Föreningarnas radio

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

:ammo

BETÃQKANDE OMNÄRRQDIONS J

AVQIARRADIOKOMMITTEN .‘

Statens offentliga utredningar 5% 1984:53

g

Utbildningsdepartementet

radio

Föreningarnas

Betänkande av närradiokommittén Stockholm 1984

Omslag Jan Bohman Grafisk Studio ab ISBN 91-38-08329-9 ISSN 0375-250X

Liber TryckStockholm 1984 326926

Till statsrådet

Bengt Göransson

Regeringen beslöt 1978-07-20 bemyndiga chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågan om närradio och när-TV. Genom beslut 1982-11-01 och 1982-11-04 gavs kommittén ändrad och utökad sammansättning. Ledamöter i kommittén har varit: marknadschef Björn Malmberg (s), ordförande fr. o. m. 1982-11-01 riksdagsledamot Karl-Eric Norrby (c) ordförande t. o. m. 1982-10-31, ledamot 1982-1 l-0l - 1983-05-08 riksdagsledamot Göthe Knutson (m), vice ordförande riksdagsledamot Georg Andersson (s) t. o. m. 1982-11-03 pressekreterare Britt-Marie Forslund (s) riksdagsledamot Stina Gustavsson (c) fr. o. m. 1983-10-20 riksdagsledamot Iris Mårtensson (s) fr. o. m. 1982-1 l-04 chefredaktör Bo Swedberg (fp) riksdagsledamot Nils T. Svensson (s) fr. o. m. 1982-11-04 l närradiokommitténs kansli ingår: fil. kand. Olle Palmborg, sekreterare utbildningsledare Svante Nielsen, biträdande sekreterare fil. mag. Anita Strömberg, biträdande sekreterare. Som sakkunniga i kommittén medverkar: hovrättsråd Agne Henry Olsson hovrättsassessor Per Sören Olsson avdelningsdirektör Valdemar Persson Som experter medverkar: hovrättsassessor Erik Essén ñl. dr. Lowe Hedman redaktör Birgitta Jönsson hovrättsassessor Gustaf Lindstedt överingenjör Stig Uno Rosenlund redaktör Bernt Stenmark. Närradiokommittén överlämnar härmed sitt slutbetänkande, vari kommittén framlägger förslag om närradions framtid. Samtidigt med

detta betänkande överlämnar kommittén rapportboken Så använder föreningslivet närradion, beskrivningar av sex föreningskategoriers arbete och av närradion i Alingsås, gjorda på uppdrag av närradiokom-

mittén av Bernt Stenmark (DsU 1984:9).

Tidigare har kommittén överlämnat betänkandet Närradio (SOU 1981 :13). Kommittén har också tidigare överlämnat följande rapporter: Närradion och dess lyssnare. En undersökning avseende vecka 16, 1980, utförd på uppdrag av närradiokommittén av Lowe Hedman (DsU 1980:14). Utvärdering av närradion. En första resultatsammanställning på uppdrag av närradiokommittén av Lowe Hedman (DsU 1981:1). Närradion - medlemmarna och invandrarna. stu- Innehållet, Några dier av närradions programinneháll, föreningsmedlemmar och invand-

rare gjorda på uppdrag av närradiokommittén av Lowe Hedman (DsU

1982:3). När-TV för föreningar. Några studier av när-TV gjorda på uppdrag av närradiokommittén Lowe Hedman (DsU 1983:1). Reservationer mot kommitténs förslag har avgivits av ledamöterna Gustavsson, Knutson och Swedberg. Särskilda yttranden har avgivits av ledamoten Swedberg samt av experterna Essén, Jönsson och Stenmark.

Stockholm i juni 1984.

Björn Malmberg

Göthe Knutson Britt-Marie Forslund Stina Gustavsson

Iris Mårtensson Bo Swedberg Nils T. Svensson

/Olle Palmborg

Svante Nielsen

Anita Strömberg

Innehåll

Författningsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982:459) . . . . . . . .

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 1.1 1982 års riksdagsbeslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 1.2 Organisationskommittén (OKN) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 1.3 Tilläggsdirektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 1.4 Allemansradion inom lokalradion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 1.5 Utvecklingen utomlands . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 1.5.1 Internationell närradioorganisation . . . . . . . . . . . . . . 40 1.5.2 Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 1.5.3 Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.4 Belgien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 1.5.5 Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

2 Närradioverksamheten under försökslagarna 1980-82 . . . . 51 2.1 Tillståndsprövningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 2.2 Fördelning av sändningstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 2.2.1 Tillståndsperioder m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 2.2.2 Nattsändningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 2.3 Närradioföreningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 2.4 Ifrågasatta yttrandefrihetsbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 2.5 Etiska regler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 2.6 Reklamförbudet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 2.7 Upphovsrättsliga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

3 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 65

3.1 Närradion som föreningsradio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 3.2 Verksamhetens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 .ir 3.3 Deltagande från olika föreningsgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . 70 3.4 Rapporter och sociologiska undersökningar . . . . . . . . . . . . . 72 3.4.1 Lyssnarundersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 3.4.2 Sändningarnas innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

3.5 Tillståndsprövningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 3.5.1 Bortfallet vid övergången till nya närradiolagen . . . 74 3.5.2 Erfarenheter av och förslag om tillstándsprövning . 75 3.6 Kommunal medverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 3.6.1 Kommunalt engagemang under försöksverksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 3.6.2 Sändningsrätt för kommunerna? . . . . . . . . . . . . . . . . 92 3.7 Tidsfördelningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 3.7.1 Tidsfördelningens tillämpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 3.7.2 Förslag om tidsfördelningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 3.8 Närradioföreningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 3.8.1 Närradioföreningarnas verksamhet . . . . . . . . . . . . . . 101 3.8.2 Sveriges Närradioförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 3.8.3 Närradioföreningarnas framtida roll . . . . . . . . . . . . . 107 3.9 Yttrandefrihet och programregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 3.9.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 3.9.2 Etiska regler. Etiska nämndens verksamhet . . . . . . . 109 3.9.3 Yttrandefrihetsbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 3.9.4 Bestämmelse mot diskriminering . . . . . . . . . . . . . . . . 113 3.9.5 Reklamförbudet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 3.9.5.1 Reklamförbudets tillämpning . . . . . . . . . . . . 116 3.9.5.2 Förslag om reklamförbud . . . . . . . . . . . . . . . 117 3.9.6 Riksförbudet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 3.9.7 Bestämmelse om begränsning i rätten att upplåta sin sändningstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 3.10 Sändarna m. fl. tekniska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 frågor 3.l0.l Televerkets tjänster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 3.l0.l.l Systemuppbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 123 3.10.1.2 Programledningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 3.l0.l.3 Sändarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 3.10.1.4 Avtal och service . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 3.10.2 Sändarna i krig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 3.l0.3 Sändarnas räckvidd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 3.l0.3.l Föreningarnas önskemål . . . . . . . . . . . . . . . . 126 3.l0.3.2 Eterutrymme för närradion . . . . . . . . . . . . . . 126 3.10.3.3 Försök med ökad räckvidd . . . . . . . . . . . . . . 127 3.10.3.4 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 3.10.4 Sändarnas ägare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 134 3.10.4.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 3.l0.4.2 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 135 3.11 Den successiva utbyggnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 3.11.1 Beslut om sändare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 3.11.2 Närradions utbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 3.12 Referensbandningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 3.13 Upphovsrättsliga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143

3.14 Leveranser till Arkivet för ljud och bild (ALB) . . . . . . . . . . 144

3.15 Utbildningsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 3.16 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 3.l6.l Översikt över kostnaderna för föreningsmedverkan 147

3. 16.2 Tillståndsavgifterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . [50 3.16.2.1 Införandet av tillståndsavgifter . . . . . . . . .. [50 3.16.2.2 Tillståndsavgifternas konstruktion . . . . . . . [53 3.17 Närradiomyndigheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . [57 3.17.1 Närradiomyndighetens uppgifter . . . . . . . . . . . . . . .. [57 3.l7.2 Förslag om permanent närradiomyndighet . . . . . . . . [59 3.17.3 Förslagets finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. [60 Reservationer l Av ledamoten Knutson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 2 Av ledamöterna Gustavsson och Knutson . . . . . . . . . . . . . . . . [63 3 Av ledamöterna Gustavsson, Knutson och Swedberg . . . . . . . [63 Särskilda yttranden l Av Iedamoten Swedberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 2 Av experten Essén . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . [65 3 Av experterna Jönsson och Stenmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . [67 Bilagor Bilaga l A och B Sändande sammanslutningar . . . . . . . . . . . . . . 171 Bilaga 2 Lyssnandet på närradion. Sammanfattande studie av Lowe Hedman och Lennart Weibull 201 Bilaga 3 Etiska regler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227

Förslag till

om i

Lag ändring närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)

dels att 4, 7, 8, 10, ll, 13 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, l l a och 13 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd att sända närradio kan ges till sammanslutningar som är dock inte till än:

juridiska personer, andra

1. Lokala ideella föreningar som 1. Lokala ideella föreningar eller,

bedriver verksamhet inom sänd- om det finns särskilda skäl, andra

ningsomrâdet. Om särskilda skäl lokala organisationer som bedriver inte föranleder till annat, får till- verksamhet inom sändningsområståndet ges endast under förutsätt- det. Om särskilda skäl inte föranning att verksamheten har bedri- leder till annat, får tillståndet ges vits i minst ett år före ansöknings- endast under förutsättning att dagen. verksamheten har bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen.

2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet får ges under förutsättning att riksorganisationen har bedrivit verksamhet inom sändningsområdet i minst ett år före ansökningsdagen. Om särskilda skäl föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minst ett år.

3. Församlingar inom svenska Församlingar och lokala kyrkliga kyrkan. samfälligheter inom svenska kyrkan. 4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor. 5. sammanslutningar av flera till- sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma ståndshavare för gemensamma närradioändamål. närradioändamål (närradioföreningar).

10 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ För varje sändare bestämmer närradiomyndigheten vilka sammanslutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske. Beslutet om sändningstid gäller för högst ett år.

Närradiomyndigheten fâr uppdra zit närradioförening att besluta om sändningstid. En sammanslutning som har tilldelats sändningstid genom ett sådant beslut skall tillse att närradiomyndigheten underrättas därom.

8§

Om flera sammanslutningar vill Fördelningen av sändningstid skall

sända under samma tid, skall förtur så långt det är möjligt ske i enlighet ges ät den sammanslutning vars med sammanslutningarnas önskemedverkan skulle öka antalet olik- mål. Om önskemålen ej kan förartade sändande sammanslutning- enas, skaII tillses att en sammanar eller åt den sammanslutning som slutning inte tilldelas en tid som har ett särskilt intresse av att få sän- framstår som uppenbart oförmânlig da vid en viss tidpunkt. och att var och en erhåller en tid om

minst femton minuter i veckan.

1 annat fall skall turordningen fast- Tiden mellan klockan 00.00 och

ställas genom lottning. 06.00 får färbehållas tillfällig programverksamhet. 9a § En sammanslutning får inte sända ett program eller programinslag som kränker principen om alla människors lika värde och den en-

skilda människans frihet och vär-

dighet.

l0§ Kommersiell reklam får inte sändas i närradio.

Ett program eller programinslag i Ett program eller programinslag i närradion får inte bekostas med närradion får inte bekostas med pengar eller annan egendom som pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds. programmet eller inslaget sänds. Detta gäller ej program som enligt ll a § ställts till förfogande av kommun.

Färfattningsfärslag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

ll§ Sammanslutningens programut- En sammanslutnings programutbud får inte, annat än i begränsad bud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för som inte har framställts enbart för den egna verksamheten. den egna verksamheten.

I övrigt får en närradioförenings programutbud, utöver sändningar som avses i 11 a §, innehålla endast

l . uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om närradioverksamheten på orten,

2. enstaka program av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten.

l1a§ En sammanslutning får inte, annat än i undantagsfall, upplåta programtid för sändningar av utomstående sammanslutning. Dock får en närradioförening upplåta tid för

1. provsändningar av en sammanslutning under högst en månad,

2. sändningar av program som ställts till förfogande av kommun.

l3§ Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen

l. inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,

2. bryter mot beslut om sändningstid,

3. sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,

4. har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio,

12 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. bryter mot föreskrifterna i 10 5. bryter mot föreskrifterna i 7§ eller ll § eller andra stycket andra meningen, 9 a, 10, ll eller 11a §,

6. inte utnyttjar rätten att sända 6. inte utnyttjar rätten att sända under sex på varandra följande under tre på varandra följande månader, månader, eller

7. inte erlägger avgifter i ärenden om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningenförelagts att erlägga dem vid påföljd att tillståndet eljest återkallas.

När ett tillstånd återkallas får närradiomyndigheten bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte får söka nytt tillstånd.

l3a§ Om antalet sammanslutningar som sänder över en viss sändare varaktigt understiger tre, får närradiomyndigheten bestämma att sändningarna över den sändaren skall upphöra.

l5§ Närradiomyndighetens beslut i frâ- Närradioförenings beslut i frågor gor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, om fördelning av sändningstid enfördelning av sändningstid enligt 7 ligt 7 och 8 §§ får överklagas hos och 8 §§ eller vite enligt 14 § får närradiomyndigheten genom beöverklagas hos kammarrätten ge- svär. Närradiomyndighetens beslut nom besvär. Andra beslut enligt i sådana frågor och i frågor om tilldenna lag får inte överklagas. stånd enligt 4 och 13 § § fâr överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1985.

SOU [984253

Sammanfattning

Bakgrund

Riksdagen beslöt i juni 1982 att ge närradioverksamheten fastare former från l juli samma år, då närradiolagen trädde i kraft. Då försökslagen som gällt från 1978 ersattes genomfördes en del ändringar i förutsättningarna för närradioverksamheten. Under hösten 1982 beslöt den nya regeringen att försöksverksamheten skulle fortsätta och att närradionämnden inte skulle tillsättas. I april 1983 gav regeringen närradiokommittén tilläggsdirektiv. Detta betänkande utgör närradiokommitténs slutgiltiga förslag rörande villkoren för närradio i Sverige. Inom Sveriges Lokalradio AB (LRAB) har försöksverksamhet med allemansradio fullföljts under samma period som närradioförsöket förlängts. Närradiokommittén fick genom tilläggsdirektiv i juni 1980 uppdraget att överlägga med Sveriges Radio (SR) och LRAB om möjligheten att genomföra försöksverksamhet med allemansradio. Försöken skulle utformas av lokalradion och bedrivas inom ramen för de program- och ansvarsregler som gäller för lokalradions programverksamhet. Lokalradion har genomfört särskilda allemansradioprojekt i Ljus-

dal och Ängelholm som har utvärderats och därefter getts en delvis

annan utformning. Föreningssändningarna som ingått i allemansradion har uppskattats av såväl föreningar som lyssnare. En publikundersökning som i september 1981 genomfördes av publik och programforskningsavdelningen vid Sveriges Radio (PUB) redovisade ett regelbundet lyssnande (l-5 dagar i veckan) om 38 % för Ljusdal och 20% för

Ängelholm. Allemansradion i Ljusdal och Ängelholm permanentades

l juli 1983 varvid personalen minskades. Samtidigt har mindre försök med allemansradio pågått inom flera andra lokalradioområden. 1983 beslöt lokalradiostyrelsen att allemansradio skall ingå reguljärt i lokalradion. Närradiokommittén ser gärna att allemansradion utökas, och att olika samarbetsformer mellan allemansradio och närradio varit möjliga att pröva innan statsmakterna beslutar om föreningsradions slutliga ställning.

Motsvarande radioformer utomlands

I en översikt över den internationella utvecklingen uppehåller sig kommittén särskilt vid erfarenheterna från Belgien, Danmark, Frankrike och

14 Sammanfattning

Norge. En internationell närradioorganisation” World Conference of Community Oriented Broadcasters har bildats.

Ndrradioverksamheten under försökslagarna I 980-82

Det arbete med försöksverksamhet som kommittén redovisade i sitt förra betänkande fullföljdes av kommittén fram till närradiolagens ikraftträdande 1 juli 1982. Vissa nya rutiner för tidsfördelningen infördes under den fortsatta försöksverksamheten. Sålunda har närradioföreningarna i olika omgångar anförtrotts att bereda ärendenas slutliga handläggning inom kommittén. Samarbetet tillståndsinnehavarna emellan i närradioföreningar ökade i omfattning under perioden. Flertalet närradioföreningar disponerade öppen tid, på vilken föreningarna kunde sända extraprogram, provsändningar och gemensam slinga med programinformation o dyl. Några föreningar anmäldes för yttrandefrihetsbrott till justitiekans-

lern (JK). Öppet Forum, Stockholm, anmäldes sex gånger. En av dessa anmälningar föranledde fängelsedom mot Öppet Forums programutgi-

vare. Etiska regler för närradioverksamheten förbereddes av Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening (föregångare till Sveriges Närradioförbund). Överträdelse av reklamförbudet kan föranleda kommittén att fria, kritisera eller fälla en sammanslutning. Fram till l juli 1982 behandlade kommittén elva reklamärenden, varav ett medförde indragning av sändningstillståndet. Modellavtalet 1980 mellan STIM som företrädare för upphovsrättsorganisationerna på musikområdet och de sändande sammanslutningarna fullföljdes med nya förhandlingar våren 1981. Vissa rabatter infördes i avtalet. Vidare infördes särskild taxa för musik som används i bandslinga i samband med programinformation. 98 % av sammanslutningarna hade våren 1982 tecknat avtal. Stickprov visade att användningen av musik i programmen sjönk från 45 till 26 procent då musiken avgiftsbelades. Avtalsåret 1980/ 81 erhöll upphovsrättsorganisationerna netto 582 000 kr. från närradion. Avtalsåret 1981/ 82 inbetalades netto 687 000 kr.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

I kapitel 3 redovisar kommittén erfarenheterna av närradiolagen och av närradions successiva utbyggnad. Kommittén motiverar varför närradion behövs och lägger fram förslag om ändringar i lagen.

Närradion permanentas

Med sitt förslag vill kommittén tillförsäkra medborgarna att genom sina folkrörelser och föreningar utnyttja radiomediet för information, utbildning och agitation. Förslaget kan ses som ett led i arbetet på att ständigt öka medborgarnas möjligheter att utnyttja yttrandefriheten. Tusentals fria stationer har upprättats världen runt vid sidan av de nationella

Sammanfattning

radioföretagen. En radiokanal för föreningslivet i Sverige faller in i ett internationellt mönster. Den tekniska utvecklingen har gjort radiomediet billigt och lättill-

gängligt. Närradioproduktion kostar i genomsnitt 7 600 kr/ár för en

förening som vill sända en timme i veckan. har också Radiolyssnandet ändrat karaktär och ofta blivit en bisyssla till andra aktiviteter. Lyssnarna har vant sig vid att växla mellan olika kanaler. Närradion ger föreningar och folkrörelser en ny kanal som kan ge och stärka ett folkligt inflytande över medierna. Den femåriga försöksverksamheten med närradioföreslâs bli ersatt med en permanent verksamhet från I juli 1985. Föreningarna har i huvudsak varit positiva till erfarenheterna av närradion. Våren 1984 sändes l 262,5 timmar per vecka i landet. 565 föreningar på 47 orter hade sändningstillstånd. Den genomsnittliga sändningstiden per tillståndsinnehavare var vid samma tidpunkt 2,23 timmar i veckan.

Lyssnandet Lyssnandet på närradion sammanfattas i bilaga 2 av Lowe Hedman och Lennart Weibull. Det regelbundna lyssnandet varierade 1980 från 9 till 24 procent. Lyssnandet är av delvis annan karaktär än annat radiolyssnande då det i första hand vänder sig till särskilda målgrupper. Hur närradion används av föreningslivet redovisas i en särskild rapport som utges parallellt med detta betänkande.

Fler får medverka Kretsen av sammanslutningar som kan få sändningstillstånd föreslås utökad med kyrkliga samfälligheter, folkparks-, folketshus- och bygdegårdsföreningar. Efter prövning i varje särskilt fall föreslås även bostadsrättsföreningar och stiftelser som bedriver verksamhet av ideellt slag kunna få sändningstillstånd. Kravet att en sökande förening skall

bedriva annan huvudsaklig verksamhet modifieras till annan verksam-

het. Kravet på att en sammanslutning skall ha bedrivit verksamhet i minst ett år kvarstår.

Kommunerna och närradion

Kommuner har ofta gett verksamheten stöd och på indirekta vägar medverkat i försöksverksamheten. Sändande sammanslutningar har kunnat upplåta sin sändningstid till kommunala program. Detta färslâs ändrat så att endast den för sammanslutningarna gemensamma närradioföreningen får denna möjlighet. Programmen skall följa de allmänna reglerna för samhällsinformation. De kommunala programmen får inte bli så omfattande att närradions karaktär av föreningsradio ändras. Kommunalt stöd till närradioförening skall inte räknas som sponsring.

Sammanfattning

Tidsfördelningen har under försökstidens senare del vanligen be- Närradioföreningarna inför kommitténs beslut. Erfarenheten rett förslagen till tidsfördelning av denna decentralisering har mestadels varit god. därför kunna fâ rätt att besluta om sänd- Närradioförening föreslås ningstiderna. Närradiomyndigheten skall dock kunna återta detta uppanmälningar eller om det av andra skäl bedrag efter överklaganden, döms att handläggningen hos närradioföreningen fungerar otillfredsställande. Sändningstidens omfattning eller placering på schemat får inte vara uppenbart ofärmânlig. Varje tillståndsinnehavare får en garanterad minimisändningstid om 15 min/vecka. Sändningstid på natten får för att garantera till endast upplåtas för tillfälliga sändningar, möjlighet De variation i programmet under de mest attraktiva sändningsnätterna. hittillsvarande om förtur för olikartade sammanslutningar m.m. reglerna föreslås kunna utfärda allmänutgå. I stället skall närradiomyndigheten na råd, vars efterföljd skall vara frivillig. Rättssäkerheten fordrar att närradiomyndigheten kontinuerligt får tillgång till alla beslut om sändningstider. Tillståndsinnehavarna måste därför se till att myndigheten underrättas om tidsbesluten. Inrapportering av sändningstider skall ske omedelbart efter beslutet i närradioföreningen. Vid bristande rapportekunna återta uppdraget att fördela sändring ska närradiomyndigheten sin sändningstid skall ningstid. Om en sammanslutning inte rapporterar sändningstillståndet kunna återkallas.

Närradions lokala organisation

Samarbetet i en närradioförening har oftast blivit fastare ju längre närradioverksamheten framskridit. Närradioföreningarna har ansvarat för till och på många håll även varit förslagen årligt sändningsschema remissinstans i övriga ärenden om sändningstider. Närradioföreningen har också oftast samredovisat avgifterna till STIM och televerket. 33 av har även haft eget sändningstillstånd. Dessa har 40 närradioföreningar disponerat all ledig programtid (öppen tid) och ofta även producerat Många har sänt programslinga och ansvarat för provegna program. som saknat eget sändningstillstånd. Flertalet sändningar från föreningar närradioföreningar har samtliga tillståndsinnehavare på orten som medlemmar. har sedan hösten 1982 en riksorganisation, Sve- Närradioföreningarna riges Närradioförbund. Förbundet har antagit etiska regler för närradioverksamheten och har tillsatt en etisk nämnd för att övervaka efterlevnaden Närradioförbundet har träffat avtal med STIM om av reglerna. avgifterna för musik och har överlagt med televerket i frågor om villkoren för sändare Hösten 1983 höll kommittén tillsammans och ledningar. med förbundet regionala konferenser om närradions framtidsfrågor.

Inget obligatorium i närradiofärening blir också fortsättningsvis frivilligt. Det Medlemskap förutsätts att närradioföreningarna vid tidsfördelningen inte missgynnar tillståndsinnehavare som står utanför.

Sammanfattning 17

Närradioföreningarnas sändningsrätt Närradioföreningarnas sändningsrätt begränsas till slingor med programoch närradioinformation, provsändningar om högst en månad, program i anslutning till evenemang som är av gemensamt intresse för tillståndsinnehavarna, samt en rått att upplåta sändningstid för kommunal information och sändningar av kommunfullmäktiges sammanträden. Möjligheten att under längre perioder upplåta programtid åt föreningar som saknar sändningstillstånd upphör.

Regler för programinnehållet [982 infördes i närradiolagen en bestämmelse att sändningstillstånd fick återkallas av närradiomyndigheten om en sammanslutnings programutgivare i en lagakraftvunnen dom dömts för yttrandefrihetsbrott. Avsikten var bl.a. att kunna påtala uttryck för rasdiskriminering eller hets mot folkgrupp. Bestämmelsen fick inte avsedd verkan. Yttrandefrihetsbrott har förekommit. Sålunda har tre programutgivare för en förening dömts för hets mot folkgrupp och sändningarna har kunnat fortsätta med likartat innehåll, eftersom domarna överklagats. Det har tagit minst ett år innan det blivit möjligt att återkalla tillståndet. En regel om att ett program inte får kränka principen om alla människors lika värde och den

enskilda människans frihet och värdighet föreslås därför. överträdelse av

regeln kan följas av återkallelse av sändningstillståndet på samma sätt som vid överträdelse av reklamförbudet. Tre reklamärenden har bedömts. I ett fall återkallades sammanslutningens sändningstillstånd på tre månader. Närradion skall också fort-

sättningsvis hållas fri från reklam, så att kommersiella fmansiärers intres-

sen av att nå större publik inte orienterar närradioprogrammen bort från det för föreningslivet genuina innehållet. Även internationella erfarenheter talar för fortsatt reklamförbud i närradio. Förbudet att sända program som inte har producerats enbart för den egna verksamheten (riksförbudet) föreslås bestå. Dessutom föreslås en bestämmelse om begränsning i rätten att upplåta sin sändningstid. Såväl lyssnarna som närradiomyndigheten måste kunna veta vilken sammanslutning som står för varje sändning. ”Bulvanf6rhéllanden” och tillfälliga ansvarskonstruktioner bör därför undvikas.

Sändarna i krig En arbetsgrupp i vilken närradiomyndigheten föreslås bli representerad skall studera frågan om närradiosändarnas användning under beredskapstillstånd och krig.

Sändarnas räckvidd och ägare Ytterligare frekvenser för närradio beräknas bli tillgängliga efter internationella beslut om användningen av banden 100-104 och 104- 108 MHz. Det finns eterutrymme för fler närradiosändare än vad som tidigare angivits. Det är också möjligt att variera sändarnas styrka, som

18 Sammanfattning sou 1984:53

hittills varit generellt 10 W, efter föreningslivets önskemål och behov från ort till ort. En försöksverksamhet med starkare sändare har inletts av kommittén på fem orter. Närradion skall behålla sin karaktär med tonvikt på närhet. Generell kommuntäckning avvisas även för att det är svårt att nå framtill de sämst belägna hushållen. Intresset för närradiosändningarna förutses komma att öka om sändarna anpassas till varje orts förutsättningar och föreningslivets behov så långt detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt. En differentiering av sändarräckvidden är viktig för att nå detta mål, särskilt för glesbygden. Televerkets sändarmonopol föreslås bestå. Härigenom åstadkoms i princip enhetliga prisnivåer över hela landet. Televerket skall kunna avtala med tillståndsinnehavarna om att dessa själva svarar för viss service på sändaren.

Utbyggnaden Den successiva utbyggnaden av närradion inleddes sommaren 1982 och har sedan pågått kontinuerligt. Verksamheten omfattar i maj 1984 beslut om sändare på 63 orter, varav 47 hade startat våren 1984. Kommittén har vid sina beslut om nya sändare prioriterat orter där ett samlat önskemål om närradio kommit till uttryck. Under utbyggnadsperioden har informationen från kommittén varit omfattande. Bl.a. har en omfattande produktion och distribution av egna trycksaker skett. Den fortsat-

ta utbyggnaden föreslås ske successivt pâ varje ort där minst tre olikartade

sammanslutningar begär en sändare. Om sammanslutningarna på en sändare varaktigt sjunker till färre än tre föreslås att sändaren skall kunna stängas av.

Referensbandningsplikt

Tiden för skyldigheten att förvara referensband föreslås minskad från sex

månader till tre månader. Även programslingor och andra slingor skall bevaras i ett referensexemplar denna tid.

Avtal med upphovsrättsorganisationerna Under den fortsatta verksamheten har STIM lämnat ytterligare rabatter på musikavgifterna i närradion. Avtalsåret 1982/ 83 uppgick dessa rabatter till 22 % av bruttoersättningen, l 127 000 kr, till upphovsrättsorganisationerna. Från l juli 1984 har Sveriges Närradioförbund förhandlat fram nytt avtal med STIM efter nya principer.

Arkivet för ljud och bild Arkivet för ljud och bild (A LB) föreslâsfá laglig rätt, rekvisitionsrâtt, att kräva in vissa närradioprogram.

Utbildning Ett samarbete med samtliga studieförbund i utbildningsfrågor gällande närradioverksamheten har inletts.

Sammanfattning 19

A vgifter Tillståndsavgifterna som infördes den l juli 1982 gjordes om efter ett år, så att avgifterna sjönk för sammanslutningar med kort sändningstid och steg för sammanslutningar med lång .sändningstid. En ytterligare ändring föreslås gälla redan från den l juli 1984. Den tredelade avgiften för tillståndet, den månatliga registerhållningen och sändningstiden föreslås ersatt med en enda avgift, för sändningstiden. Denna avgift skall vara fast och utgå med l2 kr. för varje sändningstimme. Budgetåret 1982/83 finansierades 24 procent av närradiomyndighetens kostnader med avgifter. 1983/84 beräknas avgiftstäckningen till 35 procent eller ca 430 000 kr.

Administration Närradion föreslås administrerad av en statlig myndighet, närradiønämnden. Den skall ha parlamentarisk representation och kunna adjungera representanter för de sändande sammanslutningarna. Nämnden skall ha till uppgift att besluta om sändningstillstând. Den ska besluta om sändare och tillse att reglerna för programinnehållet efterlevs. Den ska debitera sändningsavgifter och svara för information. Årskostnaden beräknas till 2,1 milj.kr., vilket vid full avgiftsfinansiering i enlighet med tidigare riksdagsbeslut från och med budgetåret 1986/87 fordrar att sändningsavgifterna till dess i det närmaste fördubblas. Sveriges Närradioförbund som fullgör en samhällsnyttig funktion på närradioområdet föreslås kunna få statsbidrag.

1 Bakgrund

1.1 1982 års riksdagsbeslut

Riksdagen beslöt den 2 juni 1982 att närradioverksamheten skulle övergå från försök till fastare former fr. o. m. l juli samma år. Lagen om försöksverksamhet med närradio (1978:479) skulle då ersättas av närradiolagen (1982:459). Närradiokommittén skulle upphöra och en närradionämnd förutsattes kunna börja sitt arbete ca ett halvår efter riksdagsbeslutet. Närradiokommittén skulle handha administrationen av verksamheten under en övergångsperiod och ha möjlighet att bevilja tillstånd för sändningar på nya orter under andra halvåret 1982. En organisationskommitté skulle tillsättas för att precisera nämndens arbetsuppgifter och arbetsformer och förbereda den nya nämndens start vid årsskiftet 1982/ 83. Organisationskommittén gavs frihet att pröva alternativa lösningar för nämndens uppbyggnad och arbetsformer. Det skulle dock stå fast att nämnden skulle vara parlamentariskt sammansatt och ha tillgång till juridisk expertis. För försöksverksamheten med när-TV gällde att den äldre försökslagen skulle fortsätta att gälla till och med utgången av 1983. Jämfört med bestämmelserna i lagen om försöksverksamhet med närradio innehöll den nya närradiolagen en del ändringar. D Föreningskriteriet preciserades. Försökslagen medgav att tillstånd gavs till ”lokal sammanslutning som är juridisk person och som bedriver ideell, politisk, facklig eller religiös verksamhet inom det område till vilket sändningen skall riktas”. Närradiolagen räknade i stället upp fem grupper: l) lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet, 2) lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet, 3) församlingar inom svenska kyrkan, 4) obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, 5) sammanslutningar av flera tillståndsinnehavare för gemensamma närradioändamål (närradioföreningar). D En förening skulle ha varit verksam på orten i minst ett år för att få sändningstillstånd. D Sammanslutningen skulle bedriva annan huvudsaklig verksamhet än närradiosändningar för att få sändningstillstånd.

22 Bakgrund

D Reklamförbudet omformulerades. Försökslagen föreskrev att föreningarna inte mot vederlag fick medge kommersiell reklam i närradio. Vidare föreskrevs att föreningarna inte heller fick sända reklam som avsåg egen kommersiell verksamhet. Närradiolagen fastslog i stället att Kommersiell reklam får inte sändas i närradio” och att program eller programinslag inte fick bekostas med pengar eller annan egendom som ställs till sammanslutningens förfogande. D Ett riksförbud mot centralproducerade program infördes. Föreningarna ñck inte, annat än i begränsad omfattning, låta programmen innehålla material som inte hade framställts enbart för den egna verksamheten. D Det blev möjligt för närradiomyndigheten att återkalla tillstånd vid flera typer av lagöverträdelser. Enligt försökslagen var detta möjligt vid överträdelse av reklamförbudet, vid sändning på fel tid och om sändningen skett från fel sändare, på fel frekvens eller med fel effekt. Närradiolagen föreskrev i stället att tillstånden fick återkallas om föreningen inte längre uppfyllde föreningskriterierna, om man bröt mot beslut om sändningstid, om programutgivare eller ersättare för denne saknades, om föreningen sänt ett program som i en lagakraftägande dom befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebar ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio, om reklamförbudet överträtts, om förbudet mot riksproducerade program överträtts eller om föreningen inte använt sin sändningsrätt på sex månader. Samtidigt fastställdes en längsta indragningstid om högst ett år till skillnad från försökslagens indragningsrätt som saknade föreskrift om maximitid. D Avgifter för tillstånd och sändningstider infördes.

D sändningarna fick endast ske över televerkets sändare. (Endast såda-

na hade använts under försöksverksamheten.) D l glesbygder och inom samma kommun blev det uttryckligen tillåtet att sända samma förenings program över flera sändare.

Beslutet innehöll också besked om att en successiv utbyggnad av närradion fick inledas från l juli 1982. Med hänsyn till de begränsade administrativa resurser som centralt kunde ställas till närradioverksamhetens förfogande borde förtur kunna ges för verksamhet på orter där föreningar bildat en samarbetsorganisation (närradioförening) för att handha den gemensamma planeringen. Viss förtur vid utbyggnaden skulle kunna ges zit glesbygdsorter. Riksdagsbeslutet togs med 155 röster mot 154. Regeringens proposition stöddes av centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet. Socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna röstade för att försöksverksamheten med närradio skulle fortsätta ytterligare två år, till och med 30 juni 1984. Efter riksdagsvalet 1982 föreslog den nya socialdemokratiska regeringen (prop. 1982/ 83:52) att närradionämnden inte skulle inrättas.

Bakgrund 23

Närradiokommittén skulle i stället administrera en fortsatt försöksverksamhet. Vidare tillades i närradiolagen att närradiomyndighetens beslut skulle träda i kraft omedelbart, om inte annat förordnades. Propositionen bifölls med 240 röster mot 77 (moderaternas) för avslag. Förslaget om att riva upp beslutet om närradionämnd bifölls med acklamation, efter det att centern, folkpartiet och moderaterna i kulturutskottet avstyrkt.

1.2 för närradioverksamhet

Organisationskommittén

l juni 1982 tillkallades en organisationskommitté för närradioverksamhet (OKN) med uppgift att förbereda införandet av den då av riksdagen beslutade närradionämnden. Ordförande var lagman Åke Lundborg, ledamöter journalist Anders Hállinder, organisationsdirektör Olle Höglund, departementssekreterare Stefan Sjölander och redaktör Bo Swedberg. Som experter tillkallades hovrättsassessor Gustaf Lindstedt, sekreterare Olle Palmborg och departementssekreterare Gun Stahle. Kommitténs sekreterare var avdelningsdirektör Hans Åkesson. Då den nya regeringen framlagt proposition om fortsatt försöksverksamhet med närradiokommittén som närradiomyndighet gav regeringen 1982-12-02 OKN i uppdrag att avsluta sitt arbete skyndsamt. OKN avgav sin slutskrivelse med redogörelse för det dittills utförda arbetet 1983-01-24. Organisationskommittén lämnade under hösten 1982 in fyra författningsförslag till regeringen; instruktion för närradionämnden, förordning om tillsättning av tjänster m. m. vid närradionämnden, kompletteringar av närradiolagen och närradioförordning. Dessutom avgav OKN en göromålsbeskrivning för närradionämnden, lämnade förslag till budget för nämndens verksamhet halvåret januari -juni 1983 och förslag till anslagsframställning för 1983/ 84 samt en redogörelse för de praktiska frågor vid igångsättningen av den nya närradiomyndigheten som kommittén börjat arbeta med. OKN gjorde även en översiktlig studie av administrativa rutiner inom närradiokommitténs kansli. I anslutning till

denna utarbetades förslag om ADB-rutiner vid närradiomyndighetens

kansli. Organisationskommittén arrangerade tillsammans med Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening en rikskonferens i Jönköping för representanter för närradioföreningarna 23 - 24 oktober 1982. I sin slutskrivelse till regeringen avgav OKN en promemoria, Vissa synpunkter på olika frågor om tillstånd att sända närradio”, till vilken fogades särskilda yttranden av ledamoten Hállinder och experten Palmborg. Ett av förslagen från OKN togs upp av regeringen i prop. 1982/83:52. Det gällde förslaget om att närradiomyndighetens beslut skulle kunna gå i verkställighet omedelbart. Den ändringen i närradiolagen gäller från l januari 1983. Närradiokommittén tar upp vissa av OKNs förslag i avsnitt 3.5.2.

24 Bakgrund

1.3 Tilläggsdirektiv

Närradiokommitténs tilläggsdirektiv fastställdes vid regeringssammanträde 1983-04-07. Statsrådet Göransson anförde följande:

Bakgrund

Försöksverksamhet med närradio påbörjades våren l979. Den bedrevs av närradiokommittén som hade i uppdrag att utreda villkor och förutsättningar för en eventuell permanent verksamhet med närradio och när-TV. År 1980 förlängdes försöksperioden genom tilläggsdirektiv och uppdraget utvidgades till att omfatta medverkan vid utvärdering av försöksverksamhet med föreningssändningar i lokalradions regi. 1 mars 1981 lade kommittén fram betänkandet (SOU 1981:13) Närradio. Kommitténs förslagjämte de synpunkter som kom fram vid remissbehandlingen var utgångspunkten för dåvarande chefens för utbildningsdepartementet förslag i propositionen 1981/822127 om närradioverksamhet. Förslagen innebar att försöksverksamheten skulle avslutas och att närradioverksamheten fr. o. m. den ljuli 1982 skulle få fastare former. Förslaget gällde enbart ljudradiosändningarna. Den försöksverksamhet med kabelsänd när-TV som pågick vid nyssnämnda halvårsskifte skulle få fortsätta, dock längst till utgången av år 1983. Riksdagen antog ijuni 1982 det framlagda förslaget (KrU 198 l /82:29 rskr 362). Riksdagsbeslutet innebär att närradioverksamheten sedan den l juli 1982 bedrivs enligt en ny författningsreglering, bl. a. närradiolagen (1982:459) och lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Verksamheten skulle övergångsvis administreras av närradiokommittén. Därefter skulle en närradionämnd träda i funktion. ljuni 1982 tillsatte regeringen en organisationskommitté (U 1982:03) för närradioverksamhet med uppgift att utarbeta organisationsförslag m. m. för närradionämnden samt bedriva det praktiska förberedelsearbetet för att nämnden skulle kunna börja sin verksamhet vid årsskiftet 1982-83. I och med riksdagsbeslutet med anledning av prop. I982/83:52 skall i stället närradiokommittén ytterligare en tid ansvara för närradioverksamheten. Genom närradioförordningen (1982:1249) har regeringen givit kompletterande föreskrifter till kommittén i dess egenskap av närradiomyndighet. Till följd av förslagen i prop. l982/83:52 gavs organisationskommittén senare i uppdrag att komma in till regeringen med förslag till ändringar i regelsystemet och det material i övrigt som kunde bedömas vara av betydelse för det fortsatta arbetet i närradiokommittén samt att därefter avsluta sitt arbete. Organisationskommittén redovisade sitt uppdrag i januari 1983.

Kommitténs uppgifter

Vissa utgångspunkter

Närradion är en ny företeelse som har prövats på ett 15-tal orter under 3-4 år. Syftet med att upplåta vissa radiofrekvenser med begränsad räckvidd till det lokala ideella föreningslivet har varit att ge föreningarna en möjlighet att använda etermediet i sin verksamhet. Det betyder att närradions framtid till största delen bestäms av de grupper och människor som arbetar med den. Det är deras engagemang, inte statliga insatser, som bör avgöra om verksamheten ska leva vidare och utvecklas. Verksamheten skall också bekostas av de sändande föreningarna. Den fortsatta försöksverksamheten kan därför komma att bli ojämnt fördelad

Bakgrund 25

över landet få olika karaktär på olika orter, uppstå och upphöra allteftersom föreningars och människors engagemang skiftar. Genom att verksamheten nu bedrivs som fortsatt försöksverksamhet kommer de vidgade erfarenheterna att ge ett mer fullständigt underlag för beslut om närradions framtid. Vidare får närradiokommittén bättre möjligheter att ta del av erfarenheterna av försöksverksamheten med föreningssändningar i lokalradion inom den s. k. allemansradion.

Administration av den fortsatta försöksverksamheten

Närradiokommittén fullgör de uppgifter som enligt närradiolagen ankommer på närradiomyndigheten. Det innebär att kommittén skall ansvara för den fortsatta utbyggnaden av närradion, besluta om tillstånd, pröva frågor om indragning av tillstånd och fastställa tidsscheman för närradiosändningar samt kontrollera att reglerna fär programverksamheten efterlevs. Kommittén bör också i lämplig omfattning lämna information och rådgivning i närradiofrägor. På sikt bör dock informationsarbetet ienlighet med vad som sägs i prop. 1981/82: 127 - kunna övertas av de sändande föreningarna och deras riksorganisation. Inom ramen för gällande lagreglering skall kommittén i sitt arbete beakta vad som sägs i prop. 1982/83:52 om utbyggnaden av olika former av närradio. Takten i utbyggnaden skall anpassas efter de centrala administrativa resurser som står till buds så att god överblick över verksamheten kan behållas, effektiv tillsyn utövas och erfarenheter insamlas och bedömas.

Utredningsarbetet

Kommittén skall redovisa erfarenheterna från verksamheten. Om det anses erforderligt skall kommittén föreslå kompletteringar och förändringar av närradions regelsystem. Därvid bör kommittén bl. a. uppmärksamma frågan om de regler som avgränsar kretsen av tillstândsberättigade sammanslutningar och anger de övriga kvaliñkationerna för sändningsrätt. Det kan finnas särskild anledning att noggrannare analysera möjligheterna för samverkande organisationer att sända däribland ~ närradio, de s. k. närradioföreningarna. Kommittén bör vidare pröva om reglerna fär tidsfördelningen i 7 och 8 §§ närradiolagen behöver kompletteras, särskilt i fråga om möjligheterna att ändra redan bestämda tider. Även reglerna för innehållet i programmen enligt ll § närradiolagen bör ånyo ses över bl. a. med hänsyn till möjligheterna att övervaka efterlevnaden. Organisationskommittén för närradioverksamhet har kommit in till regeringen med flera skrivelser som rör regelsystemet för närradioverksamheten. Jag förordar att dessa överlämnas till närradiokommittén för beaktande i samband med prövning av det nuvarande systemets ändamålsenlighet. Massmediekommittén (U 1982:07) har enligt sina direktiv i uppdrag bl. a. att pröva vilka regler som skall gälla för lokala kabelsändningar. Sådana sändningar kan bli aktuella både för radio och TV. Det är önskvärt att regelsystemen för lokala sändningar överensstämmer så långt det är möjligt oavsett om sändningen sker via etern eller per kabel. Närradiokommittén bör därför samråda med massmediekommittén i dessa frågor. Kommittén bör redovisa erfarenheterna av nuvarande regler när det gäller täckningsområden och sändareffekt för närradion. Kommittén bör särskilt undersöka om närradio i glesbygd tekniskt sett kan byggas upp på ett sådant sätt att närradions begränsade räckvidd kan kompenseras och om räckvidden kan differentieras med hänsyn till olika orters geografiska förhållanden och andra förutsättningar. Behovet av differentierad räckvidd skall vägas mot eventuella fördelar

26 Bakgrund

med enhetliga regler för sändarstyrka. Kostnadskonsekvenser av olika sändarstyrka bör också belysas, liksom frågan om eterutrymmet nu och i framtiden i förhållande till närradions behov. Vad gäller den framtida administrationen av närradioverksamheten bör kommittén i enlighet med vad som sägs i denna fråga i prop. 1982/83:52 om närradioföreningarnas och närradioförbundets roll - redovisa förslag till hur organisationen bör utformas. F. n. gäller inte leveransplikt till arkivet för ljud och bild för närradioprogram. Kommittén bör efter samråd med arkivet överväga frågan om pliktleveranser. Möjligheterna att endast bevara ett representativt urval av program bör undersökas. l samband därmed skall samtliga kostnadskonsekvenser av att bevara program belysas. Försöksverksamheten med när- TV bör avrapporteras snarast och avslutas senast vid utgången av år 1983. Massmediekommittén bör beredas tillfälle att följa utvärderingen av försöksverksamheten. Frågor om kabelsänd och etersänd när- TV i övrigt behandlas av massmediekommittén. _ Närradiokommittén bör för närradions del utvärdera erfarenheterna av föreningssändningar i lokalradions regi.

Finansiering

I prop. l98l/82zl27 och prop. 1982/83:52 anförs att närradioverksamheten skall bekostas av de sändande sammanslutningarna vilket på längre sikt innebär att också den tillståndsgivande myndigheten skall finansieras genom avgifter. Riksdagen har inte haft något att erinra mot dessa uttalanden. Avgifterna för närradioverksamheten bör successivt höjas så att kostnaderna för närradiomyndighetens tillståndsgivning, granskning och administration av närradioverksamheten täcks av avgifter senast fr. o. m. budgetåret 1986/87. Närradiokommittén bör därför senast den 30 april varje år komma in till regeringen med det underlag som behövs för ett ställningstagande till avgiftsnivån under nästkommande budgetår.

Tidsplan och hemställan

Kommittén bör överlämna ett förslag beträffande närradions framtid senast den l juli 1984. Jag hemställer att regeringen förändrar närradiokommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har anfört.

1.4 Allemansradio inom lokalradion

Lokalradion startade sin verksamhet 1977. I närradiokommitténs första betänkande beskrevs de utredningar och beslut som föregick lokalradiostarten. Vidare beskrevs allemansradioverksamheten inom lokalradion. Riksdagen beslöt den 13 mars 1980 i anledning av en motion av fyra Centerpartister att uttala att det uppdrag som närradiokommittén fått av regeringen föreföll vara så snävt att det var svårt att förverkliga ett samarbete mellan kommittén och lokalradion. I motionen skisserades vissa försöksmodeller som borde förverkligas innan slutlig ställning togs till erfarenheterna av närradioförsöken. BI. a. efterlystes samarbete med lokalradion. I motionen hävdades att detta

Bakgrund 27

kunde bli praktiskt möjligt om regeringen vidgade kommitténs direktiv och utsträckte försöksperioden t. o. m. 1982.

Tillâggsdirektiv

Regeringen utfärdade mot bakgrund av riksdagens ställningstagande tilläggsdirektiv (l980:66) till närradiokommittén. Där sades att ”det bör áligga kommittén att inleda överläggningar med Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Lokalradio AB (LRAB) för att utreda hur en sådan radioverksamhet som den av riksdagen åsyftade skulle komma till stånd hos LRAB. Den nya verksamheten skall bedrivas med tillämpning av de program- och ansvarsregler som gäller för LRABs programverksamhet. Det är således enligt 5 § i radiolagen LRAB som har att ta ställning till hur den avsedda verksamheten skall utformas. Närradiokommittén tillsatte den 23 april 1980 en projektgrupp för samarbete med LRAB. Projektgruppen bestod av tre tjänstemän från närradiokommitténs kansli och tre inom LRAB. LRAB utarbetade en modell för föreningsradio där hänsyn togs till avtalet med staten, LRABs lángtidsplan, närradiokommitténs tilläggsdirektiv och krav från närradiokommittén att försöket inte fick belasta närradiokommitténs budget. Modellen redovisades för samtliga lokalradiostationer och vann allmän uppslutning. Två stationer, Radio Stockholm (Södertälje) och Ra-

dio Kristianstad (Ängelholm) förklarade sig även vara beredda att ge-

nomföra försöken.

Försöksmodell och ide Närradiogruppen inom LRAB föreslog en modell där en ljudverkstad för föreningar och enskilda byggdes upp i direkt anslutning till en lokalradioredaktion. Ljudverkstaden skulle förestås av en mediatör. Teknisk assistans skulle ges genom tekniker som delades mellan lokalredaktionen och ljudverkstaden. Ljudverkstaden skulle förses med enklare bandspelare och mixrar. Mer kvalificerad ljudbearbetning liksom utsändning skulle ske med hjälp av lokalredaktionens utrustning och personal. Lokalredaktionens journalister skulle vid sidan av länsprogrammen svara för egna återkommande program som skulle sändas lokalt över kommunen/ regionen. Den 22 september 1980 meddelade LRAB att Ljusdal skulle ersätta Södertälje som försöksort. LRAB förklarade bytet av ort med att personalbyten både i Radio Södertälje och Radio Stockholm gjorde att förutsättningarna för försöket inte var lika bra som man tidigare trott.

Allemansradions ursprung och arbetssätt

Begreppet allemansradio förekom inte i riksdagsbeslutet om lokalradio 1975. Det myntades ett par år senare inom Radio Örebro och blev känt i vidare kretsar främst genom Utbildningsradions försök i Gimo, Uppsala län. Detta försök som utförligt skildrats i boken ”Fler röster i radio (Utbildningsradion, 1980) har kommittén översiktsvis redogjort för i sitt

28 Bakgrund SOU l984z53

första betänkande. Gimoförsöket bidrog också till att inspirera till den försöksverksamhet som lokalradion efter ett riksdagsinitiativ igångsatte

i Ljusdal och Ängelholm. Parallellt med denna utveckling har allemans-

radio i mindre omfattning växt fram inom flertalet lokalradiodistrikt. Då verksamheten var som störst fanns allemansradio med fasta sändningstider inom 20 av de 24 lokalradiodistrikten. Därefter har den inom några distrikt minskat till följd av de rationaliseringskrav som lokalradion ålagts. Namnet allemansradio är en svensk översättning av ”access radio, dvs. tillgång till radiomediet. Allemansradio innebär att det är lyssnarproducerade program, till skillnad från de program som lokalradiojournalisterna producerar. Från första början har det varit en målsättning för lokalradion att göra mediet tillgängligt för fler än de professionella radiojournalisterna.

M ediatörer -

radiojournalister

- Inom lokalradion - och i viss utsträckning Utbildningsradion finns ett antal mediatörer, dvs. personer som är ledare för ljudverkstäder eller allemansradioprojekt. Mediatörens uppgift är att hjälpa föreningar och enskilda att ”göra radio. Mediatören skiljer sig från den traditionella journalisten på så sätt att mediatören väsentligt mindre påverkar programmets innehåll. Genom mediatören/mediatörerna kommer radion närmare människorna och uppfattar stämningar bland folket på ett bättre sätt än tidigare.

kommunradio - Iänsradio

Samspel

Programmen i allemansradion sänds vanligen i lokalradions länssändningar. Allemansradions program och kontakter som knyts genom dessa resulterar ibland i nyhetsinslag i länsradion. Man kan alltså konstatera att allemansradioverksamheten har två viktiga sidor. Dels får föreningar och enskilda komma till tals i radion och göra egna program, dels kommer lyssnarna närmare lokalradion vilket resulterar i program och nyhetsinslag som annars inte skulle ha förekommit. Det faktum att kontakterna mellan radion och lyssnarna till stor del sker genom att lyssnarna besöker redaktionen är värt att notera. En följd av detta är att samhörigheten med och intresset för länsradion ökar. Dominansen av program och nyheter från den ort där huvudredaktionen är belägen minskar. Att det verkligen förhåller sig på detta sätt kan konstateras om man studerar programutbudet i Radio Gävleborg respektive Radio Kristianstad-Nordväst, men också på de lokalradiostationer som har bandverkstäder.

Allemansradio i Ljusdal och Ängelholm

Den 16 februari 1981 startade försöksverksamhet med allemansradio i

Ljusdal och Ängelholm.

SOU l984:53 Bakgrund 29

Ljusdal

I Ljusdal är sändningsområdet en kommun. Kommunen omfattar 530 kvadratmil och 22 000 invånare. Hälften av invånarna bor i tätorten Ljusdal. Radio Gävleborgs lokalredaktion i Ljusdal hade ursprungligen tre anställda. Inför försöket med allemansradio anställdes ytterligare tre personer: en projektledare, en mediatör och en tekniker. Dessa hjälpte både föreningar och enskilda att göra sina egna program, från tekniska råd och instruktioner till inspelning. Redaktionen svarade själv för dagliga nyhetssändningar och direktsändningar av kommunfullmäktiges sammanträden. Radio Ljusdals sändningar startade kl. 17.50, då Radio Gävleborg sände på finska. sändningarna började med ”Kommunnytt” som gjordes av journalisterna på Radio Ljusdal i samarbete med Radio Gävleborgs lokalredaktion. Från kl. 18.00 sändes program som gjorts av föreningar eller enskilda. Sändningstidens längd var inte fastställd utan kunde variera efter behoven. Normal sändningstid måndag-fredag för Radio Ljusdal var 1- 1,5 timme. För att täcka det stora geografiska området som Ljusdals kommun utgör, måste televerket sätta upp fyra nya sändare. I och med det nya sändarnätet kunde samtliga invånare i Ljusdals kommun för första gången höra även Radio Gävleborgs program. Två av sändarna är på 500 W.

Ängelholm

Från Ängelholm sänder man över ett näringsgeograñskt område omfattande Klippan, Åstorp och Ängelholm.

Allemansradiosändningarna sker under namnet Radio Kristianstad- Nordväst. Sändningsområdet omfattar fyra kommuner: Båstad, Klip-

pan, Åstorp och Ängelholm. Hela Båstads kommun kan dock inte nås av

tekniska skäl. Vid försökets start uppskattades antalet föreningar till 400. Efter ett halvårs verksamhet visade det sig att den verkliga siffran var närmare 600.

Radio Kristianstad hade en lokalredaktion med två anställda i Äng-

elholm. Liksom i Ljusdal anställdes tre personer för allemansradioförsöket. Sändningarna från Radio Kristianstad-Nordväst startade kl. 18.00 med program från lokalredaktionen. Sändningarna avslutades kl. 20.00 med ett återkommande ”Tänkvärt program, några ord på vägen, som gjordes av områdets kristna församlingar enligt ett i förhand uppgjort schema. Radio Kristianstad-Nordväst sänder via en sändare för P3 som finns på TV-sändaren i Vegeholm. Denna sändare sattes upp 1979 sedan bl. a.

länsstyrelsen och kommunfullmäktige i Åstorps kommun påtalat svårig-

heter att höra Radio Kristianstads program.

30 Bakgrund

Deltagande!

Efter ett års verksamhet gjordes en undersökning av vilka föreningar

som deltagit i Ljusdal och Ängelholm och omfattningen av deras pro-

grammedverkan..Undersökningen redovisar ett brett föreningsdeltagan-

de på bägge orterna, dock med större tyngdpunkt på föreningar i Äng-

elholm. 650 program gjordes i Ljusdal första året, de flesta av enskilda personer. Sändningstiden var 10 timmar i veckan. 39 % producerades av enskilda, 29 % av föreningar och 32 % av redaktionen (inklusive fullmäktigesändningarna). 87 timmars föreningsprogram producerades av: kyrkor 22 % kulturföreningar 7 % idrottsföreningar 18 % intresseföreningar 6 °/o studieförbund 8 % handikapporganisationer 5 % politiska föreningar 8 %

Föreningarnas program handlade till 14 % om den egna verksamheten, 57 °/o var talprogram med annat innehåll, 16 % var levande musik och 3 °/o grammofonmusik.

534 föreningsprogram hade sänts i Ängelholmsområdet, producerade

av mer än 400 olika föreningar, 224 program av enskilda hade sänts, över 150 enskilda hade medverkat. 193 ”Tänkvärt” hade sänts, producerade av samtliga församlingar. Samtliga 34 kommunfullmäktigesammanträden i de tre kommunerna hade direktsänts i sin helhet. 177 frågetävlingar med telefonvinnare hade sänts. Fyra kvällar hade det varit direktsändningar från olika platser i kommunerna, sex kvällar hade det sänts debatter efter initiativ från lyssnarna. Radio Kristianstad-Nordväst hade sänt drygt 10 timmar per vecka fram till mitten av februari 1982, dvs. under 45 veckor. Av dessa var 1,7 timmar producerade av enskilda, 3 timmar av föreningar och 5,2 timmar av redaktionen. 137 timmar föreningsprogram hade producerats av:

Föreningarnas program handlade till 24 % om den egna verksamheten, 34 % var andra talprogram, 7 % var levande musik och l 1 % grammofonmusik.

Kostnaderna

Det första årets verksamhet i Ljusdal och Ängelholm bekostades dels

med tilläggsmedel från Sveriges Radio, dels av LRAB. Den fortsatta verksamheten har finansierats av lokalradion. Det första årets verksamhet kostade 1,7 miljoner kr., varav 190 000 gick tillteknisk utrustning. Per försöksort blev det alltså 850 000 kr.

SOU l984z53 Bakgrund 31

exklusive televerkets kostnader för sändare. Efter det första försöksåret förlängdes verksamheten i etapper till att också omfatta säsongen 1982/ 83. Förlängningen bekostades genom tilläggsanslag. Kostnaderna för den fortsatta verksamheten blev lägre än vad LRAB först räknade med.

Lyssnandet

Såväl i Ljusdal som i Ängelholmsområdet har allemansradion nåttjäm-

förelsevis höga lyssnarsiffror. 72 % i Ljusdal och 40 % i Nordvästskånekommunerna har någon gång lyssnat på sändningarna. Detta enligt en undersökning som Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning (PUB) företog efter fem månaders sändningar. Det regelbundna lyssnandet (en eller flera gånger i veckan) låg i Ljusdal på 38 °/o och

i Ängelholm på 20. En genomsnittlig vardag lyssnar 12 % på Ljusdalssändarnas lokala program och 5 % i Ängelholm. sändningarna har olika

karaktär, främst genom det stora inslaget av enskilda personer som

medverkar med tal- och musikinslag på Ljusdalssändaren. I Ängelholm

har föreningsmedverkan haft en mer framskjuten plats.

Bred information

En bidragande förklaring till goda lyssnarsiffror och positiv respons som

allemansradion i Ljusdal och Ängelholm nådde var den omfattande

förhandsinformation som gavs. Radio Ljusdal ordnade offentliga möten på samtliga större orter. Vidare besökte man alla skolor och man gav information om allemansradion i lokalradions länssändningar. Radio Kristianstad-Nordväst inbjöd samtliga föreningar och över 300 kom till kontaktmöten. Förutom information via lokalradio och lokalpress gavs också information via ett annonsblad. Radio Kristianstad-Nordväst vände sig i första skedet främst till föreningarna, vilket förklarar skillnaden mellan de två orterna i föreningars respektive enskildas andel av programproduktionen.

Lokalradiomedarbetarnas syn På uppdrag av LRAB redovisade fil. dr Lowe Hedman, som också lett utvärderingsarbetet med närradion, i oktober 1982 en undersökning inom Radio Gävleborg och Radio Kristianstad om lokalradiomedarbetarnas syn på allemansradion, ”Lokalradiomedarbetares syn på lokala etermedier”. Hedmans slutsats var att lokalradiomedarbetarna var förhållandevis ointresserade av alla former av allemansradioverksamhet. Detta var förvånande, eftersom undersökningen hade genomförts på de lokalradiostationer som ansvarade för de mest omfattande försöken med allemansradio som LRAB bedrev. Många av de intervjuade sade sig dock i princip vara positiva till att lokalradion hade gjort det möjligt för enskilda personer och föreningar att delta i produktionen av radioprogram och så gott som samtliga som intervjuades ansåg att allemansradion kunde stärka den kommunala demokratin. Ungefär en fjärdedel ansåg att det mest framträdande draget i svensk etermedieutveckling

32 Bakgrund

idag var en tendens till ökad likformighet i programutbudet. Trots att allemansradions program skulle kunna bryta denna likformighet, var de flesta ointresserade av allemansradioverksamhet. Nyhetsjournalisterna var de intresserade av allemansradio.

minst

Hedmans slutsats var att allemansradio kräver en alldeles speciell kategori av medarbetare, eftersom arbetsuppgifterna inom allemansradion inte liknar andra uppgifter inom lokalradion eller något annat professionellt etermedieföretag. En ny typ av radiomedarbetare skulle behövas, en med god lokalkännedom, förståelse för bygdens befolkning och dess behov och en förmåga att inspirera människor till att göra radioprogram. Många medarbetare ville inte erkänna att allemansradion hade varit en framgång. Detta kunde möjligtvis bero på att man såg allemansradion som en potentiell konkurrent och att man inte ville veta av att en konkurrent hade lyckats så bra att den kunde bli ett hot mot ens egen verksamhet. Lokalradions medarbetarkár, alltså både journalister och tekniker, hade sedan lokalradions start varit på väg mot en ökad professionalisering och därmed högre status i samhället. En viktig faktor i sammanhanget var lokalradions ekonomi. Det var få som ville se en finansiering av lokalradions verksamhet med andra medel än licensmedel. Allemansradion var en aktivitet som konkurrerade med andra aktiviteter inom LRAB om resurserna. I detta läge ansåg man att man borde prioritera de aktiviteter som hade funnits längre.

Försöken permanentas

Som ett resultat av försöken i Ljusdal och Ängelholm har verksamheten

med allemansradio permanentats på dessa orter från l juli 1983. En väsentlig personell nedskärning företogs vid permanentningen: i stället för ursprungligen tre anställda på vardera försöksområdet drivs nu den permanenta verksamheten vidare med en heltidstjänst på varje station. I Ljusdal har man delat heltidstjänsten mellan två av de förutvarande mediatörerna, som alltså upprätthåller var sin halvtidstjänst. En radioförening med ett 100-tal individuellt anslutna medlemmar har bildats. Därutöver tjänstgör en AMS-anställd (till 90 % finansierad av staten, till 10 % av kommunen) som administrativ samordnare på heltid. Föreningarnas löneadministration (det kommunalstödda föreningsrådet) svarar för denna person, som liksom de LRAB-anställda arbetar i Radio Ljusdals lokaler. Bantningen av personalstaten ledde först till att Radio Ljusdals sändningar inskränktes från fem eftermiddagar till två. Under 1984 ökades sändningarna till en timme varje kväll måndag-fredag. Dessutom sänder Pingstkyrkan varje lördag förmiddag. I utbyarna Los och Ramsjö hade bildats radiogrupper som fått tillgång till enkel sändningsutrustning.

Hösten 1983 bedrevs allemansradioverksamheten i Ängelholm/

Klippan/ Åstorp på sparlåga i väntan på att den nya permanenta heltids-

tjänsten skulle tillsättas. Man sände fullmäktige från de tre kommunerna

Bakgrund 33

tre måndagar i månaden och evenemangssändningar vissa andra dagar. Då tjänsten som allemansradions administratör och mediatör besattes under 1984 tog verksamheten ny fart. Studieförbunden engagerades för utbildning av föreningsfolk i Också onsdagskvällar sändes

studiecirklar.

program som producerats av föreningarna. Sändningstiden var fyra timmar i veckan.

Utvecklingsprojekt

Stockholm Radio Stockholms redaktion i Södertälje har sedan flera år tillbaka samarbete med den kommunala bild- och ljudverkstaden och sänder var fjärde torsdag program därifrån. Fn har verksamheten vid bild- och ljudverkstaden stagnerat men Radio Södertälje tar emot och sänder de program som kommer därifrån liksom från allmänhet som kommer direkt till redaktionen med inspelningar.

Östergötland

Utbildning av finsktalande invånare har bedrivits runtom i länet och på

olika arbetsplatser. Vid grundkurser på Radio Östergötland utbildades

de i radioproduktion och fungerar som kontaktnät och lokala ombud för lokalradiostationen. De förmedlar nyhetstips, information och programuppslag och kan också göra programinslag från sin omgivning. En liknande utbildningsinsats har sedan genomförts i Radio Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Dalarna och Västmanland.

Jönköping

l programtablån finns avsatt en halv timme varannan torsdag för allemansradioprogram. Intresserade får råd och handledning av någon av reportrarna på Radio Jönköping.

Kronoberg

I samarbete mellan Radio Kronoberg, Utbildningsradion och Katedralskolans medielinje i Växjö studerade gymnasister olika miljöer i samhället och använde radio som medel att uttrycka sina iakttagelser. Under läsåret 1981/82 studerade de fritidsmiljön och följde olika partier inför valet: ett kommunalråd, en partifunktionär, ett ungdomsförbund. Programmen sändes av Utbildningsradion regionalt, ingick i Radio Kronobergs ungdomsprogram samt användes i skolan. Under 1982/83 avsatte Radio Kronoberg enjournalist och en tekniker en dag i veckan för att sköta allemansradion och bistå intresserade med råd beträffande uppläggning och teknisk assistans. En halvtimme i veckan anslogs för allemansradioprogram. Efter 1 juli 1983 förekommer allemansradioprogram sporadiskt.

34 Bakgrund

Trestad (Uddevalla-Trollhättan-Vänersborg)

Stationen har regelbunden allemansradioverksamhet med sändning varannan måndagseftermiddag 5-20 minuter. En medarbetare på stationen arbetar halvtid som handledare för denna verksamhet. Tidigare sände stationen, under fem år, allemansradioprogram varje vecka 40 minuter.

- Radio Tibro

Skaraborg

1982 bedrev Radio Skaraborg ett försök i Hönsa, en by i Tibro kommun, som kallades Hönsa bygderadio. sändningarna pågick i sammanlagt fyra månader och skilde sig från annan allemansradioverksamhet på så sätt att det inte fanns någon mediatör i Hönsa. Avsikten var att invånarna i byn Hönsa skulle få tillgång till en egen radiostation, men täckningsområdet utökades snart till Ransbergs församling med l 400 invånare, varav cirka en tredjedel i Hönsa. Radio Skaraborgs insatser begränsades till att man utbildade ett 10-tal personer i studiecirkel. Dessa bildade sedan redaktion för bygderadion. Projektet bekostades med 168 000 kr. av FoU-medel. För detta fick man teknik, sändare och utbildningskostnader. Försöket blev framgångsrikt i så motto att de utbildade personerna visade sig fungera bra och producerade åtta-tio timmar i veckan utan att någon representant för lokalradion behövde finnas på plats och följa sändningarna. 43 % av invånarna i Ransbergs församling lyssnade regelbundet på Hönsa-radion. Då försöksperioden var slut begärde några av redaktionens medlemmar att få fortsätta med ett försök i större skala. Täckningsområde skulle vara hela Tibro kommun. Ny start ägde rum lseptember 1983 under namnet Radio Tibro. Man organiserade en allemansradioförening med över 800 medlemmar, som betalade 20 kr i årsavgift. Kommunen subventionerar hyra av studio- och redaktionslokaler, lokalradion håller med sändare; i övrigt finansierar och sköter föreningen sin verksamhet själv. Det juridiska ansvaret kvarligger hos lokalradiochefen i Skövde som gett producenterna förtroendet att sköta programverksamheten på egen hand. Han utövar sin tillsyn huvudsakligen genom att ta del av de programrapporter som Radio Tibro sänder in till centrala LRAB. Programmen följer sålunda lokalradions regler om opartiskhet och saklighet efter utbildningen av redaktionen i den ursprungliga studiecirkeln. Redaktionen svarar för fortlöpande förbättringar och underhåll av studion, som innehåller tekniska inventarier till ett värde av 36 000 kr. En lyssnarundersökning bland 400 invånare som utförts av Radio Tibro själv visar ett regelbundet lyssnande på 46,5 %. sändningarna sker torsdag och fredagkvällar mot attraktiv TV-tid, samt dagtid söndagar, varför lyssnandet måste anses anmärkningsvärt högt. I början av 1984 utvidgades sändningarna till att också omfatta måndagskvällar. Våren 1984 beslöt Radio Skaraborg att låta Tibroprojektet fortsätta ytterligare ett år.

Bakgrund 35

Örebro

Begreppet allemansradio myntades på Radio Örebro 1977. Sedan dess har man vid stationen bedrivit allemansradioverksamhet som led i de reguljära länssändningarna. Vid sidan av denna allemansradio har Radio Örebro i samarbete med Örebro kommun drivit en särskild allemans-

radioverksamhet för stadsdelarna Vivalla och Lundby i Örebro, ”Linje

14”. Dessa sändningar sköts numera av en grupp invånare i stadsdelarna och sker varje vecka över en fast tätortssändare. Hösten 1983 startade ett bredare projekt för samtliga kommundelar i

Örebro, Linje 15”. De kommunala förvaltningarna i Örebro är sedan

början av 1983 decentraliserade till 15 kommundelar, vilka därmed fått en motsvarighet i program som cirkulerande sänds från kommundelarna minst en gång om året. Dessa sändningar går ut över en ambulerande kommunsändare. Linje 15 sänds en kväll varannan vecka över mobil tätortssändare. Därutöver sänds en gång i veckan ett magasinsprogram från studion på Radio Örebro. Dessa program går i lokalradions P3-fönster. Sändningarna sköts av två lokalradioanställda till en kostnad av 300 000 kr./år, vilket finansieras ur lokalradions och Sveriges Radios moderbolags fond för forskning och utveckling. Då närradiokommittén i juni 1983 utsåg bl. a. Örebro till närradioort på begäran av ett 20-tal föreningar villkorades sändarstarten till att den skulle föregås av förhandlingar. Man skulle undersöka om fömtsättningar fanns att samordna närradion med Linje 15-projektet och den kommundelsvisa politiska förvaltningen. Förhandlingar med Radio Örebro inleddes samma månad, varvid föreningarna bakom närradioplanerna förklarade sig intresserade av att försöka uppnå en samordning av sändare och viss administration. Televerket påskyndade samtidigt en utredning om de tekniska förutsättningarna att täcka önskemålen från de olika stadsdelarna om sändare med god hörbarhet. Flera svaga sändare stod som alternativ till en stark sändare som skulle kunna höras i det stora flertalet hushåll i hela kommunen. l oktober samma år skrev närradiokommittén till styrelsen för Sveriges Lokalradio AB och begärde förhandlingar om närmare samarbete i enlighet med tidigare riksdagsbeslut, och angav därvid särskilt att samarbete enligt kommitténs mening borde kunna inledas i Örebro. Det svar som i november avgavs av LRABs styrelse har närradiokommittén tolkat som att förutsättningar för ett närmare samarbete bl. a. i Örebro inte föreligger. De närradiointresserade föreningarna i Örebro planerade under dessa förutsättningar vidare på egen hand. Närradion i Örebro väntas starta i början av hösten 1984. Radio Örebro driver också ett annat projekt som finansierats med FoU-medel från Sveriges Radio, ett samarbete mellan Radio Örebro och en högstadieavdelning på Vialundsskolan i Kumla. En radiostudio har byggts i skolan. Eleverna arbetar självständigt med radio i undervisningen. Radioinslag har blivit ett sätt att redovisa studieprojekt. Vissa pro-

gram sänds i Radio Örebro, vissa över mobil tätortssändare enbart över

Kumla.

Bakgrund

Gävleborg

Radio Gävleborg bedriver tillsammans med Forsa folkhögskola kurser i radioproduktion, som avslutas med en veckas sändning med tätortssändare. En producent från Radio Gävleborg medverkar som lärare. Gävle Rundradio kallas ett allemansradioprojekt som påbörjades i november 1983 och som ska pågå i första hand 1984 ut. Kommunens kulturnämnd har satsat pengar på utrustning av en bandverkstad och ytterligare en har ordnats av Bio Kontrast. Allemansradioförening planeras. Sändning 1,5 timme/vecka. I Forsbacka utanför Gävle startade en ljudverkstad i kommunal regi i en skola. Under dagen används den av skolan för att t. ex. låta barnen ljudsätta bildband. På kvällen kan enskilda och föreningar låna lokalen. ABF startade 1981 en studiecirkel där medarbetare från Radio Gävleborg medverkade som lärare och handledare. Deltagarna i den första cirkeln har sedan hållit egna cirklar. En radioförening har bildats. Radio Gävleborg deltar numera enbart som konsulter. Program sändes till en början över tätortssändare under en vecka varje år. Numera medverkar man också i Gävle Rundradio.

Västerbotten Allemansradioprogram sänds 20-35 minuter varje tisdag. Man har också prövat rullande bandverkstad, där man besöker en ort, stannar någon vecka och ger invånarna möjlighet att göra program som sedan sänds över länet. Vidare hålls kurser i radioproduktion i samarbete med Utbildningsradion. Efter en utredning av Radio Västerbotten, Lycksele fritidsförvaltning och televerket inleddes ett allemansradioprojekt med bandverkstad i Lycksele. Försökssändningar genomfördes av kommunfullmäktiges sammanträden. Offentliga möten hölls i Lycksele med företrädare för organisationer och med enskilda. Personalbemanningen avsågs ursprungligen bli två personer, en reporter och en tekniker. Lycksele kommun förklarade sig beredd att bära vissa kostnader, nämligen hyreskostnaderna för allemansradiodelen av lokalradion samt preliminärt 75 000 kr. för inköp av teknisk utrustning för allemansradioverksamheten. LRAB skulle bära hyreskostnaderna för sin ordinarie verksamhet, kostnaden för tjänsterna samt merkostnad för band, telefoner, resor etc. Den egentliga starten av bandverkstaden i Lycksele föregicks av långvariga förhandlingar med de anställda inom Radio Västerbotten. Sändningarna kunde starta vid nyåret 1983/84 och hade då bantats ned väsentligt i förhållande till de första planerna. En person, en AMSanställd mediatör har varit engagerad i verksamheten.

Norrbotten Radio Norrbotten har allt sedan starten bedrivit allemansradio. Först i liten omfattning men under 1979 och våren 1980 i mer omfattande verksamhet. Tillsammans med Utbildningsradion i Norrbotten genom-

Bakgrund 37

fördes under åren 1980-82 ett forsknings- och utvecklingsprojekt med målet att pröva olika utbildningsvägar för att lära länsbor göra egna radioprogram. Ambitionen var att med kortkurser, studiecirklar, projektveckor och enskild handledning finna de vägar som är möjliga för att utveckla allemansradion i ett glesbygdslän som Norrbotten. Detta forskningsarbete har resulterat i radiohandboken: ”Gör ditt eget radioprogram” (Utbildningsradions Förlag) men också i en permanentad allemansradioverksamhet. En heltidsproducent ansvarar för en halvtimmes allemansradioprogram varje vecka. Radio Norrbotten menar att det inte finns en modell för allemansradio i ett län som Norrbotten. Därför är den sedan 1982 permanenta allemansradion indelad i flera verksamheter. Först den rena programproduktionen där lyssnare får handledning. I Jokkmokk finns en radiogrupp som är ett resultat av studiecirkelverksamhet i samarbete med ABF. Den gruppen medarbetare fungerar också som arvoderade handledare inom allemansradion, samt som morgonvärdar åt Radio Norrbottens programredaktion. Samarbetet med Utbildningsradion fortsätter inom medieutbildningen. Vidare bedrivs ett utvecklingsarbete. Under vintern 1983/84 pågick försök att organisera radiointresserade i Luleå i en radioförening. Närradiokommittén har hänvisat föreningar som är intresserade av att få närradio i Luleå till att också undersöka förutsättningarna att via denna radioförening få sina önskemål tillgodosedda. Kommittén har ansett det angeläget att sammanslutningar som önskar sända närradio inte avstår från att använda de möjligheter lokalradion och Utbildningsradion erbjudit.

Utbyggd allemansradio

På grundval av erfarenheter från försöken i Ljusdal och Ängelholm

utarbetade LRAB ijanuari 1982 en modell för utbyggd allemansradio. Allemansradio i hela landet skulle kunna följa lokalradions decentraliseringsplaner och fullt utbyggd täcka 100 orter. I anslutning till lokalradions huvud- och lokalredaktioner skulle man enligt förslaget kunna inrätta en ljudverkstad med två medarbetare. Dessa ska ge råd och vägledning till föreningar och enskilda och bedriva uppsökande verksamhet. Allemansradion bör kombineras med möjligheter att sända lokalt, t. ex. över en eller flera kommuner. Kostnaden för en utbyggd allemansradio enligt denna modell beräknade LRAB ijanuari 1982 till 50 milj. kr., inklusive 7 milj. kr. i tekniska investeringar. LRAB såg allemansradion som ett komplement till lokalradions ordinarie verksamhet och krävde därför nya resurser.

Långtidsplaneringsgruppen

[januari 1983 framlade LRABs långtidsplaneringsgrupp (LPG) ett förslag till ”övervintringsplan” för lokalradion efter det att lokalradion liksom andra SR-företag ålagts ett rationaliseringskrav på 2 %. Gruppen föreslog bl. a. ett stopp för all planerad utbyggnad av lokalredaktioner och att utbyggnaden av nedbrutna sändningar, riktade till mindre geografiska områden, skulle få vänta.

38 Bakgrund sou 1984:53

Samtidigt stödde LPG planerna på fortsatt utveckling av allemansradion och föreslog bl. a. att man landet runt skulle bilda lokala radioföreningar. För att möta det uttalade behovet bland allmänheten att lära sig producera och inte bara konsumera radio måste något göras, något som inte kostar programpengar, underströk LPG. Man föreslog möjligheter att bilda lokala radioföreningar som skulle kunna bli gemensamma för allemansradion och närradion. Radioföreningarna skulle få hjälp med utbildning. Föreningarna skulle själva få finna sina fmansieringsformer, få gemensamma etiska regler och knytas till lokalradion endast i form av handledning och vissa möjligheter till att länssända sina program, som annars reguljärt sänds endast över egna små sändare. Den försöksverksamhet med närradio som växt upp under senare år och nu finns runt om i landet kan naturligtvis samordnas med allemansradion, underströk LPG. Med gemensamma utgivningsregler för all lokal radiosändning i landet krävs viss förändring i nuvarande lagstiftning. LPG ansåg det fullt möjligt att samordna närradion och allemansradion. I stället för att sätta ett konstlat stopp för endera eller båda verksamheterna bör samhället erbjuda ett skydd för yttrandefriheten i denna speciella form genom att tillåta dem alla att vidga sina register efter livskraft. Långtidsplaneringsgruppen föreslog att radioföreningar skulle bildas ortsvis för att driva verksamheten. Både föreningar och enskilda skulle kunna vara medlemmar. Radioföreningen skulle kunna söka samverkan med kommun eller annan finansiär. Lokaler, teknik och administrationskostnader skulle betalas av föreningen. sändningarna skulle följa lokalradions regler och ske över lokala sändare i ett nedbrutet sändarnät. Föreningen skulle skriva kontrakt med lokalradion, som skulle ge viss utbildning i programetik. Viss handledning skulle kontinuerligt ges av Utbildningsradion.

LRA B-styreIsens beslut

Långtidsplaneringsgruppens förslag utlöste livlig debatt inom lokalradion. På frågan om gruppens förslag skulle komma att förverkligas svarade lokalradioledningen att dess bedömning skulle komma att göras genom ställningstagandet vid upprättandet av budgetförslaget för 1984/85. I budgetförslaget hösten 1983 ingick inte LPGs förslag. Det hade tills vidare lagts åt sidan. Samma år beslöt lokalradions styrelse att allemansradion skall ingå i LRABs reguljära verksamhet.

Kommitténs synpunkter

Närradiokommittén skall enligt direktiven för närradions del utvärdera erfarenheterna av föreningssändningari lokalradions regi. Kommittén har i det syftet följt allemansradioprojekten inom lokalradion och även

besökt Ljusdal och Ängelholm och tagit del av såväl projektmedarbetar-

nas som föreningsrepresentanternas erfarenheter.

Bakgrund 39

Kommittén har fått det bestämda intrycket att allemansradion utgjort en uppskattad del av lokalradiostationernas verksamhet. Mot den bakgrunden beklagar kommittén att allemansradion fått så ringa omfattning. De minskningar av sändningarna som ägt rum i Ljusdal och

Ängelholm, har, såvitt kommittén känner till, ingen motsvarighet i nå-

gon önskan från föreningslivet. Kommittén ser gärna att föreningssänd-

ningarna inom lokalradion byggs ut och liksom i Ljusdal och Ängelholm

även sker över särskilda sändare. En uppenbar fördel med allemansradions föreningssändningar har varit att de omges av det övriga lokalradioprogrammet inom P3. Det lockar lyssnare att hänga kvar” och ha sin mottagare inställd på allemansradiokanalen. Kommittén har inte gjort några egna studier för att undersöka intresset för att etablera närradio på allemansradions sändningsorter, vilket inte heller skett på några av närradioorterna på förhand. Kommittén ser därför ingen anledning att gå in på frågan om närradio skulle ha efterfrågats i Ljusdal

och Ängelholm allemansradion förutan. Närradio har ännu inte heller

efterfrågats på det stora flertalet orter av motsvarande storlek. Kommittén skulle gärna se att allemansradion gavs en större plats inom lokalradion på orter där närradion etablerats. Det skulle lägga en grund för programsamverkan och andra former av samverkan mellan närradion och lokalradion. Ett visst samutnyttjande av studios och sändare skulle också enligt kommitténs mening vara ekonomiskt fördelaktigt för bägge parter. I syfte att få till stånd närmare samarbete med lokalradion skrev kommittén i oktober 1983 till lokalradions styrelse och begärde överläggningar. Örebro angavs som exempel på ort lämplig för ett samarbetsprojekt (se sid. 35). Kommittén stödde sig därvid på riksdagens uttalande 1982 (prop. l98l/82:l27 s. 8): Jag finner det angeläget att verksamheten kan utvecklas på sådant sätt, att erfarenheter vinns från alternativa former av närradio vad gäller lokala samarbetsformer, verksamhet på olika typer av orter och kombination av närradio och föreningssändningar inom LRAB. Dessa erfarenheter bör enligt min mening påverka utformningen av närradioverksamheten på lång sikt. Det svar LRABs styrelse gav tolkade kommittén som att förutsättningar för samarbete inte förelåg. Närradiokommittén beklagar denna utveckling, då det år kommitténs uppfattning att erfarenheter av samverkansförsök skulle behövt tillföras föreningsradioområdet före statsmakternas slutliga ställningstagande. Det är kommitténs förhoppning att utvecklingen skall bli sådan att förutsättningar skapas för en tillväxt av föreningsradioverksamheten också inom Sveriges Radio.

40 Bakgrund

1.5 Utvecklingen utomlands

I sitt förra betänkande redogjorde kommittén för utvecklingen i tolv länder: Kanada, USA, Australien, Norge, Danmark, England, Irland, Holland, Belgien, Frankrike, Italien och Jugoslavien. Denna gång koncentrerar sig kommittén på redogörelser för utvecklingen i de skandinaviska länderna samt Belgien och Frankrike. Det är främst i dessa länder utvecklingen varit sådan att intressanta jämförelser kan och bör göras med den svenska modellen. Dessutom återges nedan erfarenheter från den första världskonferensen för närradioliknande stationer, förmedlade i en rapport av Tomas Roxström, Sveriges Lokalradio AB.

Internationell närradioorganisation

I augusti 1983 bildades en internationell organisation för fria radiostationer världen över. 3l länder deltog i det konstituerande mötet som ägde rum i Montreal, Canada. Organisationen som fick namnet World Conference of Community Oriented Radio Broadcasters WCCRB, hade tre syften med sin tillkomst: —— ge människor som sysslar med radio på det lokala planet tillfälle att mötas —— studera problem i samband med organisationsformer i olika länder - föreslå medel för att möjliggöra etablerandet av former som ökar allmänhetens inflytande i lokal programverksamhet.

I den konstituerande konferensen deltog företrädare för den svenska lokalradion - LRAB - som i en reserapport redogjorde för de tematiska workshops som genomfördes under konferensen. Det huvudsakliga innehållet i denna rapport återges här:

1. Community radio —— en alternativ trend

Den lokala radion som kommunikationsmedel måste ur demokratisk synpunkt ses som ett av de viktigaste instrumenten i ett samhälle där kommunikationssystemen blir allt mer internationella. Detta var en allmän och mycket enig utgångspunkt vid inventeringen av olika radioverksamheter på det lokala planet. Beroende på faktorer såsom industriell utvecklingsnivå, kulturella traditioner, geografiska omständigheter etc. varierar omfattningen av och inriktningen på lokal radioverksamhet över världen. I utvecklingsländerna är radiostationerna ofta ett nödvändigt utbildnings- och informationsredskap. Programmen söker stimulera läs- och skrivkunskap, utbildning i hälsovård och jordbruksteknik. Programmen prioriterar områden som är nödvändiga för befolkningens överlevnad och livsvillkor. I Afrika styrs verksamheten vanligtvis av samhället medan i Sydamerika privata initiativ såsom föreningar och olika religiösa samfund dominerar. Radiostationerna i dessa länder måste ofta kompromissa mellan behovet av centralt dirigerad utbildningsverksamhet och strävan från t. ex. lokala grupper att deltaga i programverksamheten. Utvecklingen de senaste åren har gått mot en större lokal förankring av verksamheten.

Bakgrund 41

I vissa områden av Canada är lokalradiostationer det enda kommunikationsmedlet dels beroende på den geografiska strukturen och dels beroende på att vissa befolkningsgrupper ej kan nås på engelska eller franska. I Mellan- och Sydamerika är det vanligt att den lokala radiostationen arbetar för ett speciellt ändamål. Radio Chintal (Mexico) arbetar för Tabasco-indianernas politiska och kulturella självbestämmande. Radio Universidad Pueblo (Mexico) stöder framförallt jordbruksarbetarnas behov av arbete och sjukvård. Denna radiostation har stor betydelse i Latinamerika. I USA dominerar lokala stationer med ett kommersiellt utbud. Det finns dock en mängd stationer som arbetar för olika intressegrupper. Radio Pacificas mål är att arbeta för freden i världen. Förekomsten av radiostationer i Europa är i hög grad beroende av respektive lands lagstiftning inom etermediaområdet. Norden domineras av en stark kontroll över etablerandet av lokala radiostationer. Mellaneuropa och Sydeuropa har en annorlunda inställning. I Italien finns överhuvudtaget ingen lagstiftning. Här finns över 3 000 radiostationer. I Belgien finns över l 200 radiostationer. Frekvensproblemen är enorma.

2. Är det någon som lyssnar?

Många radiostationer strävar efter att nå speciellt definierade lyssnargrupper. Detta kan röra sig om grupper med identifikationsproblem eller grupper utan tillgång till media eller information. Å andra sidan anser många att man bör sträva efter att nå så många lyssnare som möjligt oavsett grupptillhörighet. Generellt kan sägas att radiostationer har svårt att identifiera sin publik. De har få möjligheter att bedöma publikens storlek och behov. Publikundersökningar är i allmänhet alltför kostsamma för att genomföras. Radiostationen KPFA (USA) organiserar små på-gatan-enkäter. Genom registrering av inkommande brev söker man identifiera lyssnargrupper.WOMR (USA) sätter in svarskuponger i programguider för att få en uppfattning om lyssnarnas förväntningar. CFRO-FM (Canada) uppmanar lyssnarna att brevledes besvara vissa frågor. Många radiostationer finansieras via medlemsavgifter. Detta ger för många den bästa uppfattningen om lyssnargruppens intresse och storlek.

3. Hur finansieras verksamheten .7

Finansieringen av radioverksamheten varierar mycket över hela världen. Nedan ges några exempel på olika inkomstalternativ. WEFT (Illinois, USA) är en oberoende station som ej erhåller några statliga bidrag. l sändningsområdet bor lOO 000 invånare (medelklass). Verksamheten har pågått under 2 år. Den årliga budgeten uppgår till 500000 kronor. Budgeten finansieras enligt följande;

46 % donationer (medlemsavgifter) l5 % intäkter vid evenemang 12,5 % loppmarknad 8,5 % försäljning T-shirts 2 % företag som nämns i programmen 2 % utbildningsverksamhet

Andra intäkter består av skänkta varor och tjänster inklusive den tekniska utrustningen. Av stationens totala arbetstid går 25 % åt att skaffa pengar.

42 Bakgrund

Värvning av nya medlemmar sker löpande under året. Dock har man en intensivvecka/år där nya medlemmar värvas 10 min/timme. Endast 5- lO % av invånarna lyssnar på denna station en gång i veckan. Radioflash (Turin, Italien). Turin har 90 radiostationer på 2 milj. invånare. På Radioflash lyssnar regelbundet 20 000 människor varav 50 % är under 30 år. Det finns inga statliga bidrag eller lagar men hård konkurrens i Italien. Radioflash är en radiostation som stöder lokal kultur, äri direkt kontakt med lyssnarna och arbetar med fackföreningar eller andra sociala grupper. Radiostationen är administrerad av ett speciellt bolag (Radio Staff Management Company) vars syfte är att finansiera Radioflash. Detta möjliggör att stationen kan stå utanför religiösa, ekonomiska och politiska intressen. Eftersom samma människor är involverade i dels finansieringsbolaget och dels radiostationen uppstår inga intressekonflikter. Ingen av de båda strukturerna kan överleva ensam. Finansieringsbolagets 15 anställda arbetar för att få in 100 % av Radioflash årliga medelsbehov vilket uppgår till l 850 000 kronor. På Radioflash arbetar 20 personer. Finansieringskällorna är enligt följande;

30 % reklam (‘/2 nationell och /2 lokal) 30- 50 % intäkter från konsertverksamhet l0 % intäkter från discoteque och utställningsverksamhet, filmfestival etc. l5 % videoverksamhet l0 °/oförsäljning av tidning

CFIM (Madalen Islands, Québec). Sändningsområdet är ett isolerat ñskesamhälle med l4 000 invånare. Över 90 % av befolkningen lyssnar regelbundet. Stationen har verkat i ett år. Eftersom det är den enda stationen i området får reklam förekomma 10 minuter/timme. Den årliga budgeten uppgår till 2 l00 000 kronor. Den finansieras sålunda;

37 % reklam 17 % statliga bidrag l0 °/omedlemsavgifter 6 % olika jippon 3 % intäkter från konsertverksamhet.

4. Slutsatser

Konferensen gav besked om att utveckling och organisation av lokal radio varierar högst påtagligt över världen. Vidare kan konstateras att den lokala radions betydelse som politiskt instrument alternativt medborgarnas språkrör också varierar. Det finns anledning att från svensk sida se negativt på utvecklingen i framförallt USA och vissa europeiska länder där etableringen av lokala radiostationer sker på ett mycket okontrollerat sätt. Den svenska modellen syns i dagens läge vara att föredraga.

1.5.2 Danmark

Närradioförsök startades under 1983. Motivet var bl. a. att regionalradion (lokalradion) inom Danmarks Radio inte nått ner till föreningsnivån under det tiotal år den existerat. Folketinget ansåg också att den teknologiska utvecklingen har förbilligat radioutrustningen så radikalt att var och en kan använda den nya tekniken. Det har funnits Önskemål om förbättrad information om de små sammanhang som omger männi-

Bakgrund 43

skornas vardag. Samtidigt har dagstidningarna blivit färre. Lokala tidningsmonopol har blivit det vanliga i det stora flertalet danska provinser. Mot denna bakgrund ville folketinget tillmötesgå önskemål från olika befolkningsgrupper att producera egna program. Försöksverksamheten med närradio (och när-TV) beslöts i folketinget med stor majoritet. Endast framstegspartiet röstade mot med motiveringen att närradion främst skulle bli lokala vänsterorganisationers angelägenhet. Folketinget anslog sex miljoner kronor till försöksverksamheten. Den skall slutföras till 31 mars 1986. Berörda kommuner förutsattes göra lika stora insatser; t. ex. genom att hålla lokaler och anställda arbetslösa i radioföreningarna. Ett problem har varit att de anställda efter en tid mist sina arbetslöshetsbidrag utan att närradion tillförts nya inkomster. Kulturdepartementet infordrar tillståndsinnehavarnas budgetar. 50 radiostationer och 15 kabel-TV-projekt (när-TV) fick kulturministerns tillstånd att starta när försöken officiellt gavs klarsignal i mars 1983. Ytterligare 21 radiostationer och 12 kabelprojekt tillkom halvåret därefter. Efter l november I983 mottogs inte fler ansökningar. Hälften av tillståndsinnehavarna har erhållit statsanslag. Tre-fyra föreningar som inte fick anslag, förklarade att man då avstod från att delta. De sändande är vanligen sammanslutna i närradioföreningar. Det är inte i första hand enskilda föreningar som har fått tillstånden utan radiointresserade grupper av föreningsaktiva personer. Tillståndet för mottagningsområdet ges en gång för alla till gruppen som bildats för närradiostationen. Andra kan inte söka tillstånd på samma sändare. Samtliga sända program skall månatligen insändes till kulturdepartementet. Varje station betalade 2 800 Dkr. till KODA-GRAMEX (motsvarande STIM-IFPI) för 1983. Försöken skall utvärderas under ledning av kulturdepartementets lokalradio- og tv-udvalg. Detta består av 14 ledamöter under ledning av en socialdemokratisk folketingsledamot. Ledamöterna har hämtats bl. a. från kommunförbundet, pressen, konsumentorganisationer, lyssnarföreningar inom arbetarrörelsen och kyrkorna, Danmarks Radio och televerket. Udvalget som helhet är sålunda inte politiskt sammansatt. Udvalget har till sitt förfogande en departementstjänsteman på halvtid. Allmänhetens eventuella erinringar mot programmen skall underställas udvalget, som sålunda utövar tillsyn över verksamheten. Sändarna ställs kostnadsfritt till förfogande av staten. Kringutrustning såsom ledningar och inkopplingsanordningar betalas av tillståndsinnehavarna. Dessa betalar också hyra för sändarplatsen om sådan begärs av exempelvis ägaren till ett vattentorn eller en hög byggnad. Hyrorna betalas marknadsmässigt; för sändarplatsen på en av Köpenhamns högsta byggnader, SAS Scandinavia Hotel, begärdes exempelvis 16 000 Dkr/år. Föreningarna eller grupperna som fått sändningstillstånd har rätt att finansiera sändningarna på olika sätt; förutom insamlingar och kommunala anslag har bingo använts; bingobrickor såldes på stan varefter själva bingospelet ägde rum i sändningarna. Hälsningar till privatpersoner betingade på sina håll avgift. Några av radioprojekten drivs av tidningsföretag. Ett par exempel på dansk närradio:

44 Bakgrund

Köpenhamn Åtta radiogrupper har fått tillstånd att sända i Köpenhamn. Föreningarna som ville ha närradio sammanfördes av departementet i grupper om max. fyra tillståndsinnehavare för att gemensamt använda en sändare. Dessa bildade en ”antennförening” (jfr närradioförening i Sverige), som alltså kan bestå av ett antal ideologiskt disparata grupper.

Aarhus Sex tillståndsinnehavare samverkar på tre sändare som sänder samtidigt på olika frekvenser. Sändarlägena är valda så att hela storstadsområdet täcks in. Kommunstyrelsen påverkade tillståndsinnehavarna att gå samman och anslog 280 000 Dkr. till deras samorganisation. Dessutom har kommunen satsat beredskapsarbete dels på att iordningställa rymliga lokaler, dels för att sköta den löpande verksamheten. Tillståndsinnehavarna är 1) Radio Aarhus som svarar för 100 av sändarnas 130 sändningstimmar/ vecka, och även sänder på turkiska och Vietnamesiska. Förutom egna sändningar förvaltar man också studiolokaler åt de andra fem tillståndsinnehavarna. Förmedlar program från 70 olika föreningar och grupper, har 15 tekniker och producenter. De olika organisationer som sänder programmen har eget juridiskt ansvar för dessa. Ett programråd fördelar sändningstider tre månader framåt. 2) Byens Radio, arbetarrörelsens radio, som sänder fem vardagstimmar/vecka plus två söndagstimmar/ månad bygger på frivilliga arbetsinsatser vid sidan av två tekniker, två beredskapsarbetare och en sekreterare. 5 bandspelare utlánas inom rörelsen för programproduktionen. 3) Jydsk Teknologisk Institut, som gör specialprogram till smala grupper, främst studerande vid handels- och teknisk utbildning. Programmen säljs vidare som kassetter över hela landet. 4) Rosenvangsskolan, som gör program för främst föräldrarna om livet i skolan, har märkt kraftig ökning av deltagandet på föräldramöten som direkt följd av programmen. 5) Aarhus närradio, en pop- och pratstation med tre personer bakom. 6) Universitetsradion sänder kvalificerade föreläsningsprogram och populärvetenskap. Lyssnandet på Aarhus närradio anses högt. Lokalradion känner av konkurrensen.

1.5.3 Norge

Försök med närradio inleddes, genom dispens från radiolagen, våren 1982 över åtta sändare i Oslo, Stavanger, Bergen, Trondheim, Myrvang, Kristiansand, Korgen och Hamar. Kulturdepartementet prövade ca 250 ansökningar om sändningstillstånd, och gav 43 grupper och sammanslutningar rätt att sända. Försöksverksamheten har förlängts två gånger av stortinget. Vid den senaste förlängningen i februari 1984 utökades möjligheten att få sändningstillstånd till alla grupper och sammanslutningar i hela landet som uppfyller vissa krav. Dessa krav är att programmen huvudsakligen skall vara producerade för det område som sänd-

Bakgrund 45

ningarna täcker och ansvarig utgivare skall vara bosatt inom sändningsområdet. I övrigt föreskrivs att sändningarna inte får ske i strid med norsk lag, att sändningarna inte får innehålla reklam för näringsverksamhet samt att referensinspelningar skall göras och bevaras i två månader. Radiostationerna, tillståndsinnehavarna, skall vidare rapportera till Kulturdepartementet om verksamheten och samtidigt avge ekonomisk redovisning. På fyra försöksorter, Oslo, Stavanger, Bergen och Trondheim, svarar Televerket för sändarna mot en avgift om drygt 35 000 kronor per sändare och år. På övriga fyra orter får privat ägda sändare, som har godkänts av Televerket, användas. Sändarna är på l0 watt, och alla sänder frekvens - 101 MHz. på samma Utöver de 43 tillstándsinnehavarna har ett drygt hundratal grupper och sammanslutningar fått sända närradio. Det har kunnat ske genom att tillståndsinnehavarna har rätt att sälja upp till 25 procent av sin programtid. Sådana sändningar kan antingen ske på fasta och regelbundet återkommande sändningstider eller tillfälligt i form av jinglar, s. k. ljudplakat, som i allmänhet inte är längre än någon minut och som kan upprepas vid flera sändningstillfällen. Sändningstid får inte säljas till näringsidkare, rikstäckande organisationer, tidningar eller privatpersoner och endast till självkostnadspris. Priserna varierar mellan 3 och 900 kronor per minut. Finansieringen av sändningsverksamheten har blivit ett allt större problem, i synnerhet för de privata radiostationer som inte har en organisation bakom sig. Något generellt statligt bidrag utgår inte för verksamheten. En rik flora av olika fmansieringsvägar, utöver försäljning av sändningstid, har därför utvecklats. På flera sändningsorter får radiostationerna ekonomiska medel från lyssnarna som kan betala in frivilliga licenser eller köpa andelar i radiostationen. Några kommuner har också bidragit till finansieringen i form av exempelvis bankgarantier och genom direkta anslag. Flera statliga myndigheter och departement har gett ekonomiskt stöd för speciella projekt. Stiftelser, organisationer och institutioner lämnar ekonomiska bidrag till olika radiostationer. I Oslo och Bergen har tidningar gått in som andelsägare. Under förutsättning att det inte nämns i programmen kan företag och näringsidkare gå in som sponsorer och finansiera sändningar. I övrigt finansieras sändningsverksamheten bl. a. genom medlemsbidrag, uthyrning av sändningsstudios, utgivning av program- och annonstidningar, produktion av kassetter för försäljning, basarer och lotterier. De 43 radiostationerna sänder omkring 18 500 timmar per år och sändningstiderna fastställs av departementet efter lokala överenskommelser. I genomsnitt utgör ca 40 procent av sändningstiden musik; drygt hälften av musiken utgörs av pop och rock medan 19 procent är kristen musik. För musikanvändningen betalar radiostationerna till upphovsrättsorganisationen TONO en avgift som inte får överstiga 2 procent av driftskostnaderna för närradioverksamheten. En lyssnarundersökning genomfördes i februari 1983 på uppdrag av Norsk Rikskringkastning, NRK, av Statistisk Sentralbyrå. Undersökningen visade bl. a. att av landets befolkning kan 21 procent få in

46 Bakgrund

närradion och av dessa hade 48 procent lyssnat en på sina mottagare eller flera gånger på närradion under undersökningsveckan.

1.5.4 Belgien

Efter en explosionsartad utveckling av olagliga sändarstationer 1980- 81 har regeringen försökt få grepp över verksamheten med hjälp av nya lagar. Detta har endast lyckats i mycket begränsad omfattning. En orsak till det är landets språkliga och kulturella splittring i en flamländsk (den norra) och en franskspråkig, vallonsk (den södra) del. Kulturpolitiska beslut skall enligt författningen fattas av de regionala regeringar som styr av landet. Olika beslut har fattats i radiofrågor av de språkhälfterna regionala regeringarna, vilket bidragit till att en samlad lagstiftning inte har kunnat genomföras. Belgien har ca 700 fria radiostationer som finansieras av medlems- och sympatisörsbidrag och med reklam. Eterutrymme finns för 200-250 sändare under förutsättning av en planmässig fördelning av frekvenser. De 700 sändarna innebär alltså att en besvärande överetablering skett som framför allt går ut över de sändande själva. De stör varandras redan efter några få kilometer från sändaren. I storstäderna sändningar är situationen särskilt komplicerad. Där är över- Bryssel och Antwerpen etableringen intensivare än i småstadsdominerade regioner. Så medger exempelvis i Bryssel 10- 12 sändare, att jämföra med de eterutrymmet 40 som sänder idag. Sedan för sändare i hela 1981 gäller lag om tekniska begränsningar landet. Sändareffekten får vara högst 100 W ERP. Sändarna får placeras Tilläggsbestämmelser reglerar sändareffekt högst 35 meter ovan mark. och -höjd efter en glidande skala. Placeras sändaren på 60 meters höjd får den vara högst 40 W ERP, vid 80 meter maximeras effekten till 25 W ERP och vid 100 meter till 15 W ERP. Räckvidden är officiellt 8 kilometer. I realiteten tolereras sändare på upp till 180 W ERP om de inte stör samhällsviktiga funktioner som utryckningsfordons kommunikationsradio och de officiella radiobolagen. Televerket svarar för frekvenstilldelning och kontroll av sändarnas placering och styrka. Den som sänder illegalt (exempelvis med för stark sändare eller på fel frekvens) kan få sin utrustning beslagtagen. Under 1983 beslagtogs ett 20-tal sändare och anslutande studioutrustningar. utrustning får inte återlämnas, en bestämmelse som kan Beslagtagen åsamka de sändande betydande förluster. Den dyraste beslagtagna anläggningen var värd drygt 800 000 kronor. Beslagen har dock inte hindrat sändningar; i flertalet fall har stationerna återkommit med ny utrustning efter kort tid, i extrema fall redan samma dag. Televerket har kontroll över rätten att handla med sändare. En sändare med otillräcklig kvalitet kan beslagtas, t. ex. ur en lastbilstransport. Den möjligheten använde sig verket av då italienska sändare av otillräcklig kvalitet importerades. Alla typer av sammanslutningar sänder utom de politiska som hindras av lag. Reklam är förbjuden i den vallonska delen av landet. I den delen saknas sådant beslut.

flamländska

Bakgrund

I detta rättsläge flödar reklamsändningarna och de sändande får svara för det inför domstol. Ofta blir de frikända trots de begränsade reklamförbud som ändå finns. Televerkets beslut om skall föregås av att de regio-

frekvenstilldelning

nala myndigheterna skall ge sändningstillstånd. Många frekvensfrågor har dock inte nått telemyndigheterna, eftersom redan av prövningen sändningstillstånd hakat upp sig hos de regionala myndigheterna. Dessa skall bl. a. överenskomma med de sändande om samarbete på en gemensam sändare. De sändande är ofta ovilliga till sådant samarbete och de regionala beslutsfattarna har av politiska skäl inte velat påtvinga dem lösningar. Tillstånds- och samarbetsfrågor har därför ofta förblivit olösta. Televerket har i uppdrag att utarbeta en frekvensplan som förutsätter sändarsamarbete för att bereda alla plats. Några aktuella politiska förslag om att genomdriva sändarsamarbete och en hushållning med frekvenserna finns dock inte. Den officiella politiska hållningen är att stationernas antal kan väntas minska genom att endast de ekonomiskt starkare stationerna kan överleva.

1.5.5 Frankrike

Regimskiftet 1981, då Francois Mitterand valdes till president, blev utgångspunkt för starten av en mängd lokala ideellt och privat drivna radiostationer. Redan före valet hade delar av fackföreningsrörelsen och den politiska oppositionen visat sin välvilja mot piratstationer som krävde att få bli legaliserade. Sedan Mitterand valrörelsen själv under medverkat i en illegals stations sändningar, blivit arresterad och lovat att tillåta ”fri radio” om han vann valet, inleddes sändningar efter det att valutgången blivit känd. Ca 250 sändare igångsattes redan några få timmar efter valet utan frekvenstilldelning och lagstiftning. Resultatet blev en oordning i etern som det skulle ta år för regeringen att försöka bringa reda i. Ett halvår efter valet antog generalförsamlingen en första lag som reglerade de nya, lokala stationernas verksamhet. Under 1982 reviderades lagen. Vid den tiden hade även den nya oppositionen etablerat sig i etern och besluten kunde tas i politisk enighet. Från starten har två huvudgrupper med sändningar; huvuddeltagit sakligen lokala, kulturella och politiska grupper som velat uttrycka sin identitet och stationer med yrkesjournalister. Den första gruppen har huvudsakligen skaffat pengar genom medlemsstöd, den senare genom reklam. Lagstiftningen avser att bereda utrymme åt den första gruppen. , De reklamñnansierade stationerna har slagit sig in i etern utan att egentligen ha rätt till det. Det finns ca l 000 stationer med sändningstillstånd. Därutöver opererar åtskilliga hundra utan tillstånd. Ingen myndighet har ansvar för att tillse att reklamförbudet följs. Polisen beslagtar ofta utrustningar för de olagliga stationerna, men efter några dagar är de nästan lika ofta tillbaka i etern. Det fordras att någon medborgare känner för att ett sig kränkt programinnehåll skall kunna dras inför rätta.

Bakgrund

(liksom även de illegala stationerna) hade Varje tillståndsinnehavare från början var sin sändare (frekvens). Eterträngseln har gjort att mynförsöker få flera sammanslutningar att dela en sändare. Desdigheterna sa har endast delvis lyckats. Överenskommelser om sän-

ansträngningar

darsamarbete träffas ibland mellan flera intressenter sedan myndigheterna ställt det som krav för sändningstillstånd. Överenskommelsen utgör sedan det dokument man har om det blir tvist om sändningstiderna inför domstol. Tvister om sändningstider är vanliga. Sändningstillstånd får dras in om en tillståndsinnehavare sänt på fel frekvens. Det har hänt en gång. Staten bidrog 1983 med 100 000 francs till varje station som fått Under 1984 differentierades bidraget; stationerna sändningstillstånd. delades in i fem storleksgrupper. Inom varje grupp skilde 20 000 francs mellan och bidrag. Maximibidraget var fortfarande högsta lägsta 100 000 francs. Minimibidraget var 10 000 francs som utgick till varje station som hade en årsbudget på minst 1,5 milj. francs. Kriterier för högre bidrag inom bidragsklasserna var kulturell målsättning, sysselsättningseffekt och finansiering. Stationer som tillät sponsring eller på annat sätt skaffat sig stora och fasta inkomster fick lägre bidrag. Statsbidraget finansieras från inkomster av reklam i den statliga televisionen. Då infördes kom till en början protester från TV. Numera är bidraget av TV-medel till de lokala radiostationerna allmänt accepöverföringen terad som en nödvändighet för statsmakterna för att hävda kravet på att den lokala radion skall vara reklamfri. Man har försökt ge stationerna ett visst oberoende från en dominerande intressegrupp genom en bestämmelse att ingen station får ta emot mer från samma och än 25 procent av sin budget bidragsgivare. Statliga kommunala institutioner, organisationer av alla slag, privatpersoner och En vanlig stor bidragsgivare är den företag kan vara bidragsgivare. lokale dvs. majoritetsregimen i kommunen. Kring denne borgmästaren, kan emellertid grupperas andra finansiärer som står nära i politiskt avseende, fackföreningar, arbetsgivarförbund, hantverkarexempelvis organisationer. Tillsammans kan sådana intressekonglomerat styra inriktningen på en station. Även en tidning kan gå in som finansiär av en station med upp till 25 En annan faktor som gett lokala tidningar visst procent av årsbudgeten. inflytande på en del stationer är förhållandet att åtskilliga journalister tagit arbete där. av programmen måste vara dvs. ha- 80 procent egenproducerade, gjorts vid den egna stationen eller under dess ledning, om de inte är sammansatta av musik. För att få ett sändningstillstånd måste stationen sända minst 12 timmar om dagen, eller 84 timmar i veckan. Detta för att markera stationens planmässiga karaktär och som motkrav till statsbidraget. Ett antal organisationer, främst på mindre orter, har fått dispens från 84-timmarskraär att det sänds mycket musik som vet. En följd av 84-timmarskravet utfyllnad. Det underlättas av bristen på upphovsrättsavtal. Upphovsatt ta ut avgifter, men har ännu inte rättsorganisationerna överväger det. Man diskuterar en avgiftsnivå motsvarande ca fem börjat göra

Bakgrund 49

procent av stationernas budgetar. Sändarna får vara på högst 500 W ERP. Det ger en mottagningsradie med god hörbarhet om ca 30 km. Referensband skall sparas 14 dagar för dokumentationsändamål. Det är känt att många stationer slarvar med referensbandningen. Det förhållandet att myndigheterna ännu aldrig infordrat ett referensband för granskning har givetvis bidragit till situationen. Reklam förekommer ymnigt trots reklamförbudet.

Organisationer

Flera riksorganisationer har bildats för att tillvarata de lokala radiostationernas intressen. Den största, Federation National de Radio Libre, organiserar ca 300 stationer med huvudsakligen kulturell, etnisk, politisk eller religiös inriktning. De mindre organisationerna tillvaratar den kommersiellt inriktade underhållningsradions och de professionella yrkesutövarnas intressen.

Myndigheter

En statlig myndighet, Höga kommittén (Haute autorité), leder arbetet med att ge sändningstillstånd för de fria sändarna. För att få tillstånd krävs att det skall ha bildats en förening som är juridisk person. Höga kommittén har ingen möjlighet att förhandsgranska program, men skall vid bedömningen av ansökningarna ta hänsyn till behovet av pluralism och variation i etern. Man försöker att favorisera sökande som har en kulturell målsättning. Några få ansökningar har avslagits för att sammanslutningarna inte fyllt ansökningskraven. Det har gällt bl a familjer som velat sända som en förening och diskotek. Den vanligaste grunden för avslag är annars bristen på frekvenser. Höga kommittén har fått ca 2 000 ansökningar om sändningstillstånd, varav ca hälften beviljats. Höga kommittén samarbetar nära med kommunikationsdepartementet som har tillämpat kommitténs beslut. Man har också samarbete med Galabertkommissionen som svarar för det långsiktiga utvecklingsarbetet på medieomrâdet.

Reklamförbudet hävs

l den nya radio- och TV-lag som antogs 1982 förbjöds reklam i närradion med undantag för sponsring. Det blev emellertid med tiden alltmer uppenbart dels att statsmakterna hade svårt att kontrollera efterlevnaden av reklamförbudet, dels att radiostationernas självständighet och överlevnad var i fara om inte en långsiktig finansieringsform kunde hittas. Vid en presskonferens i april 1984 tillkännagav president Mitterrand att han nu avsåg låta regeringen föreslå parlamentet vissa justeringar i lagen vad gäller reklamförbudet. Enligt presidenten borde radiostationer, vilka i enlighet med gällande lagstiftning nu drivs som associationer

50 Bakgrund

utan vinstintressen, få möjlighet att omvandlas till vanliga mediaföretag och därmed även få skaffa sig reklamintäkter inom vissa begränsade ramar.

Då lagförslaget ännu inte framlagts inför nationalförsamlingen är det

oklart hur reklamens införande på närradioområdet exakt kommer att utformas och vilka radiostationer som kommer att omfattas av de nya reklamreglerna.

2 Närradioverksamheten under

1980- 82

försökslagarna

2.1 Tillståndsprövningen

Kommitténs arbete med att pröva ansökningar om sändningstillstånd fortsatte utan att kommittén mötte några nya frågor av större principiellt intresse. Ytterligare 74 sändningstillstånd beviljades från december 1980 till slutet på giltighetstiden för försökslagarna. Sändningstillstånden framgår av bilaga l. Inför avslutningen av försöksperioden 1982-06‘-30 beslöt kommittén hösten 1981 att fr. o. m. nyåret 1981/ 82 inte tillåta nya sammanslutningar att gå in i verksamheten. Tillkomsten av sammanslutningar som skulle komma att delta mindre tid än ett halvår bedömdes kunna ge ringa erfarenhet och endast belasta myndighetskansliet, som borde prioritera andra arbetsuppgifter. En sammanslutning i Kumla gavs våren 1982 sändningsrätt sedan stoppet för nya ansökningar trädde i kraft nyåret 1981/82. Motiveringen var att sammanslutningen förut deltagit i verksamheten. En sammanslutning i Göteborg fråntogs sändningstillstândet på grund av att man inte anmält ny ansvarig programutgivare och trots upprepade framställningar härom från kommittén inte inkom med sådan uppgift. Dessutom fråntogs en sammanslutning i Stockholm tillståndet på grund av överträdelse av reklamförbudet (avsnitt 2.6).

2.2 av

Fördelning sändningstid

2.2.1 Tillståndsperioder m. m.

Då eventuell beredning av ansökningar om sändningstillstånd och sändningstider för 1981 skulle komma att sammanfalla med slutarbetet med kommitténs första betänkande, förlängdes giltighetstiden av 1980 års tillstånd t. o. m. 15 mars 1981. Tidsfördelningen för 1981 kunde genomföras relativt friktionsfritt genom remisser till närradioföreningarna. Endast på Stockholmssändaren krävdes viss reducering av sändningstid för ett antal sammanslutningar. Detta i syfte att göra det möjligt för nytillkomna sammanslutningar att delta i försöksverksamheten. Under hela försöksperioden hade deltagande sammanslutningar möjlighet att permanent eller tillfälligt utöka sändningstiderna. Dock beslöt

52 Närradioverksamheten under 1980-82

försökslagarna

kommittén redan i december 1979 att tills vidare ej tillåta permanent i Stockholm, eftersom utökning av sändningstid på närradiosändaren ytterst få lediga tider stod till förfogande för nya tillståndsinnehavare. Detta beslut kom att gälla under hela 1980 och 1981. I september 1981 och J ärvasändarna. Besluten togs ett motsvarande beslut för Göteborgsvid årsskiftet 1981/82, då inga nya sändningstillstånd skulle upphävdes under första halvåret 1982. Under hela försöksperioden förebeviljas kom ett relativt stort antal permanenta utökningar av sändningstid på övriga försöksorter. I oktober 1981 infördes en rutin för återkallande av icke utnyttjad sändningstid. Det hade nämligen förekommit att sammanslutningar sändningsuppehåll utan att meddela detta till kommittén. gjort längre Då andra sändande sammanslutningar önskade utöka sina programtider kunde detta ofta inte ske, då sändningstid ”b1ockerats” genom sådana Kommittén förelade därför sammanslutningarna att inrapuppehåll. som omfattade mer än två veckor. Kommitportera sändningsuppehåll normalt inte borde tén fastslog också att anmälda sändningsuppehåll omfatta mer än en månad, en tid som dock kunde utsträckas till tre månader om sammanslutningen kunde anföra särskilda skäl. Kommittén förbehöll att tillfälligt överföra sändningstid till annan sig rätten sammanslutning medan ”ordinarie” tillståndsinnehavare gjorde uppehåll i sändningarna. Ett stort antal ärenden rörande tillfällig sändningstid för samtliga försöksorter behandlades av kommittén under hela försöksperioden. Vid fördelning av extratider tillämpades i huvudsak samma riktlinjer som gällt för nattsändningar (se avsnitt 2.2.2). 1 oktober 1981 förlängdes sändningstillstånd och sändningstider för 1981 till att omfatta den återstående delen av försöksperioden. Detta för att undvika en kortvarig schemaperiod som skulle komma att följas av ytterligare en prövningsomgång redan den l juli 1982, då nya närradiolagen trädde i kraft.

2.2.2 Nattsändningar

Intresset för att utnyttja sändarna under hela dygnet ökade successivt fram till den 1 juli 1982. Detta var en följd av konkurrensen om fast Andra orsaker var de positiva erfarenheterna av programtid på dagtid. nattprogrammen i form av ökade lyssnarkontakter och möjligheten till långa direktsändningar. Intresset har utan jämförelse varit störst i Stockholm, dit också merparten av de problem som rör själva tidsfördelningen har koncentrerats. Närradiokommittén fastställde i februari 1980 riktlinjer för fördelning av nattsändningstid, avsedda att tillämpas av lokala närradioföreningar med egen sändningsrätt. Sändning kunde enligt dessa riktlinjer ske antingen på närradioföreller på den enskilda sammanslutningens. Det eningens programansvar, senare alternativet framför allt i fall där sammanslutning av principiella eller andra skäl valt att stå utanför närradioföreningen. Närradiokommittén föreskrev vid denna tidpunkt inga andra rekommendationer

Närradioverksamheten under försökslagarna 1980-82 53

beträffande tidsfördelningen än att en så bred föreningsrepresentation som möjligt var önskvärd. Fram till oktober 1980, då nårradiokommittén beslöt att tills vidare återkalla Stockholms närradioförenings sändningstillstånd och fördelningsrâtt, genomfördes flertalet nattsändningar under närradioföreningens programansvar. Beslutet att återkalla sändningstillståndet föranleddes av att ett antal sammanslutningar kritiserat närradioföreningens sätt att administrera sändningarna. Bl. a. förelåg brister i kontakterna med televerket, vilket vid några tillfällen omöjliggjorde planerade sändningar. Man ansåg också att tidsfördelningen i flera fall ensidigt gynnat vissa sammanslutningar. I beslutet om utbyggd närradioverksamhet förutsattes att tidsärenden i stor utsträckning skulle kunna beredas lokalt i en närradioförening för att sedan endast beslutas hos myndigheten. Detsamma gällde delar av den övriga administrationen. Närradiokommittén fann det därför angeläget att, där det varit möjligt, pröva de lokala närradioföreningarnas kapacitet. Hanteringen av ärenden rörande extra sändningstid hade under hela perioden varit relativt tidskrävande. Närradiokommittén beslöt i september 1981 att återge Stockholms närradioförening sändningsrätt för tiden 00.00-O6.00. Tillståndet omfattade även uppgiften att preliminärt fördela nattid bland enskilda sammanslutningar som ansökte därom, samt att vidarebefordra ärendena till närradiokommittén för beslut. Samtidigt utfärdade närradiokommittén rekommendationer vid fördelning av extra sändningstid till närradioföreningar med egen sändningsrätt. För att så långt som möjligt undvika ensidighet i utbudet och för att åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt vid framför allt veckoslut och helgdagar, föreslog närradiokommittén att ansökan borde omfatta ett maximerat antal sändningar per gång, samt förtur för särskilda arrangemang och föreningar i samverkan. Hanteringen av nattsändningsärenden enligt denna ordning fungerade tillfredsställande. För Stockholmssändaren utnyttjades 131 av 182 möjliga sändningstillfällen fr. o. m. oktober 1981 t. o. m. mars 1982. Man kan konstatera en viss ensidighet i utbudet, vilket beror på att efterfrågan på extra sändningstid har varit större från vissa sammanslutningar. Kommittén försökte, där olika intressen kolliderade, åstadkomma den ämnesmässiga allsidighet som lagen (l978:479, 5 §) föreskrev, men fann i övrigt inte det motiverat att avslå ansökningar då sändningstid fanns ledig. Våren 1982 disponerade närradioföreningarna i Göteborg, Karlstad, Linköping, Malmö, Piteå, Sandviken och Umeå öppen tid, vilket i samtliga fall med undantag för Karlstad också omfattade tiden kl 00.00-06.00. Antalet nattsändningar var genomgående lågt. För Göteborg behandlade kommittén under perioden oktober l981 -mars 1982 28 nattsändningsärenden, för Linköping 2 och Umeå 1 ärende. På övriga orter förekom inga nattsändningar under enskild sammanslutnings programansvar. Ett mindre antal nattsändningar genomfördes under närradioföreningarnas programansvar. Dessa sändningar redovisades inte till kommittén då ansökan om sådana sändningar inte fordrades.

54 Närradioverksamheten under färsökslagarna 1980-82

Ansökningarna om nattsändningstid från försöksorter där närradioföreningen inte innehade eget sändningstillstånd var, med undantag för Järva, få. På Järvasändaren genomfördes 47 nattsändningar under perioden oktober 1981 -mars 1982. Under samma period genomförde Jönköping 3 nattsändningar samt Kumla och Mora en nattsändning vardera.

2.3 Närradioföreningarna

Samtliga försöksorter utom Mora bedrev även efter årsskiftet l980/ 81 lokalt samarbete i en närradioförening. På det stora flertalet orter gick praktiskt taget alla sändande sammanslutningar med i närradioföreningen. Närradioföreningarna uppvisade inte någon enhetlig organisatorisk uppbyggnad. Några fungerade som formellt uppbyggda föreningar, medan andra snarast hade karaktär av planeringsgrupper. Medlemskap i närradioförening förbilligar i allmänhet sändningskostnaderna och, där studiosamverkan förekom, även investeringskostnaderna för sammanslutningarna. Majoriteten av närradioföreningarna engagerade sig i programplane- - Omfattningen av ekonomisk samverkan varierade därringsarbetet. emot. Tidsfördelningen för tillståndsåret 1981 kunde, med undantag för Stockholm, genomföras i samråd med de lokala närradioföreningarna. Från flertalet försöksorter förelåg hela programschemaförslag med lokalt samordnade sändningstider som i huvudsak kunde godkännas av närradiokommittén. sammanslutningar som tillkom under försöksperiodens senare del rekommenderades av kommittén att rådgöra med närradioföreningen för inplacering i programschemat. Vissa samordningsproblem på storstadssändarna och i synnerhet i Stockholm, vilka närmare redovisats i kommitténs första betänkande, kvarstod under hela försöksperioden. Orsakerna har främst varit en bred

och heterogen föreningsrepresentation och en hård konkurrens om

sändningstider. Samarbete i intressegrupper som Samkristen närradio

(Stockholm), A-radion (Socialdemokraternas organisationer i Stock-

holm), Radio Klara (Stockholm) och Radio Aktiv (Göteborg) har för några sammanslutningar utgjort ett alternativ eller komplement till medlemskap i den lokala närradioföreningen. Närradioföreningarna i Göteborg, Karlstad, Linköping, Malmö, Piteå, Sandviken, Stockholm och Umeå disponerade egen sändningsrätt och därmed s. k. öppen tid, dvs. programtid som inte var beviljad en enskild sammanslutning, under hela eller delar av dygnet. Sådan öppen tid kunde utnyttjas för extrasändningar under närradioföreningens programansvar och då i huvudsak av enskilda sammanslutningar. Närradioföreningarna i Göteborg och Stockholm ansvarade från oktober 1981 för den preliminära fördelningen av nattsändningstid (avsnitt 2.2.2). Karlstads närradioförening subventionerade under vissa perioder provpå öppen tid för sammanslutningar utanför närradion för att sändningar värva fler deltagare i verksamheten. Direktsändningar från kommun-

I

Närradioverksamheten under försökslagarna 1980-82 55

fullmäktigesammanträden på öppen tid förekom i Karlstad, Piteå och’ Umeå. På flera orter utnyttjades den öppna tiden till programläsning och kort information om försöksverksamheten. Närradioföreningarna i Linköping och Umeå sände musikslingor blandade med information mellan programmen. Linköpings närradioförening lät också medlemmarna upplysa om sin föreningsverksamhet på öppen tid. Information till medlemmar och allmänhet skedde genom gemensam tryckning och distribution av flygblad för hushållsutdelningar, affischer, dekaler m. m. Närradioföreningarna i Göteborg och Karlstad distribuerade en tryckt programtablå till sina medlemmar.

2.4 Ifrågasatta yttrandefrihetsbrott

l februari 1981 sände Pilgrimstjänst, Eskilstuna, ett program som väckte stor uppmärksamhet i andra medier. l programmet angrep man två yrkesgrupper, poliser och läkare. Programmet anmäldes till justitiekanslern (JK). JK friade programmet med motiveringen att någon enskild person inte hade utpekats, varför tryckfrihetsförordningens bestämmelse om förtal inte var tillämplig. Maranata, Stockholm, anmäldes två gånger i augusti samma år till JK. I det ena fallet anmäldes Maranata för hetspropaganda” mot homosexuella. JK friade med motiveringen att homosexuella inte var att anse som en sådan folkgrupp som avses i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen. Det andra programmet sades kränka kristna personer. JK lämnade anmälan utan åtgärd.

Föreningen Öppet Forum, Stockholm, anmäldes till JK sex gånger

under 1981. I fem av de sex fallen ansåg anmälarna att föreningen hade bedrivit hets mot folkgrupp i sina närradiosändningar. JK avskrev samtliga fem anmälningar med motiveringen att det enligt hans mening inte förelåg någon förutsättning att med framgång beivra något yttrande i programmen som hets mot folkgrupp. Det sjätte fallet avsåg ”lögnaktiga påståenden om krematoriepersonal. JK avskrev även det ärendet.

I april och maj 1982 sände Öppet Forum program med nedsättande

omdömen om invånare i Mozambique och om en nigger. Programutgivaren dömdes till två månaders fängelse av Stockholms tingsrätt. Då domen vann laga kraft efter fastställelse i Högsta domstolen den 19 oktober 1983 återkallade närradiokommittén sändningstillståndet. Kommitténs beslut överklagades till kammarrätten, som upphävde kommittébeslutet den l6 februari 1984. Motiveringen var att kommitténs beslut inte var lagligen grundat, då yttrandefrihetsbrotten begicks redan den 20 april och den 4 maj, medan nya närradiolagen trädde i kraft den l juli 1982. Kommittén överklagade beslutet till regeringsrätten som den 5 april fastslog att kommittén saknade behörighet att föra talan mot

kammarrättens dom. Öppet Forum återfick då sändningstillståndet.

56 Närradioverksamheten under försökslagarna 1980-82

2.5 Etiska regler

Från starten för närradion rekommenderade kommittén de sändande sammanslutningarna att följa Pressens samarbetsnämnds ”Spelregler för press, radio och TV”. Denna trycksak ingick i det informationspaket som kontinuerligt distribuerades från kommittén till sammanslutningarna inför närradiostarten. Sommaren 1981 inbjöd kommittén till en rikskonferens med representanter för de sändande sammanslutningarna för information och diskussion om etiska frågor och reklamfrágor. Konferensen hölls i oktober i Stockholm under medverkan av bl. a. justitiekansler Bengt Hamdahl, radionämndens direktör Lars Bergman och pressombudsmannen Torsten Cars. Ett utförligt referat av konferensen publicerades i tidningen Närradion nr 4-5/81. l anslutning till konferensen samlades representanter för en majoritet av landets närradioföreningar och konstituerade Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening. Arbetsgruppen tilldelades bl. a. uppgiften att utarbeta förslag till etiska regler för närradion. Ett förslag till etiska regler sändes i mars 1982 ut på remiss till landets närradioföreningar. Förslaget omfattade programregler, ordningsregler vid sändning och en ansvarskod om medarbetarnas ställning till andra medverkande och till allmänheten.

2.6 Reklamförbudet

I lagen om försöksverksamhet med närradio hade reklamförbudet följande formulering (§ 7): Sammanslutningen får inte mot vederlag medge kommersiell reklam i närradio. sammanslutningen får ej heller sända reklam som avser egen kommersiell verksamhet. Sändning får ej till någon del bekostas med medel eller annan egendom som utan vederlag har ställts till sammanslutningens förfogande enbart för att möjliggöra sändning av visst radioprogram eller vissa slag av radioprogram. Kommittén informerade under den fortsatta försöksverksamheten de sändande sammanslutningarna om innebörden av förbudet. Utöver i den vardagliga informationsverksamheten skedde det vid den konferens om etik och reklam i närradion som kommittén enligt vad som ovan sagts anordnade i oktober 1981. I konferensen deltog representanter för 13 av de 16 orter som var med i försöksverksamheten vid denna tidpunkt. För sin bedömning av reklamärenden införde närradiokommittén en ordning att kunna fria, kritisera eller fälla en sammanslutning. Kritiserande beslut har följts av erinran. Mildare förseelse eller förseelse där sammanslutningen uppenbart varit i god tro har föranlett erinran. Fällande beslut har gällt överträdelser av allvarlig art. Om kommittén bedömt att förmildrande omständigheter förelegat har fällningen följt av erinran. Om fällningen berott på oförsiktighet eller nonchalans mot reklamförbudet har varning utdelats. Om fällningen berott på avsikt att

SOU l984:53 Närradioverksamheten under försökslagarna 1980-82 57

överträda reklamförbudet har tillståndet återkallats, dvs. har dragits in. Kommitténs avsikt har varit att också kunna återkalla tillståndet vid upprepad överträdelse. Sådan har emellertid inte inträffat. Närradiokommittén prövade under försökslagens giltighetstid elva anmälningar om ifrågasätta överträdelser av reklamförbudet. Ett fall föranledde kommittén att dra in sändningstillståndet. l ytterligare fem fall fällde kommittén sammanslutningarna för överträdelse av reklamförbudet, medan tre sammanslutningar kritiserades och två friades. Två sammanslutningar varnades. Erinringar om reklamförbudet utdelades i sex fall, varav tre sedan programinnehållen kritiserats och tre efter fällande utslag. För de fyra första fallen redogörs i kommitténs första betänkande (SOU 1981 :13, s. 112- l 13). Kommitténs prövning av ifrågasätta brott mot bestämmelserna i 7 § LFN har därefter omfattat sju nya fall.

Reklamärenden 1980-82

-

SAMS närradioförening, Stockholm fällning och varning

Vid några tillfällen hösten 1980 och i början av 1981 sände SAMS närradioförening, Stockholm, programmet ”Tusenkonstnären. Sammanslutningen lät under de aktuella veckorna tre personer tävla om vem som kunde få en tusenlapp att växa mest. Programmen om denna tävling överträdde vid flera tillfällen förbudet mot kommersiell reklam mot vederlag. Vid den tydligaste överträdelsen reklamerade en namngiven nöjesarrangör för sin popkonsert. Arrangören hade som tusenkonstnär föresatt sig att sälja ett parti jeans på auktion vid en konsert i den egna lokalen. Byxförsäljningens samband med konserten underströks av orkesterns namn Swinging Blue Jeans. Vid andra tillfällen sändes upprepade gånger pålysningar om en jazzkonsert genom intervjuer med en av delägarna i ett annat nöjesetablissemang. En tredje diskutabel situation uppstod när tusenkonstnärer berättade att de var anställda i bilfirmor och vilka bilmärken de sålde. Anmälan mot SAMS närradioförening ifrågasatte också om en konsthantverkare fick nämnas vid namn, och om sammanslutningen fick gratisbiljetter från teatrar och andra nöjesarrangörer för att man pålyste föreställningar i sändningarnas evenemangstips. Närradiokommittén fällde SAMS närradioförening för utformningen av programmen om tusenkonstnärerna. Den i sändningen kommersiella kopplingen mellan den först nämnde nöjesarrangören och hans företag betecknade kommittén som uppenbar och ogenerad. Även den andre nöjesarrangörens påannonser för sina evenemang betecknade kommittén som reklam, då sändningar med pålysningar om jazzkonserten upprepats på ett mycket medvetet sätt. Vederlagskravet ansågs uppfyllt genom nöjesarrangörens programarbete för SAMS närradioförening. Programinslagen med bilförsäljarna ansågs innehålla väsentligt lindrigare förseelser eftersom programledaren avbrutit dessa då de nämnt företag och bilmärken. Omnämnandet av konsthantverkarens namn och evenemangstipsen friades. Evenemangstipsen friades med motiveringen att utredningen visat att de inte förenats med gratisbiljetter eller annan

58 Närradioverksamheten underförsökslagarna 1980-82

form av vederlag. Därtill uttalade kommittén att en stor del av evenemangen var offentligt driven kulturverksamhet utan enskilt vinstintresse. Sammanfattningsvis konstaterade kommittén att SAMS närradioförening överträtt förbudet att sända reklam mot vederlag åtminstone fyra gånger och att överträdelsen i åtminstone ett fall varit grov. Kommittén fällde SAMS närradioförening och tilldelade sammanslutningen en varmng.

Västra - kritik och erinran

Sveriges Discjockeyförening, Göteborg

Kring månadsskiftet januari-februari 1981 sände Västra Sveriges Discjockeyförening (VSD), Göteborg, programinslag om ett evenemang på en av sammanslutningen förhyrd kommersiell rullskridskobana, vilket anmäldes. Likaså anmäldes sammanslutningens pålysningar om sina kringaktiviteter på offentliga platser i Göteborg till förmån för närradiosändningarna. Kommittén ansåg att pålysningen av arrangemanget på rullskridskobanan i sig inte utgjorde en överträdelse av reklamförbudet. Det kunde inte utredas om vederlag i form av rabatt på hyran för rullskridskobanan förelåg. Kommittén uttalade dock att stor återhållsamhet måste visas med pålysningar av arrangemang i lokaler vari regelbunden kommersiell verksamhet äger rum. Då VSD inte visat sådan återhållsamhet kritiserades sammanslutningen. Anmälan mot VSDs kringaktiviteter föranledde närradiokommittén att fastslå att varor och tjänster som är tillgängliga på den allmänna marknaden inte får reklameras i närradion. Knappar och dekaler med sammanslutningens namn kan dock anses tillhöra den krets av produkter som normalt omnämns i föreningsblad varför de får omnämnas i närradio. Detsamma ansåg kommittén i vissa avseenden borde gälla om T-shirts på vilka sammanslutningens namn reklameras. Beträffande rabattförmåner uttalade kommittén att sammanslutningar borde iaktta stor återhållsamhet med att ange rabattförmånernas art i sina sändningar. Sammanslutningarna rekommenderades också att iaktta stor varsamhet med pålysningar som uppmanade lyssnarna att komma till platser där inflytelse från kommersiella sidointressen kan tänkas, exempelvis köpcentra och lätt identiñerbara specialaffärer. Kommittén konstaterade dessutom avslutningsvis att VSD syntes beroende av inkomster som gränsar till kommersiell verksamhet av mer allmänt slag än den föreningsinterna. VSD hade i sina sändningar inte tillräckligt undvikit att ge ett kommersiellt intryck. Även denna kommitténs samlade bedömning bidrog till kommitténs slutsats —- att VSD inte kunde frias utan i stället kritiserades och fick en erinran.

-

Göteborgs Discjockeygille friat

Den 3 april 1981 sände Göteborgs Discjockeygille, Göteborg, ett program med upplysningar om sammanslutningens tidning Discjockeyn och var den kunde köpas. En anmälan mot programmet prövades av kommittén, som friade sammanslutningen med motiveringen att sam-

i

Närradioverksamheten under försökslagarna 1980-82 59

manslutningar får informera om exempelvis böcker och tidskrifter på samma sätt som man skulle ha gjort i ett föreningsblad. Kommittén tolkade sålunda det uttalande härom som gjorts av departementschefen i prop. 1977/78:91 (s. 225) som att detta även skulle gälla själva föreningsbladet. Stockholm - och

Föreningen Ungdomsgruppen, fällning

avstängning Den 27 juni 1981 sände Föreningen Ungdomsgruppen, Stockholm, ett program med renodlade reklaminslag. Programmet innehöll reklam för ett bensinbolag, en radioaflär, en klädaffär och en däckñrma. Den ansvariga sammanslutningen ville med sändningen demonstrera mot reklamförbudet i närradio. Man motiverade också reklaminslagen med att man behövde pengar till STIM-avgifterna. Närradiokommittén fällde programmet och fråntog sammanslutningen sändningstillståndet.

Mora - kritik och erinran

Pingstkyrkan,

I december 1981 sände Pingstkyrkan, Mora, program om en tipspromenad, vari utlottades varor från firmor vars namn omnämndes i sändningarna. Det gällde varor från bl. a. ett par varuhus, en korvfabrik och en knivfabrik, vilka hade skänkts till sammanslutningen av företagen. Kommittén konstaterade att sammanslutningen fått ersättning för reklamvärdet av varorna genom att motta dem. Upplysningen om varornas ursprung stred mot reklamförbudet att sammanslutningen inte mot vederlag fick medge kommersiell reklam. På grund av förmildrande omständigheter i ärendet beslöt kommittén att endast kritisera Pingstkyrkan och erinrade om reklamförbudet.

Motormännens Stockholm - och

Riksförbunds klubb, fällning

erinran M-klubben i Stockholm, Motormännens Riksförbunds lokala organisation, sände i februari 1982 information om reserabatter för semesterresor till kontinenten anordnade av Ms resetjänst med uppgift om bl. a. avresedagar och försäljningsställen. Sammanslutningen upplyste vid utredningen av ärendet att programinslag av den aktuella typen sänts regelbundet sedan 1979. Kommittén konstaterade att resetjänsten var av kommersiellt slag och drevs i riksorganisationens regi. Den lokala klubben i Stockholm ansågs därför ha lämnat uppgifter om egen kommersiell verksamhet i lagens mening. Kommittén fällde programinslaget och erinrade M-klubben om reklamförbudet. Samtidigt uttalade kommittén att dess milda reaktion mot just det anmälda programmet motiverades av att sammanslutningen hade sänt samma typ av programinslag en längre tid utan att detta anmälts till kommittén.

Stockholm -

Scientologikyrkan, friat

Scientologikyrkan i Stockholm anmäldes i april 1982 för att ha gjort reklam för en avgiftningskurs. Kommittén konstaterade att sändningens

60 Närradioverksamheten under 1980-82

försökslçzgarna j

innehåll inte överträdde försökslagens reklamförbud och friade programmet.

Upphovsrättsliga frågor

I närradiokommitténs första betänkande (SOU i1981 :l3 s. 91-101) be-

skrevs utförligt vad som reglerar användandet av kompositörers, författares och övriga konstnärliga utövares alster. Upphovsmännen har i frågor rörande användningen av skyddade verk i närradion representerats genom följande organisationer: STIM, Svenska tonsättares internationella musikbyrå u. p. a., IFPI, Svenska gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and Videograms, SAMI, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation, samt KLYS, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. IFPI och SAMI har gett STIM i uppdrag att administrativt handlägga alla frågor som rör musikanvändningen inom närradion. Till dessa uppgifter hör bl. a. utsändning av redovisningsformulär, debitering av avgifter, kontroll av redovisning, förhandlingar om avgiftsjämkning, undertecknande av avtal, avisering om avgiftsförändringar samt information om upphovsrättslagstiftningens och musikavtalets innebörd. IFPI, som i förhandlingarna även företrädde SAMI, samt STIM upprättade inledningsvis avtal med de sändande sammanslutningarna där rätten att sända skyddad musik medgavs. I överenskommelsen låg vidare att sammanslutningarna ñck utnyttja de skyddade musikverken avgiftsfritt. Den avgiftsfria perioden omfattade i första omgången tiden fram till 1 januari 1980, och den förlängdes därefter ytterligare ett halvår. Det krävdes dock att sammanslutningarna detaljrapporterade all musikanvändning under denna period. Under våren 1980 inleddes nya förhandlingar mellan upphovsrättsorganisationerna och en referensgrupp för de sändande sammanslutningarna. Närradiokommitténs roll i förhandlingarna var samordnande. Förhandlingarna avsågs leda fram till ett modellavtal där både avtalsprinciperna och nivån för avgifternas storlek fastställdes. I september 1980 enades parterna om en avtalskonstruktion för ett musikavtal, och förhandlingsresultatet överlämnades till närradiokommittén som beslutade sända ut modellavtalet och information därom till de närradiosändande sammanslutningarna. I ett och samma avtal kan närradions organisationer träffa avtal med musikens textförfattare, kompositörer samt fonogram- och artistorganisationer om såväl rätten att använda skyddade verk som ersättningsfrågan. Detta är unikt och förekommer inte i något annat liknande sammanhang, och kommittén uppfattar detta som en klar fördel och förenkling för föreningarna i närradion. Önskemålet från båda parter var att uppnå enklast möjliga admini-

Närradioverksamheten under försökslagarna 1980--82 61

strativa rutiner för både upphovsrättsorganisationerna och föreningarna. Detta löstes genom att den detaljerade musikrapporteringen upphörde och ersattes av kvartalsvis redovisning av musikanvändningens omfattning. All musikanvändning skulle rapporteras, således även använ-

dandet av oskyddad musik. Å andra sidan fastställdes avgifternas storlek

med hänsyn till att en viss beräknad del av närradions musik omfattade oskyddad musik. Avgifterna sänktes därför så att de kom att motsvara vad avgiften skulle ha varit om ersättning skulle ha erlagts enbart för skyddad musik. För sammanslutningar som använde oskyddad musik i stor omfattning, erbjöd sig upphovsrättsorganisationerna att uppta förhandling om jämkning av avgifternas storlek. Ersättningen är konstruerad dels som en grundavgift som täcker musikanvändning under fem timmar per år och dels en avgift för varje därutöver påbörjad musiktimme. Vidare infördes rabatt på timavgifterna då sammanslutningarna erlägger betalning gemensamt. Alla avgifter följer konsumentprisindex. Efter förhandlingarnas första omgång fick de sändande sammanslutningarna möjlighet att nominera och därefter rösta fram en uppföljningsgrupp som ñck uppdraget att bevaka effekterna av modellavtalet. Gruppen skulle också i fortsatta förhandlingar nå överenskommelse med upphovsrättsorganisationerna om rabatt vid riksgemensam redovisning och betalning samt fastställande av ersättning för använd musik i samband med programinformation i bandslinga på icke utnyttjad sändningstid. I upphovsrättslagstiftningen anges att musik som används i gudstjänst är befriad från avgift. I förhandlingarna vid utformandet av ett modellavtal för närradion var detta en av huvudfrågorna, och stora ansträngningar gjordes för att finna en definition av begreppet gudstjänst som båda parter kunde acceptera. Upphovsrättsorganisationerna var från början endast beredda att undanta koralbokens musik från avgiftsplikt. Parterna hade också olika uppfattning om såväl tidpunkt och plats som formerna för gudstjänstutövandet. Definitionen av begreppet gudstjänst som parterna kom överens om innebar en anpassning till aktuella och verkliga förhållanden och kom i modellavtalet att få följande lydelse: Från avgiftsplikt undantas gudstjänstmusik i samband med från studio eller kyrkolokal utsänd gudstjänst eller annan rituell andakt bestående av någon av komponenterna bibelläsning, förkunnelse eller bön. Avgiftsplikt gäller dock för varje sådan sändning som till huvudsaklig del består av sång och/eller musik, exempelvis kyrkokonserter med andaktsinslag.

Musikrapporteringen för hösten 1980 visade att 44 % av kyrkornas och samfundens musikanvändning kunde hänföras till kategorin gudstjänstmusik. Motsvarande undersökning för hösten 1981 visade att andelen gudstjänstmusik i stort sätt var konstant. Under fjärde kvartalet 1981 utgjorde 41 % av kyrkornas och samfundens musikanvändning gudstjänstmusik. När förhandlingarna om modellavtalets konstruktion avslutades i september 1980, kvarstod för parterna att överenskomma om två frågor

62 Närradioverksamheten under 1980-82

försökslagarna

som inte kunnat lösas i huvudförhandlingarna. Det gällde dels sammanslutningarnas önskemål att erhålla ökad rabatt om sammanslutningarna redovisade och betalade avgifterna gemensamt. Det på flera försöksorter avgifterna för musik som används i samband gällde också att fastställa med den som ortens sänder på

programinformation närradioförening

icke bokad sändningstid. Båda dessa frågor togs upp i förhandling mellan STIM och uppföljunder våren 1981. Förhandlingarna resulterade i att samningsgruppen manslutningarna, under den resterande försöksperioden, erhåller en (l) rabatt på timavgifterna för var sändningsort som procents ytterligare redovisning och betalning. Rabatten begränsades ingår i riksgemensam till 16%. En förutsättning är dock att samtliga redovisningsskyldiga sammanslutningar på orten ingåri redovisningssamarbetet. l april 1982 elva sändningsorter denna gemensamma redovisning och genomförde de enskilda sammanslutningarna på dessa orter erhöll alltså ll % ytterrabatt utöver de 15-30 °/o rabatt som den ligare på sina timavgifter, lokala samordningen ger. I den andra frågan kom parterna överens om att den närradioförening som önskar använda musik i bandslinga i samband med programinformation för avtalsåret erlägger tre grundavgifter per år. Det innebär 1983/84, beroende på ort, avgifter på mellan 570 kr och l 932 kr. Det finns vissa skillnader när det gäller ersättningen för användande av skyddade litterära verk och skyddade musikverk i närradion. För musikanvändningen har sammanslutningarna slutit avtal med de upphovsrättsorganisationer som företräder de enskilda upphovsmännen såsom tonsättare, textförfattare, fonogramproducenter, artister och musiker. När avtalet har undertecknats har sammanslutningen rätt att, mot erläggande av de i avtalet fastställda avgifterna, använda de skyddade verken utan att i varje enskilt fall begära tillstånd av upphovsmännen. däremot önskar använda ett litterärt verk måste När en sammanslutning upphovsmannen, eller den som innehar upphovsrätten, i förväg tillfrågas och ge sitt medgivande till upplåsning. Upphovsrättsinnehavaren har dessutom rätt att själv fastställa ersättningsbeloppet. En upphovsman till ett litterärt verk kan också helt avstå från ersättning. Sveriges Författarförbund (SFF) har rekommenderat sina medlemmar att i förekommande fall begära samma ersättning från närradion som avtalet mellan SFF och Lokalradion föreskriver. Är verket översatt till (LRAB) svenska, skall ersättningen för ett prosaverk delas lika mellan upphovsmannen och översättaren. Översättare av lyrik äger rätt till samma ersättning som författaren. Närradiokommittén bedömer att närradions sammanslutningar i en exempelvis upplåsning ur böcker eller mycket ringa omfattning, genom framförande av radiopjäser, utnyttjar skyddade litterära verk. Möjligen anser att det krävs ett alltför stort beror detta på att sammanslutningarna och tidskrävande merarbete att vid varje tillfälle söka respektive upphovsrättsinnehavare och överenskomma om nyttjanderätt och ersättning. Närradiokommittén har kontinuerligt informerat föreningarna om inom upphovsrättsområdet och om avtalet inom musikomrâreglerna

Närradioverksamheten under försökslagarna 1980--82 63

det. För att underlätta arbetet för föreningarna har närradiokommittén meddelat STIM om vilka sammanslutningar som erhållit sändningstillstånd. Härigenom har STIM tidigt kunnat ge föreningarna ytterligare information och samtidigt erbjuda de sammanslutningar som avser att använda musik i sina sändningar möjlighet att teckna avtal. Att upphovsrättsorganisationerna så tidigt kunnat ta kontakt med nya tillståndsinnehavare har sannolikt bidragit till att oavsiktliga överträdelser mot upphovsrättslagstiftningen har undvikits.

Utfall av modella vtalet

I januari 1981, cirka fyra månader efter förhandlingarnas avslutande, hade 221 sammanslutningar ingått avtal om musikanvändning i närradion. De utgjorde 80 % av de sändande sammanslutningarna. Åtta föreningar erhöll s. k. jämkat avtal bl. a. beroende på att deras användning av oskyddad musik översteg schablonen för normalavtalet. I april 1982 hade 295 sammanslutningar tecknat musikavtal med upphovsrättsorganisationerna. Det innebar en anslutning på 98 %. 17 sammanslutningar hade vid denna tidpunkt erhållit prisreduktion. Ett stort antal sammanslutningar har begränsat sin musikanvändning sedan avgifter infördes jämfört med den betalningsfria perioden. Detta har skett dels genom en mindre andel musik i de enskilda programmen, dels genom nedskärning av sändningstiden. Vid en jämförelse av musikanvändningen mellan en vecka under den betalningsfria perioden med en vecka efter att musikavgifterna infördes, framkom att musikinslagens andel i programmen hade sjunkit från 45 till 26 °/o. Vid en mätning ett år senare utgjorde 28 % av programtiden musik. Under det första året under vilket musikavgifter skulle erläggas, 1980-07-01- 1981-06-30, erhöll upphovsrättsorganisationerna 582 000 kr. Denna summa utgör nettoinbetalningar efter det att samredovisningsrabatterna har avdragits. Under avgiftsäret 1981/ 82 inbetalades netto 687 000 kronor, och rabatterna uppgick till 177 000 kronor. Upphovsrättsorganisationerna har varit medvetna om att även den förenklade musikrapporteringen för det stora flertalet sammanslutningar blev en ny och ofta betungande uppgift. Rutiner saknades och modellavtalets konstruktion förutsatte, för erhållande av de olika rabattförmånerna, ett nära samarbete mellan sammanslutningarna. För att dessa skulle få rimliga möjligheter att finna fungerande former och rutiner, har STIM vid varje redovisningstillfälle ruckat på reglerna för tidpunkten för musikrapportering och betalning. STIM har dock erfarit att rutinerna efterhand har förbättrats såväl när det gäller samarbete mellan sammanslutningarna pá en ort som mellan

de olika sändningsorterna. Klart är emellertid, att de olika formerna för

gemensam redovisning och betalning har inneburit betydande arbetsinsatser för de personer som svarat för den samordnade redovisningen. Upphovsrättsorganisationerna, genom STIM, har inte funnit skäl föreligga för att kontrollera om de redovisningar över spelad musik som sammanslutningarna gjort överensstämmer med verkligheten. Det finns därför inga uppgifter om så är fallet. Men det faktum att några kontroller

x

64 Närradiovarksamheten under försökslagárna 1980-82

inte har företagits, bör uppfattas som att redovisningarna varit rimliga och trovärdiga. En handfull sammanslutningar, som slutit avtal med upphovsrättsorganisationerna har hotats med indrivning av uteblivna avgiftsinbetalningar alternativt uppsägning av avtalet, med musikutnyttjandeförbud som följd, för utebliven rapportering.

3 Erfarenheter av närradioverksamheten

1982- 84 och

förslag

3.1 Närradion som

föreningsradio

Yttrandefriheten är inskriven i vår grundlag och dess syfte är att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Den är också en ovillkorlig förutsättning för en väl fungerande demokrati. Genom etermedier och press når information, debatt och kritik fram till människorna. Massmedierna därför den praktiska förutsättutgör ningen för vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Vi söker ständigt vidga vår yttrandefrihet. Vi måste också arbeta för att ständigt öka människornas möjligheter att utnyttja den. Genom det förslag som framläggs i detta betänkande vill närradiokommittén tillförsäkra rätten att genom sina

medborgarna folkrörelser

och föreningar utnyttja radiomediet för informations-, utbildnings- och agitationsändamål. Denna rätt är en viktig del av det arbete på radioområdet som internationellt går under namnet “public access.

Tillgänglighet

Det sätt på vilket medierna fyller sin uppgift är också av stor betydelse. Mediepolitiken måste syfta till att säkerställa mångfalden i medierna. Varje röst måste ha möjlighet att komma till tals, även den obekväma och den ekonomiskt svaga. Mediepolitiken är också en del av kulturpolitiken och den bör utformas så att den gynnar kvalitet och tillgänglighet och motverkar skadlig kommersialism. Staten måste ta ett ansvar för mångfalden i utbudet och samtidigt garantera medierna en oberoende ställning.

Internationell utveckling

Internationellt har radion av tradition haft en central ställning i informations- och agitationssyfte. Dess betydelse i länder med svåra kommunikationsförhållanden och låg läskunnighet har varit stor. Därför har tusentals fria radiostationer etablerats runtom i världen ofta vid sidan av nationella radioföretag. I många länder i Europa har organisationer och kyrkor startat radio-

66 av nârradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

stationer. Utveckling av närradio pågår i Danmark och Norge. Inrättandet av en radiokanal för föreningslivet i Sverige ter sig därför naturlig.

Kostnaderna

Under en följd av år har den elektroniska utvecklingen gett oss alltmer avancerad teknik till allt lägre kostnader. Det är inte bara dataområdet som är ett exempel Kostnaderna för att producera radio bepå detta. gränsar sig enligt närradiokommitténs undersökningar till i genomsnitt 7 600 kr. för en timmes i veckan i ett år. Samtidigt har medborprogram att lyssna på radio med alltfler, allt bättre och allt garnas möjligheter mottagare ökat. Den enskilde har i alltfler situationer möjlighet billigare att lyssna medan han eller hon utför andra sysslor. Tillgången till olika program har samtidigt ökat, även från de officiella programföretagen. konkurrens mellan olika radiokanaler behöver inte upp- Någon egentlig stå. Lyssnaren har stora möjligheter att olika tider på dygnet höra på olika stationer utan att för den skull gå miste om väsentlig information och aktuell tyder också på att den generation som orientering. Mycket till flera kanaler oftare växlar informationskälla. växt upp med tillgång Medan som massmedium för denna utveckling pågått har trycksaker medfört ständigt ökade kostnader. Inte bara kostnaderna föreningarna för framställningsteknik och papper utan också distributionskostnaderna har stigit. för föreningarna att nå ut till medlemmar och allmän- Möjligheterna het borde dock inte få begränsas av ekonomiska faktorer. Därför är det en naturlig följd att radiomediet ställs till föreningslivets som ett billigt alternativ. Detta gäller inte bara små och förfogande resurssvaga föreningar. Även stora organisationer med högt medlemsantal har alltmer kostnader för sin information och medbetungande lemskontakt.

Småskalighet mot internationell Iikriktning

Närradion en ny uttrycksväg för röster som företräder folkrörelöppnar ser och föreningar. Detta är viktigt mot bakgrund av den pågående Internationella etermediaföretag, satellitteknik och medieutvecklingen. videodistribution till maktkoncentration och kan lätt skapa tendenser likriktning. Radion och televisionen underlättar att sprida information över hela världen. och enskilda och värderingar Institutioner, företag som har makt och ekonomiska resurser kan genom etermedierna skaffa sig försteg i opinionsbildningen. Genom att utgöra en del av basen för kan de medverkande i närradion erhålla och småskalig opinionsbildning stärka ett folkligt inflytande över medierna. Riskerna att människan blir utlämnad till makter som hon inte kan påverka minskar. Hon befäster i stället sin roll i vardagen och gemenskapen.

Förslag om permanentning

Den nu femåriga försöksverksamheten med närradio som härmed föreslås bli avslutad för att ersättas med en permanent lagstiftning, har

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 67

utnyttjats väl. Genom att grundligt pröva verksamheten i mer informella former har studier kunnat göras som varit värdefulla vid formuleringen av kommitténs ståndpunkter. Inte minst har de sändande sammanslutningarna själva vid konferenser och andra träffar med företrädare för kommittén gett värdefulla synpunkter på närradions framtid. Föreningarna har entydigt förklarat sig ha behov av närradion i framtiden. Och eftersom det ytterst måste vara föreningslivets behov och intresse av närradio som ska avgöra närradions framtid och utveckling bör närradion bli föreningarnas radio inom de juridiska, tekniska och ekonomiska ramer som föreslås här. Kommittén föreslår att närradioverksamheten permanentas från l juli 1985.

3.2 Verksamhetens omfattning

Som redovisas under avsnittet 3.5. l minskade närradioverksamheten vid övergången till närradiolagens giltighet 1982-07-01. Delvis sammanhängde det med att tidpunkten kom att sammanfalla med semesterperioden, då ett stort antal sammanslutningar minskar sin verksamhet eller tar paus i sändningarna. De nya regler som närradiolagen föreskrev bidrog även till minskningen. Då försökslagarna upphörde innehade 298 sammanslutningar på de 16 första orterna sändningstillstånd. De hade en total sändningstid per vecka på 726,60 timmar. Ett halvår senare hade 271 sammanslutningar beviljats tillstånd och startat sändningar i kraft av de nya lagarna. Den totala sändningstiden var då längre än när försökslagarna upphörde: 767,25 timmar/vecka. Den genomsnittliga sändningstiden hade på ett halvår ökat från 2,44 till 2,83 timmar per vecka bland tillståndsinnehavarna (huvudsakligen samma som deltog i försöksverksamheten fram till 1982-07-01). Den successiva utbyggnaden (se avsnitt 3.1 l.l) hade då inletts med sändningar på åtta nya orter hösten 1982. Detta påverkade givetvis omfattningen av verksamheten. l april 1984 hade den ökat till I 262,5 timmar/vecka eller 65 650 timmar om året. Hur verksamheten utvecklats på orterna under den fortsatta utbyggnaden framgår av nedanstående tabell. Antalet tillståndsinnehavare på de äldre försöksorterna sjönk genomgående i och med den nya lagstiftningen. På ett flertal orter har dock antalet sändningstimmar fortsatt att öka sedan den nya lagen infördes. Det har mestadels berott på att de äldre tillstândsinnehavarna, särskilt kyrkorna, utökat sina sändningar. Efterhand som sändningarna fortgått har den genomsnittliga sändningstiden sjunkit från 2,83 till 2,23 timmar/ vecka. Kommittén ser detta främst som ett tecken på att kostnaderna fortsatt att öka i en tid av sviktande konjunkturer som även föreningslivet haft känning av. I en del fall kan det också vara fråga om mattningsfenomen som naturligen gör sig gällande sedan en verksamhet övergått från pionjäranda till rutin. Någon genomgående sådan tendens bland de medverkande sammanslutningarna har kommittén dock inte ansett sig kunna konstatera.

68 av närradioverksamheten 1982-84 och

Erfarenheter förslag

Tvärtom kan noteras att antalet tillståndsinnehavare som lämnat verk-

samheten efter en tid är väsentligt lägre med nuvarande lagstiftning än

under försökslagarna. Det är i sig naturligt att den fastare lagstiftningen

minskat omsättningen av föreningar i verksamheten.

Antal sändningstillstånd v 9/82, 2/83, 49/83 och 13/84

Sändningsort 9/82 2/83 49/83 13/84

- - u.. in; Alingsås Avesta - -

Jåklixl-ÄOO

- Borlänge Dalsjöfors 6 - h) Danderyd/ Täby - Edsbyn

mom

Eskilstuna l l - Finspång

llzållmwälmwlgl

O\J\OJ>-A-l>0O\l-—-—-Llunb-LIIJzO\LhO\UIOOJi\l

39 b Göteborg Götene -

- N Helsingborg

—-OOJ:-

-w

4:-com

Jönköping 14 Kalix - - Karlskoga Karlskrona Karlstad Kumla

Im3.TmI~ooI

Köping

llwälolusl

O~O\OO--J?-J\O

Linköping Lund N O Malmö Mora Norrköping Norrtälje Nybro Nyköping Piteå

|\o(x)|

Sandviken

AUIOOOOOONOOOAOO

Skellefteå

- Uppsala

- Växjö Älmhult - Öckerö 3 Summa 298 271 5 ll 565

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 69

Antal Sändningstimmar v 9/82, 2/83, 49/83 och 13/84

Sändningsort SÄNDNINGSTIMMAR PER VECKA 9/82 2/83 49/83 13/84

-- — 14.25 14.50 Alingsås Avesta - -- 7.50 7.50 - - 10.25 10.00 Borlänge Dalsjöfors 2 l .75 21.75 19.75 20.25 - - 19.00 19.75 Danderyd/ Täby - 7.5 17.00 17.75 Edsbyn Eskilstuna 38.5 29.0 23.50 23.50 - - 24.50 27.00 Finspång

Helsingborg

Karlskoga

Köping

Norrköping - - 3.00 13.00 Norrtälje - - 22.75 28.00 Nybro - - 25.50 24.50 Nyköping

Uppsala

Växjö Älmhult - 0.75 2.50 2.50 Öckerö 15.0 16.5 28.50 28.50 Sändningstimmar per vecka 726.5 766.25 l 175.00 l 262.50 Sändningstimmar per år 37 778 39 845 61 100 65 650

70 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

« 3.3 Deltagande från olika föreningsgrupper

När man ser på vilka sammanslutningar som deltar i närradioverksamheten, finner man en stor spännvidd. De föreningskategorier som vi möter i samhället finns också representerade som tillståndsinnehavare i närradion eller som sändande sammanslutningar. Förhållandet är däremot något annorlunda när det gäller representationen på de enskilda sändningsorterna. Endast i Stockholm finns alla föreningskategorier med. På övriga sändningsorter finns endast några av kategorierna representerade; i några fall svarar en enskild kategori för sändningarna. Närradiokommittén har från försöksverksamhetens början använt en och samma indelning i tio olika föreningskategorier. Vid senaste mätningen på 50 sändningsorter, vecka 13/ 1984, befanns tillståndsinnehavarna vara representerade enligt följande: Religiösa sammanslutningar fanns på 44 sändningsorter, politiska organisationer på 35, idrottsföreningar på 19, studieförbund på 19, musikföreningar på 14, student- och elevorganisationer på 12, invandrarföreningar på 11, nykterhetsorganisationer på 8, handikappföreningar på 5 och övriga sammanslutningar på 47 sändningsorter. Bland de övriga har närradioföreningarna sändningstillstånd på 36 orter och fackliga organisationer på 5. Utöver dessa tillståndsinnehavare, 578 stycken, tillkommer de sammanslutningar som mer eller mindre regelbundet sänder sina program på en annan förenings sändningstillstånd. Närradiokommittén saknar uppgift om omfattningen av dessa sändningar. De respektive kategoriernas procentuella andel av sändningstillstånden har varit anmärkningsvärt jämn under en rad mätningar. Endast musikföreningarnas minskning är noterbar. Från att i början av 1982 utgjort en tiondel av tillståndsinnehavarna, har musikföreningarnas andel sjunkit till 4 procent. Anledningen till detta är sannolikt de skärpta regler för erhållande av sändningstillstånd som infördes 1 juli 1982 men också ökade kostnaderi samband med införandet av musikavgifter 1981 och tillståndsavgifter 1982.

Tabell: Sändningstillståndens fördelning kategorivis - i procent.

V9/82 V2/83 V35/83 V 13/84

99% 99% 100% 100%

av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 71

Erfarenheter

Ett annat sätt att mäta deltagandet, än genom att se hur många sammaninom som har sändningstillstånd, är att slutningar respektive kategori mäta sändningsaktiviteten:

Tabell: Andel av siindningstiden kategorivis — i procent

v9/82 v2/83 v 13/84

5 u- Religiösa sammanslutningar Politiska organisationer lnvandrarföreningar

--‘O--‘®\lkIILIr

Musikföreningar

\l--—\OI\)I\)-HU-l\lg‘ -—---—oowwww\o»o

Idrottsföreningar Studieförbund Student- och elevorganisationer Handikapporganisationer Nykterhetsorganisationer Övriga sammaslutningar 15 .- n_

100% 100% 101%

Tabellen visar att de religiösa sammanslutningarna således inte bara är kategori är de den klart representerade på flest antal orter. Som enskild största gruppen och tabellen över utnyttjad sändningstid ovan visar att de producerar mer än hälften av alla närradioprogram. De gjorda mätningarna visar också på att de politiska organisationernas andel av sändningstiden inte motsvaras av deras relativt stora andel För övriga organisationsgrupper finns det en av sändningstillstånden. balans mellan andelen av sändningstiden och deras andel av tydlig sändningstillstånden. Vid mätningen v 13/84 gjordes en särskild studie av hur lång sändinom respektive kategori använder i ningstid varje tillståndsinnehavare genomsnitt: Religösa sammanslutningar sänder 3 timmar och 51 minuter per vecka, politiska organisationer 1:02, invandrarföreningar 1:08, musikför- 1:52, idrottsföreningar 1:09, studieförbund 1:23, student- och eningar _ elevorganisationer 2:22, handikappföreningar 0:58, nykterhetsorganisationer 1:00 och övriga sammanslutningar i genomsnitt 1:20 per vecka. Uppgifterna visar att de flesta föreningarna, oavsett kategoritillhörighet, i genomsnitt sänder ungefär lika mycket per veckal Till undantagen hör de religiösa sammanslutningarna, student- och elevorganisationerna samt i viss mån musikföreningarna. Dessa tre kategorier sänder mer än Stora variationer inom respektive föreningsgrupp kan dock föövriga. rekomma. Exempelvis sänder många församlingar inom Svenska kyrkan endast en kvarts timme per vecka medan enskilda frikyrkoförsamlingar per vecka. I Linköping och Lund på några orter sänder över 20 timmar Radio Akademiska försänder studentorganisationerna Ryd respektive eningen långt över genomsnittet medan studenterna i Uppsala till stor del sänder ganska korta program genom de enskilda studentnationerna som var och en har sitt sändningstillstånd.

72 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och

förslag

Icke svenskspråkiga sändningar

I april 1984 medverkade 37 invandrarföreningar eller sammanslutningar med icke svenskspråkiga sändningar. Man sände program i totalt 41,75 timmar Därutöver har flera per vecka. frikyrkoförsamlingar och i några fall församlingar inom Svenska kyrkan sänt för invandrare, program främst finsk- och spansktalande. För invandrarföreningar har gällt att program kunnat produceras centralt för sändning över flera närradiosändare i landet. Denna möjlighet har utnyttjats av flera av de medverkande invandrarföreningarna, bl.a. av de italienska och portugisiska riksförbundens lokalavdelningar samt sammanslutningar som bedriver verksamhet såväl i Stockholms innerstad som inom Järvasändarens Invandrarkvintäckningsområde. nornas riksförbund RIFFI har under våren 1984 inlett förberedelser för viss sådan samproduktion för ett tiotal av sina lokalavdelningar utanför Stockholm. Möjligheten att sända program över flera sändare i kraft av ett undantag från riksförbudet, föreslås kvarstå för invandrarorganisationer (3.9.6). Bidrag till invandrarinformation i närradion behandlas i 3.16.

3.4 och

Rapporter sociologiska undersökningar

3.4.1 Lyssnarundersökningar

Under försöksverksamheten har kommittén låtit genomföra lyssnarundersökningar. En sammanfattning av dem, ”Lyssnandet på närradio”, skriven av fil. dr. Lowe Hedman, Sociologiska institutionen, Uppsala universitet, och docent Lennart Weibull, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, ingår i betänkandet som bilaga 2. Kommittén lämnade i sitt förra betänkande (SOU 1981:13) en redogörelse för den lyssnarundersökning på 15 orter som företogs vecka 16/1980. Denna undersökning refereras också denna gång i den ovan nämnda bilagan. På en av de 15 orterna, Jönköping, har samma frågor om lyssnandet ställts två och ett halvt år senare som led i en större undersökning av befolkningens medieanvändning. Också resultatet av den undersökningen ingår i bilagan. Vidare kommenteras i bilagan studier av föreningsmedlemmarnas lyssnande i två sammanslutningar i Eskilstuna och fyra i Stockholm. Dessa undersökningar har i sin helhet redovisats av kommittén i rapporterna Närradion och dess lyssnare DsU och Närradion - medlemmarna

(Liber 1980:14) innehållet, och invandrarna (Liber DsU 1982:3). Lyssnarundersökningarna har ge-

nomförts under ledning av Lowe Hedman, som även svarat för utvärderingsarbetet i sin helhet på uppdrag av kommittén. Lyssnarundersökningarna hänför sig främst till närradioverksamhetens inledningsskede. Kommittén har endast genomfört undersökningarna 1980, vilka kompletterats med Weibulls uppföljning på en enda av de undersökta orterna, Jönköping, hösten 1982. Hedman har föreslagit att kommittén skulle genomföra fler undersökningar av lyss-

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och 73

förslag

nandet. Åtskilliga sammanslutningar har också uttalat önskemål om att

kommittén skulle låta göra fler lyssnarundersökningar. Kommittén inser värdet med lyssnarundersökningar och skulle gärna sett att det varit möjligt att genomföra flera. Kommittén har emellertid av ekonomiska skäl avstått från att begära medel för dessa. De direktiv som utfärdats av chefen för finansdepartementet om återhållsamhet med utgifter i kommittéarbetet har därvid väglett kommitténs ställningstagande. Inom närradioverksamheten har sändande även sammanslutningar andra avsikter än att nå höga lyssnarsiffror. Man ofta sin begränsar målgrupp till den egna kretsen medlemmar och/ eller sympatisörer och ser verksamheten som meningsfull om man når en viss del av dem. Eller man ser verksamheten som ett komplement till andra former av kommunikation och föreningsmeddelanden och är tillfredsställd om en del människor nås av sändningarna som ett led i påverkan eller som påminnelse. En del sammanslutningar lägger särskild vikt vid att äldre och handikappade, som har svårt att delta i mötesverksamheten, kan få ökad kontakt med föreningen eller församlingen Komgenom sändningarna. munikationen genom närradion kan vara meningsfull för den sändande sammanslutningen även om endast några tiotal människor intresserar sig för den. För en förening som vanligen samlar endast t. ex. 20 medlemmar till sina möten kan en radiopublik på 100 personer vara stor. Ett sådant endast l procent lyssnarantal utgör av befolkningen på en ort med l0 000 människor i åldern 15-70 år. Om man beaktar detta förhållande inser man vilka kommunikationsmöjligheter närradion erbjuder även vid låga lyssnarsiffror. Särskilt för små sammanslutningar som ofta har svårt att nå ut i andra media är dessa möjligheter påtagliga, inte minst på större orter. Det lyssnande som redovisats i kommitténs undersökningar har av de sändande allmänt ansetts vara tillfredsställande. Man har därvid även beaktat att det kan ta åtskilliga år att påverka mediavanor, så att en större grupp lyssnare regelmässigt hör på en ny kanal. De relativt korta sändningstider som närradiosändaren utnyttjar på många orter utgör också en faktor som borde vara ägnad att hålla lyssnarsiffrorna på en låg nivå. Mot denna bakgrund anser kommittén att den publik de sändande sammanslutningarna lyckats samla inger respekt. Detta gäller särskilt resultatet som redovisas i den andra undersökningen om lyssnandet i Jönköping, där lyssnandet på närradio har kommit att ligga i nivå med lyssnandet på Riksradions Pl-kanal. Kommittén ser inte i övrigt anledning att kommentera lyssnarundersökningarna mer detaljerat. Beträffande sändningarna på invandraranser dock kommittén språk att det höga lyssnandet upp till 87 procent om man ser över en längre tid - särskilt bör uppmärksammas. Kommittén anser att invandrarnas särskilda behov av sändningar på sina hemspråk väl dokumenterats även av lyssnarundersökningarna och anser - som motiveras i avsnitt 3.9.6 - att detta behov i sig utgör ett skäl att särskilt undanta invandrarorganisationerna från förbudet mot att kontinuerligt sända samma program över sändare i flera kommuner.

av nârradioverksamheten 1982-84 och förslag

74 Erfarenheter

3.4.2 Sändningarnas innehåll

Det är omöjligt för kommittén att i en koncentrerad betänkandetext ge en rättvisande beskrivning av innehållet i närradioprogrammen. Enbart en rubricering av sändningarna, över l 200 timmar per vecka, skulle ta betydande utrymme i anspråk och ändå inte säga så mycket om själva Kommittén har därför i stället valt att uppdra åt en programinnehållet. av sina experter, redaktör Bernt Stenmark, som representerar Sveriges Närradioförbund i kommittén, att genomföra ett par studier av hur närradion används, Så använder föreningslivet närradion” och

Alingsås närradio, vilka utges i separat volym (Liber DsU l984:9)

samtidigt med detta betänkande. Kommittén anser att de bägge rapporterna ger en god bild av hur närradioverksamheten kommit att gestalta sig inom olika folkrörelser. Utöver de rapporter om sex olika folkrörelsegrupper som Stenmark genomfört har Lowe Hedman med invandrarstudien som ingår i voly-

men Närradion - innehållet, medlemmarna och invandrarna (Liber

DsU 1982:3) undersökt en sjunde grupp vilket ger en tillfredsställande komplettering. Närradioverksamheten varierar från ort till ort, från vecka till vecka, från förening till förening. De redovisade studierna skall därför främst ses som exempliñerande tvärsnitt. Samtidigt vill kommittén understryka att såväl de av Hedman ledda sociologiska studierna som Stenmarks inriktade tillsammans i mer journalistiskt rapportering ger en inblick både närradions möjligheter och de stora variationerna i det praktiska Kommittén konstaterar att erfarenheterna som dokugenomförandet. menterats i sig styrker behovet av en föreningsradio i landet. Denna kommitténs erfarenhet underbygger de synpunkter om behovet av föreningsradio som redovisats i avsnitt 3.1.

3.5 Tillståndsprövningen

3.5.1 Bortfallet vid övergången till nya närradiolagen

Då föreningskriteriet skärptes vid närradiolagens ikraftträdande l juli 1982 föll ett antal sammanslutningar utanför kretsen av tillståndsberättigade föreningar. Det ledde till att antalet deltagande sammanslutningar sjönk på hälften av orterna. Själva omprövningen av samtliga sändningstillstånd bidrog också till en minskning. Några sammanslutningar som innehaft tillstånd men inte utnyttjat dessa alls eller endast i ringa grad återkom inte med nya ansökningar. Över huvudtaget blev remissomgången, propositionen och riksdagsbeslutet en utgångspunkt för de deltagande sammanslutningarna att överväga om man skulle delta i den fortsatta verksamheten eller inte. En betydande osäkerhet rådde bland föreningarna hur man skulle tolka riksdagsbeslutet om att närradioverksamheten skulle få ”fastare former”. Skilda politiska tolkningar gjorde sig gällande i den offentliga debatten. Vid samma halvårsskifte infördes också tillståndsavgifter. Även den-

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och 75

förslag

na ändring blev en orsak för många föreningar att diskutera sitt deltagande. 298 sammanslutningar innehade eget sändningstillstånd då försökslagarna upphörde att gälla den 30 juni 1982. Det kan jämföras med att totalt 415 sammanslutningar hade haft sändningstillstånd någon del av tiden sedan sändarstarterna 1979. 1 17 sammanslutningar hade alltså slutat sända redan innan närradiolagen började gälla. Av de 298 från den äldre verksamheten kvarstående sammanslutningarna återkom 200 med egna sändningstillstånd enligt den nya lagen. I det stora flertalet fall avstod de 98 återstående sammanslutningarna från att ansöka om nya tillstånd. Kommittén avslog ansökningar från 13 ”äldre” sammanslutningar. Åtta av dessa besvärade sig till kammarrätten som upphävde kommitténs beslut i samtliga fall utom ett (Ljudmixarna SBC, Järva). 42 av de 98 tillståndsinnehavare som inte återkom med ansökningar eller som fick avslag var sådana som, såvitt kommittén kunnat bedöma det efter sammanslutningarnas ansökningshandlingar, bildats under försökslagarnas giltighetstid för att sammanslutningen skulle kunna bedriva sändningsverksamhetJ Det övervägande antalet sammanslutningar som föll bort tillhörde alltså det traditionella föreningslivet. Det förefaller alltså som om det skärpta föreningskriteriet endast svarat för bortemot hälften av bortfallet. En lika framträdande orsak till minskningen tycks införandet av tillståndsavgifter ha varit. Avgifterna är så uppbyggda att de stimulerar till samverkan om ett sändningstillstånd mellan flera sammanslutningar i en enda sammanslutnings namn. I avsnitt 3.17.2.2 föreslår kommittén ändringar som skall neutralisera denna effekt. Det var dock endast få sammanslutningar som hörde av sig till kommittén och förklarade att de nya avgifterna var orsaken till att man upphörde sända.

3.5.2 Erfarenheter av och förslag om

tillståndsprövningen

Närradioverksamheten har alltsedan den började 1979 haft till ändamål att göra det möjligt för lokala sammanslutningar av ideell karaktär att utnyttja etermediet för att sända information om sin verksamhet och i övrigt sprida sitt budskap. Detta närradions syfte har tillgodosetts genom två något olika sätt att lagreglera sändningsrätten, nämligen dels genom lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio, som gällde intill 1 juli 1982, dels genom närradiolagen (1982:459), som reglerar rätten i dag. Närradiokommittén har under hela den tid närradioverksamheten pågått haft ansvaret för lagtillämpningen. Kommittén har sålunda nu fem års erfarenhet av de två sätten att legalt bestämma vilka som kan få sända i närradion. Erfarenheterna från tiden före 1 juli 1982 ledde till vissa ändringar i fråga om sändningsrätten i den lagstiftning, som därefter trädde i kraft. Kommitténs erfarenheter av denna lag i sin tur visar

De 42 nybildade föreningarna som föll bort fördelade sig på från Stockholm 20, Järva (Stockholm) 7, Malmö 6, Göteborg 3, Eskilstuna 2, Karlstad 2, Linköping 1 och Sandviken l.

76 av närradioverksamheten 1982-84 och

Erfarenheter förslag

vid tillämpningen. Enligt kommitténs mening finns på vissa svårigheter det på grund därav anledning att bestämma kretsen av och kvalifikationerna på de sändningsberättigade sammanslutningarna något annorlunda än som görs i dag. Som bakgrund redovisar kommittén i detta avsnitt utom sin praxis också den lagstiftning som gällt och gäller för tillståndsprövningen och dess motiv. Kommittén anser att det behöver göras i ett sammanhang eftersom relevanta motivuttalanden är spridda i lagförarbetena och inte för prövningen av alla ärenden. De är så väl ägnade att ge ledning särskilda villkoren för sändningstillstånd har inte alltid kunnat tillämpas så, att de främjat närradions primära syfte att vara en kanal för det ideella folkrörelsearbetet. Under försökstiden gällde att tillstånd kunde ges till sådan lokal sammanslutning som var juridisk person och som bedrev ideell, politisk, facklig eller religiös verksamhet inom sändningsområdet. Regeln angav sålunda inte närmare vilken Organisationsform sammanslutningen skulle ha utöver att den skulle vara en juridisk person. Den fäste större avseende vid verksamhetens innehåll och inriktning. I enlighet härmed tillstånd bl a till svenska kyrkans församlingar, konsugav kommittén (inklusive en OK-förening) och en HSB-förening. De mentföreningar flesta tillståndsinnehavarna under försökstiden var dock ideella föreningar. Bland föreningar som ansågs falla utanför definitionen av sändningssammanslutningar var Frälsningsarméns lokala kårer (som berättigade ändå fick sändningstillstånd) och Svenska Arbetsgivareföreningens regionkontor, närmast därför att de inte var självständiga juridiska personer. I sitt betänkande Närradio (SOU 1981 :13) höll kommittén fast vid att inte borde villkor för sändningsrätt i en viss Organisationsform utgöra närradion och föreslog därför att en lokal, juridisk person med ”huvudideella eller fackliga ändamål” skulle kunna få sakligt syfte att främja tillstånd. Den anförde, att därmed kooperativa föreningar, branschorganisationer och köpmannaförbund skulle falla utanför den sändningsberättigade kretsen. Som framgått var de flesta tillståndsinnehavare under den första försöksperioden ideella föreningar. Rättsordningen ställer nu mycket begränsade krav för att en ideell förening skall utgöra en juridisk person. Förutsättningarna härför brukar vara att ett visst minsta antal medlemmar, vanligen inte under fem, antagit stadgar med åtminstone uppgifter om föreningens firma, verksamhetens art och formerna för beslut samt utsett en styrelse. Kommittén kunde också konstatera att ett inte obetydligt antal sammanslutningar hade bildats efter närradiostarten och att i nâgra fall syntes ha varit att få delta i försöken. syftet med föreningsbildningen Kommittén ansåg det mindre önskvärt att tillfälligt sammansatta grup- Endast sammanslutningar som vunnit ”tillper gavs sändningstillstånd. stabilitet” borde beviljas tillstånd, och av det räcklig föreningsrättslig skälet föreslogs att det skulle krävas av sammanslutningen att den bedrivit sin verksamhet på orten i minst ett år. rätt, 4 § närradiolagen, kan numera tillstånd att sända Enligt gällande

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 77

närradio ges till vissa.angivna slag av sammanslutningar som ärjuridiska personer, nämligen

l. lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet, 2. lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet,

3. församlingar inom svenska kyrkan, 4. obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, 5. sammanslutningar av flera tillståndsinnehavare för gemensamma närradioändamål.

För de ideella föreningarna under l. och 2. krävs att verksamheten bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen. Av förarbetena framgår vidare att dessa föreningar skall få sända närradio bara om de bedriver annan verksamhet som är deras huvudsakliga uppgift. Kommittén har stött på en del svårigheter när det gällt att tillämpa denna reglering. Kommitténs redovisning av praxis är naturligt nog inriktad på de tveksamma fallen. Detta bör emellertid inte skymma undan det faktum, att de legala förutsättningarna för sändningsrätten enligt kommitténs mening i stort har visat sig väl motsvara närradions syfte och föreningslivets behov. De få tveksamma fallen har hänfört sig till flera av sändningsvillkoren; dels till kravet att en sammanslutning skall driva annan verksamhet än närradio och detta i viss omfattning, dels till kravet att sammanslutningen skall ha lokal karaktär, och dels till kravet att sammanslutningen skall utgöra en ideell förening.

Ettårsregeln

Lagen 1982 avsåg att på flera punkter skärpa kraven på de föreningar som skulle få tillstånd att sända närradio. Bl. a. anslöt sig departementschefen i närradiopropositionen till förslaget om en ettårsregel med samma som kommittén anfört i betänkandet - för att motivering förebygga att tillfälliga grupper kommer i fråga för sändningstillstånd”. Från regeln kan ges dispens om det finns särskilda skäl för det. Exempelvis, sägs det i propositionen, borde en sammanslutning med syftet att driva en kampanj i en aktuell fråga, såsom inför en folkomröstning, kunna få tillstånd även om den inte funnits så länge som ett år. Ytterst få föreningar har påkallat dispens. Inte i något fall har kommittén gett sådan. Ettårsregeln bygger på erfarenheterna från försökstiden. Då var mediet nytt och det kostade mindre än nu att använda det. Detta lockade vissa personer att i föreningsform, åstadkommen för ändamålet, ansöka om sändningsrätt. Fenomenet förekom mest i storstäderna. Då fanns

78 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

heller inte något krav på innehållet i och omfattningen av en sammanslutnings verksamhet. har det också sällan varit aktuellt att vägra Som framgått ytterst tillstånd på grund av ettårsregeln. Med hänsyn härtill kunde det sättas i egentlig funktion längre. Kommittén anser fråga om regeln har någon om regeln inte funnits. att dock att läget hade varit annorlunda Syftet sålla bort obeständiga föreningar har uppnåtts. Den ger också god hjälp när det gäller att pröva det andra villkoret för sändningsrätt, nämligen det om innehållet i en sammanslutnings verksamhet. Kommittén drar alltså slutsatsen att ettårsregeln bör behållas.

Annan huvudsaklig verksamhet

Kommittén har ovan berört förutsättningen att en sammanslutning skall bedriva annan huvudsaklig verksamhet än närradioverksamhet. Allmänt hållen som denna förutsättning är, är det naturligt att den kunnat föranleda olika tolkningar av de lagtillämpande organen, kommittén och kammarrätten. Ibland har det också varit svårt att klargöra för de ansökande sammanslutningarna vad förutsättningen, enligt kommitténs innebär för dem. Kommittén vill därför redogöra för vilka tolkning, som följts vid tillståndsprövningen och vilka uttalanden i förriktlinjer arbetena kommittén stött sig på. l motiven att en sammanslutning för att vara sägs sammanfattningsvis sändningberättigad skall bedriva annan verksamhet (än närradiosändsom är dess huvudsakliga uppgift, att verksamheten skall kunna ningar) dokumenteras och ha tagit sig uttryck i yttre aktiviteter och att föreningen skall som en sådan i traditionell Härtill bör ha fungerat mening. läggas påpekandet om behovet av en skärpning i förhållande till praxis under försökstiden som skall ges tillstånd och av kravet på de föreningar uttalandena om närradions huvudsyfte - att bereda ideella folkrörelser och organisationer möjlighet att utnyttja mediet. Kommittén har ansett att dessa motivuttalanden till lagtexten ger stöd - utöver de formella rekvisiten för att vid tillståndsgivningen juridisk och ideell med lokal - beakta inte bara person förening anknytning föreningsverksamhetens art, omfattning och inriktning utan även föreningens uppbyggnad och verksamhetsformer. En huvudlinje för kommittén vid bedömningen har varit att en sändningsberättigad förening strukturellt bör likna de traditionella föreningarna inom folkrörelse- och organisationslivet i fråga om verksamhetsformer och funktion. Rätt stränga krav har sålunda ställts eftersom annars skulle återstå - och då verka enbart som en föga bara ettårsregeln utslagsgivande karenstid. Det är lätt att bilda en ideell förening och ge den sken av aktivitet. av föreningsverksamhetens omfattning och former har Prövningen - Den lett till avslag - ett femtontal på exempelvis följande grunder. uppgivna verksamheten har framstått som alltför tunn. Ett lågt medlemsantal och ringa yttre aktivitet har lett till bedömningen att närradiosändskulle komma att vara huvudintresset för föreningen, till och ningarna med en förutsättning för dess existens. I andra fall har verksamhetens

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 79

syfte varit oklart eller allmänt angivet. Medlemmarnas ganska disparata aktiviteter har framstått som konstruerade för att beslöja huvudsyftet som varit närradioverksamhet. I ytterligare andra fall har föreningsbildningen framstått som ett sken_ t. ex. så, att en enskild persons eller några enstaka personers verksamhet klätts i föreningsdräkt. Ibland har det klart kunnat ses att enda syftet varit att kunna få sändningstillstånd. Kommittén har gjort en relativt ingående och nyansrik prövning. I några få fall har sammanslutningarna överklagat till kammarrätten avslag som grundats på nyss angivna skäl. I samtliga fall har överinstansen gjort en annan bedömning än kommittén.

I ett beslut avslog kommittén en ansökan från Föreningen Öppet

Forum, Stockholm, om sändningstillstånd. Föreningen, som bildats under försökstiden, hade enligt stadgarna till syfte ”att arrangera debatter av både politiska och religiösa föreningar, dessutom hålla föredrag. Kommittén fann att föreningen inte visat att den bedrev annan huvudsaklig verksamhet än närradioverksamhet. Bakom den motiveringen låg kommitténs uppfattning att den uppgivna föreningsverksamheten, tolv medlemsmöten och tre styrelsemöten samt politik-kurser en gång varje månad”, och ett rätt lågt medlemsantal inte räckte för att man skulle kunna påstå att inte själva närradioverksamheten var huvudsyftet. Kammarrätten beslöt emellertid att ansökan skulle bifallas, då det av handlingarna ”får anses framgå att föreningen i minst ett år före ansökningsdagen har bedrivit sådan verksamhet inom sändningsområdet som huvudsakligen varit av annat slag än närradiosändning”. Kommittén avslog i ett annat fall en ansökan från Guds Bönehus, Stockholm, då sammanslutningen inte visat att den hade sådan organisation och sådan verksamhetsform att den var berättigad till tillstånd. Föreningen hade bildats under försökstiden av några få personer som —— dittills bedrivit verksamheten torgmöten i huvudsak ——i eget namn. Kammarrätten biföll besvären, eftersom det fick anses framgå att sammanslutningen ”uppfyller de minimikrav som gäller för att den skall kunna betraktas som en sådan lokal ideell förening som är en juridisk

person och ”bedrivit sådan verksamhet inom sändningsområdet som

huvudsakligen varit av annat slag än närradiosändningar”. I ett annat fall fann kommittén att Spånga Populärmusikförening inte visat att den bedrev annan huvudsaklig verksamhet än närradioverksamhet. Också denna förening bildades under försökstiden och enligt kommitténs mening framstod närradioverksamheten som föreningens huvudsakliga verksamhet och syfte. Kommittén ansåg att de andra försom redovisats - medlemsmöten med eningsverksamheter föredrag, kursverksamhet, samarbete med lokala musikgrupper, medhjälp vid olika arrangemang samt dokumentation av lokal populärmusik —~framstod som kringverksamheter och följdarrangemang till de närradiosändningar för vilka föreningen bildats. Kammarrätten fann att föreningen vid sidan av närradiosändningarna ”bedrivit en inte obetydlig verksamhet” och biföll ansökan. Motiven till närradiolagen förutsätter att en förening skall få sända närradio endast om den bedriver annan verksamhet som är dess huvudsakliga uppgift.

80 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

För härav förarbetena bl. a. den ledningen att två prövningen ger ytterlighetsfall anges. Det ena fallet avser föreningar som bildats uteslutande för att kunna få sändningstillstånd eller med enda syfte att sända radio”. Det andra avser föreningar inom det etablerade folkrörelse- och organisationslivet. Som framgått har kommittén hävdat att en sammanslutning som befinner mellan ytterlighetsfallen strukturellt bör ligga rätt sig i skiktet nära de traditionella föreningarna inom folkrörelselivet vad gäller verksamhetsformer och funktion för att vara sändningsberättigad. Det ligger annars nära till hands att uppfatta närradiosändningarna som sammanhuvuduppgift. Av beskrivningen av praxis torde framgå att slutningens det medför en rätt vansklig prövning att hävda den linjen. Vidare ger kammarrättens domar vid handen att överinstansen inte ansett sig kunna tolka i samma riktning som kommittén. På grund härav kan lagmotiven det finnas skäl antingen för en viss omprövning av kommitténs praxis eller för ett förtydligande av lagtexten. Kommittén gör följande överväganden: Den prövning kommittén gjort innebär bevissvårigheter. Det kan vara svårt att av det skriftliga material som föreningarna tillhandahåller skaffa sig en säker bild av föreningsverksamhetens omfattning och former och än svårare att dra säkra slutsatser om en förenings syfte. Det är samtidigt förståeligt att många föreningar inte har klart för sig vilka förtydliganden de bör presentera. En långtgående undersökningsplikt för kan föreningarna uppleva som småaktighet. Den kan myndigheten leda till mera antaganden än ytterligare vetskap. Vidare kan det ifrågasättas om man bör ställa upp vissa ”traditionella former för föreningsverksamhet som en kvalifikationsgrund. Reglerna bör inte onödigtvis forma verkligheten, snarare tvärtom. Det kan också tilläggas att närradiosändningar och ”verksamhet i övrigt är två storheter som inte är så lätt jämförbara. I fråga om de fall som kammarrätten prövat har kommittén påpekat att föreningarna bildats under försökstiden. De är alltså speciella i den meningen att deras verksamhet i övrigt kunnat bedömas i förhållande till en delvis samtidigt pågående närradioverksamhet. Det - av att de åtminstone formaliserade sin verksamhet är möjligt på grund under försökstiden - att kommittén betraktat närradiosändningarna som mera dominerande än de varit. I andra fall - numera alla andra fall - innebär en prövning av om föreningens dittillståndsprövningen tillsvarande verksamhet också fortsättningsvis, dvs. sedan närradiosändningarna startat, kommer att framstå som den huvudsakliga. Detta bidrar till att göra jämförelsen osäker. På grund av bestämmelsen i 13 § - får återkallas inte l. närradiolagen att tillstånd om sammanslutningen kraven enligt 4§ och bl. a. annan huvudsaklig verklängre uppfyller samhet - skall kommittén också kontrollera omfattningen av föreningens verksamhet vid sidan av närradiosändningarna. Någon sådan kontroll har inte skett på något systematiskt sätt. Den har i stället byggt på information vid kommittékansliets täta kontakter med de sändande sammanslutningarna. Det är viktigt att ha klara och entydiga rättsregler som kan tillämpas enhetligt och på ett förutsebart sätt. Kommittén anser att en prövning

I

Erfarenheter av ndrradioverksamheten 1982--84 och 81

förslag

enligt regler och motiv som redovisats här inte fyller de kraven. Samtidigt vill kommittén hålla fast vid att närradion skall vara en verklig föreningsradio. Det är föreningsmedlemmarnas aktiviteter i gemensam regi som skall speglas i programverksamheten. Det skall inte röra sig om en verksamhet som lever enbart i själva närradiokanalen eller en verksamhet i övrigt som förutsätter att radiokanalen finns till. Man måste kunna tänka sig en någorlunda livskraftig verksamhet utan närradiostödet. För att säkra det syftet med närradion bör det finnas bestämmelser som i varje fall hindrar sådana föreningar att få tillgång till närradion, som egentligen inte avser att driva någon annan verksamhet än just närradiosändningar. Kommittén har därvid övervägt att ställa upp mera konkreta, lättare fastställbara rekvisit för att få tillstånd än de nu gällande, såsom ett visst lägsta antal medlemmar, visst minsta antal sammankomster under ett år eller registrering hos kommunal myndighet. Gemensamt för sådana villkor visar sig emellertid vara att de går längre än ändamålet kräver. Visserligen skulle därigenom en del föreningar som inte hör hemma i närradion uteslutas men samtidigt också många andra, som borde få vara med. Det synes därför inte stå andra medel till buds än att trots allt ha vissa

krav på verksamhetens karaktär och omfattning och föreningsbildning-

ens syfte. Men för att inte öppna för en fortsatt besvärlig prövning av dessa förhållanden bör den prövningen enligt kommitténs inmening skränkas till att slå fast att föreningsbildningen i varje fall inte enbart skett för att kvalificera för närradiotillstånd. Den prövningen skulle innefatta vissa, om än rätt små krav på föreningsverksamheten. I första hand skulle dess ettåriga existens säkra resultatet att inte föreningar som är sådana bara på papperet får tillstånd. Givetvis skulle kravet på rättskapacitet kvarstå. Denna tolkning och tillämpning innebär en anpassning till kammarrättens praxis och ryms inom en oförändrad lagtext. Denna behöver alltså inte ändras men dess motiv förtydligas i enlighet med vad kommittén nu redovisat. Slutligen vill kommittén erinra om, att det stora flertalet ansökande föreningar utan vidare har uppfyllt redan nu gällande tämligen restriktiva krav för tillstånd. Problemen vid tillståndsprövningen skall alltså ges rätta proportioner. Vissa förhållanden måste uppmärksammas särskilt. för- Föreningar, samlingar och samverkar i olika former.

studerandesammanslutningar

Enskilda ideella sluter föreningar sig samman i en ny ideell förening. Svenska kyrkans församlingar kan göra på samma sätt, men för dem finns också den speciella, offentligrättsligt reglerade gemensamma sammanslutningen kyrklig samfällighet, som är en kommun. Universitetsorternas bl. a., är sammanslutna nationer, i kårer eller andra organisationer. Det har många gånger framstått som en näraliggande och rationell ordning att närradioansökan görs i samorganisationens namn. Därigenom uppnås både ekonomiska och praktiska fördelar för de i organisationen ingående sammanslutningarna. Många sådana organisationer har getts tillstånd. Ibland driver verksamhet samorganisationen i egen regi av sådan art

av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

82 Erfarenheter

och omfattning att den väl kan speglas i programutbudet. Men mycket oftare sänder är det så, att medlemssammanslutningarna självständigt egna program på de tider samorganisationen anvisats. Det kan påstås att en bakom närradion träds för när genom sådana arrange-

huvudtanke

att enskilda föreningar skall sända i närramang, den tanken nämligen, dion och på egna tilldelade tider. Det i eget namn, på eget ansvar när samorganisationen består av påståendet blir att ta mera på allvar sinsemellan ideellt inte samhöriga föreningar. Ett exempel på ett sådant är de ”halvkommunala” föreningsråden, som i slag av samorganisation några få fall fått tillstånd. Också med egen sändningsrätt och sammanslutnärradioföreningar kan hänföras hit. ningar som delvis har radioföreningskaraktär l flera programtid till fall har radioföreningar regelbundet upplåtit sammanslutningar som saknat sändningstillstând och därmed haft paföreslås också forstsättningsvis kunraplyfunktion. Närradioföreningar na få sändningsrätt, som dock begränsas (se vidare 3.8.3). l försöksverksamheten har också deltagit sammanslutningar som varit av ideologiskt närbesläktade uppbyggda dels av en paraplyorganisation sammanslutningar på vilken sändningstillståndet vilat, dels av sammansom tillkommit för närradioslutningar som ingår i den radioförening ändamål. sammanslutningar är Alternativ Stad/ Exempel på sådana Radio Stockholm och Föreningen Mot Bättre Vetande/Öckerö Klara, Öckerö. kan ideologiskt stå Närradio, Radioföreningsmedlemmarna (tillståndsinnehavaren) nära, men den egentliga parplyorganisationen inom ramen för dessa paraplyer kan också rymmas sammanslutningar utan naturlig anknytning till denna. Kommittén anser detta förhållande vara otillfredsställande och föreslår att ett förbud att upplåta programtid åt annan sammanslutning införs. Motiven för detta redovisas närmare i 3.10. Detsamma som bildats av bör gälla även för radioförening på initiativ lokalradiostationer som ett led i allemansradioverksamhet om sådan skulle begära sändningsrätt i närradio. Kommittén menar inte att en ideell förening vars medlemmar utgörs av andra ideella föreningar eller andra slags organisationer skall förbjudas att sända i närradion. Det är emellertid viktigt att sådana samorganisationer verkligen driver en verksamhet i eget namn, icke blott samordnar närradioinsatser. Prövningen av verkmedlemsföreningarnas samhetens omfattning i dessa fall efter de riktlinjer som angetts tidigare bör vara tillräcklig för att sådana samorganisationer som väsentligen bara avser att administrera medlemsorganisationernas närradioverksamhet skall kunna vägras tillstånd. Ett särfall samfälligheterna. En i detta sammanhang utgör de kyrkliga består av två eller flera församlingar. I de flesta fall kyrklig samfällighet är det fråga om ett frivilligt samgående men tvångsvis bildade samfälligheter finns dels i Stockholm och Göteborg, dels när församlingarna bildar och Göteborgssamfälligheterna består ett pastorat. Stockholmsav alla de territoriella församlingarna i respektive kommun, (i Göteborg är att ha hand om de ekonomiska 32 st.). En samfällighets uppgift församlingsangelägenheterna.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 83

Kommittén har mött önskemål inte bara i fråga om Stockholms- och Göteborgssändarna att samfälligheterna skulle få tillstånd att sända. Syftet har varit att de enskilda församlingarna skulle sända på samfällighetens tider i tur och ordning. Tillstånd har dock inte formligen påkal-

lats, och de sökande har kunnat förmå en församling att i stället bli

tillståndsinnehavare. Närradion skall vara förbehållen frivilliga med sammanslutningar ideell karaktär och inte ha karaktär av myndighetsradio. Sändningsrätten för svenska kyrkans församlingar är ett undantag —~ de driver en verksamhet av samma slag som de fria samfunden. Genom att berättiga samfälligheter till tillstånd skulle man uttryckligen godkänna att en samorganisation får tillstånd uppenbart för andras räkning, därtill en administrativ, offentligrättslig överbyggnad med ekonomiska uppgifter. Därutöver skulle det föra med sig det särskilda problemet att samfälligheten ofta täcker ett så stort geografiskt område. Å andra sidan har jämförelsen med frikyrkoförsamlingarna fortfarande relevans. Många sådana samverkar i form av allianser, ekumeniska råd, predikantförbund och liknande. Flera av dem har fått sändningstillstånd (även när svenska kyrkans församlingar ingår) och deras programverksamhet är i huvudsak upplagd så som den är tänkt för samfälligheterna. Det kan också vara en rationell ordning att församlingar i större och medelstora städer kan gå samman om ett tillstånd och gemensamma sändningstider. Kommittén föreslår i annat sammanhang (avsnitt 3.9.6) restriktioner för en tillståndsinnehavare när det gäller att låta andra föreningar utnyttja dess tider för ”egna” sändningar. Även svenska kyrkans församlingar har förfarit på det sättet. Kommittén anser det mindre tilltalande att behålla en sådan ordning. Av det anförda finner kommittén att det är riktigast och mest rationellt att samfälligheter skall kunna ges tillstånd. Sådant bör emellertid kunna ges endast till samfälligheter som är lokala i närradiolagens mening. l huvudfallet kommer därför pastorat, som oftast är samfälligheter, främst i fråga.

Sammanslutningens lokala karaktär

Beteckningen ”lokal” om sammanslutningar som kan ges tillgång till närradion har genomgående använts i lagtexterna och deras förarbeten. Någon närmare förklaring av beteckningens innebörd har inte getts. Av beskrivningen av närradioverksamhetens förutsättningar och inriktning följer dock att man har att utgå från sändarområdets utsträckning när det gäller att bedöma om en sammanslutning är lokal. Det är dess anknytning till det området som avgör dess sändningsrätt. Kommittén har vid prövningen av om en förening uppfyller kravet att vara lokal tagit hänsyn till både formella och reella moment som knyter sammanslutningen till sändningsområdet. Sålunda skall den organisatoriskt sett ha sitt säte (eller sitt kansli eller sina vanligen använda möteslokaler) inom sändningsområdet. Vidare skall den ha sin väsentliga verksamhet förlagd dit.

84 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag S

Erfarenheter

har hela tiden varit att En förutsättning för närradioverksamheten skulle ske över sändare med en räckvidd på omkring fem sändningarna kilometer. Det säger sig självt att få sammanslutningar är lokala i en så av principerna för bedömningen av den precis mening. Tillämpningen lokala karaktären hos en sammanslutning har heller inte genomdrivits särskilt strikt. Eftersom sändarna hittills varit få har det många gånger lockande att sända inom områden som de varit för sammanslutningar till. l några fall har ankytningen till ett sändaromhaft svag anknytning varit odiskutabel, men samtidigt har verksamheten driråde visserligen vits också håll. Kommittén har då haft att ta ställning till på andra sändningsrätt också över andra sändare. Det har varit svårt att tillämpa de redovisade bedömningsprinciperna konsekvent särskilt i Stockholmsområdet (för sändarna i innerstaden och i Järva). Många föreningar verkar sålunda huvudsakligen i förorterna eller kranskommunerna. andra åter verkar i Stockholm, därför att det är landets huvud- Några inriktade på hela Stockholms län eller t. o. m. hela stad, men är i princip landet. Kommittén hari sådana och andra liknande fall normalt inte sett att motsätta önskemål om någon anledning sig sammanslutningarnas var de vill sända. I takt med att närradion byggs ut med exempelvis i storstädernas förorter - och i takt med att sändarnas flera sändare effekt differentieras kan förutses att de allra flesta intresserade sammankan få sända över sin naturliga sändare. slutningarna av en sammanslutnings lokala karaktär också fort- Att bedömningen bör ske i liberal anda skall likväl inte skymma bort det sättningsvis att kravet verksamhet är viktigt. Kravet uttrycker i faktum, på lokal verket idé bakom den att det är själva en grundläggande närradion, som skall föras ut i mediet. Närraföreningsaktiviteter på sändarorten dion skall inte vara en åsiktsmegafon för en sammanslutning med svag knytning till sändarområdet. För att ha rätt att sända på en, ibland flera, sändare måste förutsättas att medlemsbaserad verksamhet verkligen förekommer i inte alltför inom sändningsområdet. Bevis ringa omfattning härför kansli eller möteslokaler eller medlemmars utgör, som vi antytt, bostäder inom sändningsområdet.

Sammanslutningens Organisationsform

Kommittén har några gånger prövat ansökningar från sammanslutningar som inte varit organiserade som ideella föreningar. Det har gällt föreningar av typen Folkets Park-, Folkets Hus- och bygdegårdsförenmed ideell verksamhet. ingar. I några få fall har det gällt stiftelser Kommittén har också, liksom under den första försöksperioden, erfarit att önskemål finns om att ekonomiska föreningar med ideella inslag i sin verksamhet, såsom konsumentföreningar och bostadsrättsföreningar,

skall beredas plats i närradion. På grund härav finns anledning att ta upp frågan om sammanslutningarnas Organisationsform som förutsättning för närradiotillstånd.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 85

Bakgrunden

l prop. 1977/ 78:91 konstaterades att de inskränkta etableringsmöjligheterna för etersändning gjorde det mest angeläget att bereda utrymme för sändningar från ideella, religiösa, fackliga och politiska grupper och organisationer i etern. De skulle vidare vara juridiska personer (s. 223). För försökstiden gjordes till en förutsättning för sändningstillstånd att sammanslutningar, (som var en samlingsbeteckning för grupper, föreningar, organisationer, folkrörelser, samfund, folkhögskolor), bedrev verksamhet av ideell karaktär. Som tidigare redovisats var sålunda inte organisationsformen utan verksamhetens innehåll utslagsgivande. Kommittén ansåg i 1981 års betänkande (s. 153) att en viss organisationsform inte skulle vara vare sig förutsättning eller hinder för sändningstillstånd. Avgörande skulle enligt kommittén vara att sammanslutningen hade som huvudsakligt syfte att främja ideella ändamål. Härigenom uteslöts från närradion konsument- och producentkooperativa föreningar liksom branschorganisationer, eftersom de alla främjar ekonomiska intressen. Det gör också fackföreningarna men för dem föreslogs särskilt undantag så att de skulle få vara med. Några andra slag av föreningar, av intresse i detta sammanhang, nämnde kommittén inte om. Kommittén diskuterade alltså inte sändningsrätten för föreningar som driver ekonomisk verksamhet i ideella syften. Uteslutas skulle dels rena ekonomiska föreningar, dels ideella föreningar med ekonomiska syften. I prop. 1981/82:l27 uttalas i motiveringen, att sändningstillstånd inte bör kunna ges åt ekonomiska föreningar, som har till ändamål att bedriva ekonomisk verksamhet till medlemmarnas fromma. Det påpekas, att den helt övervägande delen sammanslutningar som f. n. sänder närradio är till sin karaktär ideella föreningar, samt att det inte minst från pedagogisk synpunkt är riktigt att ange denna typ av juridisk person som sändningsberättigad. Vidare anförs det att detta medför en marginell utvidgning av kretsen av tillstándsberättigade sammanslutningar jämfört med kommittéförslaget — de s. k. branschorganisationerna anses nämligen vara ideella föreningar, eftersom de inte bedriver någon ekonomisk verksamhet. I samband med att ekonomiska föreningar avfördes nämndes riskerna för kollision med reklamförbudet. När branschorganisationerna godtogs nämndes att dessa risker är mindre i sådana föreningars sändningar än för de ekonomiska föreningarna. I lagrådets yttrande över lagförslaget utgår man från närradions syfte att skapa möjligheter för olika slag av ideella organisationer att på ett nytt sätt utnyttja yttrandefriheten. Man finner då att anknytningen i 4 § l. till ideella föreningar i viss mån ger uttryck åt en formell gränsdragning”. Man påtalar att det innebär en brist på likabehandling att ”sammanslutningar som är uppbyggda på annat sätt skall stå utanför, fastän de ägnar sig åt samma typ av ideell verksamhet som den vilken må förekomma i de ideella föreningarna”. Man låter dock saken falla eftersom ”det är möjligt, att de lagtekniska - vid utsträckansvårigheterna det av sändningsrätten till andra lokala sammanslutningar är sådana, att en begränsning till lokala ideella föreningar ter sig motiverad.

86 av och förslag

Erfarenheter ndrradioverksamheten‘I982+84

I anledning av lagrådsyttrandet gör föredragande statsrådet det uttalandet, att närradions syfte att vara ett språkrör för sammanslutningar med ideella ändamål inte motverkas av villkoret att de sändande samskall vara ideella föreningar, vilket villkor dessutom manslutningarna har den fördelen att det är enkelt och lätt att föra ut till de berörda”. Mot den här bakgrunden står det klart att närradiolagen genom att nämna ideella föreningar som sändningsberättigade åsyftar att rent formellt till sådana föreningar som gränsa av lagens tillämpningsområde enligt dagens lagstiftning och praxis är ideella. Branschorganisationer och fackföreningar får vara med. Det kan därutöver behövas en diskussion av frågan om också de ideella föeningar inbegrips, som driver en utpräglad ekonomisk verksamhet och t. o. m. kan vara registrerade som ekonomiska föreningar enligt äldre lagstiftning.

överväganden

Legalt förutsätts för tillstånd att sända närradio att det är fråga om en ideell förening. Det enda undantaget härifrån är svenska kyrkans för- Av ordalagen i 4§ och förarbetena därtill framgår att man samlingar. åsyftat en formell gränsdragning med hänvisning till organisationsformen. Det kan hävdas att därigenom förfelas, åtminstone i viss utsträcksyfte att ge allt organiserat ideellt arbete ning, närradions övergripande en ny yttrandekanal. Enligt kommitténs mening bör därför bestämningen av vilka som skall få sända närradio nyanseras något. Kommittén har ovan nämnt att den haft att pröva ansökningar om tillstånd av föreningar av Folkets Park-typ. Några få sådana har kommittén gett sändningsrätt. Dessa ansökningar har gett upphov till frågor om föreningar av denna typ är ideella eller ekonomiska föreningar och, om de är ekonomiska, hur deras verksamhet bör vara beskaffad för att de ändå skall få sändningsrätt. och ideella föreningar har Det visar sig att gränsen mellan ekonomiska växlat genom tiderna, indelningen beror inte på annat än på vilka praktiskt-politiska mål man velat uppnå vid skilda tidpunkter. l9ll års lag om ekonomiska föreningar var indelningen i Enligt huvudsak den, att en förening betecknades som ekonomisk (och kunde registreras) så snart föreningsverksamheten var av ekonomisk art. Övriga föreningar betecknades som ideella. Genom den nya lagstiftningen 1951 om ekonomiska skärptes kraven på en ekonomisk förföreningar - utöver ekonomisk verksamhet organiserad och ening (affärsmässigt fordras ändamålet att främja medlemmarnas ekonomiska inbedriven) tressen. Verksamheten bör hänga samman med medlemmarnas hushållning eller förvärvsverksamhet. De konsument- och producentkooperativa föreningarna har dessa typiska känntecken. Med lagstiftningen 1951 rymdes många föreningar inte längre under begreppet ekonomisk förening. Det innebär att kategorin ideella föreningar utvidgades till att omfattainte bara föreningar med icke-ekonomisk verksamhet utan också föreningar med ekonomisk verksamhet men med annat ändamål än att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Det finns alltså åtskilliga föreningar som registrerats enligt

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 87

191 l års lag (ibland enligt 1895 års motsvarande lag) och som därmed får bestå som ekonomiska föreningar, vilka, om de bildats idag, skulle ha ansetts som ideella. Till denna grupp hör många Folkets Park-föreningar. Kommittén anser att samtliga föreningar som inte är ekonomiska föreningar enligt bestämningen i 1951 års lag bör kunna komma i fråga för närradiotillstånd. Det innebär att dagens synsätt när det gäller indelningen av föreningar i ideella och ekonomiska slår igenom. Vissa föreningar, som kommittén alltså räknar som ideella trots äldre registrering som ekonomiska föreningar, driver emellertid ibland en så omfattande ekonomisk verksamhet att deras ideella-kulturella mål kommer i skymundan. Det bör vara möjligt att vägra sådana föreningar tillstånd. En särskild typ av ekonomiska föreningar utgör bostadsrättsföreningarna. Stundom ägnar sig medlemmarna i sådana föreningar åt verksamhet som påminner om byalagens och liknande sammanslutningars. Efter prövning i varje särskilt fall bör också dessa kunna medges sändningsrätt. Det förekommer vidare att aktivitet av ideellt slag försiggår i stiftelsens form. Att människor verkar inom den ramen bör inte heller utan vidare utesluta dem från att få tillgång till närradion. Denna öppning för även andra organisationer än ideella föreningar att få sända närradio bör komma till uttryck i lagtexten. Medan ideella föreningar anges som huvudfallet, bör därför anges att, om det finns särskilda skäl, också andra organisationer kan ges tillstånd. Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande ändringar i fråga om sändningsrätten. D Tillstånd att sända närradio skall kunna ges också åt organisationer som inte är ideella föreningar, om det finns särskilda skäl för det. Cl Lokala kyrkliga samfälligheter inom svenska kyrkan skall kunna ges tillstånd. Cl Prövningen av att en sammanslutning bedriver verksamhet inom sändningsområdet skall mindre avse verksamhetens art, omfattning och former i relation till närradioverksamheten eller traditionella föreningar än i första hand syfta till att hindra att sådana föreningar får tillstånd som kan antas inte avse att driva någon annan verksamhet än närradiosändningar.

Övriga lagförslag i tillståndsfrågor m.m.

Organisationskommittén för närradioverksamheten (OKN) hade enligt sina direktiv till uppgift bl. a. att precisera den då aviserade närradionämndens arbetsuppgifter och arbetsformer. Under arbetet därmed fann OKN att närradiolagen och närradioförordningen behövde kompletteras eller justeras på ett antal punkter. Av de förslag till kompletteringar av närradiolagen som OKN utarbetade och ingav till regeringen genomfördes ett (prop. 1982/83:52), som innebar att en föreskrift infördes i lagens l5§ om omedelbar verkställighet av beslut. Förslagen i övrigt

88 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

överlämnades av regeringen till närradiokommittén för att beaktas i utredningsarbetet. OKNs förslag innebari korthet följande. Det bör införas föreskrifter om varning och erinran som mildare reaktionsformer än återkallelse av sändningstillståndet vid mindre allvarliga förseelser mot närradiolagen. En möjlighet bör öppnas för närradiomyndigheten att omedelbart genom ett interimistiskt beslut återkalla ett sändningstillstånd i väntan på att återkallelsefrågan kan prövas slutligt av myndigheten. Vidare bör möjligheten att överklaga vissa beslut av myndigheten begränsas och ett förtydligande ske i frågan om vem som skall få föra talan mot olika beslut av myndigheten. Förslagen remitterades till justitiekanslern, kammarrätten i Stockholm och ett antal närradioföreningar. Närradiokommittén vill här framföra sina synpunkter på förslagen. l fråga om förslaget om varning och erinran som nya påföljder kan kommittén dela OKNs åsikt att det kan finnas behov av och vara värdefullt från pedagogisk synpunkt att nyansera påföljdssystemet och formalisera de olika reaktionsformerna. Av remissyttrandena framgår emellertid att det råder delade meningar om hur nyansrikt sanktionssystemet bör vara och för vilka fall av överträdelser de olika sanktionsformerna passar. Det råder inte heller enighet om under vilka förutsättningar påföljden erinran, om den alls skall införas, bör tillämpas. Kommittén har haft att pröva mycket få överträdelser av närradiolagens bestämmelser. I de fall tillstånd återkallats har det gällt klara brott mot dem - medvetna och systematiska brott mot reklamförbudet. I andra fall har kommittén tillämpat just de av OKN anbefallda, nyanserade sanktionsformerna varning och erinran. Närradiokommittén anser att det har varit en fördel att kommittén i sin tillsynsverksamhet har kunnat anpassa påföljderna efter de ifrågasätta överträdelsernas art och svårighetsgrad. Verksamheten är till sin karaktär mera en dialog mellan myndighet och sändande föreningar och därför inte betjänt av en långtgående formalisering av sanktionssystemet. De av OKN föreslagna påföljderna passar inte heller generellt. Som hittills bör formerna för övervakningen väsentligen kunna överlämnas till myndighetens rättstillämpning. Förslaget om möjligheten att interimistiskt återkalla ett sändningstillstånd har tillstyrkts av justitiekanslern och kammarrätten men avstyrkts av de närradioföreningar som yttrat sig i saken. JK har dock särskilt pekat på att interimistisk återkallelse i den situationen att yttrandefrihetsbrott har begåtts inte kan komma i fråga i andra fall än när lagakraftägande avgörande föreligger och att detta följer av den lydelse som 13 § 4. närradiolagen har. I avsnitt 3.9.4 föreslår kommittén vissa nya regler för innehållet i närradiosändningarna, bl. a. en bestämmelse om diskriminering, vilken får den följden att tillämpningsområdet för bestämmelsen i 13 § 4. närradiolagen minskar. I några fall kan det dock bli aktuellt att den kommer till användning. Närradiokommittén diskuterar även detta i avsnitt 3.9.4. Förslaget om interimistisk återkallelse av sändningstillstånd blir med förslag som närradiokommittén framlägger i detta avsnitt obehövligt.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 89

OKN tar också upp frågan om vem som skall få föra talan mot olika z beslut av närradiomyndigheten. När det gäller beslut om varning, erinran och interimistisk återkallelse saknar med kommitténs inställning OKNs resonemang aktualitet. När tillstånd vägras eller tillstånd återkallas av närradiomyndigheten och när kammarrätten fastställer eller ändrar dess beslut föreslår OKN en precisering av talerätten i lag. Om inte annat följer av särskilt meddelade föreskrifter gäller enligt ll § förvaltningslagen att talan mot ett överklagbart förvaltningsbeslut får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. I de ärenden som nyss nämnts har det erfarenhetsmässigt inte uppstått tvekan vilka ett beslut skall anses angå eller i vilka fall ett beslut kan anses ha gått någon emot. Detsamma gäller för tidsfördelningsärenden som dock ibland berört många fler än tillståndsärendena. I ett fall har kommittén ansett sig behöva gå till regeringsrätten för att få frågan om sin egen talerätt gentemot ett beslut av kammarrätten prövad. OKN för i det här sammanhanget också ett resonemang om fullföljdsrätt skall tillerkännas också andra som skulle kunna anses berörda av ett bifallande tillståndsbeslut. Som exempel på andra anförs en annan sammanslutning som får ytterligare konkurrens om sändningstid, medlemmar i annan sammanslutning och medborgarna i största allmänhet. Det framhålls att om det skulle anses föreligga ett mera allmänt intresse av vilka som får tillstånd att sända i närradion det vore tänkbart att uppdra åt justitiekanslern eller länsstyrelserna att bevaka allmänna intressen. OKN, som konstaterar att en sådan fullföljdsrätt skulle komma att verka inskränkande på yttrandefriheten, finner för sin del att en ytterligare bevakning av allmänna intressen på detta sätt kan anses obehövlig. Kommittén ansluter sig till OKNs uppfattning att det inte behövs någon särskild representant för det allmänna intresset med rätt att överklaga vissa beslut på närradioområdet. I övrigt har OKN övervägt om fullföljdsrätten kan begränsas i fråga om vissa beslut, bl. a. dem som gäller föreläggande av vite och tidsfördelningen. l sistnämda fall föreslår OKN att fullföljd inte bör medges mot kammarrättens beslut eftersom frågorna om fördelning av sändningstid ytterst sällan torde vara sådana att de har något prejudikatintresse. Med hänsyn till den stora betydelse det har för föreningarna hur sändningstiden fördelas vill kommittén inte föreslå någon begränsning av fullföljdsrätten ens till regeringsrätten. Vitesbestämmelsen i närradiolagen, som OKN också tar upp, är ett påtryckningsmedel uteslutande för att kunna förmå en sammanslutning att för granskningsändamål till närradiomyndigheten ge in en sådan inspelning som avses i 8 § ansvarighetslagen. OKN anför härom bl. a., att den prestation som kan avkrävas en sammanslutning genom ett

vitesföreläggande är föga ingripande, att ett lagakraftvunnet vite alltid

kan omprövas ellerjämkas i samband med att talan förs om utdömande av det samt att risken för att närradiomyndigheten skulle komma att kräva in granskningskopior utan fog är praktiskt taget försumbar. Mot

90 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

den bakgrunden finner OKN att fullföljdsrätt mot vitesbeslut kan undvaras. Kommittén har samma uppfattning i denna fråga som OKN.

3.6 Kommunal medverkan

3.6.1 Kommunalt engagemang under försöksverksamheten

Kommuner har under försöksverksamheten inte medgetts egen sändningsrätt. Kommittén konstaterade i sitt första betänkande (SOU 1981:13 s. 149- 151) att kommunsändningar i mycket liten omfattning förekom i Sveriges Radio, och att kommunal sändningsrätt i närradio därför kunde diskuteras. I sitt förslag avvisade dock kommittén möjligheten för kommun att sändningsrätt och fastslog att ”närradion i första hand är tänkt beviljas som ett medel för kommunikation mellan människor som förenats kring en gemensam målsättning, dvs. medlemmar i en sammanslutning, samt att denna målsättning borde bibehållas. I propositionen (l98l/82:l27 s. statsrådet till denna bedömning: Jag delar 14) anslöt sig föredragande vidare kommitténs uppfattning att kommuner och kommunala organ inte skall kunna få sändningstillstånd. Närradion skall vara förbehållen frivilliga sammanslutningar med ideell prägel och skall inte ha karaktär av myndighetsradio.” Riksdagen följde förslaget. Under försöksverksamheten har kommunerna på många orter visat intresse för och understött närradioverksamheten. Det kommunala engagemanget i närradion i form av service och anslag till det lokala tillhandahållande av information från nämnder och förföreningslivet, valtningar eller genom medverkan i program, har redovisats av närradioföreningarna i en enkät som kommittén utsänt till försöksorternaJ Kontakterna mellan kommunen och de sändande sammanslutningarna har oftast initierats av närradioföreningen. Det har också förekommit att kommunerna kontakten. Man kan med själva svarat för den första närradion ha sett möjligheten att på ett nytt sätt informera om sin verksamhet eller önskat stödja det lokala föreningslivet i denna nya aktivitet. En vanlig form av kommunalt stöd har varit servicei anslutning till närradions start. Initiativtagande sammanslutningar har när närradion introducerats i många fall kunnat utnyttja fritidskontorens på orten fått annan kontorshjälp eller kunnat utnyttja kommuföreningsregister, nal samlingslokal vid sina informationsmöten. beslutat närradiol några fall har man från kommunen stödja lokala ansökningar om tillstånd för sändare till orten. föreningars

Kommunen har på några orter kostnadsfritt ställt lokal till förfogande (Dalsjöfors, Piteå, Öckerö), anvisat lokal (Alingsås,

för studioândamål Danderyd/ Täby, Trollhättan) eller bidragit till hyra för studiolokal

Enkäten utsändes i månadsskiftet februari- mars 1984, då verksamheten omfattade 53 försöksorter. 31 av de totalt 40 orter som l januari 1984 inlett sändningar besvarade enkäten.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 91

(Alingsås, Västervik). Närradioföreningarna i Götene och Köping har angett att kommunen lämnat sådant erbjudande. Sex närradioföreningar har angett att man erhållit verksamhetsbidrag i form av engångsbidrag, i första hand avsedda för studioutrustning. Alingsås närradioförening har beviljats ett verksamhetsbidrag om 60 000 kronor, Finspångs närradioförening ett startbidrag om 15 000 kronor och närradion på Öckerö ett utrustningsbidrag om 32 000 kronor. Därutöver har kommunala bidrag utgått till närradioföreningarna i Dalsjöfors (10 000 kn), Nyköping (2 000 kr.) och Älmhult (6 400 kr.). Närradioföreningarna i Köping och Trollhättan har angett att man ansökt om verksamhetsbidrag om 60 000 respektive 75 000 kronor. Närradioföreningen i Köping har mottagit Iönebidrag för beredskapsanställd. Också Kalix närradioförening har angett att man erhållit lönebidrag från kommunen. Flertalet närradioföreningar som sänt information från kommunala nämnder och förvaltningar (nedan), har angett att kommunerna lämnat bidrag för sådana sändningar. Bidragen uppges enbart ha täckt faktiska kostnader för programproduktion och utsändning. Där annan sammanslutning än närradioföreningen ansvarat för programmen, uppges endast i ett fall att ersättning för faktiska kostnader utgått från kommunen.

Kommunal programmedverkan

Information från kommunala nämnder och förvaltningar har sänts på flera försöksorter. Detta har i allmänhet skett på programtid som disponerats av närradioföreningen. I några fall har annan tillståndsinnehavare än närradioföreningen svarat för sådana program.

Konsumentinformation har regelbundet sänts i Karlstad i form av en

varje vecka återkommande ”Konsumentkvart” och i Trollhättan, där konsumentprogrammet återkommit två gånger i månaden. Köpings närradioförening har uppgett, att man planerar sända konsumentinformation. Kulturnämnden i Avesta har medverkat med information för synskadade. Man har sänt ett timslångt och fyra femtonminuters program per vecka. I Kalix har information från kulturnämnden presenterats varje månad. Här har folkhögskolans elever svarat för programmen. Vidare har Föreningen Mot Bättre Vetande vid Brattebergsskolan på Öckerö regelbundet sänt magasinsprogram, som huvudsakligen speglat kulturaktiviteter inom kommunen.

Turistinformation från fritids- och turistnämnder har sommaren 1983

sänts genom närradioföreningarna i Jönköping, Karlstad och Västervik.

Trafikinformation har sänts i Piteå, där ABF svarat för programmen. Allmän kommuninformationi form av magasinsprogram, kommunal-

kvartar” o. d. har varit vanligt förekommande. I Alingsås har närradioföreningen inbjudit från komrepresentanter munen att medverka i informations- och debattprogram. Täby kommun har varje vecka på sändaren i Danderyd/Täby i den lokala närradioföreningens regi presenterat ett 15 minuter långt ”Kommunnytt”, som bl. a. informerat om service, rådgivning och evenemang i kommunen. I Eskils-

92 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

tuna och Kumla har Filadelfiaförsamlingarna svarat för kommunal information, i Eskilstuna i form av ett magasinsprogram varje månad, i Kumla med en varje vecka återkommande intervju med kommunens kanslichef. Magasinsprogram innehållande kommunala nyheter har vidare regelbundet sänts i Linköping, Lund och Kalix. I Linköping har Sionförsamlingen svarat för programmet Från Stadshuset” och i Lund Ekumeniska rådet för det varje vecka återkommande Kommunnytt. Kommunmagasinet i Kalix har producerats av elever på folkhögskolans medialinje. Endast Kalix har angett att programmen försetts med politiska kommentarer. Närradioföreningarna i Järva, Köping, Nybro, Nyköping och Sundsvall har angett, att man för närvarande undersöker förutsättningarna för att sända kommunal information. Kommunfullmäktiges sammanträden har direktsänts i Danderyd/ Täby, Karlstad, Mora, Piteå, Umeå, Västerås och Öckerö. I Umeå har och på Öckerö socialdemokraterna svarat för sändningar och folkpartiet eventuella referat och kommentarer. I Karlstad har de i närradion medverkande politiska partierna (moderaterna, centern och folkpartiet) presenterat och kommenterat fullmäktigesändningarna som skett på närradioföreningens programtid. På övriga orter har fullmäktige sänts på närradioföreningarnas programtid och oftast utan kommentarer. Närradioföreningen i Köping och Edsbyn har angett, att man planerar att genomföra direktsändningar från fullmäktige. Det år kommitténs intryck, att intresset för att sända i synnerhet kommunal information men också fullmäktige allmänt varit stort hos de medverkande sammanslutningarna. Programmen anses ha högt lyssnarvärde, och man har också från flera orter meddelat att man fått positiva lyssnarreaktioner. Också från orter som inte besvarat den ovan refererade enkäten eller som inlett sändningar efter årsskiftet 1983/84 och därmed inte omfattats av enkäten, har förekommit eller meddelats intresse för sådana sändningar. Vidare har kommuner på flera av dessa orter ställt sig positiva till att stödja närradioverksamheten genom anslag till det lokala föreningslivet. Kommittén har ifråga om den kommunala medverkan i närradioverksamheten informerat bl. a. kommunförbundet, landstingsförbundet, civildepartementets informationsdelegation (B 1982:01) samt demokratiberedningen (C 1983:03).

3.6.2 Sändningsrätt för kommunerna?

De olika formerna för kommunal medverkan i närradiosändningar som redovisats för fram till frågan om kommunerna skall kunna beviljas egna sändningstillstånd. Kommittén har under sin verksamhet fått åtskilliga förfrågningar om detta, särskilt från kommunala förvaltningar på kultur- och fritidssektorn, men också från informationsnämnder, turistmyndigheter och från enstaka kommunalpolitiker. Riksdagen avvisade som ovan redovisats tanken på kommunala sändningstillstånd då närradiolagen antogs. Kommittén anser att utveckling-

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 93

en inom närradioverksamheten varit sådan att frågan om någon form av kommunal medverkan ånyo bör övervägas. För kommunal sändningsrätt talar i första hand det allmänna intresse för kommunal information i närradioverksamheten som visats på ett stort antal av de sändande orterna. Kommunal medverkan har på några orter systematiserats till att gälla program som återkommer varje vecka på samma sätt som det stora flertalet övriga närradioprogram. Närradioföreningarna har vanligen stått ansvariga för dessa sändningar men också enskilda tillståndsinnehavare som kyrkor, politiska partier och studieförbundsavdelningar har påtagit sig rollen som förmedlare av regelbunden kommunal information. Närradion har för kommuninvånare och förvaltningar i detta avseende fungerat som en nyttoradio och ett led i de kommunala informationsrutinerna. För lyssnare kan det sannolikt te sig förvirrande att kommunal information förmedlas i den ena sammanslutningens program men inte i den andra. Kommunförvaltningarnas opartiska roll skulle kunna ifrågasättas om det görs gällande att man med sin medverkan i vissa sammanslutningars program favoriserar en del tillståndsinnehavare. Skäl kan anföras för att kommunen får framträda öppet i närradion utan att någon av tillståndsinnehavarna från föreningslivet behöver ta ansvar för den kommunala informationen. Kommittén vill avvisa kommunal sändningsrätt. Mot kommunal sändningsrätt talar närradions syfte och funktion som en föreningarnas och folkrörelsernas angelägenhet. Närradion skall inte vara en myndigheternas röst, även om uttryckligt förbud mot kommunal medverkan saknas i lagen. Kommittén understryker med sina förslag i detta betänkande ytterligare närradions roll som ett uttrycksmedel för det lokala föreningslivet. Någon starkare opinion för kommunal sändningsrätt har inte kommit till uttryck i den offentliga debatten. Regeringens direktiv tar inte heller upp frågan. Samtidigt understryks i direktiven att ”det kan finnas särskild anledning att noggrannare analysera möjligheterna för samverkande organisationer att sända närradio, däribland de s. k. närradioföreningarna”. Kommittén vill diskutera denna fråga här utöver vad som sägs i avsnitt 3.8. Det finns anledning att inom föreningsradions ram slå vakt om en kommunal sändningsmájlighet. Kommunal medverkan i samarbete med närradioföreningarna har i många fall visat sig resultera i en uppskattad programverksamhet. Kommittén anser att det finns goda skäl att bygga vidare på denna erfarenhet. Kommittén vill som framgår i avsnitt 3.8 begränsa närradioföreningarnas programverksamhet. Det finns anledning att förbehålla närradioföreningarna rätten att upplåta sändningstid för kommunal information. Därmed kommer den kommunala informationen att äga rum på en programtid, som flera tillståndsinnehavare tar ett gemensamt ansvar för och vars opartiskhet det inte finns orsak att ifrågasätta. De sändningar det gäller skall överensstämma med de riktlinjer för kommunal information som kommunen antagit. Enligt de allmänna regler som gäller för samhällsinformation skall denna vara faktabase-

94 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

rad, neutral i politiska frågor och - i de flesta fall - icke pläderande. Kommittén förutsätter att särskilda bestämmelser eller allmänna råd härom från närradiomyndigheten inte erfordras. Kommunala programbli av sådan omfattning att närradions karaktär av huvud-

inslag får inte

sakligen en föreningsradio rubbas. Närradiokommittén förutsätter att framställan om programtid från kommunen görs till närradioföreningen som därefter i samråd med de sändande föreningarna fattar beslut om och i vilken omfattning den kommunala medverkan kan ske. finns på så gott som samtliga sändarorter. Kom- Närradioföreningar mitténs förslag till decentralisering stärker ytterligare närradioföreningarnas ställning. Kommunala ambitioner att sprida information genom bör tillfredsställande kunna tillgodoses på detta sätt. Detsam-

närradio

ma gäller om landstingskommunal och statlig information som kan behöva riktas till det lokala mottagningsområdet. Kommittén diskuterar i avsnitt 3.8 hur man skall göra på de mindre orter där annan lokal administration av närradioverksamheten än närradioföreningen tillämpats och även i framtiden kan vara mest ändamålsenlig. Kommunerna samarbetar nära med föreningslivet oavsett närradioverksamheten. Några särskilda inskränkningar i kommunernas möjlighet att ge stöd till närradioverksamheten behövs inte. Kommunerna måste givetvis få avgöra formerna och ändamålet för sitt stöd till föreningslivet också vad gäller närradioverksamheten. Det bör understrykas här att överenskommelser om ekonomisk ersättning för den tillhandahållna programtiden, vilken förutsätts grundas på självkostnadsprincipen, inte får betraktas som reklam eller sponsring.

3.7 Tidsfördelningen

3.7.1 Tidsfördelningens tillämpning

Ärligt sändningsschema

I förarbeten till närradiolagen (prop. 1981/82:l27 s. 28) anges att närrabör pröva möjligheten att anförtro åt de sändande diomyndigheten genom lokala närradiosammanslutningarna på varje ort att, lämpligen föreningar, svara för upprättandet av förslag till tidsscheman för programverksamheten. Fr. o. m. andra halvåret 1982 har denna ordning tillämpats. Kommit-

tén har därefter för samtliga orter som bedrivit programverksamhet

kunnat fastställa sändningsscheman i överensstämmelse med närradio- Generell omprövning av sändningstider har skett föreningarnas förslag. För att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetet med årligen. årsscheman har försöksorterna gruppvis tilldelats olika startmånader från september t. o. m. december.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 95

Trängselsdndarna

Från årsskiftet 1979/80 har ett stort antal sammanslutningar deltagit på sändarna i Göteborg, Järva och Stockholms innerstad. Detta har förorsakat konkurrens om programtid och därmed ett mer komplicerat arbete med schemaläggningen, så att jämkningar mellan kolliderande önskemål ofta fått ske. sammanslutningar har i många fall fått acceptera långtgående kompromisser. Rörligheten beträffande programtid har, trots årliga omprövningar, varit relativt låg. sammanslutningar som under lång tid deltagit i försöksverksamheten, har i stor utsträckning begärt att få behålla inarbetad programtid. Kommittén har i likhet med närradioföreningarna ansett det vara motiverat att så långt som möjligt ta hänsyn till sådana önskemål. I några fall har reducering av programtid fått ske, framför allt där sammanslutningar under långa perioder disponerat jämförelsevis stora andelar sändningstid i sammanhängande block.

Ändringar av sändningstider

Under hela försöksperioden har deltagande sammanslutningar haft möjlighet att under ett ”schemaår” permanent eller tillfälligt ändra sändningstiderna. Kommittén har också under försöksverksamhetens senare del behandlat ett stort antal sådana ärenden. Då närradioföreningarna upprättat förslag till årsscheman, har kommittén ansett det vara följdriktigt, att man lokalt också skulle informeras om och beredas tillfälle att påverka eventuella ändringar av programtid under sändningsåret. Från årsskiftet 1982/83 har närradioföreningarna således genom ett frivilligt åtagande kunnat fungera som remissinstanser i sådana ärenden. På de 46 orter som bedrivit programverksamhet under perioden, har 30 närradioföreningar åtagit sig denna uppgift (l april 1984). På orter där närradioföreningen avstått från medverkan i ärendebehandlingen, har ändringar utöver den årliga schemarevideringen sällan förekommit, eller kunnat ske inom ramen för s. k. öppen tid (se nedan). Permanenta utäkningar av sändningstid har främst förekommit på nya sändarorter där man prövat sig fram och senare funnit att man haft behov av och kapacitet för ytterligare programtid. Få permanenta ändringar har under perioden förekommit på sändarna i Göteborg, Järva och Stockholms innerstad, där den lediga programtid som stått till förfogande i första hand tilldelats nya tillståndsinnehavare. Tillfälliga utökningar för extraprogram har överlag varit vanliga. Där närradioföreningar innehaft egen sändningsrätt och disponerat den lediga programtiden på sändarna (öppen tid, se nedan) har ett stort antal extraprogram kunnat sändas inom ramen för dessas programansvar och således inte krävt särskild ansökan till kommittén.

Nattsändningar

Programtid mellan kl. 00.00-06.00 har under hela försöksperioden endast upplåtits för extrasändningar. Detta för att ge så många tillstånds-

96 av närradioverksamheten 1982-84 och

Erfarenheter förslag

innehavare som möjligt tillgång till nattsändningstid under framför allt veckoslut och helgdagar, då lyssnarintresset kan antas vara stort och många sammanslutningar således kan ha ett särskilt intresse av att få sända. På _flertalet orter har närradioföreningarna fördelat nattsändningarna och också påtagit sig det juridiska ansvaret för dessa. I Stockholm där närradioföreningen innehaft öppen tid under hela dygnet har man valt att överlåta programansvaret till varje sammanslutning som önskar nattsända, samt preliminärt fördelat programtider och avgett förslag som underlag för kommitténs beslut. För orter med många tillståndsinnehavare har kommittén rekommenderat hur fördelning av extra programtid skall gå till. För att så långt som möjligt undvika ensidighet i utbudet och för att åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt vid framför allt veckoslut och helgdagar, har kommittén här föreslagit, att ansökan skall omfatta högst tre sändningar per gång, samt förtur för särskilda arrangemang och föreningar i samverkan. Vissa närradioföreningar har därutöver lokalt beslutat om fördelningsregler som i huvudsak överensstämt med kommitténs rekommendationer. Antalet nattsändningar har under hela försöksperioden varit störst på Järva- och Stockholmssändarna. Dock har från andra halvåret 1982 antalet nattsändningar i Stockholms innerstad minskat kraftigt. Så utnyttjades under perioden oktober 1981 - mars 1982 131 av de 182 möjliga sändningstillfällena. Antalet sändningar under samma period påföljande år var 88 och för oktober 1983 - mars 1984 56 st. Minskningen torde till någon del sammanhänga med ökade STIM-avgifter, då normalt innehållit stora andelar musik. Liksom tidiganattprogrammen re har en viss ensidighet i utbudet av nattprogram kunnat konstateras, då enbart ett mindre antal sammanslutningar ansökt om nattsändningstid.

Öppen tid

Närradioföreningar med sändningstillstånd har kunnat disponera öppen tid, dvs. all ledig programtid på sändarna under hela dygnet. 38 närradioföreningar har från andra halvåret 1982 innehaft sändningstillstånd och disponerat öppen tid (l april 1984). Den öppna tiden har reducerats när ny tillståndsinnehavare tillkommit på sändaren eller permanenta utökningar av programtid skett.

Öppen tid har medgetts för att underlätta den lokala programplane-

ringen. Kommittén har ansett att framför allt provsändningar för ”nybörjare under kortare perioder och information om sändningsverksamheten på orten varit inslag som lämpat sig väl att genomföra i närradio-

Öppen tid har också huvudsakligen utnyttjats för

föreningarnas regi. dessa ändamål. Därutöver har, som tidigare nämnts, närradioföreningarna i stor omfattning upplåtit programtid till andra tillståndsinnehavare för extraprogram. På orter där få sammanslutningar deltagit, har en stor andel öppen tid stått till närradioföreningarnas förfogande. Här har öppen tid också kunnat utnyttjas för andra former av programverksamhet.

Direktsändningar och/eller referat från kommunfullmäktiges sam-

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och 97

förslag

manträden har regelbundet förekommit på sändarna i Danderyd/Täby, Karlstad, Mora, Piteå, Umeå och Västerås lnformationfrân olika kommunala förvaltningar har regelbundet sänts i Avesta, Danderyd/Täby, Kalix, Karlstad, Kumla och Trollhättan. Vilka förvaltningar som svarat för programmaterialet och vad som sänts behandlas närmare i 3.6.1 om kommunal medverkan* Magasins-, lokala nyhets- och underhdllningsprogram, de senare ofta i form av önskeprogram, frågesporter o. d., har regelbundet producerats av närradioföreningarna i Alingsås, Edsbyn, Götene, Kalix, Köping, Nyköping, Trollhättan och Älmhult! Därutöver har på flera orter lokala evenemang, bl. a. idrottstävlingar, direktsänts eller refererats på öppen tid.

Närradioföreningen som paraply

På några orter har närradioföreningen fungerat som ett permanent paraply för sammanslutningar som saknat sändningstillstånd, och som önskat delta utan att binda sig för fast programtid varje vecka. På en försöksort, Götene, har man sedan sändningar inleddes hösten 1982 renodlat paraplyformen. Här har tre sammanslutningar innehaft minsta möjliga sändningstid, 15 minuter per vecka, medan närradioföreningen med eget sändningstillstånd disponerat övrig programtid. Programtiden har upplåtits såväl till övriga tre tillståndsinnehavare på sändaren som till de medverkande sammanslutningar som saknar sändningstillstånd. Ansvarsfrågan har man löst så, att närradioföreningen utsett en representant från varje deltagande sammanslutning till att vara ersättare för den ordinarie programutgivaren. Dessa har trätt in i ansvarighetsfunktionen då respektive sammanslutning sänt. Med detta system har det personliga programutgivaransvaret således kunnat överflyttas. Vid ett yttrandefrihetsbrott drabbas dock alltid tillståndsinnehavaren, i detta fall närradioföreningen, av eventuell sanktion.

Kammarrättsärenden

Från och med l juli 1982 har kommitténs beslut om sändningstider kunnat överklagas till kammarrätten. Kommitténs beslut om Stockholmssändarens årsschema för 1982/83, resulterade i överklaganden från två sammanslutningar Alternativ Stad/ Radio Klara och Guds Bönehus. I Stockholms närradioförenings förslag som kommittén följt i sitt beslut, hade för Alternativ Stad/ Radio Klara sändningstiden skurits ned från 13,5 till 10,5 veckotimmar. Guds Bönehus som beviljades tillstånd först i december 1982 hade tilldelats annan och mindre programtid än man begärt. Man ansåg också att den tilldelade sändningstiden var oförmånligt placerad. Kommittén ansåg det inte motiverat att

Uppgifterna härrör från en enkät som i månadsskiftet februari/ mars 1984 utsändes till samtliga närradioföreningar, bl. a. i syfte att kartlägga utnyttjandet av öppen tid. 33 närradioföreningar på de 40 orter som per l januari 1984 inlett sändningar, innehade sändningstillstånd och öppen tid. Av dessa har 26 närradioföreningar svarat.

av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

98 Erfarenheter

för att tillgodose sammanslutningens önskemål ompröva det tidigare fastställda årsschemat för Stockholmssändaren. Kammarrätten fällde i dessa båda ärenden utslag i enlighet med kommitténs beslut. Guds Bönehus begäran om regeringsrättens prövning av ärendet avslogs. hösten 1983 gällande årsscheman för Besluten* om sändningstider 1983/ 84, överklagades av två sammanslutningar. Också här följde kommittén närradioförenings förslag. I det ena fallet hade Västra respektive i Göteborg fått avstå sändningstid till för- Sveriges Discjockeyförening mån för annan sammanslutning. sammanslutningen hade kompenserats varför den sammanlagda sändningstiden inte genom annan programtid, man fått avstå vara särskilt förreducerats, men ansåg den programtid Kammarrätten fastställde kommitténs beslut och anförde i sin månlig. att det förhållandet att sammanslutningen tidigare innehaft motivering den aktuella programtiden, inte skulle innebära förtur till denna enligt

8§ närradiolagen. I det andra fallet hade Öppet Forum, Stockholm,

tilldelats annan sändningstid än man begärt i ansökan. Kammarrätten fastställde kommitténs beslut.

I januari 1983 överklagade vidare Öppet Forum, Stockholm, till kam-

marrätten kommitténs handläggning av en ansökan om tillfällig sänd-

ningstid (nattsändning). Överklagandet föranledde ingen åtgärd.

3.7.2 Förslag om tidsfördelningen

Kommittén har ansett tidsfördelningen vara en uppgift som det är naturlämpligt att i största möjliga utsträckning överföra till det lokala ligt och planet. Närradioföreningarnas (se avsnitt 3.8) möjligheter att påverka har successivt ökat under försöksperioden. Det beslut om sändningstider lokala inflytandet över programverksamheten har förstärkts och kommitténs arbete har underlättats. Ökade kontakter mellan de sändande sammanslutningarna har samtidigt nödvändiggjorts, vilket allmänt ansetts som positivt (3.7.1 och 3.8.1). Erfarenheterna av närradioföreningarnas arbete med fördelning av sändningstid är i huvudsak goda. Detta gäller i synnerhet beträffande upprättandet av förslag till årsscheman. På sändare där många sammanoch konkurrensen om programtid varit stor, har slutningar deltagit ofta fått bygga på kompromisser. I de fall förslagen med nödvändighet där sammanslutningarnas önskemål om programtid regelmässigt krävt sammanjämkning, har närradioföreningarnas arbetsinsatser blivit betydande. Närradioföreningarnas arbete med remissbehandling av övriga sändningstidsärenden har fungerat tillfredsställande, om än inte helt friktionsfritt. Så har i fall där man dröjt med att inkomma med yttrande till kommittén, handläggningstiden blivit längre än vad som normalt gällt för sådana ärenden. Av naturliga skäl har närradioföreningar på orter som under lång tid i verksamheten oftast utvecklat de smidigaste arbetsrutinerna. deltagit av närradioföreningarnas mäste således stor Vid bedömningen kapacitet vikt läggas vid att erfarenheterna av närradioarbetet varierat från ort till ort. Dock har man på nya sändarorter vid sidan av ett ofta omfattande

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 99

planerings- och uppbyggnadsarbete i många fall på kort tid lyckats organisera ett välfungerande lokalt samarbete. Kommittén bedömer därför förutsättningarna för en ytterligare förbättrad lokal närradioorganisation som goda. Det decentraliserade arbetssätt som tillämpats under försöksverksamhetens senare del har också, trots vissa organisatoriska brister, enligt kommitténs mening varit det mest välfungerande. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 3.7.1 har närradiokommittén som regel utan förändringar kunnat fastställa de förslag till sändningstider som man inom närradioföreningarna enats om. Mot den bakgrunden anser kommittén att närradioföreningarna kan anförtros uppgiften att besluta om sändningstider. De förhållanden under vilka närradioföreningarna arbetar skiftar emellertid från sändningsort till sändningsort. Verksamhetsformerna varierar och erfarenheterna av tidsfördelningsfrågor är olika. På nya orter finns inga erfarenheter alls. Detta gör enligt kommitténs mening att rätten att besluta om tidsfördelning inte bör ges närradioföreningarna generellt utan först sedan närradiomyndigheten i varje särskilt fall har prövat föreningens förutsättningar att kunna fullgöra uppgiften väl. Där tidsfördelning uppdras åt närradioföreningen, skall detta gälla tills vidare. Myndigheten skall alltså kunna återta uppdraget om den efter överklaganden, anmälningar eller av andra skäl bedömer att handläggningen hos närradioföreningen fungerar otillfredsställande. Mot beslut av närradioföreningen bör talan kunna föras hos närradiomyndigheten på vanligt sätt. Kommittén har vid tidsfördelningen eftersträvat att så långt möjligt tillgodose sammanslutningarnas önskemål. En sådan strävan skall även fortsättningsvis vara vägledande för tidsfördelningen och framgå av fördelningsreglerna. Dessa föreslås vidare ange, att sändningstidens omfattning och/ eller placering inte får vara uppenbart oförmånlig. Detta för att förhindra att en sammanslutning av ideologiska eller andra skäl hänvisas till kortare sändningstid eller en mindre förmånlig placering i sändningsschemat än vad som kan anses skäligt. För att förhindra att en sammanslutning som medgivits sändningstillstånd avvisas från en sändare med motivering att ledig programtid inte finns att tillgå, skall varje tillståndsinnehavare garanteras sändningstid om minst I5 minuter per vecka. På flertalet sändare har under försöksverksamheten en relativt stor andel ledig programtid stått till förfogande. Detta förhållande torde i många fall komma att gälla också fortsättningsvis. På trängselsändare” har i många fall den bokade programtiden inte till fullo utnyttjats. Detta förhållande avses bli reglerat genom att längre sändningsuppehåll skall anmälas till myndigheten. Vidare skall ett tillstånd kunna återkallas om uppehållet varar längre än tre månader. Kommittén anser vidare, att programtid mellan kl. 00.00-06.00 endast skall upplåtas för tillfälliga sändningar. Detta för att garantera att så många sammanslutningar som möjligt bereds tillfälle att utnyttja sådan programtid underi synnerhet veckoslut och helgdagar, då lyssnar-

100 av närradioverksamheten 1982-84 och SOU I984:53

Erfarenheter förslag

intresset kan förmodas vara stort och sammanslutningarna därför kan ha ett särskilt intresse av att få sända. Beslut om sändningstid bör också fortsättningsvis gälla tills vidare och för längst ett år i taget. Härigenom skapas förutsättningar för viss rörlighet i programschemat. Hittillsvarande regler om förtur för olikartade sammanslutningar, med särskilt intresse för att få sända vid en viss sammanslutningar tidpunkt och om lottning, bör enligt kommitténs mening utgå. Under försöksverksamheten har man på såndarorterna vanligen eftersträvat så varierade programscheman som möjligt. Det har inte förekommit att en i förhållande till övriga medverkande sammanslutningar olikartad eller underrepresenterad kategori av sammanslutningar inte kunnat erbjudas sändningstid. Kommittén anser vidare en sammanslutnings särskilda intresse för vara en faktor som naturligt vid viss sändningstid ingår i bedömningen den jämkning som också fortsättningsvis torde bli nödvändig när proskall fördelas. Det torde där intressen kolliderar föreligga förgramtid att ta hänsyn till och bedöma skäligheten i sådana situatioutsättningar ner utan att detta särskilt regleras i lag. vid tidskollisioner har under försöksverksamheten inte till- Lottning lämpats och kan enligt kommitténs mening undvaras. Som vägledning för den lokala närradioföreningens tidsfördelning föreslås närradiomyndigheten utfärda allmänna råd. Dessa kan i huvudsak följa de tidigare nämnda rekommendationer som under försöksverksamheten utarbetats till ledning för närradioföreningar som själva fördelat extra programtid inom ramen för öppen tid. Här kan exempelvis tidskollisioner kan se till aspekter som anges att man vid eventuella ämnesmässig allsidighet i programschemat, en sammanslutnings särskilda intresse för att få sända vid viss tidpunkt eller, där reducering av programtid bedöms nödvändig, hur effektivt en sammanslutning utnyttjat tidigare tilldelad sändningstid. De normer som successivt utvecklats och som kommit att generellt accepteras och tillämpas vid fördelning av sändningstid, bör enligt kommitténs mening gälla. Inte minst för nya sändarorter torde sådan vägledning vara värdefull. av sådana allmänna råd skall vara frivillig. Avvikelser Efterföljden från dessa skall således inte kunna överklagas. Kommittén anser att rättssäkerheten fordrar att närradiomyndigheten förfogar över aktuella uppgifter om vilken sammanslutning som sänder Med uppgiften att fördela skall program vid varje tidpunkt. sändningstid således följa att närradioföreningarna skall kunna lämna erforderliga upplysningar om gällande sändningstider. Tillståndsinnehavare skall vara ansvarig för att närradiomyndigheten underrättas om gällande sändningstider. Detta förhållande skriftligen skall gälla även där inrapportering samordnas genom närradioföreningen. Rapporteringsskyldighet skall avse såväl det minst en gång årligen beslutade programschemat som de permanenta och tillfälliga ändringar av programtid som sker på sändaren. Inrapportering skall ske i omedel-

bar anslutning till att programtid fastställts i närradioföreningen. Upp-

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och 101

förslag

skall lämnas utan särskild anmodan gifterna och i enlighet med myndighetens anvisningar. Kommittén förutsätter att tillståndsinnehavarna vanligen kommer att finna det lämpligt att arrangera sin inrapportering så att den rutinmässigt sker genom närradioföreningen. Kommittén ser detta som en viktig förutsättning för att schemaläggningen skall kunna handhas av närradioföreningarna. Vid bristande skall närrapportering radiomyndigheten kunna återta uppdraget att fördela sändningstid. Där sammanslutningen inte rapporterat till närradiomyndigheten, skall sändningstillstånd kunna återkallas.

Närradioföreningarna

3.8.1 Närradioföreningarnas verksamhet

lokala Frivilliga samarbetsorganisationer i form av närradioföreningar har bildats på samtliga försöksorten* Kommittén redovisade i sitt första betänkande (SOU 1981:13 s. 77- 82) att sammanslutningarnas medverkan ekonomiskt och praktiskt underlättats bildandet genom av närradioföreningar. I synnerhet gällde detta på försöksorter där lokalt samarbete inletts före sändningarnas start. I sitt förslag till framtida organisation framhöll kommittén att dessa erfarenheter borde tillvaratas och genom information från närradiomyndighetens sida vidarebefordras till orter med intresse för närradio. Man angav också skäl för att det lokala samarbetet borde ha frivillig karaktär samt att ansvaret för upprättande av förslag till årligt sändningsschema lämpligen kunde vila på närradioföreningen (s. 154- 155 och 170). Denna uppfattning fick stöd i propositionen, där föredragande statsrådet fann det följdriktigt ”att ansvaret för de uppgifter som är gemensamma för de sändande sammanslutningarna på varje ort också handhas lokalt. Här nämndes särskilt l98l/82:127 s. tidsfördelningen (prop. 27-28). Kommittén har i sina kontakter med orter som önskat delta i försöksverksamheten aktivt verkat för ett organiserat lokalt samarbete. Bildandet av närradioföreningar har under verksamhetens successiva utbyggnad från andra halvåret 1982 utgjort en viktig förutsättning för kommitténs beslut om nya sändarorter. Från andra halvåret 1982 har samtliga närradioföreningar ansvarat för upprättandet av förslag till årligt sändningsschema. På ett stort antal orter har man också åtagit sig uppgiften att vara remissinstans i övriga ärenden rörande sändningstider.

Öckerö Närradioförening har under försöksverksamhetens senare del, då sändaren endast haft två tillståndsinnehavare, fungerat som paraplyorganisation under namnet Föreningen Mot Bättre Vetande/Öckerö närradio. I Junsele har ett föreningsråd som enda tillståndsinnehavare ansvarat för samtliga medverkande sammanslutningars sändningar. Föreningsrådet har här fungerat som närradioförening.

102 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

Erfarenheterna av närradioföreningarnas arbete med tidsfördelning

har redovisats i 3.7. På flertalet orter har av avgifter till televerket och samredovisning Andra uppgifter har varit att STIM skett genom närradioföreningarna. informera om och marknadsföra närradioverksamheten och att ansvara till Vidare har på för sammanställning av programtablåer lokalpressen. orter initierat eller ansvarat för utbildning några närradioföreningarna i radioproduktion. som haft minst tre tillståndsinnehavare som med- Närradioföreningar har kunnat Vid årsskiftet 1983/84, då lemmar få egen sändningsrätt. sändningar inletts på 40 orter, hade 33 närradioföreningar sändningstillstånd. Samtliga har disponerat den lediga programtiden på sändaren under hela dygnet (öppen tid), och i varierande omfattning producerat oftast i form av magasins-, evenemangs- och och sänt egna program, eller med information från kommunala nämnder lokala nyhetsprogram och sänt ansvarat för och förvaltningar, producerat programslinga, eller samordnat och fördelat programtid för extrasändprovsändningar ningar. Kommittén sände i månadsskiftet februari-mars 1984 ut en enkät med rörande närradioföreningarnas arbetsuppgifter, organisafrågor tion och ekonomi. Den omfattade närradioföreningarna på de 40 orter som inlett vid årsskiftet 1983/84. 31 närradioföreningar sändningar besvarade enkäten?

Medlemskap och medlemsantal

av närradioföreningarna att endast sam- Majoriteten (28 st.) har angett kan bli medlemmar. I flertalet fall är vid sidan av tillmanslutningar ståndsinnehavarna också sammanslutningar som saknar sändningstillstånd medlemmar i närradioföreningarna. i Edsbyn, Järva, Kalix, Mora, Piteå och Stock- Närradioföreningarna holm medger medlemskap endast till sammanslutningar med egen sänd-

ningsrätt. I Kumla och Trollhättan närradioföreningarna som stödförfungerar Här erbjuds också enskilda att bli medlemmar. eningar. I 21 närradioföreningar är samtliga tillståndsinnehavare medlemmar. har redovisat att inte samtliga tillståndsinnehavare anslutit sig Sju orter Vetlanda och till närradioföreningen. I Alingsås, Sundsvall, Trollhättan, en eller utanför närra- Västervik står endast ett par tillståndsinnehavare dioföreningen. Järva och Stockholm har redovisat den lägsta anslutningen. I Järva närradioförening är 25 av totalt 37 tillståndsinnehavare medan i Stockholm 47 av totalt 7l medlemmar (70 procents anslutning) tillståndsinnehavare i närradioföreningen (66 procent eller 2/3 av ingår För Stockholms närradioförening innebär detta tillståndsinnehavarna).

2 Närradioföreningarna i Alingsås, Avesta, Borlänge, Dalsjöfors, Danderyd/ Täby, Edsbyn, Eskilstuna, Finspång, Götene, Järva (Stockholm), Jönköping, Kalix, Karlstad, Kumla, Köping, Linköping, Lund, Mora, Nybro, Nyköping, Stockholm, Sundsvall, Trollhättan, Umeå, Uppsala, Vetlanda, Piteå, Skellefteå, Västervik, Västerås och Älmhult.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 103

en lägre anslutning än vid samma tidpunkt 1981, då 55 av sammanlagt 67 tillståndsinnehavare eller 88 procent av de sändande sammanslutningarna ingick i föreningen. I tio av närradioföreningarna är antalet associativa eller stödjande medlemmar högre eller betydligt högre än antalet anslutna tillståndsinnehavare. Mest markant är detta förhållande i Kumla och Trollhättan. Kumla närradioförening har angett att samtliga tre tillståndsinnehavare är anslutna, samt att man har 94 övriga sammanslutningar eller enskilda som medlemmar. I Trollhättan ingår åtta tillståndsinnehavare och 39 övriga sammanslutningar eller enskilda i närradioföreningen.

Arbetsfördelning och arbetsuppgifter

Närradioföreningens arbete fördelas vanligen mellan styrelsemedlemmarna och är ofta indelat i ansvarsområden som ekonomi och administration, information och kontakter med myndigheter och, om närradioföreningen har egen studio, drift och underhåll av denna samt programproduktion och sändningar. Nybro närradioförening har fördelat arbetet mellan de sändande sammanslutningarna, som svarar för den egna administrationen och löpande för loggbok” i den gemensamma studion. En gång i månaden går föreningens kassör igenom noteringarna. Närradioföreningarna i Dalsjöfors, Götene, Jönköping, Karlstad, Kumla, Vetlanda och Älmhult har adjungerat resurspersoner till styrelsen eller eljest fördelat arbetsuppgifter till medlemmarna i föreningen exempelvis genom att tillsätta programråd. På två orter har närradioföreningen anställd personal. Danderyd/ Täby Närradioförening har en heltidsanställd sekreterare, som sköter samtliga arbetsuppgifter utom tekniska frågor. Dessa handhas av en

särskild teknikergrupp om tio personer. I Köpings närradioförening

sköter en beredskapsanställd samtliga arbetsuppgifter inklusive tekniska frågor, sändningar och utbildning. Kommunen svarar för 95 procent av lönen för denna tjänst intill juni 1984. 2l närradioföreningar har angett ekonomisk samordning av verksamheten som den främsta arbetsuppgiften. Här avses i flertalet fall samredovisning av avgifter till televerket och STIM. Därutöver nämns schemaläggning, information, värvning av nya medlemmar och kontakter med myndigheter som väsentliga arbetsuppgifter. Närradioföreningarna i Alingsås, Borlänge, Danderyd/Täby, Eskilstuna, Kalix, Köping, Nybro och Älmhult verkar för eller ombesörjer utbildning i radioproduktion.

Medlemsavgifter och ekonomi

Medlemsavgifter uttas efter i huvudsak två system, som en ren medlemsavgift eller så, att avgiften omfattar de sändande sammanslutningarnas andel av sändarhyran i proportion till programtiden. I 18 närradioföreningar är avgiften en ren medlemsavgift som anges täcka service och information till medlemmarna och administrativa

kostnader. Årsavgiften äri allmänhet 100-200 kronor. I närradiofören-

104 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

i Borlänge, Götene, Järva, Karlstad, Stockholm, Sundsvall och ingarna Älmhult omfattar årsavgiften även del av sändarhyra. Närradioföreningarna i Avesta och Piteå tar inte ut särskild medlemsavgift, utan enbart sändaravgifter i förhållande till inbokad programtid. Medlemsavgiften i Dalsjöfors Närradio om l 000 kronor per år inkluderar administration A och studio. Kostnaderna för de sändande sammanslutningarna redovisas i avsnitt 3.l6.l. Närradioföreningarna anger i allmänhet sändningskostnader som sin största kostnad och avser då vanligen såväl programkostnaden per timme som hyra av sändare och ledning. 18 närradioföreningar anger sändningskostnader vara den största kostnaden. I Alingsås, Danderyd/Täby, Götene, Nybro, Skellefteå, Trollhättan, Västervik och Älmhult är hyra av studiolokal en stor kostnad. Anskaffning och underhåll av teknisk utrustning räknas av närradioföreningarna i Alingsås, Danderyd/Täby, Köping och Skellefteå som en tung Produktion av informationsmaterial, tryckt i form av flygutgiftspost. blad eller programschema, eller genom produktion av programslinga samt övrigt PR-material (tröjor, dekaler o. d.) anges som en stor kostnad av närradioföreningarna i Borlänge, Jönköping, Karlstad, Kumla, Stockholm, Uppsala och Västerås. Alingsås och Danderyd/Täby närradioföreningar anger vidare låneamorteringar och Danderyd/ Täby också lön till anställd som kostnader. Närradioföreningarna i Avesta, Dalsjöfors, Eskilstuna och Finspång

anger inga eller obetydliga kostnader.

Kommunalt stöd Kommunalt stöd till närradioföreningar har utgått i form av verksam-

Dalsjöfors, Finspång, Nyköping och Älmhult),

hetsbidrag (Alingsås, och Köping), som bidrag till lokalhyra för studio

som Iönebidrag (Kalix

(Alingsås och Västervik) och som bidrag för produktion och utsändning av kommunal information till flertalet närradioföreningar som sänt Därutöver har flera närradioföreningar i anslutning till sådana program. närradions start på orten fått kommunal service i form av kontorshjälp, lån av samlingslokal m. m. Kommunalt i närradion har utförligare redovisats i avengagemang snitt 3.6.1.

- av

Närradioföreningar med egen sändningsrätt utnyttjande!

öppen tid 26 av de sammanlagt 31 närradioföreningar som besvarat enkäten har sändningstillstånd och disponerar den lediga programtiden på sändaren under hela dygnet (öppen tid).

Öppen tid utnyttjas för tillståndsinnehavares extrasändningar på eget

eller närradioföreningens ansvar, provsändningar eller regelbundna sändningar av sammanslutningar som saknar sändningstillstånd, programslinga, närradioföreningens egenproduktion (evenemangspr0-

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 105

gram, magasins- och lokala nyhetsprogram, kommunal information m. m.) samt direktsändningar av kommunfullmäktiges sammanträden. Flertalet närradioföreningar (2l st.) anger att andra tillståndsinnehavare sänder extraprogram på öppen tid. Detta sker i allmänhet sporadiskt och företrädesvis vid större lokala evenemang. Endast sex närradioföreningar (Stockholm, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Vetlanda och Västerås) uppger att extraprogram sänds regelbundet. I Stockholm sänds extraprogrammen huvudsakligen nattetid. Stockholms närradioförening ansvarar för inbokning av nattsändningstid, mottar samtliga ansökningar i sådana ärenden och avger yttrande som underlag för kommitténs beslut. Under perioden oktober 1983-mars 1984 har 56 nattsändningar genomförts i Stockholms närradio. Tio närradioföreningar anger att de genomgående ansvarar för övriga tillståndsinnehavares extrasändningar. I Jönköping, Mora, Stockholm, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Vetlanda och Västervik sänds samtliga extraprogram under respektive tillståndsinnehavares programansvar. På övriga orter förekommer båda formerna. 23 närradioföreningar upplåter programtid också till sammanslutningar som saknar sändningstillstånd. I flertalet fall sker detta sporadiskt och i form av provsändningar. Närradioföreningarna i Alingsås, Avesta, Danderyd/Täby, Götene, Trollhättan, Västervik och Älmhult upplåter regelbundet programtid till sådana sammanslutningar. Omfattningen varierar från ll timmar per vecka (Avesta) till l5 minuter per vecka (Västerås). På de övriga orterna medverkar sammanslutningar utan sändningsrätt i ca två timmar per vecka på närradioföreningens Öppna tid. I Götene sker merparten av programverksamheten på öppen tid. Denna s. k. ”Götenemodell” har närmare beskrivits i 3.7.1. Egen regelbunden programproduktion i form av magasins-evenemangs- och nyhetsprogram förekommer i Alingsås (25 min./vecka), Avesta (5 tim. 45 min.), Edsbyn (30 min.), Götene (15 min.), Kalix (30 min.), Köping (3 tim.), Trollhättan (2 tim.), Västerås (en gång per månad, ej angiven programlängd) och Älmhult (30 min.). Andra närradioföreningar producerar endast tillfälligtvis egna program och då oftast i anslutning till lokala evenemang eller vissa helger under året (idrottstävlingar, frågesporter av typ Vi i femman”, julkalendrar o. d.). Nio närradioföreningar anger att ingen annan egenproduktion än programslinga eller kommunal information förekommer. Information från kommunala nämnder och förvaltningar sänds pâ öppen tid regelbundet i Avesta, Danderyd/Täby (Täby kommun), Edsbyn, Kalix, Karlstad, Kumla och Trollhättan och har under sommaren 1983 även sänts i Jönköping och Västervik. Kommunfullmäktiges sammanträden direktsänds på närradioföreningens programtid i Danderyd/Täby, Karlstad, Mora, Piteå och Västerås. Kommunal medverkan i lokala närradioföreningars ellerandra sammanslutningars program har utförligare redovisats i 3.6.1.

106 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

3.8.2 Sveriges Närradioförbund

I oktober l98l samlades majoriteten av närradioföreningarna på de då 16 försöksorterna till en sammankomst i Stockholm i syfte att diskutera behovet av en riksorganisation. Ett av skälen till bildandet av en sådan riksorganisation var att den skulle ta upp frågan om etiska regler för närradiosändningar. Ett annat skäl som framfördes var att närradioföreningarna borde representeras av en organisation på riksplanet. Speciellt efter den förväntade utbyggnaden av närradion behövdes en motpart till närradiokommittén, STIM och televerket. Vid det här tillfället bildades Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening, bestående av fem ledamöter. Arbetsgruppen fick i uppdrag att utarbeta förslag till organisation och arbetsformer för en riksorganisation, stadgar, etiska regler samt instruktion för arbetet i en etisk nämnd. 1 oktober 1982 bildades Sveriges Närradioförbund vid en konstituterande stämma i Jönköping. I de stadgar som då antogs framgår i ändamålsparagrafen bl. a. att förbundet ska samarbeta och förhandla med berörda myndigheter och intresseparter” samt att förbundet ”ska bära huvudansvaret för att etiska regler för närradioverksamheten hålles i kraft och respekteras av närradiosändande sammanslutningar som omfattas av förbundets arbete”. I första hand är det närradioföreningar på orter som har sändningstillstånd som utgör närradioförbundets medlemmar. Associativt medlemskap kan dock erhållas om närradioföreningen på orten inte är medlem. Förbundets styrelse består av sju ledamöter, för vilka det finns tre suppleanter. Ledamöterna har valts så att man uppnått både geografisk spridning och spridning ifråga om närradioföreningarnas storlek. 1 december 1982 utsåg regeringen två av förbundets styrelseledamöter till experter i närradiokommittén. Närradioförbundet har genom sina experter i närradiokommittén och på annat sätt lagt synpunkter på kommitténs ärenden. I några fall har kommittén remitterat ärenden till förbundet för yttrande. Närradioförbundet har också utsett speciella förhandlingsgrupper för frågor som rör televerket och STIM. Syftet med STIM-förhandlingarna var att uppnå ett fördelaktigt avtal för musikutnyttjandet i närradion. Ett sådant avtal avseende förbundets medlemmar förelåg under våren 1984. Under hösten 1983 höll närradiokommittén tillsammans med förbundet tre regionala konferenser, där närradions framtida utformning diskuterades. Samtidigt som närradioförbundet bildades i oktober 1982 antogs förslag till etiska regler. Dessa är främst avsedda att ”skydda den enskilde så att denne inte åsamkas skada eller lidande”. De etiska reglerna består av tre delar: programregler, ordningsregler vid sändning och erinringar om medarbetares ställning. En etisk nämnd tillsattes av stämman i Jönköping 1982, bestående av tre ledamöter, för vilka det finns två suppleanter. En speciell instruktion, som beslutades i samband med förbundsbildningen, reglerar nämndens arbete.

av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 107

Erfarenheter

Den etiska nämndens verksamhet är fristående från förbundets övriga verksamhet. Den etiska nämnden tillsätts direkt av förbundsstämman och är även i övrigt direkt underställd stämman. Uppgiften är dels att i förebyggande syfte informera om de etiska dels att efterhandsgranska närradioprogram. Nämnden kan, reglerna, - både enligt instruktionen, granska alla närradioprogram på eget initiativ och efter anmälan. Således kan nämnden också behandla program som sänts av föreningar som inte har medlemskap i Sveriges Närradioförbund. Hittills har nämnden behandlat tre anmälningar.

3.8.3 Närradioföreningarnas framtida roll

arbete, som i många fall varit betydande, har Närradioföreningarnas ekonomiskt och praktiskt varit till förmån för de sändande sammanslut- Genom sina samordnande funktioner, främst vad gäller förningarna. slag till tidsfördelning och redovisning av avgifter, har närradioförenmedverkat till att kontakterna mellan kommittén, STIM och ingarna televerket och de sändande sammanslutningarna avsevärt kunnat förenklas. Kommitténs förslag om fördelning av sändningstid och utbyggnad av innebär att närradioföreningarnas roll ytterligare förverksamheten, stärks. De föreslås få fördela och även besluta om sändningstider i de fall bedömer att man lokalt kan utföra denna uppgift. närradiomyndigheten Motiven för detta har redovisats i 3.7.2. Beträffande den fortsatta utav verksamheten föreslås att det för tillstånd för sändare byggnaden skall krävas att minst tre olikartade sammanslutningar inom sändningsområdet beslutat om medverkan med egen sändningsrätt, samt att närradioförening bildats (se vidare 3.1 1.2).

Fortsatt frivillig anslutning till närradioförening

om obligatoriskt i närradio- Kommittén har övervägt medlemskap borde ett villkor för sändningstillstånd. En förening utgöra närradioförening verkar inte för en viss åskådning, varför krav på obligatoriskt medlemskap inte kan anses strida mot regeringsformens regler om så kallad Obligatorisk anslutning skulle innegativ föreningsfrihet. nebära att organisatorisk enhetlighet kan uppnås. Närradioföreningen skulle därmed bli helt representativ som remissinstans eller samtalspartner i olika frågor. Arbetet med tidsfördelningen kunde i någon mån underlättas. Vidare de sändande kan med ett obligatoriskt medlemskap sammanslutningarna lättare bindas till närradioförbundets etiska regler. Kommittén anser dock att de överlag goda erfarenheterna av det lokala samarbetet talar för att detta också fortsättningsvis får ske i

former. Flertalet närradioföreningar har uppnått tillfredsstäl-

frivilliga lande organisatorisk stadga. En stor majoritet av tillständsinnehavarna i närradioföreningarna. Med de förhar valt att ingå som medlemmar delar som medlemskap i flera viktiga avseenden innebär, måste förut-

108 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

sättningarna för en fortsatt stor anslutning till närradioföreningarna bedömas som goda. Vid upprättandet av förslag till sändningsscheman har närradioföreningarna genomgående inbjudit också icke-medlemmarna bland tillståndsinnehavarna att medverka. Det har inte förekommit att sammanslutningar som stått utanför närradioföreningen inte hörts innan närradioföreningarna avgett sina schemaförslag till kommittén. Kommittén förutsätter att där närradioföreningar fortsättningsvis skall ansvara för tidsfördelningen, icke anslutna tillståndsinnehavare inte missgynnas. Kommittén anser således inte att uppgiften att fördela och besluta om programtid förutsätter obligatoriskt medlemskap i närradioförening. Inte heller anser kommittén att koppling till de etiska reglerna motiverar ett obligatoriskt medlemskap. Detta skulle förutsätta att samtliga närradioföreningar är medlemmar i eller tvångsansluts till närradioförbundet, eller att varje närradioförening inför de etiska reglerna i de egna stadgarna. Flera närradioföreningar har infört eller avser att införa de etiska reglerna i sina stadgar. Närradioförbundet har tillhandahållit normalstadgar för närradioförening, där bundenhet till de etiska reglerna ingår.

Närradioföreningarnas sändningsrätt

Närradioföreningarna har under försöksverksamheten kunnat få sändningstillstånd. Man har disponerat den lediga programtiden på sändarna under hela dygnet (öppen tid). Hur öppen tid har utnyttjats har redovisats i 3.8.1. Närradioföreningarna bör också fortsättningsvis kunna medges egen sändningsrätt. Denna föreslås bli begränsad till att omfatta slinga med program- och närradioinformation på icke schemalagd tid, sändning av tillfälliga evenemang av gemensamt intresse för de sändande sammanslutningarna, samt provsändningar om högst en månad för varje sammanslutning. Vidare föreslås närradioföreningarna kunna tillhandhålla programtid för kommunal information och sändningar från kommunfullmäktiges sammanträden. Närradioföreningar, vilkas huvuduppgifter är samordnande och administrativa, bör enligt kommitténs mening inte svara för annan programproduktion än den ovan angivna, som kan anses vara av gemensamt intresse för de medverkande sammanslutningarna. På många sändare har förekommit att närradioföreningarna permanent eller under längre perioder upplåtit programtid till sammanslutningar som saknat sändningstillstånd. Man har också ofta upplåtit tid till tillståndsinnehavare för extraprogram. Denna paraplyfunktion hos närradioföreningen bör enligt kommitténs mening upphöra. Medverkande sammanslutningar skall således, utom i de fall som anges i 3.5, sända under eget tillstånd och programansvar. Att programutgivaren skall stå

för den egna sammanslutningens sändningar, svarar enligt kommitténs

mening mot huvudtanken med utgivarskapet och dess juridiska roll. Underhållnings- och nyhetsprogram samt evenemangsprogram av annat slag än som avses ovan som sänts på närradioföreningens öppna tid,

SOU l984:53 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och 109

förslag

anser kommittén vara programformer som ligger inom ramen för de enskilda sändande sammanslutningarnas reguljära programproduktion.

3.9 Yttrandefrihet och

programregler

3.9.1 Inledning

För det innehåll som förmedlas i närradion som återgäller de normer finns i lagen om ansvarighet för närradio och i närradiolagen. Härtill kommer de utomrättsliga regler som de närradiosändande föreningarna kommit överens om inom Sveriges Närradioförbund, de etiska reglerna för närradion. Regelverket påminner både om det som gäller för tryckta skrifter och om det som gäller för SR-koncernens företag. Det finns dock vissa skillnader. För tryckta skrifter finns sålunda ingen sådan speciallagstiftning som närradiolagen utgör. För SRs programföretag gäller visserligen en speciallagstiftning lik närradions, nämligen den i radiolagen, men en del av dessa föreskrifter finns intagna i avtal mellan staten och företagen. Trots

benämningen avtal är det dock fråga om rättsregler av väsentligen

samma slag som återfinns i närradiolagen. Denna ordning är specifik för den allmänna rundradion. Specialreglerna för är programföretagen dessutom långt flera än dem som gäller för närradion. För den finns endast reklamförbudet och det s. k. riksförbudet. Dessa båda regler behandlar kommittén i avsnitt 3.9.4 och 3.9.5. I samband med att kommittén redovisar hur riksförbudet tillämpats tar kommittén upp vissa förhållanden som kan sägas röra både sändningsrätten och programinnehållet, nämligen frågan om en sammanslutnings rätt att på sin egen programtid förmedla program som härrör från andra sammanslutningar (avsnitt 3.9.6). I ytterligare ett annat sammanhang tar kommittén upp innehållet i närradioföreningarnas programutbud (avsnitt 3.8).

3.9.2 Etiska regler. Etiska nämndens verksamhet

I sitt betänkande Närradio (SOU 1981 :13) skrev närradiokommittén att det kan förutsättas att närradion liksom pressen - i en så småningom fastare frivillig organisation kommer att ansluta sig till de spelregler som utgetts av pressens samarbetsnämnd eller utarbetar egna etiska regler” (s. 156). Närradiokommittén har därefter aktivt främjat en sådan utveckling genom att i oktober 1981 arrangera en rikskonferens om bl. a. de etiska frågorna i närradion för de sändande sammanslutningarna. Konferensen följdes av ett sammanträde med representanter för majoriteten av de då aktuella närradioföreningarna, varvid Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening bildades. Gruppen fick bl. a. till uppgift att ta upp frågan om etiska regler. I närradiopropositionen (1981/ 822127) togs det pågående arbetet upp av föredragande statsrådet: ”Jag hyser uppfattningen att etiska regler

l 10 av närradioverksamheten 1982-84 och

Erfarenheter förslag

behövs även för närradions programverksamhet.” Han refererade till arbetet med att bilda en riksorganisation sammanslutningarna emellan och det förberedelsearbete för närradions egna etiska regler som påstarka skäl som talar för att man skall avvakta resultatet

gick: ”Det finns

av detta arbete innan slutlig ställning tas till vilka regler som kan behöva fastställas för programverksamheten. för närradiofrågor (OKN) arrangerade i ok- Organisationskommittén bildades. Där tober 1982 en rikskonferens där Sveriges Närradioförbund framlades till etiska från för ett förslag regler Arbetsgruppen Sveriges Närradioförening. Förslaget behandlades och antogs av det nybildade som även beslöt inrätta och tillsätta en etisk nämnd, som förbundet, skulle följa de etiska frågorna inom närradion och bedöma anmälningar om överträdelser av de etiska reglerna. De etiska reglerna bifogas som

bilaga 3. statsrådet konstatera att ”Sve- I prop. 1982/83 :52 kunde föredragande vid sin konstituerande stämma har antagit etiska riges närradioförbund för närradioverksamheten och tillsatt en särskild nämnd som skall regler övervaka och påverka efterlevnaden av dessa. Etiska nämnden har hittills endast haft tre ärenden att behandla. över sändaren i Stockholms innerstad. Pro- Samtliga avsåg program

för Föreningen Öppet Forums sändningar anmälde

gramutgivaren att sammanslutningen var nazistisk och Framstegspartiet för påståendet oseriös och betecknade sändningen som ett angrepp på sin person. hade bl. a. ifrågasatt om programutgivarens förnamn Framstegspartiet var korrekt. etiska nämnden att man i sändningen I sitt utslag framhöll inte fann det sistnämnda kränkande och motiverade sitt påståendet med att en sändande organisations företrädare har en ställningstagande ställning och därmed får vara beredd att tåla vissa angrepp på offentlig

Nämnden att Öppet Forum inte hade framställts som

sin person. ansåg oseriös att föreningen var nazistisk fann i sändningen. Beskyllningen nämnden men inte direkt stridande mot de etiska reglerna. osnygg, Sammanfattningsvis fann nämnden inte de anmälda programavsnitten stridande mot etiska . reglerna.

Den andra anmälan en av Öppet Forums nattsändningar. An-

gällde mälaren att det sex timmar långa programmet hade en invandraransåg fientlig och antisemitisk ton. Etiska nämnden avstod från att ta upp anmälan till med att anmälaren inte denna behandling motiveringen vilka som utgjorde brott mot de etiska regler-

preciserat programavsnitt

na. Nämnden kommer i stället att ta upp denna typ av programinnehåll i annat sammanhang. etiska nämnden ett uttalan- I anledning av den tredje anmälan gjorde de om vikten att på- och avannonsera programmen på sändaren i Stockholms innerstad på ett korrekt sätt. Etiska nämnden har under sitt arbete aktualiserat frågan om rekvisiför nämnden hos närradiokommittén. Då inte tionsrätt av bandkopior sändande sammanslutningar är anslutna till Sveriges Närradiosamtliga förbund saknar nämnden att hävda att banden skall levereras möjlighet för granskning. i betydelsen icke or- Etiska nämnden är ett privat, offentligrättsligt,

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag lll

gan. Nämnden har rätt att verka på de villkor som satts upp av dem som bildat organet. I detta hänseende har nämnden samma ställning som Pressens Opinionsnämnd. Också den har tillkommit på privat initiativ, och dess verksamhet försiggår enligt regler, som antagits av privata

organisationer (Publicistklubben, Svenska J ournalistförbundet och Tid-

ningsutgivareföreningen). För att etiska nämnden skall kunna ålägga en tillståndsinnehavare något, exempelvis att tillhandahålla programinspelningar eller tåla någon sanktion, t. ex. att läsa upp ett fällande beslut av nämnden i radio, förutsätts ett frivilligt åtagande från tillståndsinnehavaren. Nämnden måste för att vara säker på att få in band ha avtal med tillståndsinnehavarna. Sådana avtal saknas idag. Kopplingen mellan de etiska reglerna och tillståndsinnehavarna är alltjämt svag, bl. a. för att ett antal närradioföreningar inte är anslutna till förbundet. Vilka som har rätt att i efterhand ta del av ett sänt närradioprogram är idag reglerat i 8 § närradiolagen (enskild om han kan hävda att något yttrandefrihetsbrott begåtts mot honom eller att han lidit skada på grund av sådant brott, och justitiekanslern) och i 14 § närradiolagen (närradiomyndighet). Lagreglerad rätt för nämnden att ta del av band med programinspelning saknas. Rättigheten att få kopiera närradioprogram begränsas vidare i gällande upphovsrättslagstiftning. Kopiering är tillåten för enskilt bruk, men därutöver kringgärdas kopieringsmöjligheten av bestämda restriktioner. Sålunda får en radiosändning inte spelas in utan det sändande radioföretagets samtycke. Om programmet innehåller upphovsrättsligt skyddade prestationer gäller ytterligare restriktioner. Ett undantag är sammanslutningens egen referensinspelning som enligt bestämmelse i 22a § upphovsrättslagen endast får utnyttjas för bevisändamål. Med detta avses de i närradiolagen och lagen om ansvarighet i närradio reglerade situationerna. Härigenom kan det hävdas att band som närradiomyndigheten infordrar för granskning inte får användas på annat sätt än som reglerats i närradiolagen. Å andra sidan är en bandkopia som infordrats av närradiomyndigheten för granskning att betrakta som allmän handling. Ledamöter av etiska nämnden kan på samma sätt som andra få en sådan kopia uppspelad för sig på sätt som tryckfrihetsförordningen anger (2 kap. 12 och 13 §§). Enligt 24a § upphovsrättslagen får allmän handling utan hinder av upphovsrätt tillhandahållas på det sätt som tryckfrihetsförordningen anger. Då de hittills anmälda ärendena varit få har etiska nämnden inte varit i den situationen att man saknat band för prövningen av sina ärenden. Inspelningar har i de prövade fallet stått till förfogande. Kommittén förutsätter att så skall bli fallet även i framtiden.

3.9.3 Yttrandefrihetsbrott I detta avsnitt behandlas en speciell fråga, som rör innehållet i närradior programmen med anknytning både till ansvarighetslagstiftningen och

112 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

den särskilda närradiolagstiftningen. Kommittén föreslår här att en ny bestämmelse om programmens innehåll införs i närradiolagen. Att närradion fogats in i samma ansvarighetsrättsliga system som och den allmänna rundradion innebär, att om ett yttran-

tryckta skrifter

defrihetsbrott begås i närradiosändningarna åtalas den för programmen i den ordning som gäller för tryokfrihetsbrott. För ansvarige utgivaren brott i tryckta skrifter och i den allmänna rundradion kan de viktigaste endast bli de straff- och skadeståndsrättsliga, som nämns i påföljderna tryckfrihetsförordningen, TF. För närradions del infördes emellertid 1982 den kopplingen till sammanslutningens sändgenom lagstiftningen ningsrätt, att fällande domar i yttrandefrihetsmål mot sammanslutningens utgivare kunde föranleda återkallelse av sammanslutningens tillstånd att sända. Den vägen valdes därför att man inte ville ställa upp andra särskilda villkor för närradions programinnehåll än just de nämnda reklam- och riksförbuden. Det ansågs angeläget att man i närradioverksamheten skulle kunna påtala programinslag som innebar kränkning av den personliga integriteten eller är uttryck för rasdiskriminering eller hets mot folkgrupp”. Kopplingen till sändningstillståndet utformades så, att en sammanslutnings sändningstillstånd fick återkallas om den sänt ett program som i en lagakraftägande dom befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebar ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio (13 § 4. närradiolagen). För att kunna tillämpa paragrafen förutsätts sålunda en lagakraftden bedömningen av kommittén, att brottet ägande dom och därutöver är ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Bestämmelsen har inte fått avsedd effekt. Den bör enligt kommitténs med en regel som effektivare kan motverka sådant mening kompletteras icke önskvärt programutbud som beskrevs i motivering 1982. Yttrandefrihetsbrott har förekommit i närradion ett antal gånger. För

hets mot folkgrupp har sålunda en och samma förenings (Öppet Forum,

Stockholm) utgivare fällts tre gånger. I ett ännu inte avgjort fall (Föreningen Folk o Rock, Lund) har justitiekanslern åtalat en annan förenings utgivare för uppvigling (uppmaning att vägra värnplikt). Lagakraftägande dom föreligger hittills (maj 1984) endast i ett av de tre nämnda fallen av hets mot folkgrupp. I det fallet begicks gärningarna i april och maj 1982 och domen förelåg i oktober 1983. I de andra fallen (underrättsdomar föreligger) begicks brotten i mars respektive maj 1983. Mål av detta slag drivs ofta genom alla instanser och erfarenheterna visar alltså, att det normalt dröjer minst ett år innan det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i 13 §. Detta anser kommittén vara otillfredsställande. Det beror inte bara på att sammanslutningen, som i det för kommittén aktuella fallet, under mellantiden begått samma slags brott flera gånger. Det är också allmänt sett inte tilltalande att sammanslutningen träffas av sanktionen i l3§ mycket lång tid efter det att själva förseelsen begåtts. Det finns olika Bestämvägar att råda bot på detta missförhållande. melsen kan ändras så att den medger snabbare ingripanden. Den kan avskaffas men ersättas med en regel som konstrueras på ett annat sätt.

Erfarenheter av närradioverksamheten I982—84 och 113

förslag

Den kan behållas och kompletteras med en sådan regel. Vägen att göra bestämmelsen effektivare i den meningen att den skulle medge snabbare ingripanden visar sig vid närmare undersökning dock inte egentligen farbar. Att exempelvis uppge kravet på lagakraftägande

dom skulle innebära att närradiomyndigheten gjorde en förhandsbe-

dömning av brottmålets slutliga utgång, vilket från yttrandefrihetsrättslig synpunkt är olämpligt. Det gäller i än högre grad om myndigheten skulle kunna återkalla tillståndet redan vid misstanke om brott eller möjligen sedan åtal väckts. Ett sådant provisoriskt beslut om återkallelse skulle dessutom kunna komma att vara under lång tid, något som inte framstår som tilltalande, framför allt naturligtvis om återkallelsen vid en slutlig friande utgång behöver upphävas. Till saken hör också att redan tiden från brottets begående till dom i första instans brukar till uppgå åtskilliga månader.

3.9.4 Bestämmelse mot

diskriminering

En annan möjlighet vore att inom ramen för själva yttrandefrihetsprocessen ge möjlighet för justitiekanslern eller domstol att redan i början av utredningen av ett misstänkt yttrandefrihetsbrott ingripa mot sammanslutningen genom att exempelvis förbjuda fortsatt sändning. Det skulle vara ett slags motsvarighet till beslag och konñskering på pressens område. Av yttrandefrihetsutredningens betänkande Värna yttrandefriheten (SOU 1983 :70) framgår emellertid att inga förslag i den riktningen förs fram. Kommittén vill för sin del för närvarande inte föra fram förslag om ett sådant tvångsmedel. Kommittén finner alltså att bestämmelsen i l3§ 4 inte kan göras verkningsfull genom mindre justeringar av förutsättningarna för dess tillämpning. Som kommittén redan antytt är det i stället dess uppfattning att bestämmelsen bör kompletteras. - Det väsentliga syftet med den att motverka som är uttryck programinslag för rasdiskriminering bör tillgodoses genom att ett förbud mot sådan programverksamhet införs direkt i närradiolagen. Överträdelser av förbudet skulle därmed kunna prövas självständigt av närradiomyndigheten, utan hänsyn till om samma programinslag till äventyrs också föranleder ingripande enligt ansvarighetslagstiftningen. Samma ordning gäller för övrigt för radionämndens granskningsverksamhet. Närradiomyndighetens prövning skulle kunna leda till omedelbar återkallelse av sändningstillståndet, enligt samma mönster som vid överträdelser av de andra i programreglerna närradiolagen, reklam- och riksförbuden. När det gäller utformningen av en bestämmelse av det här slaget, ligger det nära till hands att hämta ledning i motsvarande bestämmelse för de allmänna programföretagens programutbud. 6§ andra stycket radiolagen lyder: ”Programföretag skall i programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Kommittén förordar också att den för närradion ifrågasätta programregeln knyter an till ordalag och innebörd i denna paragraf i radiolagen

114 av närradioverksamheten 1982-84 och

Erfarenheter förslag

snarare än till ordalagen i brottsbestämmelsen om hets mot folkgrupp. att positivt verka för Radiolagen ålägger som synes programföretagen nämnda statsskick och princip. Ett motsvarande krav kan inte läggas på en privat förening. De sändande föreningarna har heller inte krav på sig om objektivitet och allsidighet. Inte heller kan åläggandet gå så långt att Närradions bör i det kommer att gälla också statsskicket. programregel stället, som övriga regleri närradiolagen, utformas negativt. I enlighet därmed eller programinslag som kränskulle sådana program förbjudas, ker principen om människovärdet. förarbetena till radiolagen (radioutredningens betänkande Enligt SOU 1977: 19, s. 304 och regeringens prop. l977/78:9l s. 230) avses med principen de sidor av demokratibegreppet som anknyter till dess djupare innehåll av målsättningar för förhållandet mellan, och synen på, människor och av mänskliga ideal. Som exempel på värderingar och krav vilka i denna mening nämns kan sägas höra till demokratibegreppet fördömande av rasism, av våld och av brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan män och kvinnor. Denna för programmens innehåll, som kommittén nya bestämmelse sålunda föreslår, träffar sådana sändningar som exempelvis är grovt kränkande i förhållande till en befolkningsgrupp. Kommittén finner att det skulle framstå som stötande om en sammanslutning i avbidan på en dom i mål om yttrandefrihetsbrott skulle kunna fortsätlagakraftvunnen ta att sända inslag med sådant innehåll, vilka strider mot de grundlägi vårt samhälle. Som framgått finns erfarenheter av gande värderingarna kan vilja rikta in sin programverksamhet åt det att en sammanslutning hållet. Kommittén vill framhålla, att förslaget ligger i linje med FNs konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, vilken Sverige tillträtt enligt artikel 4 i denna konvention, åtar sig konventionsstaterna bl.a. ”allt av på rasöverlägsenhet eller rashat att förbjuda spridande grundade idéer och uppmaning till rasdiskriminering”.

Kommitténs erfarenhet av Öppet Forum är att sammanslutningens

ändamål med sin närradioverksamhet är att i nedsättande syfte referera och citera uppgifter, rykten och fördomar om invandrare, ur böcker, och den allmänna debatten och att dess arbetsmetoder helt tidningar skiljer sig från den öppenhet som är bmklig bland närradions föreningar i övrigt. Sammanslutningen har dragit sig undan offentlig tillgänglighet och sänt från en närmast helt anonym position. Sedan programutgivare anmälts hos myndigheten försökte sammanslutningen dölja sig för lyssmed och narna hjälp av hemliga telefonnummer, postboxnummer i sändningarna. Komgenom att inte på vanligt sätt uppge personnamn mittén kunde utlämna programutgivarens namn men de många personer som försökt att komma i kontakt med sammanslutningen har misslyckats därmed. Det tycks också ha ingått i sammanslutningens arbetssätt att inte besvara post från andra än dem som varit säkra sympatisörer. Kommittén är medveten om att sådana förhållanden inte låter sig reglera det otillfredsställande i förhållandena. i lag, men vill ändå understryka Arbetsmetoder som de angivna kan klandras så mycket mera som det arbetssätt att falla sårande uttalanden som ingick i sammanslutningens

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och l 15

förslag

mera föreföll syfta till att skapa oro och ångest än att framföra argument i egentlig mening. Man kan använda sig av aggressiva och arroganta tonfall som vållar den enskilde psykiskt lidande innan radion hunnit stängas av. Kommittén ñck och protester från

åtskilliga förfrågningar

personer som var oroliga för egen och anförvanters säkerhet i samband med sändningarna med angivet innehåll. Kommittén tvingas konstatera att en radiosändning även kan utgöra ett sätt att skapa oro av sådant slag.

Tre programutgivare inom Öppet Forum har dömts för hets mot

folkgrupp utan att programmen nämnvärt ändrat karaktär. Beträffande yttrandefrihetsbrott i allmänhet befarar kommittén att

hets mot folkgrupp i den form som Öppet Forum gjort sig skyldig till,

kan komma att uppträda även i andra föreningsbildningar. Det ligger med andra ord helt i linje med sammanslutningens syfte att genom agitation riktad mot t. ex. invandrarna främja sina egna politiska och ideologiska intressen. Genom närradions karaktär av forum för det ideella föreningslivets information och agitation kan det således även på denna grund finnas anledning att skapa ytterligare ett skydd för utsatta minoriteter och grupper mot yttrandefrihetsbrott.

Erfarenheten av Öppet Forum utgör enligt kommitténs till-

mening räckligt viktiga skäl för samhället att förbättra skyddet mot missbruk av sändningsrätten. Med hänsyn härtill bör en möjlighet för närradiomyndigheten att omedelbart dra in sändningstillståndet finnas också i fall då rättslig prövning kan antas förestå eller har bestämts. I annat fall vållas skada under de månader domstolsprövningen i olika instanser kan kräva. Diskrimineringsbestämmelsen skall kunna tolkas och tillämpas på ett friare sätt än motsvarande straffbestämmelse, men detta skall vägas mot att närradiomyndigheten kan tillämpa de sanktioner som står till buds

med urskillning och försiktighet. Av de skäl kommittén anfört för att

införa bestämmelsen framgår också att det inte i första hand är enstaka övertramp som skall föranleda återkallelse av tillstånd utan ett ensidigt utbud av sådan närmast propagandistisk karaktär, som kan förekomma

i organiserad form. Överprövning får på vanligt sätt ske hos kammarrät-

ten. Bestämmelsen om rätt för myndigheten att dra in sändningstillstånd då en sammanslutning sänt ett program som innehållit ett yttrandefrihetsbrott för vilket programutgivaren dömts i en lagakraftvunnen dom bör, trots den kompletterande regeln i närradiolagen, enligt kommitténs mening kvarstå. Bestämmelsen är tillämpbar vid andra yttrandefrihetsbrott, exempelvis ärekränkning eller uppvigling. Det kan inte heller helt uteslutas att en domstol fäller en programutgivare för diskriminerande uttalanden som närradiomyndigheten inte ingripit mot. I sådana fall skall närradiomyndigheten ha möjlighet att med stöd av domen återkalla sändningstillstândet utan att behöva åberopa en bestämmelse som den något år tidigare inte ansett sig behöva tillämpa.

1982-84 och förslag

116 Erfarenheter av närradioverksamheten

Reklamförbudet

3.9.5.1 Reklamförbudets tillämpning

Förbudet mot reklam i närradio omformulerades då närradiolagen trädde i kraft andra halvåret 1982. Lydelsen är nu (10 §):

Kommersiell reklam får inte sändas i närradio. Ett program eller programinslag i närradion får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds.

innebär att reklamförbudet getts en mer kategorisk formule-

Ändringen

ring. Vederlagskriteriet har tagits bort. I stället ökar det kategoriska förbudet att i varje särskilt fall bedöma om kommersiell möjligheten reklam förekommit oavsett existens av svårverifierade vederlag. Även vid sin fortsatta av reklamärenden har kommittén bedömning tillämpat den ordning som redogjorts för i kapitel 2.

-

Skânepartiet fällning och avstängning

Skånepartiet, Malmö, sände med början i augusti 1982 betald reklam för olika i Malmöområdet. Sändningarna innehöll förutom musik företag än reklam. Kommittén beslöt den 31 augusti 1982 att med inget annat omedelbar verkan återkalla Skånepartiets sändningstillstånd. Skånepartiet överklagade hos kammarrätten i Stockholm, som fann att kommitdet vunnit Det innebar att téns beslut inte skulle gälla förrän laga kraft. kunde fortsätta att sända. Den 23 september beslöt kam- Skånepartiet lämna besvären Skåmarrätten som då gällde själva saken utan bifall. överklagade till regeringsrätten, som den 16 december beviljanepartiet dom föll slutligen den 10 februde prövningstillstånd. Regeringsrättens ari 1983, varefter närradiokommittén den 16 februari 1983 kunde återkalla tillståndet. Reklamsändningarna hade då med ett kortare uppehåll kunnat pågå i över fem månader. Överträdelserna ledde till en ändring i närradiolagen av innebörd att kommitténs beslut skulle gälla omedelbart. beslöts av riksdagen i december 1982, och trädde i kraft

Ändringen

den ljanuari 1983.

Mora Rock’n Roll Club — kritik och erinran

Mora Rock’n Roll Club lottade i flera program sommaren 1983 ut varor bland medlemmar. I sändningen upplystes om i sammanslutningens vilka affärer varorna kunde hämtas. Det gällde matvaror - en sallad, en pizza och en sillburk - som skänkts av i sändningen namngivna företag. Kommittén uttalade att programformen att dela ut priser till lyssnare är okontroversiell varumärken nämns. Det är så länge inte särskilda också möjligt att undvika att enskilda företag namnges i programmet. Det kan inte heller läggas sammanslutningen till last att den tar emot gåvor från företag och enskilda på sätt som är vanligt i föreningslivet. Detta behöver inte vara att jämställa med ”pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande för att få ett program sänt tillät sådana program skulle (närradiolagen, § 10). Om kommittén

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 117

föreningar dock kontinuerligt kunna göra sina sändningar attraktivare

genom att dela ut lyssnarpriser från namngivna företag, för att på denna

väg finansiera sin verksamhet. Om program av det aktuella slaget inte kan kritiseras och i allvarligare fall fällas kan betydande svårigheter uppstå att upprätthålla reklamförbudet.” Kommittén beslöt därför att kritisera programinslaget och erinra sammanslutningen om andan i reklamförbudet.

Stockholm Club - kritik och erinran

Computer

I februari 1984 sände Stockholm Computer Club ett program som innehöll en längre intervju med en representant för ett programföretag i databranschen. Företaget nämndes vid flera tillfällen och det framhölls vilka produkter som var företagets mest sålda. Likaså angavs ett dussintal gånger vilken dator företagets produkter var lämpade för och på vilka försäljningställen i Stockholm som produkterna fanns att köpa. Kommittén uttalade att det vid intervjuer i närradion kan vara svårt att dra gränsen för det tillåtna, särskilt med intervjuer med företagsrepresentanter. Kommittén ansåg att sammanslutningen gått för långt då ett företags namn upprepats ett dussin gånger och då försäljningsställen omnämnts. Kommittén fastslog att det är angeläget att undvika upprepningar av företags namn och att inte lämna uppgift om t ex priser, försäljningsställen, förmåner och kvaliteter som särskilt talar för inköp av viss produkt på visst ställe. Kommittén kritiserade inslaget och erinrade sammanslutningen om reklamförbudets innebörd.

3.9.5.2 Förslag om reklamförbud Kommittén anser att det reklamförbud som gällt för närradion sedan dess start skall bestå. Frågan huruvida reklam skall tillåtas i närradio ingår inte i kommitténs direktiv. Sedan närradiolagen börjat tillämpas och kriterierna för sändningstillstånd skärpts, så att endast sammanslutningar som bedriver annan huvudsaklig verksamhet kan få tillstånd, har önskemål om att reklamförbudet skulle upphävas inte heller kommit till kommitténs kännedom så ofta. Kommittén ser detta som ett uttryck för att föreningslivet i traditionell mening inte för sin verksamhet är så beroende av utomstående finansiärer som de mera löst sammansatta grupper som tidigare hade möjlighet att få sändningstillstånd. Närradioverksamheten har visat sig kunna fungera väl som ett led i föreningslivets arbete utan reklamfmansiering. Det har heller inte varit svårt för föreningarna att efterleva förbudet mot sponsring. Såväl förbudet mot kommersiell reklam som den särskilda bestämmelsen mot sponsring har varit väl kända bland dem som intresserat sig för närradioverksamheten. Däremot har en viss oklarhet rått bland de sändande om olika kommunala bidrag som avsett sändning av särskilda program skulle falla under sponsringsförbudet. Kommittén har för sin del betraktat förbudet mot kommersiell reklam som den övergripande och vägledande bestämmelse som bestämt även innebörden i sponsringsbestämmelsen. Kommunala bidrag för att möjliggöra

118 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

har vanligen helt andra syften än kommersiella och har vissa sändningar därför inte fallit under sponsringsbestämmelsen. svårbedömd sektor har dock varit det lokala En för föreningslivet samverkan med kommunen om information till turister näringslivets och till presumtiva besökare vid arrangemang av typ mässor, kommunjubiléer, större fester i offentlig och halvoffentlig regi, exempelvis skyltsöndagar och torgarrangemang. Den särskilda turistradio som sänts på orter, se avsnitt 3.6, har aktualiserat frågan om kommersiella några intressen främjats då exempelvis turisttrañkförbund och näringspolitistill Kommittén konstaterar att ka råd anslagit medel sändningarna. tillståndsinnehavarna utformat dessa program så att de inte föranlett om kommersiell reklam. Tillkomsten av turistradiopronågon anmälan av debatt om deras förenlighet med grammen har i ett par fall föregåtts och dess reklamförbud. Denna debatt har i sig bidragit till närradiolagen återhållsamhet och förebyggt överträdelser. Kommittén anser att det bör vara möjligt för kommuner och halvkommunala bidra till exempelvis turistradio. organ att också fortsättningsvis av att motstående kommersiella intressen inte

Ömsesidig bevakning

förebygger i sig överträdelser och gynnas på annan parts bekostnad bidrar till självsanering. Det finns dock anledning att särskilt peka på att kan uppstå i fall då kommunala verksamheter konkurrerar svårigheter på marknaden med kommersiella (exempelvis campingplatser, parke- Vid utformningen av turistinformation måste ringshus och festplatser). stor försiktlighet iakttas så att lyssnarintresset att få allsidig information sätts före eventuellt sändarintresse att främja vissa verksamheter. Under den hittillsvarande verksamheten har endast 14 reklamfall därav tre sedan trädde i kraft. prövats av kommittén, närradiolagen Kommitténs bedömningar av de 14 fallen utgör den enda vägledningen för sändande sammanslutningar om vad som i tveksamma fall är tillåtet beoch förbjudet på området. Det kan sägas att denna förhållandevis erfarenhet inte ger sammanslutningarna någon uttömmande gränsade vägledning. Samtidigt vill kommittén understryka att för sammanslutningar som velat hålla sig borta från reklamområdet har svårigheterna att efterleva reklamförbudet varit ringa. Kommittén har inte rätt att förhandsgranska program. Genom att sprida upplysning om sina beslut, vilka regelmässigt publicerats i tidningen Närradion, samt på andra sätt vilka av reklamförbudet, har det klargöra typer av inslag som omfattas varit möjligt för kommittén att råda sammanslutningar som varit angelägna om att undvika övertramp hur de skall förfara. Det ringa antalet anmälningar om överträdelser mot reklamförbudet ser kommittén som ett uttryck för att efterlevnaden varit god. Kommittén vill dock samtidigt understryka att reklamärenden endast behandlats efter anmälan från allmänheten eller då kommitténs kansli eller ledamöter kommit att höra program med tveksamma inslag. Efterhand som verksamheten utökats till att successivt omfatta 47 sändare har detta alltmer kommit att ses som en brist. Kommittén har sålunda inte avsatt arbetskraft till att stickprovsvis avlyssna programinnehållet på annat sätt än som skedde i ett tidigt skede vid de sociologiska undersökningar som andra reklaminslag förekom i

hade syften än att tillse att inga otillåtna

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag l 19

sändningarna. I en permanent verksamhet måste det förutsättas att närradiomyndigheten ges ökade möjligheter att stickprovsvis följa verksamheten under vissa perioder. Kommittén diskuterar detta behov utförligare i avsnitt 3.l7.l. Kommittén anser att också internationella erfarenheter talar för fortsatt reklamförbud. Reklam tillåts i lågeffektsändningarna i Italien och (trots reklamförbud) i Frankrike och Belgien. I Norge kretsar närradiodebatten till stor del kring frågan hur koncessionshavarna skall få nya inkomster; många av de sändande förespråkar därvid reklam. Man skaffar nu inkomster genom att sälja programtid till grupper och institutioner som inte har koncession. En hel del av den sålda tiden används för sändning av jinglar som aktualiserar exempelvis ett politiskt parti eller ett insamlingsändamäl. l Danmark förespråkas reklam av många tillståndsinnehavare som enda utvägen när stats- och kommunbidragen efter en tid förbrukats och/ eller antas sina. Bingospel i etern har introducerats för att man skall kunna sända vidare. Lågeffektstationema i främst Frankrike, Belgien och Italien är starkt beroende av att öka sina lyssnarsiffror på andra stationers bekostnad. I annat fall mister man annonsörer, jingelfmansiärer och programkunder. Några få större stationer som dragit till sig publik och genom poprockmusik, hitlistor och profilerande discjockeys tenderar att skaffa sig en dominerande ställning som utarmar intresset för andra sändare. Oftast står inte ideella föreningar bakom sändningarna utan privatpersoner och kommersiella intressen. Det växelspel mellan en mera allmän föreningsaktivitet och aktiviteter i etern som är kännetecknande för närradiosändande föreningar med ideellt syfte saknas. De kommersiella intressena ställer krav på höga lyssnarsiffror vilka genererar popiga programtyper där man inte frågar efter kvalitet i bredare mening och som lämnar lyssnarna utan valfrihet mellan ett större spektrum av kulturyttringar. I dessa länder möter man uppfattningen att ett mindre antal professionellt och kommersiellt drivna sändare efter en tid kommer att ha slagit ut intresset för de andra. Stationer som avstår från reklam måste skaffa inkomster på annat sätt. Om deras medlemsbas är ringa eller obefmtlig återstår möjligheten att med kommersiella kringaktiviteter, exempelvis popgalor och bandförsäljning, skaffa kapital för driften av sändningarna. Om reklam skulle vara tillåten även i svensk närradio skulle föreningslivet hänvisas till att konkurrera om lyssnarintresset på en liknande kommersiell marknad. Det finns skäl att anta att det seriösa förenings- Iivets möjligheter att hävda sig mot de kommersiella intressena då skulle begränsas. Den inriktning mot vissa typer av lättare program som drivs fram för att få annonsörer skulle även föreningslivet vara tvunget att åtminstone delvis godta. Enligt kommitténs mening är det ett värde i sig att närradion förblir reklamfri, så att föreningslivet får göra de program man vill utan att ta hänsyn till kommersiella ñnansiärers intressen av att

med för föreningarna främmande metoder skapa högre lyssnarsiffror.

Det smala programmet har i närradion ett egenvärde eftersom det i första hand riktar sig till en smal grupp, nämligen föreningsmedlemmar som samlats i en specifik ideell gemenskap. Om man tvingas att

120 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

finansiera med programpåverkande inkomster är risken sändningen att det egna programmets profil blir suddig. Stationernas betydande samlade dras mot en publik mittpunkt i stället för att programutbud utgöras av skiftande egenarter.

3.9.6 Riksförbudet Genom blev det 1 juli 1982 förbjudet att sända program över lagändring

flera sändare. Ändringen tillkom sedan samma program under försöks-

verksamheten vid ett tillfälle hade sänts samtidigt över sju sändare. Detta riksförbud fick följande formulering i närradiolagens (1982:459) 1 1 §2

Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten.

Kommittén föreslår i avsnitt 3.9.7 att paragrafen skall ges ett tillägg som dess innebörd till att också hindra bulvansändningar från samvidgar Här vill kommittén stanna vid att manslutning på den egna orten. kommentera riksförbudets hittillsvarande funktion. Riksförbudet har haft den förebyggande verkan som avsågs. Under den fortsatta verksamheten har ingen anmälan om överträdelse mot förbudet gjorts.

Åtskilliga frågor har ställts till kommittén om riksförbudets innebörd.

Sammanslutningarna har ibland varit osäkra om centralproducerade inslag skulle få återges i sändningen. Sammanslutningarna har upplysts och har inte i något fall som kommittén fått om lagens förarbeten kännedom om funnit att riksförbudet hämmat deras programplaner. Kommittén känner till att sammanslutningar med tillstånd på närbelägna sändare övervägt samproduktion och samsändning av program. Kommittén har inte med särskilda kontrollåtgärder undersökt om sådatill stånd. om överträdelser av na sändningar kommit Anmälningar riksförbudet har som ovan nämnts uteblivit. Motiveringen för att upprätthålla ett riksförbud är enligt kommitténs lika goda som när bestämmelsen infördes. Den fortsatta utbyggmening naden gör det angeläget att bestämmelsen efterlevs och att närradiomyndigheten får kännedom om eventuella överträdelser. Sammanslutningar som har medlemmar i flera närbelägna sändarområden kan ha ett intresse av att samsända program. Särskilt i storstadsområdena skulle sådana - om ett tätt sändarnät fullt ut för ändamålet samsändningar utnyttjas - kunna få karaktär av distrikts- eller länssändningar. Sådana är inte förutsedda inom närradioverksamhetens ram. Förutom att de skulle tillgodose andra behov än dem lagstiftaren förutsatt med närradioverksamheten, skulle samsända program blockera sändningstider för sam- Det måste också finnas en möjlighet att manslutningar på flera orter. hindra sammanslutningar från att fullständigt ersätta lokalt producerade program med centraldistribuerade inspelningar.

Förbudet att sända samma program över sändare i flera kommuner

måste därför enligt kommitténs mening kvarstå. Då flera sändare finns inom samma kommun skall fortfarande samma få använda sig av dem på sätt som markerades av sammanslutning

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 121

föredragande statsrådet i prop. 1981/82: 127, s. 23: ”Inom samma kommun kan en förening också ha ett särskilt behov att använda sig av flera sändare. I den omfattning eterutrymmet medger bör mer än en sändare få användas inom samma kommun. I sådana fall anserjag att föreningen skall få sända samma program över flera sändare. Särskilt för närradions möjligheter i glesbygder och i kommuner med stor yta är detta angeläget. I avsnitt 3.1 1.3 om sändarna föreslår kommittén att sammanslutningar i grannkommuner undantagsvis skall kunna medges att utnyttja sändare tillsammans. Sådana tillstånd har lämnats av kommittén under försöksverksamheten vad gäller Botkyrka/ Salems, Danderyd/Täby och Ale/ Kungälvs kommuner. Kommittén anser att sådana överenskommelser skall vara möjliga mellan sammanslutningar i grannkommuner även fortsättningsvis i fall då eterutrymme och föreningsintresse talar för en sådan lösning. I sådana fall måste det finnas en överenskommelse om tidsfördelningen mellan närradioföreningarna i flera kommuner (eller mellan sammanslutningarna från flera kommuner i en närradioförening). Tillfälliga arrangemang med sändningar över sändare i flera kommuner skall alltjämt vara förbjudna i den mån de inte undantagits från förbudet enligt tidigare förarbeten till närradiolagen. Det sagda utesluter sålunda inte att sammanslutningar på flera orter vid särskilda tillfällen såsom rikskongresser, Folknykterhetens Dag, ett folkrörelsejubileum eller dylika evenemang utnyttjar samma programmaterial. Inte heller skall förbudet uppfattas så att det hindrar t. ex. ett politiskt parti att inför ett val sända inslag med samma inspelning över flera sändare. Samma gäller om t. ex. en distriktsorganisation har årsstämma eller om ett idrottsevenemang, t. ex. ett cykellopp z eller ett bilrally, berör flera mottagningsområden samtidigt. Vid sådana särskilda tillfällen skall det vara möjligt att sända samma program över sändare i flera kommuner. Ett undantag från riksförbudet har gällt för invandrarorganisationer. Det skall gälla alltjämt. Undantaget motiveras av invandrarnas utspridda bosättning och särskilda behov att hålla kontakt med den egna gruppens språk och kultur. Riksförbudet syftar till att förebygga och hindra systematiskt missbruk av närradiosändarna, intetill att hindra tillståndsinnehavarna att sända för medlemmarna attraktiva program.

3.9.7 Bestämmelse om begränsning i rätten att upplåta sin

sändningstid

Det har förekommit att sammanslutningar helt eller delvis upplåtit sin programtid åt andra sammanslutningar. Ibland har den ordningen tilllämpats att den ursprungliga sammanslutningens utgivare stått som ansvarig för sändningarna, ibland har man anmält en ersättare för denne utgivare. Ibland sänds programmen i den ursprungliga sammanslutningens namn, ibland i den sammanslutnings namn som verkligen står för innehållet. Sådana ”bulvanarrangemang” har satts i system. De skall skiljas från paraplytillstånd som behandlas i avsnitt 3.5.2.

122 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

Kommittén vill understryka att såväl lyssnarna som närradiomyndigheten någorlunda enkelt måste kunna veta vilken sammanslutning som Det bör finnas ett samband mellan ansvaret för står för varje sändning. programmen och programmets karaktär. Den som hör ett närradioprogram skall kunna finna det naturligt att den angivna sammanslutningen ansvarskonstruktiosänt programmet. Bulvanförhållanden, tillfälliga ner och svårigheter att identifiera sammanslutningen bakom programmet måste därför undvikas. Kommittén är kritisk till företeelsen som sådan. Nu beskrivna förhållanden bör inte få fortgå. Ansvarighetsmässigt framstår arrangemangen som förvillande för lyssnarna. Straffansvaret vilar på en utgivare som inte tillhör den sammanslutning som praktiskt svarar för programverksamheten. Skadeståndsansvaret vilar däremot på den ursprungliga sammanslutningen. Förfarandet strider mot lagstiftningens intentioner. Närradiomyndigheten har svårt att upplysa om vilken sammanslutning som egentligen sänder och när. Kommittén har endast delvis kommit till rätta med förfaranden av det här slaget. Sålunda har en närradioförening förmåtts att upphöra med tid åt en sammanslutning som kommittén från att upplåta avstängt eller åt sammanslutningar som inte skulle ha kunnat få eget sändning tillstånd. Kommittén har emellertid inte kunnat åberopa uttryckliga förfarandet. Den har sett ordningen närmast som regler som förbjuder en fråga om programmens innehåll. Nuvarande regel i ll § närradiolagen förbjuder, som kommittén nyss redovisat, dels användningen av centralproducerade program, om de är avsedda för flera sammanslutningar, dels sändning av samma program över flera sändare, om dessa finns i olika kommuner. Denna innebörd och tydligt men har av ll § ger sig inte omedelbart själv av ordalagen gjorts klar ändå. Bestämmelsen kan möjligen enligt kommitténs mening läsas så, att den också förbjuder ett programutbud som fortsättningsvis består av annan sammanslutnings material. Kommittén vill emellertid inte lägga in ytterligare en betydelse i denna redan rätt svårtillgängliga Det bör sägas ut klart och tydligt vilka förfaranden som är paragraf. tillåtna och förbjudna. Kommittén förordar därför att § ll förses med ett andra stycke av innehåll att en tillståndsinnehavare inte får upplåta sin programtid åt annan sammanslutning. Undantagsvis bör tillfällig upplåtelse kunna äga rum utan att detta behöver karaktäriseras som ”bulvansändning”. Möjlighet till permanent samverkan om ett sändningstillstånd av flera sammanslutningar som lika väl skulle kunna ha var sitt sändningstillstånd och fasta sändningstider bör däremot upphöra.

x

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 123

3.10 Sändarna m. fl. tekniska frågor

3.10.1 Televerkets tjänster

3. l O. l .l Systemuppbyggnad Televerket Radio har på samtliga orter svarat för sändare, programledningar och omkopplingsutrustning. Inga principiella ändringar i den tekniska uppbyggnaden av närradiosystemet har skett sedan den första försöksperioden. Nedanstående bild visar systemet.

ä

/ Omkopplingsutrustning, Studio Programledning förstärkare m rn Sändare

Från en studiolokal överförs programmet i en programledning till ett kopplingsställe där omkopplingar kan ske så att rätt studiolokal ansluts till den programledning som överför programmet från omkopplingsstället till sändaren. Eftersom alla programledningar strålar samman i telestationen placeras omkopplingsutrustningen där. studio. I ett fall - sändaren i Omkopplingen styrs från respektive Stockholms innerstad - har det visat sig lämpligt att låta omkopplingen styras med automatik av en förprogrammerad klocka.

3.l0.1.2 Programledningar Antalet studiolokaler med programledning till sändaren varierar från ort till ort. På några platser finns endast en sådan studio medan framförallt i de större städerna antalet är mycket stort. Sändaren i Stockholm/ innerstaden har flest studiolokaler med egen ledning till sändaren, nämligen 32 stycken. De programledningar televerket tillhandahåller utgörs av vanliga telefonledningar vilkas frekvensomfång genom insättande av särskild utrustning ökas i förhållande till vad som gäller vid telefonbruk. Vanligtvis kan således ledningar med 8- 10 kHz bandbredd erhållas inom 5 km-området, ibland ännu bättre. De använda sändarnas egenskaper begränsar inte bandbredden. Föreningarna har i ökande grad efterfrågat möjligheter att överföra program från andra produktionsplatser än den egna studiolokalen. I viss utsträckning har bl. a. en av televerket framtagen modifierad diavoxtelefon kunnat fylla behovet. Med dess hjälp kan bl. a. bandinspelningar överföras från en programproduktionsplats via en studio till sändaren.

124 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Diavoxen har hittills kunnat tillhandahållas i begränsad omfattning men televerket tillverkar nu ytterligare exemplar. Efterfrågan på en lämplig radioutrustning som kan användas för ökar emellertid. Någon för närradiofören-

programinsamlingsändamål

ingarna lämpad lösning har dock ännu inte presenterats.

3.10.1.3 Sändarna Sändarna har under den gångna perioden så gott som genomgående haft en effekt av 10 Watt ERP (ERP = effektivt utstrålad effekt). Den önskade täckningen om cirka 5 km bedöms som regel ha erhållits även om mottagningssvårigheter kan förekomma också inom detta avstånd på grund av skärmande bebyggelse eller topografi. Å andra sidan har i många fall acceptabel mottagning kunnat erhållas på betydligt längre avstånd från sändaren. Beträffande försök med starkare sändare se 3.10.3.3. Liksom under den första försöksperioden har televerket valt att låta sändarna vara i drift också under programfri tid. En identifieringssignal vanligtvis i form av en ton sänds under denna tid. I några fall har signalen utgjorts av en kort melodi som upprepas. Det förekommer också att den lokala närradioföreningen sänder programinformation med hjälp av en bandslinga under den programfria tiden.

3.10.l.4 Avtal och service Televerket träffar skriftliga avtal med de sändande föreningarna och/ eller lokala närradioföreningarna om ekonomiska och andra villkor som gäller för tillhandahållna tjänster. I fråga om sändare har avtal som regel träffats med respektive närradioförening vilken därefter i sin tur fördelat sändarhyran på sändande sammanslutningar. För programledningar sluter televerket vanligen avtal med respektive studioägare. Sändarhyran uppgick budgetåret 1982/83 till 10 000 kr. som grundhyra. En tilläggsavgift om 500 kr. för varje kontraktspartner har dessutom tagits ut, men endast på någon plats har mer än en kontraktspartner funnits. För programledning gällde vid samma tid en anslutningsavgift om 1 000 kr. samt en årlig avgift om 3 000 kr. Såväl sändar- som programledningshyran uppräknas årligen med 55 % av konsumentprisindex. Televerket har bl. a. i brev till Stockholms Närradioförening i augusti 1982 angett att taxan baseras på televerkets självkostnader och att verket eftersträvar prisbilliga tekniska och administrativa lösningar. Samtidigt har verket förklarat sig berett att diskutera utökade åtaganden mot särskild ersättning. I samma brev förklarade sig televerket vara öppna för en diskussion om innehållet i verkets grundåtagande men förutsatte att en sådan diskussion kunde föras med en riksförening eller liknande företrädare för rikstäckande intressen. Sveriges Närradioförbund var vid den ifrågava-

SOU l984:53 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och 125

förslag

rande tidpunkten ännu inte bildat. Brevet distribuerades även till alla då bildade närradioföreningar och Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening. I televerkets har hittills inte ingått att avhjälpa fel

standardátagande

utanför normal arbetstid vilket vid några tillfällen föranlett kritik mot televerket. Televerket registrerade under tiden 1982, 1983 och första kvartalet 1984 sammanlagt 14 sändningsavbrott utanför normal arbetstid. Därav förorsakades tre avbrott av fel i elförsörjningen, två av fel i samband med åskväder, fyra av programledningsfel samt tre av sändarfel. Televerket förklarade sig i det ovan nämnda brevet till Stockholms Nårradioförening vara berett att diskutera de praktiska och ekonomiska villkoren för ett utökat åtagande i fråga om felavhjälpning. En diskussion i denna fråga har emellertid inte kommit till stånd förrän televerket och Sveriges Närradioförbund i april 1984 påbörjat överläggningar om televerkets tjänster för närradion. Närradiokommittéen förutsätter att Sveriges Närradioförbund och televerket fortsättningsvis utvecklar sitt samarbete så att för närradion i olika avseenden lämpliga tekniska lösningar och tjänster erbjuds de sändande föreningarna.

3.l0.2 Sändarna i

krig

I skrivelse 1984-03-21 har televerket begärt närradiokommitténs yttrande över ett inom verket utarbetat förslag till verkställighetsföreskrifter till förordningen (SFS 1980:140) om användningen av radiosändare under krig m. m. Av skrivelsen framgår att Rikspolisstyrelsens

säkerhetsavdelning

(RPS/Säk) och Beredskapsnämnden för Psykologiskt Försvar (BN) till arbetsgruppen som utarbetat förslaget ”framfört starka önskemål om att närradioverksamheten åläggs sändningsförbud under beredskapstillstånd och i krig”. Arbetsgruppen föreslår bl. a. att en särskild arbetsgrupp med representanter för televerket, Sveriges Radio AB, Beredskapsnämnden för Psykologiskt Försvar, RPS/Säk och närradiokommittén tillsätts för att närmare studera närradions verksamhet i krig. Frågan om närradioverksamheten i krig har inte tagits upp i kommitténs direktiv. Närradiokommittén vill dock uttala att den delar den ovan nämnda arbetsgruppens uppfattning att närradioverksamhetens ställning i krig bör upptas till särskild prövning. Kommittén har i brev 1984-05-09 förklarat att ingå i den sig beredd föreslagna arbetsgruppen. Kommittén förutsätter att arbetsgruppen innan den framlägger sitt förslag särskilt överväger hur folkrörelserna som resurs fördelaktigast skall stå till samhällets förfogande under beredskapstillstånd och i krig. Kommittén vill understryka vikten av att en helhetssyn på det folkliga deltagandet vid en mobilisering därvid anläggs; således bör arbetet inte begränsas till en bedömning av den tekniska utrustning som finns inom närradioverksamheten. Detta är så mycket angelägnare som utredningsarbetet inte enbart skall omfatta krigstillstånd utan även beredskapstillstånd. Kommittén anser det lämp-

126 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

för Sveriges Närradioförbund bereds tillfälle ligt att också representant att delta i arbetsgruppen. I avvaktan på förslag från arbetsgruppen tar inte kommittén ställning Kommittén förutsätter att arbetsgruppens även rei sakfrågan. förslag mitteras till ett representativt urval berörda folkrörelser före beslut.

3.l0.3 Sändarnas räckvidd

3.10.3.1 Föreningarnas önskemål Under försöksverksamheten har föreningar på de sändande orterna ofta vänt sig till kommittén med önskemål om större räckvidd än de 5 km som Närradioföreningarna på ett stort antal orter har i generellt tillämpats. skrivelser till kommittén begärt effekthöjningar. Orsaken har varit att tillståndsinnehavarnas medlemmar ofta bor utanför den avsedda sändningsradien cirka 5 km. De har krävt att få höra de sändningar de varit med om att besluta. Särskilt de politiska partierna på en del orter har villkorat sitt deltagande i närradioverksamheten till att hörbarheten måste bli bättre längre bort från sändarna. I kommuner där endast en mindre del av kommuninvånarna bor i huvudorten har den begränsade sändarräckvidden ansetts särskilt otillräcklig. Då kommittén hösten 1983 samlade representanter för de sändande orterna till regionala konferenser i Hässleholm, Sundsvall och Örebro framfördes enhälligt önskemål om möjlighet att få starkare sändare, helst med kommuntäckning. Vid samma tid intensifierades skrivelserna från sändande och beslutade orter om starkare sändare. I direktiven för kommittéarbetet sägs: Kommittén bör redovisa erfarenheterna av nuvarande regler när det gäller täckningsomrâden och sfindareflekt för närradion. Kommittén bör särskilt undersöka om närradio i glesbygd tekniskt sätt kan byggas upp på ett sådant sätt att närradions begränsade räckvidd kan kompenseras och om räckvidden kan differentieras med hänsyn till olika orters geografiska förhållanden och andra förutsättningar. Behovet av differentierad räckvidd skall vägas mot eventuella fördelar med enhetliga regler för sändarstyrka. Kostnadskonsekvenser av olika sändarstyrka bör också belysas, liksom frågan om eterutrymmet nu och i framtiden i förhållande till närradions behov.

3.lO.3.2 Etemtrymme för närradion

I kommitténs föregående betänkande angavs att om man förutsätter sändare med effekten l0 W ERP kunde man med vissa undantag räkna med en sändare i varje kommun. Detta var en relativt försiktig bedömning. Utgångspunkterna för en värdering av utrymmet för närradiosändare är nu följande. För närvarande är frekvensbandet 87,5-100 MHz upplåtet för Två nya frekvensband 100-104 MHz och FM-ljudradiosändningar. 104-108 MHz kommer emellertid att öppnas för FM-ljudradio 1985 respektive 1995.

SOU l984:53 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och 127

förslag

En detaljplanering av dessa nya frekvensband gällande bl. a. frekvensval, sändarplaceringar, sändareffekter och antennhöjder sker vid en internationell konferens hösten 1984. Vid samma konferens kan kompletteringar och modifieringar göras av frekvensplanen för det gamla bandet 87,5- 100 MHz. Sverige har till konferensen insänt krav på tilldelningar enligt följande.

104-108 MHz Ett sändarnät som skall kunna brytas ned för kommunvisa sändningar i stereo. Cirka 380 sändare erfordras med effekter varierande mellan 10 W ERP och 60 000 W ERP.

100- 104 MHz Ett nät i princip lika FMl-nätet. Därtill ett tjugotal sändare avsedda att kunna komplettera täckningen i det nät som skall användas för lokalradio (FM3- eller FM4-nätet).

87,5-100 MHz

Frekvenstilldelningar har begärts för sändare med samma lokalisering

och antennhöjd som sändarna i kommunradionätet har (se ovan 104- 108 MHz). Antalet sändare uppgår således till cirka 380. Effekterna är emellertid reducerade till en tiondel av vad som gäller för sändarna i 104-108 MHz, dock till lägst 10 W ERP. För sändarna i 87,5- 100 MHz gäller således att effekterna varierar mellan 10 W ERP och 6 000 W ERP. Televerket bedömer att sannolikheten är stor för att i förhandlingarna

med grannländerna få gehör för dessa krav på frekvenstilldelningar.

Som förr måste man dock räkna med att beträffande de nya tilldelningarna i 87,5 -100 MHz vissa inskränkningar kan bli nödvändiga i Skåne, Göteborgsområdet och Bohuslän samt i Stockholmsområdet.

3.10.3.3 Försök med ökad räckvidd Kommittén beslöt i december 1983 att starta ett särskilt projekt med starkare sändare på fem av försöksorterna: Botkyrka/Salem, Kalix, Norrtälje, Västervik och Örebro. Botkyrka/ Salem och Örebro hade då inte startat sändningar. Från samtliga dessa orter förelåg skrivelser om högre sändareffekter. Kommittén fattade detta beslut i medvetande om att resultat av de högre effekterna inte skulle komma att kunna redovisas i detta betänkande. För den fortsatta beredningen av ärendet kan det däremot vara av intresse om en första erfarenhet av starkare sändare föreligger inom överskådlig tid.” Sådana orter valdes där femkilometersradien särskilt mycket skiljer sig från föreningsbehoven”. De fulltecknade eller i det närmaste fulltecknade storstadssändarna undantogs från projektet, då högre effekter på dessa orter endast skulle lett till ytterligare trängsel på sändningsschemana. Vidare fastslog kommittén

av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

128 Erfarenheter

i att försöket inte skulle äga rum på orter där topografm talade för att flera sändare med säkerhet skulle vara en bättre lösning för föreningarna än

en starkare sändare. För Botkyrka/Salem gjordes det förbehållet att

att sammanslutningar i två kommuner bildat en närrautgångspunkten

dioförening eventuellt kunde leda till en sändare i vardera kommunen.

I Örebro försökte kommittén intressera Sveriges Lokalradio AB för ett gemensamt projekt med starkare sändare. Bakgrunden (LRAB) var att Radio Örebro (lokalradion) då just hade beslutat starta ett särskilt kommundelsbaserat försöksprojekt i samarbete med kommunen (se avsvar på kommitténs skrivelse blev avvisande. snitt 1.4). Lokalradions Kalix utvaldes som utpräglade I Norroch Norrtälje glesbygdsorter. endast en mindre del av kommunens befolkning i tälje bor dessutom huvudorten. Kommittén satte som villkor för högre sändareffekter att dessa inte kunde sin del fick bli dyrare än att varje tillståndsinnehavare acceptera för betänkandets hade av sändarhyran. Vid tidpunkten färdigställande inte heller förhållanden kommit till kommitténs kännenågra sådana dom. orters önskemål om starkare sändare avvisades genom

Övriga

beslutet tills vidare.

Ytterligare sändare i Kramfors ?

från Kramfors har kommittén be- Efter framställning närradioförening slutat förhandla om ytterligare en sändare i med närradioföreningen kommunen. Verkställigheten av detta beslut har starkt försenats genom administrativa svårigheter som en tid gjorde sig gällande i närradioföreningen. Sedan dessa klarats ut har närradioföreningen begärt och fått kommitténs tillstånd den första sändaren från Svanön till att flytta centralare Kramfors tätort. Från den utgångspunkten har plats intill närradioföreningen förklarat sig vilja förhandla vidare med televerket om ytterligare en sändare i Nordingråområdet. Även en starkare sändare i Kramfors har diskuterats. Efter samråd med televerket har kommittén stannat för att i första hand pröva om ortens topograñska svårigheter kan övervinnas med ytterligare en sändare.

3. l 0.3.4 Förslag

För närradion är det rimligt att i första hand använda det utrymme som finns i frekvensbandet 87,5- 100 MHz. Det förutsätts därvid att närradion alltjämt sänder i mono och att hundraprocentig kommuntäckning inte eftersträvas annat än undantagsvis. De frekvenstilldelningar som begärts internationellt innebär emellertid att en ganska vid ram etableras inom vilken bl. a. närradion kan utvecklas. Även för lokal- och riksradions del finns emellertid vissa behov av kompletterande sändare som lämpligen etableras i detta frekvensband. behövs för närradio eller andra Om och när ytterligare utrymme ändamål av området MHz kan dels ytterligare användning 87,5-100 dels kan i området 100- 104 MHz resterande vara möjligt, utrymme exploateras.

\

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och

förslag 129

Exempel Kronobergs län

För att illustrera vilken som kan åstadkommas täckning med de begärda frekvenstilldelningarna har täckningsområden för sändarei Kronobergs län lagts in på en karta, ñgur l. Täckningen av respektive kommun kan betecknas som god. Av tabellen nedan framgår emellertid att flera av sändarna har förutsatts placerade i helt nya stationsanläggningar med förhållandevis höga master. Detta medför att investeringskostnaderna blir höga. De på kartan inritade täckningskonturerna kan således vara orealistiskt stora om man för att hålla kostnaderna nere blir tvungen att placera sändarna i befintliga master, höga byggnader etc.

Belolkn Mash En. Uutrålad Kommun Pen såndarsutlon sin höjd ant. effekt i m höjd W ERP m Växjö 64 Växjö/ Sandsbro ny 103 150 500 Uppvidinge 11 Karskruv ny 103 150 150 Lessebo 9 Lessebo ny 43 100 30 Tingsryd 15 Tingsryd radioIänk-stn bet 98 150 100 Alvesta 19 Vislanda FM/TV-stn bet 218 150 500 Ljungby 27 Ljungby ny 103 150 300 Älmhult 15 Älmhult ny 103 125 150 Markaryd 1 2 Traryd TV-stn bet 60 1 30 30

Exempel Ljungby

För att närmare illustrera detta har i figur 2 en särskild studie avseende Ljungby kommun sändareffekten gjorts. Den förutsatta i Ljungby är 300 W ERP. Täckningen vid följande alternativa sändarplaceringar visas.

Alternativ 1 Alternativ 3 Helt ny station i Kvänjarp Befintlig station i Kånna Masthöjd 103 m 32 m Masthöjd Investeringskostnad 560 tkr. 55 tkr. Investeringskostnad

Alternativ 2 Alternativ 4 Helt ny station i Kvänjarp Befintlig station i Ljungby Masthöjd 25 m 42 m Masthöjd Investeringskostnad 230 tkr. 60 tkr. Investeringskostnad

9 \

1982-84 och

130 Erfarenheter av närradioverksamheten förslag

Figur 1

TÄCKNINGSOMRADEN FÖR FM-SÃNDARE Kronobergs län

10 20 km o

Kurvan anger teoretisk gräns för genomsnittligt god monomottagning. kan dock inom vissa områden sämre På grund av ogynnsamma terrängförhållanden mottagning erhållas. . Sändarstation o centralort

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och

förslag 131

Figur 2

Täcknlngsområden för FM-sändarei Ljungby kommun

0 10 20 km

\ / j O Strömsnäsbruk O Älmhult

Teoretiska täckningsomráden för genomsnittligt god monomottagning

O SändareiKVÄNJARP (ny stn) G3 SändareiKANNA(bef.TV-stn)

300 W ERP, 103 m mast, alt 1 300 W ERP, bef 32 m mast, alt 3

(p s) 300 w ERP, 25 m mast, alt 2

~ -— å Sändare i LJUNGBY (bef ödr-stn) 300 W ERP, bef 42 m mast, alt 4

av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

132 Erfarenheter

för har inte inräknats i ovan angivna

Kostnaden programledningar

belopp. för den De täckningskonturer som angetts på kartorna anger gränsen i signalstyrka som behövs för att erhålla genomsnittligt god mottagning skäl m. m. brister i täckningen finnas mono. Lokalt kan av topografiska Å andra sidan kan i frånvaro av även innanför täckningskonturerna. även utanför täckstörningar hörbarheten i många fall vara godtagbar En fortsatt, långtgående exploatering av frekvensbanningskonturerna. det innebär emellertid ökad risk för att sändarnas räckvidder begränsas

av störningar från andra sändare. och framför allt Det framgår av Ljungby-exemplet att sändarplacering som kan åstadantennhöjd har avgörande betydelse för vilken täckning bli aktuella. kommas. I ett verkligt fall kan givetvis andra lokaliseringar att etablera två eller t. 0. m. Det kan också i en del fall vara lämpligare för att tre sändare med lägre effekt i stället för en enda med högre effekt

täcka ett visst område.

län och Ljungby kan bedömas i stort vara Exemplen från Kronobergs för landet som helhet. Förutsättningarna för att åstadrepresentativa önskad kan emellertid variera mycket beroende på komma täckning utsträckning, tätortsför-

skillnader i fråga om kommunernas geografiska

master/ höga byggnader etc. delning, topografi, tillgång på existerande etablerats har med några undantag en De närradiosändare som hittills räckvidd. I stort sett täcker mycket låg effekt (10 W ERP) och begränsad och deras närmaste Någon sändare som mera de tätorter omgivning. uttalat haft som syfte att täcka enbart glesbygd har inte etablerats. Allmänt kan man säga att användningen av högre sändareffekter ger

en bättre täckning av glesbygd. Beroende på bl. a. befolkningsfördelverksamhetsområde kan det emellertid i ningen inom föreningarnas

stället för en sändare med högre effekt ändå i vissa fall vara fördelakti-

gare att etablera ett par sändare med lägre effekt. Närradioverksamheten behöver inte med den inriktning den hittills

av tekniska hinder. De tekniska förutsätthaft begränsas i sin utveckling för en mera varierad utbyggnad av sändare i fråga om effekter ningarna och räckvidder är goda. Enligt kommitténs mening bör inriktningen hittills vara att sändare med relativt liten räckvidd används, dvs. liksom l0 W ERP och ca 300 W ERP. Vid som regel en effekt liggande mellan och särskilda behov, t. ex. i kommuner med stor geografisk utsträckning bosatt i glesbygd, bör dock högre en väsentlig del av befolkningen effekter kunna tillåtas så att glesbygden inte missgynnas. finns tekniska förutsättningar för att närra- Med en sådan inriktning etableras överallt i landet där den efterfrågas av förendion skall kunna

ingslivet. Särskilt i glesbygder och i kommuner med stor yta kan det vara alternativt med angeläget att närradion får sända med högre effekter, flera sändare. Kommittén anser att generella normer för sändarstyrkan förenbör undvikas. Ramarna för sändarna bör ges av dels det lokala

att nå fram till medlemmarna, dels televerkets på internaingsintresset frekvensplanering. Givetvis får tionella överenskommelser grundade

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 133

möjligheten att tillgodose Sveriges Radios behov av nya frekvenser inte inskränkas. Kommittén vill samtidigt understryka sin uppfattning att närradion skall behålla sin lokala karaktär. Särskilt i befolkningsmässigt större kommuner där det kan finnas utrymme för flera sändare bör flera sändare med sammanslutningar grupperade kring var och en av dem ses som ett fördelaktigare alternativ än en storsändare kring vilken man försöker gruppera allt intresserat föreningsliv i kommunen. Kommittén avvisar kommuntäckning som norm för sändarstyrkan.

Kommuntäckning skulle i många fall vara svår att åstadkomma av

tekniska och praktiska skäl och skulle leda till höga kostnader för att nå god hörbarhet i de sämst belägna hushållen. Närradiomyndigheten bör ges i uppgift att följa sändarutvecklingen. Varje sändareffekt skall godkännas av myndigheten. Därvid skall särskilt beaktas att inte så kostsamma lösningar väljs att i realiteten ett antal sammanslutningar utestängs från deltagande i verksamheten. Det bör ankomma på televerket att från fall till fall bereda frågan vilken effekt som kan användas på orterna. Det kan från ekonomiska utgångspunkter vara fördelaktigt för närradioföreningens medlemmar att få hittillsvarande sändare placerad i annan mast eller på annan högre höjd, likaväl som att byta sändare. I åtskilliga fall kan en justering av uteffekten till 20-30 watt i kombination med höjd placering räcka för att tillgodose önskemålen, i andra fall kan ett sändarbyte till exempelvis en IOO-wattsändare eller en 300-wattsändare erfordras. I samband med effektförändring kan också prövas om sändare med rundstrålande antenn behöver ändras till riktad sändare för att möjliggöra för annat samhälle inom kommunen än huvudorten att motta sändningen. Riktpunkten bör vara att med lågeffektsändare uppnå god hörbarhet för så många av föreningarnas medlemmar som möjligt. Vid bestämningen av sändareffekten skall riktpunkten vara att sändningen skall ske med så låg effekt som möjligt för att uppnå det av föreningslivet uppsatta målet. Detta är viktigt så att inte den närradiosändare som först etableras tar utrymme av andra sändare som på längre sikt kan behöva etableras för olika ändamål. Kommittén vill sammanfattningsvis samtidigt uttala att den ser differentieringen av sändarräckvidden som ett viktigt instrument för att tillgodose föreningslivets behov från ort till ort. Några egentliga fördelar med det hittillsvarande systemet med cirka 5 km räckvidd generellt finns inte. Den generella sändarstyrkan har varit svår att motivera annat än med försökskaraktären på hela närradioverksamheten. Särskilt för glesbygden är det önskvärt att en betydligt större variation på sändarnas styrka tillåts. Kommittén förutser också att intresset för närradioverksamheten kan komma att öka om sändarna anpassas till varje orts förutsättningar och föreningslivets behov så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Som framgår av exemplet Kronobergs län kan betydandeförbättringar av sändarlägen erfordras för att uppnå god spridning av sändarnas effekt. I några fall måste nya master byggas till höga kostnader. Kommittén förutsätter att föreningslivet på orterna vanligtvis vill avstå från

134 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

sådana omfattande ekonomiska satsningar. Kommittén bedömer det av de intresserade orterna dock möjligt att sändare på det stora flertalet skall kunna sättas upp i ekonomiskt acceptabla lägen. Sändarhyran är f. n. l0 950 kr/ år. Kommittén förutsätter att även väsentligt starkare och förmånligare placerade sändare inte skall behöva få en årshyra som överstiger 20 000 kr. Närradion har hittills sänts i mono. Ett mycket begränsat försök med stereosändning har gjorts av Föreningen Unga Forskare över Järvasändaren. Stereosändningar kräver dels att sändaren kompletteras med en särskild stereokoder, dels att programförbindelserna från studio till sändaså att två förbindelser erhålls. Dessa förbindelser måste re kompletteras dessutom vara elektriskt lika vilket ställer speciella krav. Vidare måste kompletterande omkopplingsfunktioner införas. För stereomottagning krävs högre signalstyrkor än vid monomottagning. En sändares räckvidd försämras således vid övergång till stereosändning om inte sändareffekten samtidigt ökas. Kommittén har inte anledning att lägga hinder i vägen för fortsatta om stereo i närradion. Vid en eventuell utveckprov och undersökningar bör emellertid den principen tillämpas att ling mot stereosändningar merkostnaderna vid stereosändning skall drabba enbart de föreningar som använder sig av möjligheten. En annan teknisk utvecklingsfråga som kan få betydelse för närradion är de planer som finns på att införa ett system för sändning av stationsoch programinformation över FM-sändarna. Systemet, som i Sverige kallas för PI-systemet, är tekniskt utformat så att den signal som går ut från FM-sändaren innehåller förutom det egentliga programmet också en ohörbar datakanal. En särskilt utrustad mottagare behövs för systemet. Datakanalen kan överföra information om t. ex. vilken sändare som sänder och vilken organisation som sänder. Härigenom kan mottagare automatiskt söka efter sändare och/ eller viss organisations sändningar. Information om spelande musiktitlar, telefonnummer och adresser kan överföras och presenteras visuellt i en teckenruta (display) i mottagaren. Flera andra tillämpningar är möjliga. Televerket räknar med att börja införa PI-systemet över FM l-3-näten med början under 1985, varvid i första hand informationer av teknisk art, dvs. val av sändare, frekvens etc. kommer att sändas. I ett läge när mottagare som anpassats för systemet fått en viss utbredning kan det visa sig besvärande för närradion att stå utanför systemet. Även om detta läge torde dröja några år vill kommittén rekommendera närradioföreningarna och Sveriges Närradioförbund att uppmärksamma frågan.

3.10.4 Sändarnas ägare

3.l0.4.l Bakgrund

Den försöksverksamhet med närradio som reglerades av försökslagarna medgav möjlighet för sammanslutningarna att sända såväl med egna

/

Erfarenheter av närradioverksamheten I 982 -84 och förslag 135

sändare som med sändare som tillhandahållits av televerket. Närradiokommittén valde dock att lägga ut försöket på de l6 första försöksorterna på sådant sätt att de föreningsgrupper som ansökt om att få driva verksamhet med egen sändare inte omfattades av försöket. Motivet härför var inget ställningstagande i sändarfrågan utan förestavades av kommitténs avsikt att sprida försöket över hela landet och att främja ett allsidigt deltagande från föreningslivet, vars anmälningar om deltagande varierade från ort till ort. I det förslag till närradiolag som kommittén föreslog i sitt förra betänkande föreslogs att detta förhållande skulle upphöra. Det faktiska sändarmonopol för televerket som gällt under de första året som ett resultat av kommitténs lokaliseringsbeslut föreslogs bli brutet. Regeringen föreslog i sitt förslag om fastare former för närradion att monopolet skulle bestå (prop. 1981/82:127, s. 26): Försöksverksamheten har visat att televerket har goda möjligheter att svara för utbyggnaden av sändare och programledningar. Televerkets fältorganisation och dess möjligheter till rationellt utnyttjande av materiel gör verket väl lämpat att sköta denna del av närradioverksamheten.

Under den fortsatta försöksverksamheten har tillståndsinnehavare ofta framfört önskemål om en möjlighet att använda egna sändare. Förslaget framfördes bl. a. till kommittén från åtskilliga representanter för de närradioföreningar som hösten 1983 samlades till konferenser om närradions framtidsfrågor. En orsak till önskemålen, utöver de principiellt betingade, var att televerkets avtal med de sändande sammanslutningarna inte omfattar service vid driftsavbrott och störningar på obekväm arbetstid. Sådan service förutsattes inte inledningsvis, främst för att hålla kostnaderna för sändarna nere.

3. l 0.4.2 Förslag Vid sin bedömning av frågan om televerkets monopol skall bestå eller om lagen skall ändras så att sändare får användas ”som televerket ställer till förfogande eller godkänner vill kommittén inta en odogmatisk hållning. Kommittén är medveten om att sändarna på en del närradioorter kan komma att bli billigare om sammanslutningarna själva köper eller bygger sändare. Försöksverksamheten har övertygat kommittén att kompetens att hantera sådana frågor i vissa fall finns inom närradioföreningarna. Kommittén ser också fördelar med att föreningarna själva kan ombesörja service på sändarna vid tidpunkter då televerkets personal är kostsam att anlita. Samtidigt är kommittén medveten om att ett brytande av monopolet kan ge oönskade verkningar på andra orter. Om televerket övergår till att tillhandahålla sändare på kommersiell bas måste man räkna med att hyrorna kommer att variera efter förutsättningarna från -ort till ort. Sådana faktorer som lägeshyror, brist på höga master och byggnader samt ortens topografi kan fördyra sändarna oavsett vem som äger dem. För sändande föreningar på sådana orter kan en fast hyra vara fördel-

136 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag SOU l984z53

aktig. Detta gäller givetvis särskilt de föreningar där man saknar sändarkunnig personal i de egna leden, utan kommer att vara hänvisad till att hyra tjänster av utomstående. Kommittén vill understryka att erfarenheten av televerkets tjänster mestadels varit god. Så långt kommittén haft möjligheter att bedöma det har också hyrorna för sändarna legat på en skälig nivå. Samtidigt har kommittén förståelse för tillståndsinnehavarnas önskemål om förbättringar inför en permanentning av verksamheten. Det hittillsvarande avgiftssystemet har fördelar som kommittén anser bör tas tillvara. Det innebär att sändarkostnaden på orter med besvärliga förhållanden subventioneras av inkomster från sändarhyror på orter utan sådana problem. Kommittén anser det befogat att föreningarna på samtliga orter som framöver kan komma att få närradio också får tryggheten av att inte behöva belastas av ogynnsamma följdkostnader av den egna ortens yttre miljö. Höga kostnader för sändaren kan annars leda till att närradion inte av detta skäl kan etableras på en del orter. Under en utbyggnadsperiod bör därför systemet med samma sändaravgift över hela landet behållas. Kommittén anser alltså att televerkets monopol att tillhandahålla sändarna tills vidare skall bestå. Samtidigt vill kommittén understryka vikten av att televerket utvidgar sin service på sändarna så att driftsavbrott snabbare kan åtgärdas. Kommittén anser att televerket därvid också skall pröva om det är möjligt att överenskomma med närradioföreningar, som visat sig besitta erforderlig kompetens, att dessa själva deltar i anläggning och skötsel av sändaren. Kommittén är medveten om att en framtida introduktion av PI-systeför närradions del met (se ovan under 3.l0.3) kan komma att underlättas om televerket svarar för samtliga sändare. Kommittén anser dock inte att denna fråga är så stor att den skall tillmätas avgörande vikt för frågan om vem som skall kunna äga sändaren.

3.11 Den successiva utbyggnaden

3.1 1.1 Beslut om sändare Genom riksdagsbeslutet den 2 juni 1982 om fastare former för närradion uppdrogs åt närradiokommittén att handha den fortsatta verksamheten och den successiva utbyggnaden under övergångstiden fram till den tilltänkta närradionämndens start vid årsskiftet 1982/83. Vid tiden för hade intressegrupper av föreningar från ytterligare 46 riksdagsbeslutet orter utöver försöksverksamhetens 16 första begärt att få sändare. Vid mellan dessa hade kommittén att följa de kriterier som prioriteringen riksdagen angivit i sitt beslut. Dessa var E! God geografisk spridning och en representation av olika typer av orter som kan tillföra verksamheten kompletterande erfarenheter

Erfarenheter av närradioverksamheten I 982 -84 och förslag 137

D Mindre tätorter och glesbygder skall bli ytterligare representerade E] Ett starkt samlat intresse skall ha kommit till uttryck El De lokala förberedelserna skall ha kommit långt, t. ex. genom att lokal närradioförening bildats.

intresseanmälningar förelåg i juni 1982 från följande orter: Stockholms län: Danderyd/ Täby och Upplands Väsby Uppsala län: Uppsala Södermanlands län: Nyköping

Östergötlands län: Finspång, Mjölby, Motala och Skänninge (del av

Mjölby kommun) Jönköpings län: Gränna (del av Jönköpings kommun), Nässjö, Vetlanda och Värnamo Kronobergs län: Växjö och Älmhult Kalmar län: Västervik Blekinge län: Karlskrona Kristianstads län: Hässleholm Malmöhus län: Helsingborg och Lund Hallands län: Varberg Göteborgs och Bohus län: Partille

Älvsborgs län: Ale, Alingsås, Borås och Trollhättan

Skaraborgs län: Götene och Skövde Örebro län: Karlskoga, Nyhyttan (del av Nora kommun) och Örebro Västmanlands län: Köping och Västerås Kopparbergs län: Avesta, Bjursås (del av Faluns kommun), Borlänge, Falun, Leksand och Ludvika Gävleborgs län: Edsbyn Västernorrlands län: Sundsvall och Örnsköldsvik Jämtlands län: Östersund Västerbottens län: Skellefteå Norrbottens län: Boden, Kalix och Luleå

Med ledning av de uppsatta kriterierna inledde kommittén den successiva utbyggnaden med beslut om ytterligare orter. Under 1982 utsågs 22 nya orter, under 1983 utsågs 17 orter och under 1984 har till tidpunkten för detta betänkandes färdigställande utsetts åtta orter. Verksamheten omfattar numera sändningar som är igång eller planeras på 63 orter. Av de den 30 juni 1982 intresseanmälda 46 orterna har 33 getts positiva besked om sändare. Totalt har kommittén bedömt 61 intresseanmälningar under den fortsatta utbyggnaden. 47 har lett till beslut om sändare, åtta har ännu inte avgjorts (stir i kö”), sex har avskrivits. sändningarna har i allmänhet startat 6 - 10 månader efter kommitténs beslut om att orten medgetts tillstånd att med televerket träffa avtal om sändare.

138 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

sändningarna på de nya orterna startade enligt följande.

Trollhättan 12 september 1982 Västervik 21 oktober 1982 Edsbyn 26 oktober 1982 Lund l november 1982 Kalix 16 november 1982 Älmhult 19 november 1982 Götene 30 november 1982 Vetlanda 4 december 1982 Helsingborg 14 januari 1983 Uppsala 24 januari 1983 Hässleholm 2 mars 1983 Skellefteå 10 mars 1983 Nyköping ll mars 1983 Finspång 18 mars 1983 Alingsås 9 april 1983 Sundsvall 16 maj 1983 Avesta 18 augusti 1983 Skövde 3 september 1983 Danderyd/Täby 12 september 1983 Norrtälje 12 september 1983 Köping 31 oktober 1983 Borlänge 12 november 1983 Nybro 12 november 1983 Västerås 19 november 1983 Karlskoga 13 januari 1984 Karlskrona 16 januari 1984 Växjö 24 januari 1984 Junsele 3 mars 1984 Norrköping 4 mars 1984 Partille 30 mars 1984 Falköping 13 april 1984

Därutöver har kommittén beslutat om sändare i Farsta (Stockholm), Botkyrka/ Salem, Solna, Katrineholm, Motala, Värnamo, Angered/

Bergum, Kungälv/Ale, Ulricehamn, Sunne, Örebro, Ludvika, Gävle,

Örnsköldsvik, Östersund och Halmstad. Dessa beräknas starta andra halvåret 1984. I några fall kan starterna komma att äga rum efter nyåret 1984/ 85. Nya intresseanmälningar har efter l juli 1982 kommit från 18 orter: Farsta Botkyrka/ Salem, Norrtälje, Sollentuna, Solna, Ka- (Stockholm), trineholm, Norrköping, Gnosjö, Nybro, Angered/Bergum (Göteborg), Ulricehamn, Falköping, Sunne, Gagnef, Gävle, Hudiksvall Kungälv, och Junsele. Angelägenheten att få närradio har varierat bland orterna. Sex intresfrån orter där endast någon enstaka förening (eller ett seanmälningar

intresse och senare inte vidhållit önskemålen avskrevs i juni

par) anmält 1983. Det gällde intresseanmälningarna från Upplands Väsby, Gnosjö, Varberg, Borås, Nyhyttan (Nora) och Gagnef. Kommittén har vid bestämningen av antalet nya orter utöver kriterierna tagit hänsyn till kommittékansliets begränsade kapacitet att kunna administrera tillståndsansökningarna och ett växande antal beslut i tidsfördelningsärenden samt öva tillsyn över verksamheten samtidigt som skulle pågå. Kommittén har vid besluten om nya utredningsarbetet

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 139

sändare prioriterat orter där kriterierna bäst uppfyllts. Särskilt har detta gällt kriteriet att ett starkt samlat intresse skall ha kommit till uttryck. De intresseanmälda orterna har sålunda inte stått i kö” i den meningen att lång väntetid kvalificerat till rätt att få beslut om sändare. Orter som anmält intresse under 1983 och 1984 har därigenom kunnat få sändarbesked före orter som väntat sedan tidigare.

Informationen

Den successiva utbyggnaden har ställt stora krav på information från kommittén. Tidningen Närradion har utgetts med 18 nummer under försöksverksamheten och spritts i vanligen 10 000 exemplar till riksförbund, kommunala informationsnämnder, bibliotek, riksdagsman, dagspress, organisationspress, radio, TV, folkhögskolor, tillståndsinnehavande sammanslutningar, närradioföreningar och föreningar på orter som anmält intresse. Dessutom har tidningen på begäran sänts till privatpersoner inom och utom landet som uttalat intresse för att följa närradioverksamhetens utveckling. Från 1979 till och med maj 1982 hade kommittén en informationssekreterare anställd för huvudsakligen den externa informationen inklusive produktionen av tidningen. Ett faktahäfte om närradion, innehållande beskrivning av lagar, tax-

or, lag- och förordningstexter, adresser, litteraturförteckning, etiska reg-

ler m. m. har producerats i sju upplagor sedan februari 1981. Den sammanlagda upplagan har varit 17 000 exemplar. Häftet har framför allt använts av sammanslutningar på nya orter som velat studera förutsättningarna för närradio och av föreningsmedlemmar som studerat närradio- och mediekunskap. Studerande, tidningar och andra media har kunnat använda faktahäftet som uppslagsbok. l augusti 1983 utgav kommittén en översiktlig åttasidig fyrfärgsbro- ”Radio schyr om närradions grundförutsättningar, en ny chans för föreningslivet”. Broschyren erbjöds landets riksorganisationer och folkrörelser och rönte stor efterfrågan. 35 000 exemplar distribuerades, huvudsakligen via riksorganisationerna till deras lokala avdelningar, föreningar och distrikt. Även studieförbunden har använt broschyren i sitt arbete. Närradiokommitténs kansli har under så gott som hela försöksverksamheten haft 6-8 anställda, varav fem handläggare. Sedan mitten av 1983 har tre handläggare tjänstgjort på kommittékansliet. Från november 1982 har kommittéordföranden dessutom tjänstgjort i anslutning till kansliet som heltidsanställd. Kanslipersonalens arbete har till ungefär hälften tagits i anspråk för extern information. kanslianställda Samtliga har deltagit i den uppgiften. Handläggarna (och i det senare skedet även ordföranden) har företagit ett stort antal resor inom landet. På flertalet av de orter som nu har eller har beslutats få närradiosändare har handläggarna deltagit vid informationsmöten. Sedan Sveriges Närradioförbund bildats i oktober 1982 har förbundsstyrelseledamöter bidragit med att sprida information om närradioverksamheten. Förbundets ringa ekonomiska resurser samt ofullständiga anslutning från landets närradioföreningar har begränsat insatserna.

140 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Erfarenheter

r Närradionsförsöksorter maj l 984

OVRE NORRA RADIOOMRADET

/

J/ \|^ . Junseh Östersund NEDRE NORRA \ n RADIOOMRÅDET O Örnsköldsvik \‘

Kramfors

Ix---s_,/H

x O

‘Lr ,\ \

I g , ,u Sundsvall z 14W/ x

L 1

\ O x Mora Edsbyn \

Kl

BERGSLAGENS J RADIOQMRADE Sandviken_

v] Borgnge

O s unna in O. \ .game /

› x. \/.1 osmA

Lud\Ika Avesta

, RADIOOMRADET Kaflsmd ,’

r

2 K oping Västeråguppsam .

g ,1 VÄSTRA Karlskoga Q !_ ,J .

RADlOOMRApET oreb.-0 Eskilstuna ONorrt§Ije

Kumla C o) (- O um. _K‘Tfiby soft;

L _) Å

T ollhättanO ___ . Götene J n . \ O , s‘°‘_:J§r‘,’;'o —- Fstockholm/Innerstaden arsta

-Arlators . . BOtKS/ka Kungälv f8‘k°Pm9 Ö 3°Vd? män K9m°h°“.

O FmsDång Angqred- rgum£—-._ QNyköping O Alingsås Norrköping

%‘:;“°e;’°g).Q __ FÖRKLARINGAR

O

(/Parti|!g

Oulrilcehamn/ O Ibruktagen station

Jönköping; O Planerad station

Värnamo . — Gräns för radioomráde Västervik SÖDRA O __ Länsgräns

RAD|OOMRADET ‘. f ‘ I ,A s n Q Växjö \ Enda! är indelat i sex radiovornrárden

Halmstagf i ü K A,‘ . Nmmm J-) _ 59m svarar bl a för anläggningdrift

“\ s g Nybro och underhåll av närradnosändare. He|sIn9b0f_9 \ ,)‘\ / V. O Häs_sleholm ‘-\ Q_ › \

C Lund Karlsärona

m

Malmö Televefk c å

ÅIO

H

0 I00 In åt?

;gagna 50

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 141

3.1 1.2 Närradions utbyggnad

Närradions utbyggnad från andra halvåret 1982 och förutsättningarna för denna har beskrivits i 3.1 1.1.

Vid beslut om nya sändare har stor vikt lagts vid att ett allsidigt

föreningsintresse redovisats och att lokalt samarbete inom ramen för en närradioförening inletts. På orter där dessa förutsättningar förelegat, har programverksamhet efter beslut om sändare relativt snabbt kunnat inledas. Ett gemensamt förberedande arbete i den lokala närradioföreningen har också bidragit till att man i många fall kunnat starta med ett relativt stort antal medverkande sammanslutningar. Kommittén har haft att väga utbyggnadstakten mot befintliga administrativa resurser, framför allt med avseende på ett ökat antal tillståndsärenden och det växande informationsbehovet. Att närradioföreningar bildats på nya sändarorter och i flertalet fall självständigt kunnat planera och organisera den lokala närradioverksamheten, har därför i hög grad underlättat kommitténs arbete. Erfarenheterna från försöksverksamheten talar för att man beträffande den framtida utbyggnaden bör bibehålla kravet på lokal samverkan i närradioföreningar. Närradioföreningarna har, också om kapaciteten varierat mellan orterna, kommit att spela en allt viktigare roll i närradioarbetet och successivt fått ett ökat inflytande över verksamheten på det lokala planet. De föreslås där närradiomyndigheten så finner lämpligt få svara för fördelningen av programtid på sändarna och får därmed ett betydande ansvar gentemot sina medlemmar och närradiomyndigheten (3.7.2). Också i en framtida verksamhet bör närradioföreningarnas arbete vara avgörande för i vilken takt närradion kan byggas ut över landet. För närradioförening på ort som ansöker om sändare, skall de minimikrav beträffande medlemsantal gälla, som anges i 3.8.3. Vid ansökan om närradiosändare bör vidare kravet på ett samlat föreningsintresse kvarstå. Medverkan i närradioverksamheten medför att avtal skall slutas med televerket och oftast med upphovsrättsorganisationerna på musikområdet och kräver vidare tillgång till studiolokal och teknisk utrustning. Inte sällan har kommuner gett verksamheten ekonomiskt stöd. Med en bred medverkan kan kostnaderna hållas nere. Därigenom ökar också förutsättningarna för kontinuitet och stabilitet i programverksamheten. En start med bred medverkan från föreningslivet har också generellt varit av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av närradion på en ort och kan antas öka såväl lyssnarintresset som möjligheterna att rekrytera ytterligare deltagande sammanslutningar. Det är därför viktigt att verka för att närradion i så stor utsträckning som möjligt blir en gemensam angelägenhet för de lokala föreningslivet. 1 enlighet med vad som tidigare angetts beträffande medlemsantal i lokal närradioförening, föreslås som villkor för tillstånd för närradiosändare, att minst tre olikartade sammanslutningar inom sändningsområdet beslutat om medverkan med egen sändningsrätt, samt att närradioförening bildats. Då närradioverksamheten 1979 inleddes på 16 försöksorter, var den geografiska spridningen väl tillgodosedd. Den ojämna fördelningen

142 av närradioverksamheten 1982-84 och

Erfarenheter förslag

mellan tätort och glesbygd har till viss del jämnats ut under den fortsatta utbyggnaden, då intresset för medverkan varit väl spritt över hela landet. Någon ”styrning” i detta avseende har således inte varit motiverad och torde inte krävas. En hemställan från Stockholms

heller fortsättningsvis

närradioförening om ytterligare en sändare i city, föranleder dock kommittén att i maj 1983 besluta att de yttre stadsdelarnas intressen i första hand borde tillgodoses. Detta talar för att vissa avvägningar beträffande parallellsändare i större tätorter också fortsättningsvis kan vara motiverad. Detta framför allt om ytterområden samtidigt meddelar intresse för medverkan. Denna fråga är vidare avhängig sändareffekter i tätortsområdena. Också beträffande geografiskt utsträckta kommuner, där önskemål om flera sändare kan bli aktuella, kan med hänsyn till övrig efterfrågan vissa prioriteringar bli nödvändiga. Under försöksverksamheten har i tre fall sammansluti grannkommuner fått tillstånd att tillsammans utnyttja sändare ningar (Botkyrka/Salem, Danderyd/Täby och Ale/ Kungälv). Också fortsättningsvis bör, där eterutrymme och föreningsintresse talar för detta, sådana lösningar kunna medges (se även 3.9.6). och sändarantal behandlas i 3.10.3.2. Eterutrymme

Avstängning av sändare

Kommitténs förslag för en fortsatt och utbyggd närradioverksamhet, förutsätter i flera viktiga avseenden att deltagande sammanslutningar samverkar i en närradioförening. De föreslagna villkoren för tillstånd för närradiosändare har sin utgångspunkt i det förhållandet att sådan samverkan under hela försöksperioden gynnat och utvecklat närradioverksamheten. Kommittén anser det därför vara väsentligt att det lokala föreningssamarbete som medverkat till att närradiosåndare inrättats på en ort, också kan upprätthållas och programverksamheten befortsättningsvis sätt att lyssnar- och deltagarintresset för närradion på

drivas på sådant

orten kan stimuleras och vidareutvecklas. Också om närraytterligare dioverksamheten inte förutsätter krav på balans i programutbudet, måste det således anses mindre tillfredsställande om ortens närradio endast av en eller ett par sammanslutningar som ensamma bedrirepresenteras ver programverksamhet på sändaren. Om antalet tillståndsinnehavare efter ett års sändningar varaktigt minskat till lägre än tre, och förutsättningarna för närradioförening således upphört, kan heller inte sändningsschema upprättas och registreras hos kommittén. Myndigheten kan då besluta att programverksamheten skall upphöra. När ett vidgat intresse kan påvisas, skall orten åter kunna beviljas närradiosändare.

3. l 2 Referensbandningen

8 § lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio skall den sän- Enligt dande tillse att varje program som sänds spelas in sammanslutningen och att inspelningen bevaras i minst sex månader. Rätt att ta del av dessa

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 143

inspelningar har enligt samma paragraf dels justitiekanslern, dels enskild person som angripits i ett sänt program. Vidare har närradiomyndigheten enligt 14 § närradiolagen (1982:1247) rätt att infordra referensinspelningar. Såväl justitiekanslern som närradiokommittén har vid flera tillfällen utnyttjat möjligheten till referensbandsinfordran i samband med utredning om påstådda yttrandefrihetsbrott respektive reklamöverträdelser. Enskilda personer och grupper har hos närradiokommittén gjort förfrågningar om vad som gäller för att de skall kunna få tillgång till programutskrift eller bandkopia av sänt program. I några fall har enskild person känt sig kränkt, i andra fall har representanter för yrkesgrupper uppfattat sända program som kränkande för sin yrkesgrupp. Kommittén saknar kännedom om i vilken omfattning som bandkopior eller utskrifter har ställts till deras förfogande. Närradiokommittén anser att referensbandningsplikten skall kvarstå i den permanentaverksamheten. Referensbanden utgör ett nödvändigt instrument för att kunna utreda påstådda överträdelser. Kommittén uppfattar att sammanslutningarna på ett tillfredsställande sätt har skött referensbandupptagningarna, och föreslår därför att det även fortsättningsvis skall vara sammanslutningen själv som skall svara för att referensbandning sker. Referensbandningen uppfattas dock av en del föreningar som kostsam. Kostnaden för de band som skall arkiveras i minst sex månader är stor för många sammanslutningar, och önskemål om möjlighet till en snabbare återanvändning av banden har framförts. Erfarenheterna under försöksverksamheten har visat att anmälningar mot program har gjorts i omedelbar eller nära anslutning till att programmet har sänts. Kommittén anser därför att den tid som referensbanden skall bevaras skall begränsas till tre månader. Ett stort antal närradioföreningar producerar programslingor som sänds på den tid då sändaren inte utnyttjas av annan sammanslutning. Programslingorna är av varierande längd, vanligen 3- 12 minuter, och innehåller information om vilka sammanslutningar som sänder och vid vilka tidpunkter programmen sänds. Programslingan sänds oavbrutet då andra sändningar inte förekommer, och innehållet ändras endast vid behov. Kommittén anser det orealistiskt att referensupptagning skall ske under all den tid som programslinga, med identiskt lika innehåll, sänds. Kommittén föreslår därför att varje ny programslinga som produceras skall referensbandas och bevaras i minst tre månader. Samma regel skall också gälla för andra bandslingor, t. ex. med turistinformation, som sänds på samma sätt som programslingorna ovan.

3.13 Upphovsrättsliga frågor

Under överläggningarna 1980, som resulterade i modellavtalet för närradion, var parterna överens om målet att finna så administrativt enkla rutiner som möjligt. Upphovsrättsorganisationerna släppte på kravet om detaljerad rapportering av vilka musikverk och inspelningar som användes. Närradions sammanslutningar, å sin sida, erbjöd sig att så långt

144 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

möjligt samordna redovisningen av musikanvändningen såväl lokalt som för alla sändningsorter gemensamt. Samordningen innebar att avgiftsuppbörden förenklades, och STIM kunde sända samlingsfaktura till de som svarade för samordningen av redovisning och betalning. Vid musikrapportering för fjärde kvartalet 1983, samredovisade samtliga redovisningsskyldiga sändningsorter utom Stockholm. För denna samordning erbjöd upphovsrättsorganisationerna rabatt på avtalets ersättningsbelopp. Under avtalsåret 1982/83 uppgick denna rabatt till totalt 248 000 kronor, vilket utgör cirka 22 % av bruttoersättningen l 127 000 kronor. Modellavtalets konstruktion innebar dock, att varje sammanslutning som önskade använda skyddad musik skulle sluta ett individuellt avtal med STIM inom ramen för modellavtalet. För upphovsmännen innebar detta ett stort antal motparter. I april 1984 hade STIM tecknat avtal med 484, eller cirka 85 % av närradions tillståndsinnehavare. Genom bildandet av Sveriges Närradioförbund uppkom emellertid förutsättningar för en minskning av antalet motparter. Närradioförbundet å sin sida önskade ta upp förhandlingar med STIM för att åstadkomma förändringar och ytterligare förenklingar i det ursprungliga avtalet. Förhandlingar inleddes 1983 mellan STIM och Sveriges Närradioförbund, och de har resulterat i ett nytt avtal som kommer att börja gälla den 1 juli 1984. I detta avtal är Sveriges Närradioförbund gemensam motpart till upphovsrättsorganisationerna för de tillstândsinnehavare som genom sina respektive närradioföreningar är anslutna till förbundet. Avtalet innebär att sammanslutningarna två gånger per år beräknar omfattningen av den förväntade musikanvändningen och förskottsbetalar en licens som motsvarar det beräknade antalet musiktimmar. För upphovsrättsorganisationerna innebär avtalet ett minskat antal

motparter och förenklade administrativa rutiner. För sammanslutning-

arna, som är anslutna till förbundet, innebär avtalet minskat arbete i form av regelbundna redovisningar samt i de flesta fall minskade avgifter. De föreningar som inte är anslutna till Sveriges Närradioförbund, på grund av att deras närradioförening inte sökt medlemskap där, kan även fortsättningsvis sluta individuella avtal med STIM.

3.14 Leveranser till Arkivet för ljud och bild

Den statliga myndigheten Arkivet för ljud och bild, ALB, bildades 1979 och har till uppgift att ta emot, arkivera och för forskningsändamål tillhandahålla radio- och TV-program, filmer, videogram och fonogram. Det är utsagt att arkiverat material endast får tillhandahållas för seriös forskning som sker med vetenskapliga metoder. Enskilda personer kan således inte få tillgång till materialet för personlig förkovran. ALBs rätt att få tillgång till ljud- och bildmaterial regleras i pliktexemplarlagen (SFS 1978:487), vari föreskrivs vilket material som utan anmodan skall lämnas till ALB.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag l45

ALB kan också genom frivilliga överenskommelser med framställare av ljud- och bildmaterial få tillgång till annat arkivmaterial. Det är genom sådana överenskommelser med närradions tillståndsinnehavare som ALB sedan l979fått tillgång till närradioprogram. ALB har då valt ut vissa representativa veckor varje år och begärt att få alla originalprogram (ej repriseringar) som sänts över samtliga närradiosändare de aktuella veckorna. Alla närradioprogram skall referensbandas och bevaras i sex månader, och det är först efter denna tid som ALB har kunnat få tillgång till inspelningarna. De sändande sammanslutningarna har visat stor förståelse för ALBs intresse att få tillgång till materialet, men det har detta till trots varit förenat med stora svårigheter för ALB att få in de önskade inspelningarna. Det har inte lyckats dem att endast genom frivilliga överenskommelser få in allt det begärda materialet. Detta kan sannolikt förklaras med att det för de sändande sammanslutningarna innebär ett väsentligt merarbete utöver det direkta arbetet att producera radioprogrammen. Dessutom väljer många sammanslutningar att bevara referensinspelningarna även efter sexmånadersperiodens utgång för egen dokumentation. Det innebär att en extra kopiering av banden måste ske för leverans till ALB. Endast några enstaka sammanslutningar har skaffat utrustning för samtidig kopiering av programmen för ALB. Till kopieringsarbetet kommer arbetet med att fylla i registerkort med innehållsbeskrivningar som skall åtfölja inspelningen. Någon egentlig merkostnad för sammanslutningen har leveranserna inte inneburit eftersom ALB ersätter band- och portokostnader. Däremot har själva merarbetet inneburit ett hinder. Närradiokommittén kan väl förstå svårigheterna för flertalet av de sändande sammanslutningarna att ta på sig ökade arbetsuppgifter. Samtidigt anser kommittén det angeläget att seriös forskning också kan bedrivas kring närradioverksamheten. Kommittén föreslår därför att ALB skall få en förstärkt möjlighet att få in de önskade inspelningarna. Att däremot ålägga närradions sammanslutningar att leverera all programproduktion, såsom gäller för Sveriges Radios bolag, vore att gå för långt. Kommittén anser därför att ALB skall ges laglig rätt att kräva in delar av närradions sändningar, s. k. rekvisitionsrätt. Genom den stora omfattning som närradioproduktionen har, för närvarande 65 000 timmar per år, gör kommittén den bedömningen att ALB endast kommer att utnyttja sin rekvisitionsrätt i begränsad omfattning.

3.15 Utbildningsfrågor

Utbildningsbehovet

Då försöksverksamheten med närradio inleddes 1979, hade närradiokommittén en viss beredskap för egna utbildningsinsatser. Det visade sig emellertid snart att sammanslutningarna på försöksorterna i hög grad på egen hand arrangerade och genomförde den utbildning som krävdes för

IO

146 av 1982-84 och

Erfarenheter närgradioverksamheten förslag

att kunna delta i verksamheten. Detta skedde ofta med hjälp av medlemmar som hade kunskap om och erfarenhet av radioverksamhet. Närradiokommittén behövde således inte arrangera någon utbildning, men

medverkade i stor utsträckning på de lokalt genomförda kurserna.

Inte heller under utbyggnaden av närradioverksamheten på nya orter har det funnits behov för närradiokommittén att genomföra egna kurser. Sammanslutningarna på de nya sändarorterna har tagit till vara de erfarenheter som vunnits på de ursprungliga försöksorterna. Pá veckoslutskurser och i studiecirklar har ofta representanter från orter med större erfarenhet deltagit i uppläggningen och medverkat i utbildningen. Erfarenhetsutbytet mellan sammanslutningarna har varit stort. Det utbytet har gällt såväl mellan sammanslutningar av olika karaktär som mellan sammanslutningar tillhörande samma riksorganisation.

S tudiematerial och studieplaner

Under försöksverksamheten har behovet av ett övergripande och grundläggande studiematerial i ämnet radioproduktion varit stort. 1981 framställde Kyrkornas Medieinstitut, KMI, ett studiematerial som vände sig till blivande närradioproducenter. 1982 producerade Utbildningsradion ett material som behandlade den produktionstekniska delen inom ämnesområdet. l övrigt var handledarna och deltagarna hänvisade till att söka material i olika skrifter, uppsatser och böcker som endast till en del behandlade ämnesområden som var användbara för utbildning i närradioproduktion. I takt med det ökade deltagandet i närradioverksamheten ökade också studieförbundens cirkelverksamhet i ämnet radioproduktion. Närradiokommittén inbjöd därför under l983 samtliga studieförbund med rikstäckande verksamhet till överläggningar om en gemensam ramstudieplan för utbildning i radioproduktion. Vid överläggningarna framkom att en sådan studieplan saknades och kommittékansliet tog därför fram ett förslag som ställdes till studieförbundens, närradioföreningarnas och Sveriges Närradioförbunds förfogande. Ramstudieplanen sändes på begäran också till ett stort antal lokala studieförbundsavdelningar. Ramstudieplanen för ”Grundkurs i radioproduktion lämpar sig för utbildning i studiecirkelform eller vid veckokurser exempelvis på folkhögskolor. Efter utbildningen förväntas deltagarna känna till de olika former av ljudradioverksamhet som förekommer och kunna ange deras särdrag. Deltagarna skall också känna till de lagar och regler som styr ljudradioverksamheten i allmänhet och närradioverksamheten i synnerhet. Vidare skall de känna till de planeringsmässiga och tekniska förutsättningar som gäller för radioproduktion inom närradio och allemansradio. Efter avslutad utbildning skall deltagarna på egen hand kunna göra upp såväl långsiktiga programplaner som detaljplaner för enskilda program. De skall få grundkunskaper i redigering och programuppläggning samt kännedom om de tekniska förutsättningarna för utsändning av radioprogram. 1984 producerade Brevskolan ett studiematerial som helt vänder sig

av närradioverksamheten 1982-84 och 147 Erfarenheter förslag

till handledare och deltagare i kurser i närradioproduktion. Studiematerialet behandlar alla de områden som ingår i den ramstudieplan som närradiokommitténs kansli tog fram.

3.16 Kostnader

3.l6.1 Översikt över kostnaderna för föreningsmedverkan

Allmänt Närradion har beskrivits som det enkla, i meningen tekniskt okomplicerade, och billiga sättet att till medlemmar och allmänhet sprida kännedom om de deltagande sammanslutningarnas verksamhet. Denna bedömning gjordes framför allt under försöksverksamhetens inledning. Kostnadsbilden har emellertid förändrats efter hand som verksamheten pågått, och detta hänger delvis samman med att flera nya kostnader har införts. De produktionstekniska ambitionerna har ökat liksom sammanslutningarnas önskan att sända från egen studio. Möjligheten att genom tekniskt samarbete minska kostnaderna exempelvis genom en gemensam studio för flera sammanslutningar, har utnyttjats i mindre omfattning än vad kommittén från början ansåg troligt. l Stockholms innerstad sänder exempelvis 73 tillståndsinnehavare från 32 olika studios. I många fall överträffar också den tekniska utrustningens kvalitet och omfattning det som skulle kunna betecknas som minimikrav för att kunna producera och sända närradio. Kommittén uppfattar detta som att de föreningar som beslutat sig för att delta i närradioverksamheten också är beredda att ta på sig de kostnader som krävs för att åstadkomma hög kvalitet i programmen. Samtidigt erfar kommittén att frågan om närradions kostnader har stor betydelse för de sammanslutningar som bedömer sina förutsättningar för ett deltagande i närradion. För många sammanslutningar, i flera fall lokala avdelningar inom etablerade folkrörelser, innebär närradiosändningarna oftast ett komplement till de informations- och kontaktvägar, exempelvis medlemstidningar, trycksaker, annonser och informationsmöten, som de redan utnyttjar. För andra sammanslutningar har närradion, av kostnadsskäl, fått bli ett alternativ till någon eller några av de vägar som tidigare användes för att nå ut till medlemmar och allmänhet. Försöksverksamheten har visat att sammanslutningarnas bedömning respektive erfarenheter av effekterna av ett deltagande i många fall är avgörande för deras ekonomiska och personella satsningar och detta oavsett sammanslutningens storlek. Kommittén har också erfarit att även om kostnaderna inte har varit ett hinder för en sammanslutning att delta, har kostnaderna i de flesta fall styrt i vilken omfattning och med vilka tekniska resurser som deltagandet har skett. Det är många faktorer som avgör vad kostnaden, exempelvis per sändningstimme eller per år, blir för en sammanslutning. Sådana faktorer är bl. a. investering i teknisk utrustning, omfattningen av den egna

Erfarenheter

148 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

sändningsverksamheten, samarbete med andra föreningar, hur många

timmar sändaren utnyttjas, ortens invånarantal samt i vilken omfattning som musik och skyddade litterära verk används. Dessa faktorer och förutsättningar försvårar möjligheten att ge en heltäckande beskrivning av en sammanslutnings kostnader. l vissa fall är en avgift lika för alla deltagande föreningar, medan andra kostnader är beroende på föreningens egna ambitioner eller specifika för en viss sändningsort.

Vilka kostnader förekommer i närradion ?

Följande kostnadsslag är aktuella i närradioverksamheten, och angivna belopp avser kostnaden i april 1984.

För televerkets tjänster:

Årshyran för sändare uppgår till 10 450 kronor. Hyran fördelas mellan

alla som använder sändaren och i proportion till sändningstidens omfattning. Till sändarhyran tillkommer en årlig administrationsavgift på 520 kronor för varje kontraktspartner. För programledningen mellan studio och sändare är årskostnaden 3 140 kr. om avståndet inte överstiger 5 km fågelvägen, samt en inträdesavgift på l 000 kr. Televerket har vidare en prislista för speciella tjänster. Televerkets avgifter uppräknas årligen med 55 % av ändringen i konsumentprisindex.

Tillstdndsavgifter: (infördes l juli 1982)

För prövning och beslut om sändningstillstånd erläggs en engångsavgift om 200 kr. Därutöver erläggs avgift med 20 kr. per månad för beslut om sändningstid samt slutligen 8 kr. per timme som sändning skett. Dessa avgifter skall på sikt finansiera den centrala myndighetens kostnader. Budgetåret 1983/84 beräknas dessa avgifter sammanlagt uppgå till cirka 420 000 kr. Avgifternas storlek fastställs en gång per år.

Avgifter för användning av musik: (infördes l juli 1980)

Avgiftens storlek beror på antalet invånare inom sändningsområdet, på musikanvändningens omfattning samt på i vilken grad som föreningarna redovisar musikanvändningen gemensamt dels på den egna orten dels orterna emellan. Alla föreningar som avser att sända musik i närradion betalar till upphovsrättsorganisationerna på musikområdet en grundavgift på mellan 190 och 644 kr. per år beroende på ortens storlek. Denna avgift ger föreningarna rätt att spela fem timmar musik per år. För varje därutöver påbörjad musiktimme erläggs en timavgift på mellan 54-305 kr., också den beroende på ortsstorlek. Rabatt ges då redovisning och betalning sker gemensamt. Musik i gudstjänst och andakt får spelas avgiftsfritt. Ett exempel: En sammanslutning, på en ort med mellan 20 000 och 100 000 invånare, som sänder 15 timmar musik under ett år och som ingår i det lokala och riksgemensamma redovisningssystemet betalar sammanlagt 1 005 kr.

i

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 149

Budgetåret 1982/83 erhöll upphovsmännen inom musikområdet 879 000 kr. För sammanslutningar anslutna till Sveriges Närradioförbund kommer ett annat avtal att tillämpas fr. 0. m. ljuli 1984. I samband därmed kommer det nu gällande avtalet att upphöra. sammanslutningar som ej är anslutna till närradioförbundet skall sluta individuella avtal med STIM som representerar upphovsmännen. Musikavgifterna höjs årligen motsvarande höjningen av konsumentprisindex.

Kostnader för teknisk utrustning

En sammanslutning kan, för sin sändningsverksamhet, välja mellan att a) anskaffa och utrusta sändningsstudio för eget bruk, b) tillsammans med andra sammanslutningar utrusta gemensam studio eller c) hyra in sig i annan sammanslutnings sändningsstudio. Kommittén har erfarit att, för landet i stort, dessa tre möjligheter utnyttjas i ungefär lika hög grad. Det är däremot vanligare på större orter att föreningarna använder sig av egen sändningsstudio än på mindre orter där kontakten och samarbetet föreningarna emellan oftast är större. Kostnaderna för att utrusta närradions sändningsstudios varierar starkt. Kommittén har vid sina studieresor funnit sändningsstudios med minsta tänkbara utrustning och där investeringen har inskränkt sig till ett par tusen kronor. Kommittén har också besökt professionella ljudstudios för närradiobruk där hundratusentals kronor har investerats i teknisk utrustning. Ambitionsnivå, kvalitetskrav, ekonomiska resurser och möjlighet till samutnyttjande är i kostnadshänseende avgörande faktorer. För investeringen i studioutrustning är 15-20 000 kr. snarare en nedre gräns än ett medelvärde. Föreningarna har i stor omfattning köpt in begagnat materiel. För en studio utrustad med en mellanstor mixer, två mikrofoner, två grammofoner, tre bandspelare, studiotelefoner för radiobruk och diverse kringutrustning beräknar kommittén kostnaden till cirka 50 000 kr. För hyra av studio förekommer kostnader på mellan 30 och 300 kr. per timme. Kostnaden beror på vilka tjänster, exempelvis teknikerhjälp, som studioinnehavaren erbjuder. Utöver den fasta utrustning som finns i sändningsstudion använder sig sammanslutningarna oftast av en eller flera portabla bandspelare för intervjuer och enklare redigeringsarbete. För sådana bandspelare av god kvalitet och med bra mikrofonutrustning är kostnaden cirka l - 5 000 kr.

Driftskostnader

Hit hör kostnader för underhåll av lokaler och teknisk utrustning, inspelningsband, el, försäkring, telefonabonnemang, lokalhyra, administration och i förekommande fall arvodering av medarbetare. Kommittén har funnit att kostnader för administration, lokalvård, lokalhyra och arvoden ofta inte belastar föreningens närradiobudget utan räknas som föreningens allmänna kostnader.

I

150 av 1982-84 och förslag

Erfarenheter närradioverksamheten.

K ostnadsundersökningar_ ,

Under våren 1982 redovisade närradiokommittén en kostnadsundersökning bland de sammanslutningar som under tiden april 1979 t. o. m. juni 1981 sänt närradio under minst sex månader. Undersökningen visade att hade sänt närradio under 22 månader. Kostnagenomsnittsföreningen derna för 22 månaders sändningsverksamhet uppgick till 16 148 kr. (mediankostnad). Beloppet inkluderar kostnaderna för drift, musik (12 månader) och teknisk utrustning. Av totalkostnaden utgjorde 26 procent kostnader för teknisk utrustning. Mediankostnaden per sändningsmånad var 820 kr. och per sändningstimme cirka 200 kr. ~- hade färre än 500 medlemmar och 75 °/o 54 % av sammanslutningarna färre än 1 000 medlemmar. Genomsnittsföreningen sände drygt två timmar per vecka. I genomsnitt deltog sex personer under sammanlagt 27 timmar per vecka för att producera föreningens program. 27 % av sammanslutningarna uppgav sig ha personal som på deltid eller heltid får ägna sig åt närradioverksamheten utan att det belastar närradiobudgeten. 18 % av sammansluthade arvoderade medarbetare knutna till radioverksamheten. ningarna använder närra- En undersökning hösten 1983 av hur föreningslivet kostnader för en dion (se 3.4.2) visade att de undersökta föreningarnas timmes radiosändning per vecka uppgår till cirka 7 600 kr. per år eller cirka 140 kronor Uppgiften överensstämmer med det kostper timme. som kommittén har presenterat i sin information. nadsexempel

Bidrag till invandrarorganisationer

Under försöksverksamheten har statliga, kommunala och landstingskommunala bidrag i viss omfattning utgått till invandrarorganisationers medverkan i närradio. Närradion —- In- Närradiokommittén har 1982 framlagt rapporten

medlemmarna och invandrarna (DsU 1982:3), Studien, som

nehållet, på kommitténs uppdrag genomförts av experten Lowe Hedman, omfattade bl. a. arabiska och polska sändningar på sändarna i Stockholms innerstad och Järva samt innehållsanalys av ett urval av program som sänts på andra språk än svenska. Erfarenheterna av invandrarorganisationernas sändningsverksamhet i närradion hjälpmedel i informatyder på att denna varit ett värdefullt tionsverksamheten. Det torde därför vara naturligt att stöd med allmänna medel till invandrarnas informationsverksamhet även skall kunna användas för närradiosändningar.

3.l6.2 Tillståndsavgifterna

3.16.2.1 Införandet av tillståndsavgifter

Riksdagen beslutade i juni 1982 att ge närradioverksamheten fastare former, och att en särskild myndighet, närradionämnden, skulle inrättas. Regeringen anförde i sin proposition (1981/82:127) att de sändande

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 151

sammanslutningarna själva skulle svara för alla de kostnader som ett deltagande i närradioverksamheten innebär. Även kostnaderna för den centrala skulle - - Detta myndigheten på sikt täckas genom avgifter. blev också riksdagens beslut. Då närradiofrågan på nytt behandlades i riksdagen hösten 1982 framförde regeringen i sin proposition (1982/83:32) samma modell för finansieringen av den tillståndsgivande myndigheten. Riksdagen beslutade även då i enlighet med regeringens förslag.

I tilläggsdirektiven till närradiokommittén (Dir 1983:32) anför rege-

ringen att tillståndsavgifterna successivt skall höjas så att avgifterna senast fr. o. m. budgetåret 1986/87 skall täcka kostnaderna för myndighetens granskning, tillståndsgivning och administration. Fr. o. m. den l juli 1982 har tillständsavgifter tagits ut av de sändande sammanslutningarna. Tillståndsavgiften har bestått av tre delar, nämligen en engångsavgift på 200 kr. för prövning och beslut om sändningstillstånd, en fast månadsavgift om 20 kr. samt en avgift beräknad på sammanslutningarnas sändningstid. Under det första avgiftsåret beräknades denna tredje avgiftsdel enligt följande: Den utnyttjade sändningstiden under ett år omräknades till en genomsnittlig sändningstid per vecka. Härigenom togs hänsyn såväl till eventuella sändningsuppehåll som till extra sändningstid. För upp till en sändningstimme per vecka erlades 200 kr. per år, och för varje därutöver påbörjad veckosändningstimme ytterligare 100 kr. Engångsavgiften och månadsavgiften har fakturerats samtidigt som beslutet om sändningstillstånd meddelades sammanslutningen. Månadsavgiften har normalt erlagts i förskott för ett år framåt. Genom att årsutnyttjandet av sändningstiden skulle omräknas till en genomsnittlig veckosändningstid, föll det sig naturligt och mindre krångligt att beräkna och fakturera den tredje avgiftsdelen endast en gång per sändningsår. Inför budgetåret 1983/84 förändrades avgiftsreglerna genom en ny

förordning (SFS 1983:612). l stället för att ha den genomsnittliga vecko-

sändningstiden som beräkningsgrund, skulle sammanslutningarna erlägga en avgift om 8 kr. per sändningstimme. Flera fördelar vanns med denna konstruktion. Dels kom varje timme att kosta lika mycket. Enligt den tidigare modellen var den första sändningstimmen per vecka, beräknad för ett helt år, dubbelt så dyr som de följande sändningstimmarna. På grund därav kunde avgiften bli lika hög för en sammanslutning som bara sände 15 minuter i veckan som för en sammanslutning som sände en hel timme varje vecka. Förändringen innebar vidare att det blev enklare att debitera enligt den nya konstruktionen och fakturering kunde ske oftare än en gång per år. På det sättet tillgodosågs statsverkets intressen att tidigt få in avgifterna samtidigt som redovisningen av utnyttjad sändningstid underlättades för sammanslutningarna genom att redovisningsperioderna blev kortare. Förändringen innebar också en avgiftshöjning som blev mer markerad ju mer en sammanslutning sände.

Den tidigare avgiftsmodellen gynnade nämligen de sammanslutningar

som sände mer än en timme per vecka. Genom den nya avgiftsförordningen ökade exempelvis kostnaden för en sammanslutning som sände 10 timmar per vecka från 1 340 kr. per år till 4 400 kr. Samtidigt sjönk

152 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag SOU 19á4:53

avgiften från 440 kr. till 344 kr. per år för sammanslutningar som endast sände 15 minuter per vecka.

Redovisning, kontroll och fakturering

Då tillståndsavgifterna infördes hade kommittén att själv utforma rutinerna för avgiftsuttaget. Kontakt togs därför med Departementens Organisationsavdelning som är regeringskansliets redovisningsenhet, och ett administrativt samarbete inleddes. Uppbördsarbetet fördelades på så sätt att närradiokommitténs kansli ansvarade för fakturering, betalningsbevakning och eventuella påminnelser om betalning medan Departementens Organisationsavdelning fungerade som betalningsmottagare och ansvarade för att bokföring och revision utfördes. För närradiokommitténs kansli innebar den praktiska hanteringen av avgiftsuppbörden att från varje tillståndsinnehavare begära in redovisning av utnyttjad sändningstid och med denna som grund beräkna avgiftens storlek varefter fakturering kunde ske. Det visade sig snart att mycket arbete fick ägnas åt att påminna sammanslutningarna om såväl redovisningsskyldigheten som om obetalda fakturor. Allt arbete med utsändning av redovisningsblanketter, bevakning att redovisning skett, beräkning av tillstándsavgifternas storlek, fakturering, betalningsbevakning, utskrift av påminnelser och upprättande av faktureringsregister har skett manuellt utan ADB-stöd. I uppgiften låg också att kontrollera riktigheten i de insända tidsredovisningarna. Då rörligheten i sändningsschemat på många sändningsorter har varit mycket stor på grund av de många ändringarna i schemat var en noggrann kontroll av varje insänd tidsredovisning omöjlig. För en sådan kontroll skulle en detaljerad veckovis genomgång av varje sammanslutnings sändningsverksamhet behöva göras. Ett sådant arbete kan endast göras stickprovsvis eller med hjälp av ADB. Kontrollen av uppgifterna innebari de flesta fall därför endast en rimlighetsbedömning av de insända uppgifterna. Dagligen redovisade Departementens Organisationsavdelning inkomna betalningar, och varje månad erhöll kommittékansliet datalistor som utvisade månadens transaktioner och saldo. Det administrativa samarbetet mellan Departementens Organisationsavdelning och närradiokommitténs kansli har under hela försöksverksamheten fungerat väl. Detta till trots har arbetet med avgiftsuppbörden blivit allt mer omfattande efter hand som antalet försöksorter och tillståndsinnehavare har ökat. Kommittékansliets arbetsinsats i uppbördsarbetet har omfattat en halv tjänst.

Resultatredovisning

Under budgetåret 1982/ 83, som var det första avgiftsåret, inflöt till statsverket cirka 180 000 kronor i inbetalda tillståndsavgifter. Till detta belopp skall föras cirka 100 000 kr. i avgifter för utnyttjad sändningstid under sändningsåret 1982/ 83 och som fakturerades under budgetåret,

SOlU 1984:53 av närradioverksamheten 1982-84 och förslag l53

Erfarenheter

1983/ 84. Täckningsgraden för det första avgiftsåret beräknas till cirka 24 prtocent av myndighetcns kostnader. för sändningsåret 1983/84 beräknas till cirka 430 000 Avgiftsuttaget kr.. vilket motsvarar en täckningsgrad av cirka 35 procent.

3.ll6.2.2 Tillståndsavgifternas konstruktion Det under försöksverksamheten bedrivna arbetet med uppbörd av tillståmdsavgifter har beskrivits i avsnitt 3.16.2.l. Erfarenheterna under de två år som tillstándsavgifter har utgått för deltagande i närradioverksamhetten har visat på behov av förenklingar både när det gäller själva tilllständsavgiftens konstruktion och i det administrativa arbete som är knutet till avgiftsuppbörden. Förenklingarna bör slå igenom både för dean enskilde tillståndshavaren och för den centrala närradiomyndigheten.

Tre alternativa avgiftsmodeller

Man kan vid fastställandet av avgiftskonstruktion resonera kring åtminstone tre olika modeller. En modell innebär att varje sändningsort skall bidra med ett lika stort belopp när det gäller att täcka den centrala myndighetens kostnader. Enligt denna modell erläggs för närvarande hyreskostnaden till televerket för sändarutrustningen. För den centrala myndigheten skulle denna avgiftsmodell innebära enkla och entydiga beräkningsgrunder och ett mycket ringa administrativt arbete. Däremot skulle modellen avgiftsmässigt belasta de enskilda tillståndsinnehavarna oacceptabelt olika. I praktiken innebär modellen att avgiften per tillståndsinnehavare blir högre ju färre sammanslutningar som sänder på en ort. Skillnaden i avgift mellan två lika stora sammanslutningar och med lika omfattande sändningsverksamhet skulle kunna bli betydande beroende på var i landet sändningarna sker. I princip skulle denna avgiftskonstruktion missgynna glesbygdens föreningsliv till förmån för de större orterna. Modellen saknar dessutom ett naturligt samband mellan avgiftens fördelning och den centrala myndighetens arbete med en sänd- Modellen förutsätter också att man lokalt överenskommer om ningsort. för hur sändningsortens tillstándsavgift skall fördelas mellan tillregler stândshavarna. Vidare förutsätter modellen att den lokala närradioföreningen påtar sig betalningsansvaret. Exempelvis skulle sammanslutmedlemsantal eller antal sändningstimmar utgöra lokal fördelningens ningsgrund. En andra modell utgör principen med en lika stor ärlig avgift per sändningstillstånd. Även denna avgiftsmodell är enkel att administrera för den centrala myndigheten och kräver inga administrativa åtgärder lokalt. Modellen tillåter såväl förskotts- som efterhandsdebitering, och är genom sin enkla konstruktion lättberäknad. Den skulle dock belasta

sammanslutning lika mycket oavsett medlemsantal eller sänd-

varje ningsverksamhetens omfattning. Härigenom skulle uppenbara risker föreligga för att tillståndsavgiften skulle bli så hög för många sammanslutningar att ett deltagande i sändningsverksamheten skulle omöjliggöras.

154 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

Den tredje avgiftsmodellen är den som ihuvudsak har tillämpats under försöksverksamheten då sändningstiden har utgjort beräkningsgrund för tillståndsavgifterna. Detta sätt att beräkna avgiften är rättvist i den meningen att varje sammanslutning kan styra kostnaden för tillståndsavgiften genom omfattningen av sina sändningar. Omvänt innebär denna avgiftsmodell dock att en sammanslutnings ekonomiska förutsättningar och resurser kan avgöra i vilken omfattning man kan delta. Den sändningstidsberäknade tillståndsavgiften ställer emellertid stora administrativa krav på både den enskilde tillståndsinnehavaren och på den centrala närradiomyndigheten. Kommittén anser det mer angeläget att finna en avgiftsmodell som uppfattas som rättvis och rimlig och som samtidigt kan möjliggöra bredd och mångfald i sändningsverksamheten, än att skapa en modell som i första hand är administrativt lätthanterlig. Därför och med hänvisning till beskrivningarna av de tre modellerna föreslår kommittén att tillståndsavgifterna även i den permanenta verksamheten skall beräknas efter tillståndsinnehavarnas sändningstid. Denna grund för beräkning av tillståndsavgifterna har utan undantag förordats av representanter för de sändande sammanslutningarna vid de regionala konferenser som genomfördes hösten 1983.

Differentierade, progressiva eller proportionella avgifter

En tillståndsavgift som beräknas efter sändningstid kan samtidigt utformas så, att den i sig kan åstadkomma vissa effekter på sändningsschemats utformning. Exempelvis kan en progressiv tillståndsavgift, där timkostnaden ökar ju mer en sammanslutning sänder, få den effekten att risken minskar för att sändningsverksamheten domineras av en eller några få föreningar som sänder mycket. På sändare där många sammanslutningar Önskar sända skulle måhända en trängselsituation undvikas genom att några sammanslutningar minskade sin sändningsverksamhet. Samtidigt skulle sammanslutningar med stora ekonomiska resurser och med sina förhållandevis

enomfattande sändningsverksamhet genom

högre avgifter skapa möjlighet och förutsättningar för mindre sammanslutningar med begränsade ekonomiska resurser att delta. Detta skulle kunna innebära att bredden och mångfalden i sändningsutbudet ökade. Erfarenheterna under försöksverksamheten har klart visat att vissa sändningstider är mer attraktiva än andra. Framför allt gäller detta sändningstiderna mellan kl. 17.00 och 24.00. Detta förhållande gäller i stort sett på samtliga sändningsorter. En högre timkostnad under de mest attraktiva timmarna skulle kunna minska trängselsituationen på dessa sändningstider. En sådan avgiftsdifferentiering skulle innebära stora administrativa konsekvenser i samband med avgiftsberäkningen. Kommittén anser det principiellt olämpligt att genom tillståndsavgifternas konstruktion eller storlek söka begränsa en sammanslutnings sändningsmöjlighet eller önskanatt sända vid en viss tidpunkt. Kommittén anser att sändningsschemats utformning så långt som möjligt skall vara ett resultat av överenskommelser de sändande sammanslutningarna emellan. Därför föreslår kommittén att avgiftskonstruktionen

av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 155

Erfarenheter

att varje sändningstimme skall kosta lika skall ha en sådan utformning en sammanslutning var i landet mycket oavsett hur mycket sänder, sker eller när på dygnet programmet sänds. sändningen

En ellerflera avgiftsdelar

Under försöksverksamheten har tillståndsavgiften bestått av tre olika delar Denna uppdelning i olika avgifter har visat (se avsnitt 3.16.2.l). och onödigt Konsig medföra en komplicerad omständlig fakturering. struktionen har varit svår att förstå för de som skall erlägga avgiften och har inneburit administrativt merarbete. Den urden ett betydande tanken att alla tillståndsinnehavare dels skall betala en fast sprungliga och för alla lika stor grundavgift och därutöver en rörlig sändningstidsberäknad har visat sig ge större administrativa nackdelar än vad avgift som från början förutsågs. Kommittén kan därför inte se några skäl för att denna avgiftskonstruktion består, utan föreslår att besluts- och månadsavgifterna slopas \

och i sin helhet relateras till sänd-

att tillståndsavgiften fortsättningsvis kommer de ekonomiska fördelarna med att sänningstiden. Härigenom da under ett kraftigt att minska eftersom tillståndsavgif-

paraplytillstånd

sänder under ten per timme blir lika stor oavsett om sammanslutningen eget eller delat sändningstillstånd.

Förskotts- eller efterhandsdebitering

kan tas ut såväl i förskott som En sändningstidsberäknad tillståndsavgift i efterhand. Förskottsbetalningen tillgodoser dels statens intressen att tidigt få in och dels den centrala myndighetens intresse att finna enkla avgifterna rutiner Men förskottsbetalning kommer att ställa för avgiftsuppbörden. mycket stora krav på sammanslutningen att i detalj, och för relativt långa och redovisa sin sändningsverksamhet. Förskottsbeperioder, planera förutsätter vidare att inga ändringar i det förhandsanmälda talning sändningsschemat företas. Erfarenheterna under försöksverksamheten

har emellertid visat att dessa förutsättningar inte är realistiska. Ändring-

fastställda förekommer i stor ar i det ursprungligen sändningsschemat omfattning. Det gäller ändringar i form av tillfälliga eller permanenta utökningar av sändningstiden, det gäller tillfälliga sändningsuppehåll och byten av sändningstider från en dag till en annan. Det kan också av sändningstiden för ett enstaka tillfälle eller för gälla begränsningar återstående del av schemaåret. Till detta kommer tillfälliga överlåtelser av sändningstid från en tillståndsinnehavare till en annan för att möjlig- Försöksverksamheten har göra bevakning av speciella arrangemang. önskar ha möjlighet till rörlighet och klart visat att sammanslutningarna och att de ofta utnyttjar denna flexibilitet i sändningsverksamheten

möjlighet. Ändringar i sändningsschemat har ofta beslutats med mycket

kort varsel. Kommittén finner det därför lämpligare att avgiften faktureras sami efterhand, såsom hittills har skett under försöksverkmanslutningarna

156 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och

förslag

samheten, och att uppbörd sker vid så många tillfällen under sändningsåret att statsverkets intressen att tidigt få in avgifterna tillgodoses. Kommittén anser att uppbörd som sker var fjärde månad väl uppfyller detta krav, samtidigt som det blir en rimlig och hanterlig uppbördsadministration för den centrala myndigheten.

Underlag för fakturering

I avsnitt 3.7.2 har kommittén föreslagit formerna för hanteringen av sändningstidsärendena. Det förslaget innebär bl a att nårradioföreningarna i de flesta fall fastställer sändningsschemat såväl för längre perioder som vid tillfälliga ändringar. Förslaget förutsätter att varje tillståndsinnehavare rapporterar till den centrala myndigheten under vilka tider sändning skall ske. Lokalt samordnad rapportering föreslås få ske. Samtliga sändningstidsrapporter lagras i ett ADB-baserat sändningstidsregister. Detta förslag gynnar, genom en minskad administration, de sammanslutningar som sällan eller aldrig ändrar sina sändningstider. Men också de som kan planera sin sändningsverksamhet för längre perioder gynnas. De sammanslutningar som däremot ofta ändrar sina sändningstider och som arbetar med korta planeringsperioder till ökade admitvingas nistrativa åtaganden gentemot den centrala myndigheten. Förslaget innebär att den centrala myndigheten alltid har aktuella uppgifter registrerade om den sändningsverksamhet som är planerad, men också den sändningsverksamhet som är genomförd. Därmed försvinner behovet av speciella redovisningar av sändningstid för att kunna genomföra avgiftsuppbörden. Det sändningstidsregister som här föreslås föras på myndigheten kan således utgöra underlag för både statistiska beräkningar och fakturering. I och med att varje sammanslutning har ansvar för att beslutade sändningstider rapporteras till myndigheten, och att underlåtenhet att rapportera kan medföra att sändningstillståndet återkallas, utgår kommittén från att sändningstidsregistret kommer att överensstämma med det verkliga sändningsförhållandet. Kommittén finner det därför inte nödvändigt att föreslå omfattande och detaljerade former för kontroll av de uppgifter som skall ligga till grund för avgiftsuppbörden. Däremot föreslår kommittén att myndigheten skall ges möjlighet att stickprovsvis kunna begära in underlag för kontroll av sändningstidsregistrets riktighet.

Avgzft för tilldelad eller utnyttjad sändningstid

Under försöksverksamheten har avgift endast tagits ut för den tid då sändning har skett. Kommittén att ett

har samtidigt uppmärksammat

antal sammanslutningar av olika skäl har underlåtit att sända på den tilldelade sändningstiden under längre eller kortare perioder utan att anmäla sändningsuppehållet till närradiokommittén. Härigenom har dessa sändningstider undanhållits andra sammanslutningar som hade

av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 157

Erfarenheter

kunnat sända på dessa tider. Risk finns för att detta kan sättas i system genom att en sammanslutning vid den lokala tidsfördelningen begär och erhåller - inte för omedelbar utan för ett sändningstid användning eventuellt kommande bruk. Kommittén anser det därför rimligt att avgift skall tas ut för all tilldelad sändningstid med undantag för anmälda sändningsuppehåll som överstiger sex veckor. Exempel på detta är de sändningsuppehåll eller begränsningar i sändningsverksamheten som många sammanslutningar gör under sommarmånaderna.

Tillstândsavgiften hårdare knuten till sändningsrätten

l den nuvarande närradiolagen eller i avgiftsförordningen saknas det regler som ger kommittén rätt att dra in sändningstillståndet för samsom inte betalar sina tillståndsavgifter. Kommittén finner manslutningar detta otillfredsställande, och föreslår därför att den centrala myndigheten ges rätt att återkalla beviljat sändningstillstånd då betalning av tillstándsavgifterna ej sker.

3.17 Närradiomyndigheten

3.l7.1 Närradiomyndighetens uppgifter

Närradiokommittén framlägger med detta betänkande sitt andra förslag om närradioverksamhetens framtida organisation. Den förlängda verksamheten med närradio i fastare former har gett kommittén ytterligare erfarenheter efter riksdagsbeslutet i juni 1982. Samtidigt har den successiva utbyggnaden från 16 till 63 beslutade sändarorter skärpt kravet på smidighet i de administrativa rutinerna. Volymen sändningstillstånd har ökat och kan väntas fortsätta att öka ytterligare en tid. Det ställer betydande krav på myndigheten framöver. Myndigheten skall enligt det nu framlagda förslaget pröva och besluta om ansökningar att sända närradio i hela landet. Vidare skall sändningstider rapporteras till myndigheten i så god ordning att besked om samtsändningstider och det juridiska ansvaret för dem skall finnas tillliga gängliga för allmänheten. Myndigheten skall efter behandling av televerket besluta i frågor om sändare och därvid främja lösningar som är ekonomiskt fördelaktiga särskilt för små föreningars deltagande. Myndigheten skall tillse att reglerna för programinnehållet följs på det växande antalet sändare. Utöver gällande reklam- och riksförbud, föreslås nya bestämmelser om bulvansändningar, diskriminering och begränsningar av närradioföreningarnas sändningsrätt. Myndigheten skall vidare bestämma avgiften för sändningarna i förhållande till den bokade sändningstiden och debitera tillståndsinnehavarna avgifterna. Dessa deskall bokföras, påminnelser skall utsändas, krav utsändas till biteringar försumliga betalare m. m. Utöver dessa uppgifter som följer av kommitténs förslag skall närradiomyndigheten enligt kommitténs mening ge information till allmänheten, tillståndsinnehavare och deras organisationer, media och myn-

158 av närradioverksamheten 1982 -“84 och

Erfarenheter förslag

digheter om närradioverksamheten samt upprätthålla vissa internationella kontakter. Erfarenheterna från den hittillsvarande utbyggnaden visar enligt kommittén entydigt att behovet av information är stort. Kommittén förutser att en fortsatt successiv utbyggnad av närradioverksamheten kommer att medföra ytterligare informationsbehov. Särskilt de förslag kommittén lägger fram om formerna för kommunal medverkan och gränsdragningarna för vad som blir tillåtet att sända för tillståndsinnehavare och närradioföreningar kan väntas ställa stora anspråk på informationen. En fortsatt aktiv utåtriktad information, t. ex. fortsatt trycksaksproduktion, bör enligt kommitténs mening förutsättas och bekostas ur närradiomyndighetens budget. I detta betänkande föreslår kommittén betydande decentralisering av verksamheten, särskilt vad gäller tidsfördelningen. Det är tills vidare osäkert om denna decentraliserade modell kan komma att fungera på det sätt som är målet. Om alla närradioföreningar på ett tillfredsställande sätt övertar uppgifter som kommittén nu fullgör skapas förutsättningar för avlastning av den centrala myndighetens beslutsfunktioner. Samtidigt verkar den fortsatta utbyggnaden samt den volym av inrapporterade sändningstider i motsatt riktning. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om vilken verkan dessa förslag tillsammans kommer att få på närradiomyndighetens arbetsvolym. Kommittén utgår sålunda från att närradiomyndigheten i en del fall kan tvingas återta uppgiften att fördela sändningstid. Kommittén anser det angeläget att närradiomyndigheten utrustas på så sätt att en god ordning inom och tillsyn över verksamheten kan upprätthållas. Parallellt med arbetet med detta betänkande har förberedelser pågått med att utrusta kommittékansliet med minidator. Dess program möjliggör smidiga rutiner för registerhållning av adresser, sändningstillstånd, sändningstider, statistik och övrig information om verksamhetens faktiska sammansättning och utveckling. Dataintroduktionen har förberetts länge och förutsätts kunna underlätta för myndighetens personal sedan utbildning och övergång till de nya rutinerna ägt rum. Det är kommitténs avsikt att en alltför stor utbyggnad av myndighetskansliet till följd av den ökande verksamheten skall motverkas av tillgången till datarutiner. Hur stora hanteringsvinster som myndighetspersonalen kan göra genom datoriseringen är dock enligt kommitténs mening svårt att uttala sig om innan de nya rutinerna fungerat en tid. Det kan idag inte förutses vilken omfattning närradioverksamheten i ett permanent skede kan väntas få. Hur efterfrågan kommer att påverkas, bl. a. av de delvis nya förutsättningar som föreslås i detta betänkande, är svårbedömt. En beredskap måste beräknas för kontinuerlig utbyggnad av myndighetens tjänster och fortlöpande tillsyn över verksamheten. Sveriges Närradioförbund bör enligt kommitténs mening få statsbidrag till sin verksamhet så snart man dokumenterat sig som ett representativt organ för majoriteten av närradioföreningarna. Genom att upprätthålla de etiska reglerna samt utgöra en önskvärd samlad part till berörda myndigheter fullgör förbundet en samhällsnyttig funktion på närradioområdet som motiverar ett statligt stöd.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag 159

3.l7.2 Förslag om permanent närradiomyndighet

Kommittén föreslår att en permanent närradiomyndighet, kallad närradionämnden, inrättas från och med 1 juli 1985. Kommittén bedömer det möjligt efter det arbete som utförts av organisationskommittén för närradiofrágor (OKN) att inrätta en myndighet redan då. Nämnden skall bestå av sju ledamöter och ha parlamentarisk representation. Nämnden skall ha en vice ordförande. Nämnden skall ha tillgång till juridisk sakkunskap samt expertis från televerket. Nämnden skall kunna adjungera representanter för de sändande sammanslutningarna. Riksdagen beslöt 1982 att den då beslutade närradionämndens verksamhet skulle kosta 1,2 milj. kr. per år. OKN, vars arbete översiktligt beskrivs i avsnitt 1.2, beräknade att 5,5 tjänster rymdes inom detta belopp. För budgetåret 1985/86 motsvarar det beslutade beloppet 1,6 milj. kr. Två faktorer gör att kommittén nu föreslår att detta belopp höjs till 2,1 milj. kr. För det första har verksamheten expanderat kraftigt och fortsätter att växa kontinuerligt. För det andra lägger kommittén i detta betänkande fram förslag som kommittén anser nödvändiga för att upprätthålla god ordning i och en tillfredsställande tillsyn över verksamheten. Genom datoriseringen och genom de förslag om decentralisering som framläggs räknar kommittén med att en mer långtgående tillväxt av kansliet skall kunna undvikas. Nämnden föreslås till sitt förfogande få ett kansli som inledningsvis har 7-8 och i ett senare skede högst 10 tjänster. Antalet får anpassas efter det faktiska behov som visar sig under den fortsatta successiva utbyggnaden. Med ledning av den organisation som nu finns inom närradiokommittén och vars erfarenheter kommittén förutsätter kan överföras till den nya myndigheten beräknar kommittén att det inom den utbyggda verksamheten erfordras en chef, en handläggare för tillstånds- och tidsärenden, två-tre assistenter för tillståndsärenden och registerbearbetning av inrapporterade tidsbeslut, en handläggare för avgiftsärenden och andra kamerala uppgifter, en registrator och en vaktmästare. Handläggningen av informationsfrågor förutsätts kunna delas mellan personalen utan att särskild informationstjänst inrättas. Kommittén förutsätter vid denna beräkning av nämndens personalbehov att inga utrednings- och utvecklingsuppgifter av mer tidskrävande slag skall åvila myndigheten. Skulle statsmakterna finna att frågor rörande närradioverksamhetens fortsatta utveckling även framöver behöver utredas bör sådana uppgifter finansieras av kommittémedel eller tillföras myndigheten i särskild ordning utöver löpande anslag. Inte heller kan lyssnarundersökningar inrymmas i det beräknade anslaget. Kommittén har samrått med massmediekommittén (U 1982:7) om sina administrativa erfarenheter och om hur en framtida kabel-TVverksamhet med inslag av när-TV från föreningar skulle kunna administreras. Kommittén förutser att ett samarbete och informationsutbyte mellan närradioverksamhetens administration och en eventuellt kommande kabel-TV-administration kan komma att behövas. Med hänsyn till sina direktiv att framlägga förslag om närradioverksamhetens admi-

160 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982-84 och förslag

nistration har dock kommittén fullföljt denna uppgift utan att gå in på den vidare frågan om det framöver kan behövas en större administrativ samordning.

3.l7.3 Förslagets finansiering

Enligt kommitténs direktiv ”bör avgifterna för närradioverksam heten successivt höjas så att kostnaderna för närradiomyndighetens tillståndsgivning, granskning och administration av närradioverksamheten täcks av avgifter senast fr. o. m. budgetåret 1986/87”. Riksdagen ställde sig vid beslutet om närradions fastare former 1982 bakom uttalandet (prop. 1981/ 82:l27). Närradioverksamheten bör bekostas av de sändande föreningarna. Det gäller programverksamheten, inklusive ersättning till upphovsmännen, kostnader för inredning av studio eller hyra av studio samt sändare och programledningar. Det gäller i princip också närradiomyndigheten. Under uppbyggnadsperioden bör dock myndigheten till en del finansieras med statliga medel. Vid full utbyggnad av närradioverksamheten i hela landet skall myndigheten finansieras med avgifter från föreningarna. Innevarande budgetår 1983/84 finansieras nuvarande kommittékostnader för närradioverksamheten med avgifter till cirka 35 procent. Kommitténs förslag om avgifter, ingivet till utbildningsdepartementet 1984- 04-09 för budgetåret 1984/85 föreslår en avgiftshöjning så att självfinanhöjs till 65 procent. Efter ytterligare två år skall alltså sieringsgraden enligt kommittédirektiven ökade avgifter finansiera närradiomyndigheten till 100 procent. Vid total avgiftsfinansiering medför detta att den föreslagna avgiften på 12 kr./tim. höjs till 21 -23 kr./ tim. Kommittén är medveten om att de föreslagna höjda avgifterna för en del tillståndsinnehavare kan bli så betungande att de tvingas minska sin närradioverksamhet. Kommittén vill erinra om att detta i någon mån uppvägs av den avkortning av plikttiden för bevarande av referensband som föreslås. Kommittén beräknar också att det förslag om differentierad sändarräckvidd som läggs fram kan öka intresset för föreningsmedverkan så att avgiftsunderlaget ökar.

Reservationer

1. av ledamoten Knutsson

Det är glädjande att Närradiokommittén kan lägga fram ett enigt förslag om permanentning av närradioverksamheten från l juli 1985. Närradion har väckt stort intresse inom föreningslivet och bland religiösa samfund i vårt land. Verksamheten skulle sannolikt varit ännu mera omfattande i dag om föreningslivet självt fått styra utbyggnadstakten, ett krav som jag upprepade gånger framfört när Närradiokommittén, enligt min mening, varit alltför restriktiv med tillståndsgivning under den långdragna försöksverksamheten. Jag vänder mig ocksâ emot att den fortsatta utbyggnaden ska hämmas av en restriktiv tillståndsgivning. Den närradiomyndighet som upprättas måste kunna arbeta med minsta möjliga byråkrati och därigenom snabbt kunna ge sändningstillstånd till föreningslivet på alla de orter varifrån ansökan kommer.

Reglerna för sändningstillstånd

Det finns enligt min mening inget skäl att ställa upp sådana regler för utbyggnaden som sker i kapitel 3.1 l där det heter att minst tre olikartade föreningar ska ha bildat en närradioförening för att driva verksamhet på en sändare. Jag anser att en förening eller ett religiöst samfund som fyller kriterierna för sändningsverksamhet ska vara tillräckligt för att sändningstillstånd ska kunna ges till en ort. När två eller flera föreningar finns på orten är det emellertid angeläget att dessa samarbetar organisatoriskt, gärna i form av närradioförening, främst i syfte att kunna fördela sändningstid och kostnader för sändare och andra eventuellt gemensamma kostnader. Jag reserverar mig således i detta avsnitt mot förslagen i kapitlet 3.11.

Kommersiella föreningar

När det gäller kriterierna för sändningstillstånd vänder jag mig mot förslagen i kapitel 3.5 som innebär att även folkparker, Folkets Husföreningar och HSB-föreningar ska ges sändningstillstånd. Sådana organisationer bedriver som regel kommersiell verksamhet och kan således genom närradion göra reklam för denna verksamhet. Det skulle strida mot reklamförbudet i närradion och samtidigt innebära en orättvisa mot

ll

162 Reservationer SOU l984z53

exempelvis andra nöjesparker och liknande som drivs i privat regi. Jag reserverar mig således mot den lagändring i kapitel 3.5 som innebär att nämnda former av sammanslutningar får sändningstillstånd. Däremot accepterar jag att ekumeniska råd, predikantförbund, kyrkliga samfälligheter och kontrakt samt vissa stiftelser ges sändningstillstånd.

Avstängning av sändare Analogt med min reservation mot restriktiviteten i kapitel 3.ll vänder jag mig också mot lagförslaget om att sändare som utnyttjas av färre än tre sammanslutningar kan av närradiomyndigheten avstängas genom återkallelse av återstående sändningstillstånd. Det är orimligt, anser jag, att en eller två kvarvarande föreningar som sänder närradio ska tvingas upphöra med verksamheten därför att de andra föreningarna dragit sig ur eller upphört att fungera. Tillsammans med ledamoten Stina Gustavsson reserverar jag mig således mot förslaget härvidlag i kapitel 3.1 l.

Televerkets monopol

När det gäller förslaget i kapitel 3.10 om att televerket ska ha fortsatt monopol på sändare reserverar jag mig också tillsammans med Stina Gustavsson. Ett vägande skäl för att låta de föreningar som så önskar själva hålla sig med sändare är att de på så sätt kan pressa sina kostnader. Indirekt torde detta även medverka till att televerkets sändare blir billigare för dem som önskar utnyttja dessa: all erfarenhet visar att konkurrens leder till sänkta kostnader. - - I riksdagen har samtliga borgerliga partier även folkpartiet bestämt uttalat sig för att föreningarna själva ska ha rätt att anskaffa sändare. Detta har bl. a. kommit till uttryck i en reservation i Kulturutskottets betänkande 1982/83 :20, undertecknad av bland andra Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c) och Ingrid Sundberg (m), som yrkar att riksdagen ska besluta att sändande förening bör ha möjlighet att själva skaffa sändarutrustning och att närradiolagen ändras ienlighet med deras förslag.

Kostnader för myndighetsfunktion

[fråga om bestridandet av kostnaderna för den föreslagna närradiomyndigheten (kapitel 3.17) föreligger en gemensam borgerlig reservation från ledamöterna Gustavsson, Swedberg och undertecknad. Utöver vad som där anförs vill jag framhålla att närradiomyndighetens uppgifter kan anses bestå dels av myndighetsutövning, dels av service. Det är rimligt att en kostnadsuppdelning sker så att de förra bestrids av statsverket, de senare av föreningarna. Majoritetens förslag är särskilt stötande med tanke på att de i närrasaknar att styra

dioverksamheten deltagande föreningarna möjligheter

närradiomyndighetens kostnader. Denna kan därför dra på sig kostnader i en omfattning som gör det omöjligt för föreningar med svag ekonomi att delta i verksamheten.

sou 1984:53 Reservationer 163

Det framstår också som direkt motsägelsefullt att kommittén å ena sidan förordar statsbidrag till närradioförbundet (kapitel 3.17) och å andra sidan kräver att de sändande ska bära hela organisationerna

kostnaden för den statliga centrala myndighetsutövningen. I ett läge där

valet står mellan statsbidrag till närradioförbundet och att staten täcker kostnaderna för myndighetsutövningen finnerjag det självklart att föredra det sistnämnda.

2. av ledamöterna Gustavsson och Knutson angående televerkets monopol och sändares avstängning

I den fortsatta försöksverksamheten med närradio har tillståndsinnehavare ofta framfört önskemål om en möjlighet att använda egna sändare. Försöksverksamheten har gett vid handen att kompetens att hantera egna sändare finns inom en del närradioföreningar. Fler torde kunna skaffa sig denna kompetens. En fördel som man inte ska bortse ifrån är att dessa föreningar själva kan ombesörja service på sändaren vid tidpunkter dä televerkets personal är kostsam att anlita. Sändande föreningar bör därför enligt vår mening ha möjlighet att själva anskaffa sändarutrustning. En förutsättning är dock att sändaren ska godkännas av televerket. Som följd härav kan vi ej heller ställa oss bakom majoritetsförslaget om att sändare som utnyttjas av färre än tre sammanslutningar kan av närradiomyndigheten avstängas genom återkallande av sändningstillstånd.

3. av ledamöterna Gustavsson, Knutson och

Swedberg angående finansiering av närradiomyndigheten

Kommitténs majoritet föreslår att den föreslagna närradiomyndighetens verksamhet i ett skede när närradioverksamheten har permanentats i sin helhet skall finansieras genom avgifter från de sändande sammanslutningarna. Det råder partipolitisk enighet om att sändningsverksamheten i sin helhet skall bekostas av sammanslutningarna själva. Några statliga medel skall alltså inte heller enligt vår uppfattning tas i anspråk för produktion eller sändning av program i närradion. Vi delar däremot inte majoritetens uppfattning att de ideella sammanslutningarna därutöver också skall svara för finansieringen av närradiomyndighetens hela verksamhet.

164 Reservationer

Närradiokommittén skrev redan i sitt förra betänkande, Närradio till direktiven för kommitténs verksam- (SOU 1981 :13) med hänvisning het bl. a.: Det skulle (dessutom) uppfattas som stötande, om direktiven skulle få lov att tolkas så, att det ideella föreningslivet genom avgifter för sändningstillstánd skulle tvingas täcka statens kostnader för den nödvändiga centrala administrationen av närradioverksamheten. Ett sådant krav skulle framstå som särskilt obilligt i en situation, då de sändande sammanslutningarna påtagit sig den mest krävande och tidsödande uppgiften i sammanhanget, att svara för merparten av det arbete som krävs för att fördela sändningstider.

Enligt vår bestämda uppfattning äger denna bedömning än större giltighet nu än när den först gjordes. Det förslag som kommittén i partipolitisk om att uppdra tidsfördelningen i dess helhet åt de enighet framlagt lokala närradioföreningarna innebär att dessa utan krav på ekonomisk ersättning åtar sig uppgifter som i annat fall naturligen skulle äligga närradiomyndigheten att svara för. Det starkaste för en annan form för finansieringen av argumentet verksamhet än det som kommitténs majoritet har närradiomyndighetens stannat för är enligt vår mening att avgiftsñnansiering av hela verksamheten skulle innebära en övervältring på de ideella sammanslutningarna av kostnader som rätteligen bör belasta statskassan. Vi reserverar oss därför mot kommittémajoritetens förslag till förmån för ett system som innebär att sammanslutningarna genom avgifter står för kostnader som de direkt orsakar, medan de kostnader som är att hänföra till statens allmänna av närradioverksamheten stannar tillsyn hos statskassan.

sou l984:53 165

Särskilda

yttranden

I. av ledamoten Swedberg

rätten att sändare i

angående utnyttja egna

närradioverksamheten

Kommitténs majoritet föreslår att i närradioverksamheten endast sådana sändare skall få användas, som televerket tillhandahåller. Av principiella skäl anser jag det naturligt att även sådana sändare skall kunna användas, som sammanslutningarna antingen själva bygger eller på annat sätt anskaffar, dock under förutsättning att de har godkänts av televerket. Vid de överväganden som i denna fråga har förekommit inom kommittén har det framkommit dels att intresset bland de sändande sammanslutningarna varit jämförelsevis ringa för att utnyttja egna sändare, dels att de av televerket utdebiterade kostnaderna inte oväsentligt skulle komma att stiga vid ett frångående av det nu gällande faktiska monopolet för televerket att tillhandahålla sändare. Vilken omfattning sådana kostnadsökningar skulle komma att få har det inte varit möjligt att säkert bedöma. Utan att frångå min principiella uppfattning harjag dock i detta läge inte ansett det vara meningsfullt att driva kravet på rätt för sammanslutningarna att i närradioverksamheten göra sig bruk av andra sändare än sådana som tillhandahålls genom televerkets försorg.

2. av experten Essén

angående tidsfördelningen

Jag har flera invändningar mot kommitténs resonemang i avsnitt 3.7.2 om tidsfördelningen och mot dess förslag till regler och rekommendationer i ämnet. Enligt min mening görs rättsläget inte klart. Det är dock angeläget att det blir gjort, särskilt som kommittén förutsätter att närradioföreningar skall få pröva frågor om tidsfördelningen. Kommittén hänför vissa bestämmelser om tidsfördelningen till lagstiftning, medan den förutsätter att andra får formen av allmänna råd som närradiomyndigheten skall utfärda. Den föreslagna huvudregeln i - 8 § närradiolagen att när sammanslutningarnas önskemål om sänd-

166 Särskilda yttranden sou 1984:53

ningstider inte kan förenas det skall tillses att en sammanslutning inte tilldelas en tid som framstår som uppenbart oförmänlig ger inte de beslutande myndigheterna något tydligt stöd för att ge någon sammanslutning företräde till en av flera önskad sändningstid och heller inte någon ledning för hur de i så fall skulle förfara. Huvudregeln synes för övrigt överflödig, eftersom det förbud den uttrycker lär följa av föreskriften i l kap. 9§ regeringsformen om objektivitet, opartiskhet och likabehandling. Tydligt stöd och vägledning för handlandet i de fall tidsönskemålen är oförenliga ger däremot de allmänna råden, samtidigt som det sägs att dessa är oförbindande och att de inte skall kunna åberopas av den, som klagar över ett beslut som avviker från råden. Lagens innehåll framstår sålunda inte som ändamålsenligt, och själva ordningen med lag och allmänna råd torde behöva vara en annan redan av grundlagsskäl. Jag utgår från att den faktiska situationen och de rättsliga förutsättningarna ter sig på följande sätt. Vid oförenliga önskemål måste den tillgängliga sändningstiden fördelas mellan sammanslutningarna med hänsyn till vilka som vill sända och kanske också, som kommittén föreslår, till vad som skall sändas. Antagligen är det nämligen inte rationellt med regler för lösning av tidskollisioner som bara träffar slumpmässigt eller alla lika. Jag tänker på t. ex. lottning och kösystem. Regler som innebär att man vid tidsfördelningen får beakta en sammanslutnings karaktär och eventuellt det förmodade innehållet i dess sändningar, måste då finnas i närradiolagen, eftersom de berör sändningsfriheten inom de ramar som närradiolagstiftningen annars drar upp. Av bestämmelserna om hur yttrandefriheten får regleras i 2 och 8 kapitlen regeringsformen följer att föreskrifter av detta slag inte får förekomma i någon annan form än lag. Rätt att fastställa sådana kan inte ens med stöd av lag överföras till någon myndighet. I den mån närmare vägledning behövs får det ske genom att man visar på myndighetens praxis. Det sagda hindrar inte att myndigheten med stöd av sin allmänna kompetens bestämmer i allehanda praktiska frågor om sändningarna. Frågan är om inte beslut om vilken tid som överhuvudtaget skall stå till buds för regelbundna sändningar kan räknas till det området. Med dessa utgångspunkter bör det först och främst framgå av lagen att när tidsfördelningen inte kan ske i enlighet med sammanslutningarnas önskemål att det skall ske så långt det är möjligt, tycker jag kan vara underförstått —- de beslutande myndigheterna får väga den ena sammanslutningens intresse av att få sända en viss särskild tid mot en annans och ge endera förtur. Mitt förslag är att som huvudregel anges, att förtur får ges åt den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt. Regeln torde inte böra göras utförligare eller konkretare än så. Då skulle den binda beslutsfattarna för hårt, eftersom de omständigheter som finns att väga och bedöma skiftar mycket. Vad som kan vara befogade, förtursberättigande intressen finns annars redan i viss utsträckning dokumenterat i de beslutande myndigheternas praxis och ytterligare vägledning får, som sagt, komma fram den vägen. Om slutligen önskemålen ändå står kvar oförenade och med samma intressestyrka bör den yttersta utvägen få väljas, att tider tilldelas sammanslut-

i

sou 1984:53 Särskilda yttranden 167

ningarna med längre intervaller än en vecka, så långa som behövs för att sammanslutningarna, sett utifrån deras önskemål, skall anses likvärdigt behandlade. Den föreslagna regeln om en minsta tid i veckan vill jag då också ta bort. Reglerna om förtur bör kunna tillämpas så att ändå ingen behöver få mindre tid än en kvart i veckan. Med uppgiften att bestämma om sändningstiderna följer nödvändigt att närradioföreningarna har tiderna förtecknade och skall kunna lämna erforderliga upplysningar om vilka tider som gäller. Det är säkerligen rimligt, som kommittén menar, att också närradiomyndigheten förfogar över aktuella sändningstider. Jag uppfattar det som helt naturligt att det då är närradioföreningarna som för det syftet skall åläggas att rapportera alla fastställda sändningstider till myndigheten. Kommittén föreslår emellertid att ansvaret för den rapporteringsskyldigheten läggs på den enskilda sammanslutningen och tillskapar så ytterligare ett fall när sammanslutningen kan gå miste om sändningsrätten. Detta är enligt min mening att gå mycket längre än ändamålet kräver. Tidsuppgifterna finns ju redan tillgängliga hos en inrättning med myndighetsuppgifter.

3. av experterna Birgitta Jönsson och Bernt Stenmark

angående närradiomyndigheten

I kapitel 3.17, där närradiokommittén lägger fram förslag om den framtida närradiomyndigheten, anges antalet anställda på myndighetens kansli till mellan sju och tio. Kostnaden beräknas till 2,1 milj. kr. under budgetåret 1985/86. Ett mindre kansli än det föreslagna har svarat både för myndighetsuppgifter och ett omfattande arbete med kommitténs betänkande. Nu föreslås de sändande sammanslutningarna få ta över arbetsuppgifter som hittills handlagts av kansliet. Ändå anser kommittén det vara motiverat med ett Ökat antal tjänster! I det planeringsarbete, som gjordes av OKN (Organisationskommittén för närradiofrågor) under 1982, sattes antalet tjänster på närradionämndens kansli till 5,5. Kostnaden skulle uppgå till 1,6 milj. kr. budgetåret 1985/86. Ett större kansli motiveras nu dels med att närradioverksamheten expanderat kraftigt, dels med att myndigheten ska utöva tillsyn och upprätthålla god ordning. Vi kan konstatera att även då OKN arbetade med att organisera myndigheten var det meningen att närradioverksamheten skulle expandera. I varje fall i ett par avseenden kommer myndighetens arbetsrutiner att förenklas. Det ena är att fördelning av sändningstid enligt kommitténs förslag kan delegeras till närradioföreningarna. Det andra att Sveriges närradioförbund samordnar vissa närradiofrågor på ett sätt som bör underlätta arbetet för myndigheten. Budgetåret 1983/84 betalar föreningarna åtta kronor per sändningstimme för tillståndet och budgetåret 1984/85 tolv kronor per timme. l båda fallen innebär det att föreningarna svarar för en del av kostnaden

168 Särskilda yttranden sou 1984:53

för närradiokommitténs arbete. Enligt kommittédirektiven ska de sändande föreningarna två år senare betala hela kostnaden för närradiomyndigheten. Om kommitténs beräknade 2,1 milj. kr. fördelas på nuvarande sändningsvolym (65 000 årstimmar) skulle avgiften bli 32 kr. per timme. En höjning med drygt 165 procent jämfört med budgetåret 1984/85! Det exempel på 21 á 23 kr. per timme, som kommittén ger i betänkandet, innebär att antalet årliga sändningstimmar ska öka till omkring 100 000 på en tväårsperiod. Det anges inte vad denna beräkning grundar sig på. Även en sådan ökning av den sammanlagda sändningstiden innebär dock i det närmaste en fördubbling av sändningsavgiften. Speciellt för de små, svaga föreningar som har stort behov av att få använda sig av närradion skulle en sådan avgiftshöjning innebära stora svårigheter att fortsätta närradiosändningar. I många fall skulle föreningen tvingas upphöra med dem. Målsättningen att närradion ska ge röst även åt de svaga i samhället skulle kraftigt motverkas. Om sändningsavgiften överstiger ”smärtgränsen inom flera föreningar innebär det att antalet årliga sändningstimmar skulle minska. Med principen om full avgiftsñnansiering av närradiomyndigheten betyder det ytterligare ökning av sändningsavgiften, vilket i sin tur innebär att fler föreningar når ”smärtgränsen” och så vidare. Närradioverksamheten skulle då allvarligt skadas. Kommittén har också varit medveten om detta. I sista stycket i kapitel 3.l7.3 skriver man att de föreslagna höjda avgifterna för en del tillståndsinnehavare kan bli så betungande att de tvingas minska sin närradioverksamhet. Kommittén drar slutsatsen att förkortad plikttid för bevarande av referensband i någon mån uppväger höjd tillståndsavgift. En förening som sänder närradio en timme i veckan sparar med det kronor nya förslaget högst ett par hundra på sitt referensbandlager som dessutom kan återanvändas ett flertal gånger. Den höjda sändningsavgiften innebär för samma förening en årlig kostnadsökning på mellan 450 och l 050 kr., beroende på vilket av ovanstående räkneexempel man använder. Den ekonomiska vinsten av förkortad plikttid för referensband är därför blygsam i förhållande till höjd sändningsavgift. Närradiokommittén har följt kommittédirektiven då den lagt fram förslag om full kostnadstäckning med hjälp av avgifter. Det hade dock varit önskvärt med en mer inträngande analys av vad förslaget innebär för närradions utbyggnad och att alternativa fmansieringsformer för den framtida närradiomyndigheten redovisats. Oavsett om de närradiosändande föreningarna ska bekosta hela myndigheten eller bara en del, måste dessa också få ett avgörande inflytande på närradions framtida utbyggnad samt de kostnader som påverkar sändningsavgiftens storlek. Vid en permanent och utbyggd verksamhet kommer närradion att få den allmänna karaktär som motiverar att statliga medel svarar för myndighetens kostnader. Det finns motiv för att statliga medel används för att finansiera myndigheten i sin helhet. Sändningsavgifter, som till en del bekostar myndigheten, får dock accepteras eftersom denna finansieringsform fastslås i direktiven och dessutom redan införts.

Särskilda yttranden I69

Det finns alltså flera skäl som talar för att man vid beräkning av sändningsavgiften skulle utgå från annat kriterium än full täckning av kostnader. l stället bör avgiftens storlek maximeras och myndighetens sättas på en nivå som inte skadar närradioverksamheten. Ett sätt är att de sändande föreningarnas avgifter ska täcka ett maximerat antal tjänster inom myndighetens kansli. Ett annat är att sätta tak som tas ut per timme. I båda fallen skulle det på den sändningsavgift innebära att staten svarar för närradiomyndighetens resterande kostnad.

l Sändande sammanslutningar

Bilaga

a

1979-04-24 - 1982-06-30

Då datum inte angivits i kolumnen för återtaget närradiotillstánd avslutats 1982-06-30 då nya bestämmelser för (t. o. m.) har sändningarna försöksverksamheten för närradio trädde ikraft fr. 0. m. 1982-07-01 (se

prop. 1981/82:127)

Försöksort/ fr. 0. m. t. 0. m. sammanslutning

Dalsjöfors/ Borås Solidar i Toarp 790502 Byggnadsföreningen Hem- och Skolaförening 790502 Dalsjöfors Socialdemokratiska Kvinnoklubb 790502 Dalsjöfors Studieförbundet Vuxenskolan 790502 ekumeniska råd 790502 Toarps Industri och Hantverksförening 811 112 Toarps

Eskilstuna Centerns Kommunorganisation 790825 Discoföreningen Le Freak 800201 Eskilstuna 790907 81 l 109 idrottsföreningars samorganisation

Folkpartiets närradioverksamhet, 790809 Frälsningsarméns intresseföreningen KDS Kommunorganisation i Eskilstuna 820226 KFUK-KFUM Eskilstuna 790809 800630 800401 Pilgrimstjänst Positive Radio 810824 Rinmansskolans Elevkår 810922 Studieförbundet Vuxenskolan 790809 801215 Svenska Riksförbund 791023 800112 Företagares Bildningsverksamhet 790809 Tjänstemännens

Göteborg Albatross Golfklubb 800202

172 Bilagor sou, 1984:53

Göteborgsdistriktet av Sveriges Elevers Central- 810309 organisation

”Fred o Vänskap

Bilagor 173

missbrukare i Göteborg

DX-klubbar

Corporation Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, 811112 föreningen Utposten ekonomisk förening för kommunikations- 810903 samverkan

Järva

kommun

174 Bilagor

SBK-U-Stockholm Svensk-Kurdiska Kultur- o Solidaritetsföreningen 800905 Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation 810806 (SMC) i Stockholms län

Jönköping Andelsföreningen Södra Vätterbygdens 790424 Folkhögskola

(Allianskyrkan)

Bilagor 175

Karlstad

Kumla

Linköping A-Radion 790509 790926 Centerns Kommunorganisation 790510

176 Bilagor sou 1984:53 fr. 0. m. t. o. m. Försöksort/sammanslutning

Vuxenskolan

Malmö

Bilagor 177

Radio Sydväst Oxie Boföreningar 791206 820108 Oxie församling 791002 Ortsförbund av LRF 790917 Oxie-Skytts

Scoutförbundet

Mora

Piteå Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, 790816 810315 missionsförening

Sandviken Folkpartiets kommunförening 790806 Föreningen Radio Network 810603 811221

Studieförbundet Vuxenskolan Stockholm

Film & Emot Vuxencensur av Film, föreningen för 820120

Bilagor 179

i Stockholm

medvetande

Lokala Opinionspartiet inom Stockholms kommun 791004 791219 ” 811015

Bilagor 181

S vanön/Kramfors

Filadelfiaförsamlingen, Kramfors 801208 Föreningen Kulturhuset Svanögården 791126

Umeå

Västerbotten

Umeå Kommunkrets av Moderata Samlingspartiet 790515

Öckerö

1 b tillstånd för

Bilaga Beviljade närradio

1982-07-01 —— 1984-04-18

Försöksort/ sammanslutning fr. 0. m. t. o. m.

Ale/Kungälv ABF Kungälv 840308 Kungälvs Arbetarekommun 840410

Alingsås

Föreningen Hem och Skola inom Ãngabo

Synskadades Riksförbund Lokalavdelning i Alingsås 830104 831219

A ngered - Bergum Agnesberg- Hammarkullens Socialdemokratiska förening 840410 Göteborgs Arbetarekommun 840410

Avesta Avesta HCK 830623 Avesta Närradioförening 830623

Filadelñaförsamlingen i Stockholms förortsgrupp

Moderata Samlingspartiet

Bilagor 185

Försöksort/sammanslutning fr. 0. m. t. o. m. Sveriges kyrkliga Studieförbund

840216 Täby Motorklubb Vår Frus Katolska församling 830316

Edsbyn

Eskilstuna Eskilstuna lokalnykterhetskommitté 821 1 18 Filadelñaförsamlingen 820701 kommunförening, Eskilstuna 830104 Folkpartiets

KDS Kommunorganisation 820730

Närradions samarbetsorgan

(Eskilstuna Närradioförening) 830518

Pilgrimstjänst 821208

Falköping

Falköping-Tidaholms Lokala

Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV) 840201 SAM-församlingen 840410 Finspång

Göteborg

Bilagor 187

Försöksort/ sammanslutning fr. 0. m. t. 0. m. Götene

Helsingborg

Full Gospel Business Men Fellowship

Hässleholm Filadelñaförsamlingen i Hässleholm 821027

Junsele Junsele Föreningsråd 840229

Järva (Stockholm) African Association in Scandinavia 821215 Arabiska Kultur Centrum 820706

188 Bilagor sou 1984:53

Democratic Society of Iranian students

Bilagor 189

Folkpartiets kommunförening i Jönköpings län 820701

Jönköpings Ungdomsföreningars Samarbets-

Svenska Företagares Riksförbund, Jönköpingsavdelningen 820929 840228 Södra Vätterbygdens Folkhögskola 820917

Kalix

Karlskoga

Karlskrona Filadelñaförsamlingen 8401 10 Karlskrona närradioförening, Radio Carlskrona 8401 10 Gamla Carlskrona, föreningen 8401 10 Moderata Samlingspartiet 830212

Karlstad Folkpartiets kommunförening 830913 Frikyrkliga Studieförbundet 820706

Föreningen 17 C 0389 Ägir av IOGT-NTO

Karlstad 821 l l 1 Karlstads Centerpartiavdelning 830112 Karlstads Lokalavdelning av Motorförarnas Helnykterhetsförbund 820701

Karlstads Närradioförening 820713

190 Bilagor sou 1984:53

l

Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m.

Moderaterna Karlstad 820713 Svenska Karlstad

Kyrkan i

(Domkyrkoförsam1ingen)820701 Sun City Rock 820810

Kramfors/Svanön

Kumla

Köping

840328 Miljöpartiet Linköping

Moderata Samlingspartiet i Linköpings kommun 820701

Lund

Bilagor 191

Musikföreningen Skånsk Spelglädje/

Teknologiska Sammanslutningen vid Lunds universitet 821013 Malmö

FAPS-Portugisiska Riksförbundet

Svenska Företagares Riksförbund Malmöavdelningen 820708

192 Bilagor

Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Mora

Norrköping

Norrtälje

Nybro

sou 1984:53 Bilagor 193

Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t 0. m.

Nyköping Filadelñaförsamlingen 821215 Folkpartiets kommunförening 830210 Frälsningsarméns närradioverksamhet,

Partille

Piteå

Sandviken

Skellefteå

EAP - Europeiska Arbetarpartiet,

Estniska Musik- och Kulturföreningen i Stockholm 821 l l l FAPS - Portugisiska Riksförbundet,

Frälsningsarmens närradioverksamhet,

Internationella Föreningen för

Bilagor 195

Moderata Ungdomsförbundet i Stockholms län 820726

Scientologykyrkans lnformationsverksamhet

Socialdemokratiska Samhällsvetareföreningen vid

Svenska Företagares Riksförbund, Stockholmsavdelningen 820708 831107 Svithiod Kapitel Rosenkorsorden AMORC 840308 Södermalmskyrkan (Södermalms Fria

196 Bilagor

Sundsvall

Medelpads Fs-avdelning av Frikyrkliga

Trollhättan

Umeå

Bilagor 197

Uppsala Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse i Uppsala

Studie- och Arbetscentret Latinamerika/ CETAL 840410

Uppsala Konservativa Ungdomsföreningars Samarbetsorganisation/ Moderata Ungdomskretsen i Uppsala kommun 830210 Uppsalakretsen av Sveriges Evangeliska Student-

198 sou 1984:53

Bilagor

Vetlanda

Västervik

Västerås

Svenska Röda Korset-Västerås URKs arbetsråd 840201 Södra Västmanlands avd av Frikyrkliga

Växjö

Bilagor 199

Älmhult Centerns kommunorganisation Älmhults kommun 821 118

Öckerö Föreningen Mot Bättre Vetande 820713 Öckerö Socialdemokratiska Arbetarekommun 820720

Örebro Pilgrimstjänst 840321

Östersund LO-sektionen 840308

sou 1984:53 201

2 Bilaga

närradio

Lyssnandet på

av Lowe Hedman, Sociologiska institutionen, Uppsala

universitet, och Lennart Weibull, Statsvetenskapliga

institutionen, universitet.

Göteborgs

Undersökningar av lyssnandet på närradio har genomförts av närradiokommittén vid två tillfällen. Våren 1980 undersöktes lyssnandet bland allmänheten på de 16 orter som då ingick i försöket. Hösten 1981 undersöktes lyssnandet bland medlemmar i några sändande föreningar i Stockholm. Parallellt undersöktes också lyssnandet bland arabisktalande och polsktalande i Järva respektive Stockholm i samband med en större studie av olika invandrargruppers användning av närradion. För genomförandet av dessa undersökningar svarade Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Dessa undersökningar sammanfattas nedan i avsnitt l. I det efterföljande avsnittet redovisas resultaten från en läsvärdesundersökning som gjordes i Jönköping vintern 1982/83. Undersökningen även frågor om lyssnandet på närradion i Jönköping och i upptog avsnittet redovisas bland annat en jämförelse mellan resultaten från undersökningen våren 1980 och vintern 1982. Den senare undersökningen har genomförts av Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Ytterligare ett antal lyssnarundersökningar har genomförts på olika orter där närradioförsök bedrivs. De flesta av dessa uppfyller inte de krav man måste ställa på undersökningar av detta slag, varför vi har valt att inte närmare gå in på dessa i detta sammanhang. I något fall kommer vi dock att referera till resultat från sådana undersökningar och vill framhålla att våra möjligheter att bedöma tillförlitligheten hos dessa har varit begränsade.

våren 1980 och hösten 1981

Undersökningarna

Undersökningarnas uppläggning

En undersökning av lyssnandet på närradio under vecka 16 (14-20 april 1980) genomfördes under tiden 21 april-4 maj 1980. Responden-

202 Bilagor

terna valdes slumpmässigt bland personer i åldrarna 15 -70 år inom de församlingar som till mer än 50 % ligger inom den teoretiska räckvidden (4-5 km) för närradiosändarna. Andelen svarande utgjorde ca 70 %. Undersökningen föregicks av en provundersökning i Eskilstuna. Utifrån denna kompletterades frågeformuläret med några frågor samtidigt som vissa andra ströks. Introduktionen på frågeformuläret ändrades också så att det klart skulle framgå att undersökningen gällde närradio och inte lokalradio. Totalt har lyssnarundersökningar genomförts i 15 av de 16 försöksområdena. Dessa undersökningar har avrapporterats i en rapport från nårradiokommittén kallad Närradion och dess lyssnare författad av Lowe Hedman (DsU 1980:14, Liber Förlag, Stockholm). Närradiosändaren på Öckerö har studerats separat och resultatet avrapporterats i en PM från 1980-02-28 författad av Lennart Weibull och Svante Karlsson, Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Lyssnarundersökningen följdes senare upp genom en telefonintervju

med ett begränsat antal personer på tre av försöksorterna. Utifrån de preliminära resultat som förelåg från den inledande studien fanns det anledning misstänka att lyssnarmönstret och lyssnarreaktionerna på närradion varierade mellan olika orter. För efterundersökningen valdes därför tre orter som föreföll avvika från varandra när det gällde utbudets omfattning och inriktning samt lyssnandet på närradion. De utvalda orterna var Kumla, Piteå och Stockholm. På dessa orter gjordes ett slumpmässigt urval bland de som uppgett sig lyssna på närradion regelbundet, dvs. minst en gång i veckan. Intervjuer genomfördes sedan per telefon med ungefär hälften av de utvalda personerna. Syftet med denna undersökning var att få en uppfattning om regelbunda lyssnares synpunkter på närradions roll och funktioner i samhället, deras bedömning av programmen och programutbudet, tänkbara effekter och deras erfarenheter av närradion rent generellt. Utöver ett slumpmässigt urval av boende inom svenska kyrkans församlingar studerades även lyssnandet bland två sändande organisationer i Eskilstuna, nämligen Filadelfiaförsamlingen och Tjänstemännens ungdomsförbund (TUF). Hösten 1981 genomfördes en studie av medlemmari närradiosändande föreningar i Stockholm. Fyra föreningar valdes ut: Folkpartiet (FP), Statstjänstemannaförbundet (ST), Motormännens riksförbund (M) och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL). Från var och en av dessa fyra föreningars medlemsregister valdes drygt 200 personer. Dessa valdes bland dem som bodde i Stockholms innerstad för att vi skulle vara säkra på att de bodde inom sändningsradien för Stockholms närradio. l mitten av september 1981 skickades enkäter ut till de fyra urvalen. En dryg månad senare avslutades datainsamlingen och då hade 71% i folkpartiet, 64 % i ST, 69 % i M och 80 % i RFSL svarat. Under hösten 1981 gjordes en lyssnarundersökning bland

också (a)

personer, 15 -70 år, med födelseort i Polen, boende i Storstockholm och (b) personer, 15-70 år, med födelseort i något land inom arabblocket, boende i Spånga församling. För båda grupperna gällde att endast personer som inte var svenska medborgare ingick. Sammanlagt fann vi

Bilagor 203

402 personer födda i Polen och boende i Stockholms innerstad och 453 personer som var födda i något arabland och boende i Spånga församling. Samtliga medtogs i undersökningen. 70 °/o av polackerna och 60 % av araberna svarade på våra frågor. Undersökningen pågick under tiden mitten av oktober till slutet av november 1981. De här nämnda undersökningarna av föreningsmedlemmar och invandrare har avrapporterats i närradiokommitténs rapport Närradion - medlemmarna och invandrarna. Några studier av närra- Innehållet, dions programinnehåll, föreningsmedlemmar och invandrare gjorda på av närradiokommittén av Lowe Hedman (DsU 1982:3, Liber uppdrag Förlag, Stockholm).

Utbudet i närradio När den första lyssnarundersökningen genomfördes hade verksamheten med närradio hållit på mellan 6 månader och l år på försöksorterna. De dominerande renodlade organisationstyperna i försöket var de religiösa och politiska organisationerna. Över en fjärdedel av organisationerna var religiösa, främst Filadelfia och Maranata, och en femtedel utgjordes av politiska partier, främst borgerliga partier. Endast på en ort, Malmö, var alla riksdagspartierna representerade. Under den undersökta veckan 1980 uppgick den totala sändningstiden på de 15 undersökta orterna till ca 480 timmar. Den genomsnittliga sändningstiden per ort var cirka 30 timmar, men variationerna var stora. Minst sände Dalsjöfors med 4 timmar och mest Stockholm med 154 timmar, varav 42 timmar var nattsändning. De religiösa samfunden dominerade närradion ännu mer om man ser till sändningstid än om man jämför med det totala antalet föreningar. 45 % av programtiden utgjordes av program från religiösa samfund. De politiska partierna svarade bara för 6 °/o av sändningstiden,

trots att de alltså utgjorde 20 °/o av antalet deltagande organisationer. På

följande orter hade de religiösa samfunden mer än 50 % av sändningstiden: Mora (100 %), Umeå(79 °/o), Sandviken (56 %), Eskilstuna (69 %), Kumla (89 °/o), Jönköping (89 %), Malmö (67 °/o) och Göteborg (52 °/o). De innehållsanalyser vi gjorde på utbudet i närradion under hösten 1979 och 1980 visade att ungefär 40 °/o av sändningstiden innehöll religiöst material, dvs. en något lägre andel än vad man kunde ha förväntat sig. Andelen politisk information i närradion var, å andra sidan, något än vad som kunde förväntas, nämligen omkring 10 % av den högre sammanlagda sändningstiden.

Hur ofta lyssnar man ?

På frågan hur ofta man lyssnar på närradion svarar i genomsnitt 70 % att man aldrig lyssnat (se tabell l). Andelen gäller här ett genomsnitt för samtliga orter. Den högsta andelen som aldrig lyssnat på närradion finner man i Eskilstuna, Karlstad och Piteå. Trots att Dalsjöfors och Svanön har kortare sändningstid är andelen lägre där. I Kumla har man nått ut bäst. Ungefär 40 % av de som har möjlighet att lyssna i Kumla har vid något tillfälle gjort det.

204 Bilagor

Det finns ett klart samband mellan medlemskap i någon sändande organisation eller förening och lyssnandet på närradio. Om man är medlem påverkar dels hur ofta man lyssnar, dels hur lång tid man lyssnar vid varje tillfälle. Det förra framgår av tabell 2. l genomsnitt lyssnar 26 % av de som är medlemmar i någon av de sändande organisationerna på närradio åtminstone någon gång i veckan, mot 12 % av dem som ej är medlemmar i någon sådan sammanslutning. Andelen som aldrig lyssnar på närradion är också mindre bland medlemmar i sändande föreningar än bland övriga.

Tabell l Lyssnandet på närradio, april 1980 (procent)

Mindre än 1-2 3-4 5-7 en gång dagar dagar dagar Ej

Tabell 2 Andelen som lyssnar på närradio efter medlemskap eller ej i sändande organisation, april 1980 (procent) Medlem i sändande organisation

På vissa orter är skillnaden mer påtaglig än på andra. I Jönköping är det exempelvis 74 % av medlemmar som lyssnar regelbundet och bara 21 % som aldrig har lyssnat på närradion. Motsvarande siffror för ickemedlemmar är närmast det omvända, 13 % och 74 %. Även i Linköping och Kumla är skillnaderna större än påandra orter. Detta kan möjligtvis hänga samman med att det religiösa utbudet på dessa orter är förhållandevis stort och att medlemmarna i de olika samfunden i större utsträckning än medlemmar i andra sändande föreningar lyssnar på närradion.

Bilagor 205

Sambandet mellan medlemskap och lyssnande är dock inte helt entydigt, vilket kanske bäst framgår om vi tar undersökningarna i Eskilstuna och Stockholm som utgångspunkt. I Eskilstuna svarade Filadelfia för 8 timmar, dvs. drygt hälften av programutbudet i närradion, medan TUF sände en halvtimme i veckan. Folkpartiet i Stockholm sände 1,5 timme i veckan, ST sände 2 timmar, Motor 4 timmar och RFSL 2 timmar i veckan. Tabell 3 visar lyssnandet i de nämnda föreningarna. Som framgår är det stora skillnader mellan grupperna. Det är dels en markant skillnad mellan andelarna av de olika urvalen som aldrig lyssnar på närradio, dels mellan andelarna som lyssnar varje vecka. Mest markant är kanske att mer än hälften av medlemmarna i Folkpartiet, ST och Motor aldrig hade lyssnat på närradio. Som vi såg av tabell 1 var motsvarande andel för allmänheten i Stockholm 62 %.

Tabell 3 Andelen som lyssnar på närradio av medlemmar i Filadelfia och TUF, Eskilstuna, april 1980, Folkpartiet, Statstjänstemannaförbundet, Motor och RFSL, Stockholm, september 1981 (procent)

Fila-

Om man med regelbundna lyssnare menar människor som uppger sig lyssna på närradio åtminstone en gång i veckan, kan vi av resultaten från vår lyssnarundersökning i april 1980 konstatera att i genomsnitt 15 % av allmänheten på de närradiosändande orterna är regelbundna lyssnare på närradio. Den minsta andelen fann vi i Karlstad (9 %) och den största i Stockholm (24 °/o). Lyssnandet bör ställas i relation till sändningsutbudet. 1 tabell 4, som redovisar det regelbundna lyssnandet för varje ort, är orterna ordnade

efter utbudets storlek. I relation till detta tycks närradion i Öckerö,

Dalsjöfors, Svanön och Kumla ha lyckats bäst. En av f örklaringarna till just dessa närradiostationers framgångar torde vara att de i första hand täcker ett näringsgeograñskt, administrativt och kulturellt avgränsat område. Några förklaringar till att en förhållandevis liten andel av allmänheten lyssnar på en del orter kan vara den korta sändningstiden och att programmen inte är samlade i block utan utspridda med pauser emellan. Dålig information om närradion och om programtider, genom att lokaltidningarna inte har med närradioprogrammet på radio- och TV-sidan, kan också vara en förklaring till att få lyssnar. Det var generellt sett vanligare för människor som är medlemmar i någon närradiosändande förening än för dem som inte är det att lyssna på närradio regelbundet. Bland medlemmar i sändande föreningar utgör andelen regelbundna lyssnare i genomsnitt 26 °/o. Bland medlemmarna

206 Bilagor

i tre av föreningarna i vår föreningsstudie i Stockholm hösten 1981 lyssnade dock en mindre andel än av allmänheten i Stockholm våren 1980. Andelen är också mindre än den genomsnittliga andelen medlemmar i sändande sammanslutningar för samtliga orter som lyssnar regelbundet. En förklaring till den första avvikelsen kan vara att åldersstrukturen i de föreningar vi studerade hösten 1981 avviker från den undersökta allmänhetens åldersstruktur. Motormännens riksförbund, ST och framför allt folkpartiet har huvudsakligen medelålders och äldre medlemmar. I folkpartiet har huvudsakligen medelålders och äldre medlemmar. I folkpartiet är t. ex. 67 % av medlemmarna över 45 år. Enligt resultaten från vår undersökning av allmänheten i Stockholm, når närradion främst de yngre ålderskategorierna. Två studerade föreningar, där andelen regelbundna lyssnare är klart större än bland allmänheten och bland medlemmari sändande föreningar bland allmänheten, är RFSL i Stockholm och Filadelfia i Eskilstuna. 60 % av RFSLs medlemmar i Stockholm och 78 % av Filadelfias medlemmari Eskilstuna lyssnar på närradio varje vecka mot 24 % av allmänheten i Stockholm och 13 % av allmänheten i Eskilstuna. Det regelbundna lyssnandet är generellt högt bland medlemmar på orter med stort religiöst utbud, vilket kan tolkas som att de religiösa grupperna är mycket trogna närradiolyssnare. Det regelbundna lyssnandet bland medlemmar i sändande föreningar ligger exempelvis på 42 % i Kumla, 74 % i Jönköping och 75 % i Mora.

Tabell 4 Andelar som lyssnar på närradio varje vecka av allmänheten på olika orter och av föreningsmedlemmar i Stockholm och Eskilstuna

Eskilstuna:

Bilagor 207

En minoritetsgrupp som vi har studerat, nämligen arabisktalande personer i Järva, lyssnar också i mycket stor utsträckning på ”sina” program i närradion (se tabell 5). Medan endast en liten andel av folkpartiets, STs och Motors medlemmar lyssnar på den egna förening-

ens program varje vecka, lyssnar hela 69 % av de arabisktalande i Järva

på någon av sändningarna från Arabisk Närradio eller IF F1 varje vecka. En förklaring till att en så stor andel av araberna lyssnar på programmen på arabiska, är säkert att Arabisk Närradio sänder närmare 13 timmar per vecka totalt över Järva och Stockholm (8 timmar i Järva och ca 5 timmar i Stockholm). Kontinuiteten i utbudet är naturligtvis en viktig förklaring till den stora andelen lyssnare.

Tabell 5 Andelar av olika urval som lyssnar på ”sin” förenings program varje vecka, hösten 1981

l Varje vecka eller nästan varje vecka

En möjlig förklaring till skillnaderna i andelen lyssnare mellan de olika undersökta grupperna i tabell 5 är det skiftande informationsbehovet som kan antas föreligga hos dem. Medlemmarna i RFSL har få andra kanaler genom vilka de kan få information av det slag som de får genom sin förenings närradioprogram. 76 % av RFSLs medlemmar anser att det är mycket viktigt att närradion används för att informera medlemmarna. Motsvarande andelar för folkpartiet, ST och Motor är 31 °/o, 29 % och 33 %. 69 % av RFSLs medlemmar anser sig också ha nytta av närradion när det gäller att få lokal information. Detta kan jämföras med motsvarande andelar för folkpartiet, ST och Motor som är 16 %, 13 % respektive 14 %. De som talar arabiska har få andra möjligheter att få information på sitt eget språk. Efter innehållsanalysen av Arabisk Närradios program finns det emellertid anledning att anta att kanalen i fråga mer har en kulturell funktion är en informativ. Eftersom många av programmen är producerade av radiostationer i något arabiskt land, ibland för ganska länge sedan, och sänds i närradion utan datumangivelse eller kommentarer, innehåller de ingen aktuell eller lokal information. Hur lång tid lyssnar man då på närradio? Undersökningen från våren 1980 visar att det genomsnittliga lyssnandet på samtliga orter låg på 32 minuter. I Eskilstuna, där vi utöver allmänheten även undersökte två medlemsgrupper var den genomsnittliga lyssnartiden något lägre, 24 minuter. Både medlemmarna i Filadelfia och medlemmarna i TUF lyssnade vid varje tillfälle längre, 52 respektive 42 minuter. Undersökningen av föreningarna i Stockholm hösten 1981 visar dock inte att förenings-

208 Bilagor sou 1984:53

medlemskap generellt leder till längre lyssnande. Det är egentligen bara inom RFSL som man Finner att längre genomsnittligt lyssnande än bland allmänheten. 46 % av RFSLs medlemmar lyssnar oftast ungefär en timme vid de tillfällen de lyssnar på närradion, vilket sannolikt kan tolkas som att de lyssnade på hela programmen från RFSL. I folkpartiet och i ST var det vanligast att lyssna ca 30 minuter och i Motor var det vanligast att lyssna mindre än en kvart. Hur många lyssnar en genomsnittlig vardag? Tabell 6 visar andelen av allmänheten som lyssnar på närradion en viss veckodag och en genomsnittlig vardag. På vardagar uppgår andelen som lyssnat på åtminstone något närradioprogram i genomsnitt till 6 %. Andelen varierar från 3 °/o i Sandviken till l0 % i Linköping. Variationerna mellan dagarna är minimala om man ser till siffrorna för samtliga orter. Om man däremot tittar på respektive ort visar det sig vara relativt stora skillnader mellan de olika dagarna. Detta beror naturligtvis främst på skillnader i utbudet. På lördagar och söndagar utgör den genomsnittliga andel som lyssnat på åtminstone ett program 3 respektive 4 %, dvs. andelarna är lägre än de på vardagarna. Detta stämmer väl med mönstret för utvecklingen av riksradiolyssnandet. Till en del förklaras de lägre lyssnarsiffrorna av att några orter inte har sändningar dessa dagar.

Tabell 6 Andel som lyssnat på åtminstone något närradioprogram en viss veckodag för varje ort, våren 1980 (procent)

Dag Samtliga Dalsjö- Svanön Piteå Mora Karl- Umeå Sand- Eskils- Kumla fors stad viken tuna

Genomsnittlig vardag (måndag-fredag) 6 4 8 4 4 6 3 4 8 Lördag 3 0 0 2 3 0 2 2 11 Söndag 4 0 0 O 2 l 1 3 2 12

Genomsnittlig vardag

Bilagor 209

Bland medlemmarna i Filadelña och TUF i Eskilstuna kan vi notera betydligt högre lyssnarandelar än bland ett representativt urval av allmänheten. 37 % av Filadelfiamedlemmarna, 19 °/0 av TUF-medlemmarna och 4 % av allmänheten en genomsnittlig Man

lyssnar vardag. kan

notera att mer än hälften av Filadelñamedlemmarna har lyssnat på något program i närradion under söndagen, medan man inte finner någon inom TUF och endast 2 % av allmänheten som gjort detsamma. Vilka program lyssnar man på? 40% av de enskilda programmen samlar en lägre lyssnarandel än l %. Undantag från de låga lyssnarsiffrorna finns. Några få program samlar lyssnarskaror på 9 - 10 %. Filadelfias i Jönköping morgonprogram samlade varje vardag (måndag t. o. m. fredag) ungefär 5 °/0 av de potentiella lyssnarna. Detta får anses vara en anmärkningsvärt stor andel, eftersom programmet varit igång endast fyra veckor vid undersökningtillfället. Att de tidiga morgonprogrammen hade en trogen lyssnarskara framgick också av uppgifter från Mora, Umeå och Linköping. Liknande religiösa morgonprogram förekom i Stockholm, Göteborg och Malmö, men samlade där inte lika stor andel lyssnare. Den här typen av program består vanligen av en eller flera morgonandakter, mycket sång och musik och, i varje fall på några orter, en viss nyhetsförmedling om lokala förhållanden. En annan typ av program som samlar förhållandevis många lyssnare är de renodlade musikprogrammen. Genom vårt urvalsförfarande, där den nedre åldersgränsen sattes vid 15 år, underskattade vi sannolikt det reella antalet lyssnare för många av dessa program, eftersom flera av dem uppenbarligen speciellt riktade sig till ungdomar just under denna åldersgräns. De största lyssnarandelarna samlade två program i Kumla närradio, nämligen sportkvarten på torsdag kväll och söndag kväll med 10 % var och en av kvällarna och Yxhults IK:s kulturprogram något senare på torsdagskvällen med 7 °/o. Den aktuella veckan svarade idrottsklubben för bägge programmen. Sportkvarten bestod av bandupptagna matcher, reportage, direktintervjuer och uppläsningar av lokala tävlingsresultat i olika sportgrenar. Programmets framgång kan förklaras av att lokalradion har upphört med att förmedla information om lokala tävlingsresultat och att det generellt saknas information av det här slaget. Det föreligger alltså ett starkt behov av den här typen av information. Resultaten från vår förundersökning pekar på att det på många försöksorter finns ett stort intresse för och behov av just sportprogram. Man kan konstatera att ett litet utbud på en försöksort inte hindrar programmen från att få, relativt sett, många lyssnare. Det framgår exempelvis av siffror från Dalsjöfors. Av de sex programpunkterna där under den undersökta veckan har ingen en lyssnarandel under 2 %. Ekumeniska Rådets ”Närkontakt” och Hem- och skolablocket har så pass höga andelar lyssnare som 5 % respektive 6 °/o. Av data från lyssnandet på enskilda program kan man också konstatera att gamla kända programprofiler har en stående popularitet. En av Filadelfiaförsamlingen i Eskilstuna producerad frågetävling för femteklassare, ”Femkampen”, samlade 5 % lyssnare, trots att vi i undersökningen inte har med den åldersgruppen som är direkt berörd.

2 l 0 Bilagor

Lyssnandet på enskilda program ökar generellt om vi enbart beaktar medlemmar i sändande organisationer. Filadelfias gudstjänst på söndagsmorgonen kl. 08.15, dvs. före normal gudstjänsttid på söndagen, samlade 39% av Filadelñamedlemmarna i Eskilstuna framför radioapparaten. Lyssnandet bland allmänheten når l % på detta program. “Lyssnarnas önskeprogram, också ett av Filadelfia producerat program, samlar på lördag morgon 38 % av medlemmarna (l % av allmänheten) och på onsdag kväll 37 % (3 % av allmänheten). Mellan 45 % och 51 % av RFSLs medlemmar säger sig lyssna på RFSLs två program. Även inom övriga föreningar i Stockholm är lyssnandet bland medlemmarna högre än vad man kunde förvänta sig utifrån erfarenheter av allmänhetens lyssnande. 5-8 % av folkpartiets medlemmar uppger sig lyssna på Radio Liberals program, 2-4 % av STs medlemmar på Radio Klara när det sänds ST-program och 4 % av medlemmarna i Motor på deras program. Variationer förekommer även i utnyttjandet av närradion mellan de olika försöksorterna. På vissa mindre orter - och Mora, Dalsjöfors Svanön har samtliga program lyssnarsiffror på åtminstone l %. 75- 90 % av programmen i Jönköping, Umeå, Kumla, Piteå och Linköping samlar motsvarande andel lyssnare, vilket är relativt mycket. På orterna Järva, Göteborg och Eskilstuna avlyssnas endast mellan 20 och 50 % av programmen av 1% eller mer av de potentiella lyssnarna i åldrarna 15-70 år. l-lur väl utnyttjas då närradion? För att inte antalet programpunkter eller sändningstidens längd skall bli avgörande för utfallet vid en jimförelse av lyssnarsiffror från olika försöksområden har vi räknat fram den genomsnittliga andelen lyssnare på närradioprogrammen den undersökta veckan. På de flesta orterna hördes programmen i genomsnitt av ca l % av befolkningen. Det gällde Karlstad, Umeå, Sandviken, Eskilstuna, Järva, Linköping, Malmö, Göteborg och Stockholm. I Svanön, Piteå, Kumla och Jönköping var det genomsnittliga lyssnandet 2 %, i Dalsjöfors 3 % och i Mora 4 %. Vi har alltså kunnat konstatera att närradiolyssnandets omfattning i flera avseenden hänger samman med medlemskap i någon sändande sammanslutning. Vilka andra variabler hos mottagaren har då betydelse för i vilken utsträckning man lyssnar på närradio? Närradions lyssnarstruktur avviker inte nämnvärt från det mönster som erhålls vid studier av riksradiolyssnandet när det gäller variablerna kön, utbildning och sysselsättning, om vi utgår från de uppgifter vi har från våren 1980. Vissa avvikelser kan dock noteras på enskilda orter. Det är främst när vi tittar på hur olika åldersgrupper lyssnar som vi kan notera en skillnad. Närradion når förhållandevis fler i de yngre (under 20 år) och äldre (över 65 år) ålderskategorierna. I vilken utsträckning utgör närradiolyssnandet en primäraktivitet? Vanligtvis utgör radiolyssnandet en sekundäraktivitet, dvs. man utför samtidigt med lyssnandet en del andra saker. Generellt kan man säga att närmare 90 °/o av de som lyssnar på radio har denna som en ljudtapet. Radiolyssnandet styrs således i mycket liten utsträckning av eget intresse och engagemang. Man kan exempelvis visa att de som har radiolyssnan-

Bilagor 21 l

det som primäraktivitet utgör som mest 30 °/o av publiken. Det är då och sena kvällsprogram. Vad huvudsakligen fråga om tidiga morgonär således i vilken situation befinner som är viktigt lyssnaren sig. Vår hypotes var att närradiolyssnandet i större utsträckning än lyssnandet på andra radiokanaler skulle utgöras av primärlyssnande. Hypotesen prövades orterna 1980 och på respondenterna på tre av de undersökta bekräftades hälften av de regelbundna på två av dessa. I Piteå lyssnade utan aktiviteter. I Kumla lyssnarna att samtidigt ägna sig åt andra uppgav en fjärdedel att deras närradiolyssnande var en primäraktivitet. I Stockholm närradion ha blivit en musikkanal till vilken man tycktes som man gör något annat. Så gott som samtliga interlyssnar samtidigt I vår vjuade uppgav att de gör något annat medan de lyssnar på närradio. studie av föreningsmedlemmar hösten l98l får vi dock inte något stöd för hypotesen. Av föreningsmedlemmarna sade sig mellan 7 °/o och 16 % oftast utan att samtidigt göra något annat, dvs. lyssna på närradio andelen var inte större än vad man kunde förvänta sig vid lyssnandet på andra radiokanaler. Hur konkurrerar närradion med andra radiokanaler och andra massmedier? En del människor har befarat att närradion skulle komma att konkurrera med annat radiolyssnande och då framför allt med lyssnan- Så tycks dock inte vara fallet. För allmänheten komdet på lokalradio. pletterar de olika medierna snarare varandra. Vissa medier ger information och andra ger huvudsakligen underhållning. Medierna kan naturligtvis också fungera kompletterande på det sättet att man får olika typer av information om samma företeelse genom olika medier. Vi antog att ett stort intresse för närradio till stor del grundar sig på en önskan att få mer information om lokala och nära förhållanden och frågor. Andra medier som kan tänkas tillfredsställa detta informationsbehov är närmast lokaloch lokalradion. Det borde, enligt vårt antagande, föreligga en tidningar stark korrelation mellan lyssnandet på närradio och lyssnandet på lokalradio respektive läsandet av lokaltidningar. Resultaten från lyssnarundersökningen visar att detta stämmer när det gäller lokalradiolyssnandet, men inte när det gäller läsandet av lokaltidningar. De som lyssnar ofta på närradio lyssnar också ofta på lokal- och riksradio och gör det i större utsträckning än de som lyssnar mindre ofta på närradio (se tabell 7), även om skillnaden när det gäller riksradiolyssnandet inte är särskilt stor. Av de som lyssnar på närradion åtminstone en gång i veckan är det 78 % som lyssnar på lokalradion och 92 % som lyssnar på riksradion ofta. Motsvarande andelar för de som aldrig har är 63 % respektive 89 %. Något entydigt samband lyssnat på närradio mellan lyssnandet på närradio och tidningsläsning föreligger, som framgår av tabellen, inte. kan man tänka som När det gäller närradio sig att vissa grupper, medlemmarna i föreningar som deltar i försöket med närraexempelvis mer flitiga än andra och att de kanske avstår från dio, blir lyssnare radiokanaler till fördel för närradion. Generellt lyssnandet på andra inte vara fallet, sannolikt beroende på att man lyssnar tycks så emellertid Av RFSL:s medlemmar, som på närradion i så begränsad omfattning. lyssnar oftare och i större utsträckning gör detta som en primäraktivitet

2 l 2 Bilagor

än de andra föreningsmedlemmarna i vår studie i Stockholm, är det dock 10 % som säger att de lyssnar mindre på andra radiokanaler på grund av sitt närradiolyssnande. Lägger man till detta de som säger sig ägna mindre tid åt andra massmedier än radio, får vi inom denna grupp en andel på sammanlagt 16 % som anser att deras lyssnande på närradio innebär att de gör mindre av någon annan massmedieaktivitet. För de andra föreningarna i Stockholm varierade denna andel mellan 5 % och 9 %. Det är svårt att dra några säkra slutsatser av detta, främst på grund av att antalet personer i föreningstudien var förhållandevis få och att andelen regelbundna lyssnare också var relativt få. Resultaten pekar dock på att ett mer regelbundet och omfattande lyssnande, som exempelvis RFSL:s medlemmar visar upp och förmodligen många medlemmar i religiösa samfund, leder till en förändring av massmedievanorna

i övrigt. Man ägnar helt enkelt mindre uppmärksamhet åt andra medier.

En förklaring till detta är kanske just att primärlyssnandet i dessa grupper är mer omfattande än inom andra grupper. Tabell 7 Närradiolyssnandets samband med lyssnandet på lokalradio, riksradio och med läsning av lokaltidning och annan dagstidning, april 1980 (procent)

Lyssnande på närradio Mindre än Någon en gång i gång i Aldrig veckan veckan

Lyssnande på lokalradiofl

Lyssnande på riksradiøn.

Läsning av Iokaltidningfl

Läsning av annan dagstidning.

Alternativet Ofta utgör en sammanslagning av svarsalternativen ”Dagligen” och Flera gångeri veckan, Ibland är identiskt med svarsalternativet En gång i veckan och Sällan utgör en sammanslagning av alternativen Mer sällan” och Aldrig.

Bilagor 2 l 3

närradion i Jönköping Lyssnandet på

Den första kommun som sände närradio i Sverige var Jönköping. Sändningarna startade den 24 april 1979. Redan från starten hade Jönköpings närradio ett omfattande utbud. Man sände samtliga veckans dagar med en total sändningstid på 28 timmar och 15 minuter. Närradioutbudet i Jönköping har kännetecknats av det stora intresset samfunden. 1980 beräknades att 90 procent av sändfrån de religiösa av program producerade av samfund av olika slag. ningstiden upptogs Ett typiskt drag var att Filadelfia redan från starten hade en daglig morgonsändning. Vid sidan av samfunden deltog folkpartiet och Södra Vätterbygdens folkhögskola, en skola med religiös förankring.

Den första Iyssnarstudien

Den första Iyssnarstudien genomfördes i april 1980. Denna visade att 30 procent någon gång hade lyssnat på närradion. Andelen ligger exakt på genomsnittet för de lokala närradioundersökningar som genomfördes under samma tidsperiod. Av de 30 procent som någon gång lyssnat på närradion visade sig ca 5 procent vara dagliga lyssnare; ytterligare drygt l0 procent uppgav sig lyssna åtminstone någon gång per vecka. I jämförelse med ett riksgenomsnitt låg det regelbundna lyssnandet något högre, även om skillnaden inte på något sätt är markant. Lyssnandet varierade obetydligt mellan enskilda veckodagar genomsnittet i lyssnande en vardag låg på 10 procent, på lördag och söndag endast 3-4 procent. Uppskattningen av närradioprogrammen var överlag hög enligt lyssnarundersökningen. Hälften av allmänheten ansåg dem mycket eller ganska bra. I detta avseende måste jönköpingsprogrammen betraktas som några av de mest uppskattade.

Utbudets utveckling

Sedan den första lyssnarundersökningen 1980 har programverksamheten ytterligare utvecklats. Den sammanlagda sändningstiden hade nästan fördubblats vid genomförandet av den andra lyssnarundersökningen. Den totala sändningstiden uppgick nämligen till drygt 53 timmar per vecka i slutet av 1982 och början av 1983. Sammanlagt deltog 14 olika sammanslutningar med en ännu starkare övervikt för de religiösa samfunden än 1980. Det är framför allt Filadelfraförsamlingarna i Jönköping, Huskvarna och Bankeryd som ökat sina sändningstider.

Närradiolyssnandet 1982/83

I december 1982/83 genomfördes en andra lyssnarstudie.

Undersökningen var ett delprojekt inom ett större projekt om massmediekonsumtion i Jönköping. Frågor om användning av dagspress, lokalradio, närradio, TV och andra medier ingick. Det frågades både om den regelbundna, vanemässiga konsumtionen och läsning, lyssnande och

214 Bilagor

tittande en enskild dag. Totalt sett tillfrågades 581 personer om sin

massmediekonsumtion (Ohlsson 1983, 1984).

Närradiolyssnandet i Jönköping 1982/83 visade sig omfatta drygt 20 procent som uppgav sig lyssna på närradio minst en gång i veckan. Drygt 20 procent ytterligare uppgav sporadiskt lyssnande. 55 procent kvarstod som icke-lyssnare: de sade sig aldrig ha hört närradion (tabell 8).

Tabell 8: Närradiolyssnande i Jönköping 1982/83 (procent) Regelbundenhet Andel lyssnare Gruppering Andel Dagligen 9 .. n Tmgna [2

I

5 -6 ggr/vecka 3 3 -4 ggr/ vecka 5 .. .. 10 Regelbundna

Tabellens resultat kan uttryckas i två steg. För det första framgår att 45 procent av allmänheten i Jönköping har lyssnat till närradion åtminstone någon gång, medan 55 procent tydligen inte gjort det. För det andra framkommer att 12 procent kan betraktas som trogna lyssnare de uppger sig lyssna på närradio 5-7 dagar per vecka. Vid sidan av dessa två huvudgrupper kan urskiljas vad som i den högra kolumnen i tabell l kallats regelbundna och sporadiska lyssnare. Detta är dels den grupp som ganska regelbundet tar del av närradion åtminstone någon gång under veckan, dels de som i varje fall har lyssnat men knappast kan betraktas som en lyssnare på närradion. Vad vi vet av tidigare studier av medievanor är att andelarna i mellangrupper av detta slag är mera osäkra än de övriga - de trogna respektive icke-lyssnarna. Det finns även möjlighet att gå ett steg vidare i denna analys. Man kan då analysera den trogna lyssnargruppens förhållande av den totala lyssnargruppen, alltså 12 procent i förhållande till 45 procent. Kvoten mellan dessa två siffror, 1983 i Jönköping 27 procent, anger engagemanget bland närradiolyssnarna.

Närradiolyssnandets utveckling

En central fråga för närradiostudierna är i vad mån ett nytt medium som närradio lyckas komma in på den lokala massmediemarknaden. Annorlunda uttryckt gäller i vad mån det finns en relativt avgränsad, intresserad publik som omedelbart nås av mediet och som sedan förblir relativt stabil eller om det nya mediet långsamt ökar sin publik genom att det når ut till nya grupper. Genom att lyssnarstudierna 1980 och 1983 använde sig av i princip samma fråga och samma svarsalternativ finns det möjlighet till vissa jämförelser över tid. Dessa jämförelser måste göras med viss försiktighet: i studien 1982/83 fanns ett svarsalternativ mer i och med att dagligt lyssnande skiljdes ut och åldersintervallet bland de tillfrågade var 18-

Bilagor 2 l 5

74 år, ijämförelse med l5-7O år 1980. Det finns dock ingen anledning att anta att detta på något avgörande sätt skulle förrycka bilden. Jämförelsesiffror finns i tabell 9. Om vi studerar förändringen bör vi ha samma utgångspunkt som i analysen av tabell 8. Vad beträffar andelen lyssnare i förhållande till andelen icke-lyssnare så visar sig att denna ökat från 30 till 45 procent. Uttryckt på ett annat sätt är det ytterligare 15 procent av allmänheten i Jönköping som under dessa tre år kommit att lyssna på närradion. Det är svårt att bedöma i vad mån detta skall bedömas som en breddning av närradiopubliken eller ej. För detta skulle krävas jämförelser med utvecklingen på andra orter eller för andra medier. Man kan å ena sidan säga att den potentiella publiken faktiskt ökat med hälften mellan 1980 och 1983, men man kan också säga att andelen icke-lyssnare fortfarande är över hälften av allmänheten i Jönköping.

Tabell 9: Närradiolyssnandet 1980 och 1983 i Jönköping (procent) Undersökning 5-7 3-4 l-2 Mera Aldrig Totalt Antal ggr/v ggr/v ggr/v sällan 1980 4 5 7 12 7 l 99 334 1983 l 2 5 5 23 55 100 577

Ökningen i andelen som någon gång lyssnat på närradio har i första

hand påverkat det sporadiska lyssnandet. Eftersom det inte är samma personer som återintervjuats utan det rör sig om ett nytt urval personer kan vi inte dra några slutsatser om vad som egentligen ändrats. Det förefaller dock vara en rimlig slutsats att minskningen i icke-lyssnande har sin förklaring i att en större andel av allmänheten i Jönköping i varje fall någon eller några gånger kommit i kontakt med närradion, men att en relativt liten andel av dessa blivit regelbundna lyssnare. Ett annat sätt att uttrycka detta är slutsatsen att andelen som lyssnar minst en gång i veckan bara har ökat från 16 till 22 procent mellan 1980 och 1983. Om vi istället väljer att ta utgångspunkten i andelen trogna lyssnare så framgår att denna har ökat markant. Till viss del kan detta antas vara en följd av ändrat frågealternativ, men detta är på inget sätt hela förklaringen. Slutsatsen är att den trogna blivit större, närradiopubliken enligt tabellen har den tredubblats under 1980- 1983. Detta innebär att av dem som lyssnar på radio är det idag en större andel som har detta som en fast vana - 27 procent, i jämförelse med mindre än 15 procent 1980. Innebörden av de redovisade jämförelserna är att närradion 1983 har ökat sin trogna publik på bekostnad av det sporadiska lyssnandet, medan samtidigt nytillskottet av helt nya lyssnare torde vara relativt lågt. En rimlig tolkning är att närradion i Jönköping funnit sin lyssnargrupp - de människor som av olika skäl är inriktade på närradiolyssnande.

Närradion bland andra medier

Närradion har ca l0 procent av allmänheten som dagliga lyssnare. Hur förhåller sig närradiolyssnandet då till andra lokala massmedier? Som tidigare nämndes avsåg studien i Jönköping att belysa konsumtionen av

2 l 6 Bilagor

samtliga medier. I tabell 10 redovisas överst konsumtion för olika radiokanaler och nederst läsningen av lokal press. Tabell 10: Mediekonsumtionen i Jönköping 1982/83 (pr0cent) Varje 4-5 2-3 l Mera Aldrig Summa dag ggr/v ggr/v g/v sällan Dagens Eko 14 9 13 I4 31 18 99 Kortnyheter i P3 35 16 14 10 15 10 l00 Lokalradio 35 11 17 12 15 10 100 Närradion 9 3 5 5 23 55 100 Jönköpings- Posten 75 5 5 2 4 9 100 Smålands

l Antal svarande: 577

Om vi på grundval av tabellen gör en skillnad mellan á ena sidan riksmedier och å den andra lokalmedier visar det sig att dagspressen dominerar bland lokalmedierna. Tidningarna har tillsammans närmare 90 procent dagliga läsare, av vilka de flesta håller den på orten dominerande Jönköpings-Posten. Lokalradion, Radio Jönköping, har ca 35 procent dagliga lyssnare och närradion, som nämnts ca 10 procent. Med riksmedierna som utgångspunkt visar analysen att riksradions P1 - Eko - medan har 35 Dagens ligger på ca 15 procent, P3-nyheterna procent. Innebörden är att skillnaden inte är särskilt stor mellan Pl och närradio. Troligen skulle avvikelsen bli ännu mindre om man jämförde likartade program. Förhållandet mellan de lokala etermedierna har livligt diskuterats. Frågan gäller i vad mån det finns en övertäckning mellan lokalradio- och närradiolyssnande. Detta finns belyst i tabell l l. I denna har lokalradiolyssnarnas utnyttjande av närradion tagits fram. Tabellen läses så att av dem som lyssnar på lokalradio varje dag så är 21 procent trogna (jfr tabell 8) lyssnare på närradio.

Tabell 11: Lyssnandet på närradio bland lokalradions lyssnare 1982/83 (procent)

Bilagor 2 l 7

Resultatet av tabell 1 1 visar att det finns ett samband mellan lyssnandet på de två lokala etermedierna. Ju mer regelbundet man lyssnar på lokalradio desto större är sannolikheten att man är en trogen närradio-

lyssnare. Sambandet är dock inte särskilt påtagligt vad gäller det totala

närradiolyssnandet: här framgår egentligen bara att den som inte lyssnar på lokalradio inte heller lyssnar på närradio. Analysen av den lokala mediekonsumtionen visar således på att närradion har nått en begränsad men trogen publik. Volymmässigt ligger den relativt lågt, men i fråga om daglig konsumtion ganska nära riksradions Pl respektive den mindre av de två lokala dagstidningarna.

Närradiolyssnande i olika grupper

Den som vill beskriva närradiopubliken startar lämpligen med att beskriva andelen trogna, regelbundna respektive sporadiska lyssnare i olika grupper i förhållande till andelen icke-lyssnare i samma grupper. 1 tabell 12 finns en sammanställning av närradiolyssnandet 1983 bland män och kvinnor samt bland personer i olika åldrar och med olika utbildning. Om vi använder samma analysansats som i det föregående finner vi för det första att den totala andelen lyssnare varierar förhållandevis lite mellan olika grupper. Mellan män och kvinnor ñnns endast en marginell skillnad. Bland åldersgrupperna skiljer 30-39-åringarna ut sig genom ett relativt lågt lyssnande medan pensionärerna har en hög andel: över hälften av gruppen lyssnar på närradio. Åldersskillnaden reflekteras delvis i utbildningsgruppernas lyssnande. De äldre - i praktiken perso- - av över 50 procent ner med låg utbildning har en andel lyssnare, medan de högutbildade har en mycket låg andel - endast 30 procent.

Tabell 12: Andelen närradiolyssnare i olika grupper, Jönköping 1982/83 (procent) Grupp Trogna Regel- Spora- lcke- Total Antal lyssnare bundna diska lyssnare lyssnare lyssnare Kön Män 8 10 24 58 100 261 Kvinnor 16 10 22 53 101 316 Ålder

Utbildning

Samma tabell (tabell 12) kan nu analyseras med utgångspunkt från andelen trogna lyssnare. Det visar sig då att en större andel av kvinnor-

2 l 8 Bilagor

na, pensionärerna och de lågutbildade är dagliga lyssnare. Delvis är detta samma bild som kom fram i fråga om den totala andelen lyssnare. Men det finns vissa intressanta skillnader mellan enskilda grupper. Ett exempel ärförhållandet mellan de två yngsta åldersgrupperna. Bland de yngsta finns det förhållandevis många lyssnare på närradio (43 %), men få trogna lyssnare (5 %). I åldersgruppen 30-39 år finns det relativt få lyssnare (35 %), men andelen trogna är tämligen hög (10 %). Analysen av förhållandet mellan olika gruppers totala närradiolyssnande och andelen trogna lyssnare ger en intressant bild av hur man förhåller sig till närradiomediet. I vissa grupper är andelen trogna av den totala andelen lyssnare mycket hög: 30-39-åringar, pensionärer och högutbildade. Bland dessa väljer man uppenbarligen att lyssna ganska regelbundet eller att inte alls lyssna. I andra grupper är lyssnandet något mer ”slumpartat”; det senare gäller t ex de yngsta.

Vad ligger bakom närradiolyssnandet?

Vad ligger nu bakom att människor lyssnar på närradio eller ej? Den traditionella förklaringsmodellen tänker sig två typer av orsaker som tänkbara: den ena typen avser egenskaper hos publiken, t ex människors intresseinriktning eller deras sociala situation, tex den tid de har till förfogande; den andra tänker sig att förklaringen ligger i mediet, tex sändningstider eller attraktiviteten i utbudet. I praktiken har närradiolyssnande, liksom annan mediekonsumtion, sin bakgrund i båda dessa faktorer: det är ett naturligt samspel mellan publikintresse och medieinnehåll (jfr Weibull 1983). Om vi tar detta samspel som utgångspunkt och tar sikte på tidigare observation av den höga andelen program gjorda av olika kristna samfund så får vi en första ansats. Det förefaller då troligt att människors intresse för och deltagande i samfundens verksamhet skall vara en viktig förklaring till lyssnandet. Med tanke på att närradion varit igång en förhållandevis kort tid kan vi tolka sambandet så att samfundsengagemanget ligger bakom lyssnandet och att inte det omvända gäller, i varje fall inte i första hand. I jönköpingsstudien ställde vi frågor om både samfundsengagemang i allmänhet och deltagande i gudstjänster eller möten. Vi kan då undersöka hur personer med olika grad av samfundsaktivitet tar del av närradion. Resultatet redovisas i tabell 13. Övre delen av tabellen anger medlemskap i samfund, närmast frikyrkor. Om vi först ser den totala andelen lyssnare så visar sig ett klart samband mellan lyssnande och samfundsengagemang. Bland de aktiva har 84 procent lyssnat, bland dem som inte är med är andelen 39 procent. Detta är ett väntat resultat om vi ser till förhållandet mellan utbud och intresse. intressantare är då analysen av trogna lyssnare. Här visar sig att de mest samfundsaktiva betydligt oftare är sporadiska lyssnare, medan de mindre aktiva är trogna. Resultatet kan tolkas så att de aktiva i och för sig då och då hör på närradion, men de mest intresserade lyssnarna är de som är med, men som av olika skäl är mindre aktiva.

sou 1984:53 Bilagor 219

Tabell 13: Närradiolyssnande och samfundsaktivitet. Jönköping 1983 (procent) Typ av aktivitet Trogna Regel- Spora- Icke- Totalt Antal lyssnare bundna diska lyssnare lyssnare lyssnare Med i samfund och hög aktivitet 30 23 30 16 99 43 Med i samfund med låg aktivitet 36 19 21 24 100 42 Ej med i samfund 8 8 23 61 100 480

Gudstjänstbesök varje vecka 34 22 27 18 101 79 Gudstjänstbesök någon gång per månad 27 14 19 41 lOl 37 Gudstjänstbesök någon gång i kvartalet 10 10 28 53 lOl 40 Gudstjänstbesök sällan 7 1l 27 55 100 182 Aldrig gudstjänstbesök 7 5 18 70 100 236

Beträffande sambandet mellan gudstjänst och närradio är detta mera enhetligt. Det finns ett ökat närradiolyssnande med ökad frekvens i gudstjänstbesöken. Detta gäller oavsett om vi utgår från den totala andelen eller från de trogna Sambandet är helt enty-

lyssnare lyssnarna.

digt: det är ytterst få (18 %) av de gudstjänstaktiva som inte lyssnar och lika få (12 %) bland dem som aldrig bevistar en gudstjänst som lyssnar regelbundet. Vid sidan av den redovisade religionsfaktorn finns det få variabler

som ger utslag. Ålder, utbildning och annat radiolyssnande har viss

effekt på närradiolyssnandet. Då kontroll görs för samfundsaktivitet kvarstår mycket litet av dessa effekter. I figur 1 redovisas närradiolyssnandet i olika åldrar med kontroll för gudstjänstbesök. Det visar sig att bland gudstjänstbesökare minskar det totala närradiolyssnandet med ålder. Samtidigt ökar andelen trogna närradiolyssnare. Bland dem som ej besöker gudstjänst finns en viss ökning i närradio, både totalt och troget, med ålder. Resultatet kan verka förvirrande, men torde kunna tolkas så att med ålder får man mera tid och möjligen också ett större intresse för religiösa frågor, vilket ger större tid och intresse för närradion. Bland gudstjänstbesökarna minskar ”gapet” mellan totalt och troget lyssnande med ålder, något som i sin tur kan ha samband med att de yngre har ett mindre vanemässigt mediebeteende. Det senare har också framkommit i andra

studier (Weibull 1983).

220 Bilagor

Figur 1: Närradioiyssnande efter ålder och gudstjänstbesök

°/o Å 100-

90- .\ 80- \\ \\ 70- \\ \ ,4---_\‘ ‘O~ ____ __ ’,,«” ‘*0 eo- “9

50- /8 4o— ,e _____

__0,/’

G-\‘\ //’ 30* ‘\‘~e’/

20-

101 G- v I T l I T 7 18-29 år 30-39 år 40-49 år 50-64 år 65-74 år 0 = ej gudstjänstbesökare O = gudstjänstbesökare åtminstone någon gång - :trogna närradiolyssnare --- = samtliga närradiolyssnare

Slutsynpunkter

En sammanfattande kommentar till analysen av närradiolyssnandet i Jönköping 1980- 1983 är att närradion funnit en fast publik på ca 10 procent av allmänheten. Detta är också den ungefärliga andel som de dagliga sändningarna när. Huvuddelen av sin publik fick närradion mycket snabbt, men under de senaste tre åren har särskilt andelen trogna lyssnare ökat. Däremot är ökningen i totalpublik förhållandevis mindre. Närradion har idag en publik som ligger på ungefär samma nivå som Pl i ljudradion, men lägre än lokalradions eller de lokala dagstidningarnas. Närradiolyssnandet har ett klart samband med aktivitet i kyrkosamfund. Detta torde i sin tur hänga samman med att det religiösa utbudet präglar Jönköpings närradio. Samtidigt visar resultaten att också andra faktorer, t ex åldern, har betydelse för i varje fall andelen trogna närradiolyssnare. Däremot uppvisar närradiolyssnande ett negativt samband med människors politiska intresse. Med ökande politiskt intresse blir det ett mindre omfattande - oavsett om detta mäts som närradiolyssnande förhållandet mellan lyssnare och icke-lyssnare eller som andelen trogna närradiolyssnare (se tabell 14).

sou 1984:53 Bilagor 221

Tabell 14: Andelen som lyssnar på närradio efter uppgivet politiskt intresse, .lönköping 1982/83 (procent)

Bland dem som har ett lågt politiskt intresse är andelen trogna närradiolyssnare en av fyra, bland dem med högt intresse är det bara en av tjugo. l den senare gruppen är det ca 2/ 3 som aldrig lyssnat på närradio. Innebörden är att närradiolyssnande i mindre utsträckning är knutet till människors samhälleliga orientering.

Lyssnandet som kriterium på framgång

Flera närradioföreningar har genomfört egna lyssnarundersökningar. Tyvärr har informationen om dessa ofta varit bristfällig, varför det är svårt att dra några säkra slutsatser utifrån dem. l en del fall förefaller det som om andelen som lyssnar överskattas, men utan mer tillförlitliga undersökningar som grund för bedömning av detta är det inte meningsfullt att hävda att så är fallet. Nerikes Allehanda (lib) rapporterar 1984-04-04 att en lyssnarundersökning gjord av Kumla närradioförening under mars 1984 visar att varannan Kumlabo tillhör närradions lyssnarskara, och var femte invånare utgör en trogen publik”. En undersökning gjord av närradioföreningen i Piteå 1982 visar att 32 °/0lyssnar minst en gång i veckan på Piteå närradio. Från Huskvarna rapporteras att 24 % lyssnar på Radio Huskvarna i Jönköpings närradio i maj 1983. Detta är relativt sett höga lyssnarsiffror och skulle exempelvis innebära att befolkningen i Piteå har tredubblat sitt regelbundna lyssnande sedan 1980. En undersökning gjord i Umeå under våren 1983 visar inte lika högt lyssnande. Enligt denna undersökning lyssnar 14 °/oav den vuxna befolkningen på närradion i Umeå minst en gång per vecka. Detta är en obetydligt större andel än den som uppmättes 1980 (13 %). I Trollhättan genomfördes en lyssnarundersökning under januari och februari 1984. Denna visar att 12 °/oav befolkningen lyssnar regelbundet. Trollhättan är den enda ort av de nu nämnda som startade i den senare omgången, nämligen i september 1982. Den enda riktigt säkra slutsatsen man kan dra av ovanstående undersökningar är att andelen som aldrig lyssnat på närradio, något år eller några år efter dess start, fortfarande är förhållandevis stor, mellan 35 %

222 Bilagor

och 70%. Detta stämmer också med en undersökning som Sveriges Radios Publik- och programforskningsavdelning (SR/PUB) gjorde under januari 1984. Denna visar att 70 % av befolkningen inte lyssnar på närradio. Vi återkommer strax till denna undersökning. Omvänt gäller självfallet att mellan 30 % och 65 % lyssnar med varierande periodicitet. Är då lyssnarsiffror överhuvudtaget intressanta att redovisa i närradiosammanhang? Ibland hävdas att närradions mål inte skall eller bör vara att försöka nå så många lyssnare som möjligt, utan att nå så många som möjligt inom en viss kategori av människor. Mot detta kan man invända att de flesta föreningar som deltar i verksamheten uppenbarligen i första hand vill nå ut till just allmänheten och inte enbart till de egna föreningsmedlemmarna. Lika uppenbart är att många sändande föreningar och enskilda personer som arbetar med närradio upplever det som viktigt att få information om lyssnandet och dess omfattning och att man även har en förhoppning om att detta skall vara så högt som möjligt. Det ligger väl i sakens natur. För alla som arbetar med information är det viktigt att nå rätt målgrupp, men också att nå den på ett sådant sätt att informationen uppfattas på ett korrekt och relevant sätt. Detta innebär att man inte kan bedöma ett medium eller ett mediums framgång enbart genom att se till konsumtionen av detta. Utbudet, både dess innehåll och form, måste vara med i bedömningen. När det gäller närradioverksamheten bör man, förutom detta, bl a ta med sådana saker som sammansättningen på de föreningar som deltari försöket på lokal nivå, i bedömningen. Lyssnarundersökningar kan också ge de sändande föreningarna värdefull information om lyssnarkategorins sammansättning i vissa relevanta avseenden och uppgifter om förändringar i lyssnarstrukturen, vilket figur 2 ger en antydan om. Under våren 1984 publicerade SR/ PUB en undersökning av lyssnandet på närradio och lokalradio, som hade genomförts under januari 1984. Denna undersökning redovisade till synes betydligt lägre lyssnarandelar för närradion än vad som kanske kunde förväntas, alldenstund närradion hade varit igång närmare fem år. I undersökningen uppskattades att ungefär 3 % av befolkningen i åldrarna 9-79 år i de kommuner som hade närradio, lyssnade på denna under en genomsnittlig dag. l den lyssnarundersökning som genomfördes våren 1980 uppskattades lyssnandet en genomsnittlig vardag till 6 % med ganska stora variationer mellan orterna (3 %- l0 %), som huvudsakligen antogs bero på skillnader i närradioutbudets omfattning. Denna andel framtogs utifrån uppgiven faktisk konsumtion och var inte ett resultat av hur respondenterna svarade på frågan om man lyssnade på närradion under gårdagen, varför de olika andelarna inte direkt kan jämföras. I undersökningen från januari 1984 redovisas också uppgifter om när respondenterna senast lyssnat på närradio. Det framgår av svaret på den frågan att l l % hade lyssnat under den senaste veckan, vilket skulle vara det närmaste man kan komma det vi tidigare talat om som regelbundet och troget lyssnande. Även här medför dock de olika sätten att fråga att resultaten inte utan vidare kan jämföras. Gör vi ändå den jämförelsen kan vi konstatera att andelen ligger lägre än både den andel vi erhöll

sou 1984:53 Bilagor 223

Figur 2: Lyssnarvanornas utveckling i Jönköping 1980 1983

40- -60

30- 70

20- 80

10- -90

Trogna lyssnare Sporadiska lyssnare

El

Regelbundna lyssnare lcke-lyssnare

1980 som genomsnitt för de olika försöksorterna (l 5 °/o) och för undersökningen i Jönköping 1982/83 (22 %). Hur skall man då förklara dessa differenser, om man inte enbart hänför dessa till skillnader i frágeformuleringar? En del av förklaringen i att variationerna i lyssnandet är stora mellan olika orter och ligger beroende av hur länge närradioverksamheten pågått och på utbudets storlek. på en ort kan således vara relativt högt, medan det Lyssnandet på andra orter är betydligt lägre. Vad som presenteras i SR/PUBs för alla orter. Skulle om undersökning är en genomsnittssiffra frågan gårdagslyssnandet ha ställts i Jönköping borde man ha fått en andel på åtminstone 9 % i denna kategori, dvs en minst lika stor andel som den som lyssnar dagligen. Många av de nya orterna har ett förhållandevis litet utbud vilket försvårar ett regelbundet lyssnande. Närradioverksamheten på dessa orter har heller inte hållit på så länge att befolkningen har hunnit etablera några regelbundna lyssnarvanor när det gäller mediet ifråga. Dessa orter drar förmodligen ned andelen lyssnare. Detta betyder inte att uppgiften är felaktig, men att resultatet hade varit intressantare om det varit på olika orter efter variationer i utbud och hur uppdelat man kan ha mot SR/PUBlänge man sänt. En annan typ av invändning undersökningen är att man där frågar respondenterna om de lyssnade på

224 Bilagor

närradio under gårdagen. På vissa orter sänder man inte alla dagar i veckan, varför en fråga om gårdagslyssnande kan bli irrelevant. SR/PUB har också undersökt lyssnandet i hela kommunen, där närradiosändaren är stationerad. Sändaren når endast i undantagsfall en hel kommun, varför det är troligt att man i undersökningen har fått med en del personer som inte har möjlighet att ta in stationen ifråga. Ytterligare en förklaring är att man undersökt lyssnandet i ett annat åldersintervall än i undersökningen från 1980, nämligen 9-79 år i stället för 15-70 år. Lyssnandet på närradio i de allra lägsta och högsta ålderskategorierna är sannolikt vilket lägre än i övriga åldersintervall, drar ned den genomsnittliga andelen gårdagslyssnare.

Lyssnandet på andra lokala medier

Väl medveten om de svårigheter som är förknippade med att göra jämförelser mellan olika radiostationers lyssnarsiffror vill vi ändå redovisa några sådana uppgifter. De sändningar som det ligger närmast till att jämföra närradiosändningarna med är lokalradions allemansradio-

sändningar från Ljusdal och Ängelholm. En undersökning av lyssnandet

på allemansradioprogrammen därifrån gjordes cirka 5 månader efter sändningarnas start. Om man mäter framgång i lyssnarsiffror och i kunskap om verksamheten hade Radio Ljusdal lyckats bättre än Radio Kristianstad-Nordväst. Av tabell 15 framgår att 72% av den vuxna befolkningen i Ljusdal hade någon gång under den faktiska sändningstiden på 3 månader (under sommaren gjordes 2 månaders sändningsuppehåll) lyssnat på allemansradio. Motsvarande andel var 40 °/o i de tre Skånekommunerna. 38 % lyssnade regelbundet på Radio Ljusdal och 20 % på Radio Kristianstad-Nordväst (Westrell, 1982). Närradions siffror har tidigare diskuterats, varför dessa inte kommenteras närmare.

Tabell 15: Lyssnandet på allemansradio och närradio (procent) NÄRRADIO RADIO RADIO (våren 1980) LJUSDAL KRISTIANSTAD

Lyssnar en genomsnittlig dag 6 ( 3- 10) 12 5 Antal 4 887 622 609

Med tanke på den korta tid stationerna hade sänt vid mätningstillfället får dessa siffror betraktas som mycket höga. Framgången kan förklaras av lokalradions omfattande satsning på verkamheten och den publicitet verksamheten fick på ett tidigt stadium. Självfallet torde det sända materialet också ha betydelse för lyssnandet, men kanske inte i så stor utsträckning i själva inledningsfasen av projektet. Den tidigare refererade SR/PUB-undersökningen visade, förutom att

Bilagor 225

3 °/o av befolkningen lyssnade på närradio, att 45 °/o lyssnade på lokalradio och 68 % på radio överhuvudtaget under en genomsnittlig dag. Det senaste veckan) uppgår till ll % för regelbundna lyssnandet (lyssnat närradion, 67 % respektive 89 % för lokalradio och radio totalt (Gahlin/ Nordström/ Westrell, 1984).

Lyssnarframgâng för närradion ?

Efter denna genomgång kvarstår grundfrågan i vad mån närradions lyssnarsiffror kan betraktas som en framgång för det nya mediet. Som vi diskuterat måste svaret på en sådan fråga bedömas med hänsyn till mål och i förhållande till andra medier. uppställda som ett lokalt massmedium så är det Om vi först utgår från närradion att uppfatta närradions genomslag som begränsat. En andel på rimligt cirka och 10 % dagliga lyssnare ligger klan under den lokala dagspressen lokalradion. Inte i någon grupp av befolkningen kan närradion tävla med dessa lokalmedier, som har mellan 35 % och 85 % dagliga användare. att se närradion som ett traditionellt massmedium? Men är det rimligt Det huvudsakliga motivet till människors användning av lokal press och lokalradio är intresset för de lokala nyheterna (Hedman, l98l). Det är i att hålla om det ett slag av daglig trygghetsfunktion sig informerad lokala skeendet. Medierna är en del av människors dagliga vanor (Weiär en följd av att allmänna nyheter berör

bull, 1983). Deras genomslag

alla. närradion som ett massme- Sett i detta ljus bör knappast uppfattas dium. ”att nå ut till Även om många föreningar givetvis hyser en önskan allmänheten var det primära syftet med närradion att genom närradion den skulle användas till att hålla kontakt med den egna gruppen. Med hänsyn till detta är det rimligt att se närradion som ett gruppmedium. Ett gruppmedium utmärks av att ha en stabil och trogen kärna, som delar den intresseproñl som finns hos mediet. Inomspridda partitidning-

ar är ett exempel på grupporienterade medier av detta slag. Exempelvis

är cirka 80 °/o av läsarna av en lokal socialdemokratisk dagstidning (s)-sympatisörer (Weibull, 1983). Gruppmedier kan nå olika långt ut i en beroende innehåll appellerar till allmänna masspublik på hur deras Det vore dock fel att värdera deras framgång endast intresseproñler. utifrån deras masspridning. är det rimligt att också se gruppmediet närradio Mot denna bakgrund i första hand i förhållande till sin kärngrupp. Närradiostudierna från 1980 kunde påvisa stora framgångar i detta avseende redan efter kort tid. Filadelñaförsamlingen i Eskilstuna kunde exempelvis visa upp 12 % mer eller mindre dagliga lyssnare på närradio bland sina medlemmar, drygt ett halvt år efter sändningarnas start. I Jönköping, där mer än 90 °/o av innehållet i närradion har samfundsframgång ligger i att nå gruppen av prägel, kan vi då säga att närradions intresserade. Som visats i föregående avsnitt har detta också religiöst Man har mer än hälften av de samfundsintresserade bland uppnåtts. allmänheten och ännu fler av de religiöst intresserade. Det är dessa som

226 Bilagor

bildar kärngruppen enligt figur 2. Som framgår har närradion i Jönköping nått ett ökat lyssnande bland dessa mellan 1980 och 1983. Men man har också nått ut till fler av allmänheten. Med hänsyn till närradions innehållsprofil har en stor del av dessa kommit att förbli sporadiska närradiolyssnare. En analys av detta slag ger perspektiv på lyssnarsiffrorna. Vi ser att närradion i Jönköping har stor framgång i sin kärngrupp och ett visst genomslag utanför denna. Ett annat sätt att uttrycka detta är påpekandet att kärngruppen utgör cirka 25 % av dem som lyssnar (55 % av dem som lyssnar minst en gång per vecka). Dessa andelar har ökat mellan 1980 och 1983, något som understryker närradions karaktär av gruppmedium. Man har tagit en större del av de intresserade. Slutsatsen är inte unik för radio. De socialdemokratiska dagstidningar som hade stora framgångar kring 1980 fick sina nya läsare just bland socialdemokratiska sympatisörer. Närradions framgångar mätt med lyssnarsiffror måste på detta sätt betraktas mot bakgrund av programproñl och befolkningsunderlag.

Referenser

Gahlin, A., Nordström, B., Westrell, C., 1984, Lyssnandet på närradion och lokalradion. Sveriges Radio, Publik- och programforskningsavdelningen. Hedman, L., 1980, Närradion och dess lyssnare. Ds U 1980:14. Liber Förlag. Stockholm.

Hedman, L. (red), 1981, Utvärdering av närradion. Ds U 1981:1. Liber

Förlag. Stockholm. Hedman, L. (red), 1982. Närradion- Innehållet, medlemmarna och invandrarna. Ds U 1982:3. Liber Förlag. Stockholm. Karlsson, S., Weibull, L., 1980, Närradion på Öckerö —- En första redovisning av publikstudien. Stencil. Statsvetenskapliga institutionen. Göteborgs universitet. 1980-02-28. Ohlsson, A., 1983, Tidningsläsning i Jönköping. Rapportserie. Statsvetenskapliga institutionen. Göteborgs universitet. Ohlsson, A., 1984, Postenkät som datainsamlingsmetod. Rapportserie. Statsvetenskapliga institutionen. Göteborgs universitet. Weibull, L., 1983, Tidningsläsning i Sverige. Tidningsinnehav, tidningsval, läsvanor. Publica/ Liber Förlag. Stockholm. Weibull, L., 1984, Dagspress & Etermedier i Sverige 1979-1983. Rapport nr l. Avdelningen för masskommunikation. Göteborgs universitet. Westrell, C., 1982, Allemansradio-Radio för alla. Sveriges Radio, Publik- och Nr 2-1982.

programforskningsavdelningen.

3 Etiska regler Bilaga

av Närradioförbund

antagna Sveriges

Närradiokommittén beslöt den 13 april 1983 rekommendera de sändande föreningarna att följa reglerna.

Inledning

Närradion att föra ut sina åsikter och är ett medel för organisationerna är ett av demokratins uttryck för yttrandefrihet. om alla människors lika värde och den enskilda männi- Principen är därför för närradion. skans frihet och värdighet grundläggande Det är naturligt för närradion att upprätthålla etiska regler som främvärden. Dessa ska i första hand skydda den jar demokratins regler så att denne inte åsamkas skada eller lidande och får inte enskilde för att inskränka möjligheter att framföra sina användas föreningarnas åsikter. och Yttrandefriheten i närradion regleras av tryckfrihetsförordningen Närradions särart markeras av att det är lagarna på närradioområdet. föreningarnas gemenskaps- och åsiktsradio utan krav på opartiskhet. stärks om andan i demokratins lagar får Närradions trovärdighet prägla även det område som inte regleras i lag. härför utarbetats och Som ett uttryck har etiska regler för närradion frivilligt antagits.

Programregler

förhållande till allmänheten Organisationernas medl. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna offentliggjorts. Vänta hellre med att lämna ger även om de tidigare en uppgift än att riskera att sprida en felaktig. Ge lyssnaren möjlighet att skilja mellan fakta och kommentar. när en framställning huvudsak- 2. Visa generositet med källangivelser ligen bygger på annans sakuppgift. Betänk att personliga berättelser kan innehålla uppgifter som grundas på slarv eller glömska och som kan ihâgkommas på andra sätt av andra berörda. b) . Följ upphovsrätten med dess citatregler. som kan uppfattas som ärekränkande för enskild 4. Sänd inte program eller som hot eller förakt för folkgrupp eller andra grupper person, etniskt ursprung, trosav personer med anspelning på ras, hudfärg, bekännelse eller kön.

228 Bilagor

Sänd inte inslag om inte trygghet föreligger för att den som yttrar sig iakttar programreglerna. Avbryt alltid inslag om brott mot dessa regler ändå förekommer. . Se till att påannonser och programrubriker har täckning i programmet. . Felaktig sakuppgift ska rättas när det är påkallat. Den som har befogat anspråk att bemöta ett påstående bör skyndsamt beredas tillfälle till genmäle i den förenings program där ifrågasatt påstående sänts. . Rättelse och genmäle ska sändas på sådant sätt att de kan uppmärksammas av dem som fått del av de ursprungliga uppgifterna. . Avstå från att sända uppgifter som kan kränka privatlivets helgd. Redigera inte intervjuer på ett sådant sätt att den intervjuade misskrediteras. 10. Tillmötesgå rimliga krav på att få ta del av sända om program framställning därom görs av en person eller organisation som kan anses förfördelad av programmet. ll. Följ Pressens Samarbetsnämnds etiska regler för press, radio och TV vid sändningar av nyhetskaraktär. 12. Närradions Etiska Nämnds utlåtande om sammanslutnings egna sändningar ska i sin helhet och utan dröjsmål, korrekt i återgivas sändning på så attraktiv lyssnartid som möjligt.

Ordningsregler vid sändning

Organisationenförhållande till varandra

l. Mångfalden av organisationer, som utnyttjar samma närradiosändare, ställer stora krav på god radiodisciplin. Överlämnandet av programansvaret till annan organisation måste tekniskt ske på ett korrekt sätt. Ange alltid entydigt stationsnamn och sändande organisation. Använd inte stationsbeteckning som kan förväxlas med andra organisationer eller stationsnamn på samma ort. Använd inte andra organisationers signaturmelodi för att vilseleda lyssnarna. Håll god kontakt med närradiokollegerna för undvikande av störningar vid övergång från en organisations program till annans. Tidsöverdrag och tekniska störningar av andras sändningar är brott mot radiolagen. Gör korrekta och opartiska på- och avannonser vid överlämnandet av sändningen till annan organisation. Kommentera inte anslutande organisations program på ett sätt som kan uppfattas som kränkande.

Medarbetares ställning

Förhållandet till allmänheten och programutgivare

l. Använd inte din ställning som medarbetare i närradion till att utöva

sou 1984:53 Bilagor 229

påtryckning för egen eller annans vinning, eller till att skaffa privata förmåner. 2. Tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade/medverkande att i förväg få veta hur och var deras uttalande återges. Var noga med att ange för vilken organisation och/eller radiostations räkning du arbetar. 3. Visa särskild hänsyn mot ovana medverkande. Upplys alltid om samtalet är avsett för sändning eller enbart för egen information. 4. Programutgivaren har straffrättsligt ansvar för programinnehållet. Hans rätt att utesluta programinnehåll ur sändning är ovillkorlig. Ansvaret för att de etiska reglerna efterlevs åvilar i sin helhet programutgivaren.

Statens offentliga 1984 utredningar

Kronologisk förteckning

. Sociala aspekter på regional planering. l. 52. Svensk sydafrikapolitik. Ud. . värdepappersmarknaden. Fi. 53. Föreningarna radio. U. . Domstolar och eko-brott. Ju. Långtidsutredningen. LU84. Huvudrapport. Fi.

coøwgapipun-

Sektorstudiar, LU84. Bilagedel 1. Fi. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. Fi. . Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. Fi. . Näringstillstånd, Ju. . Förslag till lag om Kooperativa föreningar. l. . Kompletterande motståndsformer. Fö. . Rösträtt och medborgarskap. Ju. . Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. Ju. . Samordnad narkotikapolitik. S. . RF10:5.Ju. . Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. Ju. . Förvärvigod tro. Ju. . Sveriges internationella transporter. K. . AH-etsmarknadsstriden l. A. . Arbetsmarknadsstriden Il. A. . Datorer och arbetslivets förändring. A. . Förenklad självdeklaration. Fi. . Pantrâtt. Ju. . Folkbibliotek i Sverige. U. . En bättra information om kemiska produkter, Jo. . Ny konsumentköpleg. Ju. . Ny Banklagstiftning. Dal l. Bankrörelselag. Fi. . Ny Banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslag. Fi. . Ny Banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. Fi. . Ny Banklagstiftnihg. Del 4. Föreningsbankslag. Fi. . LÅS MERAl U. . Arbetsmarknadspolitik under omprövning. A. . Nya alternativ till frihatsstraff. Ju. . Handla med tjänster. Ud. . Bostadskommitténs delbetänkande. Sammanfattning. Bo. . Bostadskommitténs delbetänkande. Del l. Bo . Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. Bo. . Rullande fastighetstaxering m m Del 1. Fi . Rullande fastighetstaxering m m Del 2. Fi . Hälsopolitik inför 90-talet - Remissutgåva. S. . Hälsopolitiska mål och behovsbasarad planering - underlagsstudia, S. . Den jämlika sjukvården? Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige. Arbetsmiljö, yrke, utnyttjande av sluten vård - bilaga. S. . Att förebygga skador - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. S. . Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. S. . Hälsopolitikisamhällsplaneringen —hälsopolitiska aspekter på boendemiljö, arbetsmiljö, kost - underlagsstudie. S. . invandrarna inom hälso- och sjukvård - underlagsstudie. S . Primärvårdens uppgifteri det förebyggande arbetet —- underlagsstudie. S. . Hälsoupplysning inom primärvården - bilaga. S. . Länssjukvården - möjligheter till förändring - underlagsstudie. S. . Samhällsekonomiska villkor. Vården och sysselsättningen. Ekonomiska aspekter på förebyggande åtgärder - bilaga. S. . Personal för framtidens hälso- och sjukvård - underlagsstudia. S. . Datateknik och industriell förnyelse. l.

Statens offentliga utredningar 1984

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och Folkbibliotek i Sverige. [23] eko-brott. [3] 2. Näringstillstånd. [8] 3. Ekonomisk brottslighet LAS MERA! [30] i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] Föraningarnas radio. [53] 1983års rösträttskommitté. 1. Röstrâtt och medborgarskap. [11] 2. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] RF 10:5. [14] Jordbruksdepartementet Förvärv i god tro, [16] En bättre information om kemiska produkter. [24] Panträtt. [22] Ny konsumentköplag. [25] Nya alternativ till frihetsstraff. [32] Arbetsmarknadsdepartementet Konfliktutredningen. 1.Arbetsmarknadss iden I. [18]2.Arbetsmarknadsstriden II. [19] Utrikesdepartementet Datorer och arbetslivets förändring. [20] Handla med tjänster. [33] Arbetsmarknadspolitik under omprövnin. [31] Svensk sydafrikapolitik. [52]

Bostadsdepartementet Försvarsdepartementet Bostadskommittén. 1. Bostadskommitténs ‘ lbetänkande. Kompletterande motståndsformer. [10] Sammanfattning. [34] 2. Bostadskommitténs ‘ Ibetänkande. Del 1.[35]3. Bostadskommittens delbetänkande. Del 2. [36]

Socialdepartementet Samordnad narkotikapolitik. [13] Industridepartementet Hälso- och sjukvård inför 90-talet. (H890) 1. Hålsopolitik inför Sociala aspekter på regional planering. [1] 90-talet - Remissutgåva. [39] 2. Hålsopolitiska mål och be- Förslag till lag om Kooperativa föreningar. [9] hovsbaserad planering - underlagsstudie. [40] 3. Den jämlika Datateknik och industriell förnyelse. [51] sjukvården? Fakta om uhälsans och yrkesmässiga fördelning i Svarige. Arbetsmiljö, yrke, utnyttjande av sluten vård — bilaga. [41] 4. Att förebygga skador - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. [42]5. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. [43] 6. Hälsopolitik i samhällsplaneringen - hälsopolitiska aspekter på boendemiljö. arbetsmiljö, kost - underlagsstudie. [44] 7. invandrarna inom hälso- och sjukvård - underlagsstudie. [45]8. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet —underlagsstudie. [46] 9. Hälsoupplysning inom primärvården - bilaga. [47] 10, Länssjukvården - möjligheter till förändring - underlagsstudie. [48]11.Samhällsekonomiska villkor. Vården och sysselsättningen. Ekonomiska aspekter på förebyggande åtgärder — bilaga. [49] 12. Personal för framtidens hälso- och sjukvård underlagsstudie. [50]

Kommunikationsdepartementet Sveriges internationella transporter. [17]

Finansdepartementet värdepappersmarknaden. [2] Lángtidsutredningan. 1. Långtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1.[5] 3.Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. [7] Förenklad sjålvdeklaration. [21] Banklagsutredningen. 1. Ny Banklagstiftning. Del 1.Bankrörelselag. [26]2. Ny banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolegslagen, [27] 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. [28] 4. Ny banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. [29] Fastighetstaxeringskommitten. 1. Rullande fastighetstaxering m m Del l. [37]2. Rullande fastighetstaxering m m Del 2. [38]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen,

aims.* i ..Marx