för Polisför-

bundets Försäkringsförening. Till skillnad mot Polisförbundets Försäkringsförening avser emellertid Volvoresultats Försäkringsförening att fortsätta med verksamheten. Med undantag för ränteantagandet skall emellertid till att överensstämma med dem

försäkringsvillkoren anpassas som gäller för gruppförsäkringar som meddelas av SPP Grupp och redovisas under avsnittet Medlemskap och övriga försäkringsvillkor (13. l). Bakgrunden till föreningen är följande.

Volvokoncernen tillämpar ett vinstandelssystem i form av resultatbonus. innebär att medel avsätts till resultatfonder de år koncer- Systemet nens resultat är tillräckligt högt och bygger på ett avtal mellan AB Volvo

och de fackliga organisationerna.

Stiftelsen Volvoresultat bildades vid årsskiftet 1982/83 då samtidigt det första avtalet om resultatbonus träffades. Totalt finns, inklusive bonus

SOU 1990: 101 Vad är understödsföreningar? 101

för år 1988, ca 1,2 mdr kr. i fonderna. Antalet anslutna uppgår till ca 50 000. En genomsnittlig resultatbonus för en anställd uppgår för närvarande till drygt 39 000 kr. om denne varit med i systemet hela tiden. Avsättning till resultatfond sker särskilt ñr varje år som resultatbonus uppkommit. Samtliga resultatfonder redovisas var för sig och förvaltas av stiftelsen. En resultatfond är i princip bunden i fem år. De avsatta medlen placeras i aktier. Under tiden pengarna förvaltas i resultatfonden erlägger stiftelsen statlig inkomstskatt, ñrmögenhetsskatt och omsättningsskatt på aktier. Någon beskattning av den anställde såvitt gäller dessa medel sker inte under den tid pengarna förvaltas i resultatfonden. Vid utskiftning skall det utskiftade värdet deklareras som inkomst av tjänst. Enbart under år 1989 har anställda som erhållit utskiftning valt att teckna pensionsförsäkringar för ca 126 milj. kr. Härtill kommer möjligheten för de anställda att göra ytterligare avgiftsinbetalningar. Förra året inflöt på detta sätt ca ll milj. kr. Detta gör sannolikt Volvoresultats Försäkringsförening till den understödsförening som efter Konsumentkooperationens pensionskassa har högst avgiftsinkomst för år 1989. Från och med år 1991 kommer emellertid de utskiftade beloppen från stiftelsen att vara betydligt lägre än i år. En osäkerhetsfaktor när det gäller försäkringsföreningens framtid är att AB Volvo skall betala sociala avgifter ñr de utskiftade beloppen som hänför sig till resultatbonus för år 1987 och senare år. Trots detta har emellertid intresset för bildande av liknande pensionsordningar varit starkt även på andra ñretag. Några liknande föreningar som Volvoresultats Försäkringsförening har dock ännu inte bildats. Under år 1988 bildades ännu en understödsförening, SPP:s Försäkringsförening, som meddelar pensionsförsäkring i form av frivillig gruppförsäkring med kombinerad temporär ålders- och efterlevandepension. Som medlem i föreningen kan antas den som är anställd vid SPP eller något av dess dotterbolag. Verksamheten administreras av SPP Grupp enligt särskilt förvaltningsavtal mellan föreningen och bolaget. Detsamma gäller i fråga om kapitalförvaltningen. Eftersom endast en understödsförening trädde i likvidation under år §1 1988 blev detta år det första året sedan 1930-talet då det totala antalet in understödsföreningar ökade (under 1989 sjönk dock antalet föreningar igen). Lantbrukamas Pensionskassa-Försäkringsförening, som registrerades 1989, började sin verksamhet under år 1990. Föreningen som skall vara avsedd för lantbrukare skall bedriva sin verksamhet i två avdelningar. I avdelning I meddelas kollektiv jordbrukarpension i form av temporär ålderspension till jordbrukare verksamma inom det prisreglerade produktområdet och i avdelning II frivillig temporär ålders- och efterlevandepension till medlemmar i Lantbrukamas Riksförbund, LRF. Premiema vid kollektiv jordbrukarpension finansieras genom belopp som erhållits vid LRF:s prisförhandlingar med statens jordbruksnämnd. Under 1989 registrerades ytterligare två nybildade föreningar, Eurocs Försäkringsförening och KABs Försäkringsförening som understödsföre-

102 Vad är understödsfäreningar?

ningar. KAB är förkortning ñr Arbetsgivarorganisationen för Kooperativa och Allmännyttiga Bostadsföretag. Eurocs Försäkringsförening har som ändamål att meddela pensionsförsäkring i form av frivillig gruppförsäkring med temporär ålders- och efterlevandepension. Som medlem i föreningen kan antas den som är anställd inom Eurockoncernen i Sverige. Även maka, make eller sambo till sådan anställd kan som medförsäkrad bli medlem i föreningen. Avgifter till föreningen erläggs av medlemmarna. Även KABs Försäkringsförening har som ändamål att meddela pensionsförsäluing i form av kombinerad temporär ålders- och efterlevandepension. Den som är anställd eller under inträdesåret varit anställd vid företag anslutet till KAB kan bli medlem i Vidare kan maka, föreningen. make eller sambo till sådan anställd som medförsäkrad antas som medlem i för medlemmarna ñreningen. Avgifter betalas till övervägande del av vederbörande arbetsgivare och föreningen kan därför i stort sett anses vara en tjänstepensionskassa. För verksamhetens administration och föreningarnas medelsförvaltning i de båda de särskilda bestämmelser som träffats föreningarna gäller mellan KABs Försâkringsförening och SPP Grupp.

Örebro-Missionens försäkringsförening har registrerats 1990. Föreningens medlemmar är anställda hos Örebro-Missionen och vissa till detta

samfund knutna församlingar, organisationer och företag. Föreningen meddelar ålderspension. Premiema uttas genom från kapitaltäckning vederbörande arbetsgivare (passiva medlemmar) med samma procentsats av den uppbuma lönen för alla aktiva medlemmar. Den inriktning på bildande av nya med individuunderstödsföreningar ella pensioner och tjänstepensioner som nu framträtt är ett utslag av det ökade intresset för tecknande av försäkringar som vuxit fram på senare år. I samband med detta intresse har också uttryckts ett behov av att inom ramen för det egna eller kunna företaget fackföreningen erbjuda försäkringar. Eftersom UFL inte uppställer något krav på maximibelopp för utfästa pensioner kan en understödsförening i princip erbjuda samma produkt som ett försäkringsbolag. Då de formella kraven är mindre långtgående i UFL än i FRL är det också möjligt att en kan understödsförening meddela en smidigare försäkringslösning än ett försäkringsbolag kan gora. Några nya sjukkassor har inte bildats. Enligt UFL måste medlemmarna själva svara för medlemsavgiftema i dessa kassor. En sjukkassa skulle på grund av ñrbudet mot överförsäkring i princip endast kunna meddela ersättning för sjukvårdskostnader. skulle inte bli avdragsgill för Avgiften medlemmarna. Begravningskassor är förhindrade att meddela större kapitalförsäkringar än 15 000 kr. för varje medlem. Försäkringsbolagen har inga sådana begränsningar när de meddelar grupplivförsäkring. Vid tjânstegrupplivförsäkring och annan grupplivförsäkring är det vanligt att ett särskilt belopp, i regel ett halvt basbelopp, utgår till dödsboet för att täcka kostnader i samband med begravningen.

SOU 1990: 101 Vad är 103 understödsfäreningar?

Under de senaste åren har försäkringsbolagen emellertid börjat ta fram nya och mer flexibla pensionsförsäkringar. Med början hösten 1988 har också olika försäkringsbolag börjat ta fram nya former av gruppensionsförsäkringar. Ett exempel på detta är det våren 1989 bildade försäkringsbolaget SPP Grupp. Fr.o.m. år 1990 kan också bildas försäkringsbolag som meddelar s.k. unit linkedförsäkring. De arbetstagare som omfattas av ITPK kan sedan halvårsskiftet 1990 själva välja försäkringsgivare. Nu finns möjlighet att teckna sådan försäkring hos samtliga livförsäkringsbolag. Diskussioner pågår emellertid för att åstadkomma egna varianter. företagsanknutna I vilken utsträckning denna nya konkurrenssimation kommer att påverka bildandet av nya är hösten 1990 svårt att överunderstödsföreningar blicka. Härtill kommer de allmänna som kan väntas förändringar på försäkringsmarknaden som en följd av reformeringen av inkomstbeskattningen och vidgade möjligheter att teckna utomlands i försäkringar samband med att valutaregleringen avskaffats.

2.2.4 större

Några understödsföreningar

Konsumentkooperationens pensionskassa törsäkringsförening, bildades år 1942. Kassan svarar för över hälften av av det totala medlemsantalet i pensionskassoma eller ca 121 000 år 1988 vilket samtidigt gjorde föreningen till den såvitt gäller medlernsantalet näst största understödsföreningen. Kassans avgifter och fonder år 1988 till ca 456 uppgick milj. kr. 6,1 vilket motsvarar 40 resp. miljarder kr., % resp. 30 % av samtliga föreningars avgifter resp. fonder. Kassan förvaltas av Kooperationens pensionsanstalt (KP), en ideell förening som även förvaltar en för hela konsumentkooperationen gemensam pensionsstiftelse. Kassan meddelar försäkring enligt pensionsplanerna KTP (kooperationens tilläggspension) för tjänstemän och STPK (särskild tilläggspension inom konsumentkooperationen) för arbetare. Verksamheten är uppdelad efter pensionsplanema på två olika verksamhetsgrenar med skilda redovisningar. Kassan skall även meddela individuell ålders- och efterlevandepension. I kassan finns såväl passiva som aktiva medlemmar. Passiva medlemmar utgörs i den första verksamhetsgrenen av Kooperativa förbundet förbundets (KF), dotterföretag, samt andra till Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) anslutna företag. Som passiv medlem kan också antas företag och organisationer med anknytning till folkrörelsema. I den andra avdelningen utgörs de passiva medlemmama av anslutna till företag KFO vilka har anställda som omfattas av avtalet om STPK. Aktiva medlemmar i kassan är anställda i dessa som genom avtal mellan företag företaget och kassan anslutits till kassan. Föreningsstämmans uppgifter utövas av en särskild överstyrelse, till vilken och personalorganisationer KF väljer hälften var av ledamöter. Även kassans styrelse skall enligt stadgarna sammansättas på detta sätt. Styrelsen utser verkställande direktör och aktuarie.

104 Vad är SOU 1990: 101 understödsföreningar?

Pressens Pensionskassa försäkringsförening (PP) är den äldsta ITPkassan och grundades år 1882. Medlem i PP kan den bli som antingen är anställd på ett annat nyhetsföretag eller företag som tidningsföretag, stödjer sådan verksamhet, eller arbetar som fristående publicist. Inträde i föreningen kan ske individuellt eller kollektivt. Försäkring kan tecknas individuellt eller kollektivt enligt anslutningsavtal. Föreningsstämmans uppgifter utövas av särskilt utsedda 15 fullmäktige. Av dessa skall enligt stadgarna sju utses av Tidningamas Arbetsgivareförening (TA) och av Svenska Joumalistförbundet (SJ F), två av fyra Handelstjänstemannaförbundet och en av Handelsanställdas Förbund. TA och SJF tillsätter tre styrelseledamöter vardera. En fullmäktig utses av parterna till ordförande. Antalet medlemmar uppgick vid gemensamt utgången av år 1988 till ca 14 000. Fonderna uppgick vid samma tidpunkt till ca 1,6 miljarder kr. i bokförda värden. En förhållandevis stor andel av tillgångarna utgörs av fastigheter i Stockholm med ett totalt marknadsvärde om ca 2 miljarder kr. Sveriges Köpmannaförbunds Pensionskassa (KPK) försäkringsförening grundades år 1946 och är liksom de två föregående föreningarna en ITPkassa. Av KPK:s 6 559 medlemmar vid utgången av år 1988, omfattades dock endast l 447 av medlemmar är individuellt

ITP-planen. Övriga

anslutna. Under avsnittet Medlemskap och försäkringsvillkor redovisas närmare de villkor som gäller ñr den individuella pensionsförsäkringen. KPK kan inte själv tillhandahålla grupplivñrsäkring. I stället förmedlar en till KPK anknuten ideell förening, Köpmännens Pensionskassa, sådana försäkringar från ett par försäkringsbolag. För inträde i KPK krävs medlemskap i Sveriges Köpmannaförbund eller anställning hos medlemmar av detta förbund. Såvitt gäller ITP-planen kan medlemskap i kassan även erhållas genom ett av vederbörande arbetsgivare träffat avtal. Av styrelsens nio ledamöter skall tre väljas av Köpmannaförbundet, medan fem skall väljas av föreningsstämman. Vidare skall den av styrelsen utsedda verkställande ledamoten ingå i styrelsen. Fonderna uppgick vid 1988 års utgång till ca 1,2 miljarder kr. Även inom AP, Arkitekternas pensionskassa försâkringsförening, grundad 1955, förekommer individuella avtal. Denna del av AP:s verksamhet startades år 1983 och avser individuell tjänstepension för personer tillhörande den s.k. frikretsen enligt ITP-planen. Dessa försäkringar år fortfarande av mindre omfattning. Medlemmar i SAR (Sveriges Arkitekters Riksförbund) och vissa med detta närstående föreningar samt anställda hos dessa äger rätt att inträda i AP. Enligt stadgarna ingår i styrelsen fyra representanter vardera från arbetsgivar- resp. arbetstagarsidan. Vidare ingår en representant från Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Industritjänstemannaförbund, Arkitektförbundet och SAR. Slutligen ingår en av styrelsen utsedd särskild ledamot i styrelsen. Antalet medlemmar i AP uppgick vid utgången av år 1987 till 4 145 medan fonderna vid samma tidpunkt uppgick till ca l miljard kr.

Vad är understödsföreningar? 105 SOU 1990: 101

Två ITP-kassor med likartad uppbyggnad är Sparinstitubetydelsefulla tens Pensionskassa försäkringsförening och Försäkringsbranschens Pensionskassa (FPK), bildades i mitten av 1940försäkringsñrening talet efter överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer. Som medlemmar i de två kassoma kan antas spar-och kreditpassiva institut och centralorgan för dessa företag. resp. försåkringsföretag Aktiva medlemmar år anställda hos dessa institut och företag som genom instituten till kassoma. av de avtal mellan och företagen anslutits Några största försäkringsbolagen har egna försåkringslösningar åt sina tjänstemän. Dessutom finns olika pensionsstiftelser kvar hos vissa bolag. FPK biträder vid förvaltningen av några av dessa stiftelser. De beslutande och styrelserna i de båda kassoma är till lika organen delar sammansatta av och arbetstagarrepresentanter. Spararbetsgivarhade vid medinstitutens pensionskassa 1988 års utgång 27 308 aktiva lemmar medan fonderna vid samma uppgick till ca 3 miljarder tidpunkt kr. I FPK var vid 1988 års utgång antalet medlemmar 11 163 medan fonderna vid samma till ca 2,7 miljarder kr. I stadgarna tidpunkt uppgick ñr Sparinstitutens pensionskassa föreskrivs att kassan i princip hos varje skall som motsvarar den del av anslutet sparinstitut placera ett belopp i kassa. premiereserven som belöper på institutets försäkringar FPK förvaltar vidare kapitalet i Försäkringsbranschens understödskassa som är ett enkelt FUK bidrag till tjänstemän för (FUK), bolag. ger socialt angelägna ändamål. Pensiønskassa - Sveriges Kommunalanställdas Försäkringsförening är den mest fribrevkassan med 15 702 aktiva medlem- (SKP) betydande mar vid 1988 fonderna till ca 1,6 miljarder års utgång medan uppgick kr. vid samma En avdelning inom kassan skall meddela kollektidpunkt. tiv Passiva medlemmar är kommuner och företag av familjepension. kommunalt intresse. Aktiva medlermnar är anställda hos dessa kommuner funktioner utövas av en och företag. Föreningsståmmans fullmäktigeförsom har Svenska Kommunförsamling väljs på tre år. Enligt stadgarna bundet 83 % av rösterna på fullmäktige, medan Svenska Landstingsförbundet har 7 %. Resterande röstandelar innehas av arbetstagarorganisationer. En betydande del av placeringama har skett i kommunlån. Liksom när det pensionskassa adminigäller Konsumentkooperationens streras SKP av en ideell förening, som i detta fall heter Kommunernas Pensionsanstalt (KPA). Inom KPA finns två medlemmar, Svenska Kommunförbundet och Svenska Landstingsförbundet. Förutom SKP förvaltar KPA även Kommunernas (KFA), som Försäkringsaktiebolag meddelar åt anställda på det kommunala tjånstegrupplivförsäkring området. Den största sjuk- och begravningskassan är ASB-Asea-personalens med 29 588 medlemmar vid 1988 års utgång och Försäkringsförvening fonder om vid samma Anställda vid ASEA i ca 37 milj. kr. tidpunkt. som tillhör en för vilka avtal om obligatorisk Sverige personalgrupp anslutning träffats är skyldiga att som medlemmar inträda i föreningen. består av särskilda ombud, som väljs på tvâ år i Föreningsstämman

106 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

lokala val på de olika ASEA-företagen ute i landet. Styrelsen väljs på tre

år och skall bestå av tre ledamöter valda av föreningsstämman och två utsedda av Aseakoncemen. Den näst största sjuk- och begravningskassan âr lblvo lêrkstadsklubbs Försäkringqfömning med 12 782 medlemmar vid utgången av år 1988

och fonder om 10 milj. kr. vid sarmna tidpunkt. Anställda i Volvokon-

cernen i Göteborg och som är medlenunar av Svenska Metallindustriarbe-

tareförbundet anses anslutna till föreningen i och med anställningen.

Dock finns möjlighet att reservera sig mot anslutningen. Medlem utträder då anställnngen i Volvokoncernen upphör.

Den största begravningskassan är Försåkringsföreningen Livkronan som

går tillbaka till år 1861. Med sina 131 063 medlemmar vid 1988 års utgång är den dessutom till medlemsantalet största understödsföreningen. Kassan fick sitt nuvarande namn vid en sammanslagning av en stor öppen begravningskassa i Norrköping och Ålderdomsförbundet i Stockholm, som också var en stor begravningskassa. Verksamheten förlades till

Norrköping. Under åren har på olika sätt ñrsäkringsrörelsen i över 300

understödsföreningar överlåtits till Livkronan varav 25 sedan 1975. Styrelsen har sitt säte i Norrköping, men verksamhetsornrådet omfattar

hela Sverige. Livkronan år en öppen förening. Alla i Sverige bosatta

personer under 70 år har således möjlighet att bli medlemmar i begrav-

ningskassan. Föreningsstämmans uppgifter utövas av en fullmäktigeförsamling. Val till denna äger rum bland medlemmama vart ljärde år. Medlemmarna

indelas därvid i olika regionala Valkretsar. Fonderna uppgick vid 1988 års utgång till ca 233 milj. kr. Den näst största begravningskassan är Allmänna Begravningsfonden-

Trygghet, försäkringsförening, med 78 161 medlemmar vid 1988 års utgång. Fonden bildades år 1932 som ett resultat av att Centralsjukkassan

Vänfast-Stockholm (sedermera Stockholms erkända Centralsjukkassa)

måste avskilja sin begravningshjälpsverksamhet i samband med att kassan

blev en erkänd sjukkassa. Fonden har ett nära samarbete med begravningsföreningen Fonus, konsumentkooperationens och folkrörelsemas

begravningsorganisation varvid ombudsersättning utges. Även till fonden

har under senare år ett stort antal begravningskassor överlåtit sina rörelser. Inte mindre än 144 understödsföreningar har sålunda gått upp i fonden, antingen genom överlåtelse direkt till fonden eller genom överlåtelse till föreningar som i sin tur överlåtit sina tillgångar till fonden.

Fonden är en öppen understödsförening och är öppen för alla under 60

år eller vid engångspremie 75 år. Medlemmar kan anslutas till föreningen såväl individuellt som kollektivt. Vart tredje år sker bland medlemmama

val till en fullmäktigeförsamling. Styrelseledamötema väljs på två år. Val

sker av ungefär halva antalet styrelseledamöter åt gången. Fonderna

uppgick vid 1988 års utgång till ca 164 milj. kr. Försäkringskassan Funebris (försäkringsförening) grundades år 1933 och meddelar kapitalförsäkring vid dödsfall. Av stadgarna framgår att medlemskapet innebär ett uppdrag åt Funebris att genom begravningsbyrå

SOU 1990: 101 Vad är 107 understödsföreningar?

som antagits som ombud ombesörja begravning eller kremering. Funebris samarbetar för detta ändamål med Sveriges Begravningsentreprenörers Förbund. Alla som inte fyllt 70 år har möjlighet att bli medlemmar av Funebris. Personer som inte krav ordinarie uppfyller stadgamas på medlemmar har i vissa fall möjlighet att genom en engångspremie ansluta sig till Funebris. Vart tredje år sker val bland medlemmama till en fullmäktigeförsamling. Antalet medlemmar uppgick vid 1988 års utgång till 26 017 och fonderna vid samma till uppgick tidpunkt ca 49 milj. kr. Funebris utger ombudsersättning. Svenska Eldbegängelsekassan bildades försäkringsförening år 1932 på initiativ av Svenska Eldbegängelseñreningen. sistnämnda som förening, numera sammanslagits med Sveriges och krematorieförbund kyrkogårds- (SKKF), är en ideell organisation med uppgift att verka för och forskning utveckling inom kyrkogårds- och krematoriesektom i landet. Kassan är en öppen understödsförening. Alla i Sverige bosatta personer kan erhålla medlemskap i kassan. Vidare kan ske. stadkollektivanslutning Enligt garna har kassan till uppgift att och inom ramen för försäkombesörja ringssumman bekosta medlems Kassan skall därvid träffa begravning. överenskommelser med lämpliga begravningsbyråer om prislistor. I Stockholm i kassan till rabatt berättigar medlemskap då Ignis Eldbegängelseñrenings begravningsbyråer i Stockholm anlitas. Föreningsståmmans funktioner utövas av en fullmäktigeförsamling som väljs av föreningsmedlernmama på tre år. Valen sker landsdelsvis, varvid Stockholm räknas som en särskild landsdel. Landsdelama röstar olika år. Dessutom i består ingår styrelseledamötema fullmäktige. Styrelsen av fem personer samt den verkställande ledamoten. Även denna kassa använder av sig ombud och utger ombudsersättning. Kassan har gemensam administration med SKKF, Svenska Eldbegängelseföreningen och Stockholms Eldbegängelseförening. Antalet medlemmar i kassan uppgick vid 1988 års utgång till 28 720 och fonderna uppgick vid samma tidpunkt till ca 68 milj. kr. Den största kvarvarande begravningskassan med anknytning till ordenssällskapen är FGDO:s Gamla (Förenade Druid-Ordens) i Sverige understödsförening med 4 890 medlemmar vid utgången av år 1988.

samarbetsorgan

Till skillnad mot vad som gäller inom t.ex. finns försäkringsbranschen inte någon allmän organisation för understödsföreningar. Svenska Livförsåkringsföreningars Riksförbund är en samman- (SLR) slutning av understödsföreningar som meddelar kapitalförsäkringar avsedda att bestrida Inom SLR finns för närvaranbegravningskostnader. de 14 begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor, däribland de största, med tillsammans över ca 300 000 medlemmar. De Fria Sjukkassomas Förbund, som organiserade understödsföreningar som utgav sjukhjälp, har upplösts.

108 Vad är

understödyföreningar?

2.3 Gällande lagstiftning

2.3.1 Inledning

Vid utforrningen av de nuvarande bestämmelserna för understödsförebeträffande de

ningar togs stor hänsyn till den dåvarande lagstiftningen ekonomiska föreningarna samt på försäkringsrörelse- och försäkringsav-

talsornrådet.

2.3.2 Lagen om ekonomiska föreningar

Lagens principer

Utmärkande för en ekonomisk förening är enligt 1987 års lag om ekononriska föreningar (nr 667), nedan kallad EFL, att föreningen genom ekonomisk verksamhet ekonomiska intresskall främja sina medlemmars sen och att medlemmama skall delta i verksamheten som konsumenter, i verksam-

leverantörer eller på annat sätt. Genom kravet på deltagande heten föreningen en kooperativ karaktär. Denna

ges den ekonomiska understryks av att medlemskapet i

kooperativa inriktning ytterligare

som huvudregel skall ha en princip skall vara öppet, att varje medlem röst samt av att utdelning av eventuella överskott skall ske i förhållande till varje enskild medlems deltagande i verksamheten.

Nyheter i lagen

EFL ersatte Redan före EFL 1951 års lag om ekonomiska föreningar.

hade vissa reformer skett av föreningslagstiftningen. År 1980 partiella

infördes sålunda skärpta bestämmelser om redovisning och revision, bl.a. Genom en år 1984

krav på särskild koncemredovisning. lagändring

infördes möjligheter att genom s.k. förlagsinsatser ta till sig riskbärande

kapital.

EFL innebär framför allt en modernisering och förenkling av nuvarande bestämmelser. Bland märks bl.a. regler om verkställande

nyheterna

direktör och om effektivare revision. Bestämmelserna om föreningsled-

ningens medborgarskap och bosättning har mjukats upp när det gäller

nordiska medborgare.

Fusion kan numera genomföras även genom att två föreningar förenas

och ett så att de bildar en ny förening samt mellan en moderförening helägt dotterbolag.

Vissa andra ekonomiska föreningar

För vissa ekonomiska föreningar gäller särskilda lagregler. Som exempel kan nämnas bostadsrättsföreningar, sambruksförepå sådana föreningar Även understödsföreningar och de erkända ningar och föreningsbanker. arbetslöshetskassorna kan, åtminstone i vissa hänseenden, räknas till denna grupp. Lagama om bostadsrättsföreningar och sambruksföreningar innehåller talrika hänvisningar till EFL, medan föreningsbankema genom

från år 1987 (nr 620) numera erhållit en självständig

föreningsbankslagen lag.

SOU 1990: 101 Vad dr understödsföreningar? 109

De nuvarande lagarna om understödsföreningar och om arbetslöshetskassor innehåller omfattande hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. I awaktan på nya lagar har hänvisningama till 1951 års lag fått fortsätta att gälla.

2.3.3 Försäkringsrörelselagen

Försäkringsrörelselagens principer

Försäkringsbolagens verksamhet regleras i 1982 års försäkringsrörelse-

lag (nr 713), nedan kallad FRL. Lagen vilar på ett antal grundläggande principer som syftar till att trygga en sund utveckling av försäkringsväsendet, i första hand genom soliditets- och skälighetsprincipema. Soliditetsprincipen innebär att försåkringsbolagens soliditet bör vara sådan att de alltid kan fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagama. Innebörden av skälighetsprincipen kan sägas vara att försäkringspremierna skall vara skäliga och på ett skäligt sätt fördelas mellan försäkrings- Skälighetsprincipen beroende på om det

tagare. uttrycks något annorlunda

gäller försäkring för vilken skall upprättas s.k. grunder eller för annan

försäkring. För grundbunden försäkring uttrycks principen så att kostnaderna skall vara skäliga med hänsyn till försäkringens art. För arman försäkring sägs att premiesättningen skall vara skälig med hänsyn till den

risk som försäkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för

försäkringen samt omsándighetema i övrigt. Av FRL framgår vidare

att skälighetsprincipen även omfattar andra villkor än premier. En annan är eller som

viktig princip specialitets- separationsprincipen

innebär att med direkt livförsäkringsrörelse inte får förenas försäkrings-

rörelse som avser annat än personförsäkring.

1 i också att försäkringsbolag inte får bedriva annan

Slutligen gäller rörelse än försäkringsrörelse. Dock får bolagen driva sådan verksamhet,

i t.ex. kapitalförvaltning, som i praktiken är en förutsättning för risktäck-

ningsrörelsen eller ett utflöde av denna. Undantag från denna princip kan I särskilda skäl för det. medges om det finns

Medgivande har endast lämnats då det kan anses föreligga garantier för att rörelsen drivs i försäkringstagamas intresse och att det finns ett

15 naturligt samband mellan den andra rörelsen och försäkringsverksamheten.

Nyheter i försåkringsrörelselagen

FRL ersatte 1948 års lag om försäkringsrörelse. Till grund för den nya lagen låg ett förslag från den s.k. försäkringsrörelseutredningen. Den nya

lagen innebar främst en lagteknisk anpassning till 1975 års aktiebolagslag

(nr 1385) och 1976 års bokföringslag (nr 125) medan de grundläggande principerna överfördes från 1948 års lag.

En del sakliga ändringar genomfördes dock. Bland dessa kan bl.a.

nämnas en total omarbetning av reglerna om redovisning samt en ny avgränsning av koncembegreppet.

110 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

De grundläggande redovisningsreglema anges inte i F RL utan i bokñringslagen. Genom undantas dock uttryckliga stadganden vissa av bokföringslagens bestämmelser eller ersätts med andra regler. Vad gäller de kompletterande anvisningar som försäkringsinspektionen avses meddela framhålls bl.a. att de skall utformas så att de främjar en klar och rättvisande översikt av ñrsäkringsbolagets ställning. Såvitt gällde koncembildning innebär de nya reglerna bl.a. att även andra företag än svenska kan vara försäkringsbolag dotterbolag till försäkringsbolag. Vidare öppnades för att förordna möjlighet ñrsäkringsinspektionen att FRL:s bestämmelser om koncerner skall tillämpas på vissa grupper av ömsesidiga försäkringsbolag som samarbetar i koncemliknande former.

1985 års ändringar i FRL

Från 1948 års om lag försäkringsrörelse överfördes den s.k. behovsprincipen till FRL. Denna innebar att koncession princip ñr ett nytt försäkringsbolag endast kunde medges om den avsedda rörelsen ansågs behövlig och även annars vara ägnad att en sund av försäkfrämja utveckling ringsväsendet. Genom en fr.o.m. år lagändring 1985 upphävdes emellertid behovsprincipen. Koncession skall i fortsättningen inte den avsedda ges om verksamheten bedöms som med en sund av försäkoförenlig utveckling ringsväsendet. I samband med denna lagändring övervågdes också om begreppet ñrsäkringsrörelse skulle definieras i FRL. Någon sådan definition infördes inte. I stället ett antal kriterier angavs i förarbetena son1 i praxis borde kunna till för ligga grund bedömningen. Grundläggande kriterier på försäkringsrörelse anges sålunda vara att verksamheten går ut på att yrkesmässigt göra åtaganden att mot vederlag utge ekonomisk ersättning eller utföra en bestämd vid ovissa händelsers prestation inträffande. Bestämmelsen om straff för olaga avskaffades och försäkringsrönelse i stället infördes en med ordning förhandsgodkärmande och vitesföreläggande. Efter viss förebild från EG infördes krav på att en koncessionsansökan skall åtföljas av en för att verksamhetsplan komplettera uppgifter i bolagsordning och grunder.

Ytterligare framlagda ändringsförslag

Ovan redovisade i FRL lagändringar byggde på ett förslag från den s.k. försäkringsverksamhetskommittén (FVK). FVK har härefter i olika betänkanden framlagt till ytterligare förslag ändringar i FRL, vilka ärmu inte blivit föremål för Hit hör bl.a. lagstiftning. en översyn av soliditetsoch skâlighetsprincipema och rörande förslag gruppförsäkring. Dock har vissa begränsade Så har t.ex. ändringar gjorts. livförsäkringsbolagens pantsättningsskyldighet avskaffats. I sitt slutbetänkande behandlade FVK bl.a. rörande frågor kapitalförvaltning, försäkringssekretess och tillsynen över försäkringsbolagen.

SOU 1990: 101 Vad dr 111 understödsfäreningar?

Även den s.k kreditmarknadskomittén har i sitt slutbetänkande förnyelse av kreditmarknaden (SOU 1988:29) behandlat försäkringsbolagens kapitalförvaltning.

Försäkringsavtalslagen

Nuvarande lag

Lagen (1927:77) om försäkringsavtal, nedan kallad FAL, för alla gäller slags försäkringar utom återförsäkring, vissa uppräknade typer av socialförsäkringar samt försäkringar som avses i konsumentförsäkringslagen ( 1980:38). Lagen gäller således också för understödsföreningar. FAL är i stor Avtalsfriheten är emellertid när utsträckning tvingande. fullständig det gäller frågan om vad försäkringen täcker eller ñr vilka risker försäkringen skall erbjuda skydd. Huvudförpliktelsen för försäkringstagaren är att betala Vid premien. sidan härav har denne ett antal biförpliktelser. Sålunda har försäkringstagaren bl.a. en i om upplysningsplikt fråga förhållanden som har betydelse för försäkringsgivarens riskbedömning. Om försäkringstagaren försummar kan upplysningsplikten försäkringsgivaren bli helt fri från ansvar. Försäkringsgivaren kan också ha ett begränsat ansvar i förjämkat hållande till vad som mot bakgrund av den erlagda premien skulle ha gällt om han från början fått korrekta den s.k. upplysningar, prorataregeln, något som aktualiseras bLa. när försäkringstagaren av vårdslöshet lämnat en oriktig uppgift. En behöver försäkringsgivare inte utge ersättning till den som uppsåtligen eller vid arman än livförsäkring försäkring även av grov vårdslöshet orsakat den uppkomna skadan. För självmord gäller som att huvudregel försäkringsersättning utgår om tre år förflutit sedan teckförsäkringen nades. Vid dröjsmål med får prerniebetalning försäkringsgivaren såga upp försäkringen. Kortare uppsägningstid än tre dagar får inte förekomma. Genom ett förmånstagarförordnande kan förordna försâkringstagaren att någon annan än han själv skall Ett uppbära försäkringsbeloppet. förordnande kan vara eller återkalleligt oåterkalleligt. Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden kan inte utmätas hos försäkringstagaren. Detsamma gäller försäkringar som bygger på regelbundet sparande och tagits på försäkringstagarens eller dennes makes liv.

Förslaget till personförsäkringslag

Försäkringsrättskommittén framlade år 1986 ett förslag till en särskild personförsäkringslag (SOU 1986:56). Efter remissbehandling bereds förslaget f.n. i justitiedepartementet. Lagen skall i för all privat liv-, princip gälla sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas av försäkringsbolag. l allt väsentligt är lagen tvingande. Möjligheter till mer vittgående avsteg från beståmmelsema ges bara ñr kollektivavtalsgrundade som vilar centralt försäkringar på kollektivavtal och vissa med dem besläktade försäkringar för grupper av näringsidkare (Lex. lantbrukare).

112 Vad är

understödsföreningar?

lagförslaget innebär en reglering av informationen till försäkringstagarna i form av ganska allmänt hållna näringsrättsliga regler om infomiationsskyldighet för bolaget vid ingående och upphörande av försäkringsavtalet samt under försäkringstiden. Men lagen innehåller även en regel om civilrättsligt ansvar för försäkringsbolaget vid försummad inforrna-

tion. Om en försäkringstagare inte får vederbörliga upplysningar om

väsentliga avgränsningar i försäkringsskyddet kan avgränsningama i princip inte åberopas av försäkringsbolaget. En försäkringssökande får en självständig rätt att teckna den försäkring som försäkringstekniken medger utan att vara beroende av försäkringsbolagets välvilja. i

En livförsäkring kan endast sägas upp i förtid av försäkringsbolaget en del allvarliga fall av kontraktsbrott. Däremot kan försäkringspremien

och villkoren i övrigt ändras under försäkringstiden om särskilda om-

ständigheter motiverar det. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring ges vissa

vidgade möjligheter att säga upp avtalet i förtid. Som en allmän princip

slås fast att en tekniska värde vid varje tid tillhör personförsäkrings försäkringstagaren och skall ställas till hans förfogande senast när

försäkringen upphör.

Bestämmelserna om följderna av försäkringstagarens åsidosättande av upplysningsplikten har liberaliserats. Bolagets ansvarsfrihet vid svek m.m. samt prorataregeln består. Undantagsvis skall dock huvudreglema kurma frångås om de skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt

mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare. Vidare har en särskild s.k. oantastbarhetsregel föreslagits. Enligt denna

skall andra oriktiga uppgifter än sådana som meddelas svikligen eller i

strid mot tro och heder inte få åberopas när mer än två år har förflutit

från det försäkringen tecknades. Karenstiden vid självmord har törkortats

från tre till ett år.

Fomikravet på förmånstagarförordnanden har skär-pts. Förordnanden

skall endast kunna ske genom skriftligt meddelande till försäkringsbolag-

et. Dock föreslås samtidigt införandet av ett s.k. legalt förrnånstagarförordnande som skall gälla om försäkringstagaren avlider utan att ha upprättat något särskilt förmånstagarförordnande, vilket får betydelse då bestämmelser om borgenärsskydd och arvsskatt skall tillämpas. Med undantag för mindre belopp typ begravningshjälp skall halva beloppet

tillfalla den efterlevande maken medan den andra halvan skall tillfalla övriga arvingar. Såvitt gäller förhållandet till borgenärerna innebär förslaget vissa viktiga ändringar. Även om någon förmånstagare inte insatts skall en

försäkring efter försäkringsfallet under vissa omständigheter vara skyddad

mot utmätning. Förutsättningen är att den som skall ha det utfallande beloppet behöver det för sin försörjning och att den försäkrade försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. Om en arbetsgivare tecknat försäkring på sina anställdas liv kan den i princip inte tas i anspråk för arbetsgivarens skulder.

En arman nyhet i förslaget i förhållande till FAL är att gruppförsäkring

och kollektivavtalsgrundad försäkring regleras. För dessa försäkringar

SOU 1990: 101 Vad är 113 understödsföreningar?

skall många av de regler som annars skall tillämpas på individuell försäkring också gälla. Dessutom ges särskilda regler om bl.a. information och uppsägning av försäkringen och förfoganden över denna. Försâkringsbolaget skall sålunda utfärda försäkringsbesked till de försäkrade. En uppgift i beskedet som avviker från försäkringsavtalet kan åberopas av en försäkrad i god tro, om inte bolaget inom viss tid före försäkringsfallet skickat ut ett nytt besked. Oriktiga uppgifter som lämnats av annan än den försäkrade själv får inte åberopas av bolaget. Fömiånstagarförord- = nande får göras genom att tas in i försäkringsvillkoren. i Vid s.k obligatorisk gruppförsäkring och vid kollektivavtalsgrundad försäkring är gruppen resp. arbetsgivaren enligt förslaget att anse som försäkringstagare. Den försäkrade behandlas dock som försäkringstagare vid tillämpning av reglerna om förfogande över försäkringen och borgei närsskydd samt i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt.

Understödsföreningslagstiftningen 1

Lagen om understödsföreningar från år 1972 (nr 262), nedan kallad UFL, omfattar föreningar för inbördes bistånd som utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse meddelar arman än personförsäkring arbetslöshetsförsäkring. Beroende på den verksamhet som bedrivs av ,i understödsföreningama indelas de i pensionskassor, begravningskassor, sjukkassor samt sjuk- och begravningskassor.

r

Genom UFL infördes kravet på en understödsförening att den skall

F

vara sluten eller avgränsad ñr en på visst sätt avgränsad persongrupp. E

Öppna föreningar som registrerats innan UFL trätt i kraft får dock

* fortsätta sin verksamhet. Efter förebild av försäkringsrörelselagstiftningen gjordes vidare behovsprincipen tillämplig även på understödsföreningama. Understödsföreningar står under tillsyn av försäkringsinspektionen och skall vara registrerade hos denna. Minsta antalet medlemmar i en skall enligt UFL understödsförening vara 100. I tre fall krävs dessutom att antalet medlemmar uppgår till 500. Det gäller för pensionskassor som endast meddelar förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension, för begravningskassor samt sjuk- och som meddelar över begravningskassor kapitalförsäkring 1 000 kr. per medlem och för sjukkassor samt för sjuk- och begravningskassor som meddelar sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Efter mönster av försåkringsrörelselagstiftningen infördes genom UFL, vid sidan av kravet på soliditet, även krav på att stadgarna skall vara så utformade att de uppfyller skälighetsprincipen. Såvitt gäller understödsföreningama har dock denna princip på så sätt modifierats att hänsyn skall kunna tas till en förenings traditioner och andra särförhållanden som kan känneteckna en förening. Mot bakgrund av införandet av skälighetsprincipen infördes också bestämmelser om rätt till fribrev eller återköp av försäkring. Möjligheterna att placera de medel som avsatts för försäkringsverksamheten vidgades

114 Vad är understödsföreningar?

betydligt, bl.a. genom införandet av en s.k. fri sektor i försäkringsfonden. Högsta tillåtna kapitalförsälcringsbelopp höjdes kraftigt och uppgår numera till i princip 15 000 kr. för en medlem. En understödsförening skall minst vart femte år upprätta försäkringsteknisk utredning. Föreningar som meddelar sjukpenning för högst 180 dagar avseende ett sammanhängande sjuklighetstillstånd och/eller sjukvårdsersättning behöver inte upprätta sådan utredning. Såvitt gäller bestämmelser om styrelse, ñrmateckning, revision och ñreningssamnranträden sker direkta hänvisningar till lagstiftningen om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna i FAL har särskild betydelse när det gäller uteslutning av medlemmar samt medlemmars upplysningsplikt. Med stöd av bestämmelsen i 36 § avtalslagen (1915:218) kan vidare försäkringsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till t.ex. stadgamas innehåll eller senare inträffade omständigheter.

2.4 Utländska förhållanden

2.4.1 Finland

Den finska motsvarigheten till understödsförening är understödskassa. Med understödskassor avses pensionskassor, sjukkassor och begravningskassor samt andra kassor och ringar som bedriver social pensionsförsäkringsverksamhet. Den företeelse som i Finland benämns försäkringsföreningar motsvarar inte understödsföreningarna i Sverige utan är mindre ömsesidiga försåkringsföretag som i princip bedriver arman försäkringsrörelse än personförsäkring. De motsvarar närmast de svenska lokala skadeförsäkringsbolagen. Den nuvarande lagen om understödskassor är från år 1942. Våren 1989 lade kommissionen för förnyande av lagstiftningen om understödskassor fram ett kommittébetänkande med förslag till en ny lag (kommittébetänkande 1989:16). Av kommittébetänkandet framgår bl.a. följande statistiska uppgifter om understödskassoma. Vid utgången av år 1988 fanns 232 understödskassor. Av dessa var 28 pensionskassor, 191 sjukkassor och 13 begravnings- och avgångskassor. Av pensionskassoma meddelade 12 kassor lagstadgad pensionsförsäkring. I Finland finns inte någon motsvarighet till de svenska allmänna pensionsfondema, utan motsvarande tillgångar administreras av understödskassor, pensionsstiftelser och enskilda försäkringsbolag. Av sjukkassorna förmedlar 108 ersättning enligt lagen om sjukñrsåkring. Under åren 1980-1988 bildades 18 nya understödskassor, som alla var sjukkassor. Under samma tid likviderades 55 kassor. Antalet medlemmar i kassoma uppgick vid utgången av år 1987 till ca 354 000 varav ca 102 000 i pensionskassor, ca 199 000 i sjukkassor och 53 000 i begravnings- och avgångskassor. Genomsnittliga medlemsantalet var l 525 medlemmar. Den minsta kassan hade 33 medlemmar och den största 18 610.

Vad är understödsföreningar?

Understödskassoma uppbar under år 1987 försâkringsavgifter om totalt ca 1,4 miljarder ñnska mark (FIM) vilket var högre än för de svenska understödsföreningama. Denna summa inkluderar inte avgifter och bidrag till sjukkassor enligt lagen om sjukförsäkring. Avgifterna fördelade sig med ca 262 milj. FIM på sjukkassor, 710 milj. FIM på pensionskassor som meddelade lagstadgad pensionsförsâkring, 454 milj. FIM på övriga pensionskassor och 12 FIM milj. på begravnings- och avgångskassor. De totala i understödskassoma tillgångarna är lägre än i de svenska understödsföreningarna. Pensionskassomas försäkringsfonder vid utgången av år 1987 uppgick till totalt 7,5 miljarder FIM, sjukkassomas till 16 milj. FIM och begravnings- och avgångskassomas till 37 milj. FIM. Till detta kommer att de finska understödskassorna dessutom har eget kapital, vilket vid 1987 års utgång i pensionskassorna uppgick till 8 milj. FIM, i sjukkassorna till 151 milj. FIM och i begravnings- och avgångskassoma till 27 milj. FIM. I lagen anges det minsta antal medlemmar en kassa måste ha. Detta minimiantal varierar mellan 30 och 300, beroende på kassans åtaganden gentemot sina medlemmar men skall enligt vara 100. huvudregeln En understödskassa skall bildas av särskilda stiftare. En understödskassas stadgar skall bl.a. innehålla bestämmelser om eller grundfondens garantikapitalets storlek och om ränta på detta kapital, vilka som får bli medlemmar i kassan, medlemsavgiftemas storlek, eventuella fortlöpande samt understödens storlek bidrag eller grunderna för deras fastställande, om för fastställande av eventuell grunderna tillskottsavgift, om kapitalförvaltningen och om garantigivares och bidragsgivares eventuella risksätt. Stadgama skall stadfästas av social- och hälsovårdsministeriet. En kassa kan ha ett särskilt garantikapital. Avgifterna skall fastställas så att de täcker den ansvarighet medlemmarna förorsakar kassan jämte skäliga förvaltningskostnader. Ansvarighetens utjämnande mellan medlemmarna skall ordnas så att den inte äventyrar kassans soliditet. Ministeriet skall fastställa avgifterna eller grunderna för deras beräknande. Kassa som beviljar sjukhjâlp i över ett år eller som beviljar pensioner skall ha en premiereserv. Varje understödskassa skall upprätta en ersättningsreserv. Tillgångar motsvarande premiereserv och ersättningsreserv i kassor som är skyldiga att upprätta premiereserv skall placeras i värdehandlingar på det sätt som social- och hälsovårdsministeriet förordnar. Understödskassoma står under tillsyn av social- och hälsovårdsministeriet. Alla kassor är att tillhöra en central som står förpliktade förening, under tillsyn av ministeriet. De röstberättigade utövar sin rösträtt på kassamöten. De röstberättigade kan utse ett särskilt representantskap, som bl.a. kan utse styrelse. Understödskassa kan även stiftas av en juridisk person, t.ex. ett bolag eller en stiftelse. Om en kassa uppbär fortlöpande bidrag har bidragsgivaren rätt att utse styrelseledamöter om stadgarna medger detta. Enligt lagen får emellertid flera bidragsgivare utse hälften av sammanlagt högst styrelseledamötema.

116 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

Om en understödskassa inrättats för anställda hos en viss arbetsgivare kan med arbetsgivarens samtycke i kassans stadgar införas en bestämmelse om de anställda skall anses som medlemmar av kassan. Om en kassa bedriver sådan verksamhet som förutsätts i lagarna om pension för

arbetstagarna (APL) eller för företagare (FÖPL) kan, med social- och

hälsovårdsministeriets medgivande, i stadgarna införas en bestämmelse

enligt vilken representantskapet väljs av vederbörande arbetsgivare- och

arbetstagarorganisation. Beträffande de pensionskassor som enbart bedriver i APL och FÖPL

förutsatt verksamhet utövar pensionsskyddscentralen de uppgifter såvitt

gäller registrering och tillsyn som social- och hälsovårdsministeriet utövar beträffande övriga kassor. Vidare avger centralens styrelse yttrande över fastställelse av stadgar. Pensionsskyddscentralen fungerar som en övervaknings- och clearingscentral inom det statligt reglerade pensionssystemet. Den kommission som utarbetat lagförslaget har även låtit upprätta en

sammanfattning av förslaget på svenska. sammanfattningen ingår som

bilaga till detta betänkande. En proposition i frågan väntas under hösten 1990.

2.4.2 Danmark

Understödsföreningar

I Danmark fanns vid 1987 års utgång 30 begravningskassor med totalt

ca 187 000 medlerrunar. Dessa föreningar regleras i en lag om begrav-

ningskassor och kremeringsñreningar från år 1940.

Enligt denna lag förstås med begravningskassor sådana föreningar som har till uppgift att uppbära periodiska avgifter för att betala sina medlemmars begravning eller kremering eller att utge engångsbidrag vid

medlemmars död. Lagen omfattar inte obligatoriskt föreningar med under 100 medlemmar och som ger understöd med mindre än 100 DKK.

Begravningskassor får inte utan tillsynsmyndighetens (Finanstilsynets)

samtycke driva annan rörelse än nu angetts. I lagen ställs upp vissa minimikrav på vad stadgarna skall innehålla.

Hit hör bl.a. föreningens ändamål, förutsättning ñr medlemskap och

gottgörelse vid utträde samt medlemmarnas rättigheter och förpliktelser. Vidare skall frågor som redovisning, revision, placering och pantsättning av

tillgångar samt användning av överskott regleras i stadgarna. En kassa

får inte börja sin verksamhet innan stadgarna godkänts av Finanstilsynet. Styrelsen skall väljas av och bland medlemmarna. De tillgångar som skall

täcka kassans förpliktelser gentemot medlemmarna skall placeras som

inlåning i danska banker eller i obligationer. Inlåningsbeviset eller värdepapperet skall vara pantförskrivet (båndlagt) till täckande av kassans

förpliktelser. Räkenskaper och förvaltningsberâttelse skall årligen insän-

das till Finanstilsynet.

Minst vart femte år skall föreningen dessutom till Finanstilsynet inánda uppgift om medlemmama samt om understödens och bidragens

SOU 1990: 101 Vad är understödsförerzingar? 117

storlek. Finanstilsynet skall vidare vart femte år gå igenom varje enskild kassas ekonomiska ställning. Finanstilsynet kan därefter utfärda anvisningar om höjning av medlemsavgifter eller nedsättning av understöd.

Pensionskassor

I Danmark fanns vid 1988 års utgång 116 pensionskassor med uppgift att trygga pensionen för de anställda i ett visst privat företag eller koncern. Det totala antalet medlemmar uppgick vid samma tidpunkt till

ca 39 000. Endast 31 kassor hade mer än 200 medlemmar. De sammanlagda tillgångarna i pensionskassoma uppgick vid utgången av år 1987 till drygt 21 miljarder DKK. De nu aktuella pensionskassoma, s.k. ñrmapensionskasser, regleras

i en särskild lag. En ny lag om tillsyn av ñrrnapensionskassor trädde i

kraft i maj 1989.

De pensionskassor som omfattar personer med samma utbildning oav-

sett var de är anställda, eller anställda och egna företagare vid flera olika

företag inom samma bransch, s.k. tvärgående pensionskassor, är till viss

del underkastade bestämmelserna i den danska försäkringsrörelselagen.

En företagspensionskassa måste i princip ha minst 50 medlemmar för att själv kurma meddela pension. Verksamheten kan inte börja förrän

Finanstilsynet godkänt kassans stadgar och ekonomiska och tekniska grunder samt gett kassan koncession. Vidare måste kassan registreras.

I stadgarna skall bl.a. anges hur stora pensionsbeloppen skall vara samt

hur de beräknas och skall utbetalas. Vidare skall anges vilka rättigheter

en medlem av kassan har vid utträde eller då kassan upplöses.

Styrelsen skall bestå av en ordförande och ett antal övriga styrelseledamöter. Av dessa skall minst hälften utses av och bland medlemmarna i kassan. En pensionskassa skall ha en av Finanstilsynet godkänd aktuarie vars ställning och funktioner stärkts i den nya lagen. Minst en av revisorerna skall vara statsauktoriserad eller registrerad. För att inte försvåra för en medlem att byta försäkringsgivare har

medlemmen vid utträde ur en pensionskassa rått till samma ersättning som vid återköp av pensionsförsäkringar i försäkringsbolag. De tillgångar som skall utgöra täckning för pensionskassans förpliktel-

ser gentemot medlemmarna skall i huvudsak placeras på samma sätt som

de tillgångar som skall täcka försäkringsfonden i ett livförsäkringsbolag.

1 Det görs i detta sammanhang inte något särskilt undantag för placering

i i det företag till vilket kassan är knutet.

l

Möjligheterna till kapitalplaceringar har utvidgats väsentligt i överensstämmelse med samtidigt genomförda ändringar i försäkringsrörelselagen för tvärgående pensionskassor. Företagspensionskassor kan alltså tillsammans med en annan pensionskassa eller ett försäkringsbolag placera sina

tillgångar i en form av investmentbolag som kallas kapitalförmedlingsaktiebolag. Bestämmelserna om redovisning har anpassats till försäkringslagstiftningen. En anledning till detta är att underlätta uppställning av beräkningsunderlag för realränteskatt. Några bestämmelser om koncemredovis-

118 Vad är understödsföreningar?

ning har emellertid inte införts. Benämningen premiereserv och försäk-

ringsfond har utbytts mot pensionsavsåttningarK

Pensionskassan skall årligen till samt Finanstilsynet inge årsredovisning verksamhetsberättelse. Vidare skall kassan minst år låta aktuarien varje utföra en försâkringsteknisk utredning. Finanstilsynet kan med stöd av denna därefter utredning ålägga kassan att nedsätta sina pensionsåtaganden eller höja intäkterna.

De danska och begravningskassoma ñrmapensionskassoma omfattas inte av EG:s direktiv om försäkring.

2.4.3 Storbritannien

Den brittiska till de svenska motsvarigheten understödsföreningama benämns Friendly Societies. Liksom beträffande understödsföreningama kan deras ursprung ledas tillbaka till de medeltida gillena. De första

Friendly Societies tillkom i mitten av 1600-talet.

Deras ändamål var ömsesidig hjälp vid sjukdom, dödsfall, arbetslöshet m.m. Vissa meddelade endast sammanslutningar begravningshjälp för att undvika medan

fattigbegravning, andra gav understöd vid sjukdom,

olycksfall eller arbetslöshet eller meddelade änke- och ålderspensioner. Som ett led i deras verksamhet ingick ofta att medlemmarna erbjuda social samvaro på t.ex. den lokala puben eller i anslutning till någon gudstjänstlokal. Den första lagen om Friendly Societies tillkom år 1793.

Utvecklingen av Societies Friendly stod i nära samband med arbetarrörelsens framvâxt under 1800-talet och de av denna rörelse skapade kooperativa organen. Lagama om Friendly Societies omfattade även samman-

slutningar med annan verksamhet. Sålunda registrerades under dessa lagar världens första moderna som bildades år 1844

konsumentförening

av några vävare i Rochdale. Eftersom Societies Friendly i början av 1800-talet var den enda lagliga arbetarorganisationen var det därför vanligt att

fackföreningar registrerade sig som Friendly Societies.

År 1801 fanns det i och Wales över 7 000 England Friendly Societies med mellan 600 000 och 700 000 medlemmar. I mitten av 1800-talet upprättades en särskild för

lagstiftning kooperativa företag. Antalet

Friendly Societies växte och år 1874 farms det i England och Wales 32 000 Friendly Societies med 4 milj. medlemmar. Bland Societies Friendly växte under 1800-talet olika ordenssällskap som Odd-Fellows i betydelse på bekostnad av de äldre lokala samman-

slutningama. Ordenssällskapen meddelade i första hand och

sjuk- olycksfallsunderstöd. Dessa

ordenssällskap spreds även utomlands. I Sverige

finns fortfarande

fyra mindre understödsföreningar med till

anknytning Odd Fellows och en större med till Förenade förening anknytning Gamla Druid-Orden.

Begravningshjälp började i stället meddelas av Friendly

Societies som bedrev industrial assurance, en försäkringsform som innebär att

försäkringsavgifter uppbärs genom personliga hembesök från

en gång i veckan upp till varannan manad av särskilda inkasserare.

En tillsynsmyndighet tillkom år 1855. Större lagar rörande Friendly Societies utfärdades år 1875 och år 1896 (för en utförlig redovisning på

SOU 1990: 101 Vad är understödsfäreningar?

svenska av 1896 års lagstiftning kan hänvisas till ett år 1905 utgivet kommittébetânkande angående Vissa försäkringsanstalter, bilaga IV). Nuvarande bestämmelser för Friendly Societies återfinns i allt väsentligt i 1974 års Friendly Societies Act. Friendly Societies, i fortsättningen kallade föreningar, kan vara registrerade eller oregistrerade. Registrering av ñreningar sker enligt Friendly Societies Act. En Oregistrerad förening lyder inte under denna lag. Om en sådan förening meddelar livförsäkring eller annan försäkring som regleras i 1982 års brittiska är den emellertid försäkringsrörelselag underkastad bestämmelserna i den lagen. Den kan inte heller bedriva industrial assurance. Varken registrerade eller oregistrerade föreningar är juridiska personer. Registrerade föreningar kan emellertid i styrelseledamötemas namn inneha tillgångar och föra talan inför domstol. Oregistrerade kassor saknar dessa möjligheter. De åtnjuter emellertid, liksom de registrerade, vissa skattebefrielser. Av den allmänna bolagslagstiftningen följer att de får ha högst 20 medlemmar. För krävs bl.a. att har minst medlemmar registrering föreningarna sju och antar särskilda stadgar. Dessa skall bl.a. innehålla bestämmelser om och särskild för årsredovisning redovisning verksamhetsgrenar som inges till tillsynsmyndigheten. Stadgama skall också innehålla en rätt för en minoritet av medlemmarna att kräva särskild granskning av tillsynsmyndigheten. En förening som meddelar måste till livrânteñrsälcring tillsynsmyndigheten redovisa beräkningen av medlemsavgiftema. skall vara Beräkningen godkänd av en kvaliñcerad aktuarie. För ñreningama gäller vidare, till skillnad från de engelska försäkringsbolagen, vissa begränsningar vid placering av samrnanslutningens tillgångar. Föreningarna kan utge understöd åt medlemmar och deras anhöriga vid sjukdom, pensionering eller förlust av make eller till avlidna medlemmars efterlevande bam. Understöd kan även utges åt medlemmama när de blir arbetslösa. Vidare kan föreningarna meddela för livsfall, dödsfall kapitalförsäkring och födelse samt livränteförsäkring. för dödsfall kan tecknas Försäkring på såväl medlemmarna som vissa av deras närmast anhörigas liv. Såvitt gäller kapitalförsäkring får den en kan årliga avgift förening uppbära från en medlem uppgå till högst 100 pund. Vid kapitalförsäkring på föräldrars eller farföräldrars liv är högsta försäkringsbelopp begränsat till endast 30 pund. Enligt lagen kan föreningarna fortfarande försäkra medlemmarnas arbetsverktyg. En kan meddela förening en eller flera av nu uppräknade understöd eller försäkringar. Medlemsavgiftema betalas av medlemmarna själva. Lagen förutsätter vidare att medlemmarna är fysiska personer. Någon motsvarighet till de svenska tj äntepensionskassoma där arbetsgivaren ensam betalar avgifterna finns därför inte. I de som meddelar sammanslutningar försäkringar enligt tjänstepensionsordningar kan emellertid en arbetsgivare som är en

120 Vad är understödsföreningar?

juridisk person gå in som medlem för att på detta sätt bidra till pensionsplanen. Föreningarna är vidare oförhindrade att ta emot donationer. Allt efter verksamhetens huvudsakliga kan man i Storbritaninriktning nien, liksom i Sverige, dela in de olika föreningarna i begravningskassor, pensionskassor, sjukkassor m.m. Hospital and Convalescent Societies” äger antingen egna sjukhus eller sjukhem där medlemmarna kan vårdas eller säkerställer donationer till genom andra sjukhus och sjukhem att medlemmarna kan få vård där. Det årliga överskottet i föreningarna fördelas på olika sätt. I vissa föreningar ackumuleras överskottet i den fond från vilken kostnaderna för försäkringsfallen utbetalas, medan i andra, s.k. hela dividing societiu, överskottet fördelas kontant varje år mellan medlemmarna. Några föreningar, s.k. deposit societies, fungerar som en blandform av bank och försäkringsgivare. I dessa kassor sätts medlemmarnas in dels på avgifter försäkringsfonden, dels på personliga räntebärande konton. Sjukersättning utbetalas dels från försäkringsfonden dels från det personliga kontot. Vid medlemmens dödsfall utbetalas vad som återstår på det personliga kontot. Föreningarna står under av en särskild The tillsyn myndighet, Registry of Friendly Societies, under finansministeriet, medan av försäktillsynen ringsbolagen utövas av handels- och industriministeriet. Två viktiga händelser som påverkat Friendly Societies är genomförandet av EG:s livförsäkringsdirektv från år 1979 och nya regler för hela den brittiska finansmarknaden av Financial Services genom antagandet Act, som trädde i kraft den l juli 1988. EG:s livförsäkringsdirektiv är som meddetillämpliga på de föreningar lar livförsäkring och lång sjukförsäkring och vars årliga premieintäkt överstiger 500 000 ECU (europeiska betalningsenheter). De berörda sammanslutningama underkastas samma soliditetskxav som de brittiska försäkringsbolagen vad gäller solvensmarginal och garantifond. I stället har de befriats från de inskränkningar i som placeringsverksamheten gäller för andra Liksom föreningar. vad gäller bolagen uppställs ñr soliditetsberäkningen särskilda regler för värdering av tillgångarna. Av det totala antalet om 486 föreningar som fanns vid utgången av september 1989 var 37 sådana De har totalt över 90 % av direktivföreningar. samtliga föreningars fonder och inkomster av medlemsavgifter. I EG-direktiven har man varit tvungen att göra en särskild reglering för en form av permanent sjukförsäkring utan uppsägningsrätt som meddelas av Friendly Societies. Financial Services Act omfattar som meddelar föreningar livförsälcring och viss lång sjukförsäkring. Dessa i denna försäkringsformer jämställs lag med andra finansiella investeringar. Syftet med lagen är att öka skyddet ñr privata investerare genom bl.a. ökad information om olika investeringsmöjligheter och större krav på investeringsverksamheten. Den nya lagen innebär bl.a. att vissa tillsynsfunktioner får överföras från tillsynsmyndigheten till vissa s.k. som självreglerande organisationer, föreningarna kan bilda för att själva övervaka av Financial tillämpningen Services Act. Hösten 1988 hade 206 blivit medlemmar av föreningar

Vad är understödsförenirzgar?

LAUTRO (Life Assurance and Unit Trust Regulatory Organisation) som även omfattar livförsäkringsbolag. Som en konsekvens av Financial Services Act har ett antal föreningar under år 1987 bildat en frivillig garantiordning för att stötta varandra och därigenom skydda medlemmarna i en enskild förening som inte kan infria sina ñrpliktelser mot medlemmarna. I oktober 1989 omfattade denna garantiordning 196 föreningar. Organisatoriskt finns det tre huvudsakliga grupper av föreningar, nämligen de inledningsvis nämnda ordenssällskapen, som driver sin verksamhet genom särskilt registrerade filialer, collecting societies, och en tredje grupp som består av de föreningar, vars verksamhet bedrivs direkt utan några särskilt registrerade filialer och som inte heller är collecting societies. Det fanns sammanlagt 486 registrerade föreningar vid utgången av september 1989, medan det totala medlemsantalet vid utgången av år 1987 uppgick till 19 Av dessa tillhörde ca 16 miljoner knappt miljoner. någon av de olika collecting societies. Fonderna uppgick samma år till ca 4 miljarder pund, varav ca 1,9 miljarder pund i collecting societies. Antalet ordenssållskap uppgick vid utgången av september 1989 till 20 och deras filialer till totalt ca 2 500 vilket utgjorde en halvering sedan år 1970. Antalet medlemmar i denna grupp uppgick vid utgången av år 1987 till ca 450 000 mot nära 900 000 år 1970. De olika filialer som kärmetecknar denna grupp går i dagligt tal under benämningar som loger eller liknande. I praktiken är de snarare självständiga föreningar än sedvanliga filialer, medan moderföreningen fungerar som Centralorganisation. Collecting societies är föreningar som bedriver industrial assurance. ;I Dessa försäkringar regleras i en särskild lag som även omfattar industrial assurance som bedrivs av försäkringsbolag. Försäkringarna, som vanligen i l ,. endast uppgår till mindre belopp, avser oftast betalning av begravningsl x kostnader vid medlemmens eller dennes dödsfall. ., anhörigas Försäkrings- ,. l formen industrial assurance till påminner viss del om den i Sverige å. tidigare meddelade folklivförsäkringen. Personlig inkassering av premier upphörde i Sverige under 1940-talet. Även för collecting societies kan av statistiken utläsas en stark minskning av antalet föreningar och anslutna medlemmar. År 1970 uppgick således antalet föreningar inom denna grupp till 71 med ett totalt antal försäkringar såvitt avsåg livförsåkring om nära 26 miljoner. Vid utgången av september 1989 uppgick antalet föreningar till 29 och antalet livförsäkringar till ca 16 miljoner vid utgången av 1988. Också i den tredje gruppen har antalet minskat föreningar kraftigt mellan åren 1970 och 1989, från ca 700 till ca 437. Medlemsantalet sjönk förhållandevis något lägre eller från ca 4 miljoner till 2,6 miljoner vid utgången av 1987. Trots den redovisade nedåtgående tendensen när det gäller såväl antalet föreningar som medlemsantalet i dessa sker fortfarande en viss nybildning av föreningar. Sedan början av 1980-talet rör det sig därvid så gott som uteslutande om pensionslösningar för delägare i enskilda företag i

122 Vad är SOU understödsföreningar? 1990: 101

form av livränteförsåkringar. Vid utgången av september 1989 fanns 158 sådana föreningar. Dessa utgör också anledningen till att antalet föreningar faktiskt stigit under senare år. Vid utgången av år 1985 var antalet föreningar 421. Friendly Societies Act omfattar också vissa välgörenhetsorganisationer, låneinrättningar, klubbar för rekreation samt organisationer för understöd av vetenskapliga och kulturella ändamål. Under den särskilda faller också den industrial tillsynsmyndigheten assurance som bedrivs av Vidare har försäkringsbolag. myndigheten tillsyn över vissa allmännyttiga kooperationer inom t.ex. konsument-och

jordbrukskooperationen. Till denna kategor[Bi hör också några enstaka

försäkringbolag. Själva tillsynen över dess utövas av handels- och industridepartementet. lagstiftningen om Friendly Societies är f.n. föremål för översyn. Även i Republiken Irland finns Societies. För Friendly dessa gäller fortfarande den under det brittiska styret antagna lagen om Friendly Societies från år 1896, som omnåmnts ovan.

2.5 Vissa särdrag beträffande

understödsföreningarna

Inledning

En understödsñnening kan som av det åtminstone framgått föregående, i vissa hänseenden, karaktäriseras som en ekonomisk som förening bedriver försäkringsrörelse. Av historiska och andra orsaker med hänsyn till verksamheten skiljer sig emellertid från såväl understödsföreningarna ekonomiska föreningar som försäkringsbolag. Åtminstone i av början 1900-talet kan understödsföreningarna i stället sägas ha stått närmare de stiftelser och ideella föreningar som meddelar understöd. behovsprövat Såvitt gäller jämförelsen mellan och ekonomiska understödsföreningar föreningar redogörs i första hand för skillnaderna när det gäller medlemsrekrytering och medlemsinflytande. När det gäller mellan jämförelsen understödsföreningar och försäkringsbolag är inriktningen i första hand mot skillnaderna i sättet att driva varvid försäkringsrörelse, jämförelsen företrädesvis sker med ömsesidiga livtörsäkringsbolag.

2.5.2 Skillnader mellan och

understödsföreningar

ekonomiska

föreningar

Skillnaderna mellan regelsystemet för och ekonounderstödsföreningar miska föreningar kan främst förklaras av att meddeunderstödsföreningar lar försäkring och skall vara slutna. Som betraktas understödsföreningar dock fortfarande ett antal öppna föreningar som registrerats enligt äldre lag. Ekonomiska föreningar är däremot öppna och får inte driva försäkringsrörelse. Understödsföreningama år dessutom underkastade en strängare tillsyn än de ekonomiska föreningarna.

SOU 1990: 101 Vad är understödsföreningar.? 123

Till följd av de ekonomiska föreningarnas öppenhet har det ansetts att en person som vägrats inträde i en förening har rått att föra frågan om inträde inför allmän domstol. Den som däremot fått avslag på sin ansökan om medlemskap i en understödsförening har ingen möjlighet att få avslaget prövat av något utomstående organ. l stadgarna för en ekonomisk förening kan ñreskrivas att föreningsmedlernrnama kan förpliktas att kvarstå som medlem i föreningen under två år efter begäran om utträde. I en understödsförening kan endast föreskrivas att en medlem skall kvarstå under ett år. Andra viktiga skillnader är att ekonomiska ñreningar till skillnad från understödsföreningar även får ha juridiska personer som aktiva medlemmar och ta emot riskbärande kapital från andra än medlemmarna. Medlemmama i understödsföreningama behöver inte som i ekonomiska föreningar betala ett särskilt insatskapital som grundar rätt till andelar i föreningarna. För en ekonomisk förening är det tillräckligt med fem medlemmar. För att en understödsförening skall kurma registreras krävs minst 100 eller 500 medlemmar alltefter de risker som år förenade med de meddelade försäkringarna. Ekonomiska föreningar skall vidare driva rörelse affärsmässigt, medan understödsföreningar inte får driva affärsmässig försäkringsrörelse. Beträffande utseende av styrelse och fullmäktige innehåller UFL till skillnad från EFL krav på att minst hälften av styrelsen och fullmäktige skall utses av medlemmarna. Genom EFL har införts bestämmelser om verkställande direktör i ekonomiska vilket I föreningar ej finns i UFL. en understödsförening skall alltid minst två revisorer utses medan det för en ekonomisk förening är tillräckligt med en revisor. Å andra sidan kan en minoritet av medlemmarna i ekonomiska föreningar till skillnad från dem i understödsföreningar påkalla utseende av medrevisor och särskild granskning. På ekonomiska föreningar ställs större krav på att ärenden som behandlas på föreningsstämma skall ha varit angivna i kallelse till stämman och på delgivning av kallelse än på understödsföreningar. För ekonomiska föreningar infördes redan genom 1951 års lag om ekonomiska föreningar möjligheter till att genom fusion gå upp i en annan förening utan något särskilt likvidationsförfarande. Understödsföreningar saknar denna möjlighet. För att gå samman med en arman understödsförening måste därför en understödsförening först överlåta sin rörelse och därefter likvidera innan understödsföreningen kan upplösas. Likvidator i en ekonomisk förening utses alltid av allmän domstol, medan en likvidator i en i första hand utses av understödsförening föreningsstämman, även då understödsföreningen tvångslikvideras. I en understödsförening kan en försumlig revisor på anmälan av försäkringsinspektionen entledigas av vederbörande tingsrätt, som även kan utse en ny revisor. Motsvarande saknas när möjligheter det gäller ekonomiska föreningar. Bakgrunden till denna bestämmelse, som saknar motsvarighet även för försäkringsbolagens del, var att en var i understödsförening likvidation i ca 30 år innan den slutligen upplöstes!

124 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

2.5.3 Vissa grundläggande skillnader mellan

understödsföreningar och försäkringsbolag

Historisk bakgrund Det regelverk som styr understödsñreningama är mindre omfattande än det som reglerar försäkringsbolagens verksamhet. Orsaken till denna skillnad kan historiskt förklaras av svårigheterna för lagstiftaren att genom enhetliga lagbestämmelser reglera de mångskiftande föreningarnas verksamhet. I stället gavs tillsynsmyndigheten i l9l2 års lag om understödsförening en stor diskretionär makt som kunde ge möjlighet att överblicka de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna. I förarbetena till den första lagen om understödsföreningar anges skillnaden mellan understödsföreningar och försäkringsbolag på följande sätt. I understödsföreningama är det känslan av samhörighet som leder till inbördes bistånd, medan försäkringsverksamheten vilar på insikten om det rationella och för den enskilde fördelaktiga i fördelningen av en viss risk. En typisk understödsförening var vidare snävt begränsad och medlemmarna knutna till varandra genom gemensamhet i anställning och liknande. Försäkringstagama i ett försäkringsbolag behöver däremot inte ha någon arman gemenskap än den som uppkommit genom försäkringsavtalet. Hos understödsföreningama var ofta avgifterna lika för alla medlemmar. Försäkringsbolagen tillämpade rättvisa individuellt beräknade avgifter med fondbildning enligt tekniska grunder. I understödsföreningama tillämpades ett uttaxeringsssystem med ingen eller otillräcklig fondbildning. Genom 1938 och 1972 års lagar om understödsföreningar bringades kraven på understödsföreningama nämrare försäkringsbolagen vad gällde i första hand soliditet och skälighet. De grundläggande skillnaderna kan emellertid anses ha bestått.

Jämförelse mellan ömsesidiga försäkringsbolag och understödsföreningar FRL reglerar två olika former av försäkringsbolag, försäkringsaktiebolag som ägs av sina aktieägare samt ömsesidiga försäkringsbolag som ägs av sina försäkringstagare. Mellan understödsföreningar och ömsesidiga försäkringsbolag råder vissa påtagliga likheter. Båda är till skillnad från aktiebolag s.k. öppna associationsformer där medlemmar resp. delägare kan inträda och utträda utan förändring av det grundläggande avtalet, dvs. stadgarna resp. bolagsordningen. Reglerna om ömsesidiga försäkringsbolags organisation överensstämmer emellertid mycket nära med vad som gäller för försäkringsaktiebolag. För båda försäkringsbolagsformema gäller att reglerna för dessa upprättats närmast efter förebild av den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen, medan bestämmelser för understödsföreningar upprättats i anslutning till lagstiftningen om ekonomiska föreningar.

SOU 1990: 101 Vad är understödsföreningar? 125

Förbudet mot affärsmässig rörelse Den grundläggande skillnaden mellan understödsföreningar och försäkringsbolag år att understödsföreningar inte skall driva försäkringsrörelse affärsmässigt, medan några sådana förbehåll aldrig ställts upp när det gäller försäkringsbolagen. En konkret avgränsning mot affärsmässig verksamhet är att föreningarna endast får meddela kapitalförsäkring upp till ett visst maxirnibelopp, för närvarande 15 000 kr. Störst betydelse har frågan om affärsmässighet fått i praxis när det gäller värvning av nya medlemmar och uppbönd av medlemsavgifter. Det har därvid ansetts att försäkringsinspektionen skall godkänna grunderna avseende ersättning för medlemsvärvning och avgiftsuppbörd samt att denna inte får bedrivas av heltidsanställda ombud eller personal hos föreningen. När det gäller försäkringsbolagen har några sådana restriktioner inte diskuterats. I samband med skälighetsprincipens införande för försäkringsbolagen har tvärtom framhållits att personalkostnademas storlek inte är en fråga för tillsynsarbetet. Understödsföreningar får inte som försäkringsbolagen meddela skadeförsäkring utan endast personförsäkring, dvs. i första hand livförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring. Till skillnad mot vad som gäller inom EG räknas även fristående sjuk- och som olycksfallsförsäkring personförsäkring. När det gäller försäkringar som tecknas i försäkringsbolag uppställs inte några krav på att den försäkrade själv skall betala premiema. För understödsföreningar har kravet på inbördes bistånd ansetts innebära att medlemmarna själva skall betala sina försäkringsavgifter. Undantag görs dock i lagen för medlemmars arbetsgivare när det gäller tjänstepension. Inget hindrar heller att medlemmarna i föreningen tecknar försäkring för t.ex. sina familjemedlemmar. Till skillnad från försäkringsbolagen får en understödsförening enligt huvudregeln i UFL endast vara avsedd för en på förhand avsedd grupp av personer. Indelningen har en viss motsvarighet i den indelning av grupper som vuxit fram på grupplivförsäkringsområdet. ,* Som en annan avgränsning mot affärsdrivande verksamhet närrms i förarbetena betalning av ränta på garantikapital. Ränta skall således endast utgå i särskilda fall. När det gäller ömsesidiga livförsäkringsbolag uppställs inte någon sådan begränsning. De får dock inte utfärda vinstandelsbevis, s.k. lånedebentures. l ömsesidiga kan försäkringsbolag garantema ha rösträtt vid bolagsstämma. Motsvarande möjligheter finns inte i understödsföreningar. Livförsäkringsaktiebolag får inte ge aktieutdelning. Å andra sidan kan s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkring bedrivas av skadeförsäkringsbolag. I sådana fall gäller ej några begränsningar när det gäller utfärdande av lånedebentures resp. ge till aktieägarna. utdelning

Annan verksamhet För både försäkringsbolag och understödsföreningar gäller som huvudregel att de inte skall driva annan verksamhet än försäkringsverksamhet. För försäkringsbolagen uttrycks detta så att ett försäkringsbolag inte får

126 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

driva annan rörelse än om det inte finns särskilda försäkringsrörelse skäl för det. Sådana skall som skall stadundantag anges i bolagsordningen, fästas av regeringen eller ñrsäkringsinspektionen. I UFL anges att en inte utan av förunderstödsförening medgivande säkringsinspektionen får driva verksamhet som är främmande och att omfattningen av den främmande verksamheten skall stå i ett rimligt förhållande till försäkringsverksamheten. Den främmande verksamheten skall anges i stadgarna. För försäkringsbolag har för i krävts ett undantag princip naturligt samband mellan den andra rörelsen och Tillförsäkringsverksamheten. stånd har getts att ta in bestämmelser om uppförande av fastigheter inom kapitalförvaltningen och utnyttja överkapacitet på dator-anläggningar genom att ta uppdrag från utomstående. Förbudet mot främmande verksamhet emellertid ha tolkats synes mindre snävt för del. I förarbetena till 1912 års understödsföreningamas lag talas om att en förening vid sidan av sin verksamhet lämnar nödställda medlemmar tillfällig ekonomisk eller att ett eller hjälp ordenssällskap arman förening med ideellt ändamål meddelar åt behövande pension medlemmar som uppnått viss ålder. Flera kan också föreningar enligt sina stadgar använda återbåringen för ett behovsprövat understöd. Understödsföreningar förvaltar också i flera fall donationsfonder, vilka i några föreningar t.o.m. utgör en betydande del av föreningens tillgångar. har vidare Understödsföreningar i stadgarna medgetts att genom begravningsbyrå ombesörja begravning av sina medlemmar. Förbudet att driva annan verksamhet är inte direkt tillämpligt på sådan verksamhet som ett försäkringsbolag driver ett eller genom dotterbolag en skulle tänkas kurma driva understödsförening genom ett helägt aktiebolag. För både och dock försäkringsbolag understödsföreningar gäller den begränsningen i rätten att placera de fria fonderna eller motsvarande att de inte utan tillstånd får förvärva mer än 5 % av röstetalet för samtliga aktier i ett har vid ett aktiebolag. Försäkringsinspektionen par tillfällen ingripit mot som bildat sidoordnade understödsföreningar organ för att kringgå UFL. Försäkringsbolag har i ett flertal fall erhållit tillstånd att förvärva större eller samtliga andelar i ett under att verksamheaktiebolag förutsättning ten har viss till Som anknytning försäkringsrörelse. exempel på sådana aktiviteter kan nämnas larmtjänst, bilbärgning, sjuk- och olycksfallstransporter, skadeñrebyggande verksamheter samt under vissa förutsättningar t.o.m. bilreparationsverksamhet. motsvarande tillstånd att Några äga aktier i dotteraktiebolag har inte tagits in i understödsföreningamas stadgar. En understödsförening innehade under en period ett fastighetsaktiebolag. Försäkringsbolag och understödsföreningar får vidare inte utan medgivande av förvärva andelar i aktiefond. försäkringsinspektionen Samma sak gäller för försäkringsbolagen när det gäller förvärv av andelar i andra juridiska personer än aktiebolag. Några motsvarande när begränsningar det gäller förvärv av sådana andelar gäller inte för understödsföreningar. Försäkringsinspektionen har ändå vid prövningen av om möjligheter till

Vad är understödqförertirzgar?

förvärv av andelar får införas i stadgama ansett att samma bedömning bör ske som äger rum för försäkringsbolagens del. I regel har det då gällt andelar i begravningsföreningar.

För understödsforeningar gäller enklare regler

Kraven på understödsföreningama är i en rad olika hänseenden mindre långtgående än för försäkringsbolagen. För understödsñreningar är det enklare att erhålla tillstånd att driva försäkringsrörelse än för försäkringsbolag. För båda associationsforrnema gäller att de anses bildade först när de registrerats av försäkringsinspektionen. Emellertid kan ett försäkringsbolag driva försäkringsrörelse först sedan det erhållit koncession av regeringen, medan understödsföreningar kan meddela redan i och med försäkring att stadgarna registrerats. Registrering av ett försäkringsbolag skall vilket inte behöver kungöras, ske när det gäller understödsförening. F örsäkringsinspektionens prövning av om omfattar dock även understödsföreningens stadgar kan registreras en materiell prövning. Likaså är förfarandet enklare för understödsföreningar än för försäkringsbolag vid överlåtelse av försäkringsrörelsen. UF L innehåller mindre långtgående bestämmelser om av förvaltningen understödsföreningama än FRL gör beträffande försäkringsbolagen. UFL saknar sålunda bestämmelser om verkställande direktör samt om koncernbildning och koncemredovisning. För försäkringsbolagen anges i vilken utsträckning deras revisorer skall vara auktoriserade eller godkända. När det gäller understödsföreningama ankommer det på försäkringsinspektionen att bestämma om detta. I ett skall försäkringsbolag försäkringsinspektionen nomialt utse minst en revisor. I behöver understödsföreningar inspektionen bara utse revisor om det anses påkallat. i i För försäkringsbolag krävs att det överlåtande först måste l. bolaget i: registrera överlåtelsen. Efter ett skall sedan såväl kungörelseförfarande i, i överlåtande som Övertagande ansöka om tillstånd att verkställa i! bolag avtalet. En behöver understödsförening endast ge in beslutet om överlåtelse för godkännande. Sedan inspektionen godkänt överlåtelsen registreras denna utan något kungörelseförfarande. Beslut från försäkringsinspektionen rörande överklaförsäkringsbolag gas, med vissa mindre undantag, hos Såvitt underregeringen. gäller stödsföreningar anförs besvär mot beslut i särskilda fall till kammarrätten. Bidragen till försäkringsinspektionen beräknas på olika sätt beroende på om det gäller försäkringsbolag eller understödsföreningar. För understödsföreningar skall, till skillnad från vad som gäller för försäkringsbolagen, bidraget också av inkomsterna från utgå med en viss procent kapitalförvaltningen. Anledningen till denna skillnad är att vissa understödsföreningar, de s.k. fribrevskassoma, inte redovisar några inkomster av avgifter.

128 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

Skillnader i lagamas utformning

Såväl lagen om understödsföreningar som försäkringsrörelselagen kan närmast uppfattas som ramlagar när det gäller att ange samhällets krav på den försäkringsverksamhet som bedrivs i Sverige. Den närmare inriktningen av tillsynsverksamheten bestäms genomi första hand försäkringsinspektionens verksamhet. Emellertid ñreligger det en mycket betydelsefull skillnad mellan de båda lagarna när det gäller utfommingen av det regelsystem som reglerar verksamheten. För understödsföreningars del bestäms deras organisatoriska och försäkringstekniska förhållanden i första hand i stadgarna. UFL anger endast den rarn inom vilken föreningen skall arbeta. En understödsförenings stadgar som skall godkännas av försâkringsinspektionen genom registrering skall sålunda innehålla inte endast associationsrättsliga bestämmelser motsvarande försäkringsbolagens utan även bestämmelser bolagsordning om avgifter och andra Härvid en i förförsäkringsvillkor. föreligger hållande till F RL betydligt större frihet när det gäller att utfomia de olika stadgarna efter den enskilda föreningens förhållanden. Som framhållits ovan har emellertid försäkringsinspektionen i samband med registrering av stadgarna vittgående möjligheter att påverka utforrrmingen av dessa. Dessutom skall stadgarna mera noggrant reglera understödsföreningamas verksamhet än bolagsordningen gör i ett försäkringsbolag. En parallell i FRL till UFL:s mera flexibla år att försäkregelsystem ringsinspektionen beträffande vissa ömsesidiga försäkringsbolag med begränsad verksamhet får medge dispens från FRL:s krav i olika avseenden. De bolag som avses är de s.k. mindre, lokala försäkringsbolag som bedriver brand-, sjö- eller Efter förebild från husdjursförsäkring. försäkringslagsstiftningen har för övrigt en liknande dispensregel införts när det gäller föreningar med endast ringa omfattning. Vidare kan försäkringsinspektionen medge ömsesidiga bolag dispens från kravet att utse verkställande direktör.

Soliditetsprincipen Både i FRL och UFL finns bestämmelser som avser att trygga soliditeten. Varken för eller finns för försäkringsbolagen understödsföreningama närvarande några i resp. lagar angivna krav på särskilt konsolideringskapital. Soliditetsprövningen sker i stället utifrån varje enskilt bolags eller förenings särskilda förutsättningar. De olika bestämmelser i de två lagarna som syftar till att bolagen resp. föreningarna kan en uppnå betryggande Soliditet skiljer sig emellertid åt på en rad punkter. Allmänt sett har därvid ett enklare regelsystem valts för understödsföreningama. Ett får inte bildas ömsesidigt försäkringsbolag utan garantikapital, om det inte finns särskilda skäl. Detta får endast återbetalas efter försäkringsinspektionens tillstånd. Något krav på finns inte när det garantikapital gäller understödsföreningar. I praktiken torde dock en understödsförening som enbart meddelar arman pensionsförsäkring än ålderspension eller kapitalförsäkring behöva ett sådant kapital för att kunna sin verkbörja samhet. I en understödsförenings stadgar kan i stället införas möjlighet

Vad är understödsföreningar?

till särskild uttaxering av föreningsmedlernmarna. Uttaxering av försäk-

ringstagama i ett försäkringsbolag, oavsett om detta är ett livförsäkringseller skadeförsäkringsbolag, får inte ske beträffande personförsäkring

utan endast såvitt gäller sådan verksamhet som avser direkt meddelad skadeförsäkring. För att trygga riskspridningen inom understödsföreningarna måste dessa uppvisa ett minsta antal medlemmar innan föreningen kan registreras. Motsvarande krav saknas när det gäller försäkringsbolagen.

För grundbunden försäkring, som meddelas av försäkringsbolag, skall

upprättas och stadfástas särskilda grunder för beräkning av prerniereserv. För understödsföreningar krävs endast att premiereserv beräknas vid försäkringsteknisk utredning, som i merparten av föreningarna endast behöver uföras vart femte år. Vilka antaganden denna skall innehålla sägs inte uttryckligen i UFL. Liksom för försäkringsbolag anges att den utgör

skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens framtida utgifter för

löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter som föreningen

ytterligare kan ha att uppbära för dessa försäkringar.

För understödsföreningar behöver dock inte som för försäkringsbolagen

tas hänsyn till belopp som anses behövliga för att möta förluster genom

att försäkringar upphör i förtid. Anledningen till detta är att understödsfö-

reningama inte förväntas ha några nämnvärda anskaffningskostnader.

Olikheter mellan försäkringstekniska skulder i Försäkringsbolag och forsäkringsfond i understödsfonening

Medel som i en understödsförening är avsatta för försåkringsverksam-

heten redovisas i Denna motsvaras

försäkringsfonden. i princip av de medel som försäkringsbolagen skall redovisa i under balansräkningen beteckningen försäkringstekniska skulder. Det föreligger dock vissa

tekniska skillnader. Enligt FRL skall i posten försäkringstekniska skulder ingå premiere-

serv, ersättningsreserv och tilldelad återbäring. Prerniereserv skall

beräknas varje år.

I understödsföreningar redovisas två slag av fonder, försäkringsfond och fria fonder. Medel som är avsatta för försåkringsverksamheten redovisas i försäkringsfonden och övriga medel ingår i fria fonder. För föreningar som skall upprätta försäkringsteknisk utredning skall försäk-

ringsfonden täcka den för verksamheten beräknade premiereserven. l annat fall måste åtgärder vidtas för att trygga soliditeten. Genom införandet av FRL avskaffades kravet på avsättning till en särskild säkerhetsfond i försäkringsbolagen. I stället kan ett bolag i antagandena i grunderna införa särskilda säkerhetstillägg. Som en sorts motsvarighet till denna säkerhetsfond stadgas i UFL att först om det vid

en försäkringsteknisk utredning visar sig att försäkringsfonden täcker premiereserv plus ytterligare 5 % av denna får överskjutande belopp

överföras till en fri fond. sker i enlighet med bestämmelser

Överföringen

i stadgarna eller efter medgivande av försäkringsinspektionen.

130 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

Medel i fria fonder som härrör från försäkringsverksamheten används

huvudsakligen till återbäring. Återbäringen utges i regel som tillägg till

utfästa förmåner enligt olika regler i olika typer av föreningar.

Överñring från försäkringsfbnden till fri fond sker alltså i anslutning

till försäkringsteknisk utredning. Sådan i som utredning upprättas regel sagt endast vart femte år. Försäkringsinspektionen kan emellertid föreskriva kortare mellanrum mellan samt även att utredningarna medge utredning inte behöver utföras. l den ñrsäkringstekniska utredningen framkommer det överskott som uppsamlats i fonden efter tidpunkten ñr föregående utredning. I föreningar där det inte krävs försäkringsteknisk utredning kan en överföring från försäkringsfond till fri fond ske först efter tillstånd från försäkringsinspektionen. Överskottet under de mellanliggande åren ligger alltså i båda fallen kvar i försäkringsfonden. I försäkringsfcmden ingår varken ersättningsreserv eller tilldelad återbäring. Oreglerade utbetalningar för försäkringsfall redovisas som en vanlig skuldpost i balansräkningen och återbäringsmedlen redovisas i fria fonder. I försäkringsfonden redovisas endast sådan återbäring som omvandlats till utfästa förmåner och för vilka premiereserv då skall beräknas. För livförsäkringsbolag skall årligen avges en särskild för redogörelse beräkning av premiereserven samt för i vad mån det verkliga förloppet av rörelsen avvikit från grundema. Motsvarande uppgifter lämnas för understödsföreningamas del genom den försäkringstekniska utredningen. Tillgångar motsvarande försäkringsteknisk skuld resp. försäkringsfond skall såvitt gäller såväl som försäkringsbolag understödsföreningar placeras på det sätt som noggrant anges i de båda lagarna. Placeringsbestämmelsema överensstämmer i princip. Vid år 1979 lagändringama rörande understödsñreningamas emellertid kapitalförvaltning gav lagstiftaren ñrsäkringsinspektionen i uppgift att vid registrering av stadgeändringar i de olika föreningarna avgöra vilka som föreningar skulle få utnyttja den genomförda vidgningen av s.k. försäkringsfondens fria sektor och användande av i stället för uppskattningsvärden taxeringsvärden vid värdering av tillgångar vilket har skett beträffande de stora föreningarna. Stadgama kan också innehålla för försäkbegränsningar ringsfondens placering. Till skillnad mot FRL innehåller heller inte UFL särskilda några bestämmelser om värdering av Hur i en tillgångarna. tillgångarna understödsförening skall värderas anges i stället i av ñrsäkringsinspektionen utfärdat cirkulär. l ett försäkringsbolag skulle motsvarande de försäktidigare tillgångar ringstekniska skulderna dessutom pantsättas till förmån för försäkringstagama. Numera har försäkringstagama i stället en särskild förmånsrätt i dessa tillgångar. l en understödsförening har aldrig någon motsvarande pantsättning gjorts. Medlemmarna i en understödsförening har inte heller någon förrnånsrätt i motsvarande tillgångar. I gengäld måste de s.k. fondgilla tillgångarna i en understödsförening även täcka föreningens övriga skulder bortsett från andra fonder än försäkringsfonder.

SOU 1990: 101 Vad är 13 1 understödsföreningar?

Dessutom kan nämnas att en understödsförening i sina stadgar också skall reglera hur de som inte behövs för att täcka tillgångar förpliktelserna mot medlemmarna, i första hand de fria fonderna, skall placeras. Motsvarande bestämmelse saknas för försäkringsbolagen. Försäkringsinspektionen har därigenom större att övervaka betydligt möjligheter placeringen av dessa än den har beträffande tillgångar Försäkringsbolagen.

Olikheter med avseende på av vinst och förlust i redovisning försäkringsbolag och understödsföreningar

För försäkringsbolag skall premiereserv beräknas år. Till varje följd härav kan ökning resp. minskning av premiereserven redovisas som intäkt resp. kostnad i Överskottet resultaträkresultaträkningen. enligt ningen kommer därñr att motsvara den vinst som uppkommit på försäkringsrörelsen under året. Vid ordinarie skall stämman fatta bolagsstämma beslut om dispositioner av vinst eller förlust enligt balansräkningen. Eftersom försäkringsteknisk i utredning understödsföreningar i regel endast upprättas vart femte år kan ökning eller minskning av premiereserven inte redovisas i resultaträkningen. En sådan förutsätter redovisning en årlig beräkning av premiereserven. I UFL har i stället införts den att eller av ordningen ökning minskning premiereserven inte skall redovisas i sätt. resultaträkningen på samma Hela det bokföringsmässiga överskottet skall i stället avsättas till försäkringsfonden för varje Verksamhetsgren vid bokslutet. Något beslut om disposition av vinst eller förlust enligt balansräkningen kan följaktligen inte heller fattas av stämman.

Skälighetsprincipen

Som ett exempel från senare tid på hur av försäkringsinspektionen lagstiftama fått möjlighet att mera i detalj reglera verksamheten kan nämnas att då infördes för skälighetsprincipen understödsñreningarnas del genom UFL denna modifierades. För del det föreningarnas gäller sålunda att beakta de särskilda förhållanden som kännetecknar ñreningarna i förhållande till dels olikheter mellan skilda försäkringsbolagen, föreningar. Denna regel har bl.a. fått betydelse vid av utformningen bestämmelserna om fribrev och återköp i föreningarna. (Försäkringsinspektionens tillämpning av skälighetsprincipen redovisas i avsnittet l4.2.1.)

Försäkringsvillkoren

De största skillnaderna mellan och understödsföreningar försäkringsbolag föreligger när det gäller utformningen av försäkringsvillkoren. Försäkringsavtalslagen är tillämplig på såväl försäkringsbolag som understödsföreningar och måste beaktas vid av utformningen försäkringsvillkoren i försäkringsbolagens avtal med och i försäkringstagama understödsföreningamas stadgar.

132 Vad är understödsföreningar?

Ett som slutits mellan en understödsförening och en

försäkringsavtal

medlem är underkastade samma bestämmelser som i övrigt reglerar förhållandet mellan och medlemmen. Försâkringsvillkoren kan föreningen därför av ändras av föreningen under försäk-

genom ändring stadgarna också i riktning. Vissa begränsningar gäller dock ringstiden skärpande vid uteslutning av medlemmar eller medlemmens rätt till försäkringsbe-

efter motsvarande finns

lopp försäkringsfall. Några ändringsmöjligheter

inte i de som slutits av försäkringsbolagen. Såväl försäk-

försäkringsavtal som försäkringsverksamhetskommittén har emellertid ringsrâttskommittén

som för att under vissa

framlagt förslag möjliggör försäkringsbolagen

förhållanden ändra under avtalsperioden. En förut-

försäkringsvillkoren

sättning för detta är dock att det redan då försäkringsavtalet ingås görs förbehåll om att sådana ändringar kan ske.

Om ett avtal som slutes med ett försäkringsbolag avser en försäkrings-

för vilken s.k. har även dessa betydelse för form det upprättats grunder avtalet. Särskilda grunder skall upprättas för livförsäkring samt i praktiken

även för annan än s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkpersonförsäkring

meddelas Dessa är närmast att ring som av försäkringsbolag. grunder betrakta till men innehåller också

som ett komplement bolagsordningen,

avseenden av rättsförhållandet mellan och en reglering i vissa bolaget försäkringstagaren.

Gnmderna skall bl.a. innehålla principer för beräkning av premier,

och samt om verkan för försäkringstagaren av

återbäring premiereserv underlåtenhet att betala premier i rätt tid och att lämna oriktiga upplysningar till försäkringsbolaget. Grunderna antas av varje försäkringsbolag för sig och stadfásts av regeringen eller av försäkringsinspektionen. Såvitt för beräkning av försäkringspremier skall dessa gäller grunderna

innehålla särskilda antaganden om och andra riskmått, räntefot

dödlighet samt driftkostnader. Dessa antaganden skall vara var för sig betryggande. Awikelser från detta krav på antagandena får dock ske om det i grun-

derna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg.

Överskottet i ett livförsäkringsbolag skall avsättas till återbäringsfond.

FRL skall grunderna för återbäring innehålla regler om använd- Enligt tilldelning av återbäring och hur denna skall ning av återbäringsfonden, ske samt av Utfástelse om återbäring får

förräntning återbäringsmedel.

inte sätt än som följer reglerna om tilldelning av återgöras på annat bäring. I första hand regleras dock i det enskilda avtalet

försäkringsvillkoren

mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren. Förutom granskning sker inte eller stadfástelse av av grundema någon förhandsgranskning villkoren. direkt motsvarighet till FRL:s krav på särskilda grunder finns Någon

inte för understödsförveningarna. De uppgifter som för försäkringsbolag-

ens del skall behandlas i dessa grunder skall understödsföreningama

reglera i stadgarna. Dessa skall liksom grunderna i ett försäkringsbolag

avse trygga kraven på soliditet och skälighet.

Vad är understödsföreningar?

För understödsföreningar finns inte lika långtgående krav när det gäller beräkning av avgifterna. Storleken på avgifterna och förrnånema kan anges direkt i stadgarna. Föreningen kan dock välja att i stället ange

grunderna för hur de skall beräknas. Antagandena för dessa innehåller i princip samma antaganden som föreskrivs för försäkringsbolagen. Försäkringsinspektionen har också meddelat detta i ett tidigare gällande

cirkulär. Det finns inte något formellt krav på att antagandena skall vara var för sig betryggande. Inspektionen har dock valt antaganden som

uppfyller detta krav. I UFL förbjuds uttryckligen att avgifter görs beroende av försäkrings-

fall. Något motsvarande förbud finns inte i FRL. I praktiken förekommer

emellertid inte någon sådan form av premiesättning på personförsäkring-

ens område. För understödsföreningar anges såvitt gäller återbäring endast att stadgarna skall innehålla regler om hur tillgångar som inte ingår i försåkringsfond skall placeras samt bestämmelser om återbäring när sådan förekommer. Normalt förekommer återbäring i ñreningama. Till skillnad

från försäkringsbolagen behöver emellertid inte principerna för tilldelning av återbäring anges i stadgarna utan föreningsstämman har här en större

frihet än som finns i ett försäkringsbolag. I gengäld skall vanligen

beslutet om återbäring anmälas till försäkringsinspektiRonen innan

beslutet verkställs. I avsnittet om skålighetsprincipen har ingående redogjorts för hur återbâringssystemet tillämpas med avseende på de olika föreningarnas art och verksamhet. Även när det gäller fribrev, återköp och belåning av försäkringsbrev ges större möjligheter till varierande lösningar för understödsföreningar än för försäkringsbolag. Beslut om återbäring måste grundas på en försäkringsteknisk utredning i föreningar som upprättar sådan utredning. Även för föreningarnas del lämnar försäkringsavtalslagen en betydande frihet vid utformningen av villkoren. Emellertid skall försåkringsvillkoren

tas in i stadgarna, vilka skall godkärmas av försäkringsinspektionen

genom registrering. Härigenom sker i praktiken en form av förhands-

granskning av försäkringsvillkoren. Denna granskning avser att villkoren överensstämmer med soliditets- och skälighetsprincipema och omfattar såväl avgifter, förmånemas storlek som andra ñrsâkringsvillkor och avser även sådana verksamhetsgrenar som när det gäller försäkringsbola-

gen inte omfattas av krav på grunder.

Skillnader mellan försäkringsbolag och understödsföreningar

görs även i andra lagar

Lagen (1974:222) om kreditpolitiska medel omfattar försäkringsbolag,

medan understödsföreningar undantagits med hänsyn till deras enligt förarbetena begränsade betydelse i sammanhanget. Med stöd av denna lag ålade riksbanken tidigare försäkringsbolagen att köpa stats- och bostadsobligationer med förhållandevis låg ränta. Understödsföreningarna, som inte omfattades av denna placeringsplikt, kunde därför placera

sina tillgångar mot bättre avkastning än försäkringsbolagen hade möjlig-

134 Vad är understödsfäreningar? SOU 1990:101

het till. Riksbankens förordnande om år 1986. placeringsplikt upphâvdes Av riksbanken utfärdade restriktioner denna kvarstår enligt lag numera endast vissa restriktioner när det gäller utlåning mot indexbaserad ränta. Understödsñreningar är vidare till skillnad från försäkringsbolagen befriade från gåvoskatt. Denna skillnad i mellan beskattningshânseende ñrsâlcringsbolag och understödsföreningar torde närmast ha historisk betydelse. Arvs- och gåvoskattekommittén närmast för att förenkla har, regelsystemet, i sitt betänkande arvs- och Ny gåvoskattelag (SOU 1987:62) föreslagit att även när det skattskyldigheten upphävs gäller arvsskatt. skattefrihet enligt den s.k. i 7 § 4 mom. katalogen lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt vidare för föreligger understödsñreningar som enligt sina stadgar inte får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd l 000 kr. Motsvarande på högst skattefrihet föreligger inte för

försäkringsbolagen. Några självständiga försäkringar

med så låga torde

försäkringsbelopp knappast vara intressanta för försäkringsbolagen.

Katalogen är för närvarande under översyn av stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03). kommitténs direktiv bör en strävan Enligt vara att katalogen på sikt kan tas bort.

SOU 1990: 101 Vad är understödsföreningar? 135

2.6 till avsnitt 2.2

Källförteckning

Betänkande den 10 december 1910, annat, förslag till lag om jämte

understödsföreningar.

Broberg, Rolf Så formades tryggheten, 1973.

Dalberg, Åke: Försäkringsvâsendets historia i Norden intill början av

det 19:e århundradet. III. Personförsäkring, Nordisk Försâkringstidskrift

(NFT) 1937 s. 209 ff.

Hagström, K G: En folkförsåkring under den romerska kejsartiden,

NFT 1926 s. 367 ff. NJA (Nytt Juridiskt arkiv) afd II 1913. Koch, Peter: Reforrnationens inflytande på försäkringsvâsendets utveckling, NFT 1984 s. 361 ff. proposition 1972:69 om understödsföreningar.

Kungl. Maj.°ts Sollinger, Günther: Den svenska understödskasserörelsen 1850-1900,

NFT 1984 s. 340 ff. Sollinger, Günther: Sjuk- och begravningskassor och andra understödskassor 1985. i Kungl. Bibliotekets samlingar, Stockholm, SOU 1970:23 Understödsföreningar. Betänkande med förslag till ny

lag om understödsföreningar avgivet av särskild utredningsman.

Söderberg, Tbm: historia i Sverige intill Karl-

Försäkringsvåsendets

Johan-tiden, Stockholm, 1935.

3 En

självständig lag

Utredningen framlägger ett fullt utbyggt lagförslag som inte innehåller hänvisningar till arman nåringsrättslig, associationsrättslig eller avtalsrättslig lagstiftning.

Bakgrund

Den tidigare lagen om understödsföreningar från år 1938 innehöll, med undantag för de erkända arbetslöshetskassorna, uttömmande regler om understödsföreningar utan hänvisning till annan lag. I betänkandet med förslag till ny lag om understödsföreningar (SOU 1970:23) hade lagförslaget utformats på samma sätt. Förslaget innebar sålunda en anpassning till 1951 års lag om ekonomiska föreningar genom att bestämmelser förts över från denna lag till lagförslaget. I propositionen till UFL ansåg emellertid föredragande departementschefen att en annan lagteknisk metod borde väljas. I princip borde, enligt departementschefen, i UFL fullständigt regleras understödsföreningamas förhållanden. I de avsnitt som är av allmän föreningsrättslig natur skedde hänvisning till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Därvid behövde dock vissa avvikelser och tillägg göras i understödsföreningslagen. Dessa torde, menade departementschefen, inte i nämnvärd utsträckning försvåra tillämpningen av denna. I vissa fall, när avvikelser från bestämmelse i 1951 års lag om ekonomiska föreningar behövs, borde dock en fullständig reglering ske i understödsföreningslagen i underlättande syfte. l den nämiare motiveringen anförde departementschefen att normalt torde den lämpligaste lagtekniska metoden vid utformningen av ny lagstiftning vara att ange laginnehállet så fullständigt som möjligt utan ett flertal hänvisningar till arman kunde lagstiftning. Avsteg från metoden dock tänkas, om det var föranlett av bl.a. praktiska skäl. Som exempel på detta angavs 1951 års lag om jordbrukskasserörelsen och bostadsrättslagen (1971:479). En lagteknisk lösning enligt den av den sakkunnige valda metoden skulle få till följd att lagen skulle komma att innehålla bestämmelser som i åtskilliga hänseenden praktiskt taget helt saknar betydelse för understödsföreningama. Lagen skulle därigenom bli onödigt vidlyftig. Dessutom skulle det med en sådan lagteknisk lösning krävas att

138 En självständig lag SOU 1990: 101

betydelse för understödsföreningama. Lagen skulle därigenom bli onödigt vidlyftig. Dessutom skulle det med en sådan lagteknisk lösning krävas att sakkunnigförslaget kompletterades på flera punkter. En sådan komplettering skulle i vissa fall medföra avgränsningssvårigheter samtidigt som de till den nya lagen överförda bestämmelserna måste utformas på ett redaktionellt och språkligt sätt som i vissa avseenden awek väsentligt från den dåvarande av bestämmelserna utfommingen i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Detta skulle få till att bestämmelser med följd samma sakliga innebörd skulle få en olikfomiad vilket var utfomming, mindre när det gällde lämpligt tillämpningen av de båda lagarna. Efter en översyn inom framlades år 1976 en justitiedepartementet promemoria med förslag till en ny lag om ekonomiska I en föreningar. med anledning av detta inom utarbetad förslag justitiedepartementet promemoria, Följdlagstiftning till en ny föreningslag (Ds Ju 1976:17), i UFL innebärande föreslogs ändringar att systemet med hänvisningar i UFL till lagen om ekonomiska skulle bibehållas. Med anledföreningar ning av förslaget inkom Svenska Livförsäkringars Riksförbund, De fria sjukkassomas förbund, Konsumentkooperationens pensionskassa och Pensionskassan SHB med en skrivelse till I skri-

_justitiedepartementeL

velsen anñrdes bl.a. att det nuvarande med från systemet hänvisningar UFL till 1951 års lag om ekonomiska varit besvärande. Det föreningar hade kunnat fungera tack vare den lagkommentar som fanns tillgänglig. Om den nya lagen om ekonomiska föreningar skulle medföra ett ökat inslag av hänvisningar skulle detta bli till men för verksamheten. Organisationerna ville i första hand att skulle tas hänvisningssystemet bort och gällande bestämmelser helt inarbetas i UFL. I sitt remissyttrande över nyssnämnda departementspromemoria anförde ñrsäkringsinspektionen att det kunde ifrågasättas om inte en lagteknisk av UFL omarbetning borde göras. Det borde inte möta några svårigheter att i UFL ta in de bestämmelser ñreningsrättsliga som bör gälla för föreningarna. Lagen skulle därmed bli mer överskådlig och lättillgänglig för föreningama. I riksdagsmotionen 1976/77:85 av Hans Alsén mfl. att (s) hemställdes anhöll riksdagen hos regeringen om en översyn av UFL med syfte att i nuvarande UFL inarbeta erforderliga bestämmelser så föreningsrättsliga att understödsföreningamas verksamhet kunde regleras av i huvudsak en självständig lagstiftning. Till stöd för sin framställan anförde motionärerna i huvudsak följande. Understödsföreningamas verksamhet är reglerad genom kvalitativa och kvantitativa bestämmelser i UFL medan motsvarande bestämmelser ej finns för de ekonomiska föreningarna. står under Understödsföreningama tillsyn av försäkringsinspektionen, som kontrollerar och följer verksamheten samt vid behov begär kompletterande upplysningar. Även på denna punkt är förhållandena helt andra för de ekonomiska föreningarna, som i stort sett endast insänder till De redovisningshandlingar länsstyrelserna. föreningsrâttsliga regler som gäller för ekonomiska föreningar var därför i regel inte tillämpliga eller ens behövliga för understödsföreningar. Att i en lagstiftning för hänvisa till om understödsföreningar lagstiftningen

En 139 självständig lag

ekonomiska föreningar var därför I ekonoolämpligt, ja direkt felaktigt. miska föreningar bedrivs verksamhet medan i understödsföaffärsmässig reningar bedrivs försäkringsrörelse, som enligt UFL får bedrivas ej affärsmässigt. Med den snabba som sker i kunde ändring näringslivet man enligt motionärerna utgå från att lagen om ekonomiska föreningar ofta kommer att ändras. Detta får till att, om man beträffande följd understödsföreningar hänvisade till lagen om ekonomiska man ñreningar, ständigt måste anpassa den förra lagen till den senare. Detta skulle verka störande för verksamheten för understödsföreningama som ju bedriver en verksamhet som spärmer över Skulle understödsförelånga tidrymder. ningar kunna fullgöra sina uppgifter krävdes enligt motionärerna att en lagstiftning som reglerar dessas verksamhet är stabil och inte undergår ändringar beroende på händelser som är helt ovidkommande för deras i verksamhet.

Riksdagens näringsutskott anförde i betänkandet 1976/77:51, med anledning av motionen, att motionäremas önskemål var befogat. Det var inte lämpligt att UFL anpassades till den tillämnade nya lagen om ekonomiska föreningar på det sätt som skulle ske enligt departementspromemorian. Strävan borde vara att, även om detta inte var helt okomplicerat, åstadkomma en självständig lag för av understödsföreregleringen verksamhet. ningamas En översyn med detta syfte borde verkställas. Utskottet hemställde att riksdagen skulle till känna vad ge regeringen sålunda och i Övrigt hade anförts. biföll utskottets hemställan. Riksdagen Något lagförslag om ny lag om ekonomiska föreningar och om ändringar i UFL på grundval av de i justitiedepartementet utarbetade lagförslagen lades inte fram. I stället uppdrog regeringen år 1981 åt kooperationsutredningen att göra en allmän översyn av lagen om ekonomiska föreningar och att därvid beakta promemorian Följdlagstiftning till en ny föreningslag. Regeringen överlämnade påföljande år ovannämnda näringsutskottets i betänkande och till

riksdagsskrivelse kooperationsutredningen utan att

f* meddela särskilda direktiv. li I sitt delbetänkande fann Kooperativa föreningar utredningen att den i inte borde lägga fram förslag till en helt ny om lag understödsföreningar utan nöja sig med de konsekvensändringar som den nya föreningslagen

i motiverade. Utredningens ståndpunkt fattades mot bakgnmd av bl.a.

i utredningens direktiv, att UFL med hänvisningama till 1951 års förel var av relativt sent datum ningslag samt att utredningen genom sin il inte besatt den som erfordrades sammansättning sakkunskap för behand-

i ling av de som

sakfrågor oundvikligen skulle aktualiseras av en total omarbetning av UFL (SOU 1984:9 s. 159). I sitt remissvar på försäkkooperationsutredningens förslag avstyrkte ringsinspektionen bestämt utredningens till i UFL. De förslag ändringar av anförda utredningen argumenten för att inte lägga fram ett förslag till en helt ny självständig lag för understödsföreningar ansåg inspektionen inte vara anförda tillräckligt vägande. Tidigare nackdelar syntes fortfarande ha aktualitet. En för självständig ny lag understödsföreningar borde därför snarast utarbetas (Ds Ju 1985:9 s. 137).

140 SOU 1990: 101 En självständig lag

kassa Ju 1985:9 s. 143 fi). I prop. l986/87:7 om ekonomiska

(Ds föreningar uttalade departementschefen att lagen om understödsföreningar skulle ses över bl.a. med syftet att ersätta lagen med en självständig, ny lag utan hänvisning till den allmänna föreningslagstiftningen. Här bör också nämnas att försâkringsrättskommittén i den promemoria

som den överlärrmat till finansdepartementet framhåller de fördelar som

skulle uppnås om man i stället för att hänvisa till regler i personförsäk-

som skall tar in motringslagen (PFL) gälla för understödsföreningar svarande bestämmelser i den nya lagen för dessa föreningar. Reglerna kan då anpassas efter de särskilda förutsättningar som gäller för föreningarna. En direkt hänvisning till PFL:s regler skulle enligt kommittén vara svår att göra. I lagen om understödsföreningar skulle man då tvingas införa omfattande bestämmelser som gjorde det möjligt att tillämpa reglerna i PFL på understödsföreningama. Som sådana exempel nänmde kommittén i PFL som försäkringstagare, premie och rätt till

uttryck

försäkring, vilka i UFL motsvaras av medlem, medlemsavgift resp. rått till medlemskap.

3.2 Utredningens överväganden

Enligt direktiven skall målet för arbetet vara att i en gemensam lag samla alla de bestämmelser av art, associationsrättslig och

näringsråttslig

avtalsrättslig art som har särskild anknytning till den försåkringsverksamhet som bedrivs av understödsföreningar.

Direktiven anger således att lagförslaget skall fullständigt reglera

understödsföreningamas förhållande utan några hänvisningar till annan bygger härvid i första hand på riksdagens hemställan från lag. Direktiven riksmötet 1976/77. ersatts

Som ovan framgått har numera lagen om jordbrukskasserörelsen

av föreningsbankslagen, som till skillnad från den tidigare lagen inte innehåller några hänvisningar till lagstiftningen om ekonomiska föreningar. Såvitt de delar av som reglerar förhållandet mellan

gäller lagförslaget

understödsföreningama och deras medlemmar har försäkringsrättskom-

mitten i sin promemoria ansett att särskilda bestämmelser i dessa delar

skall tas in i den nya lagen.

Det kan inte uteslutas att lagförslaget genom denna lagstiftningsteknik

kommer att innehålla bestämmelser som är av mindre betydelse för

föreningarna. Mot detta kan anföras att hänvisningar även i begränsad omfattning skulle strida mot de principer om en självständig lag som nu angetts. Det kan uppkomma praktiska svårigheter att avgöra i vilka delar

hänvisningar skall ske. Utredningen framlägger därför ett fullt utbyggt lagförslag utan större till annan associationsrättslig eller avtals-

hänvisningar näringsrättslig,

rättslig lagstiftning.

En självständig lag 141

beröra de principer efter I det följande skall utredningen ytterligare

vilka kommittén arbetat vid upprättandet av lagförslaget.

SOU 1990: 101

4 eller

Understödsförening försäkringsförening?

Understödsföreningar skall i fortsättningen kallas för försäkringsföreningar och den nya lagen försäkringsföreningslagen.

Genom UFL infördes möjligheter för understödsföreningar att i sitt ñrmanamn välja mellan beteckningen understödsförening och försäkringsförening. Under arbetet föreslogs från några remisshåll att benämningen försâkringsförening skulle användas i den nya lagtexten. Föredragande departementschefen menade att i och för sig kunde en sådan ändring vara motiverad då beteckningen understödsförening i viss mån krmde synas föråldrad. Med hänsyn till att benämningen understödsförening vunnit hävd som beteckning på en försåkringsinrättning som skilde sig från försâkringsaktiebolagen och de ömsesidiga försäkringsbolagen, som ibland kallades försäkringsföreningar, borde emellertid benämningen understödsförening användas också i den nya lagen. Ett stort antal föreningar, däribland de största, har härefter valt att beteckna sig som försäkringsförening. Några äldre ömsesidiga försäkringsbolag använder fortfarande beteckningen försäkringsförening eller assuransförening i sin ñmra. Ett av dessa är ett mindre riksbolag som meddelar olycksfallsförsäkring. De övriga bolagen som använder någon av dessa benämningar i sina firmor bedriver sjöförsäkring eller kreatursförsäkring. Ordet ñrening har inte ansetts kunna godtagas för bolag som bildats med stöd av 1948 års lag om försäkringsrörelse (jfr Appeltofft, Den nya lagen om försäkringsrörelse s. 278). FRL kan inte anses ha inneburit någon ändring i denna del. I den finska kommissionens förslag till en ny lag om understödskassor har i lagförslaget använts beteckningen försäkringskassa. Syftet med namnändringen är att understryka den försäkringsverksamhet som kassoma bedriver. Under utredningsarbetets gång har från flera håll framförts önskemål om att understödsföreningar i den nya lagen skall kallas försäkringsföreningar. Benämningen understödsförening får numera anses föråldrad och missvisande. Föreningarna meddelar försäkring. De utbetalningar av understödskaraktär som kan förekomma är av obetydlig omfattning.

144 Understödsförening eller färsäkringyörening? SOU 1990: 101

Benämningen understödsförening har vidare föranlett missförstånd bl.a.

vid beskattningen av föreningarna då benämningen leder tankarna till en allmännyttig stiftelse. Någon risk för sammanblandning på grund av att försäkringsförening kan avse olika associationsformer finns knappast. Understödsföneningama kallas därför i lagförslaget försäkringsförening-

ar. Som en följd av detta får den nya lagen namnet Försäkringsföreningslagen.

SOU 1990: 101

5 ITP-kassoma och

försäkringsföreningslagen

ITP-kassoma och fribrevskassoma skall även i fortsättningen

regleras i samma lag som övriga försäkringsföreningar. Kravet på

inbördes bistånd skall dock inte gälla de föreningar där arbetsgivaren betalar avgifterna.

Bakgrund

Vid införandet av UFL väckte tjånstepensionskassorna en särskild

uppmärksamhet. Lagstiftning om understödskassor har alltid innehållit ett krav att verksamheten skall vara avsedd för inbördes bistånd. Som

på»

belysts i avsnittet Några särdrag beträffande understödsföreningama

uppställdes detta krav för att skilja understödstöreningarna från ideella

föreningar. Medlemmarna i en understödsförening måste således själva betala de avgifter som behövs för att driva verksamheten.

Det hade mot denna bakgnmd ifrågasatts om dåvarande lag om under-

stödsföreningar ägde tillämpning på ITP-kassör. Dessa ñreningar meddelar nämligen ñrsâkringar som arbetsgivaren genom kollektivavtal förbundit sig att betala. I betänkandet med förslag till UFL anfördes emellertid att det från

såväl arbetsgivarens som arbetstagarnas sida kan åberopas skäl ñr att

bibehålla den form för tjänstepensionering som sker genom försäkring i understödsförening. För arbetsgivaren kunde denna utväg framstå som

det mest ändamålsenliga och lämpliga sättet på vilket han samtidigt kan tillgodose såväl arbetstagarnas synpunkter som sina egna intressen både

av en smidigt fungerande kontakt och samverkan mellan berörda parter och av ett visst inflytande över pensionsmedlens placering. För arbetstagarnas del menade den särskilde utredningsmannen att UFL:s långtgående

och på försäkringsteknik grundade krav på soliditet liksom tillsynsverksamhetens utformning, framför allt vid en jämförelse med bestämmelserna om pensionsstiftelse, kunde tänkas bli av avgörande betydelse från trygghetssynpunkt. Utredningsmannen föreslog därför att lagen skulle omfatta tjänstepensionskassoma men att kravet på inbördes bistånd inte skulle gälla dem (SOU 1970:23 s. 129).

146 IIP-kassorna och försäkringjöreningslagen SOU 1990: 101

I propositionen till UFL instämde departementschefen i ñrslaget att UFL även skulle omfatta ITP-kassorna men menade att kravet på inbördes bistånd ändå skulle kunna gälla för dessa. För ITP-kassoma gäller numera som en konsekvens av UFL:s utformning i denna del att i deras stadgar finns intagen en formell möjlighet för föreningar att utesluta medlemmar på grund av bristande avgiftsbetalning. I stadgarna brukar inte anges vem som skall betala avgifterna. I sammanhanget kan nämnas att det även för vissa sjukkassor stadgas att medlemsavgiften skall erläggas genom arbetsgivarens försorg.

Utredningens överväganden

Utgångspunkter för utredningen har enligt direktiven varit att understödsñreningar skall finnas kvar även i framtiden jämsides med försäkringsbolagen. Emellertid kan det ifrågasättas om alla understödsföreningar skall omfattas av samma lag. Utredningen konstaterar att de argument som anfördes i förarbetena till UFL för att låta ITP-kassoma finnas kvar som understödsföreningar fortfarande äger giltighet även om en ny om lag pensionsstiftelse i SOU 1985:63 enligt förslaget Tjänstepension och skulle Till tryggande beskattning genomföras. detta kan påpekas att det beträffande en ITP-kassa är klart att kassans tillhör dem tillgångar som omfattas av försäkringen i deras av medlemmar. egenskap Nu anförda skäl talar därñr för att ITP-kassorna även i fortsättningen bör ñnnas kvar som understödsföreningar och att nya föreningar med denna inriktning skall få bildas även i För arbetsmarknadsfortsättningen. partema är det värdefullt att ha ett antal olika att försäkringslösningar välja mellan. Det kan t.ex. i framtiden åter bli behov av särskilda försäkringslösningar inom olika enskilda företag. En särskild lag för ITP-kassor vid sidan av en för underlag övriga stödsföreningar skulle innebära att dessa skulle innehålla lagar i mycket samma regler. Av lagtekniska skäl bör därför liksom hittills ITPkassoma regleras i samma lag som En övriga understödsföreningar. svårighet har härvid varit kravet i UFL på att verksamheten i en understödsföremng skall vara avsedd för inbördes bistånd. Emellertid kan frågan ställas om det i måste lagen uttryckligen regleras vem som skall betala Det torde vara att medlemsavgiftema. tillräckligt det klart slås fast att en skall vara sluten och ta ut försäkringsförening fasta medlemsavgifter. Den av avtalsrättsliga uppbyggnaden lagstiftningen för försäkringsföreningar kan sedan, med undantag ñr kollektivavtalsgnmdade försäkringar, konstrueras så att föreningsmedlemmarna är försäkringstagare. Begreppet inbördes bistånd som ett kriterium på vad som är att anse som en understödsförening är inte när det nödvändigt gäller ITP-kassoma, eller de övriga fall där en arbetsgivare åtagit sig att betala medlemsavgiftema för de anställda. lTP-kassoma avviker även på andra sätt från understödsföreövriga ningar. Den försäkringsverksamhet som ITP-kassoma bedriver kan i allt

SOU 1990: 101 IIP-kassorna och 147 försäkringqföreningslagen

väsentligt sägas överensstämma med den verksamhet som bedrivs inom de försäkringsbolag som meddelar Vidare arbetsmarknadsförsäkringar. är volymen på ingående avgifter och förvaltade tillgångar betydligt högre än i andra understödsföreningar. Det bör därñr att inom övervägas ramen för en ny lag om understödsñreningar försöka att närma reglerna för ITP-kassoma till vad som för gäller ñrsälcringsbolagen. Utredningen återkommer till denna fråga i ett följande avsnitt. Liksom enligt UFL bör fribrevskassorna omfattas av den nya lagen (jfr prop. 1972:69 s. 113 f).

6 Grundlagsfrågor

Försäkringsföreningarnas verksamhet skall i större utsträckning än i dag regleras i själva lagen. Krav på att en verksamhet inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet och på ett minsta medlemsantal i föreningarna har inte ansetts oförenlig med föreningsrätten.

Lagens utformning

Enligt 8 kap. 2 § första stycket regeringsformen skall föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Det har gjorts gällande att bestämmelser såväl om hur en juridisk person tillskapas, om vilka grundläggande anspråk som det allmänna * ställer på personens utformning för att den skall få verka som om när och 1 hur den skall upplösas eller eljest upphöra utgör ñreskrifter som rege- , ringsformens bestämmelse syftar på (jfr Martenius och regeringsråden

i Petréns yttrande i lagrådet i prop. 1978/79: 170 s. 120). Regeringen eller

skulle därför inte kunna

i

myndighet bemyndigas att meddela föreskrifter om dessa genom förordning. F De i dag gällande föreskrifter för som försäkunderstödsföreningarna ringsinspektionen meddelat med stöd av bemyndigande gäller endast föreningarnas bokföring, årsredovisning m.m. Sådana föreskrifter har även utfärdats för försäkringsbolagen med stöd av bemyndigande enligt FRL och strider inte mot nyssnämnda bestämmelse i regeringsformen. 4a UFL och tidigare lagar rörande understödsföreningamas verksamhet har alla innehållit en i förhållande till lagstiftningen beträffande t.ex. försäkringsbolagen mindre detaljerad lagstiftning. Denna har ordning bl.a. motiverats med att understödsföreningama är mycket olikartade när det gäller såväl antalet medlemmar som tillgångarnas storlek. Avsaknaden av detalj reglering har gjort att haft försâkringsinspektionen förhållandevis stora möjligheter att påverka inriktningen av de olika understödsföreningamas verksamhet genom att inspektionens godkännande krävs för att stadgarna skall kunna registreras.

150 Grundlagsñrâgor

Denna verksamhet får anses led i utgöra ett naturligt inspektionens tillsynsverksamhet. Emellertid torde det stå bäst i överensstämmelse med regeringsformen om försäkringsföreningamas verksamhet i högre grad än vad som är fallet i UFL i regleras lag. En sådan reglering innebär att måste bli mer ofrånkomligen lagförslaget omfattande än UFL i de avsnitt där UFL lämnar öppet för tillsynsmyndigheten att vid sin registrering av en förenings till stadgar ta ställning vilka krav som skall ställas på föreningen. Såsom framgår av det har försökt följande utredningen att genom en indelning av ñreningama i olika närmare kategorier ange vilka regler som skall gälla för föreningarna. Därvid måste det dock finnas ett avsevärt utrymme för att meddela dispenser i särskilda tall för att söka undvika att den nya lagen leder till ett mindre lämpligt resultat. Vidare har möjligheten för regeringen eller törsäkringsinspektionen att utfärda föreskrifter bibehållits när det gäller områden som upprättande av årsredovisning m.m.

6.2 och

Behovsprincipen föreningsfriheten

Varje medborgare är enligt 2 kap. l § S Regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäkrad Med föreningsfrihet. föreningsfrihet avses frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. Föreningsfriheten avser frihet att sammansluta i alla av associationer. sig slag Således avser skyddet bildandet av t.ex. ideella och aktieboföreningar lag. I samband med inñrandet av för behovsprincipen understödsñreningarnas del ifrågasattes om stod i överensstämmelse principen med den grundlagsskyddade föreningsfriheten. Begreppet föreningsfrihet i Regeringsformen är emellertid inte hur vittgående som helst. De formkrav som uppställs i Lex. EFL och ABL kan enligt propositionen till ny regeringsform inte strida mot föreningsfriheten enligt regeringsformen (prop. l975/76:209 s. 112 t). Behovsprövningen vid av registrering understödsföreningar kan sägas innebära att det vid tillståndsgivningen även förekommer en materiell prövning. På samma ställe i nyssnämnda proposition anförde föredragande departementschefen vidare att den typ av nâringsreglering som innebär att viss verksamhet, t.ex. bank- eller enbart får drivas törsäkringsrörelse, i föreningsform av visst inte kommer slag i konflikt med skyddet för ñreningsfriheten. Vad som är förbjudet är att ställa upp hinder mot att viss i och för sig lovlig verksamhet bedrivs genom en sammanslutning. Behovsprincipen har avskaffats när det gäller försäkringsbolagen. För att ett

ñrsäkringsbolag skall kunna erhålla koncession krävs nu endast att

regeringen inte funnit att den planerade verksamheten är oförenlig med en sund av utveckling ñrsälcringsväsendet.

Behovsprincipen har i lagförslaget avskaffats även för försäkringsföre-

ningamas del och i stället ersatts med kravet på att verksamheten inte bedöms vara med en sund oförenlig utveckling av försåkringsvåsendet.

Grundlagmágor 151

Denna regel kan anses stå i strid med den

inte grundlagsskyddade

föreningsfriheten. An mindre innebär det i lagförslaget framlagda kravet på minst 500 medlemmar på av utredningen framförda skäl några gnmd-

lagsstridiga inskränkningar i denna föreningsrätt.

SOU 1990: 101 153

7 Minsta medlemsantal m.m.

En nybildad försäkringsförening skall ha lägst 500 medlemmar.

7.1 för

Registreringsskyldighet

understödsföreningarna

Enligt 1912 års lag om understödsföreningar ñreskrevs endast registreringstvång för pensionskassor med fler än 150 medlemmar samt för annan understödsförening om den antingen utfäste eller utbetalade kapitalunderstöd till högre belopp än 300 kr. för en medlem och hade fler än 100 medlemmar eller bestod av fler än 500 medlemmar. Lagen innebar närmast en associationsråttslig reglering beträffande ñreningamas organisation, medan föreningarna i princip var obundna av materiella regler. Om en ñrening hade minst fem medlemmar hade den dock möjlighet å

i att frivilligt ansöka om Först ñck

registrering. genom registreringen

i föreningen nämligen râttssubjektivitet och för en registrerad förenings

förbindelser skulle endast svara dess tillgångar.

i

i En förening kunde vidare genom ansökan hos tillsynsmyndigheten i underkasta sig strängare materiella regler beträffande verksamheten och därigenom få ett officiellt och på en försäkringsteknisk prövning grundat godkännande av stadgarna. Om en förening utfäste högre kapitalunderstöd än 300 kr. måste ñreningen om inte annat framgick av lagens undantagsbestämmelser, vara registrerad med godkända stadgar. Någon skyldighet för pensionskassa att ha godkända stadgar fanns inte. I gengäld hade tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa mot för varje registrerad pensionskassa liksom övrigt varje annan understödsförening med mer än 1 000 medlemmar, om den bedrev sin verksamhet med grunder som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning fick anses vara otillfredsställande. Genom en lagändring år 1926 föreskrevs registreringsskyldighet för varje pensionskassa om minst 5 medlemmar och för annan understödsom minst 500 medlermnar. förening Redan år 1921 hade beloppet av kapitalunderstöd som en förening kunde meddela utan att ha godkända stadgar höjts från 300 till 500 kr.

154 Minsta medlemsantal m.m.

Med 1938 års lag om understödsföreningar infördes ett allmänt koncessionssystem för understödsföreningar i likhet med vad som gällde beträffande den affärsmässiga En understödsförsäkringsverksamheten. förening måste således registreras för att kurma bedriva understödsföreningsverksamhet. Vidare innebar lagen en väsentlig skärpning av den statliga tillsynen över understödsföreningarna. En förening kunde således inte registreras om föreningens stadgar inte var eller sätt inte betryggande på annat upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. En förening som inte ville eller kunde anpassa sig till lagens föreskrifter kunde därför överhuvud taget inte bedriva någon verksamhet. Till stöd för de stränga kraven på registreringsskyldighet och registrering av stadgarna anfördes i förarbetena såvitt nu är att ifråga, enligt den nya lagen skulle samtliga understödsföreningar driva sin verksamhet enligt försäkringstekniska grunder. Av detta följde att lagen, i likhet med dåvarande lag om försäkringsrörelse, borde stadga ett allmän koncessions- och registreringstvång. Den generella registreringsskyldigheten bibehölls i UFL. Efter förebild av infördes emellertid en för försäkringsrörelselagstiftningen möjlighet tillsynsmyndigheten att dispensera från en eller flera bestämmelser i lagen när det gäller dels föreningar med endast ringa verksamhet, dels tjänstepensionskassor.

7.2 Minsta medlemsantal

Enligt 1912 års lag om understödsföreningar krävdes endast att antalet medlemmar i en understödsförening till fem för att uppgick föreningen skulle kunna registreras. Genom 1938 års om lag understödsföreningar infördes ett krav på minst 50 medlemmar om meddelade föreningen endast ålderspension och/eller kapitalunderstöd vid livsfall och till 100 i övriga fall. Om en förening meddelade sjukpennning för längre tid än 90 dagar, invalid- eller överlevelsepension utan samband med ålderspension eller kapitalförsäkring vid dödsfall utan samband med ålderspension överstigande 500 kr. för en medlem skulle dock medlemsantalet uppgå till minst 500. Tillsynsmyndighetema kunde från dessa medge dispens bestämmelser. Som en motivering för att inñra bestämmelser om lägsta medlemsantal anfördes i förarbetena att en försäkringsförening måste, för att undgå en anstrykning av äventyrlighet och hasard, vara baserad på en något sånär omfattande försäkringsstock. Kraven kunde dock ställas väsentligen olika för rörelser av olika slag och omfång. Vad gällde understödsföreningsväsendet borde emellertid fordringarna på antalet medlemmar såvitt möjligt hållas inom sådana gränser att denna, som det ansågs, socialt värdefulla folkrörelse inte hejdades i sin utveckling.

SOU 1990: 101 Minsta medlemsantal m.m.

Uppenbarligen måste den dåvarande gränsen om fem medlemmar ur rent försäkringstekniskt synpunkt anses vara för Med låg. hänsyn till bl.a. befolkningstäthet och borde inte heller kommunikationsmöjligheter ur andra synpunkter även en ganska avsevärd av höjning fordringama på medlemsantalet möta några allvarliga betänkligheter. Som skäl för att pensionskassor som meddelade enbart ålderspension i lagen medgavs en lägre medlemsgräns, anñrdes att en pensionskassa av naturliga skäl ofta var hänvisad till att söka sina medlemmar bland anställda i ett visst företag. Fordringama på medlemsantalet beträffande dessa kassor borde därför sättas så lågt som möjligt (prop. 1938:19 s. 75). Vid av det som rernissbehandlingen förslag låg till gnmd för propositionen till 1938 års lag om förordade Svenska understödsföreningar ñrsäkringsföreningens sakkunnigenämnd av konkurrensskäl att medlemsantalet i de öppna föreningarna skulle maximeras till 5 000. Genom UFL sattes kravet på minsta medlemsantal till 100 medlemmar. Såvitt gäller minsta medlemsantal om 500 medlemmar har kravet ändrats till sjukpenning ñr längre tid än 180 dagar vid sammanhängande sjuklighetstillstånd. Med hänsyn till inflationen ändrades kravet på 500 medlemmar till att avse sådana föreningar, som meddelade kapitalförsäkring för dödsfall överstigande 1 000 kr. för en medlem. I förarbetena till UFL anfördes såvitt nu år i att en samverkan fråga, meningsfull på personföákringens område knappast var möjlig om antalet försäkrade var alltför låg. Redan en vid 100 medlemmar torde i minimigräns allmänhet inte utgöra någon garanti för att för verksamheten underlaget blir sådant att de krav som normalt innefattas i soliditets- och skälighetsprinciperna skulle kunna bli tillgodosedda. Av särskilt till då hänsyn bestående föreningar som i allt väsentligt ansågs vara väl konsoliderade borde det emellertid inte ställas hinder mot att upp något generellt medlemsantalet skulle kunna få vara så som 100. lågt Möjligheten att ge dispens från kravet på minsta antalet medlemmar bibehölls i UFL. För erfordras dock särskilda skäl. dispens Dispensregeln är sålunda enligt förarbetena avsedd för undantagsfall, Lex. när en ekonomi trots ett litet medlemsantal förenings på annat sätt ändå kan anses säkerställd. Ett sådant säkerställande får inte ske genom så att höga avgifter skälighetsprincipen sätts ur spel. Dock skulle beslut om minsta antal medlemmar som fattats av en med stöd tillsynsmyndighet av äldre fortfarande 1970:29 lag gälla (SOU s. 138, prop. 1972:69 s. 116).

7.3 Utredningens överväganden

En understödsförening skall UFL ha minst 100 medlemmar. enligt Denna regel är försedd med två väsentliga undantag. Dels kan försäkringsmenskilda spektionen medge föreningar att ha ett lägre medlemsantal. Dels skall som meddelar föreningar försäkringar av visst slag ha minst 500 medlemmar. Detta gäller sådana som meddelar understödsföreningar förtids- eller efterlevandepension utan samband med eller ålderspension

156 Minsta medlemsantal m.m.

sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller ock kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp ån 1 000 kr. per medlem. Även ñreningar som sålunda skall ha minst 500 medlemmar kan få dispens av inspektionen, om det finns särskilda skäl (5 § UFL). Syftet med kravet på ett lägsta antal medlemmar har varit att skapa säkerhet för föreningarnas förmåga att fullgöra sina uttästelser; en försäkringsverksamhet kan med hänsyn till riskerna inte vara baserad på en alltför liten försäkringsstock. Hur stor bör vara har försäkringsstocken bedömts med utgångspunkt i de risker som är förenade med olika typer av verksamhet; föreningarna har därför delats i två grupper. Flertalet existerande föreningar har ett litet medlemsantal. Av de 147 föreningar som fanns vid utgången av år 1988 hade 90 föreningar högst 500 medlemmar. Av dessa hade 29 högst 100 medlemmar. Detta motsvarar 60 % resp. 20 % av totala antalet föreningar. Två tredjedelar av de föreningar som hade högst 100 medlemmar var pensionskassor. Ett par hade i dispens medgetts att ha endast fem medlemmar. Se även tabellen Understödsföreningar i storleksordning. Många av dessa föreningar har gamla anor. I flera av dem förvaltas betydande donationsfonder, vilket gör att försäkringsverksamheten är av underordnad betydelse. Många föreningar synes närmast som ftmgera sällskapsföreningar. Flera av de minsta begravningskassoma ingick från början i sjuk- och begravningskassor. I och med inrättandet av de erkända sjukkassoma på 1930-talet avskildes begravningsförsäkringama från den övriga verksamheten. Inom de mindre sjukkassoma samt sjukoch begravningskassoma är efter införandet av den allmnna försäkringen verksamheten relativt Genomsnittsåldem obetydlig. på medlemmarna i de minsta föreningarna har under senare år ökat allt mera och nyanslutningen blivit allt i förhållande till avgången.

lägre Åtskilliga av de minsta

föreningarna är beroende av råd och från anvisningar försäkringsinspektionen, eftersom dessa saknar administrativa föreningar erforderliga resurser. På senare år har dessa föreningar också fått ökade problem med rekryteringen av kompetenta personer att sköta föreningens angelägenheter. › De försäkringar som föreningarna meddelar avser ofta förhållandevis måttliga belopp (se vidare avsnittet 13.1 Medlemskap och försäkringsvillkor). Enligt utredningens mening finns det anledning att överväga om inte det nuvarande kravet på lägsta medlemsantal bör skärpas. I anslutning härtill kan frågor rörande de förhållandevis obetydliga försäkringsförmåner som många föreningar erbjuder böra övervägas. Det finns flera skäl för att skärpa det nuvarande kravet på lägsta medlemsantal. Det kan för det första ifrågasättas om kravet på riskutjämning tillgodoses tillräckligt väl i en ñrening med endast 100 medlemmar. I förarbetena till UFL uttalades från soliditetsbetänkligheter och skälighetssynpunkt mot att medlemsantalet skulle kunna vara så litet som 100. Vidare måste det ifrågasättas, om resurser bör användas för statliga av en om de ekonomiska intressen tillsyn förening som kan stå på spel

SOU 1990: 101 Minsta medlemsantal m.m. 157

måste betraktas som måttliga redan från den enskilde medlemmens synpunkt. skulle det måhända vara till- För att tillgodose riskutjämningskravet räckligt att höja kravet på lägsta medlemsantal till 200 å 300. För att också få en rimlig avvägning mellan behovet av att koncentrera statliga resurser på de försäkrades berättigade krav på trygghet synes emellertid

en gräns vid 500 medlemmar kunna väljas. Den motsvarar den gräns som

enligt vad som framgått redan gäller för föreningar med verksamhet av visst slag.

Mot en sådan skärpning kan invändas att den skapar ej obetydliga övergångsproblem. Det är givetvis oundvikligt att sådana övergångspro-

blem uppstår i likhet med som var fallet då höjning skedde från kravet på minst fem medlemmar enligt 1912 års lag och från kravet på minst 50 medlemmar i 1938 års lag. Utredningen har därför funnit att de föreningar som har färre än 500 medlemmar inte skall tvångsupplösas med en direkt lagregel. Den framtida utvecklingen kommer dock troligen att leda till att flera av dessa föreningar avvecklas, Lex. genom att gå upp i andra föreningar. I den mån statliga kostnadsskäl åberopas för en strängare regel om medlemsantalet än den nuvarande, kan det i och för sig tänkas en annan mindre ingripande utväg. En sådan vore att höja avgifterna för tillsynen över understödsföreningama. Det kan nämnas att RRV har ifrågasatt om inte dessa är alltför låga. Om mindre föreningar, av vilka

avgifter åtskilliga i ganska stor omfattning behöver anlita inspektionen och få råd och upplysning, skulle betala avgifter som gav full kostnadstäckning, skulle avgifterna bli mer eller mindre prohibitiva. Sådana avgifter jämte

den relativt sett större belastning administrationen i övrigt måste innebära för en mindre förening torde i varje fall medföra att inte ens den modi-

fierade skälighetsprincip (jfr ll § första stycket UFL) som gäller för understödsföreningama blev tillgodosedd. En statlig service som sålunda i skulle bli alltför kostsam bör naturligtvis inte förekomma. Att praktiken i direkt att få bort föreningar med alltför få medhöja avgifterna syfte lemmar är därför inte lämpligt.

Från en regel enligt vilken minsta medlemsantalet bestämts till 500 bör

ñr föreningar det kunna medges dispens av det skälet att nybildade medlemsantalet kan tillfälligt ha hamnat under 500 och föreningen för

den skull inte skall behöva genast avvecklas som understödsförening.

Som hittills bör försäkringsinspektionen därför kurma medge dispens

från kravet på ett visst lägsta medlemsantal. Enligt utredningens mening bör emellertid praxis vid meddelandet av dispens vara stram. Det kan ifrågasättas, om det är att som för närvarande utan närmare

tillräckligt

precisering kräva att särskilda skål föreligger för att dispens skall beviljas. Utredningen förordar att dispens får medges endast om medlemsantalet ej väsentligt understiger det lägsta tillåtna och att medgivandet får gälla endast för begränsad tid. Kravet på minst 500 medlemmar bör knappast få underskridas med mer än 100 och för längre tid än ett par år.

158 Minsta medlemsantal m.m. SOU 1990: 101

De föreningar som inte kan uppfylla kravet på lägsta medlemsantal bör

ha möjlighet att genom fusion uppgå i en annan eller ny förening. Om detta inte låter sig göra skall föreningen gå i likvidation. Ett alternativ som skulle kunna diskuteras är, om en sådan förening dock skulle få fortsätta verksamheten utan att längre vara understödsförening. Mot att

medge en sådan ordning kan det invändas, att lagen då skulle kunna kringgås genom uppsplittring i mindre föreningar och att det framstår

som inkonsekvent att lagen lämnade helt utan skydd stora kategorier

föreningsmedlemmar, vars ñrsâkringsförmåner ofta kan vara lika stora

eller större än deras som är med i de av lagen omfattade föreningarna. Utredningen förordar inte det alternativet.

Som framgår av avsnittet om Övergångsbestämmelser föreslår utred-

ningen att den offentliga tillsynen över de minsta föreningarna begränsas. Denna begränsade tillsyn innebär inte att de minsta föreningarnas

medlemmar lämnas helt utan skydd. Ett allmänt straffrättsligt skydd

genom straffbudet mot ñrskingring m.m. kommer således att gälla.

SOU 1990: 101

8 Förbudet mot

affärsmässig

verksamhet

Förbudet mot affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse upphävs. Ett maximalt belopp för kapitalñrsäkring behålls men höjs till ett basbelopp.

8.1 Förbudet mot drivande

affärsmässigt

av

försäkringsrörelse

Av l § UFL framgår att understödsförening inte får syssla med affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Som en konkret avgränsning mot affärsmässig försäkringsrörelse kan också ses kravet på att föreningen skall vara på visst sätt sluten samt bestämmelsen i 6 § UFL att kapitalförsäkring inte får meddelas till än 15 000 kr. för en medlem. högre belopp Störst betydelse har frågan om affärsmässighet såvitt gäller värvning av nya medlemmar och uppbörd av medlemsavgifter. Förarbetena till 1912 års lag om understödsñreningar kan fortfarande ligga till grund för en bedömning av vad som skall anses utgöra affärsmässigt driven försäkringsrörelse. Som exempel på affärsmässig försäkringsrörelse anfördes i förarbetena till 1912 års lag en förening som för och medlemsvärvning inkassering av avgifter använder sig av agenter som erhåller provision. Som andra exempel nämndes att föreningen utñster sig att ge ränta, vinstandel eller liknande åt någon som tillskjutit garantikapital. I förarbetena ges emellertid inte någon uttömmande definition av begreppet affärsmässig. Som motivering för att inte vidare utveckla begreppet affärsmässig rörelse anfördes att inom försäkringsrörelsen liksom inom arman affärsverksamhet affärsmetoder växlar under tidernas lopp och därmed även kärmetecken på en rörelse. affärsmässig Ersättning till agenter och ränta på upplånat kapital kan sålunda med till hänsyn omständigheterna utgå även utan att rörelsen fick anses som affärsmässig. Även omfattningen av den bedrivna rörelsen hade förarbetena stor enligt betydelse eftersom en föreningsverksamhet tenderade att bli mer affärsmässig allt eftersom föreningen växte (NJA II 1913 s. 21 f). I propositionen till UFL betonas att kravet på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt bör avse verksamheten i dess helhet. Såvitt gäller

160 Förbudet mot ajärsmässig verksamhet SOU 1990: 101

förvaltningen av försäkringsbeståndet och kapitalförvaltningen kan det

även i dessa hänseenden förekomma inslag som är av sådan affärsmässig natur att de inte kan anses förenliga med den försäkringsverksamhet som en understödsförening borde få bedriva (prop. 1972:69 s. 61).

Försäkringsinspektionen utfärdade år 1986 cirkulär angående avgräns-

ningen mot affärsmässigt driven affärsrörelse (1986:U4) som fortfarande tillämpas av understödsföreningama. Cirkuläret överensstämmer i allt väsentligt med ett cirkulär från 1939 som utfärdades i samband med att 1938 års lag om understödsföreningar infördes. I cirkuläret sägs bl.a. följande: Principema avseende ersättning för

medlemsvärvning och avgiftsuppbörd skall godkännas av inspektionen.

Stadgama bör innehålla uttryckliga bestämmelser om att sådant godkännande skall ske. Vad gäller kapitalförsäkring får ersättningen inte överstiga 1,5 % av försäkringsbeloppet om försäkringsbeloppet uppgår till högst 4 000 kr. Uppgår beloppet till över 4 000 kr. uppgår ersättningen till samma procentsats för de första 4 000 kr. och därefter till 1,2 96 för överskjutande belopp. Vidare slås fast att understödsföreningama inte

får använda sig av heltidsanställda agenter. Inte heller får befattningsha-

vare hos föreningen delta i anskaffningsarbetet eller uppbära anskaffningsprovision. Ett uppdrag att arbeta med värvning av medlemmar bör lämnas endast åt den som kan anses äga personliga ñrutsättningar för att på ett “värdigt och lämpligt sätt fullgöra ett sådant arbete.

8.2 Högsta för

belopp kapitalförsäkring

I 1912 års lag infördes för understödsföreningar ett förbud mot att utan medgivande av tillsynsmyndigheten utfästa eller utbetala kapitalunderstöd

till högre belopp än 2 000 kr.

Som ovan anförts var denna begränsning en konsekvens av förbudet mot affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse.

Någon motsvarande begränsning gjordes emellertid inte när det gällde meddelande av pensioner. Kapitalunderstöd till högre belopp än l 000 kr. fick anses vara så stort

att det mer ägde karaktär av sparat kapital än av understöd i egentlig

mening. Pensionskassoma verkade emellertid inom olika samhällsklasser

med vitt skilda behov. Såvitt gällde i allt fall de slutna pensionskassorna

kunde deras uppgift knappast övertas av den affärsmässiga försäkringsverksamheten. Om ett för alla pensionskassor gällande pensionsmaximum skulle fastställas i lagen skulle detta enligt ñrarbetena bli så högt

att bestämmelserna om detta blev av mycket liten betydelse. På grund av praktiska svårigheter att skilja mellan öppna och slutna pensionskassor kunde man inte heller införa en sådan gräns för endast öppna pensions-

kassor (Betänkande 1910 s. 72).

Maximibeloppet för kapitalförsäkring höjdes år 1921 till 4 000 kr. vilket bibehölls i 1938 års lag om understödsföreningar. Någon dispensmöjlighet gavs emellertid inte men infördes genom en lagändring år

1942. Genom UFL höjdes beloppet till 8 0()0 kr. Vid riksdagsbehand-

SOU 1990: 101 Förbudet mot afärsmässig verksamhet 161

lingen av UFL väcktes en motion om att kapitalförsäkringsbeloppet i stället borde knytas till lagen om allmän försäkring. Riksdagen avslog emellertid motionen. I sin motivering anförde näringsutskottet att ñrhållandena i praktiken inte var sådana att en lagändring enligt motionen var motiverad. Av kapitalförsäkringama avsåg 99 % inte högre belopp än 2 000 kr. Om maximibeloppet gjordes rörligt vore det följdriktigt att krav kunde ställas på en successiv omräkning av försäkringar som tecknats till maximibeloppet. Vilka konsekvenser detta skulle kunna få för understödsföreningama med deras begränsade resurser var enligt utskottet inte utrett (NU 1972:29). I samband med en proposition om den svenska kapitalmarknaden (prop. 1978/79: 165) behandlades en hemställan från SLR att det högsta medgivna kapitalbeloppet skulle höjas till 14 0()0 kr. Försäkringsinspektionen anförde år 1977 i ett yttrande över SLR:s framställning att det var väsentligt att maximibeloppet i lagen inte bestämdes högre än att man uppråtthöll den avgränsning mot affärsmäs-

sigt driven försäkringsrörelse som maximibeloppet avsåg att ge. Möjlig-

heten att teckna kapitalförsäkringar till högre belopp hade utnyttjats i liten utsträckning. Dessutom hade nyteckningen av kapitalförsälcringar, främst i de öppna föreningarna, varit obetydlig under senare år. Inspektionen ifrågasatte med hänsyn till dessa förhållanden om det egentligen förelåg något behov av att höja lagens maximibelopp för kapitalförsäkring. Inspektionen ville emellertid med hänvisning till den fortsatta försämringen av penningvärdet inte motsätta sig en mindre höjning av det högsta tillåtna kapitalförsäkringsbeloppet och tillstyrkte en höjning till 10 000kr. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam tillstyrkte också en höjning av ifrågavarande belopp till 10 000 kr. I propositionen om den svenska kapitalmarknaden anförde departementschefen att han för egen del kunde instämma i försäkringsinspektionens uttalande att maximibeloppet borde bestämmas med hänsyn till att avgñnsningen gentemot annan försäkringsrörelse bör upprätthållas. Vid en sådan awägning med hänsyn till penningvärdets utveckling sedan maximibeloppet bestämdes år 1972 förordade han att maximigränsen höjdes till 12 000 kr. (prop. 1978/79: 165 s. 165 t). Vid riksdagsbehandlingen höjdes beloppet till 15 000 kr. Höjningen trädde i kraft den l januari 1980. Basbeloppet uppgick då till 13 900 kr. Försäkringsinspektionen har i en skrivelse år 1985 till regeringen hemställt om en ändring av 6 § UFL innebärande att högsta medgivna kapitalbelopp för försäkring i understödsförening ändras från 15 000 kr. till basbeloppet (1962:381) om allmän försäkring. Skrivelsen enligt lagen föranleddes av en hemställan från Livkronan om Försäkringsföreningen dispens att få höja sitt maxirnibelopp till 25 0()0 kr. Till stöd för hemställan anförde inspektionen att gällande beloppsgräns borde höjas med hänsyn till penningvärdets fall. Det vore därvid lämpligt att beloppet anknöts till basbeloppet. Framtida lagändringar i fråga om beloppets storlek kunde därvid begränsas. Enligt 6 § andra punkten UFL kan försäkringsinspektionen medge understödsñrening att meddela kapitalförsäkring till ett högre belopp än det av lagen medgivna.

162 Förbudet mot affärsmässig verksamhet SOU 1990: 101

Då bestämmelsen om dispens infördes år 1942 var det särskilt vid två typfall som dispens ansågs kunna förekomma. Det ena var kapitalförsäkring i samband med pension om den belöpande pensionen ersattes med ett kapitalunderstöd motsvarande lön eller pension. Det andra gällde då kapitalunderstödet betalades ut i form av försäkring för livsfall. Vid överlåtelse av understödsförenings rörelse kan den Övertagande föreningen få överskrida maximibeloppet ñr att en person som är försäkrad i såväl den överlåtande som den Övertagande föreningen skall kunna behålla båda sina försäkringar. Medelförsäkringssumman i de föreningar som enligt sina stadgar utger kapitalbelopp över 1 000 kr. uppgick år 1988 till endast l 588 kr. Detta belopp är dock i stigande. I Livkronan uppgår medelförsäkringssumman vid nyteckning till drygt ll 000 kr.

8.3 Utredningens överväganden

Kravet att understödsföreningars verksamhet inte skall vara affärsmässig är ett kontroversiellt och svårhanterligt inslag i UFL. Det kan synas förvånande att ett sådant krav över huvud har uppställts när det gäller ekonomiska transaktioner. Det kunde tyckas självklart att understödsñreningarnas förvaltning borde drivas så affärsmässigt som möjligt, naturligtvis med iakttagande av gällande säkerhetskrav, för att garantera att bistånd skall kunna ges i behövlig omfattning. I affärsmässigt kan man väl inlägga att ñrvaltningen bedrivs effektivt och rationellt. Men skulle ett absolut krav på icke-affärsmässighet gälla, skulle det innebära att understödsñreningama ålades att överlag bete sig ineffektivt och orationellt. Ser man på hur lagtexten är formulerad, så är kravet reservationslöst. Så får man dock inte tolka kravet. Syftet med kravet är att hålla gränsen klar mot livförsäkringsbolagens verksamhet. Det är den verksamheten som avses med lagtextens ord affärsmässigt drivande av ñrsäkringsrörelse. Kravet på icke-affärsmässighet är likafullt problematiskt. Vari ligger det affärsmässiga hos livförsâkringsbolagen som det att undvika? gäller Viss ledning ger förarbetena och försäkringsinspektionens cirkulär. Framför allt gäller det att iaktta måtta vid vârvningen av medlemmarlförsäkringstagare. Återhållsamheten skall säkras genom provisionsbegränsningar, förbud mot heltidsanställda ombud eller agenter, förbud mot att föreningarnas befattningshavare deltar i anskaffningsarbete och krav på att endast de som kan anses äga personliga förutsättningar för att på ett värdigt och lämpligt sätt fullgöra uppdrag att värva medlemmar får sådant uppdrag. Detta antyder att kravets upphovsmän har haft en ganska negativ syn på de dåvarande livförsäkringsbolagens försåljningsansträngningar. Vidare krävs att understödsföreningamas förvaltning inte har inslag som är av så affärsmässig natur att de inte kan anses förenliga med den försåkringsverksamhet som en borde få understödsförening bedriva. Det har i äldre förarbeten också sagts att rörelsens omfattning har stor betydelse för om den skall anses affärsmässig eller ej.

SOU 1990: 101 Förbudet mot ajfärsmässig verksamhet 163

Om understödsföreningama överlag kunde fritt bedriva anskaffningsverksamhet, meddela Försäkringar till höga belopp, bedriva en finansiell förvaltning motsvarande och i övrigt driva en omfattande

bolagens då skulle de driva försäkringsrörelse av samma försäkringsverksamhet,

som livförsäkrinsbolagen m.m. Skulle ñreningama driva en slag borde de - - omvandlas till motsvarande verksamhet, så är synsättet

bolag och styras av samma regler som de nuvarande bolagen.

Mot bakgrund av syftet att hålla en gräns mot bolagen får innebörden

av kravet på icke-affärsmässighet fattas så att föreningama visserligen

skall få handla ekonomiskt effektivt och rationellt men göra det inom en ganska snäv ram så att deras verksamhet inte alltför mycket kolliderar

eller konkurrerar med försäkringsbolagens. Föreningarna får och skall

handla - om denna term som ett

rimligen affärsmässigt begagnas

honnörsord ñr ett från ekonomisk sett rimligt, effektivt och

synpunkt

- inom den ramen men de måste avstå

rationellt handlande begränsade från att söka expandera av egen drift och bör i övrigt driva verksamheten

på Det kan om kravet ens med denna innebörd

sparlåga. ifrågasättas

ekonomisk som bedrivs med

är rimligt. Måste inte i längden verksamhet, sådana begränsningar, stagnera och kan den då bedrivas affärsmässigt ens inom den givna ramen? Är det inte också psykologiskt sett olyckligt

att ålägga någon att driva icke-affärsmässig verksamhet? Då bör

mycket talar för att svaret på dessa frågor måste bli jakande,

man slopa kravet på icke-afñrsmässighet och ersätta eller inte ersätta det

med någon annan begränsning. Tar man bort varje form av begränsning,

tänkas leda till att och ett antal

kan utvecklingen försäkringsbolagen

skulle komma att driva likartad verksamhet i direkt konkurföreningar

tens med varandra. I så fall borde ungeñr samma regler för försäkrings-

rörelsen tillämpas för föreningarna och bolagen. Att driva regelrätt

livförsäkringsrörelse i föreningsform vore väl i och för sig möjligt.

Erforderlig skulle kunna ske även i föreningarna. Sedan

fondbildning avskaffats för försäkringsbolagen och även ñr föreningbehovsprincipen

arnas del, skulle den inte vara så stort hinder mot regelrätt livförsäkrings-

rörelse i föreningsform. Här skall dock inte göras någon närmare genomgång av om några avgörande tekniska hinder ñnns mot att föreningar driver likadan försäkringsrörelse som bolag, eftersom utredningen enligt

direktiven skall fortleva. Om har att utgå från att understödsföreningama

man inte vill ha kvar kravet på icke-affärsmässighet i dess nuvarande form så får man i stället tänka någon annan begränsningsregel för sig

föreningarna.

Ledstjäman borde då bli att understödsföreningama släpps fria så långt

till art och omfattning blir alltför lik det går utan att deras verksamhet Skulle ñreningama få driva alldeles samma

livförsäkringsbolagens.

rörelse som bolagen, kan man med fog hävda att detta skall ske på lika villkor och därför underkastas samma legala krav som föreningarna

bolagen.

i skall driva samma verk-

Om föreningarna fortsättningen väsentligen

samhet som hittills och bevara sin egenart, borde dock värvningen av

medlemmar kunna bli fri (inkl. ersättningen för den) och inga särskilda

164 Förbudet mot verksamhet ajfärsmässig

regler för vem som får syssla med värvning. Placeringsreglema gälla borde kunna vara i desamma som bolagens. Den enda begränsprincip ningen av betydelse som skulle behöva bestå skulle gälla försäkringsbestorlek, som dock torde böra höjas till ett basbelopp. I lagen loppens borde man ta bort kravet och bara behålla en på icke-affärsmässighet regel om maximalt ñrsälcringsbelopp. Avslutningsvis kan sägas att det är klart att kravet på icke-affärsmässighet âr historiskt betingat. Man sökte antagligen uttrycka den egenart som antal ville bistånd i för dem låg i att ett begränsat personer ge inbördes viktiga angelägenheter; det gällde att kunna hjälpa varandra i nödlägen; för detta idealistiska syfte kunde lagstiftaren inte finna något mer adekvat än det formulerade icke-affärsmässigt. Uttrycket âr i uttryck negativt Men i dag är väl det idealistiska som en och för sig rätt adekvat. inslaget i understödsföreningama inte lika levande. T.ex. har något gång limns sådant motiverat arbetsgivare- och arbetstagarorganisationsyfte knappast er, när de inrättat ITP-kassor till vilka arbetstagarna/medlemmama inte betalar några Därmed hänger kravet på ickepersonligen avgifter. i luften eftersom det går tillbaka på nämnda idealistiska affärsmâssigt inställning.

SOU 1990: 101

9 och EG

Försäkringsföreningama

för bör om möjligt harmoniseras Reglerna försäkringsföreningar med vad som gäller inom EG. Bestämmelserna om bl.a. konsolideringskapital, kostnadsskälighet och redovisning bör emellertid samordnas med harmoniseringen för försäkringsbolagen.

Inledning

9.1.1 kommittédirektiv rörande EG

Regeringens

har den 22 1988 beslutat om kommittédirektiv till Regeringen juni kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i Kommittédirektiven berör de kommittéer och utredningsverksamheten. särskilda utredare som har till uppgift att lämna förslag som berör den fria ñr varor, mnniskor och kapital eller på annat rörligheten tjänster, sätt berör det västeuropeiska samarbetet. De ifrågavarande kommittéema och särskilda utredarna skall undersöka vilken gemensam ordning som i förekommande fall råder inom EG inom det aktuella ämnesområdet och i sina ta till vara de möjligheter till harmonisering som ñnns. förslag kommittédirektiven skall vidare redovisas hur de ñrslag som läggs Enligt fram förhåller sig till EG:s motsvarande regler, direktiv eller Förslag till direktiv från EG-kommissionen samt, om förslagen skiljer sig härifrån, redovisa skälen för detta.

9.1.2 EG:s liv- och skadeförsäkringsdirektiv

Vid den av inom EG såvitt gäller försäkföljande redogörelsen rättsläget tonvikt lagts vid sådana frågor som särskilt kan tänkas ring har särskild beröra de svenska understödsföreningama. EGzs ministerråd antog år 1979 det första livförsälcringsdirektivet (79/267/EEC). Rådsdirektivet omfattar kapitalförsälcring, livrânteförsäkring samt till dessa försäkringar anknutna sjuk- och olycksfallsñrsälcringar som meddelas av livförsäkringsföretag. former Hit hör Vissa av försäkring omfattas inte av rådsdirektivet. bl.a. understöd som meddelas av andra än livförsäkringsbolag, där den enskilde försäkringstagaren själv svarar för premierna, under förutsätt-

166 och EG SOU 1990: 101 Försäkringsföreningarna

ning att understöden utgår även om de inte täcks av premiereserven. Tjänstepensionskassor, där arbetsgivaren bidrar till verksamheten år således undantagna från bestämmelserna i direktivet. Försäkringsgivare som endast meddelar begravningshj älp år undantagna från direktiven under att storleken av dessa förmåförutsättning antingen ner inte överstiger den för ett genomsnittliga begravningskostnaden enstaka dödsfall eller utgår in natura. Detsamma gäller ömsesidiga sammanslutningar vars stadgar ger möjlighet till tilläggsavgifter (additional contributions), nedsättning av förmåner eller möjlighet att begära från utomstående bidrag och vars årliga premieinkomster eller motsvarande uppgår till högst 500 000 ECU (europeiska betalningsenheter). En ECU motsvarar för närvarande ca 7 kr. 50 öre. I rådsdirektivet föreskrivs att en ñrsâkringsgivare skall ha tillgångar som överstiger de försäkringstekniska skulderna. Denna solvensmarginal skall i huvudsak utgöras av garantikapital och fria reserver och i princip uppgå till minst 4 96 av de försäkringstekniska skulderna jämte 0,3 % för försäkringar där risksumman inte är negativ. Vissa avdrag får göras för avgiven återförsäkring. För sjuk- och olycksfallsförsäkring gäller i stället regler motsvarande vad som gäller ñr EG:s nedannâmnda skadeförsälcring enligt skadeförsâkringsdirektiv. Vidare finns bestämmelser om att en tredjedel av solvensmarginalen kall utgöra en särskild garantifond. Denna fond skall dock såvitt gäller msesidiga sammanslutningar uppgå till minst 600 000 ECU. Under en vergångstid kan försäkringsgivarna ha en lägre garantifond. Varje orsäkringsgivare skall varje år avge en avseende den finanredovisning iella situationen och Soliditeten. EG:s livförsäkringsdirektiv täcker inte sådan sjuk- och olycksfallsför- .a

g som meddelas utan anknytning till livñrsâlcring. För dessa

erksamhetsgrenar gäller i stället EG:s ministerråds första direktiv örande direktförsâkring, som inte är livförsäkring (73/239/EEC). Detta rådsdirektiv gäller inte för om de ömsesidiga sammanslutningar fyller samtliga ñljande villkor. stadgarna måste innehålla bestämmel- - 00

ormåner. De får inte årliga försäkringsavgiftema överstiga en miljon

Även ñr skadeförsäkringsgivama finns föreskrifter om storleken av en lvensmarginal. Denna skall uppgå till 18 % av den årliga bruttopremieu omsten så länge denna uppgår till 10 milj. ECU. Alternativt skall de = gavarande tillgångarna uppgå till 26 96 av den årliga skadeersåttningn förutsatt att denna uppgått till högst 7 milj. ECU om detta skulle leda ll ett högre belopp. Avdrag får göras för avgiven återförsäkring. För får storleken av de sålunda lång sjukförsäkring framräknade pitalkraven under vissa förutsättningar reduceras till en tredjedel. Den garantifond som skall ñnnas för skadeförsâlcringsgivare skall för uvuddelen av verksamhetsgrenar uppgå till minst 300 000 ECU. Dock = u garantifonder på lägst 200 000 ECU tillåtas för försäkringsgivare ed viss begränsad verksamhet. En medlemsstat kan också att medge

och EG 167 Försäkringgfäreningarna

reduceras med en när det vissa former av garantifonden fjärdedel gäller ömsesidiga sammanslutningar. De båda rådsdirektiven innehåller vissa gemensamma bestämmelser. Sålunda kan inte medlemsstaterna föreskriva att en koncessionsansökan skall behandlas med till marknadens ekonomiska behov, hänsynstagande vilket kan ett förbud mot den s.k. behovsprincipen. En sägas utgöra får endast driva försäkringsverksamhet och annan försäkringsgivare därmed direkt verksamhet. Vidare får inte verksamhet sammanhängande som omfattas av båda direktiven kombineras. Förbudet mot annan verksamhet har dock inte ansetts utgöra något hinder för att en försäkringsgivare driver sådan verksamhet genom ett dotterbolag. En ansökan om av en försäkringsgivare skall enligt båda registrering rådsdirektiven åtföljas av en verksamhetsplan. Denna skall bl.a. innehålla av tariffer såvitt och grunderna för beräkning gäller livförsäkring uppgifterna om tariffer såvitt gäller annan försäkring. Vidare skall lämnas om storlek. I planen skall också ingå en uppgifter minimigarantifondens beräkning av utfallet under de tre första verksamhetsåren när det gäller återförsäkring samt de som balansräkning, premieinkomster, tillgångar motsvarar de skulderna och solvensmarginalen. försäkringstekniska I såväl livförsäkringsdirektivet som skadeñrsäkringsdirektivet ges i de olika medlemsländerna rätt att om tillsynsmyndighetema ingripa inte förutsättningarna vid tillståndsförsäkringsgivarna längre uppfyller eller inte har tillgångar som motsvarar de försåkringstekniska givningen skulderna. Om solvensmarginalen underskridits skall tillsynsmyndigheteratt en för att återställa försäkna kräva försäkringsgivaren upprättar plan ringsgivarens ekonomiska ställning och som skall godkännas av tillsyns- Skulle inte ens täcka ett belopp som myndigheten. solvensmarginalen motsvarar kravet skall tillsynsmyndigheten kräva att på garantifonden försäkringsgivaren till myndigheten inger en kortsiktig ekonomisk plan för Om inte fullgör vad de sålunda godkännande. försäkringsgivama blivit tillstånd att driva försäkringsrörelse dras in. Ett ålagda kan deras skall liksom om koncession kunna sådant beslut ett avslag på en ansökan till domstol. Rätt till domstolsprövning skall också finnas om överklagas inte behandlat en ansökan om koncession sex månatillsynsmyndigheten der efter det att den inkommit till myndigheten. För båda direktiven gäller emellertid att det ankommer på de enskilda medlemsstaterna att utfärda bestämmelser om vilka slag av tillsjälva som skall täcka de skulderna och hur dessa gångar försäkringstekniska skall värderas. Likaså skall de enskilda medlemsstaoch övriga tillgångar terna hur de skulderna skall beräksjälva uppskatta försäkringstekniska nas. Förutsättningarna för ett ingripande från berörda tillsynsmyndigheter kan därför variera från land till land. De tillgångar som inte behövs för att täcka de försäkringstekniska skulderna fritt. får enligt båda direktiven placeras Ett av EG:s ministerråd utfärdat direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende som skall men överlåter åt de på det resultat uppnås nationella att bestämma och medel. De myndigheterna tillvägagångssätt nu nämnda direktiven har också införts i de olika medlemsstaternas lagar och administrativa förordningar.

168 Försdkringsföreningama och EG

Såsom framgått av redogörelsen om Storbritarmien har på detta sätt livförsäkringsdirektivet gjorts tillämpligt på Friendly Societies genom en särskild lag. De danska begravningskassoma och ñrmapensionskassorna är undantagna från detta direktiv. Ett särskilt förslag till direktiv om årsredovisning i försäkringsföretag har lagts fram av EG-kommissionen. Förslaget, som ännu inte antagits av EG-kommissionen, innebär kompletteringar till de grundläggande bestämmelserna ñr årsredovisningar i allmänna bolag, om vilket direktiv redan utñrdats. Ett viktigt syfte med det föreslagna direktivet är att genom harmoniserade bestämmelser om värdering och uppställning av tillgångarna åstadkomma att den information som presenteras i ñrsäkringsföretagens årsredovisningar uppfyller vissa minimikrav och att den är tillräckligt enhetlig för att tillåta direkta jämförelser mellan försäkringsbolag i olika medlemsländer. Tillgångar såsom egna huvudkontor, dotterbolagsaktier samt andra fastigheter och aktier skall alla redovisas som investeringar. Någon uppdelning i anläggnings- och omsättningstillgångar sker alltså inte. Vid värderingen av tillgångar får försäkringsföretagen välja om de vill använda antingen anskaffningsvärde eller marknadsvärde. Försäkringsföretagen måste dock i en not redovisa värde även enligt den tillgångamas av de båda metoderna som inte valts. Någon till obeskattade motsvarighet reserver finns inte i förslaget. Vinst- och ñrlusträkningen (som den kallas i förslaget) skall delas upp i en teknisk avseende och en redovisning försäkringsverksamheten icke-teknisk redovisning, avseende kapitalförvaltningen. Uppstållningen av vinst- och förlusträkningen skall ske i staffelform. Behandlingen av direktivförslaget har fördröjts. Detta beror i huvudsak på en diskussion inom EG om de föreslagna värderingsmetodema. Enligt förslaget om tvångslikvidation av försäkringslöretag skall varje försäkringsföretag föra ett register över de tillgångar som motsvarar den försäkringstekniska reserven. Värdet på de registrerade tillgångarna får inte vara lägre än värdet på de tekniska reservema. För en utförligare redogörelse för detta direktivförslag kan hänvisas till prop. 1989/90:34 s. 66 f.

9.1.3 Svenska och EG

försäkringsbolag

Svenska försäkringsbolag skall enligt FRL ha ett aktie- eller garantikapital. Varken i lagstiftning eller på annat sätt har emellertid angetts hur stort detta skall vara eller hur det skall beräknas. Försäkringsinspektionen och regeringen skall i stället i samband med att koncession meddelas ta ställning till hur stort det nybildade aktie- eller försäkringsbolagets garantikapital skall vara. Bedömningen skall då ske utifrån det enskilda bolagets förutsättningar och verksamhet. Motsvarande bedömningar får sedan göras i det fortsatta tillsynsarbetet.

och EG 169

Försdkringsföreningarna

I sitt delbetänkande Soliditet och skälighet i föükringsverksamheten (SOU 1986:8) gjorde FVK den bedömningen att det inte var lämpligt att ta EG:s som utgångspunkt för i lagstiftningen minimikonsolideringsregler

svenska FVK motivera-

eller annorstädes preciserade konsolideringskrav. de sin bedömning med att EG:s minimikrav bygger på undersökningar

som gjordes på 1960-talet, då helt andra förhållanden rådde än i dag. De föreslagna kraven sänktes sedermera för att enighet mellan

ursprungligen

de olika medlemsländerna skulle kunna uppnås. EG:s minimikrav, menade FVK, tar vidare inte i tillräcklig utsträckning hänsyn till särdragen hos ett enskilt bolags verksamhet. Dessa omsñndigheter har, medfört att EG:s minimikrav allmänt brukar betraktas som enligt FVK, för låga. Mot av bl.a. snabba förändringar fann

bakgrund försâkringsvâsendets

FVK för sin del att det inte, vare sig i lag eller andra författningar, vara att vilka förhållanden som skall

skulle ändamålsenligt precisera av enskilda försäkringsbolag och inte

beaktas vid en soliditetsbedömning heller hur stort måste vara för att kravet på

konsolideringskapitalet

soliditet skall anses vara I konsekvens härmed

betryggande uppfyllt.

att det borde införas för aktie-

ansåg inte kommittén preciserade regler eller i ett bolags inledningsskede. En viktig utgångspunkt garantikapitalet

för kommittén var i stället att soliditetsbedömningen borde ske utifrån verksamhet och situation (SOU 1986:8 s. 191 f).

varje bolags speciella

Från EG-komrnissionen har även avlåmnats vissa ñrslag till direktiv vilka ännu inte av ministerrådet. Hit

rörande försäkringsområdet, antagits hör bl.a. två till rådsdirektiv beträffande dels årsredovisningar förslag för dels om tvångslikvidaoch koncernredovisningar försäkringsföretag, tion av försäkringsföretag. Som närmare utvecklas i avsnittet om avskaffande av medborgarskapsär sådana krav på styrelseledamöter, före-

och bosâttningskrav (l1.2) och revisorer oförenliga med Romfördraget och av EG ningsledning meddelade direktiv.

9.2 Utredningens överväganden

kommittédirektiven om beaktande av EG- Med hänsyn till de allmänna ekonomi-

aspekter och till det pågående arbetet att skapa det europeiska

ska samarbetsområdet (European Economic Space) har utredningen

försökt att vilka konsekvenser ett svenskt antagande av EG:s precisera båda ovannämnda rådsdirektiv skulle få för de svenska försäkringsföre-

ningama. faller som

De olika ITP-kassoma och övriga tjänstepensionskassor framgår av det tidigare sagda utanför livförsäkringsdirektivets tillämpningsområde. Även om det inte direkt står i deras stadgar utan följer av kollektivavtal att skall betala medlemsavgiftema är detta arbetsgivaren

för kassomas existens. dock en nödvändig förutsättning rätt till uttaxering. Deras

Sjukkassoma har enligt sina stadgar i princip

årsavgifter understiger i samtliga fall en miljon ECU. Avgifterna erläggs

170 och EG Färsäkringaföreningarna SOU 1990: 101

enligt stadgarna av medlemmarna själva. Skadeförsäkringsdirektivet är därför inte tillämpligt på dessa. De begravningskassor som endast meddelar motsvabegravningshjälp rande den genomsnittliga kostnaden för begravning är redan av denna anledning undantagna från livförsäkringsdirektivets tillämpning. Enligt 3 kap. 5 § lagförslaget kan under vissa förhållanden även i fortsättningen en ändring av Lex. av ñrsäkringsvillkoren, medlemsavgiften, ske under medlernstiden. Ingen har en inkomst av begravningskassa årsavgifter som 500 000 ECU. Inte heller överstiger de övriga begravningskassoma, som enligt utredningens förslag kommer att kunna meddela begravningshjälp till en kostnad motsvarande ett torde basbelopp, omfattas av detta direktiv. Såvitt gäller övriga föreningar är EG:s direktiv liv- och angående skadeförsäkringar i första hand tillämpliga på de som meddeföreningar lar individuell livränteförsäkring och vars årsavgifter överstiger 500 000 ECU. De föreningar som då kan bli aktuella är Sveriges Köpmannaförbunds Pensionskassa och Volvoresultats Försäkringsförening. Av de föreningar som inte meddelar individuell torde livränteförsäkring för närvarande endast de två sjuk- och ASB-Aseabegravningskassoma personalens Försäkringsförening och Volvo Verkstadsklubbs Försäkringsförening ha en sådan storlek och verksamhet att EG-direktiven skulle kunna bli tillämpliga. Varken i UFL eller föreskrifter finns något krav på garantikapital för de svenska För de som sålunda understödsföreningarna. föreningar omfattas av liv- och skulle särskilda skadeförsäkringsdirektiven krav på garantikapital behövas uppställas. Dessutom skulle det, liksom för försäkringsbolagen, införas uttryckliga krav på särskilt konsolideringskapital. Som ett led i harmoniseringsarbetet föreslår därför en utredningen särreglering för dessa försäkringsföreningar. För att förenkla regelsystemet bör det sättas en gemensam gräns för sjukkassor och pensionskassor som får utifrån. Det bör då bli ett bidrag belopp som så nära som möjligt anknyter till beloppsgränsen 500 000 ECU. Värdet på en ECU har de senaste åren fluktuerat 7 kr. Detta kan därför anses motkring belopp svara ett genomsnittsvärde på en ECU. Då motsvarar 500 000 ECU 3,5 milj. kr. Som framgår av avsnittet av Indelning försåkringsföreningar (l0.2) föreslår vidare att även för ITP-kassoma bör utredningen reglerna anpassas till vad som gäller för Det kan då vara ñrsâkringsbolagen. lämpligt att samma beloppsgräns används ñr samtliga försäkringsföreningar, även om varken ITP-kassor eller skulle falla begravningskassor under EG-direktiven. I andra avsnitt i den allmänna har att behovsmotiveringen föreslagits principen liksom krav på att m.m. skall vara bosatta i ñreningsledning Sverige och ha svenskt avskaffas 12.2 medborgarskap (avsnitt resp. 11.2). En anpassning till EG kräver också att det införs bestämmelser om konsolideringskapital, garantikapital, verksamhetsplan m.m. Emellertid

SOU 1990: 101 Försäkringsföreningarna och EG 171

bör beaktas att medan ett genomförande av de ifrågavarande EG-direktiven formellt endast skulle beröra ett fåtal föreningar skulle de få vittgående konsekvenser för den övriga försäkringsbranschen då i princip samtliga försäkringsbolag utom några mindre lokala bolag skulle omfattas av direktiven. Mot bakgnmd av det pågående integrationsarbetet med EG kan det ñrutsättas att de nu gällande beståmmelsema i FRL harmoniseras med EG:s ministerråds direktiv på försåkringsområdet. Riksdagen har också våren 1989 uttalat att regeringen bör ta initiativ till regelförändringar som kan erfordras för att önskemålet om konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska försäkringsbolag skall bli tillgodosett (jfr l988/89:NU 29 s. 13). En sådan harmonisering kräver bl.a. att de nuvarande bestämmelserna i FRL om konsoliderings- och garantikapital samt om redovisning omprövas. Motsvarande bestämmelser i UFL bör därför behållas tills en anpassning skett av FRL i nu berörda avseenden. En annan fråga som aktualiserats under utredningens arbete har varit en omprövning av skälighetsprincipen när det gäller kravet på att föreningarnas kostnader skall vara skäliga. Det kan förväntas att en omprövning även i denna del sker under det pågående harmoniseringsarbetet när det gäller försäkringsbolagen varför också här försäkringsföreningama bör samordnas med försäkringsbolagen. Något förslag om anpassning av FRL till reglerna i EG-direktiven har ännu inte framlagts. Vid utarbetande av ett sådant förslag bör även följdândringar för understödsföreningama utarbetas. Utredningen framdärför inte några direkta i denna del. lågger förslag

försäkringsföreningar

10 Indelning

av

Efter mönster från EG införs särskilda bestämmelser om försäksom har årliga som överstiger 120 ringsföreningar avgiftsintåkter basbelopp. För dessa stora försäkringsföreningar skall i väsentliga avseenden samma bestämmelser som för försäkringsbolag. gälla

10.1 Inledning

I UFL i mellan olika av understödsgörs inte någon skillnad lagen slag från de skillnader som föreligger genom att föreningar (här bortses Av förarbetena föreningarna meddelar olika slag av försäkringsförmåner). att det skillnader mellan föreningtill lagen framgår emellertid föreligger arna i olika hänseenden. En understödsförening skall upprätta en försäkringsteknisk utredning minst vart femte år om inte föreningen befrias från att göra detta eller inte behöver Försäkringsinspektionen kan föreenligt UFL göra detta. skriva att sådan skall utföras oftare. Försäkringsinspektionen utredning kan föreskriva att minst en av revisorerna i en understödsförening skall vara eller auktoriserad revisor om verksamheten är av stor godkänd omfattning eller det annars föreligger särskilda skäl. En understödsföremng kan vidare vid värdering av s.k. fondgilla använda samt utnyttja en s.k. fri sektor för tillgångar uppskattningsvärden placering av tillgångar motsvarande försäkringsfonden. Av förarbetena till framgår att gränsdragplaceringsbestämmelsema mellan vilka som kunde bedömas ha tillräckliga ningen föreningar administrativa resurser för att dessa möjligheter skulle göras av utnyttja i samband med godkännande av stadgeändringar. försäkringsinspektionen

10.2 Utredningens överväganden

Som framhållits i avsnittet ITP-kassoma och försäkringsföreningslagen funnit att ITP-kassoma bör omfattas av lagförslaget (5.2) har utredningen men inom ramen för detta genom särskilda regler likstâllas med försäk-

ringsbolagen.

174 Indelning av försäkringvöreningar

Detta förutsätter att det i lagen närmare anges vad som är att anse som ITP-kassor. En sådan precisering har emellertid visat sig svår att göra. Några ITPkassor meddelar t.ex. även individuell pensionsförsäkring. En lämpligare ordning är att i stället för att utgå från inslaget av kollektivavtalsgrundad försäkring ta fasta på föreningens storlek. Det måste då bli fråga om en för försäkringsföreningar förhållandevis storlek. bör betydande Samtidigt strävas efter en harmonisering med EG-direktiven. En nâmiare redogörelse för dessa återfinns i avsnittet om och EG. försäkringsföreningama För att en förening skall omfattas av de särskilda reglerna krävs således enligt förslaget att de har årliga avgiftsintäkter som överstiger 500 000 ECU. Samtliga ITP-kassor skulle omfattas av de särskilda reglerna. Om de största begravningskassoma skulle fusionera skulle särbestämmelserna gälla även för dessa. Med hänsyn till bakgrunden för de nya bestämmelserna synes detta också lämpligt. I lagförslaget bör lämpligen denna gräns anges i basbelopp enligt lagen om allmän försäkring eller 120 basbelopp. Även några av fribrevskassoma har betydande tillgångar. Avgiftsintäktema i dessa föreningar är emellertid mycket låga i jämförelse med ITP-kassoma. Inte ens de största fribrevskassoma skulle omfattas av de nya reglerna. I stället bör för dessa kassor i Övergångsbestämmelsema införas särskilda regler som tar hänsyn till i balansomslutningen dessa föreningar. För enkelhetens skull kallas de som omfattas av de särskilda föreningar bestämmelserna i lagförslaget för stora försäkringsföreningar. I rätt att utan särskilt tillstånd lagförslaget ges de stora ñreningama inneha helågda servicebolag. Å andra sidan dessa att åläggs ñreningar ha verkställande direktör och i förekommande fall upprätta koncemredovisning. För de stora försäkringsföreningama lagfästs vidare vissa bestämmelser som i dag ingår i stadgarna för bl.a. ITP-kassoma såsom skyldighet att utföra försäkringsteknisk år och använda de utredning varje placeringsoch värderingsregler som beskrevs i till detta avsnitt. inledningen I sammanhanget kan också nämnas att i lagförslaget har öppnats möjligheter för lTP-kassor att meddela tjänstegrupplivñrsäkring. En ytterligare indelningsgrund kan sägas uppkomma genom försäkringsinspektionens dispensgivning. För de minsta föreningarna måste i praktiken sannolikt gälla ett regelsystem som i väsentliga delar avviker från vad som gäller för t.ex. de stora försâkringsföreningama. Möjligheten att ge dispenser åt de nuvarande små föreningarna regleras i förslaget till Övergångsbestämmelser. En tredje indelningsgrund utgör avtalsförhållandet mellan de enskilda medlemmarna och försäkringsföreningen. Enligt förslaget, som redovisas i avsnittet m.m. skall särskilda Medlemskapet (l9.2) regler gälla för de kollektivavtalgrundade försäkringarna i förhållande till övriga försäkringar som meddelas av föreningarna.

SOU 1990: 101

11 Avskaffande av

medborgarskaps-

och

bosättningskrav

Kraven på svenskt medborgarskap avskaffas För befattningshavare i försäkringsföreningar. Bosättningskravet mjukas upp.

Inledning

I understödsföreningar skall styrelseledamöter, frmiatecknare och likvidatorer vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Bestämmelser om verkställande direktör saknas. På grund av hänvisningama i 27 och 47 §§ UFL gäller i dessa hänseenden fortfarande 1951 års lag om ekonomiska Föreningar. Emellertid får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge dispens från kraven. Enligt 1972 års om är det kungörelse understödsföreningsregister försäkringsinspektionen som skall pröva frågor om dispens. Inspektionen har vid några tillfällen meddelat sådan dispens. Även för revisorer i understödsföreningar hänvisas i 31 § UFL till bestämmelserna i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige om inte myndighet som regeringen bestämmer tillåter annat. Av kungörelsen om understödsföreningsregister framgår att också i detta fall denna myndighet är försäkringsinspektionen. Den som är auktoriserad eller godkänd revisor behöver dock inte vara svensk medborgare. Revisorer erhåller auktorisation eller godkännande av kommerskollegium. Därvid prövar kollegiet om den auktoriserade eller godkända revisorn får utöva sin verksamhet från utlandet. För aktiebolag och ekonomiska föreningar gäller motsvarande regler enligt aktiebolagslagen resp. 1987 års lag om ekonomiska föreningar. Såsom påpekas i understödsföreningsutredningens direktiv föreslog den s.k. diskrimineringsutredningen i ett delbetänkande från 1984 ändringar i UFL som innebar att styrelseledamot, firmatecknare, revisor, likvidator, likvidationsrevisor och suppleanter för dessa inte behöver vara svenska medborgare. Kommerskollegium avgav 1987 en promemoria till regeringen med förslag till förenklade regler beträffande medborgarskaps- och bosättningskrav i aktiebolagslagen m.fl. författningar däribland UFL.

176 Avskajfande av medborgarskaps- och bosättningskrav SOU 1990: 101

Kollegiets promemoria har rernissbehandlats. Understödsföreningsutredningen har därvid avgett yttrande.

Regeringen har därefter våren 1990 lagt fram en proposition med förslag till nya bestämmelser om krav på svenskt medborgarskap och

bosättning i Sverige för stiftare, verkställande direktör, styrelseledamöter, firmatecknare, likvidatorer och revisor samt aktieföretrådare för dessa i aktiebolag, försäkringsbolag, banker, ekonomiska föreningar m.m. (prop. 1989/90:l60). Med tanke på att understödsñreningar är föremål för

utredning föreslås inte någon ändring i UFL. Förslaget innebär att kravet på svenskt medborgarskap avskaffas.

Verkställande direktör och minst en firmatecknare skall vara bosatt i Sverige. Dock behöver endast hälften av styrelseledamötema och likvidatorema vara det.

Auktoriserade och godkända revisorer behöver inte vara svenska

medborgare och bosatta i Sverige. Om det finns en auktoriserad eller

godkänd revisor i företaget gäller inte kraven på medborgarskap och

bosättning för övriga revisorer heller.

Utredningens överväganden

Utredningen föreslår att de ändringar som förutskickas för aktiebolag

m.m. i proposition 1989/90: 160 även genomförs för understödsförening-

amas del.

SOU 1990: 101

12 Behovsprincipen

Behovsprincipen avskaffas och ersätts med en allmän srmdhetsprövning.

12.1 Gällande ordning

Behovsprincipen infördes år 1972 för understödsföreningar genom UFL. Enligt 4 § får således en understödsñrening endast registreras om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. I motiveringen till införandet av bestämmelsen anförde föredragande departementschefen i propositionen till UFL att möjligheten att bilda nya föreningar borde stå kvar. Mot bakgnmd av understödsföreningsväsendets utveckling kunde det antagas att initiativ till att bilda nya slutna föreningar kommer att bli sällsynta. Det kunde emellertid inte uteslutas att man även i framtiden önskar bilda sådana föreningar, fastän dessas berättigande starkt kunde sättas i fråga. Departementschefen ansåg därför att nybildning endast borde tillåtas om den planerade verksamheten kunde anses behövlig. En förutsättning för att en understödsförening skulle få registreras enligt den nya lagen borde således vara, att rörelsen fyller ett påtagligt försâkringsbehov för den bestämda grupp människor som föreningen är avsedd ñr och också i övrigt är ägnad att främja en sund utveckling av Detta innebar att en behovsprincip, motsvarande den försäkringsväsendet. som gällde enligt dåvarande försäkringsrörelselag, infördes för slutna föreningar. I fråga om tjânstepensionskassor torde enligt departementschefen de behov som aktualiserar bildandet av kassan i allmänspeciella het medföra att kassan kan godkännas som understödsförening. Departementschefen menade att allmänt sett torde, mot bakgrund av den omfattning som försäkringsväsendet då hade, den i detta sammanhang förordade behovsprincipen i praktiken innebära att utrymmet för nya understödsföreningar blev mycket ringa. Vid en utvidgning till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde eller vid väsentlig omläggning av rörelsen skall också om den av inspektionen pröva planerade omläggningen verksamheten kan anses behövlig och om den också i övrigt är ägnad att

178 Behovsprincipen

främja en sund utveckling av försäkringsvâsendet. En följd av förslaget att också av en sluten kassa skulle bli föremål nybildning för behovsprövning var att en förening inte kunde kringgå reglerna om tillstånd för ändring av verksamheten genom att bilda en kassa med samma medlemmar som den äldre ñreningen. Genom en ändring i FRL upphävdes fr.o.m. år 1985 behovsprincipen för ñrsâkringsbolagen. Till stöd för upphâvandet av denna princip anförde departementschefen i att det borde vara till fördel propositionen för försâkringstagama om konkurrensen stimulerades något och om försäkringstagamas valfrihet ökade genom att fler Försäkringsgivare fick agera på marknaden. Förutsatt att de formella och kvalitativa kraven är uppfyllda skall koncession beviljas om inte den tilltänkta verksamheten bedöms vara oförenlig med en från och samhällets försåkringstagamas synpunkt sund utveckling av försäkringsvâsendet. Sökanden skall således inte behöva visa att en ny verksamhet behövs eller främjar en allmänt sett sund utveckling av försåkringsväsendet. Vid bör prövningen enligt departementschefen hänsyn tas inte endast till den rådande situationen utan även till de utvecklingstendenser som kan överblickas. Vad gäller den senare bedömningen anförde att det, för att en departementschefen ansökan skall avslås, bör anses tecken föreligga påtagliga på att det skulle vara oförenligt med en sund av att utveckling ñrsâkringsvâsendet bifalla ansökningen. Någon definition av begreppet sund utveckling av försåkringsväsendet gavs inte. I stället som bör beaktas vid konangavs vissa kriterier cessionsgivningen. Hit hör bl.a. faran av en alltför stor uppsplittring av den svenska försäkringsmarknaden. Bildandet av specialbolag som enbart eller i huvudsak avsåg att vända till extremt sig goda risker inom ett visst försâkringstagarkollektiv kan innebära att övriga risker skulle få svårt att till överkomlig kostnad ordna sitt försäkringsskydd. Detta skulle kunna strida mot solidaritetstanken. Den koncessionsbeviljande myndigheten borde ha att hindra möjlighet uppkomsten av osunda spccialbolag där drevs så premiedifferentieringen långt att solidaritetstanken inte längre uppfylldes. Risken för en ökning av driftskostnaderna inom hela eller inom den försâkringsområdet aktuella verksamhetsgrenen måste också uppmärksammas. Dock måste också beaktas de fördelar för försäkringstagama som en viss ökning av antalet bolag innebär eftersom konkurrensen och försäkringstagamas valfrihet ökade. Såvitt gällde frågan om en ändring av behovsprincipen för understödsföreningar fann departementschefen, mot av att UFL skulle bakgrund behandlas särskilt, inte skål att i det sammanhanget ta upp frågan (prop. 1984/85:77 s. 44 ff, s. 58). Behovsprövningen upphävdes fr.o.m. den l augusti 1990 även för bankerna (l990:822-824).

SOU 1990: 101 Behovsprincipen 179

12.2 Utredningens överväganden

Sedan UFL infördes har endast ett fåtal nya understödsföreningar bildats. Under senare tid har emellertid intresset för bildandet av nya understödsökat. Med detta intresse sammanhänger att intresset för föreningar grupplösningar på personförsâkringsomrádet starkt tilltagit under senare tid. Det kan därför inte uteslutas att antalet ansökningar om att registrera nya ökar under de närmaste åren. För de nya föreningarna bör föreningar av samma skäl som ovan anñrts beträffande försäkringsbolagen behovsprincipen inte gälla. I stället bör även här göras en allmän sundhetsprövning. En ny förening bör därför registreras om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av hela när det gäller såväl försâkringsñreningar som försäkringsvâsendet försäkringsbolag.

13 Medlemskapet

m.m.

Efter mönster till föreslås beav förslaget personförsäkringslag stämmelser som bl.a. reglerar förhållandet mellan försäkringsföreningarna och medlemmarna. Utgångspunkten är att medlemmarna i en skall ha samma försäkringsskydd som förförsäkringsñrening säkringstagama i ett försäkringsbolag. Hänsyn måste dock tas till föreningarnas särskilda förhållanden. Bestämmelserna skall vara och bara kunna frångås vid tvingande kollektivavtal. kollektivavtalsgrundad försäkring genom ett centralt För föreningarna införs en informationsskyldighet på olika stadier i mellanhavandet med medlemmen. En avslagen ansökan om inträde skall kunna av allmän domstol, liksom utesluti föreningen prövas ning. Endast om en medlem har åsidosatt sin upplysningsplikt uppeller med icke ringa oaktsamhet kan det medföra påföljder. såtligen för dödsfall skall i inte Oriktiga uppgifter vid livförsäkring princip från det få åberopas när mer än två år har förflutit försäkringen tecknades. Karenstiden vid självmord förkortas från tre till ett år. En medlem skall vid uteslutning på gnind av bristande avgiftsbetalning ha rätt att återuppliva medlemskapet. Föreningarna skall kunna utpesaknas skall hälften ka förmånstagare i stadgama. Om förordnande tillfalla makan och andra hälften av försäkringsbeloppet arvingama. Även efter skall försäkringen i viss utsträckning vara försäkringsfall skyddad för utmätning.

13.1 Medlemskap och försäkringsvillkor

13.l.1 Inledning

I detta avsnitt redovisas villkoren för medlemskap i de olika understödsföreningarna och de försäkringar som meddelas av dessa föreningar. De medlemmar i understödsföreningama som skyddas av kollektivavtalsgnindade försäkringar som ITP-kassoma meddelar utgör knappt 30 % av understödsföreningamas totala medlemsantal men svarar för drygt 95 % av de som totalt inbetalas till samtliga föreningar. Försäkavgifter desamma som SPP:s och som AMF-pension. För en ringama är i princip närmare beskrivning av dessa slag av försäkringar hänvisas till Personförsäkringslag SOU 1986:56 s. 211 ff.

182 Medlemskapet m.m. SOU 1990: 101

I den andra stöne gruppen av tjänstepensionskassor, fribrevskassoma, har avgiftsbetalningama i och blivit princip upphört försäkringama nedsatta till fribrev. I det följande endast en för redogörelse de övriga försäkringar som meddelas av understödsñreningama. En när det gäller svårighet en redogörelse för ñrutsättningama för medlemskap och är att dessa försäkringsvillkoren i hög grad skiftar mellan föreningarna. Någon motsvarighet till de av livñrsäkringsbolagen antagna allmänna försäkringsvillkoren finns inte beträfñmde understöds-

föreningarna. Viktiga orsaker till de stora skillnaderna är de enskilda ñreningarnas olika historiska bakgrund och om anslutningen är obligatorisk eller har utformat frivillig. Föreningarna själva villkoren. De omfattar också mycket olika personalgrupper. Även om verksamhet av tradition understödsföreningamas varit inriktad på ålders- och efterlevandepension, och har begravningshjälp sjukhjâlp föreningarna alltid varit oförhindrade att meddela även andra former av personförsälcring, dock inte I viss arbetslöshetsförsäkring. utsträckning har andra former också förekommit, Lex. ren olycksfallsförsäkring. I det följande först för allmänna redogörs några drag beträffande medlemskap och försäkringsvillkor. Därefter redogörs för de olika försäkringar, som meddelas av understödsföreningama. För att ge en uppfattning av de olika försäkringsgrenamas betydelse redovisar vi även antalet försäkrade och storleken av utñsta försäkringsbelopp.

13.1.2 Information om

försäkringsvillkoren

Stadgama för understödsföreningama innehåller inte om några regler information innan medlemmarna inträder i Även om ñreningen. frågan hur medlemmarna får del av är ofta försäkringsvillkoren oreglerad i stadgarna. Emellertid torde medlemmarna få ett av eller exemplar stadgarna åtminstone ett utdrag av dessa av vilka villkoren brukar framgå. Flera föreningar har också i sina stadgar uttryckligen föreskrivit detta. I de pensions- och begravningskassor som meddelar till försäkring högre belopp erhåller medlemmarna dessutom försâikringsbrev utvisande försäkringsbelopp och medlemsavgifter ñr försäkringen. Försäkringsinspektionen har också i cirkulär framhållit vikten av att medlemmar bör ha rätt till medlemsbok eller liknande som visar att rätt till kapitalunderstöd Hur av föreligger. ändring försäkringsvillkoren och andra stadgeändringar skall meddelas föreningsmedlemmama framgår normalt inte av stadgarna.

13.l.3 Inträde i

understödsförening

Inträde i en kan ske

understödsförening individuellt eller kollektivt.

Normalt är inträdet individuellt. För kollektivt inträde fordras särskilda bestämmelser i stadgarna. Ett (vanligt) kollektivt inträde är till ITP-kassor av bestånd överföringar från

Medlemskapet m. m. 183 SOU 1990: 101

ITP-kassa. SPP och ITP-kassoma meddelar samma slag

SPP eller annan av försäkringar. UFL får inga nya Understödsföreningama är öppna eller slutna. Enligt bildas. I slutna föreningar kan inträde endast medges öppna föreningar som verksamheten avser. I några personer som tillhör den persongrupp kan även maka till en sådan vinna inträde som medföreningar person lem.

I flera och i ett par begravningskassor omfattar försäkringen sjukkassor och barn under viss ålder, som är medförsäkrude med

även make/ sambo som medlemmarna. l

samma eller delvis samma försäkringsförmåner

inträder medlemmens som medlem vid någon förening ñrmånstagare

försäkringsfall.

eller inträde kan

Inträdet kan vara _frivilligt obligatoriskt. Obligatoriskt

anställda eller medlemmar i en viss förening,

gälla på en viss arbetsplats orden e.d. Den anslutningen uttrycks i fackförening, obligatoriska som en skyldighet för personer tillhörande den i stadgarna

stadgarna

angivna personkretsen att tillhöra föreningen. Denna i stadgarna uttryckta alltid på avtal som träffats utanför föreningen. skyldighet grundas I ett och en sjuk- och begravningskassa föreligger par sjukkassor

reservera anslutning. I någon annan kassa möjlighet till att sig mot reservationsrätten bara den anställdes make men inte den omfattar anställde själv.

av de minsta är stängda för inträde.

Flera understödsñreningama ta in medlemmar har varit ett krav från Förbudet i stadgarna att nya för att ñreningama skall få fortsätta sin verksam-

försäkringsinspektionen

har kunnat undvikas. Av dessa före-

het. Härigenom avgiftshöjningar ningar meddelar fem sjukpenningersättning.

13.1.4 Avgifter

räknas från inträdestidpunkten. Denna är

Föreningens försäkringsansvar

alltid angiven i stadgarna.

i stadgarna att inträde sker

När anslutningen är frivillig anges i regel första betalats. sorts motsvarighet till försäkförst sedan avgiften (En ringsbolagens s.k. kontantklausuler.)

är för anställda vid visst företag, sker

Om anslutningen obligatorisk

- I föreskrivs alltid när och

inträdet redan vid anställningen. stadgarna

även hur skall betalas. I föreningar avsedda för an-

i regel avgifterna

vid visst med anslutning brukar föreskrivas

ställda företag obligatorisk

skall eller genom arbetsatt avgifterna erläggas genom avdrag på lönen

givarens försorg. samt

För i princip samtliga sjukkassor och sjuk- och begravningskassor

enligt stadgarna att stämman kan

flertalet begravningskassor gäller

besluta om särskild bland medlemmarna. Beslut om uttaxering uttaxering

kan även i undantagsfall fattas av styrelsen.

184 Medlemskapet m.m.

13. 1.5

Uteslutningsgrunder

Enligt 17 § UFL får medlem inte uteslutas ur av understödsförening andra orsaker än som anges i stadgarna.

I stadgarna anges regelmässigt att medlem utesluts eller får sin försäk-

ring nedsatt till fribrev vid bristande Bestämmelser om utebetalning. slutning på gnmd av försummelse att betala till avgifter föreningen förekommer ofta även i ITP-kassor och andra med föreningar obligatorisk men torde vara av närmast anslutning formell natur.

Tidpunkten för uteslutningen är noga angiven i stadgarna.

Vid bristande i allmänhet betalning ges medlemmen en respittid som

starkt varierar från till förening förening, innan uteslutning sker. Enligt

FAL som gäller för understödsföreningama måste anmaning om betalning lämnas minst en vecka innan får om uteslutning ske, avgiften erläggs med längre tidsmellanrum än varannan månad. Denna tidsfrist varierar

från förening till förening. En vanlig tidsfrist är 14 dagar efter påminnel-

se om avgiftsbetalningen.

Enligt bestämmelserna i FAL kan bli fri från föreningen sin ansvarighet vilket gentemot medlemmen, i praktiken innebär att medlemmen

utesluts, om medlemmen brustit i sin upplysningsplikt gentemot föreningen. I många föreningars stadgar finns också bestämmelser om uteslutning på gnmd av svikligt förfarande vid ansökan om inträdet.

Eftersom FAL gäller för kan medlem föreningarna uteslutas på grund av att han brustit i sin upplysningsplikt gentemot föreningen även om

stadgarna inte innehåller bestämmelser härom.

I och och företags- föreningsanslutna föreningar är en uteslutvanlig ningsorsak att i anställningen ifrågavarande företag eller medlemskapet i ñreningen upphör. I sju föreningar som utger kan sjukpenning uteslutning ske enligt i

stadgarna intagna överförsäkringsregler, vars tillämpning kan leda till att

medlem inte kan vara försäkrad för

sjukpenning. Överförsäkringsreglema

innehåller även bestämmelser om uteslutning på grund av bristande

upplysning om inkomstförhållanden.

13. 1.6 Medlems vid

rättigheter uteslutning eller avgång av

andra orsaker

Det ñrekommer i vissa föreningar att medlemmar som måste avgå ur föreningen är till berättigade någon form av fortsâttningsförsälcring.

Ibland anger stadgarna när rätt till återinträde föreligger, t.ex. vid

återanställning.

I vissa föreningars stadgar anges att medlem vid ur avgång föreningen inte har någon rätt till andel av föreningens tillgångar. Av redogörelsen nedan för kapital- och att pensionsförsäkring framgår medlemmarna i flera även i andra föreningar fall inte är berättigade att utfä försäkringens tekniska värde när de avgår i förtid ur föreningen.

SOU 1990: 101 Medlemskapet m.m. 185

l3.1.7 Tvister mellan och den enskilde

föreningen

medlemmen

Ansökan om medlemskap skall prövas av styrelsen och i någon förening av I till överföreningsstämman. stadgarna ges inte några möjligheter prövning om ansökan avslås. I stadgarna för flertalet föreningar anges att tvister mellan föreningen och den enskilde föreningsmedlemmen skall avgöras enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

13.1.8 Pensionskassor

Övriga tjänstepensionskassor

årsstatistik benämns Dessa fyra kassor som i försäkringsinspektionens övriga tjänstepensionskassor varierade år 1988 i storleksordningen från åtta till knappt 600 medlemmar. Alla kassor utom den minsta är stängda. Utfästa pensionsbelopp uppgår till högst 8 500 kr. om året.

Andra mindre pensionskassor Under denna rubrik behandlas 28 pensionskassor med ett totalt medlemsantal vid årsskiftet 1988-1989 om knappt 4 000 medlemmar. Kassoma meddelar ålderspension. I vissa fall ingår efterlevandepension. Försäkringsbeloppen är oftast mycket låga. I de flesta föreningar ligger den årliga utñásta pensionen på 100 kr. och därunder. Till dessa tillkommer dock i med förhållanförsäkringsbelopp regel pensionstillägg devis betydligt högre belopp. Vissa föreningar utger ett mindre kapitalunderstöd som direkt i begravningshjälp. Avgifterna anges i allmänhet stadgarna. Vid själva avgiftsberäkningen och vid den försäkringstekniska utredningen tillämpas i princip samma dödlighetstabell, P 63, som försäkringsbolaget SPP tillämpar. Rätt till återköp eller fribrev saknas i allmänhet i dessa föreningar.

De större pensionskassoma Några pensionskassor meddelar försäkringar av i princip samma slag som de livränteförsäkringar som tillhandahålls av försäkringsbolagen. Den största av dessa är Sveriges Köpmannaförbunds Pensionskassa, KPK, som förutom ITP-försäkring även meddelar individuell pensionsförsäkring. Vid årsskiftet 1987-1988 uppgick de medlemmar som tecknat sådan föákring till knappt 5 000. De individuella försäkringar som kan

meddelas avgKPK är egenpension i form av ålderspension och sjukpen-

sion samt individuell och kollektiv familjepension. Medlemmarna kan själva välja storleken på Avgifterna kan betalas försäkringsbelopp. engångsvis eller fortlöpande. Medlemmarna medges respittid med betalning av avgiften. Vid av hur olika sjukdomstillstånd m.m. skall inverka på bedömningen

prövningen av försäkringsansökan, används av Återförsäkringsaktiebolag-

et Sverige utarbetade riktlinjer för riskbedömningen av individuell pensionsförsäkring, vilka följs av nästan alla livförsäkringsbolag.

186 Medlemskapet m.m. SOU 1990: 101

I KPK:s stadgar finns även en oantastbarhetsklausul liknande intagen den som är intagen i den föreslagna Personförsäkringslagen. Fristen uppgår dock till fem år och avser pensionsförsäkring. En annan ITP-kassa, som meddelar individuell år pensionsförsäkring AP, Arkitektemas Pensionskassa. Denna riktar sig då till de SAR-medlemmar tillhör den s.k. frikretsen. Inom som Konsumentkooperationens Pensionskassa tillhandahålls individuell ålders- och efterlevandepension. Två pensionskassor med anknytning till yrkesfiskare, Västkustñskarnas pensionskassa med drygt 4 000 medlemmar och Donsö ñskares pensionskassa meddelar individuella Dessa kan vara livspensionsförsäkringar. variga eller temporära. Även kollektiva används för föreningsmedel pensionsförmåner. På senare år har ytterligare pensionskassor med individuella pensionsförsäkringar bildats. Hit hör SPP:s Lantbrukarnas Försäkringsförening, Pensionskassa och Volvoresultats Försäkringsförening Försäkringsförening. Den ñrsäkring som meddelas av lblvoresultats Färsäkringsfärening är en temporär pensionsförsäkring som skall börja lyftas när medlemmen är mellan 55 och 70 år. Medlem har rätt att sätta in sin make som medförsäkrad. är konstruerade Avgifterna som engångspremier och utgörs av medlemmens årliga resultatbonus från Stiftelsen Volvoresultat jämte kompletterande avgift på valfritt belopp från medlemmen. Utbetalningar pågår enligt huvudregeln i minst 5 år. Skulle medlemmen avlida innan försäkringen hunnit helt eller delvis utbetalas i stället utgår efterlevandepension för i princip motsvarande tid. Medlemmen har möjlighet att välja att försäkringen i stället skall utgå under en längre tid, dock högst 20 år, eller vara Vid dessa alternativ livsvarig. utgår inte något efterlevandeskydd. Uppgifter om avgiftemas totala storlek ges i avsnittet De nya understödsföreningama (2.2.3).

Kapitalförsäkring

Av de 77 föreningar som vid utgången av år 1988 meddelade kapitalförsäkring kunde endast ll föreningar, samtliga begravningskassor, enligt sina stadgar meddela över 1000 kr. Av de 66 försäkringar övriga föreningarna meddelade 26 och ll begravningskassor sjuk- och begravningskassor försäkringar om högst 500 kr. Antalet kapitalförsäkrade medlemmar vid utgången av år 1988 uppgick till ca 374 000. Av de kassor som meddelade var nästan kapitalförsäkring 80 % slutna. Av det totala antalet medlemmar i var dock föreningarna endast 25 % medlemmar i slutna föreningar. Försäkringsföreningen Livkronan och Allmänna Begravningsfonden Trygghet svarade tillsammans för 2/3 av medlemsantalet i begravningskassoma. Försäkringama som meddelas är mestadels kapitalförsäkringar för dödsfall med sparmoment. Försäkringama bildar en premiereserv som utgör medlemmarnas sparkapital. I allmänhet rör det sig om livsvariga försäkringar som utfaller vid medlems eller anhörigs död. Ett par föreningar erbjuder även sina medlemmar särskilda försäkringar på deras barns liv.

m.m. 187 Medlemskapet

I de största begravningskassoma förekommer även sammansatta kapidär försäkringsbeloppet utbetalas då medlemmen uppnår talfärsdhingar viss lastställd ålder eller vid dödsfall som inträffat i försäkringsavtalet före denna Den aktuella åldern brukar vara 65 eller 90 år. tidpunkt. Även andra möjligheter förekommer, t.ex. att försäkringen faller ut redan vid 50 års ålder. Föreningarna tillämpar då de av försäkringsbolagen använda ñrsäkringsformema D90 m.fl. För dessa tillämpas dödlighetstabellen D55 som i kapitalförsäkringar även användes av försäkringsbolagen innan bolagen antog de princip nuvarande För de understödsföreningar som meddelar försäkgrtmdema. över 1 000 kr. skall för kvinnor med ring dödlighetsantagandena justeras hänsyn till deras lägre dödlighet. I enlighet med av försäkringsinspektionen tidigare utfärdade cirkulär har som meddelar om 300 kr. inte föreningar kapitalförsäkring högst bestämmelser om rätt till återköp eller fribrev beträffande intagit några Såvitt till l 0()0 kr. beräknas dessa försäkringar. gäller försäkringar upp fribrev inte försäkringstekniskt utan i förhållande till hur stor del den tid under vilken faktiskt betalats utgör av hela den ursprungliga avavgift giftsbetalningstiden. Nu har tillämpats sedan år 1972 trots att konangivna beloppsgränser sumentprisindex sedan dess tredubblats. I vissa föreningar där medlemskapet i understödsföreningar är obligatoriskt och beroende av anställning eller medlemskap i fackförening meddelas temporära kapitalförsäkringar, dvs. kapitalfärsäkringar för utan De om vissa av de grupplivförsäkdödsfall sparmoment. påminner ringar som meddelas av försäkringsbolagen. Såvitt gäller en förening, Gåvobrevet Understödsförening, Linköping, uppgår försäkringsbeloppet vid denna försäkringsform till 12 000 kr.

Ett par föreningar meddelar en form av kapitalförsakring för livsfall

där ett särskilt belopp utgår till en medlem vid medlemmens avgång ur i samband med att anställningen upphör gnmd av att ñreningen på medlemmen pensioneras. Till skillnad mot kapitalförsäkringar med sparmoment är kapitalförsäkringar utan sparmoment riskförsäkringar, som inte berättigar till fribrev eller återköp. Merparten av ñreningarna meddelar kapitalförsäkring på enhetliga försäkringsbelopp. I de föreningar som meddelar försäkring med sparmoment om högst 1 000 kr. eller utan sparmoment tillämpas dessutom i princip enhetliga avgifter. Såvitt gäller kapitalförsäkring med sparmoment med ett försäkringsbelopp över l 000 kr. förekommer i de fyra största föreningarna och i några av de mindre för medlemmarna att, inom de ramar som möjlighet uppställs av stadgarna och UFL, själv välja försäkringsbelopp. Däremot sker ingen avgiftsdifferentiering med anledning av hälsotillstånd. I någon förening gäller ett fast belopp, som medlemmarna själva kan komplettera med tilläggsförsäkringar.

188 Medlemskapet m.m.

13.1.10 Sjukhjälp

Sjukhjälp meddelas i form av sjukpenning och s.k. sjukvårdsersättning av sjukkassor och sjuk- och begravningskassor. För vissa föreningar anges uttryckligen att sjukhjälpen utgår vid såväl sjukdom som olycksfall. Enligt uppgift torde även i andra fall ersättning utgå också vid olycksfall även om det inte uttryckligen anges i stadgarna. Ett par sjukkassor ger endast ersättning vid olycksfall. I den ena av dessa utgår ett litet kapitalbelopp vid dödsfall eller invaliditet på grund av olycksfall. År 1988 var 91 % av föreningarna slutna. Av det totala antalet medlemmar i kassoma var 88 % medlemmar i slutna kassor. .Sjukpenning meddelas alltjämt av de minsta sjukkassoma och sjuk- och begravningskassoma. De större och ñretagsanknutna sjukkassoma och några stora sjuk- och begravningskassor har upphört med detta. Totalt meddelade 13 av de aktuella kassoma sjukpenning vid utgången av år 1988. Emellertid uppgår ersättningarna endast till mycket låga belopp, ofta inte mer än 3 kr./dag. Då försäkrad vid allmän försäkringskassa numera får full ersättning för inkomstbortfall har bestämmelserna om sjukpenning nämiast betydelse för pensionärer. Under år 1988 utbetalades bara ca 234 000 kr. i sjukpenning. Endast fyra föreningar meddelar sjukpenning för längre tid än 180 dagar. Störst betydelse har därför sjukkassoma och och sjuk- begravningskassoma när det gäller sjukvårdsersättning för utgifter som åsamkas medlemmar eller deras anhöriga i samband med sjukdom och olycksfall. Totalt omfattades vid utgången av år 1988 75 000 personer av knappt dessa försäkringsförmåner, som maldelas av 25 kassor. De ersättningar som är aktuella avser utgifter för läkarvård, läkemedel, sjukvårdande behandlingar, sjukhusvård, moderskapshjälp, sjukvård vid vistelse i utlandet, tandvård samt för inköp av glasögon. I stadgarna anges noggrant med vilka belopp ersättning utgår eller hur stor del av medlemmens utgifter som ñrmånema täcker. Stadgamas bestämmelser beträffande förmånemas omfattning ändras också ofta. I några av de största kassoma finns ingen beloppsbegränsning.

Utredningens överväganden

13.2.1 Inledning

De avtalsrättsliga reglerna om personförsäkring har under senare tid setts över av försåkringsrättskormnittén. Kommittén föreslår ñr personförsäk- ringar livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring vilka för närvarande - en särskild regleras av FAL personförsäkringslag (SOU 1986:56). Förslaget behandlas för närvarande i justitiedepartementet. Personförsäkringslagen (PFL) är avsedd att tillämpas på individuell försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring (kaförsäkring). Reglerna i PFL är tvingande; bestämmelser i försäkringsvillkoren som i jämförelse med är till nackdel för lagen försäkringstagaren

SOU 1990: 101 Medlemskapet m. m. 189

eller hans rättsinnehavare eller den försäkrade är utan verkan mot honom om inte annat anges i lagen. Undantag görs dock för bl.a. ka-försäkring,

om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation

och en central arbetstagarorganisation.

Understödsföreningama lämnades utanför PFL-förslaget med hänsyn

till bl.a. den allmänna översyn av lagstiftningen om understödsföreningar-

na som planerades i finansdepartementet.

har i en promemoria redovisat i vilken Försäkringsrättskommittén utsträckning reglerna i PFL bör kunna tillämpas även för försäkringsföre-

ningarna.

I allt väsentligt kan vi ansluta oss till försäkringsrättskommitténs

synpunkter och vad som anförs nedan bygger till stor del på nämnda promemoria. Sammanfattningsvis kan sägas att reglerna i PFL i huvudsak kan tillämpas också på föreningarna. Vi har därför funnit det möjligt att i betänkandet på flera ställen endast hänvisa till vad försäkringsrättskommittén anfört i PFL-betänkandet. De försäkringar som meddelas av försäkringsföreningama motsvaras i allmänhet av vad som i PFL avses med individuell försäkring. Med kollektivavtalsgrundad försäkring åsyftas i PFL försäkring som tecknas åt anställda, som meddelas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd enligt försäkringsvillkor som följer ett i villkoren angivet kollektivavtal

mellan en och en arbetstagarorganisation och som arbetsgivarorganisation tecknas hos ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet (SOU

- torde för 1986:56 s. 239 ff och s. 447 ff). Av försäkringsföreningama försäknärvarande endast ITP-kassoma, vilka i regel meddelar liknande ringar som meddelas av försäkringsbolagen, bli aktuella i avseende på Här bör dock erinras om att vi föreslår att ITP-kassoma

kit-försäkring. också skall kunna meddela tjänstegrupplivförsäkring.

har sålunda diskuterat i vilken omfattning

Försäkringsrättskommittén

de avtalsrättsliga reglerna i försäkringsföreningslagen skall tillämpas på föreningarna. En lösning som nämnts skulle vara att bestämmelserna

skall gälla för föreningarna, men att försäkringsinspektionen generellt skall kunna lämna dispens från vissa regler (jfr 2 § UFL). Ett annat

alternativ som föreslagits vore att det- beroende på de försäkringar som meddelas av av de enskilda förmåner-

föreningen (närmast omfattningen

- bestämdes vilka För två föreningar na) regler som skall tillämpas.

som meddelar samma art av försäkring skulle då kunna gälla olika regler,

därför att förmänema i den ena föreningen är större än i den andra.

En tredje lösning som även tagits upp av försäkringsrättskomrnittén skulle vara att man behandlade försäkringarna i en förening på olika sätt, beroende på omfattningen av försäkringsfönnånema (varvid man talade

om exempelvis små och stora försäkringar). En förening skulle i så fall kunna vara skyldig att följa två olika grupper av civilrättsliga regler. En utgångspunkt bör vara att reglerna är relativt lätta att överblicka och inte alltför svåra att tillämpa, vilket talar emot sistnämnda alternativ. Bara det förhållandet att en försäkring ändras i något avseende skulle

kunna innebära att den förs över till ett nytt regelområde.

190 Medlemskapet m.m.

I jämförelse med försäkringsbolagen är försäkringsföreningamas verksamhet rätt speciell. Medlemsantalet är ofta starkt begränsat och förmånema år vanligtvis förhållandevis små. administrativa Föreningamas rutiner - liksom deras ekonomiska resurser - gör att det kan vara svårt för dem att följa ett omfattande i de små regelsystem; ñreningama händer det att hela verksamheten i stort sköts av en enda person. Samtidigt gäller det att liksom i arman ta till försäkringsverksamhet hänsyn medlemmarnas intressen i olika hänseenden. Man får räkna med att en del personer avstår från en försäkring som meddelas av försäkringsbolagen och sålunda regleras av PFL, bara därför att de kan få ett ñrsäkringsskydd genom att gå med i en förening. Det skulle vara otillfredsställande om skyddet då skulle vara väsentligt sämre än annars. Även en lagreglering med varierande bestämmelser för olika föreningar beroende på försäkringsförmånemas skulle bli svår att överomfattning skåda och tillämpa; begravningskassor, pensionskassor och eventuellt sjuk- och begravningskassor skulle delas in i Lex. stora och små föreningar, under det att sjukkassoma med sina alltid relativt små ñrmåner förmodligen kunde behandlas lika. Vidare ktmde genomgående det väl diskuteras hur mellan stora och små gränsdragningen föreningar skulle göras. Den mest ändamålsenliga lösningen får - på sätt försäkringskommittén föreslagit - anses vara att de avtalsrättsliga reglerna får gälla för samtliga föreningar. Visserligen torde en del regler inte kurma tillämpas på alla äldre särskilt därför att vissa föreningar, föreningar inte har resurser att iaktta bestämmelserna. Detta bör dock problem enligt vår mening kunna lösas genom att försäkringsinspektionen i Övergångsbestämmelserna till lagen vid av får en registrering stadgándringar möjlighet att för äldre föreningar lämna att dispens från skyldigheten följa vissa regler i lagen (6 § övergångsbestämmelsema lagförslaget; jfr 2 § andra stycket UFL). Sådan dispens bör dock inte komma i fråga om de försäkringar föreningen meddelar gäller större ekonomiska förmåner. Liksom beträffande de som meddelas av försäkringar försäkringsbolagen bör de avtalsrättsliga regler som skall gälla för föreningarna vara tvingande (jfr SOU 1986:56 s. 225 ff). I överensstämmelse med förhållandena vid ka-försäkring enligt PFL bör det dock vara tillåtet att avvika från försäkringsföreningslagen om stadgarna följer ett kollektivavtal där den ena parten är en central arbetstagarorganisation; i detta fall skall det inte fordras dispens av försäkringsinspektionen (l kap. 11 § lagförslaget; jfr SOU 1986:56 s. 241 f). Som redan framgått förekommer det att föreningarna som medlemmar tar in även vissa närstående till dem som i första hand föreningarna vänder De närstående sig till. kan i viss mån jämställas med medförsäkrade vid gruppförsäkring enligt 9 kap. 1 § PFL-förslaget. Särskilt med tanke på att vid gruppförsäkring den närstående inte sluter något försäkringsavtal med försäkringsbolaget, betraktas han i PFL inte som försäkvid ringstagare; tillämpning av vissa regler i lagen anses han dock som försäkringstagare. Vad angår försäkringsföreningama torde det inte möta något hinder att helt jämställa den närstående med den som före-

Medlemskapet m.m. 191

ningen i första hand vänder sig till; stadgarna bör kunna formuleras

exempelvis så att också den som är gift med en medlem kan antas som medlem. För det fall att äktenskapet upphör bör stadgarna kunna medge

att medlemskapet för den tidigare närstående får sägas upp (jfr 4 kap. 4 §

lagñrslaget).

bistånd som för närvarande kännetecknar Ett uttryck för det inbördes understödsföreningen är att det är medlemmen själv som betalar medlemsavgiften. Om för en anställds medlemskap erläggs av en

avgiften

arbetsgivare, anses dock föreningen som understödsförening om verksam-

heten avser huvudsakligen pensionsförsâkring på grund av anställning

tredje stycket UFL). Tillser en arbetsgivare att de anställda får ett (l § försäkringsskydd genom en understödsförening, blir alltså enligt UFL den anställde (och inte arbetsgivaren) medlem i föreningen. Det kan nämnas här talar om aktiva och passiva medlemmar, att stadgarna ibland syftande på de anställda resp. arbetsgivaren. Vi anser att också i fortsättningen bör bygga på den

lagstiftningen tanken om vem som är att se som den egentliga medlemmen i angivna samtidigt som det förhållandet att en arbetsgivare betalar de

föreningen anställdas medlemsavgifter inte skall hindra att föreningen bedöms som

en detta bör gälla för samtliga försäkringsformer och försäkringsförening; alltså inte som nu bara pensionsförsäkring. Det torde vara relativt sällan som de anställda får ett försäkringsskydd i en försäkringsförening med arbetsgivaren som i praktiken betalningsansvarig för medlemsavgiftema utan att stadgarna följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. Följer

ett sådant avtal rör det - vilket kommer att - om

stadgarna sig framgå

ka-försäkring. Även då bör den anställde och inte arbetsgivaren anses som medlem. Arbetsgivaren bör dock i stadgarna kunna betecknas som

passiv medlem.

13.2.2 Information

I 2 kap. PFL har tagits in bestämmelser om infomiation som är betydelsefulla för såväl den som avser att teckna en försäkring som den som redan tecknat ett avtal med bolaget (SOU 1986:56 s. 253 ff). Starka skäl talar för att man till för medlemmarna har motsvarande regler i

skydd försäkringsföreningslagen.

Samtidigt måste beaktas att bl.a. på detta område i varje fall de mindre

kan ha relativt små möjligheter att följa de regler som föreningarna

ställer höga krav på dem. Dessutom måste man ta hänsyn till att före-

försäkringsbolagen på det sättet att föreningningarna skiljer sig från arna i regel inte vänder sig till allmänheten utan till relativt begränsad

krets och normalt meddelar varje förening inte olika slag av försäkringar. Vidare gäller att föreningarna inte har tidsbegränsade försäkringar (medlemskap) av den arten att de är avsedda att förnyas (jfr 2 kap. l § första sista meningen Dessa förhållanden kunde tala för att det

stycket PFL). i lagen ges mindre detaljerade infomiationsregler för föreningarna.

192 Medlemskapet m.m. SOU 1990: 101

Som antytts måste dock beaktas att informationen är viktig även inom föreningarnas område, att det också här förekommer av rått försäkringar samt att - vilket framhållits betydande omfattning tidigare lagen bör ha gemensamma regler ñr alla föreningar. Detta innebär enligt vår mening att det i försäkringsföreningslagen skall tas med regler som i allt väsentligt överensstämmer med 2 kap. PFL; skall tas endast till hänsyn de speciella förhållanden som gäller för alla föreningar. Den utformning informationsbestämmelserna fått i PFL medger en rätt god anpassning efter föreningarnas förhållanden, t.ex. att med mindre ñrsäkföreningar ringsförmåner inte skall behöva lämna alltför omfattande information. I fråga om reglemas tillämpning kan vi hänvisa till specialmotiveringen.

13.2.3 Rätten till m.m.

medlemskap

Enligt 3 kap. l § PFL får ett försäkringsbolag vägra någon en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten endast om det finns särskilda skäl för 1986:56 s. 268 ff). Beträffande underavslag (SOU stödsföreningama kan i detta sammanhang pekas på 16 § UFL, enligt vilken bestämmelse det är styrelsen som, med iakttagande av stadgarna, beslutar om någon skall antas som medlem. ll skall stad- Enligt § UFL garna ge besked om bl.a. de villkor som gäller för inträde i föreningen och självfallet åligger det styrelsen att iaktta stadgarna i detta avseende. Understödsföreningens fria prövningsrätt angående vem som skall antas som medlem anses innebära att den som vägras inträde i inte föreningen kan få beslutet prövat av något utomstående organ. Beträffande ñrsäkringsföreningama kan, med till de ofta starkt hänsyn begränsade försäkringsförmånema, sägas att intresset av att kunna få en försäkring genom att gå med i en förening i allmänhet inte är lika starkt som önskemålet att få en i ett Emellertid försäkring försäkringsbolag. förekommer det också att i en medlemskapet förening ger rätt till relativt stora försäkringsförrnåner. Och som anförts tidigare bör man sträva efter att ha gemensamma regler för alla försäkringsñreningar oberoende av försäkringsförmånemas storlek. Därför anser vi att det i försäkringsföreningslagen bör tas in regler motsvarande dem i PFL. Det är dock inte möjligt att bestämmelserna inriktas på rätten till försäkring. Reglerna bör behandla rätten till medlemskap; det är genom som vedermedlemskapet börande får tillgång till det som försäkringsskydd ñreningen erbjuder. I fråga om den närmare av i utfommingen reglerna försäkringsföreningslagen bör här återges 3 kap. 1 § i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

En ekonomisk förening får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för vägran med till arten eller hänsyn omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller arman orsak.

Lagtexten återspeglar den sedan länge tillämpade kooperativa huvudprincipen att ekonomiska föreningar skall vara öppna och medge inträde av nya medlemmar. Reglerna gör det dock möjligt att vägra inträde t.ex.

SOU 1990: 101 Medlemkapet m.m. 193

därför att den som önskar bli medlem inte tillhör en viss grupp, exempelvis jordbrukare eller inte har en viss anställning.

Visserligen föreslår vi att föreningarna skall vara slutna, men det

hindrar inte att man lägger samma synpunkter på försâkringsföreningarna som på de ekonomiska föreningarna. Redan i dag torde det vara möjligt

för både öppna och slutna understödsföreningar att vägra medlemskap på

samma grunder som gäller för ekonomiska föreningar. Vi föreslår därför att man i försäkringsföreningslagen i stort följer de

i lagen om ekonomiska föreningar. Även om det angivna bestämmelserna till följd härav inte som i PFL talas om försäkring som (försäkringsbolaget) normalt tillhandahåller allmänheten är det möjligt att få en god

överensstämmelse mellan reglerna i PFL och försäkringsföreningslagen

(4 kap. l § lagförslaget).

Tiden för föreningens ansvar Enligt 3 kap. 2 § PFL räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från och med dagen efter ansökan om försäkring i det fall att en försäkring verkligen meddelas på normala villkor eller på sådana villkor som angetts i ansökan om försäkring (SOU 1986:56 s. 278 ff). Liknande

regler bör gälla för (4 kap. 2 § lagförslaget). Vi försäkringsföreningama kan i denna del hänvisa till specialmotiveringen.

Utträde ur Föreningen m.m.

Enligt 17 § UFL får en medlem utträda ur en understödsförening om

han inte på grund av sin anställning är skyldig att tillhöra föreningen.

Mot denna bakgrund har det ansetts att en medlem kan tvingas stå kvar i föreningen trots att han önskar lämna den.

Skyldigheten att tillhöra en förening kopplas sålunda till en anställning;

söks ej medlemskap ñnns risk att vederbörande inte får en anställning eller att han inte får behålla anställningen. Detta torde vara det enda

obligatoriska inslaget i medlemskapet. Själva tillhörigheten till före-

ningen torde gnmdas på initiativ uteslutande av den enskilde själv. Huruvida man på detta vis kan ålâgga någon en plikt att tillhöra en förening

(och därmed förenad avgiftsskyldighet) är en fråga som enligt vår mening

får avgöras i enlighet med arbetsrättens regler och bör inte regleras i försäkringsñreningslagen. Av denna lag bör framgå att med-lemmen, liksom försäkringstagaren enligt PFL i fråga om själva fÖrsäk-ringen, har

full frihet att när som helst lämna föreningen (jfr SOU 1986:56 s. 292

ft). Som kommer att framgå senare bör föreningen inte kunna utesluta medlemmen därför att denne säger upp men erhåller fribrev.

försäkringen

bör - bl.a. då det är om

Detta framgå av lagtexten; i övrigt fråga

- att också

återköp skall dock en uppsägning av försäkringen innebära

medlemskapet upphör. Redan i dag skall stadgarna ange om rått till återköp eller fribrev över huvud enligt UFL har en avgående medlem rätt till

taget föreligger; återköp eller fribrev vid kapitalförsäkring och rätt till fribrev vid pen-

194 Medlemskapet m. m. SOU 1990: 101

sionsförsäkring. Försäkringsinspektionen kan dock med hänsyn till särskilda omständigheter föreskriva att rätt till återköp eller fribrev inte skall förekomma. Det anses att inspektionen härvid skall beakta förmånens art och omfattning samt förhållanden och att ett undanföreningens tag från huvudregeln om rätt till återköp eller fribrev får göras endast om en sådan rätt skulle innebära särskilda olägenheter för föreningen. Enligt 3 kap. 3 § PFL har försäkringstagaren då han säger upp försäkringen möjlighet att få försäkringen återköpt om inte denna rätt saknas

på grund av ñrsälcringens beskaffenhet. Återköpsrätt kan vara utesluten

dels på grund av försäkringstekniska skäl (Lex. vid livränteförsäkringar), dels till följd av skattekniska motiv. Vidare kan vara återköpsrätten inskränkt på det viset att återköpsvärdet är begränsat under viss tid efter det att försäkringen tecknats. Om en försäkring värde har försäk-

ha\r\ett posig/t försäkringstekniskt

ringstagaren enligt PFL i princip alltid rätt till fribrev; är värdet lågt måste dock ibland i stället för försäkringstagaren acceptera återköp fribrev (SOU 1986:56 s. 520 ff). Vad som sålunda gäller i om återköpsrätt och fribrevsrätt fråga enligt PFL torde i stort stämma med vad som för närvarande följer av reglerna i 19 § UFL och vi har funnit det lämpligt att föreslå liknande regler i försäkringsföreningslagen. Reglerna har tagits in i 4 kap. 3 § lagförslaget. Av 3 kap. 4 § första stycket PFL följer att ett som försäkringsbolag regel kan såga upp en försäkring i förtid endast vid brott mot upplysningsplikten och vid premiedröjsmål. Vi anser att ñrhållandet bör vara detsamma för föreningarna. Emellertid bör föreningarna också kunna säga upp en medlem som inte längre tillhör den grupp till vilken föreningen vänder sig. I detta sammanhang finns det anledning att beröra pensionstagares och fribrevshavares rätt till fortsatt De nuvarande i medlemskap. reglerna UFL hindrar inte att sådana personer enligt stadgarna utesluts ur föreningen efter pensionsfall resp. nedsättning av försäkringen till fribrev. I tidigare gällande lag om understödsföreningar föreskrevs att om inte annat angavs i stadgarna, vid ett pensionsfall medlemmen skulle anses ha utträtt ur I det beünkande som föreningen. låg till grund för propositionen rörande nuvarande UFL anfördes i denna att med till fråga hänsyn vederbörandes intresse för i vad gäller dess soliditet men föreningen också i andra frågor som har samband med överskottsmedlen i föreningen och dess det kunde finnas skäl att låta och användning, pensionstagare fribrevshavare behålla medlemskapet enligt tvingande regler. Samtidigt ansågs att en sådan regel skulle kunna ge upphov till olägenheter för både föreningen och övriga medlemmar och dessa problem sades ibland kunna överväga de fördelar för de berörda som låg i ett fortsatt medlemskap. Faktorer som försäkringsförrnånemas storlek och medlemsbeståndets sammansättning ansågs här spela en roll. Utredningen ville därför inte följa de synpunkter som framförts från försäkringsinspektionens sida, nämligen att tvingande regler i ämnet skulle föras in i lagen till skydd för bl.a. fribrevshavare. I detta sammanhang pekade man på att redan den

SOU 1990: 101 m.m. 195 Medlemskapet

skâlighetsprincip som skall tillämpas av understödsñreningarna sammankopplat med tillsynen över föreningarna innebar ett betydande skydd ñr pensionstagare och fribrevshavare. I propositionen följde man utredningens förslag i frågan (SOU 1970:23 s. 130 och prop. 1972:69 s. 127). Grundtanken med försäkringsföreningama är att medlemmarna i samverkan skall driva föreningen och att de därvid kan påverka bl.a. de ekonomiska förhållandena i föreningen. Särskilt i de som föreningar meddelar försäkringar med mera omfattande förmåner har liksom i försäkringsbolagen återbäringen fått en allt större betydelse under senare tid och detta även för fribrevshavare liksom för dem som redan börjat lyfta ersättning från föreningen. Dessa förhållanden och avsikten att det skall gälla gemensamma regler för alla föreningar, gör att ñreningarna bör vara förhindrade att utesluta pensionstagare och fribrevshavare ur föreningen. Det kan erinras om att det i merparten av föreningarna endast är medlemmarna som skall kunna besluta om stadgeändringar; ändringar som kan ha betydelse för bl.a. fribrevhavare. Ett ytterligare skäl för att inte tillåta att utesluta medlemmar i nämnda föreningarna situationer är att de alltjämt kan behöva information enligt reglerna i 3 kap. försäkringsföreningslagen; det år medlemmen som fortlöpande skall ha upplysningar från föreningen. Det kan nämnas att det i dag är ovanligt att stadgarna ger föreningen rätt att utesluta dem som fått fribrev eller som börjat lyfta försäkringsersättning. Av samma skäl och under samma förutsättningar som för förgäller säkringsbolagen enligt 3 kap. 4 § andra stycket, PFL bör föreningen ha möjlighet att i vissa fall säga upp ett medlemskap i förtid då till detta har varit knutet en sjuk- eller 1986:56 s. 286 olycksfallförsåkring (SOU ft). Reglerna har tagits in i 4 kap. 4 § lagförslaget. Enligt 3 kap. 5 § PFL kan försäkringsbolaget göra förbehåll om att för en vid sidan av brott mot ñrsäkring, upplysningsplikten och premiedröjsmål, under särskilda omständigheter skall gälla nya villkor under försäkringstiden. Reglerna ger bolaget ett förhållandevis stort utrymme att tillämpa nya villkor (SOU 1986:56 s. 286 ff). Med tanke särskilt på att förmånema av en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall kunna anpassas efter medlemmens ekonomiska villkor, är det klart att en försäkringsförening inom ramen för vad stadgarna anger skall kunna få den enskilda försäkringen ändrad. Av denna anledning bör försäkringsföreningslagen ha en motsvarighet till beståmmelsema i PFL (4 kap. 5 § lagförslaget).

Rätten till Försäkringens värde I 3 kap. 6 § PFL uttrycks den allmänna principen om rätten till försäkringens värde; det uppsamlade matematiska värde som försäkringen har tillhör försåkringstagaren (SOU 1986:56 s. 298 fi). kan i Principen allünhet tillämpas också på försåkringsföreningama (4 6 § kap. lagförslaget, jfr âven 4 kap. 3 § lagförslaget).

196 Medlemskapet m.m.

Mot regeln i 3 kap. 6 § andra meningen PFL angående anpassning av premien efter bolagets ansvar står för ñreningens del 18 § UFL. Förehar ñr närvarande - även om medlemmen utträder eller utesluts ningen ur eller avlider - rått till för hela den föreningen stadgeenlig avgift tidsperiod under vilken avgången sker. Vidare har föreningen alltid rätt till vad som belöper på den avgångne medlemmen enligt beslut om särskild uttaxering som fattats före avgången. Även i fråga om avgiftsskyldigheten - liksom vad som gäller om åter- - är det bäring rimligt att i försäkringsföreningslagen följa reglerna i PFL; betalningsskyldigheten och återbåringen skall anpassas efter föreningens ansvar (4 kap. 6 § andra meningen lagförslaget; jfr SOU l986:56 s. 305 f).

Tidsbegränsad försäkring I 3 kap. 7 § PFL har tagits in regler om tidsbegränsade livñrsäkringar (SOU 1986:56 s. 268, se även 3 kap. 8 § tredje stycket PFL). I försäkringsföreningar förekommer inte att medlemskap beviljas ñr en bestämd tid. Däremot måste man räkna med medlemskap som upphör Lex. då medlemmen uppnår viss ålder eller då en anställning upphör. Även ett sådant medlemskap är med PFLzs synsätt att se som tidsbegränsat. Visserligen âr det i dessa fall inte aktuellt för medlemmen att genom fortsatt medlemskap få ett förlängt försäkringsskydd, men det är i allmänhet värdefullt att han får besked om att törsäkringssskyddet upphör, eftersom han då får möjlighet att lösa försäkringsfrågan på annat sätt. Detta gör att det i försäkringsföreningslagen bör tas in regler motsvarande dem i PFL (4 kap. 7 § lagförslaget).

Medlemmens rätt till fortsatt Försäkring efter återköp Försäkringstagaren har enligt 3 kap. 9 § PFL rått att avbryta sparandet i en livförsäkring och utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som en riskförsäkring. Reglerna innebär att bolagets riskåtagande skall vara oförändrat, vilket betyder att försåkringsbeloppet mot noll vid sjunker försäkringstidens slut (SOU 1986:56 s. 295 ft). En sådan möjlighet till ett förlängt försäkringsskydd bör enligt vår mening finnas också för medlemmen i en försäkringsförening (4 kap. 8 § lagförslaget). Självfallet skall en förening dock inte tvingas att bevilja en försäkring av ett slag som den inte annars meddelar.

13.2.4 av ansvar

Begränsningar försäkringsföreningens

I 4 kap. PFL regleras huvudsakligen sådana begränsningar av försäkringsbolagets ansvar som beror på att försäkringstagaren eller den försäkrade har brutit mot någon av de s.k. biförpliktelsema till försäkringsavtalet. Det har visserligen ansetts att för förutsättningama bolagets ansvar och försäkringsskyddets bäst utfomias förhandomfattning genom lingar mellan parterna och konkurrens mellan bolagen. För ett par särskilda situationer föreslås emellertid i PFL tvingande regler som minskar

SOU 1990: l01 Medlemskapet m.m. 197

för ansvarsbegränsningar. Reglerna behandlar bl.a. bolagets utrymme - Vad försäkringstagarens upplysningsplikt (SOU 1986:56 s. 307 ff). som motiverat i PFL gör sig lika starkt gällande beträffande de reglerna som meddelas av Det bör beakförsäkringar försäkringsföreningama. tas att föreningarna i dag skall följa reglerna i FAL om t.ex. brott mot upplysningsplikten.

Upplysningsplikten Vi har funnit att bör ha samma möjligheter som försäkringsföreningarna att inhämta uppgifter såväl innan en försäkring försäkringsbolagen meddelas som under försäkringstiden (SOU 1986:56 s. 310 ff). Reglerna i ñrsäkringstöreningslagen kan emellertid ta sikte på endast medlemmens skyldigheter. Avgiftsskyldigheten mot föreningen anpassas emellanåt efter medlemmens hälsotillstånd. Vidare händer det att avgiftsskyldigheten görs beroende av medlemmens ålder liksom att försäkringsförmånema påverkas av medlemmens inkomstförhållanden. Därför bör i försäkringföreningslagen, liksom i PFL, finnas inte bara regler som gör att föreningen vid brott mot kan vara helt fri från ansvar utan upplysningsplikten också bestämmelser om ett begränsat ansvar. Över huvud taget har vi ftmnit det möjligt att även i fråga om konsekvenserna av försummad PFL 1986:56 s. 316 ff). En medlem som upplysningsplikt följa (SOU inte fullgjort upplysningsplikten måste sålunda ñnna sig i att föreningen inte betalar alls eller en lägre ersättning än någon försäkringsersättning annars eller att han utesluts som medlem (5 kap. l-4 §§ lagförslaget).

Undantag från försäkringen m.m. Enligt PFL kan under vissa omständigheter använda försäkringsbolaget s.k. dvs. får från försäkringsskyddet utesluta symtomklausuler, bolaget sjukdomar som visat symtom redan då försäkringsavtalet ingicks eller som funnits då utan att ha visat symtom. För personförsäkringens del har ansetts att sådana villkor skall få användas endast undantagsvis och främst då det föreligger påtagliga praktiska svårigheter att få upplysning från den försäkrade samt vid bamförsäkringar (SOU 1986:56 s. 328 ff). Enligt vår mening får man räkna med ett behov av motsvarande regler för försäkringsföreningamas del (5 kap. 5 § lagförslaget). Som anförts är utgångspunkten enligt PFL att försäkringsbolaget självt får avgöra hur försäkringen skall vara utfomiad; för att mildra verkningarna av suspensionsklausuler kan om ett bolag har undantagit ansvar för vissa speciellt angivna faror, ersättning dock utgå om det saknas ett samband mellan skadan och den särskilda risk som motiverat undantaget (4 kap. 6 § PFL, SOU 1986:56 s. 336 f). Ett sådant skydd bör gälla också för medlemmen i en försäkringsförening (5 kap. 6 § lagförslaget). I 4 kap. 7 § PFL regleras situationen att den försäkrade ändrar yrke eller liknande under försäkringstiden. Om försäkringsbolaget av sådana skål vill höja premien skall det i sina prerniekrav påminna försäkringstagaren om att han skall anmäla ändringar till bolaget. Om försäkringstaga-

198 m.m. Medlemskapet

ren försummar en anmälan till försäkringsbolaget får bolaget begränsa sitt ansvar på grimd av ändringen (SOU 1986:56 s. 333 ff). Även i detta fall skall om frågan nedsättning avgöras med stöd av en prorataregel. Bestämmelsen, som har betydelse bl.a. vid sjukförsäkring där förmånerna är anpassade efter vederbörandes inkornstförhållanden, bör ha en mot-

svarighet i försäkringsföreningslagen (5 kap. 7 §

lagförslaget).

Iüamkallande av fdrsäkringsfall m.m.

I PFL behandlas följderna av att den försäkrade framkallar försäkringsfallet (4 kap. 8 och 9 §§; SOU 1986:56 s. 338 fi). Förslaget behåller i stort sett FALzs princip, att vid självmord inom viss tid efter att försäkringsavtalet ingåtts, ersättning utgår bara om det måste antas att självmordet saknade samband med försäkringen karenstiden är dock förkortad från tre till ett år. Vid är fritt sjukförsäkring bolaget från ansvar, om den ñrsäkrade framkallar uppsåtligen ñrsäkringsfallet, medan vid grov vårdslöshet ersättningen kan sättas ned efter en skälighetsbedömning; det sistnämnda gäller även vid

olycksfallsförsäkring. Vissa undantag gäller

för till där den försäkrade var under femton år eller handlade under inflytande av sinnessjukdom. Även i denna del har vi funnit att motsvarande regler kan tas med i

försäkringsföreningslagen (5 kap. 8 och 9 §§ lagförslaget). Vidare bör

inte heller en kunna

ñrsäkringsförening sätta ned ersättningen om

medlemmen framkallat visserligen försäkringsfallet men han handlat exempelvis för att förebygga skada på person (5 kap. 10 § lagförslaget; 4 jfr kap. 10 § PFL). Slutligen har vi funnit att också försäkringsföreningarna bör vara att reklamera skyldiga när man anser att det finns

förutsättning för ansvarsfrihet

eller rätt att säga upp medlemskapet t.ex. på grtmd av försummad upplysningsplikt (5 ll kap. § lagförslaget; jfr 4 kap. ll § PFL).

Medlemsavgifter

När avgiften skall betalas m.m.

I PFL har tagits med regler om premiebetalningen som bl.a. ger försäk-

ringstagaren stora möjligheter att bevara försäkringsskyddet trots premiedröjsmål (SOU 1986:56 s. 349 ff). Till stor del kan reglerna tillämpas

också på föreningarna.

Betalningsfristen i bör överensstämma

försäkringsföreningama med vad

som gäller enligt 5 1 § PFL (6 kap. kap. l och 2 §§ lagförslaget, SOU 1986:56 s. 596 ff.).

Uteslutning på grund av dröjsmål med avgiften

Det är rimligt att om medlemmen underlåter att betala medlemsavgiften, ñreningens rätt att gripa in begränsas i enlighet med vad som gäller för i motsvarande

försäkringsbolaget situation. Även en medlem bör ha

ett ñrlängt skydd om han inte kunnat betala avgiften därför att han t.ex. blivit svårt sjuk (6 kap. 3 § lagförslaget; jfr 5 kap. 2 § PFL).

SOU 1990: 101 Medlemskapet m.m. 199

Återupplivning

En försäkringstagare har enligt 5 kap. 3 § PFL rätt att inom viss tid

och

återuppliva en försäkring som upphört på grund av premiedröjsmål vi anser att detsamma bör gälla för en medlem i en försäkringsförening.

För hans del blir det dock fråga om att återuppliva medlermkapet till dess

tidigare omfattning om den utestående medlemsavgiften betalas (SOU

- bör i överensstämmelse

1986:56 s. 353 ff). Rätt till återupplivning med PFL gälla även för fribrevshavare (6 kap. 4 § lagförslaget).

Underrättelse till annan om dröjsmål med avgiften

Om försäkringstagaren försummar att betala premien i tid, skall enligt med intresse i föreningen, t.ex. 5 kap. 4 § PFL vissa andra personer panthavare, få besked om dröjsmålet (SOU 1986:56 s. 355 ff). Även i kan det emellanåt finnas intresse också för andra en försäkringsförening än medlemmen att bli underrättad om ett eventuellt dröjsmål med betalningen och därför föreslås att en motsvarande regel tas in i försäkringsföreningslagen (6 kap. 5 § lagförslaget).

Avgift genom post eller bank m.m.

I PFL finns särskilda regler som anger när en betalning bl.a genom bank skall anses ha skett liksom när ett premiekrav preskriberas (5 kap. 5 § resp. 6 §). Vi föreslår att motsvarande regler förs in också i försäkrings-

föreningslagen (6 kap. 6 § resp. 7 § lagförslaget).

l3.2.6 Förfoganden över försäkringen

rått att över försäk-

I 6 kap. PFL behandlas försäkringstagarens förfoga ringen genom t.ex. förmånstagarförordnande. Vi har funnit att i allt väsentligt motsvarande regler bör gälla för ñrsäkringsföreningama och

vi kan till stor del hänvisa till PFL-betänkandet (SOU 1986:56 s. 358 ff).

Förmånstagarförordnande

Vid individuell försäkring kan enligt 6 kap. 3 § PFL ett försmånstagar-

förordnande göras endast genom en direkt viljeförklaring från försäkringstagaren. Vid gruppförsäkring och kar-försäkring ges däremot tillfälle

till s.k. villkorsförordnanden, dvs. finns det inte ett särskilt förordnande

skall i fråga om förmånstagare gälla vad som anges i försäkringsvillkoren

(9 kap. 19 § resp. 10 kap. 12 § PFL). Försäkringsrättskommittén har till

stöd för reglerna åberopat att det är betydelsefullt att det går att tillämpa

ett system som inte skapar onödiga kostnader, vilka till slut drabbar kollektivet. Vidare har man pekat på arbetsgivarens intresse att ersättningen från en försäkring som denne bekostat tillfaller den som man

anser ha behov av ersättning. Dessa synpunkter gör sig också enligt vår mening gällande beträffande försäkringar som meddelas av försäkringsfö-

reningarna (jfr SOU 1986:56 s. 443 och 461 f). Till detta kommer det

200 Medlemskapet m. m.

angelägna i att man försöker begränsa På föreningarnas åligganden. grtmd härav och då många gånger den regel som föreslås i 7 kap. 8 § försäkringsföreningslagen inte kommer att aktualiseras, bör föreningarna kunna utpeka förmånstagare i Ett stadgarna (7 kap. 3 § lagförslaget). sådant ñrmånstagarförordnande skall om det inte finns ett tillämpas individuellt förordnande som kan verkställas.

Tolkning av förmánstagarforordnande

Liksom vid i allmänhet finns det beträffande försäkring ñrsåkringsföreningarna ett behov av tolkningsregler såvitt gäller förmånstagarförordnanden. Bestämmelserna i denna del kan utformas i överensstämmelse med 6 kap. 5 och 6 §§ PFL. Vid villkorsförondnanden bör dock tolkningen ske i enlighet med vad som försäkringsrättskommittén föreslagit för gruppförsälcring och kar-försäkring (9 kap. 19 § resp. 10 kap. 12 § PFL). Vidare skall i lagen tas till att en hänsyn förening meddelar försäkring på medlemmens men inte annans liv eller hälsa (7 kap. 4-6 §§ lagförslaget).

Jämkning av förmånstagarfömrdnande

Enligt 104 § FAL kan ett förmånstagarñrordnande jämkas under vissa förutsättningar (prop. l986/87:86 s. 57 ff, 102 ff och 138). Liknande regler har i 6 föreslagits kap. 7 § PFL och skälen för dessa gör sig lika

starkt gällande för försäkringsñreningamas del (7 kap. 7 § lagförslaget).

Fönnånstagare utan särskilt förordnande

I 6 kap. 8 § PFL har föreslagits en särskild regel om av fördelningen

försäkringsersättningen när

ñr-säkringstagaren avlider och ersättning inte kan betalas till någon förmånstagare som medlemmen utsett eller som anges i stadgarna. Bestämmelsen skall tillämpas endast om det sammanlagda belopp som skall utgå ur försäkringen överstiger ett basbelopp. Halva beloppet skall tillñalla

försäkringstagarens Elake, återstoden hans

arvingar. På grund av reglerna om arvsrätt för efterlevande make, kommer maken ofta att få hela beloppet. Regeln har motiverats av intresset att bättre skapa regler bl.a. om förhållandet till borgenärema (SOU 1986:56 s. 369 ff). Visserligen torde ersättningen i föreningarna i allmänhet ligga på en förhållandevis nivå. låg Det kan emellertid inte uteslutas att vissa föreningar efter dispens kommer att meddela kapitalförsäkring med ett som

ñrsäkringsbelopp överstiger ett basbelopp. Härtill

kommer att det vid ett försäkringsfall ofta utgår återbåring till rätt betydande belopp. Mot bakgrund härav föreslår vi att det i försäkringsföreningslagen tas med en motsvarande bestämmelse (7 kap. 8 § lagförslaget).

Annat förfogande över försäkringen

Enligt 6 9 har kap. § PFL försäkringstagaren i princip rätt att fritt förfoga över det sparande som försäkringen representerar. I första hand är det här fråga om överlåtelse och pantsättning.

Medlemkapet m.m. 201 SOU 1990: 101

i bl.a. det Försäkringsföreningen skiljer sig från försäkringsbolaget avseendet är försäkringen med ett med-

att i föreningen sammankopplad Normalt vänder sig föreningen till en viss kategori och den

lemskap. och försäkrad. som blir medlem får ställning av både försäkringstagare

En överlåtelse skulle många gånger stå i strid mot den grundläggande

tanken med föreningarna och vi har därför inte funnit skäl att lagen skall medge förfoganden av detta slag. som Det får dock antas att föreningarna någon gång godtar överlåtelser inte föranleder för föreningarna, t.ex. då ett några egentliga problem sker först har inträffat och endast förfogande sedan ett försäkringsfall

utbetalningen av försäkringsersåttningen återstår. Däremot torde av försäkringen i en försäkringsförening pantsättning

kunna tillåtas - förekommer redan i dag. Utforrnas sådana förfoganden bör medlemmen ha en ovillkorlig rått reglerna som i 6 kap. ll § PFL, hindrar nämligen att på detta sätt förfoga över försäkringen. Pantsättning medlemmen står kvar som medlem och försäkinte att den ursprunglige rad (7 kap. 9 och 10 §§ lagförslaget).

I detta sammanhang bör beaktas vad som i fråga om bl.a. pantsåttning föreslås gälla vid gruppförsäkring och ica-försäkring. Enligt 9 kap. 19 §

bestämma i villkoren att

och 10 kap. 12 § PFL får försäkringsbolaget

sådant inte får ske. Detta har motiverats bl.a. med att ett förfogande kan skapa administrativa och rättsliga problem, särskilt har förfogande sagts att det ibland kan vara svårt att avgöra om det i ett senare stadium är om samma försäkring som tidigare (SOU 1986:56 s. 444 och

fråga

470 ff). Sådana synpunkter kan sällan läggas på försäkringsföreningama; här förekommer det i princip inte att medlemmen går i och ur föreningen

vid flera tillfällen. Därför ñnns det för föreningens del inte anledning att

hindra pantsättning utöver vad som följer av de särskilda reglerna om att föreningen, liksom försäkringsbolaget, skall kunna hindra ett förfogande

som avser annat än hela försäkringen eller kvotdel av den (7 kap. 9 § lagförslaget; jfr dock beträffande kat-försäkring 10 kap. 10 § lagförsla-

get).

I PFL har inte vid bl.a. pantsättning av

föreslagits något formkrav och vad beträffar de sakrättsliga verkningarna kan försäkförsäkringen

välja om försäkringsbreven skall ha värdepapperskaraktär

ringsbolagen eller inte. vid

För bägge fallen har föreslagits regler om företrädesrätt

1986:56 s.

exempelvis dubbelpantsättning (6 kap. l2 och 13 §§; SOU

384 ff). Dessa frågor bör regleras på samma vis för försäkringsförening-

amas del. Lagtexten kan utformas som i PFL, dock att det som framgått

inte finns skäl att behandla överlåtelse (7 kap. ll och 12 §§ lagförslaget). -I försäkringsföreningslagen bör vidare liksom i 6 kap. 14 § PFL finnas

en som anger att förmånstagare inte kan förfoga över den rätt

regel

förordnandet medför innan hans rått inträtt.

Rätten till försäkringen i vissa fall

bestämmelser om fördel-

I 6 kap. 15 § PFL har föreslagits speciella

av när t.ex. försäkringstagaren eller en

ningen försäkringsersättningen

202 Medlemskapet m.m.

förmånstagare har framkallat försäkringsfallet genom uppsåtlig brottslig

gärning. Liknande regler bör finnas i

försäkringsföreningslagen (7 kap.

14 § lagförslaget; jfr SOU 1986:56 s. 642 f).

Förfogande utan verkan m.m.

Liksom i 6 kap. 16 § PFL bör till föras över

försäkringsföreningslagen

nuvarande regler i 3 § andra stycket FAL (7 kap. 15 §

lagförslaget; jfr

SOU 1986:56 s. 643).

l3.2.7 Förhållandet till

borgenärema

I 7 kap. PFL har såvitt gäller förhållandet till borgenärema föreslagits vissa viktiga ändringar i nuvarande system (SOU 1986:56 s. 387 ff). Före försäkringsfallet skall en livförsäkring i huvudsak på samma sätt som nu vara skyddad mot utmätning, om den gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv och premiebetalningen är förhållandevis jämnt fördelad över tiden. Reglerna är dock mera nyanserade än FALzs bestämmelser; om för stora premiebelopp har betalts under något eller några år, skall bara det överskjutande beloppet kunna tas i anspråk (7 Även efter

kap. 2 § PFL). försâkringsfallet är försäkringen och utfallande ersättning i viss utsträckning skyddade mot utmätning. Förutsättningen

är att den som skall ha det utfallande beloppet behöver det för sin försörjning och att den försäkrade före har eller

försäkringsfallet försörjt

varit skyldig att försörja den berättigade. Däremot skall det för utmätningsskyddet efter inte spela någon roll om

försäkringsfall försäkringen

varit skyddad mot utmätning under försäkringstiden. För att man inte

skall behöva utreda försörjningsbehovet i varje enskilt fall har också föreslagits en viss schablonregel. En förutsättning för utmätningsfrihet efter utbetalning är att beloppet hålls avskilt. Ersättning som inte behövs för försörjning är under inga förhållanden skyddad mer än två år från det att ersättningen förföll till betalning (7 3 §). I PFL ges vidare bl.a. kap. regler om återkrav i konkurs av livförsäkringsprernier som inte stått i skäligt förhållande till försäkringstagarens villkor (7 kap. 7 §). Vid sjukoch olycksfallsförsäkring skall liksom i dag utmätningsmöjlighetema

vara ärmu mera begränsade, när ersättningen tillfaller den försäkrade (7 kap. 8 § PFL). Reglerna i PFL om förhållandet till borgenärema bör i stort kunna

tillämpas också på de försäkringar som meddelas av försäkringsförening-

arna.

13.2.8 av

Reglering försäkringsfall m.m.

Vi har funnit att reglerna i 8 kap. PFL, vilka till stor del stämmer med KFL:s bestämmelser, i allt väsentligt bör tillämpas också på föreningarna. Det gäller sålunda bl.a. i fråga om den tid inom vilken ersättning_

skall betalas, preskription av rätt till försäkringsersättning och förbud mot

uttalande våren

regress. Riksdagens 1989 angående krav på information

till dödsbo om utfallande måste beaktas även vad gäller

försäkring

Medlemskapet m.m. 203

l988/89:LU försäkringsföreningama (jfr. 22). En nyhet i PFL berör

situationen att bolaget har betalat ut ersättningen till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till den. Om bolaget har

iakttagit skälig aktsamhet vid utbetalningen, är det befriat från sin skuld mot den rätte mottagaren; bara i vissa särskilt allvarliga ogiltighetsfall behöver bolaget betala en gång till. Även den regeln bör tillämpas också på föreningarna (SOU 1986:56 s. 401 ff). I PFL har givits särskilda regler om domstolsprövning av ett försäk-

ringsbolags beslut att vägra någon försäkring eller att säga upp en

försäkring. Härigenom anses reglerna om rätten till försäkring liksom rätten till förnyelse av en försäkring ha fått önskvärd tyngd. Som framgått anses i dag att om en förening avslår en ansökan om medlemskap, vederbörande inte kan få beslutet prövat i domstol. Däremot torde det vara möjligt för en medlem som utesluts ur en förening,

att påkalla domstolsprövning; det har ansetts att en stadgeföreskrift om

uteslutning på grund av försummelse att betala medlemsavgift i något fall skulle kunna jämkas med stöd av 34 § FAL (som numera är upphävd;

möjligheten till jämkning framgår i stället av 36 § avtalslagen), därför att den skulle leda till uppenbar obillighet. I fråga om ekonomiska föreningar ges för närvarande vissa regler om inträde och utträde i 3 kap. 1 och 4 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Det anses vara en allmän rättsgrundsats, att den som berörs av ett beslut om vägrat medlemskap eller uteslutning kan begära domstolsprövning;

något som också, fastän inte lika långtgående, gäller för ideella föreningar (jfr NJA 1973 s. 355). Med hänsyn till den stora likheten mellan försäkringsföreningamas försäkringar och ñrsäkringar i allmänhet är det rimligt att också försäkringsföreningslagen ger möjligheter till prövning i domstol av föreningarnas beslut; reglerna om t.ex. rätt till medlemskap i 4 kap. skulle vara

utan större värde om de inte förenades med regler om domstolsprövning.

I försäkringsföreningslagen bör därför även i dessa avseenden tas med regler i huvudsaklig överensstämmelse med PFL.

13.2.9 Kollektivavtalsgrundad m.m. försäkring

Försäkringsrättskomntittén har i 9 kap. PFL föreslagit särskilda regler

för gruppförsäkring. Bestämmelserna utgår från ett trepartsförhållande

- -

(försäkringsbolag grupp gruppmedlem). För att en försäkring skall anses som gruppförsäkring skall den meddelas enligt ett gruppavtal som

sluts mellan på ena sidan ett försäkringsbolag och på andra sidan en företrädare för en grupp, t.ex. en arbetsgivare. Gruppförsäkringen är antingen obligatorisk eller frivillig. Vid obligatorisk försäkring ansluts medlemmen till försäkring utan egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för denne.

Som framgått anses för närvarande inträde i en försäkringsförening kunna ske frivilligt eller obligatoriskt. Såvitt gäller obligatoriet råder två

väsentliga skillnader mellan försäkringsföreningama och försäkringsbolagen. Om någon i dag anses skyldig tillhöra en försäkringsförening

204 m. m. SOU 1990: 101 Medlemskapet

grundas det på att en arbetsgivare som förutsättning för en anställning kräver att vederbörande är medlem i föreningen. Själva anslutningen gör individen emellertid är medlemmen själv. Vidare vid ett “obligatoriskt medlemskap, till skillnad mot vad som gäller vid obligatorisk gruppföri allmänhet säkring, skyldig att själv stå för avgiften till föreningen. Visserligen kan medlermnama i en försäkringsförening (om den inte är en äldre, öppen ñrening) anses utgöra en avgränsad grupp. Emellertid bestäms inte villkoren för försäkringama genom överenskommelser mellan föreningen och gruppen; verksamheten i är avsedd att föreningen ge medlemmarna inbördes bistånd och stadgarna antas av medlemmarna stämma. själva på konstituerande Mot bakgrund härav finns det inte anledning att i försäkringsföreningslagen ha en motsvarighet till gruppförsäkringsreglema i PFL. Kit-försäkring behandlas i 10 kap. PFL. För att reglerna skall bli tillämpliga skall försäkringen tecknas av en arbetsgivare för hans anställda och den skall meddelas enligt försäkringsvillkor som följer ett kollektivavtal som anges i villkoren. Vidare skall försäkringen tecknas i ett som framgår av kollektivavtalet. försäkringsbolag En ka-försäkring kan tecknas av en arbetsgivare även om han inte i kollektivavtal åtagit sig detta. Som ersättning från en Ica-försäkring anses också ersättning enligt den garanti, som enligt vissa kollektivavtal inträder om en arbetsgivare underlåter att teckna en försäkring, trots åtagande i kollektivavtal. Vid ka-försâkring är det arbetsgivaren som är försäkringstagare. Den försäkrade behandlas emellertid som vid av försäkringstagare tillämpning reglerna om förfogande över försäkringen och borgenärsskydd och i fråga om rätten till i övrigt. försäkringsersättning Ansvaret för informationen åligger enligt PF L inte bara försäkringsbolaget utan i viss utsträckning också arbetsmarknadspartema. Vidare gäller särskilda bestämmelser om att skall utfärda försäkförsäkringsbolaget ringsbesked till de försäkrade. Reglerna går bl.a. ut på att en uppgift i beskedet som avviker från kan åberopas av en försäkförsäkringsavtalet rad i god tro, om inte bolaget senast ñorton dagar före försäkringsfallet har skickat ett nytt besked eller annat meddelande. - I fråga om ansvarsinträdet samt uppsägning och ändring av försäkringen ansluter reglerna till stor del till vad som gäller enligt kollektivavtalsrätten. Beträffande begränsningar av försäkringsbolagets ansvar, förfoganden över försäkringen, borgenärsskydd och reglering av överensstämmer försäkringsfall reglerna i stort med vad som skall gälla för individuell försäkring (SOU 1986:56 s. 447 ff). Det är angeläget att så lika regler som möjligt gäller för alla försäksom träffade det förekommer ringar följer kollektivavtal; att en arbetsgivare har möjlighet att ordna försäkringsskydd åt de anställda genom antingen ett försäkringsbolag eller en l huvudsak är försäkringsförening. det också på ka-försäkringens område möjligt att i försäkringsföreningslagen ha samma regler som i PFL. Här skall endast tas upp några frågor som direkt till kring ka-försäkringen anknyter försäkringsföreningama i övrigt kan hänvisas till specialmotiveringen.

SOU 1990: 101 Medlemskapet m. m. 205

Vi om man som ett led i strävandena att ha så överenshar övervägt stämmande bestämmelser som för försäkringsbolagen och föremöjligt ningarna bör ange i lagen att arbetsgivaren är medlem i föreningen, trots att det är de anställda som av försäkringen. En sådan regel skyddas

skulle emellertid i väsentlig grad strida mot den grundläggande synen på I likhet med fallet att en arbetsgivare tillser att de anställda

föreningarna.

får ett en försäkringsförening utan att det är

försäkringsskydd genom fråga om kit-försäkring, bör de anställda anses som medlemmar. Som en förutsättning för att reglerna om kit-försäkring skall tillämpas,

bör gälla att arbetsgivaren har ingått ett anslutningsavtal med försäkrings-

föreningen. Vidare måste stadgarna följa ett kollektivavtal som anges i skall föreningen framgå av kollektivavtalet (10 kap. stadgarna. Slutligen - 1 § lagförslaget). Det âr rimligt att arbetsgivaren ges viss rätt som han i egenskap av försäkringstagare har enligt 10 kap. PFL, t.ex. att han kan och att han kan ta emot uppsägning från föreningsäga upp försäkringen ens sida (10 kap. 6 § lagförslaget). I överensstämmelse med skall en ka-försäkring som PFL-förslaget meddelas av en försäkringsförening kunna omfatta även annan än den anställde, t.ex. hans närstående, den som har anknytning till arbetsgivarens verksamhet utan att vara anställd samt arbetsgivaren själv (10 kap. l § lagförslaget). Även dessa är då medlemmar i föreningen. 10 kap. 8 § PFL får försäkringsbolaget ändra villkoren för en Enligt

ka-försäkring under försäkringstiden. Dock måste de arbetsmarknadspar-

ter som har slutit det kollektivavtal som ñrsäkringen följer godkänna - om som ändringen. Vissa regler ändring av stadgarna i föreningar meddelar försäkring enligt som avses i lagen (1967:531) om

pensionsplan tryggande av pensionsutfästelser m.m. finns i 37 § andra stycket UFL. I förevarande del av betänkandet tas inte upp associationsrättsliga frågor

av det som behandlas där. Det står dock klart att det även för slag del för ändring av stadgarna måste finnas ett

försäkringsföreningamas

från arbetsmarknadspartema innan stadgarna ändras såvitt

godkärmande

avser de avtalsrättsliga frågorna (10 kap. 7 § lagförslaget).

Även vid ka-försäkring på vilken försäkringsföreningslagen skall

måste man räkna med att det för den anställde kan finnas rätt tillämpas till fribrev och när han t.ex. lämnar

efterskydd, fortsättningsförsäkring

vissa meddelar som i princip helt sin anställning; föreningar försäkring överensstämmer med ITP-planen. I likhet med PFL bör i försäkringsföreningslagen erinras om att sådan rätt kan föreligga (10 kap. 8 § lagförslaget).

Liksom i 10 kap. 10 § PFL bör det i försäkringsföreningslagen erinras

som kan förekomma vid för om den återbäring kat-försäkring. Principen

tillgodoräknandet skall framgå av stadgarna (10 kap. 9 § lagförslaget).

Vidare skall lagen, av samma skäl som enligt 10 kap. 12§ PFL, ge föreningen rätt att hindra den försäkrade från att pantsätta sin rätt enligt försäkringen (10 kap. 10 § lagförslaget).

SOU 1990: 101

14 Soliditets- och

skälighetsprincipema

I stora försäkringsföreningar skall försåkringsteknisk utredning utföras varje år och i övriga föreningar vart tredje år. Möjlighet till särskild uttaxering slopas. Stora försåkringsföreningar skall få

meddela unit linkedförsäkring.

Soliditetsprincipen

För understödsföreningama uttrycks Soliditetsprincipen i 11 § första stycket UFL så att stadgarna skall vara ägnade att trygga att föreningen

kan fullgöra sina försäkringsuttästelser. I andra stycket i samma paragraf föreskrivs att i stadgarna skall anges

avgifterna och förmånema eller grunderna för hur dessa skall beräknas. I stadgarna för ITP-kassoma och de föreningar som meddelar individuell

pensionsförsäkring med försäkringsbelopp i samma storleksordning som försäkringsbolagen har intagits grunder för beräkning av premie och prerniereserv. Soliditetsprincipen ligger bakom bestämmelser om försäkringsteknisk utredning, fondbildning och särskild uttaxering.

14.1. 1

Garantikapital

I UFL finns inte några bestämmelser om garantikapital. l de nya pensionskassor som meddelar individuell pensionsförsäkring

har i grunderna emellertid intagits omkostnadsantaganden som omfattar bl.a. kostnader som uppkommit i samband med föreningens bildande m.m. Dessa kostnader har emellertid inte tagits ut förrän senare då

kapital byggts upp i föreningarna.

14. 1.2 Försäkringsteknisk utredning

Försäkringsteknisk utredning skall upprättas minst vart femte år. I utredningen beräknas en prerniereserv för varje Verksamhetsgren i understödsföreningen. Prerniereserven skall motsvara skillnaden mellan

kapitalvärdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar

och kapitalvärdet av de avgifter föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar. Föreningen kan befrias från skyldigheten att

208 Soliditets- och skälighetsprinciperna SOU 1990: 101

upprätta försäkringsteknisk utredning. Vid sjukförsäkring föreligger sådan skyldighet endast om föreningen meddelar sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. I stadgarna skall anges hur ofta försäkringsteknisk utredning skall utñras. I samtliga ITP-kassor torde för närvarande försäkringsteknisk utredning utföras varje år. Den största fribrevskassan, Sveriges Kommunalanställdas Pensionskassa, har i sina stadgar bestämmelser om utredning vartannat år. I de tre största begravningskassoma och i de nya föreningar som meddelar individuell skall pensionsförsäkring försäkringsteknjsk utredning utföras vart tredje år. För övriga som understödsföreningar enligt sina stadgar skall utföra är det försäkringsteknisk utredning tillräckligt att sådan utredning utförs vart femte år. Försäkringsinspektionen kan genom dispens medge att en förening låter upprätta en sådan utredning med ännu längre tidsmellanrum eller t.0.m. helt befria föreningen från denna skyldighet.

14. 1. 3

Fondbildning

Alla föreningar skall för varje vid årsbokslutet avsätta Verksamhetsgren ett eventuellt överskott till på ñrsäkringsverksamheten en ñrsäkringsfond. Som ett uttryck för soliditetsprincipen anges i 23 § andra stycket UFL att först om det framgår av försäkringsteknisk utredning i en understödsförening att försäkringsfonden överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven + 5 % av premiereserven överskjutande belopp får helt eller delvis undantas från kan försäkringsfond. Försäkringsinspektionen dock särskilt medge undantag i annat fall. I stadgarna skall regleras hur det undantagna kan t.ex. användas till beloppet disponeras. Beloppet återbäring. De ovannämnda fem procenten motsvarade säkerhetsfonden för försäkringsbolag enligt 271 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse. Då FRL infördes försvann säkerhetsfonden för del. försäkringsbolagens extra motsvarande Någon avsättning den som stadgas för understödsföreningar behöver inte ske. I stället stadgas i 7 kap. 3 § FRL att grunderna får innehålla föreskrifter om särskilda Därför innehåller säkerhetstillägg. gnmdema för livförsäkringsbolagen efter tillskyndan av försäkringsmspektionen en bestämmelse om att av återbäring inte får ske tilldelning i vidare mån än att återbäringsfonden, som den definieras i FRL, vid varje tidpunkt uppgår till minst 5 % av premiereserven för egen räkning. FVK har föreslagit att den nu aktuella bestämmelsen i grunderna ses över (SOU 1986:8 s. 121 och 201). Även i de sjukkassor som inte är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning skall uppkommet överskott avsättas till en försäkringsfond. Den har då närmast karaktär av riskfond. Tidigare har ansetts att fonden bör svara mot minst två års avgifter för varje Verksamhetsgren. Särskilt för föreningar som kan förväntas likvidera har det dock ansetts tillräckligt om försäkringsfonden är i stigande. En sådan kan också efter förening särskilt från medgivande försäkringsinspektionen få sätta ned försäkringsfonden.

SOU 1990: 101 Soliditets- och skälighetsprinciperna 209

14. 1.4 Särskild uttaxering

Genom 1938 års lag om understödsföreningar förbjöds det vid lagens tillkomst förekommande uttaxeringssystemet som innebar att de medel

som erfordrades ñr att möjliggöra utbetalning uttogs av medlemmarna

först vid försäkringsfall, t.ex. dödsfall. Fortfarande kan dock enligt 20 §

tredje stycket UFL särskild uttaxering ske om en understödstörenings

tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Enligt l kap. 7§ FRL fär uttaxering inte ske av delägare i ett

ömsesidigt i fråga om personförsälcring. Anledningen till föákringsbolag

denna skillnad har närmare belysts i det inledande avsnittet om vissa

särdrag beträffande understödsföreningama. I lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring kvarstår dock en rätt till uttaxering av medlemmama.

I princip samtliga sjukkassor och flera begravningskassor har i

stadgarna medgetts rätt att vid behov verkställa en särskild uttaxering. Uttaxering i understödsföreningar är endast avsedd som en nödfallsåt-

gård och får därför inte tillgripas flera år i följd. I annat fall kringgås förbudet mot uttaxeringssystemet. Försäkringsinspektionen har när sådant kringgående förekommit därför meddelat den aktuella föreningen en erinran. Föreningen har i stället förelagts att genom stadgeändring höja

de fasta avgifterna eller vidta andra åtgärder ñr att stärka den ekonomiska ställningen.

Skälighetsprincipen

14.2. 1

Inledning

Skälighetsprincipen har störst betydelse vid utfomrningen av stadgar vad gäller medlemsavgifternas storlek, rätt till fribrev och återköp, återbäring

samt rätt till andel av tillgångarna när en understödsförening träder i

likvidation. För understödsföreningamas del infördes skälighetsprincipen i UFL

efter mönster från försäkringsbolagslagstiftningen. Enligt inledningen till

ll § UFL skall sålunda en understödsförenings stadgar, utöver att trygga föreningens Soliditet, tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringen är skäliga med hänsyn till förmånemas art

och omfattning och föreningens förhållanden. Med hänsyn till att det sålunda gäller att beakta dels de särförhållanden som kännetecknar

understödsföreningama som sådana, dels olikheter mellan skilda föreningar kan man enligt UFL:s förarbeten tala om en modiñerad

skälighetsprincip. Nedan redovisas hur skälighetsprincipen tillämpats för

understödsföreningama. I propositionen till UFL betonade departementschefen att på grund av skälighetsprincipens stora betydelse hänsyn till en förenings särskilda

förhållanden bör tas endast när det finns särskilda skäl för detta (prop. 1972:68 s. 63).

210 Soliditets- och skälighetsprinciperna SOU 1990: 101

För försäkringsbolagen gäller enligt 7 kap. 2 § FRL att gnmdema skall

trygga bolagens förmåga att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art. Såvitt gäller icke grundbunden

försäkring stadgas i 19 kap. 5 § att styrelsen och VD skall övervaka att premiesättningen är skäligt avvägd med hänsyn till den risk försäkringen

är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader för försäkringen och omständigheterna i övrigt.

14.2.2 av

Försäkringsinspektionens tillämpning skälighetsprincipen

Vissa normer för tillämpningen av skälighetsprincipen har försäkringsinspektionen meddelat i cirkulär. Skålighetsprincipens tillämpning i den

enskilda föreningen prövas av inspektionen vid registrering av stadgebestämmelser. De stadgebestämmelser det härvid huvudsakligen varit fråga om har gällt avgiftemas storlek i förhållande till försäkringsförmånerna, rätt till fribrev och återköp och även fördelningen av tillgångarna vid en

förenings upplösning. Skälighetsprincipen har vidare betydelse i fråga om förvaltningskostnademas storlek och med avseende på regler för återbäring till medlemmarna.

Inspektionen har ansett att skålighetsprincipen bör tillämpas strängare

på föreningar som meddelar försäkringar till större belopp än på föreningar med obetydliga förmånsbelopp. Interna förhållanden inom slutna föreningar kan också motivera stöne eftergifter i fråga om

skälighetskravet än för öppna föreningar. I cirkulär l986:Ul har försäkringsinspektionen lämnat föreskrifter för

beräkning av avgifter. Av dessa framgår att avgifter för kapitalförsäkring

till högre belopp än l 000 kr. och för pensionsförsäkring skall beräknas

strängt försäkringstekniskt. När det gäller kapitalförsäkring till högst l 000 kr. får avgifterna bestämmas till enhetliga belopp utan hänsyn till

medlemmens ålder vid inträdet, dock inte vid högre inträdesålder än 35 år. Vid inträde vid högre ålder än 35 år skall avgift beräknas med hänsyn

till den större försäkringsrisken och graderas efter åldersintervall om högst fem år. Enligt cirkuläret omfattas också sjukpenning av denna

åldersgräns. I praktiken har gränsen endast haft betydelse för öppna

sjukkassor. I fråga om sjukförsäkring som meddelas av slutna föreningar kan avgiftsberäkningen i allmänhet grundas på den egna erfarenheten.

I ett cirkulär från 1974 har försäkringsinspektionen även meddelat regler i vad avser medlems rätt till fribrev och återköp. Enligt dessa

regler behöver föreningar som meddelar kapitalförsäkring om högst 300

kr. inte ha bestämmelser i stadgarna om att medlem skall ha rätt till

fribrev och/eller återköp. Inspektionen har vidare medgett att före ngar

som meddelar kapitalförsäkring till högst 1 000 kr. får tillämpa lineär i stället för försäkringsteknisk beräkning av fribrevsbelopp. Ett lineärt fribrev utgör en så stor del av försäkringsbeloppet som den tid för vilken avgift betalats för försäkringen utgör av hela avgiftsbetalningstiden.

Bestämmelser om fribrev och återköp tas in i stadgarna och föreningarna

kan själva med ledning av tabell i stadgarna beräkna fribrevs- och

SOU 1990: 101 Soliditets- och 211 skälighetsprinciperna

återköpsbelopp i varje särskilt fall. I föreningar som meddelar kapitalförsäkring till högre belopp än 1 000 kr. skall återköps- och fribrevsbelopp beräknas enligt noggrannare metoder. försäkringstekniska De i cirkulären meddelade föreskrifterna har inte varit oeftergivliga. Undantag har t.ex. getts för föreningar som avser att meddela försäkringar åt anställda vid visst om anslutningen till är företag, föreningen obligatorisk och medlemmen utesluts när Alla anställningen upphör. medlemmar betalar samma avgift för samma förmån utan hänsyn till den med åldern stigande försäkringsrisken. Avgifterna innehåller inget sparmoment och bygger inte upp någon premiereserv. Någon rätt till fribrev eller återköp kan därför inte heller föreligga. Ett skäl till undantag kan också vara att kapitalförsäkringar endast är temporära, dvs. endast utgår vid dödsfall före viss ålder. Kravet att kostnaden, dvs. avgiften för försäkringen, skall vara skälig innebär att det överskott som uppkommit på skall återgå till försäkringen medlemmen som återbäring. kan utges i olika former såsom

Återbäring

tillägg till utfästa Förmåner, avgiftsbefrielse eller i vissa fall, som understöd. Formema för återbäringen skall anges i stadgarna. I föreningar som meddelar kapitalförsäkring och pensionsförsäkring brukar Är återbäring huvudsakligen utgå som tillägg till utfästa förmåner. avgiftsbeloppen obetydliga har det ansetts lämpligt att använda överskottsmedlen även till avgiftsbefrielser för äldre medlemhuvudsakligen mar. Avgiftsbefrielser kan också förekomma i ñreningar som meddelar sjukförsäkring. Här är det vanligt att överskottsmedel i fria fonder även används till olika slag av understöd. inom Sjukhjälpsverksamheten föreningarna ger dock i allmnhet inte upphov till några större överskott. Enligt stadgarna skall beslut om återbäring liksom andra utbetalningar ur fria fonder fattas på regelmässigt föreningsstämma. De närmare reglerna för hur återbäringen skall beräknas tas normalt inte in i stadgarna. I stadgarna brukar endast föreskrivas att beslut om återbäring skall grundas på beräkningar i försäkringsteknisk utredning och att beslutet inte får verkställas, innan det anmälts för försäkringsmspektionen. Inspektionen får då möjlighet att ingripa på ett tidigt stadium, om inspektionen ñnner att beslutet inte uppfyller skälighetskravet.

Återbäring som utgår som tillägg till försäkringsförmånema beräknas

med olika noggrannhet för olika slag av försäkringar. När det gäller kapitalförsäkringar till mindre belopp utges återbäring i regel med ett visst, för alla medlemmar lika procenttal av försäkringsbeloppet. Vid större beroende av om en försäkringsbelopp tillämpas förening är sluten eller öppen regler som ger en skäligare fördelning av överskottsmedlen. kan t.ex. utgå med ett efter medlernstiden

Återbäring

stigande procenttal av försäkringsbeloppet. Pensionskassor, som meddelar individuella försäkringar av samma storlek som försäkringsbolagen, skall enligt stadgarna tillämpa noggrarma regler för beräkningen av det överskott som uppkommit på varje enskild försäkring. Beräkningama sker normalt i anslutning till försäkringsteknisk utredning. Samma förhållande gäller för de fyra största begravningskassoma.

212 Soliditetsoch skälighetsprinciperna

För de köllektivavtalsgrundade ñrsäkringama i ITP-kassoma tillämpas

samma som tillämpas av SPP. Reglerna grundar sig på en regler överenskommelse på arbetsmarknaden om att överskott som uppkommit på skall användas huvudsakligen till indextillågg till

försäkringarna

pensionstagama som för som inträffat efter

kompensation prisstegringar

pensionsfallet. Detta avsteg från en sträng tillämpning av skälighetsprincipen har kunnat göras med stöd av de modifikationer som UFL medger. Skälighetsprincipen har också fått en stor betydelse vid bedömningen storlek i förhållande till meddelade försäkav ñrvaltningskostnademas

ringsbelopp. I cirkuläret angående beräkningen av avgifterna sägs att i

skall omkostnadstillägg som inte får vara större än att

avgifterna ingå

försäkring bereds till en med hänsyn till förmånemas art och omfattning och föreningens förhållanden skälig kostnad. Föreningamas förvaltningskostnader har under årens lopp ständigt stigit. Kostnadsutvecklingen har skapat stora problem främst för föreningar som meddelar kapitalförsäkringar till efter dagens förhållanden obetydliga belopp. Kostnaderna har stigit men försäkringsbeloppen har i regel varit oförändrade ända sedan försäkringen tecknades. Med hänsyn till medlemmarnas i regel höga ålder har möjligheterna att höja varit Denna utveckling har medfört att

försäkringsbeloppen begränsade.

kostnaderna för försäkringarna blivit så höga i förhållande till förmånema att de i många fall har framstått som helt oskäliga. Försäkringsinspektionen har redan före införandet av skälighetsprincipen i UFL agerat på olika sätt för att få ned förvaltningskostnadema i Detta har bl.a. till och föreningarna. skett genom skrivelser föreningarna

vid direkta kontakter i olika sammanhang. Åtgärder med anledning av

höga förvaltningskostnader brukar aktualiseras i samband med försäkringsteknisk utredning. Utredningarna visar ofta att avgifterna för nyinträdande medlemmar inte är tillräckliga om man lägger in realistiska förvaltningsantaganden i beräkningarna. För att undvika avgiftshöjningar har föreningarna i många fall valt att stänga ñreningen för nyinträde. I medlemmarnas intresse har försäkringsinspektionen i skrivelser och vid andra kontakter med föreningarna försökt fönnå små begravningskas-

sor med höga förvaltningskostnader att överlåta sin verksamhet på större

föreningar. Överlåtelser på större föreningar har alltid lett till att

medlemmarna har fått en förbättring av förrnånema, vilket har varit en

förutsättning för överlåtelsen. Försäkringsinspektionen har vidare verkat för att avgiftsbefrielser

medges så långt möjligt främst för äldre medlemmar och att nyteckning sker till högre belopp för att ge ökat utrymme för förvaltningskostnader. Dessutom uppmanas föreningarna att iaktta allmän sparsamhet. Enligt skälighetsprincipen skall inte endast kostnaderna utan även

villkoren för försäkringarna vara skäliga. Försäkringsvillkoren skall

enligt UFL vara intagna i föreningarnas stadgar. Det ankommer därför

på försäkringsinspektionen att se till att stadgarna innehåller skäliga försäkringsvillkor. Bedömningen sker med beaktande av förhållandena i

varje särskilt fall.

SOU 1990: l0l Soliditets- och skälighetsprirzciperna 213

Ett exempel på ett försäkringsvillkor som tidigare funnits i många föreningars stadgar och som ändrats i enlighet med skälighetsprincipen

om fördelningen av föreningens vid är gamla bestämmelser tillgångar likvidation. Enligt de gamla reglerna var det vanligt i sjukkassor och

även i små begravningskassor att de vid upplösningen behållna tillgångar-

na skulle användas till något med föreningens uppgift nârbesläktat

ändamål, varom medlemmarna skulle besluta på föreningssammanträde.

Dessa gamla regler har ersatts med regler som ger en så långt möjligt mellan medlemmarna och andra ñrmånsberättigade. I skälig fördelning en förening där medlem t.ex. har rätt till återköp är det en självklarhet att medlemmen även skall ha rätt att få ut en skälig andel av tillgångarna vid upplösning av föreningen.

14.3 Andra utredningar m.m.

Försäkringsverksamhetskomnrittén (FVK) har i sitt delbetänkande Soliditet och skålighet i försäkringsverksamheten (SOU 1986:8) ingående behandlat soliditets- och skälighetsprincipema. FVK har därvid bl.a.

redovisat vilka förhållanden som bör redovisas vid en soliditetsbedömning

av enskilda försäkringsbolag. FVK fann vidare att skälighetsprincipen borde behållas och betonade bl.a. konsolideringens och kapitalavkastning-

ens betydelse. FVK diskuterade därvid kostnaden för försäkringsskyddet

eller kostnadsskäligheten, villkorsskäligheten samt skaderegleringen.

innebar bl.a. att försäkringsbolagen skall iaktta

Kostnadsskâligheten sparsamhet och undvika onödiga kostnader. Såvitt gäller villkorsskälighe-

ten awisade FVK tanken på att i lagen införa ett krav på att försäkringsvillkoren skulle leda till en ändamålsenlig försäkring. Försäkringsinspektionen bör även i framtiden ha möjlighet att granska villkor av alla slag. Granskningen skall däremot inte vara inriktad på en allmän bedömning

av försäkringarna i syfte att styra produktutvecklingen utan i stället

närmast avse enskilda villkor och förändringar i försäkringamas omfattning. bl.a. en att få

Når det gäller skaderegleringen föreslogs möjlighet

av läkarintyg och från

prövat utlämnande till försäkringstagaren yttrande försäkringsbolags sakkunniglälcare när försäkringsbolagen vägrar utlämna

intyg och yttranden. Frågan skall enligt förslaget avgöras av försäkringsinspektionen efter hörande av socialstyrelsen.

Under sina överväganden i samband med soliditetsprincipen tog FVK

också upp utfommingen av de gninder som enligt FRL skall stadfástas för i första hand livförsäkring och vilka antaganden som grunderna skall innehålla. FVK föreslog att försäkringsinspektionen utreder dessa frågor

i samarbete med försäkringsbranschen. Försäkringsinspektionen hemställde under våren 1988 hos regeringen

om en allmän översyn av det nuvarande systemet med grunder. Översy-

nen borde avse de områden för vilka grunder bör finnas, tilldelning av återbäring samt soliditets- och skälighetsprincipemas tillämpning när det gäller återbäringen. Även ränteantagandenas storlek och konkurrens via återbäringen bör enligt inspektionen utredas.

214 Soliditets- och skälighetsprinciperna

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) inkom hösten 1988 för sin del med en skrivelse där han föreslog att lagändringar övervägs när det gäller dels systemet med grunder i livförsäkringar och dess tillämpning vad gäller premiesättningen, dels förbudet mot i vinstutdelning livförsäkringsbolag. Systemet med premiegrunder hade enligt N0:s uppfattning lett till att livñrsäkringsmarknaden i Sverige har uppvisat en bild av bristande dynamik och konlcurrensvilja hos livförsäkringsbolagen. NO har tidigare anfört kritik mot att grunderna innehåller alltñr låga ränteantaganden och att driftkostnadsantagandena är gemensamma för bolagen. Hösten 1989 beslutade riksdagen om en särskild lag om livförsäkringar med anknytning till vârdepappersfonder (1989:1079). Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 februari 1990, är avsedd att göra det möjligt för svenska att introducera försäkringsbolag en för Sverige ny försäkringsform, som i kallas unit vardagslag linked-försäkring. Den nya försäkringen innebär att premien skall placeras i särskilda

ñrsäkringspremiefonder som förvaltas av fristående fondförvaltare enligt aktiefondslagens (1974:931) regelsystem. Försäkringsbolaget skall placera inbetalda premier för i den eller de försäkringar försäkringspremiefonder som försäkringstagaren bestämmer. Om försäkringstagaren begär det skall bolaget omplacera hans tillgodohavande till en eller flera andra försäkringspremiebnder som han anvisar. är att försäk- Huvudregeln ringstagaren själv skall bära den finansiella risk som fondplaceringen medför, vilket innebär att inte skall försäkringsbolaget garantera fondandelarnas värdeutveckling. Alla typer av livförsäkring skall kunna meddelas med fondanknytning. United linked-försäkring får inte förenas med annan än försåkringsrätt

premiebefrielseförsålcring och kan meddelas av såväl

ömsesidiga försäkringsbolag som De sistnämnda har därvid försäkringsaktiebolag. rätt att utdela vinst till aktieägare. Om det finns särskilda skäl till det får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen medge undantag från bestämmelserna i F RL utöver vad som för konventionella gäller

försäkringsbolag. Av förarbetena att

framgår undantag kan medges från antaganden om framtida ränta för den del av prenriereserven som uttagits i fondandelar eller från föreskrifter om till återbäring försäkringstagarna (prop. 1989/90:34 s. 46). För att åstadkomma en neutralitet mellan unit linked-förskattemässig säkring och konventionell har vidare i livförsäkring ändring gjorts

kommunalskattelagen. Kravet på utdelning med samma eller stigande

belopp under minst fem år på har modifierats pensionsförsäkringar så att utbetalningen i stället kan ske med samma eller stigande antal fondandelar. Bestämmelserna i FRL om reformerades Detta pantsättning samtidigt. innebär i huvudsak att systemet med särskild förvaring av vårdehandlingar som till sitt motsvarar de belopp försäkringstekniska skulderna har avskaffats. I stället för en panträtt i form av har handpant försäkringstagama en särskild förmånsrätt i de som i ett tillgångar upptagits register som förs av försäkringsbolaget. Placeringsbestämmelsema rörande

SOU 1990: 101 Soliditets- och skälighetsprincipema 215

tillgångar motsvarar de försäkringstekniska skulderna har ändrats. Vidare skall fastigheter och tomträtter inom de som sätts för utnyttjande gränser för pantsättning liksom aktier i fastighetsbolag och banktillgodohavande kunna utnyttjas till täckande av försäkringstekniska skulder. Slutligen har bestämmelserna om särskild administration vid försäkringsbolags konkurs och likvidation upphåvts.

14.4 Utredningens överväganden

De nu redovisade kraven på en översyn som syftar till att anpassa lagstiftningen för försäkringsbolagen efter den internationella konkurrensen och integrationsarbetet inför nårmandet med EG kräver att de lagregler ändras varigenom soliditets- och skålighetsprincipema i dag upprätthålls när det gäller bolagen. En sådan översyn kommer sannolikt att leda till ändringar i FRL av reglerna om garanti- och konsolideringskapital samt om skyldigheten att upprätta särskilda grunder för verksamheten om sådana ändringar krävs för att uppfylla kraven i de EG-direktiv för vilka redogjorts i avsnittet Försäkringsföreningama och EG. Såvitt gäller försäkringsföreningama talar enligt utredningens mening förutom behovet av EG-harmonisering andra skäl för att reglerna om premiereserven och om grunder ses över samt för att frågan om garantikapital diskuteras. l awaktan på översyn för försäkringsbolagen del har emellertid utredningen i huvudsak nöjt sig med att framlågga förslag som överensstämmer med vad som nu gäller för föreningarna. Definitionen av soliditetsprincipen har dock överförts från FVK:s förslag. Detta torde inte innebära någon egentlig ändring i sak. De nuvarande reglerna om försäkringsfonder och överföring till fria fonder har behållits i lagförslaget. Utredningen har närmare övervägt två frågor rörande soliditetsprincipen som har särskild anknytning till försäkringsföreningar, nämligen dels frågan om hur ofta försäkringsteknisk utredning skall utñras, dels frågan om rätt till särskild uttaxering. För stora försäkringsföreningar föreslås således att dessa varje år skall utföra en försäkringsteknisk utredning. Även detta stämmer i huvudsak med gällande praxis. För andra föreningar föreslås emellertid en nyhet genom att minsta tiden mellan två försäkringstekniska utredningar föreslås bli sänkt till tre år. Om den föreslagna höjningen i lagförslaget av minsta medlemsantalet i en försäkringsförening genomförs kan föreningarna i fortsättningen antas ha sådana resurser att de kan låta verkställa försäkringsteknisk utredning oftare än vart femte år. Att en försäkringsteknisk utredning har gjorts är en förutsättning för att medlemmarna skall tilldelas överskott. Om lång tid förflyter mellan utredningarna riskerar medlemmarna eller deras förmånstagare att vid försäkringstall gå miste om förmåner som de skulle ha fått om återbäring tilldelats oftare. Motsvarande gäller beträffande återköp och belåning av försäkringsbrev. För de minsta föreningarna ges dock i övergångsbestämmelsema vissa möjligheter till undantag.

216 Soliditets- och skälighetsprinciperna

Genom att särskild tillåts har uttaxering lagstiftningen visat sig innebära möjligheter att kringgå kravet på stadgeändring för att höja medlemsavgifterna. Särskild uttaxering torde i praktiken vara aktuell för sådan verksamhet som inte erfordrar premiereserv, dvs. sjukhjälpsverksamhet kortare än 180 dagar. Enligt lagñrslaget skall emellertid avgiftshöjningar som kräver stadgeändringar kunna genomföras redan genom beslut vid en föreningsstämma. För framtiden bör därför försäkringsföreningama ha större möjligheter att genom avgiftshöjningar undvika framtida förluster som äventyrar föreningarnas soliditet (jfr SOU 1986:8 s. 287). Försäkringsföreningar bör därför liksom försäkringsbolag som meddelar personförsäkring förbjudas att företa särskild uttaxering. För vissa av de nuvarande föreningarna kan dock erfordras särskilda Övergångsbestämmelser som möjliggör för dessa föreningar att behålla den särskilda uttaxeringsmöjligheten. Den modifiering av skälighetsprincipen son1 f.n. gäller för understödsföreningarna är enligt utredningens mening knappast nödvändig för de stora försäkringsföreningamas del med hänsyn till av deras omfattningen försäkringsrörelse. Åtminstone för dessa föreningar borde därför samma regler om skälighet gälla som för försäkringsbolagen. Det är närmast när det gäller kostnadsskäligheten som skälighetsprincipen påverkar föreningarna. Tillämpningen av kostnadsskäligheten har stor betydelse vid utformningen av stadgeföreskrifter om avgiftemas storlek i förhållande till rätten till fribrev och försäkringsförmånerna, återköp samt Emellertid torde även de nuvarande bestämmelserna om återbäring. kostnadsskälighet ges ett annat innehåll vid den förestående översynen av lagstiftningen m.h.t. till närmandet till EG. har därför inte Utredningen framlagt några ändringsförslag beträffande skälighetsprincipen utan har nöjt sig med att redogöra för i praxis för skålighetsprincipens tillämpning understödsföreningama. Utredningen förutsätter att vad nu anförts blir beaktat vid en sådan översyn av l avsnittet om skälighetsprincipen. Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser (20) behandlas skälighetsprincipens betydelse för de minsta föreningarna. Skälighetsprincipen har även betydelse för av utformningen försäkringsvillkoren och Härvid skaderegleringen. bör i princip samma riktlinjer gälla som för försäkringsbolagen. Utredningen har också föreslagit en rätt för föreningsmedlemrnar att få ta del av m.m. som utfärdats läkarintyg av föreningens sakkunnigläkare. Utfornmingen av försäkringsvillkoren behandlas närmare i avsnittet m.m. Medlemskapet ( 13.2). De stora bör få att meddela försåkringsföreningama möjlighet unit linked-försäkringar. För pensionskassor som inte har årliga avgiftsintäkter som överstiger 120 torde denna basbelopp försäkringsform bli alltför tekniskt i ñrhållande till komplicerad verksamhetens omfattning. För begravningskassor har i lagförslaget för utfäst försäkmaximibeloppet behållits. ringsbelopp Redan på grund härav är denna försäkringsforrn olämplig ñr dessa om understödsföreningar. Lagen (1989:1079) livförsäkringar med aktiefondsanknytning bör därför alltså endast omfatta stora försäkringsföreningar.

SOU 1990: 101 Soliditets- och 217 skälighetsprinciperna

Genom att pantsåttningskravet avskaffats i FRL bringas beståmmelsema för nämnare vad som gäller för försäkringsföreningarförsäkringsbolagen na. Det kunde därför ñrmas skäl att även för understödsföreningama införa en sådan särskild förmånsrätt som nu gäller för försäkringsbolagen så att bestämmelserna i de båda lagarna blev överensstämmande. Avsaknaden av förmånsrâtt för understödsföreningamas medlemmar har emellertid inte i visat sig medföra några nackdelar. Någon praktiken ändring i denna del föreslås därför inte.

15 Kapitalförvaltning

I avvaktan på en översyn av bestämmelserna om försäkringsbolagens kapitalförvaltning föreslås en del mindre ändringar för försäkringsföreningarnas del, såsom rätt för stora försäkringsföreningar att äga samtliga aktier i servicebolag.

Inledning

15. l. 1 Understödsföreningamas kapitalplaceringar

Understödsföreningamas fonder uppgick vid utgången av år 1988 till drygt 20 miljarder kr. i bokñrda värden varav placeringstillgångarna utgjorde 18,1 miljarder kr. Som en jämförelse kan nämnas att försäkringsbolagens (riksbolagens) tillgångar vid samma tidpunkt uppgick till kr. Under år 1988 kr. i understöds- 336 miljarder sparades 2,3 miljarder föreningarna och 42 miljarder kr. i försäkringsbolagen. Fonderna i de åtta ITP-kassoma uppgick vid utgången av år 1988 till totalt ca 17 miljarder kr. och till 2,3 miljarder kr. i de tio fribrevskassorna. En av ITP-kassoma, Konsumentkooperationens pensionskassa, hade fonder om 6,1 miljarder kr. Fonderna i övriga 125 understödsföreningarna som inte tillhör någon av dessa grupper uppgick däremot endast till ca 0,9 miljarder kr. Liksom vad gäller försäkringsbolagen har värdet på understödstöreningamas placeringstillgångar stigit kraftigt sedan början av l970-ta1et. År 1972 då UFL trädde i kraft, uppgick de totala tillgångarna till 4,8 miljarder kr., varav 3 miljarder kr. för ITP-kassoma och 1,4 miljarder kr. när det gäller fribrevskassoma. Den stora ökningen belöper sig således nästan helt på ITP-kassoma. Andelen fastigheter och aktier under denna tid har ökat kraftigt även procentuellt sett. År 1972 uppgick fastigheterna och aktierna till 2,6 % resp. 1,3 % av understödsföreningamas bokförda placeringstillgångar. Motsvarande siffror för år 1988 var 6,2 % resp. 7,4 %. Som förut angetts skall i en understödsförenings stadgar anges de placeringssätt som får användas. Av de 30 största understödstöreningama har ca 20 rätt att enligt stadgarna placera i aktier. Av övriga föreningar är det endast ca 10 som har rätt till detta.

220 Kapitalförvaltning

Aktier innehades vid 1988 års utgång av ITP-kassoma, de tre största begravningskassorna, de två största sjuk- och begravningskassoma samt ett tiotal andra föreningar. Även i någon av de minsta finns en betydande aktieförvaltning. I stadgarna för dessa föreningar anges ofta hur stor andel, i regel 20 % eller 50 %, aktier får utgöra av de fria fonderna. Endast ett fåtal understödsföreningar äger I förhållande till fastigheter. tillgångamas storlek förekommer en betydande inom fastighetsförvaltning Pressens Pensionskassa och en mindre förening. har den största andelen Understödsföreningama av sina tillgångar utlånade mot säkerhet i andra vårdehandlingar än pantbrev i fastigheter. En förklaring till detta är att inte omfattas av understödsföreningama lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och därför inte berörs av riksbankens förordningar om placeringsplikt m.m. På senare år har dock den ökade konkurrensen på kreditmarknaden som uppstått då denna avreglerats lett till en minskad efterfrågan på lån i understödsföreningar. Lånens andelar av samtliga tillgångar uppgick vid utgången av år 1988 till ca 30 %. I några av de minsta föreningarna förekommer fortfarande att en stor del av tillgångarna är placerade som medlemslån. Fastighetslån utgjorde i början av 1970-talet den största tillgångsposten, men utgjorde vid utgången av år 1988 bara ca 12 % av tillgångarna. Det bör påpekas att understödsföreningar, eftersom de saknar pantsättningsskyldighet när det gäller motsvarande tillgångar försåkringstekniska skulder, inte behöver ta ut pantbrev i egna för att kunna räkna fastigheter in dessa bland fondgilla tillgångar. Pantsättningen av föreningarnas egna fastigheter förekommer i princip koncentrerat till en ITP-kassa och en begravningskassa. Bland andra tillgångsposter som upptar en procentuellt sett stor andel av understödsföreningamas tillgångar märks kontanter och banktillgodohavanden med 11,7 %. Detta beror i mycket stor utsträckning på att två bankanknutna i i understödsföreningar princip placerar sin premiereserv resp. bank.

15. 1.2 Gällande

lagbestämmelser

Bestämmelserna i UFL om av s.k. placering fondgilla tillgångar överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i FRL. Sålunda åläggs en att för understödsförening varje Verksamhetsgren avsätta ett eventuellt överskott till en på försäkringsverksamheten försäkringsfond. Ett belopp som täcker summan av dels försäkringsfonden, dels föreningens övriga skulder, med undantag av andra fonder än försäkringsfonden, skall enligt 24§ UFL redovisas i vissa slag av värdehandlingar. Förutom vissa obligationer år det främst om fråga fordringar hos riksbanken eller annan svensk bank och mot fordringar säkerhet av panträtt i fast egendom. Panträtten skall i fråga om jordbmks-, bostads-, kontors- eller affärsegendom ligga inom 4/5 (80 %) av och beträffande taxeringsvärdet annan fast egendom inom 2/3 (ca 67 %). Efter försäkringsinspektionens medgivande kan gränsen för j0rdbruks-,

SOU 1990: l 0 l Kapitalförvaltning 221

bostads-, kontors- eller affärsegendom sättas vid 70 % och för annan fast vid 60 % av egendomens värde samt som en

egendom uppskattade

altemativregel för statsbelånade fastigheter vid 75 % av det pantvärde som skall fastställas bestämmelser. Det värdet

enligt gällande uppskattade

skall fastställas efter expertvärdering. Föreningarna har vidare inom ram en fri placeringsrätt inom en sektor motsvarande 1/5 stadgamas %) av försäkringsfonden, dock inte i aktier eller andelar av (20 aktiefonder.

Den s.k. femprocentsregeln i 25 § UFL begränsar understödsförening-

amas Denna rätt att placera sina fria fonder i aktier till 5 % av röstetalet. regel gäller även för försäkringsbolagen. Dock görs i FRL, till skillnad från UFL, undantag för helâgda servicebolag.

15. 1.3 Andra utredningsförslag

(FVK) behandlade i sitt slutbetänk-

Försäkringsverksamhetskommittén ande Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987:58) utförligt frågan om

försäkringsbolagens kapitalförvaltning och har med anledning härav föreslagit vissa ändringar i FRL. Även kreditmarknadskommittén (KMK) har i sitt slutbetänkande Förnyelse av kreditmarknaden (SOU 1988:29) behandlat försäkringsbola-

gens kapitalförvaltning. Även denna kommitté har därvid framlagt förslag

till ändringar i FRL. De båda kommittéemas förslag är motstridiga när

det gäller t.ex. femprocentsregeln. FVK har sålunda föreslagit att

röstetalsgränsen höjs till 8 % samtidigt som det införs en till andelar av företagets aktiekapital knuten begränsningsregel om 20 %. KMK å sin

sida har som en provisorisk regel föreslagit att femprocentsregeln bibehällas men kompletteras med en regel som begränsar andelen av ett annat aktiebolags aktiekapital till 10 %. De av försäkringsbolaget ägda

aktierna får uppgå till högst 20 % av försäkringsbolagets tillgångar. Nu i redovisade slutbetänkanden remissbehandlades men har ännu inte lett till någon lagstiftningsåtgäid. Inom har härefter tillkommit en arbetsgrupp, den finansdepartementet s.k. bank- och försäkringsrörelsegruppen, för att utreda frågor rörande

den s.k. branschglidningen mellan i första hand bank- och försäkrings-

verksamhet. Vad gäller försäkringsbolagen övervägs flera olika åtgärder som har till syfte att förenkla och modernisera rörelsereglema samt harmonisera dessa med internationella förhållanden. Som ett led i detta arbete framlade arbetsgruppen den i avsnitt 14.3 beskrivna försäkringsformen unit linked-försäkring. Ett försäkringsbolag

som driver sådan försäkring får utan begränsning äga aktier i ett fondbolag som förvaltar en försäkringspremiefond. Efter tillstånd av

försâkringsinspektionen får ett sådant bolag också förvärva andelar i försäkringspremiefonder ñr egen räkning.

Kapitalförvaltning

Utredningens överväganden

Beståmmelsema om försäkringsföreningamas kapitalplacering bör liksom hittills stå i nåra överensstämmelse med vad som gäller för försäkringsbolagen. När det gäller andra försåkringsföreningar än de stora föreningarna har i förslaget huvudregeln i 24 § UFL bibehållits. De får således endast använda vid av värdet taxeringsvärden beräkning på fastigheter och på panträtt i dessa. Vidare får de inte tillgång till någon fri sektor. I avvaktan på den kommande översynen av bestämmelserna om försäkringsbolagens kapitalförvaltning föreslår utredningen inte heller några andra större ändringar för understödsföreningamas kapitalförvaltning när det gäller t.ex. femprocentsregeln. Utredningen förutsätter dock att de stora därvid får samma att understödsföreningama möjligheter verka som försäkringsbolagen. I awaktan på en sådan översyn har dock föreslagits en sådan bestämmelse om riskspridning som intagits i FVK:s ovannämnda slutbetänkande. En motsvarighet till denna har tidigare för understödsföreningamas del förekommit i ett cirkulär. ITP-kassoma är helt dominerande bland försäkringsföreningama när det gäller fondemas storlek. Utredningen föreslår för dessa och andra stora understödsföreningar en rad bestämmelser för att i olika hänseenden ge dessa föreningar likadana som placeringsmöjligheter försäkringsbolagen har. De får t.ex. rått att utan särskilt tillstånd äga samtliga aktier i servicebolag som biträder understödsföreningama i deras rörelse. I varje till har det förekommit att en ITP-kassa drivit tidigare sin fastighetsförvaltning genom ett helägt dotterbolag.

SOU 1990: 101

16 Beslutsformer och

kallelseförfarande

Stadgeändringar kan i den nya lagen normalt genomföras genom beslut vid en föreningsstämma. I stora försäkringsföreningar skall styrelsen fatta beslut om stadgeändringar av försâkringsteknisk natur.

För beslut om stadgeändringar som innebär att ny grund för upphörande av medlemskap införs liksom om likvidation eller

samgående med annan förening skall även i fortsättningen krävas

två föreningsstämmor.

Inledning

16.1.1 Gällande

ordning

Beslut om stadgeändring, frivillig likvidation och överlåtelse av försäk-

ringsrörelse är alltid giltigt om samtliga medlemmar är överens om beslutet. Ett sådant beslut behöver inte träffas vid ett medlemsmöte utan

det är tillräckligt att medlemmarna lämnar skriftligt besked.

Biträder inte samtliga medlemmar beslut som nu sagts, krävs alltid

beslut på två på varandra följande föreningsstämmor. För beslut om vanliga stadgeåndringar samt överlåtelse av försäkringsrörelse under

likvidation krävs inte att något av dessa sammanträden är en ordinarie

föreningsstämma. Vid beslut om likvidation och överlåtelse utan före-

gående likvidation krävs att beslutet tagits på minst en ordinarie föreningsstämma. Om beslutet avser en stadgándring som innebär att det

införs en ny grund för när medlemskap upphör, och som även avser dem

som redan är medlemmar, krävs att båda besluten tagits på två på varandra följande ordinarie stämmor. I sistnämnda fall krävs att beslutet tagits av 3/4 av de röstande vid den sist hållna stämman. För vanliga stadgeändringar, likvidation och för överlåtelse av försäkringsrörelse är det tillräckligt att beslutet på den sista stämman biträds av 2/3 av de röstande. I ett fall får en understödsförenings styrelse själv besluta om stadgeänd-

ring. Det gäller sådana stadgeändringar som är en direkt följd av ändring

i den allmänna pensionsplan som gäller för medlemmarnas i

försäkring en tjänstepensionskassa.

224 Beslutsformer och kallelseförfarande SOU 1990: 101

I 1948 års lag, om försäkringsrörelse föreskrevs att ändringar av bolagsordningen, likvidation och överlåtelse skulle beslutas vid två bolagsstämmor med kvalificerad majoritet. Genom tillkomsten av FRL förenklades dessa bestämmelser efter förebild av aktiebolagslagen. I FRL är det i samtliga nu berörda fall tillräckligt med beslut vid en bolagsstämma som inte behöver vara ordinarie. För beslut om överlåtelse av

försäkringsbestånd och likvidation är det tillräckligt med beslut med enkel

majoritet medan det för beslut om stadgeändring krävs en majoritet av 2/3 av samtliga röstande. Beslut om ändring av grunderna fattas av styrelsen. Anledningen till att det ankommer på styrelsen att fatta beslut om en ändring av grunderna

är att detta medger en smidigare anpassning till växlande förhållanden samt att bolagsstämmor i allmänhet saknar förutsättningar för att bedöma

de komplicerade frågor som har med grunderna att göra (prop. 1981/82:l80 s. 209). Något krav på att kallelse skall ske skriftligen finns inte i UFL. Även om ett ärende inte tagits upp i kallelsen till en föreningsstämma kan ett

ärende under vissa förutsättningar behandlas av föreningsstämman trots

att det inte är obligatoriskt eller föranleds av annat ärende. Förutsättningarna för detta är enligt 34 § andra meningen UFL att det är fråga om en

ordinarie föreningsstämma, att ärendet inte avser likvistadgeändring,

dation eller överlåtelse av rörelse samt att 3/4 av de närvarande samtycker till det.

16. l .2 Annan

lagstiftning

Om inte samtliga röstberättigade i en ekonomisk förening är överens,

krävs enligt EFL beslut på två på varandra följande föreningsstämmor för att beslut om stadgeändring, likvidation eller fusion skall vara

frivillig giltigt. Dessutom krävs att beslutet på den andra stämman fattats med

minst 2/3 majoritet av de röstande.

För en stadgeändring som innebär att en mcadlems att förpliktelser

betala insatsen eller avgiften ökas eller rätt till årsvinst minskas krävs i stället att 3/4 av de röstande biträtt beslutet. I ett par fall krävs t.o.m. att beslutet på den senare stämman biträtts av

samtliga röstande. De fall som avses är att en inskränkning sker i medlemmamas rätt till föreningens tillgångar vid dess upplösning eller rätt

att återfå sin insats eller att medlemmarnas rätt att utträda ur föreningen försvåras.

För föreningsbanker föreskrivs i FBL samma som för beslutsordning ekonomiska föreningar.

Till stöd för att bibehålla kraven på två stämmobeslut anfördes i förarbetena till nu nämnda lagar att besluten i dessa frågor var av sådan

betydelse för medlemmarna att de borde grundligt övervägas och disku-

teras av dem.

I ömsesidiga försäkringsbolag krävs enligt FRL endast skriftlig kallelse

till bolagsstämma som behandlar frågor om av

ändring bolagsordning

rörande delägamas ansvar för bolagets förbindelser, om skall

bolaget

ñrsättas i likvidation eller om denna skall upphöra.

SOU 1990: 101 Beslutsfonner och kallelseförfizrande 225

Någon motsvarighet till möjligheten i 34 § andra meningen UFL att

behandla vissa ärenden som inte tagits upp i kallelsen finns inte i de nu redovisade lagarna.

Syftet med reglerna om kallelser i EFL och FBL är att så långt möjligt

att medlemmarna får kännedom om ärenden av större

garantera verkligen

vikt som skall behandlas på bolagsstämman.

Kallelse till i ekonomiska föreningar och föreningsföreningsstämma

banker skall sålunda enligt EFL och FBL vara skriftlig och tillställas varje medlem om ordinarie föreningsstämma skall hållas på annan tid än som ñreskrivs i stadgarna. Kallelsen skall vidare vare skriftlig om fråga

âr om som innebär att en medlems förpliktelser att stadgeändringar erlägga ökas samt då sådana stadgeändringar behandlas som avgifter

kräver bifall av samtliga röstande på den andra stämman. Slutligen krävs skriftlig kallelse till varje medlem till föreningsstämma som behandlar i likvidation eller i annan

fråga om förenings försättande uppgående

förening genom fusion.

16.2 Utredningens överväganden

De skäl som anförts för att bevara beslutsordningen med två förenings-

stämmor i ekonomiska föreningar och föreningsbanker, är enligt utredtillämpliga även på beslut i försåkringsföreningar om ningens mening

likvidation och fusion. Härtill kommer att det i likhet med vad som gäller enligt UFL i lagförslaget inte införts något krav på särskilda skriftliga kallelser till alla medlemmar. Ett sådant förfarande skulle ställa sig förhållandevis dyrbart för föreningar med många medlemmar men små tillgångar och Lex.

försvåra en i och för sig önskvärd fusion. I stället bör, liksom gäller i

vid fusion och likvidation minst ett av de erforderliga besluten ha

dag,

fattats på en ordinarie föreningsstämma.

Stadgeändringar som innebär att det införs en ny grund för upphörande

av medlemskap bör liksom med 3/4 i dag fattas på två föreningsståmmor

majoritet på den senare stämman. För att förenkla regelsystemet borde

det kunna räcka med att ett av besluten fattats vid en ordinarie föreningsstämma. Beslut om stadgeändring som gäller hur man skall göra med

tillgångarna vid föreningens upplösning bör fattas i samma ordning som

beslut om likvidation. Sådana stadgeândringar brukar göras i samband med beslutar att en förening skall försättas i att föreningsstämman likvidation.

Även beträffande stadgeändringar i övriga fall torde i och för sig skäl kunna anföras för att också dessa ändringar är av så ingripande natur att

de kan ha och att det därför torde

ingripande betydelse för medlemmarna vara motiverat att behålla kravet på två föreningsståmmor ñr samtliga

stadgándringar. I förarbetena till EFL övervägdes om kravet på att beslut i vissa fall skall ha fattats på två på varandra följande föreningsstämmor kunde

avskaffas. Till stöd för att även i fortsättningen i normalfallet bibehålla

226 Beslutsfonner och kallelsqförfarande

kravet på två föreningsstämma anñrdes bl.a. att anknytningen mellan föreningen och dess medlemmar ofta nog är av starkt personlig karaktär och att besluten om ändring i stadgarna kan ha ingripande betydelse för medlemmarna. Såvitt gäller försäkringsföreningar avser emellertid stadgeändringama ofta frågor av försäkringsteknisk natur såsom ändring av grunden för beräkning av avgifter. Stadgeändringarna skall godkännas av försäkringsinspektionen. Därvid skall bl.a. iakttas att skälighetsprincipen inte åsidosätts på sådant sätt att vissa medlemmar missgynnas genom stadgeändringar. På gnmd av vad nu anförts kan det därför anses föreligga skäl för att förenkla beslutsordningen på sådant sätt att det för stadgeändring endast krävs kvalificerad majoritet vid en föreningsstämma. I försäkringsbolagen är det styrelsen som fattar beslut om ändring av grunder. Anledningen till att inte bolagsstämman fattar sådana beslut är enligt förarbetena till FRL att detta medger en smidigare anpassning till växlande förhållanden och att bolagsstämman i allmänhet saknar förutsättningar för att bedöma de komplicerade frågor som har med grunderna att göra (prop. 1981/82:l80 s. 209). Vad nu anförts bör i princip även gälla ñr stadgeändringar i de stora försäkringsföreningama. Utredningen föreslår därför att styrelsen i de föreningar som avses i l kap. 5 § skall vara behörig att fatta beslut om stadgeändringar som berör försäkringstekniska frågor. De anñrda synpunktema torde emellertid knappast göra sig gällande på samma sätt när det gäller de övriga försäkringsföreningama. I dessa föreningar torde medlemmarnas samhörighet spela en mer aktiv roll. Samtliga stadgeändringar i dessa föreningar bör därför även i fortsättningen beslutas på föreningsstämma. I EFL har införts krav på skriftlig kallelse vid bl.a. fusion och likvidation. Regeln syftar till att så långt möjligt garantera att medlemmarna verkligen får kännedom om ärenden av större vikt som skall behandlas på stämman (prop. l986/87:7 s. 126). Någon motvarande ändring föreslås inte för försäkringsföreningamas del. Flera av föreningarna har ett betydande medlemsantal. Ett skriftligt kallelseförfarande vid t.ex. fusion mellan de största begravningskassoma skulle kunna medföra betydande kostnader. Till detta kommer att försäkringsinspektionen skall godkänna ett beslut om fusion. Även om något tvingande krav på skriftlig kallelse sålunda inte föreslås är ett sådant kallelseförfarande i de flesta fall att föredra. Det får vidare förutsättas att bestämmelser om skriftlig kallelse alltid är inskriven i stadgarna för sådana försäkringsföreningar där medlemmarna på föreningsstämman ersatts med fullmäktige. Från EFL har överförts krav på tid för kallelse till föreningsstämma. Vidare har i lagförslaget inte tagits med någon motsvarighet till undantaget i 34 § andra meningen UFL om att ärenden under vissa förutsättningar kan behandlas på en föreningsstämma även om de inte omnämnts i kallelsen.

17 Redovisning

I awaktan på en harmonisering med EG:s regelsystem om redotills vidare liksom hittills kunna

visning bör försâkringsinspektionen meddela långtgående ñreskrifter om försäkringsföreningarnas redovisning. För de stora försäkringsföreningama bör huvudsak-

ligen gälla samma bestämmelser som för försäkringsbolagen.

17.1 Inledning

17.1.1 Allmän bakgrund

Under 1960- och 1970-talen skedde stora förändringar i framför allt de framför

börsnoterade företagens årsredovisningar. Ändringarna tog sig

allt formen av en ökad och information i redovisningen samt en öppenhet ändrad uppställning av resultat- och balansräkningama.

17. 1.2 Bokföringslagen m.m.

Bokföringslagen (1976: 125) trädde i kraft år 1977. Syftet med lagen var att lagtästa den bokföringspraxis som vuxit fram. Bokföringslagen

innehåller bestämmelser om både den bokföringen och

utförliga löpande årsbokslutet. Den fungerar som en generell redovisningslag och upptar

därför ett för alla Årsbok-

grundläggande regelsystem bokföringspliktiga.

slutet består av både resultaträkning och balansräkning. I företag med

mer än 10 anställda skall resultaträkningen ställas upp i s.k. staffelform.

Detta innebär att poster av likartad karaktär sammanförs i olika huvudavsnitt. Resultatet redovisas och successivt av de

etappvis påverkas

huvudavsnitt som förs in. med bokföringslagen trädde aktiebolagslagen i kraft. Denna Samtidigt bestämmelser för den offentliga redovis-

lag innehåller kompletterande

och för årsbokslutet. Årsredovisningen skall ñrutom resultaträk-

ningen och balansräkning även innehålla en förvaltningsberättelse. På

ning ställs större krav i dessa berättelser än

aktiebolagslagen på speciñcering som av enbart redovisning krävs av framgår bokföringslagen. Utvidgad

revisor. Koncemrebolag som år så stora att de måste anlita auktoriserad dovisning skall omfatta koncemresultat och koncembalansräkning.

228 Redovisning

För de ekonomiska föreningarna genomfördes efter förebild av bokföringslagen och aktiebolagslagen vissa i 1951 års lag om följdändringar ekonomiska föreningar. I allt väsentligt kom därvid samma bestämmelser för ekonomiska bestämmelser som ñr aktiebolag att gälla. Således infördes regler om redovisning i koncerner där moderföretaget är en ekonomisk förening. Genom bankrörelselagen (1987:617) utformades redovisningsreglema ñr banker i nära överensstämmelse med vad som gäller för allmänna aktiebolag och ekonomiska föreningar. Bl.a. infördes särskilda bestämmelser om koncemredovisning. Bestämmelser om koncernredovisning i koncerner med annat moderföretag än aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse återfinns i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

17.1.3 Redovisning i försäkringsbolagen

Genom FRL inñrdes nya bestämmelser om redovisförsäkringsbolagens ning. Reglerna innebär en anpassning till bokföringslagens och aktiebolagslagens (1975:1385) redovisningsregler. På grund av den vikt som tillmäts uppdelningen på verksamhetsgrenar när det gäller försäkringsbolag skall som en del av årsredovisningen upprättas en resultatanalys. Denna skall ge en närmare inblick i resultat, bolagets ge besked om de viktigare faktorer som varit avgörande för resultatet och redovisa detta med en uppdelning på olika verksamhetsgrenar samt med en annan indelning av intäkter och kostnader än resultaträkningen. De grundläggande redovisningsprincipema anges inte längre i F RL utan i bokföringslagen. Genom uttryckliga stadganden har i gengäld vissa av bokföringslagens bestämmelser förklarats ej gälla försäkringsbolag eller ersatts med andra regler i FRL. Alla tillgångar i ett försäkringsbolag vilka enligt definitionen i är skall bokföringslagen anläggningstillgångar sålunda inte värderas som sådana. Till i FRL:s anläggningstillgångar mening hör bl.a. maskiner, kontorsfastigheter för rörelsen, aktier i dotterbolag m.m. Dessa tillgångar skall tas upp till högst anskaffningsvärdet. Andra än tillgångar anläggningstillgångar anses utgöra omsättningstillgångar. Dessa skall i princip tas upp enligt lägsta värdets princip. Pantsatta värdehandlingar och värdehandlingar som utgörs av lån långfristiga kan dock tas upp till högre värde. Begreppen anläggnings- och omsättningstillgångar infördes för försäkringsbolagens del först genom FRL. När det gäller värderingen av de olika tillgångarna anknyter denna emellertid i allt till vad som väsentligt gällde i tidigare lagstiftning. Förbudet mot användande av värdeminskningskonton har upphävts. Reglerna om dessa konton i bokföringslagen skall iakttas med vissa jämkningar. Avskrivningsreglema i bokföringslagen gäller också med vissa justeringar för Liksom försäkringsbolagen. enligt tidigare lagstiftning kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen utfärda nämiare föreskrifter om försäkringsbolagens löpande

SOU 1990: 101 Redovisning 229

bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Exempel på frågor som enligt FRL regleras på detta sätt är hur resultat- och balansräkning skall ställas skall tas upp inom och upp, vilka uppgifter som i balansräkningen linjen utformningen av noter till denna. Vidare skall anvisningarna innehålla vilka upplysningar som skall ges om koncemförhållanden och vilka kompletteringar till de grundläggande beståmmelsema om koncemredovisning som skall ges. Som bilaga till propositionen om FRL har fogats scheman för resultatoch balansräkningar. (Prop. 1981/82: 180 Bilagedel. Bilaga 2:3 till regeringsprotokollet den 21 januari 1982.) Dessa är avsedda att tjäna som för vid den slutliga utformningen av underlag försäkringsinspektionen scheman. Försäkringsinspektionen har därefter utfärdat föreskrifter för försäkringsbolagens årsredovisning (BFFS 1983:3). Av föreskrifterna framgår att resultaträkningen skall upprättas i staffelform, medan balansräkningen skall uppställas i kontoform.

17.1.4 Redovisning i understödsföreningar

Bestämmelser om understödsföreningamas räkenskaper och årsredovisåterñnns i 29, 30 och 67 §§ UFL. Dessa paragrafer innehåller ning till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. I samband med hänvisningar de ändringar i denna lag som trädde i kraft 1980 gjordes i de nu nämnda paragraferna i UFL vissa följdändringar av närmast redaktionell art. Det inte några hänvisningar till de nya koncembestämmelsema i 1951 gjordes års lag. Av bestämmelserna för understödsföreningama framgår ñljande. Kalenderår utgör räkenskapsår i understödsñreningar. För varje räkenskapsår skall årsredovisning avges. Denna består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. Dessa skall ges in till försäkbestämmer. Bokföringsinspektionen på tid och sätt som inspektionen ringslagen gäller beträffande resultaträkning och balansräkning i årsredovisning och årsbokslut enligt bokföringslagen. Om en förening har flera verksamhetsgrenar skall intäkter och kostnader redovisas för varje verksamhetsgren för sig. Som ett betydelsefullt undantag från bokföringslagen har regeringen eller efter regeringens bemyndigande försäkringsinspektionen getts möjlighet att utfärda nämiare föreskrifter om understödsföreningamas löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Om särskilda skäl föreligger får därvid meddelas föreskrifter som awiker från bokföringslagen. Regeringen har gett försäkringsinspektionen ett sådant bemyndigande. Med stöd av detta bemyndigande har inspektionen meddelat föreskrifter om understödsföreningamas räkenskaper och årsredovisning som skall gälla jämte bokföringslagens regler. Av föreskrifterna framgår att samtliga tillgångar skall i princip tas upp enligt lägsta värdets princip. Någon uppdelning i omsättnings- och anläggningstillgångar som görs i bokföringslagen sker alltså inte. Värdehandlingar som är fondgilla och kan förväntas kvarstanna i föreningens ägo tills de skall inlösas eller i vart tall under avsevärd tid, i regel minst tio år, kan dock tas upp till ett

230 Redovisning SOU 1990: 101

högre värde. får inte använda sig av värdeminsk- Understödsföreningar (värderegleringskonto) eller kollektivt skriva upp eller ned ningskonto tillgångar.

Utredningens överväganden

De krav på ökad öppenhet och information när det gäller räkenskaper och årsredovisning som legat till grund för de ändringar som genomförts i annan associationsrättslig lagstiftning kan även göras gällande när det gäller försäkringsföreningar. Liksom på bankområdet är det av värde att ha ett likartat regelsystem för alla rörelser på området. När det gäller årsredovisningar kan skillnaderna mellan understödsföreningar och försäkringsbolag närmast sägas bestå i uppställning av årsredovisningen, värdering och klassificering av tillgångar. Krav på koncemredovisning och resultatanalys ñnns bara för försäkringsbolagen. För i allt fall de stora försåkringsföreningama torde det finnas skäl att årsredovisningarna ställs upp på samma sätt som i livförsälcringsbolagen. För såväl föreningsledningen som för medlemmarna i de föreningar som meddelar tjänstepensionsförsälcringar eller individuell pensionsförsäkring kan det vara av värde att på ett ñrhållandevis enkelt sätt kunna göra jämförelser med livförsäkringsbolagen. Stora försäkringsföreningar med en balansomslutning som är lika stor eller t.o. m. större än några livförsäkringsbolags borde vidare kumia tillämpa samma regler för värdering och klassificering av tillgångar som livförsäkringsbolagen. Som ett annat led i strävan att jämställa de stora försäkringsföreningarna med försäkringsbolagen föreslår utredningen också bestämmelser om koncemredovisning för dessa föreningar. Även för försäkringsñreningar gäller principen att olika delar av verksamheten bör bära sina kostnader. När det gäller frågan om resultatanalys bör emellertid uppmärksammas att de flesta försäkringsföreningar endast driver verksamhet inom en Verksamhetsgren. l det fåtal mindre föreningar som har mer än en Verksamhetsgren är antalet försäkringar inom än hos varje Verksamhetsgren betydligt lägre försäkringsbolagen. Då därför knappast något behov av resultatanalys i ñrsälcringsföreningar finns saknas regler härom i förslaget. Såvitt gäller andra ñrsäkringsföreningar än de stora bör redovisningen ställas upp på samma sätt som i dessa. När det i övrigt gäller värdering och klassificering av inte tillgångar i de föreningar som i lagförslaget betecknas som stora torde emellertid inga av försäkringsföreningar tillgångarna utgöra i FRL:s mening. För dessa anläggningstillgångar föreningar är därför en uppdelning i anläggnings- och omsättningstillgångar onödig. Inte heller torde det vara aktuellt för de andra föreningarna att bedriva verksamhet i sådan form att det för dessa skulle vara motiverat att införa bestämmelser om koncemredovisning. Enligt lagförslaget kan inte heller dessa föreningar utan särskilt tillstånd äga samtliga aktier i ett servicebolag. Det kan för övrigt ifrågasättas om de föreningar

SOU 1990: 101 Redovisning

som är alltför små för att anlita auktoriserad eller godkänd revisor med tanke på deras ofta starkt begränsade administrativa resurser, över huvud skall behöva byta redovisningssystem. UFL lämnar betydligt större utrymme åt försäkringsinspektionen att meddela föreskrifter om understödsföreningamas räkenskaper och årsredovisning än FRL gör när det gäller försäkringsbolagen. Lagförslaget har i allt väsentligt behållit denna ordning när det gäller redovisningen i försäkringsñreningarna. Anledningen till detta avsteg från utredningens huvudlinje att i lag så långt möjligt reglera föreningarnas ñrhållanden är följande. EG-kommissionen har framlagt ett förslag till rådsdirektiv när det och koncermedovisningar i försäkringsföretag. gäller årsredovisningar Direktivet föreslås bli tillämpligt på samma försäkringsföretag som omfattas av skade- och livñrsäkringsdirektiven. I enlighet med vad utredningen tidigare anfört bör de regler som skall gälla för försäkringsföreningarnas redovisning så långt möjligt harmoniseras med direktivet sådant detta nu slutligen utformas. Det kan förväntas att även redovisningsreglema i FRL kommer att ses över när ministerrådet antagit ett direktiv om redovisning för försäkringsföretag. Bestämmelserna för försäkringsföreningar bör ses över samtidigt. För undvikande av att bestämmelser om försäkringsföreningamas redovisning ändras två gånger på kort tid bör därför försäkringsinspektionen i avvaktan på en sådan harmonisering med EG:s regler liksom tidigare ges stor frihet att utforma föreskrifter för ñreningarna. De nu framlagda Synpunkterna bör därvid kunna tjäna som vägledning.

SOU 1990: 101 233

18 Fusion

För försâkringsföreningar införs till fusion möjlighet genom att en förening går upp i en annan förening eller genom att två föreningar går samman. Kallelse på okända borgenârer skall därvid inte behöva utfärdas. skall vid fusioner mellan Konkurrenslagen gälla försåkringsñreningar.

18.1 Inledning

18.1.1 Allmän

bakgrund

Det finns inte några bestämmelser i UFL om fusion. Den enda motsvarande möjligheten är att en förening överlåter sin rörelse till en annan förening. Överlåtelsen kan ske utan likvidation eller under ñregående likvidation. För det fall hela rörelsen 63 § överlåts utan enligt föregående likvidation föreskrivs i 64 § att den överlåtande måste träda föreningen i likvidation sedan överlåtelsebeslutet registrerats. Föreningen upphör således inte, utan överlåtelsen måste följas av ett särskilt likvidationsförfarande. Om en förening först försatts i likvidation sker överlåtelsen enligt 56 §. I 55 § föreskrivs att överlåtelse vid likvidation inte får ske förrän den i kallelsen på föreningens okända utsatta instållelborgenårer sedagen har löpt ut och alla kända skulder betalats. En liknande ordning gäller vid överlåtelse av mellan försäkringsbestånd försäkringsbolagen. Några regler om fusion föreslogs aldrig i lagstiftningsarbetet som ledde fram till FRL. I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria, Följdlagstiftning till en ny (Ds Ju 1976:17 s. 90) införande av föreningslag ñreslogs fusion mellan efter mönster av arbetslöshetskasselaunderstödsföreningar gen. Promemorian ledde aldrig till någon lagstiftningsåtgård. Kooperationsutredningen som också i sitt betänkande föreslog vissa följdändringar beträffande understödsföreningar, övervägde om regler om fusion borde införas beträffande understödsföreningar. Utredningen avstod emellertid från att Till stöd för detta framlägga något förslag. åberopades att försäkringsinspektionen framhållit vikten av att det rådde överensstämmelse mellan de bestämmelser som reglerar understödsföreningar i detta hänseende och motsvarande bestämmelser beträffande försäkringsbolagen (SOU 1984:9 s. 317).

234 Fusion SOU 1990: 101

18.1.2 Annan

lagstiftning

I 12 kap. EFL finns regler om samgående mellan ekonomiska föreningar

genom fusion. Fusion kan ske genom att en förening går upp i en arman (absorption) eller genom att två eller flera föreningar förenas i en ny (kombination). Förfarandet innebär att den överlåtande föreförening upphör utan likvidation. Banker kan numera fusioningen genom fusion neras genom absorption eller kombination. Även mellan arbetslöshetskassor kan fusion ske, dock endast genom absorption. I samband med införandet av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring anfördes att förfarandet att först överlåta rörelsen och sedan likvidera den överlåtande arbetslöshetskassan var onödigt komplicerat och att en förenkling kunde vinnas genom införande av regler om fusion (SOU 1971:42 s. 127). I förarbetena till EFL anförs att fusion genom kombination i vissa fall kan vara ett smidigt alternativ, om två eller flera föreningar överväger att gå samman. Genom att samtliga föreningar vid kombination är överlåtande i för-

hållande till den blir avtalspartema jämbördiga. En nybildade föreningen

fördel är att kombination förutsätter att stadgar antas för den

ytterligare

Dessa kan utfomras med direkt sikte på de

nya föreningen. stadgar

förhållanden som kommer att råda efter det att fusionen har ägt rum.

Man undgår därigenom problemet att genomföra de ofta komplicerade ändringar av den Övertagande föreningens stadgar som kan krävas för en

fusion genom absorption (prop. l986/87:7 s. 70). En fusion kan, liksom

en överlåtelse av rörelsen, också genomföras om föreningen år i likvi-

dation.

18.2 Utredningens överväganden

Införs möjlighet till fusion mellan försäkringsföreningar anpassas bestämmelserna för försäkringsföreningar till vad som gäller för flera andra

associationsformer. Fusionsreglema erbjuder också smidigare former för

samgående mellan försäkringsföreningar.

Mot om fusion kan invåndas att bestämett förslag till bestämmelser

melser om detta bör införas först i samband med en motsvarande reform

av regelsystemet i FRL. En viktig uppgift till följd av utredningens

direktiv är emellertid att söka åstadkomma som underlättar för små

regler

föreningar att gå samman i större enheter. Även för t.ex. de största kan fusion vara av stort värde för medlemmarna

begravningskassoma till rationalisering och utnyttjande av stordriftsför-

genom de möjligheter

delar, t.ex. som då erbjuds. En sådan förening kanske då datorisering, också blir en stor försäkringsförening enligt l kap. 5 § lagförslaget.

i skulle kunna underlätta ett

Fusion, synnerhet då genom kombination,

sådant samgående. Vid ett av bestämmelser om fusion

övervägande

mellan måste man beakta att FRL, till skillnad från detta

försäkringsbolag

lagförslag, omfattar två olika associationsformer, ömsesidiga försäkrings-

SOU 1990: 101 235

En sammanslagning av ett ömsesidigt bolag och försäkringsaktiebolag. och ett skulle ha erfordrat särförsäkringsbolag försäkringsaktiebolag skilda Det kan nämnas att om sammanslagning mellan regler. regler sätt skiljer sig från dem som gäller bankaktiebolag på ett grundläggande ñr och ñreningsbanker. Mellan de olika bankkategoriema sparbanker kan inte fusion ske. För försäkringsföreningar föreslås att nuvarande regler om överlåtelse av försäkringsrörelsen till en understödsförening ersätts med möjlighet till fusion genom såväl absorption som kombination. Det har under de senaste årtiondena endast förekommit ett par överlåtelser av understödsföreningars rörelse till försäkringsbolag. I stället brukar då en understödsförenings rörelse övertas av ett försäkringsbolag, föreningen likvideras och de behållna tillgångarna och förpliktelserna överföras till Någon till överlåtelse av försäkringsbolaget. möjlighet till försäkringsbolag har därför inte behållits i lagförförsäkringsrörelsen paragraf med detta innehåll som slaget. (I Ds Ju 1976: 17 ansågs också en onödig.) utan likvidation måste Skall en förenings rörelse överlåtas föregående kallelse borgenärer utfärdas och överlåtelse kan inte ske innan på okända kallelsetiden betalats. Även vid likvidation gått ut och alla kända skulder av ett försäkringsbolag efter överlåtelse av hela försäkringsbeståndet måste ett sådant förfarande tillämpas. För att en fusion mellan ekonomiska föreningar eller mellan aktiebolag skall kunna registreras krävs också en kallelse på okända borgenärer. I krävs emellertid inte något sådant kallelsebankrörelselagstiftningen förfarande för fusion mellan banker. Motiveringen till detta är att inbland bankernas sättama utgör den dominerande gruppen borgenärer och att skall bevaka insättarnas och övriga borgenärers bankinspektionen intressen i såväl den överlåtande som den Övertagande banken. Fusionsavtalet och tillstånd till verkställighet av fusionsbeslutet registreras. I förarbetena Fusionsavtalet skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. att det särskilda kallelseförtill den nya banklagstiftningen ansågs därför firandet i domstolsproceduren vid fusion av aktiebolag kunde undvaras (prop. l986/87:l2 Föreningsbankslag s. 115 f och 123 samt till samma prop. Bankaktiebolag s. 156 och 162 t). Inte heller vid en fusion mellan arbetslöshetskassor krävs någon kallelse på okända borgenärer. Såvitt gäller fusion mellan försäkringsföreningar kan med hänsyn till arten av en rörelse i princip försäkringsförenings sägas att en ñrening inte har andra fordringsägare än de egna medlemmarna och den anställda personalen. Försäkringsinspektionen kan således sägas ha samma funktion som bankinspektionen vid bankfusion genom att vara ett slags ställföreträdare för medlemmar och borgenärer och bevaka att deras intressen inte äventyras genom fusionen. kallelseförfarande på okända borgenärer kan därför inte Något särskilt heller anses nödvändigt när det gäller fusion mellan försäkringsföreningar. Om fusionen sker sedan den överlåtande försäkringsföreningen försatts i likvidation behöver enligt förslaget endast avvaktas en slutredovisning från likvidatorema innan föreningen kan upplösas.

236 Fusion

Vid fusion enligt EFL och FBL gäller att den ekonomiska föreningen resp. föreningsbanken först skall låta registrera beslutet om godkännande av fusionsavtalet vilket kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Därefter måste föreningen eller banken ansöka om tillstånd att verkställa avtalet. Samma förfarande tillämpas vid överlåtelse av försäkringsbolags försäkringsbestånd. Enligt UFL sker registrering och tillstånd att verkställa överlåtelsen samtidigt. För i synnerhet små ñrsäkringsföreningar med verksamhet obetydlig skulle ett registrerings- och tillståndsñrfarande enligt lagarna om ekonorniska föreningar, och vara föreningsbanker försäkringsbolag onödigt kostsamt och tidsödande. Vid fusion enligt 88 § om lagen (1973:370) arbetslöshetsförsäkring tillämpas också samma förenklade registreringsförfarande som i UF L vid överlåtelse av rörelse. Detta förenklade förfarande bör därför kunna gälla även vid fusion mellan Av bestämmelserna om försäkringsföreningar. registrering av försäkringsñreningar i 21 kap. följer att det inte heller krävs någon kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Enligt lagförslaget kan även fusion ske mellan en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag. Vidare blir det möjligt för en att lösa förening in rninoritetsaktieposter i dotteraktiebolag. Minoritetsaktieägama får å sin sida rätt att kräva att ñreningen löser in deras aktier. Beslutsprocessen i samband med fusioner föreslås uppbyggd efter samma mönster som i vid överlåtelse av dag gäller försäkringsrörelsen. Att en av stämmor-na på vilka beslut om fusion fattas skall vara ordinarie krävs inte EFL men är här motiverat av att kallelseförfarenligt andet är förenklat när det gäller försäkringsföreningama.

18.3 och

Konkurrenslagen försäkringsföreningarna

I konkurrenslagen (1982:729) finns bestämmelser om av en prövning näringsidkares företagsförvärv. Med företagsförvärv avses bl.a. fusion. Lagens syfte är att främja en från allmän synpunkt-önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar och är tillämplig på alla konkurrensbegränsingar som företas av näringsidkare. Med näringsidklare förstås var och en som driver yrkesmässigt verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på ekonomisk vinst eller ej. Understödsföreningar får därför i princip anses vara underkastade konkurrenslagen. I praktiken torde det mera sällan bli aktuellt att tillämpa lagen på fusion mellan försäkringsföreningar. Det kan dock inte uteslutas att en större fusion eller överlåtelse av en rörelse skulle kunna försäkringsförenings få konsekvenser för struktur och inneförsäkringsväsendets därigenom bära en skadlig inom Vid konkurrensbegränsning försäkringsväsendet. prövningen av tillstånd till fusion eller överlåtelse av försäkringsrörelse bör därför försäkringsinspektionen beakta de syften som konkurrenslagen slår vakt om.

Fusion 237

Ärenden enligt konkurrenslagen handläggs av näringsfrihetsombudsmannen (NO). Om en fusion anses leda till marknadsdominans och medföra en skadlig konkurrensbegränsning kan frågan hänskjutas till marknadsdornstolen. Det skulle därför kunna inträffa att såväl försäkringsinspektionen som NO och marknadsdornstolen prövar om en fusion mellan försäkringsförestår i strid med om konkurrensbegränsning. För ningar lagstiftningen har emellertid uttalats att konkurrenslagen också i försäkringsbolagen även om fortsättningen bör äga full tillämpning inom försäkringsväsendet, detta innebär en viss dubbelkontroll (jfr FVK:s uttalande i SOU 1987:58 s. 432). Anledning till annat ställningstagande föreligger inte såvitt gäller försäkringsföreningar. Det får förutsättas att vid behov inhåmtar försäkringsinspektionen från NO. När en fusion torde NO i yttrande inspektionen godkänt allmänhet inte ha någon anledning att ingripa mot fusionen (jfr SOU 1987:58 s. 432 m). Någon motsvarighet till bestämmelsen i 12 kap. 5 § andra stycket EFL som hindrar registrering av en fusion som förbjudits enligt konkurrenslagen eller som NO beslutat att inte lämna utan åtgärd, är därför inte nödvändig. Konkurrenslagen är för närvarande föremål för översyn av konkurrenskommittén (C 1989:03).

SOU 1990: 101

19 Tillsynsverksamhetens omfattning

Även i fortsättningen skall samtliga försäkringsföreningar stå under tillsyn. Denna tillsyn skall dock i ännu försäkringsinspektionens inriktas på de större föreningarna. De minsta högre omfattning föreningarna bör undantas från tillsyn på samma sätt som sockenbolag för kreatursförsäkring. Rådgivning skall inte längre ske kostnadsfritt.

Försäkringsinspektionens rådgivningsverksamhet

utredaren att försäkringsm- I sitt förslag till UFL anförde den särskilde spektionens rådgivande och upplysande verksamhet haft stor betydelse medlermnamas intressen och för hela både som skydd för de enskilda understödsföreningsrörelsens utveckling. Understödsföreningsverksamhetens betydelse som trygghetsförmedlare hade minskat både den i dagens samhälle visserligen väsentligt genom allmänna försäkringens utbyggnad och den affärsmässiga försäkringsrörelsens Emellertid menade utredningsmannen att det skulle utveckling. vara orealistiskt att därför dra den slutsatsen att understödsföreningamas verksamhet för det stora flertalet medlemmar blivit av så jämförelsevis underordnad att sociala bevekelsegrunder inte längre kunde betydelse åberopas som skäl för att tillsynsverksamheten även skulle tillgodose funktion borde föreningarnas behov av hjälp och stöd. Denna hjälpande därför bibehållas. Departementschefen delade utredningsmannens åsikt att försäkringsmskulle ha en rådgivande uppgift vid sidan av sin kontrolleranspektionen de funktion. Med hänsyn till att nybildning av förening enligt vad tidigare förordats förutsatte en behovsprövning från inspektionens sida var det samrådde med inspektionen innan alltför naturligt att föreningsbildarna omfattande i fråga om Även i andra åtgärdervidtogs föreningsbildningen. hänseenden kimde en rådgivning vara behövlig. Inspektionens skyldigheter borde enligt departementschefen självfallet begränsas till vad som kan anses skäligt och inspektionen skulle inte heller behöva tillgodose sådana behov som främst kunde antas syfta till att övervåltra förvaltningskostna-

Tillsynsverksamhetens omfattning

der på inspektionen. De allmänna reglerna om inspektionens rådgivande funktion liksom bestämmelsen om inspektionens övervakande uppgift i allmänhet borde inte tas in i lagen utan i stället regleras i administrativ ordning (prop. 1972:69 s. 102).

Enligt 1938 års lag om understödsföreningar kunde en understödsförening begära att tillsynsmyndigheten skulle upprätta försäkringsteknisk

utredning och i sådant fall betala kostnaderna ñr utredningen med belopp som myndigheten bestämde. På grund av personalbrist åtog sig emellertid inte försäkringsinspektionen sådana uppdrag under senare år. UFL inne-

håller inte heller några skyldigheter för ñrsälcringspektionen i denna

del. I 6 § andra stycket i kungörelsen (1972:291) om understödsföreningsregister ñreskrivs i stället att försäkringsinspektionen vid utövandet av

tillsynsverksamheten eller på särskild begäran i skälig utsträckning skall

lämna understödsföreningama råd och upplysningar för att underlätta för dessa att driva sin rörelse på ett med hänsyn till deras art och omfattning lämpligt sätt. Försäkringsinspektionens rådgivningsverksamhet tar en förhållandevis betydande andel av inspektionens resurser i anspråk när det gäller understödsföreningama. Inspektionen ger i princip mer hjälp åt mindre än åt

större understödsföreningar på gnmd av de mindre föreningarnas vanligen starkt begränsade tillgång på administrativa resurser. Som exempel

på sådan hjälp till de mindre föreningarna kan nämnas hjälp och upplys-

ningar i redovisningsfrågor, uppgörande av stadgeåndringsñrslag och

upprättande av av mindre art.

försäkringsteknisk utredning komplicerad

19.2 Utredningens överväganden

Enligt utredningens mening bör liksom i UFL försäkringsinspektionens

tillsyn över samtliga försäkringsföreningar ñnnas kvar. Tillsynen bör emellertid i större utsträckning än som sker i dag inriktas på de stora

försäkringsföreningama. Denna tillsyn bör i allt väsentligt drivas efter samma principer som för försäkringsbolagen. Tillsynsverksamheten över försäkringsbolagen har senast behandlats i

försäkringsverksamhetskommitténs slutbetänkande (SOU 1987:58 s. 458 fi).

Utredningen föreslår på annat ställe i detta betänkande att förbudet mot affärsmässig verksamhet skall upphävas. Detta kommer sannolikt att medföra att föreningarnas anskaffningsverksamhet kommer att utökas. Tillsynen över denna behöver därför sannolikt utökas i framtiden. Frågan om försäkringsföreningamas avgifter till försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet ligger utanför utredningens uppdrag. Utredningen har emellertid anledning att beakta vissa förändringar i avgiftssystemet

som har aviserats. Sålunda har riksrevisionsverket i en skrivelse till försäkringsinspektionen den 18 juni 1986 föreslagit inspektionen att se över metoderna för

fördelningen av tillsynskostnadema mellan försäkringsanstalter (dvs.

SOU 1990: 101 Tillsynsverkramhetens omfattning 241

försäkringsbolag och utländska försäkringsföretag) och understödsföreningar samt att inspektionen hos regeringen ñreslår höjda avgiftssatser för understödsföreningar. Genom lagândringar som trätt i kraft den l augusti 1988 har regeringen fått större frihet att utforma närmare föreskrifter om avgiftssättningen avseende bidrag från banker och andra institut som står under bankinspektionens tillsyn till bankinspektionens verksamhet. Föreskrifter om beräkningsgrunder och om avgiftstak har utmönstrats ur lagtexten. Syftet med de nya bestämmelserna är att sådana avgiftsnormer skall användas som leder till största möjliga rättvisa mellan olika betalningsskyldiga institut. I propositionen till lagåndringama (prop. 1987/88: 169) anvisas en ny avgiftsmodell. Enligt föredragande departementschefen skulle avgifter utgå med dels fasta belopp lika för alla institut inom resp. kategori, dels rörliga belopp vilka för bl.a. banker skulle beräknas i procent av balansornslutningen. En av uppdelning avgifterna på last och rörlig del kan enligt departementschefen motverka en obefogad övervältning av kostnaderna från små företag till större.I propositionen förutskickas att även bestämmelserna för finansiering av törsäkringsinspektionens verksamhet kan komma att ses över. Som av avsnittet om ikraftträdandeframgår och Övergångsbestämmelser (20.2) skall emellertid de nya bestämmelserna om minsta medlemsantal inte omfatta de ñrsäkringsföreningar som redan är registrerade då lagen träder i kraft. Redan i dag har försäkringsinspektionen möjlighet att medge undantag från bestämmelserna i UFL för de föreningar vars verksamhet har endast ringa omfattning. Om de i sistnämnda avsnitt angivna riktlinjerna följs innebär detta att knappt en fjärdedel av de i dag existerande föreningarna står kvar under egentlig tillsyn. Emellertid kan det konstateras att redan i dag har tillsynen i praktiken dragits ner på en förhållandevis låg nivå. I stället torde försäkringsmspektionens resurser när det gäller de föreningar som nu undantas tas i anspråk för att besvara frågor och på begäran ge även mer aktiv hjälp till styrelsen i dessa föreningar. Med hänsyn till den omfördelning av avgiftsuttaget som kan förväntas är det tveksamt om försäkringsinspektionen även i framtiden utan särskilt arvode kan åta sig sådana uppgifter som åläggs den i om kimgörelsen understödsföreningsregister. En avgiftsskyldighet gentemot försäkringsmspektionen kan dock leda till att föreningar som endast omfattar något eller några hundratal medlemmar och som endast meddelar förhållandevis obetydliga försäkringsförmåner i framtiden är alltför små för att de utan oskâliga kostnader skall kunna fortsätta att driva försäkringsrörelse. Liksom tidigare bör tillsynen kunna vara av mindre i de omfattning föreningar som uteslutande meddelar tjänstepensionsförsäkring eller tjänstegrupplivförsåkring. Dispens bör när det gäller framñr allt soliditets- och skälighetsprincipema kunna meddelas dessa föreningar efter samma kriterier som gäller för de försäkringsbolag som meddelar kollektivavtalsgnmdade försäkringar. Utredningen får här hänvisa till de riktlinjer som försäkringsverksamhetskommittén angett för dispenser beträffande dessa bolag (SOU 1986:8 s. 288 ff).

242 SOU 1990: 101

Tillsynsverkramheterzs omfattning

Några försäkringsföreningar som inte är att anse som stora försäkrings-

meddelar till sådana belopp att de inte kan ñreningar försäkringar undantas från olika bestämmelser om tillsyn på samma sätt som huvud- För dessa mellangrupper av föreningar bör i gruppen av föreningarna. samma bestämmelser om tillsyn som beträffande de

allt väsentligt gälla större föreningarna. Däremot bör mer ingripande åtgärder som inspek-

tioner hos föreningarna, liksom när det gäller de minsta föreningarna, endast ske när detta av några särskilda förhållanden.

påkallas

kan konstateras att även vissa andra reformer av försäk-

Avslutningsvis över försäkringsföreningama skulle kunna ringsinspektionens tillsyn

bör emellertid övervägas i ett vidare sammanhang

göras. Sådana frågor där även inspektionens tillsyn över försäkringsbolagen omprövas. l avsnittet om ikrafttrâdande- och Övergångsbestämmelser (20.2) har

närmare berörts i vilka avseenden ytterligare undantag från lagen som bör kunna göras.

SOU 1990: 101

20 Ikraftträdande- och

Övergångsbestämmelser

De nya beståmmelsema om minsta antalet medlemmar i försäkringsföreningama skall inte gälla de föreningar som finns då lagen träder i kraft. För de minsta skall försäkunderstödsföreningarna ringsinspektionen kunna medge undantag från bestämmelserna i lagförslaget. Försäkringsinspektionen bör intensifiera sitt arbete med att förmå dessa föreningar att avveckla sin verksamhet.

20.1 Inledning

20.1l.1 Dispens från försäkringsrörelselagen beträffande

försäkringsbolag

I 1948 års lag om sådana dvs. försäkringsrörelse undantogs sockenbolag, mindre ömsesidiga försäkringsbolag, omfattande som högst tio socknar, inte bedrev brand- eller sjöñrsäkring. De från sockenlagen undantagna bolagen bedrev i huvudsak husdjursförsäkring. Bolagen skulle dock göra anmälan och lämna uppgifter angående sin verksamhet i med de enlighet föreskrifter som regeringen meddelade. Nu nämnda undantas inte i FRL. sockenbolag Dock gäller i huvudsak samma regler för dessa bolag som tidigare. Om ett ömsesidigt har ett verksamhetsområde som är försäkringsbolag begränsat till viss del av riket och rörelsen dessutom är av ringa storlek får nämligen regeringen eller försäkringsinspektionen, enligt l kap. 10 § fjärde stycket, medge sådana undantag som föranleds av verksamhetens omfattning och bolagets förhållanden i övrigt. Denna bestämmelse ersatte 349 andra stycket i 1948 års om som i sin tur lag försäkringsrörelse utgjorde förebild för 2 § andra stycket UFL. Försäkringsinspektionen har i ett cirkulär undantagit sockenbolagen för husdjursförsäkring från FRL och i stället föreskrivit att skall följande gälla för dem. I stället för FRL:s krav på stadfästelse av ändring i bolagsordningen skall bestyrkt avskrift av beslutet om sändas till ändring försäkringsmspektionen. Styrelsen och annan i ansvarig ställning är cirkuläret enligt skyldig att lämna inspektionen de om verksamheten som upplysningar inspektionen anser behövliga. Styrelsen skall inom sju månader från

244 och

Ikraftträdande- Övergångsbestämmelser

utgång till inspektionen ända in en särskild föregående räkenskapsårs verksamhet under och ställredogörelse för ñreningens räkenskapsåret ning balansdagen. Redogörelsen skall upprättas enligt särskilt av inspektionen fastställt formulär och undertecknas av styrelsen.

Styrelsen och annan i ansvarig ställning skall på tid som inspektionen bestämmer hålla föreningens kassa, övriga tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos eller av någon arman, som inspektionen har ñrordnat. inspektionen

Företrädare får närvara vid som

för inspektionen styrelsesammanträde

inspektionen har utlyst, vid bolagsstämma samt delta i överläggningama.

Lämnande av oriktiga eller vilseledande uppgifter till försäkringsinspek-

tionen är förenat med straffansvar. En nyhet i förhållande till tidigare

lagstiftning är att inspektionen kan förelägga och döma ut vite beträffande den som inte fullgör sina skyldigheter gentemot inspektionen.

20.l.2 från tillsyn enligt UFL Dispens

Möjligheten att ta undan mindre understödsföreningar från tillsyn på samma sätt som sockenbolagen tidigare var undantagna diskuterades i förarbetena till UFL. Bl.a. pekade den särskilde utredningsmannen på att den och verksamheten många gånger stod i rådgivande upplysande omvänt förhållande till föreningarnas storlek. För att såväl den enskilde som det allmänna skulle kunna utgå från att inga mer betydande missförhållanden skulle kunna uppstå vare sig inom

nybildade föreningar eller genom ändringar av äldre föreningar fordrade

enligt utredningen emellertid inte bara att alla understödsföreningar

registrerades utan även att samtliga underkastades någon form av fortkontroll. Enligt utredningens uppfattning borde de praktiska

löpande som kunde vara förknippade med ett i huvudsak enhetligt

olägenheter tillsynssystem inte tillmätas en så avgörande betydelse att man därför

borde en ny indelning av understödsföreningama med diffe-

genomföra

rentierade tillsynsregler. Utredningen förutsatte att i varje fall en del av de i samband med kontrollen av de mindre före-

praktiska problemen ningarna kunde finna sin lösning genom tillsynsmyndighetens rättstillämp-

mng. Med tanke speciellt på sådana föreningar vilkas verksamhet var av eller som av andra skäl från enskild och allmän

mycket ringa omfattning framstod som jämförelsevis obetydlig och intresselös föreslog synpunkt

utredningen, efter förebild från 345 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse, en bestämmelse som gav tillsynsmyndigheten befogenhet att i särskilda fall medge förening de undantag från lagens bestämmelser som skäliga eller som betingas av verksamhetens omfattning och prövas förhållanden i övrigt. Utredningen underströk att bestämmelföreningens med varsamhet 1970:23 s. 104). sen borde tillämpas (SOU till UFL delade den

I propositionen föredragande departementschefen

sakkunniges förslag i denna del, men underströk att sjukkassoma inte skulle medges undantag som försvårade försäkringsinspektionens möjligheter att hålla överförsäkringsproblemet under uppsikt.

och 245 SOU 1990: 101 Ikraftträdande Övergångsbestämmelser

Den föreslagna lagbestämmelsen återfirms i 2 § andra stycket UFL.

Någon direkt dispens med stöd av 2 § andra stycket har inte meddelats. Emellertid har i tillsynen över de allra minsta föreningarna praktiken dragits ner betydligt. Skillnader i mellan föreningar av olika storlek görs t.ex. tillsynsarbetet när det redovisningen av kapitalförvaltningen och ñrvaltningskostnader. som redovisar i den publicerade årsstatisti- Av de föreningar inspektionen ken krävs i nu nämnda avseenden än av övriga noggrannare redogörelser

föreningar.

20.2 Utredningens överväganden

att blir relativt omfattande torde de Genom övergångsbestämmelsema liksom har skett beträffande övergångsbestämmelserna till lämpligen, EFL och PFL meddelas i en särskild promulgationslag. Flertalet FRL, av bestämmelserna i torde visserligen inte försäkringsföreningslagen kräva några särskilda Övergångsbestämmelser. bestämmelser i är dock av mer ingripande art. Hit Några lagförslaget hör i första hand att minsta medlemsantalet i föreningarna höjts från 100 till 500. Denna skall emellertid inte gälla föreningar som skärpning registrerats ñre lagens ikraftträdande. till att de redan existerande föreningarna undantagits från Anledningen dessa har närmare berörts i avsnittet Minsta medlemsantal nya regler m.m. (7.3). För de redan existerande föreningarna bör vidare möjligheten i 2 § andra UFL att ta hänsyn till om föreningen endast bedriver stycket verksamhet ñnnas kvar. vår mening bör denna av ringa omfattning Enligt användas sätt av försäkringsinspektionen. Undantagen regel på ett aktivt som art. bör avse bestämmelser av såväl avtalsrättslig försäkringsteknisk Det bör emellertid inte bli frågan om att helt befria en ñrsäkringsförebör sålunda vara ning från skyldigheten att tillämpa lagen. En grundtanke att samtliga försäkringsföreningar står under försäkringsinspektionens

tillsyn. Liksom när det gäller sockenbolagen bör emellertid en sådan tillsyns-

skyldighet endast utövas när inspektionen uppmärksammas på någon som kan föranleda ett Vid bestâmmandet av omständighet ingripande. vilka kriterier som skall för att en förening mera generellt skall uppställas kunna undantas från tillsyn bör man utgå från det behov en utfallande för medlemmen eller dennes efterlevande. I första hand försäkring fyller bör därför storlek vara avgörande för om ett försäkringsförmånemas kan ske. Särskilt när det och undantagande gäller pensionsförsäluing torde det av dessa försäkringars karaktär vara sjukförsäkring på grund svårt stora sådana förmåner främst får att i lagen uttryckligen ange hur vara för att föreningar skall få vara undantagna från tillsyn. Vid av sådana gränser bör inte någon hänsyn tas till uppställandet storleken av den medlemmama kan erhålla utöver den som återbäring föreningarna förbundit sig att lämna. Denna återbäring uppgår visserligen

246 Ikrajirrâdande- och övergdngsbestämmeLrer

i några föreningar till det mångdubbla värdet av försäkringsbeloppet. Försäkringsinspektionens uppgift är emellertid i första hand att tillse att ñrsäkringsföreningarna kan infria sina utfästelser till medlemmarna. Når det gäller föreningar som meddelar bör de kapitalförsäkring föreningar i vilka de utfâsta försäkringsbeloppen uppgår till högst 1 000 kr. kunna undantas från tillsyn. Pensionskassorna meddelar inte på samma sätt försäkringar på ett utfäst belopp som de föreningar som meddelar kapitalförsâkring gör. I vissa ñreningar har medlemmarna också möjlighet att variera avgiftemas storlek. De pensionskassor vilka enligt stadgarna utger ett årligt pensionsbelopp på högst 200 kr. bör kunna undantas tillsyn. Om något fast pensionsbelopp inte anges i stadgarna bör föreningen ta emot sammanlagt högst 1 000 kr. från varje medlem under dennes medlemstid. I de äldsta pensionskassoma är de inbetalade avgifterna så låga att detta knappast blir något problem. Vad slutligen gäller sjukförsäkring som meddelas av sjukkassor och sjuk- och begravningskassor kan man först konstatera att den sjukpenning dessa föreningar meddelar i dag upphört att ha någon samhällsekonomisk betydelse oavsett för hur lång tid sådan sjukpenning utgår för ett sjukdomstillstånd. Någon anledning att ha en fullständig tillsyn över dessa försäkringar ñnns inte om sjukpenningen begränsas till högst 5 kr./dag. När det gäller sjukvårdsförmåner har det visat sig att de kassor som meddelar denna form av ñrsäkring har haft ganska stora svårigheter med ekonomin och att särskilda uttaxeringar fått Om den tillgripas. årliga inte ersättningen överstiger förslagsvis 500 kr. per medlem och medförsäkrade om året borde dock dessa föreningar i allt kunna väsentligt undantas från tillsyn. Nu angivna gränser skall endast behandlas som riktlinjer för försäkringsinspektionen när den skall ta ställning till vilka föreningar som skall undantas från tillsynen. Även andra faktorer bör in i vägas sammanhanget. Således bör även en som meddelar vilka förening försäkringsförmåner betydligt överstiger dessa belopp kunna undantas om den är sluten och antalet medlemmar endast uppgår till tiotal. Å andra sidan bör några kanske en försäkringsförening som är öppen och har flera tusen medlemmar stå under tillsyn även om den meddelar försäkringsförmåner som understiger de ovan nämnda beloppsgränsema. Även de äldre föreningar som har mer än 500 medlemmar bör kunna undantas från tillsyn om storleken av de meddelade försäkringsförmånerna eller uppbuma avgifterna understiger de nânmda beloppen. När det gäller att avgöra vilka uppgifter som dessa föreningar skall lämna till försåkringsinspektionen bör vad som gäller för de s.k. sockenbolag som meddelar kreatursförsâlcringar kunna vara vägledande. I stället för att skall stadgeändringar godkännas genom registrering bör det sålunda räcka med att avskrift av beslutet om bestyrkt stadgeändring insänds till inspektionen. Till skillnad mot dessa bör sockenbolag emellertid ändringar i styrelsens sammansättning och i rätten att teckna föreningens ñrma anmälas. Flera av de mindre har relativt föreningarna stora tillgångar. Någon uppgift om behöver ñrsâkringsteknisk utredning inte sändas in. Däremot bör varje år en särskild årsredogörelse sändas in.

och 247

SOU 1990: 101 Ikrafttrddande- Övergångsbestämmelser

bör kunna medge att försäkringsteknisk

Försäkringsinspektionen utñrs mera sällan än vart tredje år eller t.o.m. helt befria utredning föreningen från skyldigheten att upprätta en sådan utredning. En utgångskan meddelas bör liksom för närvarande punkt ñr när sådant medgivande vara att de utfästa förmånerna eller rörelsen är av mindre omfattning. är

Någon ändring i praxis såvitt gäller de minsta försäkringsföreningarna inte avsedd. De försäkringsföreningar som enligt de riktlinjer som anges

i avsnittet om omfattning kan undantas från försäk-

tillsynsverksamhetens ringsinspektionens tillsyn bör kunna befrias från skyldigheten att upprätta

försâkringsteknisk utredning.

Ett skäl att inte tillåta återköp eller fribrev kan vara att försäkringen Det kan nämnas att år 1972

har ringa omfattning. försäkringsinspektionen har föreskrivit att föreningar som meddelar kapitalförsäkring på belopp

om högst 300 kr inte behöver ha bestämmelser i stadgarna om rätt till eller fribrev. I förarbetena till UFL framhålls att enbart den återköp att rätten till fribrev eller återköp kan förväntas bli omständigheten

i stor omfattning inte utgör tillräckliga skäl för undantag. utnyttjad

- Rätten till fribrev och återköp får enligt UFL inskränkas endast genom villkor i fråga om den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt, och det det högsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen till vilket fribrevs- eller skall uppgå. En

lägsta belopp återköpsvärdet

inskränkning i rätten (vilken inskränkning alltid måste rymmas inom vad som kan anses skäligt för den aktuella föreningen) skall framgå av

stadgarna. De föreningar som kan undantas från reglerna om tillsyn bör även

kunna befrias från skyldigheten att meddela fribrev och återköpa kapital-

l 000 kr. För försäkringar upp till ett värde av försäkringar upp till fribrev och kunna beräknas efter

några tusen kr. bör återköpsvärden

enklare vilket beskrivs i avsnittet 14.2.l. Återbäring-

regler, t.ex. lineårt, ar till medlemmarna bör i de undantagna föreningarna kunna beräknas

efter enklare än i de övriga föreningarna eller i vissa fall kunna regler användas som avgiftsbefrielser.

Redan vid ikraftträdandet av UFL uttalades att de minsta föreningarna

på sikt borde awecklas. Utredningen delar denna åsikt. Försäkringsinspektionen bör intensifiera sitt arbete med att på olika sätt fömiå de som har svårt att infria sina förpliktelser eller som i olika

föreningar att

hänseenden inte kan sägas bedriva en egentlig försäkringsverksamhet

aweckla sin verksamhet. Härvid bör aktivt bistå dessa

inspektionen föreningar med upplysningar m.m. Avvecklingen av föreningarna har i lagförslaget underlåttats genom de om fusion mellan försäkringsñreningar. En likviderande

nya reglerna förening kan även köpa in motsvarande försäkringar i ett försäkringsbo-

lag. bör också med Enligt utredningens mening i synnerhet föreningar historiska traditioner kurma överväga att, trots att deras

långvariga

skattesituation kan bli mindre efter likvidation fortsätta som

förmånlig, ideella föreningar eller möjligtvis som stiftelser.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser SOU 1990: 101

Tidigare har tydligen ñrekommit att en pensionskassas tillgångar i samband med likvidation överförts till en stiftelse som har till ändamål att förvalta pensioner som skulle utfalla enligt tidigare utfästelser. En till ideella är att föredra. ombildning föreningar l en stiftelse ägs tillgångarna av stiftelsen själv, medan i en ideell förening tillgångarna ägs av medlemmarna även om detta inte anses grunda någon rått till andel i I tillgångarna. förslaget till lag om stiftelser, som avgetts av justitiedepartementet, föreslås också att stiftelser som har till enda ändamål att gynna bestämda med fysiska personer, undantag av kollektivavtalsstiftelser, inte skall omfattas av den nya lagen. Vinstandelsstiftelser som Lex. Volvoresultat skall således inte omfattas av lagen (DsJu 1987:14 s. 110).

Några särskilda regler om hur en sådan sker har inte ombildning föreslagits. Innan den ideella föreningen bildas kan försäkringar lämpligen inköpas i en annan eller i ett

ñrsäkringsförening försäkringsbolag.

I sjukkassomas stadgar förekommer fortfarande bestämmelser om att de i tillgångar sjukhjälpsfonder som återstår vid upplösningen skall användas till något med verksamhet närbeslåktat föreningens ändamål i enlighet med vad föreningens medlemmar beslutar på föreningsstämma. Motsvarande regler fanns även i andra understödsföreningars stadgar, men togs bort i samband med UFL då de avsågs strida mot skälighets-

I de principen. föreningar som enligt avsnittet om tillsynsverksamhetens omfattning kan undantas från bör det emellertid tillsyn inte möta något hinder ñr dessa att införa en motsvarande föreningar bestämmelse i sina stadgar. I de föreningar där de behållna skall fördelas mellan tillgångarna medlemmarna kan medlemmarna helt enkelt komma överens om att låta tillgångarna utgöra en insats i den ideella Den medlem i föreningen.

understödsñreningen som inte vill bli medlem i den ideella

föreningen har rätt att få ut sin andel i enlighet med understödsföreningens stadgar. En ideell ñrening får inte driva Den får därför försäkringsverksamhet. inte utfästa medlemsförmåner. l stadgarna måste klart anges att medlemsförmåner endast kan utgå i den mån den ideella föreningens tillgångar är tillräckliga.

Försâkringsinspektionen kan med stöd av lagförslaget vid vite

ålägga en ideell som meddelar förening försäkring att upphöra med sin verksamhet. För att undvika eventuella oklarheter kan den likviderande försäk-

ringsföreningen därför lämpligen underställa

försäkringsinspektionen den blivande ideella föreningens stadgar ñr granskning. De ideella kan indelas i två föreningarna huvudgrupper, dels sådana föreningar som, även om de bedriver ekonomisk verksamhet, har annat ändamål än att sina medlemmars främja ekonomiska intressen, dels sådana ñreningar som visserligen syftar till att främja sina medlemmars ekonomiska intressen men ändå inte driver ekonomisk verksamhet i EFL:s mening. Som exempel på den första kategorin kan nämnas politiska och reli-

giösa föreningar samt välgörenhets- och idrottsföreningar. Till den andra kategorin föreningar hör fackföreningar.

SOU 1990: 101 Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Till skillnad mot vad som gäller beträffande de ekonomiska föreningarna och understödsföreningama saknas en närmare av de lagreglering ideella föreningarna i civilrättsligt avseende. Inte heller ñnns i lagstiftningen någon deñnition av begreppet ideell förening. I rättspraxis har emellertid vissa grundkriterier för vad som skall anses som ideell förening vuxit fram. En ideell anses ha rättskapacitet förening när den har stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt en styrelse. Förbindelser som ingås för en sådan förenings räkning anses endast binda ñreningen och inte medlemmarna. Om den ideella saknar ñreningen någon av grundkriterierna blir avtal endast bindande för den som ingått avtalet. I stadgarna styrs den ideella föreningens organisation och struktur. Styrelsen äger normalt rätt att ñreträda föreningen. Den handhar den löpande förvaltningen och andra ärenden som stadgarna och föreningsstämman överlämnar till styrelsen. I övrigt beslutar föreningsstämman med enkel majoritet. Om det gäller beslut av särskilt ingripande karaktär, t.ex. ändring av föreningens ändamål, torde detta kräva samtycke av alla medlemmarna. Beslut som strider mot ñreningens ändamål eller som otillbörligt gynnar vissa medlemmar på andras bekostnad är ogiltiga om inte alla medlemmar eller, i det andra fallet, de vilkas intressen eftersätts ger sitt samtycke. Frågor om avvisande av inträdessökande och uteslutning av medlemmar kan prövas av allmän domstol. I varje fall när det gäller föreningar vars verksamhet är av utpräglad ideell inriktning anses i allmänhet dessa dock ha rått att själva besluta om inträde och uteslutning av medlemmar. Beträffande vars verksamhet har ekonomisk för föreningar betydelse medlemmarna såsom fackföreningar och liknande har emellertid i olika avgöranden slagits fast att sådana föreningar inte utan godtagbara skäl får vägra inträde i föreningen eller utesluta medlemmar. Sådana bestämmelser i stadgarna som är mot medlemmarna oskäliga kan ogiltigförklaras eller jâmkas av allmän domstol med stöd av 36 § avtalslagen. Bland frågor som prövats kan nämnas formerna för rätt till utträde ur fackförening och fackñrenings rätt att teckna kollektiv hemförsäkring för medlemmarna. Under de senaste tolv åren har så gott som varje år från håll borgerligt väckts riksdagsmotioner om lagstiftning för ideella Motionerföreningar. na har i första hand riktat in sig på politiska partier och fackföreningar. Riksdagsmajoriteten har varje gång avslagit motionerna och senast hösten 1989 funnit att det saknas skäl för att införa en om ideella lagstiftning föreningar i Sverige (jfr l989/90:LU2). En till ideell förening ombildad försäkringsförening fungerar närmast som en där understöden till välgörenhetsförening begränsas de egna medlemmarna och deras Dessa kan därför anhöriga. föreningar tjäna till förebild för lösning av de rättsfrågor som uppstår kring förvaltningen av de ombildade föreningarna. De nuvarande bestämmelserna om särskild bör kunna uttaxering bibehållas av de föreningar som redan har bestämmelser om detta i sina stadgar. För i synnerhet de minsta sjukkassoma skulle svårigheter kunna uppstå, trots att möjligheterna till avgiftshöjningar förenklats, om denna möjlighet avskaffades.

250 och SOU 1990: 101 Ikraftträdande- Övergångsbestämmelser

som De försäkringsföreningar som enligt UFL kurmat vara registrerade understödsföreningar bör få vara detta även enligt den nya lagen. Ett par fribrevskassor förvaltar betydande tillgångar. För dessa bör därför samma försåkringsföreningama. I regler gälla som för de stora bör därför införas en bestämmelse att de övergángsbeståmmelsema som var registrerade vid lagens ikraftträdande skall anses som föreningar stora om deras tillgångar överstiger 10 000 basbeförsäkringsföreningar lopp trots att avgiftsintåktema år förhållandevis blygsamma. Med hänsyn till att viss ändring sker beträffande försäkringsföreningars redovisning bör lagen träda i kraft vid ett helårsskifte.

21 F

öljdlagstiftning

Lagñrslaget medför vissa följdändringar i lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, lagen (1987:621) om införande av ny samt Ändbanklagstiftning konkurslagen (1987:672). ringama år av redaktionell art. I betänkandet med till PFL har i förslag lagförslag 4, 6, 9 och ll vissa hänvisningar gjorts till PFL. I dessa bör även intas lagförslag hänvisningar till fötsäkringsföreningslagen. I lagförslag 7 föreslår FRK att som tillfaller dödsbo begravningshjälp på grund av försäkring skall vara utmåtningsfritt upp till ett basbelopp. Utredningen instämmer i detta förslag och erinrar om att den föreslagna lagtexten enligt sin lydelse även omfattar utfallande försäkringsbelopp från en försäkringsförening. Utredningen lägger därför inte fram något eget förslag i denna del. Som framgår av specialmotiveringen till 8 kap. 4 § har vi funnit att även homosexuella sambor bör omfattas av det som skall borgenårsskydd gälla för makar och sambor enligt 8 kap. 4 § försäkringsföreningslagen. Vad som avses här är homosexuella sambor som bägge är ogifta.

SOU 1990: 101 253

22 till

Specialmotivering försäkringsföreningslagen

22.1 1 kap. (Inledande

bestämmelser)

Detta kapitel är upprättat efter mönster av l kap. EFL. De viktigaste nyheterna i kapitlet är att kravet på inbördes bistånd, såvitt gäller kollektivavtalsgrundad försäkring, och förbudet mot affärsmässig försäkringsrörelse fallit bort samt att en indelning görs av med föreningarna avseende på avgiftsintâkter. I lagen har benämningen understödsförening bytts ut mot försäkringsförening. Enligt UFL har de olika föreningarna möjlighet att välja vilken av dessa benämningar föreningarna vill använda. Ett stort antal föreningar, däribland de största, har därvid valt att beteckna som sig ñrsäkringsförening. Benämningen understödsförening får numera anses föråldrad och missvisande. Föreningarna meddelar De av försäkring. utbetalningar understödskaraktär som kan förekomma är, totalt sett, av obetydlig omfattning. Benämningen understödsförening har vidare föranlett missförstånd bl.a. vid beskattningen av då föreningarna benämningen ger associationer till en allmännyttig stiftelse. Några ömsesidiga försäkringsbolag använder fortfarande beteckningen försäkringsförening eller assuranñrening i sin firma. Ett av dessa är ett mindre riksbolag som meddelar olycksfallsförsäkring. De övriga bolagen som använder någon av dessa benämningar i sina firmor bedriver sjöförsäkring eller kreatursförsäkring. Någon risk för mellan sammanblandning de olika associationsforrnema finns knappast. Enligt 1 § UFL kan en understödsförening meddela all annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring. kan således Understödsföreningar även meddela som ger ersättning vid förlust av avgångsbidragsförsäkring anställning. Den nya lagen innehåller även de bestämmelser som avtalsrättsliga berör försäkringsföreningama. Som nämnts i den allmänna motiveringen överensstämmer dessa bestämmelser i tillämpliga delar med till förslaget personñrsâkringslagen (PFL). Emellertid omfattar PFL inte avgångsbidragsförsäkring. Denna försäkring behandlas i stället i till förslaget skadeförsäkringslag (SOU 1989:88 s. 121). Om avgångsbidragsförsäkring skall kunna meddelas av skulle detta därför kurma försäkringsföreningar medföra att den nya lagen skulle behöva omfatta bestämmelser som avser såväl person- som skadeförsäkring. De avtalsrättsliga bestämmelserna i

254 till försäkringsfäreningslagen SOU 1990: 101 Specialmotivering

den nya lagen skulle därför bli mycket omfattande. Till detta kommer att

inga föreningar i dag synes meddela avgångsbidragsförsâlcring. I ett par

föreningar utges en form av avgångsbidrag till medlemmar i samband med uppnådd pension. Detta torde närmast vara att betrakta som en form

av kapitalförsäkring. Försäkringsföreningar föreslås därför inte kunna meddela avgångsbi-

dragsförsäkring. I 2 § första stycket UFL anges några slag av sammanslutningar som denna lag inte äger tillämpning på. Då några sådana anstalter med statlig

eller kommunal anknytning inte längre existerar är en motsvarande bestämmelse i den nya lagen onödig. I samma lagrum anges även att UFL inte äger tillämpning på anstalt vars verksamhet regleras i särskild författning. Den försäkringsgivare som bestämmelsen närmast avser är Handelsflottans pensionsanstalt. Av den allmänna principen att speciallag tar över allmän lag följer att den särskilda lagstiftning som finns beträffande denna pensionsanstalt tar över den nya lagen om försäkringsföreningar (jfr prop. 1986/87:7 s. 79). För övrigt kan påpekas att den särskilda sjömanspensioneringen genom denna anstalt enligt riksdagens beslut hösten 1989 skall avskaffas (se prop. l989/90:4). Någon motsvarighet till 2 § första stycket UFL har därför inte heller tagits med i denna del.

l § Denna lag innehåller bestämmelser om

l. lagens tillämpningsområde och vissa för försäkringsföreningama gnmdläggande regler (1 kap.) . bildandet av en försäkringsförening (2 kap.)

3. information (3 kap.) . rätten till medlemskap m.m. (4 kap.)

. begränsningar av försäkringsföreningens ansvar (5 kap.) . medlemsavgifter (6 kap.) . förfoganden över försäkringen (7 kap.) . förhållandet till borgenärerna (8 kap.)

. reglering av försäkringsfall m.m. (9 kap.) . kollektivavtalsgrundad försäkring (10 kap.) . rörelsen (11 kap.) . försäkringsföreningens ledning (12 kap.)

. föreningsstämman (13 kap.)

. revision (14 kap.) . redovisning (15 kap.)

. likvidation och upplösning (16 kap.)

. fusion och inlösen av aktier i dotteraktiebolag (17 kap.) . skadestånd m.m. (18 kap.) . försäkringsföreningens firma (19 kap.) . tillsyn m.m. (20 kap.) . registrering (21 kap.) . straff och vite (22 kap.)

Paragrafen innehåller en förteckning över vilka områden lagen omfattar.

2 § I denna lag betyder den försäkrade: den på vars liv eller hälsa en försäkring har tecknats,

SOU 1990: 101 till 255 Specialmotivering försäkringsföreningslagen

förmånstagare: den som på grund av ett förmånstagarförordnande enligt denna lag eller enligt bestämmelserna i 7 kap. 8 § har rätt att i medlemmens ställe erhålla eller från den utfallande försäkringen ersättning, kapitalförsäkring: livförsäkring där föreningens betalningsskyldighet vid försäkringsfall är bestämd till visst belopp, livrdntdörsäkring: livförsäkring med periodisk utbetalning där föreningens betalningskyldighet är beroende av en eller flera personers liv. tidsbegränsad försäkring: försäkring som skall gälla för en bestämd tid eller till dess att den försäkrade en bestämd ålder. uppnår Om en medlems rätt övergår till någon annan, i fråga om tillämpas de förmåner försäkringen avser vad som i lagen sägs om medlemmen på förvärvaren.

Paragrafen motsvarar l kap. 2 § PFL. Också i en försäkringsförening kan det inträffa att blir försäkringen pantsatt eller att en förmånstagare inträder i medlemmens ställe i rätten till försäkringen. Detta har beaktats i andra en stycket. Exempelvis panthavare kan dock inte i strid mot stadgarna få inträda som ny medlem och därmed få den medlemmens alla bl.a. att delta tidigare rättigheter, i beslut om att ändra Däremot kan man tillämpa de bestämstadgarna. melser som behandlar de försäkringsförmåner som följt med medlemskapet. Skulle föreningen ta in vederbörande som medlem, upphör självfallet den tidigare medlemmens alla rättigheter enligt försäkringsföreningslagen. 3 § En försäkringsförening är en förening som meddelar livförsäkringar, sjukförsäkringar eller olycksfallsförsäkringar och som bildats för inbördes bistånd eller där betalas av medlemmedlemsavgiftema marnas arbetsgivare. Försäkringsföreningama skall stå under tillsyn av försäkringsmspektionen och vara registrerade hos denna. Försäkringsinspektionen skall efter ansökan lämna bindande förhandsbesked om huruvida registrering andra enligt stycket krävs för en planerad verksamhet.

Första stycket innehåller en definition av begreppet försäkringsförening. Definitionen innehåller ett par av de element som ingår i definitionen av understödsförening enligt 1 § första stycket UFL. Andra element finns i 3 § i detta kapitel. Av skäl, som framgår av inledningen till detta kapitel, har i lagförslaget benämningen understödsförening bytts ut mot försäkringsförening. Kravet på inbördes bistånd skall inte längre gälla de föreningar där arbetsgivaren svarar för medlemsavgiftema (se avsnitt 5.2). En allmän hänvisning i en lagtext till ekonomiska anses även föreningar innefatta 1987/88: försäkringsföreningar (jfr prop. 10 med förslag till lag om styrelserepresentation för de privatanställda, m.m., s. 78 och Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar s. 25). Försäkringsföreningar skiljer sig från ekonomiska föreningar främst däri att de driver försäkringsrörelse och att de är slutna. En försäkringsförening får enligt förslaget bedriva alla former av utom personförsäkring arbetslöshetsförsäkring och avgångsbidragsförsäk-

256 till

Specialmotivering försäkringsföreningslagen

ring. Med sjuk- och olycksfallsförsäkring torde även kunna avses arbets-

skadeförsâkring. I enlighet med inledningen till detta kapitel har en inskränkning skett i förhållande till l § UFL så tillvida att försäkringstö-

reningar inte längre får meddela avgångsbidragsförsäkring. Andra överensstämmer med 3 § första stycket UFL och anger stycket att försäkringsförening skall vara registrerad hos ñrsäkringsinspektionen och stå under tillsyn av denna.

i UFL men överensstämmer i sak

Tfedie stycket saknar motsvarighet

den l

med l kap. l § andra och tredje styckena FRL (i lydelsen fr.o.m. januari 1985). Någon uttrycklig motsvarighet till tredje stycket torde dock

inte behövas. Av skäl som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 8.3)

framgår att kraven på att en förenings försäkringsrörelse inte får bedrivas

affärsmässigt utgått. 4 § Försäkringsföreningen skall vara sluten så att den huvudsakligen är avsedd för 1. anställda i ett visst eller vissa företag, 2. personer som tillhör en viss yrkesgrupp, eller 3. medlemmar i en sammanslutning med en sådan intressegemen-

skap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

Paragrafen anger att en försäkringsförening skall vara sluten. Den

nuvarande bestämmelsen i l § andra stycket UFL som medger öppna understödsföreningar, om de är bildade före UFL:s tillkomst, föreslås

överflyttad till övergångsbestämmelsema.

Kriterierna för vilka grupper som kan erhålla medlemskap i en försäkringsförening överensstämmer med dem som anges i UFL. Bildandet av

en försåkringsñrening är således huvudsakligen begränsat till för det

första anställda i ett visst eller vissa företag, för det andra till personer som tillhör en viss yrkesgrupp och för det tredje till medlemmar i en sammanslutning med en sådan intressegemenskap att en samverkan även

för personförsäkring ter sig naturlig. Förbudet skall således inte kunna

kringgås genom att en formellt sluten men i praktiken öppen förening

bildar en försäkringsförening för sina medlemmar. För avgörande av vilka grupper som bör få bilda en försäkringsföre-

hämtas från den som vuxit fram inom försäk-

ning kan ledning praxis grupplivförsäkringsområdet och de gruppbildningar som ringsväsendet på

därvid framkommit. De två kategorier som nämns först i lagen och som

kan bilda en försäkringsförening motsvaras av personalgrupper. En

personalgrupp består av anställda hos en arbetsgivare eller hos flera arbetsgivare, som är utvalda enligt generella regler (t.ex. genom krav på att de skall tillhöra samma bransch eller samma koncern). Med anställda

hos en arbetsgivare jämställs i detta avseende dels personer som uppbär ålderspension på grund av tjänst hos en arbetsgivare och som vid pen-

sionsåldems var anställda hos denne, dels studerande vid en

uppnående

läroanstalt.

Den tredje kategorin enligt lagen motsvaras närmast av föreningsgrup-

per. En föreningsgrupp består av medlemmar i en förening, som har till

SOU 1990: 101 till 257 Specialmotivering försäkringjöreningslagen

ändamål att tillvarataga medlemmarnas intresse såsom yrkesutövare, främst fackföreningar ñr anställda. Med yrkesutövning jämställs studier vid en läroanstalt. Såsom får dessutom räknas medlemmar föreningsgrupp i om sådana och av bostadsrättsförening enligt lagen föreningar grupp medlemmar i villaägareförening. får också bestå av Föreningsgrupp yrkesverksamma inom sådana företag, som är anslutna till en förening med ändamål att medlemmarnas intresse tillvarataga (t.ex. en organisation av fåmansföretag). Under senare år har även i nykterhetsmedlemskap och pensionärsorganisationer godtagits som gnmd för bildande av föreningsgrupper när det gäller grupplivförsäkringar. De gränser som således dragits när det gäller personal- och föreningsgrupper torde böra gälla också för bildande av försäkringsföreningar. En tredje kategori på grupplivförsälcringsområdet är ekonomigrupper, dvs. grupper bestående av personer, som i egenskap av sparare eller låntagare är kunder i bank eller i annat kreditinstitut. Sådana grupper torde inte uppbäras av ett sådant varaktigt ändainål att de kan utgöra gnmd för bildande av en försäkringsförening. Genom att det i lagtexten angetts att föreningen är huvudsakligen avsedd ñr de nu angivna grupperna ges möjlighet även för t.ex. företagsägare att vara medlemmar i föreningen. I 9 kap. 7-9 §§ ges en person som vågrats medlemskap att möjlighet få sin medlemsansökan prövad av domstol.

5 § Om de sammanlagda årliga medlemsavgiftema till en försäkringsförening under ett vart av de tre senaste åren 120 överstigit basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller särskilda bestämmelser i 7 och 10 §§ samt om rörelsen, ledningen och redovisning i 11, 12 och 15 En sådan kap. förening kallas i denna lag för stor försäkringqfömning.

Paragrafen saknar motsvarighet i UFL. I allmänmotiveringen (avsnitt 10.2) har redogjorts för bakgnmden till den nya bestämmelsen. De sårbestämmelser som blir aktuella är till en början reglerna om unitlinkedförsäkring i 7 § och koncembildning i 10 §. Vidare gäller såvitt avser bestämmelserna om rörelsen i ll kap. skyldigheten i 2 § att varje år utñra en försäkringsteknisk utredning, rätten i 8 § att värdera panträtter ingående i fondgilla tillgångar efter uppskattningsvärde och utnyttja en inom dessa tillgångar fri sektor för andra samt rätten i 10 § placeringar att utan särskilt tillstånd äga servicebolag. I 12 kap. 9§ de åläggs aktuella att utse verkställande direktör. föreningarna Vad gäller redovisning ges i 15 kap. regler om koncemredovisning.

6 § Kapitalförsäkring får ej meddelas till högre sammanlagt belopp per medlem än som motsvarar ett basbelopp enligt l kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Föreligger särskilda skäl, kan försäkringsinspektionen medge undantag. Första stycket gäller inte sådan kollektivavtalsgrundad försäkring som avses i 10 kap.

258 till

Specialmotivering försäkringsföreningslagen

motsvarar 6 § UFL och högsta beloppet som får

Paragrafen anger tecknas i en kapitalförsâlcring.

högst ett basbelopp för det Enligt första stycket skall detta få uppgå till

år tecknas. Emellertid skall inspektionen i särskilda fall försäkringen

kunna en förening att meddela en försäkring till ännu högre

medge

Ett särskilt skäl för undantag kan vara att göra det möjligt för en belopp. som är försäkrad i två olika försäkringsföreningar att kunna fullt person ut behålla sina båda försäkringar även om de fusioneras. Ett annat skål kan vara att en förening i framtiden meddelar försäkringar där storleken av utfallande försäkringsbelopp är indexreglerad.

andra inte maxirnibeloppet för kapitalförsäkring Enligt stycket gäller

för som en försäkringsförening meddelar med

tjânstegrupplivförsäkring

stöd av ett kollektivavtal.

7 § En stor får meddela sådan försäkring som

försäkringsförening

avses om med till i lagen (1989:1079) livförsäkringar anknytning

vârdepappersfonder.

Vad som i denna försäkringsbolag skall således också avse lag sägs om stora Paragrafen har behandlats i den allmänna ñrsâkringsföreningar. motiveringen (avsnitt 14.4).

8§ En får inte driva annan verksamhet än

törsâkringsförening Försäkringsinspektionen får dock medge att försäkringsverksamhet.

en förening driver annan verksamhet som står i rimligt förhållande

till försäkringsverksamheten.

motsvarar i sak 7 § UFL och anger som huvudregel att en Paragrafen

försäkringsförening inte får driva annan verksamhet än försäkringsverk-

samhet om det inte finns särskilda skäl för det. Avsikten med den ändrade âr att få bestämmelsen likalydande med motsvarande

lydelsen

bestämmelse innebär således

i l kap. 3 § första stycket FRL. Ändringen

inte någon ändring i sak vad de grundläggande reglerna om möjligheterna att driva annan verksamhet än försäkringsverksamhet. Det har i alla fall förekommit att vissa begravningskassor åtar sig att ombesörja avlidna medlemmars begravning. Detta utgör även enligt

annan verksamhet och skall bedömas efter de allmänna kriterier förslaget som nu för drivande av sådan verksamhet. Vidare bör försäkangetts även i fortsättningen kunna förvalta donationsfonder i ringsföreningar samma utsträckning som UFL medger.

9 § För en försäkringsförenings förpliktelser svarar endast förening-

l tillgångarna inräknas därvid som har förfallit

ens tillgångar. avgifter till betalning, även om de ännu inte har betalts.

överensstämmer i sak med 8 § UFL och 1 kap. 3 § EFL Paragrafen

samt 1 kap. 7 § tredje meningen FRL. Möjligheten till uttaxeñng av

medlemmarna har upphävts i den nya lagen.

10§ Bestämmelserna om koncerner i 1 kap. 9 § första-tredje

styckena försäkringsrörelselagen (1982:713) skall tillämpas i fråga om stora försäkringsföreningar.

till Specialmotivering färsäkringyäreningslagen

Paragrafen saknar förebild i UFL. Koncernförhållande kan endast föreligga när moderföreningen är en stor försäkringsförening enligt definitionen i 5 §. För torde behov av övriga försäkringsñreningar något koncembildning knappast ñreligga. I har inte tagits med någon till förslaget hänsyftning sista stycket i förenämnda paragraf i FRL. Något lika samarbete som långtgående mellan vissa försäkringsbolag som Lex. Folksam Liv och Folksam Sak förekommer inte bland försäkringsföreningar. Det finns därför inget behov av en möjlighet till bildande av oäkta koncerner bland försäkringsföreningama. ll § Bestämmelser i stadgarna, som i jämförelse med reglerna i 3-10 kap. är till nackdel för medlemmen eller annan försäkrad eller deras rättsinnehavare är utan verkan mot dem. Vad som sågs i första stycket gäller inte kollektivavtalsgrundad försäkring, om stadgarna följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation. Sådana awikelser från reglerna i ll-22 kap. som är från ändamålsenliga allmän synpunkt får beträffande sådan försäkring göras efter medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen. Första och andra styckena motsvaras av l 4 § PFL (SOU 1986:56 kap. s. 475 ff). Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 3.2. l) har vi funnit att de avtalsrättsliga regler som skall gälla även för föreningarna bör vara tvingande. Försäkringsbolagens villkor motsvaras i föreningarna av dess stadgar, varñr det är dessa som inte får avvika från lagen. Av 2 kap. 4 § framgår att stadgarna skall godkännas av försäkringsinspektionen. Det åligger inspektionen att se till att ñreningama inte tillämpar stadgar som går längre än vad som är tillåtet enligt lagen. Skulle trots allt någon gång otillåtna stadgar komma att registreras får de ändå inte åberopas av föreningen. Liksom man funnit i PF L har vi ansett det möjligt att i försäkringsföreningslagen ange att det skall gälla ett förbud mot att avvika från reglerna i 3-10 kap., trots att det bland dessa finns bestämmelser som inte kan regleras i stadgarna, Lex. reglerna i 8 kap. Av andra stycket framgår att det är tillåtet att avvika från regler i vissa hela kapitel vid en del ka-försäkringar enligt 10 kap. Förutsättningen är att det varit en central arbetstagarorganisation som uppträtt som part i det kollektivavtal som den aktuella försäkringen följer. Tredje stycket överensstämmer med l kap. 10 § andra stycket FRL (enligt FVK:s förslag). Till ledning för i vilka fall dispens kan beviljas enligt detta stycke kan hänvisas till SOU 1986:8 s. 292. Dispens kan sålunda bli aktuell när det gäller placering av försäkringsfonden samt rätt till fribrev och återbäring.

till

260 Specialmotivering försäkringdäreningslagen

22.2 2 kap. (Bildandet av en försäkringsförening)

som har upprättats efter förebild av 2 kap. EFL och 2 kap. Kapitlet, FRL, innehåller vissa förändringar i förhållande till UFL såsom avskaffandet av behovsprincipen och en höjning av minsta tillåtna medlemsantal. Dessa har närmare kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3 och 12.2). 1 § En försäkringsförening skall bestå av minst 500 medlemmar. bestämma

Om särskilda skäl föreligger, kan försäkringsinspektionen

att minsta antalet medlemmar tillfälligt får vara lägre. Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer. Första stycket överensstämmer delvis med 5 § UFL och anger kraven på minsta antal medlemmar i försâkringsföreningar. Av skäl som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) har minsta antalet medlemmar

i en försäkringsförening satts till 500. Om särskilda skål föreligger kan

försäkringsinspektionen medge undantag från dessa krav.

Av lagtexten framgår att dispens endast får meddelas vid en nedgång

i medlemsantalet som kan förmodas vara helt tillfällig eller upp i högst

ett par år. Med en sådan tillfällig nedgång kan jämställas en förening

som vid registreringstillfállet visserligen inte uppnått ett antal om 500

medlemmar men som redan inom några månader kan förväntas uppnå detta medlemsantal. skall således mer restriktiv än den Dispensgivningen vara betydligt av motsvarande i 5 § UFL. Av 11 §

varit vid tillämpningen dispensregel

emellertid att 5 § UFL fortfarande övergångsbestämmelsema framgår skall för de föreningar som registrerats före ikraftträdandet av gälla försäkringsñreningslagen. För den närmare tillämpningen av denna

paragraf kan hänvisas till specialmotiveringen. I en som meddelar ka-försäkring bygger verksamförsäkringsförening

i ett kollektivavtal skall heten på att parterna angett att försäkringarna meddelas av föreningen. Om denna måste likvideras på grund av för lågt medlemsantal brister sålunda en förutsättning i kollektivavtalet. Andra stycket överensstämmer med 2 kap. 1 § andra stycket EFL. Av ñrarbetena till EFL när en förening anses bildad (prop.

framgår

1986/87:7 s. 81 f).

2 § En försäkringsförenings stadgar skall vara förenliga med de krav

på betryggande soliditet och på skälighet som anges i ll kap. l §. Stadgama skall ange l. föreningens ñmia, 2. den ort i Sverige, där föreningens styrelse skall ha sitt säte, 3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art, 4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen och när föreningens försäkringsansvar inträder, 5. försäkringsfönnánemas beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande av förmånema, tid och villkor för utbetalning av

försäkringsbelopp samt, i fråga om kapitalförsâkring, högsta tillåtna försäkringsbelopp för en medlem,

6. de avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller grunderna för deras beräknande,

SOU 1990: 101 till 261

Specialmotivering färsäkringsfäreningslagen

7. för försummelse att till föreningen erlägga avgift, påföljden

8. för det fall rätt till fribrev eller återköp skall förekomma, villkoren för rätten och för beräkning av fribrevs- eller

reglerna

återköpsvärdena, 9. för det fall belåning av försäkringsbrev hos föreningen skall få förekomma, villkoren för sådan belåning,

10. tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning, om

skyldighet föreligger att verkställa sådan utredning,

ll. gnmdema för fondbildning, 12. hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och

hur vårdehandlingar skall förvaras,

13. hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas samt,

om återbäring skall förekomma, bestämmelser därom,

14. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och

revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall skall ske, 15. för det fall att fullmäktige enligt 13 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag, 16. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller

fullmäktiges kännedom,

17. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 18. hur man skall förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses.

Bestämmelserna i andra stycket 14 gäller inte arbetstagarrepresentanter som utsetts enligt lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanstâllda.

motsvarar i huvudsak 11 § UFL och innehåller bestämmelser

Paragrafen

om vad föreningens stadgar skall ange. Endast bestämmelserna i punkten 17 innebär nyheter i sak i förhållande till UFL och har förebild i 2 kap. 2 § 9 EFL. Rätten till uttaxering har upphåvts (avsnitt 14.2).

3 § Försåkringsföreningen skall anmälas hos försäkringsinspektionen för registrering senast sex månader efter det att beslut fattades om att

bilda den.

Om föreningen enligt stadgarna eller enligt beslut som har fattats

vid sammanträde med medlemmarna inte skall börja sin verksamhet förrän visst villkor har uppfyllts, räknas tiden för anmälan för

registrering i stället från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Registrering får inte ske före denna tidpunkt. Frågan om bildande har fallit, om anmälan för regiföreningens

strering inte skett inom den tid som anges i första eller andra stycket eller om försâkringsinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering. Styrelseledamö-

tema svarar solidariskt för återbetalningen av avgifter jämte uppkommen avkastning med avdrag för kostnader på grund av åtgärder som

avses i 8 § första stycket.

Paragrafen saknar motsvarighet i UFL men överensstämmer med 2 kap.

3 § EFL.

4 § Försäkringsinspektionen prövar att de antagna stadgarna överensstämmer med denna lag och andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser i stadgarna behövs med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet.

262 Specialmotivering till försäkringsföreningslagen

Paragrafen, som motsvarar 4 § UFL, har förebild i 2 kap. 3 § andra stycket FRL. Finner ñrsâlcringsinspektionen vid sin prövning att någon bestämmelse i stadgarna strider mot denna lag eller mot annan författning, skall den vägra registrering. Om inspektionen finner att stadgarna innehåller en olaglig bestämmelse bör föreningen ges tillfälle under ärendets beredning att yttra sig i frågan. Föreningen kan därefter själv råtta till saken. Däremot torde knappast inspektionen kunna på egen hand i sak ändra stadgarna så att de överensstämmer med lag och författning. Klart är emellertid att inspektionen på egen hand kan göra de tillägg i stadgarna som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet samt göra de ändringar i de ursprungliga bestämmelserna som påkallas av gjorda tillägg. 5 § Försäkringsinspektionen registrerar ñreningen om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Paragrafen, som delvis motsvarar 4 § UFL, har förebild i 2 kap. 3 § tredje stycket FRL och innehåller den materiella registreringsbestämmelsen. Den har behandlats i den allmnna motiveringen (avsnitt 12.2). Enligt denna paragraf skall registrering beviljas, om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund av försäkutveckling ringwâsendet. Prövningen skall inte längre vara en behovsprövning. Det gäller endast att tillse att den planerade verksamheten inte strider mot sund utveckling av försäkringsväsendet i dess helhet. Motiveringen för den nya regeln har redovisats i inledningen till detta kapitel. 6 § Om stadgarna ändras skall även ändringen underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom registrering. Avser ändringen en utvidgning av rörelsen till en ny eller försäkringsgren ett nytt verksamhetsområde eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen skall vid prövningen av registreringen samma regler gälla som vid registrering av en ny förening. Paragrafen överensstämmer i sak med 7 § andra stycket och 37 § sista stycket UFL. 7 § Sedan föreningen har registrerats kan den förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstol och andra myndigheter. Paragrafen, som delvis motsvarar 9 § UFL och överensstämmer med 1 kap. 2 § EFL, anger att en försäkringsförening blir en juridisk person först sedan den har registrerats. Motsatsvis gäller att föreningar före registreringen saknar rättskapacitet. I 8 § har styrelsen dock tillagts vissa befogenheter även för tiden före registreringen. 8 § Utan hinder av 7 § får styrelsen före registreringen föra talan i mål rörande föreningens bildande. Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på föreningens vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid registreringen övergår ansvaret på föreningen, om förpliktelsen följer av stadgarna eller har tillkommit efter det att föreningen bildats.

SOU 1990: 101 till 263

Specialmotivering försdkringsfäreningslagen

Har före ett avtal för föreningen slutits med en

registreringen medkontrahent som visste att föreningen var Oregistrerad kan denne, såvida inte annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan

om föreningens bildande har fallit enligt 3 § tredje stycket. Om medkontrahenten inte visste att föreningen var Oregistrerad, kan han frånträda avtalet innan föreningen har registrerats.

överensstämmer med 2 kap. 4 § EFL. Såvitt gäller första

Paragrafen

motsvarar bestämmelsen 9 § stycket och andra stycket första meningen

medan andra andra och tredje stycket innebär UFL, stycket meningen nyheter i förhållande till nuvarande lagstiftning.

22.3 3 kap. (Information)

Detta kapitel har upprättats efter förebild av 2 kap. PFL och har närmare

behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt l3.2.2).

Information innan medlemskap beviljas

l § Innan någon antas som medlem i en försäkringsförening, skall

lämna en information som är utformad så att den underföreningen och valet av lättar sökandens bedömning av ñrsäkringsbehovet skall ge den information om omfattningen av försäkring. Föreningen det som med medlemskapet, stadgarna i

försäkringsskydd följer

övrigt och andra förhållanden som sökanden behöver för att kunna bedöma kostnaderna för och förmånema av medlemskap i föreningav skall vara särskilt

en. Viktiga avgränsningar försäkringsskyddet

framhävda. Information behöver inte lämnas i den mån sökanden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Beståmmelsema motsvaras av 2 kap. 1 § PFL som i sin tur har utformats

så att kunden skall kunna bedöma sitt försäkringsbehov och välja försäk-

ring (SOU 1986:56 s. 481 ff). Reglerna i PFL utgår från att det i allmänhet inte är om obetydliga försäkringsförmåner och att försäkringsfråga behovet ofta kan tänkas bli löst genom olika försäkringslösningar. För föreningarnas del är försäkringsförrnånerna ofta rätt små och ñreningarna erbjuder många gånger bara en sorts försäkring. Men det förekommer också som i avseenden starkt påminner om föreningar nyssnämnda Med tanke särskilt på dessa och eftersom reglerna i försäkringsbolagen. PFL medger en nyanserad tillämpning, har vi funnit det möjligt att ha

samma inforrnationsregler i som i PFL med

försäkringsföreningslagen

meddelas. Även för medlemmen i en avseende på tiden innan försäkring

försäkringsförening är det viktigt att så snart som möjligt få klart för sig vilka viktiga avgränsningar som gäller i försäkringsskyddet. För föreningarnas del förekommer det inte tidsbegränsade medlemskap

av den arten att de är avsedda att förnyas; tidsbegränsat medlemskap att medtorde i princip föreligga bara då medlemskapet upphör därför lemmen viss ålder. Det skulle därför vara missvisande att för uppnår

detta fall ha en särskild infomiationsregel angående möjligheten att få

medlemskapet förnyat. Vi förutsätter att föreningen i dessa fall, utan att

264 Specialmotivering till försäkringvöreningslagen SOU 1990: 101

det anges i lagen, upplyser medlemmen om hur länge medlemskapet gäller och att det inte kan förnyas. Liksom försäkringsbolaget kan försäkringsföreningen undgå inforrnationsplikten i den mån medlemmen avstår från information eller det möter särskilt hinder att lämna sådan.

Försäkringsbrev m.m. 2 § Senast när försäkringsföreningen första gången framställer krav på medlemsavgift, skall föreningen tillställa medlemmen ett försäkringsbrev och den information om stadgarna som han behöver. Om stadgarna innehåller att medlemskapet skall kunna upphöra i förtid eller att den enskilda försäkringen skall kunna ändras under medlemstiden, skall detta särskilt framhållas i försäkringsbrevet. Detsamma gäller viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 2 § PFL (SOU 1986:56 s. 489 § ff). Sedan någon väl har beviljats medlemskap i en förening skall föreningen - liksom - tillställa medlemmen försäkringsbolaget ett försäkringsbrev och information om stadgarna; viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall framhållas i brevet. Redan i dag torde det vara brukligt att sedan medlemskap beviljats, föreningen utfärdar en handling som visar bl.a. den rätt till kapitalunderstöd som medlemmen har (jfr försäkringsinspektionens cirkulär 267 om försäkringsbesked). Liksom försäkringstagaren enligt PF L skall medlemmen enligt försäkringsföreningslagen informeras då stadgarna medger att medlemskapet kan upphöra i förtid eller att den enskilda försäkringen kan ändras under medlemstiden. Däremot har vi inte funnit det motiverat att särskild information skall utgå i fråga om föreningens möjligheter att under ansvarstiden - av betydelse för samtliga medlemmar också ändra stadgarna enligt 12 kap. 6 § och 13 kap. 14 och 15 §§. Genom att information till den nye medlemmen kan lämnas i samband med krav på medlemsavgift, utgår vi från att alla föreningar klarar av den administration som reglerna kräver enligt denna paragraf.

Infomation under medlemstiden 3 § Försäkringsföreningen skall i skälig omfattning ge medlemmen fortlöpande infomiation om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Inforrnationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall gäller även mot annan som har anspråk mot föreningen. Om stadgarna eller den enskilda försäkringen ändras, skall föreningen tillställa medlemmen den information om ändringarna som han behöver. Nya avgränsningar av skall vara försäkringsskyddet särskilt framhävda. Information om stadgeändring skall lämnas utan oskäligt dröjsmål sedan beslut om stadgeändring registrerats. Andras den enskilda försäkringen skall information lämnas samtidigt med krav på avgift för den period då de nya bestämmelserna skall börja gälla.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringqföreningslagen 265

Reglerna motsvarar 2 kap. 3 § PFL av vilket lagrum följer att försäkringstagaren skall få infomiation om bl.a. aktuella ñrsäkringsbelopp, återbäring, återköpsvärden samt belåningsvârden. Viss information skall länmas också med anledning av inträffade försäkringsfall och då inte bara till utan också till annan som kan ha rätt till försäkförsäkringstagaren ringsersättning, Lex. en panthavare (SOU 1986:56 s. 492 ff). Liksom försäkringsbolagen vid försäkring i allmänhet, bör försäkringsföreningarna lämna information till medlemmarna under medlemstiden; bestämmelserna i försäkringsföreningslagen har formulerats i stort sett som i PFL. Man kan räkna med att informationen bli rätt begränsad vid försäkringar utan sparrnoment. Reglerna medger att information nomialt lämnas i samband med krav på medlemsavgift. Om betalts genom en försäkringen engångsavgift bör informationen kunna begränsas. I äldre föreningar som meddelar sjuk- och olycksfallsförsäkring i nuvarande begränsade omfattning kan den ske på ett relativt enkelt sätt, t.ex. genom anslag på arbetsplatsen eller i en intemtidskrift. Eftersom det inte förekommer att medlemskapet i en förening förnyas på samma sätt som en försäkring i ett försäkringsbolag, anges i paragrafen mera allmänt att föreningen i skälig omfattning skall informera i aktuellt avseende. Enligt 3 kap. 1 och 2 §§ åligger det föreningarna att informera om stadgarna och om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet innan ett medlemskap beviljas och därefter. I förlängningen härav ligger att föreningen också skall upplysa medlemmen om de ändringar som görs i liksom i den enskilda stadgarna försäkringen om ändringarna är sådana att medlemmen kan anses ha behov att känna till dem. Medlemmen skall därvid göras särskilt uppmärksam på nya avgränsningar av försäkringsskyddet. Vid stadgeändring åligger det föreningen att skicka infomiationen utan oskäligt dröjsmål sedan beslut om stadgeändring registrerats. Om det endast är den enskilda försäkringen som ändras skall i motsvarighet till PFL information lämnas samtidigt med krav på medlemsavgift; härigenom får medlemmen tillfälle att överväga om han skall acceptera ändringen. Det kan antas att det för föreningarnas del sällan blir aktuellt att ändra villkoren för endast den enskilda försäkringen. Vanligen är det fråga om ändringar i stadgarna som skall gälla för de flesta medlemmarna. Endast om sådana stadgeändringar av någon anledning inte berör den enskilde.

Infomation om möjligheter till m.m. överprövning 4 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsföreningen, om det inte med hänsyn till omständighetema är obehövligt, upplysa den som berörs av beslut föreningens om vilka möjligheter som finns att få en tvist med föreningen prövad. Detsamma gäller när den enskilda ändras eller försäkförsäkringen ringen upphör i förtid om inte medlemmen själv har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall också erinra om detta. föreningen Informationen skall lämnas skriftligen.

266 Specialmotivering till försäkringsföreningslagen

Reglerna motsvaras av bestämmelserna i 2 kap. 4 § PFL enligt vilka försäkringsbolaget skall ge besked om bl.a. möjligheterna att få ett bolags

ersättningsbeslut omprövat. Det kan härvid vara fråga om upplysningar

om bl.a. olika nämnder (SOU 1986:56 s. 495 ff). Föreningens beslut kan i allmänhet omprövas endast av domstol. Detta hindar dock inte att även föreningarna bör ha en motsvarande informationsplikt som försäkringsbolagen. Liksom då en personförsäkring upphör i förväg eller ändras utan att det begärts av försâkringstagaren, är det för medlemmen i en försäkringsförening angeläget med information om överprövningsmöjligheter då föreningen har sagt upp ett medlemskap i

förtid eller ändrat den enskilda försäkringen. Däremot behövs inte

information av detta slag då stadgarna ändras med verkan för alla med-

lemmar; reglerna om stadgeändring kan sågas ge uttryck för att före-

kommande ändringar överensstämmer med medlernrnamas önskemål; viss information skall dock i detta fall lämnas enligt 3 kap. 3 §. Om det ñnns risk för preskription bör medlemmen upplysas även om detta. Bestämmelsen medger att föreningen avstår från att informera om

ersättning betalas ut helt i överensstämmelse med ett framställt anspråk.

Underlátenhet att lämna information m.m. 5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975: 1418) om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring. Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form. 1 Motsvarande regler finns i 2 kap. 5 § PFL (SOU 1986:56 s. 497). Marknadsdomstolen har genom reglerna i PFL fått en större möjlighet

att ingripa mot försäkringsbolagen än vad som följer av endast marknads-

föringslagen; domstolen kan agera inte bara då det rör sig om åtgärder som avser att främja avsättningen av ett bolags försäkringar.

Marknadsföringslagen tar sikte på marknadsföring från näringsidkares sida. Med näringsidkare förstås juridiska och fysiska personer som driver

verksamhet av ekonomisk art (prop. 1960:167 s. 39 och 48 och prop.

1970:57 s. 90). Marknadsföringslagen är tillämplig även på understödsföreningar (jfr prop. 1981/82:18O s. 124 och 1982/83:51 s. 14). Av samma skäl och i samma utsträckning som beträffande försäkringsbolagen har vi funnit att marknadsdomstolen bör kunna ingripa mot föreningarna.

6 § Om försäkringsföreningen har underlåtit att lämna särskild information enligt l, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av försäkringsskyddet, får avgränsningen inte åberopas av föreningen. Vad

som nu sagts gäller dock inte om föreningen senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt särskilt meddelande om avgränsningen till medlemmen eller denne på a.r1nat sätt då har fått kärmedom om avgränsningen. Har information inte lämnats enligt 1 §, anses kravet

på särskilt meddelande uppfyllt om föreningen har iakttagit föreskrif-

ten i 2 § sista meningen.

SOU 1990: 101 till 267 Specialmotivering försäkringqfäreningslagen

Som en naturlig följd av att försäkringsföreningama, liksom försäkringsbolagen, skall vara skyldiga att särskilt upplysa om viktiga avgränsningar av försåkringsskyddet, har i liksom försäkringsföreningslagen i 2 kap. 6 § PFL tagits med regler om civilrättsligt ansvar för föreningarna om inforrnationsskyldigheten i denna del inte fullgörs. Reglerna har utformats på samma sätt somi PFL (jfr SOU 1986:56 s. 498 § t).

22.4 4 till

kap. (Rätten medlemskap m.m.)

Detta kapitel har upprättats efter förebild av 3 kap. PFL. Beståmmelsema ersätter 15-19 §§ UFL och har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.2.3).

Rätten till medlemskap

l § Om någon har ansökt om medlemskap i en försäkringsförening och föreningen har fått de uppgifter den har begärt, får föreningen avslå ansökan bara om det finns särskilda skäl för avslag med hänsyn till arten eller av verksamhet eller föreomfattningen föreningens risken ñr ningens syfte, försäkringsfall eller någon arman omständighet. Avslag får inte gnmdas på att ett försäkringsfall har inträffat eller på att sökandens hälsotillstånd har försämrats efter det att ansökan om medlemskap har avsänts eller lämnats till föreningen. Medlemsavgiften och andra villkor för försäkringen skall fastställas på grundval av sökandens hälsotillstånd vid tiden för ansökan. Styrelsen skall pröva en ansökan om inträde, om inte annat följer av stadgarna.

Paragrafen reglerar rätten till medlemskap och motsvaras av 3 l § kap. första stycket PFL. Vi kan i denna del hänvisa till och till SOU allmänmotiveringen 1986:56 s. 500 ff. Det kan anmärkas att i sjuk- och begravningskassor det förekommer att sjukförsäkring och meddelas åtskilt kapitalförsäkring och att medlemmen inte är bunden till nödvändigtvis bägge försäkringsforrnema samtidigt. I ett sådant fall får rätten till medlemskap naturligtvis inte sträckas längre än att det avser just den förmån som vederbörande kan anses till. Vidare bör nämnas att berättigad enligt PFL premien och övriga försäkringsvillkor skall bestämmas efter hälsotillståndet hos den försäkrade vid tiden för ansökan. I är och begravningskassor avgifterna övriga stadgebestämmelser nomialt inte anpassade efter medlemmens hälsotillstånd; antingen beviljas medlemskap (med samma villkor som gäller för alla andra medlemmar) eller inte. Däremot är individuell pensionsförsälqing (avgiften eller förmånema) vid större försäkringsbelopp utformad efter medlemmens hälsotillstånd. Det är mot denna bakgrund som det i försäkringsföreningslagen skall anges att villkoren fastställas på grundval av sökandens hälsotillstånd vid ansökan om medlemskap. Som påpekats tidigare är medlemskapet i försäkringsföreningen visserligen tidsbegränsat, men inte av det slag att medlemmen ansöker om

268 till

Specialmøtivering försäkringqföreningslagen

förnyelse av medlemskapet. På grund härav har i försäkringsföre-

ningslagen inte tagits med en motsvarighet till 3 kap. l § andra stycket PFL. andra är det styrelsen som prövar en ansökan (jfr 16 Enligt stycket UFL och 3 kap. l § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar).

Tiden för föreningens ansvar

2 § Om ett medlemskap meddelas på normala villkor eller sådana särskilda villkor som angetts i ansökan om medlemskap, räknas tiden för föreningens ansvar från och med dagen efter den då medlemmen avsände eller lämnade ansökan om medlemskap till föreningen. Vad som sägs i första stycket gäller inte om sökanden har begärt att medlemskapet skall beviljas först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får föreningen också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän dagen efter den då medlemmen betalar medlemsavgift. Skall föreningen återförsäkra en viss del av försäkringen, får föreningen föreskriva att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring beviljas. Om ansvaret har avtalats att inträda en viss dag, sker det kl. 0.00. Skall ansvaret upphöra en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.

I behandlas tiden för föreningens ansvar. Reglerna stämmer

paragrafen

till stor del med vad som föreslagits i 3 kap. 2 § PFL (jfr SOU 1986:56 s. 513 § ff). Bestämmelsen i PFL om ansvarsinträde då försäkringsbolaget lämnat anbud om en försäkring saknar betydelse för föreningens del och har därför inte någon motsvarighet i försäkringsföreningslagen. På samma sätt som en försäkringstagare, kan en medlem begära att medlem-

skapet beviljas senare än vad som armars skall gälla, vilket har till följd

att föreningens ansvarsinträde också senareläggs. Vidare kan en förening kontantklausuler under samma som gäller för

tillämpa förutsättningar försäkringsbolaget enligt PFL - engångsbetald medlemsavgift förekom-

mer också i föreningarna. Slutligen kan även föreningarna skjuta på ansvarsinträdet i avvaktan på att återförsäkring beviljas.

Utträde ur föreningen m.m.

3 § Medlemmen har rätt att när som helst avbryta avgiftsbetalningen och fortsätta försäkringen som avgiftsfri försäkring (fribrev) i den

ur utsträckning som anges i stadgarna. Han har också rätt att utträda

och att därvid få försäkringen återköpt av föreningen i föreningen

den omfattning som anges i stadgarna. Om medlemmen har rätt att påfordra återköp, har han också rått att i stället belåna försäkringen hos föreningen i den utsträckning som anges i stadgarna.

I paragrafen behandlas medlemmens rätt till fribrev liksom medlemmens möjlighet att utträda ur föreningen och att i samband därmed få försäk-

ringen återköpt. I allt väsentligt kan vi hänvisa till allmänmotiveringen och till 3 kap. 3 § PFL där motsvarande frågor tas upp i fråga om

försäkringsbolagen (SOU 1986:56 s. 520 ft).

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringsföreningslagen 269

Reglerna medger att medlemmen går ur föreningen när helst han önskar. I fortsättningen kommer det således inte som för närvarande vara tillåtet med stadgebestämmelser enligt vilka medlemmen efter en ansökan

om utträde är skyldig att stå kvar i föreningen under högst ett år (jfr

-

17 § UFL). Liksom vid försäkring i allmänhet enligt PFL har vi inte funnit det nödvändigt att i lagtexten precisera den rätt till fribrev och

återköp som kan förekomma vid kapitalförsäkring och pensionsförsäkför del får det anses ring; föreningarnas tillräckligt att stadgarna ger besked på denna punkt. Som anförs i kan för närvarande

allmänmotiveringen försäkringsinspek-

tionen i vissa fall medge att rätt till fribrev eller återköp inte skall

förekomma. Beträffande mindre omfattande försäkringar bör rätten till

fribrev eller återköp, då så undantagsvis är påkallat för äldre föreningar, kunna uteslutas med stöd av den dispensregel som föreslås i 6 § övergångsbestämmelsema. Vidare har vi inte funnit skäl att i lagen ha med nuvarande 19 § andra stycket UFL, dvs. bestämmelser som anger under vilka förutsättningar rätten till fribrev och återköp får inskränkas. Den principiella rätten till försäkringens värde bör vara lika stor för medlemmen i försäkringsföreningen som för försäkringstagaren i Liksom vid

försäkringsbolaget.

försäkring i allmänhet kan dock vara befriad från

försäkringsföreningen

skyldigheten att medge återköp och fribrev om värdet

på försäkringen

kan antas vara så lågt att det inte rimligen svarar mot kostnaderna för att räkna fram beloppet. Denna fråga får behandlas i stadgarna. ll 10 UFL skall Enligt § punkt stadgarna ange villkoren för belåning av försäkringsbrevet hos föreningen. Belå ning kan aktualiseras i varje

fall i föreningar som meddelar kapitalförsäkring till större belopp. Regeln om belåning av försäkring i 3 kap. 3 § sista stycket PFL har mot denna bakgrund ansetts böra ha en motsvarighet i försäkringsföreningslagen varvid “försäkringsvillkoren och grunderna ersatts med

stadgarna. 4 § Försäkringsföreningen får utesluta en medlem i förtid endast på grund av vad som anges i denna lag eller därför att medlemmen inte längre uppfyller de krav för medlemskap som anges i stadgarna.

Fråga om uteslutning prövas av styrelsen, om inte annat är bestämt i stadgarna. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får stadgarna innehålla att föreningen kan utesluta en medlem vid slutet av en period för vilken avgift skall erläggas, om det är av beskaffenpåkallat försäkringens

het eller av någon annan särskild omständighet. får inte

Uteslutning ske därñr att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att med-

lemmens hälsa har försämrats. Ett beslut om får verkan

uteslutning en månad efter att föreningen avsände besked om uteslutningen.

I paragrafen behandlas försäkringsföreningens möjligheter att utesluta en

medlem i förtid. Motsvarande regler för försäkringsbolagen finns intagna i 3 kap. 4 § PFL (SOU 1986:56 s. 522 ff). Försäkringsskyddet kan i allmänhet upphöra i förtid endast då medlemmen försumrnat upplysnings-

plikten och då han kommit i dröjsmål med medlemsavgiften. - Försäk-

ringsföreningarna skiljer sig från försäkringsbolagen bl.a. genom att

270 till färsdkringyöreningslagen Specialmotivering

föreningarna i allmänhet vänder sig till personer som tillhör en viss t.ex. anställda hos en viss arbetsgivare. Det förekommer också att grupp, den som på visst sätt är närstående till en föreningsmedlem själv kan vara medlem. Också om en sådan förutsättning för medlemskap inte längre

gäller, har föreningen rätt att säga upp medlemskapet. Stadgama får dock självfallet inte medge uteslutning på ett sätt som står i strid mot reglerna

om rätt till medlemskap. Bl.a. den tid som bör gå innan föreningens beslut i detta fall får verkan bör kunna regleras i stadgarna.

Det bör påpekas att om ett medlemskap skall upphöra på gnmd av att

medlemmen uppnår en viss ålder, det inte är fråga om förtida uppsägning; redan vid anslutning till föreningen är det klart att medlemskapet inte skall gälla längre, jfr nedan om tidsbegränsad försäkring. Reglerna i andra stycket medger att en förening säger upp ett medlem-

skap i förtid då till detta har varit knutet en sjuk- eller olycksfallsförsäk-

ring om det finns särskilda omständigheter. I denna del motsvaras bestämmelserna av 3 kap. 4 § andra stycket PFL (SOU 1986:56 s. 523 ff). Enligt PFL kan bolaget i sådant sammanhang säga upp försäkringen

vid slutet av en premieperiod. För föreningarnas del är det dock inte

möjligt att tala om premieperioder; tidpunkten för uteslutning har bestämts till slutet av en period för vilken medlemsavgift skall erläggas. Vi har inte funnit anledning att för försäkringsföreningamas del tillåta

automatiska upphöranden av medlemskapet (jfr 3 kap. 4 § tredje stycket

PFL). Det torde inte finnas något behov av sådana regler och ett automatiskt upphörande i detta fall skulle vara så mycket mera ingripande

än ett upphörande av en försäkring.

5 § Stadgama får inte innehålla bestämmelser om att den enskilda

försäkringen skall kunna ändras i andra fall än som anges i denna

lag.

Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon

annan särskild omständighet, får stadgarna innehålla att föreningen har rätt att ändra försäkringen vid början av en period för vilken avgift skall erläggas. Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäk-

ringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att

medlemmens hälsa har försämrats. I 3 kap. 3 § andra stycket finns

bestämmelser om infomiation i samband med ändring av försäkring-

en. Vad som sägs i andra stycket om rätt att ändra försäkringen gäller också i fråga om ändring utan särskilt beslut om någon viss händelse inträffar. För att försäkringen skall kunna ändras utan särskilt beslut, krävs dock att det enligt stadgarna åligger medlemmen att anmäla händelsen till föreningen och att föreningen i samband med krav på

medlemsavgift har erinrat medlemmen om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

I paragrafen, som delvis ersätter 38 § UF L, ges regler om föreningens

rätt att få den enskilda försäkringen ändrad. Bestämmelserna motsvaras av reglerna i 3 kap. 5 § PFL till vilka vi här kan hänvisa (SOU 1986:56 s. 531 ff). Genom dessa bestämmelser blir det svårare än hittills för

försäkringsföreningarna att ändra försäkringsvillkoren under försäkringsti-

den. Således krävs dels att en möjlighet att ändra försäkringsvillkoren

till försäkringvöreningslagen 271 Specialmotivering

redan är införd i stadgarna när försäkringen tecknas eller medlemskapet

ingås, dels att som i dag försäkringen ändras genom en särskild stadgegodkännande krävs i båda fallen. ändring. Försäkringsinspektionens Av 38 § UFL framgår att förmåner som utgår på grund av redan

inträffade försäkringsfall inte får inskränkas. Denna begränsning får anses följa redan av medlemskapets natur av försäkringsavtal. Någon uttrycklig bestämmelse om detta är därför inte nödvändig.

Rätten till försäkringens värde m.m.

6 § När ett medlemskap upphör skall försäkringsföreningen ställa

försäkringens värde till medlemmens förfogande, även om föreningen i övrigt är fri från ansvar. Om föreningen i annat fall, på grund av dröjsmål med betalningen av medlemsavgift till föreningen, har varit helt eller delvis fri från ansvar, skall avgiftsskyldigheten eller återbäringen anpassas efter detta.

Liksom 3 kap. 6 § PFL innehåller försäkringsföreningslagen en i för-

hållande till 4 kap. 3 § överordnad bestämmelse om medlemmens rätt

till försäkringens värde (jfr SOU 1986:56 s. 535). Återköp år ett sätt att

tillgodogöra sig värdet på försäkringen. Som framgått av allmänmotiveringen har vi ansett att betalningsskyldig-

heten liksom återbäringen på samma vis som i försäkringsbolagen skall anpassas efter föreningens ansvar.

Tidsbegränsad försäkring

7 § Om medlemskapet upphör därför att medlemmen uppnår viss

ålder och medlemskapet har varat längre tid än ett år, skall försäk-

ringsföreningen minst en och högst sex månader före upphörandet avsända en påminnelse till medlemmen om att medlemskapet kommer

att upphöra. Försurnmar föreningen att sända påminnelse och gäller försäkringen enbart för dödsfall, förlängs tiden för föreningens ansvar. Ansvaret upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter det att medlemskapet skulle ha upphört.

Paragrafen behandlar försäkringsföreningens skyldighet att, oberoende av

vilket slag av försäkring som meddelats, i vissa fall påminna medlemmen

om att medlemskapet kommer att upphöra. Liknande regler finns i 3 kap.

7 § PFL till vilka vi här kan hänvisa (SOU 1986:56 s. 539 ff).

Medlemmens rätt till fortsatt försäkring efter återköp

8 § Om försäkringsföreningen har återköpt en livförsäkring med spar-moment, har medlemmen rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som en riskförsäkring med de ändringar som föranleds av återköpet i den mån föreningen meddelar sådan försäkring. Föreningen skall senast när återköpsbeloppet betalas ut avsända en

underrättelse till medlemmen om hans rätt till fortsatt försäkring

enligt första stycket. Försurnrnar föreningen det, ansvarar den under sex månader från utbetalningen som om sådan försäkring hade begärts. Om föreningen under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsänds.

272 till försäkringsföreningslagen SOU 1990: 101 Specialmotivering

Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader från det att föreningen har avsänt en underrättelse enligt andra

stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet beta-

lades ut.

Paragrafen, som ger medlemmen rätt att avbryta sparandet i en livförsäk-

ring och utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som en ren riskförsäkring, överensstämmer med 3 kap. 9 § PFL (SOU 1986:56 s. 546 ff). Som framhålls i allmänmotiveringen innebär bestämmelsen inte att en förening skall behöva meddela en försäkring som den inte tidigare tillhandahållit. Och om ett medlemskap har upphört i samband med ett återköp och återupplivning begärs, skall föreningen naturligtvis kurma avslå en sådan begäran om det framkommer att vederbörande inte längre tillhör den krets som föreningen vänder sig till. 9 § Styrelsen skall föra en medlemsförteckning. Förteckningen skall beträffande varje medlem och livräntetagare som inte är medlem innehålla uppgift om fullständigt namn, personnummer och postadress. Beträffande medlemmarna skall också antecknas när medlemmen inträdde i föreningen. Under en särskild rubrik skall dessutom i förteckningen anges tillgängliga uppgifter om innehavare av fribrev vilka inte är medlemmar i föreningen. Förteckningen skall förvaras på ett betryggande sätt.

Paragrafen överensstämmer med 15 § UFL.

Frågor om utlämnande av uppgifter om föreningsmedlernrnar och pensionstagare regleras såvitt gäller försäkringssekretessen i ll kap. 12 § lagförslaget.

22.5 5 av

kap. (Begränsningar försäkringsföreningens ansvar)

Detta kapitel har upprättats efter förebild av 4 kap. PFL. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt l3.2.4).

Upplysningsplikten

1 § Intill dess försäkringsföreningen har tagit ställning till frågan om ett medlemskap skall beviljas får föreningen begära sådana upplys-

ningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får föreningen också under försäkringstiden

begära sådana upplysningar om medlemmens ekonomiska förhållanden som är av betydelse för försäkringens utforrrming. Medlemmen skall ge riktiga och fullständiga svar på föreningens frågor.

Paragrafen behandlar medlemmens skyldighet att lämna upplysningar till föreningen i samband med att någon ansöker om medlemskap. Bestäm-

melserna överensstämmer med vad som gäller enligt 4 kap. 1 § PFL och vi kan hänvisa till SOU 1986:56 s. 552 ff. l PFL har även beaktats situationen att en försäkring förnyas. Som påpekats tidigare förekommer

SOU 1990: 101 till 273 Specialmotivering försâkringyäreningslagen

det inte att medlemskapet i en därför att försäkringsförening förnyas föreningen underlåter att säga upp medlemskapet. Detta gör att förnyelsesituationen inte behöver regleras i skulle en försäkringsföreningslagen; medlem som lämnat en förening åter önska bli medlem, får detta ses som en begäran om ett nytt medlemskap med vilket följer samma upplysningplikt som gäller för den som för första gången önskar bli medlem i föreningen.

2 § Har medlemmen vid inträdet i försäkringsföreningen ñrfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är föreningen fri från ansvar för inträffade försäkringslall. Detsamma gäller om medlemmen i annat fall, eller av uppsåtligen oaktsamhet som inte är ringa, har lämnat eller oriktiga ofullständiga uppgifter och föreningen inte skulle ha beviljat om medlemskap upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle föreningen ha antagit medlemmen mot högre avgift eller i övrigt på andra villkor än som bestämts, är föreningens ansvar begränsat till vad som svarar mot

den avgift som har avtalats och de bestämmelser i övrigt som före-

ningen slculle ha godtagit. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte tillämpas i den mån detta skulle leda till ett resultat som år uppenbart oskäligt mot medlemmen eller hans rättsinnehavare.

I paragrafen behandlas följderna av att medlemmen försumrnar sin

upplysningsplikt. Reglerna överensstämmer med 4 kap. 2 § PFL (SOU 1986:56 s. 558 ff).

3 § Om försäkringsföreningen under medlemstiden får kännedom om att har åsidosatts upplysningsplikten på det sätt som sägs i 2 § första eller andra stycket, får utesluta medlemmen eller föreningen ändra försäkringen. Föreningens beslut får verkan tre månader efter att föreningen avsånde meddelande om uteslutning eller ändring. Skulle föreningen, om hade ha upplysningsplikten fullgjorts, beviljat medlemskap mot högre medlemsavgift eller i övrigt med andra bestämmelser än som bestämts, har medlemmen rätt till fortsatt försäkring med det som svarar mot den bestämda försäkringsbelopp medlemsavgiften och de bestämmelser i övrigt som skulle föreningen ha godtagit. Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom den tid som anges i första stycket. Om medlemmen har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, har han rätt till fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring. I meddelandet om uteslutning skall anges under vilka förutsättningar en medlem enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får föreningens beslut ingen verkan. Om medlemmen begär att få ñrsäkringen ändrad, har rätt att föreningen få de nya upplysningar som föreningen behöver för sin bedömning.

Liksom ett försäkringsbolag har en försäkringsförening enligt denna paragraf vissa möjligheter att vid åsidosatt upplysningsplikt utesluta en medlem eller ändra försäkringen. Reglerna överensstämmer med 4 kap. 3 § PFL (SOU 1986:56 s. 566 ff). Man kan räkna med att det relativt sällan blir aktuellt att ändra eftersom om den försäkringen, föreningen, känt till det rätta förhållandet, i allmnhet antingen beviljat medlemskap eller avslagit ansökan (se specialmotiveringen till 4 kap. 1 §).

274 till

Specialmotivering försäkringsföreningslagen

4 § Försäkringsñreningen får inte åberopa att upplysningsplikten

har åsidosatts om föreningen, när den mottog upplysningama, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma

om det förhållande som upplysningama avsåg var utan betygäller delse för föreningen eller senare har upphört att ha betydelse.

Vid livñrsäkring för dödsfall får föreningen åberopa att upplyshar åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två ningsplikten

år från det att upplysningama lämnades eller om föreningen har

lämnat besked enligt ll § inom samma tid.

Första stycket första meningen och andra stycket gäller inte om

medlemmen har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Enligt denna paragraf får en försäkringsförening i allmänhet inte åberopa brott mot upplysningsplikten bl.a. om den insett eller bort inse att lämnade uppgifter var oriktiga. Reglerna överensstämmer med 4 kap. 4 § PFL (SOU 1986:56 s. 569 ff).

Undantag från försäkringen m.m.

S § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, inte ansvarar för får stadgarna innehålla att försäkringsföreningen sådana och kroppsfel som medlemmen hade när han sjukdomar antogs som medlem, bara om undantaget l. om medlemmen som föreningen har

grundar sig på upplysningar

inhämtat, eller 2. är beskaffenhet eller annan

påkallat av försäkringens någon

särskild omständighet.

Liksom beträffande försäkringsbolagen enligt i 4 kap. 5 § PFL ges i denna en försäkringsförening vissa begränsade möjligheter att paragraf

utesluta ansvar och som medlemmen haft när

för sjukdomar kroppsfel

han antagits som medlem. I denna del kan vi hänvisa till SOU 1986:56 s. 575 ff. Man kan räkna med att villkor av aktuellt slag i första hand kommer att aktualiseras vid ka-försäkring.

6 § Om stadgarna anger att försäkringsföreningen inte är ansvarig när den försäkrade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för särskilt risker, ansvarar föreningen ändå för

angivna försäkringsfall som inträffar under sådana omständigheter men som

inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken.

behandlar s.k. och överensstämmer med

Paragrafen suspensionsklausuler

4 kap. 6 § PFL (SOU 1986:56 s. 579 t).

7 § kan göra försäkringens giltighet och

Försåkringsföreningen

utforrrming beroende av medlemmens levnadsförhållanden, såsom hans yrkesverksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättningar som anges i 4 kap. 4 och 5 §§ och ålägga medlemmen att anmäla i sådana förhållanden till föreningen. Försu r ändringar medlemmen uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa att göra sådan anmälan senast vid första betalningen av stadgeenlig

efter ändringen, är föreningens ansvar vid försäkringsfall avgift

begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning är dock att föreningen i samband med krav på avgiften har erinrat medlemmen om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försdkringqfäreningslagen 275

Föreningen får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.

Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 7 § PFL, ger försäkringsföreningen

möjlighet att ha stadgar enligt vilka medlemmen skall anmäla ändring av

t.ex. yrkesverksamhet till föreningen (jfr SOU 1986:56 s. 580 ff).

Framkallande av försäkringsfall

8 § Om medlemmen uppsåtligen har framkallat ett försåkringsfall,

år försâkringsföreningen fri från ansvar. Har medlemmen begått självmord, ansvarar ñreningen dock vid livförsåkring om det har gått mer än ett år från det att han antogs som medlem i föreningen eller om det måste antas att han ansökte

om medlemskap utan tanke på självmordet.

Vid inte första stycket, om medlemmen var

sjukförsäkring gäller

under femton år eller i sådant tillstånd som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken. behandlar av att medlemmen uppsåtligen framkallar

Paragrafen följderna

ett försäkringsfall. Motsvarande regler ñnns i 4 kap. 8 § PFL (SOU

1986:56 s. 583 ff). I lagtexten har beaktats att det för försåkringsföre-

ningarnas del inte förekommer att ett medlemskap ñrnyas. Det bör

betonas att reglerna innebär att vid återupplivning enligt 6 kap. 4 §

vilket

försäkringsföreningslagen, det inte börjar löpa någon ny karenstid,

kan få betydelse då andra stycket skall tillämpas. 9 § Om medlemmen, genom överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller på annat sätt, av grov oaktsamhet har framkallat ett försäkrings-

fall eller förvärrat en inträffad skada, kan försäkringsföreningens ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som

är skäligt. Detta gäller dock inte om medlemmen var under femton år eller i sådant tillstånd som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken. I andra fall än som sägs i första stycket får föreningen inte åberopa

att medlemmen har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet.

Paragrafen, som ger en försäkringsförening rätt att sätta ned försäkrings-

ersättningen, om medlemmen av grov oaktsamhet framkallar ett försäkringsfall, överensstämmer med 4 kap. 9 § PFL (SOU 1986:56 s. 586 ff).

Gemensamma bestämmelser 10 § kan inte åberopa sådana förbehåll som

Försäkringsföreningen

avses i 6 § eller beståmmelsema i 8 eller 9 §, om medlemmen handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att handlingen kan anses försvarlig.

Liksom ett försäkringsbolag enligt 4 kap. 10 § PFL får en försäkringsfö-

förevarande inte frita att

rening enligt paragraf sig från ansvar därför

medlemmen i en verksamhet som i och för undantagits i

deltagit sig eller därför att medlemmen framkallat försäkringsfallet om det stadgarna

framkommer att det rått en nödfallssituation eller liknande. Vi kan i denna del hänvisa till SOU 1986:56 s. 589 ff.

276 Specialmotivering till färsäkringdäreningslagen

11 § Vill försäkringsföreningen göra gällande att den i fall som

avses i detta kapitel är helt eller delvis fri från ansvar eller har rätt

att utesluta en medlem skall föreningen ge medlemmen skriftligt

meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål från det att föreningen ñck kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller rätt till uteslutning kan föreligga. Meddelande enligt första stycket skall lämnas också till den som har fått försäkringen i pant eller är förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, om hans rätt är känd för föreningen. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den sorti är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt. Försumrnar föreningen att lämna meddelande enligt första eller andra stycket, får föreningen inte åberopa förhållandet mot den som skulle ha haft meddelandet, om inte medlemmen har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder. I försäkringsföreningslagen har liksom i 4 kap. 11 § PFL tagits med reklamationsregler, vilka i princip alltid måste iakttas för att försäkringsföreningen inte skall förlora möjligheten att åberopa ansvarsfrihet eller säga upp eller ändra försäkringen (jfr SOU 1986:56 s. 591 ff).

22.6 6 kap.

(Medlemsavgifter)

Bestämmelserna i detta kapitel ersätter 20 § UFL och har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt l3.2.5).

När skall betalas m.m.

avgiften

l § Försäkringsföreningen skall till verksamhetens bedrivande ta ut medlemsavgift. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall särskild avgift tas ut för varje Verksamhetsgren. Uttagande av avgifter får inte göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.

Paragrafen motsvarar 20 § första och andra styckena UFL.

2 § Om inte betalningen av medlemsavgift är ett villkor för att

försäkringsföreningens ansvar skall inträda, skall första avgiften

betalas inom fjorton dagar från den dag då föreningen avsände krav på avgiften.

Medlemsavgiften för en senare avgiftsperiod skall betalas senast på periodens första dag. En avgift som avser längre tid än en månad

behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då föreningen avsände krav på avgiften. Om särskilda avgiftsperioder inte har avtalats, skall senare avgift betalas inom en månad från den dag då föreningen avsände krav på avgiften.

Första och andra styckena motsvarar 5 kap. 1 § PFL (SOU 1986:56 s.

596 ff). Liksom i andra sammanhang har i lagförslaget kunnat bortses

från fömyelsesituationen.

till färsäkringyöreningslagen 277 Specialmotivering

Uteslutning på gnmd av dröjsmål med avgiften m.m.

3 § Betalas inte medlemsavgiften i rätt tid, får försäkringsföreningen

utesluta medlemmen eller begränsa sitt ansvar enligt vad stadgarna närmare föreskriver. Meddelande härom skall sändas till medlemmen. Uteslutning eller ansvarsbegränsning får verkan ljorton dagar efter

den dag då meddelande i frågan avsåndes, om inte medlemsavgiften

betalas inom denna frist. Meddelandet skall innehålla uppgift om detta och om möjligheten att få försäkringen återupplivad enligt 4 §. Saknas någon av dessa uppgifter, får föreningens beslut inte någon verkan.

Om medlemmen inte har kunnat betala medlemsavgiften inom den i andra stycket angivna fristen därför att han har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller

intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får föreningens beslut verkan tidigast en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

I paragrafen regleras följderna av att medlemmen inte betalar medlemsavgiften i rätt tid. Reglerna motsvaras av 5 kap. 2 § PFL och vi kan hänvisa till SOU 1986:56 s. 600 ff).

Återupplivning

4 § Om ett beslut enligt 3 § har fått verkan och dröjsmålet inte avser första avgiften, återupplivas medlemskapet till sin tidigare

omfattning om utestående avgift betalas inom sex månader från utgången av den frist som anges i 3 § andra stycket.

En försäkring som har ändrats till premiefri försäkring (fribrev) utan att ett beslut enligt 3 § dessförinnan har fått verkan, återupplivas om medlemmen, inom sex månader från till sin tidigare omfattning den dag då försäkringsföreningen avsände ett meddelande om fribrevet till honom, betalar den medlemsavgift som skulle ha betalats om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla

uppgift om rätten att få försäkringen återupplivad.

Vid ansvarar föreningen från och med dagen efter

återupplivning

den då medlemsavgiften betalas.

Underrättelse till annan om dröjsmål med avgiften

Om ett medlemskap upphör på grund av premiedröjsmål kan medlemmen

med stöd av första stycket i förevarande paragraf få medlemskapet återupplivat. Reglerna motsvarar 5 kap. 3 § PFL (SOU 1986:56 s. 604

ff). Återupplivas ett medlemskap får det anses vara fråga om ett nytt

medlemskap. Om den tidigare medlemmen undantagsvis av särskilda skäl inte kan tillhöra föreningen då det utestående beloppet betalas därför att han t.ex. inte längre tillhör den krets som föreningen vänder sig till, finns det självfallet inte någon möjlighet till återupplivning. Som framgår av allmänmotiveringen har vi funnit att också fribrevshavare skall ha rätt till återupplivning. Eftersom en fribrevshavare inte skall kunna uteslutas som medlem på grund av att han får fribrev, blir det i dessa fall inte fråga om återupplivning av medlemskapet utan om återupplivning av försäkringen.

278 Specialmotivering till försäkringyäreningslagen SOU 1990: 101

5 § Om det har begärts, skall försäkringsföreningen sända meddelande enligt 3 § också till den som har fått i pant eller försäkringen är ñrmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Försummar föreningen att sända meddelande till någon sådan person, får ñreningen inte mot honom åberopa att medlemsavgiften inte har betalats.

Liksom i 5 kap. 4 § PFL skall försåkringsföreningen enligt förevarande paragraf om det begärts sända meddelande om dröjsmål med avgiften till exempelvis den som är förmånstagare förmånstaenligt ett oåterkalleligt garförordnande (jfr SOU 1986:56 s. 608 f). Bestämmelsen torde aktualiseras rätt sällan; särskilt i där är föreningar försäkringsförmånema förhållandevis små lär intresset att få besked om dröjsmål vara litet.

Avgiftsbetalning genom post eller bank m.m.

65 Om medlemmen betalar medlemsavgiften på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma försäkringsföreningen till handa omedelbart vid Lämnar medlemmen ett betalningen. betalningsuppdrag avseende medlemsavgiften till p0st-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma föreningen till handa när betalningsuppdraget tas emot av det ñrmedlande kontoret.

Reglerna, som behandlar av bl.a. betalning medlemsavgift genom post och bank, motsvarar 5 kap. 5 § PFL (SOU 1986:56 s. 609 f).

Preskription av rätt till avgift

7 § Försäkringsföreningen förlorar rätten till obetald medlemsavgift när ett år har förflutit från det att skulle ha betalats, om inte avgiften medlemskapet dessñrinnan har sagts upp av föreningen eller av annan anledning har upphört att gälla.

I paragrafen har tagits in regler om preskription av rätt till medlemsavgift. Bestämmelserna motsvarar 5 kap. 6 § PFL (SOU 1986:56 s. 610).

22.7 7

kap. (Förfoganden över försäkringen)

Bestämmelserna i detta kapitel har upprättats efter förebild av 6 kap. PFL och har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.2.6).

Förmånstagarfömrdnande 1 § Medlemmen har rätt att över förfoga försäkringen genom förmånstagarförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7 eller 8 § inte i medlemtillämpas, ingår försäkringen mens förmögenhet eller I 8 finns dock bestämkvarlåtenskap. kap. melser om utmätning m.m. för medlemmens skulder. Vad som i 9 kap. 1 § och 13 2 och 3 §§ årvdabalken förekap. skrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller också i fråga om förmånstagarförordnanden. Vad som i 9 kap. 2 § ärvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den som inte år född eller avlad vid testators

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försdkringsföreningslagen 279

död gäller också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången.

I denna paragraf finns bestämmelser om medlemmens rätt att göra förmånstagarförordnande och vissa frågor kring ett sådant förordnande.

Reglerna överensstämmer med 6 kap. 1 § PFL (SOU 1986:56 s. 611 ff).

2 § Medlemmen kan, före den tidpunkt då försäkringsersättningen förfaller till betalning, ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om han gentemot förmånstagaren har

utlovat att förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande). Liksom vid försäkring i allmänhet får enligt denna paragraf medlemmen, om han inte gjort ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, ändra eller

återkalla ett förmånstagarförordnande (jfr 6 kap. 2§ PFL och SOU

1986:56 s. 616 ff). 3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande skall göras genom skriftligt meddelande till försäkringsñreningen.

Ett förmånstagarförordnande kan också göras genom att förordnan-

det tas in i stadgarna. Ett sådant förordnande saknar verkan, i den

mån ett förordnande enligt första stycket gäller och kan verkställas.

Liksom vid individuell försäkring enligt PFL skall enligt förevarande bestämmelser ett förmanstagarförordnande göras genom ett skriftligt

meddelande till försâkringsföreningen (jfr 6 kap. 3 § PFL; SOU 1986:56 s. 619 f). Till skillnad mot vad som gäller för individuell försäkring enligt PFL är det dessutom möjligt ñr en försåkringsförening att förordna förmånstagare genom bestämmelser i stadgarna. Skälen härför redovisas i allmänmotiveringen (jfr 9 kap. 19 § och 10 kap. 12 § PFL; SOU

1986:56 s. 725).

Tolkning av förmånstagarförordnande

4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande enligt 3 § första

stycket gäller vad som sägs i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn

till omständigheterna får anses framgå av förordnandet. Vid tolkning av ett förordnande enligt 3 § andra stycket gäller vad som sägs i 5 och 6 §§ om inte annat framgår av förordnandet.

I likhet med PF L har ñrsäkringsföreningslagen vissa regler om tolkning

av förmånstagarförordnande. I förevarande lagrum ges besked om när

reglerna skall tillämpas. l lagtexten har beaktats att ett ñrordnande kan

tillkomma också genom föreskrift i stadgarna (jfr 6 kap. 4 §, 9 kap. 19 § och 10 kap. 12 § PFL; SOU 1986:56 s. 621 och 725). 5 § Skall enligt stadgarna en försäkring gälla på medlemmens liv

eller hälsa, skall ett förmånstagarförordnande anses gälla bara för

medlemmens död.

Om ett förmånstagarförordnande inte kan verkstållas såvitt angår

en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans avkornlingar, om de i fråga om arv efter medlemmen hade varit

280 Specialmotivering tillförsäkringqföreningslagen SOU 1990: 101

berättigade att träda i förmånstagarens ställe. Saknas sådana avkomlingar men finns det andra ñrmänstagare, tillfaller hela försäkringen dem.

Reglerna överensstämmer med 6 kap. 5 § PFL (SOU 1986:56 s. 621 ff).

6 § Har en medlem som har en försäkring som gäller på hans liv eller hälsa utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande: make: den som är gift med medlemmen när förordnandet tillämpas; om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan markama, gäller förordnandet inte, barn: medlemmens med fördelning bröstarvingar, av försäkringen efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter medlemmen, make och barn: medlemmens make är förmånstagare till halva försäkringen och hans bröstarvingar till återstoden; efterlämnar medlemmen bara make eller bara tillfaller hela försäkbröstarvingar, ringen maken eller bröstarvingarna, arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter medlemmen, med fördelning av försäkringen efter de gnmder som gäller för arvsrätten.

Tolkningsreglema överensstämmer med 6 kap. 6 § PFL (SOU l986:56 s. 624 ff).

Jämkning av förmånstagarförordnande

7 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande som gäller för medlemmens död skulle leda till ett resultat som är mot oskäligt make eller bröstarvinge efter medlemmen, kan förordnandet jämkas så att försäkringen helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller ekonomiska bröstarvingens förhållanden. Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan medlemmen och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan har förrâttats, bodelning gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande jämkning till förmån för medlemmens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att tillfaller annan som försäkringen någon förmånstagare, är denne skyldig att avstå vad som fattas. Den som vill begära jämkning första eller andra enligt stycket, skall väcka talan mot inom förmånstagaren ett år från det att bouppteckning efter medlemmen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till förlorad. jämkning Paragrafen, som innehåller regler om av jämkning förmånstagarförordnande, överensstämmer med 6 kap. 7 § PFL (SOU 1986:56 s. 627 ff).

Förmånstagare utan särskilt förordnande

8 § Om det inte ñnns någon annan förmånstagare, gäller följande i fråga om som utfaller med av försäkringsersättning anledning medlemmens död. Hans make är förmånstagare till halva ersättningen och hans arvingar till återstoden. Efterlämnar han inte make, är hans

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringsföreningslagerz 281

arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte fönnånstagare, om det vid medlemmens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna. Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda belopp som skall utgå från försäkringen uppgår till högst det basbe-

lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid

medlemmens död.

innehåller om fördelning av försâkringsersättningen i Paragrafen regler

vissa an. Bestämmelserna, som motsvarar 6 kap. 8 § PFL (SOU 1986:56 s. 632 f), är tillämpliga Lex. när försäkringstagaren inte gjort något förmånstagarförordnande och inte heller stadgarna ger besked på i allmânmotidenna punkt (jfr 7 kap. 3 § andra stycket). Som framhålls veringen kan man med hänsyn till reglerna i andra stycket räkna med att

paragrafen kommer att aktualiseras relativt sällan.

Annat förfogande över Försäkringen

9 § Medlemmen har rätt att förfoga över försäkringen genom pantsättning. Försäkringsföreningen kan dock i stadgarna bestämma att en pantsättning som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel

av den, är utan verkan mot föreningen.

Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarför-

ordnande, skall medlemmen anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen på ett sätt som inskränker dennes rätt. Paragrafen behandlar förfogande över försäkringen genom pantsättning. I denna del överensstämmer reglerna med 6 kap. 9 § PFL (SOU 1986:56 s. 633 ff). Som framgår av allmânmotiveringen har vi inte funnit anledning att som i PFL också ange överlåtelse av försäkringen. Det är sålunda möjligt för en förening att föreskriva i stadgarna att överlåtelse

inte får ske (jfr dock 7 kap. 15 § lagförslaget). Som påpekats får man dock undantagsvis räkna med även överlåtelser i en försäkringsförening. - Det bör beaktas att det i försäkringsföreningar liksom i försäkringsbo-

lag också kan förekomma förfoganden genom belâning av försäkringarna

(jfr 4 kap. 3 § andra stycket).

10 § Pantsâttning av försäkringen medför rätt för panthavaren att uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med återköpsrätt, får han också påkalla återköp av försäkringen.

får dock ske bara om har underrättat medlem-

Återköp panthavaren

men och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att

betala det belopp som panthavaren kan få ut från ñrsäkringsföreningen. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning av återbäring

som medlemmen är berättigad att få ut från föreningen.

Förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot medlemmen.

Paragrafen, som behandlar panthavarens möjligheter att utnyttja pantsatt

försäkring, överensstämmer med bestämmelserna i 6 kap. ll § PFL

(SOU 1986:56 s. 637 ff).

V.,

282 till försäkringsföreningslagen Specialmotivering

rzN_-›-›<Ir4=çi› ll § Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar

detta har rätt att få ut försäkringsersättning eller eljest förfoga över

försäkringen, gäller följande.

vgn-rqvgw-ueewcngazr»_.-m,wan

Ett förfogande över försäkringen genom pantsättning, belåning hos

försäkringsföreningen eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande blir gällande mot medlemmens borgenärer när den, till vars förmån v _; förfogandet sker, får försäkringsbrevet i sin besittning. . Förfogar medlemmen på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare om den, till vars förmån det senare förfogandet sker, i god tro får försäkringsbrevet i sin besittning. * får verkan mot

Paragrafen reglerar när förfoganden över en försäkring

medlemmens borgenärer och vad som gäller om företrädesrätten vid bl.a. _ överensstämmer med bestämmelserna i 6

dubbelpantsâttning. Reglerna

kap. 12 § PFL (SOU 1986:56 s. 639 f) frånsett att i försäkringsföreningslagen överlåtelse av försäkringen inte behöver beaktas.

12 § Är försäkringsbrevet inte sådant som sägs i 11 §, blir ett förfogande över försäkringen genom pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot medlemmens borgenärer när meddelande om förfogandet kommer in till försäkringsföreningen. Förfogar medlemmen på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till föreningen först och den till vars

förmån förfogandet skett då är i god tro.

Belåningen av försäkringen hos föreningen ger föreningen bättre

rätt till än medlemmens övriga borgenärer när lånebeförsäkringen

loppet betalas ut. Har medlemmen tidigare förfogat över försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det förfogandet bara om bolaget är i god tro vid utbetalningen. i behandlar

Paragrafen samma frågor som 7 kap. 11 § men tar sikte på att

försäkringsbrevet inte har Reglerna motsvaras av

värdepapperskaraktär.

3 6 kap. 13 § PFL (SOU 1986:56 s. 640 f).

13 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han inte förfoga över den rätt som förordnandet medför.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 14 § PFL (SOU 1986:56 s. 641).

C: Rätten till försäkringen i vissa särskilda fall

14§ Om någon annan än medlemmen genom brottslig gärning

uppsåtligen dödar den försäkrade eller en förmånstagare, tillämpas

bestämmelserna i 15 kap. ärvdabalken.

Om vid försäkring på annans liv eller hälsa medlemmen genom

brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall, skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara förmånstagare. Om den försäkrade är död, skall de personer vara förmånstagare som enligt 8 § första stycket skulle ha haft rätt till försäkringsersätt-

ningen om den försäkrade hade varit medlem. Om medlemmen härigenom skulle komma att anses som förmånstagare, tillämpas

beståmmelsema i 15 kap. 1 § första stycket och 4 § ärvdabalken.

till Specialmotivering försäkringsföreningslagen

Vad som sägs i andra stycket gäller inte om medlemmen var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 30 kap. 6§ brottsbalken.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 15 § PFL (SOU 1986:56 s. 642 f).

Förfoganden som är utan verkan m.m.

15 § Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån förfogandet år förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte eller överlåtelse vid utmätning ackord eller i konkurs i vidare mån än detta av vad som annars följer föreskrivs i lag eller annan författning. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också då villkoren innehåller förbud mot överlåtelse i annat fall och i förhållande till den som med stöd av beståmmelsema i 8 eller 14 § är berättigad till försäkringsersättning.

Motsvarande regler finns i 6 kap. 16 § PFL (SOU 1986:56 s. 643). I andra stycket i den föreslagna paragrafen har till hänsyn tagits föreningens rätt att alltid förbjuda överlåtelse av försäkringen, en fråga som har behandlats i allmänmotiveringen (ifr 9 kap. 19 § tredje stycket och 10 kap. 12 § tredje stycket PFL).

22.8 8 till

kap. (Förhållandet borgenärerna)

Bestämmelserna i detta kapitel har upprättats efter förebild av 7 kap. PF L och ersätter 82 § UFL med i detta till FAL. lagrum gjorda hänvisningar De har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt l3.2.7). 1 § En försäkring och från den utfallande får tas i anspråk ersättning för medlemmens eller annan skulder i med berättigads enlighet reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning som tillfaller någon annan än medlemmen eller dödsboet efter honom får tas i anpråk för medlemmens skulder, bara om fordran har uppkommit före försäkringsfallet och inte kan utgå ur medlemmens förrnögenhet eller kvarlåtenskap. Om verkan av finns oåterkalleliga förmånstagarförordnanden bestämmelser i 7 kap. 9, 11 och 12 §§.

Paragrafen innehåller vissa inledande bestämmelser om möjligheten att ta i anspråk en försäkring och ersättning som utfaller från denna för att täcka den skulder. Överensståmmande ersåttningsberättigades regler finns i 7 kap. 1 § PFL (SOU 1986:56 s. 644 ff).

Skyddet för livforsäkring före försäkringsfall

2 § Innan något föákringsfall har inträffat, får en livförsäkring som gäller på medlemmens eller hans makes liv tas i mät endast i den mån det under något av de senaste tio åren har betalts medlemsavgift med belopp som överstiger

284 Specialmotivering till försäkringqföreningslagen

1. för tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall: fem gånger den avgift son1 beräknas belöpa på det året, 2. för som inte omfattas kapitalförsäkring av punkt l: femton av det procent försäkringsbelopp som enligt stadgarna gällde efter betalningen och 3. för som inte omfattas livränteförsäkring av punkt l: femton procent av den avgift som skulle ha betalats om försäkringen hade tecknats mot engångsavgift vid början av det året. Utmätningen får avse ett belopp som förhåller sig till det vid utmätningstillfillet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på samma sätt som det överstigande avgiftsbeloppet förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för betalningen.

Reglerna behandlar utmätningsskyddet före ett försäkringsfall och överensstämmer med 7 kap. 2 § PFL (SOU 1986:56 s. 648 ff).

Skyddet för livförsäkring efter försäkringsfall

3 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och från den utfallande ersättning inte utmätas för medlemmens eller annan berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver den för sin försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen tillfaller någon annan än medlemmen, gäller första meningen bara om medlemmen har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utrnätning för den berättigades

skulder bara rätten till livräntan.

Aven om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda, gäller följande. Från vad som efter medlemmens död tillfaller hans make eller hans eller makens bam, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt 20 år, får för varje berättigad från utmätning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får ett ersättningsbelopp som inte hålls avskilt efter utmätas utbetalningen för den beråttigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den berättigades eller försörjning fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

I paragrafen har tagits in regler om utmätningsskyddet efter ett försäkringsiäll. Bestämmelserna överensstämmer med 7 kap. 3 § PFL (SOU 1986:56 s. 653 ff).

Reglemas tillämpning på samboförhållanden m.m.

4 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ jämställs med make sådan sambo som avses i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Vad som sågs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 4 § PFL (SOU 1986:56 s. 660). Med sambor avses att en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under förhållanden. äktenskapsliknande Utmätningsskydd bör vidare gälla då två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Därför föreslår vi en ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor (lagförslag 6).

SOU 1990: 101 tillförsäkringsföreningslagen 285 Specialmotivering

Tidsfrist för utmätning för medlemmens skulder

5§ Om en livförsäkring eller från sådan försäkring utfallande ersättning tillfaller någon annan än medlemmen eller dödsboet efter honom, får utmätning för medlemmens skulder äga rum i den som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom görs utsträckning inom tre år från det att den berättigades rätt inträdde. Efter den tiden är borgenänemas rätt förfallen.

Paragrafen, som en förmånstagare skydd mot utmätning från med-

ger lemmens borgenärer efter viss tid, motsvarar 7 kap. 5 § PFL (SOU 1986:56 s. 661).

Medlemmens konkurs m.m. 6 § Om vid livförsäkring medlemmen eller dödsboet efter honom försätts i konkurs och medlemmen under de tre senaste åren före den i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) angivna fristdagen eller senare har betalat stadgeenlig avgift till försäkringsföreningen för försäkringen med belopp som vid betalningstillfállet inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos föreningen återkräva vad han har betalat för mycket. Om inte medlemmen har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, skall konkursboet för prövning av dess rått väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen. Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har uppburit beloppet att till konkursboet återbetala det belopp som

skyldig

konkursboet armars hade kunnat återkräva av föreningen. Har

beloppet uppburits av en fönnånstagare, gäller detta dock bara om

utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Också beträffande talan mot den som har uppburit försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen. Beståmmelsema i första och andra styckena tillämpas också om i

stället offentligt ackord har fastställts. l fråga om talan med anledning

av ackordsförhandling tillämpas 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847). som behandlar för ett konkursbo att under vissa

Paragrafen, möjligheten förutsättningar få tillbaka betald medlemsavgift, motsvarar 7 kap. 7 §

PFL första, andra och styckena (SOU 1986:56 s. 663 t).

tredje

Skyddet för sjuk- och olycksfallsförsäkring

7 § Om ersättningen från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande ersättning inte utmätas för medlemmens eller den försäkrades skulder. Om den försäkrade inte är medlem, får försäkringen inte i någon form tas i anspråk för medlemmens skulder. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning bara rätten till livräntan. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett ersättningsbelopp som har tillfallit den försäkrade och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den försäk-

286 Specialmotivering till färsäkringqföreningslagen

radä försörjning eller fullgörande av som åvilar underhållsskyldighet honom. Om ersättningen skall tillfalla någon annan än den försäkrade, tillämpas vad som enligt 2-5 §§ gäller om utmätning av tidsbegränsad Iivförsäkring som endast avser dödsfall och från utlivförsäkring fallande ersättning.

Paragrafen reglerar borgenärsskyddet vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Motsvarande regler finns i 7 kap. 8 § PFL (SOU 1986:56 s. 665 t).

22.9 9

kap. (Reglering

av

försäkringsfall m.m.)

Beståmmelsema i detta kapitel har upprättats efter förebild av 8 kap. PFL och har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.2.8).

Tiden för utbetalning m.m.

l § Sedan försäkringsföreningen fått underrättelse om ett försäkringsfall, skall föreningen utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att försäkringsfallet skall kunna regleras. skall Föreningen handlägga ärendet skyndsamt och med iakttagande av den ersättningsberâttigades behöriga intressen. Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättning inträtt och utredning, som skäligen kan begäras ñr att fastställa och mot vem denna skall betalningsskyldigheten fullgöras, har lagts fram för föreningen. Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen har rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i förskott.

Reglerna, som tar sikte på i samband med föreningens skyldigheter “i regleringen av ett försäkringsfall, motsvarar 8 kap. 1 § PFL (SOU i 1986:56 s. 667 ff).

Utbetalning till annan än rätt förmånstagare

2 § Har försäkringsföreningen betalat ut försäkringsersättning till någon arman än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till ersättningen och därvid iakttagit skälig aktsamhet, är föreningen befriad från sin skuld. Detta gäller dock inte om utbetalningen grundats på en handling som är förfalskad eller som är ogiltig på grund av att den har tillkommit under tvång som avses i 28 § avtalslagen (1915:218) eller på grund av att den har utfärdats av någon som var omyndig eller som handlat under inflytande av rubbad själsverksamhet.

Paragrafen behandlar frågan om försäkringsföreningens ansvar när

vf föreningen betalar ersättningen till arman än den som i egenskap av

_i förmånstagare har rätt till denna. Reglerna motsvarar 8 kap. 2 § PFL

z (SOU 1986:56 s. 671 ff).

SOU 1990: 101 Specialmotivering till färsäkringyäreningslagen 287

Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m.

3 § Om medlemmen eller den försäkrade har försummat att iaktta

föreskrifter i stadgarna om skyldighet att anmäla försäkringsfall till

försäkringsföreningen inom viss tid eller om skyldighet att medverka

till utredningen av försäkringsfallet eller föreningens ansvar och

försummelsen har medfört skada för föreningen, kan ersättning som annars skulle ha utgått från försäkringen sättas ned efter vad som är

skäligt med hänsyn till omständigheterna. Har någon arman på sådant

sätt orsakat skada för föreningen, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Paragrafen ger föreningen rätt att sätta ned ersättningen när medlemmen inte iakttagit föreskrifter i stadgarna om bl.a. skyldighet att i tid anmäla ett försäkringsfall. Reglerna överensstämmer med 8 kap. 3 § PFL (SOU 1986:56 s. 676 ft).

4 § Om den som kräver ersättning av försäkringsföreningen efter ett försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt

något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersättning, kan ersättning som annars skulle har utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Försäkringsföreningen kan enligt paragrafen sätta ned försäkringsersättningen om den som fordrar ersättning uppsåtligen exempelvis lämnar fel uppgifter till föreningen i samband med att ett försäkringsfall skall regleras. Reglerna överensstämmer med 8 kap. 4 § PFL (SOU 1986:56 s. 678 f).

Preskription av rätt till försäkringsersättning

5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin

rätt mot försäkringsföreningen om han inte väcker talan mot föreningen inom tre år från det att han fick kärmedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt

anspråk till föreningen inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan föreningen har förklarat att det har tagit slutlig ställning till anspråket.

Paragrafen behandlar preskription av anspråk på försäkringsersättning.

Motsvarade bestämmelser finns i 8 kap. 5 § PFL (SOU 1986:56 s. 680

f). Det bör anmärkas att regler om preskription av krav på medlemsavgifter fmns i 6 kap. 7 § lagförslaget.

Risken för vissa meddelanden

6 § Gör medlemmen sannolikt att en uteslutning eller ansvarsbe-

gränsning enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 3 § eller en uppsägning enligt 10 kap. 6 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte kunnat råda över, får försäkringsföreningens beslut verkan tidigast en vecka efter den dag då meddelandet

kom fram och senast tre månader efter den dag då försäkringsföre-

ningen avsände beslutet till honom. Beslutet får dock aldrig verkan tidigare än som anges i föreningens besked.

288 Specialmotivering till försäkringjäreningslagen

Paragrafen innehåller regler om postrisken för vissa meddelanden från en försåkringsförening. I denna del kan vi hänvisa till motsvarande regler i 8 kap. 6 § PFL (SOU 1986:56 s. 681).

Tvist om rätten till medlemskap 7 § Om i strid försäkringsföreningen mot 4 kap. l § har vägrat någon medlemskap i föreningen, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till medlemskap. Domstolen får bestämma att tiden för föreningens ansvar skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om föreningen hade bifallit ansökan. Talan om första skall väckas inom sex förklaring enligt stycket månader från det att till sökanden har avsånt meddelande föreningen om sitt beslut, uppgift om skålen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket år rätten att föra talan förlorad.

Paragrafen ger den som vågrats medlemskap i en förening rätt att få föreningsbeslutet prövat av domstol. Beståmmelsema har behandlats i allmånmotiveringen. Liknande regler finns i 8 kap. 7§ PFL (SOU 1986:56 681 ff). Eftersom medlemskapet i en till försäkringsförening skillnad mot i allmänhet försäkringar inte fortlöpande förnyas, har i försåkringsföreningslagen inte tagits med regler som tar sikte på att förnyelse vägrats.

8 § Har en försäkringsförening uteslutit en medlem i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av medlemmen förklara beslutet ogiltigt. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att föreningen till medlemmen har avsånt meddelande om beslutet, uppgift om skälen för beslutet och erinran om vad medlemmen skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock väckas aldrig före den tidpunkt när beslutet skulle få verkan. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket år rätten att föra talan ñrlorad.

Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolsprövning när föreningen sagt upp ett medlemskap i förtid. Motsvarande regler finns i 8 kap. 8 § PFL (SOU 1986:56 s. 684 ff).

9 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 7 eller 8 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan får dock inte meddelas utan att ñrklaring har beretts tillfälle försäkringsföreningen att yttra sig över yrkandet. Innan en tvist som avses i 7 eller 8 § avgörs skall domstolen inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är obehövligt.

Reglerna överensstämmer med 8 kap. 9 § PFL (SOU 1986:56 s. 686).

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringsföreningslagen

Förbud mot regness

10 § Försäkringsföreningen får inte återkräva försäkringsersättning av den som har framkallat försäkringfallet eller annars är ersättningsskyldig med anledning av detta.

I överensstämmelse med vad som föreslagits för försäkringsbolagens del i 8 kap. 10 § PFL, får en försâkringsförening inte föra regresstalan mot den som i och för sig är ersättningsskyldig i anledning av ett ñrsäkringsfall (SOU 1986:56 s. 686).

22.10 10

kap. (Kollektivavtalsgrundad försäkring)

Bestämmelserna i detta har upprättats efter ñrebild kapitel av 10 kap. PFL och har kommenterats i den allmänna (avsnitt motiverigen l3.2.9).

Tillämpningsområde m.m.

l § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrtmdad försäkring tillämpas på försäkringar som meddelas l. för att ge försäkringsskydd åt anställda hos arbetsgivare som har ingått anslutningsavtal med en försâkringsförening, 2. enligt stadgar som följer ett i stadgarna kollektivavtal angivet mellan en arbetsgivarorganisation och en och arbetstagarorganisation 3. av en som av kollektivavtalet. försäkringsförening framgår Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren sj älv, arman som har anknytning till hans verksamhet samt närstående till anställda eller andra försäkrade. Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som avses i första stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte har fullgjort sin skyldighet kollektivavtalet att anslutenligt ingå ningsavtal, skall utgående anses som från ersättning ersättning kollektivavtalsgrundad ñrsäkring. Som framgår av har vi funnit att allmänmotiveringen försäkringsföreningslagen liksom PFL bör innehålla regler om Förutsättkrk-försäkring. ningarna för att en försäkring skall anses om kit-försäkring preciseras i förevarande paragraf. Reglerna har formulerats ungefär som i lO kap. l § PFL vartill kan hänvisas (SOU 1986:56 s. 730 ff). Det bör påpekas att kravet att stadgarna skall följa ett kollektivavtal tar sikte endast på de frågor som avses i 5 och 7-9 kap. försäkringsföreningslagen. Arbetsgivaren ingår anslutningsavtal med föreningen men det är de anställda som skyddas av De anställda är försäkringen. föreningens medlemmar, men det år inte något som hindrar att arbetsgivaren anges som passiv medlem i stadgarna. Enligt andra stycket kan också arbetsgivaren själv liksom exempelvis vissa närstående till de anställda ha ett försäkringsskydd. I den mån arbetsgivaren och andra skyddas av försäkringen är de också medlemmar i föreningen.

2 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 kap. gäller endast för kollektivavtalsgrundad försäkring i den utsträckning det anges i detta kapitel. Vad som i 3 och 4 §§ sågs om anställda gäller också andra som omfattas av försäkringen.

290 Specialmotivering till SOU 1990: 101 försäkringvöreningslagen

I första stycket anges vilka regler som skall tillämpas på kat-försäkring. Här bör reglerna om upplysningsplikt i 5 kap. beröras något. Vid ka-försäkring torde upplysningar som avses i 5 i allmänhet lämnas till kap. föreningen av arbetsgivaren men inte av de anställda. Med den hänvisning till reglerna om upplysningsplikt som sålunda görs även i försäkringsföreningslagen kommer emellertid inte som av PFL att följa att också arbetsgivaren har en upplysningsplikt; i 5 kap. försäkringsföreningslagen talas om endast medlemmens upplysningsplikt. Detta är en följd av att föreningen endast ägs av medlemmarna och det därför är främmande att föra in arbetsgivaren i sammanhanget. Vi har emellertid ansett att denna skillnad mellan PFL och kan försäkringsföreningslagen accepteras. I 10 kap. ll § PFL sågs nämligen att vid tillämpning av reglerna om brott mot upplysningsplikten, försäkringsbolaget inte kan åberopa att någon annan än den försäkrade har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget; i det avseendet kan reglerna alltså sägas vara osanktionerade. Bestämmelsen i andra stycket innebär att information om försäkringen skall lämnas inte bara till de anställda utan också till närstående till de anställda som också omfattas av försäkringen (SOU 1986:56 s. 733 f).

Information

3 § När en överenskommelse som medför för arbetsgivaskyldighet re att ingå anslutningsavtal med en försäkringsförening har ingåtts, skall föreningen och de som har slutit det arbetsmarknadsparter kollektivavtal som sätt informera de försäkringen följer på lämpligt arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse arbetsgivamas skyldighet att ingå anslutningsavtal, kostnaderna för försäkringen och förmånema av denna. Föreningen och arbetsmarknadspartema skall i skälig omfattning fortlöpande informera arbetsgivare och anställda om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Infomiationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall åvilar föreningen och gäller även mot annan som har anspråk mot föreningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om infomiation innan ett anslutningsavtal ingås och under tiden då avtalet gäller. Motsvarande regler finns i 10 kap. 4 § PFL vartill vi kan hänvisa (SOU 1986:56 s. 734 ff).

4 § När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall försäkringsföreningen snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar som de väsentliga rättigheter och som skyldigheter följer av försäkringen samt om av viktiga avgränsningar försäkrings- Detsamma skyddet. gäller när stadgarna har ändrats, om de nya stadgarna innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen. Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från stadgarna och awikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsånts

till Specialmotivering försäkringsfäreningslagen

för de anställdas kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 3 kap. 4 § tillämpas vid kollektivavtalsgnmdad försäkring. Om föreningen underlåter att sin fullgöra informationsskyldighet enligt denna lag, gäller 3 kap. 5 §.

Paragrafen, som behandlar bl.a. att försäkringsföreningens skyldighet sända försäkringsbesked när en har meddelats, motsvaras ka-försäkring av 10 5 § PFL SOU 1986:56 kap. (jfr s. 737 ff). Godtrosregeln i andra stycket har emellertid formulerats på något annat sätt än i PFL; i den delen har vi följt till försäkringsråttskommitténs förslag 10 kap. 5 § skadeförsäkringslag (jfr SOU 1989:88 s. 379).

Tiden for forsäkringsföreningens ansvar

5 § När en arbetsgivare ansöker om anslutning till en försäkringsförening enligt skyldighet i ett kollektivavtal, räknas tiden för försäkringsföreningens ansvar från och med den dag då arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då ansökan om anslutning avsåndes eller lämnades till föreningen.

Paragrafen, som innehåller regler om ansvarstidens början, överensstämmer med 10 kap. 6 § PFL (SOU 1986:56 s. 739 f).

Uppsägning av försäkringen

6 § Stadgama får innehålla att försäkringen inte kan upphöra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen. Om villkoren inte innehåller en sådan bestämmelse gäller vad om anges i andra stycket. En försäkring som tills vidare kan gäller sågas upp till utgången av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för viss tid kan försäkringsföreningen säga upp för försäkringen upphörande i förtid bara om inte i rätt tid. medlemsavgiften erläggs Uppsägningstiden skall då vara en månad, räknat från det att föreningen avsände uppsägningen till arbetsgivaren. i Paragrafen behandlar frågan om uppsägning av en Vårt ka-försäkring. avviker förslag inte i sak från 10 kap. 7 §PFL (SOU 1986:56 s. 741 ft). Emellertid har lagtexten formulerats vis som på det något tydligare försäkringsrättskomnritten föreslår i 10 kap. 7 § skadeñrsäkringslagen.

Ändring av stadgarna

7 § Försäkringsföreningens stadgar får såvitt gäller de som frågor behandlas i 2 kap. 2 § andra stycket 4-9 ändras bara med godkännande av de som har slutit det kollektivavtal arbetsmarknadsparter som stadgarna följer.

Liksom beträffande försäkringsvillkoren 10 8 § PFL får enligt kap. stadgarna för en försäkringsförening som meddelar ka-försäkring i vad avser avtalsrättsliga frågor ändras endast efter av de godkärmande arbetsmarknadsparter som slutit det kollektivavtal som stadgarna följer

292 Specialmotivering till färsäkringvöreningslagen

(jfr SOU 1986:56 s. 743 f). Vad gäller ñrutsättningama för att ändra en försäkringsföreningens stadgar i övrigt kan hänvisas till 12 kap. 6 § och 13 kap. 14 och 15 §§.

Efterskydd m.m.

8 § När någon lämnar sin anställning, har han rätt till efterskydd, fribrev eller fortsättningsförsäkring enligt vad som föreskrivs i stadgarna. Detsamma gäller när någon av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att omfattas av försäkringen. Fortsättningsförsäkring anses inte som kollektivavtalsgrundad försäkring. I ñrevarande erinras om paragraf att stadgarna kan medge rätt till efterskydd, fribrev eller när det ordinarie försäkfortsättningsförsäkring ringsskyddet upphör. Motsvarande regler för ka-försäkring i allmänhet finns i 10 kap. 9 § PFL (SOU 1986:56 s. 744 f). Om någon vill utnyttja en eventuell rätt till eller fribrev efterskydd torde det inte uppkomma några problem; vederbörande står i dessa fall kvar som medlem i föreningen och det är alltjämt fråga om en ka-försäkring. Vid fortsättningsförsäkring är - på samma vis som enligt PFL - det däremot inte en Ica-försäkring, varför reglerna i 10 kap. inte försäkringsföreningslagen skall tillämpas. Givetvis måste stadgarna utfomias så att även den som meddelas fortsättningsförsäkring står kvar som medlem i föreningen.

Återbäring

9 § Arbetsgivare och försäkrade har rätt till återbäring enligt vad som föreskrivs i stadgarna. Principema för tillgodoräknande av återbâring skall framgå av stadgarna.

som berör överensstämmer Paragrafen, återbäringen, med 10 kap. 10 § PFL (SOU 1986:56 s. 745 t).

Förfoganden över försäkringen

10 § Försäkringsföreningen kan i stadgarna bestämma att den försäkrade inte får pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan.

Enligt denna paragraf kan en försäkringsförening som meddelar ka-försäkring förbjuda pantsättning. Motsvarande gäller för ett försäkringsbolag enligt 10 kap. 12 § PFL. I PFL tillåts försäkringsbolaget att bestämma att den försäkrade inte heller får överlåta sin rätt enligt försäkringen. Någon motsvarande regel behövs inte i 10 kap. försäkringsföreningslagen. Som framgått har en försäkringsförening nämligen rätt att vid all överlåtelse - Det slags försäkring förbjuda (jfr 7 kap. 9 § lagförslaget). kan erinras om att det vid - liksom vid annan ka-försâkring försäkring - som meddelas av en försäkringsförening kan förekomma s.k. villkorsförordnande (7 kap. 3 § andra stycket lagförslaget).

till färsäkringsföreningslagen 293 Specialmotivering

22.11 11 kap. (Rörelsen)

Bestämmelserna i detta kapitel har förebild i 7 kap. FRL men saknar

motsvarighet i EFL. En av de viktigaste nyheterna är att den särskilda avskaffas. Denna och andra ändringar kommenteras i den uttaxeringen

allmänna motiveringen i avsnittet om soliditets- och skälighetsprincipema

(avsnitt 13.2). Frågor om har kommenterats i ett

kapitalförvaltning

särskilt avsnitt (l4.2). l FRL har termen försåkringsfond bytts ut mot skulder. Vid införandet av FRL övervägdes att

försäkringstekniska även göra motsvarande ändringar i UFL. Med hänsyn till att försäkrings-

fonden i UFL:s mening inte motsvarades av en klar skuld till föreningsmedlemmarna utan också innehåller vissa överskottsmedel ansågs det inte att kalla försäkringsfonden för försâkringstekniska skulder (prop. lämpligt 1982/83:24 s. 75). Till detta kan tilläggas att det inte heller i den nya skyldighet för samtliga försäkringsföreningar att lagen föreslagits någon utföra en årlig beräkning av prerniereservernas storlek. Med hänsyn härtill kan det också vara svårt att vid varje tillfälle fastställa storleken av den försåkringstekniska skulden. Benämningen försäkringsfond ñreslås därför vara kvar för försäkringsföreningarna.

Försäkringsverksamheten

1 § Styrelsen och verkställande direktören skall fortlöpande tillse att

verksamheten bedrivs så att kraven på betryggande soliditet och på skälighet tillgodoses. Kravet på betryggande Soliditet innebär att försäkringsföreningen skall vara i stånd att alltid uppfylla sina förpliktelser. Kravet innebär att medlemmarnas kostnader för på skälighet skall art försäkringsskyddet vara skäliga med hänsyn till förmånemas och omfattning samt föreningens förhållanden.

behandlar soliditets- och skälighetsprincipema. Dessa princi- Paragrafen

per innebär att verksamheten skall bedrivas på ett sådant sätt att samtidigt som full soliditet kostnaden för försäkringarna hålls på en

upprätthålls

nivå och även på ett skäligt sätt fördelas mellan olika medlemmar.

skälig

Bestämmelserna har viss motsvarighet i ll § UFL och har såvitt gäller soliditetsprincipen utfomrats efter förebild av 7 kap. l § FRL (enligt FVK:s förslag i SOU 1986:8). fastslås och verkställande direktörens ansvar I första stycket styrelsens

för att fortlöpande tillse att verksamheten bedrivs under tillgodoseende

av soliditets- och skälighetsprincipema. I andra och tredje styckena anges dessa båda principers innebörd. Bestämmelsen ersätter 28 § andra och tredje styckena UFL och kan ses som ett komplement till den i 2 kap. 2 § första stycket intagna regeln att

stadgarna skall vara förenliga med soliditets- och skälighetsprinciperna. Om styrelsen finner att stadgarna inte uppfyller dessa principer skall styrelsen förelägga föreningsstämman förslag till stadgeändring eller vidta

arman åtgärd. I sista hand kan det bli aktuellt med överlåtelse av försäkringsrörelsen eller likvidation. Någon särskild föreskrift om detta, såsom i UFL, är inte nödvändig.

294 Specialmotivering till försäkringsföreningslagen

I andra stycket, som behandlar soliditetsprincipen, föreskrivs att föreningen skall vara i stånd att alltid uppfylla sina förpliktelser. Det har inte ansetts ändamålsenligt att i lagen precisera vilka förhållanden som skall beaktas vid en soliditetsbedömning av enskilda försäkringsñreningar. Soliditetsbedömningar bör i stället ske utifrån varje förenings speciella verksamhet och situation. Härvid bör hänsyn tas inte bara till rådande utvecklingstendenser utan även till skönjbara framtida förändringar. När det så gäller vilka förhållanden som bör uppmärksammas vid en soliditetsbedömning av enskilda försäkringsföreningar bör till att börja med beaktas om bedömningen avser en stor försäkringsförening eller en liten förening med relativt begränsad verksamhet. I en stor förening är t.ex. risken för en oförrnånlig sammansättning av försäkringsbeståndet mindre än i en liten förening. sammansättningen av föreningens försäkringsbestånd är också av stor betydelse. Vidare måste analyseras förändringar och iakttagbara eller förväntade utvecklingstendenser avseende avgifter, kapitalavkastning, försäkringsersättningar och driftskostnader, liksom dem emellan. Ett annat viktigt förskjutningar inslag i bedömningen är hur beräkningen av försäkringsfondema har gjorts. Vad gäller föreningarnas tillgångar skall, bl.a. mot bakgrund av gällande lagstiftning, dessa främst bedömas från dvs. i första hand säkerhetssynpunkt, hur deras marknadsvârden kan förväntas utveckla sig under en längre tidsperiod. Av avgörande betydelse är huruvida grundemas antaganden om förräntning, dödlighet, sjuklighet och driftskostnader är betryggande i förhållande till det faktiska utfall som erhålls och som kan förväntas i framtiden. I tredje stycket anges innebörden av kravet på skälighet. Detta krav har utformats i enlighet med det s.k. modiñerade skålighetskravet i Il § första stycket UFL.

2 § Styrelsen för en försäkringsförening skall minst vart tredje år låta verkställa av föreningens försäkringsteknisk utredning ställning vid närmast föregående års slut. l en stor skall försäkringsförening sådan utredning i stället utföras varje år. Försäkringsteknisk utredning behöver inte verkställas i fråga om livförsäkringar ñr vilka de årliga medlemsavgiftema beräknas täcka endast utbetalning för försäkringsfall och driftskostnader under året (riskförsäkring). Såvitt gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring behöver utredning bara verkställas, om sjukpenning meddelas för tid än 180 dagar och längre för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Försäkringsinspektionen kan ålägga föreningens styrelse att också på annan tid eller i annat fall än som av första låta följer stycket verkställa försäkringsteknisk utredning. Försäkringstekniska utredningar skall göras av någon som är behörig att utöva befattningen som aktuarie vid livförsäkringsbolag eller som av förklarats inspektionen behörig att göra utredningen. Har föreningen flera skall verksamhetsgrenar, varje Verksamhetsgren behandlas särskilt i skall försäkutredningen. Utredningen inges till ringsinspektionen inom den tid som inspektionen bestämmer.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till färsäkringsföreningslagen

Paragrafen behandlar försäkringsteknisk utredning och överensstämmer i sak med 21 § UFL utom såvitt gäller hur ofta sådana utredningar skall utföras. Enligt 21 § UFL skall försâkringsteknisk utredning utñras minst vart

femte år. I praktiken är det endast de små föreningarna som enligt sina

stadgar kan vänta så länge. Då minsta medlemsantalet i fortsättningen skall vara 500 har föreskrivits att minsta tiden mellan två försäkringstek-

niska utredningar skall vara tre år. Dispensmöjligheten för de minsta föreningarna har flyttats över till

23 § andra stycket övergångsbestâmmelsema. Undantaget för riskförsäk-

ring omfattar också fondbildning för dessa försäkringar.

Frågan om hur ofta en försäkringsteknisk utredning skall verkställas måste avgöras med utgångspunkt i soliditets- och skälighetsprinciperna. Härvid bör bl.a. uppmärksammas att det bara är i samband med en försäkringsteknisk utredning som återbäring kan ske till de försäkrade i

nu berörda föreningar. Ju oftare en försäkringsteknisk utredning utförs

desto större möjligheter har de enskilda medlemmarna eller deras efter-

levande att vid försäkringsfall få del av återbäringen. För stora försâkringsföreningar enligt definitionen i l kap. 5 § krävs enligt förslaget att försäkringsteknisk utredning skall utñras årligen. I

stadgarna för de flesta ITP-kassör ñnns redan ett sådant krav intaget i stadgarna.

3 § En prerniereserv beräknas vid den försäkringstekniska utredning-

en för varje Verksamhetsgren. Premiereserven utgör skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet

av ñreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och det

förväntade kapitalvårdet av de avgifter föreningen ytterligare kan ha

att uppbära för försäkringarna.

I paragrafen, som motsvarar 22 § UFL, föreskrivs att vid en försäkrings-

teknisk utredning en premiereserv skall beräknas för varje verksamhets-

gren. Premiereserven utgör det beräknade värdet av föreningens ansvarighet på grund av samtliga försäkringar för vilka försäkringsansvaret

finns kvar.

Såvitt gäller förfallna men ärmu inte utbetalda skall dessa försäkringar enligt förslaget, i likhet med UFL men till skillnad mot vad som gäller för försäkringsbolag, tas upp som en vanlig i balansräkningen. skuldpost

Den skuld som framkommer vid premiereservberäkningen skall täckas av

den skuldpost som enligt 6 § är avsatt till försäkringsfonden.

I paragrafen definieras premiereserven som skillnaden mellan kapital-

värdet av föreningens framtida utgifter för löpande dvs. försäkringar, försäkringar för vilka försäkringsansvaret finns kvar, och kapitalvärdet

av de avgifter som föreningen ytterligare kan ha kvar att uppbära för

dessa försäkringar. När kapitalvärdena beräknas bör i regel tillämpas

samma antaganden som för av avgifter. I överensstämmelse

beräkning

med UFL har, till skillnad mot vad som gäller 7 kap. 3 §

enligt tredje

stycket andra punkten FRL, inte tagits upp något krav på att premiereserven skall ökas med ett belopp som anses behövligt för att kompensera för

296 till Specialmotivering försäkringvöreningslagen

att försäkringar till detta är att upphör i förtid. Anledningen anskaffningskostnaderna för försäkringsföreningama får anses uppgå till ett obetydligt belopp. I enlighet med vad som gäller enligt UFL definieras premiereserven som en kollektiv reserv och inte som summan av ett antal individuella reserver. Någon uttrycklig förpliktelse att, såsom gäller för försäkringsbolagen enligt 7 kap. 3 § sista stycket FRL, dessutom beräkna den del som skall anses belöpa på varje enskild finns inte. Om medförsäkring lemmama har rätt till återköp och fribrev sker beräkning av individuella premiereserver för att läggas till grund för beräkning av återköps- och fribrevsvärden i enlighet med regler i stadgarna.

4 § Den del av intäktema under räkenskapsåret som inte gått åt till

kostnader skall avsättas till en försäkringsfond för varje verksamhets-

gren. Overstiger kostnaderna intäkterna nedsätts fonden i motsvarande mån. Framgår det av den försäkringstekniska utredningen att försäkringsfonden överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven ökad med fem procent av denna får överskjutande helt eller delvis belopp överföras till en fri fond. Överföring får dock endast ske om det medges enligt stadgarna. I annat fall än som avses i andra stycket får belopp överföras från försäkringsfonden endast efter försäkringsinspektionens medgivande. Sådant medgivande får ej lämnas, om åtgärden kan äventyra föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Paragrafen behandlar till avsättning försäkringsfond och överensstämmer i sak med 23 § UFL. I UFL krävs att försäkringsfonden uppgår till ett belopp motsvarande premiereserven ökad med 5 96 av detta belopp innan någon avsättning till en annan fond får ske. Vid införandet av FRL avskaffades kravet på en särskild av ett avsättning belopp motsvarande 5 96 av premiereserven i

försäkringsbolag som meddelar

livförsäkring. I stället kan i grunderna införas bestämmelser om särskilda säkerhetstillägg (7 kap. 3 § FRL). Det kan emellertid förväntas att bestämmelserna om dessa avsättningar blir föremål för en översyn inom ramen för det pågående integrationsarbetet med EG. I awaktan på en sådan översyn bör den i 23 § UFL föreskrivna uppräkningen av premiereserven bibehållas.

[Capitalplacering

5 § En

försäkringsförenings tillgångar, utöver dem som avses i

6-8 §§, skall vara så fördelade mellan olika tillgångsslag att tillräcklig riskspridning erhålls.

Paragrafen innehåller krav på att en

försäkringsförenings tillgångar skall

vara så fördelade mellan olika att en tillgångsslag tillräcklig riskspridning erhålls. Bestämmelsen, som tar sikte på placering av medel som inte är placerade i

försäkringsfond, saknar motsvarighet i UFL men har viss

förebild i 7 kap. 16 a § FRL FVK:s (enligt förslag i SOU 1987:58). Av 2 kap. 2 § andra 13 stycket följer att, det till skillnad mot vad som gäller för

försäkringsbolag, skall anges i en försäkringsförenings stadgar hur

SOU 1990: 101 Specialmotivering till 297 försäkringsföreningslagen

tillgångar som inte behövs för löpande utgifter skall placeras. I enlighet med förevarande paragraf skall stadgarna uppta bestämmelser som innebär att tillgångarna alltid är på ett tillfredsställande sätt fördelade. Med stöd av denna paragraf och 20 kap. 7 § 4 kan försäkringsinspektionen ingripa om man i en har en ensidig placeringsinförsäkringsförening riktning. Vad nu sagts skall emellertid inte hindra en försäkringsförening att placera huvuddelen av de nu aktuella tillgångarna i bank. I 6 § finns närmare regler om hur de tillgångar som täcker i första hand försäkringsfondema skall vara placerade.

6 § Försäkringsföreningens försäkringsfond och övriga skulder, med undantag för andra fonder än försäkringsfonden, skall alltid motsvaras av följande slag av tillgångar: 1. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten. 2. Obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan, Nordiska Investeringsbanken eller av något kreditaktiebolag, eller andra skuldförbindelser som utfärdats av någon av dessa kreditinrättningar. Undantagna år förlagsbevis (förbindelser som är avsedda för rörelsen och som medför rått till först efter utfärdarens betalning övriga fordringsägare). 3. Obligationer som utfärdats eller garanterats av ett bankaktiebolag, en Sparbank eller en central föreningsbank, eller andra fordringsbevis, med undantag av förlagsbevis, som en sådan bank eller riksbanken har utfärdat. 4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som är utfärdade eller garanterade av en svensk kommun. 5. Obligationer som utfärdats av ett svenskt och som näringsföretag offentligen bjudits ut av ett svenskt bank/aktiebolag, en Sparbank, en föreningsbank, ett fondkommissionärsbolag, Sveriges Investeringsbank AB eller Nordiska Investeringsbanken. 6. Skuldförbindelser för vilka föreningen äger panträtt i en jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i en fastighet som år helt eller delvis inrättad för industriell verksamhet, två tredjedelar av det senast fastställda taxeringsvärdet, eller panträtt i en tomträtt, till vilken hör en byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller hör en byggnad helt eller delvis inrättad för industriell verksamhet inom två tredjedelar av det senast fastställda taxeringsvårdet. Ytterligare begränsningar av rätten att utnyttja panträtten i en tomträtt kan föreskrivas av försäkringsinspektionen med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon arman omständighet. En förutsättning för att pantrâtten i en fastighet eller en tomträtt skall godkännas är att de tillhörande byggnaderna är brandförsäkrade i ett svenskt försäkringsbolag eller i ett utländskt försäkringsföretag med rått att driva försäkringsrörelse i Detta gäller dock inte Sverige. för lån till en svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen har medgett undantag.

298 Specialmotivering till försäkringsföreningslagen

7. Svenska eller utländska värdehandlingar som kan jämställas med någon av de som närrms under 1-6, dock inte sådana som skall lösas in i främmande valuta. 8. Lån mot säkerhet i

föreningens försäkringsbrev inom återköps-

värdet. 9. Fastighet eller tomträtt i Sverige som tillhör föreningen direkt eller genom ett dotterbolag som har till ändamål att äga fastigheter

eller tomträtter (fastighetsbolag), med de begränsningar och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller för panträtt dock endast

motsvarande aktieinnehavet. För och tomträtter som inte

fastigheter omfattas av 6 fastställer ñrsäkringsinspektionen i särskilt fall varje

det värde som får redovisas.

10. Värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av de livförsäkringar som har över-tagits i form av en återförsäkring, i den

mån ansvarigheten överstiger värdet av reservdeposition som har ställts av

återförsäkringsgivare hos den avgivande föreningen.

Värdet av utländska får dock inte

försäkringsföretags ansvarighet

användas till av i större än

redovisning försäkringsfonder omfattning

vad

försäkringsinspektionen medger med hänsyn till medlemmarnas

säkerhet.

Paragrafen, som behandlar placering av tillgångar motsvarande försäkringsfond och vissa övriga skulder, överensstämmer i sak med 24§ första stycket UFL. Beträffande nionde punkten har dock första meningen upprättats efter förebild av 7 kap. 9 § första stycket 10 FRL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1990 samt andra meningen upprättats efter förebild av 7 kap. 9 a § tredje stycket sista meningen FRL enligt förslaget i prop. l990/9l:7 som framlades i augusti 1990.

7 § En försäkringsförening, som enligt sina stadgar huvudsakligen

är avsedd för anställda i ett visst eller vissa

företag, får vid tillämpningen av placeringsbestämmelsema i 6 § även redovisa sådana

skuldförbindelser som är utfärdade av ett eller flera av företagen och

som föreningen har säkerhet för i l-5 och 7. värdehandlingar enligt

_ Paragrafen överensstämmer med 24 § andra stycket UFL.

8 § För stora försäkringsföreningar gäller vid tillämpningen av 6 §

6 följande: Fyra femtedelar av taxeringsvärdet ersätts

- med

sjuttio procent av det uppskattade värdet, eller

med sjuttiofem procent av pantvärdet, om pantvärdet fastställts

för egendomen enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, och två tredjedelar av taxeringsvärdet ersätts

med sextio procent av egendomens uppskattade värde. Om panträtten avser en tomträtt, till vilken hör en byggnad som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, får

försäkringsinspektionen föreskriva ytterligare begränsningar med hänsyn till

tomträttsavtalets innehåll eller någon arman omständighet.

Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsföreningen bestämt på grundval av en särskild värdering. Stora försäkringsföreningar får redovisa ett sorn motsvarar belopp högst tjugo procent av deras försäkringsfond i andra värdehandlingar

än dem som sägs i 6 § l-7. Undantagna är dock aktier, andelar i en aktiefond samt som sägs i 6 § 9 och som överskrider den

tillgångar

gräns som anges där.

till 299 Specialmotivering försäkringsföreningslagen

Denna paragraf överensstämmer i allt med andra och väsentligt 24§ tredje styckena UFL. Möjligheterna att använda sig av uppskattningsvärden i stället för taxeringsvärde vid av m.m. och beräkning inteckningslån av den s.k. fria sektorn är dock enligt förbehållna stora försäkförslaget ringsföreningar enligt definitionen i l kap. 5 §. l 9 § ges dock möjlighet även ñr andra föreningar att genom dispens få använda sig av dessa bestämmelser.

9 § Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen får medge att 8 § får gälla även arman förening än stor försäkringsförening, om det finns särskilda skäl för detta.

Den dispens som avses i denna är i första hand avsedd för de paragraf försäkringsföreningar, t.ex. de största begravningskassoma, som även om de inte uppfyller kraven för stora försäkringsföreningar enligt definitionen i 1 kap. 5 §, dock har en betydande kapitalförvaltning.

10 § En försäkringsförening får inte äga 1. en större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som svarar mot högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier, eller 2. andelar i aktiefonder eller i andra än aktiejuridiska personer bolag. Tillhör en koncern skall försäkringsföreningen vad nu sagts gälla koncernen. Stora får utan hinder av första försäkringsföreningar stycket äga andelar i juridiska personer vars verksamhet enligt bolagsordningen har till uteslutande att förvalta uppgift försäkringsföreningens fastigheter eller att biträda vid rörelsens försäkringsföreningen bedrivande. Föreligger särskilda skäl får försäkringsinspektionen medge undantag från första stycket.

Paragrafen behandlar inskränkningar i försäkringsföreningarnas möjligheter att äga aktier m.m. och ersätter 25 § UFL. Den har utfomiats efter förebild av 7 kap. 17 § FRL. Till skillnad mot vad som för gäller försäkringsbolagen skall undantagen från såvitt aktiebegränsningsregeln gäller ägande av dotterbolag endast avse de stora försäkringsföreningarna. Med hänsyn till de övriga särskilda verkförsäkringsföreningamas samhet torde det föreligga mindre behov för dessa att driva rörelse genom dotterbolag än vad det gör för försäkringsbolagen. Om emellertid i ett visst fall särskilda skäl för ett bildande av ett sådant kan anses bolag föreligga ñnns möjligheter att med stöd av fjärde stycket medge dispens från aktiebegränsningsregeln. Första stycket behandlar i inskränkningar försäkringsföreningamas möjligheter att göra kapitalplaceringar och överensstämmer med 7 kap. 17 § första stycket första meningen och andra stycket FRL. I sak torde den nya bestämmelsen knappast innebära några förändringar i förhållande till 25 § UFL. 1 andra punkten slås sålunda uttryckligen fast att försäkringsföreningar inte får förvärva andelar i andra än t.ex. juridiska personer aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar eller I bostadsrättsföreningar. försäkringsinspektionens tillsynspraxis anses redan i dag ett sådant förbud följa av förbudet mot annan rörelse än försäkringsrörelse.

300 Specialmotivering till färsäkringsfäreningslagen

Andra stycket överensstämmer med 7 kap. 17 § första stycket andra meningen FRL.

Enligt tredje stycket ges stora försäkringsföreningar enligt definitionen

i 1 kap. 5 § möjlighet att utan särskilt tillstånd äga egna eller med andra

försäkringsföreningar gemensamma fastighets- och servicebolag. Bestäm-

melsen överensstämmer i princip med 7 kap. 17 § tredje stycket FRL. Fjärde stycket behandlar möjligheterna till dispens från bestämmelserna i första stycket. I uttrycket särskilda skäl ligger att tillståndsprövningen skall vara restriktiv.

Såvitt gäller aktieplaceringar utöver de i lagen uppställda gränserna kan

tillstånd närmast gälla sådana fall då aktiebolaget i har en klar

fråga anknytning till den egentliga försâkringsverksamheten och som försäkringsföreningen efter försäkringsinpektionens prövning lika gärna kunnat få driva bolagets verksamhet i egen regi.

För att dispens för förvärv av andelar i aktiefonder skall kunna medges

av försäkringsinspektionen torde krävas att föreningens över

inflytande vederbörande fondförvaltare eller över ett annat aktiebolag inte blir större i det andra aktiebolaget än vad föreningen skulle få i detta med tillämp-

ning av aktiebegränsningsregeln i första stycket första punkten.

ll § En försäkringsförening får inte på andra villkor än sådana som föreningen normalt ställer upp lämna penninglån till

1. styrelseledamot, verkställande direktör eller person som verk-

ställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen,

2. ställföreträdare som ensam eller tillsammans med annan får avgöra på styrelsen ankomrnande låneärenden, 3. anställd som innehar en ledande ställning inom

föreningen,

4. make eller sambo till revisor i eller till

försäkringsföreningen

person som avses under 1-3, eller 5. juridisk person i vilken en sådan person som avses under l-4 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem. Tillhör en koncern

försäkringsföreningen skall vad nu sagts gälla

koncernen. Försäkringsinspektionen prövar om en anställd har en sådan ledande ställning som avses i första stycket 3.

Föreningens styrelse och verkställande direktör skall i en förteckning föra in uppgifter om de lån som har beviljats någon som avses

i första eller

stycket. Regeringen, efter regeringens bemyndigande försäkringsinspektionen, får utfärda föreskrifter om vilka uppgifter som skall antecknas i förteckningen.

Första och fjärde styckena tillämpas på motsvarande sätt beträffande lån mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis som utfärdats av någon som avses i första stycket. Detsamma gäller för en fordran som föreningen förvärvar och för vilken någon som avses i första stycket är betalningsskyldig. x Paragrafen, som behandlar till vissa särskilt

utlåning angivna personer,

ersätter 26 § UFL och har som förebild 2 kap. 17 § bankrörelselagen

(1987:617) och 12 kap. 12 §FRL (enligt FVKzs förslag i SOU 1987:58).

I stället för det låneförbud som f.n. gäller uppställs en föreskrift att lån inte får till nu berörda än sådana som

beviljas personer på andra villkor

Speeialmotivering till försâkringvörenittgslagen

föreningen normalt uppställer. Vidare görs den ändringen, att vissa

ytterligare personkategorier, såsom personer i ledande ställning i försäkringsföreningar, omfattas av bestämmelserna. Å andra sidan begränsas släktskapsbanden till att avse make eller sambo. lnom försäkringsföreningarna skall upprättas register över de lån som beviljas nu nämnda personer. Med hänsyn till tillgängligt låneutrymme bör utlåning till styrelseledamöter begränsas till de största föreningarna.

I första stycket slås fast att försäkringsföreningama till några av de

personer som omnämnts i första stycket får bevilja penninglån på andra villkor än sådana som normalt ställer Av bolaget upp. 14 kap. 5 § jämfört med l § framgår att den som står i låneskuld inte kan vara

revisor eller revisorssuppleant. Paragrafen omfattar därför inte dessa

personer. Syftet med stycket är inte att söka förhindra varje avvikelse från de villkor som nomialt uppställts. Om personalen i en i allmänhet

förening

erbjuds lån på vissa generösa villkor kan dessa villkor anses vara normala även beträffande personer i ledande ställning. Detta innebär att

även arbetstagarrepresentanter i försäkringsföreningamas styrelser har rått att utnyttja sådana lån som bolagen normalt förmånliga tillämpar

gentemot de anställda. Försäkringsinspektionen kan med stöd av 20 kap. 7 § ingripa mot en

försäkringsförening som beviljar lån i strid mot bestämmelserna i denna

paragraf. Efter förebild av BRL är bestämmelsen dock inte straffsanktionerad. Första punkten överensstämmer med 12 kap. 12 § första stycket FRL.

Av 12 kap. 1 § tredje stycket och 3 § andra stycket framgår att denna

punkt även omfattar styrelsesuppleant och vice verkställande direktör. Andra punkten motsvarar 12 kap. 12 § första stycket andra punkten FRL. Bestämmelsen tar sikte på varje person som har rått att meddela penninglån.

Tredje punkten överensstämmer med 12 kap. 12 § första stycket tredje

punkten FRL. Försäkringschef är ett exempel på en anställd som innehar

en ledande ställnig i en försäkringsförening. Försäkringsinspektionen

skall enligt andra stycket pröva om anställd intar en ledande ställning

inom föreningen. Fjärde punkten motsvarar femte punkten 12 kap. 12 § FRL. Även

make eller sambo till revisor och tillhör

revisorssuppleant enligt förslaget

denna kategori. Femte punkten motsvarar sjätte punkten 12 kap. 12 § första stycket F RL. Uttrycket väsentligt ekonomiskt intresse har liksom i UFL valts för

att uppnå likhet med bankrörelselagens bestämmelser. Till tolkningen av detta begrepp hänvisas till banklagstiftningens förarbeten.

Enligt andra stycket skall

försäkringsinspektionen pröva om anställd

har en sådande ledande ställning som avses i första stycket tredje punk-

ten. Prövningen bör ske i samråd med försäkringsföreningen. Inspektion-

en bör genom föreskrifter ge riktlinjer för föreningarna i detta hänseende.

Enligt tredje stycket skall försäkringsföreningens styrelse och i före-

kommande fall verkställande direktör i en särskild anteckna

förteckning

.\ 302 Specialmotivering till försäkringrföreningslagen

.,..,,:,- ._ \. Detta

de penninglån som beviljats personer som avses i första stycket.

bör medföra att att berörda inte

föreningarna själva bevakar personer

lån i sådan utsträckning att risk för kreditförluster kan uppstå. beviljas Försäkringsinspektionen bör efter bemyndigande från regeringen ges befogenhet att i föreskrifter närmare ange vilka villkor och andra upp- .

.i _ gifter som förteckningen skall innehålla. Om den ges in till försäk-

ringsinspektionen blir den allmän handling och omfattas av sekretessla- 2..._ gen.

Försäkringssekretess

12 § Enskildas förhållanden till försäkringsförening får inte obehö-

rigen röjas. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980: 100). Paragrafen som saknar motsvarighet i UFL innebär efter förebild av 12 ; kap. 20 § FRL (enligt FVK:s förslag i SOU 1987:58) att en allmän i bestämmelse om försåkringssekretess införs i den föreslagna lagen. Överträdelse av sekretessbestämmelsen år inte straffsanktionerad, men kan föranleda skadeståndsansvar för föreningen. Försäkringsinspektionen kan vidare ingripa mot en försåkringsförening där sekretessen åsidosatts. Paragrafen omfattar alla uppgifter som rör en försäkrads eller en lånekunds mellanhavande med försäkringsföreningen. Såväl medlemmar Å som kunder inom finansförvaltningen omfattas sålunda av försäkringsse- › kretessen. Sekretesskyddet träffar däremot inte föreningens förhållande till andra, i: t.ex. anställd personal. Vidare upprätthålls inte försäkringssekretessen allmänna myndigheter såsom försäkringsinspektionen, domgentemot

: stolar, polis-, kronofogde- och åklagarmyndigheter eller de allmänna

försäkringskassoma.

Sekretessen bör vidare kunna vika i andra fall. I första hand gäller det

då medlemmen själv lämnat sitt samtycke till att uppgifter lämnas ut,

t.ex. i samband med ansökan om lån i en bank eller om en livförsäkring i ett livförsäkringsbolag.

Upplysningar bör kunna utlämnas till andra försäkringsföreningar eller

ä; r till utan en medlerns

försäkringsbolag samtycke då det gäller uppgifter om kriminellt eller annat otillbörligt förfarande mot föreningen.

Insyn i sidoordnat organ , : mellan å ena sidan en 13 § Om det föreligger intressegemenskap försåkringsförening och å andra sidan ett aktiebolag, ekonomisk förening eller arman liknande sammanslutning får försåkringsinspek-

tionen förelägga aktiebolaget, föreningen eller sammanslutningen att

avge en särskild redovisning över intressegemenskapen. Sådant föreläggande får dock endast meddelas om det behövs med hänsyn

till tillsynen över försäkringsverksamheten och om regeringen lämnat sitt samtycke till det. Redovisningen skall avges enligt anvisningar av försåkringsinspektionen.

SOU 1990: 101 Specialmotivering 303 tillförsäkringföreningslagen

Paragrafen, som behandlar försäkringsinspektionens möjligheter till insyn när det föreligger intressegemenskap mellan en försäkringsförening och

en annan överensstämmer sammanslutning, i sak med 68 § andra stycket UFL.

22.12 12

kap. (Försäkringsföreningens ledning)

Kapitlet har upprättats efter förebild av 6 kap. EFL och 8 kap. FRL. De föreslagna reglerna i detta kapitel bygger i allt väsentligt på samma

principer som gällande rätt. Efter förebild från EFL införs möjlighet att utse verkställande direktör. Kraven på att skall ha

föreningsledningen

svenskt medborgarskap avskaffas. Detta har närmare kommenterats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motiveringen (avsnitt ll). Bestämmelserna ersätter 27 och 28 §§ första stycket UFL. De kommenteras närmare i den allmänna motiveringen.

1 § En försäkringsförening skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte före-

skrivs i stadgama att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Minst hälften av ledamöterna skall dock väljas av före-

ningsstämman eller av en organisation som kan anses företräda med-

lemrnama. En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadfår inte omfatta garna. Uppdragstiden mer än fyra räkenskapsår och skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken styrelseval förrättas.

Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter skall i tillämpliga

delar gälla även suppleanter.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen

(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Paragrafen som motsvarar 27 § UFL första och andra har punkterna

utformats efter förebild av 6 kap. l § EFL. Efter förebild av 6 1 § EFL har föreskrivits att tiden

kap. för uppdraget inte får omfatta mer än fyra räkenskapsår och skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på

vilken styrelseval förrättas. Det nuvarande kravet i UFL på dispens från

försäkringsinspektionen för att styrelseledamot skall kunna väljas på fyra år är därmed obehöv-

ligt. 2 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen och, om en ledamot som inte är vald på föreningsstämma vill avgå, även hos den som har tillsatt honom.

Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller hinder enligt

4 § uppkommer för honom att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande ledamoten var som arbetstagarrepresentant avses i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatan-

304 Specialmotivering till försäkringförerzingslagen SOU 1990: 101

ställda. Skall ledamoten väljas på föreningsstämma, kan utan hinder av 1 § första stycket valet anstå till nästa ordinarie stämma på vilken styrelseval förrättas, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter. Om en styrelseledamot som enligt stadgarna skall tillsättas i annan ordning än genom val av föreningsstämman inte har utsetts, skall rätten förordna en ersättare på ansökan av en styrelseledamot, medlem, borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 2 § BFL.

3 § Styrelsen skall utse en verkställande direktör i en stor försäkringsförening. Har en verkställande direktör utsetts, får han kvarstå i befattningen även om de årliga medlemsavgiftema sammanlagt skulle komma att nedgå under 120 basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring eller ett lägre tal. I en förenings

stadgar kan föreskrivas att styrelsen även i andra fall skall utse en verkställande direktör. Om en verkställande direktör inte utses, skall styrelsen uppdra åt en av styrelseledamötema att fullgöra de skyldig-

heter som åligger verkställande direktören i fråga om bokföring och

medelsförvaltning. Styrelsen svarar för vad som i övrigt åligger verkställande direktören enligt denna lag. Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör skall i tillämpliga delar gälla även en suppleant för honom (vice verkställande direktör). Försäkringsinspektionen får meddela undantag från första stycket första meningen, om det finns särskilda skäl.

Paragrafen saknar motsvarighet i UFL men har förebild i 6 kap. 3 §

EF L. I första stycket införs en skyldighet att utse verkställande direktör i stora försäkringsföreningar. Motiveringen för den nya bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen. Sista stycket har motsvarighet i 8 kap. 5 § andra stycket FRL. Redan i dag har många föreningar, som inte uppfyller kraven på stora försäkringsföreningar en s.k. verkställande styrelseledamot. Föreningsstämnran

i en sådan förening kan dock bestämma att en verkställande direktör skall

utses. Bestämmelser om detta skall då tas in i stadgarna.

Ansvarsfördelningen mellan verkställande ledamot och övriga styrelse-

ledamöter behandlas i kommentaren till 5 §.

4 § Verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamö-

ter skall vara bosatta i Sverige om inte regeringen, eller den myndig-

het som regeringen bestämmer i särskilda fall tillåter något annat.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt

11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot eller verk-

ställande direktör.

Styrelseledamötema skall vara medlemmar i försäkringsföreningen,

om inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är ställföreträdare för en medlem får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i föreningen, även om stadgarna saknar föreskrift om det. Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstaganepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringföreningslagen 305

Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 4 § EFL enligt prop. 1989/90: 160. 5§ Styrelsen svarar för försäkringsföreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter. Verkställande direktören skall ha hand om den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta sådana åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för föreningens verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärderna. Styrelsen skall se till att organisationen beträffande bokföringen och medelsñrvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att föreningens bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt. Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 6 § EFL och 8 kap. 7 § FRL. Kooperationsutredningen föreslog i sitt betänkande Kooperativa föreningar (SOU 1984:9) att understödsföreningar skulle få möjlighet att utse verkställande direktör (i förslaget kallad föreningschef). I motsats till vad som skulle gälla för ekonomiska föreningar skulle emellertid styrelsen även i fortsättningen ha ansvaret ñr att understödsföreningens bokföring fullgjordes i överensstämmelse med lag och givna föreskrifter och att medelsförvaltningen var ordnad på ett betryggande sätt. Anledningen till denna avvikelse var enligt kooperationsutredningen understödsföreningamas speciella karaktär med ett ofta stort medlemsantal och en omfattande förrnögenhetsförvaltning (SOU 1984:9 s. 317 t). Utredningen finner emellertid inte någon anledning föreligga att bibehålla styrelsens skyldigheter i nu nämnt avseende såvitt försäkgäller ringsföreningama. Verkställande direktör torde i praktiken endast bli utsedd i de största föreningarna. Deras förvaltning torde i mycket påminna om den i försäkringsbolagen. Enligt 8 kap. 7 § andra stycket FRL gäller samma ansvarsfördelning mellan verkställande direktör och styrelsen som i en ekonomisk förening. Någon anledning till att det inom försäkringsföreningama skall gälla en arman ordning föreligger därför inte. En av styrelsens viktigaste uppgifter är att besluta om placeringen av inflytande medel. I mindre försäkringsföreningar får förutsåttas att all utlåning skall vara godkänd av föreningens styrelse. Vad gäller större försäkringsföreningar torde styrelsen kunna åt verkställande uppdra direktören eller en sådan styrelseledamot som avses i 3 § första stycket att ensam eller i samråd med annan avgöra ärenden om placering av kapital. Om uppdraget avser förvaltning av föreningens tillgångar bör grundema för föreningens kapitalplaceringar och affärer på penningmarknaden fastställas i en instruktion. Det är viktigt att delegeringsreglema på ett klart sätt anger omfattningen av delegeringen. Styrelsen skall fortlöpande bevaka att reglerna efterföljs. Dessa kan formuleras så att den eller de som anförtrotts beslutanderätt för av medel placering ñreningens

306 till SOU 1990: 101

Specialmotivering försäkringföreningslagen

får besluta i fråga om vissa slag av vårdehandlingar. I vissa fall kan det vara lämpligt att ange olika beloppsgränser för när då en person beslutar

ensam respektive tillsammans med andra personer (jfr ñrsäkringsinspek-

tionens cirkulär l987:Ul).

De som görs med stöd av ett delegationsbeslut bör penningplaceringar regelmässigt anmälas för styrelsen. Styrelsen bör vidare uppställa etiska regler ñr portñljförvaltama med syfte att såvitt möjligt hindra eller

försvåra missbruk av marknadsinformation. Denna fråga är f.n. under övervägande inom finansdepartementet mot anledning av kreditmarknads-

kommitténs betänkande Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU

1989:72).

6 § Om en försäkringsförening meddelar kollektivavtalsgrundade

ñrsäkringar som avses i 10 kap. får styrelsen, såvitt gäller dessa försäkringar, besluta om ändringar i stadgarna i de delar som avses

i 2 kap. 2 § stycket 4-11. För genomförandet av ändringar gäller 13

kap. 14 § tredje stycket i tillämpliga delar. Paragrafen ersätter 37 § andra stycket UFL. Emellertid har det i detta

lagrum för styrelsen att själv besluta om stadgeändgjorda medgivandet ringar för kollektivavtalsgnmdade försäkringar utvidgats till att, i likhet

med vad som gäller för ändring av grunder enligt 8 kap. 8 § FRL, avse samtliga ñrsäkringstekniska gnmder samt dessutom intrådesvillkoren

beträffande dessa försäkringar. Ändringen skall godkännas genom

registrering av försäkringsinspektionen och får inte verkställas innan

registrering skett.

7§ Om en försäkringsförening har blivit moderförening, skall styrelsen meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna styrelsen för moderföreningen de upplysningar som behövs för beräkningen av koncernens ställning och resultatet

av koncernens verksamhet.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 7 § EFL men gäller i praktiken endast stora försäkringsföreningar enligt definitionen i l kap. 5 §.

8 § Inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Styrelsen skall välja ordförande, om inte annat föreskrivs i stadgarna

eller har beslutats av föreningsstämman. Vid lika röstetal avgörs

valet genom lottning. Den som är anställd i försäkringsföreningen får inte vara ordförande. Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. På begäran av en styrelseledamot eller verkställande direktören skall styrelsen sammankallas. Verkställande direktören har, även om han

inte är styrelseledamot, rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens

sammanträden, om inte bestämmer annat i ett särskilt fall.

styrelsen Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll som undertecknas eller justeras av ordförande och den ledamot som styrelsen

utser till det. Styrelseledamötema och verkställande direktören har rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.

Paragrafen motsvarar 27 § första stycket tredje punkten UFL. Till

skillnad mot 6 kap. 8 § EFL gäller således förbudet att vara ordförande

till 307

Specialmotivering försäkringföreningslagen

inte endast verkställande direktören. l ñrsäkringsför samtliga anställda, föreningar finns oftast endast ett fåtal anställda.

9 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande. Beslut i ett ärende får dock inte fattas, om inte såvitt har fått tillñlle att delta i ärendets

möjligt samtliga styrelseledamöter

och erhållit tillfredsställande underlag för att avgöra behandling ärendet. Om en inte kan komma och det finns en

styrelseledamot som skall träda in i hans ställe, skall suppleanten ges suppleant

tillfälle till det. för som har utsetts

Suppleant arbetstagarledamot, lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanenligt

skall dock alltid få underlag och ges tillfälle att delta i ställda,

ärendets behandling på samma sätt som en styrelseledamot.

Om inte stadgarna ñreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som beslut den För vilken mer än hälften av de styrelsens mening

närvarande röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföran-

den biträder. Ar inte fulltalig, skall de som röstar för styrelsen

beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseleda-

möter, om inte annat föreskrivs i stadgarna.

som denna lag skall undertecknas av styrelsen

Handlingar enligt

skall skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 9 § EFL.

10§ En eller verkställande direktören får inte

styrelseledamot frågor rörande avtal mellan honom och föreningen. Han

handlägga får inte heller om avtal mellan föreningen och handlägga frågor intresse som kan vara tredje man, om han i frågan har ett väsentligt stridande mot Med avtal jämställs rättegång eller annan föreningens. talan.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 10 § EFL.

11 § företräder föreningen och tecknar dess ñrma.

Styrelsen

verkställande direk-

Styrelsen kan bemyndiga en styrelseledamot,

tören eller annan att företräda föreningen och teckna dess någon

firma, om inte ett förbud mot sådant bemyndigande har tagits in i Minst en av dem som bemyndigas att företräda föreningen stadgarna. och teckna dess ñmia skall vara bosatt i Sverige om inte regeringen

eller den som bestämmer i särskilda fall tillåter

myndighet regeringen något annat. I övrigt gäller i fråga om den som inte är styrelseleda-

mot eller verkställande direktör vad som sägs i 4 och 8 §§ om verkställande direktör. Styrelsen kan föreskriva att rätten att ñreträda och teckna dess fimia får utövas endast av två eller flera föreningen personer i förening. Ingen annan inskränkning får registreras.

kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses Styrelsen

i andra stycket.

överensstämmer med 6 kap. 11 § EFL enligt prop.

Paragrafen

1989/90: 160.

12 § Verkställande direktören har alltid rätt att företräda föreningen

och teckna dess firma beträffande sådana åtgärder som enligt 5 §

ankommer på honom.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 12 § EFL.

308 till färsäkringföreningslagen Specialmotivering

13 § Styrelsen eller annan ställföreträdare för försäkringsföreningen

får inte företa en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda en ñrdel åt en medlem eller annan till

otillbörlig någon nackdel för föreningen eller annan medlem.

En ställföreträdare får inte följa sådana föreskrifter av föreningsstämman eller annat föreningsorgan som inte är gällande därför att de står i strid med denna lag eller stadgarna.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 13 § EFL och delvis med 8 kap. 15 § FRL.

l4§ Har en ställföreträdare överskridit sin befogenhet när han

företog en rättshandling för föreningen, gäller inte rättshandlingen mot försäkringsföreningen, om den mot vilken rättshandlingen föreborde ha insett att befogenheten överskreds. Dettogs insåg eller samma gäller, om verkställande direktören då han företog en rättshandling överskred den behörighet att vidta åtgärder på föreningens vägnar som tillkommer honom enligt 5 §.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 14 § EFL.

15 § För registrering skall försäkringsföreningen till försäkringsinspektionen anmäla vem som har utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör, suppleant eller firmatecknare samt deras postadress

och personnummer. För registrering skall även anmälas av vilka och

hur föreningens firma tecknas. Anmälan görs första gången när föreningen enligt 2 kap. 3 §

anmäls för registrering och därefter genast efter det att ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för

registrering enligt första stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller. Om föreningens postadress ändras, skall föreningen genast anmäla det för registrering.

Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 15 § EFL.

22.13 13

kap. (Föreningsstämman)

Kapitlet ersätter bestämmelserna i 33-35 §§ UFL och i dessa lagrum gjorda hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Awikelsema i detta kapitel i förhållande till motsvarande kapitel i EFL

betingas främst av att juridiska personer inte kan vara medlemmar i en försäkringsförening, att det inte förekommer förlagsandelar i försäkringsföreningar samt att försäkringsinspektionen är tillsynsmyndighet för

föreningarna.

Reglerna i detta kapitel bygger på samma principer som gällande rätt. Vissa nyheter föreslås dock. Så är fallet bl.a. när det gäller rätten att företrädas av ombud, frågan om när jäv föreligger, reglerna om rätten att få upp ärenden till behandling på föreningsstämman samt reglerna om

kallelse till ñreningsstämman. Kapitlet har närmare behandlats i den

allmänna motiveringen (avsnitt 16.2).

l § Föreningsmedlemrnamas rätt att beslutai försäkringsföreningens angelägenheter utövas vid föreningsstämman.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till 309

försäkringföreningslagen

Varje medlem har en röst. Av 12 § framgår att föreningsstämmans befogenheter kan helt eller

delvis överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. l § EFL. Emellertid föreslås ett

förbud mot graderad rösträtt vid föreningsstämma i en försäkringsföre-

ning. I förarbetena till EFL diskuterades att införa en tvingande regel om

lika rösträtt. Emellertid ansågs det grundläggande demokratiska synsättet

bäst tillgodosett om de ekonomiska föreningarna liksom dittills ñck en möjlighet att i stadgarna differentiera medlemmarnas rösträtt. I detta

sammanhang kan också erinras om att i ömsesidiga försäkringsbolag antalet röster ofta är beroende av tecknat försäkringsbelopp. Det lär dock inte ñnnas några understödsföreningar där graderad

rösträtt tillämpas vid föreningsstämman. Till skillnad mot vad som gäller

för ekonomiska föreningar kan inte juridiska personer bli medlemmar i en försäkringsförening. Med hänsyn till detta bör ett förbud mot graderad

rösträtt införas när det gäller försåkringsföreningama.

2 § En medlems rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen

personligen eller den som är medlemmens ställföreträdare enligt lag eller genom ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt. Endast medlemmens make eller sambo eller arman medlem får vara ombud, om inte annat anges i stadgarna. Ingen får som ombud företräda mer än en medlem, om inte annat

anges i stadgarna. Fullmakten gäller högst ett år från utfärdandet. En medlem kan vid föreningsstämman medföra högst ett biträde.

Endast medlemmens make eller sambo eller annan medlem får vara biträde om inte annat anges i stadgarna.

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 2 § EFL.

3 § En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om

l. talan mot honom,

2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse

emot föreningen, eller 3. talan eller befrielse som avses i l eller 2 beträffande annan, om medlemmen i fråga har ett väsentligt intresse som kan strida mot

föreningens.

Bestämmelserna i första stycket om medlem gäller även ombud för medlem.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 3 § EFL.

4 § Ordinarie föreningsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår. Vid ordinarie föreningsstämma skall styrelsen lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen.

Vid stämman skall beslut fattas

l. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen,

2. om ansvarsfrihet åt styrelseledamötema och verkställande direktören, samt 3. i andra ärenden som ankommer på stämman enligt denna lag eller stadgarna. Beslut i en fråga som avses i tredje stycket l och 2 skall dock skjutas upp till en fortsatt stämma, om majoriteten eller en minoritet

310 Specialmotivering till försdkringföreningslagen

som består av minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två månader därefter. Något ytterligare uppskov är inte tillåtet. Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 5 § EFL.

5 § Extra föreningsstämma skall hållas när styrelsen finner skäl till det. Sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål skriftligen begärs av en revisor eller av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna. Kallelse skall utfärdas inom ljorton dagar från den dag då sådan begäran kom in till föreningen.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 5 § EFL. En nyhet jämfört med gällande rätt är att varje revisor kan påkalla extra stämma. Däremot har inte revisorerna särskild rätt att själva utlysa extra stämma. När en revisor eller en minoritet av de röstberättigade begär extra stämma, skall det göras skriftligen och ändamålet anges. Kallelse till stämman skall utfärdas inom fjorton dagar efter det sådan begäran har kommit in till föreningen. Underlåter styrelsen att utfärda kallelse, kan försäkringsinspektionen utlysa stämman, se 7 §.

6 § En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma, om han begär det i den ordning och inom den tid som kan vara bestämd i stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, skall medlemmen skriftligen framställa sin begäran hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman. Den som har uteslutits ur föreningen saknar rätt att få ärenden behandlade vid stämman även om han ännu inte har avgått ur föreningen. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 6 § EFL.

7 § Styrelsen kallar till föreningsstämma. Om en stämma som skall hållas enligt denna lag, enligt stadgarna eller enligt ett stämmobeslut inte sammankallas i föreskriven ordning, skall försäkringsinspektionen på anmälan av en styrelseledamot, verkställande direktören, en revisor eller någon röstberättigad genast på föreningens bekostnad sammankalla stämman i den ordning som sägs i 8 §. Detsamma gäller om inspektionen på något annat sätt fått kännedom om förhållandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som skall kalla till föreningsstämma och överensstämmer i sak med 9 kap. 8 § FRL.

8 § Kallelse till en föreningsstämma får utfärdas tidigast fyra veckor före stämman. Kallelsen skall utfärdas senast två veckor före ordinarie och en vecka före extra stämma, om inte stadgarna föreskriver längre tid. Om en stämma skjuts upp till en dag som infaller senare än fyra veckor efter det att stämman har inletts, skall kallelse utfärdas till den fortsatta stämman. Om det enligt denna lag eller stadgarna krävs för att ett föreningsstämmobeslut skall bli giltigt att det fattas på två stämmor, får kallelse till den senare stämman inte utfärdas irman den ñrsta stämman har hållits. I en sådan kallelse skall anges vilket beslut den ñrsta stämman har fattat. Kallelse skall ske enligt stadgarna.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringfäreningslagen 311

I kallelsen skall tydligt anges de ärenden som skall förekomma på stämman. Om stämman skall behandla ett ärende om föreningens uppgående i en annan förening genom fusion eller ett ärende om föreningens försättande i likvidation, skall förslaget och grunden för

detta anges i kallelsen. Om ett ärende avser ändring av stadgarna, skall det huvudsakliga innehållet av ñrslaget till ändringen anges i kallelsen. Ett fullständigt förslag till stadgándringen skall efter det att kallelse har utfärdats hållas tillgängligt för medlemmarna hos föreningen och genast sändas till medlemmar som begår det och

uppger sin postadress.

Under minst en vecka före den stämma som avses i 4 § skall

redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen eller avskrifter

därav hållas tillgängliga för medlemmarna hos föreningen och genast sändas till medlemmar som begär det.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 8 § EFL. Någon motsvarighet till krav på skriftlig kallelse i vissa fall enligt andra stycket i detta lagrum

har dock inte tagits med. Skälen för detta har redovisats i den allmänna motiveringen. 9 § Om bestämmelser i denna lag eller stadgarna rörande kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar har åsidosatts i ett ärende, får stämman inte besluta i ärendet utan samtycke av alla medlemmar som berörs av felet. Stämman får dock även utan

sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen,

om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får

också besluta att extra föreningsstämma skall sammankallas för

behandling av ärendet.

Paragrafen ersätter 34 § UFL och överensstämmer med 7 kap. 9 § EFL.

10 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Ordförande vid föreningsstämma utses av stämman. I stadgarna kan dock bestämmas vem som skall öppna föreningsstämman och vara ordförande vid stämman. Stämmans ordförande skall, om det behövs, upprätta en förteckning

över närvarande medlemmar, ombud och biträden (röstlängd). Uppgift om medlemmamas rösträtt skall lämnas i röstlängden, om

det förekommer olika rösträtt bland medlemmarna. Sedan röstlängden

har godkänts av stämman, skall den tillämpas till dess att stämman beslutar om ändring. Uppskjuts stämman till en senare dag än nästföljande vardag, skall en ny röstlängd upprättas om det behövs. Ordföranden skall sörja för att det förs protokoll vid stämman. I fråga om protokollets innehåll gäller 1. att röstlängden skall tas in i eller fogas som bilaga till protokol-

let, 2. att stämmans beslut skall föras in i protokollet, samt 3. om röstning har skett, att resultatet skall anges i protokollet. Protokollet skall undertecknas av ordföranden och minst en justeringsman som utses av stämman. Senast tre veckor efter stämman skall det hållas hos föreningen för

justerade protokollet tillgängligt

medlemmarna. Protokollen skall förvaras på betryggande sätt.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. lO § EFL.

312 Specialmotivering till försäkringföreningslagen

11 § Styrelsen och verkställande direktören skall, om någon medlem begärt det och styrelsen ñnner att det kan ske utan väsentlig nackdel ñr ñreningen, på föreningsstämman lämna upplysningar om förhållanden som kan inverka på bedömningen av föreningens årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ett ärende på stämman. Kan en begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga på stämman, skall upplysning inom två veckor därefter hållas skriftligen tillgänglig hos föreningen för medlemmarna samt översändas till varje medlem som har begärt upplysningen. Finner styrelsen att en begärd upplysning inte kan lämnas till medlemmarna utan väsentlig nackdel ñr ñreningen, skall upplysningen i stället på medlemmens begäran lämnas till föreningens revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen skriftligen yttra sig om huruvida den begärda upplysningen har lämnats till dem samt huruvida upplysningen enligt deras mening borde ha föranlett ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande moderförening, i koncemrevisionsberättelsen, liksom huruvida upplysningen i övrigt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt hos föreningen för medlemmarna samt översända yttrandet i avskrift till varje medlem som har begärt upplysningen.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 11 § EFL.

12 § I stadgarna får bestämmas att ñreningsstämmans befogenheter skall helt eller delvis utövas av särskilt valda fullmäktige. Minst hälften av fullmäktige skall utses av eller av en föreningsstämman organisation som kan anses företräda medlemmarna. En fullmäktig får inte väljas för längre tid än fyra år. Till fullmäktig får utses endast medlemmar i försäkringsföreningen. Försäkringsinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att även annan än medlem får vara fullmäktig. Ett fullmäktigesammanträde anses som en ñreningsstämma. I fråga om fullmäktig gäller bestämmelserna i 1-11 §§ om föreningsmedlem. Dock får en fullmäktig inte rösta genom ombud. Angående beslut av fullmäktige i ämnen som avses i 15 § eller i 17 kap. 4 § skall medlemmarna underrättas på det sätt som stadgarna föreskriver. Aven om fullmäktige har utsetts, har sådan föreningsmedlemmarna rätt som avses i 6 §, 8 § ñärde stycket och 10 § ljärde stycket andra meningen. I paragrafen ges bestämmelser om motsvarar i fullmäktige. Paragrafen huvudsak 35 § UFL. Minst hälften av skall liksom fullmäktige enligt UFL väljas av föreningsstämman eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna. Liksom för har styrelsedamöter i den nya lagen mandattiden för fullmäktige bestämts till fyra år. är att en skall vara medlem Huvudregeln fullmäktig i föreningen. Samma bestämmelser för en suppleant för gäller en fullmäktig (jfr Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar s. 248). Liksom enligt UFL kan emellertid försäkringsinspektionen att även annan än medlem medge

SOU 1990: 101 Specialmotivering till färsäkrirzgfäreningslagen 313

får vara fullmäktig. Dispensregeln bör liksom hittills tillämpas restriktivt och som regel endast omfatta ett mindre antal fullmäktige. Vad gäller de försäkringsföreningar där arbetsgivare erlägger medlemsavgifter bör också mera väsentliga undantag från huvudregeln kurma tillåtas. 13 Föreningsstämrnans beslut utgörs av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte annat beslutas av stämman innan valet ñrrättas. Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i stadgarna. Beträffande beslut som avses i 14 och 15 §§ kan dock i stadgarna endast föreskrivas villkor som går längre än som anges i dessa paragrafer. Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 13 § EFL. l4§ Beslut att ändra stadgarna är giltigt om det har biträtts av samtliga röstberättigade eller vid en föreningsstämma har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna gäller det villkoret. Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för godkärmande genom anmälan för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registreringen har skett. Bestämmelser om när styrelsen fär besluta om ändring av stadgarna ñnnsi 12 kap. 6 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om ändring av en försäkringsförenings stadgar och har upprättats efter förebild av 7 kap. 14 § EFL. Reglerna innebär vissa ändringar i förhållande till motsvarande bestämmelser i 37 § UFL och har kommenterats i den allmänna motiveringen. I första stycket föreskrivs att beslut om ändring av stadgarna fattas skriftligen av samtliga röstberättigade eller av Stämföreningsstämman. mobeslutet är giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Detta är emellertid endast en huvudregel. För vissa ändringsbeslut krävs enligt 15 § större majoritet. Andra stycket Andra stycket innebär att villkoren för ett giltigt beslut om stadgeändring kan skärpas men däremot inte mildras genom bestämmelse i stadgarna. Sådana villkor kan vara att större röstmajoritet än två tredjedelar krävs, att stadgeändringsbeslutet skall godkännas av det företag, till vilket föreningens verksamhet är knuten eller att föreningens styrelse skall godkärma beslutet. Tredje stycket överensstämmer i sak med 7 kap. 14 § fjärde stycket EFL. Fjärde stycket innehåller en hänvisning till styrelsens möjligheter att göra de ändringar i stadgarna som påkallas av ändringar i kollektivavtal. 15 § Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär att det införs en ny grund för när medlemskapet kan upphöra och som gäller även dem som är medlemmar i försäkringsföreningen när frågan avgörs är giltigt endastom beslutet har biträtts av samtliga

314 Specialmotivering till försäkringföreningslagen

röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande förenings-

stämmor och på den senare stämman har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande. Den senare stämman skall vara en ordinarie föreningsstämma. Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär nya bestämmelser om fördelning av tillgångarna vid en förenings upplösning skall fattas i samma ordning som beslut om likvidation enligt 16 kap. 1 §.

Paragrafen behandlar stadgeändring son1 avser införande av ny grund för

uteslutning av medlem eller ändrad fördelning av tillgångar vid likvidation. Första stycket överensstämmer med 37 § första stycket andra meningen UFL. Dock är det tillräckligt med att den senare stämman är ordinarie.

Beträffande andra stycket kan hänvisas till specialmotiveringen till 16

kap. l §. 16 § Föreningsstämman får inte fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en medlem eller någon arman till nackdel

för försäkringsföreningen eller annan medlem.

Bestämmelsen överensstämmer med 7 kap. 16 § EFL (och delvis med 9 kap. 19 § FRL) och innehåller en s.k. generalklausul enligt vilken föreningen inte får fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel

åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller arman

medlem. Paragrafen kan ses som ett komplement till den i ll kap. l § inskrivna skälighetsprincipen. Som framgår av 12 kap. 13 § gäller en

motsvarande regel för styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen.

17§ Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i

behörig ordning eller i övrigt strider mot denna lag eller mot stadgarna, kan talan mot försäkringsföreningen om att beslutet skall

upphävas eller ändras föras av föreningsmedlernrnar, styrelsen,

styrelseledamöter eller verkställande direktören.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad. Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket, när 1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla medlerrunamas samtycke, 2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och

sådant samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för föreningen har eftersatts i något väsentligt avseende.

En dom varigenom föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras gäller även för medlemmar som inte har fört talan. Rätten kan ändra föreningsstämmans beslut endast det kan fastställas vilket innehåll om beslutet rätteligen borde ha haft. Ar föreningsståmmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta försäkringsinspektionen för registrering, om beslutet har

upphävts eller ändrats genom en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom beslut under rättegången har förordnat att föreningsstämmans beslut inte får verkställas.

SOU 1990: 101 till 315 Specialmotivering försâkringföreningslagen

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 17 § EFL.

18 § Om styrelsen vill väcka talan mot försäkringsföreningen, skall styrelsen sammankalla en föreningsstämma ñr val av ställföreträdare att föra föreningens talan i tvisten. Stämning delges med den valde ställföreträdaren. Ett förbehåll i stadgarna att tvister mellan föreningen och styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad som inte är medlem skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal. Om styrelsen begär skiljemannaförfarande mot föreningen, tillämpas första stycket. Ar det fråga om en klandertalan av styrelsen mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan inte förlorad enligt 17 § andra stycket, om styrelsen inom den klandertid som anges där har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 18 § EFL.

22.14 14

kap. (Revision)

Kapitlet har upprättats efter förebild av motsvarande bestämmelser i EFL och FRL och ersätter 31 och 32 §§ UFL samt i förstnämnda lagrum gjorda hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. De främsta nyheterna i kapitlet är bestämmelser om effektivare företagsrevision och skärpta krav på anlitande av kvalificerade revisorer. Till skillnad mot vad som gäller för ekonomiska föreningar och föreningsbanker införs inte några möjligheter att påkalla att en medrevisor utses eller att en särskild granskning utförs. Försäkringsföreningar står till skillnad mot ekonomiska föreningar under ingående tillsyn av en särskild myndighet. Den ekonomiska verksamhet som drivs inom försäkringsföreningarna är i de flesta fall inte heller så omfattande att det förefaller vara behov av en möjlighet för en minoritet av medlemmarna att påkalla utseende av en medrevisor eller utförande av en särskild granskning jämsides med de möjligheter till insyn i verksamheten som förfogar över. tillsynsmyndigheten Något behov av sådana särskilda revisionsorgan som behandlas i 8 kap. 4 § EFL har hittills inte förelegat bland försäkringsföreningama. En motsvarande bestämmelse har därför inte föreslagits i den nya lagen.

1 § En försåkringsförening skall ha minst två revisorer. Revisorerna av om det inte föreskrivs i stadgarna att en väljs föreningsstämman, eller flera revisorer skall utses på annat sätt. En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om uppdraget inte skall gälla tills vidare, skall uppdragstiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken revisorsval ñrrättas. Den som har utsetts till revisor skall omedelbart underrättas om det. Har revisorn valts på föreningsstämma är styrelsen skyldig att sörja för underråttelsen. l annat fall ligger skyldigheten på den som har tillsatt revisorn. Föreningsstämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om revisorssuppleanter.

316 Specialmotivering till försäkringföreningslagen

När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan om detta genast göras till försäkringsinspektionen. Om han valts på föreningsstämman skall anmälan göras genom styrelsens försorg. I annat fall skall anmälan göras av den som utsett honom. Närmare föreskrifter om sådan anmälan meddelas av regeringen, eller efter regeringens

bemyndigande, av försäkringsinspektionen.

Paragrafen innehåller regler om antalet revisorer samt om hur de skall

utses och om deras mandattid. Första-fjärde styckena motsvarar delvis 31 § UFL och har förebild i 8 kap. 1 § EFL. Enligt EFL är det tillräckligt med en revisor. Liksom enligt UFL skall det dock finnas minst två revisorer i en försäkringsförening.

Femte stycket överensstämmer med 32 § andra stycket UFL. Även i fortsättningen skall således narrmen på samtliga revisorer och revisors-

suppleanter anmälas till försäkringsinspektionen (enligt 10 kap. 4 § sista stycket FRL behövs endast auktoriserade och godkända revisorer anmälas).

2 § Försäkringsinspektionen får förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen. För revisor som ñrordnats av försäkringsinspektionen skall inspektionen utfärda instruktion. Revisorn har rätt att få arvode av försäkringsföreningen. Arvodets

storlek bestäms av inspektionen.

Försäkringsinspektionen får när som helst återkalla förordnandet enligt ñrsta stycket och i stället utse ny revisor.

Paragrafen överensstämmer i sak med 69 § UFL.

3 § Revisorer som inte är auktoriserade eller godkända skall vara

svenska medborgare och bosatta i Sverige om inte regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen i särskilda

fall tillåter något annat. Vad som sagts nu gäller dock inte om även en auktoriserad eller godkänd revisor deltar i revisionen. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av ñrsäkringsföreningens verksamhet fordras ñr uppdragets fullgöran-

de. Till revisor kan utses även ett auktoriserat eller ett godkänt revi-

sionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till styrelsen ñr den förening som revisionen avser anmäla vem som är huvudsansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 5 och 13 §§ tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör utses minst en av moderföreningens revisorer, om det kan ske. Anmälan av revisor behandlas i l §.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 3 § EFL enligt prop. 1989/90:l60. Anmälan av revisorer behandlas i l §.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringförenirzgslagen 317

4§ Minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor, om tillgångamas bruttovärde (balansornslutningen)

enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren

överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 100 basbelopp enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

Minst en av de revisorer som föreningsstämman utser skall vara auktoriserad revisor, om balansomslutningen enligt fastställda balans-

räkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett grånsbe-

lopp som motsvarar 1 000 gånger det angivna basbeloppet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om en förening som avses i andra stycket förordna att en viss

godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana

beslut är giltiga i högst fem år. Första-tredje styckena gäller även för en moderförening i en koncern om bruttovärdet av koncemföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste åren överstiger det gränsbelopp som anges i första eller andra stycket. Paragrafen innehåller regler om krav på auktoriserad eller godkänd

revisor i vissa föreningar. Bestämmelsen motsvarar delvis 32 § första

stycket UFL och överensstämmer i sak med 10 kap. 4 § FRL. Bestämmelser om auktorisation och godkännande av revisorer finns i

förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer samt i kommerskollegiets revisorskungörelse (KFS 1973:6). Auktorisation och godkännande meddelas av kommerskollegium. Kvalifikationskraven

på en revisor för att erhålla auktorisation är högre än för att erhålla godkärmande. Med hänsyn till den möjlighet försäkringsinspektionen har att förordna kvalificerade revisorer i försäkringsföreningar kan det inte anses nödvändigt att samtliga försäkringsföreningar skall behöva använda sig av auktoriserade eller godkända revisorer. Däremot bör de största föreningama utse en auktoriserad revisor och vissa andra större föreningar anlita antingen en auktoriserad eller godkänd revisor. När det gäller att avgöra

vilka föreningar som bör ha kvalificerade revisorer bör samma indelningsgrund användas som gäller för försäkringsbolagen. Med hänsyn till den förhållandevis begränsade omfattning som försäkringsrörelsen uppvisar inom de i dag existerande mindre öppna förening-

ar vars verksamhet omfattar hela riket har i förslaget, till skillnad från vad som gäller för försäkringsbolag, något alternativt storlekskriterium inte uppställts. Vid sidan av de föreslagna bestämmelserna finns inte något motsvarande behov av den i 8 kap. 6 § första stycket EFL införda regeln om rätt att även i andra fall förordna att minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd. 5 § Den kan inte vara revisor som

1. är styrelseledamot eller verkställande direktör eller innehar en befattning i ledande ställning i försäkringsföreningen eller dess dotterföretag eller biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller föreningens kontroll däröver,

2. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till föreningen eller någon som avses under l eller

Specialmotivering till försäkringföreningslagen SOU 1990: 101

är verksam i samma som den som biträder företag yrkesmässigt föreningen vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver, 3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt uppeller nedstigande led till en person som avses under l eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller 4. på annat sätt än genom av belåning livförsäkringsbrev enligt stadgarna står i låneskuld till föreningen eller annat i samma företag koncern eller har förpliktelser för vilka eller sådant föreningen företag har ställt säkerhet. I ett dotterföretag kan den inte vara revisor som första enligt stycket inte är behörig att vara revisor i moderföreningen. En revisor får vid revisionen inte anlita första någon som enligt eller andra stycket inte är att vara revisor. Har behörig föreningen eller moderföreningen någon anställd i sin tjänst med att uppgift uteslutande eller huvudsakligen ta hand om interna föreningens revision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med l0 kap. 5 § FRL.

6 § Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har utsetts. Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om detta skall hos göras styrelsen och, om en revisor som inte är vald på föreningsstämman vill avgå, hos den som har tillsatt honom. En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall anmäla detta genast till Revisorn skall försäkringsinspektionen. i anmälningen lämna en redogörelse för iaktagelsema vid den granskning som han har utfört under den del av löpande som hans har omräkenskapsår uppdrag fattat. För anrnälningen gäller i delar vad som föreskrivs tillämpliga i 11 § tredje och üärde styckena om revisionsberättelse. Avskrift av anmälningen skall överlämnas till föreningens styrelse. Upphör en revisors uppdrag i förtid eller hinder för uppkommer honom enligt 3-5 §§ eller och finns enligt stadgarna att vara revisor det inte någon suppleant för honom, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden eller anmäla förhållandet för försäkringsinspektionen, som på förslag av styrelsen skall utse en ny revisor under tiden fram till nästa ordinarie ñreningsstämrna.

Paragrafens tre första stycken överensstämmer med 8 kap. 8 § första-

tredje styckena EFL, medan fjärde stycket överensstämmer med 10 kap. 6 § tredje stycket FRL.

7§ På anmälan skall försäkringsinspektionen förordna behörig revisor, om l. någon auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 4 § första - tredje styckena, 2. en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket eller 5 § första eller andra stycket, eller 3. en bestämmelse i stadgarna om antalet revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till 319

försäkringföreningslagen

Var och en kan göra anmälan enligt första stycket. Styrelsen är

skyldig att göra anmälan, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor. överensstämmer i sak med lO kap. 7 § FRL. Någon mot-

Paragrafen svarighet till 8 kap. 9 § fjärde stycket EFL har inte tagits in i lagen.

Försäkringsinspektionen kan i stället erhålla rättelse genom tillsynsbestämmelsema i 20 kap.

8 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisions-

sed granska försäkringsföreningens årsredovisning jämte räkenskaper-

na samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Om föreningen är en moderförening, skall revisorerna även koncemredovisningen och koncemföretagens inbördes

granska

förhållanden i övrigt. Revisorerna skall följa de särskilda föreskrifter som meddelas av föreningsstämman om de inte strider mot lag, av regering eller

försäkringsinspektionen utfärdade föreskrifter, stadgarna och god

revisionssed.

Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 10 § EFL.

9 § Styrelsen och verkställande direktören skall ge revisorerna tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som dessa finner

behövligt samt lämna de upplysningar och det biträde som de begär. Samma skyldighet föreligger för företagsledningen och revisorerna

i ett dotterföretag gentemot revisorerna i en moderförening.

Paragrafen överensstämmer med 8 kap. ll § EFL.

10 § Sedan revisorerna har slutfört skall de skriva en

granskningen,

hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall de anteckna även detta.

Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 12 § EFL.

11 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till försäkringsñreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie

ñreningsstämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen

återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida

årsredovisningen har gjorts upp enligt denna lag eller föreskrifter enligt 15 kap. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar

som skall lämnas enligt 15 kap., skall revisorerna ange detta och

lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller

försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en

styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot denna lag eller stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt till berättelsen anteckna de

upplysningar som de önskar meddela medlemmarna.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit

att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet

320 till Specialmotivering försäkringfäreningslagen

l. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt

enligt uppbördslagen (1953:272), 2. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 eller ll § lagen (1984:668) om av från uppbörd socialavgifter arbetsgivare, eller 3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1 och 2. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen inte har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall revisorerna genast sända in en avskrift av den till länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen. I en moderförening skall revisorerna revisionsbeavge en särskild rättelse beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena tillämpas.

Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 8 13 § EFL. kap.

l2§ Erinringar som revisorerna framställer till eller styrelsen verkställande direktören och som inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller någon arman Handhandling. lingen skall överlämnas till styrelsen och bevaras av denna på betryggande sätt.

Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 14 § EFL.

13 § Revisorerna har rätt att närvara vid De föreningsstämmoma. är skyldiga att närvara vid en stämma, om det med till hänsyn ärendena kan anses påkallat.

Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 15 § EFL.

14 § Revisorerna får inte lämna till enskilda medlemupplysningar mar eller utomstående om sådana försäkringsföreningens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för föreningen. Revisorerna är skyldiga att l. till föreningsstämman lämna alla som stämman upplysningar begär, om det inte skulle vara till väsentlig nackdel för föreningen, 2. till ny revisor och, om har försatts föreningen i konkurs, konkursförvaltare lämna om erforderliga upplysningar föreningens angelägenheter, samt 3. på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till undersökningsledare under i brottmål. förundersökning

Paragrafen överensstämmer med 8 16 § EFL. kap.

22 .15 15

kap. (Redovisning)

Detta kapitel har upprättats efter förebild av 11 kap. FRL och 9 kap. EFL. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.2) har emellertid i avvaktan på med EG i allt integreringen väsentligt nuvarande ordning för försäkringsföreningama behållits.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till färsäkringföreningslagen 321

Årsredovisning

l § Kalenderår utgör räkenskapsår, om inte annat följer av 12 § andra stycket bokföringslagen (1976:125). För varje räkenskapsår skall årsredovisning avges. Denna består av resultaträkning, balans-

räkning och förvaltningsberättelse. Har en ñrsäkringsförening flera

verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas särskilt för varje Verksamhetsgren. I fråga om resultaträkning och balansräkning i årsredovisning och

i årsbokslut enligt bokföringslagen gäller, förutom bestämmelserna i den lagen, föreskrifterna i detta kapitel. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande ñrsäkringsin-

spektionen, får utfärda närmare föreskrifter om försäkringsförening-

arnas löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt därvid,

om särskilda skäl föreligger, meddela föreskrifter som avviker från bokföringslagen. Föreskrifterna skall utformas så att de främjar en klar och rättvisande översikt av föreningens resultat och ställning.

Paragrafen överensstämmer med 29 § och 30 § första och tredje stycket

UFL samt- bortsett från att bestämmelser om resültatanalys ej medtagits - med ll kap. l §FRL.

Med stöd av denna paragraf kan försäkringsinspektionen föreskriva att de stora försäkringsföreningama skall tillämpa samma regler beträffande värdering och klassificering av tillgångar som försäkringsbolagen.

2 § I årsredovisningen skall återges resultaträkningen och balansräk-

ningen för det närmast föregående räkenskapsåret. Har det under året skett någon ändring i specificeringen av poster i resultaträkningen

och balansräkningen, skall uppgifterna från den tidigare årsredovis-

ningen sammanställas så att dessa kan jämföras med posterna i den

senare årsredovisningen, om det inte möter särskilda hinder.

Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter

och av verkställande direktören. Har en awikande mening beträffande årsredovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall den awikande meningen fogas till redovisningen.

Paragrafen överensstämmer med ll kap. 2 § FRL och 9 kap. 2 § EFL. Första stycket saknar motsvarighet i UFL medan andra stycket mot-

svarar 29 § UFL.

3 § Minst en månad före ordinarie föreningsstämma skall årsredovisningshandlingama för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna. Senast en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen har blivit fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse hållas tillgängliga hos försäkringsföreningen för alla som är intresserade.

Jfr 29 § UFL, 11 kap. 3 § FRL och 9 kap. 3 § EFL. Försäkringsföre-

ningamas att insända årsredovisning och revisionsberättelse till skyldighet

försäkringsinspektionen regleras i 20 kap. 4 § andra stycket.

Koncemredovisning

4 § Bestämmelserna om koncemredovisning i ll kap. 12 och 13 §§

försäkringsrörelselagen (1982:713) skall tillämpas i fråga om stora försäkringsföreningar.

322 Specialmotivering till färsäkringföreningslagen SOU 1990: 101

Paragrafen innebär att de försäkringsföreningar som omfattas av koncernbestämmelsen, också måste tillämpa koncernredovisning.

22.16 16 kap. (Likvidation och

upplösning)

Bestämmelserna i detta kapitel motsvarar i allt väsentligt reglerna om likvidation och konkurs i 40-62 §§ UFL samt i dessa paragrafer gjorda hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. I 56 § UFL och 14 kap. 26 § FRL förutsätts att likvidatorema i en understödsförening respektive försäkringsinspektionen skall försöka överlåta försäkringsbeståndet. En försäkringsförening kan upplösas dels genom likvidation och konkurs som regleras i detta kapitel, dels genom fusion som regleras i 17 kap. Hittills har det vanligaste sättet för en förening att upplösas varit att Föreningens tillgångar och skulder överförs till en annan förening i samband med att rörelsen övertas av den andra Den överñreningen. låtande föreningen upplöses därefter genom likvidation. Genom de föreslagna bestämmelserna om fusion blir inte likvidation i samband med sammanslagningar mellan försäkringsföreningar nödvändig. Likvidatorer i en understödsñrening eller ett försäkringsbolag skall utses av föreningsstämman respektive av bolagsstämman. Enligt 72 § UFL och 14 kap. 7 § FRL kan emellertid försäkringsinspektionen också ñmrdna en likvidator att genomföra likvidationen tillsammans med de övriga likvidatorema. Vid likvidation av en bank skall emellertid numera likvidatorema utses av bankinspektionen. Till stöd för detta anförs i förarbetena (prop. 1986/87: 12 Föreningsbankslag s. 102) att det av hänsyn till skyddet av insåttamas intressen bör ställas särskilda krav på en likvidator i en bank samt att god kärmedom om bankverksamhetens speciella förhållanden är en förutsättning för att likvidatom skall kunna sina fullgöra uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Det får vidare enligt förarbetena förutsättas att bankinspektionen bättre än de allmänna domstolarna har kärmedom om personer som är lämpliga för sådana uppdrag. För ekonomiska föreningar föreskriver EFL att likvidatorema alltid skall utses av domstol. Genom den ordningen anses de bästa garantiema erhållas för att endast lämpliga personer utses (prop. 1986/87:7 s. 213). Merparten av de likvidationer som blir aktuella när det gäller försäkringsföreningar torde komma att gälla föreningar med betydligt lägre balansomslutning än en föreningsbank. Till skillnad mot en ekonomisk förening står en försäkringsförenings likvidationsförvaltning under tillsyn. l förslaget har därför i huvudsak bibehållits. Detta gällande ordning innebär att vid en frivillig likvidation skall likvidatorema utses av föreningsstämman. Efter förebild av de nya bestämmelserna i FRL om likvidation av livförsäkringsbolag föreslås emellertid att försäkringsmspektionen skall utse medlikvidator när stora skall försäkringsföreningar likvideras. Bestämmelserna om tvångslikvidation har anpassats till vad som gäller för försäkringsbolagen.

Specialmotivering till färsäkringföreningslagen 323

Enligt 40 § andra stycket UFL skall beslut om frivillig likvidation godkännas av försäkringsinspektionen. Bestämmelsen saknar motsvarighet för såväl försäkringsbolag, ekonomiska föreningar som föreningsbanker. I praktiken torde det också vara svårt att mot medlemmarnas vilja tvinga en förening att fortsätta verksamheten. Enligt förslaget skall det därför räcka med att likvidationsbeslutet registreras av försäkringsinspektionen.

Frivillig likvidation 1 § Föreningsståmrnan kan besluta att försäkringsföreningen skall träda i likvidation. Ett beslut om likvidation är giltigt endast om samtliga röstberättigade har förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor, varav en ordinarie, och på den senare stämman bitrâtts av minst två tredjedelar av de röstande. Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den senare dag som föreningsstämman beslutar. Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om det gäller ett beslut enligt 24 § andra stycket eller om det föreligger grund för tvångslikvidation enligt 2 eller 4 §. Vid lika röstetal utgörs stämmans beslut av den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation enligt detta stycke har omedelbar verkan.

Paragrafen överensstämmer med ll kap. 1 § EFL. En av föreningsstämmoma skall dock vara en ordinarie stämma. Anledningen till detta är samma som vid beslut om fusion (se avsnitt 18.2).

Tvångslikvidation 2 § Om antalet föreningsmedlemmar går ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. l § eller som inspektionen bestämt, skall styrelsen omedelbart anmäla detta till försäkringsinspektionen. Inspektionen skall pröva om försäkringsföreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Om inspektionen lämnar medgivande till detta, skall inspektionen föreskriva de villkor som skall gälla och bestämma nytt minsta antal medlemmar för föreningen. Om inspektionen beslutar att att fortsätta verksamheten skall inte medge föreningen föreningen träda i likvidation.

Paragrafen överensstämmer i sak med 41 § andra stycket UFL.

3 § Om styrelseledamötema underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt 2 §, svarar de och andra som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på försäkringsföreningens vägnar solidariskt för de som uppkommer för ñreningen. Ett sådant ansvar förpliktelser inträder även för sådana medlemmar som, när likvidationsplikt 2 §, med om likvidationsplikten deltar i föreligger enligt vetskap beslut att fortsätta föreningens verksamhet.

Paragrafen motsvarar 46 § UFL såvitt gäller underlåtenhet att anmäla otillräckligt medlemsantal men har utformats efter förebild av det två första meningarna i dels ll kap. 3 § tredje stycket EFL, dels 9 kap. 3 § FBL och betingas av att likvidatorer skall utses av försäkringsinspektionen. (Skillnader gentemot nu nämnt lagrum i FBL beror på att styrelsen

324 Specialmotivering till försäkringföreningslagen

enligt 2 § i förslaget skall vända sig direkt till försäkringsinspektionen.

Den sista meningen i 9 kap. 3 § FBL blir därför inte aktuell.)

4§ Rätten skall förordna att försäkringsföreningen skall träda i

likvidation, om

l. likvidationsskyldighet föreligger enligt 2 § eller stadgarna och någon uppgift om att föreningen trätt i likvidation inte införs i försäkringsföreningsregistret inom sex veckor från det att denna

skyldighet inträtt, 2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 24 §, eller

3. föreningen inte inom bestämd tid följt ett av försäkringsinspek-

tionen enligt 20 kap. 7 § utfärdat ñreläggande som vunnit laga kraft och ändamålet med föreläggandet inte förfallit eller på annat sätt tillgodosetts. Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att

likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första

instans.

Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av försäkringsinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, föreningsmedlem eller röstberättigad

som inte är medlem. l de fall som avses i första stycket 2 prövas

frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara

beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

Motsvarigheten till bestämmelserna i denna paragraf finns i 44 § UFL och har förebild i 11 kap. 4 § EFL och 14 kap. 3 § FRL. Första punkten i första stycket överensstämmer i sak med 41 § första stycket UFL. Andra punkten motsvarar 61 § andra stycket UFL.

Tredje punkten kan sägas i sak överensstämma med 71 § tredje stycket

UFL men har utformats som en till 14 3 § första

motsvarighet kap. stycket 4 FRL.

Det kan anmärkas att det i 45 § första stycket UFL som särskild grund

för tvångslikvidation anges att understödsföreningar saknar en till understödsföreningsregistret anmäld behörig styrelse. Bestämmelser av mot-

svarande innebörd återfinns i ll

kap. 4 § första stycket 3 EFL och i 14

kap. 3 § 6 FRL. I har emellertid

banklagstiftningen inte någon sådan likvidationsgrund upptagits. Anledningen till detta är att bankinspektionen har till uppgift

att kontrollera att ett sådant förhållande inte uppstår och om det likväl

inträffar ingripa mot banken i fråga (jfr prop. 1986/87:12

Förenings-

bankslag s. 100). Om en försäkringsförening inte utsett behörig styrelse och trots föreläggande enligt bestämmelserna om underlåter att tillsyn göra detta kan försäkringsinspektionen ingripa mot föreningen med stöd av 20 kap. 7 § fjärde punkten. En särskild likvidationsgrund är därför

onödig. Andra stycket motsvarar 71 § sista stycket UFL.

SOU 1990: 101 till 325

Specialmotivering försäkringföreningslagen

Förfarandet hos rätten

S § Görs ansökan eller anmälan som avses i 4 §, skall rätten genast

kalla försåkringsinspektionen samt de föreförsäkringsföreningen,

och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att ningsmedlemmar inställa för sig för rätten på en bestämd dag, då frågan om skyldighet

föreningen att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges föreningen, om det kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgiv-

ningslagen (1970:428). Kallelsen skall i fall som avses i 4 § första

stycket 3 kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

motsvarar med

Paragrafen 45 § andra stycket UFL och överensstämmer

14 kap. 4 § FRL.

6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse

samt för expeditioner i ett ärende enligt 2 eller 4 §, skall kostnaderna

betalas av försäkringsföreningens medel, om föreningen förpliktas träda i likvidation eller om rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av försäkringsinspektionen, skall dessa kostnader betalas av föreningen eller, om föreningen saknar tillgångar, av

staten. saknar motsvarighet i rätt men överensstämmer med

Paragrafen gällande

14 kap. 5 § FRL och ll kap. 6 § EFL.

Utseende av likvidatorer 7 § Föreningsstämman eller den domstol som fattar beslut att

försäkringsföreningen skall träda i likvidation enligt 4 § första

stycket, skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. l fall som avses i 4 § första l och 2 skall domstolen i stället förelägga

stycket

föreningen att inom viss tid, dock minst sex veckor, till domstolen inkomma med bevis om att föreningsstämman har utsett likvidator. Har något beslut om detta inte registrerats inom denna tid skall

domstolen utse likvidator. I stadgarna kan föreskrivas att dessutom

en eller flera likvidatorer skall tillsättas på något annat sätt.

Likvidatorema träder i styrelsens och verkställande direktörens ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen. Saknar en försäkringsförening som trätt i likvidation, till registret

anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten förordna en eller flera

likvidatorer efter anmälan av försäkringsinspektionen eller på ansö-

kan av medlem eller röstberättigad som inte är medlem eller borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen. Likvidatorema skall anmäla likvidationsbeslutet för genast

registrering.

Paragrafen överensstämmer i sak med 43 §, 44 § sista meningen, 47 och

49 §§ och 71 § efter förebild av 14

tredje stycket UFL och har utformats kap. 6 § FRL.

8 § skall om det behövs förordna en

Försäkringsinspektionen likvidator att tillsammans med de övriga likvidatorema genomföra

likvidationen. När en stor trätt i likvidation, skall

försäkringsförening

en sådan likvidator förordnas. Förordnas en likvidator av inspektion-

en, skall föreningens firma tecknas av denne i förening med annan

som äger teckna firman.

326 till Specialmotivering försäkringfäreningslagen

Bestämmelserna i denna lag om likvidator skall tillämpas på den likvidator som har utsetts av försäkringsinspektionen. Sådan likvidator fär endast entledigas av Ersättare får inte förordinspektionen. nas av rätten. En likvidator som har förordnats av har försäkringsinspektionen rätt till arvode av föreningen. Arvodets storlek bestäms av inspektionen.

Bestämmelsen motsvarar 72 § UFL men har utformats efter förebild av

14 kap. 7 § FRL i dess fr.o.m. den 1 lydelse januari 1990. Försäkringsinspektionen skall således alltid utse medlikvidator i stora ñrsäkringsñreningar enligt definitionen i l kap. 5 §.

9 § Om en likvidator visar uppenbar eller försummelse när motvilja han fullgör sitt kan rätten av uppdrag på anmälan försäkringsinspektionen entlediga honom och förordna annan i hans ställe. Yttrande skall inhämtas från likvidatom.

Paragrafen överensstämmer med 48 § UF L.

Genomförandet av likvidationen

10 § Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas på likvidatorema, i den mån inte annat av detta följer kapitel. Ett uppdrag att vara revisor inte att upphör genom föreningen träder i likvidation. Bestämmelserna i 14 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvida enligt revisorernas likvidationen mening onödigt fördröjs.

Paragrafen överensstämmer med ll kap. 7 § och femte fjärde styckena EFL.

Försäkringsinspektionen får enligt bestämmelserna om i 20

tillsyn kap. utse revisor i en Sådana

försäkringsförening. förordnanden upphör inte

genom att träder

försäkringsföreningen i likvidation utan den av inspek-

tionen utsedde revisorn fortsätter sitt under uppdrag likvidationen. Bestämmelsen i 72 § tredje stycket UFL om försäkringsinspektionens rätt att utse likvidationsrevisor är därför överflödiga (jfr prop. 1986/87:12

Föreningsbankslag s. 103 n f).

ll § I fråga om under föreningsstämma likvidationen skall bestämmelserna i denna om lag föreningsstämma tillämpas, i den mån inte annat följer av detta kapitel.

Paragrafen överensstämmer med ll kap. 8 § EFL.

12 § När försäkringsföreningen har trätt i likvidation skall

styrelsen och verkställande direktören en genast avge redovisning för sin förvaltning av föreningens angelägenheter under den tid för vilken

redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma.

Redovisningen skall läggas fram på föreningsstämma så snart det

kan ske. Bestämmelserna om och revisionsberättelse årsredovisning skall tillämpas. Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild för detta år. I en redovisning avges moderförening skall denna särskilda även omfatta redovisning koncernredovisning.

SOU 1990: 101 till försäkringfäreningslagen 327 Specialmotivering

överensstämmer med ll kap. 9 § EFL.

Pagrafen

13 § Likvidatorema skall genast söka kallelse på föreningens okända borgenärer.

Paragrafen överensstämmer med ll kap. 10 § EFL.

14 § Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla försäkringsföreningens egendom till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala ñreningens skulder. Försäkringsinspektionen får

rörelse får lbrtsättas, om det behövs för en medge att föreningens ändamålsenlig aweckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig nya anställningar. Medgivandet får förenas med föreskrifter.

motsvarar 54 § sista stycket UFL och överensstämmer i Paragrafen huvudsak med ll kap. ll § första stycket EFL och 14 kap. 12 § första FRL. Eftersom det i markeras en skyldighet för

stycket paragrafen

om en försäljning under hand är likvidatorema att noggrant överväga

förmånligare för försäkringsföreningen än en försäljning på offentlig auktion behövs inte någon motsvarighet till bestämmelserna i andra paragraferna i EFL respektive FRL (jfr prop.

stycket i de två nämnda

1986/87: 12 Föreningsbankslag s. 105 n f).

15 § Likvidatorema skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisföreningsstämman för ning, som skall läggas fram på den ordinarie och dess

godkännande. I fråga om likvidatoremas redovisning

behandling på föreningsstämman tillämpas inte 13 kap. 4 § tredje stycket 1 eller 15 kap. 3 §.

Paragrafen överensstämmer i sak med ll kap. 12r § EFL.

16 § Om en trätt i likvidation eller försatts i

försäkringsförening

konkurs får inte nya medlemmar antas eller förskott på framtida förmåner lämnas. En medlem har vid sin avgång ur ñreningen rätt

att få ut del av tillgångarna endast om medlemmen avgått innan

beslutet om likvidation eller konkurs fattats av föreningen eller meddelats av rätten. Sedan beslutet om likvidationen eller konkursen fattats av före-

eller meddelats av rätten får inte de avgifter samt de ningen

försäkringsförmåner som förfaller till betalning efter denna tidpunkt utkrävas som förfallit till efter

eller utges. Livräntebelopp betalning beslutet om likvidation får dock utbetalas, om försäkringsfallet inträffat innan likvidationsbeslutet och utbetalning kan ske utan att borgenåremas, de övriga medlemmarnas eller förmånsberåttigades

rätt försämras.

Har beslutet om likvidation fattats på flera föreningsstämmor gäller vad som sagts i första stycket andra meningen och andra stycket

beslutet på den sista stämman.

med 54 § samt 61 § första stycket UFL.

Paragrafen överensstämmer 17 § När den i kallelsen borgenärer bestämda anmälpå okända blivit skall ningstiden har gått ut och alla kända skulder betalda, likvidatorema skifta försäkringsföreningens behållna tillgångar.

328 till Specialmøtivering försäkringföreningslagen

Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallit till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall så mycket av föreningens

medel som kan behövas för denna behållas och återstoden betalning skiftas.

Paragrafen överensstämmer i sak med 55 § UF L men har utformats efter

förebild av 11 kap. 13 § första stycket EFL.

l8§ Om tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att över-taga dem utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, är den som uppburit något till nackdel för en borgenär skyldig att återbetala vad han fått om därigenom föreningen ej kan fullgöra sina Detsamma förpliktelser. gäller om de innehållna medlen inte räcker till för att betala skulderna.

Livräntebelopp som utbetalats med av tillämpning 16 § skall återbetalas, om utbetalningen är till nackdel för medlem borgenär, eller annan förmånsberättigad. För den brist som kan uppkomma när belopp skall återbetalas år likvidatorema ansvariga bestämmelserna i 18 enligt kap.

Paragrafen överensstämmer i sak med 57 § första stycket UFL.

I 17 och 18 §§ används termerna återbetala och återbetalningsskyldighet i stället för återbära och som föreåterbäringsskyldighet, kommer i 57 § UFL. Avsikten med denna ändring är endast att undvika

sammanblandning med återbäring i försäkringsteknisk mening.

19 § De föreningsmedlemmar som vill klandra skiftet skall väcka talan mot senast försäkringsföreningen tre månader efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman. I fråga om och om likvidators återbetalningsskyldighet ansvarighet äger 18 § motsvarande tillämpning. Om en medlem inte inom fem år efter det att lades slutredovisning fram på har anmält föreningsstämman sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han ñrlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på anmälan av likvidatorema och efter hörande av försäkringsinspektionen förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall 23 § tillämpas. i

Paragrafen överensstämmer i sak såvitt gäller första och andra styckena t samt första meningen i tredje stycket helt med 57 § andra stycket och

tredje stycket UFL, men har utformats efter förebild av 11 kap. 13 § andra

A stycket och tredje stycket första meningen EFL.

Återstoden av tredje stycket ersätter 58 § UFL och har utformats efter

förebild av andra och tredje meningarna i tredje stycket av förevarande .. bestämmelse i EFL. Om en

försäkringsförenings tillgångar inte räcker till

5 för att betala likvidationskostnaden skall således inte längre ett förenklat i likvidationsförfarande I stället skall tillämpas. föreningen försättas i

i

20 § När likvidatorema har sitt skall fullgjort uppdrag, de så snart det kan ske avge en för sin

slutredovisning förvaltning genom en

ñrvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en för skiftet. redogörelse Till berättelsen skall fogas för hela likvidationstiden.

redovisningshandlingar Berät-

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringföreningslagen 329

telsen och redovisningshandlingama skall avlämnas till revisorerna.

Dessa skall inom en månad därefter avge en revisionsberättelse över

slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.

Efter det att revisionsberättelsen har avlämnats till likvidatorema skall dessa genast kalla föreningsmedlernrnama till en föreningsstämma för av slutredovisningen. Slutredovisningen med

granskning

bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och sändas till medlemmar enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § fjärde stycket samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna

i 13 kap. 4 § tredje stycket 2 och fjärde stycket om beslut på

föreningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verkställande direktören skall tillämpas på likvidatorema.

Paragrafen överensstämmer i sak med ll kap. 14 § EFL.

21 § När likvidatorema har lagt fram slutredovisningen, är försäkringsföreningen upplöst. Detta förhållande skall genast anmälas för

registrering.

En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvidatorema att en föreningsstämma inkallas för att behandla frågan

huruvida talan skall väckas enligt 18 kap. 5 §. Därvid tillämpas 13

kap. 7 § andra meningen.

Om likvidatorema finner att föreningen är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnadema skall de ansöka om att föreningen

försätts i konkurs.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 15 § EFL.

22 § Om det efter försäkringsföreningens upplösning enligt 21 §

visar sig att föreningen har tillgångar eller om talan väcks mot

föreningen eller det av någon annan orsak uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Detta skall genast anmälas av likvidatorema för registrering. Kallelse till första före-

ningsstämman efter återupptagandet skall utfärdas enligt stadgarna.

Paragrafen överensstämmer med ll kap. 16 § EFL.

23 § Om en försäkringsförening har trätt i likvidation på grund av

föreningsstämmans beslut, kan stämman sedan revisorerna har avgett yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och föreningens verksamhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det

finns anledning till likvidation på grund av denna lag eller stadgarna eller om utskiftning har ägt rum. Beslut om att återuppta verksamheten fär inte fattas om det inte ñnns full täckning för föreningens förpliktelser. Om beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt

väljas. Föreningsstärnmans beslut om likvidationens upphörande och val

av styrelse skall likvidatorema genast anmäla för registrering.

Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett. Om ett likvidationsbeslut som avses i 1, 2 eller 4 § har blivit

upphävt genom en dom eller ett beslut av domstol som har vurmit laga kraft, skall likvidatorema genast anmäla detta för registrering

samt kalla till föreningsstämma för val av styrelse.

När likvidation har upphört enligt denna paragraf, skall 20 §

tillämpas.

330 Specialmotivering till försäkringföreningslagen

Paragrafen överensstämmer med ll kap. 17 § EFL, med undantag av sista meningen i första stycket och tredje stycket. sistnämnda bestämmel-

se saknar motsvarighet i UFL, EFL och FBL, men har förebild i bestämmelsema för ömsesidiga försäkringsbolag i sista meningen i 14 kap. 18 § första stycket FRL. Avsikten med bestämmelsen är att i detta hänseende skapa samma trygghet för medlemmama och borgenärema i en försäk-

ringsförening som i ett försäkringsbolag.

Utfommingen av tredje stycket har skett i överensstämmelse med 9 kap. 18 § fjärde stycket FBL.

Konkurs

24§ Om en försäkringsförening är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas. Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad

från det att konkursen avslutades besluta att föreningen skall träda i likvidation. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 3 och 4 §§. Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 22 §, om konkursen avslutas med överskott.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 11 kap. 19 § EFL. Hänvisningen till 3 § innebär i likhet med vad som sägs i 46 § UFL, att en underlåtenhet att försätta en förening i likvidation kan föranleda skadeståndsskyldighet.

25 § Om en försäkringsförening försätts i konkurs skall tingsrätten sända en underrättelse om beslutet till försäkringsinspektionen för

registrering. Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den

styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Aven under konkursen gäller dock bestämmelser-

na i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.

När en konkurs har avslutats skall tingsrätten genast för registrering underrätta försäkringsinspektionen samt ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta

försäkringsinspektionen när en överrätt genom beslut som vunnit laga

kraft har upphävt ett beslut att försätta föreningen i konkurs.

Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 20 § FBL i huvudsak. Skillnaden mot 11 kap. 20 § EFL beror på att bestämmelserna i ackordslagen

(1970:847) enligt 48 § i denna lag inte gäller för försäkringsföreningar. 26§ Har en försäkringsförening försatts i konkurs, skall försäkringsinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som konkursñrvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672). Det allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan

framställning som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen. Aven om beslut om delning av konkursboets förvaltning enligt 7 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672) har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet. Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare

gäller också det allmänna ombudet.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringföreningslagen 331

Paragrafen saknar motsvarighet i UFL men överensstämmer med 14 kap. 21 § FRL. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall emellertid, i likhet med vad som stadgas i 7 kap. 13 § BRL, ett allmänt ombud alltid utses. Bestämmelsen är en konsekvens av de nya regler om effektivare revision som genom förslaget införs för försäkringsföreningama.

22.17 17 och aktier i

(Fusion

inlösen av

kap. dotteraktiebolag)

Genom bestämmelserna i detta kapitel införs möjligheter för försäkringsföreningar att gå samman genom fusion. De föreslagna bestämmelserna har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.2). Detta kapitel ersätter 56, 63 och 64 §§ samt i tillämpliga delar 55 § UFL. Som förebild har tjänat 12 kap. EFL samt 10 kap. FBL.

Fusion genom absorption l § Genom ett avtal om fusion kan en försäkringsförening (den överlåtande försäkringsföreningen) gå upp i en arman försäkringsförening (den Övertagande försäkringsföreningen). En sådan fusion innebär att medlemmama i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, att den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation samt att dess försäkringsrörelse med tillgångar och skulder övertas av den Övertagande föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i den överlâtande föreningen. Fusion kan ske, trots att den överlåtande ñreningen har trätt i likvidation. I ett sådant fall skall likvidationen avslutas när godkännande av fusionen enligt 7 § har registrerats. Paragrafen som innehåller bestämmelser om fusion mellan försäkringsföreningar genom absorption saknar som tidigare anförts motsvarighet i UFL men överensstämmer med 12 kap. l § EFL. Det kan anmårkas att i 56 och 63 §§ UFL har använts benämningen anbud i stället för avtal men att detta inte innebär någon skillnad i sak. En fusion kan ske även om den överlåtande föreningen är i likvidation. Förfarandet blir då i princip detsamma som i dag gäller enligt 56 § UFL för överlåtelse av försäkringsrörelse under likvidation. Således fullgörs styrelsens, styrelseledamötemas och verkställande direktörens uppgifter under likvidationen av likvidatorerna. Till skillnad mot vad som gäller enligt 55 § UFL kan överlåtelse ske innan den i kallelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder betalts. Likvidationen avslutas genom att likvidatorema lägger fram en slutredovisning för sin förvaltning (se 7 kap. 18 §). Däremot äger inte något skifte rum. Medlemmama i den överlåtande föreningen blir i stället medlemmar i den Övertagande föreningen.

332 Specialmotivering till försäkringföreningslagen

I stadgarna kan införas längre gående bestämmelser om vilken röstrnajoritet som är erforderlig eller att beslutet skall fattas vid en ordinarie föreningsstämma. Enligt förslaget har den enskilde medlemmen inte någon rätt att med hänvisning till fusionsavtalet såga upp sitt medlemskap. Samma förhållande gäller vid överlåtelse enligt UFL och FRL. I 13 kap. 8 § andra stycket finns bestämmelser om hur kallelse skall utformas till den föreningsstämma som skall besluta om fusionen skall äga rum. 2 § Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade och föreningsmedlemrnama i den överlåtande försäkringsföreningen under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om godkännande av ñxsionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på stämman l. förslag till föreningsstämmans beslut, 2. fusionsavtalet, 3. en redogörelse av styrelsen i den överlåtande föreningen för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för föreningen, samt 4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3. Skall den överlåtande föreningens årsredovisning inte behandlas på den stämma som anges i första stycket skall i stället följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram på den förstnämnda stämman i enlighet med vad som anges i första stycket l. avskr-ift av föreningens senaste årsredovisning samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser, 2. en av föreningens styrelse undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen har avgetts, samt 3. ett av revisorerna avgivet yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2. Handlingarna skall genast sändas till sådan röstberättigad eller medlem som begär det och uppger sin postadress. Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 2 § EFL utom så tillvida att det inte krävs att årsredovisningar och revisionsberättelser eller motsvarande redogörelser i den Övertagande föreningen skall läggas fram på föreningsstämman i den överlåtande föreningen. Något motsvarande krav finns inte heller i 15 kap. 1 § FRL.

Fusion genom kombination

3 § Genom ett avtal om fusion kan två eller flera försäkringsföreningar (de överlåtande försäkringsföreningama) förenas genom att bilda en ny förening (den Övertagande försäkringsföreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlåtande föreningarna blir medlemmar i den nya föreningen, att de överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation samt att deras försäkringsrörelse jämte övriga tillgångar och skulder övertas av den nya föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i varje överlåtande ñrening. Bestämmelserna i 1 § andra stycket skall därvid tillämpas. De handlingar som anges i 2 § första stycket 1-4 och andra stycket 1-3 skall upprättas för varje överlåtande förening. De skall hållas

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringföreningslagen 333

tillgängliga för de röstberättigade och föreningsmedlemmama i respektive

överlåtande förening under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas. Handlingama skall genast sändas till sådan röstberättigad eller medlem som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna.

Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya före-

ningen och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de överlåtan-

de föreningarna godkärmer ñrsionsavtalet, skall de samtidigt i enlighet

med fusionsavtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya föreningen. Paragrafen saknar motsvarighet i UFL men överensstämmer med 12 kap. 3 § EFL. Bestämmelsen reglerar fusion genom kombination som innebär att två eller flera föreningar (överlåtande föreningar) uppgår i en ny förening (den Övertagande föreningen) som bildas i och med fusionen.

Fusionsförfarandet 4 § Ett beslut om godkännande av fusionsavtal är giltigt endast om

det har biträtts av samtliga röstberättigade eller har fattats på två på

varandra följande föreningsstämmor, varav en ordinarie, och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

I stadgarna får föreskrivas villkor som går längre.

Paragrafen innehåller bestämmelser om den röstövervikt som krävs för

att ett giltigt beslut om fusion skall föreligga. Bestämmelsen har förebild i 12 kap. 4 § EFL. För att ett beslut om godkännande av fusionsavtalet skall bli giltigt

krävs liksom vid överlåtelse av en ñrenings rörelse enligt 56 och 63 §§ UFL att samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller att beslutet fattats på två varandra följande stämmor varav minst en ordinarie och

biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman.

5 § Når fusionsavtalet har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det underställas försäkringsinspektionen för godkärmande genom

anmälan för registrering. Om detta inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om försäkringsinspektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat

registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit. Inspektionen skall vid sin prövning av fusionsavtalet se till att inte vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller fönnånsberättigades bekostnad. I samband med att fusionsavtalet godkänns skall stadgeändringar

eller, i fall som avses i 3 §, den nybildade föreningens stadgar godkännas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om godkärmande av fusionsbeslut

m.m.

Första stycket innehåller bestämmelser om godkännande av fusionsbeslut m.m. Som viss förebild för stycket har tjänat bestämmelserna i 12

kap. 5 och 6 §§ EFL samt 10 kap. 4 och 5 §§ FBL. Som nämnts i inledningen har emellertid i lagförslaget, efter förebild av 56 och 63 §§

334 Specialmotivering till SOU 1990: 101 försäkringföreningslagen

UFL, stadgats att föreningsstämmans beslut om fusion skall anmälas för i. godkärmande utan föregående registrering. En ordning som innebär att en förening först måste registrera beslutet om godkärmarlde av fusionsav- ;j talet och sedan ansöka om tillstånd att verkställa avtalet skulle särskilt för små försäkringsföreningar med obetydlig verksamhet kunna upplevas som ett hinder. Härigenom skulle en motiverad fusion kunna ñrsvåras. Efter ñrebild av nyssnämnda bestämmelser i EFL har föreskrivits att den Överlåtande inom månader skall ansöka föreningen fyra om registrering av fusionen. Någon kallelse på okända borgenärer behöver inte utfärdas. Skälen för detta har utvecklats i den allmänna motiveringen. Andra överensstämmer stycket i sak med 63 § tredje stycket sista meningen UFL och anger att j försäkringsinspektionen vid godkärmande av en fusion skall tillse att inte vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas genom beslutet på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad. inriktas Prövningen i första hand på att skydda de medlemmar och pensionsberättigade som omfattas av fusionen ,§1 och måste baseras på en försäkringsteknisk utredning om ñreningen är 5 att upprätta en sådan. skyldig Om pensionsutbetalningar börjat utgå före fusionen bör dessa ha företräde framför andra i den överlåtande förpliktelser föreningen. Någon uttrycklig föreskrift om detta såsom i UFL är emellertid inte nödvändig. Om överskottsmedel finns bör dessa användas till av förmåförbättring

i nema för dem som varit försäkrade i den överlåtande t.ex.

föreningen, av eller

t: genom höjning försäkringsbelopp sänkning av avgifter (jfr cirk.

l986:U 14 s. 4). Rent allmänt skall liksom vad gäller överlåtelse av försäkringsbestånd f enligt FRL (i enlighet med FVK:s betänkande 1987:58 s. 429) konstateras att kraven på betryggande Soliditet och skälighet inte äventyras. Vid __ prövning av tillstånd till fusion bör därför avgörande vikt fästas vid om den Övertagande eller nya föreningens soliditet och konsolideringskapital kan bedömas g ge en garanti för att dessa krav kan uppfyllas. Särskild 2 hänsyn måste tas till en situation där en fusion bedöms vara den lämpligaste lösningen för att skydda medlemmama i en förening som hotas komma på obestånd eller annars befinner sig i en ogynnsam utveckling (se sou 1987:58). Av tredje stycket följer att om stadgarna i den Övertagande försäkringsföreningen ändrats i samband med en fusion genom absorption enligt 1 § skall denna förening i samband med fusionsärendet ansöka om försäkringsinspektionens godkännande genom anmälan för registrering. Vid en fusion genom kombination enligt 3 § där en ny försäkringsförening bildas skall de överlåtande underställa föreningarna samtidigt försâkringsinspektionen den nybildade föreningens stadgar för godkännande. Inspektionen skall då också i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 4 § pröva att stadgarna överensstämmer med den nya lagen och med andra författningar samt om särskilda bestämmelser krävs. En fusion bör vidare inte stå i strid med en sund utveckling av försâkringsväsendet. Dessutom bör vid beaktas de tillståndsprövningen som konkurrenslagen slår vakt om. syften

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försdkringföreningslagen 335

De föreningar som avser att träffa avtal om fusion bör lämpligen i ett tidigt stadium av förhandlingarna ta kontakt med försäkringsinspektionen för att få inspektionens synpunkter på vad som krävs för att en fusion skall kurma genomföras (se cirk. l985:U 14 och kom. t. FRL).

6 § Om sådan rätt som tillkommer den som är anställd i en försäkringsförening och som innehar en pensionsfordran finns bestämmelser

i 23 § andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs-

telse m.m. Paragrafen saknar motsvarighet i UFL och innebär att en innehavare av

en pensionsfordran på grund av anställning i en överlåtande försäkrings-

förening inte behöver förtecknas och kallas i ett ärende om fusion om

vederbörande tillsynsmyndighet medger det. Bestämmelsen motsvarar 12

kap. 15 § tryggandelagen enligt förslag av utredningen om beskattning av tjänstepension (SOU 1985:63). Bestämmelsen har förebild i 12 kap. 6 § tredje stycket andra meningen EFL. 7 § Försäkringsinspektionen skall registrera sitt beslut om godkän-

nande enligt 5 § första och tredje styckena. Genom registreringen

anses fusionen genomförd och överlåtande förening upplöst. Overlåtande föreningsmedlemmar blir då medlemmar i den Övertagande föreningen. Samtidigt övergår överlåtande förenings tillgångar och skulder till den Övertagande föreningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fusionsförfarandets avslutande. Bestämmelsen motvarar 64 § UFL och har språklig förebild i 10 kap. 7 §

FBL.

Vid fusion enligt 3 § skall styrelse och revisorer i den nya försäkringsföreningen utses i samband med att de berörda föreningarnas stämmor

godkänner fusionsavtalet. Fusionen skall anses genomförd och överlåtan-

de försäkringsförening upplöst när tillståndsbeslutet registrerats. Som

ytterligare förutsättning för att fusionen skall anses fullbordad anges att erforderliga stadgeändringar eller, vid fusion enligt 3 §, den nybildade

försäkringsföreningens stadgar registrerats. I likhet med vad som gäller vid fusion mellan föreningsbanker och mellan ekonomiska föreningar har inte upptagits något krav på slutredovisning i en överlåtande försäkringsförening. Från de tillgångar som övergår vid registrering av fusionsbeslutet undantas enligt EFL eventuella skadeståndsanspråk som en överlåtande

ekonomisk förening kan ha mot sina styrelseledamöter eller verkställande direktör. l likhet med vad som gäller för föreningsbanker överförs

emellertid enligt förslaget sådana skadeståndsanspråk till den Övertagande försäkringsföreningen. Särskilda bestämmelser om talerätt för den över-

låtande föreningens medlemmar enligt 12 kap. 7 § sista stycket blir därför inte aktuella. Många försåkringsföreningar förvaltar donationsfonder, till vilka har knutits särskilda gåvoföreskrifter. Liksom vid likvidation kan i samband med fusion erfordras tillstånd av kammarkollegiet för att genom permutation ändra i dessa föreskrifter.

336 Specialmotivering till försäkringföreningslagen

8§ Sedan fusionen registrerats skall styrelsen och verkställande direktören i den Övertagande försäkringsföreningen underrätta de medlemmar eller förmånstagare som berörs av överlåtelsen. Försäkringsinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall ske.

Bestämmelsen överensstämmer i sak med 64 § andra stycket UFL och 15 kap. 6 § FRL.

Fusion mellan forsäkringsförening och ett helägt dotteraktiebolag

9 § Om en försäkringsförening äger samtliga aktier i ett dotterföretag kan föreningens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att dotterföretaget skall gå upp i föreningen. Styrelsema skall anmäla avtalet för registrering hos försäkringsinspektionen. Därvid gäller 5-7 §§ i tillämpliga delar. Dotterföretaget är upplöst när försäkringsinspektionens beslut om godkännande enligt 5 § har registrerats. Försäkringsinspektionen skall lämna uppgifter om fusionen till pant- och registreringsverket, som skall registrera tillståndet enligt 5 §.

Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 9 § FBL.

Inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag

10 § Bestämmelserna om inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag i 15 kap. 8-12 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) gäller i fråga om stora försäkringsföreningar.

Av denna paragraf följer att vid inlösen av aktier i helägda dotteraktiebolag skall samma förfarande tillämpas som i försäkringsbolagen.

22.18 18

kap. (Skadestånd m.m.)

Bestämmelserna i detta kapitel ersätter 76 § UFL och i detta lagrum gjorda hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska och föreningar överensstämmer i allt väsentligt med 13 kap. BFL. Efter förebild av bestämmelserna i 16 kap. FRL har införts ett särskilt skadeståndsansvar för dem som utför försäkringsteknisk utredning. Genom i hänvisningen 16 kap. 7 § är bestämmelserna även tillämpliga på likvidatorer. Möjligheterna till jämkning av skadestånd har har vidgats. Samtidigt möjligheterna att föra talan mot föreningsorgan ökats.

l § Om en styrelseledamot, verkställande direktören eller den som utfört försäkringsteknisk utredning åt försäkringsföreningen uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar föreningen då han sitt uppdrag, fullgör skall han ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en föreningsmedlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag eller stadgarna.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 1 § EFL. Efter förebild av 16 kap. 1 § FRL har dessutom skadeståndsansvar införts för dem som utför försäkringsteknisk utredning åt försäkringsföreningen.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringfäreningslagen 337

2 § En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i l §. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare. Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 2 § EFL utom såtillvida att någon motsvarighet till sista meningen i nu nämnda paragraf inte medtagits. Någon motsvarighet till sådana sammanslutningar och revisionsorgan som omnämns i 8 kap. 4 § EFL har inte föreslagits för försäkringsföreningar. 3 § En föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är medlem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av grov oaktsarnhet tillfogar försäkringsföreningen, en medlem eller någon annan.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 3 § EFL. Av uttrycket röstberättigad framgår att en fullmäktig är underkastad samma skadeståndsansvar som en föreningsmedlem.

4 § Om någon är ersättningsskyldig enligt l-3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 4 § EFL. Jämkning kan således även ske vid brottslig gärning.

5 § Talan om skadestånd till försäkringsföreningen enligt l-3 §§ kan väckas, om vid en föreningsstämma majoriteten eller en minoritet bestående av minst en tiondel av samtliga röstberättigade har biträtt ett förslag om att väcka skadeståndstalan eller, såvitt gäller en styrelseledamot eller verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om att bevilja ansvarsfrihet. En uppgörelse om skadeståndsskyldigheten kan träffas endast av föreningsstämman och bara under förutsättning att inte en tiondel av samtliga röstberättigade röstar mot förslaget till uppgörelse. Om en föreningsmedlem för skadeståndsta- Ian för föreningens räkning, kan någon uppgörelse inte träffas utan hans samtycke. Talan om skadestånd till föreningen får föras av röstberättigade som utgör minst en tiondel av samtliga röstberättigade. Om en röstberättigad sedan talan har väckts avstår från talan, kan likväl de övriga fullfölja denna. Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av föreningen för den kostnad som täcks av vad som har kommit föreningen till godo genom rättegången. Talan för föreningens räkning mot en styrelseledamot eller verkställande direktören om skadestånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på föreningsstämma.

338 till

Specialmotivering försdkringföreningslagen

Har ett beslut fattats om att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra skadeståndstalan utan att det minsta antalet röstberättigade som avses i första röstat mot beslutet eller har tiden för talan försuttits

stycket

kan trots detta talan första eller andra

enligt tredje stycket, enligt

stycket väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller annat sätt till föreningsstämman inte har lämnats i på något

väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den som ligger till grund för talan. åtgärd Skadeståndstalan som kan alltid föras av styrelsen. grundas på brott

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 5 § EFL.

6 § Sådan talan för räkning enligt 1-3 §§ försäkringsföreningens som inte grundas på brott kan ej väckas mot

l. verkställande direktören eller den som utfört styrelseledamot, utredning sedan tre år har förflutit från utgången

försäkringsteknisk av det då det beslut eller den åtgärd, som ligger till

räkenskapsår grund för talan fattades eller vidtogs, 2. revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen

lades fram eller yttrande som avses i denna lag

på föreningsstämman avgavs,

3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmed-

lem, sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

Försätts i konkurs på en ansökan som gjorts innan den

föreningen föra talan tid som anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet

1-3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt

enligt 5 §. Efter av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte utgången väckas senare än sex månader från 6

edgångssamrnanträdet enligt

kap. 4 § konkurslagen (1987:672).

överensstämmer med förebild av 16

Paragrafen 13 kap. 6 § EFL. Efter

kap. 6 § 2 FRL har i första tillagts den som utfört försäkrings-

punkten

telcnisk utredning åt föreningen.

22.19 19 kap. (Försäkringsföreningens firma)

Bestämmelserna i detta ersätter 12, 27 och 53 §§ UFL samt i

kapitel

dessa till 1951 års lag om ekonomiska

lagrum gjorda hänvisningar

föreningar och har upprättats efter förebild av 14 kap. EFL.

Något förbud för annan än försäkringsförening att i sin firma använda har inte upptagits i förslaget. Inte heller beteckningen försäkringsförening

i UFL finns något sådant förbud. Såsom anförts i inledningen till 1 kap.

använder sig några försäkringsbolag av beteckningen försäkringsförening

i sin firma. Dessutom kallar sig några ideella föreningar med anknytning till försäkringsväsendet för försäkringsföreningar. behov för att kunna registrera firman på

Något försäkringsföreningar

annat anses föreligga. Inte heller torde försäknågot språk kan knappast ringsföreningama ha någon anledning att utnyttja en bifirma.

1 § En försäkringsförenings fimia skall innehålla ordet försäkrings- Meddelar förening uteslutande eller huvudsakligen sjukförening.

SOU 1990: 101 Specialmotivering tillförsäkringfäreningslagen

hjälp får ñrman dock i stället innehålla ordet sjukkassa. l firman får inte ordet bolag eller annat som betecknar ett något bolagsförhållande tas in på ett sådant sätt som kan leda till missförståndet att ett bolag innehar firman. Firman får inte heller innehålla orden erkänd eller bank eller såväl ordet ömsesidig som ordet försäkring. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående ñrmor som är införda i I ñnns bestämföreningsregistret. övrigt melser om registreringen i ñrmalagen (1974: 156).

Paragrafen överensstämmer med 12 § UFL. Dock skall en förening inte längre kunna välja mellan orden understödsförening och ”försäkringsförening utan alltid ha ordet försäkringsñrening i sin ñrma. Motiveringen för denna bestämmelse är densamma som för namnändringen på lagen. 2 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en försäkringsförening bör undertecknas med föreningens firma. Har styrelsen eller någon annan ställföreträdare ñr föreningen utfärdat en handling utan ñrmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfärdats på ñreningens vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock inte, om l. det av omständigheterna vid tillkomst att framgick handlingens handlingen utfärdades för föreningen, samt 2. medkontrahenten har fått ett av underteckñreningen behörigen nat godkärmande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknarna.

Paragrafen överensstämmer med 14 2 § EFL. kap. 3 § I fimralagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

Paragrafen överensstämmer med 14 kap. 3 § andra stycket EFL.

22.20 20

kap. (Tillsyn m.m.)

Bestämmelserna i detta kapitel överensstämmer i allt med väsentligt reglerna om tillsyn i UFL och har utfomrats i överensstämmelse med FRL. Vissa frågor med anknytning till tillsynsarbetet har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 19.2).

l § Försäkringsinspektionen skall verka för en sund utveckling av försåkringsñreningamas verksamhet.

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i UFL men överensstämmer med 19 kap. l § första stycket FRL.

2 § Försäkringsinspektionen får, när det anses nödvändigt, sammankalla försäkringsföreningens styrelse. Har styrelsen inte rättat sig efter en begäran från inspektionen om att kalla till en extra föreningsstämma, får inspektionen utfärda sådan kallelse. Företrädare för försäkringsinspektionen får närvara vid stämma och vid sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningama.

340 till

Specialmotivering försäkringföreningslagen

Paragrafen överensstämmer i sak med 70 § UFL och 19 kap. 8 § och 9 §

andra stycket FRL, men har utformats efter förebild av 7 kap. 4 § i bankrörelselagen ( 1987:6 l 7/BRL).

3 § Styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare

i ansvarig ställnig i en försäkringsförening skall lämna försäkringsinspektionen de upplysningar om verksamheten som inspektionen

begär. Paragrafen ersätter 67 § tredje UFL och överensstämmer i sak

punkten

med 19 kap. 3 § första stycket FRL men har utformats efter förebild av 7 kap. 6 § femte punkten BRL.

4 § Styrelsen och verkställande direktören skall när som helst för

hos försäkringsinspektionen eller för annan som befattningshavare inspektionen har förordnat hålla försåkringsföreningens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar

tillgängliga för granskning. Styrelsen och verkställande direktören skall inom två månader efter ordinarie föreningsstämma till försäkringsinspektionen sända in 1. avskrift av styrelsens årsredovisningshandlingar och revisionsberättelse, 2. i förekommande fall, koncemredovisningshandlingar och kon-

cemrevisionsberättelse med tillhörande handlingar,

3. protokoll över förhandlingarna vid ordinarie föreningsstämma och 4. en särskild redogörelse för försäkringsföreningens verksamhet under räkenskapsåret.

Redogörelsen skall vara undertecknad av behörig firmatecknare

eller i förekommande fall verkställande direktören.

På avskriften av årsredovisningen skall finnas av firmatecknare

eller verkställande direktören undertecknat bevis om att resultaträkning och balansräkning har fastställts.

Paragrafen ersätter motsvarande bestämmelser i 67 § första och andra

punkterna UFL samt av försäkringsinspektionen meddelade föreskrifter angående redogörelse till försäkringsinspektionen (cirkulär l986:U3

avsnitt 3.1.2). Paragrafen överensstämmer i sak med 19 kap. 3 § andra stycket och 9 § första stycket FRL (efter FVK:s förslag i SOU 1987:56), men har

utformats efter förebild av 9 kap. 6 § första och andra punkterna BRL. Dock skall i överensstämmelse med inspektionens ovannämnda föreskrifter redovisningshandlingar inges inom två månader efter ordinarie

föreningsstämma.

5 § Senast en månad efter sådan föreningsstämma som avses i 16 kap. 12, 15, 20 och 23 §§ skall likvidatorema till försäkringsinspektionen sända in avskrifter av de vid stämman framlagda handlingar som nämns i dessa lagrum.

Paragrafen överensstämmer med 19 kap. 7 § FRL.

6 § Styrelsen och verkställande direktören i de aktiebolag, förening-

ar eller andra sammanslutningar vilkas verksamhet uteslutande har

till ändamål att biträda försäkringsföreningar skall enligt 3 och 4 §§ lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringföreningslagen 341

för granskning. Detsamma gäller ordföranden och verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i villkorsnâmnder och andra organ som biträder försäkringsföreningar vid rörelsens bedrivande samt styrelsen och verkställande direktören i annat aktiebolag än nu sagts, om det med bolagets samtycke föreskrivits i villkor för medgivande enligt 11 kap. 10 § att inneha aktier i bolaget.

Paragrafen motsvarar 68 § första stycket UFL och överensstämmer med 19 kap. 10 § FRL.

7 § Försâkringsinpektionen får meddela de erinringar i fråga om verksamheten i en försäkringsförening som inspektionen finner påkallade. Försäkringsinspektionen skall förelägga föreningen eller styrelsen att inom viss tid vidta erforderliga åtgärder, om inspektionen finner att någon av följande omständigheter föreligger 1. Awikelse skett från denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag från andra författningar som gäller för verksamheten eller från stadgarna. 2. Stadgama inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse. 3. Tillgångama i vilka försäkringsfond redovisas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse inte är eller kan ñrväntas vara tillräckliga för att en betryggande Soliditet skall anses föreligga. 4. Det i övrigt ñnns allvarliga anmärkningar mot föreningens verksamhet. Om ett föreläggande enligt andra stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt undanröjts, kan försäkringsinspektionen hos rätten ansöka om att föreningen skall åläggas att träda i likvidation enligt bestämmelsema i 16 kap. 4 § 3.

Paragrafen överensstämmer i sak med 71 § första t.0.m. tredje styckena UFL och har utfomiats efter förebild av 19 kap. ll § FRL (efter FVK:s förslag i SOU 1986:8 och i SOU 1987:58). Någon motsvarighet till 19 kap. 11 § andra stycket 4 FRL har emellertid inte upptagits i förslaget. Av 2 kap. 2 § andra stycket 13 framgår att i stadgarna skall anges hur de fria fonderna skall placeras. Stadgama skall godkännas av ñrsäkringsinspektionen. Bestämmelserna i andra stycket l, 3 och 4 ger därigenom ñrsäkringsinspektionen möjlighet att tillse att fördelningen mellan tillgångsslag till sin art och omfattning möjliggör en erforderlig riskspridning. 8 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får försâkringsinspektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig. Om försäkringsinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse enligt denna lag utan att vara registrerad, skall inspektionen förelägga denne att inom viss tid ansöka om registrering eller vidta de ändringar i verksamheten som inspektionen anger eller också upphöra med verksamheten.

342 Specialmotivering till försäkringföreningslagen

Paragrafen överensstämmer med 19 kap. 12§ FRL (i dess lydelse fr.0.m. 1985, 1984:1115, och med 7 kap. 20 § BRL enligt Kreditmark-

.c-wøenwus-:wárz-*vrviwzrzazrzmwTññäliä

nadskommitténs förslag SOU 1988:29).

9 § Uppgifter om en skadelidandes hälsotillstånd vilka sammanställts av en försäkringsförening i samband med ett skadeärende skall, om den skadelidande begär det, tillhandahållas denne så snart som möjligt, om det inte med hänsyn till ändamålet med vården eller . behandlingen av den skadelidande är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till denne eller att det kan antas att lära uppkommer för att den som lämnat uppgiften eller någon denne närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Anser föreningen att uppgifterna eller någon del av dessa inte bör lämnas ut, skall föreningen genast med eget yttrande överlämna frågan om utlämnande till försäkringsinspektionen för prövning. Inspektionen skall innan ärendet avgörs inhämta yttrande från socialstyrelsen.

Paragrafen saknar motsvarighet i UFL men överensstämmer med 19 kap. 12 a § FRL (enligt FVK:s förslag i SOU 1986:8).

10 § Försäkringsinspektionens eller annan myndighets beslut som inte meddelas i ett särskilt fall till överklagas regeringen genom besvär. Försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall till kammarrätten genom besvär. Inspektionens beslut får verkställas utan hinder av att det överklagats, om inte annat förordnats. Tvist om rätt till medlemskap prövas av allmän domstol 9 enligt kap. 7-9 §§.

Paragrafen överensstämmer i sak med 75 § UFL och har utformats efter förebild av 19 kap. 13 § FRL och 15 6 § EFL. kap. Enligt 19 kap. 13 § FRL skall talan mot beslut av försäkringsinspektionen angående föras besvär hos försäkringsbolag genom regeringen utom när det gäller beslut i vissa och vitesärenden. registreringsärenden Det kan ifrågasättas om inte motsvarande borde gälla också i fråga om försäkringsföreningama. År 1984 gav emellertid riksdagen riktlinjer för en översyn av rätten att överklaga till och för hur regeringen överklaganderegler i nya ärendeskulle utformas. innebär grupper Riktlinjerna att regeringen i möjligaste mån skall befrias från sådana ärenden som inte kräver ett ställningstagande från som regeringen politiskt organ. I promemorian Ds Ju 1987:4, som utarbetats i har justitiedepartementet, föreslagits att uppgiften att pröva överklaganden i ärenden av dessa skall slag flyttas från regeringen till kammarrätt. I syfte att säkerställa att svensk rätt uppfyller de krav på tillgång till domstolsprövning som uppställs i konvention Europarådets angående skydd för de mänskliga rättigheterna och frignmdläggande hetema har genom lagen (1988:205) om av vissa förvalträttsprövning ningsbeslut införts en ny möjlighet att få beslut som regeringen och andra myndigheter meddelar i förvaltningsärenden prövade i regeringsrätten.

a* Den har

nya prövningsmöjligheten utfomrats som ett komplement. g;; I :z g Införandet av den skall följas upp genom områdesvisa översyner av f› : lagstiftningen på de områden som berörs (prop. 1987/88269).

?år

till färsäkringföreningslagen 343 Specialmotivering

EG-direktiven vidare att ett beslut vilket en Enligt gäller genom ansökan om koncession avslagits eller koncession dragits in skall kunna överklagas domstolsvägen. Mot bakgrund av nu redovisade förhållanden bör understödsföreningsbesvärsordutredningen inte lägga fram några förslag om att nuvarande ning skall ändras. sista innehåller en erinran om att frågor om rått till Paragrafens stycke medlemskap och uteslutning ur förening prövas av allmän domstol.

ll § Under en försäkringsförenings likvidation har försäkringsmsamma i om likvidatorema och spektionen befogenheter fråga stämman som armars tillkommer inspektionen beträffande styrelsen och stämman.

Paragrafen motsvarar delvis 72 § andra stycket UFL och 19 kap. 14 § FRL men har upprättats i överensstämmelse med 7 kap. 12 § BRL.

12§ skall med årliga avgifter bidra till Försäkringsföreningama organisation och verksamhet enligt de försäkringsinspektionens närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Denna avgift skall bestämmas till högst två av föreningens hela inkomst av promille medlemsavgifter och en promille av föreningens nettokapitalavkastning för det nästföregående räkenskapsåret. Avgiften får dock inte understiga två procent av det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet som gällde vid utgången av nästavrundat till närmast högre femtiotal ñregående räkenskapsår, kronor.

överensstämmer i sak med 73 § UFL, men har utformats efter Paragrafen förebild av 19 kap. 15 § FRL och 7 kap. 15 § BRL (i dess lydelse fr.o.m. den 1 augusti 1988, 1988:753).

13 § Den som är ledamot eller suppleant i styrelsen för försäkringseller där får inte ingå i styrelsen för inspektionen befattningshavare eller vara anställd i en försäkringsförening. Inte heller får en sådan person vara fullmâktig i en försäkringsförening. får meddela särskilda bestämmelser om beviljande av Regeringen kredit till sådan person som avses i första stycket.

saknar motsvarighet i UFL men överensstämmer i sak med Paragrafen 19 kap. 16 § FRL. Paragrafen har utfomiats som 7 kap. 16 § BRL.

22.21 21

kap. (Registrering)

Bestämmelserna i detta kapitel ersätter 3 § andra stycket och 66 § UFL samt 65 § UFL med i detta lagrum gjorda hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Mer detaljerade föreskrifter som närmast riktar sig till försäkringsinspektionen bör, liksom i EFL, i fortsättningen meddelas i förordning. Inregistreringar av nya ekonomiska föreningar, försäkringsbolag och föreningsbanker samt ändringar av inregistrerade uppgifter skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Enligt UFL krävs emellertid inte ett sådant kimgörelseförfarande såvitt gäller understödsföreningar.

344 Specialmøtivering till försäkringföreningslagen

Försäkringsföreningar är till sin karaktär slutna. Föreningamas stadgar och ändringar av dessa skall för att kunna av registreras godkännas försäkringsinspektionen. Det skulle kunna innebära praktiska svårigheter

att ha bestämmelser om kungörelse endast ñr de stora försäkringsföreningar som avses i 1 kap. 5 §. Inte heller i förslaget har därför tagits upp

något krav på kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

1 § Hos försäkringsinspektionen skall föras ett försäkringsñreningsregister ñr registrering enligt denna eller andra lag författningar.

Paragrafen överensstämmer i sak med 3 § andra stycket UFL.

2 § Har någon fått en uppgift om ett visst förhållande från registret kan ändring i förhållandet med verkan mot åberopas laga honom, endast om han visas ha vetat om ändringen.

Paragrafen överensstämmer med 66 § UFL.

3 § Om en sökande vid anmälan för inte har registrering iakttagit vad som år föreskrivet om anmälan, skall han att inom förelâggas viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma om gäller, försåkringsinspektionen finner att ett beslut som anmäls för registrering, eller en som handling bifogas anmälningen 1. inte har tillkommit i behörig ordning, 2. till sitt innehåll strider mot denna annan lag eller författning eller stadgarna, eller 3. i något hänseende har en eller viktigare otydlig vilseledande avfattning. Om sökanden inte rättar sig efter skall anmälan föreläggandet, avskrivas. En underrättelse om denna skall tas in i påföljd föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet har avgetts något hinder mot registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall om det inte finns registrering vägras, anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande. Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av ett beslut av föreningsstämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 13 kap. 17 § andra stycket.

Försäkringsinspektionen skall genast skriftligen underrätta föreningen när inspektionen förklarat frågan om fusion förfallen enligt 17 kap. 5 § eller förelagt eller dömt ut vite enligt 22 2 §. kap.

Paragrafen överensstämmer i sak med 20 4 § FRL. kap.

4 § I frrmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en fimia ur registret sedan en dom om att häva fimiaregistreringen har vunnit laga kraft.

Paragrafen överensstämmer i sak med 20 kap. 5 § FRL.

5 § Försäkringsinspektionens beslut vilket en anmälan avgenom skrivits eller en registrering vägrats enligt 3 § första och andra styckena överklagas till kammarrätten genom besvär inom två månader från beslutets Detsamma ett beslut av dag. gäller försäkringsinspektionen som avses i 17 kap. 5 §.

Paragrafen överensstämmer i sak med 20 7 § FRL. kap.

SOU 1990: 101 Specialmotivering till försäkringföreningslagen 345

22.22 22 kap. (Straff och vite)

Paragrafema i detta kapitel ersätter bestämmelserna i 77-80 §§ UFL samt i dessa lagrum gjorda hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar och har upprättats efter förebild av 10 kap. EFL, 21 kap. FRL och 9 kap. BRL. Genom ändring i FRL har brottet olaga försäkringsrörelse upphåvts. I enlighet hänned har i förslaget inte upptagits någon motsvarighet till straffsanktionema i 77 § UFL gentemot den som ansvarar för verksamheten inom en icke registrerad understödsförening. Även i övrigt har, som angetts i den allmänna motiveringen, antalet i lagen angivna brott rninskats medan möjligheterna att utfärda vitesföreläggande utökats. 1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår någon av följande gärningar: l. Till försäkringsinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter i ñrsäkringsteknisk utredning eller om andra sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag. 2. Underlåter att föra medlemsregister enligt 4 kap. 9 §. 3. Underlåter att enligt 12 kap. 8 § andra stycket sammankalla styrelsen på begäran av styrelseledamot eller verkställande direktör eller underlåter att iaktta vad som enligt 12 kap. 9 § första stycket andra eller tredje meningen gäller för styrelsens beslut. Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i ll kap. 12 § första stycket att obehörigen röja enskildas ñrhållande till en försäkringsförening. Detsamma gäller en revisor som bryter mot ñrbudet i 14 kap. 14 § att lämna upplysningar om en försäkringsförenings angelägenheter. Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande enligt 2 § detta kapitel döms ej till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Första punkten i första stycket överensstämmer i sak med 79 § l UFL. Andra punkten överensstämmer med 9 kap. 2 § 3 BRL och har viss motsvarighet i 78 § UFL. Tredje punkten överensstämmer i sak med 16 kap. 1 § 2 EFL. Andra stycket överensstämmer i sak med 21 l § första stycket 4 kap. och sista stycket FRL men saknar motsvarighet i BRL. Dedje stycket överensstämmer i sak med 21 kap. 1 § andra stycket FRL, men har språkligt utformats efter förebild av 9 kap. l § tredje stycket BRL. Fjärde stycket överensstämmer med 21 kap. 1 § tredje stycket FRL.

2 § Försäkringsinspektionen kan förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller andra författningar att 1. till försäkringsinspektionen sända in försäkringsteknisk utredning eller behöriga redovisningshandlingar, revisionsberättelser, övriga handlingar som avses i 20 kap. 4 § och registreringshandlingar, eller 2. hos inspektionen göra anmälan för registrering. Ett föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medför att föreningsstämmans eller styrelsens beslut förfaller eller föreningen blir skyldig att träda i

Specialmotivering tillförsäkringföreningslagen

likvidation. Försâkringsinspektionen får förena föreläggande enligt denna lag med vite. Försåkringsinspektionen skall pröva frågan om utdömande av ett vite som har förelagts enligt första stycket. I övriga fall prövas frågan enligt lagen (1985:206) om viten av länsrätten. Försäkringsinbeslut vite förelagts eller utdömts får överspektionens varigenom klagas hos kammarrätten genom besvär. Paragrafen ersätter 74 § UFL och har utfomiats efter förebild av 21 kap. 2 § FRL och 9 kap. 3 § BRL (i kreditmarknadskommitténs förslag i SOU 1988:29). , Genom den nya bestämmelsen får inspektionen möjlighet att själv döma ut viten som inspektionen förelagt enligt första stycket. Inspektionens beslut beträffande viten skall såvitt gäller försäkringsföreningar alltid överklagas direkt till kammarrätten.

23 till

Specialmotivering lagen

om

införande av

försäkringsföreningslagen

(1990:000)

(I lagen har använts direkta tidsangivelser eftersom framställningen då blir åskådliggare. Med hänsyn till att bl.a. reglerna om årsredovisning ändras är det mest ändamålsenligt att försäkringsföreningslagen träder i kraft vid ett årsskifte). Bestämmelserna i denna lag har upprättats efter förebild av lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL), övergångsbestämmelsema till denna lag (UFLP), lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:6- 67) om ekonomiska föreningar (EFLP), lagen (1982:728) om införande av försäkringsrörelselagen (1982:713), lagen (1987:621) om införande av ny banklagstiftning (BLP) samt ñrslaget till lag om införande av personförsäkringslagen (PFLP). I lagen har också införts särskilda möjligheter att medge undantag för de minsta understödsföreningama från bestämmelsema i försäkringsñreningslagen (FFL). Lagen kommenteras i den allmänna motiveringen (avsnitt 20.2). 1 § Försäkringsföreningslagen (1990:000) och denna lag träder i kraft den ljanuari 1991. Bestämmelserna i 26 § andra stycket och 28 § denna lag träder dock i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Paragrafen överensstämmer i sak med l § EFLP. 2 § Genom försäkringsföreningslagen (l990:0()0) upphävs, med de begränsningar som följer av denna lag, lagen (1972:262) om understödsföreningar. Paragrafen motsvarar 2 § EFLP. 3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i försäkringsföreningslagen (1990:000) eller i denna lag tillämpas i stället de nya bestämmelserna. Paragrafen överensstämmer i sak med 3 § EFLP. Ordet understödsñrening förekommer framför allt i skattelagstiftningen. Såvitt gäller aktuella lagar på detta område talas om understödsföreningar i 2 § 6 mom. och 7 § 4 och 10 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 27 § 2 st. och 37 § l mom. 3, taxeringslagen (1956:623) och 19 § uppbördslagen (1953:272). I lagen ( 1941:46) om arvsskatt och gåvoskatt talas i 38 § om registrerad understödsförening. Understödsföreningar omnämns vidare i 26 § l mom. lagen ( 1934:38) om försäk-

348 Spec. mot. lag om inf. av försäkr. föreningslag

ringsavtal och 48 § ackordslagen (1970:847). l 30 § första stycket lagen (1962:283) om införande av lagen om allmän försäkring finns en numera obsolet bestämmelse om understödsföreningar. I kungörelsen (1972:412) om sjömanspension talades också om understödsförening Denna kungörelse upphävdes hösten 1989 genom en särskild förordning (1989:996). 4 § För understödsföreningar som registrerats före den 1 januari 1991 gäller vad som föreskrivs för försäkringsföreningar i försäkringsföreningslagen (1990:000) med de undantag som anges i det följande. Paragrafen överensstämmer med 4 § EFLP och 4 § första stycket FRLP. 5 § En understödsförening som inte är sluten enligt bestämmelserna i 1 kap. 4 § försäkringsföreningslagen (1990:000) anses som försäkringsförening enligt denna lag om föreningen vid utgången av år 1972 var registrerad som en understödsförening. Om en förening som avses i första stycket genom fusion går upp i en annan förening får den Övertagande föreningen i sina stadgar införa bestämmelser som innebär att föreningen inte är sluten. Första stycket överensstämmer i sak med 1 § andra stycket UF L. Enligt andra stycket får en ny törsäkringsförening som bildas genom fusion genom kombination enligt 17 kap. 3 § FFL bli öppen om minst en av de föreningar som ingår i fusionen är öppen enligt undantagsbestämmelsen i första stycket. Likaledes får en försäkringsförening som övertar en öppen förening enligt bestämmelserna om fusion genom absorption enligt 17 kap 3 § FFL rätt att ändra sina stadgar så att föreningen blir öppen. 6 § Om en understödsförening som registrerats före den 1 januari 1991 endast bedriver rörelse i ringa omfattning får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen medge sådana undantag från försäkringsföreningslagen (1990:000) som föranleds av rörelsen och föreningens förhållanden i övrigt. I 2 § andra stycket UFL föreskrivs att om en understödsförenings verksamhet endast har ringa kan omfattning försäkringsinspektionen medge undantag från bestämmelserna i den lagen om inte hinder föreligger från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden. Som framgått av den allmänna motiveringen har utredningen ansett att en sådan bestämmelse bör behållas för de äldre minsta föreningarna. Prövningen i vilken utsträckning det skall vara tillåtet att avvika från lagen skall göras av försäkringsinspektionen. Utgångspunkten bör vara att FFL i dess helhet skall tillämpas på alla föreningar. Förutsättningen för att avvika från lagen beskrivs ungefär som i 2 § UFL och det är meningen att man till stor del skall följa den praxis som nu gäller på detta område. utesluter dock inte redan lagförslaget dispens på den grunden att föreningens verksamhet inte är ringa. Avsikten är att föreningarna inte skall drabbas av administrativt betungande regler som inte kan anses stå i proportion till medlemmarnas berättigade intresse. Redan här bör dock påpekas att med vår inställning

Speamot. lag om inf av försäkr. färeningslag 349

till när dispens skall kunna ges, vi anser att i fråga om bl.a. följderna av brott mot i 5 kap., föreningarna alltid bör rätta sig

upplysningsplikten

efter bestämmelserna i försäkringsföreningslagen. Vidare bör framhållas att det i och för sig inte finns något hinder mot dispens bara därför att även en sådan förening kan ha en förening har många medlemmar; mycket små försäkringsförmåner.

Dispens kan aldrig komma i fråga såvitt angår de näringsrättsliga

reglerna i 3 kap. 1-5 §§ och reglerna i 8 kap. om förhållandet till tredje man. Och vad gäller 7 kap. kan dispens aktualiseras endast vad gäller

vissa paragrafer (jfr SOU 1986:56 s. 475). Några av de områden där dispens kan bli aktuellt är rätten enligt 4 kap.

3 § FFL för fribrevshavare att stå kvar i föreningen, föreningens under-

rättelseskyldighet i 7 § samma kapitel samt meddelandeplikten enligt 6

kap. 5 § FFL mot förmånstagare om dröjsmål med medlemsavgift. att en Vad gäller reglerna i 4 kap. 3 § torde det dock inte bli aktuellt befrias helt från skyldigheten att följa bestämmelserna. Däremot förening

kan det ñnkas t.ex. att en påminnelse till medlemmen får skickas tidigare

än sex månader innan medlemskapet upphör. Det år t.ex. tänkbart att föreningen får skicka meddelandet redan i samband med ett sista krav på medlemsavgift.

Skulle det anses att försäkringsgivare generellt skall åläggas skyldighet att vid försäkringsfall underrätta förmånstagare (jfr riksdagens uttalande

våren av utlåtande bör i

1990 med anledning lagutskottets 1988/89:22) allt fall de nu aktuella föreningarna kunna beviljas dispens.

Dispens bör vidare kunna medges från kraven på Soliditet och skälighet i ll kan nämnas försäkringsfondens storlek i kap. l §. Som exempel vissa mindre sjukkassor samt möjligheten till att göra avsteg från skälig-

hetsprincipen när det gäller beräkning av avgifter och återbäring samt rätt

till fribrev och återköp enligt den praxis som f.n. gäller (se avsnittet

Soliditets- och skälighetsprincipema, Försäkringsinspektionens tillämp-

ning av skälighetsprincipen).

7 § Om tillgångarna i en understödsförening som registrerats före den 1 1991 enligt fastställda balansräkningar för ett av de tre januari senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar

10.000 basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall föreningen anses som en stor försäkringsförening

även om inte medlemsavgiftema uppgår till de belopp som anges i l kap. 5 § försäkringsföreningslagen (1990:000).

denna paragraf blir de största fribrevskassoma stora försäkringsfö- Enligt reningar definitionen i 1 kap. 5 § FFL. Aven andra äldre föreenligt

kan omfattas av denna bestämmelse om de i framtiden når

ningar givetvis en sådan storlek på balansomslutningen att paragrafen blir tillämplig.

8§ De godkärmanden av stadgar för understödsföreningar som

gäller vid ikraftträdandet av försäkringsföreningslagen (1990:000) skall gälla som om de meddelats för försäkringsförerringar enligt den

lagen.

350 Specmot. lag om inf av färsäkrföreningslag

Paragrafen överensstämmer i sak med 4 § andra stycket FRLP och 40 § BLP. 9§ De avvikelser och undantag från bestämmelser i lagen (1972:262) om understödsföreningar som har medgetts skall sedan försäkringsföreningslagen (1990:000) trätt i kraft i stället avse motsvarande bestämmelser i den nya lagen. Paragrafen överensstämmer i sak med 4 § tredje stycket FRLP. 10 § Registrering och verkställande av ett beslut av föreningsstämman som har fattats före utgången av december 1990 samt talan mot ett sådant beslut skall ske enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar. Det sagda gäller dock inte om annat följer av 28 § denna lag. Paragrafen överensstämmer i sak med 7 § EFLP och 9 § FRLP. ll § På understödsföreningar som registrerats före den l januari 1991 skall 5 § lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas. Enligt denna paragraf, krävs inte att de som har försäkringsföreningar bildats innan FFL trätt i kraft kan uppfylla de nya reglerna om minsta medlemsantal i 2 kap. l § försäkringsföreningslagen. För dessa föreningar skall istället 5 § UF L gälla även i fortsättningen och således även den mer liberala dispensregeln i denna paragraf. De ñreningar som enligt vad som sägs i den allmänna motiveringen kan undantas från tillsyn bör även i fortsättningen medges att ytterligare understiga det i 5 § UFL angivna medlemsantalet än de redan gör. 12 § Om stadgarna i en understödsförening som registrerats före den l januari 1991 efter utgången av december 1991 strider mot försäkringsföreningslagen (1990:000), skall styrelsen utan dröjsmål lägga fram förslag till föreningsstämman om ändring av stadgarna så att de överensstämmer med den nya lagen. Anmälan för registrering av stadgeändringar som avses i första stycket skall göras hos försäkringsinspektionen före utgången av december 1995. Denna paragraf gäller inte föreskrifter i stadgarna som med stöd av denna lag får tillämpas efter utgången av december 1990. I paragrafen, som har förebild i 3 § andra stycket UFLP, 12 § EFLP samt 21 § FRLP, medges föreningarna en övergångstid på fem år för att göra erforderliga stadgeåndringar. l inledningen till kommentaren till denna lag har anledningen till den långa övergångstiden berörts. Om någon anmälan om registrering av stadgeändringar inte görs under denna tid kan försäkringsinspektionen med stöd av 20 kap. 7 § i den nya lagen förelägga föreningarna att ändra stadgarna. Om ett sådant föreläggande inte åtföljs kan med stöd av 16 4 § första 3 inspektionen kap. stycket ansöka om att föreningen försätts i likvidation. Några särskilda föreskrifter om detta som i 3 § andra stycket UFLP är inte nödvändiga. 13 § För försäkringar som har meddelats före den 1 januari 1991 (äldre försäkringar) gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal, om inte annat sägs nedan.

Spec.m0t. lag om inf. av försäkrföreningslag

I den utsträckning bestämmelser i försäkringsföreningslagen

(1990:000) enligt 14-21 §§ skall tillämpas på äldre försäkringar,

gäller också 1 kap. ll § den lagen.

Paragrafen överensstämmer i sak med l § PFLP.

14 § Bestämmelserna i 3 kap. 3-6 §§ försäkringsföreningslagen

(1990:000) tillämpas på äldre försäkringar. Paragrafen överensstämmer i sak med 2 § PFLP.

15 § Bestämmelserna i 4 kap. 3, 7 och 8 §§ försäkringsföreningsla-

gen (1990:000) tillämpas på äldre försäkringar.

Paragrafen överensstämmer i sak med 3 § PFLP.

16 § Bestämmelserna i 5 kap. l § och 7 § andra stycket försäkringsföreningslagen (1990:000) gäller även för äldre försäkringar. Om föreningen begär upplysningar med stöd av 5 kap. 1 §, tillämpas i den delen 2-4 §§ samma kapitel. Försäkringsföreningen får inte efter den 1 januari 1991 tillämpa bestämmelsema i 4, 6 och 7 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal, i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot medlemmen eller hans rättsinnehavare.

Bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8-11 §§ försäkringsföreningslagen

tillämpas på äldre försäkringar i fråga om försäkringsfall som inträffar efter den ljanuari 1991.

Paragrafen överensstämmer i sak med 4 § PFLP.

17 § Om en avgift för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet eller stadgarna skall betalas efter den 1 januari 1991 tillämpas bestämmelserna i 6 kap. försäkringsföreningslagen (1990:000). Bestämmelserna i 6 kap. 5 § tillämpas dock bara om begäran om

meddelande har framställts efter den 1 januari 1991.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 § PFLP.

18 § Bestämmelsemai 7 kap. 1-3 och 9-10 §§ samt 13 §0ch 15 §

första stycket försäkringsföreningslagen (1990:000) tillämpas på äldre

försäkringar.

Frågan om ett förmånstagarförordnande eller återkallelse eller

ändring av ett sådant förordnande har gjorts på föreskrivet sätt skall

bedömas enligt äldre rätt, om förfogandet har skett före den 1 januari

1991.

I fråga om förfoganden som sker efter den 1 januari 1991, tilläm-

pas bestämmelserna i 7 kap. 11 § på äldre kapitalförsäkringar och bestämmelserna i 7 kap. 12 § på äldre livränteförsäkringar. Bestämmelserna i 7 kap. 4-8 och 14 §§ samt 15 § andra stycket om försäkringsfallet eller annan

tillämpas på äldre försäkringar, händelse som avses i 14 § inträffar efter den l januari 1991.

Paragrafen överensstämmer i sak med 6 § PFLP.

19 § Bestämmelsemai 8 kap. försäkringsföreningslagen (1990:000)

tillämpas på äldre försäkringar, om beslut om utmätning, konkurs

eller offentligt ackord meddelas efter den 1 januari 1991. En äldre

försäkring får dock inte utmätas med stöd av 8 kap. 2 §, om den

skulle ha undantagits från utmätning enligt 116 § första stycket lagen (l927:77) om försäkringsavtal.

352 Speamot. lag om inf av försäknföreningslag

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 § PFLP.

20 § Bestämmelserna i 9 kap. 1-4 och 10 §§ försäkringsföreningslagen ( 1990:000) tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet inträffar efter den 1 januari 1991. Bestämmelserna i 9 kap. 5 § gäller även för fordran som tillkommit före ikraftträdandet och som inte vid denna tidpunkt är preskriberad enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna i 9 kap. 6, 8 och 9 §§ tillämpas på äldre försäkringar, om uppsägningen avsänds efter den l januari 1991.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 § PFLP.

21 § I fråga om äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar tillämpas dels försäkringsföreningslagen i den utsträckning som anges i 16 och 18-20 §§, dels bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra stycket, 4 § tredje stycket. 6-8 och 10 §§ försäkringsföreningslagen. Om en äldre försäkring ändras efter den 1 januari 1991 tillämpas också 10 kap. 4 § första och andra styckena.

Paragrafen överensstämmer i sak med 10 § PFLP.

22 § Om stadgarna i en understödsförening som registrerats före den 1 januari 1991 medger särskild uttaxering enligt beståmmelsema i 20 § tredje stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar får, utan hinder av försäkringsföreningslagen (1990:000), även föreningen efter denna tidpunkt behålla föreskrifter om särskild uttaxering i stadgarna. Enligt denna paragraf medges de föreningar som enligt sina stadgar kan verkställa särskild uttaxering att göra detta även efter försäkringsföreningslagen trätt i kraft. Motiveringen för detta är att ett bortundantag tagande av denna uttaxeringsrätt skulle kurma leda till svårigheter för de minsta sjukhjälpskassoma, vilka torde vara de som i störst föreningar utsträckning i sina stadgar infört möjligheter till särskild uttaxering. Den särskilda uttaxeringen skall ske enligt UFL:s bestämmelser.

23 § Försäkringsteknisk utredning enligt bestämmelserna i ll kap. 2 § försäkringsföreningslagen (1990:000) skall utföras senast under år 1993. Till dess sådan utförts skall i stället motsvarande utredning äldre bestämmelser tillämpas. Såvitt gäller understödsföreningar som registrerats före den 1 januari 1991 skall 21 § andra stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas. Flertalet mindre försäkringsföreningar behöver enligt sina nuvarande stadgar endast utföra försäkringsteknisk utredning vart femte år. Några av de föreningar som enligt den nya lagen skall utföra en årlig försäkringsteknisk utredning måste i dag endast utföra en sådan utredning vart annat eller vart tredje år. Av denna paragraf framgår att dessa försäkringsföreningar får anstånd till år 1992 med att utföra försäkringsteknisk utredning enligt försäkringsföreningslagen. Med stöd av andra stycket kan försäkringsinspektionen för vissa äldre försäkringsföreningar vars rörelse är av ringa storlek att tiden medge mellan två försäkringstekniska blir än tre år eller helt utredningar längre

Speamot. lag om inf av försäknföreningslag 353

befria föreningen från skyldigheten att utföra ñrsâlcringsteknisk utredning. 24 § Om stadgarna i en understödsförening som registrerats före den l januari 1991 vid försäkringsföreningslagens (1990:000) ikraftträdande innehåller föreskrifter om försäkringsfonden som avviker från bestämmelserna i 11 kap. 6 § försäkringsföreningslagen får föreningen tillämpa föreskrifterna under åren 1991 och 1992.

I denna paragraf ges vissa Övergångsbestämmelser angående placering av försäkringsfond. I dag förekommer att vissa större begravningskassor som inte är tillräckligt stora för att omfattas av bestämmelserna i 1 kap. 5 § i den nya lagen i sina stadgar har föreskrifter om placeringen av försäkringsfonder som i FFL förbehålls den sistnämnda gruppen av föreningar. Det torde kunna förutsättas att dessa föreningar genom dispens från försäkringsinspektionen enligt ll kap. 10 § FFL får behålla dessa föreskrifter.

25 § Har en försåkringsförening före den 1 januari 1991 beviljat penninglån till någon som avses i ll kap. 11 § försäkringsföreningslagen (1990:000) skall styrelsen inom den tid och i den utsträckning regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen föreskriver föra in uppgifter om penninglånen i den förteckning som avses i tredje stycket samma paragraf. Paragrafen överensstämmer i sak med 7 § BLP.

26§ Om styrelsen inte har utsett verkställande direktör enligt bestämmelsen i 12 kap. 3 § första stycket första meningen försäkringsföreningslagen (1990:000) skall det ske snarast möjligt efter första ordinarie föreningsstämma efter denna tidpunkt, om inte försäkringsinspektionen har medgett att försäkringsñreningen inte utser verkställande direktör. Ett sådant medgivande får meddelas före den l januari 1991.

Paragrafen överensstämmer i sak med 9 § EFLP (men har språklig förebild i 38 § BLP). 27 § Utan hinder av 13 kap. 2 § försäkringsföreningslagen (1990:000) gäller fullmakter som har utfärdats före utgången av december månad 1990 vid stämman som hålls år 1991. En sådan fullmakt gäller dock inte för stämma som börjar senare än fem år efter fullmaktens utfärdande. Paragrafen överensstämmer i sak med 18 § BLP. 28§ Redan före den l januari 1991 får föreningsstämman med tillämpning av bestämmelserna om majoritetskrav i 13 kap. 14 och 15 §§ försäkringsföreningslagen (1990:000) och utan hinder av särskilda föreskrifter i stadgarna besluta om sådana ändringar som behövs för att stadgarna skall stämma överens med den nya lagen. Beslutet skall gälla från och med den l januari 1991. har förebild i ll § EFLP och 20 § FRLP.

Paragrafen

Aven enligt försäkringsföreningslagen får i stadgarna införas föreskrifter som går längre i kraven på särskild röstmajoritet än vad lagen gör. I paragrafen sägs därför att lagen i detta fall tar över dessa föreskrifter.

354 Speamot. lag om inf av försäkr. färeningslag SOU 1990: 101

29 § Har en föreningsstämma i andra fall än som avses i 28 § denna lag fattat beslut före den 1 januari 1991 skall bestämmelserna om röstmajoritet i 37 § lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas på beslutet. Av denna paragraf följer att om en föreningsstämma fattat beslut om stadgeändring i andra fall än som avses i 28 §, och det enligt UFL eller stadgarna krävs beslut vid ytterligare en föreningsstämma, skall UFL tillämpas även om den senare föreningsstämman äger rum efter den 1 januari 1990. 30 § Den som har utsetts till revisor eller revisorssuppleant före den 1 januari 1991 får utan hinder av 14 kap. 5 § försäkringsföreningslagen (1990:000) utöva sitt uppdrag under den tid för vilken han år vald. Paragrafen överensstämmer i sak med 10 § BLP. 31 § Bestämmelserna i 14 kap. 4 § försäkringsföreningslagen (1990:000) om auktoriserad eller godkänd revisor skall gälla från och med den ordinarie stämman år 1991 eller den senare tidpunkt som försäkringsinspektionen i varje särskilt fall medger. Paragrafen överensstämmer i sak med ll § BLP.

32 § Årsredovisningen och koncernredovisningen skall från och med

räkenskapsåret 1991 upprättas enligt försäkringsföreningslagen (1990:000). I koncernredovisningen för räkenskapsåret 1991 behöver koncemresultaträkning och koncembalansräkning för räkenskapsåret 1990 inte tas med. Paragrafen överensstämmer i sak med 15 § FRLP. 335 Likvidation skall genomföras enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar, om likvidatorema har utsetts före utgången av december 1990. Paragrafen överensstämmer i sak med 10 § EFLP. 34 § Överlåtelse av en försäkringsförenings rörelse skall genomföras enligt lagen ( 1972:262) om understödsföreningar om anbudet om överlåtelsen har godkänts före utgången av december 1990. Paragrafen berör överlåtelser av rörelsen vilka beslutats före lagens ikraftträdande. 35 § En försäkringsförening får använda ordet bank i sin firma om föreningen vid utgången av juni 1987 använde ordet bank i firman. Paragrafen överensstämmer med Övergångsbestämmelser till lagen (1987:625) om ändring i UFL.

1 Bilaga

av betänkande av den finska

Sammandrag

kommissionen för av

förnyande lagstiftningen

om understödskassor

Kommissionen ñr fömyande av lagstiftningen om understödskassor har haft till uppgift att bereda ett förslag till revidering av lagen om understödskassor (471/42), som uppgjorts i form av en regeringsproposition. Kommissionen skulle i sitt arbete särskilt beakta de ändringar som efter stiftandet av lagen om understödskassor skett i understödskassaverksamheten och i den lagstiftning som nära ansluter sig därtill samt i tillämpliga delar även de förslag som ingår i kommissionens för revision av lagstiftningen om understödskassor betänkande (KB 1969:B64) och det material som arbetsgruppen ñr utredning av frågan om ñmyande av lagstiftningen om understödskassor år 1980 lämnade till social- och hälsovårdsministeriet. I enlighet med sitt uppdrag har kommissionen uppgjort ett förslag till en regeringsproposition angående en lag om försäkringskassor, genom vilken lagen om understödskassor skulle upphävas. Förslaget baserar sig till den del det gäller associationsrätten på lagen om försäkringsbolag och lagen om försäkringsföreningar samt på lagen om aktiebolag, vilken utgör bakgrund för dessa. Dispositionen av förslaget följer i huvudsak dispositionen i dessa lagar. I syfte att understryka den försäkringsverksamhet som kassoma bedriver, används om denna typ av inrättning i lagförslaget benämningen försäkringskassan. I den gällande lagen saknas stadganden som begränsar en understödskassas verksamhetskrets. Särskilt i fråga om lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet har detta ansetts vara en brist. En understödskassa får inte bedriva affärsmässig försäkringsverksamhet. Om kassornas verksamhetskrets i lagstiftningen fastställs tillräckligt noggrant och snävt, blir det för kassomas del inte fråga om sådan affärsmässighet som är karakteristiskt för försäkringsrörelsen. Av denna orsak har strävan varit att i lagförslaget noggrant fastställa de gränser inom vilka en kassa kan bedriva sin verksamhet. De stadganden i den gällande lagen som berör minimiantalet medlemmar år onödigt komplicerade. Då särskilt utvecklingen av sjukförsäkrings- och pensionsförsäkringsverksamheten efter stiftandet av lagen om understödskassor beaktas, har läget ändrats så väsentligt att det har ansetts vara nödvändigt att på nytt ta ställning till minimiantalet med-

356 Bilaga I

lemmar. Beträffande kassor som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare bör dessutom beaktas att systemet med kassor

som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksarnhet är ett alternativ till den verksamhet som bedrivs av pensionsstiftelsema och pensionsför-

ákringsbolagen. Det innebär att de stadganden om minimiantalet medlemmar, som gäller exempelvis pensionsstiftelser och pensionskassor, bör vara lika krävande.

Vid den tidpunkt då lagen om understödskassor stiftades var det lagstadgade socialskyddet outvecklat. Det var därför ändamålsenligt att

medlemskapet var obligatoriskt. Numera är läget förändrat, emedan de lagstadgade socialskyddssystemen tillgodoser grundskyddet. Därför skall varje arbetstagare ha rätt att överväga huruvida han utöver de lagstadgade förmånema vill erlägga avgifter till kassan och därigenom få tilläggsförmåner. I fråga om lagstadgade system är det däremot rimligt att medlemskap i kassan är obligatoriskt.

Stadgandena om bildande av en försäkringskassan i lagförslaget motsvarar i huvudsak de principer som ingår i den gällande lagen. De åtgärder

som gäller bildandet har dock definierats noggrannare och mera detaljerat

än i lagen om understödskassor. Enligt förslaget förutsätter bildandet av en försäkringskassa alltjämt att social- och hälsovårdsministeriet fast-

ställer stadgarna för kassan. Strukturen och

behörighetsförhållandena hos försäkringskassans ledning har preciserats och i enlighet förtydligats med lagen om försäkringsbolag. Förvaltningsrådets ställning i egenskap

av övervakningsorgan framhävs på samma sätt som i lagen om försäkringsbolag och styrelsens ställning såsom ett centralt organ vid kassan

klarläggs. Verkställande direktören föreslås vara ett obligatoriskt

organ vid kassan. I de stadganden som gäller kassamöten avses medlemmarnas

och delägarnas rättigheter bli mera effektivt tryggade än för närvarande. Vid ett kassamöte tillämpas den inom kända paritetskassaförvaltningen principen. Delägama får inte sammanlagt ha ett röstetal som överstiger

de vid mötet företrädda medlemmarnas röstetal. Beslutanderätten vid ett kassamöte kan genom en bestämmelse i stadgarna överföras på ett re-

presentantskap, som medlemmarna och delägarna utser inom sig.

Strävan har varit att i effektivera och utveckla revisionen

lagförslaget vid försäkringskassoma genom att hos revisorerna förutsätta fackkompetens och oavhängighet av kassans ledning. Kassoma att anlita förpliktas minst en yrkesrevisor. I förslaget ingår dessutom preciserade stadganden

om en revisors jävighet. Förslaget innehåller inte några detaljerade stadganden om hur egentlig revision skall verkstâllas, utan förfarandet är bundet vid god revisionssed. De medlemmar och delägare i kassan som är i minoritet berättigas att yrka på verkställande av särskild granskning. De stadganden i lagen om understödskassor som gäller erläggandet av förmån och av kassans ansvar är föråldrade. I

begränsandet lagförslaget

har man försökt formulera dessa stadganden så att de skall motsvara

försäkringstagarens och den försäkrades ställning i ett försäkringsavtals-

förhållande. I

lagförslaget har även intagits stadganden om upplysnings-

hos den som anhåller plikten om att bli medlem i kassan och de påföljder som underlåtelse i detta avseende medför.

SOU 1990: 101 Bilaga 1 357

I de gällande stadgandena om tillsynen över försåkringskassor har inte inñrts några betydande materiella ändringar. Social- och hälsovårdsministeriets övervakningsuppgifter har i lagförslaget bibehållit nuvarande omfattning. Uppgiftemas innehåll har dock preciserats. Pensionsskyddscentralen och folkpensionsanstalten kommer att i nuvarande omfattning övervaka kassor som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet. De stadganden som gäller likvidation och upplösning samt ansvarsöverföring är mera detaljerade än i den gällande lagen. Förslaget innehåller även stadganden om fusionering mellan och uppdelning av kassor, frågor som överhuvudtaget inte reglerats i den gällande lagen. Enligt den gällande lagen är kassoma förpliktade att konstituera sig som en förening underställd social- och hälsovårdsministeriet. Försäkringskassomas lagstadgade gemensamma organ har bibehållits i lagförslaget. Beträffande kassaverksamheten har det ansetts vara en brist att det inte finns något särskilt förfarande, genom vilket rättelse kan fås i en kassas beslut om tilläggsfönnåner. En förmånstagare, som varit missnöjd med ett beslut om har endast kunnat väcka talan mot tilläggsförmåner, kassan vid allmän underrätt i syfte att få rättelse till stånd. Det rådande läget kan inte anses vara tillfredsställande med avseende på de försäkrades och andra förmånstagares rättsskydd. I lagförslaget har därför intagits stadganden om ett rättsskyddsorgan, en försäkringskassanämnd, som har till uppgift att avge utlåtanden i försäkringskassaärenden. I Den nya lagen avses träda i kraft vid ingången av kalenderåret. lagförslaget har för ett flertal stadganden reserverats en övergångstid, inom vilken kassoma skall rätta sin verksamhet efter den nya lagen.

Understödsföreningar i storleksordning

Antal med- Förening Förs. lemmar 1988 belopp

l Under 100 medlemmar

Tjänstepensionskassor Magistratens i Gävle Ä ppk Sv lcopalfabriken uf Pensionsinr f städernas i Skåne tjmäns änkor 0 barn

Andra pensionskassor De handlades i Karlskrona A ppk Hantverkares _(_) fabriksidkares i Karlskrona A ppk Fabriks- 0 hantverksidkares i Visby pk Borgerskapets i Karlskrona pk Sk. Husarregm. uoffkårs epk Gbgzs friv. brandkårs puf Släktuf Anders Sidners ättlingar Malmö Tullstnts epinr Wendes Art.rgm. offkårs epf Kgl Dalreg. oftkårs pk Lotsverkets epk Skepparegillet i Sundsvall Pinrättn. mln yngre lärare o tj.m vid Lunds universitet Torekovs eälmssa Kullens fartygsbefáls pk

Begravningskassor Kompoffsällskapet i Linköping ut Uoff vid kgl Livregm. grenadjärer ebf Brödrahjälpen (Odd Fellow nr 84) Sjökaptens-Societeten Föreningen Gefle Forums Bk Ystads Fabriks o l-lantverks fsbk Conrad Nordquists fondsbuf

Sjuk- och begravningskassor Örebro Stads Hantverksidkares sbk Västra Postdistriktets uf

360 Bilaga 2 SOU

1990: 101

Antal med- Förening lemmar 1988

11 100 - 200 medlemmar

Tjänstepensionskassor 198 Pk Sv Prästerskapets ut

Andra pensionskassor 101 Wendes Arnrgmuoffkårs âppk 105 Barnmorskornas i Sthlm ut 121 “kndes Arnrgmuoftkårs epf 116 Pk Gutenbergskn stiñelsen 155 Skepparegillet i Visby 186 Köpmansgillet i Visby

Begravningskassor 110 Orebro poliskårs euf 110 Buf “Wilhelm Laurentz (Odd Fellow) 115 Uf Oriongåvan (Odd Fellow) 125 Sthlms Tullpackhuslags bk 128 Holma-Helsinglands bk 134 n Sthlms stads befattmhavares bk 138 O Sotenäs Allm. Bk 145 szHzN-n-Brödernas i Norrköping bk 169 Järnvägsmannalcassan 178 Bk för konditorister och butiksbiträden i Malmö 177 n Uf 500 - 550 184 O S Bhjâlp i Hamrånge

Siuk- och begravningskassor 103 Sydsv. Tidmmännens sk 114 esbk Kgl Hovkapellets 112 Bryggeritjänstemför (ut) 145 Björkborns sbk

Sjukkassor 172 S Sk Kronan, Malmö 172 O S Fortsåttnk Allians, Malmö

Ill 201 - 500 medlemmar

Tjänstepensionskassor 216 S F Tjm.pers. vid AB Turitz Pk 216 S F Sv Pressbyråns Pk 300 S F NKzs personals pk

Andra pensionskassor 237 O Sällskapet Vänskap och välgörenhet 303 Skanör 0 Falsterbo stads Sjökapteners put 319 Donsö Fiskares Pk 454 Sjökaptenernas i Gbg pk 458 S F Sv sjuksköterskornas a1lm.pf

Begravningskassor 201 __ Gbgs Fartygsbef.havares bk 206 O Bk Kronan 235 S Sällskapet Vânsknpen ut 274 Sjömannafören. ff 308 Förb. Frihetsbrödernas uf 335 Hälsingborgs Poliskårs Bhk

Anta] med- Förening Grundad lemmar 1988 år

341 Q Bk Skandinavien 1893 3600 Grycksbo Arbetares Bhk 1891 369 Brödragåvan (Odd Fellow) 1926? 412 Dramatiska 0 Musikaliska Artisternas Pf 1857 433 Bk SS i Karlskrona 1898 473 Poliskárens i Malmö bk 1891 486 Bk Förtânksamhet 1934

Sjuk- och begravningskassor 251 Klippans pappersbruksarb. sbk 1885 259 Sthlms Polisbefilssâllskaps sbk 453 Anställdas vid Svedala-Arbrå verkstäder sbk 495 SvD:s kamratklubbs sbk 1000

Siukkassor 290 Sk Pbsten 362 Supras Arbetares sk 364 Marinbeñilets sk 380 Tulltjmännens sk 462 Ljunga Verks anställdas ff

IV Över 500 medlemmar, men låga försäkringsbelopp

Andra pensionskassor 600 ö Fårö pinrättning 2x) 1879

Begravningskassor 509 Sthlms Murares Bk 1936

579 (I) Sthlms E Banks Pers. Bk 676 Bk Posten 1958 684 Degerfors arbetare 782 Sv. Sockerfabr. tj.m. uf 872 Ortvikens arb.bk 1 026

00:0

Bk Arbetaren, Hammarö 1933 1 178 Uf AB Papyrus 1935 l 573 Siriusbrödernas euf 1 671 m Kiirunavaara-Tuolluvaara Bk 1933 1 768 Tjmuf inom Mö-N0rrk.distr. av SJ 4 890 För. Gla Druidordens ut 13 167 0= Malmö centrala bk åêääêååêååååêêêä

6 största sjuk- och begravningskassor 1 290 AB Marabou l 414 Tele-Ettans uf 3 769 Sv. IÄrarefÖrb. ff êäê 8 300 K0mm.arb. i Mö Olycksfalls o bk 150 12 782 Volvo verkstadsklubb ff 1000 1951

29 588 CW ASB-Asea personalens ff 1000

8 största sjukkassor 848 Katrineholms o Tidans sk 977 SJ Befförb. sk 1941 l 004 SVB Olyekfallskassa uf 1 453 VME arb sk 2 233 arb. uf Bolidengruvornas

362 Bilaga 2 SOU 1990: 101

Antal med- Förening Grundad lcmmar 1988 år

3 516 O ABB STAL uf 3 696 O Gränges Anst. Mcdecinfond uf 3 977 LKABzs anst. ff l x

V Understödsföreningar med över 500 medlemmar och som meddelar försäkring till större belopp

Tj änstepensionskassor 558 Götav tjmsobef. pk uf 570 Apotekarkårens livr.ö. pk uf 639 Stat. Skogsind. pk ut 993 Pk Sv Tobaks förvpcrs ff l 434 Sv Tobaksarb. ff l 145 AP 6 533 pk SHB 6 559 KPK ll 163 FFK 14 484 PP 15 702 SKP 27 308 Sparinst. pk ff 120 474 KP

Andra pensionskassor

4 038 Västkustñsk pk ff 12 644 Volvorcsultats ff

Begravningskassor 592 Sthlms EBanks Pers bk 694 Bk Posten 2 844 Sv. Frisörförelagares ff 8 228 Uf Gåvobrevet 26 017 Försäkringskassan Funebris ff 28 720 Sv. Eldbegängelsek. ff 78 161 Allm. Begnfond-Trygghet ff 131 063 Ff Livkronan

Använda förkortningar

O öppen S stängd O obligatorisk F fribrevsknssa uf understödsförening ff försäkringsförening pk pensionskassa bk begravningskassa sk sjukkassa sbk sjuk- och begravningskassa bhk begravningshjälpskassa ppk pupillkassa a änkee enskilda 0 och

Initialförkortningar förklaras i början av betänkandet. Försäkringsbelopp avser vad gäller begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor utfista kapitalbelopp och såvitt gäller pensionskassor utfásta årliga pensionsbelopp.

a a .m oo m d h n M m m e n..

mm no ne hm

m..

.mä

gd vh.. 3

Försåkringsföreningslagen

m l . 3 § l st och 4 § 9. 5 § FFLP m

m

m L3 m

P§l§

m .l 2.9

§§§§§§§§§§§§§§§§1

7. . 9

mmmmmwwmmmmmmmmmwmmwmmummm

m.

.6l6879832.

12 a..

§§§§0§§l

l1223345677890123567789011234567

C

61l22(1|.2l2221(4444446l2lull.

m

209.

Pr

_ 4 vw.. . . . m .

12 m

9134631.

.

. 2 P . §§§§§§§

U

.PZPPP §W§§9

I. .w

§§§§§§§§§§§§§§§

28 § ll st 28 § 2 och 3 st 29 § 2 och 3 pp samt 2 st,

364 3 SOU 1990: 101 Bilaga

Ä

._6131

L UFL Försäkringsföreningslagen 2,.

. 3 3 § . 7 u m § S..

. .§

.

34338323 11915161.

m .

111111114 P

43§204§4§

.

§c§

hl

3333333 4567778

. 65 §1. §0 .m 1 5 § §

mmmw

.

123 .mao

PPP.

.m 4 s t § 2 0 C h 3 S ol-

.S

mmmm

1142 7§§§

1 S t 1 P

4 12 .sim

2 D.

mm

.. 84 §§

§§§§§990900009..§98§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§

12 my.

§ 1 s t

1.111111.

9011234556789012344567789w11

§§0§§021§647

2 s t

w .

§§§3§§§

D. . .U S.. 0 C .n M § 1 p

m

14 ...im 7. D.

mmmmmmwmmmmmmmmmmmmmummmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

P

nmmm.mm_mmmmmmmmmmmmmmwmmmwmummvwmummmnmmmmwmmmnmmmnn__

12 .mm .n 3 m .m m W. 3 s r. 1 P

13 os ct h2

89924 ZP

§§§§§§13h

1 s t. w h 2 3 §

66 .12 my. 2 P 0 C .h

SS

§h0 c ...t6 09 §

.PP...m

3 _ 5

W111i:

5 §§§§ § §

§5 .k r. 2.1 1% .mr P)

. x... h 2 . P

4M5\J\J3.m243612274421121

.

1312 mp3

.

666667 778890

. 5 .

.

h 2 m . . 3 P

magnus

.

S51 tt6

[urnk1LLkr111k11qf1n1w1i

o w 4 m. . um P oo 0 m 1 0 § §

.

. 12

.

0 §§§§§§§§§§§§§§§

..n... §53? )11

11 SS ...t 21 PP

.511111 §§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§ 8 kap. K L | L

.

BZ)

NgT

. _

.O

BOM

. al. 1

K

3:a

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I. 4l.Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och

N:- . Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning förslag. C.

inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshögskolai Stockholm - struktur, 43. Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframställningen. C. högskola på idrottens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. . Transporträdet. K. 45. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. . Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. . Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi.

OOQONUI-Å

. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam, . Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. del III. S. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kosmader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. l0.Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 51. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalll. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelarrätt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i 14.Långtidsutredningen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 54. Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, 16. Storstadstrafrk 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A. 17.0rganisation och arbetsfonner inom bilateralt 55.Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 19.Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57.Pers0nalutbildning inom totalförsvaret. Fö. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 21.Den elimensiva industrin under kärnkraftsavveck- 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck- 60. Skada av vilt. Jo. lingen. Bilagedel. ME. 61. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reforrnerad 23. Tomträttsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektorn. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmänssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27 .Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om 28. Att följa upp kommunal verksamhet- En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U.

internationell utblick. C. 67. Återbetalning av mervärdeskatt till utländska

29. Tobakslag. S. företagare. Fi. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Ju. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 3 1 .Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 69. SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. 32.Staden. SB. UD. 33. Urban challenges. SB. 70. Lokalt ledd närradio. U. 34. Stadsregioner i Europa. SB. 71. Sekretess för landskapsinformation. Fö. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 72. Lokalkontor. C. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 73. Transportstöd. K. 37. Författningsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 74. Skuldsaneringslag. Ju. 38.Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 75. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig 39. Konstnärens villkor. U. yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. 40. Kämkraftsavveckling - kompetens och sysselsätt- Andra året. U. ning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

76. Allmän pension. S. 77. Allmän pension. Bilagor. S. 78. Allmän pension. Expert rapporter. S. 79. Utlänningsnämnd. A. 80. Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? S. 81. Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av g tillstándsärenden 1980 - 1989. Fö. 5 82. Vad kostar begravningar - vem betalar? C. 83. Ny budgetproposition. C. 84. Sprâkbyte och sprákbevarandc. Ju. 85. Översyn av skatten på dryckesförpackningar. M. 86. Finansiering av vägar och järnvägar. K. 87. Den nya centrala jordbruksmyndigheten. Jo. å 88. Nya mål och nya möjligheter. M. i l 89. En ny värnpliktslag. Fö. 90. Pedagogiska meriter i högskolan. U. 91. Samerätt och samiskt språk. Ju. 92. Våld och brottsoffer. Ju. i 2 93. Miljön i Västra Skåne. År 2000 i vara händer. M. 94. Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. M. 95. Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Mark och vattendrag. M. 96. Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Energi. M. 97. Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Trafik. M. 98. Rapportering från den öppna vården. Basdata för uppföljning. S. 99. Statistikbehovet inom livsmedelssektom - vissa förslag till förändringar på kort sikt Jo. 100.Avtalsvillkor eller föreskrifter. En rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor. K. lolförsäkringsföreningar. Fi.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Allmän pension. [76]

Statsrådsberedningen

Allmän pension. Bilagor. [77] Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Allmän pension. Expert rapporter. [78] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? [80] Staden. [32] Rapportering från den öppna värden. Basdata för Urban C hallenges. [33] uppföljning. [98] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35]

Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36]

Demokrati och makt i Sverige. [44] Kommunikationsdepartementet

Transportrådet. [4]

Justitiedepartementet Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16]

Post & Tele - Aftärsverk med regionalt och socialt Meddelarrätt. [12] ansvar. [27] Översyn av sjölagen 2. [13] Utbyte av utländska körkort. [52] Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reforrnerad datalag. [55] [61] Transportstöd. [73] Skuldsaneringslag. [74] Finansiering av vägar och järnvägar. [86] Språkbyte och sprákbevarande. [84] Avtalsvillkor eller föreskrifter. En rättslig översyn av Samerätt och samiskt språk. [91] postens och televerkets kundvillkor. [100] Vald och brottsoffer. [92]

Utrikesdepartementet Finansdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Langtidsutredningen 1990. [14]

Organisation och arbetsformer inom bilateralt Lag om folkbokföringsregister m.m. [18]

utvecklingsbistånd. [17] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45]

[69] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46]

Beskattning av stipendier. [47]

Ny folkbokföringslag. [50]

Försvarsdepartementet

Skatt pä lotterier och spel. [56] Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5]

Återbetalning av mervärdeskatt till utländska

Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] företagare. [67] Fönnânssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Försäkringsföreningar. [101] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinformation. [71]

Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av Utbildningsdepartementet

tillstándsärenden 1980 - 1989. [81] En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation En ny vämpliktslag. [89] och resurser för en självständig högskola på idrottens

område. [3]

Socialdepartementet Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] inom socialtjänsten. [2] Konstnärens villkor. [39]

Samhällsstöd till underhâllsbidragsberättigade bam. Folkhögskolan iframtidsperspektiv. [65] Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om

Handikapp och välfärd? - En lägesrapportçTl -folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66]

Tobakslag. [29] i a: ,llöhll.bddjnärradio. [70] - av försöksverksamhet enmed treårig

Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn,

del IlI. [48] [lagt-tfn yet: 1 k vid utbildningigymnasieskolan. Andra året

41753 f ›: meriter i högskolan. [90]

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Miljö- och energidepartementet

Skada av vilt. [60] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87] en.[2l] Statistikbehovet inom livsmedelssektom - vissa Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingförslag till förändringar på kort sikt. [99] en. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] kmnwms °°h

âämssefgfâfxââeâkáâmâ

Arbetsmarknadsdepartementet

Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31] Arbete och hälsa.[49] _ _._

Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, Mlldodepartementet

finansiering. [54] Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra Utlänningsnämnd. [79] ekonomiska styrmedel. [59] Översyn av skatten på dryckesförpackningar. [85]

Bostadsdenartementet älâlârâlåüiifáâaásrsâaa [93]

Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial och TomlrältsaVâäld- [23] sammanställningar. [94] Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Mark och v vattendrag. [95]

mdusüddepartemefitet , Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Energi. [96]

Föfelââsföwärv I Svmk “annâshv- [11 Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Trafik. [97]

Civildepartementet

Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Att följa upp kommunal verksamhet- En internationell utblick. [28] Tio ar med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41] Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet. [51] I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikestlyget. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68] Lokalkontor. [72] Vad kostar begravningar - vem betalar? [82] Ny budgetproposition. [83] 1 KUNGL. BIBL.

1991-05-01

STOCKHOLM