om radio- och TV-frågor
Regeringens proposition 1990/91: 149
om radio- och TV-frågor
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1991 för de ålgärder eller de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt Göransson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag om en ny reklamfmansierad iredje fV-kanal. Vidare presenteras riktlinjer om Sveriges Radios uppdrag, organisation och finansiering under tiden t.o.m. år 1998. Propositionen har utarbetats under metlverkan av en beredningsgrupp med representanter för samtliga riksdagspartier.
Den marksända televisionen föreslås bli öppnad för reklamfinansie-rade sändningar. Sådana sändningar skall enligt propositionen förbehållas den nya tredje TV-kanalen. Den skall drivas av ell företag utanför Sveriges Radio-koncernen.
Andrad lagsliflning föreslås i olika hänseenden. Bl.a. föreslås nya bestämmelser om annon.ser i televisionen.
Radiolagens krav på oparliskhel och saklighet avses inte gälla för annonser i TV.
Bland övriga förslag märks Av en annons skall framgå i vems inlresse den sänds. Annonser får inte syfta till alt vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikier i intressefrågor på arbetsmarknaden.
i:n annons mcil reklam får inte syfta lill all fånga uppmärksamhe- Prop. 1990/91:149
ten hos barn undei 12 år.
Det sändande förelagel får inte diskriminera någon som begär all
företagel skall sända en annt)ns.
Regler föreslås om högsta lillålna annonsvolym och om hur annonser skall få sättas in i sändningarna. Huvudregeln föreslås vara all annon.ser inte får avbryta program. I viss begränsad omfatming avses dock del sändantle företagel ha räll all avbryta ell program med annon.ser.
I övrigl föreslås ändringar i bl.a. lagen (1960:729) om upphovsräll till lilterära och konstnärliga verk, lagen (I97K:76.) med vis.sa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycket och lagen (1978:764) med vissa beslämmekser om marknadsföring av tobaksvaror.
De nya reglerna föreslås Iräda i krafl den 1 juli 1991.
Del nya programföretaget föreslås bli skyldigt all iaktia krav på mångfald och kvalitet i programutbudet.
förelaget föreslås få sändningsräli i sex åi. Sändarnäiei föreslås bli ulbyggi snabbi så all befolkningsläckningen under koncessionsiiden blir likvärdig med den som Sveriges Television har.
Regeringen föreslås bevilja sändningstillstånd efter del all alla intresserade har hafi möjlighet au ansöka om lillslånd. Avsikten är alt ett konce.ssionsbeslul skall kunna fallas före ulgången av augusti 19'M. lin bred ägarkrcts skall cflersirävas hos företaget.
Sveriges Radios nuvarande avial med sialen föresläs bli förlängda med sex månader till utgången av år 1992. Under vären 1992 läggs en proposition fram inför den nya avtalspcriotlen, som skall omfalta åren 1993 - 1998, Vissa riktlinjer för den nya avtalsperioden presenteras emellertid redan nu. Bl.a. anges atl del i forisällningen skall finnas ell programförelag för ljudradio och ell för television.
Finansieringen av Sveriges Railios verksamhel föieslås ske huvudsakligen med TV-avgifter. Betalda annonser bör inle förekomma i Sveriges Televisions sändningar. Finansieringen las upp till prövning inför medelsberäkningen för år 1996. Vissa möjligheter lill sponsring av Sveriges Televisions sändningar föreslås.
Körslag läggs fram om höjningar av TV-avgiften. Ir.o.m. den I juli 1991 höjs avgiften med 72 kr. lill I 236 kr, per år, eller lill 309 kr. [ler iremånadeisperit)il. Ir.o.m. den I januari 1992 höjs avgiften med ytterligare 84 kr. lill 1 320 kr. per år, eller lill 330 kr. för tre månader.
1 proposilionen aviseras utredningar om huvutlmannaskap och finansiering av sändarnäiei för rundradio, ()m myndigheisorganisaiionen på rundradioområdei saml om de tekniska föruLsätlningarna för utökade sändningar av ljudradio och TV.
Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)'
dels atl nuvarande 7-11 §§ skall betecknas 17 och 19-22 §S,
dels att 1,5 och 6 §§ saml de nya 17, 19 och 22 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas elva nya paragrafer, 7-16 och 18 §§, av
följande lydelse samt närmasl före 1, 2, 5 och de nya 8, 16, 17 och 19-
21 §§ rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Definitioner
1 §
1 denna lag förslås med
radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,
rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänhelen, om sändningen inte är avsedd endast för en slulen krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse atl lyssna på eller se sändningen,
trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (trådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning.
I denna lag förslås med
r a d i o s ä n d n i n g: ljud, bild eller annal meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden ulan särskill anordnad ledare,
r u n d r a d i o s ä n d n i n g: radiosändning som är avsedd atl tas emot direki av allmänhelen, om sändningen inle är avsedd endasl för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än elt gemensaml inlresse atl lyssna på eller se sändningen,
Irå (I sändning: ljud, bild eller annal meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare,
sändare; anordning för ra-diosändning (radiosändare) eller trådsändning (Irådsändare),
m o I I a g a r e; anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning.
Ugen omtryckt m86:l2(W.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta beslår av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.
radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om della består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt,
reklam: elt radioprogram som är avsett all främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet,
annonslid i televisionen: sändningstid i televisionen som inleiE och avslutas av en särskild ljud- och bildsignaiur som markerar an den som sänder under den angivna liden i huvudsak gör delta på uppdrag av andra.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Innehav och användning av radiosändare och mottagare
Programföretags sändningsrätt
m.m.
5S
För rätl att här i landel sända radioprogram i rundradiosändning krävs tillstånd av regeringen.
För rätt all här i landel sända radioprogram i trådsändning krävs tillstånd av regeringen, om sändningen sker lill bostäder och når fler än 100 bostäder.
Varje innehavare av tillstånd enligi första eller andra styckel (programföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i sändning som företaget anordnar med slöd av tillståndet. Härvid skall programföretaget iaktta bestämmelserna i 6 § och 7 § andra stycket.
TUlslånd ges för viss lid.
Varje innehavare av tillstånd enligt försia eller andra styckel (programförelag) avgör ensam vad som skall förekomma i en sändning som förelagel anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall programföretaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 §§ sann 17 § andra stycket. I fråga om vad som sänds under annonslid i televisionen skall programföretaget ocksä iaktia föreskrifterna i 8-15 §§.
6§ Programföretags rätl på grund av lillslånd enligt 5 § första eller andra stycket skall ulövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas alt en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Programföretag skall / programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihel och värdighet.
Programföretaget får inte i programverksamheten mol vederlag eller annars på en oiillbörligi säu gynna ell kommersiclll intresse. Programföretaget får dock i fråga om nägon som har bekostat ell program heU eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren år.
Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska slalsski .Kels grundidéer .saml principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Föreskrifterna i försia och andra slyckena gäller irue vad som sänds under annonstid i televisionen eller annonser och liknande meddelanden i sökbar lexi-IV.
För programföretag skad i övrigt gälla vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och förelagel, I sådant avtal får som villkor för rätt au sända radioprogram på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket tas in
1. föreskrift om skyldighel au sända berikiigande och genmäle,
2. föreskrift till skydd för enskilds privatliv,
3. föreskrift om förbud mol kommersiell reklam och mot program som bekostas av annan än programföretag.
4. föreskrift om skyldighel au på begäran av myndighel sända meddelande till allmänheten, och
5. föreskrift om skyldighet au sända redogörelse som avses i 7 § andra stycket.
7§
Övriga villkor för progratnföreia-geis sändtiingsrän skaU tas in i eu avtal mellan regeringen och förelaget. I delta avtal får del bestämmas om skyldighel för programföreiagei an
1. sända genmälen och berikiigande n,
2. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,
3. sända eu mångsidigt programutbud.
4. ta hänsyn lid ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen,
5. på begäran av myndighel sända meddelande lill allmänheten, och all
6. sända redogöretse som avses i 17 § andra stycket.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
/ avtalet får del också bestämmas om skyldighel för programföretaget an
1. inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har bekostat hell eller delvis,
2. endasl under annonslid i televisionen sända reklam mol vederlag eller program mol betalning, och all
3. om någon annan har bekostat eu program hell eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Antionser som sänds under annonstid i televisionen
8§
Under annonslid i televisionen får del endasl förekomma
1. reklam och andra program som någon har uppdraga ål programföretaget atl sända,
2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet, och
3. programgliniiar.
9§
Av en annons som sänds under annonslid i televisionen skad framgå i vems intresse sändningen sker.
I annonser som sänds nioi betalning eller annal vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyheiskommenia-rcr.
10 §
Annonser som sänds under annonslid i televisionen får inte syfta tid an vinna slöd för poliliska eller religiösa åsikier eller åsikier i intressefrågor på arbelsmarknaden.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
// §
En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till au fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
I annonser med reklam får det inle uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig litl barn under 12 år.
12 §
Programföretaget får inte diskriminera någon som begär au företaget skad sända en annons.
13 §
Av en programijänsis sändningslid per dygn får högsl lio procent avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för liden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.
Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högsl åtta minuter eller, i rena undantagsfaU, lio minuter.
I avtalet mellan regeringen och programförelaget får del beslämmas an högsta tillålna sändningstiden för annonser under annonslid i televisionen skall vara kortare än vad som föreskrivs i försia och andra styckena.
14 §
Annonsiiden i televisionen vid en givet tillfälle får inle undersliga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaiuren har frånråknais.
10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
Annonser under annonslid i televisionen skaU sällas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonsiiden omedelbart före eller efler en program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Utan hinder av första styckel första meningen får annonser avbryta eu program, om de sätts in
1. i pauser i sportprogram, där del förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inie förekomma under annonsiiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig ull barn under 12 år.
Annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV
16 Vad som föreskrivs i 8-15 §§ gäller inle annonser och liknande meddelanden i sökbar lexi-TV.
Radionämndens granskning
17§
Radionämnden granskar om Radionämnden övervakar genom
programföretags räll på grund av granskning i efterhand om eu
tillstånd enligt 5 § första eller and- programföretags räll på grund av
ra stycket har utövats i enlighel tillstånd enligi 5 § första eller and-
med 6 § och avtalet mellan rege- ra styckel ulövas i enlighel med
ringen och förelagel. Regeringen denna lag och avtalet mellan rege-
mcddelar närmare bestämmelser om ringen och förelagel. radionämndens verksamhel.
Prop. 1990/91:149
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om del föreskrivs i avtal mellan regeringen och programförelag skall förelagel sända redogörelse för beslul av radionämnden, i vilket företagel förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företagel.
Om del har besiämis i avtalet mellan regeringen och programföretaget, skall förelagel sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vilkel förelaget förklarats ha brulil mol bestämmel.ser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och förelagel.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verksamhel.
18 §
Fn programföretag skaU på upp maning av radionämnden liUsiäUa nämnden en sådan upptagning av en program som avses i 10 § försia Slyckel radioansvarigheislagen
(1966:756). Om programföreiagei inle rättar sig efler en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.
Förbud mot censuringripanden
19 § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller förbjuda en railiosändning på grund av dess innehåll. Delsamma gäller i fråga oin trådsändningar.
I fråga om trådsändningar för offentlig förevisning av filmer och vi-tleogram gäller dock sådanl förbud som avses i första stycket endast om
1. sändningen är en vidaresänd-ning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i fasl Irafik eller
2. sändningen är en egen-sändning som också sker lill bostäder med slöd av tillstånd enligi 5§ anilra slyckel eller i enlighet med besiämmeLserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.
1 fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller of-fetulig idlsiällnitig gäller dock sådant förbud som avses i försia slyckel endast om
1, sändningen är en vidaresänd- ning av en rundradiosändning el ler av en sändning från en satellit i fasl Irafik eller
2. sändningen är en egen- sändning som också sker lill boslä der med slöd av tillstånd enligi 5§ andra slyckel eller i enlighet med beslämmel.serna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.
12 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med vidaresändning och egensändning förslås i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.
Beslämmelserna i förslå och andra slyckena hindrar inie förhandsgranskning eller sän
1 fråga om andra iråilsändningar för offentlig förevisnitig av filmer och videogram än sådana som avses i andra styckel gäller föreskrifterna i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om bto-grafförcställningar m.m.
I fråga om andra irådsändningar för visnitig av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra styckel gäller fö-reskrifierna i lagen (1990:886) om granskning och koniroU av filmer och videogram.
I fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av to-baksvaror och produkisäkerhetslagen (1988:1604).
Anmälan om överlåtelse av televisionsmottagare
Straff m.m.
22 §
Till böter dömes den som
1. underlåter att fullgöra anmäl ningsskyldighet som avses i 9 § första eller andra styckel, eller
2, uppsåtligen eller av oaktsam het lämnar ofullsländig eller orik tig uppgif' ' anmälan som avses i 9 § försia eller andra slyckel, om ej gärningen är belagd med straff i brousbalken.
Till böler dömes den som
1. underlåter atl fullgöra anmäl ningsskyldighet som avses i 20 § första eller andra stycket, eller
2, uppsåtligen eller av oaktsam het lämnar ofullsländig eller orik tig uppgift i anmälan som avses i 20 § försia eller andra slyckel, om ej gärningen är belagd med straff i brousbalken.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Till böter, högst femhundra kronor, dömes den som bryter mot föreskrifterna i 3 § andra styckel eller 3 a S första eller andra stycket. Detsamma gäller den som vid fullgörande av uppgiflsskyldighet som avses i 9 § iredje styckel uppsåtligen eller av oaklsamhel lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med siraff i brottsbalken.
Till böter, högst femhundra kronor, dömes den som bryter mot föreskrifterna i 3 § andra stycket eller 3 a § första eller andra stycket. Detsamma gäller den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 20 § tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991
2 Förslag till Prop. 1990/91:149
Lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift
Härigenom föreskrivs all 7 § lagen (1989:41) om TV- avgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§'
TV-avgiften är / 164 kronor för TV-avgiften är / 236 kronor för
ett år. Den skall betalas i fyra pos- elt år. Den skall betalas i fyra pos ter om 291 kronor, ter om 309 kronor.
Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast sisla vardagen före avgifisperiodens början.
För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperioden skall TV-avgifl betalas med så sU>rt belopp i förhållande lill årsavgiften som motsvarar innehavsliden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.
Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1991
I Senaste lydelse IW():475.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1989:41) om TV- avgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§'
TV-avgiflen är / 164 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 291 kronor.
TV-avgiften är / 320 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 330 kronor.
Varje post avser en avgiftsperiod om Ire månader och skall belalas senast sista vardagen före avgifisperiodens början.
För innehav av TV-mollagare under tiden före den försia avgiftsperioden skall TV-avgifl betalas med så slorl belopp i förhållande lill årsavgiften som motsvarar innehavsliden. Beloppet avrundas nedåt lill jämni anlal kronor.
Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1992,
I Senasle lydelse 1940:475.
4 Förslag till Prop. 1990/91:149
Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
Härigenom föreskrivs att 9 § närradiolagen (1982:459) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse
9§
lör närradio gäller inie 6 och För närradio gäller inle 6-18 §'
1 H radiolagen (1966:755). radiolagen (1966:755).
Dena lag träder i kraft den 1 juli 1991
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
5 Förslag till Prop. 1990/91:149
Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar
Härigenom föreskrivs atl 6 § lagen (1981:508) om radiotidningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§'
För radiolidningar gäller inle 6 För radiotidningar gäller inte 6-
och 7 §§ radiolagen (1966:755). 18 §§ radiolagen (1966:755).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
I .Senaste lydelse 1983:495.
6 Förslag till Prop. 1990/91:149
Lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar
Härigenom föreskrivs alt 19 § lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar' skall ha följande lydelse.
Nuvaratide lydelse Föreslagen lydelse
19 §
lör lokala kabelsänilningar gäl- lör lokala kabelsändningar gäl-
ler inte 6 och 7 §§ radiolagen ler inie 6-18 §§ radiolagen (1966:755). (1966:755).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991,
' Ugen omtryckt MWS: 10.56.
7 Förslag till Prop. 1990/91:149
Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
Härigenom föreskrivs alt del i radioansvarighetslagen (1966:756) skall införas två nya paragrafer, 2 a och 2 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2a§
Utan hinder av denna lag gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mot kommersieU annons i den mån annonsen anvätids vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror eller vid marknadsföritig till barn.
2b
Vad som jöreskrivs i 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen om an gärningar inle skall atises som tryckfri-helsbroll, därför au de begås genom meddelanden där del brottsliga är dolt, gäller också i fråga om
1. reklamfmansierad television,
2. sökbar iexi-1'V.
Vad som i den i första stycket angivna föreskriften sägs om tryckfrihetsbrott skad därvid i slällel avse yllrandefrihelsbroU.
Denna lag träder i krafl den I juli 1991
20
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs att 22 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22a§'
Har förelag som avses i 22 § första styckel rält att i utsändning återgiva verk, må företaget för alt säkerställa framtida bevisning om innehållel i program upplaga verket på anordning genom vilken del kan återgivas. Har sådan upptagning dokumentariskt värde, må den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Upptagning som avses i första stycket får utnyttjas endast för bevisändamål, om ej annal följer av 22 c §.
Har förelag som avses i 22 § första stycket rält au i utsändning återge verk, får företaget också ta upp verket på en anordning genom vilken del kan återges, om della sker
1. för all säkerslälla framtida bevisning om utsändningens innehåU eller
2. för an del behövs för au en stadig myndighel skad kunna fullgöra sina uppgifter när del gäller au i efterhand ulöva tillsyn över utsändningsverksamheten.
Har sådan upptagning som avses i försia slyckel dokunieniariski värde, får den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
Upptagning som avses i första stycket får utnyttjas endast för ändamål som anges där, om ej annat följer av 22 c §.
Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1991. Den skall tillämpas även på verk som har kommit lill före ikraftträdandet. Vad som föreskrivs om verk gäller också framföranden som avses i 45 §.
I Införd genom l'r78:48«.
9 Förslag till Prop. 1990/91:149
Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Med hänsyn lill de hälsorisker Med hänsyn lill de hälsorisker
som är förbundna med bruk av al- som är förbundna med bruk av al kohol skall särskild mållfullhel kohol skall särskild mållfullhei iakttagas vid marknadsföring av al- iakttas vid marknadsföring av alko- koholdryck. Därvid gäller särskiU holdryck. Därvid gäller särskilt all att reklam- eller annan marknads- reklam- eller annan marknadsför- föringsåtgärd ej får företagas som ingsåtgärd inle får företas som är är påträngande eller uppsökande påträngande eller uppsökande el- eller som uppmanar till bruk av ler som uppmanar till bruk av al- alkohol, kohol.
Vid marknadsföritig av alkoholdryck får inte användas kommersieU annons i ljudradio- eller televisionsprogram.
Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kommersiell annons i periodisk skrifl eller annan skrifl på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Delta gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endasl på försäljningsställe för sådan dryck.
Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1991.
22
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror
Härigenom föreskrivs all 2 § lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild mållfullhel iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskill att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar lill bruk av tobak.
Med hän.syn lill de hälsorisker som är förbundna med bruk av lo-bak skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt atl reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak.
Vid marknadsföring av lobaksva-ra får inte användas kommersiell annons / ljudradio- eller televisionsprogram.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
23
Utbildningsdepartementet P'-op. i990/9i:i49
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 26 mars 1991
Närvarande; statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, llellsiröm, Johansson, Linilqvisi, Ltinnqvisl, Thalén, f-reivalds, Wallslröm, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Göransson
Proposition om radio- och TV-frågor 1 Inledning
Frågan om reklamfrnansiering av svensk marksänd television behandlades under år 1989 av en särskild utredare, statssekreteraren i utbild-ningsilei)ariemeniet Sverker Gustavsson. Utredaren bedrev sitt arbete under benämningen TV-u t red ningen (U 1989:04) och överlämnade i september del årel betänkandet (SOU 1989:73) TV-poliiiken.
Televisionen har också varil föremål för annat utredningsarbete som rör sändningars finansiering.
Frågan om ändrad lagsliflning på grund av reklamfinansierade TV-sändningar har utretts av radio lagsutredningen (U 1985:05) - särskild utredare: justitieombudsmannen Jan Pennlöv. Genom tilläggsdirektiv den 3 maj l')89 (dir. 1989:21) uppdrog regeringen ål denna ulredning atl föreslå den lagsliflning som kunde bli aktuell med anledning av TV-utredningens arbete, Radiolagsulredningen överlämnade i februari 1990 delbetänkandei (SOU 1990:7) Lagsliftning för reklam i svensk TV.
Vidaie har en sakkunnig i utbildningsdepartementet som jag förordnat, direktören Leif Larson, utretl vissa frågor om sponsring i Sveriges Radio-koncernens program. Den sakkunnige överlämnade i oktober 1989 rapporieri (Ds 1989:65) Sponsring m.m, av Sveriges Radios program.
TV-ulredningens belänkande och rapporten om sponsring har remissbehandlals. I:n förteckning över remissinslanserna och en sammanställning av remissyttrandena har offentliggjorls i promemorian (Ds 1990:27) Remissyttranden över TV-poliliken, beiänKaiidc av TV-utredningen, och Sponsring mm, av Sveriges Radios program, rapporl av en .särskild utredare.
Även radiolagsulredningens delbetänkanile har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens lagförslag som bi-
24
laga 1 .samt en förteckning över remissinslanserna och en sammanställ- Prop. 1990/91:149 ning av remissyttrandena som bilaga 2.
För det fortsatta beredningsarbetet i TV-reklamfrågan och vissa andra radio- och TV-politiska frågor beslulade regeringen den 6 december 1990 atl lilLsälla en särskilil beredningsgrupp under ordförandeskap av Sverker Gustavsson. Från riksdagspariierna medverkar i gruppen riksdagsledamöterna Anders Björck (m), Åke Gustavsson (s), Bo Hammar (v), Jan llyttring (c), Kaj Nilsson (mp), Calarina Rönnung (s), Ingrid Sundberg (m) och Jan-Erik Wikström (fp). Gruppen kallas radio- och TV-beredningen.
Beredningens arbele har hittills huvudsakligen gällt TV-reklamfrågan. Enligt vad jag har inhämtat anser en majoritet av gruppens ledamöler all rätten all bedriva reklamfinansierade sändningar bör förbehållas en ny iredje TV-kanal, som etl företag som slår utanför Sveriges Radio-koncernen bör svara för. Della är även min uppfaltning. Jag finner del därför moliverai all regeringen nu behandlar TV-reklamfrågan från denna utgångspunkt, I sammanhangel lar jag också upp vissa andra radio- och 'l"V-frågor,
1 fortsättningen tecknar jag försl en bakgrund (avsniu 2) lill dagens situation, Mina överväganden och förslag redovisas i avsnitten 3-8 under följande huvudrubriker:
Vissa huvudprinciper i mina förslag (avsnilt 3),
lagstiftningsfrågor med lanke på i första hand reklamfinansierade
TV-sändningar i marknätet (avsnitl 4),
lut reklamfinansierat TV-förelag (avsnilt 5),
Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen (avsniu 6),
Vissa utredningar (avsnilt 7),
Medelsberäkningar m.m, (avsnilt 8).
Vid beredningen av della ärende har jag samråll med cheferna för justitie-, social-, kommunikations- och finansdepartementen saml statsråden Åsbrink och Wallslröm.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 februari 1991 all inhämta lagråtlels yllrande över vissa lagförslag som upprättats inom utbildningsdepartementet, bl.a. ell förslag lill lag om annonser i televisionen. De lill lagrådet re-mitleraile lagförslagen bör fogas lill prolokollel i della ärende som bilaga 3.
Lagråilel har yllral sig över förslagen den 5 mars 1991, Lagrådels yttrande bör fogas lill protokollet som bilaga 4.
tiigrådet kriliserai det förhållandet atl de remiiierade torslagen bygger på den hillills tillämpade ordningen enligi vilken del - förutom reglerna i railiolagen (1966:755) - finns ell avial mellan sialen och varje programförelag, som reglerar del materiella innehållel i förelagels sändningar. Finligt lagrådet saknar yltranilefrihetsbegränsningar genom avtal, vare sig de medges i lag eller ej, slöd i regeringsformen.
25 Lagrådsremissens avsnilt 3 motsvaras i proposilionen av avsniu 4. Jag Prop. 1990/91:149 tar ställning till lagrådets synpunkter på olika ställen där (se främst avsnitten 4.1.1, 4.2.3, 4.4.1, 4.4.4, 4.5.2, 4.9.2 och 4.9,3).
2 Bakgrund
2.1 Den internationella utvecklingen
Fram till början av 1980-lalel förekom endast marksändningar för att distribuera TV-program till allmänheten i Europa. En marksänd TV-signals räckvidd är som mest ca 70 km. Utanför det sändande landet kan därför signalen las emot endast i vissa gränstrakter.
På grund av den begränsade tillgången på radiofrekvenser är det inle möjligt att medge fri etablering av marksändande TV-företag. I de flesta länder har elt enda eller några få företag tillstånd att bedriva rikstäckande TV-sändningar till allmänheten, I Europa har staterna sedan gammalt faslslällt långtgående förpliktelser för de företag som fått tillstånd atl sända.
Mol bakgrund av de olika nationella förutsällningarna har varje land utformat sin egen radio- och TV-politik. Målen för verksamheten skiftar mellan olika länder, men oftast har del funnils en sirävan att uppnå goda mottagningsniöjligheter för alla, objektlvilei i nyhetsrapporteringen, publicistiskt oberoende för programföretagen, mångfald och kvalilet i programmen, tonvikt på nationell programproduktion och ett på del egna landet inriktat ämnesval. Konkurrensen mellan olika programföretag var tidigare i allmänhet liten eller obefintlig.
En kombination av mottagaravgifler och reklam har varit del vanligaste sättet atl finansiera radion och televisionen i Västeuropa, Endasl etl fåtal länder har förlitat sig helt och hållet på del ena eller andra av dessa finansieringssäll,
i de länder där det är tillåtel för TV-företag att finansiera sändningar med reklam, gäller i allmänhet noggranna regler för reklaminslagens innehåll, omfattning och inplacering.
Användningen av satelliter för atl sända TV-program lill allmänheten har givit publiken och annonsörerna alternativ lill de marksända kanalerna.
En lelesatellit förstärker en radiosignal från en sändare på jorden och sänder den tillbaka till jorden. I princip kan satellitens signal tas emot inom ett mycket slort område.
Telesatelliter kan delas in efter sin tekniska beskaffenhet eller sitt användningsområde. Någon klar och allmänt vedertagen indelningsgrund fmns inte, utan olika indelningar används för skilda ändamål.
Den internationella telekonventionen och det till konventionen hörande s.k. radioreglemenlet innehåller föreskrifter om tilldelning av radiofrekvenser för olika ändamål, bl.a. hur radiofrekvensspeklrum får användas för olika slags salellilljänster. I della avseende skiljer man mel-
26
lan bl.a. fast satelliurafik, "Fixed-Satellite Service", och salellit- Prop. 1990/91:149 rundradio, "Broadcasling-Salellite Service".
Fasl satelliltrafik betyder satellittrafik mellan markstationer på bestämda platser. Som fast satellittrafik räknas också alla sändningar till satelliter.
Med satellitrundradio förstås att del från satelliter sänds program som är avsedda att tas emot direkt av en större allmänhet. Med direkt mottagning avses både individuell mottagning och mottagning via cen-tralanlennanläggningar.
I radioreglementet finns bestämmelser som reserverar vissa frekvensband för fast satelliurafik och andra för satellitrundradio. Det finns också regler om vilka procedurer som skall följas då någon avser au börja utnyilja en satellit för ell vissl ändamål.
Det har emellertid visat sig att satellitanvändningen inle alllid sker på det säu som varit avsikten vid frekvensplaneringen.
I Europa startade försök med alt sända TV-program via satellit till kabelnät i början av 1980-lalet. Fram till år 1988 användes uteslutande s.k. kommunikationssatelliter som sänder med låg effeki över stora områden och använder frekvenser för fast satellittrafik. 1 huvudsak tillhörde dessa satelliter den internationella telesatellitorganisationen Intelsat eller dess europeiska motsvarighet Eutelsat.
1 slutet av år 1988 uppsändes Europas första s.k. direklsändande salellit eller rundradiosalellit. Sädana satelliter sänder med hög effekt på frekvenser som är avsalta för satellitrundradio. Täckningsområdet skall vara avpassat för ett visst land eller en viss grupp av länder. Sedan normerna för direktsändande satelliter fastställdes har emellertid den tekniska utvecklingen på mottagarsidan gjort att mottagning med god kvali tet kan ske i betydligt större områden än man ursprungligen trodde.
Under våren 1989 logs den första s.k. medeleffektsatelliien i bruk för sändningar till Europa. Denna satellit, Astra, ägs av elt prival konsorti um i Luxemburg. En medeleffektsatellit använder frekvenser för fast sa-lelliitrafik. Den har emellertid högre sändareffekt än de äldre kommunikationssatelliterna och dess ändamål är främst alt distribuera TV till hushållen. Numera har också Intelsat och Eutelsat sänl upp medelef- fektsatelliter.
För närvarande utsänds ett 80-lal programkanaler från satellit över Europa.
Några nationella TV-företag använder satellit för att mala marksändare eller för alt nå landsmän i andra länder. Dessa sändningar kan också tas emot i kabelnät eller med hjälp av särskilda satellitmottagare. Exempel på sådana kanaler är den sovjetiska televisionen och de italienska RAI 1 och 2. Sveriges Televisions sändningar sänds ut via satellit till kabelnät i Norge.
Den franskspråkiga satellitkanalen TV 5 består av program från nationella TV-företag i Frankrike, Belgien, Schweiz och Kanada. Det brittiska BBC sänder ut en "salelliiversion" av företagets två marksända kanaler. Det statliga amerikanska Worldnei sänder informaiionsprogram av olika slag.
27 De kommersiella TV-företagens programkanaler är dels inriktade på Prop. 1990/91:149 allmän underhållning, dels specialkanaler.
Av de allmänna underhållningskanalerna vänder sig numera de flesla till ett visst land eller språkområde. De lidigare försöken alt vinna publik i slora delar i Europa med ett allmänt inriktat engelskspråkigt programutbud verkar så goll som ha övergivits. Programmen är genomgående reklamfinansierade.
Specialkanalerna har en inriktning mot etl visst slag av program, t.ex. nyheter, sport, långfilmer, djur och nalur, barnprogram eller popmusik. Vissa av kanalerna innehåller reklam, medan andra helt finansieras med abonnemangsavgifter ("belal-TV"). Även för vissa av specialkanalerna märks en tendens alt välja inriktning mot bestämda språkområden.
Under de år som satellitsändningar av TV-program förekommit har flera programföretag upphön med verksamheten eller uppgått i andra företag. Del verkar rimligt all anla att det även i fortsättningen kommer att ske strukturförändringar inom branschen.
För de mottagande länderna har satellitsändningarna inneburit alt de nationella TV-företagen fåll konkurrens av företag som kan arbeta helt på kommersiella villkor. Dessa förelag behöver inte ta några kullurpoli-tiski betingade hänsyn i sill programval och de lyder inle under sådana reslrikiioner i fråga om reklam eller programinnehåll i övrigl som gäller för de flesla marksändande TV-företag.
Eu enskilt land har begränsade möjligheler atl påverka vad som las emot från en salellit. Insikten om detta har efter hand blivil alltmer utbredd i Europa. Den nya situationen har därför resulterat i alt staterna gåtl samman om vissa gemensamma regier om TV-sändningar till allmänheten. Två olika instrumenl har arbetats fram.
Europarådet öppnade i maj 1989 för undertecknande en europeisk konvention om gränsöverskridande television. I oktober samma år beslutade Europeiska gemenskapen (EG) elt s.k. direktiv lill medlemssla-terna med vissa föreskrifter om TV-sändningar.
le båda instrumenten har slora likheter. Det ansvariga landel blir skyldigt att se lill att sändningarna uppfyller vissa minimikrav. I gengäld skall de länder där sändningarna tas cmoi inte hindra vidaresändning av program som uppfyller kraven. Minimireglerna gäller bl.a. förekomsl av våldsinslag, pornografi och rashets i programmen, skydd för barn och ungdom, rätt till berikiigande av uppgifter, andel europeiska program samt reklam och sponsring.
Europarådets konvention iräder i krafl när sju stater har uttryckt sill samtycke till all vara bundna av den, vilket ännu inte har skett. Eventuella Ivisler om innebörden av reglerna skall i första hand lösas genom överläggningar mellan berörda stater, i sisla hand kan del bli akiuellt med skiljedom. En ständig kommitté med representanter för konven-lionsstaterna skall hjälpa lill vid tolkningen av bestämmelserna och med att lösa tvister.
28 EGs direktiv skall vara genomfört i medlemsländerna senast i okio- Prop. 1990/91:149 ber 1991. Eventuella tvister om tillämpningen kan avgöras av EGs domslol.
Radiolagsulredningen har fått i uppdrag all belysa konsekvenserna av elt svenskl lilliräde lill TV- konventionen och lägga fram förslag lill den lagstiftning som behövs för att delta skall kunna ske.
2.2 Marksänd ljudradio och television i Sverige
Rundradioverksamhelen i Sverige bedrivs i huvudsak inom ramen för ett dominerande företag, Sveriges Radio, som har långtgående förpliktelser all verka i allmänheiens tjänst.
Sedan slutet av 1970-talet utgör Sveriges Radio en koncern med Sveriges Radio AB som moderbolag saml som dolierbolag bl.a. Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Det är dessa dolierbolag som svarar för sändningarnas innehåll och som därmed är programföretag i den mening som radiolagen (1966:755, omtryckt 1986:1209) avser. För uppbörden av TV-avgifter finns dessutom dotterbolaget Radiotjänst i Kiruna AB.
Aklierna i Sveriges Radio AB ägs av organisalioner och företag inom folkrörelseseklorn (60 %), näringslivet (20 %) och pressen (20 %). Regeringen utser ordförande och yllerligare sex ledamöler i bolagets slyrelse, medan fem ledamöler utses av bolagsstämman.
Inom Sveriges Radio-koncernen har moderbolaget del övergripande ansvaret för alll utom själva programverksamheten. Moderbolaget utser dollerbolagens slyrelser, f>el är också moderbolaget som för koncernens räkning avger anslagsframställning lill regeringen och fördelar de av sialen tilldelade medlen mellan bolagen inom koncernen.
Sändningarna av Sveriges Radio-koncemens programföretag distribueras av televerket. Programmen kan i princip tas emol i alla befolkade delar av vårt land. Det finns två rikstäckande sändarnät för TV och fyra rikstäckande sändarna! för ljudradio inom FM- bandet. Vissa ljudradiosändningar sänds också från AM-sändare.
Lagstadgade krav gäller om all rätten all sända skall ulövas oparliskl och sakligt och om all programverksamheten skall präglas av demokratiska värderingar. I avtal mellan sialen och de olika programföretagen finns bestämmelser om all företagen skall sända ell mångsidigt programutbud av god kvalitet. Varje programföretag besiämmer ensamt vad som skall förekomma i företagels sändningar. Radionämnden prövar genom eflerhandsgranskning om programföretagen har iaktiagil de regler som gäller för verksamheten.
Enligt avtalen med sialen får inle programföretagen i sändningarna medge kommersiell reklam mol vederlag. Reslrikiioner gäller också mol att sända sponsrade program.
Sveriges Radios och televerkets tirifts- och investeringsutgifler för den allmänna programverksamheten bekostas med TV-avgiftsmedel. Även radionämndens verksamhel bekostas på iletta sätt. Utlandspro-
29
grammen i Sveriges Riksradio betalas dock över statsbudgeten under ut- Prop. 1990/91:149 rikesdepartementets huvudtitel. Över statsbudgeten betalas också Sveriges Radio-koncernens och televerkets kostnader för utsändning av en svensk TV-kanal i södra Finland.
TV-avgifiens sloriek bestäms av riksdagen. Fr.o.m. den 1 juli 1990 är den årliga avgiften för all inneha en TV-mottagare 1 164 kr.
Riksdagen besiämmer också medelstilldelningen till Sveriges Radio, televerket och radionämnden. För Sveriges Radios kostnadskompensa-lion lillämpas etl särskill index.
Vid sidan av Sveriges Radio-koncernens sändningar förekommer viss annan radio- och irådsändningsverksamhel. Del är fråga om antingen sändningar lill allmänheten inom begränsade områden eller sändningar som riklar sig till speciella grupper.
Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av ljud radioprogram. Närradion är elt språkrör för del lokala ideella föreningslivet. Varje sändningsberättigad sammanslutning kan i närradion ge uttryck för sitt budskap. Kommersiell reklam och sponsrade program får inte förekomma i sändningarna. Närradionämnden prövar frågor om tillstånd att sända närradio och har lillsyn över verksamhelen.
Den 1 juli 1990 pågick närradiosändningar i 158 sändarområden. 2 290 sammanslulningar hade sändningstillstånd.
Med radiolidningar avses radioprogram för synskadade som innehåller material ur dagstidningar. Programmen sänds ul nattetid över FM-nälet och spelas in automatiskt hos de synskadade.
Tillstånd för sändning av en radiolidning ges till ägaren av den nyhetstidning som skall vara förlaga till radiolidningen. Sändning av an-nonsmaterial får ske endast om ljudet är förvrängt eller innehållel kodat.
1 augusti 1990 utsändes 31 dagstidningar som radiotidningar. För verksamheten ulgår ett särskill siatligl bidrag. Bidragsmedlen fördelas av lallidningsnämnden, som också meddelar tillstånd att sända radiolidningar.
Sedan år 1986 pågår en försöksverksamhet med utsändning i Sior-stoc k holmsområdet av en finländsk TV-kanal från Nacka-sändaren. Sändningarna är avsedda för de ca 40 000 finsktalande hushåll som finns i området.
TV-sänd ni ngarna skall bestå av vidaresända program som samtidigl sänds eller kort tid dessförinnan har sänts ut i Finland av Finlands nationella rundradioförelag, Oy VIeisradio Ab. Kommersiell reklam får inte förekomma i sändningarna.
Regeringen har givit Sverigefinska Riksförbundet tillstånd au bedriva vidaresändningsverksamheten. Svenska staten betalar de sändningstekniska kostnaderna och ger bidrag till riksförbundet för dess kostnader. I de program som vidaresänds ingår av upphovsrätlsliga skäl inte ulländska filmer, serier m.m.
I årels budgetproposilion (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 351) har regeringen föreslagil atl den särskilda lag som finns för verksamheten skall fortsätta att gälla lill utgången av år 1992.
30 Efler förslag av regeringen i prop. 1990/91:25 har riksdagen (1990/91 Prop. 1990/91:149 KrU:9, rskr, 98) beslutat att programmen också skall distribueras i kabel på ett 20-tal orler, där det finns många finsktalande.
Utbyggnaden av kabelnät med större kapacitet för mottagning av TV-program satle igång i Sverige i och med att vissa europeiska TV-företag började använda satelliter för sändningar till allmänhelen.
Enligt uppgifter från kabelnämnden kunde den 1 januari 1991 ca 1 500 000 bostäder nås av salellilsändningar. Siffran molsvarar ca 45 % av landels hushåll.
Vid sidan av de större kabelnäten finns sådana nät som omfattar högsl 100 bo.städer. Antalet hushåll som är anslutna lill sådana nät eller till anläggningar för individuell mottagning av salellilsändningar kan uppskaitas till några hundra tusen.
Verksamheten med sådana kabelsändningar som inle innebär vidaresändning av sändningar från satelliter, s.k, egensändningar, har utvecklals långsamt. Del finns för närvarande lokala kabelsändarföretag på 19 orter. Dessutom har möjligheten all upplåta kanaler för egensändningar ulnyttjals i ell 50-ial fall. De upplåtna kanalerna används mest för all sända rullande textinformation, s.k. kabeltexl. Program av annal slag förekommer i blygsam omfattning,
Kabellagsiifiningen bygger på all det krävs lillslånd av kabelnämnden för atl vidaresända programkanaler från satelliter saml för egensändningar eller upplåtelse av kanalutrymme för sådana sändningar i kabelnät som når fier än 100 bostäder.
Kravet på lillslånd gäller emellertid inie för vidaresändning av rundradiosändningar. Enligt elt beslul av kabelnämnden i februari 1989 skall medeleffeklsatelliten Astra vid tillämpningen av kabellagen behandlas som en rundradiosalellit. 1 ett beslut den 29 november 1990 har nämnden gjort samma bedömning av bl.a. satelliterna Eutelsat II, Horisont och Tele-X. Den praktiska följden av nämndens beslul är all ell slorl antal satellitsända program numera kan vidaresändas i kabelnät ulan krav på lillslånd.
Radiolagsulredningen har i uppdrag atl föreslå en kabelsändningslag-stiftning som är så utformad atl regler för vidaresändning av satellilpro-gram förblir effektiva oavsett från vilken kategori av satelliter programmen sänds ut.
2,3 TV-utredningen
1 TV-ulredningens betänkande (SOU 1989:73) TV-politiken |)resenleras tre huvudalternativ för hur reklamfinansiering av svensk television skulle kunna anordnas. Samtliga förutsätter atl de reklamfinansierade programmen sänds ut i etl rikstäckande näi från marksändare och uppfyller i demokralisk ordning fastställda krav på kvalitet och omväxling.
Del första allernalivet innebär atl reklamsändningar inleds av Sveriges Television, Reklaminslag kan sändas i den ena av förelagets Ivå kanaler eller i båda,
31 Enligt det andra alternativet delas Sveriges Television upp i Ivå före- Prop. 1990/91:149 tag, etl för varje kanal. Det ena förelagel lämnar Sveriges Radiokoncernen och sänder helt reklamfinansierade program, medan det andra stannar kvar i koncernen och sänder avgiflsfinansierade program ulan reklam.
Ulredningens iredje alternativ innebär atl ett fristående programföretag sänder TV-program med reklam i en nyupprällad rikstäckande tredje kanal. Sveriges Television fortsätter sina avgiflsfinansierade sändningar ulan reklam i två kanaler.
I del alternativ där reklaminslagen skulle förekomma i Sveriges Televisions sändningar förutsätts ingen ändring av nu gällande programregler bortsett från au förbudet mot att medge kommersiell reklam mot vederlag upphävs och att det klargörs atl kraven på opartiskhet och saklighet inle skall gälla för reklaminslagen,
1 de båda alternativ där reklamsändningaina skall skötas av ett förelag utanför Sveriges Radio-koncernen föreslås au kraven på programverksamheten 1 myckel skall överensstämma med vad som i dag gäller för Sveriges Television, Ett reklamfinansierat TV-förelag bör emellertid inte åläggas långtgående förpliktelser när del gäller alt Lex, lillgodose olika minoritelsintiessen eller fullgöra folkbildningsuppgifter.
Finligt utredningen bör kretsen av ägare lill etl fristående TV-föieiag ha sådan sammansättning all ingen åsiktsriktning kan dominera. Det är en fördel om ägarna kan hämtas från olika områden i samhället.
Eu fristående TV-företag bör få sill sändningstillstånd för en begränsad tidsperiod. Ulredningen anger sex lill åtta år som en lämplig försia avtalsperiod.
Reklaminslagens innehåll avses vara underkastat gällande markriads-föringslagstiftning. Särskilda regler föreslås emellertid för reklam lill barn och för viss åsikisreklam.
En hell reklamfinansierad TV-kanal föreslås få sända högsl sex minuter reklam per timme. Reklaminslagen bör i första hand placeras i block mellan programmen men det bör untler vissa förutsättningar vara lillålel alt avbryta program med reklam.
Om Sveriges Television skulle få sända betald reklam kan reklammängden vara mindre, kanske tre minuter i timmen. Det finns då enligt uireilningen inte anledning alt frångå principen atl reklaininslagen skall ))laceras mellan programmen.
2.4 Radiolagsulredningen
1 delbetänkandei (SOU 1990:7) Lagsliftning för reklam i svensk TV hai radiolagsulredningen behandlat vissa av de lagstiftningsfrågor som föranleds av TV-ulredningens betänkande.
En särskild lag om annonser i televisionen föreslås. I lagen, som skall gälla för ell programföretag som sänder reklam mol vederlag, regleras vad som får förekomma i annonser, annonsvolymen och hur an-
32
nonser får sällas in i sändningarna. Särskilda reslrikiioner för reklam Prop. 1990/91:149 till barn föreslås.
Ulredningen förordar också fiera andra lagändringar, lill vilka jag återkommer i del följande. Jag vill emellertid redan här peka pä den ändring som föreslås av den s.k. demokratibeslämmelsen i radiolagen. Detta förslag har inle med TV-reklamfrågan all göra, ulan syftel äi framför alll alt klargöra vad regeln bör betyda när del gäller bevakning av vissa händelser.
2.5 Regeringens proposition om en yttrandefrihetsgrundlag
Regeringen beslutade den 22 november 1990 en proposilion om en yl-trandefrihelsgrundlag (prop. 1990/91:64). De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1992.
Grundlagsförslaget gäller yiirandefrihelen i radio, TV, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. I förhållande lill tryckfrihetsförordningen (förordningen omtryckt 1988:1448) ulgör lagförslaget en hell självständig text.
Portalbestämmelsen i förslaget säger atl varje svensk medborgare gentemot del allmänna är tillförsäkrad rätl atl i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder saml ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor i vilket ämne som helst (I kaj), I § första stycket).
Yttrandefriheten enligi lagförslagel har till ändamål atl säkra elt fritt meningsutbyte, en fri (ich allsidig upplysning och ell frill konstnärligt skapande. I den får inga anilra begränsningar göras än de som följer av den föreslagna grundlagen (1 kap. I § andra styckel).
Förslaget slår fast au varje svensk medborgaie och svensk juridisk person har rält all sända radioprogram genom tråd (3 kap. I § försia styckel). Rätten all sända radioprogram på annal säll än genom tråd får däremot regleras genom lag som innehåller föreskrifter om lillslånd och villkor för att sända (3 kap. 2 § försia slyckel).
1 specialmoliveringen lill sistnämnda föreskrift anförs (s. 116) all i ordet villkor inbegrips ell sådanl syslem med avtal mellan staten och tillslåndshavarna som finns i dag.
För radio och TV som massmedier innebär i övrigt förslagel all del tillskapas generellt tillämpliga regler- som till grundlagens nivå höjer de från iryckfrihelsrälten hämtade principerna om censurförbud för myndigheter och andra allmänna organ, ensamansvar och källskydd, begränsning av möjlighelerna till kriminalisering saml .särskild rättegångsordning med lillgång till jury. När grundlagen Iräder i kraft kommer den därmed all ersälla kärnan i gällande föreskrifter i radioansvarigheislagen (1966:756) och övriga lagar av molsvarande innebörd.
Grundlagen skall vara tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda atl tas emol med tekniska hjälpmedel (I kap, 6 § första styckel). Däremol skall grundlag.sskyddel inte
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
omfatta kommunikationsradio och liknande icke massmediebcionad an- Prop. 1990/91:149 vändning av radiofiekvenser eller tiådnäl.
Grundlagen skall gälla både markhundna .sändningar och såilana satellitsändningar som ulgår från Sverige (I kaj). 6 "5 försia styckel), t.ex. upplänkar till en .salellit från svenskt territorium. Törcskrifter na om en-.sarnansvar och källskydd m.m. kommer där med - i mol.sals lill vad som är fallel med beslämmelserna i radioansvarigheislagen - atl kunna gälla också .sändningar av saiellilsändande [)rogramförctag.
I vissa avseenden öppnar grundlagen för en reglering vid sidan av denna genom vanlig lag.
Tör- det försia skall vad som .sägs i 1 kap. H och 9 SS tryckfrihetsförordningen om all föreskrifter i lag får meddelas i fråga om upphovsmäns rälligheler, annonser om alkohol eller tobak, kreditupplysnings-verksamhet och tillvägagångssätl för anskaffande av uppgifter ulan hinder av grundlagen gälla också i fråga om radioprograr-n, filr"ner och Ijud-u[)|)tagningar (I kap. 12 § första slyckel).
Hänvisningen lill 1 kap. 9 § tryckfrihctsför-or-dningcn innebär bl.a, all det är möjligl all lagstifta om förbud mol atl viti marknadsföring av alkohol eller tobak använda kommersiella annonser i ljudradio- och TV-program.
Grundlagens antlra öppning gäller att del i lag får meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mi>l kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för .sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mol och villkor för annan annonsering och sänilning av jjrogram, som helt eller delvis bekostas av annan än den sor-n bedriver programverksamheten (1 kap, 12 S andra .stycket),
I specialmoliveringen lill I kap. 12 S andra slyckel anförs (s. 113) all regleringen/r styckets första mening öppnar för en miijiighel all genom lag avgöra om reklam skall få förekomma i inhemsk radio och TV och atl reglera villkoren för sådan reklam inom de ramar som bestäms av grunillagens syfle, . En illustration lill styckets innebörd ger enligt pr-oposilionen radio-lagsulreilningens betänkande (SOU 19)0:7) ligstiftning för reklam i svensk TV. De föreskrifter som föreslås i tietta betänkande skulle, anför föreilragande statsråtlct, i grundlagens mening ulgöra villkor för reklam i railioprogram.
Med utlryckel kommersiell reklam avser grundlagsförslaget rent affärsmässiga meddelanden som syftar till att främja avsättning av varor eller tjänster m.m; däremot faller inle under delta begrepp reklam som äi inriktad på atl bibringa allmänhelen vissa allmänna värderingar eller påverka människors beleende i viss riktning, I specialmoliveringen anförs (s. I 14) atl lill den senare sorlens reklam, som i dagligt lal brukar kallas åsikl.sannonsering, bör kunna hänföras t.ex. meddelanden från poliliska partier. Det uttalas all det bör finnas möjlighet all i lag mcdile-la föreskrifter även om sådan reklam. I sammanhangel hänvisas till SOU 1990:7 s. 192-199.
34 Uttrycket annan annonsering anges bygga på begreppsbildningen i Prop. 1990/91:149 den europeiska TV-konvenlionen och i del akluella belänkandel av radiolagsulredningen.
Slutligen uttalas om 1 kap. 12 § andra slyckel all föreskriften när det gäller sponsring lämnar samma utrymme för reglering i vanlig lag som i fråga om kommersiell reklam och annan annonsering.
2.6 Regeringens proposition om ändring i radioansvarighetsiagen m.m.
I september 1990 började Nordisk Televisit)n AB .sändningarna av sina program via Tele-X-satellilen ("TV 4").
1 en framställning lill jusliliedepartementet den 3 augusti 1990 har bolagel hemställt alt regeringen snarast vidtar åtgärder för att för riksdagen föreslå en lagsliflning som innebär all .sändningar från TV 4 kommer att omfattas av samma yltrandefriheisrältsliga regler som gäller för de förelag som har tillstånd att sända enligi radiolagen. Enligi bolaget skulle det vara olyckligt om denna fråga fick sin lösning först i samband med en framlida mer övergripande revidering av den yllrandefrihels-räitsliga lagsliflningen.
Svenska journalistförbundet har i en framställning lill jusliliedepartementet den 29 augusti 1990 också framförl krav om lagsliflning i äm-nel.
Med anledning av framställningarna har regeringen den 31 januari 1991 beslulal en proposition om erforderliga lagändringar (prop. 1990/91:94). Proposilionen bygger |)å en inom ju.stiliedepariemenlel upprättad promemoria den 2 december 1990 med förslag till ändringar i radioansvarighetslagen och lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupplagningar. Vid elt möte i juslitiedepartemenlel den 12 december 1990 framförde företrädare för vissa myndigheter .saml förelag och organisalioner .synpunkter på promemorians innehåll.
Proposilionen innebär bl.a. alt del görs ell tillägg i 1 § försia slyckel radioansvarigheislagen om all lagen gäller - föruiom yttrandefriheten i Ijuilradio- och televisionsprogram (radioprogram) som svenskt programförelag får sända med stöd av lillslånd enligt 5 § första eller andra slyckel radiolagen - också yttrandefriheten i radioprogram lill allmänheten som förmedlas från annat svenskl programföretag genom satellitsändning som utgår från Sverige.
I propositionen föreslås vidare ändringar i radioansvarigheislagen med utgångspunkt från etl förslag av radiolagsulredningen om atl vissa delar av förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarigheislagen bör inarbetas i lagen, varav kan följa att förordningen som sådan upphävs.
Propositionens förslag lill ändring i pTrklexemplarslagen går ul på atl även saiellilsändande företag som måsle göra s.k. referensupplagningar av program enligi radioansvarighetslagen bör vara skyldiga atl - sedan de
bevarat upptagningarna i sex månader - lämna des,sa som pliktexemplar Prop. 1990/91:149 till arkivet fcir Ijuil och bild.
De akluella lagändringarna föresläs Iräda i kraft den I maj I9*M.
3 Vissa huvudprinciper i mina förslag Pop. i990/9i:i49
3.1 En bred politisk lösning
Under den senare delen av 1980-lalel har vi kunnat iaktta en snabb ulveckling både när del gäller satelTrlsänd TV och i fråga om marksänd TV i utlandet.
Som jag har berört tidigare sänds ett 80-tal programkanaler ul från salellit över Euro|)a. Del finns ett slort antal specialkanaler med inriktning mot särskilda intresseområden. Flera nationella TV-förelag ligger bakom redigerade satellit program med det bästa ur den egna produktionen. För de reklamfinansierade underhållningskanalernas del märks en tyngdpunktsförskjutning i riktning från de tidigare "all-europeiska" programmen till programkanaler som vänder sig lill enstaka länder eller språkområden.
I många länder har del skell förändringar inom den nationella televisionen. Förändringarna har i allmänhet inneburit alt reklamfrnansiering har kommit alt spela en större roll i den marksända televisionen, I några länder har de pr-ogram[)olitiska följderna av en intensiv konkurrens mellan olika reklamfinansierade TV-förelag kommii till klarl ullryck i form av etl ulslälal programulbud, som främsl är inriktat på underhållning.
1 de nordiska länderna finns reklamfinansierad TV sedan lång lid i Finland och Island. 1 Danmark inleddes sändningar i en delvis reklamfinansierad andra TV-kanal så sent som år 1988. I Norge pågår förberedelserna för atl slaria en ny reklamfinansierad TV-kanal.
Även inom ljudradions område har del skett förändringar i vår omvärld, men dessa har haft mindre omfattning än för televisionens del. Del förekommer satellitsända ljudradioprogram, men betydelsen av dessa är begränsad eftersom de salelTrler som används inle medger rörlig mottagning. I den allmänna debatten i Sverige har det framförts förslag om olika nya former av ljudradiosändningar.
Etl ställningslagande lill TV-reklamfrågan i Sverige har, som lidigare har berörts, förberetts genom två utredningars arbele. TV-utredningens belänkande (SOU 1989:73) TV-poliliken har en mer principiell inriktning, medan radiolagsulredningen behandlar lagsliftningsfrågorna i belänkandet (SOU 1990:7) Lagsliftning för reklam i svensk TV. Remissbehandlingen av utredningarnas förslag, liksom den offentliga debatten, visar atl TV-reklamfrågan i vissa avseenden fortfarande är konlroversiell.
Med hänsyn till den betydelse som radion och televisionen har för möjligheten atl uinyitja yiirandefrihelen är det angeläget att politiska beslut om villkoren för radio- och TV-verksamhei kan fallas under så stor politisk enighet som möjligt. Ämnesområdet är även lekniski och lagstiftningsmässigi kompliceral. Av dessa skäl har, som jag nämnt, förevarande proposilion utarbetats i samverkan med en beredningsgrupp
-37
som innehåller re|)re.senlanler för de partier som är representerade i Prop. 1990/91:149 riksdagen.
Ulifrån överläggningarna i beredningsgruppen gör jag bedömningen all lie förslag sorn jag i del följande kommer all lägga fram i allt väsentligt bör kunna få slöd av en bred r-najoritet i riksdagen. Detta innebär givelvis inte alt åsikterna överensstämmer på varje punkl eller att de som har andra uppfattningar än mina skulle avstå från alt framföra dessa när ärendel behandlas i riksdagen. Vad jag syftar på är emellertid alt bered-ni ng.sgruppens diskussioner ger mig anledning all förmoda atl del finns en bred samstämmighet i fråga om alla vikliga punkter i förslagel.
De förslag som jag lägger fram innebär bl.a. alt del blir möjligt all använda reklam som inkomstkälla för svensk marksänd lelvision och att ell frislåenile programföretag skall kunna börja sända marksänd 'TV med reklam fr.o.m. slutet av innevarande år. Den nödvändiga lagsliftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991,
Förslagen berör också villkoren för Sveriges Radio-koncernens verk-,samhet.
De nuvarande avialen mellan staten och Sveriges Radio-koncernens olika företag gäller lill utgången av juni 1992. Med hänsyn lill all Sveriges Radio-koncernens räkenskaper fr.o.m. år 1990 redovisas per kalenderår bör den nuvarande avtalsperioden förlängas med etl halvår lill ulgången av år 1992. De nya avtalen kommer alliså all börja gälla den 1 januari 1993.
Genom all de innevarande avtalen förlängs behöver- inie riksdag och regering ta slutlig slällning lill villkoren för Sveriges Radio för den kommande avlalsperioden förrän under år 1992, Bl.a. med hänsyn till all förutsättningarna för Sveriges Radio-koncernen bör kunna överblickas när beslul om en fristående reklam-TV-kanal fattas är det emellertid önskvärt alt vissa riktlinjer för liden efter den 1 januari 1993 anges redan nu.
Mina förslag och bedömningar innehåller följande huvuddelar.
* Inkomster från marknaden för TV-reklam i Sverige skall bidra lill all finansiera svensk marksänd television.
'■" Eu programföretag som är fristående frän Sveriges Radio-koncernen ges rätt all sända annonsfinansierade TV-progiarn i etl nytt rikstäckande nät av n-iarksändare.
* För all marksänd televisionen skall gälla krav [)å kvalitet och elt mångsidigt programulbud.
* Sveriges Radio-koncernens uppdrag förblir oförändrat. Sändningarna skall ske i två kanaler för television och fyra kanaler för ljudradio. Organisationen skall förenklas och effektiviseras.
* Sveriges Radio-koncernens verksamhel finansieras i huvudsak med TV-avgiftsmedel. Koncernens sändningar skall inte innehålla betalda annonser. Finansieringen tas upp till prövning inför medelstilldelningen för år 1996.
* Avtalen mellan staten och reklam-TV-föreiagei resp, Sveriges Radio-koncernen bör löpa på sex år. Reklam-TV-förelageis avtalstid bör
.■8
inledas i slutet av år 1991 eller under år 1992. Sveriges Radios avtal bör Prop. 1990/91:149 gälla fr.o.m. den 1 januari 1993.
* Sändarnäiei för rundradio får en ny huvudman. Finansieringssältet förändras.
* Myndighetsuppgifterna inom rundradions område samordnas.
* De tekniska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och television utreds.
I de följande kapitlen kommer jag att närmare behandla de olika frågorna. I detta sammanhang vill jag anföra vissa principiella motiv för mina ställningstaganden.
3.2 Reklaminkomster skall finansiera svensk television
Det nuvarande förbudet mol reklam som en metod att finansiera TV i Sverige har sin grund i bl.a. de oönskade effekter som förknippas med sådana sändningar. Som exempel kan nämnas alt reklam i etermedierna har anseUs hota dagslidningarnas ekonomi, all reklam i TV i jämförel.se med annan annonsering up|)fallas som påträngande och informations-fattig och all, som ulländska erfarenheler visar, reklamfinansiering kan leda till elt utslätat programulbud och 1111*311 programföretagens oberoende hotas.
Sedan några år lilbaka använder emellenid olika förelag salelliler för att nå den svenska allmänhelen med reklamfinansierade TV-sändningar. För närvarande kan ca 45 % av de svenska hushållen ta emol dessa.
Den pågående utbyggnaden av kabelnät kommer säkerligen atl medföra alt antalet bosläder där del är möjligl all la emot saielliiprogram ökar yllerligare någol. Effekterna av TV-reklam kommer sålunda att framträda även vid elt bibehållande av nuvarande förbud mot reklamfinansierade sändningar i marknätet, låt vara kanske inte med samma styrka som i det fallet att marksändningar med reklam når hela folket.
De Hesla satellitsända programkanaler har en ulformning som är anpassad till verksamhelens kommersiella syfle. De har en tonvikt på underhållningsprogram av olika slag, och de syftar till all locka den publik som är attraktiv för annonsörerna. Någon motsvarighet till de krav som i de fiesia länder slälls pä den marksända televisionen finns inte för sa-tellilkanalerna.
Elt medel för alt dra en stor publik lill en TV-kanal är all förvärva ensamrätt att sända intressanta sporlevenemang, nyare filmer och populära TV-serier. I en siluation med flera reklamsändande TV-företag är kampen om del mest attraktiva programstoffet etl viktigl inslag i konkurrensen mellan förelagen.
För TV-publikens del får denna konkurrens belydelse främsl om del inte är möjligl för alla att la emot de attraktiva programmen. Om t.ex. en stor idrottstävling sänds i en satellitkanal i slället för i den marksända televisionen kommer de TV-lillare som saknar lillgång till satellitprogram inle all kunna följa tävlingen i IV. Det spelar däremol ingen roll
39
för publiken om ell visst program sänds i den ena eller andra marksän- Prop. 1990/91:149
da kanalen, förutsatt all mottagningsmöjlighelerna är desamma för alla
kanaler.
I laki med alt kabelnäten byggs ul kan de saiellilsändande programföretag som har framgång hos publiken förväntas få lillgång till allt större resurser för att förvärva program. Genom atl det inle ställs kulturpo-litiskt grundade krav på dessa förelag kan de dessutom anslå en slor del av de ökade resurserna till atl anskaffa jusl program inom de mest pu-blikaiirakiiva kategorierna. För Sveriges Television kommer en sådan situation att innebära svårigheter. Företagets förpliktelser omfallar både att sända po|>ulära program lill en slor publik och alt lillgodose önskemålen hos mindre grupper. Om inköpskonkurrensen driver upp priserna på de mest publikdragande programmen kommer förelagel att få det allt svårare alt fullgöra sina förpliktelser mol både slora och små grupper bland publiken.
Utöver vad jag redan har sagt anser jag därför all jag kan sammanfalla utvecklingen i följande ordalag. En betydande del av Sveriges befolkning kommer att nås av TV-reklam från satelliter. De leklamsändande företagens programtablåer kommer att vara sammansatta ulifrån kommersiella hänsyn, och de kommer inte att följa några nationellt fastställda rikllinjer vad gäller t.ex. förekomst av program av svenska upphovsmän eller om svenska förhållanden, eller vad gäller all det skall sändas nyhets- och aktualitetsprogram. Sveriges Television kommer all få allt slörre svårigheter atl fylla sin uppgift alt sända ett omväxlande programulbud till hela svenska folket.
Mol den här bakgrunden finner jag det befogal all förespråka en sådan omläggning av TV-poliliken att reklamsändningar tillåts i marknät. I fråga om marksändningar från sändare här i landet kan svenska poli-liskl valda organ få infiytande över att programverksamheten i väsenlliga avseenden motsvarar de önskemål som bör ställas |)å en nalionell TV-kanal vad beträffar mångfald, kvalilet och balans. Även med sådana förpliktelser bör en marksänd TV-kanal kunna bli så attraktiv för annonsörerna alt reklamintäkterna kommer atl kunna bekosta en kvalitativt inriktad programverksamhet. Del blir då också på etl hell annal säll än vid elt fortsatt reklamförbud i marksändningar möjligt att motverka de oönskade följderna av TV-reklam.
3.3 En ny rikstäckande TV-kanal
Reklaminkomsler kan användas på olika säll i den marksända televisionen. En möjlighet är alt låta reklaminkomsler lillsammans med avgiftsmedel finansiera den befintliga televisionen. En sådan blandad finansiering är sedan länge den vanliga i Europa. Om en sådan ordning infördes i Sverige skulle resurserna för den befintliga televisionen kunna ökas, TV-avgifterna sänkas eller bådadera. TV-titlarna skulle kunna dra fördel av längre sändningslid, mer påkostade program eller lägre TV-avgifter. Anlalel TV-kanaler skulle emellenid förbli oförändrat, åtmin-
40
stone under bästa sändningslid och för de liltare som inle kan la emol Prop. 1990/91:149 saielliiprogram. De saiellilsändande programföretagen skulle spela en lika viktig roll som hitlills för de TV-lillare som kan ta emol programmen. De problem som följer av all vissa intressanta program skulle förbehållas tittare med tillgång lill saielliiprogram skulle kvarstå oförändrat.
Mol denna bakgrund förordar jag att reklamintäkter används för all bekosta yllerligare en TV-kanal. Sändarnäiei för den nya kanalen bör snabbi byggas ut så alt sändningarna kan las emol i alla befolkade delar av landel.
Etl viktigt skäl för milt förslag är atl ökade valmöjligheter på så sätt blir tillgängliga för hela befolkningen. Det ökade urval som reklamfinansieringen för med sig blir inle bara förbehållet de hushåll som är kabelanslutna eller som har kostal på sig en egen parabolanienn.
renna lösning innebär också att de problem som kan bli en följd av alt olika programföretag skaffar sig ensamrätt till de mest åtråvärda programmen blir mindre omfattande. Om olika marksändande TV-företag kämpar om l.ex. del mest attraktiva sporlmaterialet kommer resultatet inte all bli all vissa grupper bland publiken utestängs från sådana TV-program som de tidigare har kunnal se.
Ell annal vikligl skäl för atl inrälla ytterligare en TV-kanal är att det på så säll blir möjligt att låla etl från Sveriges Radio-koncernen fristående programförelag inleda TV-sändningar i Sverige.
Genom atl ell nytt programförelag kan verka under full redaktionell och programmässig självsländighel möjliggörs ökad mångfald. Händelser och skeenden kan belysas från nya synvinklar. Del nya programföretaget kommer alt kunna organisera verksamhelen med utgångspunkt i dagens leknik och produktionsförhållanden, och kan utveckla journalistiken och programpoTrliken ulifrån egna föruisäiiningar. Förekomsten av ell nyll program fö re lag som i vikliga avseenden kommer att arbeta under likartade villkor som Sveriges Television bör också kunna få en stimulerande inverkan på del sistnämnda förelaget.
3.4 Krav på kvalitet och ett mångsidigt programutbud
Möjligheten all sända television är en begränsad nalionell resurs. Del är naturligt all den som får lillgång till denna möjlighei också lar på sig ell ansvar för hur möjlighelen används.
Som samlingsbeteckning för de villkor som hittills har gällt för den svenska televisionen används benämningen "programverksamhet i allmänhetens tjänst". Innebörden har av TV-utredningen sammanfattats under rubrikerna "Geografisk rättvisa", "Redakiionellt oberoende", "Mångfald och balans" och "Ett omväxlande programutbud av god kvalitet". Målet är all, inom de begränsningar som resurstillgång och sändningstid sätter upp, ge hela publiken tillgång till ett intressant programutbud. 1 delta ingår au fungera som en arena där åsikier bryts och där
41
olika infallsvinklar prövas samt att sända program som vänder sig till så- Prop. 1990/91:149 väl stora som små grupper inom publiken.
Jag vill undersiryka att ansvaret all tillgodose mindre gruppers intressen inle är liktydigt med atl endasl betjäna små grupper av särpräglade individer. De flesla människor lorde på vissa områden ha smak och intressen som överensstämmer med majoritetens medan de på andra områden har önskemål som inle delas av så många andra. I realiteten ingår alla medborgare i etl storl antal minoriteter. Elt programutbud som präglas av mångfald tillgodoser därför behovet av omväxling hos en majoritet inom publiken. Dessutom finns del givelvis TV-lillare som på grund av t.ex. funktionsnedsättningar eller bristande kunskaper i svenska behöver särskilda ålgärder för atl kunna följa programmen.
Utländska erfarenheler visar alt reklamfinansierade televisionsföretag som arbetar hell på den kommersiella marknadens villkor lenderar atl sända ell ensidigt programutbud med tonvikt på underhållningsprogram som i försia hand syftar lill att vid varje tillfälle dra största möjliga publik. Mindre publikgruppers intressen tillgodoses inte. Eu programulbud som anpassas till annonsfinansieringens förutsättningar innebär därför att TV-litlarna får mindre möjlighet att välja mellan program av olika slag.
Enligt min mening bör elt reklamfinansierat TV-förelag vars sändningar når hela befolkningen ha goda förutsättningar all uppfylla villkor för programverksamheten som går ulöver det som kan uppfattas som optimalt från kommersiell synpunkt. Villkor av della slag kan gälla t.ex. ett omväxlande programulbud, som innehåller program av olika slag och som vänder sig lill olika delar av publiken. Tinansieringssätlel innebär emellertid atl ell reklamfinansierat TV-förelag inte kan uppfylla lika långtgående krav som ett programföretag som finansieras med avgifter.
Genom att såväl reklam-TV-föreiaget som Sveriges Televisions sändningar skall uppfylla villkor av angivet slag i fråga om programverksamheten kommer emellertid de samlade TV-sändningarna över marknätet au fungera i allmänhetens tjänst. När det gäller den slörre delen av programutbudet kommer ansvaret för att så sker alt vara delat mellan Sveriges Television och reklam-TV-företagel. I fråga om vissa programtyper och publikgrupper kommer ansvaret emellertid all som hitlills odelat åvila Sveriges Television,
Av del sagda följer att kraven på Sveriges Televisions programverksamhet även i fortsällningen kommer att vara lika omfattande som för närvarande. Det innebär bl.a. atl programutbudet skall vara omväxlande och ta hänsyn lill de skiftande behov, intressen och förutsättningar som finns i befolkningen, varvid även mindre gruppers iniressen skall tillgodoses. Det skall finnas utrymme för en mångfald av olika åsikter och meningsrikiningar och för ell mångsidigt utbud av program på svenska språket och med svenska artister och svenska upphovsmän.
För att dessa ambitioner skall uppfyllas behöver Sveriges Television sända program av många olika slag, t.ex. nyhetsprogram, sportprogram,
42
underhållningsprogram av olika slag, kultur- och debattprogram, barn- Prop. 1990/91:149 program samt program om religion och vetenskap. Sveriges Television måste också la särskild hänsyn lill språkliga och etniska minoriteter och till olika grupper av handikappade.
Även om tillkomsten av ett nyll programförelag innebär all Sveriges Televisions uppgifter i vad avser en del av programverksamheten kommer all delas med det nya förelaget kommer inle Sveriges Televisions ansvarsområde att bli smalare än vad det är i dag. Det kommer alltså fortfarande alt omfatta allt från nyhetssändningar och populära underhållningsprogram till l.ex. särskilda program för hörselskadade personer. Sveriges Television kan dock vid utformningen av sin programverksamhet ta hänsyn även till vad del nya programföretaget sänder.
3.5 Sveriges Radio-koncernens finansiering
Del kan anföras skäl för all såväl etl nytt TV-förelag som Sveriges Television får räll all finansiera sina sändningar genom atl sända belalda annonser. Ell argument är atl en större del av den möjliga reklaminkomsten då UlnyUjas för TV-ändamål, ell annal är atl det kommer att bli lättare atl finansiera resursförstärkningar till Sveriges Radio-koncernen. Ännu elt argumenl är att behovet av TV-avgiftsmedel kan bli lägre om Sveriges Radio-koncernen delvis kan finansieras meil reklam. Ett ytterligare argumenl är all konkurrens mellan flera reklam-TV-förelag leder till gynnsammare villkor för annonsörerna.
För egen del anser jag inle alt Sveriges Television, ålminslone inte för närvarande, bör få möjlighet alt sända betalda annonser. Det främsia skälet för min uppfaltning är alt reklamfinansiering kan hota programverksamhetens integrilel.
Det nya frislående TV-föreiaget kommer atl ha en självsländig slällning i förhållande till Sveriges Radio men kommer all vara beroende av reklaminkomster för all finansiera verksamhelen. Ulländska erfarenheter lyder på all finansiering med reklam påverkar programpolitiken i särskill hög grad i en siluation då fiera inhemska TV-förelag tävlar om inkomsterna från den nationella reklammarknaden, I de länder där man har en sådan siluation leder konkurrensen mellan olika programföretag till att programmen anpassas lill en minsta gemensam nämnare för publiksmaken. Konkurrens på TV-reklammarknaden innebär visserligen atl annonsörerna får fiera TV-förelag alt välja mellan men medför att publikens valmöjligheter krymper. Om det däremot finns TV-förelag som är oberoende av reklaminkomsler och som därför inte tvingas la hänsyn till annonsörernas önskemål, måste etl reklamfinansierat TV-förelag kunna mäta sig med det reklamfria förelaget för alt kunna behålla publikens förtroende och därmed sina inkomstmöjligheier på sikl.
Jag vill också peka på svårigheterna atl, i varje fall i nuvarande konjunkturläge, finansiera två TV-kanaler med reklam. Del finns också en risk för all dagspressen, som redan känner av vikande annonsinkomster,
43
skulle få slora svårigheler om en stor del av annonseringen överfördes Prop. 1990/91:149 lill lelevisionen.
Om Sveriges Television skall behållas som elt reklamfriti företag blir del emellertid nödvändigl att på andra sätt se lill att Sveriges Radiokoncernen får lillräckliga ekonomiska föruisäiiningar för all kunna fullgöra sitt uppdrag. I del sammanhangel bör man bl.a. ta hänsyn till atl den ökade inköpskonkurrensen har medförl krafliga prisstegringar på vissa typer av programmalerial.
Eftersom vi i Sverige inte har erfarenhet av TV-reklam i stor skala går del inte att med full säkerhel bedöma hur stora resurser som kan lillföras svensk television från TV-reklammarknaden. De uppskattningar som har gjorts har använl olika metoder och utgått från olika antaganden i fråga om vilka villkor som skall gälla för reklamsändningarna. De har därför givit olika resultat.
Man kan emellenid konstalera att ell TV-förelag som får lillgång till ett rikstäckande nät av marksändare kommer att få en avsevärd konkurrensfördel i form av högre befolkningsläckning i förhållande lill de programföretag som utnyttjar satellit. Enligt min bedömning bör man därför kunna räkna med atl reklamsändningar i en TV-kanal efter en uppbyggnadsperiod skulle kunna ge en årlig inkomst i storleksordningen uppemot 1,5 miljard kr.
Jag drar därav slutsatsen alt inkomsterna från reklam i TV inle bara kommer alt vara lillräckliga för att möjliggöra ytterligare en rikstäckande marksänd TV-kanal ulan att del även kan komma att vara möjligt att, utan atl ge avkall på kvalitetskraven, avlänka en del av reklaminkomsl-erna i form av en koncessionsavgifl för alt finansiera en del av Sveriges Radios verksamhel.
En koncessionsavgifl från den marksända reklamfinansierade televisionen bedöms för närvarande komma alt kunna avkasta ungefär 300 milj,kr. per år sedan verksamhelen kommit i gång. Om dessa inkomster lillförs rundradiokontol bör de tillsammans med en måttlig realhöjning av TV-avgifterna möjliggöra alt Sveriges Radio får ell reformbelopp av tillräcklig sloriek.
Svårigheterna alt förutse hur reklaminläkier och koslnader kommer all utvecklas innebär emellertid all mina beräkningar med nödvändighet måsle bli osäkra. Del är därför knappasl välbetänkt all nu låsa finansieringsförutsättningarna för en så lång period som det är tänkt all avtalen skall gälla. Jag förordar därför atl finansieringen tas upp lill prövning efter en lämplig tidsperiod, förslagsvis i samband med medelsberäkningen för år 1996. Om det vid en sådan kontrollstation visar sig atl den nu föreslagna finansieringsmetoden inte ger tillräckliga resurser för att Sveriges Radio skall kunna uppfylla sina åtaganden bör man enligt min mening på nyll pröva frågan om rätl för Sveriges Television alt sända annonser mol betalning.
4 Lagstiftningsfrågor med tanke på i första ''™P i990/9i:i49
hand reklamfinansierade TV-sändningar i
marknätet
4.1 Allmänna synpunkter
4.1.1 Behovet av lagstiftning och lagstiftningens karaktär
Radiolagsulredningen har ansett att införandet av reklamfinansierad television motiverar ny lagstiftning i etl flenal hänseenden. Ingen remissinstans har utlryckl någon annan mening än uireilningen, vars förslag i slort sell har tagils emol väl.
Sedan ulredningens belänkande offentliggjordes har regeringen lagt fram propositionen med förslag lill yllranilefrihetsgrundlag för bl,a. radio och TV (prop. 1990/91:64). Jag har beskrivit delar av förslaget tidigare (se av.sniti 2,5).
Reklamfrågan motiverar ny lagstiftning frär-nsl med hänsyn lill radiolagens krav om alt ell programföretags sändningsräli skall ulövas opartiskt (6 § försia stycket radiolagen). Kravet på opartiskhet betyder enligt radionämndens praxis bl.a. atl elt programföretag bör vara försiktigt med all sända program eller programinslag som innebär ell reklambelo-nat gynnande av en viss produkt eller ell vissl förelag.
Genom lagsliftning måsle således åsladkommas au kravel på opartiskhet förlorar sin belydelse när del gäller bedömningen av reklaminslagen i en reklamfinansierad television.
De normer som behövs för reklamfinansierade TV- sändningar i marknätet bör utformas så all vårt land i den delen kan uppfylla kraven i den europeiska TV- konventionen (jfr näsla avsnitt). Regler av detta slag gäller yltrandefribeten i den mening som regeringsformen (omtryckt 1988:1444) avser.
Varje medborgare är gentemot del allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet (2 kap. 1 S regeringsformen). Yttrandefriheten beskrivs i regeringsformen som en frihel all i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meildela upplysningar saml uttrycka tankar, åsikier och känslor. Med informationsfrihet avses frihelen all inhämta och ta emot upplysningar saml all i övrigl ta del av andras yttranden.
Regeringsformens ytlrandefriheisbegrepp är vidsträckt, I princip har del samma omfattning som motsvarande begrepp enligt anikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rällighelerna och lie grundläggande friheterna. Regeringsformens föreskrifter om yttrandefriheten gäller därför även den kommersiella reklamen,
Yttranilefriheten får begränsas, men regeringsftirmen kräver, bortsett från etl par fall som här saknar inlresse, all della sker genom lag (2 kap. 12 § försia slyckel försia meningen regeringsft)rmen). På grund av denna föreskrift uttalades i lagrådsremissen all del får anses all avlalsbestäm-
melser, som begränsar förelagets yllrandefiihet i de lillsiåndsplikiiga Prop. 1990/91:149 sändningarna, måsle ha stöd i lag (jfr prop. 1977/78:91 s. 230 och Ds U 1987:2 s. 111-1 15 och 134-137).
Lagrådsremissen byggde därför på den hillills lillär-npade ordningen, enligt vilken del - förutom reglerna i radiolagen - finns ell avtal mellan staten och varje programföretag, i vilket del materiella innehållet i företagels sändningar regleras.
Lagrådet uttalar att avtalsregleringen av yiirandefrihelen i programföretags sändningar härrör från tiden före radiolagens koncessionssyslem och tillkomsten av regeringsformen med dess utbyggda skydd för yttrandefriheten. Ordningen med lagföreskrifter om avtalsreglering av yttrandefriheten har godtagils av riksdagen efler regeringsformens tillkomst. Lagrådet finner det emellertid inle berälligat all anse alt en konslitutio-nell ()raxis etablerats härigenom, Yiirandefrihetsbegränsningar genom avtal, vare sig de medges i lag eller ej, saknar stöd i regeringsformen. Numera bör också beakias att det kan bli aktuellt alt koncessionssyste- ____ mel skall tillämpas pä programföretag ,som finansiellt ärjjbeioende av det allmänna och alt sådana syslem ger vida styrningsmöjligheter, när grunderna för tillslåndgivningen inle är rättsligt fastlagda.
Ell godtagande av avialsordningen får vidare enligt lagrådet en preju-dicerande verkan med räckvidd också för mindre stabila förhållanden än de nu rådande.
Lagrådet ställer sig därför synnerligen tveksamt till ett ytterligare befästande av avtalsordningen så som föreslås i remissen. Del står klarl au lagrådet skulle ha avstyrkt ordningen om förslag framförts alt nu etablera den, särskilt mol bakgrund av den förstärkning av skyddet för yiirandefrihelen som förslaget till yttrandefrihetsgrundlag syftar lill.
I sammanhangel vill lagrådet nämna atl nu gällamle rundradiokon-ce.ssioner enligt 5 § railiolagen inle har meddelats genom regeringsbeslut i vanlig ordning utan inlagils i avtal som jag träffat med programföretagen med stöd av regeringens bemyndigande. All avtala om koncession är enligt lagrådet en egenartad och för vårt rätissysiem främmande metod; meddelandet av koncession i ell administrativt system är etl offenllig-rällsligl förvallningsbeslul som skall kunna kontrolleras och i förekommande fall överpiövas i den ordning som gäller för sådana beslut.
Lagrådet har även erinringar mol den laglekniska lösningen i lag-rådsremissen, enligi vilken flerlalel av de nya bestämmelserna skulle samlas i en särskild lagom annonser i televisiimen.
Vad angår lagrådets synpunkler på frågan om alt la in yitrandefri-hetsbegränsande besiämmeiser i avial mellan staten och programföretagen vill jag anföra följande,
I det år 1986 till lagrådet remitterade grundlagsförslaget gällande yttrandefriheten i andra medier än tryckta skrifter föreslogs bl,a, följande
beslämmelse (16 kap. 3 § försia slyckel),
1 lag får föreskrivas all sådant tillstånd alt sända program i eter- eller Iråilsänilning som omfattar hela landet eller en del av delta får ges enbart lill någon eller några svenska juridiska personer (programföretag), I sådant fall får villkor för sändningsverksamheten också beslämmas ge-
46
nom avtal. Villkor som avser begränsning av yttrandefriheten skall där- Prop. 1990/91:149 vid ha stöd av lag enligt I § andra slyckel.
1986 års lagrådsremiss gav således uttryckligt slöd för konstruktionen med avtal mellan staten ochprogramförelagen, i vilka del materiella innehållel i sändningar regleras. Lagrådet hade inle något alt invända mot en sådan ordning (se prop. 1986/87:151 s, 301 och 312).
Den proposilion med förslag till ytlrandefrihelsgrundlag som nu behandlas av konslilulionsutskotlel innehåller i 3 kap. 2 § försia slyckel en beslämmelse om all rällen alt sända radioprogram på annal sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om lillslånd och villkor för all sända,
I proposilionens förslag lill lagtext nämns således inle ordet avtal.
1 ilen allmänna motiveringen säger emellenid föredragande statsrådet följande (prop. 1990/91:64 s. 81).
Det koncessionssyslem vi nu har ba.seras delvis på avtal mellan staten och programföretagen. Den i lagrädsremissen år 1986 framlagda tanken på att i grundlag klargöra all ell sådant syslem är tillåtet kan sägas ha legat väl i linje med en strävan som på skilda säll kom lill synes i remissen. Den strävan gick ul på alt grundlagen skulle bli i viss mening neutral.
Neutraliteten skulle avse den utveckling av möjlighelerna till rund-radioverksamhct som kunde komma att äga rum i landel. Grundlagen skulle inle innebära ell slällningstagande lill förmån för någon av de olika uppfattningar som förekommer i frågor om hur sådan radioverksamhet bör vara ordnad. Härigenom skulle en deball om radions framlida användning kunna fortgå utan inslag av argumentering på konstitutionella grunder därför all grundlagen inie föreskrev en viss ordning.
Den nya grundlagen bör enligt föredraganden (se anförd prop. s. 82) inle lägga fasl någon viss ordning för hur ljudradio- och TV-verksamhelen i landet skall organiseras. Del innebär au grundlagen bör lämna öi)[)el för sådana regler som bör kunna finnas när verksamheten bedrivs av ell förelag med en sådan särställning som i dag tillkommer Sveriges Radio. Grundlagen bör följaktligen bl.a. ge utrymme för lagsliftning som gäller avtal mellan sialen och dem som får lillslånd all sända.
Vid sin granskning av delta grundlagsärende hösten 1990 hade lagrådet inga synpunkter på systemet med avtal mellan staten och program-förelagen.
Riksdagen har vid Ivå lillfällen efter lillkomsien av regeringsformens nuvarande regler godtagit gällande ordning med avtal mellan sialen och programföretagen, nämligen vid ändring av radiolagen 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, KU 2 y) och i samband med behandling 1986 av frågor om Sveriges Radios verksamhel (prop. 1985/86:99, KrU 21, KU 14 y). Jag är i motsats lill lagrådet benägen all anse all denna ordning får anses godtagen såsom förenlig med regeringsformen. Vidare är i sammanhanget av inlres.se alt motiven lill förslagel till ytliandefriheisgrund-lag lyilTrgl visar, all avsiklen har varit atl inle lägga hinder i vägen för au staten och ell programföretag i fortsättningen kommer överens om villkoren för företagets sändningsräli.
Goda skäl lalar för en sådan hållning. Näi- del gäller markbundna TV-sändningar finns del med dagens leknik endasl utrymme för Ivå yl-
lerligare rikstäckande kanaler utöver de två som Sveriges Television sän- Prop. 1990/91:149 der. Den mångfald i meningsriktningar som på grund av den grundlagsfästa etableringsfriheten är realiserbar för de tryckta mediernas del kan därför i varje fall för överskådlig framtid inte åstadkommas inom televisionen. Med hänsyn lill detta bör de förelag som får tillstånd atl sända vara beredda atl åla sig vissa förpliktelser som staten saknar anledning all vilja slälla på de tryckta medierna. Sådana förpliktelser kan t.ex. syfta till att säkerslälla alt en programkanal s|)eglar en mångfald av meningsriktningar. Del är inte i alla avseenden lämpligl att sådana förpliktelser formuleras som generella föreskrifter.
Avtalen mellan staten och programföretagen är i strikt juridisk mening "villkor för atl .sända" snarare än egentliga avial. Motiven lill den föreslagna yttrandefriheisgrundlagen godtar uttryckligen såsom villkor för alt sända ell sådanl syslem med avtal mellan staten och lillståndsha-varna som finns idag (se prop, 1990/91:64 s. 116).
Mol den nu angivna bakgrunden är omsländighelerna enligt min mening inte sådana, all man bör frångå lagrådsremissens uppläggning i del här akluella hänseendet. Jag delar emellertid lagrådels uppfattning all sändningstillståndet inle bör ha formen av ett avtal mellan staten och programföreiagei. Sändningstillstånden bör i fortsällningen meddelas genom offentligrätlsliga förvallningsbeslul.
När del gäller de lagtekniska aspekterna på den reglering som behövs har jag med anledning av lagrådels yttrande kommit lill slutsatsen att det är att föredra all direkt i radiolagen reglera vad som bör gälla om annonsiiden i lelevisionen framför all utforma en särskild lagom detta. Mitl förslag innebär därför att railiolagen lillförs ell anlal |)aragrafer. Det uppstår då etl behov att på vissa punkter ändra lagtexten redaktionellt i förhållande lill lagrådsremissens förslag. Vidare bör rubriker sällas in före vissa paragrafer.
Om de i lagrådsremissen föreslagna reglerna och deras motiv säger lagrådet all de i hög grad förlitar sig pä begrepp och tolkningar som har utvecklats inom å ena sidan marknadsrätten och marknadsdomstolen och å andra sidan radioräiten och radionämnden. Lagrådet an.ser att det har blivit en vidlyftig, svårgenomtränglig och i hög grad begrepps- och molivslyrd reglering. Det finns enligt lagrådet anledning atl räkna med all del kommer alt uppslå lolkningssvårigheler och spänningar mellan principerna.
Härtill kommer enligt lagrådet atl regleringen i olika delar avviker fiån den europeiska TV- konventionen, vilkel torde komma all leda lill nya spänningar när konvenlionen har Iräll i kraft och börjar lillämpas.
Jag vill kommentera dessa synpunkler någol.
Förhållandet mellan Iryckfrihelsrälten och reklamen har behanillais i en rad lagstiftnings- och ulredningssammanhang unilcr det här århundradet, Särskill efler tillkomsten av 1931 års lag mol illojal konkurrens har ämnet tilldragit sig ständig uppmärksainhel. Ämnet kännetecknas av all lolkningssvårigheler föreligger och av all det råder spänningar
mellan olika principer (se i,ex. rättsfallen NJA 1975 s, 589 och 1977 s. Prop. 1990/91:149 751).
Regelsystemet för radio och TV är på vikliga punkter inspireral av iryckfrihelsrälten. Samtidigl bedrivs rundradioverksamhelen i huvudsak inom ramen för elt dominerande och icke reklamfinansierat förelag, Sveriges Radio. Uppgiften nu är all ändra regelsyslemet så alt också re-klamfinaniserad television kan bli verklighet. Della innebär ofrånkomligen alt lolkningssvårigheterna och spänningarna från det tryckfrihets-rättsliga områdel överförs lill radiorätten. Vad lagrådet säger om en begrepp.s- och molivslyrd reglering bör ses mot denna bakgrund.
Jag ser del för min del snarast som en fördel att de föreslagna reglerna följs av så utförliga motiv som här sker. Därigenom torde eventuella lolkningssvårigheler bli mindre än om motiven lill lagsliftningen var mera knapphäniliga.
Vad gäller TV-konvenlionen har jag redan nämnt all vi bör utforma regleringen så att vårt land när det gäller reklamfinansierade TV-sändningar i marknätet kan uppfylla konventionens krav. Därmed är emellertid inte sagt alt våra regler måsle vara ideniiska med konventionens regler. Konvenlionen är inte ett instrumenl för all harmonisera staters inhemska räll eller över huvud laget avsedd all nödväniligtvis bli en del av en stats inhemska räll. Detta framgår särskilt av Ivå bestämmelser i konvenlionen:
- Artikel 28 tillåter uttryckligen en stal atl tillämpa mer reslrikliva och detaljerade regler än dem som föreskrivs i konvenlionen i fråga om programtjänster, som .sänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som konveniionssialen har jurisdiktion över.
- Artikel 5:1 .som ålägger de sändande staterna atl "genom lämpliga ålgärder av sina behöriga organ" uppfylla konvenlionens krav.
Lagrådet har inte haft någol alt erinra mot de remitterade förslagen vad gäller radioansvarighetslagen, lagen (1960:729) om upphovsrätt till Trllerära och konstnärliga verk, lagen (1978:763) med vis.sa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av lobaksvaror.
Däremol har lagrådet ansett alt del inle är påkallat all ändra lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, lagen (1982:521) om ansvarig-hel för radio- och kassettidningar och lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Vad gäller lagarna om ansvarighet för närradio och lokala kabelsänilningar innebär förslagel lill yttrandefrihets-grundlag i sak delsamma som de remitterade förslagen. Med hänsyn härlill anser jag att man i denna del kan avslå från lagändringar trots att ytirandefrihetsgrundlagen avses träda i krafl först den 1 januari 1992. Jag delar lagrådels uppfattning i fråga om alt lagen om ansvarighet för radio- och kas.seuidningar inte bör ändras.
Vad gäller reklamfrågan är mina förslag i princip begränsade lill lelevisionen. Tre undantag finns dock.
Det försia har avseende på förbudel för myndigheter och andra allmänna organ i 8 § railiolagen alt ingripa med censuråtgärder mol sänd-
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
ningar (se avsnilt 4.2,1). Denna paragraf gäller liksom radiolagcn i öv- Prop. 1990/91:149 rigi båile ljudradio och TV. För alt marknad.sdomslolen inle skall anse sig förhindrad alt meddela vilesförbud mol otillbörlig TV-rcklam, föreslår jag att del i paragrafen las in en hänvisning Till marknadsförings-rätlslig lagsliftning, Effeklen av en sådan hänvisning blir atl marknadsdomstolen också kan förbjuda otillbörlig reklam i ljudradio.
Del andra undanlaget, där mina förslag på reklamområdel även avser ljudradio, gäller vad som enligt radiolagen i fortsättningen bör förslås med reklam (.se avsniu 4.2.2). Om man skall införa en uttrycklig re-klamdefinition i radiolagen, bör den inlc skilja mellan ljudradio och television, ulan det naturliga är i slället att en sådan regel får belydelse för alla förelag som är programförelag i radiolagens mening, även l.ex. Sveriges Riksradio AB som bara sänder Ijudradioprogram.
Som del iredje undanlagel, där min inställning också gäller ljudradio, kan betraktas vad jag föreslår i fråga om möjlighelerna all på mark-nadsföringsrällslig väg molverka alkohol- och lobaksreklam (se avsnitt 4,6.2), Gällande lagsliflning om detta har en i princip generell ulformning och lar - trots den hillillsvarande politiken atl inle tillåta reklamfinansierade sändningar i radio eller TV - sikle på bl,a. reklam i dessa medier. Mol denna bakgrund an.scr jag alt ändringar i lagsliftningen inle heller bör skilja mellan railio och TV.
4.1.2 Vissa kommentarer med anledning av remissutfallet på radiolagsulredningens betänkande
Frågan om uttryckliga reklamförbud när del gäller reklam i IV
Innan jag går närmare in på enskildheterna i det regelverk som jag föreslår vill jag kommentera några synpunkler som har framföits vid remissbehandlingen av railiolagsutredningens belänkande.
Vissa remissinstanser har rest krav på ell anlal uttryckliga reklamförbud jusl när del gäller reklam i TV. liikemedelsreklam har nämnls, likaså könsdiskriminerande reklam och sådana tecknade serieprogram i TV .som fungerar som en sorts r-narknadsföring lill barn. Konsumentverket har för sin del också efterlyst en r-nöjlighel alt ålägga elt reklam- TV-förelag all sända tillrättalägganden (berikiigande av vilseledande marknadsföring).
Med anledning av synpunkter av detta slag vill jag betona vad jag nu ser som min uppgift. Del är atl föreslå de lagändringar .som behövs för att del markbundna sändningsnälei skall kunna användas för reklamfinansierade TV-sändningar. Den lagstiftning av marknadsföringsrällslig arl som gäller för reklam i alltnänhel, kommer därmed atl kunna lillämpas även på reklam i TV. Däremot menar jag inle au del bör vara en förutsäUning för reklamfinansierade TV-sändningar-i marknätet att man mera allmänl ,ser över den marknadsföringsrällsliga lagsliftningen.
Jag kan emellertid upplysa all slalsrådel Wallström inom kort avser aii begära regeringens bemyndigande all lillkalla en särskild utredare för atl .se över marknadsföringslagen. Enligt vad jag har inhämtat kommer-
50
en av uppgifterna i della utredningsarbete att gälla marknadsföringen i Prop. 1990/91:149 olika nya medier som inte spelade någon nämnvärd roll hos oss när 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring kom lill.
Vad gäller läkemedelsreklamen vill jag härutöver tillägga att läkemedelsbranschen har egna regler om marknadsföring av läkemedel.' Enligt dessa regler får informalion om läkemedel endasl av.se sådana läkemedel som har registrerats hos läkemedelsverket, som sedan den 1 juli 1990 är den ansvariga myndigheten på läkemedelsområdet. Vidare anges alt information lill allmänhelen om receptbelagda läkemedel endasl får ske i den ulslräckning som läkemedelsverket medger det. En särskild nämnd. Nämnden för Bedömning av liikemedelsinformalion (NBL), kan pröva om en marknadsföringsåtgärd strider mot reglerna.
Reklam i TV vänder sig lill en slor och allmän publik. Del kan därför inie förulses all läkemedelsverket kommer att utnyttja sin möjlighet enligt de utomrättsliga reglerna att lillåla reklam till allmänheten för receptbelagda läkemedel, om del är fråga om TV-reklam. Jag har inhämtat atl verkets möjlighet att lillåla reklam lill allmänheten för receptbelagda läkemedel snarare är avsedd att kunna användas när det gäller reklam i exem()elvis tidskrifter .som vänder sig till särskilda grupper som lider av en viss sjukdom.
Jag har också inhämtat all företagen inom läkemedelsbranschen noga följer det utomrällsTrga regelverket. Med hänsyn lill dessa regler behöver man säledes inte befara alt del i den marksända lelevisionen kommer all göras reklam för receptbelagda läkemedel. Trols den europeiska TV-konvenlionens regel om förbud mol reklam i TV för sådana läkemedel som är receptbelagda i det sändande landet (artikel 15:3) anser jag därför alt vi inte behöver lagstifta vad gäller läkemedelsreklam i TV.
Frågan om ratifikation av den europeiska TV- konventionen
Med anledning av vad en remissinstans har yttrat förtjänar det även att nämnas all del i delta sammanhang inte är aktuellt atl ta ställning till all lagstiftning som behövs för all Sverige skall kunna tillträda TV-konvenlionen. Frågan om ratifikation av konvenlionen och vilken lagstiftning som är nödvändig och mest lämplig från denna synpunkt får beilömas sedan radiolagsulredningen har avgetl förslag i ämnet. Det förhållandet all de av mig förordade markbundna reklam-TV-sändningarna kommer atl kunna las emol även i grannländerna - och således bli gränsöverskridande i konventionens mening (se artikel 3) - medför dock atl man vid lagstiftningens ulformning bör ta den hänsyn lill konvenlionen som behövs.
I Regler för läkemedelsinformation, antagna av Läkemedelsindustri-föreningen och Represenlantföreningen för Ulländska Farmacevtiska Industrier, gällande fr.o.m. den 1 januari 1990.
51 Förhållandet mellan ell reklamfinansierat TV-förelag oeh annonsörerna Prop. 1990/91:149
En remissinstans, Slockholms tingsrätt, har tagit ui)p frågan hur det skall kunna undvikas att annonsörer får etl bestämmande infiytande över programverksamheten. Tingsrätten anser att den frägan är väsentlig och bör utredas närmare.
Jag delar u[)pfaUningen atl en väsentlig fråga .som inle bör förbigås gäller förhållandet mellan etl reklamfinansierat 'TV-förelag och dess an-non.sörer.
En av grundstenarna i den svenska demokraliska samhällsslrukluren är exislen.sen av .självständiga massmedier. Genom all pres.sen och etermedierna står fria i förhållande lill mäktiga grupper i samhället kan de sälla fingrel på problem och dra igång debatter även när de makthavare som berörs helst vill slippa publicitet. Genom alt massmedierna fungerar på detta säll förbättras medborgarnas möjligheter all hålla sig informerade och därmed deras förmåga till väl underbyggda valhandlingar. l-'n av de viktigaste uppgifterna för den statliga massmediepoliliken är alt skapa sådana förhållanden all massmediernas oberoende inle hotas.
Den lagsliftning som gäller lill skydd för yttrandefriheten i vårl land innebär bl.a, all utgivaren av en tidning ensam ansvarar för tidningens innehåll. Molsvaranile ordning gäller föi programföretagens sändningar och i princip även i övrigt på radio- och TV-områdel, På della område har det ock.så vidtagits andra åtgärder fiir all säkerslälla mediernas oberoende. Beträffande Sveriges Radio-koncernen kan t.ex. nämnas atl finansieringsförutsättningarna bestäms för lång tid och att efterlevnaden av beslämmelserna för sändningsrättens utövande övervakas av etl organ som slår fritt i förhållande lill såväl bolagets ägare som den poliliska maklen.
Reklamfinanserade TV-sändningar gör all frågan om annonsörernas inflylande kommer i förgrunden.
För ilen som annonserar i en reklamkanal ulgör de program som sänds del nödvändiga lockbetet för atl |)ubliken skall nås av reklambudskapet. En annonsöis bedömning av programmen baseras därför på i vilken ulslräckning dessa förmår attrahera den publik som annonsören önskar komma i kontakt med. Detta behöver inie vara likiydigl med all programmen når en slor |)ublik. I vissa fall kan det för en annonsör vara mera fördelaktigt atl nå en i absoluta lal minilre men mer köpvillig publik än en större publik, vars köpbenägenhel är lägre i fråga om den akluella produkten,
Annonsörer kan också [)å annal sätt ha syn|)unkter på programverksamheten, Ctl program som tar upp ell kontroversiellt ämne vilkel kanske frar-nslår som myckel stötande för delar av publiken, kan leda lill alt tittare får negativa as.sociationer även till produkter som annonseras i anslutning till programmet. Tör annonsörerna är program av detta slag mindre önskvärda. Särskill kan della gälla program som kritiskt granskar den verksamhel sorn viktiga annonsörer bedriver.
Vad som har sagts nu visar all annonsörers inflytande kan la sig olika ullryck. Inflylandel kan göra sig gällande indirekt genom atl del re-
52
klamberoende TV- företagel anpassar sin |)i-ogramlablå efter vad företa- Prop, 1990/91:149 get tror medför ökad efterfrågan på annonslid. Men infiylandei kan också vara mer ifirekl och ta sig uttryck i alt annonsörer för fram och får gehör för synpunkter på bestämda program. Den mest långtgående formen av annonsörsinfiytande föreligger antagligen när programföretaget överlåter urvalet av program lill särskilda förmedlingsförelag som levererar ell programinnehåll med redan insatta reklaminslag.
Ell slarkt beroende av annonsörer kan uppenbarligen komma i kon-fiiki med det krav som bör gälla all även den reklamfinansierade lelevisionen skall verka i allmänheiens Ijänsl, En inriklning på den mest köpvilliga publiken kan leda lill atl Tex, äldre personer, som ofta ser myckel på TV, nedpriorileras som målgrupp för programverksamheten. Om hänsynen lill annonsörerna medför all programförelaget undviker kontroversiella program avhänder sig förelaget möjlighelen alt använda del unika bildmedium som televisionen är för all uppmärksamma orättvisor och brisler i samhället.
Jag är medveten om ile risker som finns för att den reklamfinansierade lelevisionen visar alllför slor lyhördhet för annonsörernas önskemål och därmed eftersätter skyldigheterna mol publiken. Jag är också beredd all vidla ålgärder för att molverka en sådan ulveckling. Del kan bli fråga om åtgärder av olika slag,
Eu grundläggande krav på ett programföretag som har räll all sända riksläckande TV-program med reklam från mark.sändare bör vara all företaget lar del odelade ansvaret för sändningarnas innehåll. Som jag har nämnt innebär gällande ordning all den som är utgivare i fråga om elt program ensam ansvarar för sändningsinnehållel. De närmare beslämmelserna om della finns i radioansvarighetslagen. Vidare är i delta sammanhang av belydelse all del i radiolagen föreskrivs alt varje programföretag ensamt avgör vad som skall förekor-nma i en sändning som förelagel anordnar med stöd av sändningslillslåndei (5 § tredje stycket försia meningen radiolagen). Denna föreskrift har hillills betytt mest genor-n att den utgjon eu slöd när ell programföretag har velat värja sig mot otillbörliga påtryckningar från staten eller andra maktgrupper. Jag vill er-nellenid understryka att föreskriften, för elt program förelag som är beroende av reklamintäkter, också bör an.ses innebära alt förelagel skall slå vakl om sin integritet i förhållande lill annonsörerna.
Också på andra sätt bör del radiorättsTiga regelverket kunna spela en positiv roll för au motverka all programsäliningen hell anpassas till annonsörernas önskemål. Vad jag här tänker- [)å är de krav i fråga om programutbud m.m. som bör slällas på förelagel för all det skall få sändningsräli.
Gällande avtal mellan staten och jirogramförelagen inom Sveriges Radio-koncernen innehåller långtgående krav i fråga om l.ex. nyhetsbevakning, kultur, program för små och slora publikgrupper, program med svenska upphovsmän och svenska artister och program för handikappade och språkliga minoriteter. Ell förelag som skall få sina inkomster från försäljning av reklamlid bör inte vara skyldigt alt göra långlgå-
ende åtaganden till förmån för minoritetsgrupper, men i princip bör en- Prop. 1990/91:149 ligt min mening också ett reklam-TV-förelag åla sig förpliktelser i fråga om programutbudet. På så sätt kan det undvikas alt köpsvaga grupper blir ulan program i reklamielevisionen.
Även i en silualion med marksänd reklamleicvision bör TV-tiliarna ha tillgång lill etl reklamfriti alternativ. Reklamfri TV och reklam-TV kommer således atl konkurrera om tittarna. Förekomsten av sådan konkurrens är viktig för alt förebygga atl annonsörerna skaffar sig infiytande över reklam-TV-företagels programverksamhet. En rcklainfri TV-kanal behöver inle maximera sin publik för all tillmötesgå olika annonsörers intressen. Inle heller behöver en sådan kanal överväga om innehållet i ett konlioversielll program kan stöta bon presumtiva annonsörer.
Etl TV-förelag .som på rält sätt utnyttjar den frihet som det innebär atl inte behöva jaga reklamintäkter, kommer att kunna utforma etl självständigt, iniressant och omväxlande programutbud med vilket publiken kan jämföra reklam-TV-företagels program. Publiken blir därmed inle hänvisad lill de reklamfinansierade sändningarna om dessa lill följd av annonsörsberoende framslår som försiktiga, utslätade eller förutsägbara. Ell reklamfinansierat TV-företag som vill behålla sin ställning hos publiken och sina utsikter till långsiktig överlevnad har alltså skäl all söka undvika alt hänsynen till annonsörerna leder till etl följsamt och ointressant programutbud.
Sammanfattningsvis menar jag all man inte bör negligera riskerna för att ett reklamfinansierat TV-förelag blir beroende av annonsörerna. Som jag har anförl bör det emellertid finnas goda möjligheter alt motverka att beroendet av reklaminläkier påverkar programföretagets självständighet eller leder lill stora anpassningar av programutbudet.
liagrcppct radioprogram
Kabelnämnden har i sill remissyttrande uttryckt farhågor för all vissa regler som radiolagsulredningen föreslagil kan kringgås av det skälei all en del uttryck som ulredningen laborerar med inte definieras.
Bl.a. påpekar nämnden alt begreppet radioprogram i railiolagen är oklart, eftersom del kan vara svårt all i ett vissl fall avgöra om del rör sig om ett eller fiera program.
Del är riktigt att man av definilionen av begreppel radioprogram i radiolagen inle får något svar på frågan om en viss utsändning består av ell eller flera program. För lagstiftaren var detta hell ovidkommande när radiolagcn skrevs år 1966 och begreppet radioprogram definierades.
Sverige är inie unikt i detta hänseende. Siluationen är praktiskt laget densamma i de länder som redan har reklam i TV, omgärdad av mer eller mindre stränga regler för inplaceringen. I utlandet har man uppenbarligen kunnal leva med den föreliggande oklarheten hos programbe-greppel. Eventuella jjroblem bör därför kunna bemästras. Utgångspunkten bör rimligen vara hur elt programförelag självt väljer alt presentera sitt programulbud. Vad programföretaget |)resenierar som elt program
bör alltså normall kunna belraklas som ell program. Jag nolerar i della sammanhang alt ingel av TV-förelagen bland remissinslanserna har gjorl några invändningar mol radiolagsulredningens förslag i del här avseendet.
Jag återkommer till begreppel radioprogram längre fram (se avsniu 4,5,3).
Piop. 1990/91:149
Minimitiden för en viss annons
Ett par av de regler som radiolagsulredningen har föreslagit finner jag vara mindre lämpliga. En av dessa gäller att en annons inie skall få vara kortare än 20 sekunder. Alla remi.ssinslanser som kommenterat det förslagel har rest invändningar och ansett all del inte bör införas någon sådan regel. Jag har tagit intryck av dessa synpunkler och delar de fiesia av de akluella remissinstansernas inställning all det inte finns lillräckliga skäl atl föreskriva någonting om minimitiden för en annons.
Jag vill tillägga all frånvaron av en regel av della slag inte betyder atl en annons får vara hur kort som helst. Av marknadsföringslagen följer etl krav på atl reklam skall vara lätt atl identifiera. Jag föreslår också i detta syfte flera särskilda regler (se avsnitten 4.2.3, 4.4.3 och 4.5.2). Med hänsyn lill delta anser jag inle atl man behöver befara några ölägenheter av alt del saknas en regel om minimitiden för en viss annons.
4.2 Utgångspunkterna för lagstiftningen
4.2.1 Liksom annan reklam bör TV-reklamen övervakas inom ramen för marknadsföringslagens system
Mitt forslag: TV-reklamen skall övervakas inom ramen för marknadsföringslagens syslem.
Ell tillägg görs i det lagrum som föreskriver förbud för myndigheter all censurera radio- och irådsändningar (8 § radiolagen). Den nya lydelsen klargör all föreskrifterna i marknadsföringslagen (1975:14 18), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av lobaksvaror och produkisäkerhetslagen (1988:1604) gäller också i fråga om sådan marknadsföring som sker i railio eller TV.
Censurförbudet i radiolagen skall i fortsällningen betecknas som 19 §.
Radiolagsulredningens förslag (belänkandel s. 149 ff och 236) överensstämmer i sak med mitl förslag borisen från alt det i radiolagens cen-
55
surförbudsbestämmelse inle görs någon hänvisning lill produktsäker- Prop. 1990/91:149 hetslagen.
Remissinstanserna: Förslagel all TV-reklamen skall övervakas inom ramen för marknadsföringslagens syslem stöds av Slockholms tingsrätt, radionämnden, konsumentverket. Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Grossistförbundel Svensk Handel, Sveriges Mark-nadsförbund. Svenska Tidningsutgivareföreningen, Inlernalionella Handelskammarens Svenska Nalionalkommillé, Nordisk Television AB, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd och Riksidrollsför-bunilel.
Juridiska fakultelsnämnden vid Slockholms universitet. Industriförbundet, SAT' och Grossistförbundel Svensk Handel tillstyrker förslagel all inskränka censurförbudet i 8 § radiolagen. Enligt radionämnden bör del i denna paragraf hänvisas även lill produkisäkerhetslagen (1988:1604). Socialstyrelsen anser all del i radiolagcn måste las in en bestämmelse av vilken framgår att ell förbud mot alkohol- och tobaksreklam inle ens formellt strider mot nuvarande censurförbud. Stockholms tingsrätt kan inle tillslyrka utredningens förslag i fråga om 8 § radiolagen. Enligt tingsrättens uppfattning tillåter radiolagen redan i sin nuvarande ulformning ingripanden enligi marknadsföringslagen.
Skälen for mitt forslag: Radiolagsulredningen har med instämmande av de fiesia remissinstanserna ansell att reklamen i den marksända televisionen bör övervakas inom ramen för marknadsföringslagens system. Liksom i fråga om reklam i allmänhet betyder della att konsumenlver-ket/KO har ställningen som övervakande och ingripande organ och att marknadsdomstolen är exklusiv domslol i mål enligt bl,a, generalklausulen mol otillbörlig marknadsföring i 2§ marknadsföringslagen (1975:1418),
Som har antytts lidigare (avsniu 4.1.2) har även jag uppfattningen all marknadsföringslagens system är lämpligl för övervakningen av TV-reklamen. Jag delar således ulredningens och de flesta remissinstansernas syn i denna fråga.
Jag återkommer lill vissa aspekter på marknadsföringslagen längre fram (avsnitt 4.6.1),
Radiolagens censurförbud
Rådande förbud för myndigheter och andra allmänna organ atl på radio- och trådsändningsområdet tillgripa censuråtgärder innebär bl,a. all en myndighet inte får förbjuda någon radiosändning på grund av de.ss innehåll (8 § första stycket radiolagen). För att della censurförbud inle skall hindra marknadsdomstolen från atl meddela vilesförbud mot radio- eller TV-reklam som bedöms vara otillbörlig eller hindra domslolen från alt vid vite förbjuda alkohol- eller lobaksreklam i radio eller TV har radiolagsulredningen föreslagit all del görs elt tillägg i lagtexten. Den nya lydelsen skall klargöra att föreskrifterna i marknadsföringslagen, lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen) och lagen (1978:764) med vissa be-
56
stämmelser om marknadsföring av lobaksvaror (tobaksreklamlagen) gäl- Prop. 1990/91:149 ler också i fråga om sådan marknadsföring som sker i radio eller TV.
De juridiska remissinslanserna har med etl undantag - Stockholms tingsrätt - tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det ulan erinran. Radionämnden, som tillhör de tillstyrkande instanserna, har ansett alt det i 8 § radiolagen ock.så bör hänvisas till produkisäkerhetslagen (1988:1604), Slockholms tingsrätts uppfattning är däremol atl radiolagen redan i sin nuvarande utformning - liksom Iryckfrihelsförorilningen -tillåter ingripanden enligt marknadsföringslagen.
Jag gör mol denna bakgrund följande bedömning av behovel alt i radiolagens censurförbudsbeslämmelse erinra om alt den marknadsföringsrällsliga lagstiftningen också skall gälla för sådan marknadsföring som sker i railio och TV.
Radiolagen innehåller regler av två slag. Dels finns i 1-4, 8, 10 och I I S§ regler som tar sikle på alla slag av trådlösa överföringar ("radiosändningar"). Dels finns i 5-7 §§ vissa regler som uleslulande gäller radio och TV .som massmedier. Regler av del senare slaget är l.ex. kravet på tillstånd av regeringen för rält atl sända radioprogram i rundradio-sändning, kravel all etl programföretags sändningsrätt skall utövas opartiskt och sakligt samt regeln att radionämnden i efterhand granskar om så har varil fallet.
För radio och TV som massmedier gäller också en särskild yttrandefri helsrätlsl ig lagstiftning, utformad efler mönster av tryckfrihetsförordningen. För de företag som är programföretag i radiolagens mening finns de särskilda yllrandefri helsrätlsl iga beslämmelserna i radioansvarigheislagen.
Tryckfrihetsförordningen är en av våra grundlagar. En central regel i förordningen förbjuder myndigheter och andra allmänna organ alt tillgripa censuråtgärder: det får inle förekomma någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning därav (1 kap. 2 § försia stycket tryckfrihetsförordningen).
DeUa censurförbud anses inle hindra all marknadsdomslolen med slöd av marknadsföringslagen meddelar vitesförbud mol otillbörlig kommersiell reklam i t.ex. en tidning. Del beror på tryckfrihetsförordningens yllrandefrihctsbegrepp. Vilket ytlrandefriheisbegrepp tryckfrihetsförordningen har får man klarl för sig när man sätter sig in i syftet med förordningen.
Tryckfrihetsförordningens syfte kommer lill ullryck i 1 kap. 1 § i förordningen. Av bestämmelsen framgår all Iryckfrihelen såsom den garanteras av förordningen syftar lill all säkerslälla elt frill meningsulbyie och en allsidig upplysning. Om etl meddelande i tryckt skrift är lagstri-digl i något annat hänseende än såsom ett överskridande av gränserna för yiirandefrihelen, är därer-not gängse uppfatlning att tryckfrihetsförordningen inte hindrar ingripande mot meddelandet med stöd av vanlig lag. En gärning anses exempelvis kunna bestraffas som bedrägeri eller svindleri även om den har- begåtts genom meddelande i iryckt skrift. I rättspraxis har ansells all meddelande i tryckt skrift om vinsinummer i
etl utländskt lotteri utan hinder av tryckfrihetsförordningen kan leda Prop. 1990/91:149 lill siraff för brotl mol lollerilagstiftningen (NJA 1961 s, 715).
1 överensslämmelse med det sagda anses del falla uianför iryckfri-helsförordningens syfte att skydda näringsidkares ekonomiska iniressen (se t.ex. prop. 1986/87:151 s. 46 f,). Del i förordningen föreskrivna censurförbudet för myndigheterna tolkas därför så atl del inte hindrar all marknadsdomstolen vid vite förbjuder otillbörlig kommersiell reklam i en iryckt skrift (se prop, 1970:57 s, 130 f. och prop. 1986/87:151 s. 53).
Radioansvarigheislagen använder sig av samma ytlrandefriheisbegrepp som tryckfrihetsförordningen (se prop. 1966:156 s. 54).
De resonemang som måsle föras i fråga om det tryckfri helsrätlsl iga skyddels ulslräckning kan emellenid inle ulan vidare överföras lill censurförbudet i 8 § radiolagen. 'Tre omständigheter klargör della.
För det första är att märka lagstiftarens avsikt all med censurförbudet värna om radioprogrammens iniegriici (se prop. 1966:149 s. 33). Begreppet radioprogram definieras i radiolagen som en radiiKsändnings eller irådsändnings innehåll, om della beslår av annal än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanilen om tid, väderlek, nyheter eller dylikt. Som radioprogram anses således inte enkla meddelanden. Vid radiolagens tillkomst underslröks emellenid (se anförd prop. s. 37) att meddelanden verkligen måsle vara enkla för atl en sändnings innehåll inle skall betraktas som radioprogram, och det sades särskill, alt meddelandena inte får inramas av l.ex. musik eller reklam.
För räll alt här i landel sända "radioprogram i rundradiosändning" krävs tillstånd av regeringen (5 § försia slyckel radiolagen). Med rundra-diosändning avses en särskild kategori sändningar vars adressat är allmänhelen, Kravel på lillslånd av regeringen gäller således endasl den massmediebeionade användningen av radio och TV. På grund av vad som uttalades vid radiolagens tillkomst or-n begrep|)el radioprogram får emellertid som sådan sändningsverksamhet som i princip kräver lillslånd av regeringen anses bl.a. reklam i rundradiosändningar.
Vid sin lillkomsi innebar radiolagen all ett förelag gavs "ensamrätt" all .sända radioprogram i rundrailiosändning, dvs, bl.a, reklam i sådana sändningar, Samlidigt etablerades genom avtal den ordningen mellan staten och programföretaget - dvs, Sveriges Radio - atl företagel i sändningarna inle fick medge kommersiell reklam mol vederlag. Radiolagen måsle emellenid tolkas så au den tryggade Sveriges Radios ställning gentemot myndigheterna. Sändningsförbud skulle en myndighel inle kunna rikta mol någol radioprogram, inle heller mot reklam.
Radiolagens censurförbud förhindrar således mer effeklivt än censurförbudet i tryckfrihetsförordningen all en myndighet förbjuder viss publicering; som har nämnts lämnar tryckfrihetsförordningen den möjlighelen öppen när del gäller all ingripa mot meddelanden i renl kommersiella sammanhang.
Den andra omständigheten som bör underslrykas i fråga om del radiorättsTiga censurförbudet är dess ordalydelse. En myndighel får inle förbjuda någon radiosändning pä grund av de.ss innehåll. Med radiosänd-
58
ning förslås enligt radiolagen ljud, bild eller annat meddelande som Prop. 1990/91:149 sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare.
Censurförbudet skyddar därmed inte bara radio och TV som massmedier utan också radion som ett medel för ivåvägskommunikalion. I fråga om kommunikationsradio och liknande gäller ingen särskild ylt-randefrihetsrältsTig lagstiftning efter tryckfrihetsrältsligl mönster. Vid en tolkning av censurförbudet på detta område saknar man därför även renl formellt anledning att låta sig influeras av sådana resonemang som måsle föras när del gäller frågan om del tryckfrihelsrältsliga skyddets utsträckning.
För del Iredje bör man vara klar över del radiorätisliga censurförbudets liUkomsihisioria. Från början var avsiklen atl censurförbudet skulle tas in i radioansvarighetslagen (se belänkandena |SOU 1962:27| Radions juridiska ansvar och |SOU 1965:58| Radioansvarighetslag), Under lag-siiftningsarbelels gång flyttades emellertid beslämmelsen lill radiolagen. Som motiv för detta anfördes (se prop. 1966:149 s, 34) atl regeln var av belydelse inle bara för rundradions programverksamhet. Principen om yttrandefrihet i radio ansågs kräva atl inle heller innehållel i andra sändningar än sådana som förbehölls del företag som gavs ensamrätt atl sända rundradio utsattes för förhandsgranskning av myndighel eller belades med sänilningsförbud.
Lagtekniskt sett är således det radiorätisliga censurförbudet hell fri-gjori från radioansvarigheislagen.
Självfallel har del tryckfrihelsrältsliga censurförbudet tjänat som förebild för det radiorätisliga. Della bör dock inte tas lill intäkt för en inskränkande analog tolkning av det radiorätisliga censurförbudet som har sin grund i etl tryckfrihetsrältsligl resonemang. En myndighel bör inte lolka en skyddsbestämmelse för den enskilde av det slag som radiolagens censurförbud utgör genom analogi från ett rättsområde, om delta får till följil att bestämmelsens räckvidd inskränks i förhållande lill ordalydelsen.
Av nu anförda skäl kan jag inle komma lill någon annan slutsats än att censurförbudet i 8 § railiolagen såsom del är formulerat ulgör elt hinder mol meddelande av vilesförbud som gäller otillbörlig reklam i radio och TV.
Censurförbudet bör emellertid inle få den praktiska konsekvensen vid ell öppnande av den marksända lelevisionen för reklamfinansiering, att marknadsdomslolen anser sig förhindrad alt meddela vilesförbud mol otillbörlig TV-reklam, Som radiolagsulredningen har föreslagit kan delta förebyggas genom att del i lagrummet las in en hänvisning lill marknadsföringsrällslig lagsliflning.
Man kan säga all ilei finns Ivå olika slag av sådan lagsliftning om man ser den från yllrandefrihetsrällslig synpunkt: lagsliftning som inie gör intrång på det område som läcks av tryckfrihetsförordningens och radioansvarighelslagens ytlrandefriheisbegrepp och lagsliftning som gör
sådant inirång. Såsom lagstiftning av del förra slagei får belraklas mark- Prop. 1990/91:149
nadsföringslagen och lill samma kategori bör räknas produktsäkerhets-
liigen.
Från marknadsföringslagen och produkisäkerhetslagen skiljer sig alkohol- och lobaksreklamlagarna. Denna lagstiftning, som jag återkommer till längre fram (se avsnitt 4,6.2), inkräktar på del område som täcks av tryckfrihetsförordningens och radioansvarighelslagens ytlrandefriheisbegrepp. Vilket ytlrandefriheisbegrepp som tryckfrihetsförordningen har får man som jag har nämnt klarl för sig när man beaktar syftel med förordningen sådanl della kommer lill uttryck i 1 kap, 1 § i förordningen. Del enda som Tigger uianför delta skyddssyfle är sådana meddelanilen som är av utpräglat kommersiell nalur och som har renl kommersiella förhållanden lill föremål. Generella förbud mol reklam har ansetts inte .säkert falla uianför det tryckfriheisräusliga området. Därför har del anseUs nödvändigt att i tryckfrihetsförordningen ge slöd för alkohol- och lobaksreklamlagarna (1 kap. 9 Ij punkl 1 tryckfrihetsförordningen; jfr prop. 1986/87:151 s. 48 och 53). Marknadsföringslagen och produkisäkerhetslagen anses däremol vara förenliga med iryckfrihelsförorilningen faslän förordningen inle ger något posilivt stöd för denna reglering.
Enligt radiolagsulredningen bör del i 8 § radiolagen hänvisas lill, föruiom marknadsföringslagen, alkohol- och lobaksreklamlagarna. Slockholms tingsrätt har invändningar också mot detta förslag. Tingsrätten kan inte se något behov av en sådan hänvisning; etl sådant stadgande finns ju inte i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.
Detta kan jag inle finna vara någon vägande invändning mol den föreslagna hänvisningen. 'Tryckfrihetsförordningen behöver nalurliglvis inle i sin censurförbudsbeslämmelse hänvisa till akohol- och tobaksre-klarrilagarna, när förordningen på annan plals har en sådan hänvisning (I kap. 9 § punkt 1 tryckfiihelsförordningen).
Med hänsyn lill vad som nu anförts har jag samma uppfatlning som de flesla remissinstanserna inklusive radionämnden om till vilken marknadsföringsrällslig lagstiftning del bör hänvisas i radiolagens censurförbudsbeslämmelse. Av denna paragraf bör således framgå all föreskrifterna i marknadsföringslagen, alkohol- och lobaksreklamlagarna saml produkisäkerhetslagen gäller även i fråga om sådan marknadsföring som sker i radio och TV.
Senare kommer jag att behandla TV-reklamen och barnen (avsniu 4,7). Jag föreslår där alt del i railiolagen las in vissa regler som får anses vara av i första hand marknadsföringsrättslig art. Med hänsyn lill della vill jag erinra om den praxis som marknadsdomslolen har utvecklat och som innebär alt en marknadsföringsåtgärd som strider mot annan lagsliftning än marknadsföringslagen kan belraklas som lagstridig också enligt marknadsföringslagens generalklausul mol otillbörlig marknadsföring (om detta se närmare avsniu 4,10,2),
60 Min avsikt med att i radiolagens censurförbudsbeslämmelse hänvisa lill marknadsföringslagen är att ge utrymme för denna praxis också när del gäller sådan marknadsföring som sker i radio eller TV,
Genom alt utforma hänvisningen i radiolagens censurförbudsbeslämmelse på del sätt som här förordas förebygger man enligt min mening alt beslämmelsen får oönskade effekter på det marknadsföringsrällsliga områdel.
4.2.2 Begreppet reklam
Mitt förslag: Enligt radiolagen (1 §) skall med reklam förslås etl radioprogram som är avsett all främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. Della begrepp skall ersälla del nuvarande uttrycket kommersiell reklam i radio lagen.
Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med mitt förslag (betänkandet s. 153 ff.).
Remissinstanserna; Remissinstanserna ansluter sig på del hela tagel lill ulredningens förslag eller lämnar del ulan erinran. Kritiska synpunkler framförs emellertid från några håll. Kritiken gäller huvudsakligen detaljer.
Skälen för miu förslag: 1 fiera olika regelverk finner man reklambegrepp som har betydelse för de företag som är programföretag i radiolagens mening.
Enligt generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen kan marknadsdomstolen, om en näringsidkare vid marknadsföring av en vara, en tjänst eller någon annan nytlighei företar reklamåtgärd eller annan handling, som genom alt strida mot god affärssed eller på annat säu är otillbörlig mol konsumenter eller näringsidkare, förbjuda näringsidkaren atl forlsälta med detta eller alt företa annan liknande handling.
På grunil av denna föreskrift har varje programföretag anledning all beakla vad som förstås med alt en näringsidkare vid marktiadsföring av vara, ijätisi eller annan nyttighet företar reklamåtgärd eller annan handling.
Radiolagen innehåller ett bemyndigande för regeringen atl träffa avtal med ell programföretag om att förelaget inte får sända kommersieU reklam (6 § tredje slyckel 3 railiolagen). Med stöd av della bemyndigande har mellan slaien och varje programföretag avtalats atl förelagel inte mol vederlag får medge kommersiell reklam i program eller programinslag.
Den europeiska TV-konveniionen har en särskild definilion av reklam (anikel 2 O- Reklam betyder här varje offentligt meddelande som är avsett all främja avsättning, inköp eller ulhyrning av en vara eller tjänst, all gynna en sak eller idé eller alt åstadkomma någol annal av annonsören önskat resultat, för vilkel sändningstid har upplåtits ål annonsören mot betalningeller annat vederlag.
När det gäller radiolagen bör i della sammanhang också nämnas kra- Prop. 1990/91:149 vet all etl programföretag skall utöva sändningsrätlen oparliskl (6 § första stycket radiolagen). Som lidigare nämnls (se avsnitl 4.1.1) innebär detta enligt radionämndens praxis bl.a. atl ett programföretag bör vara försiktigt med all sända program eller programinslag som innebär etl re-klambetonai gynnande av en viss produkt eller etl visst företag.
Slulligen vill jag peka på vad den europeiska TV-konvenlionen menar med sponsorskap och hur konventionen skiljer mellan reklam och sponsorskap. Del senare begreppel definieras i artikel 2 g) såsom medverkan av en fysisk eller juridisk person, som inle är engagerad inom radio eller television eller med att framställa audiovisuella verk, i att, direkt eller indlrekl, finansiera ett program i syfte alt därmed främja sitt namn, varumärke eller anseende.
Sponsorskap är således ett sätt att marknailsföra sponsorns namn, varumärke eller anseende till skillnad från de konkreta produkter som sponsorn marknadsför; marknadsföring av det senare slaget som sker mot vederlag utgör reklam i konvenlionens mening.
Marknadsföritigslagens reglering
Särskild vikt bör tillmätas regleringen i marknadsföringslagen. Huruvida marknadsföring sker mot vederlag eller inte är ovidkommande för frågan om tillämpligheten av denna lag, Lagen gäller således även en näringsidkares marknadsföring av varor eller tjänster i den egna verksamheten.
Tillämpningsområdet är emellertid med lanke på tryckfrihetsförordningen begränsat lill marknadsföringsåtgärder som är av utpräglat kommersiell natur och som inle avser nyhetsförmedlingen eller åsiktsbildningen i samhället (se prop, 1970:57 s, 66); de reklamåtgärder som marknadsföringslagen avser är i enlighel härmed sådana som syftar lill alt främja avsättningen av varor, tjänster eller andra nyltigheler.
Vad som har sagls nu innebär all åsikisreklam och liknande faller uianför iillämpning.sområdel. Delsamma är fallet med inköps- och andra anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas "bakåt" mot leverantörer, kreditgivare eller arbetssökanile; som marknadsdomstolen har framhållit i sitt remissyttrande över radiolagsutredningens betänkande förekommer del emellenid att annonser är av s.k. blandad typ som faller delvis uianför och delvis under lagens tillämpningsområde. Marknadsdomstolen är givetvis kompetent till den del man i budskap av detta slag kan särskilja marknadsföringen från del övriga innehållel.
De företag som är programförelag har, som radiolagsulredningen påpekar, ell särskilt skäl atl observera regleringen i marknadsföringslagen. Del har all göra med att radioansvarigheislagen gäller för företaget.
Radioansvarigheislagen innebär alt missbruk av yttrandefriheten i radioprogram kan medföra ansvar och skadeslåndsskyldighel endasl när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrolt (2 § radioansvarigheislagen). Orden "ansvar och skadeslåndsskyldighel" bör som ulredningen framhåller inle uppfattas bokslavligi utan lagrummet bör anses hindra också
62
alt det meddelas vilesförbud mot handlingar som ligger inom det i lagen Prop. 1990/91:149 behandlade området (jfr i fråga om tryckfrihetsförordningen prop. 1970:57 s, 65).
En jämförelse mellan marktiaäsföringslagens reglering och gällande radiorätisliga reklambegrepp
Radiolagsulredningen jämför det reklambegrepp som följer av marknadsföringslagen med uttrycket kommersiell reklam i railiolagen och avtalet mellan staten och varje programförelag. Jämförelsen görs i ljuset av radionämndens beslut den 2 februari 1989 i fråga om underhållningsprogrammet "Zick Zack" i Sveriges Televisions sändningar (SB 44/89),
Radionämnden prövade här bl.a. om programföretaget hade överträtt avtalsbestämmelsen om förbud all medge kommersiell reklam mot vederlag i program eller programinslag.
Eu inslag i programmen gällde direktsändning av AB Tipsljänsts dragningar i bolagels båda spel Lotto och Joker. Radionämnden uttalade att della i hög grad var ägnal all främja avsältningen av Tipsljänsts produkter och ansåg alt den exponering som Tipstjänst och dess spel fick i programmen var alt betrakta som kommersiell reklam i radiolagens och avtalets mening.
Som radiolagsutredningen framhåller var "Zick Zack"-programmen underhållningsprogram där olika artister framträdde, Radionämndens ställningstagande i fallet kan jämföras med den bedömning av marknadsföringslagens räckvidd som högsta domslolen gjorde i del s,k, Helg-Exlra-målet (NJA 1975 s. 589). I detta rättsfall yttrade domstolen om en tidnings löpsedel att en .sådan inte utan vidare kan jämställas med en sedvanlig annons eller eljest kan sägas vara av utpräglat kommersiell nalur med renl kommersiella förhållanden lill föremål. Domstolen skrev om den i målet akluella löpsedeln alt den, irols atl den på ett missvisande säu antydde tidningens innehåll, utgjorde etl led i tidningens nyhetsförmedling. Frågan om ingripande mol löpsedeln för alt vara oriklig eller vilseledande kunde därför inle prövas enligt marknadsföringslagen utan föll inom ramen för tryckfrihetsförordningens ansvarssyslem,
lnligl radiolagsulredningen förefaller radionämndens beslul i "Zick Z<)ck"-fallel illustrera alt ullrycket kommersiell reklam i radiolagen och programföretagens avtal med staten täcker någol mer än vad som är möjligl all föra in under det reklambegrepp som följer av marknadsföringslagen,
Radiolagsulredningens förslag och vissa vid remissbehandlingen framförda synpunkler
Radiolagsuireilningen har ansett det i princip vara ägnal all komplicera tillvaron för programföretagen all behöva hålla reda på Ivå olika inhemska reklambegrepp. Ulredningen anser dock alt olägenheterna inte bör överdrivas och framhåller atl radiolagens uttryck kommersiell re-
63
kläm i dag är av avgjorl större inlresse för ell programföretag än del re- Prop. 1990/91:149 klambegrepp som följer av marknadsföringslagen av det skälet alt ingel programföretag får finansiera sändningar med reklam.
Om del skall ske en ändring i delta hänseende finns det dock enligi utredningen goda skäl att man hell håller sig lill del reklambegrepp som följer av marknadsföringslagen.
På i huvudsak de nu angivna skälen har utredningen föreslagil alt reklam vad gäller alla programföretags sändningar skall definieras som etl radioprogram som är avsett all främja en näringsidkares avsättning av en vara, en Ijänsl eller någon annan nyttighet.
Innebörden av definitionen diskuteras av utredningen särskill mol bakgrund av tre speciella företeelser på TV-områdel, nämligen direkla sätjerbjudanden eller liknande ("teleshopping"), namngivande av en sponsor och varuexponering ("producl placement").
Säljerbjudanden och liknande som förekommer i teleshopping anser ulredningen ulan tvivel vara reklam i den föreslagna definitionens mening.
Den distinktion som TV-konvenlionen gör mellan reklam och sponsorskap bedömer utredningen knappasl ha någon relevans när det gäller vad som från marknadsföringslagens synpunkt skall anses vara reklam. Namngivande av en sponsor lorde enligt utredningen mycket väl kunna vara reklam enligt den föreslagna definitionen av reklam. Därför anser utredningen all man i del radiorättsliga regelverket på någol säll behöver kunna skilja mellan reklam mot vederlag i allmänhet och det förhållandet atl ett sponsrai program sänds och sponsorn namnges.
Varuexponering i TV innebär alt del i vanliga nyhets- eller underhållningsprogram förekommer en markant fokusering av en produkt eller eu varumärke som inle för tittaren framstår som motiverad med hänsyn lill någol informativt eller underhållande syfle hos programföreiagei.
Eu exempel skulle kunna vara etl frågesport program i TV, där vinsterna ulgörs av TV-apparater. Man kan i ett sådanl fall inle rikla någon krilik mol programföreiagei om del låter TV-bilden göra ell hastigt svep över at)paralerna. Om emellertid programföretaget på ell [jåtagligl och för sammanhangel omotiverat sätt låler bilden ftikusera TV-apparalerna är det fråga om varuexponering.
Utredningen säger om insmugen varuexponering av detta slag alt sådan knappasl ens i uppenbara fall är reklam enligt den föreslagna definitionen av della begrepp.
Utredningens nu redovisade överväganden har kommenterats av ganska få remissinslanser,
Slockholms lingsrält delar uppfattningen all del mest ändamålsenliga är all använda marknadsföringslagens ilefinilion av reklam.
Marknailsdomslolen påpekar att det centrala i marknadsföringslagen är begreppet marknadsföring, vilkel avser såväl reklam i traditionell mening som andra marknadsföringsåtgärder. Reklambegreppel definieras inte. Motiven till lagen ger exempel på marknadsföring som inte är re-
kläm (bl.a. prop. 1970:57 s. 72 ff.). Enligt domstolen torde ulredningens Prop. 1990/91:149 definilion av reklam närmasl motsvara vad som i marknadsföringslagen förslås med marknadsföring. Begreppel reklam i radiolagen synes alltså få en vidare innebörd än vad reklambegre|)pel har i motiven till marknadsföringslagen.
Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd vill undersiryka nödvändigheten av klara avgränsningar mellan reklam och andra lyper av program. Både sponsring och varuexponering mot vederlag försvårar sådana gränsdragningar och bör i princip inle få förekomma.
Enligt Sveriges Marknadsförbund bör lagstiftningen använda sig av den europeiska TV-konvenlionens reklambegrepp. Förbundet anser atl alla aktörer fårsvårigheter av atl marknadsföringslagen har ett reklambegrepp, TV-konvenlionen elt annat och radiolagen ett tredje.
Fn nyll reklambegrepp för programföretagen
För min egen del anser jag till en början alt det radiorättsliga reklambegrepp som skall definieras bör vara gemensaml för alla programföretag. Reklambegreppel bör därför vara detsamma för TV-sändande programföretag och programförelag på Ijudradiosidan, Samma reklambegrepp bör också gälla oavsett om programförelaget har rätt att finansiera sändningar med reklam eller inte.
På grund av det anförda anser jag liksom radiolagsutredningen att re-klamdefinilionen bör las in i radiolagen.
När det gäller definitionens innehåll ligger naturligtvis den tanken nära atl man bör knyta an till TV-konvenlionens reklambegrepp. Av fiera skäl anser jag emellertid all delta skulle vara mindre lämpligl.
För all Sverige skall kunna tillträda TV-konvenlionen krävs inle all vår lagsliflning anammar konvenlionens reklambegrepp. Vad som krävs är att vi kan uppfylla konvenlionens krav när del gäller exempelvis reklamens volym och inplacering. Med reklam avses då givetvis reklam i konventionens mening. Däremol lägger sig inle konvenlionen i på vilket säll vi uppfyller dess krav,
Konvenlionens reklambegrepp bryter skarpt mot vad som följer av ilet svenska yllrandefrihelsrältsTiga regelverkel.
Jag har lidigare (avsnilt 4.2.1) föreslagit alt det görs elt tillägg till censurförbudet i radiolagen som klargör all i fråga om marknadsföring gäller föreskrifierna om marknadsföring i olika lagar. Om man gör så kommer programföretagen att tvingas ta hänsyn lill denna reglering oavsett vad som i railiolagen läggs in i begreppet reklam.
Jag vill här också påpeka att jag kommer att föreslå vissa särregler i fråga om 'TV-reklam och yngre barn (avsnitt 4.7). Dessa regler är delvis av marknadsföringsrällslig an, och reglerna avses i den delen kunna tillämpas av konsumenlverket/KO och marknadsdomstolen,
Konsumentverket/KO och marknadsdomstolen är organ, vars kompetens i marknadsföringsrältsligt hänseende i princip baserar sig på marknadsföringslagens lillämpningsområde. Detta tillämpningsområde
65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 149
kan i princip inle utvidgas, eftersom gränserna för del bestäms av tryck- Prop. 1990/91:149 fii helsförordningens yllrandefrihelsbegrepp.
'TV-konvenlionens reklambegrepp gäller däremot ell fierlal föreieel-ser uianför det marknadsföringsrällsliga områdel. Som nyss nämnls omfattar ju konventionens reklambegrepp även l.ex. åsikisreklam.
Ell evenluelll införande i railiolagen av konventionens reklambe-gre|)p skulle nalurliglvis inie utvidga konsumentverkel/KO:s och mark-nailsdomslolens kompelens lill åsiklsreklamens område. En sådan ål-gärd skulle emellertid ge intryckel att verkei och domslolen i fråga om reklam i TV hade en kompelens som de inle har när del gäller reklam i andra medier.
Med hänsyn lill vad som nu har anförts är min uppfattning att man i fråga om vad som skall läggas in i begreppel reklam i radiolagen hellre bör knyla an lill marknadsdomslolens kompetensområde enligt marknadsföringslagen än till TV-konvenlionen.
Vid marknadsföringslagens tillkomst uttalades som jag har visat att lagens tillämpningsområde skulle begränsas till marknadsföringsåtgärder som är av utpräglat kommersiell natur och .sorn inte avser nyhetsförmedlingen eller åsiktsbildningen i samhället. Ullalandet om detta gjordes med lanke på tryckfrihetsförordningen.
Däremot sades inle någonting om marknadsföringslagens relation till underhållning och förströelse. I förgrunden för sådana tryckta medier .som dagstidningarna slår givelvis nyhetsförmedling och åsiktsbildning. För radio och TV förhåller del sig inte .självfallet likadant. Däremol kan man i fråga om dessa medier alllid säga att de som en viktig uppgift har - vid sillan av nyhetsförmedling och åsiktsbildning - all skänka underhållning och förströelse.
Med hänsyn lill vad som har sagls nu anser jag alt den rimligaste tolkningen av marknadsföringslagen på railio- och TV-områdel är, alt underhållning och förslröelse behanillas på samma sätt som nyhetsförmedling och åsiklsbildning. Inslag som sänds på grund av sill underhållningsvärde bör således anses avse jusl underhållning, även om de skulle kunna ifrågasättas ulgöra marknadsföring.
Som exempel på vad jag menar vill jag hänvisa lill radionämndens beslut om "Zick Zack"-pr-ogrammen i Sveriges Televisions sändningar. Jag har nämnt all del i dessa fall rörde sig om underhållningsprogram, där olika artister framiriidde. Au programföreiagei direktsände Tipsljänsts Lollo-dragningar- berodde uppenbarligen på dessa inslags nyhels-och under hållningsvärile, och del kan inle antas atl programföretagets syfte med inslagen var alt öka Tipsljänsts inkomster. Den omsländighc-ten alt railionämnden fann atl exponeringen av 'Tipsljänsl och dess spel i programmen var- alt belrakla som kommersiell reklam från radiolagens synpunkl, betyder därför enligt min mening inle all del rörde sig om marknailsföring i marknadsföringslagens mening.
Av vad jag nu har sagl följer atl ell prograr-ninslag av denna typ inie bör anses ulgöra reklam ulifrån ilel nya reklamhegrepp i radiolagen som jag föreslår. Radiolagens reklamdefinition bör begränsa sig till närings-
idkares marknadsföringsåtgärder som är av utpräglat kommersiell natur Prop. 1990/91:149 och som gäller annal än nyhetsförmedlingen eller åsiktsbildningen i samhället och inle heller avser underhållning eller förslröelse.
Genom all göra på della sätt kan man avvara radiolagens nuvarande ullryck kommersiell reklam.
Det centrala i marknadsföringslagen är, som marknadsdomstolen har påpekat, begreppet marknaiMöring. Jag håller med domstolen om att radiolagsulredningens definilion av reklam närmast molsvarar vad som i marknadsföringslagen förslås med marknadsföring och atl begreppet reklam enligi ulredningens förslag därmed synes få en vidare innebörd än vad själva reklambegreppet har enligi motiven till marknadsföringslagen.
Jag kan dock inte se all della har nägra negativa följder. Marknadsdomstolens kompelens när det gäller marknadsföring i radio och TV bör ju gälla alll som marknadsföringslagen avser med marknadsföring, och med ullrycket reklam i radiolagen syftar jag |)å delsamma.
Med hänsyn till marknadsdomslolens jiåpekande har jag övervägt alt i slällel för reklam lala om marknadsföring. Min uppfaltning är emellenid all delta inte skulle medföra någon fördel; ordet reklam är så inarbetat när del gäller TV-reklamfrågan alt del har ett värde att kunna hålla sig lill delta ullryck.
Om del rör sig om reklam mot vederlag eller inte saknar belydelse för reklambegreppels innebörd. Det läcker även etl program fö re lags reklam för varor eller tjänster som gäller den egna verksamheten, t,ex, en av förelagel utgiven programlidning (jfr radionämndens beslut den 25 maj 1989, SB 222/89),
Säljerbjudanden och liknande som förekommer i teleshopping får anses vara reklam i reklambegreppets mening.
Namngivande av en sponsor kan vara marknadsföring enligt marknadsföringslagen och går därmed in under begreppel reklam. Som radiolagsutredningen har ullalat skapar detta etl behov av alt på någol sätt i del radiorätisliga regelverkel skilja mellan reklam mol vederlag i allmänhet och del förhållandet all etl sponsrai program sänds och sponsorn namnges.
Ett säu atl lö.sa delta problem är att, som ulredningen har föreslagil, accepiera all namngivande av en sponsor kan ulgöra reklam och i avtalet mellan staten och programföretaget skilja ul vad som under vissa förutsättningar och i viss form är tillåten sponsring till skillnad från reklam mol vederlag i övrigt.
Ett annal säll skulle kunna vara att i radiolagens reklamdefinition uttryckligen ange atl den inle omfallar namngivande av en sponsor.
Jag har övervägt atl göra på det .senare .sättet. Jag har emellertid funnit alt i fråga om tillkännagivande av sponsorskap också annal än själva namngivandet av sponsorn kan kräva särskild reglering. Genom all från reklamdefiniiionen endasl undania namngivandel av sponsorn skulle man därför inle vinna någol väsentligt. Jag återkommer lill sponsorfrågan längre fram (se avsnitt 4.9.2).
67
Av de skäl som nu har redovisats anser jag alt del i radiolagen bör Prop. 1990/91:149 införas den definilion av reklam som radiolagsutredningen har föreslagil. Som reklam bör således anses ell radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en Ijänsl eller någon annan nyttighet.
Närmare om det avsällningsfrämjande syftel
Railio|)ri)grammel skall vara "avsett all främja" avsättningen av den aktuella varan etc. Au den annonserande näringsidkaren har detta syfte kan las för givet. Detia är dock inle del väsentliga från ladiorältsTrg synpunkl. Det väsentliga är i slällel all programföretaget inle kan anses ha någol annal syfle med sändningen. Del rör sig således inte om reklam, om programförelaget sänder programmet i ett uppenbart informativt syfte. Givelvis förutsätter dock detta att informationen inte inskränker sig lill sådanl som var, när, hur och lill vilket pris ■TV-liltaren kan skaffa sig en viss produkt.
Man behöver inle tveka om hur det förhåller sig med programföretagets motiv i lie fall då företaget får betalt av annonsören. All programföretaget har ell reklamsyfte med sändandet kan emellenid slå klart också då förelaget inle erhåller några pengar. Jag tänker här |)å del fallet alt programinslaget gäller en produkt av vars försäljning företagel har ekonomisk fördel. Ell praktiskt exempel kan vara en programlidning som företagel ger ut. Reklam i radio eller TV kan ock.så de uppgifter vara som förekommer i anslulning lill Sveriges Utbildningsradios program om hur- lyssnare och tittare kan beställa kuisböcker och liknande.
När ilel i övrigt gäller all bedöma programföretagets handlande i såilana fall då företaget inle erhåller någol vederlag för sändandet, kommer man in på bl.a. vem som framför del aktuella budskapet. Atl någon ytlrar sig i etl programföretags sändningar och för egen del har elt avsällningsfrämjande syfle med vad som sägs, kan vara en omständighet som i förening med andra bör beslämma hur man bedömer programföretagets agerande.
Till en början gäller del all faslslälla den medverkandes syfte. En betydelsefull omständighet är givetvis om denne har tagit emol pengar för all framföra sitt budskap. Om så har skett och om budskapets effeki är avsällningsfrämjande kan man knap|)asi komma till annat resultat än alt den medverkanile har det relevanta syftel.
Om della slår klarl blir nästa fråga om program förelaget med inslaget kan anses ha någol motstående informativt eller underhållande syfle som bör anses uppväga den medverkandes avsällningsfrämjande syfle och medföra, alt programinslaget - trots den medverkandes syfle - inle bör anses ulgöra reklam från programföretagets synpunkt.
De konsumentupplysande programmen i TV kan här tjäna som exempel. Även om en medverkande i ell sådant program bakom ryggen på programföretaget lar emot pengar av tillverkaren av en produkt som programmet uppmärksammar i [)osiiiva ordalag, föranleder i allmänhet inle detta någon annan bedömning än atl programförelagets syfle med
programmel är renl informativt, dvs. del rör sig inle om elt radiopro- Prop. 1990/91:149 gram .som är avsett alt främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. För au elt avsällningsfrämjande yttrande som någon fäller mol betalning i ell programföretags sändningar skall beslämma synen på företagels agerande krävs enligt min mening att man kan anse all förelaget inte har något informativt eller underhållande syfte med programinslaget.
Om man måste anse alt det från programföretagets sida saknas ett syfte av della slag blir näsla fråga all dra en gräns mellan sådana medverkande, vilkas yttranden har belyilel.se när det gäller alt bedöma programförelagets handlande och medverkande, vilkas yttranden principiellt sett inle bör påverka synen på förelagels agerande. Till den förra kategorin anser jag att arbelslagare hos programföretaget hör liksom i övrigl personer som är kontrakisenligi knutna till programföretaget eller elt delta närslåenile förelag.
Vidare bör lill denna kategori räknas ledamöter av programföretagets eller ell närstående företags styrelse. Vad gäller Sveriges Television bör l.ex. lill den aktuella kategorin räknas inte bara programföretagets egna styrelseledamöter utan också styrelseledamöterna i övriga bolag inom Sveriges Radio-koncernen, moderbolaget Sveriges Radio inräknat.
Jag anser således alt en person som hör till den aktuella kretsen av anslällda, frilansmedarbelare, styrelseledamöter m.fl. alltid bör anses företräda programförelaget om vederbörande i programföretagels sändningar.mol betalning ytlrar något som har en avsällningsfrämjande effekt. Ell sådanl programinslag kan därför myckel väl utgöra reklam i del föreslagna reklambegreppels mening. Om det i etl sådanl fall rör sig om oiillböriig reklam mot konsumenler eller näringsidkare, kan därmed marknadsdomstolen förbjuda programförelaget atl bedriva sådan eller liknande marknadsföring.
Om direkla säljerbjudanden i TV och sponsring har jag talat tidigare. Jag har däremot inte behandlat varuexponering i TV ulifrån det föreslagna reklambegreppel.
SärskiU om varuexponering i 'IV
Varuexponering i TV är en form av smygreklam, och den europeiska TV-konvenlionen godtar inle all elt programförelag sänder smygreklam mol vederlag. Varuexponering i TV bör därför molverkas.
Som har nämnls innebär radiolagens krav på opartiskhet enligt radionämndens praxis alt elt programföretag bör vara försiktigt med atl sända program eller programinslag som innebär ett reklambetonat gynnande av en viss produkt eller elt visst förelag. I princip bör denna tillämpning kunna träffa även varuexponering i TV,
Den historiska bakgrunden lill kravet på opartiskhet är emellertid den reklamfria public .service-radion och lelevisionen. Med tanke på atl del nu är aktuellt au introducera kommersiell television i marknätet anser jag att opariiskhelskravet bör komplelleras med ett uttryckligt förbud mot all i programverksamheten gynna kommersiella intressen mot
vederlag eller annars på ett otillbörligt säll. Jag tar upp detta senare (avsnilt 4,9.1).
Däremot kan enligt min mening inle insmugen varuexponering i TV särskiljas klarl från nyhetsförmedling, åsiktsbildning eller underhållning på ett sådanl sätt att man kan säga all det rör sig om reklam utifrån det föreslagna reklambegreppel i railiolagen.
4.2.3 Begreppet annonstid I televisionen
Mitt fSrslag: E.nligi radiolagen (I §) skall med annonstid i televisionen förslås sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignaiur som markerar att den som sänder under den angivna liden i huvudsak gör della på uppdrag av andra.
Radiolagsutredningens förslag (belänkandel s. 163 ff) definierar begreppel annonslid på ell säu som i sak överensstämmer med milt förslag. Ulredningen definierar vidare begreppet annons som etl televisionsprogram som sänds under annonslid.
Remissinstanserna: Utreilningens förslag godtas eller lämnas ulan erinran av de flesla remissinstanserna. Kritiska synpunkler framförs emellertid från några håll. Bl.a. anser vissa instanser alt förslaget om en särskild ljud- och bildsignaiur inle är lillräckligl för att uppfylla.kravel all reklamen skall vara lätt all identifiera.
Skälen för mitt förslag: Enligt iryckfrihelsförordningen gäller bl.a. all man i vissa fall inte som tryckfrihetsbrott skall betrakta tillkännagivande "i annons eller annal sådant meddelande" (7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen). Med annal sådant meddelande menas enligt förarbetena till förordningen (prop. 1948:230 s. 174) vissa sedvanliga notiser, som på grund av sill innehåll har samma uppgift som annon.ser; jfr Eek, Nya tryckfrihetsförordningen, 1948, s. 98. Vad som är att belrakla som redaktionell text bör således inte anses utgöra annonser eller liknande medilelanden.
1 iryckfrihelsförordningen förekommer också uttrycket kommersiell annons (I kap. 9 § punkl 1 tryckfrihetsförordningen). Det anges där alt ulan hinder av förordningen gäller vad i lag är stadgat om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Motiven (prop, 1973:123 s. 46) klargör au redaktionell lexl inle berörs av beslämmelsen.
För televisionens del behöver man kunna göra en molsvarande distinktion.
Artikel 13 i den europeiska TV-konvenlionen visar hur man för televisionens vidkommande kan dra en gräns mellan reklamen och de egentliga programmen. Bl.a. anges där alt reklamen skall kunna idenlifieras lydligt som reklam och klart skiljas från övriga inslag i piogram-
70
tjänsten genom optiska eller akustiska medel saml all reklamen i prin- Prop. 1990/91:149 cip skall sändas i block.
Som radiolagsulredningen har framhållit är den som annonserar i televisionen i allmänhet någon som slår utanför TV-förelagcl och som har uppdragit ål förelaget all sända del akluella inslaget.
Ulredningen har mol denna bakgrund föreslagit atl lagstiftningen skall definiera uttrycken annonstid och annons. Med annonslid bör enligt utredningen förslås sändningstid som inleils och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar all programföretaget under den angivna tiden i huvudsak sänder på uppdrag av andra. Annons definierar utredningen renl formellt som ell televisionsprogram som sänds under annonslid.
Enligt ulredningen bör elt reklam-TV-förelag endasl under annon-sliil i den angivna meningen ha rält alt sända reklam mol vederlag,
Ulredningens förslag har resulterat i kritiska kommentarer från en del remissinstanser.
Kabelnämnden har ansett att det inle framgår hur del fallet skall bedömas all elt programföretag har sänl reklam e.d. ulan all del förekommil någon särskild ljud- och bildsignaiur. Vidare säger nämnden alt om det särskiljande för annonstiden är all programföretaget under denna tid huvudsakligen sänder på uppdrag av andra, bör i konsekvens härmed "övrig lid" anses vara lid ilå programföretaget .sänder utan någons uppdrag, dvs. på eget initiativ.
Sanna Satellile AB har utifrån sin verksamhet med all driva programkanalen "Norilic Channel" synt)unkler pä definilionen av annon-slid. Bolagel uppger all del i denna kanal på uppdrag av andra sänds även vanliga program, inle endast reklam. Sänilningstid upplåts ål förelag, organisalioner m.fl, som vill informera i l.ex. poliliska, religiösa, fackliga, vetenskapliga eller kulturella angelägenheter. Bolagel finner därför annonslidsdefiniiionen olycklig och föreslår atl annonslid förklaras vara sändningslid, som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bililsignalur som markerar atl programföreiagei under den angivna liden i huvudsak sänder "reklam".
Till de instanser som inte är nöjda med förslagel om den särskilda ljud- och bildsignaiuren .som skall inleda och avsluta annonsiiden hör socialstyrelsen, konsumentverket och svenska kyrkans centralstyrelse; de båda senare anser alt del i bild under hela liden som elt reklaminslag pågår skall finnas en tydlig reklammarkering.
Enligi vad Sveriges Reklamförbund uppger använder reklambranschen beteckningen annons för marknadsföring i tidningar, trycksaker e.d. Förbundet anser all det skulle vara mer ändamålsenligt alt i ställel för annons tala om "reklamfilm".
Som framhållits lidigare (se avsniu 4,1,1) har jag på grund av de synpunkler lagrådet haft kommit lill slutsatsen atl man inle bör utforma någon särskild lag om annonser i televisionen utan att man bör la in reglerna direkt i radiolagen. På grund härav bör uttrycket "annonstid i lelevisionen" definieras i radiolagen.
71 Liksom radiolagsutredningen anser jag alt kännetecknande för sådan Prop, 1990/91:149 tid kan anses vara atl programförelaget "i huvudsak sänder på uppdrag av andra". Detta betyder inte alt del kommer all råda någol förbud för programförelaget att under annan tid än annonslid sända program på uppdrag av andra. Regeln säger bara alt annonstiden är tid då programföretaget i huvudsak sänder på uppdrag av andra.
Typiskt för annonstiden i lelevisionen är uppenbarligen jusl della. Del är därför en fördel om, på del säll som utredningen har föreslagit, definitionen antyder atl programföretaget identifierar sig svagare med vad det sänder under annonstiden än med sändningarna under övrig lid (jfr milt förslag i avsnitt 4.11.2). Del nu sagda skulle enligt min mening inle framgå tydligt om annonstiden i lelevisionen beskrevs som sändningstid under vilken programföretaget i huvudsak sände "reklam". Reklam kan ju även vara programföretagets egen reklam.
Lik.som ulredningen anser jag atl elt ieklam-'TV-företag endast under annonstill i lelevisionen bör ha rätt alt sända reklam mol vederlag. Jag skall snart utveckla detta närmare (avsnitt 4,3,3). Jag vill emellertid redan här kommentera kabelnämndens uppfattning att del inte framgår hur del fallel skall bedömas alt reklam-'TV-företaget har sänl reklam e.d. ulan all någon särskild ljud- och bildsignatur förekommit. Jagar inle av samma mening som nämnden. Det rör sig i de akluella fallen anlingen om reklam mol vederlag eller om gratisreklam eller annat reklambetonat gynnande. I del förra fallet skulle sändandet vara en överträdelse av den nyss berörda regeln att reklam mol vederlag endast fårsändas under annonstid. Både i det fallet och vid gratisreklam eller annal reklambetonat gynnande skulle också inslaget få bedömas ulifrån radiolagens krav atl sändningsrätlen skall utövas oparliskl; liksom radiolagsulredningen anser jag nämligen att kravet på opartiskhet bör gälla även ett TV-företag som står utanför Sveriges Radio-koncernen (se avsnilt 4.3.1, jfr avsniu 4.9.1).
Vid remissbehandlingen har väckts förslaget alt programföreiagei endast under annonslid skall ha rätt att sända "reklam eller program som någon har uppilragil ål förelagel all sända". Jag behandlar även denna fråga i avsnilt 4.3.3.
Jag delar ulredningens uppfattning all annonsiiden i televisionen bör inledas och avslutas av "en .särskild ljud- och bildsignaiur" som markerar sändningstidens karaklär. Jag kan emellertid delvis förstå de remissinstanser som anser all själva ljud- och bildsignaturen inle är tillräcklig för att uppfylla kravel au reklamen skall vara lält alt identifiera; därmed är inte sagt alt del är nödvändigl all gå så långl som lill alt kräva alt del i bild under hela sändningstiden för en annons skall synas att programmel är en annons. Jag återkommer lill della längre fram (avsnilt 4.4.3).
För tydlighetens skull vill jag också framhålla atl tillämpligheten av marknadsföringslagen givetvis inte är beroende av all en sändning omges av den föreslagna ljud- och bildsignaiuren. Marknadsföringslagen gäller allt sändningsinnehåll som i denna lags mening är marknadsföring oavsett om det rör sig om sändning under annonstid eller annan tid.
72 I lagrådsremissen definierades i överensslämmelse med utredningsförslaget annons som ell televisionsprogram som sänds under annonstid.
Lagrådet har påpekai alt en sådan definilion är uleslulande formell. I del allmänna språkbruket torde ordel annons ha en förhållandevis klar innebörd och bl.a. i iryckfrihelsförordningen används det ulan någon begreppsbeslämning. Behovel av en definilion i nu förevarande sammanhang synes inte särskilt slarkt.
Däremol synes enligt lagrådel remissens förslag lill definition leda till konflikt med det allmänna språkbrukets användning av ordet annons. Även tillkännagivanden utanför den särskill markerade annonstiden kan framstå som annonser i vanlig bemärkelse, exempelvis i kursprogram uppgifter om litteratur med prisangivelse och beställningsadress etc.
Lagrådet förordar därför au definilionen av annons bortfaller.
Jag delar lagrådels uppfattning all del inte behövs någon uttrycklig definilion av annons.
4.3 Ett reklam-TV-företags grundläggande skyldigheter i sändningarna
4.3.1 Opartiskhet och saklighet i programverksamheten
Min bedömning: Etl reklamfinansierat TV-förelag som ges rätt all sända från marksändare bör vara skyldigt alt ulöva sändningsrätten opartiskt och sakligt med beaktande av alt en vidsträckt ytlrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televisionen.
Radiolagsutredningens bedömning överensstämmer med min bedömning (betänkandet s. 165 ff.).
Remissinstanserna: Utredningens bedömning behandlas uttryckligen av fem instanser, Stockholms tingsrätt, Induslriförbundel, Svenska Arbetsgivareföreningen, Grossistförbundel Svensk Handel och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Samtliga tillstyrker bedömningen.
Skälen för min bedömning: För programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen gäller att sändningsrätlen skall utövas oparliskl och sakligt. Därvid skall beaktas all en vidsträckt yllrandefrihel och informationsfrihet skall råda i ljudradion och lelevisionen (6 § försia stycket radiolagen).
Kravet på oparliskhel innebär atl olika åsiktsriktningar skall få komma lill tals och balanseras på ett rättvist säll. Av kravel på saklighet följer all uppgifter och [)åståenden i programmen skall vara korrekta. Hänvisningen till all del i ljudradion och lelevisionen skall råda en vid-
73
sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet har av radionämnden upp- Prop. 1990/91:149 fattats som en uppmaning atl inle lolka kraven på oparliskhel och saklighet så strängt all det går ul över yitrandefi ihelen och informationsfriheten. Kraven på opartiskhet och saklighet komplelleras av bestämmelser i avtalen mellan sialen och programföretagen om all felaktiga sakuppgifter skall berikiigas när detta är påkallat och om atl den som har befogal anspråk på alt bemöta etl påslående skall beredas Tillfälle lill genmäle.
Samtliga de nämnda kraven kan ses som uttryck för atl radio och TV är betydelsefulla medier och en hela svenska folkets angelägenhet. Därför bör varken ett programföretag självt eller någon viss grupp kunna utnyilja förelagels sändningar för all ensidigt driva egna meningar i kontroversiella frågor.
Om elt eller flera fristående reklamsändande TV-förelag iniäiias ökar möjligheterna alt komma till tals i TV. Publikens valmöjligheter ökar ock.så. Del är emellertid inte troligt atl mer än ett fåtal TV-kanaler kommer att vända sig lill publiken i vårl land. Det finns flera skäl till deua.
l-or den marksända televisionens del utgör knappheten på sändningsfrekvenser en begränsande faktor. Inom ramen för de frekvenser som i inlernationella förhandlingar har Tilldelats Sverige är det med nuvarande leknik möjligl att som mest etablera två rikstäckande TV- kanaler ulöver de två som redan finns.
Vid salellilsändningar är de tekniska begränsningarna mindre framträdande än vid marksändningar.
Den uppmärksamhet som knappheten på sändningsfrekvenser har fått lenderar emellenid all undanskymma vad de ekonomiska realiteier-na betyder, TV-verksamhet är myckel kostnadskrävande och därför beroende av slora marknader. De ekonomiska realiteterna torde därför även med hänsyn lagen till satellilsändningarna leda till alt endast ett fålal ytterligare TV-förelag kommer all kunna bedriva sådan sändningsverksamhet som vänder sig till svensk publik.
På grund av vad som nu har anförts är min uppfatlning atl varje enskild rikstäckande marksänd TV-kanal kommer all ulgöra ell betydelsefullt medium för information, deball och krilik. Begränsningarna i fråga om sändningsmöjligheier gör del angelägel all olika meningsrikiningar kan komma lill tals i en ny TV-kanal lika väl som i dem som sänds i dag. Den som äger eller leder etl företag, sor-n har rält att sända rikstäckande TV, bör därför inle kunna utnyilja sin slällning för atl ensidigt propagera för egna ståndpunkter eller hindra andras uppfattningar atl komma lill ullryck.
Av dessa skäl anser jag - liksom radiolagsutredningen och de remissinslanser som har kommenterat ulredningens bedömning - att också ett nyll och reklamfinansierat TV-förelag bör vara skyldigt aU i programverksamheten iaktta kraven på oparliskhel och saklighet. I del avseendel bör det inle råda någon skillnad mellan programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen och elt nyll TV-sändande förelag.
74 Kravet på opartiskhet lar enligt radionämndens praxis sikte på främsl fyra företeelser: 1) Krilik som en klarl utpekad pari inle ges lillfälle all bemöta. 2) Ensidig behandling av etl vissl ämne eller en viss händelse. 3) Värderande uttalande av programledare eller liknande medverkande i en konlroversiell fråga. 4) Reklambetonat gynnande av en viss produkt eller ett vissl förelag.
Utredningen har resonerat särskilt om företeelsen reklambetonat gynnande och ansell alt också ett helt eller huvudsakligen reklamfinansierat TV-företag i själva programverksamheten bör vara skyldigt all undvika att sända inslag av denna art.
Utredningens Slällningstagande har inte föranlett några kommentarer vid remissbehandlingen. Jag ansluter mig lill utredningens uppfatlning.
I själva programverksamheten bör det således åligga elt reklamfinansierat TV-företag att följa radiolagens krav på opartiskhet och saklighet på samma sätt som programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen är skyldiga atl göra.
4.3.2 Ingen diskriminering av annonsörer
Mitt förslag: Ell TV-företag som får finansiera sändningar med reklam skall inle få diskriminera någon som begär att företagel skall sända en annons. En föreskrift om detta skall tas in i radiolagen (12 S).
Radionämnden skall genom granskning i efterhand övervaka om programföretaget iakltar beslämmelsen.
Diskrimineringsförbudet skall inte hindra atl programförelaget ulformar en egen annonspolilik om alt förelagel inle lar emol annonser för vissa varor eller Ijänsler.
Radiolagsutredningens förslag överensstämmer i sak med milt förslag (betänkandet s. 176 fl".).
Remissinstanserna: De flesla remissinslanserna ansluler sig till förslagel eller lämnar del ulan erinran. 'Till de tillstyrkande instanserna hör näringsfrihetsombudsmannen (NO). Radionämnden anser all den föreslagna beslämmelsen kan leda till åtskilliga tillämpningssvårigheler och atl del är nödvändigt au hithörande frågor belyses ytterligare under det fortsatta lagsliflningsarbetet. Svenska Tidningsutgivareföreningen anser inte att det finns bärande skäl alt införa den föreslagna beslämmelsen, som skulle stå i motsatsställning lill 3 § radioansvarighetslagen. Industri-förvaltnings AB Kinnevik motsätter sig besläml förslaget, som bolaget finner vara en inskränkning i programutgivarens rätt alt bestämma över vad som skall sändas. Slockholms tingsrätt kritiserar förslaget från molsall utgångspunkt och anser atl del är alltför vagt.
Skälen för mitt förslag: Mellan konkurrenslagstiftningen och del yti-randefriheisrättsliga regelverket råder en moisäilning när del gäller möjlighelerna att komma lill rätta med s.k. annonsvägran. Den renodlade
75
formen av annonsvägran föreligger när en näringsidkare, som önskar Prop. 1990/91:149 göra reklam för varor eller tjänster i etl massmedium, förvägras detta med följd all hans näringsverksamhet försvåras.
Konflikten mellan de båda regelverken visar sig i alt annonsvägran, Irols all sådan kan belraklas som en konkurrensbegränsning med skadlig verkan, inle kan kommas åt med stöd av konkurrenslagstiftningen. Orsaken till della är den reglering som finns i yllrandefrihelsrälten om en utgivares beft)genheter. Således föreskrivs atl uppilrag all vara utgivare för en periodisk skrift skall innefatta befogenhet atl öva inseende över skriftens utgivning och beslämma över dess innehåll så att intet däri får införas mol utgivarens vilja. Inskränkning i den befogenhet, som sålunda lillkommer ulgivaren, är utan verkan (5 ka|), 3 § andra slyckel tryckfrihet.sföiordningen). En molsvarande reglering gäller för de företag som är programföretag i radiolagens mening; ingenting får sändas mol programulgivarens vilja (3 § försia stycket radioansvarighetslagen).
Jag kan också konstalera alt beslämmanderällen för ulgivaren av en periodisk skrifl enligi rältspraxis gäller även i fråga om kommersiella annonser (se marknadsdomstolens beslul 1974:4).
Radiolagsulredningen har ullalat atl eu programföretag som använder marknälel för riksläckande TV-sändningar med reklam torde bli ett belyilligl starkare annonsorgan än de fiesta tidningar. Denna bedömning har inte ifrågasatts vid remissbehandlingen, och jag delar den.
Mellan pressens verksamhet och programföretagens råder principielll betydelsefulla skillnader bl.a, i så måtU) att radiolagen kräver atl elt programförelap sändningsräli ulövas oparliskl och atl del ankommer på en särskild statlig myndighet, radionämnden, alt i efterhand granska om villkoren för programföretagets sändningsräli iakttas.
Man kan slälla frågan vad kravet på opartiskhet betyder när del gäller annonsvägran. Radionämnden skulle inle kunna låla bli alt la slällning lill della om ell förelag som ville annonsera ansåg sig vara utsålt för diskriminerande behandling och begärde nämndens prövning av programförelagets handlande.
NO har i sill remissyttrande över radiolagsulredningens belänkande som sin uppfattning uttalat, atl annonsvägran i TV i framtiden kan komma all bli ell ofta förekommande och i många fall även allvarligt problem. Enligt NO framstår del som än viktigare i framtiden all annonsvägran skall kunna förhindras på konkurrensrättsliga grunder. NO förordar en översyn av frågan i syfle alt finna ett sätt som kan lillgodose del allmänna intresset både av skydd för yttrandefriheten och av en fungerande konkurrens.
NO har härefter i elt beslul i elt enskilt ärende (1990:262) åter givit uttryck för uppfattningen att en översyn av frågan bör komma till slånd.
Mot den angivna bakgrunden kan man enligt min mening inte förbigå det problem son-i annonsvägran |)å TV-områdel skulle kunna ulgöra, om det ansvariga företagel var elt förelag med sändningsräli enligt radiolagen. Den krilik som vid remissbehandlingen har framförts mot radiolagsutredningens förslag och som bottnar i atl del bör gälla samma reg-
ler för TV som för tidningar, bortser enligt mening från all det inte är Prop. 1990/91:149 samma regler som gäller.
Ulredningen har inle resonerat om annonsvägran utifrån radiolagens krav på opartiskhet. 1 slällel har utredningen föreslagil att del införs en särskild lagbestämmelse, enligt vilken ett reklam-TV-förelag inle får diskriminera någon som begär att förelagel skall sända en annons. Vidare innebär utredningens förslag att radionämnden i efterhand skall granska om programföreiagei har iakttagit bestämmelsen. Törslaget har tillstyrkts av NO med kommentaren alt det sträcker sig längre än konkurrenslagen (1982:729) eftersom del omfattar alla som önskar annonsera, inle endasl näringsidkare. Slockholms tingsrätt anser å andra sidan alt förslaget är alltför vagt, och tingsrätten vill även ifrågasätta om en granskning av radionämnden är ett tillräckligt verksamt medel för alt motverka all diskriminering sker.
För min egen del anser jag atl man knappast har någol annal val än att som utgångspunkt ta det befintliga regelverkel för programföretagen. Eu vikligt inslag i deua är radionämndens granskning av hur ett företag har utövat sin sändningsräli. Om ell programföretag har gjorl sig skyldigt till annonsvägran bör således radionämnden kunna slå fast att så har skett. För alt nämnden skall kunna göra delta krävs givelvis alt det finns en regel som säger alt del inte får förekomma annonsvägran i TV,
Jag är inle främmande för att radionämnden skulle kunna dra vissa slut.satser vad gäller annonsvägran ulifrån radiolagens krav på oparliskhel. Samtidigl står klan att kravet på oparliskhel inie har ulformals för detta ändamål. Oavsett vilka slutsatser som kan dras av opariiskhelskravet anser jag därför att det bör finnas en särskild i lag föreskriven skyldighet för elt marksändande reklam-TV-förelag all inle diskriminera någon som begär atl förelaget skall sända en annons.
Marknadsdomslolen prövade år 1974 en fråga om annonsvägran från tidningen Lands sida (domstolens beslut 1974:4). Tidningen, ägd av lantbrukels föreningsrörelse, hade vägrat atl ta in en annons av elt företag som ville sälja konstgödsel lill lantbrukarna i konkurrens med företag som tidningens ägare kontrollerade. Marknadsdomslolens majoritet ansåg emellertid atl domstolen inte kunde vidta någon åtgärd med hänsyn lill regeln om den ansvarige utgivarens ställning enligt tryckfrihetsförordningen.
Om etl reklam-TV-förelag uppträder på motsvarande säu föreligger enligt min meningen typexempel på vail som bör förslås med all förelaget har diskrir-ninerat någon som begärt atl förelagel skall sända en annons. 1 eu sådanl fall bör alltså radionämnden kunna slå fast atl diskrimineringsforbudet har överlrätts.
Vägran alt la in en annons behöver ilock inte i första hand vara resultatet av en önskan all försvåra näringsutövningen för den .som vill annonsera. En tidning kan ofta ha välgrundade redaktionella skäl för alt inte vilja la in en annons. Även om vägran alt införa en annons skulle klan försvåra en förelagares näringsutövning kan man många gånger in-
le anse alt tidningens vägran är från allmän synpunkt otillbörlig (jfr Prop. 1990/91:149 Marienius, Konkurrenslagstiftningen, 1985, s. 261).
Även ett reklam-TV-förelag måsle ha rätt alt utforma sin egen annonspolilik. Del måste stå företaget fritt atl avgöra atl del inte vill la emol annonser för vissa varor och tjänster. Det är emellenid naturligt atl företaget då bemödar sig om ett konsekvent uppträdande.
Fallet med tidningen Land illustrerar å andra sidan atl vägran alt ta in en annons inle behöver ha någol samband med 'TV-förelagels redaktionella inriklning ulan främst kan bero på ekonomiska hänsynstaganden. Företaget kan t.ex. vilja la hänsyn lill en annonsör som annonserar för lietydande belopp och som skulle kunna fiyita över sill. TV-reklamkonlo lill elt saiellilsändande TV-förelag. Man kan också tänka sig en annonsvägran som beror på atl TV-förelaget tar hänsyn till den ekonomiska verksamheten hos etl företag som slår TV-föreiaget nära ekonomiskt. Vidare kan man tänka sig all direkla |)ålryckningar mol TV-förelagel resulterar i en annonsvägran.
Från konkurrensrällslig synpunkl finns det anledning alt tala om annonsvägran endast i sådana fall då någons näringsutövning försvåras. Grunden för det raiTrorättsliga diskrimineringsforbudet är förvisso elt konkurrensräUsTrgt synsätt. Tillämpningen av beslämmelsen avses emellertid ankomma |)å radionämnden, som sysslar med hell andra frågor än de myndigheter som är verksamma på del marknadsrättsliga området. Det skulle därför le sig konstlat att avgränsa det radiorätisliga diskrimineringsforbudet så all del enda.st skulle gälla i de fall.då någons närings-utövning försvåras. Särskilt tydligt är å andra sidan atl man kan ha anledning all lala om en överträdelse av det radiorätisliga diskrimineringsförbudet då någons näringsutövning har försvårats.
Om radionämnden finner att diskrimineringsforbudet har överlrätts bör delta leda lill alt reklam-TV-företagel åläggs alt i programverksamheten redogöra för nämndens beslul (jfr 7 § andra stycket radiolagen). Töljilen av ell fallande beslul av radionämnden blir däremol inte all TV-föreiaget tvingas sända annonsen.
Jag utgår emellertid från alt reklam-'TV-förelaget lägger sig vinn om all inte missbruka sin slällning.
4.3.3 Vad som bör skilja annonser från andra program
Mitt förslag: Staten skall få träffa avial med etl programförelag om skyldighet för förelagel alt endast under annonslid i televisionen sända reklam mol vederlag eller program mol betalning. En föreskrift om della las in i railiolagen (7 § andra stycket punkl 2).
Radiolagsutredningens förslag övercnsslämmer i sak med milt förslag (betänkandet s. 179 ff.).
78 Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas ulan erinran av de Prop. 1990/91:149 flesta remissinstanserna. Kabelnämnden uttalar dock atl del är mycket vanskligt alt visa alt vederlag har utgått; det bör därför övervägas atl slopa vederlagskriieriel så all förekomsl av reklam kan bedömas enbart utifrån hur programmet har letl sig för publiken. Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) påpekar alt utredningens förslag innebär alt en åsiklsannons får sändas utanför annonslid, om della sker utan vederlag. TU anser att en sådan sammanblandning av annonser och program inle bör få ske. Detta kan molverkas om del i radiolagen anges att del får avtalas om skyldighet för programföreiagei all "endasl under annonstid sända reklam eller program som någon har u|)pilragil ål förelaget att sända".
Skälen för mitt förslag: Reklam-TV-diskussionen gäller om ett eller flera programföretag skall få möjlighet atl finansiera sändningar med reklam, I dag får ingel programföretag göra detta.
Del nu sagda visar sig i det radiorätisliga regelverket genom den beslämmelse i avtalet mellan staten och varje programföretag som säger att förelagel inle mot vederlag får medge kommersiell reklam i program eller programitislag.
För programföretagen gäller således inle någol kategoriskt förbud mol atl sända vad som i någon mening är reklam. Vad som har sagls nu förändras inle av det förhållandet att radiolagen släller kravet att elt programföretags sändningsräli skall ulövas opartiskt. Visserligen innebär kravel på oparliskhel enligt radionämndens praxis all etl programföretag bör vara försiktigi med alt sända program eller programinslag som innebär elt reklambetonat gynnande av en viss produkt eller ell vissl företag. Del var dock inle utifrån reklamaspeklen som opariiskhelskravet behandlades när del lagfästes i samband med nuvarande radiolags tillkomst är 1966 (se prop. 1966:149 s. 29 {.).
Genom atl del nu är aktuellt all öppna den marksända televisionen för reklamfinansierade sändningar, måsle vissa ändringar göras i del befintliga regelverket. Ändringarna bör samtidigl inte vara slörre än som betingas av ändamålet. För |)rogramföreiagen på ljudradiosidan bör regleringen i princip inte ändras alls. De icke reklamfinansierade programföretagen bör således inte heller i forl.sällningen principielll sell förbjudas annal än all sända reklam mol vederlag.
Fn reklam rv-förelag bör endasl under annonstid ha räll an sända reklam mol vederlag
När ilel gäller ell TV-föreiag, som får finansiera sändningar med reklam, bör regelverkel lillgodose de krav som den europeiska TV-konvenlionen släller. För del försia måsle konvenlionens reklambegrepp ob.serveras. Som har nämnts lidigare (avsnitt 4.2.2) är delta reklamhegrepp å ena sidan vidsträckt genom att det i motsats till marknadsföringslagen inkluderar l.ex. åsikisreklam och å den andra snävt genom all del endast gäller .sådana meddelanden som programföreiagei sänder mol vederlag. För
det andra bör hänsyn tas till artikel 13 i konvenlionen. Där anges bl.a. Prop. 1990/91:149 atl reklamen skall kunna idenlifieras tydligt som reklam och genom optiska eller akustiska medel klarl skiljas från övriga inslag i programijäns-ten.
Även TV-konvenlionen fäster således särskilil vikt vid reklam som sänds mol vederlag. Konvenlionen kräver i enlighet med den terminologi som har använts lidigare (avsnitt 4.2.3) alt reklam mol vederlag hänvisas lill sändning under annonslid i televisionen. Däremol kräver inte konventionen alt ett programföretags egenreklam eller annan gratisreklam skall hänvisas lill annonsiiden.
En hell annan sak är det nya reklambegrepp som jag föreslår i radiolagen. Det bör motsvara vad marknadsföringslagen förslår med marknadsföring. Begreppel reklam förutsätter därför inte någon vederlags-transaktion. Marknadsföringslagen är som jag har nämnt tillämplig på alll sändningsinnehåll som är marknadsföring i lagens mening oavsett om det är fråga om sändning under annonstid eller annan tid, och som exempel på i dag förekommanile marknadsföring i radio och TV har jag nämnl reklam för Sveriges Utbildningsradios kursböcker och liknande i anslulning lill utbildningsprogram i radio och TV, Jag ser ingen anledning atl etl icke reklamfinansierat programföretag skall vara förhindrat att ägna sig åt della slag av reklam i sändningarna, givetvis under förulsällning all del inle är fråga om oiillböriig marknadsföring mol konsumenter eller näringsidkare.
All lill annonstiden för etl TV-företag, som får finansiera sändningar med reklam, styra alll som kan betecknas som reklam skulle mol bakgrund av del anförda inie vara rimligl. Vad som kan styras lill annonstiden bör i princip endasl vara den reklam som företagel sänder mol ve-iler lag; vederlaget blir då också del tydligaste tecknet på alt programmel verkligen gäller reklam, dvs. är avsett all främja avsättningen av den aktuella varan etc.
Eventuella svårigheler all slå fast att programföreiagei har erhållit vederlag för all del sänl viss reklam bör enligt min mening kunna bemästras genom all staten i avtalet med programföretaget utverkar all förelagel blir skyldigt all tillhandahålla behövligt granskningsmalerial; en sådan beslämmelse finns i avtalen mellan staten och programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, och såsom denna bestämmelse är formulerad bestämmer radionämnden vilket granskningsmalerial nämnden har behov av.
När elt program fö re lag sänder reklam mol vederlag utgår veilerlagei till programföretaget eller eventuellt en juridisk person genom vilken del sker en sammankoppling mellan vad annonsörerna betalar och programföretagels inkomster. Om vederlaget utgår lill någon annan handlar det inte om all programföretaget sänder reklam mot vederlag. Enligt min mening bör det molverkas all elt programföretag i den vanliga programverksamheten sänder reklam också när det är någon annan än programföretaget som uppbär vederlaget. Bl.a. av delta skäl behandlar jag senare (se avsnitt 4.9.1) frågan om en uttrycklig skyldighet för ell |)ro-
80
gramförelag all inie mol vederlag eller annars på elt otillbörligt säll gyn- Prop. 1990/91:149 na etl kommersiellt inlresse i programverksamheten.
Det räcker inle au tid annonsiiden hänvisa reklam mol vederlag
Eftersom del nya reklambegreppet i radiolagen bör ha den innebörd jag nyss angett kommer utanför det atl i princip falla dels åsiktsreklam dels inköps- och andra anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas "bakåt" mol leveranlörer, kreditgivare eller arbelssökande.
På grund av della är det inte tillräckligt att i del svenska radiorätisliga regelverket ha en regel som säger all programföretaget endasl under annonstid har räll atl sända "reklam mot vederlag". Regeln är otillräcklig för alt lillgodose TV-konvenlionens krav, eftersom reklam endast syftar på marknadsföring i marknadsföringslagens mening.
Som nämnts har en remissinstans föreslagil alt programföretaget endast under annonslid skall ha rätl alt sända "reklam eller program som någon har uppdragit åt företagel all sända", förslaget har motiverats med alt det annars är möjligl all i viss ulslräckning sända åsiktsannonser uianför annonsiiden.
Jag har tidigare (avsniu 4,2,3) föreslagit all man som annonslid betecknar sändningstid i lelevisionen då programförelaget "i huvudsak sänder på uppdrag av andra". Samtidigt har jag sagl all delta inte innebär något förbud för programföretaget all under annan tid än annonstid sända program på uppdrag av andra.
Frågan är då om det ändå bör gälla cil sådanl förbud. Jag anser inle del.
Även om i allmänhet initiativet till vad som offeniliggörs i elt programföretags sändningar härrör från programförelaget självt ligger del i sakens nalur att motsatsen kan gälla. Programmet Anslagstavlan i Sveriges 'Televisions sändningar gäller l.ex. genomgående programinslag som utomstående har uppdragit ål programföreiagei atl sända.
Del är inte alllid Sveriges Televisions ensak atl sända program av della slag. 1 avtalet mellan staten och programföretaget heter det all företaget är skyldigt alt på begäran av slaiTrg myndighet sända meddelande som är av vikt för allmänhelen. Sådana meddelanden kan l.ex. behöva sändas i en kaiaslrofsilualion då det är motiverat att en myndighel informerar allmänhelen om utrymningsvägar m.m.
Programföretaget skall enligt avtalet se till all myndighetsmeddelan-ilen ges en lämplig ulformning och all de inle genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten.
Något skäl alt kräva att program av della slag sänds endast under annonslid finns givelvis inte.
Min uppfattning är således all del inte skulle vara lämpligt all dra den skarpa skiljelinje som den ifrågasatta regeln gör mellan program som någon har uppdragit åt programföretaget atl sända och andra program, Mol regeln lalar också de Trilämpningssvårigheter som kan förutses; till frågan om åsiktsannonser återkommer jag (se avsnitl 4,4,4),
81
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
Hänsynsiaganilet till TV-konventionens reklambegrepp kräver emel- Prop. 1990/91:149 lertid som nyss har angetts atl programföretaget tillhålls någol mer än alt endasl under annonslid sända "reklam mol vederlag".
r>en regel som behövs bör vara elt i lag givet bemyndigande för regeringen all sluta avial med programföretaget av etl vissl innehåll,
Radiolagsutredningens förslag lill föreskrift innebär att det i radiolagen las in en regel enligi vilken det i avtalet får beslämmas om skyldighel för programföreiagei all endasl uniler annonstid sänila "reklam mot vederlag eller program mol betalning".
Med vederlag menar ulredningen varje form av vederlag, inte endasl pengar. Någol krav på all vederlaget har en viss storlek finns det enligt utredningen inle anledning alt ställa,Med all program sänds mot betalning menar däremol ulredningen all TV-föreiagct erhåller elt netlotill-skoit av pengar på grund av programmets sändande. Tiån detta skiljer utredningen alt en ulomslående, l.ex. en sponsor, har bekostat en slörre eller mindre del av ell programs produklionskosinader.
Fu programs produklionskosinader kan enligt utredningen vara av olika slag, l,ex,
- ersättning för rätlen all .sända elt skyildal verk eller alt sända från
ell offentligt evenemang,
- ersättning lill meilverkande artister, idrottsmän och liknande,
- koslnader för utruslning och teknisk pei-.sonal för inspelning,
redigering m,m,,
- koslnader fiir programlransporier, t.ex. via radiolänk.
Om en ulomsiåendes bidrag uppgick lill hela del belopp som programföretaget annars hade fåll lägga ul för all sända programmel skulle alltså förelagel fä lillgång lill programmel ulan någon som helsl kostnad. Om den utomstående betalade ännu mera för programmel, skulle programföreiagei även få ell bidrag till sina allmänna kostnader. I den delen kan det enligt ulredningen inte anses röra sig om exempelvis sponsring, ulan i slället .sänds då programmel mol betalning.
Vad ulredningen anfört om ullrycken vederlag resp. program som sänds mot betalning har inle föranlett några invändningar vid remissbehandlingen. Jag ansluler mig till utredningens resonemang i dessa delar,
Mol den här bakgrunden gör jag följande bedömning av om det med hänsyn till TV-konvenlionens reklambegrepp är tillräckligt med ell lag-bemyndiganile som gör alt man till annonsiiden kan hänvisa - föruiom reklam mol vederlag - program .som sänds mot betalning.
De flesta program som en annonsör vill belala för att få sända kommer säkerligen all kunna betecknas som reklam, dvs, det kommer alt röra sig om builskap som sänds med avsikten all vara säljfrämjande. Av särskild belydelse är därför att reglci mgcn hänvisar reklam mot vederlag lill annonstiden. Samtidigt är della inte lillräckligl. Regelverkel måsle också kunna styra exempelvis ell rekryieringsbudskap, som någon betalar för- alt få sänl, till annonstiden. Delta åstadkoms om, som radiolagsulredningen har föreslagit, del i railiolagen tas in en regel enligt vilken
82
det i avtalet också får beslämmas om skyldighel för programförelaget atl Prop. 1990/91:149 endast under annonstid sända "program mot betalning".
Bl.a. av del skälei all vi i Sverige ännu inlc har någon reklamfinansierad marksänd TV är del naturligt att ordel vederlag i avtalen mellan staten och programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen uppfattas på det sätt som radiolagsulredningen gjorl, dvs. så atl även den minsta ersätlning i pengar eller annan form räknas som vederlag.
TV-konvenlionen lalar i sitt reklambegre|)p om alt "sändningstid har upplåtits åt annonsören mot betalning eller annat vederlag". Detta uttryckssätt leder närmast tankarna lill formlig reklamfinansiering, dvs. till att TV-förelagel på grund av att del sänder reklam erhåller elt nettotillskott av resurser.
Med hänsyn lill det anförda anser jag atl man inte behöver gå längre för alt tillgodose TV-konventionens krav, än att man beslular om elt sådanl lagbemyndigande för regeringen att träffa avtal som jag nyss angell.
Den definilion av reklam som jag lidigare (avsnitl 4.2.2) har föreslagit skall tas in i radiolagen kan, som jag har påpekai, i och för sig omfatta även namngivande av en sponsor. I avialet mellan staten och programföretaget får del därför klargöras all lämnande av uppgift om att det i fråga om ett visst program har förekommil sponsorfinansiering faller utanför den nu akluella regleringen; sådana up|)gifter skall således inle hänvisas till annonsiiden.
83
4.4 Några huvudpunkter i fråga om annonser under annonstid i televisionen
4.4.1 Annonserna och radiolagens krav på opartiskhet och saklighet m.m.
Mitt förslag: Radiolagens krav |)å opartiskhet och saklighet skall inle gälla vad som sänds uniler annonslid i lelevisionen.
En föreskrift om della skall tas in i railiolagen (6 § fjärde slyckel).
Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 182 ff) överensstämmer till största delen med mitt förslag. Det innebär dock också alt radiolagens demokratibeslämmelse inle skall gälla för annonser i bemärkelsen televisions|)rogram som sänds under annonstid.
Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas genomgående utan erinran såvitt angår att kraven på oparliskhel och saklighet inle skall gälla för annonser, Belräffande demokratibeslämmelsen påpekar juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms universitet all del i den marknadsföringsrällsliga lagsliftningen inle finns något remedium mol exempelvis könsdiskriminerande reklam. Finligt nämnden lorde del vara påkallat med ett specifikt förbuil mot diskriminerande reklam. Radionämnden och Oberoende Filmares Förbund an.ser ait de värderingar som demokratibeslämmelsen värnar om bör prägla även vad som sänds under annonstid. Del är l.ex. angeläget att det inle heller under sådan tid får förekomma inslag som ger uttryck för ras- eller könsfördomar.
Skälen för mitt förslag: Enligt radiolagen skall ell programförelags sändningsräli ulövas oparliskl och sakligt. Vidare åligger det förelagel att i programverksamheten hävda det demokraliska statsskickets grundidéer saml principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihel och värdighet (demokratibeslämmelsen).
Del ligger i sakens nalur all en annons som gäller reklam för en vara inle kan vara opartisk i förhållande till de varor som marknadsförs av konkurrerande företag. I saklig överensstämmelse med radiolagsutredningen anser jag därför att kravel på opartiskhet inte gälla sådana annonser som sänds under annonslid i lelevisionen.
Även förslaget att kravel på saklighet inle skall gälla annonser har godtagits vid remissbehandlingen, och jag är av samma mening som utredningen och remTssinstanserna. Som utredningen har betonat kommer för annonser med reklam atl gälla det marknadsföringsrällsliga kravel på vederhäftighet i marknadsföringen.
Radiolagens demokratibeslämmelse är, som utredningen framhåller, en modifikation av kravet på opartiskhet.
1 lagrådsremissen uUalailes därför atl del systematiskt sell skulle vara lämpligast om förslagel all kravel på oparliskhel inte skulle gälla annon-
ser resulterade i all detsamma blev fallel med demokralibeslämmelscn. Samlidigt framhölls all del av demokratibestämmel.sen följer vissa skyldigheter för ett programföretag, som enligt föredraganden borde åvila företaget även i fråga om annonstiden.
Lagrådet uttalar sig klarl för alt demokratibeslämmelsen bör gälla även reklamverksamheten.
Jag återkommer lill demokratibeslämmelsen senare (se avsnilt 4.9,3), Med hänsyn till vad jag lagrådel anfön finner jag emellertid inle anledning alt föreslå någol undanlag från demokraiibestämmelsen beträffande vad som sänds under annonslid i lelevisionen.
4.4.2 Under annonstid i televisionen bör det få förekomma tre olika typer av program
Mitt förslag: Uniler annonstid i lelevisionen för etl reklamsändande TV-förelag får del endast förekomma
1. reklam och andra program som någon har uppdragit ål programförelaget all sända,
2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhel, och
3. programglimlar.
En föreskrift om della skall las in i radiolagen (8 §).
Radiolagsutredningens förslag övercnsslämmer i sak med mitl förslag (belänkandel s. 186 ff.).
Remissinstanserna: Ulredningens förslag lämnas ulan erinran av de fiesta remissinstanserna, bl.a. Stockholms tingsrätt. Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Grossistförbundel Svensk Handel och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Radionämnden och Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) anser att det under annonstid inte bör få sändas programglimlar. 'TU motiverar sin ståndpunkt med all de redaktionellt utformade programmen bör hållas klart åtskilda från reklam och andra program som någon har uppdragit ål programföreiagei all sända (jfr avsnitt 4,3,3), Radionämnden pekar på den konsekvens som förslagel har alt en programglimt inle behöver uppfylla radiolagens krav på oparliskhel och saklighet. Nämnden kan inle dela utredningens synsäll all man kan bortse från denna konsekvens bl,a, därför alt del program som programglimlen är etl sammandrag av kommer att bedömas utifrån de nämnda kraven. Del förekommer atl nämnden anser att en programglimt är partisk eller osaklig utan all själva programmel är del. Någon nämnvärd olägenhet synes enligt nämnden inle uppkomma av om programglimtar inle får förekomma uniler annonslid. I stället för atl "fylla ut osåld reklamtid" kan ju programföretaget korta annonsiiden och sända programglimien omedelbart efter den särskilda ljud- och bildsignatur som markerar annonsiidens slut.
85 Bammiljörådet uttalar att det inle sällan visas programglimlar som Prop. 1990/91:149 innehåller myckel action och våld. Rådet anser det vikligl all programglimlar utformas utifrån all även barn ser dem.
Skälen för mitt förslag: I föregående avsniu har jag föreslagit att radiolagens krav på oparliskhel och .saklighet inle skall gälla för annonser som sänds under annonstid i televisionen. Detta motiverar all man släller upp restriktioner för vad som får sändas uniler annonstid. Om man inle gjorde det skulle programföretaget kunna använda annonstiden för att kringgå de för den vanliga programverksamheten gällande opartiskhets- och saklighetskraven,
Ell reklam-TV-företags huvud.sakliga inkomst kommer atl utgöras av de belopp som annonsörer betalar för all förelaget sänder deras annonser. Den hell övervägande delen av annonserna under annonstid kommer därför med största sannolikhet att gälla betalda meddelanden från ulomslående.
Del skulle emellenid vara föga rimligl om regelverkel endasl medgav alt del under annonstiden fick förekomma reklam och andra program som någon hade uppdragit åt programförelaget atl sända. Ingen remissinstans har heller bestritt att programföreiagei bör ha rätt atl göra egenreklam och sända annonser för l.ex. en av förelaget utgiven programtidning.
Enligt min uppfattning är det mol denna bakgrund som man bör bedöma om programföretaget uniler annonsiiden också skall ha rält all, som radiolagsutredningen föreslagit, sända programglimtar.
Utredningen har använl detta ullryck för alt beteckna korta sammandrag av program som programföreiagei avser all sända vid ell senare lillfälle. En programglimt är visserligen ofta av detta slag men inte alllid. Jag anser all som programglimlar snarare bör betecknas program som lill övervägande delen består av korta avsniu av program som programföretaget avser all ,sända vid ell senare tillfälle.
Som har framgått anser radionämnden och JU atl etl reklam-TV-förelag inle bör ha rätl att sända programglimtar under annonsiiden.
Au ett programföretag sänder programglimlar beror nalurliglvis på all förelagel därigenom vill väcka lyssnares och lillaies inlresse för de kommande programmen. Man kan därför jämföra programglimlar meil det förhållandet all del på en biograf visas - utöver den annonserade långfilmen - utdrag ur en kommande film. Enligt lagen (1972:266) om skall på annonser och reklam (teklamskatlelagen, omtrycki 1984:156) belraklas en sådan filmvisning som reklam i den lagens mening. Del rör sig dock inte om skatteplikiig reklam, eftersom, när det gäller reklam som återges genom visning av film, del inle föreligger skatlepliki om reklamen avser "kommande verksamhet av del slag som hedrivs där reklamen offentliggörs" (6 § 3 leklamskalielagen).
Obestridligen har således programglimtarna en reklameffeki för pto-gramförelaget. För etl reklan-i-TV- förelag är delta mera påtagligt än annars, eftersom uppgiften här inle bara är all väcka tittarnas inlresse ulan även annonsörernas. Radionämndens och TU:s uppfatlning i den här
frågan betyder därför atl man skulle tvingas skilja mellan reklam-TV- Prop. 1990/91:149
företagels reklam för egen kommersiell verksamhet och programglim-
tarna, faslän på sätt och vis också de senare kan sägas utgöra reklam för
egen kommersiell verksamhet. Enligt min uppfatlning är det emellertid
knappasl möjligt att från programföretagets reklam för sin verksamhet
försöka skilja ul reklam som gäller särskilda kommande program.
Däremot kan man skilja mellan annonser och andra program, I del följande föreslår jag (avsniu 4,4,3) alt det av en annons som sänds uniler annonstid i lelevisionen alllid skall framgå i vems inire.sse sändningen sker. Om della förslag och även förslaget om en särskild ljud- och bildsignatur i början och slutet av annonstiden genomförs behöver 'TV-tiltarna inte sväva i tvivelsmål om vad som är annonser och vad som hör lill den egentliga programverksamheten. På del sättet tillgodoses enligi min mening bäst ■TU:s synpunkter i den här frågan.
Även när det gäller farhågorna för partiska och osakliga programglimlar menar jag all frågan bör ses ulifrån perspektivet att den hell övervägande delen av annonserna kan antas komma all gälla betalda meddelanden från utomstående.
Man bör dessutom vara klar över det samband som råder mellan vad som behandlas i detta avsnilt saml frågorna om högsta tillåtna annonsvolym (se avsniu 4.5,1) och om den kortaste annonsiiden vid etl givet tillfälle (se avsnitl 4.5.2). Reglerna om högsta tillåtna annonsvolym kommer med all sannolikhet alt innebära ett slarki incilamenl för programföretaget att i första hand vilja sända programglimlar utanför annonstiden. Å andra sidan kan man även med mitl förslag att den kortaste annonstiden skall begränsas lill en minul länka sig fall där programföretaget inle skulle kunna sända vissa annonser vid etl givet tillfälle, om det inle också fick sända programglimlar för alt fylla upp liden.
Med hänsyn till vad som nu har anförts anser jag, liksom radiolagsulredningen, atl reklam-'TV-förelaget under annonstid bör ha rätt atl sända även programglimtar.
Vad gäller risken för programglimlar med våldsinslag vill jag peka på au jag längre fram (se avsnitl 4.9.5) föreslår en uttrycklig regel som gäller skyldighel alt ta hänsyn lill televisionens särskilda genomslagskrafl. Enligt min uppfattning bör det således i radiolagen föreskrivas all del i avtalet mellan slaien och programföretaget får bestämmas om skyldighet för företaget atl "la hänsyn lill ljudradions och televisionens särskilda genomslagskrafl när del gäller programmens ämnen och utformning saml tiden för sändning av programmen".
Föreskriften avses ge slöd för avtalsbestämmelser som ålägger ell programföretag atl även under annonstid visa varsamhet när det gäller atl t.ex, sända våldsinslag.
4.4.3 Annonser som sänds under annonstid i televisionen och grundsatsen om reklamidentiftering
Mitt förslag: Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems inlresse sändningen sker. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inle uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer. Föreskrifter om della skall tas in i radiolagen (9 §).
Radiolagsutredningens förslag (belänkandel s, 190 ff) innebär all det av en annons som någon har uppdragit ål programföretaget alt sända skall framgå vem uppdrag.sgivaren är, om del inle står klarl i vems intresse annon.sen sänds. Finligt utredningens förslag får det i annonser med reklam inle uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen gäller nyheter eller nyhelskom-mentarer.
Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av de flesta remissinslanserna. Konsumentverket uttalar atl informationen om annonsörens identitet bör innehålla uppgifter som gör del möjligt för TV-tillaren att lätt la konlakl med näringsidkaren. Enligt Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Grossistförbundet Svensk Handel förefaller ulredningen atl någol ha sammanblandat principen om reklam-/annonsideniifiering med kravet på sändarangivelse, varmed förstås att del klarl skall framgå vem annonsören är. En sådan idcntitetsupplysning kan ges i klartext med namn/firma eller på annal sätt, t,ex. genom alt elt känl varumärke visas. För kommersiella förhållanden kan marknadsföringslagen tillämpas, men en utvidgning av kravel lill andra annonser fordrar särskild föreskrift. Del kan därför vara ralionelll atl införa en regel härom som omfallar alla slags TV-annonser. Den bör kunna formuleras enklare än som skett och även avse TV-företagels egna annonser.
Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel har inte något all invända mol ulredningens förslag i fråga om all det i annonser med reklam inle skall få.u|)pträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhelskommentarer. Enligt Sveriges Marknadsförbund behövs del inle någon regel om nyhelspreseniaiörer och liknande. Del befintliga regelverkel är lillräckligl; förbundet hänvisar till anikel 11 i Inlernationella Handelskammarens Grundregler för reklam. Konsumentverkel anser å andra sidan all gruppen av diskvalificerade personer bör utökas lill all omfalta även andra program medarbelare. Både Svenska kyrkans centralstyrelse och Sveriges fri kyrkoråd/De fria kristna samfundens råd vill också gå längre än ulredningen; de menar all även medverkan i bl.a.
samhällsprogram bör diskvalificera från rält atl uppträda i annonser Prop. 1990/91:149 med reklam.
Skälen för mitt förslag: Vad den europeiska 'TV-konvenlionen avser med reklam har angetts tidigare (avsniu 4.2.2). Della reklambegrepp är å ena sidan vidsträckl genom all del i motsats lill marknadsföringslagen inkluderar l.ex. åsiktsreklam och å andra sidan snävt genom atl det endasl gäller sådana meddelanden som programföreiagei sänder mot vederlag.
När del gäller reklam i konventionens mening ger den bl.a. uttryck för principen om reklamideniifiering. I artikel 13 föreskrivs nämligen all reklamen skall kunna idenlifieras lydligt som reklam och klarl skiljas från övriga inslag i piogramljänslen genom optiska eller akustiska medel.
Jag har lidigare (avsnitl 4.2.3) varil inne på frågan om atl annonsiiden i lelevisionen skall inledas och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur. Milt förslag i delta hänseende är moliverai med hänsyn lill anikel 13 i TV-konvenlionen. Som har framgått är emellertid vissa remissinslanser inle tillfredsställda med förslaget; de anser au del i bild under hela den lid som det sänds reklam skall synas en reklammarkering.
I fråga om de allra flesta annonser slår del enligi min mening utan vidare klart i vems inlresse de sänds. Det framgår genom t.ex. de pro-dukinamn eller varumärken som visas. Att kräva att reklam-TV-företagei hela liden skall förse bilden med en särs-kild annonsmarkering - t.ex. ordet annons - framstår därför enligi min mening som överdrivet.
Principen om reklamidentifiering i fråga om annonsiiden bör emellertid komma lill uttryck också i vissa andra av.scenden än vad som följer av mitt förslag om den inledande och avslutande ljud- och bildsignaiuren.
Ulredningen har i della hänseende föreslagit att det av en annons som någon har uppdragit åt programföretaget all sända skall framgå vem uppdragsgivaren är, om del inle står klarl i vems inlresse annonsen sänds. Mol förslaget har vid remissbehandlingen invänts atl en regel dels borde omfatta alla slag av TV-annonser - även programföretagels egna -dels borde kunna formuleras enklare än vad utredningen har gjort.
Jag kan ansluta mig till detta. Man bör kunna föreskriva generellt alt del av en annons skall framgå i vems inlresse den sänds. Som har påpekats vid rer-nissbehandlingen kan delta framgå l.ex. genom alt annonsörens namn eller firma anges eller genom att ett känt varumärke visas.
Som en aspekt av grundsatsen om reklamideniifiering får vidare anses, atl vissa personer som identifieras klart med den vanliga programverksamheten inte utnyttjas för att förhöja trovärdigheten i reklambudskapen.
Den europeiska TV-konvenlionen föreski iver i detta hänseende (artikel 13:4), all personer som regelbundel presenterar nyhetsprogram eller nyhelskommenlerande program inte får framträda i reklam i gränsöverskridande TV-sändningar, varken i ljud eller bild.
89
På den här punklen innebär uttedningens förslag som nämnts alt det Prop. 1990/91:149 i annonser med reklam inie skall få uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen gäller nyheter eller nyhelskommentarer.
Eftersom konventionens beslämmelse är en uttrycklig restriktion, bör enligt min mening del svenska regelverkel uppla en motsvarande inskränkanile regel.
Med lanke på TV-konventionens reklambegrepp skulle en däremot svarande regel inte uppnås om den angavs la sikle på "annonser med reklam", eftersom med reklam avses marknadsföring i marknadsföringslagens mening. I ställel anser jag all den regel som behövs bör gälla "annonser som sänds moi betalning eller annal vederlag".
Vad angår de personer som bör omfattas av regleringen uppvisar remissutfallet en någol splittrad bild.
Till en början gäller det att avgöra i vilka kategorier av program som framträdande kan medföra atl personen i fråga går miste om att få uppträda i annonser. Konventionen begränsar sig här till nyhetsprogram och nyhelskommenlerande program ("news and currenl affairs programmes"), och utredningens förslag följer samma linje. Vissa remissinstanser vill gå längre. Svenska kyrkans centralstyrelse anser atl regleringen även bör omfatta samhällsprogram och andra program där trovärdigheten kan ifrågasättas om personen också uppträder i sådana annonser som det är fråga om. Enligt Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd bör regleringen gälla såväl nyhets- och nyhelskommenlerande program som samhällsorienterande program i övrigl där 'TV-litlarna måste kunna slälla höga krav på objcktiviiel och integritet.
Del är inle bara i det nu akluella hänseendet som TV-konvenlionen släller upp särskilda regler för nyhetsutbuilct. Enligt anikel 7:3 skall programföreiagei se lill att nyhetsprogram återger fakta och händelser rättvisande och främjar den fria åsiktsbildningen. Ariikel 14:5 föreskriver att bl.a. nyhelsprogram och nyhetskommenterande program som är kortare än 30 minuter inle får avbrytas av reklam. Och ariikel 18:2 slår fast au del inle får förekomma sponsorskap i fråga om nyhetsprogram eller nyhelskommenlerande program.
Den regel som bör införas om att personer som framträder i vissa kategorier av program inle får uppträda i annonser bör naturligtvis kunna tillämpas på ell förutsebart sätt. Detta skulle bli svårt om regeln omfattade många olika programkategorier, samtidigl som andra förekommande programkalegorier lämnades utanför regleringen, Nyhelsprogram och nyhelskommenlerande program kan emellertid någorlunda lätt avgränsas från andra program. När del gäller nyhetskommenterande program heter det i den förklarande rapporten lill 1V-konvenlionen all därmed avses sirikl nyhetsrelaterade program, såsom kommentarer lill nyheter, analyser av nyhetsuivecklingen och politiska ställningstaganden till nyhetshändelser.
90 Av nu anförda skäl anser jag liksom ulredningen all de akluella pro-gramkategorierna bör begränsas till nyhetsprogram och nyhelskommenlerande program.
För atl underlätta lösandel av eventuella gränsdragningsproblem bör man dessutom inle kräva mera än all programmet lill sin huvudsakliga inriktning är ell |)rogram av del akluella slaget, Ell enstaka nyhetsinslag i ett program som i övrigt handlar om andra saker än nyheter bör inte medföra atl programmel anses vara ett nyhelsprogram.
Vad slutligen angår arten av den medverkan som bör anses vara diskvalificerande, drar konventionen gränsen vid att en person regelbundel presenterar program, och utredningens förslag gäller personer som spelar en framträdande roll i programmen.
Jag an.ser alt ulredningens förslag på den här punkten är lämpligl utformat, och mitt förslag ansluter sig till det. Den medverkan som avses är således den som i första hand nyhetsreporirar och [)rogramledare svarar för.
I enlighel med del nu anförda innebär milt förslag alt del i annonser som sänds mol betalningeller annal vederlag inte får up|)lräda personer som spelar en framträdande roll i lelevisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhelskommentarer.
4.4.4 Annonser som gäller politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden
Mitt förslag: Annonser som sänds uniler annonstid i lelevisionen skall inle få syfta till alt vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. En föreskrift om detta tas in i radiolagen (10 §).
Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s, 192 ff,) innebär i likhet med milt förslag ell principielll förhud mol del aktuella slaget av åsikisannonser. Utredningen föreslår dock all en annons skall få vara avsedd au främja utbredningen av en åsikt i en politisk fråga, om
1. annonsen sänds inför ett val lill riksdagen eller med anledning av all det förestår en sådan rådgivande folkomröstning som avses i regeringsformen,
2. programförelaget och samtliga i riksdagen företrädda partier eller förelräilare för samtliga linjer i folkomröstningen är överens om villkoren för .sändandet av annonser och
3. annonsen sänds i enlighel med de överenskomna villkoren.
Remissinstanserna: Utredningens förslag har fåll etl blandat mottagande. Nordisk Television AB kan från sin utgångspunkt accepiera förslaget som bolagel anser vara väl genomtänkt. Svenska kyrkans centralstyrelse gör den tolkningen att del föreslagna förbudet inte hindrar Svenska kyrkan eller andra iiossamfund från att annonsera kulturella evenemang eller tjänster eller all informera om insamlingar om bistånd.
91 Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd lillslyrker det före- Prop. 1990/91:149 slagna förbudel men utlalar att det är angeläget all skilja mellan å ena sidan annonser som innehåller ell religiöst budskap och å andra sidan annonser från kyrkor och andra religiösa organisationer med information om t.ex. evenemang, insamlingar eller verksamhel. Enligt Sveriges Reklamförbund vore del allvarligt om t.ex. etl politiskt parti med stor budget |)å grund av regelns ulformning fick möjlighet all ulnyltja reklamutrymme till "smygpropaganda". Förbundet föreslår alt regeln får lyila: "Annonser som avser åsikier i politiska, religiösa eller fackliga frågor får inle sändas."
Flera remissinstanser menar alt förslaget skulle göra all del blev svårl alt dra en gräns mellan tillålna och otillåtna annonser. Till dessa inslanser hör hovrätten för Nedre Norrland, samhällsvetenskapliga fakullelsnämnden vid Göteborgs universitet. Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Marknadsförbund. Köpmannaförbundet, som också har denna uppfaltning, anser atl elt förbud skulle innebära en inskränkning i yttrandefriheten och att åsikisreklam bör kunna tillåtas enligt vissa fasla regler. Även enligi Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Grossistförbundel Svensk Handel bör del vara lillålel med 'TV-annonsering i politiska, religiösa och fackliga frågor. Organi.salio-nerna uttalar alt rätlen att framföra åsikter utgör själva innebörden av yttrandefriheten och är en del av demokratins innersta kärna. Mycket starka skäl måsle därför lill för all motivera elt förbud i etl visst medium. Också Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) och Induslriför-valtnings AB Kinnevik motsätter sig del föreslagna förbudel; 'TU menar alt del med pressen som förebild bör överlåtas åt programföreiagei och programulgivaren alt ta etl ansvar för att annonsering i TV sker på ell etiskt godtagbart sätt. Del gäller även åsiktsannonsering.
Etl antal remissinslanser har invändningar mol ulredningens förslag om alt ge riksdagsparlierna inflytande över möjligheten till politisk annonsering vid val och folkomröstningar. Dessa instanser är hovrätten för Nedre Norrland, samhällsvetenskapliga fakullelsnämnden vid Göteborgs universitet. Industriförbundet, SAF, Grossistförbundel Svensk Handel, TU, Kinnevik, Svenska kyrkans centralstyrelse och Sveriges fri-kyrkoråd/T)e fria kristna samfundens råd. Enligt Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel kan detta förslag medföra elt från demokratiska ulgångspunkter osunt schackrande om yllrandefrihetens omfattning och villkor. TU vänder sig med skärpa mol förslaget. Svenska kyrkans centralstyrelse anser det vara fel att ge de [)olitiska partierna rälligheler som förmenas andra folkrörelser och organisalioner.
Skälen för mitt förslag: Etermedierna skiljer sig från andra medier
för nyhetsförmedling, information och reklam genom atl eiablerings-möjligheterna är begränsade. För de tryckta mediernas del följer av etableringsfriheten enligt Iryckfrihelsförordningen all det finns mycket stora möjligheter atl nå ul med opinionsyttringar. Snart sagt var och en som vill ge spridning ål ett budskap kan finna möjlighet lill delta i en tiilning eller i annan tryckt form.
92
Den viktigaste orsaken lill alt situationen är annorlunda för eierme- Prop. 1990/91:149 dierna är knappheten på radiofrekvenser. Delta medför med nuvarande teknik en oundviklig begränsning av del anlal ljudradio- och TV-kanaler som samlidigt kan las emot på en plats. Även då frekvensknappheten är mindre påtaglig, l.ex. för sändningar med hjälp av satelliter, leder del omfattande resursbehovet, framför alll för 'TV, lill att i prakliken endasl ell mindre antal programijänsler kommer atl vända sig lill publiken i ell vissl land eller språkområde.
När antalet programtjänster är begränsat uppstår oundvikligen frågan vem som skall beslämma över de tillgängliga informalions- och påver-kansmöjlighelerna. Frågan får särskild belydelse genom den genomslagskrafl som främst TV-mediel besitter.
I Sverige har vi sökt lösningar som innebär all många olika åsikier skall speglas i etermedierna. Däremot har vi inte valt atl bjuda ut rätten alt sända på en marknad, eftersom delta skulle leda till att tillgången lill medierna förbehölls de mest resurssiarka grupperna i samhället.
Mångfalden i etermedierna uppnås på Ivå principiellt olika sätt.
Inom närradion delas den för varje sändare tillgängliga sändningstiden up|) mellan de olika sammanslutningar som har rält alt bedriva närradiosändningar. Varje sammanslutning kan sedan föra fram sina meningar under sändningstiden. Genom alt många olika sammanslutningar använder närradion kommer den samlade sändningsverksamheten all präglas av mångfald i åsikier och värderingar. Ingen sammanslutning hindras att föra fram sitt budskap.
En ordning där ett stort anlal organisalioner var och en för fram sina uppfattningar kan fungera lokalt, men den skulle bli ohanterlig på riksplanet. Dessutom finns det risk för konflikter mellan å ena sidan radions och televisionens funktioner som medier för nyhetsförmedling, informalion, kritik och debatt, och å den andra mediernas övriga uppgifter, Tex, alt förmedla underhållning, folkbildning och konstnärliga upplevelser.
Det förhållningssäll som har utvecklats för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen innebär i slällel atl förelagen skall ulöva sin sändningsräli opartiskt och sakligt under beaktande av att del i radio och TV skall råda en vidsträckl ytlrandefrihet och informationsfrihet. Kravet på oparliskhel innebär bl.a. alt programledare och liknande medverkande i sändningarna inte skall propagera för egna åsikter i kontroversiella frågor, all ämnen och händelser skall ges en allsidig belysning och all parier skall ha möjlighet att bemöta kritik. Partiska program skall "balanseras" av andra program. Kravet på alt del skall råda en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet i radio och 'TV har av radionämnden uppfattats som en uppmaning au inle lolka kraven på oparliskhel och saklighet så strängt alt yttrandefriheten inskränks. En särskild regel säger att den som har befogat anspråk på att bemöta ett påstående skall beredas lillfälle lill genmäle.
Som jag förut har anförl (avsnitl 4.3.1) bör också ett helt eller huvudsakligen reklamfinansierat TV-företag vara skyldigt att ulöva sänd-
ningsrälien opartiskt och sakligt. Undanlag från dessa krav bör endasl Prop. 1990/91:149 gälla för annonserna. Även den reklamfinansierade televisionen avses alltså belysa olika sidor av den pågående kultur- och samhällsileballen på ett balanserat sätt och utan alt själv ta ställning i kontroversiella frågor. En genmälesiätl motsvarande vad som gäller för Sveriges Televisions sändningar bör finnas för den som har angripits eller pekats ul i sändningarna. Liksom fallel är i dag bör därmed olika åsikier och meningar få goda möjligheter att speglas och föras fram i televisionen. Ingen enskild grupp bör kunna utnyilja mediet till att oemotsagt föra fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmolståndare kommer lill tals.
Jag har tagit del av svaren på en enkät i juni 1990 om förekomsten av politisk TV-reklam i .samband med val som den europeiska radiounionen (EBU) gjorl hos sina medlemsföretag på begäran av Yleisradio i Finland. Enkätsvaren visar att det i etl flertal länder i Europa gäller särskilda restriktioner för främst politisk TV- reklam. Så är fallel i exempelvis Danmark, Frankrike, Irland, Schweiz, Storbritannien och Österrike. De europeiska länder som accepterar politisk TV-reklam är främsl Grekland, Italien, Nederländerna, Spanien och Tyskland (de tyska programföretagen är skyldiga all i viss utsträckning upplåta reklamlid gratis för politiska parlier).
Reglerna i Danmark innebär alt del i TV inle får göras reklam "för ekonomiska intressegrupper samt religiösa och politiska åskådningar". I Norge har Stortinget i oktober 1990 fatlat beslut om reglerna för reklam i norsk TV, Reglerna innebär att det inte får göras reklam "för livssyn eller poliliska budskap". I Finland har man däremol nyligen beslutat alt lillåla politisk reklam i TV fr.o.m, den 6 juni i år.
Med hänsyn lill det anförda och till vad jag har sagt tidigare finner jag del moliverai atl behandla frågan om ell ultryckligl förbud i svensk marksänd television mol sådana annonser som syftar till all vinna slöd för poliliska eller religiösa åsikier eller åsikter i intressefrågor på arbelsmarknaden.
Elt sådant annonseringsförbud skulle innebära en av del allmänna föreskriven begränsning av yiirandefrihelen i programföretagets sändningar. Därför får ell sådanl förbud inle slrida mol fiireskriflerna i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen om skydd för yiirandefrihelen och informationsfriheten.
Regeringsformen medger au yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas genom lag. En begränsning får emellertid göras endast för att lillgodose ändamål som är godtagbart i ell demokraliskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå ulöver vad som är nöilvändigt med hänsyn lill del ändamål som har föranlett den och den får inie heller sträcka sig så långl all den ulgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inle göras enbarl |)å grund av polilisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
94 Yttrandefriheten och inft)rmalionsfrihelen får begränsas med hänsyn Prop, 1990/91:149 lill rikels säkerhel, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhel, enskilds anseende, privatlivets heigd eller förebyggandet och beivrandet av brolt, Frihelen all yllra sig i näringsverksamhel får också begränsas. 1 övrigl får begränsningar av yiirandefrihelen och informationsfriheten ske endasl om särskill vikliga skäl föranleder del. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall särskill beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i poliliska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
De skyldigheter som enligt vad jag nyss anfört också ett reklamfinansierat TV-företag bör ha beror dels på all TV-mediel har stor genomslagskrafl, dels på alt tillgången lill sändningslid är begrän.sad.
Också dessa skyldigheter innebär begränsningar av den i regeringsformen grundlagsfästa yttrandefriheten. Syftet med atl ålägga förelagel dessa skyldigheter är all säkerslälla möjlighelen till en allsidig debatt i televisionen. Delta ansågs i lagrådsremissen vara ett sådanl särskilt viktigt skäl som enligi regeringsformen får föranleda att yttrandefriheten begränsas.
Föredraganden menaile nämligen alt den balans som de nyss nämnda reglerna avser atl åstadkomma skulle brytas om programföretaget fick räll alt sända sådana annonser som syftade lill att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikier i intressefrågor på arbelsmarknaden. Vid sidan av alt sådana annonsers uppdragsgivare hade möjlighet all få sina uppfattningar belysta i den vanliga programverksamheten skulle de kunna föra fram sina meningar även på annonsplats. Någon genmälesräll i ell sådanl sammanhang är knappasl tänkbar, i varje fall inte annat än i form av en betald annons, vilkel skulle försvära för resurssvaga aktörer att komma till tals.
Om del var lillålel all .sända delta slag av åsikisannonser skulle alltså de mesi resurssiarka grupperna och organisationerna få ökade möjligheter all bedriva opinionsbildning och propaganda i TV, en utväg som inle stod lill buds för ekonomiskt svagare grupper. Det samlade resultatet av en sådan ordning skulle bli all TV-mediel i ökad grad kom under konlroll av de opinionsbildare som förfogade över de största ekonomiska resurserna. Den offentliga debatten skulle därmed i ökad utsträckning styras av olika aktörers möjligheter atl köpa sig sändningslid.
Enligt föredragandens mening skulle detta minska möjligheterna till en allsidig debatt och därmeil vara till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället som helhet.
En omständighet som också underslröks är all marknadsföringslagen inle meilför några resliikiioner för åsikisreklamen, varför spelregler närmast skulle saknas för sådana annonser om de fick förekomma i den r-narksända televisionen.
löredraganden ansåg därför all det i den marksända lelevisionen inte borde få förekor-nma annonser som syftar lill alt vinna stöd för politiska eller religiösa åsikier eller åsikier i intressefrågor på arbelsmarknaden.
95 Enligt lagrådet gör uppbyggnaden av skyddet för de grundläggande Prop. 1990/91:149 fri- och rättigheterna i regeringsformen del angelägel all vad som betecknas som "särskill vikliga skäl" granskas från rent rättsliga synpunkler. Allt som i och för sig kan anses förnuftigt och välmotiverat kan inte utan vidare tillåtas passera, ens om det skulle i sak lämnas obestritt av del stora flertalet. Del måste vara fråga om skäl med en speciell tyngd. Vad det ytterst gäller är all inle skapa olyckliga prejudikat som kan åbe-ro()as i andra, oförutsedda sammanhang.
Vad som i remissen sägs om resursstarka och mindre resursstarka grupper vill lagrådet inle tillägga någon speciell tyngd i detta sammanhang. Au förbudsregeln genomgående och uleslulande skulle få den åsyftade verkan är inle säkert. Del kan räcka med att från det poliliska områdel erinra om alt nya parlibildningar möler svårigheler av olika slag som är inbyggda i konslruktionerna av systemen för riksdagsval och kommunalval och för statligt och kommunalt partistöd.
Iögonfallande är emellenid atl regeringsformen i omedelbar anslulning till uttrycket "särskill viktiga skäl" slår fast atl vid bedömande av vilka begränsningar som får ske "skall särskill beakias viklen av vidaste möjliga yllrandefrihel i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter". Elt speciellt förbud mol vissa slags annonser i poliliska, religiösa och fackliga frågor ter sig enligt lagrådet mol den bakgrunden inte naiurligt.
Lagrådel vill således framhålla atl det i remissen föreslagna annonseringsförbudet inger betänkligheter med hänsyn till 2 kap. 13 § regeringsformen.
Min egen uppfatlning är all jag i del här fallel inte anser att det går all avgöra vad som skall betraktas som "särskill vikliga skäl" utesluiande från rent rättsliga synpunkler. Regeringsformen riklar sig ju i en fråga av delta slag till riksdagen såsom lagstiftare (jfr lagrådel i prop. 1984/85:199 s. 77).
1 sak vidhåller jag uppfattningen i lagrådsremissen. Om del skulle vara tillåtet med åsiktsannonser av här åsyftat slag skulle de mest resurs-starka grupperna och organisationerna få möjlighei all oemotsagda använda TV-mediel för opinionsbildning och ])ropaganda. Någon molsvarande möjlighet för ekonomiskt svagarare grupper skulle inle föreligga. TV-mediel skulle i ökad grad komma under konlroll av de opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska resurserna. Detia skulle minska möjligheterna till en allsidig debatt och därmed vaia lill nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället som helhet. All molverka delta är enligt min meningen sådanl särskill vikligl skäl som åsyftas i reger ingsformen.
Jag vill emellertid betona all jag endast vänder mig mol all det under annonstid i lelevisionen skall sändas annonser vars syfte jusl är au vinna stöd för politiska eller religiösa åsikier eller åsikier i intressefrågor på arbelsmarknaden. Den föreslagna regleringen avses inle hindra alt t.ex. organisalioner eller samfund annonserar om evenemang eller om insamlingar till hjälpverksamhet. Jag vill också betona atl mitt förslag är
begränsat lill all gälla annonser under annonslid i lelevisionen och att jag inte tar upp frågan om restriktioner mot att ell reklamfinansierat TV-företag ställer sändningstid till förfogande för valprogram av politiska partier. Hur en valrörelse skall speglas av etl sådanl TV-förelag bör liksom motsvarande frågeställning för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen avgöras självständigt av företaget inom ramen för gällande regelverk, i främsta rummet radiolagens krav på opartiskhet.
Om en annons går ut på någol annal än atl vinna slöd för en åsikt av det åsyftade slaget träffas den inte av del föreslagna förbudet. En annons för en bok som förfäktar en viss polilisk åsikt bör t.ex. inle anses syfta lill att vinna stöd för den i boken förfäktade åsikten, utan en sådan annons får i stället anses gälla marknadsföring av boken i fråga.
En annons är således oantastlig ulifrån den nu diskuterade bestämmelsen så snart den gäller marknadsföring i marknadsföringslagens mening. Den föreslagna beslämmelsen bör enligt min mening också rent generellt förslås så alt programförelaget, om man med fog kan anlägga olika synpunkler på frågan om tillåtligheten av en viss åsiktsannons, inte skall vara förhindrat all sända annonsen. När del gäller frågan om svårigheler att dra grän.ser mellan tillåtna och otillåtna åsiktsannonser anser jag därför att man inle bör överdriva problemen.
Beträffande den poliliska åsikisannonseringen har radiolagsulredningen föreslagit ell särskilt unilanlag från det principiella förbudet. Utredningens uppslag att detta förbud skall kunna brytas inför val och folkomröstningar under förutsättning av medverkan från partierna i riksdagen har emellenid föranleti invändningar, och jag delar på denna punkt de kritiska remissinstansernas uppfatlning. Jagar således inie beredd atl förorda någol undanlag av detta slag till förmån för de etablerade politiska partierna, utan enligt min mening bör också förbudet mol annonser som syftar till all vinna slöd för politiska åsikter ha en generell utftirmning.
4.5 Annonsvolymen och hur annonser bör få sättas in i sändningarna
4.5.1 Högsta tillåtna annonsvolym
Mitt förslag: Av en programijänsis sändningslid per dygn skall högsl tio procent få avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskill för liden mellan kl. 18.00 och kl. 24,00,
Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag skall annonser få förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantacsfall, tio minuter.
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
97 I avialet mellan regeringen och programföretaget får det beslämmas all högsta lillålna sändningstiden för annonser under annonslid i lelevisionen skall vara kortare än vad som nyss har sagts.
Föreskrifter i de akluella hänseendena skall las in i radiolagen (13 §).
Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 199 ff.) innehåller i sak samma föreskrifter som mitl förslag boriselt från att förslaget lill limregel endast medger alt det sänds annonser under åtta minuter.
Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas ulan erinran av de flesla remissinslanserna, bl.a. samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet. Lantbrukarnas Riksförbund, Nordisk Television AB och Svenska kyrkans centralstyrelse. Nordisk Television uppger att bolaget vid planeringen av TV 4 har utgått från en annonstid om i genomsnitt sex minuter i timmen (10 % av sändningstiden), som man funnit ger tillräckliga inläklsmöjligheler för en fullvärdig TV-kanal. Juridiska fakultelsnämnden vid Slockholms universilel ifrågasälter lämpligheten av att lagfästa elt så detaljerat syslem vad gäller annonsinslagens fördelning över programtiden och framkastar tanken atl detaljregleringen skulle kunna ske i ett avial mellan regeringen och programföretaget. Industriförbundet, Svenska Arbetsgivateföieningen och Grossistförbundel Svensk Handel anser alt lagen bör överen.sstämma med den europeiska TV-konvenlionen så all 15 % sändningstiden får av.se reklam och även övriga normer i artikel 12 i konvenlionen kommer all gälla. Till förmån för en reglering som inle går längre än TV-konvenlionen uttalar sig också Dagligvaruleverantörers Förbund; konkurrensen om reklam-investeringarna skulle inle ske |)å lika villkor om en svensk markbase-rail kanal reglerades hårdare än salellilkanalerna. Konsumentverket hänvisar i slället lill all verkei har ställt sig bakom NEK-rapporien I98>:5 med gemensamma nordiska konsur-nenlkrav på TV-reklam lill barn och unga. Där framförs åsikten att ingen reklam bör få .sändas före kl, 20.
Skälen lör mitt förslag: I den europeiska TV-konveniionen finns i artikel 12 bestämmelser om den högsta lillålna sändningstiden för reklam. Huvudregeln är all reklamtiden inle får översliga 15 procent av den dagliga sändningstiden. Denna andel kan dock öka till 20 procent för alt inkludera sådana former av reklam som direklerbjudanden till allmänhelen om avsättning, inköp eller ulhyrning av varor eller tillhandahållande av tjänster (teleshopping), förutsatt all sändningstiden fiir punki-rcklam ("spöt adveriising") inle överstiger 15 procent.
Sändningstiden för punkiieklam under en given entimmesperiod får inle översliga 20 procent, lör teleshopping får sändningstiden inte överstiga en timme per dag.
98 Ariikel 28 i konvenlionen bör också uppmärksammas. Den säger att Prop. 1990/91:149 ingenting i konventionen hindrar en stat från att tillämpa mer restriktiva och detaljerade regler än konvenlionens i fråga om programtjänster, som sänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som staten har jurisdiktion över.
Vad som har sagls nu betyder å ena sidan atl vi är fria alt för ett reklam-TV-företag beslämma en lägre annonsvolym än vad konventionen tillåter och å den andra att vi inle kan bestämma en högre annonsvolym än vad som följer av konventionens bestämmelser om högsta tillålna sändningstid för reklam.
Hur stor annonsvolym ett reklam-TV-företag bör få ha i sina sändningar beror på hur man gör intresseavvägningen mellan dem som berörs av frågan.
Den som ser på TV måsle ta del av programmen allteftersom de sänds ut. En tidningsläsare kan däremot snabbt bilda sig en uppfattning om vad som står i tidningen, hoppa över de delar som inte intresserar och läsa ålersloden i vilken ordning som helst. En tidning kan därför innehålla en mängd annonser utan atl detta framslår som störande. I en TV-sändning märks däremot redan en relativt liten annonsvolym.
Publikens intresse är att få följa TV-programmen så ostört som möjligt. Ju större annonsvolymen är, desto mera störs man som tittare. Del nu angivna intresset lalar för en lilen högsta annonsvolym.
För ett 'TV-förelag som skall finansiera sin verksamhet med reklaminkomster är den lillålna annonsvolymen en av de faktorer som bestämmer inläktsmöjlighcterna. Programföretaget har därmed intresse av en stor högsta annonsvolym. Också publiken kan emellertid ha inlresse av en stor annonsvolym, eftersom ökade annonsinkomster ger programföretaget möjlighet atl sända påkostade program.
Eu TV-förelags möjligheler alt få annonsinkomsler bestäms inle enbart av annonsvolymen. Även annonsiidens fördelning under dygnet och hur annonser får sättas in i sändningarna har betydelse för inkomst-möjligheterna,
TV-publikens storlek varierar slarkt under dygnets timmar. Under bästa sändningslid på kvällen kan ett enstaka program ses av mer än 30 procent av befolkningen, medan andelen TV-tittare under andra lider kan vara begränsad lill några få procent. Eftersom del finns ett starkt samband mellan andelen liltare och priset på annonslid har programföretaget ett inlresse all koncentrera annonseringen lill de tider på dygnet då många ser på TV. Delta skulle emellertid vara mycket störande för tittarna.
Radiolagsutredningens förslag i det här avseendet innebär atl regleringen inle tar i anspråk hela det utrymme som TV-konvenlionen lämnar. De fiesia remissinslanserna har godtagit förslaget eller lämnat det utan erinran. Enligt min mening ulgör förslagel en rimlig kompromiss mellan de motstående iniressen som finns. Det bör således vara lillräckligl all medge all 10 procent av sändningstiden - eller i genomsnitt 6 minuter per Timme - får utgöras av annonser. Jag .ser inie någon anledning
99
alt därutöver avsälla tid för direkla säljerbjudanden eller liknande. Såda- Prop. 1990/91:149 na program får rymmas inom ilen lillålna annonstiden.
Genomsnillet bör avse sändningstiden som helhet. Som sändningstid bör inte räknas tid då del endasl sänds testbild eller något liknande, med eller utan musik. För att motverka att annonserna förskjuts från l.ex. daglid lill bästa sändningstid uniler kvällen förordar jag dessutom liksom utredningen alt högst 10 procent av sändningstiden mellan kl. I 8.00 och 24.00 skall få avse annon.ser.
Inom dessa ramar bör reglerna möjliggöra en viss flexibilitet. Sändningstiden för annonser bör således under en enskild timme kunna översliga tio procent (sex minuter). Med timme avser jag då liden mellan två hela klockslag, exempelvis mellan kl. 20.00 och 21.00.
Den av utredningen föreslagna maximitiden för annonser under en Timme - åtta minuter - bör inle bara .ses mot bakgrund av 10 %-gränsen i fråga om hela sändningstiden. Förslagel har också ett samband med vad ulredningen föreslår om annonsers inplacering i sändningarna. Jag lar upp delta närmare i del följande (.se avsnitt 4,5,3), Redan här vill jag emellenid nämna all jag förordar en mer restriktiv linje än utredningen när det gäller rätlen atl avbryta program med annonser. Mitt förslag innebär att etl programföretag som regel endasl kommer att kunna sälla in annonser mellan olika program, I förhållande till utredningens förslag begränsar detta programföretagets möjligheter all beslämma när under sändningstiden annonser skall sättas in.
Min nu redovisade inställning motiverar en någol större fiexibililet i regelsystemet än vad som ligger i ulredningens förslag om den högsta annonstiden under en timme.
Oftast bör del visserligen vara tillräckligt atl programföreiagei kan sända annonser upp lill åtta minuter i limmen. Om annonser måsle sättas in mellan programmen kan emellertid programtablån vid enstaka lillfällen göra det försvarbart alt 8-minulersgränsen överskrids. Regleringen bör därför medge all del kan ske sådana överskridanden. Enilasi i rena undanlagsfall bör dock delta vara möjligl. Och det bör inle någon gång vara tillåtet all uniler en timme sända annonser n-ier än II) minuter.
Så länge vi inic har nägon reklamfinansierad television i r-narknätet vilar i viss mån alla antaganden om effekterna av olika regler på gissningar. Jag kan därför länka mig alt det efter en tid, då vi har fåll mer erfarenhet, är lämpligt alt se över vissa regler. Jag är inle heller främmande för att man i del konkreta fallel kan ha anledning att utforma regleringen mer restriktivt än vad jag hillills har sagt. Utredningen har mot den bakgrunden föreslagil en föreskrift om alt det i avtalet mellan staten och progtamföretagel får bestämmas att högsia tillåtna sändnings-liden för annonser skall vara kortare än vad som följer av de ovan be-handlaile reglerna, I lagrädsremissen ultalailes att det i sak inle fanns anledning till någon annan uppfatlning än utredningen. Föredraganden ansåg det emellertid vara onödigt med elt uttryckligt bemyndigande av detta slag.
100 Detta motiverades med att det kunde anses tillräckligt all radiolagcn innehåller ett bemyndigande för regeringen alt träffa avtal med ell programförelag om skyldighel för företagel all inie sända reklam mol vederlag eller f)rogram som någon annan har bekostat hell eller delvis. En avtalsbestämmelse med slöd av delta bemyndigande angavs inte behöva ta i anspråk hela det utrymme som bemyndigandet lämnar. Med slöd av delta skulle därför kunna åsladkommas exempelvis att reklamvolymen i etl programförelags sändningar begränsades i förhållande lill vad som följer av de tidigare behandlade reglerna.
Lagrådel förordar emellertid liksom utredningen all möjlighelen lill begränsningar uttryckligen markeras i lagen. Jag kan instämma i detta.
Konsumentverkels uppfattning alt del inle bör få sändas någon reklam i TV före kl. 20 betingas av verkels syn på att televisionen inle bör få UlnyUjas för reklam som vänder sig lill barn. Denna fråga skall jag behandla för sig längre fram (avsnilt 4,7).
Piop, 1990/91:149
4.5.2 Den kortaste annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle
Mitt förslag: Annonsiiden i lelevisionen vid elt givet lillfälle skall inle få undersTrga en minul, sedan sändningsliden för den särskilda ljud- och bildsignaiuren har frånråknais. En föreskrift om della skall las in i radiolagen (14 §),
Radiolagsutredningens förslag (belänkandet s, 205 f) innebär atl annonstiden vid etl givet lillfälle skall vara minsl ivå och får vara högst sex minuter, sedan ljud- och bildsignaiuren frånråknais.
Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av de flesla remissinslanserna. Regeln om två minuter som minimitid kritiseras dock av Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Grossistförbundel Svensk Handel, Annonsörföreningen, Sveriges Marknads-förbund och Nordisk Television. Annonsörföreningen utlalar all kortare annonstider än två minuter möjliggör en slagkraftigare exponering av enskilda annonser. Likaså unilerlältas möjlighelerna lill exponering av endasl en eller etl fålal annonsörers reklambudskap. DeUa är i vissa fall ell slarki annonsörsinlresse och bör tillåtas. Finligt Nordisk Television skulle den föreslagna ivå- minulersgränsen enbart leda lill onödiga låsningar i programtablån.
Skälen för mitt förslag: Jag kan se Ivå skäl för alt reglera den kortaste annonstiden vid etl givet tillfälle. Del ena har atl göra med principen om reklamidentifiering.
Som nämnts tidigare (avsnitt 4.1,2) anser jag i molsals till radiolagsutredningen alt del inle bör föreskrivas någonting om minimitiden för en viss annons, Ulredningen föreslog all en annons inle skulle få vara kortare än 20 sekunder. Mitt förslag hindrar således inte alt del sänds även kortare annonser.
101 En enda kort annons kan emellertid för TV-liltarna vara svår alt Prop. 1990/91:149 uppfatta som annons även med beaktande av förslaget om en särskild ljud- och bildsignaiur för alt omge annonsiiden.
Det andra skälet atl bestämma en undre gräns för annon.stiden vid ell givet tillfälle har atl göra med atl det är önskväri att antalet annonsav-broll kan begränsas, eftersom varje avbrott måsle anses vara ett störande inslag för Titlarna.
Även när del gäller den nu behandlade frågan bör den europeiska TV-konvenlionen beakias. Dess besiämmeiser om reklamens form och presenlalion finns i ariikel 13.
Konventionen föreskriver alt reklamen skall kunna identifieras lyd-ligl som reklam och klart skiljas från övriga inslag i programljän.sien genom optiska eller akustiska medel. Särskilt anges att reklamen i princip skall sändas i block.
För att man skall kunna tala om etl annonsblock måsle annonssändningen gälla i vart fall två annonser. Den förklarande rapporten lill konvenlionen anger att del i undanlagsfall bör vara möjligt all inte sända reklam i block, l.ex. i fråga om enstaka långa annonser eller om programförelaget inle har sålt lillräckligl med reklamtid för att kunna sända reklam som block.
Enligt min mening är det lämpligl att det svenska regelverket på ett tydligt sätt ger ullryck för principen all annonser skall sändas i block. Därför anser jag, liksom radiolagsulredningen, att det behövs en regel om vad som får vara den kortaste annonstiden vid ett givet tillfälle. Jag anser dock inte att denna tid behöver vara så lång som två minuter, ulan det bör räcka alt tiden är en minul.
Den föreslagna utformningen av regeln hindrar nalurliglvis inte alt det uniler en-minutsliden endast sänds en annons.
Enligt min mening är det inle nödvändigt atl föreskriva någon särskild högsia annonslid vid elt givet lillfälle. En övre gräns avses gälla ändå, eftersom jag föreslår att del under en timme mellan hela klockslag skall få sändas annonser uniler i princip högsl åtta minuter (se föregcien-de avsnitt).
4.5.3 Allmänna krav på hur annonser får sättas in i sändningarna
Mitt förslag: Annonser under annonstid i lelevisionen skall sältas in mellan programmen. Annonser skall dock få avbryta ell program, om de sälls in
1. i pauser i sportprogram, där del förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken.
2. mellan delar i program, som beslår av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.
Föreskrifter om delta skall las in i radiolagen (15 §),
Radiolagsutredningens förslag (belänkandet s, 207 ff,) överensstämmer delvis med mitt förslag, nämligen när del gäller huvudregeln alt annonser skall sällas in mellan programmen och undanlagsregeln om rätt att .sälla in annonser i pau.ser i sportprogram m.m. Milt förslag om rätt alt sälla in annonser mellan delar i vis.sa program har ingen uttrycklig motsvarighet i utredningens förslag.
Ulredningens förslag innehåller till skillnad från milt förslag också en föreskrift som är särskilt avsedd för ell hell eller huvudsakligen reklamfinansierat 'TV- förelag. Ulredningen har ansett att ett sådanl företag enligt avtalet med staten bör ha en princi|)iell rält att avbryta program med annonser. Bland utredningens villkor för annonsavbrotl märks all avbrott måsle ske med varsamhet och uniler hänsynslagande till programmets karaktär och publikens möjligheter att uppleva delta, atl annonser inte skall få avbryta elt program som är kortare än 20 minuter och atl ett program som beslår av en film som är längre än 45 minuter skall få avbrytas av annon.ser en gång.
Remissinstanserna: Ulredningens förslag har fåll ell blandat mottagande. Lantbrukarnas Riksförbund finner reglerna vara väl avvägda både från publikens och programföretagets synpunkt. Också Sveriges Marknadsförbund, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Nordisk Television godtar uttryckligen förslaget.
Stiftelsen Svenska Filminstitutet instämmer i den föreslagna huvudregeln alt annonser skall placeras i pauser mellan programmen.
Enligi Dagligvaruleverantörers förbunds bestämda åsikt bör regleringen vara densamma oavsett om del reklamsändande TV-förelaget blir Sveriges Television eller ell från Sveriges Radio-koncernen frislående företag. Även Sveriges Reklamförbund har denna uppfattning. Sveriges Radio vill, för del fall att del blir lillålet med annonssändningar för såväl Sveriges Radio-koncernen som andra företag, framhålla del angelägna i au i så fall samma regler kommer au gälla för samtliga företag.
Radionämnden uttalar alt den föreslagna regleringen förefaller vara synnerligen invecklad och svår all övervaka. Samhällsvetenskapliga fakultelsnämnden vid Göteborgs universitet anser all förslaget är ytterst komplicerat.
Induslriförbundel, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistförbundel Svensk Handel uttalar all man när del gäller atl avbryta ett program med annonser i storl sell bör kunna hålla sig till den europeiska TV- konvenlionens normer. Förslaget driver detaljeringen elt gotl stycke längre och har en ganska byråkratisk karaklär. Enligt Köpmannaföi-
bundet ler sig den föreslagna regleringen överdriven och väl byråkra- Prop. 1990/91:149 lisk.
En ganska slor grupp remissinslanser anser all del inle alls bör vara lillålel att avbryta etl program med annonser. Bland dessa märks socialstyrelsen, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, konsumentverket, Sveriges Radio, Tjänstemännens Centralorganisation, Konstnärliga och Lilterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Teaterförbundet, Svenska Journalistförbundet och SIF- klubben vid Sveriges Radio-koncernen. Till förmån för en slor restriktiviiet då det gäller att avbryta program med reklam uttalar sig också Filminstitutet och Svenska kyrkans centralstyrelse. Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd anser all det är en viktig kulturpolitisk angelägenhet all upplevelser av l.ex. filmer, konserter, opera- eller teaterföreställningar inle störs och splittras av reklaminslag. Några av de nu nämnda instanserna menar att reklamsändningar endasl bör få ske på i förväg tillkännagivna tider.
Elt argumenl som framförs mot annonsavbrotl i program är all sådana strider mot den ideella rätl lill sina verk som upphovsmännen har enligt upphovsrällslagen, VLssa remissinstanser vänder sig speciellt mol alt det föreslås vara tillåtet au avbryta filmer med annonser. Bland dessa inslanser märks juridiska fakultelsnämnden vid Stockholms universitet. Filminstitutet, Svenska Regissörsföreningen, Svenska Tealerförbundel, KLYS och Oberoende Filmares Förbund. Organisalionerna anser all bl.a. upphovsiättsliga skäl med särskild styrka talar mot annonsavbrotl i filmer.
Skälen för mitt förslag: I utlandet förekommer två huvudmodeller för hur reklam får sättas in i ell TV- förelags sändningar. Den ena innebär all reklam endast får sältas in mellan programmen och eventuellt i längre pauser i vissa lyper av program. Enligi den andra modellen får pågående program avbrytas med reklam, vanligen med vissa begränsningar i fråga om l.ex. program som behandlar särskilda ämnesområ-ilen.
För sådana TV-företag som har elt mer eller mindre ambitiöst public service-uppdrag gäller ofta alt förelaget endast får sända reklam mellan programmen, medan friare regler brukar gälla för andra TV-förelag. Unilanlag från vad som har sagls nu förekommer emellertid, l.ex. i Storbritannien, där den reklamfinansierade lelevisionen skall uppfylla omfallande kvalitetskrav samtidigt som program får avbrytas av reklam under vissa föruisäiiningar.
Den europeiska TV-konvenlionens regler om hur reklam får sältas in i sändningarna finns i artikel 14. Huvudregeln är all reklamen skall samlas mellan programmen. Konvenlionen godtar emellertid principielll att reklam sätts in i ett program, om detta sker på ett sådanl sätt all programmets integrilel och värde och räuighetshavarnas intressen inle skadas,
I program som beslår av självständiga delar saml i sportprogram och på liknande sätt sammansatta program som avser evenemang eller före-
ställningar med pauser får reklam sältas in endast mellan delarna eller i Prop. 1990/91:149 pauserna.
Om andra program än sådana som består av självständiga delar e.d. avbryts av reklam bör del gå minsl 20 minuter mellan varje avbrott.
En mera restriktiv reglering gäller i fråga om vissa typer av program, där sändning.siiden är längre än 45 minuter. De åsyftade programmen är audiovisuella verk såsom biograffilmer och filmer som har gjorts för atl visas i TV (med undanlag av serier, underhållningsprogram och doku-menlärer), Ell sådant program får avbrytas av reklam en gång för varje hel 45-minulersperiod, Ytterligare ett avbrott får ske om den sammanlagda sändningsliden med minst 20 minuter överstiger två eller flera hela 45-minutersperioder.
Reklam får inte sättas in i någon utsändning som gäller en gudstjänst. Inle heller får det ske reklamavbroit i program som är kortare än 30 minuter om det rör sig om nyhelsprogram, nyhelskommenlerande program, dokumentärer, religiösa program eller barnprogram,
Anikel 28 i konventionen bör också beakias. Som tidigare nämnls anges där att konventionen inte hindrar en stal från atl tillämpa mer restriktiva och detaljerade regler än konvenlionens i fråga om program-tjänster, som sänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som stålen har jurisiliklion över.
De av radiolagsutredningen föreslagna restriktionerna i fråga om annonsavbrotl sträcker sig i några avseenden längre än TV-konventionen, Bl.a. innebär förslagel ett absolut förbud mol avbrott i barnprogram och nyhelsprogram. I förhållande till konventionen begränsar också förslaget antalet tillålna annonsavbrotl i långfilmer.
Som har framgått uppvisar remissinstansernas inställning en slor spännvidd; medan vissa utlryckligen godtar utredningsförslaget anser andra atl del inle alls bör vara lillålel alt avbryta program med annonser, och några av de senare anser dessutom att reklaminslag endast bör få sändas på fasta, i förväg tillkännagivna lider, en inställning som motiveras med all TV-littarna bör kunna välja om de vill la del av reklamen eller inte. En särskill kritisk inställning framkommer när del gäller förslagel all filmer och andra dramatiska verk skall få avbrylas av annonser.
Jag har lidigare (avsniu 3.1) givit den allmänna bakgrunden lill varför jag anser all det nu bör kunna komma till stånd reklamfinansierade sändningar i den marksända televisionen. Som jag har konslaleral sker redan reklamsändningar lill svensk publik via .satellit. Jag har dragit slutsatsen alt del i denna silualion är bättre all tillåta reklam.sändningar i marknätet än atl upprätthålla det i dag rådande förbudet mol reklamfinansierade sändningar där, Bl.a. blir del i fråga om TV-reklam i marksändningarna lättare att motverka oönskade effekter av reklamen än vad fallel är med den reklam som förekommer i salellilkanalerna.
En ordning för den marksända lelevisionen som endast medgav alt reklaminslag fick sändas på i fiirväg Tillkännagivna lider skulle enligt min mening gå alltför långl i resti ikiivitci med lanke på vad som gäller
för salellilkanalerna. Även om jag har förståelse för bevekelsegrunderna Prop. 1990/91:149 hos de remissinstanser som förespråkar en ordning med fasta reklamlider, anser jag således alt en sådan reglering inle skulle la tillräcklig hänsyn till ell marksändande TV-förelags konkurrenssituation.
För mig står i ställel valel mellan att antingen godta principen att program förelaget får avbryta program med annonser eller all inta motsatt grundhållning utan atl för den skull gå så långt som till atl kräva fasta annonslider.
Vid del ställningstagandet vill jag mot bakgrund av remissutfallet fästa särskild vikl vid publikens möjligheter lill ostörd upplevelse av programmen. 'TV- titlarna lorde i de flesta fall uppfatta annonsavbrotl som myckel störande, I en film förtar avbrotten verkan av den dramatiska handlingen och gör del svårare alt följa programmet. Jag har stor förståelse för all upphovsmän till filmer och andra verk ogillar detta.
Därmed är inle sagl alt en lagsliflning som medger annonsavbrotl i program utan vidare strider mot upphovsmannens ideella rält till sitt verk enligt upphovsrällslagen. All generellt säga att annonsavbrotl i program strider mot upphovsmannens ideella rält leder enligt min mening alltför långt. Och även om lagstiftningen medgav annonsavhrott i program, skulle naturligtvis en upphovsman vara i sin fulla rätt atl hävda att konkreta fall av sådana avbrott kränkte hans ideella rätt.
Ulländska exempel visar atl publiken intar en negativ attityd lill re-klamavbrott. I USA, där TV-kanalerna i stor utsträckning avbryter program med reklam, är etl av argumenten vid marknailsföring av betal-TV-tjänsler just frånvaron av reklam i sändningarna. I reklambranschen diskuteras med oro de framväxande företeelserna "zipping" och "zap-ping". I del förra fallet handlar det om att de som videobandar program spolar förbi reklaminslagen när de i efterhand lar del av |)rogrammei. Den andra föreieel.sen innebär atl TV-iiliaren med hjälp av fjärrkontrollen byter kanal så snan ell reklamavbroit iniräffar. Enligi min mening lyder delta slag av littarbeleende på alt annonsplacering i programmen kanske inle är så effekliv från annonsörernas synpunkl som man ibland föreställer sig.
Mol denna bakgrund anser jag all annonsavbrou inte bör få äga rum i .så slor ulslräckning som skulle bli fallet om radiolagsutredningens förslag följdes. Som har påpekats vid remissbehandlingen måste utredningens förslag också betecknas som kompliceral. Del är en fördel om reglerna kan göras enklare.
Huvudregeln bör vara all annonser .sätts in mellan programmen
Huvudregeln för hur annonser får sättas in i sändningarna bör som ulredningen har föreslagit vara, all della skall ske mellan programmen. F.n sådan placering av annonserna stör inle nämnvärt publikens up()level-ser av programmen. De tittare som önskar se annonserna kan göra det, mellan de som under annonsiiden hellre vill göra någol annat kan göra del ulan att gå miste om sammanhangel i ell program.
106 Den akluella regeln gör atl man måste kunna ta ställning till när elt Prop. 1990/91:149 TV-program börjar och slutar.
Som nämnls lidigare (avsniu 4.1.2) har kabelnämnden pekat på att begreppel radioprogram i radiolagen är oklart så till vida, all det kan vara svårt all i ell visst fall avgöra om det rör sig om ett eller flera program.
Man bör som jag redan har varit inne på inle överdriva svårigheterna på detta område. Utgångspunkien bör vara hur programföretaget väljer atl presentera sitt programulbud. Vad programföretaget presenterar som etl program bör normalt kunna betraktas som etl program.
Elt sådant synsätt slår enligt min mening i god samklang med allmänl språkbruk som med elt program får anses förstå en avgränsad del av sändningstiden, vilken presenteras uniler en särskild rubrik och behandlar etl på ell visst sätt sammanhållet tema. Exempelvis torde det i allmänhet inte finnas anledning att uppfatta ett enstaka ariistframirä-dande eller en enstaka kortfilm eller intervju i ett program med skilda inslag som etl separat program.
Del bör finnas vissa möjligheter au avbryta program med annonser
Även om man håller hårt på princi|)en all ta slor hänsyn till publikens önskemål om att inte slöras av annonser saknas det enligt min uppfattning skäl att vara kategorisk.
Liksom radiolagsulredningen anser jag nämligen alt det bör vara tillåtet atl sätta in annonser / pauser i sportprogram, där del förekommer längre pauser och i program som avser föresiällningar eller evenemang med pauser för publiken. Jag syftar Tex, på pauserna mellan perioderna i ishockey- eller fotbollsmatcher och på sådana pauser där publiken på en teater eller i en konserlsal lämnar lokalen för att sträcka på benen.
När kabelnämnden pekat på alt begreppel radioprogram i radiolagen är oklart har nämnden särskill berört svårigheten atl i samband med s.k. blandprogiam avgöra vad som är ett prograr-n och vad som är delar av elt längre program.
Uppmärksamhet i della sammanhang förtjänar således också del förhållandel all programförelaget sänder långa block där det förekommer längre inslag av helt olika karaktär, 1 fråga om Sveriges Television har del l.ex. förekommit atl sändningarna under en hel kväll hållits samman uniler en gemensam rubrik och av en enda pre.sentatör. Innehållel i sändningen har emellenid varit sammansatt ungefär som under en vanlig programkväll. Barnprogram har l.ex. sänts tidigt på kvällen, nyhetssändningar har satts in på de vanliga tiderna, vissa serier har återkommit på ungefär samma lider vecka efter vecka osv.
Mellan sådana självständiga inslag bör det enligi min mening i princip vara tillåtet att placera annonser. Denna räll bör framgå genom en uUrycklig föreskrift.
Som har nämnts föreskriver den europeiska TV- konvenlionen all det i allmänhet bör förflyta minst 20 minuter mellan två reklamavbroit.
107 Ulöver vad jag tidigare har föreslagil anser jag därför alt annonser bör få sältas in mellan delar i program, som beslår av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter. Jag vill också hänvisa lill atl jag längre fram föreslår vissa särregler med lanke på barnen och TV-reklamen (se avsnilt 4,7),
4.6 Vissa marknadsföringsrättsliga normer
4.6.1 Marknadsföringslagen och reklam i TV
Min bedömning: I storl sell bör TV-reklamen hanleras utan marknadsföringsrättsliga särregler.
Radiolagsutredningens bedömning överensstämmer meil min bedömning (betänkandet s. 216 ff.).
Remissinstanserna: Utredningens bedömning delas utlryckligen av bl.a. Slockholms tingsrätt, juridiska fakultelsnämnden vid Slockholms universitet, Induslriförbundel, Svenska Arbelsgivareföreningen, Gros-sislförbundet Svensk Handel, Inlernalionella Handelskammarens Svenska Nalionalkommillé och Nordisk 'Television. Juridiska fakullelsnämnden vid Stockholms universitet påpekar atl olillbörligheisnormen i generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen är flexibel och möjliggör en nyanserad lillämpning som bl.a, beaktar skillnader mellan olika reklam-meiTrer i fråga om påverkan på mottagaren. Sannolikt kommer praxis att etablera relativt stränga krilerier på TV-reklamområdel. Enligt Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté kommer TV-reklamen sannolikt all ge upphov lill en del specifika tolkningsproblem när det gäller marknadsföringslagen. I sådana frågor kan då Inlernalionella Handelskammarens Grundregler för reklam erbjuda en ändamålsenlig ulgängspunkl.
Slockholms lingsrält och Annonsörföreningen har uppfattningen atl informationsskyldigheten enligt 3 § marknadsföringslagen inle bör sträcka sig lika långt för TV-reklam som för reklam i tryckta skrifter.
Enligt barn miljörådet är skyddet för barn i marknadsföringslagslift-ningen otillräckligt och rådet kräver all lagsliftningen ses över.
Konsumentverket anser all det bör finnas möjlighet att ålägga etl reklam-TV-förelag all sända lillrällalägganden (berikiigande av vilseledande marknadsföring).
Skälen för min bedömning: I 8 § radiolagen föreskrivs all ingen myndighet får förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Jag har tidigare föreslagil atl tillämpningsområdet för denna föreskrift skall anpassas lill den regel .som har varil dess förebild, nämligen censurförbudet i I kap. 2 § Iryckfrihelsförordningen (avsniu 4.2.1).
108 Om detta förslag genomförs kommer det inte längre atl finnas något Prop. 1990/91:149 hinder atl i fråga om reklam i radio och TV tillämpa generalklausulen mol otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen. Ell genomförande av förslagel leder därför lill alt marknadsdomstolen får möjlighet all vid vite förbjuda sådan reklam i radio eller TV som bedöms vara otillbörlig mot konsumenler eller näringsidkare.
Den nämnda generalklausulen är enligt radiolagsutredningen och de flesla remissinstanserna ett tjänligt instrumenl för alt hantera TV-reklamen. Jag delar denna ujjpfaUning och noterar i det sammanhangel vad juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms universitet har uttalat om att rättspraxis sannolikt kommer atl etablera relativt stränga krilerier på TV-reklamområdel.
Marknadsföringslagen innehåller en särskild generalklausul om informalionsskyldighet i reklam (3 §). Radiolagsutredningen har gjort bedömningen all även den bör kunna få en ändamålsenlig lillämpning när del gäller reklam i TV. Inte heller detta har ifrågasatts vid remissbehandlingen.
Genom den praxis .som marknadsilomstolen kan utforma får det visa sig vilken omfattning en informationsskyldighet i reklam i TV har jämförl med i annan mediereklam. Jag noterar all två remissinslanser uttalat alt informalionsskyldighelen inte bör anses vara lika långtgående på TV-reklamområdel som när del gäller reklam i tryckta skrifter. Själv kan jag om della endast konstalera alt frågan gäller hur lagstiftning skall tillämpas i konkreta fall som inle kan komma under regeringens bedömning. Jag saknar därför anledning att uttala mig närmare i frågan.
Däremot vill jag instämma i radiolagsulredningens slutsats alt det i slorl sett bör vara möjligl all klara sig utan marknadsföringsrällsliga särregler för TV-reklamen. Likaså anser jag - i likhet med ulredningen - all det på två områden är motiverai alt göra särskilda överväganden. Jag syftar dels på reklam för alkohol och tobak, dels på reklam som vänder sig lill barn.
Innan jag går över till dessa frågor vill jag påminna om vad jag tidigare (avsniu 4.1.2) har bedömt vara min uppgift i deua sammanhang, nämligen alt föreslå de lagändringar som behövs för alt del markbundna sändningsnätet skall kunna användas för reklamfinansierade TV-sändningar. Däremot har jag inle menat att en förutsättning för della bör vara alt man mera allmänt ser över den marknadsföringsrällsliga lagstiftningen och överväger atl i denna införa nya institut, l.ex. av del slag som konsumentverket har efterlyst.
4.6.2 Ingen alkohol- eller tobaksreklam i radio eller TV
Mitt forslag: 1 radioansvarighetslagen anges att ulan hinder av den lagen gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mol kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror.
I alkohol- och lobaksreklamlagarna las in nya bestämmelser som innebär atl del vid marknadsföring av en alkoholdryck resp. en tobaksvara är förbjudet att använda en kommersiell annons i ljudradio-eller lelevisionsprogram.
Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 228 ff.) överensstämmer med milt förslag såvitt gäller radioansvarigheislagen.
Även utredningen har föreslagil att del las in nya bestämmelser i alkohol- och lobaksreklamlagarna; ulredningen har dock begränsat det föreslagna förbudel mot kommersiella annonser lill atl gälla lelevisions-|)rogram som elt programföretag sänder med stöd av lillslånd enligt 5 § försia styckel radiolagen.
Remissinstanserna: Ulredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av Stockholms tingsrätt, socialstyrelsen, juridiska fakultets-nämnden vid Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fakultelsnämnden vid Göteborgs universitet. Lantbrukarnas Riksförbund, Sanna Satellile AB, Svenska kyrkans centralstyrelse och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Sanna Satellile AB uppger alt det för "Nordic Channel" finns ett särskill programråd, som övervakar all bl.a. reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror, men även reklam som eventuellt kan anses stötande, ej sänds. Socialstyrelsen belönar vikten av att så långl möjligl molverka också s.k. dold reklam för alkohol och lo-bak. Som exempel nämns att lobaksindustrin är en av de största sponsorerna av biltävlingar.
Skälen för milt förslag: Del förhållandel all det nu bör kunna komma till slånd reklamfinansierade TV- sändningar i marknätet betyder naturligtvis inle all jag anser all del bör sändas alkohol- eller tobaksreklam i TV. Tvärtom får del anses vara starkt motiverat all del inte förekommer någon sådan reklam. Vad beträffar lobaksvaror följer fö. av den europeiska TV-konvenlionen alt en konventionsslal inle får ha någon reklam för sådana varor i gränsöverskridanile TV- sändningar (artikel 15:1).
I vårt land gäller sedan år 1979 vissa generella föreskrifter om marknadsföring av alkoholdrycker och lobaksvaror. Reglerna fmns i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen) och lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror (tobaksreklamlagen).
Reklamlagarna ställer etl grundläggande krav på särskild mållfullhel vid marknadsföring av alkohol och tobak. Della innebär all en reklam-eller annan marknadsföringsåtgärd inle får företas som är \)åirängande
eller uppsökande eller som uppmanar lill bruk av alkohol eller tobak Prop. 1990/91:149 (2 § försia stycket alkoholreklamlagen resp. 2 § tobaksreklamlagen). Enligt motiven (prop. 1977/78:178 s. 31) är rekläm-.i radio och TV exempel på sådana reklamformer som anses vara påträngande m.m.
Reklamlagarna är anknutna till marknadsföringslagen på del sättet alt en marknadsföringsåtgärd som strider mol lagarna anses vara otillbörlig mot konsumenter vid tillämpning av marknadsföringslagens generalklausul mot otillbörlig marknadsföring (3 § alkoholreklamlagen resp. 4 § tobaksreklamlagen).
Alkohol- och lobaksreklamlagarna har också sill inlresse med hänsyn lill det yllrandefrihelsrättsliga regelverket.
Radioansvarighetslagen bör ändras
Med det yttrandefrihelsrällsliga regelverkel avser jag - föruiom reglerna i 2 kap, 1, 12 och 13 regeringsformen - för del första beslämmelserna i iryckfrihelsförordningen. För det anilra syftar jag på den särskilda an-svarighelslagstiftning som finns på railio- och TV-områdel, särskilt radioansvarighetslagen.
Alkohol- och lobaksreklamlagarna innehåller specialregler i fråga om kommersiella annonser i tryckta periodiska skrifter. Sådana annonser får i princip inle avse spritdrycker, vin eller starköl (2 § andra slyckel alkoholreklamlagen). Någol motsvarande förbud gäller inle i fråga om lobaksvaror. Det krävs dock att en lobaksannons återger en sådan varningstext och innehållsdeklaraiion som skall finnas på en lobaksva-ras fi')rpackning enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaraiion på tobaksvaror (3 § tobaksreklamlagen).
Reglerna rörande kommersiella annonser i tryck föregicks av alt det år 1974 infördes slöd för en sådan reglering i I kap. 9 § iryckfrihelsförorilningen. Där slås i punkl I fasl att utan hiniler av förordningen gäller vad i lag är slailgat om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen använils vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror.
'Tryckfrihetsförordningen tillåter således alt en förbudslagsliftning riktar sig mol kommersiella annonser som används viil marknadsföring av alkohol eller tobak.
1 radioansvarigheislagen finns ingen motsvarighet till beslämmelsen i I kap, 9 § punkt 1 tryckfrihetsförordningen. Radiolagsulredningen har föreslagil all en sådan beslämmelse skall införas, och de flesla remissinstanserna är positiva till förslaget. Jag är av samma mening.
Min uppfattning är således all del av radioansvarigheislagen bör framgå, att utan hinder av den lagen gäller vad .som föreskrivs i annan lag om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror.
Liksom beslämmelsen i tryckfrihetsförordningen blir del i deua fall lagar fråga om en rambestämmelse.
I tryckfrihetsförordningen används uttrycket kommersiell annons främst för all markera var gränsen går mellan vad som omfallas av och
vad som kan falla uianför förordningen "så alt journalisTiken inle drab- Prop. 1990/91:149 bas" (prop. 1973:123 s. 46),
För tidningarnas del skiljer man som bekant mellan annonser och redaktionell lexl. Tryckfriheisförordningens beslämmelse om möjlighet all förbjuda kommersiella annonser innebär atl den redaktionella texten är tryggad av förordningens regler.
Med all en annons är kommersiell avses, sades det vid tillkomsten av tryckfriheisförordningens bestämmelse, att annonsen är ell medel för marknadsföring av en vara. Meddelandet i annonsen skall vara sådant alt det av innehållet framgår att meddelandet är avsell all främja avsättning av en vara. Detta betyder bl.a. all s.k. åsikisannon.sering i fråga om alkohol och tobak faller utanför lillämpningsområilet.
Mol denna bakgrund uppkommer frågan vad som bör förstås med ullryckel kommersiell annons i den föreslagna bestämmelsen i radioansvarigheislagen.
Till en början vill jag fästa uppmärksamheten på vis.sa skyldigheter som jag i det föregående har ansett att ell reklamsändande TV-förelag bör ha. Jag har föreslagil all företaget endasl under den särskill markerade annonstiden i lelevsionen skall ha rält all sända reklam mol vederlag (4,3.3), Vidare har jag ansell atl för den egentliga programverksamheten bör gälla bl.a. kravet på opartiskhet (4.3.1).
Jag vill också hänvisa lill ell förslag som jag snart kommer till, nämligen alt del bör införas en uttrycklig regel om all elt programförelag i programverksamheten inle mot vederlag eller annars på ett oiillbörligi .säll får gynna etl kommersiellt intresse (4.9.1).
Om dessa förslag genomförs kommer elt reklamsändande TV-företag all ha yllersl begränsade möjligheter att under annan lid än annonstid sända vad som kan framstå som reklam för alkohol och tobak.
Del kan också finnas anledning all erinra om miu förslag lill reglering för de icke reklamfinansierade programföretagen. T.tt sådant förelag avses över huvuil tagel inle ha någon rält alt sända reklam mot vederlag (se avsnilt 4,3.3). Liksom hittills bör för dessa programföretag också kravet på opartiskhet gälla alll som förelaget sänder.
Vad som nu har anförts visar all man inle har någol större behov av all kunna belrakla elt vanligt ljudradio- eller TV-program som en kommersiell annons i radioansvarigheislagen mening. F.ndasi i undantagsfall bör vad som förekommer i elt vanligt program kunna göra programmet till en .sådan annons. Eventuell alkohol- och lobaksreklam i de vanliga programmen bör i de allra fiesta fall kunna motverkas med hjälp av reglerna för själva programverksamheten.
Program som sänds under annonstid i TV, dvs. under tid som omges av den .särskilda ljud- och bildsignaiur som jag föreslår, kommer emellertid oflasl alt vara kommersiella annonser. För att belraklas som en sådan annons kan del dock som redan antytts inle vara något absolut villkor all programmel sänds under annonstid i den angivna meningen. Jag kan l.ex. länka mig att vad som sägs av en person .som på- och avannonserar elt program kan vara all anse som en kommersiell annons.
112 Hänsyn måste emellertid också las till de direkisända programmen. I Prop. 1990/91:149 fråga om såilana program befinner sig den som har utsetts till program-utgivare i en annan situation än utgivaren av en lidning (jfr prop. 1966:156 s. 44). 1 ell direkisänt program kan del ju inle uteslutas atl vad som sägs kommer som en överraskning för programutgivaren. Vad som förekommer i direktsändning har också renl innehållsmässigl i de allra flesta fall sådan karaktär atl parallellen med tidningarnas redaktionella text leder lill atl man här inle har anledning att lala om kommersiella annonser. I fråga om att motverka eventuell alkohol- och lobaksreklam i direktsändningar får man därför i princip förlita sig på de radiorätisliga reglerna.
Det anförda leder lill all uttrycket kommersiell annons i radioansvarigheislagen bör kunna få en innebörd som sakligt sett stämmer väl överens med motsvarande uttryck i tryckfrihetsförordningen. Regelverket kommer därmed även i fortsättningen att trygga vad som i radio och TV får anses motsvara tidningarnas redaktionella text,
Alkoholreklamlagen gäller marknadsföring av "alkoholdrycker", varmed förstås sprit, vin, starköl och öl, I tryckfrihetsförordningens be-slämmel.se om möjlighet att förbjuda kommersiella annonser talas det inte om alkoholdrycker utan om "alkoholhaltiga drycker", som är etl vidare begrepp, eftersom del även omfallar även t,ex, cider och lättöl.
Anledningen lill detta är föreskriftens karaktär av rambestammel.se. Det har ansetts all del i del sammanhangel inte funnils anledning atl ge ullryck för några närmare alkoholpolitiska överväganden (se prop, 1973:123 s, 45).
Man bör kunna resonera på molsvarande säu i fråga om beslämmelsen om kommersiella annonser i radioansvarigheislagen. Även i dessa bestämmelser bör det talas om "alkoholhaltiga drycker".
Ändringar i alkohol- och lobaksreklamlagarna
Om det skall vara möjligt att på marknadsföringsrällslig väg molverka alkohol- och tobaksreklam i radio och TV krävs - utöver all radioansvarighetslagen ändras - nya föreskrifter i alkohol- och lobaksreklamlagarna. Som radiolagsulredningen har föreslagil bör sådana föreskrifter ul-formas efter mönster av vad som nu slår i 2 § andra stycket alkoholreklamlagen.
Utredningen har föreslagit alt det vid marknadsföring av en alkoholdryck resp. en lobaksvara skall vara förbjudet alt använila en kommersiell annons "i lelevisionsprogram som etl programförelag sänder med slöd av lillslånd enligi 5 § första styckel railiolagen".
Denna avgränsning innebär alt reglerna skulle gälla dels enbarl TV-program, dels enbart program som sänds av Sveriges Television, Sveriges Utbildningsradio och ett nytt marksändande TV-företag. Däremot skulle reglerna inle gälla Ijudradioprogram och inle heller kabelsända program. Ulredningen motiverade della bl.a. genom all hänvisa lill all kommersiell reklam inle får sändas i närrailio (10 § försia slyckel närradiolagen 11982:459)) och att tillstånd att bedriva s.k. egensändningar i
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 149
kabel kan återkallas om tillståndshavaren har medgett kommersiell re- Prop. 1990/91:149 kläm i sändningarna eller gjorl reklam för egen kommersiell verksamhel i dessa (23 § andra slyckel 1 lagen |1985:677| om lokala kabelsändningar). Den konklusion som utredningen ilrog blev alt det över hela linjen finns radiorättsliga bestämmelser som förbjuder kommersiell reklam i sändningar och atl dessa regler träffar även alkohol- och lobaksreklam.
Min u|)pfatlning är emellertid all man bör ta etl bredare grepp om detta ämne än vad radiolagsutredningen har gjorl. Jag kan l.ex, inle se någon anledning all reglerna skall vara begränsade till marksändningar, ulan jag finner del naturligt att man kan ingripa på marknadsföringsrällslig väg även mot alkohol- och lobaksreklam som sänds från salelliler. Tör del lalar bl.a. att ilel inle finns några föreskrifter som förbjuder kommersiell reklam i salellilsändningar.
Den lämpligaste lösningen får därför anses vara, all man i alkohol-och lobaksreklamlagarna helt generellt föreskriver atl det vid marknadsföring av en alkoholdryck resp. en lobaksvara är förbjudet au använda en kommersiell annons i ljudradio- eller lelevisionsprogram. Om man gör så kommer lagarna atl bli tillämpliga på alla slag av program och oavsett om dessa sänds i marknätet, i kabel eller från satellit.
Marktiadsföringstagsliftningetis idläniprungsoni rade vid marknadsföringsåtgärder som har iniernaiioned anknyining
Mitt förslag innebär således i molsals lill radiolagsutredningens förslag all KO och marknadsilomsiolen också skall kunna ingri|)a mot alkohoT och lobaksreklam i satellitsändningar. Särskilt meil hänsyn lill delta bör helt allmänt frågan beröras vilkel lillämpning.sområde den marknadsföringsrättsliga lagstiftningen kan anses ha när del gäller marknadsföringsåtgärder med internationell anknyining.
Departemenischefen log upp detta i förarbetena lill 1970 års lag om otillbörlig marknailsföring, men vad som konkret behandlades var reklam i ulländska tidningar, inlc TV-sändningar. Departemenischefen yttrade följande om generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring
(prop. 1970:57 s. 92 T).
Generalklausulen är inle formellt begränsad lill vad som sker i Sverige,
Vad beträffar fiågan om dess lillämpning pa marknadslöringsaigärder med internationell anknyining vill jag anföra följande. Huvudsyftet med den föreslagna lagsliftningen är all sörja för all vissa normer iakttas inom reklam och marknadsföring på den svenska marknaden. Avgörande för om generalklausulen skall lillämpas på en viss åtgärd bör därför vara om åtgärden är inriktad på en svensk publik. Var åtgärden har företagits är däremol i princip ulan betydelse. Generalklausulen bör sålunda kunna tillämpas exemjjclvis i fråga om reklammaterial som har |)roducerals i ullandel och därifrån distribuerats lill mottagare i Sverige. Della bör gälla vare sig reklamen är särskill inriktad på Sverige eller väriiler sig lill en inlernalionell publik, däribland den svenska. Om där-ernol reklamen i och för sig avser bara en viss utländsk marknad bör generalklausulen inle anses lillämplig. Det bör sålunda inle vara möjligl all ingripa mol en annons i en utländsk tidning, vilken inle primärt är avseild för spridning i andra länder, även om vissa exemplar av lidning-
en skulle förekomma här i landel. Del nu sagda gäller även ålgärder Prop. 1990/91:149 som vidias av svenska förelag.
Del sagda innebär att generalklausulen i och för sig kan tillämpas även på handlingar som företas utanför Sveriges gränser. De praktiska möjligheterna alt i sådana fall nå den ansvarige med delgivning av ett vitesföreläggande eller att verkställa ett beslul om utdömande av vite torde emellertid vara begränsade.
Belräffande reklam i TV kan av della uttalande dras en alldeles beslämd slutsats: generalklausulen mol otillbörlig marknadsföring är inte lillämplig på TV- reklam som inle kan tas emot i Sverige utan bara av TV- tittare i andra länder.
Så snart TV-reklam kan tas emot i Sverige bör man enligt min mening slälla frågan om reklaminslaget kan anses riklat till Sverige eller lill en inlernalionell publik, däribland den svenska. Vid en sådan bedömning har man inle anledning alt fästa avgörande vikt vid huruvida sändningen som sådan enligt internationella lelekonveniionens regelsystem är avsedd alt las emot i Sverige eller kan tas emol här endast på grund av lekniski ofrånkomligt "överspill". Vid bedömningen blir därmed frågor av typ radiofrekvens, slag av satellit och sändningens styrka bara några - ofta kanske mindre väsentliga - lolkningsdaia bland andra.
Belräffande reklam i ulländska sändningar vill jag också betona, att del inle finns anledning att använda generalklausulen mot all reklam som skulle kunna träffas av den. I första hand finns det skäl för KO att uppmärksamma svenska annonsörers verksamhel med inriktning på den svenska marknaden. Och därnäst sådan reklam av utländska annonsörer av vilken del framgår att svenska TV-lillare hör lill målgruppen.
En särskild omständighet som hör underslrykas är den innebörd man bör tillägga den europeiska TV- konventionen och all della förhållande medför att vi bör iaktta försiktighet när det gäller atl använda generalklausulen mot reklam i ulländska TV-sändningar,
Konventionen innebär en maning till försiktighet i del nu berörda hänseendet beroende på det säll som den har besläml vilken stat som ansvarar för att konventionen följs. Konventionen lägger della ansvar på den sändande staten (artikel 5).
Sändande stal när det gäller satellitsändningar är i första hand den stal från vars territorium sändningen till satelliten sker. Om denna sändning sker från en stal som inle är bunden av konventionen är den stat sändande stal som upplåter frekvens eller Iransponder. Om inte heller den staten är bunden av konvenlionen men programföretaget har sill säle i en konventionsslal, anses denna stal som sändande stat.
I fråga om uilänilska salellilsändningar. där sändningen lill saiellilen sker från ullandcl, är del således i allmänhet någon annan siat än Sverige som ansvarar för efterlevnaden av konvenlionens krav.
En förbud moi en alkohol- eller lobaksannons bör inle rikla sig mot den som endasl vidaresänder en sändning
En ofrånkomlig men underförstådd begränsning gäller i fråga om mitt förslag lill ändring i alkohol- och lobaksreklamlagarna om alt del vid
marknadsföring av en alkoholdryck resp. en lobaksvara skall vara för- Prop. 1990/91:149 bjudet all använda en kommersiell annons i ljudradio- eller televisions-|)rogram: man måsle skilja mellan ursprungliga .sändningar och viilare-sändningar, dvs. samtidig och oförändrad återulsändning av andra sändningar.
Det föreslagna förbudel avses kunna bli riklat mot t.ex. en annonserande näringsidkare. F,tt förbud kan dock meddelas även andra (.se 2 § andra meningen marknadsföringslagen), l.ex. det programföretag som har satt samman det akluella utbudet. Däremol får av allmänna rättsgrundsatser anses följa alt ell förbud inle kan rikta sig mol den som en-ilast passivt lar emol en .sändning och vidaresänder den i t.ex. ell kabelnät. Den som endast gör det har ju ingel inflytande över sändningarnas innehåll.
Grundregeln om mållfullhel
Innan jag lämnar alkohol- och tobaksreklamen vill jag dröja någol vid del grundläggande kravet i reklamlagarna all särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av alkohol och tobak. Uttryckligen sägs atl detta innebär all en reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får vara påtränganile eller uppsökande eller uppmana till bruk av alkohol eller tobak, och jag har visat all motiven lill lagarna som exempel på sådana reklamformer som anses vara påträngande osv. nämner reklam i radio och 'TV (prop. 1977/78:178 s. 31). Tanken har således varit all marknadsdomstolen redan på denna grund skall kunna meddela vilesförbud mol all alkohol- och lobaksreklam i radio och TV.
Liksom radiolagsutredningen anser jag emellerliil all ell .sådant resonemang bortser från den innebörd som radioansvarigheislagen får anses ha.
Railioansvarighelslagen har samma yllrandefrihelsbegrepp som tryckfrihetsförordningen. Vilket yllranilefrihelsbegrepp som iryckfrihelsförordningen har får man klarl för sig när man beaktar syftet med förordningen sådant detta syfle kommer till uttryck i främst I kap. i § i förordningen. Det enda som ligger uianför delta skyddssyfte är sådana meddelanden som är av utpräglat kommersiell natur och .som har rent kommersiella förhållanden lill föremål. Generella fiirbud mot reklam för vis.sa slag av varor har ansetts inte säkert falla utanför del tryckfrihelsrältsliga or-nrådei. För alt ingripande skall kunna ske mol etl sådanl meddelande krävs därför slöd i förordningen (se prop, 186/87:151 s. 53). Det är mol denna bakgrund som regeln i 1 kap. 9 S punkl I Iryckfrihelsförordningen har kommii lill.
Enligi 2 § radioansvarigheislagen medför missbruk av yttrandefriheten i radioprogram ansvar och skadeslåndsskyldighel endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrolt. Som jag tagit upj) lidigare (avsnitt 4.2.2) har man inte anledning atl tolka orden "ansvar och skatlc-slåndsskylilighel" snävl, ulan del får anses all de inkluderar även vites-förbud inom del område som lagsliftningen behandlar. Eftersom det inle finns någol stöd i radioansvarigheislagen för alt marknadsdomslolen
har rätl atl meddela viles.sanklionerade förbud mot alkohol- eller lobaksreklam i radio och TV får det anses atl domsU)len saknar den rällen.
Beträffande bestämmel.sen i 1 kap. 9 § punkt 1 tryckfrihetsförordningen bör också framhållas all den begränsar sig till att möjliggöra förbud mol kommersiella annonser. Vad angår all motverka alkoholreklam i tryckta skrifter kan därför marknadsdomstolen agera endasl om reklamålgärden gäller en kommersiell annons. Om del inte är så saknar den grundläggande regeln i alkoholreklamlagen om .särskild måttfullhet betydelse, eftersom del för denna regel inle finns någol slöd i tryckfrihetsförordningen.
Del nu anförda betyder i fråga om sådan radio- och TV- verksamhel, för vilken gäller särskild ansvarighelslagstiftning, atl marknaiTsdom.sio-len inle har någon möjlighet all åberopa alkohol- och lobaksreklamla-garnas grundregel om niållfullhet.
Jag håller med radiolagsutredningen om atl del är motiverai med elt klarläggande om della med hänsyn till ultalandcl i motiven lill alkohoT och lobaksreklamlagarna om reklam i radio och TV.
Vad till sist gäller frågan om olika former av dold reklam för alkohol och tobak, anser jag all de skyldigheter som jag tidigare nämnl all ett reklamsändande TV-förelag bör ha, bör kunna spela en positiv roll. I den mån det är fråga om direktsändningar av t.ex. sporthändelser som äger rum utomlands, lorile emellertid en viss exponering av varumärken m.m. inle kunna undvikas.
4.7 TV-reklamen och barnen
Mitt förslag: I radioansvarighetslagen införs en ny beslämmelse (2 a §) om atl ulan hinder av den lagen gäller vad .som föreskrivs i annan lag om förbud mol kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring till barn.
Fin annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen skall inle få .syfla lill alt fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. En annons med reklam skall inle få förekomma under annonsiiden omedelbart före eller efter ell program eller en del av ell program som huvudsakligen vänder sig lill barn under 12 år, I annonser med reklam skall del inte få uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig lill barn under 12 år. - Dessa bestämmelser skall las in i railiolagen (II § saml 15 § förslå slyckel andra meningen).
Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 219 ff) överensstämmer i sak till största delen med miu förslag. När del gäller vilken kategori av personer som en annons med reklam inle skall få vara inriktad
på all fånga uppmärksamheten hos lar utredningens förslag sikle på Prop. 1990/91:149 "yngre barn". Därmed avses åldrarna upp till 10 år. I övrigl gäller utredningens förslag "barn", varmed avses åldrarna under 12 år.
För del fall att det i avtalet mellan staten och ell programföretag bestäms atl program får avbrylas av annonser har utredningen föreslagil den särskilda regeln, atl etl villkor för annonsavbrou skall vara atl det inte rör sig om program som huvudsakligen vänder sig till barn.
Någon ändring i railioansvarighelslagen har inle föreslagils av utredningen.
Remissinstanserna: Meningarna bland remissinstanserna går starkt isär. Stockholms tingsrätt, L.anlbrukarnas Riksförbund, Nordisk Television och Svenska Regissörsföreningen tillstyrker utredningens förslag atl en annons med reklam inte skall få vara inriktad på all fånga uppmärksamheten hos yngre barn. Positiv till detta förslag är ock.så Svenska kyrkans centralstyrelse, dock med den kommentaren all regelverket genomgående hör gälla barn upp till 12 år.
Hovrätten för Nedre Norrland, radionämnden, Annonsörföreningen och Sveriges Reklamförbund kritiserar atl det görs skillnad mellan "yngre barn" och "barn"; detta befaras kunna medföra tillämpningssvårigheler. Också Industriförbundet, Svenska Arbelsgivareföreningen • (SAF), Grossistförbundel Svensk Handel, Inlernationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté och Induslriförvalinings AB Kinnevik uttalar krilik på ilenna punkt. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering frågar sig om del inle vore rimligt all i TV-rcklamsammanhang tillämpa den definition av barn som förekommer i FN:s barnkonvention, nämligen all barn är den som är under 18 år.
Svenska 'Tidningsutgivareföreningen ifrågasälter om del finns tillräckliga skäl all förbjuda reklam riktad lill yngre barn. Köpmannaförbundet, Annonsörföreningen, Sveriges Marknadsförbund och Kinnevik motsätter sig delta förslag. Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd anser tvärtom alt förbudet bör skärpas och föreslår att en annons med reklam inte skall få vara inriktad på all fånga uppmärksamheten hos barn (under 12 år), alt reklaminslag inle skall få sällas in före ell bestäml klockslag, förslagsvis kl. 19,00, och all all reklam i TV skall vara ulft)rmad så all den lar hänsyn lill barns och ungas särskilda känslighet. Svenska kyrkans centralstyrelse utlalar all alla annonser i 'TV, vid vilken lid de än sänds, bör utformas meil största hänsyn till bl,a. barn. Svenska Tealerförbundel och SIT-klubben vid Sveriges Radiokoncernen anser alt det föreslagna förbudel bör ulvidgas lill all gälla reklam riktad lill barn och ungdomar. Socialstyrelsen föreslår all det införs en rad särskilda reslrikiioner vad gäller reklam till barn, delvis efter förebild av Internationella Handelskammarens Råd om reklam lill barn. Bammiljörådet anser all del inte bör få förekomma någon reklam riktad till barn under 14 år, alt ingen reklam bör få visas i TV före kl. 21.00 och atl de regler för reklam lill barn och unga som har föreslagits i NFlK-rapporien 1989:5 "Konsumenlkrav på TV-reklam till barn och unga" bör gälla som miniminivå för all reklam i TV. I likhel med den
nämnda rapporten anser konsumentverket all del bör vara förbjudet all Prop. 1990/91:149 sända reklam i 'TV om reklamen är riklad lill barn under 14 år. Eftersom barn påverkas även av sådan reklam som inte speciellt vänder sig lill dem bör reklam över huvud taget inle få sändas under tid då barn är en slor del av publiken. Verkei anser därför alt det inte bör få sändas någon reklam i TV under liden kl. 6 - 20.
Stiftelsen Svenska Filminstitutet delar utredningens uppfattning att annon.ser med reklam inte bör få förekomma under annonsiiden omedelbart före eller efler etl program som huvudsakligen vänder sig till barn. Delta förslag tillstyrks också av bl.a. Svenska kyrkans centralstyrelse, Sveriges fri kyrkoråd/De fria kristna samfundens råd och Svenska Regissörsföreningen. Sveriges Marknadsförbund instämmer med tvekan i förslaget, medan Riksidrollsförbundel anser atl del inle bör få förekomma reklam i anslutning lill 'TV- program för mindre barn. Induslriförbundel, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel anser i stället att del bör prövas om inle placeringsreglerna belräffande reklam till barn kan formuleras enklare. Utgångspunkien bör vara Inlernationella Handelskammarens Grundregler för reklam/Råd om reklam till barn. En liknande hållning intar Köpmannaförbundet och Internationella Handelskammarens Svenska Nalionalkommillé. Svenska Tealerförbundel finner del å andra sidan vara olillräckligl alt annonser med reklam inte skall få förekomma uniler annonsiiden omedelbart före eller efter etl program som huvudsakligen vänder sig lill barn. Förbundet anser att det bör vara förbjudet att sända reklam i anslulning lill barn-, ungdoms-och familjeprogram. Samma uppfattning har SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen.
Svenska kyrkans centralstyrelse lillslyrker förslaget alt program som huvudsakligen vänder sig till barn inle skall få avbrytas av annonser.
Slockholms lingsiäll. Lantbrukarnas Riksförbund, Nordisk Television och Sveriges frikyrkoråd/Dc fria kristna samfundens råd lillslyrker förslaget atl del i annonser med reklam inte skall få uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig lill barn. Sveriges Marknadsförbund yttrar om detta förslag all framför alll förväxlingsiisken bör väga tungt så atl inle halva svenska skådespelarkåren i onödan utesluts från all få medverka i reklaminslag. Induslriförbundel, SAT och Grossistförbundet Svensk Handel menar all man med fördel bör kunna överlämna ål programföretaget alt ställa upp lämpliga normer och alt lagregleringen kan inskränkas till vad den europeiska TV-konvenlionen kräver. Konsumentverket finner det å andra sidan inle lillfieiTssiällande all endasl personer som spelar en framträdande roll i barnprogram föreslås bli diskvalificerade från reklammedverkan; del bör vara lillräckligl all personen eller figuren har anknyining lill ell sådanl program.
Skälen för mitt förslag: Televisionen är elt medium med slor genomslagskraft. Barn ser mycket på TV och har stor lilliro lill vad de ser och hör. Frågan om TV-reklamen och barnen biir därför ägnas särskild uppmärksamhet.
119 Först kan konstateras atl marknadsföringslagen gäller för all kom- Prop. 1990/91:149 mersiell reklam på den svenska marknaden. l.agen kommer därmed också att gälla reklam i svenska TV-program.
Enligt generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen kan marknadsdomstolen, om en näringsidkare vid marknadsföring av en vara, tjänst eller någon annan nyttighet företar reklamålgärd eller annan handling, som genom atl strida mot god affärssed eller på annal sätt är otillbörlig mol konsumenter eller näringsidkare, förbjuda näringsidkaren atl forl-.sälta meil della eller all företa annan liknande handling.
Hänvisningen lill uttrycket "god affärssed" syftar bl.a. på Inlernalionella Handelskammarens Grundregler för reklam, som i sin nu gällande lydelse antogs år 1987.
I förarbetena till marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 60) anförs au generalklausulen redan från början kunde få en betydande stadga om man lill utgångspunkt för lillämpningen log delta ulomrältsliga normsystem.
1 Grundreglerna (anikel 13) anges au reklam inle får ulnyltja barns naturliga godtrogenhet eller ungdomars bristande erfarenhet eller utsätta deras lojalilelskänsla för påfrestning. Reklam som riklas lill eller är ägnad alt påverka barn eller ungdomar får inle innehålla framställning i ord eller bild som kan medföra fysiska skadeverkningar eller påverka dem negativt i psykiskt eller moraliskt avseende.
Grundreglerna innehåller etl särskilt avsniu med Råd om reklam till barn. Med barn avses därvid personer som är under 14 år eller som inte uppnått annan motsvarande åldersgräns, vederlagen i resp. land.
1 Råden betonas all reklam lill barn skall kunna identifieras som reklam, all reklam inle får framstå som överseende med bruk av våld och all den inte får undergräva sociala värderingar eller föräldrars auktoritet och ansvar. Reklamen får inle förleda barn all försätta sig i riskfyllda situationer eller all söka sällskap med främmande personer eller beträda okända eller farliga plalser. Inle heller får reklam innehålla direkta uppmaningar Till barn all övertala andra all köpa den annonserade produkten åt dem. Råden betonar viklen av särskild aklsamhet för all reklam inle skall anses vilseleda barn när del gäller l.ex. den annonserade produktens verkliga storlek och beskaffenhet. Prisuppgifter får inle utformas så alt barn kan få en överdriven uppfattning om produktens verkliga värde eller ge sken av all produkten ulan vidare ryms inom varje hushållsbudgel.
Grundreglerna ställer således ujjp restriktioner för .sådan reklam som riklas till barn, men de förbjuder inle reklam lill barn.
Vid prövning enligt generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen av om en framställning är otillbörlig mol konsumenter slälls speciellt höga krav på hederlighet och vederhäftighet när framställningen riklar sig till grupper som kan antas vara mindre kriiiska än konsumenter i allmänhet, exempelvis barn eller sjuka per.soner (prop. 1970:57 s. 69). Däremot ger lagen inte någol stöd för all reklam lill barn i ett vissl medium, l.ex. TV, generellt skall anses vara oiillhör lig.
120 Enligt min mening bör emellertid ell medium med så slor genom- Prop. 1990/91:149 slagskrafi som lelevisionen inte alls få användas för reklam som särskilt vänder sig lill yngre barn. Yngre barn kan inle alllid skilja mellan reklaminslag och vanliga TV-program. Inie heller förslår de alltid att avsiklen med reklaminslag är alt locka lill köp. Därmed tar de till sig reklamens budskap ulan den skepsis som äldre barn och tonåringar lär sig ulveckla. Samtidigt ser barn mycket på TV. Barnprogrammen får ofta mycket höga Trttarsiffror inom de åldersgrupper som programmen vänder sig lill. TV kan därför vara etl särskill effeklivt medium för reklam som syfiar till atl påverka yngre barn. All använda lelevisionen på det sättet skulle emellertid strida klarl mol barnens intressen.
Vad jag har sagl nu betyder atl jag i den här frågan har en annan uppfattning än de remissinstanser som anser atl befintliga reklamregler är tillfyllest också när del gäller reklam i TV. Enligt min uppfaltning bör följaktligen lagen om annonser i lelevisionen innehålla särskilda restriktioner så att man kan motverka all den marksända televisionen blir elt medium för reklam som särskill har de yngre barnen som målgrupp.
Innan jag går in på vilka regler som bör gälla vill jag behandla avgränsningen av den åldersgrupp som reglerna bör ta sikte på.
Som framgår av vad jag tidigare har sagt innebär marknadsföringslagen all det slälls speciellt höga krav på hederlighet och vederhäftighet när en reklamålgärd riklar sig till exempelvis barn. Något behov av ytterligare restriktioner för reklam som i största allmänhet har barn som målgrupp finns därför enligt min mening inte.
Den grupp barn för vilka del är motiverat med särskilda regler är barn som ännu inle har lärt sig skilja klarl mellan reklaminslag och andra ilelar av en TV-sändning, I lagrädsremissen betecknades denna grupp av barn som "yngre barn".
Lagrådel menar att uttrycket "yngre barn" är obestämt. Den bakomliggande tanken torde enligt lagrådet vara att reglerna skall Iräffa annonser och program som huvudsakligen vänder sig lill barn som ännu inle har kommit i puberteten. Finligt lagiådels mening bör regeln i klarhetens inlresse konkreliseras genom alt en 12-årsgräns anges i paragraftexten.
Jag delar lagrådets uppfattning i ilenna fråga.
Som har framgått förespråkar vissa remissinstanser alt reklam i TV med hänsyn till barnen inte skall få sändas före ell vissl klockslag. De tider som nämns i sammanhangel är kl. 19, 20 och 21.
Radiolagsulredningen har studerat konsekvenserna av regler av detta slag bl.a. genom alt låta undersöka publikens ålderssammansättning vid olika lider på dygnet. Resultatet visar, föga överraskande, atl del framför alll är under den tid då del sänds barnprogram som yngre barn ulgör en stor andel av TV-publiken. Ulredningen drar slutsatsen att man bör avstå från all införa en regel om att reklaminslag inle skall få sändas under vissa lider på dagen.
Jag har samma up[)faitning. En regel or-n atl annonser med reklam inle fick sändas under vissa tider skulle försvåra TV-företagels möjTrghe-
ler alt få tillräckliga inkomster och även kunna leda lill en stark kon- Prop. 1990/91:149 cenlralion av annonserna till övriga delar av dygnet. Samlidigt skulle regeln ha begränsad betydelse vad gäller alt motverka att den aktuella gruppen av barn blir påverkade av reklaminslagen. Jag anser att de regler som behövs för alt motverka reklam med yngre barn som målgrupp bör utformas så all detta syfte framgår av reglerna.
Försl och främst behövs en föreskrift om att en annons med reklam inte får syfta till all fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
Vid bedömningen av om detta syfte föreligger bör samtliga betydelsefulla omständigheter beaktas. Dit hör t.ex. den annonserade varan eller tjänsten, annonsens utformning och del sammanhang där annonsen förekommer. Regeln bör endasl gälla annonser med reklam. Den bör alltså inte hindra alt man använder TV-annonser för all Tex, lära barn uppträda i trafiken.
Reklam kan vara särskill riklad lill den akluella gruppen av barn även om själva reklaminslaget inte är speciellt utformat med hänsyn till barnen. Om ell reklaminslag sänds vid elt tillfälle då del kan antas atl dessa barn ulgör en övervägande del av publiken måsle man anla alt avsikten är att nå just dem med reklambudskapet. Därför bör även den regeln gälla atl en annons med reklam inle får sällas in under annonsiiden omedelban före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig lill barn under 12 år.
Som jag har behandlat tidigare (avsnitl 4.5.3) är min uppfaltning atl annonser i princip inle bör få avbryta etl program. Om della förslag genomförs måsle programföretaget, ulan att del finns någon uttrycklig regel om detta, även avhålla sig från att göra annonsavbrou i program som vänder sig lill barn under 12 år. Milt förslag kräver således inle alt detta anges uttryckligen. Med hänsyn lill de s.k. biandprogrammen (jfr avsnilt 4.5.3) bör dock uttryckligen anges också all annonser inle får sältas in omedelbart före eller efter en del av program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Barnprogrammen i TV uppskattas mycket av barnen. En annonsör bör inle kunna dra fördel av della förhållande för sina reklambudskap. Utredningen har för att molverka sådanl föreslagil den regeln, alt del i annonser med reklam inle får uppträda personer eller figurer .som spelar en framirädanile roll i lelevisionsprogram som huvuiTsakligen vänder sig lill barn.
Remissinstansernas reaktion är som har framgått blandad. Vissa lillslyrker förslaget, medan andra ifrågasätter behovel av en regel. Konsumentverkel efterlyser ytterligare restriktioner.
Min uppfattning är atl det finns skäl för en reglering och all ulredningens förslag är läm|)ligi avvägt.
Jag har redan föreslagil en regel av liknande slag med lanke på grundsatsen om reklamidentifiering, nämligen all del i annonser som sänds mol betalning eller annal vederlag inle får uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhelskommeniarer (avsnitl 4.4.3). Delar av
vad jag har anförl i anslulning till denna regel bör kunna anses tillämp- Prop. 1990/91:149 ligt för del nu akluella förslagel.
Regeln medför all inle bara medverkan i programföretagets egna barnprogram blir annonsdiskvalificerande ulan atl samma sak kommer att gälla andra barnprogram i TV som tas emol i Sverige.
Med de regler som nu har beskrivits anser jag atl del skapas förutsättningar för atl hindra, all annonsörer i televisionen riklar sig särskilt lill de yngre barnen utan att för den skull möjlighelen till TV-reklam för andra målgrupper begränsas. Jag är naturligtvis medveten om att barn ser andra program än barnprogram och att yngre barn därför kommer atl se de annonser som sänds i anslulning lill dessa program. Jag anser emellertid inle all del finns någol behov av all för de yngre barnens skull föreskriva särskilda regler vid sidan av marknadsföringslagen när del gäller sådan allmänl inriktad reklam i TV.
1 del föregående (avsnitt 3.6.1) har jag uttalat mig om generalklausulen mol otillbörlig marknadsföring i marknadsföringslagen och därvid gjorl bedömningen att den är ett tjänligt instrument för att hantera TV-reklamen.
Jag utgår nämligen från atl marknadsdomstolen, när den skall bedöma om en viss reklamålgärd strider mol generalklausulen, fäster avseende vid del intryck framställningen gör saml tillmäter del betydelse atl lelevisionen har stor påverkanskraft, atl sändningarna vänder sig till en allmän publik i hemmen och att barn oftast är en del av publiken. Lagen bör ge möjlighet lill bedömningar som är anpassade lill TV-mediels särart. Redan av nuvarande lagstiftning lorde således följa att åtskilligt redan gäller av de särskilda restriktioner som vissa remissinstanser har förespråkat på delta område.
Två av de regler som jag förordar får anses vara av i första hand marknadsföringsrättslig arl, nämligen regeln all en annons med reklam inle skall få syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år och regeln alt det i annonser med reklam inle skall få uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i lelevisionsprogram som huvudsakligen vänder sig lill barn under 12 år.
Från yttrandefrihelsrättslig synpunkl bör dessa regler betraktas på samma sätt som l.ex. regeln i 2 § andra stycket alkoholreklamlagen, som förbjuder kommersiella annonser för s|)ritdrycker, vin och starköl i tryckta periodiska skrifter. För denna regel finns stöd i iryckfrihelsförordningen (1 kap. 9 § punkt 1), och jag har i föregående avsnilt föreslagil alt del i radioansvarigheislagen ges stöd för all i lag förbjuda alkohol-och lobaksannonser i radio och TV.
Jag anser därför konsekvensen bjuda all det av radioansvarighetslagen också framgår, atl ulan hinder av den lagen gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mol kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring till barn.
Fin sådan bestämmelse får liksom de tidigare behandlade bestämmelserna i ansvarighetslagarna för radio och 'TV karaktären av rambestämmelse,
123 Med hänsyn till detta bör beslämmelsen i radioansvarighetslagen helt allmänt gälla marknadsföring lill barn, varmed då får förslås vad som i inarknadsföringssammanhang menas med barn, dvs, personer som är under 14 år.
Vad som i det föregående har sagls om innebörden av ullrycket kommersiell annons i radioansvarighetslagen är tillämpligt också i detta sammanhang.
4.8 Annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV
Mitt förslag: Radiolagens besiämmeiser om annonser som sänds under annonslid i televisionen skall inte gälla sökbar text-TV. En föreskrift om delta skall las in i radiolagen (16 §).
I lagen skall också uttryckligen föreskrivas all kraven på oparliskhel och saklighet inte skall gälla annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV (6 8 fjärde styckel).
Radiolagsutredningens förslag innehåller inle någon motsvarighet lill milt förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har tagit upp frågan om kommersiell text-TV.
Skälen för mitt förslag: Både utomlands och här förekommer del all TV-företag använder en del av TV- signalens överföringsmöjligheter för att sända särskild textinformation, text-TV. Text-TV har i huvudsak två användningsområden. I del ena fallet rör det sig om programlexlning. Som exempel på text-TV i ilenna form kan nämnas att skådespelarnas repliker i ulländska filmer textas och atl det sänds annan iextinft)rma-lion som komplement till vad som sägs i vanliga TV-program, Textningen kan Tex, vara en serviceålgärd genlemot TV-tittare som har nedsatt hörsel.
Den andra typen av text-TV innebär alt TV-företagei, vid sidan av de vanliga TV-programmen, sänder separata textade informationssidor som fyller hela TV-rulan. Sidorna är samlade i grupper efter ämnesområden, l.ex. ulrikesnyheter, inrikesnyheler, sport, väder osv. TV-litlaren har en valmöjlighet när det gäller all ta del av sådant material.
För att sända de textade sidorna används som regel outnyttjat utrymme i 'TV-signalen, det s.k, bildsläckningsinlervallel, Texisändning av delta slag går till så all ell vissl antal sidor sänds cykliskt. När den sista sidan har sänts, upprepas alltså sändningen av den första sidan.
För all kunna la emot lexi-TV av det beskrivna slaget krävs en speciellt utrustad mottagare med en minnesenhet och en dekodei. Vidare krävs en knappsats för sidval m.m. TV-tillaren kan härigenom välja önskad sida. lnft)rmalionssidorna är nämligen numrerade.
124 Det nu beskrivna slaget av text-TV anser jag att man lämpligen kan Prop. 1990/91:149 beteckna som sökbar text-TV.
Sökbar lexi-TV är ell utpräglat nyhetsmedium. Sveriges Television tillhandahåller numera dagligen ca 300 lexl- TV-sidor med nyheter, väller, programtablåer, börskurser m.m.
Finligt en rapporl av Sveriges Radios publik- och programforsknings-avdelning (PUlJ-rapporten "Så ser vi på text-TV", oktober 1990) har 49 ptoceni av befolkningen lillgång lill sökbar texi-TV och 42 procent av innehavarna lar dagligen del av sådan inft)rmalion.
Kommersiell sökbar lexl-'TV förekommer ulomlands i bl.a, Finland, Irland, Italien, Schweiz och Storbritannien,
Enligt min mening bör ell hell eller huvudsakligen reklamfinansierat TV-förelag ha räll alt också i sökbar texl-TV sända reklam mol vederlag. De regler som jag tidigare har föreslagil om annonser som sänds under annonstid i lelevisionen passar emellertid inle för sökbar texl-TV, Begreppet annonstid i televisionen, som är att se mot bakgrund av bl.a. den europeiska TV- konvenlionens bestämmelser, förutsäller att det är fråga om vanliga TV-program som är inplacerade i en programtablå. Också reglerna om högsta lillålna annonsvolym förutsätter att del är fråga om en ordinär programljänsl.
De flesta av de särskilda regler som jag har föreslagit om TV-annonser skulle heller inle vara motiverade i sökbar lext-TV. Det beror på den betydande skillnail som råder mellan den rörliga bilden och ren lexl i fråga om mediets påverkanskraft.
När del gäller marknadsföring i sökbar text-TV anser jag således att del är lillräckfigi med den marknadsföringsrällsliga lagsliflning som finns kompletterad av mina förslag om all del i lelevisionsprogram inte skall få förekomma kommersiella annonser som gäller alkoholdrycker eller tobaksvaror.
Av nu anförda skäl bör radiolagens regler om annonser som sänds under annonslid i lelevisionen inle gälla sökbar lext-TV.
För annonser och liknande meddelanden i sökbar texl-TV behövs emellertid en särskild regel: del måsle stå klart all radiolagens krav på oparliskhel och saklighet inle heller gäller för sädana meddelanden; när del gäller annonser som sänds under annonslid i televisionen har jag behandlat den frågan lidigare (se avsnitl 4.4.1).
Frågan uppställer sig då vad som bör förstås med annonser och liknande meddelanden i sökbar texl-TV. Jag anser all man med della uttryckssätt bör fånga in motsvarigheten lill vad tryckfrihetsförordningen syftar på när i den lalas om all som tryckfrihetsbrott i vissa fall inle skall anses tillkännagivande "i annons eller annal sådant meddelande" (7 kap. 2 §). Som jag har nämnl tidigare (se avsnitt 4.2.3) menas enligt förarbetena till förordningen med annal sådant meddelande endast vissa sedvanliga notiser, sorrr på grund av sitt innehåll har samma uppgift som annonser. Vad som är att belrakla som reilakiionell lexl i sökbar lext-TV bör i enlighel härmed inle anses ulgöra annonser eller liknande meddelanden.
125 I radiolagen bör således föreskrivas alt kraven på opartiskhet och Prop. 1990/91:149 saklighet inle skall gälla annonser och liknande meddelanden I sökbar text-TV.
4.9 Vissa frågor som rör alla programföretag
4.9.1 Gynnande av kommersiella intressen i programverksamheten
Mitt förslag: Ell programföretag skall inte ha rätt atl mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna etl kommersiellt intresse i programverksamheten.
En föreskrift om detta skall tas in i radiolagen (6 § andra styckel första meningen).
Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med milt förslag (belänkandet s. 160 och 169 T).
Remissinstanserna: Utredningens förslag stöds av juridiska fakullelsnämnden vid Stockholms universitet. Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Grossislförbundel Svensk Handel, Svenska 'Tidningsutgivareföreningen och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel anför som skäl för sin ståndpunkt att olika former av förtäckt reklam bör molverkas med kraft. Enligt juridiska fakullelsnämnden vid Stockholms universitet kan det ifrågasättas om ordet "otillbörligt" är tillräckligt för att motverka s.k. produkt placement i ilen egentliga programverksamheten. Radionämnden har uppfattningen all den föreslagna föreskriften inle behövs; radiolagens krav på opartiskhet så som det hillills har lillämpals beträffande reklambetonat gynnande räcker fulll ul.
Skälen för mitt förslag: T)en europeiska TV-konveniionen innehåller vissa bestämmelser som har betydelse för frågan oin ilet finns anledning all införa en uUrycklig regel som vänder sig mot au etl programföretag i programverksamheten gynnar kommersiella iniressen mot vederlag.
Vad konvenlionen avser med reklam och sponsorskap har redovisals i avsnitt 4.2,2, Jag vill också hänvisa lill avsnillen 4.2,3, 4.5.1 och 4.5.2, där jag har redogjort för artikel 13 i konventionen. Tidigare har jag dock inle nämnt ariikel 13:3, enligt vilken det i gränsöverskridande TV-sändningar inte får förekomma smygreklam ("surreptitious adveriising"). Särskilt anges all det i program inle får förekomma sådan presentation av varor och ijänsler som sker i reklamsyfte.
Jag vill i delta sammanhang också erinra om en av konvenlionens bestämmelser om sponsring, nämligen artikel 17:3, som säger alt sponsrade program inte får uppmuntra till avsättning, inköp eller uthyrning av sponsorns eller Iredje mans varor eller Ijänsler, särskill inle genom
alt i marknadsföringssyfle göra särskilda hänvisningar lill varorna eller Prop. 1990/91:149 tjänsterna i programmen.
Det slår således klart alt de stater som blir bundna av 'TV-konventionen ikläder sig särskilda skyldigheter i fråga om sådant re-klambeionat gynnande av varor och tjänster som sker mol vederlag. Konventionen godtar inie all .sådant gynnande sker i den egentliga programverksamheten.
Gällande svenska regelverk förbjuder inte i klara verba att elt programföretag, som får finansiera sändningar med reklam, i programverksamheten gynnar kommersiella iniressen mot vederlag. Det är visserligen rikligt att radiolagens krav på oparliskhel såsom del lillämpas av radionämnden innebär att programföretagen skall vara försiktiga med att sända program eller programinslag som innebär etl reklambetonat gynnande av en viss proilukt eller elt vissl förelag.
Kravet på opartiskhet lar dock huvudsakligen sikte på andra aspekter av programverksamheten än betydelsen av all motverka all kommersiella iniressen befordras i denna. Bakgrunden lill detta krav är ju vår tradition med reklamfri public service-radio och television. Nu står vi inför något nytt, nämligen introduktionen av kommersiell television i marknätet.
Med hänsyn till TV-konventionens bestämmelser och lill vad som nu har anföris anser jag det vara lämpligt all införa en uttrycklig regel om att ell programföretag i programverksamheten inle får gynna ett kommersiellt intresse mol vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt.
Jag har tidigare (avsnitl 4.3.3) angett vad som menas med att etl programförelag sänder reklam mol vederlag. Som jag har behandlat förutsätter denna silualion att vederlaget lillgodoförs programföretaget och inle någon annan.
Också vill gynnande av etl kommersiellt intresse mol vederlag förutsätts atl vederlaget lillgodoförs programföretaget.
Ell exempel på denna situation erbjuder radionämndens tidigare omnämnda beslul den 2 februari 1989 i fråga om underhållningsprogrammet "Zick Zack" i Sveriges 'Televisions sändningar (SB 44/89). Till grund för des.sa sändningar låg ell avtal mellan Sveriges Television och AB Tipsljänsl, enligt vilkel Tipsljänsl lill programförelaget skulle lämna ell "produkiionsbidrag" om 225 000 kr. |)er program. Etl inslag i programmen gällde direktsändning av Tipsljänsts dragningar i de båda spelen Lotto och Joker.
Radionämndens |)rövning gällde bl.a. om programföretaget hade överlräll beslämmelsen i förelagets avtal med staten om all del inte får medge kommersiell reklam mot vederlag i program eller programinslag. Nämnden uttalade all dragningarna i Tipsljänsts spel var ägnade all främja avsättningen av delta förelags produkter och fann atl programföretaget hade medgivit kommersiell reklam mot vederlag i programmen,
"Zick Zack"-programmen var unilerhållnings|)rogram där olika artister framträdde. Det nya reklamhegrepp som jag föreslår i radiolagen av.ses motsvara begrep()et marknadsfiiring i marknadsföringslagen. Som
jag har anförl får den rimligaste tolkningen av marknadsföringslagen på Prop. 1990/91:149 radio- och TV-områdel anses vara, all underhållning och förslröelse behandlas på samma sätt som del i motiven till lagen uttryckligen anges all nyhetsförmedling och åsiktsbildning skall behandlas.
Enligt min uppfaltning skulle man med ett reklambegrepp i radiolagen som motsvarar begreppet marknadsföring inte kunna hävda att programförelaget i "Zick Zack"-fallet hade medgivit reklam mot vederlag. Tveklöst rör del sig dock om gynnande av ett kommersiellt intresse mot vederlag.
När det gäller alt programföreiagei annars på elt otillbörligt sätt får anses gynna ett kommersiellt intresse aklualiseras i försia hand företeelsen varuexponering i TV-program ("producl placement").
Varuexponering i TV kan naturligtvis förekomma såsom gynnande mol vederlag. Etl mera praktiskt fall är emellenid all programförelaget genom att det i elt program gynnar ett kommersiellt intresse slipper vissa utgifter .som annars skulle ha belastat förelaget. Programföretaget uppnår denna ekonomiska fördel genom att i programmet fokusera vissa produkter eller varumärken på etl sätt som har reklamvärde för en viss näringsidkare.
Om det i ell |)rogram förekommer en markant fokusering av en proilukt eller elt varumärke och delta inle för tittaren framslår som motiverat med hänsyn lill någol informativt eller underhållande syfte hos programföreiagei kan man misstänka att förelagel har haft ekonomisk fördel av åtgärden. Oavsett hur del förhåller sig med den ekonomiska fördelen kan del emellertid finnas skäl för bedömningen alt förelagel i programverksamheten på ett oiillbörligi säll har gynnat ell kommersiellt inlresse.
Man bör dock skilja mellan program som programföreiagei självt har producerat och program till vilka företagel bara har köpt visningsrätien, l.ex. långfilmer. När det gäller program av del senare slaget kan det vara omöjligt för programföreiagei all undvika alt en produkt fokuseras i)å ell säu som har reklamvärde för en näringsidkare utan all inkräkta på programmet såsom etl upphovsrättsligl skyddat verk.
Fltl exem|)el på ett otillbörligt gynnande av etl kommersiellt inlresse skulle emellertid kunna vara ett frågesportprogram i TV, där vinsterna ulgörs av TV-apparaler. Som jag har nämnt tidigare (avsnitt 4.2.2) kan man i elt sådant fall inte rikla någon kritik mol programföreiagei om det låler TV-bilden göra elt hastigt svep över apparaterna. Om emellertid programföreiagei på ett påtagligt och för sammanhangel omotiverat säu låler bilden fokusera TV-apparalerna är det fråga om varuexponering av ilen arten all ell kommersiellt inlresse gynnas på elt otillbörligt säu. Skulle i ställel programledaren markera en paus i tävlandet och låla programmel gå över till alt uteslutande handla om TV-apparaierna, l.ex. genom all i posiliva ordalag beskriva deras egenskaper och ange var man kan köpa dem, då har programmet äniliai karaklär till all gälla ren reklam. Därmed är inle sagt all del är fråga om otillbörlig marknadsföring. Marknadsföringen kan vara invändningsfri från marknadsföringsla-
gens .synpunkt, l.ex. genom atl uppfylla del krav på reklamideniifiering Prop. 1990/91:149 som regelsystemet får anses innefalla. Men även om del rör sig om en i och för sig invändningsfri marknadsföring föreligger givelvis ett klart exempel på gynnande av elt kommersiellt intresse.
Om gynnande av etl kommersiellt intresse |)å ell oiillbörligi sätt kan man också ha anledning all tala i vissa situationer då en medverkande i ell i)rogramförelags sändningar har yttrat sig på ell avsällningsfrämjande .säll om en produkt och av näringsidkaren fått betalt för detta (jfr framställningen i avsnitt 4.2.2).
Det förhållandet att någol som sänds bör betraktas som reklam medför å andra sidan inle nödvändigtvis atl etl kommersiellt inlresse gynnas på ell otillbörligt säll. Som exempel på vad som i dag kan vara marknadsföring i radio och TV har jag lidigare nämnl marknadsföringen av kurshöcker och liknande i anslulning till uthililiiingsprogrammen i radio och 'TV. Jag har ullalal (avsnilt 4.3.3) atl jag inlc .ser någon anledning alt ett icke reklamfinansierat programföretag skall vara förhindrat atl sända detta slag av reklam.
När ell programföretag sänder reklam ulan all delta anses slå i slrid med radiolagens krav på opartiskhet, bör det således inlc anses vara fråga om alt gynna elt kommersiellt inlresse på ell oiillbörligi säll.
4.9.2 Den grundläggande regleringen i lag om sändning av sponsrade program
Mitt förslag: För alt ell programförelag skall ha räll atl lämna uppgift om atl det i fråga om etl vissl program har förekommil sponsorfinansiering ulan alt della strider mol kravel på oparliskhel och mol den föreslagna bestämmel.sen om förbud mot gynnande av kommersiella iniressen föreskrivs i en ny beslämmelse i radiolagen (6 i) andra slyckel anilra meningen) all programföretaget, i fråga om någon som har bekostat elt program helt eller delvis, får lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
För atl ett programföretag skall kunna bli skyldigt atl lämna uppgift om att sponsorfinansering har förekommil i fråga om elt vissl program införs också en ny beslämmelse i radiolagen (7 § andra slyckel punkl 3) som säger alt del i avtalet mellan staten och programföreiagei får beslämmas om skyldighel för företaget att, om någon annan har bekostat etl program helt eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med miu förslag (belänkandet s. 238 ff).
Remissinstanserna: Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistförbundel Svensk Handel delar u|)pfailningen all annonsering och sponsorskap (sponsring) bör behandlas som skilda företeelser och regleras på olika sätt. Riksidrollsförbundel anser att det i regler om
9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
sponsorskap bör införas en förpliktelse för programförelaget att garante- Prop. 1990/91:149 ra rätt namn på del evenemang som sänds - även om det innehåller sponsorns namn, t.ex. Skandia Cupen. Enligt socialstyrelsen bör del i radiolagen las in en uttrycklig beslämmelse om all ett programföretag inle får sända program som hell eller delvis har bekostats av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror. Barnmiljörådet efterlyser etl förbud mot mot sponsring av barn- och ungdomsprogram. Juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms universilel anser inte all den föreslagna lagregeln om bemyndigande au sluta avtal har fått en tillfredsställande utformning. Det förefaller ovedersägligt att sponsrade program kommer atl gynna kommersiella iniressen. Del torde därför- vara etl berättigat konsumenlkrav all uppgifter därom skall lämnas i anslulning lill programmel.
Bakgrunden till mitt förslag: Vad den europeiska TV-konventionen förslår med sponsorskap har angetts lidigare (se avsnitl 4.2.2). Däremot har jag inle tidigare behandlat de materiella bestiimmelserna om sponsorskap i konvenlionen. De innebär följande.
När ell program eller en serie av program sponsras helt eller delvis, skall sponsorskapet tydligt framgå genom tillkännagivande på lämpligt sätt i början och/eller slutet av programmel (artikel 17:1),
En sponsor får under inga omsländighcier uii')va inflylande över ell sponsrai programs innehåll eller inplacering i programtablån på ell sådant .sätt atl del påverkar programföretagets ansvar och publicistiska ober-ocnilc med avseende på programmen (artikel 17:2),
Sponsrade program får inle uppmuntra till avsättning, inköp eller Ulhyrning av sponsorns eller tredje mans varor eller- ijänsler, särskill inle genom all i marknadsföring-ssyfte göra .särskilda hänvisningar till varorna eller tjänsterna i programmen (anikel 17:3).
Program får inte sponsras av fysiska eller juridiska personer, vars huvudsakliga verksamhel gäller tillverkning eller försäljning av sådana varor eller tillhandahållande av sådana Ijänsler, för vilka det inle får göras reklam enligt artikel 15 (artikel 18:1), De i artikel 15 avsedda varorna och tjänsterna är tobaksvaror saml läkemedel och .sådan medicinsk behandling som tillhandahålls endast mol recept av läkare i den sändande konveniionssialen.
Sponsorskap får inle förekomma i fråga om nyhelsprogram eller nyhelskommenlerande program (ariikel 18:2).
Kapporten om sponsring
Som nämnls i inleilningen har en sakkunnig i utbildningsdeparlemenlel uireit vissa frågor om sponsring i Sveriges Radio-koncernens program och under hösten 1989 överlämnat rai)porten (Ds 1989:65) Sponsring m.m. av Sveriges Railios prograr-n.
En av utgångspunkterna i della uireilning.sarbele har varit TV-konvenlionens besiämmeiser. En annan har varil gällamle bestämmelser
L30
som sätter gränser för arten och omfattningen av s,k, extern finansiering Prop, 1990/91:149 av ett program förelags sändningar. Dessa bestämmelser är
- radiolagens krav att sändningsrätlen skall ulövas opartiskt och sakligt,
- bestämmelsen i avtalet mellan sialen och programföretaget att förelaget inle mol vederlag får medge kommersiell reklam i program eller programinslag,
- avtalsbestämmelserna om s.k. sponsringsförbud, som är formulerade så, att om programföretagels rätt atl sända etl visst program är beroende av atl "någon annan än ell bolag inom koncernen utger ersättning till den som upplåter rätten", då får programmel eller programinslaget inle sändas.
Förslagen i rapporten baserar sig på bedömningen atl de nuvarande avla Isbesläm melser na om sponsringsförbud bör upphävas.För all del inle skall slrida mot kravel på opartiskhet i 6 § radiolagen atl i sändningen lämna uppgift om sponsorskap föreslås i rapporten en komplettering i ilenna paragraf, innebärande att ell [jiogramförelag i fråga om någon som har bekostat ett program hell eller delvis får lämna uppgift om vem bidragsgivaren är. Etl programföretag bör således inte längre av kravet på opartiskhet vara förhindrat all lämna sponsorsmeddelanden. Laglexten har emellertid en vid innebörd och skiljer inle mellan olika slag av extern finansiering.
I rapporten föreslås också ett nytt bemyndigande i 6 § iredje stycket radiolagen för regeringen att sluta avtal med ell programförelag. Enligt denna föreskrift skall programföretaget i ell avtal kunna bli skyldigt alt, om någon annan har bekoslat etl program hell eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är. Syftet därmed är att åstadkomma en avtalsbestämmelse som förpliktar programföreiagei alt, då elt sponsrat program sänds, lämna uppgift om sponsorn. Även här har den föreslagna lagtexten en vid innebörd. Det har motiverats med att det inle finns någon anledning atl i radiolagen skilja mellan sädan extern finansiering som är sponsring och annan extern finansiering.
Rapporten skisserar två alternativ när det gäller sändning av sponsrade |)rogram. Enligt aliernativ I framgår del av ell programförelags avtal med staten att förelaget i princip inte får sända sponsrade program. Programföretaget skall dock få göra detta, om
- programmel gäller eu evenemang som direktsänds och som också sänds direkt i andra länder,
- programmalerialet har framställts av etl utländskt företag och del saknas anledning anta att sponsorsbill råget har lämnats för att här i landet främja sponsorns namn, varumärke eller liknande.
Programföretaget skulle emellenid inle få .sända ell s|)onsral program, om sponsorn bedriver verksamhel som gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkholdrycker eller läkemedel.
AUernaiiv 2 skulle i större ulslräckning ge ell programförelag möjligheter all iräffa sponsringsöverenskommelser. Enligt avtalet skulle dock
inte programföretaget få sända ell sponsrat program, om programmel Prop. 1990/91:149 huvudsakligen
- gäller nyheter, samhällsfrågor eller religiös förkunnelse,
- vänder sig till barn eller till personer som hör till en språklig minorilel.
Även enligt della alternativ skulle programföreiagei vara förhindrat all sända ell sponsrai program, om sponsorn bedriver verksamhel som gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller läkemedel.
(jemensami för de två alternativen är all avtalet med staten skulle slå fasl en skyldighel för programförelaget all omedelbart före och efler sändning av ell sponsrai program lämna uppgift om vem sponsorn är. Detta föreslås ske genom all förelaget uppger sponsorns namn eller firma. En särskild bestämmelse i avtalet föreslås om atl lämnande av sådan uppgift inle skall belraklas som kommersiell reklam i radiolagens mening.
Begreppel sponsrai program föreslås bli definierat i avialei. Som ell sponsrai program betecknas ett program som programförelaget har framställt eller förvärvat och som någon annan har bekostat helt eller delvis för att därmed främja sitt namn, varumärke eller liknande.
Remissuifallel
Remissinstansernas inställning lill förslagen i rapporten framgår av promemorian (Ds 1990:27) Remissyttranden över TV-politiken, betänkande av TV-utredningen, och Sponsring m.m. av Sveriges Radios program, rapporl av en särskild utredare.
När det gäller valet mellan de två alternativen för sändning av sponsrade program ger en majoritet av de remissinslanser som ullalar sig om detta sitt slöd för allernaliv 2.
Radiolagsulredningen
Radiolagsutredningen har tagit upp frågorna om sponsring av två skäl. För del försia har del för ulredningen gälll all bedöma vilken lagsliflning som behövs för alt Sverige i fråga om markhundna sändningar skall kunna efterleva kraven i den europeiska TV-konvenlionen, För del andra har utredningen lagil upp sponsringen i relation lill del av utredningen föreslagna reklambegreppet i railiolagen. Utredningen har i den frågan ansett atl man i det radiorätisliga regelverket på någol sätt bör kunna skilja mellan reklam mot vederlag i allmänhet och det förhållandet alt etl sponsrai program sänds och sponsorn namnges.
Skälen för mitt förslag: Alldeles oavsett hur man tar siällg lill frågorna om sponsorfinansering av |)rogram bör del göras vissa justeringar av nuvarande regler för programföretagens sändningar så alt elt förelag kan uppfylla kraven i den europeiska TV-konvenlionen, Särskill tänker jag då på kravet alt — när del är fråga om sponsring helt eller delvis av ctl program eller en serie program - s[)onsorskai)ei skall framgå tydligt ge-
nom Tillkännagivande på lämpligl säll i början och/eller slulel av pro- Prop. 1990/91:149 grammet (ariikel 17:1).
Till en början bör således ses till all de radiorätisliga reglerna inte hindrar alt elt programföretag lämnar uppgift om alt sponsorfinansiering förekommil i fråga om ell vissl program. Som elt hinder mol atl sådana uppgifter lämnas får uppfattas radiolagens krav på oparliskhel, ef-lersom det enligt railionämndens praxis bl.a. innebär atl elt programföretag bör vara försiktigt med all sända program eller programinslag .som innebär ett reklambetonat gynnande av en viss produkt eller ell vissl företag.
Denna innebörd av opariiskhelskravet kan i vissa sammanhang få mindre lämpliga följder. Kravet på opartiskhet hindrar inle nödvändigtvis atl etl programförelag sänder program vars produktion finansieras av sponsorer. Om programförelaget i ell sådant fall uppfattar kravet på opartiskhet som etl hinder mot alt lämna sponsorsmeddelande innebär del alt publiken hålls ovetande om den externa finansieringen. Jag anser del emellertid vara vikligl för TV-litlarna i deras egenskap av konsumenler atl de inte undanhålls information om all l.ex. en viss varulill-verkare har bidragit ekonomiskt lill etl program. Sådan informalion är en signal om all det finns anledning till vaksamhet när del gäller eventuella posiliva associationer till sponsorn i programmet.
En fråga som uppkommer i fråga om rätlen för ctl programföretag alt namnge en sponsor gäller hur man formulerar vad företagets rätt avser. Man skulle kunna begränsa sig lill au föreskriva all programförelagets räu gäller all namnge sponsorn, men en nackdel med en sådan regel skulle vara all begreppel sponsorskap måste klargöras i lagstiftningen. Ett skäl mot au i lag bestämma vad som skall anses ulgöra sponsorskap är nämligen det nya reklambegrepp som jag föreslår i radiolagen och som innebär atl namngivande av en s[)on.sor kan vara reklam (se avsnitt 4.2.2),
I lagrådsremissen uttalades därför atl den svenska lagsliftningen inle skulle kunna åsladkomma någon moisvarighci till TV-konvenlionens hierarki enligt vilken någol som räknas sor-n sponsorskap inle anses ulgöra reklam. Della problem borde enligt remissen lösas genom all avtalet mellan staten och programföreiagei skilde ul vad som under vissa förutsättningar och i viss form är lillålen sponsr ing lill skillnad från reklam mol vederlag i övrigl.
Som jag har nämnt lidigare (se avsnitl 4.1.1) har lagrådel karaktäriserat lagrådsremissens reglering som vidlyftig, svårgenomtränglig och i hög grad begrepps- och molivslyrd.
Som exempel nämner lagrådet behandlingen av sponsring. Del slår enligi lagrådet klarl att sponsring enligt TV-konventionens definition faller utanför reklambegreppet, 'Till grund för del remitterade förslaget ligger däremot föreställningen atl tillkännagivande av sponsorns namn kan belraklas som reklam. Till följd härav ges railiolagen en ulformning som inle uppfyller konvenlionens ariikel 17:1. I slällel föreskriver del remilleraile förslaget all programföretaget/ämna uppgift om vem bi-
dragsgivaren är. Brislen i konventionsuppfyllelse avses tydligen botas ge- Prop. 1990/91:149 nom atl det i radiolagen öppnas en möjlighet all i avtal föreskriva om skyldighet för programförelaget att lämna sådan uppgift. Enligt lagrådets mening är den föreslagna regleringen otillfredsställande dels genom alt remissen avslår från all, i en verksamhet som karaktäriseras av en växande internationalisering, tillämpa konventionens normer, dels genom atl den förliiar sig på att del därigenom uppkomna problemet genom avtal skall kunna få en lösning som remissen för sin del inte mäklat anvisa.
När del gäller begreppel reklam i radiolagen har jag i det föregående (se avsnilt 4.2.2) argumenterat för atl del bör motsvara vad som i marknadsföringslagen menas med marknadsföring. Bakgrunden till detta förslag är förhållandet mellan iryckfrihelsrälten och reklamen och den omständigheten atl regelsystemet för radio och TV har vikliga beröringspunkter med iryckfrihelsrälten. Jag menar hell enkell alt man inte kan göra på någol annat sätt än vad jag har föreslagit, såvida man inieför radions och televisionens vidkommande besiämmer sig för att bryta med vad som har uttalats i olika lagstiftningsärenden och i rältspraxis angående tolkningen av iryckfrihelsförordningen (om della se t.ex. prop. 1986/87:151 s. 47).
Jag kan också konstatera att lagrådel inte har haft något alt invända mol mitt förslag lill reklamdefinition.
Namngivande av en sponsor kan vara marknadsföring enligt marknadsföringslagen. Därmed kan namngivande av en sponsor också vara reklam enligt del föreslagna reklambegreppel. Lagrådets anmärkning att lill grund för remissen ligger "föreställningen alt tillkännagivande av sponsorns namn kan betraktas som reklam" går därför inle ihop med den godtagna reklamdefiniiionen. Jag delar inte heller uppfattningen atl del remitterade förslaget brister i konventionsuppfyllelse. Ariikel 5:1 i TV-konvenlionen säger uttryckligen de sändande staterna skall uppfylla konventionens krav "genom lämpliga åtgärder av sina behöroga organ"; en konventionsslal har således en betydande handlingsfrihet när det gäller hur en förpliktelse skall uppfyllas.
Vad gäller frågan om avtal mellan staten och programföretagen har jag angett min inställning lidigare (se avsnitl 4.1.1),
När del gäller rätten all lämna sponsorsmeddelanden slår jag av nu anförda skäl fasl vid uppfattningen i lagrådsremissen all denna bör ha en vid innebörd och inle skilja mellan olika slag av extern finansiering. För att ett programföretag utan hinder av kravet på opartiskhet skall ha rält att namnge en sponsor eller visa sponsorns varumärke bör således i radiolagen föreskrivas att företagel, i fråga om någon som har bekostat ett program hell eller delvis, får lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
När del gäller att reglera skyldigheten för ett programföretag all uppge atl sponsorsfinansiering har förekommil i fråga om elt visst program (anikel 17:1 i TV-konvenlionen) kan man enligi min mening välja mellan reglering i lag eller avtal. En i lag föreskriven skyldighet i delta hän-
seende skulle kräva all begreppel sponsorskap klargjordes i lagsliftningen. Med hänsyn till vad jag ny.ss sagt anser jag alt detta skulle vara mindre lämpligl. Jag anser i slällel liksom den sakkunnige och senare radiolagsulredningen atl den föreskrift som behövs bör vara elt i lag givet bemyndigande för regeringen all sluta avtal med programföretaget av visst innehåll.
På motsvarande .säu som beträffande rätten alt lämna sponsorsmed-dclanden bör även här laglexien ha en vid innebörd och inic skilja mellan olika slag av extern finansiering. Avsikten med elt lagbemyndigande av del angivna slaget är självfallet alt tillgodose TV-konvenlionens krav i artikel 17:1 om all sponsorskap skall lillkännagcs pä lämpligt säll i början och/eller slulel av programmel. I fortsällningen bör del därför av avtalsbestämmelser mellan staten och programföretag framgå alt förelaget är skyldigt all lämna sponsorsmeddelanden.
Av del sagila följer även alt jag anser att de maicriclla regler som bör gälla för ctl programförelag i fråga om sponsring bör framgå av avialet mellan stålen och företaget. Den legala grunden för .sådana avtalsbestämmelser är nuvarande regel i radiolagen om atl del i ell avtal mellan regeringen och [jrogramföretaget som villkor för sändningsrätlen får las in "föreskrift om förbud mot kommersiell reklam och mol program som bekostas av annan än programföretag" (6 § tredje slyckel punkl 3 radiolagen). Av närmast redaktionella skäl föreslår jag all ilenna regel skall ersättas av föreskriften all del i avtalet mellan staten och programföretaget får bestämmas om skyldighet för företaget all "inle sända reklam mol vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis" (se avsnitl 9.1, specialmotiveringen lill 7 § andra slyckel punkl 1 radiolagen).
4.9.3 Radiolagens demokratibestämmelse
Mitt förslag: Radiolagens demokraiibesiammel.se formuleras om. Enligt bestämmelsens lydelse i fortsällningen skall programverksamheten som helhet präglas av del demokratiska slalsskickeis grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihel och värdighet.
Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 170 ff) innebär en mera utförlig omskrivning. Enligt utredningsförslaget skall ell programförelag sända program, i vilka förelagel hävdar del demokraliska statsskickels grundidéer saml principen om alla människors frihet och värdighet. Vidare skall, när del i elt program förekommer inslag som motiverar del, [)rogramföretagei hävda dessa principer i samma program eller i anslulning lill programmet.
Remissinstanserna: Ulredningens förslag lämnas ulan erinran av de flesta remissinslanserna. Fin |)ositiv inställning lill förslagel har Sveriges Railio, Industriförbundet, Svenska Arbelsgivareföreningen och Grossisl-
förbundet Svensk Handel. Positivt är också Riksidrollsförbundel, som Prop. 1990/91:149 delar ulredningens uppfattning all direktsända sporlevenemang typiskl sett inte förmedlar någol "odemokratiskt budskap" lill TV-littarna. Slockholms Tingsrätt anser inte att vad utredningen har åberopat motiverar en lagändring. En kritisk inställning har också humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet.
Radionämnden avstyrker att bestämmelsen ändras. När del gäller frågan om den s.k. svarta lista som elt vissl FN-organ upprättar över idrottsmän som har framträtt vid evenemang i Sydafrika vidhåller nämndens majoritet sin ståndpunkt atl sporlevenemang där sådana idrottsmän medverkar inle bör sändas i TV. Nämnden ullalar dock au det i denna fråga föreligger en principiell motsättning mellan nämnden och Sveriges Television som inie bör bli beståenile. Därför delar nämnden utredningens uppfatlning au riksdagen bör laslällning Tril hur frågan skall lösas för framliden.
Den av ulredningen föreslagna laglexten går enligt radionämnden långl utöver syftet med förslagel. Nämnden menar atl |)r-ogramföreiagen med förslagets ulformning inle - som fallet är nu - skulle ha någon övergripande skyldighet att fördöma rasism, våld och hrutaliici eller alt hävda jämslälldhet mellan könen,
Sveriges Railio invänder å andra sidan mol formuleringen all "program fii reiagei skall sända program i vilka företagel ,,." etc. Demokratibeslämmelsen ligger till grund för den samlade programverksamheten och bolagel anser inle all den bör manifesteras i särskilda enstaka program. Den föreslagna lydelsen ger dock utrymme för en tolkning som innebär att programföretagen skulle ha skyldighet att sända särskilda program om demokratins grundidéer. Därför föreslår Sveriges Radio följande formulering av första meningen: "Programverksamheten som helhet skall präglas av och verka för del demokraliska statsskickets grundidéer saml principen ..." etc.
Bakgrunden till mitt förslag: Demokratibeslämmelsen i radiolagen (6 S andra stycket) innebär all ell programförelag i programverksamheten skall hävda del demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihel och värdighel.
Mellan Sveriges Television och radionämnden råder oenighet om hui beslämmelsen bör förstås. Oenigheten gäller vilkel förhållningssätt programföreiagei bör inta lill sporlevenei-nang där del finns deltagare som har framträtt i Sydafrika och som har satts upp på den av etl FN-organ upprättade svarta listan över sådana idrottsmän. Radionämnden har ansett - under åbero|)anile av all demokraiibestämmelsen bl,a, innebär all programföretagen i programverksamheten skall verka för all rasfördomar bekämpas - all Sveriges Television genom all sända program av della slag handlat i slrid mol beslämmelsen, en uppfaltning som programföretaget inle delar. Sedan nämnden i etl beslul den 1 december 1988 (SB 482/88) fällt programföretaget för sändandei av vissa tennis-matcher skrev nämligen förelagel den 22 i samma månad till regeringen
och bestred all del kunde anses ha åsidosatt sina skyldigheter genom de Prop. 1990/91:149 akluella sändningarna.
Radiolagsutredningen har också lagil upp ett annal beslut av radionämnden som rör demokratibeslämmelsen. Della beslut, som meddelades den 13 oktober 1988 (SB 410/88), gällde om det från bl.a. Sveriges Televisions sida hade förekommit lillräcklig bevakning av en nordisk kvinnokonferens med ett storl antal deltagare som ägde rum i Oslo sommaren 1988.
I programförelagets sändningar förekom inle någon nyhetsrapportering om konferensen. Ca en och en halv månad efler konferensen sände dock TV 2 en halvtimmes reportage om ilenna och etl 45 minuter långt samlalsprogram där några av konferensdeltagarna medverkade. I kanal 1 förekom inle något inslag om konferensen. Radionämnden uttalade all programföretagen genom demokratibeslämmelsen har ålagts en skyldighel alt bl.a. aktivt främja jämställdhet mellan kvinnor och män saml ansåg att Sveriges Televisions bevakning av konferensen var otillräcklig och alt della utgjorde en överträdelse av demokratibeslämmelsen.
Skälen för mitt förslag: Radiolagsutredningens förslag betyder att det i båda de nu redovisade hänseendena sker en utvidgning av programföretagens handlingsfrihet i förhållande till vad radionämndens praxis innebär. Den svarta listan över bl.a. idroiismän som har framträtt vid evenemang i Sydafrika bör enligt ulredningen inle ha någonting med de-mokralibe.slämmel.sen all göra. Ulredningen anser också alt bestämmelsen leder alltför långl om den innebär all det för ett programföretag kan föreligga bevakningsskyldighet även i fråga om en viss beslämd tilldragelse.
I lagrådsremissen gick föredraganden på samma linje som ulredningen.
Lagrådel utlalar att en regel av den karaklär som demokraiibestämmelsen har inle bör ändras över huvud laget annal än om speciella, starka skäl har framkommit. 1 remis.sen åberopas ell enstaka avgörande av radionämnden och en ilärav föranleild meningsmolsältning mellan nämnden och Sveriges Television. Della är uppenbart olillräckligl. Lagrådel avslår från att uttala sig i del enskilda ärendet; remissutfallet har lagrådet tolkat som främsl en antydan om åsiklslägei i sakfrågan. Oavsett delta ger förslagel formellt sett underlag för en tvekan om grundläggande konstitutionella principer som lagrådet måsle reagera mot.
Lagrådet avstyrker den föreslagna ändringen. Tvärtom bör enligt lagrådets åsikt demokraiibestämmelsen få gälla även för reklamverksam-helen. All några negativa verkningar skulle följa därav har inle visals i remi.ssen.
När del gäller den svarta listan är det rikligt all del i lagrädsremissen endast åberopades elt avgörande av radionämnden lill stöd för alt ändra demokraiibestämmelsen. Radionämnden har dock även lidigare fallat beslut i samma riktning (se SOU 1990:7 s. 103 f). Vidare har nämnden efter del au Sveriges Television givit tillkänna all förelagel inie godtar
radionämndens nu berörda rätlsTrllämpning i flera beslul vidhållit sin Prop. 1990/91:149 praxis.
Vi befinner oss alliså i en situation, där radionämnden vid återkommande lillfällen fållar beslut som etl programföretag inle respekterar och där enligt min mening nämnden har givil demokratibeslämmelsen en innebörd som går utöver vad bestämmelsen rimligen bör innebära. Eftersom själva systemet med radionämndens efterhandsgranskning av programmen bygger på atl programföretagen respekterar nämndens bedömningar finner jag det därför nödvändigl all överväga en omformulering av beslämmelsen för atl tydligare låta den räckvidd den enligt min mening bör ha komma lill ullryck.
Båda de av radiolagsulredningen föreslagna ändringarna innebär alt det sker en utvidgning av yttrandefriheten i programföretagens verksamhel jämförl med radionämndens nuvarande praxis. Jag kan inle dela lagrådels uppfattning att demokratibeslämmelsen över huvud laget inle bör ändras i del läge som nu har uppstått. För atl ulvidga yiirandefrihelen bör del inte krävas att de skäl som anförs har någon särskill slor tyngd. En ändring av bestämmelsen är enligt min mening att klart föredra framför alt forlsälta med den siluation som radionämndens praxis har resulterat i.
Av anförda skäl ger mig lagrådets yllrande inte anledning alt frångå uppfattningen i lagrådsremissen alt demokratibeslämmelsen bör omformuleras.
Till en början bör i fortsättningen ett programföretag inte anses överträda demokratibeslämmelsen även om sändningar kan sägas innebära atl företaget underlåter all medverka i bojkottakiioner mot Tex, idrottsmän som har framträtt vid evenemang i Sydafrika, I sändningar av detta slag är det från demokratibeslämmelsens synpunkl omständigheter vid sidan av det som sänds som står i blickpunkten.
I situationer som dessa kan del enligt min mening inle borises från all ell programförelag också har andra förpliktelser än sådana som följer av demokratibeslämmelsen. Avtalet mellan staten och Sveriges Television anger t.ex. alt programmen genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning skall lillgodose skiftande behov och intressen hos landels befolkning. I fall av della slag blir del därför nödvändigt all göra en avvägning mellan de skyldigheter som programföietaget har enligt demokratibestämmelsen och vad som kan följa av andra bestämmelser, Tex, sådana som går ut på all programförelaget skall fästa vikl vid publikens iniressen.
När del gäller sporlhändelser som direktsänds vill jag också peka på all del här som regel rör sig om offentliga tillställningar som anordnas av någon annan än programförelaget (jfr 1 § andra styckel andra meningen radioansvarigheislagen). Om demokratibestämmelsen anses ställa krav på atl programförelaget agerar på ett vissl sätt med tanke på en deltagande idrottsman som förelaget inle har någon kontraktsrelation med, hamnar förelaget i en siluation, där valet inle gäller huruvida företaget skall underlåla au sända del ena eller andra inslaget som ingår i eu pro-
gram ulan huruvida förelagel har rätl att bevaka en faktisk händelse som bevakas av andra medier, l.ex. pressen. Från journalistisk och publik synpunkt är det tämligen självklart att etl programföretag i förhållande lill staten bör ha full rätl atl bevaka händelser som det bland TV-liuarna finns ett slorl intresse för, och jag ser iletta som en viktig princip, Endasl i extrema fall bör man enligt min mening ha anledning atl säga alt del med hänsyn lill radiolagens demokratibeslämmelse är olämpligt au ett programföretag bevakar en viss händelse.
Som jag har nämnl innebär i övrigl radiolagsulredningens förslag atl del med stöd av demokratibeslämmelsen inte bör kunna krävas alt ell programförelag är bevakningsskyldigl i fråga om en viss bestämd tilldragelse.
Del ligger i linje med vad jag nyss har sagl atl demokratibeslämmelsen inle bör rubba det förhållandet att elt progiamföielag skall ha slor frihel atl i enlighet med allmänna journalistiska principer bestämma hur del skall agera med tanke på en viss konkret nyhetslillilragelse. Demokratibeslämmelsen bör varken på del ena eller andra sättet beskära det redaktionella oberoendet och utrymmet för en självständig nyhets-värdering. Även om radionämnden bara en gång har ansell att demokraiibestämmelsen överlrätts på grund av otilliäcklig bevakning av en beslämd tilldragelse, anser jag mig därför ha anledning att ta upp denna fråga. Jag kommer därvid till samma slutsats som radiolagsulredningen atl bestämmelsen leder alltför långl om den innebär all bevakningsskyl-dighcl kan föreligga även i fråga om en enskild nyheisTrlldragelse.
Av lagrådets yttrande över del remitterade förslaget drar jag slutsatsen att man, om man ser det som nödvändigt att ändra en så allmänt avfattad föreskrift som demokratibeslämmelsen, bör ändra lagtexten så litet som möjligt. Enligt min mening bör man kunna åsladkomma den ändring som behövs genom all - i nära anslutning lill vad Sveriges Radio anförl - säga alt programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer .samt principen om alla människors lika värde och i)en enskilda människans frihet och värdighel.
Som anfölls lidigare (se avsniu 4,4,1) håller jag med lagrådel om all del inle finns anledning atl föreslå något unilanlag från demokratibeslämmelsen belräffanile vad som sänds uniler annonstid i lelevisionen.
4.9.4 Skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud
Mitt lorslag: Staten skall få Iräffa avial med ett programföretag om skyldighet för förelagel all sända ett mångsidigt prograr-nui-bud.
Fin föreskrift om detta las in i radiolagen (7 § fiirsia styckel punkl 3).
Radiolagsutredningens förslag övercnsslämmer med miu förslag (betänkandet s. 271 T).
1.39 Remissinstanserna: Den enda remissinstans som har uttalat sig om Prop. 1990/91:149 förslagel är railionämnden, som lillslyrker del.
Skälen för mitt förslag: 1 avialen om |)rogramverksamheten mellan Slaien och programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen finns bestämmelser om mångsidighet i programutbudet.
Sveriges Televisions avtal anger exem|)elvis all programmen skall ge kunskaper och upplevelser, förmedla erfarenheler saml skänka god un-ilerhållning. Programmen skall utformas så all de genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och iniressen hos landets beft)lkning. Även mindre gruppers intressen skall i görlig mån tillgodoses.
Det heter även atl programutbudet som helhet skall präglas av folk-bildningsambilioner och all del skall ulformas så all ulrymme ges ål en mångfald av olika åsikier och meningsrikiningar och så all hänsyn las lill olika förutsättningar hos beft)lkningen. Ell mångsidigt utbud av program på svenska språket skall tillhandahållas och svenska artister och verk av svenska upphovsmän skall i betydande omfattning förekomma i lelevisionen.
Vad som har sagts nu konkretiseras yllerligare genom alt avtalet räknar upp särskilda skyldigheter för programföretaget i fråga om nyhetsförmedling, samhälls- och kullutdeball, bevakning av makthavare, upplevelseprogram, konstnärlig och kulturell förnyelse, bevakning av kultur, religion, konst och vetenskap .samt belräffande program för språkliga och etniska minoriteter saml handikappade.
De berörda avlalsbestämmelserna kan sägas uttrycka den "positiva" delen av public service-u()pilraget. Beslämmelserna avses hindra elt progiamföielag från all t.ex. ge programverksamheten en ensidig inriktning rnol underhållningsprogram eller billiga inköpta program.
Enligt radiolagsulredningen kan förpliktelser av della slag uppfällas som begränsningar av elt programföretags yllrandefrihel. Ulredningen har med hänsyn härtill ansett all del bör ges slöd i lag för förpliktelserna genom alt det i radiolagen föreskrivs att staten får iräffa avtal med etl programföretag om skyldighet för förelaget atl sända ett mångsidigt programutbud.
Jag är av samma mening som uireilningen.
Utlryckel "ell mångsidigt programulbud" är avsett alt kunna läcka de olika "posiliva" krav som finns i de nuvarande avtalen och som lar sikte på alt förelagen skall sända program av många olika slag.
4.9.5 Skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft
Prop. 1990/91:149
Mitt förslag: Slaien skall få Iräffa avtal med ett programförelag om skyldighel för företaget atl vid utövande av sändningsrätten ta hänsyn lill ljudradions och televisionens särskilda genomslagskrafl när det gäller programmens ämnen och utformning saml liden för sändning av programmen.
En föreskrift om detta las in i radiolagen (7 § försia stycket punkl 4),
Radiolagsutredningens förslag övcjenssiämmcr med mitl förslag (betänkandet s. 272 f).
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som har kommenterat förslagel är radionämnden. Nämnden anser atl de värderingar som radiolagens demokratibestämmelse värnar om också bör prägla vad som sänds under annonstid. För att detta skall uppnås i del fallel alt demokratibeslämmelsen som sådan inte gäller för annonser har nämnden lanserat den laglekniska lösningen alt förevarande beslämmelse får avse också dessa frågor. Den närmare avgränsningen av bestämmelsens tilT är-npTrghel kan enligt nämnden vara svår alt göra i teorin och den bör överlämnas till den praktiska tillämpningen. Vägledande uttalanden av lagstiftaren vore dock självfallet av stort värde.
Skälen för mitt förslag: Bakgrunden till vad som här föreslås är att nuvarande avtal mellan stålen och varje piograrnföretag innehåller bestämmelsen alt förelaget skall bedriva programverksamheten med beaktande av ljudradions resp. televisionens "centrala ställning i samhället".
Avialsbesiämmelsen om televisionens centrala slällning i samhället lar enligt radionämndens praxis sikte på bl.a. mediets genomslagskrafl. Beslämmelsen aklualiseras bl.a. ilå ilel i ell program förekommer våldsskildringar eller sexuella framställningar. Med lillämpning av bestämmelsen prövar också nämnden l.ex. hur alkohol- och narkotikabruk speglas i programmen.
Vad gäller .sexuella framställningar an.ses hänsynen lill mediets genomslagskraft medföra, all prograr-n som innehäller bildsekvcnser med mera avanceraile sexuella motiv som regel inle kan visas under tidig kvällstid. Detsamma gäller underhållningsprogram där det förekommer up[)repaile inslag av våld eller långvariga och påträngande våldsskildringar. När .sådana program sänds under- sen kvällslid bör de enligt nämnden föregås av någon ft)rm av introduktion som klargör inslagens karaklär.
Denna praxis bör kunna upprätthållas även i fortsättningen. Filt programföretags förpliktelser i enlighet härmed begränsar emellertid olvi-velakiigt yiirandefrihelen i programverksamheten, och någol slöd i lag för detta finns inle.
141 Jag delar därför radiolagsulredningens uppfattning att ett programfö- Prop. 1990/91:149 relags förpliktelser på detta område bör komma lill tydligare uttryck än vad som nu är fallel och alt del bör ges lagstöd för radionämndens akluella praxis.
Givetvis kan numera mot den gällande avialsformuleringen även invändas, att man inte gärna om var och en av de förekommande ljudradio- och 'TV- kanalerna kan säga all just den intar en "cenlral slällning" i samhället.
Som radiolagsutredningen anförl får del väsentliga i radionämndens nyss beskrivna praxis anses vara, att ett programförelag i programverk-.samheten skall la hänsyn lill ljudradions resp. televisionens särskilda genomslagskraft.
Jag anser därför att det i radiolagen bör föreskrivas atl det i avtalet mellan staten och elt programförelag får beslämmas om skyldighel för företaget att "ta hänsyn lill ljudradions och lelevisionens särskilda genomslagskrafl när del gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen".
Med ullryckel "ljudradions och televisionens särskilila genomslagskrafl" avses alt medierna vänder sig lill hemmen och lill en slor allmän publik, där alla åldrar är företrädda, saml att programmen kan påverka lyssnare och tittare starkt. Det är därför naturligt atl de ansvariga för sändningarna Iakttar varsamhet med program som har sådan karaklär att man kan förslå att delar av publiken kommer atl uppröras eller skrämmas.
Kravet på varsamhet får dock inle drivas sä långl all programföretagen sviker sin uppgift all meddela nyheter och siimuleia lill deball. Del är l,ex. rimligl all bedömningen av våldsinslag är mindre restriktiv då del inle rör sig om underhållningsprograr-i-i ulan om nyhetsförmedling eller samhällsbevakning. Även vid program av del senare slaget bör dock programföretagen la hänsyn till sändningstiden och lill att publiken bör förbereilas på vad som kommer.
Milt förslag innebär som tidigare nämnls (se avsniu 4.4.1) all demokratibeslämmelsen i radiolagen bör gälla också vad som sänds under annonstid i televisionen.
Den nu akluella föreskriften avser delvis samma frågor. Sammanfattningsvis anser jag all den bör ge slöd för avlalsheslämmelser som ålägger ett programföretag all visa varsamhet när del gäller all t.ex. sända våldsinslag eller- inslag med sexualskildringar, program som kan verka skrämmande på barn, program som på ell felaktigt säll speglar bruk av alkohol eller narkotika och program som är uppenbart kränkande mot cttilera könei eller mol människor med viss hudfärg, nationalitet eller religion.
4.10 Nya uppgifter för radionämnden
4.10.1 Radionämnden och reklam i svensk television
Mitt förslag: Radionämnden skall genom granskning i efterhand övervaka om ett programföretag som i televisionen sänder reklam mot vederlag iakltar radiolagens regler om annonser som sänds sänds under annonslid i lelevisionen. Genom sådan granskning skall nämnden också övervaka om ell frän Sveriges Radio-koncernen frislående TV-företag utövar sändningsrätlen i enlighet med radiolagen och avtalet mellan staten och förelagel.
Radiolagsutredningens förslag överen.sslämmer i sak med mitt förslag (betänkandet s. 242 fi.).
Remissinstanserna: Utredningens förslag om en utvidgad radio-nämndsgranskning tillstyrks uttryckligen av Stockholms lingsrält, radionämnden och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Radionämnden ullalar alt det ter sig självklart all, om en fristående TV-kanal skall iaktta krav på opartiskhet och saklighet, radionämnden sköler granskningen av hur dessa krav efterlevs. Mer diskutabelt är vem som skall ha hand om nytillkommande granskningsuppgifter, friimsl att annonsörer ej diskrimineras och att föreskrifter om annonsvolym och hur annonser får sällas in efterlevs. Båda uppgifterna är emellenid företrädesvis av radiorättslig art och synes främmande för marknadsdomstolen. All inrätta etl hell nyll granskningsorgan för dessa uppgifter kan inle anses vara meningsfulll. Radionämnden är därför beredd all åla sig de tillkommande granskningsuppgiflerna. Slalskonlorel är av annan mening och anser all annon.sei na och annonsinnehållet bör granskas skilt från radionämndens granskning av hur kravel på oparliskhel efterlevs. Statskontoret utlalar att marknadsdomslolen bör svara för della och all den föreslagna utvidgningen av radionämndens uppgifter skulle kräva alt nämndens sakkunskap kompleiterades i fråga om marknadsföringslagen och särskilt dess generalklausul mot otillbörlig marknadsföring.
Liksom utredningen anser radionämnden att nämnden inte nu bör fä andra möjligheter till sanktion mol etl programföretag än den rätl närnnden har- all slå fasl alt företagel har överlräll lag eller avtal. Del hitiillsvaianile systemet har med något undantag visal sig tillräckligt i fråga om programföretagen inom Sveriges Railio-konccrnen, och del kan antas att en frislående tredje TV-kanal blir så angelägen om sill sänilningsiilistånd atl förhållandena inte kommer att bli annorlunda beträffande ctl sådant [)rogramföreiag. Kabelnämnden efterlyser däremol för lindrigare fall av regelöverirädelser mindre ingripande sanklioner än den möjlighet .som staten i ilag har att säga upp avtalet med ett program-ftireiag. Nämnden vill framhålla möjligheten atl införa någon form av sankiionsavgjft. Finligt Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens
råd visar erfarenheter från andra länder - Kanada och Storbritannien Piop. 1990/91:149 nämns som exempel - all sanklioner för överlrädelscr av bestämmelser både kan behövas och ulformas på ett effekiivl sätt. Organisationerna anser det viktigl att del finns kännbara sanktioner för all de nya beslämmelserna skall få avsedd verkan.
Skälen för mitt förslag: De regler som jag föreslär för elt reklam-TV-föreiags sändningar innebär en påbyggnail av dagens radiorätisliga regelverk. Som exempel kan nämnas reglerna all annonser inle får syfla lill all vinna slöd för poliliska eller religiösa åsikier (4.4.4), alt annonsiiden vid ell givet tillfälle inte får undersTrga en minul (4,5,2) och att annonser i princip inte får avbryta elt program (4.5.3).
Del skulle inle vara meningsfullt alt beslämma alt ell TV-förelag var skyldigt alt iaklta regler av delta slag om det inle vid kritik mot förelaget fanns möjlighet att på ell objektivi sätt få fastslaget, om företaget hade följt reglerna eller inte. I fråga om vissa regler bör del visserligen vara enkell alt konstalera, om de har följts eller inle. Andra regler är däremot av den arten atl det kommer atl krävas både erfarenhet och omdöme för atl lillämpa dem på ett sådant sätt, atl de bedömningar som görs kan förväntas bli allmänl godtagna.
Au bestämma, som jag föreslår, atl också elt nyll och leklamfinansic-ral TV-förelag skall vara skyldigt alt utöva sändningsrätlen opartiskt och sakligt, skulleinie heller vara meningsfulll, om det inie fanns möjlighet alt få efterlevnaden av reglerna kontrollerad.
Samtliga de här nämnda reglerna moliveras av massmediepolitiska skäl. Vissa av reglerna har inle alls någonting gemensamt med de regler som marknad-sdomstolen Tillämpar och på grund av vilka del i denna instans ingår leilamöler som representerar l.ex. företagarintressen resp. konsument- och lönlagarintressen (se 5 § lagen 11970:417| om marknadsdomstol m.m,). Marknadsdomstolen bör därför inle lillämpa sådana regler som jag har pekat pä. Jag har i slällel samma uppfaltning som radiolagsulredningen, nämligen all del bör ankomma på radionämnden au tillämpa reglerna.
När det gäller frågan om sanklioner mol överträdelser av ladiorältsTr-ga regler innebär ulredningens förslaginte någon ändring i förhållande till nuvarande ordning, sor-n begränsar radionämndens möjligheler lill all slå fasl all ell programföretag har överträtt bestämmelser i radiolagen eller avtalet mellan staten och företaget; nämnden förftigar således inte över några sanklioner.
Som har framgått efterlyser vissa remissinstanser en ändring på denna punkl.
Mitt förslag har sarnma innebörd som utredningens förslag. Som radionämnden anförl har- del hillillsvarande systemet med någol unilanlag visat sig tillräckligt i fråga om programföretagen inom Sveriges Railio-koncernen.
Jag vill också påi-ninna om all jag har föreslagit en viss insnävning av lillämpning-sområilet för radiolagens demokratibeslämmelse (se avsnitl 4.9.3). Om detta förslag genomförs elimineras del enda inslagel i dagens
144
radiorätisliga regelverk där ell programförelag öppel har demonstrerat alt del är av annan mening än radionämnden om hur långl förelagels skyldigheler sträcker sig.
Fiågan om sanktioner mol överirädelser av radioräilsliga regler kommer i etl nytt läge om reglerna skall appliceras på ell hell eller huvudsakligen reklamfinansierat TV-förelag. Eu sådanl företag kommer på etl annal säu än vad som hittills har varil fallel med programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen att ha etl ekonomiskt motiv för alt bryta mot vissa regler.
Till de ämnen på radio- och TV-området som det senare kan bli aktuellt all la upp hör därför frågan om alt utforma lämpliga sanklioner för att säkerslälla all även ell reklamfinansierat TV-förelag efterlever regler av radiorättslig art, I det här sammanhanget - och med lanke på att det inle finns något beslutsunderlag - saknar jag dock anledning att diskutera detta närmare.
4.10.2 Radionämndens ställning i förhållande till KO oeh marknadsdomstolen
Min bedömning: 1 försia hand bör även den praktiska övervakningen av de föreslagna reglerna röranile TV-rcklam som vänder sig lill yngre barn ankomma på railionämnden.
Radiolagsutredningens bedömning överensstämmer med min bedömning (belänkandet s. 244 ff),
Remissinstanserna: Ulredningens bedömning kommenteras av Slockholms tingsrätt, konsumentverket. Industriförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistförbundel Svensk Handel. Remissinslanserna godtar vad utredningen har anförl.
Skälen (ör min bedömning: Det har varil en sirävan från min sida att utforma de av reklamen belingade reglerna som mitl förslag innebär så, all del inle skall behöva uppstå några kollisionspunkler mellan radionämndens lillärnpning av dessa regler och den lillämpning av marknadsföringsrällsliga regler som ankommer på KO och marknadsdomstolen.
De allra flesla regler som jag föreslår att radionämnden skall lillämpa är därför av railioräitslig arl. inle marknadsföringsrällslig.
Det finns emellerliil en skärningspunkt mellan marknadsföringsräl-len och olika andra rält.sområden beroende på den praxis som marknadsdomstolen har utvecklat med slöd av marknadsföringslagens generalklausul mol otillbörlig marknadsföring. Denna praxis innebär all en åtgärd som strider mol annan lagsliftning än marknadsföringslagen kan betraktas som lagstridig också enligt generalklausulen mol otillbörlig marknadsföring. Därmed blir ock.så sådan marknadsföring otillbörlig marknadsföring i generalklausulens mening (lagstridighelsprincipen).
10 Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 149
145 Som exempel på marknadsdomstolens praxis i nu berört avseende Prop. 1990/91:149 kan nämnas att del anses strida mot den nämnda generalklausulen alt inle vid hemförsäljning överlämna ångerblanketi (.se bl.a. domstolens beslul 1973:3, lloliday Magic). En näringsidkare som underlåter detta kan enligt 2 § marknadsföringslagen förbjudas vid vite att fortsätta med all åsidosätta reglerna härom i hemförsäljningslagen (1981:1361).
Mol den här bakgrunden finns del anledning all kommentera några av de regler som jag föreslår. En av dessa regler är ,iti ell reklamsändande TV-företag endasl uniler annonslid skall ha rätl atl sända reklam mot vederlag (4.3.3). Della ser jag som en radioräiislig regel, vars efterlevnad bör övervakas av radionämnden.
Jag har emellerliil i avsnilt 4.7 föreslagit vissa regler om TV-rcklam till barn som får- anses vara av marknadsföringsrällslig arl snarare än radiorättslig.
Bl.a. har j;ig föreslagil all en annons med reklam inle skall få syfta lill all fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år och alt del i annonser med reklam inle skall få uppträda personer eller figurer som spelar en framtiäilande roll i lelevisionsprograr-n .som huvudsakligen vänder sig till barn uniler 12 år.
Jag kan inte komma ifrån atl den marknadsföringsrällsliga lagstridighelsprincipen skulle kunna leda lill alt en åtgärd som stred mol dessa regler kom alt betraktas som otillbörlig marknadsföring enligt mark-nailsföringslagen. 1 fiirsta hand anser jag emellertid all den praktiska övervakningen även av dessa regler bör kunna ankomma på radionämnden.
tlftersom man belräffande de aktuella regler na kan räkna r-neil all så-v;il railionämnilen som KO och marknadsdomstolen kommer all anse sig behöriga som tillämpande organ, uppkommer frågan om radionämndens roll i förhållande lill de mai knadsiällsliga organen.
Det kan nalurliglvis inie uteslutas all railionämnden finner att en viss annons med barn som målgrupp gäller reklam, medan marknadsdomstolen kommer lill annal resultat. Det kan också länkas alt det motsatta inträffar.
Mol den här bakgrunden har jag övervägt om del skulle kunna anses lämpligt eller t.o.m, behövligt all railionämnden ,som underlag för sin bedömning ft)rilraile in yllrande fiån konsumentverket.
Jag anser emellenid atl del i vart fall inte bör föreligga någon sådan skyldighet för radionämnden. Skälet för detta är alt KO i sådana här frågor intar en parlssiällning. Min bedömning är därför alt railionämnden ,självsländigl och ulifrån den radiorätisliga definition av reklam som jag föreslår bör avgöra om en annons gäller reklam.
Reklamdefinitionen är avsedd alt ansluta lill begreppel marknadsföring i marknadsföringslagen och ilen praxis som efter tillkomsten av denna lag har ulvecklats av marknadsdomMolen och högsia ilomslolen.
Med vad jag nu har sagl anser jag all del bör vara möjligl all pä etl smidigt .sätt tillämpa de regler som jag föreslår i fråga om restriktioner mol reklam lill barn. Del förhållandet att radionämnden btii anses ha
del primära ansvaret för atl övervaka reglernas efterlevnad innebär dock inle att marknadsdomstolen skulle sakna behörighet att ta upp en fråga om reglernas lillämpning, om frågan aktualiserades hos domstolen.
Vad gäller övriga regler är naturligtvis de ändtingar som jag föreslår i alkohol- och lobaksreklamlagarna (4.6,2) av marknadsföringsrällslig art. De föreslagna reglerna i avsnitt 4,5 om annonsvolym och hur annonser bör få sältas in i sändningarna får däremol anses vara av radiorättslig arl. Övervakningen av hur dessa regler följs får därför bli en uppgift för radionämnden.
Prop, 1990/91:149
4.10.3 Radionämndens tillgång till upptagningar av program
Mitt förslag: En ändring görs i 22 a S upphovsrällslagen, den paragraf som behandlar rätten för radio- och televisionsförelag alt giira s.k. referensupptagningar av |)rogram. 1 |)aragrafen klargörs att ell sådant förelag får göra referensupptagningar inte endast -som nu - för att säkerslälla fiamtida bevisning om innehållel i en ui.sändning utan också för alt del behövs för alt en slatlig myndighel skall kunna fullgöra sina uppgifter när del gäller att i efierhanil utöva lillsyn över ulsändningsverksamheten.
I en ny beslämmelse i railiolagen föreskrivs följande. Fu programföretag skall på uppmaning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av etl program .som förelaget är skyldigt all göra enligt de .särskilda yttrandefrihelsrältsliga reglerna. Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan nämnden förelägga vite.
Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 247 ff) överensstämmer med milt förslag såvitt gäller radiolagen. Ulredningen har inle föreslagit någon ändring i upphovsrällslagen.
Remissinstanserna: Ulredningens förslag lämnas utan erinran av alla remissinslanser ulom Sveriges Radio, som i tydlighetens intresse anser att radionämnden endast bör kunna kräva in en upptagning i fråga om elt |)rogram som kan hänföras till elt iTrarieförl granskningsärende. Enligt bolagel avlar med delta något av den upphovsrätlsliga problematik som är förenad med att upptagningar som Överlämnas till radionämnden ulgör allmänna handlingar.
Skälen for mitt förslag: Radiolagsulredningens förslag är all se mol bakgrund av vad som föreskrivs i 14 S närradiolagen (1982:459) och 31 § lagen (1985:677) om lokala kabclsändningar. Enligt dessa beslämmekser skall en närradiosammanslutning resp. den som bedriver egensändningar i kabel på uppmaning av närradionämnden resp. kabelnämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ell program som avses i den i della fall relevanta yltrandefrihetsrätlsliga lagstiftningen, dvs. lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio resp. lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Om vederbö-
rande inte rättar sig efter en sådan u|)pmaning, kan nämnden förelägga Prop. 1990/91:149 vite.
Radionämndens möjligheter alt fä Tillgäng lill upptagningar av program grundar sig däremot hell på det avtal som gäller mellan staten och del aktuella programföretaget. Radiolagsutiedningcn har ansell alt della är en brist i regelverkel och alt radionämnden bör ges en lagfäst räll all kräva in ui)))iagningar av ctl programföretags program. Ingen remi.ssin-sians har invänt mot detta synsätt.
Soi-n Sveriges Radio [)äpekai har dock den fiiieslagna regleringen up|)hovsrällsliga aspekter. Det finns därför anledning all lägga märke lill hur ett programföretags räll och skyldighel all göra upptagningar av program har reglerats.
E,ll radio- eller lelcvisionsförelag som har rält atl i utsändning återge verk (en vidare kategori än [)togramförelag i radiolagens mening) har också räll atl göra s.k, referensupplagningar för alt säkerställa framlida bevisning om innehållel i program. Har sådan upptagning dokumentariskt värde, fär den bevaras i arkiv som av.ses i lagen (l'>78:487) orn pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupplagningar (22 a § försia styckel upphovsrällslagen). 1 andra stycket av samma paragraf föreskrivs all en såilan upptagning som avses i första styckel endast får utnyttjas för bevisändamål, om ej annal följer av 22 c §. Sistnämnda paragraf handlar om bl.a. all sådanl arkiv som sägs i 22 a § får framställa ensiaka exemplar av verkei, om del är påkallat från beredskaps- eller skyddssynpunkt.
Med uttrycket "för all säkerställa framtida bevisning om innehållet i program" förslås enligt motiven lill regleringen (prop. 1977/78:97 s. 127) sådan skyldighet alt göra upptagningar .som föreskrivs i 6 § förordningen (1967:226) om lillämpningen av railioansvarighelslagen.
Ilnligi railioansvarighelslagen meddelar regeringen bestämmelser om skyldighel för ett [iiogramföietag all vidla åtgärder för atl säkerställa framlida bevisning om innehållel i radioprogram och läslsläller villkoren för all enskild skall få la del av sådan bevisning (10 § andra slyckel radioansvarigheislagen). På grund härav föreskrivs i lillämpningsförord-ningen lill lagen all programföreiagei skall ombesörja upptagning av varje program som sänds och bevara etl upptaget program minst sex månader fiån sändningen (6 S), Vidare föreskrivs (7 §) atl JK har räll all la del av upptagning av ladioprogiam och få en utskrift av vad som har yttrats i prograr-nmcl och atl programföreiagei är skyldigt all låla enskild, som anser all ytUanilctVihetsbrott begåtts mol honom eller alt han lidit skada på grund av sådanl broll, hos förelaget la del av del railioprogram, i vilkel bioliel uppges ha förekommil, och få en utskrift av vad som yttrats i programmet. Delta gäller dock ej, om det är uppenbart alt den som liegär all få ta del av upptagningen eller att få en utskrift av vad som har yttrats i programmel inte berörs av detta på sådant säll alt han kan vara målsägande.
T.tt programförelag har således en rält och en skyldighel alt referens-hända med hänsyn till den särskilda yitrandefrihetsrälislign regleringen i
radioansvarigheislagen. I övrigl finns därenioi ingen räll atl refercnsban- Prop. 1990/91:149 da ulan endast rällen alt göra s.k. efemära upptagningar (22 § försia styckel upphovsrällslagen).
En förul.sättning för radionämndens cftci haniTsgranskning av programföretagens sändningar är givelvis alt nämnden har lillgång lill upptagningar av programmen. Vad som lill en början aklualiseras när del gäller en utvidgad räll au referensbanda är således alt delta får ske också för all tillgodose de behov som radionämnden har för sin gransk-ningsverksamhel. Härutöver bör hänsyn tas lill de krav som lagsliflningen släller på närradionämnilen och kabelnämnden.
Som nämnls har närradionämnden redan i dag en laglig räll alt kräva in u()ptagningar av program, Närradionämndcns uppgifter är alt pröva vissa frågor om närrailio och atl ulöva tillsyn över näriadioverk.sam-helen (se bl.a. 2-4 och 13 §§ närradiolagen 11')82:459|),
Också kabelniimndcn har en laglig räll all kräva in upptagningar av program, Kabcinämndens uppgifter är au pröva vissa frågor om lokala kabelsändningar och atl ulöva lillsyn över verksamheten meil lokalaka-bel.sändningar (se bl.a. 4 och 23 §§ lagen |I985:677| om lokala kabelsändningar |omiryckl I985:1056|).
Den ifrågasatta utvidgningen av rätten atl referensbanda bör givetvis vara förenlig med de inlernalionella förpliktelser som Sverige har åtagit sig genom sin anslutning lill IJernkonveniionen för skydd av Tnicrära och konstnärliga verk. Konventionen ger inlc uttryckligen ell railio- eller lelevisionsförelag någon rätl all göra upptagningar av program ulöver vad som följer av ariikel I Ihis 3 om rätl för Bcrnunionens länder atl i sin lagstiftning ge regler om sådana efemära upptagningar, som görs av radioföreiag med dess egna hjälpmedel och för dess egna utsändningar. Som lagrådel uttalade år 1978 vid tillkomsten av 22 a S upphovsrätts-lagen (se prop, 1977/78:97 s. 158) slår emellertid de referensupplagningar- som del enligt radioansvarighelslagens tillämpningsförordning åligger ell programfiireiag atl göra nära de efemära upptagningarna. L,agrådet ultalaile även all del är allmänt er känt all del är förenligt med Bernkon-venlionen all, ulöver de i konvenlionen uttryckligen medgivna inskränkningarna i upphovsrätten, göra även andra inskränkningar, om dessa är av mindre belydelse och avser bl.a. kulturella ändamål (se SOU 1956:25 s. 230).
Låt mig i delta sai-i-imanhang också erinra om ariikel 9:2 i IJernkonveniionen, som säger all ell unionsland som i sin lagsliftning tillåter mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, inle får godta all sådant mångfaldigande gör inirång i det normala utnylljandet av ell verk eller oskäligt inkräktar på up[)hovsmännens intressen.
Den utvidgade rätt lill rcfcrcnsbandning som här diskuteras är av mycket blygsam omfattning. Jag anser all den är förenlig med Bernkon-ventionen.
Med hänsyn lill del anförda bör del i 22 a § upphovsrällslagen föreskrivas all ell radio- eller lelevisionsförelag av i paragrafen åsyftat slag har räll all göra referensupplagningar
1. för all säkerställa fiamtida bevisning om en utsändnings innehåll Prop. 1990/91:149 och
2. ftir att del behövs för atl en statlig myndighel skall kunna fullgöra sina uppgifter när del gäller all i efterhand ulöva lillsyn över ut.sänd-ningsverksam heten.
Om 22 a § upphovsrällslagen ändras på detta sätt kommei man enligt min mening till rätta med den upphovsrätlsliga problematik som Sveriges Railio har fäst uppmärksamheten på i fråga om en lagieglerail räll för radionämnden all kräva in upptagningar av program.
Uniler dessa omständigheter delar jag radiolagsutredningens slulsais all det i railiolagen bör föreskrivas atl etl programföretag på uppmaning av radionämnden skall tillställa nämnden en sådan upptagning som förelagel är skyldigt all göra enligt de särskilda ytirandefrihcisrältsliga reglerna och all, om programföreiagei inle rättar sig efter en sådan uppmaning, nämnden skall kunna förelägga vite.
Däremot anser jag inie all man bör slälla det kravet alt en upptagning som nämnden vill ha tillgång lill skall hänföra sig till ell diariefört granskningsärende, Etl sådant krav är ulan reell innebörd. Flit ärende uiipkommer nämligen i och med atl radionämnden begär all få lillgång till en upptagning. Jag ulgår från all nämnden inte gör det annat än då del finns befogail anledning.
lör tydlighetens skull vill jag lill sist påpeka all den föreslagna fiire-skriften om räll för radionämnden au kräva in en upptagning av ett |)ri)gram inle avses ersätta vad som nu regleras i avtalet mellan staten och varje programföretag. Dessa bestämmelser lar sikle på inie bara upptagningar av program,ulan gäller hell generellt sådant "material som nämnden anser sig behöva för sin granskningsverksamhel".
4.11 Radioansvarighetslagen
4.11.1 Radioansvarigheislagen och ett nytt reklamsändande TV-företag
Min bedömning: Radioansvarigheislagen biir gälla ock.så för sändningar av ell nyll reklamsändande TV-förelag.
Radiolagsutredningens bedömning övercnsslämmer med min bedömning (belänkandel s. 250).
Remissinstanserna: Utredningens bedömning godias utlryckligen av Slockholms lingsrält, arkivet för ljud och bild (ALB) saml Sveriges Radio. ALB konslalerar med lillfied.sslällelse all ell genomförande av förslagel leder lill all också innehållet i ell nytt TV-förelags .sändningar kommer all bevaras åt eftervärlden enligt vad som föreskrivs i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupplagningar.
150 Skälen för min bedömning: Räll alt sända TV-program med slöd av Pi'op. 1990/91:149 lillslånd enligt 5 $ försia styckel radiolagen hat- i dag endast Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio, som båda ingår i Sveriges Radio-koncernen. Av iletta följer all radioansvarigheislagen och förordningen (1967:226) om lillämpningen av radioansvarighetsiagen gäller för sändningarna.
Liksom radiolagsutredningen anser jag all också ell från Sveriges Radio-koncernen fristående TV-förelag bör få sin sändningsräli genom ell lillslånd av regeringen enligt 5 S försia stycket railiolagen. Av del komnier all följa all radioansvarigheislagen blir lillämplig på förelageis sändningar. \-iSr sändningarna kommer där r-neil all gälla pr inciperna or-n sIraffrällsTrgI ensamansvar för programulgivaren saml om meddelar- och anonymiiclsskydd för företagels medarbelare och ulomsläcnile som träder i förbinilelse med förelaget.
Denna reglering är givelvis betydelsefull frän yllranileft ihclssyn-punki. Här vill jag emellertid erinra om regeringens proposilion med förslag till ytlrandefrihelsgrundlag för bl.a. radio och TV (|)ri)p. 1990/91:6-1). Delta förslag, som beskrivits kortfatlat i avsnitt 2.5, innehåller generellt tillämpliga regler om ensamansvai m.m, för sändningar i railio och TV. Som jag har nämnl föreslås den nya grundlagen träda i kraft den I januari 1992.
Enligt 11 § försia stycket lagen (1978:487) om pTrklexem[)lar av skrifter och ljud- och bildupplagningar skall programförclag som har sändningsräli på grund av lillslånd enligt 5 § första eller andra stycket radio-lagen av up|)lagning av ljudradio- eller televisionsprogram lämna ell pliktexemplar till arkivet för ljud och bild (ALB). Som har framhållits i ALB:s rcmissyllrande leder ctl genomförande av vad jag här föreslår till all också innehållet i etl nyll TV-förelags sändningar kommer au bevaras åt eftervärlden enligt pliklexemplarslagen. Jag ilelar ALlLs uppfatlning alt detta är positivt.
Del kan lilläggas alt regeringen i prop. 199(1/9! :94 om ändringar i radioansvarigheislagen m.m. fiireslagil att även saiellilsändande förelag som måsle göra referensupplagningar av program enligt radioansvarigheislagen bör vara skyldiga all - sedan de bevarar upptagningarna i sex mänailer - lämna dessa som pliktexemplar till Al,B.
4.11.2 Uel yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för annonser och liknande meddelanden
Prop. 1990/91:149
Mitt förslag: I radioansvarigheislagen införs en ny beslämmelse som innebär all vad som föreskrivs i 7 kap. 2 S tryckfrihetsförordningen om atl gärningar inle skall anses som tryckfrihets-broii. ilärfiir all de begås genom meddelanden där det brottsliga är dolt, också gäller i fråga om I. reklamfinansierad television,
2. sökbar text-TV.
Vad som i den angivna föreskriften sägs om tryckfrihetsbrolt skall därvid i slällel avse yllrandefi ihetsbioll.
Radiolagsutredningens förslag (betänkandet s. 251 f.) överensstäm-rncr i sak r-neil mitl ftirslag bortsett från att det inle behandlar sökbar lexi-TV.
Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas uttryckligen ulan erinran av Stockholms tingsrätt och Sveriges Radio,
Skälen för mitt förslag: Enligt tryckfiihelsförordningen gäller inte ansvaret för tryckfrihetsbrott obelingal i fiåga om annonser. 1 7 kap. 2 J! i förordningen föreskrivs nämligen all som iryckfriheisbroii inic skall anses tillkännagivande i annons eller annat sådant meddelande, on-i del inte av meddelanilels innehåll omeilcibari framgår all ansvar för sådant brott kan ifrågakomma. Är meddelandet i förening med en omsiändig-hct, som inle omedelbart framgår av meddelandets innehåll, sirafthail, gäller föreskrifterna i allmän lag om siraff, ansvarighet och rättegång, Slulligen framgår av paragrafen atl vad som har sagts nu också gäller- i fiåga om meddelande genom chiffer eller på annal sätt, soi-n är hemligt för allmänheten.
Som har framhållits i Trllcralurcn (Tlek, Nya tryckft ihcisförordning-en, I'i48, s. 98) är grunden till den nu angivna regleringen atl del i vissa fall inle är möjligl för den iryckfrihetsrällsTrgi ansvarige att upptäcka all innehållel i en annons konstituerar etl broll, t.ex. ärekränkning. Sor-n exempel kan tas det rättsfall som F:ek hänvisade lill, NJA l')34 s. 7. Det handlade om en födelseannons i en tidning. Ti')r cri namngivet |)ar .som var nygift tillkännagav annon.sen oriktigt "en gosses lyckliga födelse".
Specialregleringen i tryckfiihelsförordningen gäller även om utgivaren i det enskilda fallel kände till annonsens siiaffhai het; för sin medverkan kan han dä göras ansvarig enligi allmänna regler. Om del däremot av meililelanilels innehåll or-nedelbaii ftamgär, all del kan bli akiuellt med ansvar för trycklVihclsbrolt, gäller inlc undantagsregeln; i Toks bok nämns som exempel en annons i ft)rm av ett poliiiski upprop eller- i vilken en uijjckad person angrips.
Sorn har nämnls görs i bestämmel.sen unilanlag också för "nicddclan-dc genom chiffer eller på annal säll, soni är hemligt för allmänheten"
152 Även genom chiffer lill vissa personer kan man länka sig all elt äie- Prop. 1990/91:149 kränkningsbroll kan begås.
I radioansvarigheislagen finns ingen motsvarighet lill bestämmelsen i 7 ka[). 2 § Iryckfrihelsförordningen.
Eftersom en lösning av TV-reklamfrågan nu är i sikle och vi kan räkna med au ell nyll programföretag snart kommer all bedriva reklamfinansierade sändningar anser jag all del yitrandefi iheisiällsliga regelverket för lelevisionens vidkor-nmande bör skilja mellan om yllrandefrihelsbroU förekommer i annonser eller i den vanliga programverksamheten. Ansvaret bör därvid ulformas så all det överensstämmer med vad som gäller i fråga om ansvaret fiir Iryckfi ihcisbroii.
På grunil av del anförda delar jag radiolagsulredningens u|)pfaltning atl del i radioansvarigheislagen bör las in en bestämmelse som från straffrälisTrg synpunkl klargör skillnaden r-iicllan annon.serna och det övriga programulbudei. När del gäller en sådan föreskrifts avfattning anser jag all man som förebilil kan använda en bestämmel.se i förslagel lill yitrandefi ihelsgrundlag (5 kap. 2 §, se prop. I99|)/')T64 s. 10). Del innebär alt bestämmelsen i huvudsak hänvisar till 7 kap, 2 § tryckfrihetsförordningen.
Utlryckligen hör ocksä anges all vad .som föreskrivs i iryckft ihelsföi-ordningens akluella föreskrift även gäller i ftäga om sökbar text-TV. Beträffande vilka meddelanden i .sökbar text-TV som här av.ses hänvisar jag lill den lidigare framslällningen (avsnitt 4.8).
4.12 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anförl har inom ulbililningsdeparicmcn-lei uppiäitats förslag till
1. lagom ändring i radiolagcn (1966:755),
2. lagom ändring i närradiolagen (1982:15'),
3. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiolidningar,
4. lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabclsändningar,
5. lagom ändring i radioansvarighetsiagen (1966:756).
6. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill lillerära och konstnär liga verk,
7. lag or-n ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,
8. lag om ändring i lagen (1978:764) med vi.ssa besiämmeiser om marknailsföring av lobaksvaror.
Förslagen under 5 och 6 har upprättats i samråll med chefen för jus-Triiedeparlemenlet och förslagen uniler 7 och 8 i samråd med statsrådet Wallström,
5 Ett reklamfinansierat TV-företag
5.1 Inledning
Av föregående avsniu framgår att jag tänker mig all de förpliktelser som skulle gälla för elt frislående TV-förelags sändningsverksamhet skall beslämmas på i princip samma sätt som Sveriges Radio-förelagens. De centrala reglerna finns i lag, meilan övriga regler läggs fasl i avtal mellan staten och programföretaget.
I del följande kommer jag att behandla de olika villkor som bör gälla för del nya programföretaget samt hur det skall beslämmas vilket företag som skall ges räll all bedriva programverksamhet i en ny, Iredje TV-kanal.
5.2 Villkor för sändningsrättens utövning
5.2.1 Vissa grundläggande krav på programverksamheten
Mitt förslag: 1 avtalet mellan staten och programföretaget bör del beslämmas om skyldighet för företaget au
* sända genmälen och beriktiganden molsvarande vad som gäller för Sveriges Televisions sändningar,
* i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,
* la hänsyn Till televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen,
* på begäran av slatlig myndighel sända meddelande som är av vikl för allmänhelen,
* endasl under annonslid i televisionen sända reklam mol vederlag eller program mol betalning,
* på lämpligl säll redogöra för beslul av radionämnden, enligt vilkel förelaget har överlräll bestämmelser i radiolagen eller i avtalet mellan staten och förelagel.
TV-utredningens bedömning: För ett fiislående, reklamfinansierat TV-företag bör gälla samma villkor i fråga om redaktionellt oberoende, mångfald och balans som för Sveriges 'Television.
Remissinstanserna: Remissinslanserna instämmer allmänl i ulredningens bedömning.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare (se avsnitt 4.3.1) uttalat mig för alt ock.så elt reklamfinansierat TV-företag bör vara skyldigt att i |)ro-gramverksamheien iaktta kraven på opartiskhet och saklighet. Dessa krav anges i railiolagen och blir därmed obligatoriska för del nya TV-förelag .som får lillslånd lill maik.sändningai. Dock bör som jag lidigare
har behandlat (se avsniu 4.4.1) de nämnda kraven inte gälla för annon- Prop. 1990/91:149 serna.
En annan grupp av krav bör framgå av avialet mellan staten och programföretaget. Också vissa av dessa krav får anses vara obligatoriska för företagel.
Enligt den europeiska TV-konvenlionen (artikel 8:1) skall varje sändande konventionsslal se till atl alla fysiska och juridiska personer oavsett nationalitet och hemvist kan ulöva en räu lill genmäle eller har tillgång till andra jämförbara rällsliga eller administrativa möjligheler med avseende på program som sänds eller vidaresänds av rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som konvenlionsslaten har jurisdiktion över enligt vad som anges i ariikel 3 i konvenlionen. Särskill skall staten se till all sändningstiden och övriga omständigheter för utövandet av gen-mälesrätten är sådana atl rätten kan utövas effektivt. Ell effektivt utövande av denna rätt eller av andra jämförbara rättsliga eller administrativa möjligheter skall garanteras både i fråga om sändningslid och övriga omständigheter.
Jag gör bedömningen atl Sverige uppfyller dessa krav genom beslämmelserna i avtalen mellan å ena sidan staten och å den andra Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB om all programförelaget skall berikliga en felaktig sakuppgift när det är påkallat och bereda den lillfälle till genmäle som har befogal anspråk på all bemöta etl påstående.
Också ett fiislående TV-förelag bör ha dessa skyldigheter. De ulgör ell viktigt komplement lill kraven på opartiskhet och saklighet.
Del ligger i sakens nalur all skyldigheler för programföretaget i fråga om genmälen och beriktiganden endasl gäller för den vanliga programverksamheten och inle för annonserna. Jag erinrar emellertid om milt förslag (4.3.2) att programföretaget inle skall få diskriminera någon som begär all förelagel skall sända en annons.
Avialen mellan sialen och programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen innebär en skyldighel för varje programförclag alt respektera den enskildes privatliv om inle elt oavvisligt allmänt intresse kräver annal, Samma sak bör enligt min mening gälla för ett nyll programföretag. Del är naturligt all en sådan skyldighet gäller såväl föi- den vanliga programverksamheten som för annonserna.
Med slöd av del .särskilda bemyniliganile i radiolagcn som jag lidigare har föreslagil (se avsnilt 4,9,5) bör det i avtalet också beslämmas om skyldighet för programförelaget alt ta hänsyn lill televisionens särskilda genomslagskrafl när det gäller programmens ämnen och ulformning samt liilen för sändning av programmen. F.n sådan avtalsbestämmelse innebär all programföretaget måsle la hänsyn till att sänilningarna vänder sig till hemmen och lill en stor allmän publik, där alla åldrar är företrädda, och att programmen kan påverka tittarna starkt. De ansvariga för .sändningarna bör iaktia varsamhet med program som har sådan karaktär alt man kan förslå alt Tex, barn i publiken kommer alt bli upprörda eller skrämda.
155 Som jag har framhållit bör kravet på varsamhet emellertid inle dri- Prop. 1990/91:149 vas så långl all programförelaget sviker sin uppgift all meddela nyheter och stimulera lill deball. Del är l.ex. rimligt alt inställningen till våldsskildringar i programmen är mindre restriktiv när det rör sig om nyhetsprogram eller samhällsbevakning än om våldsinslagen förekommer i fiktionsprogram av underhållningskaraktär. Även i fråga om program av del förstnämnda slaget bör dock programföretaget ta hänsyn lill sändningstiden och se till att publiken förbereds på programmets innehåll.
Som jag närmare har utvecklat i avsnitl 4,9,5 bör en avtalsbestämmelse om skyldighet all la hänsyn lill lelevisionens särskilda genomslagskraft av.se såväl annonserna som de vanliga programmen.
De regler som jag hitlills har behandlat speglar alla intresset av atl programverksamheten bedrivs med ansvar och omdöme. Det finns inle anledning att ställa andra eller lägre anspråk på etl frislående programföretag som finansierar sändningsverksamheten med reklam, än vad som gäller för företagen i Sveriges Radio-konccrncn.
Avtalet mellan staten och Sveriges Television innebär atl programförelaget på begäran av en statlig myndighet skall sända meddelande som är av vikl för allmänheten. Företaget skall se till alt meddelandet ges en lämplig ulformning och all det inle genom sin omfattning eller på annal säll inverkar menligt på programverksamheten.
Del är inte lika självklart atl kräva motsvarande skyldighet av ell reklam-TV-företag, Förelaget finansierar ju verksamheten genom all upplåta sändningslid ål andra mot betalning. Myndigheter som behöver informera medborgarna bör därför i allmänhet kunna utnyttja möjligheten atl köpa reklamlid av reklam-TV-företagel. 1 speciella situationer, t.ex, i samband med slörre olyckor, kan del emellertid finnas behov för en myndighet atl snabbt kunna nå allmänhelen genom alla TV-kanaler. I sådana fall kan det vara lämpligl alt del även för reklam-TV-företagel finns en förpliktelse all ulan vederlag sända meddelanden från slatlig myndighet. Jag räknar emellertid med atl sändningar med slöd av en sådan förpliklelse endast skall få begränsad omfattning.
Som en del av vad som gäller i fråga om programverksamheien för ell reklamfinansierat TV-förelag får betraktas den del av regelverkel som går ut på alt markera gränserna mellan reklamen och del övriga utbudet. Med hän.syn lill della har jag tidigare (avsniu 4.3.3) föreslagil alt det i radiolagen skall tas in etl bemyndigande för staten all iräffa avtal med elt programföretag om skylilighet för företagel all endasl under annonslid i lelevisionen sända reklam mol vederlag eller program mot betalning. Avtalet mellan staten och programföretaget bör således slå fasl också detta.
Som jag har nämnl tidigare (bl.a. avsnitt 4,9.2) kan den av mig föreslagna reklamdefiniiionen i railiolagen i och för sig även omfalta namngivande av en sponsor. Därför bör det i avtalet mellan staten och programföretaget klargöras att lämnanile av uppgift om atl del i fråga om ett visst program har förekommil spon.sorfinansiering faller uianför den
nu akluella regleringen, liimnande av sponsorsmeildelanden bör alliså Prop. 1990/91:149 inte hänvisas till annonsiiden.
Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om ett reklamfinansierat TV-företag utövar sändningsrätlen i enlighet med radiolagen och avtalet mellan staten och förelagel. Radionämndens granskning kommer också all avse de regler om annonser som föreslås ingå i radiolagen.
På samma säll .som gäller för programföretagen inom Sveriges Radiokoncernen bör det i avtalet mellan staten och det reklamfinansierade TV-förclagel beslämmas om skyldighel för företagel atl i sändning redogöra för beslul av radionämnden av innebörd atl förelaget har överträtt en för sändningarna gällande regel.
5.2.2 Programutbudets sammansättning
Mitt förslag: I avtalet mellan sialen och programföretaget bör det bestämmas om skyldighet för företaget alt sända ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Sändningarna bör innehålla såväl nyheter och informativa program .som underhållnings-[irogram. Bland programkategorier som särskill bör nämnas i avtalet märks nyhelsprogram, barnprogram, program på svenska språket och med svenska upphovsmän eller svenska artister saml egenproducerade och beställda program. Även frågor om sändningstiilen för olika programkategorier bör kunna regleras i avtalet.
Eftersom pri)gramfi')r-eiageis inkomster kommer au vara lägre uniler de första verksamhelsåren bör vissa åtaganden av förelaget kunna vara mindre omfallande under de försia åren av avlals-[)erioden.
TV-utredningens bedömning: För ett fristående, reklamfinansierat TV-förelag bör gälla villkor i fråga om elt omväxlande programulbud av god kvalitet. De.ssa villkor överensstämmer i slora delar med de som gäller för Sveriges Television. Kraven kan emellertid inte överensstämma helt. Till reklamnnansierni IV- förelag bör inle ha samma förpliktelser när del gäller att t.ex. tillgodose olika minoritetsintressen eller att fullgöra ft)lkbililningsuppgifter.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinslanserna instämmer i utredningens bedömning. Av de remissinslanser .som har avvikande uppfatlning förordar några mindre långtgående krav än ulredningen, medan anilra menar alt kraven i princip skall vara lika långtgående som de som ställs på Sveriges 'Television.
Skälen för mitt förslag: De villkor som skall gälla i fråga om pio-grarnutbuilels samman.sättning måsle avvägas med hänsyn säväl till vad som är känt om reklamfinansieringens effekter på programsammansäil-
ningen .som till reklam-'TV-föreiageis möjligheler alt få lillräckliga in- Prop. 1990/91:149 komsler.
Internationella erfarenheter visar på risken atl reklamfrnansiering le der lill elt ensidigt programutbud, där underhållning av olika slag domi nerar och där inft)rmativa program och kulturprogram förekommer i li ten omfattning. Förklaringen lill ensidigheten är alt programföretagen anpassar sig till annonsörernas önskemål om en stor publik för annons erna. ,
Om man vill säkerställa alt tillkomsten av ett nyll, reklamfinansierat TV-företag inte bara skall innebära alt publiken får ökade möjligheter atl välja mellan olika underhållningsprogram, bör villkor om etl mångsidigt programutbud ingå i avtalet med staten.
Vid fastställandet av dessa villkor är det nödvändigt all la hänsyn lill alt programföreiagei skall kunna få lillräckliga inkomster genom försäljning av reklamlid. Annonsörerna har inlresse av all annonserna ses av en slor publik, och särskilt av de tittare som är målgrupper för annonsörernas reklam.
Risken för all annonsfinansiering leder till likriktning av programutbudet förefaller vara slörre om flera TV-förelag konkurrerar på ungefär lika villkor om inkomsterna från samma reklammarknad än om etl företag är ensamt om att bedriva TV- sändningar med reklam från marksändare. Etl sådanl förelag lorde ha så slora fördelar i förhållande lill de konkurrerande satellit- TV-företagen att ell åtagande för programföretaget all sända etl mångsidigt programutbud inle kommer alt äveniy-ra möjlighelen lill ekonomisk lönsamhet i verksamheten. Del är emellertid knappasl realistiskt all av etl sådant företag kräva omfattande förpliktelser när del gäller l.ex. folkbildning eller program för minoriteter.
Som grundläggande skylilighet för programföreiagei bör gälla au programutbudet skall vara mångsidigt och av god kvalitet. Sändningarna bör innehålla såväl nyhetsprogram och informativa program som underhållningsprogram.
1 kravel på mångsidighet ligger att programmen skall Tillgodose skiftande behov och iniressen hos publiken och alt ulrymme skall ges ål en mångfald av olika åsikier och meningsriktningar. Utländska program bör spegla olika kulturkretsar.
För ell svenskt |)rogamföreiag är del naturligt alt sändningarna i belydande omfattning innehåller program på svenska språket och program där del förekommer svenska artister och verk av svenska upphovsmän, Elt TV-förelag som i slor omfattning visar egenproducerade eller beställda program får slor belydelse för den konstnärliga utvecklingen och för sysselsättningen inom de berörda yrkesgru))perna, Avialet bör innehålla villkor i fråga om program av här berört slag.
Jag vill emellertid här peka på en skillnad mellan den silualion som gäller för Sveriges Radio-företagen och de förhållanden sor-n kor-iimer all vara rådande för ett leklarn-TV-föreiag,
Målet med Sveriges Radio-förelagens verk.samhel är au sända radio och TV i allmänheiens tjänst. Resurstilldelningen är bestämd på för-
hand och verksamhelen skall inle gå med vinst, Sirävan efter ökad ef- Prop, 1990/91:149 feklivitel i verksamheten innebär att man söker bällre vägar all ge publiken bästa möjliga railio och 'TV, De medel som frigörs genom rationaliseringar används till en bättre verksamhel. De villkor som finns intagna i avtalen mellan staten och programföretagen kan sägas vara en kodifiering av de ambitioner som finns inbyggda i förelagen. Det finns ingen moisäilning mellan de mål som uttrycks genom avtalsbestämmelserna och de mål som de ansvariga i företagen har för verksamheten. Delta förhållande avspeglas i att avtalens regler är avfattade i allmänna ordalag och att motsättningarna i fråga om hur avtalsbestämmelserna skall tolkas har varit få.
För elt frislående reklamfinansierat TV-förelag kan del däremot uppslå en motsättning mellan krav på mångsidighet och kvalitet i pro-grambutbudet och önskemålet atl verksamhelen skall ge vinst, Etl reklam-TV-företag kan se del som rationellt atl t,ex, byta ut dyrbara svenska program mot billigare importerade eller att dra ner på program .som främst intresserar köpsvaga grupper som inte har så slort inlresse för annon.sörerna.
Detta förhållande gör det angeläget alt avtalet mellan staten och etl fristående reklam-TV-företag i några avseenden får en mer preciserad utformning än som har varil fallel med motsvarande avtal för Sveriges Radio-förelagen. När det gäller omfattningen av nyhetsprogram, barnprogram och egenproducerade eller- beställda program finns det anledning all fordra atl programföretaget gör bestämda åtaganden. Preciseringarna bör kunna avse mängden program av olika kategorier ullrycki i sändningslid eller andel av programutbudet, eller sändningarnas placering under dygnet. Meil hänsyn lill de höga kostnaderna för svenska fik-tions[)t-ogram är det också angelägel med ell särskill ålagande i fråga om sådana [)rogram.
Uniler de första verksamhelsåren kan man räkna med all ell reklam-TV-förelag kommer all ha lägre inkomster än vad det kommer att få när verksamheten är etablerail. Med hänsyn härlill kan det vara befogat att i vi.ssa avseenden ställa lägre krav under de försia åren av avtalsperioden.
Del frarnslär sorn mindre lämpligt att nu försöka fastställa några nivåer för de krav i fiåga om programutbudets samman.sättning som staten bör slälla på ell reklar-n-TV-förelag. 1 del följande (5.4) kommer jag all föiorda all de företag .som önskar erhålla sändningsrätt anmäler sill intresse lill regeringen. I del sammanhangel bör förelagen ange hur de avser att upi)fylla kraven på ell mångsidigt programutbud av god kvalitet och vilka åtaganden de är beredda att göra när det gäller olika program-kategorier. På delta säll blir det möjligl all jämföra förslag från olika förelag och även alt låla villigheten all göra åtaganden påverka valel av programförelag.
5.2.3 Sändning av sponsrade program
Mitt förslag: Frågor om sändning av sponsrade program bör regleras i avtalet mellan staten och del reklamfinansierade TV-förelaget. Med elt sponsrat program bör därvid förstås ett program som programföretaget har framställt eller förvärvat och som en fysisk eller juridisk person, som inte är engagerad inom radio eller television eller med att framställa audiovisuella verk, har bekoslat hell eller delvis.
När ett program eller en serie av program sponsras helt eller delvis, bör sponsorskapet tydligt framgå genom alt programföretaget på lämpligl sätt i början eller slulel av programmel anger sponsorns namn eller firma.
Programförelaget bör inle få sända program som är sponsrade av någon vars huvudsakliga verksamhel gäller lillverkning eller försäljning av lobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel.
Programföreiagei bör inle heller få sända sponsrade program som huvudsakligen avser nyheter eller nyhelskommentarer eller som huvudsakligen vänder sig lill barn under 12 år.
Rapporten om sponsring: Innebörden av rapporten (Ds 1989:65) Sponsring m.m, av Sveriges Radios program har redovTsals tidigare (se avsniu 4.9,2). Som har framgått skisseras i rapporten två alternativ för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen när det gäller au sända sponsrade program. Rapporten behandlar således inle dessa frågor utifrån etl fristående TV-förelags perspektiv.
Skälen för mitt förslag: Del finns enligt min uppfattning inte anledning all motsätta sig alt ell helt eller huvudsakligen reklamfinansierat TV-företag sänder program, lill vilkas finansiering utomstående finansiärer, s.k. sponsorer, har bidragit.
När man överväger vilka regler som skall gälla för sändning av sådana program är det naturligt atl i försia hand beakla TV- konvenlionens krav. Vilka dessa är har reilovisals lidigare (se avsniu 4.2.2 och 4,9.2), Del finns emellertid anledning alt på några punkter gå längre än konvenlionen.
Som jag har nämnl bör de maieriella reglerna för ell programföretag i fråga om sändning av sponsrade program anges i avialet mellan slaien och företagel.
Till en början aktualiseras därför vad som bör fi')rslås med atl elt program är sponsrai.
Enligt TV-konventionens definition av sponsorskap (ariikel 2 g i konvenlionen) är etl sponsrat program ett program som [)rogram-förelagel har framslälll eller förvärvat och som en fysisk eller juridisk person, som inie är engagerad inom radio eller television eller med alt
framsiälla audiovisuella verk, har bekoslat helt eller delvis i syfle au där- Prop. 1990/91:149 med främja sill namn, varumärke eller anseende (kursiverat här).
Enligt min mening är delta en alltför snäv definition av sponsorskap. För TV-titlarna är det intressant atl få vela om ell program är bekostat av en ulomslående finansiär, även om denne har haft ell annal syfte med alt bekosta programmet än att främja sitt namn mm. Skyldigheten all ange sponsorskapet bör därför gälla i alla de fall dä någon utanför radio-, TV- och filmbranscherna har bekostat programmel. Även de restriktioner som bör gälla i fråga om sponsrade program har minst lika slor betydelse i del fall då sponsorn är Tex, någon av aibelsmarknadens parter som då han har enbart kommersiella skäl för sin sponsring.
Jag har lidigare föreslagit en lagändring som gör det miijiigi för staten all avtala med etl programföretag om skyldighet för förelaget all, om någon annan har bekostat elt program helt eller delvis, lämna up|)gift om vem bidragsgivaren är. Avsiklen med ell sådanl lagbemyndigande är, som jag har nämnt, all tillgodose TV- konvenlionens krav i ariikel 17:1 om alt sponsorskap skall tillkännages på lämpligl sätt i hörjan och/eller slutet av programmel.
I avtalet mellan staten och programföretaget bör ilci därför beslämmas alt, när ell program eller en serie av program sponsras helt eller delvis, sponsorskapet skall framgå tydligt genom alt programföreiagei på lämpligt sätt i början eller slulel av programmet anger sponsorns namn eller firma.
Som jag har behandlat lidigare föreskriver TV-konvenlionen, att program inle får sponsras av fysiska eller juridiska personer, vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av sådana varor eller tillhandahållande av sådana ijänsler, för vilka del inle får göras reklam i sändningarna (artikel 18:1). De avsedda varorna och tjänsterna är tobaksvaror saml läkemedel och sådan medicinsk behandling som tillhandahålls endasl mot recepl av läkare i den sändande konvenlionsstaten. Det föreskrivs ock,så atl sponsorskap inte får förekomma i fråga om nyhelsprogram eller nyhelskommenlerande program (ariikel 18:2).
Enligt min mening bör de svenska reglerna för sponsorskap gå längre än konvenlionen i Ivå avseenden. Detta har samband med mina förslag i del föregående om alt de svenska reglerna för reklam på några punkter skall gå längre än de som konventionen ställer upp.
Konvenlionen ställer- upp vissa regler för- reklam för alkohol, men den förbjuder inte sådan reklam, 1 svensk television bör det emellertid i enlighet med mitt förslag vara förbjudet alt göra reklam för alkoholdrycker i TV, 1 konsekvens med della bör det inte heller vara tillåtet för någon vars huvudsakliga verksamhel gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker all sponsra TV-program,
Ock.så när del gäller reklam som riklas lill yngre barn innebär mitl förslag en mer restriktiv hållning än den som konventionen intar. Annonser med reklam föreslås sålunda inle få syfla till alt fånga uppmärksamheten hos barn uniler 12 år. Sådana annonser får inle heller sältas in omedelbart före eller efter program eller delar av program som hu-
11 Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 149
vuitsakligen vänder sig lill barn under 12 år. Personer eller figurer som spelar en framträdande roll i 'TV- program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år föreslås inle få uppträda i annonser med reklam.
Motivet för de föreslagna reslriklionerna är all etl medium med så slor genomslagskraft .som lelevisionen inle alls bör användas för reklam som särskill vänder sig till yngre barn, eftersom dessa har svårl all skilja reklam från andra program och all genomskåda avsiklen med reklamen, Samma resonemang kan enligi min mening föras också i fråga om s()onsrade program.
På grund av del anförda anser jag all del bör gälla vissa avialsenliga begränsningar för programförelaget i fråga om möjligheten atl sända sponsrade program.
Programförelaget bör inlc få sända jirogram som har sponsrals av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel.
Programföretaget bör inle heller få sända sponsrade program som huvudsakligen avser nyheter eller nyhelskommentarer eller som huvudsakligen vänder sig till yngre barn.
Jag vill slulligen erinra om milt förslag (4.9.1) all programföretagen inle skall ha räll all mol vederlag eller annars på ell oiillbörligi sätt gynna ell kommersiellt intresse i programverk.samhelen. Genom denna regel lillgodoses bl.a. konventionens krav all sponsrade program inle får uppmunlra till avsättning, inköp eller ulhyrning av sponsorns eller Iredje mans varor eller Ijänsler.
5.3 Övriga koncessionsvillkor
5.3.1 utbyggnad av sändningarna
Mitt förslag: Det nya TV-förelagel skall för sina mark.sändningar utnyttja samma sändarsialioner som används av Sveriges Radio-koncernen, Programföreiagei bör förbinda sig alt se till atl en myckel slor del av Sveriges befolkning kan ta emol sändningarna inom en kort tid efler sändningarnas start. Uniler avtalstiden bör befolkningsläckningen byggas ul lill i huvudsak samma nivå som för Sveriges 'Television. Piogramförelagel bör emellertid ha möjlighet all distribuera programmen lill mindre ilelar av befolkningen på annat sätt än genom marksändare.
TV-utredningens bedömning: Sändarnäiei för en ny reklamfinansierad TV-kanal bör byggas ul snabbt till samma hushållstäckning som för TV 2.
162 Remissinstanserna: Utredningens förslag har endast berörts av etl fålal remissinslanser, vilka i storl instämmer med utredningen. Televerket uppger all del är möjligl alt bygga ul sändarnäiei till 98 % befolkningsläckning på Ivå och etl halvt år efter ell beslut. Enligt vad jag erfarit räknar televerket numera med alt utbyggnaden kan ske ännu snabbare.
Skälen för mitt förslag: På samma sätt som är fallet med Sveriges Televisions sändningar bör sändningarna från etl nyll TV-förelag på sikl kunna las emot i alla befolkade delar av vårt land. Om alla har möjlighet all se sändningarna uppstår inga nackdelar för publiken av atl attraktiva program sänds ut av olika TV-förelag.
TV-förelaget har givetvis ett intresse av en snabb utbyggnad, eftersom den slörre befolkningsläckningen ger företaget en viktig konkurrensfördel i förhållande till de satellitsända TV-kanalerna. Det är emellertid tänkbart atl elt kommersiellt TV-företag kan komma atl ha lägre ambitioner när del gäller utbyggnadsgraden än som är önskväri från allmän syni)unki. All bygga ul marksändare i glesbefolkade områden drar slora kosinailer, men ger begränsade tillskoll till publiken. Med hänsyn härtill bör staten som villkor för sändningstillståndet sätta etl åtagande av programföretaget all låla bygga ut sändningskapaciieten så atl en myckel sU)r ilel av Sveriges beft)lkning kan la emol sändningarna inom en kort lid efter sändningarnas start, Uniler avtalstiden bör befolkningstäckningen byggas ut lill i huvudsak samma nivå som för Sveriges Television,
För all nå delta mål krävs en omfattande utbyggnad av nätet av marksändare. Numera kan emellenid marksändningarna kompletteras med satellitsändningar. Satellitsändning kan användas för att under en begränsad tid ge möjlighet all se programmen i de områden där marksändarna ännu inle har tagils i bruk. Sändningar över satelliter med hög eller medelhög effeki kan också vara länkbara som en mer permanent lösning för all ge mollagningsmöjligheter i glest befolkade områden där det skulle bli mycket kostsamt all inrätta marksändare,
I samband med att de förelag som önskar erhålla sändningsräli anmäler sitt inlresse lill regeringen bör de ange hur de avser att uppfylla målet för befolkningstäckning. I avtalet mellan staten och regeringen bör det tas in mer preciserade villkor om utbyggnadstakten och - i förekommande fall - fördelningen mellan marksändning och satellitsändning.
I det följande (avsnitl 7.2) redovisar jag mina bedömningar i fråga om bl.a, huvudmannaskap och finansiering av sändarnäiei för rundradio.
5.3.2 Programverksamhetens regionala inriktning
Mitt förslag: I avtalet mellan regeringen och programföretaget bör anges alt händelser och skeenden i olika delar av landet bör s|)eglas i programverksamheien.
163 TV-utredningen anser inle all del finns skäl all rrv ell reklamfinansierat Prop. 1990/91:149 TV-företag kräva alt händelser i olika ilelar av landet speglas i företagets programutbud.
Remissinstanserna: Utredningens bedömning har inle kommenterats av remi.ssinslanser na.
Skälen för mitt förslag: Enligt min mening är det vä.senlligi atl den samlade TV-verksamheten i Sverige speglar landel som helhet. Programmen bör ta upi) frågeställningar och uppfattningar som är akluella i olika delar av landet och inte domineras av etl huvudsladsperspekiiv.
I del sammanhangel kan man peka på alt Sveriges Television har en decentraliserad uppbyggnad. TV 2-kanalens |)rogramutbuil är uppbyggt på TV-dislriklen. Del är givetvis möjligt atl, i .samband med alt villkoren för Sveriges Radio-koncernen faslslälls infi')r näsla avtalsperiod, yllerligare förslärka verksamhetens regionala förankring.
Även ell nytt TV-företag bör lägga sig vinn om att låta olika delar av landel finnas med i programutbudet. Det är emellertid knappast realistiskt all räkna med all ell sådant företag kommer all ha en omfallande och dyrbar organisation för regional produktion av program, 1 själva verkei fiarnstår det som mest troligt att ett nyll progran-iförclag inle kommer att skaffa sig särskilt omfattande egna produktionsresurser, ulan all det i stiillet i huvudsak kommer all förliia sig på fristående |)ro-iluktionsföiciag. Sådana företag kan givetvis välja all vara verksamma var som helst i landet.
Eu säu all söka åsladkomma all etl nytt TV-företag får en program-profil med en inriklning på andra ilelar av landel än huvudstaden, är atl se lill au verksamhetens ledning förläggs utanför huvuilsiadsområdel, Della är den väg som har valts i Danmark och Norge. 1 Danmark har leilningen för TV 2 förlagis til Odense. I Norge har Stoninget beslulal att den blivande 1-2- kanalen skall ha sitt säle i Bergen. Del kan ocksä ha helyilelse var den centrala nyhetsredaktionen är belägen, även om det inle gär att bortse från all många av de händelser, som under alla förhållanden kommer atl uppmärksammas i nyhelsverk.samhelen, inträffar i Stockholm.
Enligt min mening bör del, när de förelag ,som vill komma i fråga för sändningstillstånd inbjuds all anmäla sill intresse, framhållas som elt önskemål all händelser och skeenden i olika delar av landel skall speglas i programvei k.samhclen. Jag an.scr del inle vara lämpligt alt på förhand ange hur ilenna uppgift skall fullgöras. I slället bör de olika intresserade företagen lägga fram sina förslag, varefter den valda lösningen i lämplig form bör ingå i avtalet mellan staten och programföretaget.
5.3.3 Ägarkrcts m.m.
Min bedömning: Ägarna lill det förelag som får lillständ all bedriva TV-sändningar i en ircdjc kanal bör ha .sådan ekonomisk styrka och uthållighet all de kan lillgodose behovet av kapital under verksamhetens uppbyggnadsskede och även svara för kapiialiillskoii som kan bli aktuella senare.
En bred krets av ägare bör eftersträvas. Det bör även eftersträvas all sammansällningen blir sådan atl maktkoncenirationen inom de svenska massmedierna inie förstärks. Det är en fördel om ägarna kan hämtas från olika sektorer av det svenska samhället
. Avtalet mellan staten och TV-förelagcl bör medge up|)sägning frän slatens sida om del uniler avtalstiden sker mer betydelsefulla förändringar i förelagets ägarkrcts.
TV-utredningens bedömning överen.sslämmer i huvudsak med min. Uireilningen diskuterar emellertid inle inflytandet från andra massme-ilicföretag i ett nyll TV-förelag.
Remissinstanserna: Meningarna är delade. Nägra remi.ssinslanser be-U)nar kravel i)å bred ägarstruktur medan andra lägger större vikl vid all ägarna har professionellt kunnande och beslulskornpelens. Någon remissinstans förordar en delad koncession där koncessionshavarna repre-.senlerar olika sektorer i samhället.
Skälen för min bedömning: Del förelag som erhåller koncession för programverksamheien i en ny, reklamfinansierad iredje TV-kanal måsie kunna åla sig gentemol staten atl svara för att olika villkor i fråga om programverk.samhelen uppfylls. Programföretaget bör ha sådana ekonomiska resurser alt det kan .sända ell ambitiöst programutbud även uniler verksamhelens uppbyggnadsfas, då intäkterna troligen inle kommer atl läcka kostnaderna. De bör även kunna svara för ell ka|)itallillskoii om programföreiagei skulle råka i svårigheter senare. Töretagels ägare hör inte ha inlresse av all använda förelagd för all göra propaganda för egna syften. Dessa förutsättningar leder till vis.sa önskemål i fråga om före-tagsft)rm och ägarsammansältning.
Del är för del försia nödvändigt atl piogramförelagel gentemot staten kan la del fulla och odelade ansvaret för att villkoren för sändningslillslåndei uppfylls. Jag avvisar därför tanken på sk. delad koncession, ålminslone om den innebär all slaien skall ha avialsföi hållanden med flera samverkande i)rogramtöreiag. Della ulesluler givetvis inle all l.ex. olika programproducerandc intressenter går samman och bildar elt programföretag, som söker koncession ftir hela verk.samhelen.
Del krävs en omfallande kapitalinsats fiir all starta ell nytt TV-företag. Ägarna måsle räkna med all de försia verksamhelsåren kommer all visa underskott och all ilcl kommer alt la lid innan del ka()ilal som har lagis ned i förelagel är äierbcialal. Den som vill komma i fråga .som
programföretag i den tredje kanalen måste vara beredd all presentera en Prop. 1990/91:149 realistisk affärsplan och kunna visa all han kan få fram del kapital som kommer all behövas.
Ännu en utgångspunkt för en diskussion om vad som kan vara en lämplig ägarstruktur för ett nytt TV-företag är kravel på opartiskhet i programverksamheten. Jag har lidigare (avsnitt 4.3.1) förordat all radiolagens krav på oparliskhel skall gälla för programverksamheten även i etl nyll TV-företag som finansierar sin verksamhet med reklam. Milt motiv för detta är all de begränsade etableringsmöjlighetema, liksom även de myckel höga kostnaderna, utesluter möjlighelen alt det startas ett slorl anlal olika TV-företag som företräder olika åsiktsriktningar. Därför är det angeläget all den som äger eller leder ett TV-företag inle utnyttjar sin position för atl ensidigt propagera för egna åsikier och hindra meningsmolståndare från alt komma lill tals.
Del är radionämnden som övervakar att programföretaget efterlever kravet på oparliskhel. Om nämnden konstaterar brister avses program-företagel bli skyldigt all redogöra för nämndens beslut i sändningen.
Om ett program fö retag mer systematiskt har uppträtt på ett partiskt sätt är detta givetvis något som det kan tas hänsyn lill vid bedömningen av om förelagel skall få förnyad koncession vid avtalstidens slut. Under den löpande avtalstiden går det däremol knappasl all föreställa sig någon annan och mer ingripande reaktion vid överträdelse av opartiskhetskra-vel än skyldighel att redogöra för nämndens beslul,
Mol denna bakgrund framstår det som önskväri alt etl fristående programförelag har en sådan ägarkrcts alt det inle är sannolikt all förelagel kommer all uppträda partiskt lill förmån för vissa åsikier.
En fråga som är besläktad med den om inflytandet för enskilila delägare gäller medverkan från andra massmedieföretag.
Massmedieförelag har ett slorl kunnande inom områden som är värdefulla för elt reklamfinansierat TV-förelag, t.ex. när det gäller journalistik, programproduklion och programanskaffning saml i fråga om försäljning av annonsutrymme, Della lalar för alt massmedieföretag bör kunna finnas med bland ägarna lill ett reklam-TV-förelag.
Del som lalar emol är risken för en maktkoncentration inom nyhetsförmedling och opinionsbildning. Televisionen har slor genomslagskiaft och är för många en viktig källa till information om händcTserna i omvärlden. Del är inle bra om makten över ell TV- förelag och över andra medieföretag är samlad på samma hand. Särskill olämpligt framstår det om fiera TV-förelag eller 1'V-förelag och viktiga dagstidningar domineras av en och samma ägare.
I andra länder finns regler som syftar lill all begränsa möjligheten för enskilda delägare all behärska TV-förelag. 1 Norge innebär beslulel om en ny TV-kanal atl varje enskild delägare får äga högsl 20 % av ak-tiekapilalet. I Storbritannien kommer, i den nya struktur för lelevisionen som skall gälla fr.o.m. den I januari 1992, ägare till dagstidningar endast att i begränsad omfattning kunna erhålla koncessioner för TV-sändningar. Liknande begränsningar finns i andra länder.
166 Med hänsyn lill del anförda anser jag att del bör eftersträvas all det Prop. 1990/91:149 programföretag som skall bedriva TV-sändningar i en iredje kanal har en bred krets av ägare. Det är en fördel om ägarna kan härnias från olika seklorer av det svenska .samhället. Del bör också eftersträvas alt sammansättningen blir sådan alt maktkonccniralionen inom de svenska massmedierna inte ftirsiärks.
Ett programföretag som hade en viss ägarsammansältning när del fick sitt sänilningsiillslånd kan ändra sammansättningen under avialsTr-ilen. Om Tex. kapitalbehovet skulle visa sig slörre än vad rnan från början trodde kan vis.sa ägare önska minska sill engagemang medan nya ägare kan tillkomma. Del kan också inträffa atl någon av programföretagets ägare skaffar sig nya eller slörre intressen i massmedieförelag eller ingår i samverkan med sådana förelag.
För all en ändrad ägarsammansältning inle skall allvarligt rubba de förutsättningar som gällde vid avtalets ingående bör siaicn kunna säga upp avtalet om del under avtalstiden sker mer betydelsefulla förändringar i förelagets ägarkrcts.
5.3.4 Koncessionsavgift
Min bedömning: Del programföretag som lär sänilningsiillslånd bör vara skyldigt all belala en årlig konccssion.savgift till staten. Avgiften bör beslå av en fast och en rörlig del. Den rörliga delen bör utgöras av en andel av programföretagels bruiloinkornsler. Andelen bör sättas högre vid höga inkomster. Intäkterna från avgiften bör lillföras rundradiokontol.
TV-utredningens bedömning: Tor all förhindra atl mycket hi')ga inkomster föl ell reklam-TV-företag leder lill svära obalanser mellan den reklamfinansicraile och ilen avgiftsfrnansierailc verksamheten kan slalsmakterna lägga en särskild skatt eller avgift pä rcklam-TV-föreiagcl om reklaminkomsterna skulle överstiga en viss nivå.
Remissinstanserna: Endast ell par re missinstanser berör frågan om koncessionsavgifter för att få räll all sända. Deras uppfatlning är avvisande.
Skälen för min bedömning: 1 del föregående har jag förordat alt Sveriges Television inte skall ges rätl all sända betalda annonser. Den huvudsakliga moTrveringen för milt förslag är all programverksamhetens iniegriici och kvalilei i såväl Sveriges Television som i del nya reklam-J'V-föielaget bäsl gynnas av atl inte flera marksändande TV-kanaler konkurrerar om inkomsterna från samma reklammarknad.
Jag har också pekal på svårigheterna all på förhand bcilöma hur stora resurser som kommer all kunna tillföras svensk television frän TV-reklammarknaden, Min egen bedömning är all reklamsändningar i en marksänd TV-kanal efler en uppbyggnadsperiod skulle kunna ge en ärlig inkornsi i storleksordningen mellan 1 och 1,5 miljard kr. Jag vill
emellenid understryka atl uppskattningarna är osäkra. Om utveckling- Prop, 1990/91:149 en blir mer gynnsam än vad jag har räknal med kan inkomsien bli betydligt högre.
Del nya TV-företagcis förulsälls bli skyldigt all siinila eu omväxlande ptogramutbud av god kvalitet, men del avses inle få lika långtgåenile förpliktelser i förhållande lill l.ex, olika minoritetsgrupper som de som åvilar Sveriges Television. Sveriges 'Television kommer därmed även i fortsättningen alt vara del enda svenska TV-förelag som har ell fullständigt ansvar för all bedriva TV-sändningar i allmänhetens Ijänsl. Del kommer bl.a. all vara skyldigt all sända lill såväl små som slora publik-gru[)per, inklusive s|)räkliga minoritetsgrupper och handikappade, lör vissa programkaiegoi iei kommer Sveriges Television alt dela ansvaiei för all tillhandahålla ell omfattande programulbud med del nya programföreiagei medan Sveriges Television i andra avseenden kommer alt varil cnsanii om detta ansvar.
Del kommei även i ft)rlsäiiningen all vara en uppgift för statsmakterna all se lill att Sveriges Television och Sveriges Radio-koncernen som hclhcl förft)gar över- tillräckliga resurser för atl kunna uppfylla högt sliillda krav på kvaliiei och omväxling. Jag återkommer lill ilessa fiägot i avsnitt 6.3.
Tör ett TV-ftirctag som skall bygga upp en ny rikstäckande TV-kanal med reklam torde det vara av slorl värde att undgå konkurrens på reklammarknaden från cli redan etablerat TV-förciag som Sveriges Television. Det kan inlc uteslutas all reklam-TV-företagcl på sikl kommei all kunna få belyilligl högre intäkter än .som hade var it möjligl om ilet fiån början hade tvingats tävla med Sveriges Television om annonserna. Det är till och med miijiigi all inkomsterna blir sä höga att rcklam-TV-förelagcl frestas all för.söka konkurrera ul Sveriges Television från de mesi populära programkalegorierna. Fn omfattande sällan konkurrens skulle inle ligga i publikens intresse, men leda lill kraftigl ök.ide pro-gramkostnailer för häda företagen,
Mol denna bakgrund anser jag alt reklarn-TV-företagel bör erlägga en del av sin inkomst i form av en särskild konccssionsavgift lill staten. Intäkterna från koncessionsavgiften hör tillföras rundradiokontol och på så sätt, tillsar-iimans med TV-avgiftsmedlen, finansiera slalens ålagande att bekosta Sveriges Radio-koncernens verksamhel.
Fin sädan avgift som jag förordar bör införas genom lag. Del är tillräckligt om ett förslag lill lag läggs fram för riksdagen uniler hösten 19')1. Eftersom uppläggningen bör vara känd i sina huvuddrag när det bestäms vilket företag som skall få räll all sända i den tredje kanalen vill jag emellenid redovisa hur jag har tänkt mig all avgiften skall vara konst ruci ad.
Avgiftsskyldighei bör gälla för programförclag som sänder TV-program med stöd av tillslånil enligt 5 S radiolagcn och som enligt avtalet rneil regeringen har rält all sända reklam mol veiler lag eller program mol betalning.
168 Avgiften bör erläggas i form av en fasl och en rörlig del. Den rörliga delen bör utgöras av en andel av programföretagets brutloinkomster. Andelen bör sällas högre vid höga inkomster.
Den närmare avvägningen mellan den fasta och den rörliga delen saml piocentsatsernas storlek vid olika inkomstnivåer behöver övervägas ytterligare. Vid de beräkningar som ligger lill grund för milt förslag om TV-avgiftens storlek har jag ulgåli från atl den fasta delen skall uppgå lill 100 milj. kr. per år och all den rörliga delen skall utgöra 10 % av inkomsterna upp till 1 miljard kr, per år och 20 % av inkomsterna därutöver, alll angivet i 1992 års penningvärile. Med hänsyn till uppbyggnadsfasen har jag enilasi räknal med all den fasla delen skall erläggas unilcr år l')92.
I avsnilt 3.5 har jag förordat att del skall ske en omprövning av fi-nansiciingsföruLsäliningarna ftir Sveriges Railio inför medelstilldelningen för äl 1996. Med tanke på de föiändiade konkurrcnsförul.sällningar som ell sådanl beslul skulle leda lill föi reklam-TV-fiirelagel är det naturligt alt den särskilda koncessionsavgiften upphör om omprövningen skulle leda TrIl atl Sveriges 'Television börjar sända betalda annonser.
5.3.5 Åtagande beträffande bidrag till svensk Tdmproduktion
Min bedömning: Del programförelag som får koncession för ilen tredje TV-kanalen bör förklara sig villigt att medverka vid en översyn av den svenska filmpoliiiken saml all vara med och bidra lill svensk filmproduktion mm. fr.o.m. den I januari 1993.
Skälen lör min bedömning: Till grund för den svenska filmpoliiiken ligger ett avtal mellan å ena sidan staten och å den andra sidan organisationerna inom film- och vidcobranscherna. Enligt avtalet skall anordnare av biografföreställning saml ilc som hyr ul eller säljer videogram lill allmänheten erlägga avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet. Avgiftsmedlen används enligi bestämmelser i avtalet för stöd lill produktionen av svensk film samt till andra filmkullurella ändamål. Även sialen billiar lill instituieis verksamhel. Sveriges Radio-koncernen är inle part i filmavalet. Däremol finns ctl avtal mellan Sveriges Television och Svenska Tilminslilutel enligt vilkel TV-holagei bl.a. erlägger ell vissl årligt bidrag lill inslilutel.
Regeringen har i prop. 1990/91:81 anmäll en överenskommelse mellan parterna om all förlänga avtalet fr.o.m. den 1 juli 1991 intill ulgången av är 1992 och att i samband däi med göra vissa förändringar av avtalets regler. Också avtalet mellan Sveiiges Television och Svenska Tilminslilutel har förlängts. Tll skäl lill att avtalen endast har föriängis med 18 månader är osäkerheten om vilken roll televisionen på längre sikl kommer atl spela för distribution av film, I proposilionen uttalas alt det är angeläget all nu inleda en översyn av föruTsättningarna för filmpoTrli-
ken med syfte all ulveckla en hållfasl grund för det framlida slödel till ilen svenska filmen.
Efter regeringens bemyndigande har jag nyligen tillkallat en särskild utredare för atl göra en översyn av filmpoliiiken. Jag .ser del som angelägel all de TV-förelag, för vilka film är en viktig del av programutbudet, också är med och skapar förutsättningar för en ftirtsatt svensk filmproduktion.
Vilken ft)i-m som TV-föielagens medverkan kommer all få kan inle anges förrän den nämnda översynen är avslutad. Det är därför inle möjligt atl redan nu ange omfattningen av de ålaganden som del är önskväri alt etl reklam-TV-förelag skall göra. Däremot är del rimligl all elt företag som önskar komma i fråga för en koncession förklarar sig villigt all medverka lill en lösning sorn innebär all företaget är med och bidrar till svensk filmproduktion enligi i |>rinci[> motsvarande villkor som Sveriges Television.
5.3.6 Koncessionstidens längd
Min bedömning: Koncessionsiiden bör vara sex år. Om inle regeringen senast två år före koncessionstidens slut har meddelat all forlsatl koncession inle av.ses komma atl beviljas programföretaget bör företaget kunna påräkna koncession i yllerligare lie år.
TV-utredningen: Avialslidcn bör vara så läng au verksamheten hinner- byggas upp och få stadga men inte så lång all möjlighelen all la upp TV-föietagets verksamhel lill allsidig prövning inför en ny avtalsperiod skall vara alllför avlägsen. Sex lill åira år kan vara en lämplig första avtalsperiod.
Remissinstanserna: Uppfattningen om den lämpliga avtalstiden varierar bland del fålal remi.ssinslanser som diskuterar frågan.
Skälen för min bedömning: Vid valet av en lämplig koncessionsliil bör olika förhållanden beaktas.
Fltl reklam-TV-företag mäste få lillfälle au bygga upp verksamheten. Under uppbyggnadsperioden kan man räkna med atl del ekonomiska resullalet kommer alt bli sämre än när sändarnäiei är utbyggt och orga-ni.sationen också i övrigl har blivil inlrimmad. Deua lalar för all koncessionsiiden inlc görs alllför kort.
Del är .samtidigt angelägel atl del .sätt pä vilkel programföretaget har skött verksamhelen kan prövas med ganska täta mellanrum. Även om det kommer all vara möjligt all forllöpandc granska hur programföretaget tillgodoser de villkor som gäller: för sändningslillslåndei är det bara i samband med en eventuell förnyelse av koncessionen som del kan göras en helhetsbedömning av förelagets handlande. Detta lalar för en relativt kort koncessionstill.
Ytterligare ett skäl att göra den försia koncessionsperioden relativt kort är all vi inle har några erfarenheter av reklamfinansierad television
i Sverige. Detia gör att villkoren för sändningslillslåndei bör kunna förändras ganska snart. De tekniska och andra fiiiändringar som kan väntas ske under I99()-Ialct kan också medföra ändrade föruisäiiningar.
En avvägning mellan olika önskemål ger enligi min mening vid handen alt sex år är en läm|)lig försia koncessionsperiod. Jag förordar därför all koncessionsiiden skall omfatta sex år.
Det är också nöilvändigt all nu överväga vad som skall hända vid den försia koncessionsperiodens slut. Staten måste då ta slällning lill om en ny koncession skall beviljas, ifall programföreiagei önskar det. En viktig faktor vid beilörnningen kommer givetvis all vara hur väl programföretaget har uppfyllt de villkor som gäller för sändningstillståndet. Brisler härvidlag bör kunna föranleda alt koncessionen uily.scs på nytt så atl andra förelag får lillfälle att anmäla inlres.se för all bedriva verksamhelen.
Om både staten och programföreiagei är liverens om saken bör en ft)risau koncession emellertid kunna beviljas ulan att koncessionen utlyses på nyll.
Mol bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag all programföretaget, om det så önskar, bör kunna påräkna koncession i yllerligare Ire år om inle regeringen .senast Ivå år före avtalsperiodens slut har meddelat all ftuisalt koncession inie avses komma alt beviljas företaget.
I .samband med atl elt nytt koncessionsbeslul skall ineddelas kan staten eller programförelaget givetvis önska förändra villkoren i olika avseenden. Erfarenheterna av den gångna avlals|)erii)ilen kan påverka bedömningen, liksom vikliga förhållanden som kan ha föiändrais sedan del försia avtalet slöls. Genom konstruktionen med successiva förlängningar blir del möjligl all vart Iredje år ta upp olika villkor i avtalet till prövning.
5.4 Hur programföreiagei väljs ul
Mitt förslag: Del ankommer på regeringen all besluta om vem sorn skall få koncession för den tredje TV-kanalen. Infi')r beslulel bör regeringen bereda de i riksdagen representerade parlier-na lillfälle au i lämplig form avge synpunkter.
Innan ell sådant beslul fallas bör alla intresserade ges möjlighet alt ansöka om tillstånd.
Del får ankomma på regeringen all, genom förhandlingar rneil sökande som kan anses lämpliga, utreda om en sådan uppgörelse kan träffas med någon av ilcrn att koncession kan beviljas. Uppgörelsen ges formen av etl avtal mellan regeringen och förelaget där ftirelagets förpTrktelsei anges.
TV-utredningen diskuterar inie närmare hur valel av pi-ogiamföiciag skall gå lill.
171 Skälen för mitt förslag: Enligt 5 § försia styckel radiolagen är del re- Prop. 1990/91:149 geringen som beviljar tillstånd alt sända radioprogram i rundradiosändningar från sändare här i landel. Detta gäller även för etl nyll programföretag som skall sända TV-program med reklam i etl riksläckande tredje marknät. Med hänsyn lill frågans vikt anser jag atl regeringen, inför elt beslul om ett sådanl lillslånd, bör bereda de i riksdagen representerade partierna tillfälle att avge synpunkler.
Även om bara ett förelag kan få sändningstillstånd i den tredje TV-kanalen, bör alla som önskar komma i fråga ges möjlighet atl anmäla sitt inlresse. Jag avser därför atl, så snart förevarande proposilion har avlämnats till riksdagen, ulfärda en inbjudan all ansöka om etl sådant tillstånd. I inbjudningen, som avses komma all ulfärdas under förbehåll av atl riksdagen i ifrågavarande delar beslutar i enlighet med regeringens förslag, anges de förutsättningar, krav och önskemål som bör gälla för sändningsverk.samheten. Jag bedömer att det bör vara möjligl alt fatta beslul före augusti månads utgång.
I det föregående har jag behandlat de villkor av olika slag som bör gälla för ett programföretag som får rätl att sända TV-program med reklam i elt rikstäckande tredje marknät, I fråga om vissa grundläggande krav, bl,a. de som gäller opartiskhet, saklighet och demokratiska värderingar i programverksamheten samt skyldigheten att sända genmälen och beriktiganden, kan del inte lämnas ulrymme för olika ambitionsnivåer, utan alla som önskar erhålla sändningstillstånd måsle vara beredda alt uppfylla kraven. Många av de övriga villkoren är däremot av sådan art att de kan uppfyllas på olika sätt. Jag tänker t,ex, på villkor i fråga om befolkningsläckning, programsammansättning, den regionala förankringen och programföretagels ägarkrcts. Företag som ansöker om lillslånd bör ange på vilket säll de avser alt uppfylla villkor av detta slag, bl.a. i ft)rm av preciserade ålaganden i fråga om vissa programtyper.
Efler del all ansökningstiden har löpt ut kan del tänkas atl del finns flera sökande som i och för sig uppfyller rimliga krav, men att det bedöms som möjligl all, genom samverkan mellan olika sökande eller på annal sätt, få till stånd elt alternativ som tillgodoser kraven i högre grad än som anges i någon av ansökningarna. I ell sådant fall bör regeringen kunna ge lillslånd lill en konstellation som inle finns med bland de sii-kande, eller på villkor som innebär mer långtgående ålaganden än som framgår av enskilda ansökningar.
Om ingen sökande är beredd alt på ett rimligl säll uppfylla angivna krav, och om det inte heller visar sig möjligt atl genom forlsatla förhandlingar få fram ett godtagbart alternativ, behöver regeringen givetvis inte meddela någol lillslånd.
Det programförelag som beviljas tillstånd skall sluta ell avtal med regeringen, av vilket de förpliktelser som förelaget har åtagit sig framgår.
6 Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen Prop. 1990/91 :i49
6.1 Inledning
F.n ny avtalsperiod
Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio bör som lidigare nämnts förlängas med elt halvår så atl en ny avtalsperiod kan inledas den 1 januari 1993.
Den nya mediemiljön ställer stora krav på Sveriges Radio. Som jag tidigare har anfört kommer koncernen under överskådlig framtid att svara för huvuddelen av radio- och TV-utbudet i landel. Särskill gäller della den del av utbudet som uppfyller de ambitioner som har sammanfattats i public service-begreppet. Det är vikligt all de företag som får uppdraget ges goda möjligheter att förvalta det
Riksdagen bör redan nu — i god tid inför den nya avtalsperioden — ta slällning lill de grundprinciper som skall gälla i fråga om Sveriges Radios uppdrag, ekonomiska förutsättningar, ägarförhållanden och förelagsform saml organisation. Mera detaljerade förslag till bestämmelser och villkor för den nya avtalsperioden bör föreläggas riksdagen våren 1992.
Jag kommer atl i de följande avsnillen redovisa mina förslag lill riktlinjer men vill redan inledningsvis ange huvuddragen.
Uppdragel att sända radio- och 'TV-program i allmänhetens tjänst bör vara oförändrat. Givelvis måsle Sveriges Radio anpassa sill utbud lill den ulveckling som har skett och kommer atl ske, men det finns inle anledning alt förändra de nuvarande, allmänl hållna villkoren för public service-ansvaret. Inför ell nyll avial bör emellertid reglerna på vissa områden göras någol mindre detaljerade för att ge programföretagen större flexibililel. För verksamhelen bör Sveriges Railio disponera fyra rikstäckande sändarnät för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV.
Belräffande de ekonomiska villkoren bör Sveriges Radio-koncernen för återstoden av innevarande avtalsperiod och kommande avtalsperiod kunna ulgå från nuvarande medelsTilldelning som en bas, Därlill bör elt reformtillskoll om 600 milj, kr. lillföras verksamhelen. Förstärkningen bör starta med 150 milj, kr. under år 1992, alliså redan under innevarande avtalsperiod. Under de tre första åren av kommande avtalsperiod bör etl lika storl belopp årligen lillföras verksamheten som reformmedel.
Medelstilldelningen skall liksom nu värdesäkias med utgångspunkt i ett index. En del av reformmedlen, 200 milj. kr., skall frigöras genom rationaliseringar som i första hand sammanhänger med organisatoriska löiändringar. De medel som kan frigöras genom ytterligare rationaliseringar får utnyttjas inom verksamheten.
173 Nuvarande förelagsform bör behållas. I princip bör också ägarförhål- Prop. 1990/91:149 landena i Sveriges Radio AB bestå. Ägarsammansättningen kan dock inför en ny avtalsperiod komma atl förändras då en minoritet av ägarna har aviserat sitt utträde.
Sveriges Radio-koncernens organisation bör ses över. Ansvarsfördelningen mellan moderbolag och dotterbolag är oklar.
Jag anser det vara myckel angeläget atl den nuvarande Sveriges Radio-koncernen i en framtid får en sådan organisation all styrelserna — efler del all riksdag och regering via lagar, avtal och riksilagsbeslut om ekonomiska villkor har gett de grundläggande förutsättningarna för verksamhelen — kan la ansvar för alt verksamhelen blir effekliv och framgångsrik.
Rollfördelningen mellan förelagen bör bli klarare än nu. Riksdagen bör la slällning endast lill huvuddragen i den struktur som bör uppnås. Den interna företagsorganisationen bör bestämmas av del enskilda bolagel.
Programverksamheien bör under en ny avlalsperiod handhas av tre förelag, föruiom av Utbildningsradion, av etl programbolag för ljudradio och elt för TV. Delta innebär att Lokalradion och Riksradion förs samman lill ell ljudradioförelag. De tre bolagen bör ha egna avial med staten som preciserar deras uppdrag som programförelag i allmänhetens Ijänsl. Dessa organisatoriska förändringar bör genomföras så att förutsättningar skapas för alt förstärka den regionala och lokala radio- och TV-produktionen.
I den framlida mediemiljön är det vikligl alt public serviceverksamheten uppträder samlat och utnyujar sin konkurrensförmåga maximalt. Programverksamheien bör därför organiseras i en koncern. Existensen av etl moderbolag underlättar att programverksamheien kan bedrivas självständigt i förhållande lill staten och olika intressegrupper. Mol den anförda bakgrunden bör moderbolaget:
- inge anslagsframställning till regeringen och fördela av staten tilldelade medel,
- ansvara för fördelning och placering av sändningstid om program-förelagen inle själva kan enas,
- ansvara för beredskapsplanering, saml
- vara etl organ där koncerngemensamma frågor bereds.
Vidare bör dollerbolagel Radiotjänst i Kiruna AB handha avgiftsupp-börd och avgiflskontroll. Staten bör liksom nu även sluta avtal med moderbolaget och Radiotjänst.
Styrelserna i moderbolaget och de ire programbolagen bör vardera beslå av femton ledamöler. För samtliga bör gälla att regeringen utser ordförande och sex ledamöler. Ägarna utser fem ledamöler. Den verkställande direklören bör vara självskriven ledamol. Slutligen äger personalen rätl all ulse två ledamöler jämte två suppleanter. En sådan ordning för utseende av styrelsernas ledamöter uppnås genom föreskrifter i bolagsordningarna.
174 Del är angeläget alt Utbildningsradions styrelse liksom nu i slor ut- Prop. 1990/91:149 sträckning utses bland personer med kunskaper och erfarenheler från utbildningsvärlden.
Moderbolagels och programbolagens slyrelser bör ha etl mer omfallande personsamband än vad som nu är fallel. Elva av moderbolagels ledamöler bör ingå i programbolagens styrelser, fyra i Sveriges Televisions, fyra i det sammanslagna Ijudradiobolagels saml tre i Utbildningsradions styrelser. Av moderbolagets ledamöler är del då bara ordföranden, den verkslällande direktören och personalrepresentanterna som inle ingår i något programbolags slyrelse.
Ö vergångsperioden
Sveriges Radio-koncernen bör redan nu, uniler de knappa två år som återstår lill dess att etl nytt avtal skall träffas, ges förutsättningar att förbereda detsamma, Bl.a. skall omfattande rationaliseringar som sammanhänger med organisatoriska förändringar preciseras.
Av denna anledning bör ändringar i styrelsernas sammansättning göras redan nu.
För atl underlätta en sammanslagning av Lokalradion och Riksradion bör sålunda styrelserna i de båda bolagen få i stort sett samma personsammansättning.
För att förberedelsearbetet inför etl nytt avtal skall fungera väl bör redan under övergångsperioden moderbolagets och programförelagens styrelser ha ett personsamband av lidigare angivet slag.
Jag har för avsikt att ta konlakl med ägarna och de berörda förelagen för att åstadkomma dessa förändringar när nya styrelser skall ulses i anslutning lill 1991 års bolagsstämma.
Jag har för avsikt atl senare föreslå regeringen att med nu anförda syften la upp förhandlingar med ägarna och Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB om en överenskommelse angående förbere-del.ser och framtagande av beslutsunderlag inför den nya avtalsperioden. Della underlag bör lillslällas regeringen i så god tid uniler hösten 1991 att del lillsammans med övriga akluella ulredningsbeiänkanden kan ligga till grund för etl ställningstagande från riksdagen under våren 1992. I beslutsunderlaget bör bl.a. redovisas hur medelslillskouet planeras komma till användning, hur det angivna rationaliseringskravet skall uppnås, hur ägarkretsen kan förändras och nya ägare från olika delar av samhället kan föras in i organisationen m.m.
Rikllinjer
Sammanfattningsvis bör riktlinjerna för Sveriges Radio-koncernen inför en ny avlalsperiod vara följande. Uppdraget bör vara oförändrat. Nuvarande ägarförhållanden och förelagsform förulsälls i huvudsak vara oförändrade. För verksamhelen bör Sveriges Railio disponera fyra rikstäckande sändarnät för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV,
175 Programverksamheten bör, förutom av Utbildningsradion, handhas av elt programbolag för TV och etl för ljudradio. Delta innebär atl Lokalradion och Riksradion förs samman till ell ljudradioförelag. Moderbolaget i koncernen bör inge anslagsframställning lill regeringen och fördela av sialen lilldelade medel. Moderbolaget bör vidare ansvara för beredskapsplanering samt fördelningen och placering av sändningstid om programföretagen inle själva kan enas. Moderbolaget bör även vara ett organ där koncerngemensamma frågor bereds. Vidare bör det finnas etl dolierbolag för avgiftsuppbörd och avgiftskonlroll. Staten bör sluta avtal med samtliga dessa bolag. Styrelserna bör utses så atl personsamband råder mellan moderbolag och resp. programförelag i enlighet med vad som lidigare anförts.
Jag övergår nu till atl redovisa mina synpunkter beträffande ekonomiska förutsättningar m.m.
6.2 Förlängning av avtalen med Sveriges Radiokoncernen
Mitt förslag: Nuvarande avtal mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen bör förlängas med sex månader intill utgången av år 1992. En ny avlalsperiod bör omfatta perioden I januari 1993 - 31 december 1998.
Skälen till mitt förslag: Nu gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio-koncernen löper ul den 30 juni 1992, Jag avser alt senare återkomma lill regeringen med förslag om all säga upp avtalen eftersom avtalen annars med auU>matik förlängs i tre år.
Eftersom Sveriges Radio-koncernens verksamhetsår numera sammanfaller med kalenderåren bör nuvarande avtal förlängas med sex månader, I fortsällningen kommer därmed avtalsperiodernas inledning och avslutning all vara anpassade lill Sveriges Radios räkenska|)sår. En ny avlalsperiod kan således inledas den 1 januari 1993, 1 likhet med vad som lidigare gälll för avtal med Sveriges Radio-koncernen anser jag atl den nya avlalsperioden bör vara sex år.
6.3 Ekonomiska villkor
Min bedömning: Sveriges Radios verksamhet bör även fortsättningsvis finansieras med medel som riksdagen anvisar från rundradiokontol. Medelstilldelningen värdesäkras liksom nu med utgångspunkt i etl index. Med början år 1992 får Sveriges Radio en reformram om 150 milj.kr, per år i fyra års tid, sammanlagt 600 milj.kr, Rundradiokonlols intäkter består huvudsakligen av TV-avgiftsmedel men kompletteras även med andra intäkter.
På Sveriges Radio slälls elt rationaliseringskrav om sammanlagt 200 milj.kr. under åren 1993 och 1994. De medel som friställs genom yllerligare rationaliseringar får behållas för reforminsatser.
Sveriges Radio: För all möla 1990-ialels krav på radio och TV i allmänhetens tjänst fann Sveriges Railio AB vid sill slällningstagande till den s.k. SR-studien, att koncernen behöver resursförstärkningar. En framräkning lill 1989 års prisnivå av detta resurstillskott beräknas till 561 milj.kr. Om hänsyn även tas till effekterna av de omvärldsförändringar som skett sedan SR-studien gjordes behöver koncernen ytterligare medelslillskott. Den ökade konkurrensen medför högre priser på inköpta program och evenemang, högre personalkostnader samt ökade kostnader vid produkiionsulläggningar. Vidare innebär det ägaransvar som tilldelats koncernen för fastighetsbesiånilet etl ökat medelsbehov på ca 60 milj.kr. per år för att kunna förbättra underhållet. Dessa förändringar gör att koncernens medelsbehov för perioden fram lill år 1995 kan beräknas öka med 785 milj.kr. per år i 1989 års prisläge. En treårsför-delning av resursbehovet, i ställel för det ursprungliga femårsperspekii-vet, innebär ett resurstillskott på 262 milj.kr. för år 1992.
Sveriges Railio anför vidare all beslutsprocessen vad gäller medelstilldelning och avgiftsnivå skulle kunna förenklas samtidigt som den bringas i överensslämmelse med syftet med den framlida statliga budgetprocessen och medge ett utveckla! och preciserat finansiellt samordningsansvar för företaget.
Två metoder föreslås. Metod I innebär atl riksdagen fattar beslut om endasl rundradiorörelsens medelsbehov för en viss period, medan regeringen ges bemyndigande atl falla beslut om TV-avgiftens storlek. Metod 2 innebär all riksdagen fattar beslul om endasl TV-avgiftcns sloriek för en viss period och att intäkterna för uppbörden direkt tillfaller Sveriges Radio-koncernen. Regeringen skulle få ett bemyndigande all indexupp-räkna TV-avgiften i mellanperioden.
Sveriges Radio förordar metod 2. Man anser all incitamenten lill en mer rationell hanlering av driften sannolikt skulle öka med delta alternativ. Koncernen skulle, oberoende av utvecklingen av antalet avgiflsbe-lalare, få klara sig med de intäkter som uppbördsverksamheten inbring-
12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
ar. Sveriges Radio skulle även få ett fullständigt finansiellt ansvar för Prop. 1990/91:149 den samlade medelshanteringen.
Skälen lill min bedömning: Jag erinrar inledningsvis om vad jag tidigare anförl om atl reklam inte bör tillåtas i Sveriges Television och om den omprövning av finansieringsförulsättningarna som skall ske inför medelstilldelningen för år 1996.
Mol bakgrund av de diskussioner som förts inom radio- och TV-beredningen konstaterar jag att det råder elt brell samförsiånd när det gäller all värna om Sveriges Radios ställning som etl oberoende public service-företag. Finansieringen bör utformas så atl den inle hotar Sveriges Railios integritet. Förelaget bör slå frill från kommersiella, poliliska eller anilra organisalionsintressen. De ekonomiska förutsättningarna för Sveriges Radios verksamhet bör därför nu läggas fast så atl framförhållning och planering underlättas. I likhel med vad som nu gäller bör medelstilldelningen värdesäkras genom etl index. Jag ulgår från alt man i förberedelsearbetet inför den nya avtalsperioden kommer alt behandla frågan om de i indexet ingående komponenterna är väl avvägda och molsvarar koslnaderna för verksamhelen även när den kommer alt innefatta ersättning för programinsamling och utsändning.
För alt ge Sveriges Radio goda planeringsförulsäliningar är det viktigl alt nu ange vilka resurstillskott resp. rationaliseringskrav som koncernen har att räkna med inför den nya avlalsperioden. Finligt min mening bör Sveriges Radios medelstilldelning ökas med 150 milj.kr. per år fr.o.m. år 1992 till t.o.m. år 1995, vilket motsvarar en sammanlagd reformram om 600 milj.kr. i nu aktuellt prisläge. Med ilenna förstärkning av Sveriges Railios resurser ges förutsättningar för ett varierat programutbud av hög kvalitet även i den nya mediesituationen. Rationaliseringskravet på vardera 100 milj.kr. för år 1993 resp 1994, eller totalt 200 milj.kr., ulgör en del av finansieringen av nyss nämnda reformmedel. Finligt min mening bör de medel som friställs genom ralionaliseringar i övrigt inom Sveriges Radio-koncernen få behållas för yllerligare reform-insatser.
Programföretagen bör genom de medel som slälls till förfogande i slörre ulslräckning än nu ges möjligheter alt väga olika slags koslnader mol varandra. Del kan exempelvis röra sig om produktionskostnader i förhållande till program insamlings- och ulsändningskosinader eller koslnader för lokaler. Del bör inle förekomma all i sig kostnadskrävande resurser av programföretagen upplevs som fria resurser. Från programföretagens synpunkt är exempelvis i dagsläget utsändningen av ctl program en ijänsl som inle medför någon utgift. Enligt min mening bör i så slor ulslräckning som möjligl organisationsft)rmer och ruliner utformas så all de verksamhetsansvariga sporras till elt effektivare resursutnyttjande. Jag återkommer senare lill några riktlinjer inom detta område när del gäller en ny finansieringsordning för .sändarnät (se avsnitl 7.2).
Genom den föreslagna resursanvisningsmodellen till Sveriges Railio bibehåller staten, i likhet med nu, sitt ansvar för all tillförsäkra företaget
lillräckliga medel för atl uppfylla de högl ställda krav som gäller. Den andra sidan av della ansvar är frågan om intäkter lill rundradiokontol. Som jag tidigare har nämnt kommer den huvudsakliga delen av kontots intäkter under överskådlig tid att komma från TV-avgiftsmedel. Därutöver kan resurser lillföras kontot genom koncessionsavgifier från en marksänd reklam-TV-kanal. På sikt kan det också bli fråga om au medel som frigörs i samband med en förändring av sändarnätets finansiering kan tillföras. I fråga om koncessionsavgifter och ny finansieringsordning för sändarnäiei vill jag nämna alt jag har för avsikt att senare återkomma lill regeringen med närmare förslag så snart bl.a. utredningsunderlag kommer att föreligga. Beslutsprocessen vad gäller medelstilldelning och avgiftsnivå bör alltså inle förändras.
Inför den nya avtalsperioden anser jag att Sveriges Radio bör ges ett ökat ansvar för sina byggnadsinvesteringar. De medel som hitlills anvisats för att täcka kapitalkostnader för vissa byggnadsinvesteringar enligt en investeringsplan som fastställdes år 1986 bör inle längre anges i en särskild post. Jag ulgår från att Sveriges Radio i sitt beslutsunderlag kommer alt redovisa hur en övergång kan ske lill en modell där medelsanvisningen till Sveriges Radio-företagen sker samlat.
Jag återkommer i avsnittet om medelsberäkningar mm. lill mina förslag i fråga om 'TV-avgiftens storlek under åren 1991 och 1992.
6.4 Sveriges Radios möjligheter till sponsring av program
Mitt förslag: Frågor om sändning av sponsrade program bör regleras i avialen mellan staten och vart och elt av programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen. Eftersom förelagens sändningar inte skall finansieras med reklam, bör huvudprincipen vara alt förelagen inte heller skall Iräffa uppgörelser med sponsorer om finansiering av program.
För Sveriges Television bör dock införas en rält alt Iräffa uppgörelser om sponsring i fråga om program, där sändningen gäller en allmän sammankomst eller en offentlig Tillställning som anordnas av någon annan än programföretaget. För sporlevenemang gäller della dock endasl om evenemanget är av slörre svenskt eller internationellt intresse.
Samma krav som bör slällas på ell reklamfinansierat TV-förelag i fråga om sändning av sponsrade program bör slällas på programföretagen inom Sveriges Radio.
Rapporten om sponsring: Förslagen i rapporten (Ds 1989:65) Sponsring m.m. av Sveriges Radios program har redovisals tidigare (se avsnitt
4.9.2),
179 Utredaren redovisar två alternativ för programföretagen inom Sveri- Prop. 1990/91:149 ges Radio-koncernen när det gäller all sända sponsrade program. För att Sveriges Railio-förelagen skall kunna delta i det europeiska program-samarbelet krävs som minimum en anpassning av nuvarande regelverk.
Allernaliv I innebär alt nuvarande tillämpning av förbudel mot extern finansiering också bekräftas formellt. Avtal om sponsring av program får i princip inle träffas av programföretagen. Belräffande utländska program som hell eller delvis sponsrals föreslås bestämmelser som medger en anpassning till Europarådskonventionen om gränsöverskridanile TV.
Alternativ 2 innebär atl sponsring av program i begränsad omfattning medges. Programföretagen ges rätl atl träffa sponsring.söverenskom-melser när det gäller sport- och kulturprogram, men inte för program inom områden som nyheter, samhällsfrågor och religiös förkunnelse saml program som vänder sig lill barn och språkliga minoriteter. Som . sponsorer bör inle tillåtas företag som sysslar med tillverkning/försäljning av alkoholdrycker, lobaksvaror eller läkemedel.
Utredaren förordar allernaliv 2,
Remissinstanserna: Flertalet remissinslanser instämmer med utredaren om all nuvarande regelverk bör ändras och anpa.ssas efter vad som gäller i andra länder. De problem som kan uppslå vid sponsorfinansiering med risker för programförelagens integrilel och självsländighel las upp av flera instanser. Andra förordar att ett mindre restriktivt syslem etableras.
Sveriges Radio anför all den föränderliga situationen visar atl lagar och avtal bör anpas.sas Till den utveckling som ägt rum. En anpassning måsle vidare göras lill kraven i Europarådskonvenlionen. Sveriges Radio förordar därför alternativ I. För Sveriges Televisions del bör emellertid elt principielll sponsringsförbud förses med flera undanlag än de två som anges i rapporten. Sveriges Radio betonar all ell sirikl regelverk gör del möjligt all upprällhålla allmänhetens tilltro till företagets förmåga atl hävda det programmä.ssiga och journalistiska oberoendet.
Skälen till mitt förslag: Del har blivil vanligt med sponsring i TV-sammanhang, inie minst vid slora inlernalionella s()ortevenemang. För all Sveriges Television skall ha förul.sällningar atl i fiamiiilen kunna sända sådana arrangemang när de äger rum i Sveiige eller i ullandel kan sponsring bli en nödvänilighet.
Sponsringsmöjligheieina får emellertid inte styra Sveriges Televisions utbud till tittarna. När det exempelvis gäller spoiiområdel är det enligt min mening vikligl all man som ell fiiretag i allmänhetens tjänst strävar efter en bred täckning av olika idrottsgrenar och sporlevenemang. Au olika evenemang i sponsorsammanhang har varierande attraktionskraft bör inte innebära någon skillnad. Jag ulgår därför fiån atl programföretagets bevakning av sportevenemang och jämförbara sammankomster eller tillställningar i huvudsak skall finansieras av programbolagct självt.
Mol denna bakgrund anser jag atl Sveriges Television bör ges möjligheler lill programfinansiering genom sjjonsring för sändningar från vis-
sa evenemang som arrangeras av någon annan än programföretaget. På Prop. 1990/91:149 delta område ges därmed förelaget liknande möjligheler som sina utländska motsvarigheter. Villkoret att evenemang skall arrangeras av någon annan än programföretaget utesluter givetvis inte atl Sveriges Television kan göra vissa tekniska föranstallningar för alt underlätta sändningen ulan all TV-förelagel därmed anses få någon arrangörsroll.
Mitl förslag innebär bl.a. atl Sveriges Television i undanlagsfall för l.ex. sporlevenemang av större svenskl eller inlernalionelll inlresse bör kunna Iräffa uppgörelser med sponsorer om finansiering av program. Del kan exempelvis röra sig om olympiska spel, inlernalionella eller svenska mästerskap saml deltävlingar i inlernalionella cuper eller .serier, eller evenemang av motsvarande belydelse.
7 Vissa utredningar
7.1 Inledning
Mina förslag i del föregående innebär alt förutsättningarna för TV-verksamhet i Sverige förändras i väsentliga avseenden. För första gången kommer ett programföretag som är fristående från Sveriges Radiokoncernen all få ansvar för sändningar som når hela folket.
Tillkomsten av etl nyll programföretag får konsekvenser för huvudmannaskap och finansieringssäll i fråga om sändarnäiei för rundradion. Även myndighelsstrukluren inom rundradioområdei påverkas.
Det finns också anledning all undersöka förulsätlningarna för utökade sändningar, i första hand av ljudradio, men på längre sikl även av television.
I dessa frågor föreligger inga förslag. Jag anser emellertid all del nu är angelägel att snabbi la fram underlag för poliliska beslul. För riksdagens information vill jag redovisa min syn på dessa frågor.
7.2 Sändarnäiei för rundradio
Min bedömning: En särskild utredning bör lilkallas för all inför den kommande propositionen våren 1992 om etl nyll avtal för Sveriges Radio förbereda en omorganislion av verksamhelen med program insamling och programutsändning för Sveriges Radio och det nya reklam-TV-förelagel. En förulsällning hör vara atl verksamhelen drivs av staten i en organi.salion som är avgränsad från leleverkel.
TV-utredningens bedömning: Sändarnälen för marksänd TV bör vara tekniskt sammanhållna även om elt nyll, fristående TV-förelag skulle få hand om reklam-TV-sändningarna. Näten bör även i fortsättningen ägas av staten, medan varje sändarföretag betalar för den sändarkapacitet som del använder. Lämpliga former för samverkan mellan Sveriges Radiokoncernen, reklam-TV-företagel och televerket bör övervägas.
Remissinstanserna: Utredningens förslag har endast berörts av ell fåtal remissinslanser, vilka i storl instämmer med utredningen.
Bakgrund: Televerket har alltsedan rundradion började byggas ul i Sverige på 1920-lalet på slalens uppdrag svarat för distributionen lill allmänheten av Sveriges Radios (lidigare Radiotjänsts) program. Televerket har elt sändarnät för ljudradio och TV som omfattar sändare för kortvåg, mellanvåg och långvåg saml 55 slörre sändarsialioner och ca 600 mindre stationer (slavsändare) för FM och TV. Eu särskill radiolänknät finns uppbyggt för program matningen från resp. programkonlroll inom
182 Sveriges Radios sändarföretag ul till sändarna. Befolkningstäckningen Prop. 1990/91:149 Tigger myckel nära 100 %. En viss, relalivi blygsam utbyggnad av mindre stationer sker dock fortfarande.
För programinsamling, ilvs. överföring av |)rogram och programinslag mellan Sveriges Radio-koncernens produktionsplatser saml Ijud-och bildöverföringar till och från ullandel, ulnyUjas såväl rundradions särskilda radiolänknäl som del allmänna telenätet, flyttbar radiolänkutrustning och flyttbara markstationer för satellitförbindelser.
Särskilda beredskapsföiberedelser har gjorts för att begränsade utsändningar skall kunna upprätthållas i en krigssituation.
Koslnaderna för programinsamling och utsändning av Sveriges Radios program finansieras genom all leleverkel från rundradiokontol erhåller en av riksdagen beslutad medelstilldelning. Medlen är beräknade på grundval av televerkets självkostnad. Någol vinstpålägg förekommer inle. Invesieringsmedlen avser främst återinvesteringar, t.ex. ulbyte av äldre .sändaranläggningar. Den medelstilldelning som avser investeringar är beräknad för alt läcka hela investeringskostnaden för det aktuella året (omedelbar avskrivning).
Rundradioverksamhelen ingår organisatoriskt som en del av Televerket Radio. Anläggningar och personella resurser är samordnade med annan verksamhet inom televerket. Vid sidan av rundradiosändningarna sker ulhyrning av ledig kapacitet för slutna sändningar, uthyrning till andra delar inom leleverkel, m.m. Sådana uthyrningsinläkter minskar behovet av medel från rundradiokontol.
Regeringen har i prop, 1990/91:87 om näringspolitik för Tillväxt föreslagil alt en förändrad associationsform för leleverkel skall införas. Alternativen är aktiebolag eller en utvecklad affärsverksft)rm. Frågan om vilken associationsform som skall väljas skall prövas skyndsamt med inriktning på atl leleverkel skall kunna ha en ny associationsform redan den 1 juli 1992. I proposilionen föreslås också atl televerkels avkastningskrav och utdelningskrav skärps.
När eu nytt programförelag skall börja sända TV i Sverige behöver frågor om huvudmannaskap och finansiering av sändarnäiei övervägas
Till radio- och TV-beredningen har televerket och Sveriges Railio gemensaml framförl ell förslag om alt bilda etl aktiebolag för sändarnälen. Förslagel är bara en skiss men kan på grundval av nu kända uppgifter beskrivas på följande sätt.
Bolaget bör ägas av leleverkel saml Sveriges Radio och övriga TV-förelag. Nuvarande direkla medelsanvisning lill televerket av TV-avgiftsmedel upphör. Motsvarande medel ställs till Sveriges Radios för-ft)gande för köp av sändningsljänsler. Härigenom uppnås en affärsmässig relation mellan sändarnälsbolagei och användarna. De sistnämndas inflytande garanterar en prispress. När det separata .sändarnälsbolagei bildas överförs utruslning och anläggningar lill det nya bolaget från televerket i ulbyte mol aklier. Sveriges Radio och andra TV-företag får köpa aktier i det nya sändarnälsbolagei. Några ekonomiska beräkningar har ännu inle redovisals.
183 Enligt televerket bör del vara möjligl all avgränsa sändarnälen från Prop. 1990/91:149 resten av verkei.
Skälen för min bedömning: Med lanke på de slora basinvesleringarna i länkförbindelser, sändarmasler och byggnader är del nödvändigt atl sändarutrustningen för nya programförelag kan inordnas i befintliga anläggningar.
En förutsättning för atl elt programföretag med rält att bedriva rikstäckande rundradiosändningar från marksändare skall kunna utnyttja sin rätt är att det får tillgång till det befintliga sändarnäiei. Den som är huvudman för nätet måste därför ställa del till förfogande för alla sänd-ningsberättigade på likvärdiga villkor,
1 fråga om en leverantör av utsändningstjänster i rikstäckande marknät kan prisbildningen inle ske genom konkurrens. Della begränsar möjlighelen att ange ett marknadspris. Effektiviteten i verksamhelen och därmed lägsia möjliga kostnad för programföretagen måste därför säkerställas med andra medel.
När det däremot gäller programinsamling, dvs. irans|)ori av program från olika produktionsplatser till programföretagets centrala avveck-Tmgspunkl har programföretagen alternativ till all utnyilja det särskilda förbindelsenät som är upprättat för rundradioverksamhelen. Möjligheterna till marknadsprisbildning är därför slörre.
Enligt min mening bör den organisation för programdistribution och programinsamling för rundradio, som har byggts upp med avgiftsmedel och som för närvarande förvallas av leleverkel för slatens räkning, bilda en från leleverkel avgränsad organisation när leleverkel får ändrad associationsform. Skälet är de särskilda förutsättningar som gäller för sändningsverksamheten.
Distributionen av rundradiosändningar bör i princip bedrivas på självkoslnadsbas och kan därmed inte vara vinstgivande. Alla progamfö-relag som har rätt atl bedriva programverksamhet bör också ha räll alt använda anläggningarna, och de bör ha prioritet i förhållande lill annal utnyttjande enligi nu gällande principer. Jag anser inle all del är lämpligl all en verksamhel för vilken dessa särskilda föruisäiiningar gäller bedrivs inom samma organisation som en renl affarsinriklad verksamhet. Anläggningar och personal för programdistribution och programin-samling för rundradio bör därför samlas hos en särskild huvudman, vid sidan av leleverkel.
På en sådan huvudman bör man ställa kraven all den skall vara oberoende såväl i förhållande till olika programföretag som till andra nyil-jare. Eftersom distribulionstjänsterna i princip skall tillhandahållas till självkostnadspris bör det inle finnas någol vinstintresse i verksamheten.
Del skissarlade förslag av leleverkel och Sveriges Radio som jag har redogjort för uppfyller inte hell dessa krav. Televerket torde i framtiden ha affärsmässiga relationer med huvuilmannen för sändarnäiei, t.ex. genom att verkei hyr utrymmen i sändarstaiionerna. Det är därför inle lämpligl alt televerket ingår som ägare av den nya nälhuvudmannen.
184 Det skulle i och för sig vara tänkbart atl verksamheten bedrevs ge- Prop. 1990/91:149 mensamt av de sändningsberältigade programföretagen. I en sådan konstruktion skulle ägarna ha ell inlresse av all verksamhelen bedrevs ralionelll så all programförelagens koslnader blev de lägsta möjliga. Det finns emellertid starka skäl emot en lösning av delta slag. Del synes vara svårl atl finna en konstruktion som leder lill en rimlig avvägning mellan de olika programförelagens inflylande. Förändringar bland programföretagen, l.ex. genom all del lillkommer ytterligare ell sådanl förelag eller genom att ett programförelag ersätts av ett annat vid koncessionstidens slut, skulle också behöva leda lill förändringar i ägandet.
Den avgörande invändningen mot en modell enligt de skisserade riktlinjerna är emellertid all staten enligi min mening inle bör avhända sig äganderällen till sändarnäiei. Sändarnätel för rundradio är en del av samhällels grundläggande infrastruktur. Såväl beredskapshänsyn som andra skäl gör det angeläget alt behålla nätet i statlig ägo.
På grund av del anförda anser jag alt anläggningar och personal för programinsamling och programutsändning för rundradio bör föras lill elt av staten helägt aktiebolag eller lill en organisation med annan lämplig associationsform.
Inför en omorganisation behöver också en rad praktiska frågor klaras ul.
Enligt vad som uppgivils från televerket bör del vara möjligl alt avgränsa sändarnälen från övrig verksamhel inom televerket, Eu skiljande av de båda organisationerna kräver ytterligare preciseringar.
1 samband med atl det lillkommer ell programföretag utanför Sveriges Radio måsle de ekonomiska relationerna mellan programföretagen och .sändarnäiei förändras. Den nuvarande modellen med finansiering genom medelsanvisning från rundradiokontol kan inle tillämpas när yllerligare etl förelag skall utnyilja anläggningarna. I ställel bör varje programföretag erlägga en hyra som molsvarar de utnyttjade tjänsterna. Medelsanvisningen från rundradiokontot till Sveriges Radio får då givelvis ökas med ell belopp som molsvarar hyreskostnaderna. Fortsatta investeringar får finansieras genom upplåning, varvid hyreskostnaderna givelvis får anpassas så all kapitalkostnaderna läcks.
Investeringarna i sändarnät har hittills avskrivils direkt. Delta kommer atl bli omöjligt i framliden. Övergångslösningar bör utvecklas som gör del möjligt all fördela kapitalkostnaderna rättvist mellan Sveriges Radio-koncernen och del nya reklam-TV-förelagel.
Villkoren för den nya verksamheten måste också anges. 1 enlighel med vad jag anförl bör följande riktlinjer gälla.
- Sändarnätel skall vara tillgängligt för alla programföretag med Tillstånd att bedriva rundradiosändningar enligt 5 § radiolagen.
- Varje program förelag skall betala hyra för sin användning av distri-bulionstjänsler. Hyran skall grundas på den kapacitet som varje programförelag utnyttjar. I övrigt skall villkoren för olika programförelag vara likvärdiga.
- Programföretagen bör kunna hyra programinsamlingsljänster till marknadsmässiga priser, under förulsällning atl verksamhelen läcker sina egna koslnader. Under samma förutsättning bör kapacitet i sändarnälen kunna hyras ut lill utomstående. Överskoll skall användas för atl sänka programföretagens kostnader för distributionsljänsler.
- Omorganisationen bör vara samordnad med atl televerket övergår till en ny associationsform. Enligt förslagen i prop, 1990/91:87 inriklas arbetet mot alt detta skall kunna ske fr,o.m, den I juli 1992.
En särskild utredning bör tillkallas för att förbereda en omorganisation enligt vad jag anfört. Utredningsarbetet bör bedrivas i konlakl med del arbele som syftar lill att förändra televerkels organisation och på ell sådanl sätt atl de förslag som kräver riksdagens medverkan skall kunna läggas fram i en proposilion våren 1992,
Under tiden fram till dess all den nya finansieringsformen kan införas bör den del av verksamhelen som avser Sveriges Radio-koncernen finansieras på nuvarande sätt.
Innan den nya sändarnätsorganisalionen har trätt i funktion får den ersättning som del nya reklam-TV-föreiaget skall erlägga för sändningstjänster regleras i avtal mellan företaget och televerket. Jag ulgår från all ersättningen, i likhel med vad som gäller för den verksamhet som finansieras med medelsanvisning från rundradiokontol, kommer alt baseras på televerkets självkoslnader, utgående från en marknadsmässig värdering av anläggningstillgångarna.
7.3 Myndighetsuppgifterna på radio- och TV-området samordnas
Min bedömning: Myndighelsstrukluren på radio- och TV-området bör ses över med syfte alt få till stånd en gemensam organisation för myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar lill allmänhelen. Översynen bör omfatta dels radionämndens, kabelnämndens och närradionämndcns verksamhelsområden, dels ansvaret för nya former av radio- och TV-sändningar lill allmänhelen.
Skälen för min bedömning: För närvarande har flera olika myndigheter uppgifter inom radio- och TV-området. Radionämnden granskar om Sveriges Radio-koncernens sändningar står i överensslämmelse med föreskrifterna i radiolagen och programföretagens avtal med sialen. Narra-dionämnden har till uppgift att pröva frågor om närradio och att öva tillsyn över närradioverksamheten. Kabelnämnden prövar frågor om lokala kabelsändningar och har lillsyn över verksamheten med lokala kabelsändningar, lallidningsnämnden beslutar om tillstånd all sända radio-tidningar och fördelar statsbidrag lill verksamheten.
186 Frekvensförvallningen inom televerket svarar för frekvensplanering, Prop. 1990/91:149 Tillståndsgivning för radiosändare och för lillsyn inom silt område. En särskild utredare (K 1990:2) har lill uppgift all bl.a. föreslå en ändrad organisation för frekvensförvaltningen.
Statskontoret redovisade år 1988 en rapport (1988:23) Översyn av små myndigheter - en förstudie. Där föreslogs att man skulle pröva förutsättningarna för en långtgående organisatorisk samordning av "ljud- och bild-myndigheterna", dvs. statens biografbyrå, arkivet för ljud och bild, radionämnden, kabelnämnden och närradionämnden. Motivet för statskontorets förslag var ökad administrativ effektivitet, inte några överväganden i fråga om de olika myndigheternas uppgifter.
Om riksdagen anlar förslagen i förevarande proposilion kommer ett nytt programföretag på TV-områdel alt inleda sändningar. Detta förelag kommer alt få möjlighet all sända betalda annonser. Delta får till följd atl radionämndens uppgifter förändras i två avseenden. Dels kommer nämnden atl få granska ytterligare elt programföretag, dels kommer den all få granska annonsernas förenlighet med den föreslagna lagstiftningen. Vid min medelsberäkning för nämnden har jag tagit hänsyn till de utökade uppgifterna.
Under de närmaste åren räknar jag med att det successivi kommer att ske yllerligare förändringar inom radio- och TV-områdel i Sverige.
Närradioutredningen (1988:7) har i betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio lagt fram förslag om olika förändringar i regelsystemet för närradion. Bl.a. föreslår utredningen att beslulen i sändnings-lidsärenden skall decentraliseras. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats.
Jag har vidare erfarit all radiolagsulredningen (1985:5) inom kort kommer all lägga fram förslag till lagstiftning om sändningar till satellit saml lill ny kabelsändningslagsliflning, Ulredningens förslag syftar bl.a. lill atl göra del möjligl för Sverige all tillträda den europeiska konvenlionen om gränsöverskridanile television.
Den utredning av de tekniska förutsällningarna för utökade sändningar av ljudradio och television som jag behandlar i del följande syftar lill alt klarlägga möjligheterna all bereda ulrymme för radio- och TV-sändningar av andra slag än de som kan inrymmas i dagens regelverk.
Om del tillkommer nya sorters radio- eller TV-sändningar, eller om förutsättningarna för nuvarande verksamheter förändras, påverkas givetvis arbelsförulsätlningarna för myndigheterna inom områdel. Nya verksamheter kan ge u|)[)hov lill nya arbetsuppgifter, samtidigt som en förändring av regleringen kan leda till atl befintliga uppgifter blir mindre framträdande. Fördelarna med en gemensam organisation, i slället för den nuvarande, där flera olika små myndigheter har hand om var sill slag av sändningar, framslår allt tydligare.
Jag anser mot denna bakgrund alt tiden nu är mogen atl inleda en översyn av organislionen för planering, tillståndsgivning och tillsyn i fråga om railio- och TV-sändningar som riklar sig till allmänheten.
187 Jag har för avsikl atl i annal sammanhang återkomma lill regeringen i denna fråga, men jag vill för riksdagens informalion nu ange hur jag ser på några av förutsällningarna för översynen.
Syftet med översynen bör vara alt få till slånd en gemensam organisation för myndighetsuppgifler dels inom de verksamhetsområden som radionämnden, närradionämnden och kabelnämnden nu ansvarar för, dels för radio- och TV-sändningar lill allmänheten som inte förekommer i dag eller för vilka del i dag inle finns någon reglering. Översynen bör däremot inte omfatta taltidningsnämndens verksamhet, för vilken en forlsatl anknyining lill presslödsnämnden framslår som mest naturlig-
När det gäller frekvensfrågor bör en utgångspunkt för översynen vara alt en särskild myndighet skall ha del övergripande ansvaret för frekvensförvaltningen. Detta innefattar även frekvenstilldelning inom rundradions område. Däremot kan avvägningar beträffande utnyttjande av tillgängliga frekvenser för rundradioändamål bli en uppgift för den myndighel som i övrigt har ansvar för frågor om olika former av rundradio.
7.4 De tekniska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och television utreds
Min bedömning: En utredning bör tillkallas för alt i en försia etapp la fram elt tekniskt underlag i fråga om möjligheterna lill ytterligare ljudradiosändningar. Därefter bör utredningsarbetet fortsätta under parlamentarisk medverkan.
Under en andra etapp av del tekniska utredningsarbetet bör förutsällningarna i fråga om TV-disiribution belysas.
Skälen för min bedömning: Mitt förslag i TV-reklamfrågan innebär alt ytterligare en rikstäckande TV-kanal inrättas. Därmed kommer en del av del outnyttjade frekvensutrymmet för TV-sändningar all las i anspråk. Det finns emellertid fortfarande lillgång lill frekvenser för yllerligare marksänd TV.
Del förekommer sedan flera år en diskussion om lokal eller regional elersänd TV. Vissa förslagsställare har i första hand tänkt sig sändningar som motsvarar nuvarande egensändningar i lokala kabelnät, andra synes snarare önska någon form av lokalt eller regionall avgränsade kommersiella sändningar. Någon närmare precisering av vilka villkor som skulle gälla för verksamheten har inle gjorts.
På ljudradions område föreligger, som jag nämnl, ett belänkande av närradioutredningen (U 1988:7). 1 belänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio föreslår ulredningen vissa förändringar i förutsättningarna för närradion. Förslagen ulgår från alt närradion skall ha kvar sin karaklär av föreningsradio. Frågan om närradions finansiering berörs inte.
188 I den allmänna debatten har det emellertid under senare lid fram- Prop. 1990/91:149 förts förslag om att del skall bli möjligl alt sända lokall avgränsade Ijud-radiosändningar utanför Sveriges Radio- koncernen och vid sidan av det regelverk som gäller för närradion. Del som förslagsställarna har haft i tankarna är sändningar som skulle få bedrivas också av andra än organisalioner som kan få sändningstillstånd enligt närradiolagen och som skulle få finansieras med reklam.
lin orsak lill all del hittills inie har varit realistiskt all överväga sändningar av della slag är brislen på tillgängliga sändningsfrekvenser för ljudradio. 1 varje fall i storstadsområdena är de Tillgängliga frekvenserna inom TM-bandel helt eller i del närmasle fullbelagda.
Om några år kommer emellerfid elt nytt frekvensband, 104 - 108 MHz, att bli tillgängligt för rundradiosändningar av ljudradio. Detta band har planerats så atl del skall bli möjligl att etablera ett kommun-uppdelat näi av sändare. Någol beslul om hur detta sändarnät skall användas har emellertid inle faltals.
Enligt min mening finns del anledning alt se positivt på önskemålen att etablera nya former av sändningar lill allmänheten, i första hand inom ljudradions område. Sådana sändningar skulle kunna ge ett tillskott till yllrandemöjlighelerna och fylla behov som i dag varken tillgodoses av Sveriges Radio-koncernens lokalradio eller närradion. I samband med ett beslut som gör ilet möjligt att etablera sådana sändningar är del nödvändigt atl la slällning till en rad olika frågor, bl.a. i fråga om rällen all bedriva sändningsverksamhei, den geografiska omfattningen och vilka regler som skall gälla för innehållel. En annan viktig fråga i sammanhanget är givelvis förhållandet mellan närradioverksamheten och andra former av lokala ljudradiosändningar.
Innan dessa frågor, som väsenlligen är av politisk karaklär, kan avgöras, är del emellenid nödvändigl atl de tekniska förutsällningarna ges en noggrann belysning. Del behöver klargöras vilka möjligheler det finns all, inom ramen för de sändningsfrekvenser för rundradio som är eller kommer all bli tillgängliga i Sverige, inrymma ell slörre antal program-tjänster än som är möjligl med den leknik och de planeringsnormer som nu lillämpas.
Del som jag i första hand har i tankarna är den teknik för digital överföring av Ijudradioprogram som för närvarande håller på all utvecklas. Med digital sändningsteknik utnyujas frekvenslillgångarna mycket mer eftekiivt än för närvarande. Under vissa föruisäiiningar skulle anlalel överförda programkanaler kunna liofaldigas. Ljudkvaliteten blir dessutom bällre.
Enligt vad jag erfarit är utvecklingsarbetet så långl framskridet att provsändningar i större omfattning kan starta inom någol år, medan reguljära sändningar skulle kunna inledas i mitten av l')9l)-ialei. 1 en skrivelse till regeringen har Sveriges Radio AB föreslagil all frekvensbandet 104 - 108 MHz reserveras för digital ljudradio och all inga sändningsiilT siånil för analoga FM-sändningar beviljas i detta frekvensband förrän fiågan i sin helhet är avgjoril.
189 För mottagning av radioprogram som sänds med digital leknik krävs Prop. 1990/91:149 nya radiomottagare.
Eu klarläggande av de tekniska förutsällningarna bör mol denna bakgrund också omfalta kostnaderna i sändnings- och mottagn i ngsledet samt den lid som en övergång skulle ta.
Som ett alternativ till byte av sändningsteknik bör också belysas vilka möjligheter som finns att genom ändrade planeringsnormer förbättra frekvensekonomin med nuvarande sändningsteknik, saml kostnader och lidsåtgång för en sådan förändring.
Genomgången av tekniska och ekonomiska förutsättningar bör göras i perspektivet av satellitteknikens troliga utveckling. För närvarande pågår planeringen inför en internationell konferens år 1992, då man bl.a. skall diskutera möjligheten att använda lägre frekvenser för salellilsänd ljudradio. Satellitsändningar på lägre frekvenser än de som i dag används för TV- och ljudradiosändningar skulle möjliggöra rörlig mottagning.
Under den senasle liden har det även rapporterats om framsteg i försöken att utveckla digitala sändningssyslem för TV-sändningar av hög kvalitet, s.k. högupplösnings-TV (HDTV). Genom att etl digitalt system kan utnyilja frekvensutrymmet mer effektivt skulle digitala HDTV-sändningar kunna sändas över marknätet. Fltl digitalt syslem skulle också kunna möjliggöra ett större anlal TV-kanaler än vad som med dagens syslem kan inrymmas inom nuvarande frekvenstilldelning.
Enligt de bedömningar som görs nu lorde det emellenid kunna bli aktuellt med regulära TV-sändningar med digital leknik från marksändare tidigast i slutet av 1990-lalet, dvs. efter den avtalstid för Sveriges Radio och del nya TV-förelaget som nu diskuteras. En eventuell övergång till ny leknik, och de konsekvenser som den skulle föra med sig måste dock givelvis diskuteras lång lid i förväg.
Jag avser all inom korl återkomma till regeringen med förslag om en utredning av de tekniska förulsätlningarna för utökade sändningar av ljudradio och television. Min avsikt är all utredningsarbetet i en första etapp skall behandla frågor om ljudradiosändningar i enlighet med vad jag anfört. Jag räknar med att elt tekniskt underlag skall kunna föreligga i slutet av innevarande år, och alt utredningsarbetei då bör drivas vidare under parlamentarisk medverkan.
Under en andra etapp av det tekniska utredningsarbetet bör förutsättningarna i fråga om TV-distribution belysas.
8 Medelsberäkningar m.m. Prop. i990/9i:i49
I 1991 års budgelproposition (prop. 1990/91: 100 bil. 10 s. 347 f.) har jag anmäll all jag avsåg att återkomma lill regeringen med en särskild proposition om radio- och TV-frågor. Förslag lill medelstilldelning för den avgiflsfinansierade verksamhelen för år 1992 avseende Sveriges Radio och televerket och för budgetåret 1991/92 avseende radionämnden samt förslag om TV-avgiftens sloriek kan nu föreläggas riksdagen.
8.1 Allmänna riktlinjer för rundradiorörelsen, ansvarsfördelning och finansiering
De nuvarande riktlinjerna för Sveriges Radios verksamhel lades fasl av riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr. 337) samt ändrades och kompletterades genom beslul av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:99, KrU 21, rskr. 343) saml i vissa avseenden även år 1989 (prop. 1988/89:18, KrU 9, rskr. 97).
Verksamheten regleras främst genom radiolagen (1966:755), radioansvarigheislagen (1966:756), förordningen (1967:226) om lillämpningen av radioansvarigheislagen (1966:756) och förordningen (1988:339) med instruktion för radionämnilen. Av belydelse i sammanhanget är också lagen (1989:41) och förordningen (1989:46) om TV-avgift.
Sändningsräli enligt radiolagen har de fyra programföretagen Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Närmare bestämmelser om rättigheter och skyldigheler beträffande sändningsräli och programverksamhet finns i de avtal som träffades mellan staten och programförelagen i juni 1986. I avtal som samlidigt träffades mellan staten och Sveriges Radio AB regleras dels delta bolags uppgifter som moderbolag i en koncern i vilken bl.a. de nämnda programförelagen ingår, dels koncernens verksamhet under krig eller vid krigsfara. Samtliga avtal omfallar perioden t.o.m. den 30 juni 1992.
Radionämnden övervakar genom eflerhanilsgranskning atl programföretagen iakttar bestämmelserna i radiolag och avtal.
Televerket svarar för programdistribution och programinsamling saml uppförande av anläggningar för rundradions behov,
Sveriges Radio-koncernen ulgör lillsammans med radionämnden och leleverkels rundraiTroverksamhel den s,k. rundradiorörelsen.
Sveriges Radio-koncernens drifts- och investeringskostnader finansieras huvudsakligen med TV-avgifler. Även de ulgifler televerket har för investeringar och för distribution och insamling av Sveriges Radio-koncernens program finansieras i huvudsak på della säll. Medel för programverksamheten för utlandet och distribulionen av dess program anvisas dock över statsbudgeten under anslaget Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet under ulrikesdeparlemeniels huvudtitel. Medelsanvisningarna för Sveriges Radio-koncernen och leleverkel avser kalenderår.
191 Också radionämndens verksamhel finansieras med TV-avgifler. Prop. 1990/91:149
Televerkels investeringar avseende televisions- och ljudradioanläggningar avskrivs direkt i sin helhet.
För TV-avgiftsuppbörden och avgiflskontrollen ansvarar Radiotjänst i Kiruna AB. ett dotterbolag i Sveriges Radio-koncernen. Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradiokontol, hos riksgäldskontoret. Sialen tillhandahåller genom riksgäldskonloret det rörelsekapital rundradiorörelsen behöver när avgiftsmedlen inte räcker till. Sveriges Radio AB utövar det finansiella samordningsansvaret för rundradiorörelsen. Däri ingår att för statens räkning förvalta såväl influtna avgiftsmedel som krediter. Bolaget skall även redovisa medelsförvallning och upplåning saml upprätta bokslut för rundradiorörel-sen.
I avtal som träffades i februari 1989 mellan staten och Radiotjänst i Kiruna AB regleras bolagels uppgifter. I elt samtidigl träffat avtal regleras Sveriges Radio AB:s ansvar för rundradiorörelsens finansiella samordning. Avtalen gäller fr.o.m. den I mars 1989 tills vidare.
8.2 Kostnader för år 1989 för den avgiflsfinansierade verksamheten m.m.
Genom 1988 års riksdagsbeslut (prop. 1987/88:100 bil. 10, KrU 11, rskr. 220) anvisades Sveriges Radio och televerket medel för dels budgetåret 1988/89, dels andra halvåret 1989 (1989:2). Redovisningen i det följande avser kalenderåret 1989. Fr.o.m. år 1990 anvisas medlen för kalenderår.
För ljudradio- och TV-verksamheten togs 3 408,3 milj. kr. av avgiftsmedel i anspråk under år 1989, Sveriges Radio-koncernen disponerade 2 892,7 milj. kr, för programverksamheten i dess helhet, med undanlag av ullandsprogramverksamheten, saml avgiftsuppbörd. Televerket utnyttjade loialt 508,2 milj, kr. Kostnaderna för radionämndens verksamhel var 2,7 milj. kr. Ränteulgifterna uppgick lill 4,7 milj. kr.
Uniler år 1989 upppgick de totala intäkterna i form av TV-avgifter och räntor till 3 413,9 milj. kr., vilket i förhållande lill de avgiftsmedel som togs i anspråk innebär ell posilivt resultat om 5,6 milj. kr, 'Trots della var runilradiorörelsens underskott 69,6 milj. kr, vid ingången av år 1990,
Den årliga TV-avgiflen är 1 164 kr, sedan den 1 juli 1990. Antalet TV-avgifter uppgick i april 1990 tili knappt 3,33 miljoner.
Krediten hos riksgäldskontorel får under år 1990 u|)pgå lill högsl 200 milj. kr.
8.3 Sveriges Radio Prop. 1990/91:149
8.3.1 Verksamheten 1990
Resursan vändningen
1978 års reformprogram (jfr prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr, 337) avslutades vid utgången av budgetåret 1988/89 och har redovisats av Sveriges Radio AB i lidigare års anslagsframställningar (jfr prop. 1989/90:100 bil, 10 s. 450 f),
1986 års riksdagsbeslut (jfr prop, 1985/86:99, KrU 21, rskr, 343) om ramarna för Sveriges Radio-koncernens verksamhet under perioden 1986/87—1991/92 innebar att vissa kompletterande krav ställdes på programverksamheten.
Bl.a, skall medverkan av utomstående i programverk.samhelen hålla en hög och jämn nivå. Av följande sammanställning framgår Sveriges Radio-koncernens faktiska kostnader (milj. kr. i 1989 års prisnivå) under andra halvåret 1988 och år 1989 samt den planerade kostnaden år 1990 för medverkande, samproduktioner och produktionsutläggningar samt avialsbundna koslnader.
1988:2
1990 Medverkandekosmader
123,3
287,2
304,5
Samproduktioner och produkiionsulläggningar
57,9
98,7
103,1
Avialsbundna koslnader
64,1
129,3
126,9
Summa
245
515,2
534,5
Med medverkandekosmader avses dels avialsenliga gager, dels honorar enligt det s.k. mångfaldsavialet. Med avtalsbundna kostnader avses ersättningar lill STIM, IFPI, TT, m. fl.
Ökningen av medverkandekosmader, samproduktioner och produkiionsulläggningar kan lill största delen hänföras till Sveriges Television, som sökt öka utläggningar lill produktionsbolag och fria filmare.
I 1986 års riksdagsbeslut framhölls även alt programförelagens utbud på svenska språket m.m. måsle stärkas. För ljudradions del gäller atl utbudet generellt kan ses som ett utbud på svenska språket med undanlag av musikutbudet. För riksradions del utgör andelen svensk musik, dvs. musik av svenska upphovsmän eller utövad av svenska artister, ca 36 % av del totala musikutbudel enligt en undersökning från november 1989,
13 Riksdagen 1990/91. 1 sami Nr 149
Lokalradions mål au 50 % av musikutbudet skall vara svenskl och lo- Prop. 1990/91:149 kall överträffades med något undantag vid innehållsanalyser av ett antal lokalradiostationer under en vecka år 1989,
Sveriges Televisions utbud ulgörs till ca 60 % av program på svenska språket. Av utbildningsradions TV-sändningar är ca 70 % på svenska språket och av svenska upphovsmän. Ca 50 % av utbildningsradions sändningar i riksradion är på svenska språket och ca 95 % av sändningarna är av svenska upphovsmän.
I anslagsframställningen för år 1989 redovisade Sveriges Radio AB en plan för Sveriges Radio-koncernens framlida handikappverksamhet (jfr prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 499). Planen omfaltar i första hand åtgärder som underlättar för handikappade all ta del av de ordinarie programmen.
Ixikalradion sänder inga program som är specielli riktade till handikappade, men däremot sådana som .som tar upp handikappades speciella problem. Lokalradion avser att närmare pröva möjlighelen alt i samarbete med Text-TV-redakiionen göra den lokala informationen och servicen tillgänglig för de hörselhandikappade.
Riksradion strävar efter all göra programinft)rmalionen tillgänglig för synskadade. En förkortad version av programlidningen Röster i Ra-dio/TV ges ul i punktskrift lill ca 700 abonnenter. Programläsning för synskadade utförs med respeklive programkanalers paussignaler i bakgrunden för all de som bandar lält skall kunna höra vilken kanal som avses. Riksradion bevakar vidare kontinuerligt handikappidrotten.
Sveriges Television genomförde våren 1990 en pubtikundersökning som visar att 90 % av de döva och ca 50 % av de hörselskadade har lext-TV. I början av år 1990 slarlade textning av Rapport fyra kvällar i veckan. Ambitionen är att denna service skall utökas lill alla kvällar i veckan. En annan uppskattad service för de hörselskadade är direkt-kommentering i text-TV av sport.
Under arbetsåret 1987/88 inleddes en försöksverksamhet med program på teckenspråk i TV. Verksamhelen omfattlar veckonyhelssänd-ningar som anpassats för presentation på teckenspråk.
Sveriges Television genomför under år 1990 ett projekt vars syfte är atl göra ulländska program mer tillgängliga för synskadade som inle kan läsa översällningstexten. Genom lext-TV-systemet överförs översättnings-texten i digital form lill TV-mottagaren, där signalerna omformas till syntetiskt lal.
Utbildningsradions program för handikappade ulgörs till största delen av program på teckenspråk. En stor del av skolulbudet består av s.k. leckenspråksversioneringar av redan existerande program. En serie TV-program för förslåndshandikappade sändes år 1989. lör vuxna har under perioden sänts ell slorl anlal radio- och TV-program om olika han-ilikapp, t. ex, om läs- och skrivsvårigheler, om alt leva med handikapp, om handikapp och teknik samt program om utvecklingsstörda. Som en service för hörselskadade textas alla utbildningsradions TV-program från och med högstadiet vid någon sändning, ibland meil lexi-TV-iexlning.
194 Programföretagen (exkl. Radio Sweden) bedriver för närvarande Prop. 1990/91:149 sändningar på nio olika minoritetsspråk. Dessutom sänds program på svenska för invandrare.
Lokalradions utbud för språkliga minoriteter har som främsta syfle alt på minoritetsspråk informera om och spegla utvecklingen i del lokala samhället. Tillkomsten av FM4 har inneburit all servicen lill de olika språkgrupperna förhätlrals.
Riksradion har uniler år 1990 inlett en försöksverksamhet med program på persiska. Medarbelare rekryterades och utbildades under första halvåret. Sändningarna började i september. De nya formerna för program på samiska, bl.a. samordningen av riksradions och lokalradions program på nordsamiska, som inleddes år 1989 har fortsall under år 1990. I samarbele med Norge och Finland produceras 5—6 limmar TV-program på samiska per år.
Sveriges 'Television sammanförde hösten 1987 de serbokroatiska, grekiska och turkiska programmen till elt enda magasin som textas på svenska. Del finskspråkiga programutbudet i televisionen omfattar sedan augusti 1988 dagliga nyhetssändningar (måndag—fredag) som även textas på svenska.
Utbildningsradion sänder finska TV-program för förskolan och skolan saml kurser för samisktalande. Vidare produceras radio- och TV-program på lätt svenska för vuxna invandrare.
Sveriges Radio AB har under senare år ägnat uppmärksamhet ål etermedierna och folkbildningen, bl.a. frågan om det samlade utbudets karaktär i förhållande lill kunskapsförmedling, information och förutsättningar för estetisk upplevelse.
Förändrad kanalstruklur inom Sveriges Television
Den 1 juli 1987 genomföriles en förändrad kanalstruklur inom Sveriges Television. Produktionsenheterna i Stockholm, med undantag för Rapport-redaktionen, bildade kanal 1 medan de tio distrikten och Rapport-redaktionen bildade TV2. De båda kanalerna har getts en viss ämnesmässig arbetsfördelning saml olika arbetsförutsällningar. Av alT mänproduktion och gestaltande produktion står Kanal I för 60 % medan TV2 svarar för 40 % saml all regional nyhelsverksamhel.
En extern ulredning visar alt omorganisationen varit framgångsrik även om vinsterna blivit någol mindre än beräknat. Bland de uppnådda effekterna kan nämnas att andelen svensk produktion nu överstiger 60% jämförl med 50 % vid lidpunkten för kanalförändringen. Vidare har sändningstiden per vecka ökat med ca 20 % från 108 till 128 limmar. Den tunga produktionen — dvs. teater, serieteater, opera, gestaltande barn- och nöjesprogram — har ökat med 20 %. Utläggningar på frislående produktionsbolag har i 1984/85 års prisläge ökat från 77,9 till 98,0 milj. kr, vilkel väsentligt överstiger statsmakternas mål fiir den pågående avlalsperioden. Medlen för medverkande har i fasla priser ökat med 30 milj. kr. från arbetsåret 1987/88 till år 1990. Totalt beräknas 182 milj. kr. gå lill utomstående medverkande under år 1990, Personalen
har under perioden minskal med 200 Ijänsler netto. Därmed har perso- Prop. 1990/91:149 nalkostnaderna kunnal minskas med 4—5 % trots alt nya verksamheter startals, t.ex. de regionala nyhetssändningarna över ABC-län, dagliga nyheter på finska och utökad sport- och lext-lV-service. Samlidigt har arbetsmarknadens parter träffat avtal om en arbetstidsförkortning som motsvarar ett behov av ca 65 tjänster.
Raiionaliseringsåtgärder
1986 års riksdagsbeslut innefattade en etablering av ell fjärde FM—nät. Utbyggnaden har skell i fem etapper, från november 1988 till hösten 1989. Lokalradion har efter riksdagsbeslutet tredubblat sändningstiden med i storl sett oförändrade resurser. Detta har åstadkommits genom långtgående decentralisering, egna produktionsmetoder med bl.a. en-mansbetjänade sändningar, samt en internt utvecklad och mer effektiv teknisk utrustning.
För riksradions del motsvarade 1988 års avtal om arbetsiidsförkorl-ning för vakllistpersonal ca 18 tjänster, vilka inte har tillsatts. I ställel genomfördes förändringar av arbets- och produktionsmetoder, bl.a. gjordes investeringar i modern teknisk utrustning.
Omstruklureringsarbetet vid Sveriges 'Television har sedan år 1987 haft som målsättning att minska den tillsvidareanställda personalen och att omfördela resurserna till rörliga programmedel. Under perioden har nya verksamheter påbörjats inom oförändrade ramar. Rationaliseringar har begränsat del personalbehov som följde av 1988 års kollektivavtal om en arbetslidsförkorlning.
Utbildningsradion har haft som mål all på Ire är minska antalet tjänster med ca 50, saml all komma under 300 tjänster inom den avgiflsfinansierade verksamhelen. Målet all minska det totala antalet tjänster har uppnåtts, medan antalet anställda inom avgiftsvcrksamheten i januari 1990 var 5 fler än målsättningen.
Reformer under 1980-lalel
Sveriges Radio AB konstaterar all 1980-lalel inneburit en real resursminskning för koncernen med över 100 milj, kr., trols de reformtillskoll som kommit koncernen lill del och vars användning redovisats i tidigare anslagsframställningar. Samtliga programföretag har ändå genomfört reformer under 198(Fialel,
Lokalradion har haft en relativt kraftig ökning av antalet tjänster. Lokalredaktioner har öppnats i så gotl som samtliga lokalradioområden, ledningsfunktionerna har förstärkts inom de siörsta lokalrailioslalioner-na. En ny lokalradiostation. Radio Sjuhärad, har etablerats, liksom sändningar på nya minoritetsspråk, Programmedlen har ökat särskilt i samband med starten av FM 4-nätet,
Riksrailion har under perioden uppnått 40 %-målel när del gäller produktion av riksprogram i distrikten. Reformmedel har salsats |)å ökad programkvalitel, på minoritetsspråksverksamhelen saml på områ-
dena kultur och samhälle. Nyhets.sändningar dygnet runl har etablerats, Prop. 1990/91:149 liksom sändningar i P 2 nattetid.
Även Sveriges Television har uppnått målet all 40% av produktionen görs i distrikten. De regionala sändningarna har utökats och omfattar för närvarande tio regioner. Reformmedelssatsningar har också gjorts inom områdena text-TV, .särskilda grupper, gestaltande produktion och utläggningar, saml för all klara ökade rätlighelskosinader för i första hand sport, och inköp av svensk film.
Inom Utbildningsradion har refor minsatser främsl ägt rum inom den regionala verksamheten. Dessutom har satsningar gjorts på program för handikappade och minoriteter.
Generellt gäller atl programföretagens sändningstid ökat avsevärt under 1980-talel. Lokalradion ökade sin sändningstid med 293 % från budgetåret 1979/80 (20 521 timmar) lill år 1989 (80 650 timmar). För Riksradion var molsvarande ökning 25 %, för Sveriges lelevision 49 %, och för Utbildningsradion 54 %.
Moderbolagets förstärkta ansvar
1986 års riksdagsbeslut (prop. 1985/86:99, KrU 21, rskr. 343) innebar aU moderbolaget tillfördes nya ansvarsområden. Det handlar om del övergripande ansvaret för rationalitet och hushållning inom koncernen samt ansvaret för koncernens likvidiielsförvallning och upplåning. Vidare övergick till moderbolaget ansvaret för koncernens lokalförsörjning, lokalsamordning och lokalhållande inkl. ägar- och förvaltningsansvaret för de avgiflsfinansierade fastigheter som ägdes av byggnadsstyrelsen men där äganderällen skulle föras över till moderbolaget.
Vad beträffar fastighets- och lokalförsörjningsverksamhcien har mellan Sveriges Radio AB och byggnadsstyrelsen överenskommits alt ägande-rätlsöverföringen av de med avgiftsmedel finansierade fastigheterna i Slockholm och Göteborg kan anslå lills vidare och att lidigare avtal om nyttjanderält skall gälla lill den I juli 1992, Koncernens faslighelsbe-stånil, inklusive fastigheterna i Stockholm och Göleborg, är värderat till I 787 milj, kr.
Koncernens byggnadsverksamhet skall numera finansieras genom lån på kredilmarknaden. Från och med budgetåret 1987/88 erhåller moderbolaget kapitalläckningsbidrag för läckande av räntor och amorteringar på dessa lån. Kapitaltäckningsmedlen uppgår till 20 % av invcsteringsut-giflen och har för år 1991 beräknats lill 32,4 milj. kr.
Enligt moderbolaget skulle elt rationellt utövande av koncernens fas-lighetsansvar underlättas om kostnader för räntor och avskrivningar sågs som en naturlig del av verksamheten och om medelstilldelningen, som ell alternativ lill systemet med kapiialtäckningsmedel, förstärktes i molsvarande grad, dvs, med ca 60 milj, kr.
De nya formerna för finansiering och redovisning av investeringar i teknisk och annan utruslning har nu använls under tre år. Införandet av avskrivningar enligt plan och intern lånefinansiering har resulterat i en viss, troligen inte beslående nedgång i invesieringsverk.samheien. Sveri-
ges Radio AB överväger all i framliden styra investeringarna på ell nytt Prop. 1990/91:149 sätt genom all programförelagens investeringsvolym blir beroende av koncernens samlade finansieringsmöjligheler. Under år 1989 har den totala invenlarieslocken värderats. Återanskaffningsvärdet har beräknals till 2 100 milj. kr.
Moderbolaget har utarbetat vissa generella styrsystem i syfle att förbättra beslutsunderlaget vid utövandet av sill ansvar för all verksamheten i koncernen bedrivs rationellt och med iakttagande av god hushållning, Etl vikligl mål i ralionaliseringsarbetet är en forlsalt minskning av den fasta resursbindningen.
Avtalen mellan staten och Sveriges Radio-koncernen upphör den 30 juni 1992. För att bättre kunna fullgöra silt public service-uppdrag i den skärpia mediekonkurrensen, har koncernen påskyndat de organisatoriska, strukturella och programpoliliska förändringar som är motiverade. De frågor som är föremål för ulredning och analys är avtalens anlal och innehåll, eventuellt bildande av fastighetsbolag och servicebolag inom koncernen, omstrukturering av Utbildningsrailions, Sveriges Televisions och radiobolagens verksamheter, alternativa organisationsmodeller för distributionsnätet, samt en översyn av koncernkonslruktionen,
1 skrivelsen den 12 oktober 1990 till regeringen påpekar moderbolagets slyrelse alt Sveriges Radio kommer alt utsättas för väsentligt slörre konkurrens under nästa avlalsperiod. Nya aktörer har redan etablerat sig på TV- och radiomarknaden. Denna ulveckling ställer nya krav på koncernen och ger inget utrymme för motverkande intressen, varken ekonomiskt, publikt eller programmässigt. Därför är det angeläget att det övergripande ansvaret samlas och tydliggörs. Del bör avse såväl måluppfyllelse som det organisatoriska och ekonomiska ansvaret.
Styrelsen föreslår att koncernen ges mandat att självt formulera en arbetsordning och att införa föreiagsmässiga styrinstrument i likhet med de som finns i andra medieförelag och i vanliga koncerner. Koncernsly-relsens ansvar bör vara att inom ramen för etl uppdrag grundat på public service-principen säkerställa förutsällningarna för en rationell och konkurrenskraftig produktion av radio- och TV- program.
Public service-uppdraget bör vara atl med god tillgänglighet för stora och små publikgrupper ge mångfald genom heltäckande programutbud. Uppdraget bör särskilt understryka Sveriges Radios ansvar såsom den störste producenten av svensk kultur och koncernen bör ges ansvaret för att producera program för mindre såväl som stora och breda publikgrupper. Detta främjas genom en bred förankring i hela landet och genom en unik regional och lokal produktion.
Som en konsekvens av detta övergripande uppdrag, bör sambandet mellan koncernens olika styrelser stärkas. Det bör åligga koncernslyrel-sen all självständigt dimensionera och tillsätta dotterbolagens styrelser. Avsiklen är atl ulveckla en styrelsekultur som präglas av koncerngemensamma iniressen. Programverksamheten inom koncernen skall bedrivas med slor publicistisk självständighet och en långtgående decentralisering och delegering. När det gäller Sveriges Radios framtida ägar-
struktur, är ell brett ägande vä.sentligt som elt uttryck för företagels ställ- Prop. 1990/91:149 ning i allmänhetens tjänst.
8.3.2 Medelstilldelning för år 1991
Sveriges Radio-koncernen har för år 1991 för den avgiflsfinansierade verksamheten tilldelats 2 845,1 milj. kr. i prislägel under andra halvåret 1988. Härav ulgör 32,4 milj. kr. ersättning för kapitalkostnader och 109,7 milj. kr. för Radiotjänsts i Kiruna AB (RIKAB) verksamhet.
De medel som moderbolagel fördelat till programföretagen har under senare år delals upp i fasla och rörliga medel. De senare får inle användas för att skapa nya fasla resurser i form av t. ex. Ijänsler eller lokaler ulan skall ulnyUjas dels för programverksamheien, dels för kapitalkostnader. De rörliga medlen ulgör år 1990 knappi 15 % av den totala budgelomslulningen.
På den fasta medelsramen slälls rationaliseringskrav. Under år 1991 molsvarar del sammanlagt 23,1 milj. kr. De frigjorda medlen tillförs respektive bolags rörliga medelsram.
Av följande sammanställning framgår fördelningen av medel för år 1991 (i milj. kr. i 1988 års prisnivå) mellan förelagen i koncernen.
Tilldelat varav rörliga medel
Lokalradion
334,7
Riksradion
542,9
Televisionen
1 499,4
Utbildningsradion
129,6
Moderbolagel
148,9
Radiotjänst i Kiruna
109,7
Summa
2 765,2
50,5
72,0
240,9
13,4
3,9
380,7
Anm. Vid bokslutet fördelas s.k. överavskrivningsmedel om 79,9 milj.kr. på resp. bolag
8.3.3 Medelsbehov för år 1992
När del gäller uppbördsverksamheten är RIKABs huvuduppgift under 199()-ialet alt med lillämpning av gällande regelverk ta upp betalning av så många TV-avgifler som möjligt till rundradiorörelsens resultalkonio. Under 1990-talei kommer del all slällas stora krav på en fungerande uppbördsorganisation. Rutinerna för avgiftskonlroll kommer alt ses över. Bl.a. skall provisionsbaserad avgiftskonlroll ulredas.
Sveriges Radio betonar, liksom i lidigare anslagsframställningar, del angelägna i all lokalradions sänilningar i stereo får en permanent lös-
ning. T'rågan om riksdistribution av FM 4 i stereo önskar Sveriges Radio Prop. 1990/91:149
behandla när ställningslagande föreligger om radioverksamhelen i en ny
avtalsperiod.
Beträffande medelstilldelning har programförelagen redovisal sina behov för år 1992.
Lokalradion kommer alt få kostnadsökningar, även med en verksamhel på nuvarande nivå, till följd av nya avtal med upphovsrätlsorganisa-lioner. För alt vidareutveckla lokalradions verksamhel och möta den ökade konkurrensen måsle en stabil verksamhet på l2-timmarsnivån under vardagar (i storstäderna 15 timmar) prioriteras. I näsla steg krävs resurser för molsvarande utbud sju dagar i veckan. Båda fallen förutsätter resurser för en nyhets-, service- och evenemangsbevakning på kvällstid.
Riksradion behöver resurser för att ålersiälla verksamheten på den nivå som gällde för år 1989 innan en utveckling kan äga rum. För år 1992 prioriteras främsl den egenproducerade levande musiken och gestaltande program. Även minoritetsspråksverksamhelen saml resurser avsedda att öka kvaliteten i P 2s natlsändningar ulgör prioriterade områden.
Sveriges Television har etl behov av medclstillskoU år 1992 för all kunna behålla en i förhållande lill år 1991 oförändrad verk.samhel. 1991 års verksamhet planeras på en nivå som innebär en underbalansering av budgeten. För år 1992 kommer Sveriges 'Television all öka produktionen av svenska program, i synnerhet gestaltande produktion. Vidare har man för avsikl all bl.a. förstärka nyhetsrapporteringen, öka utläggningarna och antalet externa medverkande samt öka sändningstiden.
Utbildningsradion redovisar etl medelsbehov för alt kunna bedriva en oförändrad verksamhet. Behovel avser bl.a. kostnadsökningar i samband med en planerad flytlning lill lokaler i Solna, en utbyggnad av den regionala verksamhelen, produktion för gymnasieskolan, produktion på finska saml generella kvalilelsförbättringar.
RIKAB yrkar på ett medelstillskoll på 5,5 milj. kr., som avser koslnader för återanskaffning av teknisk utrustning. 1 övrigt planerar man en verksamhel inom samma ramar som hillills.
Moderbolagel räknar med ökade kostnader som en följd av underhållsbehov och avskrivningskoslnader inom fastighetsverksamheten. För koncernen i sin helhet konstateras vidare en generell urholkning av anslaget som etl resultat av alt SR-index under åren 1989 och 1990 inle till fullo kompenserat de faktiska kostnadsökningarna.
I enlighel med de överväganden som presenterats ovan, hemsläller styrelsen för Sveriges Radio AB att koncernen för år 1992 erhåller en resursförstärkning om 262 milj. kr. (1989 års prisnivå),
Medeisbehovet för år 1992 blir därmed (i 1989 års prisläge) 3 324,1 milj, kr,
Sveriges Radio AB hemställer alt
1. inrikmingen av Sveriges Radio-koncernens verksamhet prövas enligt de förslag som bolagels styrelse redovisar,
2, Sveriges Radio-koncernen för den avgiflsfinansierade verksamhe- Prop. 1990/91:149 len för år 1992 tilldelas 3 324 100 000 kr. i 1989 års genomsnittliga prisnivå.
8.4 Radionämnden
Meilelsanvisningen för radionämnden för innevarande budgetår uppgår lill 2 724 000 kr. För budgetåret 1991/92 har nämnden i likhet med föregående budgetår inte beräknat någon besparing och redovisar inle heller någon långiidsbedömning. Nämnden begär dels medel som gör del möjligt att behålla nuvarande personalresurser, dels kompensation för prisökningar och ökade lokalkostnader. Nämnden flyttade under våren 1990 till nya lokaler.
Radionämnden hemställer
atl 2 724 000 kr. jämte medel för pris- och lönekostnadsökningar och ökade lokalkostnader anvisas för nämndens verksamhet under budgetåret 1991/92.
8.5 Televerket
8.5.1 Utgångspunkter
Televerkets anslagsframställning utgår från all de medel som televerket anvi.sats för verksamhetsåret 1991, i enlighel med en skrivelse från verket den 31 augusti 1990, inle skall behöva täcka kostnader för mervärdeskatt och alt lilläggsmedel för 1991, i enlighel med samma skrivelse, har beviljats. De begärda medlen för verksamhetsåret 1992 anges i en för år 1991 uppskatlad genomsnittlig kostnadsnivå, vartill skall läggas mervärdeskatt om 23,46 %.
8.5.2 Teknisk utveckling
Inom hela rundradioområdei sker inlernalionellt en snabb ulveckling och många av dagens TV- och ljudradiosystem är under förändring. Utvecklingen kommer all accentueras uniler den närmaste femårsperioden, bl.a. genom att fler digitala system introduceras inom hela kedjan från studio till mottagare.
Under de närmaste åren ökar saleHilkapaciieten i Europa och del kommer troligen all etableras fler kanaler med en svensk och/eller skandinavisk målgrupp. Satelliterna förses med högre sändningseffekt, mottagningen förbättras och förenklas. En ökande andel enskilda hushåll kan därför förväntas skaffa egna antenner för mottagning av satellitsända TV-program.
I den hårdnande konkurrensen mellan programkanalerna blir troligen den tekniska kvaliteten ell vikligl konkurrensmedel i millen av
1990-lalel. Digital ljudradio för hushållen har redan börjat erbjudas som Prop. 1990/91:149 en salelTiitjänsl och högupplösnings-TV (HDTV) planeras all introduceras via satellit omkring eller strax efter 1990-lalels miu. För all Sveriges Radio-koncernen skall kunna konkurrera med bästa möjliga leknik är del viktigt att utvecklingsresurser avsätts för kvalitetsförbättringar via de markbundna rundradionäten.
Ljudradio
Inom EBU och ett av EGs tekniska Eureka-projekl pågår utveckling av etl digitalt ljudradiosystem för både markbunden sändning och satellitsändning. Systemet skall kunna användas såväl i hem som i bil och ge hög moilagningskvalitel. Det bedöms troligt alt systemet kan tas i bruk tidigast i millen av 1990-lalet. Televerket och Sveriges Radio deltar i etl nnial inlernationella grupper som behandlar digital ljudradio. Under de närmasle åren planeras en ökning av utvecklingsinsatserna när det gäller täckning, kanalanlal, ljudkvalitet m.m.
Television
Den viktigaste tekniska 'TV-frågan uniler 1990-lalet kommer atl vara HDTV, Del dröjer dock troligen lill slutet av decenniet innan den nya tekniken slår igenom hos allmänhelen. För överföring av full HDTV-kvalitet krävs sändningskanaler med större frekvensutrymme än nuvarande mark- och satellitsändningskanaler. Sändningssyslem för HDTV utvecklas emellertid även för atl passa sändningskanaler med mindre frekvensutrymme. Man eftersträvar därvid att få så få kvalitetsförluster som möjligl.
I Japan och inom EG utvecklas lIDTV-syslem för smalbandig salel-lilsändning. Dessutom planeras runl om i världen markbundna HDTV-liknande system baserade på nuvarande marksända 1'V-system,
På längre sikt kommer att introduceras helt digital HDTV, som bällre kan förmedla den kvalitet som HDTV-produktioner medger. Del dröjer dock troligen en bil in på 2000-lalet innan hell digitala HDTV-syslem lill hushållen etableras. Televerket och Sveriges Radio deltar i det inlernationella ulvecklingsarbeiel med digital HDTV. Insatserna bedöms dock behöva ökas under åren 1991-1993.
Programö verföring
Del pågår för närvarande en komplettering av befintliga länknäl med digitala förbindelser. För att kunna prova och utvärdera komponenter i ett framtida digitalt rundradionät har försök genomförts under år 1990 i en pilotanläggning baserail på en 140 Mbit/s radiolänkförbindelse mellan Stockholm och Karlstad. Utvecklingen av bildöverföringssyslem med hög grad av kompression förväntas medge att flera TV-kanaler kan överföras på en 140 Mbii/s-förbindelse, vilket ger god ekonomi. Telever-
ket och Sveriges Radio deltar i del internationella arbetet kring en så- Prop. 1990/91:149 dan standard.
I framliden kommer satellit all användas i större utsträckning för programinsamling i och med atl mottagningssystemen blir mindre och billigare. Även del optiska fibernätets utbyggnad ger möjlighet till digital högkvalitativ överföring. Televerket följer och deltar aktivt i utvecklingen inom olika programöverföringstekniker för alt på bästa sätt kunna planera för utnylljandet av dem med hänsyn lill kvalilet och ekonomi.
8.5.3 Översyn av formerna för Tmansiering och styrning
Televerket har sedan länge uppdragel att svara för dislribulionen av Sveriges Radio-koncernens program saml programinsamling för koncernens behov. Mediemarknaden förändras nu snabbt. Anlalel aktörer ökar och det sker en utveckling av distributions- och programinsamlingstekniken som leder till alternativa överföringsformer. Både för Sveriges Radio-koncernen och leleverkel är del angelägel all relationerna mellan förelagen baseras på affärsmässiga principer. Del är vidare uppenbart alt leleverkels tjänster inom rundradioområdet måsle tillhandahållas olika användare på marknaden på ell konkurrensneulrall sätt.
Televerket och Sveriges Radio-koncernen utreder för närvarande formerna för finansiering och styrning av leleverkels verk.samhel för koncernen. Televerket utgår i anslagsframställningen för år 1992 från nuvarande förhållanden.
8.5.4 Investeringar under femårsperioden 1992—1996
För verksamhetsåret 1990 har 165,4 milj. kr. anvisais för leleverkels investeringar i rundradioanläggningar.
För år 1991 har riksdagen anvisat 164,2 milj. kr. för investeringar i rundradioanläggningar. En ny, femårig invesierings|)lan har samtidigl fastställts. 'Televerket har också givils rätt atl föra högsl 10 milj, kr, mellan budgetåren 1991 och 1992 som ett förskott resp. tillgodohavande.
1 skrivelsen den 31 augusti 1990 har televerket begärt atl regeringen skall jämka meilelsanvisningen för år 1991 så att den exkl. mervärdeskall uppgår lill 148,8 milj. kr.
I skrivelsen den 11 december 1990 har leleverkel bl.a. hemställt om all verkei medges rätl alt fr.o.m. år 1991 göra omfördelningar mellan medel för investeringar och driftskostnader.
Dispositionen av medlen för år 1991 framgår av tabellen i det följande. Tabellen anger också kostnaden för beräknade investeringar under femårsperioden 1992—1996. Beloppen för åren 1991—1995 är beräknade i 1991 års kostnadsnivå.
203 Disposition av erhållna medel för 1991 (milj.kr., 1991 års kostnadsnivå)
Beräknat investeringsmedels-behov under femårsperioden 1992 -1996 (milj.kr.)
Prop. 1990/91:149
Ljudradio 0,9
Television 62,4
Radiolänklinjer och
OB-utrusming 64,7
Radiodrift- och rund-
radiocenlraler 16,3
Försvarsberedskap 4,5
1992 1993 1994 1995 1996 (1991 ärs kostnadsnivå)
15,6 15,3 5,9 5,9 5,9
59.3 50,0 50,5 50,5 50,5
63,1 56,1 59,7 59.7 59.7
6.3 11,9 11,8 11,8 11,8
4,5 4,5 4,5 4,5 4,5
Summa
148,8
148,8 137,8 132,4 132,4 132,4
Rundradionätel omfallar nu 55 större och ca 550 mindre sändarsialioner. De har slor betydelse även för andra radiokommunikaiionssys-tem. De nuvarande markbundna näten ger möjligheler lill regionala och lokala sändningar saml mobil moUagningoch har betydelse från beredskapssynpunkt. De kommer därför att utgöra tyngdpunkten i den svenska rundradiodistribulionen under lång lid framöver.
De tyngre anläggningsdelarna, stationshus och master, har en myckel lång livslängd. Föruiom normala underhålls- och kompletleringsåtgär-der behöver dock vissa kostnadskrävande åtgärder vidtas främsl på vissa högmaster. Eleklronikulruslningarna har en kortare livslängd. Under den kommande femårsperioden behöver ålerinvesteringarna i TV 1-sändarna slutföras och reslerande FM-sändarutruslningar bytas. Ell vissl renoveringsbehov för TV 2-nälet behöver genomföras, Förbindelsenäiets modernisering har påbörjats. Därvid sker en övergång till digitala överföringsmetoder.
Ljudradio
En viss fortsall utbyggnad av mindre FM-stationer planeras för all ge bättre lokalradio- resp. stereo mottagn ing i några återstående områden.
Inom samtliga lokalradioområden sker programdistribution lill sändarna i stereo. Inom vissa områden är slereosändningarna provisoriska men planeras bli permanenta senast år 1992. Sändarstaiionerna har i slor utsträckning fåll modern FM-sändarulruslning i samband med
204 FM4-ulbyggnailen för lokalradion. För de återstående slörre stationerna Prop. 1990/91:149 beräknas dessa återinvesteringar vara slutförda under år 1993.
Den digitala tilläggskanalen RDS är nu införd i sändarnälen för P 1 och P 3 samt på sändarna för lokalradio. Antalet RDS-försedda mottagare hos allmänheten (för närvarande nästan enbarl bilradioapparaier) är ca 60 000 och ökar med ca 5 000 per månad. Föruiom s.k. fast märkning, som bl.a. används för alt underlätta inställning av mottagare på önskad programkanal, kan program re late rad information sändas i såväl lokalradion som riksradion. I slutet av år 1991 sker reguljär märkning av trafikmeddelanden över samtliga lokalradioområden. Införandel av RDS i det återstående sändarnätel, för P 2, sker vid årskiflet 1991/92, när personsökningsljänsten MBS enligt äldre specifikation upphör.
Landels lång- och mellanvågsstalioner är främst avsedda alt ge täckning utanför landel och används i försia hand för utlandsradions räkning. För atl läcka områden på större avstånd från Sverige finns kori-vågsslalionerna i Hörby och Karlsborg. Förberedel.ser för ulbyte av sändarna där pågår.
Motala långvågssändare modifierades år 1983 och täcker närområdet kring Sverige, Antalet lyssnare i detta område är dock i dag mycket lilel. De två kvarvarande, ursprungliga anlennmaslerna är i dåligt skick och även andra anläggningsdelar behöver åtgärdas. Kostnaden för detta uppgår lill ca 3 milj, kr. Enligt televerkels och Sveriges Radios mening finns det inte tillräckliga skäl för en sådan satsning, Motala långvågssändare bör därför läggas ned senast vid ulgången av år 1991, Behovet av driftsmedel minskar därmed fr.o.m. år 1992 med 1,1 milj. kr.
För utbyggnad under år 1992 erfordras 0,4 milj. kr. för uppförande av en kompletterande mindre lokalradiosändare. Återinvesteringar avseende främst äldre FM-sändare vid slörre slalioner kräver 15,2 milj. kr.
Television
En fortsatt utbyggnad av mindre TV-slationer för förbällrad TV-läckning behövs. Del årliga antalet nya slalioner måste dock under de närmasle åren av priorileringsskäl begränsas lill elt tiotal.
Utbyggnaden för atl förbättra regional-TV-täckningen följer den plan som beslutades av riksdagen våren 1987. Uniler år 1991 kommer den större sändarstationen i Motala alt komplelleras för alt läcka de södra delarna av Örebro län med Tvärsnyll-programmei. Vidare kommer de mindre stationerna i Båstad, Trosa, Norberg och Örkelljunga all förses med TV-sändare för all åtgärda brisler i regional-'TV-iäckningen. Yllerligare utbyggnader görs under åren 1992-1993 i enlighel med den fastlagda planen.
Sex TV-dislrikt sänder för närvarande parvis gemensamma regional-rV-program. En evenluell delning så all kopplaile distrikt i slällel sänder var sill regional-TV-program ingår inte i den nu akluella femårsplanen för investeringar. Televerket förulsätier atl verkeis kostnader till följd av en evenluell delning i enlighet med riksdagens beslut (KrU
1985/86:21 s. 38 f, rskr. 343) täcks av medel tilldelade Sveriges Radio Prop. 1990/91:149 AB.
Vad gäller återinvesteringar kommer den sisla fjärdedelen av de större TV 1-sändarna att bytas ul under perioden 1992-1996. Även vissa antennanläggningar för TV 1 behöver bytas eller renoveras. Etl vissl renoveringsbehov föreligger även för TV 2-antennanläggningarna och för vissa TV 2-sändare. Vidare behöver förstärkningsålgärder m.m. vidtas för att minska riskerna för masthaverier. I något fall måsle en helt ny mast uppföras. Under år 1992 slutförs uppförandel av en ny högmasi i Örnsköldsvik.
Utbyggnad pågår av del digitala siereo/flerljudssystemel NICAM som riksdagen beslulade om våren 1989 (prop. 1988/89:129, KrU21, rskr. 311). Under år 1990 beräknas befolkningsläckningen uppgå lill ca 75 %. För att la emol stereoljud eller alternativa språkversioner krävs nya mottagare utrustade för digitalt ljud. Nuvarande TV-mottagare kan användas som lidigare.
För år 1992 krävs 17,4 milj. kr. för anläggning av elt tiotal nya mindre TV-slationer, fortsatt förbättring av regional-TV-täckningen och utbyggnaden för siereo/flerljud i TV. För återinvesteringar erfordras 41,9 milj. kr. för åtgärder av.seende TV I- och TV 2-sändare, TV- sändaran-tenner, master och reservkraftsanläggningar.
Förbindelsenäl
Del fasta förbindelsenätet för programöverföring lill sändarstaiionerna och för programinsamling beslår dels av etl radiolänknät, dels av förhyrda kabelförbindelser. Därlill kommer transportabel utrustning.
Den ökade regionala programproduklionen ställer liksom slereosändningarna i lokalradion och lelevisionen större krav på |)rogram-överföringsresurserna samt ökade kvalitetskrav. Samtidigl måsle omfattande återinvesteringar göras med digital teknik uniler den kommande Tioårsperioden. Inledningsvis utökas överföringskapaciteten mellan Stockholm och Sundsvall saml mellan Slockholm och Norrköping. Därefter akiuali.seras uniler perioden förbindelser mol Göleborg (via Norrköping), Luleå och Malmö. Vidare har åtgärder planerats inom femårsperioden för atl öka flexibiliteten i programförbindelsenätet.
Verksamheten med överföringar från temporära [)roduklionsplatser (OB) kan utvecklas och effektiviseras ytterligare. Alt tillämpa satellitteknik ger många fördelar. Två transportabla jordsiationer för överföring via salellit har anskaffats och yllerligare anskaffning för överföring via satellit planeras under femårsperioden. Älgärder för all öka anlalel förberedda inmalningspunkler i det fasla rundradiolänknälel liksom möjlighelerna lill fjärrstyrning genomförs under perioden. Vidare behöver försliten utrustning för OB- verksamhelen ersällas med ny utrustning och det mobila systemet för ljudprograminsamling (HT) behöver kompletteras med yllerligare lerminaler.
206 Utbyggnaden av programförbindelser och OB-ulrustning beräknas Pi'Op. 1990/91:149 kosta 21,0 milj. kr. under år 1992. Återinvesteringar kräver 42,1 milj. kr.
Radiodrificeniralcr och rundradiocenlraler
En genomgripande ombyggnad och modernisering av Kaknäsanlägg-ningen slutförs under år 1992. Den regionala rundradiocentralsfunktio-nen kräver också modernisering och anpa.ssning till den digitala miljön och del ökade behovet av fjärrkontroll. Även de sex radiodriftcenlraler-na, varifrån bl.a. huvuddelen av alla rundradioanläggningar övervakas, behöver moderniseras. Installationen av ell nytt övervaknings- och styrsystem pågår uniler hela femårsperioden.
Under år 1992 krävs 3,1 milj. kr. för utbyggnad och 3,2 milj. kr. för återinvesteringar. Moderniseringen avser Kaknäsanläggningen saml regionala rundradiocentraler.
Försvarsberedskapsålgärder
Planeringen för rundradions försvarsberedskap omfaltar för femårsperioden utbyggnad av krigsskyddsanordningar vid radiostationer, åtgärder för lokalradioverksamheten i krig, modernisering och komplettering av krigsuppehållsplatserna för rundradiocenlraler och radiodriftcenlraler saml anskaffning och ålerinveslering av transportabla radiolänkar och master, FM-sändare och TV-sändare. Under år 1992 behövs 4,5 milj. kr.
8.5.5 Driftskostnader
Verksamheten t.o.m. år 1991
För verksamhetsåret I9')0 har televerket tillilelais 288,6 milj.kr. av avgiftsmedel för programdislribulion och programinsamling. För verksamhetsåret 1991 har 310,4 milj, kr. anvisats. Televerket har samtidigt fått möjlighet att föra 5,0 milj. kr. mellan åren 1491 och 1992 såsom tillgodohavande resp, skuld.
Televerket har i de lidigare nämnda skrivelserna den 31 augusti och den 11 december 1990 begärt alt regeringen skall jämka meilelsanvisningen för år 1991 så alt den exkl, mervärdeskatt u|>pgår lill 325,8 milj, kr, och att verket övergångsvis skall få omfördela medlen för investeringar och driftskostnader.
Uniler år 1989 var drifttiden för TM-näten drygl 32 800 timmar. Ökningen från föregående år var drygl 1 600 timmar. Drifttiden för TV-näicii, inkl. lestbildssändning, var år 1989 knappt 9 900 limmar, vilkel innebär en ökning med ca 750 timmar,
Avbrollsslalisliken för rundradions distributionsnät visar alt anlalel fel och störningar totalt sett har minskal under senare år. Förhällringen är i huvudsak resultat av pågående återinvesteringar i sändarnätel.
207 Verksamheten åren 1992-1994 Prop. 1990/91:149
För verksamhetsåret 1992 beräknas driftskostnaderna uppgå till sammanlagt 332,8 milj. kr. i 1991 års kostnadsnivå. Beräkningen utgår från den justerade medelsnivå för år 1991 som televerket i särskild skrivelse begärt atl regeringen skall fastställa. I jämförelse med denna nivå beräknas en volymökning om 1 % motsvarande normal expansion.
Intäkterna för mobilsökning har alltsedan budgetåret 1979/80 varil en av utgångspunkterna vid fastställandet av televerkels medelstilldelning. Personsökningstjänsten MBS enligt äldre specifikation, vilken sänts över FM 2-sändarna, läggs ned vid årsskiftet 1991/92, Detta medför etl årligt intäktsbortfall av 3,8 milj, kr. Eftersom Sveriges Riksradio lill följd av mobilsökningen över FM 2- nätet utan kostnad kunnal utvidga sin verksamhet med natlsändningar i P2 behövs 1,1 milj. kr. av del nämnda beloppet för alt fortsätta med natlsändningarna. Televerket och Sveriges Radio föreslår att finansieringen i detta fall sker med de medel som frigörs genom nedläggningen av Motala långvågssändare. Merkostnaden reduceras därmed till 2,7 milj. kr. Dessa merkostnader har medräknats i det nämnda totalbeloppet,
8.5.6 Kompensation för kostnadsutvecklingen
Medel till leleverkels TV-avgifisfinaniserade verksamhet anvisas och utbetalas i ett prognostiserat prisläge för budgetåret i fräga. Kosinadskom-pensalionen har i jämförelse med den faktiska kostnadsutvecklingen under senare år varit jämförelsevis låg, vilkel hänger samman med svårigheterna att bedöma den långt i förväg. Denna urholkning innebär att televerket inte på ett nöjaktigt säll kan fullgöra sitt uppdrag.
Televerket anser all en annan princip för koslnadskompensalion, .som är bättre anpassad till den reella kostnadsutvecklingen, måste införas. En indexanknulen kompensation av den lyp som Sveriges Radiokoncernen får, bör enligt verket användas för de medel som verket disponerar.
Mol denna bakgrund har leleverkel inle räknal upp de begärda medlen lill 1992 års kostnadsnivå.
8.5.7 Medelsbehov för år 1992
Televerket hemställer all
1. televerkets förslag till förlängning av utbyggnads])lanen för televisions- och ljudradioanläggningar godkänns,
2. leleverkel för uppförande av televisions- och ljudradioanläggningar för distribution av Sveriges Radios program för verksamhetsåret l''92 anvisas invesleringsmedel om 148,8 milj, kr, Härlill kommer koslnader för mervärdeskalt,
3. leleverkel för uppförande av televisions- och ljudradioanläggningar för ilisiribulion av Sveriges Radios program för verksamhetsåret I9')3 beviljas elt beställningsbemyndigande om 30 milj, kr,,
4. leleverkel ges räll atl vid behov få utnyttja upp lill 10 milj. kr. av Prop. 1990/91:149 nästkommande verksamhetsårs medgivna förbrukning av investeringsmedel för all avbalansera det löpande årets förbrukning saml räu alt intill 10 milj, kr, få utnyttja under etl verksamhetsår icke ianspråklagna invesleringsmedel under del nästkommande verksamhetsåret,
5. för televerkets andel i rundradiorörelsens driftskostnader under verksam helsåret 1992 få la i anspråk elt belopp om 332,8 milj. kr. Härtill kommer kostnader för mervärdeskatt,
6. televerket ges rätt au vid behov få ulnyttja upp lill 5 milj. kr. av nästkommande verksamhetsårs medgivna förbrukning av driftsmedel för all avbalansera del löpande årets förbrukning samt rält att inlill 5 milj. kr. få utnyttja under etl verksamhetsår icke ianspråklagna driftsmedel under del nästkommande verksamhetsåret,
7. principen för koslnadskompensalion för investerings- och drifts-medel förändras i enlighel med televerkets förslag.
8.6 TV-avgifter m.m.
Sveriges Radio AB har ansvaret för rundradiorörelsens finansiella samordning. Ansvaret omfallar tre huvudområden, nämligen ansvaret för förvallningen av TV-avgiftsmedel, ansvaret för bedömningen av rundradiorörelsens kostnads- och iniäklsulveckling samt ansvaret för bedömningen av avgiftsullageis storlek på kort och lång sikt.
Moderbolaget menar att del finansiella samordningsansvaret begränsas av alt riksgäldskonU)ret, enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB, är den enda accepterade kreditgivaren resp. likviditetsplaceraren av medlen på rundradiokontol. Man anser alt ett fullständigt finansiellt ansvar med fri placeringsrätl av Tillfällig överskottslikviditet inte hade begränsat avkaslningsmöjligheterna på det sätt som skedde år 1989,
Riksdagen fattar årligen beslul om medelstilldelningen till Sveriges Radio-koncernen och om en kostnadskompensation enligt SR-index, som är elt kombinerat pris- och löneindex som statistiska centralbyrån beräknar varje månad.
Sveriges Radio redovisar utvecklingen av SR-index fr.o.m, budgetåret 1984/85 jämfört med koncernens interna kostnadsutveckling och konsu-meniprisföränilringarna (KPI) under samma period. År 1989 ökade SR-index med 7,1 %. Samtidigt ökade koncernens inlerna kostnader med 8,3 %, Skillnaden (1,2 %-enheler) motsvarar en urholkning av lillgäng-Tiga medel med 35 milj. kr, och beror huvudsakligen på stigande kostnader för löner och programinköp som följt av den skärpia konkurrensen. Den allt mer konkurrenspräglade utvecklingen på medieområdet kommer enligt moderbolaget sannolikt all pressa upp priserna ytterligare. En prognos för år 1990 tyder på en differens på närmare 2 %-enheter, vilkel skulle motsvara 65 milj. kr. Ökningen av KPI har uniler senare år varit lägre än för SR-index, men Sveriges Radio beräknar atl KPI kommer all öka mer än SR-index under år 1990,
14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
Riksdagen fållar också beslul om TV-avgificns sloriek. Avgiften är Prop. 1990/91:149 Sveriges Radio-koncernens huvudsakliga finansieringskälla. Den I juli 1990 höjdes avgiften med 80 kr. lill I 164 kr. per år, Inläkierna bestäms av nivån på avgiften och antalet belalare.
TV-avgiften har ökat med 138 kr. i fast penningvärde sedan år 1985, Del motsvarar en genomsniulig årlig ökning meil 20 kr, i 1989 års prisnivå. Ökningen har varit för låg för alt helt täcka rundradiorörelsens kostnader.
Del sammanlagda anialcl TV-mottagare kan uppskattas lill 3 650 300. Av des,sa slår hushållen för 3 450 000 medan enskilda firmor, offentliga myndigheter och övriga juridiska personer står för återstoden, Anlalel registrerade TV-avgifter hos RIKAB uppgick lill knappi 3 330 000 i april 1990, Ell huvudmål är all uppnå 3,40 miljoner motlagaravgifter. Av myckel slor belydelse för all minska avgifisskolket är RlKAB:s möjligheter atl samköra olika typer av befolknings- och företagsregister med register över TV-innehavare.
På rundradiokontol redovisas rundradions samlade koslnader och in-läkler. Resultatet i rörelsen har varit posilivt sedan budgetåret 1986/87, med undanlag för budgetåret 1987/88. Trots detta har saldot i rundradiokontol varil negativt unilcr hela perioden. Del är ett kraftigt underskott från budgetåret 1985/86 som ännu inle återhämtats. I 1988 års budgetproposition var målsättningen för de närmasle årens ulveckling av TV-avgiflen all saldot i rundradiokontot skulle vara positivt år 1990. Saldot kommer dock alt vara negativt (- 104,3 milj. kr.) viil en beräknad förändring av SR-index på 8 % och med 3,30 miljoner TV-avgifls-betalare.
För år 1991 kommer rundradiokontol, vid en inflaiionsnivå (och därmed sammanhängande SR-index) på 6 %, inte ens med 3,40 miljoner avgiflsbetalare alt visa positivt resultat meil nuvaranile TV-avgifl.
Sveriges Radio AU gör bedömningen au en höjning av 'TV-avgiflen med 144 kr. (till I 308 kr.) den 1 juli 1991 torde vara nödvändig för all nollställa rundiadiokoniol. Detta under förulsällning atl inflationen blir högst 6 % samlidigt som antalet avgiflsbetalare är 3,.31) miljoner, eller all inflationen blir 7 % och antalet avgiflsbetalare 3,33 miljoner.
Del sammanlagda resursbehovet för perioden 1992—1995 har ovan beräknals lill 785 milj. kr., vilkel molsvarar elt medelstillskoll för Sveriges Radio-koncernen på 262 milj. kr, år 1992. Del betyder all TV-avgiften behöver höjas med 90 kr. år 1992, Tillsammans med den föreslagna höjningen [)å 144 kr. år 1991, skulle TV-avgiften därmed komma alt uppgå lill knappi I 400 kr.
Härulöver kommer all rik.sdagens beslut om mervärdeskalt (prop. 1989/90:11 1, SkU 31, rskr. 357) avseende televerkets rundradioverk.sam-hei kommer att medföra ett ökat medelsbehov från leleverkels sida. Om della skall läckas av rundradiokontol kommer även inläkierna all behöva ökas.
8.7 Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:149
8.7.1 Sveriges Radio
Mina förslag om medelsanvisning lill Sveriges Railio AB lar sin utgångspunkt i vad jag lidigare har anförl om finansiering av rundradioverksamhelen (se avsnitl 6.3). Förslagen innebär dels en uppskrivning av den medelsram som koncernen tilldelats för 1991, dels ett resurstillskott om 150 milj.kr. Sveriges Radio AB bör sammanlaget för år 1992 anvi.sas 3210,5 milj.kr. i 1989 års prisläge för koncernens drifts-, investerings-och kapitalkostnader.
Byggnadsinvesteringarna enligt den investeringsplan som redovisades i 1986 års proposition (s. 91) beräknas för år 1992 inle innebära några nya investeringskostnader. Merkoslnader för railio- och 'TV-husel i Örebro medför dock en utgift för Sveriges Radio om ca 3,3 milj.kr. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till byggkostnadsutfallet under tidigare år. Sammanlagt har jag räknal med 51,1 milj.kr. i kapitalkostnader för år 1992. Inför den nya avlals|)erioden bör Sveriges Radio, som jag tidigare nämnt, ange hur en övergång kan ske lill en modell för medelsberäkningar där kapilalko.sinader inte behöver sänedovisas.
Riksdagen har i samband med beslul om Tilläggsbudget II (prop. 1987/88:125 bil, 5, KrU 23, rskr. 287) bemyndigat regeringen att ställa särskilda medel till Sveriges Radios AB förfogande för utbildningsradions programverksamhet i samband med särskilt angelägen fortbildning av skolans personal. Med slöd av bemyndigandet tilldelade regeringen uniler år 1990 av allmänna medel 2,5 milj,kr. för nämnda verksamhel.
Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) har för åren I9')0 och 1991, utöver ordinarie medelstilldelning, anvisats 3,8 resp 4,0 milj,kr, för särskilda insatser i syfle aU öka anlalel TV-avgifler (prop. 1989/90:25 bil. 7, KrU II, rskr, 82), För år 1990 inriktades dessa in.satscr mot juridiska personer. Under år 1991 är målgruppen .sådana kategorier av hushåll ilär avgifisskolket erfarenhetsmässigt är störst. RIKAB har i en delrapport redovisal atl marknadsföringsåtgärderna under år 1990 resulterat i en årlig intäkisökning med ca 4,6 milj.kr. Slutlig redovisning skall lämnas till regeringen före den 1 mars 1992.
Jag har lidigare anfön (prop. 1988/89:129, KrU 21, rskr. 311) all medelstilldelningen lill RIKAB, i avvaktan på atl verksamhelen skall stabiliseras, bör redovisas särskilt. Enligt min mening har verksamheten nu funnit sina former. Del är naturligt att Sveriges Radio-företagen, som genom ilotterbolagel RIKAB anförtrolls ansvaret för uppbörd och kontroll av 'TV-avgifter, i fortsättningen också får ansvara för hur myckel resurser som bör avdelas för denna verksamhel. Bedömningen av vilka insai.ser som forlsätlningsvis bör göras för atl komma lill rätta med dem som skolkar från TV-avgift görs enligt min mening bäst inom Sveriges Radio-företagen. I-ör 1992 bör därför medelstilldelningen lill Sveriges
21!
Radio-koncernen inle innefatta någon särskild medelsanvisning för Prop. 1990/91:149 RIKAB.
Den ökade frihelen i della avseende bör dock för regeringens och riksdagens inft)rmalion paras med en fortsalt redovisning av RIKABs medelsanvändning. Jag ulgår från att insatser för alt öka anlalel TV-avgiftsbetalare och uppnådda resultat därvid kommer atl bli belysta. Om denna ordning skulle visa sig vara mindre ändamålsenlig anser jag att andra siyrmodcller bör prövas.
Moderbolaget har enligt regeringens anvisningar redovisat en verk-samhets|)lan för perioden 1991—1995 för Sveriges Radio-koncernens försvarsberedskap. Planen följer de rikllinjer som angavs i den proposition om säkerhelspoliliken och loialförsvarel (prop. 1981/82: 102 bil. 7, TöU 18, rskr. 374) som, vad beträffar Sveriges Radio-koncernens verksamhel, antogs av riksdagen våren 1982 och som allljäml gäller (jfr prop, 1986/87: 95 bil. 7, FoU II, rskr. 310), I medelsbeiäkningarna för ilen avgiflsfinansierade radio- och TV-verksamhclen har hänsyn lagils lill kostnader för beredskapsålgärder,
8.7.2 Radionämnden
Vid min medelsberäkning för radionämndens verksamhet under budgetåret 1991/92 har jag som tidigare tagit hänsyn till kända löneökningar och lill prisutvecklingen.
Tör all radionämnden skall kunna fullgöra sin nya u|)pgift all granska reklam-TV-företagels sändningar bör som jag redovisat i det föregående (.se avsnitt 4.10) nämnden få ökade medel, lör del försia halvåret 1992 bör därför radionämnden erhålla elt medelstillskoll för löner och vissa förvallningskoslnailer om 430 000 kr., varav 80 000 är avsedda för engång.sänilamål.
Meilelsanvisningen för budgetåret 1991/92 bör uppgå lill 3 983 000 kr. Därav ulgör medlen fiir löne- och arvoileskostnåder hiigsl 2 705 000 kr. och medlen för lokalkostnader 715 000 kr.
8.7.3 Televerket
De nya reglerna för mervärdeskatt innebär bl.a. alt icletjänsici skall vara skattepliktiga, vilket medför ökade kostnader för leleverkel för utsändning m.m, av Sveriges Radios program. Regeringen föreslår nu på Tilläggsbudget II för innevarande budgetår all televerket till följd av delta bör tilldelas ytterligare medel. Mina förslag i det följande utgår från all riksdagen bifaller dessa förslag.
De riktlinjer jag lidigare redogjort för gällande ny finansieringsordning för |)rograminsamling och utsändning (se avsnilt 7.2) innebär att år 1992 blir det sisla årel för vilkel riksdagen behöver falla beslut om medelstilldelning lill televerket och ta slällning till en femårig plan för investeringar i rundradioanläggningar. Jag förutsätter emellertid atl investeringsverksamheten kommer att ft)rlsälia efter i huvud.sak de rikllinjer som riksdagen tidigare slälll sig bakom.
lör år 1992 har jag beräknat investeringsnivån till 187,4 milj.kr. i Prop. 1990/91:149 1992 års beräknade prisnivå. Jag har därvid tagit hänsyn lill den sänkning av mervärdeskatten som sker fr.o.m. den 1 januari 1992,
Tidigare år har televerket medgivits ett beställningsbemyndigande om 30 milj.kr. avseende investeringsändamål saml atl som skuld resp. tillgodohavande föra högst 10 milj.kr, av invesieringsmedlen mellan det verk.sam helsår som medelsanvisningen avser och del därpå följande året. På Tilläggsbudget II föreslås denna s.k. sluss mellan åren 1991 och 1992 få uppgå till 11 milj.kr.
De riktlinjer jag tidigare har redovisat angående ny finansieringsordning för ut-sänilning m.m. av Sveriges Radio-företagens program gör alt bemyndiganden med räckvidd efter 1992 års ulgång ter sig mindre ändamålsenliga. Jag utgår emellertid från atl det går finna övergångslösningar för behoven av all kunna göra långsiktiga beställningar av utruslning m.m, eller alt i kostnadsutjämnande syfte föra medel mellan verksamhetsår.
De övcrgångsli')sningar som behöver övervägas för del fall all den nya finansieringsordningen iräder i kraft under verksamhetsåret 1992 är av ell annal slag. Till dessa avser jag att återkomma i 1992 års proposilion.
Vid mina beräkningar av medel för år 1992 för televerkets driftskostnader har jag, när det gäller programinsamling och utsändning lagil hänsyn till riksdagens tidigare beslut angående åtgärder för bällre regional-TV-läckning m.m. (jfr. prop. 1986/87:100 bil. 10, KrUII, rskr 197). Jag har även räknal med en viss volymökning samt all mervärde-skalten sänks fr.o.m. den I januari 1992. Jag har inget atl erinra mol planerna au lägga ned Motala långvågssändare. Bortfallet av intäkter från mobilsökningstjänslen innebär all 2,7 milj. kr. får täckas på annal .sätt än genom ökad medelstilldelning. För övrigt erinrar jag om den princip som sedan länge gällt för täckning av televerkets kostnader vid förändringar initierade av ett Sveriges Radio-förelag.
Sammanlaget bör medelsanvisningen för leleverkels driflskosinadcr för år 1992 uppgå till 416,4 milj.kr. i 1992 års beräknade prisnivå.
Vad jag tiiligaie har anförl om övergångsregler och behovel av all i koslnadsuljämnande syfte kunna föra medel mellan verksamhetsår gäller även för ilriftsmedlen.
I .samband rneil mina förslag på Trlläggsbudgel 11 (prop. 1990/91:125 bil. 6) har jag redovisat att leleverkel numera tillämpar nya budgelerings- och redovisningsprinciper som påverkar fördelningen mellan drifts- och invesleringsmedel. Detta innebär atl de medelsanvi.s-ningar av.seende år 1992 som jag nyss redovisat inte kommer atl vara rällvisande. Eftersom år 1992 kommer atl bli del sisla året med hillillsvarande ordning för medelsanvisning och i avvaktan på alt televerkets nya budgeterings- och redovisningsprinciper stabiliseras bör regeringen senast efter 1992 års utgång pröva om medelsanvändningen kan anses ha varil förenlig med utgångspunkterna för mina beräkningar. I konsekvens härmed bör regeringen ges räll all omfördela de för år 1992 anvi-,sade medlen för investerings- och driftskostnader.
8.7.4 TV-avgiften
Mina förslag till medelstilldelning för den meil TV-avgifler finansierade radio- och TV-verksamhelen under år 1992 för Sveriges Radiokoncernens och televerkets del saml för budgetåret 1991/92 för radionämndens del framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i milj.kr.
Prop, 1990/91:149
Beräknat för
1990/91 1991
Förslag för 1991/92 1992
Sveriges Radio Investerings- och driftskostnader
2 845,11
3210,5-
Radionämnden
24-1
2,724
3,983
Televerket
Investeringskostnader Driftskostnader
164,25 7 310,45 H
I87,4« 416,4"
I l'risläge l')8«
-! Trisläge l'W)
' IVisläye IWKW)
■* Prisläge l'W')/'H)
5 l'risläi;e IWI
<• 1'rislägi; IW2
' Yllerliyare \l.5 milj.kr. föreslås på lilläjysbudgcl II
>* Yneriigare 7«,.5 milj.kr. föreslås på lilläiiysbudyet II
I prof). 1985/86: 99 om Sveriges Railios verksamhel mm. redovi.sade jag som min uppfattning all en successiv återuppbyggnad av ladiofon-den, dvs. den ilåvarande motsvarigheten till det nuvarande rundrailio-koniot, vore lämplig. Vid ulgången av december år 1990 var underskol-lel på kontot ca 112 milj.kr.
De faktorer som är avgörande för behållningen på rundradiokontol är dels storleken på Sveriges Radios kompensationsindex, dels antalet TV-avgiftsbctalare, vilket vid slutet av år 1990 var ca 3 310 000, 1 sammanhanget kan nämnas all en ökning av index med 1 |)roccnienhci molsvarar i runda lal en merkostnad för rundradiokontol på 30 milj,kr, l-or år 1991 innebär även mina förslag om lilläggsmedel på Tilläggsbudget II, bl.a, med anledning av all teletjänster blivit mervärdeskatiepliki-iga, en ökad belastning på rundradiokontol.
214 Vid mina bedömingar av TV-avgifisulvecklingen under ilc närmaste Prop. 1900/01:149 åren har jag utgått från möjlighelen av all en rcklarn-TV-kanal kan komma all betala en konccssionsavgift lill staten, vilkci skulle resultera i en intäkt till rundradiokonlot. Jag har också arbeial med förutsättningen all Sveriges Radios kompcn.saiionsinilcx, vilkel ai konstruerat för alt återspegla kostnadsutvecklingen för Sveriges Radios verk.samhel, uniler åren 1991 och 1992 inle överstiger 7 resp, 5 %. Därutöver har jag haft som riktmärke all underskoiiel på rundradiokontol successivi bör kunna arbetas in uniler de närmaste åren. Sedan underskoiiel hämtats in bör justeringarna av 'TV-avgiften uniler en period kunna bli lägre än de ärliga förändringarna av Sveriges Radios kompensationsindcx.
1 likhel med vad jag tidigare har anförl om anpassning av avtalsperioderna lill Sveriges Radios verksamhetsår bör även tidpunkterna för justering av TV-avgiflsnivån ändras från den 1 juli varje år lill den I januari. Som en övergångslösning bör riksdagen nu la slällning lill Ivå ändringar av 'TV-avgiftsnivån för all läcka ökade kostnader till följd av indexulvecklingen och för all minska underskoiiel på rundradiokontol.
Jag föreslår därför dels en höjning av TV-avgiften med 72 kr. (6,2 %) lill I 236 kr. per år fr.o.m. den I juli 1991, dels en höjning med 84 kr, (6,8 %) lill 1 320 kr. per år fr.o.m. den I januari |9i)2. Avgiften för en Iremånadersperiod blir därmed 309 kr. resp. 330 ki-. lör närvarande är avgiften I 164 kr. per år- eller 291 kr, för irc månader,
Mina Rirslag rörande TV-avgiften föruTsälicr atl lagen (1989:41) om TV-avgifl ändras, lorslag härtill har upprällals inom utbildningsdeparlemenlel
Uigförslagel rör i och för sig elt sådant ämne som avses i 8 kap. 18 S andra slyckel regeringsformen. Enligt min meningar emellertid lagändringen av sådan beskaffenhet atl lagråilets yllrande inte behöver inhämlas.
9 Specialmotivering till lagförslagen i avsnitt pop 1990/91:149
9.1 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Som har nämnts tidigare (se avsnitl 4.1.1) har del på grund av lagrrådels synpunkler i lagtekniskt hänseende ansells vara att föredra alt direkt i radiolagen reglera vad som bör gälla om annonsiiden i lelevisionen framför att utforma en särskild lag om detta. Propositionsförslaget innebär därför all radiolagen tillförs eu anlal paragrafer (8-16 §§). Dessa bestämmelser kommer enbarl alt ha belydelse för del reklamfinansierade TV-förelaget.
I dag föregås ingen paragraf i radiolagen av någon rubrik. Del nya avsnittet bör föregås av rubriken "Annonser som sänds under annonstid i lelevisionen". På grund härav är del motiverat att rubriker även sätts in före vissa andra paragrafer.
Definitioner
• §
I denna lag förslås med
radiosändning: ljud, bildeller annal meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskill anordnad ledare,
rundradiosändning: radiosändning som är avsedd alt tas emol direki av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en slulen krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ell gemensaml inlresse alt ly.ssna på eller se sändningen,
irådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (Irådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller Irådsändning,
radioprogram: radiosändnings eller irådsändnings innehåll, om della beslår av annat än,
ulom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om lid, väderlek, nyheter eller dylikt,
reklam: eu radioprogram som är avsell au främja en näringsidkares avsättning av en vara, en ijänsl eller någon annan nyttighet,
annonslid i lelevisionen: sändningstid i lelevisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignaiur som markerar all den som sänder under den angivna liden i huvudsak gör della på uppdrag av andra.
Definitionerna av reklam och annonslid i lelevisionen är nya. Vad som förstås med dessa uttryck har utvecklats tidigare (se avsnillen 4.2.2 och 4.2.3).
Med reklam förslås i delta sammanhang ell vissl radioprogram. Som exempel på reklam i radio och TV har nämnls de uppgifter som kan fö-
rekomma i anslutning till Sveriges Utbildningsradios program om hur Prop. 1990/91:149 lyssnare och Tittare kan beställa kursböcker och liknande. Även om uppgifter av della slag ingår som en del i elt längre program, kan själva reklamen också anses utgöra ett särskill radioprogram.
Reklambegreppet får betydelse för alla förelag som är program fö retag i radiolagens mening, även t.ex. Sveriges Riksradio AB som bara sänder ljudradioprogram.
Som har nämnts tidigare förekommer i dag i radiolagen och programförelagens avtal med staten ullrycket "kommersiell reklam"; del heter i avtalen atl elt programföretag inte mol vederlag får medge kommersiell reklam i program eller programinslag. För de icke reklamfinansierade programföretagen bör della i fortsättningen motsvaras av att förelaget inte får sända "reklam" mol vederlag, se ändringsförslaget i fråga om 7 § radiolagen.
Uttrycket "kommersiell reklam" finns förutom i radiolagen i närradiolagen (1982:459) och lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (kabellagen).
Kommersiell reklam får inle sändas i närradio (10 § första stycket närradiolagen). Etl tillstånd atl bedriva s.k. egensändningar i kabel kan återkallas, om tillståndshavaren har medgett kommersiell reklam i sändningarna eller gjorl reklam för egen kommersiell verksamhel i ilessa (23 § andra stycket 1 kabellagen).
De nu berörda reglerna påverkas inte av den nya reklamdefiniiionen i radiolagen.
Med ullryckel annonstid i lelevisionen förstås sändningstid i lelevisionen som inleds och avslutas av "en särskild ljud- och bildsignatur" som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör della på uppdrag av andra.
Den särskilda ljud- och bildsignaturen bör beslå av en försignatur och en eftersignalur. Försignaluren bör förmedla budskapet: "Nu sänds annonser." Av eftersignaturen bör framgå: "Nu är det slut på annonserna." I prakliken bör det hela kunna le sig ungefär som på biografer när det visas reklamfilm som förspel lill den aktuella långfilmen.
I den nya 14 (j föreskrivs att annonstiden i lelevisionen vid ell givel lillfälle inle får undersliga en minul, sedan sändningsliden för den särskilda ljud- och bildsignaiuren har frånråknais. Sändningsliden för denna regleras inte närmare.
Programföretags sändningsräli m.m.
5 §
För rält att här i landel sända radioprogram i rundradiosändning krävs
tillstånd av regeringen.
För räll att här i landet sända radioprogram i irådsändning krävs tillstånd av regeringen, om sändningen sker lill bosläder och når fler än 100 bostäder.
Tillslånil ges för viss lid.
Varje innehavare av tillstånd enligt försia eller andra stycket (programförelag) avgör ensam vad som skall förekomma i en sändning
som företaget anordnar med slöd av lillslåndel. Härvid skall programfö- Prop. 1990/91:149
retaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 §§ saml 17 § andra stycket. I fråga
om vad som sänds under annonstid i televisionen skad programföretaget
också iaktta föreskrifterna 18- 15 §§.
Regeln i tredje stycket är ny. Den innebär emellenid inle någon ändring
i förhållande lill hur del hittills har varit i praktiken. Del får emellertid
anses vara lämpligl att det ultryckligen anges all ell sändningstillstånd
skall vara tidsbegränsat.
Genom det nya iredje stycket kommer nuvarande iredje stycke alt bilda paragrafens fjärde stycke.
Fjärde stycket har ändrals framför alll med hänsyn lill de nya reglerna om sådana annonser som sänds under annonslid i lelevisionen.
6§
Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § försia eller andra styckel skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas atl en vidsträckl yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och lelevisionen.
Programföretaget får inte i programverksamheten mol vederlag eller annars pa eu otillbörligt sätt gynna eu kommersieUt inlresse. Programföretaget far dock i fråga om någon som har bekostat en program heU eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Programverksamheten skall som helhet präglas av del demokratiska statsskickets grundidéer saml principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Föreskrifterna i första och andra slyckena gäller inte vad sotn sänds under annonslid i lelevisionen eller annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV.
Andra slyckel
Del förhållandel atl även etl helt eller huvudsakligen reklamfinansierat TV-förelag bör vara skyldigt all ulöva sändningsrätlen opartiskt och sakligt har behandlats lidigare (se avsnitt 4.3,1). Kraven på opartiskhet och saklighet gäller dock inte för sådana annonser som sänds under annonslid i lelevisionen (se det nya fjärde styckel).
Som har framhållits tidigare kommer kravet på opartiskhet i fråga om själva programverksamheien all ha samma innebörd för ett reklam-TV-förelag som della krav har i dag för Sveriges Television och övriga programförelag inom Sveriges Radio-koncernen. I själva programverk.samhelen bör således även reklam-TV-förelagel vara försiktigi med att sända inslag som kan uppfattas som etl reklambetonat gynnande av en viss produkt eller ett visst förelag.
Skälen för att komplettera opariiskhelskravet med regeln i försia meningen har redovisats tidigare (se avsnitt 4.9.1).
Andra meningen är etl undanlag från såväl sismämnda regel som kravet på oparliskhel. Regeln innebär att ell programföretag i fråga om någon som har bekostat elt program hell eller delvis får lämna uppgift om vem bidragsgivaren är. Bakgrunden har angetts i avsnitt 4.9.2, Som har nämnts där är syftel alt göra det möjligl för programföretaget att, där sponsorfinansiering har förekommit, lämna sponsorsmeddelande
ulan atl della skall anses strida mol förelagels skyldigheler i program- Prop, 1990/91:149 verksamhelen.
Tredje slyckel
Den s.k. demokratibeslämmelsen, som nu slår i 6 § andra styckel, har formulerats om. Skälen för alt ändra beslämmelsen har behandlats lidigare (se avsnilt 4.9.3).
Fjärde slyckel
Vad som föreskrivs i delta stycke har behandlats tidigare (se avsnilt 4.8).
7 §
Övriga villkor för programföretagets sändnitigsräu skaU las in i ett avtal mellan regeringen och förelaget. I della avtal får det bestämmas om skyldighet för programföretaget au
1. sända genmälen och beriktiganden,
2. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,
3. sända ett mångsidigt programutbud,
4. la hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskrafl när det gäller programmens ämnen och ulformning saml tiden för sändning av programmen,
5. på begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten, och au
6. sända redogörelse som avses i 17 § andra stycket.
1 avialet får det också bestämmas om skyldighet för programföreiagei an
1. inte sända reklam mol vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis,
2. endasl under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mol betalning, och au
3. om någon annan har bekostat en program hell eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Paragrafen har brutits ul ur vad som i dag är 6 § iredje slyckel. Enligt första styckel första meningen skall del i etl avtal mellan regeringen och programföreiagei las in de villkor för sändningsrätten som inie anges i 6 §.
Genom vad som i övrigt föreskrivs i första styckel ges slöd i lag för avtalsbestämmelser mellan staten och ell programförelag som gäller andra frågor än sådana som har med programverksamhetens finansiering atl göra. En sådan avtalsbestämmelse måste nalurliglvis hålla sig inom ramen för del i lagen givna bemyndigandet. Däremol behöver beslämmelsen inte la i anspråk hela det ulrymme som lämnas av bemyndigandet.
Vad som har sagts nu gäller även sådana avtalsbestämmelser som det ges lagstöd för genom de tre punkterna i andra slyckel. Gemensamt för sådana avtalsbestämmelser är all de gäller lillålet eller förbjudet "kommersiellt främjande" i radio och TV. Etl särskilt skäl för atl den konkreta regleringen här inle sker i lag är all den förutsätts innebära exempelvis att ett visst programförelag får sända reklam mot vederlag, medan andra programförelag inte får göra della.
219 Försia Slyckel
Punkl I
Redaktionella ändringar har gjorls. Möjligheten att avtala om skyldighet
att sända genmälen bör lämpligen nämnas först.
Punkt 2
Även här är del fråga om redaktionella ändringar.
Punkt 3
Denna punkl är ny. Den har behandlats lidigare (se avsniu 4.9.4).
Punkt 4
Även denna punkt är ny. Den har också behandlats tidigare (se avsnitt
4.9.5).
Punkl 5
Denna beslämmelse har endast numrerats om.
Punkt 6
Även denna beslämmelse har numrerats om.
Andra slyckel
Punkt 1
Enligt denna beslämmelse får det i avtalet mellan staten och programföretaget bestämmas om skyldighet för företagel all "inle sända reklam mol vederlag eller program som någon annan har bekostat hell eller delvis".
Med anledning av formuleringen bör betonas vad som redan har framhållits, nämligen att en avtalsbestämmelse inle behöver ta i anspråk hela del utrymme som lämnas av lagens bemyndigande.
Som har framhållits lidigare (se avsniu 4.2.2) bör man i avtalet mellan staten och programförelaget skilja ul vad som under vissa förutsättningar och i viss form är tillålen sponsring lill skillnad från reklam mol vederlag i övrigl. Punkl 2
Denna föreskrift har behandlats tidigare (se avsnitt 4,3,3), Punkl 3
Syftel med denna föreskrift är att ge lagstöd för en avtalsbestämmelse som ålägger elt programförelag all, där sponsorfinansiering har förekommit, lämna uppgift om detta. Föreskriften har behandlats Tidigare (se avsniu 4.9.2).
Annonser som sänds under annonstid i televisionen
8§
Under annonstid i televisionen får det endasl förekomma
1. reklam och andra program som någon har uppdraga ål programföretaget att sända,
2. programföretagets reklam för egen kommersieU verksamhel, och
3. programglimlar. Prop. 1990/91:149
Skälen för denna paragraf har redovisats tidigare (se avsnitl 4.4.2). Punkt 1
Enligt denna regel får det under annonstid i televisionen förekomma I) reklam som någon har uppdragit åt programförelaget alt sända och 2) andra program än reklam som någon har uppdragit åt förelagel alt sända. Del väsenlliga är således atl någon har uppdraga ål programföreiagei au sända programmel. Om så inte är fallel, och om programmet inte heller uppfyller kraven enligt punkl 2 eller 3, får programföretaget inte sända programmel under annonstid.
Flertalet annonser torde komma att uppfylla kvalifikationen atl vara program som någon har uppdragit åt programföretaget alt sända, eftersom de kan förmodas gälla betald reklam. Lagen lägger sig dock inte i om reklamen .sänds mol vederlag eller är gratisreklam.
När det gäller sponsrade program har nalurliglvis sponsorn elt inlresse av sändningen. Detta betyder dock inle att sponsorn kan anses ha uppdragit åt programföretaget att sända programmet. Punkl 2
Denna regel innebär att programföretaget under annonstid får göra reklam för egen kommersiell verksamhel.
Det centrala är här ordel "reklam". Ordet "kommersiell" i utlryckel "för egen kommersiell verksamhet" har således ingen självständig betydelse; det för dock tankarna till vad som åsyftas med reklam utan att läsaren behöver gå lill radiolagen, där reklambegreppel definieras. Ordel "kommersiell" underlättar därför läsningen av laglexten. Punkt 3
Som har anföris lidigare bör reklam-TV-företagel under annonslid också ha rätl all sända programglimlar, dvs. program som lill övervägande delen beslår av korta avsnitt av program som programförelaget avser att sända vid etl senare lillfälle.
9 §
Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skad framgå i vems intresse sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får del inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i lelevisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhelskommentarer. Denna paragraf, som är ell ullryck för grundsatsen om reklamideniifiering, har behandlats lidigare (se avsnilt 4.4.3).
10 §
Annonser som sänds under annonslid i televisionen får inte syfta till atl vinna slöd för politiska eller religiösa åsikier eller åsikier i intressefrågor på arbelsmarknaden.
Enligt denna paragraf förbjuds viss åsikisannonsering i den marksända televisionen. De överväganden som ligger till grund för paragrafen har redovisats lidigare (se avsnitl 4,4,4),
// §
En annons med reklam som sänds under annonslid i lelevisionen får inle syfla lill all fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
I annonser med reklam får det inle uppträda personer eller figurer som spelar en framlrädande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Vad som föreskrivs i ilenna paragraf har behandlats i avsniu 4,7, Paragrafen har också berörts i avsnitt 4,10.2,
12 §
Programföreiagei får inie diskriminera någon som begär all förelagel skall sända en annons.
Denna paragraf har behandlats i avsniu 4.3.2.
13 Av en programijänsis sändningstid per dygn får högsl lio procent avse annonser under annonslid i televisionen. Dentia andel beräknas särskiU för tiden mellan kl 18.00 och kl 24.00.
Inom en sändningsitd av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åiia minuter eller, i rena undantagsfaU, lio minuter.
I avtalet mellan regeringen och programföreiagei får del bestämmas an högsia tillåtna sändningsliden för annonser under annonstid i lelevisionen skall vara kortare än vad som föreskrivs i försia oeh andra styckena.
Dessa regler har behandlais tidigare (se avsnitt 4,5.1), De gäller den högsia lillåtna annonsvolymen för ett programförelag,
Ullryckel programljänsl ("programme service") har hämtats från den europeiska TV-konvenlionen, som definierar det i anslulning TrIl begreppet programförelag ("broadcaster"). Konventionen betecknar .såsom programförelag den fysiska eller juridiska person som sätter samman programijänsler i lelevisionen för mottagning av en slörre allmänhet och som sänder eller låter tredje man sända tjänsterna i deras helhet och utan ändringar. Programljänsl definieras såsom alla inslag i en och samma ijänsl som tillhandahålls av ell givet programförelag enligt definilionen av delta uttryck.
I den svenska lagstiftningen förekommer ulirycket "programkanal" i 2 § lagen (1985:677) om lokala kabelsänilningar, kabellagen. Med programkanal menas där del samlade utbud av radioprogram som under en gemensam beteckning sänds i en kanal. Uttrycket kanal betecknar i kabellagen det genom frekvensangivel.se eller på annal därmed jämförligt säll särskill bestämda ulrymme i etl kabelnät som behövs för sändning av radioprogram.
En programljänsl är ofta identisk med programkanalens innehåll. Så får anses vara fallet med exempelvis de satellitsända programtjänsler-na 'TV 3 och TV 4, När det gäller Sveriges 'Televsions kanal I och TV 2 bör emellenid beakias all del i dessa kanaler ulom de akluella program-
tjänsterna förekommer program av Sveriges Utbildningsradio. Dessa Prop. 1990/91:149 program kan inte anses ingå i programtjänsierna kanal 1 och TV 2, utan de får anses ulgöra en särskild programtjänst.
Del är givelvis sändningstiden i en och samma programljänsl som avses när det i andra slyckel talas om en sändningstid av en timme mellan hela klockslag.
14 §
Annonsiiden i televisionen vid eu givet tillfälle får itue understiga en minul, sedan sändningsliden för den särskilda ljud- och bildsignaiuren har frånråknais.
Vad som föreskrivs i denna paragraf har behandlats i avsnilt 4.5.2.Med annonstid i lelevisionen avses enligt definilionen i 1 § sändningstid som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignaiur som markerar all den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. Vilka program som får sändas under annonslid anges i 8 §. Bl.a. får det under annonslid förekomma programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet .samt programglimlar.
Annonsiiden vid varje givel tillfälle behöver således inle utnyttjas för att i huvudsak sända program på uppdrag av andra. Lagstiftningen hindrar inle atl programförelaget utnyttjar en viss annonslid för att huvudsakligen eller t.o.m. uteslutande sända egenreklam och programglimtar.
15 §
Anrutnser under annonslid i televisionen skad sällas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inlc förekomma under annonstiden omedelban före eller efler ett program som huvudsakligen vänder sig UU barn imder 12 år.
Ulan hinder av första slyckel försia meningen får annonser avbryta eu program, om de sälls in
1. i pauser i sportprogram, där del förekommer längre pauser eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,
2. mellan delar av program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minsl 20 minuter; antionser med reklam får dock inle förekomma under annonsiiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Denna paragraf har behandlais i avsnillen 4.5,3 och 4,7. Den huvudregel som paragrafen ger uttryck åt är alt annonser skall sällas in mellan programmen. Delta föreskrivs därför i försia siyckei försia meningen.
Enligi försia slyckel andra meningen får annonser med reklam inle förekomma under annonstiden omedelban före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Reglerna i andra siyckei är undantag från vad som föreskrivs i första Slyckel försia meningen. Den ena undantagsregeln innebär att del i sportprogram, där det förekommer längre pauser och i program som av-
ser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, får sättas Prop. 1990/91:149 in annonser i pauserna.
Vad som avses med atl del i elt sportprogram förekommer en längre paus får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. I avsnitt 4,5,3 har som exempel nämnls pausen mellan två perioder i en ishockeymatch. Liksom pauser i föreställningar eller evenemang utmärks en längre paus i ett sportprogram av att publiken på arenan får tillfälle till avkoppling.
Annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV
16 §
Vad som föreskrivs i 8-15 §§ gäller inte annonser och liknande meddelanden i sökbar lext-TV.
Skälen för all föreskrifterna i 8-15 §S inte skall gälla sökbar texl-TV har behandlats lidigare (se avsnilt 4.8).
Radionämndens granskning
17 §
Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om ett programförelags räll på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra slyckel utövas i enlighel med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.
Om det har beslämts i avtalet mellan regeringen och programföretaget, skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vilket förelaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företaget.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verksamhel.
Radionämndens uppgifter anges i dag i 7 § radiolagen. Nämndens nya granskningsuppgifier har behandlats i avsnitt 4.10.1. Vissa aspekter på radionämndsgranskningen har också tagits upp i avsnitt 4,10,2,
18 §
Eu programföretag skad på uppmaning av radionämnden idlsiälla nämnden en sådan upptagning av eu program som avses i 10 § första slyckel radioansvarigheislagen (1966:756). Om programföreiagei inte rättar sig efler en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitl 4,10.3. Hänvisningen lill 10 § försia styckel radioansvarighetslagen har samband med vad som har föreslagits i prop. 1990/91:94.
224 Förbud mot censuringripanden Prop. 1990/91:149
19 §
Myndigheter och andra allmänna organ får inle i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radio-sändningars innehåll och ej heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Delsamma gäller i fråga om trådsändningar.
I fråga om irådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådanl förbud som avses i försia styckel endast om
1. sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i fast irafik eller
2. sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med slöd av tillstånd enligt 5 § andra styckel eller i enlighet med bestämmel serna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.
Med vidaresändning och egensändning förstas i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.
Beslämmelserna i första och andra slyckena hindrar inte förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av belydelse för rikets försvar.
I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig idlsiällning än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifierna i lagen (1990:88b) om granskning och kontroll av filmer och videogram.
I fråga om marknadsföring gäller föreskrifierna i marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror och produkisäkerhetslagen (1988:1604).
Censurförbudsbeslämmelserna i radiolagen står i dag i 8 §,
1 andra och femte styckena har gjons en ändring som har karaktären av följdändring till lagen (1990:886) om granskning och konlroll av filmer och videogram.
Skälen för det nya sista slyckel har behandlats i avsniu 4.2.1.
22 §
Till böter dömes den som
1. underlåter all fullgöra anmälningsskyldighel som avses i 20 § första eller andra slyckel, eller
2. uppsåtligen eller av oaklsamhel lämnar ofullständig eller oriklig uppgift i anmälan som avses i 20 § försia eller andra stycket, om ej gärningen är belagd meil siraff i brottsbalken.
Till böler, högsl femhundra kronor, dömes den som bryler mol föreskrifierna i 3 § andra stycket eller 3 a § första eller andra slyckel. Delsamma gäller den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 20 § tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken, L)essa straffbestämmelser finns i dag i 11 §, En redaktionell ändring har gjorls beroende på au nuvarande 9 § föreslås bli betecknad som 20 §,
Förslag om att ändra förevarande paragraf har lagts fram också i pn)p. 1990/91:68.
15 Riksdagen 1990/91. 1 sami Nr 149
9.2 Förslagen till lagar om ändring i närradiolagen Prop. 1990/91:149
(1982:459), lagen (1981:508) om radiotidningar och lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar
9 § närradiolagen (1982:459)
För närradio gäller inle 6-18 §§ radiolagen (1966:755).
6 § lagen (1981:508) om radiotidningar
för radiolidningar gäller inle 6-18 §§ railiolagen (1966:755),
19 ij lagen (1985:677) om lokala kabelsänilningar
För lokala kabelsändningar gäller inle 6-18 §§ railiolagen (1966:755). Dessa ändringar är följdändringar till de föreslagna ändringarna i radiolagen (se föregående avsnitl).
9.3 Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
2a§
Ulan hinder av dentia lag gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mol kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror eller vid marknacEföring liU barn.
Paragrafen är ny. Den har ulformals efter förebild av I kap. 9 § punkl I iryckfrihelsförorilningen.
Till den del paragrafen gäller marknadsföring av alkohol och tobak har den behandlats i avsnitl 4,6.2.
Skälen för paragrafen när det gäller marknadsföring lill barn har redovisats i avsniu 4.7,
2b §
Vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § iryckfrihelsförordningen om all gärnitigar inie skall anses som iryckfrihetsbron, därför an de begås genom meddelanden där del brottsliga är dolt, gäller också i fråga om
1. reklamfinatisierad television,
2. sökbar texl-TV.
Vad som i den i försia stycket angivna föreskriften sägs om tryckfrihets-bron skall därvid i slällel avse yilratidefrtheisbroii.
226 Paragrafen är ny och gäller del yltrandefriheisrältsliga ansvaret för an- Prop. 1990/91:149 non.ser och liknande meddelanden i TV. Skälen för paragrafen har redovisats i avsnitt 4.11.2.
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
22 a S
Har förelag som avses i 22 § försia stycket rätt atl i utsändning återge verk, får förelaget också ta upp verkei på en anordning genom vilken det kan återges, om detta sker
1. för atl säkerslälla framlida bevisning om utsändningens innehåU eller
2. för all det behövs för att en stadig myndighet skall kunna fullgöra sina uppgifter när det gäller alt i efterhand ulöva lillsyn över utsändnings-verksamheten.
Ilar sådan upptagning som avses i försia stycket dokumentariskt värde, får den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupplagningar.
Upptagning som avses i första styckel får utnyttjas endast för ändamål som anges där, om ej annat följer av 22 c §.
Skälen för all ändra paragrafen har behandlats i avsniu 4.10.3. Vissa redaktionella ändringar har också gjorls.
/ försia stycket har de ändamål, för vilka referensbandning får ske, delats u[)p i ivå punkter.
Punkl I innebär inte någon ändring i förhållande lill vad som nu gäller, medan punkl 2 är ny. Den avser att täcka in den referensbandning som sker för att tillgodose dels de behov som radionämnden har för sin verksamhet med efterhandsgranskning av program, dels närradionämndcns och kabelnämndens behov med lanke på dessa nämnders lillsynsuppgifter.
Andra stycket beror på ändringarna i första stycket, som motiverar all nuvarande andra mening i detta stycke bryts ul och får bilda eU eget stycke.
Nuvarande andra stycke blir därför paragrafens iredje stycke.
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
2§
Med hänsyn lill de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild mållfullhel iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt atl reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inie får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar lill bruk av alkohol.
227 Vid marknadsföring av alkoholdryck får inie användas kommersieU an- Prop. 1990/91:149 nons i ljudradio- eller televisionsprogram.
Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kommersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är lillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrifl som tillhandahålls endasl på försäljningsställe för sådan dryck.
Denna paragraf har behandlats i avsniu 4.6.2.
Ändringarna i försia styckel är av redaktionell nalur. Skälet för ändringarna är dock sakligt. Det finns anledning all komplettera motiven lill grundregeln om särskild mållfullhel vid marknadsföring av alkoholdrycker med påpekandet, atl regeln inte har någon relevans för sådan radio- och TV-verksamhel, för vilken del gäller särskild ylirandefri-heisrätislig lagstiftning, t.ex. radioansvarighetslagen eller lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Alkoholreklam i sådan railio-och TV-verksamhel kan emellenid molverkas på två andra sätt. Del ena sättet representeras av del nya andra stycket i paragrafen. Det är den marknadsföringsrällsliga metoden. Den andra meloden är all alkoholreklam molverkas med hjälp av radiorätisliga regler. Elt exempel på en sådan regel är 10 § försia slyckel närradiolagen (1982:459), som föreskriver all kommersiell reklam inte får sändas i närradio. Efterlevnaden av denna beslämmelse kontrolleras av närradionämnden.
Andra stycket är som redan har nämnls nytt. Nuvarande andra stycke kommer därför att bilda paragrafens tredje stycke.
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror
Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakuas vid marknadsföring av lobaksvara. Därvid gäller särskill all reklam- eller annan marknailsföringsåigärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar lill bruk av tobak.
Vid marktiadsföritig av lobaksvara får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram.
Denna paragraf har behandlats i avsnitl 4.6.2.
Belräffande ändringarna iförsta styckel kan hänvisas lill vad som har anföris i föregående avsnilt.
Andra styckel är nyll.
10 Hemställan pp. i990/9I:149
Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen dels föreslår riksdagen all anla
1. förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. förslagen TrIl lag om ändring i lagen (1989:41) om 'TV-avgifl,
3. förslagel till lagom ändring i närradiolagen (1982:459),
4. förslaget till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,
5. förslagel till lagom ändring i lagen (1985:677) om lokala ka-belsändningar,
6. förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),
7. förslaget lill lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill lillerära och konstnärliga verk,
8. förslaget till lagom ändring i lagen (1978:763) med vi.ssa bestämmelser om marknadsfiiring av alkoholdrycker saml
9. förslagel till lagom ändring i lagen (1978:764) med vi.ssa bestämmelser om marknadsföring av lobaksvaror,
dels föreslå riksdagen all godkänna vad jag har förordat i fråga om ell reklamfinansieral TV-förelag i vad avser
10. vissa grundläggande krav på programverksamheten (avsnitt 5.2.1),
1 I. programutbudels sammansättning (avsnitl 5.2.2),
12. sändning av sponsrade program (avsnitt 5.2.3),
13. utbyggnad av sändningarna (avsnitt 5.3.1),
14. programverksamhetens regionala inriktning (avsnitl 5.3.2),
15. hur programförelaget väljs ul (avsniu 5.4),
dels bereda riksdagen lillfälle all la del av vad jag har anfört i fråga om etl reklamfinansierat TV-företag i vad avser
16. koncessionstidens längd, (avsnitt 5.3.6)
17. ägarkrcts mm, (avsnitt 5.3,3),
18. koncessionsavgifl (avsnitt 5.3.4) saml
19. ålagande beträffande bidrag svensk filmproduktion (avsnilt 5,3,4)
dels föreslå riksdagen all godkänna vad jag har förordat i fråga om
20. en förlängning av avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Railio-koncenen med sex månader till ulgången av år 1992 (avsnitt 6.2) saml
21. Sveriges Radio-företagens möjligheter lill sponsring av program (avsniu 6,4),
dels bereda riksdagen tillfälle atl
22. ta del av vad jag har anfört om riktlinjer inför beslul om elt nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen (avsnilt 6,1),
dels föreslå riksdagen alt godkänna mitl förslag lill medelsberäkning för
23, den avgiflsfinansierade verksamhelen inom Sveriges Radio- Prop. 1990/91:149 koncernen (avsniu 8.7.1),
24. radionämndens verksamhel (avsnitt 8,7,2) saml
25, televerkets investerings- och driflskosinadcr (avsniu 8,7.3), dels föreslå riksdagen att
26. bemyndiga regeringen att omfördela medel anvisade för tele verkets investerings- och driftskostnader avseende år 1992 (avsnitt 8.7.3).
11 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular atl genom proposilion förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de ålgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.
230 Radiolagsutredningens lagförslag Prop, 1990/91:149
. ............ Bilaga 1
1 Förslag till
Lag om annonser i televisionen
Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns föreskrifter om annonser i lelevisionen, ligcn gäller för ett programföretag som sänder televisionsprogram med stöd av tillstånd enligt 5 § första slyckel radiolagen (1966:755) och som sänder reklam mol vederlag,
Dennitioner
2 § I ilenna lag avses med
annonstid: sändningstid som inleds och avslutas av en särskilil Ijuil--och bildsignatur som markerar atl programföreiagei uniler den angivna liden i huvudsak sänder på uppilrag av andra,
atinotcs: ell lelevisionsprogram som sänds under annonslid.
Med reklam avses i denna lag detsamma som i radiolagen (1966:755).
Vad som får sändas under annonstid m.m.
3 § Under annonstid fär del endasl förekomma
1, reklam och andra program som någon har u|)pdragil ål programföretaget atl .sända,
2, programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet och
3, korta sammandrag av program som |)rogramförelaget avser alt sända vid ell senare tillfälle.
4 S Av en annons som någon har uppdragit ål programföretaget att sända skall framgå vem uppdragsgivaren är, om del inle slår klarl i vems inlresse annonsen sänds.
5 § En annons med reklam får inte vara inriktad på all fånga uppmärksamheten hos yngre barn.
6 § 1 annonser med reklam får del inle uppträda personer eller figurer som spelar en framlrädande roll i ielevisions[)rogram som huvudsakligen gäller nyheter eller nyhetskommentarer eller som huvudsakligen, vänder sig lill barn.
7 § Annonser får inle vara avsedda all främja utbredningen av åsikier i poliliska, religiösa eller fackliga frågor.
T'n annons får dock vara avsedd alt främja utbredningen av en åsikt i en polilisk fråga, om
I, annonsen sänds inför ell val till riksdagen eller med anledning av all det föreslår en sådan rådgivande folkomröstning som avses i regeringsformen,
2. programförelaget och samtliga i riksdagen företrädda parlier eller Prop. 1990/91:149 företrädare för samtliga linjer i folkomröstningen är överens om villko- Bilaga 1
ren för sändandet av annonser och
3. annonsen sänds i enlighet med de överenskomna villkoren.
8 § För annonser gäller inle 6 § radiolagen (1966:755).
9 § Programföretaget får inte diskriminera någon som begär all företaget skall sända en annons.
Mängden annonser och hur annonser får sättas in
10 § Av sändningstiden per dygn i en programkanal får högsl tio pro cent avse annonser. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.
Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högsl ålta minuter.
I avtalet mellan regeringen och programföretaget får del bestämmas atl högsia tillåtna sändningstiden för annonser skall vara kortare än vad som föreskrivs i första och andra slyckena.
11 § l:.n annons får inte vara kortare än 20 sekunder.
12 § Annonsiiden vid ett givet tillfälle skall vara minsl två minuter och får vara högst sex minuter, sedan sändningsliden för den särskilda Ijud-och bildsignaturen frånråknais.
13 § Annonser skall sällas in mellan |)i-ogrammen. Annonser med reklam fär dock inle förekomma under annonsiiden omedelban före eller efier ett program som huvudsakligen vänder sig lill barn.
Ulan hinder av vad som föreskrivs i försia styckel första meningen får i sportprogram, där del förekommer längre pauser och i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, annonser sättas in i pauserna.
14 § 1 avtalet mellan regeringen och programföreiagei får det besläm mas all förelaget har räu alt avbryta program meil annon.sei på följande villkor:
1. Avbrott skall ske med varsamhet och uniler hänsynstagande lill programmets karaklär och publikens möjligheler all uppleva detta.
2. Annonser får inte avbryta elt program som är kortare än 20 minuter.
3. Eu program vars sändningslid uppgår till 20 men inle 30 minuter får avbrylas av annonser en gång.
4. Eu program som är längre än 30 minuter får avbrylas av annonser en gäng för varje påbörjad 30-minulersperiod.
5. Annonser får inte avbryta ett program, som huvudsakligen gäller nyheter, nyhelskommentarer eller religiös förkunnelse eller som huvudsakligen vänder sig till barn. Detsamma gäller för ett program som beslår av en film vars sändningstid är 45 minuter eller kortare, 1 fråga om program som är kortare än 30 minuter gäller också delsamma, om [)io-grammel huvudsakligen handlar om religion eller är en dokumentär.
6. Etl program som beslår av en film som är längre än 45 minuler får Prop. 1990/91:149 avbrylas av annonser en gång. Bilaga 1
7. Ell program som avbryts av annonser skall omges av sådana eller av program som huvudsakligen vänder sig lill barn,
8. Del första programmel i ett sammanhängande programblock får avbrytas av annonser, om det sänds sådana omedelban efter programmel.
9. Del sisla programmel i ell sammanhängande programblock får avbrytas av annonser, om del sänds sådana omedelharl före programmet.
Denna lag träder i kraft den
2 Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)' dels all 1,5 samt 6-8 §§ skall ha följande lydelse, dels alt del i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 a och 7 a följande lydelse.
Prop, 1990/91:149 Bilaga I
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
1 ilenna lag förstås meil
radiosändning: ljud, bild eller annal meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskill anordnad ledare,
r u n d r a d i o s ä n d n i n g : radiosändning som är avsedd att tas emol direki av allmänheten, om sändningen inle är avseild endasl för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt inlresse all lyssna på eller se sändningen,
Irådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elekiromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (irådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning,
radioprogram: radiosändnings eller irådsändnings innehåll, om detta beslår av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.
I ilenna lag förstås med
radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,
rundradiosändning: radiosändning som är avsedd atl las emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en slulen krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än elt gemensamt intresse all ly.ssna på eller se sändningen,
irådsändning: ljud, hild eller annal meddelande som sänds med hjälp av elekiromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller irådsändning (irådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning,
radioprogram: radiosändnings eller Irådsändnings innehåll, om detta består av annal än, ulom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om lid, väderlek, nyheter eller dylikt.
I Ijgen omtryckt ftW6:l2IW.
234 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
reklam: eu radioprgram som är avseu au främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nytlighei.
Prop. 1990/91:149 Bilaga I
5§
För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs tillstånd av regeringen.
F'ör rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning krävs tillstånd av regeringen, om sändningen sker lill bosläder och når fler än 100 bosläder.
Varje innehavare av lillslånd enligt första eller andra slyckel (programföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i sändning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall programföretaget iaklta beslämmelserna i 6 § och 7 § andra styckel.
Tidsland ges för viss lid.
Varje innehavare av tillstånd enligt första eller andra styckel (programförelag) avgör ensam vad som skall förekomma i en sändning som förelaget anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall programförelaget iaktta föreskrifierna i 6 §, 6 a J och 7 § andra slyckel. Eu programförelag som i televisionen sänder reklam mot vederlag skad också iaklta föreskrifierna i lagen (1990:000) om annonser i televisionen.
6§ Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beakias att en vidsträckt yllrandefrihel och informaiionsfrihel skall råda i ljudradion och lelevisionen.
Programförelag skall i programverksamheten hävda del demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighel.
Programföreiagei skall sända program, i vilka förelagel hävdar del demokratiska statsskickels grundidéer saml principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihel och värdighel. När del i eu program förekommer inslag som motiverar del, skall programföretaget också hävda dessa principer i samma program eller i anslulning lill progratnmei.
235 Nuvarande lydelse
För programföretag skall i övrigt gälla vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och företaget. I sådanl avtal får som villkor för räu alt sända radioprogram på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra Slyckel las in
1. föreskrift om skyldighel au sända berikiigande och genmäle,
2. föreskrift tid skydd för enskilds privatliv,
'i. föreskrift om förbud mot kommersiell reklam och mot program som bekostas av annan än programföretag.
4. föreskrift om skyldighet all på begäran av mynilighei sända meddelande lill allmänhelen, och
5. föreskrift om skyldighel au sända redogörelse .som avses i 7 § andra stycket.
Föreslagen lydelse
Programföreiagei får inte i programverksamheien mot vederlag eller annars på ett oiillbörligi säu gynna eu kommersieUt inlresse. Programföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat eu program hell eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
En föreskrift om undantag från denna paragraf finns i lagen (1990:000) om annonser i lelevisionen.
6a §
Övriga villkor för programföretagets sändningsräli skad tas in i ett avtal mellan regeringen och företagel. I detta avtal får del beslämmas om skyldighel för programföreiagei au
1. sända genmälen och beriktiganden,
2. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,
3. sända eu mångsidigt programulbud,
4. la hänsyn UU ljudradions och televisionens särskilda genomslagskrafl när det gäller programs ämnen och utformning saml liden för programs sändande,
5. på begäran av myndighel sända meddelande lill allmänheten, och all
6. sända redogörelse som avses i 7 § andra stycket.
/ avtalet får det också beslämmas om skyldighel för programföreiagei an
1. inle sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har bekostat heU eller delvis,
Prop, 1990/91:149 Bilaga 1
236 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2. endasl under annonstid sända reklam mol vederlag eller program mot betalning och au
3. om någon annan har bekoslat ell program hell eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Prop. 1990/91:149 Bilaga 1
7§
Radionämnden granskar om programföretags räll på grund av lillslånd enligt 5 S försia eller andra slyckel har utövats i enlighet med 6 § och avtalet mellan regeringen och förelagel. Regeringen meddelar närmare besiämmeiser om radionämndens verksamhet.
Om del föreskrivs i avtal mellan regeringen och programförelag skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vilket förelaget förklarats ha brutit mol bestämmelser i denna lag eller / avtalet mellan regeringen och förelagel.
Radionämnden granskar om eu programföretags räll på grund av lillslånd enligt 5 § första eller andra stycket har utövats i enlighet med 6 § och avtalet mellan regeringen och förelaget. Nämnden granskar även om eu programförelag som i televisionen sänder reklam mot vederlag har iakiiagd föreskrifterna i lagen (1990:000) om annonser i lelevisionen.
Om det har besiämis i avialet mellan regeringen och programföretaget, skall förelagel sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vilkel förelagel förklarats ha brutit mol bestämmelser i denna lag, mot vad som har avtalats eller mol föreskrifierna i lagen om annonser i lelevisionen.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verksamhet.
la §
Programföretaget skaU på uppmaning av radionämnden idlsiälla nämnden en sådan upptagning som avses i 10 § försia stycket radioansvarigheislagen (1966:756). Om programföreiagei itue rättar sig efter en sådan uppmaning, kan nämtiden förelägga vite.
237 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8§ Myndigheter och andra allmänna organ får inie i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller i fråga om irådsändningar.
1 fråga om irådsändningar för offentlig förevisning av filmer och videogram gäller dock sådanl förbud som avses i försia slyckel endast om
1. sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i fast Irafik eller
2. sändningen är en egensändning som också sker lill bostäder med stöd av lillslånd enligi 5 S andra styckel eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.
Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala kabel.sändningar,
Beslämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikels försvar.
I fråga om andra Irådsändningar för offentlig förevisning av filmer och videogram än sådana som avses i andra slyckel gäller föreskrifterna i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m,
/ fråga om marknadsföring gäller föreskrifierna i marknadsföringslagen (1975:1418). lagen (1978:763) med vissa besiänitnelser om marknadsföring av alkoholdrycker och lagen (1978:764) med vissa besiämmeiser om marknadsföritig av lobaksvaror.
Prop. 1990/91:149 Bilaga 1
Denna lag iräder i kraft den
3 Förslag till
Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
Prop. 1990/91:149 Bilaga I
Härigenom föreskrivs i fråga om radioansvarigheislagen (1966:756) dels all 3, 4 och 10 S§ skall ha följande lydelse,
dels all del i lagen skall införas fyra nya |)aragrafer, 2 a, 2 b, 3 a och 11 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydebe
Föreslagen lydelse
a §
Ulan hinder av detma lag gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mot kommersieU annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaliiga drycker eller tobaksvaror.
2b§
Vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § iryckfrihelsförordningen gäller också i fråga om sådana annonser som avses i lagen (1990:000) om antionser i lelevisionen. Därvid skall vad som sägs om tryckfrihetsbrott i slällel avse yllrandefrihelsbroU.
3§'
För varje railioprogram skall finnas en programulgivaie med uppgift all förebygga yttrandefrihetsbrolt. Ingenting får sändas mot programutgivarens vilja.
Program utgivare skall ha hemvist i Sverige. Han fär inle vara underårig eller ha förvaltare enligt I I kap. 7 § föräldrabalken.
Programulgivare förordnas av Programulgivare förordnas av.
förutom programförelagets chef, annan ijänsieman hos förelagel som denne har bemyndigat.
programförelagets chef eller av annan tjänsteman hos progratnföreia-gei enligt bestämmelser sotn meddelas av regeritigen. Uppgift om vem sotn är programutgivare skall före sändningen av program aniecktias i regisler, som föres hos programföretaget och är idlgängligi för allniäti-heien.
I .Senaste lydelse !')««: 1.117.
2.39 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 3a §
Hos programföretaget skall del föras eu eller flera regisler, som år tillgängliga för allmänhelen. I eu sådanl regisler skall del före sändningen av program antecknas vem som är programulgivare.
Prop. 1990/91:149 Bilaga I
Programulgivare är ansvarig för för vilket han är förordnad.
Beträffande program som direktsändes kan dock den som skall förordna programutgivare besluta, att i stället var och en som framträder i programmel själv skall bära ansvaret för yltrandefrihelsbrolt som han begår. Om beslutet skall före sändningen underrättelse lämnas lill de berörda och anteckning göras i regisler som avses i 3 § iredje Slyckel. Har sådan åtgärd försummats beträffande någon av dem som skola framträda i programmel, är beslutet ulan verkan mot honom.
4§
yllrandefrihetsbrotl i radioprogram
Beträffande |)rogram som direktsänds kan dock den som skall förordna programulgivare beslula, all i ställel var och en som framträder i programmel själv skall bära ansvaret för yllrandefrihelsbroU som han begår. Om beslulel skall före sändningen underrättelse lämnas till de berörda och anteckning göras i sådanl register som avses i 3 a §. Har siiilan åtgärd försummats belräffande någon av dem som skall framträda i programmet, är beslulel utan verkan mol honom.
Har programutgivare ej förordnals eller uppgift härom ej registrerats före sändningen, vilar det ansvar för yllrandefrihelsbroU i |)rogrammel som programulgivaren skulle ha burit i slällel på den som haft atl förordna t)rogramutgivare.
10 r
Närmare bestämmelser för ull-lämpniiigen av denna lag meddelas av regeritigen.
Programföretaget skall göra en upptagning av varje program som sänds och bevara denna minst sex månader från sändningen. Räu au kosinadsfriu la del av en sådan upptagning och få en utskrift av vad som har yttrats i programmel har
1. justitiekanslern,
■ Senaste lydelse I<)77:I()1S.
240 Nuvarande lydelse
Regeringen meddelar även bestämmelser om skyldighet för programföretaget an vidtaga ålgärder för all säkerslälla framlida bevisning om innehållel i radioprogram och fastställer villkoren för alt enskild .skall jå laga del av sådan bevisning.
Föreslagen lydelse
2. en enskild sotn anser au eu yllrandefrihelsbroU mot honom har begåtts t programmet eller au han har lidit skada på grund av ell yllrandefrihelsbroU i programmel, om del inle är uppenbart au han inle berörs av programmet på sådanl sätt au han kan vara målsägande.
I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bild-upptagningar finns föreskrifter om skyldighel för programföretaget an lämna upptagningar UU arkivet för ljud och bild.
Prop. 1990/91:149 Bilaga I
Denna lag träder i kraft den
16 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
II §
Den som uppsådigen eller av oaklsamhel underlåter au fullgöra någon av sina skyldigheler enligt 10 § försia Slyckel döms liU böier eller fängelse i högst eu år.
Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för broll som avses i första stycket.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
Prop, 1990/91:149 Bilaga I
Härigenom föreskrivs atl II § lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och hildupplagningnr skall ha fiiljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I r
Av upptagning av ljudradio- och lelevisionsprogram, som har sänts av sådanl programföretag som har sänilningsräll på grund av lillslånd enligt 5 S första eller andra slyckel radiolagcn (1966:755), skall programföretaget lämna etl pliktexemplar lill arkivet för ljud och bild.
Pliktexemplar enligt försia stycket skall utgöras av sådan upptagning, som programföreiagei enligt särskilda föreskrifter skall göra för an säkerstäUa framlida bevisning om innehållel i program. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag ilå programföretagets skylilighet all bevara ui)p-tagningen enligt dessa föreskrifter upphörde.
F.u plikiexemplar enligt första slyckel är en sådan upptagning, som programföreiagei skall göra enligt 10 § försia slyckel radioansvarigheislagen (1966:756). Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad ftån den dag då programföretagets skyldighet all bevara upptagningen enligt denna föreskrift up|)hörde.
Denna lag Iräder i kraft den
1 Senaste lydelse l'W(>:l2li
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
Prop. 1990/91 Bilaga 1
149 Härigenom föreskrivs atl 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Med hänsyn lill de hälsorisker som är förbunilna med bruk av alkohol skall särskild mållfullhel iakttagas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskill all reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får förelagas som är påträngande eller uppsökande eller som up|)manar lill bruk av alkohol.
Föreslagen lydelse
§
Med hänsyn lill de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskill att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får föreläs som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.
Vid marknadsföring av alkoholdryck får inie användas kommersieU annons i televisionsprogram som ell programföretag sänder med stöd av lillslånd enligt 5 § försia stycket radiolagen (1966:755).
Vill marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kommersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är lillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Delta gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljning.sställe för sådan dryck.
Denna lag träder i kraft den
6 Förslag till Prop. 1900/91:149
Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror
Härigenom föreskrivs all 2 § lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsftiring av lobaksvaror skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med hänsyn lill de hälsorisker Med hänsyn lill de häl.soriskcr
.som är förbundna med bruk av lo- som är förbundna med bruk av to bak skall särskild mållfullhel iakl- bak skall särskild måttfullhet iakt tagas vid marknadsdning a\ lohak- tas vid marknadsföring av lobak svara. Därvid gäller särskill all svara. Därvid gäller särskill all reklam- eller annan marknadsför- reklam- eller annan marknadsför- ing-sålgärd ej får förelagas som är ingsåtgärd inle får företas som är påträngande eller uppsökande el- påträngande eller up|).sökande el ler .som uppmanar lill bruk av lo- ler som uppmanar till bruk av to bak, bak.
Vid niatknadsföring av lobaksvara jår itiie användas kommersiell aniums i televisionsprogram som ett programföretag sänder tned slöd av lillståtid enligt 5 § försia slyckel radiolagcn (1966:755).
Denna lag trailer i kraft den
244 Sammanställning av remissyttranden över radiolagsutredningens delbetänkande (SOU 1990:7) Lagstiftning för reklam i svensk TV
Prop. 1990/91:149 Bilaga 2
1 Remissinstanser m.m.
över radiolagsulredningens delbetänkande (SOU 1990:7) "Uigsliftning för reklam i svensk TV" har remissyttranden efter anmodan avgetls av justiiiekanslern (JK), hovrätten för Nedre Norrland, Slockholms tingsrätt, socialstyrelsen, bammiljörådet, radionämnden, arkivet för ljud och bild (Al.B), universiteten i Slockholm och Ciöteborg, marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk (SPK) och konsumentverket.
Vidare har remissyllranden avgetls av kabelnämnden, ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), statskontoret, Sveriges Radio AB (SR), Stiftelsen Svenska FilminsTrlutei, Svenska Arbelsgivareföreningen (SAF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Fanibrukarnas Riksförbund (l.RF), Konstnärliga och Litterära Yrkcsulövares Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Tealerförbundel, Svenska Journalistförbundet, SIF-klubbcn vid Sveriges Radio-koncernen, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundel Svensk Handel, Dagligvaruleverantörers Förbund (DLT), Sveriges Köpmannaförbund, Annonsörftireningen, Sveriges Reklamförbund, Sveriges Marknadsförbund, Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU), Inlernalionella Handelskammarens Svenska Nalionalkommillé, Induslriförvalinings AB Kinnevik, Nordisk Television AB, Sanna Satellile AB, Svenska kyrkans centralstyrelse, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd (SFR/SAMRÅD) och Sveriges Riksidrotlsförbund (RF).
Slockholms universitet har- överlämnat yttranden fiån juridiska fakullelsnämnden, inslilulionen för journalistik, medier och kommunikation saml inslilulionen för leatci- och filmvetenskap.
Göteborgs universitet har lill sill yllrande fogat yttranden från samhällsvetenskapliga fakullelsnämnden saml humanistiska utbildnings-och forskningsnämnden; rekioi-sämbelet har som silt eget yttrande över-lämnai samhällsvetenskapliga fakullelsnämndens yttrande.
SR:s yllrande är gemensaml för della bolag saml Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveiiges Utbildningsradio AB,
Induslriförbundel, SAT och Grossistförbundel Svensk Handel har avgeli ctl gemensamt yllrande.
STM/SAMRÅD:s yttrande har avgetls för dels Fribaplislsamfundei, Helgelseförbundei, Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Alliansmissionen, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Missionsförbundet och Orebrornis-sionen, dels F.vangeliska Foslcrlands-Sliftelsen, Frälsning.sarmén, Pingst-rörcLsen och Sjundcdags Advcnlisisamfunilei.
245 Med anledning av betänkandet har skrivelser kommit in från Riksor- Prop. 1990/91:149 ganisaiionen för kvinnojourer i Sverige (RÖKS), Svenska Regissörsför- Bilaga 2 eningen (SRF) inom Svenska Tealerförbundel, journalisten Charlotte Reimerson och Oberoende Filmares Förbund (OFF).
2 Allmänna och sammanfattande synpunkter
JK uttalar atl han, uiifiån de synpunkter han har att företräda, inle har någon erinran mol ile framlagda förslagen; på en punkt framförs dock krilik (se avsnilt 1 1.3.).
Hovrätten för Nedre Norrtand finner ulifrån de synpunkler hovrälien har att beakla inle skäl lill erinran mol de föreslagna lagändringarna.
Enligt ttiarknadsdomsiolen har frågorna om 'TV-reklam i betänkandet behandlats på ell grundligt och förljänslfulll säll. Domslolen instämmer i alll väsentligt i utredningens bedömningar, såvitt gäller de frågor som har anknytning lill domstolens verksamhet.
SPK har från konkurrenssynpunkl inget att invända mol den föreslagna lagsliftningen.
Enligt SR är den principiella lösning som ges i förslaget bra. Lagförslagel är klan och lällöverskådligl. Del är anpassat lill såväl den europeiska konventionen om gränsöverskridande lelevision som marknadsföringslagen.
Induslriförbundel, SAF och Grossistförbundel Svetisk Handel finner del värdefullt att regeringen har låtit utreda de legala aspekterna på reklam i den nationella lelevisionen. Organisalionerna anser atl förslagen bygger på en penetrerande analys, särskilt i de radioräilsliga delarna och alt de väsenlligen bör kunna ligga till grund för lagstiftning. Härigenom blir del möjligl atl snabbi vidta åtgärder när väl nödvändiga politiska beslul har fallals. Alt lagsliftning förbereds är således tillftedsställande, men detta minskar inte kritiken mol att ett avgörande i .själva grundfrågan alltjämt dröjer.
Belräffande elermediepolilikens inriktning hänvisar organisationerna lill ilcl yllranilc som de lillsammans med Småföretagens Riksorganisation avgav över belänkandet (SOU 1989:73) TV-poliliken.
Enligt organisalionerna innebär de föreslagna reglerna i vissa avseenden onödiga avvikelser från de internationella normerna på området, främsl den europeiska TV-konvenlionen. Organisationerna menar även all utredningen delvis hår drivit regleringen längre än vad tittarinlressel motiverar. Detta gäller bl.a. beslämmel.serna om annonsers placering. I den mån del inledningsvis behövs begränsningar utöver vad TV- konvenlionen stipulerar, bör dessa i huvudsak kunna tas in i ell avtal mellan staten och programföretaget.
Grundläggande är enligt organisationerna all lagstiftningen så nära som möjligl ansluler till TV-konvenlionen. Fn sådan anpassning ger också den önskvärda harmoniseringen med FCi:s regler; organisalioner-
na påpekar att EG:s i oktober 1989 anlagna direktiv nära överensstäm- Prop. 1990/91:149 mer med konvenlionen. Bilaga 2
7'CO anser försl.agel i slorl vara acceptabelt.
Svenska Journalisiförbutidei anser atl ulredningens förslag till lag om annonser i televisionen är acceptabelt under förutsättning att lagen endasl skall tillämpas av förelag uianför Sveriges Radio-koncernen.
SACO har inte något all erinra mol förslagen.
/./?/•'an.scr alt uireilningen på elt förljänslfulll sätt har belyst de fiå-gor som är relevanta för bedömningen av hur TV-reklam bör utformas i eu svenskl allernaliv. Förslag och diskussioner grundar sig på väl gjorda definitioner och analyser av olika reklambegrepp, programtyper och finansieringsformer. LRT kan i huvudsak ställa sig bakom den lagstiftning som föreslås.
Sveriges Reklamförbund ansluter sig när det gäller sakfrågorna i princip lill lagförslaget.
TU har i huvudsak inga invändningar mot förslaget till hur en lagstiftning for reklam i svensk TV skall inordnas i nuvarande regelsystem.
t-,nligl Nordisk Televisions uppfatlning baseras ulredningen på en realistisk bild av den silualion och omvärld som svensk television verkar i jusl nu. Dessutom präglas utredningen av en insikt i de villkor som reklamfinansierad TV verkar unilcr och av en vilja att skapa ett regelverk som ger realistiska möjligheler all bygga upp och ulveckla re-klanfimansierad svensk TV i inlernalionell konkurrens. Bolagel ser i slorl sell inle några svårigheler all driva en reklamfinansierad TV-kanal inom ramen för den lag om annonser i lelevisionen som föreslås.
, Sanna SateUiie, som driver salellitkanalen "Nordic Channel", välkomnar all del har lagts fram elt lagförslag för reklam i svensk TV men finner det beiänkligi atl förslaget begränsas lill programförelag som sänder televisionsprogram med stöd av lillslånd enligi 5 § försia slyckel radiolagen; andra reklamsändande TV-förelag faller därmed uianför regleringen. Bolaget anser också atl reklambegränsande bestämmelser bör las bon i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar, t.ex. 24 § om särskilda reklamreslriklioner i salellilsändningar.
Svenska kyrkans ceniralsiyrel.se släller sig i huvudsak bakom utredningens förslag men vill på några punkter ge ullryck för en avvikande mening.
SFR/SAMRAD tillstyrker i huvudsak de framlagda lagförslagen men vill anmäla avvikande synpunkter i några avseenden samlidigt som organisalionerna på andra punkter vill poänglera och vidareutveckla utredningens förslag.
RF anser atl den föreslagna lagsliflningen är klar och koncis. Den principiella grunden är gedigen och den har anpassats lill såväl den europeiska TV-konvenlionen som marknadsföringslagen.
Juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms universilel yttrar bl.a.: Takulieisnämnden vill inledningsvis uttrycka sin posiliva inställning till all arbetet med en "europeisering" av svenska etermedier lagil yllerligare ell steg.framåt i och med del akluella betänkandet, vars förslag fakullelsnämnden på del slora hela slödjer. Förslagel, som beaktar den konvention om gränsöverskridande reklam som F.uioparådet utformat,
innebär om dess huvudsakliga innehåll genomförs all Sverige också Prop. 1990/91:149 kommer alt kunna ratificera p,.,
Europarådskonvenlionen. Förslaget torde också innebära en i stort "<*g3 sell Tillfredsställande harmonisering i förhållande lill det direktiv som utfärdals den 3 oklober 1989 av EG:s minislerråd och som skall ha im-plemenlerals i medlemsstaterna senast den 3.10 1991 (O.J. No L298/23, 17.10.1989).
Fakultelsnämnden vill dock peka på de problem som är förenade med all - så.som föreslagits - tillgodose den nyssnämnda Europarådskon-ventionens krav genom transformation inom ramen för en lagtext som är påtagligt fritt utformad i förhållande till konventionstexien. Vid den slutliga utformningen av de svenska lagtexterna bör övervägas att låta konveniionsreglema komma till klarare uttryck. I vart fall bör vikten av en konvemionsenlig lillämpning understrykas i motiven.
SamhälLsveienskapliga fakullelsnämnden vid Göteborgs universitet anför bl.a.:
I luvuilintryckel är alt radiolagsulredningen genomfört en ytterst gedigen analys av problemet och åstadkommit elt väl genomarbeiat förslag. Del är uppenbart att arbetet rymt betydande problem, inte minsl vad gäller anpassning lill annan svensk reklamlagsliflning. Till detta kommer en rad konsekvenser som bl.a. har att göra med de existerande reglerna kring radio och TV i dag.
Del som kan invändas, men som inie faller på radiolagsutredningen, är atl ett så omfattande utredningsförslag läggs fram på grundval av ett förslag, vars poliliska förankring är oklar. Del hade enligt nämndens mening funnils skäl att göra juridiska överväganden även i fråga om andra sätt alt utforma TV-reklamen i Sverige. 1 delta ligger också atl det blir svårl atl överblicka vad olika modeller för att organisera TV-reklam skulle medföra härvidlag. Vad skulle del betyda om det t.ex. skapas ett syslem med ett bolag som bara sänder reklam-TV? Eller: blir del lättare om man väljer etl system där reklam endasl sänds i block?
Fakultelsnämnden menar atl det skulle behövas bedömningar även i dessa avseenden inför elt beslul om reviderad lagsliflning med hänsyn lill reklam-TV,
Enligt radionämnden kan den föreslagna regleringen förväntas medföra en inle oväsentlig ökning av nämndens arbetsbörda. Del kan därför bli nödvändigt att förstärka nämndens resurser. Nämnden ullalar all dessa redan i dag är ansträngda och atl det inle synes stå lill buds mer belydande rationaliseringsmöjligheter. Innan behovet av resursförstärkning bedöms bör del emellertid ha beslämts hur TV-reklamfrågan skall lösas organisatoriskt sett. Av särskild belydelse är självfallet såväl om en tredje kanal öppnas som om reklam tillåts i någon av Sveriges Televisions nuvarande Ivå kanaler.
Kabelnämnden ulgår från all i princip samma regler för programverksamheten kommer atl gälla för ell reklamsändande programföretag och elt reklamfriti public service-företag, givetvis då borisen från reglerna för annonslid. Skulle skilda regler gälla finns en risk exempelvis för atl ell programinslag som anses godlagbari i sändningar av ett reklam-fritt public service-företag, kan komma att bedömas som reklam om del förekommer i ell reklamsändande företags sändningar. Det vore olyckligt både för programföretagen och kontrollmyndigheten, och förvirrande för allmänhelen, om olika mållståckar skulle gälla i fråga om vad som är lillålel,
Konsumentverkel uppehåller sig särskill vid de krav som verkei anser bör gälla för TV-reklam till barn och ungdom. Utgångspunkten bör va-
ra alt konsumenten inte skall överraskas av reklaminslagen ulan ha Prop. 1990/91:149 möjlighet atl välja bort dem. Ingen reklam bör få sändas mellan kl. 6 Bilaga 2 och 20. Även etl förelag uianför Sveriges Radio-koncernen bör vara skyldigt att följa huvudregeln om alt reklamen skall placeras i block mellan programmen, Verkei kräver all del i bild under hela reklaminslaget finns med en reklammarkering, l.ex, i form av en ram eller elt särskilt märke. Med hänsyn till TV-mediels slora genomslagskrafl bör det också finnas en möjlighet atl ålägga TV-förelaget att sända tillrättalägganden (beriktiganden av vilseledande marknadsföring).
NO uttalar sig för all man, när man bedömer behovet av att göra avvikelser från den europeiska TV-konvenlionen eller av all fastställa regler som skiljer sig från vad som gäller i andra länder, också väger in konkurrenseffekterna. NO säger bl.a.:
Del kan säkerligen i många fall finnas elt allmänintresse av atl ha striktare och mer detaljerade regler än konvenlionens i fråga om svenska sändningar. NO föreställer sig all l.ex. reklam lill barn är elt sådant område. NO vill dock peka på det förhållandet all konkurrensen från ulländska programföretag om den svenska TV-publiken i dag är en realitet. Med utländska förelag avser NO här sådana förelag vars sändningar inle faller under den svenska slalens jurisdiktion. Vissa reklaminslag produceras för världsmarknaden eller l.ex. Europa lill mycket höga koslnader. Om svenska regler är strängare än konventionens och andra länders regler, är det givelvis hell orealistiskt alt annonsören dessutom producerar ell särskill reklaminslag för den lilla svenska marknaden. Sådana reklaminslag kommer därför att sändas i kanaler som inle står uniler svensk jurisdiktion, men som ändå når den svenska marknaden. Della medför atl svenska programförelag går miste om reklaminläkier, vilkel i sin tur kan försvåra möjligheterna att erbjuda TV- publiken elt bra programutbud. På så sätt försämras de svenska förelagens konkurrensförutsättningar. Men situationen kan också medföra atl priserna på annonslid drivs upp i de programförelag som trols all de inle omfatlas av de svenska reglerna ändå till viss del vänder sig till svensk publik. Efterfrågan på annonslid blir större och programföretagen vet dessutom all del kan vara värdefullt för en annonsör vars inslag inle uppfyller svenska krav att i stället få sända del i den utländska TV-kanalen.
DLF anser det vara mycket viktigt atl den svenska lagsliflningen anpassas till den europeiska TV-konvenlionen. Vid en jämförelse mellan denna och förslagen framkommer att skillnaderna är relalivi slora i vissa avseenden. Vad DLF avser är bl.a. den högsta lillålna annonsvolymen (se avsniu 7.2).
Köpmannaförbundet ullalar atl TV-konvenlionen bör vara en rimlig riktpunkt för regelverkets ulformning. Förbundet finner alt ulredningens förslag innebär en reslriklionsnivå som ligger väl över den som konvenlionen omfattar. Det kan ifrågasättas om man i lag bör ge så precisa handlingsregler för reklamsändning.
Barnmiljörådet anser nu liksom i remissvaret på betänkandet (SOU 1989:73) TV-poliliken att införandet av reklam i svensk lelevision skulle ske på barnens bekostnad. Enligi rådet är ulredningens förslag inte utformal så alt barnen effeklivt skyddas mot otillbörlig reklampåverkan. Det bör inle vara lillålel all sända reklam som riklas lill barn, och rådet vill med kraft undersiryka vikten av all de beslut som skall fattas röranile barn och reklam ulgår från i försia hand vad som är bäsl för barnen.
249 Insiilutiotien för journalistik, medier och kommunikation vid Stock- Piop. 1990/91:149 holms universitet hänvisar lill den krilik som inslilulionen framförde i- Bilaga 2 sitt yllrande över belänkandel (SOU 1989:73) TV-politiken. Inslilulionen pekade där på olika undersökningar som visar all de inhemska TV-kanalerna inle blir utkonkurrerade av salellilkanalerna. Vad som hota]' den nationella public service-televisionen är i slällel nya reklamfinansierade TV-kanaler från marksändare. Den tidigare framförda kritiken gäller också vad som nu föreslås. Enligt inslilulionen beaktar ingel av de båda belänkandena i tillräcklig grad den forskning som finns om reklam och TV-publikens prcferen.ser. Det kan tilläggas all det numera har publicerats en undersökning (PUB-rapporl nr 8/1990) .som visar att många människor är beredda atl betala en högre TV-avgift än dagens, Inslilulionen finner del av dessa skäl inle vara meningsfulll att kommentera radiolagsulredningens lagförslag.
Statskontoret påpekar atl 1989 års lilläggsdirekiiv gav radiolagsulredningen tre uppgifter och all ulredningen av tidsskäl har vall all endasl behandla den första av dessa, nämligen behövlig lag.stiftning med anledning av betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken. Tinligi statskontoret är detta olillfredsställande, då de Ire frågeställningarna griper in i varandra, Slalskonloret forlsäller:
T,ex, är della fallel när det gäller i vilken utsträckning reklamregler för lelevisionen är kongruenia med reglerna för gränsöverskridande lelevision och i vilken utsträckning samma reklamregler kan lillämpas för marksändande svensk kanal. Sändningstekniken bör heller inle vara avgörande om programmen kan vidaresändas via kabel inom Sverige, Del bör ivärtom bedömas efler andra eliska krilerier och vara oberoende av om programmen och reklamen sänds via marknäl eller satellit. Ambitionen atl snabbi belysa enbarl den första frågeställningen i direktiven kan indirekt ha blivil styrande för uppläggningen av analysen och därmed inriktningen av förslag och lösningar.
Slalskonlorel säger även:
Utredaren föreslår en rad regler (s, 242 ff,) för etl reklam-TV-föreiags sändningar som innebär en påbyggnad av dagens radiorätisliga regelverk. Slalskonlorel kan inte biträda en sådan lösning,
KLYS och SIF-klubbcn vid Sveriges Radio-koncernen vidhåller silt motstånd mol reklamfinansierade TV- sändningar. Finligt KLYS bör televisionen kunna vara ell medium för konstnärligt skapande pä egna villkor utan alt vara beroende av och motiveras av reklambudskap och reklamintäkter. SIF-klubben uttalar atl med den genomslagskraft sorn televisionen har - inte minsl lill barn och ungdom - är den direki olämplig som reklamförmedlare. Klubben hänvisar också lill artikel 28 i ilen europeiska TV-konventionen som på intei sätt förpliktar Sverige alt införa reklam i TV ulan tvärtom utlryckligen Tillåter alt en stal har striktare regler än konvenlionens i fråga om sändningar som faller under statens egen jurisdiktion.
DO finner vägande skäl för att motsätta sig reklamfinansierade TV-sändningar i del markhundna nätet. DO hänvisar Till de argument som konsumentverkel har framfört i remissyttrandet över betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken,
Enligt Charloue Reitncrson är utredningsförslaget etl ur konsumentsynpunkt myckel dåligt lorslag.
250 OFF yttrar: Prop. 1990/91:149
Den oberoende filmen för en i många länder ojämn kamp för sin Bilaga 2 existens i en alltmer kommersialiserad och inlernaiionaliserad medievärld. Det udda, det personliga och kontroversiella som vi vill representera betraktas som ekonomiskt oinlressanl av annonsköparna, som föredrar breda publiklillvända programformer.
Redan nu har kommersialiseringen påverkat programläggning och programinköp inom de genrer där vi är verksamma inom. Våra program placeras ofta på .sena sändningslider och programinköpen både av svenska program och ulländska på kultur- och dokumenlärområdet minskar klart.
När vi påtalar ilenna ulveckling är det inte enbarl av egeninlresse utan därför all del handlar om hur del viktiga public service-arvel ska förvallas framöver. Del handlar också om lillämpningen av 1974 års kullur|)olitiska mål.
b;,nliei vår uppfatlning präglades uttedningen "TV-poTniken" (SOU 1989:73) i alllför liten ulslräckning av förslag som uppräithåller målen för TV-politiken sedan lång tid tillbaka. Särskilt vikliga är beslämmelserna i 7 § i avialet mellan staten och Sveriges Television, som ju i själva verket är en uppräkning av de inslag som lillsammans skapar en lelevision i allmänhetens Ijänsl. I stället finner vi i ulredningen en rad eftergifter och kompromisser, vilka stärker de ekonomiska intressena på de demokratiska och u|)phovsrältsliga intressenas bekostnad.
Samma tendens finns i den nu framlagda utredningen "Lagsliftning för reklam i svensk lelevision" (SOU 1990:7). Redan titeln på ulredningen tycks lala i en given rikming - hade del inle varil bäitre atl benämna den "Lagstiftning om reklam i svensk television?"
3 Synpunkter i vissa särskilda frågor
Antiotisörförenitigen anser del vara av slor vikl all beslul om reklam i svensk TV fallas ulan ytterligare dröjsmål, så atl svenskl näringsliv inle diskrimineras i förhållande lill internationella marknadsförare.
Induslriförbundel, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel påpekar alt det i debatten har föreslagils atl annonsintäkter inte bara borde utnyttjas för all etablera en ny frislående TV-kanal ulan all därutöver Sveriges Television borde delfinansieras med reklam. Organisalionerna av-vi,sar denna modell, som de anser ha flera allvarliga nackdelar. Den skulle skapa oklarhet om finansieringsansvaret för- Sveriges lelevision, och del kan slarki betvivlas att etl sådanl arrangemang på sikl skulle mcdfiira någon egentlig förstärkning av bolagets resurser. Samtidigl skulle det bli svårare att etablera en med Sveriges Television någorlunda jämspeli verksamhel, med åtföljande försvagning av den eftersträvade, dynamiska konkurrensen på TV-området. Blandfinansieras Sveriges Television hamnar med andra ord den fristående kanalen i ell svårkom-penscrat underläge.
Enligt organisalionerna kommer en ny riksläckande kanal alt få en siark slällning på TV-reklammarknaden, men i motsats lill vad som ibland hävdas lorde den inle kunna uppnå monopol. Redan i dag finns flera aktörer, varav några givelvis kan försvinna, samtidigl som nya kan etableras. Man bör därför inte genom Sveriges Television lillgodose det behov som finns av atl olika TV-företag konkurrerar om annonsörerna.
251 Svenska Tealerförbundel tar avstånd från tanken på reklamfinansiera- Prop. 1990/91:149 de sändningar inom Sveriges Radio-koncernen. Della är också SRF:s Bilaga 2 uppfattning.
KLYS betonar viklen av alt etl hell reklamfriti sändningsalternativ bibehålls även om det startas reklamfinansierade TV-sändningar.
Juridiska fakultelsnämnden vid Slockholms universitet vill, trots all nämnden är medveten om att del är förbjudet med censur av TV-program, väcka frågan om frivillig förhandsgranskning av TV-reklamen. Nämnden uppger att elt organ för frivillig förhandsgranskning spelar en betydande roll i Storbritannien och hävdar atl erfarenhetema av detta förefaller vara goda.
Sveriges Marknadsförbund framför tanken på en opartisk och frivillig förhandsgranskning av TV-reklamen, På deua sätt skulle olämpliga reklaminslag kunna sållas ul på etl lidigi siadium.
Inlernalionella Handclskatnmarens Svetiska Naiionalkonimillc aktualiserar frågan om näringslivet bör tillskapa ell särskilt rådgivningsorgan som slår lill annon,sörernas Ijänsl, Nalionalkommittén menar all ell så-ilani organ bör vara aukloriiativt och representera inle bara marknads-rättslig experlis utan också kommunikationscxperiis. Organets ställning bör vara rådgivande och inle censurerande; annonsörerna bör inte kunna "skylla ifrån sig" på organet. Även yiiranilefrihelssynpunkler lalar för en rådgivande slaius. Organet skulle kunna ha samma status som det av nationalkommittén och Näringslivets Delegation för Marknadsräll bildade Marknadseliska Rådet.
Slockholms lingsräu tar upp frågan om vilka urvalskriterier som bör gälla belräffande annonser. Vid ett överskott av efterfrågan vad avser annonstid kommer della spörsmål alt bli särskilt aktuellt. Det kommer atl behövas närmare regler för hur annonsiiden skall fördelas. För övrigt inställer sig frågan om hur prissättning skall ske samt hur del skall kunna undvikas att annonsörer får ell bestämmande inflytande över programverksamheten. Tingsrätten ullalar alt dessa spörsmål förbigås med tystnad av ulredningen. 'Tingsrätten anser frågor na väsentliga och menar atl de bör utredas närmare.
Socialstyrelsen framhåller atl slyrelsen inte yttrade sig över belänkandel (SOU 1989:73) TV-i)oliiiken och därför vill begagna lilirället alt nu kommentera TV-reklamfrågan ur ett ft)lkhälsoperspekliv:
När det gäller att främja goda hälsoförhållanden och motverka ohälsa för hela befolkningen bör TV:s kunskapsförmedlande och attiiydpå-verkande/mönslerbildande roll särskill understrykas. Erfarenheter från andra länder, bl.a. USA, visar att TV och även railio kan göra viktiga insatser i folk hälsoarbetet. I flera länder har radio- och TV-företagen direkla åligganden i fräga om samhällsinformation. Det förekommer också att staiTrgl stöd till sådana företag är förknippat med villkor om all ge ulrymme lill samhällsinformation. Statliga myndigheter m.fl. kan köpa programtid till slarki rabatterade priser. Några motsvarande möjligheler finns för närvarande inle i Sverige.
Förslag om att ge TV och railio ell tydligare ansvar för folkhälsoin-formaiion har framförts vid fiera olika tillfällen l.ex. av den statliga lo-bakskommillén 1981, cancerkommillén 1984 och nu senast av regeringens Folkhälsogrupp. Folkhälsogrup|)en har bl.a. föreslagit atl myndighetsinformationen genom TV och radio i enlighel med radiolagen bör
ses över i syfte atl förbättra föruisältningarna för en saklig och veten- Prop. 1990/91:149 skapligt unilerbyggad hälsoinformation i radio och TV. (Folkhälsogrup- p.. - pens rapport nr 4 1989). tillaga J.
Eu evenluelll införande av reklam även i de siatsägda kanalerna understryker behovet av hälsoupplysande program som motvikt till de kommersiella inslagen, liksom nalurliglvis behovel av konsumenlupp-lysningsprogram för såväl barn, ungdom som vuxna.
Del finns risk för att TV-reklamens suggestiva och påträngande karaktär kan komma all inverka me.sl negativt [)å samhällels s.k. svaga grupper barn, ungdomar och korttidsutbildade. Särskill när del gäller bam och ungdomar är det nödvändigt alt balansera reklaminslagen med intressanta och sakligt upplysande program .som ger en vägledning om vad reklam och annan marknadsföring syftar till. Med lanke på reklamens inflytande på barn och unga i socialiseringsprocessen bör naturligtvis ock.så konsumentupplysningen i skolan utvidgas. Kunskap om reklamen och en kritisk granskning av reklambilder och reklambudskap bör obligatoriskl ingå i skolundervisningen.
Internationell reklam i TV är ofta koncentrerad till vissa konsumtionsvaror som l,ex. godis, läsk och snacks. Del finns en risk för att konsumtionen av della slags varor kan komma atl öka belydligt, vilkel kan ha oönskade effekter pa folkhäl.san. För atl molverka den menliga inverkan av reklamen i synnerhet för samhällets s.k. svaga grupper, fiiieslår socialstyrelsen all den svenska lelevisionens kanaler, både de som innehåller reklam och eventuella reklamfria kanaler, skall innehålla konsu-mentupplysning/folkhälsoupplysning i en sådan omfattning alt TV-reklamen får en motpol i samma medium.
Slyrelsen framhåller vidare all den saknar elt klargörande av hur ställiga myndigheter m.fl. i fortsällningen skall nä fram med sina budskap i Sveriges Televisions sändningar. Av betänkandet framgår inte om den nuvarande Anslagstavlan kommer att finnas kvar i någon ft)rm. Styrelsen har svårl att se hur del med nuvarande storlek på anslagen till de statliga myndigheterna skall kunna medges all en myndighel köper annonslid för den information som i dag sänds gratis. Slyrelsen anser också alt många av de mera hälsoupplysande budskapen liksom information om nya lagar m.m., som för närvarande sänds i Anslagstavlan, skulle passa dåligt ihop med annonsblock där merparten av annonserna kommer från kommersiella annonsörer.
liarnniiljörådei betonar viklen av all slalliga n-iyndigheler och andra samhällsorgan även fortsättningsvis kan informera ulan kostnad via Anslagstavlan, Konsumentinformationen lill barn och unga bör också utökas om reklamfinansierade TV-sändningar kommer lill stånd. Det gäller både i lelevisionen och på skolschemat.
Vidare vill rådet fasta uppmärksamheten på den i salellilkanalerna förekommande nya dolda formen av TV- reklam lill barn där populära leksaker som 'Transft)rmers, Ghostbuslers, My Liille Pony m.fl. marknadsförs i form av tecknade serieprogram. Enligt rådet bör del inle vara tillålet med sådan reklam, s.k. merchandising, om den riktas lill barn,
Radionämnden anser - meil hänvisning lill anikel 15 i den europeiska TV-konvenlionen - att den svenska lagstiftningen bör innehålla restriktioner om reklam för läkemedel,
Kimsiinienlverkei hänvisar också till TV-konventionen och anser alt det i lagen om annonser i televisionen bör föreskrivas förbud mol läke-meilelsreklarn. Verket påpekar att det enligt socialstyrelsens "Råd och anvisningar" inle är lillålel att vända sig lill allmänhelen n-ieil reklam
för receplbelagda läkemedel. Vad gäller rcceplfria läkemedel har lake- Prop. 1990/91:149 medelsindustrins branschorganisationer ställt upp särskilda regler. Mol Bilaga 2 bakgrund av kraven på relativt utförlig information i flera avseenden torde enligt verkei TV-reklam inle komma i fråga för rcceplfria läkemedel och naturmedel.
Verkei utlalar sig också om marknadsföring av krediter i TV. Det finns anledning alt ställa särskilda krav på återhållsamhet och måttfullhet vid sådan marknadsföring. Om det skulle visa sig all de hushållsekonomiska problemen förvärras som en följd av ökat låntagande bör ell totalförbud mol marknadsföring av krediter i TV-reklamen övervägas.
Samhällsvetenskapliga fakultelsnämnden vid Göteborgs universitet lar upp den begränsning som belänkandet har i och med att förslagen gäller rikstäckande TV. Nämnden ytlrar:
.Såvitt nämnden kan bedöma finns det inget som hindrar all reklam i Sveriges Television - eller i någon annan kanal - skulle kunna läggas i anslulning till de regionala nyheterna och bara gå ut i vissa områden. I så fall håller knappast utredningens argumentering på alla punkter. Hur skall man l.ex. räkna annonser som bara går ut i en region vad gäller andelarna av utbudet - är det utbudet i termer av producerat utbud eller av det utbud en enskild tittare har möjlighet atl la del av? Europaråd-skonveniions term "transmission lime" ger här föga ledning.
Den fara som framskymtar i en alltför konventionell syn på television är all lagstiftarens föreställningar snabbi överflyglas av medieul-vecklingen på det säll som skett både med närradio och satcITrl-TV.
Svenska kyrkans centralstyrelse anser all tillåtandet av reklam i riks-TV är ytter ligare en anledning lill alt regering eller riksdag lar initiativ till en ny utredning om lokal-TV.
Köpmannaförbundet upprepar sin i yttrandet över betänkandet (SOU 1989:73) TV-()olitiken framförda ståndpunkt all reklamsändningar inle får förbehållas de rikstäckande kanalerna utan alt det också bör tillåtas all lokala nät sänder reklam. I annal fall kommer konkurrensen all snedvridas till de små och medelstora förelagens nackdel. Dessa förelag verkar ofta på lokala eller regionala marknader.
Sanna Satellile tar upp kabelnämndens beslul i februari 1989 om all satelliten Astra vid tillämpningen av kabellagen skall behandlas som en direklsändande satellit. Beslutet leder till att lagens särskilda regel om reklamreslriklioner i satelTrtsändningar, 24 §, inle spelar någon roll när del är fråga om sändningar från ilenna satellit. Däremol menar kabelnämnden all kabellagen skall tillämpas på sändningar via satelliten Eutelsat I F4. Bolaget uppger att nämnden inte har ullalat sig om kabellagens tillämplighet på sänilningar via andra satelliter, t.ex. Tele-X, Eutelsat 11 etc. Bolagel menar därför all del råder osäkerhet om vilka slags salellilsändningar som omfattas av kabellagen, Ell genomförande av utredningsförslaget innebär enligt bolaget all viss lagsliflning om reklam skulle gälla för vissa företag, kabellagen bli lillämplig för andra företag och ingen lagsliftning alls gälla för en tredje grupp företag som bedriver satellitsändningar. Bolagel anser au detta är djujit otillfredsställande och innebär starka konkurrensbegränsningar för företag, vars sändningar omfallas av kabellagen. Bolagel fortsätter:
Tagförslagei förstärker och bekräftar alltså del hroll mol RI 2:1 pp I och 2 som Kabellagen primärt innebär, med boiTseende från rnöjlighe-
len given i RF 2:13 I st. I och för sig anges i RF 2:13 I st att "friheten Prop. 1990/91:149 atl yllra sig i näringsverksamhet" får begränsas. Det är emellertid uto- Dir.,pT 7 mordentligl betänksamt och oroande alt denna möjlighet utnyttjas i en " '8 siluation då del för TV-liltarna inle syns någon skillnad på bilden i TV-rulan om bilden regleras av lagförslagel. Kabellagen eller ingen lagsliftning alls! Nordic Channel har inte kunnat finna någol skäl angivet i utredningen varför en sådan ordning nu skulle vara godtagbar. Som Nordic Channel uppfattar NO, delar NO Norilic Channels uppfattning enligt beslut meddelat av NO den 27 pto i ärende med diarienummer 23/90 hos NO.
T.nligt slalskonlorel saknas del i betänkandet en analys av vilka krav på reklam som FG släller med undanlag av inskränkningarna i reklamreglerna för spril och lobak.
Statskontoret lar också upp siluationen att koncessionen för ell mark,sändande reklam-TV-företag upphör och skillnaden mellan mark-sändanile och saiellilsändande TV-förelag:
Med de särregler utredningen föreslår kvarstår frågan om olika regler skall tillämpas för innehållet i olika sändningsformer. rV-tiltaren i gemen lorde inle kunna göra någon slörre skillnad mellan olika svenskspråkiga kanaler i etl läge när kabelnät och parabolanienner har nått en majoritet av befolkningen. Detta kan leda till en lika oklar situation som i dag, när kraven ba,seras på meil vilken teknik satellitsändningarna kommer hushållen lill del. Slalskonloret menar därför all frågorna i ulredningens lilläggsilirektiv måste lösas samtidigt.
RÖKS anser det anmärkningsvärt alt ulredningen inte har behandlat könsdiskriminerande reklam. RÖKS tolkar frånvaron av förbud mol könsdiskriminerande reklam som alt del är frill fram att på olika sätt förtrycka och förnedra kvinnor samt kräver ett förbud mol könsiliskri-mineranile reklam om eller när reklam tillåls i TV,
E.ny\g{ juridiska fakultelsnämnden vid Slockholms universilel finns del anledning au före ett slutligt ställningstagande till vilken svensk lagstiftning som är motiverad studera några av de fall som den danska leklam-lelevisionens granskningsnämnd haft all la slällning till.
Charlotte Reimerson saknar ell fullödigt resonemang om upphovsrätten och särskill dess ideella del. Utredningen antyder att den är viktig rnen lämnar inte bara konsumeniupplysare ulan även filmare, förfalia-re, musiker m.fl. helt ensamma med sina berättigade frågor om de inle kan neka all deras resp. produktioner får avbrylas av reklaminslag oavsett längd. Charlotte Reimerson anser all den rätten bör skrivas in i en svensk reklam-'TV-lag
4 Utgångspunkterna för lagstiftningsbehovet
4.1 TV-reklamen bör övervakas inotn ramen för marknadsföringslagens system
utredningens förslag: TV-reklamen övervakas inom ramen för marknadsföringslagens syslem.
255 För alt censurförbudet i radiolagen inte skall hindra alt marknads- Prop. 1990/91:149 domstolen meddelar vilesförbud mol otillbörlig reklam i radio eller TV Bilaga 2 eller vid vite förbjuder alkohol- eller lobaksreklam i railio eller TV görs i 8 § radiolagen etl tillägg enligt vilkel föreskrifterna i marknadsföringslagen och alkohol- och lobaksreklamlagarna gäller också i fråga om sådan marknadsföring som sker i ljudradio eller television.
Stockholms tingsrätt, radiotiätntiden, kotisunieniverkel, Induslriförbundel, SAF, Grossislförbundel Svensk Handel, Sveriges Marknadsförbund, TU, Inlernalionella llatidelskammarens Svenska Nationalkommitté, Nordisk Television, SFRISAMRAD och RF delar uppfattningen TV-reklamen bör övervakas inom ramen för marknadsföringslagens syslem. Konsumentverkel framhåller all utvecklingen är myckel snabb och all verkei kommer att behöva ytterligare medel för all kunna möla den väntade expansionen av TV-reklamen.
Utredningens förslag om en begränsning av radiolagens censurförbud tillstyrks av Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel.
Enligt radionämnden bör det i 8 § radiolagcn införas en hänvisning ock,så till produkisäkerhetslagen (1988:1604).
Det slår enligt socialstyrelsen klarl alt det i radiolagen måsie tas in en beslämmelse av vilken framgår atl etl förbud mol alkohol- och tobaksreklam inle ens formellt strider mol censurförbudet i 8 § radiolagen, Della kan meil fördel göras på det sätt som ulredningen föreslår.
Juridiska fakultelsnämnden vid Slockholms universitet ullalar all del finns anledning all uttrycka uppskattning över den insiktsfulla analys och jämförelse som har gjorls vad gäller grundlagsskyddet för ytlrande-och informationsfriheten i relation lill del radioräilsliga regelsystemet, där censurförbudet får en annan betydelse för marknadsföringslagens räckvidd än vad som är fallet för del tryckfrihetsrältsligl skyddade medieinnehållet. Härutöver sägs:
Takulieisnämnden vill dock påpeka - om än del kan u()pfailas som en peliless - all utredningens beskrivning av innehållet i tryckfrihetsförordningen bör förtydligas i Ivå avseenden.
Tör ilel försia slår utredningen fasl belräffande tryckfrihetens syfte all de "enda meddelanden som del Tigger utanför delta syfte all skydda är sådana meildelanden som är av utpräglat kommersiell nalur med renl kommersiella förhållanden till föremål" (sid. 230). Med "meddelanden" måsle då förstås rena reklammeddelanden. Meddelanden i allmänhet kan falla uianför tryckfrihetens syfle även av den orsaken att syftel är renl ekonomiskt. Härmed avses exempelvis bedrägeri begånget genom annons.
För del andra fastslår utredningen all om ell vissl meildelande inte fär förekomma på grund av etl generellt förbud mol reklam för viss vara, faller en sådan begränsning inom ramen för tryckfrihetsförordningens yllrandefrihelsbegrepp (sid. 230). Särskild lagsliftning om förbud mot alkohol- och tobaksreklam är möjlig med hänsyn lill den avgränsning av iryckfriheisförordningens tillämplighet som görs utifrån tryckfrihetsförordningens syfte. Merparten av reklam i iryckt skrift lorde alltså inle omfatlas av tryckfrihetsförordningen, eftersom den har etl rent kommersiellt syfle och avser rent kommersiella förhållanden.
Stockholms litigsräil kan inlc tillstyrka den delen av tillägget i 8 § railiolagen som gäller all marknadsföringslagen omnämns. Tingsrätten ytlrar:
256 Finligt Trngsrätlens mening bör del särskill framhållas all radiolagens Prop. 1990/01:149 censurförbud har censurförbudet i I kap. 2 S tryckfrihetsförordningen p.. som förebild. Della framgår av förarbetena till radiolagen samt även di- tillaga / rekt av lagtexten. 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen anses inle skydda kommersiell reklam och alltså inle heller hindra att del meddelas förbuil enligt marknadsföringslagen. Detta sammanhänger med att tryckfrihetsförordningens syfte inte anses vara atl skydda kommersiella intressen,
förvisso var reklamfrågan inte aktuell vid utformningen av radiolagens censurförbud. Del vore dock märkligt om TV-reklam skulle vara mer gynnad enligt radiolagen, som ej är grundlag, än reklam i tryckt skrift. 1 delta sammanhang bör påpekas atl utredningen under avsniu 8,2,1 tycks mena all radioansvarighetslagens yllrandefrihelsbegrepp överensstämmer med tryckfrihetsförordningens. Tingsrätten ilelar den uppfattningen men anser att samma resonemang också är TrllämpTrgt |)å radiolagen.
Tingsrätten är av den uppfattningen atl radiolagen redan i sin nuvarande utformning - liksom tryckfrihetsförordningen - tillåter ingripanden enligt marknadsföringslagen. Måhända är marknadsdomstolens beslul Ml) 1976:20 en bekräftelse på all marknadsdomstolen också varil av ilenna uppfattning.
Även om kommersiell reklam definiiionsmässigl faller uniler begreppet "railioprogram" bör således kommersiell reklam redan nu anses undantagen från censurförbudet. T-'n forlsatl överensstämmelse mellan regelverken bör sättas framför en reglering vars behov kan ifrågasättas.
Mol den nu angivna bakgrunden kan lingsrälten inlc heller se all del fiircligger någol behov av ell tillägg till 8 § radiolagen i fråga om alkohol och lobak. Ell sådanl stadgande finns ju inle i I kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.
4.2 Begreppen reklam, annonstid och annons
utredningens förslag: Uttrycket kommersiell reklam i railiolagen ulgår och ersätts av begreppet reklam. Med reklam förslås ell radioprogram som är avsett all främja en näringsidkares avsältning av en vara, en ijänsl eller någon annan nytlighei. I en ny lag om annonser i lelevisionen (annonslagen) anges all del med reklam i den lagen avses detsamma .som i radiolagen,
I annonslagen ilefinieras två uttryck - annonstid och annons. Med annonslid förslås sändningstill som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bililsignalur som markerar alt programföretaget under den angivna liden i huvudsak sänder |)å U[)pdrag av andra. Med annons förstås elt lelevisionsprogram som sänds under annonstid.
Slockholms lingsrän lillslyrker de föreslagna definiiioncrna och yttrar om begre|)pet reklam:
Törekomsten av olika reklambegrepp motiverar enligt tingsrättens mening all en definilion införs i radiolagen. Del mest ändamålsenliga är - som fiircslås -atl marknadsföringslagens definition av reklam används, l.n sådan definition kommer au underlälia marknadsdomstolens granskning av TV-reklamen.
Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel godtar de föreslagna definitionerna.
17 Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 149
Svenska kyrkans centralstyrelse ilelar utredningens uppfattning vad Prop. 1990/91:149 gäller definitionerna av reklam och annons. Bilaga 2
Marknadsdomslolen påpekar all del centrala i marknadsföringslagen är begreppel marknadsföring, vilkel avser såväl reklam i traditionell mening .som andra marknadsföringsålgätder. Reklambegreppel definieras inte. Moliven till lagen ger exempel på marknadsföring som inle är reklam (bl.a. prop, 1970:57 s. 72 ff). Enligt domslolen lorde utredningens ilefinilion av reklam närmast motsvara vad som i marknadsföringslagen förslås med marknadsföring. Begreppet reklam i radiolagen synes alliså få en vidare innebörd än vad reklambegreppel har i motiven lill marknadsföringslagen.
Domslolen lar i sammanhanget ocksä upp åsiktsreklam och liknande saml anskaffningsfrämjande åtgärder som riklas "bakåt" mol leveranlörer, kreditgivare eller arbetssökande. T'nligi domslolen framslår del som alltför kategoriskt att göra gällande all sådana annonser undantas från marknadsföringslagens Tillämpningsområde utan all samlidigt göra reservationer. Bl.a. kan s.k. blandade annonser falla delvis uianför och delvis uniler lagens tillämpningsområde. Det lorde inle vara uteslutet all ell inslag som syftar till au främja avsättningen av varor, Ijänsler eller andra nyltigheler kan förekomma även i exempelvis en platsannons på såilanl säll all inslagel kan prövas enligt marknadsföringslagen.
Hovrätten för Nedre Norrlatid anser liksom utredningen atl del är nödvändigt att man kan skilja mellan de egentliga programmen och etl TV-förelags annonssändningai. Iloviäiten lillslyrker därför liisningen om en särskild ljud- och bililsignalur viil annonstidens början och slut. Dock vill hovrätten fästa uppmärksamheten på all det med denna lösning inle uniler annonsiiden på annal säll än genom själva inslagel framgår all del är fråga om en annonssändning.
Samhällsveienskapliga jakuUeistiämnden vid Göteborgs universilel anser att ulredningen argumenterar övertygande för alt del reklambegrepp som följer av marknadsföringslagen är det rimliga. Nämnden reagerar dock någol mot den terminologi som blir följden av detta: det lalas om att del under annonstid kan förekomma både "reklam" och "andra program". Del överordnade begreppel är "annons". Dessutom förekommer i förslagel lill ändring i radioansvarigheislagen vad gäller alkohol- och lobaksreklam ullryckel "kommersiell annons", någol som synes bryta mol terminologin. Nämnden fortsäller:
Vad gäller den s.k. annonsiiden - del sorn i vanligl språkbruk brukar kallas annonshlock - skall denna klarl markeras genom "ljud- och bild-signatur". Eftersom erfarenheten från de senasle årens studier av TV-reklam i USA och Storbritannien är alt stora ilelar av publiken vid en sådan signal snabbi skiftar kanal. Del finns anledning all tro alt TV-förelagen kommei all markera ilenna gräns så lilel som möjligl, liksom de kommer all försöka lägga in program inom blocken för all göra dem attraktiva pä del säll .sorn bl.a. förekommer i Italcn och Västtyskland. Orn särskilt ilen senare tekniken komnier all användas för alt luckra u[)p känslan av atl det är "annonslid" är della i slrid mol den föreslagna lagens anda, men det är svårt all se hur man kan komma ål del som lagen nu är formulerad.
258 SFR/SAMRÅD vill understryka nödvändigheten av klara avgräns- Piop. 1990/91:149 ningar mellan reklam och andra typer av program. Både sponsring och Bilaga 2 varuexponering mot vederlag försvårar sådana gränsdragningar och bör i princip inle få förekomma.
Kabelnämnden finner vissa termer och begrepp vara oklara och ytlrar:
Fxempelvis finns i den föreslagna lagstiftningen, förutom begreppet reklam i förslaget till lag om ändring i radiolagen, även begreppel kommersieU annons i förslagel lill lag om ändring i radioansvarighetslagen. Begreppel kommersiell annons förekommer också i förslagen lill lagarna om marknadsföring av tobaksvaror och alkoholdrycker. Det är oklart om med kommersiell annons avses samma sak som med reklam enligt förslagel lill radiolag. Vidare är det oklart om med annons avses delsamma som i förslagel lill lag om annonser i TV, eller om annons syfiar på annonsbegreppet i marknadsföringslagen, eftersom anknytning finns även till den senare.
På lal om uttrycket annonstid saknar kabelnämnden en definition av "övrig lid" och bestämmelser om kommersiella inslag som kan förekomma i sändningarna under denna lid (exempelvis s|)onsring). Nämnden forlsäller:
Skillnaden mellan annonstid och övrig lid bör klargöras för att underlälia lillämpningen av reglerna. Bl.a. framgår inte hur del fallel skall bedömas atl ell programförelag har sänt reklam e.d. ulan särskild Ijud-och bildsignal. Öm det särskiljande för annonstid är atl programföreiagei under denna lid huvudsakligen sänder på uppdrag av annan bör i konsekvens härmed "övrig tid" vara sådana sändningar då programföretaget sänder ulan annans uppdrag, dvs. på egel inilialiv. På molsvarande säu som i del nyssnämnda reklamfallet uppslår i sådana fall frågan om hur en sändning, som har skett på annans uppdrag men som inle har mar kerats genom särskild ljud- och bildsignal, skall bedömas.
Sveriges Marknadsförbund anser alt man bör använda sig av samma reklambegrepp som i den europeiska TV-konvenlionen, Del försvårar för alla aktörer atl marknadsföringslagen har elt reklambegrepp, TV-konvenlionen ell annal och radiolagen elt tredje,
Sanna Satellile har synpunkler på definitionen av annonslid. Bolagel uppger atl "Nordic Channel" på up|)drag av andra sänder även vanliga program, inle endasl reklam. Sändningstid upplåts ål förelag, organisalioner m.fl. som vill informera i Tex, poliliska, religiösa, fackliga, velen-ska[)liga eller kulturella angelägenheter. Bolaget finner därför definitionen av annonslid olycklig och föreslår att annonstid förklaras vara sändningstid, som inleils och avslutas av en särskild ljud- och bildsignaiur som markerar alt programföretaget under den angivna tiden i huvudsak sänder "reklam". Därmed skulle enligt bolagel den fördelen uppnås alt TV-företagels egna programglimlar, reklam Ii k nande samhällsinft)rma-tion och s|)onsrade program föll utanför annonstiden.
Sveriges Reklamförbund uppger att beteckningen annons inom reklambranschen används för marknadsföring i tidningar, trycksaker o.d, F'nligl förbundels uppfaltning skulle del därför vara mer ändamålsenligl alt i slällel för annons använda beteckningen "reklamfilm",
Kotisumenlverket anser del vara viktigt att det av varje reklaminslag framgår att del är fråga om reklam. Tillaren bör direkt av sändningen kunna urskilja de kommersiella meddelandena från övrigl programma-
leiial. Enbarl annonssignaiuren är inle lillräcklig för all uppfylla kravel Prop. 1990/91:149 all reklamen skall vara lält all identifiera som sådan (jfr Inlernalionella Bilaga 2 Handel.'ikammaiens Grundregler för reklam, ariikel 11). Del bör dessutom i bild under hela inslaget finnas en tydlig reklarnmarkering i form av t.ex. en ram eller ell särskill märke. Fn .sådan markering är väsentlig från konsumentsynpunkt och kan inte anses vara förenad med några .särskilda nackdelar eller stora kostnader för annonsören eller det sändande förelagel.
Enligt socialstyrelsen bör det uniler hela tiden som ett reklaminslag pågår klarl framgå alt det är ftäga om reklam.
S\'enska kyrkans centralstyrelse anser atl det under hela annonstiden bör förekomma en visuell signal för all ytterligare göra skillnaden mellan vanliga program och annonser tydlig.
5 Ett reklam-TV-företags grundläggande skyldigheter
5.1 Opartiskhet och saklighet i programverksamheten
Utredningens bedömning: TJI från Sveriges Radio-koncernen fristående TV-förciag som ges räll all sända från marksändare bör vara skyldigt alt utöva sändningsrätlen oparliskl och sakligt med beaktande av alt en vidsträckt yllranilefrihel och inft)rmalionsfrihel skall råda i lelevisionen.
Slockholms lingsrän yttrar.- Kravel på oparliskhel och saklighet i den egeniliga [)rogramverksamheien bör, som utredningen föreslår, gälla även för elt reklamsändande fiiretag utanför Sveriges Radio-koncernen. Skälei för della äi all ell företag som får riksläckning genom marksän-ilare får en stark ställning. Tit sådant företag kommer inte all ha några jämbördiga konkurrenler. Utrymmet i etern är såviu avser frekvenser för 'TV- sändningar från marksändare slarki begränsat. Delta motiverar alt speciella krav ock.så rnåsle ställas på ell sådant förelag. Induslriförbundel, SAF och Grossistförbundel Svetisk Hatidel delar uppfattningen au även ctl frislående TV-företag bör vara skyldigt alt i själva programverksamheten iaktta opartiskhet och saklighet.
SFR/SAMRÅD utlalar atl kravel på oparliskhel, mångfald och balans i programverksamheten är särskilt vikligl alt markera och up|)rällhålla för ell TV-fiiretag som är hell eller delvis reklamfinansierat. Även om ell särskill reklamfinansieral bolag skulle tillåtas kommer anlalel TV-förelag i Sverige all förbli litet på grund av ilet begränsade frekvensutrymmet. Detta gi')r atl varje förelag som får hand om en såilan kanal får en stark ställning. Dessutom är det av konkurrensskäl angeläget all likvärdiga villkor gäller- för Sveriges Radio och eu evenluelll frislående TV-föreiag.
5.2 ingen diskriminering av annonsörer Prop. 1990/91:149
Bilaga 2 Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs att ctl reklamsändande
TV-föreiag inle får diskriminera någon som begär all förelaget skall sända en annons. Radionämnden granskar i efterhand om programföreiagei har iakttagit beslämmelsen.
NO tillstyrker förslaget. NO framhåller alt delta sträcker sig längre än konkurrenslagen eftersom del omfallar alla som önskar annonsera, inle endast näringsidkare. NO upplyser all del efter marknadsdomstolens beslul i del s.k. Land-ärendet (Ml) 1974:4) har fiirekommit flera ärenden gällande annonsvägran och all del på senare lid även dykt u|)p förfrågningar och anmälningar rörande annonsvägran i TV. För närvarande handläggs på ämbetet hl.a. ell ärende där elt veckolidningsförlag förvägrats annonstid för en av sina tidningar i TV 3 (ScanSal). NO ft)rl-sälier:
NOs uppfattning är alt annonsvägran i TV i framliden kan komma alt bli ett hade ofta förekommande och i många fall även allvarligt problem. Detta gäller särskill som TV har en myckel stark ställning som annonsmedium. Mot bakgrund av NOs tidigare erfarenheter av annonsvägran i olika medier saml med tanke på den framtida utvecklingen på TV-områdel, framslår del som än viktigare i framtiden atl annonsvägran skall kunna förhindras på konkunensrättsliga grunder.
Samtidigt har NO försiaelsc för att utgivarens ensamansvar för yi-Irandefrihetsbiott innebär alt inget får föras in mol hans vilja. NOs tidigare undanlagsförslag för kommersiella annonser hade den svagheten alt del kan vara svårt att avgöra vad som skall belraklas .som en kommersiell annons. Ulgivaren kan således inle vara säker på all han inle kan komma all slällas till ansvar för en annons,
F.fiersom del från konkurrenssynpunkt ftjrtfarande är angeläget atl kunna ingripa mol annonsvägran, bör dock enligt NOs mening alternativa lösningar på konflikten mellan KL och TI- övervägas, F'ii säll vore förslås all inte längre ha eu system med ensam ansvarig utgivare. NO är dock medveten om all delta skulle dra med sig radikala förändringar i del svenska tryckfrihelsrältsliga systemet.
Elt alternativ skulle kunna vara atl i del avsedda fallel tvinga ftam införandet av en annons, om annonsvägran befinns medföra skadliga effekter i KLs mening och del är uppenbart alt annon.sen i fråga ej ulgiir eu brou mol 'TF. Vem som skall avgöra huruvida annonsen strider mol '\\- eller ej måsle i så fall utredas närmare. Ärenden enligt VE avgörs i dag av en särskild tryckfrihelsjury. Mol bakgrund av MDs särskilda kompelens i hithörande frågor borde del dock inle vara omöjligt att ilomslolen i jusl konkurrensbegränsningsärenden gavs den formella kompetensen all bedöma annonsen även iryckfrihelsräUsligl med påföljd atl ansvarige ulgivaren befriades från tryckfrihcl.sansvar om domstolen ansåg sig kunna ingripa med stöd av konkurrenslagen. En sådan ordning skulle ju inte ändra på del förhållandel all fällande dom för iryckfriheisbroii endast kan ske i nu gällande former.
Ovanslående skall endasl ses som ell uppslag fiån NOs sida. NO vill dock framhålla dels sin slåndpunkl all annonsvägran är en konkurrensbegränsning som kan få allvarliga effekier och därför i vi.s.sa lägen rälls-politiskl ej bör skyddas, dels atl övergången till reklam-TV kan komma all slälla annonsvägransproblemcn yllerligare på sin spels. NO vill därför förorda en översyn i frågan i syfle alt finna ell säll som kan lillgodo-.se del allmänna intresset både av skyddet för yiirandefrihelen och av en fungerande konkurrens.
261 Även Nordisk Television har uppfattningen att en reklamfinansierad Prop. 1990/91:149 TV-kanal inle bör få diskriminera vissa annonsörer. Den annonspolilik Bilaga 2 som förs bör vara kon.sekvenl.
Ulredningens förslag tillstyrks också av SFR/SAMRAD. Organisationerna vill understryka atl även ell helt eller delvis reklamfinansierat TV-förelag måste ha räll all ulforma sin egen annonspolitik och Tex. vägra att ta emol annonser för vissa typer av varor och ijänsler. Ekonomiska hänsynstaganden eller påtryckningar får dock inle leda lill diskriminering av vissa annon.sörer lill förmån för andra. Organisationerna tillstyrker att radionämnden får granska annonspolitiken även från denna utgångpunkt.
Radionämnden ullalar atl den föreslagna bestämmelsen kan leda lill åtskilliga tillämpningssvårigheler. Nämnden anser all del är nödvändigl atl hithörande frågor belyses ytterligare under del ft>risalla lagsliflningsarbetet.
TU är kritisk mol förslagel och ytlrar:
Utredaren föreslår all i lagen skall anges all programföretaget inte får diskriminera någon .som begär atl företaget skall sända en annons. Samlidigt hänvisar utredaren lill den yilrandefrihetsrätlsliga regel som innebär all ingcnimg får sändas mot programulgivarens vilja. Redan logiken borde då ha uteslutit den föreslagna bestämmelsen.
I den lagstiftning som gäller för tryckt skrifl finns ingen molsvarande regel om atl annonsör inte får diskrimineias. Man har inte velat tunna ut den centrala principen om ansvarig utgivares bestämmanderätl över innehållel,
Kravel att annonsör inie skall diskrimineras har ändå normaliv tyngd. Frånvaron av en tvingande regel har nalurliglvis inte heller inneburit alt man inom dagspressen vägrar annon.ser på etl godtyckligt säll. Frågan om annonsvägran hanleras inom lidningsförelagen och |)å branschnivå med stor uppmärksamhet,
TU anser inle att det finns bärande skäl all i lagen om annonser i televisionen införa ett förbud mol diskriminering av annonsör. En sådan lagregel skulle slå i motsatsställning till beslämmelsen i 3 § radioansvarighetslagen om atl ingenting får sändas mol programulgivarens vilja,
TU förutsätter därför alt 9 § i förslagel till lag om annonser i televisionen utgår. Programföretaget, liksom tidningsföretaget, bör ansvara för all annonsörer ges en godtagbar och likvärdig behandling.
Kinnevik motsätter sig besläml utredningens fiirslag, som bolagel finner vara en inskränkning i programulgivarens rätt all beslämma över vad som skall sändas. En sådan inskränkning finns inle belräffande Iryckt skrift. Av både prakliska och princi()iella skäl bör- samma regler gälla för TV som lör tidningar,
Sunkholms lingsräu anser å andra sidan att den föreslagna beslämmelsen är alllför vag. Tingsrätten ytlrar:
Som utredningen riktigt påpekar föreligger en konflikt mellan konkurrenslagstiftningen och ytlrandefrihetsrätten. Yiirandefriheten kräver för bl.a. föreskrivna straffsanktioner all det finns en ansvarig programulgivare. Dennes bestämmanderätt kan knappasl, med hän.syn lill del straffansvar han bär, inskränkas eller styras. Mol detia måste vägas en annonsöis krav all inte diskrimineras i fråga om annonser som han ön,s-kar atl TV-förelagel skall sända.
Utredningen föreslår atl det i den föreslagna lagen om annonser i televisionen införs en allmänl hållen beslämmelse, 9 §, av innehåll all piogramförelagel inle får diskriminera någon .som begär alt programföretaget skall sända en annons. Ulredningen föreslår vidare all radionämnden skall granska atl sådan diskriminering ej sker.
262 Tingsrätten anser den föreslagna 9 § alllför vag och vill därlill ifrå- Prop. 1990/91:149 gasälla om en granskning av railionämnden är ell tillräckligt verksamt r>-| -j medel för au komma lillrätta med det angivna problemet. I detta sam- tJ"'*8ä i manhang bör uppmärksammas 'TV-mediels särställning i förhållande lill tryckta skrifter saml del faklum atl ell reklamsändande TV-företag kommer all få en särskill stark ställning utan några jämbördiga konkurrenler såviu avser spridning och annonsunderlag. En annons i ell riksläckande reklamnät får därlill anses ha elt slorl kommersiclll värde. Härvid måste också särskill poängteras att annonsutrymmet kommer atl bli slarki begränsat. Mol bakgrund av det anförda får fiågan om diskriminering av annonsörer an.ses vara av väsentligt slörre intresse än i tryckfrihelsrältsliga sammanhang. Frågan förtjänar därför en slörre uppmärksamhet än vad utredningen givil den.
5.3 Vad som i sak bör skilja annonser från andra program
utredningens förslag: I radiolagen införs en ny bestämmelse som säger all staten får iräffa avtal med ell programföretag om skyldighet för förelaget att endasl under annonstid sända reklam mol vederlag eller program mot betalning,
1 avtalet mellan staten och etl reklamsändande TV- förelag utnyttjar staten della bemyndigande, I avtalet klargörs dock att sponsrade program faller utanför regleringen.
Kabelnämnden ullalar:
Alt visa all vederlag har utgått är myckel vanskligt. Om vederlagskriieriel skall ges relevans vid bedömningen av reklaminslag, bör kontrollmyndigheten ges reella möjligheter till inblick i programförelageis ekonomiska transaktioner. Även om sådana möjligheter införs är svårigheterna att påvisa atl vederlag förekommit myckel stora. Ett vederlag kan också utformas eller kanaliseras så alt det inte framträder i programföretagets bokföring. Mot bakgrund av bl,a, sådana överväganden bedöms i kabcinämndens praxis förekomsl av reklam enbarl utifrån hur programmel ler sig för publiken. Fn såilan princip bör övervägas även för ilenna lagstiftnings del.
l'U ullalar att utredningens förslag innebär atl en åsikl.sannons skulle kunna sändas även uianför annonslid om del skedde ulan vederlag. Enligi 'TU bör en sådan sammanblandning av annonser och program inle få ske. Reklam eller program som någon har u|)|>dragii ål programföretaget atl sända bör oavsell om vederlag utgår få sändas endast uniler annonslid. Delta kan åstadkommas om del i radiolagcn anges att del får avtalas om skyldighel för programförelaget all "... endast under annon-sTril sända reklam eller program som någon har uppdragit ål förelagel all .sända ...".
6 Några huvudpunkter i fråga om annonser i Prop. i99o/9i:i49
•-ryr Bilaga 2
6.1 Annonserna och kraven pä opartiskhet, .saklighet och demokratiska värderingar
Utredningens förslag: Av annonslagen skall framgå atl radiolagens krav på opartiskhet, saklighet och demokraliska värderingar i programverksamheten inlc gäller för annonser.
Del får enligt Slockholms lingsrän anses vara självklart atl kraven på oparliskhel och saklighet inte skall gälla för reklam. Att det bör slällas krav på all annonser är vederhäftiga är en annan sak. Det blir marknadsdomstolens uppgift alt bevaka all kravel på vederhäftighet efterlevs,
Radiotiätntiden har i princip ingen invändning mot atl kraven på opartiskhet och saklighet inle skall gälla för annonser.
Juridiska fakultelsnämnden vid Stockholms universilel delar utredningens uppfattning vad gäller kraven på opartiskhet och saklighet.
Enligi humanistiska utbildnings- och forsktiingsnämnden vid Göteborgs universitet kommer betänkandet självklart fram till all kraven på oparliskhel och saklighet inte skall vara tillämpliga på annonsiiden.
Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel uttalar att del för reklamen givelvis måsle göras ell undantag från kraven på opartiskhet och saklighet; delta undantag bör, i enlighet med förslaget, kunna utsträckas till andra annonser.
Svenska kyrkans centralstyrelse har ingel all invända mot förslagel alt radiolagens krav på opartiskhet inle skall gälla för annonser.
SFR/SAMRAl) ullalar atl del i fråga om annonser av reklamkarakiär ligger i sakens nalur alt kravel på oparliskhel inle kan gälla. I sak bör det krav på saklighet som gäller för programverksamheien i allmänhet kunna gälla för annonser. Annonserna skall dock falla under marknadsföringslagen vars krav [)å vederhäftighet fyller samma funktion som kravel på saklighet. Mol denna bakgrund tillstyrks alt radiolagens krav på oparliskhel och saklighet inte gäller för reklaminslagen.
Enligt OFF är utredningen oklar när del gäller annonserna och kravel i)å saklighet. Å ena sidan sägs all della krav inle bör gälla annonstid. Ä andra sidan föreslås all en annons inle skall få vara kortare än 20 sekunder för alt kunna förmedla saklig informalion till konsumenterna.
Juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms universilel påpekar beträffande ilemokraiibestämmelsen atl del i den marknadsföringsrällsliga lagstiftningen inle finns någol remedium mol exempelvis könsdiskriminerande reklam. Enligt nämnden torde det vara påkallat med ett specifik! förbud mol diskriminerande reklam. Nämnden hänvisar lill EG:s TV-direktiv.
DO påpekar att marknadsföringslagen skyddar konsumenterna jusl i lieras egenskap av konsumenter. lngri|)anden mot reklam eller annan marknailsföring som är otillbörlig genom alt diskriminera på grund av
ras, hudfärg, etniskt eller nationellt ursprung kan med allra största san- Prop. 1990/91:149 nolikhet inle ske med slöd av marknadsföringslagen, l-lniskl diskrimi- Bilaga 2 nerande TV-reklam kan med nuvarande regcisyslem bara påtalas om den skulle utgöra brollel hets mol folkgrupp. Del kan inte uteslutas alt TV-rcklamen i en framlid kan komma att vända sig till främlingsfientli-ga eller rasisliska grupper eller - vilkel bedöms vara den största risken -beskriva folkgrupper på ell schabloni.serande, neilsättande eller förlöjligande sätt ulan all för den skull ulgöra brott. All det saknas möjligheter all påtala sådan reklam kan inle vara förenligt med samhällels strävanden i övrigl att motarbeta främlingsfientlighet och etnisk intolerans. Della blir särskilt påtagligt då fråga är om etl medium med så stor genomslagskraft som televisionen.
OFF anser alt ulredningen när det gäller demokraiifrågan för några resonemang som förefaller oklara. Å ena sidan föreslås att annonser inle skall få vara avsedda att främja utbredningen av åsikter i politiska, religiösa eller fackliga frågor, Å andra sidan sägs all radiolagens demokratibestämmelse innefattar en allmän skyldighel atl sända program som hävdar de demokraliska värderingarna. Ulredningen fon.sälter med atl säga all "del är uppenbart atl sådana krav inle kan ställas på annonser". Men i demokratibeslämmelsen ligger ju föreskrifter om alla människors lika välde och den enskilda människans frihet och värdighet. Detta innefattar också fördömande av rasism, våld och brutalitet saml hävdande av jämställdhet mellan män och kvinnor. Självklart skall demokratikraven också gälla annonser!
Radionämnden anser alt av del förhållandel atl opartiskhet och saklighet inte behöver iakttas i annonser inte följer motsvarande slutsals vad gäller demokratibeslämmelsen. Enligt nämnden bör de värderingar som denna bestämmelse värnar om prägla även vad som sänds under annonstid. Del är i,ex. angelägel atl det inte heller under sådan lid får förekomma inslag som ger ullryck för ras- eller könsfördomar. För all åstadkomma detta ligger enligi nämnden den laglekniska lösningen nära lill hanils all man låler den föreslagna beslämmelsen om ljudradions och lelevisionens särskilda genomslagskrafl (se avsnitt 9.5) avse också nu berörda frågor.
6.2 Under annonstid bör det få förekomma tre olika typer av program
Utredningens forslag: 1 annonslagcn föreskrivs att del under annonslid för ell reklamsändande TV-föieiag endast får förekomma
1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget all sända,
2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhel och
3. korta sammandrag av program som programföretaget avser att sända vid ctl senare lillfälle.
Sutckholms lingsrän, Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel har ingel atl erinra mol förslagel.
265 SFR/SAMRÅD tillstyrker förslaget som enligi organisalionerna ska- Prop. 1990/91:149 par lillräckliga möjligheter all göra en klar avgränsning mellan reklam Bilaga 2 och annan programverksamhet.
Radionämnden uppehåller sig vid programkalegorin korta sammandrag av program som programföretaget avser atl sända vid ett senare tillfälle (programglimlar). Nämnden pekar på den konsekvens som förslagel har att en programglimi inle behöver uppfylla radiolagens krav på oparliskhel och saklighet. Nämnden kan inte dela ulredningens synsätt all man kan bortse från denna konsekvens bl.a. därför alt det program som programglimien är ett sammandrag av kommer att bedömas utifrån de nämnda kraven. Det förekommer nu all nämnden fäller en program-glimt ulan all kritisera själva programmel. Programglimten kan sålunda vara partisk eller osaklig ulan all själva programmet är del. Programglimlar bör därför inte få förekomma under annonstid. Någon nämnvärd olägenhet synes inte uppkomma härav, I ställel för alt "fylla ut osåld reklamlid" kan ju programföreiagei korta annonsiiden och sända programglimien omedelban efter den särskilda ljud- och bildsignaiur som markerar all annonsiiden är slut.
Även TU har uppfattningen att programglimtar inle bör få förekomma under annonstiden, TU uttalar att reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget atl sända bör hållas klart ål-skilda från redaktionellt utformade program (jfr avsniu 5,3),
Barntndjörådei uppehåller sig vid hur programglimlar presenteras. Enligt rådet sker delta inte sällan genom all del visas klipp med myckel action och våld. Rådet anser all sådana våldsamma programglimlar är klarl olämpliga för barn och att det är angelägel atl denna typ av egenreklam ulformas utifrån atl även barn är mottagare.
6.3 Annonserna och grundsatsen om reklamidentifiering
Utredningens förslag: 1 annonslagen föreskrivs följande. Av en annons som någon har uppdragit åt ilet reklamsändande TV-förelaget att sända skall framgå vem uppdragsgivaren är, om det inle står klart i vems intresse annonsen sänds, I annonser med reklam får del inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen gäller nyheter eller nyhelskommeniarer.
Slockholms lingsrält tillstyrker all del införs en beslämmelse av innebörd all uppdragsgivaren till en viss annons skall framgå av annonsen.
SFR/SAMRAD utlalar alt del är ell slarkt konsumentintresse och allmänintresse att reklam avgränsas lydligt från programverksamheten i övrigl och atl det framgår vem uppdragsgivaren bakom annonsen är. Därför lillslyrks ulredningens förslag om alt del av en annons som någon har uppdragit ål TV-förelaget alt sända skall framgå vem uppdragsgivaren är, om del inte står klan i vems inlresse annonsen sänds.
Konsumentverkel vill i fråga om förslaget alt del av en annons i vissa fall skall framgå vem uppdragsgivaren är betona atl informationen om
annonsörens identitet bör innehålla uppgifter som gör del möjligl för Prop, 1990/91:149 TV-tillaren all lätt la konlakl med näringsidkaren. Fullständigt namn Bilagn 2 samt ailress eller telefonnummer bör anges, där detta är möjligl. Informalion om eventuell konsumentkoniaki kan vara värdefull för den som önskar yllerligare inft)rmalion om produkten.
Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel menar atl del i ett avseende är oklart om ulredningen rätt har uppfattat marknadsföringslagens innebörd och fortsäller:
På flera ställen (s. 188, 190, 191) betvivlas att en sändning kan belraklas som reklam i MFL:s mening om del inle framgår all uppdragsgivaren är kommersiell. Vi vill till detta påpeka atl avgörande härvidlag är de faktiska förhållandena - dvs. om annon.sören är näringsidkare och framslällningen har kommersiellt syfle och renl kommersiella förhållanden lill föremål; vad som för tittaren framgår är inte av betydelse i denna del men väl vid beilömningav idenlifierbarhelen.
Elt IV-inslag som uppfyller reklamrekvisilen utgör givelvis reklam även om det sänds uianför annonstid. Det kan då prövas enligt MFL saml träffas av del föreslagna förbudet mol otillbörligt gynnande.
Kravet på reklamideniifier ing kan med slöil av MFL bara upprätthållas för just kommersiell reklam. För atl lillgodose önskemål om en vidsträcktare annonsidenlifiering i TV måsle man, som utredaren anger, särskill föreskriva della. Kravel uppställs emellertid redan genom alt annonser endast får sändas under annonslid, vilken ju definieras som an-nonsmarkerad sändningstid.
Utredaren förefaller all något ha sammanblandat |)r-incipen om reklam-/annonsidenTrfiering med kravel på sändarangivelse, varmed förstås alt del klarl skall framgå vem annonsören är. En sådan identiiels-up[)lysning kan ges i klartext med namn/firma eller på annal säll, t.ex. genom all etl känt varumärke visas. För kommersiella förhållanden kan MFL tillämpas, men en utvidgning av kravel lill andra annonser fordrar särskild föreskrift. Del kan därför vara rationellt att i den föreslagna lagen införa en regel härom som omfattar alla slags TV-annon.ser. Den bör kunna formuleras enklare än utredaren gjort och även avse TV-företagels egna annonser.
Organisationerna påpekar all det av TV-konvenlionens anikel 13:4 följer atl personer som regelbundel presenterar nyhetsprogram eller nyhetskommenterande program inle får medverka i reklam. Organisalionerna har därför inle någol all invända mol vad utredningen föreslagit i denna del.
Sveriges Marknadsförbund kan beträffande personer som förekommer i nyhetsprogram instämma i sakfrågan men anser att det befintliga regelverkel är tillräckligt. Förbundet hänvisar till ariikel II i Inlernationella Handelskammarens Grundregler för reklam,
Kotisunieniverkel kommenterar också della förslag. Avsiklen med förslagel är i första hand all säkerslälla inlegrileten hos TV-mediel som ny-heisförmedlare. Förslagel ligger emellertid också väl i linje med del allmänna kravel på reklamideniifiering. Gruppen av diskvalificerade personer bör enligt verkels uppfattning utökas till atl omfatta även anilra program medarbelare.
Även Svenska kyrkans centralstyrelse anser all regeln om personer som förekommer i nyhelsprogram bör vidgas och preci.scras. Regeln bör även omfatta personer eller figurer som spelar en framträdande roll i samhällsprogram och andra program där trovärdigheten hos personen
eller i framförandel kan ifrågasällas om denne även uppträder i annon- Prop. 1990/91:149 ser med reklam. Bilaga 2
SFR/SAMRAD anser all förbudet för personer alt uppträda i annonser med reklam bör preciseras lill alt gälla nyhetsreportrar, programledare och liknanile i såväl nyhets- och nyhelskommenlerande program som samhällsorienterande program i övrigt där TV-liltarna måste kunna slälla höga krav på objektivitet och integrilel.
6.4 Annonser i politiska, religiösa eller fackliga frågor
Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs alt annonser inle får vara avsedda all främja utbredningen av åsikier i poliliska, religiösa eller fackliga frågor.
En annons får dock vara avsedd atl främja utbredningen av en åsikt i en politisk fråga, om
1. annonsen sänds inför etl val lill riksdagen eller med anledning av att det föreslår en sådan rådgivande folkomröstning som avses i regeringsformen,
2. programföreiagei och samtliga i riksdagen företrädda parlier eller företrädare för samtliga linjer i folkomröstningen är överens om villkoren för sändandei av annonser och
3. annonsen sänds i enlighet med de överenskomna villkoren. Nordisk Television kan från sin utgångspunkt accepiera förslagen
som bolagel anser vara väl genomtänkta.
Svenska kyrkans centralstyrelse gör den tolkningen av det föreslagna förbudet all ilel inte hindrar Svenska kyrkan eller andra trossamfund från att annonsera kulturella evenemang eller tjänster eller att informera om insamlingar om bistånd. Centralstyrelsen ser inte heller all förslaget hindrar annonser som gäller anskaffningsfrämjande åtgärder eller att kyrkliga företag hindras all annonsera sina varor eller tjänster. Om emellenid denna tolkning anses vara oriklig motsätter sig centralstyrelsen förbudet.
Enligi SFR/SAMRAl) belyser utredningen väl det dilemma som uppslår då man diskuterar vilka typer av åsikisreklam som skall lillålas i TV. Organisalionerna lillslyrker det föreslagna förbudet men utlalar all del är angelägel all skilja mellan å ena sidan l.ex. annonser som innehåller elt religiöst budskap och å andra sidan annonser från kyrkor och andra religiösa organisationer med informalion om Lex. evenemang, insamlingar eller verksamhet.
STR/SAMRÅD ft)rlsäller:
Del skulle uppstå en ohållbar silualion om l.ex. DIAKONIA eller Lulherhjälpen utestängdes från möjligheler lill TV-annonser om insamlingar som slår öppna för Rädda barnen eller Röda Korset därför alt de senare är religiöst obundna. Lika orimligt vore det om idrottsrörelsen skulle få annonsera slora idrollslävlingar men kyrkorna skulle vara fiir-bjudna au annonsera allkristna riksmöten eller om kyrkornas telefonjour eller diakonala insatser inle skulle få annonseras medan BRIS eller kvinnojourerna inle drabbades av motsvarande lesliiklionei.
268 SR vidhåller de principiella invändningar mol politisk annonsering i Prop. 1990/91:149 TV som bolaget framförde i yttrandet över betänkandet (SOU 1989:73) Bilaga 2 'TV-poliliken.
Sveriges Reklamförbund känner en viss tveksamhet inför den någol vaga formuleringen all annonser inle får vara avsedda att främja utbredningen av åsikier i poliliska, religiösa eller fackliga frågor. Det vore allvarligt om l.ex. etl politiskt parti med stor budget på grund av regelns utformning fick möjlighet all ulnyltja reklamutrymme lill "smygpropaganda". Förbundet föreslår all regeln får lyda: "Annonser som avser åsikier i poliliska, religiösa eller fackliga frågor får inle sändas."
Hovrälien jör Nedre Norrland har inga synpunkler på de överväganden .som ligger lill grund för det föreslagna förbudel. Hovrätten vill dock påpeka all del i vissa fall kan vara svårt alt dra en klar gräns mellan vad som skall anses vara politiska och kulturella frågor varför del av moliven särskill bör framgå hur grän.sdragningen skall göras.
Kabelnämnden noterar att ett genomförande av förslaget medför att vad som är lillålel programulbud enligt kabellagen blir förbjudei för elt reklamfinansieral programförelag,
SanihällsvetenskapUga fakullelsnämnden vid Göteborgs universilel anser all förslagel bl.a. reser frågan hur åsiktsannonser skall skiljas från andra annonser. Nämnden yttrar:
Vad gäller frägan om hur "åsiktsannonsering" skall avgränsas synes denna kunna bli |)r-oblematisk. Formuleringarna i moliven om att "ile gru[)per som har råd" (s. 195) inle skall få slörre möjligheter all bilda opinion via TV kan tolkas som att det handlar om annonser fiån organisalioner. Såvitt fakullelsnämnden kan bedöma finns del härvidlag en slor mängd grän.sdragningsproblem. Elt ytterst besvärligt område borde t.ex. vara hur ilen typ av imageannonsering som troligen kommer att spela en viktig roll i 'TV-reklam skall bedömas i detta sammanhang. En sådan annons på l.ex. 30 sekunder, där etl företag inom bilbranschen säger vail del gör för miljön, är ju rimligen "ägnad atl göra en genomsniulig åskådare välvilligt inställd till annonsörens åsikier" (s. 197). Vad skiljer detta från etl politiskt parti som vill lala om exakt vad elt visst förslag som del lagt i riksdagen fakliskl innehåller?
Yllersl handlar den principiella frågan vad som skall läggas in i bl.a. [)i)liliska och fackliga frågor. Och vad ligger bakom alt man inie tänker sig motsvarande inskränkning beträffande åsikier i ekonomiska och kulturella fiågor? Del finns här en rad principiella problem som borde uppmärksammas.
l.RF finner del önskväri alt reglerna för åsikisreklam så nära som möjligt ansluter till de regler som gäller för pressen. Unilanlag är motiverat för de politiska partiernas valpro|)aganda under valkampanjer på grund av del begränsade utrymmet. Den ordning som utredningen föreslär, att reklamtiden fördelas i samråd med de poliliska partierna, finner LRF väl motiverad. LRI- forlsäller:
1 övrigt är svår ighcierna betydande alt särskilja s.k. åsikisreklam från annan reklam. Del gäller t.ex. mellan reklam för en vara eller en ijänsl som skall användas i etl vissl syfle och propaganda för syflel som sådanl. Är ilci åsikisreklam eller tillålen reklam all motivera inköp i kooperativa - eller privatägila - buliker med ideologiska argument? Var går gränsen mellan antikärnkraftspropaganda och marknadsföring av miljövänliga energiformer? Exemplen kan mångfaldigas och del ekonomiska motivet för cll förhud är föga hållbarl. Organisalioner och företag med slora resurser har uniler alla förhållanden ell försteg i |jr-o()agandan, men
efieVsom TV rätl använt är etl kostnadseffekiivi reklammedium kan de Prop. 1990/91:149
mindre resursstarka t.o.m. få relativa fördelar av att del får utnyttjas d-\„ 9
även för s.k. åsikisreklam. Därför, och för enhellighetens skull, anser tJiiagd
LRF alt reglerna bör så nära som möjligl ansluta lill dem som gäller för
pressen.
Sveriges Marknadsförbund anser att den föreslagna begränsningen kan vara motiverad men att det blir fråga om en svår gränsdragning. Var går gränsen mellan fackliga - och branschorganisationer? Kan reklam för naturgas eller elvärme tillåtas? Förbundet menar slutligen att när politisk reklam förekommer, bör den betraklas som all annan reklam och alltså bedömas enligt marknadsföringslagen.
Köpmannaförbundet ullalar att man i och för sig kan ha en viss förståelse för förslaget. Ett förbud mot åsikisannonser skulle dock innebära en inskränkning i yttrandefriheten och leda till svårigheter när det gäller all dra gränser genlemot kommersiella inslag och andra meddelanden på betalt utrymme. Därför bör också åsikisreklam kunna lillålas enligt vi.ssa fasta regler.
Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel anser atl TV-annonsering bör lillålas även när del gäller poliliska, fackliga eller religiösa frågor. Organisationerna, .som såleiles motsätter sig utredningens förslag, yttrar om detta:
Huvudskälet anges vara all tillgång till TV-mediel skulle ge resurssiarka aktörer ett övertag över ekonomiskt mindre välrusiade meningsmolståndare (bl.a. s. 195). Rent faktiskt ligger del givelvis någol i detta, men är likväl en sanning med betydande modifikation.
För del försia är förhållandet inle någol för TV säreget; samma gäller beträffande andra media, exempelvis vid annonsering i dagspress. Vidare torde i enskilda frågor inle sällan finnas en intressegemenskap mellan flera, måhända var för sig resurssvaga, aktörer vilkel möjliggör slagkraftigare formeringar. Räckvidd och koslnadseffeklivilel gör dessutom det tänkbart att grupper med begränsad kampanjkassa i vissa lägen har lättare au verkligen fa ul sill budskap lill befolkningen via TV än genom traditionella media. Sannolikt kan lågbudgciprodukiioner utnyttjas.
För del andra kan det inle borises från alt rällen all framföra åsikier ulgör själva innebörden av yiirandefrihelen och är en del av demokratins innersta kärna. Myckel slarka skäl måste därför lill för atl motivera ell förbud i vissl medium. Ilär bör även erinras om atl etableringsmöjlighetema inom etermedia är starkt beskurna och i vissa stycken obefintliga.
Mol denna bakgrund fiarnstår utredarens påstående (s. 196) atl ell förbud inle kan kritiseras från konslilulionell utgångspunkt som måhända formellt korrekt, men i sak tvivelaktigt.
Härtill kommer all ell förbud mot åsikisannonsering oundvikligen medför svårbemästrade gränsdragningsproblem. Annonser i vetenskapliga och kulturella frågor skall enligt betänkandet vara lillåtna (s. 194), Det är emellerliil lätt att föreställa sig sådana inslag som underförstått eller indirekt förmedlar också l.ex. elt politiskt budskap. Annonser för hjälpverksamhet kan ha en religiös underlon. Vidare, hur skall reklam för publikationer, kurser och dylikt i politiska/religiösa/fackliga ämnen betraktas? Över huvud tagel blir s.k. blandade meddelanden ell problem i sammanhangel. Utredaren anför (s, 197) att del för förbud skall räcka med atl annonsen "är ägnad att göra en genomsniulig tittare välvilligt inställd lill annonsr)rens åsikier", en med förlov sagt både långtgående och oklar regel,
TU upprepar sin i yttrandet över betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken framförda ståndpunkt att del inle finns vägande skäl alt begränsa åsikisreklamen - och därmed yttrandefriheten - rörande fackliga,
religiösa eller poliliska frågor. Inför allmänna val och folkomröstningar Prop. 1990/91:149 liksom i andra samhälleliga frågor bör möjligheten lill åsiktsannonse- Bilaga 2 ring även i TV-mediel i princip vara öppen för alla opinionsbildare. TU menar all det med pressen som förebild bör överlåtas ål programföretaget och programutgivaren all ta etl ansvar för all annonsering i TV sker på elt etiskt godtagbart säll. Del gäller även åsikisannonsering.
Kintievik anser att del saknas tillräckliga skäl alt på del föreslagna sättet begränsa yttrandefriheten och opinionsbildningen. Det finns ingen anledning all i della avseende behandla ell TV-företag annorlunda än en tidning.
Ett anlal remi.ssinslanser har invändningar mol utredningens förslag om all ge riksdagsparlierna inflylande över möjlighelen lill politisk annonsering vid val och folkomröstningar.
Hovrätten för Nedre Norrland anför att förslaget innebär atl ell parti som har endasl ell mandal i riksdagen kan förhindra en mellan samtliga övriga partier träffad överenskommelse.
Samhällsveienskapliga fakultelsnämnden vid Göteborgs universitet yttrar bl.a,:
Också undantagen från regeln - alt partier skall kunna komma överens om TV-reklam på vissa villkor i en valrörelse - väcker en rad principiella frågor. Om del är så att utredningen menar atl åsikisannonsering fakliskl sli.apar opinionsmässig orättvisa är det något förvånande alt den jusl skulle tillålas i en valrörelse. Den omvända principen - att sådan annonsering på andra lider än under valrörelsen - förefaller i så fall vara mer rimlig. Della är ilessulom vad Sveriges Radio ofta har tillämpat vad gäller politiskt aktiva medarbelare.
Men ulredningens motiv alt göra undantag hänger samman med all man här överlåter lill riksdagsparlierna all göra up() villkoren, Detia förefaller i tur vara principiellt olyckligt. Visserligen handlar det inle om redaktionellt innehåll ulan om annonser, men det synes ändå olämpligt att partierna skall förhandla om innehåll i en TV-kanal inför ett val. Den parallell som dras med all del i den redaktionella valröielsebevak-ningen gjorls vissa överenskommelser med partierna är missvisande: ilessa har alltid skell på det sändande företagets villkor - och har fö. successivi upphört,
tinligt nämndens bedömning kan det finnas skäl alt ytterligare pröva orn de redovisade argumenten för förslaget är Tillräckliga vad gäller politisk och facklig annonsering; skäl för ell förbud kan dock finnas vad gäller åsiktsannonsering i religiösa frågor,
Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel molsälter sig förslagel att riksdagspartierna skall kunna förhandla om undanlag från elt förbud mol politiska TV-annonser, Della kan medföra elt från demokratiska utgångspunkter osunt schackrande om yttrandefrihetens omfailning och villkor, rV-företaget hamnar i en iniegriielsmässigl besvärande situation genlemot den poliliska maklen. Det är fö, oklart vad förhandlingarna närmare skulle gå ul |)å - omfattas t.ex. priser och Tillgänglig tid eller, än värre, vilka som får annonsera?
I enlighel med sin inställning anser organi.saiionerna atl åsikisannonsering bör tillåtas enligt fasla regler och inte göras till föremål för poliliska överläggningar och kompromisser vid enskilda tillfällen.
271 TU vänder sig med skärpa mol förslaget atl de etablerade riksdags- Prop. 1990/91:149 partierna inför valen skall ges rätlen att bestämma om programföreta- Bilaga 2 gets annonspolitik.
Enligt Kinnevik framstår del som olämpligt att varje riksdagsparti skall få vetorätt i fråga om denna typ av reklam inför etl val och alt formerna för reklamen skall avtalas mellan programföretaget och partierna. Härigenom skulle ett enstaka parti ges möjlighet atl påverka opinionsbildningen inför etl val i en utsträckning som inle bör accepteras.
Enligt Svenska kyrkans cenlralslyreEe är del fel alt ge de poliliska partierna rättigheter som förmenas andra folkrörelser och organisationer. Det skulle kunna innebära det absurda förhållandet, att det enda som får sägas om Svenska kyrkans åsikier i TV-reklamen är del som de poliliska partierna säger i sina kampanjer inför kyrkofullmäktigevatet.
SFR/SAMRAD anser i konsekvens med organisationernas tillstyrkande av det föreslagna förbudet mol åsiktsreklam i TV, atl det inte bör få förekomma politisk annonsering i anslutning lill l.ex. val och folkomröstningar.
7 Mängden annonser och hur annonser bör få sättas in
7.1 Allmänna synpunkter
Svenska kyrkans centralstyrelse har inget all invända mol förslagel vad gäller begränsningen av mängden annonser.
Radionämnden ser inle som sin uppgift all lämna närmare synpunkter på vad som föreslås i dessa delar. Nämnden kan emellenid från de utgångspunkler som nämnden har all beakta inie underlåla att påpeka atl regleringen förefaller synnerligen invecklad och svår atl övervaka. Nämnden skulle hälsa med tillfredsställelse om denna synpunkl kunde beakias i det forlsatla lagstiftningsarbetet.
Samhällsveietiskapliga fakullelsnämnden vid Göteborgs universilel anför all betänkandet innehåller den oklarheten atl det talas om "mängden annonser", inte mängden annonslid; basen för lidsberäkningen bör vara annonsiidens längd, inte annonserna.
Induslriförbundel, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel uppmärksammar ulredningens uttalande i anslutning till ariikel 28 i den europeiska TV- konventionen, alt konventionen inle hindrar all en stat hell säger nej lill reklam i TV. Organisalionerna påpekar all denna fiåga ocksä måsle ses i ljuset av anikel 10:2 i Europakonventionen om de mänskliga rällighelerna. Mycket lalar för alt i vart fall generella reklamförbud inle är förenliga med den bestämmelsen.
Det är DI.F:s bestämda åsikt atl regleringen bör vara densamma oavsett om del reklamsändande TV-förelagel blir Sveriges Television eller
ett från Sveriges Radio- koncernen fristående företag. All reglera Sveri- Prop. 1990/91:149 ges Television hårdare än ell fristående TV-förelag skulle innebära all Bilaga 2 detta förelag inle kunde konkurrera på lika villkor med del andra företagel. Den bäsla lösningen ur konkurrenssynpunkl anser DLF vara att reklamsändningar tillåts inom såväl Sveriges Television som ett frislående 'TV-företag.
Sveriges Reklamförbund anser att reglerna beträffande reklamens omfattning och placering i förhållande till programtiden bör vara desamma, oavsett om det är Sveriges Television eller etl fristående programföretag som sänder.
Köpmannaförbundet anser att den detaljerade regleringen vad gäller annonsvolym och annonseringssäti ler sig överdriven och väl byråkratisk. Lagstiftningen bör begränsas lill mer grundläggande principer och överiåla de detaljerade handlingsreglerna till ett avtal mellan staten och programförelaget utgående från den europeiska TV-konventionen och Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam.
Kinnevik menar att del är uppenbart alt utformningen av reglerna om reklamens omfattning och inplacering kommer att få stor betydelse för programverksamheten. Bolaget anser alt dessa regler bör vara anpas-saile lill vad som gäller inlernalionelll.
7.2 Högsta tillåtna annonsvolym
Utredningens förslag: 1 annonslagen föreskrivs följande. Högsl lio procent av sändningstiden per dygn i en programkanal får avse annonser. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00, Inom en sändningslid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuler. I avtalet mellan staten och programföretaget får det bestämmas alt högsta lillåtna sändningstiden för annonser skall vara kortare än vad som nyss har sagls,
LRF finner reglerna vara väl avvägda.
Nordisk Television accepterar utredningens förslag. Bolaget uppger all del vid planeringen av sin programkanal TV 4 har ulgåtl från en annonslid om i genomsnitt sex minuter i limmen (10 % av sändningstiden), sorn man funnit ger lillräckliga inläklsmöjligheler för en fullvärdig TV-kanal. Denna nivå är vis.serligen lägre än vad den europeiska 'TV- konvenlionen tillåter (i genomsnitt nio minuter i timmen), men enligt bolaget är det fullt möjligt all driva en konkurrenskraftig TV-kanal med den reklamtidsnivå utredningen föreslår. Bolagel accepterar också förslaget all högsia lillålna annonstid under en timme mellan hela klockslag skall vara åtta minuter. Även om iletta ger en konkurrensnackdel jämförl med en TV-kanal som följer TV-konvenlionens regler (högsia annonslid tolv minuter under en viss timme) ger utredningens förslag en lillräcklig fiexibililet i fråga om annonsernas inplacering. Samtidigt framhåller bolaget att en väsentligt mer restriktiv reglering än vad som följer av TV-konvcniionen skulle skapa en klar konkurren-
18 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
snackdel för reklam-TV-kanaler som är baserade i Sverige jämförl med Prop, 1990/91:149 inlernalionella kanaler som riklas mol de svenska hushållen. Bilaga 2
Svetiska kyrkans centralstyrelse har inget all invända mol förslagel,
SanihällsvetenskapUga fakuUetstiänindcn vid Göteborgs universitet uttalar alt argumenien för all hålla sig lill åtta minuler per klocklimme är väl underbyggda. Nämnden ilelar också uppfattningen all detta bör ses som ell maximum som kan avtalas bort för ilel fall all Sveriges Television ges rätt alt sända bclalil reklam. Möjligen bör enligt nämnden della ocksä kunna gälla för andra TV-företag .som i en framlid får sändnings-rätt.
Juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms irniversitet ifrågasäller lämpligheten av att lagfästa etl ,så i detalj ulft)rmai syslem vad gäller an-rionsinslagcns fördelning över programtiden och framkastar tanken alt ileialjregleringen hellre skulle kunna ske i ell avtal mellan regeringen och piogramförelagel.
Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel yttrar:
Den föreslagna annonsmängden är inte liten och kan tjäna som rikl-rnärke lill en början. Del ler sig dock väsentligt atl stor överefterfrågan på rcklamiid om möjligl unilviks, lik.som atl .sådan brist r)r-e.ssar upp pri-.ser na lill myckel höga nivåer. Kvotering av annonslid bör, av uppenbara skäl, i del längsta undvikas. Vi anser mol denna bakgrund att lagen bör övcrensslämma med TV-konvcnlionen, dvs. 15 procent av sändningstiden samt övriga normer enligi anikel 12. Om del bedöms önskvärt all inleda verksamhelen med den försikligare nivå som utredaren löicslår, kan det lämpligen regleras i avtalet mellan programbolagel och slaien.
Dl.F påpekar all TV-konventionen tillåter alt 15 % av den dagliga .sändningstiden (20 % inklusive "teleshopping") utnyttjas för annonser, medan utredningen föreslår 10 %. Det har enligt DLF slor betydelse för markhundna kanalers möjlighei all finansiera sin verksamhel med reklaminläkier alt lagsliftningen är anpassad lill TV-konvenlionen, eftersom kanalerna kommer au konkurrera med salellilkanalerna om annonsörernas investeringar. Konkur ren.sen om reklaminvesleringarna skulle inle ske på lika villkor om svenska markbaserade reklam-TV-kanaler reglerades hårdare än salellilkanalerna.
Sveriges MarktiadsförbutuI anser- atl alla detaljer runt lider för annonsblock resp. enskild annons är .sådant som lämpligen justeras rem praktiskt efter etl halvår. Alllför myckel reklam kommer alt reglera sig självt.
Konsumentverkel hänvisar lill alt verket har slälll sig bakom NEK-rapporten 1989:5 med gemensamma nordiska konsumenlkrav på TV-reklam lill barn och unga. Där framförs åsikten all ingen reklam bör få sändas före kl. 20.
7.3 Minimitiden för en annons
Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs all en annons inle får va ra kortare än 20 sekunder.
274 Invändningar och krilik mot förslagel framförs av juridiska fakultets- Prop. 1990/91:149 nämnden vid Slockholms universitet, kabelnämnden, Fdminsiilutei, Indu- Bilaga 2 siriförbutidei, SAF, Grossistförbundel Svensk Handel, DLF, Köpmannaförbundet, Annonsörföreningen, Sveriges Reklamförbund, Sveriges Marknadsförbund, Nordisk Television, Sanna Satellile och Charlotte Reimerson.
Kabelnämnden yllrar bl.a.:
Nämnden har vid sin granskning av reklaminslag i olika salellitkana-ler funnit alt ile enskilda reklaminslagen av lyp bioreklam i allmänhet är mellan 13 och 30 sekunder långa. För inslagen gäller generelU atl de oftast innehåller sekvenser med vacker miljö eller tilltalande människor som agerar lill musik. På slutet sägs eller skrivs några positiva ord om produkten, ibland bara produktens namn. Någon skillnad i informationsmängd beroende på inslagels längd har nämnden inle funnit. En regel om minsta längd är också lätt all up|)fylla ulan all mer information sälls in i inslaget. Sammanfattningsvis bör syftel med och konsekvenserna av minimitid för annonser övervägas närmare under del fortsatta lagstiftningsarbetet.
Fdminsiiiuiel uttalar alt det är en förlegad uppfattning att endast inslag på över 20 sekunder kan förmedla annonsörens budskap på ett in-ft)rmativt .sätt.
Indiistriförbutidei, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel anser att förslagel är en onödig och fördyrande reslriklion, Vä,senllig information kan lämnas på kort tiil. Om de inft>rmationsanspråk som kan slällas med hänsyn till mediets egenskaper och konsumenternas behov är uppfyllda eller ej i del enskilda fallel får, som för annan reklam, bedömas enligi den lagstiftning som gäller (3 § marknadsföringslagen). För övriga TV-annonser lorde längden i vart fall inle ulgöra någon garanti för in-ft)rmalionshallen.
Annonsörföreningen anser atl den föreslagna regeln skulle leda lill att mindre förelag - som ofta är svenska - får svårigheler all göra reklam i TV, vilkel av konkurren.sskäl vore olyckligt. Föreningen ft)rlsäller:
Enligi Annonsörföreningcns uppfattning finns det ingel omedelbart samband mellan annonsens längd och dess informationsinnehåll. Mera väsentligt härvidlag är annonsens ulformning. En längre annons kan l.ex. vara informalionsfallig om inle annonsiiden fokuseras på fakta om den marknadsförda produklen/ljänsten.
Väsentligt är vidare vad för slag av produkt/tjänst del handlar om. In- ft)rmationsbehovct varierar högst avsevärt mellan olika produkt-/ tjäns- leslag. Del är därför bäitre alt lala annonsers inft)rmalionsinnehåll bedö mas från fall lill fall enligt gängse marknadsrättsliga regler. Del lig ger i della sammanhang nära lill hands all jämföra med vad som gäller Rir biografreklam. Enligt "Normer för visning av reklamfilm" som anta gils av Sandrevki Media och SI/ Media AB 1987-10-25 och biträtts av An nonsörföreningen och Godkända Annonsförmedlares Förening, är re klamfilmens normallängder 15, 31), 45 och 60 sekunder. Andra längder mellan 5 sekunder och 4 minuler kan visas efter särskild överenskom melse. Några negativa effekier av dessa regler är inle kända. Någon an ledning alt ställa hårdare krav pä TV-reklam föreligger därför enligi An- non.sörföreningens uppfattning inle.
1 liknande ordalag som Annonsörföreningen uttalar sig bl.a. DLF och Nordisk Television, som även påpekar all goda resuliei kan nås om man först annonserar en produkt i ell längre reklaminslag (exempelvis 30 sekunder) för all att .senare under sändningen återkomma med en "påminnare" (exempelvis 10 sekunder).
275 CharUnie Reimerson betecknar utredningens fiirslag som "helt be- Prop. 1990/91:149 fängl"; reklamen blir inie bättre, dvs. mer informaliv, för att den varar Bilaga 2 länge. Dessutom kan etl 20-sekunderskrav göra det alltför dyrt för små företagare all använda TV-mediel för marknadsföring.
Flertalet av de remissinslanser sorn behandlar frågan anser alt del inte bör föreskrivas någonting om minimitid. Bl.a. av praktiska skäl kan en-ielleriid Annonsörföreningen godta en minimitid om 10 sekunder. Sveriges Reklamförbund anser atl en minimitid om K) sekunder är lämpligare än utredningens förslag. Sanna Satellile föreslår en minimitid om 15 .sekunder.
7.4 Annonstiden vid ett givel tillfälle
Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs alt annonsiiden vid ell givet Tillfälle skall vara minsl Ivå minuter och får vara högsl sex minuter, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaiuren frånräk-nals.
Sveriges Reklaitiförbund anser atl rcklamblocken inle biir ha längre varaktighet än Ivå lill tre minuler. Della skulle medföra slörre spridning vad gäller tillgängen lill reklamutrymme och viilaie med all sannolikhet all etl slörre anlal liliaie följde reklaminslagen.
Induslriförbundel, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel anser all regeln om två minuter som minimitid bör utgå. T.nligt organisationer na torde Trtlarnas möjlighet atl genast fä annonsinslagcns karaklär klar för-sig inle bero främsl på blockets längd, ulan pä andra idenlifieringsele-menl - inte minsl den särskilda ljud- och bildsignaiuren. Organisationerna har inte någol alt erinra mol regeln orn 6 minuler som maximitid.
Även Annonsörföreningen anser att kortare annonslider än två minuler bör lillålas och ft)risäller:
Härigenom möjliggörs en slagkraftigare exponering av enskilda annonser. Möjlighelerna lill exponering av endast en eller ell fålal annonsörers reklambudskap underlällas också. Detta är i vis.sa fall ell starkt annonsörsinlres,se och bör, i molsals till vad som föreslagits, tillåtas. T.n sänkning av minsta tillålna totala annonslid vid elt givel tillfälle ökar också flexibiliteten för programföreiagei vid inplaceringen av annonsiiden uniler dagsprogrammet.
Föreningen vill bestäml avråda förslaget om sex minuler som högsia lillålna annonslid. Della gagnar varken TV-litlarna eller annonsörerna; som föreningen Tidigare framhållit kan så långa leklamlider skat)a Iröit-helsreaklioner hos titlarna. Till följd härav hlii- de sisla minuterna av .så långa leklamblock mindre värdefulla för annonsörerna. Om en minsta annonslid om en minul Tilläts, skapar reklamblock om 5 minuler inga problem för programföretaget. Allra lämpligast är dock reklamblock på högsl tre till fyra minuler.
Sveriges Marknadsförbutid anser alt del är oniidigl all sälla två minuter som minimum. Även kortare annonslider bör kunna förekomma
ulan alt annonsiiden förväxlas med del redaktionella malerialet. Sex- Prop. 1990/91:149 minulersgränsen finner förbundet vara rimlig. Bilaga 2
Nordisk Television utlalar atl del inic har lämnats någon saklig motivering för regeln om två minuters minimitid för annonsavbrolten, Bolagel kan inle heller förslå all det finns anledning all slälla upp en sådan regel. Den skulle enban leda lill onödiga låsningar i programtablån. Däremol kan bolagel acceptera sex minuter som maximitid. En sådan regel kommer i prakliken knappast all påverka TV-kanalens verksamhel eftersom man av tittar- och affärsmässiga skäl kommer atl eftersträva alt reklamavbrotlen blir högst 3 ä 4 minuter långa.
7.5 Hur annonser bör lä sättas in
Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs som huvudregel all annonser skall sältas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inle förekomma under annonsiiden omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn.
Som enda undantag från huvudregeln all annonser skall sältas in mellan programmen föreskrivs i annonslagen all del i sportprogram, där del förekommer längre pauser och i program som avser föreställningar eller evenemang med pau.ser för publiken, får sällas in annonser i pauserna.
I avtalet mellan stålen och ell programföretag får del bestämmas att förelagel har räll all avbryta program med annonser på följande villkor:
1. Avbrott skall ske med varsamhet och under hänsynstagande lill programmets karaklär och publikens möjligheler all up|)leva della.
2. Annonser får inte avbryta ell program som är kortare än 20 minuter.
3. F4l program vars sändningstid uppgår lill 20 men inle 30 minuter får avbrylas av annonser en gång.
4. Em program som är längre än 3(1 minuler får avbrylas av annonser en gång för varje påbörjad 30-minulersperii)d.
5. Annonser får inte avbryta cll program, som huvudsakligen gäller nyheter, nyhelskommeniarer eller religiös förkunnelse eller som huvudsakligen vänder sig lill barn. Delsamma gäller för elt program som består av en film vars sänilningstiil är 45 minuter eller koriarc. 1 fråga om program som är kortare än 30 minuler gäller också detsamma, om programmet huvudsakligen handlar om religion eller är en dokumentär.
6. Ett program som beslår av en film som är längre än 45 minuter får avbrytas av annonser en gång.
7. Ell [)rogram .som avbryts av annonser skall omges av sådana eller av program som huvudsakligen vänder sig lill barn.
8. Del första programmel i elt .sammanhängande progiamblock får avbrytas av annonser, om del sänds sådana omedelbart efter programmet.
9. Det sisla programmel i ell sammanhängande programhiock får avbrylas av annonser, om del sänds sådana omedelbart före programmet.
277 LRF finner reglerna vara väl avvägda både från publikens och pro- Prop. 1990/91:149 gramförelagels synpunkl. Bilaga 2
Sveriges Marknadsförbund godtar de föreslagna reglerna om annonsavbrotl i program.
Enligt TU måsle det vara rimligl atl reklamreglerna utft)rmas på ell sådanl sätt att programföretaget ges realistiska möjligheter all ta i anspråk den tillåtna annonstiden. Det måsle vara praktiskl möjligt att liig-ga in annonstid även i etl programutbud som innehåller långa program. En förutsättning för atl avbryta program med annonser bör vara all detta sker med största varsamhet och under hänsynstagande lill del enskilda programmets karaklär och lill |)ublikens möjligheler alt uppleva programmel. Detta framhålls också i förslagel.
Nordisk Television godtar förslaget och yttrar:
En av de viktigaste frågoma när del gäller lagsliftning och regelverk för tv-reklam är hur annon.serna får placeras in i programtablån. Denna fråga är väsentlig för både programskapaie, tittare, annonsörer och reklamfinansierade Iv-kanaler
Många programskapaie, i synnerhet när del gäller gestaltande jjro-duktion men också för vissa lyper av faktaprogram, ser negalivt pa att deras program bryts för annonsering. De är oroade för alt programmets karaklär påverkas eller går förlorad. Lagstiftning och regelverk måste ta hänsyn lill den betydelse upphovsrättens ideella del (droit moral) har i detta sammanhang.
För titlarna kan en alllför aggressiv placering av annonser bli irriterande. Atl undvika sådan irritation och ge tittarna möjlighet atl uppleva programmen ligger dock i tv-kanalens egeninlresse och frågan hör därför ur ilenna synvinkel vara självreglerande.
Annonsörerna har ell självklart inlresse av att deras budskap når en så slor del av tittarna som möjligt. Detta leder nalurligi lill önskemål om reklamavbroit placerade inne i programmen.
För en reklamfinansierad Iv-kanal är en av de cenirala frägorna atl finna en bra balans mellan programskaparnas, titlarnas och annonsörernas iniressen, en balans som ger kanalen möjlighet atl utvecklas både programmässigl och ekonomiskt.
Eftersom kanalen har reklam som enda intäktskälla är det viktigl all lagsliftning och regelverk ger lillräckliga inläklsmöjligheler, både i konkurrens meil andra medier och med utlandsbaserade salellitkanaler meil sändning lill Sverige.
Vi anser atl ulredningen i sill förslag lill lagstiftning om placering av annonser i tv-- salt upp regler som gör del möjligl för en reklamfi nansierad iv-kanal alt både balansera ovannämnda parters iniressen och alt driva en ekonomiskt bärkraftig verksamhel.
Vi accepterar huvudregeln om atl annonser i försia hanil ska sällas in i korta block mellan programmen. Vi anser vidare alt de regler som anger under vilka förutsättningar man kan avbryta program med annonser är väl genomtänkta och lätta att tillämpa. Vi ser det som hell naturligt alt "reklamen sälls in med varsamhet och uniler hänsynstagande lill det enskilda programmets karaklär och lill publikens möjligheler att uppleva programmet".
Filniinsliluiet instämmer i huvudregeln alt annonser skall placeras i pauserna mellan programmen.
Enligt samhällsveienskapliga fakullelsnämnden vid Göteborgs universitet förefaller utredningsförslaget rimligt. Nämnden forlsäller dock:
Genom alt det kräver så många olika regler blir förslagel lill laglexi myckel lekniski. Den svaga |)unkl som möjligen finns är all exemplen förefaller bygga på dagens programtablåer och programformai. Men vad som händer om ilessa format ändras. I,ex. all serieprogram på 50 mii-iu-ter faktiskt delas i två och del därigenom blir en naturlig paus är
myckel svårt all överblicka. Utredningen saknar på denna punkt en dis- Prop. 1090/91:149 kussion, RiI-io-i 1
Del allmänna intryckel är all regelverkel är yllersl komplicerat vad °'
gäller hur och när annonser skall få läggas in (s, 208 ff).
Hovrälien för Nedre Norrland vill ifrågasätta om det är nödvändigl med den detaljrika regleringen rörande möjligheten atl avtala om rätt för |)rogramförelagel att avbryta program med annonser. Hovrätten an.ser all del borde vara Tillfyllest atl i lag ge regeringen en föreskriflsrätl för all inte onödigtvis tynga lagtexten,
Kabelnämnden ytlrar:
I den föreslagna lagstiftningen förekommer termerna program, programkanal, programblock och lelevisionsprogram ulan närmare definitioner, vilkel kan skapa problem vid lillämpningen, ftarnför alll om nuvarande ilefinilion av begreppet radioprogram i railiolagen kvarstår. Bland annal blir ilel, viil bedömningen av om ell programföretag följer reglerna om hur annon.ser får sällas in (10-14 §§ förslagel lill lag om annonser i lelevisionen), helt avgöranile vad som räknas som etl program resp. ell programhiock. Programföretaget kan Tex. hävda atl ell programblock bi')ijar tidigare eller senare än vad kontrollmyndigheten anser, eller t.o.m. all ilel är fråga om sinsemellan fiislående program. Med gällande definilion av begreppet radioprogram medför även begreppet "mellan programmen" molsvarande lyp av Ivistigheler. De i förslaget angivna lidsinlervallerna torde förutsätta all del klarl kan fastslås när ett program börjar och slutar.
Enligt kabcinämndens mening finns en uppenbar risk för atl avsaknaden av närmare definitioner av dylika centrala begrepp i lagförslagen kan komma atl ulnyUjas för all kringgå de uppställda reklamreglcrna. Exempelvis kan beslämmelserna i förslagel lill lagom annonser i televisionen, om program som huvudsakligen vänder sig till barn, leda lill atl programbolagen sätter in barnprogrammen som en del av etl programblock som varar större ilelen av kvällen. De kan sedan hävda atl programmel inle huvudsakligen vänder sig lill barn, ulan alt annonser kan sättas in enligt de generella regler som gäller för reklam. Samma förfaringssätt är tänkbart då del gäller nyhelsprogram, program med religiös förkunnelse etc.
Induslriförbundel, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel yllrar:
I fråga om de placeringsregler som bör gälla, delar vi den grundläg-ganile inställningen (s. 207) att annonserna skall sällas in med varsamhet och hänsyn las lill programmets karaklär och till |)ublikens möjligheter all uppleva programmel. Huvudprincipen bör sålunda vara all reklam och andra annonser sänds mellan de egentliga programmen, såsom också anges i TV-konvenlionen. Ett visst ulrymme för programav-broll bör dock lämnas, någol som även utredaren föreslår. Härvid bör man, enligt vår uppfaltning, i slort kunna hålla sig lill konvenlionens normer. Utredaren har dock drivit dctaljeringen elt goll stycke längre och de föreslagna reglerna får en ganska byråkratisk karaklär; det kan, menar vi, ifrågasättas om tiiiarinires.set verkligen påft)rdrar en sådan ordning.
Utredaren tycks ulgå från alt programbolagel skulle vilja ohämmat fylla sändningarna med reklam. Vad publiken accepterar i form av an-nonsmängil, avbrott m.m. sätter dock en gräns härvidlag. Inom ramen för de grunilnormer som konventionen uppställer (ariikel 14), bör således bolaget kunna ges slörre frihel att ulforma kompletterande place-ringsreglcr än förslagel för närvarande medger,
Ell exempel kan vara ulreilarens föreskrift all eu program som avbryts av annonser måste omges av. annonser. Detta för atl styra reklamen i försia hand lill pauserna. Även om annonseringen i huvudsak skall ligga mellan programmen, bör enligt vår mening de avbroUsmöj-Trghcler som följer av lagen och avtalet kunna ulnyUjas utan yllerligare adminislraliva spärrar av della slag.
279 Ganska många remissinslanser anser å andra sidan atl del inle alls Prop, 1990/91:149 bör vara lillålet atl avbryta elt program med annonser. Bilaga 2
Filminstitutet utlalar atl största möjliga restrikiivitet måsle lillämpas då del gäller all avbryta program för reklam.
Svenska kyrkans centralstyrelse anser all reklamavbroit i program bör ske endast undanlagsvis och atl normall all annonslid bör läggas i block mellan programmen. Slarka skäl lalar också för atl man hell förbjuder reklamavbroit i nyheter, nyhelskommentarer eller religiös förkunnelse eller i program som huvudsakligen vänder sig lill barn.
Den i belänkandel redovi.sade undersökningen från Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning (PUB) ger enligt centralstyrelsen underlag för kravet atl alla annonser i lelevisionen, vid vilken lid de än sänds, ska ulformas med siörsta hänsyn lill barn och andra socialt utsatta grup|)er.
SFRISAMRAD uttalar alt reklamen bör sällas in på ctl .sätt som så lite som möjligl stör upplevelserna av de ordinarie programmen och visar siörsta möjliga respekt mot både upphovsmän och titlare. Del är en viktig kulturpolitisk angelägenhet atl upplevelser av l.ex. filmer, konserter, opera- eller teaterföreställningar inte störs och spliltras av reklaminslag.
Organisalionerna anser alt del finns slörre möjligheler all Tillgodose iletta krav om reklamen begränsas till en av Sveriges Televisions kanaler, där reklaminläkierna endast blir en komplelterande inkomstkälla. Tör det fallel föreslår organisalionerna all
- huvudregeln blir au reklaminslagen enbarl får sändas i block i pauserna mellan olika program, dock inle i pausen fiire eller efter ett barnprogram,
- inga program får avbrylas av reklaminslag med unilanlag för spori-program eller liknande program med naturliga pauser inom programmets ram.
Om en självständig reklamfinansierad TV-kanal tillåts blir del enligi SFR/SAMRÅD av ekonomiska skäl svårare all upprällhålla huvudregeln konsekvent. För atl undvika alt en sådan kanal utarmas på långfilmer och andra längre program föreslår organisationerna följande yllerligare unilanlag från huvudregeln, nämligen allpmgrarn som är längre än 45 minuler får brytas för reklam högst en gång, dock inle barnprogram, guilsijänsl[)rogram eller nyhelsprogram.
De remissinslanser som anser all det inlc bör vara lillålel all avbryta ell program med annonser är socialstyrelsen, juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms utiiversiici, konsumentverket, SR, TCO, KLYS, Svetiska Tealerförbundel, Svenska Journalisiförbundel, SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen, RF, SRF och OFF; RF kan dock acceptera reklaminslag i naturliga pauser viil l,ex, idrollslävlingar,
SR hänvisar i fråga om sin syn på annonsavbrou till vad bolaget yllral över belänkandet (SOU 1989:73) TV-poliliken. Bolaget påpekar atl della betänkande inte behandlade frågan om annonsavbrou ulifrån att det skulle kunna bli tillåtet med annonssändningar för såväl SR-
koncernen som andra företag. SR vill framhålla del angelägna i alt i så Prop. 1990/91:149 fall samma regler kommer all gälla för samtliga förelag. Bilaga 2
Vissa av de remissinslanser som anser all det inte bör vara tillåtel alt avbryta ell program med annonser intar ståndpunklen all all reklam skall placeras i block som sänds på en fasl, i förväg tillkännagiven lid. De inslanser som anser att en sådan ordning bör gälla är socialstyrelsen, juridiska fakullelsnämnden vid Stockholms universilel, konsumentverket, Svenska Tealerförbundel och SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen.
Juridiska fakullelsnämnden vid Stockholms universilel yllrar:
I utredningen eller i lagförslaget nämns ingenting om att annonser skall sändas pa fasta tider, Fakultelsnämnden anser att en sådan ordning vore all föredra. Titlarna skall inle onödigtvis tvingas på annonser ulan bör beträffande ilessa, liksom vad gäller övriga program av återkommande lyp, ha möjlighet atl välja i förväg. Fasla reklamlidci ger också möjlighet alt ta hänsyn lill de föräldrar som inlc vill atl deras barn skall la del av reklam i tv. Detta slags hänsyn bör tas mot bakgrund av att det inte ansells möjligl alt följa NF,K-rap|)or len 1989:5 med avseende på förslagel all reklam inle bör förekomma före klockan 20.00.
Konsumentverket anför atl huvudkravet hör vara att liliaren inte skall överraskas av reklaminslagen ulan ha möjlighet atl välja bort dem. Della uppnås säkrast genom atl reklaminslagen samlas till vis.sa, i förväg fastställda sändningstider. På så säll framgår del redan av programtablån var reklamen är placerad. Reklamen kan då även anmälas i programannonseringen. Verkei anser all huvudprincipen om att reklamen skall inplaceras i block mellan programmen bör gälla även för företag uianför Sveriges Radio-koncernen.
Filniinsniuiei avslyrker förslagel all det i ell program som är mellan 20 och 30 minuter långt skall vara lillålet alt göra annonsavbrotl en gång och all ell program som är längre än 30 minuler skall få avbrylas av annonser en gång per påbörjad 30-minulersperiod. Gränsen bör sällas avsevärt högre. Förslagsvis bör program under 45 minuters längd inle få avbrytas av reklam.
De möjligheter all göra annonsavbrou som l-'ilininsiiiulel enligt del anförila vänder sig mot finner också juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms universitet vara olämpliga. Även /fF avslyrker dessa förslag.
Konsumentverket lar upp fiågan om annonsavbrou i filmer och yllrar om deua:
Del torde normalt ligga i Trtlarnas intresse alt kunna följa filmer och liknande [)rogram ulan avbrott. TV-uiredningen uttalade att om reklam bara får placeras mellan programmen skulle det kunna medföra atl programplaneringen påverkas så all främst korta program sänds (SOU 1989:73). Verkei ifrågasätter om denna farhåga är befogad. 1 vart fall bör frågan om det störande momentet i avbrotten närmare ulredas innan förslagel genomförs. Del finns också anledning atl la hänsyn till upphovsmännens inställning till alt deras verk avbryts av reklam.
Även Filniinsniuiei är kritiskt när det gällei frågan om annonsavbrotl i filmer:
Vissa typer av program och ämnesområden är exlra känsliga för re-klamavbroil. Tor Tilminsiiiutels del vill vi nalurliglvis främsl lyfta fiam spel- och dokumentärfilmer, där vi över huvud laget bestämt moTsälter Oss reklamavbroit. Ujiplevelsen av dessa konstnärliga alster förstörs genom avbrott för annonser av mer eller mindre påträngande slag. Vi avslyrker därför uiiiyckligcn utredningens förslag all filmer som är längre
än 45 minuter ska få avbrytas av annonser en gång. Del är bättre att i Prop. 1990/91:149 stället förlänga annonsutrymmet före och efter filmen. Utredningens pi j farhågor all förbud mol annonsavbrotl i långfilmer skulle leda till ell ""S minskal inires.se från programföretaget att vi.sa långfilm anser Filminstitutet vara kraftigt överdrivna.
Svenska Tealerförbundel vänder sig specielli mol förslagel alt tillåla annonsavbrotl i långfilmer och annan konstnärlig produktion.
Svenska kyrkatis centralstyrelse känner tveksamhet inför förslagel alt lillåla elt frislående TV-förelag att göra reklamavbioU i längre program, som biograffilmer eller andra program som är eller förmedlar konstnärliga verk, vilka är avsedda alt betraklas och avlyssnas .som en helhet. Både upphovsmän och TV-tittare drabbas om programmen blir onaturligt uppdelade.
Flera av de remissinslanser som vänder sig mot förslagen om annonsavbrou i program åberopar som elt argument för sin slåndpunkl hänsyn lill upphovsmännens ideella rätt till sina verk. Ullalanden av denna innebörd gör juridiska fakultelsnämnden vid Slockholms universilel, KLYS, Svenska Tealerförbundel, SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen, SRF och OFF.
Vad gäller bl.a. filmer kan enligt juridiska fakultetsnätnnden vid Slockholms universilel mot bakgrund av 3 och 28 §§ upphovsrällslagen annonsavbrotl ifrågasättas, om innehavaren av upphovsrätten inte på förhand givil sill tillstånd lill avbrott.
AT/. V5 yllrar:
Enligt 3 § URL får elt verk inle ändras så alt upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks; ej heller får verkei göras tillgängligt för allmänheten i sådan ft)rm eller i sådanl sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.
Vari och elt av de nu redovisade krilerierna för inirång i den ideella rällen aktualiseras för tillämpning av den föreslagna möjligheten aU avbryta program med annonser. Det är oacceptabelt all Sveriges tillträde lill Europarådskonvenlionen skulle bidra till alt del sker inirång i upphovsmannens ideella räll - den ideella räu som är etl karaktäristiskt och unikt särdrag för just upphovsrätten. Det kan inle vara ett intresse för riksdag och regering som företrädare för public service-televisionen alt medverka till att upphovsmännens och de utövande konstnärernas integritet i programverksamheien på della säu urholkas.
Det finns som bekant i 3 § URL också en föreskrift som öppnar för atl upphovsmannen kan efterge sin idella rätt så vitt angår en till art och omfailning begränsad användning av verkei. Samtidigt är det en sedan gammall etablerad princip på den svenska avlalsmarknaden inom televisions- och filmområdet all de avtal som träffas innefattar all upphovsmän och utövande konstnärer är bibehållna sin ideella räll.
Det är oacceptabelt att Sveriges lillträde till Europarådskonvenlionen skulle bereda marken för en ändrad och försämrad avialsmarknad belräffande den ideella upphovsrätten.
SRF tillbakavisar myckel bestämt utredningens förslag om hur vissa längre program skall tillåtas bli avbrutna av reklam och fortsätter:
Därvid värnar vi naturligtvis speciellt om visning av filmverk (spelfilm och dokumentär) och s.k. TV-tealer, inspelad med clektronieknik. Regissören för sådana verk har en upphovsrätt, som skulle kränkas (§ 3 Upphovsrällslagen) om hans/hennes verk skulle avbrylas av för verkels innehåll, stil och tendens helt främmande elemenl, vilkel reklaminslag skulle utgöra.
282 OFF yttrar: Prop. 1990/91:149
OFF har lidigare i olika sammanhang kritiserat den europeiska TV- Bilaga 2 konvenlionens reglering av avbrott för reklam/annonser. Vi har gjort del med hänvisning lill svensk och inlernalionell upphovsrällslig lagstiftning om upphovsmannens ideella rätt. Avbroiten strider också mot den kullurpolitiska målsättning och del grundlagsbud - RF 2:19 - som tillförsäkrar upphovsmännen upphovsrätt. Del här betyder atl varje avbrott eller annat tekniskt ingrepp som görs i konstnärliga verk utan särskild överenskommelse med u[)phovsmannen i varje enskilt fall utgör en kränkning av den ideella rätlen.
För oss är del obegripligt all man från svensk sida undertecknat den europeiska TV-konventionen när cll lillämpande av den leder lill intrång i eller kränkning av upphovsrällen.
Del är lika obegripligt all en slalssekrelerare på elt kulturdepartement - när han gör en utreilning om reklamfinansiering av svensk television - lägger fram förslag som medger avbrott i konstnärliga verk för annonsinslag.
Del är slutligen obegripligt au jurister som arbelar fram förslag om "lagsliftning för reklam i svensk lelevision" forl.sätter den här linjen utan att särskill utreda de upphovsrätlsliga aspekterna. Varför lar man sig frihelen atl låta upphovsmännen - redan harl trängda i en kommersialiserad medievärld - med sina verk bli lockfåglar för annonsköparna?
Ulredningen säger all avbroiten skall ske med varsamhet och under hänsynstagande lill programmets karaklär och avser då enbarl publikens upplevelsesituation. Han nämner inte varsamhet i förhållande till upphovsmannen eller verket. Vem ska för övrigl utöva ilenna varsamhet och hur ska brist på varsamhet beivras?
Den enda formen för varsamhet genlemot såväl publik som upphovsman är att avbrott för annonser inte tillåls.
Tendensen all utesluta upphovsmännens iniressen är tämligen genomgående i utredarens förslag.
När det gäller frågan om när reklamavbrott får ske, gör utredaren alldeles godtyckliga graderingar av olika verk. Varför får en dokumentär avbrytas efter 30 minuler men en långfilm efter 45 minuler?
Utredaren skriver också atl en "begränsning till elt enda annonsavbrott i en film .som är längre än 45 minuler anser jag vara en rimlig kompromiss mellan de olika önskemål som finns". Ilär ekar Sverker Gustavssons egna ord i den nye utredarens mun - båda glömmer all låla upphovsmännen della i kompromissandet mellan publikens ovilja au bli störd och annonsörernas ekonomiska iniressen.
De båda utredarnas förhållningssäll redan på detta stadium är illavarslande för den slällning som upphovsrätlsliga verk kan länkas få i en framlida svensk lelevision. Hur ska del gå om inle ens de högsia Ijänste-männen på etl kullurdepariemenl månar om konsten, kulturen och upphovsrällen?
Filminstitutet delar ulredningens uppfattning atl annonser med reklam inle bör få förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ell program som huvudsakligen vänder sig lill barn. Della förslag lillslyrks också av Svenska kyrkans centralstyrelse, SFR/SAMRAD och SRF. Sveriges Marknadsförbund inslämmer med Ivekan i förslagel, mellan RF anser att det inte bör få förekomma reklam i anslulning lill TV-program för mindre barn.
Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel utlalar om placeringsreglerna beträffande reklam lill barn atl försiklighel givelvis är påkallad med hänsyn Till barns känslighet. Frågan är dock om inle de höga ambitionerna även här har tillåtits driva fram väl byråkratiska normer. Det bör prövas om inle reglerna kan formuleras enklare. Utgångspunkten bör vara de principer och normer som kommer lill ut-
tryck i Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam/Råd Prop. 1990/91:149 om reklam lill barn. Bilaga 2
Köpmannaförbundet ullalar kritik mot förslagel att annonser med reklam inle skall få förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program som huvud.sakligen vänder sig till barn. Förbundet anser del vara bällre att ulgå från Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam.
Även InlernaiioneUa Handelskammarens Svetiska Nationalkommitté uttalar i fråga om placeringsreglerna för reklam till barn alt utgångspunkten bör vara Grundreglerna för reklam/Råd om reklam till barn.
Svenska Tealerförbundel finner del å andra sidan vara otillräckligt atl annonser med reklam inle skall få förekomma under annonsiiden omedelbart före eller efter elt program som huvudsakligen vänder sig lill barn. Förbundet anser atl del bör vara förbjudei all sända reklam i anslulning lill barn-, ungdoms- och familjeprogram. Förbundet fortsätter:
Om möjligheler ges alt annonsera i ansluming till barn-, ungdoms-och familjeprogram finns en risk alt enbart program som når maximalt antal tittare kommer all sändas och att barn och ungdom riskerar atl aldrig få lillgång till etl mångsidigt kullurulbud och program som vänder sig till mindre eller speciella grupper eller som av TV-bolaget förväntas intressera enbarl vissa åldrar, specialintressen eller bam och ungdomar ur hem med en viss kulturell eller etnisk bakgrund.
Televisionen har en sådan genomslagskrafl att den, vad gäller kultur-förmedling till barn och ungdom bör åläggas etl speciellt ansvar och inle bör styras av atl till dessa grupper maximera anlalel liltare.
SIF-klubbcn vid Sveriges Radio-koncernen anser atl annonsering måste förbjudas i anslulning lill barn-, ungdoms- och familjeprogram för alt bällre skydda de svagaste och mest utsatta grupjjcr na.
8 Särskilda normer för reklam i TV
8.1 Marknadsföringslagen och reklam i TV
utredningens bedömning: I stort sett kan TV-reklamen hanleras ulan marknadsföringsrällsliga särregler.
Slockholms tingsrätt yllrar alt kärnan i vad utredningen här säger är att den gällande marknadsräiisliga lagsliftningen är lillräcklig såviu avser bevakningen TV-reklamen. ringsräiten delar helt denna bedömning.
Juridiska fakultelsnämnden vid Stockholms universilel framhåller all utredningens förslag innebär alt generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen blir huvudbestämmelsen också för beilömningav TV-reklam. Nämnden ft)rlsältei:
Fakullelsnämnden finner denna lösning lämjjlig. Del finns ingen anledning all befara att inte det i Sverige sedan länge etablerade marknads-rättsliga konirollsysleinel inte skulle kunna fungera också på TV-rcklamområdei. Marknadsföringslagen är redan i dag tillämplig på TV-reklam som är riktad, hell eller delvis, lill svenska TV-lillare. Det kan påpekas atl generalklausulens grundläggande oiillbörlighelsnorm med dess hänvisning lill god aftärssed är flexibel och möjliggör en nyanserad
lillämpning .som bl.a. beaktar skillnader mellan olika reklammedier i Prop. 1990/91:149 fråga om påverkan på mottagaren. Sannolikt kommer praxis att etablera D-|.,oq 7 relativt stränga kriterier på TV-reklamområdel, tJiiaga
Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel delar givelvis utredarens bedömning. Organisationerna ullalar all övervakning och normbildning inom marknadsföringslagens ram innebär samma ordning som har etablerats för andra medier. Beilörnningen kan då också direki repliera på redan fastställda och erkända principer, bl.a. de som kommer till ullryck i Inlernationella Handelskammarens Grundregler för reklam. Samtidigt näs en belydande grad av flexibilitet och en besvärande delaljreglering kan undvikas. Denna lösning har sålunda uppenbara förtjänster och ligger f.ö. helt i linje med vad organisationerna länge förordat,
Sveriges Marknadsförhunds grundinställning är all reklam i TV skall lyda under samma regler som övrig reklam, dvs. marknadsföringslagen och Inlernalionella Handelskammarens Grundregler för reklam. Vad som är etisk praxis fastställs de faclo av marknadsilomsiolen.
Inlernalionella Handelskammarens Svenska Nalionalkommillé finner ulredningens förslag väl avvägt. Den brist på konkretion som kännetecknar marknadsföringslagens generalklausuler kompenseras bara delvis av marknadsdomstolens praxis. Den bristande konkretionen hos generalklausulerna molverkas emellertid av Grundreglerna för reklam, som faktiskt har fungerat som utfyllande norm (lolkningsanvisningar) till marknailsföringslagen.
Som utredningen påpekar kommer Grundreglerna alt få en motsvarande funktion på 'TV-reklamens område. Sannolikt kommer man atl slällas inför en del för TV-reklamen specifika tolkningsproblem. Erfarenhelerna från bl.a. Storbritannien indikerar detta. Grundreglerna kan då erbjuda en ändamålsenlig utgångspunkt.
Nordisk Television ilelar utredningens uppfatiningati marknadsföringslagens generalklausul mol otillbörlig marknadsföring bör kunna få en ändamålsenlig tillämpning när det gäller reklam i TV. Regelverket för reklam i TV bör i alla avseenden så långl möjligl överensstämma med de regler .som gäller andra medier och andra former av marknadsföring.
Slockholms litigsräu och Antionsörjöreningen an.ser all informationsskyldigheten enligt 3 § marknadsföringslagen inte hör sträcka sig lika långt för TV-reklam som för reklam i tryckta skrifter,
liarnmiljörådet utlalar all skyddet för barn i marknadsföringslagslift-ningen är otillräckligt och därlill oprövat vad gäller TV-reklamen. Rådd kräver däiför all lagstiftningen ser över och anpassas lill nya för hållanden.
Vad gäller den europeiska TV-konvenlionen anser rådet au handläggningen av olämplig reklam lill barn, exempelvis reklam ined vålds-inslag, är ytterst komplicerad och all sanklionsmöjligheler na är hrislläl-liga. Rädd finner del myckel angeläget att ytterligare klargörande arbete sker i denna komplicerade fråga.
285 Enligt konsumentverket bör det i en lagstiftning om TV-reklam ges Prop. 1990/91:149 möjlighet all ålägga TV-förelagel all sända lillrällalägganden (beriktigan- Bilaga 2 den av vilseledande marknadsföring). Verkei forlsäller:
TV-mediet har stor genomslagskrafl och når många konsumenler. Vilseledande eller direkt felaktiga påståenden bör rättas så snart del är möjligl. Det är vikligt atl tillrättaläggandet görs under molsvarande sändningstid och all det i övrigt får minst samma uppmärksamhetsvärde som det felaktiga inslaget. Erfarenheterna från den redovisning av Radionämndens fällande beslut som görs i våra riks-TV-kanaler är goda och den redovisningsformen kan tjäna som förebild för beriktiganden av vilseledande marknadsföring.
Det bör finnas möjlighet alt förelägga förelagel all sända en redovisning av beslut meddelade av Radionämnden respeklive Marknadsdomslolen, där förelagd kritiseras i något avseende.
Charloue Reimerson menar atl del är naivt av ulredningen atl tro all marknadsföringslagen räcker för all skydda konsumenterna mot otillbörlig 1'V-reklam, Marknadsföringslagens vapen måste slipas och sank-lionsmöjligheierna utökas väsentligt, F-tt absolut konsumentkrav innan TV-reklamen släpps lös är atl del införs en ny för TV-reklam specialskriven och myckel strängare marknadsföringslag. Övertramp skall kosta företagen rejäla summor.
8.2 Reklam till barn
Utredningens förslag: I annonslagen föreskrivs följande. En annons med reklam får inle vara inriktad på atl fånga uppmärksamheten hos yngre barn, I annonser med reklam får del inle förekomma personer eller figurer som spelar en framlrädande roll i lelevisionsprogram som huvud.sakligen vänder sig till barn.
På grund av TV-mediels särskilda genomslagskraft menar även Slockholms lingsrän all frågan om bams påverkan av reklam särskill bör uppmärksammas, 1 viss mån kan en bevakning ske inom ramen för marknadsföringslagens begrepf) otillbörlig marknadsföring. Tingsrälten delar bedömningen atl vid längre gående krav på reklam särskild lagsliftning erfordras. Förslagel tillstyrks.
LRF anser förslaget vara moliverai.
Finligt Nordisk Television är de föreslagna reglerna rimliga. Reglerna bör Tillfredsställa den opinion som vill förhindra atl TV-mediel används för reklam lill barn. Bolagel inslämmer i att vad som föreslås är mer adekvat än en regel om att reklaminslag inle får sändas under vissa lider på dagen.
SRF ser positivt på förslagel om förbud mol reklam riktad lill yngre barn.
Svetiska kyrkans centralstyrelse uttalar all regelverkel genomgående bör avse barn upp lill 12 år. Med denna skärpning lillslyrker centralstyrelsen fi)rslaget att en annons med reklam inle får vara inriktad på all fånga uppmärksamheten hos barn.
286 Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om det är meningsfulll alt Prop. 1990/91:149 göra en ålskillnad mellan "yngre bam" (5 § i annonslagförslaget) och Bilaga 2 "bam" (6 §).
T;nligt radionämnden saknas det lillräckliga skäl all göra skillnad mellan "yngre barn" och "barn". För enkelhetens skull bör endera åldersgränsen väljas.
Sveriges Reklamförbund befarar atl uppdelningen i "yngre barn" och "bam" kan medfiiia |)rakiiska lillämpningssvårigheter.
DO på|)ckar all regeringen i en proposilion lill riksdagen har föreslagit all Sverige skall ratificera FN:s barnkonvention och atl med barn i konvenlionen avses den som är under 18 år. DO frågar sig om del inle vore rimligt all i TV-reklamsammanhang lillämpa barnkonventionens definilion av barn.
TU ifrågasäller om del finns lillräckliga skäl alt införa en särskild lagbestämmelse om förbud mol reklam riklad lill yngre bam. De särskilda regler om reklam lill barn som återfinns i Internationella Handelskammarens Grundregler om reklam kom|)lcllerailc med reglema i den europeiska TV-konventionen torde kunna ge garantier för all reklaminslag inle utft)rmas på ett otillbörTrgt sätt.
Köpmannaförbundet anser att ell förbud mol reklam som fångar de yngre barnens inlresse kommer att innebära en rad gränsdragningsproblem. Det vore bättre all utgå från den lyp av uppföranderegler som återfinns i Inlernationella llanilelskammarens Grundregler för reklam. Dessa ger i artikel 13 etl koncenlral av vad som bör iakttas vid reklam .som gäller barn.
Annonsörföreningen noterar med tillfredsställelse att det inte föreslås någol förbud mol att sända reklam före ell vissl klockslag. Enligt föreningen lorde det ilock leda lill avsevärda laglolkningsproblem alt bestämma vilka annonser som skall anses vara inriktade på att fånga uppmärksamheten hos yngre barn. Tolkningsproblem kan också uppslå vad gäller ullrycken ".som spelar en framträdande roll" resp, "huvudsakligen vänder sig lill barn". ViiJare lorile del leda lill vissa komplikationer alt lagen använder både begreppel yngre barn (upp till 10 års ålder) resp. barn (uniler 12 år). Enligt föreningen får marknailsföringslagen och Intemationella Handelskammarens Grundregler för reklam anses vara tillräckliga för all i huvudsak tillgodose behovet av all skydda barn. De särskilda bestämmelser som utredningen förordar föreslås därför ulgå.
Sveriges Marknadsförbund kan instämma i sakfrågan men anser all ilet befintliga regelverket är tillräckligt. Det är praktiskl svårt med särregler .som tar sikle på olika åldersgrupper. Ämnets komplexitet visar sig genom produkter som l.ex. cykelhjälmar, barntandborslar och reflexer, vilka har barn .som viktiga målgrupper. Lagstiftningen bör helst inle helt omöjliggöra alt de.ssa kan kommuniceras,
Kinnevik anser alt förslaget alt en annons med reklam inle skall få vara inriktad på all fånga uppmärksamheten hos yngre barn innebär ett maikani avsteg från inlernalionell praxis. Bolaget anser all en svensk reglering bör slå i samklang med vad som gäller inlernalionellt och hän-
visar till Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam. Prop. 1990/91:149 Vidare har bolaget svårl all förslå skälen för alt använda två olika ålders- Bilaga 2 bestämningar som ligger så nära varandra.
SFRISAMRAD anser all utredningens förslag bör skärpas på tre punkter:
1. Förslagen kompliceras onödigt av att del förekommer Ivå åldergränser (under lio år och under tolv år). 'Tolvårsgränsen bör gälla i samtliga fall.
2. Den i betänkandet redovisade undersökningen från Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning (PUB) vi.sar att andelen 3-10-åringar bland Triiarna är hög under dagliil men minskar kraftigt efter kl. 19.00. I linje med delta och vad som förordas i NEK-rapporlen 1989:5 bör del gälla etl förbud mot att sända reklam i TV före ett visst klockslag, förslagsvis kl. 19,00,
3. Av PUB-undersökningen framgår all 3-lO-åringar ingår i TV-|)ubTrken uniler alla tider på dygnet. Konsekvensen av detta måste bli atl all reklam i TV skall vara utformad på etl sådant sätt alt den lar hänsyn till barns och ungas särskilda känslighet.
Organisalionerna föreslår därför all
- en annons med reklam inte skall få vara inriktad på alt fånga uppmärksamheten hos barn (under 12 år),
- reklaminslag inle skall få sältas in före elt besläml klockslag, förslagsvis kl. 19.00,
- all reklam i TV skall vara utformad så all den tar hänsyn lill barns och ungas särskilda känslighet.
Svenska Tealerförbundel ser positivt på förslaget om förbud mol reklam riktad Till yngre barn. Finligt förbundet bör dock förbudet utvidgas lill alt omfatta reklam riktad till barn och ungdomar.
SIF-klubbcn vid Sveriges Radio-koneertien anser atl förbudel mot reklam riktad lill yngre bam måsle ulvidgas lill all gälla även äldre barn och ungdomar.
Socialstyrelsen delar utredningens bedömning alt marknadsföringslagens generalklausul mol otillbörlig marknadsföring måsle kompletteras med yllerligare regler. Slyrelsen anser dock all ulredningen inle har beaktat all marknadsföringslagsliftningen inle kan läcka de nyanser i budskapet som TV-reklam kan innehålla jämförl med annan reklam.
Styrelsen hänvisar till NT'K-rapponen 1989:5 "Konsumenlkrav på 'TV-reklam till barn och unga" och föreslår att följande särskilda regler
införs:
1 Reklamen skall fylla särskill höga diska krav. Speciell aklsamhet bör iakuas vid användning av ljud, ljus och andra tekniska effekier. Kraven på saklighet och vederhäftighet bör vara högl slällda.
2 Del skall vara mycket tydligt när elt reklaminslag påbörjas och under hela inslagel skall klarl framgå att del är fråga om reklam. Reklamen skall sändas i block på fasla lider mellan program och anmälas i piogiamannonseringen.
3 Reklamen får inte antyda att barn eller unga fär sämre status eller utvecklingsmöjligheter om de inle har en viss produkt.
4 Up|)gifter om produkter som även vänder sig lill barn och unga Prop. 1990/91:149 måste vara speciellt sakliga vad gäller produktens storlek, värde, hållbar- cijUpT 9
het, prestationsmöjligheler och pris.
5 Reklam får inle innehålla uppmaning till barn och unga all påverka någon att köpa en vi.ss produkt. Inle heller får reklam innehålla utfästelser om belöning lill den som skaffar nya köpare.
6 Reklam får inle innehålla ord eller bilil som avser farlig verksamhel eller situationer där normala försiktighelsmålt åsidosätts eller som på annat sätt kan leda till ett farligt eller oansvarigt handlande. Om en produkt inte bör användas ulan all särskilda säkerhelshänsyn las skall detta utlryckligen anges i reklamen,
7 Reklam får inie innehålla inslag med våld eller som kan tolkas som en stimulans till våld,
8 Barn skall inte medverka i reklam annal än när deras medverkan är en naturlig del av den avbildade miljön eller när del är hell klarl all det är nödvändigt med deras medverkan för alt beskriva hur produkten skall användas.
Socialstyrelsen betonar också all del, särskill när del gäller barn och ungdomar, blir nödvändigl all väga upp reklaminslagen med intressanta och sakligt upplysande |)rogram som ger vägledning om vad reklam och annan marknadsfiiring syfiar TrIl. Sådana program skall, bl.a. |)å basis av tittarfrågor, granska produkter och sätten all marknadsföra ilessa.
liarnniiljörådei godtar inle hell utreilningens slutsatser av den i betänkandet reilovisade PUB-undersökningen. Trots de relativt sett låga procenisaTserna för barnens 'TV-liitande uniler kvällstid .ser enligt rådet dl slorl anlal barn på TV under andra lider än bam|)ri)gramlid. Rådet kan inle dela åsikten atl de föreslagna reglerna om rcklamfrihct i och runl sändningarna av barnprogram ulgör ell lillräckligl effekiivl skydd för barn mol reklam.
Rådd föreslår
- atl del inle får förekomma någon reklam riklad lill barn uniler 14 är,
- atl ingen reklam bör visas i TV före kl. 21.00 och
- all de regler för reklam till barn och unga som har föreslagils i NEK-rapporlen 1989:5 i sin helhet skall lillämpas som miniminivå på all reklam som |)ioduceras för TV-sändningar.
Rådd efterlyser ock.så reslrikliva regler för s.k, producl placement i barn- och ungdomsprogram.
Konsumeniverkct anser i likhet med NEK-rapporlen 1989:5 "Konsumenlkrav på TV-reklam lill barn och unga" all reklam riklad till barn under 14 år bör vara förbjuden. Mol bakgrund av alt barn även påverkas av sådan reklam som inte s()ecielll riklar sig till barn bör reklam över huvud taget inle få sändas då barn är en slor del av publiken. Verket anser därför alt ingen reklam bör fä .sändas från kl. 6 till kl. 20.
Verkei påpekar att gruppen barn enligi Inlernationella Handelskammarens Grundregler för reklam av.ser åldersgruppen upp till 14 år. Verket anser att uireilningen inle har visal på något skäl atl frångå denna ilefinilion och finner det direkt olämpligt atl göra en uppdelning mellan yngre barn (uniler 10 år) och barn (under 12 år),
SFRISAMRAD tillstyrker förslagel all det i annonser med reklam inle skall fä uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig lill bam.
19 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
Sveriges Marknadsförbund ullalar all man när del gäller idenlificrbai- Prop. 1990/91:149 helen hos reklam bör vara speciellt strikt vad gäller reklam till barn ef- Bilaga 2 lersom barn har lätt all ideniifiera sig med idoler etc. Barn är dock kräsna reklamkonsumcnlcr. De kan normalt urskilja dt reklaminslag och förväntar sig all reklam skall vara inft)rmativ och underhållande. För alt inte i onödan utesluta halva svenska skädcs|)elarkåren från alt medverka i reklaminslag bör del ftamför alll vara förväxlingsrisken som väger tungt.
Ock.så Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svetisk Handel kommenierar denna regel. F.nligl organisationerna kan det från programföretagets .synpunkt, av bl.a. integrilelsskäl, måhända finnas skäl lill sådana regler, kanske avseende fier kategorier och all TV-annonsering. Organi.sationerna anser dock alt man meil fördel bör kunna överlämna till programföreiagei all självt ställa up|) lämpliga normer och atl lagregleringen kan inskränkas lill vad TV-konvenlionen kräver,
Konsumeniverkei finner del å andra sidan inlc lillfredssiällande alt endast personer som spelar "en framträdande roll" i lelevisionsprogram som huvudsakligen vändei sig till barn diskvalificeras från rcklammed-verkan; del bör vara lillräckligl all personen eller figuren har anknyining till ell sådant program.
8.3 Ingen alkohol- eller tobaksreklam
Utredningens förslag: 1 radioansvarighetslagen införs en ny bestämmelse rörande all ulan hinder av den lagen gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mol kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror.
I lagarna med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkohold- __ .,
rycker resp, lobaksvaror las del in nya bestämmelser som innebär alt del vid marknailsföring av en alkoholdryck eller en lobaksvara är förbjudet alt använila en kommersiell annons i lelevisionsprogram .som cll programföretag sänder med slöd av lillslånd enligt 5 § försia slyckel radiolagen.
Stockholms tingsrätt tillstyrker förslaget. Det förefaller helt riktigt all generella förbud mot alkohol- och tobaksreklam i TV - på sainma sätt som i I kap. 9 § iryckfrihelsförordningen - regleras särskill. Sådana förbud anses inte tryckfrihetsförordningen ge utrymme för och logiskt sett därmed inle heller radiolagarna.
Juridiska fakultelsnämnden vid Slockholms universilel uiialar all del synes välgrundat all kompldtera radioansvarigheislagen på föreslaget sätt efter mönster av 1 kap. 9 § punkl I tryckfrihetsförordningen. Som ulredningen konstaterar skulle del vara märkligt alt göra en principiell skillnad mellan reklam för alkohol och tobak i tryckt skrift och i andra medier, exempelvis TV.
Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran också av samhällsveietiskapliga fakultetsnätnnden vid Göteborgs utiiversiiei, LRF, Sanna SaieUiie, Svenska kyrkans centralstyrelse, SFR/SAMRÅD och RF.
290 Sanna Satellile uppger all "Nordic Channel" har ell sär.skili program- Prop. 1990/91:149 råd, som övervakar alt bl.a. reklam för alkoholdrycker och lobaksvaror. Bilaga 2 men även reklam som eventuellt kan anses stötande, ej sänds.
Socialstyrelsen vill slarki understryka utredningens uppfaltning all det inte bör få förekomma någon alkohol- eller lobaksreklam i TV. Styrelsen ifrågasäller dock behovet av uttryckliga tillägg i alkohol- och lobaksreklamlagarna med hänsyn till atl förarbetena gör klart att reklam i radio eller TV strider mot det allmänna kravet om "särskild måtlfulT het" vid marknadsföring av alkohol och tobak.
Styrelsen betonar också viklen av att så långl möjligt hindra s.k. dold reklam i fråga om alkohol och tobak. .Som exempel nämns alt lobaksindustrin är en av de största spon.sorerna av biltävlingar, vilkel har sin grund i all ilenna sport kring sig har den aura av manlighet, våghalsig-hel, spänning osv., som industrin också annars söker skapa kring sina produkter. Tobaksindusirin sponsrar även andra evenemang som t.ex. jazz- och popkon.serier, konstutställningar, operor osv. Genom alt varumärken exponeras i sådana sammanhang kan de även komma in i sportprogram och liknande ulan att del direkt framgår atl del rör sig om betald märkesreklam.
Slalskonlorel an.ser alt ulredningens förslag inte går all samordna med en EG-anpassning av reglerna.
9 Vissa frågor som berör alla programföretag
9.1 Gynnande av kommersiella intressen i programverksamheten
utredningens forslag: I en ny beslämmelse i railiolagen föreskrivs alt etl programföretag inte mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt får gynna elt kommersiellt inlresse i programverksamheien.
Industriförbundet, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel anser alt olika former av förtäckt reklam bör molverkas med kraft. Organisationema tillstyrker därför förslaget. Förslagel tillstyrks också av SFRI SAMRÅD.
Juridiska fakuUeisnämtiden vid Stockholms universitet ullalar alt det kan ifrågasättas om ordel "oiillbörligi" är lillräckligl för atl molverka s.k. product placement i den egentliga programverk.samhelen,
TU konstaterar att den föreslagna regeln inle utesluter alt vissa lyper av program ibland kan komma alt sändas som annonser uniler annonstid och ibland som inslag i den vanliga programverksamheien. Beträffande reklam för programföretagels egen kommersiella verksamhel får föruisällas alt sådan reklam på elt oiillbörligi säll gynnar ett kommersiell! inlresse, om den sänds i programverksamheien. Däremot skulle en åsiklsannons kunna .sändas även utanför annonslid om det skedde ulan
vederlag. Detta kan motverkas genom en omformulering av ett av utred- Prop. 1990/91:149 ningens förslag (se ovan avsnitt 5.3). Bilaga 2
Sävitt radionämnden kan finna regleras genom den föreslagna beslämmelsen endast ett specialfall av vad som följer av kravet på oparliskhel. Inga särskilda rättsverkningar är knutna till förbudet, och del synes inte alls oundgängligen nödvändigt av laglekniska skäl, l.ex. av hänsyn lill den europeiska TV-konvenlionen. Fastmer framslår del som lagte-kniskt överflödigt, llnligt radionämnden behövs inte den föreslagna beslämmelsen; regeln om i)()arliskhel så som den hittills har lillämpals belräffande reklambeionat gynnande räcker fullt ut,
9.2 Den grundläggande regleringen i lag av sändning av sponsrade program
Utredningens förslag: lör alt lämnande av sponsorsmeddelande inle skall anses strida mot kravet på opartiskhet och den föreslagna bestämmelsen om förbud mol gynnande av kommersiella iniressen föreskrivs i en ny bestämmelse i radiolagen all etl programföretag i fråga om någon .som har bekostat ell program hell eller delvis får lämna uppgift om vem bidi-ag.sgivarcn är.
För all ell programföretag skall kunna bli skyldigt all lämna sponsorsmeddelande införs också en ny bestämmelse i radiolagen om alt det i avtalet mellan staten och programföretaget fär bestämmas om skyldighel för förelagd att, om någon annan har bekostat dt program hell eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Induslriförbundel, SAF och Grossistförbundel Svensk Handel delar uppfattningen alt annonsering och sponsorskap (sponsring) bör behandlas som skilda företeelser och regleras på olika säll. Organisationerna vill allmänl unilcrslryka viklen av atl kommande regler på sponsiings-oiniädct ulftirma.s på dt sådanl sätt alt progiambolagcns integritet garanteras.
Juridiska fakulieistiäititiden vid Slockholms universilel anser inte alt del föreslagna lagregeln om bemyndigande au sluta avtal har fått en lill-fiedsslällanile ulformning. Del förefaller ovedersägligt all s[)onsiailc program kommer alt gynna kommersiella intressen. Det torde därför vara dl berälligat konsumenlkrav atl uppgifter därom skall lämnas i anslutning lill programmet. Den europeiska TV-konventionen kräver detta (anikel 17:1).
RF anser all det i regler om sponsorskap hör införas en förpliktelse för programföretaget alt garantera räll namn på del evenemang som sänds - även om det innehåller sponsorns namn, l.ex. Skandia Cupcn. Del är jusl sponsorn som gör det möjligl alt arrangera del program .som sänds.
Socialstyrelsen anser all del i radiolagen bör las in en uttrycklig beslämmelse om att dl programförelag inic får sända program som hell eller delvis har bekostats av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller lillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller lobaksvaioi.
liarnmdjinådei efterlyser ell förbuil mol moi sponsring av barn- och Prop. 1990/91:149 ungdomsprogram. Bilaga 2
9.3 Radiolagens demokratibeslämmelse
Utredningens förslag: Demokratibeslämmelsen i radiolagcn formuleras om. Del föreskrivs all varje prograrnföietag skall sända [iiogram, i vilka företaget hävilar det demokraliska statsskickets grundidéer .samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihel och värdighet. Vidare föreskrivs atl när det i elt program föiekommer inslag som motiverar del, skall programföretaget också hävda ilessa principer i samma program eller i anslulning lill programmet.
Induslriförbundel, SAF och Grossislförbundel Svensk Handel delar ui)ptäilningen all ilemokraiibestämmelsen inle är lämpligl avfattad när den, som blivit fallel, kan drivas i konflikl med inft)rmalionsfrihelen; den bör därför modifieras på föreslaget .sätt,
RF tillstyrker förslagel; förbundet delar uppfattningen atl direkisända sporlevenemang inle är av den arten all programmen förmedlar etl "odemokratiskt budskap" lill TV-iitiarna.
SR yllrar:
Utan all på något säll ifrågasätta SR-konccrncns skyldigheter all i programverksamheten hävda ile demokraliska grundiilcerna och principen om alla människors lika värde välkomnar SR ilen föreslagna förändringen. Denna syftar inte lill au begränsa företagens självklara skyldigheter på della område utan endast till atl bekräfta lagrummets avsedda och faktiska innebörd. Och sålunda ge en tydlig anvisning om en än-ilamål.senlig tillämpning meil en rimlig praktisk avvägning mot andra väsentliga iniressen niiniligen yttrande- och informationsfriheten och SR-koncernens publicistiska oberoende.
Vad gäller den påtalade "svarta listan-problematiken" anser SR förslagel vara fulll godtagbart. Det görs klarl all det i dt program får förekomma uttalanden som är antidemokratiska eller företeelser som kan uppfattas som etl stöd för antidemokratiska iiléer, om detta bemöts med avståndstaganden eller klargöranden i programmet eller i anslutning till detta.
SR har dock invändningar mol formuleringen all "pt-ogramföreiagct skall sända |)rogram i vilka företaget ..." etc. Demokratibeslämmelsen ligger lill grund för den samlade programverksamheten och den bör enligi bolaget inte manifesteras i särskilda ensiaka program. Den fi')reslag-na lydelsen ger dock ulrymme för en tolkning .som innebär atl program-fi)rda(!cn skulle ha skyldighet att sända särskilda program om demokratins grundidéer. Därför föreslår SR följande formulering av försia meningen: "Programverksamheten som helhet skall präglas av och verka för del demokratiska slalsskickeis grundidéer saml principen ..." etc.
Samhällsveienskapliga jäkuUeisnätnnden vid Göteborgs universitet anser atl utredningens förslag reser två [)rincipiella frågor. Den ena är all den nya ftumulcringen innebär- dl påbud "atl sända program", medan bestämmelsens gällande lydelse bara lalar om alt "i programverksamheten hävda". Nämnden anser au förslagel snarast synes öppna för i)å-
tryckningar mol ell programförelag av del slag .som ulredningen vill Prop. 1990/91:149 undvika och alt gällande formuleringar all föredra från yllrandefri hets- Bilaga 2 synpunkl.
Den andra principfrågan är enligt nämnden vad ullrycket "det demokratiska statsskicket" egentligen innebär. Med den påbjudande formulering som föreslås är det viktigt att della begrepp ges en någol mera konkret innebörd. Del som nu i förarbetena sägs om demokratiska grundväideringar ger föga ledning.
Slockholms lingsräu finner inte all del skäl utredaren åberopat motiverar ett tillägg lill bestämmelsen.
Radionämnden avslyrker att den föreslagna beslämmelsen införs. Nämnden vill lill en början undersiryka demokratibeslämmelsens självständiga värde. Även om den i visst hänseende är en modifiering av kravet på oparliskhel har den en belydelse som går långt därutöver när det gäller grunderna för staisskickel, rasism, jämställdhet mellan män och kvinnor, skildringar av våld mol människor och annal. Del synes naturligt all med den nuvarande lagtexten kräva atl programföretagen generellt skall hävda de idéer och principer del här är fråga om.
När del gäller frågan om FN:s s.k, svarta lista vidhåller nämndens majoritet sin ståndpunkt. I yllrandd uttalas dock att det här föreligger en principiell motsättning mellan nämnden och Sveriges 'Television som inle bör bli beslående. Nämnden ilelar därför utredningens uppfaltning all riksdagen bör la slällning till hur frågan skall lösas för framtiden.
Nämnilen fortsätter:
När del gäller bevakningen av kvinnokonferensen kan radionämnden inle inse all programföretagels och radiolagsulredningens krilik är principielll beränigad. Hur en |)rincip lillämpas i etl enskilt fall kan självfallet alltid diskuteras. Radionämnden har alllid varil utomordentligt försiktig med alt kritisera programföretagen för underlåten bevakning i olika hänseenden. Del behövs dock en viss granskning i efterhand av hur |)rogramföi-elagen uppfyller sin rapporleringsskyldighd och en sådan har också skett i vis.sa fall. Självfallet kan den bara gälla mer betydelsefulla eller omfallande händelser eller företeelser. Nägon gräns mellan vad granskningen i detta hänseende får respeklive inle får avse lorile emellertid inle kunna dras lagstiftningsvägen. Gränsdragningen bör ske i lillämpningen. Huruvida radionämnden vid sin granskning tillämpar ilemokraiibestämmelsen eller någon annan bestämmelse synes sakna principielll inlresse.
Även om slalsmakterna skulle biiiäila radiolagsulredningens ståndpunkter i de nu angivna hänseendena synes den föreslagna lagtexten gå långt utöver syftena med ändringen. Med den utformning som lagtexten getts innebär den ett radikalt broll mot den nuvarande demokratibeslämmelsens princpiella innebiird och synes dessutom leda till i sak meningslösa resultat.
Enligt den föreslagna lydelsen skulle programföretagen inte - som är fallel nu - ha någon övergripande skylilighet alt fördöma rasism, våld och brutalitet eller atl hävda jämställdhet mellan män och kvinnor. Del skulle endasl finnas en obestämd skyldighet atl sända program i vilka programföretagen "hävdar ilet demokratiska statsskickets grundidéer saml principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighel". Med frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor som utgångspunkt konstaterar radionämnden all del inle längre skulle vara möjligt atl pröva huruvida programverksamheten inom t.ex. etl specielli ämnesområde präglats av en sirävan alt hävda jämslälldhet. Radionämndens beslut från 1987 rörande alllför bristfällig
bevakning av kvinnosporl skulle sålunda sakna lagligt slöd enligi den Prop. 1990/91:149 föreslagna beslämmelsen. Riiapn 2
Vidare innehåller förslaget alt när del i program förekommer inslag S''
som motiverar dd, programföreiagei skall hävda de angivna principerna i samma program eller i anslutning lill programmet. Dd har cxcm|)elvis förekommit programinslag om vilka radionämnden ansett alt de på grund av sill kvinnoföraklande och fördomsbefrämjandc innehåll inle borde ha sänts i den utformning de fåll. Del skulle självfallet vara meningslöst alt - om inlc sändningen sker i något alldeles s[)eciellt syfle -godta att sådana inslag sänds under förutsättning atl de försetts med en kritisk kommenlar från programföretagets sida. Radiolagsulredningen har säkerligen ej heller avsett något sådant. Resultatet synes emellertid följa av den föreslagna lagtextens ordalydelse,
Radionämnden har bifogat några exempel på sin lillämpning av demokratibeslämmelsen.
Nämndleilamoien Bengt Wernersson har i en skiljaktig mening ansell atl nämnden bort yllra:
När dd gäller frågan om FN:s svarta lista föreligger en principiell moisäilning mellan radionämnden och Sveriges 'Television .som inle bör bli beslående. Nämnden kan därför för sin del ansluta sig lill utredningens uppfattning (s. 174 x) alt frågan om demokratibeslämmelsens räckvidd bör underställas rik.sdagen och finner del följdriktigt alt utredningen av iletta skäl föreslår en ändring av beslämmelsen.
Kritisk mol radiolagsulredningens förslag är även humanistiska uibddtiitigs- och forskningsnämnden vid Göteborgs universilel. Nämnden anser all utredningen uianför sill uppdrag har gell sig i kast med uppgiften all slymjia demokratibeslämmelsens räckvidd. Della beror enligt nämnden på utredningsuppdragets arl, som har varil all finna regler som är tillämpliga oavsell om reklam-TV hanleras inom Sveriges Radiokoncernen eller av ell annal företag. Allt lydligare avtecknar sig konturerna av del frislående förelaget med andra - mindre - skyldigheter än lie nuvarande i fråga om opartiskhet. Det verkligt betänkliga är emellertid atl de rällsliga likhdskraven leder lill en uppmjukning ock.så av de ursprungliga programföretagens skyldigheter.
9.4 Skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud
Utredningens forslag: 1 radiolagen införs en ny bestämmelse som .säger all staten får Iräffa avtal med elt programförclag om skyldighet för företagel all sända dt mångsidigt programutbud.
Radionämnden har ingel all erinra mol förslaget.
9.5 Skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskrafl
Utredningens forslag: 1 radiolagen införs en ny bestämmelse som säger all staten lår iräffa avtal med ell programföretag om skyldighet för förelagd all vid utövande av sändningsrätlen ta hänsyn lill ljudradions och televisionens särskilda genomslagskrafl när del gäller programs ämnen och ulft)rmning sarni liden för programs sändande.
295 Som angells i avsnilt 6.1 har radionämnden - för atl molverka atl det Prop. 1990/91:149 uniler annonstid sänds inslag som ger ullryck för ras- eller könsfördo- Bilaga 2 mar - lanserat den den lagtekniska lösningen atl förevarande bestämmelse får avse också sådana frågor. Den närmare avgränsningen av bestämmelsens lillämplighel kan enligt nämnden vara svår alt göra i teorin och den bör överlämnas lill den praktiska tillämpningen. Vägledande uttalanden av lagstiftaren vore självfallet dock av storl värde.
10 Nya uppgifter för radionämnden
10.1 Radionämnden och reklam i svensk television
Utredningens förslag: Radionämnden skall efterhandsgranska om dt |)rogramföretag som i lelevisionen sänder reklam mot vederlag har iakttagit beslämmelserna i annonslagen. Nämnden skall också efterhandsgranska om ett från Sveriges Radio-koncernen frislående TV-förelag har utövat sändningsrätlen i enlighet med radiolagcn och avialet mellan stålen och föietagei.
Slockholms lingsrän tillstyrker all radionämnden får granska även hur dl frislående programföretag efterlever regler av radioräiislig art.
SFRISAMRAD delar bedömningen all betald reklam i svensk television måsle leda till en utvidgad radionämndsgranskning, oavsett vilket fördag som svarar för de reklamfinansierade sändningarna.
Finligt radionämnden ter det sig självklart atl, om en fristående TV-kanal skall iaktta krav på opartiskhet och saklighet, granskningen av hur dessa krav efterlevs bör skötas av radionämnden. Mer diskutabelt är vem som skall ha hand om nylillkommande granskningsuppgifier. främst atl diskriminering ej sker av annonsörer och all föreskrifter om mängilen annon.ser och hur annonser får sältas in efterlevs. Båda uppgifterna är emellertid företrädesvis av radioräiislig art och synes ftäm-manile för marknadsdomstolen. All inrälla etl hell nyll granskningsor-gan för dessa uppgifter framslår inle meningsfullt. Radionämnden ät därför beredd all åta sig dem.
Slalskonloret yllrar:
Radiolagsulredningens analys ulgår från hur reklamen inom svensk marksändande lelevision i framliden skall regleras och hur ansvaret skall utkrävas. Slalskonlorel tycker av flera skäl atl iletta är olyckligt. Utgångspunkten bör i stället vara all reklam inom lelevisionsområdd skall behandlas på samma sätt som reklam inom andra media. Detta för att utnyttja kompetensen inom detta specialområde på effektivast möjliga sätt. Varje annan lösning innebär någon lyp av dubblering av denna kompetens.
lördagens arbele med reklam och marknadsföring ingår i viss utsträckning som ilelar i brell upplagda reklamkampanjer, där i princip sarnma budskap i slorl sell i samma ulformning förs ul i olika medier, dagsiiilningar, fackpress, affischer och biografreklam. Den senare kan mangn gånger vara idenlisk, dvs. samma reklamfilm sänds i TV och före filmvisning på bio.
296 Slalskonloret anser därför alt annonserna och annonsinnehållet bör Prop. 1990/91:149 granskas skill från radionämndens granskning av hur resp. TV-förelag Bilaga 2 efterlever kravel på oparliskhel. Själva innehållet i annonserna bör granskas av marknadsdomslolen oberoende av om TV-reklam kommer atl sändas av Sveriges Television eller ett förelag som slår utanför Sveriges Radio-koncernen. Marknadsdomstolens granskning bör även omfatta lie särskilda reglerna om innehållel i TV-reklam, dvs. begränsningar för reklam som riktar sig i försia hand till bam, samt likUinjerna för marknadsföringen av alkohol och tobak.
Slalskonlorel bygger sill slällningstagande pä bl.a. följande.
Föl del första skulle den av utredningsmannen föreslagna vidgningen av radionämndens nuvarande uppgifter kräva all denna kompletteras med sakkunskap vad gäller marknadsföringslagen och särskilt dess generalklausul. Delta leder i sin lur lill alt samhälld bygger in samma kompetensprofil i flera myndigheter och ökade kostnader. För det andra äl marknadsdomslolen en domstol i den bemärkelse som den europeiska gemenskapen inom många områden ställer krav på lill skillnad mol radionämnden som följer den svenska förvaliningsiradilionen med ijäns-lemannabeslul inom tradiiionellt ämbetsverk.
Några rernissinstanser kommenierar del fiirhållandcl alt utredningens fiirslag i fråga om sanklioner mot överträdelser av radiorättsliga regler inle innebär någon ändring i förhållande lill gällande ordning.
Radionämnden yttrar pä ilenna punkt:
I likhet med radiolagsulredningen anser railionämnden alt nämnden inte nu bör få andra möjligheler lill sanktion moi ell programföretag än den räll nämnilen har atl slå fast all programföretaget har överträtt lag eller avtal. Del hittillsvarande systemet har med någol undanlag visal sig lillräckligl i fråga om programförelagen inom Sveriges Radiokoncernen. Del kan anias att en fristående tredje 'TV-kanal blir så angelägen om sitt sändningstillstånd alt förhållandena inte kommer att bli annorlunda beträffande ett sådant programföretag. Skulle framlida erfarenheter visa motsatsen, kan andra .sanklionsmöjligheler övervägas då.
iuridiska fakullelsnämnden vid Stockholms utiiversiiei fäster uppmärksamheten på atl samtidigl som del föreslås etl flertal materiella regler om förbud mol annonser med viss ufformning, ingenting sägs om sanklioner vid övertiäilelser av bestämmelserna.
Kabeltiämnden efterlyser för lindrigare fall av regelöverträdelser mindre ingripande sankiionsmöjTrgheier än den möjlighet som staten i dag har atl säga upp avtalet med etl programförelag. Ulan ytterligare sanklionsmöjligheler finns en risk för all konlrollmyndighden får svårl atl upprätthålla lagstiftningens inlentioner. Nämnden vill framhålla möjligheten att införa någon form av sanktionsavgifl och forlsäller:
En sådan sanktion måsle utformas så att den inle kommer i konflikl med censurförbudet i radiolagen. Någon konflikt lorde inte uppkomma orn kontrollmyndigheten ges beft)genhd alt exempelvis påföra avgift sorn påföljd för en konstaterad överträdelse i ett redan sänl program. En höjning av avgiften om överträdelsen upprepas torde inlc heller slå i konflikl med nämnda censurförbud, så länge avgifisutlagel grundas på en bedömning av redan sända program.
l:-nligi SFR/SAMRAD visar erfarenheler från andra länder - Kanada och Storbritannien nämns som exem|)el - alt sanktioner för överträdelser av bcsläinmelsema både kan behövas och ulformas på ell effektivt säll. Organisationema anser dd vikligl all dd finns kännbara sanktioner lör all de nya beslämmelserna skall lä av.scdd verkan.
10.2 Radionämndens ställning i förhållande till KO Prop. 1990/91:149
och marknadsdomstolen Bilaga 2
Utredningens bedömning: 1 första hand bör även den praktiska övervakningen av de föreslagna reglerna om TV-reklam som vänder sig till barn ankomma i)å radionämnden.
Slockholms lingsrän uttalar alt utredningen under denna rubrik pekar på delvis svårlösta kompelenskonflikter som kan uppkomma mellan radionämnden, KO och marknadsdomstolen. Tingsrätten ilelar de synpunkler som framförs.
Konsumentverkel har inte någol atl erinra mol ulredningens bedömning. Konsumeniverkd/KO har allTril möjlighet alt med slöd av marknadsföringslagen granska och ingripa mol vilseledande TV-reklam. Vid prövning enligt marknadsföringslagen las hänsyn lill om marknadsför-ing.sålgärden strider mot annan lagstiftning.
Industriförbundet, SAF och Grossislförbundel Svensk Hatidel finner den fördelning av uppgifter mellan radionämnden, KO och marknadsdomstolen som utredaren argumenterar för vara ändamålsenlig.
10.3 Radionämndens tillgång till upptagningar av program
Utredningens forslag: I en ny beslämmelse i radiolagen föreskrivs atl dl progi-amfördag på uppmaning av radionämnden skall tillställa nämnden en sådan upptagning som förelaget är skyldigl alt göra enligt de särskilda ytti-anilefrihdsrättsliga reglerna. Om programföreiagei inte rättar sig efter en sådan u|)pmaning, kan nämnden förelägga vite.
SFR/SAMRÅD lillslyrker förslaget,
Radionämnden vill understryka att den föreslagna bestämmcLsen ingalunda medför all nuvarande bestämmelse i avialel mellan staten och varje programföretag blir överflödig. Nämnden ft)rtsätier:
I den föreslagna beslämmelsen regleras nämligen bara upptagning av program medan avtalsbestämmelsen täcker också annal "material som nämnden anser sig behöva för sin granskningsverksamhel". Någon ändring härvidlag i sak synes utredningen inle ha åsyftat, skäl härför har i van fall inte redovisats (s. 247 ff, och 275 m), och en sådan ändring är heller inte motiverad, I sammanhangel kan det finnas skäl all instämma i ulredningens uttalande (s. 249 m) all en upptagning nalurliglvis bör lämnas tillbaka så snart behov av den inte längre finns med den kom-pldieranile kommentaren att sådanl behov bl.a kan bestå i alt vid en belydligt senare lidpunkt kunna la fram en upptagning i ett principielll viktigl ärende för jämförelses skull eller vid utbildning och informalion om nämndens verksamhel och praxis.
SR yttrar:
1 den föreslagna paragrafen ges Radionämnden lagstöd för sin rätl att erhålla kopior av sända program, Beslämmelsen härom i programbola-gcns avtal med staten förs över till radiolagen.
Med hänsyn TrIl att programbolagens åliggande ges en myckel kalego-risk utformning i lag anser SR del motiverat att i lag även ange de omständigheter under vilka nämnden kan påfordra programkopior och förelägga vite. 1 tydlighetens inlresse bör det sålunda anges all nämnden endast kan ulfärda ell åläggande i fråga om jjrogram som kan hänföras
lill etl diariefört granskningsärende. Med della avlar även något av den Prop. 1990/91:149
upphovsrätlsliga problemalik som är förenad med alt överlämnande av r»..
program ulgör allmän handling. öiiaga 1
11 Radioansvarighetslagen
11.1 Radioansvarighetslagen och ett nytt reklamsändande TV-företag
utredningens bedömning: Radioansvarigheislagen skall gälla också för sändningar av etl nytt reklamsändande TV-företag.
Slockholms lingsrält delar uppfattningen atl radioansvarigheislagen skall gälla även för ett fristående reklamsändande företag.
ALR tillstyrker bedömningen och konstaterar med tillfredsställelse att sändningarnas innehåll därmed kommer atl bevaras åt eftervärlden enligt vad som föreskrivs i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupplagningar. Enligt ALB har det slor betydelse för ft)rskningen alt en ny TV-kanal kan dokumenteras redan från starten, något som tyvärr inte har varil möjligl för andra nya medier som närradio eller satellit-TV. ALB framhåller emellertid att det, om en tredje TV-kanal blir verklighet, är nödvändigt att arkivet ges tillräckliga resurser för atl kunna spara sändningsband som ligger så nära original-kvaliteten som möjligl och för atl kunna katalogisera materialet på en lillräckligl detaljerad nivå.
SR har inget alt erinra mot bedömningen.
11.2 Det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för annonser
utredningens förslag: I radioansvarighetslagen införs en ny beslämmelse .som innebär all vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § iryckfrihelsförordningen också gäller i fråga om annonser i TV och all vad som i lagrummet sägs om Iryckfriheisbroii i slället skall avse yllrandefrihetsbrotl.
Stockholms lingsräu tillstyrker i linje med vad som sagls i fråga om överensstämmelsen mellan tryckfrihetsrätten och radioräiten atl del i radioansvarigheislagen införs en beslämmelse som molsvarar 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.
SR har inget atl erinra mot förslagel.
11.3 Radioansvarighetslagen och dess tillämpningsförordning
Utredningens förslag: Det väsenlliga i radioansvarighetslagens tillämpningsförordning las in i radioansvarigheislagen. Della medför atl lilT lämpningsförordningen kan upphävas.
299 I nya bestämmelser i radioansvarigheislagen föreskrivs: Prop. 1990/91:149
* Ell programförelag skall göra en upptagning av varje program som Bilaga 2 sänds och bevara denna minst sex månader från sändningen. Räll att kostnadsfritt ta del av en sådan upptagning och få en utskrift av vad som
har yttrats i programmet har JK och - i princip - en enskild som anser atldl yllrandefrihelsbroU mot honom har begålls i programmel eller att han har lidit skada på grund av etl yttrandefrihetsbrott i programmel.
* Den som uppsåiligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt föregående punkt skall dömas till bö ter eller fängelse i högsl elt år. JK är åklagare i mål om ansvar för så danl brou.
Även Slockholms lingsräu har uppfatmingen all delar av radioansvarighelslagens lillämpningsförordning bör tas in i själva lagen.
JK påpekar alt förslaget inte innehåller någon motsvarighet lill nuvarande bestämmelser i 5 § första stycket tillämpningsförordningen, enligt vilka skall antecknas bl.a. namn, födelselid och bostadsadress beträffande sådan medverkande i ell program som själv kan bli ansvarig för yllrandefrihetsbrotl. JK är Iveksam till utredningens ståndpunkt alt det inle torde vara nödvändigl med uttryckliga föreskrifter om detta och anser att del är av värde med etl ultryckligl lagstöd för anleckningsskyldighe-ten.
Juridiska fakullelsnämnden vid Slockholms universitet uppmärksammar all ingel särskilt sägs om rält atl kostnadsfritt la del av upptagningar av program (inklusive utskrifter) för KO eller en näringsidkare som önskar föra lalan mot reklamprogram enligt marknadsföringslagen.
Enligt konsumentverket bör inte bara JK och en enskild som anser alt det i ell program har förekommit etl yllrandefrihelsbroU mol honom ulan också konsumentverket ges rält atl utan kostnad ta del av |)rogram-förelagels upptagningar av program och få utskrifter av vad som har yttrats.
SR delar utredningens allmänna synpunkter om atl till radioansvarigheislagen bör föras över de väsentligaste delarna av lillämpningsför-ordningen och atl denna sedan kan upjjhävas. Finligt SR bör dock programföretagen inle ha någon skyldighel all lillhandahålla utskrifter av program. Bolaget fortsätter:
Såväl JK:s som enskilda målsägares intressen synes bli bäsl lillgodosedda om programmel tillhandahålls i den form i vilkel del offentliggjorts. Ur alla synpunkler lorde etl ljudband eller elt videoband ge den mesi rättvisande uppfattningen om etl yttrandes straffrättsliga valör och det sammanhang i vilkel del fällts, vilket inte sällan är av stor betydelse för bedömningen. Till saken hör även all uppspelningstekniken numer är .så allmänt spridd hos allmänheten all dd inte föreligger någol fakliskl behov av den skriftliga formen. SR vill därför förorda all programförelagens skyldigheter inle skall omfatta utskrifter.
Majoriteten i SR:s slyrelse har även erinringar mol hur utredningen utformat förslaget lill lagfäst rätl för JK all la del av sk. referensinspelningar, Styrelsemajoritden yttrar:
Med hänsyn lill all denna rätt nu föreslås stadfäst i lag och därtill slraffsanktionerad bör det även i lagen anges under vilka omständigheter rätlen kan ulövas och ohörsamhet beivras. Såsom beslämmelsen nu föreslås utformad ges intryckel alt JK har en i del närmasle generell räll
.00
all utkräva programkopior eller utskrifter för vilket .som helsl ändamål Prop. 1990/91:149
l.ex. för utredning om annal än yllrandefrihetsbrotl i radioprogram. aiioi O Detta är självfallel inle avsikten och del finns därför enligt SR goda skäl »
t'i')r en precisering även på denna punkl,
Slyrelsemajorilden anser atl JK:s rält bör begränsas lill sådana fall då "programmet kan hänföras lill ell diarieförl ärende om yltrandefri-helsbrott i ctl programföretags program".
Styrelseledamoten Anders Björck delar inle ilenna uppfattning. Han anser all JK kan ha goila skäl alt först ta del av inspelat material och därefter beslämma om ell ft)rmelll ärende skall läggas upp.
12 Delar av utredningens lagförslag
12.1 Förslaget till lag om annonser i televisionen
12.1.1 Lagens rubrik
i.nWgi juridiska fakullelsnämnden vid Stockholms universilel har lagen inle ell så brell innehåll som rubriken närmasl anger. Nämnden anfiir all marknadsföringslagen blir huvudlagen för bedömning av TV-annonsers utformning och lillållighei och förordar all del med hänsyn härtill övervägs om det inte i annonslagen bör göras en hänvisning lill marknadsföringslagen.
Samhällsveienskapliga fakultelsnämnden vid Göteborgs universilel anser all även regler för regional och lokal-TV borde inkluderas i en lag som av.ser "annonser i televisionen"; alternativt borde lagen kanske benämnas "lagom annonser i nalionell television",
12.1.2 Inledande bestämmelse
1 §
Radionämnden lar upp ft)rmulcringen all lagen gäller för etl programföretag som "sänder reklam mot vederlag". Del kan enligt nämnden ifrågasällas om lagens tillämplighet biir knytas till vad som .sänds och inle lill dd förhållandet att programlöretagd i ftåga har träffat avtal med vissl innehåll eller motsvarande,
12.1.3 Definitioner
2§
Stockholms litigsräil förordar att den föreslagna definitionen av reklam i
radiolagen också las in i annonslagen.
-101
12.1.4 Vad som rår sändas under annonstid m.m. Prop. 1990/91:149
3 g Bilaga 2
Enligt radionämnden synes ullrycket "kommersiell" i punkt 2 sakna .självständig betydelse. Om så är fallel bör del ulgå.
6§
Hovrätten för Nedre Norrland anser det vara lämpligare alt använda utlryckel "barn under 12 år" i stället för endast ordet barn.
8§
Slockholms lingsräu tillstyrker paragrafen.
12.2 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
6S
Slockholms lingsräu tillstyrker hänvisningen i fjärde slyckel lill 8 § annonslagen.
Radionämnden utlalar au del från lagleknisk synpunkl framstår som egendomligt att beslämmelsen i fjärde slyckel hänvi.sar lill en lag som är lillämplig beträffande programföretag som "sänder reklam mol vederlag" (jfr nämndens synpunkl |)å I § i förslaget lill annonslag).
SR ullalar att tredje stycket principielll sell hänger .samman med del inledande stycket och föreslår all slyckel får följa direki efter detta.
8§
Juridiska fakullelsnämnden vid Stockholms universitet anser all den föreslagna definitionen av "reklam" i 1 S radiolagen i kombination med vad som föreslås i förevaranilc paragraf kommer atl innefatta en skillnad i förhållande lill kommersiella meddelanden i tryckt skrifl. Belräffande tryckta skrifter är marknadsföringslagen i princip lillämplig också på sådant som inle är marknadsföring i jusl kommersiell annons. Även promotion i redaktionella avsnitt torde i |)rincip falla uniler lagens tillämpningsområde, t)en föreslagna regleringen vad gäller 'TV-reklam innebär all även s,k. sponsrade program endast kommer all kunna bedömas av radionämnden, men inte av marknadsilomsiolen. Denna effeki ler sig diskutabel.
12.3 Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
2a§
SU)ckholms tingsrätt lillslyrker paragrafen.
.302
3 a § Prop. 1990/91:149
JK förordar all också beslämmelserna i 5 § försia stycket tillämpnings- Bilaga 2 förordningen förs in i paragrafen.
12.4 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
2S
Stockh(dms tingsrätt lillslyrker det föreslagna Ttlläggd.
12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror
2§
Suickholms lingsrän tillstyrker det föreslagna Trlläggd. ■
30.1
Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1990/91:149
1 C" I ,11 Bilaga .1
1 Forslag till
Lag om annonser i televisionen
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § 1 denna lag finns föreskrifter om annonser i lelevisionen. lgen gäller för ell programföretag som sänder lelevisionsprogram med slöd av tillstånd enligt 5 § försia stycket radiolagen (1966:755) och som sänder reklam mol vederlag; lagen gäller dock inie sökbar lexl-TV.
Definitioner
2 § Med reklam avses i denna lag detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare avses med
annonslid: sändningstid i lelevisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar alt programföretaget under ilen angivna liden i huvudsak sänder på uppdrag av andra,
annons: elt televisionsprogram som sänds under annonslid.
Vad som får sändas I annonser m.m.
3 § Under annonslid får del endasl förekomma
1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget all sända,
2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhel, och
3. programglimtar.
4 § Av en annons skall framgå i vems inlresse den sänds.
1 annonser som sänds mol betalning eller annat vederlag får del inte upplräda personer som spelar en framlrädande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhelskommentarer.
5 § Annonser får inle syfla lill alt vinna slöd fiir poliliska eller religiösa åsikter eller åsikier i intressefrågor på arbetsmarknaden.
6 § En annons med reklam får inle syfla till alt fånga uppmärksamheten hos yngre barn.
I annonser med reklam får del inle upplräda personer eller figurer .som spelar en framlrädande roll i lelevisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till yngre barn.
7 § Programföretaget får inle diskriminera någon som begär atl företa gel skall sända en annons.
-'04
Annonsvolymen och hur annonser får sättas in i sändningarna Prop. 1990/91:149
8 § Av en programijänsis sändningslid per dygn får högsl lio procent ° avse annonser. Denna andel beräknas särskill för liden mellan kl. 18,00
och kl, 24.00.
Inom en .sänilningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma uniler högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, lio minuter.
9 S Annonsliilen vid ett givel lillfälle får inle undersliga en minul, se dan sänilningsliden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frän- räknats.
10 § Annonser skall sällas in mellan programmen. Annonser med re klam får dock inle förekomma under annonsiiden omedelharl före eller efier dl program som huvudsakligen vänder sig lill yngre barn.
Ulan hinder av försia slyckel första meningen får annonser avbryta ett program, om de sätts in
1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,
2. mellan ilelar i program, som beslår av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minsl 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma uniler annonsiiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig lill yngre barn.
Denna lag träder i krafl den I juli IWl.
.305
20 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 149
2 Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)' deE att 1,5 samt 6-8 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6aoch 7 a §S, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:149 Bilaga 3
I denna lag förslås med
radiosändning: ljud, bild eller annal meddelande .som sänds med hjälj) av elekiromagnetiska vågor vilkas frekven.ser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,
r u n d r a d i o s ä n il n i n g: ra-diosändning som är avsedd att tas emol direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en slulen krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än dl gemensaml intresse all lyssna på eller se sändningen,
t r å d s ä n d n i n g: ljud, bild eller annat meddelande som sänds meil hjälp av elekiromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskill anordnad ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (trådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av railiosändning eller Irådsändning,
I denna lag förslås med
radiosändning: ljud, hild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,
r u n d r a d i o s ä n d n i n g: ra-diosändning som är avseddatt tas emot direki av allmänheten, om sändningen inle är avsedd endast för en slulen krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annal slag än ett gemensaml intresse att lyssna på eller se sändningen,
t r å d s ä n d n i n g: ljud, bild eller annal meddelande som sänils med hjälp av elekiromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnail ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller Irådsändning (Irådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsänilning.
ILagen omtryckt 1986:1209.
30(1
Nuvarande lydelse
r a d i o p r o g r a m: radio-sändnings eller trådsändnings innehåll, om delta beslår av annal än, ulom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.
Föreslagen lydeEe
radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om della beslår av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.
reklam: ett radioprogram som är avseu att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en ijänsl eller någon annan nyttighet.
Prop. 1990/91:149 Bilaga 3
5§ För rätt atl här i landel sända radioprogram i rundradiosändning krävs tillstånd av regeringen.
För räll alt här i landet sända radioprogram i trådsändning krävs tillstånd av regeringen, om sändningen sker lill bostäder och når fler än 100 bostäder.
Varje innehavare av tillstånd enligt försia eller andra slyckel (programförelag) avgör ensam vad som skall förekomma i sändning som förelaget anordnar med stöd av lillslåndel. Härvid skall program-fikelaget iaktta bestämmelserna i 6 § och 7 § andra styckel.
Tillstånd ges för viss tid.
Varje innehavare av lillslånd enligi första eller andra slyckel (programföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i en sändning som förelagd anordnar med slöd av tillståndet. Härvid skall programföretaget iaklta föreskrifierna i 6 §, 6 a § och 7 § andra styckel, Fu programförelag som i lelevisionen sänder reklam mot vederlag skaU också iaklta föreskrifierna i lagen (1991:000) om annonser i lelevisionen.
6§ Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 (j första eller andra stycket skall ulövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas alt en vidsträckt ytlrandefrihet och informaiionsfrihel skall råda i ljudradion och lelevisionen.
307 Nuvarande lydelse
Programföretag skall / programverksamheien hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihel och värdighet.
För programförelag skall i övrigl gälla vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och förelaget. I sådanl avtal får som villkor för räll all sända radioprogram på grund av lillslånd etdigt 5 § försia eller andra Slyckel tas in
1. föreskrift om skyldighel au sända berikiigande och genmäle,
2. föreskrift ull skydd för enskilds privatliv,
3. föreskrift om förbud mot kommersiell reklam och mot program som bekostas av annan än programföretag,
Föreslagen lydelse
Programföretaget får irue i programverksamheten mot vederlag eller annars på eu otillbörligt säu gynna eu konimersielU inlresse. Programföretaget får dock i fråga om någon som har bekoslat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Programföretaget skall sända program, i vilka förelagel hävdar det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. När del i eu program förekommer inslag som motiverar det, skall programföreiagei också hävda dessa principer i samma program eller i anslulning liU programmet
Denna paragraf gäller inle för sådana annonser som avses i lagen (1991:000) om antionser i televisionen. Den gäller inte heller för annonser och Uknande meddelanden i sökbar text-TV. 6a§
Övriga villkor för programföretagets sändningsräli skall las in i elt avtal mellan regeringen och företaget, I detta avtal får del beslämmas om skyldighel för programföretaget au
1. sända genmälen och be riktiganden,
2. / programverksamheien respektera den enskildes privatliv,
3. sända en mångsidigt programutbud.
Prop, 1990/91:149 Bilaga 3
308 Nuvarande lydelse
4. föreskrift om skyldighel all på begäran av myndighet sända meddelande lill allmänheten, och .5. föreskrift om skyldighet all sända redogörelse som avses i 7 § andra stycket.
Föreslagen lydelse
4. la hänsyn Tdl Ijudradums och televisionens särskilda genomslagskrafl när del gäller programmens ämnen och utformning saml liden för sändning av programmen,
5. på begäran av myndighel sända meddelande till allmänheten, och an
6. sända redogörelse som avses i 7 § andra styckel.
/ avtalet får del också beslämmas om skyldighel för programföretaget au
1. inte sända reklam mot vederlag eller program som någon atinan har bekostat heU eller delvis,
2. endast under annotisiid i televisionen sända reklam mol vederlag eller program mot betalning, och all
3. om någon annan har bekoslat eu program heU eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Prop. 1990/91:149 Bilaga 3
7 S
Radionämnden granskar om programföretags rätt på på grund av grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket har utövats i enlighel med 6 § och avtalet mellan regeringenoch företaget. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om radionämndens verksamhel.
Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om eu programföretags räll på grund av tillstånd enligt 5 § försia eller andra stycket Ulövas i enlighel med 6 § och avlalci mellan regeringen och företagel. Genom sådan granskning övervakar nämnden också om eu programföretag som i televisionen sänder reklam mol vederlag iakllar fineskrificrna i tagen (1991:000) om annonser i lelevisionen.
309 Nuvarande lydelse
Om del föreskrivs i avtal mellan regeringen och programföretag skall förelagd sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vilkel förelaget förklarats ha brutit-mot bestämmelser i denna lag eller / avtalet mellan regeringen och förelaget.
Föreslagen lydelse
Om det har besiämis i avtalet mellan regeringen och programföreiagei, skall företaget sända redogörelse för beslul av radionämnden, i vilkel förelaget förklarats ha brutit mol föreskrifter i denna lag, mol vad som har avtalats eller mol föreskrifterna i lagen om annonser i lelevisionen.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verksamhet.
Prop. 1990/91:149 Bilaga 3
7a §
Programförelaget skaU på uppmaning av radionämnden idlsiälla nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 10 § försia Slyckel ' radioansvarigheislagen (1966:756). Om programföretaget inle rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.
«§ Myndigheter och andra allmänna organ får inie i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller förbjuda en radiosänilning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller i fråga om Irådsänilningar,
I fråga om irådsändningar för offentlig förevisning av filmer och videogram gäller dock sådant förbud som avses i försia stycket endasl om
1 fråga om irådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig Idlsiällning gäller dock sådanl förbud som avses i försia stycket endast om
310 Nuvarande lydelse
1. sändningen är en vidaresänd ning av en runilrailiosändning el ler av en sändning från en salellit i fasl irafik eller
2. sändningen är en egen sändning som också sker till bostä der med slöd av lillslånd enligt 5 § andra slyckel eller i enlighel med beslämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsänd ningar.
Föreslagen lydelse
1. sändningen är en vidaresändning av en rundradio.sänd-ning eller av en sändning från en satellit i fast trafik eller
2. sändningen är en egensändning .som ock.så sker lill bostäder med stöd av lillslånd enligt 5 § andra stycket eller i enlighel med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.
Prop, 1990/91:149 Bilaga 3
denna paragraf
Med vidaresändning och egensändning förslås dei.samma som i lagen om lokala kabelsändningar.
Beslämmel.serna i försia och andra slyckena hindrar inle förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betyilel.se för rikets försvar.
I fråga om andra Irådsändningar för (tffendig förevisning av filmer och videogram än sådana som av ses i andra stycket gäller fö reskriftema i förordningen (1959:348) med särskilda bestäm melser om biografföresiällningar m.m.
I fråga om andra irådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammatikomsi eller offentlig tillställtiing än sådana som av.ses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om granskning och koniroU av filmer och videogram.
I fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringsla gen (1975:1418), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark nadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföritig av lobaksvaror och produkisäkerhetslagen
(1988:1604).
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1991,
3 Förslag till Piop. 1990/91:149
Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
Härigenom föreskrivs att 9 § närradiolagen (1982:459) skall ha följande lydelse.
Nuvaratide lydelse Föreslagen lydelse
9S
För närradio gäller inlc 6 och 7 För närradio gäller inle 6-7 a i)>) radiolagen (1966:755). §§ radiolagen (1966:755).
Denna lag Iräder i kraft den I juli 1991
4 Förslag till Prop. 1990/91:149
Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar
Härigenom föreskrivs all 6 § lagen (1981:508) om radiolidningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§'
Tör radiolidningar gäller inle 6 Tor radiolidningar gäller inle
och 7 S§ radiolagen (1966:755), 6-7a H radiolagen (1966:755),
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1991,
' Scnaslc lydelse l'W.?;<)5.
5 Förslag till Prop. 1900/91:144
Lag oin ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar
Härigenom föreskrivs all 19 § lagen (1985:677) orn lokala kabelsänilningar' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Tör lokala kabelsändningar gäl- Tör lokala kabelsändningar gäller ler inle 6 och 7 §§ radiolagen inte 6 och 7 a §§ radiolagen (I96(,:755). (1966:755).
Denna lag träder i kraft den I juli I9')l
I l.agen omirycki |i)K.S;l(l5().
6 Förslag till Prop. 1990/91:149
Bilaca 3 Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
Härigenom föreskrivs alt del i radioansvarighetslagen (1966:756) skall införas två nya paragrafer, 2 a och 2 b §§, av följande lyilel.se.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a §
Utan hinder av denna lag gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mol kommersieU annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror eller vid marknadsföring liU barn.
2b§
Vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § iryckfrihelsförordningen om au gärningar inle skall anses som iryckfri-helsbrou, därför an de begås genom meddelanden där det brottsliga är doU, gäller också i fråga om
1. sådana annonser som avses i lagen (1991:000) otn annonser i lelevisionen,
2. sökbar iexi-'TV.
Vad som i den angivna föreskriften sägs om iryckfrihetsbron skall därvid i slället avse ytirati-defriheisbron.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio
Prop, 1990/91:149 Bilaga 3
Härigenom föreskrivs all I § lagen (1982:460) om ansvarighet för när-radio skall ha följanile lydelse.
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller yiirandefrihelen Slöd av närradiolagen (1982:459),
I"öreskrifterna i 2 §, 5 § andra stycket, 7 § första, tredje och fjärde styckena saml 8-9 a §§ radioansvarighetslagen (1966:756) är tillämpliga på radioprogram som anges i försia styckel. Därvid skall vad som sägs om radioprogram, programföretag och radioansvarigheislagen i ställel avse program som anges i första styckel, sammanslutningar som har tillstånd all sända närradio saml denna lag. I frågor som inle behandlas i de angivna föreskrifierna i radioansvarighetslagen eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.
i Ijudradioprogram som sänds med
Föreskrifterna i 2 §, 2 a J, 5 § andra stycket, 7 § första, iredje och fjärde slyckena saml 8-9 a §§ radioansvarigheislagen (1966:756) är tillämpliga på radioprogram som anges i första stycket. Därvid skall vad som sägs om radioprogram, programförelag och radioansvarighetslagen i ,stället avse program som anges i försia stycket, sammanslutningar som har tillstånd att sända närradio saml denna lag. I frågor .som inle behandlas i de angivna föreskrifierna i radioansvarighetslagen eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.
Denna lag träder i kraft den I juli 1991,
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar
Piop. 1990/91:149 Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:521) om ansvarighet för railio- och kassettidningar
dels all 16 § skall ha följande lydelse,
dels att del i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 a §
Ulan hinder av denna lag gäller vad som föreskrivs i annan lag om förbud mol kommersieU annons i den mån annonsen används vid marknaiEföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaks varor
16 S
liesiämmelserna i 2, 3, 6, 8 och 9 SS. 10 S andra slyckel, II, 12, 14 och 15 SS gäller också den del av en radio- eller kassettidning som innehåller en sammanställning av material ur två eller fiera radio- eller kassettidningars förlagor, vilkas ägare samverkar härom, samt uppgifter om hur sammanställningen har dis|)onerals. Därvid skall vad som sägs om ansvarighet enligt 5 eller 7 § i ställd avse ansvarighet enligi 20 eller 21 S såvitl gäller yttrandcfrihdsbroU i ilenna del av railio- eller kassettidningen.
Föreskrifierna i 2-3, 6, 8 och 9 S§, 10 § andra stycket, 11, 12, 14 och 15 S§ gäller också den del av en railio- eller kassettidning som innehåller en sammanställning av material ur två eller flera radio- eller kassettidningars förlagor, vilkas ägare samverkar härom, .samt uppgifter om hur sammanställningen har disponerats. Därvid skall vad som sägs om ansvarighet enligt 5 eller 7 S i stället avse ansvarighet enligi 20 eller 21 § såviu gäller yllranilefrihdsbrolt i ilenna del av radio- eller kassettidningen.
Denna lag Iräder i krafl den 1 juli l'WI,
9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar
Prop. 1990/91:149 Bilaga 3
Härigenom föreskrivs all 2 § lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2S
Föreskrifterna i 2 §, 5 S andra slyckel, 7 S försia, tredje och fjärde slyckena samt 8-9 a S§ radioansvarighetslagen (1966:756) är tillämpliga på radioprogram som anges i 1 S andra styckel. Därvid skall vad som .sägs om radioprogram, programförelag och railioansvarighelslagen i slällel avse program som anges i 1 § andra styckel, den som bedriver egensändningar respektive ilenna lag.
Föreskrifterna i 2 §, 2a§, 5 § andra stycket, 7 § första, tredje och fjärde styckena saml 8-9 a §§ railioansvarighelslagen (1966:756) är Tillämpliga på radioprogram som anges i 1 § andra slyckel. Därvid skall vad som sägs om radioprogram, programförelag och radioansvarigheislagen i ställel avse program som anges i 1 § andra styckel, den som bedriver egensändningar respeklive denna lag.
Försia slyckel gäller inle program eller delar av program som beslår i en direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av någon annan än den som bedriver egensändningen. Inle heller gäller 5, 6 och 8 §§ denna lag sådana program eller delar av program.
1 frägor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i railioansvarighelslagen eller i ilenna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.
Denna lag Iräder i kraft den I juli 1991.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Prop. 1900/91:149 Bilaga 3
Härigenom föreskrivs all 22 a § lagen (1960:729) om upphovsräll lill lillerära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 a S'
I lar fiiretag som avses i 22 S första styckel räu all i utsändning återgiva verk, må förelagel för alt säkerställa framtida bevisning om innehållel i program upplaga verket på anordning genom vilken del kan återgivas. Ilar sådan upptagning dokumentariskt värde, må den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupplagningar.
I lar företag som avses i 22 § första slyckel räll all i utsändning äierge verk, får förelagel också ta upp verkei på en anordning genom vilken del kan återges, om della sker
1. (ör all säkerslälla framtida bevisning om utsändningens innehåU eller
2. för au del behövs för au en stadig myndighel skad kunna fullgöra sina uppgifter när det gäller au i efterhand ulöva tillsyn över ulsändningsverksamheten.
Upptagning som avses i försia siyckei får utnyttjas endast för be-visäiidaniål, om ej annat följer av 22 c S.
Har sådan upptagning som avses i försia siyckei dokumentariskt värde, får den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:487) ont pUkie.xeniplar av skrifter och ljud- och bildupplagningar.
Upptagning som avses i försia stycket får utnyttjas endasl för ändamål som anges där, om ej annal följer av 22 c §.
Denna lag träder i kraft den I juli I99L Den skall lillämpas även på verk som har kommit till fiire ikiaftträdaiiilei. Vad som föreskrivs om ver k gäller ock.så framföranden som avses i 45 S,
' liilDnl (;enoni l')7«:4«K.
11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
Prop. 1990/91:149 Bilaga 3
Härigenom föreskrivs all 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2S
Med hänsyn lill de häl.sorisker .sorn är förbundna med bruk av alkohol skall särskild mållfullhel iakttagas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskill all reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får förelagas som är- [låträngande eller upp.sökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.
Meil hänsyn lill de häl.sorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild mållfullhel iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskill alt reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inie får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.
Vid marknadsföring av alkoholdryckfår itue användas kommersieU annons i ljudradio- eller lelevisionsprogram.
Vill marknailsföring av spritdryck, vin eller starköl får- ej användas kommersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är Tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med |)eriodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrifl som Trllhandahålls endasl på försäljningsställe för sådan dryck.
Denna lag träder i kraft den Ijuli 1991,
12 Förslag lill Prop, 1990/91:149
L;ig om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestäminelser om marknadsföring av tobaksvaror
Härigenom föreskrivs atl 2 S lagen (1978:764) med vis.sa bestämmelser orn marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Med hänsyn TrIl de hälsorisker Med hänsyn till de hälsorisker
som är förbundna med bruk av to- som är förbundna med bruk av lo bak skall särskild mållfullhel iakl- bak skall särskild måttfullhet iaki- lagas vill marknadsföring av tobak- las vid marknadsföring av lobak svara. Därvid gäller .särskilt alt svara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan mark- reklam- eller annan marknadsfö- nailslör ingsåtgärd ej får förelagas ringsålgärd inle får företas som är som är påträngande eller uppsö- på trängande eller uppsökande el- kandc eller som uppmanar lill ler som uppmanar lill bruk av lo- bruk av lobak. bak.
Vid marknadsföring av lobaksvara får inle användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991
.321
U Riksdagen 1990/91. 1 satnl. Nr 149
Lagrådet Piop. 1990/91:149
Bilaga 4 Uldrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-05
Närvarande: fd. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Ster-zcl, regeringsrådet Björn Sjöberg.
T-'nTrgt prolokoll vid regering.s.sarnn-ianlräde den 7 februari 1991 har regeringen på hemställan av slalsrådel Hjelm-Wallén beslutat inhämla lagrådels yttrande över förslag lill
1. lagom annonser i televisionen,
2. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
3. lagom ändring i närradiolagen (1982:459),
4. lagom ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,
5. lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,
6. lagom ändring i railioansvarighelslagen (1966:756),
7. lagom ändring i lagen (1982:460) om ansvarighet för närrailio,
8. lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och ka.ssettiilningar,
9. lag om ändring i lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala ka-bel.sänilningar,
10. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till Trllerära och konstnärliga verk,
11. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,
12. lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av lobaksvaror.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrällsasses,sorn Tor Bergman.
Förslagen föranleder följanile yllrande av lagrådel:
Allmänna synpunkter
I remissen föreslås lagändringar som avses göra dd lillålel alt ta in kommersiell reklam i sådana rundradioprogram i television, som efler koncession av regeringen radio.sänds utan salcllilmedverkan eller irådsänds, dvs. "marksänds" för all använda ell i remissen förekommande uttryck som inte är definierat i radiolagen (l%6:755). Vidare skall i samma slags sänilningar tillåtas vissa annonser som inte är kommersiell reklam, dock endast under föiulsälining all program förelagd också sänder reklam mol vederlag,
lör IjudiaiTio och egensändningar i kabelnät föreslås inga ändringar i fråga om reklam. Satellitsändningar, vare sig de tas emot direki av allmänheten eller kabeldistribueras av en mottagande operatör, berörs ej heller.
Lagrådets granskning skall enligt 8 ka[). 18 regeringsformen (RT) avse bl.a. frågan om ett remitterat lagförslag är .så uift)rmai all lagen "kan antagas tillgiulose angivna syften". Vidare skall granskningen avse hur förslagel förhåller sig till grundlagarna och rällsordningen i övrigl. Des-
sa uppgifter aktualiserar för lagrådet etl behov av alt i elt lagstiftnings- Prop. 1990/91:149 ärende som del förevarande få en mera bestämil utgångspunkt för Bilaga 4 granskningen. Avsaknaden avett auktoritativt politiskt ställningstagande i de aktuella TV-frågorna har stundom varil besvärande.
I remissen är del praktiskl tagel enbart 'TV-reklamens möjligheler alt vara en inkomstkälla som bildar bakgrund till ställningstagandena på olika punkter. Med ulgångs|)unki i all del är del ekonomiska syftet som i försia ledet skall lillgodoses är det tydligt att lagstiftningen måsle vara så utformad all reklamsändningarna får ett värde och därmed blir efterfrågade. Restriktioner |)å reklamsändningarna i syfte alt slå vakl om andra iniressen försämrar uppenbarligen inkomstmöjlighderna.
Avvägningen mellan de intressen som restriktionerna avser atl skydda och det ekonomiska intrcs.sct får förutsättas ha skell när de olika restriktionerna utformats.
Del hinder .som gällande lag re.ser mot reklam i marksänd lelevision är föreskriften i 6 S radiolagen om att rätten alt sända rundradioprogram skall utövas oparliskl. Delta hinder föreslås i remissen bli genombrutet genom alt föreskriften i etl tillägg till samma paragraf förklaras inle gälla annonser enligt den samtidigt föreslagna lagen om annonser i lelevisionen.
Remissens förslag ger emellertid anledning lill avsevärt vidare synpunkter på den radiorätisliga lagstiftningens struktur och inpassning i storl i vårl rättssystem. Inle minst påkallas del av RF:s regler om yttrandefriheten och av det förslag till ytlrandefrihelsgrundlag som framlagts i prop. 1990/91:64.
Införandel av möjlighei all sända reklam mol vederlag i televisionen förändrar också förutsättningarna för programföretags verksamhet. Lagändringen kommer alt möjliggöra alt programföretag etableras utan atl det allmänna svarar för eller deltar i finansieringen. Därmed framträder radioprogram som medier för yttrandefriheten av principiellt samma slag som det tryckta ordel och andra medier. Dock finns här den mycket vikliga skillnaden all programförelag inle får sända sina program Ulan regeringens tillstånd, som med nuvarande ordning kan förbindas med villkor. Dessa villkor avser inte bara tekniska och administrativa förhållanden ulan gäller också programinnehållet. Till formen för ilenna reglering av programinnehållet återkommer lagrådet i det följande.
I deua sammanhang vill lagrådel också med eftertryck framhålla all den radiorätisliga lagsliftningen numera präglas av svåröverskådlighet och svåriillgänglighel. Della är en nästan ofrånkomlig följd av all etl från början enkell regelsystem tid efler annan byggts på med regler för nya silualioner. Påbyggnaden i det föreliggande lagärendet med ytterligare en lag om annonser i lelevisionen förbättrar inle läget i systematiskt hän.seende.
Etl iögonfallande drag i den nuvarande ordningen är de dubbla koncessionssyslem som radiolagen innehåller. Sålunda gäller etl tillsiåndstvång för innehav eller användning av radiosändare (§ 2 ), Med della lillgoiloses bl. a. intresset av fördelning och ordning i utnyttjandet av tillgängliga frekvenser för olika ändamål. Tillståndsprövningen ankommer på regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer (leleverkel). Della Tillsiåndstvång saknar i och för sig inlres.se i förevarande sammanhang. Vikligl är däremol del tillsiåndstvång enligt 5 § som gäller
sändning av rundradioprogram, dvs. ljudradio- och televisionsprogram Prop. 1990/91:149 avsedda för allmänhelen. Tillståndsprövningen här ankommer på rege- Bilaga 4 ringen utan delegationsrätt. Eftersom del inle är fråga om "föreskrifter som ulan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar vissl sätt att sprida eller mottaga yttranden" (2 kap. 13 § iredje stycket RF) blir lill-slåndstvånget all anse som en begränsning av yiirandefrihelen. Därmed måste RF':s regler om fiirutsällningarna för begränsningar av denna iakttas. De reglerna innefattar vittgående restriktioner som anges i 2 kap, 12 och 13 §§. I detta sammanhang tar lagrådel upp kravel på lagform för begränsningar.
Frågan kan slällas om nu tillämpad ordning, lill vilken remissens förslag om ändring i radiolagen ansluler, verkligen är förenlig med RF:s krav på lag och har stöd i den ytlrandefrihelsgrundlag som föreslagits riksdagen. Sålunda hänvisar 6 a S radiolagen beträffande de villkor, med vilka en koncession alt .sända radioprogram kan förenas, lill avtal mellan regeringen och programförelaget. Sådana villkor är, som nämnts, enfigt såväl den nu gällande som den föreslagna lagtexten ingalunda av enbart teknisk och administrativ natur ulan kan innefatta - och gör del också i gällande avtal med de existerande programfreiagen - en reglering av innehållel i rundradiopiogrammen.
Del bör upi)märk.sammas all, föruiom de nu föreslagna allmänna reglerna för reklam, endasl opartiskhets- och saklighetskraven samt skyldigheten all hävda demokratiska värden är omedelbart lagstadgade, övriga villkor, som alliså kan las in i avtal, anges i lagen enbart genom vad som får uppfällas som en uppräkning av ämnen; se den föreslagna 6aS. Några av ilessa ämnen har angivits allmänl, som exempelvis alt "sända ett mångsidigt programulbud", vilken rubrik avses läcka vad som i nu gällande avtal med varje programbolag ulgör Ivå omfattande paragrafer med uppräkningar av specifika verksamhetsmål resp. ämnen för programmen (remissen avsnitt 3.9.4). Andra är otydliga till sin sakliga innebörd och lånar sig således lill olika uUolkningar. Della gäller exempelvis det nu föreslagna, atl programföreiagei kan förpliktas "la hänsyn lill ljudradions och lelevisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning saml tiden för sändning av programmen".
Dd allmänna har med delta syslem åstadkommit inskränkningar i yltranilefiihelen i den koncessionerade programverksamheien. Resullalet har nåtts genom avtal och inie i form av lag som RF kräver. Avtalsformen sanktioneras emellertid av lagen som också anger i vilka hänseenden avialel får reglera programinnehållet. Vid bedömningen av frågan om ordningen är godtagbar från grundlagssynpunkl bör också beakias au avtalsformen inte framslår som ett instrumenl för en överenskommelse mellan likvärdiga parier i ell läge när del allmänna ensamt tillhandahåller de ekonomiska resurserna för programverksamheien. Realiteten får nog sägas vara alt avtalet uttrycker del allmännas direktiv för verksamheten.
Med den rådande ordningen skall jämföras RF:s krav på lagform för yttrandefriheisinskränkningar, till yttermera visso utbyggt med en särskild möjlighet alt fördröja behandlingen av lagförslag om begränsning av ytlianilcfrihelen.
1 remissen anses all RF:s krav på lag lör begränsningarna av yiirandefrihelen - atl fråga är om sådana ifrågasäiis inte i remissen, se bl.a, av-
.324
snitt 3,9,4 - är uppfyllt genom alt radiolagen hänvisar lill avtalsformen Prop. 1990/91:149 och anger de ämnen som får regleras avtalsvägen. Som stöd för ilenna Bilaga 4 uppfaltning kan anföras all den rådande ordningen godtagils av riksdagen vid två tillfällen efler Tillkomsten av RF:s nuvarande regler, nämligen vid ändring av radiolagen 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, KU 2 y) och i samband med behandling 1986 av frågor om Sveriges Radios verksamhet (prop. 1985/86:99, KrU 21, KU 14 y). Yurande inhämtades inte från lagråild,
I lagsliftningsärendd 1978 refererade konstitutionsutskottel i sill yttrande till kulturutskottet till etl uttalande i propositionen all RF:s bestämmelser om yllrandefrihel "får ... anses kräva atl möjlighelerna för regeringen all i avtal med programförelag införa föreskrift om skyldighet atl sända berikiigande och genmäle saml vissa meddelanden lill allmänheten ges stöd i lag, liksom en erinran alt avtalet kan innehålla föreskrifter lill skydd för enskilds privatliv och förbud mot kommersiell reklam och mol program som bekostas av annan än piogramförelagel". Konslitulionsulskollel förklarade sig i silt yttrande ansluta sig lill |)ropo-silionens förslag i det nämnda avseendel; utskottet kommenterade inte ståndpunkten.
Del må anmärkas alt dd genom 1978 års ändring i radiolagen för första gången kom till klan uttryck all sändandei av rundradioprogram var - med generell räckvidd - underkastat lillståndsplikt. Radiolagens dillillsvarande lydel.se föreskrev ensamrätt för del aktiebolag (tidigare "företag") som regeringen bestämde.
Vid riksdagsbehandlingen av 1986 års proposition, som inte berörde radiolagen, uttalade konslilulionsulskoliet atl (jropositionen inle innehöll några vikliga ändringsförslag i förhållanile till vad .som då gällde. Utskollel hänvisade tiil att arbete pågick med en yiirandefrihetsgrund-lag.
I förslaget till ytlrandefrihelsgrundlag medges i 3 kap. 2 § koncessionstvång genom vantig lag i fråga om rält atl sända radioprogram på annat sätt än genom tråd. Reglerna moliveras med behovet av fördelning av tillgängliga radiofrekvenser. Den föreslagna lagtexten nämner lika lilel som RF:s regler om yiirandefrihelen möjligheten atl begränsa denna genom avtal. Det kan anmärkas all eftersom den föreslagna grundlagen inte medger koncessionslvång för irådsändning bortfaller i fråga om sådan sändning möjlighelen att slälla avtal som villkor för sändningsräli.
Även den reglering av kommersiell reklam och sändning av sponsrade program som yttrandefriheisgrundlagen medger skall enligt 1 kap. 12 S ske i lags form.
Avlalsregleringen av yttrandefriheten i |)rogramfördags sändningar härrör från liden före radiolagens koncessionssyslem och tillkomsten av RF med dess utbyggda skydd för yttrandefriheten. Ordningen med lagfö-reskrifter om avlalsreglering av yiirandefrihelen har godtagits av riksdagen efter RF.s tillkomst. Lagrådel finner del emellertid inle berättigat all anse atl en konstitutionell praxis etablerats härigenom. Yiirandefrihetsbegränsningar genom avtal, vare sig de medges i lag eller ej, saknar slöd i RF. Numera bör också beakias all del kan bli akiuellt all koncessions-systemet skall tillämpas på programföretag som finansiellt är oberoende av det allmänna och att sådana system ger vida styrningsmöjTrgheier, när grunderna för tillslåndsgivningen inle är rällsligl fastlagda.
325 Filt godtagande av avialsordningen får vidare en prejudicerande ver- Prop. 1990/91:149 kan med räckvidd också för mindre stabila förhållanden än de nu rå- Bilaga 4 dande.
Av det anförda följer att lagrådet släller sig synnerligen iveksami lill elt ytterligare befästande av avtalsordningen så som föreslås i remissen. Det står klart alt lagrådet skulle ha avslyrkl ordningen om förslag framförts att nu etablera den, särskilt mot bakgrund av den förstärkning av skyddet för yttrandefriheten som förslaget lill yttrandefrihetsgrundlag syftar lill.
I sammanhanget vill lagrådel nämna att nu gällande rundradiokoncessioner enligt 5 § radiolagen inle meddelats genom regeringsbeslut i vanlig ordning ulan intagits i de avtal som vederbörande statsråd träffat med programföretagen med stöd av regeringens bemyndigande. Eftersom meddelandet av koncession i elt administrativt systemär ett offenlligrättsligt förvallningsbeslul skall det kunna kontrolleras och i förekommande fall överprövas i den orilning som gäller för såilana beslut. Atl avtala om en koncession är därför en egenartad och för vårt rättssystem främmande melod.
I det remitterade förslaget har ingående redovisals hur anpassningen lill det sidoorilnade regelsystemet för marknadsföring av varor och tjänster skall ske och hur uppkommande tillämpningsproblem kan bli lösta. Härvid berörs (avsnitl 3.10.2) radionämndens granskningsuppgifl och den svårighet nämnden ställs inför när den skall bedöma en föreliggande fråga med utgångspunkt i marknadsräiisliga förhållanden. Detta ger lagrådel anledning nämna alt molsvarande problem redan nu uppkommer när det i anmälan till radionämnden sälls i fräga all elt program innefattat broll, särskilt yttrandefrihetsbrolt. Au problem av detta slag uppstår understryker behovel av en översyn av hela dd radioräilsliga systemels uppbyggnad.
Den lagtekniska lösningen
Den föreslagna regleringen ger ett spliltrai och provisoriskt intryck. Som lidigare konstaterats är utgångspunkten för den föreslagna särregleringen av reklamen radiolagens krav på oparliskhel och den tolkning radionämnden gett detta krav i fråga om reklam. Med den utgångspunkten hade det varil naturligt au reglera reklamfrågorna i radiolagen som elt undanlag från opariiskhelskravet. Den uppdelning som nu skell av stoffet mellan lagen om annonser i televisionen och radiolagen ger anledning lill erinringar. Enligi lagrådets mening hade det varit följdriktigt alt, om man stannat för att ha en särskild lag om annonser, koncentrera reglerna om annonserna lill denna och i radiolagen enbarl la in en hänvisning i det hänseendet. Med en sådan läsning synes ändringar i bl.a. 1 och 7 §§ radiolagen ha kunnal undvikas.
Den lösning som föreslagits innebär också att lagreglerna och deras motiv i hög grad förliiar sig på begrepp och U)lkningar som utvecklals inom ena sillan marknadsrätien och marknadsdomslolen och andra sillan radioräiten och radionämnden. Del har blivit en vidlyftig, svårge-
nomiränglig och i hög grad begrepps- och molivslyrd reglering. Del Prop. 1990/91:149 finns anledning att räkna med att det kommer atl uppslå lolkningssvå- Bilaga 4 righcter och spänningar mellan principerna.
Härtill kommer atl regleringen i olika delar avviker från den europeiska TV-konventionen, vilket torde komma all leda till nya spänningar när TV-konventionen (räll i kraft och börjar tillämpas.
Som exempel kan nämnas behandlingen av sponsring. Ullrycket torde i rundrailiosammanhang rent språkligt inie innebära mer än all någon ulomstenile släller upp som finansiär exempelvis fiir ett |)ri)gr-am eller för elt evenemang som sänds. Uttrycket ges emellertid i den prakliska användningen regelmässigt, oftast underförstått, en mer specifik innebörd. 1 TV-konvenlionen anges atl sponsringen syftar till att främja sponsorns namn, varumärke eller anseende. Del står emellertid klart all sponsring enligi 'TV-konventionens definilion faller uianför reklambegreppel. Särskilda regler ges i art. 17 och 18 om sponsring, däribland en regel som innehåller all, om ell program eller en serie av program sponsras helt eller delvis, så skall sponsorskapet tydligt framgå genom tillkännagivande på lämpligt säll i början och/eller slulel av programmet (art. 17:1). Som framgår av remissen (avsnitl 3.9.2) ligger däremol lill grund för den föreslagna regleringen i 6 § radiolagen föreställningen atl tillkännagivande av sponsorns namn kan belraklas som reklam. Till följd härav ges radiolagen en utformning som inle uppfyller kraven i konventionens arl, 17:1. I slället föreskriver 6 § radiolagen alt programföretaget/å/- lämna uppgift om vem bidrag.sgivaren är. Brislen i konven-Tronsuppfyllelse avses tydligen botas genom atl del i 6a S radiolagen öppnas en möjlighet all i avial föreskriva om skyldighel för programföretaget atl lämna sådan uppgift. Enligt lagrådets meningar den föreslagna regleringen olillfredsslällande dels genom alt remissen avslår från all, i en verksamhet som karakteriseras av en växande inlernalionali.sering, tillämpa konvenlionens normer, dels genom alt den förlitar sig på atl dd därigenom uppkomna problemet genom avtal skall kunna få en lösning som remissen för sin del inle mäklat anvisa.
Lagrådet nolerar all radiolagsuireilningen tillsattes med uppdrag au göra en översyn av radiolagen. Till följd av mellankommandc Trllägg.sdi-rektiv har uireilningen ännu inte fått tillfälle att genomföra denna översyn. Den nuvarande radiolagsliftningen har i de delar som här är i fråga ursprungligen tillkommit i ell läge då det gällde att i vissa då för tiden mindre kontroversiella hänseenden styra en monopolverksamhet. I den nya silualion som nu mer och mer framträder - med avancerade tekniska lösningar, internationalisering av verksamheten saml med kommersiella och från staten helt fristende program- och dislributionsföretag - är det angeläget att radiolagsliftningen snarast ses över i syfle all fylla de nya krav som utvecklingen ställer, lin särskild anledning till en sådan översyn ger som redan antytts den yilrandefrihdsgrundlag som avses träda i kraft den 1 januari 1992.
Bland dessa krav märks de för all lagsliftning elemenlära på klar hel och överskådlighel. Del bör ocksä på ell bättre säll än nu framgå hur
lagstiftningen om närrailio och lokala kabclsändningar samordnas med Prop. 1990/91:149 radiolagen, i den mån dessa lagars bestämmelser inle inarbetas i en revi- Bilaga 4 lierad radiolag. Det kan andra å andra sidan ifrågasättas om inle ulveck-lingiii motiverar att rundradio i vid mening bör behandlas skill från andra former av ladiokommunikalion. Med framväxten av frislående program- och dislributionsförelag msic också följa all kraven på dessa framgår på etl tydligare sätt än som varit motiverat när det gällt Sveriges Radio-koncernen. Della innebär bl.a. att de i 6 och 6 a SS antydda riktlinjerna för verk.samhden måste ges en betydligt utförligare presentation. Vad här sagts innebär också atl lagsliftningen måsle bringas i samklang med den inlernationella utvecklingen och ges en genomtänkt och stringent motivering. Vid denna översyn bör också regleringen av TV-reklamen och närliggande företeelser som berörs i förevarande remiss förutsättningslösl omprövas.
En speciell uppgift för översynen blir som framgått av det förut anförda all bäitre anpassa regelverket lill grundlagsreglerna om yiirandefrihelen. Begränsningar i denna skall ha lags form.
Lagen om annonser i TV
1 och 2 §8
1 2 S definieras annons som ell televisionsprogram som sänds under annonslid. Definilionen är således uleslulande formell. I det allmänna språkbruket torde ordet annons ha en förhållandevis klar innebörd och bl.a. i tryckfrihetsförordningen används ilet utan någon begreppsbeslämning. Behovel av en definition i nu frevarande sammanhang synes inte särskill slarkt.
Däremol synes den föreslagna formella definilionen leda lill konfiiki med dd allmänna språkbrukels användning av ordet annons. Även tillkännagivanden utanför den särskilt markerade annonsiiden kan framstå som annonser i vanlig bemärkelse, exempelvis i kursprogram uppgifter om lilleratur med prisangivelse och beställningsadress, i kulturprogram uppgifter om utställningar och evenemang, i konsumentupplysnings- och miljöprogram up[)gifter om produkter och tjänster, i samhällsbevakande och religiösa program uppgifter om möten och andra begivenheter de.
Om, såsom lagrådet föreslår, definilionen av annons borlfaller i 2 S bör i slället lagens tillämpningsområde i I § anges omfatta annonser under annonstid. I konsekvens med utformningen av det nya fjärde stycket i 6 § radiolagen bor annonslagen därvid anges reglera det sända och inle verksamheten hos sändarfördagd.
Lagrådel föreslår följande lydelse (med oförändrade rubriker) av 1 S.
"Denna lag gäller annonser som under annonslid sänds i telelevisio-nen av programförelag, som har regeringens tillstånd enligt 5 S försia stycket radiolagen (1966:755) och som sänder reklam mol vederlag. Lagen gäller dock inle sökbar lext-TV."
5§ Prop. 1090/91:149
Bilaga 4 Som departementschefen framhåller i remissen (avsnilt 3.4.4) skulle det annonseringsförbud i poliliska, religiösa och fackliga frågor, som föreslås infört i denna paragraf, innebära en av del allmänna föreskriven begränsning av yttrandefriheten i programföretagels sändningar. Elt sådanl förbud får därför inle slrida mol föreskrifterna i 2 kap. 12 och 13 S§ RT. En kärnpunkt blir, som också framhålls i remissen, om de motiv som anförs kan anses svara mol RF:s krav på "särskill vikliga skäl" för lillållighelen av en ytirandefrihelsbegränsning i fall som del akluella.
Den uppbyggnad, som skyddet för grundläggande fri- och rättigheter har getts i RF', gör det angeläget att vad som i dessa sammanhang betecknas som "särskilt vikliga skäl" granskas från rent rättsliga synpunkler, Alll .som i och för sig kan anses förnuftigt och välmotiverat kan inte ulan vidare tillåtas passera, ens om det skulle i sak lämnas obestritt av del slora fiertalet. Del måsle vara fråga om skäl med en s|)eciell tyngd. Vad det ytterst gäller är att inte skapa olyckliga prejudikat som kan åberopas i andra, oförutsedda sammanhang.
Vad som i remis.sen sägs om resurssiarka och mindre resursstarka grupper vill lagrådet inle tillägga någon speciell lyngd i della sammanhang. All förbudsregeln genomgående och uteslutande skulle få den åsyftade verkan är inle säkert. Det kan räcka med alt från del poliliska området erinra om all nya partibildningar möler svårigheler av olika slag som är inbyggda i konstruktionerna av systemen för riksdagsval och kommunalval och för statligt och kommunall partistöd.
Iögonfallande är emellertid all regeringsformen i omedelbar anslutning lill uttrycket "särskill vikliga skäl" slår fasl atl vid bedömande av vilka begränsningar som får ske "skall särskilt beakias viklen av vidaste möjliga yttrandefrihet poliliska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter". Elt speciellt förbud mot vissa slags annonser i jusl politiska, religiösa och fackliga frågor ler sig mol den bakgrunden inle naturligi.
lagrådet vill således framhålla atl 5 § inger bdänkligheier med hänsyn lill 2 kap. 13 § RF.
6§
Paragrafen innehåller särregler om reklam som vänder sig lill yngre barn, Utlryckel "yngre barn" är emellertid obesiämt och preciseras inie i paragrafen, I motiven (avsnitt 3.7) lalas om "barn i upp lill 10-12-årsåldern". Den bakomliggande tanken torde vara alt reglerna skall Iräffa annonser och program som huvudsakligen vänder sig (i/I barn .som ännu inle har kommii i puberteten, l-nligt lagrådets mening bör regeln i klarhetens intresse konkretiseras genom atl en 12-årsgräns anges i paragraftexten.
Bilaga 4 Av avsnitt 3.5.1 i lagrådsremis.sen, liksom av de föreslagna ändringarna i radiolagen, framgår att den i paragrafen angivna maximitiden för annonser skall kunna begränsas genom avtal mellan regeringen och |)ro-gramfördagei. Till skillnad från ulredningen har emellertid de[)arte-menlschefen inle ansell någon beslämmelse om delta nödvändig i annonslagen.
Lagrådel konstaterar att annonslagen gäller för alla programföretag som sänder reklam mol vederlag. Den innehåller självständiga regler för reklamen och de.ssa regler har i förslaget fåll en kategorisk ulft)rmning. Om avsiklen är all de i lagen angivna normerna skall kunna frngås genom avtal anser lagrådel det för sin del påkallat alt av annonslagen framgår i vilka avseenden det skall kunna ske. Lagrådel förordar därför liksom ulredningen alt möjlighelen till begränsningar markeras i lagen.
10 §
Liksom i 6 S bör i första slyckel och i andra stycket 2. uttrycket "yngre barn" konkretiseras genom angivande av en 12-årsgräns.
6§
Den motivering som anförs i remissen (avsnitt 3,9,3) för all ändra radiolagens s,k, demokratibeslämmelse kan lagrådel inle godta. Det är fråga om dt enkell uttryck för vissa värderingar som är grundläggande för del svenska slalsskickd men som har lagts fasl även i della speciella sammanhang därför att radiolagen släller upp dl krav på oparliskhel och saklighet.
En regel av denna karaklär bör enligt lagrådels uppfattning överhuvudtaget inle ändras annat än om speciella, slarka skäl har framkommit. I remissen åberopas ell ensiaka avgörande av radionämnden och en därav föranledd meningsmolsältning mellan nämnden och Sveriges Television. Delta är uppenbart otillräckligt, Lagrådel avstår från all uttala sig i del enskilda ärendel; remissutfallet har lagrådet tolkat som främsl en antydan om åsiktslägel i sakfrågan. Oavsett detta ger förslaget ftirmelll sett unilerlag för en Ivekan om grundläggande konslilulionella princi|)er som lagrådel måsle reagera mol.
Lagrådel avslyrker den föreslagna änilringcn. Tvärtom bör enligt lagrådets åsikt demokratibeslämmelsen få gälla även för reklamverksamhe-len. Alt några negativa verkningar skulle följa därav har inle visals i remissen.
Utan all ingå |)å någon detaljerad krilik av moliven finner sig lagrådet inie kunna underlåta all påpeka, all dessas avfattning belyser dd
vanskliga i all la upp frågor av ilenna karaktär ulan tvingande skäl. Del Prop. 1990/91:149 sägs "alt demokratibestämmelsen inte bör rubba del förhållandet all dl Bilaga 4 programförelag skall ha slor frihet" att agera enligi allmänna journalistiska principer, all den "bör varken på dd ena eller andra sätlel beskära del redaktionella oberoendet och utrymmet för en självsländig ny-hdsvärilering", all föredragande statsrådet inte vill förorda en "så stark" uttunning av beslämmelsen etc. Allt delta är enligt lagrådets mening ägnat au inge onödiga missuppfattningar om vår inställning till demokrati.
l.agen om ändring i lagen om ansvarighet för närradio och lagen om ändring i lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar
1 remissen föreslås all i dessa lagar las in hänvisningar lill den nya beslämmelsen i 2 a S railioansvarighelslagen, som syftar kommersiella annon.ser om alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror samt kommersiella annonser som riklar sig lill barn. Fifiersom kommersiell reklam över huvuil tagel inle får förekomma i närradio eller lokala egensändningar i kabelnät är emellertid de föreslagna hänvisningarna missvisande och onödiga, varför de bör slopas.
l.agen om ändring i lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar
I denna lag tas enligt remissens förslag in en beslämmelse som motsvarar 2 a S radioansvarighetslagen men begränsas till alkohol- och lobaksreklam. Karakteristiskt för railio- och kassettidningar är emellertid all de återger innehållet i tryckta tidningar, inbegripet förekommande reklam. Särregler för reklam i radio- och kassettidningar innebär därför ell avsleg från förlagelroheten. Vid använilning av ild s.k. RATS-systemd, som innebär att dalainnehlld i lidningstryckeriels dator i sin helhet via radio överförs lill de synskadade abonnenter som har en därför ägnad mottagare kommei sådana regler atl strida mot hela tanken med systemet. Även de fiireslagna ändringarna i lagen orn ansvarighet för railio- och ka.s.selliilningar hör därfiir slopas.
Övriga lagförslag
iHigråild lämnar förslagen utan erinran.
331 Innehållsförteckning P'op. i99o/9i:i49
Proposition om radio- och TV-frågor 3
Propositionens huvudsakliga innehåll 3
Propositionens lagförslag 5 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1991 24
1 Inledning 24
2 Bakgrund 26
2.1 Den internationella utvecklingen 26
2.2 Marksänd ljudradio och television i Sverige 29
2.3 TV-utredningen 31
2.4 Radiolagsutredningen 32
2.5 Regeringens proposition om en yttrandefrihets-grundlag 33
2.6 Regeringens proposition om ändring i railioansvarighelslagen mm. 35
3 Vissa huvudprinciper i mina förslag 37
3.1 En bred politisk lösning 37
3.2 Reklaminkomsler skall finansiera svensk lelevision 39
3.3 En ny rikstäckande TV-kanal 40
3.4 Krav på kvalilet och etl mångsidigt programutbud 41
3.5 Sveriges Radio-koncernens finansiering 43
4 Lagstiftningsfrågor med tanke på i försia hand reklamfinansierade TV-sändningar i marknätet 45
4.1 Allmänna synpunkler 45
4.1.1 Behovel av lagsliflning och lagstiftningens karaklär 45
4.1.2 Vissa kommentarer med anledning av remissutfallet på radiolagsulredningens belänkande 50
4.2 Ulgångspunklerna för lagsliftningen 55
4.2.1 Liksom annan reklam bör TV-reklamen övervakas inom ramen för marknadsföringslagens system 55
4.2.2 Begreppet reklam 61
4.2.3 Begreppel annonslid i televisionen 70
4.3 Ett reklam-TV-företags grundläggande skyldig heter i sändningarna 73
4.3.1 Oparliskhel och saklighet i programverksamheien 73
4.3.2 Ingen diskriminering av annonsörer 75
4.3.3 Vad som bör skilja annonser från
andra program 78
4.4 Några huvudpunkter i fråga om annon.ser under Prop. 1990/91:149 annonslid i televisionen 84
4.4.1 Annonserna och radiolagens krav på opartiskhet och saklighet mm. 84
4.4.2 Under annonslid i lelevisionen bör det
få förekomma tre olika lyper av program 85
4.4.3 Annonser som sänds under annonstid i lelevisionen och grundsatsen om reklamidentifiering 88
4.4.4 Annonser .som gäller poliliska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden 91
4.5 Annonsvolymen och hur annonser bör få
sältas in i sändningarna 97
4.5.1 Högsta lillålna annonsvolym 97
4.5.2 Den kortaste annonsiiden i televisionen
vid etl givel lillfälle 101
4.5.3 Allmänna krav på hur annonser får
sättas in i sändningarna 102
4.6 Vissa marknadsföringsrättsliga normer 108
4.6.1 Marknadsföringslagen och reklam i TV 108
4.6.2 Ingen alkohol- eller tobaksreklam i
radio eller TV 110
4.7 TV-reklamen och barnen 117
4.8 Annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV 124
4.9 Vi.s.sa frågor som rör alla programförclag 126
4.9.1 Gynnande av kommersiella intressen i programverksamheien 126
4.9.2 Den grundläggande regleringen i lag
om sändning av sponsrade program 129
4.9.3 Railiolagens demokratibeslämmelse 135
4.9.4 Skyldighet all sända ett mångsidigt programutbud 139
4.9.5 Skyldighet all la hänsyn lill ljudradions
och lelevisionens särskilda genomslagskraft 141
4.10 Nya up[)gifter för radionämnden 143
4.10.1 Radionämnden och reklam i svensk lelevision 143
4.10.2 Radionämndens slällning i förhållande
lill KO och marknadsdomslolen 145
4.10.3 Radionämndens lillgång lill upptagningar av program 147
4.11 Radioansvarigheislagen 150 4.11.1 Radioansvarigheislagen och etl nyll
reklamsändande TV-företag 150
4.11.2 Del yttrandefrihdsrätlsTrga ansvaret för Prop. 1990/91:149
annonser och liknande meddelanden 152
4.12 Upprättade lagförslag 153
Ell reklamfinansieral TV-förelag 154
5.1 Inledning 154
5.2 Villkor för sändningsrättens utövning 154
5.2.1 Vissa grundläggande krav på programverksamten 154
5.2.2 Programutbudets .sammansättning 157
5.2.3 Sändning av sponsrade program 160
5.3 Övriga koncessionsvillkor 162
5.3.1 Utbyggnad av sändningar na 162
5.3.2 Programverksamhetens regionala inriklning 163
5.3.3 Ägarkrcts m.m. 165
5.3.4 Koncessionsavgifl 167
5.3.5 Åtagande beträffande bidrag lill svensk filmproduktion 169
5.3.6 Koncessionstidens längd 170
5.4 Hur programföreiagei väljs ut 171 Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen 173
6.1 Inledning 173
6.2 Förlängning av avtalen med Sveriges Radio-koncernen 176
6.3 Ekonomiska villkor 177
6.4 Sveriges Radios möjligheler lill sponsring av program 179
Vi.s.sa utredningar 182
7.1 Inledning 182
7.2 Sändarnätel för rundradio 182
7.3 Myndighetsuppgifterna på radio- och
TV-områdel samordnas 186
7.4 De tekniska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och television utreds 188
Medelsberäkningar m.m. 191
8.1 Allmänna rikllinjer för rundradiorörelscn, ansvarsfördelning och finansiering 191
8.2 Kostnader för år 1989 för den avgifts-finansierade verksamheten m.m, 192
8.3 Sveriges Radio 193
8.3.1 Verksamheten 1990 193
8.3.2 Medelstilldelning för år 1991 199
8.3.3 Medelshehov för år 1992 199
8.4 Radionämnden 201
8.5 'Televerket 201
8.5.1 Utgångspunkter 201
8.5.2 Teknisk ulveckling 201
8.5.3 Översyn av formerna för finansiering Prop. 1990/91:149 och styrning 203
8.5.4 Investeringar under femårsperioden 1992-1996 203
8.5.5 Driftskostnader 207
8.5.6 Kompensation för kostnadsutvecklingen 208
8.5.7 Medelsbehov för år 1992 208
8.6 TV-avgifter m.m. 209
8.7 Föredragandens överväganden 211
8.7.1 Sveriges Radio 211
8.7.2 Radionämnden 212
8.7.3 Televerkd 212
8.7.4 TV-avgiften 214
9 Specialmolivering lill lagförslagen i avsnitt 4.12 216
9.1 Förslaget lill lagom ändring i radiolagen (1966:755) 216
9.2 Förslagen lill lagar om ändring i närradiolagen (1982:459), lagen (1981:508) om radiolidningar
och lagen (1985:677) om lokala kabelsänilningar 226
9.3 Förslagel till lag om ändring i radioansvarigheislagen (1966:756) 226
9.4 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsräll lill litterära och konstnärliga verk 227
9.5 Törslaget lill lagom ändring i lagen (1<)78:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring
av alkoholdrycker 227
9.6 Förslaget till lag orn ändring i lagen (1978:764) meil vissa bestämmelser om marknadsföring
av lobaksvaror 228
10 Hemställan 229 1 1 Beslut 230
Bilaga I Radiolagsulredningens lagförslag 231 Bilaga 2 Sammanställning av rem issy ti randen över radiolagsulredningens delbetänkanilc
(SOU 1990:7) Lagsliftning för reklam i svensk TV 245
Bilaga 3 Liigrådsremissens lagförslag 304
Bilaga 4 Liigrådet 322
m 1991
aotab 9B330, Slockhol,