Lokalt ledd närradio

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

H3

Statens offentliga utredningar

1990:70

ggg

Utbildningsdepartementet

å;

Lokalt ledd närradio

Betänkande av om vissa om närradio

gt_redningen frågor

Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets

förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Inforrnationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

NORSTEDTS TRYCKERI ISBN 91-38-10633-7 Stockholm 1990 1ssN ()375-25ox

Till chefen för

Utbildningsdeparte-

statsrådet Göransson

mentet, Bengt

Regeringen bemyndigade den l9 maj I988 statsrådet Bengt Göranssson att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa om närradions Samma un-

frågor regelverk. dag förordnades

dertecknad att vara särskild utredare. Genom tilläggsdirektiv fick jag den 30 november 1989 i uppdrag att att se över dels reglerna

om av närrzidions program, dels frågan om

referensbandningen närradions Etiska nämnds ställning. Den 2 februari l989 överlämnade regeringen till mig en skrivelse från närradioföreningen i Linköping i vilken föreningen fö-

reslår en decentralisering av besluten om sändningstid för ortens

tillståndshavare. Sekreterare i utredningen har varit fil.dr Helena Streijffert. Under slutskedet har hovrättszissessor Carin Wiklund Jörgensen

tjänstgjort som biträdande sekreterare och byrådirektör Catrin

Tidström som expert. Sakkunniga har varit hovriittsassessoi Tor Bergman, kanslisekreterare Karin Biicklund samt kansliråd Lars Marén från utbild-

ningsdepartementet, byråclirektör Bertil Olstrup från Televerket

Radio, direktör Olle Palmborg från närradionämnden och redaktör Bernt Stenmark, ordförande i Sveriges Närradioförbund.

Som experter för beredningen av frågan om närradion i krig

och har medverkat hovrättsassessor Tor Bergman, utkrislägen bildningsdepartementet, direktör Nils Petter Lindskog, Sveriges

Radio, byråchef Åke Lindström, statens räddningsverk, avdel-

Claes Göran Lundberg, Överstyrelsen för ekonomisk ningsdirektör Roland Nordlund, för psykologiskt

beredskap, byråchef styrelsen

försvar, Bertil Televerket Radio, direktör

byrådirektör Olstrup,

Olle Palmborg, närradionämnden samt adjunkt Sven Erik Svens-

son, Sveriges Närradioförbund.

Utredningsarbetet är nu slutfört och jag får härmed överlämna betänkandet Lokalt ledd närradio.

Stockholm den 27 september 1990

Leif Andersson särskild utredare

Helena Streijffert

sekreterare

Innehåu

Förkortningar

Sammanfattning 13

F iirfattningsfdrslag Förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) 21

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:460) om ansvarighet

för närradio 33 Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1967:446) om radiosändare 35 Förslag till förordning om närradioråd 37

Förslag till förordning om ändring i förordningen (1984:463)

om i ärenden om närradio 43 avgifter

Beskrivande del

45 Uppdraget En särskild utredare tillkallas 45 Direktiven 45 47

Tilläggsdirektiv

Skrivelse från närradioförening 47

Linköpings

arbetsformer 47

Utredningens

Närradion enligt 1985 års riksdagsbeslut 49 Regelverket 49

föreskrifter om skydd för yttrandefri- Regeringsformens

heten och informationsfriheten 49 2.3 Vissa radiorättsliga begrepp 50 2.4 Regler om sändare och mottagare 5 l 2.5 om villkoren för sändningarna från Sveriges

Något

Radio-koncernens 51

programföretxig

2.6 Närradiolagen 52 2.7 Lagen om ansvarighet för nåirradio 54 2.8 Avgifterna i ärenden om närradio 55

Utvecklingen av närradion efter år 1985 57

Ett fågelperspektiv 57 Utvecklingen av antalet sändningsområden, sändnings-

tillstånd och sändningstimmar 58 3.3 Närradion - ett massmedium? 59 3.4 Närradions lyssnare 61 3.5 Utvecklingen av antalet sändande föreningar 63 3.6 Sommarradio och turistraclio 65

Närradionämndens arbete 69 4.1 Uppgifter och personal 69 4.2 Tillsynsärenden 69 4.3 Tillståndsärenden 72 4.4 Tidsscheman 73 4.5 Faktureringar 74 O Närradiosändningarna - lokala tillämpningar av generella regler 77 5.1 De sänclande föreningarna 77 5.1.1 Att sända närradio 77 5.1.2 Att samsas om tillgänglig sändningstid 82 5.2 Närradioföreningarna 82 5.2.1 Närradioföreningarna som samordnare 82 5.2.2 Närradioföreningarnas sändningar 85

Finansiering av närradiosändningarna 91 6.1 Vad kostar det att sända närradio? 91 6.2 Finns det bidrag? 94

Teknisk orientering - allmän bakgrund 97 7.1 inledning 97 7.2 Frekvenstekniska grunder 97 7.3 Frekvensförvaltningens organisation 99 7.4 Kostnader för olika slags sändare 99 7.5 RDS och andra tilläggstjänster 100

Sändarnas räckvidd l0l 8.1 Huvudregeln l0l 8.2 Önskemål om längre räckvidd l0l

8.3 Gången av ett räckviddsärende 102

Televerkets ensamrätt 105 9.1 Sändarmonopolet 105 9.2 Programförbindelser 106

10 Närradion i krig och vid krigsfara samt För varning av befolkningen 109 10.1 Nuvarande reglering 109 10.2 Varning och information vid fredsolyckor 110 10.3 Varning och information under beredskap och i krig 113 10.4 Radio Data System (RDS) 114 10.5 Behovet av och möjligheterna för sändningar över begränsade områden 116 l0.5.1 Närradions användning vid fredsolyckor 116 10.5.2 Närradions användning under beredskap och i krig 117 10.5.3 Närradions utbredning 118 10.5.4 Möjligheterna inom riksradion och lokalradion 118 10.6 Totalförsvarets ledning under kriser och i krig 119 10.7 Yttrande- och informationsfriheten i krig och kriser 120

10.7.1 Den fria åsiktsbildningen 120

107.2 Möjliga begränsningar av yttrandefriheten 120 10.7.3 Förfogandelagstiftningen och yttrandefriheten 121

10.8 Frågans tidigare behandling 122

ll Rasism och missbruk av yttrandefriheten i närradion 129 11.1 Regeringens uppdrag 129 11.2 Kommissionens kritik av dagens system 129 11.2.1 Rättstillämpningen 129

11.2.2 Den långa hantlläggningstiden 130

11.2.3 Referensbanclning 131 11.2.4 Närradions etiska nämnds ställning 132

l 1.4.1 Yttrandefrihetsskydd och yttrandefrihets-

brott 134 11.4.2 Radio och TV 135 11.4.3 Pressens opinionsnämnd och P0 136 1 1.4.4 Närradion och dess etiska regler 137

Återkallelse av sändningstillståndet 139

11.5.1 Lagstiftningen 139 11.5.2 Närradiokommitténs förslag 140 11.5.3 Aterkallelse i praktiken 140

11 och

överväganden förslag

12 Uppdraget och vissa utgångspunkter 143

13 Närradiosändningarnas räckvidd 147 13.1 Nuläge 147

13.2 överväganden 148

13.2.1 En kommuntäckande närradio 148 13.2.2 Praktiska och ekonomiska konsekvenser 149 13.3 Förslag 150

14 Huvudmannaskapet för närradiosändarna 153 14.1 Nuläge 153

14.2 Övervåiganden 154

14.2.1 Ekonomiska konsekvenser för de sändande föreningarna 154

14.2.2 Tillståndshavarnas tillgång till sändarna 156

14.2.3 Det fortsatta förhållandet till televerket 157 14.2.4 Närradion i krig m.m. 158

14.2.5 Övergångsfrågot 158

14.3 Förslag 159

15 Lokala beslut om sändningstid och lokal avgiftsadministration 161 15.1 Behovet av en lokal administratör 161

15.2 Tidigare ställningstagande i frågan 162

15.3 Beslut om fördelning av sändningstid är ett myndig-

hetsbeslut 163 15.4 Överlämnande av myndighetsbeslut till enskilt organ 163 15.5 Närradioföreningarna kan inte fungera som mottagare

av myndighetsuppgifter 164

15.6 En ny offentligrättslig organisation skapas - närradioråd 166 15.7 Närradiorådens uppbyggnad och regleringen av deras uppgifter 168 l5.7.l Närradiorådet skall representera tillståndshavarnas olika inriktningar 168

15.7.2 Närradiorådets myndighetsområtle 168

15.7.3 Närradiorådens tillkomst 170 15.7.4 Regler för myndighetsbeslut 171

l5.7.5 Avgiftsdebitering 172

15.7.6 Närradiorådet får rätt att ta ut avgift och får hjälp att fordra in den 174 15.7.7 Närradioråden får tillsynsuppgifter 175 15.7.8 Den rättsliga regleringen av närradioråden 175

15.7.9 övergångsregler 176

15.8 Närradionämndens tillsyn över närradioråden 176

15.9 Närradiorådens ställning 178 juridiska 15.10Förslagen i sammanfattning

16 sändningsrätt 181 Niirradiofiireningarnas 16.1 181 Nuläge 16.2 Gruppmedium - ortsmedium 183 16.3 184

Överväganden

16.3.1 har företräde 184

Egentliga föreningar

16.3.2 185 Slingor 16.3.3 186 Provsändningar 16.3.4 Kommunal information 186 16.3.5 187 Evenemangssändningar 16.4 187 Förslag

17 Närradions användning fiir varning och information samt 191 i krig och vid omedelbar krigsfara 17.1 191 Uppdraget 17.2 192

överväganden

17.2.1 Närradiosändarnas användning i fred 192 17.2.2 Närradiosändarnas användning under bered- 194 skap och i krig 17.3 199 Förslag l7.3.1 och information vid fredsolyckor 199 Varning 17.3.2 Varning och information under beredskap och 199 i krig 17.3.3 Kostnader 200

18 mot missbruk av yttrandefriheten i när-

Åtgärder

radion 201 18.1 201

Utgångspunkter

18.2 Referensbandningen 202 18.2.1 Ökad av referensband 202

åtkomlighet

18.2.2 om vem som sänder 203

Regelbundna uppgifter

18.2.3 Sammanslutningen skall ha ansvaret för

referensbandningen 205 18.2.4 Närradionämnden har rätt att kostnadsfritt få till referensbanden 206

tillgång

18.2.5 Förbättrad tillsyn med närradioråclens hjälp 207 18.2.6 förstärks 207

Sanktionsmöjligheterna

18.3 Tillgång till referensbanden och närradions etiska

nämnds 209 ställning

18.3.1 tillgång till referensband 209

Ej lagligt reglerad 18.3.2 Närradions etiska nämnd skall verka utan inblandning 210 statlig 18.4 Närradionämnden får ökat tillsynsansvar 210 18.5 Yttrandefrihetsbrott skall kunna medföra tidigare

interimistisk återkallelse av sändningstillståndet 212

18.5.1 Behov av snabbare återkallelse 212

l8.5.2 Allvarligare yttrandefrihetsbrott skall kunna

tidigarelägga den interimistiska återkallelsen 2l3

l8.5.3 Tiden för nytt tillstånd förlängs vid brottet

Bilagor Bilaga 1 Särskilt yttrande 221 Bilaga 2 Utredning om vissa

närradiofrågor

(Dir. 1988:22) 223

Bilaga 3 Tilläggsdirektiv (lP 2311/89) 233

Bilaga 4 Närradions etiska Närradioför-

regler (Sveriges

bund) 235

Förkortningar

Anfört arbete, syftar senast angiven källa/referens

på

AM en modulcringsntctotl som ;tnviinds

Amplituclmodulcring, för Ijudradiosändare på lång- och mcllanvågsbzmden

CFL Utredningen om Översyn av civilförsvairslzigstiftningen m.m. Kommittédirektiv Dnr Diarienummer FM Frekvensmodulering. en moduleringsmetotl som används FM-handet 875408 Mhz

för ljudradiosändare på

FÖU Försvarsutskottet lFPl The International Federation of Producers of Phonograms ancl Videograms KrU Kulturutskottet PO Allmänhetens pressombudsman PON Pressens opinionsnämncl

prop. Regeringens proposition

RAL Radioansvarighetslzigen

RB Rättegångsbzilken

RDS Radio Data System, medger sändning, av digital tilläggsin-

formation över FM-sâinclarc

RF Regeringsformen rskr. Riksdagsskrivelsc SAMl Svenska artisters och musikcrs intrcsseorgzunisation SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SPF Styrelsen för psykologiskt försvar SRV Statens räddningsverk STIM svenska tonsättares internationella Föreningen musikbyrå TF Tryckfrihetsförorclningen VMA meddelande till allmänheten Viktigt ÖB Överbefälhavaren

ÖCB Överstyrelsen för civil beredskap

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har enligt direktiven haft fem huvuduppgifter att pröva frågan om nårradiosändarnas räckvidd

att utreda konsekvenserna av en avveckling av televerkets en-

samrätt på närradiosändare

att undersöka till en ändrad i

möjligheterna beslutsordning

sändningstidsärenden och om det finns anledning att reglera anta-

let närradioföreningar i de olika sändningsområdenzn

att i

ta ställning till närradioföreningztrnzts sändningsrätt ljuset

av att närradion i största möjliga mån bör bevara sin särprägel av föreningsradio samt

att behandla frågorna om rätten att sända närradio i krig och

närradiosändarnas användning för andra ändamål i krig respektive vid fredsolyckor.

har därtill enligt tilläggsdirektiv haft att se över

Utredningen för referensbandning av närradions program samt möjreglerna ligheterna att ge närradions etiska nämnd en starkare ställning.

Betänkandet är indelat i två delar. l del l, som omfattar kapitlen 1-11, ges en redovisning av bakgrundsmaterizil. l del ll, som

av 12-18, redovisar jag mina överväganden och

utgörs kapitlen

förslag. Dessa har i sin tur fått relativt omfattande konsekvenser som omgärdar närradioverksamhe-

för de lagar och förordningar

ten. inledningvis i betänkandet förslag till dels för- Jag redovisar

fattningsändringzir, dels nya författningar.

Bakgrundsbeskrivning

Den första delen inleds mccl en redovisning av direktiven och till- Vidare beskrivs hur utredningen har arbetat läggsdirektiven.

(kap.ll).

Därefter en redovisning av den särskilda som

följer lagreglering

för närradion. Men eftersom den inte hör behandlas isolegäller

rat också en redovisning

ingår av den grundläggande lagstiftning-

en för radio- och TV-verksamhet i vårt land och vad regeringsformen föreskriver om skydd för yttrandefrihet och informations-

frihet (kap. 2). l utredningsuppdraget ingår frågorna om närradioföreningarnas ställning och sändarnas räckvidd. l betänkandet beskrivs relativt

utförligt närradioverksamhetens Vidare

utveckling. görs en jämfö-

relse med andra massmedier samt en av två under-

redovisning sökningar om närradiolyssnandet i riket. Utvecklingen mot s.k.

sommarradio och turistradio berörs också

(kap. 3).

Närradionämndens arbete med fastställande av sändningstider och

debitering av sändningstidsavgifter har växt i takt med närra-

dioverksamheten, medan mängden tillsynsärenden avseende olika regelbrott med ett undantag har legat

på en jämförelsevis låg nivå. Undantaget är obetalda vilket leder till sändningstidsavgifter, förlust av sändningstillstånd (kap. 4).

Genom en serie studiebesök har vi samlat för att kun- Lindcrlzig

na besvara frågor om bl.a. och

närradioföreningarnzus stålllning

funktion i de olika sändningsområclena. lläi bl.a. att närframgår radioföreningarnzi samordnar tillståndshavarnas (önskemål om sändningstid. avgifterna till televerket för hyra av sändare och

programförbindelsei samt licensavgifternzi till upphovsinannaorganisationerna. Av närradiofâireningarnas sändningar är kommunal information och turistinformation vanligast. lnståillningen till

närradioföreningarnas sändningar varierar, enkelt uttryckt så att

man är mer positivt inställd till dem i de mindre orterna än i storstäderna (kap. 5). Kommunalt stöd är relativt vanligt, särskilt i dc mindre orterna, t.ex. i form av bidrag till och till

studioutrustning lokalhyra, lön åt någon anställd. här en roll Närradioföreningarna spelar

som mottagare av ekonomiska till närradioverksamheten bidrag

på orten och som sändare av sådan information som kommunen

finner angelägen att nå ut med (kap. 6). l också av teknisk natur. Frå-

utredningsuppdraget ingår frågor gan om närradiosändningarnas räckvidd är rclcvzint i ljuset av de sändande föreningarnas önskemål, men också om det av frekvens-

tekniska grunder är möjligt att förändra räckviddcn. En avveckling av televerkets ensamrätt för innehav av nåirradiosändare har betydelse för tillståndshavarnas utgifter, men också för vad den innebär för av frekvenser och kontrol-

förvaltningen tillgängliga

len av de sändare som är i bruk. om närradiosändarnzis

Frågan användning för andra ändamål i krig är relevant i ljuset av föreningslivets till t.ex. för möjligheter egna radiosändningar att upp-

rätthålla folkförsvar och men också i relation till

motståndsvilja,

behoven av att snabbt kunna

gå ut med varning och information

till och vilka

befolkningen övriga möjligheter ljudradiosystemet

har att erbjuda. Därför ges i betänkandet en allmän och sammanhållen redovisning av olika tekniska som rör och

frågor tillgång

samt fördelning och förvaltning av radiofrekvenser

efterfrågan på

(kap. 7). Det finns en utbredd bland de nülTlltllOVCFkSKIFHITIZI att opinion skall nå utöver vad som enligt den s.k. husändningarna gäller dvs. fem kilometers räckvidd. För närvarande har så vudregeln, lämnats att flertalet sändare har en räckvidd som

många dispenser

är större än fem kilometer (kap. 8). Televerket har i en skrivelse till regeringen hösten l987 begärt att ensamrätten skall avvecklas och som skäl anfört att verket hade kostnadstäckning och därför skulle bli nödgzit att kraftigt

dålig för den tjänsten. Bland många närradioverksamma

höja priserna

finns det en önskan att ”slippa monopolet (kap. 9).

som för Radio

En genomgång av de riktlinjer gäller Sveriges

Tidi- AB i krig, vid krigsfara och vid fredskatastroler presenteras. visar att nårradiosändarna bedöms ha stor betygare utredningar ett väl Varningssystem. En delse för fungerande ljudradiobaserat av totalförsvarets ledning under kriser och krig visar

genomgång

kommunernas centrala samordnings- och ledningsroll. de villkor som gäller för att begräns-

Regeringsformen anger

av informations- och skall kunna göras.

ningar yttrandefriheten

av en att sända och annan infor-

En begäran myndighet varning mation till allmänheten över radio respektive att lkärlwjuda använd-

ningen av en närradiosändare måste därför regleras i lag. Närradion har relativt god och förväntat förbättrad täcknings- Den är relativt väl etablerad bland lyssnarna i de områden grad. där den finns.

Några särskilda beredskapshâinsyn har inte tagits när det gäller

av närradions sändare. Sådana hänsyn har heller ej spe-

placering av eller placering av stulat in vid etablering programförbindelser

dior (kap. 10). bottnar i den kritik kommissio-

Utredningens tilläggsuppdrag

mot rasism och riktade mot närradion i

nen främlingsfientlighet

betänkande mot enfald. Kom-

sitt (SOU 1989213-14) Mångfald missionen dels allmänt om yttrandefrihetens gränser ifrågasatte

vara desamma för alla medier, dels mer konkret bl.a. om skulle

lagstiftningen var tillfredsställande utformad vad gäller referens- Kommissionens ståndpunkter och remissinstansernas

bandningen.

reaktion på dessa redovisas.

redovisas hur och sköts i Vidare referensbandningen regleras talar inte för att referensbantlningen missköts dag. Erfarenheterna

i någon märkbar omfattning.

Närradion har sina etiska regler och sin etiska nämnd genom inordnat massmedierna brukligt Inönsler. Släktskapet sig i ett för

med reglerna för pressen och för radio och TV påivisas.

Som en sanktion mot brott mot närradiolagens regler och mot

kan återkallelse av sändningstillstånrl tillgriyttrandefrihetsbrott

har förslag väckts om att återpas av närradionämnden. Tidigare kallelsen skulle kunna användas mer aktivt mot rasism. l prakti-

ken har återkallelse sällan tillgripits men alltid då yttrandefrihetsbrott begåtts. Radio Islam är det mest uppmärksammade fallet

(kap. ll).

överväganden och förslag

k och vissa utgångspunkter Uppdraget (kap. 12)

Betänkandets del ll inleds med en principellt hållen diskussion. Jag erinrar om att mitt uppdrag gäller vissa om närradion

frågor och således inte frågor om t.ex. reklam och sponsring, s.k. fri ra-

dio och kostnaderna för närradionämntlen som jag ibland mötts av under mina kontakter med närradioverksamma. För mig är det självklart att närrztdion i största möjliga mån skall bevaras som en

föreningsradio.

Närradions karaktär av har bl.a.

föreningsradio betydelse för

dess räckvidd. Sändningarna bör därför kunna nå medlemmarna i

föreningarnas primära aktionsområde.

Det skall råda en vid yttrandefrihet i närratlion. En särskild

fråga är missbruk av denna frihet. Reglerna för hur missbruk

skall beivras är helt klara i lagen om ansvarighet för närradio. Här gäller emellertid att få en bättre kontroll över att de efterlevs samt undersöka möjligheterna att lättare ingripa mot sådana sänd-

ningar.

Eventuella begränsningar av yttrandefriheten har relevans när det om niirradions

gäller frågan uppgifter i krig. Min allmänna

utgångspunkt vid denna prövning kommer att vara att

reglerna för närrzidion bör utformas Litifrån den situation som råder i

fredstid och att dessa regler så långt det är möjligt också skall till- Iämpas i krigs- och krissituationer.

Besluten i närmdioärenden bör flyttas så nära den praktiska

verksamheten som möjligt samtidigt som en minimering av byrå-

kratin bör eftersträvas. Jag ägnar därför stor åt uppmärksamhet

frågan om det är möjligt att låta närradioföretiiiigziriizi fatta de

formella besluten om sändningstidens fördelning. Denna inställ-

ning är tvckså vägledande när jag behandlat lrägaii om skyldighe-

ten att använda televerkets såindare.

‘A’ N£1rrac|iosiindningurnas räckvidd (kap. I3)

Mot av att aktionsområde som

bakgrund föreningslivets regel är primärkommunen anser jag att det är att samma område rimligt

skall för närradions gälla sändningar, om föreningzirnzi så önskar. Närradionämnden skall dfirför, när den fattar beslut om sändarnas räckvidd, försäkra sig om att majoriteten av tillståndshavarna står bakom den begärda räckvidden.

l6

l kommuner med fler än en sändare, som vardera täcker en del av kommunen, skall det vara möjligt för föreningar att få sända samtidigt över samtliga sändare.

k Huvudmannaskapet för närradiosändare (kap. 14)

Min principiella uppfattning är att det är svårt att motivera en fortsatt ensamrätt för televerket för närradiosändare när verket

inte vill ha den kvar och många sändande föreningar anser

sig kunna ordna sändare till lägre kostnader. Mitt förslag år att televerkets ensamrätt avvecklas. Televerket skall meddela tillstånd att inneha närrztdiosändzire

till den som har tillståndshavzirna i sändningsområdet bakom sig.

Mitt förslag är att beslut om sändarleverzintöi skall fattas av tillståndshavarnzi genom majoritetslweslut.

Jag föreslår att sändarägaren skall vara skyldig att låta samtliga

tillståndshavare använda sändaren på lika villkor, l›l.a.. att brukaravgiften per sänclningstimme måste vara lika oavsett vem som

sänder och när på dygnet. Denna skyldighet skall även innefatta ett krav på att avgiften skall vara skälig.

Tillstånd att inneha närradiosändare bör gälla för ett år i taget. De sändningsberättigade sammanslutningarna ges därmed regelbunda tillfällen att pröva sin leverantör av sändartjänster.

i Lokala beslut om sändningstid och lokal avgiftsadministration (kap. 15)

Fördelning av sändningstid är ett myndighetsbeslut. För att rätten att fatta myndighetsbeslut skall kunna överlåtas till ett enskilt organ måste bl.a. grunddrzrgen i kunna

beslutsordningen regleras.

Utredningen visar att det inte är möjligt att reglera närradiofören-

ingarnas verksamhet på erforderligt sätt. Jag föreslår i stället att ett nytt organ bildas inom varje sändningsområde, ett närradio-

råd. Närradiorådet skall väljas av de samman-

sändningsberiittigade

slutningarna och bestå av ledamöter som ;rllsidigt representerar

dessa. Sammanslutningarna skall vara skyldiga att bilda närradio-

råd för att få sända. Det kan féârelzrlla vara en l

krånglig ordning.

praktiken torde dock i :illmåinliet samma väljas till närpersoner radiorådet som idag svarar för närratlioföreningarnas verksamhet. 1 en särskild förordning om närraclioråtl skall de närmare reglerna för närradiorådens verksamhet finnas. Bl.a. skall :illmänheten och närradionämnden ha insyn i rådens verksamhet genom att de skall vara skyldiga att föra en offentlig

sändningsförteckning.

Närradioråden skall även ha visst tillsynsansvai över verksamhe-

ten, då de skall anmäla om sänder utan

någon sammanslutning anmäld programutgivare eller utan sändningstillstårtd.

Närrzidioråden skall även medverka till att :ivgiftsdebiteringen

förenklas. l fortsättningen skall huvuddelen av sändningsavgifter-

na inbetalas i en post vid två tillfällen om året. Det skall ske genom att närradiorådet anmäler önskad sändningsvolym för nästkommande halvår, varefter niirradionämntlcn debiterar en total

sändningsavgift särtdningstinirfide. Bctxilningszmsvziret bibe-

per hålls av respektive sammanslutning medan närradiorådet tjänstgör som förmedlare. arbete med och för- Närmdiorådets fördelning av sändningstid medling av sändningsavgifter kommer att avlasta närradionåimnden. Den del av sändningsavgiften som motsvarar vad som i dag

sig på dessa rutiner bör sammanslutningarna befrias ifrån.

belöper

*k Närradioföreningarnas sändningsrätt (kap. I6)

Närradioföreningarna har likt övriga föreningar behov att nå ut med information till sina medlemmar. Närradioföreningarna sänder därutöver kommunal information. Närradioföreningarna har

däremot inte som övriga föreningar någon ideologi eller åsiktsin-

riktning att informera om. Mot den bakgrunden föreslår jag att övriga föreningar alltid skall ha företräde framför närradioföreningarna vid fördelningen av sändningstid. Möjligheterna för när-

radioföreningarna att sända på s.k. öppen tid försvinner därmed.

S.k. provsändningzn för föreningar som själva inte har sänd-

ningstillstånd bör ske på föreningarnas eget programansvar. .lag

föreslår att närradionämnden skall kunna medge tidsbegränsat tillstånd för detta ändamål. lnformationssliitgor, dvs. lörinspelztt material som innehåller information om närradion orten, får sändas under tid som inte

på bokats in av någon tillståndshavare. En slinga får ha en speltid

om högst en timme och får vid behov upprepas. Dessa sändningar

skall som i dag vara befriade från sändningsavgift.

*k Närradions användning för varning och information samt i krig och vid omedelbar krigsfara (kap. l7)

lngen lyssnare skall diskrimineras när viktiga varningsmeddelan-

den sänds ut över radion. Jag föreslår därför att lokalradions sändningar av varningsmeddelztnden vid fredskatastrofei* utan för-

dröjning och med automatik skall gå ut också över närradions sändare. Dessa sändningar bryter således pågående närradioprogram. De sker på lokalradions programansvar.

När riket befinner sig i krig eller i omedelbar krigsfara skall dessa sändningar även kunna omfatta viktiga informations- och servicemedclelanden.

Jag är inte beredd ‘Mt föreslå att beviljade sändningstillstånd

skall dras in i krig eller vid omedelbar krigsfara. Däremot skall

zindra förtursregler gälla vid fördelningen av sändningstid. Närradioråden i de olika sändningsområdenzi skall åläggas att utse ett antal personer som skall ingå i en lokal programgrupp för

närradions sändningar i krig och vid krigsfara. Dessa program-

grupper skall ingå i samma krigsorgziniscrade ljutlratliosystcni som

lokalradion och inordnas i dess heredskapsorganisation. lokalradiocheferna i de respektive länen blir med andra ord heredskapsansvariga för organisationen. l)c lokala programgrupperna har ansvaret för sändningarna av kommunernzis information och de har företräde för sina sändningar framför övriga tillståndshavare. l allvarliga krigsskeden kan närrzidion komma att bli en betydelsefull varnings- och informationskzinal. Detta ställer stora krav

på de lokala programgrupperiia att kunna förmctlla den informa-

tion som myndigheterna vill ut med respektive medborgarna ef-

terfrågar och behöver. Då gäller också att närratlion aldrig får vara tyst samtidigt som föreningslivets möjligheter att göra egna

sändningar är mindre. De lokala programgrupperna måste därför ha relativt stor frihet att fylla kanalen med det innehåll de finner

ändamålsenligt.

Som ett villkor för tillståndet att inneha närradiosändzire skall att sändaren skall vara gälla tillgänglig för de sändningsberättigade även i krig och vid omedelbar krigsfara. Ett ytterligare villkor som jag föreslår är att sändarägaren också skall vara skyldig att hålla en viss reparationsberedskap.

k Åtgärder mot missbruk av yttrandefriheten i närradion

(kap. 18)

Dagens regelsystem för referensbandningen stramas för att

upp inte inbjuda till lagöverträdelser. När ett referensband skall avlyssnas skall av själva

inspelningen framgå när inspelningen är gjord och vilken

sammanslutning som sänt programmet. Lagen om ansvarighet för närradio kom-

mer fortsättningsvis att innehålla krav på tidsmärkning och iden-

tifikationstecken. Likaså föreslår jag att lagen skall kräva att en sammanslutning som sänder under mer än en timme i följd minst

en gång i timmen skall uppge vem som sänder. Närradioråden

skall vara sammanslutningarna behjälpliga med råd re-

angående ferensbandningen, men de skall även kunna avkräva dem redovisning över hur de anordnat sin referensbandning. Sanktionsmöjligheterna skärps mot den som missköter referensbandningen. Här finns i dag en lucka i lagen. Om någon an-

svarig inom sammanslutningen i en lagakraftägande dom befun-

mot 9 § lagen (l982:460) om ansvarighet för nits skyldig till brott

närradio (mot referensbandningsskyldigheten) skall därför sammanslutningens sändningstillstånd kunna återkallas. Detsamma

skall inte lämnat närradiorådet en regälla om sammanslutningen dovisning vilken utvisar att referensbandningen är tillfredsställande anordnad. Jag föreslår däremot inte att närradioförbundets etiska nämnd

skall få laglig tillgång till referensbanden. En sådan ordning torde

strida mot vad som är brukligt i övrigt och dess värde för att stäv-

ja missförhållanden kan ifrågasättas. Det finns starka skäl att slå

vakt om den etiska nämndens självständighet.

.lag föreslår i stället andra åtgärder för att Öka beredskapen

mot rasistiska tendenser i mediet.

Närradionämnden åläggs att ha ett aktivt tillsynsansvar vad gäl-

ler misstänkta rasistiska inslag. Vid misstanke om att brott mot yttrandefriheten i form av brottet hets mot folkgrupp skall nämnden anmäla saken till JK.

l dag kan en sammanslutning i avvaktan på dom fortsätta sina

sändningar med samma innehåll som programutgivaren åtalats

för. Att återkalla ett tillstånd efter många månader, eller kanske

efter ett år, kan fungera som ett slag i luften. Skall möjligheten att återkalla tillstånd finnas skall den fungera effektivt, dvs. framför allt snabbt. Jag föreslår dfirfåii att vid allvarligare brott skall tillståndet kunna återkallas interimistiskt redan när JK väckt åtal. Med brott menas brott för vilket är föreskrivet fängelse

allvarliga

ett år eller därutöver. När ett tillstånd återkallas kan närradionämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte kan ges. Ettårsgränsen fungerar som en maximigräns. Den börjar löpa redan vid det interimistiska beslutet. För det fall de rasistiska inslagen skulle öka i närradion är dagens system otillräckligt. Jag föreslår att man redan nu inför en möjlighet att förlänga hindret mot nytt

sändningstillstånd till fem år om en sammanslutnings programut-

givare fällts för hets mot folkgrupp. Detsamma skall för att för-

hindra kringgående gälla vid grövre brott mot skyldigheten att re-

ferensbanda.

Författningsförslag

1 till

Förslag

om i

Lag ändring närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)

dels att 1-3, 6-8 och 11-15 §§ skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas sexton nya paragrafer, 2a-2f,

6a, 8a, lla-l lb, 14a, 16-20 §§, av följande lydelse,

dels att närmast före 9 § skall införas en ny rubrik med lydel-

sen Regler för programinnehåll,

dels att närmast före l §, 2 §, 2a §, 3 §, 8 §, 12 §, 13 §, 15 § och 16 § skall införas nya rubriker av följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Tillämpningsområde

l§l l denna lag finns föreskrif- l denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa samman- ter om rätt för vissa samman-

slutningar att sända närradio. slutningar att sända närradio.

Med närradio avses rundradio- Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad sändningar av ljudradioproräckvidd av ljudradioprogram. gram som endast undantagsvis når invånare i mer än en kommun.

l lagen förstås med rundra- I lagen avses med rundradiosändning, radiosändare och diosändning, radiosändare och

radioprogram detsamma som i radioprogram detsamma som i

radiolagen (1966:755). radiolagen (1966:755). Med sändningsonzråde avses det område inom vilket Izärradio från

en viss sändare kan tas emot

med tillfredsställande hörbar-

het.

l Senaste lydelse 1986:1215. 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Närradionämnden

2 §2

För prövning av frågor om För prövning av frågor om

närradio och för tillsyn av när- närrndiö och för tillsyn av närradioverksamheten finns en racliovcrksämheten finns för närradionåimnd. hela lande: en närradionämnd. Nämndens ordförande och Nämndens ordförande och vice ordförande skall vara lag- vice ordförande skäll vara eller

farna och erfarna i zlomarvärv. ha varit ordinarie domare.

Närmare fiäreskrifter öm nämnden meddelas av regeringen.

Närradioråd

2a§

För av frågor om prövning

fördelning av sändningsticierz mellan sanrmanslauzingarna skull det féir varje sändare finnas ett närradioråd. Om en sändare uteslutande zznvänds .samtidig och oförför ändrad atsänølning av program som sannidigt sänds ut över en

annan sändare får närradio-

nämnden besluta an :zärradiorådet skall vara genzensanzt för sändarnrz. I förordni/zgerz (1991100) om närrzadioråd jöreskrlrns även när

närradiarådez i andra fall får vara gemensamt för flcra sända-

re.

2b§ Innan närrzzdloråd bildats och rcgisrrcrals av nârraølio-

nämnden får inte sändaren an-

vändas för Izärradiosändningar.

-’ Senaste Iydclsc 1985:597.

Na varande lydelse Föreslagen lydelse

2c§ Varje närradioråd består av ett adda antal ledamöter, minst tre och högst fenzton, jämte ersättare. Ledarna: av närradioråølet och ersättare skall ha hemvist i

Svcrigc. Han får inte vara underårig eller i konkurstillståntl

eller ha förvaltare enligt ll kap. 7 §f6raldrabulkcIz.

2d§ Närradiorådet ttiiljs vid ett möte till vilket samtliga sammanslatningtzr inom sändningsontråtlet. som har sändningstill- .stånd tills vidare, kallas. NiirratliO/länlllticll skall bestämma vilken sammanslutning som skall svara för kallelsen. Varje sammanslutning har vid val av rådet, antagandet av stadgar och vid beslut om avgift till rådet en röst.

2e§ Val av ledamöter och ersättare skall ske så att de valda representerar olika Verksamhetsin-

riktningar inom sârulningsområ-

del. Valet skall vara proportionellt, om det begärs av mittst det antal röstberättigade som nzotsvarar den kvot vilken erhålls om izntalet Izärvarartde röstberättigatle delas med det antal personer som valet avser ökat med I. Vid förfarandet gäller bestämnzelserrta i lagen I l 955 :l 3.5’) om proportionel lt valsat! inom landsting och komnzttnjttllmäktige nun. i tilliinzpliga delar.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

2f§ Närradionätttndens beslut att vägra registrera ett närradioråd

får överklagas hos kammarrät-

ten.

Närradioråds beslut får

överklagas hos tzärradionämnden.

Närmare föreskrifter om närradioråtl finns i förordning-

ert ( 1991:00) om tzärratlioråd.

Tillstånd

3 §3

Närradio får inte sändas Närradio får sändas sedan

utan tillstånd av närrxtdionämn- närradiottänzntletz lämnat tillden. stånd och sedan närradioråtl beslutat om sândningstid.

Ett sändningstillståttd kan

gälla tills vidare eller för en provtid om tre månader.

Tillstånd att sända på prov får ntetltlelas sanzma sammanslutning endast en gång per treårsperiotl.

6 §

Närradio får sändas bara Närratlionänztztlett bestämöver sådana sändare som tele- mer sändningso/nråtlet för varje verket ställer till förfogande. sändare. Närratlionätttntlen får inte

vid nyetablering av en sändare eller förändring av en befintlig sändare godkänna ett för sända-

ren begärt sändningsorøzråtle.

om majoriteten av de sänd-

ningsberättigade sammanslutningarna inom sändningsområ-

det motsatt sig begäran.

ö a§ Från närradiosändare skall kunna vidaresândas nzeddelanden enligt ll b §. 3 Senaste lydelse 1985:597. 24

Ntt varande lydelse [Vöreslagen lydelse

7§4 För varje sändare bestäm- För varje sändare bestämmer närradionämnden vilka mer närradionämnden vilka sammanslutningar som skall få sammanslutningar som skall få sända och under vilken (lll sända.

sändningarna får ske.

Fördelning av sändningstid

8§5

Sändningstiden skall så långt En .sammans/attting skall så det är möjligt fördelas enligt långt det är möjligt tilldelas

sammanslutningarttas Önskemål. sändningstid i enlighet med sitt Om deras önskemål ej kan för- önskemål. Om sammanslutningenas, skall förtur ges åt den arnas önskemål inte kan försammanslutning som bedöms enas, skall förtur ges åt andra ha störst intresse av att få sim- .simznzansluttzitzgar än närradioda vid en viss tidpunkt. föreningen och i övrigt åt den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt. Varje beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett

8a§

sammanslutning, som fått tillstånd att sända på prov, får sända på sådan tid som inte

omfaltus av tidigare beslut om

förde/tung av sändningstid. Sanunattslutnitzgen skall dock alltid beredas tillfälle att sända sammanlagt två timmar under dagtid under tlllslåndcls giltighetstid.

4 Senaste lydelse I985:597. 5 Senaste lydelse |98S:597.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

ll §0 Sammanslutningens pro- En santmanslutnings profår inte, annat än i gramutbud får inte, annat än i gramutbud begränsad omfattning, innehål- begränsad omfattning, innehålla material som inte har fram- la material som inte har framställts enbart för den egna ställts enbart för den egna verksamheten. verksamheten. En närradioföretzings pro-

gramutbud får innehålla endast

l . uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om närradioverkstun-

heten på orten, 2. sändningar från evene-

mang av gemensamt intresse för

tillståndshavarna på orten,

3. information. i begränsad omfattning, om konmumal verksamhet och

4. provsätzdnitzgar av pro-

gram, framställda av sammanslutningar som saknar sänd-

ningstillstånci, i varje enskilt fall

under högst tre månader.

lla§

Närradiojöretzittg får under tid, som inte omfattas av beslut

om fördelning av sândningstid, sända informationsslinga. Med informationsslinga avses i för-

väg inspelad information om

närratlioverksant/teten, uppgifter

om program och programtider samt musik som till sin omfattning inte överstiger hälften av .slingans sändningstid. Informa-

tionsslingan får inte överstiga en

timmes .cändningstitl

Under ett dygn får endast sant/na infornztttionsslinga sändas. Under samma dygn får

dock en slinga utbytas mot en annan.

Ö Senaste lydelse 1985:597.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

b§

fillståndsberättigad sammanslutnings program får bry-

tas för vidaresättdning av myndighetsmeddelande som programföretag med tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) är skyldigt att sända och som anser varning i olycks- eller katastrof-

sitttationer, då skador på liv eller egendom har uppstått, eller

då risk för sådana skador föreligger.

Avgift

l2§ Regeringen eller den myn- Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- dighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela mer bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter i {iron- förskrifter om skyldighet för den om närradio. sätulningsberättigttdc sammanslutningar att betala avgifter till närradionänmdetz.

Äterkallelse av sändningstill-

stånd m.m.

l3§7 Tillstånd att sända nåirradio Nürradionântndett får återfår återkallas om sammanslut- kalla tillstånd att sända närraningen dio, om sammanslutningen l.inte längre uppfyller kra- l.inte längre uppfyller kraven enligt 4 §, ven enligt 4 §, 2. bryter mot beslut om 2. har brutit mot beslut om

sändningstid eller låter annan i sändningstid eller låtit någon

dess ställe utnyttja sändningstid annan i dess ställe utnyttja som tilldelats sammanslutning- sändningstid som tilldelats samen, manslutningen,

7 Senaste lydelse 1985:597.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.sänder program trots att 3. hur sänt program trots att

varken behörig programutgiva- det varken funnits behörig pro-

re eller ersättare för program- gramutgivare eller ersättare för utgivaren enligt lagen (1982: programutgivaren enligt lagen

460) om ansvarighet för närra- (1982:460) om ansvarighet för

dio finns eller trots att anmälan nät-radio eller trots att anmälan

om vem som är utsedd till pro- om vem som är utsedd till programutgivare inte gjorts, gramutgivare inte har gjorts, 4. har sänt ett program som 4. har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har i en lagakraftåigztnde dom har befunnits innefatta ett yttran- befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär defrihetshrott och som innebär ett allvarligt missbruk av ytt- ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio, randefriheten i närradio, 5. bryter mot föreskrifterna i 5.hur brtttil mot föreskrifl0 eller l l §, terna i 10, ll eller ll a §, 6. inte utnyttjar rätten att 6. ime har utnyttjat rätten att

sända under tre på varandra sända under tre på varandra

följande månader eller följande månader, 7. inte erlägger avgift i ären- 7. inte har betalat avgift till de om närradio inom föreskri- närradioitäntnden eller avgift ven tid, om sammanslutningen till nârradiorâd inom föreskrihar förelagts att erlägga den vid ven tid, om sammanslutningen

påföljd att tillståndet annars har förelagts att erlägga den vid återkallas. påföljd att tillståndet annnars

Innan dom som avses i förs- återkallas eller ta stycket 4 har vunnit laga kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

8. inte har på närradiorådezs

begäran läntnttt en redovisning som tuvisar att referens/Jami-

ningen är zillfrcrlssnillarzde an-

ordnad eller om någon inom

sanmzanslutrtingetz t en laga-

kraftäguntle dom befttnnits skyl-

dig till brott mot 9 § lagen (1982:460) om ruzsvarighet för niirradio.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

När ett tillstånd återkallas När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid får nämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilken om ett år inom vilken högst sammanslutningen inte kan ges sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd. nytt tillstånd. Om återkallelsen har sin grund i att sammanslutningen har sänt ett program

som befunnits innefatta brottet

hets mot folkgrupp eller allvarligt brott mot 9 § Iagcn (I 982: 460) om ansvarig/tet för närra-

dia får nämnden utstrâcka tiden

inom vilken

sammanslutningar:

inte kan ges nytt tillstånd. dock

högst till fem år.

Närradionämnden får återkalla ett tillstånd interimistiskt Lsedan en dom som avses i första stycket 4 eller 8 har nzetldelats men inte vunnit laga kraft eller 2.sedan åtal väckts för ytt-

randefrihetsbrott i närradio, för

vilket det är föreskrivet fängelse

ett år eller därutöver.

l4§3

Sammanslutningen skall på Sammanslutningen skall på

uppmaning av närradionämn- uppmaning av närradionämnden tillställa nämnden sådan den tillställa

kostnadsfritt

inspelning som avses i 8 § la- nämnden sådan inspelning som om

gen (1982:460) ansvarighet avses i 8 § lagen (1982:460) om

för närradio. ansvarighet för närradio. Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppma-

ning, kan nämnden förelägga vite.

l4a§ Om en sammanslutning inte korrekt iakttar sin en-

skyldighet

ligt 4 § lagen (1982:460) om

ansvarig/tet för närradio, får niirrzulioniimmlen i föreläggan-

de föreskriva för santmanslut- ;tingen hur skyldigheten skall uppfyllas. Föreläggandet kan förenas med vite. 3 Senaste lydelse 1985:598.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Överklagande

l5 § Närradionâimndens beslut i Närradionätnndens beslut i

frågor om tillstånd enligt 4 och frågor om tillstånd enligt 4, 13

13 §§ eller fördelning av sänd- och I3 a §§, frågor om sändningstid enligt 7 och 8 §§ får ningsområde enligt (› § eller vid

överklagas hos kammarrätten överprövning av närratlioråds genom besvär. Andra beslut bes/ut om fördelning av sändenligt denna lag får inte över- ningstid enligt 8 och 8 a §§ får klagas. överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Radiosändning över närradiosändare i krig m.m.

lb§ Konuner landet i krig träder 18-[9 i tilläntptting.

Befinner sig landet i krigsfa-

att ra äger regeringen föreskriva vad i första szycket stadgas skall gälla.

l7§ För varje kant/nun med närmdiosändare .skall en lokal programgrupp bildas. Det eller de

tzärrcidioråtl som finns inom

kommuncn skall till den bered-

skapsansvarigc föreslå tre till

femton personer att ingå i pro-

granzgrttppen. Närmare före-

skrifter finns i förordningen

([99] :00! om Itärrrtciioråd.

Senaste lydelse 1985:597.

Nit varande lydelse Föreslagen lydelse

I8§ Den lokala programgruppen skall i sanzarbett* med berörda myndigheter och de programjäretag som regeringen bestämmer

sända varningsmeddelaittle från

eiiilförsvarsmyntlighel till allmiiithetett (iver niirradiosiiittltire.

Prograntgrttppen får bryta pågående närratliosåtulning för varning efter eller vid kärnladd-

ningsexplosiott, laftanfall, an_fall med eller itlsläpp av kemiska eller andra för allmänheten farliga ämnen eller liknande händel-

se, då fara för skada på liv eller

egendom finns.

l9§ Den lokala programgruppen

får överta sändningsberättigad

sammanslutnings sändningstid om det är nödvändigt för att

varning och information skall

nå ut till komrnitnbefolkningen.

Vidaresândning av program från de som re-

programföretag

geringen bestämmer far ske om

det är nödvändigt för att var-

ning och information skall nå

ut till kommunbefolkningen.

20§

Om sändningsberättigad sam-

manslutning anser att en lokal programgrupp missbrakat sin

rätt enligt I8-I9 kan den anmäla förhållandet till närratlio-

nämnden för prövning Finner itä/vinden att den lokala programgruppen missbrukat sin rätt att sända kan nämn-

den meddela varning. Har den

lokala programgruppen uppenbart missbrakat sin rätt att sända enligt l9 § kan nämnden

ålägga programgrttppen eller

den som kan anses ansvarig att betala skadestånd till den sammanslutning, vars tid tagits i an-

språk.

Denna lag träder i kraft den

Övergångsbestämmelser

1. Ett sändningstillstånd, vilket avser en sändare för vilken det vid lagens ikraftträdande inte bildats något närradioråd, förfaller.

Sammanslutningen får dock söka nytt sådant. 2. För brott mot lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio

som begåtts innan denna lag trädde i kraft skall inte 13 § första

stycket 8, 13 § andra stycket andra meningen och 13 § tredje stycket 1 tillämpas.

3. För som begåtts innan trädde i yttrandefrihetsbrott lagen

kraft skall inte 13 § andra stycket andra meningen och 13 § tredje stycket 2 tillämpas.

2 till

Förslag

om i om för

Lag ändring lagen (1982:460) ansvarighet

närradio

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:460) om ansvarig-

het för närradio dels att 4 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, IO §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ av ett radio- Varje sändning av ett radio-

Varje sändning

program skall avslutas med program skall avslutas med

uppgift om vilken sammanslut- uppgift om vilken sammanslut-

ning som sänder programmet. ning som sänder programmet.

Om en ersättare för Sådan uppgift skall dock alltid

program-

utgivaren tjänstgör i dennes länmzzs nzinxi en gång varje tim-

ställe, skall uppgift samtidigt mc. Om en ersättare för prolämnas om vem som tjänstgör. gramutgivaren tjänstgör i dennes ställe, skall uppgift samtidigt lämnas om vem som tjänstgör.

8§ Sammanslutningen skall se Sammanslutningen skall se till att varje program som sänds till att varje program som sänds spelas in och att inspelningen spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från bevaras minst sex månader från

Rätt att kostnads- sändningen. Inspelningen skall

sändningen.

fritt ta del av en sådan inspel- vara försedd med identifika-

ning och få en utskrift av vad tionslccken och tidsmärkt. Rätt som yttrats i programmet har att kostnadsfritt ta del av en så-

dan inspelning och få en ut-

skrift av vad som yttrats i programmet har

l. justitiekanslern, l. justitiekanslern,

2. en enskild som anser att 2. en enskild som anser att mot ho- ett yttrandefrihetsbrott mot hoett yttrandefrihetsbrott

nom har begåtts i programmet nom har begåtts i programmet eller att han lidit skada på eller att han lidit skada på grund av ett grund av ett yttrandefrihetsyttrandefrihets-

brott i programmet, om det in- brott i programmet, om det inte är uppenbart att han inte be- te år uppenbart att han inte berörs ett så- rörs av programmet ett så-

av programmet på på

dant sätt att han kan vara mål- dant sätt att han kan vara målsägande. sågande. L»-J b)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l0§ Varje lokal programgrupp enligt I 7 § Izdrradiolugcn (I982: 45‘); skull för programverksamheten utse en progranuugivarc med uppgift uu förebygga yn» ra/ulcfrihctsbroll. För programmgivarcn och för programgruppens sändningar gäller i tillämpliga delar vad som stadgats i 2-9

3 Förslag till

om i om

Förordning ändring kungörelsen (1967:446)

radiosändare

Härigenom föreskrivs att l § kungörelsen (I‘)()7:446) om radiosändare skall ha följande lydelse.

Na varande lydelse Föreslagen lydelse

l§l Tillstånd för annan än stat- Tillstånd för annan än statlig myndighet att inneha eller lig myndighet att inneha eller använda radiosändare, ofull- :invända radiosändare, ofullständig radiosändare eller bygg- ständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radio- sats för tillverkning av radiosändare meddelas av televerket. sändare meddelas av televerket. Televerket kan meddela ge- Tillstånd all inneha närm-

nerellt tillstånd att inneha eller diosiimlarc får endast lämnas använda radiosändare, ofull- den som åtager sig att låta .raml-

ständig radiosändareeller hygg- ligtt .viindnittg.vl›erättigatle inom

sats för tillverkning av radio- .sänd/zingxotttrâtlet unviimla den sändare av visst angivet slag. och på lika villkor. Kostnaden

Verket skall kungöra sådant per siind/Iingslinznic .skall vara tillstånd. cnlzctlig och .skälig Anropssignal för radiosta- I‘clcvcr/0! skall innan det

tion på fartyg eller på skepps- meddelar tillståtttl inhämta yttbygge fastställs av televerket. rande från narradiottätttntlen. Televerket skall samråda med Om flera söker tillstånd att in-

sjöfartsregistret beträffande an- neha ttiirrtttlttxrändttrt för samropssignal för registrerat skepp, ma eller delvis .sam/na sänd-

registrerat skeppsbygge eller ningttutttråtltr .skall televerket, båt registrerad i bålregistret. om inte tekniska skill talar där-

Televerket skall underrätta en emot. bifalla tutsökutt från den

länsstyrelse om fastställd an- som visar att hans cutsökan ropssignal för båt registrerad i stöds av en tnttjuritel av de

fritidsbåtsregistret. siimlningsbcriizzigudc samman-

slauzitzgartza inom onzrådct. Televerket kan meddela generellt tillstånd att inneha eller använda radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare av visst slag. Verket skall kungöra sådant tillstånd.

Senaste lydelse l‘87:| H!)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anropssignal för radiosta-

tion på fartyg eller på skepps-

bygge fastställs av televerket. Televerket skall samråda

med sjöfartsregistret beträffan-

de anropssignal för registrerat skepp, registrerat skeppsbygge

eller båt registrerad i båtregi-

stret. Televerket skall underrätta en länsstyrelse om fastställd anropssignal för båt registrerad

i fritidsbåtsregistret.

4 till

Förslag Förordning om närradioråd

Hâirigenom föreskrivs följande.

Närradiorådens uppgifter

1 § Denna förordning gäller sådana närradioråd, som enligt när-

radiolagen (l982z459) prövar frågor om fördelning av sändnings-

tid mellan sammanslutningar som har tillstånd att sända närradio.

l förordningen avses med närradio, sändningsområde och när-

radioförening detsamma som i närradiolagen.

2 § Utöver vad som föreskrivs i närradiolagen (1982:459) har ett

närradioråd i uppgift att l. utöva tillsyn dels över att sändningarna sker enligt beslut om fördelning av

sändningstid och av sändningsberättigad sammanslutning, dels över att sammanslutningarna uppfyller sin skyldighet en-

ligt 8 § lagen (l982:460) om ansvarighet i närradio, 2. vidarebefordra avgifter enligt förordningen (I984:463) om avgifter i ärenden om närradio.

Närradioråtlcts tillkomst och organisation

3 § Närradiorådet väljs i enlighet med 2 h-d §§ närradiolagen (1982:459). Närradiorådet skall benämnas närradiorådet följt av aktuell ortsbenämning.

4 § Om det inom en kommun finns fler än en närradiosändare får närradiorådet vara gemensamt för dem, vilkas sändningsberättigade sammanslutningar genom majoritetsomröstning förklarat sig villiga till samförvaltning. Närradiorådet som är gemensamt för två eller flera sändare skall bestå av minst sju ordinarie ledamöter. Närradiorådet får i sådant fall fullgöra sina uppgifter i mindre grupper för varje sändare, sändarråd. Sändarrådets skall bestå av ett udda antal, minst tre, ordinarie närradiorådsledamöter. Majoriteten av sändarrådsledamöterna skall företräda sammanslutning-

ar som har sändningstillstånd för sändaren.

Vad som i denna förordning sägs om närradioräds beslut om fördelning av sändningstid gäller även beslut av sändarråd.

5 § Närradiorådets ledamöter skall väljas för ett år i taget.

Om någon sammanslutning får sitt tillstånd återkallat, skall

närradioråds- eller sändarrådsledamot som tillhör sådan sammanslutning under tiden fram till dess sammanslutningen återfår

sändningstillståndet ej deltaga i närradiorådets eller sändarrådets

verksamhet. l stället skall ersättare tillhörig annan sammanslutning träda in.

A vgifter

6 § För närradiorådets kostnader för adminstration får närradiorådet ta ut avgifter av de sändningsberättigade sammanslutningar-

na inom sändningsområdet.

Avgifterna skall bestämmas i proportion till den sändningstid som beviljats sammanslutningen per halvår.

Stadgar

7 § Då närradiorådet bildas skall stadgar för rådet antas. Stadgarna skall innehålla bestämmelser om l. antalet ledamöter och ersättare i närradiorådet 2. eventuell uppdelning av arbetet i sändarråd och det antal ledamöter dessa skall ha 3. former för kallelse till närradiorådets sändarrårespektive dens sammanträden 4. regler om beslutsförhet för närradiorådet och sändarråd 5. regler för vilka beslut som får delegeras och till vilka personer 6. tidpunkten och sättet för att inkalla valförsamlingen 7. formerna för närradiorådets administration

8. avgifter till närradiorådet 9. hur närracliorådets beslut skall tillkännages

lO.antal revisorer och formerna för redovisning av närradiorådets medel och 1l.närradi0rådets namn.

Registrering

8 § När närradiorådet bildats och ledamöter och ersättare valts

skall ansökan om registrering inges till itärradionämnden.

Till ansökan skall vidimerade

fogas kopior av protokoll från det konstituerande mötet, av närvaroförteckning, av bevis om att

samtliga sändningsberättigade sammanslutningar inom sändningsområdet kallats samt av stadgar för närradiorådet. l ansökan skall

även lämnas uppgifter om närradiorådets namn, adress och eventuellt telefonnummer samt om ledamöter och suppleanter, deras personnummer, adress och telefonnummer. Om närradionämnden finner att omständigheterna då närradiorådet bildades eller då ledamöter och ersättare valdes eller att närradiorådets stadgar strider mot närradiolzigen eller denna förordning kan närradionämnden vägra registrering.

9 § Sedan närradiorådet registrerats skall det utöva sina uppgifter enligt l och 2 §§, dock att beslut om tidsfördelning som fattats av närradionämnden gäller tills deras giltighetstid löpt ut.

Fördelning av sändningstid

10 § Vid fördelning av sändningstid skall närradiorådet iaktta reglerna i 8 och 8 a §§ närradiolagen (1982:459). Beslut om sändningstid skall föreligga innan sändning får ske.

Närradioråd får under pågående tidsfördelningsperiod fatta beslut om ändrade sändningstider, om någon sammanslutning begär det och det kan ske utan större olägenhet för någon annan sam-

manslutning.

ll § Vid beslut om fördelning av sändningstid blir den mening gällande som omfattas av det antal ledamöter som motsvarar en majoritet av närradiorådets ordinarie ledamöter. Om närradiorådets stadgar medger det får dock sådana beslut fattas av en eller flera härför utsedda personer. Närradiorådets beslut om fördelning av sändningstid skall dokumenteras skriftligt och bevaras i tre år efter det att det fattats.

12 § Ett beslut som till följd av skrivfel, räknefel eller något an-

nat sådant förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet får rättas av närradiorådet. lnnan rättelse sker skall närradiorådet ge berörd sammanslutning tillfälle att yttra sig om det inte är obehövligt.

Tillsyn

13 § Närradiorådet skall ha tillsyn över att sammanslutningarna sänder i enlighet med beslut om sändningstid och att den som

sänder har sändningstillstånd.

Vid mindre överträdelser kan närradiorådet lämna råd och därefter utöva en mer kontinuerlig uppsikt över att förhållandena rättas till. l allvarligare fall skall närradiorådet anmäla förhållandet till närradionämnden.

14 § Närradiorådet skall informera sammanslutningarna om innebörden av lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, vara dem med råd behjälpliga i deras arbete att uppfylla bestämmelserna samt verka för att överträdelser av lagens bestämmelser beivras i enligt med vad som föreskrivs i I6 §.

15 § Närradiorädet skall på förfrågan av närradionämnden bistå med upplysningar om närradioverksamheten inom sändningsom-

rådet.

16 § Sammanslutningarnzi är skyldiga att på närradiorådets begä-

ran lämna såväl muntlig som skriftlig redovisning för hur sammanslutningens referensbandning är anordnad. Om närradiorådet inte får begärd redovisning eller redovisningen inte utvisar att referensbandningen är tillfredsställande anordnad skall närradiorådet anmäla förhållandet till närradionämnden.

Avgifter till närradionänuztlcn

17 § Närradiorådet skall vidarebefordra den avgift som samman-

slutningarna inom sändningsområdet har att erlägga enligt förord-

ningen (1984:463) om avgifter i ärenden om närradio. Närradiorådet har rätt att av sammanslutning inkräva den avgift som avser den sändningstid, som sammanslutningen beviljats.

Om någon sammanslutning ej på av närradiorådet angiven tid

inbetalar sin del av avgiften, skall närradiorådet anmäla detta till närradionämnden.

Sändningsförteck/zing

18 § Närrzidiorådet skall föra en sändningsfáirteckning.

Sändningsförteckningen skall innehålla uppgifter om respektive

sammanslutnings adress och styrelseledamöter samt om dess sändningstider. De förändringar som sker av sändningstiderna skall noteras liksom även om beviljad sändningstid inte utnyttjas. Därutöver skall varje sammanslutning till niirrzidioiädet lämna uppgifter om den programutgivare jämte ersättare som anmälts enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Dessa uppgifter skall före aktuell sändning noteras i sändningsförteckningen.

Sändningsförteckningen får föras med hjälp av automatisk da-

tabehandling. Den fär endast innehålla sådana uppgifter som nämnts i denna paragraf.

19 § Sändningsförteckningen skall förvaras på betryggande sätt

och vid varje tidpunkt finnas bevarad till den del den omfattar de

tre senast gångna åren.

20 § skall vara tillgänglig för allmänhe- Sändningsförteckningen

ten.

Avgift till närradiorådet

21 § Om någon sammanslutning inte i rätt tid betalar sin avgift

till närradiorådet, skall rådet anmäla det till närradionämnden. Närradionämnden har rätt att i erforderlig utsträckning ta del av närradiorådets bokföring för kontroll av sammanslutningens betalningsansvar.

Lokal programgrupp

22 § Varje närradioråd i en kommun skall föreslå lika antal per-

soner att ingå i lokal programgrupp enligt l7 § närradiolagen

(1982:459).

Överklagande

23 § Närradioråds beslut avseende fördelning av sändningstid får

överklagas hos närradionämnden.

24 § Bestämmelserna i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223) om

hur beslut skall överklagas skall tillämpas också ifråga om beslut

av närradioråd.

25 § Närradionämndens beslut att vägra registrering enligt 7 § får

överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Tillsyn av närradiorådet

26 § Närradionämnden skall kalla samtliga sammanslutningar, vil-

kas sändningstillstånd gäller sändare för vilka ett närradioråd fat-

tar beslut om fördelning av sändningstid, till ett gemensamt möte, om l. nya ledamöter i stadgeenligt antal inte anmälts till närradionämnden efter det att valperioden för närradiorådets tidigare ledamöter löpt ut eller 2. närradiorådet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt närradiolagen (l982z459) eller denna förordning.

Närradionämnden skall före kallelse lämna närradiorådets kända, tidigare eller nuvarande, ledamöter tillfälle att yttra sig. Vid mötet skall sammanslutningarna medverka till att andra personer än de som senast valda utses till ledamöter i närradiorådet. Om sammanslutningarna inte medverkar till ett sådant val,skall närradionämnden avregistrera närradiorådet. Närradionämndens beslut att kalla till möte och att avregistrera närradiorådet får överklagas till kammarrätten.

Likvidation och upplösning av närradiorådci

27 § Ett närradioråd skall träda i likvidation om

l. det inte längre finns någon sändningsberâttigad sammanslut-

ning inom dess verksamhetsområde 2. närradionämnden fattat beslut om att avregistrera närradiorådet eller 3. samtliga sändningsberättigade sammanslutningar inom verksamhetsområdet enats om det.

28 § Under likvidationen vidtas förvaltningsåtgärder av alla ledamöter i förening. Tillgångarna får inte skiftas innan alla kända skulder har blivit

betalda eller behövliga medel avsatts för sådan Om det

betalning. uppstår ett överskott skall det fördelas lika mellan alla samman-

slutningar, som hade rätt att delta i det möte som senast valde ledamöter.

29 § Närradiorådet är upplöst när skifte ägt rum eller, om likvidator har haft hand om likvidationen, när

slutredovisning delgi-

vits varje sammanslutning, som hade rätt att delta i det möte som senast valde ledamöter. Om närradiorådet är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är rådet upplöst när konkursen avslutas. Finns det överskott, skall närradiorådet träda i likvidation.

Denna förordning träder i kraft den

5 till

Förslag

om i om

Förordning ändring förordningen (1984:463)

avgifter i ärenden om niirradio

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1984:463) om

avgifter i ärenden om närradio dels att 2-4 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 2a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§l För den sammanlagda sänd- För den sammanlagda sändningstid, som beviljats en sam- ningstid, som beviljats en sammanslutning, skall sammanslut- manslutning, skall sammanslutningen erlägga avgift med l5 ningen erlägga avgift med xx

kronor för varje påbörjad tim- kronor för varje påbörjad tim-

me. me. En närradioförening skall dock erlägga avgift endast för

den sändningstid som förening-

en utnyttjat.

2a§ Varje tzärraalioråd skall två

gånger om året, senast den l5

maj och 15 november, anmäla

hur många .vändningstimmar

samma/isla:ningarna i sänd-

ni/zgsonzråalet avser att umyttja under därpå följande halvår.

Rådet skall .redan förrkottsvis

för varje Ita/vår iridarebefordra

å samtliga .sanzmanslittnlttgar belöpande avgiftcr senast den 30 juni respektive 31 december.

3§3

Avgift utgår ej för beviljad sändningstid som inte har utnyttjats,

om varat minst sex veckor

sändningsuppehållet i följd och sam-

manslutningen anmält detta i förväg till närradionämnden.

l Senaste lydelse l986:l2l5. 2 Senaste lydelse l985:l()(›7.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avgift utgår ej heller för Avgift utgår ej för sändning

sändningstid som en närradio- av informationsslinga enligt Il a förening har utnyttjat huvud- § närradiolagen (1982:459) sakligen för att lämna uppgifter sänts.

om program och programtider

samt andra upplysningar om

närradioverksamheten på or-

ten.

4 §.s Avgifterna beräknas i efter- A vgifterntt beräknas dels i

hand för den period som närm- forlzand efter de uppgifter .mm

dionämnden lvestfimmer. För ttiirratlioråtlel lämnat enligt 2a

närradioföreningarna sker be- dels i efterhand för sättd

räkningen av de som erhållits senare än

på grundval ningstitl

uppgifter om sändningstiderna vid i 2a § angivet anmälningssom föreningen skall lämna till tillfälle men som avser samma

närradionämnden. halvår som den anmälan omfat-

tar; Avgift avseende förhandsanmäld .sändningstid enligt 2a §

skall betalas senast den 30 jam respektive den 3/ december.

Avgift för efierhandsbokad

sândningstid skall betalas inom

två månader från sändningstill-

fället.

Avräkning eller återbetalning

sker endast i fall som avses i 3

§ första styckct.

3 Se not 2.

1 Uppdraget

1.1 En särskild utredare tillkallas

Den statsrådet Gö- 19 maj 1988 bemyndigade regeringen Bengt

ransson att tillkalla en särskild utredare för att utreda vissa frågor

om närradion. skulle göras mot bakgrund av vad Utredningen riksdagen givit regeringen till känna om dels närradioföreningar-

nas och sändarnas räckvidd (KrU l987/88:11; rskr.

ställning 1987/881220), dels närradions användning i krig och vid krigsfara samt rskr. för alarmering (FÖU 1986/87:11; 1986/872310). Den 19 maj 1988 förordnade statsrådet Göransson mig att som särskild utredare verkställa uppdraget. Utredningens sekreterare förordnades den 10 oktober 1988 och en biträdande sekreterare förordnades under den 15 november 1989-den ll maj perioden 1990.

1.2 Direktiven

Mitt formulerades i ett kommittédirektiv (dir. 1988:22),

uppdrag

vilket återges i bilaga l.

1 direktiven beskrivs inledningsvis nåirrzrdions förutsättningar:

som fördelas i *k Frekvensutrymmet är en begränsad resurs, internationella förhandlingar. För nfirratlions sändningar används

frekvenser på FM-bandet 875-108 MHz. Samma band används

för riksradions och lokalradions sändningar. *k Gällande för närradioverksamheten finns i närradiolaregler för närradion samt härtill hörande gen och lagen om ansvarighet förordningar.

Statsrådet tecknar därefter bakgrunden till de frågor som skall

utredas. *k Närradioföreningarna, dvs. frivilliga sammanslutningar av föreningar som har tillstånd att sända närradio, har enligt gällanvilket under senare år kommit unde lag begränsad sändningsrätt, der debatt. för en vidgad sändningsrätt för närra-

Förespråkarna

dioföreningarna har bI.a. pekat på att närradioverksamheten ska-

das om sändaren inte används under sommaren, då de ordinarie tillståndsinnehavarna ofta saknar resurser för egna sändningar

föreningarna gör sommaruppehåll. Å andra sidan har framhållits

att en vidgad sändningsrätt för urholkar

närradioföreningarna närradions roll som föreningarnas språkrör.

*k Närradionämnden fattar beslut om alla sändningstider. Den växande sändningstidsvolymen har ökat behovet av lokal samordning mellan de sändande föreningarna. Ansvaret för

fördelningen

av sändningstid har kommit att bli en allt mer omfattande uppgift

för närradioföreningarna. Som regel för närradio-

presenteras nämnden ett lokalt färdigförhandlat förslag till sändningstidsschema, när den skall fatta beslut i sändningstidsärendena.

k Med närradiosändningar avses rundraenligt närradiolagen diosändningar med begränsad riickvidd. Med stöd i vad som anges

i förarbetena till lagen avses härmed ”god hörbarhet inom ett

område på ca fem kilometer från sändaren. Femkilometersgrän-

sen är en huvudregel, från vilken närradionämnden kan tillåta av-

steg utifrån bedömningar av föreningslivets behov och ortens för-

utsättningar. A Det finns inga särskilda regler för närradiosändningar i krig, vid krigsfara eller alarmcring. *k Televerket är huvudman för närradiosäizdarna. Sändare inkl. programförbindelser hyrs ut till de sändande l

föreningarna.

en skrivelse till regeringen har televerket att verkets

föreslagit monopol på närradiosändare avvecklas. Som en viktig utgångspunkt anförs i direktiven att Izärradlon i

största möjliga mån bör bevara sin .värprägel som l

föreningsradio.

korthet innebär uppdraget en översyn av följande

frågor:

k Reglerna för Finns det

närradioföreningarnas sändningsrätt:

mot bakgrund av utvecklingen under de senaste åren anledning

att göra förändningar?

Å Närradiosändarnas räckvidd: Är det tekniskt möjligt att läm-

na huvudregeln om fem kilometer och i stället eftersträva kom-

muntäckning? Vilka praktiska och ekonomiska följder får en så-

dan förändring? * Beslutsordningen vid tilldelningen av sändningstid: Är det

möjligt att låta närradiolöreningarna överta viss beslutanderätt? Vad händer om det finns

mer än en närradioföreniuig på orten?

*k Närradion vid freclsolyckoi* och i krigssituationer: Hur kan närradion bästa sätt

på utnyttjas för sändning av varning och in-

formation till befolkningen vid fredsolyckor och i krig? Å Sändarinnehavet: Vilka blir konsekvenserna av att televerkets monopol avvecklas?

1.3 Tilläggsdirektiv

l ett tilläggsdirektiv (dnr IP 2311/89) fick jag den 30 november 1989 i uppdrag att se över dels reglerna om referensbandningen, dels möjligheterna att ge närradions Etiska nämnd en starkare ställning (bilaga 2).

1.4 Skrivelse från Linköpings närradioförening

Närradionämnden överlämnade den 23 november 1988 till utbildningsdepartementet en skrivelse från Linköpings närradioförening i vilken föreningen föreslår en decentralisering av besluten om sändningstider för ortens tillståndsinnehavare. Regeringen överlämnade skrivelsen till mig den 2 februari 1989.

1.5 arbetsformer

Utredningens

Jag skall enligt direktiven bedriva mitt uppdrag i nära kontakt med berörda myndigheter, institutioner och organisationer. Jag har för mitt arbete haft stöd av en referensgrupp, sakkunnig-

grupp. I gruppen har ingått hovrättsassessor Tor Bergman, kansli-

sekreterare Karin Bäcklund (t.o.m. 1988-12-31), och kansliråd Lars Marén (fr.0.m. 1989-01-01) från utbildningsdepartementets

rättssekretariat resp. medieenhet, byrådirektör Bertil Olstrup från

Televerket Radio, direktör Olle Palmborg från närradionämnden och redaktör Bernt Stenmark, ordförande i Sveriges Närradioförbund. För beredning av den del av uppdraget som handlar om närradion i kris, krig och beredskap har jag till min hjälp haft en expertgrupp bestående av hovrättsassessor Tor Bergman, utbilddirektör Nils Petter Lindskog, Sveriges Ra-

ningsdepartemüentet,

dio, byråchef Ake Lindström, statens räddningsverk, avdelningsdi-

rektör Claes-Göran Lundberg, Överstyrelsen för civil beredskap,

byråchef Roland Nordlund, styrelsen för psykologiskt försvar, by-

rådirektör Bertil Olstrup, Televerket Radio, direktör Olle Palmborg, närradionämnden samt adjunkt Sven-Erik Svensson, Sveriges Närradioförbund.

Jag och utredningens sekreterare, fil.dr Helena Streijffert, har

också genom studiebesök hos ett antal närradioföreningar i olika delar av landet inhämtat upplysningar om närradioverksamhetens

problem och glädjeämnen i anslutning till de frågor som uppdra-

gits åt mig. Studiebesök har även gjorts i Köpenhamn. Genom den biträdande sekreteraren, hovrättsassessor Carin Wiklund Jörgensen har utredningskansliet förstärkts med juridisk sakkunskap.

l slutskedet har byrådirektörcn Catrin Fidström varit

engagerad som expert åt utredningen vad gäller avsnitten om närradions zmvändning i krig och vid krigsfara samt för alarmering. Regeringen beslöt den 22 december 1988 att tillföra medel till

närradionämnden för en lyssnarundcrsöknilzg. Jag har fått tillfälle att lägga synpunkter på undersökningens uppläggning m.m.

2 Närradion 1985 års

enligt riksdagsbeslut

2.1 Regelverket

Den särskilda lagregleringen av närradion finns i

närradiolagen

(1982:459) och lagen (1982:460) om ansvarig/tet för närradio. l det följande beskrivs detta regelverk. Reglerna bör emellertid inte behandlas isolerat utan de bör ses mot bakgrund av vad som gäller enligt den grundläggande lagstiftningen för radio- och TV-

verksamheten i vårt land, nämligen radiolagen (1966:755). Radiolagen har särskild betydelse genom att den anger villkoren för den traditionella och mest betydelsefulla sändningsverksamheten, allmänradion och allmäntelevisionen i Sveriges Radio-

koncernens regi.

l en framställning av reglerna för närradion finns det givetvis

också anledning att redovisa föreskrifterna i regeringsformen om skydd för yttrandefriheten och informationsfriheten.

2.2 föreskrifter om för

Regeringsformens skydd

yttrandefriheten och informationsfriheten

Enligt regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det

allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet (2 kap. l § RF). Yttrandefriheten beskrivs som en frihet att i tal,

skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt ut-

trycka tankar, åsikter och känslor. Med informationsfrihet förstås friheten att inhämta och ta emot upplysningar samt att i ta

övrigt

del av andras yttranden. Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas endast

genom lag, dvs. begränsningen kräver beslut av riksdagen (2 kap.

12 § första stycket RF). Vidare gäller följande. En begränsning får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett

demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad

som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett

den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot

den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. l2 § andra

stycket RF). 1 fortsättningen anges det i RF att yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet,

folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseen-

de, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. l övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det (2 kap. 13 § första stycket RF).

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd

av 2 kap. 13 § första stycket RF skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (2 kap. 13 § andra stycket RF). Sistnämnda föreskrift har betecknats som yttrande- och informationsfrihetens kärna (llolmberg-Stjernquist, Grundlagarna, 1980, s. 127). l samband med bestämmelsens tillkomst betecknade justitieministern denna såsom en ”beskrivning av de särskilt cen-

trala delarna av yttrandefriheten” (prop. I975/762209 s. 109). Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses inte meddelande av föreskrifter som utan avseende på ytt-

randes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller ta emot yttranden (2 kap. 13 § tredje stycket RF). Bestämmelsen syftar

på s.k. ordningsföreskrifter. Från sådana föreskrifter kan bortses i

detta sammanhang.

2.3 Vissa radiorättsliga begrepp

1 1 § radiolagen definieras vissa begrepp som har betydelse för

hela det radiorättsliga Iagstiftningsområdet, bl.a. radiosändning, rundradiosändning och trådsändning.

Med radiosändning förstås ljud, bild eller annat meddelande

som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser

är lägre än 3000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. En rundradiosândning är en radiosändning, dvs. en trådlös sändning, som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten.

Med trådsändning avses ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid

särskilt anordnad ledare. Vidare definieras sändare som en anordning för radiosändning

(radiosändare) eller för trådsändning (trådsändare) och mottagare

som en anordning för mottagning av radiosändning eller tråd-

sändning.

Slutligen innehåller lagen en definition av begreppet radiopro-

gram. Därmed avses en radiosändnings eller en trådsändnings in-

nehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

2.4 Regler om sändare och

mottagare

Det finns inga särskilda regler om :invändning av trådsändøzrc. För bruket av radiosändare gäller däremot särskilda regler.

En radiosändare får här i riket eller på svenskt fartyg eller luft-

fartyg utom riket innehas och användas endast av den som har fått tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd meddelas för viss tid (2 § radiolagen). Grunden för denna ordning är det förhållandet att radiofrekvensspektrum är en knapp naturresurs och att det måste finnas regler av universiell räckvidd om frekvensernas användning. Den världsomspännande reglering som gäller för närvarande och som Sverige måste följa är 1982 års internationella telekonvention med tillhörande radioreglemente. 2 § radiolagen kompletteras av kungörelser: (1967:446) om radiosändare. Enligt kungörelsen meddelar televerket tillstånd för annan än statlig myndighet att inneha eller använda radiosändare. Mottagare får innehas och användas av var och en (3 § radiolagen). Denna regel har kommit till i informationsfrihetens intresse.

lnspirationskällan har varit bl.a. artikel lO i Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna (se prop. l966:l49 s. 28).

2.5 om villkoren för från

Något sändningarna Sveriges Radio-koncernens programföretag

Enligt 5 § första stycket radiolagen krävs det tillstånd av regeringen för rätt att här i [under sända radioprogram i rundradiosändning. Sändningsrätt med stöd av ett sådant tillstånd har endast

programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, dvs. Sveriges

Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Det gäller vissa särskilda regler för innehållet i programföretagens sändningar. Dessa regler finns dels i 6 § racliolagen, dels i det avtal som gäller mellan regeringen och resp. företag. De grundläggande kraven är att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt (6 § första stycket radiolagen).

Kravet på opartiskhet har ansetts innebära bla., att den som i

ett visst program utsätts för stark kritik bör ha möjlighet att för-

svara sig i samma program och att ett programföretag bör undvi-

ka att behandla ett ämne eller en händelse på ett ensidigt sätt.

Det har också ansetts att programledare och liknande medverkande bör undvika att göra värderande uttalanden i kontroversiella

frågor liksom att ett programföretag bör vara försiktigt med pro-

som innebär ett reklambetonat gynnande av en viss

graminslag

produkt eller ett visst företag. En annan viktig regel är självfallet den bestämmelse i avtalen som säger att ett programföretag inte mot vederlag får medge kommersiell reklam i program eller programinslag. Det är en uppgift för en särskild statlig myndighet, radionämnden, att granska om ett programföretags sändningsrätt har utövats i enlighet med 6 § radiolagen och avtalet mellan regeringen och företaget (7 § första stycket radiolagen). l detta sammanhang bör också nämnas att det gäller en särskild

straffrättslig och skadeståndsrättslig reglering för yttrandefrihets-

brott i Dessa är intagna i

programföretagens sändningar. regler

radioansvarighctslagen (I 966.756l, RAL. innebär - Lagen att i princip bara en person programutgivaren - är straffrättsligt ansvarig för vad som har förekommit i ett program som sänts (4 § första stycket RAL). Det skall finnas en pro-

gramutgivare för varje program med uppgift att förebygga yttran-

defrihetsbrott i programmet. Ingenting får sändas mot hans vilja (3 § första stycket RAL). Den som är straffrättsligt ansvarig bär också det skadeståndsrättsliga ansvaret men delar detta med programföretaget (6 § första och andra styckena RAL).

2.6 Närradiolagen

Med närradio avses rundradiosändningai med begränsad räckvidd av ljudradioprogram (l § närradiolagen). Det har eftersträvats att ge närradion en lokal inriktning. Av

det skälet har i Iagstiltningens förarbeten som målsättning för

närradiosändarnas räckvidd angetts, att programmen skall kunna

tas emot med god hörbzirhet inom ett område på ca 5 km från

sändaren (prop. 1981/82:l27 s. 25 och prop. I984/852145 s. 13).

Frågor om närradio prövas av en särskild statlig förvaltnings-

myndighet, Iziirradioniirrz/lden. Nämnden har också tillsyn över närradioverksamheten (2 § närradiolagen). Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden (3§ närradiolagen).

Vilka som kan få sändningstillstånd anges i 4 § närradiolagen.

Tillstånd kan ges till sammanslutningar som är juridiska personer, dock inte till andra än

l. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom

sändningsområdet. Om särskilda skäl inte föranleder till annat,

får tillståndet ges endast under förutsättning att verksamheten har bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen. 2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att-i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisa-

tion bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet får ges under

förutsättning att riksorganisationen har bedrivit verksamhet inom

sändningsområdet i minst ett år före ansökningsdagen. Om sär-

skilda skäl föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minst ett år. 3. Församlingar inom svenska kyrkan. 4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor. 5. sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma

närradioändamål (närradioföreningar).

Närradio får sändas bara över sådana radiosändare som televerket ställer till förfogande (6 § närradiolagen). För varje sändare bestämmer närradionämnden vilka sammanslutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske (7 § närradiolagen).

Som tidigare nämnts har i fråga om närradiosändarnas räckvidd angetts den målsättningen att programmen skall kunna tas emot med god hörbarhet inom ett område på ca 5 km från sändaren.

Riksdagens kulturutskott har emellertid även uttalat följande

(KrU I984/85:22 s. 12). Närradionämnden bör kunna medge av-

steg från huvudregeln om en 5 km-gräns. Utifrån en bedömning av föreningslivets behov och ortens förutsättningar bör sändare med större räckvidd kunna få förekomma. Framför allt bör gles-

bygdsorter kunna komma i fråga för en sådan prövning.

Hur sändningstiden skall fördelas regleras i 8 § närradiolagen.

Huvudregeln är att tidsfördelningen skall ske enligt sammanslut-

ningarnas önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur ges åt den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.

Varje beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för

ett år (8 § andra stycket närradiolagen). En grundtanke med närradion har angetts vara att mediet så

långt möjligt skall verka under samma villkor som pressen (se

prop. I981/822127 s. 17). l 9 § närradiolagen föreskrivs därför att bestämmelserna i 6 och 7 §§ radiolagen inte gäller för närradion. l sin sändningsverksamhet behöver således inte närradiosamman-

slutningarna iaktta radiolagens krav på opartiskhet och saklighet,

och programmen granskas inte i efterhand av radionämnden. Kommersiell reklam får dock inte sändas i närradio (l0 § första stycket närradiolagen). Vidare anges att ett program eller programinslag inte får bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds (l0 § andra stycket närradiolagen). Detta är det s.k. sponsringsförlwudet.

Vissa särskilda regler gäller också för att markera att närradioprogrammen bör ha anknytning till det område inom vilket sändningarna kan tas emot. Således får en sammanslutnings programutbud inte, annat ån i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten (ll § första stycket närradiolagen). Närradioföreningarnas sändningsrätt är ytterligare kringskuren enligt vad som föreskrivs i ll § andra stycket närradiolagen. En närradioförenings programutbud får nämligen endast innehålla l. uppgifter om program och programtider samt andra upplys-

ningar om närradioverksamheten på orten,

2. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för till-

ståndshavarna på orten,

3. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet och 4. provsåndningat av program, framställda av sammanslutning-

ar som saknar såndningstillstånd, i varje enskilt fall under högst

tre månader.

Närradioföreningarnas sändningsrätt reglerades år 1985. Före-

dragande statsrådet förklarade att han liksom närradiokommittén

ansåg att närradioföreningarnas huvuduppgift borde vara samord-

ning och administration och att deras sändningar borde inskränkas till ämnen som kan antas vara av gemensamt intresse för de

medverkande sammanslutningarna (prop. l984/85:l45 s. 32). Gi-

vetvis skulle dock, framhöll föredraganden, programverksamheten även få innehålla korta såsom

musikinslag, musikvinjetter.

Överträdelse av föreskrifterna i 10 eller ll § närradiolagen kan leda till att

sändningstillståndet för en sammanslutning återkallas.

Ett tillstånd får återkallas också om ett sänt program i en laga-

kraftägande dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott

som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio

(13 § närradiolagen). Avslagna ansökningar om sändningstillstånd och beslut om

återkallelse av tillstånd kan överklagas hos kammarrätten. Det-

samma gäller beslut om fördelning av siindningstid. Beslut enligt

lagen gäller omedelbart, om inte annat förordnas (15 § närradiolagen).

2.7 om

Lagen ansvarighet för närradio

Lagen om ansvarighet för närradio reglerar yttrandefriheten i program som sänds med stöd av närradiolagen efter väsentligen

samma principer som RAL. Vissa skillnader finns dock. Bl.a. ut-

ses inte särskild programutgivare för varje utan program varje sändande sammanslutning har en programutgivare för hela sin sändningsverksamhet. Det finns också möjligheter att utse ersättare för programutgivaren.

Varje sändning av ett radioprogram skall avslutas med uppgift om vilken sammanslutning som sänder programmet. Om en ersät-

tare för programutgivaren tjänstgör i dennes ställe, skall uppgift samtidigt lämnas om vem som tjänstgör (4 § ansvarighetslagen).

Föreskrifter om s.k. referensbandning ges i 8 § ansvarighetslagen. En sammanslutning är skyldig att se till att varje program som sänds spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Det anges också att det föreligger en rätt att

kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en utskrift av

vad som har yttrats i programmet för l. justitiekanslern,

2. en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i programmet eller att han har lidit skada på grund av

ett yttrandefrihetsbrott i programmet. Den enskilde har dock inte

rätt att få en programutskrift om det är uppenbart att han någon inte har berörts av programmet på ett sådant sätt att han kan vara

målsägande.

2.8 i ärenden om närradio

Avgifterna

l l2 har fått ett bemyndigande att § närradiolagen regeringen meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om närradio. Med anledning av detta har regeringen utfärdat förordningen (1984:463) om avgifter i ärenden om nârradio.

Huvudregeln i förordningen är att en sammanslutning skall betala avgift till närradionämnden för den sammanlagda sändnings-

tid, som nämnden har beviljat sammanslutningen. Avgiften är för

närvarande 15 kr. för varje påbörjad timme. En närradioförening

skall dock endast betala för den sändningstid som föreningen har utnyttjat. Vidare behöver en sådan förening inte betala för sändningstid som den har utnyttjat huvudsakligen för att lämna uppoch samt andra om

gifter om program programtider upplysningar närradioverksamheten på orten.

3 av närradion efter

Utvecklingen

år 1985

3.1 Ett fågelperspektiv

Närradion i Sverige har fyllt tio år. Den började som en trevande

försöksverksamhet på 16 orter år 1979. Den var då politiskt omstridd, och det fanns farhågor att den skulle bli ett medium främst för ekonomiskt starka organisationer. Är 1985 övergick

närradion från försöksverksamhet till permanentad verksamhet med en närradionämnd, som inrättades fr.o.m. den l januari 1986, och det skedde under politisk enighet. Under slutet av 1970-talet rådde en radikalt annorlunda mediesituation än den i dag. Vi har numera närradio samt kabel- och satellit-TV i en omfattning som bara visionärerna kunde ana för tio år sedan. Vi har video som har inneburit att man kan skaffa sig egna program och dessutom ta del av Sveriges Televisions och

satellitkanalers program på de tider som passar den enskilde.

Tillkomsten av nya medier har alltid ackompanjerats av farhå-

gor från de befintliga mediernas sida om att de skulle få svårighe-

ter. Så var det när Ijudradion kom till i mitten av 1920-talet; så var det när televisionen slog igenom i mitten av 1950-talet. Tidningarna kände sig också oroade av de nya medierna liksom inför Även inom Radio har funnits

kabel-TV-perspektivet. Sveriges

och finns en oro för satellit- och kabelutvecklingen. När närradion kom, fanns det inom riksradion och framför allt inom lokal-

radiobolaget farhågor för att man skulle förlora lyssnare.

Erfarenheterna talar emellertid för att tillkomsten av nya medi-

er inte på allvar har inkräktat på utrymmet för de redan existerande. Intresset för tidningsläsning har inte avtagit som många

trodde skulle bli fallet när televisionen slog igenom. Tvärtom har upplagorna stigit från år till år, och tidningsläsandet har varit tämligen konstant. Tillkomsten av satellitsändningar har bara

marginellt minskat tittandet på de nationella TV-kanalerna. Ra-

diolyssnandet är fortfarande högt. Enligt Publik- och programforskningsavdelningen vid Sveriges Radio (PUB) ägnar genom-

snittssvensken mer än sex timmar om dygnet åt massmedier. Här-

av faller ca 100 minuter på TV och ca 150 minuter radio. på

Massmedier, nya såväl som gamla, har således visat en stor för-

måga till anpassning.

3.2 av antalet

Utvecklingen sändningsområden,

och

sändningstillstånd sändningstimmai

Närradion har kommit för att stanna är ett påstående som be-

kräftas av utvecklingen efter det att närradion permanentades 1985.

Tabell 3.1 Närradions tillväxt

Antal 1985 1986 1987 1988 1989 Sändnområden 79 98 113 144 153 Sändntillstånd 1 276 1 765 2 171 2 369 2 394 Timmar/vecka 2 250 2 865 3 538 4 654 4 917

(Källa: Närradionämndens statistik)

Med sändningsområdc i tabellen avses ett område, fem kilo-

meters räckvidd” enligt huvudregeln, inom vilket tillstånd givits för lokala, ideella föreningar att sända rundradio. Dessa områden sammanfaller i stort sett med kommunindelningen i landet. 81 %

av befolkningen i de kommuner där sändare är i drift (148 st i slutet av år 1989) har möjlighet att lyssna på närradiosändningar.

Det betyder att 67 % av landets samtliga invånare nås av närradio. Det finns kommuner inom vilka det finns fler än ett sändningsområde, liksom det förekommer kommuner utan närradiosändningar. inom vissa områden finns det fler än en sändare. Hur det

faktiskt ser ut är ett resultat av efterfrågan på att få sända närra-

dio. 1 en vidsträckt och glesbefoIkz-td kommun som t.ex. Sollefteå finns närradio dels i Sollefteå stad, dels i Junsele. 1 en tätbefolkad kommun som t.ex. Stockholm finns fem

sändningsområden:

Stockholm City, Stockholm Järva, Stockholm Sydost, Stockholm

Sydväst och Stockholm Västerort. 1 Stockholm finns två sän- City dare för att tillgodose efterfrågan. Kategorin sändningstil/stånd i tabell 3.1 avser de tillstånd att

sända närradio som närradionämnden medgivit. Antalet sänd-

ningstillstånd motsvarar emellertid inte helt det antal ideella sam-

manslutningar som faktiskt sänder närradion. l en del fall är tillståndsinnehavaren snarare en paraplyorganisation inom vars till-

stånd olika medlemsföreningar gör egna sändningar. 1 t.ex. Lin-

köping finns bland de 13 registrerade tillståndsinnehavarna tre

stora, nämligen ABF, Förtroenderådet i Ryd och Linköpings Pas-

torsförbund. Dessa är paraplyorganisationer för olika sammanslutningar inom arbetarrörelsen, studenterna vid universitetet

samt kristna församlingar. De tre paraplyorganisationernas domi-

nans i närradioverksamheten i Linköping framgår tydligt av or-

tens sändningsschenua.

Tabell 3.2 Sändningsschema för vecka 45 1988, Linköping. Totalt antal beviljade sändningstimmar: 125 tim. 45 min.

(Källa: Närradionämndens statistik) Om varje sändande sammanslutning i de tre paraplyorganisa-

tionerna hade valt att begära eget siindningstillstånd hade det b1.a. inverkat på närradionämndens statistik över medgivna sändningstillstånd samt på nämndens arbetsbörda när det gäller att bevilja

tillstånd, besluta om sändningstid samt driva in sändningsavgifter. Antalet sända timmar per vec/tu i tabell 3.1 är ett grovt mått som i sig döljer betydande olikheter mellan de olika orterna och variationer över årets månader. Förutsättningarna är nämligen

mycket olika på en ort som t.ex. Stockholm Sydost med drygt 50

tillståndsinnehavare och en ort som Junsele med en enda tillståndsinnehavare. Under vecka 45 år 1988 innehöll Stockholm Sydosts bokningsschema 96 timmar, medan Junseles innehöll 5 timmar. Förutsättningarna att sända under årets alla månader är också

olika. De flesta ideella föreningar gör sommaruppehåll i fören-

ingsverksamheten och därmed också i sina närradiosändningar.

Men det finns också sammanslutningar för vilka sommaruppehåll

inte är lika naturligt.

3.3 Närradion - ett massmedium?

Utvecklingen av närradion sedan 1985 har varit betydande. Men också riksradion och lokalradion har expanderat.

Tabell 3.3 Utvecklingen av antalet sända rundradiotimmar

(Källor: Sveriges radios årsredovisningar, närradionämnden)

Av tabell 3.3 framgår utvecklingen inom resp. etermedium när det gäller samlad årsproduktion, dvs. i form av antalet sändnings-

timmar. Tabellen visar också ett samband mellan utbyggnadstakt 59

och struktur: ju mer lokalt eller nära mediet är desto mer har det

Detta leder i sin tur till en del frågor som det finns

expanderat. anledning att här ställa sig:

*k Svarar utvecklingen mot en reell efterfrågan på information

och underhållning av en påtagligt lokal prägel? l en studie av

och lokalradions bevakning av lokalpolitiken i fem dagspressens

kommuner framkom bl.a. att lokalradion egentligen inte tillförde någon ny information utöver den som redan fanns i dagspressen.

Skälet härtill var radions bristande resurser. Hämmande för lokalradion var också dess uppgift att vara opartisk vilket bl.a. ledde till att den blev myndighetsinriktad i sin bild av det kommunalpolitiska skeendet och lät den politiska debatten domineras av

etablerade partier och intresseorganisationer. (Mats Sjölin, Kom-

i massmediernas En studie av dagspressens

munalpolitik spegel.

och lokalradions bevakning av fem kommuner. Lund 1985.) Här finns uppenbarligen ett utrymme för närradion, befriad från kravet att det skeendet i

på opartiskhet, spegla kommunalpolitiska

den egna kommunen.

Massmediernas oförmåga eller ovilja att bevaka och spegla det

vardagsnära och bekanta för har i vissa samman-

vanliga lyssnare hang beskrivits som en maktfråga, att massmedierna främst är ett språkrör för eliterna. (Maktutredningen om massemedier, NOU 1982). Av den norska maktutredningen redovisas också en under-

sökning som visar samspelet mellan var i samhället nyheter genereras och vilken del av samhället nyheterna berör:

Tabell 3.4 samspelet mellan nyheters innehåll och förmedling

Nyheter av intresse Nyheter förmedlade av

(Källa: a.a.)

Översatt till svenska förhållanden låter figuren ana att finns det ett stort utrymme (”8O %”) för lokal nyhetsförmedling. *k En annan fråga berör det förhållandet att närradioprogram i stor utsträckning produceras med hjälp av många människors

ideella och i sociologisk mening oprofessionella insatser: Är det snarare ett behov och en vilja att sända närradio än att lyssna till

den, som varit den drivande kraften bakom närradions utveckling?

Det finns anledning att fundera över om närradion år ett mass-

medium i begreppets egentliga och ursprungliga mening. Frågan

har relevans inte minst när det gäller att jämföra närradion med riks- och lokalradion liksom med kommande eventuella satellit-

sända radiokanaler. Många av de egenskaper som kännetecknar

massmedier saknas eller är sparsamt förekommande inom närraclion, t.ex.:

att många lyssnar till ett fåtal röster, blir mindre så i ett medium i vilket många är engagerade och relativt få lyssnar;

- att lyssna innebär att vara passiv och underordna sig sända-

rens intressen blir mindre så när många deltar i radioproduktio-

nen som i närradion; - innehållet

är ytligt och flackt för att det skall passa en

stor och diffus lyssnarskara”, stämmer inte när en lokal ideell sammanslutning skall informera sin nära omgivning om sitt bud-

skap; (Tomas Mathiesen, Tittarsamhället, Göteborg 1984). Närradion som ett massmedium ifrågasattes också i de lyssnarundersökningar som gjordes 1980 och 1981 på uppdrag av närradiokommittén. Forskarna förklarade närradions på många ställen

relativt ringa Iyssnarskara med att det primära syftet med närradion var att hålla kontakt med den egna gruppen. Det är därför rimligt att se den som ett gruppmcdium, som ett medium med en stabil och trogen kärna som delar den intresseprofil som finns inom mediet. Därför, menade forskarna, blev vissa närradiosänd-

ningar framgångsrika redan efter kort tid. Filadelfiztförsamlingen i

Eskilstuna kunde visa upp 12 % mer eller mindre dagliga lyssnare bland sina medlemmar drygt ett halvår efter sändningarnas start. Även i Jönköping, där mer än 90 % av innehållet i närradion ha-

de samfundsprägel, låg närradions framgång med att nå lyssnare i

att lyssnarna var religiöst intresserade. (Hedman, Lowe och Wei-

bull, Lennart Lyssnandet på närradio, Bilaga 2 i SOU 1984:53) 1

en senare studie om närradiolyssnandet i Stockholm förklarade

författaren lyssnandets nedgång mellan 1980 och 1984 med bort-

fallet av lätta musikprogram. Det är samma faktor som har dra-

git upp lyssnandet på lokalradiostationen Radio Stockholm: Kom-

binationen efter amerikanskt mönster av reportage och lätt musik. Författaren fann det troligt, att själva kärnan av närradio- - de som till äsikts-

lyssnare lyssnar föreningarnas information,

och - är stabil.

spridning opinionsskapande (Weibull, Lennart, Närradiolyssnandet i Stockholm 1984, Göteborg 1985)

Att betrakta närradion som ett gruppmedium innebär att den

jämförelse jag nyss gjorde (tabell 3.3) mellan antalet sända timmar i närradion resp. i riks- och lokalradion bör ges en fördjupad tolkning. Närradiotimmarnas expansion är ett uttryck för en vita-

lisering, en närraziiorörelsc, inom det samlade föreningslivet

och är därmed inte utan vidare jämförbar med utvecklingen av

Sveriges radios rundradioproduktion.

3.4 Närradions lyssnare

k Lyssnandet över hela riket

I en undersökning om närradiolyssnandet hösten 1989 framgår att andelen av samtliga i riket boende som lyssnar eller vid något till-

fälle har lyssnat på närradio uppgår till 40 %. Andelen som uppgav sig lyssna till närradion minst en gång i veckan år l6 %. När-

radion har således ungefär lika stor andel lyssnare som P 2 (Hed-

man, L., Närradiolyssnandet i riket, Uppsala 1990). Uttryckt på

ett annat sätt kan vi säga att trots att närradion med sin nuvarande täckningsgrad endast når 67 % av befolkningen har den lika

många lyssnare som P 2 vars sändningar är möjliga att lyssna till

för så gott som hela befolkningen. Undersökningen visar ett positivt samband mellan närradiolyss-

nande och lyssnande på lokalradion; 69 % av de trogna närradiolyssnarna lyssnar lika troget på lokalradion; bland dem som aldrig

lyssnar till närradio är andelen trogna lokalradiolyssnare nere i

38%. Sambandet styrks också av om man lyssnar på närradio tycks det innebära ett mindre omfattande lyssnande på P l och P 2. När det gäller P 3-lyssnande föreligger emellertid inga större skillnader mellan olika kategorier närradiolyssnare.

Närradiolyssnandet är en kvällsaktivitet, vilket inte är särskilt märkligt eftersom det - om man undantar storstadsområdena där närradion sänder under större delen av dygnet - är då som närra-

diosändningarna är i gång. Det innebär att många lyssnare ägnar

morgnarna åt lokalradion och kvällarna åt närradion.

På frågan om varför man lyssnar på nårradio dominerar svaren bra och trevlig underhållning och intressant lokal informa-

tion. Det finns en intressant skillnad mellan de trogna och de sporadiska närradiolyssnarna. Medan de trogna mest är underhållningssökande förefaller de sporadiska lyssnarna mer informations-

inriktade och nyfikna på lokala nyheter och information.

Vilka lyssnar? Ungdomarna och de äldre, dvs. över 60 år mer än medelålders; LO-medlemmar oftare än TCO- och SACO/SRmedlemmar; anhängare av moderata samlingspartiet och kristdemokratiska samhällspartiet i större utsträckning än sympatisörer till andra politiska partier. De som är medlemmar i en sändande

förening lyssnar betydligt

mer än icke-medlemmar. Men samtidigt är de i minoritet bland

lyssnarna. Av dem som uppger sig ha möjlighet att lyssna på sin ort är bara 14 % medlemmar i någon sändande Närra-

förening. dion når med andra ord ut utanför de egna grupperna och till lo-

kalbefolkningen i allmänhet.

i Lyssnandet i l2 närradioorter

Under november perioden l989-januari 1990 genomfördes en enkätundersökning om närradiolyssnandet i tolv orter. (Hedman, L. och G., Närradions En studie Golborne, publik. av närradiolyssnandet tolv Orterna

på orter, Uppsala l990) har det gemensamt

att de har l övrigt är de valda närradiosändningar. i syfte att få med orter i olika delar av landet, med olika stor samt befolkning

med varierande omfattning och sammansättning av närradioutbudet. Målet var att konstruera ett representativt urval för det när-

radiosändande Sverige, dvs. ett urval som i så stor

utsträckning som möjligt liknar det samlade svenska närradioutbudet vad gäller vissa mätbara egenskaper.

- som lyssnar åtminsto- Andelen regelbundna närradiolyssnare

ne en gång per vecka - varierar mellan orterna från från 30

drygt % till ca 5 %. Den andelen för orter är

genomsnittliga samtliga

20 % när hänsyn tagits till skillnader i

befolkningsstorleken på

orterna.

Man har inte funnit några till varför en generella förklaringar

del närradiosändare når en förhållandevis stor l vissa fall publik. drar man slutsatsen till att lockas av ett stort

många lyssnare mu-

sikutbud. En annan slutsats är att lockar sina religiösa program lyssnare. På en ort med en religiöst orienterad närrzrdio är huvud-

delen av lyssnarna medlemmar i de sammanslutningar som står

för sändningarna.

Medlemskap i någon närradiosändantle har stor förening bety-

delse för lyssnandet. Drygt hälften av medlemmarna minst lyssnar

en gång i veckan. Men samma förhållande som

samtidigt gäller kom fram i den rikstäckande att närraundersökningen, nämligen dion når ut till en publik utanför de egna medlemsleden och att

medlemmarna utgör en minoritet av lyssnarna. Den nyss nämnda orten med fler medlemslyssnare än allmänna är således lyssnare

ett undantag i undersökningen. Den viktigaste bakgrundsfaktorn till är ål-

närradiolyssnandet der. Man finner det märkligt att närrzrdion tycks attrahera två helt

skilda åldersgrupper, dvs. de allra och de allra äldsta. På

yngsta en och samma ort kan således närradion med nå

framgång lyckas bägge grupperna. Men därutöver framstår en del orter som särskilt ungdomsrekryterande. Det är som redan nämnts många som föredrar musik-

lyssnare programmen i närradion. Generellt får och

musikföreningarnas sport- och idrottsföreningarnas Det sändningar gott betyg. gäller

också de religiösa programmen vilka som redan lockar

påpekats

till den grupp

sig som uppskattar den här typen av program.

Till sist kan noteras att resultat hekråiftar riks-

undersökningens undersökningens när det gäller sambandet mellan

närradiolyssnande och De

lokalradiolyssnande: flitiga nfirradiolyssnarna är

också flitiga

lokalradiolyssnare. Närradiolyssnzrndet år en kvällsaktivitet, medan lokalradiolyssnandet sker och förmidpå morgnar

dagar.

3.5 av antalet

Utvecklingen sändande föreningar

När närradion startade som en försöksverksamhet var det de re-

ligiösa sammanslutningarna som visade redo

sig först att utnyttja

radion. Utvecklingen under de därefter följande fem åren redovisades sin tid i närradiokommitténs betänkande så: När man

på

ser vilka som deltar i nåirradioverksamhe-

på sammanslutningar

ten, finner man en stor spännvidd. De föreningskategorier som vi möter i samhället finns också representerade som tillståndsinnehavare i närradion. (SOU 1984:53 s. 70) Utvecklingen därefter illustreras i tabellerna 3.5 och 3.6.

Tabell 3.5 Sändningstillståndens fördelning kategorivis - i procent

1985 1986 1987 1988 1989 Förenings- 2 kv v 45 v 45 v 45 v 45 kategori

Närradioförening 5.6 5.7 5.6 5.9 6,3 Religiös sammansl 26.8 26.8 22.4 21.9 22,5

(Källa: Närrad io näm nde ns statistik) Tabell 3.6 Sändningstidens fördelning kategorivis - i procent Förenings- 1985 1986 1987 1988 1989 2 kv v 45 v 45 v 45 v 45 kategori

Nykterhetsorgan ljackliga organ 0.7 1.0 2.5 3.2 6,2 Ovriga sammansl 11.3 13.7 14.6 16.4 16,3

(Antal timmar 2 451 3 056 3 815 4 686 5 018)

(Källa: Närradionämntlens statistik) När man läser och tolkar tabell 3.5 bör man hålla i minnet att de olika tillståndsinnehavarna är olika stora aktörer och ibland

paraplyorganisationer för flera sändande ideella sammanslutning-

ar Det finns därför skäl att komplettera informationen med

(3.2).

en sammanställning över hur sändningstiden fördelar sig mellan de olika av sändande sammanslutningar (tabell 3.6). Den typerna

informationen antyder vilka grupper det är som utnyttjar det nya

mediet. har en stark ställning vad av- De religiösa sammanslutningarna

ser både andelen och sändningstid. De politiska sändningstillstånd

kommer som Dessas frammarsch har organisationerna god tvåa. skett efter det att närradion l närradiokommit-

permanentades.

téns av motsvarande fördelning för 1984, vecka 13 redovisning de 19 % av tillståndsinneha-

utgjorde politiska organisationerna

varna och deras sändningstid endast 9 %. (SOU sammanlagda l984z53) sändningsrätt är begränsad i närradiola- Närradioföreningarnas och får endast innehålla vissa saker av gemensamt

gen speciella

intresse för ortens sändade Det är därför naturligt att föreningar.

deras andel av den schemalagda sändningstiden är jämförelsevis liten. Men därutöver kan närradioföreningen gå in och sända på

inbokad efter beden s.k. ”öppna tiden, tid som inte är i förväg slut av närradionämnden och som, i den utsträckning den tagits i redovisas i efterhand till närradio-

anspråk av närradioföreningen,

nämnden (5.2). vil- Under senare år har emellertid en praxis utvecklats enligt ken närradionämnden närradioföreningarna tillstånd att medgivit sända s.k. sommar- eller turistradio. Skälet till närradionämndens beslut är att sommarradion tar över den tid som blir ledig när de

sommaruppehåll och att därtillståndsägande föreningarna gör med närradion orten under den Är på slipper tystna perioden.

1988 sändes totalt ca 9000 timmar turist-lsommarradio. Denna

radioform kan vara värd ett särskilt avsnitt.

3.6 Sommarradio och turistradio

närradioföreningar sänder någon form av sommar-/turist- Många

radio Ambitionen bakom sommarsändningarna är att bl.a. (5.22).

informera om ortens turistiskzi begivenheter och därmed höja or-

tens attraktivitet för besökande sommargäster. Vi vill stärka turismen som i Östersund sa en av initiativtagarna till att näring kommunen ekonomiskt skulle stödja närradions turistsändningar. visade att sommarsändningarna mötte

Lyssnarundersökningai

stort bland ortsbefolkningeri likaväl som bland de besögensvar kande turisterna. Stefan, Utvärdering av Radio 96 (Menzinsky, MHz Östersund sommaren 1985, beställd av länsstyrelsen i Jämt-

lands län.) att åstadkomma sänd- Det är naturligtvis en grannlaga uppgift till stöd för en orts näring utan att råka i konflikt med ningar förbud mot reklam och Att detta inte närradiolagens sponsring. alltid av närradionämndens av re-

har lyckats framgår redovisning klamärenden som kommit på dess bord (4.1).

Förekomsten av turistinformation i närradion i ett urval sän-

darområden 1987 framgår av tabell 3.7.

Tabell 3.7 Antal timmar med turistinformation 1987

Samtliga sändningar har haft någon form av kommunalt stöd

via fritids-, turist- eller kulturnämnd. l flera fall har också eko-

nomiskt stöd utgått i form av kommunalt avlönad

personal, ungdomsplatser och beredskapsarbete. av radion

Marknadsföringen

har skett med hjälp av vägskyltar, affischer, dekaler, annonser i pressen. (Olsson, Carina, Turistinformation i närradio, högskoleuppsats, i Karlstad -

Högskolan 1988) Några exempel får illustre-

ra:

*k Östersunds har sänt sommarradio närradioförening sedan

1984. Sommaren 1987 sände man tolv timmar varje dag i sex veckor. Ca 30 personer var verksamma och kommunen

bidrog

med 200 000 kronor. De mest populära programtyperna var program som med bär-

bar sändztrutrustning kunde från olika liksom

göras platser, önsketimmar och tävlingar. av ca l 200 Lyssnarkontakterna utgjordes vykort, ett hundratal brev samt ett stort antal telefonsamtal. *k Edsbyn sände fem timmar direkt varje dag under sex veckor. Populära inslag var sommarpratare, kända lokala profiler samt

”grattishälsningan”. Förutom närradioföreningen deltog många andra föreningar i sändningarna. Marknadsföring skedde bl.a. med hjälp av en direktreklamtid-

ning som delades ut till hushållen och som fanns i broschyrställ vid infarterna och Kommunen

på turistbyrån. satsade 30000 kr.

i Skara sände under tre veckor tillsammans med Götene och

Skövde. Frikyrkoförsamlingarna hade ansvaret och ett tiotal

personer var engagerade varje sände en av tu-

dag. Man blandning

ristradio, program från en kristen tältkampanj samt kristna upp-

löljningsprogram. Omkring l 700 samtal, brev och vykort mottogs under de tre veckorna. Samtliga tre kommuner har givit ekonomiskt stöd. *k Smedjebackens turistradio sköttes till stor del av ungdomar, ca tio s.k. ungdomsplatser. Under tre månader sände man 15 tim-

mar om dagen. Turistbyrån sände en halvtimme per dag. Ett av

de mest uppskattade programmen var sommarpratarna. Man önskar mer personal för att kunna göra ännu fler reportage och intervjuer med motiveringen att folk vill inte bara höra musik hela dagen. k En sammanfattande karaktäristik av den här redovisade sommar-/turistradion kan vara att den är ett utpräglat grupp- och

ortsmedium både till innehåll och struktur, dvs. många är engage-

rade för att producera program om lokala händelser och›med lo-

kala förmågor.

4 Närradionämndens arbete

4.1 och

Uppgifter personal

Närradionämnden har gemensamt kansli med kabelnämnden. I instruktionen för de båda nämnderna (SFS 1988:340) föreskrivs att

närradionämnden prövar frågor om närradion och har tillsyn över närradioverksamheten. Det åligger nämnden särskilt att i enlighet med bestämmelserna i närradiolagen (1982:459) l. pröva frågor om tillstånd att sända närradio, 2. pröva frågor om återkallelse av tillstånd,

3. fastställa sändningstider,

4. i lämplig omfattning efterhandsgranska program.

Nämnden skall också handlägga ärenden om avgifter enligt förordningen (19842463) om i ärenden om närradio.

avgifter

Närradionämndens kansliorganisation omfattar 9 1/2 tjänster med arbetsinnehåll enl. tabell 4.1:

Tabell 4.1 Personalplan

Personal Arbetsuppgifter

(Ha = handläggare; Ass = assistent; Övr. = sekreterare, registrator och vaktmästare)

4.2 Tillsynsärenden

Att utöva tillsyn över närradioverksamheten innebär kort sagt att se till att den bedrivs enligt de regler som gäller (kap. 2). Regelbrott kan leda till ett klargörande från nämnden om lagens innebörd i det aktuella fallet till vägledning för såväl den felande som

övriga tillståndsinnehavare och i grava fall att sändningstillståndet dras in. De överträdelser som nämnden haft att behandla sedan den inrättades är i korthet följande: k I fyra fall har nämnden återkallat en förenings sändningstillstånd efter det att föreningen ifråga ådragit sig en fällande dom i ett Det har gällt i Malmö samt

yttrandefrihetsmål. folkpartiet Öp-

pet Forum, Maranataförsamlingen och Svensk-arabislamiska förbundet i Stockholm. k l sexton fall har nämnden behandlat anmälningar om tidsöverdrag, dvs. att föreningar inte passar sina sändningstider utan drar över på en annan förenings tilldelade sändningstid. Endast i ett fall har nämnden utdömt sändningsförbud. Annars har man valt en förstående och pedagogisk linje: Varning för dålig tidshållning! Vänsterpartiet kommunisterna, Göteborg City, anmäldes av Brobyggarna för dålig tidshållning. Vpk har tidigare anmälts av Brobyggarna för intrång Då vidtog närradionämnden ingen åtgärd eftersom orsaken till sändningen på fel tid syntes vara ett misstag: /Nämnden/ finner det väsentligt för hela närradioverksamheten att föreningarna respekterar tilldelade tider. Nämnden ser särskilt allvarligt på om en förening gör sig skyldig till upprepade tidsöverdrag. (Närradionämnden informerar nr 19, 1988-07-26) A l fem fall har nämnden behandlat brott mot bestämmelsen om Itärradioförcrzingars begränsade sändningsrätt. lnte i något fall har nämnden beslutat att skall dras sändningstillståndet in, däremot uttalat sin mening, när den funnit det påkallat. När det gällde programinformationens innehåll (programslingorna) ansåg nämnden vid ett tillfälle att Malmö närradioförening sände för mycket musik (för att vara befriad från sändningsavgift enl. 3 § i förordning om avgifter i ärenden om närradio; SFS 1984:463). (Närradionämnden informerar nr 15, 1988-02-24) Ett annat fall rörde i Katrineholm närradioföreningens program Skivbiten”, som i en serie arbetsplatsbesök pratade med anställda, vilka fick önska skivor. Det sända kan enprogrammet inte som ligt nämnden uppfattas sändning i anslutning till evenemang. Närradioföreningen har alltså inte haft rätt att sända programmet. Frågor om närradioföreningarnas sändningsrätt har inte tidigare prövats av närradionämnden. Det är därför förståeligt om viss osäkerhet råder bland föreningarna om hur ll § bör tolkas och kan komma att tillämpas av nämnden (Närradionämnden informerar nr 6, 1987-05-22) Ett fall som tagit särskilt stor tid i anspråk för närradionämnden sedan våren 1989 är närradioföreningens i Vagnhärad sändningar. Ett antal föreningar med tillstånd att sända närradio hade uppdragit åt närradioföreningen att handha nästan all verksamhet på ortens närradiosändare. sände runt Närradioföreningen dygnet musik, nyheter, väder, trafikupplysningar och viss annan lokal information. Nämnden fann i sitt beslut att närradioföreningens

programutbud inte var begränsat till de ämnen som anges i ll § närradiolagen. Överträdelsen ledde inte till att nämnden återkalla-

de sändningstillståndet utan nämnden utgick från att föreningen

skulle anpassa sina sändningar till vad nämnden uttalat (närradio-

nämndens anslzigsframställning för budgetåret 1990/91). *k De reklamärcndcn närradionämnclen har behandlat framgår

av tabell 4.2.

Tabell 4.2 Reklamanmälningar och påföljder

(Källa: Närradionämndens statistik)

l formell mening saknar närradionêimnden påföljden erinran,

men den har av praktiska skäl valt att i vissa fall göra den graderingen mellan valet att fria eller fälla. Utöver inkomna anmälningar har närradionämnden vid en

stickprovsgranskning av innehållet i några orters turistsändningar

under sommaren 1986 funnit två reklamfall”: Borlänge närradioförening hade låtit en intervjuad dragspelare tala om att ett varuhus var sponsor till arrangemanget Mellstadraget och att en dagstidning ”ställt upp med annonser och sådant. Edsbyns närradioförening räknade i sina turistsändningar upp lämpliga matställen samt vad dessa serverade. Nämnden beslöt dock att ärendena

inte skulle föranleda någon vidare åtgärd. (Närradionämnden in-

formerar nr 14, 1988-01-13) Det är tidskrävande för nämnden att behandla anmälningar om olika programs innehåll samt tidsöverdrag. Nämnden måste bl.a. bilda sig en egen uppfattning om förseelsen och därför kräva in relevanta referensband för avlyssning. Eller som nämnden själv

beskrivit arbetet: ”Det är synnerligen angeläget att det tidskrävan-

de arbetet med avlyssning av infordrade referensband kan ägnas tillräcklig tid, i synnerhet som detta är närradionämndens huvud-

sakliga möjlighet att bilda sig en uppfattning om verksamhetens

innehåll står i överensstämmelse med regelverket. (Närradionämnden informerar nr 21, 1988-09-21)

i Nämnden prövade för första gången 1988 en överträdelse av

bestämmelsen i ll § närradiolagen att sammanslutningens programutbud inte, annat än i begränsad omfattning, får innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten, med anledning av att SAF i Göteborg under sommaren nattetid sänt ut den amerikanska radiokanalen ”Voice of America”.

Nämnden ansåg att förfarandet stred mot närradiolagen, men fann inte skäl att återkalla sändningstillståndet (närradionämn-

dens anslagsframställning I990/91).

*k Närradionämnden har under perioden hanterat ett stort antal ärenden som handlat om föreningars obetalda sändningstidsav-

gifter, vilka föranlett återkallade sändningstillstånd (4.5). Det rör

sig om i runda tal drygt l70 fall varav den övervägande delen, ca

l20, hänför sig till år 1988. Uppgången det sista året har sin hu-

vudsakliga orsak i införandet av striktare betalningsrutiner.

Den bristande betalningsmoralen är uppenbarligen ett bekym-

mer för närradionämndens kansli, och man har vid olika tillfällen uppmanat föreningarna att skärpa sig. Närradionämnden har beslutat införa skärpta rutiner vid bris-

tande betalning av sändningstidsavgifterna. De nya kravrutinerna

innebär att nämnden i fortsättningen bara sänder ut en betal-

ningspåminnelse. Om betalning ändå inte sker kommer nämnden

att vid sitt nästa sammanträde besluta om indragning av sänd-

ningstillståndet. (Närradionämnden informerar nr l2, 1987-11-

23) Drygt ett halvår senare ser man resultatet av de skärpta rutinerna, och i Närradionämnden informerar (nr 19, 1988-07-26)

sätter man rubriken: Massindragning av sändningstillstånd (4.5).

*k Ett mindre antal ärenden, drygt 20, har gällt återkallelse av

sändningstillstånd på grund av att föreningar inte har utnyttjat sin

sändningsrâlt under minst tre månader.

4.3 Tillståndsärenden

lnkomna ansökningar om tillstånd att siimlu niirradio registreras

hos närradionämnden och fördelas på kansliets berörda tjänste-

män. Efter kansliberedning, som bl.a. innebär en omfattande kommunikation, brev och telefonsamtal, mellan kansliets personal och de tillståndssökande föreningarna, eftersom två av tre ansök-

ningar är felaktiga eller ofullständiga, tas ansökan upp i ett in-

ternt beslutssammanträde, vid vilket det sökta tillståndet beviljas eller hänskjuts till fortsatt beredning. Ett mindre antal ansökningar, ca tio under perioden efter det att närradionämnden började sitt arbete, har betraktats som

principiellt intressanta, bl.a. för att ett zivslag på ansökan kan

diskuteras, och därför blivit föremål för beslut i närradionämnden. En sådan ansökan var från Medieföreningen Radio S i Dan-

deryd, som ansökte om gemensamt sändningstillstånd för flera

föreningar inom arbetarrörelsen, vilka redan hade tillstånd. Närradionämnden sade nej med motiveringen att medieföreningen är bildad för att sända närradio och att den därmed inte uppfyller de

krav som ställs i 4 § närradiolagen (Närradionämnden informerar

nr ll, 1987-10-26). En annan ansökan, som fick bifall av närradionämnden, var från den nybildade föreningen Sjöbo aktions-

grupp för flyktingar. Eftersom aktionsgruppens syfte var att driva

kampanj inför en lokal folkomröstning, de särskil-

uppfylldegden

da skäl som i 4 § och fick således dispens från den s.k. ettanges

årsregeln. (Närradionämnden informerar nr l7, 1988-05-05) Till arbetet med tillståndsärenden är vissa serviceuppgifter för-

knippade såsom utsändning av beslutsprotokollen till berörda föreningar, närradioföreningar, närradioförbundet och upphovsmannaorganisationerna. Till tillståndsärenden kan också föras nämndens beslut att bevilja utökad räckvidd för närradiosändarna (jfr 8.1 och 8.2).

4.4 Tidsscheman

Sändningstider för de olika tillståndsinnehavarna skall fastställas av närradionämnden, som regel för ett år i taget, dock med generell rätt att ständigt kunna få fastlagt schema omprövat. Denna

rätt utnyttjas ofta och motiveras bl.a. av att förhållandena på sän-

darorten förändras t.ex. genom att nya tillståndshavare kommer till resp. att gamla faller ifrån. En ytterligare komplikation följer av att det görs en skillnad mellan permanent och tillfällig sändningstid. l teorin är tanken att närradioföreningen i sändarområdet in-

kommer med ett på orten förberett förslag till schema över de

tillståndshavande föreningarnas permanenta sändningstider, som

nämndens kansli därefter fastställer på delegation från närradio-

nämnden. I praktiken är vägen fram till dessa schemabeslut som regel varken kort eller rak. Ofta är närradioföreningens förslag

inte när det sänds in med bl.a. den följden att enskilfärdigberett,

da tillståndsinnehavare vänder sig direkt till nämndens kansli för att få sina önskemål Detta leder till en omfattande

tillgodosedda.

kommunikation mellan kansliet och de berörda föreningarna. Till detta kommer den omfattande mängden önskemål om tillfällig

vilka är svåra att tillgodose särskilt på sändarorter sändningstid, där utrymmet i etern är trångt och som därför, om en lösning

som tillfredsställer de inblandade parterna skall kunna nås, sätter

uppslagsrikedom på hårda prov. Därutöver tillkanslipersonalens

kommer alla de scheman vill förändra redan insom föreningarna nan giltighetstiden löpt ut. Det förekommer att konflikterna om sändningstider kvarstår även efter kansliets beredning. Om detta är fallet förs ärendet upp till närradionämnden för beslut. Ca 10 scheman per år har varit föremål för nämndbeslut.

Schemaläggningens omfattning har ökat med närradiosändan-

det, som i det närmaste har fördubblats under perioden, mätt i antalet sändningstimmar (tabell 3.3). De fastställda sändningstiderna, permanenta såväl som tillfälliga, förs in i nämndens datasystem, och avsagda sändningstider och beviljade sändningsuppehåll förs ut ur systemet. Nämndens ambition är att den så upp-

komna lediga sändningstiden skall kunna utnyttjas av andra för-

eningar.

Nämndens serviceinställning i detta avseende, att en förening kan beviljas befrielse från begärd och fastställd och sändningstid

därmed förknippade sändningsavgifter samt att en annan

förening

kan få tillstånd att komma in på de därmed fria tider-

uppkomna na, får åtminstone två konsekvenser för nämndens samlade ar-

betsbörda: l) att schemaarbetet pågår även under perioderna mel-

lan de ordinarie, årsvisa beslutstillfällena. Byten av sändningstid och ansökningar om tillfälliga sändningstider är inte beroende av

schemaperioderna. Dessa förekommer i stor omfattning och med

kort varsel och skapar stort merarbete i schemaarbetet, 2) att en-

skilda föreningar kan motiveras att tillskansa sig så mycket tid som möjligt när sändningsschemat fastställs, eftersom det är en-

kelt och kostnadsfritt för dem att lämna ifrån sig beviljad tid. Vil-

ka följder detta i sin tur har för de sändande föreningarnas för-

att komma överens sinsemellan

måga får jag anledning att åter-

komma till. (Jfr utvecklingen mot paraplyorganisationer och

blockscheman.)

Faktureringar

l förordningen om avgifter i ärenden om närradio (2.8) föreskrivs

bl.a.: ”För den sammanlagda sändningstid, som har en beviljats sammanslutning, skall sammanslutningen erlägga avgift med 15

kronor för varje påbörjad timme.” Avgifterna beräknas i efter-

hand av närradionämnden och är de beslu-

beräkningsunderlagen tade sändningstidsschemana, resp., när det gäller närradioföreningarnas utnyttjande av s.k. öppen tid, de redovisningar de lämnat

in till nämnden (5.2.2).

Utvecklingen av närradion betyder att det är en avsevärd

mängd fakturor som skickas ut från närradionämnden. 1988

fanns, enligt närradionämndens beräkningar, 2 356 tillståndsinne-

havare av vilka l 735 sände närradio i i genomsnitt två timmar och 42 minuter i veckan vardera (Närradionämnden informerar

nr 24, 1989-03-28). Eftersom debiteringarna sker kvartalsvis in-

nebär det att drygt 7000 fakturor, med

påminnelserna oräknade,

ett sammanlagt värde av ca 3,6 miljoner kronor sänts ut för att kräva in årets Till detta kommer ca 400 fakturor om

avgifter.

sammanlagt ca 270 000 kronor till för redovi-

närradioföreningar

sad nyttjad s.k. öppen tid. Man kan också uttrycka det så att den sän-

”genomsnittlige”,

dande tillståndsinnehavaren sände 140 timmar närradio under år 1988 och betalade sammanlagt 2 100 kronor i

sändningstidsavgifter, vilka närradionämnden debiterade uppdelade på fyra kvartals-

räkningar om 525 kronor vardera. Eftersom

kvartalsräkningarna

sänds ut i efterhand med ca ett kvarts års beroende

fördröjning,

bl.a. på schemaarbetets komplicerade natur med många omlägg-

ningar och ändringar, kan man säga att den genomsnittlige till-

ståndsinnehavaren har en räntefri skuld till statskassan på mellan

500 och 1000 kronor. Sett ur statskassans perspektiv har staten

en utestående fordran på mellan en och två miljoner kronor. l de fall fakturor inte betalas ens efter påminnelse blir fordran

bestående. Det är inte orimligt att anta att föreningar, som av olika skäl beslutat sig för att upphöra med närradiosändningar, fin-

ner en bekväm väg att göra det genom att straffa ut sig dvs. inte betala den sista fakturan. 54 föreningar valde under verksam-

hetsåret 1988/89 denna väg ut ur verksamheten och de obetalda fakturornas sammanlagda belopp blev enligt nämndens beräkningar ca 250000 kronor.

-

lokala

5 Närradiosändningarna

tillämpningar av generella regler

5.1 De sändande föreningarna

5.1.1 Att sända närradio

ett tillskott till de klassiska fri- och rättighe- Närradiolagen utgör

terna att fritt få uttrycka sin mening och organisera sig tillsam-

är en och

mans med likasinnade. Närradiolagen yttrandefrihetslag

Den innehåller villkor för vad som till-

inte ett policydokument.

men därutöver riktlinjer för hur närradioverklåts, ger den inga samheten bör bedrivas (2.6). antalet ideella med tillstånd att Det stora sammanslutningar

beskrivit som ett tecken på en väx-

sända närradio har jag tidigare i landet att komma till tals i ande önskan bland medborgarna etern. Och eftersom närradion främst är att be-

(den begränsade)

och ortsmedium, är det med åsikter och lotrakta som ett grupplnnehållet i radiosändningarna variekalfärg det nya mediet fylls. med dels vilken sammanslutning som sänder, dels från rar således

vilken ort de sänder. Kort uttryckt: nåirradion har alla möjligheter

att vara mycket variationsrik.

det till sänder närradio? Frågan kan be- Hur går när föreningar svaras med hjälp av följande processbeskrivning: 1: i en förening fångas av idén att använda Steg Några personer

för att nå u: till de egna. Beredskapen att radion som ett medium

komma i har varit olika i olika sammanslutningar. Frikyrkogång

vilket i och för samfunden utmärkte sig genom att tidigt sända, med tanke samfunds avantgar-

sig inte är så märkligt på många

musik- och och där-

distiska erfarenhet av andlig ljudproduktion intern Deras initiala försprång har igenom uppbyggd kompetens. därefter in av andra, inte minst de politiska organisatio-

knappats

nerna. Ett eterburet gruppmedium har etablerats.

nytt man väl ute i etern med sitt vill

Steg 2: Är föreningsbudskap

man öka kretsen av lyssnare, nå ut till nya människor. Det dröjde

de insåg värdet av

inte länge förrän politiska organisationerna

närradion för den Det finns enligt politiska opinionsbildningen.

flera bedömare små partier, som är representerade i kommunfull-

mäktigeförsamlingar på olika platser i landet, för vilka

de egna

närradiosändningarna varit av avgörande betydelse.

Ambitionen att nå utanför den kretsen egna av lyssnare ger i sin tur upphov till om

funderingar programmens innehåll. Det

krävs måhända mer än

något föreningens budskap och interna angelägenheter för att intressera en bredare krets? Och detta

ytterligare som krävs kanske måste bekostnad av det

tillgodoses på

man sänder eller av

ursprungligen lagstiftaren/riksdagen avsågs

sända.

Steg 3: När väl önskar sända

föreningarna närradio till även

andra lyssnare än de egna medlemmarna

uppstår en inbördes täv-

lan mellan de sändande om

föreningarna lyssnarna, som tar sig

uttryck i både ett utbyte av ideer och samarbete om vad som är en attraktiv och stimulerande radio för alla

på orten. De olika programmen utgör draghjälp åt varandra och en inbördes konkurrens om lyssnarna på orten Det är i denna fas av inuppstår.

bördes tävlan som orten

nfirratlioföreningen på blir intressant

som ett gemensamt forum för de sändande sammanslutningarna. Bildandet av en

närradioförening på en ort sker som regel relativt

tidigt inte minst sedan närradion och närradioförpermanentats

eningen blivit den normala mellan kontaktpunkten de sändande sammanslutningarna och närradionämndcn.

Det är i steg 3 som närradion tar steget från att vara ett

gruppmedium till att också bli ett ortsmediunz. Det som de sändande kan samarbeta om

föreningarna när det gäller program-

mens innehåll, är nämligen det som de har gemensamt, dvs. för-

ankringen till orten. Ett utmärkt exempel på hur engagemanget i

orten blir en betydelsefull nämnare gemensam för de närradiosändande

sammanslutningarna utgör Junsele, där ett tjugotal lokala föreningar samverkar i ett Förutom att i föreningsråd. förenings-

rådets namn sända närradio, ”Radio samlas Junsele, man kring

Kampanj 90”, ett s.k. glesbygdsprojekt vars syfte är att Öka Jun-

seles invånarantal till 2 500 personer

år l990, ger ut ett förenings-

blad Junselebladet i vilket ortens närringsidkare annonserar samt samarbetar med

turistbyrån. Närradiosändningarna i Junsele

sker varje dag under en timme. Ansvaret för sändningarna, inkl. det tekniska arbetet, handhas av

personer ur föreningsrådets ett roteranmedlemsföreningar enligt

de schema. Det stående innehållet är 15 min. som är programvärdens egna, l5 min. lokala 15 min.

meddelanden, med något all-

mänt innehåll som t.ex. eller

naturinslag sändning från ett evene-

mang samt l5 min. slutligen som av

någon föreningarna har hokat in för eget innehåll. Vill en förening därutöver sända, sker det

direkt efter den fasta timmen. Det bör nämnas att Junsele fören-

ingsråd på sin tid erhöll ett särskilt tillstånd av närradiokommit-

tén för denna av

organisation närradiosändningarna, vilket bl.a.

innebar att

föreningsrådet blev enda tillståndsinnehavare på orten.

Det kan i detta sammanhang att närradiolagens be-

påpekas

gränsning av närradioföreningztrnzis sändningsrätt faktiskt Öppnar en speciell nisch för dem i närradion som ortsmedium. Begränsningarna i närradiolagens ll § tenderar av en del att uppfattas som att närradioföreningen har förtursrätt till vissa typer av program. Det är i steg 2 som närradion, som regel via närradioföreningen, etablerar kontakter med sin primär- och landstings-

kommun och sänder fullmäktigemöten, sjukhusradio, turist-

radio m.m. Det är också i steg 3” som föreningarna ”visar muskler, dvs.

slår vakt om att ingen speciell åsiktsriktning blir den domineran-

de i ortsradion. När t.ex. SAF började sända i de större städerna uppvisade organisationen sin styrka genom sin förstklassiga utrustning, ”proffsiga” framtoning och stora resurser att vara timmar ute i etern. framträdde Folkrö-

många LJngefär samtidigt relsernas mediaförening (FRM), ”ett samverkansforum på ideell

basis för arbetarrörelsen och närstående folkrörelser med syftet att bli den samverkande kraften för närradion. Steg 4: När närradion etablerat sig som ortens radio, konkurrerar den om lyssnarna med Sveriges Radio, särskilt lokalradiobolasändningar. Att lokalradions etablering skett samtidigt med gets närradions gör att konkurrensen blir ömsesidig när det gäller att erövra den marknad för lokal nyhetsförmedling som lyssnare söker sig till. l Sveriges Radios verksamhetsberättelse för år 1985/86 kan vi läsa följande: Under året har lokalradion också alltmer utvecklats till forum och serviceorgan för befolkningen. Utöver den mer traditionella servicen som trafikinformation, väderprognosen och evenemangstips har stationerna kunnat ge utrymme åt bredare samhällsservi-

ce: rådgivning av experter på sjukvård, natur, trädgård, familje-

ekonomi, i samarbete med ar-

samlevnadsfrfrgor, arbetsförmedling

betsförmedlingarna etc. Genom att stationerna i dag oftast sänder

direkt kan lyssnarna omedelbart få svar på sina frågor och lokal-

radion har kommit att hli ett naturligt kontaktorgan i länet. (a.a. s. 50) Lokalradions programförklaring år inte främmande för närradion i vissa av de mer etablerade närradioområdena. Hur ser innehållet i sändningarna ut för att man med en pro-

likt den citerade skall kunna erövra lyssnarna? Er-

gramförklaring farenheterna från flera redovisningar av bl.a. sommar-/turistsändi närradion är att ”grattishåilsningar, önskeprogram och ningar olika direktsända dialoger med lyssnarna är populära inslag. Men hur ser det ut i övrigt, i lokalradion respektive i närradion? l två av Sveriges Radios senare verksamhetsherättelser redovisas lokalradions utbudsprofil enligt följande:

Tabell 5.1 Utbudsprofilen för en genomsnittlig lokalradiostation:

Källa: Sveriges Radio 1985/86 s. 03 samt 1986/87 s. 65. Det är en iögonenfallande stor del av som utbudsprofilen består av musik. Att sända musik nämndes inte i programförklaringen. Detta kan ha åtminstone två orsaker, nämligen att musikutbudet är så självklart för var och en att det inte behöver nämnas särskilt i en eller att musiken är ett programförklaring nödvändigt ont för att locka till lyssnarna programmet respektive fylla ut kanalen med relativt innehåll och att man helst inlättproducerat te talar om det. Vilket det än är som gäller, så är det rimligt att anta att villkoren är desamma för en närradio som har ortsradioambitioner som för Iokalradion. Också innårradiosändningarnzi nehåller väsentliga andelar musik, inte minst till avgifterna upphovsmannaorganisationerna indikerar detta (6.l). Låt mig redovisa två exempel från närradiosändningar: i City 103 är namnet SAF:s på närradiossändningar i Göteborg. City 103 sänder på mellan 08.00 och vardagar 17.30 (hösten 1989) framför allt aktuell listmusik som finns s.k. (popmusik på hitlistor) varvad med nyheter, och trafikinformation, nöjestips SAF-jinglar. l en som PUB publikräkning genomförde hösten 1988 visade det sig att 103 hade City en daglig publik (dvs. de som svarat Ja du på frågan Lyssnade på City 103 i går?) på 10 % av i befolkningen sändningsområdet, dvs. sändningsområdet för Göteborgs lokalradio, vilket är större än l03:s City täckningsområde. Publiken fanns särskilt bland de yngre lyssnarna: 31 % av l5-24-åringarnz1 uppgav att de lyssnat på sändningarna under gårdagen. Även lokalradion i Göteborg har sin publik. Men med sin kombination av aktuell listmusik och lokal för att citera service”, ett pressmeddelande från City 103, har man väl i sin kraftlyckats mätning med lokalradion. *k Den 6 mars 1989 stod Sollefteå som zmsvziniirratlioförcnirig rig för närradiosändningar under en hel dag under vilken en stor försvarsövning ägde rum i staden. Syftet med var sändningarna att hålla befolkningen i Sollefteå informerad om vad som tilldrog sig i staden under om anfallande dagen, styrkor, posteringar och försvararnas trupprörelser.

Närradiosändningarna började kl. 9 från på morgonen ett flyktingläger i staden där l 2l:s chef informerade om vad flyktingarna som var på gång. Sedan följde varvat med populärmusik reportage från olika krigsskådeplatser, med militär intervjuer personal, trafikinformation från polisen, från kommedborgarinformation

munalhuset samt studiosamtal med militära och civila personer.

Sist på kvällen direktsändes en debatt från kommunalhuset om

händelser med deltagande från den militära ledningen och dagens för stadens kommunpolitik, närings- och förenrepresentanter ingsliv. Lyssnarna kunde delta direkt i debatten från salen eller via telefon och gjorde det också. Sändningarna avslutades ca 2l.30 med närradioföreningens programslinga. En skattning av proportionerna mellan de olika inslagen i närradiodagens utbudsprofil blir inte så olik den, som redovisats för lokalradion; musiken blev det som fyllde ut mellan de olika infor-

mationsinslagen och som förmodligen höll lyssnarna kvar vid ra-

diofrekvensen. Jag vill i detta sammanhang anknyta till senare tids masskommunikationsforskning som slår fast att musik är det medieinnehåll som används mest i alla massmedier. Musiken, säger man, används för att skapa och understryka stämningar, hjälper oss att

bedöma de personer och miljöer som skildras, musikens språk är

gemensamt för hela den västerländska kulturen (v Feilitzen, Cecilia m.fl., Barn och unga i medieåldern, Rabén & Sjögren l989, s. 71). Att mtrsikinnehållet är omfattande i närradion likväl som i lokalradion är således inte särskilt märkligt. Steg 5 handlar om framtiden, dvs. om närradion i en mediesituation med ett större utbud än i dag av rundradlosändtzitzgar antingen via satellit för direktmottagning eller i ett frekvensutrymme som gjorts större genom den tekniska utvecklingen Lex. digi-

tal ljudradio. En sådan framtid kan innebära att andra på entre-

prenörsbasis sänder ”grupp—” och ”ortsradio och därmed utövar konkurrens om lyssnarnas intresse för radiosändningar med lokalt innehåll och lokal anknytning. Mitt syfte med beskrivningen av närracliosändandet som en

process har varit att bestämma mediets karaktär som gruppmedi-

um och ortsmedium och de egenskaper som karaktäriserar de båda. Det har härmed blivit möjligt att urskilja närradiosändningar-

nas villkor, bl.a. framväxten av närradioföreningar, att det anses nödvändigt att sända relativt mycket musik, att kopplingen till or-

tens myndigheter och andra ickekommersiella aktörer är betydelsefulL

Någon relation mellan närradion och lokalradion existerar inte, trots de många likheterna i programambition och innehåll. Detta

är intressant mot bakgrund av den diskussion som närradiokom-

mittén på sin tid förde om erfarenheterna av föreningssändningar

i lokalradions regi, det sk. allemansradioprojektet som drevs i

Ljusdal och Ängelholm. Kommitténs förhoppning var ett ökat

samarbete mellan lokalradion och närradion. Men så har inte blivit fallet.

8|

5.1.2 Att samsas om tillgänglig sändningstid

Utvecklingen av närradioverksamheten har i flera fall visat att tillgänglig såndningstid är en bristvara (7.4). l flera av de stora

sändningsområdena gäller det för de sändande sammanslutningar-

na att i kompromissens namn fördela mellan sig det tillgängliga

sändningsutrymmet. Att detta skulle kunna ske på frivillighetens väg förutsåg på sin tid närradiokommittén, som i sitt betänkande föreslog att närradioföreningen av närradionåmnden skulle

ges uppdraget att besluta om ortens såndningstidsschema

(Förening-

arnas radio, SOU 1984:53 s. 98 f). Regeringen valde emellertid en annan lösning och statsrådet fann det att

föredragande lämpligast

i vart fall under viss tid förbehålla åt nämnden att fatta dessa be-

slut (Om närradion, prop. I984/851145 s. 27). Riksdagen följde

statsrådets linje i sitt beslut (KrU I984/85:22 s. 9, rskr. 1984/85:

387).

Det går som regel utmärkt för de närradiosändande samman-

slutningarna att lokalt komma överens om såndningstidsschema som därefter enkelt kan fastställas av nämnden. Men det finns också fall där sändningstidsschemana vållar nämnden betydande

arbete (4.4). En observation jag har gjort är att man på flera orter

utvecklat metoder och rutiner som gör hanteringen

smidig.

Ett exempel är Linköping där det stora flertalet sändande sam-

manslutningar först samlat sig i paraplyorganisationer innan de

tar bataljen om sändningstiderna i närraclioföreningens förhand-

lingsomgång. Förhandlingarna kommer då att gälla fördelningen

mellan större block och inte mellan en mängd olika mindre sam-

manslutningars önskemål om sändningstider. Det är från Linkö-

ping som man begärt hos regeringen att få ansvaret för en försöksverksamhet, enligt vilken den formella beslutanderätten för schemaläggningen anförtros närradioföreningen (1.4). Men det

finns också exempel på orter, där en sådan förberedande samling

inte kommit till stånd och förtroendet från en del sammanslut-

ningar för närradioföreningens arbete sviktxlr.

Närradioföreningarna

5.2.1 Néirradiofdreningarna som samordnare

Frivilliga lokala sammanslutningar, näradioföreningar, bildades

under försöksverksamheteten på samtliga sändarorter (Förening-

arnas radio, SOU l984z53 s. i

10). Jag har processbeskrivningen placerat närradioföreningen i 3” som en del i utsteg naturlig vecklingen av närradiosänciandet. När närradion

permanentades 1985 skrevs närradioföreningen in i regelverket och fick därmed också karaktären av ett självklart inslag i närradioverksamheten. Från att ha varit ett visserligen allmänt utbrett organisatoriskt ar-

rangemang för att under verksamhetens inledande fas i sämja lösa gemensamma angelägenheter för de sändande föreningarna, är den nu en integrerad del av verksamheten. l dag finns en närra-

dioförening i nästan alla sändningsområden. l Junsele saknas närradioförening, och på tre orter, Borgholm, Malmö och Sala, finns

det två.

Närradioföreningarnas verksamhet kan beskrivas med hjälp av

två roller: den ena är rollen som samordnare av gemensamma tekniska och administrativa ting, den andra är den som sändande sammanslutning. Det är televerket som ansvarar för uthyrning och underhåll av

sändarutmstningcn. Det är ofta närradioföreningen på orten som

tecknar avtal med televerket om utnyttjandet av närradiosändaren. Men enskilda sammanslutningar kan själva teckna sådana avtal, vilket också förekommer. l-lur förhållandena än är i de olika sändarområdena, fördelas i regel hyran för sändaren mellan de sändande sammanslutningarna i förhållande till sändningstiden. Det finns, särskilt för de mindre sammanslutningarna, vissa adminstrativa vinster förenade med att låta sig företrädas av närrai relationen till televerket.

dioföreningen l gengäld får närradio-

föreningens styrelse ett betungande arbete med att kräva in hyresbeloppen från de sändande medlemsföreningarna. l flera fall har

kassörer i påpekat att närradioföreningar betalningsmoralen ibland är låg och att man skulle önska sig sanktionsmedel visavi medlemsföreningar som slarvar.

Vissa närradioföreningar är mer luttrade av sviktande betaloch sätter t.ex. genom

ningsmoral press på föreningarna att göra förskottsdebiteringar av de avgifter som närradioföreningen beslutat skall falla på dess medlemmar. Med förskottsdebiteringar

minskar man också risken att avgiften uteblir, om en av-

förening

vecklas under verksamhetsåret. Ett annat område för samordning mellan sändande sammanslutningar gäller. avgifterna för allVâ/ldllfllgdlll av skyddad musik i

närradiosändningzirna. Två typer av avtal kan slutas med

upp-

hovsrättsorganisationerna Svenska gruppen av The International

Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPl), Svenska artisters och musikers intresseorganisation och

(SAMl)

Föreningen svenska tonsättares internationella

musikbyrå (STIM):

Ett gäller för de tillståndsinnehavzire som är medlemmar i Sveri-

ges Nåirradioförbund (f6rbundsavtz1|), ett gäller för tillståndsin-

nehavare som inte är medlemmar (individuellzr avtal”). Avgifterna för användning av skyddad musik baserar sig dels hur

på många lyssnare sändningarna når, dels hur mycket musik man

spelar. Avgifterna betalas till upphovsrättsorganisationerna halv-

årsvis och i förväg.

Eftersom Sveriges Närradioförbuntl, en frivillig sammanslutning av landets i med

närradioföreningar, förhandlingar STIM,

IFPl och SAM]

åtagit sig att samla in sina medlemsföreningars li-

är avgifterna förbundsavtalen hälften så hö-

censavgifter, enligt

jämfört med de individuella avtalen. Det finns med andra ga 0rd en väsentlig morot för den enskilda sammanslutningen att vara medlem i ortens närradioförening och därmed i Närradioförbundet.

Närradioföreningarna lägger ned ett omfattande arbete på att

förbereda närradionämndens beslut om sändningstidsschenzaiz. Flertalet närradioföreningar förefaller ha utvecklat rutiner för hur man skall komma överens, och behovet av goda rutiner ökar

med antalet tillståndsinnehavare inom sändningsområdet och därmed den tilltagande knappheten om sändningstid (5.l.2). l hand-

lingarna till Sveriges Närradioförbunds stämma 1989 fanns flera motioner, som förordar att besluten om sändningstidschemana

skall fattas lokalt av närradioföreningen på orten, dvs. vad för-

bundet verkat för redan under närradiokommitténs tid. (Sveriges Närradioförbund, stämmohandlingar I989) Det förekommer olika sätt att jämka samman ett stort antal

föreningars önskan om sändningstid. Ett är att de går samman i

ett färre antal paraplyorganisationer. Jag har tidigare berättat om Linköping, där tretton olika tillståndsinnehavare i realiteten består av tre dominerande och tio övriga som intar en marginell

ställning i sändningsschemat (3.2). Genom att gå samman i tre

paraplyorganisationer förhandlar man om sändningstiden i tre block, ett socialdemokratiskt, ett kristet och ett för universitetets studerande.

Utvecklingen mot paraplyorganiszitioner (i stället för ett stort

antal mindre och i

sammanslutningar) sändningstidsförhandlingar blockenheter (i stället för kortare sändningstider) innebär å ena

sidan tillkomsten av en ny nivå mellan den sändande sammanslutningen och närradionämnden, som fattar de formella besluten om sändningstidens fördelning och å andra sidan en delegering av tidsanvändningen till de sändande föreningarna. Utvecklingen rymmer faror likaväl som fördelar, t.ex. att en ny nivå kan medföra en ökning av systemets administration och byråkrati, men också att en förberedande fördelning av sändningsti-

der på en lägre nivå stärker närradioföreningens styrelseledamö-

ter, de har paraplyorganisationernas eller blockmedlemmarnas förtroende och mandat när de skall göra de erforderliga kompro-

misserna i närradioföreningens förhandlingsrunda. Att sändnings-

tiden fördelas till paraplyorganisationer som därefter tar ansvar för sina föreningars både sändningstid och innehåll ökar möjligheterna till flexibel användning av den tilldelade sändningstiden likaväl som att det innebär ett visst risktagande för den tillståndsägande sammanslutningen att låta andra föreningar sända. Ytterligare ett samordningsbehov, som närradioföreningarna ofta ser som sin uppgift att fylla, är att med förenade krafter, dvs. i närradioföreningens regi, bygga en gcnzcnxanr .studio Närrxidioföreningarnas engagemang underlättas av att de ofta ses som de

naturliga mottagarna av kommunala m.m. ekonomiska bidrag till en modern studio för ortens närradioverksamhet. l Malmö äger t.ex. närradioföreningen studiofaciliteter så att ingen samman-

skall behöva stå i ett beroendeförhållande till någon en-

slutning skild när den skall l Sollefteå utnyttjas närragöra ett program. studio av samtliga såindande föreningar, och komdioföreningens munen ställer upp med bidrag till lokalhyra och- lön till en an-

ställd, i Östersund kommer närradioföreningens studio att flytta in i en av kommunen lokal, på Ekerö upplåter kom-

nyrenoverad munen till nårradioföreningens studio i ett nybyggt kulturplats hus. Det finns olika sätt att åstadkomma gemensam samling kring studio. l Sollefteå har man i närradioföreningen en en gemensam medlemskategori Närradioföreningens vänner, som stödjer verksamheten utan att uppfylla närradiolagens villkor för innehav

av sändningstillstånd. I Borgholm har man bildat en andelsfören-

innebär i korthet att andelar å ing med det syftet. Andelsformen 1000 kronor ut. De inkomna medlen används till dels inbjuds vesteringar i ny teknik o.d. (25 %), dels driften av studion (75 %). Driftkapitalet innebär bl.a. att studion kan hyras ut till sändande för ett av :mdelsföreningen subventionerat beföreningar lopp, för närvarande l00 kronor/timmen för andelsmedlemmar och 300 kronor/timmen för ickemedlemmar. Köp av andelar kan också göras av andra än de sändande föreningarna. Andelsförenliksom Närradions vänner erbjuder med andra ord foringen mer för ekonomiskt stöd av närradion som inte, år bedömningen i Borgholm, strider mot närradiolagens förbud mot sponsring. Det finns hur man lokalt, i de zillra flesta fall i

många exempel närradioföreningens namn, kan finna gemensamma lösningar på

som alla berörs av såsom avtal med televerket, investe-

åtaganden

ringar i studioutrustning och beredning av sändningstidsschemana. Jag har funnit att nårradioföreningarna spelar en väsentlig roll

i dessa aktiviteter, men också att andra samarbetsformer, det jag

ovan kallade en ny nivå, är under utveckling.

5.2.2 Närradioföreningarnas sändningar

l det resonemang som jag förde tidigare om närrzidioföreningen nämnaren för ortens olika närradiosändansom den gemensamma

de åsiktsgrupperingar, pekade jag på att det var närradioförening-

ens som etablerade närradion som ett ortsmedium sändningar (5.1). Vad sänder närradioföreningarna och i vilken omfattning?

l närradionämndens statistik över olika föreningskategoriers

andelar av det totala antalet sändningstimmar, om vilka nämnden fattat beslut, att närradioföreningarnas andelar är relativt

framgår

små 3.6). Men därutöver har närradioföreningarna rätt att (tabell över en sam-

förfoga s.k. öppen tid, dvs. tid som inte har beviljats

manslutning genom närradionämndens beslut. Hur den använts, redovisas kvartalsvis i efterhand till närradionämnden. Tabell 5.3 Niirradiofiireningar som utnyttjat den öppna tiden (ÖT)

(Källa: Närradionämndens statistik) Alla har inte lämnat

närradioföreningar in de begärda redovisningen till närradionämnden. har inte Någon bortfallsanalys

gjorts. Av de svar som har kommit in kan jag med den reservatio-

nen se att en avsevärd andel av närradioföreningarna använder sig

av den öppna tiden. Vad får sända

närradioföreningen regleras i närradiolxigen, och

hur de nyttjade timmarna av den öppna tiden fördelar vad

sig på som är tillåtet framgår av tabell 5.4. Av tabellen framgår att det finns en alldeles

tydlig säsongstendens när det gäller nyttjandet av den öppna tiden. Under vinterhalvåret är det olika slag av kommunal information som intar en framträdande plats. Under sommarhalvåret svarar turistradion för både den dominerande andelen av sändningarnas innehåll och den

påtagliga uppgången i antalet nyttjade sändningstimmar.

Tabell 5.4 Redovisning av den öppna tidens användning

(Källa: Närradionäm ndens statistik) 86

Närradioföreningarnas nyttjande av öppen tid på de olika orterna beror i sin tur på flera faktorer. En viktig är om det finns

öppen tid tillgänglig.

Tabell 5.5 Redovisad öppen tid använd för turistinformation under sommarhalvåret - Ett urval

(Källa: Närradionämndens statistik)

l sändarområden med många sändande sammanslutningar sänds

turistradio inom ramen för Öppen tid, eftersom ingen det just inte

finns någon öppen tid. På de mindre orterna är förhållandena de

omvända. l flera av de större orterna finns inte heller kul-

någon

tur för att sända radio i närradioföreningens regi. Vi är inte intresserade av en utvidgad sändningsrätt för närradioföreningen. Vi sänder bara en halvtimmes information

om dagen samt några samsändningar då och då. Därutöver sänder sjukvårdsdistriktet pausgymnzustik och polisen lokal information.

De politiska föreningarna får själva ta hand om den kommunalpolitiska debatten inklusive vad som händer i kommunfullmäktige. (röst från en mellanstor stad) På en del håll är man till och med starkt kritisk till att närra-

dioföreningen skall ges vidgad sändningsrätt: Turistradion strider mot närradiolagens ll § och mot meningen med mediet, att sprida föreningarnas budskap. Också un-

der sommaren bör föreningarna sända sitt om

föreningsbudskap

än klätt i sommardrâikt.

”Närradioföreningarna har en tendens att klampa in och ta

över en massa uppgifter som de sändande

föreningarna själva bör

driva. En med starka ambitioner att sända avlö-

närradioförening

var föreningarna deras initiativkraft och närradioutveckegen ling.” (röster från storstäder) 1 flera av de mindre orterna däremot utgör

närradioföreningen

en naturlig del av närradioverksamheten: - ”Vi vill lansera en lokalt förankrad radio med nyheter, mu-

sik, Iyssnarönskningar, platsannonser, turistinformation m.m. som

de enskilda föreningarna inte har intresse av att sända. Men vi vill

inte sända på de tider som vill sända föreningarna på.”

Det desto fler får är ju så att ju mer tid vi sänder lyssnare vi. är den som bäst ut tomrummet mel-

Närradioföreningen fyller

lan Närradion skapar samhörighet i lokal-

föreningssändningarna.

samhället, man är stolt över sin närradio. Närradioföreningen bör också ansvara för den lokala närradiomixen.” (röster från mindre orter)

Från Sveriges Nårradioförbund framhålls att närradioorganisationerna på en ort måste få större möjligheter att göra gemensamma sändningar för att på så sätt kunna använda sig av andra pro-

än nu och därmed få fler lyssnare. Men, framhåller gramformer man, sådana sändningar bör snarare vara komplement till fören-

ingssändningarna än ett huvudsyfte. (Sveriges Närradioförbund,

ståmmohandlingar 1989) Den varierande inställningen till närradioföreningen som en

sändande förening kan tolkas på följande sätt. Behovet av en lo-

kalt förankrad radio som är ortens egen är starkare känt i den mindre orten än i den större. Annorlunda uttryckt, den mindre orten är en bättre grogrund för ett ortsmedium än den

(eget)

större. Hur kan en sådan slutsats förklaras? Finns det egenskaper hos

den mindre orten som gör den mottaglig och som i så fall den

större orten saknar? l sociologisk forskning brukar man för att beskriva människors sociala gemenskap använda sig av tre be-

grepp: närhet, likhet och komplementaritet.

*k Närhet: Ju närmare varandra i rumslig bemärkelse människor är, desto mer lär de känna varandra. Människorna i den

mindre orten rör sig inom ett mindre område på sin väg mellan

det dagliga livets olika aktiviteter. l en större ort rör man sig över större avstånd, mellan olika områden och träffar olika människor under de olika delarna av dagen. i Likhet: .lu mer lika människor är varandra i olika avseenden, desto mer känner de igen hos varandra. l den mindre orten finns färre olikheter avseende t.ex. näringsgrenar, fritidsaktiviteter och bostadsformer. l den större orten är näringslivet mer varierat, boendeformerna differentierade i olika förorter och utbudet av fritidsaktiviteter större. k Komplementaritet: Ju mer människor kan komplettera varandra, desto mer binds de samman i gemenskaper även utanför den trängre privatkretsen. l den mindre orten finns visserligen mindre grad av olikhet mellan människorna och därmed färre antal möjliga kompletterande relationer dem emellan. Men samtidigt är helheten i den mindre orten överblickbar för invånarna

och det blir därmed möjligt att göra de komplementära koppling-

ar som står till buds. Slutsatsen blir att närradion fungerar som ett ortsmedium när

invånarna på orten lever i en starkare social gemenskap. Tillspet-

sat kan jag formulera det så att närradioföreningen i sådana fall

egentligen inte skiljer sig från andra sändande föreningar i annat avseende än att den för ortens talan. 89

6 av

Finansiering närradiosändningarna

6.1 Vad kostar det att sända närradio?

Det kostar att sända närradio. Fyra kostnadsslzig är aktuella utöver eventuella kostnader för programproduktionen. l. Sändningstidszrvgift, som erläggs till nårradionämnden för

varje påbörjad sänclningstimme; 2. Medlemsavgift till närradioföreningen på orten;

3. Avgift för hyra av sändare och programförbindelser, som betalas till televerket; 4. Musiklicens, som erläggs till upphovsmännen.

Kostnaderna för närradiosändningarna beror på en mängd lo-

kala förhållanden som t.ex. sändarens styrka, om sändningarna sker i stereo eller mono, inspelningslokalernas utrustning, om stu-

dion är gemensam för flera sändande föreningar och i så fall hur många som har gått samman om studion.

Närradioföreningen i Malunö, som har byggt upp en gemensam inspelningsstudio för medlemsföreningarna, har räknat fram ett

antal årskostnadsexempel för att kunna hjälpa intresserade att besvara frågan om de har råd att sända närradio. l Malmöexemplen

görs en indelning i tre grupper, l: Förening som har egen inspelningsstudio och egen programledning till sändaren (kostnaderna för den egna utrustningen är inte inkluderade i riikneexemplen); 2: Förening som har egen studio men inte egen programledning utan utnyttjar Malmö näriadiolörening; 3: Förening som fullt ut utnyttjar de studiolaciliteter som nåirradioföreningen tillhandahåller.

9|

Tabell 6.1 Ãrskostnadsexempel (Malmö, 1988)

Tillägg för musiklicens: Arskostnatl lntill 6 tim. musik/vecka Kr. S92:- 20 Kr. l 952:- 41) Kr. 4 138:- (Källa: lnf0.material från Malmö Närradioförening)

Årskostnadsexemplen räknas också om till effektiv kostnad

per sändningstimme, exkl. musikavgifter och blir för de tre grupperna enligt följande:

Tabell 6.2 Kostnad per sändningstimme (Malmö, 1988)

Vid sänd» Grupp (kr.) ningstid l 2 3 1/2 tim./vecka 50:25 l0l 3- 1248:51) l tim/vecka 35:75 80:- 15831) 2 tim/vecka 29:- 69:51) I43:25 3 tim./vecka 2(›:- 65:95 138121)

(Källa: a.a.)

Ett annat exempel kan hämtas från Sollefteå, där l7 föreningar inkl. närradioföreningett innehar sändningstillstånd. Samtliga ut-

nyttjar en gemensam inspelningsstudio mot en avgift av 160 kro-

nor per sändningstimme. l avgiften ingår allt, även sändningsav-

giften till närradionämnden. De exempel som redovisats innehåller i stort sett inga kostnader för den mänskliga arbetskraft som år verksam i närradiosändningarna. Den övervägande delen är frivillig och oavlönad, men det finns också arbetskraft som är avlönad. Men även de här redovisade kostnaderna betyder att en väsentlig mängd pengar är i

omlopp genom nårraclioverksamheten i vårt land. Låt mig utgå

från exemplet Sollefteå och anta att det kostar 160 kronor per timme att sända närradio. Hur mycket pengar är då i omlopp i Iandet i närradioverksamheten en vanlig vecka?

Tabell 6.3 Siindningskostnader vecka 16 1988 lnom parentes de belopp (IS kr./tim.) som tillföll närradionämntlen.

Sändningstimmar Kostnad (kr.)

Totalt (4.261) 681 760:- (63 915:-) Per ort (34.64) 5 542:- (5202) Per förening (2.63) -l2l:- (4ll:-)

(Källa: Närradionämntlens statistik) För 1988 års musiklicenser betalade de såndande

föreningarna,

som genom sin är anslutna till Närra-

närradioförening Sveriges

dioförbund, sammanlagt ca 6,1 miljoner kronor. Beloppet innebar en ökning jämfört med 1987 med drygt 20 %, vilket enligt för-

bundet till största delen beror på en ökning av antalet tillståndsin-

nehavare och ökad musikanvändning Närradioförbunds

(Sveriges verksamhetsberättelse för år 1988). Föreningarna har med andra 0rd betalat musiklicenser på i genomsnitt 117308 kronor

per vecka, vilket blir i genomsnitt 970 kronor 74 kronor per ort och

per förening, kostnader som ryms i beloppen i tabell 6.3.

Bakom veckomedelvärdet per sändarort variadöljer sig stora tioner mellan t.ex. Stockholm C (256 timmar), Malmö (246 timmar), i båda fallen med två sändare i samt Lund

gång (165 timmar), Göteborg (130 timmar) och Avesta (ll timmar), Haparanda

(9 timmar) samt Junsele (5 timmar). Också bakom veckomedelvärdet för musikavgifter döljer sig variationer mellan sändarorterna eftersom varierar med

avgifterna både musikanvändningens omfattning och täck-

sändningsortens

ningsområde. Den lilla orten resp. den stora musikanvändaren

kompenseras med en lägre avgift per sänd musiktimme. (Faktahäfte från närradionämnden, september 1988) Vad som däremot inte varierar är sändningsavgiften till närradionämnden. Beloppet per timme är detsamma oberoende av hur

många timmar som sänds eller hur många människor det bor i sändarens täckningsområde.

Som en av drivkrafterna bakom nårradioverkszimhetens framväxt i Sverige som i andra länder brukar nämnas

radioteknologins

utveckling, vilken har medfört att radiosändandet, både tekniskt

och ekonomiskt, blivit tillgängligt för många. Även om en mängd

ideella sammanslutningar uppenbarligen förmår att sända närrakänner man håll

dio, på många av att det är dyrt. Vid Sveriges

Närradioförbunds stämma 1989 förekom flera motioner, som tar

upp kostnadsaspekten och förordar olika t.ex. besparingsförslag,

bättre avtal med av

upphovsmannaorganisationerna, slopandet sändningsavgifter, likaväl som förslag till inkomster, t.ex. reklam. (Sveriges Närradioförbund, stämmohandlingai 1989)

6.2 Finns det

bidrag?

reklam och s.k. sponsring. Eftersom det Närradiolagen förbjuder är föreningar som sänder närradio kan olika :illmännzi föreningsstöd komma närradion till del.

Frågan om en kommun har rätt att stödja en närradioföit-ning ekonomiskt har en varit till prövning. År 1987 gång uppe rättslig

framfördes i Véirnumo besvär över kommunstyrelsens beslut att Värnamo närradioförening ekonomiskt bidrag för dess bevilja verksamhet, med motivet att politiska partier genom sitt medlemfick utskap i närradioföreningen härigenom ytterligare bidrag över kommunala Kammarrätten konstaterade i sin partistödet. dom att närradioföreningen, oavsett vilka som finns bland dess medlemmar, inte har ett om kommu-

partipolitiskt syfte. Lagen

nalt partistöd utgör därför inget hinder mot bidraget. (Närradionämnden informerar nr 15_ 1988-02-24) Sveriges Nårradioförbund sände i maj 1988 ut en enkät till sina

119 medlemsföreningar med frågor om kommunernas engage-

mang i närradioverksamheten. Man fann bl.a. följande: i Det kommunala stödet till närradioverksamheten har nästan

tredubblats under 1985-1987 från i genomsnitt 11000 perioden

kronor närradioförening till 30000 kronor. Det är framför per allt de mindre sändarorterna som kommunalt stöd givits, me-

på

dan de närradioverksamma i storstäderna fått klara sig själva. i l flera fall är det kommunala stödet förenat med vissa motprestationer: 45 % uppger att man sänder referat från kommuneller kommunal information av olika

fullmäktigesammanträden

1 25 % av sändarorterna producerar kommunen egna proslag. gram. i 42% av föreningarna - främst i mindre orter - uppger att

de sänder någon form av turistradio. 1 65 % av fallen finansiera-

des verksamheten helt med kommunala bidrag. i Ca 25 % av föreningarna har fått ekonomiskt stöd av kommunen för studiobyggen, utrustning och lokalhyra. i Drygt 25 % av närradioföreningarna har en kommunalpolitiker som ordförande. 1 dessa föreningar är det ekonomiska stödet

från kommunerna bättre, i genomsnitt 43 500 kronor, att jämföra

med totalmedelvärdet 30 000 kronor per närradioförening.

i Det finns lönebidragsanställda i var fjärde närradioförening.

Detta framför allt de mindre orterna, där varannan för-

gäller på ening har någon lönehidragszmställd.

Närradioförbundets bild av närradioverksamheten har naturligt

nog sin fokus på närradioföreningarnas verksamhet. Jag har tidivisat att närradioföreningens betydelse för närradion på or-

gare ten sammanhänger med ortens storlek (52.2). Jag finner samma tendens i närradioförbundets enkätsvar: Närradion är via sin närradioförening mer en del av ortens gemensamma angelägenheter,

här mätt i termer av kommunernas i den mindre engagemang, orten än i den större. Om kommunerna är betydelsefulla för närradioverksamheten i de mindre orterna spelar de stora motsvarande organisationerna roller i de större. Folkrörelsernas nämndes

mediaförening tidigare

som ett inom

exempel på kraftsamling närradion (5.l). Genom

att arbeta för att arbetarrörelsen och den närstående folkrörelser sänder närradio från

en gemensam studio i Folkets hus nedbring-

as utgifterna för egna studior som olika annars

sammanslutningar

skulle stå för var och en. En studio i Folkets hus ligger i en s.k. allmän samlingslokal som får byggas med statsbidrag under förutatt den är

sättning tillgänglig för alla slag av föreningar, inte bara

dem inom arbetarrörelsen. En sådan studio finns t.ex. i Stockholm-Farsta, och det kostar en 130 kronor

förening per timme

att sända därifrån.

-

7 Teknisk allmän

orientering bakgrund

Inledning

Jag kommer i följande tre kapitel att behandla frågor som har en gemensam nämnare i tillgång och efterfrågan på samt fördelning och förvaltning av radiofrekvensei (jfr direktiven p 2.1, bilaga I). Jag kommer att beröra dessa frågor i förhållande till de olika ka-

pitlens sakområden. [Emellertid kan det vara motiverat att här ge en allmän och sammanhållen redovisning av aktuella förhållanden och villkor.

7.2 Frckvenstekniska grunder

Radiofrekvensspektrum är en begränsad naturresurs. För att olika användare som har behov av det skall få möjlighet att utnyttja ra-

diosändare är det nödvändigt att fördelningen av frekvenser sker i

ordnade former. Den grundläggande uppdelningen av frekvensspektrum mellan

olika användningsområden sker vid internationella konferenser.

Vid en internationell konferens i Geneve år l984 har t.ex. FMbandet 87.5-108 MHZ tilldelats rundradiosänclningar av ljudradio

inom Europa. lnom ramen för denna frekvenstilldelning finns i

Sverige i delen 87.5-104 MHz fyra rikstäckande radiokanaler som används av Sveriges Riksradio och Sveriges lokalradio. Vidare har frekvenser och sändarlåigen för ca 380 siiitdzire för nåirraclion,

utöver dem som redan var i gång vid den tidpunkten, planerats

in. Dessa är fördelade så att minst en frekvens med en planerad

sändarstyrka på minst 10 W finns att tillgå inom var och en av

landets kommuner.

Planeringen för nårradiosåntlarna utgår från att en sådan sändare skall ha en riickvidd av minst fem kilometer. l många fall har det visat sig möjligt att öka siindarens räckvidd utan några

komplikationer, medan detta i andra fall inte kunnat göras. lfÖl att mottagningen inte skall störas måste (let alltid vara ett visst

()7

minsta avstånd (åtcrupprepningszivståndet) mellan sändare som sänder på samma frekvens. Samma lörhållancle gäller för sändare frekvenser men åtcrupprepningsavståndet blir på näraliggzinde kortare. Ju starkare sändaren är, desto större blir återupprepl storstadsomrfitlena med många kommuner och ningsavståndet.

närradiosändare av sändarna för riks- och lokal-

många omgivna radion och i vissa fall sändare i grannliinderna har så många sän-

dare etablerats att allt tillgängligt frekvensutrymme tagits i anvarför det inte är möjligt att öka sändarnas effekt och där-

språk,

med sändningens räckvidd. Om man i dessa delar av landet önskar täcka ett större område, t.ex. en kommun, med en och samma sändning blir man tvungen att koppla samman flera sändare som täcker olika delar av kommunen. Därmed försvinner givetvis möjligheten att, vid de tid-

punkter kommuntäckande sändningar pågår, utnyttja de enskilda

såndarna för sändningar som endast vänder sig till den egna sän-

darens täckningsområde.

Televerkets frekvensförvaltning redovisade den 29 juni 1989 i en rapport till regeringen resultatet av sitt uppdrag att utreda och

redovisa en bedömning :n efterfrågan på utrymme för radiokommunikation och möjligheterna att tillgodose denna efterfrågan

inom vissa tidsintervaller (televerket, A 515/88). Redovisningen innefattar även en bedömning av möjligheterna att tillgodose en kommuntäckande närradios behov av frekvensutrymme.

Av rapporten framgår att risk för frekvensbrist inom frekvens-

intervallet 87.5—l04 MHz nu föreligger i vissa tätbefolkzide områden i landet och i områden med närhet till tätbefolkzide områden i grannländerna, dvs. i Storstockholmsområdet, Skånes syd- och västkust, Halland, (Böteborg och Bohuslän samt viistra delarna av Dalsland och södra Värmland. lilventuella önskemål om att sända

kommuntäckande närradio får här i många fall tillgodoses genom

att flera svagare sändare används. Senast från mitten av l990-tzilet kan ytterligare ett frekvensutrymme i FM-bandet, l04—l()8 Mllz, bli helt tillgängligt för rundradioändamål i Sverige. Detta frekvensband har planerats så att det skall möjliggöra sändningar över de enskilda kommunerna, det s.k. femte FM-nåitet. l den ovan nämnda raj.)porten görs bedömningen att det även

på medellång sikt, när det femte nätet är tillgängligt, kommer att uppstå frekvensbrist främst i befolkningstäta regioner. Denna be-

dömning görs utifrån ett frekvensbehov som uppskattas till ca två kommunuppdelade FM-nät utöver de nuvarande fyra näten för riks- och lokalradion.

Sverige har också tillgång till frekvenser på lång- och mellanvåg, AM-banden. Enligt 1975 års Geneveplan har Sverige åtta

frekvenstilldelningar för högeffektsändningar mellan 148.5 och 1606.5 kHz. Av dessa utnyttjas endast två för Motala LV resp.

Sölvesborg MV. Dessutom finns på mellanvåg tre kanaler för låg-

effektsändningar (max l kW), vilka vardera kan användas för fle-

ra sändare inom landet, förutsatt att de befinner sig några hundra

kilometer ifrån varandra.

Möjligheterna att etablera närradiosändzrre på mellanvågsbandet

har nyligen aktualiserats av närradioföreningen i Stockholm. Detta kan i första hand ske på de tre frekvenser som reserve-

rats för lågeffektsändare (max. l kW) på 1485, 1584 och 1602

kHz.. Varje sådan frekvens kan användas för flera sändare inom

landet om återupprepningsavståndet är tillräckligt stort. Dessa tre kanaler kan således räcka till kanske något tiotal sändare i landet. Vidare finns i planen reserverat åtta högeffekttilldelningar på lång- och mellanvåg, varav som nämnts endast två används. De fem outnyttjade tilldelningarna på mellanvåg (Kiruna MV, Piteå

MV, Östersund MV, Stockholm MV och Bohuslän MV) kan ock-

så användas för sändningar på avsevärt lägre effekt än den maxi-

malt tillåtna 600 kW, varvid även här flera sändare kan etableras

på samma sändningsfrekvens/kanzxl.

För att få en räckvidd av ca fem kilometer krävs en antennef-

fekt av mellan 250 och 1 000 W, beroende på antennarrangemang

och de lokala förhållandena i övrigt.

Frekvensförvzlltningens organisation

1 dag är det frekvensförvzrltningen inom leleverket Radio som har hand om frekvensplanering, tillstånd att ;invända radiosändare

och Övervakning av att tekniska krav på radioanläggningar upp-

fylls. Frekvensförvaltningen har en självständig ställning inom televerksorganisationen. Bla. skall beslut av frekvensförvzrltningens chef fr.o.m. den l januari 1990 (överklagas direkt hos regeringen och inte som tidigare först hos televerkets generaldirektålr. Kostnaderna för frekvensförvzlltningen finansieras genom avgifter som tas ut av dem som atnvänder radiosändare. Dessa kostnader finns alltså med i underlaget för den hyra som i dag Llehiterxis de sammanslutningar som sänder närrzrdio. Frekvensförvaltningens ställning kommer emellertid att förändras. En särskild utredare (frekvensrättsutredningen, K 1990:2) har till uppgift att bl.a. föreslå en ny organisation för myndighets-

utövningen på radioområdet. Enligt direktiven (dir. 1990:4) skall

utredaren föreslå en ordning som innebär att frekvensförvaltningen blir organisatoriskt helt fristående och i alla avseenden oberoende av televerket.

7.4 Kostnader för olika slags sändare

Kostnader för sändare beror 111.21. på räekvidden och sändartyj)

(FM eller AM). Linligt Televerket Radios taxa för avgifter för

‘N

närradio kostar under år 1990 en sändare med ökad räckvidd 24150 kronor, medan normalsändaren kostar l4 800 kronor. Om sändaren skall ha en hög antenn för att kunna täcka ett större område tillkommer ytterligare kostnader. En antenn som är placerad mellan 41 och l00 meter över mark kostar 3800 kronor och en antenn med ännu högre placering, mellan lOl och I50 meter, kostar 9080 kronor, i båda fallen utöver hyran för sändaren.

Sändningar över mellanvågsbandet blir avsevärt dyrare än FMsändningar. Etableringskostnaderna för en mellanvågssändare uppskattas till uppemot tio gånger högre än för en FM-sändare med samma räckvidd. Driftskostnadernzi blir också högre på grund av högre energiåtgång. Såindningzur på mellanvågsbandel

kan dessutom leda till störningar i känslig elektronisk utrustning i

närheten av sändaren. En placering av mellanvägssändare i täthe-

folkade områden kan därför medföra avsevärda kostnader för att

avhjälpa sådana störningar.

7.5 RDS och andra tilläggstjänster

En FM-sändare kan kompletteras med utrustning för viss ohörbar tilläggsinformation, t.ex. vilken station eller kanal det är som

sänder eller vilken programtyp som sänds. Tekniken för detta kallas Radio Data System (RDS). Den utsända informationen kan vi-

sas på en teckenruta på mottagaren. Det också möjligt att ut-

rusta mottagaren så att den t.ex. ställer om från bandspelaren till

radion när RDS-signalen meddelar att det sänds trafikinforma-

tion. På motsvarande sätt kan en särskild larmsignal avges inför sändning av varningsmeddelande såsom ”viktigt meddelande till allmänheten”, VMA.

Det är också möjligt att använda sändarna för tjänster som inte har något samband med rundradioanvändningen som är sändarens huvuduppgift. Ett exemepel är personsökningstjänster.

8 Sändarnas räckvidd

8.1 Huvudregeln

l samband med beslutet våren 1985 om en permanent närradio uttalade riksdagen: Det år enligt utskottets mening viktigt att nZirradio|1 behåller sin lokala karaktär. Utskottet har därför inget emot att 5 kmgränsen fortfarande skall vara huvudregeln för sâintlarnas räckvidd. Närradionämnden bör dock kunna medge zuvsteg från hu-

vudregeln. Utifrån en led()mning om föreningslivets behov och

ortens bör sändare med större räckvidd kunna få

förutsättningar

förekomma. Framför allt bör kunna komma i frå-

glesbygdsorter

ga för en sådan prövning. (KrU I984/85:22 s. I2, rskr. 1985/85:

387)

Närradionåimnden (i några fall redan närrzrdiokomrnittén) har

beviljat ett stort antal ansökningar om Ökad såintlzrrråickvidtl. lifter nämndens sammanträde i 1990 uppgick antalet till totalt

augusti

106 såndarområden. Jämfört med de då l72 områltlen med tillstånd att sända närradio utgör andelen med utökad räckvidd ca 62 %. Undantagen har zilltså blivit vanligare iin huvudregeln.

8.2 Önskemål om räckvidd

längre

Det finns en uttalad opinion bland de nårradioverkszrmma att radion skall nå hela den kommun man bor i. Detta kräver starkare

sändare i kommuner där avstånden är långa.

Det finns också en opinion för kommuntåickning, som menar

att eftersom kommunen är en naturlig bas för föreningslivet bör

sändaren kunna nå ut till alla föreningsmedlemmar. Sveriges Närradioförbund har i ett brev till niirradionåimnden bl.a. framhållit:

På många orter år ökad räckvidd ett villkor för att få med vis-

sa föreningar. De vill inte sända närradit) om de inte når de flesta av sina medlemmar.” Vidare framhåller förbundet att den begrän-

|()l

sade räckvidden medför att kommunala anslag fryser inne.

(Brev till närrzidionåimnden, daterat 19X9—()3—|3)

En närradio med kommuntâiekning har också stor betydelse för närradions medverkan vid kris, beredskap oeh krig.

8.3 Gängcn av ett riickvidtlsiirentle

Följande exempel illustrerar vilka zidministrativa, tekniska och

ekonomiska frågor som mäste behandlas innan en närradicisåiiitl»

ning med utökad räckvidd kan åstadkommas. Först mäste en närradioförening in/mnznza med en arlsii/u/1 om utökad räckvidd till närradionämnden. Ett exempel: Vi hemställer att högre effekt med längre räckvidd medges så

att acceptabel hörharhet kan Lippnäs i orterna forpshammaiy

Fränsta, Ljungaverk, Borgsjö, lølrikslund, Ånge, Alby, (Östavall och

från i daterad

Överturingen. (Ansökan närradiofiiier1ingen Ånge,

1988-06-02) Närradionämnden rcmittcrar aIzsci/(ml lill lc/cvcr/cl Radio, som yttrar sig till Izänzndcn över :msökans innehåll. ”Televerket Radio bedömer det som möjligt att kunna täcka in orterna Torphammar, Ljungaverk och Friinstxi med en sändare placerad i Ljungaverk. För att kunna täcka in övriga orter krävs att ytterligare sändare anläggs. Om (önskemål finns om flera sändare gör vi en utredning om möjligheten att lösa de frekvenstekniska förutsättningarna. (Yttrande, daterat 1988-12-30) Närradionämnden mcddelar sig därefter med mirradiof6remng-

en i Ånge.

- Närradionämnden kan - om nåirradiofåâreiiingen så önskar slutbehandla er ansökan om ökad räckvidd med ledning av det avgivna televerksyttrandet. Vi önskar dock desslörinnzni från er en karta över kommunen och dess befolkningsfördelning samt om

möjligt en sammanfattande översikt av föreningsstrukturen i

kommunen. Närraclionâimnden kan också begära att televerket utreder möjligheten att planera in ytterligare sändare. liftersoni en flersändar-

lösning en kostnadsfrågzi för er vill vi dock inte göra denna hemställan innan vi vet om ni nu vill satsa på (letta zilternzitiv. Så-

dan utredning brukar ta ca sex månader. (Skrivelse, daterad 1989-01-04)

Närradioförcningen i Ånge svarar med att :inpasszi sin ansökan

om utökad räckvidd till den som den befintliga såindziren kan klara av. Om skälen härtill är ekonomiska eller zidministraliva (den

aviserade utredningstiden om sex miiniider) lörblii osagt.

Hemställer att Närradioiiiimnden slutbehandlzn vär ansökan om ökad räckvidd enligt lärt brev av 198‘)-()1-()4. Bifogar karta samt förteckning Över befolkningsfördelningeii. lâeträffantle för-

eningsstrukturen så är Föreningsregistret i kommunen under

omarbetning varför vi har svårigheter att i nuläget redovisa någon

sammanfattande översikt. (Skrivelse, daterad I980-()2—27) Närradionämnden fattar sitt bes/m l989-()3-l(› och lvifalleu när-

radioföreningens senaste framställan, den om utökad räckvidd lör

sändaren i Ljungaverk. Vad som återstår för nåirratliolkiren-

Ånge

ing, sedan niirradionåimntlens beslut expedierats, iir att Televerket

Radio i Sundsvall cffcktucrar den beviljade såindarstyrkan genom

att byta ut sändaren i Ljungaverk mot en med högre effekt. Kan-

ske kan man ett år efter sin ursprungliga ansökan till närradionämnden börja sända med utökad räckvidd, om än ej med den man ursprungligen önskade.

Den långa handläggningstiden i vårt exempel (det iir många

tekniska, ekonomiska och administrativa problem som måste lösas

för att ett avsteg från huvudregeln skall kunna medges) är inte

ovanlig utan snarare regel. Annorlunda uttryckt: avsteg från huvudregeln om 5 km räckvidd medför betydande administrativt och tekniskt och därmed ekonomiskt betungande :lrbete för samt-

liga involverade. Sveriges Närradioförbund har påpekat också det-

ta för närradionämnden:

Ett ofta förekommande påpekande från våra medlemmar är att man tvingas vänta alltför länge på beslut i nämnden. Det gill-

ler inte minst beslut om ökad räckvidd, där det är av största vikt att handläggningstiden blir kort och att beslut snabbt kan medde-

las närradioföreningen. Det är närmast förödande för intresset

och entusiasmen om beslutet dröjer alltför länge (a.a.).

Med tanke på det stora antal ansökningar om utökad räckvidd,

som närradionämnden hittills har beviljat, är det en betydande re-

sursmängd som tagits i anspråk för detta ändamål.

I ()3

9 Televerkets ensamrätt

9.1 Sändarmonopolet

Televerket har svarat för närrzidiosändarna sedan försöksverksamhetens start år 1979. Sedan år 1982 anges det i närradiolagen att närradio bara får sändas över sådana sändare som televerket till-

handahåller (jfr kap. 2).

l riksdagens behandling av regeringens proposition om en per-

manent närradio behandlades frågan om rätten för föreningarna att själva anskaffa såindare hl.a. som en yrtru:zde/rilzctsjrågcr. Kul-

turutskottet fann inte :inledning att ändra sin tidigare inställning, dvs. sitt stöd för den rådande ordningen beträffande rätten att etablera verksamhet för av radio- och i sändning FV-program

etern, utan ;insåg att den kommande behandlingen av yttrandefrihetsutredningen borde avvaktas (KrU 1984/85222 s. l0). Den he-

av som utskottet här

handling yttrandefrihetsutreditingens förslag förutsåg har av olika skäl ännu inte fullföljts. l kulturutskottets behandling av regeringens proposition om

ändringar i (prop. l98o/87zl5l) betonade

tryckfrihetsförordningen

utskottet vikten av att enighet näs om de ieke tryckta medi-

ånyo ernas grundlagsmässiga ställning (KrU l987/88z3o s. 36). Frågan

bereds för närvarande inom justitiedepztrtementet under medver-

kan av representanter från oppositionsparlierna.

Oberoende av vad resultatet hlir finns det emellertid inga hinder för att andra än televerket tillhandahål-

grundlagsmässiga

ler sändare för närradion. l en skrivelse till regeringen den 25 september I987 har tele-

verket föreslagit att verkets monopol på närradiosändare bör av-

vecklas. har remissbehandlats (se 3.4.3 i direktiven, bila- Förslaget ga I). l televerkets skrivelse till regeringen framhölls att kostnaderna för verkets handhavande med närradiosändarna stigit väsentligt

och att verksamheten, med de hyror man nu dehiterade, gick med ett växande underskott. Stora hyreshöjningar samt ett frångående

av debitering enligt en enhetstaxa var att vänta, och därför var det

l 05

rimligt att de närradioverksamma tilläts att välja mellan fler leverantörer än televerket. Sedan september 1987 har televerket genomfört sådana prishöjningar av sina nårradiotjänster att det tidigare underskottet i verksamheten nu har minskat. Vidare har jag erfarit att det inte

är aktuellt att frångå debitering enligt enhetstaxzr.

Det finns flera röster bland de närradioverksamma, som gärna ser att den nuvarande monopolsituationen upphör, samtidigt som andra är nöjda och känner trygghet med televerket. De priser som debiteras varierar med sändarnas räckvidd, dvs. deras effekt och antennhöjd, enligt tabell 9.1:

Tabell 9.1 Televerkets taxa lör sändaranlâiggning 1990

Sändareffekt Belopp/år (kr.) Max 30 W M 800 Max 300 W 24 I50

Antennhöjd 0 - 40 m (l 4l - 100 m 3 800 lOl - 150 m 9 080

Sändarkostnaderna hlir sålunda mest kålnnbara på de orter som

sänder över ett stort avstånd och där relativt få sändande sam-

manslutningar delar på kostnaderna, dvs. i glesbygden. En radiosändares utformning bl.a. avseende utstrålning av sig-

naler regleras av internationella föreskrifter. Televerket har ansvaret i vårt land för att dessa föreskrifter följs. Skulle marknaden för leverantörer av sändare inkl. självbygge bli fri måste det kontrolleras att dessa sändare uppfyller föreskrifternaVad detta skulle kosta en närradioförening som t.ex. byggt sin egen sändare kan inte anges för närvarande.

Programförbintlelser

De förbindelser som är aktuella för min utredning iir de mellan studio och sändare samt mellan inspelningplxitstrr, fasta eller rörliga, och studion/sändaren.

Televerket har inget monopol i formell mening på program-

och teleförbindelser. Det kan emellertid vara svårt för en eventuell privat leverantör av förbindelser att dra teleletlniitgzn i respektive över/under t.ex. fastigheter och vägar. ()m sändare och studio

är förlagda i samma byggnad, år den behövliga förbindelsen na-

turligtvis relativt enkel att åstadkomma för vem som helst. Men når så inte iir fallet förefaller det svårt att presentera konkurrenskraftiga alternativ till televerket.

De möjligheter för etablering av programförbindelse som i dag står till buds är i stort sett följande: - av s.k. Via de befintliga telefonledningarna med användande för förbindelse mellan närradiostudion och in-

tappningstelefon spelning i olika lokaler ute på stan.

- Via och studion samt melen fast ledning mellan sändaren

lan studion och något annat ställe varifrån man regelbundet sän-

der. När man i Kiruna nårradiofiireiiing ville upprätta en fast förbindelse mellan den gemensamma studion och Kiruna kyrka resp.

stadshuset fann man att televerket var den enda rimliga leveran-

tören. - Via för vidare förportabel s.k. HF-utrustning och studion bindelse till närradiosändaren. l Kiruna t.ex. har man förberett sig för kommande sändningar med portabel sändare (s.k. HF-sändare

som föreningen ev. själv kommer att äga) och kommit överens

med bostadsrättsföreningen i ett av stadens högsta hus om att få

placera en antenn på dess tak. Antennen behövs för att kunna

”plocka ned HF-utrustningens signaler till en mottagare i studiolokalen. - Via som Televerket Radio har ordnat

radiolänk, på några

få ställen i landet. Detta är den lösning som används när pro-

gramförbindelser av någon anledning inte kan anordnas i kabel.

Radiolänk har också utnyttjats för i närradiosammanhang okon-

ventionella kopplingar, som Lex. när en sändande förening i

Norsborg, utanför Ekerö kommun, fick sin studio förbunden med

närradiosändaren på Ekerö. För närvarande finns radiolänk etablerad på ll platser. Ytterligare tre platser är under etablering.

l07

10 Närradion i och vid

krig

samt för av

krigsfara varning befolkningen

10.1 Nuvarande reglering

Det finns för närvarande inga särskilda regler för närradiosändningar i krig och under beretlskap. Vad som händer med en närradiosändare och därmed även med en förenings sändningsrätt i

krig är därför oklart. Inte heller finns det någon reglering av när-

radions användning för varning och information vid fredsolyckor. Enligt 2 § radiolzigen (1900:755) fär radiosändare innehas och användas endast av den som fått tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Med stöd av detta stadgande har om radiosändare förordnats att i l § kungörelsen (1967:446)

televerket skall meddela tillstånd för annan än statlig myndighet

att inneha eller använda radiosändare. Tillstånd meddelas efter samråd med överbefälhavaren (ÖB). För närvarande innehar televerket de sändare som används för rundradiosändningar. Detta gäller både för de sändare som an-

vänds för Sveriges Radios programbolags sändningar och de som används för närradions. Televerket skall enligt avtal med Sveriges

Radio AB (SR) tillhandahålla sändare för SR-bolagens sändningar.

Närradio får i dag enligt närradiolagen (1982:459) endast sändas över radiosändare som televerket ställer till förfogande. När närradionämnden har meddelat tillstånd att sända närradio upplå-

ter televerket en rätt att sända över televerkets sändare genom av-

tal. Något tillstånd att använda radiosändare enligt kungörelsen

om radiosändare meddelar televerket därför inte till närradioföreningarna.

För radiosändare finns regler i förordningen (1980:140) om användning av radiosändare under krig m.m. Enligt denna förord-

ning upphör som huvudregel tillstånd att inneha eller använda radiosändare om landet kommer i krig - samt vid vissa andra utomordentliga förhållanden. Undantag görs för tillstånd som medde-

lats kommunerna, krigsviktiga företag enligt en förteckning hos Överstyrelsen för civil beredskap samt företag som under krig och skall särskilda uppgifter inom det ciberedskapstillstånd fullgöra

I 0‘)

vila försvaret. Eftersom televerket självt innehar närradiosåindarnzi blir denna förordning inte tillämplig.

10.2 och information vid

Varning frcdsolyckor

Vid allvarliga fredsolyekor som innehar att människors liv eller hälsa står på spel finns ett stort behov av att snabbt kunna nå och varna människor som befinner sig i riskområdet.

*k Utomhusvarningssystem

Ljudradio och television utgör grunden för det s.k. VMA-systemet, systemet för Viktigt Meddelande till Allmänheten (se nedan). Systemet kompletteras i vissa områden med alarmeringsaggregat utomhus. De signaler som kan utlösas är tänkta att få allmänheten att varsebli och förstå signalens innebörd och handla därefter. Statens (civilförsvarets) har sedan andutomhusvarningssystem ra världskriget byggts upp främst för att varna befolkningen mot luftanfall i krig, men också för annan varning i krig. Det finns f.n. utbyggt på 430 orter, mestadels tätorter. Vid har utbyggnaden hänsyn framför allt tagits till vilka områden som kan vara mest utsatta först I985 vid_ flyganfall. Regeringen medgav att systemet fick användas vid nödlägen i fred. Enligt 67 § räddningstjiinstförordningen (I986:|l07) får länsstyrelsen ge tillstånd till kommuner och till ägare eller innehavare av anläggning, där verksamheten innebär fara för att det vid en olycka uppstår allvarliga skador på människor eller i miljön, att använda systemet. Statens kan dock inte utomhusvzirningsaggregal utan kompletterande utrustning zinvâindzrs för den standardiserade signalen viktigt meddelande”. Anslutningsgraden för utnyttjande i fred är fortfarande begränsad. Främst har utomhusvztrningssystemet kompletterats för varning vid fredsolyckor kärnkring kraftverken och på vissa håll kring industrier som bedriver farlig verksamhet. Därutöver har ca 40 kommuner genomfört installationen. Varningssystemet kan exempelvis från kommunerstyras nas räddningseentral, brandstation eller den SOS-central som kommunen utnyttjar. mcddclzmdc” skull Signalen viktigt enligt 50 § civilförsvarskungörelsen (1960:377) följas av innödvändig formation över rundradion eller på annat sätt.

att sända *k Sveriges Radio-företagens skyldighet meddelande till allmänheten

får i avtal mellan staten och

Enligt 6 § radiolagen programföretag

av myndighet sända med-

föreskrivas en skyldighet att på begäran

delande till allmänheten. l avtal mellan Sveriges Riksradio AB

(RR) och staten stipuleras att RR på begäran av statlig myndighet

skall sända meddelande som är av vikt för allmänheten. RR skall tillse att meddelandet ges en lämplig utformning samt att det inte

sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på pro-

genom Motsvarande bestämmelse finns i statens avtal

gramverksamheten.

med Sveriges Television AB (SVT) samt i avtalet med Sveriges Lokalradio AB med det tillägget att även kommunal (LRAB) kan att meddelande sänds i lokalradion. Det myndighet begära finns en omfattande inom med anledning av dessa avtal planering Sveriges Radio-koncemen för varning av :illmänlieten vid allvarliga fredsolyckor.

Förutom ovan nämnda avtal finns det interna tillä|npningsl(›|e-

skrifter inom SR-koncernen - Rundradioverksztmheten vid kris

och katastrof som drabbat samhället samt Tillämpningsinstruk-

för meddelande till allmänheten - vilka tion sändning av viktigt ökade möjligheter att begära sändning av ger myndigheterna

meddelande. Av föreskrifterna framgår att även kommunala myn-

och vissa företag vid nödlägen bör kunna begära sänddigheter ning i riksradio och TV. kan med nuvarande sändarutrustning sändas ut via lo- Varning kalradion över lokalradioområde, som i huvudsak överensstämmer med ett län, som minsta område.

*k Varningsmeddelanden via lokalradion

Ansvaret för varning vid lokala fredsolyckor ligger i allmänhet

den kommunala räddningstjänsten (räddningschefen) samt på på

ägare eller innehavare av anläggningar där farlig verksamhet förekommer. När det gäller Litsläpp av radioaktiva ämnen ligger dock

ansvaret på länsstyrelsen och på kärnkraftanläggningarnas ägare.

För närvarande sker varning via lokalradion så att behörig

myndighet kommunal räddningsledare) begär att lokal- (vanligtvis

radion skall sända ut ett Systemet har ut-

varningsmeddelzmde. vecklats så att begäran i praktiken förmedlas av SOS Alarmering

AB:s centraler till riksradions sändningsledning och även till Iokalradioredaktionen om den är bemannad. Om lokalredaktionen är bemannad sänder lokalradion över sina egna sändare. Riksra-

dion vid behov lyssnarna att gå över till lokalradion.

uppmanar Om lokalredaktionen är obemannad och inga Iokalradiosändningar sänds meddelandet ut i P3 och vid behov även i de zmdra

pågår

radio- och TV-kanalerna.

lll

*k Viktigt Meddelande till Allmänheten (VMA)

Det system som sedan början av l980-talet tillämpas för varning av allmänheten med hjälp av Ijudradio och television kallas Viktigt Meddelande till Allmänheten (VMA). Enligt detta system delas myndighetsmeddelandena in i två grupper: - som Varningsmeddelande utnyttjas i olycks- och katastrofsi-

tuationer då skador uppstått på liv eller egendom eller risk för sådana skador föreligger, och behov av räddningsinsatser finns. Exempel på sådana situationer är gasutsläpp, bränder,

explosioner, skred, ras, Översvämningar, oväder och utflöden av skadliga ämnen. l krig tillkommer överhängande fara för bl.a. luftanfall, markstrider, ej exploderad ammunition och användning av ABC-stridsmedel. - lnformationsmeddelande som används för att minska skade-

verkningar samt förebygga och begränsa olyckor och skador.

Ett varningsmeddelande av det första slaget bryter i allmänhet

pågående sändning och förmedlas således omedelbart, medan in-

formationsmeddelande sänds i anslutning till naturliga avbrott i programverksamheten. Som komplement till dessa myndighetsmeddelztnden sänder

ljudradion på eget initiativ meddelanden av informationskaraktåit

som en service till allmänheten.

k Gaslarm i Hammarö

Lördagen den 13 januari år 1990 inträffade ett gasutsläpp vid Skoghall Kemi i Hammarö kommun. Vid utsläppet utlöstes signa-

len ”Viktigt meddelande till allmänheten (VMA) via utomhus-

varningssystemet i centrala Skoghall. Utsläppet stoppades snabbt, och efter ungefär lS minuter ljöcl signalen faran över.

VMA-signalen innebär för allmänheten att man skall gå inomhus, lyssna på radion och stänga fönster, dörrar och ventilation.

När signalen utlösts bör enligt räddningsverket (SRV) radio och TV kunna sända ett meddelande inom tre minuter. Vid olyckan i Skoghall sände riksradions P3 ett meddelande först efter det att signalen Faran över” hade Lokalradion

Ijudit.

var inte bemannad vid tillfället men började .sända strax efter riksradions meddelande. l~‘()rdn‘(»jningen I(ncl';u|lcI' främst ha berott

på svårigheter att få fram information till SOS-centralett respekti-

ve radion. Den utredning av händelselörloppet som har gjorts av styrelsen

för psykologiskt försvar (SPF, medtlt-.laintle nr. l23) visar på bris-

ter i rutiner och larmsystem samt även en del samverkanspro-

blem. Bl.a. anstormningen av samtal från :ullmåinheten ledde till att kontakter med berörda organ fördröjdes.

Skoghall-olyckan visar att det även i en fast och reglerad orga-

nisation för varning och information kan finnas brister som försämrar effekten. SPF menade i sin tttretlning att SRV:s treminutersmål skulle kunna nås genom en förbättring av rutinerna för kontakter mellan SOS-centralernzi och räddrtingstjåinsteit.

*k Lyssnarvanoi

Ett stort problem vid varning av befolkningen via radio och TV är människors mycket varierande lyssnar- respektive tittarvanor. Enligt PUB:s rapport Radions publik oktober/november 1989

lyssnar genomsnittssvensken på radio ca 2 timmar om dagen. En vanlig vardag lyssnar flest på morgonen kl. 6-8 och på eftermiddagen kl. 15-18. En stor del av befolkningen, 80 procent, ser på TV någon gång under kvällen. Lyssnandet på nårrzidion varierar mycket med de lokala förhål-

landena möjligheter att lyssna, vad som sänds etc. På orter där

närradio finns lyssnar, beroende på ort, 5-30 procent på nårradion minst en gång i veckan (3.2). Bland nårratliolyssnzirnzi är lyssnandet högst på kvällstid medan |Ok2l|l(l(|lOl1 har sina flesta

lyssnare på morgonen.

Även om ett varningsmeçltlclantle skulle sändas i samtliga kanaler, skulle en stor del av dem som berörs inte nås, beroende att

på de varken ser på TV eller lyssnar på radio när varningen sänds.

Förhållandena ändras självfallet om de beråSrtla miiriniskorntt kan

uppmärksammas på faran genom att VMA-signalen såntls över

utomhusvarningssystemet.

10.3 och information under och

Varning beredskap

1 krig

*k Civilförsvarets utomhusvarningssystem

Som tidigare nämnts har det befintliga utonrhirsvarningssystcnret främst byggts ut för att kunna användas i krig. Systemet iir huvudsakligen utbyggt i tätorter med mer än 5000 invåinare, men 8 enom trans ortabla zilarmerin å! 52:. å, sanrevat kan vid behov s stem Y b as u i mindre skala i vissa å» rlesb Yi: rdsomratlen.

i Sveriges Radio-koncernens såintlningar

Under krigsförhållanden blir Sveriges Radio Ali (SR) enligt avtal

med staten (krigsavtalet 198(—()7—01) ansvarig för koncernens

I13

rundradioverksamhet. l)e i koncernen bildar en

ingäemlc bolagen

inom totalförsvaret och lyder direkt unsjälvständig organisation

der regeringen.

också att bered- SR är enligt krigsavtalct skyldig genomföra för verksamheten. Förordningen (|‘)77:5S) om vis-

skapsplanering

sa statliga myndigheters beredskap m.m. gäller enligt l § även för att planera över-

de i Sveriges Radio-koncernen ingående bolagen gång till krigssituation på motsvarande sätt som gäller för statliga

myndigheter. utfärdade |‘)2\’4—()8-30 en lörordning om föreskrif- Regeringen ter för denna skall planläggningen, i

krigsplanlfiggningett. linligt samråd med televerket, inriktas på att programmen sänds över tre

kanaler för radio (Pl, P3 och lokalradion) och en för TV (kanal zmvänds för försvarsmaktens sändningar. Lokalra- 1). FMZ-nätet

dion i totallörsvziret på nivå och FM 4-nätct ställs ingår regional

helt till lokalradions förfogande. för finns 131.41. i Riktlinjer sändning av varningsmeddelzmdett överenskommelse mellan Sveriges Radio AB och civilförsvarssty-

relsen (numera statens angående utsändning av räddningsverk)

i rundradio vid krig och krigsfara samt i varningsmeddelanden anvisningar till överenskommelsen. SR har också träffat överenskommelse med styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) om sam-

verkan vid krig eller i krigsfara. Med statens räddningsverk (SRV)

finns sedan 1980 en överenskomntelse om :tlarniering i samband

med kärnladdningsexplosioner saint prioritering av ruttdradioin-

formation vid anfall med (T-slritlstnetlel samt utsläpp av kemiska eller andra för allmänheten farliga åimnett. Vitlare finns sedan 1985-07-01 en överenskommelse med statens mcleorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och ÖB om utsättdning av väder- Ieksrapporter i ljudradit) och TV i krig eller vid krigsfara.

10.4 Radio Data System (RDS)

Tidigare har det funnits cn möjlighet att sända ut en s|)cciell var» telefon. kunde (lå sändas samtidigt till

ningssignal på Varning

samtliga abonnenter inom ett visst område. litonthusvarningssystemet omfattade i börjam av 1080-talet 3 miljoner :abonnenter 150 orter. Med de moderna AXE-växlar som televerket inför

på

kan telefonvarningssystentet inte användas. Systemet har därför avvecklats efter hand som Axli-växlarna har inlorts, och i dag kvarstår det endast i kärnkraftverkens inre bercdskapszoner. Även i dessa områden kommer en avveckling att ske. En tänkbar ersättning för inomhusvztrningen kan i framtiden radio data (RDS) tutgörzt. l korthet innebär RDS att en system ohörbar digital signal som identifierat exempelvis kanal, sändare och typ av program sänds. lnfortnationen styr radiomottagaren

till lyssnande på önskad information, sändare etc.

Sveriges Radio har båirjat införa RDS-tjänster för b|.a. biltrafikanter. Dessa kan :invända tjänsterna för trafikinformation samt för automatiskt val av den starkaste sändaren för ett visst program. För varning av befolkningen har en särskild RUS-kod, larm, definierats, som t.ex. kan innebära att radiomottagaren automatiskt Öppnar föt mottagning sann ställer in hög ljudvolym. SRV konstaterar i sin Varningssttttlie att ett utnyttjande av RDS för varning kan bli aktuellt först i en framtid. när ;tllmänheten har ratliomottagare som har RUS inklusive :tlztrmftinktion

(7.5). lntill (less, vilket torde dröja en hit in pä ZOUU-taltrt, måste varningen bygga på enbart talade meddelanden och att radiomottagarna är påslagna, dvs. att allmänheten aktivt lyssnar på radio. Särskilda Varningssystem, baserade pä RDS-teknik_ kan dock in-

föras tidigare i specifika riskomrfiden, t.ex. kring kärnkraftverk och kemiindustri. Möjligheterna att :invända RDS över radion för larm har disku-

terats vidare av en samrådsgrttpp med deltagande från SRV och

televerket. l en principskiss (inomhuslarm via RDS, PM l9X7-0o- 24) redovisar Televerket Radio olika alternativ för SRV att ansluta sig till de Rl.)S-försedtla sändarna för riks- eller lokalradion: centralt i Kaknästornet i Stockholm, länslokatlt till Iokalradiobolagets utrustning inom lokalradioområdena eller (lirekt till sändar-

stationen. (Det finns 55 större sändare för vardera programmen

Pl, P2, P3 och lokalradion, inrymdzt i större sändarstzttioner. På 49 finns modulatorer för RDS.) Det senare alternativet ger möjlighet till tlirektartslutning av ak-

tuella kommuners räddningscentraler till sändarstationen. Efter-

som varje större sändarstation i flertalet fall täcker flera kommuner, måste räddningscentraler samordna zilztrmgivztntlet inom sän-

darstationens täckningsområde.

De nuvarande RDS-försedda sändarna för riks- och lokalradion medger således inte den selektering och möjlighet till kommunvis nedbruten varning och information som är önskvärd i en

krigsorganisation. För att detta skall ttppnås krävs ett utbyggt femte FM-nät. Till stor del kan detta också uppnås genom att

närradions sändare utnyttjas och förses med RDS-möjligheter.

Televerket har på mitt uppdrag utrett en möjlighet att med hjälp av RDS-teknik kunna gå ut över närratliosäittlttrnzt och bryta pågående närradiosänalningzn med viktiga meddelanden till allmänheten. Denna möjlighet gär i korthet ut på följande.

När larmmeddelandet ges till allmänheten i lokalradion eller riksradion, skall programtyp ztlarm ges över respektive sändares RDS-kanal. Larmmetltlelantlet läses i första hand upp i lokalradiokanalen. För att även närrzttliolyssnzirna skall kunna ltås av

larmmeddelandet kan följande tekniska lösning tillgripas. Varje

närradiosändarstation förses med en RDS-mottagare med alarmfunktion som ständigt tar emot lokalradiokanalen. När funktionen

aktiveras matningen till närratliosåindzircn om från ordikopplas

narie till RDS-mottagarens ljudutgång. Därprogramförbindelse vid uppnås att det lästa Iarmmeddelandet bryter pågående pro-

gram och således kan avlyssnas även av närradiolyss|1:|ren. Kostnaderna för att förse närratlions sändare med en RDSmottagare beräknas till ca 10 000 kronor per sändare.

10.5 Behovet av och för sändningar

möjligheterna

över omraden

begränsade

10.5.1 Närradions användning vid fredsolyckoi*

Vid akuta varningssituzitioner med fara för liv och hälsa är det att så människor som möjligt snabbt nås av var-

viktigt många Vid exempelvis en giftig gasläckzn kan några få minuter

ningen.

vara De som för tillfället lyssnar på närradion bör

avgörande. därför få samma information som ges i riks- och lokalradion.

*k Skyldighet att sända myndighetsmeddelanden

En tänkbar lösning vore att, på samma sätt som nu gäller för Sve-

föreskriva för de närradiosêindzmde förriges Radio, en skyldighet att sända meddelande som är

eningarna på begäran av myndighet

av vikt för allmänheten. Denna lösning kan dock medföra vissa problem. För att snabbt och korrekt kunna varna allmänheten krävs omfattande övning samt vana vid utformning av sådana meddelanden. För en kan det vara

sändningsberättigad förening

svårt att bedöma hur ett meddelande skall utfonnzis, hur viktigt det är och när det skall sändas.

*k Centralstyrda avbrott i sändningarna

En annan möjlig lösning vore att med hjälp av RHS uulmnutiskl

över nåirradiosåindaren till att sända lokalradion i nödsituakoppla

tioner. Samma varning som går ut över lokalradion skulle på det-

ta sätt kunna sändas även via närradion. Enligt lagen om ansvarighet för närradit) är en förenings programutgivare bara ansvarig för radioprogram som den närradiosändande föreningen sänder. Ansvaret för varningssålntlningen lig-

på lokalradion eftersom det är frågan om en oföräiuliuul vida-

ger reutsändning av lokalradioprog|arn.

Att på detta sätt avbryta pågående närradinsåintlninig skulle

medföra ett avsevärt ingrepp i en förenings sändningsriitt. Man

måste här väga intresset av att människor nås av varningsmtstltle-

landet mot föreningens intresse av att få sända sitt program

ostört. Olyckor av det allvarliga slag som här avses inträffar lyck-

ligtvis inte ofta.

10.5.2 Närradions användning under beredskap och i krig

Vid varning under beredskap och i krig gäller delvis andra förutsättningar än då det är fråga om varning vid fredsolyckor. Trots detta kan det naturligtvis medföra stora vinster planeringsmässigt,

tekniskt och ekonomiskt om samma system för varning kan användas såväl i fred som i krig. lntressena av att kunna använda närradion för varning och in-

formation under beredskap och i krig kan vara flera. Dels kan det

finnas behov av att kunna sända ett meddelande över ett mindre område än vad som i dag är möjligt genom Iokalratlion och dels kan närrzidiosänclarna ses som en reservrcsurs om lokalradion/ riksradion slås ut. Dessutom finns samma intresse som vid freds-

olyckor av att nå så många som möjligt.

*k Behoven av att kunna sända över mindre områden

Den informationsmåingcl som behöver nå zullmåinheten är volym-

mässigt betydligt mer omfattande i krig än i fred. l-ör handfast in-

formation om var man i ett (imråde kan få tag på gasmasker eller

annan lokal information, kan det vara viktigt att snahht kunna informera enbart de människor som berörs. Även vid andra akuta varningssituationer kan det finnas ett behov av att varna över ett mindre område.

*k Närradion som ersättning om lokalradion slås ut

Radiosändarsystem är relativt sårbara. Lokalradions länsvisa upp-

byggnad medför långa och sårbara programförbindelser. och det kan därför i krig vara svårt att snabbt och siikcrt få ut informa-

tion från länets kommuner i lokalradion. Själva sändarna är till sin natur känsliga för elavbrott och har brister i skydd mot elektromagnetisk puls. Vidare torde sändarmasternzi vara känsliga sabotageobjekt. På alla sändarstzitioner .för riks- och lokalradion

finns tillgång till reservsändare.. litt område täcks också ofta av

flera sändare och om en sändare slås ut kan en annan då ta över

sändningarna över det området. Alla större och många mindre

sändarstationer har också reservaggrcgzit för elkralt, som kopplas in automatiskt vid elavbrott. Det finns också rörliga sändare som kan ersätta de ordinarie. Närradiosändarna har manuell ;ivstiingning och saknar reservsändare. De har vanligtvis inga reservaggregzit för elkraft. Vid pla-

ll7

ceringen av sändarna har vidare inga särskilda bcredskapshänsyn

tagits. Sändarna är ofta centralt placerade på orten, Lex. i ett vattentorn, men ibland också på samma ställe som tcleverkets sändare för riks- och lokalmdion och har då tillgång till rescrvkrzift vid

elavbrott. Närradiosändarnas kapacitet för att ersätta lokalradiosâindzirna är enligt min mening osäker. Den största fördelen från beredskapssynpunkt om närradiosändarna skulle ersätta lokalracliosändarna, synes vara närradiosändarnas stora antal och olika placering samt de korta programförbindelser som såndarnas lokala placering medför.

10.5.3 Närradions utbred ning

Jag har i kap. 3 redovisat en närmdir) i tillväxt med allt fler till-

ståndshavare och ett Ökat antal sändningsoniråtleri. Utvecklingen

är naturligtvis inte enkelriktad eller stadig. l niirttrtlions natur ligger en flexibilitet i det att föreningar börjar och slutar sända och

att verksamhetens omfång på en ort ökar och minskar. I enstaka fall förekommer att hela sändningsområtlen läggs i träda. Frots

detta är en fortsatt utveckling mot fler närratliosiindziie, längre sändningstid och kommuntêickning trolig. Närradion kan i dag nå ca (›7 procent av landets samtliga invånare och ca 81 procent i kommuner med sändare i drift. Telever-

ket har på mitt uppdrag gjort en beräkning av näriatiiosändzirnzis

täckningsgrad i kommuner och tätorter. Beräkningen visar att sändarna i kommuner med fler än S0 000 invånare kan nå 80-90 procent av befolkningen, medan de i mindre kommuner med 10000-50000 invånare endast kan nå 53 procent. Även vid en maximal tilldelning för närradion i frekvensbandet 87.5-lO4 MHz kommer täckningen att variera kraftigt. Medan 92-96 procent av befolkningen kommer att kunna nås i landets mer täthefolkzidc kommuner, är motsvarande andel för de hcfolkriingsmåissigt små kommunerna 76-78 procent. Förutsättningarna för att nå befolk-

ningen kommunvis via närradion är således bättre i tätorter än i

glesbygder. Särskilda bcredskapshänsyn har som tidigare nämnts inte spelat in vid placeringen av närradions sändare och studior eller vid eta-

blering av programförbindelser. Beredskapshånsyn i dessa frågor

skulle i en del fall kunna medföra att rena närradioändamål måste stå tillbaka eller i vart fall medföra extra kostnader.

10.5.4 Möjligheterna inom riksradion och lokalradion

Riksradioprogrammen Pl, P2, och P3 distribueras i dag från Kaknästornet i Stockholm, via ett landsomfattande radiolåinknät till

55 större sändarstzntioner. De stora säntlarna kan inte tas emot tillfredsställande överallt, varför de har kompletterats med ca 100

mindre sändarstationer för lokal täckning. Lokalradions sändning-

ar sker över de sändare som finns inom det aktuella Iokalmdioområdet. Det finns 25 lokalradioomrñden, i huvudsak överensstämmantle med länen. En ytterligare nedbrytning till exempelvis kommunni-

vå - vilket kan vara önskvärt för varningsåindamål - kan inte ske

med nuvarande sändarutrustning.

I många lokalradioområden finns flera sändare, som med vissa

tilläggsinstallationer skulle kunna användas separat för varning över mindre områden. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för detta skulle dock behöva utredas ytterligare.

Ar 1984 reserverades sändningsfrekvenser för ett kommunvis

nedbrutet femte FM-nät i den del av FM-bandet, l04-l08 MHz, som blir tillgängligt senast I996. Ca 380 såindningsfrekvenser/sta-

tionsplatser ingår. Kostnaden för ett sådant nät lveräknas uppgå

till minst 250 milj.kr. Om och när en utbyggnad kan komma till stånd är oklart.

10.6 Totalförsvarets under kriser och i

ledning krig

Med totalförsvar avses, enligt förordning (1986:294) om ledning

och samordning inom totalförsvarets civila del, alla de åtgärder

som är nödvändiga för att förbereda landet inför yttre hot och för

att ställa om samhället till krigsförhållanden. l k|ig omfattas hela

samhällets verksamhet.

Inom totalförsvaret finns följande ledningsnivåer:

- och

högsta ledning (riksdag regering)

- central ledning (överhefâilhavaren och övriga centrala civila och militära myndigheter) — och militiirheliilliavarnzi högre regional ledning (civil- nLfl.) - försvarområdcsbefälhalägre regional ledning (länsstyrelse, vare) - lokal

lcdnirtg (kommunstyrelse, förhandsclttáf).

Enligt civilförsvztrslagen (l*)(():74) har kommunen letlitirtgsztnsvaret för civilförsvarsverksztmheten i kommunen. Kommunstyrelsen skall därvid hl.a. upprätta och anta planer för ledning, infor-

mation, skydd, räddning samt personal- och underhällstjänst.

Kommunen har även, genom riksdagsbeslut M85, ctt samordningsansvar för totalförsvztrets civila del inom kommuntáit. Regeringen uppdrog genom beslut l98X-03-24 iit (Svcrhcfälhavaren (ÖB) och Överstyrelsen för civil beredskap (ÖFB) att gemensamt överväga och lämna lörslag till organisationen m.m. för

ledning av totallörsvztret på skilda nivåer.

l ÖCB:s rapport ”Ledningen av totalförsvarets civila del under kriser och i krig” (OCR, l‘)8‘)—l()—20, beteckning 291-349/89)

ll‘)

konstateras bl.a. att kommunerna spelar en allt viktigare roll när

det ledning och samverkan pä lokal nivå. gäller

l civilförsvarlagstiftningsutredningens betänkande Det civila försvaret 1988:42) föreslås att kommunernas lednings- och (SOU samordningsansvar liksom dess ansvar för heredskapsförheredelsc utvidgas.

10.7 Yttrande- och informationsfriheten i och

krig

kriser

10.7.1 Den fria åsiktsbildningen

l 2 kap. 12 § RF nämns den fria åsiktsbildningen som en av folk-

grundvalar. En omfattande frihet för medborgaren att styrelsens ta del i den samhälleliga opinionsbildningen är en nödvändig förutsättning för ett demokratiskt styrelseskick. Yttrandefriheten är i

sin tur en grundläggande förutsättning för en fri äsiktsbildning

(jfr 2.2).

Informationsfriheten kan ses som yttrandefrihctens spegel eftersom den värnar om rätten att få ta del av all tillgänglig - icke sekretessbelagd - information. För att aktivt kunna ta ställning i

viktiga samhällsfrågor och ta del i debatten, krävs att medborgarna har tillgång till information. Detta är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att yttrandefriheten skall få någon reell me-

ning.

l0.7.2 Möjliga begränsningar av yttrandefriheten

Inskränkningar i yttrandefriheten får göras genom lag. [Enligt 2 kap. 13 § RF får begränsning ske med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseen-

de, eller förebyggande och heivrande av brott. l privatlivets helgd

övrigt får begränsningar [vara ske om särskilt viktiga skäl löranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall särskilt beaktas vikten av vidast måijligzt yttrandtr- och informa-

tionsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kultu-

rella angelägenheter. Friheten att yttra sig i näringsverksanthet får begränsas. Vitlare

utgör inte s.k. ordningsförcskriftet sotn, utan :tvscentle pä yttran-

dets innehåll, reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden, begränsningar av yttrandefriheten (se 2 kap. l3 § sista stycket RF). En begränsning fär enligt 2 kap. l2 § RI* endast göras för att tillgodose ändamål som är godtaghzira i ett demokratiskt samhälle.

Begränsningen får inte gå utöver vad som är nödvändigt med

hänsyn till ändamålet, och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Utöver de speciella begränsningsåirtdzxmålen får, som tidigare

nämnts, begränsningar bara ske om särskilt viktiga skäl föranleder det. Under särskilt viktiga skäl faller enligt justitieministern (prop. 1975/76:209 sid. l55) exempelvis radiolzigens dåvarande regler om ensamrätt till rundradioverksamhct (numera inte mo-

nopol utan tillståndskrav) samt upphovsrätten och därmed närstå-

ende rättigheter.

k Begrånsningsäntlzrmålen enligt 2 kap. l3 § RI’

Rikets säkerhet tar enligt fri- och rättighetsutretlningens betän-

kande SOU l975:75 sid. 203 sikte på båtle rikets yttre och dess inre säkerhet och syftar främst på brottshalkens straffbeståimntelser i l8, 19 och 22 kapitlen om bla. högmålsbrott, brott mot rikets säkerhet och krigsartiklzirnzi. Vitlare nämns lagstiftning som

reglerar rätten att sprida kartor m.m. samt viss lagstiftning till skydd för försvaret. Vad som avses med folkförsörjningen anges inte i Rlñs förarbeten. Begreppet torde dock avse lagstiftning som syftar till att säkra civilbefolkningens försörjning.

När det vidare gäller allmän ordning oeh säkerhet åsyftas

därmed bI.a. brottshalkens straffbestämmelser i lo kap. om brott

mot allmän ordning samt viss lagstiftning om handhavande av brev och skrifter från personer på anstalt.

*k Begränsningar av ordningshänsyn

Som tidigare nämnts utgör enligt 2 kap. I3 § sista stycket RF ord-

ningsföreskrifter som, utan zivscertde på yttrandcs innehåll, reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttrande, en viss begränsning

av yttrandefriheten. Det är av ordningshänsyit inte möjligt att låta yttrandefriheten vara helt oinskråinkt. Av hänsyn till trafiksäkerheten kan exempelvis rätten att sätta upp skyltar längs vägarna vara begränsad. Bland annat p.g.a. störningsrisken har rätten att inneha sändare och att sända rundradio reglerats. Exemplen är

otaliga. Gemensamt för dessa regler är att de inte utgår från inne-

hållet i ett yttrande utan endast är avsedda att reglera sättet att sprida eller motta yttranden.

l0.7.3 Förfogandelagstiftningen och yttrandefriheten

l krig samt vid vissa andra utomordentliga förhållanden träder

förfogandelagens (1978:262) regler i tillämpning. linligt 4 § förfo-

l2l

gandelagen får för statens eller annans räkning förfogande ske för att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga

behov av egendom eller tjänster, som inte utan olägenhet kan till-

godses på annat sätt. Förfogande kan inte riktas mot staten.

Förfogandelagen ger relativt vidsträckta möjligheter att i krislägen förfoga över enskildas egendom och rättigheter. Genom för-

fogande kan bl.a. egendom tas i anspråk, nyttjanderätt, servitut el-

ler liknande rätt upphävas eller begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas. Enligt 8 kapitlet 68 § civilförsvarslagen (M00274 omtryckt 1984:1026) får kommunen eller länsstyrelsen under civilförsvarsberedskap, genom förfogande som avses i förfogandelagen, ta i

anspråk bl.a. byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel,

materiel och annan egendom, om det är erforderligt för att civilförsvarsverksamheten skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående inte kan träffas tillräckligt skyndsamt.

Med civilförsvarsberedskap avses här om riket är i krig eller krigsfara, samt vid vissa utomordentliga lörhållatitleti löranleddzi

av krig eller krigsfara. l kommunens ansvar för civilliirsvarsverk-

samheten ingår att upprätta en plan med uppgifter om resurser

och samverkansformer för information till befolkningen.

Förfogande enligt civilförsvarslagen kan inte utövas mot egen-

dom som staten innehar. Eftersom televerket nu äger och innehar

samtliga rundradiosändare blir förfogande inte :tktuellt vad gäller

sändarna. Om monopolet däremot zivskziffzis kan sändare komma att innehas av privata rättssubjekt. En rundradiosändare kan sägas inbegripas i det allmänt hållna

annan egendom (8 kap. 68 § civilförsvarslagen), liksom det kan

sägas att rätten att använda sändare är ett slags nyttjanderätt i för-

fogandelagens mening. Varken i förarbeten eller lagstiftning nämns något om att förfogandelagstiftningen skulle vara avsedd

att inskränka yttrande- och informationsfriheten. En begränsning av yttrandefriheten måste ske genom lag. Lag-

stiftaren måste här väga yttrandefrihetsintresset mot det intresse som talar för en begränsning. Att tolka in en yttrandefrihetsbe-

gränsning i en där sådana

lagstiftning inga avvägningar tidigare gjorts kan därför starkt ifrågasättas. Jag anser därför att nuvarande förfogandelagstiftning inte utan kan på raändringar tillämpas

diosändare och -sändningaiz

10.8 Frâgans tidigare behandling

*k Närradiokommittén

Närradiokommittén hade inte i sina direktiv att behandla närra-

dioverksamheten i krig. Frågan berördes dock kortfattat med anledning av att kommittén fick en skrivelse från tclcvtrrket angåen-

de verkställighetsföreskrifter till förordningen om ;invändning av närradiosändare i krig. Kommittén förklarade sig villig att tillsammans med bl.a. televerket, Sveriges Radio och beredskapsnåiinnden för psykologiskt försvar (sedan l985 styrelsen för psykolo-

giskt försvar), ingå i en arbetsgrupp för att närmare studera när-

radions verksamhet i krig. Kommittén förutsatte därvid att arbetsgruppen innan den framlade sitt förslag särskilt övervägde hur

folkrörelserna som resurs fördelaktigast skulle stå till samhällets

förfogande under beredskap och i krig. Kommittén underströk

vikten av att en helhetssyn på det folkliga deltagandet vid en mo-

bilisering anläggs och att arbetet inte begränsas till en bedömning av den tekniska utrustning som finns inom närratlioverksamheten (SOU 1984:53 s. 125). Som ett led i 1984 års försvarskoniinittés :arbete med att utarbeta förslag om totalförsvarets inriktning inför UNO-talet lade olika myndigheter inom totalförsvaret fram förslag till programplaner för sina ansvarsområden.

k Förslag från styrelsen för psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) har i sin programplan för

perioden I987/88—|‘)9|/92 redovisat sina synpunkter på utnyttjan-

det av radion under beredskap och i krig. l-*ör närradiori har diskuterats fyra zilternativ: A. Närradion sänder under samma normer som i fred med dc begränsningar som följer av att personalsituzttionen förändras genom inkallelse etc. SPF menade dock att det kunde vara svårt att skapa ett för krig anpassat ansvarsförhållztnde p.g.a. det stora antalet föreningar. Dessutom finns risk för fientlig desinformation eller för att studion tas över av sabotörer eller subversiva enheter. B. Närradion stängs helt. C. Närradiostationerna tas över av kommunerna och utnyttjas av den kommunala informzitionscentralen, med visst utrymme för normal närradioverksamhet. D. Närradiostationerna används för att sända ut lokalradions program. Risken för desinformation bedöms som ringa. Be-

redskapsplanering kan ske inom Sveriges Radios övriga pla-

nering för ändamålet. SPF fann att en kombination av alternativen C och D borde kunna prövas. Styrelsen föreslog att närratliosâindzirna skulle användas för distribution av lokalradions sändningar. Vidare skulle

lokalradiosändningarna få brytas för sändning av viktiga kommu-

nala meddelanden över den lokala sändaren och frekvensen. Sveriges Radio skulle ombesörja planeringen av verksamheten.

SPF:s förslag till regeringen var att styrelsen skulle få i uppdrag

att pröva hur närradions resurser bäst kan tas till vara enligt

I23

ovanstående principer. En sådan prövning kunde också rymma möjligheter för viss normal närratlioverkszimhet. lifter en prövning kan det bli möjligt att fastställa regler för nåirrzrdions användning i krig och kriser.

Styrelsen var medveten om att förslaget innebar att man går miste om den mångfald av utbud som ett fullföljande av närradio-

sändningarna i kris och krig kan innebära. Mot detta vägde styrel-

sen de svårigheter det skulle innebära om ett växande antal orga-

nisationer fick tillstånd att sända närradio i krig och kris. Planskulle också medföra sådana problem att det inte läggningen framstod som meningsfullt. SPF uttalade år l986 l98b-()4-l0) att nåirrzidion borde ut- (SPF nyttjas åven i krig. Av principiella skål borde närradiosändningarna fortsätta även i allvarliga kris- och krigsliigen. Enligt SPF bor-

de närradions självständighet så långt möjligt bevaras men samti-

digt betraktas som en del av den samlade radioresursen. Mot bakgrund av att kommunerna från den l januari 1987 skulle få ett mer direkt ansvar för den lokala råiddningsverksamheten fann SPF det rimligt att lokala i kom-

radioprogramenheter

munerna inrättas. Dessa grupper skulle ha till uppgift att producera VMA och andra Även olika föreningar skulle program. under krig kunna producera program men det är nödvändigt att de sändningarna samordnas inom programgruppen. Den naturligaste organisatoriska lösningen är enligt SPF:s dokument att den lokala placeras i ett system för programgruppen

radioverksamheten i krig. Den bör ingå i en länsradioorganisation

och samverka med lokalradioverksamheten. De personer som skall krigsplaceras i de lokala programgrupperna bör vara personer som i fredstid är aktiva inom närradioverksamheten. Den närmare regleringen av närradions uppgifter och skyldigheter i krig bör utformas i ett krigsavtal mellan närradion och staten.

*k Räddningsverkets planering för varning av befolkningen i krig

Räddningsverket (SRV) (före den l juli N80 eivilförsvarsstyrelsen) har under en följd av år i olika planeringstlokument redovi-

sat idéer och förslag till lösningar på hur behoven av varning till

allmänheten kan tillgodoses med hjälp av Ijudratlio. Förslagen ut-

går från de principer om närradions utnyttjande under beredskap

och i krig, som redovisats i SPläS förslag ovan. Tekniskt innebär förslagen att närradion kompletteras med viss utrustning för bl.a. omkoppling och förmedling av lokalratlions sändningar, samt att programförbindelsei och utrustning installeras så att varningsmedtlelantlen kan vidarebefordras från kommunens räddningscentral.

SRV har i programplaneringen föreslagit att nya närradiosändare av beredskapsskäl upprättas i kommuner som nu saknar närradioverksamhet. Om och i den takt närradioverksamhet kommer till stånd i dessa kommuner bör kostnaderna övertas av de sändande föreningarna.

Sedan 1986 har SRV i de rullande femårsplanerna avsatt ekonomiska resurser för att säkra möjligheterna att varna befolkning-

en via närradiosändare. Resurserna avser i första hand investeringar i kompletterande utrustning av befintliga och tillkomman-

de sändare (ca 17000 kronor i installations- och 3500 i årlig

driftkostnad per sändare) samt utrustning och installation till och

i ledningscentraler (ca 20000 kronor i installations- och 3500 kronor årlig driftkostnad per central). l andra hand avser de av-

satta medlen kapital» och tmtlerhållskostnatler för nya närradiosändare i kommuner där sådana saknas (ca 15000 kronor per år

och sändare). Kostnaderna iir uttryckta i 1986 års prisläge och är baserade på televerkcts uppgifter. Totalt har avsatts ca 25 milj.kr. för lemårsperioden för varning via närradiosändare. l avvaktan på beslut om principer för närra-

dions utnyttjande under beredskap och i krig, har pengarna inte använts för ändamålet. lnplanerzide resurser har omfördelztts till andra verksamheter och de för nåirradion avsatta resurserna har

successivt skjutits på framtiden.

k 1988 års befolkningsskyddskomlnitté

1988 års befolkningskycltlskommitté presenterar i sitt betåinkzinde

Risker och skydd för befolkningen (SOU 1989:17), ett skyddssystem av samverkande delar bland vilka varning och information

till befolkningen genom rundradion utgör väsentliga inslag. l be-

tänkandet görs en värdering av tele- och radioanläggningarna som mål för fientliga angrepp i krig samt av deras betydelse för

försvarets förmåga att bemöta ett angrepp och genomföra ett

krig. Slutsatsen blir att radio- och teleanliiggningar värderas högt

för totalförsvarets mobilisering, styrkeuppbyggnztd och uthållig-

het. l diskussionen om behov befolkningens av skydd slås som ett rättvisekrav fast att information] och fysiskt grundskydd bör finnas för alla människor. Ett fungerande varningssysleni är en väsentlig del i befolkningens informationsbehov. Kommittén föreslår att ett sammanhållet system för varning via radion utvecklas samt att varning bör kunna riktas till begränsade områden, helst en kommun. Det noteras att jag i mina direktiv fått uppdraget att bla. behandla möjligheterna att använda niirratliori i kris och krig, och

vikten av att varningsfrågorna snarast får en lösning betonas. Vidare framhålls att hclolkningsskyddel bygger på ett samarbe-

te mellan befolkningen, myndigheter och olika hjåilpprogram,

samt att det för människors medverkan i befolkningsskyddet

krävs att de har förtroende för samhällskyddsorganisationen som

en lokal kontaktyta mellan befolkning och myndigheter under beredskap och krig.

Organisationen kommer att få många viktiga uppgifter, inte

minst att förmedla kunskap och information. Över huvud taget är

information under beredskap och krig viktig; alla ledningsnivåer måste därför ha en hög informationsberedskap och långt drivna

informationsförberedelser.

*k Räddningsverkets varningsstudie

Befolkningskyddskommitténs (ivervåiganden Litgör en viktig grund

i SRV:s varningsstutlie Varning till :allmänheten vid nödlägen i fred och krig (preliminär slutrapport l‘)‘)()—O3—|‘)). lin :tndra ut-

gångspunkt för studien utgör slutbetänkandet från utredningen om kärnkraftsberedskapen, SOU 1989:86 Samhällets åtgärder mot

allvarliga olyckor. SRV slår i studien fast att ljudradion och televisionen bör användas för varning och information till befolkningen. Det grundläggande varningssystemet bör enligt verket vara ”viktigt meddelande till allmänheten (VMA) som lämnas genom radio och television (se 10.2). Ett sammanhället system för varning och information bör utvecklas och varningen bör helst kunna riktas till varje kommun för sig. De viktigaste punkterna i förslaget till Varningssystem är att: - rutiner m.m. för till allmänheten ansvar, system, varning bör vara desamma vid nödlägen i fred och krig; - till allmänheten bör vara varning en del av räddningstjänsten och ansvarsförhållandena för planering och genomförande bör läggas fast i räddningstjänstlagstiftningen såväl i. fred som i krig; - radio och TV bör vara det varning genom grundläggande varningssystemet. VMA-systemet, som utvecklas och tillämpas vid nödlägen i fredstid, bör utvecklas ytterligare och tilllämpas även i krig; — skall kunna ske

utsändning av varningsmerldelande på begä-

ran av räddningsledzrre eller SOS-central om räddningsansvariga myndigheter har kommit överens om detta. Utsänd-

ning av varningsmeddelande skall alltid ske omgående i situationer då det enligt räddningstjänstlzugen är räddnings-

tjänst och allmänheten enligt rädclningsletlriingen uppfattning bör varnas; - en överenskommelse mellan Radio och SRV hör Sveriges lägga fast principerna för sändning av varningsmedtlelaitde i radio och TV. överenskommelsen skall bl.a. ligga till grund för de allmänna råd och instruktioner som kan behövas för

de berörda organens planering och av vargenomförande ning till allmänheten; - för att kunna ge effektiv varning genom radio och TV i områden med fredstida risker för tutsläpp av radioaktiva ämnen och farliga kemikalier hör kompletterande

Varningssystem

utvecklas med hjälp av RDS-teknik där varning till allmän-

heten inte kan ordnas effektivt på annat sätt;

varning genom radio och lV hör sändas i samtliga kanaler. Lokalradions programkanzil bör vara huvudkanalen för varoch lokalradion bör

ning, i krig ha tillgång till närradions

sändare för varning till allmänheten; - för systemet varning genom radion och lV hör kompletteras med system för i riskområden i fred utomhusvarning och krig. SRV understryker vikten av att närradiosändarna hlir

tillgängli-

ga för varning av allmänheten i som till riks-

krig komplement

och lokalradion. Genom och av närradioutbyggnad användning sändare kan ett Varningssystem komma till stånd som att medger varning över radio kan avgränsas lokalt. Verket framhåller vidare

att reglerna för sändning av VMA i radion bör kompletteras med

bättre planering och rutiner för information via riks- och lokalra-

dion. Även vad gäller varning via närradion bör motsvarande ru-

tiner införas. Det finns således enligt SRV ett starkt behov av en decentrali-

serad radioverksamhet på lokal, kommunal nivå. En sådan lösning ger en väsentligt högre säkerhet och uthållighet i det totala varnings- och informationssystemet. Vidare kan förutsättningar

skapas för att lämna lokalt riktad varning och information under ett krigsskede, när stora behov av att snabbt och säkert kunna nå ut till begränsade delar av

befolkningen föreligger.

SRV betonar rätt till säker och

medborgarnas snabb, entydig varning och information under hot» och akutskeden, vilket kan

bli avgörande för möjligheterna att rädda liv och egendom.

|27

11 Rasism och missbruk av

i närradion

yttrandefriheten

11.1 Regeringens uppdrag

har med överlämnande av slutrapporten från korn- Regeringen

missionen mot rasism och främlingsfientlighet (SOU l989zl3-l4),

mot åt mig att göra viss översyn. Mot

Mångfald enfald, uppdragit

bakgrund av vad kommissionen föreslagit skall jag se över reglerna om referensbandning och undersöka möjlighetcrnzi att ge nårradions etiska nämnd en starkare ställning. (Regeringens skrivelse 1989-11-30, dnr IP 23l H89) l kommissionens diskussion om niirradioxi och dess betydelse

för normbildningsprocessen ställs frågan om inte närradiori visar

sig vara ett redskap av stor betydelse för att nå vissa grupper med

socialt oönskade (a.a. s. 229). Kommissionen ifrågasätter

budskap att ett i en åsiktsradio skall ha sam-

om det är självklart yttrande ma starka som yttrandefriheten i andra medier. grundlagsskydd

11.2 Kommissionens kritik av dagens system

1l.2.1 Rättstillämpningen

Kommissionen har i sin genomgång av närrzidioverksamheten

funnit ett antal JK-anmälningar framför allt i Malmö och Stockholm rörande brottet hets mot folkgrupp.

Under åren 1981-85 var antalet anmälningar tämligen lågt,

mellan 10 och 20 per år. Därefter steg antalet anmälningar dramatiskt, till 45 under 1986. Bland gjorda anmälningar resulterade

endast ett fåtal i våckta åtal. .IK:s gallring var hård och i många

fall välbehövlig. Men det fanns, menade kommissionen, exempel att JK trots att upprörande förekom avstod från att

på yttranden väcka åtal. Kommissionen anför som exempel på sådana yttran-

” kasta indierna i indier-

den bl.a. följande; Släng eller trgnarna”,

na klarar bara av att mata feta kloakråttor. JK hänvisade i dessa

fall till den s.k. instruktionen i I kap. 4 § TF och avskrev ärendena. Den s.k. instruktionen föreskriver att envar som skall döma över missbruk av tryckfrihet eller i övrigt vaka över TFzs efterlevnad, alltid bör ha i åtanke att tryckfriheten utgör grundvalen för ett fritt samhällsskick. Denne skall därför :illtid fästa sin upp-

märksamhet mer på ämnets eller tzmkens im på uttryckets lagstridighet, mer på syftet än på framställningssättet och i tvivelsmål

hellre fria än fälla.

i JK:s remissvar på kommissionens rapport

l sitt yttrande över kommissionens rapport kan .lK inte (Iela den

uppfattning som kommer till uttryck i om ett behov utredningen

av skilda regler för olika medier. Han anför vidare. att yttrandefriheten endast kan begränsas av lag och att denna lag inte får innebära att olika medier behandlas olika. En annan sak är att

uppsåt och andra brottskriterier i varje särskilt fall får prövas för sig, där det vid brottets begående använda mediet också kan få

betydelse.

JK påpekar vidare att den övervakning som han kan bedriva naturligtvis är mycket sporadisk. Den är i huvudsak beroende av

anmälningar. En sådan ordning är lämplig när det gäller det mest

ifrågasatta yttrandefrihetsbrottet, förtal. Detta är ett målsägandebrott som kräver angivelse av den som anser sig förtalad. När det

däremot gäller rasdiskriminerande bör kanske inslag övervägas

någon annan form av officiell bevakning så att dessa inslag verkligen kommer under justitiekanslerns prövning. l sammanhanget

bör beaktas att den korta preskriptionstiden - sex månader - kan

komma att ställa särskilda krav på resurser för att en effektivare

tillsyn skall komma till stånd.

11.2.2 Den långa handläggningstiden

Kommissionen kritiserar den långa handlåiggningstitleuw vid yttran-

defrihetsmål. Den finner att det är särskilt allvarligt niir det gäller närradion eftersom den misstänkte/åtalade kan fortsatta sina sänd-

ningar i avvaktan på en ev. clom. behåller sitt Sammansltatningeii sändningstillstånd och kan upprepa sitt budskap. Kommissionen

föreslår därför dels en snabbare handläggning av l›l.a. yttrandefri-

hetsmål, dels en motsvarighet till tryckfrihetsförordningens regler om beslag och konfiskering på pressens område (l0 kap. TF) (a.a.

s. 100 f).

*k Reaktionen från några remissinstanser

Stockholms kommenterar förslaget om snabbare handtingsrätt läggning genom att framhålla att sådana mål redan i dag skall Väntetidcrna blir ändå efter-

handläggas med skyndsamhet. långa, som det finns många andra mål av förturskarziktår och resurserna

stöder att JK eller domstol år begränsade. Tingsrätten förslaget skall kunna mot en sändande förening och återkalla sändingripa

interimistiskt redan under pågående utredning av ningstillståndet

. yttrandefrihetsbrott. JK anför som sin mening, att det kan vara av värde att möjlig-

het skapas att under pågående utredning inskrida mot yttrandefri-

hetsbrott i närradion. Advokatsamfund år kritiskt och avråder bestämt från Sveriges förslaget om införande av en motsvarighet till reglerna om beslag och om möjligheten till konfiskering enligt 10 kap. TF. Dessa regler skrifter som redan blivit utgivna, dvs. utlåmnade för gäller Införandet av motsvarande regler för niirradiosänd-

spridning.

dvs. att konfiskera ett redan sånt program förefaller samningar, fundet nonsensartat. Menar däremot kOmIhlSlOnttn att konfiskeskall avse införs lörhantlseensur, vil-

ringen såndningstillståndet,

område endast kan meddelas då riket

ken på de tryckta mediernas år i krig ( utgivningsfâârbud, 7 kap. 8 § Tl).

Även fakultetsnämnden vid Stockholms universitet juridiska Den ser dem som allvarliga inskrfinkningar i avstyrker förslagen. förenings- och yttrandefriheten.

11.2.3 Referensbandning

Kommissionen anser att det finns en uppenbar risk att den sändande föreningen manipulerar med banden eftersom den lämnats ansvaret att sköta referensbandningen. Även om referenssjälv

band finns är de i fall av så dålig kvalititet att de inte kan många avlyssnas. Kommissionen föreslår därför att referensbandningen

sköts av annan eller att föreskrifter utformas för hur refe-

någon

skall till. Särskilt att garantera deras

rensbandning gå möjligheten

tidsmässiga riktighet skall uppmärksammas.

k Svenska Närradioförbttndets remissvar

Sveriges Närradioförbuntl har i sitt yttrande betonat att förslaget inte får medföra ekonomisk belastning för de sändande ytterligare

l övrigt finns inte några direkta kommentarer till

föreningarna. förslaget bland remissinstanserna.

ll.2.4 Närradions etiska nämnds ställning

När det gäller etikfrågor har kommisionen med tillfredsställelse

funnit en allvarlig strävan inom närradion att själv sanera verksamheten. Så sker genom den av närradioförbundet inrättade etiska nämnden och genom de av förbundet antagna etiska reglerna. Emellertid gör kommissionen den bedömningen att den etiska nämnden bör ges en starkare ställning gentemot de sändande för-

eningarna och att den skall ges laglig rätt att få tillgång till samtli-

ga sändande föreningars referensband.

*k Reaktionen från några remissinstanser

Sveriges Närradioförbund delar kommissionens uppfattning, men betonar, att det är viktigt att de etiska frågorna fortfarande har

status av en självklar och frivillig sanering i närradioverksamheten. l övrigt framhåller förbundet i sitt yttrande att förbundets

stämma nyligen bifallit en motion om att närradions etiska

nämnd skall kunna vara stramare i sin bedömning för att medverka till ett ökat förtroende för niirradion. Förbundet har för avsikt att i normalstadgar för närradiofören-

ingarna införa att medlemmar kan uteslutas vid brott mot de etis-

ka reglerna.

JK har inte någon erinran mot att nåirradions etiska nämnd till-

erkänns en lagstadgad rätt att få ta del av refercnshand.

Även Svenska Flyktingrådet stöder förslaget.

JO ställer sig däremot tveksam till tanken att tillerkänna en - dessutom verkande inom en

privat inrättning organisation till vilken inte samtliga berörda närradioföreningzir är anslutna - en sådan befogenhet som att med lagstiftningens stöd utkräva önska-

de referensband.

Referensbantlning

11.3.1 Lagstiftningen

Som tidigare nämnts åligger det 8 § lagen om enligt (l982:460)

ansvarighet för närradio varje tillståndshavzire att se till att varje program som sänds spelas in och bevaras i sex månader. Med program avses detsamma som med radioprogram i radio-

lagen (1966:755), dvs. sändningens innehåll, om det består av an-

nat än, utom angivande av namn och källa, enkla meddelande om tid, väderlek, nyheter och dylikt. Det innebär att även s.k. slingor omfattas. Motsvarande skyldighet finns för programföretag, vilken f.n.

endast gäller dotterbolagen i Sveriges Radio-koncernen, i 6 § för-

ordningen (l967:226) om tilllämpningen av radioansvarighetsla-

gen (1966:756). JK och den som anser att begåtts mot hoyttrandefrihetsbrott

nom har rätt att kostnadsfritt få ta del av inspelningen och att få utskrift av vad som yttrats i programmet. Enligt l4 § närradiola- (1982:459) är en sammanslutning även skyldig att tillställa gen

närradionämnden referensband på nämndens uppmaning.

Om sammanslutningen inte fullgör sin skyldighet att lämna ut referensband eller ge utskrift kan den som i sammanslutningen anses ansvarig dömas till böter eller fängelse i högst ett år. JK är

åklagare i sådana mål.

Om närradionämndens begäran om att få referensband inte ef-

terföljs, kan nämnden förena sin begäran nästa gång med vite.

Om ej heller nu begäran efterföljs, kan närrzidionämnden begära att länsrätten dömer ut vitet.

11.3.2 Praktik och teknik

För att en sändande förening skall kunna relerensbanda sina sändningar krävs att den, utöver nödvändiga investeringar för

sändarutrustning, har tillgång till en särskild bandspelare - kas-

sett- eller rullbandspelare - för referensbzindningen. Därutöver krävs personlig administrativ och teknisk kompetens för att säkerställa att referensbanden håller den kvalitet som krävs av ett bevismaterial. l Malmö har man sedan ett antal år valt att ha en central refe-

rensbandning för orten. Bakom detta ligger såväl krav på god

ekonomi som god kvalitet. Under perioden fram till år l989 sköttes den gemensamma bandningen av Televerket Radios driftscen-

tral i Malmö mot betalning. Närradioföreningen hade själv köpt inspelningsapparaturen (ca 25 000 kronor) och betalade det sista

året sammanlagt 26000 kronor i driftskostnad till televerket. Nu-

mera sker inspelningen i närradioföreningens regi. Med hjälp av en fyraspårig bandspelare placerad i närradiolöreningens studio och bemannad av föreningens egna tekniker spelas samtliga program in på närradions två sändare i Malmö tillsammans med Frö-

ken Ur samt digital avläsning av klockslag, dag och månad. lnvesteringskostnaden för detta var 42 000 kronor. Malmö närradioförening har lönebidragsanställda tekniker.

11.3.3 Erfarenhet av referensbandning

Närradionämnden har vid några tillfällen, men då i samband med att andra frågeställningar varit uppe till behandling, haft anledning att ta ställning till föreningarnas relerensbandning. Det har

då i några enstaka fall förekommit att referensband saknats eller

att de som sänts in varit av otjåinlig kvalitet. Närradionämnden har inte använt sig av sin möjlighet till vite.

Vid förfrågan hos niirradionämnden har den uppgivit att någon

ren vägran inte förekommit. När band uteblivit, har det handlat

om att banden förklarats vara av så (låilig kvalitet att föreningen

ansett det meningslöst att sända in dem, eller att löreningen med-

delat att det av olika skäl, t.ex. stöld, inte finns några referens-

band. l flera fall har nämnden låtit saken bero efter att ha förtydligat föreningens skyldighet i samband med referensbandning. lbland har skyldigheten att även referensbanda s.k. slingor miss-

förståtts. Något enstaka fall har varit sådant att det blivit föremål för åtalsprövning av JK varefter det resulterat i fällande dom (bö-

ter). Närradionämnden har av de inträffade fallen inte haft anled-

ning att tro att slarv med referensbandning är vanligt.

Vid våra besök ute hos närradioverksamma har dessa inte säl-

lan påpekat att referensbandningen inte sköts så väl som närra-

dionämnden synes tro.

11.4 Massmedier och etik

l1.4.l Yttrandefrihetsskydd och yttrandefrihetsbrott

Enligt lagen (l982r4ö0) om ansvarighet för närradio gäller samma system för straffråttsligt ansvar som

enligt radiolagen (1966:577).

Därmed gäller tryckförordningens (TF) system. Vi har i vårt land länge värnat om yttrandc- och tryckfriheten. Tryckfrihetsförordningen är en särskild grundlag för det tryckta ordet. Yttrandefriheten - i vidare bemärkelse - är som

tidigare

nämnts reglerad i 2 kap. RF, främst då dess l, 12 och I3 §§. Genom TF har vi ett särskilt rättssystem och en särskild rätte-

gångsordning till skydd för det tryckta ordet. Den har tjänat som

förebild för reglerna för etermedierna och är i vissa delar direkt tillämplig. lnom justitiedepartementet arbetar man för närvarande

med att skapa grundlagsregler av likartad omfattning även för ytt-

randefriheten i andra medier än den tryckta skriften.

TF:s system har följande grunddrag: Förhandscensur är förbjuden. Möjligheterna till statligt ingripande med anledning av vad

som uttrycks i massmedier är starkt begränsade. Sanktioner i form av straff eller skadestånd kan endast utdömas om det som förekommit är straffbelagt såväl i lag som i TF. Sanktionerna kan därtill i huvudsak endast riktas mot en person, den ansvarige utgi-

varen. Den som lämnar uppgifter för offentliggörande i tryckt

skrift kan inte göras ansvarig och får inte efterforskas av myndig-

het, det s.k. meddelarskyddet.

Processen följer en särskild rättegångsordning. JK är - vid sidan om en vanlig målsägande - den ende som kan påtala tryckfri-

hetsbrott. En jury har central plats i processen då dess friande utslag är slutgiltigt och aldrig kan överklagas.

De brott som straffbelagts enligt TF, och som även då gäller

närradioverksamheten, kan indelas i fyra huvudgrupper;

l. brott mot rikets säkerhet - ex. högföräderi, krigsanstiftan,

uppror,

2. brott med hemliga uppgifter - ex. spioneri, obehörig befatt-

ning med hemlig uppgift, 3. brott mot allmän ordning - hets mot folkgrupp, uppvigling,

olaga våldsskildring,

4. ärekränkning av enskild person - förtal.

1l.4.2 Radio och TV

För radio och TV gäller radiolagen (l9(›6:755) och radioanssvarighetslagen (1966:756). Härigenom har ett ansvarighetssystem likt

TF:s skapats. Därutöver föreskrivs i 6 § radiolagen att sändnings-

rätten skall utövas och sakligt. Därvid skall beaktas att

opartiskt

en vidsträckt yttrandefrihet och informzitionsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen. Dessutom skall i

programföretagen

sin programverksamhet hävda (let demokratiska statsskickets

grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den

enskilda människans frihet och värdighet. De närmare bestämmelserna om programverksamheten regleras i enlighet med de ramar som ges i 6 § radiolagen genom avtal

mellan staten och vart och ett av de fyra programföretagen som

svarar för radio och TV i Sverige, nämligen Sveriges Television

AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges

Utbildningsradio AB. Radionämnden, som är en statlig myndighet, övervakar i efterhand att programmen uppfyller kraven enligt lagen och avtalen.

Den har att efter anmälan eller på eget initiativ granska program som sänts inom en sexmånadersperiod. Enligt avtalen med staten föreligger en skyldighet för programföretagen att tillställa radio-

nämnden det material som är nödvändigt för granskningen. Nämnden består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordfö-

randen och vice ordförande skall vara lagfarna och erfarna i do-

marvärv.

Nämndens avgörande resulterar i yttranden, som avser frågan

om ett program eller programinslag överensstämmer med eller strider mot lagen eller avtal med staten. Dessa yttranden nyanse-

ras så att det av dem går att utläsa olika grader av övertramp. l

mål av allmänt intresse brukar nämnden lämna en kommuniké till TT, i andra fall utdelas yttrandet till ett antal personer inom

Sveriges Radio-koncernen. Yttrandet skall enligt avtalen med sta-

ten publiceras i den TV- eller radiokanal där programmet sändes. Sveriges Radio AB har utarbetat en intern regelsamling, Regler för programverksamheten vid Sveriges Radio. Den ger riktlinjer

av etisk natur. Ledningen har uppgiften att övervaka att reglerna

följs.

ll.4.3 Pressens opinionsnämnd och P0

Området för lagenligt ingripande är snävt. lnom massmedievärl-

den har man därutöver utformat etiska regler, som massmedierna

frivilligt har åtagit sig att följa.

Pressens opinionsnämnd (P()N) har funnits sedan år 1916. Den är en hedersdomstol i ärenden som gäller god publicistisk sed rörande all periodisk press som är tillgänglig för envar. Den finansieras av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen, vilka även utser en ledamot var i nämnden. Från år 1969 finns i nämnden ett visst offentligt inslag, då stiftarna skrev in i nämndens statut att riksdagens justitieombudsman i förening med Advokatsamfundets ordförande äger utse

två ledamöter och sex suppleanter för dem. De personer som på

detta sätt utses är vanliga medborgare som med sin allmänna klokskap kan tillföra nämnden lämplig kompetens. Nämnden består således av fem ordinarie ledamöter. Dessa utser därefter sin ordförande och tre vice ordförande, vilka skall vara jurister med domarerfarenhet.

Är 1969 grundade Publicistklubben, Svenska _iournalistförbun-

det och Svenska tidningsutgivareföreningen också stiftelsen All-

mänhetens pressombudsman (P()). PO prövar klagomål från såväl

enskilda personer som juridiska personer, dvs. företag, organisationer etc., som anser sig blivit illa behandlade i pressen. Att det fanns ett uppdämt behov av en klagomur för enskilda visade sig

omgående. Anmälningarna ökade i ett slag från ca SO per år till

ca 350.

Pressens opinionsnämnd tar upp ärenden till behandling efter anmälan av PO eller av den saken berör (målsägzmde). Gransk-

ningsmaterialet består av tryckta skrifter, tidningar. Det är förhål-

landevis lättåtkomligt och därtill tillgängligt för envar.

Nämndens avgörande efter att ett ärende behandlas kan bli ett

uttalande (opinionsuttalande) som offentliggörs. Enligt stadgarna för nämnden bör en fälld tidning återge uttalandet i fullstän-

digt och oförändrat skick och redovisa att så har skett till PO. En

klandrad tidning kan även åläggas att betala en expeclitionsavgift

relaterad till tidningens upplagestorlek.

PO har till uppgift att på eget initiativ eller efter anmälan påta-

la avvikelser från god publicistisk sed. Vad som avses med god publicistisk sed har av pressens organisationer tidigare nedteck-

nats i de s.k. PK-reglerna och i en särskild yrkeskodex utarbe-

tad av Journalistförbundet år 1968. Dessa regler har därefter omarbetats av de tre organisationerna till en ny gemensam regelsamling Etiska regler för press, radio och TV”. De gäller från år 1974. Sveriges Radio AB har anslutit sig till reglerna i den utsträckning de kan tillämpas med hänsyn till bl.a. företagets avtal med staten. Företagets egna programregler hänvisar i vissa fall till pressens etiska regler.

11.4.4 Närradion och dess etiska regler

För närradion gäller inte 6 § radiolagen (1966:577) med dess krav

på opartiskhet och saklighet. l närradion skall i stället samman-

slutningarnas åsikter - utanför vad som är brottsligt - få framföras fritt. Närradion beskrivs därför ibland som en äsiktsradio. Sveriges Närradioförbund är en sammanslutning av lokala närradioföreningar, vars medlemmar i sin tur utgörs av organisatio-

ner på respektive ort, vilka har tillstånd att sända närradio.

Närradioförbundet har utformat egna etiska regler, som har haft pressens regler som förebild (bilaga 3). Närradions regler skiljer sig i vissa avseenden dock från pressens. T.ex. föreskrivs i närradions regler att program inte skall sändas som kan uppfattas som hot eller förakt för folkgrupp. Pressens regler föreskriver att berörda personers ras, börd, nationalitet eller kön inte skall framhävas när det är ovidkommande.

Skillnaden innebär, att närradions regler inte fordrar att någon

särskild och utpekad person skall ha blivit kränkt för att etiska

nämnden skall ta upp frågan till prövning och kunna konstatera

att reglerna överträtts. instruktionen för den etiska nämnden fordrar inte heller att anmälaren är berörd av programmet. Pres-

sens regler fordrar däremot en målsägande, som därtill anmäler

programmet. lnom Sveriges Närradioförbund har man också etablerat en nämnd, Närradions etiska nämnd, som skall övervaka att de etiska reglerna iakttas. Beslutet att inrätta en sådan togs redan i samband med att förbundet bildades 1982.

Etiska nämnden är sålunda ett helt privat organ utan någon offentligrättslig anknytning. Den bekostas av dem som tillsynen gäl-

ler. l dessa hänseenden har nämnden samma ställning som Pressens opinionsnämnd. Etiska nämnden behandlar, liksom Pressens opinionsnämnd,

på eget initiativ eller efter anmälningar från allmänheten frågan

om program strider mot de etiska reglerna. l båda fallen kan

nämndens behandling leda till att ett utlåtande. Detta skall enligt närradions etiska regler återges i sammanslutningens sändning i

I37

sin helhet och utan dröjsmål på så attraktiv lyssnartid som möj-

ligt.

Enligt närradioförbundets stadgar föreligger det inte någon

skyldighet för närradioföreningarna och dess medlemmar de sändningsberättigade sammanslutningarna att tillställa den etiska nämnden referensband för granskning. Sammanslutningarna

skall i stället frivilligt efterkomma nämndens begäran om sådana.

Redan närradiokommittén konstaterade att kopplingen mellan tillståndshavarna och den etiska nämnden var svag, eftersom ett antal sammanslutningar inte var anslutna till förbundet. Närradiokommittén noterade, att även om den etiska nämnden inte kunde

vara säker på att få in de efterfrågade inspelningarna, så är en

bandkopia som infordrats av närradiomyndigheten, numera närradionämnden, för granskning en offentlig handling som ledamöter

av den etiska nämnden på samma sätt som andra kan få kopia av.

Kommittén förutsatte att nämnden aldrig skulle sakna band för prövningen av sina ärenden. Den etiska nämnden tycker sig ha märkt en minskad benägenhet hos anmälda tillståndshavare att skicka in infordrade referensband. Behandlingstiden, speciellt under hösten 1988, har förlängts

på grund av att nämnden inte haft tillgång till erforderliga band. Är 1988 var antalet anmälningar 25 st. Av dessa var I3 st uppe i

nämnden för behandling. Flera av de övriga försenades på grund

av att erforderliga referensband inte kommit nämnden till handa. Av de anmälningar som behandlats av nämnden har 5 st avskri-

vits på grund av att de var för sent inkomna (inom tre månader

efter programmet sänts skall anmälan ske) eller att referensbanden var stulna, 6 st har friats och 2 st har fällts (Sveriges Närradioförbund, verksamhetsberättelse 1988 s. 23). Jag vill i detta sammanhang nämna ett fâirsök att lokalt, i närradioföreningens regi, slå vakt om näriatlioetiken. Närradioföreningens styrelse i Malmö lkireslog till föreningens årsmöte 1990 inrättandet av en egen etisk kommitté. Den föreslagna kommittén

ges inga sanktionsmöjligheter utan man litar uppenbarligen till sin förmåga att lokalt påverka opinionsbildningen. Bakgrunden till Malmöföreningens initiativ är att här lokalt finns speciella förhål-

landen. Inte mindre än 90 % av det 40-tal anmålningsärenden som närradioförbundets etiska nämnd behandlat Linder år 1989

rörde sändningar från Skånepartiet och Opponentgruppen i Mal-

mö (Närradion, Sveriges Nårratlioförbund nr 4 l989). Etiska nämnden skiljer sig från Pressens opinionsnämnd genom att samtliga ledamöter, tre ordinarie och två suppleanter, utses av närradioförbundets styrelse. Ledamöterna hämtas från närradio-

föreningarnas egna och det krav man ställer på dem är att de är personer med särskilt goda insikter i närradioetiskzi frågor. Det finns således inte, som i Pressens något Opinionsnämnd, inslag av

allmän- eller Iyssnarintressen eller av fristående jurister. Det finns

inte heller någon opartisk och juridiskt kunnig instans inom när-

radion som likt PO kan föra enskildas talan. Närradioförbundets resurser är begränsade. Det har inte en ekonomisk bas lik pressens organisationer. Pressen består ju av kommersiellt verksamma tidningsföretag med goda ekonomiska

resurser. Närradions aktörer är enbart ideella organisationer med

avgifter och frivilliga bidrag som de enda ekonomiska tillskotten. Ett uttryck för denna skillnad är att närradioförbundet endast har en person anställd.

11.5 Återkallelse av sändningstillståndet

l1.5.l Lagstiftningen

Till skillnad mot vad som gäller för det tryckta ordet kan brott mot yttrandefriheten i närradion leda till sanktioner som riktar sig mot en vidare krets än programutgivaren, närradions motsvarighet till skriftens ansvarige utgivare, nämligen genom återkallel-

se av sammanslutningens sändningstillståntl. Ett av skälen härtill

är att närradion just är föreningarnas radio: litt kollektivt ansvar faller sig naturligt. Men det bottnar även i att sändningarna

fordrar tillstånd från regeringen eller någon härför utvald myn-

dighet, medan det för det tryckta ordet råder full etableringsfrihet. För etersändningarnzi finns en absolut ram genom det be-

gränsade frekvensutrymmet, medan någon motsvarande begräns-

inte finns för det tryckta ordet.

ning

Aterkallelse kan, som tidigare nämnts, ske på grund av brott

mot reklamförbudet och det s.k. sponsringsförhudet (l0 § närradiolagen) samt när ett program som i en lagakraftägande dom har

befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett

allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio (13 § l st p 4 närradiolagen). Efter en lagändring år 1985 får närradionämnden återkalla tillståndet interimistiskt redan då domen fallit, således utan att avvakta att domen vinner laga kraft. Därutöver får nårradionämnden återkalla tillståndet för mer

administrativa brott mot närradiolagstiftningen (I3 § l st p 1-3

och p 6-7 närradiolagen). Tillståndet kan återkallas om en sammanslutning inte längre uppfyller kraven enligt 4 § nårradiolagen, om en sammanslutning bryter mot beslut om sändningstid eller låter annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen, om sammanslutningen bryter om föreskrifter om

programinnehåll i ll § närradiolagen, om sammanslutningen inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader

eller om sammanslutningen inte erlägger sändningsavgift inom föreskriven tid och den dessförinnan förelagts att göra så vid äventyr att annars tillståndet återkallas. Slutligen får närradionämnden

även enligt l3 § 1 st p 3 närradiolagen återkalla sändningstillstån-

I39

det, om sammanslutningen sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivzire inte har gjorts.

l1.5.2 Närradiokommitténsförslag

l detta sammanhang finns det :inledning att påminna om att när-

radiokommittén i sitt betänkande år 1984 föreslog att i närradio» lagen skulle föras in en Iagregel som skulle givit närradionämnden möjlighet att omedelbart återkalla en sammanslutnings sänd-

ningstillstånd om något av dess program kränkte principen om

alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Härigenom skulle närradionämnden få en möjlig-

het att utan föregående domstolsprövning dra in tillståndet vid rasdiskriminering, vilket var vad man hade i åtanke när förslaget

formulerades. Diskriminering skulle med andra 0rd jämställas med brott mot reklamförbudet, det s.k. riksförbudet och överträdelse av närradioföreningarnas sändningsrätt. Främst de juridiska remissinstanserna hade starka principiella

invändningar och framhöll att förslaget skulle innebära en be-

gränsning av den grundlagsfästa yttrandefriheten och att det helt skulle avvika från nu gällande principer för lagreglering av ytt-

randefriheten. Den föreslagna regeln var dessutom vag och svår-

tillämpad, vilket kunde inbjuda till godtycke. Föredragande stats-

rådet tog intryck av kritiken, och den lösning regeringen och sedan riksdagen stannade vid var således andra tillägget enligt stycket 13 § närradiolagen.

11.5.3 Återkallelse i praktiken

Närradionämnden har använt sig av möjligheten till återkallelse restriktivt. Det har dock alltid skett när den siindande föreningen

-

begått yttrandefrihetsbrott. l övriga fall vid hrott mot reklamförbudet, tidsöverdrag etc. - har nämnden ofta påpekat att en

sammanslutning brutit mot reglerna men låtit det bero med det.

Då tillstånd återkallats har oftast kunnat få

sammanslutningen nytt tillstånd efter en till tre månader. Endast i något enstaka fall

har återkallelsen medfört hinder för nytt tillstånd ett helt år framåt. Så skedde för Radio Islam.

Den mest uppmärksammade återkallelsen av siindningstillstånd

gäller just Svensk-Arabislamiska förbundet i Stockholm, vilket

sänt närradio under beteckningen Radio Islam. Den 8 mars 1989 väckte justitiekanslern åtal mot Radio lslams programutgivare för hets mot folkgrupp med anledning av 15 uttalanden i närradio-

under tiden den 9 september 1988 till den 14 september

program

1988. Den 20 mars 1989 väcktes åtal för hets mot folkgrupp mot samme med anledning av ytterligare 27 yttranprogramutgivare

under tiden den 1 oktober 1988 till den 11 den i närradioprogram december 1988. Den 6 april 1989 väcktes ännu ett åtal avseende yttranden i närradio den 6 november 1988. Den 31 maj 1989 av ytterligare 14 yttrande under tiden väcktes åtal med anledning den 16 december 1988 till den 10 februari 1989. Ännu ett åtal av-

såg hets mot folkgrupp men då i tryckt skrift.

i vid Stockholms ogillade åta-

Juryn tryckfrihetsmålet tingsrätt

let i stora delar, däribland det som brott i skrift. 21

zivsåg tryckt

yttranden kvarstod sedan för domstolen att bedöma. Stockholms avd. 8, fann i dom, DB 15, den 14 notingsrätt,

vember 1989 skyldig till hets mot folkgrupp geprogramutgivaren nom vad som yttrats i 18 yttranden i närradio. Enligt tingsrättens

hade ett innehåll som i varje enskilt bedömning dessa yttranden

fall var klart nedsättande och i många fall djupt kränkande för judar. Dessa överskred alla gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion. Brotten var ej att betrakta som ringa. Påföljden be-

stämdes till i sex månader. Domen har överklagats till fängelse hovrätten som avgör målet under hösten 1990. Närradionämnden beslöt den 28 november 1989 att återkalla

förbundets sändningstillstånd tills vidare

Svensk-Arabislamiska

och uttalade att beslutet dock gäller längst 12 månader från den

dag det delges sammanslutningen.

l41

12 och vissa

Uppdraget

utgångspunkter

direktiven skall jag utreda vissa preciserade frågor som rör

Enligt närradion. Det är viktigt att inledningsvis understryka att det allt-

så inte är om någon total av hela närradioverksamfråga översyn

heten. Utredningsuppdraget omfattar i sammanfattning följande

frågor.

i Närradiosändarnas räckvidd. Om det är tekniskt möjligt att ifrån om fem kilometer och i stället eftersträva

gå huvudregeln

samt och ekonomiska konsekvenkommuntäckning de praktiska serna av en sådan förändring. i: Konsekvenserna av att skyldigheten att använda sändare som tillhandahålls av televerket upphävs. *k Möjligheten att ändra beslutsordningen i sändningstidsärenden, t.ex. att låta närradioföreningarna överta viss beslugenom tanderätt. Om det i så fall kräver fastare regler för nårradiofören-

ingarna samt om antalet närradioföreningar på en och samma ort

behöver regleras. i Närradioföreningarnas sändningsrätt i ljuset av att närradion

i största möjliga mån bör bevara sin särprägel som föreningsradio.

*k Rätten att sända närradio i krig eller krigsfara liksom behovet av att använda sändarutrustningen för andra ändamål i krig

eller vid krigsfara och för sändning av varning vid fredsolyckor.

Genom tilläggsdirektiv har jag också fått i uppdrag att se över reglerna om referensbandning av närradiosåindningarnzi samt möjligheterna att ge närradions etiska nämnd en starkare ställning. Under mina kontakter med företrädare för sändande föreningar och närradioföreningar har jag ofta mött uppfattningen att utredningen också borde omfatta finansieringen av närradioverksamheten genom t.ex. reklam i sändningarna och genom sponsring samt att staten ståt för kostnaderna för närradionämnden.

i detta sammanhang understryka att det inte ingår i mitt

Jag vill

uppdrag att lägga synpunkter på finansieringsfrågorna, och jag

kommer därför i det följande inte att ta upp dessa till behandling. Detta utesluter naturligtvis inte att vissa av mina förslag kan få ekonomiska konsekvenser.

När närradiosändningarna startade år 1979 som en försöksverksamhet var syftet att ge en kanal till föreningslivet för att via etern nå ut till medlemmar, sympatisörer och andra intresserade inom det närliggande området. 1 riksdagsbeslutet år 1985, enligt vilket verksamheten permanentades, konfirmerades att närradion också framöver skulle vara en föreningsradio. Också i mina direktiv framhålls att ”det är naturligt att man strävar efter att i största

möjliga mån bevara närradions särprägel som föreningsradio.

Jag instämmer helt i denna uppfattning; det är angeläget att slå vakt om och utveckla det instrument för kommunikation med medlemmar och andra som närradion utgör. Jag har under utredningsarbetet mött förslag och idéer om att närradion borde utvecklas till en mer allmän lokal radio. På en del håll kännetecknas också utbudet av mycket musik och i vissa fall kommunal information i närradioföreningarnas regi och inte särskilt mycket av information från de föreningar som har erhållit sändningsrätten. l debatten har också hävdats att närradion borde utvecklas till en

s.k. fri radio utan krav på sändningstillstånd och utan begränsningar i övrigt. Dessa krav har ibland ackompanjerats av krav på

att närradionåmnden borde slopas och att reklam i sändningarna

borde tillåtas. l några fall har också den faktiska närradioverk-

samheten kommit att utformas så att den liknar en kommersiell

radio, där en förening dominerar sändningarna och har överlåtit den praktiska hanteringen av sändningsverksamheten på ett före-

tag, av vilket sedan den sändningsberättigade föreningen köper tid för sina egna föreningsmeddelanden.

Utgångspunkten för mina förslag i det följande är att närradion

alltjämt skall vara en löreningsradio; det år föreningarna som

skall ges sändningsrätt för att kunna föra ut sina budskap på egna villkor. Jag är sålunda inte beredd att föreslå någon nedtoning av föreningskaraktären, något som, i likhet med vad som ovan framhållits, inte heller ingår i uppdraget. Självfallet har var och en rätt att verka för en s.k. fri radio med

eller utan kommersiella Men det skall

inslag. inte ske genom att

slå sönder närradion med dess karaktär av Så

föreningsrztdio. länge det finns ett dokumenterat intresse och förmåga hos fören-

ingslivet att sända närrzidio - och bådaderzi finns — hör närradion få leva kvar och utvecklas just som en

föreningsradio.

För att få sända närradio skall ha ett sänd-

föreningarna idag ningstillstånd utfärdat av den statliga myndigheten på området,

närradionämnden. Eftersom det inte är praktiskt genomförbart med fri etableringsrätt om skall

någon föreningarna få utrymme i etern, måste något slags koncessionsförfarande tillämpas. Jag ser ingen anledning att flytta denna uppgift till någon annan myndig-

het; det bör också i vara en av närradionämndens

fortsättningen uppgifter att bevilja sändningstillståntl för föreningarna. Detta är

ingen snöpning av det fria ordet, som det ibland kan låta i debatten, utan i stället en garanti för föreningarna att få sända, en rätt

som varken närradioföreningen på orten eller någon annan orga-

nisation kan ta ifrån dem.

En annan utgångspunkt för mina förslag är att det skall råda

en vid i närradion. Det bör finnas så få restriktio-

yttrandefrihet

ner som De som nu finns är i huvudsak bestämmelserna i möjligt. lagen om ansvarighet för närradio, bestämmelserna i närradiolagen om förbud mot reklam och sponsring samt bestämmelserna om att programmen inte får innehålla material som annat än i begränsad omfattning framställts för den egna verksamheten. Vidare finns de frivilliga etiska regler, som har antagits av Sveriges Närradioförbund. Jag anser att dessa regler i allt väsentligt är tillräckliga för de sändande föreningarna. Vad jag här har sagt innebär att jag inte är beredd att föreslå

några begränsningar t.ex. av hur mycket musik som skall få finnas

i föreningssändningarna. Det måste vara en uppgift för de sändande själva att avgöra hur de skall presentera sitt budskap, t.ex. om det skall ske genom en omfattande musikalisk inramning. Det kan naturligtvis också i en del fall vara musiken som är budskapet.

En särskild fråga rör de fall av missbruk av yttrandefriheten i

vissa närradiosändningar, som har behandlats av kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet. Vissa av kommissionens förslag har överlämnats till mig. Det bör i detta sammanhang fram-

hållas att reglerna om yttrandefrihetsbrott i lagen om ansvarighet

för närradio är helt klara. Vad det här gäller är att få en bättre kontroll när det gäller efterlevnaden av bestämmelserna och att undersöka möjligheterna att lättare ingripa mot sådana sändningar.

Eftersom det också ingår i uppdraget att pröva och framlägga

förslag om närradions uppgifter i krig och vid krigsfara, kommer

jag att beröra frågan om eventuella inskränkningar av yttrandefri-

heten i närradiosändningar i krigs- och krissituationer. Regeringsformen medger att yttrande- och informationsfriheten får begrän-

sas med hänsyn till rikets säkerhet (RF 2:13). Min allmänna utgångspunkt vid denna prövning kommer att vara att reglerna för

närradion bör utformas utifrån den situation som råder i fredstid

och att dessa regler så långt det över huvud taget är möjligt ock-

så skall tillämpas i krigs- och krissituationer. För närradioföreningarna finns det ytterligare inskränkningar i sändningsrätten; jag återkommer till dem i samband med mina förslag om närradioföreningarnas sändningsrätt. l detta sammanhang vill jag emellertid framhålla att jag inte finner det principi-

ellt stötande med längre gående restriktioner för närradiofören-

än för de egentliga Syftet med närradion är

ingarna föreningarna. ju att garantera sändningsrätt åt föreningslivet och inte åt den

samarbetsorganisation som har bildats av de sändande föreningarna för att lösa vissa i huvudsak praktiska problem.

Som en ytterligare utgångspunkt för mina överväganden i det

följande vill jag nämna en strävan efter att flytta besluten så nära den praktiska verksamheten som möjligt och en parallell strävan

efter att minimera byråkratin runt närradioverksamheten. Jag

kommer sålunda i enlighet med direktiven att pröva om det är möjligt att låta närradioföreningarna, som i praktiken i de flesta fall svarar för sändningstidsfördelningen, också svara för de formella besluten. Strävan efter att förlägga besluten till det lokala

planet tangerar också frågan om skyldigheten att endast använda

televerkets sändare. Om det s.k. televerksmonopolet upphävs och föreningslivet ges

rätt att lösa sändarfrågan på sätt man finner mest ändamålsenligt uppstår en rad nya frågor: hur skall de sändningsberättigade sammanslutningarna garanteras möjligheten att utöva sin sändnings-

rätt, vem skall svara för sändarna, hur skall besluten om tillstånd att inneha närradiosändare fattas, hur kontrolleras sändningskvali-

teten och att sändningarna sker på de av televerket tilldelade fre-

kvenserna samt med den av närradionämnden beslutade räckvid-

den? Dessa frågor får än större betydelse om närradion skall an-

vändas för varning och integreras i totalförsvaret i krig och i krissituationer.

Min utgångspunkt vad gäller det s k televerksmonopolet är att

det måste kunna anföras starka skäl för att behålla monopolet, särskilt som televerket självt har begärt att det skall upphöra.

13 räckvidd

Närradiosändningarnas

13.1 Nuläge

l riksdagsbeslutet år 1985 fastställdes att närradion skall ha begränsad räckvidd (5 km radie). Men samtidigt uttalade riksdagen att avsteg från huvudregeln kunde medges utifrån en bedömning om föreningslivets behov och ortens förutsättningar. Jag har kunnat registrera ett utbrett önskemål om utökad räckvidd bland de närradioverksamma vilket tagit sig uttryck dels i mängden ansökningar härom tilI närrzidionämnclen dels i brev till närradionämnden från Sveriges Niirradioförbund. Under den period som

fÖrflutit sedan riksdagsbehandlingen har nårradionämnden bevil-

jat ansökningar om utökad räckvidd för över hälften av sändarna. Huvudregeln, 5 km-gränsen, har med andra 0rd blivit undantaget (kap. 8).

Jag vill inledningsvis påminna om att televerket i sin frekvens-

som baserats i Geneve år

plan, på frekvenstilldelningskonferensen

1984 och som används när ansökningarna om närradiosändningar

beviljas av närradionämnden, har reserverat utrymme på FM-

bandet 87.5-104 MHz för ca 380 sändare för närradiosändningar. Dessa är fördelade över landet så att minst en frekvens finns att

tillgå inom var och en av landets kommuner (7.2). l televerkets

redovisning till regeringen l989—0b—29 räknar verket med att utskall finnas för en utbyggd närradio med utökade täckrymme

ningsområden i landets samtliga kommuner, med vissa undantag, bl.a. på syd- och västkusten samt i Storstockholmsområdet. l de

senare fallen måste flera frekvenser och flera sändare med varde-

ra mindre räckvidd kopplas ihop om större delen av kommunen skall kunna täckas. l några fall har frekvensbristen i förhållande till efterfrågan medfört att några kommuner fått samsas om sam-

ma frekvens för sina närradiosändningar.

Mitt uppdrag är att undersöka om det är tekniskt möjligt att uppnå kommuntäckning för närradions sändningar. Jag skall ock-

så redovisa de praktiska och ekonomiska konsekvenserna av en sådan förändring.

överväganden

l3.2.1 En kommuntäckande närradio

Närradion skall naturligtvis vara lokal; frågan är hur lokal den skall vara. Den ursprungliga tanken om en grannskapsradio omfattas numera knappast av någon. Uppenbarligen beror detta på

att det är tämligen ointressant för föreningarna att göra program för en mycket begränsad krets. Eftersom närradion är och enligt min mening också fortsätt-

ningsvis bör vara en föreningsradio, är det rimligt att söka anpassa sändarnas räckvidd så att de sammanfaller med föreningarnas

intresseområden. Det finns förvisso föreningar som har större intresseområde än kommunen medan andra har ett mindre intresseområde än kommunen, t.ex. en kommundel. Det vanligaste torde

dock vara att föreningarna har kommunen som sitt primära ak-

tionsområde. Detta förhållande kan också uttryckas så att fören-

ingarna vill kunna nå ut till så många föreningsmedlemmar och

sympatisörer som möjligt i kommunen. har tidigare redovisat att närradion för närvarande finns i

Jag

de delar av landet där de flesta människorna bor. 67 % av Sveriges befolkning har i dag möjlighet att höra närradio. l slutet av år 1989 fanns det närradiosändare i 148 av landets 284 kommuner. 82 % av befolkningen, som bor i kommuner i vilka närradiosän-

dare finns i drift, har möjligheter att lyssna på närradiosändningar

(kap. 3). Televerket Radio har därutöver för min räkning gjort en mer detaljerad beskrivning av den möjliga täckningen med utnyttjande

av alla tilldelningar i frekvensplanen i de olika kommunerna och

bl.a. redovisat att det till rimliga kostnader skulle gå att täcka in

86 % av befolkningen. De möjliga täckningstalen är betydligt

högre i de mer folkrika kommunerna, 96 % i kommuner med 100 000 invånare eller mer respektive 93 % i kommuner med invånartalet 50 000-100000, än i de mindre befolkade kommunerna, 78 % i kommuner med l0000-50000 invånare respektive 76 % i kommuner med upp till 10000 invånare.

En måttlig utbyggnad av närradiosâindare (med ett femtiotal nya sändare) i enlighet med dessa förutsättningar skulle innebära

att alla tätorter med mer än 5000 invånare skulle kunna täckas. l dessa bor ca fem och en halv miljoner människor.

I en del kommuner finns i dag fler än ett sändningsområde för närradion. I enstaka fall samsas några mindre kommuner i ett sändningsområde. Detta har olika förklaringar. En är att närra-

dions räckvidd enligt tidigare beslut skall vara 5 km (huvudre— geln”). Nårradion har med andra ord växt fram i enlighet med det

lokala, oftast tåtortsbaserade, föreningslivets efterfrågan. Så har

skett t.ex. i Sollefteå kommun med olika sändningsområden i Sollefteå respektive i Junsele och i Stockholms kommun med fem sändningsområden dels i innerstaden och dels i olika förorter. En annan förklaring hänför sig till föreningslivets efterfrågan på närradiosändningar. l vissa främst tätbefolkade områden ryms inte all efterfrågad sändningstid på en sändare. Därför finns det i vardera Malmö, Stockholms och Göteborgs innerståder två närradiosändare på olika frekvenser som har samma täckningsområde. Trängseln i storstadsområdena har också lett till att några kommuner fått gå samman i ett sändningsområde. När Malmö begärde en ytterligare frekvens för en andra närradiosåndare lånade televerket den frekvens, som enligt Geneveplanen hade reserverats för Lomma kommun. Närradion i Lomma delar i sin tur sändningsområde med grannkommunen Burlöv. Ytterligare en förklaring är de topografiska och allmänt geografiska förhållandena i föreningslivets intresseområde. Delar av området kan ligga i s.k. radioskugga, bakom höga hus eller berg eller i en riktning från sändaren som är svår att nå med en rimlig sändarstyrka. l sådana fall har s.k. slavsändare fått tillgripas. l t.ex. Kungälvs kommun har man en närradiosändare i Kungälv och en slavsändare i Marstrand för att också kunna nå till befolkningen där. Mot bakgrund av den genomgång jag här har gjort drar jag slutsatsen att det i de flesta fall finns möjligheter för att uppnå täckning av flertalet invånare i respektive kommun för närradions sändningar. Denna slutsats har betydelse för min kommande bedömning av utnyttjandet av närradion och dess sändare för varning och information till befolkningen i krig och kris (kap. 17). l det här sammanhanget vill jag emellertid ta fasta på föreningslivets önskemål om sändningarnas räckvidd. Dessa Önskemål kan i vissa fall ge upphov till motstridiga ståndpunkter. Dessa bottnar i sin tur i olika begränsningar av praktisk och ekonomisk natur, vilka jag i det följande skall söka redovisa.

l3.2.2 Praktiska och ekonomiska konsekvenser

Närradiosändningarna i Stockholms kommun är som jag redan nämnt uppdelade på flera sändare med vardera begränsad räckvidd. Några ytterligare frekvenstilldelningar på FM-bandet för närradioverksamhet i området bedöms åtminstone på kort sikt inte vara möjliga. F61‘ att ett närradioprogram skall nå lyssnarna i hela kommunen samtidigt måste därför de existerande sändarna kopplas samman och programmet sändas över de olika sändarna samtidigt. Det skulle innebära en kraftig reducering av den sammanlagda tillgängliga såndningstiden och därmed tillståndshavarnas möjligheter att sända. Hopkoppling av sändare som vardera täcker olika delar av samma kommun innebär förutom en reduce-

I49

ring av sändningsmöjligheterna inom kommunen dessutom nya

ekonomiska åtaganden för tillståndshzivarna.

l kommuner med stora avstånd mellan orterna skulle en närradiosändare med täckning av hela eller större delen av kommunen medföra avsevärda kostnader jämfört med ett par sändare med

mer begränsad räckvidd. Ãrshyran för sändare med ökad räckvidd

är enligt televerkets nuvarande taxa 63 % högre än för normalsändaren. Till detta kan också komma extra kostnader för högre placering av antennen (tabell 9.1). Att etablera en sändare som täcker t.ex. både Sollefteå och Junsele skulle således medföra avsevärda kostnader jämfört med i dag när orterna har var sin sändare med begränsad räckvidd. l kommuner där tillståndshavarna är intresserade att nå invånare även i otillgängliga eller avlägsna delar har man som nämnts accepterat de ekonomiska konsekvenserna och satt upp s.k. slavsändare. Man kan emellertid tänka sig att en lokal förening i t.ex. Marstrand får tillstånd att sända närradio, men att den enbart önskar sända över Marstrandssändaren och därför inte ådra sig de merkostnader som sändningen över Kungälvssändaren skulle medföra. Jag menar att stor vikt vid sådana situationer måste läggas vid de olika tillståndshavarnas önskemål. Det finns anledning att här beröra möjligheterna att sända när-

radio över mellanvågsbandet (7.2). l gällande frekvensplan finns

som nämnts reserverat kanaler, som för närvarande inte utnyttjas. Rent teoretiskt skulle storstockholmsområdet därför kunna tillföras ytterligare utrymme för närradiosändningar. Man skall dock vara medveten om att sändningar över mellan-

vågsbandet är förenade med betydligt högre kostnader än sänd-

ningar över FM-bandet; etableringskostnaderna uppskattas till

uppemot lO gånger högre och driftskostnaderna blir avsevärt högre på grund av den större energiåtgången. Mellanvågssändningar

kan dessutom utgöra en avsevärd störningsrisk för känslig elektronisk utrustning av olika slag i omgivningen. En placering av

mellanvågssändzire i tätbefolkade områden kan således innebära

avsevärda kostnader för att avhjälpa dem.

Förslag

Mot bakgrund av vad jag i det ovanstående framfört om föreningslivets primära aktionsområde, anser jag det rimligt att där så önskas låta primärkommunen bli det eftersträvade täckningsområdet för närradion. Närradiolagens l § skall därför ändras. Med

närradio skall fortsättningsvis avses rundradiosändningar av ljud-

radioprogram som endast undantagsvis når invånarna i mer än en kommun. Med en sådan skrivning öppnas en viss möjlighet att - i de särskilda fall för ovan -

jag redogjort frångå kommunregeln

så att även de fall där två kommuner samsas om ett sändningsområde inte skall falla utanför lagen.

Om vissa föreningar önskar ett utökat sändningsområde medan

andra motsätter sig det, eller om vissa föreningars önskemål om

sändningsområde bara kan tillgodoses på andra föreningars be-

kostnad, måste närradionämnden slita tvisten mellan föreningarna. l en sådan situation anser jag det vara mest naturligt att i första hand söka tillgodose önskemålen hos majoriteten av föreningarna. l 6 § närradiolagen bör därför införas att närradionämnden vid nyetablering av en närradiosändare eller förändring av en befintlig sändares räckvidd inte får godkänna ett för sändaren begärt

sändningsområde, om majoriteten av tillståndshavarna inom om-

rådet motsatt sig det. Om en förening önskar bedriva sändningar över huvudparten av kommunen genom att samtidigt sända över ett antal olika sändare i kommunen bör detta vara möjligt. Föreningen skall natur-

ligtvis ha medgivits sändningstillstånd på sändarna i fråga. Om en annan förening önskar sända över någon av sändarna vid samma

tid bör 8 § näradiolagen tillämpas. Den förening som bedöms ha det största intresset av att få sända vid en viss tid bör få lov att utnyttja sändaren vid den tiden.

l5l

14 för

Huvudmannaskapet

närradiosändarna

14.1 Nuläge

Riksdagsbeslutet år 1985 om nårradions framtid innebar fortsatt ensamrätt för televerket att tillhandahålla sändare för nårradion. Motivet var bl.a. att man ville avvakta den kommande behandlingen av yttrandefrihetsutredningens förslag. Televerket har som jag redovisat (kap. 9) i en skrivelse till re-

geringen år 1987 föreslagit att verkets monopol på närradiosända-

re avvecklas. l remissbehandlingen framfördes från Sveriges När-

radioförbund farhågor för att förslaget skulle få ekonomiska kon-

sekvenser för föreningarna samt att nyttjanderätten till sändare

som ägs av någon annan måste garanteras. Statens räddningsverk pekade på förslagets möjliga negativa effekter för närradions ut-

nyttjande för larm till allmänheten och menade att med ett splitt-

rat ägande är det i fred inte möjligt att säkerställa att privata sän-

dare ut med myndighetsmeddelanden.

verkligen går Överstyrelsen

för civil beredskap och styrelsen för psykologiskt försvar hade inga invändningar mot att monopolet skulle avskaffas, men förut-

satte båda att sändarinnehavarnzis åligganden i krig och vid krigs-

fara skulle regleras.

Jag har också redogjort för innebörden i gällande lagstiftning om radiosändare och närradio (kap. 2). [)et år televerket som en-

ligt kungörelsen (1967:446) om radiosändare ger tillstånd för annan än statlig myndighet att inneha eller använda radiosändare. Tillstånd att sända närradio ges emellertid av närradionämnden. För att en enskild skall få vara innehavare av en sändare krävs därför tillstånd av televerket. Ett sådant tillstånd ger dock inte denne rätt att bedriva närradiosändningar. Ett sådant tillstånd kan endast ges till sådana sammanslutningar som anges i närradiolagen.

Till detta bör läggas att frågan om hur planering och fördel-

ning av radiofrekvenser samt meddelande av tillstånd att inneha

radiosändare skall gå till skall utredas av en nyligen tillkallad sär-

skild utredare (K l990z2). l direktiven (Dir. 1990:4) anges att te-

leverkets nuvarande på radioområdet bör myndighetsutövning

I första hand bör ett alternativ övervägas som inupphöra (7,3). nebär att dessa uppgifter förs över till statens telenämnd. När det som berör rundradio bör beho-

gäller frekvensförvaltningsfrågor vet av samordning mellan telenämnden och berörda myndigheter på rundradioområdet beaktas.

Mitt uppdrag enligt direktiven är att pröva televerkets förslag att det inte skall vara nödvändigt att använda sändare som längre tillhandahålls av televerket för närradioverksamheten. Jag skall därvid beakta konsekvenserna för de sändande föreningarna, behovet och om av nya regler för innehavare av närradiosändare dessas det fortsatta förhållandet till televerket, huskyldigheter, för möjligheterna att använda närravudmannaskapets betydelse

dioresurserna vid krig och krigsfara samt eventuella övergångs-

problem.

En naturlig utgångspunkt för denna bedömning är att det mås-

te krävas särskilda skäl för att föreskriva skyldighet att använda sändare som tillhandahålls av en viss leverantör. Jag kommer därför att konsekvenserna av ett friare huvudmannaskap i

gå igenom

de olika avseenden som jag enligt direktiven skall beakta.

14.2 överväganden

14.2.1 Ekonomiska konsekvenser for de sändande föreningarna

Det betraktas ofta som självklart att fri konkurrens alltid leder till bättre villkor för konsumenten än monopol. Man bortser då gär-

na från att förhållandena på vissa marknader är sådana att konkurrens knappast kan förekomma, åtminstone inte under någon

längre tid. Ett avskaffande av ett reglerat monopol, där leverantörernas förpliktelser och kundernas rättigheter är noga angivna, tenderar i sådana fall att förbytas i ett oreglerat monopol, där leverantörens möjlighet att utnyttja sin monopolmakt inte begrän-

sas på något sätt.

För närradiosändzrrnzrs del är det en viktig begränsande faktor

att det inte bör förekomma mer än en sändare som sänder på en viss frekvens på en viss ort. Skälet är att det skulle uppkomma störningar om mer än en sändare vore igång samtidigt. Om flera sändare skulle dela på den tillgängliga sändningstiden skulle de därför behöva slås av och på vid bestämda tidpunkter. Detta skulle antagligen leda till betydande administrativa svårigheter liksom

både tekniska problem och ökade kostnader.

För närradiosändarnas del gäller frågan om televerkets mono-

pol därför om de sändningsberättigade föreningarna skall vara skyldiga att anlita televerket för si-indningarnzt eller om de skall ha rätt att samfällt välja en annan leverantör, eller eventuellt ta hand om saken i egen regi. Det gäller alltså inte att ge varje förening

inom ett visst sändningsområde möjlighet att välja sin egen lös-

ning.

Det leder mig över till frågan om hur tillståndshavzrrna i ett

område skall komma fram till beslutet om vilken sändarägare

man vill anlita. .lag vill i detta sammanhang påminna om att rela-

tionen i dag mellan tillståndshzrvarna och sändarägaren, Televerket Radio, som regel sköts via närradioföreningarna (5.2.l). l de samtal jag fört med närradiofolket har man ofta sett sin närradioförening som den naturlige sändarågaren, om monopolet avvecklas. Härav följer att ett beslut om att byta till annan sändarägare än Televerket Radio rimligtvis bör kunna ske genom ett beslut fattat gemensamt av tillståndshavarna. l televerkets skrivelse uppgavs, som jag tidigare redogjort för

(9.1), att det fanns behov av relativt kraftiga prisökningar för att

verket skulle få full täckning för sina kostnader. l det läget vore det rimligt, menade man, att de sändande föreningarna finge möjlighet att pröva andra alternativ. Enligt vad jag har inhämtat, har

televerket i dag genom taxehöjningar uppnått en högre kostnads-

täckningsgrad än vad som var fallet när skrivelsen ingavs till regeringen. Den förehådade prisökningen har alltså kommit till stånd.

Ä andra sidan är då, om frågan betraktas från föreningarnas hori-

sont, fördelen med televerket som leverantör av sändartjänster in» te heller lika stor som tidigare. Ett införande av en marknadsmässig konkurrens när det gäller att tillhandahålla sändarutrustning bör kunna leda till lägre kost-

nader för föreningarna. Konkurrensen torde medföra att olika le-

verantörer, däribland televerket, tvingas justera ner sina marginaler, vilket leder till lägre priser. För en föreningsdriven verksamhet som närrzrdion framstår det också som naturligt att, där den tekniska kompetensen finns, sköta en del av arbetet ideellt.

Det finns emellertid inte några garantier för att ett frisläppande

av konkurrensen kommer att leda till minskade kostnader över-

allt. Feleverkets prissättning har baserats på vissa schabloner när

det gäller t.ex. sändarstyrka och antennens placering. Dessa schabloner speglar inte i varje enskilt fall verkets kostnader. l en si-

tuation med fri kan därför på vissa orprissättning priserna höjas

ter. Det finns givetvis risk för att sådana prishöjningar kan drabba orter där föreningslivets ekonomi är jämförelsevis t.ex.

svag, på

grund av liten befolkning och stora avstånd. De taxehöjningar som har företagits av televerket bör emellertid ha lett till att televerket numera får bättre

kostnadstäckning. Jag vill i detta sammanhang peka på att kostnaderna för föreningarna inte bara beror på priset för att utnyttja själva sändaren.

För att sändaren skall kunna användas måste det finnas en förbindelse mellan sändaren och studion. Televerket har visserligen ing-

et monopol på sådana programförbindelser, men det torde i realiteten knappast komma i fråga att någon annan än verket svarar

för dessa. Därmed blir televerkets taxepolitik vid uthyrning av förbindelser viktig för föreningarna.

En typ av kostnad som inte heller påverkas av en eventuell

ökad konkurrens är den som avser kontrollen av att sändningarna tekniska krav. l dag innefattar televerkets

uppfyller uppställda

skall betalas till Såtaxor de avgifter som frekvensförvaltningen. dana kommer att även i fortsättningen behöva avgifter givetvis betalas till den myndighet som har hand om frekvenshanteringen. inhämtat från televerket att kopplingen mellan kon- Jag har trollverksamheten och driftorganisationen inom televerket i dag

bygger på en samlokalisering av den lokala frekvensförvaltningen,

som har uppgiften att kontrollera, och den lokala radioområdesorganisationen, där de för driften ansvariga finns. Ordningen

som kostnadseffektiv bl.a. beroende på de mycket korta

uppfattas kontaktvägarna, den goda personkännedomen och den därigenom snabba handläggningen.

av frekvensförvaltningen torde medföra att Omorganisationen

formerna för samverkan mellan förvaltningen och Televerket Ra-

dio kommer att förändras. Den skillnad som i dag kan föreligga

mellan hur frekvensförvaltningen kontrollerar televerket och hur

kontrollen av andra sändarägare går till kommer troligen att

minska eller upphävas. Kostnaderna för kontrollen bör då bli desamma oberoende av vem som har levererat sändarutrustningen. Enligt televerkets bedömning kan mellan en halv och en årsarbetskraft per radioområde bli aktuell för sådana kontrolluppgifter. l de flesta avseenden kommer förhållandet mellan de sändande föreningarna och sändarleverantören att vara av vanlig civilrättslig

karaktär. Förutom i fråga om priset för tjänsten gäller det tekniska specifikationer, serviceåtaganden m.m. En eventuell tvist om leverantörens sätt att fullgöra sina åtaganden kan i sista hand av-

göras inför domstol. Det finns ingen anledning att anta att de sån-

dande föreningarna, särskilt om de agerar samfällt t.ex. inom ra-

men för sin närradioförening, inte skulle kunna ta tillvara sina intressen gentemot leverantörer av sändarutrustning eller sändningstjänster.

Min slutsats är att det inte finns någon anledning för staten att särskilt reglera dessa frågor.

14.2.2 Tillståndshavarnas tillgång till sändarna

l dag när närradiosändarna tillhandahålls av ett offentligt organ är de självfallet tillgängliga för alla sändningsberättigade samman-

slutningar på lika villkor. Televerket håller sändarna öppna under

hela dygnet, och det är föreningarna själva som ser till att tilldelade sändningstider respekteras.

Ett privat rättssubjekt har inte som myndigheterna skyldighet att iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Om sändar-

na övergår i privat ägo måste därför frågan om tillgängligheten

för de sändande

föreningarna övervägas noga.

En enskild ägare till en sändare kan helt enkelt

vägra att upplå-

ta sändaren till en Därmed skul-

sändningsberättigad organisation.

le organisationen utestängas från att sin möjligheten utnyttja sändningsrätt. Man kan t.ex. tänka sig att en ägare vägrar att ge sina politiska eller religiösa motståndare till sändaren, an-

tillgång

tingen öppet eller med olika En sådan förevänd-

förevändningar. ning kan vara att man av ekonomiska skäl inte önskar hålla sän-

daren öppen mer än ett visst antal timmar dygn. per Det finns också andra, mer subtila sätt att försvåra för andra att utnyttja sin sändningsrätt. Ett sätt är att sätta ett så högt pris

på sändningstiden att inte alla organisationer har råd att betala. Det höga priset kan bero på att man har valt en mycket

hög tek-

nisk standard på utrustningen eller på att den organisation som

äger sändaren vill låta de övriga föreningarna subventionera ägarens egna sändningar. Ett annat sätt är att differentiera priserna så att meningsfränder betalat mindre än motståndare eller så att

attraktiva sändningstider blir mycket kostsamma.

Med nuvarande ordning varierar priserna med valet av teknisk standard. i stereo med räckvidd

Sändningar förhöjd är t.ex. dyrare

än monosändningar med normal räckvidd. Vissa organisationers önskemål om högre standard kan därför av andra organisationer uppfattas som ett ekonomiskt hot mot de egna

sändningsmöjlig-

heterna. Närradionämnden hanterar

i dag sådana frågor genom

att låta den berörda

närradioföreningen yttra sig om varje ansö-

kan om ökad sändareffekt. På så sätt kan nämnden försäkra sig om att flertalet tillståndshavare står bakom önskemålet. l en situation då televerkets krävs det

huvudmannaskap upphör

enligt min mening regler som tillförsäkrar alla som har rätt att

sända närradio tillgång till sändare på lika villkor.

14.2.3 Det fortsatta förhållandet till televerket

Om skyldigheten att utnyttja televerkets sändare kommer upphör, televerket att få samma i förhållande ställning till de sändningsberättigade sammanslutningarna som andra leverantörer av sändar-

utrustning eller sändningstjänster. Jag utgår från att verket kommer att erbjuda sig att även i fortsättningen tillhandahålla sändartjänster på de orter där nu pågår. Det ankommer sändningar på

de sändande

föreningarna att avgöra om de erbjudna villkoren är godtagbara eller om föreningarnas behov kan tillgodoses

billigare

eller bättre genom någon annan leverantör.

En annan del av televerkets är den uppgifter myndighetsutöv-

ning på radioområdet som i dag handhas av frekvensförvaltning-

l57

en. Frekvensförvaltningen meddelar tillstånd för annan än statlig att använda radiosändare och föreskriver de tekniska

myndighet

krav som är förenade med tillståndet. Den kontrollerar också att de tekniska kraven och vakar över att störningar i radiouppfylls

trafiken inte Som jag nämnde är lagstiftningen om

uppkommer. liksom frekvensförvaltningens framtida organifrekvenshantering satoriska föremål för utredning. Troligen kommer uppplacering gifterna att flyttas bort från televerket. En i detta är de s.k. plustjänsterna, dvs.

fråga sammanhang

som av den som har tillstånd att inneha och tjänster kan utnyttjas

använda en närradiosändare. Dessa kan omfatta lokal personsök-

dataöverföring, radio data system (RDS) för att bara ning (MBS), nämna Dessa kan avsevärt förbättra ekonomin för

några tjänster.

och leda till att denne därför önskar större täcksändarågaren

om att jag behandlar frågan om

ningsområde. Jag vill påminna

räckvidd särskilt och att mitt förslag därnärradiosändningarnas vidlag innebär att tillståndshavarna skall ha det avgörande inflytandet över räckvidden inom ramen för primärkommunen (kap.

13).

Om de sändningsherättigade organisationerna på en ort väljer

bör denne att inneha att anlita en privat sändarägare ges tillstånd

och använda radiosändare på samma tekniska villkor som de som

skulle om televerket vore sändarleverantör. Det är vidare gälla

beslutar sig för att gå över från

självklart att, om tillståndshavarna

till en annan, tillståndet skall övergå från

en privat sändarägare den ene till den andre oförändrade tekniska villkor.

på

14.2.4 Närradion i krig m.m.

mina och förslag i fråga

l kap. l7 redogör jag för överväganden om möjligheterna att använda närradions Lttrustning i krig och vid samt för i fredstid. Dessa innebär

krigsfara varningsmeddelanden

i sammanfattning följande. För tillstånd att inneha närradiosändare bör utöver vissa grundläggande krav avseende sändarens och driftssäkerhet m.m. krävas att sändaren kan använstörningsdas för automatisk vidaresändning av lokalradions varningsmeddelanden. lillståndshavztren bör vidare medverka vid installerandet av de som kan krävas av beredskapsskäl

programförbindelser (l7.2.2).

14.2.5 Övergångsfrågor

En från modell till en ordning med olika huvud-

övergång dagens

för närradiosändarna kommer knappast att leda till mannaskap

utgår därvid från att televerket några övergångsproblem. Jag

att lämna tid kommer de sändningsberättigzide föreningarna skälig

för att ta in och värdera anbud från olika leverantörer. Jag räknar också med att, i förekommande fall, mellan televerket

övergången

och skall kunna ny sändarleverantör ske smidigt, så att onödiga avbrott i sändningarna undviks.

Förslag

*k Televerkets ensamrätt avvecklas

Min principiella år att det är svårt att

uppfattning motivera en

fortsatt ensamrätt för televerket för när verket närradiosändare, inte längre vill ha kvar den och när

många närradioföreningar och andra föreningar anser ordna sändare till

sig kunna en lägre kostnad, om ensamrätten avskaffas. Jag föreslår därför att telever-

kets ensamrätt på närradiosåndare avvecklas.

o § närradiolagen skall därför upphöra att gälla i sin nuvarande lydelse.

*k Tillståndshavarna avgör

Det bör inte kunna komma i att mer än en sändare

fråga sänder på samma frekvens i samma Tillståndshavarna sändningsområde.

bör ha ett avgörande inflytande över vem televerkets frekvensför-

valtning ger tillstånd att inneha närradiosäntlare. Jag föreslår där-

för att televerket skall

få vissa riktlinjer i enlighet med det förslag

jag nedan framför för vem det skall lämna tillståndet till. Dessa skall

riktlinjer framgå av ett nytt stycke i l § kungörelsen (l967:

446) om radiosändare.

Mitt förslag är att beslut om sändaren fattas av tillståndshavar-

na genom majoritetsbeslut. Beslutet kan också fattas av närradio-

föreningen, när sådan finns i sändningsområdet. Jag förutsätter

då att majoriteten av tillståndshavarna står bakom närradiofören-

ingens beslut.

Om tillståndshavarna inte skulle kunna enas kan televerket stå med om tillstånd för olika sändare

ansökningar på samma fre-

kvens inom samma område. l en sådan situation bör verket ge tillstånd till det alternativ som stöds av majoriteten av tillståndshavarna. Om alternativ

inget har stöd av en majoritet bör verket inte ge något tillstånd.

*k Lika avgifter

Det förtjänar att erinras om att endast

den som har sändningstillstånd har rätt att sända närradio. råder inte över

Sändarägaren

rätten att bedriva Om

rundradiosändningar. sändarägaren ger nå-

annan möjlighet att sända kan han dömas för brott enligt 10 gon § radiolagen. På vilka tider tillståndshavarna får sända, beslutas av närradiorådet. Mitt förslag är att sändarägaren skall vara skyldig att låta samt-

liga tillståndshavare inom sändningsområdet använda sändaren på lika villkor. Kostnaden per sändningstimme skall vara enhetlig

oavsett vem som sänder och när under dygnet sändningen sker.

Eftersom sändarägaren kommer att ha ett slags monopol inom sändningsområdet skall det även finnas krav på att sändningsavgiften timme skall vara skälig. Ett sådant åtagande bör vara

per

ett villkor för att televerket skall ge tillstånd till någon att inneha närradiosändare. Detta skall framgå av ett nytt stycke i l § i kun-

görelsen (1967:446) om radiosändare.

i Tidsbegrâinsning

Televerkets beslut att meddela tillstånd att inneha och använda radiosändare gäller i dag för ett år i taget. Jag förordar att den även när det gäller närradiosändare. Tilltidsgränsen tillämpas ståndshavarna ges därmed regelbundna tillfällen att pröva sin leverantör av sändningstjänster.

15 Lokala beslut om

sändningstid

och lokal

avgiftsadministration

15.1 Behovet av en lokal administratör

Mitt uppdrag enligt direktiven är att överväga om det är lämpligt och möjligt att beslutsordningen i sändningstidsärenden ändras,

t.ex. genom att låta närradioföreningarna överta viss beslutanderätt samt om det i så fall krävs fastare regler för närradiofören-

ingarna och om antalet närradioföreningar på samma ort behöver

regleras. Inledningsvis vill jag konstatera att närradioverksamheten är

speciell, eftersom den har så många deltagare. Närradion sänder som tidigare nämnts över ca 150 sändningsområden. Ungefär

2400 tillståndshavare producerar drygt 260 000 sändningstimmar

per år (kap. 3).

Närradionämnden fattar beslut om fördelning av sändningsti-

den med en uppdelning av dygnet i femtonminuterspass. Detta innebär att beslutsfattandet är detaljerat och av stort omfång, sär-

skilt som ändringar och tillägg sker hela tiden (kap. 4). Närradionämnden debiterar varje tillståndshavare för sänd-

ningstidsavgiften i efterhand beräknad per påbörjad timme. Nämnden har sina tidsfördelningsbeslut som underlag för debiteringen. Detta innebär att även debiteringen är detaljerad och av stort omfång. Närradionämndens verksamhet präglas således av många små rutinbeslut, något som skulle kunna betecknas som en onödig by-

råkrati. Närradionämndens verksamhet bekostas därtill helt av de närradioverksamma genom sändningsavgifterna. Det råder en nära nog samstämmig uppfattning bland de närradioverksamma om att det skulle vara en fördel om besluten om

sändningstiderna kunde överlåtas på närradioföreningarna. Som tidigare har redovisats sköter närradioföreningarna redan i dag

det mesta av det verkliga arbetet med att fördela sändningstid mellan sammanslutningarna. Endast då dessa misslyckats med att ena sammanslutningarnas önskemål fattar närradionämnden inte

bara det formella utan även det reella beslutet om fördelningen av sändningstid (kap. 4). Under mina samtal med de närradioverksammzi har jag också

erfarit en beredvillighet att även ta över uppgiften att administrera sändningsavgifterna. Redan i dag omhesörjer närradioförening-

arna samordningen av avgifterna för sändarhyran till televerket. De har även en liknande administration för erläggande av avtalsenliga avgifter till upphovsmannaorganisationerna för användning av musik och kommersiella Ijudinspelningar i närrzidion. Dessa senare avgifter betalas halvårsvis och i förskott. Debiteringarna

grundar sig på det beräknade maximala antalet sändningstimmar.

Avtalet, som i sig medför en hel del administrativt arbete för närradioförbundet och för närradioföreningarna, erbjuder som kompensation lägre ersättningsbelopp för de närrztdioföreningar som är anslutna till närradioförbundet och som väljer att träffa överenskommelser enligt avtalet. Dagens organisation av sändningstidsbesluten och av avgiftsdebiteringen ter sig onödigt omständlig, särskilt mot bakgrund av de närradioverksammas dokumenterade intresse för och erfarenhet av lokal administration. Om de närradioverksamma i stället själva kunde ta över detaljadministrationen skulle de själva kunna bestämma hur mycket den skall kosta. De skulle således kunna befrias från den del av

närradionämndens kostnader som belöper sig på rutinbeslut. En

ökad är enligt direktiven lämplig. Denna skulle

självförvaltning

medföra att närradionämnden mer kunde renodla sin funktion som en för närradioverksamheten övervakande myndighet. Nämnden kunde i sådant fall även lägga större tonvikt vid stödjande verksamhet. Jag finner en sådan ordning önskvâird.

15.2 i frågan Tidigare ställningstagande

Närradiokommittén (SOU 1984:53) :insåg tidslörclelningen vara

som det är naturligt och att i största en uppgift lämpligt möjliga utsträckning överföra till det lokala planet. Dock ville kommittén i till

inte generellt överföra beslutanderätteit sändningstidsärenden

utan först sedan närradiomyndigheten i varnärradioföreningarna je särskilt fall hade prövat föreningarnas förutsättningar att kunna fullgöra uppgiften väl. statsrådet dock inte att den föreslagna för-

Föredragande ansåg

ändringen borde genomföras i nuvarande skede (prop. l984/85: 145). Motivet för denna inställning var bla. att närradioföreningarnas sammansättning, handläggning och beslutsfattande dä skulle behöva regleras; det skulle med andra ord bli en formalisering av närradioföreningarnas arbete.

15.3 Beslut om av är ett

fördelning sändningstid myndighetsbeslut

l de fall som tillståndshavarnas Önskemål om sändningstid kolliderar och inte kan förlikas beslutar närradionâimnden, som tidigare nämnts, inte bara formellt utan också reellt om tidsfördelningen. Den som har att besluta om sändningstid, fullgör en myndighetsutövande uppgift. Ett beslut om fördelning av sändningstid,

vilken inte finns att tillgå i obegränsad omfattning, innefattar

nämligen en befogenhet att bestämma om förmån, rättighet eller annat jämförbart förhållande (prop. 1973:90 s. 397 med hänvisning till prop. 1971:30 s. 330 ff), vilket är ett sätt att definiera vad myndighetsutövning är. Sådana uppgifter utövas av myndigheter men kan också med stöd av lag enligt ll kap. 6 §

tredje stycket RF överlämnas till en förening eller något annat en-

skilt organ. Så har skett i stor omfattning - inte minst inom uthildningsdepartementets verksamhetsområde. De uppgifter som utförs av enskilda organ kan enligt en redovisning i betänkandet Handlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet (SOU 1983:61 s. 137 ff) schematiskt indelas i fem huvudgrupper:

A. Officiell provning (AB Svensk Bilprovning) B. Fördelning av offentliga medel (stipendier, bidrag etc.)

C. Utseende av offentliga funktionärer (föreningar som har rätt att utse ledamöter i statliga myndigheters styrelser)

D. Beslut om statligt reglerade tjänster (Stiftelsen Nordiska museet får besluta om frågor enligt lagen (1976:600) om offentlig

anställning) E. Beslut om medlemskap och disciplinåtgåirdei i offentligrätts-

liga korporationer (Atlvokatsamfundet, Stockholms fondbörs). Uppgiften att fördela sändningstid kan liknas vid uppgifterna under grupp B, även om fördelningen inte gäller medel; det

handlar om att fördela en begränsad resurs, sändningstid, efter

givna direktiv och normer.

15.4 Överlämnande av myndighetsbeslut till enskilt

organ

När ett enskilt organ tilldelas myndighetsutövantle uppgifter, blir vissa delar av lagstiftningen som gäller för offentligråttsliga subjekt automatiskt tillämplig medan andra delar fordrar särskild reglering för att gälla.

Staten är enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) skyldig

att ersätta skada som har uppkommit genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning, även i de fall myndighetsutövningen överlämnats till enskilt rättssubjekt. Även bestämmelserna om an-

svar för och vårdslös i

myndighetsmissbruk myndighetsutövning

oberoende av vem som utövar 20 kap. l § brottsbalken gäller om tagande av muta och brott mot tystmyndigheten. Reglerna nadsplikten i 20 kap. 2 § respektive 3 § brottsbalken är tillämpli-

ga på enskild som utövar myndighet. På samma sätt som offentli-

enskild förhöjt straffskydd i

ga befattningshavare åtnjuter person verksamhet som innefattar myndighetsutövning (jfr 17 kap. i, 2 och 4 l l den mån myndighetsutövningen har överbrottsbalken).

lämnats till enskilt rättssubjekt blir befattningshavare, som utövar

denna befogenhet, underkastad JO:s och jKzs tillsyn (jfr lagen

(l986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och 3 §

lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn).

Däremot blir förvaltningslagen (1986:223) med dess regler för

av ärenden m.m. inte tillämplig - vare sig helt eller handläggning

delvis - utan att det särskilt föreskrivs för det enskilda organet. - Principen om allmänna handlingars offentlighet offentlighetsprincipen - vilken innebär att handlingar, som förvaras hos statlikommunala myndigheter är för envar, gäller

ga och tillgängliga

inte automatiskt för ett enskilt Där-

myndighetsutövande organ.

med även att de enskilda inte är underordnade de

följer organen offentliga arkivreglerna. Genom en ändring av sekretesslagen (1980:100) har offentlighetsprincipen gjorts tillämplig på angiven verksamhet hos några i en bilaga till lagen uppräknade organ,

t.ex. AB Svensk Bilprovning. De nya reglerna trädde i kraft den l januari 1986.

15.5 kan inte fungera som

Närradioföreningarna mottagare av myndighetsuppgifter

*k Närradioföreningen är en ideell förening

Närradioföreningarna hör till den grupp av juridiska personer

som kallas ideella föreningar. Dessa är helt oreglerade i lagstift-

ningen. Deras främsta kännetecken är att de är frivilliga, inte ut-

övar och bygger på medlemmarnas medvernäringsverksamhet

kan. Närradioföreningarna är som regel medlemmar i Sveriges När-

radioförbund, som är en samarbetsorganisation och inte överord-

nad Närradioföreningar finns i i alla

föreningarna. praktiken sändningsområdena.

i En bestämd och befintlig mottagare

Staten har lagt myndighetsutövande uppgifter på ideella organisa-

tioner; t.ex. förmedlar Röda Korset statliga medel till katastrofhjälp, utser regeringen ledamöter i arbetsdomstolen efter förslag

från arbetsmarknadens parter, fördelar Sveriges riksidrottsförbund statligt stöd till idrotten. l samtliga fall kan noteras att staten har en bestämd och befintlig adressat. Om staten skulle delegera beslutanderätten om sändningstidens fördelning från närradionämnden till närradioföreningarna, skulle mottagaren av beslutanderätten inte vara en bestämd förening

utan flera, dels nu befintliga föreningar (f.n. drygt 150 stycken),

dels senare tillkommande. Det är mot bakgrund av det regelsy-

stem som inträder vid all myndighetsutövning otänkbart för sta-

ten att delegera beslutanderätten utan att ha kända och beständiga adressater. Därtill är det knappast möjligt att tänka sig att var-

je beslutsfattares myndighetsområde skulle vara beroende av hur

enskilda väljer att organisera sig. Det är ju fritt för tillståndshavare att organisera sig så att det kan finns flera närradioföreningar i

samma sändningsområde eller en förening gemensam för mer än ett sändningsområde.

*k Förfaranderegler

Varje myndighetsbeslut är underkastat regler om förfarandet. Av rättssäkerhetsskäl är det viktigt att reglera vem som får fatta beslut, vilket ansvar beslutsfattaren har för sina beslut, när beslut får fattas, hur beslut skall göras känt och hur det skall överklagas.

Som utbildningsministern redan tidigare påpekat (prop. 1984/85:

145 s. 26) är det därför nödvändigt att skapa regler för handlägg-

ningen av ärenden om tidsfördelningen. Delegeras beslutsrätten

måste även reglerna om besvärsprövning anpassas därefter.

k Grundlagsfäst yttrandefrihet

Den beslutanderätt som skulle delegeras rör den grundlagsfästa yttrandefriheten. Det ställer än större krav på beslutsfattaren. Staten måste kunna garantera att beslut fattas opartiskt och på sakli-

ga grunder. Maktmissbruk skall inte kunna förekomma eller i vart fall måste sådant kunna beivras. Om närradioföreningen skulle vara tänkbar myndighetsutövare skulle alla tillståndshavare behöva ha rätt att vara med i föreningen för att hindra diskrimi-

nering inom eller utom föreningen.

i Slutsats

Med andra ord, för att beslutsrätten skall kunna läggas över på

närradioföreningarna, skulle staten behöva göra dem obligatoriska, skapa regler för deras organisation och medlemsuppbyggnad samt föreskriva handläggningsregler.

Det går inte att förena den juridiska personen, ideell förening,

med ett sådant regelverk. Staten kan inte ta över ett privaträttsligt bildat subjekt. Det strider mot de ideella föreningarnas grund-

läggande juridiska kännetecken att staten på detta sätt skulle kunna reglera deras verksamhet. Den ideella föreningen bygger på

frivillighet och autonom styrning av medlemmarna. Om tidsfördelningsbesluten skall delegeras är det således inte möjligt att låta närradioföreningarna svara för dessa uppgifter.

Därmed bortfaller även frågan om antalet närradioföreningar be-

höver regleras.

15.6 En -

ny offentligrättslig organisation skapas

närradioråd

Om en bred lokal medverkan är önskvärd är det enda alternativet till dagens ordning en ny organisation, en organisation som kan styras av lagstiftningen, som kan förenas med förekomsten av lokala tillståndshavare och som i övrigt passar för ändamålet. Med det sista kravet avser jag att en sådan organisation måste vara

smidig och enkel till sin utformning, om den skall kunna vara ett rimligt alternativ till dagens ordning. Någon omfattande byråkrati

får inte bli följden.

lnte någon av de mer traditionella juridiska personerna, som

t.ex. den ekonomiska föreningen, handelsbolaget eller stiftelsen,

torde passa in i bilden, eftersom den organisation som här söks

dels - skall vara reglerad i författning, - skall förekomsten av lokala be-

bygga på tillståndshavare,

fintliga likaväl som tillkommande, dels - inte skall utöva och näringsverksamhet - ha en verksamhet som inte fordrar att kapital skjuts till. De sista kraven härrör från uppfattningen dels att mina förslag

inte får medföra ökade kostnader för staten, dels att mina förslag ej heller får ge sammanslutningarna Ökade kostnader eller innebära vidsträckta åtaganden.

Staten har dock för olika uppgifter, däribland myndighetsutövande sådana, skapat särskilda juridiska personer, som brukar benämnas offentligrättsliga korporativ/organisationer. De är inbördes olika, men har vissa likartade, återkommande drag. Till gruppen av offentligrättsliga organisationer hör t.ex. studerandekårerna och de erkända arbetslöshetskassorna. De återkommande dragen hos dessa organisationer är att de har inrättats av staten, att rätten till medlemskap är garanterad och att medlemskapet därtill ofta är obligatoriskt, att ändamålet är exklusivt reg-

lerat samt att de står under någon form av offentligrättslig tillsyn. Vidare är deras organisation reglerad liksom rätten att ta ut avgif-

ter. Besvärsordning finns föreskriven. Vissa regler sanktioneras

med bestämmelser om skadestånd och straffpåföljd.

Här finns således en möjlighet att finna ett för vårt ändamål Genom att inrätta särskilda lokala lämpligt organ. organ typ of-

fentligrättsliga organisationer - kan de sändningsberättigade sam-

manslutningarna via dem få rätt att lokalt besluta om fördelning-

en av sändningstiden. Sådana organ bör vara små och lätthanterliga men tydliga i sina

myndighetsutövande funktioner. De skall bygga på tillståndsha-

varnas medverkan och därmed ha sin klara lokala förankring. Det

finns inte något skäl att i onödan skapa en organisation, som kan

upplevas som en ren parallell till de befintliga närradioföreningarna. Mitt förslag är därför att tillståndshavarna i respektive sänd-

ningsområde skall skapa det lokala offentligrättsliga organet ge-

nom att utse en grupp av närradioverksamma, ett närradioråd, som därefter ges rätt att lokalt fatta beslut om sändningstidsfördelningen. Jag finner det naturligt att närradiorådet — som således är den

benämning jag valt för den nya organisationen - skall få växa

fram med närradiofáreningarna som bas, där sådana har bildats.

Ett förslag utan möjlighet att göra en koppling till närradioför-

eningarna skulle kunna leda till att decentraliserat beslutsfattande

skapade en tung byråkratisk överorganisation i stället för att för-

enkla. Det finns i dag närradioföreningar, eller motsvarande, i samtli-

ga sändningsområden. Majoriteten av de sändningsberättigade

sammanslutningarna är medlemmar i en närradioförening. Närradioföreningen känner således ofta merparten av de sändningsbe-

rättigade sammanslutningarna inom sändningsområdet. Närradio-

föreningarna har därtill ofta en betydande erfarenhet av bered-

ning och samordning av önskemålen om sändningstid. De har t.ex. i många fall redan nu funnit rutiner för att också kunna be-

akta önskemålen från de tillståndshavare, som står utanför fören-

ingarna. Närradioföreningen bör tjäna som bas för närradiorådet på det

sättet att den som regel skall fungera som ”valkorporation för närradiorådet. Regeln skall utformas så att närradiorådet skall utses vid ett möte till vilket samtliga sändningsberättigade sammanslutningar

inom sändningsområdet kallats och att närradionämnden skall ut-

se den sammanslutning som skall svara för kallelsen. Närradioföreningen skall som regel utses till sammankallande. Den som svarat för kallelsen måste sedan kunna visa att samtliga röstberättigade kallats. Har närradioföreningen haft ansvaret för kallelsen, måste den således kunna visa att även ickemedlemmar kallats. Vid mötet skall samtliga sammanslutningar, oavsett vilka röstregler som t.ex. kan gälla inom närradioföreningen, ha en

röst. En sändningsberättigad sammanslutning skall vid omröstningen inte få låta sig representeras av annan genom fullmakt.

Valet är så viktigt att det inte bör vara möjligt att skapa maktkon-

centration genom insamling av fullmakter.

15.7 Närradiorådens och

uppbyggnad regleringen

av deras

uppgifter

l5.7.l Närradiorådet skall representera tillståndshavarnas olika inriktningar

Närradiorådet skall bestå av ett begränsat antal personer och utses för en bestämd tid. Rådet skall vara så sammansatt att det representerar sammanslutningarnas olika intressen t.ex. religiösa, politi-

ska, kulturella i syfte att undvika övervikt för någon gruppering.

För den händelse att tillståndshavarna inte kan komma överens om hur rådet skall vara sammansatt för att representera de förekommande olika intressena, bör ett antal tillståndshavare kunna begära att proportionella val tillämpas. Hur sådana val praktiskt

skall gå till får sammanslutningarna en anvisning om genom en hänvisning till lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m.

Genom att denna reservregel finns bör sammanslutningarna redan i första skedet inse nödvändigheten av att närradiorådet blir

allsidigt sammansatt och det utan någon dominans av vare sig det

ena eller andra slaget.

15.7.2 Närradiorådets myndighetsområde

Närradiorådets naturliga myndighetsområde blir sändningsområ-

det.

Ordet sändningsområde förekommer redan i närradiolagen, dess 4 §. Med sändningsområde förstås nu - även om någon defi-

nition inte givits - det område som motsvarar sändarens räckvidd.

Endast föreningar som verkar inom sändningsområdet, det område som nås av sändningarna, anses ha ett Iegitimt intresse av att

sända inom området och tillåts sända inom området. Jag finner det lämpligt att föreslå att det införs en definition av

sändningsområdet i närradiolagen, eftersom det har betydelse i

olika sammanhang.

Således hör till varje sändare naturligt ett sändningsområde. Vi-

dare bestämmer närradionämnden för varje sändare även fortsättningsvis vilka som skall få sändningsrätt. Dessa skall vara verk-

samma inom sändningsområdet. Närradiorådet kommer enligt mitt förslag att för varje sändare besluta hur sändningstiden skall fördelas mellan sammanslutningarna inom sändningsområdet.

Sändningsområdet blir lika med närradiorådets myndighetsområ-

de.

Definitionen av sändningsområdet skall - utöver vad som kan

intolkas i dag — även vara sådan att områden som endast med begränsad hörbarhet kan nås av sändaren faller utanför. Den av mig

föreslagna definitionen blir därför följande: med sändningsområ-

de avses det område inom vilket närradio från en viss sändare kan tas emot med tillfredställande hörbarhet. Vid tillkomsten av nya sändare eller byte av sändare skall närradionämnden enligt mitt tidigare förslag sträva efter att sändaren

ensam eller tillsammans med annan sändare uppnår kommun-

täckande räckvidd. l de fall två eller flera sändare finns men dessa inte används var för sig för självständig utan

programverksamhet

istället som s.k. slavsäntlztre för att nå ett större område fungerar skall närradiorådet vara gemensamt för dessa sändare. Regeln i närradiolagen kommer då att formuleras så, att om en sändare uteslutande används för samtidig och oförändrad utsändning av som samtidigt sänds ut över en annan sändare får radioprogram närradionämnden besluta att närradiorådet skall vara gemensamt för sändarna. i storstadsområdena s.k. dubbleringsl dag finns framför allt

sändare. Det är sändare som sänder på olika frekvens men som kan ha huvudsakligen samma sändningsområde. De kan användas

och används mest för åtskilda sändningar men de kan även sända gemensamma program. Den regel jag föreslagit innebär att det som regel skall finnas ett närradioråd för var och en av dessa sändare. Det skall dock finnas möjlighet till sammanslagning av det slag som anges nedan.

Så småningom kommer - med tanke på den nya regeln om närradions räckvidd - i många fall sändningsområdena att över-

ensstämma med kommunens yta. Bla. mot den bakgrunden anser jag att det skall vara möjligt att etablera ett mer reguljärt samarbete mellan samtliga sändare, dvs. samtliga närradioråd, inom en kommun. Även hänsyn till närradions, av mig föreslagna, funktion vid fredsolyckor och krig samt fördelen med att ha en gemensam plattform för samverkan mellan tillståndshavarna inom en kommun talar för en sådan organisation. Samarbetet måste ske i ordnande former eftersom närradiorå-

den har hand om myndighetsuppgifter. Samarbetet skall därför

ske i ett närradioråd, ett gemensamt närradioråd. Det skall kunna

uppstå efter det att vardera närradiorådet med majoritetsbeslut

förklarat sig villigt att ha gemensam handläggning med annat närradioråd. Det nya gemensamma närradiorådet kan sedan t.ex. göra administrativa förenklingar, lättare medverka till tillfälliga gemensamma sändningar över samtliga sändare. Det kommer vidare att

kunna överblicka sammanslutningarnas totala programverksamhet

inom kommunen bättre och därmed fördela sändningstiden efter

gemensamma principer i enlighet med närradiolagens kriterium om störst intresse vid viss tidpunkt.

Ett sådant gemensamt närradioråd bör bestå av något fler leda-

möter än minimiantalet tre stycken. Jag föreslår att det lägsta antalet ledamöter blir sju. För den mer löpande verksamheten med att fördela sändningstid kan det finnas behov av en mindre och smidigare organisation för varje sändare. Närradiorådet skall därför få delegera sin verksamhet till en del av närradiorådet, nämligen ett sändarråd för varje sändare. Sändarrådets ledamöter

skall vara minst tre, dvs. minst lika många som fordras för ett

närradioråd för en sändare. För att garantera självförvaltning av varje sändare skall majoriteten av sändarrådets ledamöterna väljas bland de organisationer som sänder program över sändaren. De skall dessutom vara ordinarie ledamöter i närradiorådet då i annat

fall tanken med samordning och samarbete kan gå förlorad.

Sändarrådets beslut skall behandlas likvärdigt med närradiorådets.

15.7.3 Närradiorådens tillkomst

Det skallivara en förutsättning för att sändningsrätten skall få

utövas att ett närradioråd bildats och registrerats för sändningsområdet. Närradiorådet skall väljas av de sändningsberättigade sammanslutningarna. Mandattiden skall vara ett år. lnnan ett närradioråd kan träda i funktion skall således samtli-

ga tillständshavare inom det aktuella sändningsområdet kallas av närradioföreningen - eller av en annan sammanslutning - till ett

konstituerande möte, vid vilket ledamöterna i närradiorådet utses. Det är rimligt att varje tillständshzivzire som är närvarande vid detta möte har lika inflytande över det beslut som närradioföreningen fattar - eller i det val som förrättas. Varje sändningsberättigad sammanslutning skall därför ha en röst vid val av ledamöter. Detsamma skall gälla vid de viktiga beslut som gäller antagande av stadga och vid bestämmande av avgift till närradiorådet. Rådsledamöternzis antal kan bestämmas till mellan tre och fem-

ton stycken jämte ersättare beroende på verksamhetens omfång inom sändningsområdet. Det skall vidare lämnas en möjlighet att

delegera viss beslutsrätt till en eller flera personer under förutsättning att en sådan ordning är beslutad i stadgan. Om närradiorådets verksamhet omfattar mer än en sändare skall det, som tidigare nämnts, bestå av minst sju ledamöter. Ledamöterna skall dock alltid bestämmas till ett udda antal. Det konstituerande mötet skall anta stadgar, vilka inom i en förordning angivna ramar preciserar närradiorådets verksamhet och formerna för att utse nya rådsledzimöter. Jag förordar att närradioråden ges utrymme att själva utforma sina stadgar inom lagens ramar framför att de skulle utfärdas centralt. Härigenom

möjliggörs en viss anpassning till den aktuella närradioverksamheten såsom områdets storlek, föreningsmixen bland tillståndshavarna, den lokala närradioföreningens ställning m.m. Närradionämn-

den bör naturligtvis kunna utarbeta normalstadgar till vägledning

för sammanslutningama. När närradiorådet har konstituerats och antagit stadgar, skall detta anmälas till närradionämnden. Närradionämitden skall kunom närradiorådet till sin uppbyggnad eller na vägra registrering tillkomst uppfyller föreskrifterna. Närradionämnden skall i sin ej

tur föra ett register över närraclioråden. Av registret skall framgå vad närradiorådet har för adress och på vilket sätt allmänheten i kan nå det, t.ex. via telefon eller på angiven adress under

övrigt vissa tider. De myndighetsliknande uppgifter som närradiorådet får mitt förslag fordrar att rådet och de handlingar rådet enligt upprättar nås för insyn av allmänheten.

Sedan närradiorådet registrerats kan det påbörja sin verksamhet med att sköta tidsfördelningen inom sitt sändningsområde. Upp-

draget att besluta om sändningstidens fördelning innefattar självfallet också rätt att besluta om smärre ändringar inom fastlagt sändningstidsschema såsom byte av sändningstid, tillfällig sändningstid m.m., vilka i dag vållar närrzidionämnden och dess kansli stort arbete. Vid en ytlig betraktelse kan den föreslagna ordningen framstå

som krånglig. l praktiken behöver det inte alls vara så. Närradio-

rådet föreslås ju utses vid ett möte, som närradioföreningen oftast kommer att anordna - dock att samtliga tillståndshavare måste kallas. Ingenting hindrar att samma personer som i dag anför-

trotts att sköta gemensamma närradiofrågoi väljs till närradiorå-

det. Närradiorådet kommer sedan att fungera som vilket arbetsutskott som helst i en förening, med undantag för att närradiorådet även har att tillämpa lag och förordning. Den rollen blir den här konstruk-

myndighetsutövande genom tionen tydlig och kan inte sammanblandas med någon samman-

slutnings övriga ärenden.

15.7.4 Regler för myndighetsbeslut

Nårradioråden har att följa vissa regler för innehållet i sina beslut om fördelning av sändningstid. Besluten skall följa de i närradiolagen givna normerna. Mitt förslag innebär att dagens regler i närradiolagen komplet-

teras med några tillägg. Dessa tillägg avser dels att en samman-

slutning som fått tillstånd för provsåndning får använda sig av den tid som ännu ej omfattas av beslut om tidsfördelning och som anvisas efter en viss minimiregel, dels att närradioföreningarnas önskemål om sändningstid skall stå tillbaka för de övriga sammanslutningarnas. (kap. lb).

|7l

Närradioråden skall därtill följa vissa givna regler för själva förfarandet och handläggningen. Det gäller visst jäv, dokumentation, bevarande, insyn och överprövning. Om en ledamot i närradiorådet eller sändarrådet tillhör en sammanslutning som fått sitt tillstånd återkallat, är det olämpligt att denne kvarstår som ledamot under återkallelsetiden. Det skall då finnas ersättare som kan överta arbetet för den perioden. Närradiorådens beslut skall vara skriftliga. Besluten och underlag för besluten anser jag skall bevaras i tre år. Fitlen är satt med

tanke på att den överstiger de sex månader som en referensband-

ning skall bevaras och därför ger skäligt rådrum för eventuell inspektion. Den möjliggör för närradionämnden att införskaffa statistikuppgifter m.m. Tre år är samtidigt en så kort tid att den inte kan anses betungande för närradioråden.

För att öka överskådligheten skall närradioråden dessutom åläggas att föra en sändningsüirteckning. Den skall främst inne-

hålla uppgifter om respektive tillståndshavares sändningstider.

Förteckningen skall ständigt hållas aktuell och förvaras på ett be-

tryggande sätt. l skall också finnas om

förteckningen uppgifter

programutgivare enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för när-

radio. Dessa uppgifter skall lämnas direkt som en serviceåtgärd

till rådet av respektive tillståndshavare. Det är inte avsikten att förfarandet skall ersätta skyldigheterna enligt lagen. Förteckningen kommer däremot att underlätta för bl.a. myndighet eller en-

skild, som har anledning att i efterhand rekonstruera vad som har

sagts i ett radioprogram, t.ex. vid misstanke om att ett yttrandefri-

hetsbrott har begåtts, att finna programutgivaren. Även förteck-

skall bevaras i tre år. Den skall ningen vara tillgänglig för allmänheten. Närradiorådens beslut skall givetvis kunna överklagas hos när-

radionämnden. Vissa regler i förvaltningslagen, 23-25 nämligen

§§ som gäller om besvärstid m.m. skall göras direkt

tillämpliga. Med tanke på att första instans, närradiorådet, av lekmän

utgörs torde hänsyn till såväl Europakonventionen som till det faktum

att rådet har att handskas med frågor avseende yttrandefriheten

kräva att kammarrätten kvarstår som sista instans. Dock är det min övertygelse att sedan närradioråd inrättats skall såväl närradionämnden som kammarrätten bara i undantagsfall behöva anlitas och då endast som en yttersta rättssäkerhetsgziranti.

15.7.5 Avgiftsdebitering

Nämndkansliets personal lägger ner ett stort arbete på att debitera de enskilda sändningsberâttigade sammanslutningarna för utnyttjad sändningstid. En inte obetydlig del av dessa betaavgifter las aldrig. Obetalda avgifter är i dag grund för närradionämnden att återkalla ett sändningstillstånd (13 § p 7 Dennärradiolagen).

har ibland av sammanslutningar, som na bestämmelse utnyttjats med att sända man ”straffar har för avsikt att upphöra närradio; föreskrivna beräknas och betalas i förskott ut sig. Om avgifter som närradionämnden bestämmer, förändras för-

för den period

för återkallande av detta

utsättningarna sändningstillstånd enligt

Vad har erfarit om hur ersättningen till upphovsmänlagrum. jag

i om förskotts-

nen regleras styrker mig dessutom uppfattningen

betalningens fördelar.

i Förskottsbetalning

Mitt är därför att den samlade, av närradiorådet fördelade förslag i sändarområdet skall utgöra underlaget för närra-

sändningstiden dionämndens Avgifterna för sändningstid bör alltså

debitering. debiteras områdesvis till närradioråden och inte till de enskilda

tillståndshavarna. Betalningsansvaret för tilldelad sändningstid skall dock ligga kvar på respektive tillståndshavare

Den innebär att närradiorådet vid två tillordning jag föreslår fällen anmäla hur som förde-

per år skall många sändningstimmar

för det kommande halvåret. Närradionämnden skall sedan lats

tillställa närradiorådet en om hur stor avgift sammanslutuppgift

tillsammans har att betala för nästkommande halvår. ningarna Närradiorådet skall sedan vidarebefordra betalningen från sam-

sedan dessa överlämnat sin del av avgifterna till

manslutningarna,

rådet. Skulle ett närradioråd ha med att få någon av svårigheter tillståndshavarna att ta ekonomiskt ansvar för sin del av avgiften, kan det anmäla detta till närradionämnden för eventuell åtgärd,

en förlust av Närradiorådet skall

dvs. ytterst sändningstillståndet.

inte ha sekundärt betalningsansvar för sammanslutningar-

något nas sändningsavgifter. Genom att närradiorådet håller aktuell sändningsförteckning

finns för eventuella av de i förväg er-

ett underlag korrigeringar

Dit hör tid som ej omfattas av tidi-

lagda sändningstidsavgifterna. gare sändningstidsbeslut och som under löpande debiteringsperiod

fördelats till för extrasändningar och/eller sammanslutningar Extra av får debiteras lö-

provsåndningar. tilldelning sändningstid en gång i efterpande av närradionämnden, förslagsvis per månad

hand. Det skall även, liksom i dag, vara möjligt att få avdrag för be-

tald som omfattas av ett sändningsuppehåll om

sändningstid

anmäls i för-

minst sex veckor i följd och om sândningsuppehållet

om avgifter i ärenden

väg till närradionämnden (3 § förordningen Sådana kan ske i slutet av den aktuelom närradion). avräkningar

la debiteringsperioden och skall medföra att sammanslutningens

för kommande sänks i motsvarande omfattning. Det

avgift period

skall det men det

påverka sammanlagda debiteringsunderlaget,

bör så att det verkligen kommer rätt sammanslutning

specificeras

till godo. Om i stället skulle sammanslutningen ha upphört med sändningar skall den minskade för

sändningsavgiften uppehållet

återbetalas direkt till sammanslutningen. Motivet till av är att den

förskottsbetalning såindningsavgifterna förenklar betalningsrutinerna och därmed sänker de administra-

tiva kostnaderna. Ett eventuellt missbruk av modellen kommer att leda till ökade kostnader. T.ex. skulle tillståndshavarna i ett kunna

sändningsområde välja

att anmäla endast en mindre del av sin planerade/tänkta sändningstid till det lokala närradiorådet inför den halvårsvisa schema- Iäggningen för att därmed undvika att betala alltför av mycket

sändningsavgiften i förskott. Sedan kunde de förlita

sig till att de löpande kan tilldelas extra sändningstider. En sådan ordning skulle medföra att närradiorädets arbete ökades och därmed väsentligt dess kostnader.

inbetalning av sändningsavgifterna i småsnuttar,

löpande under skulle dessutom öka närradio-

debiteringsperioden

nämndens arbete och därmed även kostnaderna för nämndkansliet. Följden av ett missbruk av systemet blir således ökade avgifter lokalt till närradiorådet och ökade till närradionämnden. avgifter Med vetskap om detta är jag om att

övertygad sammanslutningar-

na inte kommer att missbruka den nya betalningsrutinen.

A Kompensation

Föreningslivet på orten bör kompenseras för det lokala ansvar

som jag här skissat. Eftersom närradionämndens kostnader häriminskas

genom avsevärt, kan beloppet för sändningstidsavgifterna

reduceras. l och med att de betalas in i förskott undviks dessutom den utestående som

fordran, närradionämnden i dag har på till-

ståndshavarna liksom den förlust, som de obetalda räkningarna utgör.

15.7.6 Närradiorådet får rätt att ta ut avgift och får hjälp att fordra in den

Närradiorådens verksamhet kommer sannolikt vara av olika stor-

leksordning. Administrationen kommer att kunna skötas av vissa på helt ideell basis, av andra med arvoderade ledamöter. Får

verksamheten stor kommer kanske i fall

omfattning något hjälp

fordras av anställd personal. Närradioråden kan således behöva få vissa resurser av samman-

slutningarna inom sändningsområdet för att kunna sina

fullgöra uppgifter. De skall därför ha rätt att ta ut avgifter av medlemmarna. Eftersom de uppgifter som närradioråden utför kommer

vara obligatoriska föreslår jag även att den som inte betalar avgift

till närradiorådet skall kunna få sitt sändningstillstånd återkallat.

kommer därmed att till med indriv- Närradionämnden hjälpa nämnden i likhet med vad som gäller för sändningen eftersom innan den återkallar tillståndet måste förelägga

ningstidsavgifterna till närradiorådet vid på-

sammanslutningen att erlägga avgiften att tillståndet annars återkallas. En likartad konstruktion följd finns för studerandekårerna.

15.7.7 Närradioråden får tillsynsuppgifter

kommer över den lokala Närrzidioråden att ha en god överblick att använda den resursen för att verksamheten. Det är lämpligt underlätta tillsynen av närradioverksamheten.

Genom att föra en aktuell blir det möjligt sändningsförteckning

att verka för att tillståndshavarna uppfyller villför närradioråden koren i 5 och 7 §§ närradiolagen (1982:459) och 2 § lagen (1982: för närradio, dvs att är ut-

460) om ansvarighet programutgivare

sedd och att sändande sammanslutning har tillstånd. den föreslår blir det även naturligt att Med ordning jag här närradioråden övervakar att sändningstiderna hålls samt att tillståndshavarna tilldelad sändningstid. Den lokala kontrolutnyttjar len bör att till närradionämnden om sådana göra anmälningar överträdelser blir mer sällsynta. Det skall således ankomma närradioråden att anmäla till

på

närradionämnden de tillståndshavare, som trots närradiorådets framhärdar att sådana fel som kan medföra åter-

påpekande, begå

kallelse enligt 13 § 2, 3 och 6 pp närradiolagen. Däremot finner jag det inte lämpligt att även ge närradioråden det s.k. riks-

viss tillsyn över reklamförbudet, sponsringsförbudet,

förbudet, eller över att sammanslutningar-

yttrandefrihetsbrotten

kraven 4 § närradiolagen. Det är endast tillsyn na uppfyller enligt som avser mer administrativa övertramp” som är lämplig att låta bistå med. De skall inte behöva innärradioråden ägna sig åt mer

trikat lagtolknlng.

15.7.8 Den rättsliga regleringen av närradioråden

och som dessa främst har att De regler, som gäller närradioråden kommer att återfinnas dels i närradiolagen, dels i en säriaktta, skild förordning om närradioråd. Skyldigheten att inrätta närradioråd kommer att anges i närraliksom även för hur och av vilka närradioråd diolagen, reglerna inrättas. Grunden för närradiorådens rätt att besluta om fördeldvs återfinns liksom

ningen av sändningstid, myndighetsutövning, tidigare - till uppfyllande av kraven i ll kap. 6 § 3 st regerings-

formen - i närradiolagen. Vidare kommer principerna för fördel-

ning av sändningstid även att finnas i närradiolafortsättningsvis

gen. Dessa regler kan anses innebära ett i enskildas

ingrepp per-

och ekonomiska förhållanden och skall sonliga då enligt 8 kap. 3 § regeringsformen meddelas i lag. De regler som behöver uppställas för närradiorådens närmare

uppbyggnad, uppgifter och handläggning är dock av sådan ka› ej

raktär att de behöver meddelas i lag. l stället bör i likhet med vad som gäller för Lex. studerandekårernzi utfärda en förregeringen ordning.

l5.7.9 Övergångsregler

När den av mig föreslagna ordningen träder i kraft skall det fin-

nas närradioråd i samtliga l annat fall förfaller

sändningsområden. sammanslutningarnas sändningsrätt i området.

Området kommer därmed att likna ett där

närradiosändningar

tidigare inte har förekommit. De som vill sända närradio i området - eller

sammanslutningar

i ett nytt område - söker hos närradionämnden.

sändningstillstånd

Nämnden beviljar sedan efter kriterier sedvanliga sändningstillstånd. Dessa ger emellertid inte innehavarna rätt att sända

någon

förrän de har bildat ett närradioråd. När väl ett närradioråd finns, kan sändningarna inledas.

15.8 Närradionämndens över

tillsyn närradioråden

Efter det att ett närradioråd registrerats skall det träda i funktion. Det handhar då beslut om

fördelning av sändningstid och vidarebefordrar sändningsavgifterna. Närradiorådet utövar

myndighetsuppgifter. Av detta följer ett legitimt intresse från statens sida att

utöva tillsyn över hur närradioråden fullgör sina uppgifter. Närra-

dionämnden behöver därför, utöver att vara

överprövningsmyndighet för rådens tidsfördelningsbeslut, ha viss i rådens

insyn

verksamhet. Den är särskilt påkallzid i två avseenden. Det första

gäller att de som sänder närradio faktiskt har fått närradionämndens tillstånd

att göra det och att de erlägger sändningsavgift. Det

andra gäller rådens faktiska funktion, dels i formell, dels i reell bemärkelse.

i innehav av

Sammanslutningarnzis sändningstillståntl

Jag föreslår att närradiorådens skall vara

sändningsförteckningar tillgängliga för allmänheten och därmed även för närradionämn-

den. Där kan nämnden kontrollera vilka som

sammanslutningar

faktiskt sänt och att rätt programutgivare antecknats. Den kan även göra avseende att rätt antal sänd-

stickprovsundersökningar

ningstimmar anmälts och att därmed korrekt sändningstidsavgift betalats. Nämnden kan också få underlag för statistiskabearbetningar av sända timmar i närradion, vilka sammanslutningar som utnyttjar mediet m.m.

*k Närradiorådens faktiska funktion

Närradionämnden måste kunna kontrollera om närradiorådet fungerar i praktiken och kunna se till att det gör det, om det inte skulle fungera. Närradionämnden skall se till att det i niirrzidiorådet finns det stadgade antalet ledamöter. Uppgifter om ledamöterna skall därför regelbundet lämnas till nåirrztdionämnden för att noteras i nämndens register över närradioråtl. Saknas uppgift om ledamöter i ett näriatlioråd när valperioden är slut, betyder det att ett närradioråd i formell mening inte finns och att därmed förutsättningarna för tillståndshzivarna i det aktu-

ella sändningsområdet att sända närradio saknas. Under sådana

omständigheter skall nämnden kunna agera genom att se till att

det finns ett fungerande närradioråd. Skulle andra missförhållan-

den eller problem i närradiorådens verksamhet komma i dagen -

som att någon ledamot inte iakttar _iäv eller att närradiolagens

regler allvarligt åsidosätts - skall nämnden kunna inskrida för att

råda bot på situationen.

Mitt förslag är att nämnden i båda dessa fall, efter det att kända ledamöter och närradioföreningen tillskrivits för

förklaring,

skall kunna sammankalla medlemmarna i

närradioföreningen

samt övriga tillståndshavare till ett möte. Vid detta skall de tidigare ledamöterna av rådet entledigas och nya ledamöter väljas. Om sammanslutningarna inte medverkar till att så sker skall närradionämnden avregistrera rådet. Närradionämndens beslut att kalla till ett sådant möte och att avregistrera närradiorådet skall kunna överklagas till kammarrätten. Om ett närradioråd avregistrerats skall det träda i likvidation. Närradiorådet är definitivt upplöst då skifte ägt rum eller sedan en eventuell konkurs avslutats. Ett närradioråd skall även träda i likvidation för att upplösas om samtliga sändningsberättigzide enats om sammanslutningar detta eller om det inte längre finns

någon sändningsberättigad sammanslutning inom sändningsområdet. Rådsledamöterna har, som tidigare nämnts, på grund av sina

myndighetsutövande uppgifter ett ansvar som vid missbruk kan leda till ansvar för t.ex. myndighetsmissbruk, vårdslös myndig-

hetsutövning eller tagande av muta.

l77

15.9 Närradiorådens ställning

juridiska

Närradiorådet kommer att vara juridisk person och en ny sorts offentligrättslig organisation.

Närraclioråtlen kommer dock att ha många drag som liknar så-

dant som brukar karakterisera de statliga myndigheterna. Har närradioråden med mitt förslag tagit steget över till att bli nya

statliga myndigheter?

Det är angeläget att skärskåda närraclioråden ur den aspekten. Det finns vissa karakteristika som brukar tillskrivas myndigheter.

En genomgång av dessa ger följande: initiativ? Närradioråden tillkommer på statens initia-

Statligt tiv. De följer inte formerna för de privaträttsliga juridiska personerna. Men när de faktiskt konstituerar sig sker det genom age- -

rande av privaträttsliga organisationer de sändningsberättigade

sammanslutningarna. Sammanslutningarna får därtill ett stort inöver närradiorådets faktiska organisation och verksamflytande hetsformer att endast vissa ramar kommer att finnas uppgenom ställda av riksdagen. i lag eller förordning? Närradiorådens verksamhet Reglerad -

kommer att grundas på dels lag närrzidiolagen - dels förordning.

Detta har inte för deras ställning som

någon självklar betydelse eller myndigheter. Även många privaträttsprivaträttsliga subjekt

liga juridiska personer regleras i lag, däremot reglerar en förordnormalt inte Så är dock fallet med ning ett privaträttsligt subjekt. studerandekårerna. Vem utser aktörerna? Närradiorådens ledamöter utses inte ofutan av tillståndshavarna. Närradioråden får själva

fentligrättsligt

om de vill anställa personal. Deras anställningar kommer avgöra inte att omfattas av statliga kollektivavtal. ledning brukar utses av regeringen och deras Myndigheternas anställda brukar ha statligt reglerade tjänster.

Vem betalar? Närrzrdioråden finansieras inte av staten. Myndigheter brukar ha sin verksamhet baserad på statsanslag, statsbidrag eller särskild, avsatt förmögenhetsmassa (löntagarfonderna). För närradioråden kommer verksamheten i stället att vara direkt självfinansierad utan statliga mellanhänder och utan statligt tvång eller statlig garanti. Det blir en ny form för självförvaltning. Rätten att

av sammanslutningarna kommer att vara ta ut avgifter reglerad

på ett sätt som liknar studerandekårernas.

Statlig tillsyn? Närradionämnden får en tillsynsfunktion i förhållande tiII närradioråden, och närradiorådens beslut får Överav dels närradionämnden, dels kammarrätten. Här överprövas ensstämmer närradiorådens förhållande i hög grad med en myn- Dock kan Sveriges Advokatsamfunds beslut prövas av dighets. högsta domstolen, studerandekårernas beslut undanröjas av UHÄ

och de erkända arbetslöshetskassornas beslut prövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

*k Sammanfattning

Med ett funktionellt betraktelsesätt blir närradioråden mycket Iika en myndighet. Med ett organisatoriskt betraktelsesätt fjärmar de sig från myndigheten. Med ett finansiellt betraktelsesätt skiljer de sig helt från myndigheten.

l regeringsformen ges inte någon definition av begreppet myn-

dighet. Tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens regler inne-

bär inte heller något förtydligande av begreppet myndighet. Däremot har regeringsrätten just genom dessa författningars regler

om handlingsoffentlighet haft anledning att pröva

myndighetsbegreppet. För myndigheter gäller ju offentlighetsprincipen. Härige-

nom har de allmänna försäkringskassornas och löntagarfondernas

ställning som myndighet fastlagts. Som framgår av en nyligen pu-

blicerad doktorsavhandling Offentlig rätt utanför myndighetsom-

rådet (Lena Marcusson, Uppsala 1989) kan man ej heller av av-

göranden i domstol finna att kriterierna är entydiga när det gäller

att bestämma vad som är en myndighet.

Det är således tydligt att det finns ett mellanområde, i vilket vissa myndighetsutövande organ inte anses vara myndigheter, trots att de inte är bildade enligt traditionella former för privat-

rättsliga organ. Dit hör t.ex. Stockholms fondbörs, Sveriges Advo-

katsamfund och arbetslöshetskassorna.

Av min genomgång framgår att närradioråden inte självklart

kan jämställas med myndigheterna. De hör, enligt min mening, trots att den myndighetsutövande funktionen är renodlad, hemma

i den tidigare nämnda gruppen offentligrättsliga organisationer. Mot den bakgrunden har jag föreslagit att särskilda handläggningsregler skapas för närradioråden, eftersom offentlighetsprincipen och förvaltningslagen inte automatiskt gäller för dem.

15.10 i

Förslagen sammanfattning

Jag föreslår att det inrättas ett lokalt när-

offentligrättsligt organ, radioråd, i respektive sändningsområde. Till råden delegeras upp-

giften att fatta beslut om sändningstidens

fördelning. Råden utses av tillståndshavarna i de olika sändingsområden

och skall bestå av ett begränsat antal personer, Ledamöterna skall

representera olika inriktningar i närradioverksamheten.

De grundläggande reglerna för närradiorådens verksamhet återfinns i närradiolagen. Därtill skall komma en förordning, i vilken

vissa frågor preciseras såsom t.ex. vad närradiorådets stadgar skall

innehålla. Det lämnas dock viss frihet för de närradioverksamma att ge det egna närradiorådet en lokal utformning. Rådens främsta uppgift blir att fatta beslut om fördelning av sändningstid. Ett sådant beslut är ett myndighetsbeslut. Rådet skall vid avgörandet av ärendena följa de i närradiolagen givna normerna för fördelning av sändningstid. Det fordras därtill att rådet följer vissa regler för Till dessa regler

själva handläggningen.

hör att besluten skall vara skriftliga och bevaras i tre år. För att

öka överskådligheten och allmänhetens och närradionämndens insyn skall närradioråden åläggas att föra en sändningsförteckning

med bl.a. uppgifter om vilken sammanslutning som sånt vid ett

visst tillfälle. Närradiorådens beslut skall givetvis kunna överkla-

gas hos närradionämnden. Jag föreslår vidare att närradioråden skall ha till uppgift att förmedla sändningstidsavgifterna. Med en sådan ordning kan avgifterna debiteras områdesvis. Jag föreslår även att de skall debiteras i förskott. Härmed undviks i huvudsak kravrutiner, ränte-

förluster och uteblivna betalningar. Debiteringen skall gå till så

att närradioråden halvårsvis lämnar uppgift till närradionämnden om inbokade sändningstider för nästkommande period. Närradionämnden tillställer sedan närradioråden uppgift om hur stor avgift respektive sammanslutning skall betala, varefter närradiorådet levererar samtliga dessa avgifter samlat. Närradiorådens arbete med avgifterna bör avlasta närradionämnden och därmed kostnaderna för dess verksamhet. Sändningstidsavgifterna bör i motsva-

rande omfattning kunna sänkas.

Jag föreslår slutligen även att närradioråden skall kunna bistå närradionämnden med vissa tillsynsuppgifter. Råden bör vara

bättre lämpade att kontrollera att beslutade sändningstider hålls

och att det är just tillståndshavaren som utnyttjar tilldelad sändningstid. Den lokala kontrollen pör leda till att anmälningar till närradionämnden för sådana överträdelser blir sällsynta.

16 Närradioföreningarnas sändningsrätt

16.1 Nuläge

Mot bakgrund av att jag i kapitel l5 har redovisat behovet av att en ny lokal beslutsfattare, närratlioråtlet, inråittas för att möjliggöra decentralisering av besluten om tidsfördelning, är det rimligt

att fråga sig vilket utrymme som dåirnted lämnas för nêirradioföreningarna. Mina förslag innebär ju hl.a. att en av de betydelsefulla uppgifter (fördelningen av sändningstiden), som de i dag sköter

reellt om än ej formellt, i fortsättningen skall handlåiggas av när-

radioråden. Det kan därför finnas anledning att här något kort re-

kapitulera vilka övriga gemensamma angelåigeithetei* som till-

ståndshavarna ute i landet funnit det ändamålsenligt att överlåta

till sin lokala intresseförening och som även i ljuset av mina förslag hör hemma i en frivillig ideell förening. Redan tidigt under nåirradions framviixt kom niirradioföreningarna att bli mötesplatser för utbyte av idéer och samarbete om

vad som är en zittraktiv radio för alla på orten. På många orter söker närradioföreningen på olika sätt stimulera det lokala fören-

ingslivet att sända närrzidit) t.ex. genom att :irrangera gemensamma utbildningsdagar (5.l.l). Närradioföreningarnzi har också blivit kontaktlänkar mellan de närrzidioverksamma runt om i landet bl.a. genom ordförandekonferenserna i Sveriges Närradioförbunds regi. Bland andra betydelsefulla uppgifter iir att å tillståndshavarnas vägnar sluta avtal med upphovsrättsorgzinisationerna. Så sker i dag i avtalet mellan ?i ena sidan Sveriges Nåirrzttlioförbund, till vil-ket närradioföreningarnzi som regel iir zinslutna, och å den andra

Föreningen Svenska Tonsiittares lnternatioiiellzi Musikbyrå

(STIM), Svenska Artisters och Musikers lntresseorgzmiszition (SA- Ml) och Svenska Gruppen av The International Federation of

Producers of Phonograms and Videogrzims (lFPl).

En annan uppgift är att företriitlzi tillståndshzivatrnzi gentemot sändarägaren, Televerket Radio, genom att som ofta skett teckna det ekonomiska avtalet för hyra av sändare och sedan fördela kostnaderna mellan de olika tilIstfintlshavzirita (5.l.l). l8l

En ytterligare uppgift rör närracliosåindningarnas etik, för vilken man inom förbundet utarbetat regler och etablerat en nämnd för deras efterlevnad (kap. l l).

Därutöver har man på flera orter genom närradioföreningeits

försorg byggt upp gemensamma inspelningsstiitlioi och därmed sänkt kostnaderna för de tillståndshavare, som väljer att :invända dessa (6.l).

Jag har också visat hur närradion på en ort i många fall genom

sin närradioförening etablerat kontakter med sin kommun, vilka ofta varit ekonomiskt givande för den lokala sändningsverksamheten (6.2). Sist men inte minst ger närradioföreningarnii och förbundet en bas för de närradioverksamma för att rent ;illmänt hävda sina intressen gentemot statsmakterna. Även om uppgiften att fördela sändningstiden kommer att

övergå till närradioråden kommer således åtskilliga uppgifter fort-

farande att hanteras av närradioföreningarna. Bland dessa blir troligtvis att företräda tillståndshavarna gentemot sändarågaren även när televerkets monopol eventuellt :ivvecklats (kap. l4). Dessutom ser jag nya uppgifter för närradioföreningarna i samband med de förslag jag lägger om närratlion i krig och krissitua-

tioner (kap. l7). Det är med den utgångspunkten som jag här tar upp frågan om deras sändningsrått.

Innehållet i närradioföreningarnas programutbutl är begränsat genom ll § närradiolagen. Närradioföreningarnas andel av den fördelade sändningstiden är liten (2,9 % vecka 45 år 1989, tabell

3.6).

Utöver den i beslutade har närrzidioför-

förväg siindningstiden eningarna rätt att sända på s.k. öppen tid, dvs. tid som inte i förväg är inbokad av någon sammanslutning. (Ta 70 % av närradio-

föreningarna utnyttjar denna möjlighet. Omfattningen av (lessa sändningar var år l989 sammanlagt 17922 redovisade timmar (tabell 5.4), vilket motsvarar drygt 7 % av det totala :antalet närra-

diotimmar under året. Det programinnehåll, som toppar dessa

sändningar, är turistinformzition” respektive kommunal information. Det är uppenbart att de olika närratlioföreningarnas benägen-

het att göra egna sändningar är olika på olika orter. litt viktigt villkor är tillgången till den nyss nämnda öppna tiden. liftersom

föreningslivet i stor utsträckning tar semester under sonnnaren har närradionämnden utvecklat en praxis, som innebiii att närradioföreningarna då får sända sommar-/turistratlio (3.3). Under sommarhalvåret ökar därmed mängden utnyttjad öppen tid väsentligt (tabell 5.4). Det är uppenbart att det från niirrzitlitiföreningarnas synpunkt är värdefullt att engagera sig i detta slag av sändningar och i sändningar med kommunal information. Jag har under utredningsarbetet haft överläggningzii med före-

trädare för ett stort antal föreningar och närradioföreningzir.

om vad och hur närradioföreningarna bör

Uppfattningen mycket

få sända varierar starkt (5.2.2). varierar också

Uppfattningarna

med ortens storlek. Med en viss förenkling kan man säga att man

på de större orterna är kritisk till nårradioföreningarnas sändningar, medan man på de mindre orterna ser positivt på dem. Ett

skäl till den positiva inställningen, som framförts och som jag instämmer i, är att det är en fördel för närradion som sådan, om

det inte är tyst alltför länge på den aktuella frekvensen. [)et är

också en allmänt omfattad uppfattning att de s k slingorna inte är särskilt stimulerande att lyssna till.

16.2 - ortsmedium

Gruppmedium

Närradion är en lokal åsiktsradio och det är de olika sändande föreningarnas budskap som skall färga mediet. Jag har i ett tidigare avsnitt (5.l.l) beskrivit närradioverksamhetens lramväxt som ett gruppmedium_ dvs ett medium i vilket de såindantle föreningarna vänder sig till de egna sympatisörerna i sitt ;iktionsområde De olika har ofta givits namn, som inte

föreningssändningarna bara associerar till den sändande föreningen utan också till plat-

sen varifrån man sänder, t.ex. Radio Rörstrand för filadelfiaförsamlingens sändningar från dess kyrka vid Rörstrandsgatan i Stockholm, Radio Solsta som är samlingsnamnet för all niirradiosändning i Karlstad, Radio Klara dvs. sändningarna från Föreningen alternativ stad m.fl. föreningar i Stockholm och Radio ÖS som beteckning för SSU-sändningarna i Östersund.

Jag har också visat hur nårrzidion på de mindre orterna utveck-

lats i riktning mot ett ortsmedium, en åsiktsrzitlit) som också för

ortens talan. Sommar/turistratlion är ju utpräglad ortspropzigzinda, vare sig den bedrivs i närraciioföreningens rcgi cllcr av andra

sändningsberättigade sammanslutningar ensamma eller i samverkan (3.6, 5.2.2). Jag vill således mot denna bakgrund inte konstruera en motsättning mellan närradions funktion som grupp- och ortsmedium.

Närradion drivs av föreningarna på orten, varför det är naturligt att de i sina sändningar identifierar såväl sin förenings-/åsiktstill-

hörighet som den ort de verkar inom.

Det är emellertid uppenbart att närradioföreningarna på en del platser har kommit att dominera verksamheten på ett sätt, som

inte har varit avsikten och att de t.0.m. utvecklat verksamheten så att den mer har karaktären av cn allmän, lokal radio.

antagit

Det mest uppmärksammade fallet har varit närradioföreningen i

Vagnhärad. Men det är tydligt att man också på ;andra håll har gjort en synnerligen vidlyftig tolkning av hcståimningen sänd-

ningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndsinne-

havarna på orten (ll § 2 p närradiolageii) (4.2).

I83

16.3 Överväganden

Närradion skall enligt min mening bevaras som en föreningsradio.

Närradioföreningarna är i detta sammanhang hybrider: ideella föreningar som har bildats för att driva gemensamma närradioin-

tressen och inte för något annat ändamål. Den siindningsrätt, som

har tilldelats dem, har därför begränsats. Mitt uppdrag är att bedöma om begränsningen av sändningsrätten fortfarande skall kvarstå eller om en förändring i den ena eller andra riktningen är befogad.

16.3.l Egentliga föreningar har företräde

Min utgångspunkt är att de egentliga föreningarna alltid skall ha

företrädesrätt vid fördelning av sändningstiden. Den tid, som kan bli aktuell för närratlioföreningarna, blir därmed i huvudsak den

tid på dygnet, då det inte finns några andra sändningar och inte heller några önskemål om sändningstid från féirtrningarna. Detta kan också uttryckas så att på en ort, där föreningslivet självt för-

mår utnyttja det tillgängliga sändningsutrymmet, där finns det föga tidsmässigt utrymme för närradioföreningen att sända. Detta gäller naturligtvis i huvudsak i de större kommunerna. På en del mindre orter finns det mycket tid, som f()|e|1i|1g:|r|1z1 inte utnyttjar.

Närradiosändningzirna på de olika orterna färgas av de sändan-

de föreningarna och därmed ortens föreningsliv. l vissa delar av landet har närradion t.ex. en mer religiös prägel än i andra, vilket

är naturligt med tanke på att nåirradion är ett lokalt föreningsme-

dium.

Skillnader i omfattning av olika tillståndshavares sändningar är emellertid också en fråga om dels utrymme på den aktuella frekvensen dels föreningarnas resurser. l Stockholm iir det märkbart hur SAF och arbetarrörelsen (“Radio l0ll’olkcl) bemödar sig om att få så mycket sammanhängande utrymme som möjligt på de

olika frekvenserna. l Göteborg har SAF kommit att dominera den ena frekvensen (l03.l MHz) så att den för radiolyssnzlnde göteborgare är liktydig med SAF-radion. På flera mindre nåirradioorter är det tydligt att ett stort utbud från en politisk förening motiverat andra politiska föreningar att söka balansera genom att begära motsvarande mycket sändningstid. Det förhållandet att olika sammanslutningar har olika intresse

för och resurser att sända mycket närradio motiverar inte enligt

min mening att närradioföreningarna ges sändningsrätt. Som jag ser det, är närradioföreningens uppgift i detta sammanhang att

verka för att närradion på orten blir så allsidig som möjligt, inte

genom att med egna sändningar begränsa politiska eller religiösa

sammanslutningars sändningsutrymme utan genom att på olika sätt söka stimulera fler löreniiigai på orten att utnyttja mediet.

Närradioföreningen bör avhålla sig från att konkurrera med övriga tillståndshavare om sändningstiden.

16.3.2 Slingor

Det råder som jag påpekat ovan på sina håll en synnerligen vid-

lyftig tolkning av lagens lvestämning av vad närradioföreningen får sända. l närradions början sändes en s.k. slinga som upprepades om och om igen och som innehöll uppgifter om att det sänds

närradio på frekvensen i fråga. Slingor av detta slag var befriade

från sändningstidsavgift. Det var vanligt att man piffade upp slingan med musiksnuttar, dock inte hela musikstyeken eftersom

man ville komma undan med lägre lieensavgifter. På många orter

har slingan numera utvecklats till att mer likna ett musikprogram, eftersom man genom att friköpa orten gentemot upphovsmannaorganisationerna kan spela en obegränsad mängd musik. På sina håll har slingan även kommit att innehålla mer aktiv

PR för närradion i form av att utöver programupplysningar också olika sändningsberättigade föreningar presenteras mellan mu-

sikinslagen. [)et synes vara ett rimligt sätt att fylla ut den tid som

annars skulle vara tyst på grund av att ingen förening har tagit sändningstiden i anspråk.

Jag anser att tillståndshavarna själva bör få avgöra om man, i

den utsträckning man i de olika sändningsområdena har oinbokad

sändningstid, vill byta ut televerkets identifikationspip med ett

mer njutbart sändningsinnehåll i form av musik och nårradio-PR.

Det naturliga är väl att föreningarna uppdrar åt den lokala närradioföreningen att liksom idag sända slingornzi. fin konsekvens av

en sådan ordning blir att beskrivningen av närradioföreningarnas informationsprogram som i dag återfinns i Il § p l närradiolagen

bör förändras. Sådana program bör utgöras av informationsslingor i betydelsen sändningar av fáirinspelzit material som får inne-

hålla uppgifter om programinnehåll och programtidel* och andra upplysningar om närradioverksamheten på orten samt musik som till sin omfattning inte överstiger hälften av slingans sändningstid. Slingan får sändas på tider som inte har bokats in av nåigon till-

ståndshavare. Den förinspelade informationsslingans längd får inte (iverstiga

en timme och den får således upprepas om sändningstiden över-

stiger en timme. Denna tidsmässiga begränsning motiveras av att slingan därmed har bästa förutsättningar för att inte utvecklas till ett regelrätt program med allt vad det innebär bl.a. avseende sändningstidsavgift. Självfallet får - och bör - slingans innehåll

förändras när så är påkallat, t.ex. när den information den ger blir föråldrad. Byte av slinga får dock ske högst en gång per dygn.

Med dessa restriktioner bör informationsslingorna anses falla utanför den egentlig programverkszimheten. l,j)iirl‘()r är det natur-

ligt att de är befriade från sändningstidszivgift.

16.3.3 Provsändningar

En viss del av den öppna tiden har av närraçliolöreningzirna utnyttjats för provsändningar, dvs. för att ge utrymme för lörening-

ar som inte själva har sändningstillständ men som gärna vill pröva på mediet. Enligt min mening bör emellertid inte sådana provsändningar ske på närradioföreningens sändningstid och under dess programansvar. En förening, som vill pröva på mediet, bör själv söka sändningstillstånd hos närradionämnden. Nämnden bör

kunna medge även tidsbegränsade tillstånd om tre månader. En förening som har fått ett sådant tillstånd skall inte behöva göra

stora ekonomiska åtaganden. Den provsändande sammanslutning-

ens ställning blir samtidigt svagare gentemot övriga tillståndsha-

vare, då denne får göra provsändningzirnzi på tider, som annars är

lediga eller som ställs till förfogande med övriga tillståndshavares goda minne. En viss minimitid skall dock garanteras sammanslut-

ningen av närradionämnden och ingå som en del i nämndens beslut om tillfälligt sändningstillstånd för att sedan verkställas av

närradiorådet.

För att inte föreningar skall missbruka detta något mindre kostnadskrävande sätt att delta i sändningsoiiirådets närradioverk-

samhet genom att mer eller mindre regelbundet utnyttja möjligheten till provsändningar i stället för att ;ansöka om rcguljåirl lillstånd, bör de tidshegränsatle tillslånden inte annat än i undantags-

fall kunna meddelas för en och samma lörening mer än cn gäng.

Närradioföreningen kan, när ledig tid finns, informera och mo-

tivera nya föreningar att söka tillfällig sändningstid hos närrzi-

dionämnden för provsändningar under eget programansvar. Upp-

maningar till föreningar att göra provsändningar kan mycket väl finnas i informationsslingan.

16.3.4 Kommunal information

Som jag redan nämnt används den öppna tiden på många håll för sändningar av kommunal information. Detta sker på närradioför-

eningarnas sändningstid bl.a. mot bakgrund av att riksdagen genom att inte tillåta kommunerna egen sändningsrätt velat undvika

att närradion blir ett språkrör för myndigheter. [Enligt min me-

ning är det viktigt att denna möjlighet att sända kommunal information i begränsad omfattning bevaras.

16.3.5 Evenemangssändningar

S.k. evenemangssäitdningar i närradioföreningarnas regi har, som

jag tidigare nämnt, ofta givits vidlyftiga tolkningar. Närradionämndens generella medgivande för sommar-/turistsåndningar har bidragit till den utvecklingen. Det ligger naturligtvis ett värde

i att närradion på orten kan |)evaka vissa händelser av gemensamt

intresse såsom turistaktiviteter, kommunfullmäktigesammanträden, valdagar, beredskapsövningar, större sportevenemang. Jag in-

ser också att närradioföreningen på orten i många fall är den na-

turlige programansvarige för sådana sändningar. Men det betyder självfallet inte att inte andra tillståndshavare också kan finna det förenligt med sin föreningsverksamhet att göra närradiosändningar vid dylika tillfällen. Jag finner det angeläget att betona detta, eftersom jag i min ti-

digare genomgång funnit att närradioföreningarna på många orter

haft en tendens att betrakta samtliga dessa typer av sändningar som sin speciella nisch (kap. S). Jag menar att det bör vara lika naturligt att turistradio drivs av vanliga tillståndshavare ensamma eller i samverkan, att valdagar bevakas av de politiska partierna, sportevenemang av idrottsföreningar osv.

16.4 Förslag

Min samlade uppfattning om närradioföreningarna som tillståndshavare är att de å ena sidan skiljer sig från övriga tillståndshavare

eftersom de inte företräder någon ideologi eller åsiktsinriktning

inom t.ex. det religiösa, politiska, fackliga eller kulturella området. Närradioföreningarnas sändningsrätt kan därför inte motive-

ras med behovet att ge vidgad spridning åt ideologiska budskap.

Deras sändningar bör därför utgöra en begränsad del av det samlade närradioutbudet. Närradioföreningarnzi liknar å andra sidan övriga tillståndshavare genom att vara en lokal, ideell förening med samma behov som andra att nå ut till sina medlemmar och sympatisörer med olika meddelanden och information. Hit vill jag också räkna t.ex. uppgifter om lokala evenemang och sådan information som kommunerna via närradioföreningzirna finner angeläget att sprida genom närradion.

k Närradioföreningarnas programutbud skall inte detaljregleras

Det är av flera skäl angeläget och motiverat att närradioföreningarna har sändningsrätt, bl.a. för viss kommunal information och föreningsmeddelanden till tillståndshavarna. Men de begränsningar, som ges i ll § närradiolagen, förefaller i dag och i framtiden

föga ändamålsenliga. Jag tänker t ex på nåirradionåimndens medgivande för sommar-/turistrzidicm som har utvecklats på många håll och som fyller viktiga behov på dessa orter. Redan i förarbetena

till den nuvarande lagstiftningen framfördes dessutom kritik mot

att begränsa närradioföreningarnas sändningsrätt på detta sätt.

Mot bakgrund av den utveckling jag har kunnat kartlägga, finner

jag det inte längre befogat att upprätthålla en sådan begränsning.

Min slutsats är att närradioföreningarnas sändningar inte bör reg-

leras på detta sätt.

*k lnformationsslingorna definieras

lnformationsslingor får enligt min mening sändas på tider, som inte bokats in av någon tillståndshavare, i den omfattning som tillståndshavarna i de olika sändningsområdena finner lämplig. Slingorna sänds i dag på närradioföreningarnas sändningstillstånd

och jag har ingen invändning mot den ordningen. Emellertid har

jag på en del håll noterat en viss osäkerhet om vad en slinga kan

innehålla.

Jag föreslår därför att ll § närradiolagen utgår och ersätts med

en särskild paragraf lla § närradiolagen som handlar om informationsslingor. Där skall föreskrivas att nåirradiofiâreningen får

sända informationsslinga under tid som inte omfattas av beslut

om sändningstid. lnformationsslingan är ett program som utgörs av förinspelat material som får innehålla uppgifter om programinnehåll och programtider och andra upplysningar om närradio-

verksamheten på orten samt musik som till sin omfattning inte

överstiger hälften av slingans sändningstid. Sådan informationsslingas längd får inte överstiga en timmes speltid. Endast en

slinga får vara i bruk åt gången. Den får vid behov upprepas flera gånger under ett dygn. Vid byte av slingor får under samma dygn

två slingor förekomma; först den gamla, sedan den nya. Informationsslingorna skall liksom i dag vara befriade från sñndningstids-

avgift, vilket skall framgå av förordningen om avgifter i ärenden

om närradio.

A Närradionämnden skall kunna medge tidshegränsade tillstånd

Jag är medveten om att ett lagutrymme (ll § p 4 närradiolagen), som möjliggör för ännu inte tillståndshavantle sammanslutningar att göra provsändningar, därmed försvinner. Möjligheter till provsändningar bör i framtiden erbjudas genom att tidsbegränsat

sändningstillstånd kan medges av närradionämnden. De provsändningar, som därigenom kommer till stånd, sker då på den aktuella

sammanslutningens eget programansvar. Detta är en fördel sett i etiskt och yttrandefrihetsrättsligt sammanhang. Jag föreslår att närradionämnden får medge tillstånd till provsändningar. Tillstånden skall gälla för en period av tre månader

och skall innehålla en garanti om sändningstitl på dagtid om minst två timmar under tre månadersperioden. Med dagtid menar jag mellan kl. 08.00 och 20.00. Detta skall framgå av ett tillägg i 3 respektive 8 §§ närradiolagen.

i Förtursregler vid fördelning av sändningstid

För närradioföreningarnas sändningar, och hit räknar jag inte de

s.k. informationsslingorna, bör inte gälla andra villkor än för övriga tillståndshavare. Närradioföreningarna söker sändningstid liksom Övriga tillståndshavare hos närradioråden. Närrzidioföreningarnas särskilda möjligheter i dag att utnyttja s k öppen tid, dvs.

att sända på ej schemalagd tid, försvinner därmed. Dock bör närradioföreningarna, som jag redan framfört, inte konkurrera om sändningstiden med de egentliga siindningssberättigade samman-

slutningarna. Jag föreslår att det i 8 § närradiolagen skrivs in en begränsning som innebär att de egentliga sändningsberättigade föreningarna alltid ges förtur framför närrzndioföreningarnzi vid

fördelning av sändningstid.

17 Närradions för

användning

och information samt i

varning

och vid omedelbar

krig krigsfara

17.1 Uppdraget

Vid allvarliga fredsolyckor utgör ljudradio och television grunden för varningssystemet. Systemet för viktigt meddelande till allmänheten (VMA, 10.2) syftar till att nå så stor del av befolkningen som möjligt. Varningsmeddelande sänds därför vid behov över

samtliga Sveriges Radio-koncernens kanaler. Det kan dock ses som en brist att närradions lyssnare - men också de som tittar på

satellitkanalerna eller lokala egensändningar i TV - inte nås av samma varning. Flera studier och utredningar har, som refererats

i kap. lO, belyst frågan om hur närradions resurser skulle kunna

användas vid allvarliga fredsolyckor samt för varning och information under beredskap och i krig. Det kan enligt dessa studier finnas behov av att utveckla det ljudradiobaserade systemet för varning och information till allmänheten ytterligare, till att bl.a. omfatta sändningar över närradion. Ett problem som också tas upp i studierna är hur de människor skall kunna nås, som då

meddelandet sänds varken hör på radio eller ser på TV. Detta problem är dock mindre på orter med utomhusvarningssystem med VMA-signal, som kan göra människor uppmärksamma på faran. Signalen uppmanar bl.a. till att lyssna på radio. Under beredskap och i krig blir situationen en annan. Möjlig-

heterna att få varning och relevant information blir då av primär betydelse för människors överlevnad och försörjning. Varningsoch informationsverksamhet är därför ett prioriterat totalförsvars- och samhällsintresse. SR:s beredskap för krig har behandlats i kap. 10. Sammanfattningsvis koncentreras verksamheten till de rikstäckande Ijudradiokanalerna Pl, P3 respektive TV:s kanal l, där inslagen av nyhetsoch informationsförmedling förstärks kraftigt. På regional nivå har genom lokalradions utbyggnad skapats förutsättningar för en i

huvudsak länstäckande kanal för varning och information. Speci-

ellt i mer akuta skeden kan det dock vara värdefullt med en ned-

brytning i mindre sändarområden, exempelvis med kommuntäckning.

Jag skall enligt direktiven behandla frågorna om rätten att sän-

da nårradio i krig och vid krigsfara, om behovet av att använda sändarutrustningen för andra ändamål samt om sändningar över närradion av varnings- och andra viktiga meddelanden till befolk-

ningen vid fredsolyckor, under beredskap och i krig.

Jag har också fått i uppdrag att belysa konsekvenserna av tele-

verkets förslag att avveckla verkets ensamrätt till innehav av närradiosändare. Denna fråga har behandlats och redovisats i kap. 14. l-luvudmannaskapets betydelse för möjligheterna att använda

närradioresurserna i krig kommer dock att beröras här.

l mitt uppdrag ingår att bedöma önskvärdheten av att kunna

sända varning och information i ljudradio över mindre områden

än för närvarande samt vad som i så fall skall krävas i fråga om bla. täckningsområden, uthållighet, skydd och programförbindelser. Vidare bör behandlas vilka kompletteringar som behövs om

närradiosändarna skall kunna användas för sådana sändningar och kostnaderna för dessa. Den tekniska och organisatoriska samordningen med övriga rundradiosändningar bör enligt direktiven också bedömas.

överväganden

17.2.l Närradiosändarnas användning i fred

Syftet med varning och information måste vara att i möjligaste

mån skydda mot, begränsa och förebygga skador på liv och egen-

dom. Behoven av och möjligheterna till att varna och informera varierar självfallet med situationen.

k Befolkningens behov av varning

Enligt studier som har gjorts av SPF har allmänheten under fred

en relativt låg riskmedvetenhet och låg beredskap för att motta och förstå varningsmeddelanden. Av naturliga skäl förväntar sig

inte människor att de skall drabbas av större olyckor och söker därför inte heller aktivt efter risk- och varningsinformation. Det-

ta skapar svårigheter att snabbt uppmärksamma berörda människor på faran och att nå ut med vägledande information. Möjlig-

heten att nå ut med ett varningsmeddelande är dock betydligt större i områden med utomhusvarning med VMA-signal, som

bl.a. uppmanar till att lyssna på radio.

Radion har en central roll i samhällets Varningssystem vid

fredsolyckor. Som redovisats i kap. lO har systemet för sändning

av viktigt meddelande till allmänheten (VMA) sedan ett tiotal år

tillbaka tillämpats av programföretagen inom SR. Grundtanken är att de berörda människorna snabbt skall få relemed systemet

vant information så att skador på liv och egendom kan undvikas eller i vart fall begränsas. För att så många som möjligt i det berörda området skall kunna nås bör varningsmeddelande vid allvarliga olyckor därför gå ut över samtliga tillgängliga kanaler i ra-

dio och TV. Det är enligt min mening naturligt att även närradions lyssnare får samma varning. Lokalradion är med sin regio-

nalisering och sina resurser särskilt lämpad för den uppföljande

information som kan behövas. Vid behov skall hänvisning till lokalradion ske från andra etermedier. Lika nödvändigt som att informationen når ut är det att den når ut snabbt och är korrekt. För att kunna ta emot ett varningsmeddelande från en räddningsansvarig och sedan utan tidsspillan omformulera detsamma till ett varningsmeddelande som kan sändas ut till allmänheten krävs en fast och övad organisation. Studi-

er har visat att detta samspel mellan räddningsansvariga och pro-

gramansvariga även i dagsläget har vissa brister (l0.2) och att de rutiner som används ständigt behöver förbättras och övas för att få en bra effekt.

Närradion och dess organisation i de olika sändarområdena bygger på frivilliga krafter. Många deltar i sändningarna, och ra-

diovanan varierar stort. Det förefaller därför svårt att föra över

de rutiner som finns inom SR-koncernen på närradion. lnforma-

tionskedjan skulle, om samtliga ISO närradioorter skulle vara di-

rekta mottagare av myndighetsmeddelanden, bli betydligt mer

omfattande och medföra risker för missuppfattningar, oklarheter i den information som sänds etc. Ett sådant system skulle bli

komplicerat och medföra orimliga krav på övningar över hela

larmkedjan.

Det är enligt min mening nödvändigt att skapa ett enkelt och enhetligt system där samma varningsinformation vid behov kan gå ut över alla tillgängliga radiostationer. l händelse av allvarlig fredsolycka anser jag därför att de varningsmeddelanden som går ut över riks- eller lokalradion automatiskt skall gå ut även över

närradiosändarna i området. Praktiskt kan detta ske genom att närradiosändarna förses med mottagare för RDS (lO.4), som akti-

veras när riks- eller lokalradion sänder ett varningsmeddelande. VMA kommer då att gå ut också i närradion och bryta där pågå-

ende sändning. Allvarliga fredsolyckor är exceptionella händelser. De störningar i den normala programverksamheten som sändandet av varningsmeddelande efter en sådan händelse kan innebära måste an-

ses vara marginella jämfört med intresset av att kunna varna och informera allmänheten. Det medför inte heller några stora olägenheter om varningsmeddelande eller information går ut över

större områden än de som primärt berörs av riskerna.

*k Ansvarsfrågor

En närradiosändande sammanslutnings programutgivare svarar enligt lagen om ansvarighet för närradio endast för radioprogram som sänds av sammanslutningen. Om sändningen bryts för sändning av Iokalradions program, svarar lokalradion för det som vidaresänds från den. Motsvarande gäller för meddelande som vida-

resänds från något annat av bolagen inom SR-koncernen.

17.2.2 Närradiosändarnas användning under beredskap och i krig

*k Befolkningens behov av varning och information

Under krigsförhållanden kommer de grundläggande förutsättning-

arna att vara väsentligt annorlunda än i fred. Riskerna och risk-

medvetandet kommer att ligga på en helt annan nivå. Efterfrågan på varning och information, liksom samhällets behov av att infor-

mera allmänheten, kommer troligen att öka lavinartat. För den

enskilde uppstår problem med att få en överblick över händelser-

na, att göra ett informationsurval och att få veta var viktig information kan fås. Samhället krigsorganiseras med en nivåskiktad ledningsstruk-

tur, där särskilda informationsorgan inrättas på olika nivåer. Var-

ning och information till allmänheten blir en viktig del av ledningssystemet. Problemet kan i krigsskedet snarare bli att samordna och prioritera informationsflödet fin att uppmärksamma all-

mänheten på faran.

Principerna för varning och information bör under beredskap

och i krig så långt som möjligt vara likartade dem som gäller i

fred. Detta har uppenbara fördelar lvåde administrativt och praktiskt. Under lugnare skeden vid ett beredskapsläge, eller inom landsändar som endast i begränsad grad blir utsatta för stridshandlingar, bör förutsättningar finnas för att tillämpa fredstida principer för såväl varning och information som programverksamhet. Liksom i fred bör i sådana lägen lokalradion utgöra hu-

vudkanalen i varningssyslemel.

Underlaget för varningen kommer i första hand att vara till-

gänglig på kommunal leclningsnivå. Förutom tidsfördröjningen

och sårbarheten som kan finnas i förbindelsernzr mellan kommu-

nal ledningsnivå och lokalradion, kan informationsmängden un-

der intensiva skeden överstiga vad som kan hanteras i lokalradion. Det skulle också kunna skapa förvirring och missförstånd hos lyssnarna om all akut varning och information från länets kommuner förmedlades via lokalradion. l sådana skeden krävs en se- Iektering och en geografisk nedbrytning och decentralisering av

informationen. Det säger sig självt att allmänhetens intresse, un-

der krigsskeden med omfattande stridshandling såsom flyangrepp,

markstrider, kemiska stridsmedel eller radioaktivitet, i första hand kommer att koncentreras till varning och information kring den akuta situationen i det egna området. Utöver akut varning och information kommer under krigsskeden stora behov av lokal information till allmänheten om kom-

munala förhållanden i övrigt att uppstå. Det kan gälla skyddsrumstillgång, utdelning av andningsskydd, utrymning och försörj-

ning av el, vatten och livsmedel, liksom omsorgsverksamhet som

barnomsorg, skola, sjukvård etc. Det finns således ett omfattande behov av varning och information på kommunal nivå som av

praktiska skäl bör avgränsas till det aktuella området. En lösning vore att utnyttja närradiosändarna, för att kunna lämna geografiskt avgränsad varning och information til berörd befolkning. l lugnare skeden bör lokalradion således vara huvudkanalen för varning och information med möjligheter att, liksom i fred, kunna avbryta närradions sändningar med VMA-meddelanden. Under mer informations- och varningsintensiva perioder kan lyssnarna hänvisas till respektive närradiofrekvens. l sådana skeden kan närradion således sända varning och information med kommunal anknytning, men också vidaresända viktiga nyheter och myndighetsmeddelanden från lokal- och riksraclion. En kommunalt avgränsad sändning i närradion möjliggör också att varning

och information sänds på de större minoritetsspråk som finns in-

om kommunen.

i Lokala programgrupper

Vid krigsorganisering av SR-bolagen planeras en samgruppering

av SR:s enheter med de berörda På

totalförsvarsmyndigheterna.

länsnivå finns lokalradiostationerna ur vilka en kontaktgrupp avdelas för att samgrupperas med länsstyrelsen/fostaben. Lokalradiochefen svarar för programverksamheten inom området och leder densamma i samarbete med berörda regionala och lokala myndigheter. På kommunal nivå kan samverkan ske via lokala redaktioner för sändning över lokalradion. Av de skäl som redovisats tidigare finns behov av att under beredskap och i krig kunna sända varning och information över närradiosändarna. En stor del av den lokala informationen finns

hos ledningen på kommunal nivå. Ett direkt samarbete mellan

kommunledningen och ett sändarorgan, som kunde sända över närradiosäntlzirnzt, är en lösning. En lokal beredskapsorganisation kan tillskapzis. Lokalradiochefen i respektive län bör vara bered-

skapsansvarig för organisationen, som bör ingå i gemensamma öv-

ningar med lokalradion, länsstyrelsen och kommunerna.

I95

Mitt är således att en lokal etableras i förslag programgrupp varje kommun där närradiosândare finns. Det är av samordningsskäl lämpligt att SR via lokalradion ansvarar för beredskapsplanevad samt för att dessa håller erfor-

ring gäller programgrupperna

SR:s skyldigheter i detta avseende bör klargöras derlig beredskap. avtal med staten. genom l de lokala bör den kunskap och erfarenhet programgrupperna av radioverksamhet och lokala förhållanden som finns inom närradion tas tillvara. Under förutsättning att mitt förslag om att inrätta närradioråd antas, bör det eller de närradioråd som finns inom kommunen, föreslå de personer som skall placeras i program- De för verksamheten lämpliga personerna skall krigsplagruppen. ceras sätt med i den lokala

på sedvanligt placering programgrup-

pen.

Denna modell överensstämmer i långa stycken med den som

SPF tidigare har redovisat (l0.8).

*k Programgruppernas uppgifter

Under och i krig blir ansvarig för beredskap programgruppen av varning och information över nårradiosändare i komsändning munen. Detta förutsätter ett nära samarbete och eventuellt samlomed den kommunala Även förbindelser med

kalisering ledningen. lokalradion krävs. En direkt programförbindelse till närradiosän-

daren bör etableras. För varning och information i samband med kärnladdningsexplosion, luftanfall_ anfall med eller utsläpp av kemiska eller andra för allmänheten farliga ämnen eller andra liknande händelser, då

fara för skador på liv eller egendom finns, bör programgruppen kunna bryta pågående närradiosändning för VMA-sändning. Sam-

ma resonemang som ovan förts beträffande brytning för sändning av VMA-meddelande från lokalradion i fredstid kan här föras. l mer akuta krigsskeden ökar behoven av lokal varning, information och nyheter. l dessa skeden bör programgruppen ha en mer vidsträckt rätt att sända. Mitt förslag är att programgruppens önskemål om sändningstid i dessa lägen prioriteras. l områden som riskerar stridshandlingar i form av flygangrepp eller markstrider, och kanske också utsätts för sabotage, elavbrott, utrym-

ning och liknande, kan det vara svårt att upprätthålla normal programverksamhet i bl.a. närradion. Många av de verksamma kom-

mer att vara inkallade till militärtjänst, andra kommer med hänsyn till läget inte att kunna sända som vanligt. Det kan också föreligga risker för att närradion används för desinformation, fient-

lig propaganda eller liknande verksamhet. Det kan uppstå problem med att kontrollera att sådan verksamhet inte pågår, exempelvis vid sändningar på främmande språk men även i övrigt. Om

närradion skall användas för varning och information vore det

också olyckligt om närradion under kritiska skeden tidvis skulle

vara tyst. Dessa olägenheter kan minskas genom att i närradion verksamma personer krigsplaceras för att sända varning och information och även vidaresända lokal- och riksradions program under perioder utan lokal information eller närradiosändning. Man skulle härigenom också kunna tillgodose det behov av mer övergripande information, nyheter, myndighetsmeddelanden m.m. från riks- och länsnivå, som finns ur individens synvinkel vid sidan av behovet av lokal varning och information. l vissa skeden kan det således för att kunna förse den berörda allmänheten med relevant information vara nödvändigt att överta sändningsberättigad sammanslutnings tid. Av samma anledning samt för att förhindra att det tidvis blir tyst i närradion, kan vidaresändning av lokalradions program över närradiosändaren bli aktuell. Programgruppen får därför om den bedömer det vara nödvändigt överta sammanslutnings sändningstid och även vidaresända lokal- och riksradions program.

A Ansvarsfrågor

Den lokala programgruppen skall utse en programutgivare med

uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. För programutgivaren,

som ansvarar för programgruppens sändningar, gäller i

tillämpliga

delar lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Om programgruppen missbrukar sin rätt att sända bör detta kunna anmälas till närradionämnden för Om nämnden prövning. finner att programgruppen Lippenhart missbrukat sin rätt att överta sändningstid bör nämnden kunna besluta om skadestånd

till den sammanslutning vars tid tagits i anspråk. Detta skall kun-

na ske endast i klara missbruksfall. l mindre allvarliga fall bör nämnden kunna meddela varning.

*k lluvudmunnaskapet för nêirradiosändzirna

För närvarande innehar televerket de sändare som används för

rundradiosåindningar. Detta gäller både för de sändare som an-

vänds för Sveriges Radios programbolztgs och de som

sändningar

används för närradion. Televerket skall enligt avtal med

Sveriges

Radio AB (SR) tillhandahålla sändare för

SR-bolagens sändning-

ar.

Närradio får i dag enligt närradiolagen (1982:459) endast sän-

das över radiosändare som televerket ställer till När

förfogande.

närradionämnden har meddelat tillstånd att sända närradio

upplå-

ter televerket en rätt att sända över televerkets sändare avgenom

tal. Något tillstånd att använda radiosändare enligt kungörelsen

om radiosändare meddelar televerket därför inte till tillståndshavarna. .lag har i enlighet med televerkets förslag till regeringen föreslagit att verkets ensamrätt till innehav av närradicisändare avskaffas (kap. 14).

För sändare kan av naturliga skäl inte gälla någon helt fri eta»

hleringsrätt. Dels är det tillgängliga frekvensutrymmet begränsat, dels krävs det att en sändare uppfyller vissa tekniska krav för att

kunna fungera på ett godtagbart sätt. De tekniska kraven stiger

om man skall ta hänsyn till vad som krävs av beredskapsskäl.

l remissvaren på televerkets skrivelse med förslag om avskaf-

fande av monopolet framfördes bl.a. en del negativa konsekvenser

som ett avskaffande av monopolet kunde få. Farhågorna var bl.a.

att avskaffandet av monopolet i realiteten skulle medföra ökade kostnader för närradioföreningarnzi och framför allt att en eventuell :invändning av sändarna i kriser och krig avsevärt skulle kunna försvåras. Ett splittrat ägande skulle medföra att ett var-

ningssystem tappar i enkelhet, tydlighet och säkerhet. Farhågorna

är inte obefogade. Om monopolet avskaffas hör därför de tekni-

ska och andra krav som måste ställas på sändarutrustning och in-

nehavare fastställas. Detta är inte minst nödvändigt för att de som vill ha en egen sändare skall kunna överblicka de ekonomiska och personella resurser som krävs för detta.

*k Tekniska och andra krav på närradiosändare

Enligt kungörelsen (1967:446) om radiosändare meddelar televerket tillstånd att inneha och använda radiosändare för annan än

statlig myndighet. Om televerkets monopol på närradiosändare

tas bort, kan tillstånd enligt kungörelsen ges till innehav av närradiosändare. För tillstånd bör krävas att närradiosändaren respektive innehavaren av anläggningen uppfyller vissa grundkrav gällande störnings- och driftssäkerhet, sändarstyrka, underhålls- och reparationsberedskap etc. Vitlare hör speciella krav kunna ställas om så erfordras av varnings- och heredskapsskäl. Det bör exempelvis krävas att sändaren kan användas för automatisk sändning av lokalradions varningsmeddelanden. Tillståndshavaren bör vidare va-

ra behjälplig vid installerandet av de programförbindelser som kan krävas av beredskapsskäl. Vilka krav som skall ställas på sändare och sändzirinnehavare liksom föreskrifter om placering, frekvensanvändning etc. bör fastslås av tillståndsgivaren, f.n. telever-

ket efter samråd med berörda beredskapsmyndigheter.

17.3 Förslag

17.3.l Varning och information vid fredsolyckor

Vid en allvarlig fredsolycka bör utgångspunkten vara att kunna nå så många som möjligt med varning och information. jag före-

slår därför att l0kal« och riksradions sändningar av VMA utan

fördröjning och med automatik skall gå ut över närradiosändarna. VMA-sändningarna skall enligt mitt förslag kunna bryta pågå-

ende närradiosåndning. För detta bör ovan redovisade RDS-teknik kunna användas (10.4). Lokal- respektive riksradion ansvarar

för de program som på detta sätt vidaresånds.

17.3.2 Varning och information under beredskap och i krig

Under beredskap och i krig finns samma behov som i fred av att i akuta situationer kunna varna och informera den berörda befolkningen. Vid exempelvis flygangrepp, markstrider, kemiska strids-

medel eller radioaktivitet bör därför den VMA-sändning som går

ut över lokalradion, med utnyttjande av samma system som vid

fredsolyckor, automatiskt gå ut över aktuella nårradiosändare.

*k Lokala programgrupper

Under beredskap och i krig kommer behovet av nyheter, information och varning att öka kraftigt. Under intensiva skeden kom-

mer informationsmängden troligen att överstiga vad som kan

hanteras via lokalradion. Förvirring och missförstånd skulle ock-

så kunna uppstå hos lyssnarna om all varning och information

från länets kommuner förmedlades via lokalradion. Starka skäl finns därför att utnyttja närradiosändarna för att snabbt och säkert kunna lämna geografiskt avgränsad varning och information till berörd befolkning. En stor del av den aktuella informationen

kommer att finnas på lokal ledningsnivå. lin lokal sändarorganisation med ett nåra samarbete och en eventuell samlokalisering

med kommunledningen bör inrättas, för att skapa snabba och ef-

fektiva informationsvägar. Jag föreslår att lokala programgrupper bildas, som kan ingå i SR:s beredskapsorganisation på lokal, kommunal nivå.

Den kunskap beträffande radiosåndning och lokala förhållanden som finns hos de närradioverksamma bör tillvaratas. Därför

bör de personer som skall ingå i programgruppen föreslås av når-

radioråden. Personerna skall krigsplaceras. Programgruppen skall, under lokalradiochefen och i samarbete med berörda myndigheter, svara för sändning programgruppens av varning och information över nårradiosåndare i kommunen

under beredskap och i krig. Programgruppen skall ha rätt att bry-

ta pågående närradiossändning för akuta varningsmeddelanden.

Programgruppen skall också kunna överta sändningsberättigad sammanslutnings tid för egna sändningar eller för sändande av lokalradions program, om gruppen finner det nödvändigt för att relevant varning och information snabbt skall nå ut till kommunbefolkningen. Om programgruppen missbrukar sin sändningsrätt skall närradionämnden kunna meddela varning. l uppenbara fall av missbruk av rätten att överta sändningstid, skall skadestånd kunna ut-

gå till den sammanslutning vars tid tagits i anspråk.

l7.3.3 Kostnader

De tekniska och ;undra krav som måste ställas kan avsevärt fördy-

ra en sändningsutrustning och medför även att någon form av

kontroll måste till. Jag anser det naturligt att den som äger en sändare svarar för att de grundläggande krav som måste ställas uppfylls. Den eventuella utrustning som kan krävas för att anpassa närradiosändarna

för beredskapsändamål bör bekostas av staten via de beredskaps-

ansvariga myndigheterna. Som tidigare har nämnts (10.8) har räcldningsverket (SRV) avsatt vissa medel bl.a. för kompletterande utrustning av befintliga och kommande sändare för vidaresändning av lokalratlions varningsmeddelanden och för att etablera nödvändiga programförbindelser. Dessa medel bör kunna användas för att täcka de extra

kostnader för utrustning som uppstår. Ett samarbete mellan SRV,

övriga totalförsvarsmyndigheter och sändarägarna bör kunna etableras för att säkra möjligheterna att varna befolkningen via närradion. Om SR-koncernen blir beredskapsansvarig även för närradion medför detta ökade kostnader för bl.a. planering, utbildning och övning. Detta bör beaktas om SR:s ansvar läggs fast i ett eventuellt avtal.

Åtgärder

18 mot missbruk av i närradion

yttrandefriheten

18.1 [Jtgångspunkter

Genom tilläggsdirektiv har jag fätt :inledning att .ägna särskild

uppmärksamhet ät frågan om referenshandningen av närradio-

sändningarna i dag sköts tillfredsställande och om det kan skapas bättre garantier för en fullgod sådan. Till uppdraget hör även att undersöka möjligheterna att ge den etiska nämnden inom Sveriges Närrzidioförbund en starkare ställning (kap. l I).

Inledningsvis kan jag konstatera att det hittills inte finns nägra

säkra belägg för att referenshzmtlningen misskötts annat än i ohe tydlig omfattning. Jag vill vidare understryka att de rasistiska inslagen, även om de väcker stor uppmärksamhet_ en mycket utgör liten andel av den totala sändningsvolymen. Närradion är en föreningsradio. l)et hör innt-.hiirzt att föreningarna själva utövar kontroll. Man bör kunna räkna med att dessa i

allmänhet inte vill upplåta sitt namn och hldffl med medel till en

verksamhet som kan medföra dels skadestånds- och straffansvar,

dels att sändningstillstånd dras in.

Lltanför de stora flertalet seriösa üfgllniSâlllollcl finns det dock företeelser som fordrar särskild beaktande.

Det finns inte något förbud mot rasistiska organisalionel. Sam-

tidigt faller dessa inom ramen för de sammanslutningar som kan få

sändningstillstånd enligt 4 § niun':ndinIugcn. för dessa organisa-

tioner är det av naturliga skäl mer Iveksaint om den interna kontrollen fungerar. Om de väljer att vitlaieliefoixlixi sina rasistiska åsikter i närradion kan endast (ökad tillsyn och :invändning av sanktionssystemet ge effekter. l 4 § närradiolzrgen finns en hegrfinsniiig av uiiirradions ziktörei

till vissa sammanslutningar samt ett krav pä att vissa av dem skall

ha varit verksamma inom sändningsomrätlet minst ett är. Sammanslutningar får inte tillkomma endast i syfte att sända nåirradi0. Däri ligger en hegråinsningx som har betydelse för även (ICSSII

frågor. l)et skall finnas ett ansvarigt kollektiv, vilket kan himlra

en enskild utan omdöme att sända närrzttlio. Det skall finnas en

etablerad verksamhet innan närratliosändningarna påhäirjas. (ic-

2()I

nom ettårsregeln skall sammanslutningai* och privatpersoner säledes hindras att kringgå tanken bakom en löreningsratlio. Det är

därför viktigt att kontrollen av att sammanslutningzirnzi som ges eller har tillstånd att sända närradio fungerar.

Närradion omfattas inte av radiolagens krav på opartiskhet och

saklighet. Närradion produceras av tusentals olika tillståndshavare. Dessa har varierande grad av kompetens, resurser och engage-

mang. De varningssignaler som finns i form av främst Radio Islam måste mot denna bakgrund tas på allvar. Jag finner det an-

geläget att föreslå ett regelsystem som i mindre grad skall inbjuda till lagöverträdelser.

18.2 Referensbandningen

Kommissionen mot främlingsskzip och rasism uttrycker farhågor

för det förhållandet att det är sammanslutningarna själva som ansvarar för bevismaterialet samt för att referensbandningen i dag ej skulle fullgöras kontinuerligt eller till fullgod kvalitet. Det är väsentligt att söka medverka till att det finns bättre ga-

rantier ân i dag för att sammanslutningarna sköter sin uppgift på

ett sådant sätt att allmänheten inte mister förtrot-.ntlet för verksamheten.

18.2.l Ökad åtkomlighet av referenshand

Referensbandningens kvalitet måste vara oantastlig, dvs. den måste vara sådan att den kan användas vid en eventuell _juridisk pröv-

ning av ett programs innehåll.

Det är självklart att lagens krav redan i dag iir sådana. Att producera ett referensband som inte kan avlyssnas eller som inte medger en identifikation av sändningen är inte att fullgöra lagens

skyldighet. Någon lagändring behövs därför inte i detta avseende. För att säkerställa att (let går att återfinna avsett program, referensband, vid en prövning :inser jag dock att det till b § första

stycket i lagen (1982:460) om zinsvarighet för närratlio lvör göras ett tillägg att inspelningen skall vara försedd med identifikationstecken och tidsmärkt. Därmed menar jag att det inte räcker med att eventuellt omslag eller bandets hölje förses med namn och

tidsangivelser. När inspelningen avlyssnas skall titlsmåirkning och identifikation framgå. Därmed torde det även vara svårare att ma-

nipulera banden.

ldetta sammanhang finner jag det zmgeliigct att än en gång un-

derstryka att referensbandinspelningen avser alla program, dvs. även s.k. slingor. Det har rått viss osäkerhet om detta bland de närradioverkssamma. Med alla program menas diirtill också repri-

ser. Om en informationsslinga eller annat program sänds vid ännu ett eller flera tillfällen, skall således varje sändning spelas in.

18.2.2 Regelbundna uppgifter om vem som sänder

l 4 § lagen om ansvarighet för niirrmliu föreskrivs att varje sänd-

ning av radioprogram skall avslutas med en uppgift om vilken sammanslutning som sänder programmet. Det lörekottimer i dag att en sammanslutning sänder under flera timmar i följd. Det kan då hända att lyssnare inte lörriiii efter att sändningen avslutas kan få klart för sig vilken sammanslutning som sänder. Det iir olyckligt. Det är viktigt att kunna särskilja närratlions olika itktörer, in-

te minst med tanke på det yttrandefrihetsråittsligzi ansvaret. Jag

föreslår därför att det i lagen om ansvarighet införs en regel som

ålägger en sändande sammanslutning att under sändning åtmin-

stone en vem som sänder. l)et torde i re-

gång per timme uppge

gel även ligga i sammanslutningens eget intresse att göra så.

l detta sammanhang förtjänar det att påpekas att uppgiften om vem som sänder skall vara identisk med beteckningen på den sammanslutning som har fått sändningstillstånd. Det är vanligt att sammanslutningar populariserzir sitt namn och kallar sig t.ex. Ra-

dio Fotfolket, Radio Nora, Radio liuturum. En sådan beteckning får användas ensam endast om den överensstämmer med tillståndshavarens namn. l annat fall skall den kompletteras med det namnet. Skyldigheten att uppge vilken sammanslutning som sänt programmet är i dag inte sanktionerad. l)ct är onekligen en lucka i lagen och det har även vållat vissa problem enligt närradionämn-

den. Det vore rimligt att regeln sanktionerades av ett hötesstraff

lämpligen riktad mot programutgivaren eller genom ;invändning

av vite. Eftersom skyldigheten främst är av ordningskztraktär syns en påföljd i form av återkallelse av sändningstillståndet väl dras-

tisk.

Frågan är om det är möjligt att på ett naturligt och relativt en-

kelt sätt införa en sanktion i regelsystemet för närratlion. Skyldigheten att ange sammanslutningens namn föreskrivs som

nämnts i lagen om ansvarighet för närradio. finligt denna lag är JK åklagare för såväl yttrandefrihetsbrott som brott mot skyldig-

heten att referensbanda. lin möjlighet skulle vara att ge JK rätt

att inte bara påtala brott mot 8 § (referenshandning) utan även sådana som avser överträdelser av 4 § (namnuppgiften). Krimina-

liseringen av överträdelsen av 4 § skulle väl rymmas under 9 § som föreskriver bl.a. böter. Lagtekniskt vore detta en enkel lösning, men den är i vart fall i

dagsläget opraktisk. JK har redan i dag på grund av stor arbetsbe-

lastning svårt att hinna med den tidskrävande kontrollen av referensbanden. l stället för att ge JK ytterligare uppgifter av rutinka-

raktär vore det lämpligt att befria JK från kontrollen av referens-

bandningen och låta .lK koncentrera sig på yttrandefrihetsbrotten,

som i högre grad torde kräva kvalificerad juridisk kompetens. Att lämna ett sådant förslag ligger dock utanför mitt uppdrag, men jag vill ändå uppmärksamma behovet av att renodla JK:s uppgif-

ter, vilket kanske kan övervägas av den pågående radiolagsutred-

ningen.

Löpande övervakning av rutinkaraktär, typ såväl referensband-

ning som skyldigheten att lämna namnuiupgift, borde i stället skötas av en myndighet med mer :idministrativ karaktär. l dagsläget är den myndigheten närradionämnden. Även andra bestämmelser i lagen om zmsvzirighet för närradit) om skyldighet saknar sanktion, i vart fall i den lagen. Del gäller skyldigheten att utse programutgivare och ersättare. Men sanktionen finns. Den regleras i närracliolzigen, vilken ger närrzidionämnden en möjlighet att vid överträdelse av skyldigheten att utse pro-

gramutgivare och ersättare återkalla sammanslutningens sändningstillstånd. Vidare träder närradionämnden via närradiolagen

in för att övervaka att skyldigheten att referensbantlzt följs. Nämnden har ju rätt att kräva in referensband. Om en sammanslutning inte efterkommer nämndens begäran, får nämnden förelåigga sammanslutningen att vid vite tillståilla nämnden begärt referensbzintl.

Det finns således ett påtagligt korsvis beroende mellan ansva-

righetslagen och närrzitliolagen. Det hör kunna byggas ut för att

även lösa den här frågan.

Mitt förslag blir därför att nä:Tadionänintleii skall ges möjlighet att förelägga en sammanslutning hur den korrekt skall uppfylla sin skyldighet att lämna uppgift om vilken sammanslutning som svarat för programmet.

Förelåggandet kan innefatta ett påbud om att sådan uppgift

skall lämnas och/eller ange hur en korrekt narnnu|apgift skall utformas. Om sammanslutnignen nonehalerar uppgiften genom att vid i vart fall mer än ett tillfälle underlåta att lämna nanmu|)pgilt eller uppge missvisande sådan skall närradioiiåininden kunna förena föreläggandet med vite. fått föreläggande som förenats med vite måste alltid innehålla en angivelse under vilken tid en överträdelse kan leda till att vite enligt föreläggandet kan utdömaus. Vite kan

föreläggas löpande, dvs. vitet kan utdömas för varje gång överträ-

delse under angiven tid sker. Det kan även tilläggas att ett vite har den fördelen framför böter att det kan riktas mot sammanslutningen som sådan, vilket år rimligare vid överträdelse av en återkommande skyldighet.

TF:s sanktion för överträdelse av ett motsvarande påbud, näm-

ligen skyldigheten att i tryckt skrift bl.a. ange vem som har tryckt skriften, är böter högst ettusen kronor (TF 6:3).

18.2.3 Sammanslutningen skall ha ansvaret för referensbandningen

Jag har i mitt tidigare förslag om niirmdioråd bla. föreslagit att de skall föra sändningsförteckning. Ett av skälen för att kräva

detta är att registren är ändamålsenliga i de fall dä det blir aktu-

ellt att i efterhand rekonstruerzi vem som har sagt vad i en närra-

diosändning (kap. 15). Mot bakgrund av kommissionens förslag Olll att någon :innan

än den sändande sammanslutningeii borde skiöta rcferensbançl-

ningen blir frågan om det är det möjligt och lfimpligt att närra-

diorådet centralt sköter referenshziridningen av alla närratliopro-

gram, som går ut över såintlxiren/sändarna i fråga.

Det finns praktiska skäl, utöver förslaget om siintlningsförteckning, som skulle kunna tala för att referensbaiitlningen genom frivillig Överenskommelse mellan tillständshavarna sker centralt i re-

spektive sändningsomräde.

Som erfarenheterna i Malmö visat kan en gemensam lösning bli ekonomiskt mer gynnsam. l)ct är oftast betydligt billigare för

tillståndshavarna i ett säntlziromrätle att dela på investeringskost-

naderna för en gemensam referenshantlningsutrtistning jämfört med att var och en köper sin. Ett annat skäl för gemensam referensbandning är skyldigheten att kontinuerligt referensharida samtliga slag av program, även slingorna. Närradioföreningen i Stockholm kunde sommaren 1980 efter inte redovisa vilka delar om sam« uppmaning av slingorna manlagt ca 21 timmar producerat material, som hade sänts vid

vilken tidpunkt (Närradionämnden informerar nr 17, l989-06-

27). Med en central referensbandning direkt vid den aktuella ra-

diosändaren hade detta problem :ildrig uppstått.

Det finns emellertid också praktiska skäl som talar emot en

central referensbandslösning vid sändaren/sändarna. Ett är att sändarna i dag ofta är obemannade och förmodligen kommer att vara det även om någon :innan än televerkel är ägare av den. Ett

annat är att en central referenshzintlspelzire även med en avance-

rad automatik måste skötas av nfigon. För sändningsområrlen med

få tillståndshavare kan investerings- och driftskostnaderna för en

central referensbandspelning uppfattas som alltför hög.

Den viktigaste invändningen mot central relcrensbandning finns dock i lagstiftningen. Lagen om ansvarighct för närradio stadgar visserligen endast att sammanslutningeii skall se till att inspelning görs, inte att sammanslutningen hokslzivligen skall göra

den själv. Referensbandningen kan praktiskt utlörxis av nägon an--

nan. Detta innebär dock inte att sammanslutningen därmed även kan lämna ifrån sig zinsvaret för att referenshantlningen sker. l övrig radiorättslig lagstiftning tillämpas principen att den som bär ansvaret för sändningen också skall ansvara för referensbandningen. Vid misskötsel finns dä en tydlig adressat av vilken ansva-

ret kan utkrävas. Om en särlagstiftning skulle tillgripas skulle det erfordras mycket starka skäl. Jag kan inte se att de :nuvarande far-

hågorna utgör sådana skäl.

Sammanfattningsvis finner jag det varken lämpligt eller möjligt

att någon annan skall :tnsvatrzt för och sköta om att referertslwand-

ningen sker. llur sedan de närratlioverksamma väljer att praktiskt

anordna sin referenshzindsinspelning finns det inte någon anled-

ning att reglera.

18.2.4 Närradionämnden har rätt att kostn-adsfritl få tillgång

till referensbanden

l 14 § närradiolatgen föreskrivs att sammanslutning på uppmaning

av närradionämnden skall tillställa nämnden referenshand. I 8 § lagen om ansvarighet för nårradio föreskrivs att JK och enskild i visst sammanhang har rätt att kostnadsfritt ta del av referensband och få en utskrift av vad som yttrats i programmet. Olikheterna i uttryckssätt i de olika paragraferna har vållat missförstånd. Närradiolagens regler avser att närraclioniintnden alltid efter

uppmaning skall få tillgång till inspelningen, dvs. att referensbanden skall sändas in till nämnden. Nämndens tillgång till han-

den är inte villkorad av betalning. ()m lagens föreskrift skall efterföljas får således en sammanslutning inte begära ersättning för banden. l lagen om ansvarighet för närratlio föreskrivs att .IK och enskild kostnadsfritt skall få ta del av inspelningen. Härmed menas inte att dessa skall få en kopia av rcfcrcnslmmlct utan att de

skall få tillfälle att lyssna på det. Det skall ske kostnadsfritt lik-

som det även skall vara kostnadsfritt om de (Sltskar lä en utskrift av vad som yttrats. Skillnaden i uttryckssätt avser således inte frägan om det skall ske kostnadsfritt eller inte utan vilket sätt

på

rätten till referensbanden är konstruerad. Rätten enligt lagen om ansvarighet för ttärradit) (överensstämmer i första ledet med vad som gäller offentliga ltandlitlgztr. Alla har rätt att ta del av dem. Däremot får den som (inskar en kopia av en offentlig handling eller en utskrift av en sådan betala för den. l andra ledet har således sammanslutningeti i lagen om an-

svarighet för närrztdio ålagts en vidare skyldighet än en jämförelse

med offentlighetsprincipen leder till. l)et har skett med anledning

av det stora ansvar som vilar på den som handskas med ett speci-

ellt medium och som har stark genomslagskraft. Med anledning av att l4 § närrztdiolztgen har kunnat misstolkas

finner jag dock skäl att förtydliga den så att det framgår direkt av ordalydelsen att närradionämnden har rätt att fä tillgång till han-

den kostnadsfritt. Närradionämndeit skall använda sig av denna rätt för sin tillsyn av närradioverksaniheten. Den har således rätt att utan särskild anmälan företa vissa

stickprovsundersökningar.

18.2.5 Förbättrad tillsyn med närradiorådens hjälp

Ett sätt att säkerställa att referensbandningen sköts tillfredsställande är att öka tillsynen. Det kan ske genom ovan nämnda stickfrån närradionfimndens sida. Men jag finner

provsundersökningar

det även naturligt att närradiorädet, som givits en neutral och medlande funktion, även ges uppgiften att verka för att tillståndsfaktiskt sköter A

havarna inom dess sändningsområtle sin skyldighet

att referensbanda. Närradiorådets tillsynsuppgift skall specificeras till att främst

gälla rådgivning om hur referenshatttlnittg hör ske för att vara ju-

ridiskt oantastlig, vilka tekniska och ekonomiska lösningar som finns m.m. För sin tillsyn skall närratlioråtlen dock även kunna avkräva sammanslutningarna redovisning för hur sammanslutningens referensbandning är anordnad. I det fall som en till-

ståndshztvare trots närradiorätlets pfipekantlen eventuellt fortsätter

att missköta referenshantlnin 5 ien eller vä ›rar att låinnta begärd u re-

dovtsning, bör det äligga nåirradioratlet att anmäla förhällatttlet llil

närradionfimntlen.

18.2.6 Sanktionsmojligheterna förstärks

om l dag kan som tidigare nämnts närraclionåininden, nödvändigt med hjälp av vitesföreläggande, kräva in referenshand och dessutom se till att den som försummar sin skyldighet att referensbanda

anmäls till åtal, varvid påföljden kan bli hÖlCI eller fängelse högst

ett år. Dessa sanktionsmiâjligheter kan synas tillräckliga. Det finns dock vissa logiska luckor i dagens system.

Den som inte alls sköter sin viktiga uppgift att referensbanda behåller sitt sändningstillstånçl, medan den som inte erlägger

sändningstidsavgift blir av med det. Den som inte har en behörig

programutgivare anmäld riskerar sitt sändningstilIstånd, medan

den som inte iakttar sin skyldighet att tillhandahfillzt bevismateria-

let för programutgivarens eventuella ansvar för yttrandefrihets-

brott behåller tillståndet. Därtill är det uppenbart att en mindre nogräknad tillståndshavare i dag kan spekulera i att sända t.ex. rasistiska yttranden utan

att referensbanda dem med tanke på att varken sämlningstillståndet äventyras eller någon större straffpåföljtl kan bli aktuell då

lagföringen sannolikt inte kommer att avse yttrandefrihclshrottet utan den misskötta referenshandningen.

Mot den bakgrunden föresläv jag att sättdningstillståtttlet skall

kunna återkallas för en tillståndshxtvare som inte skötet sin skyldighet att referensbantlzt. Regeln om när närratlionämntlen skall

få återkalla tillståndet bör formuleras så att :återkallelse blir aktuellt om sammanslutningen inte lämnat en redovisning till närradiorådet vilken utvisar att är tillfredsståillzinde

refcrensbandningen anordnad eller om någon ansvarig inom sammanslutningen i en lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott mot 9 § lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio.

Det första ledet i regeln innebär att närradionämnden efter anmälan från närradioråd kan återkalla tillståndet om en samman-

slutning inte efterkommit närradiorådets begäran att redovisa hur referensbandningen är anordnad. Naturligtvis måste den efterfrågade redovisningen utvisa att referensbandningen är utformad på

ett tillfredsställande sätt för att den skall kunna Detta krigodtas.

terium måste därför tillfogas för att göra kravet på redovisning meningsfullt. Det förtjänar dock att påpekas, att om en samman-

slutning lämnar en redovisning som inte överensstämmer med de faktiska förhållandena kan den som kan anses ansvarig inom sammanslutningen dömas för osant intygande. Det är således inte fritt att fabricera vilken redovisning som helst. Tanken med att närradioråtlet skall inhämta redovisningen år naturligtvis att rådet i första hand skall Iijälpa sammanslutningen att rätta till brister. Först i andra hand bör en anmälan till närradionämnden bli aktuell.

Enligt det andra ledet i regeln skall närradionåimnden kunna återkalla tillståndet om någon inom sammanslutningen dömts för

brott mot skyldigheten att referensbzinda. till dom- Upprinnelsen

stolsprövningen kan komma från en enskilds :inmälzin till JK.

Men även närradionämnden skall i sin tur aktivt kontrollera hur sköts. Den skall t.ex. när det finns anled-

referensbandningen ning att misstänka att någon szmimzinslutning inte sköter sin skyldighet att referensbandzi, begära in prov på rcferensbandningen.

Så kan närradionämnden få en uppfattning om inisskéâtseln är till-

fällig eller av mer allvarlig och karaktär. kontinuerlig

När en sammanslutnings företrädare åtalats och dömts för brott

mot skyldigheten att referensbzinda skall nämnden kunna interi-

mistiskt återkalla sammanslutningens tillstånd. Möjligheten att interimistiskt återkalla skall således knytas till (len titlpunkt som nu gäller för sådan återkallelse.

Närradionämntlen skall själv efter allmån skålightstsbtttlömning

avgöra när den anser brottet vara sådant att det skall föranleda återkallelse. Ett enstaka misslyckande bör inte mcdltirxi ett så allvarligt ingripande. Det är t.ex. mer angeläget att tillgripzi återkallelse om sammanslutningen saknat referensbantl vid flera tillfäl-

len, om den vägrat att på uppmaning lämna referensbantl, om nå-

gon inom sammanslutningen tidigare dömts för brott mot refe-

rensbandskyldigheten eller om någon i samband med brottet läm-

nat en osann redovisning.

18.3 till referensbanden och niirratlions

Tillgång

etiska nämnds

ställning

18.3.1 Ej lagligt reglcrad tillgång till referensband

Inledningsvis kan konstateras att närradioförbundet i sina stadgar

inte har fordrat att dess medlemmar, närradioföreningarna, i sin tur skall kräva att anslutna sammanslutningar pä begäran skall

tillställa förbundets etiska nämnd referensband. l-“iörbundet överväger att ändra sina normalstadgzir för närradioföreningarna så att en sådan skyldighet skall föreligga.

Vidare skall påpekas att medlemskapet i närratlioförlwtindet är helt frivilligt liksom ätagandet att följa de etiska reglerna och

nämndens utlåtande.

En jämförelse ger vid handen att det i dag inte inom nägot omräde förekommer att lagstiftaren päbjutler att en frivillig bransch-

organisation - som närradioförbundets etiska nämnd - skall ha

ovillkorlig rätt till annans egendom i syfte att fä tillgång till bevis-

material. Det är främmande för vårt rättssystem att lagliga skyl-

digheter skall fullgöras gentemot ett frivilligt och privat organ.

Vanligtvis brukar sådana organ i stället lösa problemen genom

avtal eller stadgcvillkor, vilket även här syns vara pä väg att ske.

Därtill finns starka skäl för att slä vakt om den etiska nämndens ställning som ett organ för närratliovcrksanihetens egen

vakthållning över mediet. Av yttrandefrihetsrättsliga skäl finns det

anledning att värna om närrzitlioaktiirernas självständighet. Pragmatiskt sett är det angeläget att stödja ett gemensamt och frivilligt arbete för att stärka etiken inom närrzitlion, dä ett sädant alltid

har större chans till varaktig framgång än päbutl. Närradioförbun-

det har även poängterat vikten av deras självständiga arbete i sitt

remissvar på betänkandet från kommissionen mot rasism och

främlingsfientlighet.

Införandet av en laglig skyldighet att tillståillai etiska nämnden referensband skulle nämligen kräva att skyldigheten preciserades

och ätföljdes av lagliga sanktioner. Det vore av just yttrandefrihetsrättsliga skäl tveksamt att reglera när och hur etiska nämnden

skulle ha rätt att infordra referensband. Av samma skäl vore det olämpligt att utrusta nämnden med möjlighet att inkräva referensbanden med vite eller låta staten dömt: den som ej fullgör sin skyldighet.

Arbetet med att upprätthålla en god närrzitlioctik är helt beroende av vilken auktoritet som den etiska nämnden kan uppnå och

under vilka övriga sociala sän-

förutsättningar sammaiislutningar

der. En skyldighet i lag att inge referensband till den etiska nämnden medför därför inte heller nödvändigtvis att sammanslutningarna fäster större :lvseende vid dc etiska reglerna och den etiska nämndens utlätzmtlen.

zoo

Jag finner därför att det inte finns skäl att lkireskriva en skyldighet att inge referensband till närradioförbiindets etiska nämnd.

18.3.2 Närradions etiska nämnd skall verka utan statlig inblandning

Pressens Opinionsnäniiitl har uppnått :iuktoritet och respekt lör

sin verksamhet. lñrtttsåittniiigen för detta har kanske som grund att dess organisation förstärkts med opartiska IC|3|C.SL*.|1l(ll1lC|' utsedda av JO och Advokatsamfundets ordförande samt att även juridisk kompetens hittills krävts av såväl nämndens ordföranden som av PO. Tillskapandet av PO-funktionen har erfordrat tillskott av pengar. En väg att bidra till att den etiska nämnden skulle kunna stärka sin ställning skulle kunna vara att staten lämnade ekonomiskt bidrag till verksamheten. Bidraget skulle (lå närrziclioförbundet få

använda för att på av förbundet ansett lämpligt sätt förstärka nämnden. Ett sådant tillvägagångssätt kan förefalla lämpligt, då

det är ett gemensamt intresse att stödja arbete som avser förhindra att rasism sprids.

Det finns dock två invändningar mot detta. Dels är det som ti-

digare klargjorts viktigt att den etiska saneringen får ske utan statlig myndighetsinblandning. Dels är det statsfinasiella läget sådant att bidraget endast kan tas från sändningsavgifterna, då det har uttalats att närradion skall vara sjiilvfinimsierzitl och då inga

förslag får läggas som innebär att statens utgifter (ikas. l-.in luetal-

ning via såndningsavgifterna skulle få till följd att (le som ej är medlemmar i närradioförbundet indirekt skulle lä betala en del av förbundets etiska nämnds verksamhet, vilket varken torde vara okomplicerat eller lämpligt. Den vägen är således inte för niirvziiaiitle lrainkomlig. Jag har

svårt att se att det finns något ;annat sätt att stärka niimiitlens ställning utan att det skulle innebära en olämplig i inhlzintlning

förbundets angelägenheter.

18.4 Närradionämnden får ökat

tillsynsansvar

Ett steg i riktning mot att förhindra att närradion används för ra-

sistiska utfall är att öka möjligheterna att :invända det sanktionssystem vi har i dag, dvs. att öka risken för upptäckt och påföljder.

JK redovisar i sitt yttrande över kommissionens betänkande att hans möjligheter är begränsade. När det gäller rasdiskriminerande

inslag anser JK att det kanske bör övervägas någon annan form

av officiell så att dessa kommer till

bevakning inslag verkligen

JK:s prövning.

JK pekar här på ett betydande praktiskt problem. Närradiosändningar förekommer i drygt l50 sändningsområden och om-

fattar ca 260000 timmar per år. Yttrandefrihetsbrotten i dessa sändningar är i absoluta tal ett litet antal. De rasistiska inslagen får därmed karaktären av nålar i en höstaek som är svåra för en central myndighet att upptäcka.

Våldsskildringsutredningen har i sitt betänkande Videovåld ll

(SOU 1989:22) utrett ett liknande problem nämligen hur kontrollen av Videofilmer - och av videovisning, försäljning uthyrning gram till allmänheten - skall ske. Regeringen och riksdagen har

följt utredningens förslag som innebär att biografbyrän genom in-

spektionsverksamhet skall utöva en aktiv tillsyn över utbudet av videogram hos distributörer, uthyrare och försåiljzire (prop. 1989/

90:70, Om våldsskildringar i rörliga bilder m.m.“). lin regional

organisation för denna tillsynsvtrrksamhet lvyggs upp under bio-

grafbyrån.

Även om jag inte finner skäl för att bygga upp en re-

föreligga

gional organisation ser jag att systemet kan tjäna som förebild för närradion och problemen med de rasistiska inslagen. Närradionämnden skall utöva tillsyn över nåirradioverksamheten.

Den har register över samtliga tillståndshavare och programut-

givare. l kommer den även att ha register över alla

fortsättningen

nârradioråd samt över deras eventuella sändarråd. Nämndens kansli står i dag i ständig dialog med de närrzidiosändzinde sam-

manslutningarna. Det finns inte någon :inledning att anta att den

dialogen kommer att upphöra endast för att rutinen med beslut av sändningstider försvinner. Närradionämndens samlade kunskap om närradioverksamheten är god och kan bedömas att vara så även i framtiden. Nämnden kan genom närradioråtlen få än bättre lokalkännedom. Samarbete bör även kunna ske med nålrrzidioförbundet Jag föreslår därför att närradionämnden i sin tillsyn över närradioverksamheten särskilt skall uppmärksamma och beivra rasistis-

ka inslag som kan misstänkas utgöra brott mot yttrandefriheten, nämligen i form av brottet hets mot folkgrupp.

l dessa och övriga fall finns, som JK nämnt, ännu ett kontroll-

medel i att målsägande själv kan anmäla brottet.

Nämnden skall för sin tillsyn, när den finner det ford-

befogat,

ra in referensband från tillståndshavztre och när innehållet förefaller falla under vad som kan betecknas som hets mot folkgrupp anmäla programmet och därmed programutgivaren till JK för rättslig prövning.

Jag avser inte med detta att ge närradionämntlen någon förun-

dersökningsfunktion. Förundersökning i sådana mål skall göras av JK. Närradionämnden skall endast hålla ett vakande öga och an-

mäla om den upptäcker något tveksamt.

2ll

18.5 Yttrandefrihetshrott skall kunna medföra

tidigare interimistisk återkallelse av

sändningstillstånttlet

l8.5.l Behov av snabbare återkallelse

Kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet har hLa. mot

bakgrund av de långa handläggningstidernzi i tryekfrihetsmålen

föreslagit att domstolen i förekommande fall redan tidigare än när fällande dom avkunnats skall kunna belägga tillståndshavaren med sändningsförhud. Jag är medveten om att jag inte är huvudadressaten för detta

förslag. Men förslaget ligger mycket nära närratlions etikfrågoi och påverkar närradionämndens verksamhet, varför jag vill beröra

frågan. Hets mot folkgrupp är ett allvarligt hrott och har de gånger det

har inträffat i närradiosändningzu väckt starka känslor hos all-

mänheten. Rättegången mot Radio lslam hösten I989 hevakades

av alla massmedier. Det förhållandet att Radio lslam kunde fort-

sätta med sina antisemitiska sändningar även under pågående domstolsprocess upprörde många. När sedan närradionämnden återkallade Radio lslams sändningstillstånd, sedan den programan-

svarige av domstolen befunnits skyldig för flera fall av otillåtet yttrande i nårradioprograin innefattande hets mot folkgrupp,

uppfattades det som positivt och ”på tiden” av mfingzi.

Etermedierna har en stor l)en frihet som i

genomslagskraft.

dag har lämnats till föreningarna att få framlöiti sitt budskap i närradion får inte uppfattas som att samhallet genom att det inte ›reagerar - eller reagerar för sent och kraftlöst godtar att rasism och förtal sprids i närradion. När en sanktion som återkallelse av

sändningstillstånd i praktiken inte kan tillgripas förrän kanske ett

år efter yttrandefrihetshrottet kan den vara svår att uppfatta för såväl allmänheten som för sammanslutningen. l det av mig föreslagna systemet kommer tillsynen att förbättras. Brott kommer lättare att upptåickas och heivras. Brotten hlir im mer offentliga. Då blir det ån mer zmgeliiget att reaktionen kommer snahht. Reglerna i närradiolagen, som inte tillåter åiterkallzmtle av sänd-

ningstillstånd utan en fällande dom är, som ovan nämnts, ett ut-

tryck för vårt grundlagsmåissigzi skydd av yttrandefriheten.

En återkallelse av tillståndet är en zillvarlig åtgåird sett från det

perspektivet att det motsvarar UlglVnll1gSlÖll)lI(| för en tidning.

Ett utgivningsförbud får endast tillgripas i krig. Möjligheten till återkallelse av sändningstillståndet år således en sanktion utöver de som finns att tillgå i tryckfrihetsförordningen. l)en är hetingad

just av radions stora genomslagskraft och av att närradions produ-

center inte har ett yrkesmässigt ansvar eller behöver iaktta saklig-

het och opartiskhet. Med beaktande av yttrandefriheten har möj-

ligheten att förhindra att nytt tillstånd begråinsats till en tidsperiod om högst ett år efter återkallelsen. Om närradioverksamheten skall kunna utsättas för den här sär-

skilda sanktionsmöjligheten lvör den kunna zinviindas på ett sätt

som fyller en zivskräckztnde funktion gentemot sarnmanslutningen och som inför lyssnaren visar att samhället inte passivt åser hur närradion missbrukas. .lag förordar därför att vid allvarligare yttrandefrihetsbrott en interimistisk återkallelse skall kunna tillgripas tidigare än vid fällande dom.

18.5.2 Allvarligare yttrandefrihetsbrott skall kunna tidigarelägga den interimistiska återkallelsen

En återkallelse av ett sändningstillstånd efter ett yttrandefrihetsbrott har vissa likheter med straffpåföljden fängelse eftersom

sammanslutningen under en tid förlorar sin frihet, här att sända.

Fängelsepåföljden kan vid :allvarligare brott ha föregåtts av en

häktning under utredningstiden. Jag finner mot den bakgrunden att en analogi med häktningsförfarandet kan vara fruktbar. Häktning innebär ett ingripande innan dom föreligger.

Den beslutas under utredningsstadiet av domstol på begäran av åklagare. Förutsättningarna för häktning är enligt RB 24:1 st l att någon person på sannolika skäl är misstänkt för ett brott för vil-

ket är föreskrivet fängelse ett år eller därutöver. Dessutom erfordas att av de s.k. särskilda l)es-

någon häktningsskälen föreligger.

sa är risk för fortsatt brottslighet, risk för försvarande av utredningen och flyktfara. Om det för brottet är föreskrivet minst två års fängelse skall häktning ske om det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas. ()m det kan antas att den misstänkte endast kommer att dömas till böter får häktning inte ske. Närradionämnden kan naturligtvis inte tillåtas överta eller föregripa den straffrättsliga bedömningen. Det vore mycket olämpligt om närradionämnden Lex. meddelade ett interimistiskt sändnings-

förbud varefter ingen juridisk instans i (ivrigt finner gärningen

brottslig. Samtidigt är det olyckligt om en sammanslutning skall kunna fortsätta sina sändningar efter ett gravt eller upprepat yttrandefrihetsbrott och kanske även göra sig skyldig till flera sådana

under pågående process. En rimlig :avvägning finner jag vara att ge nåirradionåimntlen rätt att interimistiskt återkalla ett sändningstillståntl, när JK har

väckt åtal. [det låiget har en juridiskt kvalificerad instans överty-

gats om att brott har begåtts. ()m det därutöver ställdes vissa krav på karaktären av de brott som begåtts i likhet med vad som gäller

vid häktning, bör rättssäkerhetskrztv och (önskemål om återhåll-

samhet vid ingripande som rör yttrandefriheten tillgodoses.

2l3

De särskilda omständighet som skall krävas är att det för brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver. Det kravet överensstämmer som synes med kravet för häktning samtidigt som det kan tillämpas för t.ex. brotten hets mot folkgrupp och grovt förtal. Brottet skall således vara allvarligt. Sådana

brott, som troligen endast kommer att leda till en hötespåföljd, skall inte komma ifråga. Vid bedömningen av om ett brott hör till

de mer allvarliga kan närradionämnden, förutom rubriceringen, ta hänsyn till om brotten är flera eller om de har upprepats efter tidigare lagföring.

Däremot skall närradionämnden inte göra någon prognos för

framtiden, då detta inte torde stå i samklang med censurförbudet i 8 § radiolagen. Därutöver finner jag det nödvändigt att erinra om att närradionämnden enligt 13 § I st p 4 skall finna att programmet/en innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närratlio om beslut om återkallelse eller interimistiskt beslut om :återkallelse skall få fattas. Vid den bedömningen bör närrztdionåimnden ha i åtanke dels den s.k. instruktionen i tryckfrihetsförordningen, TF l:4, dels att det förekommer att JK:s åtal helt eller delvis ogillas. Nämnden måste således vara övertygad om att det rör sig om ett verkligt allvarligt missbruk.

Beslutet skall kunna omprövas på begäran eller på närradio-

nämndens eget initiativ om den anser att omstiintligheterini kräver det. Den interimistiska återkallelsen av sändningsförhutlet skall naturligtvis hävas om åtalet läggs ned eller om den åtalade frikänns. Avslutningsvis vill jag göra den reflektionen att det kanske vore

lämpligare att varje återkallelse eller interimistisk sådan på grund

av yttrandefrihetsbrott beslutades av domstol. När det gäller till-

stånd till egensändningar enligt kabellagen kan dessa på grund av

yttrandefrihetsbrott endast återkallas av domstol. Det skall också nämnas att inte alla yttrandefrihetsbrott kan föranleda denna åtgärd. l lagen (1985:1057) om zinsvarighet för lokala kabelsändningar har vissa beskrivningar av sådana brott gjorts, som liknar

de som gäller för brotten olaga våldsskildring, hets mot folkgrupp och därutöver nämns ensidig inriktning på pornografiska bilder eller våldskildring i bild. På likartade skäl kan även vidaresändning av en programkanal

från satellit förbjudas. Ansvarighetssystemen för närradio- och kaihelssiintlningar borde ha mer likformig utformning. Jag anser dock inte att mina di-

rektiv ger mig möjlighet att även ge förslag till förändring av be-

slutsordningen och synkronisering av de hådxi systemen, särskilt

som en allmän översyn av sanktionssystemet kommer att ske i

den nu arbetande radiolagsutredningen.

18.5.3 Tiden för nytt tillstånd förlängs vid brottet hets mot folkgrupp

Från antirasistiskzi organisationer har det framförts önskemål om att utvidga möjligheten att i samband med återkallelse förhindra att nytt tillstånd ges. l)et skulle i så fall ske genuin att den nuvarande maximiregeln om ett års hinder skulle utvidgas till tre eller fem år, om det gäller yttrandefrihetslwrottet hets mot folkgrupp. Genom en sådan regel vill man förhindra att samma rasistiska uttalanden snabht återkommer i nâirmtlion.

Det finns inte några uttalanden i förarbctenzt om hur ettårsre-

geln förhåller sig till möjligheten att intcrlmistiskt återkalla till-

ståndet. Ettårsregeln har av närradionämnden uppfattats så att ti-

den börjar löpa redan vid den interimistiska återkallelsen. Ettårsregel är med andra 0rd i dag att betrakta som en maximigräns. Det innebär i sin tur att det, särskilt efter ett titligzirelâiggande

av det interimistiska beslutet, kan bli så att nytt siindningstillstånd kan ges till sammanslutningen på ett förhållandevis tidigt stadium i rättsprocessen t.ex. innan påföljden avtjänats eller ens innan domen vunnit laga kraft. Återkallelsen kan då redan varat i ett år. Det kan naturligtvis vara stötande i många fall.

Samtidigt måste man hålla i minnet att möjligheten att återkalla ett tillstånd att sända närradio och hindra att ett nytt ges är speciell. ”Avstängningen” är ett undantag från andra tillämpade yttrandefrihetsrättsliga principer. Mot en tttökning av avstängningstiden kan sägas att den förstärker återkallelsens drag både av kollektiv bestraffning och duhhelbestraffning. Därtill kan man

väl hävda att mitt förslag till förändring av reglerna i övrigt redan

är förhållandevis genomgripande och dess effekter bör utvärderas innan särregleringen av närradion förstärks. l dag är problemet med rasism i n.’irrz1dinn inte heller stort.

Samtidigt är det klart att rasismen kan bli och kanske redan håller på att bli ett allvarligt samhällsproblem. Systemet hör vara ett

steg före. Det måste vara berett att möta en sådan tttvcckling och inte stå tandlöst.

”Avstängningsmöjligheten finns dock redan i (lagens ordning.

En utvidgning av den torde inte strida mot :tllmänt riittstnedve-

tande. Därtill förtjänar att påpekas en naturlig ingrediens som

inom massmedierna annars fungerar självsanerzmde här nästan

saknas. De ekonomiska resurserna har ju i många fall betydelse för möjligheten att utöva yttranderätten. Ekonomisk risktagning

är en återhållande faktor för den som vill bruka den i t.ex. tidningar. Risktagningen är mindre för den som vill använda närradion. Det kostar förhållandevis lite att sända närrzidio. Kostnaden

kommer troligen även fortsättningsvis att beräknas per sändningstimme. Några stora insatser går sällan förlorade vid en återkallel-

se.

2l5

Jag vill därför förorda en utvidgning av möjligheten att förhindra nytt tillstånd efter att sådant återkallats.

skall dock enbart ta sikte på de fall som har sam- Utvidgningen

band med att närradion används för rasistiska budskap. Det gäller främst de fall, då återkallelsen av sammanslutningens

sändningstillstånd har sin grund i att dess sändningar befunnits

innefatta brottet hets mot folkgrupp. Men utvidgningen skall även

för det fall ett allvarligt brott mot skyldigheten att referensgälla banda begåtts. Samma skäl som föranlett mig att föreslå att un-

derlåtenhet att referensbanda skall vara ett skäl att återkalla sänd-

ningstillståndet gäller naturligtvis även här. En sammanslutning

kan ju i syfte att lättare undslippa rättslig prövning underlåta att referensbanda, eller i vart fall nonehalera den skyldigheten då den sänder program med riskabelt innehåll. Närradionämnden skall i dessa fall kunna bestämma en tid om högst fem år inom vilken sammanslutningen inte skall kunna få nytt tillstånd.

Med fem år som maximum kan man dels uppnå ett klart avskräckande effekt, dels ge utrymme för en nyansering av sanktionen. lnom femårsperioden kan närradionämnden välja lämplig tid för hindret mot nytt tillstånd med hänsyn till svårighetsgraden

och omfattningen av brottet hets mot folkgrupp, till om det rör

sig om upprepad eller systematisk brottslighet m.m. När det gäller brott mot skyldigheten att referensbanda bör en längre tid än ett år givetvis inte komma ifråga annat än vid uppsåtligt brott, då un-

derlåtenhet kan antas skett med beräkning, eller vid brott av störhar för att närradionämnden re omfattning. Jag fullt förtroende skall kunna använda sig av förlängningen med omdöme.

18.6 i

Förslagen sammanfattning

För att möta och stävja ett eventuellt ökat utbud av rasistiska

budskap i närradion föreslår jag att regelsystemet stramas upp i flera hänseenden. Det gäller till att börja med regler som anknyter till skyldigheten att referensbanda. För att försvåra möjligheten att manipulera banden och även för att underlätta återfinnandet av ett visst referensbandat program skall själva inspelningen- ljudupptagningen vara försedd med identifikationstecken och tidsmärkt. Vidare

skall sammanslutningen under sändning minst en gång i timmen

korrekt uppge vem som sänder, dvs. ange tillståndshavares namn.

Närradionämnden ges möjlighet att vid vite fââreläggzn en organiser

tion att fullgöra den skyldigheten. De föreslagna närradioråden skall även bidra till att referensbandningen sköts. Det skall ske dels genom att de: lviståi sammanslutningarna med råd och anvisningar, dels genom att råden får rått att infordra redovisning över hur referensbandningen är an-

l

ordnad. Om en sådan redovisning ej lämnas eller inte utvisar att referensbandning är tillfredsställande anordnad skall rådet anmäla det till närradionämnden. Nämnden utrustar i detta fall med möj-

ligheten att tillgripa återkallelse av sändningstillstfiitdet som sanktion. Återkallelse skall vidare kunna tillgripas mot en sammanslutning om någon inom sammanslutningen i en lagakraftvunnen

dom befunnits skyldig till brott mot skyldigheten att referensbanda, dvs. brott mot 9 § lagen om ;msvarighct för nåirrzitlio. l haga-

tellartade fall skall återkallelsemöjlighcten givietvis inte användas.

Närradionämnden får ett ökat tillsynsansvar. l nämndens instruktion skall anges att den särskilt skall uppmärksamma och beivra rasistiska inslag som kan misstänkas utgöra brott mot yttrandefriheten i form av brottet hets mot folkgrupp. Nämnden skall av det skälet infordra referensband för att i de fall innehållet förefaller rasistiskt anmäla saken vidare till JK för rättslig prövning. Jag föreslår vidare att möjligheten att tillgripa interimistisk

återkallelse av sändningstillståndet tidigareläggs vid allvarligare

brott mot yttrandefriheten. Vid grova överträdelser av yttrandefriheten eller vid upprepade brott är det stötande att sändningarna kan fortsätta och brotten

upprepas sedan den rättsliga processen påbörjats. Såväl aktuell

sammanslutning som allmänheten kan med rätta uppleva samhäl-

lets reaktion kraftlös om den kommer först långt efter brottet.

Närradionämnden skall därför ges en möjlighet att återkalla

sändningstillståndet interimistiskt tidigare än vid fällande dom.

En avvägning ger vid handen att en lämplig tidpunkt är då JK

väckt åtal. För att den interimistiska återkallelsen skall få ske på

detta stadium måste åtalet avse ett eller flera brott som kan medföra ett års fängelse och det skall av närradionämnden anses avse ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Regeln kan användas vid brott mot yttrandefriheten som innefattar brottet hets mot folkgrupp. l dag kan en sammanslutning förhindras att söka nytt tillstånd under ett år från det återkallelsen beslutades. Jag föreslår att en

sammanslutning, vars sändningstillstånd återkallats på grund av

att en sändning innefattat brottet hets mot folkgrupp skall kunna

fdrviigras nytt sändningstillstånd upp till |em år, om närradionämnden finner det lämpligt. Detsamma skall gälla om någon inom sammanslutningen begått allvarligt brott mot skyldigheten

att referensbanda.

2l7

Litteraturförteckning

Det civila försvaret. Betänkande av civilförsvarslagsutredningen, SOU 1988:42 Förcningarnas radio. Betänkande av närradiokolnmittén, SOU 1984:53 v. Feilitzen, C. m.fl._ Barn och unga i nzcdiaåldcriz. Stockholm 1989 Slutbetåinkande

lland/ingsoffentlighct utanför nzyndighetst»nrådcL

av kommunalföretagskommittén, SOU 1983:61

Hedman, L., Niirradiolyssnamlet i riket. Uppsala 1990 Hedman, L. och Golborne, G., Närradions publik. En studie av

närradiolyssnandet på tolv orter. Uppsala 1990

Hedman, L. och Weibull, L., l.yssnundc1 på niirradio, SOU 1984:

53, bilaga 2 Holmberg, E. och Sljernqvisl, N., Grmzdlugurna. Stockholm 1980 Maktuzrcdningen om nzasxc/vzcdicr, N()U 1982

Marcusson, L., Ojfemlig rim utanför nzyndig/zctwmzrådet. Uppsala

1989 Mathiesen, T., Tittarswnizhä/lct. Göteborg 1984 Menzinsky, S., Utvärdering av radio 96 MHz Övzcnstuztl sommarcn I985. Rapport till länsstyrelsen i Östersund

Mångfald mot enfald. Betänkande av kommissionen mot främ-

Iingsskap och rasism, SOU 1989:1344 219

Norstedt, S.A. och Skoglund, P., Ljudbortfallel den 5 september 1987. En undersökning av informationsförmedlingen i samband med elavbrott i Kaknästornet. SPF meddelande nr 115. Stockholm 1987.

Olsson, C., Turistinformation i närradion. Högskoleuppsats. Karl-

stad 1988

Risker och skydd för befolkningen. Betänkande av befolknings-

skyddskommittén, SOU 1989:17

Sjölin, M., Kommunpoiitik i massmediernas spcgcl. En studie av dagspressens och lokalradions bevakning av fem kommuner. Lund 1985

Totalförsvarets under kriser och krig. ÖB (Dnr SamFriv

ledning

300:614 91) och ÖCB (Dnr 291-214/89)

Varningsstudie. Varning till allmänheten i nödlägen i fred och

krig. SRV 1990-03-19

Weibull, L., Närradiolyssrzandet i Stockholm. Göteborg 1985

Videovåld II. Betänkande av våldsskildringstttredningen. SOU

1989:22

Bilaga l

Särskilt yttrande av de sakkunniga Olle Palmborg och

Bernt Stenmark samt experten Sven-Erik Svensson

ang. närradions ledning vid beredskap och vid omedelbar krigsfara. Närradions ledning vid beredskap och i krig bör vara förlagd

till det lokala civilförsvaret. Tillståndshavarna/närradioföreningarna har ofta i dag, dvs. det fredsläge som planeringen utgår från,

ett väl fungerande samarbete med kommunen som bör kunna utvecklas för beredskaps- och krigslägen. Att underställa närradion lokalradiochefen i dessa lägen förefaller principiellt tveksamt, sär-

skilt som närradio och lokalradio förblir helt skilda organisationer

i fredstid. De undantag som nu föreslås för viktiga meddelanden till allmänheten (VMA) i fredstid skall endast göras i utomordentliga och sällsynta nödlägen. De bör inte få motivera att inordna niirradion under lokalradion i den reguljära information och programverksamhet som förutsätts behövas i beredskaps- och krigslägen. Eftersom den föreslagna lokala programgruppen skall utse programutgivare för närradiosândningarna i beredskap och krig behöver inte heller ledningen av närradions administration i dessa lägen placeras utanför kommunen.

Bilaga 2

,CL

@%

Kommittédirektiv

wa

&

Dir. I988:22

Utredning om vissa närradiofrågor

Dir. 1988:22

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-19 Statsrådet Göransson anför.

I Mitt forslag En särskild utredare bör tillkallas för att utreda vissa frågor i närradions regelverk, bl.a. om närradioföreningamas ställning och sândarnas räckvidd. Utredaren bör också se över vissa frågor om rätten att sända nârradio i krig eller vid krigsfara, behovet av att använda sändarutrustningen för andra åndamål i krig eller vid krigsfara samt möjligheten att använda nårradiosândare för inomhusalarmering. Utredaren bör slutligen pröva frågan om. och i så fall under vilka förutsättningar, skyldigheten för nårradion att utnyttja televerkets sändare bör upphöra och därvid klargöra vilka förändringar ett upphörande av televerkets sändarmonopol skulle kräva.

2 Närradions förutsättningar 2.1 Frekvenstillgtlng

De frekvenser för rundradiosändningar som Sverige disponerar har fastställts i internationellt samarbete. För televisionen utnyttjas två rikstäckande kanaler för Kanal 1 och TV 2. För ljudradio utnyttjas tre rikstäckande kanaler på FM-bandet. En fjärde kanal har börjat byggas ut för lokalradions behov. En femte rikstäckande kanal kommer att kunna bli tillgänglig för nya ändamål i mitten av 1990-talet. Frekvensplaneringen för denna kanal möjliggör kommunvis täckande sändningar. Av de åtta frekvenser i långvågs- och mellanvågsbanden som tilldelats Sverige utnyttjas för närvarande två. Dessutom finns frekvensutrymme för ytterligare två rikstäckande TV-kanaler som för närvarande inte utnyttjas. Vid sidan av de rikstäckande kanalerna för ljudradio och television är det möjligt att lokalt utnyttja ytterligare sand-

ningsfrekvenser på FM-bandet. Sådana frekvenser används bl.a. för nilrradions sändningar. Med gällande regler för sândamas räckvidd. normalt cirka fem km. finns det utrymme för drygt 400 närradiosåndare. För vissa av dessa är det relativt lätt att öka räckvidden, för att t.ex. täcka en hel kommun. Inom tâtbefolkade delar av landet. men också inom vissa glesbygdsområden. kan emellertid en ökning av rackvidden för vissa sändare leda till att ett mindre antal sändare får rum än för närvarande.

2.2 Utveckling Närradiosändningar har förekommit i Sverige sedan år 1979, till en början som försöksverksamhet under närradiokommitténs (U 1978:11) ansvar. Beslut om permanent nârradioverksamhet fattades år 1985 (prop. 1984/85:145. KrU 22, rskr. 387). De nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1985. Den 1 januari 1986 inrättades en närradionämnd som övertog den tidigare närradiokommitténs myndighetsuppgifter. Fram till år 1982 sändes närradio i 16 försöksområden. Drygt 400 sammanslutningar deltog i försöksverksamheten. Efter år 1982 har verksamheten vuxit snabbt. Tillstånd till närradiosândningar hade i mars 1988 lämnats för 149 sändarområden av vilka 118 var i gång med sändningar. Antalet siminingsberâttigade sammanslutningar var drygt 2 200. Antalet sändningstim-

mar under budgetåret 1986/87 uppgick till över 160 000.

2.3 Gällande regler Regler för närradioverksamheten finns i närradiolagen 0982:459. ändrad senast 1986:1215) och lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Verksamheten regleras vidare i en nårradioförordning (1982:1249, ändrad senast 1985:1066). en förordning (1984:463) om avgifter i ärenden om nårradio (ändrad senast 1987:538) samt i en förordning (1988:340) med instruktion för kabel- och närradionämnderna. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av ljudradioprogram (1 § närradiolagen). För prövning av frågor om närradio och för tillsyn över närradiovetksamheten finns en närradionämnd (2 §). Närradio får inte sändas utan tillstånd från nämnden (3 §). Tillstånd att sända närradio kan ges till vissa lokala ideella föreningar. Vidare kan församlingar inom svenska kyrkan. obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor samt sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma nârradioändamál, närradioföreningar. ges tillstånd (4 §)

Närradio får bara sändas över sådana radiosändare som televerket ställer till förfogande (6 §). För varje sändare bestämmer närradionämnden vilka sammanslutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske (7 §). Varje beslut om sändningstid gäller tills vidare. dock längst för ett år (8 §). Kommersiell reklam eller s.k. sponsring får inte förekomma i nârradion (10 §). Tillstånd att sända närradio får återkallas bl.a. om en sammanslutning har brutit mot förbudet mot kommersiell reklam eller sponsring eller om sammanslutningen har sänt ett program som i en lagakraftvunnen dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio (13 §).

2. 4 Närradionämnden Närradionämnden har till uppgift att pröva frågor om närradio och har tillsyn över närradioverksamheten. Vissa av närradionämndens arbetsuppgifter kräver en ingående prövning av varje enskilt ärende. Det gäller tilldelning av sändningstillstånd för sammanslutningar och beslut om återkallelse av sådana tillstånd. Andra uppgifter kan vara mer rutinbetonade, t.ex. fördelning av sändningstid. De sändande sammanslutningarna på en ort enas i allmänhet om hur sändningstiderna skall fördelas. varför nämndens beslut ofta har karaktären av en formell bekräftelse på vad sammanslutningarna kommit överens om. Detta gäller även ändring av sändningstid.

2.5 Närradioföreningama Närradioföreningar finns på de flesta orter där närradio sänds. Det stora flertalet tillståndshavare har anslutit sig till närradioföreningar som fungerar som lokala samarbetsorgan mellan de sändande sammanslutningama. En viktig uppgift för närradioföreningarna är att utforma förslag till sändningstidsscheman. Nårradioföreningamas roll är endast reglerad med avseende på deras sändningsrätt. Det finns således inte några regler för hur många närradioföreningar det får finnas på varje ort. lnte heller finns det några föreskrifter som reglerar nårradioföreningarnas medverkan i sändningstidsärenden.

3 Bakgrund til! de. frågor som bör utredas

3./ Inledning

Med anledning av motioner till riksdagen om närradioverksamheten har kulturutskottet 1987/8821 l) uttalat att det är angeläget att en översyn (KrU av vissa frågor rörande närradioverksamheten kommer till stånd. Riksdagen har gett regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 1987/882220). Jag börjar med att behandla dessa frågor. l fråga om närradiosändningari krig och vid krigsfara samt om alarmering har försvarsutskottet (FÖU 1986/87211) anfört att regeringen bör handlägga frågorna om viktiga meddelanden till befolkningen genom radio samt om närradions användning och skydd så att ställning kan tas tidigt under försvarsbeslutsperioden. Riksdagen har gett regeringen till känna vad utskottet uttalat (rskr. 1986/87:3l0).

3.2 Nérradioféreningamas ställning och sändarnas räckvidd

Närradioföreningarnas sändningsrätr är begränsad i förhållande till vad som gäller för andra sändningsberättigade sammanslutningar. sändningarna får endast innehålla om program och programtider uppgifter och andra upplysningar om närradioverksamheten på orten. I övrigt får det endast förekomma sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten, information i begränsad omfattning om kommunal verksamhet samt provsändningar av program som framställts av sammanslutningar som saknar sändningstillstând. i varje enskilt fall under högst tre månader (ll § närradiolagen). Det har dock visat sig att de vanliga sändningsberättigade sammanslutningarna inte alltid har resurser att sända på sommaren. Annan verksamhet såsom turistradio, som bl.a. innehåller information om kommunala turistsatsningar och dagshändelser, har då Ökat i omfattning. Detta har, å ena sidan. kritiserats av dem som menar att närradions roll som föreningarnas urholkas. språkrör Å andra sidan menar förespråkare för en utvidgning av närradions sändningsrätt. att närradioverksamheten skadas om sändaren inte används under sommaren och förordar därför att nårradioreglerna mjukas upp så att de inbegriper den typ av sändningar som jag nyss nämnde. för närradiosändarnas räckvidd innebär Reglerna att närradioprogrammen ska kunna tas emot med god hörbarhet inom ett område på cirka fem km från sändaren (prop. l98ll82zl27, KrU 29, rskr. 362). l kulturutskottets betänkande (KrU 1984/85:22) anges att femkilometersgrånsen fortfarande skall vara huvudregel men att närradionåmnden bör kunna tillåta avsteg. Utifrån en bedömning av föreningslivets behov och ortens förutsättningar bör sändare med större räckvidd kunna få förekomma. Framför allt bör gleshygdsorter kunna komma i fråga.

Önskemål om längre räckvidd framförs ofta från föreningar som arbetar på kommunnivå och därför vill kunna nå hela kommunen. Av 149 sändarområden för vilka sändningstillstånd hade lämnats i mars 1988 hade 58 fått medgivande om längre räckvidd. Enligt den praxis som har etablerats, har antalet närradioföreningar på flertalet orter begränsats till en enda. De sändande sammanslutningarna har således gått samman i en närradioförening. Föreningen förbereder fördelningen av sändningstider på orten, oavsett antalet sändare. På några orter har två närradioföreningar bildats. En utveckling mot mer än en närradioförening på en ort har dock uppfattats kunna ge olyckliga resultat, särskilt om det sker en uppdelning enligt politiska linjer. Närradionämnden fattar beslut i sändningstidsärenden. Alla sändnings tidsändringar måste därför också beslutas av nämnden. Nämndens beslut har oftast karaktären av en enkel registrering. Det är en omfattande arbetsuppgift eftersom det gäller 160 000 sändningstimmar per år som skall registreras i perioder om 15 minuter. 8 000 registreringar av ändrade sändningstider görs varje år. Under innevarande budgetår har dock ADB-utrustning tagits i bruk för att underlätta en sådan registrering. En möjlighet som tidigare har diskuterats men då avvisats. är att låta närradioföreningarna, som i praktiken i de flesta fall svarar för sändningstidsockså svara för de formella besluten. fördelningen,

3.3 Närradiosändningar t krig och vid krigsfara samt frågan om alarmering 3.3.1 Gällande regler för närradion i krig Det finns för närvarande inga särskilda regler för närradiosändningar i krig och vid krigsfara. De regler som gäller för användningen av radiosändare i krig m.m. är generella för alla radiosändare och finns i förordningen (1980:140) om användning av radiosändare i krig m.m. Innebörden av den är i huvudsak att tillstånd att använda radiosändare enligt l § kungörelsen (1967:446) om radiosändare upphör att gälla i krig och vid krigsfara. Som jag nämnt i det föregående får, enligt närradiolagen, närradio inte sändas utan tillstånd av närradionämnden. Vidare får närradio bara sändas över sådana sändare som televerket ställer till förfogande. För varje sändare bestämmer närradionämnden vilka sammanslutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna skall få ske. Däremot meddelar inte televerket något tillstånd till dessa sammanslutningar att använda radiosändare enligt 1 § kungörelsen om radiosändare. Detta förhållande leder till en viss oklarhet om vad som gäller för närradiosändningama om Sverige kommer i krig eller krigsfara.

3.1.2 Alarmertng

›\\ landets befolkning bor 80 % i tätorter. utomhuslarm hörs Befintlig! inte alltid inomhus. Tidigare var det möjligt att varna befolkningen via teleion, men l takt med att det nya AXE-systemet denna byggs ut försvinner nrojlighet. Med Radio Data System (RDS) finns möjlighet att koppla på ljudet i en radromottagare och på så sätt ge inomhuslarm till befolkningen under dygnets alla timmar. Dessutom kan RDS även lämna lokalt avgränsad varningsmiormation till olika samhällsfunktioner utan att störa pågående program. Det kan gälla information till t.ex. transportväsendet och industrin. Möjligheten att använda RDS över närradio har diskuterats. vad Enligt jag erfarit kan dock inte RDS-sändningar genomföras fullt ut förrän tidigast omkring år 1995.

3.3.3 1987 års beslut om totalförsvarets fonsatta utveckling

om närradion Frågorna i krig samt om alarmering och andra viktiga meddelanden till befolkningen genom radio har behandlats under förberedelsearbetet inför riksdagsbeslutet år 1987 om totalförsvarets utveckling under i första hand perioden 1987/88 - 1991/92. Som ett led i 1984 års försvarskommittés arbete med att utforma förslag om totalförsvarets inriktning inför 1990-talet lade olika inom myndigheter totalförsvaret fram förslag till programplaner för sina ansvarsområden. Följande två myndigheter hade synpunkter på här behandlade frågor. Styrelsen för psykologiskt försvar behandlade frågan om nårradions användning i krig och angav vissa principer för hur närradions resurser bäst skulle kunna tas till vara vid kriser och krig. Enligt styrelsen borde närradions sändare och frekvenser användas för distribution av de lånsradiosândningar som skall etableras under krig med lokalradion som bas. l avvaktan på slutligt ställningstagande och en fastlagd beredskapsplan borde enligt styrelsen närradiosândningama vid en hastigt påkommen kris och ltrigssituation kunna bringas att upphöra. Statens räddningsverk behandlade frågan om inomhusalarmering. Enligt råddningsverket borde nârradiosändarna kunna utnyttjas för larm och darför kompletteras med viss utrustning.

3.4 Huvudmannaskape! för närradiosändarc

3.4.1 Nuvarande situation

Televerket har svarat för närradiosändama sedan provverksamhetens starr år 1979 Sedan år 1982 anges det i närradiolagen (6 §) att nårradio bara

får sändas över sådana radiosändare som televerket bestämmer. De sändare som används för närradion kan vara placerade på olika sätt. Lex. på televerkets byggnader. i vattentorn eller i rundradiomaster. Televerket installerar sändare och programförbindelser och debiterar nårradioföreningarna hyra för tillhandahållna tjänster. Riktpunkten för (cleverket har varit att erbjuda tjänsterna till självkostnadspris i enlighet med vad som beslutats av riksdagen (prop. 1981/82:127. KrU 29, rskr. 362). Enligt vad jag erfarit uppvisade emellertid verksamheten ett ekonomiskt underskott på ca 25 % år 1987.

3.4.2 Televerkets förslag

l skrivelse till regeringen den 25 september 1987 har televerket föreslagit att verkets monopol på närradiosändare awecklas. Televerket anför att det, i ett läge där relativt kraftiga prisökningar skulle behöva göras för att täcka televerkets kostnader för verksamheten. är rimligt att de sändande föreningarna ges frihet att överväga andra alternativ än televerket som tillhandahållare av närradiosändare. Härigenom skulle. enligt televerket, föreningar som så önskar kunna anskaffa egna sändare och genom ideella insatser få möjlighet att reducera sina kostnader. Televerket har för avsikt att, även efter det att verkets ensamrätt upphört. marknadsföra de ifrågavarande tjänsterna till intresserade köpare.

3.4.3 Remissyttranden

Televerkets förslag har remissbehandlats och svar har avgetts av närradionämnden, statens räddningsverk, Överstyrelsen för civil beredskap, styrelsen för psykologiskt försvar och Närradioförbundet. Närradionämnden menar att en noggrann analys är nödvändig för att se vilka konsekvenser ett upphävande av nuvarande regler kan få såväl för de som för närvarande sänder närradio som för dem som avser att föreningar starta. Det bör också studeras hur en differentiering av sändarhyrorna kan antas påverka närradioverksamhetens fortsatta utbyggnad, särskilt med hänsyn till glesbygd och mindre orter. Det bör vidare klargöras om det år möjligt att förena televerkets roller som dels konkurrent på en marknad, dels kontrollant av de tekniska förutsättningarna för verksamheten. Närradionåmnatt det efter ett eventuellt beslut om ändrade för den understryker principer

sändaretablering kan behövas en övergångsperiod.

anser att ett slopande av televerkets kan Statens räddningsverk monopol innebära effekter på möjligheterna att larma/vama allmänheten negativa även i samband med stora fredstida olyckor. Med ett splittrat ägande anser

räddningsat rkct att det i fred inte är möjligt att säkerställa att privata sindam: verkligen gar ut med myndighetsmeddelanden.

Överstyrelsen för civil beredskap anser att televerkets monopol på närra-

diosändare bör kunna avskaffas. men förutsätter att sändarinnehavarnas åligganden i kng och vid krigsiara regleras i samband med tillståndsgivningen Ciyrelsen för psykologisk! försvar menar att televerkets förslag om avmonoptwlisering av närradiosändare kan ha vissa fördelar. Om sändarna privatiscras kan de i samband med en allvarlig kris eller i krig bli föremål för åtgärd.: enligt forfogandelagen. Enligt nuvarande ordning, då televerket äger sättdarna. finns inte någon sådan möjlighet. Om däremot närradion. enligt vad styrelsen tidigare föreslagit, får en funktion inom totalförsvaret och i händelse av krig alltså tilldelas speciella uppgifter, är det en fördel om televerket liksom hittills äger och svarar för driften av närradiosändarna.

Iwirradiofdrbundet anser frågan om upphörandet av televerkets sändar-

munopol så viktig för närradioorganisationema att den måste utredas. Bl.a. måste de ekonomiska konsekvenserna av att ha olika leverantörer av sändaruuustning undersökas. Även frågan om föreningars nyttjanderätt av en såndare som ägs av annan organisation eller av företag bör belysas. Slutligen bör_ enligt förbundet, nårradions roll i krig och dess förutsättningari detta avseende undersökas.

4 Utredningsuppdraget

De frågor som har berörts i det föregående bör behandlas i ett sammanhang så att olika konsekvenser kan belysas på ett samlat sätt. Denna uppgift bör anförtros åt en särskild utredare. Utredaren bör sålunda behandla de ifrågasätta ändringarna av regelsystemct för närradion som jag nämnt tidigare. Utredaren bör vidare behandla om rätten att sända närradio fragoma i krig och vid krigsfara, om behovet av att använda för andra ändamål sändarutrustningen samt om sändning av varning och andra viktiga meddelanden till befolkningen vid beredskap, i krig och vid fredsolyckor genom närradio. Slutligen bör utredaren pröva televcrkets förslag att det inte längre skall vara nödvändigt att använda sändare som tillhandahålls av televerket i nårradioverksamheten. Det finns anledning att mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter se över reglerna för närradioföreningarnas sändningsrätt. Enligt min mening år det naturligt att man strävar efter att i största möjliga mån bevara närradions särprägel som föreningsradio. l fråga om närradiosändamas räckvidd bör utredaren undersöka om det är tekniskt möjligt att gå ifrån nuvarande huvudregel om fem km räckvidd

och i Slftllsl eftcrsträxa kommuntackning, Lltredaren hör redovisa de praktiska och ekonomiska konsekvenserna av en sådan förändring. Utredaren bör vidare överväga om det är lämpligt och möjligt att beslutsordningen i sändningstidsärenden ändras, t.ex. genom att låta närradioföreningarna överta viss beslutanderätt, och om det i så fall krävs fastare regler for närradioföreningarna. Behovet av regler för antalet närradioföreningar på en och samma ort bör också övervägas. Vid sin behandling av frågan om närradioresursernas användning i krisoch krigssituationer bör utredaren utgå från de riktlinjer som gäller för rundradioverksamheten i krig eller vid krigsfara. Utredaren bör bedöma önskvardheten av att kunna sända ljudradio över mindre områden än med nuvarande sändarresurser och hur sådana sändningar tekniskt och organisatoriskt bor samordnas med övriga rundradiosändningar. Om utredaren finner att möjligheterna att sända över sådana mindre områden bör ökas, bör denne ange vilka krav som bör gälla i fråga om bl.a. täckningsområden, uthållighet. skydd och programförbindelser. Mot bakgrund av dessa krav bör det undersökas vilka kompletteringar som behövs om närradiosändarna skall kunna användas för sådana sändningar samt kostnaderna för dessa. Utredaren bör också, så långt som möjligt. ange kostnaderna för tänkbara alternativ, t.ex. användandet av ett kommande P S-nät. Möjligheterna att sända textmeddelanden med hjälp av RDS-teknik över närradio bör också övervägas. Förutsättningarna för att folkrörelserna och föreningslivet skall kunna medverka med egna radiosändningar för att upprätthålla folkförsvar och motståndsvilja vid beredskap och i krig bör analyseras. Utredaren bör i sitt

arbete beakta de problem rörande yttrandefrihet som kan uppstå vid särskild

användning av närradions sändare och frekvenser. Konsekvenserna av televerkets förslag om närradiosändarna bör belysas noggrant. Det gäller t.ex. de ekonomiska konsekvenserna för de sändande sammanslutningama, behovet av nya regler om innehavare av nårradiosändare och dessas skyldigheter. eventuella övergångsproblem samt närradioföreningarnas förhållande till televerket om förslaget genomförs. Vidare bör utredaren belysa huvudmannaskapets betydelse för möjligheterna att använda nârradioresurserna i krig och vid krigsfara. Utredningsuppdraget bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter, institutioner och organisationer. Utredaren bör vidare beakta vad som anförts i regeringens direktiv (dir 1984:5) till kommittéer och särskilda utredare. Resultatet av utredarens arbete bör redovisas senast den 31 december 1989.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om rundradioverksamhet att tillkalla en särskild utredare. omfattad av kommittéförordningen (1970:119). med uppdrag att utreda vissa frågor om närradio samt att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt utrcdaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns reservationsuppförda anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

Bilaga 3

ULULH’ 1 1:117 v

g

1-soronou. vid 4 ne ARB ETS MAR|\NADS- regeringsssmmantrlde [301-an rllollflfiuloclnang D EPARTE M I:lNl‘F.T 1989-11-30 Ir 2311/O9 (delvis)

Överllmnande av vissa förslag rörande nlrrsdioverksamhet

Kommissionen not rasiam och trlmlingstientlighet har i rapporten Hangtald mot enfald (SOU 1989:13) lämnat förslag bl. a. rörande nlrredion och dess verksamhet. under punkten 9.7.2 töresllr kommissionen sålunda att utredningen om vissa närradiotragor bör få i uppdrag att se över reglerna om dels referensbandningen, dels möjligheterna att ge nirradions :tiska nämnd en starkare ställning.

Regeringen överlämnar ovannämnda förslag rörande närradioverksanhet till utredningen rörande vissa närradiotrlgor (U 1988:07).

Utdragats övarensstianelse nod or ginalat intygas

CCMQWCLUQ

L

/F

Utdrag till

utbildningsdepartemsntet Utredningen om vissa nlrradiotragor (remissyttrandena bifogas)

...u

nn

uouoou

Ulgl

mam

became

Puuaømu Gunnars Teman nu Yah- Dlonnmggnun21 G763 10N 183 Walsh S 10333STOCKHOLM Stockholm 233

Bilaga 4

Närradions etiska

regler

Publicerade med tillstånd av

Närradioförbund

Sveriges

Inledning

Närradion är ett medel för organisationerna att föra ut sina åsikter och är ett av demokratins uttryck för yttrandefrihet. Principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet är därför grundläggande för närradion.

Det är naturligt för närradion att upprätthålla etiska regler som

främjar demokratins värden. Dessa regler skall i första hand skydda den enskilde så att denne inte åsamkas skada eller lidande och får inte användas för att inskränka att föreningarnas möjligheter framföra sina åsikter. Yttrandefriheten i närradion regleras av

tryckfrihetsförordningen och Iagarna på närradioområdet. Närradions särart markeras

av att det är föreningarnas gemenskaps- och åsiktsradio utan krav

på opartiskhet.

Närradions trovärdighet stärks om andan i demokratins lagar får prägla även det område som inte regleras i lag. Som ett uttryck härför har etiska regler för närradion utarbe-

tats och frivilligt antagits.

Programregler

Organisationcrnas förhållande lill allmänheten

l. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna

medger även om de tidigare offentliggjorts. Vänta hellre med att

lämna en uppgift än att riskera att sprida en felaktig. Ge lyssnaren möjlighet att skilja mellan fakta och kommentar. 2. Visa med generositet källangivelser när en framställning hu-

vudsakligen bygger på annans sakuppgift. Betänk att personliga

berättelser kan innehålla uppgifter som grundas slarv eller

på glömska och som kan ihågkommas på andra sätt av andra berör-

da.

3. Följ upphovsrätten med dess citatregler.

4. Sänd inte program som kan uppfattas som ärekränkande för enskild person, eller som hot eller förakt för eller and-

folkgrupp ra grupper av personer med anspelning på ras, hudfärg, etniskt

ursprung, trosbekännelse eller kön. Sänd inte inslag om inte trygghet för att den som

föreligger

yttrar sig iakttar programreglerna.

Avbryt alltid inslag om brott mot dessa regler ändå förekom-

mer.

5. Se till att påannonser och programrubriker har i

täckning programmet.

6. Felaktig sakuppgift skall rättas när det är påkallat. Den som

har att bemöta ett

befogat anspråk påstående bör skyndsamt bere-

das tillfälle till genmäle i den förenings program där ifrågasatt påstående sänts. 7. Rättelse och genmäle skall sändas på sådant sätt att de kan uppmärksammas av dem som fått del av de ursprungliga uppgifterna. 8. Avstå från att sända uppgifter som kan kränka privatlivets helgd. 9. Redigera inte intervjuer på ett sådant sätt att den intervjuade misskrediteras. l0.Tillmötesgå rimliga krav på att få ta del av sända program om framställning därom görs av en person eller organisation som kan anses förfördelad av programmet. ll.Följ Pressens Samarbetsnämnds etiska regler för press, radio och TV vid sändningar av nyhetskaraktär. l2.Närradions Etiska Nämnds utlåtande om sammanslutnings egna sändningar skall i sin helhet och utan dröjsmål_ korrekt återgivas i sändning på så attraktiv lyssnartid som möjligt.

vid

Ordningsregler sändning

Organisationen förhållande till varandra

l. Mångfalden av organisationer, som utnyttjar samma närradiosändare, ställer stora krav på god radiodisciplin. Överlämnandet av programansvaret till annan organisation måste tekniskt ske på ett korrekt sätt. 2. Ange alltid entydigt stationsnamn och sändande organisation. Använd inte stationsbeteckning som kan förväxlas med andra organisationer eller stationsnamn på samma ort. 3. Använd inte andra organisationers signaturmelodi för att vilseleda lyssarna. 4. Håll god kontakt med närradiokollegorna för undvikande av störningar vid övergång från en organisations program till annans. Tidsöverdrag och tekniska störningar av andras sändningar är brott mot radiolagen. 5. Gör korrekta och opartiska på- och avannonser vid överlämnandet av sändningen till annan organisation. Kommentera inte anslutancle organisations program på ett sätt som kan uppfattas som kränkande.

Medarbetares ställning

Förhållandet till allmänheten och programutgivare

I. Använd inte din ställning som medarbetare i närradion till

att utöva påtryckning för egen eller annans vinning, eller till att

skaffa privata förmåner.

2. Tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade/medverkande att i förväg få veta hur och var deras uttalande återges.

Var noga med att ange för vilken organisation och/eller radio-

stations räkning du arbetar.

3. Visa särskild hänsyn mot ovana medverkande. Upplys alltid om samtalet är avsett för sändning eller enbart för egen information. 4. Programutgivaren har straffrättsligt ansvar för programinne-

hållet. Hans rätt att utesluta programinnehåll ur sändning är

ovillkorlig. Ansvaret för att de etiska reglerna efterlevs åvilar i sin helhet programutgivaren. Dessa etiska regler för närradion har antagits av Sveriges Närradioförbund 1982 och reviderats av förbundsstämman l989.

KUNGL. BIBL.

233 1990-10-22

STOCKHOLM

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I. 41. Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och 2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning förslag. C. inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur, 43. Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframställningen. C. högskola på idrottens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. . Transportrådet. K. 45. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. . Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi.

OO\I_O\U1J-

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn, . Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. del Ill. S. ldéskisser och bakgrundsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 10. Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 51. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personal- 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelarrätt. J u. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i l4.Långtidsutredningen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 54. Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, 16. Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt 55. Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57.Personalutbildning inom totalförsvaret. Fö. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna.-SB. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- 60. Skada av vilt. Jo. lingen. Bilagedel. ME. 6l.Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad 23. Tomträttsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektorn. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektorn. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmânssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27. Post & Tele - Affarsverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om 28. Att följa upp kommunal verksamhet- En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. internationell utblick. C. 67. Återbetalning av mervärdeskatt till utländska 29. Tobakslag. S. företagare. Fi. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Ju. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 3 l. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 69. SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. 32. Staden. SB. UD. 33. Urban Challenges. SB. 70. Lokalt ledd närradio. U. 34. Stadsregioner i Europa. SB. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 37. Författningsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38.Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konstnärens villkor. U. 40. Kärnkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Finansdepartementet

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Långtidsutredningen 1990. [14] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Staden. [32] Författningsreglering av nya impottrutiner m.m. [37] Urban Challenges. [33] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] Stadsregioner i Europa. [34] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Beskattning av stipendier. [47] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] Ny folkbokföringslag. [50] Demokrati och makt i Sverige. [44] Skatt på lotterier och spel. [56] Återbetalning av mervärdeskatt till utländska

Justitiedepartementet företagare. [67]

Meddelarrätt. [12]

Översyn av sjölagen 2. [13] Utbildningsdepartementet

Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. [61] och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3]

Utrikesdepartementet Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Konstnärens villkor. [39] utvecklingsbistånd. [17] Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsfortner. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om [69] folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Lokalt ledd närradio. [70]

Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Jordbruksdepartementet

Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Skada av vilt. [60] Förmânssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57]

Arbetsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31]

Arbete och hälsa. [49] Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. finansiering. [54] Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19]

Bostadsdepartementet

Tobakslag. [29] Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn, Tomträttsavgäld. [23] del III. [48]

Kommunikationsdepartementet Industridepartementet

Transportrådet. [4] Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt

ansvar. [27] Civildepartementet

Utbyte av utländska körkort. [52] Ny kommunallag. [24] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] [55]

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Att följa upp kommunal verksamhet- En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41] Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet. [51] l skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesllyget. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68]

Miljö- och energidepartementet

Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen.[2l] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kärnkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. [40]

Miljödepartementet

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59]

Y

*E323 å?

‘ , .;4,,,.~..,,.._ .- “‘ »V‘.‘a;ru.».:.v U

KUNGL. B|BL.

1990-10-22

STOCKHOLM