om filmstöd
Hänvisat till av
Regeringens proposition 1990/91: 81
om fiimstöd
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991.
På regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Bengt Göransson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen tas upp vissa frågor om inriktningen av filmpolitiken samt två anslagsfrågor. Den ena av anslagsfrågorna går ut på att det statliga fraktstödet för film upphör med utgången av juni 1991 och att resurserna förs över till visningsnämnden vid Filminstitutet. I propositionen redovisas också ett avtal mellan staten, filmbranschen och videobranschen om den fortsatta verksamheten vid stiftelsen Svenska Filminstitutet. Avtalet är en förlängning av 1982 års film- och videoavtal och gäller fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Avtalet har ingen automatisk förlängning, varför nya förhandlingar måste föras före avtalstidens utgång. Nya parter i avtalet är videobranschens detaljhandelsorganisationer.
Den viktigaste ekonomiska förändringen är att avgifterna för videogram sänks. Detta gäller både hyrvideogram och köpvideogram. Antalet
1 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 81
biografbesökare och videouthyrningen har minskat kraftigt under år Prop. 1990/91: 81 1990. Detta leder till att Filminstitutet kommer att få lägre intäkter framöver. Budgetåret 1989/90 erhöll Filminstitutet ca 175 milj.kr. genom filmavtalet och intäkterna beräknas för innevarande budgetår bli 177 milj.kr. För budgetåret 1991/92 beräknas intäkterna uppgå till ca 155 milj.kr. Statsbidraget till Filminstitutet kommer under budgetåret 1991/92 att öka med mer än 6 procent. Statens andel av den totala finansieringen av Filminstitutets verksamhet kommer att öka.
Avtalet innebär att en större andel av de totala resurserna avsätts för produklionsstöd till svensk långfilm. Filminstitutets resurser för gemensam förvaltning, för administrativa basresurser för viss verksamhet samt för övriga filmkulturella ändamål minskar.
Filminstitutets styrelse kommer att ha färre ledamöter och inga suppleanter. De två garantinämnderna för långfilm ersätts med en |)ro-(luktionsstödsnämnd för långfilm. Genom dessa förändringar blir styrformerna tydligare.
Utbildningsdepartementet Prop. i990/9i:8i
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991
Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson
Föredragande: statsrådet Göransson
Proposition om filmstöd 1 Inledning
E,nligt 1982 års film- och videoavtal mellan staten och film- och viileo-branscherna skall en tioprocentig avgift på biljettintäkterna erläggas av de större biograferna, samt en avgift på fyrtio kronor för varje hyrvideogram. Avgiften för hyrvideogram har under avtalsperioden höjts till sextio kronor och det har införts en avgift om tjugo kronor på köpvideogram. Avgifterna betalas in till Filminstitutet och används dels för stöd till produktion av svensk film och dels för institutets övriga verksamhet. Villkoren för avtalet var alt biografbiljetter var befriade från mervärdeskatt och att videobranschen var befriad från kassettskatt för de videogram för vilka avgift betalades.
Film- och videoavtalet löper till den 30 juni 1991. Avtalet har sagts upp av staten den 11 maj 1989. Under hösten 1990 har förhandlingar pågått mellan företrädare för utbildningsdepartementet och representanter för filmbranschen och videobranschen om ett fortsatt avtalsförhållande på filmpolitikens område. Förhandlingarna har resulterat i ett ilen 20 december 1990 undertecknat avtal, som från statens sida slutits under förbehåll för regeringens godkännande.
Avtalet bör fogas till protokollet som bilaga 1.
I prop. 1990/91:100 (bil. 10 s. 322) har jag anmält att jag avsåg att återkomma till regeringen med en särskild proposition om den framtida statliga filmpolitiken. I denna skulle resultatet av nyss nämnda förhandlingar anmälas. 1 avvaktan på den särskilda propositionen har regeringen föreslagit riksdagen att till fraktstöd för film för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på 1 213000 kr., samt att till filmstöd för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag av 55 739 000 kr.
Jag anhåller om att få ta upp dessa frågor. För överblickens och sam- Prop. 1990/91: 81 manhangets skull behandlar jag i det följande även frågor som inte fordrar beslut av riksdagen.
2 Utvecklingen på filmområdet
Under första hälften av 1900-talet var.filmen ensam om att förmedla rörliga bilder. Det gjorde filmen viktig för underhållning och upplysning, liksom för nyhetsförmedling och propaganda. Biografpubliken var stor och utgjorde underlag för en omfattande filmproduktion.
I Sverige expanderade filmbranschen stadigt fram till mitten av 1950-talet. Antalet biografsalonger var som flest år 1952, då det fanns 2 583 registrerade biografsalonger. Uppgifter om filmpublikens storlek finns inte före år 1956, men detta år uppgick antalet besökare till 78,2 miljoner. Produktionen av svensk spelfilm var störst under 1940-talet då i genomsnitt 38 spelfilmer om året hade premiär.
1 och med televisionens genombrott från mitten av 1950-talet och framåt fick filmen konkurrens. Det nya mediet övertog helt rollen som nyhetsförmedlare och biografernas publik minskade kraftigt.
Besökssiffrorna sjönk stadigt under 1950- och 1960-talen. Under 1970-talet varierade antalet biobesök runt ett årligt medelvärde av ca 24 miljoner. Under 1980-talets första hälft fortsatte nedgången i antalet biobesök, för att under senare hälften av decenniet stabilisera sig på en lägre nivå. Under år 1990 har det skett en ytterligare nedgång i antalet biografbesökare. Den drastiska utvecklingen kan sammanfattas genom att antalet biografbesökare år 1956 var ca 78 miljoner, år 1963 ca 40 miljoner, år 1973 ca 22 miljoner, år 1983 ca 18 miljoner och för år 1990 ca 15,3 miljoner.
Nedgången under 1980-talet sammanfaller med videobandspelarnas genombrott och den ökade uthyrningen av videogram. Utbyggnaden av kabelnät för vidaresändning av satellitprogram har vidare ökat utbudet av televisionsprogram och då inte minst utbudet av spelfilmer. I konkurrensen mellan olika TV-kanaler har filmutbudet blivit ett viktigt instrument. Delta har inneburit att även Sveriges Televisions kanaler har ökat sitt filmutbud under senare tid. Det anförda kan vara en förklaring till den nedgång i biografbesök som har inträffat i början av 1990-talet.
De riktigt stora publikfilmerna var få. Allt färre spelfilmer på biograferna svarar dessutom för en allt större andel av publiken. Spelåret 1989/90 svarade de tio mest populära filmerna för 41 % av de totala bruttointäkterna och hade ca 6,7 miljoner besökare. Av de tio filmerna var fyra svenska.
Budgetåret 1982/83 fanns del I 253 biografsalonger och budgetåret 1985/86 1 116 biografsalonger. Under senare hälften av 1980-talet har antalet biografsalonger varit i stort sett konstant. Budgetåret 1989/90 fanns det totalt 1131 biografsalonger i Sverige.
Under senare hälften av 1950-talet minskade den svenska spelfilms- Prop. 1990/91: 81 produktionen kraftigt. Under åren 1959-1964 värdet genomsnittliga antalet spelfilmspremiärer lägre än 18 per år. Omedelbart efter 1963 års filmavtal ökade produktionen av svensk film. Under spelåren 1964/65-1969/70 uppgick det genomsnittliga antalet premiärer för svenska och svensk-utländska filmer till över 25 per år. Produktionstakten under 1970-talet var i genomsnitt 18,5 premiärer per år. Under 1980-talet steg det genomsnittliga antalet premiärer för svenska och svensk-utländska filmer till över 22 [)er år.
Under perioden 1975/76-1981/82 premiärvisades 129 svenska eller svensk-utländska filmer. Under perioden 1982/83-1988/89 var motsvarande siffra 153. Det innebär att antalet premiärvisade svenska eller svensk-utländska filmer ökade meil ca 19 % mellan de två perioderna. Under perioden 1975/76-1981/82 premiärvisades 1 804 utländska filmer och under perioden 1982/83-1988/89 var motsvarande antal I 504. Det innebär alt antalet premiärvisade utländska filmer minskade med ca 17 % mellan de båda perioderna.
Under perioden 1975/76-1981/82 var den svenska andelen av premiärvisade filmer ca 6,5 % för att under perioden 1982/83-1988/89 stiga till ca 9,2 %.
Svensk film har alltså under 1980-talet kunnat öka sin andel av pre-miärsatta filmer och den ökningen har varit tydlig.
Antalet biografbesökare har minskat för svensk film, men minskningen för utländsk film har varit ännu större. Under perioden 1975/76-1981/82 var antalet biografbesökare på svenska filmer ca 24,5 miljoner, för att under perioden 1982/83-1988/89 minska till ca 21 miljoner. Det är en minskning med ca 14 %. Utländska filmer hade under perioden 1975/76-1981/82 totalt ca 113 miljoner biografbesökare, för att under perioden 1982/83-1988/89 minska till ca 83,4 miljoner. Det är en minskning med ca 26 %.
Det genomsnittliga antalet biografbesökare under premiäråret på svenska filmer var under perioden 1975/76-1981/82 ca 145000, för all under perioden 1982/83-1988/89 falla till ca 114000. Det är en minskning med ca 21 %.
Enligt Filminstitutet behöver en normal svensk spelfilmsproduktion en biografpublik på ca 600 000 personer för att filmen skall bära sina kostnader. Med tanke på vårt språkområdes storlek är det bara i untlan-tagsfall möjligt all få så stora publiksiffror. Spelåren 1987/88-1989/90 hade ca 42 % av de premiärsatta svenska långfilmerna en publik per film som var färre än 5 000 personer.
3 Den svenska filmpolitiken
Svensk film|)oruik syftar till att inom vårt begränsade språkområde uppehålla en filmproduktion av en sådan omfattning att vi kan behålla en egen filmidentitet. En såilan produktion har blivit ännu viktigare ge-
11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 81
nom den massiva exponering av utländsk film som sker genom det öka- Prop. 1990/91: 81 de televisionsutbudet i kombination med videotekniken. Till detta kommer den dominans som utländsk film har på de svenska biograferna och på den svenska marknaden för uthyrning av videogram. Den svenska produktionen bör vara kvalitetsinriktad. De filmpoliiiska åtgärderna skall vidare syfta till ökade möjligheter att visa kvalitetsfilm utanför storstadsområdena. Insatserna för barn och ungdom har en särskilt stor betydelse inom hela det filmpoliiiska området. Svensk film kan ge barn och ungdom en nationell, kulturell identitet. Inom filmpolitikens ram bör det också finnas utrymme för alt bevara och levandegöra det filmkulturella arvet. Filminstitutet fungerar som ett centralt instrument för den statliga filmpolitiken.
Filmpolitiken har utformats under en lång period. Organisatoriska och finansiella frågor har ofta lösts på annat sätt än inom övriga kulturområden. Före år 1951 förekom inga statliga bidrag till svensk filmproduktion. Under 1950- och 60-talen utvecklades vissa former för stöd till filmen i form av återbäring av erlagd nöjesskatt. Förutsättningarna för den svenska filmpolitiken ändrades i grunden genom 1963 års filmavlal. Enligt avtalet skulle biografägarna erlägga 10 % av biljettiniäkterna till tien genom avtalet bildade stiftelsen Svenska Filminstitutet. Medlen skulle användas för att enligt bestämmelser i avtalet i olika former stödja svensk film. Samtidigt med att avtalet trädde i kraft avskaffades nöjesskatten på biografföreställningar. Genom 1982 års film- och videoavtal kom videobranschen in i avtalet. Detta innebar alt en avgift för hyrvideogram skulle erläggas till Filminstitutet. Avtalet ändrades under avtalstiden, vilket innebar att hyrvideogramsavgiflen höjdes från ursprungliga 40 kr. för varje videogram till 60 kr. för varje videogram, saml att det tillkom en avgift för köpvideogram.
Under 1960-talel finansierades de filmpolitiska åtgärderna uteslutande med biografavgifter. Sedan 1970-talet har staten gradvis ökat sina finansieringsinsatser för de filmpoliiiska åtgärderna dels genom generella bidrag till Filminstitutet, dels specialdestinerade statliga insatser. Den större delen av åtgärderna finansieras emellertid fortfarande med avgiftsmedel från de avtalsslulande branscherna.
4 Förlängningen av 1982 års film- och videoavtal
1963 års filmavlal och 1982 års film- och videoavial har under snart 30 år utgjort grunden för den svenska filmpolitiken. Staten har sagt upp 1982 års film- och videoavial till den 1 juli 1991. Parterna har därefter fört förhandlingar om stiftelsen Svenska Filminstitutets fortsatta verksamhet och om möjligheterna att behålla ett avtalsförhållande även efter (len nuvarande avtalsperiodens slut.
Videogramtekniken har en stor betydelse för spridning och visning av film. Med hänsyn härtill har förhandlingarna om en förlängning av
1982 års film- och videoavtal även förts med representanter för video- Prop. 1990/91: 81 branschens detaljistorganisationer.
Mellan filmbranschen genom Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter, videobranschen genom Sveriges Videodislributörers Förening, VideoHandelns Samarbetsorganisation och Videouthyrarnas Samarbetsorganisation samt staten, har den 20 december 1990 träffats ell avtal om att förlänga 1982 års film- och videoavtal. Jag avser att i eu annat sammanhang föreslå regeringen all godkänna avtalet.
Förlängningen av 1982 års film- och videoavtal är kortsiktig och avser perioden fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Det sker ingen automatisk förlängning av avtalet om ingen av parterna säger upp det. En orsak till att det inte har varit möjligt att sluta ett långsiktigt avtal är osäkerheten om hur televisionen kommer all utvecklas.
Televisionen har en viktig roll, både som distributionskanal för film och som producent av filmer av olika slag. Satelliter och kabelnät har på ett avgörande sätt ändrat förutsättningarna på detta område. En huvudfråga i svensk filmpolitik är hur de televisionsföretag som med sina sändningar vänder sig till Sverige skall kunna bidra till nyproduktion av svensk spelfilm.
Samarbetet mellan stiftelsen Svenska Filminstitutet och Sveriges Television kommer att fortsätta i samma omfattning som förut. Vissa restriktioner i det gamla avtalet har strukits. De hatle den effekten att Sveriges Television missgynnades i förhållande till andra televisionsbolag samtiiligi som del var det enda bolag som lämnade finansiella bidrag till Filminstitutet.
I del följande kommer jag alt redovisa de huvudsakliga ändringarna i det förlängda film- och viileoavtalet. Inledningsvis anger jag vissa institutionella förändringar.
Filminstitutets styrelse blir mindre. I ilel tidigare avtalet bestod styrelsen av åtta ledamöter och tre suppleanter. I det nu förlängda avtalet kommer styrelsen att beslå av sju ledamöter och det kommer inle att finnas några suppleanter. Detta sker för att göra styrformerna tydligare. Tydligare styrformer är nödvändiga under den period som avtalet avser främst på grund av den ekonomiska situationen, vilket jag sirax ämnar återkomma till.
Vör all inle fasta tillgångar skall överföras till den löpande örlängda avtalet införts en bestämmelse som gör tiet omöjligt för styrelsen att sälja eller ytterligare belåna Filmhuset utan regeringens medgivande.
Vid Filminstitutet skall det enligt det förlängda avtalet finnas en pro-duktionsstödsnämnil för långfilm. Nämnden ersätter de tidigare två garantinämnderna för långfilm. Garaniinämnderna har haft en gemensam ordförande utan rösträtt, som utses av stiftelsens styrelse. Produktions-stödsnämnden för långfilm har en ordförande meil rösiräii .som utses av stiftelsens styrelse. Förutom ordförande har varje garaniinäinnd för
långfilm haft fem ledamöter och tre suppleanter. I den ena nämnden ut- Prop. 1990/91: 81 ser filmbranschen fyra ledamöter och två suppleanter medan Svenska teaierförbundet utser en ledamot och en suppleant. 1 den andra nämnden utser filmbranschen en ledamot och en suppleant medan Svenska teaterförbunilet utser fyra ledamöter och två suppleanter. Produktions-siödsnämnden för långfilm består av fem ledamöter, varav en är ordförande. Ordförande utses av styrelsen, två ledamöter av filmbranschen och två leilamöter av Svenska teaierförbundet. Denna förändring innebär att Filminstitutets styrelse får ett större ansvar för hela stiftelsens verksamhet, medan nämnden har ilen lydliga och begränsade uppgiften att fördela produktionsstöd till svensk film. Minskningen av antalet ledamöter och suppleanter från 17 iill 5 i)ersoner innebär ett tydligare ansvar. De fem personerna i proilukiionssiödsnämnden för långfilm kommer att få mandatet all fastlägga färdvägen för svensk långfilmsproduktion med tydligt ansvar för denna verksamhet.
Namnbytet från garantinämnil iill produktionsstödsnämnd avspeglar ilen verklighet som gäller. Det stöil som utgår är ett proiiukiionsstöd och inte ett garanlibelopp.
5 Förutsättningarna för ett nytt avtal
Filmavtalet har under sin 27-äriga existens varit framgångsrikt. Avtalet äi unikt i sitt slag. Det är en frivillig överenskommelse mellan avtalsparterna om stöd till filmproduktion och en rad filmkulturella ändamål.
De ekonomiska förutsättningarna har förändrats till följd av film-och viileobranschernas utveckling, men avtalet har via Filminstitutets verksamhet åstadkommit en filmproduktion som varit omfattande. Det gäller långfilm, dokumentärfilm och kortfilm. Det gäller också insatser för filmvisning som under senare tid fått ökad betydelse. Avtalet har också skapat förutsättningar för filmkulturella insatser (arkiv, filmre-siaurering, bibliotek m.m.), som i ett internationellt perspektiv varit omfallanile.
Under senare liil har en lillbakagång förmörkat en tidigare mycket ljus situation. Till följd av detta har branschernas lönsamhet försämrats och många företag visar stora förluster. Ekonomiskt innebär avtalet att film- och viileobranscherna anslår en del av omsättningen till Filminstitutet. Detta betyder alt stora inkomster från utländska filmer används för svensk filmi)ro(luktion och filmkulturella ändamål. Det är viktigt all inse att avtalet inle garanterar en fast årlig inkomst till Filminstitutet.
I de förhandlingar som fördes framkom det all videobranschen till följil av ekonomiska |)roblem inte var beredd alt slå kvar i avtalet på nuvarande villkor. Denna förändring tillsammans med färre biografbesökare kommer alt minska ilen ekonomiska ramen.
I detta läge kan ilcl ligga nära till hands att överväga all staten skulle la över hela ansvaret för filmpolitiken. Det statsfinansiella läget skapar
inga förutsättningar för iletta. Budgetåret 1989/90 tillfördes filmfonden Prop. 1990/91: 81 vid Filminstitutet ca 175 milj.kr., varav staten svarade för ca 27 milj.kr. Därutöver lämnades statsbidrag för särskilda ändamål med ca 22 milj.kr. Filmavtalet har därtill ett egenvärde genom att de kommersiella branscherna tar ett ansvar för filmpolitiken.
Mol den nu anförda bakgrunden fann jag det angelägel att bibehålla ett avtalsförhållande. Kontakter med parterna. Filminstitutets styrelse, fackliga organisationer och filmarbelare stärkte mig i den uppfattningen.
Parterna var i del ekonomiska lägel överens om alt fördelningen mellan olika ändamål måste justeras. Resultatet blev att stödet till filmproduktion fick en högre andel av resurserna och att stödet till förvaltning och vissa filmkulturella ändamål, kortfilm, samt visningsverksamheten i motsvarande grail fick en lägre anilel av resurserna.
Under hela 1980-talet har filmavtalet varit utomordentligt fördelaktigt för Filminstitutet. Inget annat kulturområde har haft en lika snabb anslagsutveckling. Från budgetåret I980,''8I till budgetåret 1989/90 har intäkterna ökat med ca 300 % i löpande priser och ca 60 % i fasta priser. Om prognoserna över videouthyrning och biografbesök slår in, kommer Filminsliluiet under budgetåret 1991/92 att ha lägre intäkter, men intäkterna kommer realt all ligga betydligt över de intäkter 1982 års film- och videoavial gav under sitt första budgetår, dvs. 1982/83.
När det gäller fördelningen av intäkterna på olika ändamål bör det uppmärksammas att del är de filmkulturella verksamheterna som fått de största förstärkningarna. Budgetåret 1982/83 var intäkterna till detta ändamål 16,9 milj.kr. För budgetåret 1991/92, alltså det första där det förlängda avtalets fördelningsnyckel tillämpas, beräknas beloppet bli 35,7 milj.kr. eller mer om reservmedel utnyttjas.
Det betyder att intäkterna till filmkullur och förvaltning kommer att i betydande grad ha ökai i realt penningvärde fram till budgetåret 1991/92.
Samma typ av analys kan göras för samtliga ändamål som kommer att få en lägre andel av de fördelningsbara intäkterna.
Avtalstiden är nu 18 månader och den korta avtalstiden beror bl.a. på att branscherna inte var bereilila att acceptera en längre tidsperiod. Inför den I januari 1993 bör det finnas en helhetsbild för en utökning av antalet avtalsparter, så all ett nytt avtal kan avse samtliga filmvisaie. Jag avser att återkomma Iill hur förberedelserna av detta skall genomföras.
6 Filminstitutets ställning
Filminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk film-politik. Institutets stöd till svensk filmproduktion har gjort det möjligt all upprätthålla en produktion av kvalitetsfilm. Visningsverksamheten inom Filminstitutet har bidragit till en stor bredd |)å biografrepertoaren
i hela landet. Filminstitutets verksamhet för att bevara och levandegöra Prop. 1990/91: 81 del filmkulturella arvet är viktig. Filminstitutet bedriver också ett viktigt arbete för att ute i världen sprida kännedom om svensk film. Under senare år har ett arbete inletts för att stärka filmens roll i det lokala kulturlivet.
En del av statens filmstödjande verksamhet har förlagts utanför Filminstitutet. Det har vid dessa tillfällen funnits skäl som har talat för sådana lösningar. När nu de ekonomiska resurserna för stöd till svensk film minskar är det angeläget att ytterligare markera Filminstitutets roll som centralt organ för filmen. Jag kommer under punkten 10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1991/92 att föreslå att det statliga fraktstödei för film, som statens biografbyrå svarar för, avvecklas i och med utgången av innevarande budgetår. Motsvarande resurser tillförs i stället visningsnämnden vid Filminstitutet. Däremot har jag inte ansett det vara lämpligt att överföra till Filminstitutet de bidrag till projekt på filmområdet som konstnärsnämnden disponerar. Den mångfald för stöd till svensk kortfilm som detta ger bör bibehållas.
Jag finner det angeläget att stärka Filminstitutets ställning som det centrala organet på filmpolitikens område. Samtidigt har jag varit angelägen att bevara den unika konstruktion med ett avtalsförhållande mellan staten och film- och videobranscherna, som utgör grunden för Filminstitutet.
7 Produktionsfrågor. Spridning och visning av värdefull film
lin central filmpolitisk uppgift är all slå vakt om ilen svenska filmproduktionen. Vi behöver svensk film för att bevara vår nationella identitet på ett område som domineras av multinationell produktion för en världsmarknad. I det nu förlängda film- och viileoavtalet har det, som jag redovisar under avsnitt 8, skett en ännu kraftigare markering av stödet till svensk filmproduktion.
Den svenska filmens utveckling beror dock till sist på alla liem som är verksamma inom filmproduktionen. Bra filmer kan bara skapas av dessa personer och inte genom administrativa eller politiska beslut.
Det finns två faktorer som är viktiga att framhålla. Det är väsentligt all en tillräcklig produktionsvolym kan upprätthållas. Del förlängda film- och viileoavtalet ger sådana förutsättningar, men ilet går inte att garantera en viss produktionsvolym enbart genom offentliga insatser. Det är angeläget att de offentliga insatserna samverkar meil andra tillgängliga resurser både inom och utom landet. De sammanlagda resurserna bestäms också genom filmernas framgång hos publiken. Publikmässigt framgångsrika filmer stödjer nyproduktion av svensk film på fie-ra sätt. Dels ger de intäkter till Filminstitutet genom avgifter på biografbiljetter och genom videogramavgifter, dels bär publikmässigl framgångsrika filmer sina egna kostnader bättre. Är filmen publikmässigl
mycket framgångsrik kan produktionsstödet återbetalas Iill Filminstilu- Prop. 1990/91: 81 tet.
Filmutbudei på de svenska biograferna och på den svenska videomarknaden hänger samman med de marknadsmässiga förutsättningarna. Delvis gäller detta också filmutbudei i olika televisionskanaler. 1 storstäderna där publikunderlaget är större blir filmutbudei bredare och omfattar film för olika smakriktningar. På mindre orter begränsas ulbuilel. Filmer som attraherar mindre delar av publiken kommer sällan dit.
Sedan lång tid har filmintresserade människor inte nöjt sig meil delta. Detta är bakgrunden för filmstudiorörelsen och till de insatser för spridning och visning av värdefull film som kanaliseras via visnings-nämnden vill Filminstitutet.
8 Finansieringsfrågor
Filmavtalet utgår från att biografavgifier och videoavgifter skall finansiera de olika delarna av Filminstitutets verksamhet. Därtill kommer statliga bidrag både i allmän och speciaUlestinerad form.
Inför förhandlingarna om filmavtalet har ilet som jag tidigare har anfört funnits en strävan från samtliga parter alt viilmaklhålla den nuva-ranile konstruktionen med ett filmavtal. Del har inte varit möjligt att öka det nuvarande procentuella avgiftsuttaget från biograferna. Däremot har tiet varit möjligt att bibehålla den tidigare avgiftsnivån trots alt det ekonomiska läget för biografbranschen är bekymmersamt. År 1990 var det hittills sämsta publikåret i filmavtalets historia. Antalet besökare var
1990, som nämnts, 15,3 miljoner vilket skall jämföras med 16,6 miljoner besökare för år 1986, vilket var den tidigare bottennoteringen. Biografbranschens ekonomi kommer alt försämras ytterligare den 1 januari
1991, när ilen breddade mervärdeskatten genomförs. Genom att biografbiljetter aldrig har varit belagda med mervärdeskatt innebär den breddade mervärileskatlen att biografbranschen måste betala ilen breililningen fullt ut, eftersom de inte har möjlighet att dra av ingående mervärdeskatt mol utgående medvärdeskatt.
Viileobranschen betalar även i fortsättningen en avgift för både hyrvideogram och köpvideogram. Enligt 1982 års film- och videoavtal var avgiften för varje hyrvideogram 40 kr. Den 1 mars 1989 höjdes avgiften till 60 kr. Avtalet kompletterades senare genom att ilel för varje köpvi-ileogram skulle utgå en avgift på 20 kr. fr.o.m. den 1 juli 1989.
Viileobranschen har under år 1990 fått vidkännas en kraftig minskning av omsättningen. Det är nu en bransch som har en vikande marknad. Del har trots delta varit angelägel för videobranschen att fortsätta som part i film- och videoavtalet. Detta har varit möjligt genom att avgiften för varje hyrvideogram har återgått till 1982 års nivå, dvs. en avgift på 40 kr. för varje videogram. Avgiften för varje köpviileogram blir 15 kr. Antalet avtalsparter från videobranschen har utökats.
11 Sveriges Television har tidigare haft en överenskommelse direkt med Prop. 1990/91: 81 Filminstitutet om samarbete på filmproduktionens område. Detta förhållande består. Enligt vad jag erfarit kommer Sveriges Television att förbinda sig att för budgetåret 1991/92 betala 5 milj.kr. och för budgetåret 1992/93 2,5 milj.kr. allt i 1982 års penningvärde till Filminstitutets allmänna verksamhet, samt att satsa en minst lika stor summa på samproduktion och förvärv av visningsrätt till svenska långfilmer.
De statsbidrag som utgår till filmändamål har räknats upp på samma siiit som andra bidrag inom det statliga området.
Biografavgiftcrna kan beräknas till 70 milj.kr. för builgetåret 1991/92. Viileogramavgifterna kan beräknas till 40 milj.kr. under samma period. Intäkterna från Sveriges Television och Filminstitutets ränteintäkter kan för budgetåret 1991/92 beräknas till 17 milj.kr. Det generella statsbidrag som jag i liet följande kommer all föreslå skall tillföras filmfonden beräknas för builgetåret 1991/92 till 29 milj.kr. Totalt innebär ileila att filmfoniien för budgetåret 1991/92 kommer att tillföras 155 milj.kr. Beräkningarna är osäkra på vissa punkter, eftersom utvecklingen är svår alt förutse.
De beräknade intäkterna för budgetåret 1991/92 kan jämföras med lie intäkter som tillföriles filmfonden budgetåret 1989/90. Genom biografavgifier tillfördes ilå filmfonden 69 596 000 kr., genom videogramavgifter 58 107 000 kr., genom Sveriges Television och Filminstitutets rän-leiniäkter 19 635 000 kr. och genom ell generellt statsbidrag 27 270000 kr. Filmfoniien tillfördes totalt 174 608000 kr. budgetåret 1989/90. Intäkterna beräknas alltså bli ca 20 milj.kr. lägre för budgetåret 1991/92 än utfallet för budgetåret 1989/90.
9 Fördelningen av filmfondens medel
Reglerna om fördelningen av filmfonilens meilel finns i 32 § film- och viileoavtalet. Fondmedlen skall användas meil lägst 20 % för stiftelsens engagemang i produktion av svensk film. På ilenna punkt har det inte skett någon ändring i förhållande till ilet tidigare avtalet. I del förlängda avialei är ilet emellertiil inle längre möjligt all föra resurser från detta ändamål till stiftelsens gemensamma förvaltning. För budgetåret 1989/90 lillföriles detta ändamål 41,7 milj.kr., varav 6,5 milj.kr. överfördes för stiftelsens gemensamma förvalming, för ailminisiialiva basresurser samt iivriga filmkulturella änilamål. Den summa som då återstod för stiftelsens egna engagemang i svensk filmproduktion var 35,2 milj.kr. Denna summa skall jämföras meil ell beräknat belopp på 31 milj.kr. för bud-geiärei 1991/92.
Lägst 38 % av de i filmfoniien tillgängliga medlen skall användas för proiiukiionsstöd till svenska långfilmer. I tiet tidigare avtalet skulle lägst 35 % av medlen användas för produktionsgarantier till motsvarande ändamål. I ilet nya avtalet har termen produklionsgaranti ersatts med proiiukiionsstöd, eftersom den senare termen bättre beskriver stödformens
12
innehåll. Budgetåret 1989/90 tillföriles detta ändamål 60,2 milj.kr. och Prop. 1990/91: 81 för budgetåret 1991/92 beräknas delta ändamål tillföras 58,9 milj.kr.
1 ilet tidigare avtalet skulle lägst 5 % av de fördelningsbara medlen i filmfoniien avsättas för |)roiluktionsgarantier till svenska kortfilmer. Enligt ilet förlängda avtalet skall lägst 4 % av medlen avsättas för produktionsstöd till svenska kortfilmer. I det nya avtalet har termen produktionsgarantier ersatts meil produktionsstöd av samma skäl som gäller för långfilmsstöd. Budgetåret 1989/90 tillfördes ändamålet 9,2 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 6,2 milj.kr.
I ilel tidigare avtalet skulle lägst 5 % av ile förilelningsbara medlen i filmfonden avsättas för att främja spridning och visning av värdefull film. Enligt del förlängda avtalet skall lägst 4 % avsällas för iletta ändamål. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 9,1 milj.kr. och för builgetåret 1991/92 beräknas iletta ändamål tillföras 6,2 milj.kr.
För stiftelsens gemensamma förvaltning, för aiiminislrativa basresurser för viss verksamhet, saml för övriga filmkulturella ändamål avsattes i det tidigare avtalet högst 23 % av de fördelningsbara medlen i filmfoniien om de totalt i filmfonden disponibla medlen för ell budgetår var i intervallet 11 1-120 milj.kr. och högst 24 % om de var i intervallet 101-110 milj.kr. i prisläge ilen 1 juli 1982. Understeg ile totalt fördelningsbara intäkterna uniler ell budgetår 100 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982 skulle högst 25 % av ile förilelningsbara medlen tillföras delta ändamål. Enligt ilet nya avtalet skall högst 23 % av ile förilelningsbara medlen i filmfoniien användas för detta ändamål. Överstiger de i filmfonden disponibla medlen för ett budgetår 100 milj.kr. i |)risläge den I juli 1982 får av lie överskjutande medlen högst 14 % användas för änilamålel. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 40,3 milj.kr. Uniler budgetåret 1991/92 får styrelsen använda den i avtalet avsalta reserven på 2 % för iletta ändamål. Builgetåret 1991/92 beräknas iletta ändamål tillföras 35,7 milj.kr. och om reserven används 38,8 milj.kr.
1 det tidigare avtalet skulle 3 % av de förilelningsbara medlen i filmfonden användas för film- och videobranschernas branschfrämjande åtgärder. På denna [)unkt sker det inga förändringar i ilet förlängda avtalet. Budgetåret 1989/90 tillföriles delta ändamål 5,2 milj.kr. och för budgetåret 1990/91 beräknas iletta ändamål tillföras 4,7 milj.kr.
1 ilet tidigare avtalet skulle 2 % av de förilelningsbara medlen i film-fonden avsättas för siöil till produktion eller distribution av värdefulla viileogram. Detta gällde uniler förutsättning att ile förilelningsbara medlen var i intervallet 101-110 milj.kr. i prisläge ilen 1 juli 1982. Var de förilelningsbara medlen i intervallet I 11-120 milj.kr. i prisläge ilen I juli 1982 skulle 4 % avsättas och var de fördelningsbara meillen mer än 121 milj.kr. i [)risläge ilen I juli 1982 skulle lägst 5 % avsättas.
I ilet förlängda avtalet skall lägst 3 % av de förilelningsbara medlen i filmfonden användas för detta änilamål. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 4,3 milj.kr. Budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 4,7 milj.kr.
t2 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 81
I ilet tidigare avtalet skulle -1 % av ile fördelningsbara medlen i film- Prop. 1990/91; 81 lonilcn avsättas för stöd till biografer. Detta gällde under förutsättning all de förilelningsbara medlen var 1 1 1 milj.kr. eller mer i prisläge den 1 juli 1982. Enligt del förlängda avtalet skall lägst 3 % användas till stöd föl biografer. Budgetåret 1989/90 tillfördes dena änilamål 6,2 milj.kr. och lör budgetåret 1991/92 beräknas iletta ändamål tillföras 4,7 milj.kr.
10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1991/92
ÅTTONDE HUVUDTITELN
I prop. 1990/91:100 upptogs anslagen Fiakistöil för film och Filmslöil meil [)reliminäri beräknade belopp i avvaktan på förevarande särskilda proposition. Slutliga förslag till meilelsanvisningar kan nu föreläggas riksdagen.
Film m.m.
H 2. Fraktstöd för film
Inför arbetet meil en treårsbuilgei för siatens biografbyrå fick byrån i uppdrag all redovisa hur del statliga frakislöilel för film använts och all bedöma vilka effekter stödet haft. Del statliga frakislöilel syftar till all allmänt förbättra biorepertoaren viii ile minilre biograferna.
Statens biografbyrå har i en rapport. Frakislöilel och de.ss effekter, reilovisal uppilragel.
Biografbyrån har i sill arbete meil rapporien haft medverkan av siais-konioret.
Andelen granskade filmer som blivii fraktstöilsberälligaile har uniler perioden 1985-1989 ökat från 31% till 4. %. Biografbyrån har också slLulciai hur frakislöilel har fönlelais i relation iill hur publikdragande filmerna har varit. 40 % av antalet beslutade frakisiödsiitlar har varit sådana att lie ilragil stor publik (mer än 100 000 besökare) meilan 60 % av liilarna har lockat färre besökare. Biografliyiån har gjort en ileialjeiail analys av antalet visningar av fraktstöilsberälligaile filmer för ilet första kvaiialel 1988. Genomgången ger viil handen att 67 % av ilessa filmer visades upp till tre visningslillfällen och alt del var 15 % av filmerna som visailes vid mer än 10 tillfällen. Av ile filmer som visailes vid mer iin 11) lilllällen är si)riilningen stor. En del av ilc filmerna tillhör kategorin publikfilmer, som meil slor sannolikhet skulle ha visats även om frakisiöd inle haile uigåtl. När ilet gäller ile filmer som har visats vitl ett
14
fåtal tillfällen ställer sig biografbyrån frågan om inte visningen skulle ha Prop. 1990/91: 81 kommit till slånil även om ilel inte haile funnits eil fraktstöil.
Statskontorets analys avser antalet visade fraklslödsfilmer i lelaiion till del totala antalet visade filmer på ile mindre biograferna i Norrbotten och Västerbotten. Mätperioden avser tre olika år. Analysen visar att i Västerbotten sjönk andelen visade fiaktstödsfilmer efter del all frakislöilel kommit all gälla i delta län. I Norrbottens län, där fraktsiöil utgått uniler hela perioden, sjunker andelen visade fraktstödsberäitigade filmer från 30 % 1983 till 20 % 1988. Utvecklingen i ile två länen är nästan identisk trots all fraktstöil infördes i Västerbotten milt under perioden.
Den slutsats biografbyrån drar är all ilet statliga frakislöilel inte i . nämnväril utsträckning har ilen effekt som varit avsikten, nämligen all på lie mindre biograferna påverka repertoaren i riktning mol eit siöire utbud av kvaliietsfilmer,
Utnytijanilel av frakislöilel har generelli sett minskal. Biografbyrån har kunnat betala ul fullt ansökt belopp utan att ulnyilja hela anslagsposten. För builgetåret 1989/90 ålersloil mer än 200000 kr. Visningen av fraktstöilsberättigail filni har sjunkit samtiiligi som en större anilel av filmerna har blivit frakislöilsberätligaile. En del av ile fraktsiöilsberäiii-gaile filmerna har visat sig kommersiellt gångbara och ilärför ulan behov av fraktstöil.
Del statliga frakislöilel har enligt biografbyrån blivit ell biogiafsiöil riklal till ile små biograferna i stället för ett siöil för visning av kvalitets-film.
Biografbyråns rapport har varit remiiterati och remissvar har inkommit från Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Film- Och Videobranschens Samarbetskomniiité, Polfilm, Riksföreningen Våra Gårdar, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Sveriges Förenade Barn- och Ungdomsfiltnstudios, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Sveriges Förenade Filmstudios och Triangclfilni.
Remissinstanserna slöiljer i huvudsak biogratliiyiåns analys av det statliga fraktstödets effekter för visning av kvaliieisfilm.
Riksföreningen Våra Gärdar och Bygdegärdarnas Riksförbund menar all ilei statliga fraktstödei bör ersättas av ett system med förluslgaranti-siöil. Den ekonomiska situationen för ile små biograferna i landsorten är svår. De drivs mer eller mindre med ideella insatser. Fraktstödei har haft stor betydelse, men del administrativa förfaranitet har motverkat slöilets syfte. Det avgörande för filmsättare och föreståndare är om filmerna kan möta en publik och inte om filmen är berättigad till fraktsiöd eller inle.
Film- och Videobranschens Saniarbctskommittc anser att fraktsiöd är bra, men att stödet bör utökas till 150 % av fraktkostnaderna. Den ekonomiska stöileffekten skulle ilå bli mer kraftfull. Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. delar denna uppfattning.
Stiftelsen Svenska Filniinsiituict menar all de resurser som nu finns för fraktstöil även i framliden kan användas för att siöilja och bredda utbudet av kvaliieisfilm utanför storslailsområilena. Filminstitutet visar
på de olika stödformer som nu finns bl.a. genom fraktstöd, biografstöd, Prop. 1990/91: 81 parallelldistribution av film och den verksamhet som visningsnämnden vid institutet bedriver. Enligt Filminstitutet är del angelägel att en förstärkt samverkan kommer till slånit mellan olika former för slöil till kvaliieisfilm. För att nå ilel målet anser institutet att de medel som nu finns för fraktstöd för film bör överföras till visningsnämnden vid institutet.
Polfilm och Triangelfilm delar båila biografbyråns uppfaltnin att fraklstödels effekter inte har blivit de avsedda. Båda anser likaledes att nuvarande resurser för fraktstöd bör föras över till visningsnämnilen vid Filminstitutet.
För Folkets Husföreningarnas Riksorganisation har frakislöilel haft en slor betydelse. Organisationen vill att Riksföreningen Våra Gårdars förslag till förluslgarantistöd prövas som en del i en mer samlad kulturpo-litisk översyn av samhällets biografpolitik. Det är först i ell sådant perspektiv som man kan ta ställning till om administrationen av fraktstödet skall flyttas från biografbyrån. Organisationen vill inle utesluta att Filminstitutet i en framlid får en vidgad roll för alt söka bevara biografer i hela landet.
Föredragandens överväganden
Det är uppenbart au ilel statliga fraktstödei för film inle har fått de avsedda effekterna. Det visar både biografl:)yråns rapport och remissvaren. Filminstitutet visar på de olika stödformer som nu finns. Jag är av den uppfattningen all ilel är lämpligt att nu avveckla ilei siailiga fraktstödei för film och att överföra motsvarande resurser från delta anslag till visningsnämnden vid Filminstitutet. Resurserna skall av visningsnämnden användas för samma syfte som ilet statliga fraktstödei, ilvs. för spridning och visning av kvalitetsfilm. Del bör ankomma på Filminstitutet att närmare la ställning till hur dessa resurser skall användas, samt au följa re-sultaien av verksamheten.
H 3. Filmstöd
1989/90 Utgift 49 384 000
1990/91 Anslag 55 739 000
1991/92 Förslag 59 229 000
För stiftelsen Svenska Filminstiluiets verksamhet gäller 1982 års film-och videoavtal, godkänt av regeringen den 3 juni 1982. Ändringar infördes i avtalet, för statens del genom beslut den 17 mars 1983. ilen 29 augusti 1985, den 2 oktober 1986, den 8 september och ilen 22 december 1988, den 1 1 maj 1989 samt den 20 december 1990. Enligt avtalet, som är slutet mellan staten och organisationerna inom film- och viileobranscherna, skall avgifter till stiftelsen erläggas av biografägare och video-gramulhyrare. Avgifterna tillförs en filmfonil för all enligt närmare bestämmelser i avtalet användas för produktion av svensk film, för alt
16
främja spridning och visning av värdefull film, för branschfrämjande Prop. 1990/91 änilamål samt för övriga filmkulturella ändamål.
Från anslaget utgår bidrag enligt följande sammanställning.
1990/91
Bei
räknad ändring
1991/92
Föredraganden
1.
Bidrag till filmfonden
28 265 000
-1-
735 000
2.
Proiluklionsgarantier '
till svenska kortfilmer
3 092 000
-1-
424 000
3.
Främjande av spridning och
visning av värdefull film
8 697 000
-(-
1 954 000
4.
Bidrag för filmkulturella
ändamål
1 895 000
of
5.
Bidrag till filmkulturella
insatser för barn och ungdom
6 755 000
-■
270 000
6.
Stöd till biografer
4 975 000
-1-
25 000
7.
Bidrag till projekt
på filmområilet
2 060 000
-1-
82 000
55 739 000
-t-
3 490 000
Svenska Filminstitutet
Svenska Filminstitutet har lämnat in en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1991/92-1993/94. Institutet har dessutom enligt ett uppdrag från regeringen överlämnat en särskild rapport, Filmstödel, där erfarenheterna och framtidsutsikterna för ett filmstödssyslem av nuvarande typ behandlas. Båda framställningarna redovisas här i ett sammanhang.
Förslag
Institutet föreslår inte någon omprövning av verksamheten eller förändrad inriktning av arbetet.
1 Kr.o.ni. budgclårcl IQ91/').2 ProdukliorisMöd iill r>vciisk;i korlfilmcr
17 Institutet föreslår, i likhet meil tidigare år, eu antal nya finansierings- Prop. 1990/91: 81 källor för verksamheten:
1 En 10-()rocentig avgift på beial-TV-kanaler för långfilm
2 Överföring av kabelnämnilens överfinansiering meil 10 milj.kr. i avvaktan på belal-TV-avgifien
3 En tillfällig särskild höjning av TV-avgiften med 30 kr. till förmån för svensk filmproduktion
Instiiuiei beräknar sina anslagsbehov enligt följande (milj.kr.):
1 I avvaktan på all nya finansieringskällor skapas enligt j)unkierna I och 2 ovan ett specialilestineral anslag till
Filminstitutets A-änilamål -I- 34,7
2 Publikarbete + 2
3 Främjande av spridning och visning
av värilefull film -1-2
4 Film- och viileoverksläder -i- 5
5 Engångsanslag för nordiska barn-
Dch ungilomsfilmmönslringen -i- 0,5
Slutligen föreslår inslilutet att medvärileskalleutreilningens förslag
(i beiänkanilei SOU 1987:45) om avdrag för ingående mervärdeskatt på
produktions- och kopieringskostnader för svensk film genomförs.
Utgångspunkter
Institutets utgångspunkter i form av en analys av uppnådda resultat sammanfallas under rubriken Filminsiitutei i går. Institutet menar att iless engagemang i filmproduktionen i samspelet meii övriga producen-icr resulterat i att ilel i dag finns en svensk filmproduktion som är väril all lala om. Institutel ser dock barn-, ungdoms- och familjefilm som ett område för särskilda satsningar inför 1990-talet.
filminstilulets visningsverksamhei gör institutel till ilen största film-ilisiribulören i Sverige meit 12-13 % av marknaden. Sverige har en breilil på repertoaren som överträffar många andra länders. Institutet har uniler perioden 1975/76-1988/89 salt I 013 filmer i distribution. Det ekonomiska målet att filmerna skall bära sina egna kostnader har uppnåtts enligt institutet, om man beaktar att insiitutets filmbank rymmer ell stort anial ännu inle ulnylijaile filmrättigheter. Förluster har dock uppkommit för distributionen seilan budgetåret 1984/85. Antalet impor-lerailc och distribuerade barn- och ungilomsfilmer har minskat kraftigt seilan 1985/86.
Antalet biografbesökare har minskal kraftigt sedan institutel började föra statistik - från ca 40 miljoner 196.V64 till ca 17 miljoner 1989/90. l'n tydlig koncentration av besökarna Iill ett fåtal stora publikdraganile filmer har skett. 32 % av ile svenska filmerna 1989/90 sågs av färre än 5 000 personer, 64 % av högst 20 000. Förklaringen till nedgången är naturligtvis konkurrens från TV och under senare år video och kabel-TV.
Institutet redovisar också verksamheten meil parallelldistribulion av Prop. 1990/91: 81 filmer till biografer på mindre och meilelslora orier, biografsiödci, Ci-nemateket, filmarkivei, dokumentation, festivaklellagande, förlag, teknisk information, tidningar, filmpedagogisk verksamhet, produktionsteknisk och adminisiraliv service.
Filminstitutets framtid är delvis oroväckande enligt institutet, främst därför att viileoiniäkterna minskar kraftigt, från 77 milj.kr. builgetåret 1989/90 till beräknade 61 milj.kr. för innevarande builgeiår. Inkomsterna från biografbesöken beräknas komma att ligga kvar på lingetar nuvarande nivå. Del minskade besökarantalei kompenseras i stort sen av höjda biljettpriser. Minskningen av intäkterna går i första hanil ut över stödet till produktion av svensk långfilm.
Föredragandens överväganden
En förutsättning för förlängningen av 1982 års film- och videoavial har varit att statsbidrag även i fortsättningen utgår till stiftelsen Svenska Filminstitutet. Enligt avtalet skall avgiftsinkomster och bidrag av olika slag samlas i en fond och fördelas mellan olika ändamål enligt procenttal som anges i avtalet.
Tillgången på medel för fonden är beroende av intäkterna från biografavgifter och videoavgifter. För budgetåret 1991/92 beräknas fonden tillföras 126 milj.kr.
Uniler förevarande anslag bör för builgetåret 1991/92 sammanlagt 29 milj.kr. av statsmedel tillföras fonden. Dessa meilel kommer ati fördelas i enlighet med procentsatserna i avtalet. Totalt kommer alliså fonden all ha tillgång till ca 155 milj.kr. uniler builgetåret.
Staten bör vidare rikta vissa bidrag direkt till särskilda verksamhetsområden. Härigenom kommer resurstilldelningen för dessa områden all bli större än som följer av avtalets fördelningsregler.
Den svenska kortfilmsproduktionen har kunnat erhålla stöil på två olika sätt. Under förevaranile anslag har produktionsgaranti kunnat utgå från anslagsposten Produktionsgaranlier till svenska kortfilmer och proiiukiionsstöd från anslagsposten Bidrag till projekt på filmområilet. Anslagsposten Produktionsgaranlier till svenska kortfilmer har fördelats av gaianlinämnden för kortfilm vid Filminstitutet och anslagsposten Bidrag Iill projekt på filmområilet av konstnärsnämnden.
Visningsnämnden viil Filminstitutet svarar bl.a. för främjande av spridning och visning av värdefull film. 1982 års förlängda film- och videoavial har konsekvenser för spridning och visning av värilefull film. Filmfondens totala fördelningsbara intäkter minskar, samtiiligi som andelen avsedd för spridning och visning av värdefull film minskar från 5 % till 4 %. Jag har tidigare under anslagsposten H 2. Fraktstöil för film redovisat mina synpunkter på det statliga fraktstödei. Det är angeläget att under rådande ekonomiska villkor sammanföra resurserna på ell sådant sätt att de kan användas optimalt. Resurserna motsvarande ilet statliga fraktstödei har jag nu beräknat uniler anslagsposten Främjande av spridning och visning av värdefull film.
19 Jag beräknar 10651 000 kr. till främjanile av spridning och visning Prop. 1990/91: 81 av värdefull film.
Föreningslivets visningsfrämjande insatser är av stor betydelse. För builgetåret 1991/92 bör därför bidraget till Folkets Husföreningarnas Riksorganisation för Bio-Konlrast-verksamheten saml bidraget Iill Sveriges Förenade Filmstudios inte undersliga 1508000 kr. resp. 1014000 kr.
Under anslagsposten Bidrag för filmkulturella ändamål har jag beräknat ett oförändrat belopp på 1 895 000 kr. Vidare har jag för anslags-poslen Stöd till biografer gjort en mindre uppräkning. Totalt har jag beräknat anslagsposten till 5 milj. kr.
Det förlängda film- och videoavtalei gäller till ilen I januari 1993. Avtalstiden gör det olämpligt att för iletta anslag tillämpa 3-års-builgetering.
11 Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört, hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
1. att godkänna vad jag har anfört om förutsättningarna för ell nytt avtal (avsnitt 5) och filmstödets inriktning mot nyproduktion av svensk film (avsnitt 7),
2. att anta förslaget om all fraktstöil för film upphör meil utgången av budgetåret 1990/91,
3. alt till Filnisiöd för builgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 59 229 000 kr.
12 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar ati genom proposition förelägga riksilagen vad föredraganilen har anfön för de åtgäriler och de änilamål som föreilraganilen hemställt om.
20
Prop. 1990/91:81 Förlängning av 1982 års film- och videoavtal Bilaga I
Parterna
1. svenska staten.
2. Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter (neilan kallade filmbranschen), och
3. Sveriges Videodislributörers Förening (SVF), VideoHandelns Samarbetsorganisation (VHS) och Videouthyrarnas Samarbetsorganisation (VIDSAM) (nedan kallade viileobranschen)
har iräffal itet avtal om förlängning av 1982 års film- och videoavtal som framgår av bilaga A.
Avtalet är från statens siila träffat under förbehåll av regeringens godkännande.
21 Detta avtal har upprättats i nio likalydande exemplar av vilka staten '
Bilaga 1
tagit ett, filmbranschen fem och videobranschen tre.
Stockholm ilen 20 december 1990
För staten
Hengl Göransson
För Sveriges Biografägareförbund
Göran Lindgren Per Tengblail
För Folkets Husföreningarnas Riksorgani.sation
Bertil Stockhaus
För Riksföreningen Våra Gårdar
Ragnar Runillöf
För Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a.
Kaj Wall
För Föreningen Sveriges Filmproducenter
Bo Jonsson
22
„.. „ . ,,., ..... ... „.. . Prop. 1990/91:81
For Sveriges Videodislributörers Förening ., ,
Bilaga 1
Anders Wiklund Lars Gustafsson
För VideoHandelns Samarbetsorganisation
lom Wiel
För Videouthyrarnas Samarbetsorganisation
Sten Grener
Mot ovan.stående avtal har Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag intet att erinra
Björn Gregfeli
23
Prop. 1990/91:81 Bilaga 1 Bilaga A
Parterna har i fråga om 1982 års film- och viileoavtal överenskommit
dels alt 35 och 37 §S i avtalet samt bilagorna 5, 6, 9 och 10 skall upphöra att gälla,
dels an 4, 6, 7, N, 16, 21, 23, 28, 30-33, 38 och 39 §§ i avtalet saml bilagorna 1, 2, 3 (p. 2 och 4-18), 4 och 8 skall ha följande lydelse.
4§
Styrelsen skall bestå av sju ledamöter, utseilila av regeringen, som tillika bestämmer vem som skall vara styrelsens orilföranile.
Styrelsens ledamöter skall utses för hela avtalstiden.
Regeringen skall vid sammansättningen av styrelsen företrädesvis til ledamöter utse personer meil erfarenhet från skikta håll på film- och videoområilel.
Den som varit ledamot uniler två manilaiperioiler får ulses till ledamot för ytterligare en period endast om särskilda skäl föreligger.
Styrelsen utser inom sig vice orilföranile.
Prop. 1990/91:81 Bilaga I
ÖS
Styrelsen beslutar om fönlelningen av de uniler räkenskapsåret influtna medlen i enlighet meil ile närmare bestämmelser som anges i 32 §. Den fastställer för varje räkenskapsår en budgei för verksamheten.
Styrelsen avgör i övi igi sådana viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet, organisation och ekonomiska förvaltning som inle enligt bestämmelser i iletta avtal eller dess bilagor ankommer på anilra organ hos stiftelsen.
Styrelsen får inle utan regeringens lillstånil sälja eller belåna Filmhuset.
7§
Ordföranden skall iill.se all sammaniräden hålls när ilet behiivs. Om slyrelseleilamot eller verkställande direktören fordrar au siyrelsen sammankallas, skall en sällan begäran efierkommas.
Styrelsen är beslulför när onlföranilen eller vice orilföramlen och minst hälften av ile övriga ledamöterna är närvarande. Som styrelsens beslut gäller ilen mening som ile flesta enar sig om eller, vid lika röstetal, den mening som onlföranilen vid sammanträilet biiräilei.
Verkslällanile direktören har rätt alt närvara och yttra sig viil sammanträde meil styrelsen.
25 Prop. 1990/91:81 14 § Bilaga 1
Närmare bestämmelser om förvaliningsråilets verksamhet - såsom om beslutförhei, kallelser till sammaniräilen och piolokoll - skall antas av styrelsen efter hörande av railei.
16 §
Mos stiftelsen skall finnas cn proiluklionsslöilsnämnil för långfilm, en produklionsslöiisnämnil för kortfilm och en visningsnämnil.
Närmare bestämmel.sei om nämndernas sammansättning och uppgifter finns i bilagorna 3 och 4.
21 §
Regeringen fastställer ersäiining iill styrelsens leilamöier och iill revisoiei och suppleanter för revisorer. Regeringen fastställer vidare ersätming till ledamöter i fftrvaliningsråilei och i nämnilerna för särskilda ärenden.
Siyrelsen bestämmer i övrigt löner, arvoden och anställningsvillkor.
23 §
Biograrägare eller den som eljest anordnar biografföreställning (nedan kallad biografägare) skall iill stiftelsen erlägga en avgift, motsvarande tio procent av brultobiljeilintäkten vid föreställningen. Med sådan intäkt avses bruttoinkomst enligi de av Filmägarnas Konirollbyrå Aktiebolag fasisiällda allmänna beslämmelserna vid filmleveiansei. Filmhyra skall inte uigå på ilen ilel av iniäkien som ulgör avgiften. Del är i detta sammanhang utan betydelse för avgiflspliklen om film visas med hjälp av videoteknik i stället för med traditionell teknik.
28 §
Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för uthyrning av viileogram (viilcogramulhyrare) skall erlägga vis.sa avgifter iill stificisen. Avgifterna ulgår för ile videogram som utges genom att föras i handeln för uthyrning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för varje videogram som innehåller en långfilm enligt definitionen i bilaga 3 punkt 3 fyrtio kronor. För varje viileogram som innehåller en kortfilm ulgör avgiften tjugofyra kronor. För viileogram som innehåller fiera
26
långfilmer utgår avgift för varje långfilm. Avgift såsom för långfilm Prop. 1990/91:81
utgår för videogram som innehåller fiera kortfilmer med en Bilaga I
sammanlagd visningstid motsvarande en eller flera långfilmer.
Med uthyrning jämställs försäljning med rätt för köparen alt återlämna videogrammet mot att han återfår del av köpeskillngen eller andra förfaranden där del klan framgår an del är fråga om uthyrning.
Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för utgivning av videogram för försäljning (videogramsäljare) skall erlägga vissa avgifter till stihelsen. Avgifterna utgår för de viileogram som utges genom att föras i handeln för försäljning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för varje videogram som innehåller en långfilm enligt definitionen i bilaga 3 punki 3 femton kronor. För videogram som innehåller fiera långfilmer utgår avgift för varje långfilm. För köpviileogram som innehåller kortfilm skall inte utgå någon avgift.
30 §
Avgifterna skall redovisas särskilt och betalas in till stiftelsen enligt regler som fastställs av stiftelsen efter samråd med videobranschen. För redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skall i övrigt lillämpas av Konirollbyrån fastställda regler. Bland reglerna avseenile uthyrning av viileogram skall finnas en bestämmelse om att underlåtenhet alt betala avgift likställs med underlåtenhet all betala för levererade videogram.
Videogramulhyraren/säljarcn är skyldig all låta stiftelsen genom ki)niiollanl granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisningen och hans innehav av avgiftsplikiiga videogram.
Kostnaderna för avgiftsuppbönlen och kontrollverksmaheten skall betalas av stiftelsen.
31 8
F-rån berörda videogramulhyrare/säljare skall snarast genom videobranschens försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse alt betala avgift enligt gällande film- och videoavtal och att i övrigt följa bestämmelserna i avtalet. Förbindelsen skall ha den lydelse som framgår av bilaga 2.
Som förutsättning för leverans av videogram till videogramuihyrare skall gälla ati ulhyraren avgeti sådan förbindelse till stiftelsen.
27 För leveranserna av videogram skall vidare gälla dels alt Prop. 1990/91:81
underlåtenhet av videogramuthyraren att betala avgift till stiftelsen Bilaga 1
likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram, dels all underlåtelsen medför att ulhyraren kan avstängas från vidare leveranser.
32 §
De avgiftsmedel som enligt delta avtal skall tillfalla stiftelsen tillförs en fond. Fonden kan också tillföras statsbidrag och andra typer av bidrag. De medel som sålunda tillförs fonden och ränteintäkterna på dessa skall användas för följande ändamål:
A. Lägst tjugo procent används för stiftelsens engagemang i produktion av svensk film. Ändamålet får också bekosta bidrag till internationellt samarbete som kan komma svensk film tillgodo.
B. Lägst Ireitioålia procent används för produktionsstöd till svenska långfilmer. Stödet skall syfta till en fri konstnärlig utveckling av svensk långfilm meil bibehållande av filmens inriktning mot en stor publik. Det skall inte styra produktionerna i viss konstnärlig riktning, ej heller ge företräde ål någon eller några sådana riktningar framför andra.
C. Lägst fyra procent används för produktionsstöd till svenska kortfilmer. Minst hälften av det årliga produktionsslödet skall avse kortfilm för barn.
D. Lägst fyra procent används för att främja spridning och visning av värdefull film.
E. Högst tjugotre procent används för stiftelsens gemensamma förvaltning, för administrativa basresurser för verksamheterna under punkterna A-D saml i övrigt för de filmkulturella ändamål som stiftelsen skall främja i sin veiksamhel.
F. Tre procenl används av film- och viileobranscherna för branschfrämjande ändamål. Medlen skall tillföras film- och videobranschernas samarbetskommitlé.
G. Lägst tre procenl används för sliiil till j)roduktion eller distribution av värdefulla viileogram. Stödet skall syfta till att bredda utgivningen av film j)å videogram och stimulera viileobranschen till insatser på området. Medlen skall användas iill rikstäckande dislribuiion av värdefulla viileogram. I första hand får medel användas för stöd till utgivning, framtagning av kasseiier. distribution, information saml andra insatser för all öka inlressei för värdefulla videogram. Vid fördelning av medel skall särskilt behovet av stöd till svenska videogra
m
28
och av värdefulla videogram för barn och ungdom uppmärksammas. Prop. 1990/91:81
Medel får även användas till produktion av infoi maiionsmaieriai. Bilaga 1
Synpunkter på stödets utformning från videobranschen bör särskilr beaktas.
II. Lägst tre procenl används till stöd för biografer. Medlen skall användas till att bevara och förslärka biografstrukturen i landet och till alt stimulera film- och biografbranscherna till insatser på området. Styrelsen skall fördela medlen med lika delar på stöd till parallelldistribulion av kopior av aktuella filmer och stöd till upprustning av biografer. Insatserna skall till övervägande del riktas till biografer [)å orter på mindre och medelstora orter. Vid fördelningen av medel till slöd till parallelldistribulion skall styrelsen beakta behovet av stöd till värdefull film. Vid fördelningen av medel till stöd till upppruslning av biografer skall styrelsen särskill uppmärksamma behov av stöd till biografer på orter med endast en biograf Vid fördelning av sådana medel förutsätts lokala insatser.
Statsbidrag kan komma all utgå dels till fonden för fördelning enligt de i ilenna paragraf intagna procenttalen, dels direkt för särskill angivna änilamål.
Inkomster som uppkommer i verksamhet som bekostas uniler punkterna A, B eller C, t. ex. inkomster av filmer eller ej ianspråkiagna produktionsgaranlier, tillförs fonden och används enligi styrelsens beslämmanile för ändamål under A, B eller C. Inkomster som uppkommer i verksamhei som bekostas uniler punkterna D och E tillförs fonden och används enligt styrelsens bestämmande för ändamål uniler D eller E.
Redovisning av iniäkiei och kostnader skall följa en brulloprincip och eventuella transaktioner mellan ändamålen skall ske på affärsmässiga grunder.
Del ankommer |)å siyrelsen all av tillgängliga medel årligen avsätta de reserver som anses erforderliga. Reserverna får inte användas till ändamål som avses under E. Om del finns särskilda skäl får styrelsen dock under verksamhel.sårel 1991/92 använda reserverna till sådant ändamål.
Om del sammanlagda belopp som tillförs fonden enligt första stycket under ett verksamhetsår överstiger 160 miljoner kr i prislägel den 1 juli 1991 fär av del överskjutande beloppet högst fjorton procent användas för ändamål som anges uniler L-..
29 Prop. 1990/91:81 33 § Bilaga 1
Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1991 och skall gälla till och med den 31 december 1992.
38 §
Uppsägning från filmbranschens respektive videobranschens sida gäller endast om den undertecknats av minst tre branschorganisationer.
39 §
Om avtalet upphör all gälla vid avtalstidens utgång, skall
de avgifter som redovisas för åren 1991 och 1992 användas enligt
beslämmelserna i avtalet, om parterna inle kommer överens om annat.
Om avtalet upphön att gälla, får regeringen förordna att stiftelsen skall träda i likvidation. I sådant fall har regeringen tillika all utse en likvidalor. Stiftelsens behållning, med undantag av de för 1991 och 1992 redovisade avgifterna, tillskiftas staten an användas för stiftelsens allmänna ändamål.
Förordnas ej om likvidation, skall stiftelsen beslå, till dess regeringen förordnar annorlunda. Stiftelsens tillgångar, med undantag av de för 1991 och 1992 redovisade avgifterna, skall i sådant fall alltjämt förvaltas av stiftelsen för dennas allmänna ändamål. Därvid är stiftelsen dock inte längre bunden av avtalets regler rörande fördelningsprinciper.
Avgifter, som erlagts i förskott och som avser videogram vilka förs i handeln för uthyrning eller för videogram som avses för försäljning efter del att avtalet upphört all giilla, skall återbetalas av stiftelsen.
30
Bilaga 1 Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Förbindelse; biografavgifl
Undertecknad anordnare av biografföreslällning/biografägare, som har tagii del av gällande film- och videoavial och de särskilda regler som förulsätts i avtalets 25 S, åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under den till avtalet är i krafi betala in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen genom av denna ulseild kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen, att i övrigt följa avtalets bestämmelser samt an godtaga att underlåtenhet all betala avgift likställs med underlåtenhet alt betala filmhyra.
31 Bilaga 2
Prop. 1990/91:81 Bilaga 1
Förbindelse; hyrvideoavgifi
IJndenecknad videogramuihyrare. som lagil del av gällande film- och videoavial och de särskilda regler .som föruisäiis i avtalets 30 $, ålar sig härigenom gentemot stiftelsen an under den liil avialet är i kraft betala in avgift enligt avtalet och låta siilielsen genom av ilenna ulseild koniiollanl granska räkenskaperna såviii gäller avgiflsredovisningen och iiinehavel av avgiftsplikiiga viileogram, all i övrigt följa avtalets besiämmelser saml an godtaga an underlåienhei an betala avgift likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram.
Förbindelse; köpvideoavgifi
LJndei tecknad videogramsäljare, som lagil del av gällande film- och videoavial och de särskilda reglci som fiirulsälls i avialeis 30 S. ålar sig härigenom gentemot stiftelsen an under den lid avtalet är i kraft beiala in avgifi enligt avialet och låta stiftelsen genom av ilenna utsedd kontrollant granska räkenskaperna såviii gäller avgiftsredovisningen och innehavet av avgiftsplikiiga viileogram saml an i övrigt följa avialeis besiämmelser.
32
Bilaga 3
2. Film, som tillkommit i samverkan mellan svenska och utländska intressen, skall liksiällas med svensk film under förutsättning dels all den svenska kapitalinsatsen uppgår iill minsi ljugofem procenl av produktionskostnaden för filmen, dels an den svenska insatsen av anisiiska medarbeiaie är av j)åiaglig beiydelse.
Produkiionssiöd iill svenska långfilmer
4. Produktionsstöd kan utgå till svenska långfilmer med konstnärlig inriktning och under förutsättning all de ekonomiska, tekniska och personella resurserna för [)roilukiii)nens genomförande föreligger.
5 . Produkiionsstödei skall vara åierbcialningsplikiigi enligt föruisällningar som styrelsen föreskriver enligt punkt 17.
6. Produkiionsstödei får uppgå till en viss andel av filmens
produktionskostnad, dock högst till visst belopp.
Produktionsstöd till filmer som avses i punkt 2, beräknas på grundval av den svenska andelen av produktionskostnaderna.
1 underlaget för produkiionsstödei får inräknas kostnader för marknadsföring.
Prop. 1990/91:81 Bilaga 1
33
o , . .b.- .-. f -IL,,. f'"op. 1990/91:81
7. Beslut om produktionsstöd fattas av en nämnd kallad "
Bilaga 1 ()ri)ilukiionsslödsnämnden för långfilm.
8. Beslut av produktionsstödsnämnden all avslå ansökan om |)roilukiionsstöd till film som avses i punkt 2 på grund av att förutsättningarna i punkterna I och 2 inle är uppfyllda, kan av proilucenien underställas styrelsen för förnyad prövning.
9. Om produktionsstöd har utgått till en film får filmen visas i s.k. beial-TV tidigast tolv månader efter biografpremiären, och i annan television tidigast arton månader efter biograf|)remiäien. Styrelsen får medge undantag från ilenna bestämmelse om ilel begärs av filmens producent.
10. Produktionsstödsnämnden för långfilm beslår av fem ledamöter, varav en är ordförande. Ordföranden utses av styrelsen, två ledamöter av filmbranschen och två leilamöier av Svenska leaterförbundel.
I 1. Produkiionsslödsnämnden sammaniräder på kallel.se av
ordföranden. Den är beslulför när ordföranden samt minsl en av de av filmbranschen och minst en av de av Svenska Teatcrförbunilei utsedda ledamöterna är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta enar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
12. Den som är leilamot i produkiionsslöilsnämnden får inte samiidigl vara ledamot i styrelsen eller i förvallningsrådei.
13. Ledamöterna i proilukiionssiödsnämnden ulses för hela avialsiiden. Den som under ire pä varandra följande år har varit
ledamot, ordföranile eller suppleant i produktionsstödsnämnden eller i en garantinämnil för långfilm får inle på nytt ulses till ledamot förrän tre år har förflutit sedan närmast föregående mandai|)erioil avslutades.
14. Ledamot i proilukiionsstödsnämnden är jävig vid behandlingen av ärende i vilket han har ekonomiska eller andra intressen.
15. Vill sillan av produkiionssiöd kan proilukiionssiödsnämnden besluta om särskilda anslag för utarbetande av underlag för filni|)iO(luktions|)rojeki. Styrelsen besiämmei del sammanlagda belopi)ei av sådana anslag.
16. Produkiionsslöilsnämnden skall årligen avge berättelse för närmast föregående veiksamheisår. Berälielserna överlämnas senast den I november till styrelsen och förvallningsrådei.
17. Närmare bcsiiimmclser om produkiionssiöd enligt 32 S, punki IL och föl produkiionsstödsnämndens verksamhei faslsiälls av siyrelsen. Innan siyrelsen beslutar om sådana besiämmelser skall den inhämta yiiiandenfrån I öieningen Sveriges I ilm|)ri)ilucenier och Svenska I ealcrförbundel. Besiämmelser om högsla belopp, suulcis andel av piodukiionskosinadcn. beräkning och fastställelse av proiluklionsKosinailer och filminiäklei', avtrappning av produkiionssiöd sami åierbeialning och sluireglering av produktionsstöd faslsiälls i samråd med f'öreningen Sveriges
I ilmproduceniei
Prop. 1990/91:81 Bilaga 1
.35
Piodiiklionsslöil iill svenska kortfilmer
Prop. 1990/91:81 Bilaga I
18. Närmare bestämmelser om produktionsstöd till svenska kortfilmer samt om sammansättning av och uppgifter för produkiionsslöilsnämnden för kortfilm fastställs av styrelsen i samråd med Svenska Teaierförbundet samt efter yttrande av föreningen Sveriges I ilmproducenter och videobranschen.
36
Prop. 1990/91:81 Bilaga 4
Bilaga 1
Medel fiir spridning och visning av värdefull film
l.nligi 32 § punkt I) skall vissa medel användas för an främja s|)ridning och visning av värdefull film. Visningsnämnilen skall fördela medlen på ivå belopp, eit för värdefull film för barn och ungdom och en för annan värdefull film.
1. Visningsnämnilen skall vid fördelningen av medlen främja verk samhei som syftar till an öka möjligheiei na all se värdefull film och an öka inlressei för sådan film såväl hos vuxna som hos barn och ungdom. Medlen får användas för impori, spridning, infoi maiionsvei ksamhel och granskning samt marknadsföring eller andra åigäidei som syftar till au väcka inuesse för kvaliieisfilm.
Nämnden skall i nära samarbete med filminsiiiuieis styrelse verka för au lörsläika filmens roll i del lokala kullurlivel i kommunerna i samverkan med biografägaie, visningsorgani.saiioner. folkbildning, kulturnämnder m.fl.
2. Nämnden beslår av en ordförande och sex andra ledamöter. De utses av regeringen för hela avtalstiden. Nämnden uiser inom sig en vice ordförande.
3. Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Den är beslulför när ordföranden eller vice ordföranden och minsi hälften av de övriga
,, , .............. ......... , c •■ ■ u . ••,, , P'Op- 1990/91.81
ilcilamoierna ar närvarande. Som nämndens beslui galler den mening
Bilaga I
v.irom lie flesta enar sig eller, vid lika rösieial, den mening som ordföranden vid sammanträdet biträder.
-1 Ledamot i nämnden är jävig vid behanillingen av ärende i vilket han har ekonomiska eller andra intressen.
38
„., „ Prop. 1990/91:81
Bilaga 8 „., ,
Bilaga 1
Proiokollsanieck ningar
till 28 S
Parterna har utgått från an royalty och annan upphovsräiislig ersättning
ej skall beräknas på avgifterna.
Iill 31 $
Parterna utgär ifrån att det är förenligt med den näringsrättsliga lagstiftningen all leverantören av videogram avslänger yideoulhyraren frän leverans av av viileogram om ulhyraren underlåter att betala avgift till stiftelsen.
till 36 $
Parterna har förutsatt an videogramuihyrare medges avdrag för videoavgifterna iill stiftelsen vid beräkning av nettointäkten av rörelse vill taxering för inkomst.
39 Innehållslörteckning
Sid
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Uiilrag ur protokoll vid regeringssammaniräile
den 14 februari 1991 ' 3
1 Inledning 3
2 Utvecklingen på filmområdet 4
3 Den svenska film[)i)litiken 5
4 Förlängningen av 1982 års film-och videoavial 6
5 FöruLsältningarna för ett nytt avial 8
6 I ilminstilutets ställning 9
7 Produktionsfrågor. Spridning och visning av värdefull film 10
8 Finansieringsfrågor 1 1
9 Fördelningen av filmft)nilens medel 12
10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1991/92 14
Film m.m. 14
II 2. Fiakistöd för film 14
Ii 3. Fiimstöd 16
11 Hemställan 20
12 Beslut 20 Bilaga 1 Förlängning av 1982 års film-och videoavial 21
Norsledts Trycken, Slockholm 1991